SOU 1944:66
1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande
N 4-0 %
oå (» _ Cija
&( 4. IoTe
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIVGA UTREDNINGAR 1944: 66 FÖRSVARSDEPARTEMENTET
1944. ÅRS MILITÄRSJUKVÅRDSKOMMITTES
BETÄNKANDE
Del I.
STOCKHOLM * 1944
X
5. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m.
6. Betänkande med förslag till byordningai och instink-
9. Processlagberedningens förslag till lag om införande
10. Processlagberedningens förslag till lag om införande av i 500 8. Ja. 11. Statsmakterna och folkhushzlllningen under den till
12. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.
4 investeringsreserv av statliga, kommunala och stats- ._ understödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45.
13. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.
14. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering
15. Soctalvårdskommitténs betänkande. 16. Socialvårdskommitténs bettinkande. 8. Kostnadsbeiäk- 17. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet
718. Betänkande 19. Om inrättande av ett samhällsv etenskapligt forsknings—
20. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar.
22.1940 års skolutrednings betänkanden och utredningai. 23. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar.
24. Betänkande med förslag rörande revision av lagstift- 25. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplaneiing. 26. Betolkningspolitik i utlandet. Beckman. 239 s. S. 27. Betänkande med utredning och förslagsngående rätten 28. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2.
Kronologisk
1. Jordbruksbefolkniugens levnadskostnader. Av E. Lindahl ) och L. Lemne. Marcus. 71 s. Jo. J .2. Betänkande med förslag angående långtjiinstunderbefiil
m. In. Beckman. 91 s. Fö.
_3. Betänkande angående nykterhetstillstdndet under krigs-
åren. Marcus. 336 s. Pl. 1 &. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser 1
om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala ! uppdrag m. 111. Hleggström. 06 s. S.
Beckman. 262 s. S. ,
3101181' för ordningsmännen i lappby arna. Marcus. 85 s. 0.
7. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.
1. Marcus. 215 s. F
8. Betänkande med förslag angående revision av riksda- gens arbetsformer. Norstedt. 114 5. Ja.
av nya rättegångsbalken m.m. 1. Lagtext. Nelstedt. vi], 191 s. Ju nya rättegångsbalken m. m. 2. Motivb m. m. Norstedt.
följd av stormaktskriget 1930 intradda krisen. Del 4. Tiden juli ism—juni 1943. Idun. 559 s. Fo.
23 Iuvesteringsutreduingens betänkande med förslag till
Marcus. 272 s. Fl.
B. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv av statliga kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/46. Marcus. 77 s. Fi
&. Marcus. 153 s. FI. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beck- man. 860 s. S
ningar angående lag om allman sjukfö1siikring. Beck- man. 91 s. S.
av litteratuitjinsten inom de tekniska fackområdena. Baggström. 165 s. E.
1ned_förslag till vägtrankstadga m.m. Beckman. 84 s.
råd. Baggström. 23 s. E.
1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar och prob- lemlage. Idun. 188 s. E.
2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. Idun. (21851 s. 1].
3. Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 101 s. E.
Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15—- den 17 juni 1943 med 1940 års skolutreduings rådgi— vande niimnd, Idun (2), 148 s. E.
ningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. Norstedt. Gb s. Ju
5. Promemoria angående yrkesutbildning för arbetslösa m. 111. nggström. 92 8. E till vissa uppfinningar in. in. Marcus. 83 s. ][
Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbehandling och konvalescent- vård. Sv. Tryckeri AB. 101 s. 0 ritn.
förteckning
29. Soeialutbildningssakkunniga. l. Utredning och förslag lörande den högre socialpolitiska och kommunala ut- hildningen.H1eggström.192 s. ' 3 . Ungdomsvdrdskommitténs betänkande 1 med utredning
35.
36. 37
88.
89.
40. 41.
43.
44.
45.
46.
47.
48. 49. 50.
01. 52.
. Soeiulvårdens omfattning
och förslag angående psykisk barna— och ungdomsvåde Norstedt. 277 s. Ju.
. Ungdomsvärdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag angående stöd 111 ungdomens föreningsliv. Norstedt. 197 s. Ju. . Slutntldtande avgivet av besparingsheredningens järn- vägssakkunniga. Marcus. 169 s..Fi
och kostnader efter 1930. Beckman. 60 s. 5. Socialvårdskommitténs betänkande. 9. Utredning och förslag angående revision av lagstiftningen om barna- vårdsanstalter och fosterbarnsvård. Beckman. 290 s. S. Betänkande med förslag till lag om skyldighet för in. nehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. Notstedt. 76 s. Ju. Utredningai angående ekonomisk ctterkrigsplancring. G.Ma1cus. 130 s. Fi. Kommunindelningskomiuittén. 1. Den lantkommunala författningsr-egleiingens histotia. Av E Schalling. Mar- cus. 103 s. S. Betänkande angående ordnandet av civ11a11ställning (ör avgående fast anställt manskap vid försvaret. Beckman. 160 s. Fö. Betänkande med förslag i anledning av utredning rö- rande tillstånd. för juridiska personal att utöva _y--1kes mässig automobiltratik. Idun 122 5. K. Promemgmia angående socialvården undei krig. 115 s . . Förslag till handledning i soxualundervisning för läraie i folkskolor. Hieggstiöm. 70 s. & pl. E.
Idun.
. 1943 års riksteateiunednings betänkande ochvförslag
angående riksteuterns omorganisation m. m. Blom. 117 s. '. Betänkande med förslag till inrättande av ett forsk- åingsråd på jordbrukets område. Haaggström. 108 s. 0. Betänkande med föislag röiande utnyttjandet av iu genjörtekniskt utbildad personal inom försvaret-lisen- det och dänmed sammanhängande frågor. Idun. 169 s. Fö. Betänkande med förslag till åtgärder för den jord- brukstokniska. forskningens och upplysningsverksam- hetens ordnande. Idun. 75 s. . Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet samt lag om sammanläggning av fastigheter & landet, 111. m. Norstedt. 20411111. Statens sjukhnsutredning av år 1943. Betänkande 1. Utredning och förslag iöiande den förvaltningseko- nomiska statistiken vid kroppssjukhusen. Beckman. 95 s. S. Betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m.m. Beckman. 184s. S. Betänkande angående organisationen av gamisonssjuk- våtden i Stockholm. Beckman. 92 s. Fö. strafflagberedningens betänkande angående verkställig- heten av t'rihctsstrat! 111.111. Marcus. 388 s. Ju. Betänkande i abortfrågan. Beckman. 351 s. S. Folkbokföringskommittens betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen. Marcus. iv, 413 11.
F . . Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä-
sendet iriket och åklagarväsendetirikets städer. Del 1. Allmänna grunder. Norstedt. 407 s. S. Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä- sendet i riket och åklagarviisendet i rikets stader. Del 2. Organisationens utformning, avlöningsfrågor m. m. Norstedt. 248 s. . Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den
medicinska forskningens främjande. Baggström. 214 s. E. Betänkande med föislag angående den statsundeistödda torrläggningsmerksamheten Baggström. 301 s. 3 bil. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 7. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk etterkrigsplanering. 1. Marcus. 150 s. Fi
(Forts. å omslagets &ij sida.)
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 66 FÖRSVARSDEPARTEMENTET
1944 ÅRS MILITÄRSJUKVÄRDSKOMMITTES
BETÄNKANDE
Del I.
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
i STOCKHOLM 1944 [2 se 1 44]
Kap. 1.
| 2631 44
C.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet .................... Utredningsuppdragets innebörd och omfattning ..................................
Rationalisering av inspektionsverksamheten på den militära sjukvårdens område ................................................................
l. Ledningen av den militära sjukvården enligt 1936 års försvarsbeslut A.
Armén .......................................................... Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ........................ Sjukvårdsinspektionen ........................................
. Marinen ........................................................
Marinförvaltningen ............................................ Marinöverläkaren ..............................................
Flygvapnet .................................................... Flygförvaltningen och dåvarande förste ilygläkaren ........
. Utredningar och förslag till grund för den nuvarande organisationen
av militärsjnkvårdens ledning ...................................... A. B.
C.
. Ledningen av militärsjnkvården enligt nu gällande bestämmelser A. 1940 års utredning ............................................ 1941 års militära förvaltningsntredning ........ Ä ............. Allmänna grunder ............................................ Den centrala förvaltningsorganisationens förhållande till Kungl. Maj:t och den högsta militära ledningen ............ Sjukvårdsförvaltningens allmänna uppgifter och dess ställ- ning till sjukvårdsinspektionerna och medicinalstyrelsen Den militära sjukvårdsfrågans behandling vid 1943 års riksdag Försvarets sjukvårdsförvaltning .............................. Allmänna åligganden .......................................... Sjukvårdsförvaltningens ställning till överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna .......................................... Generalläkaren ................................................ Försvarsgrensöverläkarnas ställning till sjukvårdsförvalt- ningen ........................................................
Inspektionsverksamheten ...................................... Vid armén .................................................... Vid marinen .................................................. Vid Hygvapnet .......................................... . .....
. 1944 års militarsjukvårdskommittés utredning och förslag rörande in-
spektionsverksamhetens rationalism—ing .............................. A.
B. C.
Den militära sjukvårdsledningens krigsorganisation och dess förhållande till överbefälhavaren; ............................
Försvarsgrenarnas förhållande till sjukvårdsförvaltningen .. Sammanfattning och principförslag .......................... Allmänna synpunkter ........................................ Försvarets sjukvårdsledning .................................. Sjukvårdsinspektionens organisation och personaluppsättning
sid. 5
7
Vissa organisationsfrågor i samband med inspektionsverk- . samhetens centralisering ...................................... 61
Kap. II. Rationalisering av personalförhållandena inom den militära sjukvårdens
område ................................................................ 63 1. Inledning .......................................................... 63 2. Anordnandet av gemensam utbildning för blivande militärläkare 63 A. Nuläget i avseende å utbildningen av militärläkare ........ 63 Arméns läkare ................................................ 63 Värnpliktiga läkare .......................................... 63 Fast anställda läkare ...................................... 69 Marinens läkare .............................................. 71 Värnpliktiga läkare .......................................... 71 Fast anställda läkare ........................................ 7] Flygvapnets läkare ............................................ 72 B. 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag angående en- hetlig utbildning för försvarsväsendets läkare .............. 72 Värnpliktsutbildningen ........................................ 72 3. Frågan om sammanförandet av militärläkarna till en gemensam kår 78 » A. Historik ........................................................ 78 ; Fältläkarkåren ................................................ 78 '; Marinläkarkåren .............................................. 87 (' Flygvapnets läkare ............................................ 91 ; B. Sammanförande av försvarsväsendets läkare till en gemen- sam kår ........................................................ 92 Allmänna synpunkter .......................................... 92 Militärsjukvårdskommitténs förslag till sammanförande av de olika militärläkarkategorierna ............................ 98 Kap. III. Kostnadsberäkningar, sammanfattning och hemställan .................. 104 ; 1. Kostnadsberäkningar ................................................ 104 2. Sammanfattning .................................................... 104 ' 3. Hemställan ........................................................ 105 Särskilda yttranden av ledamöterna Asplund och Westring .................. 106 Ledamöterna Asplund och Westring ................................ 106 Ledamoten Asplund .................................................. 111 Förslag till plan för utbildning av värnpliktiga läkare vid försvaret (Bil. A) 115 ; Översikt över tjänstevägar m. m. i personalärenden (Bil. B) ................ 124 ; Pcrsonalförteckning för försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsläkarkåren (Bil. C) ...................................................................... 125 Förslag till utbildning av värnpliktiga läkare (bilaga till ledamoten Asplunds särskilda yttrande) ............................................................ 128
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet.
Genom beslut den 31 december 1943 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartementet att dels tillkalla högst sex ntredningsmän för att inom nämnda departement verkställa viss utredning rörande militärsjukvårdens organisation och därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas, dels utse en av utredningsmännen att vara ordförande, dels ock besluta om sekreterarbiträde samt om tillkallande i av särskilda experter för att stå till utredningsmännens förfogande för sam— råd och för särskilda utredningsuppdrag.
Med stöd av detta. bemyndigande anmodade Herr Statsrådet den 14 januari 1944 chefen för försvarsstaben generalmajoren A. Bredberg, förste marin- läkaren i marinläkarkårens reserv E. G. Asplund, medicinalrådet J. T. Byttner, ledamoten av riksdagens andra kammare J . E. G. Fast, fältläkaren i fältläkar- kåren 0. A. E. Strömberg samt förste flygläkaren vid flygvapnet L. Westring att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Bredberg tillika anmodades att i egen- skap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.
Efter vederbörliga förordnanden ha tjänstgjort såsom de sakkunnigas sekreterare förste byråsekreteraren i krigsmaterielverket L. E. Wikland samt såsom expert kaptenen vid generalstabskåren C. G. Smedmark.
Till de sakkunniga har för att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag överlämnats en av marinförvaltningen i skrivelse den 29 december 1943 gjord framställning i fråga om ändrad löneställning för marinöverläkaren.
Efter remiss ha de sakkunniga avgivit utlåtande över framställning av marinöverläkaren rörande tillfälligt bibehållande av marinläkarstipendiater över stat, förslag till nytt hälsovårdsreglemente för försvarsväsendet samt över ansökning av generalfältläkaren O. Nordlander rörande kvarstående i tjänst.
Till fullgörande av sitt uppdrag få de sakkunniga —— vilka antagit benäm— ningen 1944 års militärsjukvårdskommitté —-- härmed vördsamt avgiva första delen av de sakkunnigas betänkande, omfattande den militära sjukvårdens led— ning, utbildningsfrågor samt personalorganisation.
Särskilda yttranden av förste marinläkaren Asplund samt förste flygläkaren
Westring bifogas härjämte. Stockholm den 22 december 1944.
AXEL BREDBERG.
G. ASPLUND, JOHN BYTTNER. ERIK FAST.
EUG. STRÖMBERG. L. WESTRING. .
Lars Wikland.
. ._,_.__.___ -nu—___”..w
Utredningsuppdragets innebörd och omfattning.
I statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 31 december 1943 har föredragande departementschefen lämnat en ingående redogörelse för den i propositionen 1943: 180 verkställda regleringen av förhållandet mellan in- spektion och förvaltning inom den militära sjukvårdens område. I redogörel- sen framhålles bland annat, att propositionen i förevarande hänseende nära anslöte sig till det av 1941 års militära förvaltningsutredning framlagda för- slaget i ärendet, enligt vilket förvaltningsbestyren skulle samlas inom den för försvarsgrenarna gemensamma sjukvårdsförvaltningen och den inspek- terande verksamheten i princip handhavas av de olika försvarsgrenarnas chef- läkare. Enligt utredningens mening uteslöte detta icke, att viss inspektions- , rätt borde kunna tilläggas chefen för det gemensamma förvaltningsorganet.
Sålunda borde generalläkarens inspektionsrätt omfatta även sådana utom själva förvaltningsområdet liggande delar av sjukvården vid försvarsväsen— det, som icke direkt avsåge den militära tjänsten.
Enligt denna mening, som biträtts av chefen för försvarsdepartementet, skulle vid genomförandet av utredningens förslag ändock uppkomma en klyfta mellan förvaltnings- och inspektionsverksamhet, som såvitt möjligt borde överbryggas. I detta syfte framlades i propositionen även vissa förslag, avsedda. att befordra samarbetet mellan förvaltnings och inspektionsmyndig— heter.
I propositionen 1943: 180 framhölls vidare, att frågan om de militära läkar- kårerna och deras inbördes förhållande stode i nära samband med spörs- målet om ordnandet av sjukvårdsförvaltningen. Chefen för försvarsdeparte- mentet fann sig icke beredd att för det dåvarande taga slutlig ståndpunkt till frågan om de militära läkarkårerna, men en undersökning borde i varje fall verkställas angående möjligheterna att anordna gemensam utbildning för blivande militärläkare av olika kategorier och att underlätta övergången från en militärläkarkår till en annan.
I förutnämnda statsrådsprotokoll lämnas därefter en redogörelse för vad första särskilda utskottet med anledning av berörda proposition och med hän- visning till en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 350, anfört i sitt av riksdagen (skrivelse nr 319) godkända utlåtande nr 2. Härom anföres ; i statsrådsprotokollet i huvudsak följande.
Den föreslagna ordningen för reglering av förhållandet mellan förvalt- nings- och inspektionsverksamheten syntes utskottet i längden knappast vara fullt rationell. Det vore förtjänt av närmare övervägande, om icke general— läkaren borde tillerkännas full inspektionsrätt över hela den militära sjuk- vårdens område med biträde av inom arméinspektionen respektive marin- och flygstaben placerade chefläkare. Utskottet fann även anledning förorda, att den av departementschefen påtänkta undersökningen utsträcktes till att om- fatta jämväl spörsmålet om ett sammanförande av den militära läkarpar-
sonalen till en för försvaret gemensam kår under generalläkarens chefskap. Under åberopande av vad särskilda utskottet sålunda anfört hade riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om skyndsam utredning rörande frågorna om rationalisering av inspektionsverksamheten på den militära sjukvårdens område utöver vad i propositionen nr 180 föreslagits och om sammanförande av den militära läkarpersonalen till en för försvaret gemensam kår under gene- ralläkarens chefskap, ävensom i samband därmed stående spörsmål.
Slutligen framhålles i förutnämnda statsrådsprotokoll, hurusom det av den * lämnade redogörelsen torde framgå, att vid utarbetandet av nämnda propo- j sition och vid det utredningsarbete, som föregått framläggandet av densamma, i stor uppmärksamhet ägnats åt det svårlösta spörsmålet om ordnandet av för— hållandet mellan sjukvårdsförvaltning och sjukvårdsinspektion samt den där- med sammanhängande frågan om de militära läkarkårerna och deras inbördes ställning.
Departementschefen yttrar vidare följande.
Vid utformningen av det genom propositionen framlagda förslaget har jag eftersträvat en avvägning av de olika intressen, som här gjort sig gällande. Jag har emellertid förutsatt, att den i propositionen föreslagna ordningen för regle- ring av förhållandena på ifrågavarande område icke skall fast-låsas alltför hårt. Även om det enligt min mening ur vissa synpunkter kunde varit önskvärt att- avbida någon tids erfarenhet av nämnda ordning, innan man överväger en än starkare koncentration av den militära sjukvården, bör detta dock icke utgöra hinder för att i enlighet med det av riksdagen uttalade önskemålet en utredning rörande hithörande frågor redan nu igångsättes. Vid denna utredning böra under— sökas förutsättningarna för en rationalisering av inspektionsverksamheten på sätt riksdagen angivit. Vidare böra de organisatoriska konsekvenserna av en sådan reform klarläggas. I anslutning därtill bör förhållandet mellan militär—sjukvårdens ledning och den högsta militära ledningen omprövas. Övervägas bör även möjlig- heten att, såsom ett första led i en utveckling mot större enhetlighet och kOncen- tration, anordna gemensam utbildning för blivande militärläkare av olika katc- j gorier och underlätta övergången från en militärläkarkår till en annan. Ett ytter- ligare led i utvecklingen skulle sammanförandet av militärläkarna till en för för- svaret gemensam kår utgöra. Även denna fråga bör närmare utredas. Självfallet måste uppmärksamhet härvid ägnas åt spörsmålet, huru de speciella krav på sjukvården, som kunna uppställas inom de olika försvarsgrenarna, på bästa sätt böra tillgodoses. Likaså böra de skiljaktigheter beaktas, som med avseende å sjukvården kunna göra sig gällande mellan delar av samma försvarsgren.
I förevarande sammanhang böra även vissa andra aktuella frågor, avseende samtliga försvarsgrenars militärläkare, upptagas till behandling. Utredningen bör sålunda avse spörsmålet om de kompetenskrav, som lämpligen böra uppställas för läkare vid militärbefälsstaber och truppförband, för bataljonsläkare vid fältläkar kåren samt för motsvarande läkare inom marinen och flygvapnet ävensom för _ läkarpersonal i reserven och å reservstat. Frågan om den kompetens, som ur så- ; väl medicinska som militära synpunkter bör krävas av läkare vid samarbetssjuk— | hus, påkallar jämväl uppmärksamhet. Önskemål ha därjämte framkommit om ; att specialister måtte ställas till förfogande för vissa särskilda uppdrag. Befogen- i heten av dessa önskemål samt frågan om den kompetens, som bör krävas av så- i
i | i
dana specialister, förtjänar likaledes övervägande. Vidare bör det periodvis skif- tande behovet av läkare av olika kategorier samt lämpligaste sättet att tillgodose detta behov klarläggas. Det kan även visa sig erforderligt att till prövning upp—
taga frågan om militärsjukvårdens behov av sjukvårds-, förvaltnings- och expedi- tionspersonal. Slutligen synes frågan om åvägabringande av reglerade arbetsför- hållanden för militärläkarna böra tagas under omprövning. Härvid bör under- sökas bland annat möjligheten och lämpligheten av att för läkare, tjänstgörande vid truppförband (motsvarande), närmare bestämma arbetstid, undervisningsskyl- dighet, skyldighet att deltaga i övningar m. m. Övervägas bör även frågan i vilka fall militär och civil personal skall behandlas utan särskild ersättning och i vilka fall särskild ersättning må. utgå. samt frågan om möjlighet och rätt för militär- läkare att med sin tjänst förena privat praktik. I detta sammanhang bör till be- handling jämväl upptagas frågan om reglering av militärläkarnas åligganden be- träffande läkarundersökning och intygsgivning med beaktande av den utredning. som i detta hänseende redan förebringats genom framställning den 7 april 1943 från arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvalt- ningen och flygförvaltningen och de över denna framställning av medicinalsty- relsen och försvarsväsendets lönenämnd avgivna yttrandena.
Den nu lämnade redogörelsen för de för utredningen meddelade direktiven torde giva vid handen, att denna främst omfattar de frågor, som angivits i riks- dagens ovanberörda skrivelse, nämligen frågorna om rationalisering av in- spektionsverksamheten på den militära sjukvårdens område, om anordnande av gemensam utbildning för blivande militärläkare samt om sammanförande av den militära läkarpersonalen till en för försvaret gemensam kår. Dessutom har kommittén fått sig ålagt att utreda vissa andra aktuella frågor, avseende samtliga försvarsgrenars militärläkare, innefattande bland annat kompetens- krav för militärläkare i olika befattningar, tillgodoseendet av det periodvis skiftande behovet av läkare av olika kategorier, åvägabringandet av reglerade arbetsförhållanden för militärläkare samt deras åligganden beträffande läkar- undersökning och intygsgivning.
I överensstämmelse med de meddelade direktiven för utredningen har det synts kommittén vara av särskild vikt att så snart som möjligt framlägga för- slag till lösning av frågorna om den militära sjukvårdens ledning, anord- nande av gemensam utbildning för blivande militärläkare samt sammanförande av den militära läkarpersonalen till en för försvaret gemensam kår. Dessa spörsmål äro fördenskull upptagna till behandling i den nu föreliggande första delen av kommitténs betänkande.
Kap. l. Rationalisering av inspektionsverksamheten på den militära sjukvårdens område. i '
I. Ledningen av den militära sjukvården enligt I936 års försvarsbeslut.
I principiellt avseende innebar den genom 1936 års försvarsbeslut till- skapade organisationen för den militära sjukvårdens ledning icke någon rubb- i ning i den tidigare bestående ordningen. I överensstämmelse med den i 1936 i å'rs försvarsbeslut strängt upprätthållna grundsatsen om förvaltningsverk- samhetens anknytning till försvarsgrenarna handlades militära sjukvårds- ärenden av förvaltningsnatur inom respektive försvarsgrensförvaltningars organ, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen (sanitetsav- delningen) och flygförvaltningen (intendenturavdelningens sjukvårdssektion).
Gränsdragningen mellan förvaltning och inspektion på militärsjukvårdens område kom i 1936 års försvarsbeslut tillsynes såtillvida, att för arméns del inrättades en särskild sjukvårdsinspektion under generalfältläkarens chef- skap. En närmare undersökning av den principiella och praktiska åtskillna- den mellan förvaltning och inspektion skedde emellertid icke i samband med försvarsbeslutet. En sådan undersökning genomfördes först av deår 1939 tillkallade sakkunniga för omorganisation av arméförvaltningens sjukvårds- styrelse. Nämnda sakkunniga analyserade närmare de militärmedicinska in_— spektions— och förvaltningsärendena och ansågo sig. kunna fastslå, att inspek- tionsverksamheten i förhållande till förvaltningen vore det primära. Iakt— tagelser vid inspektioner med därav föranledda undersökningar och utred- ningar utgjorde i mångt och mycket utgångspunkten för förvaltningsarbetet. Det läge för den skull storvikt därpå, att förutsättningar skapades för att inspektionsverksamheten kunde bedrivas i erforderlig omfattning och på ett tillfredsställande sätt. De sakkunniga förutsatte vidare, att chefskapet över såväl sjukvårdsinspektionen som sjukvårdsförvaltningen alltjämt skulle ut— övas av generalfältläkaren. Denne borde dock under krig och i vissa fall även under fredstid kunna frigöras från den omedelbara befattningen med förvaltningsärenden för att mera odelat kunna ägna sig åt den yttre verk— samheten.
De sakkunnigas betänkande utmynnade bland annat i förslag om en för- stärkning av arbetskrafterna å sjukvårdsinspektionen, vilket förslag i allt väsentligt godtogs vid 1940 års riksdag.
En motsvarande undersökning i fråga om sjukvårdsförhållandena vid mari- nen och flygvapnet har icke ägt rum. Organisationen av dessa försvarsgre- nars sjukvårdsledning har därför intill 1943 års förvaltningsbeslut byggt på 1936 års försvarsbeslut.
* Kommittén övergår härefter till en närmare redogörelse för organisatio— nen av den militära sjukvårdens ledning enligt 1936 års försvarsbeslut med de jämkningar, som för arméns del föranleddes av ovanberörda beslut vid 1940 års riksdag.
A. Armén.
Årméförva/tningens sjukvårdssUre/so.
Enligt 1937 års instruktion (SFS l937:668) utövade arméförvaltningen, under Kungl. Maj:t, i tekniskt och ekonomiskt hänseende högsta ledningen av och uppsikten över lantförsvaret.
Under chefskap av generalfältläkaren handlade inom arméförvaltningen
, dess sjukvårdsstyrelse ärenden angående arméns hälso— och sjukvårdsväsende
i allmänhet samt anskaffning, vård och redovisning av arméns sjukvårds- *, materiel. Där verkställdes vidare granskning av ritningar och förslag till
sjukhusbyggnader eller sjukhuslokaler eller till förändringar av sådana även- som till andra arméns byggnader eller lokaler, i den mån hygienisk sakkun- skap vore för sådan granskning erforderlig, samt granskning av portions- stater. Vidare handlades inom sjukvårdsstyrelsen ärenden, som angingo garnisonssjukhusens organisation och verksamhet, samt verkställdes gransk- ning av persedelredogörelser angående sjukvårdsmaterielen, ävensom i "tek— niskt avseende av medelsredogörelser rörande samma materiel. Slutligen ut- anordnade sjukvårdsstyrelsen för armésjukvården avsedda medel och utar- betade statistik över användningen av dessa medel.
Sjukvårdsinspektionen.
Jämlikt 1937 års instruktion för chefen för armén jämte honom" under- lyda-nde organ för utövande av 1antförsva1ets militära ledning (SFS 1937: 669) 1ydde generalfältläkaren i egenskap av inspektör för sjukvårdsväsendet omedelbart under chefen för armén.
Generalfältläkaren handhade frågo1 rörande den fackverksamhet, han före— trädde, samt därmed sammanhängande frågor rörande utbildning, organisa— tion och utrustning. Han ägde att i enlighet med gällande föreskrifter och bestämmelser själv avgöra ärenden, som föllo inom hans fackvetenskaps om'"- råde. Han samarbetade med medicinalstyrelsen, i den mån omständigheterna det påkallade eller så särskilt stadgades. Han Skulle inspektera arméns sjuk— vårdsanstalter samt hälsovårdsförhållandena inom armén och dess etablisse- ment, utbildningskurser för militärläkare, värnpliktiga läkares, tandläkares och apotekares fackutbildning och facktjänstgöring, utförandet av läkarnas vid armén tjänsteåligganden samt sjukvå1dspersonalens fackutbildning och fackverksamhet. Vid sjukvårdsinspektionen rullfördes enligt chefens föl armén bestämmande, värnpliktiga tillhörande klass B och uttagna för utbild- ning i specialtjänst såsom värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare. Generalfältläkaren verkställde dessas fördelning till fackutbildning och fack-
tjänstgöring. I enlighet med förslag av 1939 års sakkunniga koncentrerades mobiliseringsplaceringen av läkare, tandläkare och apotekare till sjukvårds- inspektionen.
Å sjukvårdsinspektionen handlades jämväl ärenden rörande fältläkarkå— rens personal, d. v. s. ärenden sammanhängande med generalfältläkarens chef— j skap över nämnda kår. '
Beträffande vissa av ovanberörda arbetsuppgifter torde en närmare ut- veckling vara påkallad och i sådant avseende må här anföras följande.
Fackverksamheten innefattade, såsom benämningen anger, den rent fack- ligt betonade delen av verksamheten. Den berörde sålunda samtliga vid ar— , mén tjänstgörande läkares, tandläkares och apotekares fackmässiga tjänste— i utövning vid truppförband och sjukvårdsanstalter samt beträffande läkare i jämväl vid inskrivnings— och andra förrättningar. Den omfattade icke blott sjukvården i egentlig mening utan även hälsovården med dess i våra dagar i betydande hygieniska uppgifter, läkarnas besiktningsförrättningar m. m.
De arbetsuppgifter, som avsågo den fackmässiga delen av sjukvårdsntbild- , ningen vid armén, omfattade icke blott den utbildning av militärläkare samt värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare, som i form av särskilda kurser m. m. årligen ägde rum vid armén, utan även och framför allt utbildningen vid samtliga truppslag, enkannerligen vid sjukvårdens truppslag — trängen. I Beträffande utrustningsfrågor handlade sjukvårdsinspektionen sådana, som rörde den till vederbörlig fackverksamhet hänförliga sjukvårdsutrustning, ' som erfordrades vid arméns hälso— och sjukvård, för personalens utbildning och för truppförbandens utrustning i fält. Vidare tillkom det sjukvårdsin- spektionen att övervaka beskaffenheten och förefintligheten av berörda ut- rustning ävensom att i samarbete med truppslagsinspektionerna, främst träng- inspektionen, låta utarbeta förslag till vederbörliga delar av fältutrustnings- listor m. m. - i
Vad angår den grupp av arbetsuppgifter, som benämndes organisation, så föllo inom denna frågor avseende förhållandena såväl under krig — såsom , sammansättning av sjukvårdsförband m. m. — som i fred. Hit hänfördes ' även personalärenden av skilda slag, såsom rörande anställning, befordringar, | kommenderingar och avgång m. m., vilka det tillkom generalfältläkaren att ] handlägga i egenskap av chef för fältläkarkåren, ävensom rullföring av vissa I kategorier värnpliktiga och mobiliseringsplacering av medicinalpersonal. ,
Enligt den nu angivna ordningen för ledningen av arméns hälso- och sjuk- j vård utövades chefskapet över Såväl sjukvårdsinspektionen som sjukvårds— styrelsen av generalfältläkaren. *
B. Marinen.
Harinförva/tningen.
. i Enligt 1937 års instruktion för marinförvaltningen (SFS 1937:678) ålåg i det detta ämbetsverk, som, under Kungl. Maj:t, i tekniskt och ekonomiskt av- £
seende utövade högsta ledningen av och uppsikten över sjöförsvaret, att bland annat utöva det allmänna inseendet över den marinen tillhörande persona- lens hälso- och sjukvård. Ärenden angående hälso- och sjukvården vid mari- nen ävensom därför avsedda inventarier och utredning handlades å marin— förvaltningens sanitetsavdelning, för vilken marinöverläkaren var chef.
Harinäver/äkaren.
I 1937 års instruktion för chefen för marinen jämte honom underlydande Eorgan för utövandet av sjöförsvarets militära ledning (SFS 1937: 679) stad— igades bland annat, att marinöverläkaren, under chefen för marinen, skulle ivara inspektör för hälso- och sjukvården inom marinen samt i sådan egen- )skap handlägga till denna tjänstegren hörande frågor, i den mån gällande ibestämmelser angående marinförvaltningen eller medicinalstyrelsen icke (annat föranledde. Han skulle tillika vara chef för marinläkarkåren. I ären- (den, som kunde vara av betydelse för den allmänna hälso- och sjukvården i !riket, ålåg det honom att alltefter ärendets beskaffenhet göra anmälan hos eller samråda med medicinalstyrelsen. Han skulle till medicinalstyrelsen an- mäla, när någon av marinläkarkårens personal avgått ur tjänsten av annan anledning än beviljat avsked. I hans expedition skulle föras fullständiga rullor över personalen. Han ägde att i enlighet med gällande föreskrifter ;och bestämmelser själv avgöra ärenden, som föllo inom läkarvetenskapens område. Ärenden, som angingo marinläkares medicinska handlande, tillhörde *medicinalstyrelsen. Om marinöverläkarens deltagande i sjukvårdsstyrelsens "och medicinalstyrelsens överläggningar gällde vad därom särskilt stadgades. I fråga om deltagande i medicinalstyrelsens överläggningar föreskrevs genom nådigt brev den 2 mars 1906, att marinöverläkaren ägde att, då ärenden, som rörde flottan och kustartilleriet, förekommo hos medicinalstyrelsen, deltaga i styrelsens överläggningar och få sin mening antecknad till protokollet.
0. Flygvapnet. FIygförva/tningan och dåvarande första flyg-
läkaren. , Enligt 1938 års instruktion (SFS 1938: 303) utövade flygförvaltningen, ?under Kungl. Maj:t, i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av (och uppsikten över flygvapnet. Det ålåg flygförvaltningen att bland annat :ombesörja, att flygvapnets hälso- och sjukvård handhades på ett tillfreds- lställande sätt. Ärenden angående anslag till sjukvård handlades å intenden- jturavdelningens sjukvårdssektion, vilken förestods av förste flygläkaren. ? Enligt 1938 års instruktion för chefen för flygvapnet jämte honom under- )lydande organ för utövandet av flygvapnets militära ledning (SFS 1938: 302) 1tjänstgjorde förste flygläkaren vid flygstaben och var där i ärenden, som till- hörde hans verksamhetsområde, föredragande inför chefen för flygvapnet, därest de icke enligt dennes bestämmande föredrogs av chefen för flygstaben. I sistnämnda fall borde förste flygläkaren vara närvarande vid föredrag- nmgen.
2. Utredningar och förslag till grund för den nuvarande organisationen av militärsjukvårdens ledning.
A. l940 års utredning.
Den 29 november 1940 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvars ) departementet att tillkalla sju sakkunniga för att inom departementet biträda ) med utredning, i huvudsak syftande till att enligt närmare angivna grunder ) uppdraga mera allmänna linjer för en blivande omorganisation av det mili tära förvaltningsväsendet.
I sin diktamen till statsrådsprotokollet anförde chefen för försvarsdeparte- mentet bland annat, att enligt hans mening tiden syntes vara inne att söka) tillvarataga de erfarenheter, som kunnat göras under de senast förflutna åren ) för att med dem såsom grundval söka anpassa den centrala, militära förvalt-) ningstjänstens organisation efter de betydligt ökade arbetsuppgifter, som nu) åvilade den militära förvaltningen och som säkerligen komme att kvarstå. även efter en framtida återgång till mera fredliga förhållanden. Vad som därvidlag särskilt torde böra eftersträvas, syntes i föista hand vara åstadkommande av större enhetlighet 1 förvaltningstjänsten inom försvarsväsendet, än som dittills varit till finnandes. ,
De sakkunniga., i propositionen 1943: 180 benämnda 1940 års utredning, avgåvo den 24 februari 1941 sitt betänkande med principförslag rörande om- organisationen av den militära förvaltningen.
I betänkandet framhölls bland annat, att den nuvarande militära förvaltnings- organisationen vid den försvarsberedskap, som vårt land på grund av stormakts— kriget tvingats intaga, uppvisat betänkliga brister, då det gällt att skaffa en över- blick över de olika försvarsgrenarnas behov och tillgångar samt möjligheterna att fylla behoven. Olägenheterna med den nuvarande förvaltningsorganisationen vore huvudsakligen att hänföra till splittringen på. de olika försvarsgrenarna av förvalt— ningsuppgifter av samma art samt avsaknaden av samordnande organ för det krigsindustriella planeringsarbetet. Med hänsyn till dessa olägenheter hade ut- redningen funnit erforderligt att, så långt detta lämpligen läte sig göra, förvalta ningsverksamheten sammanfördes fackgrensvis till en gemensam försvarsförvalt- ning, samt att denna tillfördes all erforderlig teknisk och merkantil sakkunskap, så att fortlöpande kontakt med industrien kunde hållas och planläggningen av krigsindustrien säkerställas.
1940 års-utredning föreslog sålunda, att verksamheten inom den gemen- samma försvarsförvaltningen skulle uppdelas på ett materieldepartement, ett' intendenturdepartement, ett fortifikationsdepartement, ett Sjukvårdsdeparte-i ment och ett civilt departement Till vart och ett av nämnda departement borde sammanföras dithörande ärenden från samtliga försvarsgr'enai.
Vad särskilt beträffar det föreslagna sjukvårdsdepartementet anförde 1940 års utredning 1 huvudsak följande. )
Ett sammanförande under enhetlig ledning av försvarsväsendets sjukvård skulle medföra ett utvidgande och effektiviserande av detta samarbete samt därmed
) | 5.
ökade möjligheter till rationalisering av hela sjukvårdsarbetet. Utredningen an- såge därför, att ett sådant sammanförande borde äga rum, därvid dock erforder- ligt beaktande måste ägnas åt de för olika försvarsgrenar särartade sjukvårdsfrå- gorna. —— Enligt utredningens mening borde det militära sjukvårdsväsendet ställas under gemensam ledning av en försvarsväsendets chefläkare, benämnd exempelvis generallåkare. I sin egenskap av inspektör för det militära hälso- och sjukvårds- väsendet i dess helhet borde generalläkaren'lyda under'överbefälhavaren. Vad angingo den rent förvaltningsmässiga delen av sin verksamhet borde han däremot lyda direkt under Kungl. Maj:t, dock med direktivrätt för överbefälhavaren i erfor- derlig utsträckning. _— I sjukvårdsorganisationen, förslagsvis benämnd försvarsför- valtningens sjukvårdsdepartement, borde ingå en avdelningschef för var och en av de tre försvarsgrenarna, en arméöverläkare, en marinöverläkare och en flyg- överläkare. Dessa borde i stort sett intaga samma ställning som nu, (1. v. s. vara tjänstegrenschefer hos de olika försvarsgrenscheferna. De borde under den gemen- samma chefens inseende äga att på ett relativt självständigt sätt handlägga var inom sin, avdelning dejför de olika försvarsgrenarna speciella _sjukvårdsfrågorna. 'Likaså syntes det vara naturligt, att, då så vid behandlingen av ärenden inom
de olika försvarsgrenarnas centrala förvaltningar erfordrades, vederbörande över- läkare deltoge i ärendenas handläggning. De avsågos vidare att under general- läkaren fungera som sjukvårdsinspektörer, var och en inom sin försvarsgren. Hälso- och sjukvårdsärenden av allmän natur borde enligt föreskrifter i arbets- ordning eller efter generalläkarens bestämmande fördelas mellan de tre överläkarna. —— Anskaffningen av sjukvårdsmateriel och därmed sammanhängande arbetskon- troll, besiktning och event-nellt nykonstruktioner syntes icke behöva belasta sjuk"- vårdsdepartementet. Dessa uppgifter torde av utredningen hava ansetts skola ankomma å det föreslagna materieldepartementet. Läkemedelsanskaffningen förut— sattes däremot skola ske genom sjukvårdsdepartement-ets försorg.
Ur de yttranden, som avgivits av olika myndigheter, över denna del av 1.940 års ntrednings förslag, torde följande böra här återgivas.
Överbefälhavaren förklarade sig intet hava att erinra mot det gemensamma Sjukvårdsdepartementets tillkomst i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Chefen för armén uttalade, att vad sjukvårdsförvaltningen beträffar alla. skäl talade för en gemensam anskaffning av läkemedel rn. ur., vilken även redan ägde rum. Mot förSIaget om ett gemensamt sjukvårdsdepartement syntes i princip intet vara att erinra. .
Chefen för marinen avstyrkte förslaget om en centraliserad sjukvårdsförvalt- ning. Förslaget vore i flera hänseenden egendomligt. Sålunda skulle exempelvis enligt förslaget marinöverläkaren vara tjänstegrenschef hos chefen för marinen och således ha denne till chef, men samtidigt lyda under generalläkaren som chef. Ett vidgat samarbete mellan organen för de olika försvarsgrenarnas sjukvård läte sig väl förena med nuvarande organisation.
Chefen för flygvapnet fann det vara i princip olämpligt, att flygöverläkaren, såsom förslaget innebure, skulle lyda under två myndigheter. Under förutsättning att flygöverläkaren i sin egenskap av tjänstegrenschef komme att under chefen för flygvapnet ansvara för hälsovården och hygienen samt sjukvårdsinspektionen vid flygvapnets förband, ville chefen för flygvapnet emellertid icke motsätta sig för- ) slaget i övrigt.
Arméförvaltningen anförde rörande förevarande spörsmål, att flertalet av de hälso- och sjukvårdsväsendet berörande frågor, som handlades inom de tre för- svarsförvaltningarna, vore av i huvudsak enahanda natur. Ett samordnande av de med dessa frågor nu sysselsatta organen inom en för försvarsväsendet gemen— sam myndighet syntes därför vara i hög grad ändamålsenligt och ägnat att giva styrka och enhetlighet åt hela försvarsmakt-ens sjukvårdsorganisation. ' ' '
Marinförvaltningen anförde i sitt yttrande, att ett sammanförande av marinens sjukvårdsväsende med arméns eller rättare uttryckt under arméns icke skulle verka befrämjande för marinsjukvården men väl kunna innebära faror, som icke vore möjliga att överblicka. Marinförvaltningen kunde därför icke biträda sak- kunnigförslaget i denna del. Skulle emellertid ett gemensamt sjukvårdsdeparte- ment upprättas, borde inspektörskapet över en viss vapengrens sanitetsväsende med nödvändighet åtfölja den läkare därinom, som satts i ledningen, oavsett om denna ledning förvaltningsmässigt förefunnes i högsta eller näst högsta planet. Varje vapengrens sanitetsinspektör måste ställas direkt under respektive försvars- grens chef, där han med nödvändighet hörde hemma såsom denne underlydande & organ och tjänstegrenschef. !
Flygföroaltningen anförde, att förslaget om en gemensam sjukvårdsförvaltning i innebure ett mindre ingrepp i den nuvarande ordningen än man skulle förmoda. *
Medicinalstyrelsen anförde, att styrelsen funnit en sammanslagning av de olika l försvarsgrenarnas sjukvårdsledning i princip väl motiverad och väl ägnad att ! underlätta det nödvändiga samarbetet mellan militära och civila sjukvårdsmyn- ) digheter framförallt på sjukvårdsberedskapens område.
B. I94I års militära förvaltningsutredning.
Genom beslut den 30 augusti 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande statssekreteraren i försvarsdepartementet T. G. Wärn att handhava och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets förvaltnings , verksamhet — 1941 års militära förvaltningsutredning.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet yttrade chefen för försvarsdeparte- mentet bland annat följande.
Den fortsatta utredning rörande sättet för åstadkommande av en erforderlig rationalisering av den militära förvaltningsverksamheten, vilken jag anser nu böra igångsättas, torde böra i sina väsentliga delar bygga på den principiella upplägg- ning av problemet, som kommit till uttryck i militära förvaltningsutredningens betänkande. Sålunda bör eftersträvas att åt den militära förvaltningen förläna den grad av enhetlighet, som över huvud kan åstadkommas, utan att de särskilda för- svarsgrenarnas berättigade krav på smidighet och anpassning därigenom trädas för nära.
På sätt jag i ett tidigare sammanhang anfört föreligger ett Visst samband mellan frågan om ordnandet av den militära högsta ledningen och spörsmålet om den centrala förvaltningsorganisationen. Den sistnämndas struktur kan sålunda komma att i viss mån bliva beroende av det resultat, till vilket den pågående för- svarsutredningen kan komma i fråga om den högsta ledningen. Särskilt torde här- vidlag den ställning, som försvarsgrenscheferna anses böra intaga, komma att vara av betydelse. Anses försvarsgrenscheferna alltjämt böra bära ansvaret för respek- tive försvarsgrenars utbildning och stridsduglighet i allmänhet, lärer det sålunda även böra tillkomma dem ett visst och icke alltför begränsat inflytande på den _ centrala förvaltningstjänsten, enkannerligen i vad rör materielförvaltningen, medan ett sådant inflytande icke synes vara lika nödvändigt, därest de nuvarande , försvarsgrenschefernas ställning anses böra förändras till att bliva av mera inspek- , terande art. *
Allmänna grundar. , 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag, Vilket innefattas i ett den 28 mars 1942 avgivet betänkande med förslag rörande den centrala förvalt-
ningsverksamheten inorn försvarsväsendet (SOU 1942: 16) bygger till sina huvudprinciper på de av 1940 års utredning uppdragna grundlinjerna för en försvarsförvaltning. Det nya förslaget innefattar dock vissa principiella av- vikelser från 1940 års utrednings förslag, särskilt hänförande sig till krigs- materielförsörjningens område. Dessa avvikelser bottna i huvudsak i den uppfattning rörande försvarsgrenschefernas ställning i försvarsorganisationen, som kommit till uttryck i 1941 års försvarsutrednings förslag och vilken upp— fattning omfattats jämväl av förvaltningsutredningen. Den koncentrering av likartade arbetsuppgifter till ensartade organ med speciell kompetens för upp- gifternas handhavande, vilken utgjorde 1940 års utrednings syftemäl, har emel- lertid även för 1941 års förvaltningsutredning framstått såsom ett mycket viktigt led i strävandena att åstadkomma en rationell arbetsfördelning inom det militära förvaltningsväsendet. Det av den nya utredningen framlagda för- slaget till organisation av den centrala militära förvaltningsapparaten syftar sålunda, enligt vad i betänkandet framhållits, till att i möjligaste mån fylla det i utredningsdirektiven uppställda önskemålet att åt den militära förvalt- ningen förläna den grad av enhetlighet, som över huvud kan åstadkommas, utan att de särskilda försvarsgrenarnas krav på smidighet och anpassning där- igenom trädas för nära. 1941 års utrednings betänkande utmynnade i ett för- slag, att försvarsväsendets centrala förvaltningsverksamhet framdeles skall omhänderhavas av följande centrala ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsväsendets fortifikationsförvalt- ning, försvarsväsendet sjukvårdsförvaltning, försvarsväsendets civilförvaltning samt försvarsäsendets industriverk.
Ur de över utredningens förslag avgivna yttrandena beträffande förslagets allmänna grunder mä här återgivas följande.
Överbefälhavaren förklarade sig med vissa reservationer kunna godtaga ett ordnande av den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet i hu- vudsaklig överensstämmelse med 1941 års utredningsförslag.
Arméchefen uttalade i sitt yttrande bland annat, att han int-et hade att erinra mot gemensamma fortifikations— och sjukvårdsförvaltningar, därest försvarsgrens— chefs inflytande bleve tillfredsställande tillgodosett.
Aven mariachefen anslöt sig i princip till utredningsförslaget men förklarade sig frukta, att ett genomförande kunde visa sig innebära överorganisation med hänsyn till arbetets omfattning under fredsförhållanden och skapa en icke önsk- värd fördröjning och tungroddhet i förvaltningsärendenas handläggning.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen motsatte sig en utbrytning ur försvarsgrensförvaltningarna av bland annat sjukvårdsärendena.
Arméförvaltningen anförde bland annat, att en centralisering av samtliga för- valtningsgrenar utom tyg- och intendenturförvaltningarna syntes ägnad att med— föra en rationalisering av verksamheten inom varje särskilt förvaltningsomräde.
Marinföwaltningen anslöt sig i princip till det föreliggande förslaget med undantag för sjukvårdsförvaltnmgen. Den månghövdade centralförvaltningen måste dock skapa betydande svårigheter att klarlägga tjänstevägarna samt kunna befaras giva anledning till kompetenstvister, oklarhet i ämbetsutövningen och vidlyftigt remissförfarande.
