894483

43 106 15 257 14 197

³ 442 10 210

26 692 ¹ 387 ⁴ 387 ⁴ 192 ³ 348 ² 318 ¹ 884 5 071 ⁴ 105 64 077 15 656 ² 712 ⁹ 845 ⁷ 523 20 016 ⁸ 325 15 292 ² 234 ⁵ 022 ⁵ 597 ² 439 13 519 ² 950 ² 468 ¹ 322 ⁶ 779

379 965

⁷ 083

235 ² 229 ¹ 615 ³ 004

12 072 148

¹ 937 834 ³ 514 706 ¹ 723 ¹ 638 ¹ 572

48 278 ⁹ 608 ¹ 650 ⁶ 479 ⁶ 745 18 993 ⁴ 803

⁸ 970

560 4 276 ³ 096 ¹ 038

³ 609 ¹ 074 631 ¹ 225 679

93 221

² 358 ² 878 ¹ 182 3 141 943 862 496 840

93 063

25-0

3-9 11-8 37-7 380

366 240 496

9-6 37-1 149 397 36-2 32-8

39-1 25-4 15-0 23-7 49-4 49-7 408 348 178 32.4 44-2 29-5 24!) 32-9 10-7

9-2 22-9

24.0

30-4

8-7 153 45-0 43-8

38-4 32-8 51—8 15-8 46-2 21-9 41-5 44-8 41-5 44-0 31-3 16-8 29-2 51—0 54-7 448 376 230 32-0 473 845 299 38-7 19-4 12-8 28-3 28—8

14—1

1-2 13-4 54-5 29-1

43-9 11-3 49-7 18-7 77-0 24—4 77-5 38-0 40-6 69-0 53-8 55-9 603 774 865 61-6 448 209 48-1 50-0 45-6 28-0 37-1 294 478 129 236

18—8

3-1 16—8 57-2 32-2

43-4 19-4 485 165 743 268 797 42-1 425 68—55 540 52-1 61-1 78-1 87-6 57-3 44-6 17-9 47-0 51-4 48-5 23-2 32-0 34-9 37-5 124 245

91 92 129 107

104 108 117 105 100 101 108 104 106

90 116 114

12,8 .

115 183

90 135

116

92 88 92 92 86 91 76 83 56 90 107

105 102 115 52 _ 129 96

anställda frånvarande på grund av militärtjänstgöring. Torvindustriföretag e] medräknade.

• Sida 26
•  Original

Tab. 3. Antalet nyanställningar inom olika näringsgrenar under tiden 1,0 1939—% 1043. Företag med minst 50 anställda.[

.. . Index för nyanställningar. Antal anställda 1/9 1943 A'lfllgggfjt/alll'gzgar Antal anställda % ⁹ 9 1943 = 100

Antal Näringsgren arbets- ställen

Förvaltnings- Arbetarper— personal sonal

Förvaltnings- personal

Förvaltnings-

personal Arbetarpersonal

Arbetarpersonal

Hela Därav Hela Därav Hela Därav Hela Därav Hela Därav Hela Därav an- kvln- an- kviu- an- kvin- an- kvin- au- kvin- an- kvin- talet nor talet nor talet nor talet nor talet nor talet nor

Malmbrytning ooll metallindustri 39 093 s 803 202 743 15 509 25 809 s 311 224 920 28 125 05 94 111 181 Gruvor och anrikningsverk . . 1 363 135 13 383 129 543 126 13 197 178 40 93 99 138 Järn-, stål- och kapparverk . 4 691 771 37 581 579 1 895 665 30 073 1 075 40 86 80 186 J ärll- och stålmanufaktur . 2 014 497 15 896 2 089 996 444 18 458 4 610 49 89 116 221 Mekaniska verkstäder . . . . . . . 18 645 3 978 81 964 4 998 13 979 4 094 95 297 9 216 75 116 184 Skeppsvarv . . . . . . . . . . . . . 2 306 258 17162 64 1495 226 20 862 35 65 88 122 55 Elektriska verkstäder . . 8 385 2 454 23 189 5 369 5 278 2 137 27 369 7 989 63 87 118 149 Annan metallindustri . . 2 589 710 13 568 2 281 1 623 619 19 664 5 022 87 145 220

Jord- och sleninduslri . . . . . . . . . 2 084 383 22 340 2 568 963 301 26 728 3 873 79 120 151 Kolgruvor . . . . . . . . . . .. .... . 291 67 2 712 57 150 47 2 003 70 74 165 Stenbrott och stenhuggerier . . 258 21 2819 5 59 16 4801 76 170 260 Ccmentfabriker, kalkbruk . . . . . . . . . 262 28 2 874 43 115 28 3 396 118 56 Tegelbruk....................... 171 22 2680 39 51 13 3537 59 132 126 Porslins-, kakel- och lergodsfabl'iker 425 138 3902 193 5 166 78 157 Glasbruk........................ 330 4612 76 3079 62 67 128 Annan jord- och stenindustri .. . . 347 ' 2 741 ' 319 4746 173 182

Träindustri 2652 25384 1025 23835 94 172 Sågverk och hyvlerier . . . . . . . 961 12 658 204 11 687 92 166 Snickeri och möheltabriker .. 1421 . 10 238 750 10 520 201 Annan trävaruindustri . . . . . . . 270 2 488 71 1 628 65 133

• Sida 27
•  Original

Pappersmasscfabriker

Pappersbruk och papplabriker . . . . Annan pappersindustri . . . . . . . . . . . Grafisk industri.................

Livsmedelsindustri Kvarnar........ ......... Bagerier .....

Råsockerbruk och raffinadericr

Choklad- och karamellfabriker . .. .

Bryggerier och Iäskedrycksfabriker: Tobaksfahriker . . . Slakterier och konservfabriker . . . ."

Annan livsmedelsindustri . . . . . . . . .

Textil- och beklädnadsindustri . . . . . . .

Bomullsindustri.................. Jntc— och linneilldustri . . . . . . . . . . .

Ylleindustri . . . . .

Trikåfabriker . . . . ....... . . . . . . . . .

Skrädderier och sömnadsfabriker Annan hithörande industri . . . . . . .

Läder-, hår- och gummivaruindustri Garvcrier ...... . . . . . Skofahriker . . . . .

Gummivarufabriker . . . . . . . . . . . . . .

Annan hithörande industri .

K cmisk—tcknisk industri . .

Färg-, oljc- och partymfabriker Sprängämncsfabrikcr . . . . . . . . . . . . . Tändsticksfabriker .

Annan kemisk-teknisk . industri . .

Samtliga näringsgrenar"

1 Torvindustriföretag ej medräknade.

73 59 33 82

237 12 32 27 23;

23 7

65

48

390 36 12 55 . 54 ;

154 . 79 . 134 _' 20 64 12 38 87 26 6 10 45

² 295

¹ 766 ¹ 816

568 ⁴ 200

⁵ 924 426

483 '

648 959 618

196 * 1 193 f ¹ 401

⁹ 451 ¹ 832

211 ¹ 283

1037'

³ 643

1445; 30931

325 ¹ 042 ¹ 242 484

³ 321 ¹ 066 456 207 ¹ 592

74 868

145617 487 471

256 234 ¹ 729

2 125 131 246 97 405 121 76

504 .

545

³ 903 534 34 359 500 ¹ 872 604 ¹ 100 71 319 559 151

885 362 80 .25 418

19 933

16 010 ³ 688 11 341 28 649 ¹ 500 ⁴ 652 ⁴ 687 ³ 534 ² 597

, 1 938

⁵ 234 ⁴ 507

67 066 .17 135 ² 872 - 10 211 ⁷ 901 19 978 ⁸ 969 16 904 ² 552 ⁵ 537 ⁶ 142 ² 673 14 610 ² 958 2603 _ _ ¹ 388

7 661

426 222 91 575

. Ägg! 490 251 ¹ 865 3 793 180 219 932 654 324 67 633 784 ⁴ 198 667 75 40.8 385 ¹ 967 696

¹ 441 71 280 808 282 ² 171 760 289 57 ¹ 065

42 461

T"

128 162 129 ¹ 083

¹ 912 107 151 170 438 177 28 398 443 ² 510 325 14 194 238 ¹ 321 418

762

31 149 444 138

838 371

81 15

371

16 437

11 713 ⁸ 139 ³ 629 10 036 54 712 ² 351 ⁴ 765 25 509 ⁶ 342 ¹ 982 ¹ 272 ⁷ 712 ⁴ 779 82 707 19 868

² 005 13 195 10 037 24 170 13 432

20 864 ² 588 ⁴ 868 10 090 ³ 318 24 628 ⁴ 193 ⁴ 809 ² 659 12 967

491 911

755 ² 499 ² 298 ⁴ 191

18 111 530

² 014 ² 105 ⁵ 109 615 999 ⁴ 410 ² 329

58 584 11 953 ¹ 097 ⁸ 533 ⁸ 182 21 938 ⁶ 881 10 088 596

² 657 ⁵ 276 ¹ 559 ⁷ 171 ¹ 264 ² 349" ¹ 753 ¹ 805

137 317

26 27 44 44 64 42 45 144 68 52 34 53 56 36

57

90 63 55 63 90 82 61 175 108 146 37 79 81 64 61 41 54 48 71 69 09 44 47 79 91 95 102 101 60 89 82

191 157 102 544 179

76 66 147 106

123 116

70 129 127 121 150

123 101

88 164 124

169 142 185 192 169 115

För 43 arbetsställen med sammanlagt 6044 anställda 1/9 1943 saknas uppgifter om nyanställningar.

- 297

160 105 117 128 159 197 96 304 205 99 67 224 133 135 141

79 146 139 128 146 149 ' 149 113 183 137

245 157 353 215 150

• Sida 28
•  Original

Tab. 4. Antalet % 1948 kvarstående nyanställda Inom olika näringsgrenar. Företag med minst 50 anställda.]

Förvaltningspersonnl Arbetarpersunal

Antal Antal anställda Därav nyanställda efter Antal anställda Därav nyanställda efter Näringsgren arbets- 1lo 1943 1/9 1939 ”9 1943 1/9 1939 ställen

Samtliga Därav kvinnor Samtliga Därav kvinnor

Hela Därav antalet kvinnor Hela Därav antalet kvinnor

antal % antal 76 antal % antal %

Malmbrytning och metallindustri 16 567 5 324 204 873 88 800 11 306 Gruvor och anrikningsverk . . . . . . 342 83 13 383 4 528 90 Järn-, stål- och kopparverk . . . . . 1345 471 37 581 10 849 526 J ärn— och stålmanufaktur . . . . . . . 688 - 304 16 503 0 762 1 405 Mekaniska verkstäder . . ......... - 8 764 82 678 39 390 3 766 Skeppsvarv . . . . . . . . . . . . . . . 846 17 391 7 324 - 32 Elektriska verkstäder . . . 3 478 23 759 13 179 3 967 Annan metallindustri . . . 1 104 13 578 6 768 1 520

Jord— och stenindustri . . . . . . . . 748 22 772 10 197 1 495

Kolgruvor................. 98 2712 911 57 Stenbrott och stenhuggerier . 45 2819 1 158 4

Cementfabriker, kalkbruk . . 87 2 874 1 059 13

Tegelbruk..........,............ 35 2680 11231 31 Porslins—, kakel- och lergodsfabriker 3902 1 876

Glasbruk........................ 67 4942 1259 Annan jord— och stenindustri . 986 2843 2703

.;

Träindustri........................ 779 25639 7785 Sågverk och hyvlerier 12 671 3120

Snickeri- och möbelfabriker . . . . 10 480 3 977 Annan tråvarulndustrl ........... 2 488

• Sida 29
•  Original

FU' Ulall yqun umuoui. . . . . . ”i” Pappersmasseiabriker . '. . . . . . . . . . 73 Pappersbruk och pappfabriker . 60 Annan pappersindustri . . . . . . 33 Grafiskindustri.............. 83

Livsmedelsindustri . . . . . . . . . . . . . . . Kvarnar .... . . . 12 Bagerier....................... 34 Råsockerbruk och raffinaderier . . .. 27

Choklad- Och karamellfabriker . . . . 23

Bryggerier och läskedrycksfabriker 23

Tobaksfabriker.................. 7

Slakterier och konservfabriker . . .. 68

Annan livsmedelsindustri . . . . . . 48

Textil- och beklädnadsindustri .. . .. Bomullsindustri . . . . . . . . . ......... 36 Jute- och linneindustri . . . . . . 13 Ylleindustri . ..... . . . . . . . . . . 57 Trikåfabriker............... 54 Skrädderier och sömnadsfabriker Annan hithörande industri .. . .. so

Läder-, här- och gummivaruindustri Garverier..................... 20 Skofabriker................... 64 Gnmmivarufabriker . . . . . . . . . . . . 12 Annan hithörande industri . . . . 39

Kemisk—teknisk industri .. . . . . . . . . . 91 Färg—, olje— och parfymfabriker . Sprängämnesfabriker . . . . . . . . . . . 7 Tändsticksfabriker . . . . . . . . . . 10 Annan kemisk-teknisk industri .. 47

Samtliga näringsgrenar 2338

1 Torvindustriiöretag ej medräknade.

' men" 17 487 16 090

³ 688 11395

29 216 ¹ 500 ⁴ 841 ⁴ 687 ³ 534 2 597 ¹ 938 5 612 4 507 68 044 17 135 ² 933 10 514 ⁷ 901 20 510 ⁹ 051 16 950 ² 552 ⁵ 537 6142 ² 719 15 073 ³ 285 ² 713 ¹ 388 ⁷ (387 10 359 431 227

U 1:10

471 ² 384 ¹ 970 ³ 288

11 578 269

² 126 692 ² 488 621 ¹ 502 ² 135 ¹ 745

44 072 ⁸ 456 ¹ 413 ⁶ 014 ⁵ 877 17 541 ⁴ 771

⁶ 818

400 ² 358 ² 878 ¹ 182

³ 141 943 862 496 840

93 063

³ 958 ³ 573 ¹ 696 ³ 457

11 068 512

¹ 937 ² 154 ¹ 319 397 467 ² 619 ¹ 663

29 706 ⁶ 774 927

⁴ 343 ³ 301 ⁹ 570 4 791 5 601

667 ¹ 139 ² 590 ¹ 205

⁶ 982 ¹ 097 ¹ 232

445 ⁴ 208 172 823

• Sida 30
•  Original

Tab. 5. Antalet redovisade arbetsställen inom olika näringshuvudgrupper och lån den 1 sept. 1943.

Malmbrytning och metallindustri

Läder-,

Hela antalet

därav mek. Jord- och Trä- Pappers- Livs— Textil- och

verkstäder sten- och grafisk medels— med industri industri industri mindre än 50 an- ställda

bekläd- hå" "Ch

gummi- varu— industri

nads- industri

industri

Kemisk- teknisk industri

Stockholms stad .

Stockholms Uppsala Södermanlands . . Östergötlands Jönköpings. . .

Kronobergs . Kalmar Gotlands. .. . . . . . Blekinge.......... Kristianstads. . . . . .

Malmö stad Malmöhus i övrigt Hallands Göteborgs stad .. . Göteborgs och Bohus Älvsborgs . .. . . .. Skaraborgs. . . . . . . Värmlands. . . . . Örebro . . . . . Västmanlands

Kopparbergs . . .

Gävleborgs. . . . . Västernorrlands

Jämtlands . . . . . . Västerbottens . . . . . . . . . . Norrbottens ..........

Summa

N

v—i nr:—cocoa:—

CD!—1

Ninh-Qb— COQCONSLQCONh—i coca—cm

v—t

__4|_. thmNWHNafN spionen—4 G) _-4

v-u v—i

CDIONCQCOv—i &) _q

ex:: ...4

wNHHiG

||»- !i-HN mo—cocococecmn 30me liv—l

.— &

• Sida 31
•  Original

Tab. 6. Antalet anställda arbetare inom olika näringshuvudgrupper och län den 1 sept. 1943. Samtliga företag.

Malmbrytning och metallindustri

Hela antalet därav mek.

verkstäder med mindre än 50 an- ställda

Jord- och sten- industri Trä- industri

Pappers- och grafisk industri

Livs- medels- industri

Textil- och be- klädnads- industri Läder-, hår— och gummi- varu- industri

Kemisk- teknisk industri

Hela antalet

därav kvinnor

Stockholms stad .

Stockholms . . . Uppsala Södermanlands . Östergötlands . Jönköpings. . . . .

Kronobergs . . Kalmar Gotlands. . . . .. Blekinge . . . . .. Kristianstads. .

Malmö stad Malmöhus i Hallands Göteborgs stad . . . . . . . . Göteborgs och Bohus iövrig Älvsborgs Skaraborgs. . . Värmlands . . . . Örebro Västmanlands

övrigt

Kopparbergs . . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands Jämtlands Västerbottens . Norrbottens

22 619 11 269 ³ 867 13 700 14 208 ⁹ 136

¹ 177 ⁵ 748

135 ³ 873 ¹ 974

⁷ 200 ⁷ 670 ³ 499 18 396 ² 255 ⁷ ('34 4 066 10 749 14 062 15 461

15 326 11 551 ² 504 314 4 009 ⁴ 283

216 085

¹ 574

297 294 370 852 896 252 515

53 242 578

505 6r-5 21 i 458 186 402 333 418 340 253 336 234 408 170 239 131

11212

43 638 16 454 ⁸ 009 17 794 27 919 17 684 7 637 11 695 ¹ 223 6 697 10 012 19 203 26 530

⁷ 160 32 518 11 594 32 772 10 383 20 650 24 136 17 394

2' 694 22 478 14 644 ¹ 650

⁶ 390 ⁵ 862 443 850

• Sida 32
•  Original

Index för antalet sysselsatta arbetare inom olika näringshuvudgrupper och län den 1 sept. 1943. (Antalet sysselsatta 1/9 1939 : 100).1

Malm- brytning och metall- industri

J ord- och sten-

industri

Trä— industri

Pappers-

och grafisk

industri"

Textil-

och

bekläd— nads- industri

Summa

Hela antalet

därav kvinnor

Stockholms stad

Stockholms .. Uppsala .. . .. Södermanlands Östergötlands Jönköpings ..

Kronobergs Kalmar Gotlands. . . . . . .. Blekinge... . .. . . Kristianstads. . . .

Malmö stad Malmöhus i övrigt Hallands

Göteborgs stad . . . . .

Göteborgs och Bohus i

Älvsborgs Skaraborgs. . . . . Värmlands. . . . Örebro Västmanlands

Kopparbergs . . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands Jämtlands .. . . . Västerbottens . Norrbottens

¹ Indextal har ej uträknats för grupper med mindre än 400 arbetare den!/g 1943.

108 113 110 103 123

91

93

102 80 87 91 91

se 82 1023 104

87

102 95 89

100

108

99 106 100

• Sida 33
•  Original

'9 1943 lör de viktigaste näringshuvudgrupper—na inom olika län. Arbetarpersonal.

Antalet anställda Antal Antal kvar- Kvarstå- Antal nyan- stående ny- ende ny- Antal '/9 1943 in- ställ- anställda anställda Län och näringsgrupper arbets— kalla- ningar 1/9 1943 i % av ställen l/91939 H 1 därav de 1la 1/919324 d" samtliga

** ” kvin- 1943 —1/. Hela "” anställda

antalet nor 1943 antalet kåå? % 1943

33 . 8. Antalet anställda 1/9 åren 1939 och 1943 samt antalet nyanställningar '/v 1939— 1 /

| 7 | El !

