SOU 1944:68
Betänkande
N ©) Gc
oå (-
- U? L"
&( 4, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 68 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
1940. ÅRS CIVILA BYGGNADSUTREDNINGF
BETÄNKANDE II
FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER RÖRANDE
PLANLÄGGNING OCH UTFÖRANDE AV BYGGNAD FÖR LASARETT, SANATORIUM, EPIDEMISJUKHUS M. FL.
AVGIVET DEN 15 DECEMBER 1944.
STOCKHOLM 1'944
Statensoffentliga utredningar "1944
Kronologisk
. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 s.
Betänkande med förslag angående långtjänstundelbeflil m m. Beckman. 91 s. 'ö. . Betänkande angående nykterhetstillstånllet under krigs- åren. Marcus. 336 s. Fl.
. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. m. Baggström. 66 s. S. . Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. Beckman. 262 s. S. Betänkande med förslag till byorduingar och instruk- t'ioner för ordningsmännen i lappbyarna. Marcus. 85 s. 0. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 1. Marcus. 215 s. Fl. Betänkande med förslag angående revision av riksda- gens arbetsformer. Norstedt. 114 s. Ju. Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. Norstedt. vij, 191 s. Ju. Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 2. Motiv m. m. Norstedt. 600 s. Ju. Statsmakterna och tolkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1089 intradda krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. Idun. 659 s. Fo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv av statliga, kommunala och stats- understödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45. Marcus. 272 s. Fi Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 8. Bilagor till investeringsutredningens betankande med förslag till investeringsreserv av statliga kommunala och statsundeistödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45. Marcus. 71 s. Fl. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering 4. Marcus. 153 s. FI. . Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beck— man. 860 s. S. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberlik- ningar angående lag om allmän sjukförsäkring. Beck- man. 91 5. S. . Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjltnsten inom de tekniska fackområdena. Haeggström. 166 s. E. Betänkande med förslag till vilgtrafikstadga m.m. Beckman. 84 s. . Om inrättande av ett samhöllsvetenskapligt forsknings- råd. Baggström. 23 s. l-.. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar och pro b- lemllige. Idun. 188 s. 1-1. 1940 års skolutrednlngs betänkanden och utredningar. 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. Idun. (2), 854 s. E. . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. _ 3. Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 104 s. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 8. Förhandlingarna vid sammanträde den 15» den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednlngs rådgi- vande nlimnd. Idun. (2), 148 s. E. . Betänkande med förslag rörande revision av lagstift- ningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s. Ju. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för arbetslösa m. 111. Engström. 92 s. E. . Befolkningspolitik i utlandet. Beckman. 239 s. S. . Betänkande med utredning och förslag angående rätten till vissa uppfinningar m. m. Marcus. 83 s. . 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsviisen av efterbehandling och konvalescent- vård. Sv. Trycke1i AB. 101 s. 6 ritn. S.
förteckning
29.
80.
31.
32.
&_
34.
35.
86. 37.
38.
39.
40. 41.
42.
43.
44.
Socialutbildningssakkunnlga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala ut- bildningen. Baggström. 192 s. ' Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag angående psykisk barna- och ungdomsvård.
Norstedt. 277 s. Ja 11. Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag angående stöd åt ungdomens föreningsliv. Norstedt. 197 s. Ju. Slututlåtande avgivet av besparingsberedningens järn- vägssakkunniga.llia1cus. 169 s. Fi Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1030. Beckman. 09 s.
Socialvårdskommitte'ns betänkande. 9. Utredning och förslag angående revision av lagstiftningen om barna- vårdsanstalter och fosterbarnsvård. Beckman. 296 s. S. Betänkande med förslag till lag om skyldighet för in- nehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel.
Norstedt. 76 s. Ju.
Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 6. Marcus. 130 s Fl Kommunindelningskommittén. 1. Den Iantkommunala författningsreglerlngens historia. Av E. Schelling. Mar- cus. 108 s. S. Betänkande angående ordnandet av civilansta'llning för låggående fast anställt manskap vid försvaret. Beckman.
s. 0.
Betänkande med förslag i anledning av utredning rö- rande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkes- mässig antomobiltratlk. Idun. 122 s. K.
Promemsoria angående socialvården under krig.
115 s .
_Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskoloi. Baggström. 70 s. 4 pl. E. 1945 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m. m. Blom. 117 s. '. Betänkande med förslag till inrättande av ett forsk- gingsråd på. jordbrukets område. Hteggström. 108 s. 0. Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av in- genjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsen- get och därmed sammanhängande frågor. Idun. 169 s. 0.
Idun.
. Betänkande med förslag till åtgärder för den jord- brukstekniska forskningens och npplysningsverksam- hetens ordnande. Idun. 75 s. 0. . Betänkande med förslag till lag om lindring i vissa delar av lagen den 18 juni 1026 om delning av jord & landet samt lag om sammanläggning av fastigheter å landet m. m. Norstedt. 29411. Ju. Statens sjukhusutredning av år 1948. Betänkande 1. Utredning och förslag rörande den förvaltningseko- nomiska statistiken vid kroppssjukhusen. Beckman. 95 8. S. . Betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m.m. Beckman. 184 s. S. . Betänkande angående organisationen av garnisonssjuk- vården i Stockholm. Beckman. 92 s. Fö o. Strafflagberedningens betänkande angående ve1kstti.llig- heten av frihetsstraff m m. Marcus. 388 s. Ju. Betänkande i abortfrågan. Beckman. 351 s. S. _ Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till
oilnorganisation av folkbokföringen. Marcus._iv, 413 5. F .
. Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä— sendet iriket och åklagarväsendeti rikets stader. Del 1. Allmänna grunder. Norstedt. 407 s. S Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä- sendet i riket och åklagarviisendet' 1 rikets städer. De12. Organisationens utformning, avlöningsfrågor m.m. Norstedt. 248 s. S. . Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande. Baggström. 214 s. F Betänkande med förslag angående den statsunderstödda torrlltggningsverksamheten. Baggström. 301 s. 3 bil. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 7. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigspianering. 1. Marcus. 159 s. Fl.
(Forts. å omslagets 3:djc sida..)
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 68 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
1940 ÅRS CIVILA BYGGNADSUTREDNING
BETÄNKANDEII
FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER RÖRANDE
PLANLÄGGNING OCH UTFÖRANDE AV BYGGNAD FÖR LASARETT, SANATORIUM, EPIDEMISJUKHUS M. FL.
AVGIVET DEN 15 DECEMBER 1944.
STOCKHOLM 1945
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1531 44]
INNEHÅLL
Skrivelse till departementschefen ............................ — ......................
Allmänna synpunkter .......................................................... Lasarett, sjukstugor och sanatorier ............................................
I. Meddelade anvisningar och deras tillämpning ..............................
1.
3.
Råd och anvisningar för planläggning av lasarett .................. De mindre lasarettens planläggning s. 14. —— De större lasarettens plan- läggning s. 19. — Uppvärmning, luftväxling och ljudisolering inom sjuk- husbyggnader s. 21. Tillämpningen av meddelade anvisningar .......................... Lasarett .............................................................. Allmänna vårdavdelningar s. 24. — Mottagningsavdelningar 8.27. — Ope- rationsavdelningar s. 28. — Röntgenavdelningar s. 29. — Barnbördsavdel-
ningar s. 30. — Barnavdelningar och barnsjukhus s. 38. . Sjukstugor ............................................................ Vårdavdelninger s. 44. — Mottagningsavdelningar s. 48.
Sanatorier ............................................................ Vårdavdeluingar s. 49. —- Undersöknings- och behandlingsavdelnjngar s. 50. Utredningen ..........................................................
II. Förutsättningar och riktlinjer för normeringsarbefet ........................
Lasarett .............................................................. Storleken av lasarett s. 56. —— Vårdavdelningens storlek 5. 57. — Isole- ringsavdelning och enskild avdelning s. 60. —— Normalplan för medicinsk, kirurgisk och obstetrisk-gynekologisk vårdavdelning vid lasarett s. 60. — Barnavdelningar och barnsjukhus s. 63. — Övriga. sjukavdelningar s. 66.
Sjukstugor ............................................................ Sanatorier ............................................................ Normeringsåtgärder i avseende å. utrymmes- och byggnadsteknisk standard ..............................................................
III. Eftervårdens byggnadskrav ..................................................
Tidigare överväganden s. 71. — Utredningen s. 75.
IV. Förslag till normer för sjukhusbyggnader ..................................
Lasarett .............................................................. Vårdavdelning s. 78. — Mottagnings- eller poliklinikavdelning s. 88. — Laboratorium s. 94. — Röntgenavdelning s. 94. —- Operationsavdelning s. 95. — Badavdelning s. 97. — Kökslokaler s. 98. — Personalmatsalar s. 104. — Obstetrisk-gynekologiska avdelningar s. 105. -— Bamavdelningar och barn- sjukhus s 116.
Sjukstugor ............................................................ Vårdavdelning s. 123. — Mottagningsavdelning s. 126.
Sid. 5
7 14
14 14
23 23
44
48
51
56 56
66 68
68 71
78 78
123
Sanatorier ............................................................ 126 Vardavdelning s. 126. —- Undersöknings- och behandlingsavdelning s. 131. — Matsals- och sällskapsrum s. 131. — Ligghallar s. 133. -- Köksavdelning s. 133.
Tu berkulossjukstugor ................................................ 134 Annexsjukhus ........................................................ 134 Annexsjul-rhus i anslutning till lasarett s. 134. — Annexsjukhnsi anslutning till sanatorium s. 138.
Byggnadernas material och utförande .............................. 140 Epidemisjukhus ............................................................ 144 1. Anvisningar rörande epidemisjukvårdens ordnande ............ 144 2. Tillämpningen av meddelade anvisningar ...................... 145 3. Utredningen ...................................................... 149 Förläggning och organisation s. 149. — Förslag till normer för epidemi- sjukhus s. 152. '
Särskilt yttrande av ledamoten Lindh ........................................ 160
Bilagor. 1.— Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för lasarett eller sjuk-
stuga .............................................................. 162 2. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för sanatorium ........ 166
3. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för annexsjukhus i an- slutning till lasarett eller sanatorium ............................ 168
4. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för epidemisjukhus... 170
5. P. M. angående epidemisjukhusens konstruktion. och epidemi-
vårdens organisation .............................................. 172 6. P. M. med vissa kostnadsberäkningar ............................ 177 7. P. M.i anslutning till skissförslag till byggnad för normal-
lasarett ............................................................ 178 8. Sammanställningsritningar till lasarettsbyggnad, utarbetade av
arkitekten G. Birch-Lindgren .................................... 185
Till
Herr Statsrådet och chefen för kommunikationsdeparte-mentet.
Arbetet inom 1940 års civila byggnadsutredning har efter avlämnandet _den 15 februari 1943 av utredningens betänkande I med förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa värdanstalter och folktandpolikliniker bedrivits efter samma riktlinjer som tidigare. Sålunda har den fortlöpande granskningen av särskilda byggnadsföretag, dels statliga dels ock kommunala och enskilda, för vilka bidrag av statsmedel eller upplåningstillstånd ifråga- satts, haft en ganska betydande omfattning. Utredningen har vidare med skrivelse den 19 november 1943 avgivit förslag till allmänna normer för planläggning och utförande av ämbetsbyggnader. Slutligen har utredningen fullföljt uppgiften att söka åstadkomma enhetliga principer för en förenkling och standardisering av den offentliga byggnadsverksamheten på. kroppssjuk- värdens område. '
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 1 augusti 1940 givna bemyndigande har chefen för kommunikationsdepartementet den 14 maj 1943 uppdragit åt t. f. förste revisorn i statskontoret S. E. Holmqvist att från och med den 1 maj 1943 vara. biträdande sekreterare hos utredningen.
Av de i utredningens skrivelse den 15 februari 1943 angivna personer, vilka genom beslut av departementschefen den 24 april 1942 tillkallats att så.- som experter biträda vid undersökningarna beträffande samtliga i beslutet om- förmälda grupper av byggnader, hava efter därom gjorda ansökningar arki- tekten E. Dahlberg och laboratorn G. Nordgren den 9 mars och den 24 november 1943 entledigats.
Vid fullföljandet av granskningen rörande byggnadsverksamheten på kropps- sjukvärdens område har utredningen biträtts av följande, av departements- chefen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1942 tillkallade experter, nämligen medicinalrådet E. Edén, lasarettsläkarna G. Bohmansson, M. Odin och G. Vidfelt, landstingsdirektören A. V. Lindh samt arkitekten G. M. Birch-Lindgren, ävensom i fråga om obstetrisk-gynekologiska avdel- ningar professorn A. Westman, i fråga om barnavdelningar professorn A. Lichtenstein, i fråga om röntgenavdelningar professorn A. 0. Åkerlund, i fråga om byggnader för tuberkulosanstalter sekreteraren i svenska national-
föreningen mot tuberkulos J. Lundquist samt i fråga om epidemisjukhus- byggnader överläkaren R. Bergman. Vid planläggningen av kökslokaler vid nu förevarande sjukvårdsanstalter har utredningen biträtts av sysslomannen N. S. Sjunnesson.
Genom beslut den 30 maj 1944 bemyndigades utredningen att uppdraga åt arkitekten G. Birch-Lindgren att med tillämpning av de av utredningen förordade normerna utarbeta sammanställningsritningar avseende en lasa- rettsbyggnad.
Sedan utredningen numera avslutat sina undersökningar rörande förefint- liga normerande bestämmelser och anvisningar i fråga om anläggningar inom kroppssjukvårdens område och beträffande den byggnadstekniska beskaffen- heten av nämnda anläggningar, får utredningen härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna betänkande med förslag till föreskrifter angående plan- läggning och utförande av byggnader för lasarett sanatorium, annexsjukhus i anslutning till lasarett eller sanatorium samt epidemisjukhus. Av arkitekten Birch- Lindgren utarbetade sammanställningsritningar hava såsom bilaga fo- gats vid betänkandet.
Särskilt yttrande av undertecknad Lindh bilägges. Stockholm den 15 december 1944. WILHELM BJ ÖRCK ERNST LINDH SVEN MARKELIUS BIRGER JONSON ANDERS mös
Sten Lindegren. S. E. Holmqvist
Allmänna synpunkter.
I det betänkande, vari civila byggnadsutredningen tidigare framlagt för- slag till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker, erinrade utredningen inlednings— vis därom, att hittills meddelade normer eller anvisningar beträffande lokaler inom området för sjukvård och undervisningsväsen utformats efter minimi— p'rincipen. Ett överskridande av de föreskrivna minimikraven har ansetts vara vederbörande huvudmans ensak och normalt icke föranlett erinran från tillsynsmyndigheten.
Med hänsyn till föreliggande erfarenheter från utredningens gransknings— verksamhet och mot bakgrunden av det mycket ansträngda samhällsekono— miska läget, fann sig utredningen böra föreslå en principiell modifikation i utformningen av de sålunda meddelade normerna på det område, som i be- tänkandet närmare avhandlades. Normerna i fråga borde nämligen enligt utredningens mening utformas icke såsom minimikrav utan såsom medgivande till vidtagande av åtgärder intill en angiven gräns. Endast med tillämpande av en sådan metod kunde enligt utredningens mening garantier vinnas för en bestående återhållsamhet vid planläggningen av olika byggnadsföretag, för vilkas utförande det allmänna hade att svara. . *
Vid anlitande av nu angivna utväg, varigenom de olika elementen i de ifrågavarande vårdanstalterna skulle maximeras, uppnåddes, att standard och anläggningskostnader skulle hållas inom den lägsta möjliga ram, som kunde godtagas utan att ändamålsenligheten åsidosattes. Samtidigt måste emeller- tid uppmärksammas, att planläggningen av byggnaderna skedde på sådant sätt, att driftkostnaderna vid anstalterna kunde begränsas i görligaste mån. Dessa synpunkter hava tillgodosetts såväl vid utformningen av olika lokali- teter och detaljer som särskilt genom sättet för enheternas sammanfogande inom byggnadskomplexet, och har utredningen till närmare belysning härav framlagt vissa typexempel å anläggningar av den karaktär, varom i betänkandet vore fråga.
En viktig omständighet är, att anstaltsenheten från begynnelsen planlägges så, att den icke ställer sig onödigt dyrbar i drift. Härutinnan hava i fråga om vissa av de i betänkandet behandlade anstalterna, ålderdomshem och hem för kroniskt sjuka, mött svårigheter närmast sammanhängande med dessa anstalters rent humanitära uppgifter. Hänsyn till dessa förhållanden nödgade till ett eftergivande i viss mån av de ekonomiska kraven. Men såtillvida vunno dock även dessa sistnämnda krav beaktande, att bestämda föreskrifter angående visst minsta antal vårdplatser befunnits genomförbara, varigenom
åtminstone de mest oekonomiska anstaltsenheterna i framtiden skulle kunna undgås.
Då utredningen haft att med utgångspunkt från de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 1 augusti 1940 meddelade direktiven full- följa arbetet med att föreslå enhetliga riktlinjer för en förenkling och standardisering av den offentliga byggnadsverksamheten beträffande anlägg- ningar inom kroppssjukvårdens område, har utredningen funnit sig böra fasthålla vid de nu i korthet berörda grundsatser, som varit vägledande vid utformandet av de tidigare framlagda förslagen. Utredningen har sålunda eftersträvat att jämväl i fråga om dessa anläggningar uppnå uttryckliga före- skrifter beträffande storleken av vissa ur kostnadssynpunkt grundläggande element, t. ex. sjuksalar, korridorutrymmen, bilokaler samt vissa speciella delar av sjukhusanläggningen, såsom operationslokaler och kökslokaler, även- som beträffande den huvudsakliga standarden i fråga om material och ut— förande. I sistnämnda avseende har jämväl i detta sammanhang beaktats, att föreskrifternas avfattning icke får lägga hinder i vägen för erforderlig anpassning efter den tekniska utvecklingen. Vidare har det framstått såsom angeläget att söka vinna garantier för driftekonomiskt tillfredsställande en- heter såväl vad angår storleken som anordningar i övrigt.
Då det gäller bedömandet av driftekonomiska förhållanden, vill emeller- tid utredningen framhålla, att betydande svårigheter mött såtillvida, att exakta hållpunkter härutinnan ännu saknas. De omfattande och tidsödande detalj- studier över sjukhusarbetets teknik och ekonomi, som bort ligga till grund för övervägandena, har utredningen icke haft möjligheter att bedriva redan med hänsyn till nödvändigheten att utan tidsutdräkt kunna framlägga förslag i ämnet. Den mångsidiga experterfarenhet, som stått till utredningens för- fogande, har emellertid även i detta avseende anlitats, och utredningen håller med hänsyn härtill före, att hithörande synpunkter belysts och beaktats i all den utsträckning som under nuvarande förhållanden över huvud varit för arbetet praktiskt möjlig. Planläggningen har sålunda genomgående inriktats på att tillgodose de önskemål eller krav, som med arbetsekonomisk motivering framkommit såväl i vad angår lokalernas utformning och inredning som deras inbördes gruppering.
Sedan numera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1943 chefen för socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för omprövning av hithörande förhållanden, lära jämkningar kunna vidtagas i de av utred- ningen framlagda förslagen, i den mån sådana på grund av utredningsresul- tatet kunna Visa sig av behovet påkallade.
I enlighet med den ståndpunkt, som nu och — med större utförlighet —— i det tidigare avgivna betänkandet utvecklats, vill utredningen förorda, att i fråga om olika sjukvårdsanstalter, för vilka staten, landsting eller primär— kommun har att fullgöra byggnadsskyldigheten, Kungl. Maj:t bör meddela uttryckliga bestämmelser, innefattande den högsta standard i fråga om planläggning, byggnadselement, material och utförande, som synes böra
medgivas. Vederbörande gransknings eller tillsynsmyndighet bör det åligga att på grundvalen av föreskrifterna och med noggrant beaktande av sparsam- hetskravet tillhandahålla detaljerade anvisningar beträffande anordning och utrustning. Sådana föreskrifter böra meddelas i första hand för byggnader inom sjukvårdsområden, där statsbidrag utgår (tuberkulos- och förlossnings- anstalter, barnavdelningar samt epidemisjukhus). Då det emellertid av olika skäl icke lärer kunna ifrågakomma att begränsa tillämpningen av bestäm- melserna till dessa områden och de restriktiva åtgärderna från Kungl. Maj:ts sida hittills vidtagits i anslutning till erforderligt upplåningstillstånd, för- ordar utredningen, att bestämmelserna erhålla allmängiltig innebörd be- träffande planläggningen av alla byggnader inom sjukvårdsområdet, till vilka statsbidrag utgår eller för vilka tillstånd till upplåning påkallas.
Utredningen är emellertid samtidigt angelägen betona, att ett normerande ingripande från Kungl. Maj:ts sida beträffande de mera kvalificerade sjuk- vårdsanstalterna är förbundet med större vanskligheter än i fråga om de enklare vårdanstalter, vilka tidigare varit föremål för utredningens över- vägande.
I första hand måste härvid uppmärksammas, att nu förevarande anlägg- ningar utmärkas av en vida längre driven specialisering med åtföljande ökad variation i lokalanspråken. Särskilt gäller detta arbetsavdelningarna (poli— klinik-, operations—, laboratorie, röntgenlokaler m. fl.), beträffande vilka väx— lingar i verksamhetens omfattning och vid densamma anlitade metoder utöva . ett mycket stort inflytande. Därtill kommer, att det sorgfälligt måste ltillses, att den fortgående utvecklingen inom sjukvården icke försvåras eller mot- arbetas. Och slutligen är en rationell planläggning av nybyggnadsverksam— heten starkt beroende av den icke fullt klarlagda målsättningen för sjukhus- väsendets organisatoriska utveckling.
Förstnämnda synpunkt kräver för sitt behöriga beaktande, att sjukvårds- anstalter med skilda uppgifter hållas i sär och bliva föremål för övervägande var för sig. Därjämte måste som ett betydelsefullt önskemål fasthållas, att normeringen i görligaste mån undviker detaljer och sålunda får en mera summarisk karaktär. Den tekniska utvecklingens speciella krav böra enligt utredningens mening tillgodoses dels därigenom, att från normeringen undan- tagas sådana delar av sjukhusanläggningen, beträffande vilka dessa krav kunna förutses med särskild styrka göra sig gällande, dels därigenom, att planläggningen sker med beaktande av att möjligheter för utvidgning städse hållas öppna. De nu föreslagna normerna förutsättas ock bliva föremål för sådan jämkning i ena eller andra avseendet, som med ledning av gjorda erfarenheter kan befinnas oundgänglig.
Vad slutligen angår den organisatoriska målsättningen, är denna av be- skaffenhet att starkt påverka planläggningen av i varje fall nybyggnadsverk- samheten på sjukhusområdet. Detta förhållande har nödvändiggjort, att ut- redningen vid de expertkonferenser, som varit grundläggande för arbetet och ställningstagandet, ägnat uppmärksamhet åt hithörande problem, i den mån de- samma funnits äga ekonomisk innebörd.
Till belysning av senast berörda spörsmål må till en början framhållas, att erfarenheten ådagalagt, att helt nya lasarett eller sanatorier i senare tid endast undantagsvis tillkommit. Under det senaste årtiondet hava sålunda nya lasarett anordnats allenast i Hässleholm, Ljusdal och Karlskoga samt sanatorier i Uppsala och Jämtlands län. I ett eller annat fall har därjämte en större sjukstuga ombildats till lasarett, och tidigare bestående lasarett helt ombyggts. Slutligen må erinras, att två mycket kostnadskrävande ny- anläggningar kommit till stånd, karolinska sjukhuset i Solna och Södersjuk— huset i Stockholm.
I övrigt har den livliga byggnadsverksamheten å området karaktär av till- och ombyggnad i förening med utvidgning av förut bestående sjukhus i syfte att uppnå en ökad specialisering genom uppdelning av tidigare odelade lasa— rett eller inrättande av nya sjukavdelningar vid delade lasarett.
Med avseende på den framtida utvecklingen torde, enligt vad vid expert- överläggningarna framgått, den hittills skönjbara linjen kunna förutses full- följd. På grund av de förbättrade kommunikationerna kan vid i huvudsak oförändrad befolkningsfördelning i stort sett endast mera undantagsvis lasarettsvård behöva tillhandahållas å nya orter. Och hänsyn av ekonomisk art såväl som den medicinska vetenskapens utveckling tala med synnerlig styrka mot en ökad splittring inom sjukhusväsendet och för en centralise- . ring till större enheter. Det kan icke heller vara tvivel underkastat, att, därest de rena lokalintressena kunna effektivt neutraliseras, en ur såväl sjukvårds- som ekonomisk synpunkt vida mera rationell sjukhusorganisation skulle ligga inom räckhåll. Då emellertid bestämmanderätten härutinnan obegränsat tillkommer landstingen såsom huvudmän för kroppssjukvården, är man hänvisad att helt förlita sig på att inför de allt större svårigheterna att ekonomisera driften insikten om omöjligheten att tillhandahålla en kvalifi- cerad sjukvård vid en splittrad organisation skall växa sig starkare. Ett betydelsefullt stöd för strävanden i denna riktning skulle emellertid vinnas, om från statsmakternas sida uppställdes krav på att en plan för sjukhusorga— nisationen inom respektive län skulle utarbetas och av medicinalstyrelsen fast— ställas för exempelvis en tioårsperiod. Såmedelst borde utsikt finnas att undgå de sakligt mindre väl grundade anspråk på kostnadskrävande åtgärder för inrättande av nya eller utvidgning av tidigare förefintliga sjukhus, som alltemellanåt framkomma och genom tillfälligheter kunna vinna beaktande. Föreskrift av nu angiven innebörd bör enligt utredningens mening meddelas i sjukhuslagen.
Vad angår utvecklingen inom den sålunda fixerade ramen, hava under över- läggningarna två problem med särskild styrka trätt i förgrunden. Det ena hänför sig till de s. k. odelade lasaretten, det andra bottnar i de växande kraven på. en differentiering av sjukhusklientelet å dyrare och billigare vård- platser. Båda dessa problem äro att anse såsom grundläggande vid byggnads- verksamhetens planläggning och hava fördenskull icke vid utredningsarbetet kunnat lämnas å sido.
Spörsmålet om de odelade lasarettens ställning har sedan länge varit före— mål för diskussion. I detta avseende har statens sjukvårdskommitté i sitt 1934 avgivna betänkande (SOU 1934:22) erinrat, att den meningen gjorts gällande, att dessa sjukhus ställde sig jämförelsevis dyrbara i drift, att kraven på deras byggnadssätt, utrustning och inredning närmade sig ford- ringarna på de 5. k. centrallasaretten, ehuru specialistkompetens, som krävdes för svårare och mera komplicerade falls diagnos och bedömande, icke kunde där stå till förfogande, samt att den erfarenhet, som verksamheten på de odelade lasaretten skänkte läkaren, ej vore tillräcklig för att tillförsäkra dylika fall en tillfredsställande behandling. Man förmenade alltså, att det odelade lasarettet vore en för dyrbar sjukhustyp i förhållande till dess effektivitet samt att en vidare utveckling av denna typ skulle på grund av de stora av- lönings- och driftkostnaderna komma att bliva en parallellanordning till de specialiserade lasaretten, oaktat de ur sjukvårdssynpunkt alltjämt bleve dessa ej oväsentligt underlägsna. De skulle bidraga till att binda utvecklingen av ' centrallasaretten dels på grund av de höga kostnader, de åsamkade det all- männa, dels genom att de avsåge samma slags patienter som de specialiserade lasaretten.
Enligt vad sjukvårdskommittén i betänkandet uttalar, kunde den framförda kritiken icke frånkännas fog i det hänseendet, att de odelade lasaretten van- ligen i avsaknad av de viktiga diagnostiska hjälpmedel, som stode de delade lasaretten till buds, och framförallt av tillfällen till konsultationer med läkar- representanter för olika grenar inom läkekonsten, erbjöds mindre möjligheter att undersöka fall, som ligga på gränsområden mellan olika discipliner, även— som invecklade sjukdomsfall, för vilkas tolkning fordrades omfattande kun— skaper och erfarenhet på områden utanför kirurgien. Kommittén tänkte här- vid på den stora betydelse en sakkunnig röntgendiagnostik äger för diagnos och indikationsställning, och på vikten av att även övriga tekniska hjälp- medel samt laboratorieundersökningar ligga i väl förfarna händer. Kommittén fann det ligga i sakens natur, att de odelade lasaretten i dessa hänseenden hade sin begränsning. I ekonomiskt avseende ansåg sig emellertid kommittén berättigad att draga den slutsatsen, att den genomsnittliga driftkostnaden ställde sig något lägre för de odelade än för de delade lasaretten.
Kommittén framhåller slutligen, att med den utveckling läkekonsten fått, de odelade lasaretten icke kunde på ett tillfredsställande sätt tillgodose nu- tida krav på specialvård. Kommittén ville därför betona vikten av att de odelade lasaretten icke gjordes större än som krävdes för att tillgodose den del av ortens vårdbehov, de på grund av sin organisation och utrustning vore mäktiga fylla. Överskredes denna gräns, försvårades utvecklingen av det eller de lasarett i området, som vore avsedda att lämna en specialiserad vård.
Vid expertöverläggningarna har den uppfattningen från läkarhåll med styrka gjorts gällande, att de odelade lasaretten numera egentligen vore att betrakta som fristående kirurgiska avdelningar och såsom sådana väl fyllde
sitt ändamål. Det anses emellertid ligga utanför de praktiska möjligheternas område att av en överläkare kräva nödig kompetens inom både kirurgi och invärtes medicin. I konsekvens med detta betraktelsesätt har man ansett, att de odelade lasaretten generellt borde ombildas till s. k. normallasarett, uppdelade på en kirurgisk och en medicinsk avdelning och med självständig röntgenolog. Det har jämväl erinrats därom, att det senast tillkomna odelade lasarettet, i Karlskoga, uttryckligen rubricerats som en kirurgisk avdelning av länets centrallasarett och att detsamma framdeles planenligt avsetts skola utvidgas med en medicinsk och en röntgenavdelning. Å andra sidan kan icke förbises, att åtskilliga av vårt lands odelade lasarett erhållit en sådan för- läggning, att en omorganisation till normallasarett under en överskådlig tid måste anses alldeles utesluten på grund av lasarettsområdets alltför snäva begränsning. .
För utredningens överväganden har den föreliggande frågan såtillvida be— tydelse, att det otvivelaktigt måste anses välbetänkt, om anordnandet av lasarett av den typ, som företrädes av de hittillsvarande odelade lasaretten, för framtiden inskränktes till sådana fall, då särskilda betingelser föreligga. Vid intagande av denna ståndpunkt har utredningen beaktat främst anlägg- ningskostnaderna. Då vidare skillnaden i driftkostnader är obetydlig, synes icke heller ur denna synpunkt motiv kunna anföras för ett fasthållande vid denna sjukhustyp.
Det kan sålunda näppeligen vara ägnat att främja ett förbilligande av sjuk— husanläggningarna att tillskapa ett odelat lasarett med ett relativt stort antal vårdplatser. Annorlunda gestaltar sig förhållandet vid en organisation enligt karlskogatypen, då de gemensamma lokalerna, i första hand ekonomi- lokaler, från början utmätas med tanke på en snar utvidgning. Visserligen kommer vårdplatskostnaden i första etappen att ställa sig hög, men å andra sidan erhållas i andra etappen erforderliga platser för en måttlig kostnad. Och alldeles särskilt måste uppmärksammas, att en om- och till- byggnad av gemensamma lokaler, kök, värmecentral o. d., i samband med en framtida utbyggnad alltid måste bliva särskilt kostnadskrävande, därest en sådan icke från början planlagts.
Vad därefter angår spörsmålet om en differentiering av vårdplatserna ur kvalitativ synpunkt, har under överläggningarna hävdats den meningen, att tillgång till enklare vårdplatser för patienter, som kunna taga hand om sig själva men som alltjämt behöva anlita ett sjukhusiresurser och sakkunskap, skulle kunna i väsentlig mån nedbringa den genomsnittliga vårdtiden å de dyrbarare sjukhusen. Därest tillgång till dylika enklare vårdplatser, tidigare ofta betecknade såsom B-platser, bereddes, skulle de mera kostnadskrävande vårdplatserna kunna i motsvarande mån begränsas. En framdeles nödvändig utbyggnad av förefintliga lasarett skulle således i många fall undvikas, om i anslutning till det otillräckligt befunna sjukhuset anordnas en annex- avdelning för efterbehandling.
Utredningen finner också uppenbart, att, om kraven å här åsyftade vård- platser kunna reduceras på sätt vid överläggningarna från fackmannahåll an— setts möjligt, den nämnda utvägen otvivelaktigt skulle vara ägnad att för- billiga byggnadskostnadema, åtminstone i de fall, då en dylik annex- avdelning kan erhålla ett ekonomiskt tillfredsställande vårdplatsantal. Lika— ledes synas driftkostnaderna med hänsyn till vårdens enklare beskaffenhet kunna väsentligt begränsas i förhållande till de egentliga lasarettens, något som erfarenheterna av en dylik anordning i Örebro ådagalagt. Under dessa omständigheter har det för utredningen framstått såsom betydelsefullt att söka närmare överväga och utforma normer för dylika annexsjukhus, i an- slutning till såväl lasarett som sanatorier. Härvid har det med hänsyn till vårduppgifterna och klientelets beskaffenhet funnits naturligt att i huvudsak anknyta till de grundsatser, som varit bestämmande för planläggningen av de enklare vårdhemmen för kroniskt sjuka och för lättskötta sinnessjuka.
I det följande går utredningen att närmare överväga, i vilken utsträckning allmängiltiga normer kunna tänkas meddelade för sjukhusanläggningar av olika slag.
LASARETT, SJUKSTUGOR OCH SANATORIER. I. Meddelade anvisningar och deras tillämpning.
1. Råd och anvisningar för planläggning av lasarett. Genom brev den 10 oktober 1924 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalsty- relsen och byggnadsstyrelsen att gemensamt utreda frågan om möjligheterna att nedbringa kostnaderna för de allmänna sjukvårdsanstalterna. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1926 förordnades arkitekten G. Birch-Lind— gren, f. d. förste akt—uarien S. Odén och kaptenen G. Wersäll att såsom sär- skilda sakkunniga biträda vid utredningen. Dessa personer jämte medicinal- rådet E. Edén, sjuksköterskeinspektrisen K. Nordendahl och intendenten i byggnadsstyrelsen O. Hökerberg utgjorde den kommitté, som inom styrelserna närmast verkställde utredningen. Kommittén överlämnade den 6 september 1929 till styrelserna såsom ett första resultat av sitt arbete »Råd och anvis— ningar för planläggning av lasarett». Utredningen har offentliggjorts i »Med- delanden från svenska landstingsförbundets byrå» (nr 3 år 1929). Ifrågavarande råd och anvisningar, vilka avsågo att i stora drag klargöra de huvudfordringar, som borde ställas på ett lasarett i fråga om plan— läggning och inredning och som tillika angåvo de minimikrav, som av de granskande myndigheterna för det dåvarande ställdes på ett byggnadsföretag för att det skulle kunna vinna godkännande, innebära i grundläggande utrym- mes- och standardavseenden följande. Rörande lasarettens storlek anföres, att en-läkarlasarett (utan underläkare) böra undvikas. För de minsta sjukhusen, där specialavdelningar icke förutsättas, är en typ med 60 sängar eller mindre oekonomisk. Ett patientantal å 75—80 torde vara en lämplig undre gräns för ett två-läkarlasarett (underläkare finnes). Vård- platssiffran för ett dylikt lasarett bör icke få uppgå till 100. Beträffande de mindre lasarettens planläggning uttalas med avseende å de allmänna vårdavdelningarna, att koncentration av anläggningen bäst vinnes genom mittkorridorsystemet. Mittkorridorens ändar böra förses med fönster, var- jämte särskilda ljusintag —— dagrum, vaktrum m. m. — och sekundära fönster böra anordnas. Korridorens bredd må icke understiga 2,25 m. Härvid förutsättes, att dörrarna äro breda och öppnas mot sjukrummen samt att dörrsmygarna åt korridorsidan äro sneddade. Sängantalet å en vårdavdelning bör vara högst 30. Detta antal bör dock ifråga- komma endast om en större sjuksal ingår i avdelningen. Ett vårdplatsantal av 25- får anses såsom normerande. Skäl att gå under detta antal synes beträffande avdelningar för vuxna föreligga endast för de enskilda avdelningarna, beträffande vilka maximisiffran kan angivas till 12. Sjukrummens storlek bestämmes av luftkuben per patient och erinras, att vid senare års nybyggnader detta mått reducerats till 25 m8 och därunder. Kring
varje säng bör finnas så mycket fri golvyta, att patienten kan skötas med minsta möjliga arbete från personalens sida. Rumshöjden bör tillmätas så stor, att till- räckligt höga fönster erhållas. I flerpatientrum måste för de väggar, mot vilka sängarna ställas, räknas med en vägglängd av cirka 2 111 per säng. I rum med flera patienter äro i allmänhet en golvyta av 7 1112 per patient och en rumshöjd av 3 m tillräckliga; dessa mått giva en minimiluftkub av i runt tal, 21 m”. I sjuk- rum för 1—3 patienter bör golvytan tilltagas något större. Ett isoleringsrum bör, för att sängen skall kunna stå fritt och vara åtkomlig från båda sidor, mäta om- kring 11 m2. Ett enskilt rum bör vara större, då det fordrar något rikligare möblering. Flertalet enskilda rum göras lämpligen minst 14—15 m2 för att i mån av behov kunna användas även som halvenskilda rum.
Ett sjukrum bör innehålla högst 16 sängplatser. .Å varje avdelning bör dess- utom förekomma mindre rum och isoleringsrum. Kravet på sådana rum växer' i den mån avdelningen innesluter ett stort sjukrum.
I alla sjukrum böra sängarna kunna ställas rakt ut från väggen och helst stå parallellt med fönsterväggen. Dörrarna böra placeras med tanke på att sängarna skola kunna obehindrat rullas ut och in.
Isoleringsrummens läge är av mindre betydelse. Åt ett eller två av dem kan givas nordligt läge. Fördelaktigt är, om ett av isoleringsrummen förses med wc och sköljanordning för bäcken.
Det är önskligt, att möjlighet kan beredas patienterna att under den varma års— tiden ligga ute på verandor eller terrasser. Platta tak kunna i detta avseende vara till nytta. Bäst och bekvämast är en till varje vårdavdelning direkt ansluten övertäckt veranda. .
Dagrummens betydelse anses hava avsevärt minskats, sedan det blivit allt vanligare, att patienter utskrivas från sjukhusen, så gott som omedelbart efter det de fått lämna sängen. Dagrummet i en avdelning behöver icke vara stort och kan förläggas mot norr.
Beträffande de s. k. bilokalerna upptagas av sådana: wc och toalettrum, skölj— rum, serveringsrum, behandlingsrum, förrådsrum samt vaktrum. För sköljrum och behandlingsrum torde i allmänhet en bredd av 3,5 ni vara fullt tillfreds- ställande. Sköljrummet bör ligga centralt inom avdelningen. Det är önskvärt, att tvättställ anordnas i eller i omedelbar närhet av detsamma. Om särskilda störttrummor för smutsigt linne från avdelningarna till källarna icke finnas, bör plats och upphängningsanordning för smutsklädersäckar beredas i sköljrummen. I övrigt skola finnas utslagsback för bäcken och sköljlåda ävensom hyllor och skåp m. m. Behandlingsrummet placeras bäst intill sköljrummet med en dörr mot detta. Därigenom bliva en del för båda dessa rum behövliga anordningar och utensilier (porslins- och instrumentkokare, gaskök, elektriska kokplattor) lätt tillgängliga utan att behöva dubbleras. Behandlingsrummet bör under alla för— hållanden förses med tvättställ. Inom en avdelning med uteslutande helenskilda rum är behandlingsrum knappast nödvändigt.
Det till en sjukavdelning hörande serveringsrummet behöver i allmänhet icke hava större bredd än 3,5 m. Om patienternas måltider köras i vagnar direkt från köket, 1 vilket fall servis kan medfölja från köksavdelningen och diskning ske centralt, kan golvytan vara mindre. Serveringsrummet bör under alla om- ständigheter utrustas med diskbänk med dubbel disklåda och slasktratt ävensom med gaskök eller elektrisk kokplatta, is- eller kylskåp, skåp för porslin och glas, brickhylla, handdukshängare m. m. I vissa fall kan ett varmbord vara motiverat. Det kan vara en fördel, om serveringsrummet ligger centralt. Hänsyn till patien- terna kan dock föranleda, att rummet erhåller annan placering.
Avdelningens vaktrum bör ligga så centralt som möjligt, särskilt i förhållande till de rum, där de svårast sjuka vårdas, d. v. s. isoleringsrummen och de mindre
sjukrummen. Om avdelningssköterskans bostadsrum ligger intill avdelningen, behöver vaktrummet anordnas endast såsom en utvidgning av korridoren.
'Förrådsrummet bör vara så stort, att det kan inredas med hyllor på de båda långväggarna. En hylla närmast golvet bör göras så bred, 80—90 cm, och så lång, att avdelningens reservmadrasser kunna läggas på densamma.
På en allmän avdelning av normal storlek böra finnas två å tre tvättställ och minst två wc för patienter. Toalettrum bör helst skiljas från wc. Jämte tvätt- ställ bör i tvättrummet finnas dricksfontän för tandborstning. Varje wc-avbalk- ning bör hava ett djup av minst 1,2 och en bredd av minst 0,9 m. Helt skilda wc och tvättrum medföra givetvis större trevnad än ett gemensamt rum, men även sistnämnda anordning har kommit till användning utan att anmärkningar förekommit från vare sig patienter eller personal.
För personalen bör inom varje avdelning finnas ett wc med tvättställ och sär- skild ingång från korridoren eller sköljrummet.
Till varje vårdavdelning hör en piskbalkong så förlagd, att patienterna ej störas av arbetet på densamma. Åtminstone en del av balkongen skall vara övertäckt.
Trappor och hissar böra läggas i från varandra skilda schakt. De böra vara avskilda från avdelningarna genom dörrpartier. Mellan hiss och avdelning bör helst finnas en vänthall. Finnes rymlig huvudtrappa, kunna övriga trappor göras enkla och billiga, om blott iakttages, att de icke göras smalare än att en här i nödfall kan transporteras genom desamma.
Vid planlösningen bör hållas i minnet nödvändigheten av att de rum, i vilka fordras ett komplicerat rörsystem, erhålla lämpligt läge i förhållande till var- andra i såväl vertikal som horisontal led.
Fog torde finnas för att inrätta en särskild avdelning för enskilda och halv- enskilda rum. Till en sådan avdelning skola höra sedvanliga bilokaler. För varje patient avses dessutom en garderob.
Inrättas särskild barnsal, bör denna väl ljudisoleras och uppdelas med skärmar. Flera än 6—8 barn böra icke vårdas i samma rum. För isoleringsmöjligheter bör vara väl sörjt.
En mindre barnbördsavdelning låter sig väl inrymma även i små lasarett. Den kan kombineras med en enskild-halvenskild vårdavdelning. Vissa bilokaler -— vaktrum och serveringsrum, eventuellt även förråd, m. fl. -——. kunna därigenom göras gemensamma. För barnbördsavdelningen böra därutöver inrättas spädbarns— rum, sköljrum och toalett samt eventuellt förlossningsrum. Förlossningsrummet borde med hänsyn till arbetet förläggas inom operationsavdelningen. I många fall är det emellertid ur ljudisoleringssynpunkt nödvändigt att giva detsamma ett annat läge. Särskilt bör undvikas en placering över eller i närheten av vänt- rum för allmänheten eller huvudingång för densamma. Det bör förses med ett mindre förrum, vilket tjänstgör såsom ljudsluss. Till storleken bör förlossnings— rummet ungefär motsvara ett halvenskilt rum. Det bör utrustas med instrument kokare och tvättställ samt hava tillgång till ett slaskrum.
Att inrätta en särskild isoleringsavdelning anses obehövligt, om vårdavdel- ningarna förses med tillräckligt antal isoleringsrum. Behovet av isoleringsavdel— ning minskas än ytterligare i den mån epidemisjukvårdens omorganisation genom- föres och sjuktransportväsendet utvecklas. .
Beträffande polikliniken uttalas, att för dess belägenhet väderstrecken spela mindre roll. Den bör hava god förbindelse med vårdavdelningarna och badavdel- ningen. Till polikliniken höra väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum, mörkrum, laboratorium, omläggnings- och operationsrum, förråds- och vaktrum, städmm, vilorum samt eventuellt underläkarexpedition.
Väntrummet skall förses med kapprum och toalett och vara direkt förbundet
med mottagningsrummet. Det senare bör i en riktning mäta minst 5 m. Till mottagningsrummet böra anslutas ett par av- och påklädningsrum, vilka icke be- höva mäta mer än 11/2 mg, samt toalett.
Intill nämnda lokaliteter förläggas undersökningsrum och mörkrum. Dessa behöva icke vara stora. I det sistnämnda skall dock en sängliggande patient kunna införas. I mottagnings- eller undersökningsrummet skall finnas tvättställ.
Fördelaktigt är, om laboratoriet har god, helst direkt förbindelse med under- sökningsrummet. Det bör därjämte vara lätt tillgängligt från vårdavdelningarna. Laboratoriet bör hava väl belysta arbetsplatser. Bästa formen är ett avlångt rum med långsida mot yttermuren. En golvyta av 12—15 m2 är i de flesta fall till- räcklig.
Apoteket kan vara ett mindre rum, som utan större olägenhet kan förläggas till exempelvis en torr källarlokal.
Omläggnings— och operationsrummet bör vara av ungefär samma mått och i stort sett på samma sätt utrustat som operationssalen i operationsavdelningen. Särskilt steriliseringsrum erfordras icke, utan kunna steriliseringsanordningarna placeras i operationsrummet, om åtgärder vidtagas för effektiv evakuering av vid kokningen bildad ånga._
Förrådet bör vara rymligt och helst direkt belyst. Anordnat på lämpligt sätt kan det även tjäna som vaktrum för polikliniksköterskan. I annat fall inrättas ett särskilt mindre vaktrum.
Städrummet bör ligga i närheten av operationsrummet. För patienter, som efter operation eller annan behandling behöva vila utan att dock intagas på sjukhuset, bör finnas möjlighet härtill i ett vilorum.
Underläkarens expeditionsrum bör om möjligt förläggas till polikliniken och givas ett ordinärt rums storlek.
För såväl intagna patienter som poliklinikpatienter skall finnas en röntgen? avdelning. Denna förlägges bäst inom poliklinikavdelningen men närmast intill det övriga sjukhuset. Möjligheter böra finnas till avdelningens utvidgning, i synnerhet om dess omfång till en början måst begränsas. Där särskild röntgen- läkare ej anställts, behöver avdelningen inrättas endast för diagnostik. För så- dant ändamål krävas åtminstone ett diagnostikrum med maskinrum, ett skydds- rum, ett mörkrum och bilokaler.
Diagnostikrummet bör hava en golvyta av 30—35 m—2 och hava dörr till såväl korridoren som skyddsrummet. En rumshöjd av 3,1 in eller mer är behövlig. Intill diagnostikrummet måste plats finnas för patienternas av- och påklädning,
Skyddsrum, 2 a 3 ma, och mörkrum, 10 a 15 mg, kunna med fördel läggas in- till varandra. Till mörkrummet skall finnas passage, tjänstgörande som ljussluss.
Maskinrummet kan lämpligen förläggas till annan våning — även källare eller vind —— rakt över eller rakt under diagnostikrummet. Dess höjd bör vara minst 2,5 m och golvytan minst 10 m2.
Såsom bilokaler behövas ett plåtgransknings- och expeditionsrum, cirka 15 mg, ett sköljrum, 2 a 3 m2, ett bariumkök, cirka 8 mg, inrett såsom ett litet tekök och lämpligen använt såsom vaktrum för personalen, ett wc nära diagnostikrum- met och ett litet förrådsrum. Om röntgenavdelningen är förlagd omedelbart in- till polikliniken, kan emellertid läkarens mottagningsrum inrättas för plåtgransk- ning samt övriga bilokaler göras helt eller delvis gemensamma med poliklinikens.
_Operationsavdelningens läge bör vara sådant, att arbetet kan bedrivas så ostört som möjligt och utan att störa andra. Operationssalen skall orienteras i nordligt eller, i nödfall, östligt väderstreck. Avdelningen skall vara lätt tillgänglig från vårdavdelningarna.
Till en fullständig operationsavdelning höra operationssal, steriliseringsrum, förrådsrum, tvättrum, endoskopirum, omklädningsrum för läkare, förbandsrum
och städrum. Icke alltför långt från avdelningen bör operationssköterskans bo- stad vara belägen.
Vid de mindre lasaretten, där i regel endast en av läkarna utövar självständig operativ verksamhet, är en operationssal tillräcklig.
Operationssalens golvyta bör vara omkring 25 m2 och formen närmast kvadra- tisk. Endast ctt fönster bör finnas; tidigare oeftergivligt krav på takfönster an- ses numera ej behöva upprätthållas. Väggarna och även taket hade på sina håll beklätts med kakel för att underlätta rengöring och underhåll. Förstklassig olje- målning hade emellertid flerstädes visat sig så varaktig, att ingen nödvändighet föreligger att tillgripa dyrbarare material.
Steriliseringsrummet skall ligga omedelbart intill operationssalen. Vid plane— ringen tillses, att god belysning erhålles och lämplig placering av apparaterna möjliggöres. Ungefärligt golvmått är 14—18 m”.
Tvättrummet bör även ligga intill operationssalen. Det kan utgöras av en ut- vidgning av korridoren, om tvättställen — minst 3 till antalet —- placeras så, att de ej äro i vägen vid in- och uttransporten av patienter.
Endoskopirummet, vilket användes för vissa inre undersökningar, som pläga utföras i mörkt rum, kan även nyttjas för gipsning av frakturer m. m. Golvytan bör vara cirka 20 m2.
För läkare anordnas ett omklädningsrum försett med toalett och dusch. Önsk— värt är, att i närheten av operationsavdelningen finnes ett litet toalettrum för personalen.
Förbandsrummet bör ligga intill steriliseringsrummet och hava en golvyta av 15—20 m”.
Badavdelningen omfattar bad för nyintagna, för patienter och för personal. Intagningsbadet och patientbadet böra utgöra en enda avdelning. Beträffande personalbaden kan starkt ifrågasättas, om ej dessa böra förläggas till personalens bostadsavdelningar. Detta förutsätter dock, att dessa sammanföras till större enheter.
Badavdelningen för nyintagna och patienter bör vara lätt tillgänglig från så- väl polikliniken som vårdavdelningarna.
Intagningsbadet behöver icke hava mer än ett kar. Patientbadet bör hava 3 kar. I dessa kar kunna även kolsyrebad och andra terapeutiska bad givas.
Vid intagningsbadet böra skåp anordnas för förvaring av de sjukhuskläder, patienterna där skola påtaga. Vidare skall finnas förrådsrum för rent linne och badartiklar, torkrum för vått linne, uppsamlingsplats för smutsigt linne, vakt- rum för baderskan, väntrum för patienter med plats även för sängar, toalettrum och städrum.
Till patientbadet kan lämpligen förläggas en rymlig och ljus lokal för de appa- rater, som fordras för vissa fysikaliska behandlingsmetoder, såsom kvartsljus eller bågljus.
Till varje badkar skall höra en avklädningshytt. Karen skola helst stå fria från väggarna. Till karet för intagningsbad och till åtminstone ett eller två av karen i patientbadet skall en sängliggande patient kunna införas.
I fråga om köksavdelningen uttalas, att densamma under vissa förutsättningar kan förläggas inom den egentliga sjukhusbyggnaden i stället för, som vanligt vore, i en flygel till densamma. Härigenom kan besparing i anläggningskostnaderna ernås. Kraftig ventilation måste emellertid i sådant fall anordnas. Själva köks— lokalen bör ej göras för stor. Goda kommunikationer med vårdavdelningar, mat— salar och källare fordras. Möjlighet till framtida utvidgningar av köksavdel— ningen bör finnas.
I ett lasarett erfordras matsalar för sjuksköterskor och annan överordnad kvinnlig personal, för biträden och därmed jämställda ävensom matplats för
maskinist, eldare och därmed jämförlig manlig personal. Bäst är, om matsalarna förläggas till samma våning som köksavdelningen. De båda matrummen för kvinnlig personal böra, om de ligga i samma våning, hava gemensamt serverings- utrymme. God förbindelse bör finnas med den plats, varest diskningen utföres. Till den manliga personalens matplats bör finnas särskild ingång direkt utifrån genom tambnr med tvättställ.
Till sjukhus hörande centralförråd för förvaring av sängutrustning, porslin, rengöringsmedel m. ni. kan inrymmas i källare eller å vind. Lokalerna skola vara torra och uppvärmda.
I sjukhuset skall finnas arkiv och filmarkiv. Det förra bör förläggas till källa- ren och såvitt möjligt vara tillgängligt från kontoret. Filmarkivet anordnas helst å vinden eller i fristående arkivbyggnad. I förra fallet erfordras med hänsyn till brandrisken vissa särskilda byggnadsåtgärder.
För förvaring av patienternas egna kläder bör finnas ett särskilt rum. Detta kan med fördel placeras intill badavdelningen men också utan större olägenhet på annat ställe. Det bör vara väl ventilerat. I mån av utrymme kunna två små omklädningsrum för utgående patienter anordnas.
Sjukhusets tvättavdelning placeras lämpligast intill maskinavdelningen. Den bör om möjligt läggas i ett enda våningsplan.
Beträffande maskinavdelningen framhålles, att densamma bör hava ett sådant läge, att bullret och värmen ej störa patienter och personal, att bränslets in- tagande och slaggens bortförande kan ske utan att åstadkomma störningar och obehag och att direkt ingång finnes för införande eller utbyte av pannor och maskiner. Avdelningen bör icke komma för långt bort från avdelningar, som för- bruka ånga, särskilt tvätt och kök.
Maskinavdelningen bör bestå av pannrum med bränsleförråd, apparatrum och verkstadsrum. Härtill kommer för personalens del wc med tvättställ och even- tuellt dusch.
I fråga om sanitära installationer uttalas, att sparsamhet bör iakttagas med antalet tvättställ och wc m. m. samt att typerna å armatur böra väljas bland i handeln förekommande standardmodeller.
Med avseende å de större lasarettens planläggning framhålles, att principerna bliva desamma som för mindre lasarett. Det för sistnämnda lasarett angivna lokalprogrammet anses fördenskull med relativt små avvikelser kunna läggas till grund för alla lasarett av denna typ. Vissa särskilda anvisningar lämnas emellertid.
Så påpekas, att det torde vara ekonomiskt fördelaktigt att sammanföra kirurgiska och medicinska m. fl. avdelningar till en byggnadskropp. Därvid måste dock genomgångstrafik noga undvikas.
Ett anordnande av barnbördsavdelningarna i sammanhang med sjukhuset i övrigt är i allmänhet en billigare lösning än avdelningarnas förläggning till en fristående byggnad eller en särskild flygel. Tillfredsställande ljudisolering måste emellertid ordnas.
Om sängantalet för kirurgiska fall närmar sig eller överskjuter hundratalet —-— i vilken händelse i allmänhet en underläkare med kompetens för mer självständig operativ verksamhet måste anställas —- är det numera behövligt med två opera- tionssalar. En dubblering av steriliseringsutrymmet torde emellertid blott undan- tagsvis vara erforderlig. Därest endast ett steriliseringsrum inredes, förläggas operationssalarna på ömse sidor om detta.
Då i ett delat sjukhus en medicinsk avdelning förekommer, medför detta i fråga om badavdelningen vissa ökade krav på avdelningen för fysikalisk terapi, beträffande vilken närmare anvisningar icke ansetts kunna givas.
Om svårigheter skulle uppstå att placera matsalarna i samma våning som köket, kunna såväl sjuksköterskornas som biträdenas matsalar förläggas till annan våning. De förses därvid lämpligen med gemensamt serveringsrum, vilket sam- tidigt bör tänkas använt som diskrum.
Det kan i vissa fall ifrågakomma att med centralfärrådet förena köksförrådet eller åtminstone huvuddelen av detsamma för att ställa dem under gemensam lednin . Därist stor patient-tillströmning väntas till polikliniken, kan det vara ända- målsenligt att utöka lokalerna med ett eller flera undersökningsrum intill opera- tionssalen.
I fråga om de delade lasarettens poliklinik- och röntgenavdelningar inträder en viss olikhet jämfört med de odelades. Då sålunda flera polikliniker — främst en kirurgisk och en medicinsk, därnäst specialkliniker för exempelvis röntgen samt för öron-, näs-, hals-, ögon- m. fl. sjukdomar -— förekomma, kan det för möjliggörandet av gemensam entré direkt utifrån samt för underlättandet av planläggningen och främjandet av samarbetet mellan poliklinikerna vara värt att sammanföra dem till en grupp.
När poliklinikerna förläggas intill varandra, kan för åtminstone en del av dem gemensamt väntrum med fördel anordnas. I övrigt kommer den kirurgiska poli- kliniken att i allt väsentligt motsvara polikliniken i ett odelat lasarett. I samt- liga specialkliniker böra ingå mottagnings-, undersöknings- och i regel mörkrum med avklädningshytter och toalett m. m. För den medicinska polikliniken till— kommer därjämte ett särskilt laboratorium. Detta, såväl som det till kirurg- polikliniken hörande, kan göras litet, om sjukhuset förses med ett särskilt, större centrallaboratorium.
Om särskild röntgenläkare finnes, måste röntgenavdelningen utökas. Då av utrymmesskäl en större röntgenavdelning icke alltid kan förläggas till samma våning som poliklinikerna, är ofta en förläggning till omedelbart över- liggande våning en lämplig lösning. Uppmärksamhet bör dock ägnas åt att maskinerna och apparaterna icke få störa under dem belägna lokaler.
En fullständig röntgenavdelning bör omfatta mottagnings, diagnostik- och terapiavdelning.
Till mottagningsavdelningen höra väntrum, mottagningsrum och undersök- ningsrum, helst även ett litet mörkrum. Lämpliga anordningar för plåtgransk- ning böra finnas.
Diagnostikavdelningen bör bestå av ett stort eller hellre två mindre diagnostiklaboratorier, mörkrum, sköljrum, bariumkök och vaktrum, ett förråds- rum, så;-skilt plåtgransknings- och expeditionsrum samt toaletter för patienter och persona .
Laboratorieutrymmet är beroende av den beräknade patienttillströmningen. I allmänhet kan golvytan, vare sig laboratoriet omfattar ett eller två rum, angivas till 45 a 50 111”. Till varje laboratorium hör ett skyddsrum — eventuellt ett gemen- samt för båda — om minst 2 å 3 mg, två eller tre avklädningshytter samt ett maskinrum. Det senare kan förläggas till samma men hellre till över- eller under- varande våning. Det bör hava en golvyta av minst 12 å 15 m”.
Transporten av plåtar fram och tillbaka mellan laboratorium och mörkrum bör så mycket som, möjligt underlättas genom en lämplig inbördes förläggning av rummen. Helst böra de gränsa intill varandra, men också en förläggning på ömse sidor om en korridor kan i nödfall godtagas.
Mörkrummen böra helst vara två eller tre mindre rum med en sammanlagd golvyta av 15 a 20 mg.
Plåtgransknings- och expeditionsrummet skall ligga intill laboratoriet. Det bör hava en golvyta om minst 20 m2.
Terapiavdelningen kräver från diagnostikavdelningen helt skilda lokaler. De båda avdelningarna böra dock ligga i omedelbar anslutning till varandra.
Inom terapiavdelningen skall finnas ett eller två behandlingsrum med manöver- rum och maskinrum samt avklädningshytter. Lämpligast är att förlägga två behandlingsrum så, att gemensamt manöver— och maskinrum kan anordnas.
Vid planläggningen av röntgenavdelningarna bör beaktas, att väntplatser för patienter beredas, varvid de sängliggande helst böra kunna skiljas från de uppe- gående.
I de fall, då ljusterapibehandlingen anförtrotts åt röntgenläkaren, bör hänsyn härtill tagas vid lokaliteternas ordnande. Ljusbehandlingslokalerna kunna emellertid utan olägenhet förläggas till en souterrängvåning. Till desamma höra väntrum, manöver- och vaktrum för personalen, avklädningsrum och duschanord- ning. I närheten av avdelningen bör finnas toalett. ' =
Beträffande köksavdelningen anföres, att denna vid stigande patientantal icke behöver ökas i samma proportion som patientantalet. I större lasarett är det ofta förenat med svårigheter att inreda köksavdelningen inom den egentliga sjuk- husbyggnaden. Den måste därför ofta förläggas till en med huvudbyggnaden sam- manhängande flygel. God förbindelse med vårdavdelningarna är dock nödvändig. I delade lasarett med medicinsk avdelning erhåller dietköket ökad betydelse. Huvuvida det bör anordnas såsom en särskild del inom det stora köket eller såsom en fristående avdelning med egna lokaler, sammanhänger med den vikt, som fästes vid att i dietköket hava särskild föreståndarinna och personal.