2—2631 u
Den centrala förvaltningserganisafionens för- hållande ti/l Kungl. Maj:t och den högsta * militära ledningen.
Enligt förvaltningsutredningens mening borde någon tvekan icke råda därom, att försvarsväsendets centrala förvaltningsorgan även efter ett genomförande av den planerade omorganisationen borde lyda direkt under Kungl. Maj:t. Detta uteslöte givetvis icke, att åt de högsta militära myndigheterna kunde i annan ord- ning inrymmas ett vidsträckt inflytande på förvaltningsmyndigheternas verk- samhet.
Försvarsgrenscheferna borde emellertid äga möjlighet att även i förhållande till de för hela försvarsväsendet gemensamma fortifikations-, sjukvårds- och civilförvaltningarna på ett icke alltför formbundet sätt göra sina synpunkter gällande. Det borde därför i instruktionen för dessa tre förvaltningsorgan före- skrivas att de skulle vara skyldiga att i sin verksamhet beakta de framställningar och påpekanden, som gjordes från försvarsgrenschefernas sida i och för deras verksamhet, liksom det borde åligga myndigheterna i fråga att på begäran till— handagå försvarsgrenscheferna med de upplysningar och utredningar som av dem begärdes och av myndigheterna kunde lämnas. I fråga om sjukvårdsföroalt- ningen föreslogs därutöver vissa speciella åtgärder för att främja kontakten med försvarsgrenarnas militära ledning. Någon direktivrätt från försvarsgrenschefer- nas sida i förhållande till de nu ifrågavarande myndigheterna syntes däremot icke böra finnas annat än i den mån, som följde av deras rätt att inverka på myndig— heternas framställningar i anslagsfrågor.
I förhållande till de för försvarsväsendet gemensamma fortifikations-, sjuk- vårds- och civilförvaltningarna borde en viss direktivrätt tillkomma överbefäl- havaren. Denna direktivrätt syntes höra, i huvudsak avse sådana spörsmål, som på ett eller annat sätt sammanhängde med det operativa krigsförberedelse- arbetet.
I den mån de egentliga förvaltningsmyndigheterna funne sig icke kunna följa av överbefälhavaren givna direktiv, borde de enligt utredningens mening vara skyldiga att underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. I ett avseende syntes emellertid åt överbefälhavaren böra inrymmas ett bestämmande inflytande på förvaltningsmyndigheternas åtgöranden, nämligen i avvägningsfrågor rörande för— valtningsmyndigheternas anslagsäskanden.
Oavsett vad utredningen framhållit i fråga om överbefälhavarens ställning till förvaltningsmyndigheterna borde det givetvis åligga dessa att i sin verksamhet beakta de framställningar och påpekanden, som gjordes från överbefälhavarens eller chefens för försvarsstaben sida i och för deras verksamhet ävensom att på begäran tillhandagå dessa myndigheter med erforderliga upplysningar och ut- redningar.
Ur de över förvaltningsutredningens förslag i denna del avgivna utlåtan— dena torde här böra återgivas följande.
Överbefälhavaren uttalade i sitt yttrande, att principen om skiljande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet i näst högsta instans icke vore förenlig med en fullt rationell ledning av försvaret. Frågan om en enhetlig ledning av försvarsförvaltningen borde undersökas. I instruktionerna för de centrala för- valtningsorganen borde vidare inarbetas nuvarande bestämmelser i allmänt krigs— förvaltningsreglemente, varigenom likhet skulle vinnas mellan krig och fred. Chef för central förvaltningsmyndighet skulle alltså direkt biträda överbefäl— havaren jämlikt dennes bestämmande. Vidare borde förvaltningsmyndigheten i ärende, som kunde ha betydelse för krigföringen eller krigsförberedelserna, in- hämta direktiv hos överbefälhavaren.
Chefen för flygvapnet samt flyförvaltningen funno direktivrätten gentemot de gemensamma förvaltningarna oklar. Försvarsgrenscheferna måste ha ett bestäm- mande inflytande. Överbefälhavarens direktiv borde gå genom försvarsgrens- cheferna.
Arméförvaltningen anförde bland annat följande.
Med avseende å försvarsgrenschefs ställning till de gemensamma förvaltnings- organen hade i de för dessa uppgjorda utkasten till instruktionsbestämmelser in- tagits ett stadgande om, att förvaltningarna skulle ha att taga behörig hänsyn till de militära anvisningar och föreskrifter för deras verksamhet, som försvarsgrens- cheferna funne erforderligt meddela. Arméförvaltningen utginge från att detta uttryck vore att fatta såsom i sträng bemärkelse avseende rent militära anvis- ningar etc. och att myndigheterna alltså icke betogos möjligheten att vid sin prövning tillämpa allmängiltiga förvaltningssynpunkter.
Vidare innehölle instruktionsutkasten föreskrifter om att i ärenden av större vikt vederbörande försvarsgrenschefs mening skulle inhämtas, innan förvalt- ningsmyndigheten fattade sitt beslut. Huruvida ett ärende skulle anses vara av större vikt eller icke torde i flertalet fall vara beroende på ett subjektivt be- dömande. En bestämmelse, sådan som den föreslagna, måste därför föranleda tveksamhet i tillämpningen och bereda möjlighet för en försvarsgrenschef att, utöver vad som lärer vara avsett, ingripa i förvaltningsverksamheten. Arméför— valtningen yrkade därför, att den föreslagna bestämmelsen slopades.
Beträffande sambandet mellan försvarsgrenscheferna och de gemensamma för- valtningsorganen ville det synas, som om förvaltningsutredningens förslag ur be- fogenhets- och ansvarssynpunkt knappast kunde anses fullt tillfredsställande med hänsyn till den osäkerhet i tillämpningen, som därav kunde föranledas.
Skillnaden mellan direktiv, framställningar och påpekanden syntes nämligen så svävande, att det vore fara värt, att, därest från olika militära ledningsorgan lämnas motstridiga direktiv etc., förvaltningsmyndigheterna komme att ställas i tvivelsmål om företrädesrätten dem emellan.
Slutligen framhölls, att därest den föreslagna organisationen av försvarsväsen— dets högsta militära ledning och förvaltning genomfördes och sambandet dem emellan reglerades på av utredningen föreslaget sätt, en betydande osäkerhet och oklarhet skulle komma att föreligga. I dessa mycket betydelsefulla och samtidigt svåra frågor torde en ingående omprövning bliva erforderlig.
Marinförvaltningen hade ingen erinran att göra mot att överbefälhavaren finge direktivrätten endast mot de gemensamma förvaltningarna.
Föredragande departementschefen yttrade för egen del beträffande den nu föreliggande frågan i propositionen 1943: 180 bland annat följande.
I likhet med både 1940 och 1941 års utredningar anser jag, att överbefälhavaren icke bör vara ett mellanled mellan Kungl. Maj:t och de centrala ämbetsverken inom den militära förvaltningen. Därmed har jag dock icke velat utesluta ett avse- värt inflytande för överbefälhavaren på de svårbedömbara och ofta ömtåliga frågorna om avvägningen av försvarsgrenarnas anslagsbehov inom ramen för våra begränsade statsfinansiella resurser samt på krigsförberedelsearbetet inom förvalt- ningarna. Ett sådant inflytande bör emellertid tillförsäkras överbefälhavaren på annan väg än genom att direkt ställa den militära förvaltningen under honom.
I fråga om försvarsgrenschefs ställning till de för försvaret gemensamma fortifikations-, Sjukvårds- och civilförvaltningarna har 1941 års förvaltningsut— redning i de för dessa uppgjorda instruktionsutkasten intagit stadgande om att nämnda verk skola ha att taga behörig hänsyn till de militära anvisningar och föreskrifter för deras verksamhet, som försvarsgrenscheferna finna erforderligt
meddela. Arméförvaltningen har i sitt yttrande utgått från att detta stadgande vore att fatta såsom i sträng bemärkelse avseende rent militära anvisningar och föreskrifter samt att myndigheterna alltså icke skulle betagas möjligheten att vid sin prövning tillämpa allmängiltiga förvaltningssynpunkter. Mot ett stadgande, med sådan utformning och innebörd har jag intet att erinra.
Nyssnämnda instruktionsutkast innehålla vidare föreskrifter om att i ärenden av större vikt vederbörande försvarsgrenschefs mening skall inhämtas, innan den gemensamma förvaltningsmyndigheten fattar beslut-. Självfallet måste frågan, om ett ärende skall anses vara av större vikt eller icke, i flertalet fall bli beroende på ett subjektivt bedömande. Ett sådant synes mig dock i förevarande fall knappast bli svårare än de likartade bedömanden, som eljest ofta måste träffas av en för- valtningsmyndighet. Att i vissa fall tveksamhet här kan uppkomma synes svårt att undvika. Myndigheten lärer dock i sådana fall kunna skydda sig mot klander genom att förhöra sig hos vederbörande försvarsgrenschef, huruvida denne önskar yttra sig i det föreliggande ärendet.
I fråga om överbefälhavarens inflytande på de för försvarsväsendet gemen- samma förvaltningsorganen finner jag i likhet med 1941 års förvaltningsutred— ning, att det bör åligga ifrågavarande myndigheter att vid fullgörandet av krigs- förberedelsearbetet följa de direktiv, som överbefälhavaren finner erforderligt meddela.
Såsom 1941 års förvaltningsutredning förutsett kan det i särskilda fall visa sig icke vara möjligt att följa lämnade direktiv, anvisningar eller föreskrifter. I sådant fall bör det i överensstämmelse med vad som stadgas i gällande krigsför- valtningsreglemente, åligga den centrala förvaltningsmyndigheten att omedelbart göra anmälan därom till den myndighet, som meddelat direktivet, anvisningen eller föreskriften. Om enighet ej kan vinnas på denna väg, bör tvistefrågan hän. skjutas till närmast högre instans, d. v. s. till överbefälhavaren, då fråga är om anvisning eller föreskrift av försvarsgrenschef, och till Kungl. Maj:t, då det gäller direktiv av överbefälhavaren. Motsvarande bör gälla för den händelse motstridiga direktiv, anvisningar eller föreskrifter skulle lämnas från olika militära lednings- organ. De farhågor för osäkerhet i tillämpningen, som arméförvaltningen i detta sammanhang uttalat, torde därmed bli undanröjda.
I anslutning till vad överbefälhavaren föreslagit bör central förvaltningsmyndig- het vara skyldig att i ärende, som kan ha betydelse för krigsförberedelsearbetet, inhämta direktiv hos överbefälhavaren. Det bör vidare åligga sådan myndighet att till överbefälhavaren inkomma med de yttranden och utredningar, som av honom påkallas och av ämbetsverket kunna lämnas. Samma skyldighet bör åvila gemensam förvaltningsmyndighet i förhållande till försvarsgrenschef. Då över- befälhavaren i motsats till försvarsgrenschef icke har någon förvaltningsmyndig- het sig underställd och icke själv bör vara sådan myndighet, böra de centrala för- valtningsorganen vart och ett inom sitt arbetsområde på överbefälhavarens an- modan biträda honom med utarbetande av de förslag till Kungl. Maj:t, som han kan finna erforderligt framställa. Av 9 % andra stycket i den nyligen fastställda instruktionen för överhefälhaVaren framgår, att närmare föreskrifter om förvalt- ningsmyndigheternas skyldigheter i förevarande hänseende av överbefälhavaren skola underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Sjukvårdsförva/tningens allmänna uppgifter och
dess ställning till sjukvårdsinspektionerna och
medicinalstyrelsen. Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle arbetsuppgifterna för sjuk— vårdsförvaltningen avse i stort sett följande huvudgrupper av ärenden, näm—
ligen hälso- och sjukvårdsärenden, omfattande hälso— och sjukvård i allmän- het, hygien, epidemiologi och tandvård; sjukhusärenden; materielärenden, om- fattande utrustning, anskaffning, förvaltning, kontroll och krigsindustriverk- samhet samt ärenden av juridiskt-administrativ och kameral natur.
Sjukvårdsförvaltningen under chefskap av generalläkaren föreslogs i an- slutning till de nyss angivna ärendesgrupperna skola organiseras på följande byråer, nämligen en hälso- och sjukvårdsbyrå, en sjukhusbyrå och en materiel- byrå samt ett kansli. I sjukvårdsförvaltningen skulle för krigsförberedelse- arbetet m. m. placeras en regementsofficer ur generalstabskåren. Vid förvalt- ningens sida ställdes ett vetenskapligt råd, representerande allmänt medicinsk och militärmedicinsk sakkunskap. Personalen beräknades under normala för- hållanden omfatta ett 30-tal befattningshavare, däribland ett stort antal läkare (byråöverläkare, förste och andre byråläkare m. fl.). Härtill kom militär per— sonal (bland annat chefen för materielbyrån och expeditionsofficeren), apo- tekare samt expeditions- och skrivpersonal.
Sjukvårdsinspektionerna, en för varje försvarsgren under chefskap av en försvarsgrensöverläkare, skulle enligt förvaltningsutredningens förslag i huvudsak bibehålla sina förutvarande uppgifter.
Enligt den redogörelse för nämnda uppgifter, som lämnats i det föregående, handlades å. arméns sjakvårdsinspektion i stort sett följande ärenden, näm- ligen
ärenden rörande läkares, tandläkares och apotekares fackmässiga tjänste- utövning vid truppförband och sjukvårdsanstalter m. m., omfattande icke blott sjukvården i egentlig mening utan även hälsovården;
till fackverksamheten hänförliga ärenden rörande organisation, utrustning och utbildning, den sistnämnda omfattande icke blott utbildning av militär- läkare samt värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare, utan även utbild- ningen vid samtliga truppslag, enkannerligen vid sjukvårdens truppslag — trängen; samt
personalärenden, omfattande registrering och mobiliseringsplacering av fältläkarkårens personal och värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare samt viss annan tekniskt utbildad personal, avsedd att krigsplaceras vid sjuk- vård-sförband.
Vid marinen och flygvapnet handlades, som närmare framgår av nämnda redogörelse, motsvarande ärenden av marin- och flygöverläkarna med vissa undantag beträffande den sistnämnde, vilka betingas av att läkarna vid flyg— vapnet lyda direkt under chefen för flygvapnet.
Utredningen fann det uppenbart, att överläkarnas _inspektionsverksamhet i deras egenskap av främsta målsmän för försvarsgrenar'nas hälso- och sjukvård jämväl borde omfatta hälso— och sjukvårdstjänst. En del av den sakkunskap, som erfordrades härför, komme emellertid att bli knuten till förvaltningen och måste sålunda vid behov ställas till överläkarnas förfogande.
Det av förvaltningsutredningen föreslagna avskiljandet av inspektionsverk- samheten från förvaltningsverksamheten kunde emellertid enligt utredningens mening icke äga rum utan att vissa andra åtgärder vidtoges, i första hand för
säkerställande av enhetligheten inom försvarets sjukvård även på de områden, som låge inom inspektionsverksamheten. Den intima samverkan mellan inspek- tions- och förvaltningsmyndighet, som möjliggjorts i den dåvarande organisatio- nen genom att ledningen av inspektions- och förvaltningstjänst där sammanförts under en och samma person, ansågs av utredningen vara en av nämnda organisa- tions största fördelar. Inspektionsiakttagelser hade sålunda omedelbart kunnat åtföljas av erforderliga förvaltningsåtgärder och ändamålsenligheten av dessa ; åtgärder hade å andra sidan kunnat kontrolleras vid inspektioner. Utredningen ! hade emellertid funnit omöjligt, att inspektionsverksamheten i längden skulle kunna handhavas av en och samma person, om denne samtidigt måste bära hela bördan av den förvaltningsmässiga sidan av sjukvårdstjänsten. Tillsättande av särskilda sjukvårdsinspektörer vid försvarsgrenarna, helt eller delvis befriade från förvaltningsgöromål, skulle enligt utredningens mening möjliggöra en be- tydligt effektivare inspektionsverksamhet.
Beträffande vissa grupper av de ärenden, som borde handläggas av respektive överläkare i deras egenskap av inspektörer, framför allt vissa utbildningsårenden, utarbetande av instruktioner och reglementen m. m. fann utredningen påtagligt, att även om de icke alltid kunde behandlas helt likformigt, en samordning likväl skulle vara av stor betydelse. Även när det gällde vissa personalärenden, fram- ' för allt sådana, som berörde de fast anställda läkarkårernas anställnings, ut- bildnings- och tjänstgöringsförhållanden, ansåg utredningen största möjliga en— hetlighet böra eftersträvas. En samordnande verksamhet syntes principiellt sett endast kunna utgå från en gemensam, utanför försvarsgrenarna stående instans. Då chefen för sjukvårdsförvaltningen, generalläkaren, borde representera den högsta allmänna sakkunskapen i sjukvårdsfrågor inom försvarsväsendet, föreslog utredningen, att nämnde chef även finge till uppgift att utöva denna samordnande verksamhet. Att generalläkaren under alla omständigheter skulle äga inspektions- rätt inom de områden, som berörde förvaltningens verksamhet, vore enligt utred- ningens mening självklart. Genom att utvidga denna inspektionsrätt till att omfatta jämväl sådana utom själva förvaltningsområdet liggande delar av sjuk- vården vid försvarsväsendet, som icke direkt avsåge den militära tjänsten, syntes grunden för en dylik verksamhet på ett lämpligt sätt tillskapas. Generalläkaren borde givetvis äga att delgiva försvarsgrenscheferna sina inspektionserinringar samt vid behov ingiva framställning till överbefälhavaren eller Kungl. Maj:t Om åtgärd i reglerande syfte. Generalläkarens inspektionsrätt borde däremot icke vara förenad med någon direktivrätt gentemot armé—, marin- eller flygöverläkarna i deras egenskap av inspektionsmyndigheter. Dessa myndigheter borde nämligen i alla avseenden lyda enbart under respektive försvarsgrenschefer.
Ett organiserat samarbete mellan generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna ansågs emellertid av utredningen erforderligt. Utredningen föreslog i angivna syfte, att generalläkaren skulle äga rätt sammankalla överläkarna för dryftande av hithörande problem. Vidare borde överläkarna vara berättigade och skyldiga att, då det gällde organisations—, utbildnings- och personalärenden av större prin— cipiell räckvidd, hos generalläkaren påkalla sammanträde för att dryfta frågornas lösning. Dylika sammankomster, försvarsläkarberedningar, skulle enligt utred— ningens förmenande verksamt bidraga till enhetlighet och samordning på före- varande område.
Under erinran att ärenden rörande medelsframställningar, fastställande av stater m. m. för närvarande avgjordes inom de centrala förvaltningsmyndigheterna under chefskap av vederbörande försvarsgrenschefer framhöll utredningen vikten av att i vederbörliga instruktioner fastställdes, att i ärenden av större betydelse vederbörande försvarsgrenschefs mening borde inhämtas före besluts fattande i sjukvårdsförvaltningen samt att sjukvårdsförvaltningen skulle vara skyldig att, där så läte sig göra, rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk art, som komme att framställas av försvarsgrenscheferna.
För att undvika att försvarsgrenscheferna bleve alltför litet orienterade om och framför allt finge alltför litet inflytande på åtskilliga av de åtgärder, som från förvaltningsmyndighetens sida vidtoges beträffande försvarsgrenarnas sjukvård, samt för att ytterligare säkerställa samordnandet av försvarssjukvården, ville för- valtningsutredningen för sin del förorda, att överläkarna skulle närvara i sjuk- vårdsförvaltningen vid handläggning av ärenden, berörande hela försvarsväsendet samt av ärenden av särskild betydelse för den egna försvarsgrenen. De borde därvid äga att uttala sin mening och få eventuell reservation antecknad. Den före- slagna anordningen skulle också möjliggöra ett effektivare utnyttjande av över- läkarnas fackkunskaper. Ett ytterligare steg i riktning mot en mera fullständig samverkan mellan de olika elementen inom försvarssjukvården kunde tänkas vara, att sjukvårdsinspektionerna rent lokalt anknötes till sjukvårdsförvaltningen. Där- igenom skulle sannolikt även vinnas en icke oväsentlig tidsbesparing vid ärendenas handläggning samt, vilket torde vara det väsentligaste, lättare åstadkommas den personliga kontakt, som vore av så stor betydelse för att få ärendena allsidigt belysta och snabbt behandlade. Vidare skulle vissa rationaliseringsåtgärder möjlig- göras, såsom överförande av större delen av de personalfrågor, som rörde värn- pliktiga, till en av försvarsgrenarnas sjukvårdsavdelningar, skapande av en för inspektörerna gemensam expedition m. m. Mot detta kunde givetvis invändas, att försvarsgrenscheferna å. sin sida skulle få svårt att disponera över sina över- läkare samt att den icke mindre viktiga kontakten mellan sjukvårdens målsmän och de militära representanterna skulle försvåras. Utredningen ansåge sig där- för icke böra avgiva något förslag härutinnan men hade ändock velat framlägga dessa synpunkter, vilka syntes kunna förtjäna att upptagas till närmare pröv- ning.
De av 1941 års militära förvaltningsutredning anförda synpunkterna på spörsmålet om förhållandet mellan inspektion och förvaltning på förevarande område kunna i korthet sammanfattas på följande sätt.
Sjukvårdsinspektörerna inom försvarsgrenarna skulle framdeles fullgöra, vad organisations-, utbildnings— och personalfrågor beträffar, i huvudsak samma uppgifter som tidigare samt utöva inspektionsverksamhet icke blott inom dessa områden utan jämväl inom hälso— och sjukvårdstjänsten i all- mänhet. Erforderlig sakkunskap, varöver inspektörerna icke själva dispo— nerade, Skulle Vid behov ställas till förfogande av sjukvårdsförvaltningen.
För åstadkommande av samordning mellan försvarsgrenarna inom de verk— samhetsområden. som åvilade inspektörer-na, utvidgades den inspektionsrätt, som självfallet skulle tillkomma generalläkaren inom förvaltningsverksamheten, till att omfatta sådana delar av försvarsväsendets sjukvård i dess helhet, som icke direkt avsågo den militära tjänsten, dock utan att generalläkaren därmed erhöll någon direktivrätt i förhållande till försvarsgrenarnas inspektions- myndigheter. Vidare fick generalläkaren rätt att sammankalla respektive över- läkare till försvarsläkarberedning för dryftande av hithörande problem, var- jämte överläkarna skulle äga rätt och skyldighet att, då fråga uppkom av större principiell räckvidd, hos generalläkaren påkalla försvarsläkarberedning för frågans dryftande. Frågan om ett förläggande av sjukvårdsförvaltningen och sjukvårdsinspektionerna till gemensamma lokaler ansågs böra upptagas till närmare prövning.
Före besluts fattande inom sjukvårdsförvaltningen i ärenden av större räck-
vidd skulle vederbörande försvarsgrenschefs mening inhämtas. Där så läte sig göra, skulle förvaltningen rätta sig efter försvarsgrenschefs önskemål av militärorganisatorisk art. Försvarsgrensöverläkarna skulle närvara vid hand- läggning inom förvaltningen av ärenden, som berörde hela försvarsväsendet eller voro av särskild betydelse för den egna försvarsgrenen. De skulle där— vid äga reservationsrätt.
Beträffande remissmyndighetemas uttalanden över förvaltning—sutred- ningens förslag i denna del må här återgivas följande.
Arméchefen framhöll, att enligt hans mening arméöverläkaren borde ha sin verksamhet anknuten till arméinspektionen.
Marinchefen fann den föreslagna sjukvårdsförvaltningen utgöra det svagast motiverade ledet i den nya förvaltningsorganisationen. En generalläkare med in- spektionsrätt beträffande marinen vore ej påkallad. Överläkarnas lokala placering i sjukvårdsförvaltningen och uppläggningen i övrigt beträffande dessa befattnings— havare vore ej heller lämplig. En gemensam sjukvårdsförvaltning avstyrktes därför.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhöllo, att den samverkan mellan inspektions- och förvaltningsmyndighet, som förvaltningsutredningen själv angivit som eftersträvansvärd och som hittills möjliggjorts genom att ledningen av inspektions- och förvaltningstjänst sammanförts under en och samma person, icke skulle kunna ernås genom den föreslagna organisationen. Det förhållandet, att generalläkaren tillagts inspektionsrätt icke blott inom de områden, som be- rörde förvaltningens verksamhet, utan jämväl beträffande sådana utom själva för- valtningsområdet liggande delar av sjukvården, som icke direkt avsåge den mili- tära tjänsten, syntes olämpligt och komme under ogynnsamma omständigheter att skapa friktioner. Då försvarsgrenschefen enligt förvaltningsutredningens förslag fråntagits rätten att äska medel beträffande sjukvårdsanslagen och då dessa komme att förvaltas av en försvarsgrenen utomstående myndighet, komme för— svarsgrenschefen vidare att i viss grad frånhändas det grepp på sjukvården vid försvarsgrenen, som vore önskvärt. Sjukvårdsinspektionernas lokala anknytning till den föreslagna sjukvårdsförvaltningen avstyrktes på det bestämdaste. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ansåge sig av dessa skäl icke kunna tillstyrka inrättandet av en försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning.
Flygförvaltningen för sin del betonade önskvärdheten av att vissa sjukvårds- ärenden handlades centralt för hela försvaret. Syftemålet härmed skulle ernås på enklare, billigare och smidigare sätt genom att dessa uppgifter instruktionsmässigt anförtroddes arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samtidigt som samarbetet mellan försvarsgrenarnas organ vidgades.
Arméförvaltningen framhöll, att det från sjukvårdsstyrelsens sida hävdats, att det skulle vara till fördel för generalläkarens samordnande verksamhet, om han ägde direktivrätt gentemot försvarsgrenscheferna med rätt för dessa att vid me- ningsskiljaktighet hänskjuta frågan till överbefälhavaren. En lokal anslutning av inspektionerna till vederbörande försvarsgrenschef vore enligt arméförvaltningens uppfattning att föredraga.
Marinför-valtningen erinrade, att generalläkaren tillagts inspektionsrätt icke blott inom förvaltningsverksamheten utan även inom sådana delar av försvars- väsendets sjukvård i dess helhet, som icke direkt avsåge den militära tjänsten, dock utan att generalläkaren därmed erhölle någon direktivrätt i förhållande till försvarsgrenarnas inspektionsmyndigheter. Då enligt marinförvaltningens för- menande respektive försvarsgrens överläkare syntes kunna på ett betryggande sätt utöva ifrågavarande inspektioner, avstyrktes generalläkarens inspektionsrätt
i sistberörda hänseende av marinförvaltningen. Marinförvaltningen avstyrkte även den föreslagna försvarsläkarberedningen. De syftemål, som därmed avsåges, kunde enligt ämbetsverkets förmenande bättre tillgodoses genom att försvars- grensöverläkarna insattes i det av förvaltningsutredningen föreslagna vetenskap- liga rådet. Förvaltningsutredningens förslag i vad detsamma avsåge försvars- grensöverläkarnas rätt att deltaga i sjukvårdsförvaltningens överläggningar vore otillfredsställande. Enligt marinförvaltningens uppfattning borde vid handlägg- ning av exempelvis navalhygieniska ärenden inom sjukvårdsförvaltningen marin- överläkaren inträda såsom chef. Det vore icke tillräckligt, att den i dylika frågor mest sakkunnige bereddes tillfälle att uttala sin mening och reservera sig. Såsom ställföreträdare för generalläkaren borde enligt marinförvaltningens uppfattning i fall, då tjänstegrensläkarna vore närvarande, äldste tjänstegrensläkaren inträda och icke den av förvaltningsutredningen föreslagne byråöverläkaren. Marinför- valtningen framhöll slutligen vikten av att tjänstegrenscheferna lokalt anknötes till respektive försvarsgrenschefer.
Statskontoret fann, att sambandet mellan inspektions- och förvaltningsmyndig-
' het icke utan allvarliga olägenheter skulle kunna brytas. Generalläkarens befogen-
heter hade enligt utredningsförslaget blivit alltför kringskurna och tillfreds- ställande garantier för enhetlighet inom den militära sjukvården hade icke vunnits. lnspektionsuppgifterna i fredstid skulle knappast bereda full sysselsättning i varje fall åt marin- och flygöverläkarna. Såväl inspektions— som förvaltningstjänsten borde enligt statskontoret-s uppfattning sammanhållas under generalläkaren, var- jämte marin— och flygöverläkarna borde ingå i sjukvårdsförvaltningen såsom chefer för var sin byrå. Samråd mellan eller gemensamma beslut av generalläkaren och försvarsgrenscheferna borde instruktionsmässigt regleras. Vid skiljaktiga meningar borde ärendet hänskjutas till Kungl. Maj:t.
Statens krisrevision fann generalläkarens ställning tämligen oklar. Värdet av centraliseringen sådan den utformats i förvaltningsutredningens förslag vore i hög grad tvivelaktigt, enär en klyfta skapats mellan inspektionstjänst och för- valtningstjänst. Krisrevisionen hade vidare ifrågasatt en samordning av anskaff- ning och förrådshållning för den militära och den civila sjukvården. Det borde även tagas under närmare övervägande, om icke hela landets sjukvård borde centralt underställas medicinalstyrelsen, förstärkt med en särskild avdelning för de militära sjukvårdsfrågorna. Om det emellertid av militära skäl befunnes ofrån— komligt med ett till vederbörande försvarsgren anknutet inspektionsorgan, vore den hittillsvarande ordningen att föredraga framför den föreslagna klyvningen av inspektions- och förvaltningstjänsten. Ett vidgat samarbete mellan organen för de olika försvarsgrenarnas sjukvård —- exempelvis genom försvarsläkarbered- ningar _ skulle kunna försiggå redan med den nuvarande organisationen. Den av 1941 års förvaltningsutredning väckta omorganisationsfrågan vore enligt kris— revisionens uppfattning icke mogen för ett avgörande.
Medicinalstyrelsen betonade lämpligheten av en lokal anknytning av sjukvårds— inspektionen till sjukvårdsförvaltningen, vilket skulle möjliggöra ett mera ratio- nellt mobiliseringsarbete. Fördelningen av värnpliktiga läkare torde ske i intimt samråd med medicinalstyrelsen. Samråd med medicinalstyrelsen borde även äga rum vid upphandling och besiktning av sjukvårdsmateriel och i veterinära frågor.
Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 januari 1942 tillsatta medicinalstyrelseutredningen, som har till uppgift att utreda bland annat frå— i, gorna om samarbetet mellan medicinalstyrelsen och de olika organen på sjuk— vårdens område samt om medicinalstyrelsens interna organisation ävensom att, därest förändringar i medicinalstyrelsens nuvarande beredskapsorganisation an— ses av nöden, efter samråd med vederbörande militära sjukvårdsmyndigheter in- komma med förslag därom, anförde beträffande den av förvaltningsutredningen föreslagna uppdelningen i sjukvårdsförvaltning och sjukvårdsinspektion -—— utan
att taga ställning till spörsmålet om lämpligheten av denna organisation ur den militära sjukvårdens synpunkt — att en dylik uppdelning måste vara ägnad att försvåra samarbetet med den civila hälso- och sjukvården. Ur samarbetssynpunkt vore det därför önskvärt, att en gemensam medicinsk ledning av den militära sjukvården i dess helhet komme till stånd.
Föredragande departementschefen i propositionen 1943: 180 anförde efter att ha tillbakavisat de från vissa remissmyndigheter framställda önskemålen om militärsjukvårdens inordnande under medicinalstyrelsen i huvudsak följande.
Vid principbehandlingen av frågan om sjukvårdsförvaltningens organisation har jag framhållit vikten av att söka såvitt möjligt neutralisera de befarade olä- genheterna av ett särskiljande av förvaltnings- och inspektionsverksamheten. Jag har därvid utgått från att detta borde ske genom att generalläkarens inspektions- rätt utbyggdes så långt detta läte sig göra utan att försvarsgrenschefernas in- tressen träddes för nära. Det må här erinras, att enligt förvaltningsutredningens mening generalläkarens inspektionsrätt borde omfatta dels områden berörande förvaltningsverksamheten, dels ock sådana utom själva förvaltningsområdet lig- gande delar av sjukvården vid försvarsväsendet, som icke direkt avsåge den mili- tära tjänsten. Generalläkaren skulle givetvis äga delgiva försvarsgrenscheferna sina inspektionserinringar men däremot icke ha någon direktivrätt gentemot armé-, marin— och flygöverläkarna i deras egenskap av inspektionsmyndigheter. Att någon sådan direktivrätt icke inrymts åt generalläkaren torde ha sin grund just i strävan att undvika de friktioner och den förskjutning i ansvarsfördel- ningen, som marin- och flygförvaltningarna torde ha befarat. Man kan emeller- tid icke bortse från det värde, det måste ha i samordningens intresse, att general- läkaren kan inspektera militärsjukvården i den utsträckning han själv äger be- stämma. Det torde nämligen vara i hög grad önskvärt, att den myndighet, som bland annat svarar för sjukvårdsmaterielens beskaffenhet-, gives tillfälle icke blott att bedöma materielen under användning, vilket enbart det kräver rätt att följa truppförbandens övningar m. m., utan även beredes möjlighet att bibehålla eller knyta kontakt med sjukvårdstjänsten i allmänhet för att redan i förväg bättre kunna bedöma materielbehovet och därmed sammanhängande spörsmål. Likaledes bör den myndighet, som genom sin hälso- och sjukvårdsbyrå samt sitt veten— skapliga råd kommer att bli den högsta instansen inom försvarsväsendet, när det gäller hälso- och sjukvårdsfrågor, äga bedriva en vidsträckt inspektionsverksamhet, avseende exempelvis kasernhygienen. Generalläkarens befogenheter böra därför utsträckas till att omfatta jämväl den inspektionsrätt, som föranledes av vad nu sagts. Någon direktivrätt för honom gentemot försvarsgrensöverläkarna bör dock ej heller enligt min mening föreligga. Genom att giva förhållandet mellan för— valtnings- och inspektionsverksamheten en sådan utformning torde möjligheter uppnås till en fruktbärande samordning av hela försvarssjukvården.
Jag kan icke dela marinförvaltningens mening, att det av förvaltningsutred- ningen förordade systemet med försvarsläkarberedningar icke borde komma till stånd samt att syftet därmed bättre skulle tillgodoses genom att försvarsgrens- överläkarna insattes i det vetenskapliga råd, som avsetts bli anknutet till sjuk- vårdsförvaltningen. I det vetenskapliga rådet böra ingå företrädare för vissa grenar av medicinsk verksamhet och grundläggande vetenskaper men däremot ej representanter för sjukvården inom de särskilda försvarsgrenarna. För min del 1 anser jag, att förslaget om försvarsläkarberedningar utgör en lämplig lösning av ' det samarbete, som även enligt marinförvaltningens mening är erforderligt. Den här föreslagna ordningen för reglering av sjukvårdsförvaltningens förhål— lande till sjukvårdsinspektionerna och medicinalstyrelsen synes mig icke böra
!
fastlåsas alltför hårt. Möjlighet bör enligt min mening hållas öppen att, i den mån närmare erfarenhet på området vinnes, företaga därav betingade jämkningar i nämnda ordning.
Vad slutligen angår lokalfrågan synes mig övervägande skäl tala för att veder- börande inspektionsmyndigheter böra lokalt anknytas till arméinspektionen rcs- pektive till cheferna för marinens och flygvapnets stabsorgan.
c. Den militära sjukvårdsfrågans behandling vid |943 års riksdag. Med anledning av förvaltningspropositionen 1943: 180 väcktes inom riks- dagens andra kammare en motion, nr 350, av herr Fast. I motionen anfördes efter en kortfattad redogörelse för propositionens huvudpunkt-er beträffande generalläkarens ställning och inspektionsrätt m. m. bland annat följande.
Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att generalläkarens föreslagna ställning inom stabs- och förvaltningsorganisationen vore resultatet av en kom- promiss mellan å ena sidan förvaltningsutredningens synpunkt, att den militär- medicinska inspektionsverksamheten liksom annan sådan verksamhet måste äga rum försvarsgrensvis och under militär ledning, samt krisrevisionens och väl även statskontorets uppfattning om förvaltnings- och inspektionsverksamheten på hit- hörande område såsom en enhetlig materia. Med hänsyn såväl till arten av den militära verksamhet, varom här vore fråga, som ock till de erfarenheter, som vunnits sedan krigsutbrottet av de för den medicinska försvarsberedskapen an- svariga myndigheterna, syntes den förordade kompromisslösningen knappast inne- bära en rationell lösning av föreliggande spörsmål. Önskvärd enhetlighet i av- seende å anskaffning av läkemedel och sjukvårdsutrustning m. m. torde knap- past kunna vinnas, därest den egentliga inspektionsverksamheten skall äga rum försvarsgrensvis. Även i andra avseenden — såsom exempelvis då det gäller sam— arbete mellan militära och civila intressen på sjukvårdens område —— torde det vara olyckligt, att de militära intressena via inspektionsmyndigheterna bleve "ut- slagsgivande.
Ur de anförda synpunkterna ville det synas, som om en lämpligare lösning skulle stå att vinna, därest generalläkaren tillerkändes full inspektionsrätt över hela den militära sjukvårdens område med biträde av inom försvarsgrensstaberna placerade Specialiserade chefläkare. Denna lösning krävde för sitt genomförande en sammanslagning av de nuvarande tre militära läkarkårerna till en gemensam kår med generalläkaren såsom chef, till vilken fråga departementschefen såsom förut nämnts icke ansett sig beredd att nu taga slutlig ståndpunkt. Efter min mening torde det knappast kunna möta hinder att upptaga nämnda spörsmål till utredning likaväl som den av departementschefen i utsikt ställda undersökningen av möjligheterna att anordna gemensam utbildning för militärläkare m. in. Jag _ vill i detta sammanhang erinra, att vissa militära uppgifter, såsom exempelvis
byggnaders och befästningars anordnande och underhåll, hittills i princip hand- hafts gemensamt för försvarsgrenarna av den under lantmilitärt chefskap stående 3 fortifikationskåren, utan att veterligen några olägenheter därav försports.
I anslutning till det anförda hemställdes i nämnda motion, såvitt nu är i
, fråga, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t påkalla skyndsam utredning rö— , rande ej mindre en rationalisering av inspektionsverksamheten på den mili-
tära sjukvårdens område utöver vad i propositionen 1943:180 föreslagits än även en sammanslagning av de militära läkarkårerna under generalläkarens chefskap och i samband härmed stående frågor.
I första särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 2 yttrades beträffande ifrågavarande spörsmål följande.
Det i propositionen framlagda förslaget om sammanförande av den centrala sjukvårdsförvaltningen till ett för försvarsväsendet gemensamt organ syntes ut- skottet ägnat att medföra avsevärda förenklingar och förbättringar i den militära sjukvården. Genomförandet av detta förslag torde även komma att främja sam- arbetet mellan den militära och den civila sjukvården. Dessa och övriga skäl, som anförts till stöd för förslaget, syntes utskottet avgörande.
Vid genomförandet av principen om en koncentration av den centrala sjuk- vårdsförvaltningen mötte emellertid vissa svårigheter, som berörts i motionen II: 350. Dessa gällde främst förhållandet mellan förvaltnings- och inspektions— verksamheten på militärsjukvårdens område. Medan förvaltningsbestyren enligt propositionen skulle samlas inom den för försvarsgrenarna gemensamma sjuk- vårdsförvaltningen, avsåges den inspekterande verksamheten i princip komma att handhavas av de olika försvarsgrenarnas chefläkare, armé—, marin- och flygöver- läkarna. Förslaget förutsatte emellertid vid sidan härav en vidsträckt inspektions- rätt för chefen för den gemensamma sjukvårdsförvaltningen, generalläkaren, men icke någon direktivrätt för denne gentemot de tre försvarsgrensöverlåkarna. Även om det nu till bedömande föreliggande förslaget utgjorde ett betydelsfullt steg i rätt riktning, ville det dock synas utskottet, som om den i propositionen före— slagna ordningen för reglering av förhållandet mellan förvaltnings och inspek- tionsverksamheten i längden knappast skulle vara fullt rationell. Det torde kunna ifrågasättas, om det med en sådan ordning vore möjligt att i önskvärd utsträck- ning vinna enhetlighet beträffande anskaffning av läkemedel och sjukvårdsutrust- ning m. m. Även i andra hänseenden, exempelvis då det gällde samarbete mellan militära och civila myndigheter på sjukvårdens område, kunde Viss tvekan råda om lämpligheten av det förordade systemet. Med hänsyn till vad nu anförts torde det vara förtjänt av närmare övervägande, om icke generalläkaren borde tillerkännas full inspektionsrätt över hela den militära sjukvårdens område med biträde av inom arméinspektionen respektive marin- och flygstaben placerade chefläkare. Det må i detta sammanhang erinras, att även enligt departements- chefens mening möjlighet borde hållas öppen att, i den mån närmare erfaren- het på området vunnes, företaga därav betingade ändringar i systemet.
I propositionen hade även berörts frågan om en sammanslagning av de mili- tära läkarkårerna. Föredragande departementschefen har förklarat sig icke vara beredd att nu taga slutlig ståndpunkt till detta spörsmål. Departementschefen hade emellertid uttalat sig för anställande av en undersökning om möjligheterna att anordna gemensam utbildning för blivande militärläkare av olika kategorier och att underlätta övergång från en militärläkarkår till en annan. Utskottet för- bisåg icke, att verksamheten inom en försvarsgren i viss mån satt sin särskilda prägel på sjukvården inom denna, särskilt i vad avsåge de yttre lokala betingel- serna för verksamhetens utövande. Skiljaktigheterna gjorde sig emellertid gäl— lande även inom försvarsgrenarna. Utskottet hölle för sin del före, att betydande likheter mellan de olika försvarsgrenarnas läkarverksamhet funnes. Vid sådant förhållande fann utskottet anledning förorda, att den av departementschefen på- tänkta undersökningen utsträcktes till att omfatta även spörsmålet om ett sam- manförande av den militära läkarpersonalen till en för försvaret gemensam kår under generalläkarens chefskap.
De betänkligheter utskottet anfört mot propositionen i förevarande delar, vore icke av den art, att de borde föranleda till ett uppskov med genomförande av för- slaget om sammanförande av sjukvårdsförvaltningen till ett för försvaret gemen- samt organ. Den i propositionen föreslagna ordningen för reglering av förhållan- det mellan förvaltnings— och inspektionsverksamheten samt förslaget om bibe-
hållande av särskilda militärläkarkårer syntes jämväl kunna godtagas i avbidan på närmare utredning av hithörande spörsmål. I anslutning härtill ville utskottet förorda, att riksdagen i anledning av motionen 11:350 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde om skyndsam utredning i angivna hänseende.
I anslutning härtill beslöt riksdagen (skrivelse nr 319) såsom förut an— förts anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande frågorna om rationalisering av inspektionsverksamheten på den mili- tära sjukvårdens område utöver vad i propositionen nr 180 föreslagits och om sammanförande av den militära läkarpersonalen till en för försvaret gemensam kår under generalläkarens chefskap ävensom i samband härmed stående spörsmål samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utred— ningen kunde föranleda.
3. Ledningen av militärsjukvården enligt nu gällande bestämmelser.
1942 års försvarsbeslut och 1943 års förvaltningsbeslut innebära med av- seende å ledningen av det militära sjukvårdsväsendet följande huvudsakliga förändringar i förhållande till den tidigare i detta kapitel (sid. 10—13) angivna ordningen.
Samtliga förvaltningsärenden rörande de tre försvarsgrenarnas sjukvård ha sammanförts till handläggning i ett för försvarsgrenarna gemensamt organ, försvarets sjukvårdsförvaltning.
Inspektionsverksamheten inom arméns sjukvård, vilken tidigare åvilat gene- ralfältläkaren i dennes egenskap av chef för sjukvårdsinspektionen, har över- flyttats till en ny myndighet, arméöverläkaren, vilken samtidigt övertagit generalfältläkarens funktion som chef för fältläkarkåren. —— Inspektionsverk— samheten inom marinens och flygvapnets sjukvård tillkommer liksom före omorganisationen respektive marinöverlåkaren och flygöverläkaren (tidigare benämnd förste flygläkaren).
A. Försvarets sjukvårdsförvaltning.
Allmänna åligganden.
Försvarets sjukvårdsförvaltning utövar enligt instruktionen för sjukvårds— förvaltningen 1 %, första stycket, under Kungl. Maj:t, i tekniskt och ekono- miskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över försvarets hälso- och sjukvård. Härvid begränsas sjukvårdsförvaltningens ämbetsbefattning av de befogenheter, som tillagts andra till försvaret hörande centrala förvaltnings- myndigheter.
I utövandet av sin ämbetsbefattning har sjukvårdsförvaltningen att verka för att hälso- och sjukvården inom försvaret tillgodoses på bästa sätt.
J ämlikt 2 %, 1 mom., samma instruktion, åligger det sjukvårdsförvaltningen att planlägga uppförande, ändring, utrustning och allmän organisation av militära sjukhus och sjukhusavdelningar samt i fråga om andra sjukvårds-
anstalter handhava samarbetet med vederbörande huvudman, därvid ifråga- kommande ärenden angående avtal om sjukhusvård skola handläggas gemen- samt med försvarets civilförvaltning;
att granska 1itningar och förslag till sjukhusbyggnadel, sjukhuslokaler ävensom andra försvarets byggnader, lokaler och fartyg, i den mån hygienisk och sjukvårdsteknisk sakkunskap är för sådan granskning erforderlig;
att i samråd med militära myndigheter och medicinalstyrelsen samt i före- kommande fall med Svenska Röda korset och luftskyddsinspektionen förbereda ' och planlägga åtgärder, vilka vid krig eller krigsfara skola genomföras i syfte att trygga hälso— och sjukvården vid försvaret;
att, i den mån sådant icke ankommer på annan myndighet, ombesörja och övervaka anskaffning, vård och redovisning av försvarets sjukvårdsmateriel;
att organisera och handhava ledningen av för-rådstjänsten vid centrala 'sjukvårdsmaterielförråd och militärapoteket;
att övervaka förrådstjänsten vid försvarets övriga sjukvårdsmaterielförråd samt fastställa för förrådsverksamheten erforderliga föreskrifter, i förekom- mande fall i samråd med vederbörande försvarsgrenschef;
att förvalta de medel, som av Kungl. Maj:t ställas till ämbetsverkets för- fogande, ävensom de medel i övrigt, som stå under ämbetsverkets tillsyn och förvaltning;
att utöva kontroll i fråga om handhavandet av sjukvårdsförvaltningen be- rörande förvaltningsärenden hos underlydande myndigheter ävensom tillse, att en ändamålsenlig hushållning med försvarssjukvårdens medel och materiel äger rum;
att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i ärenden, som av Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartementet till ämbetsverket remitteras;
att biträda överbefälhavaren med utarbetande av de förslag i frågor om försvarets hälso- och sjukvård, som denne kan finna erforderligt avlåta till Kungl. Maj:t;
att till överbefälhavaren samt cheferna för de särskilda försvarsgrenarna inkomma med de yttranden och utredningar, som av dessa påkallas och av ämbetsverket kunna lämnas;
att vid behov ställa disponibel sakkunnig inom hälso— och sjukvårdens om- , råden till förfogande för försvarsgrenscheferna; samt att meddela chefen för försvarsstaben ävensom försvarets centrala förvalt— ningsmyndigheter de upplysningar, vilka dessa finna erforderliga med hän— syn till dem åvilande uppgifter och vilka beröra sjukvårdsförvaltningens : arbetsområde.
I 14 %, 1—5 mom., samma instruktion lämnas ytterligare upplysningar om de ärenden, .som handläggas vid förvaltningen. Utöver de ovan refererade . uppgifterna må här anföras bland annat följande ärenden av större betydelse,
nämligen
utarbetande av reglementen, besiktnings- och undersökningsföreskrifter, blanketter m. m. angående försvarets hälso- och sjukvård i allmänhet;
— förslag till läkemedel-lämpade för militär sjukvård i krig och fred samt dessas användning; organisation och övervakning av den militära tandvården; förebyggande och motverkande åtgärder beträffande sjukdomar samt ut- arbetande av härför erforderliga föreskrifter; försvarets livsmedels- och vattenförsörjning i hygieniskt avseende; organisation av vissa krigssjukvårdsanstalter; ' förslag till för militär sjukvå1d i krig och fred lämpade instrument och övrig sjukvårdsutrustning samt sjukhusinredning ävensom besiktning av an ! skaffad materiel; blodgruppsbestämning och blodgivarorganisation; tillsättande av vissa läkarbefattningar inom försvaret; beräkning av de olika försvarsgrenarnas behov av sjukvårdsmateriel; utarbetande av utrustningslistor in. m.; samt försöksverksamhet på materielområdet och utarbetande av modeller.