;

Stockholms stad. Malmbrytning och metallindustri 208 18154 22619 4511 2932 35443 12 996 2982 57-5 Pappers- och grafisk industri. . . . 34 6 541 7 371 2 456 715 7 254 2 472 943 335 Livsmedelsindustri .............. 29 6 038 5 675 2 061 513 3 850 1 150 510 203 Textil- och beklädnadsindustri . . 49 6 006 5 298 4 560 88 10 893 2 633 2 341 497 Kemisk-teknisk industri ........ 18 1 630 1 717 636 150 2 294 867 375 505 Läder-, hål” o.gummivaruindustri 8 680 606 260 63 1673 245 119 40-4

Stockholms län. Malmbrytning OCh metallindustri 53 8624 11269 1341 1555 17 384 6200 1063 550 Livsmedelsindustri .............. 11 1978 1738 850 145 3827 703 438 110-:; Jord- och stenindustri .......... 5 1 177 1 156 317 126 1 953 571 125 49-4 Pappers- och grafisk industri . . . . 4 922 816 65 75 303 89 7 10-9 Kemisk-teknisk industri ........ 6 675 694 48 83 596 368 33 53-0 Textil- och beklädnadsindustri. . . 4 428 466 371 13 937 308 274 661 Uppsala län. Malmbrytning 0011 metallindustri. 33 3 077 3 867 207 495 4 319 1 549 113 401 ' extil- och beklädnadsindustri. . . 6 1 037 1 080 935 21 1 101 601 510 556 Eappers- och grafisk industri . . . . 2 903 912 20 123 723 188 12 20-6 räindustri .................... 5 688 699 27 75 606 159 12 22-7 Iord- och stenindustri .......... 1 499 456 149 64 386 91 15 20-0 Livsmedelsindustri .............. 7 410 441 102 41 704 189 55 42-9

Södermanlands län. ualmbrytning och metallindustri 96 11393 13700 1059 1997 15 965 6252 688 456

xtil- och beklädnadsindustri . . . 10 1 643 1 665 1 008 109 2 284 816 547 490 åindustri .................... 11 1 095 1 180 86 131 1 052 395 56 33'5 ! rd— och stenindustri .......... 8 650 625 —- 106 1 087 303 — 48-5

Östergötlands län. Malmbrytning och metallindustri 107 9821 14208 1157 2113 19175 7394 1013 520 textil— och beklädnadsindustri . . . 39 7 478 7 206 4 196 521 10 777 3 285 1 896 456 åappers— OCh grafisk industri. . . . 15 2 760 2 795 601 283 2 091 663 273 237 hivsmedelsindustri .............. 12 1 326 1 377 597 100 2 509 517 229 375 ; äindustri .................... 13 1 360 1 241 43 198 1 054 304 25 25-5

”der-, här- o. gummivaruindustri 4 713 622 150 82 684 155 66 24-9

rd- och stenindustri .......... 6 441 433 87 68 408 177 6 40-9

Jönköpings län. '

idalmbrytning och metallindustri 86 6 662 9 136 483 1 495 8 293 3 736 401 409 gräindustri .................... 25 2 205 2 269 33 363 1 506 695 22 30-6 &;äder-, här- o. gummivaruindustri 14 2 174 2 021 737 222 1 612 601 282 297 ;extil- och beklädnadsindustri .. 12 1520 1607 1270 53 1698 703 611 437 emisk-teknisk industri ........ 5 969 479 148 31 1293 163 122 340

• Sida 34
•  Original

Antalet anställda Antal Antal kvar- Kvarstt Antal nyan- stående ny- ende 111 Antal 1/9 1943 in- ställ- anställda anställd Län och näringsgrupper arbets- kalla- ningar !/9 1943 i % a ställen '/a 1939 Hela därav de 1/9 1/a 1939 därav samtli antalet kvin- 1943 —1/9 Hela kvin- anställ nor 1943 antalet 1/9 194 nor 1 Kronobergs län. Jord- och stenindustri .......... 37 2 299 3 090 470 314 6 264 1 382 346 44”! Pappers- och grafisk industri ..... 9 2 119 2 110 293 289 1 299 568 155 26.9 Malmbrytning och metallindustri 26 1 072 1 177 17 203 853 352 14 29-9 Träindustri .................... 11 823 700 9 88 288 169 6 241 Kalmar län. Malmbrytning och metallindustri 55 4 023 5 748 203 856 4 623 2 521 154 439) Träindustri .................... 21 1 933 1 920 104 230 2 186 708 86 36-9 Jord- och stenindustri .......... 15 1 226 1 183 56 116 722 290 28 24-5 Pappers- och grafisk industri ..... 10 1 155 1 055 325 111 375 258 163 245 Livsmedelsindustri .............. 7 590 778 283 45 1 719 413 192 531 Kemisk-teknisk industri ........ 7 866 721 78 93 1309 454 66 63-0 Gotlands län. Jord- och stenindustri .......... 7 887 676 1 88 1 629 344 1 50-9 ' Blekinge län. Malmbrytning "och metallindustri 27 3 781 3 873 419 656 3 540 1 618 261 41-s Jord- och stenindustri ......... 4 1 132 866 262 80 1 927 484 180 559 Textil- och beklädnadsindustri . . . 5 725 731 461 30 653 284 202 389 Kemisk-teknisk industri ........ 1 201 440 5 67 979 243 4 55-2 Kristianstads län. Jord— och stenindustri .......... 17 1 752 2 111 295 212 4 795 1 096 172 51-9 "Malmbrytning och metallindustri 42 1 533 1 974 47 345 2 427 977 44 49-5 Textil- och beklädnadsindustri . . . 8 1 499 1 461 1 070 85 1 624 732 558 501 Pappers- och grafisk industri ..... 6 937 1 083 419 102 524 354 173 327 Läder-, hår- 0. gummivaruindustri 7 1 033 1 079 151 160 1 351 320 61 29-7 Kemisk-teknisk industri ........ 2 762 837 109 143 1 567 319 53 38-1 Träindustri .................... 9 648 745 53 129 793 321 31 43-1 Livsmedelsindustri .............. 9 542 722 185 79 2 903 365 121 5015 Malmö stad. Malmbrytning och metallindustri 58 5 512 7 200 531 991 9 850 3 527 389 490 Textil- och beklädnadsindustri . . . 31 6 215 6 261 810 227 7 566 2 674 2 110 42-7 Livsmedelsindustri .............. 18 2 216 2 147 1 181 106 2 638 574 332 267 Pappers- 0011 grafisk industri ----- 10 989 1 115 509 86 1 455 462 266 41-4 Läder-, hår— 0. gummivaruindustri 7 1 347 1 054 516 51 950 256 164 243 Jord-. och stenindustri .......... 3 1 071 570 34 58 969 200 9 29-9 Kemisk-teknisk industri ........ 5 699 _ 619 170 27 844 167 114 270 . Malmöhus län i övrigt. Malmbrytning OCh metallindustri 69 5 930 7 670 172 1 264 9 963 3 416 98 44-5. Läder-, hår- 0. gummivaruindustri 8 4 267 4 413 2 240 376 7 571 2 019 1 161 458 Livsmedelsindustri ........... '. . . 33 3 844 4 260 1 043 369 17 823 1 903 483 447 *J ord- och stenindustri .......... 20 3 956 4 047 213 504 4 324 1 638 155 405

• Sida 35
•  Original

Tab. 8 (forts.).

Antalet anställda Antal Antal kvar- Kvarstå-

Antal nyan- stående ny- ende ny-

Antal 1/9 1943 in- släll- anställda anställda

Län och näringsgrupper arbets- kalla- ningar lla 1943 i % av ställen 1/91939 Hel a därav de % 991919 darav samtliga

antalet kvm- 1943 -—-1 0 Hela kvin- anstallda

nor 1943 antalet nor 1/9 1943

Textil- och beklädnadsindustri .. . 20 3 922 3 606 2 577 164 5 030 1 579 1 139 438 Pappers— och grafisk industri. . . . . 14 1 059 1 337 522 141 1 215 627 332 469 Kemisk-teknisk industri ......... 9 745 1 033 208 114 2 152 383 51 37-1

Hallands län.

, almbrytning och metallindustri 38 2 590 3499 183 ' 623 3144 1458 138 41? glextil- och beklädnadsindustri . . . 7 2 039 1 927 1 061 , 129 1 359 582 347 302 fläder-, hår- o. gummivaruindustri 10 1150 817 475 50 548 240 197 . 294

Göteborgs stad.

Malmbrytning OCh metallindustri 79 15 718 18 396 2 017 2766 18 452 7 215 1 288 392 extil— och beklädnadsindustri . . . 43 7 602 6 797 5 340 , 225 7 718 3 045 2 592 448 ivsmedelsindustri .............. 30 4 551 4 423 2 103 325 6 962 1 389 793 31-4 appers- OCh grafisk industri ----- 14 1 800 1 734 552 177 1 403 417 172 240 tider-, .hår- 0. gummivaruindustri 5 457 400 141 48 227 63 31 1523 1Göteborgs och Bohus län i övrigt.

' extil— och beklädnadsindustri . . . 10 3 746 4 405 2 553 305 6 240 2 345 1 508 53-2

Eappefs' OCh grafisk indUStl'i ----- 5 2 049 1 824 331 4 220 531 313 141 172 Ialmbrytning och metallindustri 26 1 539 2 255 140 ' 337 2 900 1 337 130 593 it'smcdelsindustri .............. 12 1 284 1201 — 71.5 55 1 227 487 810 405 ord- och stenindustri .......... 16 1637 1 085 1 . 96 991 431 — 39-7

Älvsborgs län. ' extil- och beklädnadsindustri .. - 100 19 363 18 811 9 487 1 619 17 000 6 789 4 003 361

Malmbrytnin g och metallindustri 40 4 862 7 034 325 968 7 791 3 545 242 504

Pappers- och grafisk industri . . . . 10 2 514 2 753 353 _ 342 1 408 786 182 286

,ord- och stenindustri .......... 5 1 101 1 201 86 . 196 1019 379 60 31-6

: åder-, här- o. gummivarnindustri 8 1 439 1 192 473 : 111 1 140 477 249 400 emisk-teknisk industri ........ 3 623 891 66 125 1 720 496 45 55-7 ivsmcdelsindustri .. .. . . . . . . . . . 6 411 553 208 61 916 297 104 53-7

. Skaraborgs län. ' '

y almbrytning och metallindustri 35 2 665 4 066 327 781 4 472 2 215 281 545 Jord— och stenindustri .......... 16 2 019 2 197 397 429 2 260 967 273 440 extil- och beklädnadsindustri .. . 12 1 382 1 149 706 86 1 243 438 306 381 appers— och grafisk industri .. . . 3 691 854 155 125 1 137 - 327 101 383 emisk-teknisk industri ........ 3 1 029 854 331 50 841 258 148 302 . ivsmedelsindustri .............. 5 551 625 121 84 1 363 460 127 736 räindustri .................... 7 435 576 1 107 775 232 _" 40—3

? Värmlands län. . .

lalmbrytning— och metallindustri 51 9 497 10 749 198 1 803 8 158 3 475 168 32-3- aPPeI'S' OCh grafisk industri . . . . 18 4 616 4 918 531 705 2 752 1 063 313 21'6 ivsmedelsindustri .............. 5 602 1 403 483 225 1 673 1 062 356 75-7 räindustri .................... 11 1 588 1 276 53 163 1 252 279 039 21-9 extil- och beklädnadsindustri . . . 9 821 1 193 606 99 2 083 790 289 662- emisk-teknisk industri ........ 3 360 950 ' 264 153 1 511 637___7197 . 67-1

• Sida 36
•  Original

Tab. 8 (forts.).

|

Antalet anställda Antal Antal kvar- Kvarstå— Antal nyan— stående ny- ende ny- Antal 1/9 1943 in- ställ- anställda anställda Län och näringsgl'upper arPets- ! lqnq d" , 132111??- II/liliggå 1/9 1943 iåtliva mum ln ..,. Hela kål-ialf 134; B—1/:a Hela d_äf.” 335511ch antalet nor 1943 antalet kål)?— 1lo 1943 Örebro län. Malmbrytning och metallindustri 72 11 936 14 062 615 1 500 13 624 5 413 402 38-5 Läder-, hår- 0. gummivaruindustri 29 4 665 2 740 1 089 268 2 729 588 304 21 5 Kemisk—teknisk industri ........ 5 1 839 2 012 592 152 3 655 780 367 38- -8 Jord- och stenindustri .......... 7 597 1 443 24 196 2 329 1 183 24 82 0 Pappers- och grafisk industri . . . . 11 1 401 1 423 228 179 617 349 121 24 5 , Träindustri .................... 11 830 948 144 82 675 408 144 430 Textil- och beklädnadsindustri . . . 9 991 898 758 24 952 414 370 461 Livsmedelsindustri .............. 6 635 610 342 42 417 118 68 19—3 Västmanlands län. Malmbrytnin g och metallindustri 42 13 825 15 461 1 296 2 321 16 871 5 647 967 365 Jord- och stenindustri .......... 11 827 1 109 31 121 1 488 585 32 52-8 Kopparbergs län. Malmbrytning och metallindustri 72 13 698 15 326 431 2 143 11 953 4 928 339 322 Träindustri .................... 22 2 163 2 295 29 287 2 513 821 28 35-8 Pappers- och grafisk industri . . . . G 1 986 2 001 248 191 1 459 447 106 223 Textil- och beklädnadsindustri . . . 4 879 737 439 32 801 333 220 452 Läder-, hår- 0. gummivaruindustri 7 350 450 148 37 894 217 72 48-2 Gävleborgs län. Malmbrytning och metallindustri 37 9 704 11 551 161 1 802 8 438 3 476 151 30-1 Pappers— och grafisk industri . . . . 14 4 802 3 911 110 590 1 315 623 102 159 Träindustri .................... 28 3 395 3 767 143 577 2 665 1 076 139 286 Textil- och beklädnadsindustri .. . 9 1 755 1 799 1 217 83 1 569 743 588 41-3 Kemisk-teknisk industri ........ 4 295 426 75 46 487 1167 16 39-2 Livsmedelsindustri .............. 5 422 424 272 36 461 1113 73 26-7 Jord» och stenindustri .......... 2 407 418 167 51 764 *201 122 481 Västernorrlands län. Pappers- 0011 grafisk industri - - - - 27 7225 5 958 98 647 5 077 1 933 59 30-8 Träindustri .................... 28 5 289 4 192 70 440 4 597 998 65 23-8 Malmbrytning 0011 metallindustri 36 1 488 2 504 43 386 3 259 1 395 36 55-7 Kemisk-teknisk industri ........ 3 805 1 343 6 129 2 318 908 4 67-6 Jämtlands län. Pappers— och grafisk industri .. . . 4 628 553 1 . 50 740 154 __ 27.3 Västerbottens län. Malmbrytning OCh metallindustri 19 2 218 4 009 12 528 3 771 2 150 10 53-6 Pappers- OCh grafisk industri - - - - 6 1 722 1 317 11 146 457 241 7 18-3 Träindustri .................... 6 966 754 4 108 127 77 —— 10-2 Norrbottens län. Malmbrytning OCh metallindustri 19 4 284 4 283 18 753 3 879 1 065 17 24-9 Träindustri .................... 3 1 087 683 1 54 1 016 206 —— 30-2 Kemisk-teknisk industri ........ 1 —— 460 1 17 1 206 460 1 100—0

• Sida 37
•  Original

_v'fw'

Tab. 9. Antalet anställda 1/9 åren 1939 och 1943 samt antalet nyanställningar

1/9 1939—% 1943 vid mekaniska verkstäder med minst 10 anställda. Arbetarpersonal.

Länstördelnlng.

Antal anställda Antal Anita] kvaris-tl'äi- Kviarstå—

Antal Antal n an- en e nyans _a ' en e__ ny-

.. . a:???- ., ” ”” 1255; s”:- ””” ”55253 a ' ”9 ela Därav e ” n far l i" ' len 1939 Eita- kvin— 1943 11/7 11%???)— 25113325 112313? 583533:

let nor ” let nor 1/9 1943 Stockholms stad . . . . 135 6 292 7 837 199 1 188 14 685 4 455 148 568 Stockholms ........ 29 5 071 6 197 586 890 8 596 3 183 453 51'4 Uppsala ............ 28 1 925 2 364 174 315 2 956 1 016 95 430 Södermanlands ...... 44 5 336 7 183 99 1 150 7 639 3 563 83 496 Östergötlands ...... 72 5 026 8 101 516 1 218 11 473 4 808 45 0 59'4 Jönköpings .......... 73 6 075 8 498 409 1 403 7 578 3 460 359 40"! Kronobergs ........ 23 965 1 076 8 188 783 319 5 296 Kalmar ............ 47 2 695 3 163 1 514 2 476 1 168 — 36'9 Gotlands ............ 6 122 135 4 26 148 78 3 578 Blekinge ............ 19 1 870 1 753 154 323 1 792 818 140 46": Kristianstads ........ 35 875 998 25 181 1 400 475 22 47'6 Malmö stad ........ 49 2 156 2 890 150 448 4 584 1 636 145 566 Malmöhus i övrigt . . 58 3 126 3 868 21 577 5140 1 784 12 461 Hallands ........... 27 1 968 2 654 93 492 2 390 1 105 90 41'6 Göteborgs stad ...... 53 6 703 8 159 1 726 1 175 7 310 3 453 1 076 4225 Göteborgs och Bohus '

i övrigt .......... 18 1 149 1 530 3 254 1 773 689 3 450 Älvsborgs .......... 27 2 632 4 156 140 481 4 353 2 166 138 521 Skaraborgs .......... 25 2 112 3 225 212 599 3 452 1 766 183 548 Värmlands .......... 33 3 160 3 997 36 764 3 569 1 715 35 429 Örebro ............ 36 6 101 7 376 463 797 7 273 3 033 305 411 Västmanlands ...... 22 1 735 2 080 34 312 2 312 950 32 457 Kopparbergs ........ 30 1 606 1 904 28 320 2 213 744 23 391 Gävleborgs .......... 24 1 028 1 301 16 226 1 361 566 14 435 Västernorrlands 34 1 432 2 227 43 360 2 756 1 160 36 521 Jämtlands .......... 10 179 302 7 30 438 186 3 6115 Västerbottens ...... 16 577 640 3 96 590 233 1 36'4 Norrbottens ........ 13 156 274 1 40 482 190 1 695

Summa 986 72 075 93 888 5 151 14 367 109 522 44 719 3 855 47'6 Därav vid mekani-

ska verkstäder med mindre än 50 an—

ställda ............

• Sida 38
•  Original

Tab. 10.

annan kommun än den, inom vilken arbetsstället är beläget.

på olika näringsgrenar. Företag som ej lämnat uppgifter om de nyanställdas mantalsskrivningsort iirc ej medräknade.