Betydande svårigheter möta att i större lasarett inrymma maskincentralen i huvudbyggnaden. Närmast till hands ligger att sammanföra densamma med tvätt— och eventuellt även köksavdelningen till en särskild byggnad. I maskincentralen bör utrymme tillkomma för kontor åt maskinmästaren och för omklädningsrum åt personalen.
Uppvärmning, luftväxling och ljudisolering inom sjukhusbyggnaden Till fullföljande av det medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen genom Kungl. Maj:ts förutberörda beslut den 10 oktober 1924 lämnade uppdraget att utreda frågan om möjligheterna att nedbringa kostnaderna för de all— männa sjukvårdsanstalterna utförde styrelserna vissa undersökningar be- träffande uppvärmning och luftväxling samt ljudisolering inom sjukhus- byggnader. Styrelser—na biträddes härvid av professorerna H. Kreiiger och C. A. N teslund samt civilingenjören H. Theorell. På grundval av undersök- ningarna sammanställdes inom styrelserna förslag till råd och anvisningar, vilka ingåvos till Kungl. Maj :t den 7 maj 1942. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1942 överlämnades handlingarna i ärendet till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.
Ifrågavarande råd och anvisningar innebära i korthet följande.
Beträffande uppvärmning av sjukhuslokaler framhålles, att sådan lämpligast sker med varmvattensystem. Vid mindre anläggningar kan man nöja sig med naturlig cirkulation av varmvattnet. För större anläggningar är det i regel fördelaktigt att anordna cirkulationspump. Vattenvärmningen kan ske i direkt— eldade pannor eller medelst ånga i vattenvärmare. Värmeelementen böra vara placerade under fönstren eller, om dessa skulle gå ned till golvet, åtminstone in- vid ytterväggen. Över radiatorerna utspringande fönsterbänkar undvikas. Ele- menten böra hava sådan form, att strålningseffekten blir stor, samtidigt som
konvektionen blir tillräcklig att hindra nedfallande luftströmmar från fönstret. Lokaler, som kräva högre temperatur än normalt (operationsrum m. fl.), förses med uppvärmningsanordningar, som i behövlig utsträckning kunna drivas och regleras oberoende av värmeledningen i övrigt.
Med avseende å ventilationen uttalas, att evakueringskanaler för bortledande av luft fordras i väggarna till såväl sjukrum som bilokaler i regel med, eventuellt utan fläktar. Bilokalernas fläktar böra kunna lämna högre tryck än sjukrum— mens. Evakueringskanalerna böra, även om fläkt finnes, dimensioneras rikligt, så att propellerfläktar med lågt varvtal och lågt tryck kunna användas.
Intagningen av frisk luft kan ordnas lokalt eller centralt. Lokal tillförsel av icke förvärmd friskluft kan ske genom springventiler under fönstren och spring— formade öppningar i fönsterbågens överkant. Om samtidigt normal fönster- vädring äger rum, äro nämnda anordningar nöjaktiga i vanliga sjukrum med ett friskluftsbehov av högst 20 å 30 ms per patient och timme. Förvärmd friskluft införes lokalt medelst ett luftintag i väggen förenat med en luftvärmare med eller utan fläkt. För central friskluftsintagning användes lämpligen ett varm- luftsbatteri jämte fläkt och, om så erfordras, filter samt helst även automatisk anordning för reglering av luftens temperatur. Trummor, varmkammare och friskluftsintag böra hava släta ytor.
Tillförandet av temperaturreglerad, ren friskluft utgör den bästa ventilationen. Särskilt i vissa sjukrum med ett i renlighetsavseende svårskött klientel, som kräver en luftmängd å 40—60 1113 per patient och timme, är denna ventilations- metod den enda möjliga.
Varje större operationssal och varje annat rum, där operationer under längre tid försiggå, böra förses med luftkonditionering, d. v. s. anordning, som möjliggör automatiskt reglerad temperatur och fuktighet.
Med avseende å ljudisoleringen framhålles, att för massiva väggar utan luft- mellanrum eller sprickor isolationsförmågan förbättras i mån som väggens vikt per 1112 växer. Vid väggar av dubbla plattor, åtskilda av ett mellanrum, eller väggar sammansatta av skivor av olika material ökar isoleringen med väggens vikt och med mellanrummets bredd. Det är lämpligt att utfylla luftrummet mellan plattorna med något högporöst material. Av betydelse är även, att väggarna äro sprickfria samt tätt anslutna till angränsande väggar, golv och tak.
Fönster med tunna, enkla glas hava dålig ljudisoleringsförmåga, och obetydlig förbättring ernås vid ökning av glastjockleken. Gynnsammare ställa sig för- hållandena vid dubbla glas, särskilt om avståndet mellan dessa väljes stort. God isolation erhålles dock först vid fönster med tre glasskivor. Vid olika tjocklek hos glasskivorna ernås bättre resultat än vid lika tjocklek. Spröjsarna böra vara i möjligaste mån styva och ej gemensamma.
I fråga om dörrar gäller i allmänhet, att en uppdelning av dörrsektionen i tunnare från varandra skilda lameller, eventuellt med utfyllnad av luftrummen medelst poröst mellanlägg, medför något förbättrad ljudisolering. Ett stort av- stånd mellan lamellerna ger förmånligare resultat än ett mindre avstånd. Dörrar av dubbla järnplåtar med mellanrum utfyllt av poröst material äro avsevärt bättre än vanliga fyllningsdörrar. Luftspringor och nyckelhål böra igensättas. Om god ljudisolering fordras, är det ur ekonomisk synpunkt i regel bäst att an- vända dubbeldörrar.
I bjälklag med massiva plattor ökar isoleringsförmågan med bjälklagets vikt per m2. Uppdelning i undre bärande konstruktion och ovanpå denna anbragt beläggning med mellanfyllning av poröst material är fördelaktig. Särskilt lämp- ligt är, om undertak utan samband med det bärande bjälklaget anordnas. För ernående av god isolation mot stötljud, vilka uppkomma vid gång, flyttning av möbler m. m. ovanpå bjälklaget, fordras, om bjälklaget är hårt och massivt, en mjuk beläggning. Är i dylikt fall golvet täckt med linoleum- eller gummimatta,
bör mellan denna och den bärande bjälklagsplattan ett mjukt mellanskikt anordnas.
I ventilationskanaler skola skarpa krökar undvikas. Lufthastigheten bör icke vara större än cirka 3 111 per sekund. Ljudöverföringen från vanliga ventilations- kanaler med tegelväggar kan lämnas utan avseende. Tunnväggiga trummor av plåt eller dylikt böra däremot särskilt isoleras. För reduktion av ljud, som genom kanaler kunna ledas från en våning eller lokal till en annan, är invändig beklädnad med ljudabsorberande material till viss längd (3—5 m) lämplig.
Evakueringsfläktar böra monteras på lämpliga isolatorer. Fläktskåpet isoleras från såväl fundamentet som kanalerna.
För minskande av ljud, som alstras vid spolning och fyllning av wc, badkar och tvättfat, kan kringklädnad av rören med isolerande material utföras. Rör- ledningar för vatten böra icke hava skarpa krökar och kraftiga sektionsändringar. Det kan vara lämpligt att i ledningarna inbygga korta rörstycken av annat material, att insätta tryckreduktionsventiler samt att infoga elastiska mellan- lägg för rörfästen och vid rörgenomföringar. Rörledningar, vilka orsaka störande ljud, böra icke fästas vid tunna mellanväggar utan helst vid tjocka väggar, lämpligen av tegel, eller ock förläggas i särskilda inklådda schakt.
I särskilda tabeller hava uppgifter lämnats angående styrkan av vissa ljud, den tillåtna ljudstyrkan i olika slag av lokaler och isoleringsförmågan hos olika material och anordningar m. m.
2. Tillämpningen av meddelade anvisningar. Lasarett. För att åskådliggöra i vad mån de meddelade anvisningarna. vunnit tillämp- ning inom sjukhusbyggnadsområdet har utredningen på grundval av från cen- trala sjukvårdsberedningen inhämtade uppgifter velat lämna. en sammanställ— ning beträffande storleken av avdelningar och andra utrymmen vid vissa sjuk- vårdsanstalter. Materialet för undersökningen omfattar dels lasarettsavdel- ningar, vilka nybyggts under tiden från och med år 1937, dels ock karolinska sjukhuset och Södersjukhuset. Jämsides härmed hava motsvarande undersök- ningar utförts beträffande obstetriska och barnavdelningar samt sanatorier, i fråga om vilka särskilda anvisningar icke föreligga.
Tabell 1. De undersökta avdelningarnas tillkomstår och platsnntal.
Tid för avdelnin ens Avdelningens A n s t a 1 t tillkomst g vårdplatsantal A. Kalmar lasarett a) ...................... 1937 30 » » b) ...................... » 43 » » c) ...................... » 45 Hässleholms » ...................... 1938 31 Kristianstads » . . ............ » 31 Ljusdals » . . ....... 1939 30 Växjö » . . ..... » 30 Södertälje » . . ..... 1941 32 Sundsvalls » . . ..... » 25 Karlskoga » ...... . . . 1942 34 B. Karolinska sjukhuset a.) . . . . . 1936 25 » » b) . . . . ..... 1940 25 Södersjukhuset .............................. 1943 32
I fråga om de allmänna vårdavdelningarna hava i tabellerna 2—4 sam- manställts uppgifter om utrymmenas storlek 111. 111. Av de i tabellerna redovisade sjukhusen har lasarettet i Kalmar nyutförda allmänna vårdavdel- ningar av tre typer, betecknade såsom a), b) och 0). Även vid karolinska sjukhuset finnas avdelningar av skiftande utformning betecknade a) (:radium- hemmet) och b). Vid envar av övriga av statistiken omfattade sjukvårdsin— rättningar äro de nybyggda allmänna vårdavdelningarna inbördes lika.
Av de lämnade uppgifterna om vårdplatsantal synes kunna utläsas, att ut— vecklingen inom de vanliga lasaretten i stort sett visar en bestämd tendens mot en stegring av vårdplatsantalet å. avdelningen i förhållande till det i »Råd och anvisningar» angivna.
Tabell 2. Sjukrummens storlek i m” inom allmän vårdavdelning.
6- 4_ 3_ 2_ 1_ Sjukrummens A n s t a. 1 t atientral atientsal atientrum atientrum t'c tr totala P ' 1) 1) p pa ] n um nettoyta A. Kalmar lasarett a) 214'2 » » b) ; 40'8 —— 21'0 -— 9 6 3051 » » c) 3168 Hässleholms » 44'0 —— 21'4 15'7 11'3 235'7 Kristianstads » 43'2 — 21'0 18'0 11'5 234 s Ljusdals » — 29'0 — 17'0 11'6 241'2 Vaxjö » 42'0 —— 24'0 — 140 231 0 Södertälje » —— 29'3 — 16'3 9'6 253'0 Sundsvalls » 42'3 — 21'4 224 — 183'1 Karlskoga » 39'2 — 21'2 17'0 11"0 142 2582 B. Karolinska sjukhuset a) 42'0 — 24'0 — 14'8 188'8 » |) b) 420 — 24'0 —- 13.9 1215 201'7 Södersjukhuset ...... —— 30'0 — — 11'2 263'4
Tabellen giver vid handen, att rummen variera, 6-patientsa1arna mellan 39,2 och 44 m” (maximiytan 12 % större än minimiytan), 4-patientsalarna mel- lan 29 och 30 m2 (differens 3 %) och 3—patientrummen mellan 21 och 24 1112 (differens 14 %). De största skillnaderna förete 2- och 1—patientrummen. Så- lunda växla ytorna i förstnämnda rum mellan 15,7 och 22,4 m2 (maximi- siffran 43 % högre än minimisiffran) och i de sistnämnda rummen mellan 9,6 och 14,8 m2 (differens 54 %). Dessa olikheter torde väsentligen bero på Variationer i rumsdjupet, sammanhängande med avdelningarnas allmänna dis- position och rummens förläggning inom avdelningarna. Härtill kommer, att de i tabellen redovisade 1-patientrummen innesluta två typer av rum, näm- ligen enskilda sjukrum och isoleringsrum. På grund av ofullständigheter i undersökningsmaterialet har en uppdelning av 1—patientrummen på angivna två typer icke kunnat genomföras. Den totala nettoytan av sjukrummen inom en avdelning växlar, såsom ävenledes av tabellen framgår, mellan 183,1 och 316,8 1112 inom de till grupp A hörande sjukhusen och mellan 188,8 och 263,4 1112 inom B-gruppen. Ett bedömande av innebörden av dessa siffror förut- sätter, att desamma sättas i relation till vårdplatsantalet. Härtill återkommer utredningen i det följande.
Storleken av bilokaler och trafikytor framgår av tabell 3.
Tabell 3. Bilokalernas och trafikytornns storlek i m2 inom nllmän vårdavdelning.
Anstalt
Dag- rum
Serve— rings— kök
Under- sök— nings- och behand- lingsrum
Vakt-
rum,
perso- helgar- derober
Toalett- rum, wc, lave- man gs- 111111
Avdel- nings- förråd
Väd- rings- bal- konger (in- byggda)
Övriga rum
Total yta av bilo- kulor
Trafikytor (korri- dorer,
passager)
A. Kalmar lasarett a)
» » b) » » c) Hässleholms » Kristi anstads » Ljusdals »
Växjö » Södertälje » Sundsvalls »
Karlskoga »
B. Karolinska. sjukhuset a) » » b) Södersjukhuset . .
* 2 förråd å. 8'0 och 6'0 m”. -- ' 2 sköljrum å10'o m”. — & U'! och 1115 m”. — ” Behandlingsrum 7'5, undersökningsrum 131 m”. — " 2 skö
1
10'0 m”. — "' 2 skölj-rum a 12.4 m”.
135 låt 135 161 250 37'8 197 33": 17'0 261 23'6 18'5 100 100 * 200 101 14'1 * 21'6 11'7
" 22'6
7190
154
"' 22'0 11 27'8
100 100 100 104 132 100 16'0 135 1011 121 151 150 105
14'2 och 7'3 mf'. — "
120 120 ]2'0 12'8 19'7 14'4
80 80 80 84 104 59
167 141 & 16'0 24'0 16'8 14'8
5'8
11'0 13'8 20'4
19'2 21'2 202 143 201 15'6 161 32'6
8-1 21'8 141
139 328
3 2 sköljrum u
155 1 14'0 220 84 108 * 35-5 11": 12'8 101 9 18'8 15'6 18'7 " 24-0
!
&& 8'8 &&
s amtalsrum telefon
bad telefon
telefon garderober
bad
omläggningsrum vakt- o. serva-rum
bad
rökrum samtalsrum steriliseringsrum telefon m. m.
10'8 m". — ' Därav "för vagnar 105 m”. ljrum b. 91; mi. — ” Aven vaktrum. -— ” 2 förråd & 8'8 och 2 sköljrum & 100 och 10'2 m' samt ett städ- och blomrum å 7'6 m'. -——
97'0 —- 97'5 -— 11415 731 104'4 146'9
125'0
148' & 1064
99' 6 147- 7 1403
AH—A ao 03
2515 58 170
101 [ 7'8
207'2 9-4 , 2'9
88'5 117'4 117'4 75'8 86'8 141'2 90'4
128'8
76'0 119'1 88'3 102'1
1641
— 5 2 sköljrum
" Därav för vagnar
Minsta totalytan för bilokaler inom grupp A —— 73,4 m2 —— har lasarettet i Hässleholm (byggnadsår 1938). Lasaretten i Ljusdal (1939) och Södertälje (1941) uppvisa dubbelt så stor yta, 146,9 resp. 148,6 mg. Inom grupp B har karolinska sjukhuset (1936) de lägsta siffrorna, 140,3—147,7 m=, medan bi- lokalerna i Södersjukhuset (1943) stigit till 207,2 mg; maximiytan är 47 % större än minimiytan. Uppmärksammas bör, att Ljusdals och Södertälje lasarett samt Södersjukhuset hava 2-sängsdjup, övriga här redovisade sjukhus 3-sängs- djup. Beträffande trafikytorna framgår, att avdelningen vid lasarettet i Hässleholm (1938) har 75,8 in”, men lasaretten i Ljusdal och Södertälje 141,2 resp. 128,3 m2. Karolinska sjukhusets trafikytor å. de allmänna vårdavdel- ningarna uppgå. till 88,3—102,1 m2 och södersjukhusets till 164,4 m”. Ett be- dömande av Siffrornas innebörd förutsätter, att desamma sättas i relation till Vårdplatsantalet.
Hur nettoytorna inom de allmänna vårdavdelningarna — bortsett från even- tuella bostadsrum -— fördela sig per Vårdplats, utvisar tabell 4.
Tabell 4. Nettoytornns fördelning i 1112 per Vårdplats inom allmän vårdavdelning.
Sjukrumsyta Bilokalsyta Trafikyta Totalyta A n s t a 1 t per per par per
Vårdplats Vårdplats Vårdplats Vårdplats A. Kalmar lasarett a) .......... . 7'1 3'2 3'0 13'3 » » b) .......... Ti 23 2": 121 » » 0) .......... 7'0 2'5 2'7 12 ! Hässleholms » .............. 7'6 2'4 2'4 12'4 Kristianstads » .............. 7'6 3'4 2'8 13'8 Ljusdals " .............. 8'0 4'9 4'7 17'6 Växjö » .............. 7'8 42 3-0 15-0 Södertälje » .............. 7'9 4'7 4'0 16'6 Sundsvalls » .............. 7'3 415 30 14'6 Karlskoga » .............. 7'6 %$; 315 140 B. Karolinska sjukhuset a) ........ 7'6 5'9 3*5 17'0 » » b) ........ 8'1 513 41 178 Södersjukhuset ................ 82 1 6'5 5'1 * 198
1 Därtill 1'9 m' solarium.
Av tabellen inhämtas följande. För sjukrumsytau inom sjukhus, tillhörande grupp A, äro de två lägsta siffrorna 7,0 och 7,1 m2 samt de två högsta 7,9 och 8,0 mg, motsvarande 11—14 % differens. Vid karolinska sjukhuset och Södersjukhuset är ytan något större, lägst 7,6 och högst 8,2 ml; maximisiffran är cirka 8 % högre än minimisiffran. Minimisiffrorna hänföra sig inom grupp A till Kalmarlasarettets vårdavdelningar och inom grupp B till radiumhemmet vid karolinska sjukhuset. Maximisiffrorna inom grupp A hänföra sig till Södertälje och Ljusdals lasarett samt inom grupp B till Södersjukhuset. I fråga om bilokaler och trafikytor äro differenserna avsevärda. Bilokalerna inom A—gruppen upptaga en golvyta, som vid lasaretten i Kalmar och Hässle- holm varierar mellan 2,3 och 3,2 nu2 men vid Södertälje och Ljusdalslasa— retten utgör 4,7 resp. 4,9 1112 eller det dubbla av ytan vid Kalmar b). Inom
grupp B ligger karolinska sjukhuset med 5,6—5,9 m2 lägre än Södersjukhuset med 6,5 mg; maximisiffran är 16 % högre än minimisiffran. De största ytorna hänföra sig alltså även i fråga om bilokaler till de senaste årens sjukhus— byggen och avspegla en tendens till höjd utrymmesstandard. Sålunda hava vid Södersjukhuset tillhandahållits särskilda lavemangsrum, samtalsrum, steri- liseringsrum samt städ- och blomrum. Stegringen måste emellertid därjämte, såsom framhållits vid tabell 3, sättas i samband med ändringar beträffande de allmänna dispositionsplanerna. Vid Södersjukhuset har en dubblering av vissa lokaler, t. ex. sköljrum, genomförts. I fråga om trafikytorna giva obser- vationerna liknande resultat. Den största återhållsamheten har visats vid byggena i Kalmar och Hässleholm, 2,4—3,0 mg, medan i Södertälje 4,0 och i Ljusdal 4,7 m2 tagits i anspråk; differensen beräknad på minsta ytan utgör 96 %. Inom grupp B äro motsvarande ytsiffror 3,5 (radiumhemmet vid karo- linska sjukhuset), 4,1 (den andra avdelningen vid karolinska sjukhuset) och 5,1 (Södersjukhuset); differensen uppgår till 46 %. Bilokalerna och trafik- ytorna äro, såsom framgår av vad redan anförts, avgörande för den relativa storleken av de totala nettoytorna. Lasaretten i Kalmar och Hässleholm hava en total nettoyta per Vårdplats av 12,1—13,3 mg, Södertäljelasarettet 16,6 mg, Ljusdalslasarettet 17,6 mf, karolinska sjukhuset 17,0—17,8 m2 och Södersjuk— huset 19,8 m2.
Vårdrumsytorna förete sålunda mera måttliga variationer, vilket torde kunna hänföras till den ytnorm av 7 1112 per Vårdplats, som länge varit praxis vid sjukhusbyggandet. Däremot återspegla de högst varierande siffrorna för bilokaler och trafikytor frånvaron av fixerade normer för dessa utrymmen.
Ett studium av ytorna vid alla allmänna avdelningar, som om-, till- eller nybyggts från och med år 1937, giver härutöver vid handen, att de mindre avdelningarna 'i regel kräva större totalyta per vårdplats än de större avdel- ningarna. Detta förhållande sammanhänger därmed, att bilokalsytan per Vårdplats minskar i den mån avdelningarnas vårdplatsantal ökar.
Fördelningen av ytorna inom mottagningsavdelningar, som nybyggts under senare år, framgår av tabell 5. Tabellen avser mottagningsavdelningar vid odelade lasarett samt kirurgiska och medicinska mottagningsavdelningar vid delade lasarett. Den angiver nettoytorna i absoluta tal. En fördelning per Vårdplats är i detta sammanhang utan intresse, enär dimensioneringen av mottagningsavdelningarna är väsentligen beroende av den polikliniska verk- samhetens omfattning.
Mottagningsavdelningarnas ytor uppvisa betydande variationer. Av de odelade lasaretten har Ljusdalslasarettet en yta av 217,4 mz, medan Hässle— holm och Karlskoga ligga nästan en fjärdedel högre med 267,5 resp. 267,6 m”. Väntrum, bilokaler och trafikytor hava en väsentlig andel i denna ökning. Hässleholms- och Karlskogalasaretten hava vidare särskilda rum för olycks- fall. Vad angår de kirurgiska avdelningarna, äro dessa i Södertälje och Kal- mar av ungefär samma storleksordning, 292,6 resp. 300,2 mz. Växjöavdel- ningen åter är drygt 30 % större. Läkarrum, bilokaler och trafikytor svara
Tabell 5. Nettoytorna i in" vid nybyggda mottagningsnvdelningar.
Om-
Rum
. lägg- f'or . Rum Antal Vänt- läkare '""g5 0.98" för Bi- Traiik- Tom L a s a r e t t vård- och tions- netto- rum och olycks- lokaler ytor platser behand- rum yta under- fall
lings-
sökning rum
Odelade lasarett:
Ljusdal .................. 67 344 57'2 15'4 22'5 — 371 507 217'4 Karlskoga .............. 83 55'5 42'8 22'5 20'0 13'0 44'0 69'8 267'6 Hässleholm .............. 100 481 41'1 13'5 28'6 101 47'2 77'7 . 267'5 Delade lasarett - kirurgisk avdelning:
Kalmar .................. 133 54'0 67'3 27'8 27'8 16'8 24 & 817 3002 Södertälje .............. 135 904 5813 321 _ — 62'6 48'7 292'6 Växjö .................. 137 539 878 213 271 162 91-19 102'1 402'5 medicinsk avdelning: Södertälje .............. 80 42'0 94'6 16'2 — 34'4 74'4 261'6 Kalmar .................. 104 324 606 193 — — 27-0 50'8 190'6 Växjö .................. 110 337 84'0 17'4 —— 1411 1170 3939
huvudsakligen för denna ökning. Av än större mått äro skillnaderna mellan de medicinska mottagningsavdelningarna. Vid Kalmarlasarettet utgör golvytan 190,6 mg, lasarettet i Södertälje har 261,6 m2; i Växjö är ytan 393,3 m2, d. v. s. 106 % större än i Kalmar. Det är framför allt bilokalerna, som vid Växjö- lasarettet erhållit vidlyftigare dimensioner än vid de två. övriga av här an- givna sjukhus. Även trafikytorna äro emellertid betydligt större.
För storleken av de under senare år nybyggda operationsavdelningarna vid odelade och delade lasarett lämnas redogörelse i tabell 6. I tabellen har därjämte medtagits en tidigare tillkommen operationsavdelning av högre storleksordning, nämligen sahlgrenska sjukhusets. Avdelningarnas rum hava sammanförts i följande grupper:
a) operationsrum (aseptiska och septiska operationsrum), ,
b) biutrymmen (steriliserings-, tvätt-, endoskoperings-, gipsniugs-, skölj-, förbands—, autoklav-, vakt- och förrum m. fl.),
Tabell 6. Nettoytorna i m'fvid nybyggda operationsavdelningar.
Lasarettets P |__ Vett resp. kirur- Opera- Bi- e 1 T fik Total * t O' L a s a r e t t giska avdel- tions- utrym- ut)” ' r: . netto- y ; år ningens vård- rum men 11 rym- y or yta v ltt- platsantal men p 3 s Odelade lasarett: Ljusdal .............. 67 321 1155 14”: 22-3 184'9 2'76 Karlskoga .......... 83 300 161'5 12'0 25": 2292 2-7 6 Hässleholm .......... 100 29"! 86'2 9'6 353 1608 1'61 Delade lasarett: Kalmar .............. 133 650 204": 240 55'8 349'5 2'68 Södertälje .......... 135 491 1091 5'8 544 218 5 1'62 Växjö .............. 137 56 7 155'5 221 695 3038 222 Sahlgrenska. sjukhuset 303 1871) 438'2 107'4 1623 896'3 2'96
c) personalutrymmen (läkarrum, omklädningsrum m. m.), (1) trafikytor (korridorer, passager),
e) total nettoyta (alla nettoytor inom avdelningen utom bostadsrum).
Antalet operationsrum vid de i tabellen upptagna lasaretten utgör, vid de odelade lasaretten ett, vid sahlgrenska sjukhuset tre och vid övriga delade lasarett två.
Det här redovisade materialet giver vid handen, att operationsavdelnin- garnas utrymmesstandard tillmätts mycket Växla-nde. Av de odelade lasaretten har Hässleholmslasarettet den minsta ytan 160,8 111”, Ljusdalslasarettet ligger 15 % och Karlskogalasarettet —— uppfört 1942 — 42 % högre. Ökningen beror på. förstoring av biutrymmena. Bland operationsavdelningarna vid delade lasarett med två. operationssalar är Växjöavdelningen (303,8 me) nästan 40 % och Kalmaravdelningen (349,5 m?) omkring 60 % större än Södertäljeavdelnin- gen (218,5 mg). Ökningen faller till stor del på biutrymmena; även personal- utrymmen och operationsrum förete emellertid en betydande ansvällning. N ettoytan per Vårdplats varierar inom gruppen odelade lasarett mellan 1,61 m2 (Hässleholm) och 2,76 m2 (Ljusdal, Karlskoga) d. v. 3. med 71 %, räknat på. den mindre ytan, samt bland de delade lasaretten med 2 operationssalar mel- lan 1,62 m2 (Södertälje) och 2,63 m2 (Kalmar) eller med 62 %. Operationsav- delningen å sahlgrenska sjukhuset har en nettoyta per Vårdplats av 2,96 m2.
Storleken av under senare år nybyggda röntgenavdelningar vid odelade och delade lasarett angives i tabell 7. Avdelningarna vid odelade lasarett hava indelats i följande lokalgrupper: .
a) mottagningsutrymmen (väntrum, mottagningsrum),
b) röntgenutrymmen (avklädningshytter, röntgenrum, maskinrum, fram- kallnings- och fixeringsrum, skyddsrum),
c) biutrymmen (läkarrum, filmgranskningsrum, sköljrum, förråd m. m.),
d) trafikytor (korridorer, passager),
e) total nettoyta (alla nettoytor inom avdelningen utom bostadsrum).
Tabell 7. Nettoytorna ! mSl vid nybyggda röntgenavdelningnr.
Mottag- Röntgen Biutr mmen L a & a r 0 t t gå?-I Lings-_ , Diagnos- y Därav Träff- "åxå?; gett?;idf platser 13? Terapi tik Totalt läkarrum y plats Odelade lasarett: Ljusdal ...... 67 — — 54'2 41'4 — 204 1160 1'73 Karlskoga . . . . 83 —— — 60'8 13'0 -— 20'6 94'5 1'14 Hässleholm . . . . 100 108 —- 52'6 211 -— 27'3 111'8 1'12 Delade lasarett: Södertälje . . . . 240 41'3 70'0 146'6 77'a 17'6 941 4303 ha Växjö ........ 265 — 829 119?» 106'6 ]9'3 98'3 407'1 1'64 Kalmar ........ 290 4013 585 1251 61'1 9-0 804 3657 1'26 Umeå. ........ 452 623 56'8 116'8 61'2 15'2 130" 4277 095
Vid delade lasarett är gruppindelningen följande: a) mottagningsutrymmen (= odelade lasarett), b) terapiutrymmen (avklädningshytter, behandlingsrum, maskinrum, skyddsrum), c) diagnostikutrymmen (avklädningshytter, undersökningsrum, maskin- rum, framkallnings- och h'xeringsrum, skyddsrum), d) biutrymmen (läkarrum, filmgranskningsrum, sköljrum, förråd, omlägg- ningsrum, bariumkök, vaktrum m. m.), e) trafikytor (: odelade lasarett), f) total nettoyta (= odelade lasarett). Av tabellen framgår, att de odelade lasarettens röntgenavdelningar ligga varandra ganska nära i fråga om total nettoyta (lägst 94,3 högst 116 m”; _ 23 % differens). Liknande överensstämmelse uppvisa de delade lasaretten (yta 365,7—430,3 m2; 17 % differens). Nettoytan per Vårdplats torde i detta fall giva ett mindre adekvat uttryck för avdelningarnas storlek, då. nämligen rönt- genpatienterna i stor utsträckning äro poliklinikpatienter. Den minsta ytan per Vårdplats redovisas för det största av de i tabellen upptagna sjukhusen, Umeå lasarett.
Barnbördsavdelningar. Anstaltsvård av förlossningsfall var tidigare huvud- sakligen begränsad till storstäderna. De speciella barnbördsavdelningar (obstetriska avdelningar), som numera finnas inrättade vid ett stort antal lasarett och sjukstugor, torde väsentligen hava tillkommit i senaste tid. Efter 1937, då bestämmelser utfärdades om statsbidrag till anläggande och drivande av anstalter för barnbördsvård, hava åtskilliga sådana avdelningar inrättats. Normerande byggnadsföreskrifter hava emellertid icke meddelats i vidare mån än som framgår av den förut lämnade redogörelsen. Utredningen har inhämtat uppgifter rörande storleken av de obstetriska avdelningar vid lasarett, vilka färdigställts eller påbörjats under åren 1937—1943 samt första halvåret 1944. )
Barnbördsavdelningarna äro av två slag, typ I och typ II. Avdelning av typ I har egen specialutbildad läkare och bör vara kombinerad med avdelning för kvinnosjukdomar (gynekologisk avdelning). Vid typ II handhaves vår- den, å odelat lasarett av lasarettsläkaren och å delat lasarett av läkaren å den kirurgiska avdelningen. De båda typerna skilja sig organisatoriskt också därutinnan, att avdelning av typ I i regel uppdelas på dels vårdavdelningar, dels ock förlossningsavdelningar för såväl aseptisk som septisk förlossning. Vid typ II har en sådan uppdelning i regeln icke genomförts.
Beträffande avdelningar av typ I har det statistiska materialet samman- ställts i tabellerna 8—12, av vilka tabellerna 8—11 avse vårdavdelningar och tabell 12 vissa förlossnings- och arbetsavdelningar. De två storstadsanstal- terna karolinska sjukhuset och Södersjukhuset hava i tabellerna redovisats för sig.
31 Tabell 8. De undersökta avdelningarnas av typ I tillkomstår och platsantal.
A n s t a 1 t Tillkomstår Vårdplats" antal Allmänna vårdavdelningar.
A. Borås lasarett .................................... Ombyggnad 1937 26 Norrköpings lasarett .............................. Nybyggnad 1940 28 Sahlgrenska sjukhuset a) .......................... » » 28
” b) .......................... n » 26
" » c) .......................... » » 27 Sundsvalls lasarett ................................ » 1941 29 Karlstads » ................................ » 1943 27 Akademiska sjukh»uset i Uppsala a) ................ » » 27 » » » b) ................ n » 24 Malmö allmänna. sjukhus 8.) ...................... u n 24 » » » b) ...................... n » 24
B. Karolinska sjukhuset .............................. » 1940 25 Södersjukhuset .................................. » 1944 26 Septiska, isoler—ings- och observationsavdelningar.
Norrköpings lasarett, isol.-avd. .................... Nybyggnad 1940 ' 6 Sahlgrenska sjukhuset, sept. avd ................... 22 Karlstads lasarett, sept. isol.-avd ................... » 1943 10 Akademiska sjukhuset i Uppsala, sept. vårdavd. . . » » 15
» » , observ.- avd ....... » » 12
Tabellen utvisar, att platsantalet vid de allmänna vårdavdelningarna växlar mellan 24 och 29. Specialavdelningarna förete stora växlingar. Isoleringsav- delningen vid Norrköpings lasarett har sålunda endast 6 platser, medan den septiska avdelningen vid sahlgrenska sjukhuset kan mottaga 22 patienter. Att variationerna här äro så. betydande, torde sammanhänga med upptagninga- områdets större eller mindre storlek.
I fråga om de allmänna vårdavdelningarna framgår av tabell 9 följande. Minsta ytan av en 6-patientsal uppvisar akademiska sjukhuset i Uppsala b), 41,3 mz, medan sahlgrenska sjukhuset c) uppvisar den största ytan, 49,8 m”; skillnaden utgör 20 %. Om man bortser från nämnda avdelning vid sahlgrenska sjukhuset och från den genom tillbyggnad inrättade bb-avdel- ningen vid Borås lasarett, vilken ävenledes förfogar över tämligen rymliga 6-patientsalar, äro siffrorna ganska ensartade, 41,3—44,2 m2 (differens 7 %). Vid karolinska sjukhuset utgör ytan 43,4 m=. Med avseende å 4—patient- salarna, vilka förekomma vid endast fyra anstalter, uppgår minimum (Karl- stad) till 27 m2 och maximum (Norrköping) till 32,8 m”, innebärande en skill- nad av 21 %. För Södersjukhuset är golvytan 28,5 m=. Storleken av 3-patient rummen inom grupp A växlar mellan 21,3 m2 (sahlgrenska sjukhuset b)) och 23,4 m2 (Sundsvall); differensen ej fullt 10 %. Karolinska sjukhusets 3-pati- entrum mäta 25,4 m2 och äro alltså större än motsvarande rum vid övriga sjukhus. Variationerna beträffande 2-patientrummen äro avsevärda. Lägsta siffran, 15,1 ni”, har Karlstads lasarett, högsta siffran, 22,4 ma, hänför sig till Norrköpings lasarett; differensen utgör 48 %. Karolinska sjukhuset och
. 4-pu- B-pa- . . Sjuk- A n s t a , t 6-pat1ent- tient- tient- 2-pat1ent- l-paticnt- rummens sal rum rum totala sal rum nettoyta Allmänna vdrdavdelninqar.
A. Borås lasarett ................ 46'2 — 22'5 14'9 197'3 Norrköpings lasarett .......... — 32'8 — ( 20 32.241 6' ) 15'7 2595 Sahlgrenska sjukhuset a) ...... 43'6 — 21'4 214 146 221'2
b) ...... 42'7 — 21'5 — 146 2001
» c) ...... 498 283 — 180 B"!) 2130
Sundsvalls lasarett ............ 42'5 — 23'4 19'2;20'7 15'$;15'8 2402 Karlstads » ............ -— 27'0 — 15'1 13'3 211'6 Akad. sjukhuset i Uppsala a).. 441 — 22'9 —— 135 2188 » » b). 41 3; 41 s —— 22'0 21'2 16'7 2262 Malmö allmänna sjukhus a). 42 o —— 22'2 — 14'7;14'8 192'5 » » b) .. 42 0 — 22'2 —- 14'7;14'8 1926
B. Karolinska. sjukhuset .......... 43'4 — 25'4 171 142 2085
Söders'ukhuset -— 28'5 — 16'7 ( 10.0; 11.2; ) 207'9 _] .............. 13'8 ! Septiska, isolerings- och observations- avdelningaq. Norrköpings lasarett, isol.-avd. — — —— 17 s — 5130 Sahlgrenska sjukhuset,sept.avd. 49'4 26'6 —— 16' 8; 17 9 144 2158 Karlstads lasarett, sept.isol.-avd. —- —— — 15" 7 14'1 91'0 Akademiska sjukhusetiUppsala, , _ _ _ sept. vårdavd. .............. 44'2 —— 21'6 — ( 14 0, 16 3, ) 134'1 Akademiska sj ukhuseti Uppsala, observ.-avd. ................ 44'7 —- 228 21'8 14'1 1034
Södersjukhuset hava ytor å. 17,1 resp. 16,7 mg. Vad slutligen angår 1-patient- rummen, varierar ytan inom grupp A mellan 13,3 m2 (Karlstad) och 16,7 m2 (akademiska sjukhuset i Uppsala b)); differensen utgör 26 %. Vid de två. stockholmssjukhusen redovisas ytor å lägst 10 m2 (södersjukhuset) och högst 14,2 m2 (karolinska sjukhuset).
Beträffande specialavdelningarna giver tabell 9 vid handen, att rums-
ytorna växla, 6— patientsalarna från 44,2 m” (septiska vårdavdelningen vid aka-. demiska sjukhuset) till 49, 4 m2 (sahlgrenska sjukhuset), 3-patientrun1men, vilka förekomma endast vid akademiska sjukhuset, från 21, 6 m2 (septiska värd- avdelningen) till 22,8 1112 (observationsavdelningen), 2-patientrummen från 15,7 m2 (Karlstad) till 21,8 m2 (observationsavdelningen å. akademiska sjuk- huset) samt 1— —patientrummen från 14 m2 (septiska vårdavdelningen å. akade- miska sjukhuset) till 16, 5 m: (samma avdelning), d. v. 5. med resp. 11,6, 39 och 18 %. 4—patientsalar förekomma endast vid septiska avdelningen å. sahl- grenska sjukhuset och mäta 26, 6 mg.
Storleken av bilokaler, skötrum och barnsalar samt trafikytor fram- går av tabell 10.
Skötrum och barnrum Trafik-
_ _ _ , , ytor Under Yad Sköt— lotal (korri- gok— rmgs-
. b 1 .. rum ”lit” dorcr, nmgs-o. & . Ovriga rum eller 5 0 . pussa.- hehand— .. konger barn och e lings- (in- bad- barn- mg r ) rum byggda) rum ' m.
Allmänna vårdavdel- ningar. A. gates lasarett . . . . . . — —— 50'9 75'6 orrköpings lasarett 12'1 Blomrum 6'5 . , anrum 0. exp. 27'0 100 0 127 & Sahlgrenska sjukhu- 13'0 10'4 Samtalsrurn 55 956 103'9 set 2.) d:o b) 128 10'4 » 5'2 958 861: gzo dc) 1.1. .1. . . . . . . .. ' ' 16'8 15'6 ' » 8'4 141'1 ' 105'5 un svs. s asarett.. —— 12'2 Sängvagn 1'7 _ _ Städ. 1-4 ) 81 0 84 0 Karlstads » .. 14'4 11'2 Städ. 813 1206 1094 Akademiska sjukhu- 16'9 10'4 Exp. 11'3, tel. 09. I set i Uppsala &) lav. 11'0, skrubb 1'0, 148'8 108'3 städ. 6'6. sängkl. 12'6 [ d:ob).............. 11'9 — — 63'1 61'9 Malmö allmänna sjuk- 13'8 12'1 Tel. 08, omklädn. 68, 99." 123. hus 9.) blomr. 4'5, torkr. 2'6 ' 2 d:o b) 15": 8151; Tel. O's. omklädn. 6'8, _ . blomr. 4'5. torkr. 26 > 1042 1232
1107 97'4
B Karolinska sjukhuset 16'8 " 15'9 Gard. o. omklädn. 4'0 u
Samt. rum 80, sola- rium 18'5, tel. l's, Septiska, isolerings- och sterilt. 10'0, blomr. 6'9, observationsavdelningar. vagnr. 11'4
Norrköpings lasarett, 84 61; — 14'9 26'2 isol. avd. Sahlgrenska sjukhuset, 14'8 13'2 9'0 13'8 117'6 28'3 94'0 sept. avd. Karlstads lasarett, sept. 12'5 12'8 1'7 2'4 Kokrum 4'8, städ. 1'1 67'2 5'8 15'7 53'1 isol. avd. Akademiska sjukhuset i 16'6 13'5 12'2 11'1 4'5 57'7 85 1313 21'6 504 Uppsala, sept. vårdavd. Dzo observ. avd. — 13'5 13'7 15'1 8'6 2'6 3'6 11'4 Expedition 81 76”: 96 10'6 202 651
1 2 (lagrum ?: 125 och 28'6 m'. — * 2 dagrum & 14'0 och 14'4 m”. — ” Vaktrum 10'0, personalgarderob 7'9m”. — " 2 barnrum ]1'8 och 24”: m'. — 5 1 rum för friska barn å 27'0 m*, 1 rum för sjuka barn &. 202 m”. — ' Tillika förråd. — 7 2 å 6'0 och 1'3 m'. —- ' 2 år 12'1 och 3'5 mi. __ 9 2 förråd & 3'0 och 129 m'. —- "' 2 å 10'0 och 102 m' — " Vaktrum och förråd ej avskilda = 228 m”, personalgard. 7'4. — " 2 lavemangs- rum å 6'3 och 35, 3 wc 1'2, 11. och 1'5, 2 toal. och omklädningsrum 6'1 och 60 samt 1 badrum b. 120 m”. —— ” För 26 barn 289 m”, isolerings- rum för 6 barn 14'8 m'. Södersjukhuset . . . . 14'4 199'4 152'8
Såsom av tabellen framgår, har Boråsavdelningen den minsta bilokalsytan, 50,9 m2. En av avdelningarna (b) vid akademiska. sjukhuset har en yta av endast 63,1 mz, och den andra avdelningstypen (3) har den största ytan inom gruppen, 148,s m2. I sistnämnda siffra -— vilken är nära 3 gånger minimi- siffran —— ingå. »övriga bilokaler» med en större siffra — 43,4 m2 —— än vid övriga sjukhus inom gruppen. Avdelningen har dessutom vissa utrymmen -— dagrum, förråd och inbyggda balkonger —— vilka saknas i sjukhusets avdel- ning b) och delvis också i Borås. Vid karolinska sjukhuset och Södersjuk- huset utgöra ytorna resp. 110,7 och 199,4 m”. Södersjukhusets »övriga bi- lokaler», bland annat solarium, omfatta ej mindre än 66,4 m”. Därjämte äro sköljrum, vaktrum och personalgarderober samt toalett- och badrum delvis dubblerade och större än vid någon annan i tabellen upptagen anstalt. De till gruppen A hörande anstalterna förfoga för skötrum och barnrum över ytor å. lägst 27,7 m2 (Borås) och högst 69 m2 (sahlgrenska sjukhuset c)), mol — svarande en skillnad å. 149 %. Inom grupp B har Södersjukhuset tilltagits mest spatiöst, 57,2 m2, medan för karolinska sjukhuset något mer än halva ytan, 30,7 m”, befunnits tillräcklig. Trafikytorna växla ävenledes inom vida gränser. Lasarettet i Borås har 75,6, akademiska sjukhuset b) 61,9, Norr-
Tabcll ll. thtoytornas fördelning i m” per Vårdplats inom vårdavdelning. av typ I.
S' k- B - . , Vård- rullilsyta rum:;m Bllokals- fraiikyta Total yta A n s t a. 1 t plats- per par yta per per per antal Vårdplats vårdplats vårdplats Vårdplats Vårdplats Allmänna vårdavdelningar.
A. Borås lasarett ................ 26 7'6 1'1 1'9 29 1313 Norrköpings lasarett .......... 28 9'8 1'1 3'6 4'5 1895 Sahlgrenska sjukhuset &) ...... 28 7'9 115 31 37 16'6
» » b) ...... 26 77 ].'6 3”: 31; 165 » » c) ...... 27 71; 21? än 31) 19'6 Sundsvalls lasarett ............ 29 B"?» 1'4 28 29 15'4 Karlstads » ............ 27 7'8 116 lit 4'0 18'1 Akademiska sj ukhusetiUppsaIa a). 27 81 22 55 41) 19'8 » » " b 24 94 1'8 2'6 2'6 16'4 Malmö allmänna. sjukhus a).... 24 S'!) 1'9 4'2 51 19'2 » » » b). . .. 24 80 1'9 sin 51 194
B. Karolinska sjukhuset .......... 25 8'4 1'2 4'4 39 179 Södersjukhuset ................ 26 8'0 ?? 1 7": 5'9 ' 23'8
Septiska, isolarz'ngs— och observations-
avdelningar.
Norrköpings lasarett, isol.-avd... 6 88 —- 2'5 4'4 157 Sahlgrenska. sjukhuset, sept,. avd. 22 9'8 1'3 5'3 4'8 20'7 Karlstads lasarett. sept. isol.-avd. 10 9'1 1'6 6'7 fre 22": Akademiska sjukhuset i Uppsala.,
sept. värdavd. .............. 15 90 1'4 3'8 3'4 17'6 Akademiska sjukhuset i Uppsala,
isol.-avd. .................... 12 81; 1'7 64 51 221 ' Därav solarium-arbetsterapi 0'7 rna/vp.
köping 127,5, karolinska sjukhuset 97,4 och södersjukhuset 152,8 må. Vid sistnämnda sjukhus är således ytan cirka 2,5 gånger minimiytan.
Vid specialavdelningarna måste på grund av de stora olikheterna i vård— platsantal även bilokalerna vara av växlande storleksordning. Ytan av de- samma varierar mellan 14,9 m2 (Norrköping) och 117,6 1112 (sahlgrenska sjuk- huset). Motsvarande tal för skötrum och barnrum äro 15,7 m2 (Karlstad) resp. 28,3 m2 (sahlgrenska sjukhuset) samt för trafikytorna 26,2 m2 (Norr- köping) resp. 94 m2 (sahlgrenska sjukhuset).
Hur nettoytorna inom vårdavdelningarna fördela sig per Vårdplats utvisar tabell 11.
Av tabellen inhämtas, att inom de allmänna vårdavdelningarna av grupp A den minsta nettoytan hänför sig till lasarettet i Borås, 13,5 m”, och den största till akademiska sjukhuset a), 19,8 mg, liggande 47 % högre. Karolinska sjuk— huset och södersjukhuset uppvisa siffrorna 17,9 och 23,8 mg, den senare 33 % högre än den förra. Boråslasarettets låga siffror sammanhänga med att detta lasarett har minsta nettoytan å sjukrum, barnrum och bilokaler samt näst minsta trafikytan. Södersjukhuset företer de största bilokals- och trafik- ytorna. samt den näst största barnrumsytan. Ett studium av siffrorna för delytorna vid samtliga allmänna vårdavdelningar giver vid handen, att de största fluktuationerna förekomma i fråga om bilokaler och trafikutrymmen. Det är fördenskull dessa och särskilt bilokalerna, som starkast hava påverkat totalytornas variationer. Då. det gäller att söka förklaringen till de stora växlingarna av bilokalsytan vid olika sjukhus, kunde det ligga nära till hands att ställa dessa växlingar i samband med vårdplatsantalet. Emellertid är ett sådant samband i här berörda fall knappast möjligt att påvisa. Vid lasarettet i Borås och södersjukhuset är vårdplatsernas antal per avdelning detsamma (26). Inom grupp A har visserligen lasarettet i Sundsvall den näst lägsta nettoytsiffran och tillika det högsta vårdplatsantalet (29), men i övrigt synes en fast relation mellan nettoyta och vårdplatsantal icke vara för handen. Nettoytans variationer måste därför kunna återföras på andra moment i plan- läggningen. Särskilt skulle då rumsdjupet kunna tänkas komma i fråga. Av de i tabellen redovisade sjukhusen hava lasaretten i Norrköping och Karl- stad samt södersjukhuset 2-sängsdjup. Detta rumsdjup förekommer även i viss utsträckning vid sahlgrenska sjukhuset. Det torde med stöd av de med- delade siffrorna kunna göras gällande, att avdelningar med tvåsängsdjup i allmänhet hava stor nettoyta per Vårdplats; till södersjukhuset hänför sig den största nettoytan.
Vid specialavdelningarna är nettoytan lägst 15,7 m2 (Norrköping) och högst 22,7 m2 (Karlstad). Några allmänna slutsatser torde icke kunna dragas av det föreliggande materialet.
Såsom förut antytts råder ett nära samband mellan förlossnings- och gyne- kologavdelningarna, särskilt i fråga om operationslokaler. I viss utsträck- ning äro ock lokaliteterna vid dessa avdelningar gemensamma. En uppdel- ning av de gemensamma utrymmena låter sig svårligen genomföra och måste
Tabell 12. Nettoytorna i m' per vårdplats vid avdelningar för aseptisk förlossning, gynekologisk operation, septisk förlossning samt mottagning-savdeluingar vid vissa kvinnosjukhus.
thtoytan per Vårdplats av
Total Antal netto-
A n s t a 1 t vård- väntrum, undcr- asep septiska . yta per .. . tiska . opcra- bi- ( platser kapp- sokmng . forloss- . trafik— vård- ; * forloss- . tions- utrym- - ; rum,toa- expc- nings nlngs- rum men ytor plats letter dition rum
rum
Norrköpings lasarett 57 1'1 0'9 1'4 — 08 32 24 98 Karlstads lasarett .. 75 0"! 0'7 1'3 O's 0'7 3'9 2'2 9'8 Akademiska sjukhu-
set i Uppsala 191 04 011 0": 0—5 01 25 12 63 Södersjukhuset 178 O's 1'0 1'4 O'a l'o 53 3-0 125 Malmö allmänna sj uk-
hus .............. 134 07 1'7 10 03 06 31; 23 102
i varje fall bliva tämligen godtycklig. Det har därför synts riktigast att i tabell 12, som närmast avser att belysa storleken av förlossningsavdelningarna, sammanföra dessa med avdelningarna för gynekologisk operation och mottag- ning. Statistiken har begränsats till nettoytorna per Vårdplats och omfattar endast vissa'av de i vårdavdelningstabellerna angivna anstalterna.
Enligt vad tabellen giver vid handen har Norrköpings lasarett det lägsta vårdplatsantalet, 57, medan akademiska sjukhuset har högsta antalet, 191. Delytoma äro inbördes av mycket olika storlek och röra sig inom följande gränser: väntrum etc. 0,4—1,1, undersökningsrum och expedition 0,5—1,7, aseptiska förlossningsrum O,7——1,4, septiska förlossningsrum 0,3—0,6, opera- tionsrum 0,4—1,o, biutrymmen 2,5—5,3 samt trafikytor 1,2—3,o mf. Uträk- nade på. minsta ytan i varje särskilt fall utgöra variationerna 100 % eller där- * utöver. Den totala nettoytan per Vårdplats växlar mellan 6,3 m2 (akademiska % sjukhuset) och 12,8 m2 (södersjukhuset) och är alltså minst vid den avdel- ( ning, som disponerar det högsta vårdplatsantalet. I övrigt kan något sam- ] band med vårdplatsantalet icke påvisas. Rumsdjupets inverkan kan möjligen spåras däri, att södersjukhuset, som — jämte lasaretten i Karlstad och Norr- köping —- har 2-sängsdjup, uppvisar de minst gynnsamma siffrorna.
I det föregående har utredningen ägnat uppmärksamhet åt utrymmesstan- darden vid obstetrisk-gynekologiska avdelningar (typ I). Vad angår bam- bördsavdelningar av typ II (utan specialutbildade läkare), vilka under de se- naste åren inrättats i avsevärt antal, äro dessa av mycket växlande storlek. Jämsides med avdelningar å omkring 30 vårdplatser (Eskilstuna 33 platser) finnas sådana med 6—7 platser (Köping, Kisa, Ljusdal). En stof grupp av- ser ett platsantal varierande mellan 10 och 15 platser. Flertalet av ifrågava- rande avdelningar har tillkommit genom om- eller tillbyggnad. Det har för utredningen framstått såsom varande av mera underordnat intresse att redo- visa resultatet av de verkställda undersökningarna rörande de totala netto-
ytornas fördelning å skilda utrymmen vid dessa avdelningar. Däremot är det för övervägandena av skäliga utrymmesnormer av vikt att äga närmare känne- dom om nettoytorna och deras fördelning per Vårdplats vid nybyggda avdel- ningar.
Utrymmena hava fördelats på följande grupper.
a) sjukrum (alla sjukrum inom avdelningen),
b) förlossningsrum,
0) barn- och skötrum,
d) bilokaler,
e) trafikytor (korridorer, passager),
f) total nettoyta (alla utrymmen inom avdelningen utom bostadsrum).
Tabell 13. Nettoytorna i m” vid nybyggda bb-avdelnlugar av typ II.
Antal L a s a r ett vård- Sjukrum platser
Barn- och skötrum
Bi- Traiik- Total lokaler ytor nettoyta
Förloss- ningsrum
Odelade lasarett: Ljusdal ................ 7 755 202 19'6 538 559 2250 Hässleholm ............ 10 74'0 28'0 19'6 97' & 44'6 263'4 Karlskoga ............ 15 113'0 27'4 19'2 72'6 639 2961
Delade lasarett: Växjö 18 1579 434. 262 87'5 966 411'6 Umeå. 21 1612 44'0 37'5 52'3 1181 4131 Östersund 22 182'5 59'6 33'6 166'8 175'5 617'9
24 1922 590 286 82'0 141'6 503'4 25 196"! 42'3 23'9 78'6 109'5 451'5
Av tabell 14 inhämtas, att vårdrumsytan per Vårdplats vid nybyggda av- delningar uppgår till lägst 7,4 1112 (Hässleholm) och högst 10,8 m2 (Ljusdal); maximisiffran är 46 % högre än minimisiffran. För övriga utrymmen gälla
Tabell 14. Nettoytornas fördelning i m” per vårdplats inom nybyggda bb-avdelningar av typ II.
Ytan per Vårdplats av Total nettoyta barn- per och bilokaler trafikytor vårdplats skötrum
Vård- Lasarett plats- antal
Förloss-
sjukrum . ningsrum
Odelade lasarett:
Ljusdal .................. Hässleholm Karlskoga ................
Delade lasarett:
Växj & .................... Umeå .................... Ostersund ................ Kalmar .................. Södertälje ................
följande siffror såsom minima och maxima: förlossningsrum 1,7 (Södertälje) och 2,9 m2 (Ljusdal), barn- och skötrum 1,0 (Södertälje) och 2,3 m2 (Ljusdal), bilokaler 2,5 (Umeå) och 9,7 1112 (Hässleholm) samt trafikytor 4,3 (Karlskoga) och 8,0 m2 (Östersund). Relationen mellan minimi- och maximisiffrorna fram- går av följande procenttal, vilka. angiva differensen beräknad på minimisiff— ran: förlossningsrum 71 %, barn- och skötrum 180 %, bilokaler 288 % samt trafikytor 86 %. Ur tabellen torde kunna utläsas en tendens hos vissa utrym- men, särskilt bilokalerna, att minska, proportionsvis mindre än vårdplats- antalet, då. detta sjunker. Därjämte lär det få, anses obestridligt, att plan- läggningen präglas av större eller mindre beaktande av ekonomiska syn- punkter. Den totala nettoytan är lägst vid Södertälje lasarett, 18,0 m2, samt högst vid lasarettet i Ljusdal, 32,1 mg. Differensen uppgår till 78 %. Totalytans variationer bestämmas i hög grad av bilokalerna, vilka växla mest av de olika delytorna och därjämte absolut sett äro ganska stora, följande närmast efter vårdrummen.
Bamavdelningar och barnsjukhus. Endast i de största städerna hava tidi- gare speciella barnkliniker varit anordnade. Särskilda bamavdelningar före- komma alltjämt endast vid ett fåtal lasarett och äro alla av tämligen sent datum. Normerande byggnadsföreskrifter hava icke meddelats. Utredningen har inhämtat uppgifter rörande storleken av såväl under åren 1938—43 färdigställda eller påbörjade avdelningar som ock avdelningar, vilka föreligga i ritning eller skiss. Då definitivt godkännande av ritningarna och skisserna ännu icke i något fall lämnats, är det emellertid icke uteslutet, att planlägg— ningen kan komma att undergå modifikationer.
De undersökta avdelningarnas tillkomstår och platsantal angivas i tabell 15. I fråga om ritad eller skisserad avdelning avses med tillkomstår tiden för ritningens eller skissens färdigställande.
Tabellen utvisar, att — bortsett från karantänsavdelningarna —— vårdplats- antalet växlar mellan 17 (spädbarnsavdelningen i Örebro) och 34 (den blan- dade avdelningen i Kristianstad). De färdigbyggda spädbarnsavdelningarnas platsantal håller sig mellan 25 och 31, avdelningarnas för äldre barn mellan 19 och 25, de blandade avdelningarnas mellan 24 och 34.
Storleken av vårdsalar och vårdrum framgår av tabellerna 16—19.
Enligt vad sammanställningen giver vid handen är spädbamsavdelnin- garnas utformning tämligen skiftande. Örebroavdelningen innehåller endast rum för moder jämte barn samt boxsalar med 4 boxar. I Jönköping samman— sättes avdelningen av 3- och 1-pa-tientrum samt 6—boxsalar. Karlstadslasarettet och garnisonssjukhuset i Boden innehålla 4-patientsalar, 2- och l-patient- rum, rum för moder jämte barn samt rum för debila barn (4 öppna boxar, resp. 4 vanliga sängplatser). Hälsingborgsavdelningen innehåller salar och rum för 6 resp. 3 och 1 patient, rum för moder jämte barn samt rum för debila barn med 4 slutna boxar. Ingen av rumstyperna förekommer vid samtliga ifråga-
Anstalt Tillkomstår
Vårdplatsantsl
Spädbarnsavdelninqar (även småbarn). Hälsingborgs barnsjukhus ...................... Karlstads lasarett .............................. Jönköpings » garnisonssjukhuset i Boden .................... Orebro barnsjukhus ............................
Blandade avdelningar (spädbarn, småbarn och äldre barn). Umeå lasarett ............................ Kristianstads » Halmstads
Avdelningar för äldre bam. Hälsingborgs barnsjukhus ...................... Karlstads lasarett .............................. Jönköpings » Qarnisonssjukhuset i Boden .................... Orebro barnsjukhus ............................
Karantänsavdelningar. Karlstads lasarett .............................. Orebro barnsjukhus ............................
nybyggnad 1943
)) » 1944 skiss 1943
)) ))
ombyggnad 1938 » 1940 huvudritning 1943
nybyggnad 1943 )) »
» 1944 skiss 1943
)) »
nybyggnad 1943 skiss 1943
25 31 30 23 17
varande sjukhus. Jämförelsen mellan vårdenheter av samma slag vid olika anstalter kan fördenskull endast ofullständigt genomföras. I de fall, då jäm- förelse är möjlig att anställa, visar sig, att variationerna beträffade rumsytan äro avsevärda. Minsta skillnaden föreligger i fråga om 3-patientrummen. Jönköpingsavdelningen har sådana rum å 17,5 m2, medan Hälsingborgs-
Tabell 16. Storleken av sjukrum 1 nr2 inom spädbarnsavdelning.
Y t
1111 av
Anstalt 6— 4- 2- patient— patient-
sal sal
3-
rum rum
111.
1- patient- patient— patient- rum
rum för boxsalar
rum för
moder och 6 4 barn boxar boxar
debiln barn
avdel- ningens samtliga salar och sjukrum
54 3313 19":
40
Hälsingborg Karlstad. . . .
2117, 121 0. 131 41. —
4'8 Örebro 4' 1
1 4 slutna boxar. ” 11'7 m2 avser rum 10'2 m” » » 4 öppna boxar. 103 in2 Utan boxar.
Jönköping . .
Boden ...... 5 105 0. 134
utan bilokal.
130
”102, 12"! o.
19"? 0. 191 11'8
9'8
102
för 2 spädbarn, inkl. förrum. 12'1 och 131 ms avser rum 12'2 och 12'6 m' avser rum med gemensamt bad.
avser rum är 2 spädbarn. 134 m2 avser rum för 2 småbarn.
1333 4128
för 2 småbarn.
196'8 206'9
180'8 134'6 98'6
Tabell 17. Storleken av sjukrum ! m” inom blandad barnavdelning.