Sjukvårdsförva/tningans ställning till överbefäl-
. hava/'en och försvarsgrenscheferna. ? Enligt 2 %, 2 och 3 mom. instruktionen för sjukvårdsförvaltningen har för— valtningen att vid fullgörandet av sina. uppgifter följa de direktiv, som över- befälhavaren finner erforderligt meddela för tillgodoseende av krigsbered- _ skapen samt de militära operationernas planläggning och genomförande. Det åligger sjukvårdsförvaltningen att ständigt hålla överbefälhavaren underrättad om uppkommande frågor av sådan art.
Därest i särskilt fall sjukvårdsförvaltningen finner sig icke kunna följa sådana direktiv, skall ämbetsverket omedelbart göra anmälan därom till över- befälhavaren; Kan därvid enighet ej uppnås, skall ärendet av överbefälhavaren underställas Kungl. Maj: t.
Sjukvårdsförvaltningen har att i sin verksamhet taga behörig hänsyn till de anvisningar och föreskrifter av rent militär art, som försvarsgrenscheferna finna erforderligt meddela. I hälso- och sjukvårdsärenden av större vikt för den militära verksamheten skall vederbörande försvarsgrenschefs mening in- hämtas före besluts fattande inom ämbetsverket.
Därest i särskilt fall sjukvårdsförvaltningen finner sig i något avseende icke kunna efterkomma anvisning eller föreskrift som nu sagts, skall ämbets- verket omedelbart göra anmälan därom till vederbörande försvarsgrenschef. Kan därvid enighet ej uppnås, skall ärendet av försvarsgrenschefen under- ställas överbefälhavaren.
* Generalläkaren.
1 Av 7 % sjukvårdsförvaltningens instruktion inhämtas beträffande general- läkarens åligganden följande. Generalläkaren är Kungl. Maj. t 1 främsta rummet ansvarig för fullgörandet av sjukvårdsförvaltningens åligganden.
Generalläkaren äger efter föregånget meddelande till vederbörande för- svarsgrenschef företaga de inspektioner, han finner erforderliga ej mindre inom. de områden, som beröra sjukvårdsförvaltningens verksamhet, än även beträffande sådana utom själva förvaltningsområdet liggande delar av för- svarsväsendets hälso— och sjukvård, vilka hava betydelse för sjukvårdsförvalt- ningens verksamhet och vilka icke direkt avse den militära tjänsten.
Äro vid inspektionerna gjorda iakttagelser av den art, att de påkalla å vederbörande försvarsgrenschef eller honom underlydande myndighet ankom- mande reglerande föreskrifter, må generalläkaren för sådant ändamål delgiva , försvarsgrenschefen sina erinringar. Då så finnes erforderligt, äger general- ', läkaren hos överbefälhavaren eller Kungl. Maj:t göra av inspektionerna för- ' anledda framställningar.
Färsvarsgrensäverlälmrnas ställning till sjuk-
vårdsförvaltningen.
Enligt 17 % instruktionen för sjukvårdsförvaltningen skall envar av armé-, marin- och flygöverläkarna närvara vid föredragning i sjukvårdsförvaltningen av ärenden, som beröra hela försvaret eller äro av särskild betydelse för den försvarsgren, han företräder. De skola genom generalläkaren hållas noggrant underrättade om dylika ärenden samt i god tid erhålla. meddelande om tid- punkten för desammas föredragning.
Armé-, marin- och flygöverläkarna äga därutöver rätt att närvara Vid före- dragning i sjukvårdsförvaltningen jämväl av övriga ärenden, som beröra den försvarsgren de företräda.
För dryftande av principiella spörsmål eller frågor av större vikt rörande försvarets hälso- och sjukvård äger generalläkaren enligt 18 % kalla armé-, marin- och flygöverläkarna till överläggning. Sådan överläggning -— försvars— läkarberedning _ skall ske under ordförandeskap av generalläkaren eller, i hans frånvaro, av den som bestrider hans ämbete.
Generalläkaren skall ock på framställning av armé-, marin— och flygöver- läkaren kalla till försvarsläkarberedning. Angående skyldighet för armé-, marin— och flygöverläkarna. att i vissa fall påkalla sådan beredning stadgas särskilt.
Därest någon av de i försvarsläkarberedning deltagande så påfordrar, skall protokoll föras rörande vad vid beredningen förekommit.
Försvarsgrensöverläkarna äga slutligen i mån av behov påkalla biträde av personal ur försvarets sjukvårdsförvaltning.
B. Inspektionsverksamheten.
Vid armén.
Enligt 1 % instruktionen för arméledningen (SFS 1942: 863) utgöres denna. av chefen för armén (arméchefen) samt arméstaben, centrala värnpliktsbyrån, arméinspektionen, hemvärnschefen jämte hemvärnsstaben, tjänstegrensinspek-
tör,e1na arméchefen direkt underlydande personalkårchefer och arméförvalt— ningen.
I arméchefens allmänna åligganden jämlikt 4 & samma instruktion ingår bland annat att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt den allmänna utvecklingen inom arméns verksamhetsområde samt att föranstalta om eller föreslå. de åt— gärder, som äro ägnade att främja arméns tidsenliga organisation och använd- ning. Arméchefen biträdes härutinnan inom det område, som här avses, av arméöverläkaren i dennes egenskap av tjänstegrensinspektör.
Såsom tjänsteg'rensinspektör åligger det enligt 56 % ovannämnda instruk- tion arméöverläkaren särskilt
att i enlighet med av arméchefen fastställd plan samt eljest, då förhållan— dena så. påfordra, inspektera eller genom underlydande regementsofficer eller- motsvarande befattningshavare låta inspektera verksamheten och förhållanv dena i övrigt inom tjänstegrenen;
att hålla arméchefen underrättad om tillståndet inom tjänstegrenen och tillståndets inverkan på förbandens krigsduglighet samt föreslå erforderliga åtgärder för främjande av förhållandena inom tjänstegrenen;
att i enlighet med gällande föreskrifter själv avgöra facktekniska eller fack- vetenskapliga ären_;den samt
att biträda arméinspektören 1 fraga om de utbildningsårenden, som beröra v edeibörligt v erksamhetsområde.
Arméöverläkaren biträdes 1 sin verksamhet såsom tjänstegrensinspektör av arméinspektionens sjukvårdsavdelning. Han samarbetar med medicinalstyrel- sen, i den mån så särskilt stadgas eller omständigheterna det påkalla.
Det åligger vidare arméchefen enligt ovan berörda 4 % att fastställa 'rikt- linjerna för utbildningen inom armén, att låta utarbeta armén behörande regle- menten, instruktioner och utbildningsbestämmelser m. m. Arméchefen bi— trädes inom det område, som här avses, av en sjukvårdsavdelning ingående i nrméinspektionens underhållssektion.
Såsom chef för arméinspektwnens sjukvårdsavdelning tillkommer det en- ligt 46 % instruktionen arméöverläkaren
att bereda ärenden rörande sådan utbildning av för hälso- och'sjukvård avsedd personal, som icke är militärutbildning;
att inspektera nämnda utbildning; samt att till inspektören för underhållstrupperna i vad avser träng—, tyg- och intendenturtrupperna och till arméinspektören i vad avser övriga truppslag , avgiva förslag till de åtgärder, som med hänsyn till fackutbildning m m. finnas påkallade.
Därutöver föres inom sjukvårdsavdelningen specialregiste'r över viss per- sonal.
3—2631 44
Det åvilar arméchefen ytterligare enligt ovanberörda 4 & att skaffa sig så— dan kännedom om bland annat arméns civilmilitära personal av främst rege— mentsofficers tjänsteställning, att han kan bedöma deras duglighet och an— vändbarhet. Han skall till Kungl. Maj:t insända förslag till anställning, be- fordran, transport, förordnande eller avgång beträffande fältläkarkårens per— sonal.
Arméchefen biträdes härutinnan i vad gäller fältläkarkåren av arméöver— läkaren i dennes egenskap av personalkårchef. Hans allmänna åligganden åter- finnas i 61 och 62 %% instruktionen för arméledningen. Därutöver återfinnes i 18 % instruktionen för fältläkarkåren den bestämmelsen, att arméöverläkaren i sin egenskap av chef för fältläkarkåren är ansvarig för att fältläkarkåren, i vad män på honom beror, fyller sin uppgift och att envar av kårens personal är förtrogen med sina åligganden i fred och krig.
Arméöverläkaren förfogar över följande personal i sin ämbetsutövning: tre läkare, varav två regementsläkare och en bataljonsläkare, en kompani— officer på aktiv stat samt expeditionspersonal.
Vid marinen.
? S 1 I | 1 1 i ,
Marinöverläkaren är inspektör för marinens hälso— och sjukvårdsväsende ( samt chef för marinläkarkåren. Rörande hans åligganden härvidlag stadgas i instruktionen för marinledningen, kap. X (SFS 1942: 864).
Såsom inspektör (84 %) åligger det marinöverläkaren bland annat: att följa den medicinska vetenskapens utveckling; att hos Kungl. Maj:t elle1 marinchefen föreslå de åtgärder rörande mari nens hälso- och sjukvårdsväsende, som han ej själv äger vidtaga (framställ— ningar till Kungl. Maj: t skola insändas genom marinchefen);
att följa utbildningen i sjukvårdstjänst samt utbildningen av marinens läkare, tandläkare och sjukvårdare;
att inspektera sådan utbildning; att inspektera de hygieniska förhållandena jämte anstalterna för vård och transport av sårade ombord och i land;
att själv avgöra ärenden inom läkarvetenskapens område; att handlägga mobiliseringsärenden; samt att årligen genom marinchefen till medicinalstyrelsen inge till 'Kungl. Maj:t ställd årsberättelse över hälso- och sjukvården.
Såsom chef för marinläkarkåren (85 %) åligger det bland annat marin— överläkaren
att med avseende på marinläkarkårens personal till Kungl. Maj:t genom marinchefen eller till marinchefen avgiva förslag till förordnande, kommen— dering eller placering i olika befattningar ävensom till utnämning; samt
att utföra rullor över personalen. Enligt 87 % må. marinöverläkaren själv företaga eller beordra hos honom tjänstgörande personal att i hans ställe verkställa erforderliga resor inom landet.
Marinöverläkaren förfogar i sin ämbetsutövning över följande personal: en förste marinläkare samt expeditionspersonal.
Vid flygvapnet.
Flygöverläkaren är tjänstegrensinspektör för flygvapnets hälso- och sjuk— vårdsväsende. Han lyder i denna sin egenskap direkt under chefen för flyg- vapnet och är enligt instruktionen för flygledningen (SFS 1942: 865), i vad på honom ankommer, chefen för flygvapnet- ansvarig för fackverksamheten inom hälso— och sjukvårdsväsendet.
Enligt 29 & samma instruktion åligger det flygöverläkaren särskilt: att enligt chefens för flygvapnet bestämmande eller eljest då förhållan- dena så påfordra inspektera eller genom hos honom tjänstgörande assistent låta inspektera fackverksamheten inom hälso- och sjukvårdsväsendet;
att hålla chefen för flygvapnet underrättad om tillståndet inom tjänste- grenen och om tillståndets inverkan på förbandens krigsduglighet samt före- slå erforderliga åtgärder för främjande av fackverksamheten inom hälso- och sjukvårdsväsendet;
att skaffa sig sådan kännedom om läkarpersonalen vid flygvapnet, att han kan bedöma dess duglighet och användbarhet;
att handlägga ärenden rörande anställning, befordran, transport, förord- nande eller avgång beträffande läkarpersonalen;
att till chefen för flygvapnet avgiva förslag rörande läkarpersonalens ut— bildning och tjänstgöring i övrigt;
att i enlighet med gällande föreskrifter själv avgöra ärenden, som falla inom läkarvetenskapens område; samt
att biträda chefen föi flygstaben i fråga om de utbildningsårenden, som beröra flygöverläkarens verksamhetsområde. -
Flygöverläkaren förfogar i sin verksamhet som tjänstegrensinspektör över en assistent —— förste flygläkare _— och expeditionspersonal.
Expeditionspersonalen utgöres av den personal, som chefen för flygvapnet därtill avdelar ur flygstaben.
4. |944 års militärsjukvårdskommittés utredning och förslag rörande inspektionsverksamhetens rationalisering.
A. Den militära sjukvårdsledningens krigsorganisation och dess förhållande till överbefälhavaren.
Grundläggande för allt organisationsarbete inom försvarsväsendet är, att krigsorganisationen utgör det primära och att följaktligen en fredsorganisa- tion måste uppbyggas med utgångspunkt från den förstnämndas krav. Freds- organisationen bör därför såvitt möjligt ansluta sig till krigsorganisationen särskilt på det sättet, att befälslinjer och ansvarsförhållanden i de båda orga-
nisationerna överensstämma för att en övergång från den ena organisationen till den andra skall kunna ske snabbt och friktionsfritt.
Vid organisationen av försvarets sjukvårdsledning måste dessa synpunkter helt naturligt vara vägledande. Följaktligen måste även värdesättningen ske mot bakgrunden av den avsedda krigsorganisationen. Vid en med dessa ut- gångspunkter företagen granskning kunna följande iakttagelser göras.
Vad först angår armén innebar den före 1943 års förvaltningsbeslut gäl- lande fredsorganisationen, att generalfältläkaren var inspektör för arméns hälso- och sjukvårdsväsende och samtidigt chef för arméns centrala för- valtningsorgan på sjukvårdens område — arméförvaltningens sjukvårdssty- relse. I sin förstnämnda egenskap var han underställd chefen för armén och i den sistnämnda Kungl. Maj:t. Generalfältläkaren biträdde vidare i sin egenskap av chef för sjukvårdsstyrelsen överbefälhavaren (chefen för för- svarsstaben) vid planläggningen av militära operationer och krigsförbere— delser. Handläggningen av samtliga arméns samt vissa för försvarsväsendet gemensamma hälso- och sjukvårdsärenden var härigenom koncentrerad till en enda myndighet, generalfältläkaren med biträde av sjukvårdsstyrelsen. och sjukvårdsinspektionen.
Under krigsförhållanden var generalfältläkaren enligt den äldre organisa- tionen tjänstegrensinspektör hos arméchefen och biträdde samtidigt över- befälhavaren beträffande de militära operationernas planläggning och genom- förande. Visserligen skedde —— liksom enligt den nuvarande organisationen av försvarets högsta ledning — en omläggning av befälet över arméstrids- krafterna under krig såtillvida, att överbefälhavaren erhöll den direkta led- ningen av operationerna och därmed även av sjukvårdstjänsten vid de opera- tiva delarna av armén, medan depåer och motsvarande organisationer kvar- stqdo under arméchefen. Generalfältläkarens verksamhetsområde undergick dock icke någon principiell förändring i förhållande till fredsorganisationen.
Rörande den nuvarande fredsorganisationen gäller, att det för försvarets sjukvårdsärenden gemensamma centrala förvaltningsorganet, försvarets sjuk- vårdsförvaltning, vars chef är generalläkaren, ingår i högkvarteret liksom även fallet är med armé-, marin— och flygledningen. Högkvarteret biträder över— befälhavaren i dennes verksamhet. Såsom tjänstegrensinspektör hos armé- chefen fungerar en genom 1942 års försvarsbeslut nytillkommen myndighet, arméöverläkaren.
Beträffande den nuvarande organisationen i krig bör erinras, att enligt 10 ä 1 mom. instruktionen för överbefälhavaren ledas de militära operatio- nerna i vad rör armén direkt under överbefälhavaren, biträdd av försvars- staben, av militärbefälhavare (befälhavare för självständigt försvarsområde, chef för självständig brigad eller högre självständigt förband). Enligt 8 % samma instruktion lyda nämnda befälhavare och chefer direkt under över- befälhavaren i vad rör det operativa krigsförberedelsearbetet samt operatio— nernas planläggning och genomförande jämte därmed sammanhängande frå- gor, omfattande bland annat även sjukvårdstjänsten. Visserligen skall över-
Arméns sjukvårdsledning enligt Teckenförklaring.- lydnadsställning 1936 års försvarsordning' Kungl- Mljit nun-nun direktiv rörande krigsför- beredelscarbctet
Arméförvaltn1ngcn
(i vissa fall [riksdagspctita m. m.] inträder chefen för armén såsom chef för förvaltningen)
Arméledningen (utom arméförvaltningen)
Armetstab, truppelagsmspektloner samt Sjukvårds- janstegrensmspektioner utom . . mapektioncn
sjukvårdsinspektionen
Sjukvårds- styrelsen
Dcpurtement och övrig styrelse
Chef och inspektör
Generalfältläkarcn
Den militära sjnkvårdsledningen i fred enligt Teckenförklaring : _ lydnadsstillniug 1042 och 1943 års riksdagsbeslut.
___—=_—_—— ÖB direktiv rörande krigs-
-_ förberedelsearbete och Kungl. Mm't försvarsgrenschefemus & anvisningar
uunuuu deltager i
|__
Ch armén Ch marinen
__|
Ch flygvapnet Generalläkaren
Arméstab och Marinstnb och Sjvutb , Ilälso— Flygstah och Sjvutb., Hälso- Försvarets arméförvaltning Arméinspektör marinförvaltning och sjv., Med. flygförvnltning OCh sjv., Med. sjukvårds- m. m. m, m. personal m. m. personal förvaltning
Truppslags- Underhålls— Försvarsläkar-
Inspektörer utom inspektör beredning uhmep.
Underhållstrupp- _ Utbildninf' och tj änstegrens- Sjukvårde— Tjänstegrel; avdelmngar "d'
. Personal utom ajvavd.
Chef, inspektör och personnlkårchef Inspektör och personalkårchef Inspektör
Arméöverläkaren Marinöverläkaren Flygöverläkaren
en_Mx-(JJe, ___,_. AN.-, C., A__ _ _ ur- _4. ;
Den militäre sjukvårdslednlngen i krig enligt nuvarande organisation.
Teckenförklaring : lydnadsställning
Kungl. Mujgt
Försvarsdep. Socialdep.
= direktiv
.. operativ sjukvårdsledning i
allmänhet
__ krigsplacering av vpl medi— cinalparsonal
Försvarsstab
Gl
Medicinalstyrclse
Marindistrikt Flygbasområde Militärområde Kustfiotta etc. Flygesknder etc. Amékår etc.
Vissa krigssjukvärds— snstelter gemensamma för iörsvurs— och civilsjnkvård
Den militära sjukvårdsledningen i fred enligt Teckenförklaring.- _ lydnadeställning 1044 års militärsjukvårdskommittés förslag. Kungl. Maj:t __ biträdande verksamhet
"mmm. direkt biträdande verksamhet
_: direktiv och anvisningar
Ch armén marinen Ch flygvapnet Ch marinen Ch flygvapnet
L
nu llltllllllll
Generalläkaren Generalläkaren _
Försvarets s'ukvårdsst relse Sjukvårds- ] ! Sjukvårds-
inspektionen förvaltningen
Souschcf
J
Arm é- inspektör
Underhålls- inspektör
|nun|||uu||||-unlnunuuuuu
| |
Utbildnings- Personal- Generalstabs- Hälso- och . . . . . avdelning avdelning officer sjukvårdsbyrå Sjukhushyrå Materielbyra kansli
Expedition m. m.
Den militära sjukvårdsledningen i krig enligt 1944 års militärsjukvårdskommittés förslog. Kungl. Maj:t
Försvarsdep. Socialdcp.
Teckenförklaring : lydnadsställning
= direktiv
.. operativ ejukvårdsledning (inklusive krigsplacering nv medicine] personal) Medieinalstyrclse
Försvarsstab
I
unuunnuuuu|||-|||
Vissa krigssjukvårds- anstalter gemensamma för försvars- och civil sjukvård
Marindistrikt Flygbasområde Militär-område Kustiiotta o.s.v. Flygeskader etc. Armékår etc.
befälhavaren enligt 10 5 2 mom. samma instruktion före fattandet av grund- läggande beslut avseende det operativa krigsförberedelsearbetet bereda che- fen för armén tillfälle att framföra sina. synpunkter i sådana med beslutet sammanhängande frågor, som beröra. dennes arbetsområde, varjämte chefen för armén enligt vissa. grunder äger inspektera det operativa krigsförbere- delsearbetet. De arméchefen sålunda tillagda befogenheterna, vilka endast avse krigsförberedelserna, sammanhänga med det ansvar, som tillkommer arméchefen beträffande arméns krigsduglighet. Däremot innebära de nämnda befogenheterna. icke någon inskränkning i avseende på överbefälhavarens be- slutanderätt beträffande krigsförberedelsearbetet eller någon rubbning av de befälslinjer, som enligt ovan gälla. beträffande ledningen av militära opera- tioner och därmed sammanhängande verksamhet. I krig är sålunda, huvud— delen av armén i väsentliga. avseenden undandragen arméchefens myndighet och därmed även arméöverläkärens inflytande i sjukvårdshänseende, efter- som denne 'är direkt underställd arméchefen.
Fråga uppstår då, vem som enligt gällande bestämmelser inför överbefäl- havaren är ansvarig för sjukvården inom arméns mobiliserade delar.
Vad först beträffar den operativa planläggningen och därmed samman- hängande krigsförberedelsearbete tages generalläkaren i anspråk för dessa. uppgifter icke blott i egenskap av chef för försvarets gemensamma sjuk— i vårdsförvaltning utan även såsom främste målsman för försvarets hälso- och ? sjukvårdsväsende. Enligt särskilda bestämmelser rörande krigsförberedelse- " arbetet åligger det nämligen sjukvårdsförvaltningen att efter av överbefälha— - varen meddelade anvisningar uppgöra planer för säkerställande av hälso- och sjukvården vid försvaret i krig. Denna. planläggning, vilken i vissa avse— enden går utöver sjukvårdsförvaltningens verksamhetsområde i egentlig me- ' ning och givetvis måste verkställas i nära samarbete med medicinalstyrelsen och försvarsstaben, omfattar en mångfald för försvaret gemensamma sjuk- vårdsförberedelser, såsom angående användningen av redan befintliga sjuk— hus och upprättandet vid behov av nya dylika, den för sjukvårdsändamål av- sedda. transportverksamheten, reglering av vårdplatsbeläggningen vid landets alla. sjukvårdsinrättningar genom särskilda vid krig upprättade organ, sjuk- vårdsuppgifter i egentlig mening såsom i fråga om epidemibekämpande o. s. v. Givetvis är gränsen mellan det mera. centrala krigsförberedelsearbete, som sålunda påvilar generalläkaren, i många fall svår att uppdraga i förhållande till det mera. truppbetonade förberedelsearbetet, som enligt ovan instruk— tionsmässigt borde tillkomma chefen för armén med arméöverläkaren som föredragande, såsom i fråga. om beskaffenheten och omfattningen av de sjuk- vårdsformationer, som skola. organiseras vid armén, beträffande de grunder, efter vilka. sjuktransporttjänsten lämpligen bör vara ordnad vid truppför- banden o. s. v. De reglerande åtgärder, som i sådana avseenden äro erfor- derliga, måste självfallet vidtagas genom överbefälhavarens försorg.
Vad vidare angår den ställning generalläkaren kommer att vid krig intaga i förhållande till överbefälhavaren är denna såtillvida klar, att generalläkaren ?,
i egenskap av chef för försvarets sjukvårdsförvaltning ingår i högkvarteret. Det torde även vara uppenbart, att generalläkaren måste under överbefäl- havaren utöva ledningen av sjukvårdstjänsten i de avseenden, som samman- hänga med sjukvårdsförvaltningens ovan berörda krigsförberedelsearbete. Kommittén anser sig även kunna förutsätta, att generalläkaren i krig in- ' träder som biträde hos överbefälhavaren i fråga om ledningen av sjukvårds- ;' tjänsten vid de operativa förband ur armén, vilka enligt vad i det föregående [ anförts direkt underställas överbefälhavaren. Några direkta författningsbe- , stämmelser till stöd för denna uppfattning synas visserligen icke förefinnas, men någon annan utväg torde näppeligen kunna väljas med hänsyn till betydelsen av att en centraliserad sjukvårdsledning står till överbefäl— havarens förfogande inom ifrågavarande verksamhetsområde, helst som gene- ralläkaren enligt ovan är den enda sjukvårdsmyndighet, som inom högkvar- teret står till överbefälhavarens direkta förfogande.
Det ovan angivna förhållandet mellan gällande freds- och krigsorganis'a- tion å armésjukvårdens område kan knappast anses rationellt från de syn- punkter, som inledningsvis anförts. I fred har visserligen det centrala krigs— förberedelsearbetet pålagts generalläkaren icke blott i egenskap av chef för försvarets sjukvårdsförvaltning utan även såsom varande den i realiteten främste målsmannen för försvarets hälso— och sjukvård. Hans ställning så— som sådan i förhållande till överbefälhavaren är emellertid icke utformad i organisationen utan blott förutsatt i särskilt utfärdade bestämmelser angå- ende krigsförberedelsearbetet. En följd härav är även, att det kan ifråga- sättas, vilket inflytande som tillkommer generalläkaren i avseende på. frågor, som sammanhänga med den i det föregående berörda gränsdragningen mellan å ena sidan överbefälhavarens centrala krigsförberedelsearbete på föredrag- ning av generalläkaren, å andra sidan arméchefens mera truppbetonade för- beredelsearbete på föredragning av arméöverläkaren.
Den oklarhet, som sålunda råder i här berörda avseenden i fråga om gene— ralläkarens ställning i fred såsom försvarets främste målsman för hälso- och sjukvården i förhållande till överbefälhavaren, synes även prägla motsva- rande förhållande i krig. Några andra bestämmelser torde härutinnan icke finnas än dem, som gälla central förvaltningsmyndighet enligt allmänt krigs- förvaltningsreglemente (SFS 1944:351). Denna omständighet är desto mer beaktansvärd, som kraven på en central ledning inom hälso— och sjukvårdens område enligt kommitténs uppfattning komma att framträda med särskild styrka vid krigstillfälle. Slutligen är kravet på överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation för armésjukvårdens del, såsom framgår av det föregående, icke tillgodosett, då huvuddelen av den verksamhet, som i fred
; påvilar arméöverläkaren, i krig torde komma. att överflyttas på generalläkaren ; såsom varande överbefälhavarens direkta organ på hälso- och sjukvårdens i område i högkvarteret.
* Den nu verkställda granskningen av ledningen av sjukvårdsväsendet i fred och i krig, särskilt i vad avser armén, utvisar, att en rationalisering bör vid-
tagas av den gällande organisationen i syfte att avhjälpa ovan påtalade brister och vinna bättre överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisa— tion. Denna rationalisering kan uppnås genom att generalläkaren infogas i organisationen icke blott som nu är fallet såsom chef för försvarets sjuk- vårdsförvaltning utan även såsom främste målsman för det militära hälso- och sjukvårdsväsendet. Kommittén anser sig desto hellre kunna förorda en sådan lösning, som generalläkaren genom ovanberörda särskilda bestäm— melser redan förlänats en ledande och gemensam ställning för alla försvars- grenar i vad avser krigsförberedelsearbetet. I enlighet härmed bör general- läkaren tilldelas uppgiften att i fred biträda överbefälhavaren (försvars- staben) vid krigsförberedelsearbetet och operationsplanläggningen i avse- ende å militärsjukvården samt att i krig utöva enhetlig ledning av hälso- och sjukvården inom krigsmakten i dess helhet ävensom att på sätt kommer att närmare behandlas i annat sammanhang vad armén beträffar inträda såsom främste målsman för hälso- och sjukvårdsväsendet. Härigenom uppnås över- ensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation samt enhetlighet beträf- fande befälslinjer och ansvarsfördelning.
Vad härefter angår marinen och flygvapnet överensstämde den äldre freds- organisationen i sina grunddrag med motsvarande organisation inom armén, i det att inspektions- och förvaltningsverksamhet var samlad på en hand under marinöverläkaren, respektive flygöverläkaren (dock att flygvapnets sjukvårdsärenden av förvaltningsnatur handlades å en särskild sektion inom :,
flygförvaltningens intendenturavdelning.
Enahanda var förhållandet vid krig. Då de marina och flygmilitära opera— . tionernas förberedande och genomförande vidare omhänderhades av respek- , tive chefen för marinen och flygvapnet, rådde i princip överensstämmelse i organisatoriskt avseende mellan freds- och krigsorganisationen. Ledningen av den militära sjukvården var dock förenad med icke oväsentliga svårig— heter, eftersom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hade vissa för försvars— grenarna gemensamma uppgifter sig anförtrodda. Förändringar i avseende på befälslinjerna kunde jämväl, såsom närmare framgår av det följande, bliva nödvändiga i det fall, då delar av marinen och flygvapnet underställdes över— befälhavaren och honom underställd lantmilitär befälhavare.
Vad den nuvarande fredsorganisationen beträffar gäller en ordning, som väsentligen överensstämmer med förhållandena vid armén. Marin- och flyg- vap'encheferna äro sålunda högsta chefer för sina respektive försvarsgrenars sjukvårdsväsen och biträdas i detta avseende av marin- och flygöverläkarna. såsom tjänstegrensinspektörer, medan förvaltningsbestyren även för dessa försvarsgrenars sjukvårdsväsen ankomma på försvarets sjukvårdsförvaltning under generalläkaren.
Beträffande den nuvarande organisationen i krig torde böra erinras, att enligt 10 g 1 mom. instruktionen för överbefälhavaren de militära operatio- nerna i vad rör marinen och flygvapnet direkt under överbefälhavaren, biträdd av försvarsstaben, ledas av cheferna för marinen, respektive flygvapnet, dock
_ M'E'd-uyhfp Jam.-unc4np... _.o Imac.-Munnen- nu..-lm avg—z .
att överbefälhavaren må, då skäl därtill föranleda, för särskilda delar av mari- nen och flygvapnet annorlunda förordna. I enlighet härmed kunna sådana särskilda delar av marinen eller flygvapnet, som nyss sagts, bliva under- ställda även lantmilitära chefer.
Enligt de anförda bestämmelserna äro förhållandena beträffande sjuk- vårdsärendenas handläggning inom marinens och flygvapnets mobiliserade förband mera enhetligt ordnade än vid armén, i det att marin— och flygvapen- cheferna regelmässigt svara för de militära operationernas genomförande och följaktligen deras organ för sjukvårdsärendenas handläggning, nämligen ' marin- och flygöverläkarna, även i krigsorganisationen inneha samma be- . fogenheter som under fred. I vissa fall kunna dock, som framgår av det före- ' gående, delar av marinen och flygvapnet underställas även lantmilitära chefer. . Ledningen av sjukvårdstjänsten torde i sådana fall näppeligen kunna ord-
nas på annat sätt än som gäller för armén i allmänhet. Generalläkaren skulle sålunda i vissa lägen komma att överta ansvaret för sjukvårdstjänsten även inom delar av marinen eller flygvapnet.
Det centrala krigsförberedelsearbete, som enligt vad i det föregående an- förts, påvilar generalläkaren icke blott i egenskap av chef för sjukvårdsför— valtningen utan även såsom den i realiteten främste målsmannen för för— svarets hälso- och sjukvård, omfattar emellertid icke blott armén utan även marinen och flygvapnet. Det har dock framhållits i det föregående, att led— ningen av sjukvårdstjänsten i de avseenden, som sammanhänga med ovan- berörda krigsförberedelsearbete, måste i krig utövas under överbefälhavaren av generalläkaren. Vid sådant förhållande måste självfallet generalläkaren i sjukvårdshänseende tillerkännas samma inflytande i fråga om planläggning och ledande av militära operationer vid marinen och flygvapnet som vid armén.
En rationalisering av ledningsförhållandena beträffande marin- och flyga vapensjukvården bör därför, för att nå sitt syfte, väsentligen följa samma linjer, som i det föregående angivits för armén. Generalläkaren bör således även vad marinen och flygvapnet beträffar på sätt närmare kommer att be- handlas i annat sammanhang inträda såsom främste målsman för dessa för— svarsgrenars hälso- och sjukvårdsväsende.
En sammanfattning av det förut anförda torde giva vid handen, att en rationalisering av befälslinjerna inom den militära sjukvårdens ledning bör komma till stånd för vinnande av bättre överensstämmelse mellan general- läkarens och försvarets sjukvårdsförvaltnings författningsenliga befogenheter i avseende å krigsförberedelsearbetet och ledningen av militära operationer, å » ena sidan, och ledningen av hälso- och sjukvården inom försvarsgrenarna, å
i
andra sidan. Detta torde endast kunna ske därigenom att generalläkaren blir främste målsman för hälso- och sjukvården inom försv arsväsendet såväl 1 krig som i fred och i förhållande till såväl överbefälhavaren som försvarsgrens— cheferna.
B. Försvarsurenarnas förhållande till sjukvårdsförvaltningen.
Ett betydelsefullt krav på en militär organisation är, att i densamma in- gående myndigheters arbetsuppgifter och ansvar äro klart avgränsade mot varandra., så att tvekan icke behöver uppstå rörande olika myndigheters befogenheter och att dubbelarbete såvitt möjligt undvikes. En granskning av förhållandet mellan försvarsgrenarna och försvarets sjukvårdsförvaltning ur dessa synpunkter utvisar bland annat följande.
Gränsen mellan sjukvårdsförvaltningens och försvarsgrensmyndlgheternas befogenheter har instruktionsmässigt angivits så, att sjukvårdsförvaltningen »under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende utövar högsta led- ningen av och uppsikten över försvarets hälso- och sjukvård», medan i övriga avseenden försvarsgrenscheferna såsom Kungl. Maj:t och överbefälhavaren ansvariga för respektive försvarsgrenars »krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt» utgöra sjukvårdens chefsmyndigheter inom försvarsgrenarna. Högsta målsmän för sjukvården inom försvarsgrenarna under försvarsgrenscheferna äro vederbörande tjänstegrensinspektörer, d. v. 5. de tre försvarsgrensöver— läkarna.
I 2 och 14 %% instruktionen för försvarets sjukvårdsförvaltning ha förvalt- ningens åligganden angivits i anslutning till det ovan citerade stadgandet. Förutom allmänna sjukvårds, hälsovårds, tandvårds-, sjukhus-, materiel-, för- råds- och medelsförvaltningsärenden samt allmänna utredningsärenden (re- misser o. s. v.) etc. åligger det förvaltningen bland annat att i samråd med militära myndigheter och medicinalstyrelsen samt i förekommande fall med svenska röda korset och civilförsva-rsstyrelsen förbereda och planlägga åt-
!
gärder, vilka vid krig eller krigsfara skola genomföras i syfte att trygga hälso— ? och sjukvården vid försvaret.
i
Redan det anförda ger vid handen, att uttrycket »i tekniskt och ekonomiskt ; avseende utöva högsta ledningen av och uppsikten över etc.», i ingressen till sjukvårdsförvaltningens instruktion icke kan tagas strängt efter orden. Plan- läggningen och förberedandet av åtgärder i syfte att i krig trygga hälso- och sjukvården vid försvaret kunna nämligen icke enbart anses innefatta åtgärder av teknisk och ekonomisk natur utan fastmera inbegripa organisatoriska upp- gifter av även rent militär, »stabsmässig» karaktär. Härtill kommer att så- som i olika sammanhang framhållits gränsen mellan förvaltande och militär (inspektions- etc.) verksamhet särskilt inom militärsjukvårdens område är flytande, varför i exempelvis sjukhus- och materielärenden hänsyn måste tagas till såväl förvaltningsmässiga som militära synpunkter. I andra ären- den kunna till och med de militära synpunkterna dominera, såsom exempelvis beträffande åtskilliga hälsovårdsärenden och en stor del av krigsförberedelse- arbetet.
Det torde sålunda kunna fastställas, att sjukvårdsförvaltningen enligt nu— varande sjukvårdsorganisation inom försvaret har icke blott förvaltnings— mässiga, »tekniska och ekonomiska» uppgifter, utan även betydelsefulla. ålig- .
ganden av organisatorisk och därvid även av rent militär art. Att så är för- hållandet framgår ock av sjukvårdsförvaltningens organisation. Enligt 5 Q' 3 mom. instruktionen för sjukvårdsförvaltningen ställes till generalläkarens omedelbara förfogande en regementsofficer ur generalstabskåren, vilken det jämlikt 12 % instruktionen åligger, bland annat, att närvara vid avgörandet av ärenden, som hava avseende å krigsberedskapen eller planläggningen härför eller äro av större militär räckvidd, att vara militär rådgivare inom ämbets— verket, biträda generalläkaren i dennes inspekterande verksamhet samt svara för sambandet mellan sjukvårdsförvaltningen, å ena, samt försvarsstaben och försvarsgrenscheferna, å andra sidan, samt att handlägga ärenden rörande sjukvårdsförvaltningens mobiliseringsarbete, särskilt i vad avser utforma-nde och genomförande av krigssjukvårdsplanerna.
Till generalläkarens förfogande för fullgörande av de ovan antydda för— valtningsmässiga och militära uppgifterna står vidare ett antal byråer under chefskap av civilmilitära eller militära beställningshavare samt ett vetenskap- ligt råd.
Av vad nu anförts torde framgå, att sjukvårdsförvaltningen, trots dess be- nämning och den i ingressen till dess instruktion intagna. bestämmelsen, i så- väl instruktionsmässigt som organisatoriskt avseende är icke blott ett för- valtningsorgan utan även i synnerligen betydelsefulla hänseenden ett rent militärt ledningsorgan. Detta torde i vissa avseenden även gälla dess sär- skilda byråer och åven den i förvaltningen placerade regementsofficeren ur generalstabskåren, vilken äger inspektera det krigsförberedelsearbete, som sker efter anvisningar av sjukvårdsförvaltningen.
Om det sålunda kan fastställas, att försvarets sjukvårdsförvaltning och generalläkaren vid sidan av sina förvaltande åligganden ha viktiga uppgifter beträffande den militära ledningen av försvarets sjukvårdsväsende, måste det å. andra sidan påpekas, att detta förhållande icke funnit ett adekvat uttryck i vad gäller förvaltningens förhållande till den militära ledningen. Visser- ligen gäller såsom förut anförts jämlikt 9 & instruktionen för överbefälhavaren, att försvarets sjukvårdsförvaltning ingår i högkvarteret. Men i förhållande till försvarsgrenscheferna har principen om dessas oberoende och självstän- dighet i förhållande till sjukvårdsförvaltningen strängt upprätthållits. Så- lunda har sjukvårdsförvaltningen jämlikt 2 g 3 mom. instruktionen för för- valtningen att i sin verksamhet taga. behörig hänsyn till de anvisningar och föreskrifter av rent militär art, som försvarsgrenscheferna finna erforderligt meddela. I hälso- och sjukvårdsärenden av större vikt för den militära verk- samheten skall vederbörande försvarsgrenschefs mening inhämtas före be- sluts fattande inom ämbetsverket. Därest i särskilt fall sjukvårdsförvaltningen finner sig i något avseende icke kunna efterkomma anvisning eller föreskrift som nu sagts skall ämbetsverket omedelbart göra anmälan därom till veder- börande försvarsgrenschef. Kan därvid enighet ej uppnås, skall ärendet av försvarsgrenschefen underställas överbefälhavaren.
Generalläkaren äger efter föregånget meddelande till vederbörande för—
svarsgrenschef företaga de inspektioner han finner erforderliga ej mindre inom de områden, som beröra sjukvårdsförvaltningens verksamhet, än även beträffande sådana utom själva förvaltningsområdet liggande delar av för- svarsväsendets hälso— och sjukvård, vilka hava betydelse för sjukvårdsförvalt— ningens verksamhet och vilka icke direkt avse den militära tjänsten. Äro vid inspektionerna gjorda iakttagelser av den art, att de påkalla å vederbörande försvarsgrenschef eller honom underlydande myndighet ankommande regle- rande föreskrifter, må. generalläkaren för sådant ändamål delgiva försvars- grenschefen sina erinringar. Då så finnes erforderligt, äger generalläkaren hos överbefälhavaren eller Kungl. Maj:t göra av inspektionerna föranledda framställningar.
Den ställning, som enligt den lämnade redogörelsen tillkommer general— läkaren i förhållande till försvarsgrenscheferna, är av synnerligen egenartad natur och saknar motsvarighet inom 1943 års militära förvaltningsorganisa— tion i övrigt. Generalläkaren är, såsom understrukits i propositionen 1943: 180 den främsta representanten på den militära sjukvårdens område och har i denna egenskap utrustats med en omfattande ledningsorganisation, vilken enligt vad som framgår av det tidigare anförda omfattar icke blott förvalt— ningsorgan i egentlig mening utan även och i synnerligen betydelsefulla av— seenden rent militära lednings— och inspektionsorgan. I förhållande till för- svarsgrenscheferna har emellertid generalläkaren icke beretts annan möjlig- het att delgiva och utveckla sin uppfattning än att meddela dem sina inspek— tionserinringar. Försvarsgrenscheferna däremot hava genom ett flertal åt- gärder satts i stånd att med anlitande av respektive försvarsgrensöverläkare utöva ett bestämmande inflytande över och en ingående övervakning av gene- ralläkarens ämbetsverksamhet. I detta samband må endast erinras om, att så- som förut framhållits generalläkaren—sjukvårdsförvaltningen i sin verksam— het har att taga behörig hänsyn till försvarsgrenschefernas anvisningar och föreskrifter av rent militär art, vilka i regel torde meddelas på föredragning ' av vederbörande försvarsgrensöverläkare. Härtill kommer vidare den förut berörda skyldigheten för generalläkaren att i hälso- och sjukvårdsärenden av större vikt för den militära verksamheten före besluts fattande inhämta veder- börande försvarsgrenschefs mening. Försvarsgrensöverläkaren torde även här- vid vara föredragande. Det synes emellertid kommittén som om den själv. ständighet, vilken med rätta bör tillkomma försvarsgrenschef, icke bör vinnas genom att enligt den nu gällande ordningen isolera generalläkaren—sjuk— vårdsförvaltningen från försvarsgrenscheferna och därefter genom omständ- liga föreskrifter söka återknyta det ofrånkomliga sambandet dem emellan, utan i stället genom att försvarsgrenscheferna och generalläkaren—sjukvårds- förvaltningen medelst organisatoriska åtgärder direkt sammanföras.
Vad härefter angår försvarsgrensöverläkarnas förhållande till sjukvårds- förvaltningen må först erinras, att envar av armé—, marin— och flygöverläkarna skall närvara vid föredragning i sjukvårdsförvaltningen av ärenden, som be- röra hela försvaret eller äro av särskild betydelse för den försvarsgren han
& 49 företräder. De skola genom generalläkaren hållas noggrant underrättade om dylika ärenden samt i god tid erhålla meddelande om tidpunkten för de— sammas föredragning. Armé-, marin- och flygöverläkarna äga därutöver rätt att närvara vid föredragning i [sjukvårdsförvaltningen jämväl av övriga ären— den, som beröra den försvarsgren de företräda.
För dryftande av principiella spörsmål eller frågor av större vikt rörande försvarets hälso- och sjukvård äger generalläkaren kalla armé—, marin- och flygöverläkarna till överläggning. Sådan överläggning — försvarsläka—rbered- ning — skall ske under ordförandeskap av generalläkaren eller, i hans från- varo, av den som bestrider hans ämbete. Generalläkaren skall ock på fram- ställning av armé-, marin- och flygöverläkarna kalla till försvarsläkarberedning.
Några instruktionsbestämmelser, som inskränka försvarsgrensöverläkarnas självständighet i förhållande till generalläkaren, finnas icke meddelade i vidare mån än att i instruktionerna för försvarsgrensledningarna intagits en bestämmelse om skyldighet för försvarsgrensöverläkarna att samarbeta med försvarets sjukvårdsförvaltning.
Förhållandet mellan försvarsgrensöverläkarna och generalläkaren är lik- som förhållandet försvarsgrenscheferna—generalläkaren starkt »försvarsgrens- betonat». Vederbörande försvarsgrensöverläkare äger med nyss angivna, i och för sig rätt betydelselösa inskränkningar, full frihet inom ramen för de inom respektive försvarsgren gällande bestämmelserna rörande hälso— och sjukvård o. s. V.
I korthet kan den nuvarande organisationens kännetecken angivas sålunda, att två olika lednings- och inspektionsorgan finnas för varje försvarsgren, nämligen dels försvarets sjukvårdsförvaltning och dels vederbörande försvars— grensöverläkare. Detta förhållande framstår såsom föga rationellt i betrak- tande av att försvarsgrensöverläkarna i sin ledande och inspekterande verksamhet äga utnyttja de resurser i olika avseenden, varöver sjukvårdsför- valtningen förfogar.
Försvarsgrensöverläkarnas arbetsuppgifter äro — med vissa i det följande berörda undantag — av tvåfaldig art och omfatta dels befattning såsom tjänstegrensinspektör, dels chefskap över vederbörlig personalkår. Nyss— nämnda undantag bestå däri, att armeöverläkaren är chef för arméinspek- tionens sjukvårdsavdelning, samt att flygöverläkaren icke utövar chefskap över personalkår, enär flygvapnets läkare organisatoriskt icke utgöra en sär- skild kår.
I egenskap av tjänstegrensinspektörer ha respektive tre försvarsgrens— överläkare ansvaret för tillståndet inom tjänstegrenen i olika avseenden såsom beträffande de hygieniska förhållandena, sjukvården i allmänhet och den fackvetenskapliga verksamheten m. m.
Såsom personalkårchefer åligger det armé- och marinöverläkarna att hand- lägga förekommande befordrings- och kommenderingsärenden m. m. rörande
respektive fältläkarkåren och marinläkarkåren o. s. v. Ehuru flygöverläkaren icke är personalkårchef åvilar honom i stort sett motsvarande uppgifter i avseende å flygvapnets läkare.
Såsom chef för sjukvårdsavdelningen har arméöverläkaren såsom förut nämnts
a) att bereda ärenden rörande sådan utbildning av för hälso— och sjukvård avsedd personal, som icke är militärutbildning;
b) att inspektera nämnda utbildning;
c) att till inspektören för underhållstrupperna i vad avser trång—, tyg— och intendenturtrupperna och till arméinspektören i vad avser övriga truppslag avgiva förslag till de åtgärder, som med hänsyn till fackutbildning m. m. finnas påkallade; samt
d) att enligt vad därom särskilt stadgas föra specialregister över viss personal.
Samtidigt som sjukvårdsförvaltningen i enlighet med vad förut anförts i såväl förvaltningsmässigt som militärt avseende intar en central ställning, bära försvarsgrensöverläkarna i sin egenskap av tjänstegrensinspektörer in- för respektive försvarsgrenschefer ansvaret för hälso- och sjukvården inom försvarsgrenen. Det torde vara uppenbart, att denna ordning i sig här fröet till oklarhet i fråga om ansvarsfördelning de olika myndigheterna emellan, osäkerhet beträffande befälslinjer och tjänstevägar och möjligheter till alle- handa friktioner. Under den begränsade tid den nuvarande organisationen ägt bestånd, ha sålunda krav rests på att alla framställningar i förvaltnings- ärenden skola tjänstevägen passera vederbörande försvarsgrensöverläkare. Enligt föreskrift av försvarets sjukvårdsförvaltning den 9 december 1944 skola från och med den 1 januari 1945 och tills Vidare ärenden, som från försvars- grenschef underställda myndigheter expedieras till sjukvårdsförvaltningen, passera vederbörande försvarsgrensöverläkares expedition, dock med undan— tag av reversal och materielbeställningar, vilka skola insändas direkt till sjuk- vårdsförvaltningen. På sina håll synes gränsdragningen mellan sjukvårdsför- valtning och försvarsgrensöverläkare tolkas på det sättet, att förvaltningens befogenheter uteslutande avsåge sjukvården »i tekniskt och ekonomiskt av- seende» i strängt begränsad mening, medan sjukvården i alla andra avseenden uteslutande ankomme på vederbörande försvarsgrensöverläkare. Slutligen ha önskemål framkommit från försvarsgrensöverläkarnas sida om fullständigare orientering rörande inom sjukvårdsförvaltningen behandlade ärenden för att vederbörande försvarsgrenschefer i varje situation skulle kunna hållas under— rättade om sjukvårdsförhållandena inom försvarsgrenen.