Den 1/9 1943 kvarstående nyanställda arbetare, som äro mantalsskrivna i Fördelning

Antal kvar- Därav man- ..4 . stående nyan- talsskrivna i _ Naringsgren ställda arbe- annan kom— ment tare mun Malmbrytning och metallindustri .............. 67 442 17 698 26-2 Gruvor och anrikningsverk ................ 2353 561 238 Järn-, stål- och kopparverk ................ 8063 2 655 329 Järn- och stålmanufaktur .................. 4399 1 498 341 Mekaniska verkstäder ...................... 35 968 9 171 25,5 Skeppsvarv .............................. 3 333 975 29'3 Elektriska verkstäder ...................... 8 394 1 697 20'2 Annan metallindustri ..................... 4 932 1 141 231 Jord- och stenindustri ........................ 6 467 2 264 350 Kolgruvor ................................ 911 287 31'5 Torvindustri .............................. 341 202 59"? Stenbrott och stenhuggerier ................ 686 218 31'8 Cementfabriker, kalkbruk .................. 505 250 49'5 Tegelbruk ................................ 750 284 379 Porslins—, kakel- och lergodsfabriker ........ 1450 571 394 Glasbruk .................................. 1 005 230 229 Annan jord- och stenindustri .............. 819 222 27'1 Träindustri .................................. 5 090 1 179 23'2 Sågverk och hyvlerier ...................... 2 133 403 189 Snickeri- och möbelfabriker ................ 2530 667 26'4 Annan trävaruindustri .................... 427 109 255 Pappers— och grafisk induslri .................. 8 754 1 461 167 Pappersmassefabriker ...................... 3 053 559 183 Pappersbruk och pappfabriker .............. 2 515 541 215 Annan pappersindustri .................... 1 354 147 109 Grafisk industri .......................... 1 832 214 11”? Livsmedelsindustri ............................ 8 143 2 150 264 Kvarnar .................................. 414 171 41'3 Bagerier .................................. 1 646 512 31'1 Råsockerbruk och raffinaderier ............ 1 671 684 40%) Choklad och karamellfabriker .............. 1209 295 244 Bryggerier och läskedrycksfabriker .......... 356 45 126 Tobaksfabriker ............................ 467 61. 131 Slakterier och konservfabriker .............. 1 682 335 199 Annan livsmedelsindustri .................. 698 47 '7 Textil- och beklädnadsindustri ................ 22 965 8 854 18'8 Bomullsindustri .......................... 5 494 1 202 21'9 Jute- oeh linneindustri .................... 639 115 180 Ylleindustri .............................. 3 360 554 165 Trikåfabriker ............................... 2 748 444 16"? Skrädderier och sömnadsfabriker ............ 7 189 955 133 , Annan hithörande industri ................ 3535 584 165 Läder-, hår— och gummivaruindustri .......... 2 506 506 20'2 Garverier ................................ 619 226 365 Skofabriker .............................. 899 143 159 Gummivarutabriker ...................... 299 24 8-0 Arman hithörande industri ................ 689 113 16' Kemisk-teknisk industri ...................... 4 650 1 264 27'2 Färg-, olje- och parfymfabriker ............ 1001 17 17'4 Sprängämnesfabriker ...................... 769 365 475 Tändstickstabriker ........................ 3 13 11 32 Annan kemisk-teknisk industri ............ 2 537 714 281 Summa 126 017 30 376

• Sida 39
•  Original

Tab. 11. Den 1/9 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade eller ålder.1

a) Förvaltningspersonai.

Antal kvar- ;. .. _, . . % under % över stående ny- Dråzåv Darav A 1 aldern 20 år 39 är anställda 11 _ Näringsgren åå d 20 40 50 är därav un er -— — oc .. kvin- .. kvin- aäåifet kvin- åå; 20 år 39 år 49 år där— Man nor man ner nor over

Malmbrytning o. metallindustri . . 17 456 5 597 13 977 26'2 64'6 6'9 2'3 17'2 45'3 12'1 2'7 Gruvor o. anrikningsverk . . . . 312 83 191 18'8 57'2 18'8 in 161 - 29'1 - Järn-, stål— o. kopparverk. . . . 1 345 471 1 144 30'3 62'0 6'6 1'1 21'0 46'8 11'4 1'2 Järn- o. stålmanufaktur ...... 685 304 517 28'8 61'7 6'8 2'7 14'7 46'3 IÖ'O 2'6 Mekaniska verkstäder ........ 9 653 2 849 S 302 24' " 66'4 6'7 2'2 17'5 42'0 11 3 3'3 Skeppsvarv ................ 846 145 376 25. 5 54 8 13'0 6'7 21'8 38'6 23'9 4'8 Elektriska verkstäder ........ 3 478 1 331 2 616 28' 4 64'1 6'0 1'5 14'0 51'6 10'8 2'0 - Annan metallindustri ........ 1 104 414 531 30"- '? 61'5 6'0 2'3 17'2 52'1 l"'4 1'3

Jord- och stenindustri .......... 793 288 550 21'8 62'6 10'9 4'7 8'5 47'6 23'2 1'1 Kolgruvor .................. 90" 45 98 3.>'7 55'1 51 4! 13. 9 - 15'0 - Torvindustri ................ 102 6 74 5—4 568 27.0 108 4 3 - 40 6

, Stenbroit o. stenhuggerier.. .. 45 13 45 - - - - — - -

_l Cementinbrikcr, kalkbruk. . . . 87 17 68 118 58'8 23'5 5 9 To — 35'1

;;: Tegelbruk .................. 35) 10 28 - - - - - - - -

'. Porslins—. kakei- o. lcrgodsfabr. 130 7l 125 288 624 64 94 7'4 46'4 17'9 1'4 Glasbruk .................. 67 25 59 203 72'9 6'8 _ - . - . Annan jorrl- 0. stenindustri .. 229 51 5.3 151 79'2 3'8 1'9

.-Träindustri .................... 779 220 578 20' G 60'8 11'9 7 12”? 401 24'1 5'4 Sågverk o. liyvlericr ........ 1:33 3 103 16' !) 59'2 11'7 13'6 12'0 - 3:5'0 - Snickeri- o. möbelfabriker. . . . 572 162 440 22'5 60'2 11'8 5'5 13'1 45'3 Zi'a 6'2 Annan trävaruindustri ...... 54 19 35 - - - - - - - -

.Pappers- 0. grafisk indusll'i . . . . 2 139 1 002 1 714 27”? 61'3 8'6 2'9 18'7 36'9 16'7 5'4 ' Pappersmasscfnbriker ........ 365 106 256 l7'l 69'0 11'6 2'3 11'7 31'4 16'5 7'1 Pappersbruk o. pappfubriker 358 114 289 291 61'2 6'9 2'8 21 9 4525 14 1» . Annan pappersindustri ...... 166 Sö 15!) 320 647 2'0 i'3 19'7 43'0 5'6 1'3 Grafisk industri ............ 1 250 694 1 017 Zö'ö 59'0 9'2 3'2 20'0 ööh; 15) 8 67

Livsmedelsindustri .............. 1 889 1 003 1 557 18'9 67'2 8'6 5'3 12'7 24'8 22'7 5'7 Kvarnar .................... 101 61 101 41'6 "014 5'0 2'0 36'1 . 3'2 Bagerier .................... 162 108 155 232 59'3 11'0 65 12 0 28'6 36 0 86 Råsockerhruk 0. rni'finad ..... 264 59 255 2'0 7H'0 133 6": 0' 5 7'3 25'0 18 Choklad- o. lmramelliabriker 326 213 326 193 761 4'0 O'G 1")'0 21'6 9 8 1'9 Bryggerier o. liiskcdrycksfabr. 122 59 122 15'6 60'6 15'1 10"? 17513 6 23' 8 23'8 Tobaksfabriker .............. 53 22 53 1'9 547 170 26'4 — - - - Slaktericr 0. kunscrvlabriker.. 468 266 3 )9 23' 4 65'7 S'l 2'8 14'2 31'0 21'6 2'0 Annan livsmedelsindustri . . . . 393 215 186 24' 2 624 5'9 7'5 18'7 29'5 23'1 4'2

TexliI- 0. beklädnadsindustri . . . . 2 768 1 595 2 295 30'9 61' 5 S'!) 17 20'8 88'3 12'9 3'6 Bomuiisindustri ............ 497 235 409 27'4 65'3 5'6 1'7 17'3 39'2 10 4 3": Jute- o. linneindustri ........ 63 12 33 - - - - - - Ylleindustri ................ 317 158 233 292 59'2 9'0 2'6 19'8 38'5 18 1 5'2 Trikåfabrikcr .............. 2425 147 240 263 67'9 2'5 1'3 18'0 35'7 7 O 1'4 Skrädderier- o. sömnadsfabr. 1 180 769 959 36'2 56'5 6'3 1'0 26 7 41'4 13'. 9 4'1 Annan hithörande industri .. 458 271 421 259 66'2 5'5 2'4 17'4 31'7 15'1 2'8

Läder-, hår- 0. gummivaruinduslri 874 448 579 33'9 53 G 7'3 5'2 21'2 45'2 18'2 7'2 Garverier .................. 54 23 37 - - - - - . - Skoi'abriker ................ 176 80 172 27'3 50'1 11'6 110 161 40 5 31'- " 127 i— Gummifabriker .............. 472 262 236 38'1 552 4'2 2'5 244 466 8' 8 5'5 ; Annan hithörande industri . . 172 63 134 35'8 59'0 4'5 0'7 24 3 48'4 7'1 3'2 % Kemisk-teknisk industri ........ 1 464 535 1 211 25'8 60'4 9'6 4'2 20'7 34'8 19" 1 4'5 Färg-. Olje- 0. parfymiabriker 483 231 401 26'9 65'4 5'7 2'0 194 341 12'3 3'4 Sprängämnesfabriker ........ 223 52 188 2'4 64'4 3'2 — 32' - 4'1 -— Tändsticksfabriker .......... 45 10 45 - » - - - - - — Annan kemisk-teknisk industri 713 243 577 24'6 57'1 12'8 5'5 18': 371 23'7 7'

• Sida 40
•  Original

Tab. 12. Den 1/9 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade efter ålder.1

b) Arbetarpersonal.

Antal kvar- .. .. o, . . % under % över stående ny- Dråääv Darav ,. 1 aldern 20 år 39 är anställda 11 _ Näringsgren $& 20 40 50 år 1 därav under — — och .. kvin- ;. kvin— agleiilet kvin- ååå 20år 39år 49år där- Män nor man ner" nor over

Malmbrytning 0. metallindustri. . 94129 11 395 73 127 23'1 63'6 8'4 4'9 23'0 23'8 14'2 6'9 Gruvor 0. anrikningsverk . . . . 4 523 90 2 895 19.5 58'1 13'1 9'3 19'6 1:4'3 22'2 27'7 Järn—, stål- o. kopparverk.... 10 849 526 8761 21'9 63'4 9'8 4'9 21'9 22'6 15'0 9'2 Järn- 0. stålmanufaktur ...... 6762 1 405 5340 261) 60'0 8'2 5'3 26'2 27'6 14'4 9'0 Mekaniska verkstäder ........ 44719 3855 37 992 232 644 7'8 4'6 23'2 227 130 6'5 Skeppsvarv ................ 7324 32 3333 11'5 664 138 8'3 11'5 —— 22'1 _— Elektriska verkstäder ........ 13179 3967 8999 26'1 653 57 2'9 27'3 233 100 51 Annan metallindustri ........ 6766 1.520 5807 256 59'6 9'4 5'4 255 260 16"? 7'7 Jord— 0. stenindustri ............ 11068 1 764 8515 208 56'5 13'4 9'8 16'3 404 255 10'7 Kolgruvor .................. 915 61 915 16'3 65'7 11'8 6'2 14'6 39'3 lb'ä 14'8 Torvindustri ................ 137—4 265) 956 17'2 009 134 S'!) 12'0 40'7 22'9 17'5 Stenbrott o. stenhuggerier. . . . 1 158 4 1 107 91% 50? 21'9 17'8 9'6 —— 39 7 - Cementfabriker, kalkbruk. . . . 1 059 13 772 13'5 60'2 158 105 135 - 261 - Tegelbruk .................. 123] 31 955 204 51'5 15'6 12'5 19'6 - 28.6 - — Porslins-, kakel- o.]ergodsfabr. 1876 859 1876 20'6 59'0 7'9 3'6 25'1 347 132 9'7 Glasbruk .................. 1253 342 1064 304 4ö'7 11'4 9'5 23'7 34'3 24"; 12"? Annan jord- o. stenindustri .. 2 181 159 870 2029 55'2 13'7 10'3 6'0 82'2 29'5 1'2 Träinduslri .................... 7785 703 5 684 28'1 51"? 104 9'8 27'8 31'2 21'4 6'3 Sågverk 0. hyvlerier ........ 3 l20 132 2266 27'8 44'4 12'3 155 283 91 25"! 19'7 Snickeri- o. möbelfabriker. . . . 3 5177 358 2 965 27'8 56'6 9'2 6'4 26 & 38'0 16'8 5'0 Annan trävaruindustri ...... 688 163 453 31'3 56'4 8'8 35 333 203 146 . Pappers- 0. gra/isk induslri . . . . 12 684 3 736 10 040 84'2 50'2 10'3 5'3 30'0 44'7 18'1 9'4 Pappersmassefabriker ........ 39.58 345 3185 253 53'5 14'1 7'1 24'3 31'9 21'9 12'2 Pappersbruk 0. pappfabriker 3573 1105 2925 345 52'4 && 4'6 31'3 41'6 15'3 8'4 Annan pappersindustri ...... 1 656 1 014 1 455 491 44 8 40 21 38'5 56'7 10'1 3'1 Grafisk industri ............ 3 457 1 269 2 475 365 46'7 11'1 5”? 348 39'7 17'3 15'5: Livsmedelsindustri .............. 11 068 4 774 9 170 16'8 63'3 12'6 7'3 10'9 24'9 25'2 12"? Kvarnar .................... 512 179 512 168 623-1 121; 8'6 105 28.4 271) 101 Bagerier .................... 1937 854 1800 17'8 71'9 74 29 14'9 21'5 11'6 8'1 Råsockerbruk o. raffinad ..... 2154 804 1881 7'0 59'2 206 13”) 7'0 7'1 36'2 14? Choklad- o. karamellfabriker. . 1 319 946 1 277 328 579 6”? 31 17'7 378 23% 45 Bryggerier o. läskedrycksfabr. 397 134 386 106 663 153 78 13'0 60 237 212 Tobakslabriker .............. 467 372 457 32'6 46'2 7'0 14'2 19'5 35'7 32") 18'1 Slaktericr o. konservfabriker 2 619 1 260 2 098 157 6311 146 67 IH 20? 23'4 19'5 Annan livsmedelsindustri . . . . 1 663 7' i" 759 9'9 72'8 11'5 5'8 7'8 14'1 18'5 14'! Textil— o. baklädnadsinduslri . . . . 29 706 20 834 25 439 26'2 61'6 8'5 3'7 17'6 29'8 19'1 91. Bomullsindustri ............ 6 774 3 906 5 668 235 63'5 89 4"! 19'2 26'5 180 9'4 Jute— o. linneindustri ........ 927 456 651 27'0 56'6 7'5 8'9 21'0 31'6 23'8 7'1 Ylleindustri ................ 4 343 2 866 3 666 19'3 67'0 9'4 4'3 16'1 21'0 19'7 10"! Trikåfabriker .............. 3301 2581 3039 31'6 60'2 5'4 2'8 232 340 132 6". Skrädderier o. sömnadsfabriker 9 570 8 595 7 827 332 57'9 62 'å'? 309 335 108 8'4 Annan hithörande industri .. 4791 2430 4588 19'4 62'7 13'6 4'3 10'4 27'9 233 12'! Läder-, här- o. gummivaruindustri 5 801 2 861 4452 28'2 58'7 14'1 4'0 27'2 28'9 17'4 18". Garverier .................. 667 182 594 338 49'2 109 61 363 27'4 17'2 16'! Skofabriker ................ 1 139 633 995 391 44! 10'4 64 301 45'6 28'4 8'1 Gummivarufabriker ........ 2 590 1 45.» 2028 16'6 62'2 19'3 1'8 17'2 16'3 '11'9 26'1 Annan hithörande industri .. 1 205 593 835 39'2 47'6 84 48 32'8 45'7 16'0 10'1 Kemisk-teknisk industri ........ 7 504 1 830 6 819 144 66'5 12'8 6'3 11'2 23'8 22'2 9”! Färg-, olje- o. parfymfabriker 1619 423 1 179 179 682 9'0 454 65 37'1 19'6 4'1 Sprängämnesfahriker ........ 1232 587 789 12'0 75'5 9'6 3'0 11'9 12'2 16'3 8” Tändsticksfabriker .......... 445 276 445 133 568 148 15'! 10'7 14'9 43'8 21'. Annan kemisk-teknisk industri 4 208 494 3 406 138 65'2 14'6 6'4 12'2 26'0 224 9'4 Summa 179540 47 897 142246 23'9 61'1 9'6 5'4 21'9 292 170 9"

• Sida 41
•  Original

Tab. 13. Den "a 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade etter tidigare sysselsättning. Arbetarpersonal.1

a) Samtliga.

Antal kvar- Därav Därav % sysselsatta inom

' Ej sys- staende nyan- med (eller med)

ställda uppgift Säggåa

Näringsgren om tidi- indu- . _ handel, . .

hela därav gare sys- stri 312153 ?; sam- husligt argue? glimt? an- kvin- selsätt- hant- bråk färdsel arbete ?; åla. iväg '

talet nor ning verk m. m. ' '

Illalmbrytning a. metallindustri. . 94 129 11 395 61 714 62"? 7'9 10'3 3'4 16'2 37'8 Gruvor och anrikningsverk . . 4 528 90 2 301 55'1 208 54 23 164 449 Järn-, stål- o. kopparverk. . . . 10 849 526 6 906 47'0 17'3 118 31) 209 530 Järn- o. stålmanufaktur ...... 6 762 1 405 3 772 629 100 86 39 14'H 371 Mekaniska verkstäder ........ 44 719 3 855 33 611 66'3 5'7 9'9 23 158 33'7 Skeppsvarv ................ 7 324 32 2 631 739 44 132 — S'!) 261 Elektriska verkstäder ........ 13 179 3 967 7 702 581 37 13'1 7'5 17'6 41'9 . Annan metallindustri ........ 6 768 1 520 4 791 57'9 102 86 78 155) 421 Jard- o. stenindustri ............ 11 063 1 764 7 546 47'8 18'7 8'4 9'6 155 522 Kolgruvor .................. 915 61 915 513 23 9 12"? 34 87 48'7 Torvindustri ................ 1 384 265 905 178 366 80 14"? 227 82'2 Stenbrott o. stenhuggerier. . . . 1 158 4 1 021 665 12'0 315 03 177 335 Cementfabriker, kalkbruk . . . . 1 059 13 486 508 255 93 08 136 492 Tegelbruk .................. 1 231 31 789 598 186 62 20 134 402 Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. 1 876 859 1 573 396 113 121 231 139 604 Glasbruk .................. 1 259 342 1 064 47'3 12'7 5'5 14'1 20'4 52'7 Annan jord- o. stenindustri . . 2 181 189 793 563 192 88 32 125 437 Träindustri .................... 7 785 703 4 803 50'4 19'0 5'4 3 0 22'2 49'6 Sågverk o. hyvlerier ........ 3120 182 2003 554 166 38 2'5 21'7 44'6 Snickeri- o. möbelfabriker. . . . 3 977 358 2 495 475 198 61 34 23") 525 Annan trävaruindustri ...... 688 163 505 431 278 108 315 147 569 . Pappers— o. gra/isk industri . . . . 12 684 3 736 8 792 46'4 11'0 5'7 9'4 27'5 53'6 l Pappersmassefabriker ........ 3 958 345 3 037 474 189 33 60 244 526 Pappersbruk o. pappfabriker 3 573 1 108 2 689 328 140 71 185 276 67'2 Annan pappersindustri ...... 1 696 1 014 1 397 540 06 74 67 31'3 46'0 GrafiSk industri ............ 3 457 1 269 1 669 59"? 0'4 65 34 300 403 Livsmedelsindustri .............. 11 063 4 774 7 582 48'9 3-4 12-4 n-x 13-5 51-1 Kvarnar .................... 512 179 358 481 6'4 22'6 &] 14'8 51'9 Bagerier .................... 1 937 854 1 657 47'5 51 113 134 227 52 & Råsockerbruk o. raffinaderier 2 154 304 1 8' 9 465 196 7'7 39 22 3 535 Choklad- o. karamellfabriker 1 319 948 646 542 25 138 144 158 458 Bryggerier 0. liiskedrycksfabr. 397 134 408 586 5'4 66 108 186 41'4 Tobaksiabriker .............. 467 372 462 346 22 17'1 35'1 11'0 65'4 Slakterier o. kunservfabriker. . 2 619 1 260 1 708 548 53 11'8 11'9 16'2 45'2 Annan livsmedelsindustri . . . . 1663 723 534 408 73 259 135 125 592

Textil- 0. beklädnadsindustri . . . . 29 706 20 834 20 998 54'2 3'6 6'3 15'4 20'5 45'8 Bomullsindustri ............ 6 774 3 906 5 480 51'3 5'1 63 163 21'0 48'7 Jute- o. linneindustri ........ 927 456 609 383 6 6 31 19'4 326 61"? Ylleindustri ................ 4 343 2 866 3 355 477 61 75 238 139 5215 Trikäfabriker ................ 3 301 2 581 3 046 555 1'8 9'1 10'7 229 445 Skrädderier o. sömnadsfabr. . . 9 570 8 595 5 169 596 1'0 48 143 203 4011 Annan hithörande industri . . 4 791 2 430 3 339 588 36 57 1013 213 41"?