Y t a n a v avde b xsalar ninve A n s t a 1 t mim" _ _ _ _ mm 0 rum saint djup 4 3 2 1 för för li a' patient- patient- patient- patient- moder & b'l lg , sal rum rum rum och enkel- e l a se "1 barn 8 boxar 7 boxar 4 boxar 3 boxar barn om box sj uk- m. rum Umeå. ...... * 234 o. — — — — 149'0 — — —— 9'7 — 239! Mb Kristianstad En 0. — 13'3 14'1 —— — — 33'6 o. -— 21'4 — — 2231 62 4315 Halmstad . . 4'5 14'6 —— 14'7, 10'4 o. 13'3 — — 29'9 _ — * 17'6 2101 (spädb.) 14'9 0. 121 151
1 Bumsdjupet växlande (2-sängsdjup). ” Öppna boxar jämte förrunl.
avdelningens mäta 19,7 m2 och alltså äro cirka 13 % större. För 4-patient- salarna och 2-patientrummen uppgår skillnaden till mellan 23 och 30 %. De övriga rumstyperna förete än större inbördes variationer. I Hälsingborg hava både 1-patientrummen och rummen för moder jämte barn en yta, som är om- kring den dubbla av ytan hos motsvarande rum vid Bodensjukhuset. För debila barn tillhandahåller Hälsingborgsanstalten rum med 4 slutna boxar och en yta om 33,3 mg. I Karlstad har man för samma antal patienter, pla- cerade i öppna. boxar, kunna-t nöja sig med 12,8 m”, d. v. s. mindre än % av förstnämnda yta. De stora skiljaktigheter, som sålunda förekomma, samman- hänga delvis med rumsdjupet. Hälsingborgsavdelningen, som genomgående har de största rumsytorna, är planlagd med 3-sängsdjup, medan övriga avdel- ningar hava 2-sängsdjup. Det större rumsdjupet i Hälsingborgsanstalten torde i sin tur kunna sättas i samband med sjukhusbyggnadens allmänna plan- läggning. Anstalten, vilken uteslutande tjänstgör såsom barnsjukhus med plats för 50 patienter, är inrymd i en byggnad med poliklinik och mottagning å nedre botten samt vårdavdelningar i de övre våningarna. Vårdavdelningarnas rumsdjup har därför blivit bestämt av poliklinik- och mottagningslokalernas utrymmesbehov. I Örebroanstalten, vilken likaledes är ett rent barnsjukhus men avsett för ett något större patientantal (60), hava poliklinik och mot- tagningsavdelning jämte personalbostäder m. m. förlagts till en flygel- byggnad. Av betydelse kunde vidare den omständigheten tänkas vara, att vårdrummen i vissa fall inretts med boxar. Emellertid giver den föreliggande statistiken icke något entydigt utslag i denna. riktning.
Såsom tabell 17 utvisar, äro de blandade avdelningarna i likhet med späd- barnsavdelningarna tämligen heterogent sammansatta. Rumstypernas storlek
_u...r.1-__
varierar inom mycket vida gränser. Halmstadslasarettet har 4—patientsalar med 14,6 m2 golvyta, under det att i Umeålasarettet för samma patientantal krävts en yta å. 23,4—24 m2 (differens 64 %). Härvid är dock att märka, att 4- patientsalarna i Halmstad äro avsedda endast för spädbarn. Däremot ligga 2-patientrummens ytor varandra ganska nära (14,1 i Kristianstad, 14,7—15,1 i Halmstad) med en differens, uträknad å. minsta ytan, på. 7 %. Med avseende å boxsalarna framträder såsom anmärkningsvärt, att 8—boxsalen i Umeå. (slutna boxar) har en yta å. icke mindre än 149 mg. Kristianstads- lasarettets 7-boxsalar mäta endast 33,6—43,5 111”. Då, barnavdelningen i Umeå tillkommit genom påbyggnad av en äldre allmän vårdavdelning, kan emeller— tid storleken av de däri ingående rumstyperna icke anses utslagsgivande för vad som ur vårdsynpunkt är behövligt.
Tabell 18. Storleken nv sjukrum i in”' inom avdelning för äldre barn.
Ytan av vårdsalur och vårdrum R _ avdol. A n 5 t al * allt"; 6- 5- 4- 3- 2. 1- rum för ningens patient- patient- patient- patient— patient- patient- moder samtliga sal sul sal rum rum rum och barn salar och m. sjukrum Hälsingborg . . 5'4 33'3 — — 19'7 15'5 13'0 15'4 173'4 Karlstad ...... 4'7 —— 27'8 — — 15'1 13'5 — 138'5 Jönköping . . . . 4'5 — — 23'0 — 14'1 0. 124 o. — 163'0 län 133 Boden ........ 4'8 —— — 25'0 — 14-4 11'0 0. 140 1702 11'4 Örebro ........ 4'1 —— — 23'0 — 11'9 102 102 192'8
I tabell 18, avseende avdelningar för äldre barn, återkomma. samma an- stalter, som redovisats i tabell 16. Ytdifferenserna äro dock mindre anmärk- ningvärda än beträffande spädbarnsavdelningarna. För 4—patientsalarna äro måtten 23 m2 (Jönköping och Örebro) samt 25 m2 (Boden), motsvarande en skillnad ä 9 %. Av 2-patientrummen förekomma de minsta i Örebro (11,9 m”) och de största i Jönköping (15,4 m”). Ökningen från 11,9 till 15,4 1112 utgör ej fullt 30 %. Örebrosjukhuset har likaledes de minsta enheterna i fråga om 1-patientrum och rum för moder jämte barn (10,2 mg). Största golvytan i
Tabell 19. Storleken av sjukrum i 1112 inom karantänsnvdelnlng för barn.
Rums- Ytan av A n s t a 1 t djup . m. 2-paticntrum l-patientrum såäåligzläin; Karlstad ................................ 4'7 — 131 0. 132 789 Örebro 1 ................................ 41 91) o. 12'0 99, 100 o. 99'8 12'0
* Skissritningar endast i skala 1:200.
Tabell 20. Bllokalernas och trafikytornas storlek i nr” inom barnuvdelnlng.
Under- sök-
Vakt- Vild-
. &_ rum. Toalett- Avdel- 13%? " få”; nbncgh persunal- rum, ningg- Ovriga rum Y (korri- dorbredd
.. konger bi- behand- garde- wc, bad forråd (in- lokaler rober
byggda)
Trafik- ytor Korri- dorer, i m.
lingsrum passager)
Spädbarnsavdelningar.
Hälsinvborg ' ' ' ' ' ' Städrum _ _ c Skåp ) 785 657 Karlstad . . ' ' ' ' ' ' ' Städrum 1198 1037 Jönköpinor ' "' ' — 64'9 71'8 Boden . .c . ' ' Kapprum för
besökande 67'7 56'0 _. Tvättrum Orebro................ ' —- .39'1 43'5
Blandade avdelningar. Umeå ' ' ' ' ' ' _ — 80'5 89'5 Kristianstad ' ' ' ' ' Telefon ' 118'4 98'5 Halmstad. . . . . . . . . . . . . . . . ' ' ' ' ' Skötrum ' 96'4 105'4
Avdelningar för äldre barn. Hälsingborg . ............. ' ' ' ' ' ' ' Städrum _ . . Skåp )1159 720 213 Karlstad . . . ... . . . . . ' ' ' ' ' ' ' —— 97'5 65'3 2'35 Jönköping . . . . ' ' 10'9 ' ' ' ' — 103'3 80'1 2'4 Boden . . ......... . . ' 9'1 ' ' Kapprum för besökande ) 859 67”! 1.75 __ Städrum ' Orebro................ ' ' 8'4 ' —— — 908 889 2'0
Karantänsavdelningar.
Karlstad. 10'8 12'0 — 21'9 ' 4' —- —— 58'9 42'7 2'6 Örebro .. .. . .. . ...... 8'8 8'8 " 11'6 -— -— 49 — — 34'1 459 21) 1 2_ st. 10'1 och 12'0. ' Endast för personalen. — 3 2 st. 104 och 8'7. —— " 2 st. 14'0 och 13'7. — 5 Vaktrum 10'0. personalgarderob 7'9. —— ” Aven förråd, 6'9 in2 av ytan, separat personalgarderob. ———- 7 Tillika vaktrum. — " Badu8'6; 3 toaletter resp. 8'2, 2'4 och 1'3. — " 2 st. 12'0 och 9'6. —— " 2 bad 50 och 8'0, wc 4'7. — " Vaktrum 10'0, personalgsrderob 8'3. -— " Avon förråd, personalgarderob 5'8. — " Tillika vaktrum.
l-patientrum finnes vid J önköpingslasarettet (13,8 mg) och i rum för moder jämte barn i Hälsingborgssjukhuset (15,4 1112). Differenserna motsvara 35 resp. 50 %. Det planerade barnsjukhuset i Örebro har alltså genomfört den största ekonomiseringen i fråga om utrymmen.
Beträffande de två. karantänsavdelningarna, vilka upptagits i tabell 19, är endast att framhålla, att de minsta vårdrumsenheterna höra till Örebrosjuk- huset, vars 2- och 1-patientrum mäta 9,9—12 1112 mot Karlstadslasarettets 13,1—13,2 m2 för 1-patieutrum.
I tabell 20 hava uppgifter sammanställts rörande bilokaler och trafik- ytor vid samtliga berörda barnavdelningar. Tolkningen av de här meddelade siffrorna förutsätter, att desamma sättas i relation till vårdavdelningarnas storlek. I detta avseende hänvisas till tabell 21.
Tabell 21. Nettoytornas fördelning luv per Vårdplats inom barnavdelning.
V årdsalar
Väl—(L och vårdrum Bilokalcr Trafikytor Total-
A 1 ] yta per n 5 t ” " pats- Yta per % av Yta per % av Yta per % av vård, ""till vård- totala vård— totala vård- totala plats plats ytan plats ytan plats ytan
Spädbarnsavdelni ngar. Hälsingborg .................... Karlstad ........................ Jönköping ...................... Boden ..........................
Blandade avdelningar. Umeå. Kristianstad Halmstad ........................
Avdelningar för äldre barn. Hälsingborg .................... ' '6 ' Karlstad ........................ ' ' ' ' 159 Jönköping ...................... ' ' ' 14'4 låoden .......................... ' ' ' 15'4 . . . 12.4
' K amn tänsa'vdelningm'. Karlstad ........................ ' ' ' 30' 1 Orebro .......................... 7' 7 ' . ' 13'8
Av tabell 21 framgår, att inom spädbarnsavdelningarna den minsta totala nettoytan per Vårdplats, 10,6 m2, hänför sig till sjukhuset i Jönköping. Ore- brosjukhuset följer tätt efter med 10,7 mg. Den ogynnsammaste siffran upp- visas av Karlstadssjukhuset, som med 13,9 m2 yta ligger cirka 30 % över sjuk- huset i Jönköping. De anförda måtten utvisa, att 3—sängsdjupet medfört oförmånligare resultat än 2-sängsdjupet. Däremot stå. ytorna icke i något bestämt förhållande till avdelningarnas vårdplatsantal. Att någon inverkan i
detta hänseende icke kan spåras beträffande spädbarnsavdelningarna, kan bero därpå, att dispositionen av desamma bundits genom planläggningen av över- eller underliggande våningar. Ej heller giva siffrorna vid handen, att det ökade skötutrymmet i ett större vårdrum möjliggör besparing i fråga om bi- lokaler. Den procentuella fördelningen av totalytan per Vårdplats på vårdrum, bilokaler och trafikytor visar tvärtom ganska stor överensstäm- melse vid de skilda anstalterna.
Av de blandade avdelningarna ha Kristianstads och Halmstadsavdel— ningarna de minsta ytorna. per Vårdplats, 12,9 mg. Umeålasarettet ligger högst med 17,1 mz. Skillnaden, beräknad på den mindre ytan, uppgår till 33 %. Av tabellen lärer framgå, att avdelningar med mindre vårdplatsantal fordra större yta per patient än avdelningar med större platsantal. Till det ogynnsamma resultatet vid Umeålasarettet torde därjämte, såsom förut nämnts, hava bi— dragit, att den allmänna planläggningen varit bunden av en äldre byggnad. Vårdrumsytan vid sagda avdelning är, både absolut och relativt sett, avsevärt större än vid motsvarande avdelningar i Kristianstad och Halmstad, medan däremot variationerna ifråga om bilokaler och trafikytor äro mindre utpräg- lade.
Totalytan per patient vid avdelningarna för äldre barn är lägst i Örebro, 12,4 mg, och högst i Karlstad, 15,9 m2, en differens å 28 %. Måtten visa sig genomgående stå i omvänd proportion till vårdavdelningarnas storlek. Av delytorna förete bilokalerna de största variationerna (70 %), medan vård- rums- och trafikytorna ligga varandra närmare (skillnad 27 resp. 21 %).
Beträffande karantänsavdelningarna inhämtas av tabellen, att Karlstads- lasarettet med 6 vårdplatser har en nettoyta å 30,1 m”. Motsvarande siffra för Örebrosjukhuset med dess 13 vårdplatser är 13,8 in2 eller mindre än hälf— ten. Av delytorna hava särskilt bilokalerna haft avgörande betydelse för totalytans storlek. Bilokalsytorna vid Karlstadslasarettet överstiga avse- värt — både absolut och relativt —— motsvarande ytor vid Örebrosjukhuset.
Sjukstugor.
Utredningen har på grundval av centrala sjukvårdsberedningens uppgifter undersökt storleken av vårdavdelningar och mottagningsavdelningar vid sjukstugor, som ny- eller tillbyggts år 1937 eller senare.
I fråga om vårdavdelningarna lämnas i tabellerna 22—24 uppgifter om ut- rymmenas storlek. De i statistiken ingående sjukstugorna hava därvid för- delats på två grupper: A) sjukstugor, där vårdplatsantalet på avdelningen understiger 20, B) sjukstugor, där vårdplatsantalet utgör 20 eller därutöver. Vid vissa sjukstugor äro vårdplatserna fördelade på två vårdavdelningar, vilket ävenledes framgår av tabellerna.
Av tabell 22 inhämtas, att sjukstugorna i allmänhet planerats med 2-sängs— djup. Allenast i två fall förekomma 6—patientsalar; ytorna av dessa salar uppgå till 38,4 och 39,2 me. Två sjukstugor innesluta ö-patientsalar, varvid
Tabell 22. Sjukrummens storlek i m? inom vårdavdelning.
Antal 0- 5- 4- 3- 2- Smk" Sj n k 9 t n g :i vård- patient- patient- pnticnt- patient- patient- l-paticntrum rinitmlens platser sal sal sal rum rum 0 a & nettoyta A. Antal vårdplatser un- der 20: Stensele . . (Nyb. 1937) 14 — —- 33'0 — 21'0 136,13'2 134'8 Skara ... . ( » » ) 17 — — — 22'2 18'1, 14'8 12'2 123'9 Gislaved ..( » 1939, 16 384 _ —— ——- 15'0 — 106'8 Gäddede a) ( » » ) 11 — —— — 22'5, 20'5 14'8, 141 10 7 83'0 » b .......... 5 —— —— — -— 14'4, 13'6 130 410 Pajala &) . . (Nyh. 1939) 13 — —— —— 21'4 — 99 955 » b) ............ 13 —- — — 21'0 — 105 9415 Byske . . . . (Tillb.1939) 11 — — '29'0, 26'4 — 13'2 139 825 Asele ...... (Nyb. 1940, 16 — -— — 20'0 17'0 13'0, 7'8 117'8 Alvdalen . . (Tillb. » , 14 — — 24'0, 21'8 — —— 14'7,12'2 1207 B. Antal vårdplatser 20
eller flera: Ulricehamn (Tillb. 1937) 20 — 34 & 335 221; 147 147, 111 1655 Nordmaling(Nyb. 1939) 21 — 32'5 27'4 21'2 132 98 1465 Amål ...... (Tillb. » ) 25 —— — 300, 2915 — 15'0 13'5,12'5,10's 209'4 Kungsbacka(Nyb. 1940) 20 — —— 282 »— 16'5 13'0, 12'4, 9'8 166'4 Robertsfors( » 1941) 20 —— — 28'5 251 — 15'6 154'7 Askersund ( » 1943) 30 39'2 —— — 21'8 — 10'0 217'4
_.w4h4w'a44—
ytorna äro 32,5 resp. 34,8 m2. Ytorna av 4-patientsalarna variera mellan 21,8 och 33,5 m2 (maximisiffran 54 % högre än minimisiffran) och av 2-patient- rummen mellan 13,2 och 21,0 m2 (differens 59 %). Flertalet sjukstugor inne- sluta även 3-patientrum med yltor växlande mellan 20,0 och 25,1 m2 (differens 25 96). Vad slutligen angår l—patientrum variera dessa mellan 7,8 och 15,6 m2 (differens 100 96). Anledningen till den stora variationen torde vara den- samma som i fråga om lasaretten, nämligen att vissa av dessa rum äro av— sedda som enskilda vårdrum.
Storleken av bilokaler och trafikytor redovisas i tabell 23. Av tabellen framgår, att såväl bilokals- som trafikytorna visa en mycket stor variation. Detta kan hänföras — förutom till avdelningarnas väx— lande vårdplatsantal — till den omständigheten, att vissa bilokaler ute— slutits vid ett antal sjukstugor. I särskilt hög grad gäller detta grupp A, där toalettrummen äro de enda bilokaler, som förekomma i samtliga fall, under det att någon eller några av följande lokaler, nämligen dagmm, sköljrum, serveringskök, vaktrum, badrum eller avdelningsförråd saknas. I flera fall hava utöver egentliga bilokaler vissa utrymmen, oftast behandlingsrum och steriliseringsrum, tillkommit. Den oregelbundna förekomsten av badrum och behandlingsrum torde sammanhänga med vårdlokalernas förläggning till ett eller flera plan.
Den totala ytan av bilokalerna varierar i grupp A mellan 27,4 och 67,4 m? och i grupp B mellan 34,0 och 91,1 nu”, under det att trafikytorna växla, i grupp A mellan 19,8 och 66,7 m2 och i grupp B mellan 43,5 och 74,5 mg.
Tabell 23. Bilokaleruas och trallkytornas storlek 1 m" inom vårdavdelning.
Trafikytor Antal .. . Serve- Bad- Avdel- __ Total yta ._ S j 11 k & tu g a vård- Dsg— Skol]. rings- Vakt- Toalett- rum, av- nings- Ovriga rum av bi- (korn rum rum rum rum
platser kök klädn. förråd lokaler på??!)
A. Antal vårdplatser under 20 Stensele . . . . . . (Nyh. 1937) — 43'1
Skara. . . . . . . . » ) torkrum + gard. 55'9 Gislaved ..... 1939) ' behandlingsrum 45,1 garderober Gäddede a) . — 19'5 » b) 22j5 Pajala a) . ' ' 30'6 » b) . . . — 35'9 Byske . ...... . (Tillb. omläggningsrum eter.-rum 24'5 kök Åsele . . . . . . (Nyb. 1940) ' garderober 39'0 Älvdalen . . (Tillb. » ) behandlingsrum stor.—rum
66": B. Antal vårdplatser 20 eller Hera: Ulricehamn . . (Tillb. 1937) 20 120 88 ” 10'9 37'2 — — 91'1 50'0 Nordmaling . . (Nyh. 1939) 21 ' 18'6 9'9 ' 32 98 jourrum 98 703 435 Åmal .......(Tillb. » ) 25 24—s 9-9 9-5 5'8 behandlingsrum 10-s _ _ . 85 7 71 4
garderober 4 8 Kungsbacka . . (Nyh. 1940) 20 98 Ta 11'3 — ” 5'9 — —— 34'0 56'1 Robertsfors .. ( » 1941) 20 140 90 * 28 105 54 städrum 08 564 541! Askersund. . .. ( » 1943) 30 11'2 92 79 ' 14'6 — "' 14'0 —— — 64'0 74'5
' 2 wc. —— ” 2 förråd 25 och 1'7. —— 3 2 toa]. -- 4 3 förråd 99, 64 och 6'0. —- 5 2 förråd 26 och 2'0. — 3 3 wc. — 7 2 anv.-kök 89 wc och toal. —— ' 2 dag:-um 9'8 och 8'8 — "' 3 förråd 11'7, 1'8 och 05.
Fördelningen av nettoytorna per Vårdplats belyses av tabell 24. Tabellen ger vid handen, att nettoytan per patient av sjukrummen varierar, inom grupp A med 43 % mellan 6,7 och 9,6 m2 och inom grupp B med 20 % mel— lan 7,0 och 8,4 mz. Bilokalsytan företer här såväl som i tabell 11 högst avse- värda differenser, i det att maximisiffran inom grupp A, 5,2 m2, är 160% högre än minimisiffran, 2,0 m”. Härvid har bortsetts från den vårdavdelning med allenast 5 vårdplatser i sjukstugan i Gäddede, som på. grund av det exceptionellt låga vårdplatsantalet förrycker statistiken; samma korrektion har vidtagits även i den följande analysen. Motsvarande siffror inom grupp B äro 4,5 och 1,7 mc och differensen 164 %. För trafikytan är variationen i grupp A 166 % med 1,8 1112 som minimum och 4,8 ni2 som maximum men i
Tabell 24. Nettoytornas fördelning ! m* per Vårdplats inom vårdavdelning.
Antal Sjukrums- Bilokals- Trafikyta Totalyta Sj n 1; s t u g & å d lat yta. per yta per per vård- per v r 1) ser Vårdplats Vårdplats plats Vårdplats A. Antal vårdplatser under 20: Stensele ........ (Nyh. 1937) 14 9'6 31 31 15'8 Skara .......... ( n n ) 17 73 40 35 14'6 Gislaved ........ ( » 1939) 16 67 3'6 28 131 Gäddede a) ...... ( » » ) 11 7'5 31 18 121 » b ...... ( n » ) 5 81 9—0 45 217 Pajala &) ........ ( n » ) 13 7'4. 31 24 12'9 » b) ........ ( » » ) 13 7'3 4'4 2'8 14'5 Byske .......... (Tillb. » ) 11 7'5 5'2 22 141) Asele ............ (Nyh. 1940) 16 74 22 21 120 Alvdalen ........ (Tillb. » ) 14 8'6 20 48 154. B. Antal vårdplatser 20 eller flera:
Ulricehamn (Tillb. 1937) 20 81% 4'6 25 153 Nordmaling . . . . (Nyh. 1939) 21 7'0 35 21 12'4 AmAl ............ (Tillb. » ) 25 81. 34 29 14”: Kungsbacka . . . . (Nyb. 1940 20 85 1'7 2'8 12'8 Robertsfors ...... ( » 1941) 20 78 2'8 2"! 13"! Askersund ...... ( » 1943) 30 7'8 21 25 11'9
grupp B endast 38 %, varvid 2,1 m2 utgör minimum och 2,9 m2 maximum. Trots den vida ramen för dessa variationer växlar den totala nettoytan per patient inom mer måttliga gränser, inom grupp A mellan 12,0 och 15,8 m2 med 32 % och inom grupp B mellan 11,9 och 15,3 m2 med 29 %.
En jämförelse mellan grupperna A och B visar, att de mindre sjukstugorna icke krävt mer påfallande ökningar av nettoytan per Vårdplats. De absoluta maximisiffrorna återfinnas visserligen genomgående inom grupp A och äro för sjukrumsytan 14 %, för bilokalsytan 16 % och för trafikytan 66 % högre än motsvarande maximiytor inom grupp B. Beträffande sjukrumsytor och trafikytor återfinnas emellertid jämväl minimiytorna inom A-gruppen; de ligga i det förra fallet 4 % och i det senare 14 % under minimiytorna inom B-gruppen. Vad slutligen den totala nettoytan angår, har minimisiffran i grupp B, 11,9 m”, ökats med allenast 1 % till 12,0 m2 i grupp A och maximi-
48 Tabell 2.5. Nettoytorna i in" vid ny- eller tillbyggda mottagningsavdelningar.
Antal Rum vård- 1ör Om. platser läkare lägg- (vård- och nings. avd. under- rum sökn.
Rönt— Opera- Biut- Tralik- 'lctal gen- tions- rym- netto- Sjukstuga ytor rum rum men yta
A. Antal vårdplatser un- der 20: Gislaved 26'6 —— 100 248 285 19'8 124'4 Gäddede 12'0 16'1 — 21'2 221 80 144 950 Byske 26'8 17'0 18'2 —— 229 20”! 13'1 118'7 Tärnaby 165 155 108 11": 21'6 171» 220 115) B. Antal vårdplatser 20 eller flera: Ulricehamn ............ 199 200 228 1715 241: 48 1 41'4 193'9 Hofors ................ 28'4 13'6 231 131: 18": 377 211 1559 Nordmaling ............ 245 215 245 148 21'1 227 251; 154"! Robertsfors ............ 29'0 18'8 2l'7 130 207 245 302 157'9 Kungsbacka ............ 265 235 167 — 356 221 227 147'1 S_tenselo ' 281 190 11'0 14'4 24"8 265 280 1527 Amål .................. 257 205 190 173 190 568 444 2027 Rajala ................ 128 147 — 18'0 220 17"! 16'0 101'2 Asele .................. 220 161 234 158 198 307 458 1737 Askersund * 22'9 25'3 11'6 160 254 529 420 196'1
siffran, 15,8 m2, med 3 % till 15,8 m2. Den för 5 vårdplatser avsedda vårdav- delningen i Gäddede sjukstuga har då. alltjämt icke medräknats.
Tabell 25 framställer nettoytorna av mottagningsavdelningar vid sjuk- stugor. Materialet har även här uppdelats i två grupper, A) sjukstugor med högst 19 vårdplatser och B) sjukstugor med 20 vårdplatser eller därutöver. Dessa grupper sammanfalla emellertid icke med gruppindelningen i det före- gående, då i analogi med förfaringssättet beträffande mottagningsavdelnin- garna vid lasarett även bb-platserna inräknats i vårdplatsantalet och even- tuellt dubblerade avdelningar sammanslagits.
Av tabellen framgår, att de minsta mottagningsavdelningarna återfinnas inom grupp A, där totalytan växlar mellan 95,0 och 124,4 1112 eller med 31 %. Inom grupp B äro variationerna större, maximisiffran, 202,7 m”, är dubbelt så. stor som minimisiffran, 101,2 m2. Mottagningsavdelningarna i grupp B sakna i vissa fall omläggnings- eller röntgenrum i likhet med flera avdelningar inom grupp A. Ökningen i de större avdelningarna hänför sig huvudsak- ligen till biutrymmen och trafikytor, men i Vissa fall visa även väntrum och läkarmottagning större dimensioner. Variationerna torde i allmänhet be- tingas av den polikliniska verksamhetens starkt växlande omfattning.
Sanatorier.
Utredningen har även utfört en undersökning rörande storleken av vård— avdelningar samt behandlings- och undersökningsavdelningar vid sanatorier. Undersökningen avser sanatorierna i Sandträsk, Östersund (Solliden) och Uppsala. Av dessa hava Uppsala och Östersundsanläggningarna centraldispen-
särer, Uppsalasanatoriet är tillika undervisningssjukhus. Landets övriga sanatorier äro tämligen föråldrade och torde därför sakna större intresse i sammanhanget.
Resultatet av undersökningen beträffande vårdavdelningarna framgår av tabellerna 26—28.
Tabell 26. Sjukrummens storlek i m2 inom vårdavdelning.
Sjuk-
Antal 6- 4- 3— 2- 1- rummens S a n a t o r i 11 m vård- patient- patient- patient- patient- patient- totala platser sal sal rum rum rum netto-
yta
S_andträsk ................ 43 43'5, 42'7 —— 21'0 17'6 11'1 317'9 Ostersund (Solliden) ...... 38 41'5 273 205 14'1 11'0,10'2 2701 Uppsala .................. 39 445 — 21'4 — 12'0, 11'6 299'2
X
Tabell 26 utvisar, att samtliga sanatorier planlagts med 3-sängsdjup. För 6-patientsalarna varierar ytan mellan 41,5 och 44,5 m2 (maximisiffran 7 % högre än minimisiffran), för 3—patientrummen mellan 20,5 och 21,4 m2 (diffe- rens 4 %), för 2-patientrummen mellan 14,1 och 17,6 m? (differens 25 %) och för 1-patientrummen mellan 10,2 och 12,0 in2 (differens 18 %). I Östersunds- sanatoriet har därjämte en 4-patientsal om 27,3 in2 anordnats inom avdel- ningen.
I tabell 27 redovisas storleken av bilokaler och trafikytor.
Tabell 27. Bllokalernas och trailkytornas storlek i m? inom vårdavdelning.
To— Trafik—
tal ytor.
Antal Scrvc— Toa- Av- yta (korri-
S anatorium vård- Dag— Skolj- rings- Vakt- lett- del- Övriga rum av dorer,
plat- ruin rum kök rum rum nings- bi— passa-
ser förråd 10- ger,
kaler kap p-
rum)
Sandträsk .......... 43 154 95 913 6'8 28-1 67 _ — 764 1331 __ Jsmutskläder
Ostersund (Solliden) 38 162 11'8 11"? 93 24'0 38 och sputum 4'5> 89'5'149'0
ldispcnibelt 3":
Uppsala ............ 39 31'2 108 102 82 255 92 undersök. 12'8107'9 152'3
ningsrum
Av tabellen framgår, att de olika bilokalerna variera inom tämligen snäva gränser. Ett undantag utgör dagrummet, där skillnaden uppgår till 102 %. Vid. centralsanatorierna hava utöver de vanliga bilokalerna även mer speci- ella sådana anordnats, såsom särskilt rum för sputum och smutskläder samt undersökningsrum. Den totala ytan av bilokalerna varierar mellan 76,4 och 107,9 1112 och av trafikytorna mellan 133,7 och 152,23 m2.
50 Av tabell 28 framgår ne'ttoytornas fördelning per Vårdplats.
Tabell 28. Nettoytornas fördelning i ru*I per Vårdplats inom vårdavdelning.
Antal Sjukrums- lol?;ls- Trafik- Totalyta S 3 n a t o r i u m vård- ytaårlågr yta per ytaå ger geri- platser v vård- v r ' v ! ' plats plats plats plats gandträsk ............................ 43 71 l's 31 1215 Östersund (Solliden) ................ .. 38 71 24 39 131 Uppsala. .............................. 39 7”: 2'8 3'9 14'4
Enligt tabellen äro sjukrumsytorna per Vårdplats i det närmaste lika, med en lägsta siffra av 7,1 och en högsta av 7,7 mz, motsvarande 8 % differens. Bilokalsytan visar däremot större växlingar, från 1,8 till 2,8 m”; diffe- rensen är 56 %. Trafikytan är underkastad en mindre betydande variation, från 3,1 till 3,9 mg, d. v. 5. med 26 %. Vad slutligen angår totalytan, rör sig denna mellan 12,3 och 14,4 m2; maximisiffran ligger 17 % över minimisiffran.
Fördelningen av ytorna inom undersöknings- och behandlingsavdelningar framgår av tabell 29. '
Tabell 29. Nettoytorna i ru* vid undersöknings- och behandlingsavdelningar.
Rum 0 för 'para- .. trons- 1.Rönt- . , .. lakare Labo- Bl- '.lotal S . Vant- rum gen- Trafik- a n a t o r 1 11 m och . rato- utrym- netto— rnm f'or utrym- . ytor under- kväv- men rium men yta sök- . gas ning Sandträsk ...................... 33'8 131'5 -— 62'6 32'6 104 671) 338'1 Östersund (Solliden) ............ 39'6 114'8 151; 559 19'6 20'8 63'4 3296 Uppsala ........................ 51'9 110'5 18'6 55'0 1409 82 94'1 479'2 * Avklädningshytter, röntgenlaboratorinm, maskinrum, framkallnings- och fixeringsrnm, skyddsrum.
Tabellen utvisar, att behandlingsavdelm'ngarna'i Sandträsk och Östersund äro i det närmaste lika stora, 338,1 resp. 329,s m2. Ytans fördelning på. olika rumskategorier är emellertid ganska växlande. I Sandträsk saknas operations- rum för kvävgas; väntrum och biutrymmen upptaga mindre yta än i Östersund, under det att läkarrum, röntgenutrymmen, laboratorium och trafikytor gjorts mer spatiösa. Behandlingsavdelningen i Uppsalasanatoriet, vilket som tidi- gare nämnts fungerar som undervisningssjukhus, är avsevärt mycket större, 479,2 mg, en ökning på. drygt 45 % i förhållande till centraldispensär- sanatoriet i Östersund. Ökningen hänför sig framför allt till laboratoriet, som i Uppsala är sju gånger så. stort som i Östersund, och till de av detta förhål- lande influerade trafikytorna.
3. Utredningen.
Den lämnade översiktliga redogörelsen för de av medicinal- och byggnads- styrelserna utarbetade råd och anvisningar för planläggning av lasarett torde ådagalägga, att desamma ganska genomgående präglas av ekonomisk förtänk- samhet och en omisskännlig strävan efter måttfullhet i fråga om såväl ut- rymmes- som materialstandard. Därest och i den mån dessa genom svenska landstingsförbundets försorg offentliggjorda normer fått utöva inflytande på sjukhusbyggandet under den period, de varit tillgängliga, hava otvivelaktigt åtskilliga onödiga kostnader kunnat undvikas. Under dessa omständigheter har utredningen att konstatera, at-t ut från de förutsättningar, som bildat grundvalen för normeringen, några mera betydande besparingsmöjligheter knappast kunna anvisas. I fråga om vissa arbetslokaler torde det rent av kunna sägas, att utvecklingen föranlett ökade krav, söm icke kunna avvisas utan eftersättande av befogade anspråk på rationell sjukhusdrift.
De överväganden, som inom utredningen ägt rum, under ingående samråd med olika experter, hava emellertid givit vid handen, att i fråga om vissa av de grundläggande förutsättningarna modifikationer äro genomförbara, som synas ägnade att leda till minskade byggnadskostnader.
Främst vill utredningen i detta avseende framhålla spörsmålet om vård- avdelningens storlek. Anvisningarna intaga härutinnan den ståndpunkten, att vårdavdelning vid lasarett bör omfatta normalt 25, högst 30 platser, vilket sistnämnda antal dock ansetts böra få ifrågakomma, endast om en större sjuk— sal ingår. Ur synpunkten av såväl en rationell drift som byggnadskostna— dernas begränsning har det vid överläggningarna betonats, att en ökning av vårdavdelningens numerär vid odelade lasarett samt medicinska, kirurgiska och obstetrisk-gynekologiska sjukavdelningar är genomförbar. Det i anvis- ningarna förordade maximiantalet kan sålunda beträffande sagda avdelningar ökas och ett förhöjt minimiantal fastställas. '
Vad därefter angår Sjukrummens och salarnas storlek, har utgångspunkten vid anvisningarnas utarbetande varit icke den faktiskt erforderliga golvytan utan kravet på en luftkub, som icke i något fall ansetts kunna få understiga 21 m”. De undersökningar, som numera föreligga, och beträffande vilka ut— redningen får hänvisa till en av dåvarande laboratorn G. Nordgren utarbetad redogörelse, ådagalägga emellertid, att en lnftvolym av omkring 12 m8 är att anse såsom i och för sig tillfyllest. Under dessa omständigheter föreligger möjlighet att låta golvytan bliva bestämmande för lokalernas dimensionering. En viss mindre begränsning av utrymmesstandarden i förhållande till de med- delade anvisningarna kan därigenom vinnas.
Ytterligare gäller enligt utredningens mening, att en rationell planlägg— ning av bilokalerna öppnar möjlighet till någon reduktion av de i anvisningarna angivna breddmåtten.
I fråga om de kirurgiska operationslokalerna har granskningen lett till att
de i anvisningarna upptagna totalutrymmena kunna betecknas såsom i stort sett skäliga och väl avvägda, ehuru vissa jämkningar i dispositionen framstå såsom önskvärda.
Vad däremot angår laboratoriets planläggning, ställer den tekniska utveck- lingen numera väsentligt större krav än som vid tidpunkten för normernas ut- arbetande var fallet. Utredningen har av vad som vid expertöverläggningarna framkommit blivit övertygad därom, att en rationell sjukhusdrift oundgäng- ligen förutsätter tillgång till icke alltför knappt tilltagna laboratoriemöjlig— heter och kommer att i det följande närmare överväga det härutinnan erfor- derliga utrymmet.
Vidkommande anspråken på personalmatsalsutrymmen är utredningen be- nägen beteckna den grundförutsättning, från vilken anvisningarna utgå, såsom under nuvarande förhållanden mindre tillfredsställande och ekonomiskt föga rationell. Utredningen anser sig i anslutning till den ordning, som i senare tid vunnit tillämpning vid åtskilliga sjukhusanläggningar, böra räkna med att utspisningen av all personal (läkare, sköterskor och ekonomipersonal) an— ordnas gemensam för de skilda kategorierna med anlitande av självservering. Såmedelst vinnes, att vid åtminstone icke alltför stora sjukhusanläggningar endast en matsal behöver tillhandahållas, bortsett från ett mindre matrum, avsett för personal i yttre tjänst—.
Slutligen torde böra framhållas, att vid lasaretten — med visst undantag för bamavdelningar — en avsevärd begränsning av balkonger, verandor och tak- terrasser synts kunna genomföras utan men för sjukvården.
I det föregående har utredningen beaktat allenast de i tryck tillgängliga råd och anvisningar, vilka offentliggjorts 1929. Såsom förut erinrats, hava emellertid till utredningen för övervägande överlämnats de sedermera i ena- handa ordning utarbetade råd och anvisningar rörande ventilation och ljud- isolering, vilka föreligga i förslag från styrelsernas sida. Beträffande inne- börden av dessa anvisningar torde ur de synpunkter, utredningen har att sär- skilt beakta, följande böra framhållas.
Vad angår sättet för ventilationens anordnande, håller utredningen före, att de i anvisningarna upptagna önskemålen i allmänhet äro befogade. Uppen— bart är sålunda, att operations— och röntgenlokaler, liksom också av vårdav- delningarnas bilokaler sköljrum, tvagningsrum och toaletter kräva anord- ningar för mekanisk ventilation. Däremot nödgas utredningen beteckna de framkomna anspråken på luftkonditionering med hänsyn till fuktighetshalten såsom överdrivna och för närvarande alltför kostnadskrävande för att komma under övervägande.
Beträffande åtgärder för ljudisolering synas anvisningarna i stort sett an- knyta till allmänt vedertagna principer, mot vilka befogade erinringar icke kunna göras. I fråga om vissa av de förordade tekniska anordningarna av mera komplicerad och kostnadskrävande natur, gäller emellertid, att de alle- nast för de fall, då större anspråk skäligen kunna ställas, äro att anse som försvarliga och sålunda icke böra komma till allmän användning. Särskilt
vill utredningen betona, att invändig beklädnad med ljudabsorberande mate- rial genom val av lämpliga konstruktioner kan och bör begränsas med hänsyn till de därmed förbundna förhållandevis betydande kostnaderna.
Vad nu yttrats har avseende å de meddelade råden och anvisningarna be- träffande lasarettsbyggnader. För att skaffa hållpunkter för ett bedömande av det inflytande desamma utövat å lasarettsbyggnadernas planläggning och utförande har utredningen, såsom i det föregående angivits, ansett sig böra på grundval av uppgifter från centrala sjukvårdsberedningen, undersöka storleken av vissa huvudsakliga element i dels för odelade och delade lasarett av- sedda byggnader, som nyuppförts under tiden 1937—1943 av landsting, dels karolinska sjukhuset, dels ock södersjukhuset i Stockholm. De därvid fram- komna resultaten hava i det föregående mera detaljerat redovisats. I nu före- varande sammanhang kan utredningen. fördenskull begränsa sig till den all- männa anmärkningen, att de krav, som i råd och anvisningar kommit till ut- tryck, beträffande det stora flertalet nyuppförda lasarettsbyggnader i väsent— liga/avseenden överskridits. Till frågan om obstetriska och bamavdelningar, för vilka särskilda anvisningar icke tidigare förelegat, återkommer utred- ningen i det följande.
I fråga om vårdavdelningarnas storlek kan visserligen konstateras en tendens till ökning av vårdplatsantalet i förhållande till det i råd och anvisningar förordade till 30 eller däröver —— starkast accentuerad i Karl- skoga och Kalmar med 34 resp. 43—45 vårdplatser. Men å andra sidan har sjukrumsytan per Vårdplats, vilken vid lasarettet i Kalmar belöper sig till 7,0—7,1 m2 visat bestämt ökande tendens, kulminerande i 8,2 1112 vid söder- sjukhuset. Än mera påtaglig är stegringen av bilokals- och trafikytor. De relativt måttliga totalytorna i Kalmar (1937) 12,1—13,3 mg, och Hässleholm (1938), 12,4 1112 per Vårdplats, hava sålunda ökats till 17,6 m2 i Ljusdal (1939) och 19,8 m2 i södersjukhuset (1943). Även karolinska sjukhuset visar siffror av liknande storleksordning, 17,0 resp. 17,8 m”. Såsom redan antytts torde denna stegring delvis kunna betraktas som en följd av 2—sängsdjupets tillämp- ning. Samtidigt bör erinras, att den anordning med större sjuksalar, som i råd och anvisningar uttryckligen betecknats såsom fullt tillfredsställande, numera helt övergivits. Intet av de här redovisade lasaretten innesluter salar med större sängantal än 6. Det råder sålunda icke något tvivel, att beträf— fande vårdavdelningarnas allmänna planläggning fordringarna på lokalutrym- men väsentligen stegrats utöver de i normerna angivna. Den skönjbara strä- van att öka avdelningarnas platsnumerär har icke förmått kompensera kraven på relativ utrymmesökning, än mindre mäktat begränsa utrymmena under de för mindre avdelningar tidigare tillämpade.
En stegring i kraven på mottagningsavdelningarnas storlek låter sig också utläsa ur det föreliggande materialet. Vid odelade lasarett möter man för de nybyggda sjukhusen i Ljusdal den redan i och för sig ganska höga siffran 217 m2, medan i Hässleholm och Karlskoga ännu större golvyta tagits
i anspråk, 268 mg, eller omkring 25 % högre.. Kalmarlasarettets medicinska av- delning innehåller mottagningslokaler upptagande en yta av endast 191 m2, medan motsvarande avdelning vid lasarettet i Södertälje har 262 m2 och lasarettet i Växjö ej mindre än 393 1112 eller sålunda mer än dubbelt mot vad som förekommer i Kalmar. De nämnda lasaretten äro i fråga om sängantalet av i stort sett samma storleksordning och hava planlagts ungefärligen sam- tidigt. I fråga om kirurgiska mottagningslokaler möter likaledes en betydande variation, även om den icke när samma mått som nyss nämnts. Siffrorna för lasaretten i Kalmar och Södertälje äro härvidlag jämförliga, 300 resp. 293 mg, medan för lasarettet i Växjö siffran något överstiger 400 mg.
Liknande variationer framträda i fråga om de kirurgiska operations- avdelningarnas golvytor. Vid en jämförelse mellan de tre nyuppförda lasaretten i Hässleholm, Ljusdal och Karlskoga _finner man, att den totala nettoytan vid det förstnämnda utgör 161 in2 men i Karlskoga nära 230 nu2 eller mer än 40 % större. Medan vid lasarettet i Kalmar operationsavdel- ningen omfattar 350 m2, upptaga motsvarande lokaler vid lasarettet i Söder- tälje ett utrymme av ej fullt 220 mg.
Mindre påtagliga äro differenserna beträffande röntgenavdelningarna. Vid de förutnämnda tre odelade lasaretten variera sålunda ytorna av hitr hörande lokaler mellan 94 och 116 m2, vid de delade lasaretten i Kalmar, Växjö och Södertälje mellan 366 och 430 mg.
Vad slutligen angår nyuppförda barnbördsavdelningar vid lasarett utan specialutbildad läkare, nödgas man konstatera mycket avsevärda diffe- renser, därvid i vissa avseenden ett överskridande av skäliga anspråk torde få anses obestridligt. Sålunda uppvisa de odelade lasaretten i Ljusdal och Hässle- holm nettogolvytor om 225 och 263 m2, eller, om ytan sättas i relation till vårdplatsantalet, resp. 32,1 och 26,3 m2 per Vårdplats. Vid de femi statistiken ingående delade lasarett, där förlossningsavdelningar anordnats —— med ett platsantal varierande mellan 18 och 25 —— växlar totalytan mellan 412 och 618 mg, utgörande lägst 18, högst 28,1 1112 per Vårdplats.
I fråga om självständiga barnbördsavdelningar, gynekologiska avdelningar och bamavdelningar hava särskilda anvisningar icke meddelats. Den lämnade redogörelsen giver oförtydbart vid handen, att jämväl de under senare år an- ordnade specialavdelningarna av dessa kategorier uppvisa avsevärda växlingar i utrymmesstandarden. Enahanda är förhållandet beträffande sjukstugor, där emellertid med något undantag växlingarna företrädesvis hänföra sig till mot- tagningslokalerna.
Ej heller för planläggning av sanatorier hava, såsom redan erinrats, några särskilda råd och anvisningar meddelats. Den verkställda undersökningen rörande de i senare tid uppförda -— dock förhållandevis fåtaliga —- sjukvårds- anstalterna av denna grupp utvisar emellertid, att man härvid synes hava iakttagit en större måttfullhet i kraven, än som kommit till uttryck vid flera av de nyare lasarettsbyggnaderna.
De förhållanden, som utredningen nu i korthet berört, torde giva stöd för den uppfattningen, att den väg, som hittills anlitats i syfte att uppnå en rimlig begränsning av byggnadskostnaderna inom sjukhusväsendet, icke kan beteck- nas som praktiskt framkomlig. Förefintligheten av normerande anvisningar, innefattande i regel väl avvägda och skäliga krav, har icke kunnat förhindra en överdriven expansion i fråga om utrymmesanspråken. Och jämväl mate- rialstandarden har otvivelaktigt vid de nyare sjukhusen drivits i höjden på ett sätt, som icke låter sig förlika med anvisningarnas återhållande ståndpunkt. Utredningen saknar anledning att närmare uttala sig om orsakerna till detta förhållande. Uppenbart är emellertid, att individuella önskemål och syn— punkter fått göra sig starkt gällande vid planernas utarbetande, med undan- skjutande av de auktoritativa vägledande anvisningarna. Vid expertöverlägg- ningarna hava icke framkommit några omständigheter, som äro ägnade att giva stöd åt antagandet, att sjukvårdens beskaffenhet skulle röna inverkan av de konstaterbara växlingarna i utrymmesstandarden vid nu avhandlade sjukvårdsinrättningar.
Inför erfarenheter av nu antydd art, vilka för övrigt helt överensstämma med de i fråga om andra områden av offentlig byggnadsverksamhet gjorda, står det för utredningen klart, att, om en effektiv ekonomisering av sjukhus- byggnadsväsendet skall kunna uppnås, andra utvägar måste sökas än de tidi- gare anlitade. Den principiella innebörden av sådana åtgärder har utredningen redan angivit. I det följande går utredningen att närmare utveckla sina syn- punkter på detta ämne.
II. Förut-sättningar och riktlinjer för normeringsarbetet.
I sin strävan att uppnå ekonomiska normer för sjukhusbyggnadsverksam— heten i fråga om såväl utrymme som utförande- och materialstandard har ut— redningen varit hänvisad att till grund för bedömandet i huvudsak lägga de upplysningar rörande de speciella förhållandena på området, som de tillkal- lade läkarexperterna lämnat eller av utredningen kunnat inhämtas under besök å olika sjukhus, ävensom den erfarenhet, utredningen vunnit vid gransk- ning av 'ett flertal byggnadsprojekt och därmed förenade studier av dithörande förhållanden. Alldeles särskilt gäller det förstnämnda i fråga om den optimala storleken av ett sjukhus eller en vårdavdelning samt det ur planläggningssyn- punkt mycket betydelsefulla spörsmålet, om och i vilken utsträckning sjuk- vårdslokalernas storlek skall göras beroende av förutsättningen huruvida överbeläggning skall medgivas eller icke.
Lasarett.
Storleken av lasarett. Jämlikt 2 & sjukhuslagen benämnes sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, lasarett, om det är avsett för vårdbehövande oberoende av fallets svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalt), benämnes sanatorium, om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens art, och eljest tuberkulossjukstuga. Sjuk- stuga må enligt 7 & samma lag inrymma högst 30 vårdplatser, dock att med medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill 20 vårdplatser må inrättas. Tuberkulossjukstuga må ej hava flera än 40 vårdplatser. Tillika föreskrives, att sjukhus, som har mer än 24 vårdplatser, skall för vård av sådana personer, som må å sjukhuset mottagas och på grund av smittosam sjukdom eller av annan anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal, vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum.
Beträffande grunderna för uppdelning av lasarett å två eller flera sjukav- delningar med särskilda för sjukvården ansvariga läkare finnas bestämmelser icke meddelade, ehuru närmare direktiv härutinnan otvivelaktigt synas önsk- värda. Antalet vårdplatser vid de s. k. odelade lasaretten växlar också inom ganska vida gränser. De största avse över 150 vårdplatser, huvuddelen, över- stigande ett 30-tal, mindre än 100 platser.
Statens sjukvårdskommitté har närmare övervägt spörsmålet om och förut- sättningarna för uppdelning av odelade lasarett och därvid såsom sin mening uttalat, att lasarett med mindre än 100 vårdplatser vore för små för tvenne läkare med lasarettsläkares tjänsteställning. Samma generella uttalande säger
sig kommittén vara benägen att göra beträffande lasarett, vilkas platsantal variera mellan 100 och 124. Även mot delning av lasarett med ett platsantal av 125—149 kunde enligt kommittén betänkligheter anföras. Först vid ett platsantal av 150 synes kommittén sålunda finna bestämda förutsättningar för en uppdelning vara för handen.
Vid sammanställning av gällande stadganden och sjukvårdskommitténs nu anförda uttalanden kan alltså angivas, att ett odelat lasarett bör avse minst 51 och högst 125—150 vårdplatser. Vid expertöverläggningarna har, såsom redan erinrats, den åsikten omfattats av samtliga fackmän, att de odelade lasaretten i möjligaste mån böra utvecklas till normallasarett, omfattande medicinsk och kirurgisk sjukavdelning jämte röntgenavdelning. Den meningen har tillika kommit till uttryck, att sjukvårdskommitténs gränsdragning nu- mera icke vore hållbar. En utveckling till normallasarett har ansetts fullt motiverad redan vid ett platsantal av 120—140, vartill komme erforderligt antal bb-platser. Lämpligen borde härvid kirurgi och medicin tilldelas samma antal vårdplatser och barnbördsplatserna anknytas till förstnämnda avdelning.
Med avseende på det ur driftekonomisk synpunkt lämpliga maximiantalet vid ett och samma sjukhus har framhållits, att detta icke borde sättas högre än till 700 a 800 sängar.
Till grund för sina överväganden har utredningen ansett sig böra lägga de av experterna sålunda angivna synpunkterna.
Vårdavdelningens storlek. Närmare hållpunkter för bestämmande av det odelade lasarettets och normallasarettets lämpliga omfattning torde böra sökas i vårdavdelningens storlek. Även i detta avseende uppvisa bestående förhål- landen icke obetydliga växlingar. Vårdavdelningen torde sålunda stundom avse 20, stundom 40 platser eller däröver. Vanligen torde antalet röra sig mellan 20 och 30.
Vid fixerandet av den lämpliga siffran för lasarettens del måste ställning först tagas till det vid all sjukhusvård aktuella spörsmålet om överbeläggning skall förekomma eller icke. Under expertkonferenserna hava härutinnan delade meningar framträtt. Å ena sidan har av flertalet experter hävdats, att en rationell personalorganisation förutsätter, att platsantalet växlar inom mycket snäva gränser och att följaktligen överbeläggning endast tillfälligt och i mycket begränsad utsträckning må kunna tolereras. Tillika har upplysts, att medicinalstyrelsen vid fastställandet av sjukhusplaner intoge den stånd- punkten, att konstant överbeläggning skulle undvikas. Från ett håll har emel- lertid gjorts gällande, att överbeläggning med hänsyn till det temporärt väx- lande behovet av sjukhusvård icke kunde undvikas och att organisationen måste anpassas efter detta ofrånkomliga faktum.
Uppenbarligen erbjuder det för utredningen synnerliga vanskligheter, att i ett spörsmål, där delade meningar föreligga bland sjukhusvårdens sakkun— niga målsmän, kunna bilda sig en säker uppfattning. Det vill emellertid före- falla, som om meningsmotsättningarna, i varje fall till en del, skulle härflyta ur de växlande förhållanden, som obestridligen äro för handen vid sjukhus
58 med olika belägenhet. Och säkerligen gör sig också behovet av överbelägg- ningsmöjligheter gällande med olika styrka beträffande skilda vårdområden. Så lärer t. ex. i fråga om förlossningsvården sagda behov framträda starkare än i fråga om kirurgiska eller medicinska avdelningar.
Enighet har emellertid rått så långt, att viss elasticitet i vårdavdelningen generellt ansetts oundgänglig, och övervägandena torde fördenskull kunna praktiskt begränsas till att avse dels graden av sådan elasticitet, dels sättet för uppnående av densamma.
Det vill förefalla utredningen som om ur driftsynpunkt starka skäl kunna anföras för att överbeläggning bör medgivas allenast tillfälligtvis och beträf- fande trängande akuta fall. Godtages denna uppfattning, begränsas frågan ur de synpunkter utredningen har att anlägga till spörsmålet, huru den nöd- vändiga elasticiteten skall kunna med minsta anläggningskostnad tryggas. Vid överläggningarna hava två principiellt skilda utvägar härutinnan varit under diskussion. Den ena innebär, att tänjbarheten tillgodoses på det sättet, att de isoleringsrum, som normalt böra ingå i varje vårdavdelning, erhålla ett utrymme, som vid behov medger anordnandet av två sängplatser. Genom anlitande av denna utväg skulle sålunda för tillfällig beläggning kunna hållas tillgängliga högst samma antal vårdplatser, som avdelningen innesluter iso- leringsrum. Den andra utvägen förutsätter, att sjuksalarna erhålla ett sådant djup, att med eftergivande av det eljest önskvärda sängavståndet ytterligare en sängplats i varje 6-patientsal kan beredas. Uppenbarligen skulle enligt detta senare alternativ överbeläggningsmöjligheterna bliva vida större än enligt det förstnämnda och marginalen komma att uppgå till omkring 15 % av vårdavdelningens platsantal.
Frånsett den omständigheten att enligt utredningens mening de tillfälliga överbeläggningsmöjligheterna icke behöva eller böra erhålla den storleks- ordning, som i senast berörda alternativ skulle bliva fallet, lärer avgörandet, vilkendera utvägen bör väljas, få bliva beroende av kostnadssynpunkter. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande. Utredningen har alltså funnit sig böra räkna med att nödvändig tänjbarhet regelmässigt uppnås genom lämplig dimensionering av sjukrum eller -sa1ar, därvid utredningen för sin del funnit de starkaste skälen anförda för en begränsning av överbelägg- ningsmöjligheterna till att avse vårdavdelningens isoleringsrum. I fråga om speciellt förlossningsavdelningar synes någon ytterligare reservplats kunna vinnas därigenom, att behovet av förlossningsrum utmätes icke alltför knappt.
Utredningen övergår härefter att från nyss angivna utgångspunkt överväga den lämpliga storleken av en vårdavdelning vid de sjukhus, om vilka nu när- mast är fråga, de odelade eller med två sjukavdelningar utrustade delade lasaretten (normallasaretten). I det föregående har i korthet redogjorts för de förhållanden, som för närvarande bestå i berörda avseende.
Erfarenheterna rörande såväl anläggnings- som driftkostnaderna vid sjuk- husen tala bestämt för att vårdavdelningen bör omfatta så stort antal platser, som förhållandena över huvud kunna medgiva. Två faktorer äro härvid av
grundläggande betydelse. Å ena sidan kräver flertalet bilokaler för full an- vändbarhet en viss minimistorlek, vilken inom vida gränser är oberoende av patientantalet, och å den andra sidan måste tillses, att en god vård med rimlig personaluppsättning må. kunna tillhandahållas.
Vid överläggningarna har meningsskiljaktighet icke rått. därom, att ur förstnämnda synpunkt hinder för att inom en vårdavdelning inrymma 40 platser icke föreligga. Däremot hava ur vårdsynpunkt betänkligheter ansetts möta mot ett så högt platsantal. Möjligt är, att en kirurgisk eller övervägande kirurgisk avdelning tåler en något starkare beläggning än en medicinsk. Emellertid framstår det ur planlösningssynpunkt angeläget, att största möjliga enhetlighet i berörda avseende uppnås. Vid ett skäligt beaktande av nu be- rörda olika omständigheter har vid expertkonferenserna en allmän vårdavdel- ning vid kirurgisk eller medicinsk avdelning eller vid odelat lasarett ansetts kunna innesluta 36 platser. Tillika har framhållits, att vid nu angivna sjuk- vårdsanstalter lägre siffra än 28 platser över huvud icke borde ifrågakomma, frånsett enskilda, isolerings- och till kirurgavdelning anslutna barnbördsavdel- ningar. Ur synpunkten av en avdelnings ändamålsenliga konstruktion kunna emellertid starka skäl anföras för att sistnämnda siffra höjes till 30, och utred- ningen har fördenskull ansett sig böra föreslå att beträffande kirurgisk och medicinsk avdelning minimiantalet bestämmes till denna siffra. Jämväl barn- bördsavdelningar med specialutbildad läkare och gynekologiska avdelningar hava funnits kunna i fråga om minimiantalet följa samma regel, ehuru be- träffande förstnämnda sjukavdelning sagda siffra icke utan olägenhet torde kunna överskridas. Däremot lärer maximiantal vårdplatser inom avdelningen icke behöva i författningsväg angivas. Vid en vårdavdelning å 30—36 platser har ansetts, att minst 3 isoleringsrum borde stå till förfogande. Till frågan om vårdplatsernas fördelning i övrigt å salar och sjukrum återkommer utred— ningen i det följande.
Emellertid måste uppmärksammas, att den ifrågavarande normala avdel— ningen under vissa omständigheter bör bliva föremål för vissa modifikationer beträffande planläggningen. Sålunda här vid en anordning med tre vårdav- delningar en av dessa kunna utnyttjas för såväl manliga som kvinnliga pati- enter och följaktligen i bilokalsavseende utrustas på sådant sätt att en dylik användning blir möjlig. Vidare böra särskilda åtgärder vidtagas för vården av barn intill 12-årsåldern. I angivna syfte har ett rum ansetts böra disponeras för spädbarn och en av sjuksalarna för större barn. Tillika har framhållits, att behovet av isoleringsmöjligheter för barnpatienterna är särskilt fram- trädande. Endast i mindre utsträckning kunde detta behov tillgodoses inom vårdavdelningen. I den mån särskild isoleringsavdelning anordnades inom sjukhuset, en fråga, till vilken utredningen återkommer i det följande, ökas givetvis dessa möjligheter. Emellertid har med styrka betonats vikten av att tillvarataga de vårdmöjligheter, som epidemisjukhusen — framförallt då de förlagts i anslutning till lasarett — inrymma för avlastning av lasarettens isoleringsfall, oavsett om dessa hänföra sig till de sjukdomar, som angivas i
60 epidemilagen eller icke. Det synes utredningen lika angeläget som välbe- tänkt, att generella åtgärder vidtagas för att tillgodose kravet i fråga. Utred- ningen återkommer till detta spörsmål vid behandlingen av epidemisjuk- husens planläggning.
Med utgångspunkt från de siffror, som i det föregående angivits för dels självständig sjukavdelnings, dels vårdavdelnings lämpliga storlek, leda över— vägandena sålunda till att en var av de medicinska och kirurgiska avdelningarna vid ett normallasarett fastställes till lägst (2 X 30) 60 vårdplatser. Till den kirurgiska avdelningens platssiffra bör läggas antalet av erforderliga barn- bördsplatser.
Isoleringsavdelning och enskild avdelning. Ytterligare ett par spörsmål böra i nu förevarande sammanhang övervägas.
Utredningen har redan i förbigående berört ett av dessa, nämligen frågan om anordnande av särskild isoleringsavdelning. Till detta anknyter problemet om beredande av tillgång till enskilda och halvenskilda rum. Sistnämnda önskemål torde, vad de odelade lasaretten beträffar, böra tillgodoses med anlitande av de möjligheter, som isoleringsrummen inom vårdavdelningarna kunna erbjuda. Utredningen finner sålunda icke erforderligt och knappast heller möjligt, att vid dessa sjukhus, där enligt vad som upplysts behovet av dylika vårdmöjligheter är mycket växlande och starkt begränsat, särskilda åt— gärder vidtagas. Annorlunda gestalta sig förhållandena i fråga om främst central- och storstadslasaretten men måhända även de större normallasa- retten. Hinder synas principiellt icke böra resas mot anordnande vid dessa av enskild vårdavdelning, under förutsättning att merkostnaderna för den- sammas anläggning förräntas och amorteras genom i erforderlig mån förhöjda vårdavgifter. Härvid synas till en och samma enhet kunna sammanföras vård- platser avsedda för lasarettets skilda sjukavdelningar, lämpligt uppdelade på dessa.