Det nu anförda torde bära vittne om, att den nuvarande organisationen i förevarande avseende är behäftad med brister. Härtill kommer emellertid såsom en avgörande synpunkt, att försvarsgrensöverläkarna med sina expedi- tioner (läkar- och expeditionspersonal) icke torde kunna bemästra de arbets— uppgifter, som med den tidigare berörda uppfattningen av förhållandet mellan sjukvårdsförvaltningen och försvarsgrensöverläkarna åvila dessa senare.
fi ”.-.g-m.: _- _
;rz
Vid behandlingen i det föregående av militärsjukvårdens krigsorganisation och sjukvårdsförvaltningens förhållande till överbefälhavaren har framhållits önskvärdheten av att generalläkaren i fred och krig inträder såsom främste målsman för den militära hälso- och sjukvården i förhållande till såväl över— befälhavaren som försvarsgrenscheferna. Vad nu anförts rörande förhållandet mellan sjukvårdsförvaltningen och försvarsgrenarna pekar i samma riktning. Det är sålunda enligt kommitténs mening icke en rationell lösning, att för- svarsgrenarnas sjukvård företrädes av försvarsgrensöverläkare, vilka instruk- tionsenligt ha omfattande befogenheter och arbetsuppgifter, men vilka sakna för bemästrandet härav avpassade organ, medan å andra sidan försvarets sjuk— vårdsförvaltning, vilken är utrustad med alla erforderliga arbetsorgan, in— struktionsmässigt saknar inflytande över försvarsgrenarnas hälso- och sjuk- vård annat än i »tekniskt och ekonomiskt avseende».
Kommittén har härvid icke förbisett, att försvarsgrensöverläkarna författ- ningenligt äro berättigade att på. därom hos generalläkaren gjord framställ- ning i sin verksamhet anlita biträde av personal vid försvarets sjukvårdsför- valtning. Härom givna föreskrifter torde emellertid närmast hava till syfte att bereda försvarsgrensöverläkarna möjlighet att för särskilt ändamål till— fälligt förfoga över viss personal. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att ett mera regelmässigt anlitande av personal för fullgörande av de upp- gifter, som instruktionsmässigt tillkomma försvarsgrensöverläkarna, skulle medföra ytterst menliga konsekvenser i avseende på arbetsförhållandet vid sjukvårdsförvaltningen.
De erinringar, som i det föregående framställts mot den nuvarande orga- nisationen av förhållandet mellan generalläkaren—sjukvårdsförvaltningen och försvarsgrensöverläkarna, äro i huvudsak av principiell natur. Att dessa invändningar ha ett starkt berättigande även ur rent praktiska och arbets- ekonomiska synpunkter framgår vid en närmare genomgång av försvarsgrens- överläkarnas arbetsuppgifter.
För att erhålla en uppfattning om arbetsuppgifterna och dessas fördelning vid de tre försvarsgrenarnas sjukvårdsorgan — armé-, marin- och flygöver- läkarnas expeditioner — har kommittén hos statens organisationsnämnd hem- ställt om utförande av en organisationsundersökning av berörda expeditioner. Såsom ett första led i denna undersökning har organisationsnämnden från expeditionernas befattningshavare infordrat arbetsredogörelser, innefattande uppgifter rörande vederbörandes arbetsuppgifter, rutinen för uppgifternas utförande m. m. Enligt dessa redogörelser ha läkarexpeditionerna för när- varande i stort sett följande arbetsuppgifter, nämligen
viss förvaltningsverksamhet; inspektionsverksamhet berörande hälso- och sjukvårdsväsendet;
: utbildningsverksamhet; samt 1 handläggning av personalärenden. ) Härtill komma en del specialuppgifter för de olika försvarsgrenarna.
Beträffande de sålunda uppgivna arbetsuppgifterna utvisa arbetsredo- görelserna i huvudsak följande.
Vad först angår förvaltningsverksamheten är denna som nämnts från och med den 1 januari 1944 överflyttad till försvarets sjukvårdsförvaltning. Till följd härav äro försvarsgrensöverläkarna emellertid icke befriade från arbete med dylika uppgifter. Såsom förut nämnts skola försvarsgrensöverläkarna närvara vid före- dragning i sjukvårdsförvaltningen av ärenden, som beröra hela försvaret eller som äro av betydelse för den försvarsgren, vederbörande företräder. Därutöver äger han rätt närvara vid föredragning i sjukvårdsförvaltningen av övriga ärenden, som beröra den försvarsgren, han företräder.
Försvarsgrensöverläkare skall jämväl deltaga i försvarsläkarberedning under ordförandeskap av generalläkaren för dryftande av principiella spörsmål eller frågor av större vikt, berörande försvarets hälso— och sjukvård. Vid denna bered— ning förekomma ofta ärenden av större omfattning, vilka fordra visst förberedelse- arbete från försvarsgrensöverläkares sida. *
I en hel del förvaltningsfrågor erfordras dessutom initiativ från försvarsgrens- överläkarens sida, då det gäller den egna försvarsgrenen, vilka initiativ seder- mera meddelas sjukvårdsförvaltningen för vidare beredning. |
FörsvarsgrenSÖverläkaren får även taga viss befattning med ärenden av för- valtningsnatur, vilka från lokalmyndigheterna ingivas till sjukvårdsförvaltningen (jfr sid. 50). För närvarande söka försvarsgrensöverläkarna samla erfarenheter be- träffande i vilken utsträckning dylika ärenden i fortsättningen böra insändas genom försvarsgrensöverläkaren till sjukvårdsförvaltningen. Avsikten med att låta insända dylika ärenden på detta sätt är, att man härigenom vill söka avsöndra sådana ärenden av rutinmässig karaktär, vilka lämpligen böra insändas direkt från lokal- myndigheterna till sjukvårdsförvaltningen för att icke belasta försvarsgrensöver— läkarnas expeditioner. För närvarande erhålla dessa läkare dessutom orientering över förvaltningens arbete genom s. k. dagslistor över till förvaltningen inkom— mande ärenden samt 5. k. registerlistor över därifrån expedierade ärenden. Detta system anses ha bland annat den fördelen, att försvarsgrensöverläkarna härigenom bli orienterade angående handläggningen av ärenden inom sjukvårdsförvaltningen, men det är förbundet med avsevärt expeditionsarbete och behov av arbetskraft.
Beträffande inspektionsverksamheten så avser denna de hygieniska förhållan- dena vid förbanden, förläggningar, sjukhus och verksamheten inom de- samma, övriga sjukvårdsinrättningar tillhörande försvarsgrenarna, läkarnas och övrig sjukvårdspersonals verksamhet, vid försvarsgrenen anordnade kurser för sjukvårdspersonal jämte övrig utbildning av sådan personal m. m.
Utbildningsverksamheten åter avser medicinal- och sjukvårdspersonal till- hörande försvarsgrenarna samt utbildning i hälso- och sjukvård för övriga värn- pliktiga och fast anställt manskap. För läkare i lägre grader anordnas militär-, marin- och flygläkarkurser. Värnpliktiga sjukvårdare sammandragas till kurser vid olika förband. Dessa kurser organiseras och inspekteras av försvarsgrens- överläkarna.
Beträffande personalärendena, avseende läkare vid försvarsgrenarna, äro med undantag för flygvapnet försvarsgrensöverläkarna personalkårchefer. De handlägga — och detta gäller i praktiken även flygöverläkaren — alla ärenden rörande anställning, befordran, transport, förordnande eller avgång, såvitt avses försvars- grenens truppläkare. Av dessa vålla anställningsärendena ofta icke ringa arbete, särskilt i de fall överklaganden äga rum.
Övervakandet av läkarnas arbete sker genom inspektion och på bedömande av från läkarna ingivna rapporter och redogörelser. För att söka ernå ett gott resul- tat härvidlag fordras intim personlig kontakt med läkarna liksom även skrift- växling.
Försvarsgrensöverläkarna åvilar även organisationsarbete vid krigsplacering av läkare, såväl ordinarie som värnpliktiga läkare. Tilldelningen av värnpliktiga läkare sker centralt för samtliga försvarsgrenar genom arméöverläkaren.
Den bild arbetsredogörelserna lämna av arbetsuppgifter och arbetsformer inom försvarsläkarexpeditionerna återspeglar på det praktiska planet de brister, som enligt den förut lämnade redogörelsen ur principiell synpunkt befunnits vidlåda nuvarande organisation av förhållandet mellan försvars- grenarna och försvarets sjukvårdsförvaltning. Det framgår sålunda, att för- svarsgrensöverläkarna alltfort i en eller annan form taga befattning med för- valtningsärenden på sjukvårdens område. Inspektionsverksamheten — i den mån den icke hänför sig till för vederbörande försvarsgren specifikt utbild- ningsarbete —— innefattar spörsmål, som många gånger i sig inrymma för- valtningsfrågor och som näppeligen kunna på ett riktigt sätt bedömas utan tillgång till den erfarenhet och sakkunskap, vilken representeras av sjukvårds- förvaltningen. Detsamma torde ock i många fall gälla personalärenden, exempelvis då fråga uppstår om bedömande av vetenskapliga meriter hos sökande till läkartjänster.
6. Sammanfattning och principförslag.
Allmänna synpunkter.
Den inledningsvis i detta kapitel utförda granskningen av den militära sjukvårdens krigsorganisation och dess förhållande till överbefälhavaren har givit vid handen, att kravet på den enhetliga ledning av den militära hälso- och sjukvården, vilken är nödvändig under krigsförhållanden, icke är tillgodo- sett genom den nu gällande fredsorganisationen. Anledningen härtill är främst att söka däri, att generalläkaren såsom chef för sjukvårdsförvaltningen uppfattas såsom uteslutande en förvaltningsmyndighet och icke — såsom i verkligheten är förhållandet _— i synnerligen betydelsefulla avseenden ett högsta lednings- och inspektionsorgan för den militära hälso— och sjukvården i dess helhet, samt att sjukvårdsförvaltningen sidoordnade organ ställts till försvarsgrenschefernas förfogande såsom främsta målsmän för vederbörlig försvarsgrens hälso— och sjukvård.
Kommittén anser, att förevarande organisationsfråga bäst löses därigenom, att generalläkaren, vilken genom sin ställning och sitt chefskap över den för ändamålet väl rustade sjukvårdsförvaltningen är den främste målsmannen för sjukvården inom krigsmakten, på ett häremot svarande sätt inordnas inom den militära ledningen. I denna egenskap bör det tillkomma generalläkaren att i fredstid biträda dels — såsom för närvarande författningsenligt gäller — överbefälhavaren och försvarsstaben vid fullgörandet av deras krigsför— beredelsearbete och operationsplanläggning, dels härutöver försvarsgrens- 1 cheferna, vilka närmast äro ansvariga för verksamheten överhuvudtaget envar , inom sin försvarsgren. Som en följd härav frånträda försvarsgrensöver- W läkarna det målsmanskap för hälso- och sjukvården inom respektive försvars— i gren, som för närvarande tillkommer dem, men som de såsom förut berörts icke äro mäktiga att utöva inom ramen för den nuvarande organisationen. Den omläggning avmilitärsjukvårdens ledning, som blir en följd av kom—
mitténs här ovan framlagda förslag, innebär en högst väsentlig utökning av generalläkarens arbetsuppgifter. Även om farhågan att generalläkarens arbets- börda härigenom skulle bliva alltför tyngande är överdriven — det civila sjuk— vårdsväsendets ledning är jämväl koncentrerad till en befattningshavare, generaldirektören i medicinalstyrelsen —— ligger det likväl i sakens natur, att en avlastning måste beredas generalläkaren vid fullgörandet av dennes arbets- uppgifter. Härom får kommittén anföra följande.
Generalläkarens huvuduppgifter måste komma att ligga på lednings— och inspektionsområdet. För att bemästra detta område i avseende å samtliga försvarsgrenar bör generalläkaren i första hand biträdas av befattningshavare med ingående förtrogenhet med de olika försvarsgrenarnas särskilda arbets- och tjänstgöringsförhållanden. För detta ändamål torde läkare med angivna kvalifikationer böra stå till förfogande. Men även i vad gäller de rena för— valtningsärendena synas en förstärkning av generalläkarens organ för dessa uppgifter vara påkallad. I annat fall kan det nämligen icke förväntas, att generalläkaren skall kunna ägna behörig tid åt planläggningen och genom- förandet av lednings- och inspektionsverksamheten inom försvarets sjukvård och avgörandet av de större principspörsmålen inom detta område. I enlig- het med det anförda bör inom förvaltningssidan av försvarssjukvårdens led- ning tillkomma en souschefsbefattning. Till detta spörsmål återkommer kommittén i annat sammanhang.
Försvarets sjukvårdsledning.
Det i närmast föregående avsnitt framlagda förslaget till lösning av den frågan, som här avses, innebär i stort sett, att ledningen av hälso— och sjuk- vården vid försvaret i dess helhet anförtros en myndighet — generalläkaren. Vid detta förhållande är det av särskild vikt, att verksamheten för detta cen- trala organ blir ordnad på sådant sätt, att de krav, som de militära cheferna med fog kunna ställa på denna verksamhet, även tillgodoses på ett ändamåls- enligt sätt.
Vad först beträffar de tre försvarsgrenarna torde den verksamhet, som här avses, i stort sett kunna hänföras till fyra arbetsområden, nämligen hälso- och sjukvård, förvaltning i egentlig mening, utbildning och personalärenden. Till dessa arbetsområden ansluter vidare erforderlig inspektionsverksamhet.
I fråga om hälso- och sjukvården har kommittén funnit, att behov av en enhetlig ledning föreligger. Denna enhetliga ledning kan i anslutning till de förut berörda allmänna synpunkterna icke åstadkommas på annat sätt än att generalläkaren inträder såsom främste målsman inom sjukvårdens område hos de tre försvarsgrenscheferna. Det bör sålunda tillkomma generalläkaren att direkt biträda nämnda chefer i berörda. avseende.
I fråga om förvaltningen sker genom den föreslagna organisationen icke någon rubbning i avseende på försvarsgrenschefernas ställning till förvalt- ningen såsom sådan; men då chefen för sjukvårdsförvaltningen (generallä— karen) tillika inträder som målsman för hälso- och sjukvården överhuvud-
»ra .cn-c.a. ...nu—_.
taget, beredas försvarsgrenscheferna tillfälle att utan omgång göra sitt infly- tande gällande, varjämte generalläkaren erhåller möjlighet att direkt inför försvarsgrenscheferna klargöra innebörden av förekommande ärenden.
Genom att samtidigt göra chefen för sjukvårdsförvaltningen till målsman för sjukvårdsväsendet hos vederbörande försvarsgrenschefer avlägsnas även de olägenheter, vilka enligt vad i det föregående framhållits, blivit en följd av sjukvårdsledningens uppdelning på en gemensam förvaltning och till för- svarsgrenarna anslutna inspektionsorgan. En återgång sker i stället till de enligt samstämmig uppfattning ändamålsenliga arbe'tsförhållanden, som rådde inom arméns sjukvård, då. generalläkaren samtidigt var chef för sjuk- vårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen samt, vad marinen och flygvapnet angår, under den tidsperiod, då förvaltnings och inspektionsverksamhet även här sammanhölls på en hand.
I detta samband torde åter böra erinras om vad i det föregående närmare utvecklats, att generalläkaren i vissa avseenden redan i nuläget intager en för försvarsgrenarna gemensam ställning i fråga om icke blott rena förvalt- ningsbestyr utan även försvarssjukvårdens rent militära ledning.
Utbildningen är ett område, som intimt sammanhänger med verksamheten i övrigt inom försvarsgrenarna. Handläggningen av hithörande frågor kräver även ett ingående samarbete med andra utbildningsorgan inom vederbörliga staber och inspektioner. Med hänsyn till verksamhetens omfattning, särskilt vad rör armén, bör handläggningen av hithörande ärenden i regel åvila veder- börande överläkare och generalläkarens befattning med dessa ärenden be- gränsas till frågor av grundläggande natur eller av större räckvidd. Den mera regelbundna kontakt mellan den centrala sjukvårdsledningen och försvars- grenscheferna, som med avseende å utbildningsårendenas handläggning be- finnes önskvärd, vinnes sålunda i första hand genom att överlåkarna inför respektive försvarsgrenschefer (inspektören för underhållstrupperna) i regel föredraga utbildningsårendena. Hinder möter icke heller mot att, då särskilda skäl därtill föranleda, läkare med erfarenhet om vederbörlig försvarsgrens utbildningsfrågor avdelas till tjänstgöring vid försvarsgrensstaberna (armé- inspektionen) för att direkt lämna biträde vid handläggning av utbildnings- ärenden inom försvarsgrenen ifråga.
Försvarsgrenscheferna biträdas sålunda vid sin handläggning av utbild- ningsfrågor i regel av en för varje försvarsgren avsedd överläkare samt de nyssnämnda läkarna; i ärenden av grundläggande natur eller av större räck— vidd biträdes försvarsgrenschef av generalläkaren.
Vad beträffar personalärendena har kommittén funnit, att i hög grad olik- artade bestämmelser gälla för de olika militära läkarkårerna i avseende å re— krytering, anställningsförfarande, avlöning, utbildning 0. s. v. En rationalise- ring på detta område —— vilket spörsmål kommer 'att närmare behandlas i ett följande avsnitt — förutsätter, att generalläkaren erhåller ställningen såsom personalkårchef för samtliga läkare inom försvarsväsendet. Den närmare ut- formningen av kommitténs förslag i denna del kommer att behandlas i annat sammanhang.
Vad beträffar ärenden sammanhängande med den personella beredskapen (personalregistrering, mobiliseringsplacering m. m.), följer av vad i det före- gående anförts, att denna verksamhet med nödvändighet måste överflyttas från arméöverläkaren till generalläkaren.
I fråga om den inspektionsverksamhet, som följer med det ansvar och verksamhetsområde, som i den föreslagna organisationen tillerkänts general- läkaren, får kommittén anföra följande.
Enligt nu gällande bestämmelser åligger det vederbörande tjänstegrens- inspektör inom hälso- och sjukvårdens område att i enlighet med av försvars- grenschefen fastställd plan samt eljest, då förhållandena så påfordra, inspek- tera eller genom underlydande läkare låta inspektera verksamheten och för- hållandena i övrigt inom tjänstegrenen. Denna inspektionsverksamhet bör enligt den av kommittén förordade organisationen efter enahanda grunder utövas av generalläkaren med biträde av de i det föregående omnämnda över- läkarna, envar inom sin försvarsgren, samt andra generalläkaren underställda befattningshavare inom förvaltnings och inspektionsmyndigheten. I överens— stämmelse med vad som gäller beträffande annan inspektionsverksamhet inom försvarsväsendet torde dessas biträde på detta område i flertalet fall komma att innebära, att de efter av generalläkaren meddelat uppdrag utföra inspek- tioner beträffande allmänna hälso— och sjukvårdsförhållanden, utbildning 0. s. v. inom försvarsgrenama. Resultatet av generalläkarens egna eller de honom underställda befattningshavares inspektioner delgives vederbörande försvarsgrenschef såsom ansvarig för tillståndet inom försvarsgrenen i och för vidtagande av eventuellt erforderliga åtgärder.
De ovan berörda överläkarna böra självfallet vara väl förtrogna med sjuk- vårdsförhållandena inom vederbörlig försvarsgren. Av skäl, som komma att framläggas i annat sammanhang, bör dessutom envar inom sitt område äga in- gående kännedom om den vid respektive försvarsgren tjänstgörande sjukvårds— personalen i mera ansvarsfyllda befattningar, så att vederbörande kan bi- träda vid avgörandet av befordringsärenden, bedömande av kompetensfrågor m. 111.
Vad slutligen angår förhållandet mellan försvarets sjukvårdsledning och överbefälhavaren tillkommer det, såsom redan i det föregående anförts, gene- ralläkar'en att i fred biträda överbefälhavaren vid krigsförberedelsearbetet och den operativa planläggningen inom hälso- och sjukvårdens område. Häri— genom sker icke någon rubbning i avseende å överbefälshavarens ställning i förhållande till förvaltningen såsom sådan, men det biträde, som general- läkaren redan nu i egenskap av främste målsman för försvarets hälso— och sjukvård är skyldig att lämna överbefälhavaren, blir på ett betryggande sätt inordnat i organisationen.
I krig står den enhetliga ledning av hälso- och sjukvården inom de tre för- svarsgrenarna, som blivit i det föregående närmare belyst, till överbefälha- varens förfogande.
I och med det anförda har kommittén angivit de riktlinjer, enligt vilka verksamheten vid försvarets sjukvårdsledning i förhållande till de militära myndigheterna enligt kommitténs uppfattning bör normeras. Till besvarande återstår frågan om dess ställning inom försvarets högsta ledning. Beträffande detta spörsmål får kommittén anföra följande.
För närvarande är generalläkaren uteslutande underställd Kungl. Maj:t i sin egenskap av chef för en central militär förvaltningsmyndighet, dock att generalläkaren såsom tidigare nämnts har 'att ställa sig till efterrättel—se över- befälhavarens direktiv beträffande det operativa krigsförbercdelsearbetet och försvarsgrenschefernas anvisningar av rent militär art. I berörda avseende synes generalläkarens ställning böra bliva oförändrad.
Frågan kan sålunda begränsas till vilken ställning försvarets sjukvårdsled- ning lämpligen bör intaga såsom militärt ledningsorgan. Då generalläkarens chefskap i detta avseende omfattar hälso- och sjukvården vid försvaret i dess helhet, kunde det måhända ligga nära till hands att ställa generalläkaren så- som målsman för försvarets hälso- och sjukvård direkt under överbefälha- varen. En dylik lösning är i och för sig tänkbar och äger vissa motsvarigheter på andra håll inom den militära organisationen. Emellertid kunna vägande skäl anföras mot en sådan lösning 'av det föreliggande spörsmålet.
Ett godtagande av den nu antydda lösningen skulle innebära, att överbe- fälhavaren komme att betungas med de militära sjukvårdsärendena även i fred. Detta skulle innebära ett väsentligt avsteg från de principer, som i 1942 års försvarsbeslut fastställts för överbefälhavarens ställning och vilka träf- fande sammanfattats i propositionen 1943: 180 på följande sätt (propositionen, sid. 88—89) av föredragande departementschefen:
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har överbefäl- havaren ansett, att ett skiljande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet i näst högsta instans icke vore förenligt med en fullt rationell ledning av försvaret Enligt hans mening borde frågan om en enhetlig ledning av iförsvarsförvaltningen undersökas. För min del uttalade jag mig redan vid framläggande av proposi- tionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av lan- dets försvarskrafter för en begränsning av överbefälhavarens åligganden i syfte att bevara hans tid och förmåga åt de stora frågornas bemästrandc samt för en effektiv avlastning av överbefälhavaren från allt detaljarbete. I denna anda har , också gällande instruktion för överbefälhavaren utformats. Enligt denna instruk- 1 titon utövar överbefälhavaren under Kungl. Maj:t den militära ledningen av och
uppsikten över krigsmakten. Han är, i vad på honom ankommer, Kungl. Maj:t ? ansvarig för att krigsmakten äger högsta krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt
samt att militära operationer planläggas och ledas i enlighet med de riktlinjer, f som må angivas av Kungl. Maj:t.
Ehuruväl kommittén enligt sina direktiv må till prövning upptaga frågan om förhållandet mellan försvarets högsta ledning och militärsjukvården har kommittén med hänsyn till statsmakternas principiella uppfattning av över- befälhavarens ställning funnit sig icke kunna förorda, att generalläkaren i sin egenskap av högste målsman för krigsmaktens hälso— och sjukvård under- ställes överbefälhavaren.
Vid sådant förhållande och då. det utan vidare torde få anses klart, att generalläkaren icke kan i sin nu angivna egenskap bliva underställd någon av de tre försvarsgrenscheferna eller än mindre samtliga försvarsgrenschefer, återstår endast att överväga, huruvida icke generalläkaren skulle kunna i båda sina ifrågavarande egenskaper, d. v. s. såsom förvaltningschef och som högste målsman för hälso- och sjukvården underställas Kungl. Maj:t.
Enligt kommitténs mening synes denna lösning vara den mest rationella. Generalläkarens ställning inom försvarsorganisationen blir härigenom klar och entydig och någon principiell förändring av överbefälhavarens ställning behöver icke övervägas. Härtill kommer slutligen, 'att det nu berörda för- slaget torde vara det enda möjliga, därest såsom i det följande kommer att närmare beröras generalläkaren skall erhålla ställningen såsom personalkår- chef för en för försvaret gemensam läkarkår, en försvarsläkarkår.
I detta samband torde slutligen böra framhållas, att vad sålunda föreslagits i fråga om generalläkarens ställning omedelbart under Kungl. Maj:t själv- fallet icke innebär någon eftergift i avseende på den befälsrätt, som enligt vad härom i allmänhet gäller, måste tillkomma överbefälhavaren och försvars— grenscheferna över generalläkaren vid fullgörandet av de tjänstevärv, som tillkomma här avsedd befattning, en var inom ramen av sitt arbetsområde. Vad här sagts torde även i tillämpliga delar gälla de i det föregående be- rörda överläkarna i förhållande till cheferna för vederbörliga försvarsgrenar vid fullgörandet av vissa dem åvilande uppgifter.
Nedan följer en sammanfattning av kommitténs förslag angående sjukvårds- ledningens ställning och verksamhet, varvid den verksamhet, som enligt ovan bör tillkomma generalläkaren och icke är att hänföra till förvaltningsom- rådet, på sätt i följande avsnitt föreslås, sammanförts till ett organ, benämnt sjukvårdsinspektionen.
I huvudsak innebär kommitténs förslag att generalläkaren skall vara chef för försvarets sjukvårdsförvaltning, för dess sjukvårdsinspektion och för försvarsläkarkåren samt i dessa avseenden vara direkt underställd Kungl. Maj:t;
att generalläkaren skall i egenskap av chef för försvarets sjukvårdsförvalt- ning intaga samma ställning i förhållande till högsta militära ledningen, som enligt nu gällande bestämmelser;
att generalläkaren skall även i egenskap av chef för försvarets sjukvårds- inspektion i fred biträda överbefälhavaren vid krigsförberedelsearbetet och den operativa planläggningen inom hälso- och sjukvårdens område samt :i krig i nämnda egenskap stå. till överbefälhavarens förfogande;
att generalläkaren skall i egenskap av chef för försvarets sjukvårdsinspek- tion biträda försvarsgrenscheferna beträffande hälso— och sjukvård, samt vid handläggning av utbildningsfrågor av grundläggande natur eller av större räckvidd samt enligt av vederbörande försvarsgrenschefer fastställda planer
utöva till ämbetsområdet hörande inspektionsverksamhet med biträde av sjuk- vårdsinspektionens överläkare envar inom vederbörlig försvarsgren samt andra generalläkaren underställda befattningshavare;
att överläkare vid sjukvårdsinspektionen, en för varje försvarsgren, skall direkt biträda vederbörande försvarsgrenschef vid handläggning av andra än ovan berörda utbildningsfrågor samt läkare från sjukvårdsinspektionen då särskilda skäl därtill föranleda skola kunna avdelas till tjänstgöring, en vid varje försvarsgrensledning (arméinspektion);
att generalläkaren såsom personalkårchef skall biträdas av ovan nämnda överläkare, envar för sin försvarsgren; samt
att generalläkaren skall övertaga den personella beredskapens organisation.
Sjukvårdsinspaktionens organisation och per- sona/uppsättning. För fullgörande av de arbetsuppgifter, som enligt kommitténs förslag skola åvila den gemensamma sjukvårdsinspektionen, torde denna i organisatoriskt avseende böra uppdelas på tvenne avdelningar, nämligen en utbildningsav- delning och en personalavdelning. Såsom gemensamt serviceorgan för dessa avdelningar bör avses en särskild expedition. Till frågan om expeditionens organisation och personaluppsättning återkommer kommittén i det följande. Vad beträffar motsvarande spörsmål i avseende å. utbildnings- och personal— avdelningarna får kommittén därom anföra följande.
Vid sina överväganden av frågan om antalet läkare å utbildningsavdel- m'ngen har kommittén räknat med att å denna avdelning skola placeras i första hand de ovan nämnda överläkarna. Beträffande dessas löneställning får kommittén anföra följande.
För närvarande äro befattningarna för arméöverläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren placerade i respektive lönegraden Cb 2, Gb 1 och Ca 30. Då militärsjukvårdskommittén på sätt närmare kommer att beröras i ett se- nare sammanhang i nuvarande läge icke ansett sig böra till prövning upptaga löneställningsfrågorna för försvarets fast anställda läkare, saknas anledning att för närvarande ompröva de nämnda tre överläkarnas löneställning. Till detta spörsmål torde kommittén få återkomma i en senare del av sitt be- tänkande. I förevarande sammanhang torde endast böra betonas, att ifråga- varande överläkares löneställning måste bedömas icke blott ur synpunkten av de med berörda tjänstebefattningar förenade arbetsuppgifter och ansvar utan även med hänsyn tagen till den tjänsteställning dessa läkare böra inne- hava såsom inspekterande myndigheter.
Till sjukvårdsinspektionens utbildningsavdelning torde vidare böra knytas ytterligare tre läkare, avsedda för biträde med handläggning av ärenden inom utbildningsavdelningen i dess helhet. Dessa läkare, i regel en för varje för- svarsgren, böra med hänsyn till den erfarenhet de böra besitta i utbild- ningsarbete o. s. v. vara regementsläkare (motsvarande) i lönegraden Ca 26. I överensstämmelse med vad ovan anförts böra dessa läkare i erforderlig om—
fattning kunna beordras till tjänstgöring vid respektive arméinspektionen, marinstaben och flygstaben.
En undersökning av behovet av läkare å personala'udelningen har givit vid handen, att antalet läkare för denna avdelning bör beräknas till två. Hittills vunna erfarenheter inom den förutvarande sjukvårdsinspektionen och armé- inspektionen understryka vikten av, att till denna avdelning kan knytas en läkare, som under en längre tid kvarstår i befattningen och på grund därav förvärvar den ingående personalkännedom, vilken utgör en av de viktigaste förutsättningarna för att personalplaceringar o. s. v. skola bliva på ett till- förlitligt sätt bedömda. Av dessa skäl synes det vara lämpligt, att en av de för personalavdelningen avsedda två läkarna placeras i den för fältläkare (motsvarande) avsedda lönegraden Ca 28. Den andre läkaren synes böra pla- ceras såsom bataljonsläkare (motsvarande) i lönegraden Ca 22.
Om och i den mån behov därav skulle visa sig uppstå, torde inom sjuk- vårdsförvaltningen tjänstgörande läkarpersonal kunna beordras till tillfällig tjänstgöring å sjukvårdsinspektionen. Detta torde ock överensstämma med den ordning, som tillämpades inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och sjukvårdsinspektionen före 1943 års omorganisation.
Innan kommittén övergår till behandlingen av sjukvårdsinspektionens ge- mensamma expedition torde böra utredas frågan om den militära sakkunskap, som bör avses för inspektionen. I detta avseende får kommittén anföra följande.
Enligt gällande organisation skall till försvarets sjukvårdsförvaltning vara anknuten en regementsofficer ur generalstabskåren med de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits. Denne officers ställning inom förvaltnings- organisationen blir med den av kommittén förordade centraliceringen av in- spektionsverksamheten oklar. En del av hans arbetsuppgifter främst på krigsförberedelsearbetets område kommer visserligen att kvarstå inom för- valtningen men en stor del överflyttas till inspektionen. Med hänsyn härtill och i betraktande av den gemensamma sjukvårdsinspektionens ställning torde det vara lämpligast, att nämnde officer anknytes till inspektionssidan och icke till förvaltningssidan. Förutom ledningen av krigsförberedelsearbetet, vilket enligt ovan delvis ligger på förvaltningssidan, torde generalstabsoffi- ceren böra anförtros handläggning av eller rådgivning i företrädesvis inom inspektionen förekommande ärenden av militär art. Vidare bör generalstabs- offioeren av skäl som angivits av 1939 års sakkunniga rörande omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. i dess den 20 januari 1940 av— givna betänkande (sid. 51) biträda generalläkaren vid ledningen av arbetet inom sjukvårdsinspektionen.
Såsom förut angivits kan enligt gällande organisation en kapten ur general— stabskåren placeras till tjänstgöring å arméinspektionens sjukvårdsavdelning. Med den av kommittén förordade centrala sjukvårdsinspektionen blir denna befattning överflödig och kan sålunda tagas i anspråk för användning inom andra delar av försvarsorganisationen.
Rörande den för sjukvårdsorganisationen gemensamma expeditionen får kommittén till en början erinra, att de nuvarande tre inspektionsmyndig- heterna innefatta följande expeditionspersonal, nämligen,
2 expeditionsofficerare, 2 expeditionsunderofficerare, 2 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden samt 1 värnpliktigt expeditionsbiträde. Beträffande personalbehovet för den gemensamma sjukvårdsinspektionen har kommittén låtit statens organisationsnämnd undersöka detta behov med utgångspunkt från önskvärdheten av att erhålla en så rationell och föga kost- nadskrävande organisation som möjligt. Resultatet av denna undersökning visar, att expeditionspersonalen å inspektionen kan beräknas till följande antal, nämligen,
1 expeditionsofficer, 1 expeditionsunderofficer, 2 kontorsbiträden samt
3 skrivbiträden.
Vissa organisationsfrågor i samband med in- spektionsverksamhetens centralisering. Kommittén har vid sina undersökningar rörande rationaliseringen av in- spektionsverksamheten inom militärsjukvårdens område utgått från, att den förvaltningsorganisation, som tillskapades vid 1943 års riksdag, såvitt möjligt borde lämnas orubbad. Vissa jämkningar av denna organisation ha. emellertid visat sig nödvändiga. Sålunda har kommittén i det föregående uttalat sig för att den nu till tjänstgöring i sjukvårdsförvaltningen placerade general— stabsofficeren överflyttas till sjukvårdsinspektionen. Ytterligare vissa jämk- ningar i förvaltningsorganisationen torde vara påkallade, och kommittén över- går nu till behandlingen av dessa frågor.
Det torde ligga i öppen dag, att generalläkaren måste beredas en effektiv avlastning av åtskilliga ämbetsgöromål, därest han skall kunna ägna behörig tid till den inspekterande verksamheten, vilken militärsjukvårdskommittén i likhet med 1939 års förenämnda sakkunniga uppfattar såsom den primära arbetsuppgiften för generalläkaren. Den avlastning, som sålunda enligt kom— mitténs bestämda uppfattning måste beredas generalläkaren, synes lämpligen böra åvägabringas på det sättet, att generalläkaren i viss omfattning befrias * från de löpande förvaltningsbestyren därigenom, att han till sitt förfogande ( erhåller en souschef på förvaltningssidan. ( Emellertid torde det icke vara tillrådligt, att souschefskapet på förvalt- ; ningssidan anknytes till byråöverläkaren, vilken i egenskap av chef för sjuk- ( vårdsförvaltningens hälso- och sjukvårdsbyrå har en arbetsbörda, som icke utan olägenhet för ärendenas behöriga handläggning kan ytterligare ökas. Militärsjukvårdskommittén hyser för sin del den uppfattningen, att en sär-
skild befattning för en souschef inom förvaltningen bör tillkomma, varigenom garantier vinnas för en effektivt fungerande förvaltningsorganisation även under de tidsperioder, generalläkaren helt måste ägna sin tid åt inspektions- verksamheten och därmed förbundna tjänsteresor o. s. v.
Souschefsbefattningen i fråga bör sålunda inskjutas såsom ett mellanled mellan generalläkaren och förvaltningsorganisationen. På souschefen bör an- komma att leda det löpande arbetet inom förvaltningsorganisationen och att uppehålla generalläkarens befattning vid tjänstledighet, tjänsteresor o. s. v. Då befattningens innehavare måste äga ingående förtrogenhet med den mili— tära sjukvårdens såväl förvaltningsmässiga som allmänt organisatoriska pro- blem och bör under längre tid bibehållas i befattningen, vilken därför som regel torde bli en sluttjänst, torde det vara erforderligt, att befattningen er- håller en relativt hög löneställning. Kommittén anser sig med hänsyn här- till icke kunna förorda lägre löneställning än lönegraden Cb 2 i militära av- löningsreglementet, innebärande en grundlön av 16000 kronor för år räknat. Såsom tjänstebenämning torde böra ifrågakomma benämningen försvars- överläkare.
Slutligen torde till behandling i förevarande sammanhang böra upptagas frågan rörande det gemensamma förvaltnings- och inspektionsorganets be— nämning. Med hänsyn till att såväl inspektions— som förvaltningsverksam- het sammanföras till ett centralt organ under generalläkarens ledning synes benämningen »sjukvårdsförvaltning» icke fortsättningsvis kunna komma till användning. Det synes därför kommittén lämpligt, att det nya centrala orga- net benämnes försvarets sjukvårdsstyrelse, varigenom markeras, att organet i fråga icke har allenast förvaltande uppgifter utan även är ett sådant militärt ledningsorgan, som närmare berörts i det föregående.
Kap. ". RadonaHseHng av personaHörhåHandena inoni den ndHtära sjukvårdens område.
I. Inledning.
Enligt de av chefen för försvarsdepartementet till statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 31 december 1943 meddelade direktiven för 1944 års militärsjukvårdskommitté har kommittén såsom i det föregående berörts att överväga möjligheten att, såsom ett första led i utvecklingen mot större en- hetlighet och koncentration, anordna gemensam utbildning för blivande mili- tärläkare av olika kategorier och underlätta övergången från en militärläkar- kår till en annan. Det anföres vidare i departementschefens förenämnda direktiv, att sammanförandet av militärläkarna till en för försvaret gemensam kår skulle utgöra ett ytterligare led i utvecklingen, och att även denna fråga borde närmare utredas. Självfallet måste uppmärksamhet härvid ägnas åt spörsmålet, huru de speciella krav på sjukvården, som kunna uppställas inom de olika försvarsgrenarna, på bästa sätt borde tillgodoses. Likaså borde de skiljaktigheter beaktas, som med avseende å sjukvården kunna göra sig gällande mellan delar av samma försvarsgren.
I anslutning till föredragande departementschefens sålunda meddelade direktiv upptager kommittén i förevarande avsnitt till behandling först frågan om anordnande av gemensam utbildning för blivande militärläkare samt där- efter frågan om sammanförande av militärläkarna till en för försvaret gemen- sam kår.
2. Anordnandet av gemensam utbildning för blivande militärläkare.
A. Nuläget i avseende å utbildningen av militärläkare.
Arméns LÄKARE. Värnpliktiga läkare.
Alltsedan genomförandet av 1914 års härordning har den för utbildning av värnpliktiga läkare i värnpliktslagen stadgade tiden varit uppdelad på
militärutbildning,
fackutbildning och
facktjänstgöring.
Militärutbildningen fullgjordes under de första värnpliktsåren och då under sommarmånaderna för att icke de värnpliktiga läkarnas akademiska studier skulle hindras. Fackutbildningen och facktjänstgöringen ägde där- emot rum först efter det de värnpliktiga läkarna avlagt medicine kandidat- examen och dessutom avslutat viss medicinsk tjänstgöring. Den för utbild- ningen i dess helhet avsedda tiden har växlat, beroende på den tid, som en-
V.., .v—l—lu-uv— L.-.,..__,,,,.,_____, _ v:. »
ligt statsmakternas beslut skolat avses för värnpliktsutbildning. Likaledes har en olika fördelning av den fastställda utbildningstiden på skilda utbild- ningsperioder varit gällande. En närmare redogörelse för utvecklingen på hithörande område torde sakna egentligt värde för bedömandet av de nu aktuella spörsmålen, och kommittén har därför ansett sig kunna anknyta sina undersökningar i denna del till den nu gällande ordningen.
Efter ingående utredningar inom sjukvårdsinspektionen i samarbete med tränginspektionen framlade generalfältläkaren i särskilda skrivelser till armé— chefen 1941 vissa synpunkter beträffande utbildningen av värnpliktiga läkare. Av skrivelser—na inhämtas i huvudsak följande.
Medicinalpersonalens utbildning kunde icke äga rum efter samma grunder, som gällde för studenter i allmänhet. Delar av utbildningen måste framflyttas till en tidpunkt, då denna grupp studerande hunnit bibringas vissa kunskaper inom de olika områdena. Inom fackområdet måste utrymme beredas för sådan specialutbildning, som erfordrades för verksamheten i specialbefattning, och som icke i erforderlig utsträckning meddelades enligt gällande studieplaner.
Utbildningen borde i stort sett ske efter samma grunder för hela gruppen medi- cinalpersonal. Den borde inpassas i studieschemat, så att minsta möjliga av- bräck uppkomme. Framflyttningen av en del av värnpliktstjänstgöringen till en senare tidpunkt än för övriga studerande utgjorde ingen förmån. Den vore en följd av behovet att inom krigsmakten utnyttja deras specialutbildning.
Militärutbildningen borde drivas så, att dessa studerande bleve militärt an- vändbara även innan sådan utbildning erhållits, som gjorde dem kompetenta att tjänstgöra i specialbefattningar. De brister, som framträtt under beredskaps- tjänstgöringen, måste härvid beaktas.
Brister i avseende på militär utbildning hade särskilt berört följande områden: befälsföringen, tjänsten vid de stridande förbanden, sjukvårdsformationer och -anstalter, taktik, sarskilt sjukvårdstaktik, gasskyddstjänst samt materielkän- nedom.
Brister beträffande den speciella fackliga utbildningen hade för läkarnas del berört skilda områden, exempelvis
omflyttningen av den allmänna hygienen och epidemiologin till fältförhål- landen;
militärmedicinskt bedömande av tjänstbarhet; allmänt medicinska undersökningar med reglementerad materiel. På grund av beredskapstjänstens natur hade den i allmänhet otillräckliga kirurgiska utbildningen icke kunnat bli föremål för bedömande under praktisk verksamhet. Den del av kirurgin, som måste utövas vid förbandsplatser, mot- svarande »lilla kirurgin», behärskades icke i erforderlig grad enligt vad general- fältläkaren erfarit. Den allmänna läkarutbildningen gåve icke tillräcklig erfaren— het och efter avlagd examen vidtoge specialisering inom skilda områden, som i många fall icke alls berörde kirurgin. För att säkerställa mobiliseringsanvändnjng måtte viss kirurgisk utbildning infogas i värnpliktstjänstgöringen för alla värn— pliktiga läkare.
Gruppen vapenföra i viss befattning bland medicinalpersonalen borde erhålla likartad utbildning och efter samma grunder som de fullt vapenföra kamraterna. All teoretisk och så mycket som möjligt även praktisk tjänst borde vara gemensam. Speciellt krävande övningar kunde utgå ur programmet. Facktjänstgöring och se- dermera mobiliseringsplacering borde ske under beaktande av den kroppsliga svag- het, som inskränkt tjänstbarheten.
Den militära utbildningen borde vara gemensam för all medicinalpersonal och omfatta en grundläggande utbildning (soldatskola och underbefälsutbildning).
Frågan, huruvida de värnpliktiga läkarnas första utbildning skulle förläggas till infanteriet eller till trängen, hade varit föremål för mycket delade meningar. Vid diskussionen om medicinalpersonalens grundläggande utbildning måste de tidigare framförda synpunkterna beträffande läkarna andragas och granskas i be- lysning av vunna erfarenheter.
Det hade framhållits, att den militära utbildningen skulle meddela en grundlig kännedom om tjänstens krav vid de stridande förbanden, och att den näppeligen kunde förläggas till annat truppslag än infanteriet. Kavalleriinspektören hade ansett det lämpligt, att kavalleriets värnpliktiga läkare fullgjorde rekrytutbild- ningen vid kavalleriets officersaspirantskola. Det kunde ifrågasättas, huruvida dessa synpunkter vore bärande i all synnerhet som endast omkring 25 % av medicinalpersonalen vore mobiliseringsplacerad vid de stridande förbanden.
Den hittills följda linjen hade kännetecknats av ett haltande mellan infanteri- utbildning och trängutbildning, som lett till det resultatet, att då den militära ut- bildningen slutförts, hade eleverna haft en bristfällig infanteriutbildning och en lika bristfällig trängutbildning bakom sig.
Utan att förringa betydelsen av infanteriutbildningen torde det vara nödvändigt att framhålla betydelsen av att trängutbildningen bleve så fullständig att ifråga- varande grupp värnpliktiga efter avslutad militärutbildning kunde mobiliserings- placeras vid behov i befattningar vid trängförband. Det torde även behöva på- pekas, att en viss procent studerande, tillhörande denna grupp, avbröte sina studier eller ändrade studieriktning. Därest icke utbildningslinjen vore konsekvent, komme denna grupp att sakna hemortsrätt såväl vid infanteriet som vid trängen.
Det hade framhållits, att de fysiska påfrestningarna skulle vara särskilt stora vid infanteriutbildningen, och att läkarna borde genomgå denna utbildning för att framdeles kunna bedöma tjänstens krav. Häremot måste anföras, att utbild— ningen vid sjukvårdsförband krävde ungefär lika stora fysiska påfrestningar.
Under förutsättning att även den grundläggande utbildningen av medicinal- personal förlades till trängen och tjänstgöringens början bleve den 1 juni, skulle rekrytutbildningen kunna vinnas under sommarmånaderna och fullständigas under repetitionsövningen. Fortsattes utbildningen därefter i en följd till omkring den 20 december skulle erforderlig soldatutbildning hinna förvärvas, om denna för medicinalpersonalen begränsades till att omfatta sjukvårdstjänst. Andra året efter studentexamen måste för medicinarnas del helt reserveras för studier (ana— tomi—histologi-året). Att inlägga militärtjänstgöring under detta år skulle allt- för mycket rubba studierna.
Under tredje året efter studentexamen fortsatte den militära utbildningen under tiden juni—augusti, tre månader, varunder huvudsakligen underbefäls- utbildning vid sjukvårdsförband meddelades.
Efter sålunda genomgången militärutbildning hade de värnpliktiga läkarna hunnit förvärva erforderlig kännedom om tjänsten vid sjukvårdstrupperna. Av tjänstgöringstiden hade härför föreslagits omkring 91/2 månader.
Grundläggande kunskaper i befälsföring, tjänst vid sjukvårdsformationer och anstalter, sjukvårdstaktik, materielkännedom samt vissa kunskaper i gas- skyddstjänst borde härunder ha bibringats de värnpliktiga läkarna.
De värnpliktiga läkarna kunde efter avslutad militärutbildning mobiliserings- placeras som underbefäl vid sjukvårdsförband. '
Fackutbildningen borde icke börja, förrän medicinalpersonalen hunnit förvärva vissa kunskaper inom specialområdena.
För läkarnas del måste man förutsätta, att tjänstgöringen i kirurgi vore full- gjord.
Fackutbildningen avsåge att ge medicinalpersonalen dels pfaktisk utbildning inom specialområden och dels utbildning vid fackkurs.
För läkarnas del måste den praktiska utbildningen inriktas på vidgade kun- skaper i kirurgi. Sådan utbildning kunde endast förvärvas genom tjänstgöring vid kirurgisk avdelning. Tre månader måste anvisas härför. Om denna tjänst- göring vidtoge omedelbart efter studieplanens ordinarie kirurgitjänstgöring, kunde man förvänta gott utbyte. Intresset torde även sporras, om vederbörande lasaretts- läkare anmodades avgiva tjänstgöringsbetyg, och detta under vissa förhållanden kunde tänkas medföra höjning av betyget i kirurgi.
Fackutbildningskursen borde för läkarnas del följa efter genomgångna. »små- kurser».
Fackutbildningskurs borde omfatta militära och sådana fackliga ämnen, som under utbildningen icke kunnat erhålla tillräckligt utrymme. Det torde vara nöd— vändigt att anslå 3 månader för denna utbildning.
Återstående tjänstgöring fullgjordes i form av facktjänstgöring. I 1941 års proposition med förslag till värnpliktslag ingick följande av 1941 års försvarsutredning utarbetade förslag angående de värnpliktiga lä— karnas utbildning.
Under en första tjänstgöring av ett år kunde inrymmas dels grundläggande militär utbildning, omfattande soldat- och befälsutbildning under sammanlagt 9 månader, dels en likaledes grundläggande fackutbildning under omkring 3 månader. Ytterligare fackutbildning vore emellertid erforderlig av följande skäl. Flertalet läkare erhölle varken under studietiden eller sedermera i samband med civil praktik tillräcklig utbildning i kirurgi. Praktisk färdighet i detta ämne vore emellertid nödvändig för alla läkare i fält. På grund härav syntes det ofrånkomligt att giva samtliga värnpliktiga läkare erforderlig praktisk utbildning i krigskirurgi. Dessutom fordrades någon sjukvårdstaktisk skolning för att de skulle kunna fylla sina uppgifter i fält. För denna undervisning i krigskirurgi och för den taktiska utbildningen erfordrades en sammanlagd tid av omkring 3 månader.