Läder-, hår- 0. gummivaruindustri 5 601 2 861 3 708 45'4 8'0 6'6 8'7 81'3 54'6 Garverier .................. 667 182 628 297 21'2 227 35 229 703 Skofabriker ................ 1 139 633 964 591 1'9 52 108 230 409 Gummivarufabriker ........ 2 590 1 453 1 394 377 82 1'1 7'3 45'7 62'3 Annan hithörande industri . . 1 205 593 722 556 40 5'4 130 220 44'4

Kemisk-teknisk industri ........ 7 504 1 830 4 815 61'4 10'3 8'4 7'0 129 38" Färg-, olje- o. parfymfabriker 1 6l9 473 1 086 684 1'8 120 6? 111 316 Sprängämnesfabriker ........ 1 232 587 368 32"! 11'4 79 371 11'4 67'8 Tändsticksfabriker .......... 445 276 445 77'5 0'2 1'8 11'5 9'0 22'5 Annan kemisk-teknisk industri 4 208 494 2 916 599 14'9 82 26 144 401

• Sida 42
•  Original

Tab. 14. Den 1/9 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar iördelade etter tidigare sysselsättning. Arbetar-epersonal.l b) Män. Därav Därav % Hela med UPP" sysselsatta inom (eller med) 31 syssel- Närin s ren antalet gift om _ _ satta g g nyan- t1d1gare Inqu- ]ord— handel, annat inom ställda syssel— St" 0- OCh fam" arbete industri Sättning hant— skogs- fardsel m m 0_ hant- verk bruk m. m. ' ' verk Malmbrytning o. metallindustri. . 82 734 55 076 till'?" 8”? 10'3 16'3 35'3 Gruvor o. anrikningsverk . . . . 4 438 2 242 566 21'3 && 1613 434 Järn-, stål- o. kopparverk. . .. 10 323 6 619 487 N'!) 118 216 51'3 Järn- 0. stålmanufaktur ...... 5 357 3 148 62'0 12'0 9'3 16'1 37'4 Mekaniska verkstäder ........ 40 864 31 236 6813 6.1 9'8 155 314 Skeppsvarv ................ 7 292 2 631 740 44 131 85 260 Elektriska verkstäder ........ 9 212 5 466 639 50 130 181 3361 Annan metallindustri ........ 5 248 3 734 62'6 196 9"? 156 37'4 Jord- o. stenindustri ............ 9 299 6 065 526 22'5 8'8 16'1 47'-1 Kolgruvor .................. 854 854 52'5 252 133 90 47'6 Torvindustri .............. . . 1 119 747 21'0 42'7 94 269 790 Stenbrott o. stenhuggerier. . . . 1 154 1 018 66'6 12'1 3'5 17'8 334 Cementfabriker, kalkbruk. . . . 1 046 481 51'1 25'5 94 137 4814 Tegelbruk .................. 1 200 760 61'7 193 62 12-8 38?» Porslins—, kakel- 0. lergodsiabr. 1 017 832 492 191 160 157 508 Glasbruk .................. 917 749 55'1 17'1 6'3 21'5 4411 Annan jord- och stenindustri 1 992 624 58'6 242 69 1014 41'4 Yräinduslri .................... 7 082 4 425 62'3 20'5 5'1 22'1 47'7 Sågverk o. hyvlerier ........ 2 938 1 937 56”? 17'1 39 223 433 Snickeri- 0. möbeifabriker. . . . 3 619 23 225 496 220 58 2213 5104 Annan trävaruindustri ...... 525 263 42'2 3213 84 17'1 57'8 Pappers— o. grafisk industri . . . . 8 948 6 306 53'0 15'1 6'9 26'0 47'0 Pappersmassefabriker ........ 3 613 2 802 5015 "20'3 36 256 4194 Pappersbruk o. pappfabriker. . 2 465 1 8139 42'5 200 92 283 57'6 Annan pappersindustri ...... 682 590 65'2 1'4 10'2 23”? 3-1'8 Grafisk industri ............ 2 188 1 045 71'2 04 42 242 288 Livsmedelsindustri .............. 6 294 4 622 54'9 13'0 12'5 19 6 45'1 Kvarnar .................... 333 233 51'5 7'7 24'9 1.5'9 48'5 Bagerier .................... 1 083 955 58'1 8'4 93 24") 419 Råsockerbruk o. raffinad ..... 1 #50 1 600 488 218 81 21'3 51'2 Choklad- o. karamellfabriker 371 156 783 45 H*»; 5'8 21'7 Bryggerier o. läskedrycksfabr. 263 263 651 7'7 '? 15'0 34'9 Tobaksfabriker .............. 95 91 52”? 44 27'5 15'4 47'5 Slaktericr o. konselvfabriker. . 1 359 881 57'5 8'6 15'2 lån" 42'5 Annan livsmedelsindustri . . .. 940 343 517 10'2 25'9 122-2 483 Tcxiil— o. beklädnadsindustri . . . . 8 872 6 291 59'1 9'2 7'9 23'8 40'9 Bomullsindustl'i ............ 2 868 2 235 556 106 7'0 26'8 44'4 Jute- o. linneindustri ........ 471 264 503 11»; 5-7 322—6 497 Ylleindustri . ............... 1 477 1 135 51"? 148 103 23'2 48'3 Trikåfabriker .............. 720 657 63'5 4'9 108 208 216'5 Skrädderier o. sömnadsfabr... 975 478 651) 38 86 226 350 Annan hithörande industri .. 2361 1522 67'4 60 65 2U'1 32'6 Läder—, hdr— o. gummivaruindustri 2 740 1 930 48'8 10'7 8'8 81'7 61'2 Garverier .................. 485 485 3' '2 184 22'5 259 668 Skofabriker ................ 506 411 693 10 56 241 30'7 Gummivarufabriker ........ 1 137 665 42'1 132 15 43 '2 57'9 Annan hithörande industri .. 612 369 59'7 62 62 27'9 40'3 Kemisk-teknisk industri ........ 5 674 3 560 65'1 13'3 B*?» 133 34'9 Färg-, olje- o. parfymfabriker 1146 647 77'3 2'6 11'4 8'7 22'7 Sprängämnesfabriker ........ 645 183 574 17'5 9'8 153 426 Tändsticksfabriker .......... 169 169 905 — 12 83 913 Annan kemisk-teknisk industri 3 714 2 561 +0'9 167 TS 14 6 39'1 "Summa 131 643 88 175 611 11'2 95 182 389 ¹ Samtliga i undersökningen ingående företag.

• Sida 43
•  Original

43 Tab. 15. Den 1,39 1943 kvarstående nyanställda inom olika näringsgrenar fördelade efter tidigare sysselsättning. Arbetareparsonal.1 13) Kvinnor. Därav Darav % Hela ”"få "PD" sysselsatta inom (eller med) ej syssel- N" . (Hymn antalet gift om _ . satta anni-Ps nyan— tidigare indu— ]ord- handel, h_us- annat inom ställda syssel- St” 0- OCh .sam- ligt arbete industri Sättning hant- skogs- fardsel ar- m m 0. hant- verk bruk m. m. bete " ' verk Malmbrytning a. metallindustri. . 11 395 6 638 41'2 0 6 104 320 15' 58'8 Gruvor o. anrikningsverk . . . . 90 59 51 — —— 89'8 5'1 94'9 Järn-, stål- o. kopparverk.... 526 287 8"! 28 105 724 513 913 .lärn— o. stålmanufaktur . . . . 1 405 624 63'8 05 53 237 '7 36"? Mekaniska verkstäder ........ 3 855 2 375 367 03 111 ' _l * 196 633 Skeppsvarv ................ 32 — —— — -—- — — — Elektriska verkstäder ........ 3 967 2 236 445 0 3 13'3 256 163 1355 Annan metallindustri ........ 1 520 1 057 416 14 0'4 35'3 15'3 58'4 Jord— o. stenindustri ............ 1 764 1 481 280 28 6'8 49'2 13'2 72'0 Kolgruvor .................. 61 61 34'4 6'6 ' "3 50% 4'9 65'6 Torvindustri ................ 265 158 25 7'6 l 3 85'4 3'2 97'5 Stenbrott 0. stenhuggerier.... 4 3 —— —— — - — - Cementfabriker, kalkbruk. . .. 13 :") — — _ _ Tegelbruk .................. 31 29 _ —- - - - Porslins-, kakel- o. lergodsfabr. 859 741 290 2'4 7'7 49'0 11'9 71'0 Glasbruk .................. 342 315 269 22 35 471; 17'8 71'1 Annan jord- o. stenindustri.. 189 169 47'9 0'6 160 148 50'7 52'1 Träindustri .................... 703 378 29'4 113 9 0 383 21'7 70'6 Sågverk o. hyvlerier ........ 182 66 16 7 — -— 757 "HS 833 Snickeri- o. möbelfabrikcr. . . . 358 270 296 2'2 85 31"? 28' 704 Annan trävaruindustri ...... 103 42 —— — - . — - Puppcrs- o. grafisk industri . . . . 3 736 2 486 29'6 0'4 5'2 33'3 31'5 70'4 ' Pappersmassefabriker ........ 345 235 8-9 21 13 7 '.', 10'2 91'1 Pappersbruk o. pappiabriker. . 1 108 820 11'0 0'2 2'3 608 257 89'0 Annan pappersindustri ...... 1 014 807 45 9 0'1 5'3 11'5 37'5 54'1 Grafisk industri ............ 1 269 624 40? 0'3 101 94) 39? 593 Livsmedelsindustri ............ 4 774 3 049 398 1'6 122 294 17'0 80'2 Kvarnar .................... 179 125 41'6 40 184 232 128 58'4 Bagerier .................... 854 702 333 06 140 31'6 205 667 Råsockerbruk o. ral'linaderier 304 209 28"? 29 48 335 301; 71'8 Choklad- o. karamellfabriker. . 948 490 464 113 14'0 19'0 190 536 Bryggerier o. läskedrycksfabr. 134 134 45'1 0'8 1'5 32'6 20'0 54'9 Tobaksfabriker .............. 372 371 30"! 16 146 436 100 69-8 Slakterier o. konservl'abrlker. . 1 260 827 52 0 1”? 81 2 '7 135 480 Arman livsmedelsindustri . . . . 723 191 21'5 2'1 256 377 131 785 Tcmlil— a. beklädnadsindustri . . . . 20 834 14 707 52'0 1'2 5'7 22'0 19'1 48'0 Bomullsindustri ............ 3 906 3 245 482 13 5':') 27'5 17'1 51'8 Jute- 0. Iiuneindustri ........ 456 345 290 21) 1'2 34'2 32"! 710 Ylleindusiri ................ 2 8615 2 220 456 1'6 61 36'0 10'7 54'4 Trikåiabriker .............. 2 581 2 389 532 10 86 136 236 468 Skrädderier o. sömnadsfabr.. . 8595 4 691 59'1 0'7 4'4 15'7 20'1 40'9 Annan hithörande industri .. 2430 1 817 518 1'5 5'0 195 222 482 Läder-. här— o. gummivaruinduslri 2 861 i 742 41"? 48 4'2 18'5 30'8 68'3 Garverier .................. 182 107 131 34'6 233 2013 8'4 86 9 Skofabriker ................ 633 553 5113 2'5 49 18'8 22"? 484 Gummivarufabriker ........ 1 453 729 33-7 3-7 07 14—0 47» 66'3 Annan hithörande industri .. 593 353 513 1'7 45 266 15'9 48'7 Kemisk-teknisk industri ........ 1 830 1 255 506 1'5 8'8 26'9 12'2 49'4 Färg—, olje- o. parfymfabriker 473 439 551 O'?" 128 166 148 449 Sprängämnesfahriker ........ 587 185 76 49 59 740 7'6 92'4 Tändsticksiabriker .......... 276 276 695 04 22 18'5 9'4 30 5 Annan kemisk-teknisk industri 494 355 52'7 1'7 10'7 214 135 47'3 Summa 47 897 31 736 44'9 1'3 7'4 271 198 55'1 ' Samtliga i undersökningen ingående företag.

• Sida 44
•  Original

• Sida 45
•  Original

INDUSTRIENS SYSSELSÄTTNING UNDER ÅREN NÄRMAST EFTER KRIGET

UTREDNING AVGIVEN AV

IND USTRIENS UTREDNINGSINSTITU'I'

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I början av år 1943 beslöt industriens utredningsinstitut att upptaga utred— ningar angående sysselsättningsmöjligheterna på det industriella området efter kriget. Sedan Herr Statsrådet inbjudit representanter för institutet att deltaga i överläggningar rörande olika efterkrigsproblem, träffades seder- mera en överenskommelse, enligt vilken institutet åtog sig att samordna sina utredningar med det utredningsarbete rörande efterkrigsproblemen, som i övrigt planlades.

I en skrivelse till Herr Statsrådet av den 22 april 1943 framlade institutet förslag till en plan för sin medverkan (bilagd). Med åberopande av nämnda skrivelse anmodade Herr Statsrådet i skrivelse av den 7 maj 1943 institutet att verkställa undersökningar rörande

»dels den ungefärliga omfattning i vilken arbetskraft inom skilda indu- striella områden under olika förutsättningar kan väntas frisiälld vid upp- hörandet av nuvarande handelsavspärrning och rustningsproduktion,

dels den omfattning i vilken i här ifrågavarande läge nya arbetstillfällen kunna väntas tillkomma i löpande industriell produktion eller för industriell investeringsverksamhet, som blir möjlig när nuvarande hinder för anlägg- ningsarbeten bortfalla respektive när avsättningsmöjligheterna åter närma sig de för fredsförhållanden normala.»

Sedan sommaren 1943 förflutit under förberedelser för detta utrednings- arbete, igångsattes detta enligt de uppgjorda planerna under den följande hösten. Institutet ber härmed att till Herr Statsrådet få överlämna vissa hu- vudresultat av detta arbete. På grund av uppgiftens stora omfattning samt önskvärdheten att snabbast möjligt kunna framlägga ett resultat, har det härmed överlämnade utredningsresultatet delvis fått en preliminär karaktär. Institutet har för avsikt att, så länge samma problem kvarstå, fullfölja utred- ningsarbetet och kommer därvid, allteftersom frågor av särskild aktualitet uppkomma, att upptaga dessa till speciell behandling.

• Sida 48
•  Original

Utredningsarbetet har stått under ledning av institutets direktör, docent Ingvar Svennilson med sekreterare Axel Iveroth, D. H. S., samt fil. lic. Erik Dahmén som närmaste medarbetare.

För att följa utredningsarbetet har institutets styrelse konstituerat sig så- som en industriens efterkrigskommitté under ordförandeskap av direktör Gustaf Söderlund.

Vid utredningsarbetets genomförande har institutet upprättat ett intimt samarbete med vederbörande branschorganisationer. Inom dessa ha i vissa fall bildats särskilda efterkrigskommittéer. Bland de organisationer, som läm- nat sin medverkan, må nämnas svenska gruvföreningen, jernkontoret, Sve- riges mekaniska verkstäders förbund, Sveriges järn- och metallmanufaktur— förening, svenska trävaru-exportföreningen, svenska cellulosaföreningen, svenska pappersbruksföreningen, textilrådet, svenska konfektionsfabrikant- föreningen, svenska garveriidkareföreningen, svenska skofabrikantförening- en samt Sveriges kemiska industrikontor. Dessa branschorganisationer res- pektive deras efterkrigskommittéer ha i samverkan med institutets ledning planlagt utredningsarbetet samt utarbetat översikter över sysselsättningspro— blemen inom respektive branscher.

Institutet har under utredningsarbetets gång haft förmånen samarbeta med en rad statliga institutioner, bland vilka må nämnas kungl. kommerskolle- gium, statens arbetsmarknadskommission och statens industrikommission.

Stockholm den 28 januari 1944. Industriens utredningsinstitut

ERNST WEHTJ E.

Ordförande i styrelsen.

• Sida 49
•  Original

; i

I. Industriproduktionens inriktning före kriget.

Som en bakgrund till diskussionen av de framtida sysselsättningsmöjlig- heterna inom industrien, har det ansetts lämpligt att ge en överblick över in- dustriproduktionens sammansättning och inriktning före kriget. Även om under kriget många förändringar i detta avseende ägt rum, är dock den grund- läggande strukturen hos den industriella kapaciteten alltjämt i sina huvud- drag oförändrad och måste bilda grundvalen för den fortsatta utveck- lingen.

Undersökningen av industriproduktionens inriktning före kriget har be- gränsats till år 1939, som i sina huvuddrag torde kunna representera in- dustriens produktionsinriktning vid slutet av l'redsperioden. Upprustningen hade då ännu icke börjat ställa några större anspråk på industriens kapacitet. Denna var i stället i huvudsak fullt utnyttjad för olika fredliga produktions- uppgifter. Önskvärt hade måhända varit att utsträcka analysen till ett fler- tal år. Men produktionsapparaten befann sig under slutet av 30—ta1et i så snabb utbyggnad, att det ansetts lämpligt att välja en så sen period som möjligt.

I angivet syfte ha samtliga industriprodukter år 1939 fördelats på huvud- sakliga användningsområden. Fördelningen har i flera avseenden endast kun- nat genomföras med relativt grov approximation. Resultaten av dessa beräk- ningar ha sammanställts i tabell 1. På tabell 1 bygga de i texten infogade diagram 1 och 21.

I diagram 1 redovisas de slutprodukter, som lämna industrien för att vinna avsättning på olika marknader. De råvaror och halvfabrikat, som framställts inom industrien för vidare förädling inom denna, ha däremot uteslutits, då deras värde kan sägas ingå i de slutprodukter, som lämna industrien för av- sättning utanför denna. (Storleken av dessa genomgångsposter framgår av diagram 2.) Diagram 1 belyser sålunda industriens beroende av olika mark- nader, dels exportmarknaden och dels olika delar av hemmamarknaden, var- vid köparen kan vara den konsumerande allmänheten, jordbruket, bygg— nadsindustrien, industrien själv — vad gäller maskiner och annat industri- kapital — samt slutligen transportväsen, handel m. m., vilka sammanförts till en restgrupp. Diagrammet kan sägas ge en bild av den köpkraftiga efterfråga, som, flytande från olika källor, före kriget gav industrien en i huvudsak fullständig sysselsättning.

1 Fördelningen har skett enligt i huvudsak samma nyckel, som tillämpats vid de svenska nationalinkomstberäkningarna. Grundmaterialet för dessa beräkningar har ställts till institutets förfogande av aktuarien Einar Dahlgren. -— Beträffande beräkningsmetoden må nämnas, att exportvärdena justerats från fob— till fabrikspris. 4—447232.

• Sida 50
•  Original

Tabell 1. Industriens produkter är 1939, fördelade efter användning samt industrigrupp, där varorna producerats. Milj. kr.