Vad särskild isoleringsavdelning angår, torde jämväl en sådan kunna över- vägas redan vid normallasaretten. Vid större lasarett lär dylik avdelning kunna betecknas såsom nödvändig. Avdelningen bör vara gemensam för hela sjukhuset. Helt uteslutet är icke, att vid medelstora sjukhus en vårdenhet kan bildas genom lokalt sammanförande av en mindre isoleringsavdelning och ett antal enskilda eller halvenskilda rum. Att för dessa fall söka uppnå allmän- giltiga regler erbjuder avsevärda svårigheter. Utredningen har därför, på grundval av vad som under expertöverläggningarna framkommit, velat in- skränka sig till att framhålla de möjligheter, som synts vara för handen, att praktiskt tillgodose liknande önskemål inom ramen för den planläggning av byggnaden, som utredningen sökt uppnå.
Normalplan för medicinsk, kirurgisk och obstetrisk-gynekologisk vårdav— delning vid lasarett. I likhet med vad utredningen tidigare förordat i fråga om vissa vårdanstalter, lär det få anses välbetänkt att jämväl i fråga om sjuk- husanläggningar fastställa normerande regler för vårdavdelningens allmänna
planläggning. Vid övervägandet av detta spörsmål måste beaktas såväl an- läggningskostnader som driftkostnader. Ur sistnämnda synpunkt gäller som en allmän regel, att ju flera rum eller salar avdelningen innesluter vid en och samma numerär, desto längre måste transportvägarna och desto större också personalbehovet bliva. Å andra sidan kan vårdens beskaffenhet anses avhängig av att sjuksalarna icke göras för stora. Under dessa omständigheter är man hänvisad att låta ställningstagandet bliva beroende av en skälig avvägning mellan de skilda intressena. Medan under ett äldre skede en avdelnings pati— enter förlades till en eller ett par större salar, vilka belades med 12 till 20 patienter eller flera, har utvecklingen gått i'den riktningen, att salarnas säng— antal begränsats till 8 eller 6, i senaste tid understundom till 4. Under expert— överläggningarna har meningsskiljaktighet icke förelegat därutinnan, att så små sjuksalar som för 4 patienter icke kunna anses ur sjukvårdens syn- punkt erforderliga. Då av utredningen verkställda undersökningar givit vid handen, att anläggningskostnaderna för dylika vårdenheter bliva högre än för större vårdenheter och det tillika bestämt vitsordats, att driftkostnaderna vid desamma ställa sig ogynnsammare, håller utredningen före, att sjuk— salarna böra anordnas för lägst 6 sängar. Utredningen har tillika övervägt, att i planen för en vårdavdelning inlägga jämväl en större sal för omkring 12 patienter. Läkare, som förvärvat erfarenhet från sjukhus med dylika salar —— serafimerlasarettet innesluter exempelvis alltjämt sådana — hava framhållit lämpligheten ur vårdsynpunkt av desamma, och även i senare tid hava sjuk— hus understundom uppförts enligt sådan plan. Den verkställda undersök— ningen har emellertid ådagalagt, att någon nämnvärd besparing i byggnads- kostnader icke står att vinna genom en dylik åtgärd. Huruvida anordningen medgiver ett nedbringande av driftutgifterna undandrager sig utredningens säkra bedömande, men lärer dock få anses sannolikt.
Under angivna omständigheter har utredningen i fråga om odelat lasarett samt kirurgisk, medicinsk eller obstetrisk-gynekologisk avdelning vid delat - lasarett velat bereda möjligheter till anordnande av såväl större som mindre salar, därvid 6—patientsalen synts böra bliva grundläggande, samt sjukrum av- sedda för 3, 2 och 1 patient. Vid ett vårdplatsantal av 30 kunna följande huvudalternativ tänkas:
I. 4 salar för 6 patienter ...................... 1 rum » 3 >> 2 >> 7 1 (2) >> 1 » » 1 patient ......................... _.— . 1 sal för 12 patienter ...................... 12 2 salar » 6 1 rum » 2 1
Därest avdelningen omfattar 36 platser, anordnas lämpligen ytterligare en sal för 6 patienter.
I nu angivna fall har räknats med en sådan bredd av isoleringsrummen, att i desamma vid behov kunna anordnas två vårdplatser. Tänkbart vore- emellertid, att reservplatser även kunde beredas genom något ökat djup av salarna, varigenom ytterligare en patient skulle komma att placeras i var och en av de för 6 patienter avsedda salarna. I detta fall bör givetvis isolerings- rummens yta begränsas. Ur kostnadssynpunkt torde dessa båda utvägar kunna anses någorlunda likvärdiga, vadan avgörandet synes böra träffas ur andra synpunkter än de ekonomiska.
På grund av det nu anförda förordar utredningen, att vid odelat lasarett samt kirurgisk, medicinsk eller obstetrisk-gynekologisk avdelning vid delat lasarett vårdavdelning planlägges på. sådant sätt, att minst 24 vårdplatser anordnas i salar med minst 6 platser, minst 3 högst 9 i sjukrum med 3 vårdplatser samt högst 3 vårdplatser i isoleringsrum; övriga vård- platser anordnas alltefter vårdavdelningens storlek i salar med 6 vårdplatser eller rum med 3 sådana. Då emellertid något högsta antal vårdplatser icke skulle angivas, har regeln utformats på sådant sätt, att allmän vårdavdelning av nu åsyftad sjukavdelning skall avse minst 30 vårdplatser fördelade å salar, en var med minst 6 vårdplatser, samt rum med 1——3 vårdplatser, dock att i nämnda rum må anordnas högst tredjedelen av avdelningens vårdplatser. Genom en dylik avfattning av reglerna för planläggningen erhåller huvud- mannen full frihet att välja större salar, därest så anses lämpligt. De före- slagna normerna medgiva tillika att något variera 3-sängsrummens antal vid ett överskridande av minimiantalet vårdplatser.
Särskild uppmärksamhet förtjänar frågan om planläggningen av bb-avdel- ning i anslutning till lasarett eller sjukstuga (typ II). Med hänsyn till det antal vårdplatser, som en barnmorska kan betjäna, dimensioneras en sådan avdelning lämpligen i multiplar av 6 eller 7. Enligt nu rådande ordning om- fatta sagda avdelningar i allmänhet 6 å 7 eller 12 å 14 vårdplatser. I vissa fall ha 18 platser eller flera anordnats. Enligt vad vid expertöverläggningarna framkommit, äro emellertid avdelningar av sistnämnda storleksordning mindre önskvärda, då förlossningsvården bäst tillgodoses genom decentralisering av bb—anstalterna till mindre vårdenheter för okomplicerade fall samt centralise- ring till av specialläkare ledda avdelningar vid centrallasaretten för de kom- plicerade fallen (typ I). Utredningen har därför beträffande bb-avdelningar utan specialläkare begränsat sig till att behandla sådana med omkring 6 eller 12 vårdplatser. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen att fastställa platsantalet och i de fall, då ett större antal vårdplatser än 12—14 visar sig erforderligt, meddela föreskrifter rörande därav betingad jämkning i av utred— ningen föreslagna normer för avdelningens storlek.
Av plantekniska skäl har utredningen ansett sig böra förorda, att såväl 2— sängs— som 3-sängsdjup godtages för avdelningar av typ II. Då båda dessa system enligt utredningens förslag skulle kunna tillämpas för sjukstugor, bör
givetvis fallet vara enahanda även beträffande de till dessa knutna förloss— ningsavdelningarna. Vid lasaretten böra å andra sidan möjligheter hållas öppna att förlägga bb-avdelningen till samma byggnadskropp som med 2-sängs- djup planerade avdelningar, såsom isolerings- och enskilda awyelningar. Vid ett antal av 6 vårdplatser erhållas följande rumsfördelningsalternativ:
1 sal för 4 patienter ............ 4 1 sal för 6 patienter ............ 6 6
1 rum » 2 » ............ 2 6 _— Ökas vårdplatsantalet till 12 synes fördelningen böra bliva följande:
2 salar för 4 patienter ........ 8 1 sal för 6 patienter ............ 6
lrum »? » ........ 2 2rum»3 » ............ 612 2 » » 1 patient ............ 2 12 _
Därjämte kan i bägge fallen såsom reserv anordnas ett extra isoleringsrum, vilket tillika vid behov kan anlitas som reservförlossningsplats.
Vid de nu behandlade avdelningarna av typ II förläggas förlossnings- och vårdavdelningarna i omedelbar anslutning till varandra och bilda en vårdenhet med gemensamma bilokaler. Förutom de vanliga bilokalerna erfordras sär- skilda utrymmen för barnen; undersöknings— och behandlingsrum kan däremot undvaras. För 6 a 7 vårdplatser beräknas en förlossningsplats och för avdel- ning med 12—14 sängar två sådana. Därutöver bör för båda storleksordnin- garna en reservförlossningsplats tillhandahållas, antingen, såsom nyss antytts, i ett särskilt rum, exempelvis isoleringsrum, eller i förlossningsrum med en ordinarie plats.
Barnavdelningar och barnsjukhus. Den allmänna planläggningen av en barnavdelning möter såtillvida vanskligheter som i fråga om spädbarn —— första levnadsåret — och barn över spädbarnsåldern de kvantitativa kraven på vårdmöjligheter avsevärt växla inom olika landstingsområden. Förefintliga vårdbehov kunna i vissa fall tillgodoses inom en vårdavdelning, därvid denna givetvis blir gemensam för spädbarn och äldre barn. Inom mera folkrika landstingsområden erfordras skilda vårdavdelningar, i vilket fall spädbarnen eventuellt även yngre småbarn lämpligen förläggas till den ena, de äldre barnen till den andra avdelningen.
I fråga om avdelningens ändamålsenliga storlek har utredningen av eko- nomiska skäl eftersträvat samma minimiantal platser som förordats beträf- fande övriga lasarettsavdelningar, 30 vårdplatser. En dylik ordning har tett sig så mycket naturligare som vid flera i allra senaste tid upprättade eller planlagda avdelningar denna siffra överskridits. Så är, enligt vad redan framhållits, förhållandet vid Kristianstads (34 platser), Halmstads (32 platser) och Karlstads (spädbarnsavdelning 31 platser) lasarett. Av vederbörande expert har emellertid med synnerlig skärpa hävdats, att betydande svårig- heter ur vårdsynpunkt skulle möta vid ett så högt platsantal.
Vid övervägandet av det lämpliga platsantalet å nu förevarande vårdav- delningar måste även en annan omständighet beaktas. Statsbidrag utgår
64 nämligen till anordnande av barnavdelning i viss relation till folkmängden inom vederbörande sjukvårdsområde — landsting eller stad utanför lands- ting. Gällande bestämmelser medgiva bidrag till 2 platser per 10000 in- vånare. Det.ligger fördenskull i sakens natur, att generellt bindande före— skrifter rörande vårdavdelnings storlek i vissa fall skulle kunna i praktiken medföra, antingen att statsbidraget icke skulle kunna till fullo utnyttjas eller ock att huvudmannen skulle kunna bliva nödsakad att utan statsbidrag an- ordna ett större eller mindre antal vårdplatser. Av folkmängdsuppgifterna den 31 december 1943 inhämtas, att allenast i två landsting — Gotlands och Kalmar läns norra — folkmängden icke medgiver ett statsbidragsberättigat antal vårdplatser av lägst 24, och att i ytterligare fyra landstingsområden _ Uppsala, Kalmar läns södra, Blekinge och Jämtlands — detta antal under- stiger 30.
Nu anförda omständigheter tala för att eventuella föreskrifter icke böra göras på samma sätt bindande som i fråga om övriga allmänna vårdavdel— ningar. Å andra sidan kunna vägande skäl åberopas för att barnavdelningarnas organisation icke lämnas alldeles oreglerad. I flertalet fall skulle säkerligen svårigheter icke vållas av en normering, och för planläggningsåtgärderna torde det vara till bestämd fördel att hållpunkter för organisationen äro för handen. Vid det förhållandet, att inrättandet av varje barnavdelning på grund av statsbidragsbestämmelserna skall underställas Kungl. Maj:ts prövning föreligger möjlighet att få jämväl organisationen bedömd utan den omgång som en dispensansökan i sedvanlig ordning innebär. 'Utredningen vill i an- slutning till det anförda föreslå, att minimistorleken av en vårdavdelning fastställes .till 24 platser, där ej Kungl. Maj:t finner skäl medgiva ett lägre antal. Då emellertid den nämnda siffran allenast angiver det lägsta plats— antal som normalt bör godtagas, föreligga självfallet möjligheter för den ökning av vårdavdelningen därutöver, som i olika fall kan finnas av förhållandena påkallad. Erinras må exempelvis, att i fyra landstingsområden platsantalet skulle överstiga 24 men understiga 30 och det lär svårligen kunna ifråga- komma att i dessa fall anordna mer än en avdelning. I fem landstingsom- råden ligga motsvarande siffror mellan 50 och 60, och torde man här böra räkna med allenast två vårdavdelningar.
Vidkommande därefter frågan om avdelningens anordning i övrigt må till en början framhållas, dels att på grund av sängarnas mindre mått salar och rum kunna erhålla mindre dimensioner än som gäller i fråga om de för huvud- sakligen vuxna patienter avsedda vårdavdelningarna. Å andra sidan har under expertöverläggningarna starkt betonats, att den å nu förevarande vårdområde särskilt framträdande infektionsrisken nödvändiggör speciella försiktighetsmått. Sålunda är inredning med slutna boxar i viss utsträck- ning oundgänglig i fråga om spädbarnssjukvården. Vidare gäller, att be- hovet av isoleringsrum är större. Och slutligen är att märka, att särskilda lokaler för mjölkkök samt för bad icke kunna undvaras. Nödvändigt är jäm— väl, att möjligheter beredas för ammande mödrar att åtfölja barnen under sjukhusvistelsen.
Vid tillgodoseendet av nu antydde. önskemål inom ekonomiskt rimliga gränser torde 2-sängsdjup erbjuda fördelar framför 3-sängsdjup, detta sär- skilt med hänsyn till de vittgående kraven på små rumsenheter. Utredningen kan emellertid icke förbise, att betydande svårigheter kunna möta att inom en sjukhusanläggning, där eljest 3—sängsdjup fått bliva bestämmande för byggnadsplanen, tillhandahålla en eller två vårdavdelningar med 2-sängsdjup. Sålunda kan det näppeligen allestädes ifrågakomma att inrymma en nyin- rättad barnavdelning inom en egen byggnad. Nu berörda omständigheter, som uppenbarligen anvisa olika lösningar i skilda fall, hava ansetts motivera en förhållandevis stor elasticitet vid normernas utformande.
Vidare är att uppmärksamma, att salar och sjukrum för barn över 1 år kunna erhålla något varierande storlek med hänsyn till förefintlig ålders— skillnad. Detta gäller i än högre grad om s. k. blandade avdelningar, vilka innesluta patienter från nyfödda till 14-årsåldern.
Vad angår vårdplatsernas fördelning vid 2—sängsdjup inom en spädbarns- avdelning synes denna lämpligen kunna ordnas på följande sätt:
3 salar för 4 patienter ........ , ............................ 12 2 » vardera med 4 slutna boxar .................. 8 1 rum för 4 debila patienter ........................... 4 1 isoleringsrum ............................................. 1 25
Vid ett antal av 30 vårdplatser torde en sal eller ytterligare ett boxaggregat samt ett isoleringsrum böra tillkomma.
I fråga om avdelning för äldre barn synas vårdplatserna kunna för- delas på följande sätt:
4 salar för 4 patienter .................................... 16 2 rum för 2 patienter .................................... 4 4 isoleringsrum ............................................. 4 24
Vid en ökning av avdelningen till 30 platser torde en sal och ett 2-patient— rum böra tillkomma.
Inom en odifferentierad (blandad) avdelning torde fördelningen bliva följande:
2.salar för 4 patienter .................................... 8 2 » vardera med 4 slutna boxar .................. 8 1 rum för 4 debila patienter ........................... 4 1 rum för 2 patienter .................................... 2 2 isoleringsrum ............................................. 2 24
Ökas avdelningen till 30 patienter, synas en sal och ett 2-patientrum böra tillkomma.
För fördelningen av vårdplatserna å rum och salar torde samma regel kunna gälla som tidigare föreslagits beträffande allmän vårdavdelning, nämligen att
i rum med 1—3 platser må anordnas högst tredjedelen av avdelningens samt— liga vårdplatser.
Beträffande bilokalerna gäller, att för spädbarnsavdelning dagrum icke är påkallat. Däremot måste för sådan avdelning tillhandahållas amningsrum samt rum för ammande mödrar; sistnämnda rum torde dock med fördel även kunna anordnas utom avdelningen. Erforderligt mjölkkök förlägges lämpligen till souterrängvåning. Vid avdelningsförrådets utformning är att uppmärksamma, att goda möjligheter för torkning av kläder och sängkläder beredas. Från vederbörande expert har därjämte krav framställts på särskilt samtalsrum för konferenser mellan läkaren och patienternas anhöriga, men har utredningen icke ansett sig böra beakta detta önskemål — vilket för övrigt icke heller synes hava tillgodosetts vid de under senare år uppförda barn- avdelningarna — enär särskilt undersöknings- och behandlingsrum avsetts anordnat inom varje avdelning och läkarens mottagningslokaler för övrigt stå till förfogande för ändamålet.
Vad avdelning för äldre barn angår, är, i jämförelse med avdelningar för vuxna patienter, den avvikelsen påkallad, att vidgade möjligheter för torkning av kläder och sängkläder böra beredas, varjämte badrum bör anordnas. Givetvis äro, med hänsyn till att avdelningen avses för både gossar och flickor även skilda toaletter för de olika könen erforderliga.
Vidkommande s. k. blandad avdelning gäller, att i bilokalerna å en sådan måste ingå såväl amningsrum som lek- och dagrum.
Slutligen torde böra framhållas, att till underlättande av övervakningen dörrar till korridor böra förses med glas samt innerväggarna mellan sjuk- salar och rum delvis utrustas med fönster.
Övriga sjukavdelningar. Beträffande de övriga sjukavdelningar, som ingå i lasarettsorganisationen, t. ex. för ögon-, öron—, näs- och halssjukdomar, torde förhållandena vid skilda sjukhus erbjuda så avsevärda växlingar, att utred- ningen ansett särskilda normeringsåtgärder icke lämpligen kunna ifrågakomma.
Sjukstugor.
Såsom tidigare anförts må enligt gällande sjukhuslag sjukstuga inrymma högst 30 vårdplatser, dock att med medicinalstyrelsens medgivande ytter- ligare intill 20 vårdplatser må inrättas vid sådan.
En undersökning av nu rådande förhållanden å området utvisar, att landets sjukstugor växla ganska avsevärt med hänsyn såväl till uppgifter som storlek och standard. Inom utredningen har med hänsyn härtill viss tvekan rått rörande lämpligheten och möjligheten av att framlägga förslag till norme- rande bestämmelser för dylika sjukhus. I detta avseende må framhållas, att vissa sjukstugor, exempelvis de i Norrland och andra ödebygdsbetonade delar av landet, otvivelaktigt endast i mycket sällsynta undantagsfall kunna förut— ses utvecklade till lasarett. Däremot kan en sådan utveckling icke uteslutas
i fråga om sjukstugor i södra och mellersta Sverige. Beträffande inom större industricentra anordnade sjukstugor kan förhållandet vara ett annat. Den polikliniska och ambulatoriska verksamheten träder där oftast i förgrunden, medan behovet av vårdplatser framstår såsom mera begränsat. Då en entydig målsättning sålunda saknas, äro redan nu berörda omständigheter ägnade att försvåra ett generellt planerings- och normeringsarbete. Därtill kommer, att med nutida kommunikationsmöjligheter det otvivelaktigt ur ekonomiska synpunkter är mindre välbetänkt att anordna sjukhusenheter av så ringa storleksordning. Erfarenheten ådagalägger ock, att i senare tid endast relativt få nya sjukstugor inrättats.
Emellertid har under expertöverläggningama meningsskiljaktighet icke förefunnits därutinnan, att frågan om sjukstugornas ändamålsenliga plan- läggning ändock vore av den betydelse, att vissa normer borde meddelas jäm- väl beträffande dessa sjukhus.
Med hänsyn till vad nyss anförts har det vid övervägandena varit nödvän- digt att söka uppnå en preciserad målsättning för den typ av sjukstuga, som normerna borde avse. Utredningen har därvid på grundval av experternas uttalanden funnit sig kunna bortse från de undantagsfall, då en sjukstuga förutses framdeles utvecklad till lasarett, liksom också från den typ av be- fintliga sjukstugor inom industrisamhällen, där den polikliniska verksam- heten överväger. Med en på detta sätt begränsad uppgift hava experternas flertal ansett en dylik »normal» sjukstuga böra lämpligen avse 24 allmänna vårdplatser jämte 6, högst 8 barnbördsplatser och sålunda inrymma 30, högst 32 vårdplatser.
I avseende å. vårdavdelningens sammansättning måste beaktas, att vården kommer att omfatta både manliga och kvinnliga patienter, vilket påkallar sär- skild uppmärksamhet vid bilokalernas planering.
Anledning synes saknas att vid normeringen fixera ett bestämt rumsdjup. Vid en vårdavdelning av den begränsade storlek, varom nu är fråga, och med de anspråk på bilokaler, som förhållandena ställa, torde ekonomiska hänsyn knappast kunna åberopas för 3-sängsdjup. Utredningen har fördenskull an- sett sig kunna godtaga såväl 2—sängs- som 3-sängsdjup. Vid 3-sängsdjup synes avdelningen böra anordnas med två 6-patientsalar, tre rum för 3 patienter, ett rum för 2 patienter och ett isoleringsrum samt inom bb—avdelningen en sal för 6 patienter och ett isoleringsrum. Vid 2-sängsdjup skulle fördelningen kunna angivas till fyra salar för 4 patienter, tre rum för 2 patienter och två isoleringsrum samt inom bb-avdelningen en sal för 4 patienter och ett rum för 2 patienter, vartill kunde komma ett isoleringsrum, vilket såsom reservförloss- ningsplats ej borde medräknas vid fastställandet av sjukstugans vårdplatsantal.
Frånsett barnbördsplatserna, vilka skulle följa de för fördelningen av sådana meddelade reglerna, skulle alltså högst halva antalet vårdplatser få anordnas i en-, två— eller tresängsrum och högst tredjedelen i en- eller två- sangsrum. »
Sanatm'ier.
I fråga om sanatorier kan med hänsyn till patientmaterialets beskaffenhet planläggningen ske med utgångspunkt från något större vårdavdelningar. Enligt vid expertkonferenserna gjorda uttalanden äro svårigheter ur vård- eller personalsynpunkt icke för handen vid ett antal av 40 vårdplatser, en numerär som i huvudsak tillämpats vid de' under senare år uppförda sana— torierna. Under särskilda omständigheter — härvid åsyftas det fall att genom- förd operativ verksamhet bedrives å sanatoriet eller aktiv behandling i mera betydande omfattning där äger rum — har detta antal ansetts böra kunna jämkas nedåt, dock icke skäligen längre än till 36 vårdplatser. Vid ett och samma sanatorium har det totala antalet vårdplatser icke synts böra över- stiga 400.
Vidkommande normalplanen för vårdavdelning har denna funnits böra lämpligen angivas på följande sätt:
5 salar för 6 patienter ............................ 30 1 rum » 3 » 3 3 >> >> 1 patient .............................. 3 36
Ett vårdplatsantal av 40 kan vinnas genom anordnande av ytterligare ett rum för 1 och ett för 3 patienter.
I analogi med vad nyss förordats beträffande lasarett lärer alltså böra föreskrivas, att vårdavdelning skall avse minst 36 platser, fördelade å salar med minst 6 platser samt rum med 1—3 platser, dock att antalet platser i nämnda rum icke må överstiga fjärdedelen av avdelningens samtliga platser.
I avseende på lokalutrustningen i övrigt är att märka, att anspråken på' dagrumsutrymmen göra sig starkare gällande än i fråga om lasaretten. Ytter- ligare kräves tillgång till ligghallar samt en större sal för patienternas fritids- verksamhet. Mottagningsavdelningens lokalbehov influeras starkt av före- fintligheten av centraldispensär. Denna sistnämnda omständighet påkallar särskilt beaktande vid bestämmelsernas utformning.
Normeringsåtgärder i avseende å utrymmes— och byggnadsteknisk standard. Utredningen övergår härefter att undersöka, i vilken utsträckning sjukhus- lokaler kunna anses vara av beskaffenhet att medgiva normering i fråga om utrymmes- och utförandestandard av den allmänna innebörd, som i det före- gående angivits.
Vad till en början angår vårdavdelningarna, synes tvekan icke kunna. råda därom, att de tidigare tillämpade normeringsprinciperna låta sig använda. I det föregående har utredningen närmare berört frågan om normering av av- delningens sammansättning med avseende påsalar och sjukrum. Också sjuk— rummens och salarnas storlek kan uppenbarligen normeras. Enahanda är förhållandet beträffande rumshöjd och bredd av korridor. I fråga om biloka-
urin-a'
lerna, dit även dagrummet torde kunna hänföras, hava övervägandena ut- mynnat däri, att — under förutsättning av ett någorlunda konstant antal platser inom vårdavdelningen —— även dessas sammanlagda yta kan bliva före- mål för normering. Emellertid bör :till det nu sagda fogas den erinran, att förhållandena icke äro fullt likartade å lasarett av olika typ. En viss indi- vidualisering vid reglernas avfattande är sålunda nödvändig.
J ämväl storleken av operationslokaler kan på grundvalen av hållna överlägg- ningar och verkställda utredningar göras till föremål för normering, därvid emellertid är att beakta, att en detaljerad fördelning å skilda lokaliteter bör undvikas och maximeringen sålunda avse ett summa-riskt angivande av erfor- derlig total golvyta. Uppenbarligen måste dock de större sjukhusen — fler— talet centrallasarett och därmed jämförliga — lämnas å sido med hänsyn till de starkt skiftande förhållandena. Vidkommande förlossningsavdelningar med de särskilda krav på speciallokaler, som dessa ställa, har utredningen bibragts den uppfattningen, att en normering av desamma är genomförbar. Enahanda gäller i fråga om laboratorielokaler vid odelat lasarett och normallasarett, medan förhållandena vid centrallasaretten te sig så växlande, att svårigheter inställa sig för angivande av generellt giltiga storleksnormer. Vad åter rönt- genlokalema angår, har vid expertöverläggningarna den ståndpunkten häv- dats, att avgörande svårigheter skulle möta för en normering. Det har näm— ligen upplysts, att behovet av röntgenundersökningar växlade starkt alltefter den polikliniska verksamhetens större eller mindre omfattning. Därmed komme ock lokalbehovet att variera inom vida gränser. Utredningen har bi- bragts den övertygelsen, att under dessa omständigheter en normering med behörigt hänsynstagande till de maximala kraven knappast kan vara ägnad att främja erforderlig återhållsamhet och fördenskull avstått från att föreslå en sådan. Det synes böra ankomma på de granskande myndigheterna att i denna del ingående pröva rimligheten av föreliggande planer.
Svårigheter möta ock, då det gäller mottagnings— eller polikliniklokalemas dimensionering vid lasarett. Förutsättningarna växla nämligen även ide-tta fall avsevärt, och en fast relation mellan lasarettets storlek och lokalbehovet låter sig icke angiva. Sålunda kan stundom vid ett förhållandevis litet lasa- rett den öppna verksamheten nå betydande mått, medan omvänt vid ett större lasarett samma vård kan hava en ganska blygsam omfattning. Uppenbart är vidare, att antalet tjänstgörande läkare måste utöva inflytande på mottag- ningslokalernas storlek. Emellertid hava de verkställda undersökningarna ådagalagt, att för de typiska fallen en normering är möjlig. I de fall, då särskilda omständigheter föreligga, exempelvis då lokalerna i fråga dispo- neras för mödra- eller barnavårdscentral eller för dispensärverksamhet, lärer det kunna överlämnas åt medicinalstyrelsen att godtaga större utrymmen än som normalt funnits erforderliga.
Det nu sagda äger i huvudsak tillämpning jämväl i avseende å sanatorierna. Vad beträffar badavdelningens storlek, torde möjligheter föreligga att an- giva den erforderliga golvytan.
Av övriga lokalkomplex återstå köksavdelning, tvättavdelning och värme- central, vilka lokaler det ur tekniska och ekonomiska synpunkter torde få anses välbetänkt att i möjligaste mån sammanföra. I fråga om köksanlägg- ningen och de ganska rikt differentierade lokaler, som ingå i densamma, har utredningen med biträde av särskild expertis ansett sig berättigad föreslå bestämda normer för lokalernas maximistorlek i förhållande till kosthållets storlek. Uppmärksammas måste emellertid härvid, att denna avdelning vid nybyggnad med fördel dimensioneras med avseende fäst vid sjukhusets plan- enliga utveckling. Det har sålunda synts utredningen vara god ekonomi, att kökslokalerna så planläggas, att dyrbara utvidgningsåtgärder i fråga om köket, på grund av förutsebar utbyggnad av sjukhuset, såvitt möjligt må kunna und- gås. Vad däremot tvättlokalerna angår, har utredningen funnit sig förhindrad att föreslå bestämda normer med hänsyn till de i detta avseende starkt väx- lande förhållandena i olika fall. Vidkommande värmecentralen torde det likaledes erbjuda stora svårigheter att normera storleken eller utrustningen av densamma på grund av de olikartade förutsättningar med hänsyn till lokala förhållanden och anläggningens storlek, som i skilda fall äro för handen. Hithörande förhållanden äro dessutom föremål för ständigt fortgående utveck- ling. Jämväl beträffande tvättlokaler och värmecentral vill utredningen be- tona vikten av att planläggningen åtminstone vad gäller lokaliteterna utföres under beaktande av eventuella framtida utvidgningskrav.
Vad slutligen angår den byggnadstekniska standarden, har det synts ut- redningen betydelsefullt att härutinnan uppnå bestämda normer, då hit- hörande förhållanden utöva ett icke obetydligt inflytande på totalkostna- derna. Härvid har emellertid eftersträvats att vid utformningen omsorgs- fullt beakta, att nödvändiga anpassningsmöjligheter efter den tekniska ut- vecklingen förefinnas. Likaledes måste uppmärksammas, att beträffande in- redningen större krav med fog kunna uppställas än vad fallet är i fråga om de tidigare behandlade vårdanstalterna.
I det föregående har utredningen närmast haft i åtanke de vanligast före- kommande lasarettstyperna, det odelade och det enkla delade lasarettet. Vad som därvid anförts, har emellertid i väsentliga avseenden tillämpning jämväl å specialavdelningar samt sjukstugor, epidemisjukhus och sanatorier. Utred- ningen avser i fortsättningen att närmare angiva de avvikelser från huvud- reglerna, som därvid kunna framstå såsom motiverade.
IH. Efter-vårdens byggnadskrav.
Tidigare överväganden.
Innan utredningen går att närmare överväga normer för olika sjukhusbygg- nader, anser sig utredningen böra uppmärksamma ett organisatoriskt spörsmål av betydelse vid en ekonomisk planläggning av ett sjukhuskomplex, det må nu vara ett lasarett eller ett sanatorium. Utredningen åsyftar frågan om beredande av tillgång, i omedelbar anslutning till sjukhuset, till mindre dyrbara vårdplatser, avsedda för patienter, som kunna taga hand om sig själva men som alltjämt behöva anlita ett sjukhus resurser och sakkunskap. Det har framhållits, att behovet av nybyggnader för dylika vårdplatser, ofta betecknade B-platser, ehuru mera egentligt rubricerade annexsjukhusplatser, under nuvarande förhållanden med särskild styrka gör sig gällande i fråga om sanatorierna.
Det ligger i öppen dag, att sjukhusväsendets ekonomi i synnerlig grad på- verkas av vårdtidens längd. Tillgänglig statistik utvisar, att i detta avseende förhållandena starkt växla icke blott vid olika lasarettstyper utan också vid lasarettsavdelningar av samma typ. Föreliggande siffror (de senaste från 1941) ådagalägga sålunda, att den genomsnittliga vårdtiden kan variera i så. hög grad, att de maximala medelvärdtiderna äro inemot dubbelt så långa som minimum. Olika omständigheter medverka säkerligen till detta anmärknings- värda förhållande. Vid expertkonferenserna har emellertid vitsordats, att, oberoende av andra åtgärder i enahanda syfte, en allmän förkortning av medel- vårdtiden å det egentliga lasarettet skulle vara uppnåelig, därest möjligheter öppnades för överförande av vissa patienter till annexsjukhus. Vad de kirur- giska fallen angår, har sålunda framhållits, att ett stort antal opererade redan några få dagar efter ingreppet skulle kunna tillfredsställande vårdas under enklare förhållanden än huvudsjukhusets. Även i fråga om åtskilliga medi- cinska fall har gjorts gällande, att en motsvarande ordning vore genomförbar. Enahanda vore förhållandet med vissa patienter, som undergå röntgenbehand- ling samt patienter intagna å öron; eller ögonavdelningar. Gemensamt för nu ifrågavarande klientel skulle vara, att patienterna kunna reda sig själva utan hjälp av skolad vårdpersonal. Såväl den ena som den andra kategorien skulle sålunda utan olägenhet kunna hänvisas för efterbehandling resp. behandling å annexsjukhus. Såmedelst skulle uppenbarligen huvudsjukhusets dyrbara platser kunna mera effektivt utnyttjas och följaktligen kostnader för nybygg- nader inbesparas. J ämväl vårdkostnaderna kunna förutsättas väsentligen understiga lasarettens eller sanatoriernas.
Med hänsyn till innebörden av de ifrågasatta åtgärderna har utredningen funnit sig oförhindrad att ingå i ett övervägande av detta eljest till sin natur
sjukvårdsorganisatoriska spörsmål, i den mån detsamma synts öppna möj- ligheter till ett förbilligande av sjukhusbyggnadsverksamheten.
Till en början må framhållas, att här avhandlade uppslag ingalunda är nytt, utan har detsamma sedan lång tid tillbaka dryftats bland dem, som haft ansvaret för sjukvårdens organisatoriska utveckling i vårt land. Statens Sjak- vårdskommitté har i sitt förut omnämnda betänkande lämnat en översiktlig framställning av den tidigare förda diskussionen och jämväl framlagt sin egen uppfattning i frågan.
Efter att hava erinrat om de åtgärder, som redan i begränsad omfattning vid— tagits på vissa håll i landet för »konvalescentvårdens» befrämjande, uttalar kom— mittén, att till grund för den slutna konvalescentvården ligger principen, att sjuka, som utan att vara i behov av lasarettsvård dock erfordra sluten vård, böra vårdas å enklare och billigare anstalter. Lika viktig som denna grundprincip syntes vara, lika svår vore densamma att i praktiken förverkliga eller, rättare sagt, lika skif- tande tedde sig dess tillämpning i de enskilda fallen. Detta berodde enligt kom- mitténs mening på två omständigheter: sjukdomarnas olika natur samt de privata förhållanden, under vilka de sjuka levde.
Under framhållande av sagda svårigheter ville kommittén uttala en varning mot en för långt driven förenkling av ifrågavarande vårdproblem. Några betänk- ligheter mot en av det allmänna anordnad eller understödd konvalescentvärd inne— bure de anförda synpunkterna i och för sig icke. Emellertid hade sådana betänk— ligheter, grundade på andra förhållanden, framförts, enligt kommitténs förme- nande icke utan bärande skäl. Kommittén åsyftade härvid i första hand det för- hållandet, att konvalescentvård vore ett tämligen diffust begrepp och att inrät- tandet av särskilda anstalter för dylik vård kunde aktualisera ofta tvivelaktiga vårdbehov i den omfattning, att den slutna sjukvården endast skenbart skulle för- billigas genom en utbyggd konvalescentvård. Det vore därför av vikt att närmare precisera detta begrepp.
Jämlikt de meddelade direktiven hade kommittén att i första hand beakta en konvalescentvård, som omedelbart ansluter sig till föregående lasarettsvård. Rent administrativt sett kunde otvivelaktigt skäl anföras för en sådan begränsning. Från medicinsk synpunkt måste emellertid en gränsdragning, varigenom inta- gande på konvalescenthem direkt från den öppna sjukvården skulle bli uteslutet, te sig konstlad. Kommittén funne sig därför icke kunna i princip förorda en dylik begränsning, om ock av naturliga skäl ett utbyggande av konvalescentvården i första hand borde taga sikte på behovet av sådan vård i omedelbar anslutning till ätnjuten lasarettsvård. Med uppgivande av kravet på omedelbart föregången sjukvård måste man emellertid hålla i minnet, att skaran vårdbehövande vidgats högst väsentligt, om sökandens behov av vård ofta icke varit föremål för den prövning, som kunde äga rum under en sjukhusvistelse, och att sålunda faran för ett utnyttjande av denna vård utöver de gränser, som betingades av rent medi- cinska och sociala skäl, ej oväsentligt ökades. Ett noggrant beaktande av dessa synpunkter syntes kommittén vara desto angelägnare, som här vore fråga om en vårdangelägenhet, vilken det allmänna dittills i stort sett ställt sig utanför.
Beträffande vårdens tillgodoseende framhåller kommittén bl. a., att anstalter för konvalescentvård för att fylla sin uppgift borde vara försedda med anord- ningar för massage och sjukgymnastikbehandling, ävensom med sådana hjälp- medel, som tillhörde den s. k. fysikaliska terapien, d. v. s. falla under bad-, värme- och elektrisk behandling. Med hänsyn härtill kunde det starkt ifrågasättas, om icke ifrågavarande anstalter lämpligen borde anordnas som enklare inredda, mer eller mindre hembetonade avdelningar i samband med lasarett. Emot förfarandet
att anordna konvalescentvård i samband med lasarett kunde helt naturligt den invändningen göras, att anläggningskostnaderna skulle ställa sig relativt höga. Häremot kunde emellertid anföras, att till lasaretten förlagda konvalescentavdell ningar borde kunna både till anläggning och drift förbilligas genom anordnande av en med lasarettet gemensam bad- och fysikalisk behandlingsavdelning. Kon- valescentavdelningen borde ock draga fördel av andra lasarettets, för såväl medi— cinska som administrativa ändamål avsedda lokaler. Bland de förra ville kom- mittén nämna dietkök och laboratorium. Emot en dylik typ av konvalescenthem kunde måhända erinras, att den bleve rätt aktivt behandlingsbetonad och att den lätt komme att bliva en faktisk lasarettsavdelning samt att förty den grupp kon— valescenter, som vore i behov av ro och vila, icke vunne tillräckligt beaktande. Även om utvecklingen skulle gå i denna riktning, vore emellertid enligt kommit- téns förmenande därmed ingen skada skedd. Det innebure i allt fall ett steg i den riktningen, att vårdavdelningarna icke gjordes dyrbarare än de sjukas vård krävde och skulle under förutsättning av en noggrann prövning av vårdbehovet leda till besparing.
Sammanfattningsvis uttalar kommittén såsom sin mening, att en sluten kon— valescentvård, som även avser tuberkulospatienter, främst borde anordnas på enkelt inredda och utrustade avdelningar i omedelbar anslutning till lasarett, var- vid lasarettets vårdtekniska hjälpmedel borde komma konvalescentavdelningen till gagn. Å dessa avdelningar borde i första hand mottagas konvalescenter, men de borde även stå öppna för andra än konvalescenter.
Sedermera hava 1941 års reumatikervårdsakkunniga, vilkas uppdrag jäm— likt Kungl. Maj:ts beslut den 27 mars 1942 utvidgats till att avse utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till ut- byggande av efterbehandling och konvalescentvård i allmänhet, den 10 juni 1944 avgivit utredning och förslag i sagda ämne (SOU 1944: 88). Därvid hava de sakkunniga övervägt efterbehandlings- och konvalescentvårdsfrågan i dess helhet. Ur synpunkten av nu förevarande utredning knyter sig ett särskilt intresse till de efterbehandlingsavdelningar (IE-avdelningar), som förslaget upp— tager och som varit föremål för de sakkunnigas detaljplanering.
De sakkunniga reservera uttrycket efterbehandlingsavdelning, förkortat E-av- delning, för invid annan sjukvårdsanstalt liggande efterbehandlingsavdelning för uppegående patienter, vilka icke behöva vårdas å A-plats, men fortfarande äro i behov av observation eller behandling vid sjukhuset. Patienterna förutsättas själva i stort sett sköta sin personliga vård, äta själva, kläda sig själva, hjälpa till med bäddning, dukning och servering, såvida ej lyte eller sjukdom hindrar, däremot ej deltaga i arbetet i kök eller i tvätt, ej heller i allmänhet vid städning. Beläggning av en E—avdelning, som ligger intill en annan anstalt, bör enligt de sakkunnigas mening ske endast genom huvudsjukhuset. Jämte allmän E—avdelning för vuxna patienter räkna de sakkunniga med dylika avdelningar för väntande mödrar, för tuberkulösa samt för barn.
Av de utredningar, som de sakkunniga verkställt, framgår, att E-platsbehovet vid lasarett inom olika sjukvårdsområden av vederbörande huvudmän siffermäs- sigt uppskattats till 9—39 % av antalet A-platser. Medelvärdet utgjorde 13 %. För de största sjukhusen läge siffran vid 15—19 %. För egen del anse sig de sak- kunniga böra sätta den övre gränsen för behovet av eftervårdsplatser vid lasarett, för riket i allmänhet till 20 % och för de båda nordligaste länen till 25 % av antalet tillgängliga A-platser. Samma siffror angivas jämväl i fråga om tuber— kulosvården, ehuru de sakkunniga hålla före, att frågan om utsträckningen av
E-vården på detta. område och fördelningen av E-avdelningarna mellan de olika sanatorierna bör göras till föremål för fortsatta överläggningar.
Enligt det till grund för förslaget lagda programmet skulle inom E—avdelningar vid lasarett såsom lämplig vårdenhet med hänsyn till personal och biutrymmen betraktas en avdelning om cirka 40 patienter. De minsta efterbehandlingssjuk- husen skulle utgöras av en enda dylik avdelning, de större av två eller flera kom— binerade till en anstalt. Större sjukéalar än fyra-sängsrum anse de sakkunniga icke böra förekomma på efterbehandlingsavdelningar, då det här vore fråga om patienter från sjukhusets olika avdelningar, och ett relativt stort antal en— och tvåsängsrum måste i hög grad öka avdelningarnas användbarhet. Ensängsrum vore erforderliga, särskilt i den mån avdelningen kunde komma att utnyttjas för enklare utredningsfall, som möjligen kunde vara infektiösa, eller för fall, som i särskilt hög grad borde skyddas mot infektionssjukdomar, t. ex. blivande eller nyförlösta barnaföderskor. Golvytan i sjukrummen kunde nedbringas under van- liga normer, därigenom att sängarna utan olägenhet för vården kunde ställas ut- med väggarna med hänsyn till att patienterna vore uppegående. Å andra sidan uppställes önskemålet, att varje patient hade ett skåp för sina kläder och andra tillhörigheter samt att i varje rum funnes bord och sittplats.
I avseende å bilokaler anses för dagrum en golvyta av cirka 1 1112 per patient tillräcklig. Toaletter anordnas skilda för män och kvinnor. Vidare erfordras städrum med utslagsback, arbetsplats för rengöring samt plats för städredskap och nödvändiga förbrukningsartiklar ävensom vaktrum tillika expeditionsrum; däremot kunde behandlingslokaler uteslutas. Kapprum förutsättes anordnat invid huvudingången. Korridorbredden angives till 1,5 m, våningshöjden har i patient- våningarna ansetts kunna begränsas till 2,7 m och i souterrängvåningen till 2,6 m. Matsal med tillhörande serveringskök har synts vid lämplig byggnadsplats kunna förläggas till souterrängvåning; för serveringens underlättande och besparing av personal ifrågasättes anordnandet invid serveringsköket av en bardisk, vid vilken patienterna kunde betjäna sig själva. Arbetsrum med tillhörande förrådsrum före- slås inrättade för patienternas sysselsättning med t. ex. enklare snickeri, vävning eller bokbinderi. Om behövlig storlek av dessa lokaler förelåge knappast någon erfarenhet, varför i souterrängvåningen återstående tillgängligt utrymme syntes böra reserveras för detta ändamål. Till samma våning förläggas badrum samt snyggningsrum liksom förvaringsrum för patienternas kläder.
Särskild uppmärksamhet hava de sakkunniga ägnat spörsmålet om patienternas tvättanordningar. Härvid uppställes det allmänna önskemålet, att patienterna borde beredas möjlighet att tvätta sig skyddade mot insyn antingen genom an- ordnande av ett särskilt genom skärmar avdelat tvättrum eller därigenom, att sjukrummen försåges med tvättställ, vilka i fråga om två- och fyra-sängsrummen borde placeras så, att patienterna kunde göra toalett ostörda.
Spörsmålet ifråga har närmare utretts av de sakkunnigas arkitekt, doktor G. Birch-Lindgren, som därvid diskuterat alternativa lösningar. Enligt det ena alternativet skulle tvättställ anordnas i varje patientrum, varigenom särskilt tvätt- rum kunde uteslutas. I det andra alternativet saknades tvättställ i patientrum- menoch anordnades skilda tvättrum för män och kvinnor. Om tvättställ anordnas i varje rum, hade det visat sig nödvändigt att göra golvytan i två- och fyra-sängs- rummen större än som eljest erfordrades, medan utrymmet för särskilt tvättrum inbesparades. En jämförelse mellan de totala golvytorna i de olika alternativen, som båda avsåge tvåvåningsbyggnader, hade givit vid handen, att alternativet med tvättställ i sjukrummen medgivit en besparing av cirka 41112 total golvyta per våning. Oavsett att sålunda detta alternativ gåve en något mindre byggnad, vilket må- hända ur kostnadssynpunkt uppvägdes av ett något dyrare rörledningsnät, syntes detsamma vara att föredraga ur den synpunkten, att större rörelsefrihet erhölles
vid avdelningens beläggning med olika kön. De sakkunniga hava särskilt av sist- nämnda skäl stannat vid att förorda alternativet med tvättställ i varje sjukrum.
Kommittén har närmare belyst den allmänna planläggningen av en E-avdel- ning genom skissritningar, utarbetade av doktor Birch-Lindgren enligt fyra alter- nativ, alternativ A i två våningar, alternativ B överensstämmande med det förra utom däri, att Sjukrummens storlek ökats med 10 %, alternativ 0 med ökat antal större sjukrum och alternativ D i nära anslutning till alternativ A men med avdel— ningen uppförd i endast en våning. Kostnaderna för de olika alternativen angivas på följande sätt (Stockholm).
Total kostnad ma kr/rns Kostnad/stin g
238 280 2 818 84: 50 5 673 3 008 82: 45 5 905 2 631 83: 90 5 257 240 307 2 600 92: 42 5 719
De sakkunniga beteckna alternativ A såsom huvudförslag. Detta förslag upp- tager rum med följande golvytor: enkelrum cirka 8,9 in”, tvåsängsrum cirka 13,5 in2 och fyra-sängsrum cirka 21,5 mg. Att nämnvärt underskrida dessa ytmått syntes medföra väsentliga olägenheter och minska de möjligheter till trevnad, som man hade rätt att kräva i en enkel anstalt. Ännu en synpunkt talade enligt de sakkunnigas mening för att icke pressa rumsmåtten alltför långt. En minsk— ning av golvytan gåve nämligen icke en motsvarande ekonomisk vinst.
I avseende å fördelningen av salar och sjukrum gäller, att huvudförslaget inne- håller 4 rum för fyra patienter, 10 rum för två patienter och 6 rum för en patient och betecknas såsom tillfredsställande ur differentierings- och isoleringssynpunkt. Ovannämnda alternativ C upptager 8 rum för fyra patienter, 4 rum för två pa- tienter och endast 2 rum för en patient. Detta medgåve en besparing av byggnads- kostnaderna uppgående till 7,3 %. Det syntes dock böra betecknas som ett extremt förslag, som enligt de sakkunnigas mening icke gåve tillräckliga isoleringsmöjlig- heter och därför icke kunde av de sakkunniga rekommenderas. Vid uppgörande av ritningar för ett konkret fall ansåges möjligen en medelväg mellan dessa båda alternativ kunna övervägas, t. ex. med följande fördelning av patienterna: 6 rum för fyra patienter, 6 rum för två patienter och 6 rum för en patient. Besparingen i jämförelse med huvudalternativet torde dock i så fall komma att reduceras till några få procent. .
I övrigt framhålla de sakkunniga, att en enkel standard borde tillämpas såväl i fråga om behandling av väggar, golv m. ni. som i fråga om snickerier, beslag, sanitär inredning o. s. v.; mot vatten motståndskraftig golvbeläggning under tvätt- ställ borde användas.
Vad beträffar E-avdelningar vid sanatorier hänvisa de sakkunniga till av doktor Birch-Lindgren tidigare utarbetade ritningar, avseende byggnad med 44 eller 52 sängar, fördelade uteslutande på 2- och 1-sängsrum, vilka rum dock upptoge något mindre golvyta än i de sakkunnigas huvudförslag.
Med mindre modifikationer anses de framlagda förslagen kunna användas även för planläggning av E-avdelningar vid barnsjukhus eller bamavdelningar och såsom väntehem för barnaföderskor.
Utredningen.
Av det anförda framgår, att den tankegång, åt vilken utredningen inled- ningsvis givit uttryck, nära ansluter sig till den ståndpunkt sjukvårdskommit- tén och 1941 års reumatikervårdssakkunniga intagit. Emellertid måste utred-
76 ningen betona, att utredningen saknat anledning att överväga frågan i den vidare omfattning, vari dessa utredningar prövat densamma. Ur de synpunkter utredningen har att beakta begränsar sig nämligen problemet till spörsmålet om en differentiering av lasarettens och sanatoriernas vårdplatser i sådana, som avse högkvalificerad vård, och sådana, beträffande vilka anspråken kunna icke oväsentligt reduceras. Uttrycket efterbehandlingssjukvård synes —— även om det icke fullt täcker begreppet — kunna utgöra en lämplig beteck- ning för de uppgifter, som skulle tillkomma sjukhuset. Dessa enklare vård- platser skulle sålunda uteslutande avse att öppna möjligheter för vård av patienter, som tidigare vårdats å lasarett, och som, utan att skäliga vårdan— språk eftersättas, befinnas kunna för vårdens avslutande överflyttas till efter- behandlingssjukhuset, eller vilkas tillstånd vederbörligen prövats vid lasa- rettet och befunnits kunna tillfredsställande motivera vård å annexsjukhus. Utredningen vill sålunda med styrka betona, att dessa vårdmöjligheter äro avsedda att helt utnyttjas för redan prövade lasarettsfall och att genom till- handahållande av dylika vårdplatser den totala. vårdtiden icke bör förlängas. Därest, på sätt sjukvårdskommittén förutsatt, de av kommittén föreslagna konvalescentavdelningarna skulle mottaga jämväl konvalescenter från öppen vård, skulle uppenbarligen, såsom kommittén för egen del framhållit, kraven på. sjukhusplatser stegras. I realiteten skulle såmedelst en ny grupp vård— anstalter framväxa såsom ett mellanled mellan lasaretten och hemmen för kroniskt sjuka. Utredningen saknar givetvis anledning att ingå i ett över- vägande, huruvida en sådan utvidgning kan vara behövlig eller lämplig, då utredningen har sig förelagd den begränsade uppgiften att föreslå. åtgärder för ett förbilligande av byggnadskostnaderna för sjukhusväsendet enligt nu tillämpad organisationsplan. Otvivelaktigt skulle med den nyss av utred- ningen angivna gränsdragningen förutsättningar för ett sådant förbilligande öppnas. Däremot kan ett fullföljande av kommitténs riktlinjer oförändrade befaras ägnat att i icke oväsentlig grad öka utgifterna för sjukhusväsendet, vad angår såväl byggnader som drift.
Klientelet vid nu åsyftade sjukhusavdelning skulle, på sätt utredningen tidigare erinrat, utgöras av dels opererade patienter, dels övriga fall, som efter vederbörlig diagnos anses erfordra allenast en mera enkel vård. Samt- liga patienter förutsättas såsom icke-sängliggande i det hela icke kräva kvali— ficerad vårdpersonal och skulle kunna sköta sig själva. Särskild läkarpersonal skulle icke heller krävas, utan bör läkarvården ombesörjas av den personal, som tidigare å sjukhuset handhaft denna uppgift. Då avdelningen skulle för- läggas i omedelbar anslutning till huvudsjukhuset, förutsättes vidare all specialbehandling försiggå å detta, vadan följaktligen anordningar i sådant syfte kunna normalt uteslutas inom efterbehandlingsavdelningar. I nu an- givna avseenden föreligger, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, full överensstämmelse med den principiella ståndpunkt, som reumatikervårdsak- kunniga intagit. Från dessa utgångspunkter skulle planen för en dylik vård— avdelning kunna anpassas efter den för kroniskt sjuka upplagda med den
ytterligare förenklingen, att, i anslutning till den uppfattning, som vid expert- överläggningarna gjorts gällande, kravet å, isoleringsrum kan begränsas, bi- utrymmena reduceras och korridorbredden minskas. Utredningen håller före, att avdelningen skulle kunna väsentligen innesluta 6-patientsalar jämte ett eller annat 2-sängsrum. Emellertid hava verkställda undersökningar givit vid handen, att 4-sängssalar i detta fall kunna anordnas för en lägre kostnad än (i—sängssalar, och utredningen har med hänsyn härtill ansett sig för dessa sjukhus böra förorda en dylik rumsdisposition. Däremot böra dagrumsmt— rymmena utökas och differentieras med hänsyn till kön. Under expertöver- läggningarna har hävdats, att proportionen huvudplatser: annexplatser lämp- ligen avväges 5:1, en relation som nära ansluter sig till den av reumatiker- vårdsakkunniga angivna. Då avdelningen ur driftkostnadssynpunkt ansetts icke skäligen böra understiga 40 platser, följer härav, att de minsta sjukhusen icke kunna utrustas med annexavdelning.
I fråga om sanatorierna har från experthåll vitsordats, att genomsnittligt 20—25 % av dessa sjukhus klientel skulle kunna vårdas å här åsyftade annex- sjukhus. Lämpligen kan miniminumerären fastställas till samma siffra som för de lasarettsanslutna annexsjukhusen. Vad däremot angår storleken å. vård- avdelningen har gjorts gällande, att vårdplatserna kunde ökas utöver förut angivna siffror och uppgå till 52 inom en och samma avdelning. Av vård- platserna hava 6 ansetts böra förläggas till 2-patientrum och åtminstone 1 till isoleringsrum. Av bilokaler erfordras dagrum, städrum och toalettrum. Med hänsyn till terapien måste även vid annexsjukhusen tillgång till ligghallar beredas. Lämpligen bör man även vid sanatoriernas annexsjukhus räkna med 4-patientsalar.
Uppmärksamhet påkallar, på sätt reumatikervårdsakkunniga framhållit, frågan om beredande av vissa arbetslokaler för patienternas sysselsättning. Möjlighet föreligger att anordna dylika lokaler i souterräng- eller vindsvåning.
Den allmänna standarden har ansetts även i detta fall kunna utformas i nära anslutning till vad som föreslagits för hem för kroniskt sjuka och lätt- skötta sinnessjuka. '
Av vad som sålunda framkommit synes utredningen fog föreligga för den uppfattningen, att ett inträdande ökat behov av vårdplatser vid sanatorierna helt eller till väsentlig del bör tillgodoses genom anordnande av annexsjukhus vid redan förefintliga sjukhus och att såmedelst kostnaderna för ett ökat vård- behovs tillgodoseende kunna avsevärt begränsas.
IV. Förslag till normer för sjukhusbyggnader.
Lasarett.
I anslutning till den allmänna ståndpunkt, som utredningen i det före- gående angivit, går utredningen att närmare överväga de normer, som synas böra föreslås för planläggningen av olika sjukvårdsanläggningar, lasarett och sanatorier samt annexsjukhus anordnade i anslutning till lasarett eller sana- torium.
Vad angår planläggningen av vårdavdelning vid sjukhus för kvalificerad vård, inställer sig härvid i första hand det principiella spörsmålet om 2-sängs- djup eller 3-sängsdjup vid sjuksalarnas dimensionering.
I detta avseende har utredningen, såsom i det föregående i korthet berörts, företagit vissa undersökningar av nettoytornas fördelning inom olika vård- avdelningar. Ytorna hava därvid angivits enligt samma principer, som till- lämpats av centrala sjukvårdsberedningen, dock med den avvikelsen, att dag- rum hänförts till bilokalerna i stället för till trafikytoma som skett i sjuk- vårdsberedningens statistik. Den jämförelse mellan nettoytornas fördelning i m2 per Vårdplats vid nybyggda allmänna vårdavdelningar med 2-sängsdjup resp. 3-sängdjup, som av utredningen verkställts, har, såsom jämväl erinrats, ådagalagt, att vid de förstnämnda totalytan per Vårdplats är icke obetydligt större än vid de senare. De höga siffrorna betingas väsentligen av en ganska stark ökning av bilokals- och trafikytorna, under det att vårdrumsytan per Vårdplats visar en mera måttlig stegring. Då kraven på bilokaler således ställts högre för de med 2-sängsdjup planerade vårdavdelningarna och det på grund- val av det föreliggande materialet icke är möjligt att avgöra, i vilken utsträck- ning de ökade trafikytorna betingas av mer spatiösa korridorer eller av den förlängning av avdelningens plan, som härrör av å ena sidan bilokalernas, å andra sidan vårdsalarnas större utsträckning i längd, kan någon fullt säker slutsats beträffade planekonomien vid 2-sängsdjup och 3-sängsdjup icke dragas ur detta material. För att eliminera de på resultatet av jämförelsen in- verkande, ovidkommande faktorerna, framförallt variationen i bilokalsstan- dard och korridorbredd, har utredningen låtit uppgöra principskisser till vårdavdelningar enligt 2- och 3—sängsdjup, varvid antalet vårdplatser per avdelning, bilokaler samt korridorbredd hållits konstanta. Totalytan per vård- plats utgör då ett entydigt uttryck för planekonomien vid de båda planlös- ningsprinciperna. Vid en ur vårdsynpunkt önskvärd orientering av bygg- naden varierar denna yta för avdelningar med 3-sängsdjup mellan 11,56 och 12,40 m2 och för de med 2-sängsdjup planerade avdelningarna mellan 12,33 och 13,10 mz. 2-sängsdjupet kräver en ökning av avdelningens totalyt-a med
VÅRDAVDELNING VID LASARETT. Prineipskisser till allmän vårdavdelning med 3-sängsdjup.
(8) P. H?) P. SERV.- K K
Avdelning med 30 vårdplatser.
4 st. 6-pat.-sa1ar .................................. 24 pat. 80 % 1 v 3- » -rurn .................................. 3 » 3 » 1- |) |) 3 » > 20 % Totalt ............................................ 30 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum .............................. 207,1 111” 55,8 % 6,90 in?/pat. Bilokaler 92,1 » 24,7 % ,3,o7 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 72,7 » 19,5 % 2,43 » Total nettoyta .................................... 371,9 m” 100,0 % 12,40 nu”/pat.
Avdelning med 36 vårdplatser.
5 st. 6-pat.—salar ..................................
?1, :: ?: l>,r-rum .................................. 17 %
100 %
sjuksalar och -rum .............................. 58,7 % 6,78 m9/pat. Bilokaler ........................................ 22,1 % 2,56 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 19,2 %' 2.22 » Total nettoyta .................................... 100,0 % 11,56 m*/pat.
MB 0 llllll
VÅRDAVDELNING VID LASARETT. Principskisser till allmän vårdavdelning med 2-sängsdjup.
WD
KUK UH BEH . RUM ( FORR WC
_ wc. segv: Lp! VA UND. o. snou YTL. Ayo.— Eli—El En
GÅPBGM'E EAN:]
Avdelning med 30 vårdplatser.
6 st. 4-pat.-salar .................................. 24 pat. 80 % 1 » 2- » -rum 4 n 1- n 20 %
100 %
Sjuksalar och -rum .............................. 211,3 m"' 53.6 % 7,04 mglpat. Bilokaler ., 92,1 » 23.5 % 3.07 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 89,8 » 22,9 % 2,99 » Total nettoyta .................................... 393,2 m” 100,0 % 13,10 mfl/pat.
DAGRUM 1(2)P 1(2)P SERV. UND... . , KOK bEH. RUM T
C]
Avdelning med 36 vårdplatser.
7 st. 4-pat.-salar .................................. 28 pat. 78 %
2 » 2- » -rum 4 n 4 » 1- » 4 n i 22 %
Totalt ............................................ 36 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum .............................. 250,9 in2 56,6 % 6,97 in”/pat. Bilokaler . 92,1 » 20,6 2,56 » Trafikytor (exkl." trapphus) ........................ 101,o » 22,8 2,80 » Total nettoyta .................................... 444,0 m” 100,0 12,33 m'/pat.
MB 0 Illlll
VÅRDAVDELNING VID LASARETT.
Principskiss till allmän vårdavdelning med 2-sängsdjup.
A_VD: L. ue) P. ue) P roar.
UND. 0. P C:] P :] . BEH. |:!4 P. |:] DAGRUM
Avdelning med 30 vårdplatser; byggnaden orienterad i N—S.