Det förelåge vidare ett bestämt krav på att de värnpliktiga läkarna gjordes fullt förtrogna med tjänsten vid militära förband, sedd ur läkarens synvinkel. Sådan er- farenhet vunnes varken under militärutbildningen eller under fackutbildningen. De värnpliktiga läkarnas utbildning måste därför kompletteras med facktjänstgöring. Under repetitionsövningarna och efterutbildningsövningen —— sålunda tre månader — beräknades de värnpliktiga läkarna få tillfälle att deltaga i tjänsten under fält- mässiga förhållanden, med placering i befattningar motsvarande dem, som de skulle bekläda i fält. Erfarenhet rörande det rent fredsmässiga rutinarbetet vid truppförbanden utgjorde emellertid en nödvändig grund för tjänsten i fält såväl i fråga om den rena sjukvårdstjänsten som i fråga om förvaltningstjänsten. Sådan erfarenhet kunde vinnas endast under tjänstgöring i självständig befattning såsom ansvarig läkare vid truppförband. För denna tjänstgöring syntes en tid av om- kring 3 månader vara tillfyllest. Med hänsyn till önskvärdheten av att vidmakt- hålla de värnpliktiga läkarnas militära kunskaper ävensom till läkarvården vid truppförbanden syntes det utredningen önskvärt, att sistnämnda tjänstgöring kunde fullgöras i två eller tre omgångar.
Utbildningen till värnpliktig läkare skulle sålunda kräva en tid av 6 månader utöver den, som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga eller sammanlagt 21 månader. Utbildningstidens indelning enligt utredningens förslag framginge av följande redogörelse, som avsåge ett normalfall.
Efter avlagd studentexamen bibringades den värnpliktige soldatutbildning under omkring 6 månader —— sommarhalvåret. Efter utryckning från denna utbildning påbörjades de medicinska studierna.
ep..
_ "'")”;sz Kl? *
Under tiden juni—augusti under andra eller tredje året erhölle de värnpliktiga befälsutbilduing under omkring 3 månader.
Sedan de värnpliktiga därefter under sina universitetsstudier avslutat den kliniska tjänstgöringen i medicin och kirurgi, utom i vad denna omfattade tjänst- göring som assistent, underginge de värnpliktiga fackutbildning omfattande dels en fackutbildningskurs om 3 månader och dels tjänstgöring som läkarassist-ent vid kirurgisk avdelning å sjukhus under 3 månader. Fackutbildningen kunde full- göras i en eller två omgånger.
Den därefter följande facktjänstgöringen omfattade sammanlagt 6 månader, av vilka 3 motsvarade repetitionsövningarna och efterutbildningsövningen för van- liga värnpliktiga. Facktjänstgöringen borde kunna. uppdelas på högst sex om- gångar och fördelas över hela värnpliktstiden. Facktjänstgöringen torde böra fullgöras dels vid truppförbanden på vanligt sätt och dels i trupptjänst under repetitionsövningarna.
Läkarnas utbildning skulle sålunda enligt försvarsutredningens förslag omfatta:
Soldat- och befälsutbildm'ng.
Rekrytskola ..................................................................... 6 månader Befälsutbildning ............................................................... 3 » Fackutbildning.
Fackutbildningskurs ......................................... i ................ 3 »
Tjänstgöring vid kirurgisk avdelning .................................... 3 » Facktjänstgöring.
Fördelad på högst sex omgånger under hela värnpliktstiden 6 » Summa 21 månader
Föredragande departementschefen anslöt sig till försvarsutredningens syn- punkter.
Kungl. Maj:ts proposition vann riksdagens bifall. Den 12 juni 1942 utfärdades generalorder, nr 2251, angående tjänstgöring för värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst såsom läkare, tandläkare och apotekare, vilken för läkarnas del är av följande lydelse:
Värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst såsom läkare, fullgöra dem jämlikt VL % 27: 1 A och D åliggande tjänstgöring enligt IF 5 128 och nedan- stående föreskrifter.
1. Tjänstgöringen omfattar sammanlagt 630 dagar och uppdelas i omgångar enligt nedanstående.
Soldat- och befälsutbildning.
a) Rekrytskola vid trängtrupperna ..”. .............................. omkring 135 dagar b) Befälsutbildning vid trängtrupperna l:a omgången (gruppchefsskola) .............................. » 60 »
2 :a omgången (plutonchefsskola) .............................. » 90 »
Fackutbildning. . a) Fackutbildningskurs ................................................ omkring 90 dagar b) Assistenttjänstgöring vid kirurgisk avdelning ............. ;. » 75 » Facktja'nstgöring. Tjänstgöring vid staber och förband .............................. » 180 »
2. Facktjänstgöringen må fördelas över hela värnpliktstiden i omgångar om minst 30 dagars längd. '
3. Närmare bestämmelser för utbildningen utfärdas av chefen för armén. ' ' 4. Bestämmelserna i denna go gälla värnpliktiga, vilka skola fullgöra tjänst- göring jämlikt föreskrifterna i 1941 års VL & 27.
På. grundval av nämnda generalorder utfärdades »Särskilda bestämmelser för utbildning av värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst såsom läkare, tandläkare och apotekare» (fastställda genom arméorder nr 249/1942), som för läkarnas del hade följande lydelse:
För utbildningen av värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst såsom läkare, gälla utöver go nr 2251/ 1942 nedanstående särskilda bestämmelser.
I. Utbildningens mål.
1. Utbildningen avser att bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdig- heter, som erfordras för tjänstgöring såsom läkare vid mobiliserad avdelning av armén.
II. Utbildningens indelning. 2. Utbildningstiden indelas sålunda.
-Soldat- och befälsutbildning. _ — a) Rekrytskola, vid trängtrupperna mitten av maj—september l :a tjänstgöringe— året omkring 135 dagar b) Befälsutbildning vid trängtrupperna: 1) gr 11 p p 0 h e f s s k ola oktober—november omedelbart efter rekrytskolan omkring 60 dagar 2) p 1 u t o n 0 h e fs s k ola juni—augusti 2:a året efter gruppchefsskolan om- kring 90 dagar. -
Fackutbildning.
Efter avslutad tjänstgöring i medicin och kirurgi, utom i vad denna omfattar tjänstgöring som assistent, omkring tre månader vid truppförband inom armén (fackutbildningskurs) samt omkring tre månader vid kirurgisk avdelning (assistent- tj änstgöring). ' Facktjä'nstgö'ring.
Omkring 6 månader fördelade på högst sex omgångar under hela värnplikts— tiden. -
III. Utbildningens omfattning.
3. Soldatutbildningen avser att göra de värnpliktiga dugliga till tjänst såsom sjukbärare och sjukvårdare. Utbildningen sker enligt bestämmelser för rekrytskolan vid trängtrupperna.
4. Befälsutbildningen. Gruppchefsskola. Utbildningen avser dels att befästa de kunskaper och färdigheter, som förvärvats under soldatutbildningen, dels att göra de värnplik- tiga dugliga till bestridande av gruppchefs- (motsvarande) befattning vid sjuk— vårdsförband. Utbildningen planlägges med ledning av bestämmelserna för motsvarande ut- bildning vid trängtrupperna. ! Plutonschefsskola. Utbildningen avser dels att befästa de kunskaper .och ! färdigheter, som förvärvats under gruppchefsskolan, dels att bibringa de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring som plutonchefer vid träng— truppernas sjukvårdsförband. Utbildningen planlägges med ledning av bestämmelserna för motsvarande ut bildning vid trängtrupperna. '
5. Fackutbildningen avser att bibringa de värnpliktiga kunskap om krigssjuk- vården och sjukvårdstaktiken vid armén samt ökad förmåga i befälsföring. Läkarna beredas genom tjänstgöring såsom assistenter på kirurgisk avdelning tillfälle att utöka sina kunskaper i kirurgi. Under utbildningen vid truppförband sker undervisning i såväl medicinska som militära övningsgrenar och ämnen. Den militära utbildningen avser att be- fästa under befälsutbildningen vunna kunskaper och färdigheter samt bibringa därutöver erforderlig kunskap i taktik.
6. Facktjänstgöringen avser dels att vidmakthålla under befälsutbildningen förvärvade kunskape1 och färdigheter, dels tjänstgöring i vederbörlig mobilise- ringsbefattning (motsvarande).
7. Värnpliktig, som tillhör besiktningsgrupp 3 eller 4, skall meddelas utbild- ning enligt samma grunder som gälla övriga värnpliktiga Särskilt krävande praktiska övningar följas i största möjliga utsträckning. De tider, då tjänst vid trupp icke kan äga rum, fullgöres sjukhustjänstgöring.
Rekryt— och gruppchefsskola har varit anordnad årligen sedan 1941 för värnpliktiga läkare och plutonchefsskola sedan sommaren 1943. '
Enstaka värnpliktiga läkare hava fullgjort föreskriven 3 månaders assistent- tjänstgöring vid kirurgisk avdelning. De hittills vunna erfarenheternabe- träffande denna tjänstgöring äro synnerligen gynnsamma.
Fast anställda läkare.
Enligt instruktion för fältläkarkåren avser utbildningen av militärläkar- personalen att göra densamma fullt förtrogen med de olika grenarna av läkartjänsten vid armén såväl i fred som i krig.
Den omfattar dels militär (militärmedicinsk), dels medicinsk utbildning samt meddelas huvudsakligen vid militärläkarkurser, genom deltagande i fältövningar samt vid övningar med trupp.
leitärläkarkurser.
Militärläkarkurser började anordnas redan i slutet av 1870- talet. Ända- målet med dessa kurser var då att utbilda vid armén anställda läkare i de ämnen, som särskilt tillhörde deras yrke, så att de med vidgade kunskaper kunde motsvara de fordringar, staten måste ställa på deras duglighet och sak- kännedom i specialfacket. Betydelsen av dessa kurser belyses därav, att den enda
kännedom, en militärläkare vid denna tid hade om försvarsväsendet över- huvudtaget, bestod av den, som förvärvades under den till 30 dagar uppgå— ende övningstiden. Militärläkarkurser ha sedermera anordnats i allmänhet vart annat år, men deras planläggning har självfallet undergått väsentliga förändringar efter hand som försvarsorganisationen utvecklats och förändrats.
Genomgång av militärläka-rkurs utgjorde kompetensvillkor för erhållande av beställning såsom regementsläkare intill genomförandet av 1936 års härord- ning. Enligt 1937 års instruktion för fältläkarkåren utgjorde genomgången militärläkarkurs kompetensvillkor för anställning såsom bataljonsläkare vid truppförband.
Nu gällande bestämmelser rörande militärläkarkurs utfärdades med nådigt brev den 28 oktober 1938. Enligt dessa bestämmelser är kursens ändamål att bereda bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller i kårens reserv den special- utbildning, som utgör särskilt kompetensvillkor för erhållande av bataljons- läkarbeställning vid truppförband (stab m. m.). Enligt ändring i instruktion för fältläkarkåren (31 december 1943) är genomgången militärläkarkurs nu— mera ett kompetensvillkor för behörighet till regementsläkarbesfällning vid förband.
Kursen omfattade en tid av omkring 45 dagar, men utökades senare till omkring 55 dagar.
Planen för utbildningen fastställes av arméchefen på förslag av armé- överläkaren, som under arméchefen utövar överinseendet över kursen. Be- fälet över kursen utövas av en militärläkare såsom chef.
Militärläkarkursen omfattar i huvudsak följande ämnen: hygien, epidemi— ologi, krigskirurgi, medicin, öron-, näs- och halssjukdomar, ögonsjukdomar, psykiatri, hud- och könssjukdomar, gasskydds- och gassjukvårdstjänst, militär— organisation, stabstjänst, taktik, underhållstjänst, materieltjänst samt författ- ningskunskap och förvaltningskunskap.
Chef för kursen samt militära och civilmilitära lärare beordras i kom- mandoväg.
Såsom elever må, efter ansökan hos chefen för armén, beordras bataljons— läkare. Antalet elever i varje kurs må uppgå till högst det antal, för vilket dagarvode finnes beräknat.
Till kursen beordrad elev åtnjuter under den tid, han deltager i kursen, dagarvode med fjorton kronor. Därjämte äger elev för inställelse till och återfärd från kursen företaga resor på statsverkets bekostnad ävensom åt- njuta traktamentsersättning under resorna enligt gällande resereglemente.
Sedan 1940 hava 8 militärläkarkurser anordnats med omkring 125 elever från armén samt 1 från marinen och 4 från flygvapnet. Eleverna ha, sedan krigsavlöningsreglementet tillämpats, åtnjutit lön och övriga förmåner enligt nämnda reglemente.
Taktiska övningar för militärläkare.
Taktiska övningar för militärläkare ha avhållits alltsedan 1905. De ha om- fattat formella övningar, krigsspel (tidigare även taktiska övningsritter) och
tillämpningsövningar med trupp. I allmänhet ha sådana övningar anordnats vid en arméfördelning årligen. Grundläggande bestämmelser för dessa öv- ningar ha varit nådiga brev den 16 maj och 9 juni 1905 samt den 31 december 1906. Övningarna ha ägt rum under omkring en vecka. Till desamma ha i regel varit beordrade: såsom ledare vederbörande fördelningsläkare och så- som biträde hos ledaren generalstabsofficer vid arméfördelningens stab, så- som adjutanter en bataljonsläkare ur arméfördelningen och en officer ur dess trängkår samt såsom deltagare 12 regements— och bataljonsläkare.
Sedan det nu pågående världskrigets utbrott ha icke några dylika övningar anordnats.
MARINENS LÄKARE.
Värnpliktiga läkar-o.
De värnpliktiga läkarna vid marinen erhålla under värnpliktstidens tidigare skede sammanlagt sex månaders allmän militär utbildning, fördelad på tre månader under första sommaren vid Sjökrigsskolan och tre månader under andra sommaren (ll/2 månad vid flottan och 11/2 månad vid kustartilleriet). Därefter fullgöra de icke någon värnpliktstjänstgöring förrän de såsom medi— cine kandidater fullgjort vissa för medicine licentiatexamen föreskrivna kurser.
De värnpliktiga läkarna liksom stipendiaterna fullgöra sedermera, oavsett om 1941 års värnpliktslag eller tidigare gällande skall på dem tillämpas, åter- stående delen av värnpliktstjänstgöringen i form av fackutbildning och fack- tjänstgöring.
Fackutbildningens mål är att göra eleverna skickade att kunna bestrida befattning såsom självständig eller biträdande läkare å fartyg eller vid marin- distrikt, å marinen-s sjukhus eller vid kustartilleriet.
Utbildningen är förlagd till Sydkustens marindistrikt och omfattar en tid av cirka 7 veckor.
Facktjänstgöringen utgöres av praktisk tjänstgöring, vilken fullgöras av den värnpliktige såsom självständig eller biträdande läkare under återstående delen av värnpliktstjänstgöringen.
Fast anställda läkare.
Marinläkare av 2:a graden är skyldig att efter erhållen kommendering genomgå marinläkarkurs.
Marinläkarkurserna, som sedan 1940 anordnats årligen och tidigare cirka vart tredje år, omfatta cirka 6 veckor. I kursen ingå följande ämnen, näm- ligen navalhygien, sjökrigets kirurgi och stridssjukvårdstjänsten vid marinen, gasfrågans medicinska och sjömilitärt tekniska del, psykiatri, oftalmiatrik, otologi, lungsjukdomar, marinen-s läkemedel, taktiska synpunkter inom mari- nen av intresse för sjukvården samt synpunkter och bestämmelser angående riksförsäkringsfall.
Hösten 1943 anordnades för första gången specialkurs i ubåts- och dykar-
hygien för marinläkare under en arbetsvecka. Kursen omfattade föreläs- ningar i ubåts- och dykarhygien, demonstrationer av fartyg och materiel samt praktiska övningar.
Sådana kurser lära komma att i mån av behov anordnas jämväl senare.
FLYGVAPNETS LÄRARE.
Någon grundläggande militärläkarutbildning bedrives icke vid flygvapnet. De läkare, som kunna ifrågakomma till anställning vid flygvapnet, erhålla den grundläggande militära utbildningen under sin värnpliktstjänstgöring, som fullgöres vid armén eller vid marinen. I detta sammanhang torde böra näm— nas, att fullgjord tjänstgöring om minst sextio dagar vid truppförband (mot- svarande) utgör villkor för anställning såsom flygläkare.
Däremot beordras flygläkarna till genomgående av flygläkarkurs. Denna omfattar främst ämnet flygmedicin samt dessutom organisation, författnings- kunskap, flygstrategi och -taktik, förvaltningskunskap, gasskyddstjänst och gassjukvårdstjänst. Utbildningen i de tre sistnämnda ämnena bibringas vid arméns militärläkarkurs.
Avsikten är att beordra de yngre läkarna vid flygvapnet till genomgång av, förutom flygläkarkurs, även militärläkarkurs. Detta har ock skett beträffande de nytillsatta flygläkarna av 2. graden hösten 1943 och 1944.
B. I944 års militärsjukvårdskommittés förslag angående enhetlig utbildning för försvarsväsendets läkare.
| Värnpliktsutbi/dningan.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att värnpliktsutbildningen för läkare vid armén omfattar soldat- och befälsutbildning, fackutbildning samt facktjänstgöring. Soldat- och befälsutbildningen är uppdelad på två delar, nämligen första värnpliktsåret rekryt— och gruppschefsskola vid träng- trupperna under 61/2 månader samt såsom regel tredje värnpliktsåret pluton— chefsskola vid samma truppslag under omkring 3 månader. Även fackutbild- ningen är uppdelad i två delar, fackutbildningskurs om 3 månader samt assistenttjänlstgöring vid kirurgisk avdelning likaledes om 3 månader. På grund av stadgandet i 128 & 2 mom. inskrivningsförordningen att värnpliktig, innan han må inkallas till fackutbildning, skall hava avslutat den kliniska tjänstgöringen i medicin och kirurgi utom i vad denna omfattar tjänstgöring såsom assistent, kommer fackutbildningen i regel att äga rum under sjätte eller sjunde värnpliktsåret. Återstående del av de värnpliktiga läkarnas tjänstgöringsskyldighet i fred utgöres av facktjänstgöring vid staber och för- band under omkring 6 månader, vilken må äga rum i omgångar under hela värnpliktstiden.
Värnpliktsutbildningen för läkare vid marinen är i väsentliga delar anord- nad efter andra principer än dem, som enligt den ovan lämnade redogörelsen
tillämpas vid armén. Medan utbildningssystemet vid armén tar sin början med en soldat- och befälsutbildning, som i sin helhet fullgöras vid sjukvårds- förband, påbörjas de värnpliktiga läkarnas utbildning vid marinen med en ren militärutbildning, omfattande sex månader. -Härav fullgöras tre månader vid Sjökrigsskolan, 11/2 månad vid flottan och 11/2 månad vid kustartilleriet._ Den grundläggande principen för utbildningen av värnpliktiga läkare inom armén är, att de värnpliktiga redan från början böra erhålla en fullgod militär sjukvårdsutbildning, ägnad att snarast möjligt göra de värnpliktiga kvalifi- , cerade för tjänstgöring i olika krigsbefattningar vid sjukvårdsförband. Till
grund för det vid marinen tillämpade systemet torde ligga den uppfattningen, att de för tjänstgöring vid marinen avsedda läkarna främst böra erhålla en mera allmän orientering rörande de militära förhållandena vid marinen, i för- sta hand avseende tjänsten ombord.
Fackutbildningen för marinens värnpliktiga läkare omfattar allenast en fackutbildningskurs på omkring 50 dagar. Den assistenttjänstgöring vid kirurgi-sk sjukhusavdelning, som numera inpassats i utbildningsschemat för arméns värnpliktiga läkare, saknas. Då ett av huvudskälen för organiserandet av en särskild marinläkarkår, såsom i det följande kommer att närmare be- röras, varit behovet av kirurgiskt utbildade läkare för flottan, torde det nu- mera få anses ligga i sakens natur, att även de värnpliktiga läkarna vid mari- nen redan under sin värnpliktsutbildning böra erhålla en motsvarande kirur- gisk utbildning som den för armén fastställda.
Värnpliktsutbildningen i övrigt för marinens värnpliktiga läkare omfattar facktjänstgöring vid flottan eller kustartilleriet.
Då det gäller att söka anordna. ett enhetligt utbildningssystem för de tre försvarsgrenarnas värnpliktiga läkare synas följande allmänna synpunkter böra vara vägledande. Så. vitt möjligt bör någon rubbning icke ske i den uppdel- ning av de värnpliktiga läkarnas utbildning, som genomförts av hänsyn till den akademiska läkarutbildningen. Vidare böra samtliga värnpliktiga läkare erhålla en grundläggande sjukvårdssoldats- och sjukvårdsbefäl-sutbildning, syftande till att snarast möjligt göra de värnpliktiga skickade att bestrida be- fattningar inom den krigsorganiserade sjukvården. Vidare synes böra efter- strävas en så långt som möjligt gemensam utbildning för samtliga försvars- grenars värnpliktiga läkare utan eftersättande av ur sjuvårdssynpunkt moti- verade krav på specialutbildning.
Vad först angår synpunkten att så vitt möjligt icke rubba den uppdelning av värnpliktsutbildningen, som genomförts med hänsyn till den akademiska läkarutbildningen, torde härom få. anföras följande. Det nu vid armén till— lämpade systemet — med en tjänstgöring under första värnpliktsåret från och och med den 15 maj till och med början av december, nästa. års sommar så.— som regel fri från militärutbildning samt med en tjänstgöring under tredje värnpliktsåret från och med den 1 juni till och med den 31 augusti — har
tillkommit efter ingående överväganden och samråd såväl med de myndig- heter, som ha att planlägga och övervaka den civila läkarutbildningen som även med berörda studentorganisationer. Det torde fördenskull vara förknippat med betydande svårigheter att härutinnan verkställa en mera genomgripande ' omläggning. Visserligen låter det sig tänkas att utbildningen i stället be. drives under tre på varandra följande sommarperioder. Emellertid medför en dylik uppdelning i mindre tidsperioder en viss minskning av utbildningens effektivitet ur militär synpunkt, varjämte läkarutbildningssakkunniga med skärpa understrukit önskvärdheten av att. den andra sommarperioden lämnas fri från militärtjänst. Det må i detta sammanhang vidare framhållas, att ett , utbildningssystem, som är baserat på ianspråktagande av tre sommarperioder, medför krav på tredubbla förläggningsmöjligheter och utbildningspersonal (befäl, lärare o. s. v.), medan arméns nuvarande system endast innefattar krav på dubbel uppsättning förläggningsmöjligheter samt befäls- och utbildnings- personal under militärutbildningsperioden.
De nu anförda omständigheterna torde giva. vid handen, att utbildnings- systemet så vitt möjligt bör anordnas med den tidsindelning, som för när- varande i huvudsak gäller vid armén. Detta utesluter icke, att vissa mindre jämkningar inom denna principiella ram kunna vara påkallade enligt hittills vunna erfarenheter. Sålunda torde med hänsyn till de värnpliktigas akade- miska studier tiden för plutonchefsskolan —— för närvarande 1 juni—31 augusti tredje värnpliktsåret _ böra förslagsvis förläggas till tiden omkring 10 juni—25 augusti.
Vad härefter beträffar kravet att samtliga värnpliktiga läkare såvitt möj- ligt böra erhålla en grundläggande sjukvårdssoldats- och sjukvårdsbefälsnt- bildning i syfte att de värnpliktiga snarast skola bliva skickade att uppehålla befattningar inom krigsorganisationen, torde härom få anföras följande. Den militära utbildningens slutmål för de värnpliktiga läkarna är, att dessa skola bli användbara för bestridande av läkarbefattningar vid försvaret. Dessa be- fattningar omfatta utom den rent sjukvårdande verksamheten en mångfald militärmedicinska åtgärder, såsom sjukvårdstaktik — vare sig läkaren är placerad som tjänstegrenschef i militär stab eller såsom chef för sjukvårds- förband —, förläggningshygien etc. Som förbandschef (chef för förbands- plats 0. s. v.) måste läkaren vidare vara föregångsman och ledare. En god be- fälsutbildning stärker hans ställning och vidgar hans auktoritet inom den miljö han sättes att verka. Härav följer, att de värnpliktiga böra bibringas en sådan militär utbildning att de såsom meniga och befäl inom krigsmaktens sjukvårdsorganisation äro förtrogna med denna organisation och äga känne- dom om de allmänna riktlinjer, efter vilka denna organisation arbetar.
Sjukvårdsverksamheten inom försvaret syftar till att vidmakthålla den under utbildning varande eller stridande personalen i tjänstedugligt skick, att vid förefallande behov återställa tjänstedugligheten eller eventuellt att avskilja vederbörande från den militära tjänsten. Detta medför krav på att
läkaren inom försvaret såvitt möjligt är förtrogen med den militära persona- lens allmänna arbets- och tjänstgöringsförhållanden. En sådan kännedom torde icke kunna förvärvas annorledes än under praktisk tjänstgöring. Då. emellertid utbildningen av värnpliktiga läkare icke får syfta till skapandet av specialutbildad militär personal, utan ytterst till att skapa läkare för försvaret, synes det lämpligast, att utbildningen äger rum vid sjukvårdstrupperna. För- trogenhet med och inlevelsen i den militära organisationen bibringas succes- sivt under sjukvårdsutbildningens fortskridande.
Framhållas bör i detta sammanhang, att de värnpliktiga läkarna efter av- slutandet av första eller tredje värnpliktsårets utbildning givetvis icke äro skickade att uppehålla läkarbefattningar, eftersom vederbörande på detta stadium som regel icke nått fram till med. kand.-examen eller kanske icke ens vunnit inträde vid medicinsk fakultet. Härav följer emellertid icke att veder- börande värnpliktiga läka-re under den långa tiden intill avslutandet av den kliniska tjänstgöringen i ämnena medicin och kirurgi skulle vara undantagna från militärtjänstgöring i fall av krig. Tvärtom avses vederbörande i sådant fall skola tjänstgöra såsom sjukvårdsunderbefäl, varpå just den grundläggande militära utbildningen är inriktad.
Vad slutligen beträffar önskvärdheten av en gemensam utbildning för samtliga värnpliktiga läkare, i den utsträckning så utan eftersättande av sjuk- vårdskrav är möjligt, torde härom böra framhållas följande.
Försvarets sjukvårdsorganisation i krig är principiellt uppbyggd efter föl- jande riktlinjer. På eller i nära anslutning till stridsplatsen upprättas förbands- platser, där de stridsskadade främst skola göras transportdugliga. Vid armén finnas sålunda nödförbandsplatser, bataljons och divisionsförbandsplatser. Motsvarande anordningar förefinnas även vid marinen och flygvapnet. Från de nämnda förbandsplatserna skola de stridsskadade, vilken försvarsgren de än tillhöra, utan omgång transporteras till sjukvårdsanstalt — i regel sjukhus i hemorten (krigs- och beredskapssjukhus) — där slutgiltig vård kan beredas. På grund av taktiska och andra förhållanden tvingas man emellertid ofta att mellan stridszonens förbandsplatser och hemortens sjukhus inskjnta andra sjukvårdsanordningar. Vid armén finnas sålunda bland annat huvudförhands- platser, fördelnings- och etappsjukhus. Vid marinen och flygvapnet föreligger sannolikt ofta möjlighet att göra dessa transporter direkt. I andra måhända ofta förekommande fall måste emellertid även stridsskadade och sjuka vid marinen och flygvapnet transporteras till huvudförbayndsplatser, fördelnings- och etappsjukhus. _
Av det anförda framgår, att man inom försvaret har att räkna med i stort sett överensstämmande förhållanden i avseende på krigssjukvårdens orga- nisation och funktion, även om i fråga om tjänsten i allmänhet vissa olik- t heter föreligga. Den värnpliktiga läkarpersonalen, som avses för tjänstgöring inom försvarssjukvårdens krigsorganisation, både kan och bör fördenskull under de tidigare värnpliktsåren erhålla en i allt väsentligt likartad utbild-
ning. Militärutbildningen kan därför göras gemensam för samtliga försvars- grenar. Till grund för denna utbildning bör i huvudsak läggas den tidsindel- ning, som för närvarande! tillämpas vid armén.
Den utbyggnad med permanenta befästningar m. ni. av kust- och gränsför- svaret, som de senare åren ägt rum såväl inom kustartilleriet som armén, nödvändiggör emellertid, att de värnpliktiga läkarna bibringas en vidgad kunskap om» därmed sammanhängande sjukvårdsorganisation och sjukvårds- taktik. Lämpligen torde en dylik utbildning kunna ske vid kustartilleriet. Genom en sådan utvidgning av—den grundläggande utbildningen kan en mindre ändring i tidsindelningen bliva erforderlig. —
Den ovan berörda gemensamma utbildningen torde kunna bibringa. de värnpliktiga läkarna erforderliga allmänt militära och sjukvårdstekniska för- utsättningar för tjänstgöring jämväl ombord pä stridsfartyg. Det fordras emellertid därvid även en speciell förtrogenhet med tjänstgöringsförhällan— dena— ombord och de sär-skilda förhållanden, som möta till sjöss eller med andra ord sjövana. Sjövana torde” icke kunna bibringas på annat sätt än att .det för sådan tjänst erforderliga antalet värnpliktiga läkare under viss del av den gemensamma utbildningen får pröva tjänsten ombord på flottans fartyg. Detta kan ske utan att huvudprincipen—gemensam utbildning—rubbas. Förlägges denna tjänstgöring till en tidpunkt, då erforderlig sjukvårdsutbild- ning bibringats, kunna vederbörande värnpliktiga inträda direkt iflottans sjukvårdsorganisation och tjänstgöra i sjukvårdsbefattningar.
' Vad beträffar fackutbildningen kan denna utformas så att arméns kurspro— gram utökas med erforderliga marin- och flygmedicinska och marin- och flyg— organisatoriska ämnen. Genom en dylik utökning samtidigt meden viss om— läggning av kursplogrammet kommer utbildningen att väl kunna anpassas för försvarets värnpliktiga läkare. .
Slutligen må anföras, att på. ovan anföida skäl fackutbildningens assistent- tjänstgöring måste göras ensartad för försvarets samtliga värnpliktiga läkare.
Den förtrogenhet med tjänstgöringsförhållandena, som i övrigt erfordras för bestridande av befattning som läkare vid den ena eller andra försvars- grenen eller det ena eller andra truppslaget eller motsvarande enhet, synes såsom fallet är för närvarande böra bibringas under de värnpliktigas fack- tjänstgöring. Dessa beordras då tjänstgöra i de läkarbefattningar, för vilka de äro avsedda vid mobihsering.
I anslutning till här ovan anförda synpunkter har kommittén uppdragit ät ledamoten fältläkaren Strömbe1g att utarbeta ett förslag till plan för utbild- ningen av värnpliktiga läkare vid försvaret, vilket här bifogas (Bil. A).
Beträffande planens första del må. här anföras följande. Samtliga värn- pliktiga inrycka samtidigt vid arméns sjukvårdstrupper 1:a värnpliktsåret 15 maj, där de kvarbliva till 15 oktober. Under denna tid bibringas 'de- ut- bildning till sjukbärare och sjukvårdare under tiden 15 maj—1 september samt till gruppchef och sjukvårdare i underbefälsbefattning under tiden 1
september—15 oktober. *15' oktober förlägges utbildningen till marinen (ma- rint försvarsområde), där den pågår till 15 december. Denna del av utbild- ningen avser att bibringa de värnpliktiga läkarna sådana kunskaper och fär— digheter, som erfordras för tjänst som sjukvårdare vid- kust— och gränsförsvar samt kännedom om sjukvåldsorganisationen vid marinen. Samtidigt härmed i kan befälsutbildningen fortgå. .
Genom denna tidsfördelning har man erhållit en ielativt lång samman- hängande tjänstgöring vid arméns sjukvårdstrupper, varigenom stadga i ut- bildningen vinnes. Tjänstgöringen vid marinen (marint försvaisområde) är förlagd till en tidpunkt, då den grundläggande sjukvårdsutbildningen är i huvudsak avslutad. Härigenom möjliggöres att en fortsatt befälsutbildning kan äga rum samtidigt med att erforderliga kunskaper om marinens (kust- och gränsförsvarets) sjukvårdstjänst bibringas. Enär det anses erforderligt, att utbildningen vid marinen (marint försvarsområde) pågår två månader har första årets tjänstgöring utökats med 14 dagar. Förlängningen torde icke ha något som helst inflytande på'Studieordningen.
Första" årets utbildning kommer sålunda att omfatta 7 månader, varav 5 vid arméns sjukvårdstrupper och 2 vid marinen (marint försvarsområde).
Den militära utbildningen fortsätter tredje värnpliktsåret vid arméns sjuk— vårdstrupper med befälsskola 10 juni—25 augusti, som i huvudsak motsvarar den nuvarande plutonchefsskolan vid armén. Under denna tid skola för tjänst vid flottan lämpliga värnpliktiga läkare, som härför uttagas vid slutet av l:a årets utbildning vid marinen (marint försvarsområde), kommenderas till sjö- tjänstgöring till för varje år fastställt antal. '
Fackutbildningens .aVsedda omfattning framgår närmare av ovannämnda förslag till plan för utbildningen.
Tiden för fackutbildningskurs är beräknad till 21/2 månad eller 1/2 månad kortare än nuvarande kurs vid armén. Assistenttjänstgöringen vid kirurgisk avdelning är oförändrad 3 månader.
Den ovan föreslagna tidsindelningen företer endast en mindre avvikelse från den indelning för arméns utbildning av värnpliktiga läkare, som åter- finnes i Kungl. Maj:ts proposition 1941: 318 med förslag till värnpliktslag. Avvikelsen består i att 1/2 månad av den för fackutbildningskurs avsedda tiden överflyttats till militärutbildning.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att det inom kommittén utta- lats beStämda önskemål om ökat utrymme inom fackutbildningskursens ram för undervisning rörande diagnos och behandling av vanligen förekommande smittsamma sjukdomar, vilka inom försvarsväsendet spela en framträdande roll under såväl krigs— som fredsförhållanden. Större möjligheter att meddela ( undervisning på detta område än som för närvarande finnas torde inom en ' nära framtid komma att tillskapas, därest föreliggande planei på en effektivi- lsering av landets epidemisjukhusväsen vinna statsmakternas bifall. Kom- l mittén har funnit, att de berörda önskemålen om en förbättrad utbildning
beträffande smittsamma sjukdomar äro mycket väl grundade, och förordar » fördenskull, att ökat utrymme beredes för denna. undervisningsgren.
varande sammanhang endast upptagit de värnpliktiga läkarnas utbildning. De fast anställda läkarnas ntbildningsfrågor, som intimt sammanhänga med kompetenskraven för erhållande av militärläkarbeställning på stat eller i reserven, avser kommittén att närmare beröra i senare delen av sitt be— tänkande.
3. Frågan om sammanförandet av militärläkarna till en gemensam kår.
A. Historik. F äl (läkarkåren.
Fältläkarkåren kan sägas ha tillkommit genom nådigt brev den (i augusti 1806. Kåren skulle omfatta alla vid armén anställda läkare och bestå. av fyra klasser. Den första utgjordes av underläkare med fanjunkares rang, dessa skulle vara medicine eller kirurgie kandidater; den andra klassen av regements— läkare med löjtnants rang, dessa skulle vara både medicine doktorer och kirurgie magistrar; den tredje klassen av fältläkare med kaptens rang; den fjärde av förste fältläkare med majors rang. Därutöver skulle finnas en chef med överstelöjtnants rang. Denne hade säte och stämma i krigskollegii inten- dentsdepartementet, men skulle tillika vara ledamot av collegium medicum — den dåvarande sty-relsen för såväl den militära som den civila sjukvården— och därstädes föredraga de ärenden som tillhörde collegii befogenhet i avseende å arméns sjukvård.
Genom nådigt brev den 29 juni 1808 stadgades, att även de vid flottan an- ställda läkarna skulle räknas till fältläkarkåren och i likhet med arméns läkare ställas under dess chef och med dem bära lika uniform. I överensstämmelse härmed infördes benämningarna »flottans förste läkare», »fältläkare vid flot- torna», »fältläkare av eskadern» och »underläkare».
Fältläkarkåren lydde till att börja med under krigskollegium. År 1810 ställ— des den under collegium medicum, och 1813 ingick den i det efter collegii medici upplösning nybildade kungl. sundhetskollegium.
Den 15 februari 1808 fastställdes reglemente för fält—läkarkåren. Häri be- stämdes bland annat, att det skulle åligga chefen för kåren alla de skyldigheter, som enligt författningar och reglementen tillkomme cheferna för övriga militära kårer inom armén, i allt som rörde subordination och disciplin. Han skulle vara Kungl. Maj:t direkt ansvarig för kårens militäriska ordning och personernas skick— lighet och nit i tjänsten. Såsom ledamot i krigskollegii intendentsdepartement ålåg det honom att föredraga och besörja, vad som rörde arméns sjukvård i rent materiellt avseende, och såsom ledamot i collegium medicum att där föredraga de mål som berörde det militära medicinalväsendet och närmast hörde till kollegii åtgärd.
Arméns förste fältläkare skulle förordnas, då någon armé sammandrogs, men återgå till sin förra beställning, när armén upplöstes, varvid hans rang som förste fältläkare skulle tillika med förordnandet upphöra. Fältläkare borde förordnas på
Kommittén får slutligen framhålla, att kommittén till behandling i före- '
samma sätt som arméns förste fältläkare, när någon armé skulle sammandragas. j
Reglementet innehöll även den bestämmelsen, att hela läkarpersonalen och samt- liga vid trupperna anställda fältskärer skulle vara ställda under befäl av en förste fältmedicus _ motsvarande en inspektör för den militära sjukvården enligt nu- tida terminologi — så att han kunde använda dem såväl vid de fasta och flyttande sjukhusen som ock överhuvudtaget till den tjänstgöring och på. de ställen, där behovet gjorde sig gällande. — Förste fält—medicus skulle även äga att med för— i bigående av alla övriga till armén och intendenturen hörande myndigheter direkt i till högste befälhavaren'inkomma med motiverade framställningar och påminnel— , ser i avseende å hälso- och sjukvård. . Reglementet blev emellertid i verkligheten av föga värde. Vid utbrottet av 1808 års krig var nämligen reglementet ännu icke utgivet. Vid förste fält-läkarens ankomst till högkvarteret i Finland »befanns sjukvården till alla dess delar all- dels tillspillogifven. Hälften af arméns ordinarie läkare voro, dels efter ordres, dels med och dels utan tillstånd kvar i hemorterna. De tillstädesvarande be- funnos högst otillräckliga, till en del okunniga och mindre användbara. Intet inedikamentsförråd förefanns. Af sjukhusattiralj funnos endast några få effekter. som det flyttande sjukhuset medförde.
Såsom en ganska väsentlig orsak till de nu anförda bedröfliga förhållandena bör otvifvelaktigt räknas förste fältläkarens osjälfständiga ställning i afseende på flera för arméns hälso- och sjukvård ytterst viktiga frågor. Tvärt emot före- skrifterna i 1808 års reglemente hade öfver honom blifvit satt en sjukhusintendent. Enligt flera öfverensstämmande uppgifter vanvårdades intendenturens tjänste- åligganden i hög grad och de af förste fältläkaren för de sjukes bästa vidtagna åtgärder blefvo icke sällan kontramanderade.» (1876 års militära hälsovårds- kommittés betänkande).
Det var de svåra olyckorna under dessa krig, med dess följder även för be- folkningen inom landet, till vilken krigsfarsoterna spredo sig, som äntligen gåvo anledning till ett närmare beaktande av vårt lands verkliga nödläge i sanitärt avseende, såväl militärt som civilt.
Närmast på initiativ av ordföranden i collegium medicium, tillsattes den 24 maj 1810 av Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att inkomma med utlå— tanden »öfver alla de beträffande läkarevården af riksens ständer framställda ämnen jämte allt öfrigt, som med läkarvårdens förbättrande hade gemenskap».
Under åren 1810—1812 avgav kommittén en mängd betänkanden. Bland dem, som här äro av särskilt intresse, må nämnas inrättandet av ett garnisionssjukhus i Stockholm samt inrättandet av ett institut till danande av fältläkare.
Sommaren 1811 uppläts av Kungl. Maj:t en egendom å Kungsholmen, nu- varande Hantverkargatan 25, åt ett garnisonssjukhus.
Även »institutet till fältläkares dånande» kom till stånd. Namnet på detsamma ändrades, först till Kungl. fältläkareinstitutet, därefter till kirurgiska institutet och till medico-kirnrgiska institutet — för vilket reglemente utfärdades den 6 december 1815 _ därefter — från och med 1822 — till karolinska mediko- kirurgiska institutet.
Uti det den 6 december 1815 utfärdade reglementet för nämnda mediko- kirurgiska institut bestämdes, »att dess föremål vore att undervisa i läkarekons- tens såväl theoretiska som praktiska delar med särdeles afseende på tilldanande af läkare för armén och flottorna». , Ännu enligt reglementet av år 1822 var karolinska ' stitutet ej helt skilt från fältläkarkåren, i det medicine professorssyslan fortfarande skulle vara förenad jmed överfältläkartjänsten vid Stockholms garnison samt kirurgie professors— lbefattningen med överläkartjänsten vid allmänna garnisonssjukhuset, varjämte jsökande till dessa befattningar borde hava fullgjort, vad i författningarna fanns öreskrivet för kompetens till brigadläkartjänster.
Efter värnpliktslagens tillkomst 1812 framkommo åtskilliga kommittéförslag
till förbättrande av dén militära hälso- och sjukvården. Det märkligaste av dessa föranleddes av en skrivelse till Kungl. Maj:t från riksens ständer den 4 februari 1858, med anhållan att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och till ständerna in- giva förslag till ett fullständigt ordnande av den militära hälsovården. Av de tänkvärda skäl, på. vilka denna anhållan grundades, må några här anföras. »Det vore vid flera tillfällen erkändt, att en väl ordnad hälso- och sjukvård utgjorde ett af arméns viktigaste behof. Sveriges krigshistoria innehölle så många var- nande exempel på de olyckliga följderna af bristande omtanke för denna del af försvarsväsendet, att det måste anses som en angelägenhet af synnerlig vikt att söka förekomma förnyelser af de sorgliga tilldragelser, denna försummelse fram- kallat. Militärläkarnes löneförmåner voro allt för ringa och otillräckliga, utsikterna till befordran i följd av tjenstegradernas fåtalighet allt för små, för att förmå vetenskapligt bildande män att ingå i fältläkarkåren, som, allt för fåtalig vid krigstid, dock borde i fred vara fulltalig och fullt tjenstbar för att vid utbrottet af ett krig kunna utgöra en verklig stam för den då behöfliga läkarepersonalen».
Det förslag, som den av Kungl. Maj:t på grund av denna skrivelse tillsatta kom- mittén avgav — den 6 november 1858 — gick i-huvudsak ut på följande: 1) Fält- läkarkåren borde erhålla en i möjligaste måtto militärisk organisation och ställas under en särskild chef, generalfältläkaren, till vars biträde borde anställas en byråchef och en intendent, en kamrer och en registrator samt en adjutant. 2) Ordi- narie tjänstegrader inom fältläkarkåren borde vara, utom generalfältläkaren, distriktsläkare, regementsläkare, förste och andre bataljonsläkare samt reserv- bataljonsläkare och stipendiater. 3) Antalet sjukvårdssoldater — för vilka särskild utbildning föreskrivits 1854 — skulle utökas.
Detta förslag föranledde emellertid icke någon egentlig åtgärd. Den 4 november 1876 tillsatte Kungl. Maj:t en ny kommitté för utarbetande av förslag till ordnande av den militära hälsovården. Kommitténs i många avseenden beaktansvärda förslag blevo endast delvis förverkligade. Med hänsyn till syftet med 1944 års militärsjukvårdskommittés utredning saknas anledning att närmare ingå på dessa förslag. Militärsjukvårdskommittén övergår därför till den för förståelsen av de nutida förhållandena betydelse— fulla utveckling, som påbörjades i och med 1901 års härordning.
1.901 års härordning innebar bland annat en garnisonering av arméns trupp- förband, en väsentlig höjning av flottans krigsberedskap, uppsättandet av ett kustartilleri samt övningstidens utsträckande från år 1892 beslutade 90 dagar till 240, för vissa kategorier 365 dagar. Härigenom skärptes väsentligt fordringarna på såväl härens som flottans hälso- och sjukvård. I insikt här- om vidtogos även betydelsefulla förbättringar, icke blott beträffande sanitets- väsendets ledning utan även i avseende å den militära läkarorganisationen.
Den redan bestående fältläkarkåren skulle jämlikt 1901 års härordning omfatta följande personal:
1 överfältläkare; .53 regementsläkare (därav 52 anställda vid arméns truppförband, 6 tillika för- delningsläkare, och 1 chefiikare vid garnisonssjukhuset i Stockholm);
90 bataljonsläkare (därav 88 vid arméns truppförband, 1 läkare vid krigsskolan och en sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm);
20 fältläkarstipendiater av första klassen; samt 40 fältläkarstipendiater av andra klassen. Till fältläkarkåren skulle dessutom höra en reserv av fördelningsläkare, rege- mentsläkare, bataljonsläkare och fältläkarstipendiater.
De vid truppförbanden anställda läkarna voro fördelade sålunda vid: tre-bataljonsregemente — 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare; två-bataljonsregemente — 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare; fem—skvadronsregemente — 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare; tio-skvadronsregemente — 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare; artilleriregcmente — 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare; Gotlands artillerikår -— 1 bat-aljonsläkare; ingenjörtrupperna -— 2 regementsläkare och 3 bataljonsläkare; samt trängkår — 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare.
Enligt beslut vid 1902 års riksdag upprättades en marinläkarkår och inom marinförvaltningen en sanitetsavdelning, båda med en marinöverläkare såsom gemensam chef. Den 1 januari 1903 trädde denna nya organisation för flottan i kraft. i En betydelsefull omorganisation av härens sjukvårdsväsende beslöts av 1907 års riksdag. Beslutet innefattade, att ärenden rörande arméns sjukvårds— väsende, vilka förut handlagts av olika myndigheter, isin helhet — med undantag av militärläkarnas medicinska verksamhet, ävensom delvis av beford— ringsärenden — överflyttades till en särskild med de övriga departementen inom arméförvaltningen jämställd sjukvårdsstyrelse, direkt under Konungen ansvarig för allt, vad till lantförsvarets hälso- och sjukvård hörde.
Chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse blev överfältläkaren. I sam- band med 1914 års härordning tillkom beställningen såsom generalfältläkare.
I anslutning till denna omorganisation av den centrala förvaltningsmyndig— heten väcktes vid 1907 års riksdag en motion av L. Grundberg och Knut Kjellberg rörande fältläkarkårens omorganisation. I motionen anfördes bland annat:
Det nuvarande systemet innebär ett alltför stort antal militärläkarbefatt- ningar och däremot svarande otillfredsställande avlöningar, varigenom läkar- tjänsterna vid armén i de allra flesta fall för sina innehavare bliva bisysslor. En omorganisation av fältläkarkåren torde framför allt böra gå ut på en koncentre- ring av såväl åligganden och ansvar som löneförmåner på ett betydligt mindre antal tjänsteinnehavare, på samma gång man tillser, att kårens rekrytering kan försiggå. på ett tillfredsställande sätt, och å andra sidan att fältduglig och full- talig reserv i händelse av mobilisering är att tillgå.
Till 1911 års riksdag förelåg en proposition i ärendet, och vid samma riks- dag beslöts den organisation av fältläkarkåren, vilken i huvudsak ännu är gällande. 6 fördelningsläkarbeställningar tillkommo emellertid först i sam- band med antagandet av 1914 års härordning.
I enlighet med 1911 och 1914 års riksdagsbeslut kom fältläkarkåren att hava följande organisation m. m.
Fältläkarkåren skulle utgöras — förutom av generalfältläkaren, överfältläkaren och byråassistenterna i sjukvårdsstyrelsen —— av fältläkare vid arméfördelningarna, läkare vid kommendantskapen i Boden och Karlsborg samt vid militärbefälet på Gotland, truppförbandens regements- och bataljonsläkare, läkare vid garnisons- sjukhuset i Stockholm, läkaren vid krigsskolan, bataljonsläkare vid fältläkar- kåren, fält-läkarstipendiater samt fältläkarkårens reservstat och reserv.
6—2681 44
Vid varje arméfördelning skulle finnas en fördelningsläkare, fältläkare med överstelöjtnants tjänsteställning.
Vid Bodens trupper skulle fördelningsläkares åligganden fullgöras av fästnings- läkaren i Boden, vid Gotlands trupper av stabsläkaren vid militärbefälet på Gotland.