Gruvor Järn-, Jord— Trä- Massa- Grafisk Textil- Läder-, Elektri—

och stål— och fabriker Livs- och hår- och Kemisk— . -

. — . - m 11 a anrik- och sten- vill? och c.aanråasn medels- bekläd- gummi- teknisk 615315 ?ådutstlg'i- nings- metall- in- d ustri pappers- ibååstri industri nads- varu- industri gasverk grupper verk verk dustri bruk industri industri '

(Ia) (1 b) (11) (III) (IV a) (IV b) (V) (VI) (vu) (VIII) (IX)

Slutprodukler för hemma- marknaden :

Konsumtionsvaror, icke

varaktiga (K) . . . . . . . . 303 2 517'3 Konsumtionsvaror, varak-

tiga (KK) . . . . . . . . . . 2540"? 496'2 Summa konsumtionsvaror 't20'5 ' 3 013'5 Byggnadsråvaror (B) . . . . 392'1 ' 791'9 Industrikapital RIK). . . . . . 2631; ' 268'4 Jordbruksråvaror (J) . . . . 3'1 ' 138'6 Jordbrukskapital (JK) . . . . 57'0 ' 61'1 Summa varor för jord-

bruket................ 60'1 '* 199'7 Övriga råvaror (Ö). . . . — 161"? Övriga kapitalvaror (ÖK) 345'5 410'2 Summa varor för hemma-

marknaden . . . . . . . . . . 1 881'8 4 845'4

Export. 433'5 ' 1645'7

Summa slutprodukter. . . . . 1815'5 -. (i 4911 Industriråvaror (exklusive export) ' ' 393'2 ' ' ' 16ö2'5

• Sida 51
•  Original

Diagram 1. Industriens produkter är 1939, fördelade etter användning.

Milj. kr. 2 500 _r— lndustrigrupp, där varorna producerats: )— Elektricltets- och gasverk Kemisk-teknisk industri Läder-, hår- och gummivaruindustri J Textil- och beklädnadsindustri Livsmedelsindustri Pappers- och grafisk industri 2000 " Träindustri Jord- och stenindustri Malmbrytning och metallindustri : & _ x 1 500 _ — = 1 000 — = ': 00 _ _ llllllllll VIA = K J JK B IK 0 ÖK Slutprodukterjör hemmamarknaden (produktion minus export) Export

Innebörden av ovanstående förkortningar anges i vidstående tabell.

• Sida 52
•  Original

Däremot ger diagrammet icke någon rättvisande bild av den sysselsätt- ning, som produktionen för dessa olika ändamål har krävt. För att i grova drag belysa fördelningen av den industriella sysselsättningen har i nedan- stående tabell ett försök gjorts att omräkna slutprodukternas värde i arbets- timmar. Därvid har tillämpats det relativt förenklade förfaringssättet, att industristatistikens uppgifter om antalet arbetstimmar inom olika industri- grenar fördelats i proportion till produktvärdena på de varor, som gått till olika användningsområden. De arbetstimmar, som nedlagts på råvaror för den svenska industrien, ha i sin tur fördelats inom de industrigrenar, där dessa råvaror beräknas h-a funnit användning. Sålunda ha de arbetstimmar, som beräknats åtgå för framställning av pappersmassa för inhemsk förbruk- ning, fördelats på pappersindustriens produkter. Beräkningarna äro givetvis endast ungefärliga och ha vid »förenad produktion» (exempel: oljor _— olje- kakor) en helt godtycklig karaktär. De torde emellertid på ett i huvudsak riktigt sätt ange storleksordningen av arbetsåtgången inom olika områden av produktionen. Då förädlingsgraden inom industrien växlar i hög grad mellan olika industrigrenar och varuslag, medför en omräkning från avsalu- värde till arbetstimmar en betydande förskjutning av olika användningsområ- dens relativa betydelse. Den mest betydande förändringen uppstår därigenom, att graden av industriell förädling är relativt låg för gruppen »icke var- aktiga konsumtionsvaror»; särskilt gäller detta inom livsmedelsindustrien. Denna varugrupps andel av den industriella sysselsättningen har uppskat- tats till 31 0/0, medan dess andel av produktvärdet är 39 0/0. Framställningen av byggnadsråvaror är ur industriell synpunkt relativt arbetskrävande, och dess andel i sysselsättningen har beräknats till 17 % mot endast 12 0/0 av produktvärdet. I övrigt gäller, att produkter från verkstadsindustr'ien, vilka

Proeentuell fördelning av industriproduktionen år 1939 på olika användningsom- råden efter produktvärdet resp. antal inom industrien nedlagda arbetstimmar.

Produktvärde Arbetstimmar Användningsområde milj. kr. % milj. tim. % Produktion lör hemmamarknaden: Konsumtionsvaror, icke varaktiga . . . 2 517'3 38'8 37'7'1 31'1 ) , varaktiga ........ 496'2 7'6 1271) 106 Summa konsumtionsvaror .......... 3 0185 46'4 505'0 41'7 Byggnadsråvaror ................... 791'9 12'2 208'2 17'2 Industrikapital ..................... 268'4 4'l 62'3 5'2 Jordbruksrävaror .................. 138'6 2'2 - - Jordbrukskapital ................... 61'1 0'9 - Summa varor för jordbruket ........ 199'7 3'1 30'4 2'5 Övriga råvaror ..................... 161'7 2'5 23'9 2'0 Övriga kapitalvaror ................ 410'2 6'3 94'1 7'8 Summa varor för hemmamarknaden 4845'4 74'6 923'9 76'4 Export .............................. 1 645'7 25'4 293'3 23'6 Summa 0 491'1 100'0 1 217"? 1000

• Sida 53
•  Original

ju grunda sig på industriell förädling vid såväl gruvor och järnverk som verkstäder, uppvisa en relativt hög arbetsåtgång i förhållande till produktvär- det. Detta framträder bl. a. för gruppen »varaktiga konsumtionsvaror», där även snickeriindustrien bidrar till att höja arbetsåtgången.

I diagram 2 har inriktningen på olika marknader av produktionen inom de enskilda industrigrupperna närmare belysts. ..

II. Förskjutningar i industriens sysselsättning under kriget.

Kriget har medfört betydande förskjutningar i den svenska industripro- duktionens inriktning. Deras innebörd är alltför välkänd för att här behö- va mera ingående karakteriseras. Erinras må endast om följande:

Den begränsade försörjningen med importerade råvaror och bränslen har . på vissa områden inskränkt industriens produktionsmöjligheter.

Alla industrier ha direkt eller indirekt blivit berörda därav. Antingen ha knappa importråvaror ingått i deras produktion, eller har ersättningspro- duktion begränsat möjligheterna till inhemsk råvaruanskaffning. Bland in- dustrier som särskilt hårt drabbats av sådana svårigheter kunna främst nämnas ett flertal konsumtionsvaruindustrier, textil-, läder-, gummivaru- industri m. fl., medan exempelvis större delen av verkstads- och snickeriin- dustrien varit relativt oberörda.

Importens minskning har i betydande grad kunnat motvägas genom en ökad inhemsk produktion av olika ersättningsvaror. I viss utsträckning har importens nedgång medfört, att den inhemska produktionen blivit utsatt för mindre konkurrens från importerade färdig- varor och därigenom kunnat utvidgas (symaskiner, skrivmaskiner m. m.). Större betydelse har emellertid nedgången av importen av råvaror haft. Nästan på alla områden har ett utbyte av vissa råvaror eller en omläggning av produktionen måst äga rum. I många fall har därvid den färdiga varans kvalitet mer eller mindre förändrats. I allmänhet har emellertid omställ— ningen kunnat ske inom ramen för de gamla företagsenheterna. Omställ— ningen till produktion av fredskvalitet kommer då i regel icke att leda till något omflyttningsproblem på den öppna arbetsmarknaden. I undantagsfall har dock ny kapacitet måst utbyggas vid sidan av den äldre. De flesta av dessa fall hänföra sig till bränsleområdet (torv, tjära, skifferolja), som i denna utredning helt kommer att förbigås, då hela bränsleproblemet bäst torde be- handlas i ett sammanhang.

I övrigt hänför sig den speciella kapacitet, som byggts ut för att ersättta bortfallen import, främst till följande båda områden: metaller (koppar, aluminium, b'ly m. m.), kemiska produkter (sprit, terpentin, cellull m. m.). Sysselsättningen vid sådana anläggningar kommer i det följande att berö- ras. Redan i detta sammanhang bör dock framhållas, att dess ökning under kriget sammanlagt är av relativt begränsad omfattning.

• Sida 54
•  Original

( Diagram 2. Produktionen inom olika industrigrupper, fördelad etter användning. ] 1 l

Milj. kr. % Export 2000 1— Övriga kapitalvaror & Övriga råvaror ”% Industrikapital _a Byggnadskapital ä Byggnadsråvaror ( & J ordbrukskapital & Jordbruksrävaror & % Konsumtionskapital 2 Konsumtionsvaror :. 1 500 _ ._._._.._ Industriråvaror 2, 1 000 X 500 X 0 500 d—

Industrigrupp: 1 & Ib Ic 11 111 IVa IVb V VI VII VIII IX Innebörden av ovanstående beteckningar anges i tab. 1.

Upprustningen har ställt ökade krav på vissa industrier. Upprustningen har främst berört de tunga industrierna samt i mera be- gränsad grad bl. a. snickeriindustrien, textil- och läderindustrien samt den kemiska industrien (krut och sprängämnen). Inom de fyra sistnämnda in- dustrierna har rustningsproduktionen successivt minskats, medan den inom

• Sida 55
•  Original

den tunga industrien i stort sett alltjämt har sin maximala omfattning. Mot slutet av år 1943 torde rustningsproduktionen inom nyssnämnda in- dustrier ha sysselsatt omkring 60 000 arbetare, d. v. s. drygt 1/1o av industri- ens hela arbetarantal. Därtill kom en spridd sysselsättning av mindre om- fattning, ytterst inriktad på militära ändamål, exempelvis inom byggnads- industrien.

Förändringar av inkomstvolymen ha i förening med ransoneringar med- fört en förskjutning i konsumenternas efterfrågan.

Dessa förhållanden komma att beröras i samband med diskussionen av sysselsättningsmöjligheterna efter kriget inom olika industribranscher.

Näringslivets nya produktionsuppgifter ha i förening med dess freds- perspektiv, utvecklingen av dess inkomster samt skattetrycket påverkat efterfrågan på olika kapitalvaror.

Vad gäller industriens investeringar i byggnader, anläggningar och ma- skiner, kommer utvecklingen under kriget att belysas i samband med dis— kussionen av fredsperspektiven på detta område.

De trånga sektionerna inom byggnadsverksamheten ha begränsat efter- frågan på alla slag av byggnadsmaterial.

Byggnadsindustriens utveckling kommer att behandlas i en särskild av finansministern föranstaltad utredning och skall därför här förbigås.

Hinder för utrikeshandeln ha begränsat exportvolymen.

Exportvolymen för industrivaror har sjunkit till omkring 2/5 av sin för- krigsnivå. Då sysselsättningen inom industrien i övrigt i huvudsak varit oförändrad, torde exportens andel i industriens totala sysselsättning ha ned- gått från omkring 1/4 till 1/;o.

Nedgången i exporten har sålunda varit något större än ökningen av upp- rustningen, och den civila hemmamarknadens andel av industriproduktio- nen före kriget, omkring 3/4, bör i motsvarande mån ha ökats.

Alla dessa faktorer ha medfört en omställning av produktionen, som dock i många fall kunnat ske på ett sådant sätt inom vederbörande företag eller industribranscher, att den icke tagit sig uttryck i någon förändring i det sysselsatta antalet arbetare. I andra hand ha emellertid förskjutningar i olika riktningar framträtt för olika industrigrupper. Dessa förskjutningar ha till en del motsvarats av en _faktisk överflyttning från en industrigren till en annan. Som exempel må här nämnas, att kvinnor från textilindustrien, när sysselsättningen där nedgått, flyttat över till verkstadsindustrien.

För industrien som helhet ha emellertid dessa förändringar av den sys- selsatta personalen uppvägt varandra och den sammanlagda sysselsättningen har sålunda i huvudsak blivit oförändrad.

• Sida 56
•  Original

Diagram 3. Inom industrien anställda män och kvinnor den lle 1939 och 1943. Företag med minst 50 anställda. low-tal.

Inkallade 1 Män, ej inkallade !

T talt . o ” Kvinnor 500 — - Arbetarpersonal

400 —- 300 — ' . 200 — '_-' : Förvaltning? . 100 _ personal '.'. . . . . .':' %& %&

1939 1943 1939 1943 1939 1943

Detta framgår bland annat av en undersökning rörande förändringarna i industriens arbetsstyrka, vilken utförts av statens arbetsmarknadskommis- sion i samråd med industriens utredningsinstitut och vars huvudresultat återgivits i diagram 3. Uppgifterna omfatta endast industriföretag med minst 50 anställda. Sammanlagt ha svar inkommit från företag med 455 000 an- ställda eller 72 0/0 av industriens personal är 1939. Motsvarande siffror för enbart arbetarpersonal är 394 500 respektive 71 0/0. Enligt 1940 års officiella industristatistik, vari ingår en uppdelning av arbetarna på företag av olika storlek, utgjorde detta är antalet arbetare vid företag med minst 50 anställda likaledes 71 0/0 av totalantalet industriarbetare. Om samma fördelning råd- de år 1939 kan alltså enquetens material betraktas som fullt representativt. Materialet kommer att utnyttjas av arbetsmarknadskommissionen i samråd med institutet för att belysa arbetsmarknadens utveckling lokalt och i fråga om olika slag av arbetskraft. I detta sammanhang kommer materialet att användas för att klargöra utvecklingen inom olika industribranscher.

Enligt denna undersökning har antalet inom industrien anställda personer sedan år 1939 ökats med 52 000 personer eller med 11 0/o. Jämförelsen gäl- ler per den 1 september. Denna dag uppgick antalet inkallade vid de upp- giftslämnande företagen till 57 000 man eller 12 0/0 av den anställda per-

• Sida 57
•  Original

Tabell 2. Personalen inom olika industrigrupper åren 1939 och 1943. Öknin + res . minsknin — 321333 prläåa—n— 1/9 lgäaLiia 1953 i 1 OOO-talg äv ) 1/9 1939 tativitet .. loco-tal .. . 32:53:33 Sissela Minskad sysselsättning. A. Konsumtionsvaruindustrier (importerad råvara) 107'5 81'4 — 4'9 -— 11'5 därav: textilindustri . . . . 75'6 83'3 —- 1'1 — 5'4 skoindustri ..... . 10'0 75'8 — 3'4 — 40 B. Konsumtionskapital- industrier ............. . 15'0 81'1 + 10 — 08 C. Byggnadsämnesindustrier .. 26'4 408 + 0'5 — 3'0 därav: stenindustri "2 . . . . 4'7 69'1 — 1'6 — 1'9 D. Exportindustri ..... . ...... 72'0 78'8 — 4'9 —12'5 därav: malmbrytning. . . . 13'4 100'8 + 1'4 — 0'3 Skogsindustri . . . . 55'8 73'9 — 5'1 — 1013 Samtliga 2209 721) — 8'3 — 27'8 Ökad sysselsättning. E. Konsumtionsvaruindustrier (svensk råvara) .......... 42'4 529 + 61 + 1'8 F. Tunga industrier .......... 180'4 78'4 + 501 + 188 därav: järn—, stål- 0. kop— parverk ........ 36'3 110'3 + 6'0 + 02 verkstadsindustri 144'2 73'2 + 44'0 + 18'5 G. Övrig industri ............ 114 877 + 3'8 + 2-0 Samtliga 234"? 72'5 + 600 + 22'6 Hela industrien 455'1 72'3 + 51'7 — 5"? 1 Vid beräkning av repr. har uppgiften om personalens antal den 1/9 1939 i AK:s under- sökning ställts i relation till motsvarande uppgift för år 1939 i kommerskollegii industri- statistik. Vissa avvikelscr i fråga om gruppindelning kunna förekomma. Detta förklarar att de anförda Z—talen i två fall överstiga 100. — ” Minskningen hänför sig främst till gatstens- arbetare.

sonalen. De sysselsattas antal hade sålunda sjunkit med omkring 5 000 per- soner sedan år 1939. Hänsyn har därvid icke tagits till inkallelserna vid sist- sistnämnda tidpunkt. Dessa uppgingo dock sannolikt till endast ett par pro- cent av den anställda arbetsstyrkan. Jämförelsen visar sålunda. att indu- strien mellan de båda tidpunkterna varken ökat eller minskat antalet syssel- satta i någon mera betydande grad, och att ökningen av de inkallades antal sålunda nära svarar mot ökningen av de anställda.

För att belysa förskjutningarna mellan olika industrigrenar ha dessa in- delats i ett antal huvudgrupper, som i huvudsak svara mot de utvecklings- tendenser beträffande sysselsättningen som ovan angivits. I tabell 2 ha sam- manförts sådana huvudgrupper, som minskat respektive ökat antalet syssel- satta arbetare.

Ett studium av tabellen visar, att nedgången i sysselsättningen, som man

• Sida 58
•  Original

kunde vänta, främst är koncentrerad till de industrier, som äro direkt bero- ende av import och export. Nedgången i antalet sysselsatta uppgår för dessa båda grupper till 24000 personer, men även antalet anställda har nedgått med ca 10000 personer. Om hänsyn tages dels till undersökningens bris- tande representativitet, dels till inkallelserna år 1939, bör sannolikt den först- nämnda siffran justeras uppåt med ett par tusen personer.

Förändringarna i de med byggnadsverksamheten nära förknippade bygg- nadsämnes- och konsumtionska-pitalindustrierna äro av mindre betydelse.

Ökningen i sysselsättningen är så gott som helt koncentrerad till den tunga industrien (ökning: omkring 20000 personer). Därutöver har de anställdas antal i denna grupp ökats med omkring 30000 personer. En justering med hänsyn till representativitet och inkallelser skulle icke mera avsevärt rubba dessa siffror. Av denna storleksordning är även det antal personer, som skulle bli friställda inom denna industrigrupp, om sysselsättningen efter kriget kunde upprätthållas vid nuvarande nivå och om inkallelserna nedginge till beräknad fredsnivå.

Mellan förvaltnings- och arbetarpersonal har en viss förskjutning ägt rum under kriget. Om man betraktar uppgifterna för sysselsatta personer, finner man, att förvaltningspersonalens ökning uppgår till 16 0/0, medan arbetar- personalen minskat 3 0/0. Ökningen av förvaltningspersonalen torde i huvud— sak vara av permanent natur. Den innebär ett fullföljande av tendenser, som framträdde redan före kriget, och som sammanhänga med utvecklingen av rationell företags- och arbetsledning samt teknisk kontroll och forskning. Till en del sammanhänger den sannolikt även med den omställning och reglering av produktionen, som ägt rum under kriget.

Den kvinnliga arbetarpersonalens storlek har ej förändrats mellan jäm- förelseåren; ökningen av kvinnornas antal inom den tunga industrien (ca 5 500) motsvaras av en lika stor nedgång på annat håll. Av ökningen i syssel- satt förvaltningspersonal faller den större delen på kvinnlig personal.

III. Det aktuella sysselsättningsproblemets innebörd.

Den fråga, som i denna utredning främst skall belysas, är, i vad mån man efter kriget har att motse en minskning eller ökning i sysselsättningen på olika industriella produktionsområden. Redan de förskjutningar i industri- ens sysselsättning under kriget, som i det föregående redovisats, ge vissa an- visningar om, vad som därvid bildar huvudproblemet.

Uppenbart är, att en friställning av arbetskraft på det industriella områ- det ej kan undvikas, om sysselsättningen inom industrien stannar vid nu- varande nivå. De inkallade ha nämligen i stor utsträckning ersatts med till- fälligt anställd personal, och det skulle fordras en ökning av sysselsättningen, som i genomsnitt för hel-a industrien har storleksordningen 10 0/0, för att per- mitteringar skola kunna undvikas, om inkallelsernas omfattning åter sjunker ner mot förkrigsnivån.