6 st. 4-pat.-salar .................................. 24 pat. 80 %
1 » 2- » -rum » » 1- » " > 20 %
30 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum .............................. 215,2 1112 53,5 % 7,17 m*/pa.t. Bilokaler 98,4 » 24,5 % 3,28 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 89.4 » 22,2 % 2,98 " Total nettoyta .................................... 403,0 111” 100,0 % 13,43 in”/pat.
Poincnnskiss till allmän vårdavdelning med 3-sängsdqua.
Avdelning med 36 vårdplatser; 12—pat.-sal.
1 st. 12-pat.-sal .................................. 12 pat. . 2 » 6- » -salar 12 » 67 % 3 » 3— » -rum .................................. 9 n *; 33 % 3 » 1- n 3 » Totalt ............................................ 36 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum 247,8 m” 61,1 % 6,87 inf/pat. Bilokaler 92,1 » 22,9 % 2,56 » Trafikytor (exkl. trapphus) ......................... 64,7 » 16,0 % 1,80 » Total nettoyta .................................... 404,1 m' 100,0 % 11,23 m'lpat.
6—8 %. Därtill kommer som en i hög grad betydelsefull omständighet, att avdelningens längd vid 2—sängsdjupet ökas med 17—23 %, ett förhållande, som torde kunna förutsättas verka. fördyrande på driftkostnaderna. Emel— lertid lär det i praktiken icke vara möjligt att vid avdelningens ut— sträckning i längd begränsa sköljrummen till ett för varje avdelning, utan kräves ur driftsynpunkt, att denna del av bilokalerna dubbleras. Härigenom ökas givetvis ytterligare differensen i totalyta till 2—sängsdjupets nackdel.
Till belysning av byggnadskostnaderna har utredningen låtit utföra en jäm— förande kostnadsberäkning beträffande vårdavdelningar enligt sagda alternativ (Bil. 6). Av densamma framgår, att den genomsnittliga kostnaden per vård— plats — under angivna förutsättningar — utgör för 2-sängsdjup med resp. 30 och 36 vårdplatser 3347 och 3 111 kronor samt för 3-sängsdjup med samma antal platser resp. 3 133 och 2 786 kronor. Kostnaderna för avdelning med 2- sängsdjup överstiga alltså kostnaderna vid 3-sängsdjup med resp. 7 % och 12 %.
Utredningen har på grund av de ekonomiska fördelar ur såväl anläggnings- som driftsynpunkt, som sålunda föreligga, ansett sig böra bestämt förorda 3-sängsdjupet. Såsom redan framhållits, har vid expertöverläggningarna full enighet rått därom, att ur vårdsynpunkt 2—sängsdjupet icke kan anses erfor- derligt.
Vad därefter beträffar frågan om dimensioneringen av vårdsalar och Sjuk— rum har, såsom vid den lämnade redogörelsen för nu gällande råd och anvis- ningar framhållits, denna under senare år bestämts av kravet på en minimi— luftkub av 21 1113 per patient.
För att erhålla en säker utgångspunkt för omprövning av spörsmålet om minimiluftkuber har av utredningens expert, docenten G. Nordgren, en sär- skild utredning verkställts (Nordisk hygienisk tidskrift h. 6 1943). Denna ger vid handen, att luftkubens storlek med avseende på den fysiologiska luft— förskämningen vore av underordnad betydelse i jämförelse med temperaturen, d. v. 5. de värmetekniska förhållandena. Med avseende på lukten inomhus hade själva luftkuben en avsevärt mycket mindre betydelse än vad man van- '1igen föreställde sig i hygienisk praxis, beroende på att luktintensiteten följde en logaritmisk funktion av de luktande ämnenas koncentration. Den minimi- luftkub på 12 ms, som medicinalstyrelsen har uppställt såsom norm för bo- städer, syntes vara tillräcklig även för sjuksalar och vårdrum av olika slag i vad det gäller själva behovet av fri luftrymd. Om man önskade motverka starkare luktalstring eller ville skapa goda inomhusklimatiska förhållanden, vunne man tämligen litet genom att öka luftkuben utöver detta mått. De effektiva åtgärderna därvidlag utgjordes av sanering av luktkällorna, ven- tilation samt värmetekniska rationaliseringar. I åtskilliga fall hade luftkuber på betydligt mindre än 12 m:, ansetts vara fullt tillräckliga med avseende på. själva luftens hygieniska beskaffenhet.
Det syntes därför vara riktigast att vid uppställandet av minimiluftkuber för sjuk- och vårdhem huvudsakligast taga hänsyn till de funktionella behoven av utrymme (golvyta) och dagsbelysning (takhöjd) och att därutöver be- handla luftväxlingen som en fristående fråga.
Vid bestämmandet av de ur funktionell synpunkt lämpliga måtten för vårdrum och vårdsalar med 3-sängsdjup ha av de experter, med vilka utred— ningen haft att samråda, olika uppfattningar gjorts gällande. Enligt den ena borde måttet mellan fasadvägg och korridorvägg så bestämmas, att någon ytterligare sängplats icke skulle kunna beredas. Enligt den andra meningen borde rummets djupmått bestämmas av kravet på ur arbetssynpunkt fördel- aktigare mått mellan sängarnas långsidor, även om möjligheter härigenom upp— stode att inplacera ytterligare en säng. Rummets längdmått utefter fasaden skulle i gengäld enligt detta alternativ, med i huvudsak oförändrad rumsyta, kunna något minskas. Den förstnämnda planen kräver ett rumsdjup av 5,6 m och en bredd av 6,4—6,6 m i 6-patientsalen, den sistnämnda ett djup av 6,0 m och en bredd av 6,2 m. I 3-patientrum räknar utred- ningen med en bredd av 3,9 resp. 3,8 m. Utredningen, som visserligen ansett sig böra giva företräde åt det förstnämnda av dessa båda alternativ, har genom att föreslå en maximiyta för 6-patientsal av 39,0 m” och för 3- patientrum av 23,0 m2 önskat hålla möjligheterna öppna för en tillämpning av båda systemen.
För större salar avsedda för omkring 12 patienter har en maximiyta av 6,5 m2 per patient föreslagits.
Vad angår isoleringsrummen, vilka i regel förläggas till vårdavdelningens bilokalsida, har utredningen ansett ytor på 14,0 m2 för isoleringsrum med möjlighet till två vårdplatser (reservplats) och 11,0 m2 för isoleringsrum med en Vårdplats tillgodose skäliga krav på rymlighet. Vid en förläggning av dylika sjukrum å särskild isoleringsavdelning torde en viss ökning av de nämnda rumsytorna vara ofrånkomlig. Av utredningen verkställda under- sökningar utvisa, att de rumsdjup, som förekomma vid 6-patientsalar och 3-patientrum, giva avsevärt mycket större isoleringsrum än vad utredningen ovan föreslagit. Det synes därför ändamålsenligt, att i de fall detta av plan- tekniska skäl låter sig göra anordna isoleringsavdelning i en flygel med 2—sängsdjup. Till en sådan flygel kunna förläggas jämväl enskild vårdavdel- ning samt i förekommande fall specialavdelningar, exempelvis barn- samt ögon— och öronavdelningar. Såsom skälig maximiyta för isoleringsrum för 2 patienter förordar utredningen 16,0 m2 och för 1 patient 13,0 m2 (med re- servplats 15,0 1112).
Beträffande slutligen enskild vårdavdelning gälla i huvudsak samma syn- punkter som anförts angående isoleringsavdelning. De rumsmått, som här böra få ifrågakomma, synas utredningen, därest de krav på utrymme, som plåga ställas å dylika vårdplatser, skola kunna tillgodoses, böra maximeras till 16,0 m2 för enskilt rum och 18,0 m2 för halvenskilt rum. Enligt utredningens mening föreligger dock anledning att i nuvarande ekonomiska läge (reducera dessa ytor till vad som kan anses sakligt erforderligt.
Vid bestämmandet av den ur funktionssynpunkt lämpliga rumshöjden i sjuksalarna synes i första hand fordran på ändamålsenlig dagsbelysning böra tillgodoses. För skolbyggnader har tidigare den regeln gällt, att avståndet
. e—w ———r
7 C+ :l.
El
El 0.8
!"
0.85 i-
IEC] , 0.75
Sal med sex vårdplatser. Rum med tre vårdplatser. Yta: 37,0 in". Yta: 21,8 m”.
i' ;,
%&
3
___. Q
Isoleringsrum med reservplats. Yta: 13,7 m”.
h—J—i %% 1
.?
_EL,
Isoleringsrum. Yta: 10,4 m*.
VÅRDAVDELNING VID LASARETT.
Principskiss till sal med 12 vårdplatser.
6.4
Yta: 77,1 m”.
DMIO O HIHIIIIH
B'incipskisser till sjukrum vid isolerings- och enskild avdelning.
:]
©å __
Isoleringsrum vid isolerings- Isoleringsrum med reservplats vid avdelning. Yta: 10,8 m”. isoleringsavdelning. Yta: 14,0 m'.
], &
ARD.
..] DC
Halvenskilt rum. Yta: 17,2 m*.
Enskilt rum. Enskilt rum med wc. Yta: 13,0 m”.
DMIO 0 IIIIIIIHII
. än mm
mellan den längst in i rummet belägna arbetsplatsen och fönsterväggen ej får vara större än dubbla höjden från bordsytan till fönstrets överkant.
Ljusmätningar i ett stort antal skolbyggnader i olika delar av landet hava dock givit vid handen att, under förutsättning av ett fritt läge för byggnaden och ljusa väggar och tak i lokalen, det enligt ovanstående formel beräknade avståndet mellan den längst in i rummet belägna arbetsplatsen och fönster- väggen skulle kunna ökas med 1,5 m. Vid ett motsvarande bedömande av för- hållandena vid sjuksalar, skulle vid 6,0 m rumsdjup erfordras en höjd av 2,6 111 mellan golv och fönsteröverkant. Emellertid lärer det få. anses uppenbart, att de belysningsnormer, som böra tillämpas för skollokaler, innebära alltför högt uppdrivna fordringar för dagsbelysningen i en vårdsal. Detta framgår redan därav, att kravet på. erforderlig fönsteryta för sjuksalar hittills i all- mänhet begränsas till allenast 1/7 av golvytan, under det att motsvarande siffra för lärosalar är 1/5.
Av vad som nu anförts framgår, att en rumshöjd av 2,6 m i värdsalar med 6,0 m djup är att anse såsom i och för sig fullt tillräcklig ur belysningssyn- punkt. Vid bestämmandet av rumshöjden i vårdavdelningarna måste emel— lertid tillbörlig hänsyn tagas jämväl till erforderlig höjd i övriga avdelningar inom sjukhuset. Det är nämligen av betydelse, att de olika våningarna in- bördes ligga på. samma nivå, då. man härigenom undviker ur trafiksynpunkt olämpliga rampanordningar. Vidare kan det även med hänsyn till eventuella framtida förändringar inom sjukhuskomplexet anses fördelaktigt, att de olika våningsplanen ha ensartade rumshöjder. De avdelningar, som på. grund av den tekniska utrustningen kräva den största rumshöjden och fördenskull kunna anses bliva dimensionerande, äro röntgenavdelningarna. Den nu gängse apparatutrustningen kräver en högsta rumshöjd av 2,9 111. Enligt inhämtade upplysningar är nämnda mått att anse såsom tillfredsställande. Samma rums— höjd synes vidare önskvärd i vissa operations— och polikliniklokaler.
Utredningen har på. nu angivna grunder för samtliga vård- och behandlings- avdelningar inom ett sjukhus ansett försiktigheten bjuda att såsom högsta rumshöjd föreslå 2,9 m.
Beträffande tillhandahållandet av s. k. bilokaler till medicinska och kirur- giska vårdavdelningar har under expertöverläggningarna enighet rått därom, att de i »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» upptagna biloka- lerna ur sjukvårdssynpunkt måste anses tillfyllest. Dessa lokaler äro: toalett- rum, sköljrum, serveringskök, behandlingsrum, avdelningsförråd samt vaktrum.
Vidkommande ytorna av de ifrågavarande lokalerna har utredningen upp- märksammat, att dessa för närvarande utan synbar anledning variera högst avsevärt. Sålunda visar det sig vid 13 av utredningen uppmätta vårdavdel- ningar, tillkomna under de senaste åren, att ytan för sköljrum växlar mellan 9,6 och 27,8, för serveringskök mellan 10,0 och 16,0, för undersöknings— och behandlingsrum mellan 12,0 och 24,0, för vaktrum mellan 5,8 och 20,4, för toalettrum, wc- och lavemangsrum mellan 8,1 och 32,8 samt för avdelnings- förråd mellan 8,4 och 35,3 m2. Medan sålunda i vissa fall de ifrågavarande
utrymmena. tillmätts i knappaste laget, ha i andra fall uppenbarligen loka- lerna fått en storlek, som icke motsvaras av faktiska behov.
För åstadkommande av en ekonomisk och ändamålsenlig planlösning har det med hänsyn härtill tett sig angeläget för utredningen att söka ingående pröva storleken av de erforderliga bilokalerna.
Såsom av vidstående principskisser framgår, kunna fullt rationella bi— lokaler uppnås vid en yta för sköljrum av 9,3 mz, serveringskök 11,1 mz, toalettrum 15,0 m=, undersöknings- och behandlingsrum 13,7 mz, vaktrum 7,1 m2 samt avdelningsförråd 16,1 mg. Därjämte har det av praktiska skäl funnits önskvärt att tillhandahålla särskild telefonhytt med en yta av 0,7 m2. Tillsammans uppta-ga nämnda utrymmen 73,0 m=.
Med skälig marginal synas maximiytorna för sagda bilokaler kunna be- räknas till: sköljrum 10,0 m2, serveringskök 11,5 mg, toalettrum 15,5 mg, under- söknings- och behandlingsrum 14,0 mg, vaktrum 8,0 m2, avdelningsförråd 16,5 m2 och telefonhytt 1,0 mg, tillsammans 76,5 1112.
Dagrumsutrymmen inom vårdavdelningen utnyttjas numera, enligt vad som vid expertöverläggningarna framkommit, i relativt ringa omfattning, huvud- sakligen beroende på den alltmera begränsade liggtiden. Ett genomsnittligt utrymme av 0,5 m2 per Vårdplats har på grund härav ansetts tillfredsställande.
Då, frånsett dagrummet, bilokalsutrymmena under förutsättning av en fastställd lägsta platsnumerär av 30 kunna anses kräva en konstant yta, har utredningen med skälig marginal för smärre variationer i dagrumsstorleken och med beaktande av nödvändigheten att i vissa fall dubblera toalettrummen funnit sig böra föreslå, att den totala ytan av nu ifrågavarande utrymmen inom en allmän vårdavdelning maximeras till 100 m2.
Vad därefter angår korridorbredden angives i »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett», att denna ej bör understiga 2,25 nu. Detta mått hade visat sig fullt tillräckligt, särskilt om dörrsmygarna mot korridoren sneddades, varigenom ökat svängrum vid transporter till sjukrummen vunnes. Utredningen, som håller före, att en bredd av 2,2" m fullt tillgodoser normala transportbehov, har med skälig marginal såsom största korridorbredd velat föreslå ett mått av 2,3 in.
Till mottagnings- eller poliklinikavdelning vid odelat lasarett samt kirurgisk avdelning av delat lasarett höra enligt »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» väntrum med kapprum och toalett, mottagningsrum, av- och på- klädningshytter, undersökningsrum, mörkrum, laboratorium, omläggnings- och operationsrum, förråds- och vaktrum, städrum, vilrum och eventuellt under- läkarexpedition. För medicinsk mottagningsavdelning angivas väntrum med tillhörande utrymmen, mottagnings, undersöknings- och mörkrum samt labora- torium såsom erforderliga.
Utredningens förslag i denna punkt ansluter sig nära till de hittills gäl- lande normerna med den jämkningen, att kapprum förutsatts anordnat cen- tralt för sjukhuset i dess helhet. Särskilda avklädningshytter till överläkarens
VÅRDAVDELNING VID LASARETT. Principskisser till bilokaler.
KDK HYLLA FÖR uvmmes- D KÄRLJVÅTTFAT & H. B msxsg'wx
DISKBÄNK n:o ovensxip
r-—"1
KYLSKÅP ' __-.. 3]
D % 17 öPOLBA(K ul,-%$")! l
'HÅT' ' git/(sliprwmcssmm MED ÖVZR- MW ' KDKPLATTOR
_ . I I summan/xp L --—J VÄRMESKÄD
| | Sköljrum. Yta: . Serveringskök. Yta: 11,1 m*.
2.55
ronvmmno DISKBÅNK
EXP BORD
EL. KOKPLÅTTA O mammans) Cl
. _ 37 smxsmp ' wxosssömmas- B NK
Ronosono D _, _1 |
Toalettrum. Undersökningar och behandlingsrum. Yta: 15,0 m”. Yta: 13,7 m,.
. I.]. 20 L TILL VADRINGb- ]] j
BÅLHONGL
mm ' HE (JN—D
rov. mmm al;] &" ”";? åt?; ==,”- 7 mmm: H.M. » - " * E SKÅP å—ÅJ RULLS 01.
. ?""
17 små? rått PERSONAL
_| | | :
HADRASiFACK OCH %% ' ås RULLBKGR
| :* 1
F K Fel? FIL- TAR H.M.
r__.__-__.__
| | |.
Avdelningsförråd för vagnar Avdelningsförråd för linne. Yta: 6,8 m”.
och sängkläder. Vaktmm 7,1 » Yta: 9,8 m'. Telefonhytt ................ » 0,7 »
DMIO 0 GM |||||||H|| |
mottagningsrum hava ansetts kunna uteslutas med tanke på att två undersök- ningsrum tillhandahållits, varvid av- och påklädning förutsättas kunna ske i dessa. För att vid omläggningar o. d. bereda möjlighet till samtidig behand- ling av manliga och kvinnliga patienter hava skilda omläggnings- och opera- tionsrum synts erforderliga. För dessa tänkes ett gemensamt steriliserings- rum anordnat. Vidare har det i anslutning till gällande praxis funnits lämp- ligt att förse avdelningen med en särskild entré, ett mindre rum för olycks- fall samt plats för förvaring av skenor o. d. För underläkare beräknas i odelat lasarett två rum; i var och en av de medicinska och kirurgiska mottagnings- avdelningarna vid normallasarett tillhandahållas två rum för underläkare.
Det har förutsatts, att alla lasarett skola utrustas med laboratorieavdel- ning, förlagd i anslutning till mottagningsavdelningen vid odelat lasarett och till den medicinska mottagningsavdelningen vid normallasarett. Under så- dana förhållanden hava de i »Råd och anvisningar» upptagna, uteslutande för poliklinikerna avsedda smålaboratorierna funnits kunna utgå. och erforderliga rutinprov utföras i sköljrummet.
Utredningen vill i anslutning till det tidigare anförda erinra om de svå- righeter, som möta vid normeringen av mottagningsavdelningen. Poliklinik- verksamhetens omfattning växlar nämligen avsevärt efter de lokala förhållan- dena, och en bestämd relation mellan lasarettets storlek och lokalbehovet för polikliniken låter sig därför icke angiva. Den nämnda osäkerheten gör sig gällande företrädesvis beträffande väntrummets dimensionering, som givet— vis är avhängig av patienttillströmningens storleksordning och fördelning. Sammanfallande tider för kommunikationsmedlen från den omgivande bygden kunna. således medföra en stark koncentration av poliklinikbesöken till vissa timmar. En icke alltför snävt tilltagen marginal bör med hänsyn till dessa omständigheter beräknas vid maximeringen av mottagningsavdelningarnas ytor.
Påpekas bör vidare, att här ifrågavarande lokaler i åtskilliga fall med för— del kunna disponeras för mödra- eller barnavårdscentral eller för dispen- särverksamhet under tider, då. polikliniken hålles stängd.
Å bifogade principskisser upptager mottagningsavdelningen vid odelat lasarett en total nettoyta av 201,6 mg, vid normallasarettets medicinska av- delning 143,5 1112 och vid dess kirurgiska avdelning 249,8 m2.
Under hänvisning härtill och med skälig marginal har utredningen ansett sig kunna föreslå såsom största ytor för mottagningsavdelning följande: för odelat lasarett 220,0 m”, för medicinsk mottagningsavdelning vid normallasa- rett 160,o m2 och för kirurgisk sådan 280,0 mg. Som jämförelse kan nämnas, att nettoytorna för nybyggda mottagningsavdelningar vid odelade lasarett variera mellan 217,4 och 267,6 111”. Vid det delade lasarettet i Södertälje ut- göra golvytorna i resp. avdelningar 261,6 och 292,s m=.
För mottagningsavdelningar vid centrallasarett bör enligt utredningens uppfattning medicinalstyrelsen vid behov äga godtaga större yta. Enahanda förhållande bör gälla beträffande övriga lasarett, då särskilda omständigheter föreligga, exempelvis starkt frekventerad poliklinisk mottagning.
MOTTAGNINGSAVDELNING OCH LABORATORIEAVDELNING VID LASARETT.
Principskiss till mottagningsavdelning och laboratorieavdelning vid odelat lasarett.
Laborataricavdelning :
I. Mikroskoperings-, kolorimetri- och vågrum ............... 6,6 m2 1. Färgningsbord med skåp. lådor och utslagsback. 2. Bord för mikroskop, kolori- meter och väg. 3. Skåp för kemikalier.
II. Stinklaboratorium ............ 8,1 » 1. Laboratoriebord med skåp, lådor och utslagshack. 2. Dragskåp med utslagsback. $. Bäcken- och kärlspolare. 4. Tvlttställ och termostat. 5. Diskbänk.
]Il. Kemiskt laboratorium ........ 19,8 » 1. Iu- och utlämningsfack. 2. Laboratoriebord för gasanalys. 3. » med skåp och lådor.
4.5
"! .. 4” J) J rr f
OPERATION
9 20.2
sxounun' 1.5
STERILISER 7.5
!. Tvättställ.
5. Laboratoriebord med skåp, lådor och utslagsback.
6. Centrifug.
7. Städskåp.
IV. Förberedelse- och väntrum .. 7,0 » 1. Väggfast bänk. &. Bord. &. Vilstol. 4. Plats för sängvagn eller här.
V. Ämnesomsättnings- och EKG— rum ........................ 8.5 » 1. Provtagningsbord. !. Tvättställ. 3. Skrivbord. 4 &
KORRIDOR "67.0
_-
20.2 unomsbm.
OHLÄGGNING
UNDERSOKN
l'
. Skrivstol.
r--..L.......-.-._...--.._____.__.....__._.._-. .-...
—$ . Undersökningnbord. 6. Apparatur (BMB, EKG). VI. Korridor .................... 13,2 » Total nettoyta .................. 63,2 m* . Mottagningsavdelning:
- Våntrum ........................ 21,5 m2 ___ Exp.-låkare—undersökning ........ 62,1 » Omläggning .................... 20,2 » ___ Operation ........................ 20,2 » Olycksfall ...................... 9,5 » Biutrymmen .................... 22,7 » Traäkytor ...................... 45,4 » Total nettoyta .................. 201,6 mi
DMIQ_012345878910M llill-lilllllllilllll
MOTTAGNINGSAVDELNING VID LASARETT.
Principskiss till kirurgisk mottagningsavdelning vid normallasarett. & i
owcus- INTAQN FÖKRÄD xöu- OHLÄGGNING STiRIL. OPERATION FALLSINWo AV nu. FORSKE *RUM 24.9 5 19.4
m NORNH 69 E]. 9.5 95 6,5 I B
HÖRKRUM 4.0
KORRIDCR
1 5.525,— "5 !-
VÄNTRUH EXP. gumma uuonzsöm umoznuimz unomöm 351 |] 95 5129 .. 9.5 * uwozksom. ll eo
'|- || omm ' BDB
Våntrum .................................. 32,3 Expedition-läkare-und ers öknin g ............ 65,5 Omläggning 24,9 Operation .................................. 19,4 Olycksfall .................................. 9,5 Biutrymmen
Trafikytor
Tot-al nettoyta ............................ 249,23 m*
DMlO o 1 HIEHHHI I
Principskiss till medicinsk mottagningsavdelning och Iaboratom'eavdelning vid normallasarett.
Laboratorieavdelm'ng: I. Stinklaboratorium ........................ 15,5 m' 1. Laboratoriebord med skåp och lådor. . n » ntslagsback. . Kylskåp. . Dragskåp med utslagsback. . Tvättställ, ovanför torkskåp. . Bäcken— och kärlspolare. . In- och utlämningsfack. . Diskbänk. 9. Städskåp. 10. Centrifug. II. Kemiskt laboratorium . Laboratoriebord m.akåp,1ådor o.utslsgsback. . Tvättställ. . Laboratoriebordm.hyllor,:kåp o.utslagsback. . Bord för gasanalys. . Diskbänk. . Laboratoriebord för kolorimatri med sluss. III. Vågrum och kolorimetri .................. 3,0 . Bord med skåp och lådor. . Våg. . Kolorimeter. . Kemikalieskåp. 5. Utslagsback. IV. Förberedelse— och väntrum ................ 8,6 1. Väggl'ast bänk. 2. Bord. 5. Vilstol. 4. Plats för sängvagn eller bår. V. Mikroskoperingsrum ...................... 8,7 . Mikroskoporingsbord. . Skrivbord. . Skrivstol. . Bokhylla. . Färgningsbord. . Utslagsback.
4.3 _l.
"RR-| IEC
I
& | ! AKTR .
3.1
| HTDRKRU UNDERLÄK
* O
HOTTAGN. o. I unvika. 14.1
RUM
HDL] - I
UNDER! 14.1
UNDERLÅK HOTTRGN o
KORRIDOR 29.9 lr
' 0 l
9.5
"5.6 9.0 % z !( -O tf) & Lu () Z :)
6 7. Termostat. 8. Provtagningsbord.
VI. Undersökningsrum (BMB, EKG) ............ 25,8 . Instrumentskåp.
. Tvättställ. . Skrivbord med stol. . Diverse apparatur. . Schäslong.
BMB.
. Bord.
. EKG.
. Nedfällbar brits. 10. Draperiskeua. VII. Passage .................................. 3,4 » ' vm. Korridor .................................. 24,9 »
I...-III Total nettoyta .................................. 119,53 m'
Medicinsk mottagningsavdelning: Väntrum .................................... 21,5 m' Exp.-läkare-undersökning 71,8 » Biutrymmen .................................. 17,9 » Traäkytor .................................... 33,5 »
7. SM,—,, . HOTTAGN | NO l5.l I
Göm—IQQDPNMH
Vidkommande laboratoriet rekommenderas i »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» en golvyta av 12—15 m2 för odelade lasarett. För större lasarett förutsättes, att de kirurgiska och medicinska poliklinikerna ut- rustas med var sitt laboratorium, vilket dock kan göras litet, under förut- sättning att sjukhuset förses med ett särskilt, större centrallaboratorium.
Under expertöverläggningarna har med styrka framhållits, att laboratorie- arbetet under senare år alltmer ökat i betydelse och fortfarande är före— mål för en utveckling, som ännu icke kan betraktas som avslutad. Det har därför synts utredningen angeläget att icke genom fastställandet av alltför snäva normer för laboratoriets yta försvåra den framtida. utvecklingen å ifrågavarande arbetsområde. De av utredningen skisserade laboratorierna, vilkas närmare planläggning utförts av professorn M. Odin, ha givits en differentierad planlösning med uppdelning i för olikartade arbeten avsedda lokaler såsom mikroskoperings- och vågrum, stinklaboratorium, kemiskt labo- ratorium, väntrum och undersökningsrum för elektrokardiografi, basalmeta- bolism m. m. Den sammanlagda nettogolvytan av de å. bifogade skisser åskåd- liggjorda laboratorierna uppgår vid odelat lasarett till 63,2 m”, därav trafik— yta 13,2 mg, och vid normallasarett till 119,8 m2, därav trafikyta 28,3 m”. Den totala nettoytan har på grund härav och med skälig marginal ansetts kunna maximeras till för odelat lasarett 70 och för normallasarett 130 m”, varvid dock förutsatts, att lokalerna ha karaktär av för samtliga avdelningar inom lasarettet gemensamt centrallaboratorium och att särskilda för mottagnings- avdelningarna avsedda smålaboratorier icke anordnas. Centrallaboratoriet av- ses då. att förläggas i anslutning till det odelade lasarettets mottagningsav- delning, resp. till normallasarettets medicinska mottagningsavdelning.
De för olika sjukhusavdelningar gemensamma laboratorierna vid central- lasarett kunna med hänsyn till de skiftande förhållandena icke lämpligen göras till föremål för normering. Utredningen har därför beträffande dessa laboratorier ansett det böra ankomma på. medicinalstyrelsen att i förekom- mande fall godtaga större yta än den för normallasaretten föreslagna.
Röntgenavdelningen bör enligt »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» vid ett odelat lasarett innefatta diagnostikrum, skydds— eller manö- verrum, mörkrum även avsett för fixering, expeditions- och plåtgransknings- rum, sköljrum, barium- eller kontrastkök, litet förråd, toalett samt väntplats och utrymme för patienternas av- och påklädning. Därtill kommer erforder- ligt maskinrum, vilket emellertid med fördel kan förläggas till över- eller undervarande våning. Rumshöjden fixeras till 3,1 in. För större lasarett, där särskild röntgenläkare finnes, krävas ökade utrymmen och dessutom mot- tagningsrum, undersökningsrum samt terapirum med manöverrum, maskin— rum och avklädningshytter.
Utredningen har i det föregående såsom sin uppfattning angivit, att nor— mering av röntgenlokalernas ytor icke lämpligen bör ifrågakomma. Vid sådant förhållande torde det få. ankomma på den granskande fackmyndigheten, medi-
cinalstyrelsen, att noga tillse att hithörande lokaler icke givas större utrymme eller mera kostnadskrävande utförande än som av omständigheterna i det en- skilda fallet kan anses motiverat.
Operationsavdelningen skall enligt »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» vid odelat lasarett bestå av operationssal (25 mg), steriliseringsrum (14—18 mg), förråd, tvättrum, endoskopi- och gipsningsrum (20 mg), omkläd- ningsrum för läkare med dusch och toalett, förbandsrum (15—20 m?) och städrum. Vid större lasarett, där underläkare med kompetens för mer själv- ständig operativ verksamhet är anställd, vore två. operationssalar erforderliga.
Det har under expertöverläggningarna med skärpa framhållits, att en efter ovannämnda program planerad operationsavdelning numera icke kan fungera tillfredsställande. Operationssalens mått anses väl knappt, och ytterligare ett antal lokaler hava synts erforderliga för en rationell drift. Sålunda skulle tillhandahållas förberedelserum för sövning av patienterna. före operationen, ett avskilt utrymme för dammande arbete såsom talkning av handskar, ett avskilt förråd för sterila artiklar och ett mindre mörkrum. Autoklaverna, som bl. a. ur driftsäkerhetssynpunkt böra vara dubblerade, borde placeras i ett sär- skilt, från förbandsberedningen skilt rum. Dessutom har påfordrats ett om- klädningsrum för kvinnlig personal samt i varje fall vid normallasarett ett väntrum för sängliggande patienter. Utredningen har icke ansett sig kunna jäva dessa krav och har därför velat tillgodose desamma vid utformningen av normer för operationsavdelningar. Endoskopi- och gipsningsrummet har där- vid erhållit karaktär av operationssal med anslutning till steriliseringsrum. Vid normallasarett har särskilt endoskopirum icke förutsatts erforderligt, då en av operationssalarna eller något förberedelserum kan disponeras för ända- målet. Vad slutligen angår steriliseringsrum, hava bland experterna delade meningar rått huruvida ett eller två sådana skola tillhandahållas. Maximiytan för avdelningen har emellertid avpassats oberoende av vilketdera alternativet som väljes. Rumsytan har av experterna ansetts kunna begränsas i förhållande till de tidigare gällande normerna, då kravet på erforderliga arbetsytor och fria utrymmen väl kunna tillgodoses inom en mindre yta.
Å bifogade principskisser upptager operationsavdelning vid odelat lasa- rett 164,4 In2 och vid normallasarett 236,3 m=).
Under hänvisning härtill och med skälig marginal har utredningen ansett sig kunna föreslå maximiytan för operationsavdelningar vid odelat lasarett till 170,0 m2 och vid normallasarett till 250,0 mz. Som jämförelse kan näm- nas, att nettoytorna för nybyggda »operationsavdelningar vid odelade lasarett variera från 160,15 till 184,9 mg. Beträffande lasarett av samma storleksord- ning som normallasaretten må erinras, att operationsavdelningen vid lasa— rettet i Karlskoga upptager en golvyta av 229,2 mg.
Jämväl för operationsavdelningar vid centrallasarett och med dem jäm- förliga sjukhus skulle medicinalstyrelsen äga att vid behov godtaga större yta än vad som angivits.
OPERATIONSAVDELNING VID LASARETT.
Principskisser till operationsavdelning vid odelat och normallasarett.
T
rönsmocezn. ITALKN. än TVÄTTRUM openmou om %% 5.0 Åsaka 6.4 199
AUT L ." 3 H RKR. .IIDT |; '
mmm: 29.6
KL. 5.8
. . öu. . vac. D uc.FORRAD RUM FORBER. OPERATION IÖ as 1.1 se 6.9 9.9 50.1 T O
Opcrationsavdelning vid odelat lasarett. Operationsrum ........................................ 50,0 Biutrymmen 72,3 Personalutrymmen 12,3 Trafikytor .............................................. 29,8 Total nettoyta
STERIL. OPERATION 7.5 3
IEI DIDD
. . . _ . EI EIB FORBANDSBER FORRAD rok STER_ FORBER RUM _
om Exp TALKN APPARATURMM FÖRRAD (GIPSNING) TVATTRUMEZISTERIL. OPERATION 17.2 | 3.0 10.0 7.3 U (14 25.2
Operationsavdelning vid normallasarett.
Operationsrum ........................................ 58,8 m, Biutrymmen .......................................... 109,1 " Personalutrymmen 1" » Trafikytor , » Total nettoyta ........................................ 236,55 in2
DM 10 o HHHHIII
Badavdelningen vid odelat lasarett bör enligt »Råd och anvisningar» om- fatta intagningsbad med 1 kar, patientbad, även avsett för medicinska bad, med 3 kar, avklädningshytter, förråd, torkrum för linne, vaktrum för baderska, väntrum, toalettrum och städrum. I anslutning till badavdelningen borde ljusbehandlingsrum och förråd för sjukhuskläder anordnas. Beträffande de delade lasaretten uttalas, att kraven på. den fysikaliska terapiavdelningen här vore större, men några närmare anvisningar ha icke meddelats. I fråga om personalbad ifrågasättes, huruvida icke dessa borde förläggas till personalens bostadsavdelningar.
Vad angår de odelade lasaretten, hava expertöverläggningarna givit vid handen, att nämnda anvisningar i stort sett äro tillfredsställande. Emellertid borde förutom ljusbehandlingsrum även ett massagerum anordnas. Personal— bad skulle icke förläggas i samband med badavdelningen; möjligen kunde ett badrum med 1 kar anslutas till personalens omklädningsrum i souterräng— våningen. Förvaringsutrymme för patienternas kläder kunde med fördel an- ordnas invid intagningsbadet.
För badavdelning och därtill ansluten terapiavdelning synas vid odelat lasarett följande lokaler böra tillhandahållas: intagningsbad med 2 kar, rum för renlighets- och medicinska bad med 2 kar, väntrum för patienter, förråd
BADAVDELNIN G OCH FYSIKALISK-TERAPEUTISK AVDELNING VID NORMALLASARETT.
Principskiss.
H
HW HASSAGE- O(H GYMNASTIKRUM 47.5 0 .1 91.1 I
KORRIDOR 516
ELBEHAND H H; I: L M E I N Hi ;KVARTS 5 Hå.
; DÄGLJUS ” KORTVÄG % WW
RENLI ETS O. EEHANDLINGS-
28.0 EXP
.R E . | TERMGTEKAPI 26.0 UUSBEHANDLING 61.6 D
ms
Bad- och behandlingsutrymmen ........................ 193,1 mil Biutrymmen .......................................... 47,4 » Trafikytor .............................................. 57,6 » Total nettoyta
DM 10
........................................ 298,1 m2
0 1 2 8 4 6 6 7 8 9 IOM
IHHHIIH I I | | I | I *I |
5.6
m. m., rum för värme- och ljusbehandling samt massagerum med 2 arbets— platser, vartill komma duschar, gemensamma för bad— och ljusbehandlings- avdelning, samt avklädningshytter. Vid normallasarett anordnas avdelningen i fråga på enahanda sätt, dock att väntrum och ljusbehandlingsrum göras större, massagerummet inrättas för 3 arbetsplatser och hyttantalet ökas. Under dessa förutsättningar kan det erforderliga utrymmet uppskattas till för odelat lasarett 250 m2 och för normallasarett 300 mg. Med hänsyn till loka- lernas regelmässiga förläggning till souterrängvåning har emellertid föreskrift Om viss maximiyta funnits kunna undvaras.
I fråga om kökslokalernas förläggning inom ett sjukhuskomplex synas föl- jande tre alternativa möjligheter kunna övervägas:
1. Köket förlägges till särskild byggnad eller flygelbyggnad, som even- tuellt innehåller jämväl andra ekonomiavdelningar.
2. Köket förlägges till souterräng— eller bottenvåning i någon av sjukhus- byggnaderna.
3. Köket förlägges till översta våningen i någon av sjukhusbyggnaderna. Av nämnda alternativ torde det första innebära de flesta fördelarna. Ge— nom kökets förläggning till en särskild, från sjukhusbyggnaden avskild bygg- nad kan den dagliga och vid de större köken ganska omfattande yttre gods- trafiken effektivt avskiljas från den med sjukvården sammanhängande trafiken. Vidare elimineras alla risker för att matos och buller från köket tränga upp till sjukavdelningarna. En dylik förläggning av köket motiveras också av svårigheten, att, därest alternativen 2 och 3 skulle tillämpas, bereda ut- rymme för personalmatsalar och för köket erforderliga förråd, vilka lokaler böra förläggas i anslutning till köket. En annan, väsentlig fördel med kökets förläggning till särskild byggnad är, att den utvidgning av detsamma, som en framtida utveckling av sjukhuset kan föranleda, lättare möjliggöres än om köket är förlagt till souterräng- eller bottenvåning i sjukhusbyggnad, där en utvidgning av kökslokalerna torde stöta på ganska avsevärda svårig- heter och medföra betydande merkostnader; enahanda gäller i fråga om en förläggning av köket till vindsvåning. Det under senare tid alltmera ökade behovet av allehanda terapilokaler m. m. kräver en hel del utrymmen, som med fördel visat sig kunna förläggas till sjukhusbyggnadens souterräng- eller källarvåningar, då därigenom även erhålles kort och bekväm förbindelse med ovanför liggande sjukavdelningar. I allmänhet torde sjukhusbyggnadernas nämnda våningar helt behöva tagas i anspråk för sådana ändamål och i varje fall så stor del av desamma, att er- forderligt utrymme för kök med förrådslokaler och matsalar icke kan dis— poneras. Å andra sidan kan icke bortses från att under vissa omständigheter (spe- ciella terrängförhållanden) en ekonomiskt fördelaktig lösning står att uppnå genom kökets förläggning till en souterrängvåning. Lämpligheten av kökets förläggande till sjukhusbyggnadernas översta
våning lärer i förevarande sammanhang icke kunna säkert bedömas, då till- räckligt omfattande erfarenhet ännu saknas rörande de för— och nackdelar en sådan placering innebär. Om därmed möjligen vinnes någon fördel i fråga om mattransporterna från kök till sjukavdelningar, synas vissa olägenheter vara förknippade med de långa vertikala förbindelserna mellan köket samt varuintaget och källarförråden. En förläggning av köket ovanför sjukavdel- ningar måste ock på grund av nödvändigheten av en omfattande ljudisolering och framdragande av ledningar vara ägnad att fördyra byggnadskonstruk- tionen. '
För matens transport från köket till sjukavdelningarna användas vanligen vagnar av standardtyp. Vid en del sjukhus packas vagnarna genom resp. av- delningspersonals försorg, medan vid andra sjukhus kökspersonalen utför samma arbete. Det sistnämnda förfaringssättet torde ur flera synpunkter vara det mest rationella, varför de av utredningen utförda principskissema uppgjorts under denna förut-sättning.
För varmhållning av färdig mat användas antingen varmskåp, varmbord eller varmgarage, de senare avsedda för särskilda kantinvagnar. Det före- kommer numera även, att mattransportvagnarna äro försedda. med elek— trisk uppvärmningsanordning, i vilket fall behovet av andra uppvärmnings- anordningar givetvis blir mindre. Skisserna äro uppgjorda med den beräk- ningen, att vilket som helst av nämnda varmhållningssystem skall kunna an- vändas.
För möjliggörande av en smidig anpassning av de normer, som kunna komma att fastställas, har det ansetts lämpligt att vid utarbetandet av dessa utgå från nedan angivna portionsantal, representerande anstalter av fyra olika storleksordningar.
Antal dagportioner
Storlek
1 .............. 2 ..............
Patienter Personal Summa
70 160 290 450
55 115 210 350
125 275 500 800
Inom var och en av dessa storlekstyper kan en överbelastning av omkring 20 % förekomma.
Vid de olika kökslokalernas inbördes planering böra vissa regler följas för åstadkommande av en god arbetskontinuitet och därmed följande minskat personalbehov. Med utgångspunkt från livsmedlens gång genom köket, (1. v. s. råvarornas mottagning _ magasinering — förberedande behandling -— färdig- ställande behandling — utlämning, kan köksplanen indelas i tre huvuddelar, förberedningslokaler, egentliga kökslokaler och utlämningslokaler. Det må framhållas, att behovet av olika bilokaler i regel kan beräknas växa vid de större köken, där man icke kan använda sig av lokalkombinationer i samma
utsträckning som i de mindre köken. Detta framgår närmare av den efter- följande beräkningen rörande erforderliga golvytor.
I nedanstående sammanställning hava upptagits de ungefärliga golvytor, som vid normal köksdrift få anses erforderliga. Därvid hava tillika beaktats de behov, SOm förutsättas kunna framträda vid utvidgning av en anläggning, medan däremot icke räknats med förekomsten av bageri. Där bageri anses böra anordnas, vilket i vissa fall kan visa. sig ekonomiskt gynnsamt, torde detta med fördel kunna förläggas till souterrängvåningen. Omklädningsrum för perso— nal kan utan större olägenhet anordnas i källarvåningen eller våningen 1 trappa upp.
Förutom de förråd, som med hänsyn till arbetsdriften böra ligga i köks— planet, kräves tillgång till en del andra förrådslokaler. Dessa förläggas med fördel till köksbyggnadens källar- eller souterrängvåning. För följande varu- slag äro i allmänhet källarutrymmen lämpliga, nämligen: salta varor, salt fisk, potatis och rotfrukter, grönsaker och frukt, torra varor, saft och sylt, ost och ägg, konserver m. m. Vidare böra i källaren finnas ett förråd för diverse varor,
Antal dagportioner Patienter 70 160 290 450 Personal 55 115 210 350 _ Summa 125 275 500 800 m* ina m* in”l Vammottagning .............................. 10 16 16 20 'Renseri för fisk och grönsaker ................ 12 20 25 30 Beredningsrum för kött ......................... 12 20 25 , 30 Dietförråd ........... . ........................ — 2 4 6 Torrförråd .................................... 6 12 16 20 Kylrum, kött ................................ 2 4 5 6 » , s ................................ > 2 3 j 2 3 » , grönsaker .......................... 2 3 Avfallsrum .................................... — 4 4 5 Stådrum ...................................... 3 3 3 3 Toalett ........................................ 3 3 3 3 äök. . . . .: .................................... > 50 80 100 120 ortionermg .................................. Expedition .................................... 4 6 6 6 åöksdisk .................................... > 12 20 % 15 1? antindisk .................................. 22 2.) Materialrum (köksredskap m.m.) ................ 2 4 6 6 Kylrum, matrester ............................ 2 4 4 6 » , svalning .............................. 2 3 4 6 ». ,mjolk...._. ........................... 2 4 (i 8 Måtmngsrum för mjölk ........................ 4 4 b 6 Kallskånk . .................................... 12 16 20 20 Vagnhall . 16 26 30 4g Stådrum ...................................... —— —— 5 Övriga utrymmenl ............................ 36 58 88 110 Summa 192 312 415 500 Yta. per dag-portion ............................ 1'54 1'13 083 0138 1 Förbindelsevägar, trappor, trapplaner, hissutrymmen, mellanväggar m. m.
SJUKHUSKÖK. Principskisser.
| [_l—_"! DISKRUM
m. [3
** röna
norr. Hm. RENSEmEathREv . MJÖLK. mugg, Toad EE R””
I] _ ,, AVFALL KALLR. SMD CI: 0000 E::
Sjukhuskök storlek 1. Antal dagportioner: Patienter .............................. 70 Personal ................................ 55 Summa ................................ 125 Yta inkl. mellanväggar: 186 m*. Yta per dagportion: 1,49 m”.
har?) KOK— STEK: OCH DIETKÖH DISKRUM
, : | . . | | : . ! —L-A.J-Å.'—.L-'-L-L—I
VAGN HALL
MA ISS
REN$_RI K
(! Y.
lastrum
AVFALL ÖLH- NÄT- KYL num
Sjukhuskök storlek 2.
Antal dagportioner: Patienter .............................. 160 Personal .............................. 115 Summa ................................ 275
SJ UKHUSK ÖK.
Principsk'iss till sjukhuskök storlek 3.
D:] [:E]
//
XXX
D . nomew mm. BEREDNING ått-omolmön MATE' KÖHSDIS men.
O IWL [] E] 0 D 8
Tb
VAGNHALL
&” i [3 är: MATHISS f o RONS. ” MET 'mnNDiså ' ' OR PE O O FR D RENSERI Romson . EXP. LF Dit]
[10110 CD
Antal dagportioner: Patienter .............................. 290 Personal .............................. 210
Summa ................................ 500
Yta inkl. mellanväggar: 417 m". Yta per dagportion: 0,83 m".
SJUKHUSKÖK. Princzpskiss till sjukhuskök storlek 4.
mm BEREDN STEKOCH DIETOKÖK MATER KöHsmsR KALLSK. m
:p m : :l] Q MATHItS ; , ;-
| T HANTINDISK
,, D QQ o AVFALL RENSERI ' hor—mös QEx P. nnnn DZ
Antal dagportioner= Patienter .............................. 450 Personal .............................. 350
Summa ................................ 800 Yta inkl. mellanväggar: 500 m*. Yta per dagportion: 0,63 m*.
DM 10 0 1 2 3 4 5
LIIHlLlllllllll
ett rum för tomkärl o. d. samt ett emballagerum och slutligen erforderliga utrymmen för uppackning och trafik.
Med beaktande av önskvärdheten av skälig marginal anser sig utredningen böra. förorda följande maximiytor för köksavdelningar: vid kosthåll för högst 150 personer, 200 mg, vid kosthåll för 151—325 personer, 325 m2, vid kosthåll för 326—600 personer, 425 m2 samt vid kosthåll för 601—950 personer, 525 m2. Vid ytterligare ökning av kosthållets numerär, vilket fall endast mera undan- tagsvis lärer föreligga, skulle medicinalstyrelsen äga godtaga den större golv— yta, som finnes nödig.
Speciella normer för de ovan angivna särskilda förrådsutrymmena har utredningen icke funnit erforderliga.
Vad angår rumshöjden i egentliga kökslokaler, synes denna i kök för högst 150 personer icke behöva överstiga 3,0 m, eljest icke 4,0 m. I övriga utrymmen inom avdelningen kan en takhöjd av 3,0 m anses tillfyllest.
Med hänsyn till vad nu anförts har kökslokalernas rumshöjd synts lämp- ligen kunna angivas till högst 4 m.
Stort avseende bör fästas vid behovet av en god ventilation av köket och dess bilokaler. I fråga om samtliga här ifrågakommande kökstyper torde vara nödvändigt att anordna såväl inblåsning av förvärmd luft som mekanisk utsugning.
Beträffande personalmatsalar meddelas i råd och anvisningar endast, att sådana erfordras för sjuksköterskor och annan överordnad kvinnlig personal samt för biträden och därmed jämställda ävensom för maskinist, eldare och jämförlig manlig personal.
Det tidigare tillämpade systemet med särskilda matsalar för varje per- sonalkategori inom sjukhuset har under senare år alltmer frångåtts. Sålunda har exempelvis vid Karlskoga lasarett — enahanda är förhållandet även vid Sidsjöns sjukhus — bortsett från ett mindre matrum för yttre personal, per- sonalmatsalen anordnats gemensam för samtliga personalkategorier. Vidare har vid de nyare matsalsanläggningarna systemet med självservering från ut- lämningsdisk kommit till allt större användning. Denna, utveckling finner ut- redningen rationell och har fördenskull funnit sig böra utgå ifrån att vid ny- och ombyggnad av lasarett personalens utspisning anordnas i en gemen- sam matsal med självservering.
En normering av utspisningslokalemas (matsal, kafferum, serveringsrum m. fl.) storlek erbjuder vissa vanskligheter. Sålunda utspisas personalen i omgångar, vilka emellertid av olika orsaker i allmänhet icke inbördes äro lika stora. Den utsträckning, vari personalen intager måltiderna på sjukhuset, synes också inom ganska vida gränser kunna växla under olika förhållanden.
Som en skälig och lämplig norm vill utredningen föreslå, att för mindre och medelstora sjukhus en maximigolvyta av 1,0 m2 för varje i kosthållet ingående person uppställes. Vid större sjukhus, där personalnumerären är mera betydande, torde emellertid en dylik norm få anses alltför vid, och
synes det därför böra ankomma på de granskande myndigheterna att vid- taga den reduktion, som omständigheterna i det särskilda fallet kunna med- giva.
Obstetrisk-gynekologiska avdelningar. Vad angår vårdavdelningarna har det synts utredningen ändamålsenligt, att vid de mindre förlossningsavdel— ningarna av typ II möjligheter hållas öppna att välja mellan 2— och 3-sängs- djup. Vid större förlossningsavdelningar av typ I med ett platsantal å vård- avdelningarna av minst 30 synes dock av enahanda skäl som anförts be— träffande de allmänna kirurgiska och medicinska vårdavdelningarna 3—sängs- djupet vara att förorda.
Beträffande vårdrummens storlek föreligger icke någon principiell skillnad i förhållande till andra sjukavdelningar. De ytor för vårdsalar och -rum, som utredningen i det föregående föreslagit för allmänna vårdavdelningar vid lasarett, kunna därför tillämpas jämväl för förlossningsavdelningar, vid vilka 3-sängsdjup kommer till användning.
För det fall att 2-sängsdjupet anses motiverat kunna enligt verkställda undersökningar ändamålsenliga 4-patientsalar anordnas inom en yta av 24,8 m2 och 2—patientrum inom en yta av 14,8 in2 eller samma storlek som utredningen beräknar i fråga om sjukstugor. För isoleringsrum, som normalt även i detta fall torde kunna anordnas på bilokalsidan, tillämpas samma ytor som utredningen föreslagit för allmän vårdavdelning vid lasarett, nämligen för isoleringsrum med en sängplats 11,0 m2 och för isoleringsrum med reservplats 14,0 m2.
På grund härav och med beaktande av skäliga jämkningsmöjligheter före- slår utredningen även i nu förevarande fall följande maximigolvytor:
sal med 6 vårdplatser .......................... 39,0 m2 » » 4 >> .......................... 26,0 » rum » 3 >> .......................... 23,0 » >> >> 2 » .......................... 16,0 » isoleringsrum med reservplats .................. 14,0 » och » » en Vårdplats ................ 11,0 >> .
Bilokalerna böra erhålla i huvudsak samma utformning som vid medicinsk eller kirurgisk avdelning. Undersöknings- och behandlingsrum har dock av experterna icke ansetts erforderligt vid bb-avdelning.
Vid nämnda avdelningar tillkomma emellertid även vissa utrymmen för barnen. Hittills ha vårdavdelningarna i regel utrustats med barnsal och sköt— rum, vilka lokaler vid de minsta avdelningarna för 6—7 patienter ofta sam- manslagits till ett rum. Under expertöverläggningarna har med skärpa fram- hållits, att med hänsyn till infektionsrisken jämväl särskilda isoleringsboxar för debila och infekterade barn skulle vara behövliga.
Dessa önskemål synas böra tillgodoses på sådant sätt, att avdelning för 6—7 patienter utrustas med skötrum, barnsal samt en isoleringsbox, vilka
OBSTETRISK—GYNEKOLOGISK AVDELNING. Principskisser till sjuksalar och -rum vid bb-avdelning av typ II samt
till förlossningslokaler.
L 6.2 1
: $ % 75 [3 ca 5 2,2 [ 1.9 jl" _- az ägas 55
L--- ; .,L
8 D D o,, 40 5 .. i;?! uj,: .. .. ., [1 ”B. (17
"l +_____1.1_____j
2.2 1.5
__|
Rum med två. vårdplatser vid
Sal med fyra vårdplatser vid lab-avdelning av typ II. Yta: 24,8 m!
TILL 5TERlL. nun ('
bb-avdelning av typ II. Yta: 14,8 m”.
? r *. — mum -__f»__.- [[ ut»; är l-...-.m-l IL J 193355." _)TILL FÖR- '— _, TILL Fd DE RUN BER R __... 1 3.7 : . ; 545 ES '] 1 L.._l ; G & [7] W .. | I | 1 1.3 1 [ c.a j Förlossningsrum med en plats. Förlossningsrum med två platser. Yta: 15,9 m". Yta: 22,2 m. Förlossningsrum. 1. Förlossningssän . 7 8 2. Nattduksbord. g [] E 3. 'rvmsem (uven för _) TIL rön TILL FÖR— våxelbad). LOS R" LDSSN. RUMf— 4. Rullbord för instru- . ment. _ : 5-7 5. Uppvärmd barnplats 3] : : med över- och un- ; : der-skåp. 6: 5 él= 6. Skåp. ; : 7. Torrsterilisntor på : : .I vägg. Fu'RBAN "" ' ' ; &. Sprittvättatäll. EL-WL | | 9. Lustgauapparat. | ! . Förberedelserum Steriliseringsrum vid Yta- 10 7 m” ' avdelning av typ I ' ' ' Yta: 6 5 m. 1. Wc-stol. , 2. Tvättställ. 1. Instrumentkokare. 3. Duschstol. 2. Kärlkokare. 4. Pall. :. Diskbänk. 5. Schäslong, bårvagn el. dyl. 4. Hylla. 6. Hylla. 5. Kokplatta. 7. Skåp för patientens kläder. 6. Vätskesterilisator. S. Skrivplats med underskåp. DM 10 0 1 2 B 4 5 6 M
- _'D-'v— ...—. __.- .
107 lokaler enligt verkställda undersökningar kunna rymmas inom en yta av 13,1 m2.
I avdelning för 12 patienter erfordras förutom skötrum och barnsal två isoleringsboxar, en för debila och en för infekterade barn. Den sammanlagda ytan av ifrågavarande lokaler uppgår här till 20,7 1112.
I vårdavdelning för 30 patienter anordnas skötrum, två barnsalar, två boxar för debila och två boxar för infekterade barn, vilka utrymmen erfordra en yta av 51,1 m2.
Förlossningsrum med en plats låter sig anordna inom en yta av 15,9 m2 och förlossningsrum med två platser inom 22,2 mg. Ett förberedelserum kan anordnas inom en yta av 10,7 m2.
En bb-avdelning av typ II med 6—7 platser bör omfatta nedan nämnda lokaler:
Förlossningslokaler: ett förberedelserum, ett förlossningsrum med en plats och ett mindre steriliseringsrum.
Sjukrum: en sal för 4 patienter och ett rum för 2 patienter eller alterna- tivt en sal för 6 patienter. Härtill kan i bägge fallen komma såsom reserv ett isoleringsrum.
Bilokaler: ett barnrum med 6 platser, en isoleringsbox och ett skötrum, vaktrum, sköljrum samt toalett.
Den sammanlagda ytan av dessa lokaler uppgår i utredningens princip- skisser till 136,2 respektive 147,9 in?.
Med skäliga jämkningsmöjligheter låter sig en förlossningsavdelning av typ II med 6—7 vårdplatser anordna inom en yta av högst 160 mg. Vid en förläggning av avdelningen utan lokalt sammanhang med annan vårdavdel— ning kan emellertid behov föreligga av utvidgade bilokaler, varför utredningen ansett försiktigheten bjuda att angiva en maximiyta av 170 må
En bb-avdelning av typ II med omkring 12 platser bör omfatta följande lokaler:
Ett förberedelserum, ett förlossningsrum med två platser, ett steriliserings- rum, två 4-patientsalar, ett 2—patientrum och två l-patientrum, barnrum med plats för 12 barn, två isoleringsboxar samt skötrum, sköljrum, vaktrum,toalett och omklädningsrum, förråd och tekök. Härtill kommer en reservförlossnings— plats i isoleringsrum eller särskilt förlossningsrum. Den sammanlagda ytan av dessa lokaler uppgår i utredningens principskiss till 268,0 mg. En motsvarande avdelning om 15 platser vid lasarettet i Karlskoga upptager en total nettoyta av 296,1 me.
Med skäliga jämkningsmöjligheter föreslår utredningen, att förlossnings- avdelning av typ II med 12—14 platser må upptaga en yta av högst 300 m'-'.
Ifråga om bb-avdelningar av typ I kunna, som redan tidigare nämnts, vad angår sjukrummen de för allmän kirurgisk och medicinsk vårdavdelning för— ordade normerna tillämpas. Beträffande bilokalerna utgår undersöknings- och behandlingsrum men tillkomma skötrum, barnrum och isoleringsboxar. Differensen mellan å principskisser illustrerade barnutrymmen å ena sidan
OBSTETRISK—GYNEKOLOGISK AVDELNING.
Principskisser till barnutrymnwn vid bb-avdelning.
BARNRUM öxömun SKÖTRUH
Barnrum. boxrum och skötrum vid Barnrum, boxrum och skötrum vid lab-avdelning av typ II med bb-avdelning av typ II med omkring 6 vårdplatser. omkring 12 vårdplatser.
Yta (inkl. glaspartier): 13,1 m”. Yta (inkl. glaspartier): 20,7 m”.
7.1 22 0:25 2.6
2
F | I | | L
-.-.i Kovössox 3.05 1.25 ' '! 1.75
ISDLERINGö- BOX
axömun
_. Barnrum, boxrum och skötrum vid bio-avdelning Isoleringsrum för barn vid av typ I med 30 vårdplatser. lib-avdelning av typ I Yta (inkl. glaspartier): 39,8 m”. med 30 vårdplatser. ' Yta (inkl. glaspartier): 11,3 mg.
Barnsängar i två våningar. . Sång för sjukt barn. Kovös. Barnbadkar. Uppvärmt skötbord med underskåp. Overskåp eller hyllor. Barnvåg. Rullvagn.
no
F????PHF
DMIO 0 ! lllllllllll |
Principslcisser till lib-avdelning av typ II med 6—7 vårdplatser.
FÖRBER: rönmssmmusun _ . . RUM 15.9 __ 1 3,7 Föswss- ? mms-Ei) kommen 53.6 1” 22 mm. : 4.0 |SOL.RUH 11.2 _)- Avdelning med 2-sängsd1'up. 1 st. 4-pat.-sal .................................... 4 pat. 1 » 2- » -rum .................................... 2 n (1 .. isol.-rum) .................................... (1) » Totalt ............................................ 6 (+ 1) pat. Sjuksalar och -rum .............................. .. 50,8 m,' 34,5 % 8,47 m'/pat. Förlossningsrum .................................. 15,9 » 10,8 % 2,65 » Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................... 47,6 » 32,2 % 7,95 » Trafikytor ........................................ 33.6 » . 22.7 % 5,60 » Total nettoyta .................................... 147,11 111” 100,0 % 24,65 in”/pat. renam— römossmucsmn srzm. 14011 150L.R0n Isun 15.9 (jr—4.9 RUM D 10./. O ?”” : 5 ”"'” D I: 3” 5 wc D ; låEl :? röwLoss- _i chs- KORRIDOR 27.2 $'"—"" ' ""' 2.2 INTÅG | 1 _j: 56 Avdelning med 3-sängsdjup. 1 st. 6-pat.—sal .................................... 6 pat. (1 » isol.-rum) .................................... (1) » Totalt ............................................ 6 (+ 1) pat. Sjuksalar och -rum ................................ 47,3 m' 34,7 % 7,88 in”/pat. Förlossuingsrum .................................. 15,9 » 11,7 % 2,65 " Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................... 45,8 » 33,6 % 7.61 " Trafikytor ........................................ 27,2 » 20,0 % 4,68 » Total nettoyta .................................... 136,2 111” 100,0 % 22,70 m'lpat.
OBSTETRISK-GYNEKOLOGISK AVDELNING. Principskiss till bli-avdelning av typ II med 12 vårdplatser.