Vid till arméfördelning hörande truppförband (infanteriregemente o. s. v.) skulle hälso- och sjukvården handhavas av vid desamma anställda regements— och bataljonsläkare med biträde av särskild sjukvårdspersonal. Vid varje infanteri- regemente —— med undantag för Norrbottens regemente och Gotlands infanteri— regemente —- ävensom vid varje större kavalleriregemente, vid varje fältartilleri— regemente och trängkår skulle finnas en regements— och en bataljonsläkare; vid, positionsartilleriregementet en regementsläkare; vid varje mindre kavallerirege- mente en bataljonsläkare samt vid Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren till- sammans en regements- och en bataljonsläkare.
Läkarvården vid i Boden förlagda truppförband skulle ombesörjas av läkarna vid kommendantskapet i Boden (två regementsläkare, därav en tillika fästnings- läkare, och två bataljonsläkare), vid å Karlsborg förlagda truppförband av läkarna vid kommendantskapet därstädes (en regements- och en bataljonsläkare) och vid Gotlands trupper av läkarna vid militärbefälet på Gotland (en regementsläkare, tillika stabsläkare, och två bataljonsläkare).
Regementsläkare, med majors tjänsteställning, skulle tillhöra regementets stab och lyda omedelbart under ,regementschefen.
Bataljonsläkare, med kaptens tjänsteställning, vid truppförband, där även regementsläkare fanns, skulle ävenledes tillhöra regementets stab och lyda omedel- bart under regementsläkaren.
Bataljonsläkare, anställd såsom ensam läkare vid truppförband, skulle ha enahanda åligganden som regementsläkare.
Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, till antalet 44, voro avsedda för tjänst— . göring under regementsövningar, vid särskilda utbildningsskolor och dylikt, under tiden för de årliga inskrivningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie läkare m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställningar. Tjänstgöringsskyldigheten var bestämd till högst 75 dagar om året.
Fältläkarstipendiatinstitutionen skulle enligt den år 1911 beslutade omorganisa- tionen av fältläkarkåren efter hand avvecklas. På grund av det stora behovet av läkare kunde emellertid en sådan avveckling icke på länge genomföras. Fältläkar- stipendiaterna skulle, såvitt de voro legitimerade läkare, kommenderas till tjänst göring såsom vikarier för ordinarie militärläkare och vid vakanser i dessa befatt- ningar. Tjänstgöringsskyldigheten uppgick till högst 90 dagar om året.
Fältläkarkårens reservstat, som tillkom 1914, skulle vid slutet av femårs— perioden 1916—1920 utgöras av 2 fältläkare, 12 regementsläkare och 6 bataljons— läkare. Enär anställning å reservstat vore att anse såsom en förtidspensionering, kunde beställning å densamma endast besättas med personal, som dit överflyttades. från aktiv stat.
Läkare å reservstat skulle vara tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga. eljest inkallats till rikets försvar, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap kunde bliva anbefalld, samt dessutom i fred: läkare» efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden och läkare intill fyllda 48 år i högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod.
Vid fältläkarkåren skulle finnas en reserv, benämnd fältläkarkårens reserv.
Beställningarna benämndes överfältläkare, fältläkare, regementsläkare, batal- jonsläkare och fältläkarstipendier i fältläkarkårens reserv samt skulle tillhöra någon av följande kategorier:
a) Militärläkare, vilka med rätt till fyllnadspension avgått från beställning på stat. Dessa skulle vid avskedstagandet utan ansökan överföras till reserven och vara skyldiga att kvarstå i densamma till uppnådda 65 levnadsår. De skulle vara skyldiga att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest inkallats till rikets för- svar, ävensom vid sådan övning, som kunde bliva anbefalld för utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen.
b) Militärläkare, vilka erhållit avsked från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension. Dessa kunde på ansökan samtidigt med sin avskedsansökan vinna inträde i reserven. Läkare i reserven, som tillhörde denna kategori, skulle vara tjänstgöringsskyldig, förutom enligt a) ovan, minst vart tredje år under regements- övningarna, eller ock enligt generalfältläkarens bestämmande, under annan övning lika lång tid av året, intill utgången av det kalenderår, då de uppnådde 40 års ålder.
c) Militärläkare, vilka vunnit sin första anställning inom reserven, vare sig som bataljonsläkare — medicine licentiater -— eller som stipendiater —— medicine kandidater. För befattningen erfordrades fullgjord facktjänstgöring. De skulle vara tjänstgöringsskyldiga, förutom enligt a) ovan, under regementsövningar eller däremot svarande kommenderingar vart tredje år, intill utgången av det kalender- år, då de uppnådde 40 års ålder.
1925 års försvarsordning kom att medföra en reduktion av fältläkarkårens
personal. — Den på aktiv stat anställda personalen utgjordes av 1 generalfältläkare, 1 överfältläkare, 4 fältläkare, 35 regementsläkare, 43 bataljonsläkare, därav 2 förordnade, samt 25 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Personalen var fördelad till tjänstgöring på följande sätt:
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse generalfältläkaren, överfältläkaren samt en regementsläkare;
vid varje arméfördelningsstab en fältläkare; vid infanteri- och artilleriregementena samt trängkårer'na, en regementsläkare och en bataljonsläkare, vid Kronobergs regemente därutöver en bataljonsläkare för regementets detachement i Karlskrona;
vid kavalleriregementena och tre ingenjörkårer en bataljonsläkare; vid kommendantskapet i Boden två regementsläkare och två bataljonsläkare (avsedda för garnisonssjukhuset och garnisonen i Boden);
vid militärbefälet på Gotland en regementsläkare och en bataljonsläkare; vid garnisonssjukhuset i Stockholm två regementsläkare; vid garnisonssjukhuset å Karlsborg en regementsläkare och en bataljonsläkare (avsedda jämväl för Karlsborgs garnison); samt
vid krigsskolan en bataljonsläkare. Härtill kommo två bataljonsläkare vid kommendantskapet i Boden med av- löningsförmåner motsvarande ordinarie bataljonsläkare vid kommendantskapet
Den högst betydande reduktionen av tjänstgöringstidens längd och det minskade antalet värnpliktiga vid truppförbanden föranledde sålunda icke någon minskning i fråga om antalet läkare vid truppförbanden. En regements-
läkare och en bataljonsläkare skulle nämligen finnas vid varje truppförband av infanteriet, artilleriet och trängen och en bataljonsläkare vid varje kavalleri- regemente och ingenjörkår.
Departementschefen förutsatte emellertid i propositionen 1925: 50 (sid. 94), att de ordinarie läkarna vid arméns truppförband o. s. v. skulle utan särskild ersättning bestrida läkarvården vid till vederbörligt truppförband eller garnisons- ort förlagt truppförband eller formation ur armén eller flygvapnet ävensom för till garnisonsorten förlagd fabrik, anstalt eller annan mindre formation tillhörande försvarsväsendet.
1930 års försvarskommission föreslog genomgripande förändringar i fråga om antalet militärläkare. Vid infanteriregementen skulle endast finnas en regements- läkare samt såsom biträde åt honom under repetitionsövningarna och vintersoldat- skolorna en bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller i kårens reserv, vid artilleri- regementena likaledes en regementsläkare, samt vid kavalleriregementena, ingen- jörkårerna och Signalregementet en bataljonsläkare. Endast vid trängkårerna upp- togs en regements- och en bataljonsläkare.
I proposition nr 225 till 1.936 års riksdag anförde departementschefen (sid. 408), sedan han berört de farhågor för den ifrågasatta reduktionen av läkarkrafterna, som uttalats av medicinalstyrelsen och flertalet hörda militär- myndigheter, att den avsevärt ökade arbetsbörda, som skulle komma att åvila regementsläkarna vid infanteri— och artilleritruppförbanden, skulle med all sannolikhet medföra svårigheter i rekryteringshänseende på grund av de för- minskade möjligheterna till utövande av enskild läkarpraktik vid sidan av den ordinarie tjänstgöringen.
Statsrådet ansåg sig i princip böra bibehålla fältläkarkåren enligt den dåvarande organisationen och föreslog endast mindre förändringar. Sålunda skulle bataljonsläkarbeställningarna vid Svea, Wendes och Norrlands artilleri- regementen indragas, varvid förutsattes, att bataljonsläkarna vid annat för- band inom förläggningsorten delvis skulle få disponeras av artillerirege- mentena.
Fältläkarkåren kom efter 1.936 års försvarsbeslut att bestå av
1 generalfältläkare, 1 överfältläkare, 4 fältläkare, 39 regementsläkare, 41 bataljonsläkare samt 30 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Vid 1940 års riksdag ersattes en regementsläkarbeställning vid kommen- dantskapet i Boden med en fältläkarbeställning, varjämte i samband med den beslutade omorganisationen av sjukvårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen antalet regementsläkare ökades med två. Sjukvårdsstyrelsen kom härigenom att förfoga över en överfältläkare och en regementsläkare samt sjukvårdsin- spektionen över två regementsläkare.
1941 års försvarsutrednings förslag beträffande fältläkarkåren innebar i huvudsak följande.
För sjukvårdsstyrelsen upptog förslaget endast en regementsläkare, enär frå- gan om dess organisation alltjämt var föremål för utredning. För arméinspektionens sjukvårdsavdelning beräknades förutom en arméöver- läkare två regementsläkare och en bataljonsläkare. För varje militärbefälsstab (I.—VII.) avsågs en fältläkare, Vid kommendantstaben i Boden beräknades jämväl en fältläkare, tillika chef- läkare vid garnisonssjukhuset i Boden. Sjukvårdstjänsten i övrigt inom Bodens garnison organiserades på det sättet, l att tre regementsläkare jämte fyra extra bataljonsläkare placerades på garni- sonssjukhusets stat. Vid truppförbanden i Boden skulle dessutom placeras läkare enligt samma principer som vid övriga truppförband.
Då regementsläkarna vid Livgrenadjärregementet, Jönköpings-Kalmar rege- mente, Västernorrlands regemente och Göta trängkår, vilka tillika voro chef- läkare vid garnisonssjukhusen i respektive Linköping, Eksjö, Sollefteå och Skövde, icke längre ansågos hava möjlighet att med regementsläkartjänsten förena sjuk— husläkarbefattningar, föreslogs att särskilda chefläkarbefattningar skulle upp. föras å staten för garnisonssjukhusen.
Behovet av läkare vid truppförbanden beräknades på följande sätt. För varje infanteri- och artilleriregemente samt trängkår avsågs en regements- läkare och en bataljonsläkare.
Skaraborgs pansarregemente och Södermanlands pansarregemente, vid vilka regementen inskrivningsverksamhet skulle äga rum på samma sätt som vid in- fanteriregementena, erfordrade vardera en regementsläkare och en bataljons- läkare; Göta pansarlivgarde och Skånska pansarregementet samt luftvärnsrege- mentena endast en regementsläkare.
Vid Signalregementet borde på grund av ökad arbetsomgång bataljonsläkarbe- ställningen utbyt-as mot en regementsläkarbeställning.
Kavalleriregementena, artilleri—, luftvårns- och ingenjörkårerna avsågos var- dera erhålla en bataljonsläkare.
För arméns underofficersskola och försvarsväsendets läroverk beräknades en bataljonsläkare.
Bataljonsläkarbeställningen vid krigsskolan föreslogs till indragning. I stället skulle en bataljonsläkare vid fält-läkarkåren beräknas såsom arvodesläkare vid skolan.
Det årliga behovet av extraläkare inom armésjukvården i samband med öv- ningar i högre förband, vid förfall för ordinarie läkare, vid vakanser ävensom för inskrivningsförrättningar ansågs kunna tillgodoses med bataljonsläkare vid kåren och i kårens reserv samt genom anlitande av värnpliktiga läkare, som fullgjorde facktjänstgöring.
Försvarsutredningen förslag lades i allt väsentligt till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till 1942 års- riksdag. Förslag framkom att för jägarbataljonen ur Norrbottens regemente, vilken året runt skulle förläggas till Kiruna, avse en bataljonsläkarbeställning på ordinarie stat. Föredragande departementschefen fann sig emellertid (propositionen, sid. 299) med hänsyn till de ringa möjligheterna till civil praktik, som erbjödos i Kiruna och trakten däromkring, icke kunna förorda någon bataljonsläkare på ordinarie" stat för denna tjänst.
Förslag hade ävenledes väckts om att bataljonsläkare, som tjänstgjorde som ensam läkare vid truppförband och som sålunda i vissa avseenden uppehöll regementsläkarbeställning, borde uppflyttas i lönegrad Ca 24. Departements- chefen ansåg, att denna fråga borde tagas i övervägande i samband med en översyn av lönegradsplaceringarna för den civilmilitära personalen i gemen.
86 Fältläkarkåren kom enligt 1942 års försvarsbeslut att bestå av
1 arméöverläkare, lönegrad Cb 2,
8 fältläkare, » Ca 28, 48 regementsläkare, » Ca 26, 47 bataljonsläkare, » Ca 22, 38 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, arvode, samt 11 extra bataljonsläkare, lönegrad MEx 22.
En särställning inom fältläkarkåren i organisatoriskt hänseende och be- träffande kompetenskrav intaga de läkare, som tjänstgöra vid garnisonssjuk- husen. Utvecklingen på. detta område kan i korthet angivas på. följande sätt.
På grundval av vissa utredningar vid slutet av förra världskriget öppnades efterhand under loppet av 1920—talet garnisonssjukhusen för vård även av civila patienter från vederbörliga landstingsområden. Detta samarbete mellan civila och militära sjukvårdsintressen har befunnits vara till fördel ur olika synpunkter och därför utvidgats bland annat därigenom, att landstingen in- vesterat kapital i utvidgningar och förbättringar av garnisonssjukhusen. Sam- arbetet har vidare medfört, att de militärläkare, som tjänstgöra vid dessa sjukhus, måste besitta samma kompetens som läkare vid civila sjukvårdsin- rättningar.
Ursprungligen voro dessa. läkare i regel samtidigt läkare vid truppförband etc. och fullgjorde sålunda sjukhustjänsten vid sidan av sina åligganden så- som truppförbandsläkare. Dessa förhållanden ha med tiden befunnits icke motsvara de alltmer ökade kraven på samarbetssjukhusen, varför vissa re- former måst genomföras. I huvudsak innebära dessa, att chefläkarna vid garnisonssjukhusen i Sollefteå, Linköping, Skövde och Eksjö samt bataljons- läkaren vid garnisonssjukhuset i Karlsborg befriat-s från tjänstgöring såsom ' läkare vid truppförband och uteslutande avsetts för sjukhustjänstgöring. Vid garnisonssjukhuset i Boden har motsvarande anordning vidtagits beträffande de regementsläkare, som tjänstgöra såsom chefläkare vid sjukhusets kirur- giska, medicinska och röntgenologiska avdelningar. Övriga läkare vid garni— sonssjukhuset i Boden — med undantag för de i det följande berörda extra bataljonsläkarna — tjänstgöra tillika såsom truppförbandsläkare, vilken an- ordning förestavats av de begränsade möjligheterna. till praktikinkomster i Boden.
Vid garnisonssjukhusen tjänstgöra vidare ett antal 5. k. extra bataljons— läkare i lönegraden MEx 22, vilka befattningar tillskapats från och med budgetåret 1940/41 såsom ersättning för det tidigare vid garnisonssjukhusen tillämpade systemet med extra läkare, vilkas anställande medgivits för ett budgetår i sänder. .
Den nuvarande fördelningen av de å staten för garnisonssjukhusen upp- förda läkarbefattningarna framgår av följande sammanställning.
Garnisonssjukhusct i Peri-sona] 12222— K _ Summa. ”15” Skövde Eksjö I""? Sollefteå Boden borg knpmg Regementsläkare ...... Ca 26 -— 1 1 1 1 3 7 Bataljonsläkare ........ Ca. 22 1 - — -— — -—— 1 Extra bataljonsläkare . . MEX 22 —— 2 2 l 2 4 11
Utöver nu redovisade läkare vid garnisonssjukhusen äro å personalförteck- ningen för karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar uppförda två beställ— ningar för regementsläkare i lönegraden Ca 26.
Marin/äknrkåren.
Såsom i det föregående berörts, stadgades genom nådigt brev den 29 juni 1808, att alla vid flottan anställda läkare skulle räknas till fältläkarkåren och i likhet med arméns läkare ställas under dess chef. Enligt 1876 års stat ut- gjordes läkarpersonalen vid flottan av 1 fältläkare, 1 regementsläkare, 4 förste bataljonsläkare vid flottans station i Karlskrona samt en regementsläkare och 2 förste bataljonsläkare samt 15 stipendiater. Denna organisation bibe- hölls i stort sett oförändrad ända fram till år 1903, då marinläkarkåren tillkom.
Bland 1800-talets reformsträvanden inom flottans sanitetsväsende bör särskilt framhållas det betänkande, som år 1882 avgavs av en särskild kommitté. Enligt dess betänkande vore flottan fortfarande i avsaknad av många för dess sjukvård under såväl fred som krig behövliga tidsenliga anordningar, utan vilkas vidta- gande sanitetstjänsten ej kunde sägas vara betryggad eller svarande mot sitt ända— mål. Kommittén föreslog bland annat, att flottans sanitetskår måtte sammanslås med arméns och uppföras på samma avlöningsstat som den sistnämnda, att sani- tet-stjänsten vid flottan måtte ställas under överinseende av generalfältläkaren, att flottans sanitetspersonal måtte ställas under befäl av en överstelöjtnant i sani- tetskåren med station i Karlskrona, vilken skulle äga överinseende över flottans hälso- och sjukvård ävensom över dess sanitetsmaterial samt vara i allt vad denna hans verksamhet anginge underställd generalfältläkaren men i sina övriga tjänste- åligganden stationens militärbefälhavare.
Kommitténs förslag föranledde icke någon åtgärd.
Liksom i fråga om fältläkarkåren skedde först i början av 1900-talet några mera betydelsefulla ändringar i avseende å marinens läkare.
På uppdrag av chefen för sjöförsvarsdepartementet avgav chefen för flottans stab den 24 oktober 1900 förslag till förändrade reglementariska bestämmelser rörande flottans läkare, till stat för marinläkarkåren, till förordning angående an- ställning och pensionering av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv, till kungörelse angående tillsättning av läkartjänster vid flottan, till ändrade grunder för pensionering av flottans läkare, till ändringar i marinförvaltningens och medi- cinalstyrelsens intruktioner, till instruktion för chefen för marinläkarkåren, till föreskrifter rörande hälso- och sjukvården vid flottan samt till förändrade be— stämmelser rörande läkarstipendiater vid flottan.
Enligt det av stabschefen framlagda förslaget skulle flottans läkarstat under den nya benämningen, marinläkarkåren, utgöras av en chef för kåren, 2 marin- överläkare, 7 förste marinläkare, 20 andre marinläkare och 10 marinläkarstipen- diater.
Av kårens läkare skulle chefläkaren tillhöra överstyrelsen, marinöverläkarna och förste marinläkarna flottans stationer. Marinläkarna av 2:a graden, vilka skulle antagas medelst nådigt förordnande för 10 år i sänder, och marinläkarstipen— diaterna, förordnade av medicinalstyrelsen för 3 år i sänder, skulle företrädervis avses till tjänstgöring såsom fartygsläkare.
Överstyrelsen beträffande flottans hälso- och sjukvård skulle under Kungl. Maj:t utövas av marinförvaltningen, medicinalstyrelsen och chefläkaren. Denne skulle vara chef för en särskild sanitetsavdelning inom marinförvaltningen och där föredraga ärenden rörande hälso- och sjukvården vid flottan. Vidare skulle chefläkaren vid behandling av ärenden rörande flottan inträda såsom ledamot av medicinalstyrelsen.
Anställning vid marinläkarkåren i flottans reserv skulle kunna vinnas av marin- läkarstipendiat efter utgången av den tid, för vilken han blivit förordnad, och av annan flottans läkare, som före uppnådd pensionsålder avginge från stamanställ- ning vid marinläkarkåren. Andra militärläkare ävensom legitimerade läkare, som fullgjort vapenövning såsom beväringsman, skulle efter ansökan kunna vinna in- träde i nämnda reserv.
Chefen för flottans stab anförde till stöd för det framlagda förslaget bland annat följande.
Bristerna i den dåvarande organisationen av flottans läkarstat hade påvisats av de kommittéer, som haft i uppdrag att avgiva förslag till ändringar i den- samma, ävensom i föredrag och diskussioner inom läkarkretsar. De hade även framträtt vid de inom flottans stab verkställda arbetena för fullständigande av flottans mobiliseringsplaner, därvid särskilt bristen på en sakkunnig, med samt— liga på hälso- och sjukvården vid flottan under såväl krig som fred inverkande förhållanden fullt förtrogen ledning varit synnerligen kännbar, en— brist som under krigstid skulle komma att framträda än skarpare.
På grund härav ansåg stabschefen, att ändring av gällande bestämmelser an- gående organisationen av flottans läkarstat samt Villkoren för anställning där- städes vore av behovet synnerligen påkallad.
Stabschefen framhöll vidare, att medicinalstyrelsen med sin nuvarande sam- mansättning icke kunde förväntas att jämte sina många övriga åligganden speci- ellt följa framstegen på det navalhygieniska området och särskilt med den utveck- ling, som flottan numera vunnit beträffande såväl personal, som materiel, torde medicinalstyrelsen icke disponera över de arbetskrafter, som fordrades för att hålla flottans sanitetsväsen i jämhöjd med de ökade fordringar, som nutida krigs- föringssätt till sjöss ställde på detsamma. Detta medförde enligt stabschefens - uppfattning, att flottans läkarstat borde ställas under en egen chef, vilken under marinförvaltningen och i ärenden, som rörde medicinalväsendet, under medicinal- styrelsen utövade inseendet över flottans hälso— och sjukvård, och som för detta ändamål vid behandling av nämnda frågor borde inträda som ledamot av medi- cinalstyrelsen för att efter vederbörlig beredning föredraga ifrågavarande ärenden.
Beträffande organisationen av flottans läkarstat, ansåg stabschefen, att något hinder för att, såsom 1882 års militära hälsovårdskommitté föreslagit, organisera densamma i full överensstämmelse med fältläkarkåren, icke skulle ha förefunnits, därest flottans läkarstat endast vore avsedd att handhava sjukvården i land å flottans stationer. Då så emellertid ej vore förhållandet, utan större delen av flottans läkare vid mobilisering vore avsedda för tjänstgöring såsom fartygsläkare å flottans stridsfartyg, borde enligt stabschefens uppfattning hänsyn till de sär- skilda krav, som ställdes på flottans läkare, i första hand vara avgörande vid organisationen av dess läkarstat. Dock borde samtidigt sådan överensstämmelse med arméns organisation eftersträvas, att överflyttning av militärläkare från armén till flottan och vice versa kunde för åstadkommande av jämnare befordran aga rum.
En förutsättning för, att det föreliggande organisationsförslaget, vilket avsåge att tillförsäkra flottan tillgång på skickliga, för tjänstgöring ombord särskilt ut- bildade kirurger, skulle kunna genomföras, vore, att för läkarna vid flottan be- stämdes sådana avlöningsförmåner, att verkligen dugande läkare reflekterade på att söka sig till flottan. Läkarna vid flottan intogo nämligen i viss mån erf annan ställning än vad i allmänhet vore fallet med motsvarande personal vid armén. ' Sålunda löpte de under sin tjänstgöring ombord under krigstid samma risker som _ den stridande delen av fartygets besättning, och vid sjökommendering under i fredstid vore de icke i tillfälle att kunna behålla någon enskild praktik. ' Beträffande flottans mobiliseringsbehov av läkare utöver tillgängliga antalet stamläkare, ansåg stabschefen, att bestämmelserna rörande läkare i flottans reserv borde ändras därhän, att man vid mobilisering kunde erhålla en reserv av för tjänstgöring vid flottan fullt utbildade marinläkare.
Med anledning av stabschefens förslag avgav medicinalstyrelsen den 14 december infordrat underdånigt yttrande, vari styrelsen anförde, bland annat, följande.
Organisationsplanen i fråga innehölle enligt medicinalstyrelsens uppfattning två huvudpunkter, som styrelsen i första hand hade att taga ställning till, näm- ligen förslagen om anställande av en chefläkare vid flottan samt om förändrade bestämmelser för att bereda tillgång till bättre kvalificerade fartygsläkare vid marinen för tjänstgöring i fred och i krig.
Efter en redogörelse för den vidsträckta befattning, som sundhetskollegiet en- ligt sin instruktion den 6 december 1815 tidigare haft med den militära sjuk- vården och under framhållande av att det inflytande, som medicinalstyrelsen numera kunde utöva på. flottans hälso- och sjukvårdsangelägenheter — om man bortsåge från befattningen med läkarpersonalen — vore synnerligen obetydligt, ansåg sig medicinalstyrelsen böra tillstyrka förslaget om anställande av en sär- skild läkare vid flottans centralstyrelse.
Medicinalstyrelsen hade icke något att erinra emot, att denne läkare bekläddes med viss ehefsställning gentemot övriga vid flottan anställda läkare, dock under förutsättning, att den befattning, styrelsen hittills utövat beträffande dessa läkare, icke inskränktes. Medicinalstyrelsen ville nämligen betona, att den egenskap som i främsta rummet borde krävas av flottans läkare, vore den att äga grundlig medicinsk utbildning och från denna synpunkt torde dera-s duglighet och tjänst- barhet bäst kunna av styrelsen bedömas. För erhållande av de bästa möjliga läkarkrafter för flottans fartyg vore det av vikt att stipendiaterna och måhända även marinläkarna av andra graden tidtals finge tjänstgöra vid civila sjukhus eller eljest tagas i anspråk i den civila sjukvården. Detta kunde säkrast ske genom att kontakten mellan medicinalstyrelsen och flottans läkare förbleve orubbad.
Gentemot stabschefens förslag att göra chefläkaren till ledamot av medicinal- styrelsen ställde sig styrelsen emellertid avvisande.
Ehuru således medicinalstyrelsen tillstyrkte anställandet av en chefläkare vid flottan med i huvudsak den uppgift, som för honom föreslagits, ville styrelsen med hänsyn därtill, att hans befattning i fredstid torde komma att lämna honom god tid övrig för annan verksamhet, föreslå, att chefläkaren ålades att så länge som Kungl. Maj:t funne sådant med fördel kunna ske jämte egen befattning upprätt— hålla tjänsten som förste läkare vid flottans station i Stockholm.
Beträffande den andra huvudpunkten i stabschefens organisationsplan, de . nya bestämmelserna angående fartygsläkare, delade även styrelsen den upp— l fattningen, att en ökad kompetens, ej minst på kirurgiens område, för de läkare, l som hade att sköta sjukvården ombord, vore behövlig, men varnade samtidigt för en ensidigt kirurgisk utbildning, enär fartygsläkaren måste vara beredd att be- handla alla slags åkommor ombord. Särskilt under ett krig måste ännu högre
fordringar ställas på fartygsläkarna, som fördenskull helst borde vara så utbil- dade, att de kunde utöva en fullt självständig verksamhet även beträffande så- dana fall, som krävde diagnostiskt skarpsinne och kirurgisk skicklighet och där möjlighet saknades att i fråga om behandlingen konsultera annan läkare. Sty- relsen 'framhöll, att man beträffande den kirurgiska skickligheten givetvis ej kunde påräkna att till fartygsläkare erhålla kirurger av högre rang, men fartygs- läkaren borde dock, särskilt med hänsyn till hans uppgift i krig, äga så stor kirurgisk utbildning, att han vore förtrogen med behandlingen av vanligen före- kommande olycksfall och med utförandet av de typiska operationerna. Likaledes borde han såväl teoretiskt som praktiskt vara väl insatt i den aseptiska särbehand- lingen och även fullt förtrogen med den antiseptiska behandlingen av infekterade sår. Slutligen krävdes av fartygsläkaren den viktiga egenskapen att kunna över- vinna de svårigheter, som en operativ verksamhet ombord på ett fartyg alltid måste medföra samt att kunna instruera sina biträden i fråga om den renlighet och ordning, som kräves för erhållandet av ett tillfredsställande resultat av en operation.
Styrelsen satte i fråga, huruvida syftet att för flottans fartyg förvärva läkare med större kirurgisk kompetens verkligen vunnes genom den föreslagna organisa- tionen med anställandet av 20 marinläkare av 2:a graden. Visserligen innebure avläggandet av medicine licentiatexamen bevis om en viss utbildning även i kirurgi, men framstående duglighet på detta område förvärvades endast genom verkligt utövande av kirurgisk verksamhet. En sådan kirurgisk erfarenhet kunde endast vinnas genom tjänstgöring på sjukhusen och därför vore enligt styrelsens mening en icke alltför kortvarig sjukhustjänstgöring den bästa skolan för de fartygsläkare, varav landet hade behov i händelse av krig.
Marinfö'r'valtnmgen, som genom remiss den 20 december 1900 anbefallts, att efter vederbörandes hörande inkomma med utlåtande i ärendet avgav den 13 sep— tember 1901, sedan yttrande inhämtats från stationsbefälhavarna och förste lä— karna vid stationerna, med överlämnande av de inkomna yttrandena, eget ut— låtande.
Ifrågavarande utlåtande utmynnade i en hemställan från marinförvaltningen vid en blivande omorganisation av flottans läkarstat, vilken bland annat innehöll följande:
att en chefläkare endast skulle förordnas under krigstid; att under'fredstid en av de vid flottans station i Stockholm anställda marin— läkarna skulle förordnas att biträda marinförvaltningen vid beredningen av de frågor, som rörde flottans sjukvård; samt
att marinläkarkåren i flottans reserv skulle organiseras enligt det av chefen för flottans stab framlagda förslaget.
Beträffande det föreliggande organisationsförslaget anförde föredragande depar- tementschefen i proposition till 1902 års riksdag bland annat följande:
I likhet med chefen för flottans stab och medicinalstyrelsen ansåg statsrådet, att det vore av stor vikt för flott-an, att åt en av dess läkare gåves en ställning, som både skulle berättiga och förpliktiga honom att utöva överinseende över flottans hela sanitetsväsen samt att taga initiativ till förbättringar i detsamma, men då ifrågavarande uppgifter knappast skulle giva denne läkare tillräcklig sysselsättning borde han tillika vara förste läkare vid endera av flottans stationer. Att det härvidlag måste bliva fråga om flottans station i Stockholm ansåg statsv rådet såsom självfallet med hänsyn till den nye chefläkarens ställning till marin- förvaltningen och medicinalstyrelsen.
Främst inom marinläkarkåren skulle sålunda komma att stå en marinöver- läkare, tillika förste läkare vid flottans station i Stockholm. I egenskap av marin— överläkare skulle denne äga att under marinförvaltningen och medicinalstyrelsen utöva överinseende över flottans hälso- och sjukvård, såväl vad personal som
materiel anginge, att med uppmärksamhet följa utvecklingen av hälso- och sjuk- vården jämväl i främmande mariner, att avgiva de förslag till förändringar inom den svenska flottans sanitetsväsen, vilka han funne av behovet påkallade, samt att vid handläggning av hithörande frågor tjänstgöra såsom avdelningschef och föredragande i marinförvaltningen. Den befattning med ärenden rörande flottans hälso- och sjukvård, som för närvarande tillkomme medicinalstyrelsen, skulle icke lida någon inskränkning genom tillkomsten av denna överläkare, men vid behand- _ lingen av alla sådana ärenden inom medicinalstyrelsen borde han vara tillstädes : med rätt att till styrelsens protokoll få antecknad sin mening i varje fall, där ' styrelsen fattade ett från densamma avvikande beslut.
Mot den organisation av marinläkarkåren i övrigt, som av chefen för flottans stab föreslagits, hade statsrådet icke funnit något att erinra.
I anslutning till vad föredragande departementschefen sålunda anfört skulle marinläkarkåren omfatta följande personal:
1 marinövcrläkare, tillika förste marinläkare; 1 förste marinläkare; 7 marinläkare av l:a graden; 20 marinläkare av 2:a graden; samt 10 marinläkarestipendiater. Den av Kungl. Maj:t sålunda till 1902 års riksdag framlagda propositionen angående omorganisation av flottans läkarstat bifölls i huvudsakliga delar av riksdagen och sedan Kungl. Maj:t i november samma år utfärdat erforderliga be- stämmelser trädde den nya organisationen i kraft från och med den 1 januari 1903.
Den är 1903 tillskapade organisationen har med de jämkningar i fråga om personalstyrka o. s. v., som betingats av de vid olika tidpunkter gällande marinorganisationerna, i allt väsentligt varit gällande intill den 1 januari 1944, vid vilken tidpunkt den marina sjukvårdens förvaltningsärenden över- flyttades från marinförvaltningen till försvarets sjukvårdsförvaltning.
Gällande personalförteckning upptaget följande beställningar vid marin- läkarkåren i nedannämnda lönegrader, nämligen 1 chef, marinöverläkare, lönegrad Cb 1, 3 förste marinläkare, lönegrad Ca 28, 1 marinläkare av l:a graden (sjukhusläkare), lönegrad Ca 26, 8 marinläkare av l:a graden, lönegrad Ca 24, 6 marinläkare av l:a graden, lönegrad Ca 22, 35 marinläkare av 2:a graden vid marinläkarkåren, arvode 2 700 kronor
för år, 12 marinläkarstipendiater, arvode 1410 kronor för år, samt 2 ögonläkare vid resp. Ostkustens och Sydkustens marindistrikt.
Flygvapnets läkare. I den ursprungliga organisationen av flygstyrelsen saknades särskilt organ i för handläggning av frågor rörande vapnets hälso- och sjukvård. Genom be- l slut av Kungl. Maj:t den 27 juni 1927 medgavs emellertid anställande av en * särskild föredragande för dylika ärenden. l På grundval av framförda motioner (I: 106, II: 193) medgav 1930 års riks- dag uppförande å flygvapnets stat av en beställning för en ordinarie rege- mentsläkare.
Enligt 1925 års försvarsbeslut upptogs för flygvapnet endast en bataljons- läkarbeställning, vilken avsågs för flygskolan. För övriga flygkårer upptogs under rubriken »Pensionerad personal m. fl.» arvoden till fyra läkare. I 1926 års statsverksproposition yttrade departementschefen rörande dessa arvodes- befattningar för läkare.
Icke heller för dessa befattningar synes det emellertid lämpligt att å staten upptaga vissa fixa arvodesbelopp. Då det här kan komma i fråga att trä-ffa avtal med civila läkare angående bestrida-ndet av läkarvården vid förband av flygvapnet, varvid arvodesbeloppen givetvis kunna komma att variera, synes den smidigaste formen för lösandet av denna fråga vara, att såsom en särskild post under an- slaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. beräknas erforderliga medel för ifrågavarande ändamål.
I överensstämmelse med innebörden i detta uttalande beviljade sedermera riksdagen för varje budgetår visst anslag till arvoden för upprätthållande av läkarvården vid vissa truppförband, varefter Kungl. Maj:t efter förslag av flygstyrelsen, rörande dispositionen av ifrågavarande medel, medgav viss för- delning därav för de olika flygkårerna.
I enlighet med 1936 års försvarsbeslut genomfördes från och med den 1 juli 1936 den förändringen att förste flygläkaren (den tidigare regements- läkaren) utöver sin tjänstgöring i flygförvaltningen jämväl tjänstgjorde vid flygstaben såsom föredragande hos chefen för flygvapnet i sjukvårdsärenden.
Från och med den 1 juli 1937 upptogs å flygvapnets stat ordinarie beställ- ningar såsom flygläkare av l:a graden för bestridande av sjukvården vid de olika flygförbanden, en vid varje flygflottilj.
Organisationen har sedermera successivt utbyggts, bland annat därigenom, att befattningen för förste flygläkare förändrats till befattning för flygöver- läkare, att en befattning för förste flygläkare såsom assistent till flygöver- läkaren inrättats, samt att antalet flygläkare av l:a graden utökats.
Gällande personalförteckning upptager följande läkarpersonal vid flyg- vapnet, nämligen
1 flygöverläkare, lönegrad Ca 30, 1 förste flygläkare, lönegrad Ca 26, 17 flygläkare av l:a graden, lönegrad Ca 22, samt 4 flygläkare av 2:a graden, arvode 2700 kronor för är.
B. Sammanförande av försvarsväsendets läkare till en gemensam kår. l/Imänna synpunkter.
I de för kommittén meddelade direktiven har frågan om anordnande av gemensam utbildning för försvarets läkare angivits såsom ett första steg i en utveckling mot större enhetlighet och koncentration, medan sammanförandet av dessa läkare till en gemensam kår angivits såsom ett ytterligare led i en sådan utveckling.
Kommittén har även såsom av det föregående framgår ansett sig först böra undersöka möjligheterna av en gemensam utbildning för försvarets värn-
pliktiga läkare. Kommitténs undersökningar i detta avseende ha enligt vad det föregående utvisar givit till resultat, att en sådan gemensam utbildning kan och bör åvägabringas, varjämte kommittén framlagt närmare förslag i ämnet. Härmed föreligger den av departementschefen såsom ett första led i utvecklingen angivna förutsättningen. Kommittén finner på grund härav, * att frågan om militärläkarnas sammanförande till en gemensam kår nu bör upptagas till prövning.
Emellertid måste kommittén understryka, att den gemensamma utbild- ningen för försvarets värnpliktiga läkare ingalunda utgör den enda eller den avgörande förutsättningen för sammanförandet av försvarets läkare på sätt nyss angivits. Fastmera måste ett dylikt sammanförande ses såsom en integre- rande del av den rationalisering av ledningsförhållandena på militärsjuk- vårdens område, som kommittén närmare behandlat i föregående avsnitt. Kommittén vill i detta sammanhang också erinra, att i den förut nämnda motionen nr 350 i andra kammaren vid 1943 års riksdag frågorna om rationali- sering av inspektionsförhållandena inom militärsjukvården och militärläkarnas sammanförande till en gemensam kår ställts i nära samband med varandra. Kommittén delar till fullo den i motionen hävdade uppfattningen om dessa frågors beroende av varandra och i anslutning härtill kommer kommittén i det följande att till närmare behandling upptaga hithörande spörsmål.
Då frågan om ett sammanförande av de olika militära läkarkårerna tidigare bragts på tal ha följande principiella synpunkter framförts.
Till stöd för ett sammanförande av läkarkårerna anförde sålunda 1920 års förvaltningssakkunniga, att någon viktigare saklig skillnad icke förefun— nes i avseende på hälso- och sjukvården vid försvarsgrenarna, även om vissa, detaljer i organisationen vore väl så olika. Ett systematiskt samarbete skulle ha en uppgift att fylla i fråga om speciell fackutbildning av läkare. Ett utbyte av erfarenheter på den tillämpade hälsovårdens område borde vara till nytta för de olika försvarsgrenarna. Den sjukvårdstekniska behandlingen av skador och sjukdomar vore i princip densamma å sjukhus, i fält, å fäst- ningar, fort och fartyg, även om till buds stående hjälpmedel och andra för— hållanden givetvis i ena och andra avseendet krävde jämkningar. Sjukhusens planläggande, uppförande och inredande borde handläggas gemensamt. Ett sammanförande under enhetlig ledning av försvarsväsendets sjukvård skulle medföra ett utvidgande och effektiviserande av samarbetet mellan cheferna för de olika sjukvårdsgrenarna samt därmed ökade möjligheter till rationalise- ring av hela sjukvårdsarbetet.
Talesmännen för ett sammanförande av de militära läkarkårerna ha emeller- tid icke varit oförstående för att vissa olikheter även förefunnes. Sålunda *har framhållits, att tillämpningen av hygienen vore olika, och att utbildningen av läkare för tjänst vid armén med dess krav på sjukvårdstaktiska kunskaper, ;befälstagande o. s. v. vore en annan än för tjänst vid marinen. Läkare vid lmarinen måste vidare vara sjövana och fullt förtrogna med den säregna tjänsten ombord.
Särskilt från marinens sida ha farhågor yppats gent emot en sammanslag- ning av de militära läkarkårerna. Utöver de nyss berörda synpunkterna har härvid anförts i huvudsak följande. Ett sammanförande skulle innebära ett sönderbrytande av den fasta organisationen, som marinens hälso- och sjuk- vård fått genom den år 1903 upprättade marinläkarkåren och ett återförande till det organisationslösa kaos, som tidigare rådde på detta område. De upp— gifter, som arméns och marinens läkare ställdes inför vid sin tjänstgöring till lands och till sjöss, voro så. olikartade, att de krävde speciell utbildning. Den nuvarande organisationen av marinens hälso- och sjukvård hade hittills visat sig synnerligen tillfredsställande och för våra svenska förhållanden i allo lämplig, och inga som helst avsevärda olägenheter i densamma hade kunnat påvisas.
Specifika sjukdomsfenomen vid viss tjänstgöring, såsom exempelvis » dykar- sjuka» i samband med dykeriarbeten och »höjdsjuka» vid flygning på större höjd, ha numera befunnits kräva speciellt utbildad läkarpersonal.
I förvaltningspropositionen 1943:18O lämnades, i anslutning till de i för- valtningsutredningens betänkande framlagda synpunkterna, frågan om en sammanslagning av de militära läkarkårerna öppen, medan riksdagen, såsom inledningsvis i detta kapitel anförts, uttalade sig för en utredning i ämnet, vilken ock upptagits i de för kommittén meddelade direktiven.
Kommittén har fördenskull att taga ställning till de skäl för och emot en sammanslagning, som i det föregående anförts, samt till de ytterligare argu- ment i denna fråga, som därutöver kunna andragas. I hithörande spörsmål vill kommittén anföra följande.
Av den i det föregående lämnade historiska redogörelsen inhämtas bland annat, att tillkomsten av en marinläkarkår är att betrakta såsom ett led i den allmänna reorganisation och effektivisering av det militära hälso- och sjukvårdsväsendet, som genomfördes i samband med 1901 års härordning. Inom båda de dåvarande försvarsgrenarna —— hären och flottan — till- skapades en enhetlig ledning av hälso- och sjukvårdsväsendet. Denna led- ning utgjordes för flottans del av en marinöverläkare, vilken på en gång var chef för marinförvaltningens sanitetsavdelning och flottans representant inom medicinalstyrelsen vid dess befattning med marina hälso- och sjukvårdsären- den. Tillkomsten av marinläkarkåren blev en naturlig konsekvens av den så- lunda beslutade organisationen av marinsjukvårdens ledning. Motsvarande synpunkter äga tillämpning på den genom 1936 års försvarsbeslut tillskapade hälso- och sjukvårdsorganisationen inom flygvapnet (flygöverläkaren och sjukvårdssektionen inom flygförvaltningens intendenturavdelning).
Emellertid har på sätt tidigare närmare utretts den högre sjukvårdsled— ningen inom försvarsväsendet enligt 1943 års militära förvaltningsreform ordnats efter helt andra grunder än som tillämpats under det tidigare reformarbetet inom den militära hälso— och sjukvården. Tillkomsten av en för försvaret gemensam sjukvårdsförvaltning har till följd, att marinöverlä- karen såväl som flygöverläkaren icke längre kunna utöva. en enhetlig
95 ledning av hälso— och" sjukvården inom sina respektive försvarsgrenar. Vad nu anförts gäller ock beträffande arméöverläkaren, vilken befattning till- kom genom 1942 års försvarsbeslut. Chefen för det för försvarsgrenarna ge- mensamma förvaltningsorganet på förevarande område, generalläkaren, har efter genomförandet av den militära förvaltningsreformen i realiteten blivit försvarsväsendets främste målsman på hälso- och sjukvårdens område. Här- med har den tidigare, för varje försvarsgren enhetliga ledningen av hälso- och sjukvårdsväsendet upplösts. Väl ha vissa särskilda anordningar vidtagits för att överbrygga den dualism, som härigenom uppkommit, exempelvis genom försvarsläkarberedningar, samrådsförfarande o. s. v. Den av kommittén före- slagna rationaliseringen av inspektionsverksamheten inom militärsjukvårdens område innebär, att denna dualism icke längre behöver överbryggas genom omfattande instruktionsbestäimmelser utan helt avlägsna-s genom organisa— toriska åtgärder. Det står enligt militärsjukvårdskommitténs uppfattning klart, att samma väg måste beträdas då det gäller att företaga en rationalise- ring av personalorganisationen. Med denna principiella utgångspunkt synes generalläkaren böra utöva högsta ledningen över försvarets samtliga läkare, (1. v. s. fältläkarkårens, marinläkarkårens och flygvapnets läkare.
Om det sålunda enligt kommitténs förmenande står klart, att, såsom en organisatorisk konsekvens av den gemensamma sjukvårdsförvaltningens till— komst, ledningen av försvarsväsendets läkare i personellt avseende bör centraliseras till generalläkaren, återstår att taga ställning till de skäl, som anförts mot ett sammanförande av läkarpersonalen till en kår. I denna del har framför allt pekats på, att tillämpningen av hygienen vore olika inom de olika försvarsgrenarna, samt att läkarna vid marinen måste vara sjövana och fullt * förtrogna med den säregna tjänsten ombord.
Dessa spörsmål torde till stor del kunna betraktas såsom utbildnings- problem. Kommittén har i ett föregående avsnitt framlagt ett förslag till gemensam utbildning för försvarsväsendets värnpliktiga läkare, vilket torde tillgodose flertalet av de krav, som ur de olika försvarsgrenarnas synpunkter kunna ställas på specialutbildning i de för vederbörlig försvarsgren sär- präglade hälso- och sjukvårdsförhållandena. De från marinhåll med styrka framförda synpunkterna beträffande fartygsläkarnas speciella förhållanden torde i detta sammanhang icke kunna tillmätas alltför stor vikt. Huvuddelen av marinläkarkårens personal på stat i högre löneställning—_ från marinläkare av l:a graden och uppåt —- är sålunda i regel placerad till tjänstgöring i be- fattningar vid marinens landorganisationer. I detta sammanhang må jämväl erinras, att personal ur marinläkarkåren har att bestrida läkarvården även vid kustartilleriets olika formationer, vid vilka hälso- och sjukvårdens pro- blem i allt väsentligt överensstämma med dem, som förekomma inom armén. För denna del av marinläkarkårens personal torde sjövana och förtrogenhet med tjänstgöringen ombord å krigsfartyg spela mindre roll än erfarenhet av befälsföring, allmänt sjukvårdstaktiska kunskaper o. s. v. Kraven på sjövana och förtrogenhet med fartygstjänst framträda särskilt för de läkare som äro placerade till tjänstgöring ombord å stridsfartyg.
Kommittén kan i anlsutning till det anförda för sin del icke finna, att de hittills i diskussionen framdragna skälen mot ett sammanförande av de mili- tära läkarkårerna numera kunna tillmätas större betydelse.
Om sålunda de skäl, som anförts mot ett sammanförande av de militära läkar- kårerna, enligt kommitténs mening icke kunna anses bärande, återstår emeller- tid att skärskåda de argument, vilka kunna anföras till stöd för ett samman- förande av kårerna. Dessa argument — vilka enligt kommitténs uppfattning äro av synnerlig styrka —— ha till en del återgivits i inledningen till detta av- snitt, och kommittén kan i allt väsentligt giva desamma sin anslutning. Ifråga- varande synpunkter äro emellertid icke nya; de ha i själva verket framförts redan i samband med de under 1910» och 1920-talen aktuella strävandena till ett sammanförande av den militära försvarsgrensbetonade förvaltningsorga— nisationen i allmänhet och därmed även av ledningen för försvarsväsendets hälso- och sjukvård. På senare tid ha emellertid i samband med upprätt- hållandet av den förstärkta försvarsberedskapen och i en i många avseenden rent krigsmässig organisation av vårt försvarsväsen ytterligare erfarenheter vunnits, som tala för ett sammanförande av de militära läkarkårerna. I detta avseende torde kommittén få anföra följande.
De olika förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens bedrivande, vilka traditionellt hänförts till de olika försvarsgrenarna, framträda numera i minst lika hög grad inom olika truppslag inom en och samma försvarsgren. Man må endast tänka på de olika tjänstgöringsförhållanden i förevarande av- seende, som råda mellan flottan och kustartilleriet inom marinen och mellan exempelvis skidlöpar— och pansartrupper samt sjukvårdstrupper inom armén. Det tidigare betonadet av de försvarsgrensbetingade olikheterna har sålunda åtminstone i viss mån icke samma berättigande som tillförne. Vad som främst är av betydelse är enligt kommitténs uppfattning icke att med under- strykande av försvarsgrenarnas olikheter på hälso- och sjukvårdens område till varje pris upprätthålla de till de olika försvarsgrenarna anknutna läkar- kategorierna såsom sådana utan att sörja för att de olika läkarbefattningarna oavsett försvarsgren bestridas av de med hänsyn till befattningarnas arbets- uppgifter och ansvar bäst utbildade och i övrigt mest lämpade läkarna.