• Sida 59
•  Original

Mot bakgrund av siffrorna i tab. 2 skulle sysselsättningsproblemet när- mare kunna fixeras på följande sätt: I första hand kan frågan ställas, om de in- dustrier, vilkas sysselsättning nedgått (och då främst exportindustrien samt de konsumtionsvaruindustrier, som bygga på importerade råvaror) kunna väntas åter uppnå förkrigstidens produktion. Blir detta fallet, bör en nedgång av inkallelserna icke behöva föranleda några permitteringar inom dessa om- råden utan tvärtom uppstår ett behov av nyanställd arbetskraft av storleks- ordningen minst 10 000 personer. Till en del kan denna nya arbetskraft an— tagas strömma över från andra industrier, där permitteringar måste göras; till en del kan rekryteringen antagas ske från andra näringsgrenar eller bland arbetsmarknadens reserver. Antages vidare, att de konsumtionsvaruindustrier, som arbeta med svensk råvara, kunna öka sin sysselsättning med ett antal, som svarar mot de från dessa industrier inkallades antal, skulle som huvud- problem kvarstå frågan om möjligheten att sysselsätta den personal, som nu är anställd inom de tunga industrierna. Dessa ha, som tidigare visats, ökat sin sysselsättning under kriget med omkring 20 000 personer. De anställdas antal har därutöver ökats med omkring 30 000 personer eller med 1/3 av per— sonalen före kriget. Under nyss gjorda antaganden, anger denna siffra det industriella sysselsåttningsproblemets storleksordning.

De frågor, som i detta sammanhang kunna ställas, bli då dessa: Kunna de tunga industrierna efter kriget beräknas ytterligare öka sin sysselsättning? Om så icke blir fallet, kan någon del av den personal, som måste permitteras inom den tunga industrien, när inkallelserna minskas, väntas finna syssel- sättning inom industrier, där sysselsättningen ökas, respektive bli disponi- bel för sysselsättning inom andra näringsgrenar?

Den sista frågan går utanför ramen för institutets utredning, som endast omfattar den industriella arbetsmarknaden i inskränkt bemärkelse och så- lunda även lämnar sådana nära angränsande näringsgrenar som byggnads— industri, transportväsende och skogsbruk utanför. Övriga frågor, som här uppställts, skola i det följande diskuteras i samband med behandlingen av de enskilda industrigrenarnas avsättnings- och produktionsproblem efter kriget. I ett senare avsnitt skall ett försök göras till en sammanfattning av dessa delresultat. I detta sammanhang må endast erinras därom, att möjligheterna att sysselsätta friställd arbetskraft även är en kvalitets- och därmed i många fall också en omskolningsfråga. Sådana frågor skola i det följande i huvud- sak förbigås, då de komma att bli föremål för behandling inom arbetsmark- nadskommissionen. Här må endast erinras därom, att en del av dem, som ersatt de inkallade inom olika industrier, rekryterats bland arbetsmarkna- dens reserver av f. d. yrkesutövare och hemarbetande kvinnor. I den mån deras framträdande på arbetsmarknaden varit av tillfällig natur, reduceras i samma mån det överskott på arbetskraft inom det industriella området, som uppstår, när inkallelserna minskas.

• Sida 60
•  Original

IV. Allmänna förutsättningar för industrikoniunkturen efter kriget.

Vid varje försök att bedöma den industriella sysselsättningen under de när- maste åren ställs man inför det faktum, att vårt näringsliv och särskilt indu- strien i högsta grad är beroende av utvecklingen i utlandet. Detta gäller icke minst i det fall, som bildat förutsättningen för hela utredningsarbetet, nämligen att det pågående kriget i en nära framtid avslutas. —— Hur den följande freds- perioden kommer att gestalta sig politiskt och ekonomiskt, låter sig ju icke med någon större säkerhet bedömas. Det har emellertid varit nödvändigt att beträffande alla dessa oöverskådliga frågor uppställa vissa relativt godtyck- ligt valda premisser.

Friheten att välja dessa premisser har varit begränsad därigenom, att det redan av tekniska skäl framstått som en nödvändighet att utforma dem relativt enkelt. Förutsättningama ha därvid i vissa avseenden medvetet kommit att utformas på ett sätt, som avviker från den utveckling, som ansetts mest sanno- lik. I varje fall har det icke varit möjligt att i förutsättningarna inrymma alla de alternativ beträffande den internationella utvecklingen, som synas öppna sig i framtiden. Sålunda har bland möjliga förutsättningar beträffande fak- torer, som kunna begränsa de industriella sysselsättningsmöjligheterna, exem— pelvis tonnage- och råvarutillgång, valts relativt optimistiska alternativ. Vissa problem, som icke ansetts möjliga att helt överblicka, ha därigenom medvetet ställts utanför diskussionen. Detta måste ständigt hållas i minnet vid tolkning- en av utredningsresultatet. En försämring av Sveriges ekonomiska läge i jäm- förelse med de uppställda förutsättningarna skulle i samma mån försämra utsikterna att på det industriella området upprätthålla full sysselsättning.

Den följande diskussionen av förutsättningarna för efterkrigskonjunktu- ren skall anknytas till olika punkter bland de allmänna förutsättningar, som enligt nyss angivna principer efter samråd med finansdepartementet upp— ställdes av institutet vid utredningarnas inledande i oktober 1943.

Krigets utgång.

»En första etapp av utredningsarbetet beräknas avslutad under innevarande år. Som utredningspremiss gäller under denna etapp, att allmänt vapenstillestånd i Eu— ropa inträder under den stundande vintern.

Handeln på fjärran Östern antages fortsättningsvis komma att ligga nere. Det antages slutligen, att Sverige går ur krigsperioden utan att anfallas.»

Förutsättningen beträffande krigets utgång har som inledningsvis antytts icke karaktären av en prognos utan endast av en relativt godtyckligt vald utredningspremiss. Valet har motiverats helt enkelt därav, att det ansetts möjligt att avsluta en första etapp av utredningsarbetet under innevarande vinter, och att det icke ansetts lämpligt att vid dessa utredningar taga sikte på annat än en nära liggande tidpunkt; blir kriget långvarigt, böra möjlig— heter föreligga att under dess fortsättning vinna en bättre utgångspunkt för bedömningen av fredskonjunkturen.

• Sida 61
•  Original

, .._...._______-_____________.__—_..___.

Efterkrigsperioden.

»Utredningarna skola avse utvecklingsmöjligheterna inom respektive branscher un- der en tidrymd av två år efter ett vapenstillestånd i Europa.»

I enlighet med förutsättningarna om krigets utgång ha de båda efterkrigs- åren i regel antagits infalla under åren 1944 och 1945.

Det är givet, att utvecklingen under åren närmast efter kriget måste antagas medföra successiva, relativt djupgående förändringar. Det synes sålunda icke osannolikt, att ett vapenstillestånd i Europa följes av en kortare stagnation, föranledd av en allmän tvekan om den fortsatta utvecklingen och av tekniska hinder för ett omedelbart återupptagande av på fredliga uppgifter inriktad produktion. Därefter synes man ha anledning räkna med en period av relativt gynnsam konjunktur, som starkt påverkas av återuppbyggnadsbehoven. På något längre sikt kan slutligen, sedan de mest akuta återuppbyggnadsbehoven mättats, tänkas framträda tendenser till allmän depression i näringslivet. Denna allmänna utvecklingsgång innesluter i sin tur ett flertal olika varianter. Förloppet kommer bland annat i hög grad att påverkas av de successiva pris- förändringarna. Det har icke i detta sammanhang ansetts möjligt att under- kasta sådana olika skeden av konjunkturutvecklingen efter kriget en närmare analys. I vissa sammanhang har dock framträtt en viss skillnad i bedömningen ' av de båda efterkrigsåren. I allmänhet har dock framtidsbedömningen mera karaktären av en grov medeltalsbedömning för de första två efterkrigsåren. Allmänt har i anslutning till de nedan angivna förutsättningarna om det inter- nationella ekonomiska läget den meningen framträtt, att en internationell återuppbyggnadskonjunktur med eventuella avbrott kommer att sträcka sig över båda de första efterkrigsåren.

Det internationella ekonomiska läget.

»Beträffande det internationella läget efter vapenstilleståndet förutsättes, att ett återuppbyggnadsarbete på den europeiska kontinenten relativt snart igångsättes, och att ell omfattande efterfrågan för sådana ändamål framträder. Efterfrågan på varor för andra ändamål antages fortsättningsvis bli relativt begränsad. Även kontinentens leveransförmåga antages bli-begränsad.

Det antages vidare, att möjligheter relativt snabbt öppnas till handel västerut. Be- träffande konjunkturutvecklingen i England och U.S.A. räknas som huvudalternativ, att en viss omställning till 'fredsproduktion genomföres relativt snabbt samt att stark efterfrågan framträder på varor för återuppbyggnad och andra civila ändamål. Andra alternativ och kompletterande förutsättningar kunna uppstälulas efter fritt val.»

Innebörden av denna förutsättning måste tyvärr bli i betydande grad svä- vande. Man har säkerligen vid besvarandet av de frågor, som ställts till olika branschorganisationer och företag, gjort sig olika föreställningar om bl. a. den omfattning, i vilken ett handelsutbyte med olika länder kan komma . till stånd. Det har emellertid icke ansetts möjligt att på denna punkt göra en längre gående precisering.

I detta sammanhang må särskilt understrykas en allmän synpunkt på hela utredningsarbetet och dess resultat. Det är givet, att det i regel erbjuder mycket

• Sida 62
•  Original

större svårigheter att överblicka de faktorer, som bestämma utrikeshandelns utveckling, i jämförelse med motsvarande faktorer, som påverka hemmamark- naden. Av detta skäl ha utredningsresultaten i första hand kommit att gälla sådana förändringar efter kriget, som icke i högre grad påverkas av den inter- nationella utvecklingen och sålunda i högre grad produktionen för hemma- marknaden än exporten. Det behöver icke framhållas, att detta icke innebär, att hemmamarknadens utveckling tillmätts en större betydelse än utveckling- 'en på exportmarknaden. Man måste emellertid uppmärksamma den därmed följande risken, att även i det praktiska handlandet -— såväl från statens som organisationernas och företagens sida — hemmamarknaden på grund av den mindre ovissheten kommer att ägnas alltför stor uppmärksamhet vid för- handsplaneringen. I den mån man därvid binder sig för på hemmamarkna- den ensidigt inriktade planer, löper man tydligen risk att försumma de möj— heter, som utrikeshandeln på ett senare stadium kan visa sig erbjuda.

H emmakon junkturen.

»Sverige antages efter vapenstilleståndet behålla i huvudsak samma rörelsefrihet beträffande sin inre ekonomiska politik som före kriget samt komma att eftersträva ett återupptagande av import och export i normal omfattning.

Den inhemska prisutvecklingen styres på ett sådant sätt, att en finansiell kris inom näringslivet av samma typ som åren 1920—21 undvikes. En eventuell försämring av den svenska exportindustriens kostnadsnivå i förhållande till utlandet antages bliva motvägd genom justering av växelkurserna.

Inkomstvolymen beräknas variera inom relativt trånga marginaler. För att er- hålla en enkel utredningspremiss göres i detta sammanhang det antagandet, att in- komstvolymen blir i huvudsak oförändrad.

Utbyggnaden av försvaret genomföres i huvudsak enligt den nu gällande femårs- planen.»

Såsom underlag för hemmamarknadsindustriens framtidsbedömning har det ansetts nödvändigt att uppställa de anförda förutsättningarna angående den inhemska pris- och inkomstutvecklingen. Innebörden får anses vara den, att den nuvarande inkomstvolymen, i pengar räknat, förblir oförändrad, medan de reala inkomsterna stiga i takt med en eventuell successiv sänkning av Iev- nadskostnaderna. Denna förutsättning har, såsom angivits, valts för att skapa en relativt enkel utgångspunkt för utredningsarbetet. Man har likväl varit med- veten om, att den inneburit en hög grad av godtycklighet.

Förutsättningen för en oförändrad inkomstvolym kan sägas vara en kom- bination av full sysselsättning och oförändrade lönesatser. Man har sålunda i detta sammanhang förutsatt, att det mål, full sysselsättning, skulle upp- nås, som utgör syftet med alla fredsförberedelser. Med denna utgångspunkt kan frågeställningen sägas vara den, att man genom en undersökning av näringslivets olika delar söker klargöra, i vilken utsträckning dessa kunna beräknas bidraga till att skapa en fullständig sysselsättning, varvid tyngd- punkten lägges på de faktorer, som i främsta rummet äro ägnade att sti- mulera hela konjunkturläget, nämligen export- och investeringsverksamhet. Man förutsätter vidare, att i den mån full sysselsättning icke skapas genom

• Sida 63
•  Original

den fria utvecklingen på de studerade områdena, extraordinära åtgärder skola vidtagas för att ändå uppnå en så fullständig sysselsättning som möjligt.

Förutsättningen rörande den fulla sysselsättningen har sålunda karaktären av en arbetshypotes. Vid dess uppställande har man givetvis varit medveten om, att det på många områden icke torde bli möjligt att upprätthålla samma extrema sysselsättningsgrad som under kriget.

De förutsättningar, som uppställts, innefatta, att man genom penningpo- litiska åtgärder kommer att kunna förebygga en långt gående deflationspro- , cess av samma typ som åren 1920—21. Vid analysen av utvecklingsmöjlig-

heterna har även det motsatta alternativet, en fortsatt allmän prisstegring, uteslutits. Som huvudalternativ har man i stället räknat med ett relativt begränsat prisfall i takt med en eventuell sänkning av importpriserna och en successiv ökning av importens volym. Även med en sådan avgränsning av utvecklingsalternativen framstår pris- och inkomstutvecklingens inver- kan på efterfrågan, både vad gäller konsumtions— och kapitalvaror, som yt- terst svårbedömd. En allmän reservation måste bland annat göras för en spekulativt uppskjuten efterfrågan under åren närmast efter kriget i av- vaktan på högre kvaliteter och lägre priser. Utvecklingen i detta avseende blir givetvis beroende av gången i prisutvecklingen. Man kan icke bortse från möjligheten, att tendenser till köpstrejk kunna framträda under kortare pe- rioder.

Tillgång på tonnage, bränsle och råvaror.

»Tonnagetillgången antages icke lägga hinder i vägen för en eljest möjlig export. (Visserligen kan utvecklingen bli en annan, men en motsvarande reduktion av sys selsättningsmöjligheterna torde då relativt_lätt kunna fastställas.)

Industriens försörjning med fossilt bränsle antages bibehållen vid nuvarande nivå. En successiv avveckling av vedlagren antages samtidigt äga rum.

Importen av råvaror antages bliva tillräcklig för att i förening med den inhemska råvaruproduktionen möjliggöra full sysselsättning av industriföretagen. Tillförseln av råvaror från fjärran Östern antages dock i enlighet med tidigare gjort antagande utebliva.»

I själva verket synas de största riskerna för ofullständig sysselsättning efter kriget hota i form av en otillräcklig tillgång på tonnage, bränsle och råvaror. Det har emellertid ansetts omöjligt att bedöma, hur utvecklingen i detta avseende faktiskt kommer att gestalta sig. Därför har det angivna re- lativt optimistiska alternativet valts. Skulle utvecklingen bli en annan, får hela bedömningen av utvecklingen i motsvarande mån revideras. Innebör- den av den angivna förutsättningen är emellertid samtidigt den, att ersätt- ningsproduktionen i övervägande grad måste upprätthållas. Denna förut- sättning har synts bäst rimma med den fördelning av världens råvarutill- gångar, som kan väntas bli ett led i det internationella återuppbyggnadsar— betet. Parallellt med utredningsinstitutets utredning ochikontakt med denna har en utredning utförts av statens industrikommission angående importbe— hovet av olika råvaror. Även därvid har man utgått ifrån förutsättningen

• Sida 64
•  Original

om full sysselsättning i näringslivet. Av naturliga skäl har det änru icke varit möjligt att bedöma de handelspolitiska möjligheterna att förverkliga en im- - port av denna omfattning. ' t

V. Sysselsättningsproblemen inom olika industrier.

Utredningarna om sysselsättningen inom olika industrier ha verkställts un- der medverkan från vederbörande branschorganisationer. Huvudresultaten av dessa utredningar redovisas i det följande i kort sammandrag. Uppmärk- samheten har därvid koncentrerats på sådana områden, vilka ur sysselsätt- ningssynpunkt kunna väntas erbjuda särskilda problem.

Gruvor.

Sysselsättningen vid järnmalmsgruvorna har bibehållits på den nivå, som uppnåddes åren strax före kriget. Antalet arbetsställen har ej ökats i motsats till vad fallet var under förra världskriget. Vid de järnmalmsgruvor, som ägas av svenska järnbruk och ha till huvudsaklig uppgift att förse dessa med malm, sysselsättas i regel 20—25 % av gruvindustriens hela arbetarantal, Då järn- hanteringen under givna förutsättningar förefaller ha utsikter till god syssel— sättning under den tvåårsperiod det här gäller, kunna även nämnda gruvor räkna med ett motsvarande sysselsättningsläge. Skulle malmproduktionen till äventyrs icke kunna vidmakthållas, ha dessa gruvor enligt uppgift en icke oväsentlig arbetsreserv av under kriget eftersatta undersöknings-, tillrednings- och reparationsarbeten att tillgripa.

Arbetsställen, personal och produktion vid järnmalmsgruvorna.

Arbetar" Produktion 1 milj. ton Å Antal Förvalt- personal r arbets- nings- . , _ bri stallen personal afljåålre anglirneäåar riklllrilngs- slig Sätter ' malm malm sinter 1937 81 559 9 230 13.73 2'48 1'22 091 38 92 610 10 750 1267 2'56 1'26 097 39 86 641 10 650 12'47 2'74 1'32 097 40 92 664 10 150 994 2'70 1'35 1'05 1941 94 705 10 620 909 295 144 1'08 42 89 739 10 830 873 2'55 1'35 1'08

Exportgruvorna sysselsätta i runt tal 60 % (Grängesbergskoncernen ensam 35 0/0) av samtliga arbetare vid järnmalmsgruvorna. Behovet av järn för äter- uppbyggnaden i de krigshärjade länderna blir otvivelaktigt mycket stort. Även om skrottillgången får enorm omfattning, kommer den knappast att

• Sida 65
•  Original

vara av sådan beskaffenhet och belägenhet, att den kan tillvaratagas annat än i begränsad utsträckning. Behovet av järnmalm kan därför antagas bliva mycket betydande och medgiva utrymme för export av den svenska hög- procentiga malmen. I vad mån avsättning kan vinnas under den kortare tid, som här är i fråga, blir emellertid beroende av dels i vilken utsträckning järnindustrien i resp. länder utgått oskadd ur kriget, dels hur snart återupp— byggnadsarbetet kommer i gång, och dels huruvida det blir möjligt att erhålla likvid för leveranserna. Det synes icke osannolikt, att den före kriget ej ovä— sentliga malmexporten på England och U. S. A. kan återupptagas ganska snart, särskilt om kriget i Östasien fortsätter. Den på några håll utökade exporten av lågprocentiga malmer får man räkna med kommer att upphöra, vilket emellertid icke torde medföra några mera betydande sysselsättnings- problem. Vad frågan om sysselsättningsreserver för exportgruvorna beträffar, har Grängesbergsbolaget vid sina anläggningar inga eftersatta tillrednings- arbeten, men dylika kunna i begränsad omfattning bedrivas i förskott. Vid övriga gruvor synas möjligheter föreligga att skapa tillfällig sysselsättning för en del av arbetarstammen.

Arbetsställen, personal och produktion vid sullldmalmsgruvorna.