BALKONG
. i 1 , .» 'RBER. !; » Rum ' BARNRUM m 7.1. I
0. D :ir . lsox Box
20
f"!—
'-
,x H*» '.! & _..._... _l. Ill 2' '01 3.1— Cl GD: ms- .jin 55520 -II- - . rn—
---,,
KORRI DOR 61.0
.m-
FÖRLOSSN STERIL. 69
—EIDE'D
run ' II- -:II ' '
M FO R ZLHU
160
'....J
2 st. 4-pat.-salar .............. . ...... ... . . . . ...... 8 pat. 1 » 2- » -rum ................ . ................... 2 » 2 » 1- n » .................................... 2 »
Totalt ............................................ 12 pat.
Sjuksalar och -rum ................................ 85,2 m? 31,8 Förlossningsrum .................................. 38,0 » 14,2 Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................... 83,8 » 31,8 Trafikytor ........ . ..... . ......................... 61,0 » 22,7
Total nettoyta .................................... 268,0 m" 100,0
7,10 m'lpat. 3,17 » 6,98 »» 5,08 »
&&ää ss
22,33 mf/pat.
DM 10 0 1 2 3 4 5 6 '|' 8 9 10 M
OBSTETRISK-GYN EKOLOGISK AVDELNING. Prtncipskisser till bilokaler vid vårdavdelning.
2.5 _
PERS. TDAL. ..,, 1
Toalettrum vid bb-avdelning. Yta: 9,0 m”.
%% FDTTVAGN NG
LAVEMANGSBÄNK
___- 5.7
ER _l-s.1 9
! äv Fu-
gj CMD lmm
'LO
Toalettrum vid gynekologisk avdelning. Yta: 12,9 m'.
, 4.0 l
EXP. BOR!) C)
RONDBORD
D
_'1
20
[_
ARBETS PLATS
Avdelningsförråd för linne vid bb—avdelning. Yta: 7,4 m*.
DM 10 0 1
D DIbKBÄNK
EL. KDKPLA'ITA INSTRUMENTKOK
5.7
"" Do %
unoessommcs- SKÅNKSKÅP 5TOL
UNDERSÖKNINGÖBÄNK
[
! Undersöknings- och behandlingsrum vid gynekologisk avdelning. Yta: 14,8 m*.
. L 25 |.l. 2,0 __ ] nu. vmmms- ” ”| mom. 101111"le "mun-El _ n.. sup- åtala 1'th KUTSKAD roa "» nun ,---—. 51119 FÖ 5.7 ; 1 PERSONAL nsunsss- ; nu om ; ! "” PLATS rön ; » DAMHSUGARE : . RULLBÅR '. " yn" D '- ! HYYT L-..! ,.
Bb-avdelnin g : Yta: Avdelningsförråd för vagnar och sängkläder 8,8 m” Vaktrum .................................. 7,0 » Telefonhytt .............................. 0,7 »
2 8 4 5 6 M
OBSTETRISK-GYNEKOLOGISK AVDELNING. Principskiss till lib-vårdavdelning av typ I med 30 vårdplatser.
L. monom 112)? 11211?
4 st. 6-pat.-salar 1 » 3- » -r11m .................................... 3 » 1- » ' Totalt ............................................ 30 pat. 100
Sjuksalar och -rum ................................ 207,4 rn" 51,5 6,91 mflpat. Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................... 117,11 » 29,1 3,91 » Trafikytor (exkl. trapphus) 78,0 » 19,4 2,60 » Total nettoyta .................................... 402,15 m” 100,0 13,42 m”/pat.
Mb 0 a 10 15 ||||I| I I I
och undersöknings- och behandlingsrum å den andra uppgår till (51,1—13,7 =) 37,4 m2. Med hänsyn till att patienterna under största delen av vårdtiden äro sängliggande kan toalettrummet begränsas från 15,0 till 9,0 1112 eller med 6,0 mg. Bilokalerna fordra således (37,4—6,o =) 31,4 eller avrundat 35,0 m2 större yta än vid annan allmän vårdavdelning.
Med hänsyn till att ytan för bilokalerna inom en allmän kirurgisk eller medicinsk vårdavdelning föreslagits maximerad till 100 m2, anser sig utred- ningen för obstetrisk vårdavdelning böra föreslå en maximiyta av (100 + 35 =) 135 mg.
Vad slutligen angår gynekologisk vårdavdelning föreligger ingen principiell skillnad i förhållande till allmänna kirurgiska och medicinska avdelningar. Samma normer som föreslagits för dessa kunna därför tillämpas även för ifrågavarande vårdavdelning.
Aseptisk förlossningsavdelning för c:a 30 patienter bör omfatta: intagnings- rum, förberedelserum, tre förlossningsrum med en plats, varav ett för tång- förlossningar och ett för eklampsifall samt ett förlossningsrum med två platser, steriliseringsrum, skötrum, sköljrum, placentarum, vaktrum, förråd och toalett för personalen.
Enligt verkställda undersökningar kunna ifrågavarande lokaler rymmas inom en yta av 195,5 mg.
Med skäliga jämkningsmöjligheter har utredningen ansett sig böra föreslå en maximiyta å aseptisk förlossningsavdelning för c:a 30 patienter av 210 m”.
OBSTETRISK-GYN EKOLOGISK AVDELNING.
Principskisser till gynekologisk vårdavdelning.
lP nam Hem 17
l:] l:] :]
Avdelning med 30 vårdplatser.
4 st. 6-pat.-salar .................................. 24 pat. 80 % 1 » 3— » -rum .................................... 3 » 3 n 1- » 3 ,, i 20 %
Totalt 30 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum ................................ 207,4 m2 55,9 % 6,91 m'lpat. Bilokaler .......................................... 91,6 » 24.6 % 3,05 » Trafikytor (exkl. trapphus) .......................... 72,4 " 19,5 % 2,42 » Total nettoyta .................................... 371,3 1112 100,0 % 12,88 mg/pat.
BALKONG
_ DAGRUM HZIP HZIP. SgR: _NN AKT UND.o. snön-" rdAL. _ . :] [:]Kon R RUM BEH. Run ' |—---
Avdelning med 36 vårdplatser.
4 st. 6-pat.csalar .................................. 24 pat. 3»3-»-rum .................................... 9»)
Sjuksalar och -rum ................................ 251,1 m" 6,97 mil/pat. Bilokaler .......................................... 84,9 2,30 " Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 81,4 2,26 » Total nettoyta .................................... 4114 11.69 mVpat-
OBSTETRISK-GYNEKOLOGISK AVDELNING.
Principskisser till förlossnings- och operationsavdelning för obstetrisk- gynekologisk avdelning med sammanlagt omkring 60 vårdplatser.
Aseptisk jörlossningsavdelning för omkring 30 patienter.
Förlossningsrum ...................................... 69,1 m'. Biutrymmen .......................................... 77,8 » Trafikytor ............................................ 48,6 » Total nettoyta ........................................ 195,5 m'. ,; arm- ,, FERRXSE o me El 12.9 _; qi KORRIDDR 34.1 22 _,l. _,_ FORM!) 17 4.3 GYNEKOLOGISH OPERATION STER. SEFI'. OPERATION 21.3 5-5 202 _,I—
Septisk förlossningsavdelning och gynekologisk operationsavdelning.
Förlossningsrum ...................................... 15,9 m”- Operationsrum ........................................ 45,1 » Biutrymmen ................ ' .......................... 68,1 » Trafikytor ............................................ 34,1 » Total nettoyta ........................................ 163,2 mg-
DM10012345678910M Illllllllllllllllllll
OBSTETRISK-GYNEKOLOGISK AVDELNING.
Princzpskiss till mottagningsavdelning för obstetrisk-gynekologisk avdelning med sammanlagt omkring 60 vårdplatser.
UNDE'åsöKN, .l
msn: '
UNDERL' x, nomen.
Vantrum (inkL kapprum och teal.)
Exp.-låkare-undersökm'ng ............. Biutrymmen ......................... Trafikytor ............................................ 24,5 » Total nettoyta ........................................ 129,7 m'.
DM 10 0 l 2 lllllllllll ! |
Septisk förlossnings- och operationsavdelning i kombination med gynekolo— gisk operationsavdelning bör vid ett vårdplatsantal av c:a 30 omfatta följande lokaler: septiskt förberedelserum, rum för septiska förlossningar och på- gående aborter, två operationssalar, en för septisk och en för gynekologisk operation, gemensamt steriliseringsrum, tvättrum, sköljrum, vaktrum, arbets- rum för personal, förråd samt omklädningsrum och toaletter för manlig och kvinnlig personal. De verkställda undersökningarna giva vid handen, att ovan nämnda utrymmen kunna tillgodoses inom en yta av 163,2 m2. Med erforderlig marginal föreslår utredningen en maximiyta av 180 m” för gynekologiska operationslokaler jämte i anslutning därtill anordnad septisk förlossningsavdelning. I de fall, då ifrågavarande avdelningar icke kombi- neras, kräva. förberedelse-, förlossnings- och operationsrummen samma ytor som vid ovan behandlade anordning, under det att vissa bilokaler måste dubbleras. Med hänsyn till skiftande förutsättningar har det synts utred- ningen mindre välbetänkt att för dessa fall angiva en bestämd ytnorm, utan torde medicinalstyrelsen böra äga att godtaga de ytor, som med beaktande av i övrigt fastställda normer kunna anses skäliga.
Gynekologisk mottagningsavdelning i samband med obstetrisk—gynekolo-
gisk avdelning om minst 60 vårdplatser erfordrar, förutom väntrum med till- hörande utrymmen, mottagningsrum för över— och underläkare, två undersök- ningsrum med avklädningshyttm, expedition samt laboratorium. Dessa lokaler kunna enligt utredningens principskiss anordnas inom en yta av 129,7 mg. Såsom maximiyta för gynekologisk mottagningsavdelning föreslår utredningen 150 m2, varigenom skälig marginal tillhandahålles. Då mottag- ningsavdelningen är avsedd att användas jämväl som mödravårdscentral, synes medicinalstyrelsen böra ha befogenhet att godtaga större ytor.
Barnavdelningar och barnsjukhus. I fråga om vårdavdelningarnas all- männa planläggning lärer med hänsyn till det från experthåll framförda kravet på ett relativt stort antal 1- och 2-patientrum 2-sängsdjupet vara att föredraga. Då det emellertid i vissa fall ur såväl planlösnings- som byggnads— teknisk synpunkt framstår såsom nödvändigt att tillämpa 3-sängsdjup har utredningen ansett, att bindande bestämmelser i nu berörda avseende icke kunna meddelas.
Av utredningen utförda undersökningar visa, att sal med 4 slutna boxar för spädbarn låter sig anordna inom en yta av 22,0 m2 (motsvarande sal utan boxar upptager en yta av 17,2 m2) och sal för 4 debila barn med öppna boxar 11,6 mg. Beträffande övriga sjukrum ha undersökningarna givit följande resultat: rum för mor och barn 11,8 mg, rum för ett äldre barn 9,3 mg, rum för två äldre barn 12,8 m2 och sal för fyra äldre barn 21,2 mf. För patienter mellan 2 och 7 år torde ytan av 4-sängssal utan olägenhet kunna begränsas till omkring 20 m2.
Vid 3-sängsdjup bestämmes rumsdjupct av över- eller underliggande all- männa vårdavdelningars rumsdjup, vilket kan variera mellan 5,6 och 6,0 111. Med bibehållande av barnvårdrummens breddmått skulle följande rumsytor erfordras: för sal med 6 slutna boxa-r 30,8—33,o mg, för spädbarnssal med 6 vårdplatser utan boxindelning 24,1—25,8 1112, för rum för tre äldre barn 17,9—19,2 m2 och för sal för sex äldre barn 29,7—3l,s mg. Övriga sjukrum låta sig anordnas på bilokalsidan och kunna givas samma yta som vid vård- avdelning med 2-sängsdjup.
Vid normeringen hava de olika vårdutrymmena sammanförts i ett mindre antal grupper, därvid utredningen, med beaktande av att skäliga jämknings— möjligheter böra stå till buds, vill föreslå följande maximigolvytor:
sal med 6 vårdplatser 33 m2
) » 4 » 2 2 » rum » 3 » 2 0 »
» » 2 » 1 4 » och isoleringsrum 1 0 » .
I fråga om sal med större antal än 6 platser föreslås en maximiyta av 5,5 1112 per Vårdplats. För isoleringsrum med'reservplats föreslås en maximiyta av 13 mg.
PEDIATBISK AVDELNING.
Principskisser till sjuksalar och -rum vid spädbarnsavdelning.
_), 5 5 .i' ,f___22_1
'lsxÄPj ;' 15 975 [:| ; SKÖT : B " BORD 5 annas 05 D D 0 1.3' 4.0 ams 9175 [:] i:] 1.5 |:] VÄG j, 1.9 10.05 1.6 1.9 1, 'I '” 1 Sal med fyra vårdplatser i slutna boxar. Sal med fyra vårdplatser i öppna Yta (inkl. glaspartier): 22,0 mg. boxar (debila barn). Yta: 11,6 mi. _» 45 1; T______3-2___,f "- ” % T [I '75 ' :! 55 1.4 !:] 1.5 r: 1,1. 1—0 D D -4.c som , 3.7 % il [B D r'1 |__]- ( D D D D . _ =D IW Sal med fyra vårdplatser. Rum för mor och barn. Yta: 17,2 m*. Yta: 11,8 m”. DM 10 0 1 2 s 4 5 6 M
IllllHIIH ! I | |
PEDIATEISK AVDELNING.
Principskisser till rumsenheter vid vårdavdelning för äldre barn. 1. 5.5 1 3.2 +
PEGI; 7!
1.5
Sal med fyra vårdplatser. Rum med två vårdplatser. Yta: 21,1 m'. Yta: 12,8 m'.
h_31__+
!-
, Aucsrou.
SKÅP
--—. 7
DRASÖFACK a AHHSUGARE
RULLBÄR
r : I | : : ! . . . .
L..-_...-_...
Isoleringsrum. Avdelningsförråd för vagnar och Yta: 9,8 m”. sängkläder. Yta: 8,9 m*. 3.3 4 &_
TlLL TOOKRUH
BÄNK
sw'xp PERS TDAL.
'.
Badrum .............. Yta: 10,9 m”. Toalettrum. Personalto alett ...... » 1,1 Yta: 8,3 m”.
” .
Mlo 0 IIHIHIHI
PEDIATRISK AVDELNING. Principskisser till bilokaler vid vårdavdelning för späda och äldre barn.
1, 2.2 | |, 1.7 | TILL BALKONG TILLTBALKONG
3.7 TIL %li-$U RUM SKkLlRUH
sxöuuiw. exöuLÄoA
'orkrum vid avdelning för äldre barn. Torkrum vid spädbarnsavdelning. Yta: 8,1 m'. Yta: 6,8 m'.
g,; | . 5.5 KOK DISKLÄDA 'DRKSKÅP _ KUK DD . |: bTÄDbKÄP HYLLA
DISKBÄNK
nu. '(_ ' 33 "ORKRUM SPOLBÅCK . DI5KBÄNK
HUTSKLÄDE
BÄNK KYLSKÅ &. nen avznsnp
] | KYLSKÄP urLÅMN. Sköljrum. Yta: 9,3 m'. Mjolkkok vid spådbamsavdelning. Yta: 20,4 111”.
2.4 9.0
...... ?. .&mlil EXP, BORD B B PKEEI
ewa KÅP Fån
1.1. 11
";—_ 5.0 i
EL. KOKPLATTA &: O KGK !] u DER- : KN .
%sxÅN KSKÄP
DISKBÄNK
EAC!
F.;] !]
Undersöknings— och behandlingsrum Spädbamsavdelning: Yta: vid spädbamsavdelning. Avdelningsförråd ...... 8,2 m'
Yta: 11,1 m”. Vaktmm .............. 7,1 » Telefonhytt ............ 0,9 .
D. E mm
Vad angår tillhandahållandet av bilokaler må erinras, att, förutom skölj- rum, servering'skök, behandlingsrum, avdelningsförråd, torkrum, vaktrum och telefonhytt, erfordras för spädbarnsavdelning även amningsrum samt mjölk- kök och bostadsrum för ammande mödrar, vilka senare lokaler dock icke nödvändigtvis behöva förläggas inom vårdavdelningen. Toalettrum för patienter erfordras emellertid icke, och behandlingsrum samt förråd kunna dimensioneras något mindre än vid vårdavdelning för vuxna patienter. Inom vårdavdelning för äldre barn anordnas lek- och dagrum, badrum samt två toalettrum. Vårdavdelnin'g för såväl späda, som äldre barn måste förses med samtliga nu nämnda biutrymmen, därvid emellertid badrum och toalettrum samt lekrum kunna något begränsas.
De av utredningen företagna undersökningarna ha givit vid handen, att erforderliga bilokaler för spädbarnsavdelning kunna anordnas inom en yta av för sköljrum 9,3 m2, serveringskök 9,3 mz, undersöknings- och behand— lingsrum 11,1 mg, vaktrum 7,1 mg, avdelningsförråd 8,2 m2, torkrum 6,3 m? och amningsrum 6,0 m2. Därtill kommer för telefonhytt 0,9 m2 och för per— sonaltoalett 1,1 må. Sammanlagda ytan av sagda bilokaler utgör 59,3 m2. I syfte att bereda skälig marginal föreslår utredningen, att ifrågavarande ut- rymmen inom en spädbarnsavdelning normeras till 65 m2. Förläggas mjölk- kök och rum för ammande mödrar inom avdelningen bör nämnda siffra kunna ökas till 100 m2.
Vid vårdavdelning för äldre barn kunna bilokaler anordnas inom följande ytor: för sköljrum 9,3 m2, serveringskök 9,3 mz, två toalettrum tillhopa 16,6 mz, undersöknings- och behandlingsrum 13,7 m2, vaktrum 7,1 mg, avdel— ningsförråd 15,7 m2, torkrum 8,1 mg, badrum 10,9 m2 samt lek- och dagrum 16,0 m=), vartill komma telefonhytt 0,9 m2 och personaltoalett 1,1 m2 eller sammanlagt 108,7 mg. Med skälig marginal synes som maximiyta för biloka- lerna inom vårdavdelning för äldre barn kunna angivas 115 m2.
I vårdavdelning för såväl späda som äldre barn erfordra bilokalerna följande ytor: sköljrum 9,3 m2, serveringskök 9,3 må, två toalettrum tillhopa 14,8 m2, undersöknings- och behandlingsrum 13,7 m2, vaktrum 7,1 m”, avdelningsförråd 15,7 m2, torkrum 8,1 mz, badrum 6,1 m2, lek- och dagrum 14,0 m2 samt amningsrum 6,0 mg, vartill komma telefonhytt 0,9 m2 samt personaltoalett 1,1 m2. Tillsammans upptaga nämnda lokaler 106,1 m2. Utredningen föreslår 115 1112 som maximiyta för bilokalerna inom vårdavdelning för såväl späda som äldre barn. Vid förläggning av mjölkkök och rum för ammande moder inom avdelningen bör nämnda siffra kunna ökas till 140 mg.
Korridor i barnavdelning kan med hänsyn till sängmåtten göras något smalare än å avdelning för vuxna. Utredningen vill därför föreslå, att bredden av korridor högst må uppgå till 2,1 m. I de fall då barnavdelningen är förlagd till byggnad inrymmande även vårdavdelningar för vuxna bör dock av byggnadstekniska skäl samma korridorbredd som i övriga vårdavdel— ningar tillämpas jämväl för barnavdelningen.
PEDIATRISK AVDELNING.
Principskisser till vårdavdelning.
ALK . . _ _ * Wo, åERV. rom VAKT R snou- UND.0— mn. | nu 1 KOK RUM Rum RUM BEH. RUM stl 5.7 T. _j_ litt—ll , . ' .— e i?”
.se! Es ga m B D mg: [en_rjquD—WDDWE
Vdrdavdelning för spädbarn.
3 st. 4-pat.—salar .................................. 12 pat.
2 » 4— » » med slutna boxar ................ 8 n 96 % 1 » 4- » -sal » öppna » (debila. barn).... 4 » 1 » rum för mer och barn ........................ 1 » 4 %
Totalt ............................................ 25 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum ................................ 119,o 1117| 52,8 % 4,76 in”/pat. Bilokaler .......................................... 59,1 » 26,1 % 2,56 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 47,9 » 21,1 % 1,92 » Total nettoyta .................................... 226,o m,, 100,o % 9,04 in”/pat.
.7 2.0 ' uu [:l D [:l :! 0 LEK-OCH . mmm 325392 vi: ITT—I Vdrdavdelning för äldre barn. 4 st. 4—pat.-salar .................................. 16 pat. 67 % 2 n 2- » -rum .................................... 4 » 4»1-» » .................................... 4»i 33% Totalt ........... - ................................. 24 pat. 100 % Sjuksalar och -rum ................................ 148,5 1119 45,5 % 6,19 mf/pat. Bilokaler .......................................... 108,15 » 33,2 % 4,62 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 69,6 » , 21,5 % 2,90 » Total nettoyta .................................... 326,6 m2 100,o % 13,61 in?/pat.
315? 0 5 10 #15 20 25.1: IIIIJI ! I | | !
PEDIATRISK AVDELNING. Principskiss till vårdavdelning för späda och äldre barn.
J.J
V.
DAGR UM
Spädbarn: 2 st. 4-pat.-salar med slutna boxar .................................. 8 pat. 1 » 4- » -sa1 » öppna » (debila barn) ..... '. .............. 4 » " 1 » rum för mor och barn ........................................ 1 » Aldre barn: 2 » 4-pat.-salar .................................................... 8 » 1 » 2- » -rum .................................................... 2 » 1 » 1- » » .................................................... 1 » Totalt .......................................................................... 24 pat- därav 83 % i 4- -pat.- -salar och 17 % i 2- och 1-pat. -rum. Sjuksalar och -rum ................................ 131, 1 1112 43,4 % 5,49 in”/pat. Bilokaler .......................................... 107, 2 » 35,4 % 4,47 » Trafikytor (exkl trapphus) ........................ 64 7 » 21,: % 2,69 » Total nettoyta .............. - ...................... 303,6' m' 100.0 % 12,65 mf/pat. M 5 o 5 10 15 20 25 M
| | I 1 l I | | | | | Principskiss till mottagningsavdelning.
BIO | ml 0
SKÖT! RSKEEXP.
nam—mma UNDERS. ?” UNDERS. DERLÄ 9.5 9.5 HOåEAGN.
( KORRlDOR 25.3
.cL W&C _._ VÄNTRUM ” 1'1 _ ' DDDDI "555
I
| KAPPRUM
' | BARNVAGNSGARAGE I I
Ixsm. mm.. i:] E:] 35 55
1! 1 1 1
LA 69 [:| [I] | C] [___1 [:l Cl _ [:l ,- I:] :II [3 Vantrum (inkl. kapprum och teal.) ...................... 49,0 m” Exp.-låkare-uudersölming .............................. 63,4 » Biutrymmen .......................................... 8,0 » Trafikytor .............................................. 25,5 » Total nettoyta ........................................ 145,7 ml
(Bamvagnsgaraget ej inräknat).
För pediatrisk mottagningsavdelning erfordras kapprum med toalett och telefonhytt, två rum för isolering av infekterade barn, väntrum med boxinred- ning, expedition, två mottagningsrum — för över- och underläkare — två undersökningsrum, laboratorium samt personaltoalett. Enligt av utredningen verkställd undersökning kan en sådan mottagningsavdelning rymmas inom en yta av 145,7 mg. Med skälig marginal torde en maximiyta av 150 ru2 kunna anses tillfyllest.
I ett stort antal fall lärer mottagningsavdelningen komma att utnyttjas även såsom bamavårdscentral, varvid ökat utrymme kan visa sig erforderligt. I likhet med vad beträffande poliklinik-, mödravårds- och dispensärlokaler förordats, torde jämväl i detta fall medicinalstyrelsen böra äga befogenhet att godtaga en större golvyta än den nyss angivna.
Sjukstugor.
Beträffande till en början den allmänna planläggningen av en sjukstuga vill utredningen erinra, att en enplansbyggnad ur anläggningssynpunkt i regel torde ställa sig något kostsammare än en tvåvåningsbyggnad. Ur drift- synpunkt lär det motsatta förhållandet vara rådande. Det synes under dessa omständigheter knappast böra ifrågakomma att binda planläggningen i nu angivna avseende.
Vid sidan av vårdavdelningen, inneslutande såväl sjukplatser som för- lossningsplatser, erfordras mottagningsavdelning med möjligheter för opera— tiva ingrepp under former, som skänka betryggande säkerhet i fråga om sterilitet, rum för enklare röntgenundersökningar, sysslomansexpedition, kök med personalmatsal samt eventuellt tvättavdelning.
I fråga om vårdavdelningens anordning har utredningen redan i det före- gående framhållit, att valfrihet bör föreligga mellan 3- och 2-sängsdjup samt angivit den lämpliga fördelningen å salar och rum.
Beträffande vårdrummens storlek föreligger ingen principiell skillnad i förhållande till lasaretten. De ytor för vårdsalar och -rum, som utredningen tidigare föreslagit för allmänna vårdavdelningar vid lasarett, kunna därför tillämpas jämväl för sjukstugor i de fall 3—sängsdjup kommer till användning.
Vid 2-sängsdjup synas enligt verkställda undersökningar ändamålsenliga 4-patientsalar kunna anordnas inom en yta av 24,8 m2 och 2-patientrum inom en yta av 14,8 me. För isoleringsrum, som normalt även i detta fall torde kunna anordnas på bilokalsidan, tillämpas samma ytor som utredningen före- slagit för allmän vårdavdelning vid lasarett.
På grund härav och med beaktande av skäliga jämkningsmöjligheter före- slår utredningen följande maximigolvytor: sal med 6 vårdplatser 39,0 mg, sal med 4 vårdplatser 26,0 m2, rum med 3 vårdplatser 23,0 mz, rum med 2 vård- platser 16,0 m2, isoleringsrum med reservplats 14,0 m2 och isoleringsrum med en Vårdplats 11,0 m2.
Bilokalerna böra erhålla i huvudsak samma utformning som vid lasarett, dock med någon reduktion av vissa ytor. Vid sjukstugor med samtliga vårdplatser och mottagningslokaler förlagda till ett enda plan anordnas
SJ UKSTUGA.
Principskisser. Sjukstuga med 2-sängsdjup. Allmän vårdavdelning:
4 st. 4-pat.-salar ................................ 16 pat. 67 %
3 » 2- » -rum ................................ 6 » 2 » 1- » » ................................ 2 » i 33 %
Totalt .......................................... 24 pat. 100 % Sjuksalar och -rum ............................ 164,9 rn2 54,2 % 6,86 mf/pat. Bilokaler ...................................... 70,1 » 23,1 % 2,92 » Trafikytor ...................................... 69,0 » 22,7 % 2,87 » Total nettoyta .................................. 303,4 m2 100,0 % 12,64 mil/pat. Bb-avdelning:
1 st. 4-pat.-sal .................................. 4 pat. 1 » 2-pat.-rum ................................ 2 » (1 » isol.-rum) ................................ (1) »
Totalt ............. . ............................ 6 (+1) pat.
Sjuksalar och -rum ............................ 50,8 m2 34,3 % 8,47 mediet. Förlossningsrum ................................ 15,9 » 10,8 % 2,65 » Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................. 47,6 » 32,2 % 7.99 » Trafikytor ...................................... 33,6 ». 22,7 % 5,60 »
Total nettoyta ............................ , ...... 147,11 m2 100,o % 24,65 in”/pat. Mottagningsavdelning : RLM—.,.
Våutrum ...................... 15,4 m? Expedition-låkare-undersökning. . 21,5 » Omläggning .................... 15,8 » Röntgen ...................... 13,5 » Operation ...................... 19,8 » Biutrymmen .................... 38,9 » Traåkytor ...................... 35,5 ” F' ÖTER. . , __ Total nettoyta .................. 109,15 m OMLÄGGMNG
TERASS
”ifon ”Rån
L--..
anguilla-:> | KVINNL. AVD
_ '_' F |__—_]: |:] EL.—_l |:]:l l:] l:]:l RUM 150L. [__—hp DPEDPEDPD ?pECåpE4PSE4PEI
mm.. AVD, "I—|
20
TERASS " _ FÖRB iFÖRLOSSN ST. SKÖLJ ö RV. BAD VAMT .LJ VD _ |. |...ijm1JE ...... .. ?vffååsmma' BB- AVD ........ K'VINNL AVD l---: HANL AVD. ?r ””i: :] ' :: :i : 1:11: i: BOÅ :) (___) l:] l:] :] E :] 1: 56 819120» evlijomw [:IBPIIJSPIIwEiM l'SPf 169122] Siukstuga med 3-sängsdjup. Allmän vårdavdelning: 2 st. 6-pat.-salar ................................ 12 pat. 50 % 3 » 3- » -rum .. 9 » l 1 » 2— n » 2 n » 50 % 1 » 1- » » 1 » | Totalt .......................................... 24 pat. 100 % Sjuksalar och -rum ............................ 164,6 m” 55,1 % 6,86 mq/pat. Bilokaler ...................................... 77,1 » 26,8 % 3,91 » Trafikytor .................................... 57,9 » 19.1 % 2,39 » Total nettoyta ................................ 299,0 1112 100,11 % 12,46 m'lpat. Bb-avdelning : 1 st. 6-pat.-sal .................................. 6 pat. (1 » isol.-rum) .................................. (1) » Totalt .......................................... 6 (+1) pat. Sjuksalar och -rum ............................ 47,3 1112 34,7 % 7,88 m'lpat. Förlossningsrum ................................ 15,9 » 11,7 % 2,66 » Bilokaler (inkl. barnutrymmen) .................. 45,8 » 33,6 % 7,64 » Trafikytor ...................................... 27,2 » 20,0 % 4,53 » TOtal nettoyta ................................ 136,17 m” 100,0 % 22,70 m*,/pat. M 5 0 5 10 15 20 25 M
1||1|1 | |___ [_ |
bilokalerna på enahanda sätt som för blandad vårdavdelning vid lasarett, därvid emellertid särskilt behandlingsrum kan uteslutas, under det att det ur driftsynpunkt framstår som ändamålsenligt att förlägga badrummet till vårdavdelningen.
I fråga om bilokaler förordar utredningen följande ytor, vilka även in— rymma viss marginal: dagrum 25 mg, sköljrum 10 m'z, serveringskök 10 mg, två toalettrum tillsammans 12 m2, vaktrum tillika linneförråd & mg, avdel- ningsförråd 10 m2 och badrum 9 mg. Tillsammans upptaga nämnda utrymmen 84 1112. Vid tvåplanslösning tillkomma ytterligare ett sköljrum 10 m”, ett serve- ringskök, 10 m2, samt undersöknings- och behandlingsrum, 14 m2, vadan bi- lokalerna skulle upptaga en nettoyta av 118 mg. Med tillägg för ytterligare marginal synes den totala maximiytan kunna angivas till, i det förra fallet 100 m2 och i det senare fallet 125 mg.
Vad slutligen angår korridorbredd och rumshöjd lära de för lasarett före- slagna måtten böra tillämpas, nämligen för korridorbredd högst 2,3 m och för rumshöjd högst 2,9 m.
Vidkommande mottagningsavdelningen bestämmes dennas dimensionering och anordning av den polikliniska verksamhetens omfattning, vilken som tidigare framhållits avsevärt varierar från fall till fall. De normer, som ut— redningen i det följande angiver, avse mottagningsavdelningar av en typ, som tillåter relativt omfattande poliklinikverksamhet.
Den av utredningen föreslagna mottagningsavdelningen omfattar väntrum, expeditionsrum tillika laboratorium, mottagningsrum, undersökningsrum till- lika mörkrum, förrådsrum, operationsrum, steriliseringsrum, omläggninge- rum, röntgenrum med mörkrum och avklädningshytter, städ- och skölj- rum, rum för autoklav, förråd samt personaltoalett. Kapprum och toalet- ter för allmänheten förutsättas anordnade centralt. Å bifogade principskisser upptager mottagningsavdelningen en nettoyta av 159,8 m2. Med tillägg av skälig marginal föreslår utredningen en största yta av 165 rn2 för mottagnings— avdelning vid sjukstuga.
För sjukstugor med ringa poliklinisk verksamhet kan av de ovannämnda lokalerna omläggningsrummet utgå. Vad angår sjukstugor inom större indu- stricentra, där poliklinikverksamheten kan beräknas få, större omfattning, synes på. medicinalstyrelsens prövning böra bero, huruvida någon utökning av mottagningsavdelningens yta må. ifrågakomma.
Av övriga för en sjukstuga erforderliga lokaler anordnas sysslomansexpe- ditionen, vilken bör givas en yta av högst 12 mg, lämpligen invid entrén i an- slutning till mottagningsavdelningen, under det att kök med bilokaler, om- klädningsrum för personal, förrådslokaler och eventuell tvättavdelning m. ni. kunna förläggas till souterrängvåning. Kökslokalerna, till vilka utredningen hänför kök med utrymmen för beredning, rensning och diskning, skafferi till- lika torrförråd, serveringsrum och städskrubb, beräknas upptaga en yta av sam- manlagt högst 50 mg. Därtill kommer personalmatsal samt eventuellt ytter- ligare förrådsutrymmen.
Sanatorier.
I fråga om vårdavdelningarna vid sanatorier har utredningen av enahanda skäl, som anförts beträffande lasaretten, ansett sig bestämt böra förorda 3-sängsdjupet.
Vid bestämmandet av vårdrummens och värdsalamas mått har hänsyn måst tagas till det beträffande förevarande sjukhus uppställda kravet på att varje patient skall äga tillgång till ett klädskåp. Å andra sidan ha de experter, med vilka utredningen haft att samråda, icke ansett skäl föreligga att, på. sätt som vid lasaretten funnits nödigt, inom vårdrummen bereda plats för en bordsgrupp för uppegäende patienter. Ej heller har det synts erforderligt, att tvättställ anordnas i sjuksalarna, utan hava sadana ansetts nödvändiga endast i isoleringsrummen.
Enligt verkställda undersökningar kunna ändamålsenliga salar för 6 patienter anordnas inom en golvyta av 37,2 m2 och för 3 patienter inom en golvyta av 22,3 mf. Beträffande de senare rummen innebär detta i förhållande till nuvarande praxis någon ökning, vilken emellertid föranletts av strävan att erhålla ur driftsynpunkt ändamålsenligare lokaler än vad som tidigare anordnats. Bredden av de nu gängse 3-sängsrummen utgör nämligen allenast 3,2—3,9 111, vilket mått icke medger ut- eller införandet av en säng utan omflyttning av sängarna. För 2-patients- och isoleringsrum kan beräknas samma storlek som angivits i fråga om lasarett.
På grund härav och med beaktande av skäliga jämkningsmöjligheter före- slår utredningen följande maximigolvytor, vilka helt sammanfalla med de för lasarett förordade: sal med sex vårdplatser 39 m2, rum med tre vårdplatser 23 m2, rum med två vårdplatser 16 m2 och isoleringsrum 11 mg. Därest större salar än för sex patienter anordnas, synes golvytan icke behöva överstiga 6,5 1112 per patient.
Korridorbredden har likaledes föreslagits sammanfalla med den för lasarett angivna eller högst 2,3 111. Vad angår rumshöjden, saknas enligt utredningens uppfattning anledning att i och för sig ifrågasätta större mått än 2,8 111. Med hänsyn till arbetslokalernas behov har utredningen dock ansett sig böra föreslå samma rumshöjd inom sanatoriebyggnad, 2,9 in, som tidigare förordats i fråga om lasarett.
Vad angår tillhandahållandet av s. k. bilokaler till vårdavdelningarna har utredningen i anslutning till nu rådande förhållanden ansett, att följande lokaler böra ifrågakomma: dagrum, toalettrum, sköljrum, serveringskök, av- delningsförråd och vaktrum. En undersökning av nämnda lokalers storlek vid av utredningen uppmätta vårdavdelningar utvisar, att ytan för dagrum växlar mellan 15,4 och 31,2, för toalettrum mellan 24,0 och 28,1, för sköljrum mellan 9,8 och 11,8, för serveringskök mellan 9,6 och 11,2, för avdelningsförråd mellan 6,7 och 9,2 samt för vaktrum mellan 6,8 och 9,3 m”. Dessutom hava. emellertid i vissa fall ytterligare bilokaler anordnats, såsom särskilda rum för smutskläder och sputum samt undersökningsrum. Den sammanlagda ytan av bilokalerna varierar mellan 76,4 och 107,9 mg.
Enligt omstående principskisser skulle erfordras följande mått: dagrum 15,5 m2, toalettrum 17,9 m2, sköljrum 9,3 m2, serveringskök 9,9 m”, avdelningsförråd tillsammans 16,1 mg, vaktrum 7,1 m2 och telefonhytt 0,7 mz, tillsammans 75,9 me. Ökningen av avdelningsförrådet hänför sig till det förhållandet, att plats inom förrådslokaler beretts jämväl för rullbår och rullstol, vilka tidigare placerats i korridorerna. Då utredningen föreslår samma begränsning av korridorbredden för sanatoriernas vårdavdelningar som för lasaretten, har det emellertid ansetts, att korridorerna icke lämpligen kunna utnyttjas för detta ändamål. Dessutom avses madrassfacken enligt utredningens förslag anordnade med horisontal förvaring av madrasserna, under det att i de hittills uppförda sanatorierna den mindre utrymmeskrä- vande men praktiskt olämpliga anordningen med vertikala madrassfack före- kommit.
SAN ATORIUM.
Principskisser till rumsenhefer m'd vårdavdelning.
L 6.00 ll
O '. m
94.04-
lx
giga PCOTODPkD m _0 m m
MDF UT
9.19 4.0 ep 4.04
kl!
Sal med sex vårdplatser. Yta: 37,2 m .
DMIO o IIIIllIIlIl
3
SANATORIUM. Principskisser till rumsenheter vid vårdavdelning.
Rum med tre vårdplatser. Yta: 22,9 m'.
2.5
TORKSKÄP
STÄDHYLLA
SMUISKLÄDER
sÄcszsrÄLL
t———i %
[I] [G
' | | SkölJrum. Yta: 9,8 m”.
50
INSTRUMENT'KOK
KÄRLKOK HYLLA FÖR spmnxgppm
LAVEMANGSKARL, TVATT- FAT H.M.
DISKBÄNK
spamma
aim MED |ävensom?
|. ,, |
L 1.25 [L 1.0 ,,
O
DENTAL- STÄLL O
El DJ
am TV
LL 2,5 ”l&1 .
KYLSKÄP
mrs rön " M'VMN
Serveringsliök. Y'ta: 9,9 m'.
2.5 _ TILL vADRlNGs-
Isoleringsrum. Yta: 10,4 m'.
|:].
3
* Cl
o'o,
BALKONG
|
KDKLÅDA Fån STERI— usemue
oisuaÅmc övznaxip
Rossum-nn vinnande:-
__"...
:.
ronxsKÄP
RULLSTOL
nvLLsÄR HADRASSJACK mrs r R
DAHMW ARE
SANATORIUM.
Principskisser till vårdavdelning.
Avdelning med 36 vårdplatser.
5 st. 6-pat.-sa1a.r .................................. 30 pat. 83 %
1 n 3- » -rum .................................... 3 »
8 » 1- » n .................................... 3 »? 17 %
Totalt ............................................ 36 pat. 100 %
Sjuksalar och -rum ................................ 239,4 1112 60,7 % 6,65 mig/pat. Bilokaler .......................................... 75,8 » 19,2 % 2.11 » Traäkytor (exkl. trapphus) ........................ 79,2 » 20,1 % 2,20 » Total nettoyta .................................... 394,4 m2 100,o % 10,96 mg/pat.
Avdelning med 40 vårdplatser.
5 st. 6-pat.-salar .................................. 30 pat 75 % 2 » 3- » _rum .................................... 6 » 4 » 1— n » .................................... 4 » 25 % Totalt ............................................ 40 pat. 100 % Sjuksalar och -rum ................................ 272,1 m2 62,7 % 6,80 ma/pat. Bilokaler .......................................... 75,8 » 17,4 % 1,90 ” Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 86,6 » 19,9 % 2,16 ” Total nettoyta ......................... . .......... 434,5 1112 100,0 % 10,86 mg/pat.
M 5 o 5 m 15 20 _25 31
| | | | | | | | | | !
Med hänsyn till behovet av skälig marginal kunna för biutrymmena föl- jande maximiytor beräknas: dagrum 16 m2, toalettrum 19 m”, sköljrum 10 mg, serveringskök 10 m2, avdelningsförråd 16,5 m”, vaktrum 8 m2, telefonhytt 1 m2. Sammanlagda golvytan av nu nämnda bilokaler utgör 80,5 m2. I syfte att lämna erforderlig ytterligare marginal förordar utredningen, att den högsta medgivna nettoytan för nu åsyftade bilokaler bestämmes till 85 m”. Anmärkas mä, att erforderligt kapprum hänförts till kommunikationsut- rymmen.
Undersökningen och behandlingsavdelning vid sanatorium omfattar i de under senare tid uppförda anläggningarna som regel väntrum med tillhörande kapprum och toalett, expeditionsrum för sköterskor, mottagningsrum och undersökningsrum för över- och underläkare samt mörkrum och avklädnings- hytter. Vidare omfattar avdelningen operationsrum för kvävgasbehandling med eller utan steriliseringsrum samt röntgenavdelning med diagnostikrum, manöverrum, framkallningsrum' och avklädningshytter._ Slutligen kan till undersökningsavdelningen hänföras även laboratoriet. De av utredningen uppmätta avdelningarna ha en total nettoyta av, för sanatoriet i Sandträsk 338,1 1112 och för de med centraldispensär organiserade anläggningarna i Östersund (Solliden) och Uppsala 329,6 resp. 479,2 m2. Härtill må. dock an- märkas att sistnämnda sjukhus starkt präglas av undervisningsuppgifterna och fördenskull icke kan utan vidare få. utgöra förebild för anläggningar utan denna karaktär. !
Vid expertöverläggningarna har framhållits betydelsen av att vissa lokaler inom ifrågavarande avdelning något utökas. Detta gäller framför allt röntgen- avdelningen, med hänsyn till de utrymmen som erfordras för skärmbilds- fotografering och plåtgranskning. Därjämte hava särskilda omklädningsrum för män och kvinnor funnits nödvändiga. Även laboratoriet krävde med hän- syn till utvecklingen en ökad yta, som icke borde göras mindre än vad som för odelade lasarett föreslagits. Plandifferentieringen kunde dock förenklas något, då. stinklaboratorium och särskilt mikroskoperings-, kolorimetri- och vågrum icke ansetts erforderliga. Slutligen skulle ett operationsrum för tand- läkare anordnas. Däremot kunde undersöknings- och mottagningsrummen begränsas ganska avsevärt.
En undersöknings- och behandlingsavdelning enligt ovannämnda krav kan enligt av utredningen verkställd undersökning inrymmas inom en yta av 338,9 m2. För erhållande av nödig marginal föreslas maximiytan fixerad till 350 m2; för det fall att till sanatoriet anknutits centraldispensär skulle dock medicinalstyrelsen äga godtaga större golvyta.
Beträffande matsals- och sällskapsrum har vid expertöverläggningarna framhållits, att en för uppegående patienter och personal gemensam matsal med fördel skulle kunna anordnas vid mindre sanatorier.. I detta samman- hang har jämväl uttalats, att personalnumerären vid sanatorierna ej är så stor som vid lasarett och att en närmare kontakt mellan personal och patien- ter finge anses önskvärd. Systemet, att avdelningssköterskorna intaga sina mål-
SAN ATORIUM.
Principskiss till undersöknings- och behandlingsavdelning.
ODERATIN ETANDL RARE. ! FILHGRANSKN.
glo; 24. O
KORRIDOR 63.6
sanatorier i vårt land, väga en anordning, ter och personal. Ht .... != m PT' ED m 9: I:! 9: e.- 0 H .... CD cr- H- "d 39 E. .... 9 He 2: tf ?” = 97 D D.; (D et- E co Q: |:" CD _. av (! mo v-s Q.: "6 (D »: m 0 5 se ..... (D U
' neon/mm Qönsza o— vÄm . PASSAGE re . ' mams .
om. om KL. HÅN KVINNOR '7-5 7.5
- . l " " l ” ommouswum HlKR SMB, RONTGENLÅBORÅTORIUM — (KVAVGAS) '- 40.5 srzmuszmmssum 21.1
Exp.-låkare-undersökning
Operationsrum (kvävgas) ................................ Operationsrum för tandläkare
Röntgenntrymmen
Laboratorium .......................................... Biutrymmen
Total nettoyta
tider tillsammans med patienterna har ock sedan länge tillämpats vid åtskilliga
d 15 D.- ('D "3 &. (D m m 9: 0 B w :o— a:: I: 9.- 0.5. l:" CD CF ('D H. m =(, |: (D m m 5 ... CD Q.. :$ rd. I: GQ t—h O: »; CD :: GQ GQ ;: go =(— av— 93 = 4 g: v-s LT! GQ C'- 0: 4 CD '?
och, enligt vad utredningen har sig bekant, är detta enligt vilken gemensam matsal tillhandahålles för patien-
inklusive läkarna —— vid det stora
Vid bestämmandet av normer för matsalens storlek möta, på sätt redan framhållits beträffande personalmatsalar vid lasarett, vissa svårigheter. Framför allt ställer det sig i detta fall vanskligt att närmare fixera den om- fattning, vari patienter kunna beräknas intaga. sina måltider i matsalen. Enligt vad som under expertkonferenserna upplysts, skulle detta antal kunna angivas till minst 60 % av totalantalet patienter.
Med utgångspunkt från denna relation och under förutsättning att ungefär halva personalen är i tillfälle intaga måltiderna samtidigt med patienterna synes en golvyta av 0,5 m” för varje kosthållet tillhörande person kunna anses skälig.
Vid sanatorierna föreligger emellertid behov av att i omedelbar anslutning till matsalen äga tillgång till särskilda sällskapsrum för patienterna, där dessa kunna sysselsättas med sällskapsspel samt där filmförevisningar, föreläs- ningar och gudstjänster kunna äga rum.
Då det ur möblerings— och användbarhetssynpunkt kan ställa sig vanskligt och ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt att tillgodose alla dessa krav inom ett och samma utrymme, har det synts utredningen ändamålsenligt att anordna dels sär- skilda sällskapsrum, dels en filmförevisningslokal med fast bänkinredning, förslagsvis förlagd till souterräng- eller vindsvåning. Vid en dylik anordning böra sällskapsrummen kunna utmätas icke oväsentligt mindre än hittills varit fallet, då planläggningen åsyftat att tillgodose samtliga nyssnämnda krav. Med hänsyn därtill, att vid Sollidens sanatorium —— det senast uppförda — sällskapsrummen upptaga en golvyta av 0,6 in2 per Vårdplats, vilket vitsordats vara fullt tillfredsställande, torde vid anordnandet av särskild biograflokal en yta av högst 0,5 m2 per Vårdplats få anses skälig.
Lämpligen synes den detaljerade fördelningen icke böra bindas, utan möjligheter föreligga att utforma planlösningen efter förhandenvarande be- hov. På grundvalen av de överväganden, för vilka nu redogjorts, torde den sammanlagda golvytan av matsal och sällskapsrum icke behöva överstiga 1,0 m2 för varje kosthållet tillhörande person. Härutöver skulle, såsom förut framhållits, tillkomma ett särskilt filmförevisningsrum.
I lämplig anslutning till vårdavdelningarna anordnas erforderliga ligg- hallar med tillhörande klädförråd. Några särskilda föreskrifter rörande storlek och anordning i övrigt av desamma har utredningen icke ansett sig böra föreslå.
Önskemål hava jämväl framkommit därom, att tillgång till biblioteks- och butikslokaler skulle beredas och torde sagda önskemål kunna tillgodoses i lämpligt samband med anordnandet av andra med sjukvården ej omedelbart sammanhörande lokaler.
Vidkommande slutligen köksavdelningens storlek föreligger i fråga om sanatorier icke någon principiell skiljaktighet från förhållandena beträffande motsvarande anläggningar vid lasarett. Utredningens förslag i denna del över- ensstämmer fördenskull helt med det för lasarett framställda.
Inom byggnadens källar- och vindsutrymmen tillhandahållas förråds-
lokaler, apotek och biograflokal samt, i den mån detta befinnes erforderligt, arbetsterapilokaler. Till källarvåningen kunna vidare med fördel förläggas renlighetsbad, snyggningsrum, arkiv, obduktionsrum m. m.
Mberkulossjukstugor.
I anslutning till den mening, som kommit till uttryck vid expertkonferen- serna, har utredningen ansett sig icke böra framlägga särskilt förslag till normer för tuberkulossjukstuga. Enligt vad erfarenheten ådagalagt har i senare tid behov av nybyggnader för detta ändamål icke gjort sig gällande. Och då vidare upplysts, att de ifrågasatta annexsjukhusen kunna förutses ägnade att delvis övertaga uppgifter, vilka hittills tillgodosetts genom sjuk- stugorna, lärer anledning saknas att i detta sammanhang ägna särskild upp- märksamhet åt nämnda sjukvårdsanstalter.
Annemsjukhus.
Vid överläggningarna i frågan om annexsjakhus i anslutning till lasarett har, såsom utredningen redan i det föregående framhållit, från experthåll med styrka betonats, att de fall, som för efterbehandling skulle intagas å sådan anstalt, måste begränsas till uppegående patienter, som själva kunna kläda och tvätta sig 0. s. v. och beträffande vilka fördenskull behovet av vårdpersonal kan inskränkas. Till denna patientkategori skulle således i främsta rummet hänföras fall, som kunde ifrågakomma till utskrivning, så- framt de i sina hem kunde tillförsäkras nödig vård. Vidare borde till denna kategori föras sådana klinik- och poliklinikfall av beskaffenhet att påfordra sakkunnig översyn, för vilka ett kvarstannande å sjukhuset, exempelvis med ' hänsyn till långt avstånd till hemorten, skulle innebära bestämda för- delar. Ett oeftergivligt villkor för intagning å annexsjukhus skulle sålunda vara, att vederbörande patient kunde sköta sig själv och även i viss mån bi- träda med enklare sysslor inom avdelningen. Under sådana förhållanden kunde driftkostnaderna för annexsjukhusen beräknas väsentligen under- stiga huvudsjukhusens; med ledning av föreliggande — visserligen begrän- sade -—— erfarenhet, skulle de uppskattningsvis kunna angivas till omkring hälften av kostnaderna vid en akutavdelning.
Prövningen av vilka fall, som borde vårdas å annexsjukhuset, skulle alltid ankomma på vederbörande lasarettsläkare, liksom också vården borde om— händerhavas av samma läkare, som svarat för den tidigare behandlingen.
En vårdavdelning vid annexsjukhus av här avsedd karaktär har av läkar- experterna ansetts lämpligen böra omfatta lägst 40 vårdplatser. Då behovet av dylika eftervårdplatser kan beräknas till cirka 20 % av huvudlasarettets vårdplatsantal, skulle det minsta annexsjukhuset, omfattande en vårdavdelning om 40 platser, ifrågakomma först vid ett lasarett med 200 patienter. Uppen— barligen böra patienter från huvudsjukhusets skilda avdelningar vårdas inom samma annexsjukhus. För huvudsjukhus av mindre storleksordning finge eftervårdsfrågan lösas från fall till fall; så kunde exempelvis ett invid lasarettet beläget epidemisjukhus tänkas komma till användning.
Principiellt böra. vårdavdelningar vid annexsjukhus anordnas på möjligast anspråkslösa sätt, detta jämväl för uteslutande av att de tagas i anspråk för mera kvalificerad vård och därmed driftkostnaderna ökas och ändamålet med annexavdelningen förfelas. Den omständigheten, att samtliga patienter förut- sättas vara uppegående, medgiver en avsevärd förenkling av ifrågavarande avdelningars anordning och utrustning.
Uppenbarligen behöva vårdsalar och -rum ej planeras med fristående, från tre sidor åtkomliga sängar, utan kunna dessa placeras med långsidan mot vägg. Vad angår frågan, huruvida tvättställ böra anordnas i sjukrummen eller koncentreras till toalettrum skilda för de olika könen, har utredningen ägnat detta spörsmål särskilt övervägande. Tvekan lärer icke kunna råda där- om, att tillhandahållandet av tvättställ i sjukrummen är förbundet med icke obetydligt större kostnader, dels för framdragande av ledningar m. m., dels ock därigenom att golvytorna i sjukrummen i sådant fall måste ökas utöver vad eljest kan anses erforderligt, en ökning som näppeligen kompenseras av en begränsning av toalettrummen. Med hänsyn härtill och då enligt vad vid expertöverläggningarna framgått något behov ur vårdsynpunkt av anordningen i fråga icke förefinnes, har utredningen i motsats till reumatikervårdsak— kunniga funnit sig böra förorda, att särskilda toalettrum anordnas inom varje avdelning; däremot har i överensstämmelse med sakkunnigförslaget varje patient ansetts böra disponera ett klädskåp. Under föreliggande förhållanden ställer det sig ur planekonomisk synpunkt gynnsammare att anordna 4-sängs— salar än 6—sängssalar. Önskvärda isoleringsmöjligheter kunna beredas genom tillhandahållande av ett mindre antal 2-sängsrum. För en vårdavdelning med 40 platser fördelas vårdplatserna lämpligen på åtta 4-sängssalar och fyra 2-sängsrum. För att emellertid icke försvåra planlösningen genom ett alltför detaljerat fastlåsande av rumsfördelningen, föreslår utredningen, att högst 20 % av vårdplatserna må anordnas i 2-sängsrum. Golvytan av 4—sängssal kan angivas till 20 m2 och av 2-sängsrum till 12,5 m2, vilka siffror något understiga de i reumatikervårdsakkunnigas huvudförslag angivna. .
Rumshöjden har föreslagits till högst 2,7 m och korridorbredden till högst 1,5 m.
AV bilokaler hava ansetts erforderliga: två dagrum, skilda för män och kvinnor, två. mindre skölj- och städrum, toalettrum, förråd för linne och säng— kläder samt vaktrum för avdelningssköterskan, tillika behandlingsrum. Då avdelningen anordnas för patienter av samma kön erfordras givetvis endast ett dagrum. Behövliga bilokaler synas kunna tillhandahållas inom följande ytor: dagrum sammanlagt högst 35 m2, städrum 12 mg, förråd 9 mz, toalett- rum sammanlagt högst 22 m2 och vaktrum 12 mg. De nu nämnda bilokalerna ha en sammanlagd största golvyta av 90 mg. Ytan av vårdrum och salar enligt ovan angivna rumsfördelning uppgår till 210 1112. Sammanlagt skulle således erfordras en nettogolvyta av högst 300 m2 för 40 patienter, motsvarande 7,5 m2 per Vårdplats. Därtill komma erforderliga kommunikationsytor, avseende korridorutrymmen men bortsett från trapphus med tillhörande korridordel,
136 _ ANNEXSJUKHUS I ANSLUTNING TILL LASARETT OCH SANATORIUM. Principskisser till rumsenheter.
DDD!
Sal med fyra vårdplatser. Rum med två vårdplatser. Yta: 20,0 m'. Yta: 12,2 m'.
SKÅP
sick FÖR snurmios
ARBETSBÄNK
HADRASS mu ' 5 LAS Kram” HYLLO R '
SPDLBÅCK
Isoleringsrum. Avdelningsförråd vid lasaretts- Yta: 8,9 m". anslutet annexsjukhus. Yta: 8,8 in”.
|. 1
[DOTNMNING E :
ä &
3. E
Toalettrurn vid avdelning med ' Toalettrum vid blandad avdelning 40 vårdplatser. med 40 vårdplatser. Yta: 17,9 m”. Yta: 10,5 m”.
ANNEXSJUKHUS I ANSLUTNING TILL LASARETT. Principskiss till annemsjukhus med 40 vårdplatser.
? nm. 57. FÖR? ' , 'A—KT sr. TOAL. le P II 2 P ' DAGRUM . RUN F:, | — :|: _i—
BOTTENPLAN SEKT'ON
smooaaun % ' ' _ F () R R Ä o
AS- SL055
Wäl'åfäfåå
on:—Pomazu K.,-'R'. mspomsm 'if. ?.
SOUTERRÄNGPMN
8 st. 4-pat.-salar .................................. 32 pat. 80 % 4 n 2- » -rum .................................... 8 » 20 % Totalt . 100 %
Sjuksalar och -rnm ............................ 208, 8 m2 61,2 % 5,22 mn/pat. Bilokaler 23,5 % 2,00 » 15,3 % 1,91 »
100,o % 8,55 url/pat.
2 M
omkring 55 in"-'. För det fall att inom en och samma avdelning vårdas både män och kvinnor, har det ansetts välbetänkt att bereda bostad åt assistent- sköterska inom avdelningen.
Det har synts utredningen erbjuda bestämda fördelar, om golvytan av den egentliga vårdavdelningen —— således oberäknat eventuella bostäder —- i detta fall icke detaljfördelas. Bestämmelserna synas lämpligen kunna utformas så, att för annexavdelningen i dess helhet en bestämd högsta nettogolvyta per Vårdplats fastställes. På grundval av de verkställda undersökningarna kan såsom mått på densamma skäligen föreslås 9,5 mi, vilken siffra således innesluter önskvärd marginal med hänsyn till växlande organisatoriska för- utsättningar.
I souterrängvåning till annexsjukhus skulle anordnas kapprum och toa- letter, matsal med serveringskök, förrådsrum, omklädningsrum för personal, badrum och skyddsrum. Matsalens storlek kan för 40 patienter angivas till 48 mg, serveringsköket beräknas till 15 m”. Vid större annexsjukhus torde det vara lämpligt att vid måltiderna uppdela patienterna på skilda matlag. För sådant fall synes en största golvyta av 1,5 m2 per samtidigt utspisad patient vara tillfyllest för matsal och serveringskök.
Vad därefter angår annexsjukhus i anslutning till sanatorium må anföras, att dessa skulle avses för uppegående feberfria patienter och fördenskull kunna i huvudsak planläggas i nära anslutning till motsvarande avdelningar vid lasarett. För intagningen böra gälla enahanda föreskrifter, som förut— satts meddelade i fråga om lasarettens annexsjukhus.
Vårdavdelningarna hava synts lämpligen kunna göras något större än i fråga om lasaretten, upp till 52 patienter. Med hänsyn till sanatoriernas numerär lär emellertid vårdavdelningens minimistorlek böra fastställas till samma siffra som vid lasaretten eller 40. Förslagsvis kunna fyra patienter för- läggas i två 2-sängsrum, varjämte i enlighet med vederbörande experts önske- mål fyra 1-sängsrum ansetts böra stå till förfogande. Övriga patienter pla- ceras i 4-sängsrum. För undvikande av ett detaljerat fastlåsande av rumsför- delningen vill utredningen förorda, att högst 20 % av avdelningens vård- platser skola få anordnas i 1- eller 2-sängsrum. Rummen dimensioneras på enahanda sätt som i övriga annexsjukhus; detta gäller även rumshöjd och korridorbredd. Maximiytan för 1-sängsrum föreslås till 9 in2 eller samma yta som tidigare förordats i fråga om hem för kroniskt sjuka; i reumatikervård— sakkunnigas förslag upptaga enkelrummen en yta av 8,9 mg.
Erforderliga bilokaler äro: ett eller två dagrum, städrum, förrådsrum, vakt- rum samt toalettrum. För toalettrum, städrum, vaktrum och förråd beräknas samma ytor som i fråga om annexsjukhus vid lasarett, d. v. 5. resp. 22, 12, 12 och 9 mg. Dagrumsutrymmet kan med hänsyn till att det här gäller patienter, som under en längre tid vistas å avdelningen, angivas till cirka 1 m2 per person. Den sammanlagda nettogolvytan av sjukrum och bilokaler i en avdel— ning på 40 patienter uppgår enligt vidstående principskiss till (220 + 88 =) 308 mg. Därtill komma trafikytor — bortsett från trapphus med tillhörande korridordel — å 56 mg. Totala nettogolvytan utgör således 364 in2 eller 9,1 1112 per patient. Den sammanlagda nettoytan för vårdsalar och -rum, bi- lokaler och trafikytor synes sålunda i detta fall, med beaktande av växlande organisatoriska förutsättningar, kunna angivas till högst 10 1112 per Vårdplats.
Vårdavdelning av annexsjukhus vid sanatorium bör förses med ligghall jämte kapprum och förråd för hallkläder. '
I källar- eller souterrängvåning anordnas erforderliga förråds— och arbets- lokaler, badrum, omklädningsrum för personal, skorum samt skyddsrum. Särskild matsalsavdelning är icke påkallad i annexsjukhuset, då det förut- sättes, att patienterna intaga sina måltider i huvudsjukhusets'matsal.
ANNEXSJUKHUS I AN SLUTNING TILL SANATORIUM.
Principskiss till annexsjukhus med 40 vårdplatser.
DAGRUM TOAL ST. "(:I2P IP P 2? löTv TOAL. DAGRUH
[IJLIJLUUJUJLIJLIJLULIJLIJ
' HA'LLKLÄD. LIGGHALL
'| . ! gammummmmmmu I
FÖRRÄD smör. VAKT' BOST. lé?
8 st. 4-pat.-salar . 80 2 » 2— » -rum .................................... 4 » 1- »
Totalt 40 pat. 100
O N
sees & &&ää
Sjuksalar och -rum ................................ 219, 9 m2 60,6 Bilokaler 87,5 » 24,1 Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 55,8 » 15,8
Total nettoyta .................................... 363,8 111” 100,o
5,50 m*/pat. 2,19 » 1,89 " 9,08 ru*/pat.