Det torde vara klart att enhetssträvandena på förevarande område kunna drivas mer eller mindre långt. Sålunda kan det tänkas, att endast ledningsor— ganisationen göres gemensam, medan de tre läkarkategorierna var för sig utgöra särskilda kårer med samma organisatoriska uppbyggnad som för när- varande gäller för fältläkarkåren och marinläkarkåren. Eller ock kan ett sam- manförande avse även de olika organisationerna i deras helhet på sådant sätt att en verkligt gemensam kår tillskapas.
Kommittén har ingående övervägt vilken form som bör tillämpas då det gäller att lösa det föreliggande problemet. Vid dessa överväganden har det visat sig, att tillskapandet av en gemensam ledningsorganisation med de tre nuvarande läkarkategorierna hänförda till tre kårer är förenat med prak- , tiska och organisatoriska olägenheter. Sålunda må framhållas, att vissa;
&..—..—
särskilda anordningar vid detta alternativ måste vidtagas beträffande flyg— vapnets läkare för att samma organisatoriska principer för deras del skola kunna genomföras. Flygvapnets läkare utgöra nämligen för närvarande såsom förut anförts icke en särskild här med flygöverläkaren såsom chef utan äro en del av flygvapnets civilmilitära persona—1, vilken i personalhänseende är direkt iunderställd chefen för flygvapnet. Väljes det nu diskuterade alternativet !måste flygvapnets läkare bilda en särskild civilmilitär kår —— en flygläkarkår 1— i analogi med fältläkarkåren och marinläkarkåren.
Av det anförda torde framgå, att det knappast låter sig göra att på 'sätt nu avses bibehålla de två läkarkårerna och flygvapnets läkare men samtidigt tillskapa en gemensam ledningsorganisation. Det måste nämligen anses vara föga rationellt att för åstadkommande av större enhetlighet på. förevarande område tillskapa ytterligare en särskild läkarkår utöver de redan befintliga. Härtill kommer emellertid ytterligare, att någon klarhet i fråga om befälslinjer (o. s. v. icke kan vinnas med tillämpning av det alternativ som nu avses. Detta skulle nämligen komma att innebära, att generalläkaren visserligen vore pei'sonalkårchefgmen att för var och en av kårens tre delar respektive armé-, marin— och flygöverläkarna tillika skulle vara personalkårchefer.
Det nu diskuterade alternativet kan sålunda enligt kommitténs mening avfärdas såsom ägande allena-st teoretiskt intresse. Vid sådant förhållande återstår endast det andra alternativet, nämligen en mera fullständig samman— slagning av försvarets olika läkarkategorier till en gemensam kår. Denna lös— ning måste enligt kommitténs uppfattning anses vara den som bäst överens— stämmer med de allmänna riktlinjer, efter vilka den högsta ledningen inom "militärsjukvården bör organiseras enligt kommitténs tidigare framlagda för- slag i ämnet. Endast denna lösning kan tillförsäkra generalläkaren det fasta grepp om militärsjukvårdens organisation, som utgör en oundgänglig förut— sättning för att generalläkaren på vederbörligt sätt skall kunna fullgöra sina åligganden såsom den militära hälso- och sjukvårdens främste målsman. En- ligt kommitténs mening innebär en sådan lösning även bestämda fördelar så till vida, som försvarets läkar-personal härigenom måste komma att intaga en starkare ställning utåt och i förhållandet till den civila sjukvårdens före- trädare än vad fallet är med en på flera olika kårer etc. uppsplittrad organisation.
En ledande princip vid utformningen av den militära sjukvårdsorganisa- tionen, oavsett vilken försvarsgren som är ifråga, är numera att den militära sjukvården genom intimaste samarbete och utbyte av erfarenheter med vårt 'lands erkänt högtstående civila sjukvårdsväsende bringas i nivå med detta. ?Det måste nämligen anses vara ett berättigat krav ur allmänt medborgerlig jsynpunkt, att den sjukvård, som bjudes landets värnpliktiga ungdom i kvalita- ltivt avseende står på samma plan som den civila sjukvården, särskilt med lhänsyn till den avsevärda utökning av övningstiden för de värnpliktiga, som stadfästs genom 1941 års värnpliktslag. Det kan enligt kommitténs mening
icke förväntas, att denna till stor del långsiktiga militärsjukvårdspolitik, vilken avser såväl institutioner som personella resurser, kan på ett fullödigt sätt förverkligas, därest den nuvarande splittringen inom den militära sjuk- vårdens personalorganisation alltfort skall bestå.
Hilitärsjukvårdslrommitténs förslag till sam- manförande av de olika militär-läkarkate- gor/erna. Ett sammanförande av de militära läkarkategorierna till en enhetligt ledd särskild kårorganisation bör i enlighet med vad förut anförts komma till stånd. Denna kår bör enligt kommitténs mening benämnas försvarsläkar- kåren, varigenom markeras kårens egenskap av ett för försvarsväsendet gemensamt organ.
Kåren bör såsom även tidigare antytts stå under direkt chefskap av general- läkaren. I sin egenskap av chef för försvarsläkarkåren bör generalläkaren givetvis stå direkt under Kungl. Maj:t. Härav följer, att den nuvarande in- vecklade och omständliga prpceduren vid avgörandet av olika personalfrågor, såsom tjänstetillsättningar m. m., vilken framgår av härvid fogade tablå. (Bil. B), försvinner och ersättes med ett enhetligt förfarande. Till denna sistnämnda fråga återkommer kommittén i annat sammanhang.
Härmed har kommittén icke ansett, att försvarets läkare icke skulle stå i lydnadsförhållande till respektive chefer inom den försvarsgren, vid vilken vederbörande är placerad till tjänstgöring. Kommittén utgår från, att de för— svarsläkarkåren tillhörande läkare, som tjänstgöra vid staber, förband etc., skola stå under ständig befälsrätt av nämnda chefer på samma sätt som hittills.
Inom den gemensamma läkarkåren torde läkarna vid de tre försvarsgre- narna böra redovisas var för sig under skilda rubriker såsom respektive armé— läkare, marinläkare och flygläkare. Härigenom vinnes en klar översikt över de olika läkarbefattningar, som enligt gällande stat skola finnas vid försvars— grenarna, samt över läkarpersonalens placering. I varje fall är en dylik upp- delning nödvändig såsom en övergångsform.
Det torde få, anses ligga i sakens natur, att ett sammanförande av de mili.- tära läkarkategorierna till en gemensam kårorganisation medför krav på största möjliga överensstämmelse beträffande avlönings-, pensions- och an- ställningsförhållanden för de olika i kårorganisationen sammanförda grup- perna av läkare. Kommittén har verkställt ingående undersökningar i dessa avseenden. Härvid har det visat sig, att en revision av gällande bestämmelser rörande avlöning, pension och anställning för militärläkare framstår såsom en angelägenhet av största vikt, men att en sådan revision intimt samman— hänger med de spörsmål rörande omfattningen av de militära läkarnas tjänst- göringsskyldighet och kompetenskraven för erhållande av militärläkarbeställ- ning m. m., vilka kommittén avsett att upptaga till behandling i en senare del av sitt betänkande. Med hänsyn härtill har kommittén i nuvarande läge begränsat sig till att förorda inrättandet av en försvarsläkarkår, som omfattar
de nu bestående läkarbeställningarna vid fältläkarkåren, marinläkarkåren och flygvapnet med de jämkningar, vilka föranledas av kommitténs i det före- gående framlagda förslag rörande inspektionsverksamheten.
Emellertid har kommittén redan i detta sammanhang ansett sig böra lämna en kortfattad översikt av de spörsmål, som här avses, för vinnande av håll- . punkter för ett bedömande av de med en omorganisation enligt kommitténs förslag förenade konsekvenserna. I sådant avseende får kommittén anföra ; följande. * Vad först angår avlöningsförhållandena må erinras, att inom fältläkarkåren ' förekomma följande beställningar i nedannämnda lönegrader, nämligen armé- , överläkare (Cb 2), fältläkare (Ca 28), regementsläkare (Ca 26) samt bataljons— läkare (Ca 22). Inom marinläkarkåren förekomma följande beställningar och lönegrader, nämligen marinöverläkare (Cb 1), förste marinläkare (Ca 28), marinläkare av l:a graden (Ca 24 och Ca 22). För flygvapnets läkare före- komma följande beställningar, nämligen flygöverläkare (Ca 30), förste flyg- läkare (Ca 26) och flygläkare av l:a graden (Ca 22).
Den nu lämnade översikten utvisar, att en ganska betydande ojämnhet för närvarande förekommer i lönesättningen de tre läkarkårerna emellan. Ur syn- punkten av att befattningar med motsvarande arbetsuppgifter och ansvar skola vara avlönade efter så vitt möjligt likartade grunder, framstår en revi— ' sion av de nu inom de tre olika läkarorganisationerna tillämpade lönegrads- ' principerna såsom påkallad. En dylik revision ifrågasattes ock under för- arbetena till 1942 års försvarsbeslut men blev då ställd på framtiden i av- vaktan på en blivande revision av tjänsteförteckningen för civilmilitära tjänstemän. Flera utvägar kunna givetvis tänkas vid lösningen av föreliggande — spörsmål. Det synes emellertid, såvitt kommittén nu kan bedöma, enklast ; att marin- och flygläkarnas avlöningsförhållanden om möjligt anpassas till lönegradsplaceringarna för arméns läkare. Men dessutom torde vissa jämk' ningar av lönesättningen påkallas även för de sistnämndas del.
Vad först angår den lägsta beställningen på. stat inom de tre läkar— kårerna, är denna som nyss nämnts för" armén bataljonsläkare (Ca 22), för marinen marinläkare av l:a graden (Ca 24 och Ca 22) samt inom flygvapnet flygläkare av l:a graden (Ca 22). För arméns del torde i anslutning till vad som för närvarande gäller vid marinen en differentiering av bataljonsläkar- graden böra äga rum på grundval av det förhållandet, att vissa bataljonsläkare rent organisatoriskt hava större arbetsuppgifter och ansvar än flertalet dylika läkare. Kommittén syftar härvid på bataljonsläkare vid vissa förband, nämligen kavalleriregementena, artilleriets, luftvärnets och ingenjörtruppernas kårer, vilka ensamma ha att svara för läkarvården vid förbanden i fråga och i analogi med regementsläkare vid förband inför vederbörande förbandschef äro tjänste- grenschefer för sjukvårdstjänsten. Starka skäl tala enligt kommitténs mening ; för övervägande av nu ifrågavarande bataljonsläkares placering i lönegrad ) Ca 24. I överensstämmelse med den nyss anförda tankegången, enligt vilken
bataljonsläkare vid armén, vilka ensamma ha at svara för läkarvården vid truppförband, eventuellt synas böra placeras i linegraden Ca 24, böra även ; tagas i övervägande att flygläkarna av l:a gradun, vilka. regelmässigt avses för befattning såsom flottiljläkare, erhålla motsvu-ande löneställning och så- lunda inplaceras i lönegrad Ca 24. En konsekven uppdelning efter enahanda grunder synes även böra övervägas för marinens lel, där såsom förut nämnts marinläkarna av l:a graden äro uppdelade på löiegraderna Ca 22 och Ca 24.
Ett ställningstagande till lönegradsplaceringzrna för de nu behandlade grupperna. av läkare förutsätter givetvis ingåendejämförande undersökningar av arbetsuppgifter och ansvar å de olika befa'tningarna. Dessa undersök- ningar avser kommittén att företaga i anslutning till övervägandet av de i senare delen av kommitténs direktiv angivna spirsmålen.
Vad härefter beträffar regementsläkargraden är denna vid armén såsom nyss anförts inplacerad i lönegraden Ca 26. Motsvarande lönegradsplacering förefinnes icke inom marinläkarkåren, ehuru befattningar med arbetsupp- gifter och ansvar motsvarande dem som åvila regementsläkare vid arméns truppförband här förekomma i en del fall. Komnittén åsyftar härvid främst de marinläkare av l:a graden, vilka ha att bestriia befattningar såsom rege- mentsläkare vid kustartilleriets större förband. För dessa befattningar synes böra övervägas inrättandet av beställningar i löregrad Ca 26.
En mellanställning mellan aktiv personal O(h övriga kategorier intaga bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2:a graden vid marinläkar- kåren samt flygläkare av 2:a graden vid flygvapnet. Dessa kategorier torde kunna betecknas såsom aktiv personal med partiell tjänstgöringsskyldighet. Även för nu ifrågavarande befattningshavare synas mera enhetliga bestäm melser med avseende å avlönings— och tjänstgöringsförhållanden böra över- vagas.
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren åtnjuter ett arvode av 2400 kronor för år, medanövriga ovannämnda läkare åtnjuta 2700 kronor för år. I först- nämnda fallet utgå två ålderstillägg efter respektive tre och sex års anställ— ning, i de senare fallen åter endast ett ålderstillägg efter tre års anställning. Tjänstgöringsskyldigheten är för bataljonsläkarna vid fältläkarkåren 75 dagar per år och för övriga kategorier 90 dagar per år. Under tjänstgöringen åt- njuter bataljonsläkare vid fältläkarkåren dagarvode med 6 kronor vid tjänst- göring å egen förläggningsort och 12 kronor i övriga fall, medan marin- och flygläkarna utan nyssnämnda inskränkning generellt åtnjuta 12 kronor per dag.
I samband med omprövningen av övriga lönefrågor för militärläkare bör det övervägas, huruvida icke samtliga nu berörda läkare böra erhålla års- arvoden med enahanda belopp eller 2 700 kronor, varvid endast ett ålderstill- lägg torde böra ifrågakomma. I avseende å tjänstgöringsskyldigheten torde böra gälla, att samtliga tre kategorier endast avkrävas en årlig tjänstgörings- skyldighet av 75 dagar. Detta är påkallat främst av det skälet, att flertalet
hithörande läkare äro sjukhusunderläkare, för vilka längre bortovaro för mili- tärtjänstgöring än 75 dagar per är ofta befinnes oläglig med hänsyn till sjuk— hustjänsten, varför ett upprätthållande av detta krav kan förväntas komma att menligt inverka på. befattningarnas rekrytering. Vad beträffar dagarvode under tjänstgöringsomgäng torde denna på. sätt nu sker vid marinen och flyg- vapnet böra generellt bestämmas till 12 kronor per tjänstgöringsdag utan av- seende å. bostadsort.
Inom marinläkarkåren förekomma för närvarande tvä speciella anställnings— » former för yngre marinläkare, nämligen marinläkarstipendiat och marinläkar-
stipendiat över stat. De förstnämnda åtnjuta dels ett fast årsarvode av 1 410 kronor, dels ock gottgörelse under tjänstgöring med 12 kronor för dag vid , tjänstgöring i land och 17 kronor 50 öre vid sjötjänstgöring. Marinläkar-
stipendiaterna över stat åtnjuta allenast gottgörelse för tjänstgöring med 12 kronor i land och 10 kronor till sjöss, allt för dag räknat. Dessutom tillkom- mer vid sjötjänstgöring sjötillägg och mässpenningar. Denna stipendiatinsti- tution är enligt statsmakternas beslut under avskrivning. Vid armén och flygvapnet förekommer icke någon motsvarande institution.
I detta sammanhang vill kommittén anföra följande. Vissa preliminära undersökningar, som verkställts inom kommittén, ha givit vid handen, att under de närmaste åren stora svårigheter komma att möta, då. det gäller att tillgodose de tillfälliga behov av läkare, som förefinnas vid krigsmakten, såsom i fråga om inskrivningsverksamheten, vid vakanser och semester, behov av fartygsläkare, av läkare vid kustartilleriet, vid fält— tjänst- och andra övningar utom förläggningsorten m. m. Svårigheterna äro beroende därav, att dels den facktjänstgöring, som åligger värnpliktig läkare, & vilken 1941 års värnpliktslag icke är tillämplig, utgör endast 30 dagar och i de flesta fall torde få. anses fullgjord under beredskapstiden, dels att avsevärd tid kommer att förflyta, innan värnpliktiga läkare, å. vilka 1941 års värnplikts- lag är tillämplig, kunna inkallas till facktjänstgöring, vilken enligt nämnda lag omfattar en tid av sex månader.
Kommittén avser att i senare delen av sitt betänkande till närmare behand- ling upptaga det ifrågavarande behovet av läkarvård, därvid följande anord— ningar synas böra övervägas. Den tidigare stipendiatinstitutionen vid armén återupplivas, varvid stipendiaterna böra erhålla ett arvode, som är lägre än vad som tillkommer nyssnämnda bataljonsläkare av 2:a graden, förslagsvis
] 800 kronor för år jämte 12 kronor för varje tjänstgöringsdag. Stipendiaterna vid marinen böra i stort sett bibehållas och deras arvode bör bestämmas till nyssnämnda belopp, 1 800 kronor för är. Den årliga tjänstgöringsskyldigheten förutsätter kommittén skola bliva densamma som för övriga arvodesanställda läkare eller 75 dagar om året.
Vad beträffar läkarpersonal, som innehar reservanställning, normeras denna av vederbörliga reservbefälskungörelser, vilka innehålla för de tre försvarsgrenarna olikartade bestämmelser. Vad äter angår läkare å reserv- stat, gälla likartade bestämmelser för de olika kategorierna. Vissa jämk—
ningar i vederbörliga författningar för nu berörda läkarkategorier bli här erforderliga, varjämte det torde vara lämpligt att författningsbestämmelserna rörande försvarsläkarkårens reserv och reservstat sammanföras till särskilda författningar. Till dessa spörsmål återkommer militärsjukvårdskommittén i senare delen av sitt betänkande.
Vad härefter angår den militära läkarpersonalens pensionsålder framgår denna av följande sammanställning. Läkare på aktiv stat vid armén, marinen och flygvapnet med nedan-
nämnda undantag ..................................................................... 60 år Generalläkaren, armé- och marinöverläkarna .................................... 65 » Förste marinläkare samt läkare vid försvarets sjukvårdsförvaltning ...... 63 » Läkare på reservstat .................................................................. 63 »
Enligt kommitténs mening böra möjligheterna övervägas att fastställa så— vitt möjligt ensartade bestämmelser rörande avgångsålder för försvarets läkare med utgångspunkt från principen att 60 år blir normal avgångsålder. Här- jämte bör med avseende å. de läkare, vilka äro uppförda å garnisonssjuk- husens stat, eftersträvas bestämmelser rörande avgångsålder, som överens— stämma med de föreskrifter härutinnan, som gälla för civila lasarettsläkare.
I det föregående ha berörts vissa spörsmål, som sammanhänga med ett enhet-liggörande av avlönings- och pensionsförhållandena för försvarets läkare. I nära samband med dessa spörsmål står frågan om en förenkling och unifie- ring av gällande bestämmelser om förfarandet vid vinnande av anställning och befordran såsom läkare vid armén, marinen och flygvapnet. Beträffande denna fråga får kommittén i detta sammanhang anföra följande.
Proceduren vid anställning och befordran av läkare inom försvarsväsendet är såsom framgår av ovannämnda tablå (Bil. B) mycket olikartad såväl de olika kårerna (flygvapnet) emellan, som ock beträffande olika kategorier inom en och samma kår. Som allmän regel för rationaliseringsarbetet på detta område kan uppställas önskemålet, att hithörande ärenden hos instansen före Kungl. Maj:t enhetligt sammanhållas under generalläkaren, ett önskemål som ock följer av hans föreslagna ställning såsom Kungl. Maj:t direkt underställd chef för försvarsläkarkåren. Då generalläkaren samtidigt är chef för försvarets högsta förvaltningsmyndighet på sjukvårdens område med erforderliga organ till sitt förfogande för bedömande av kompetensfrågor o. s. v. vid läkartill- sättningar kan generalläkaren med erforderlig sakkunskap bedöma hithörande ärenden ur olika synpunkter. Eftersträvas bör emellertid ett intimt samarbete med medicinalstyrelsen, något som redan nu äger rum vid tillsättandet av läkartjänster vid försvarsväsendets garnisonssjukhus och motsvarande sjuk- husinrättningar. För dessa läkartjänster bör finnas ett i princip likartat an- ställningsförfarande som gäller för läkare vid av landsting och kommun ägda sjukhus.
Beträffande de militära läkarnas tjänstebenämningar får militärsjukvårds- kommittén erinra, att förslag till vissa ändringar av dessa benämningar för-
ordats i det av överbefälhavaren den 31 december 1943 framlagda, på Kungl. Maj:ts prövning beroende tjänstereglementet för försvaret. Kommittén har för sin del funnit dessa benämningar lämpliga.
Vad beträffar försvarsläkarkårens uniformering synes denna även i fort- sättningen böra vara ordnad efter samma principer som hittills, d. v. s. att läkarna bära den uniform, som fastställts för respektive fältläkarkåren, marin- , läkarkåren och flygvapnets läkare.
Militärsjukvårdskommittén förordar sålunda i anslutning till det anförda, att fältläkarkårens, marinläkarkårens och flygvapnets läkare sammanföras till en gemensam kår, försvarsläkarkåren, under chefskap av generalläkaren.
Kap. lll. Kostnadsheräkningar, sammanfattning och hemställan.
I. Kostnadsberäkningar.
Kommitténs i det föregående framlagda. förslag innebära beträffande an- talet beställningar för läkare på stat vid försvarsväsendet, att endast en ny beställning tillskapas, nämligen beställningen för försvarsöverläkare i löne- graden Cb 2. Ändrad löneställning ifrågasättes såsom av det tidigare an- förda framgår icke i förevarande sammanhang för några läkarbeställningar. På grund härav är för närvarande endast att taga hänsyn till den kostnads- ökning, som löneutgifterna för försvarsöverläkarbeställningen innebär. Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunden uppskattar kommittén denna lönekostnad till 14 968 kronor för ar.
Emellertid medför sammanför—andet av de olika läkarexpeditionerna vid försvarsgrenarna till en gemensam expedition, att viss expeditionspersonal kan inbesparas, nämligen 1 expeditionsofficer (arvodesbefattning för pen- sionerad officer), 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning för pen- sionerad underofficer) samt 2 skrivbiträden (lönegraden Eo 2). Arvodes- respektive lönekostnaderna för nu angivna befattningar beräknar kommittén med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrnnder till 8933 kronor för år.
I anslutning till det anförda skulle genomförandet av kommitténs organisa- tionsförslag medföra en kostnadsökning av (14 968—8933 =) 6035 kronor för år räknat.
Härvid har hänsyn icke tagits till att en för tjänstgöring vid underhålls- inspektionens sjukvårdsavdelning avsedd generalstabskapten icke erfordras i den av kommittén förordade organisationen.
2. Sammanfattning.
På sätt framgår av vad i det föregående anförts beröra de för kommittén meddelade direktiven i de delar kommittén hpptagit till behandling i detta sammanhang två. huvudspörsmål, nämligen lednings- och inspektionsverksam— heten inom militärsjukvårdens område och sammanförandet av försvarets läkare till en gemensam kår. Såsom ett led i utvecklingen mot större enhetli- het beträffande personalorganisationen har därjämte angivits ordnandet av gemensam utbildning för försvarets läkare.
Vad angår den första huvudfrågan — lednings- och inspektionsverksam- heten inom militärsjukvården —— har kommittén föreslagit den lösningen, att generalläkaren erhåller ställningen såsom militärsjukvårdens främste måls- man i fred och i krig, och att i anslutning härtill lednings- och inspektions- verksamheten centralt sammanhålles i en för försvaret gemensam sjukvårds- inspektion, vilken utgör en del av en försvarets sjukvårdsstyrelse, vars andra
del motsvaras av den nuvarande försvarets sjukvårdsförvaltning. Försvars- grensintressena tillgodoses därigenom, att försvarsgrenscheferna biträdas av generalläkaren vid handläggningen av hälso- och sjukvårdsärenden samt ut- bildningsårenden av grundläggande natur eller principiell räckvidd; i utbild- ningsärenden i övrigt biträdas försvarsgrenscheferna av särskilda överläkare, I en för varje försvarsgren. ! Innan kommittén ingått på lösningen av den andra huvudfrågan _ sam- : manförandet av försvarets läkare till en gemensam kår —- har kommittén fram- ' lagt förslag till gemensam utbildning för försvarets värnpliktiga läkare. Där- efter har kommittén framlagt förslag rörande läkarnas sammanförande till en gemensam kår, en försvarsläkarkår under chefskap av generalläkaren, där- vid kommittén emellertid icke tagit ställning till uppkommande lönefrågor m. m., vilka ansetts sammanhänga med de spörsmål om de militära läkarnas arbetsuppgifter o. s. v., som kommittén avser att behandla i en senare del av sitt betänkande.
3. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer kommittén, att lednings- och inspektionsverksamheten inom den militära sjukvården , organiseras i överensstämmelse med de av kommittén härutinnan angivna ' riktlinjerna, att gemensam utbildning för försvarets värnpliktiga läkare anordnas på grundval av kommitténs förslag i ämnet, samt att försvarets läkare sammanföras till en gemensam kår, försvarsläkar- kåren, under chefskap av generalläkaren.
Särskilda yttranden av ledamöterna Asplund och Westring.
Ledamöterna Asplund och Westring:
Gentemot de förslag, som majoriteten inom 1944 års militära sjukvårds- kommitté framlagt i sitt betänkande få, undertecknade härmed anmäla av— vikande mening. Betänkandet innebär i betydelsefulla delar organisationsför- slag, som vi icke kunna biträda. Detta gäller dels förslaget att ersätta för- sva1sgrenscheferna underställda inspektörer för respektive försvarsgrenars hälso- och sjukvårdsväsende (försvarsgrensöverläkare) med en direkt under Konungen lydande inspektör för hela krigsmaktens hälso- och sjukvårds- väsende (generalläkaren), dels det härmed sammankopplade förslaget om upp- rättandet av en för krigsmakten i sin helhet gemensam militärläkarkår ( för- svarsläkarkåren) under chefsskap av generalläkaren. Dessutom har under- tecknad Asplund även anmält avvikande mening beträffande det av kommittén framlagda förslaget till utbildning av värnpliktiga läkare. Särskilda yttranden beträffande de båda sistnämnda förslagen, avgivna dels av oss båda gemen— samt, dels av undertecknad Asplund enbart föreligga även.
Granskar man det föreliggande förslaget om en för försvarsväsendet i sin helhet gemensam inspektionsmyndighet innebär detsamma principiellt i huvudsak,
'att härigenom skapas ett inspektionsorgan, som icke har direkt samband med respektive försvarsgrenar och som medför, att försvarsgrenscheferna undandrages befälet över de dem tidigare direkt underställda försvarsgrens— överläkarna, vilka i stället komma att subordinera under generalläkaren och ha sin tjänstgöring förlagd till den gemensamma sjukvårdsinspektionen,
att försvarsgrenscheferna i sin verksamhet för inpassandet av hälso- och sjukvården i den militära organisation, för vilken de äro ansvariga, få i stället för det direkta samarbetet med försvarsgrensöverläkaren och denne under- ställd personal en läkare placerad i sin stab (inspektion),
att generalläkaren såsom chef för den gemensamma militärläkarkåren kom— menderar läkare till olika befattningar, utan att försvarsgrenschefen här— vidlag har något inflytande,
att det nuvarande betydelsefulla samarbetet inom vederbö1ande försvars grensstab (inspektion) mellan de militära befattningshav aina i staben och för- svarsgrensöverläkarnas organ för sin verksamhet utbytes mot att ske antingen genom den ende i staben (inspektionen) tjänstgörande läkaren eller ock genom samarbete med försvarsgrenschefen icke underställd myndighet i. »sjukvårdsstyrelsen», samt
att oklarhet uppstår beträffande frågan, under vilken myndighet veder- börande försvarsgrens sjukvårdspersonal egentligen lyder, alldenstund generalläkaren icke är underställd vederbörande försvarsgrenschef, ett för- hållande, som måste medföra, att det intima sambandet mellan den militära
tjänsten och sjukvårdsväsendet inom respektive försvarsgrenar kommer att försvåras.
Av vad som anförts framgår, att i och med den föreslagna organisationen kommer vederbörande försvarsgrenschef att berövas möjligheten att med sig underställd läkare kunna förrätta inspektion av hälso- och sjukvården inom egen försvarsgren, enär försvarsgrensöverläkaren enligt nämnda organisation icke är försvarsgrenschefens utan generalläkarens inspektionsorgan. För- ' svarsgrenschef är enligt sin instruktion inför Konungen ansvarig för försvars—
grenens »krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt», och erfarenheterna icke minst från det nu pågående kriget torde otvivelaktigt ha givit vid handen, att sjukvårdstjänsten är av dominerande betydelse för krigsdugligheten ävensom vikten av att densamma samordnas med övriga tjänstegrenar inom förband in. fl. enheter. Berövad den direkta kontakten med sig underställd försvars- grensöverläkare och utan tillgång till dennes erfarenhet och speciella sakkun— skap beträffande bedömandet av ett flertal olika försvarsgrensspöremål torde den föreslagna organisationen bereda försvarsgrenschefen svårigheter att an- svara för hälso- och sjukvården inom egen försvarsgren och att liksom för närvarande effektivt kunna ingripa beträffande utvecklingen av sjukvårds- tjänsten sedd i intimaste kontakt med övriga tjänstegrenar. Och det är dess- utom icke endast samarbetet mellan försvarsgrenschefen personligen och för— svarsgrensöverläkaren, som försvåras, utan även och detta är minst lika be- tydelsefullt samarbetet mellan den sistnämnda och samtliga de stabs- och inspektionsorgan, som ingå i en försvarsgrensledning. Effektiviteten av ett sådant samarbete kräver med så gott som nödvändighet lokal anslutning. I det avsnitt av betänkandet, som berör försvarsgrenarnas förhållande till ' sjukvårdsförvaltningen framhåller kommittémajoriteten, att den nuvarande organisationen är behäftad med brister och framförallt, att försvarsgrens- överläkarna icke äro i stånd att med sina expeditioner bemästra de arbets- uppgifter, som påvila dem, icke ens med utnyttjande av de resurser, som det nytillkomna samarbetet med sjukvårdsförvaltningen (FSF) tillfört dem. Såsom en följd härav böra försvarsgrensöverläkarna frånträda det målsmanskap för hälso- och sjukvården inom respektive försvarsgren, som för närvarande till- kommer dem. Denna uppfattning synes oss synnerligen anmärkningsvärd och man frågar sig om denna inkompetensförklaring av försvarsgrensöverläkarnas verksamhet kan vara berättigad. I den nuvarande organisationen ha ovan nämnda uppgifter blivit lösta försvarsgrensvis utan att några berättigade an- märkningar framställts, och vilka skulle för övrigt bättre bemästra ifrågavarande uppgifter än just dessa läkare, vilka även om de ha begränsade expeditioner likväl ha ett givet företräde därigenom, att de mer än någon annan sitta inne » såväl med den största erfarenheten som även med den speciella sakkun- * skapen, en var inom sin försvarsgren. Vad beträffar försvarsgrensöverläkar- ( nas samarbete med FSF och anlitande av dess vetenskapliga resurser, som ' instruktionsmässigt tillkommer dem, framhåller kommit—tébetänkandet, att ett mera regelbundet anlitande av personal från FSF för fullgörande av de upp-
gifter, som instruktionsmässigt tillkomma försvarsgrensöverläkarna, skulle medföra ytterst menliga konsekvenser i avseende på arbetsförhållandet vid FSF. Härvidlag må erinras om att ett dylikt. krav på. bistånd från sjukvårds— förvaltningens sida. beträffande rena hälso- och sjukvårdsfrågor så vitt oss är bekant hittills endast undantagsvis förekommit, varför man ej torde be— höva befara några menliga konsekvenser av ett sådant samarbete. I detta sammanhang må framhållas, att det ur flera synpunkter varit önskvärt att av- bida resultatet av det från 1 januari i år inledda samarbetet mellan för- svarsgrensöverläkarna och FSF, innan man ifrågasätter nyorganisation på detta område.
Till sist vilja vi såsom vår uppfattning framhålla, att något behov av ut— vidgning av generalläkarens inspektionsrätt gentemot försvarsgrenarnas hälso— och sjukvårdsväsende icke kan anses föreligga. Nu gällande instruktion för sjukvårdsförvaltningen giver generalläkaren full befogenhet härutinnan. I sv. förf. saml. nr 887: 1943 7 % 2:a momentets första stycke föreslås emellertid sista sat-sen (»och vilka icke direkt avse den militära tjänsten») att utgå såsom ägnad att åstadkomma tvekan, då den kan tydas såsom en troligen icke av- sedd inskränkning av föregående sats (»vilka hava betydelse för sjukvårdsföre valtningens verksamhet» ).
Vi förorda sålunda, att. den nuvarande organisationen får kvarstå orubbad i vad avser inspektionsmyndigheterna för försvarsgrenarnas hälso- och sjukvård.
Gentemot det av 1944 års militärsjukvårdskommitté framlagda förslaget angående sammanförande av försvarsväsendets läkare till en gemensam kår få. undertecknade härmed anmäla avvikande mening.
Detta spörsmål sammanhänger intimt med den i ett tidigare avsnitt av nt— redningen redan behandlade frågan angående utsträckning av generalläkarens inspektionsrätt och centraliseringen av hela den militära sjukvårdsinspek- tionen under denne. Med den uppfattning vi härvidlag hävdat och den reser- vation, som vi avgivit beträffande kommittémajoritetens förslag till lösandet av denna fråga, kunna vi ej heller godtaga det av kommittén förordade för- slaget angående en för hela försvarsväsendet gemensam militärläkarkår. Lik- som inspektionsverksamheten enligt vår uppfattning bör ske försvarsgrensvis genom inspektionsorgan, som stå till respektive försvarsgrenschefers förfo— gande, böra de tre försvarsgrensöverläkarna vara underställda respektive för- svarsgrenschefer och de militära läkarkårerna direkt knutna till sina försvars- grenar. Försvarsgrenschefen är jämlikt sin instruktion ansvarig inför Kungl. Maj:t, huru hälso- och sjukvården likSOm övriga. till hans försvarsgren hörande detaljer fungerar, allt omständigheter, som äro ofrånkomliga, och då måste det organ, som representerar ifrågavarande detalj, sålunda i detta fall för- svarsgrensöverläkaren, vara direkt underställd honom och direkt under honom utöva högsta uppsikten över hälso- och sjukvården inom försvars— grenen.
En konsekvens av den uppfattning vi företräda, nämligen bibehållandet
av de militära läkarkårernas nuvarande organisation, blir, att flygvapnets läkare böra sammanföras till en särskild kår, flygläkarkåren, organiserad i likhet med_de båda andra militärläkarkårerna och ställd under chefsskap av flygöverläkaren.
Ett av skälen för en sammanslagning av de militära läkarkårerna skulle ' 'enligt kommittébetänkandet vara, att den tidigare för varje försvarsgren en— thetliga ledningen av hälso- och sjukvården upphört genom tillkomsten av försvarets sjukvårdsförvaltning. Att så skett är visserligen riktigt men det kan i detta sammanhang vara skäl att erinra om, att stora betänklig- heter framfördes såväl från marinens som flygvapnets sida gent em'ot för- valtningsreformen.
Men även om sålunda försvarsgrensöverläkarna frånkopplats handha- vandet av förvaltningsfrågor och dessa i stället centraliserats till FSF före- finnes ej hinder för dessa att alltjämt och i undantagsvis förekommande fall jämväl med instruktionsmässigt anlitande av de resurser, varöver FSF för- fogar, vara försvarsgrenarnas främste målsmän på hälso- och sjukvårdens om- råde, liksom de även en var på sitt speciella område otvivelaktigt representera den största. sakkunskapen. Detta skäl kan sålunda enligt vår uppfattning ej utgöra något vägande motiv för upplösning av de nuvarande militärläkarorga— nisationerna och sammanförandet av dessa till en enda kår.
I betänkandet framhålles vidare, att en ledande princip vid utformningen av den militära sjukvårdsorganisationen bör vara, att den militära sjukvården bringas i nivå med landets, med full rätt såsom högtstående betecknade, civila sjukvårdsväsende. Detta är en självfallen sak, som helt visst ej mot- säges från något håll. Men å andra sidan frågar man sig: fyller månne icke den militära sjukvården redan nu, åtminstone i allt väsentligt, detta krav? Att så är fallet i personellt hänseende är odisputabelt för en och var, som fullt satt sig in i denna fråga. Tekniskt sett åter torde sjukvården vid det relativt nyuppsatta flygvapnet göra detta utan tvekan och vad de båda andra för- svaisgrenarna beträffar har densamma icke minst under de senste allvars- fyllda åren visat ett betydande uppsving, som till fullo vittnar om, att sjuk- vårdens högsta målsmän inom armén och marinen väl följt med sin tid. En del brister finnas helt visst kvar att avhjälpa för att ytterligare höja militär- sjukvårdens standard.
Men dels pågår härvidlag för närvarande ett oavlåtligt arbete från för- svarsgrensöverläkarnas sida i intimt samarbete med FSF, dels har man all anledning förvänta att så kommer att ske även oavsett om det i sjukvårds- betänkandet framlagda förslaget genomföres. Enligt vårt förmenande har man svårt att förstå, varför ett sammanförande av de militära läkarkårerna med upprivande av en i många hänseenden fullt tillfredsställande organisa- jtion verksamt skulle kunna bidraga till att bringa den militära sjukvården i paritet med den civila. Det målet kan enligt vår mening lika fullt uppnås tinom ramen av den nuvarande organisationen, framför allt om ett fördoms- lfritt och effektivt samarbete på sjukvårdens område kommer till stånd de
olika försvarsgrenarna emellan liksom mellan dessa och FSF. Ej heller kunna vi biträda kommitténs uppfattning, att en lösning av denna fråga i enlighet med kommittémajoritetens förslag skulle skänka försvarets läkarpersonal en starkare ställning utåt och i förhållandet till den civila sjukvården-s före- trädare, än vad fallet är med en på olika kårer uppdelad organisation. Frågan angående ett sammanförande av de militära läkarkårerna har såsom av betänkandet framgår tidigare varit föremål för diskussion och har man härvid framhållit, att någon viktigare saklig skillnad ej förefunnes i avseende på hälso- och sjukvård de olika försvarsgrenarna emellan, samtidigt som man dock ej varit oförstående för, att vissa olikheter likväl kunde påvisas. De betydande framsteg, som tekniken har att uppvisa under de senaste de— cennierna icke minst på det militärtekniska området, ha icke bidragit att ut- jämna dessa olikheter, snarare tvärtom. Såväl hälso- som sjukvården inom respektive försvarsgrenar har fått en alltmer specialbetonad karaktär, som ställer stora krav på militärläkarens utbildning och specialkunskaper. Naval- hygienen, knuten som den är till den egenartade miljö, som ett fartyg utgör, är ur marin synpunkt ett område, som kräver grundlig utbild— ning och vidsträckta specialkunskaper av marinläkaren. Dykarsjukan och dess behandling, U-båtshygienen och räddning av personal från en sjunken U-båt höra likaledes till de områden, som fordra icke blott omfattande sakkunskap hos läkaren utan även ingående samarbete med den tekniska personalen. Vad flygvapnet angår utgör flygmedicinen ett område, där flygläkaren icke blott själv måste vara väl insatt utan även bör kunna del- giva sina kunskaper och erfarenheter till den flygande personalen. De stora påfrestningar rent fysiskt, som flygtjänsten medför, måste i tid motverkas och hindras och detta fordrar många gånger personlig och daglig kontakt mellan flygaren och hans läkare. Många flera exempel skulle kunna anföras, men dessa torde vara tillräckliga för att visa, att hälso— och sjukvården inom de olika försvarsgrenarna företer mångahanda olikheter, som icke endast fordra en redan på ett tidigt stadium på den framtida verksamheten inriktad specialutbildning av läkarpersonalen utan även såsom främste målsman inom varje försvarsgren kräva en läkare, som genom sin sakkunskap är väl insatt i försvarsgrenens olika och mångskiftande hälso- och sjukvårdsfrågor. Först då kan mellan försvarsgrenschefen och denne etableras ett intimt samarbete, vilket betydelsfulla samarbete enligt vår uppfattning äventyras, därest den nuvarande organisationen av försvarets läkare brytes och försvarsgrensöver- läkaren jämte underlydande personal undandrages försvarsgrenschefens direkta befäl. Även samhörigheten mellan militärläkarna och den egna för- svarsgrenen kommer obetingat att minskas, om kommittéförslaget godtages. I enlighet med detta skulle nämligen dessa komma att bli underställda mili- tära chefer samtidigt som de lyda under en personalchef, vilken står utanför försvarsgrenen. I detta sammanhang torde även böra erinras om, att en sådan organisation, som den i vårt land härvidlag för närvarande gällande, åter- finner man överallt utomlands i de länder, där man liksom hos oss organiserat
stridskrafterna vapengrensvis och densamma torde veterligt icke komma att ändras.
Granskar man slutligen försvarsläkarkåren, sådan den ter sig enligt det framlagda kommittéförslaget, kan man ej undgå att göra den reflexionen, att densamma har en både brokig och föga homogen sammansättning, samman- , satt som den är av fältläkare, regements- och bataljonsläkare, samt marin- och flygläkare av olika grader och med bibehållande av de tre försvarsgrensöver- ', läkarna, vilka sistnämndas ställning för övrigt i den nya organisationen är
synnerligen oklar, då de förlorat den direkta kontakten såväl med respektive försvarsgrenschefer som även med sina tidigare underlydande läkare. Att en sådan lösning av det militära sjukvårdsväsendets personalfråga skulle bättre gagna försvaret samt vara mera effektiv än den nuvarande organisationen synes oss i hög grad tvivelaktigt.
-När man så till sist söker överblicka de synnerligen maktpåliggande och ansvarsfulla värv, som enligt kommittéförslaget skulle komma att påvila gene— ralläkaren såsom samtidigt chef för ett centralt ämbetsverk, chef för hela för— svarets sjukvårdsinspektion samt personalchef för landets samtliga militär- läkare, gör man sig onekligen den frågan, huruvida icke rekryteringen av lämplig person på en så krävande post kommer att erbjuda betydande svårig- heter. Härvidlag torde man nog liksom så ofta få göra den erfarenheten, att en alltför omfattande centralisering i sig innebär riskmoment, som ej böra underskattas.
I anslutning till vad vi här ovan anfört, föreslå vi, med avstyrkande av det av Sjukvårdskommittén framlagda förslaget,
att den nuvarande organisationen av fältläkar- och marinläkarkårerna bibe- hållas under chefsskap av respektive arméöverläkaren och marinöverläkaren samt
att en flygläkarkår uppsättes organiserad i likhet med de båda övriga mili— tärläkarkårerna under chefsskap av flygöverläkaren.
Däremot biträda vi kommitténs förslag beträffande likriktning för arméns, marinens och flygvapnets läkare i fråga om anställning, avlöningsförhål-
landen och pensionering samt årlig tjänstgöringstid för lägre befattnings- havare.
Ledamoten Asplund :
Gentemot det av 1944 års Sjukvårdskommitté framlagda förslaget till ut— bildning av värnpliktiga läkare får undertecknad härmed anmäla avvikande mening.
I enlighet med de direktiv, som av Kungl. Maj:ts lämnats Sjukvårdskom— mittén har densamma att upptaga till prövning frågan angående möjligheten att anordna gemensam utbildning för blivande militärläkare av olika kate- gorier och underlätta övergången från en militär läkarkår till en annan. Men ; en sådan likriktning av utbildningen får givetvis ej drivas så. långt, att man , därigenom riskerar dess effektivitet. På all utbildning måste man framförallt
uppställa det kravet, att densamma skall vara rationell och effektiv samt redan från början konsekvent inriktad på vederbörandes blivande verk- samhet. Beträffande arméns värnpliktiga läkare fyller kommittéförslaget detta krav. Ifrågavarande utbildning är målmedvetet inriktad på att av den värnpliktiga läkaren skapa en duglig arméläkare. För marinens vidkommande håller däremot kommittéförslaget härvidlag icke måttet. I detta förslag har under den första utbildningen icke tillbörlig hänsyn tagits till den speciella miljö, varest flertalet av de blivande marinläkarna komma att utöva sin verk- samhet, nämligen fartyget, och rekrytutbildningen av marinens värnpliktiga läkare tynges dessutom av en del faktorer, som för deras blivande verksamhet är både överflödig och av underordnad betydelse, områden, beträffande vilka de utan tvivel kunna inhämta nödig kännedom på ett mindre tidsödande sätt för att möjliggöra eventuell övergång till arméns läkarkår. Jag har inom kom- mittén framlagt ett förslag till utbildning av marinens värnpliktiga läkare samt program för sådan utbildning (Bil. till ledamotens Asplunds särskilda yttrande). En jämförelse mellan kommittéförslaget och detta visar, att själva grundtanken i och syftet med den grundläggande utbildningen (rekrytutbild- ningen) är helt olika vid armén och vid marinen i dessa båda förslag. Rekrytutbildningen av arméns värnpliktiga läkare har till mål att göra dessa dugliga som sjukbärare och sjukvårdare, medan motsvarande utbildning vid marinen är inriktad på en allmän sjömilitär orientering i syfte att sätta in de blivande marinläkarna i den miljö, där deras verksamhet kommer att bli för— lagd. Genom rekrytutbildningens förläggning till Sjökrigsskolan gemensamt med utbildningen av övriga befälskategorier, såsom officersaspiranter, reserv- officersaspiranter, ingenjörsaspiranter m. fl. komma marinens värnpliktiga läkare redan på ett tidigt stadium i intim kontakt med det befäl, med vilka de framdeles skola samarbeta, en fördel, som ej bör underskattas.
Det av mig framlagda utbildningsförslaget innebär i huvudsak följande. Rekrytutbildning under första värnpliktsåret vid Sjökrigsskolan å Näsby under tiden 1 juni—31 augusti. Densamma avser att grundlägga de väm- pliktiga läkarnas allmänt militära och sjömilitära utbildning, fostra dem i disciplinärt avseende samt giva dem en allmän orientering om organisation, taktik och övrig verksamhet under strid vid olika marina förband ävensom att genom praktisk tjänstgöring göra dem förtrogna med tjänstgöringsförhållan- dena under olika omständigheter och vid olika förband i marinen. Utbild- ningen sker i stort sett efter den undervisningsplan som för närvarande till- lämpas vid ifrågavarande rekrytkurs och som visat sig vara väl avpassad och lämnat gynnsamma resultat, dock bör redan på detta stadium den grund- läggande sjukvårdsutbildningen göras mera fyllig än för närvarande. Under tiden 1 september—31 oktober förlägges utbildningen till kustartilleriförband med genomgående av Kustartilleriets stridssjukvårdsskola. Här bibringas de värnpliktiga läkarna en ingående kännedom om sjukvårds— och stridssjuk- vårdstjänsten vid kustartilleriförband. Till skolan kommenderas som lärare även en trängofficer. Genom en sådan åtgärd och då ju sjukvårdstjänsten vid
armén och kustartilleriet ha många beröringspunkter bör denna tjänstgöring vid kustartilleriförband vara ägnad att skänka marinens värnpliktiga, läkare nödig orientering beträffande arméns sjukvårdsväsen och sålunda bidraga till att möjliggöra en eventuell framtida övergång från MLK till FLK. Efter stridssjukvårdsskolans slut äger samövning rum vid olika kustartilleriförband under en månad (1—30 november) med arméns värnpliktiga läkare, vilka ett par veckor tidigare avslutat sin rekryt- 'och gruppchefsskola vid trängförband och som den 16 oktober ryckt in till tjänstgöring vid kustartilleriet för att där orientera sig beträffande marinens sjukvårdsorganisation. Härigenom inledes under rekrytstadiet kontakt mellan de olika försvarsgrenarnas värn- pliktiga läkare, vilket bör bidraga till att bibringa dessa önskvärd kännedom i viss utsträckning om det militära sjukvårdsarbetet i dess elementära stadier inom respektive försvarsgrenar.