För— låg?: 3321 Produktion i milj. ton

År Antal valtnings— . arbetsställen personal antal angålifåbar anriknings- slirt arbetare malm ”

malm

1937 23 175 1 859 025 072 026 38 21 163 1 811 023 0-79 032 39 21 185 1 81? 0-20 091 034 40 21 212 2054 019 097 032 1941 26 272 2 614 0-11 13!) 0-44 42 35 332 2 779 0'13 uppg. saknas 0'57

Vid bedömandet av utvecklingen efter kriget för sulfidmalmsgruvorna får man skilja på sådana gruvor, där brytningen sker för metallframställning inom landet, (1. v. s. huvudsakligen västerbottensfälten, och sådana gruvor, vilkas produktion tidigare regelmässigt gått på export, d. v. s. framför allt vissa bly— och zinkgruvor i mellersta Sverige. Vad den förstnämnda katego- rien, d. v. s. västerbottens/älta, beträffar, får hänsyn tas till, att produk- tionen för inhemsk förädling under normala tider betingas av den avsätt- ning, som kan ernås för de framställda metallerna i konkurrens med impor- terade sådana. En avgörande faktor för denna produktion efter kriget blir därför prisutvecklingen för metaller. Då i vissa fall produktionsutvidgningen under kriget baserar sig på mindre rika fyndigheter, kan denna del av pro- , duktionen väntas bli särskilt priskänslig. Vissa risker för begränsning av pro- I duktionen efter krigets slut får man därför räkna med. För den tvåårsperiod det här är fråga om torde de dock icke vara så stora. Under alla omständig- : heter kunna dock icke sysselsättningsmöjligheter påräknas för den arbets— 5—447-232.

• Sida 66
•  Original

kraft, vilken anställts som ersättning för de inkallade. Brytningen vid vissa gruvor kan vidare bli reducerad av rent tekniska skål med åtföljande minsk- ning av sysselsättningen såväl vid gruvorna som vid smältverken. Tack vare den nybyggda linbanan genom den malmförande zonen ha dock förutsätt— ningarna för exploatering av nya fyndigheter avsevärt ökats.

Tidigare har praktiskt taget all slig från zink— och blygruuorna i mellersta , Sverige exporterats. Då Europas sammanlagda produktion av dylik slig nor- malt är otillräcklig för världsdelens behov torde de svenska gruvorna ej få några svårigheter att avsätta sina sliger och upprätthålla sin sysselsättning. Exporten kan dock måhända ej upptagas omedelbart. exempelvis därför, att det dröjer innan hyttorna på kontinenten komma i drift igen.

Järnindustrien.

Järnhanteringens produktions/örmåga av valsat och smitt järn Och stål torde i nuvarande läge ej överstiga hittills uppnådda maximum eller ca 890 000 ton valsat och smitt järn och stål. Orsakerna härtill äro främst den begrän— sade tillgången på arbetskraft, fossilt bränsle och smidesjärnskrot. Försörj- ningen med tackjärn har under krigsåren gestaltat sig förhållandevis till- fredsställande, vilket även torde bli fallet under övergångsåren efter kriget. Vid obegränsad tillgång på bränsle och arbetskraft kan man räkna med, att järnverkens samlade kapacitet av valsat och smitt järn och stål stiger till ca 1 milj. ton. Genom komplettering av förefintliga anläggningar är emellertid en väsentlig ökning av denna kapacitet möjlig inom relativt begränsad tid.

Exporten av valsat och smitt järn och stål uppgick 1937/39 till ca 200 000 ton pr är och bestod så gott som uteslutande av högvärdigt kvalitetsstål. Un- der krigsåren har exporten av sådant stål starkt nedgått, men i stället har kommit en betydande export av handelsjärn till grannländerna. För vår järn- hantering är det ett utomordentligt intresse att snarast möjligt återfå sin förkrigsexport. Under de två första efterkrigsåren bör man dock räkna med nedsatt köpförmåga på kontinenten. I U. S. A. och England, vilka tidigare viktiga marknader nu under flera år varit avstängda, torde dessutom den gamla kundkretsen endast efter hårt och långvarigt arbete kunna återvinnas. Det är därför synnerligen betydelsefullt att söka ersättning för dessa export- varor på andra marknader, t. ex. Ryssland, Sydamerika och Schweiz. Ty- värr vågar man nog icke räkna med större export av högvärdigt kvalitetsstål under ifrågavarande period än 100 000 a 150 000 ton pr år. Däremot före- faller det sannolikt, att krav komma att ställas från våra grannländer på betydligt större kvantiteter handelsjärn, än vad Sveriges försörjningsläge på detta område tillåter.

Hemmamarknadens behov av järn under övergångstiden kan beräknas icke understiga förkrigsbehovet eller ca 1 milj. ton pr år. Möjligheterna att åstad- komma den import av handelsjärn, som skulle krävas för att vid antagna förutsättningar i fråga om exporten ernå balans i järnförsörjningen, kunna ej anses vara alltför goda. Tyskland har under kriget varit vår ende leveran-

• Sida 67
•  Original

tör. Från de tidigare leverantörländerna, Belgien, Frankrike och Luxemburg, torde under nämnda tid inga större kvantiteter stå att få. Detsamma gäller antagligen även U. S. A. och England, varvid dock möjligheterna till import från förstnämnda land bedömas ljusare.

I nuvarande läge föreligga vissa svårigheter att ersätta en eventuellt bort- fallande import av vissa järnartiklar, varav några av särskild betydelse för byggnadsproduktionen. Om emellertid förefintliga kompletteringsplaner vid de svenska järnverken (vilka beräknas kunna fullföljas inom 1 I/».» år efter = beslut att förverkliga dem) komma till utförande, innebär detta en avsevärd

förbättring av försörjningsläget. Detta gäller exempelvis tillverkningen av tunnplåt, smidesjärnrör och valstråd. Beträffande grovplåt och gjutna rör blir hemmamarknaden däremot beroende av tillförsel utifrån, respektive cr- sättning med annat material, även om möjligheterna till kapacitetsökning vid järnbruken tillvaratagas.

Sammanfattande kan sägas, att järnhanteringens utsikter till full sysselsätt- ning under övergångstiden efter ett vapenstillestånd i Europa vid de givna förutsättningarna te sig goda. Det måste emellertid starkt understrykas, att en nödvändig betingelse för att en sådan gynnsam utveckling skall komma järnverken i allmänhet till godo är, att en snedbelastning till förfång för kva- litetsstålverken eller manufakturtillverkningen ej inträder. Räknat på göt— produktionen, representerar kvalitetsstålet f. n. omkring 40 % och handels"- järnet 600/o av totala kvantiteten. Sedan några år föreligger en tendens till ökning av handelsjärnets andel. Ur den fulla sysselsättningens synpunkt är det önskvärt, att nuvarande proportion mellan de båda tillverkningsområdena något så när bibehålles. Tillverkningen av kvalitetsmaterialet fordrar näm*- ligen inom hela arbetsproceduren mycket större omvårdnad och betydligt mera arbetskraft än tillverkningen av handelsjärn. Järnverken sysselsatte med tillverkning av manufakturprodukter år 1937 cirka 5 400 arbetare. För när- varande överstiger antalet 8000. Sysselsättningen på detta område har så- lunda ökats med cirka 50 %. Det är i hög grad önskvärt, att förädlingen

. och manufaktureringen av framför allt kvalitetsstål vinner ökad terräng. Ut-

sikterna härför bero i första hand på om exporten kan upprätthållas eller helst utökas.

Verkstadsindustrien.

Bland de olika ur produktionssynpunkt mera enhetliga indu-strigrupperna är verkstadsindustrien utan jämförelse den, som ur sysselsättningssynpunkt är av störst betydelse. Den sysselsatte år 1939 enligt industristatistiken icke mindre än 170 000 arbetare eller 30 0/0 av hela industriens arbetarantal. Den står även ur konjunktursynpunkt, särskilt vad gäller efterkrigsåren, i cent- rum för intresset. Efterfrågan på de kapitalvaror, som den framställer, är ju i allmänhet särskilt konjunkturkänslig, och dessutom har till denna industri koncentrerats större delen av de senaste årens rustningsproduktion.

Vid utredningsarbetet rörande verkstadsindustrien har det ansetts lämp-

• Sida 68
•  Original

ligt att gå fram efter två vägar. Dels ha de enskilda företagarna anmodats att ] redogöra för sin framtidsbedömning i form av svar på en enquéte, som utgått * till ett mycket stort antal företag, dels ha vissa uppgifter insamlats, som ! avse att ur centrala synpunkter belysa utvecklingen på verkstadsindustriens ! olika marknader. I det följande lämnas först en redogörelse för enquéten * bland företagarna; deras framtidsbedömning kommer därefter att jämföras med de uppgifter, som i övrigt föreligga.

Företagens framtidsbedömning.

Trots att antalet företag, som enquéten omfattar, endast är en mindre del (410 st.) av totala antalet företag, sysselsatte dessa företag är 1939 ca 63 0/0 av totala antalet arbetare inom verkstadsindustrien. Materialets representativi- tet kan därför sägas vara relativt tillfredsställande. Vid beanbetningen av ma- terialet ha som »större» företag räknats sådana med mer än 100 arbetare. Övriga ha betecknats som »mindre» företag.

Siffrorna för de större verkstäderna visa totalt på en ökning av antalet arbetstimmar från 1939 till 1943 med 13 0/0. Avsaluproduktionens försälj- ningsvärde ökade med 32 0/o, varvid hänsyn icke tagits till den höjda prisni- vån. Vid de mindre verkstäderna ökades antalet arbetstimmar med 12 % och avsaluproduktionens försäljningsvärde med 41 0/o. Den relativa ökningen av antalet arbetstimmar är sålunda ungefär densamma vid de större och mindre företagen, varemot försäljningsvärdet stigit förhållandevis mer vid de senare.

Av särskilt intresse är att konstatera de förskjutningar, som ägt rum mel- lan olika slag av beställningar mellan åren 1939 och 1943. Dessa framgå av diagram 4. Sammanfattningsvis kan sägas, att tillverkningen för den civila inhemska marknaden tagit i anspråk ungefär samma antal arbetstimmar un- der år 1939 och 1943. Ökningen i totalantalet arbetstimmar har sålunda i huvudsak uppkommit därigenom, att stegringen av de militära beställningarna varit större än nedgången i exporten.

För de större verkstäderna tillsammantagna beräknas avsättningen på den inhemska marknaden enligt de inkomna svaren visa en fortgående minsk- ning under 1944 och 1945. Från 1943 till 1945 sjunker antalet arbetstimmar med 14 0/0. Det beräknade antalet arbetstimmar ligger dock fortfarande be— tydligt över 1939 års nivå. Minskningen får givetvis ses i samband med, att företagen räkna med minskade militära beställningar. Exporten beräknas samtidigt komma att uppnå en motsvarande ökning, vilket i sin tur innebär. att densamma under 1945 nära nog skulle komma upp till 1939 års nivå. Den totala sysselsättningen kommer enligt denna bedömning att under såväl 1944 som 1945 ligga på samma nivå som 1943.

Den utveckling, som efter kriget väntas äga rum inom olika grenar av verkstadsindustrien visar väsentliga olikheter. Inom de flesta grenar redovi- sas samma eller något ökad sysselsättning. Minskad totalsysselsättning redo- visas bl. a. inom tyngre och lättare maskinindustri. Kraftigaste nedgången framkommer inom den tyngre maskinindustrien, där ökningen av sysselsätt- ningen under kriget (10 %) i särskilt hög grad betingats av stora militära

• Sida 69
•  Original

Diagram 4. Beräknad sysselsättning vid större verkstäder åren 1939—1945.

1113 .

arbetstimmar _ 240

Batecbigay 2 00 _

beställningar, medan avsättningen på den civila inhemska marknaden varit ungefär oförändrad och exporten gått ned till 30 0/0 av förkrigsnivån.

Sysselsättningen vid de mindre verkstäderna beräknas komma att stiga med 9 % under 1944 och ytterligare 3 0/0 under 1945, varvid man i första hand räknar med en ökad avsättning för export i förhållande till såväl nuvarande läge som till tiden före kriget.

Det måste kraftigt understrykas, att de av företagen lämnade uppgifterna om den beräknade sysselsättningen under 1944 och 1945 måste anses vara mycket ungefärliga och delvis vila på osäkra grunder —— detta betonas ock— så kraftigt av företagen själva. Särskilt gäller detta de bedömanden, som gjorts rörande exportmöjligheterna. Med all reservation härför, synes den gjorda undersökningen ge vid handen, att sysselsättningen inom verkstads- industrien under de förutsättningar, som lagts till grund för företagarnas be- dömanden, under den närmaste efterkrigstiden skall kunna i stort sett hållas uppe på den höga nivå, som uppnåtts under kriget. Detta förutsätter dock en omställning mot fredsproduktion, som i viss utsträckning innebär en omflytt- ning av arbetskraft mellan olika företag.

Viktigare bestämningsfalctorer för verkstäder-nas sysselsättning.

De uppgifter rörande vissa delar av verkstadsindustriens marknad, som kunna inhämtas ur centralt tillgängliga källor, bestyrka i huvudsak den bild av verkstadsindustriens sysselsättning, som framgått av enquéten.

Ur den tidigare (s. 5 ff.) framlagda utredningen rörande användningen av industriens produkter kunna hämtas vissa uppgifter, som kunna bilda ut- gångspunkt för en diskussion av verkstadsindustriens sysselsättning. Vid ; denna utredning ha verkstadsindustriens slutprodukter i grova drag för- , delats på följande användningar:

• Sida 70
•  Original

milj. kr. % Slutprodukler för hemmamarknaden: Konsumtionsvaror (icke varaktiga) .................... 30,3 1,7 Konsumtionskapital .................................. 290, 2 1 6,0 Jordbruksfömödenheter .............................. 3, 1 0, 2 J ordbrukskapital .................................... 57 , 0 3 , 1 Byggnadsråvaror .................................... 392, 1 21, (; lndustrikapitai (maskiner) ............................ 263,6 14,5 Ovriga kapitalvaror (transportmedel m. m.) ............ 345,5 19,0 Summa hemmamarknaden 1 381,8 76,1 Export .............................................. 433,5 23,9 Samtliga slutprodukter från verkstadsindustrien 1 815,25 100,0 Halvfabrikat för vidare förädling inom landet (främst vid andra verkstäder) .................................... 393,2

I anslutning till femårsplanen för försvaret har utförts en beräkning rö- rande rustningsproduktionens inverkan på industriens sysselsättning, vilken kombinerats med den prognos för de större verkstäderna, som framgått av institutets enquéte. Att döma av denna jämförelse skulle innebörden av verkstädernas framtidsbedömning vara den, att de i huvudsak räkna med en oförändrad eller något ökad sysselsättning efter kriget för den civila hemmamarknaden. Den stabilitet i framtidsförväntningarna, som på detta sätt framkommit, synes väl motiverad av de förutsättningar, som kunna an- tagas komma att gälla för olika delar av verkstadsindustriens hemmamark- nad. I korthet må i detta sammanhang erinras om följande:

En specialundersökning har ägnats åt frågan om de behov av varaktiga konsumtionsvaror (möbler, glas, porslin, hushålls- och radioapparater m. ID.), som kunna komma att framträda efter kriget. Av denna utredning synes framgå, att det visserligen icke — vad gäller de i utredningarna berörda varorna _— kan antagas under kriget ha uppstått några större eftersatta be- hov. Förbrukningen av sådana varor har tvärtom i många fall icke sjun- kit mera avsevärt under förkrigsnivån. Det uppsving för bostadsbyggandet, som man kan räkna med efter kriget, bör emellertid vid en stabil inkomst- konjunktur leda till en icke oväsentlig ökning av förbrukningen av allmän- hetens inköp av sådana varor. I fråga om vissa andra varor, som icke berörts i utredningen (exempelvis personbilar), torde däremot en kapitalförtäring ha ägt rum i en utsträckning, som icke är oväsentlig. Även vid en relativt för- siktig bedömning av efterkrigskonjunkturen synes man därför som ett mi- nimum kunna räkna med en i stort sett stabil efterfrågan på varaktiga kon- sumtionsvaror.

Förbrukningen av jordbruksmaskiner svarade före kriget endast för några procent av verkstadsindustriens försäljningar. På denna relativt begränsade marknad kunna emellertid avsättningsmöjligheterna efter kriget betraktas som relativt gynnsamma. Ett fortsatt skydd för jordbrukarnas inkomster bör

• Sida 71
•  Original

i förening med rationaliseringsåtgärder av olika slag verka stimulerande på efterfrågan.

Verkstadsindustrien producerade före kriget en mångfald av material för byggnadsindustrien, såsom olika slag av järn- och stålmanufaktur, järnkon- struktioner, rörledningsarbeten samt elektrisk material. Efter kriget har man, om materialtillgången icke lägger hinder i vägen, sannolikt att motse en ök- ning av byggnadsproduktionen. I främsta rummet gäller detta bostadsbyggan— det, som får antagas stiga upp mot förkrigsnivån. Såsom framgår av fram- ställningen rörande den industriella investeringsverksamheten (s. 35 ff.) , synes man även i fråga om industribyggandet efter kriget kunna räkna med en hög- gradig stabilitet. Då därjämte byggnadsverksamheten på flera andra områden under krisen fått stå tillbaka, synes det med reservation för råvarutillgången sannolikt, att den samlade byggnadsverksamheten icke kommer att under- stiga förkrigsnivån, och att efterfrågan på motsvarande verkstadsmaterial där- för blir livlig.

Den på annat ställe behandlade investeringsenquéten visar, att man även i fråga om industriens maskinanskaffning bör kunna räkna med en hög- gradig- stabilitet efter kriget. Den svenska verkstadsindustrien svarade före kriget för omkring 2/3 av den svenska industriens försörjning med maskiner. Även om det främst är anskaffningen av importerade maskiner, som har fått stå tillbaka, synes det sannolikt, att de fredliga produktionsuppgifter, som den svenska industrien kommer att ställas inför, i stor utsträckning komma att medföra anspråk på maskiner även av svenskt fabrikat.

Bland övriga kapitalvaror som framställas inom verkstadsindustrien mär- kas främst transportmedel såsom lastbilar och fartyg. I fråga om lastbilarna, får man räkna med en betydligt kraftigare förslitning under kriget än i fråga om personbilarna; åtminstone i detta avseende föreligga förutsätt- ningar för en omfattande produktion. Varvsindustrien synes, med sedvanlig reservation för råvarutillgången, ha sysselsättningen säkerställd för de två närmaste åren med återuppbyggnad av svenskt och, i mån av utrymme, även utländskt tonnage.

Närmast före kriget avsattes närmare 1/4 av verkstadsindustriens slutpro- dukter på exportmarknadema. Vad gäller exportkonjunkturen efter kriget, synes det vara mycket vanskligt att ur allmänna handelspolitiska synpunkter vinna någon bekräftelse på företagarnas förhoppning om en ökning upp emot förkrigstidens volym. Det synes dock icke osannolikt, att en sådan utveckling kommer att ligga inom det handelspolitiskt möjligas gräns. I två avseenden föreligga i själva verket förutsättningar för en större export. För det första bör efter kriget en betydligt större efterfrågan från utlandets sida framträda; fråga är ju endast, om den kan rymmas inom den ram, som bestämmes av olika handelspolitiska hänsyn, inklusive våra åtaganden i samband med det internationella återuppbyggnadsarbetet. För det andra föreligger otvivelaktigt vid många verkstäder en kapacitet, som, om arbets- kraft och råvaror kunna disponeras i erforderlig utsträckning, möjliggör en större export än före kriget.

• Sida 72
•  Original

Skogsindustrierna.

De uppskattningar rörande virkesanskaffning och produktion, som före- 1 tagen inom hithörande branscher gjort, grunda sig på förutsättningen av full ' kolförsörjning. Helt allmänt bedömt förefaller det dock sannolikt, att —— om brännvedslagren tagas i anspråk — en reducering av den antagna kolförbruk— ningen till nuvarande omfattning icke mera väsentligt skulle rubba möjlig- heterna att framskaffa de beräknade virkesmängderna och icke heller ver- kens beräknade produktion. Större svårigheter i förstnämnda hänseende skul- le brist på lastbilar för vedtransporter bereda.