I principiell överensstämmelse med vad som skett i fråga om lasaretts- anslutet annexsjukhus har utredningen funnit skäl förlägga en personal- bostad inom avdelningen.
Byggnadernas material och utförande.
Utredningens avsikt har, såsom av det föregående framgår, varit icke alle- nast att söka åvägabringa en systematisering av sjukhusbyggandet till fromma för planläggningen av nya byggnadsföretag, utan jämväl att i samband här- med söka åstadkomma en skälig begränsning av lokalernas storlek. För det projekteringsarbete, som under omsorgsfullt detaljstudium bör föregå bygg- nadsföretagens igångsättande, böra de normer, vilka utredningen förordat, kunna lämna sådana tekniska riktlinjer, som tillförsäkra huvudmännen för byggnadsföretagen en ändamålsenlig och ekonomisk lösning av förevarande byggnadsfrågor.
Emellertid är det ävenledes av stor ekonomisk vikt, att byggnadsföretagen genomföras med iakttagande av nödig återhållsamhet beträffande material och teknisk standard. Åtskilliga under senare år uppförda sjukhusanlägg- ningar uppvisa i dessa avseenden en högre standard än som under nuvarande ekonomiska läge kan anses försvarlig. Tvekan kan enligt utredningens me- ning icke råda därom, att i dessa av utredningen åsyftade fall fullgoda sjuk— vårdslokaler skulle kunnat vinnas, även om väsentliga förenklingar i den bygg— nadstekniska standarden vidtagits.
Utredningen har därför ansett, att föreskrifterna beträffande planlägg- ningen böra kompletteras med vissa bestämmelser angående material och ut- förande, ägnade att tillförsäkra de skilda anläggningarna en skälig och lik- formig standard, samtidigt som en överdriven eller lyxbetonad sådan för— hindras.
Utredningen har härvid icke förbisett, att under nuvarande förhållanden och säkerligen under en avsevärd tid framåt, intill dess materialmarknaden stabiliserats, svårigheter uppstå att mera generellt fastslå materialstandard och konstruktionsdetaljer. Växlingar i materialpriser och tillgång på material äro härvidlag av väsentlig betydelse. Dock synas vissa mera allmängiltiga föreskrifter vara behövliga och kunna meddelas vad gäller utnyttjandet av material och konstruktioner.
Till en början vill utredningen framhålla vikten av att byggnaderna pla- ceras inom det för bebyggelsen avsedda området på sådant sätt, att onödiga kostnader beträffande grundläggningsarbeten undvikas såväl i fråga om mera omfattande sprängningsarbeten som kostnadskrävande grundförstärknings- arbeten. Tillgodoseendet av detta krav får givetvis icke förhindra, att bygg— naderna erhålla en lämplig placering ur belysnings- och kommunikationssyn- punkt. Emellertid måste utredningen framhålla nödvändigheten av att en noggrann undersökning av markförhållandena verkställes och att byggna- derna, där så kan ske, förläggas å tomten så, att möjligheterna att utnyttja en god undergrund tillvaratagas.
Vidare bör vid såväl tomtval som byggnadernas förläggning inom mark— området beaktas, att kostnaderna för utvändiga ledningsarbeten av olika slag i möjligaste mån nedbringas. Detta gäller icke allenast vatten- och av- loppsledningar utan även mellan byggnaderna förlagda värmeledningskul— vertar, vilka ej heller böra givas större dimensioner än som oundgängligen krävas. I många fall torde frågan om dagvattenavledning böra noggrant stu- deras för kostnadernas nedbringande. I det fall att valet av tomtplats är fritt, bör aktgivas på att avlägsnandet av spillvatten kan ske medelst led— ningar av minsta möjliga längd. Grundvattenståndet är ävenledes en faktor att härvidlag beakta för undvikande av dyrbara tätningsåtgärder med avseende på källarlokalema.
I regel torde vid byggnader av över en vånings höjd bärande väggkonstruk- tioner böra utföras av tegel eller betong. Nyare rön beträffande konstruktion av ytterväggar för nedbringande av uppvärmningskostnaderna böra tillgodo— göras. Utredningen anser icke skäl föreligga att för byggnader av en vånings höjd utesluta vägg- och övre bjälklagskonstruktion av trä, i all synnerhet i sådana delar av landet, där anskaffandet av tegel föranleder höga. transport— kostnader. Utredningen förutsätter, att vederbörligt medgivande härtill lämnas.
Bjälklagskonstruktionerna variera numera väsentligt och ofta nog använ- das korsarmerade plattor. Häremot är intet att erinra, därest plattorna givas sådan tjocklek, att de ur ljudisoleringssynpunkt bliva tillräckliga allenast medelst en tunn isoleringsmatta under golvlaget.
Taklagen böra, därest speciella luftskyddssynpunkter icke föreligga, göras av trä. Som taktäckningsmaterial är plåt och taktegel för närvarande ur ekono— misk synpunkt att föredraga, och annat material bör användas endast i så- dana fall, då detsamma ur kostnadssynpunkt kan bliva närmelsevis likvärdigt med de förenämnda materialen.
I regel böra socklar göras av betongmaterial. Endast då särskilt vägande estetiska synpunkter därtill nödga, böra socklar av natursten komma i fråga.
För de icke bärande mellanväggarna finnas i marknaden tillgängliga rela- tivt goda och billiga plattor.
Vad i övrigt gäller byggnadsstommen bör aktgivas på att byggnadstermi- nen så förlägges i förhållande till årstidernas växlingar, särskilt i de nord— liga delarna av landet, att stommen uppföres under den blidare delen av året och att den kallare årstiden utnyttjas för dess inredande. I regel torde här- igenom icke oväsentliga besparingar kunna åstadkommas och byggnadens kvalitet förbättras.
Fönster- och dörrsnickerier samt skåp— och hyllinredningar utföras av furu- eller granvirke varvid virkeskvaliteten anpassas efter behovet. På karmar kunna fordringarna ställas väsentligt lägre än vad beträffar fönsterbågar och spröjsar. Vid val av släta dörrtyper bör tillses att tillförlitlig kon- struktion kommer till användning, ävensom att de äro väl ägnade för enkel ytbehandling. Åtskilliga fabriker föra i marknaden standardsnickerier, som
142 i vissa fall böra kunna utnyttjas för kostnadernas begränsande. I vart fall bör aktgivas på. att antalet dörr— och fönstertyper i möjligaste mån ned- bringas. Större fönsterytor än behoven påkalla, böra undvikas. Om möjligt bör rutstorleken begränsas så, att enkeltjockt glas kan användas. I mark- naden förekommande specialtyper av fönster böra komma till användning en- dast där förhållandena göra detta nödvändigt eller särskilda fördelar här- igenom vinnas. Utredningen vill därjämte framhålla, att fönsterbänkar med fördel kunna utföras av trä med beläggning av hård träfiberplatta istället för av kalksten.
Vissa besparingar kunna ernås genom att puts å. takyta av betong ute- slutes. I vart fall bör takputs i källarlokaler icke förekomma. Framhållas må, att byggnadsstyrelsen i stor utsträckning uteslutit takputs i såväl sjukhus som förvaltningsbyggnader.
Väggbehandling bör i regel ske med puts, som målningsbehandlas efter behov. Väggbeklädnad med kakel eller klyvtegel erfordras allenast i vissa köks-, bad- och bilokaler. Höjden av sådan väggbeklädnad bör anpassas efter lokalens art och i möjligaste mån begränsas. Endast undantagsvis torde dylik beklädnad behöva överstiga 1,6 meters höjd. I operationsavdelningar torde betryggande sanitet vinnas genom god målningsbehandling å vanlig slätputs. Träpaneler å väggar böra endast förekomma som skydd mot åverkan.
I byggnader med bjälklag av betong böra trapporna erhålla stomme av be- tong, vari jämväl innefattas trappor av blocksteg. I huvudtrappor utsatta för större slitning kunna gång— och sättsteg lämpligen göras av slitstark kalk- sten, under det att i bitrappor o. (1. den i regel billigare cementmosaiken bör utnyttjas.
Golvbeläggning i sjukhuslokaler utgöres i regel av linoleum eller mot- svarande material, som' bör inläggas på underlag av stålslipad betong. Uti operationsavdelningar och motsvarande lokaler hava golv av cement- mosaik ansetts lämpliga, enär de sakna fogar i samma omfattning som golv av sintrade plattor. De äro ävenledes att föredraga ur kostnadssynpunkt. I röntgen- och laboratorielokaler kan även långstav ifrågakomma. I köks- lokaler och lokaler med sanitära anordningar bör i regel begagnas golvmassa, golvplattor av sintrat material eller cementmosaik. Socklar utföras av samma material.
Beträffande värmesystemet bör central pannanläggning eftersträvas. En- dast där kulvertar mellan byggnaderna på. grund av betydande längd eller med hänsyn till dyrbara sprängningsarbeten förorsaka höga kostnader böra enskilda värmecentraler ifrågakomma. Panntyper med allt högre verknings- grad komma i marknaden, vilket bör beaktas vid val av pannor.
Det s. k. crittallvärmesystemet med värmealstrarna förlagda till den bä- rande betongplattan i bjälklagen kan erbjuda fördelar vid sjukhusanlägg- ningar, och de ekonomiska förutsättningarna för detsamma böra därför från fall till fall prövas. .
' I regel torde inom lasarett och sanatorier mekanisk ventilation av vissa
lokaler vara nödvändig. Ekonomiska hänsyn påkalla emellertid, att dylika an— ordningar begränsas till sådana lokaler, där en snabbare luftomsättning är av nöden. Likaledes bör prövas, om det icke vid större anläggningar kan visa sig ekonomiskt fördelaktigt att anordna varmvattenberedning inom de olika byggnaderna med användande av hetvattentillförsel från panncentralen.
Där elektrisk energi står till buds för billigt pris bör övervägas, huruvida besparing kan uppnås genom att utnyttja densamma för koknings- och stek- ningsändamål, uppvärmning av autoklaver o. d. .
Vad angår annexsjukhusen hava anspråken på material i flera hänseenden synts kunna begränsas utöver vad i fråga om lasarett och sanatorier ansetts möjligt. I denna del har förslaget närmare anpassats efter de tidigare av ut- redningen förordade normerna för hem för kroniskt sjuka och för lättskötta sinnessjuka.
Utredningen har ansett sig böra framlägga dessa synpunkter i avsikt att lämna vissa allmänna riktlinjer för en ekonomisk granskning och kontroll av framlagdaförslag. I de normerande föreskrifter rörande material och bygg- nadernas utförande, som utredningen i sitt förslag närmare utformat, har ut- redningen i korthet sammanfattat de synpunkter, som här utvecklats. De an- visningar, som utredningen förutsätter komma att i anslutning till föreskrif- terna meddelas, böra med större fullständighet uppmärksamma hithörande spörsmål. '
Slutligen må framhållas, att utredningen'vid avfattandet av föreskrifterna angående material och utförande låtit sig angeläget vara att tillse, att hinder icke. resas mot sådant utbyte av material, som motiveras av den byggnads- tekniska utvecklingen och icke föranleder kostnadsökning.
I bilagda utkast till kungörelse med föreskrifter angående planläggning och'utförande av byggnad för lasarett eller sjukstuga, av byggnad för sana- torium samt av byggnad för annexsjukhus i anslutning till lasarett eller sana- torium 4(Bil. 1—3) har utredningen sammanfattat de normerande bestäm- melser,' vilkas'innebörd i det föregående närmare utvecklats.
Såsom framgår av vad utredningen anfört avses de föreslagna normerna att närmast komma i tillämpning i fråga om nybyggnader. —— Det ligger emeller- tid i sakens natur, att även vid till- eller ombyggnad föreskrifterna böra lända. till efterrättelse i den utsträckning så är praktiskt möjligt.
EPIDEMISJUKHUS.
1. Anvisningar rörande epidemisjukvårdens ordnande. I en är 1918 utgiven publikation har medicinalstyrelsen sammanställt rit- ningar till nyare epidemisjukhus i Sverige. Ritningarna angivas icke vara att anse såsom mönsterritningar, vilka utan vidare kunde läggas till grund för uppgörandet av förslag till nya epidemisjukhus, men syntes likväl kunna tjäna till ledning vid uppförandet av byggnader för angivna ändamål. I publi- kationen framlade medicinalrådet F. Bissmark vissa riktlinjer avseende epi- demisjukvårdens ordnande i stort samt beträffande sjukhusens läge och in- redning. Riktlinjerna i fråga innebära huvudsakligen följande. Med avseende å epidemisjukvårdens allmänna planläggning kunna generella anvisningar icke givas. En stor anstalt är i och för sig att föredraga framför en liten. I landets sydliga hälft torde det i regel vara fördelaktigast att inrätta ett mindre antal stora, vid kommunikationscentra belägna sjukhus. Om små sjukhus likväl icke kunna undvaras, böra de förläggas å platser med så goda kommunika- tioner och så nära läkarstation som möjligt.
Ett epidemisjukhus bör icke hava ett isolerat läge. Man bör i stället sträva efter att förlägga det till en någorlunda bekvämt tillgänglig plats, varvid dock ett tillräckligt stort tomtområde bör stå till förfogande. Någon risk för smittsprid- ning är därav icke att befara.
Inom ett epidemisjukhus fordras ett flertal från varandra väl isolerade vård- avdelningar. Det är dessutom önskvärt, att varje särskild avdelning äger isole- ringsmöjligheter. För sådant ändamål är det lämpligt, att några smärre sjukrum finnas jämte de större sjuksalarna. Erfarenheten har alltmer visat behovet av särskild observationsavdelning. En sådan kan mången gång utom för sitt egent- liga ändamål även användas för vård av enstaka sjukdomsfall med känd diagnos.
Vid bestämmandet av storleken av ett epidemisjukhus bör hänsyn givetvis tagas till det område, för vilket sjukhuset är avsett. För tätare och någorlunda tätt bebodda områden bör sjukhuset icke byggas med mindre än två vårdavdelningar och två observationsrum. En lämplig medelstorlek kan angivas till tre vårdav- delningar med tillsammans minst tre observationsrum. Storleken av varje avdel- ning är likaledes beroende på den folkmängd, för vilken sjukhuset beräknats. Önskvärt är, att varje vårdavdelning omfattar minst två större eller medelstora rum samt åtminstone ett mindre rum. Observationsavdelningarna böra göras rela- tivt rymliga. Det har visat sig lämpligt att å dessa avdelningar förutom smårum med en säng i varje rum inrätta jämväl några större rum (för 2—4 sängar).
Till varje vårdavdelning och till observationsavdelningen hör ett badrum. Så- vitt möjligt bör bad för läkare och övrig personal anordnas. Klosettrum erfordras för varje vårdavdelning och för varje observationsrum; för personalen särskilda klosetter. Vid de olika avdelningarna böra finnas sköljrum med rymlig vask. Bad- rummen böra placeras så, att de få direkt ljus och kunna utluftas genom fönster. Aven klosetterna böra erhålla direkt belysning. Både badrum och klosett skola
helst förläggas så, att utluftning med hjälp av eldstadsledning kan ordnas. Skölj- rummen böra vara skilda från klosettrummen. Det är önskvärt, att förrådsrum av tillräcklig storlek anordnas å varje avdelning.
Varje vårdavdelning bör hava sina särskilda in- och utgångar. På en väl skött och snyggt hållen avdelning är det tillräckligt med en in- och en utgång, som då emellertid icke bör vara förlagd till badavdelningen. En extra utgång från badets påklädningsrum är icke olämplig men strängt taget obehövlig.
För de sjukas anhöriga bör finnas en särskild passage, som icke begagnas av sjukhusets funktionärer. Vid mindre sjukhus kan man inskränka sig till att låta de anhöriga se sina sjuka genom byggnadens ytterfönster.
Vid de större sjukhusen finnes i regel operationsrum åtminstone vid difteri- avdelningen. De medelstora och mindre sjukhusen sakna däremot i allmänhet operationsrum, och ett sådant rum kan måhända utan svårighet undvaras. Man bör därför, när det ej gäller de större sjukhusen, icke vara för sträng i sin fordran på särskilt operationsrum.
Fördelaktigt är, om särskild mottagningsavdelning kan inrättas. För mindre sjukhus är detta dock av ekonomiska skäl knappast möjligt. På många håll saknas särskilt läkarrum. Man bör dock så långt möjligt fasthålla vid att åtminstone ett expeditionsrum och ett laboratorium avses för läkaren.
För sjukhusens uppvärmning är centraluppvärmningssystemet det lämpligaste. Ekonomiavdelningen förlägges vid de större sjukhusen till en särskild byggnad. I de mindre anstalterna placeras köket i själva sjukhusbyggnaden. Därvid måste emellertid noga tillses, att isoleringen från sjukavdelningarna är fullt betryggande utan att dock mer än nödigt försvåra kökets uppgifter gentemot dem. Det är av betydelse, att köket är rymligt samt försett med serveringsrum, skafferi och i övrigt erforderliga förrådsrum och källare.
Ett epidemisjukhus bör hava ett tillräckligt rymligt huvudförråd jämte lämplig förvaringsplats för patienternas egna kläder.
Tvättstuga bör helst finnas vid sjukhuset. Synnerligen önskvärt är, att sjukhusen äro försedda med desinfektionsugn. Vakuumformalinugnar med ånga äro för närvarande att anse såsom de bästa. Van- liga desinfektionsugnar med ånga duga även men äro de förstnämnda underlägsna. För behandling av tvättkläder böra finnas härför avsedda ånggrytor. Vid mindre anstalter har man av kostnadsskäl måst nöja sig med enklare anordningar. För desinfektionen bör i alla händelser ett särskilt rum vara.anordnat.
De i det föregående angivna önskemålen avse huvudsakligen stora och medel- stora epidemisjukhus. På de mindre sjukhusen kunna ej fullt samma krav ställas. En fordran kan man dock ej slå av på, nämligen en tillfredsställande isolering mellan de Skilda avdelningarna. I detta hänseende erinras, att ett för två sjuk- avdelningar gemensamt badrum icke är fullt lämpligt.
Sjukhquyggnadens planläggning kan ske på olika sätt. Mittkorridortypen har emellertid mer och mer vunnit terräng framför övriga typer. Korridoren får i detta fall även tjänstgöra såsom dagrum. I sjukhus, som uppföras enligt detta system, bör såvitt görligt, åtminstone om sjukhuset är någorlunda stort, central- uppvärmning anordnas.
2. Tillämpningen av meddelade anvisningar. Utredningen har verkställt undersökning beträffande storleken av vård—, observations- och operationsavdelningar vid vissa epidemisjukhus. Byggnads- verksamheten på epidemisjukvårdens område har emellertid under de senaste årtiondena varit obetydlig. Endast sex vårdavdelningar, sex observations-
avdelningar och tre operationsavdelningar hava, såvitt för utredningen är känt, tillkommit under den av undersökningen berörda tidsperioden.
De vid undersökningen framkomna siffrorna hava beträffande vård— och observationsavdelningarna sammanställts i tabellerna 30—33.
Tabell 80. De undersökta avdelningarnas plutsnntal och tiden för ritningarnas upprättande.
Ritning Avdelningens S j 11 k h n s upprättad vårdplats- år antal
Vårdavdelningar :
Kalm ar .......................... 1933 16 1938 18 » 8 Stockholm ...................... 1940 25 Hässleholm ...................... 1942 20 Ornsköldsvik .................... 1943 24
Observationsavdelnin gar : Kalmar .......................... 1933 11 Luleå. 1938 4 Linköping 8.) .................... 1942 14'5
» b .................... » 10'5
Hässleholm ...................... 10 Ornsköldsvik .................... 1943 22
Av tabell 30 framgår, att platsantalet å vårdavdelningarna utgör, vid den år 1938 ritade avdelningen vid Luleåsjukhuset 8 och vid den år 1940 projek- terade avdelningen i Stockholm 25. Platsantalet vid observationsavdelnin- garna växlar mellan 4 (Luleå) och 22 (Örnsköldsvik). Någon bestämd tids- tendens synes icke kunna utläsas ur siffrorna.
Tabell 31 giver vid handen, att sjukrum för flera än 4 patienter icke i något fall anordnats; dessa variera mellan 27,2 och 34,1 m2 (maximiytan 25 % större
Tabell 31. Sjukrummens storlek i m”.
4-patient. B—patient- 2-patient- l-patient- Sjuåzlååtfcns
S j 11 k h u s sal rum rum rum
nettoyta
Vårdavdelningar: —— 15'8; 14'1 —— 123'0 — 13'7 — 128' o _ 13'7 _ 561 265; 259 231. 18'5;17'4;16'a 249'5 Iulassleholm ............ — 15'0 — 139' s Ornsköldsvik .......... ' — 15'6 9'6 170'8 Observationsavdelningar: Kalmar ................ Luleå Linköping 3.) ..........
» b ..........
— 15'8 153; 137 —- —— 13'7 247 191; 187 150 24-7 18": 150 — -— 127 2613 19'6 13'3; 16'0
Hässleholm ............ Ornsköldsvik ..........
än minimiytan). 3-patientrummens ytor äro inom vårdavdelningarna 25,9 och 26,5 m2 (Stockholm) och variera inom observationsavdelningarna mellan 24,7 och 26,8 mg; 2-patientrummen variera inom vårdavdelningarna mellan 13,7 m2 (Luleå.) och 23,4 1112 (Stockholm) och inom observationsavdelningarna mellan 15,8 och 19,7 m2; 1-patientrummen slutligen variera inom vårdavdel- ningarna mellan 9,6 och 18,3 m2 (den senare siffran gäller Stockholm) och inom observationsavdelningarna mellan 12,7 och 16,0 mf. Vid sjukhuset i Stockholm äro vårdavdelningens sjukrum utrustade med badrum och slussar, vilket förhållande medfört en ökning av rumsytorna. Storleken av bilokaler och trafikytor framgår av tabell 32.
Tabell 32. Bilokalernns och trailkytornas storlek i mz.
Vakt- Trafik-
Scrve- mm' Toa- Bad. Avdel- ytor (korri— rings- per. lett- ruin, nings- Övriga rum dorer )
.. sonal- om- . kOk garde- rum klädmfonåd passa-
rober ger)
Skölj—
Sjukhus rum
Vårdavdelningar : Kalmar ............ ' 6'6 ' ' ' — 395 475; Luleå a) ............ - - 7'6 - - (353236, )79-4 54» ” bl ............ ' 3'8 ' ' dagrum " 48'0 249 Stockholm .......... 4'8 ' lab. ' 590 930 Hässleholm ' ' 9' 1 (äggnum _ %97'9 72'3
Örnsköldsvik ' ' 4'5 ' ' ' » ' 65'4 56'9
Observationsavdel- ningar:
Kalmar ............ ' ' 6'6 ' ' ' — BTS 4815 Luleå .............. ' ' 3'8 '. ' ' — 31'4 23'5 Linköping &) ...... ' ' —— ' smutsklöder ' 31'1 43.0
» b ...... ' » ' 39'2 33'1
8'8 Hässleholm ........ ' ' 10'6 ' » ' 61'4 56'0 Örnsköldsvik ' ' 8'2 ' ' — 33'5 81'0
Den totala ytan av bilokalerna är genomgående mindre vid observations- avdelningarna (variation mellan 31,1 och 61,4 mz) än vid vårdavdelningarna (variation mellan 39,5 och 97,9 m2), beroende på att i de förra i allmänhet icke ingå badrum och toalettrum för patienterna, under det att de senare för- utom med dessa utrymmen i vissa fall utrustats jämväl med dagrum. Mot- svarande iakttagelse kan göras beträffande trafikytorna, som för observations- avdelningarna variera mellan 23,3 och 81,0 m2 och för vårdavdelningarna mel- lan 24,9 och 93,0 m2. »
Fördelningen av nettoytan per Vårdplats framgår av tabell 33. Av tabellen inhämtas följande. Nettoytan för sjukrum, uträknad per pati— ent, är för vårdavdelningarna i Kalmar, Luleå, Hässleholm och Örnskölds- vik i det närmaste lika, 7,0—7,7 1112. Stockholms vårdavdelning, vilken som redan nämnts är organiserad enligt obse-rvationsavdelningssystem, visar på
Tabell 33. Nettoytornns fördelning i m! per Vårdplats.
Sjukhus
Sj ukrums-
yta per Vårdplats
Bilokals- yta per Vårdplats
Traiikyta
par Vårdplats
Totalyta per Vårdplats
Vardavdelningar:
Kalmar .......................... ' ”' " 13'1 Luleå a) ........................ ' ' ' 14'5 b ........................ ' '
» ) 16'2 Stockholm ' 2' ' 16'1 Hässleholm ...................... ' ' ' 15-5 Ornsköldsvik .................... ' ' ' 12'2
Observationsavdelningar: Kalmar .......................... 11'2 ' ' 19'0 Luleå. 13"! ' ' 27'4 Linköping 3.) .................... 10'6 ' ' ' 15'7
» b) 11'0 ' ' 17'9 Hässleholm ...................... 12'7 ' ' 24'4 Ornsköldsvik .................... 10'5 ' ' 15'7
grund av detta en större yta, 10,0 m2. Vid observationsavdelningarna är ytan större än å vårdavdelningarna. Den företer dessutom avsevärda variationer, från 10,5 In2 i Örnsköldsvik till 13,7 m2 i Luleå. Skillnaden, beräknad på den lägsta siffran, uppgår till 30 %.
Bilokalsytan per patient utgör vid vårdavdelningen i Kalmar 2,5 m2 och är vid den mindre vårdavdelningen i Luleå. — med halva vårdplatsantalet — i det närmaste två och en halv gång så stor, 6,0 m2. Vårdavdelningen i Stockholm har en bilokalsyta av 2,4 m2 per patient. I fråga om observationsavdel- ningarna uppvisar Luleåanstalten likaledes maximisiffran, 7,9 mg. I övrigt växlar ytan mellan 1,5 1112 (vid Örnsköldsviksavdelningen) och 6,1 m2 (vid observationsavdelningen i Hässleholm). Variationen är således högst bety— dande. Även beträffande bilokalerna framträder tydligt, att avdelningar med mindre platsantal fordra större nettoyta per patient än avdelningar med större platsantal.
Med avseende å trafikytorna kunna liknande resultat påvisas. Nettoytan per patient vid vårdavdelningarna uppgår till 2,4 m2 i Örnsköldsvik och 3,6 m2 i Hässleholm (50 % differens). För Stockholmsavdelningen är motsvarande siffra 3,7 m2. Toppsiffran inom observationsavdelningarna tillkommer Luleå.- sjukhuset med 5,8 m”. För övrigt ligga ytorna mellan 3,0 1112 (vid den större av Linköpingsavdelningarna) och 5,6 1112 (vid Hässleholmsanstalten).
En jämförelse mellan de totala nettoytorna utvisar, att vårdavdelningarna i Örnsköldsvik och Luleå. (mindre avdelningen) omfatta 12,2 resp. 16,2 m2 per patient. Observationsavdelningarnas totalyta varierar mellan 15,7 m2 (Örnsköldsvik samt den större avdelningen i Linköping) och 27,4 1112 (Luleå). Skillnaderna äro alltså betydande. I fråga om vårdavdelningarna ligger maximisiffran 33 % över minimisiffran. För observationsavdelningarna är motsvarande procentsiffra 75.
Fördelningen av ytorna inom operationsavdelningar vid epidemisjukhus framgår av tabell 34.
Tabell 34. Nettoytorna i in2 vid operationsavdelningar.
Rum för läkare Opera- Sj u k ll u s Viintrum och tions- under- rum sökning
Bint- Total rymmen nettoyta
Linköping ............ (i korridor) 11'6 13'1 19'4 16'5 76'1 Hässleholm .......... 9'4 15'8 19'5 11'4 24'2 99'2 Ornsköldsvik 8'4 5'7 15'1 4'0 6'8 39'5
De undersökta operationsavdelningarna omfatta synnerligen varierande ytor, från 39,5 m2 i Örnsköldsvikssjukhuset till 99,2 m2 i Hässleholm. An- språken på samtliga de olika utrymmena ha varit växlande. I Linköping har separat väntrum ej anordnats utan korridoren utnyttjats för ändamålet. Rum för läkare och undersökning varierar mellan 5,7 och 15,8 mg, operationsrum mellan 13,1 och 19,3 mg, laboratorium mellan 4,0 och 19,4 m? och trafikytor mellan 6,3 och 24,2 mg. I Örnsköldsvik ha ytterligare utrymmen ej tillhanda- hållits, under det att i Linköping 15,5 och i Hässleholm 19,1 m2 reserverats för biutrymmen.
3. Utredningen.
Förläggning och organisation. Under den förhållandevis långa tid, som förflutit sedan de av medicinalstyrelsen meddelade anvisningarna till ledning för byggande av epidemisjukhus tillkommo, hava anspråken på vårdmöjlig- heter-nas beskaffenhet icke oväsentligt stegrats, samtidigt som de vetenskap- liga framstegen öppnat nya möjligheter för epidemibekämpandet. Utveck- lingen återspeglas i de sjukhusanläggningar, för vilkas allmänna planläggning och utrymmesstandard i det föregående lämnats en kortfattad redogörelse. Denna belyser närmare den konstaterbara stegringen i utrymmesstandard och lokalfordringar.
Jämväl i fråga om nu förevarande sjukvårdsanstalter har utredningen låtit sig angeläget vara att söka uppnå en ur anläggnings- och driftsynpunkt eko- nomisk planläggning utan eftergivande av skäliga anspråk på vårdens beskaf- fenhet. Därvid har utredningen i väsentliga delar kunnat giva sin anslutning till det detaljerade program, som framlagts av den expert, med vilken utred- ningen haft att samråda.
Vad till en början angår epidemisjukhusens förläggning, har under expert- överläggningarna med styrka betonats vikten av att denna väljes så, att å ena sidan lasarettets resurser kunna tillgodogöras vid epidemisjukvården och å den andra epidemisjukhusen, särskilt under perioder av låg epidemifre- kvens, kunna anlitas för vård av därför lämpade lasarettsfall. Det vill förefalla
utredningen som om en tillämpning av en dylik förläggningsprincip skulle erbjuda påtagliga fördelar ur olika synpunkter.
Under överläggningarna har därjämte framhållits, att vid en rationell anordning av epidemisjukvården en differentiering framstode såsom möjlig å dels centrala epidemisjukhus, på sätt nyss framhållits anknutna till lasarett och avsedda för vården av de svårare sjukdomsfallen —— sådana som fordra mera utvecklade medicinska resurser —— dels i mån av ytterligare behov enklare epidemisjukstugor, avsedda för okomplicerade vårdfall och om möjligt för- lagda till någon provinsialläkarstation i områdets periferi med eller utan sjukstuga.
I fråga om epidemisjukhusens organisation har, såsom förut framhållits, hittills den ordningen tillämpats, att sjukhuset vanligen inneslutit såväl vårdavdelningar i erforderligt antal som särskild observationsavdelning. Härvid har i regel ett system med fristående paviljonger kommit till använd- ning. Under överläggningarna har uttalats, att så anordnade sjukhus ställa sig relativt dyrbara i drift. Paviljongerna, som vardera endast kunna mottaga en sjukdom eller sjukdomskombination, kunna icke göras alltför små. De kunna därför ofta icke helt utnyttjas, ibland endast till en mindre del, och kostnaderna för underhåll och drift låta sig icke nedbringa i relation till be- läggningen. Erfarenheten ådagalägger också, att observationsavdelningarna i stor utsträckning utnyttjats även för den fortsatta vården.
I syfte att möjliggöra en fullgod vård under mindre ogynnsamma ekono- miska villkor har från experthåll förordats den anordningen, att observations— avdelningens isoleringsprincip tillämpas på lämpligt avvägda avdelningar, som innehålla rum och salar för 1—6 patienter. I en sådan vårdavdelning skulle varje rumsenhet helt isoleras från de övriga och därför förses med särskild ingång från det fria samt egen toalett- och badavdelning. Då förbindelsen med avdelningens korridor och övriga lokaler skulle förmedlas genom en smittsluss, anses smittöverföring mellan rummen praktiskt taget utesluten. Patienten kommer in i rummet och lämnar detsamma genom dörren till det fria. Samma väg passerar också hans tvätt, gångkläder o. d. Personalen ——- men endast den — har tillträde genom slussen till avdelningskorridoren.
En efter dessa principer anordnad vårdavdelning vid epidemisjukhuset i Stockholm har visat sig lika ekonomisk i drift som sjukhusets äldre, »öppna» avdelningar, när de äro fullbelagda; komplikationer på grund av sekundärin- fektion ha visat sig färre på denna vårdavdelning, varigenom vårdtiden för- kortats. Därtill kommer såsom den kanske största vinsten, att man tidvis sluppit öppna en eller två ytterligare avdelningar, som skulle fått gå endast delvis belagda.
Utredningen har ansett sig böra förorda, att normerna för byggande av epidemisjukhus avfattas i anslutning till den ståndpunkt, som experten ut— vecklat. Enligt sagda plan skulle en uppdelning i särskilda observations— och vårdavdelningar ur medicinsk synpunkt icke vara av behovet påkallad. Vad de ifrågasatta epidemisjukstugorna angår hava visserligen de individuella
isoleringsmöjligheterna vid desamma ansetts kunna begränsas. Emellertid har det vid överläggningarna framgått, att anspråken på lokalutrymmen dock ställas relativt höga och då det därjämte ur praktisk synpunkt funnits tvek- samt, om behov av ekonomiskt tillfredsställande vårdenheter kunde mera all- mänt anses vara för handen, har utredningen saknat anledning förorda över— vägande av en organisatorisk omläggning. Utredningen begränsar sig alltså till att förorda normer för större epidemisjukhus, anordnade i huvudsaklig överensstämmelse med det av vederbörande expert framlagda programmet.
Det ofrånkomliga behovet av isoleringsmöjligheter skulle tillgodoses genom anordnande av rum för 1—3 patienter i relativt stor utsträckning, för— slagsvis intill 20 % av samtliga vårdplatser. Avdelningen har ansetts kunna erhålla en förhållandevis avsevärd storlek; ett antal av 40 patienter har an— givits utgöra en lämplig vårdenhet. Med beaktande härav har utredningen såsom minimistorlek för sjukhus eller avdelning av sådant ansett sig böra föreslå ett vårdplatsantal av 36.
En närmare omprövning av en ekonomisk byggnadsplan för ett centralt epidemisjukhus har givit vid handen, att 2—sängsdjupet härvid är att före— draga med hänsyn till kravet dels på ett större antal mindre rumsenheter dels på bad— och toalettrum i omedelbar anslutning till sjukrum och salar. Emel- lertid har det icke ansetts tillrådligt att binda planläggningen vid ett dylikt rumsdjup, utan bör full frihet att välja den under rådande förhållanden mest lämpliga planlösningen föreligga. Att särskilt beakta är emellertid, att patient- materialet å ett epidemisjukhus i växlande, men alltid betydande utsträck- ning utgöres av barn. En undersökning av patientmaterialet vid Stockholms epidemisjukhus under en följd av år har ådagalagt, att patienterna under 15 år genomsnittligt kunna angivas till hälften av samtliga patienter. Givetvis bör denna omständighet utöva inflytande på planläggningen. Sjukrummen kunna till en del dimensioneras efter mindre sängstorlekar än de för vuxna använda och en del av salarna kunna i stället för 4 vuxna inrymma 6 barnpatienter. Vid 3-sängsdjup böra 7 ä 8 barnpatienter kunna vårdas å de för 6 vuxna av- sedda salarna. Det ligger emellertid i sakens natur, att planläggningen måste ske med utgångspunkt från en större andel av vuxna patienter än genom- snittssiffran i och för sig anvisar. Eljest skulle nödig elasticitet i vårdmöjlig- heterna saknas.
En vårdavdelning enligt nu angivna allmänna planläggning med 2-sängs- djup kan lämpligen disponeras på följande sätt:
2 salar för 6 patienter (barn) ........................... 12 5 » » 4 » .................................... 20 2 rum för 2 patienter .................................... 4 4 isoleringsrum ............................................. 4 40
Emellertid kan det icke uteslutas, att förhållandena göra önskvärt, att iso- leringsrummen koncentreras till en särskild byggnad eller del av sådan, en anordning som närmare ansluter sig till nu tillämpad ordning. I sådant fall
kommer givetvis den egentliga vårdavdelningen att erhålla en modifierad plan. Utredningen har i enlighet med den uppfattning, som uttalats från experthåll, utgått ifrån att ett lämpligt platsantal av 42 fördelas å 5 salar vardera för 4 patienter, 3 salar vardera för 6 barnpatienter och 2 rum vart- dera för 2 patienter. Under förutsättning att anläggningen innesluter 3 dylika avdelningar, skulle 16 isoleringsrum kunna sammanföras till en särskild avdelning.
Till sjukhusets vårdavdelningar höra vidare erforderliga bilokaler, sköljrum, serveringskök, förråd _ bland dessa särskilt sängförråd —— och vaktrum. Såsom redan nämnts kräva rationella vårdsynpunkter, att bad- och toalettrum anordnas i omedelbar anslutning till salar och sjukrum.
Särskild köksavdelning erfordras uppenbarligen icke regelmässigt, då sjuk- huset, såsom förut framhållits, avsetts förlagt i omedelbar anslutning till befintligt lasarett. Även utspisningslokalerna kunna utan olägenhet vara gemensamma för sjukhusets och lasarettets personal. Där förhållandena på- kalla anordnande av särskilda dylika lokaler, böra de givetvis hava samma utrymmesstandard som angivits för tidigare behandlade sjukhus.
Vad angår behovet av centrala förråd, omklädningsrum samt smittrenings- bad för personal har utredningen utgått ifrån att härför nödiga utrymmen kunna tillhandahållas inom vinds- eller källarvåning.
Ytterligare erfordras lokaler för läkarens expedition samt undersöknings— rum för viss poliklinisk verksamhet, ävensom rutinlaboratorium. Likaledes krävas smittreningsanordningar för föremål (desinfektionsugn) samt möjlig- heter för respiratorsanläggning. Vidare gäller, att förhållandena framförallt vid stora sjukhus motivera tillgång till särskilt operationsrum med sedvan- liga biutrymmen. Därest isoleringsrummen sammanföras till en avdelning, torde nu nämnda lokaler lämpligen förläggas i samma byggnad.
De växlande förhållandena i skilda fall påkalla uppenbarligen varsamhet vid avfattningen av normerna i denna del.
Vad angår rumshöjden torde denna kunna begränsas till 2,8 m. Med hän- syn till att patienttransporter i korridorerna förutsättas endast undantagsvis ifrågakomma har bredden av korridorerna synts icke behöva överskrida 2,0 m.
Utredningen återkommer i det följande till frågan om den lämpliga dimen- sioneringen av de olika lokalerna.
Förslag till normer för epidemisjukhus. Beträffande till en början den allmänna planläggningen av epidemisjukhus vill utredningen erinra, att ifråga- varande byggnader med hänsyn till det bestämda kravet på att samtliga sjuk— rum skola vara direkt tillgängliga utifrån i regel torde komma att uppföras i allenast en våning, trots att sådana byggnader ur anläggningssynpunkt i allmänhet ställa sig dyrare än två- eller flerplanshus.
Vidare innebär det av utredningens expert förordade systemet, att — lik- som hittills varit fallet — epidemisjukhusanläggningar normalt torde komma att uppföras i paviljongsystem. Även denna anordning är ägnad att föranleda relativt höga byggnadskostnader. Med hänsyn till att en del paviljonger
under vissa tider kunna beräknas vara obelagda torde emellertid någon be- sparing i uppvärmningskostnaderna för dem kunna ernås. Den största för- delen med den föreslagna anordningen är dock, som redan tidigare påpekats, att personalkostnaderna kunna begränsas.
Vad angår spörsmålet, huruvida vid planlösningen 2- eller 3-sängsdjup bör ifrågakomma, ha av utredningen utförda undersökningar givit vid handen, att det rumsdjup, som kan anses skäligt för två sängar för vuxna, kan ut- nyttjas för tre sängar för barn. Då platsbehovet för vuxna resp. barn kan fluktuera rätt avsevärt under olika tider har utredningen funnit det lämpligt, att sjuksalarna givas sådana mått, att de vid behov kunna utnyttjas för bägge dessa patientkategorier, därvid emellertid räknats med 4 vuxna eller 6 barn. Utredningen har fördenskull förordat, att vårdplatserna för- delas å salar en var med minst 4 vårdplatser, varjämte jämväl rum med 1—3 vårdplatser skulle anordnas. Antalet vårdplatser i nämnda rum, vilket är av synnerlig betydelse ur kostnadssynpunkt, har ansetts kunna maximeras till 20 % av sjukhusets samtliga vårdplatser.
Som tidigare nämnts innebär det föreslagna systemet för epidemisjuk- husens anordnande, att varje rum förses med badrum även innehållande tvätt- ställ och kombinerad wc-stol och spolback. Vidare måste rummen förses med två slussar, av vilka den som leder till korridoren förses med hand— tvättställ. De undersökningar utredningen verkställt ha ådagalagt, att ett observationsrum för en vuxen patient inklusive badrum och slussar kan ut- föras inom en yta av 16,0 mg. För motsvarande rum avsett att beläggas med ett barn är en yta av 14,7 1112 tillräcklig. Beträffande övriga patientrum hava utredningens undersökningar givit följande resultat: rum för två patienter 18,5 m2, rum för fyra vuxna eller sex barn 33,8 m2.
Inom vårdavdelning bör för sjukvården i övrigt erforderliga bilokaler till- handahållas, såsom sköljrum, serveringskök, förråd, vaktrum, arbetsrum.
För sköljrummet, vilket tillika skulle tjänstgöra som städrum, synas samma rumsmått som tillämpas för lasarett böra förutsättas. Serveringsköket måste, med hänsyn till att servisen ur sterilitetssynpunkt skall kokas, göras större än som ansetts påkallat i fråga om lasarett. Utredningens undersökningar visa, att en rumsyta av 13,0 m2 är tillräcklig för denna lokal. I fråga om för- råden föreligger vid epidemisjukhus behov av en differentiering på särskilda utrymmen för linne, sängkläder, viss apparatutrustning och sängar. Detta krav har vid förslagsritningarnas utförande beaktats.
De förstnämnda förrådsutrymmena kunna med fördel placeras intill slus- sarna mot korridoren. Sängförrådet har motiverats med att fluktuationer-na i patientbeläggningen medför, att utbyte av sängar för vuxna resp. barn rela- tivt ofta måste ske. Med hänsyn härtill har utredningen i sina principskisser till vårdavdelningar upptagit ett sängförråd med plats för cirka 4 sängar. Skulle ytterligare förvaringsbehov för sängar föreligga, synes ett centralt sängtörråd i en souterräng- eller vindsvåning kunna anordnas.
Vaktrummet kan givas ungefär samma yta som för motsvarande rum å.
EPIDEMISJUKHUS. Pn'ncipskisser till rumsenheter.
Observationsrum. Observationsrum (barn). Yta (inkl. slussar och bad): 16,0 m”. Yta (inkl. slussar och bad): 14,7
Rum med två vårdplatser. Yta. (inkl. slussar och bad): 18,5 m”.
EPIDEMISJUKHUS.
Principskisse'r till rumsenheter.
t2445 NLU
BAD [i]
SIN/CA
Sa] med fyra vårdplatser. Sal med sex vårdplatser (barn). Yta. (inkl. slussar och bad): 33,8 m'. Yta (inkl. slussar och bad): 33,8 m'.
m 5.7 _ Ramo
l
VÄRMESKÄP mammut-t KOKPLATTOR |
smut- SKÅP
l- .---.__-_—---p——- ___—--.
msxÄp
Serveringskök. Yta: 13,0 ni”.
nu 10 o lllllllllll
lasarettsavdelning. Härtill kommer för epidemisjukhusen emellertid behovet av ytterligare ett utrymme, där personalen under perioder av ringa patient- beläggning kan utföra underhållsarbeten. Utredningen har därför ansett moti- verat, att inom vårdavdelningar vid epidemisjukhus ett arbetsrum för perso- nalen tillhandahålles.
Beträffande frågan om lokaler för läkarens mottagning och för expedition har utredningen utgått ifrån att, om epidemisjukhuset, som önskvärt är, för- lägges i omedelbar anslutning till ett lasarett, administrationen huvudsak- ligen bör kunna skötas genom lasarettets försorg. Likaså lära mera omfat— tande operativa ingrepp, röntgenundersökningar o. d. böra utföras å lasa- rettet.
I enlighet med framställda önskemål från experthåll har utredningen emel- lertid i anslutning till observationsavdelningar föreslagit en mottagnings- och operationsavdelning bestående av följande lokaler: väntrum, läkarmot- tagning, undersökningsrum, förberedelserum, operationsrum, steriliserings- rum, laboratorium samt rum för förbandsberedning, tillika avsett som arbets— rum för personalen å ansluten vårdavdelning.
Den sammanlagda ytan av nu angivna lokaler uppgår i utredningens prin- cipskiss till 107,9 mg. Med hänsyn till erforderlig marginal har utredningen förordat en maximiyta för mottagnings— och operationsavdelning få 120 mg. Särskilda förhållanden —— exempelvis att epidemisjukhuset ligger på sådant avstånd från lasarett, att dettas undersöknings- och behandlingsavdelningar icke kunna utnyttjas för epidemisjukhuset — torde dock i vissa fall nödvän- diggöra, att en något större yta för ifrågavarande lokaler beräknas. Utred- ningen vill fördenskull förorda, att, därest särskilda omständigheter så för- anleda, medicinalstyrelsen må kunna godtaga en större yta.
I likhet med vad som föreslagits beträffande annexsjukhus har det i fråga om epidemisjukhusen synts utredningen erbjuda bestämda fördelar om golv- ytan av de egentliga vårdavdelningarna —— således oberäknat operations-, mottagnings- och expeditionslokaler — i detta fall icke detaljfördelas. De normerande bestämmelserna synas lämpligen böra utformas så, att för sjuk- avdelningarna en total största nettogolvyta per Vårdplats fastställes.
Inom utredningen ha upprättats två alternativa sammanställningsritningar till epidemisjukhus.
Det ena alternativet innebär, att vårdplatserna fördelas å paviljonger in- — rymmande såväl observationsrum som vårdrum och salar. Den totala golv- ytan av vårdrum, salar, bilokaler och trafikytor i utredningens förslag, som avser 40 vårdplatser, utgör 486 in2 eller 12,2 m2 per patient. Enligt det andra alternativet sammanföras samtliga observationsplatser i en byggnad inrym- mande 16 platser, under det att vårdrummen och _salarna förläggas till särskilda paviljonger, en var avsedd för 42 patienter. Den totala golvytan i observationspaviljongen är 384 m2 och i var och en av de övriga paviljongerna 454 mg. Platsantalet i observationspaviljongen har därvid beräknats mot- svara behovet för tre paviljonger utan observationsplatser. Den sammanlagda
golvytan av en på detta sätt organiserad sjukhusanläggning, avseende samman- lagt 142 vårdplatser uppgår till 1 746 in2 eller 12,3 1112 per patient. Härav framgår alltså, att ur ekonomisk synpunkt någon mera avsevärd skillnad icke föreligger mellan de båda alternativen.
På. grundval av de verkställda undersökningarna kan såsom mått på netto- golvytan per Vårdplats föreslås 13 mg, varvid siffrorna i båda fallen innesluta önskvärd marginal med hänsyn till växlande organisatoriska förutsättningar.
Beträffande köksavdelning förutsättes, att den centrala köksanläggningen för det sjukhus, till vilket epidemisjukhuset är anslutet, i regel skall kunna utnyttjas. För de fall, då särskild köksanläggning erfordras, bör denna dimen- sioneras efter samma regler som för lasarett. Köksanläggning för epidemi— sjukhus av mindre storleksordning synes kunna. utföras enligt de regler ut- redningen i sitt tidigare betänkande förordat för vissa anstaltskök. Härvid är dock att uppmärksamma, att i förstnämnda fall till köksavdelningen hän- förts flertalet för densamma erforderliga utrymmen, medan i sistnämnda fall förrådslokaler, vilka synts kunna lämpligen anordnas i källare eller å vind, icke inräknats i den angivna golvytan.
Centrala förrådsutrymmen torde kunna beredas inom källar- eller vinds— våning; omklädningsrum för personal samt erforderligt smittreningsbad böra
EPIDEMISJUKHUS.
Principskiss till vård- och observationsa'vdelning.
aiue- FÖRRÅD BAD BAD
1 if äts
VC BAD BAD
Et?
l—_b
Paviljong med omkring 40 vdrd- och observationsplatser. 2 st. G-patrsalar 5 D 4' n » 6 » rum för 1 a 2 pat ......................... c:a 8
Totalt ........................................ c:a 40 pat.
sjuksalar och -rum ................................ 347,0 m? 71,3 ' 8,68 nig/pat. Bilokaler .......................................... 64,1 » 13,2 1,00 » Trafikytor (exkl. trapphus) ........................ 75,3 » 15.5 1,88 » Total nettoyta .................................... 486,4 m2 100,0 12,16 mglpat.
MB 0 5 IIIIII !
EPIDEMISJUKHUS.
Principskisser till vård-, observations-, operations- och mottagnings- avdelningar.
&,
Båt
s.....
” r (.
van ana snön.) sins-
RUM mm ftsRÅD
Run [_l
al arna 365 IE”.
(| ) U
sw "änn.
Paviljong med 42 vårdplatser.
3 st. 6-pat.-salar .................................. 18 pat. & » 4- n » 20 ) 2 » 2- » -rum .................................... 4 »
Totalt Sjuksalar och -rum .......................... . ..... 306,9 1112 67.6 % 7,31 Ing/pat. Bilokaler .......................................... 78,4 .. 17,3 % 1,87 » Traåkytor (exkl. trapphus) 68,6 » 15.1 % 1,63 » Total nettoyta .................................... 453,9 m2 100,0 % 10,81 rna/pat-
F. VAK sxöu-srnv: SÄNG- __ bl row..
1 vr . . vÄNi-j LÄK. luuo. FÖR- N) RUM .. ' IL. .L . . —1 '.. ....... J 5791”
DER. l__l [_ , 1PAT. 1PAT. 1PAT.
Paviljong med 16 observationsplatser samt operations- och mottagningsavdelning. Observations avdelning :
16 st. 1-pat.-rum ................................ 16 pat. Sjukrum ........................................ 247,9 111” 64,5 % 15,49 ru*/pat. Bilokaler ........................................ 64.7 » 16,3 % 4,04 » Trafikytor (exkl. trapphus) ...................... 7l.s » 18,6 % 4.46 » Total nettoyta. .................................. 383,9 1112 100,0 % 23,99 ru*/pat.
Operations- och mottagningsavdelning: Väntrum ........................................ 8,0 Läkare .......................................... 20,0 Operation 14,7 Laboratorium .................................... 14,7 Biutrymmen .................................... 24,3 Trafikytor ...................................... 26.2
Total nettoyta .................................. 107,9
lämpligen förläggas till källarvåning. Dylika lokaler äro, som av det förut anförda framgår, icke inräknade i de angivna maximigolvytorna.
Vad slutligen angår materialstandarden, har denna ansetts böra normeras. i nära anslutning till vad som föreslagits för lasarett.
I bilagda utkast till kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av epidemisjukhus (Bil. 4) har utredningen sammanfattat de normerande bestämmelser, vilkas innebörd i det föregående närmare ut-- vecklats.
Särskilt yttrande av ledamoten Lindh.
Vid uppförande av sjukhus inom landet ha subjektiva uppfattningar av, i första hand läkare, uppenbarligen fått göra sig gällande vid byggnadspla- nernas utarbetande, ett förhållande som i åtskilliga fall icke synes hava varit till fromma för ett tillfredsställande ekonomiskt resultat av denna byggnads- verksamhet. Även ur medicinsk synpunkt torde ofta nog berättigade erin- ringar härvidlag kunnat framställas. Det av utredningen efter ingående detalj- studier, i samarbete med åtskilliga av vårt lands främsta målsmän för läkar— vetenskapen, framlagda betänkandet innehåller upplysande data, anvisningar och normer, vilka kunna anses äga avgörande betydelse för en ändamålsenlig planläggning av olika slags sjukhusbyggnader och följaktligen giva läkare och arkitekter en välbehövlig ledning vid utarbetandet av förslag till dylika bygg- nader. Detta betänkande kan därför anses motsvara en synnerligen behövlig handbok att utnyttjas vid föreliggande behov och väsentligt underlätta sådana specialstudier, som behövas av läkare och sjukhustekniker, som få sig anför- trott att planlägga sjukhus. Häri ligger enligt min mening det största värdet av den verkställda utredningen. . =
Det för närvarande ansträngda samhällsekonomiska läget har emellertid föranlett utredningen att söka åstadkomma så stora modifikationer som möj— ligt av de normer och föreskrifter som föreslagits. En lättnad av detta läge synes kunna medgiva att vissa eftergifter med avseende på dessa modifika- tioner kunna visa sig möjliga att göra, sedan erfarenheten givit vid handen att så vore ändamålsenligt. Utvecklingen på såväl det medicinska som det tekniska området kan under icke avlägsen framtid, möjligen redan på grund av sådana rön, som kunnat under nuvarande kristid göras, men icke helt nyttiggöras, föranleda behov av åtgärder för att anpassa nya sjukhusbygg- nader av olika slag efter denna utveckling. Vissa jämkningar beträffande de föreslagna normerna kunna i övrigt visa sig erforderliga, ej minst med hän- syn till vunna erfarenhetsrön med avseende på den organisatoriska utveck— lingen av sjukhusväsendet. För min del är jag sålunda numera tveksam, huru- vida de normer, som utredningen ansett sig böra föreslå, böra offentliggöras i form av föreskrifter, utfärdade av Kungl. Maj:t. Ändamålsenligare synes mig vara att Kungl. Maj:t nu icke utfärdar kungörelser, däri dessa normer fastställas till efterrättelse, utan allenast lämnar medicinal- och byggnadssty- relsema direktiv att i huvudsak följa desamma vid den granskningsverksam- het, som av dessa ämbetsverk utövas, med aktgivande på. att vid behov för— skaffa sig Kungl. Maj:ts medgivande till behövliga mera omfattande änd— ringar. Mindre sådana kunna anförtros åt ämbetsverken att själva bedöma. Givetvis böra vederbörande huvudmän delgivas såväl betänkandet som Kungl. Maj:ts härav föranledda beslut.
I föreskrifternas byggnadstekniska delar upptaget medgivande, att golv må utföras med beläggning av golvmassa, bör utgå.. Detta material kan icke all— mängiltigt bedömas såsom tillfredsställande enligt de erfarenheter, som gjorts vid av såväl byggnadsstyrelsen som medicinalstyrelsen utförda byggnader. Därest materialet skolat på sätt som skett rekommenderas, borde specialtyper av detsamma efter verkställda, säkerligen långvariga prov och undersökningar hava angivits.
Bilaga 1.
Utkast till
Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för lasarett eller sjukstuga.
Kungl. Maj:t har funnit gott att beträffande planläggning och utförande av byggnad för lasarett eller sjukstuga, för vars anordnande bidrag av stats- medel utgår eller upplåningstillstånd ifrågakommer, meddela följande före— skrifter.
1 %.
Vid planläggning och uppförande av nybyggnad för lasarett eller sjukstuga skall noga iakttagas, att byggnaden icke gives större omfattning eller mera kostnadskrävande utförande än som med hänsyn till ända-målet kan anses strängt erforderligt.
2 5.
1 mom. Allmän vårdavdelning av odelat lasarett samt av kirurgisk, medi- cinsk, obstetrisk eller gynekologisk avdelning vid delat lasarett skall avse minst 30 vårdplatser, fördelade å salar, en var med minst 6 platser, samt rum medl—3 platser, dock att i nämnda rum ”må anordnas högst tredjedelen av avdelningens samtliga platser.
2 mom. Till odelat lasarett eller kirurgisk avdelning ansluten förlossnings- avdelning skall avse vårdplatser till det antal och med den fördelning, som av medicinalstyrelsen bestämmes.
3 mom. Allmän vårdavdelning av barnavdelning vid lasarett (barnsjukhus) skall, där ej Kungl. Maj :t finner skäl medgiva ett lägre antal, avse minst 24 vårdplatser, fördelade å salar, en var med minst 4 platser, och rum med 1—3 platser, dock att i nämnda rum må anordnas högst tredjedelen av av- delningens samtliga platser. Sal må, i den utsträckning så prövas nödigt, in- redas med öppna eller slutna boxar.
4 mom. Sjukstuga skall avse det antal vårdplatser, som medicinalstyrelsen bestämmer, fördelade å salar, en var med minst 4 platser, samt rum med 1—3 platser, dock att i rum med 1 eller 2 platser må anordnas högst tredjedelen och i rum med 1—3 platser högst hälften av samtliga vårdplatser.
5 mom. Där så finnes påkallat, må vid lasarett anordnas jämväl särskild isoleringsavdelning ävensom enskild vårdavdelning, företrädesvis inneslutande rum med 1 eller 2 vårdplatser.
3 %. 1 mom. Golvytan i salar och sjukrum inom annan allmän vårdavdelning av lasarett än sådan tillhörande barnavdelning ävensom inom sjukstuga må utgöra högst:
i sal med flera än sex vårdplatser 6,5 kvadratmeter för patient, i sal med sex platser 39 kvadratmeter, i sal med fyra platser 26 kvadratmeter, i rum med tre platser 23 kvadratmeter, i rum med två platser 16 kvadratmeter samt i rum med en plats (isoleringsrum) 11 kvadratmeter, dock att golvytan i isole— ringsrum med reservplats må uppgå till 14 kvadratmeter.
2 mom. Golvytan i salar och sj ukrum inom barnavdelning må utgöra högst: i sal med flera än sex vårdplatser 5,5 kvadratmeter för patient, i sal med sex platser 33 kvadratmeter, i sal med fyra platser 22 kvadratmeter, i rum med tre platser 20 kvadratmeter, i rum med två platser 14 kvadratmeter samt i rum med en plats (isoleringsrum) 10 kvadratmeter, dock att golvytan i isolerings— rum med reservplats må uppgå till 13 kvadratmeter.
3 mom. Golvytan i sjukrum tillhörande isoleringsavdelning må. utgöra högst: för en patient 13 kvadratmeter eller, då jämväl reservplats tillhanda- hålles, 15 kvadratmeter och för två patienter 16 kvadratmeter samt i rum till- hörande för vuxna avsedd enskild vårdavdelning för en patient 16 kvadrat- meter och för två patienter 18 kvadratmeter.
4 mom. Rumshöjden inom vårdavdelning må icke överstiga 2,9 meter; bredden av korridor må högst uppgå till 2,3 meter, inom barnavdelning an- ordnad i särskild byggnad 2,1 meter.
4 %. 1 mom. Inom vårdavdelning tillhandahållas för sjukvården i övrigt erfor- derliga lokaler, såsom dagrum, toalettrum, sköljrum, serveringskök, avdel- ningsförråd, vaktrum, undersöknings- och behandlingsrum.
2 mom. I lämplig anslutning till vårdavdelningarna anordnas operations—, förlossnings-, röntgen-, laboratorie- och mottagningslokaler ävensom admini- strationslokaler.
3 mom. Köksavdelning och utspisningslokaler för personal anordnas på sätt med hänsyn till planläggningen av sjukhuset finnes ändamålsenligt.
4 mem. Inom byggnadens källar- och vindsvåningar tillhandahållas i övrigt erforderliga förrådsutrymmen ävensom, i mån av behov, lokaler för bad— och ljusbehandling samt arkiv, omklädningsrum o. d.
5 %.
1 mom. Golvytan av i 4 g 1 mom. omförmälda lokaler må högst utgöra:
inorn allmän vårdavdelning vid sjukstuga, odelat lasarett, kirurgisk, medi- cinsk eller gynekologisk avdelning 100 kvadratmeter, vid obstetrisk avdelning 135 kvadratmeter, vid barnavdelning, avsedd uteslutande för vård av späda barn 65 kvadratmeter, vid annan sådan avdelning 115 kvadratmeter, dock att vid sjukstuga med vårdavdelning förlagd till två plan golvytan må kunna ökas till 125 kvadratmeter.
2 mom. Kirurgiska operationslokaler med tillhörande kommunikationsytor må upptaga en sammanlagd golvyta av vid odelat lasarett högst 170 kvadrat- meter och vid delat lasarett högst 250 kvadratmeter.
Gynekologiska operationslokaler jämte i anslutning därtill anordnad septisk förlossningsavdelning må med tillhörande kommunikationsytor upptaga en sammanlagd golvyta av högst 180 kvadratmeter.
Förlossningslokaler med tillhörande kommunikationsytor inom obstetrisk avdelning må upptaga en golvyta av högst 210 kvadratmeter.
Laboratorielokaler med tillhörande kommunikationsytor må upptaga en golvyta av vid odelat lasarett högst 70 kvadratmeter och vid delat lasarett högst 130 kvadratmeter.