I enlighet med från undervisningssakkunniga uttalad önskan blir andra värnpliktsåret fritt från militär tjänstgöring, varigenom de värnpliktiga lä- karna kunna ägna detta är helt åt studier. Under 3ze värnpliktsåret avdelas marinens värnpliktiga läkare till sjukvårdstjänst å Sjökrigsskolavdelningen under 2 månader (1 juni—31 juli), varvid de tjänstgöra som sjukvårdare och beredas tillfälle att sätta sig in i sjukvårdsorganisationen ombord å flottans fartyg och stridssjukvård-sverksamheten å stridsfartyg samtidigt som de under rekrytskolan inhämtade kunskaperna i sjömanskap ytterligare utbyggas i den utsträckning så kan ske. Härmed skulle den allmänna militära utbildningen av marinens värnpliktiga läkare, vilken sålunda skulle omfatta 8 månader (mot för närvarande 6 månader) vara avslutad. Ifrågavarande utbildning skulle således bli en månad kortare än motsvarande utbildning vid armén, detta med hänsyn därtill att utbildningen av marinens värnpliktiga läkare är till fullo tillgodosedd under denna något kortare tidrymd och inte minst därför, att det ligger vikt uppå att vid marinen reservera så mycket tid som möjligt för facktjänstgöring. Efter avlagd med. kand. examen och avslutandet av klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi frånsett assistenttjänstgöring, fullgöra marinens värnpliktiga läkare under 3 månader assistenttjänstgöring å kirurgisk sjukavdelning. Fackutbildningskursen, omfattande 21/2 månader äger rum till— sammans med övriga värnpliktiga läkare med ett för hela kursen gemensamt program men med separat undervisning i specialbetonade fackämnen för respektive vapengrenar. Den återstående värnpliktstiden (71/2 månader) full- göres såsom facktjänstgöring.
Genom det nu framlagda förslaget skulle marinens värnpliktiga läkare er— hålla en utbildning, som redan från första början är rationellt inriktad på deras framtida tjänstgöring vid marinens olika förband och som dessutom då den även lämnar rum för en orientering, låt vara i begränsad utsträckning, av armésjukvården ävensom gemensam fackutbildningskurs med arméns värn pliktiga läkare bör kunna möjliggöra en eventuell framtida övergång från MLK till FLK. Emellertid medför detta förslag liksom i än högre grad kommittéförslaget för marinens vidkommande en nackdel, som ingalunda får
förbises. Genom den väsentligt utökade värnpliktsutbildningen reduceras den för facktjänstgöring avsedda tiden i motsvarande grad. För att kunna fylla marinens behov av läkare har man i stor utsträckning måst utnyttja de värn- pliktiga läkarna för facktjänstgöring och den av 1941 års försvarsutredning uppgjorda ö-årsplanen angående behovet av läkare för marinen bygger också till stor del på dylik facktjänstgöring. Behovet av läkare är ofrånkomligt och den uppkomna bristen måste täckas för att erhålla erforderligt antal läkar- krafter och detta torde svårligen kunna ske utan utökning av MLKzns stat med tillräckligt antal marinläkare av 2:a graden eller marinläkarstipendiater. Vare sig man går in för sjukvårdskommitténs eller det av mig framlagda för- slaget angående utbildning av marinens värnpliktiga läkare måste tillbörlig hänsyn tagas till denna fråga. Trots de svårigheter som lösandet av detta problem måhända kommer att medföra håller jag före, att utbildningen av marinens värnpliktiga läkare efter de riktlinjer, som här ovan angivits kom— mer att vara marinen till gagn och även för de värnpliktiga läkarna själva ut— göra ett värdefullt tillskott i deras läkarutbildning.
Vad slutligen beträffar frågan angående det sätt, varpå uttagningen av värnpliktiga läkare till marinen bör ske och tidpunkten för densamma, så är praxis för närvarande så, att de medicine studerande, som anse sig ha fallenhet för sjön och framdeles önska vinna inträde vid MLK, anmäla sig till värnpliktstjänstgöring vid marinen. Bland de sökande uttagas härvid särskilt de, som kunna uppvisa speciella »sjömeriter» (såsom tidigare genom— » gången seglarskola eller dylikt). Härigenom tillföres sålunda marinen en * skara ynglingar, som ha intresse och håg för sjövapnet. Sjukvårdskommitténs " förslag går ut på, att uttagningen av värnpliktiga läkare avsedda för marinen skall ske på ett senare stadium vid slutet av den planerade tjänstgöringen vid KA (sålunda efter genomgången rekryt— och gruppchefsskola), varvid de värnpliktiga läkare, som anses lämpliga för tjänst vid flottan uttagas till för varje år fastställt antal för att sedermera under 3ze värnpliktsåret kom- menderas till sjötjänstgöring. Huru vederbörandes särskilda lämplighet för sjötjänst skall kunna konstateras under tjänstgöringen vid kustartilleriför- band är ej lätt att förstå. Det vid marinen för närvarande tillämpade för- faringssättet med uttagning redan från början av de för marinen avsedda värnpliktiga läkarna synes härvidlag obetingat vara att förorda särskilt med hänsyn till den enligt min uppfattning synnerligen värdefulla marint beto— nade grundläggande rekrytutbildningen.
Bilaga A.
Förslag till plan för utbildning av värnpliktiga läkare vid försvaret. . Utarbetad av fältläkaren E. Strömberg.
I. Grundläggande militär sjukvårdsutbildning. A. vm ARMEN (SJUKVÅRDSTRUPPERNA) |. ÅRET llvis—who.
Utbildningens mål är att bibringa de värnpliktiga läkarna färdighet såsom sjukbärare och sjukvårdare samt förmåga att i fält bestrida befattning såsom gruppchef och sjukvårdare i underbefälsbefattning.
a) Utbildningen till sjukbärare och sjukvårdare omfattar i huvudsak följande grenar (”ls—%).
Allmän krigsmamzafostran.
Grundläggande soldatutbildning: den militära utbildningens ändamål; Sveriges krigsmakt, dess uppgift, ledning och indelning; soldatmässigt uppträdande i och utom tjänsten; för soldaten erforderlig del av krigslagarna samt dessas tillämpning; soldatens skyldigheter vid mobilisering; soldatens åligganden som värnpliktig (de viktigaste delarna av Vägvisare för värnpliktiga i alla åldrar); upprättande av enkla tjänsteskrivelser. Exercis: exercis enskilt samt i grupp; tjänsten vid kasernvakt. Gymnastik och idrott: gymnastik; fri idrott (terränglöpning) samt sådan fri idrott, som kan bedrivas, så att träningen för hela förbandet säkerställes; simning och livräddning. Inre tjänst: kroppens, handvapnens och den personliga utrustningens vård; förläggningens vård; hälso- och sjukvård enligt AUE Träng.
Marsch, förläggning och trupptransport. Marsch: erforderlig marschförmåga, främst på cykel, och marschdisciplin; olika grader av stridsberedskap. Förläggning : anordnande och brytande av samt tjänsten vid fältmässig förläggning (kvarter, bivack), enkla lägerarbeten; i olika grader av strids- (gas-)beredskap. , Landsvägstransport: ? lastning och lossning av fordon, cyklar m. m. på lastbil; ( i- och urlastning av personal. Koktjänst: ( tillredning av reservlivsmedel och vakuumtorkade livsmedel.
fl !
Utrustningens medförande och vård: den personliga fältutrustningen och dess packande; utrustningens fältmässiga vård.
Skydd.
Luftförs var: tjänstgöring som flygvarnare och luftbevakningspost; uppträdande vid flyglarm; luftskyddstjänst enligt AUE Träng, B. Skydd mot marktrupper: posters och patrullkarlars allmänna skyldigheter och uppträdande; tjänsten vid skydds- och bevakningsavdelning vid sjukvårdsförband. Gasskydd: tjänstgöring som gasvarnare; uppträdande vid gaslarm.
Strid. Skjutning: gevär, pistol, deras konstruktion och vård samt ammunition för desamma; skjutning mot mark— och luftmål. Eldstrid: grunderna för mål- och avståndsbestämning; uppträdande med hänsyn till terrängen; uppträdande under eldstrid med pistol och gevär enskilt; utförande av med enskild soldats eldstrid samhöriga fältarbeten; handhavande av kg och kpist i den utsträckning, som erfordras för vapnens omhändertagande av sjukvårdspersonal.
Handgemäng och handgranatstrid: handgranatmaterielen och handgrauatkastning, demonstration av kastning med skarpladdade granater.
Underrättelsezjänst, tjänstemeddelanden och samband. Kartläsning och orientering: fältkartan, kompassen och kartvinkelmätaren, deras användning; orientering under dager och mörker. Tj änstemeddelanden : rapportkarls uppgifter; avfattande av enkla muntliga rapporter.
Underhållstjänst. Underhållstjäustens grunder: underhållsorganisationen vid lägre och högre truppförband; ingående kännedom om sjukvårdsorganisationen vid lägre och högre trupp- förband; underhållstjäustens bedrivande i stort från fronten till hemorten; sjukvårdstjänsten i stort vid lokalförsvarsförband. Transporttjänst: användning av olika sjuktransportmedel även provisoriska; sjuktransport med hand-, cykel- och hästbår; sjuktransport å fordon (motor- och anspannsfordon) samt å järnväg. Tjänst vid förbandsplatser och sjukvårdsanstalter: tjänsten vid sjukkvarter, batförpl (motsvarande), hållplats och huvudförhands- plats.
Materielkännedom och materielvård:
personlig sjukvårdsutrustning samt utrustning för hårlag; sj ukvårdsmaterielen vid de stridande truppförbanden, sjbplut (komp), sjvkomp sjhkomp;
sjukvårdsmaterielens (även cykelns) medförande och vård. Förbinderitjänst:
människokroppens byggnad och förrättningar samt vanligast förekommande sjukdomar och deras behandling; ' i krig vanligast förekommande skador och deras behandling; första hjälpen vid olycksfall; anläggande av transportförband med användande av vid bårlag och av sjuk— vårdare medförd materiel.
b) Utbildningen till gruppchef och sjukvårdare i under- befälsbefattning (1/9—15/10), omfattar i huvudsak samma ämnen som under a) med följande skärpningar av fordringarna. Grundläggande soldatutbildning.
underbefäls uppgift och allmänna skyldigheter. Exercis: förande av grupp i tjänst till fots i sluten ordning.
Luftförsvar:
, bibringande av förmåga att under marsch, transport, förläggning samt tjänst vid hållplats, huvudförhandsplats och fördelningssjukhus, leda grupp (under- avdelning) under hänsynstagande till fientlig fiygverksamhet.
Eldstrid: ] ledning av sjukbärargrupp på stridsfältet under hänsynstagande till fientlig eldverksamhet. Transporttjänst: förande av cykelbårgrupp;
övervakning och ledning av sjuktransportmaterielens iordningsställande och användande för sjuktransport (cykelbår, hästbår, sjuktransportbil, -buss). Tjänst vid batab'onsförbandsplats (motsvarande) och underhållsplats : tjänst som sjukvårdsunderbefäl i förekommande befattningar.
Materielkännedom och materieloård: ledande av materielvård (även cykelvård) under fältförhållanden samt mate- ' rielens packning. Förbinderitjänst: bibringande av förmåga att på stridsfältet giva bårlagen anvisningar om olika , skadors behandling för transport. l * B. VID MARINEN (MARINT FÖRSVARSOMRÅDE) I. ÅRET "ho—"In. l Tjänsten vid marinförband avser att bibringa de värnpliktiga läkarna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänst som sjukvårdare vid kust- artilleriet samt kännedom om sjukvårdsorganisation vid marinen.
Utbildningen skall så läggas, att sjukvårdstjänstens praktiska handhavande inläres.
Utbildningen omfattar i huvudsak följande grenar. Flottans och kustartilleriets organisation.
Kustfästningskännedom.
Sjukvårdsorganisationen vid flottan och vid kustartilleriförsvar. Sjukvårdstjäusten i depå och vid kustfästning (—sekti0n).
Sjukvårdsmaterieltjänst.
Sjuktransporttjänst (transportvägarna) inom och från batterier och spärrar; sjuktransportfartyg ; omlastning.
Tjänst vid förbandsplatser inom kustfästning (sektion); avlämning av strids- skadade.
Båttjänst. Fortsatt befälsutbildning.
c. vm Anntu (SJUKVÅRDSTRUPPERNA) 3. ÅRET SJUKVÅRDSBEFÄLSSKOLA Ion—w...
Utbildningens mål är att bibringa de värnpliktiga läkarna de militära kun- skaper och färdigheter, som erfordras för tjänst som läkare under fältförhållanden. Utbildningen skall läggas så att tjänsten vid försvarsgrenarna och truppslagen tillgodoses. Under hela utbildningen skall strävan vara att utveckla förmågan att leda och föra befäl samt att- inpränta läkares skyldigheter i egenskap av tjänstegrenschef.
Ovningsgrenarna omfatta i huvudsak följande.
Ewert-is: förande av pluton till fots i sluten ordning.
Inre tjänst:
bibringande av förmåga att såsom plutonchef (motsvarande) övervaka och leda kroppens vård, särskilt fotvården samt leda och visitera rengöring av persedlar;
Marsch: sjukvårdstross, sjukbärarplutons samt sjukvårdsplutons marsch.
Förläggning :
chefs —för sjukvårdstross, sjukbärarpluton och sjukvårdspluton åliggande vid ingående i samt uppbrott ur förläggning;
tjänsten i förläggning vid sjukvårdstross, sjukbärarpluton och sjukvårdspluton. Trupptransport: bibringande av förmåga att leda lastning av sjukvårdstross och sjukbärar- pluton vid biltransport.
Utrustningens mdförande och vård:
bibringande av förmåga att leda packning av fordon vid truppslagens sjuk- vårdstross, sjukbärarpluton, fördelningssjukvårds—, sjukhus- och etappsjukhus- kompani samt förmåga att använda fältutrustningslista (Förteckning över för— svarets sjukvårdsutrustning);
persedel-, vapen- och materielvård vid pluton under fältmässiga förhållanden.
Luftförsvar: bibringande av förmåga att under marsch, transport, verksamhet vid sjukhus och förläggning leda vederbörlig trupp under hänsynstagande till fientlig flyg- verksamhet.
Skydd mot marktrupper: åtgärder för skydd mot marktrupp (poster) vid sjukvårdsförband.
Gasskydd:
bibringande av förmåga att under marsch, transport och förläggning leda vederbörlig trupp under fientlig gasbeläggning; .
att anordna och leda verksamheten vid avgasningsplats.
Skjutning: färdighet i skjutning med kpist; ökad färdighet i skjutning med pistol.
Handgemäng och handgranatst'rid: någon utbildning i spräug- och mintjänst. O
Rekognoscering:
skissritniug;
bibringande av förmåga att leda för verksamheten vid sjukvårdsförband erfor- derlig rekognoscering.
Underhållstjänstens grunder: underhållsförbandens organisation och arbetsuppgifter inom armékårens och
fördelningens ram; sammansättningen av fördelnings underhållstrupper.
Förvaltningszg'änsl:
bestämmelser för köp och rekvisition; redovisning, underhåll och vård samt truppbefälets ansvar beträffande olika slag av materiel;
materielredogörares ansvar och uppgifter.
Transporttjänst: sjukvårdsförbandens transporttjänst med reglementerad och tillfällig materiel. SjukvårdsUänst:
sjukvårdsorganisationen vid flygvapnet;
materielkännedom och materielvård; _
kännedom om bestämmelser för sjukvårdsmaterielens anskaffning, ersättning, förvaring, vård och redovisning;
plutonchefs (tjänstegruppschefs) visitation, kontroll och ledning av materiel- vård.
Hänstgöringsreglemente:
TjRK Och lExp i sådan utsträckning att dessa reglementen kunna användas såsom uppslagsbok, föreskrifter angående inre tjänst samt bestämmelser för tjänsteskrivelser.
Krigslagar: allmän kännedom om strafflag för krigsmakten, lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt militära bestralfningsförordningen.
Utbildningen i underhållstjänstens grunder bedrives främst applikatoriskt och skall avse att skapa en levande bild av verksamheten vid underhållsförbanden, samverkan mellan dessa samt samverkan mellan underhållsförbanden och de stridande trupperna.
Anm.: Vpl läkare, lämpliga för tjänst vid flottan kommenderas för utbildning och tjänstgöring vid kustflottan som sjukvårdare under tiden 10/s—'”'5'/s till det antal, som fastställes för varje år.
2. Fackutbildning.
A. FACKUTBILDNINGSKURS (GEMENSAM) UNDER OMKRING 21/2 MÅNADER.
Utbildningens mål är att bibringa de värnpliktiga läkarna de militära och militärmedicinska kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänst som läkare vid försvarsväsendet i fred och i krig.
Utbildningen omfattar följande grenar: Hygien:
personlig hygien, kasern- och fartygshygien (uppvärmning, luftväxling, belys- ning, renhållning m. m.), badanordningar i kasern och ombord;
livsmedelshygien och födoämneskontroll, vattenfrågor i fält och ombord; fält- och navalhygien, ubåts-, dykare- och fiyghygien; häl-ovårdsföreskrifter för försvaret; karantänföreskrifter; smittskyddskompani och badpluton — arbetsuppgift och verksamhet; desinfektion och desinsektion, rått— och flugbekämpande;
krigsgravtjänst.
Smittsamma sjukdomar:
epidemilagen och dess tillämpning, militära föreskrifter angående epidemiska sjukdomar, skyddsympningar;
krigsviktiga epidemiska sjukdomar; profylax mot tropiska sjukdomar;
de vanliga smittsamma sjukdomarnas diagnostik och behandling samt isole- ringsföreskrifter (scarlatina, mässling, röda hund, difteri, påssjuka, vattenkoppor m. fl.).
Krigskirurgi:
förbandsplatser och sjukvårdsanstalter i land och ombord, behandlingsnlöj- ligheter och verksamhet, sortering, transporter, typskador, stridsskadestatistik;
in strumentutrustning ;
improvisationer;
principiella synpunkter på den kirurgiska verksamheten särskilt vid förbands- platser;
kemoterapi, flxationsprinciper; projektilverkan (sekundärprojektiler); skottskador (handvapen, artilleri);
spräng- och bombskador;
blödning, blodstillning, blodersättning;
chock och chockbehandling; narkos och lokalbedövning; primär och sekundär sårinfektion, tetanus, gasbrand, profylax; vävnadsskador (mjukdels-, kärl- och nervskador samt skottfrakturer); brännskador och deras förekomst (fartyg, flygplan, stridsvagnar);
köldskador;
komplikationer med gas. Siökrigets kirurgi och stridssjukvårdstjdnsten vid marinen.-
sjökrigets karaktär jämte uppgifter för stridssjukvårdstjänsten under förhållanden ;
olycksfallskirurgien ombord på fartyg; översikt över förluster vid sjöstrider; skyddsanordningar och åtgärder till skydd mot personalskador;
M ili tä rmedicin :
krigshistorisk översikt med allmänna synpunkter på militärmedicinens ut- veckling;
bedömandct av tjänstdugligheten vid olika sjukdomsgrupper med särskild hänsyn till besiktningsreglementet;
tuberkulosbekämpandet inom försvaret och samarbetet med den civila dispen- särorganisationen ;
veneriska sjukdomar och hudsjukdomar i militär praxis; övre luftvägsinfektiouer; den akuta kollapsen, värmeslag;
marschskador ; krigspsykiatri ; träningsfysiologi ;
fallgropar vid sjukvisitation (sjukmönstring), simulation;
intygsbedömning.
Dykarsjuka. Flygmedicin. Den dagliga sjukvården och. sjukredovisningen. Läkemedelstjänst: organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning i fred och krig; försvarets läkemedelsutrustning; ekonomiska synpunkter på förskrivningen av läkemedel.
Gasskydds- och gassjukvårdsäänst:
översikt av gaskrigets historia och kort allmän orientering angående gas- kriget;
stridsgasernas allmänna fysikaliska, kemiska och toxiska egenskaper;
ögonretande, hudskadande, lungskadande stridsgaser; explosions- och brandgaser;
behandlingen av gasskador; gasmask m/31—36, konstruktion och handhavande, tillpassning av gasmasker, gaskammarprov;
modern gasskyddsmateriel;
gasskyddets organisation;
indikering, sanering och avgasning.
Inskrivningsväsendet: värnpliktslag; inskrivningsförordning; inskrivningsinstrukti on ; personalinstruktion ; besiktningskungörelse ; besiktningsreglementet med kommentarer.
Förvaltningskunskap: den militära förvaltningens organisation; myndigheter, uppgifter, befogenheter, ansvar i fred och krig; olika slag av förvaltningsärenden;
tjänstegrenschefernas åligganden vid handläggningen av egentliga krigsförvalt- ningsärenden och krigsskassaärenden samt ansvar för beslut i dylika ärenden i fred och krig;
förplägnadstjänsten i fred och i fält;
materieltjänsten i krigstid, fältutrustningslistor, anskaffning, redovisningsan- svar, tillvaratagande och undanförsel av krigsmateriel;
anskaffning och tillhandahållande av förnödenheter;
köp, anfordran, rekvisition, kassatjänst;
översikt av bestämmelserna rörande krigsavlöning och familjebidrag; kontrollen av den militära förvaltningen; anmärkningar och besvär.
Läkaren i försvarets tjänst.
Översikt av förbandsläkarens uppgifter, de speciella problem, som möta i detta arbete samt anvisningar för deras lösande;
förbandsläkarens möjligheter enligt gällande författningar att aktivt främja sitt förbands hälso- och sjukvård;
läkarens ställning inom krigsmakten; regementsläkares motsv. bataljonsläkares motsv. och vpl läkares inbördes för- hållande och verksamhet;
militära umgängesformer, klädsel o. s. v.;
föredragningar;
förbandsläkarens undervisningsskyldigheter; översikt av militärläkaryrkets möjligheter såsom levnadsbana. Stabs- och expeditionsry'änst:
organisation och arbetsfördelning inom militära staber; författningar och instruktioner rörande expeditionstjänst; tjänstemeddelande i fred och i fält och deras tekniska utformande; ärendes handläggning, föredragning och expediering; tjänstevägar, diarieföring och registrering. Taktik (främst underhålls- och sjukvårdstjänst):
försvarsväsendets organisation med särskild hänsyn till sjukvårdspersonal och sjukvårdstjänst;
krigssjukvårdens ledning, arméns, marinens, flygets, hemvärnets, luftskyddets, hemortens sjukvårdsorganisation;
olika försvarsgrenars verksamhet, a-nfalls- och försvarsoperationer, »blixtkri— get», »fria kriget»;
underrättelsetjänst, skydd, samband;
fältarbeten ;
strid (anfall, försvar, pansartruppernas strid och strid mot pansartrupper); understöd av flyg och flygskydd; kust- och gränsförsvarsförbands användning, luftvärnets användning, hem— värnets användning;
bestämmelser för utrymning; underhållstjänsten vid armékår, fördelning, marint fo, sjöstyrka. flygbas och lägre förband med avseende på materiel, ammunition, drivmedel, förpl'a'gnad, sjukvård (allmänna grunder); ,
sjukvårdstjänstens organisation vid armén, marinen och flygvapnet; sjukvårdsförbandens organisation vid armén;
sjukvårdsfartyg; _
sjukvårdstjänstens bedrivande inom högre och lägre förband, vid flottan samt vid fasta och rörliga kustartilleriförband;
redovisningsföreskrifter för sårade och sjuka;
läkarens uppgift med hänsyn till omhändertagande av sårade (sjukbärares orientering, utsändning, arbete i stridslinjen, sortering i stridslinjen o. s. v.); anordnandet av förbandsplatser och sjukvårdsanstalter; transporttjänst i land, till sjöss samt i luften.
Tillämpningsövningar på basen av genomgång av applikatoriska exempel _(krigsspel) belysande kraven på sjukvårdstaktiska förslag och beslut från lä- lkarpersonalens sida under strid. i Samverkan mellan sjöstyrkas och landbaserad sjukvård.
_ .llaterieltjänst: krigsmaterielbestämmelser; sj ukvårdsmaterielinstruktion ; sj ukvårdsmaterielreglemente ; grunderna för anskaffning, vård, redovisning av sjukvårdsmateriel; praktisk genomgång av materiel för infbat, sjbplut, sjvplnt, fördsjh, (etappsjh).
Befälsutbildning och praktiska övningar:
Soldatutbildning:
exercis I: uppträdande såväl enskilt som i förband t. o. m. pluton; exercis II: enskild soldats utnyttjande av terrängen samt uppträdande vid fientlig eld;
uppträdande mot stridsvagn och flyg; exercis Ill: handgranatstrid, pansarförstöring, vänjningsövningar; skjutning: pistol och kulsprutepistol, konstruktion och vård; skolskjutning och fältmässig skjutning med pistol och kulsprutepistol; fälttjänst: order och rapporter, kartläsning, orientering, skissritning, bevak- ningstjänst, fälttävlan; Förevisningsövningar (film) :
infanteriets strid samt olika vapen, artilleristridsskjutning, pansarförbandens
'strid, luftvärnsförsvar av flygplats, jaktflygets skydd av stad, flygets, flottans oeh kustartilleriets verksamhet.
Bef älsutbitd ningen :
tagande av befäl, kommandoövningar, avlämning; förande av grupp och pluton under exercis 1 samt enklare lägen iexercis Il; försvar och bevakning av sjukvårdsanstalt.
Gymnastik, idrott in. m.: motionsgymnastik, fri idrott, handboll, fotboll, simning.
B. ASSISTENTTJÄNSTGÖRING VID KIRURGISK AVDELNlNG UNDER 3 MÅNADER. De värnpliktiga läkarna kommenderas till tjänstgöring vid lasarett enligt generalläkarens anvisningar. Anm..- Assistenttjänstgöringen kan fullgöras innan fackutbildningskurs är genomgången.
3. Facktjänstgöring 6 månader, fördelad i omgångar under hela värnpliktstiden. i De vpl läkarna kommenderas till tjänstgöring i sådana befattningar, för vilka de äro avsedda vid mobilisering.
Bilaga B.
Befattning
Efter ansö-
kan
Utan ansö- kan Förslag av
Samråd med
Yttrande av
In sän-
des
Utnämnes av
Anm.
Reg- och batlakartjänst vid ainsp sjvavd
Fältläkare
Reg- och betläkartjanst för- enad med sjukkusläker- tjänst vid gs Reg- och batläkartjänst vid gs
Extra betläkare
Reg- och batläkare
Fältläkare vid Kommendant- skapeti Boden tillika sjuk- husläkare
Batläkare vid Hk
v—4
HH
H
v—t
AÖL AÖL GL GL
Chefläkare vid gs AQL AOL
AÖL
Militärbefdlhavare
Kommendenten
AÖL Sj ukhusdirektionen Medicinalstyrelsen AÖL Sj ukhusdirektionen Medicinalstyrelsen
Sj ukhusdirektionen Medicinalstyrelsen
CA CA CA CA CA CA CA
Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t
FSF Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t
Kun gl. Maj:t
Generalläkaren mening in- hämtas.
AÖL höres.
Generelläkarens mening in— hämtas.
Förste marinläkare
Förste marinläkare och sjuk- husläkare
Marinläkare av l:a graden Marinläkere av 2:a graden
Merinläkarstipendiat
v—1
MÖL
Medicinalstyrelsen Medicinalstyrelsen MÖL
CM
Kun gl. Maj:t
Kungl. Maj:t
Med.-styr.
Förslag ingivet om tillsät- tande efter samma grun- der som gäller för Reg- läkare vid gs.
MÖL ingår som ledamot IV medicinalstyrelsen. MÖL ingår som ledamot av medicinalstyrelsen.
Förste flygläkare Flygläkare av l:a graden Flygläkare av 2:a. graden
riv—4
CFV CFV 1 CFV 1
Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t 1 Representanter för medi- cinalstyrelsen närvara med reservetionsrätt.
Generalläksre Byråöverläkare Förste byraläksre Andre byråläkare Extra läkare vid FSF
GL
Kungl. Maj:t Kungl. Maj:t
Bilaga 0.
Personalförteckning för försvarets sjukvårdsstyrelse.
Tjänstemän å ordinarie stat:
Civilmilitär personal. —
. Befattning Lönegrad ] generalläkare, tillika chef för försvarsläkarkåren ...................... Cb 5
Sjakvå rdsinspektionen.
1 arméöverläkare .......................................................... Cb 2 1 marinöverläkare .......................... . ............................... Cb 1 1 flygöverläkare ............................................................ Ca 30 1 fältläkare (motsvarande) ................................................ Ca 28 3 regementsläkare (motsvarande) .......................................... Ca 26 1 bataljonsläkare (motsvarande) .......................................... Ca 22
Sjukvårdsförvaltningen.
1 försvarsöverläkare ........................................................ Cb 2 1 byråöverläkare .......................................................... Ca 30 3 förste byråläkare ........................................................ Ca 28 . 1 andre byråläkare ........................................................ Ca 26
Civil personal.
1byrådirektör.............................. ................................ A 26 1 byråsekreterare .......................................................... A 21 , 1 kanslibiträde ............................................................ A 7 1 expeditionsvakt .......................................................... A 6 * 1 kontorsbiträde ............................................................ A 4
Tjänsteman å. övergångsstat. 1 kanslibiträde ............................................................ A 7
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20. 1 revisor .................................................................... Eo 21
Anm. Revisorstjansten må, icke utan Kungl. Maj:ts medgivande tillsättas.
Personalförteckning för försvasläkarkåren.
(I försvarslökarkåren inga ovan under personalförteqknimgen för försvarets sjukvards- styrelse redovisade beställningar för läkare samt nedanstående beställningar enligt nuva- rande stater för fältläkarkåren, marinläkarkåren och läku-e vid Hygvapnet).
_ Arméläkare.
Fältläkare ............................................ _ ........... 8 Ca 28 Regementsläkare vid garnisonssjukhusen (se persanalförteck- ningen för garnisonssjukhusen) .............................. — —
Regementsläkare ................................................ 38 Ca 26 Bataljonsläkare för garnisonssjukhuset i Karlsborg (se per- sonalförteckningen vid garnisonssjukhusen) ................ — — Bataljonsläkare .................................................. 45 Ca 22 Bataljonsläkare vid försvarsläkarkåren ........................ 39 2400
Extra bataljonsläkare vid garnisonssjukhusen (se personalför- teckningen för garnisonssjukhusen) ........................ — —
Marinläkare. Förste marinläkare .............................................. 2 Ca 28 Marinläkare av 1. graden (sjukhusläkare) ...................... 1 Ca 26 Marinläkare av 1. graden ...................................... 8 Ca 24 Marinläkare av 1. graden ...................................... 6 Ca 22 Marinläkare av 2. graden vid försvarsläkarkåren ............ 35 2 700 Marinläkarstipendiater .......................................... 12 1 410 (_)gonläkare vid Ostkustens marindistrikt ...................... 1 4 000 Ogonläkare vid Sydkustens marindistrikt ...................... 1 5000 Flygläkare. Flygläkare av 1. graden ........................................ 17 Ca 22 Flygläkare av 2. graden vid försvarsläkarkåren .............. 4 2 700
Anm. 1. Beställningarna som fältläkare äro fördelade med 1 vid varje militärbefälsstab (kommendantsstaben i Boden).
Anm.. 2. Beställningar-na som regementsläkare äro fördelade med 1 vid varje infanteri-, pansar-, artilleri- och luftvärnsregemente, 1 vid Signalregementet samt 1 vid varje trängkår.
Anm. 3. Beställningarna som bataljonsläkare äro fördelade med 1 vid varje infanteri- regemente, 1 vid vartdera av Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen, 1 vid varje kavalleri- och artilleriregemente, 1 vid varje artilleri-. luftvärn-, ingenjör- och trängkår samt 1 vid arméns underofficersskola.
Anm.. 4. Antalet arvoden för bataljonsläkare vid försvarsläkarkåren är beräknat jämväl för beställningshavare, vilka före den 1 juli 1939 erhållit ordinarie beställning.
Till bataljonsläkare vid försvarsläkarkåren utgå två. ålderstillägg a 300 kronor, det ena efter 3 års och det andra efter 6 års val vitsordad tjänstgörirg. Därjämte äga de under föreskriven årlig tjänstgöring uppbära dagarvode med 6 kronor vid tjänstgöring inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort.
Bataljonsläkare, som bestrider läkar-vården vid krigsskolan eller tjänstgör såsom assi— stent vid försvarsväsendets kemiska anstalt, uppbär ersättning enligt särskilda grunder. Så. länge ifrågavarande bataljonsläkare uppbär sadan ersättning, skall arvodet såsom batal- jonsläkare vid försvarslakarkaren icke utgå.
Anm. 5. Beställningen såsom marinläkare av 1. graden (sjukhusläkare) må tillsättas från tidpunkt som bestämmes av Kungl. Maj:t.
Anm. 6. Antalet marinläkare av 2. graden innefattar jämväl marinläkare av 2. graden id försvarslåkarkåren, vilka före den 1 juli 1939 erhållit förordnande å. ordinarie be- tällning.
Marinläkare av 2. graden vid försvarslökarkåren åtnjuter en förhöjning av arvodet med 300 kronor efter en tjänstetid av 3 år. Marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater laga under tjänstgöring i land uppbära dagarvode med 12 kronor.
Därest det i förteckningen upptagna antalet marinläkare av 2. graden icke är fulltaligt, må. de arvoden, som i följd därav sakna innehavare, i mån av behov användas för av- löning av ett vakanserna bland marinläkarna av 2. graden motsvarande antal marinläkar- stipendiater.
Anm. 7. Flygläkare av 2. graden vid försvarslakarkaren åtnjuter en förhöjning av ar- ;vodet med 300 kronor efter en tjänstetid av '3 tr. Nu nämnd befattningshavars liger dar- ;jamte uppbars. dagarvode med 6 kronor under tjänstgöring inom och med 12 kroner under Ltjänstgöring utom egen bostadsort.
l l l l l
Bilaga till ledamoten Asplunds särskilda yttrande.
Förslag till utbildning av vpl läkare. 4
Armén.
1:a vpl-året.
Rekrytskola vid trängtörband 15/5—3118 ................................ 31/2 mån. Gruppchefsskola 1/9—15/1o .............................................. ll/s » Tjg vid KA-förband (gemensamt med marinens vpl läk.) 16ha)—som 11/2 »
Summa 61/2 mån. 3:e vpl-året. Plutonchefsskolal/c—lå/s ................................................ 21/2 mån.
Summa 9 mån.
Assistent-tjg vid kir. avd. (efter avlagd med. kand. ex.) .............. 3 » Fackutbildningskurs (gemensamt med marinens vpl läk.) ............ 21/2 »
Summa 141/2 mån. Facktjänstgöring ........................................................ Gl/z »
Summa 21 mån.
Flygvapnets vpl läkare följa utbildningen vid armén.
Marinen. l:a vpl-året. Rekrytskola vid Sjökrigsskolan 1/s—31/s ................................ 3 mån. Stridssjukvårdsskola vid KA 1/9-—31/10 ................................ 2 » Tjg vid KA-förband (gemensamt med övriga vpl läk.) 1/11—30/11 1 »
Summa 6 mån. 3:e vplåret.
Sjukvårdstjänst vid Sjökrigsskoleavd 1/6—31/7 ........................ 2 » Summa. 8 mån. Assistent-tjg vid kir. avd. (efter avlagd med. kand. ex.) ............ 3 » Fackutbildningskurs (gemensamt med övriga vpl läk.) ................ 21/2 » Summa 131/2 mån. Facktjänstgöring ........................................................ 71/2 »
Summa 21 mån.
Förslag till utbildning av marinens vpl läkare.
I. Grundläggande allmän militär utbildning (rekrytskola). Utbildningen äger rum vid K. Sjökrigsskolan & Näsby l:a året lla—”Vs. Utbildningens mål är att grundlägga de vpl läkarnes allmänt militära och sjömilitära utbildning samt fostra dem i disciplinärt avseende. Genom praktisk tjänstgöring skola de vpl läkarne göras förtrogna med tjänstgöringsförhållanden
' och pistol. Kännedom om gasmaskmateriel, stridsgaser och avgasning m. m.
, och gasskador samt benbrott. Dessutom grundläggande utbildning i sjukvårds-
5 att genomgå kustartilleriets stridssjukvårdsskola under tiden 1/9—31/1o l:a året. l l l l l l
Woch propellerns verkan.
I Båttjänst.
- Gymnastik och idrott.
under olika omständigheter och vid olika förband i marinen. Utbildningen avser dessutom att skänka de vpl läkarna allmän orientering om organisation, taktik och övrig verksamhet under strid vid olika marina förband samt att i den mån så beflnnes möjligt grundlägga deras förmåga att föra befäl.
Utbildningen omfattar i huvudsak följande grenar:
[ Förvaltningstjänst.
? Orientering om marinens förvaltningsorganisation. Orientering om manskapets förplägnad, marinens förrådsorganisation samt inventarie— och utredningsupp- börders redovisning inom marinen.
, Navigation.
Kännedom om sjökort, fart- och djupmätning. Kännedom om magnet- och gyrokompassen, deviation .och missvisning, kursers rättande. Kännedom om ter- restra ortsbestämmelser. Ovning i skärgårdsnavigering.
Reglementen. Sjömanskap. Kännedom om sjövägsreglerna, sjötermer (kommandoord) och deras rätta användande. Färdighet i sjömaning och sjömaningsarbeten. Kännedom om rodrets
Färdighet i rodd och segling samt i manöver med roende, seglande och maskindrivna båtar. Kännedom om föreskrifterna för tjänsten i båt. Orientering om maskiner i maskindriven båt.
Militär truppgymnastik, allmän idrott, fältidrott, simning och livräddning m. m.
Hmzdvapenstjänst.
Övning att föra trupp i sluten ordning: Övning i handgranaters och spräng- materiels handhavande och användning. Ovning i skjutning med karbin (gevär)
Hälso- och förbandslära.
Kännedom om människokroppens byggnad och förrättningar, infektionssjuk- domar, särskilt tuberkulos- och könssjukdomar. Kännedom om allmän hygien, gällande lag och övriga bestämmelser om åtgärder mot könssjukdomar. Färdig- het att lämna första hjälpen vid olycksfall, att anlägga första förband, att ut- föra konstgjord andning, att transportera sårade samt att behandla sår-, bränn-
tjänst. Signalering. Utbildning i semafor.
2. Utbildnlng i sjukvårdstjänst vid KA. Utbildningen förlägges till KA—förband, varvid marinens vpl läkare beordras
Utbildningens mål är att skänka de vpl läkarna en ingående kännedom om sjukvårds- och stridssjukvårdstjänsten vid KA-förband. Då utbildningen där delvis är upplagd efter samma principer som den vid trängen anordnade bör densamma bidraga att underlätta eventuell övergång från MLK till FLK.
Utbildningen omfattar i huvudsak följande grenar:
Sjukvårdstjänst.
Daglig sjukvård. Allmän orientering i sjukvård. Hygien och sjukvårdslära m. m. Daglig sjukvårdsexpeditionstjänst. Stridssjukvård omfattande stridsskador, stridssjukvårdsorganisationen inom kustartilleriförsvaret, stridssjukvårdstaktik, stridssjukvårdens expeditionstjänst, gasproblem och sjuktransporttjänst. Handoapenstidnst.
Exercis i sluten ordning. Repetition och påbyggande av tidigare bibringad utbildning i strid med handvapen. '
Fälttjänst. Utövande av sjukvårdstjänst under fältmässiga förhållanden.
Idrott. Simning och livräddning. Allmän idrott. Handboll och fotboll. Fältidrott.
Persedelvård m. m. Den personliga utrustningens värd. Förläggningens vård. Kroppens vård.
Förvaltningsrfj'dnst. Kännedom om förplägnads- och förrådsväsendet vid KA.
Reglementen.
Kännedom om huvuddragen av kustartilleriförsvarens och kustartilleriför- bandens krigs- och fredsorganisation. Siridsutbildning.
Efter stridssjukvårdsskolans slut samövning en månad (1/11— 30/11) med arméns vpl läkare vid olika KA-förband.
3. Utbildning i sjukvårdstjänst å flottans fartyg. Utbildningen forlltgges till Sjökrigsskola- avdelningen 3:e året lla—”h. Utbildningens mål är att sätta de vpl läkarna in i sjukvårdsorganisationen vid flottan å sjögående fartyg samt stridssjukvårdsverksamheten å stridsfartyg samt att giva dem en allmän orientering om tjänsten ombord.
Utbildningen omfattar i huvudsak följande grenar: Fartygskännedom, tjänst ombord. Sjukvårdsorganisationen vid jiottan.
Sjukvårdsty'änsten ombord.
Sjukvårdsmaterieltjänst.
Stridssjnkvårdsäänsten ombord inkl. sjuktransporttjänst.
Tjänst vid förbandsplatser, avlämning av stridsskadade.
Under tjänstgöringen ombord utvidga de vpl läkarna tidigare inhämtade färdigheter beträdande följande grenar:
Förvaltningsu'änst.
Kännedom om förplägnads- och förrådsväsendet ombord.
Reglementen.
Kännedom om tjänstens organisation ombord. Kännedom om fördelningarna ombord. Kännedom om krigslagarna. Ovning i att uppsätta tjänsteskrivelser och meddelan den.
l Sjömanskap.
Kännedom om block och hisstyg, skeppsbåtar och deras hanterande samt
'livräddningsmateriel. Kännedom på eget fartyg om roder och styrinrättning, rundhult, ankare, ankartåg och ankringsanordniugar samt förtöjnings- och för-
. halningsanordningar.
' Bdttjänst. ; Kunskap om föreskrifterna för tjänsten i båt. Färdighet som styrare och ! gast i roende, seglande och maskindriven båt.
Gynmastik och idrott. Simidrott: simning och livrädning. Motions- och idrottsgymnastik.
Dessutom meddelas undervisning i:
|
! lllaskin- och fartygskännedom.
' Orientering om eget fartygs ångpannor, huvuddragen ang. kol- och oljeeldning, olika slag av drag, olika slag av ventiler, maskindriven båts maskin och panna eller motor. Orientering om maskin— och elektroanläggningarna på eget fartyg samt fartygets byggnad och inredning.
Stridsutbildning.
' Orientering om artilleripjäser ombord, eldledning, langning, laddning, tem- l pering och siktinställning. Orientering om skydds-, gasskydds- och sjukvårds- stridstjänstens organisation.
4. Assistenttjänsgöring i kirurgi. Tre mån. assistenttjänstgöring vid kirurgisk sjukavdelning efter avlagd med. kand. examen och avslutad klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi, frånsett assistenttjänstgöring.
5. Fackutbildningskurs. Fackutbildningskurs (21/2 mån.) gemensamt med övriga vpl läkare. Vid ut- arbetandet av programmet för denna kurs bör tillbörlig hänsyn tagas till de marint betonade ämnen, som tidigare ingått i fackutbildningskurs för marinens vpl läkare.
6. Faoktjänstgöring. Den återstående värnpliktstiden (71/2 mån.) fullgöres såsom facktjänstgöring.
) L
. Utredning och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för personal vid stu— tens järnvägen smalspåriga bandelar. Beckman. 108 s. . K. - - . Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstift- ning. Beckman. 354 s. S. . Fångvårdsstyrelsens utredning angående fångvårdsper- sonslcns utbildning och rekrytering m. m. Marcus. ,
46 s. Ju. . . Betänkande med utredning och förslag angående tand- vården vid försvarsväsendet. Beckman. 231 s. Fö.
63. 64.
65. 66.
194; års sllmlinns skattekommitté. 1. Betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunk- tur-beskattningen. Marcus. 97 s. Fi. _ Betänkande med förslag till det militära uppskovsvä- sendets ordnande. Beckman. 143 s. Fö. _ 1941 års lärarlönesakkunuiga. Betänkande med förslag till reglering av anställnings- och avlöningsiörhdllon- dena för folkskolans överlärare m.m. Marcus. 86 s. Fi. Jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft. Av H. Hyrenius. Idun. 196 s. Jo. * 1944 års milltärsjiikvllrdskommittés betänkande. Del 1. Beckman. 131 s. Fö. '
Anm. Om särskild trycken ej angivas, är trycknrtsn Stockholm. Bokstsverna med fetstil utgöra begynnelsebok-
utövarna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepsrtementet, Jo. = jordbruks- departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. snuten. offentliga urredningus yttre anordning (ur 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. . .
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
..ulmin lagstiftning. Böttsskipnlng. Fångvård.
'Proeesslagberedningens förslag till lag om införande av nya rötteglngsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. ' Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen
om kvinnas behörighet att innehavs statstjänst och annat allmänt uppdrag. [24] * Betänkande med förslag till lag om skyldighet för inneha- vare avijiirnvltg eller spårväg att hålla stängsel. [35] Strafflagberedningens betänkande ang. verkställigheten av
frihetsstraff m. m. ”Fångvårdsstyrelsens utredning ang. fångvårdspersonalens utbildning och rekrytering m. m. [60]
Statsfdrfattning. Allmän statsförvaltning.
Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens ar- betsformer. [B] Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till om- organisation av folkbokföringen. [62] 1941 Års lärarlönesskkunniga. Betänkande med förslag till reglering av anstkllnings- och avlöningsförhiillandena för folkskolans överlärare m. m. [64
_ Kommunalförvaltning.
Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala upp- drag m. m. [4] * Kommunindelningskommittén. 1. Den luntkommunala för- fattningsregleringens historia. [37]
Statens och kommunernas finan-väsen.
"1944 års allmänna skattekommitté. 1. Betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjnnktur- beskattningen. [62]
Politl.
' Betlinkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [s] Betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m. m.
48 Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. Del 1. All— männa grunder. [53] Del 2. Organisationens utformning. avlöningsfrdgor m. m. [54]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1. [7] 2. [12] a. [13] 4. [14] 5. [25] 6. [se] 7. [57] .Statsmakterua och folkhushållningen under den till följd av stormsktskriget 1939 intrildda krisen. Del 4. Tiden ' juli 1942—juni 1948. [11] Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och för— slag ang. lag om allmiin sjukförsäkring. [15] 8. Kost- nadsberkkningar sng. lag om allmlin sjukförsäkring. [16] 9. Utredning och förslag aug. revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [26] Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40] Betunkando i abortfrågan. [51] Betänkande med förslag till ändrad semester—lagstiftning. [59]
Hälso- och sjukvård. . 1941 års reumatikervårdssakkunnigss betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjuk- vårdsväsen av efterbehandling'och konvalescentvård. [28] .Ungdomsvårdakommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvård. [30] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande l. Ut- redning och förslag rörande den förvaltningsekonomiska j _. statistiken vid kroppssjukhusen. [47] . ' Betlinkanda ang. organisationen av garnisonssjnkvården '_i Stockholm. [49] ' Betänkande med utredning och förslag ang. tandvården vid försvarsväsendet. [Gl] .
Fast egendom. Jordbruk med hluiirlngar.
Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [l] Betänkande med förslag till byordningar och instruktione för ordningsmlinnen i lappbyarna. [8] Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd på. jordbrukets område. [49] Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbruks- tekniska forskningens och upplysningsverksamhetens ord- nande. [45] - Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord & lande samt lag om sammanläggning av fastigheter &. landet, 111. m. [46] Betänkande med förslag aug. den statsunderstödda torr- lilggningsverksamheten. [56] Jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft. [65] '
l'attenviisen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
llande] och sjöfart.
Kommunikationsviisen.
Betänkande med förslag till vögtraiikstadga m. m. [18] Slututlåtande avgivet av besparingsberedningens järnvägs- sakkunniga. [32] Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmkuig automobiltrank. [39] Utredning och förslag ang. förhållandet mellan arbetsupp- gifter och lönestiillning för personal vid statens jlirn— vägars smalspåriga bandelar. [58]
Bank-, kredit- och peuuingväaeu. Försäkringsväsen.
Kyrkoväseu. Undervisningsviisen. Andlig odling i övrigt.
Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackemrådena. [17 Om ]inriittande av ett samhöllsvetenskapligt forskningsr . 19 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. [21] a. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15—17 juni 1943 med 1940 års skol— utrednings rådgivande nämnd. [28] Socialatbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rö- rande den högre socialpolitiska och kommunala utbild- ningen. [29] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [81] Förslag till handledning i sexualundervisning för—lärare i folkskolor. [41] 1948 års riksteaterutrednings betänkande och förslag ang. riksteaierns omorganisation m. m. 42 Betänkande rörande organisatoriska Åtgärder för den me- dicinska forskningens främjande. [55]
Försvarsväsen.
Betänkande med förslag ang. langtjänstunderbeflil m. m. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslsg m. m. [5] Betänkande ang. ordnandet av civilanställning för avgå- ende fast anställt manskap vid försvaret. [3 ] Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjör- tekniskt utbildad personal inom försvarsvösendet och därmed sammanhängande frågor. [44] Betänkande med. förslag ang. det militära uppskovsväsen- dets ordnande. [63]