Mottagningslokaler med tillhörande kommunikationsytor må upptaga en golvyta av vid odelat lasarett högst 220 kvadratmeter, vid kirurgisk avdelning högst 280 kvadratmeter, vid medicinsk avdelning högst 160 kvadratmeter, vid obstetrisk-gynekologisk eller barnavdelning högst 150 kvadratmeter samt vid sjukstuga högst 165 kvadratmeter.
Då så prövas erforderligt, må medicinalstyrelsen i fråga om centrallasarett eller därmed jämförligt lasarett beträffande operations— och förlossnings- lokaler godtaga större golvyta än ovan sagts. Likaledes må styrelsen beträf- fande laboratorielokaler vid centrallasarett eller därmed jämförligt lasarett, där för sjukhuset i dess helhet gemensamt laboratorium anordnas, ävensom beträffande mottagningslokaler vid lasarett eller sjukstuga, då så av särskilda omständigheter finnes påkallat, godtaga större golvyta än ovan sagts.
I nu omförmälda arbetslokaler av lasarett eller sjukstuga må rumshöjden icke överstiga 2,9 meter.
3 mom. Förlossningsavdelning, anordnad vid sjukstuga, odelat lasarett eller i anslutning till kirurgisk avdelning av delat lasarett (typ II), må med iakttagande av vad i fråga om salar och sjukrum stadgas i 3 % 1 mom. upptaga en sammanlagd golvyta, kommunikationsytor inräknade, av högst 170 kvadrat- meter vid ett platsantal av 6 eller 7 och av högst 300 kvadratmeter vid ett platsantal av 12—14, ägande medicinalstyrelsen, därest platsantalet bestämts på annat sätt än nu förutsatts, medgiva därav föranledd jämkning i fråga om golvytans storlek.
4 mom. Ytan av köksavdelning vid lasarett, omfattningsväggar oräknade, må icke överstiga vid kosthåll om högst 150 personer 200 kvadratmeter, vid kosthåll överstigande 150 men icke 325 personer 325 kvadratmeter, vid kost— håll överstigande 325 men icke 600 personer 425 kvadratmeter samt vid kost— håll överstigande 600 men icke 950 personer 525 kvadratmeter. Vid större kosthåll än nu sagts äger medicinalstyrelsen godtaga den yta, som finnes erfor— derlig. Rumshöjden i sådan köksavdelning må icke överstiga 4 meter.
Ytan av kök vid sjukstuga må icke överstiga 50 kvadratmeter, förrådsutrym- men oräknade, rumshöjden icke 2,9 meter.
Lokaler för utspisning av sjukhusets personal må upptaga en yta av högst 1,0 meter för varje utspisad person.
' 6 %. 1 mom. Vid val av byggnadsplats skall tillses, att kostnaderna för grund- läggning och utvändiga ledningar må kunna i möjligaste mån begränsas.
2 mom. Byggnadens stomme utföres av tegel eller betong, dock att för taklag må användas stomme av trä.
Utan hinder av vad nu sagts må byggnad för sjukstuga utföras av trä med grund-, källar- och sockelmurar av betong eller annat ur kostnadssynpunkt jämförligt material.
3 mom. Beträffande såväl byggnadsmaterial i övrigt som konstruktioner skall all sparsamhet iakttagas. I allmänna handeln tillgängliga dimensioner och standardiserade typer skola. utnyttjas och specialtillverkningar undvikas.
Fönster- och dörrpartier samt skåp- och hyllinredningar utföras av furu- eller granvirke och förses med ändamålsenliga enkla beslag.
Invändiga trappor och trapplaner utföras av betong med beläggning av cementmosaik; dock att i fråga om golv i huvudentré och steg i huvudtrappa annat material må komma till användning, därest mera avsevärd kostnads- ökning icke därigenom föranledes.
Golv utföras med beläggning av cementmosaik, golvmassa eller sintrade plattor i operationsrum, omläggningsrum, steriliseringsrum, mörkrum, fixe- ringsrum, sköljrum, toalettrum, duschrum samt bad-, köks- och tvättlokaler, av långstav, golvmassa eller linoleum i laboratorie- och röntgenlokaler samt serveringskök. I övrigt beläggas golv med linoleum, i den mån så med hänsyn till lokalernas användning finnes påkallat.
Väggar må beklädas med klyvtegel eller kakel till högst 1,6 meters höjd i sköljrum, steriliseringsrum samt badrum ävensom till erforderlig höjd i köks- avdelningens arbetslokaler och kylda förråd. Tak samt väggar i övriga lokaler behandlas, alltefter' förefintligt behov, med olje-, emulsions- eller kalkfärg. Vid tvättställ, sköljlådor, spolbackar o. d. må väggytor i skyddssyfte be- klädas med klyvtegel, kakel eller motsvarande material i nödig utsträckning. I operations-, röntgen— och laboratorielokaler samt sköljrum och toalett- rum ävensom i köks- och tvättavdelning anordnas mekanisk ventilation. Utbyte av material må, utan hinder av vad ovan föreskrivits, kunna ske, i den mån byggnadskostnaderna icke därigenom ökas.
7 5. Här meddelade föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl vid om- eller tillbyggnad avseende nu ifrågavarande ändamål.
Bilaga 2.
Utkast till
Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för sanatorium.
Kungl. Maj:t har funnit gott att beträffande planläggning och utförande av byggnad för sanatorium, för vars anordnande statsbidrag utgår, meddela följande föreskrifter.
1 %.
Vid planläggning och uppförande av nybyggnad för sanatorium skall noga iakttagas, att densamma icke gives större omfattning eller mera kostnadskrä- vande utförande än som med hänsyn till ändamålet kan anses strängt erfor-
derligt. 2 %.
Vårdavdelning skall avse minst 36 platser fördelade å salar, en var med minst 6 platser, samt rum med 1—3 platser, dock att antalet platser i nämnda rum icke må överstiga fjärdedelen av avdelningens samtliga platser.
. 3 %. .
Golvytan må i sal med sex vårdplatser utgöra högst 39 kvadratmeter, i rum med tre platser högst 23 kvadratmeter, med två platser högst 16 kvadratmeter och med en plats (isoleringsrum) högst 11 kvadratmeter. I sal med större antal vårdplatser än sex må golvytan icke överstiga 6,5 kvadratmeter för patient.
Rumshöjden inom vårdavdelning må icke överstiga 2,9 meter; bredden av korridor må högst uppgå till 2,3 meter.
4 ä.
1 mom. Inom vårdavdelning tillhandahållas för sjukvården i övrigt erfor- derliga lokaler, såsom dagrum, toalettrum, sköljrum, serveringskök, avdel- ningsförråd och vaktrum.
2 mom. I lämplig anslutning till vårdavdelningarna anordnas undersök- nings- och behandlingslokaler samt matsal och sällskapsrum ävensom erfor- derliga liggverandor med tillhörande klädförråd.
3 mom. Köksavdelning samt administrationslokaler anordnas på sätt med hänsyn till planläggningen av sjukhuset finnes ändamålsenligt.
4 mom. Inom byggnadens källar- och vindsvåningar tillhandahållas i övrigt erforderliga förrådsutrymmen, lokaler för bad- och ljusbehandling, filmförevisningar och arkiv ävensom nödiga arbetssalar, omklädningsrum o.d.
167 5 %
Golvytan av i 4 % 1 mom. omförmälda lokaler må icke överstiga 85 kvadrat- meter.
Undersöknings- och behandlingslokaler med tillhörande kommunikations- ytor må upptaga en golvyta av högst 350 kvadratmeter, dock att, då till sanatoriet anknutits centraldispensär, medicinalstyrelsen äger godtaga den större golvyta, som med hänsyn härtill kan befinnas erforderlig. Rumshöjden i sagda lokaler må icke överstiga 2,9 meter.
Matsal och sällskapsrum må tillsammans upptaga en yta icke översti- gande 1,0 kvadratmeter för varje kosthållet tillhörande person.
I fråga om köksavdelnings storlek gäller vad i sådant avseende stadgats beträffande lasarett.
6 %.
1 mom. Vid val av byggnadsplats skall tillses, att kostnaderna för grund- läggning och utvändiga ledningar må kunna i möjligaste mån begränsas.
i 2 mom. Byggnadens stomme utföres av tegel eller betong, dock att för tak- lag må användas stomme av trä.
3 mom. Beträffande såväl byggnadsmaterial i övrigt som konstruktioner skall all sparsamhet iakttagas. I allmänna handeln tillgängliga dimensioner och standardiserade typer skola utnyttjas och specialtillverkningar undvikas.
Fönster- och dörrpartier samt skåp- och hyllinredningar utföras av furu- eller granvirke och förses med ändamålsenliga enkla beslag.
Invändiga trappor och trapplaner utföras av betong med beläggning av cementmosaik; dock att i fråga om golv i huvudentré och steg i huvudtrappa annat material må komma till användning, därest mera avsevärd kostnads- ökning icke därigenom föranledes.
Golv utföras med beläggning av cementmosaik, golvmassa eller sintrade plattor i steriliseringsrum, mörkrum, fixeringsrum, sköljrum, toalettrum och duschrum samt bad-, köks- och tvättlokaler, av långstav, golvmassa eller lino- leum i laboratorie- och röntgenlokaler samt serveringskök. I övrigt beläggas golv med linoleum, i den mån så med hänsyn till lokalernas användning finnes påkallat.
Väggar må beklädas med klyvtegel eller kakel till högst 1,6 meters höjd i sköljrum, steriliseringsrum samt badrum ävensom till erforderlig höjd i köksav- delningens arbetslokaler och kylda förråd. Tak samt väggar i övriga lokaler behandlas, alltefter förefintligt behov, med olje-, emulsions- eller kalkfärg. Vid tvättställ, sköljlådor, spolbackar o. d. må väggytor i skyddssyfte beklädas med klyvtegel, kakel eller motsvarande material i nödig utsträckning.
I operations-, röntgen- och laboratorielokaler samt sköljrum och toalettrum, ävensom i köks- och tvättavdelning anordnas mekanisk ventilation.
Utbyte av material må, utan hinder av- vad ovan föreskrivits, kunna ske, i den mån byggnadskostnaderna icke därigenom ökas.
7 &. Här meddelade föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl vid om- eller tillbyggnad avseende nu ifrågavarande ändamål.
Bilaga 3.
Utkast till
Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för annexsiukhus i anslutning till lasarett eller sanatorium.
Kungl. Maj:t har funnit gott att beträffande planläggning och utförande i anslutning till lasarett eller sanatorium av byggnad för annexsjukhus, för vars anordnande bidrag av statsmedel eller upplåningstillstånd ifrågakommer, meddela följande föreskrifter.
1 %.
Vid planläggning och uppförande av nybyggnad för annexsjukhus skall noga iakttagas, att byggnaden icke gives större omfattning eller mera kost- nadskrävande utförande än som med hänsyn till ändamålet kan anses strängt erforderligt.
2 %.
Annexsjukhus samt avdelning av sådant sjukhus skall avse minst 40 vård- platser, fördelade å salar, en var med minst 4 platser, samt rum med 1—3 platser, dock att antalet platser i nämnda rum icke må överstiga 20 % av samtliga platser.
Inom vårdavdelning anordnas för sjukvården i övrigt erforderliga lokaler, såsom dagrum, toalettrum, städrum och avdelningsförråd samt vid lasaretts— anslutet sjukhus jämväl behandlingsrum, tillika vaktrum.
Inom byggnadens källar- och vindsvåningar tillhandahållas i övrigt erfor— derliga förrådsutrymmen samt, i den mån så finnes påkallat, arbetsterapi- lokaler. Vid lasarettsanslutet sjukhus anordnas jämväl matsal med tillhörande serveringskök.
Till sanatorium anslutet sjukhus utrustas med erforderliga liggverandor och tillhörande klädförråd.
3 5.
Den sammanlagda, golvytan av sala'r och sjukrum samt i omedelbar anslut- ning till vårdavdelning anordnade lokaler, däri inräknade kommunikationsytor, må icke överstiga vid lasarettsanslutet sjukhus 9,5 och vid sanatorieanslutet sådant 10 kvadratmeter för varje Vårdplats.
Rumshöjden må icke överstiga 2,7 meter.
' 4 g. 1 mom. Vid val av byggnadsplats skall tillses, att kostnaderna för grund- läggning och utvändiga ledningar må kunna i möjligaste mån begränsas.
2 mom. För byggnadens utförande väljes det material, som finnes ur eko- nomisk synpunkt lämpligast. Grund-, källar- och sockelmurar utföras av betong eller annat ur kostnadssynpunkt jämförligt material.
3 mom. Beträffande såväl byggnadsmaterial i övrigt som konstruktioner skall all sparsamhet iakttagas. I allmänna handeln tillgängliga dimensioner och standardiserade typer skola utnyttjas och specialtillverkningar undvikas.
Fönster- och dörrpartier samt skåp- och hyllinredningar utföras av" furu- eller granvirke och förses med ändamålsenliga enkla beslag.
I städrum, toalettrum och badrum utföras golv av asfalt, cementmosaik, golvmassa eller sintrade plattor. I övriga för vården omedelbart utnyttjade lokaler utföras golv av furu- eller granvirke eller av betong med beläggning av linoleum. Väggar och tak behandlas, alltefter förefintligt behov, med olje-, emulsions- eller kalkfärg. Vid tvättställ, sköljlådor, spolbackar o. d. må i skyddssyfte väggytor beklädas med klyvtegel, kakel eller motsvarande material i nödig utsträckning.
Utbyte av material må, utan hinder av vad ovan föreskrivits, kunna ske, i den mån byggnadskostnaderna icke därigenom ökas.
5 %. Här meddelade föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl vid om- eller tillbyggnad avseende nu ifrågavarande ändamål.
170 Bilaga 4.
Utkast till . Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående planläggning och utförande av byggnad för epidemisjukhus.
Kungl. Maj:t har funnit gott att beträffande planläggning och utförande av byggnad för epidemisjukhus, till vars anordnande bidrag av statsmedel utgår eller upplåningstillstånd ifrågakommer, meddela följande föreskrifter.
- 1 %.
Vid planläggning och uppförande av nybyggnad för epidemisjukhus skall noga iakttagas, att byggnaden icke gives större omfattning eller mera kost— nadskrävande utförande än som med hänsyn till ändamålet kan anses strängt erforderligt.
2 &.
1 mom. Epidemisjukhus eller avdelning av sådant skall avse minst 36 vårdplatser, fördelade å salar, en var med minst 4 platser, samt rum med 1—3 platser, dock att antalet platser i nämnda rum icke må överstiga 20 % av sjukhusets eller avdelningens samtliga platser. Då. så finnes lämp— ligt må dock vårdplatserna i rum avsedda för en eller två patienter kunna sammanföras till avdelning med färre platser än nyss sagts och förläggas till särskild byggnad eller del av sådan.
2 mom. Inom vårdavdelning tillhandahållas för sjukvården i övrigt erfor- derliga lokaler, såsom sköljrum, serveringskök, förråd och vaktrum; bad- och toalettrum förläggas lämpligen i omedelbar anslutning till salar och sjukrum.
3 mom. I anslutning till vårdavdelning tillhandahållas i mån av behov operations- och mottagningslokaler samt expedition.
4 mom. Vid sjukhus, som icke ingår såsom del av större anläggning, an- ordnas jämväl särskild köksavdelning samt utspisningslokaler för sjukhusets personal.
5 mom. Inom byggnadens källar- och vindsvåningar förläggas omkläd— ningsrum för personal, smittreningsbad samt i övrigt erforderliga förråds- utrymmen.
3 %.
Golvytan av i 2 % 1 och 2 mom. angivna lokaler med tillhörande kommunika— tionsytor må. icke överstiga 13 kvadratmeter för varje Vårdplats.
Där operations-, mottagnings- och expeditionslokaler anordnas, må den sammanlagda golvytan av desamma jämte tillhörande kommunikationsytor icke överstiga 120 kvadratmeter, därest icke medicinalstyrelsen med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden finner större golvyta kunna godtagas.
I särskild köksavdelning må ytan i sjukhus med kosthåll för högst 75
personer icke överstiga 50 kvadratmeter, erforderliga förrådslokaler oräknade. Beträffande köksavdelning vid sjukhus med större kosthåll än nu sagts, skola de för lasarett meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. Lokaler för utspisning av sjukhusets personal må upptaga en yta av högst 1,0 kvadratmeter för varje utspisad person. Rumshöjden i epidemisjukhus må högst uppgå till 2,8 meter.
4 g.
1 mom. Vid val av byggnadsplats skall tillses, att kostnaderna för grund- läggning och utvändiga ledningar må kunna i möjligaste mån begränsas.
2 mom. För byggnadens utförande väljes det material, som finnes ur eko- nomisk synpunkt lämpligast. Grund-, källar- och sockelmurar utföras av betong eller annat ur kostnadssynpunkt jämförligt material.
3 mom. Beträffande såväl byggnadsmaterial i övrigt som konstruktioner skall all sparsamhet iakttagas. I allmänna handeln tillgängliga dimensioner och standardiserade typer skola utnyttjas och specialtillverkningar undvikas.
Fönster— och dörrpartier samt skåp- och hyllinredningar utföras av furu- eller granvirke och förses med ändamålsenliga enkla beslag.
Golv utföras med beläggning av cementmosaik, golvmassa eller sintrade plattor i sköljrum, toalettrum, badrum, operationsrum, steriliseringsrum samt köks— eller tvättlokaler, av linoleum eller golvmassa i serveringskök och laboratorier. I övrigt beläggas golv med linoleum, i den mån så med hänsyn till lokalernas användning finnes påkallat.
Väggar må beklädas med klyvtegel eller kakel till högst 1,6 meters höjd i sköljrum och steriliseringsrum ävensom till erforderlig höjd i köksavdel- ningens arbetslokaler och kylda förråd. Väggar i övriga lokaler samt tak be- handlas, alltefter förefintligt behov, med olje-, emulsions- eller kalkfärg. Vid tvättställ, sköljlådor, spolbackar o. d. må i skyddssyfte väggytor beklädas med klyvtegel, kakel eller motsvarande material i nödig utsträckning.
Utbyte av material må,. utan hinder av vad ovan föreskrivits, kunna ske, i den mån byggnadskostnaderna icke därigenom ökas.
5 &. Här meddelade föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl vid om- eller tillbyggnad avseende nu ifrågavarande ändamål.
172 Bilaga 5.
P. M. angående epidemisjukhusens konstruktion och epidemivårdenl organisation. Av överläkaren docent Rolf Bergman.
Den rättsliga grunden för epidemisjuk- husvård. Vården av akuta, specifika infektionssjukdomar på slutna anstalter har från början motiverats av deras smittsamhet. För en grupp av dem, där betydel- sen för folkhälsan ansetts vara särskilt stor och där man ansett det möjligt att hindra smittspridningen genom isolering, har denna gjorts obligatorisk (epidemi- lagen 2 5 1 mom. och 3 5).
Epidemisjukhusen äro emellertid icke enbart isoleringsanstalter. De där in- tagna patienterna skola även beredas erforderlig vård. Jml. epidemilagen 3 % skall hälsovårdsnämnd tillse, att den, som är sjuk och av läkare förklarats be- häftad med i 2 5 1 mom. omförmäld sjukdom, erhåller vård å för ändamålet avsedd sjukvårdsinrättning. Jml. 18 % skall varje epidemidistrikt äga tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus, avsedda för de i lagen angivna sjukdomarna. Sjukhusen skola vara ändamålsenligt förlagda och anordnade samt försedda med nödig utrustning, och där skola anställas läkare samt den övriga personal, som av behovet påkallas. *
De medicinska och epidemiologiska kraven på vården. Kraven på vården ha emellertid beaktats i rätt olika grad i olika epidemi- distrikt, och den vård, som bestås de sjuka, är därför av ganska skiftande slag. De stora städerna ha här gått i spetsen. Vården på epidemisjukhus fick där relativt tidigt karaktären av verklig sjukvård och de inom den invärtes medicinen och pediatriken brukliga undersöknings- och behandlingsmetoderna ha där kom- mit till användning i avsevärd utsträckning. Även andra erforderliga, mera speciella åtgärder ha där beaktats. Sådana äro t. ex. ingående bakteriologisk undersökning, moderna kliniska laboratorieundersökningar, serumbehandling vid difteri, epidemisk hjärnhinneinflammation och scharlakansfeber, modern kontrol- lerad kemoterapi, operativa ingrepp vid difteri och scharlakansfeber o. s. v. Detta har medfört en allt mera omfattande personalorganisation, utrustning m. 111.
Under de sista 10—15 åren har den medicinska forskningen givit oss åtskilliga nya möjligheter för undersökning och behandling av sjuka människor och flera av de nya metoderna ha visat sig vara. av stort värde vid akuta infektionssjuk- domar. Den kliniska epidemiologin, som man lämpligen kan kalla denna disciplin, har också skyndat sig att acceptera dem, och resultaten ha visat sig i en minskad dödlighet, minskad invaliditet och avkortad vårdtid för de sjuka med de gynn- samma konsekvenser detta medför för såväl den sjuka individen som samhället.
Om dessa värdefulla undersöknings- och behandlingsmetoder skola kunna brukas med fullgott resultat och utan olägenhet för den sjuke, krävs lämplig ut- rustning och kompetent personal samt lämpliga och tillräckliga lokaler inom epidemisjukhuset eller dess nära grannskap.
Kraven på personal, utrustning och lokaler för dessa ändamål äro inte mindre vid epidemisjukhusen än vid vårdavdelningar för invärtesmedicinska och pedia- triska fall. I vissa hänseenden t. ex. beträffande möjligheterna till bakteriologiska undersökningar och operativa ingrepp äro de t. o. m. väsentligt större.
På epidemisjukhusen kommer så härtill kravet på sträng isolering av patienterna. Samtliga vårdade fall måste betraktas som infektiösa samtidigt som de ofta ha en nedsatt resistens mot nya smittor. Patienterna måste därför vårdas i från varandra skilda enheter och måste kunna föras till och från de gemensamma undersöknings- och behandlingslokalerna utan att komma i kon- takt med de övriga patienterna.,
I det moderna svenska samhället måste man alltid räkna med att det samtidigt pågår epidemier av flera olika sjukdomar. Särsln'lt gäller detta tätorterna. — Numera krävs det dessutom, att epidemisjukhusen för vård skola kunna taga emot även fall av andra akuta infektionssjukdomar än de i epidemilagen nämnda. Främst avses här kikhosta och mässling. Det som motiverar sjukhusvård i dessa fall är visserligen inte i första hand behovet av isolering utan nödvändigheten att kunna ge fullgod, sjukhusmässig vård vid svåra komplikationer — vilket numera möjliggöres genom tillkomsten av nya behandlingsformer — samt sociala motiv såsom svårigheten att vårda ett sjukt barn i hemmet, när modern är sjuk eller har yrkesarbete utom hemmet. Smittrisken förbjuder i alla dessa fall, att barnet kvarstannar på barnhem, intages på barnsjukhus eller invärtes medicinsk avdelning eller i erforderliga fall på kirurgisk eller annan specialavdelning. Detta påtagliga behov är för närvarande icke tillgodosett på många håll; vi sakna för närvarande i Sverige erforderliga resurser för sjukhusvård av barn lidande av mässling, kikhosta o. d., trots att behovet är skriande. Behovet synes dessutom alltmera accentueras med de sociala omvälvningar som nu försiggå.
Det moderna epidemisjukhusets kon- struktion.
De härovan framförda kraven tillgodoses bäst, om man uppdelat värden på ett flertal, från varandra helt skilda vårdenheter. Tidigare har man härför an— vänt ett system med fristående paviljonger. De största epidemisjukhusen t. ex. i Stockholm, Göteborg och Malmö byggdes ursprungligen efter denna princip och ha ut epidemiologisk synpunkt visat sig ändamålsenliga. Sådana sjukhus bli emellertid relativt dyra i drift. Paviljongerna, som vardera endast avses för en sjukdom eller sjukdomskombination, kunna inte göras alltför små. De kunna därför ofta inte utnyttjas helt och ibland endast till en mindre del, och kost— naderna för underhåll, uppvärmning, belysning, personal m. m. nedbringas icke 1 samma grad. — Många av våra mindre epidemisjukhus ha endast en eller ett par vårdpaviljonger. De måste därför avvisa åtskilliga fall till förfång för de sjuka och för ett rationellt epidemibekämpande. I några fall har det lett till, att man hänvisat patienter med en viss sorts sjukdom till ett epidemisjukhus inom distriktet, med en annan till ett annat, vilket utom andra olägenheter medfört oskäliga transport-kostnader. Vid de i block byggda epidemisjukhusen ha dubbel- infektionerna varit besvärande.
_Ju mindre man gör de från varandra skilda vårdenheterna, desto större möjlig; heter finns det att fullt utnyttja platserna. Observationsavdelningarna, där man har från varandra helt skilda en-personsrum, utnyttjas i regel också till sista plats. När man t. ex. får patienter med mindre vanliga smittsjukdomar eller sjukdomskombinationer, är det ofta mera ekonomiskt att låta dem ligga kvar på observationsavdelningen än att öppna en ny paviljong.
Aven om det kan synas tilltalande ur rent epidemiologisk synpunkt att på detta sätt utnyttja observationsrummen för fortsatt vård, är det emellertid otänk- bart att bygga större delen av ett epidemisjukhus med enbart sådana rum. Ekonomiska, administrativa och humanitära skäl förbjuda det. Om man däremot anlägger observationsrummens isoleringsprincip på avdelningar, som innehålla rum av något större kapacitet —— för 2—6 personer — och gör dessa avdelningar
av lämplig storlek, blir det hela lätthanterligt och ekonomiskt i drift samt lämp- ligt för att vårda patienter även under något längre tid.
I en sådan vårdavdelning är varje rum helt isolerat från de övriga; då det är försett med särskild ingång från det fria, egen toalett- och badavdelning samt står i förbindelse med avdelningens korridor och övriga lokaler endast via en smitt- sluss och saknar med övriga lokaler gemensamt ventilationssystem, är smitt- överföringen mellan rummen praktiskt taget utesluten. Patienten kommer in i rummet och lämnar detsamma genom dörren till det fria. Samma väg passerar också hans tvätt, gångkläder o. d. Personalen — men endast den —- har till- träde genom slussen till avdelningskorridoren.
Sedan i december 1940 har Stockholms epidemisjukhus haft en sådan avdel— ning i ständigt bruk. Avdelningen har 25 platser, vartill ansluta sig 24 i en sammanbyggd äldre avdelning. Personalen för dessa 49 platser har utgjorts av 1 utbildad och driven avdelningssköterska, 1 assistentsköterska, 2 elever samt 6 biträden. Den nu drygt 3-åriga erfarenheten har bestyrkt avdelningens ända- målsenlighet. Den är lika ekonomisk i drift som sjukhusets äldre, »öppna» av- delningar, när de äro fullbelagda, vilket, som ovan påpekats, icke alltid kan vara fallet. -— Komplikationer vid scharlakansfeber, mässling o. s. v., som säker- ligen ofta bero på sekundärinfektion från medpatienter, bli färre på denna avdel- ning, varigenom vårdtiden blir kortare. Därtill kommer som den kanske största vinsten, att man tidvis tack vare denna avdelning sluppit öppna en eller två ytterligare avdelningar, som skulle fått gå endast delvis belagda.
För de framtida epidemisjukhusen föreslås därför vårdavdelningar av denna
Till vårdavdelningarna anknytas observationsrum för en person, som antingen kunna sammanföras till särskilda observationsavdelningar eller inlemmas i vård- avdelningarna.
Till epidemisjukhuset böra också höra lokaler för läkarens (läkarnas) expedition samt undersökningsrum för viss poliklinisk verksamhet. Utskrivna patienter kunna behöva efterundersökas och det kan i vissa fall vara lämpligt att granska patienten före intagningen eventuellt för att slippa taga in honom på sjukhuset. För sjukhusets kliniska laboratorieverksamhet, för röntgenundersökningar, elektrokardiografi och operativ verksamhet måste anordningar finnas. I de fall, där en bakteriologisk undersökningsverksamhet, avseende icke endast epidemi- sjukhuset, beräknas förlagd till sjukhuset, måste särskilda utrymmen reserveras härför. Samma gäller, om sjukhuset skall vara konvalescentserumdepå. Utrustas sjukhuset med respirator, behövas speciella lokaler härför liksom också för even- tuell desinfektionsanläggning.
Liksom vid alla andra sjukhus behövas lokaler för patientregistrering o. d. (sysslomansexpedition), för förvaring av patienternas kläder, för tillredning av deras mat, för tvätt, för personalens bostäder och utspisning o. s. v. Vid epidemi- sjukhusen behövs ytterligare ett smittreningsbad för personalen.
Epidemisjukhusvårdens organisation inom epidemidistriktet. De akuta smittsjukdomarna variera såväl i utbredning som i svårighetsgrad. Många av fallen under en epidemi äro lätta och kräva en relativt enkel vård, andra fordra mycket kvalificerade omsorger. Vården kan därför lämpligen diffe— rentieras på fullständigare och mindre fullständigt utrustade anstalter. De förra böra reserveras för de svårare sjukdomsfallen eller sådana som för sin undersök- ning fordra alla de medicinska resurserna. Det är givetvis svårt att ange hur stor del av klientelet det här kan bli fråga om, men förslagsvis torde 50 % av
epidemiområdets platser böra förläggas till sådana sjukhus. Varje epidemidistrkt bör således ha minst ett sådant sjukhus, där man har tillgång till röntgen, kliniskt laboratorium, elektrokardiograf, operationsrum o. s. v. Det skall också ha en kom- petent, specialutbildad personal och framförallt ledas av en kvalificerad läkare, som kan ägna huvuddelen av sin verksamhet åt sjukhuset. Detta förutsätter, att kompetensfordringar fastställas för dessa läkare. Förslag härom har avgivits av medicinalstyrelsen.
Sådana väl utrustade sjukhus bli centraler för epidemivården inom ett rela- tivt stort område, och deras läkare blir områdets specialist för dessa sjukdomar. I den mån området även har andra, enklare utrustade epidemisjukhus, komma dessa att sända över sina svårtolkade eller svårskötta fall till centralsjukhuset. De nu avsedda sjukhusen kunna därför lämpligen benämnas centralepidemisjuk- hus och de övriga anstalter för epidemivård, som eventuellt upprättas inom om- rådet, epidemisjukstugor.
a) Centralepidemz'sjukhas.
Ett centralepidemisjukhus kan givetvis utrustas med alla de resurser, som ovan angivits. Då emellertid centralepidemisjukhusen av hänsyn till kommunika- tionerna och av administrativa skäl väl oftast komma att förläggas till ett stort samhälle, där det redan finns ett stort lasarett och i många fall till städer, där man ansett det lämpligt att placera centrallasarett, torde det också vara natur- ligt att intimt anknyta centralepidemisjukhuset till lasarettet och kanske låta det bli en avdelning av lasarettet. Detta medför, att man kan ha gemensam administration, gemensamt sjukhuskontor med patientregistrering, gemensamt kök, tvätt, personalbostäder, desinfektion m. 111. Även vissa anläggningar för — undersökningen av patienterna kunna tänkas bli gemensamma t. ex. det kliniska centrallaboratoriet, det bakteriologiska laboratoriet om sådant finns vid lasarettet, röntgen, elektrokardiografen o. s. v. Beträffande specialistundersökningar och specialistvården t. ex. öronvården slutligen faller det sig då också helt naturligt, att epidemisjukhuset replierar på lasarettet.
b) Epidemisjakstuga.
För de fall, som icke skola vårdas på centralepidemisjukhus anordnas epidemi- sjukstugor. Dessa, bli väl vanligen mindre anläggningar. De böra givetvis ha goda vårdlokaler (patientrum) samt lokaler för enklare undersökningar. De avses dock ej för vård av fall, som kräva mera speciell undersökning eller behandling. Det antal sjukdomar, som kommer att behandlas vid epidemisjukstugorna torde i regel också bli betydligt mindre än vid centralepidemisjukhusen. Samtidig vård av tvenne epidemiska sjukdomar bör dock kunna lämnas, varjämte man bör kunna ha några fall på observation.
I enlighet härmed kan hela anläggningen bli enklare än centralepidemisjuk- huset. Patienterna kunna sammanföras i något större grupper eller i varje fall isoleringen av patienter med samma sjukdom från andra göras något mindre sträng. Detta förenklar i någon mån driften. Av utrustningen kan röntgen und- varas. Laboratoriet utrustas endast för en enklare verksamhet, anordningar för operativa ingrepp (bortsett från enkla sådana) undgås o. s. v. De läkare, som skola handha vården vid epidemisjukstugorna, kunna endast ha sina befattningar som bisysslor, och man kommer knappast att kräva samma kompetens av dem, som av läkarna vid centralepidemisjukhusen.
Epidemisjukstugornas antal och storlek samt deras placering inom epidemi- distriktet kommer att växla från distrikt till distrikt. I sådana med stora av- stånd och dåliga kommunikationer krävas flera små epidemisjukstugor, för att man inte skall behöva transportera de sjuka alltför långa sträckor; i till utbred-
176 hågen små och tättbebyggda epidemidistrikt kommer man säkerligen att kon- centrera epidemivården till ett eller kanske två centralepidemisjukhus o. s. v.
Även för epidemisjukstugorna bör man eftersträva en anknytning till en sjuk- stuga eller annan sjukvårdsinrättning, men i åtskilliga fall måste man räkna med, att de bli fristående anstalter. H"r finns det säkerligen många tänkbara alter- nativ, och det torde vara omöjligt att alltför ingående fixera deras storlek, kon- struktion och utrustning.
Sammanfattning.
Epidemivården synes böra bedrivas i sjukhus, som bestå av små, från var- andra helt isolerade vårdenheter (l—ö—personsrum), vilka sammanfogas till av- delningar avsedda för 36—40 patienter. Undantagsvis kunna dock andra anord- ningar tänkas.
Vården på epidemisjukhusen skall vara lika god som på andra akut—sjukhus. Man måste alltså i förekommande fall ha tillgång till samma undersöknings- och behandlingsresurser, såsom röntgen, fullständigt kliniskt laboratorium och opera- tionsavdelning.
På grund av den mycket växlande karaktären hos de fall, som skola vårdas på epidemisjukhus, föreslås en uppdelning av värden på två olika epidemisjuk- huskategorier:
1. Centralepidemisjukhus för de fall, som för sin undersökning och behand- ling fordra akutsjukhusets resurser och en hög kompetens hos läkaren.
2. Epidemisjukstuga. för fall, som behöva en god allmän vård men som icke erfordra specialundersökning eller specialbehandling. Samtliga dessa vårdanstalter böra — där geografiska och befolkningsförhållan- den så medgiva — förläggas i anslutning till allmänna sjukvårdsinrättningar, lasarett eller sjukstugor. Härigenom kunna de sjuka få tillgång till vissa av dessa .anstalters undersöknings- och behandlingsresurser. Speciellt viktigt är detta för centralepidemisjukhusens vidkommande. Det stora behov av specialundersökning (inbegripet konsultation av specialister) och specialbehandling, som alltid kommer att finnas vid dessa sjukhus, kan endast tillgodoses genom intim anslutning till ett stort lasarett.
Stockholm den 22 juni 1944.
Bilaga 6.
P. M. med vissa kostnadsberäkningar.
Jämförande kostnadsberäkning med avseende på vårdavdelningar vid lasarett, inrymmande:
I: 50 patienter i 4 st. 6-pat.-salar, 1 st. 3 pat.-rum och 8 st. l—pat.—rum; II: 36 patienter i 5 st. 6-pat.-salar, 1 st. 3-pat.-rum och 3 st. l-pat.-rum; III: 30 patienter i 6 st. 4—pat.-salar, 1 st. 2-pat.-rum och 4 st. l-pat.-rum; lV: 36 patienter i 7 st. 4-pat.-salar, 2 st. 2-pat.-rum och 4 st. 1-pat.-rum.
Kostnadsberäkningen avser vårdavdelning, förlagd till en bottenvåning, och omfattar komplett golvbjälklag, takbjälklag med värmeisolering —— båda bjälk- lagen av betong — ytterväggar och bärande mellanväggar av 172-stens tegel, mellanväggar av plattor, dubbla och ljudisolerade med glasullsmatta vid sjuk- salar och sjukrum samt i övrigt sådana inredningsdetaljer, som förutsatts i ut- redningens betänkande.
I II III IV Kronor Kronor Kronor Kronor Bjälklagsstommar av betong .................. 20 700 21 700 20 500 22 500 Ytter- och innerväggar inklusive putsningsarbeten 20 100 20 700 21 950 24 700 Golvunderlag av betong jämte fyllning i bjälklag 4 950 5 300 5 200 5 500 Golvbeläggningar och väggbeklädnader ........ 11 800 12 900 12 550 14 000 Dörr- och fönsterpartier m. m. ................ 6 150 6 650 6 850 7 850 Inredningsarbeten ............................ 3 300 3 450 3 450 3 800 Diverse byggnadskostnader samt administrations- utgifter .................................... 6 050 6 500 6 300 7 300 Målnings arbeten .............................. 5 750 6 350 6 100 6 700 Vårme- och sanitetstekniska anläggningar ...... 10 600 11 400_ 12 650 14 050 Elektriska installationer ........................ 4 600 5 350 4 850 5 600 Summa 94 000 100 300 100 400 112 000 Kostnad per patient .......................... 3 133 2 786 3 347 3 111
% 1125 1000 120'1 1_11'7
Bilaga 7.
P. M. i anslutning till skissförslag till byggnad för normallasarett.
Då det har ansetts önskvärt, att de föreslagna normernas praktiska använd- barhet vid planläggning av en sjukhusbyggnad bleve föremål för prövning, har utredningen utverkat vederbörligt medgivande att anlita arkitekten G. Birch— Lindgren för upprättande av ett ritningsförslag till normallasarett med tillämp- ning av sagda normer.
För principförslaget ifråga uppställdes i samråd med de tillkallade experterna följande program.
Vårdavdelningar.
Antal och storlek : 2 st. kirurgiska allm. vårdavdelningar å 36 platser ................ 72 platser » medicinska » >> » 36 » » bb—avdelning » 12 » enskild kir. och med. vårdavd å c:a 15 » isoleringsavdelning » » 15
Cirka 186 platser Vårdplatsfördeluing.
Allmän vårdavdelning: 5 st. 6-patientsalar .................................................. 30 platser 1 » 3-patientrum .................................................... _— 3 » 2 » 1- » 2 » 1 » isoleringsrum .................................................. 1 plats
Summa 36 platser Barnbördsavdelning: 2 st. 4-patientsalar .................................................. 8 platser 1 » 2-patientrum .................................................... _ 2 »
1 » 1- >) 1 plats 1 » isoleringsrum (eklampsi) ........................................ 1 »
Summa 12 platser Enskild vårdavdelning:
5 st. 2-patientrum .................................................... = 10 platser 5 >> 1- 5 »
Summa 15 platser
Isoleringsavdelning: 15 platser;_ rummen utformas så att de i allmänhet kunna beläggas med 2 patienter.
Vårdrummens storlek.
Allmän vårdavdelning och bb-vårdavdelning: sal med 6 vårdplatser högst
» » 4 »
rum med 3 vårdplatser högst
» » 2 » >>
>> >> 1 Vårdplats (reservplats) .......................................... 14 » isoleringsrum ................................................................ ll »
Enskild vårdavdelning:
rum med 2 platser högst .................................................... 718 m2 » » 1 plats »
Isoleringsavdelning:
rum med 2 platser högst .................................................... 16 1112 :> :> 1 plats (reservplats) högst ........................................ 15 » » » l » högst ...................................................... 13 »
Bilokaler. Allmän vårdavdelning: dagrum (per patient) ................................................ cirka 0,5 toalettrum ............................................................ » 15,5 sköljrum .............................................................. » 10,0 serveringskök ........................................................ » 11,5 avdelningsförråd, tillhopa ............................................ » 16,5 vaktrum .............................................................. » 8,0 telefonhytt » 1 ,0 undersöknings- och behandlingsrum ................................ » 14,0
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler må icke överstiga 100
Barnbördsavdel ning : dagrum (per patient) ................................................ cirka 0,5 _toalettrum ............................................................ » 1 O, 0 sköljrum .............................................................. » 10,0 serveringskök ........................................................ » 1 1,5 avdelningsförråd » 10,0 vaktrum .............................................................. » 8,0 telefonhytt ............................................................ » 1,0 barnrum, boxrum och skötrum ...................................... » 52,0
Enskild vårdavdelning och isoleringsavdelning, vardera: dagrum (per patient) ................................................ cirka 0,5 toalettrum 2 st. a 5,5 m2 .......................................... » sköljrum .............................................................. » serveringskök ....................................................... » avdelningsförråd .................................................... » vaktrum .............................................................. >> telefonhytt ............................................................ » ' undersöknings- och behandlingsrum ................................ »
Förlossningsavdel—ning :
förberedelserum ...................................................... cirka förlossningsrum, 1 plats ............................................ » 16 0 >> 2 platser .......................................... » steriliseringsrum ...................................................... » 7,5
sköljrum .............................................................. cirka 10,0 m2 vaktrum .............................................................. » 8, 0 » förråd ................................................................ » 6,0 »
Alternativt förlägges eklampsirummet i vårdavdelningen så, att det kan ut- nyttjas som reservförlossningsrum, varvid det mindre förlossningsrummet utgår.
Den sammanlagda golvytan av bb—vårdavdeluing och förlossningsavdelning jämte trafikytor må icke överstiga 300 m”.
Kirurgisk mottagningsavdelning:
väntrum ................................................................ cirka 40 ni2 expedition och vaktrum .............................................. » mottagning ............................................................ » undersökningsrum, 2 st. tillsammans ................................ » omläggningsrum ........................................................ operationsrum .......................................................... » steriliseringsrum och sköljrum tillika rutinlaboratorium ............ » intagningsrum för olycksfall .......................................... » underläkarerum, 2 st. tillsammans .................................... » personaltoalett ........................................................ »
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler jämte trafikytor'må icke överstiga 280 mg.
Medicinsk mottagningsavdelning:
väntrum ................................................................ cirka 30 in2 expedition och vaktrum tillsammans .................................. » mottagning ............................................................ » undersökningsrum, 2 st. tillsammans ................................ » underläkarerum jämte undersökningshytter, 2 st. tillsammans ...... >> personaltoalett ........................................................ »
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler jämte trafikytor må icke överstiga 160 m”.
Laboratorienvdclning:
förberedelse- och väntrum ............................................ cirka 11 m2 undersökningsrum ...................................................... » » kemiskt laboratorium .................................................. » » stinklaboratorium ....................... _ ............................... >> » mikroskoperingsrum .................................................... >> vågrum ................................................................ »
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler jämte trafikytor må icke överstiga 130 mg.
Operationsavdelning:
väntrum för sängliggande ............................................ cirka 20 m2 operationsrum, 2 st. tillsammans .................................... » 65 steriliseringsrum, 2 st. tillsammans ............. ' ..................... » 17 mörkrum » tvättrum ................................................................ » omklädningsrum med toaletter och dusch, 2 st. tillsammans ...... >> förberedelserum, 2 st. tillsammans .................................... »
förråd .................................................................. cirka 12 m2 förbandsberedning och exp. jämte talkningsrum och autoklavrum .. » 25 » sköljrum ................................................................ » 10 »
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler jämte trafikytor må icke överstiga 250 m:.
Röntgcnavdelning: För röntgenavdelning reserveras en yta av högst 350 m”.
Badavdelning:
intagningsbad .......................................................... cirka 28 ml? renlighets— och behandlingsbad ........................................ » 28 » termoterapi ............................................................ » 28 » ljusbehandling .......................................................... >> 62 massage- och gymnastikrum .......................................... » 48 » väntrum ................................................................ » 15 » tork— och städrum ...................................................... » 11 » rum för sängvagnar .................................................. >> 9 » förråd .................................................................. » 9 » toaletter ................................................................ » 4 »
Den sammanlagda golvytan av ovanstående lokaler jämte trafikytor mä icke överstiga 300 mg.
Sken- och spjälförräd cirka 20 m”. (Kan förläggas i anslutning till operationsav— delning.) Rum för tandläkare cirka 12 m2. (Kan förläggas till souterrängvåning.) Apotek cirka 10 m”. (Kau förläggas till medicinsk mottagningsavdelning eller souterrängvåning.) Expeditionslokaler: skrivcentral, rum för bibliotek, tillika direktiousrum, sysslo— manskontor samt husmoderskontor jämte arkiv. Centralgarderob för 500 personer. Jourrum. Omklädningsrum för personal. Förråd.
Skyddsrum. Reservoperationsavdelning.
Korridorbredden inom vård- och behandlingsavdelningar 2,2 m. anshåjden inom vård- och behandlingsavdelningar 2,9 m.
Bostäder för viss personal, såsom poliklinik-, operations—, laboratorie- och röntgen- sköterskor samt barnmorskor anordnas inom lasarettsbyggnaden.
Ovriga personalbostäder avses förlagda till separata byggnader. Köks- och tvättavdelningarna, vilka icke ingå i programmet, tänkas förlagda till särskild byggnad.
182 Vid utarbetandet av principförslaget har antagits, att byggnadsplatsen är helt plan och av tillräcklig storlek för att medge en fri planlösning och lämplig orientering av byggnadskropparna i förhållande till väderstrecken samt att till- fartslederna kunna ordnas på ett sätt, som helt ansluter sig till planlösningen. Förslagets planlösning bygger på den enligt de senare årens rön lämpligaste principen för lasarettsbyggnader av ifrågavarande storleksordning, enligt vilken en ost-västligt orienterad sängbyggnad på mitten förbindes med en mot norr ut- springande behandlingsiiygel till ett _L-format byggnadskomplex. I skärningen mellan nämnda byggnadskroppar ha huvudentré med centralgarderob och verti- kalt kommunikationscentrum med trappa och hiss anordnats. Sängbyggnadens östra flygel innehåller i souterrängvåningen badavdelning och skyddsrum och i övervåningarna de allmänna kirurgiska och medicinska vård- avdelningarna. Den västra fiygeln inrymmer reservoperationsavdelning och för- råd, bb-avdelning, isoleringsavdelning och enskild avdelning. Till gränsområdet mellan dessa flyglar ha i anslutning till huvudtrapphuset förlagts personalbostäder och —— i bottenvåningen —- expeditiouslokaler för sysslomän och husmoder. Behandlingsdygeln omfattar i souterrängvåningen förrådslokaler, apotek och omklädningsrum för personal, i bottenvåningen kirurgisk mottagningsavdelning, däröver medicinsk mottagningsavdelning, centrallaboratorium, skrivcentral och bibliotek samt jourrum, i våningen 2 tr. röntgenavdelning samt i översta vå- ningen operationsavdelning och rum för tandläkare. Med hänsyn till röntgen- avdelningens speciella krav på utvidgningsmöjligheter har en rumsreserv an- slutits till densamma. Disponibelt utrymme har tillhandahållits även intill operationsavdelningen för eventuellt framtida utbyggande av lasarettet. Till dess utbyggnaden sker, kan rumsreserven utnyttjas för personalbostäder, till vilka entrén ordnas från trapphusen.
Nettoytorna för de olika lokalgrupperna framgå av nedanstående uppställning: Allmän kirurgisk och medicinsk vårdavdelning (36 patienter): Sjuksalar och -rum .......................... 244,6 rn2 56,8 % 6,80 me,/pat. Bilokaler 98,7 » 22,9 % 2,74 » Trafikyta (exkl. trapphus) .................. 87,5 20,3 % 2,43 »
Total nettoyta 430,8 100,0 % 11,97 mil/pat.
BB-avdelning (12 patienter):
Sjuksalar och -rum .......................... 91,3 34,5 7,6 1 mil/pat. Förlossningsrum ............................ 24,0 9, 1 2,0 0 » Bilokaler 87,7 33,1 7,31 » Trafikyta (exkl. trapphus) .................. 61,4 23,8 5,11 »
Total nettoyta 264,4 100,0 . 22,03 mg/pat.
Isoleringsavdelning (13 patienter):
Sjukrum .................................... 125,2 47,7 9,63 mz/pat. Bilokaler .................................... 75,8 28,9 5,83 » Trafikyta (exkl. trapphus) .................. 61,4 » 23.4 4,72 »
Total nettoyta 262,4 100,0 20,18 mglpat.
Enskild vårdavdelning = isoleringsavdelning.
Kirurgisk mottagningsavdelning: Total nettoyta .............. 277,0 m2. (Därav trafikyta ............ 55,5 mg.)
Medicinsk mottagningsavdelning: Total nettoyta .............. 15l,5 . (Därav trafikyta ............ 30,5
Centrallaboratorium: Total nettoyta .............. 124,5 . (Därav trafikytan ............ 25,0
Operationsavdelning : Total nettoyta .............. 246, 0 . (Därav trafikyta ............ 48, 5
Röntgenavdelning: Total nettoyta .............. 336,5 . (Därav trafikyta ............ 65,0
öken och spjälförråd: Total nettoyta .............. 14,9 . (Därav trafikyta ............ 3,0
Rum för tandläkare: Total nettoyta .............. 15,7 . (Därav trafikyta ............ 3,1
Apotek: Total nettoyta .............. 47,0 . (Därav traiikyta ............ 9,2
Empedilionslokaler: Total nettoyta .............. 176,0 . (Därav traiikyta ............ 32,0
Omklädningsrum för personal: Total nettoyta .............. 73,5 . (Därav trafikyta ............ 13,5
Badavdelning : Total nettoyta .............. 298,7 . (Därav traiikyta ............ 58,7
F örrådsulrymmen : Total nettoyta .............. 47 4,5 . (Därav trafikyta ............ 99,5
Reservoperationsavdelning : Total nettoyta .............. 75,0 . (Därav trafikyta ............ 22,8
Skyddsrum : Total nettoyta .............. 188,13 m”. (Därav traiikyta ............ 38,7
Reservulrymmen (för bostäder eller utvidgning): Total nettoyta .............. 148,13 mg. (Därav traikyta ............ 28,2
Personalbosz'äder:
Total nettoyta .............. 255,11 m2. (9 sköterskebostäder å 23,5 mg; trafikyta 44,0 mg.)
Centralgarderob ........... 50,5 m2. Vakt ........................ 10,0 m2. Toalelter, släzlskrubbar ...... 31,5 mg.
Jourrum 8,1 mg. Gemensam trafikytor (entréer och trapphus): 755,0 1112.
Den sammanlagda nettoytan för ovan redovisade utrymmen uppgår till 6 275 m”. Lasarettets totala vårdplatsantal utgör (4 X 36 + 12 + 2 X 13 =) 182 och total- ytan per Vårdplats således 34,6 m”.
Lasarettsbyggnaden har en byggnadsvolym av 23 860 m3 och kan, efter ett antaget volympris av 90 kr./ms, beräknas draga en byggnadskostnad av 2 150 000 kronor eller omkring 12000 kronor per Vårdplats. Uppmärksammas bör, att ekonomilokaler roke ingå i dessa kostnader, ej heller personalbostäder i vidare mån, än som framgår av det föregående.
PRINCIPSKISS TILL NORMALLASARETT
r—JHHL—HHHHL—ir—J
[ llllITl
AMV,/rom" 'p M nr.
pmm mm
"
Sammanställningsritningar till lasarettsbyggnad.
Utarbetade av arkitekten G. Birch-Lindgren.
UTVMål/IJO
L
GUSYAF IllCH-LINDGIENS ARKITEKTKONTOR
PRINCIPSKISS TILL NORMALLASARETT
][ "nu!!!/FK Nov”! 6 " WDEPSOKM
Bottenvåningen
Jl—Jk—lL—r
UMBRM'K
NOVÅGIÅ- & UWmOK/ll
nln===m
MSD-XM
l—lL-I
Måsen/MG
IWÅGNUVG J
OlVCfSFÅLL
_ll. 1
|__|s._1
I I;
E_n! IL ,......
vimm
[mins Tru Marxism/mum
v—1|——r
BAR/WH skär-m
IVH sax Mr WLL =
:: TI .Z—T—zlmitm
"_l—[mma— rann. f(1)FAT aom 1/2)PAT Imws Illll ””':
dun | sammans Ilm
|_rn_.||_|
J&F/(VM G PAT ? 6' FÅ? € 742 .
_|
IL.—___— z—a o' FSRLOSJN/Na _____————+
10 10 50
'qlllllllIllllllIlllL,l|Illllllllllll
lg______—————nn/cwsx Ål W VÅRD)! vill”/NO
GUS'IAF IIRCH- LINDGREN; ARKITEKIKONTOR
lOINOXlXiHXIV | SNHDUNITNJlII inSfID
v+*———_—— "74 se amma/ww” WW _,
:: var/ M (=)»
lim/doxyaofrnruwia 'a arv/”Duran! irl/JM!!!
_I_
llIlIIIIIIIIIIIlllllllflllÅjllllllllllll
o€
”Mil/G
*: Ull/VV»? L?
nu
wygslim/I lamm Jarmlrm
iii: (c.. : ram"
a_mgu nam
7I'——- as» %ozzä— as) —-*
... oz , al ,,
a:ayuae +— '1454 mania/wmmurlal'l ——-————————+
:I'—!I't+— oa? '#
M
www m_av: "UU?!
1644 [
mu ' Innu slug»!
U; L ueöulugA
lLEHVSVTIVWHON TILL SSIMSdIONIt—Id
Våningen 2 tr.
PRINCIPSKISS TILL NORMALLASARETT *_ *?
mim-cm Mvh./Vm”.
DUM/IFL,
- _' ” ' l _ 1FA7 [om . niin/m. "Kr snygg; JMK/(GK annan. Skal-IR ; ,(2) PA! ISO!- !(UPA.
:. en: rm. I ut 2 var 1 FAI ' man"
+ nosrinu . ;(”ch AllM. I'ÅVPAVDFM/A/G sfp./_ —-———j|-
GUSTAF mcwuuockms ARKITEKYKONIOR
|; _ ___—__ mma Wynn/Am 7: PL.
TILL NORMALLASARETT
cv:n»! WMI
Våningen 3 tr.
rån-any mu r/onuwnmua dunkla”.
Fäkaio "m””
sp./irrimia
MMO!/A.!»
DIJFM/BEIT DlåPol/IDÅ'LT
mun? amn/m. fw mr MLA. 1(2)m
T_— gom'am AM damma/me :e n.. _l
GUSYAF lllCM—lINDGlENS ARKIIEKTKONTOR
3»?vame ._.=|_... ZOxZ>rr>m>mm44
.mmmmmmmmmm B...... D D D D D D
.../E _L._L [ _..I7_L [ _L _L [
.. mmunmm£ D &UBDGBBLLWD
. mmmmmmå [ _ umgmmmm£ B
En [Er—[[[EEE—LEEEL
>ax_._.mx.—sz.—On
. __ undrar.-d'une; rlngätffh , & Ät. ._ .". » "" » ' . —' _. är;. lng angående tåWrdspex-w ! . h envar-Ing m. m,. us. ”' , - » .' * ,» _ _ - 4 —_ , _ ' _ *, , ' ' ' » 2— : . / Bemannade mamma.; rörande? (ImP'f tredulng och. törsla angåen & Emd— . . in I .
-med _ . . . .
' . .v'åédfen'vidtvtörsvnrsvgsendet.'—Beckman. t 31 e.. Eö. - 'bestumrnelsertblgu,om prästutbil' . 621944 ,Irs lurqhnjnn ekatte'ko mitté. 1. Betänkandenged E- . . j,": ' , ., .. ' . Jprslngwill förfarande vid avveckling _nv krigskoninnk- ' 68. 1940 års clvile hyggnndeutzednipg. , .
» = turbeakdttningemans-cusaå'l (e. Ft. . . ; slag till föreskrifter rörande planläggning od; , » , 6.0». Betänkande- med-förelag till det militära nppsknvnvx— av. byggnad för lasarett.'smbonnmi*fepldemi's£åkm£g., ' 'gendets ordnande. Beckman. 143 's. Fö. _, ' - m'. &..;Beekmain. ;1-90w s. K. _ . 4 _ * '
I
—
. Anm.. Om särsklld trycker: 'ei ngives, är trycker-mn Stockholm. Bokstaven: _med. muut utgöra begyrj ' pulver-nn mdet depnrtement, under v et utredningen "givits. . ex. E. = eoklesiutikd'epnrtementet, Jo. :: jbédbmla' departementet. Enligt kungörelsen den. 3 febr. 1922 aug. unten: oaenuiu nmdniunr- yttre a_nordmzng'tnt' m_utaiwfl .g'. &
utredninzu'xnn Loreal" med enhetlig fll-g för utse den-murens. *
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer betecknantredningarnns nummer i den kronologiska förteckningenn
Allmän lagstiftning. Bitteskipnilg. Pingvird.
Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10] . Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. [24] Betiinkande med förslag till lag om skyldighet för inneha- vare av järnväg eller spårväg att halla stängsel. [35 StraEingberedningens betänkande ang. verkställigheten av frihetsstraif in. 111. [50] Fångvårdsstyrelsens utredning ang fångvårdspersonslens utbildning och rekrytering m. m. [60]
Statsförfattulug. Allmän statsförvaltning.
Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens ar- betsformer. [8] Folkbokföriugskommitténs betänkande med förslag till om- organisation av folkbokföringen. [52] 1941 Ilrs li'rarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans överlärare m. m. [64]
Kommunalförvaltning.
Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna bshörighetsvillkor för vissa kommunala upp- drag m. m. [4] Xommunindeiningskornmitten. 1. Den lantkommunaia för- fattningsregleringens historia. [37] 1040 års civila byggnadsutredning. Betänkande 2. Förslag till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för lasarett, sanatorium, epidemisjukhus m.fl. [68]
Statens och kommunernas finansväsen.
1944 års allmänna skattekommitté. 1. Betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunktur- beskattningen. [62]
Pollti.
Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsdren. [8] Betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m. m. [4 ] Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarviisendet i rikets stöder. Del 1. All- miinna grunder. [53] Del 2. Organisationens utformning, evlöningsfrågor m. m. [54]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1. [7] 2. [12] s. [131 4. [14] s. [25] 6. [as] 'I. [57] statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde krisen. Del 4. Tiden juli 1942-juni 1948. [11] Soeielvårdskommitténs betitnkende. 7. Utredning och för- slag ang. lag om nlimliu sjukförsäkring. [15] 8. Kost- nadsberiikningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [16] 9. Utredning och förslag ang. revision av lagstiftningen om barnavårdsanslalter och fosterbarnsvard. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [26] Socialverdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria aug. eocialvården under krig. [40] . Betänkande i abortfrågan. [51] Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstiftning. [59]
Hälso- och sjukvård.
1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjuk- vårdsvlisen av efterbehandling och konvalescentvård. [28] Ungdomsvdrdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvdrd. [30] Statens sjukbnsutreduing av år 1943. Betänkande 1. Ut- redning och förslag rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukhusen. [47] Betänkande ang. organisationen av garnisonssjukvården iStockholm. [49] Betänkande med utredning och förslag eng. tandvården vid försvarsviisendet. [61]
Fest egendom. Jordbruk med binäring-ur.
Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [l] Betänkande med förslag till byorduingar och instruktioner för ordningsmiinnen i lappbyarna. 6] ' Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd pl jordbrukets område. [43] Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbruks- tekniskn forskningens och upplysningsverksamhetens ord- nande. [45 Betänkande med förslag till lag om lindring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet samt lag om sammanläggning av fastigheter & landet, 111. m. [46] Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda torr— läggningsverksamheten. [56] Jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft. [65]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bcrgabruk.
Industri. Handel och sjöfart.
Kommunikationsväsen.
Betänkande med förslag till vägtrafikstadga rn. m. [18] Slututlatande avgivet av besparingsberedniugens järnvägs- sakkunniga. [32] Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmässig automobiltredk. [39] Utredning och förslag ang. förhållandet mellan arbetsupp- gifter och lönestöilniug för personal vid statens järn— vägars smalspåriga bandelar. [58]
Bank-, kredit- och peuningviisen. Försäkringsviisen.
liyrkoviisen. Undervisningsvösen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjiiusten inom de tekniska fackomrddena. [1'1 Om inrättande av ett sambiillsvetenskapligt forskningar d.
[19 1940] års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. [21] !. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3, Förhandlingarna vid sammanträde den 15—17 juni 1943 med 1940 års skol- utrednings rådgivande nämnd. [23 _ Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rö- rande den högre socialpolitiska och kommunala utbild- ningen. [29] - Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [81] Förslag till handledning i eexualundervisning för lärare i folkskolor. [41] 1948 års riksteaterutrednings betänkande och förslag ang. riksteeterns omorganisation m. m. 2 Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den me- dicinska forskningens främjande. [551 Betänkande med förslag rörande ändring av gällande be- stämmelser i fråga om priistutbildningen. [67]
i'örsvsrsviisen.
Betänkande med förslag ang. lAngtjlinstunderbefiil m. m. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. , Betänkande ang. ordnandet av civilanstlillning för avgav ende fast anstiillt manskap vid försvaret. [88] Betänkande med förslag rörsnde utnyttjandet sv ingenjör tekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor. [441 Betänkande med förslag ang. det militära. uppskovsväsen- dets ordnande. [63] 1944 års militär-sjukvkrdskommittés betänkande. Del 1. [66]