Personalen inom skogsindustrien.

Förvaltnings A rbetar- År personal personal Totalt Sågverk och hyvlerier. __ %% 1939 919 14 782 15 701 Anstallda ...................... 1/9 1943 964 12 671 13 635 Inkallade ...................... 1/9 1943 57 1 411 1 468 Sysselsatta ...................... 1/9 1943 907 11 260 12 167

Pappersmassefabriker.

_ % 1939 1 591 20 236 21 827 Anställda ...................... 1/9 1943 1 766 17 487 19 253 Inkallade ...................... [/9 1943 123 2 230 2 353 Sysselsatta ...................... 1/9 1943 1 643 15 257 16 900

Pappersbruk Och pappfabriker.

" 1/9 1939 1 696 16 587 18 283 Anställda ...................... 1/9 1943 1 823 16 090 17 913 Inkallade ...................... 1/9 1943 140 1 893 2 ( 133 Sysselsatta ...................... 1/o 1943 1 683 14 197 15 880

Den svenska trävaruproduktionen uppgick åren före kriget till ca 1,3 milj. stds, varav 45 % avsattes inom landet och återstoden exporterades. Även om man under första året efter kriget anlitar förefintliga timnierlager, be- räknas tillverkningen stanna något under förkrigskvantiteten. Vad beträffar avsättningsmöjligheterna efter kriget kan förutsättas, att den inhemska kon- sumtionen vid väntat livligt bostadsbyggande kommer att öka något, men att de ganska betydande lagren av färdiga trävaror medge samma export- kvot som under åren närmast före kriget. Man får räkna med, att det verk- liga importbehovet i de länder, som äro av intresse för oss, blir utomordent- ligt stort. Med hänsyn till sannolikt begränsad tillgång på betalningsmedel och transportmöjligheter torde dock efterfrågan i realiteten komma att un- derstiga den årliga medelimporten åren före kriget. Denna uppgick under tioårsperioden 1929/38 till 3,7 milj. stds i de länder, till vilka nordiskt trä exporterades. De totala exportmöjligheterna torde emellertid även komma

• Sida 73
•  Original

att vara begränsade, varför det förefaller ganska sannolikt, att hela vår för export disponibla tråvaruproduktion skall finna avsättning under de två åren närmast efter kriget, och att i enlighet härmed sysselsättningen vid sågverk och hyvlerier tämligen väl skall kunna upprätthållas under denna tid.

Tillverkningen av kemisk massa uppgick under åren före kriget till ca 2,4 milj. ton och den försålda kvantiteten till 1,9 milj. ton, varav ca 95 0/o exporterades. Av mekanisk massa tillverkades ca 0,7 milj. ton. Härav försål- des ca 0,3 milj. ton (90 0/0 på export). Den av verken för egen räkning be- hållna eller inom landet försålda massan gick till pappers- och papptillverk- ning, varav i sin tur en stor del exporterades. Genom anlitande av förefint- liga massavedslager beräknar man att redan under första fredsåret kunna uppnå en produktion av samma storleksordning som före kriget. Under andra året beräknas nyanskaffningen av ved för både kemisk och mekanisk massa möjliggöra en tillverkning, som något överstiger förkrigsårens. Vad avsättningen beträffar, torde man kunna utgå från en tämligen oförändrad relation mellan tillverkning och export för såväl kemisk som mekanisk mas- sa. Om man antar att den handels- och valutapolitiska utvecklingen samt transport- och kreditförhållandena icke uppställa några avgörande hinder, och att Sverige i förhållande till övriga exportländer skall kunna behålla sin andel i importen före kriget, torde vår kapacitet kunna utnyttjas tämligen väl. Utsikterna att bereda arbete för i det närmaste samma arbetsstyrka som före kriget te sig därför relativt gynnsamma under de två närmaste efterkrigsåren.

Av produktionen av papper och papp, som 1938 och 1939 uppgick till 0,77 resp. 0,95 milj. ton, konsumerade den inhemska marknaden normalt 1/3. Före- tagen beräkna, att produktionsmöjligheterna under vartdera av de två efter- krigsåren skola komma att något överstiga den högre av dessa kvantiteter. Hemmamarknadens behov för de närmaste åren väntas ligga på i stort sett nuvarande nivå. Den för export disponibla kvantiteten kan därför antagas bliva något större än före kriget. Med hänsyn till läget i importländerna — så långt detta kan överblickas —— förefaller det sannolikt, att Sverige får relativt goda möjligheter att hävda sig i konkurrensen under de två första åren efter kriget. Under förutsättning därjämte att handelspolitiska samt be- talnings- och transportsvårigheter i möjligaste mån kunna övervinnas, vågar man antaga, att vår pappersindustris produktionskapacitet till huvudsaklig det skall kunna utnyttjas, och att sysselsättningsmöjligheterna sålunda bli goda.

• Sida 74
•  Original

Förändringarna under kriget av antalet sysselsatta arbetare inom textilin- dustrien (vid företag med minst 50 arbetare) framgår av följande tabell:

Antal anställda Antal Antal , Sysselsatta Samtliga inkallade sysselsatta 1”) 19%” 1 %, av 1/9 1943 1/9 1943 ”stigit? ”* 1/9 1939 1/9 1943 ')

Bomullsindustri ........ 17 846 17 135 1 479 15 656 87'7 Ylleindustri ............ 10 741 10 514 669 9 845 91'7 Trikåfabriker .......... 8 713 7 901 378 7 523 863 Skrädderier o. sömnads-

fabriker ........ . . . 21 960 20 510 494 20 016 911

Jute— och linneindustri. 2 950 2 933 221 2 712 5319 Annan hithörande indu-

stri. . .. .. 7 802 9 051 726 8 325 1067 Hela textil- och bekläd-

nadsindustrien 70 012 68 044 3 907 64 077 91'5

Denna jämförelse visar en nedgång under kriget av antalet sysselsatta med 9 %. Denna nedgång har kommit till stånd trots den ökning av pro- duktionen för militära ändamål, som ägt rum i jämförelse med år 1939. Nedgången för den civila tillverkningen har sålunda i själva verket varit större. Minskningen av antalet med framställning av varor för civila ända- mål sysselsatta arbetare från 1/9 1939 till 1/9 1943 kan uppskattas till 15 0/0 för hela textilindustrien. Nedgången växlar från omkring 20 % för bomulls- industri och trikåfabriker, 17 0/0 för ylleindustri till 12 % for skrädderier och sömnadsfabriker. Härvid har antagits, att såväl inkallelserna som den militära tillverkningen den 1/9 1939 varit av så liten omfattning, att man kan bortse därifrån.

Den låga sysselsättningsnivån i textilindustrien beror delvis på svårigheten att bereda sysselsättning överlag på grund av den svenska produktionsappa— ratens mindre allsidiga uppbyggnad, vilken orsakat vissa trånga sektioner under nuvarande avspärrning. Emellertid är brist på arbetskraft den huvud- sakliga orsaken till den minskade sysselsättningen. Av utredningar inom Sve- riges textilindustriförbund framgår exempelvis, att textilfabrikerna (exklu- sive konfektions- och sömnadsfabriker) den 1/3 1943 hade kunnat bereda ar- bete åt 8 400 arbetare mera, än vad man kunnat anställa.

Efterfrågan på textila färdigvaror,

Konsumtionen av beklädnadsartiklar har under kriget sjunkit successivt till 1942. Från och med detta år har konsumtionen varit i det närmaste of ör- ändrad och uppgått till i genomsnitt ungefär 75 % av 1939 års volym. Inom institutet har i annat sammanhang utförts en utredning angående sambandet mellan konsumtionsvolymen på textilvaror, inkomstutvecklingen samt pris-

• Sida 75
•  Original

nivån för textilvaror. Enligt denna utredning skulle konsumtionen av bekläd- nadsartiklar variera proportionellt mot realinkomsten och omvänt propor- tionellt mot de relativa priserna på textilvaror. Utvecklingen av dessa ekono- miska faktorer kan bidraga till förklaringen av den minskade textilkonsum— tionen. Emellertid torde till denna även ha bidragit allmänhetens önskan att icke under ransoneringsperioden utnyttja sin kupongtilldelning till det yt- tersta utan i stället spara en viss marginal för oförutsedda behov. Det kan därför icke för närvarande sägas med bestämdhet hur den totala konsum- tionen skulle utvecklas, om konsumtionsregleringen upphävdes redan nu. Inom de köpkraftigare befolkningsskikten skulle man förmodligen kunna räkna med en ökad konsumtion av textilvaror. Det är emellertid svårt att förutse i vilken omfattning en sådan ökning skulle inkräkta på det sortiment, som skulle stå till övriga konsumenters förfogande. Konsumtionsregleringen skulle dock sannolikt kunna hävas i samband med vapenstilleståndet utan att detta i och för sig skulle behöva medföra några mera betydande föränd- ringar i konsumtionen.

I den föregående diskussionen angående utvecklingen av den inhemska efterfrågan på textilvaror har icke berörts den minskning av allmänhetens och framför allt handelns efterfrågan på textilvaror, som åtminstone under kor- tare tid kan väntas på grund av svårigheter att avveckla lagren av krisbeto- nade varor, då varor av fredskvalitet bliva tillgängliga eller kunna tänkas bliva tillgängliga inom överskådlig tid.

Av vikt vid bedömandet av dessa marknadsfrågor är det förhållandet, att lagren av krisvaror äro förhållandevis stora. De avsevärda lagren av krisbe- tonade varor, vilka huvudsakligen finnas i handeln, kunna under en över- gångstid allvarligt minska framför allt detaljhandelns efterfrågan, särskilt som starkt minskade inköp från allmänhetens sida och avsevärda prissänk- ningar på krisvaror skulle kunna menligt påverka handelns likviditet och även allmänna inställning. Hur starka nyssberörda verkningar bliva, blir bland annat beroende av, i vilken grad allmänheten anser varorna vara kris- betonade och komma att ersättas av bättre och eventuellt även billigare varor inom relativt kort tidrymd. Klart är, att en export av krisbetonade varor, vilka alla hava gott bruksvärde, skulle avsevärt underlätta textilbranschens åter- gång till normala förhållanden.

En betydande konsumtionsreserv torde finnas i fråga om heminrednings- artiklar, Vilken torde aktualiseras, i den mån varor av fredskvalitet bli till- gängliga och en ökning av bostadsproduktionen kommer till stånd. Produk- tionen av heminredningsartiklar torde dock svara för högst 10 % av totala sysselsättningen. Även i fråga om vissa s. k. tekniska artiklar synes en viss konsumtionsreserv ha ackumulerats.

Tillgången på textilindustriens råvaror. Då i de fastslagna allmänna förutsättningarna för efterkrigsutredningarna ingår, att importen västerifrån kommer att återupptagas i en omfattning, som är tillräcklig för uppnående av full sysselsättning, kommer här textil-

• Sida 76
•  Original

industriens råvaruförsörjning, som till alldeles övervägande del är beroende av import västerifrån, endast att beröras mycket kortfattat.

Med hänsyn till de inom landet befintliga lagren av bomull och den lika- ledes betydande inhemska produktionen av cellull synes bomullsindustriens sysselsättning icke komma att begränsas av råvarutillgången. Detta är även fallet i fråga om konstsilkeindustrien, ehuru en viss import av konstsilke- garner torde bliva nödvändig för bibehållande av full sysselsättning.

Beträffande ylleindustriens råvaruförsörjning må erinras därom, att en betydande del av världsproduktionen av ull är koncentrerad till Australien, och att möjligheterna till import därifrån förefalla ovissa —— särskilt med hänsyn till de stora behoven i de krigförande länderna.

Importen av för linne-, jute— och hampindustrierna i normala tider nöd— vändiga råvaror kan knappast tänkas komma i gång i normal omfattning un- der den aktuella tvåårsperioden; i varje fall gäller detta jute. De ersättnings- material, som framkommit under kriget, och som icke torde kunna få någon allvarligare konkurrens utifrån, äro emellertid av den beskaffenheten, att de även efter ett vapenstillestånd väntas kunna användas av respektive indu- strier.

Import och export av textila varor.

På textil- och beklädnadsindustriens sysselsättning kommer givetvis även att inverka storleken av den import av textila halvfabrikat och färdigvaror, som kan komma i fråga. Att bedöma importens omfattning är icke möjligt, då man saknar kännedom såväl om kostnadsnivåerna inom de utländska textilindustrierna som om utvecklingen av det allmänna handelspolitiska läget.

Med hänsyn till det av allt att döma mycket betydande behovet av textil- varor i de krigförande länderna kan dock även vissa möjligheter till en till- fällig export av textila helfabrikat komma att uppstå. Som ovan berörts, kan en betydande lindring av en eventuell efterkrigskris i textilbranschen väntas, därest en del av branschens lager av mera krisbetonade varor skulle kunna vinna avsättning i utlandet.

Sysselsättningen.

De huvudfaktorer, som kunna beräknas påverka efterfrågan inom textil- och beklädnadsindustrien ha i det föregående redovisats. Med reservation för råvaruförsörjningen bör samma slutsatser i huvudsak även gälla för produk- tionen och sysselsättningen. Sysselsättningeu för militära ändamål kan visser- ligen beräknas falla bort, men detta motväges därav, att produktionen för civila ändamål för närvarande understiger den löpande förbrukningen.

• Sida 77
•  Original

Läder— och skoindustrierna.

Produktionen vid garverierna är för närvarande ungefär lika. stor som under förkrigstiden (1937—38). Antalet anställda arbetare uppgick den 1I,, 1943 till drygt 2 500, av vilka över 300 voro inkallade till militärtjänst. An- talet sysselsatta arbetare är för närvarande obetydligt mindre än vid krigsut- brottet.

Sysselsättningen inom garveriindustrien påverkas dels av efterfrågan på lä- der och dels av tillgången på hudar, Vad efterfrågan beträffar, beräknas sko- konsumtionen efter krigets slut ånyo stiga till 1937—38 års nivå för civila sko- don med motsvarande nedgång för militära, och den inhemska läderförbruk- ningen med undantag för den närmaste tiden efter kriget kan förmodas bli av samma storleksordning som under förkrigsperioden. Härvid har hänsyn dock icke tagits till eventuell utländsk konkurrens på den svenska marknaden. Omedelbart efter kriget synes, om kreditfrågan kan ordnas, relativt goda förutsättningar finnas för läderexport, bl. a. till grannländerna. Konkurrens från gummiskodon och -sulningsmaterial kan väntas öka efter kriget. Där- emot ha flertalet ersättningsmaterial, som framkommit under detta, visat sig så avgjort underlägsna läder, att de näppeligen erbjuda någon egentlig kon- k'urrens.

Råvarufrågan torde utgöra det allvarligaste efterkrigsproblemet för garveri- industrien och kan komma att avsevärt påverka sysselsättningen. Normalt täckes garveriernas behov av budar för framställning av bottenläder till 95 0/0 genom import av utländska tunga hudar. Svenska hudar användas huvudsak- ligen för ovanläder och en icke obetydlig kvantitet exporteras. Importmöjlig- heterna från transoceana länder måste av flera skäl bedömas med en viss försiktighet. Möjlighet finnes dock till fortsatt vidgad användning av det in- hemska hudmaterialet, vilket bör kunna kompletteras med hudar från Dan- mark.

Med antydda förbehåll beträffande tillförseln av hudar synes man kunna räkna med ungefär samma produktion de två närmaste åren efter kriget som under 1937/38, vilken var något lägre än 1939. Garveriindustrien torde därför bli i stånd att sysselsätta ungefär lika många arbetare som före kriget, vilket i stort sett motsvarar det nuvarande antalet.

I skoindustrien voro under 1939 i genomsnitt under året drygt 12 000 arbe- tare anställda och vid slutet av 1943 närmare 9 500, av vilka dock troligen ca 900 voro inkallade till militärtjänst. Antalet sysselsatta arbetare har alltså minskat från ca 12 000 till knappt 9 000 eller med drygt 25 0/o. Sysselsätt— ningens storlek under de två första åren efter ett vapenstillestånd bestämmes dels av efterfrågan på skodon och dels av tillgången på material för desam— ma. Enligt föreliggande uppgifter torde inga större eftersatta behov hos all— mänheten ha uppstått under kriget. Någon stegring av efterfrågan torde dock eventuellt kunna inträffa, emedan en viss efterfrågereserv skapats i gross- och detaljhandeln på grund av den under krigsåren starka begränsningen av färg- och modellurval beträffande skodon, varjämte en viss komplettering av num-

• Sida 78
•  Original

mersorteringarna torde erfordras. Vidare må framhållas, att detaljhandeln troligen kommer att inneha relativt stora lager av s. k. ersättningsskodon, vilka icke bli efterfrågade i en fredshushållning. Möjligen kan export av dessa i ersättningsskodon ifrågakomma. I den mån försörjningsläget så medger, skulle även en icke obetydlig export av läderskor kunna äga rum under åren i närmast efter krigets slut. Förutsättningen härför är dock att kreditfrågan löses.

De antydda tendenserna rörande efterfrågans utveckling synas ge vid han- den, att skoindustriens avsättningsmöjligheter — med reservation för erfor- derlig tillgång på läder — i stort sett komma att vara oförändrade i förhållan- de till 1937/38. Under angivna förutsättningar räknar därför skoindustrien med att kunna återställa en arbetarstam motsvarande 1937/38 års, d. v. 5. en arbetsstyrka som med ca 10 0/0 eller drygt 1 000 personer understiger 1939 års.

Kemisk-teknisk industri.

Sysselsättningen inom kemisk-teknisk industri i trängre bemärkelse har, såsom framgår av nedanstående tabell, i sin helhet icke nämnvärt förändrats under kriget. Utvecklingen har dock varit mycket oenhetlig. Sprängämnes- fabrikerna och vissa nyupptagna industrigrenar ha utvidgat starkt. Inom andra branscher har produktionen begränsats av råvarusvårigheter. Tänd- sticksindustrien har gått kraftigt tillbaka på grund av att exporten inskränkts.

Förvaltnings- Arbetar- År personal personal Totalt Anställda ............ 1/9 1939 2 566 12 883 15 449 1/9 1943 3 560 15 073 18 633 Inkallade ............ 1/9 1943 278 1 554 1 832 Sysselsatta ............ 1/9 1943 3 282 13 519 16 801

Den kemisk-tekniska industriens utveckling under kriget och de aktuella produktionsfrågorna inom branschen äro för närvarande föremål för närmare analys. Arbetskraftsbehovet inom den kemisk-tekniska branschen år i för- hållande till produktvärdet relativt litet. Det förefaller sannolikt, att i stort sett inga mera betydande sysselsättningsförändringar komma att inträffa efter kriget. På vissa håll kommer kris- och krigsproduktionens avveckling antagligen att medföra någon minskning av arbetskraftsbehovet. I viss mån har dock, exempelvis vad beträffar ammunitionstillverkning, en nedskär- ning i detta avseende redan skett. Omfattningen av surrogattillverkning och dylik krisproduktion är dessutom av vissa undersökningar att döma relativt begränsad. När handeln västerut åter kommer i gång, bör å andra sidan sys- selsättningen ökas i de grenar av den kemiska industrien, som hållits tillbaka genom avspärrningen.

• Sida 79
•  Original

VI. Industriens investeringsreserver och investeringsplaner.1

Tre olika huvudelement ha varit avgörande för den industriella investe- ringsverksamhetens omfattning i Sverige under krigsåren. För det första har krigshotet för vårt land med de därav följande kraven på rustnings- produktion också inneburit krav på industriella investeringar framför allt inom den tunga industrien. För det andra har avspärrningen medfört dels en minskning, dels en ökning av de industriella investeringarna. Å ena si- dan ha investeringarna minskats överlag inom exportindustrien och delvis inom den industri, som är beroende av importerad råvara. Å andra sidan har nödvändigheten av att upptaga olika slag av ersättningsproduktion för- anlett investeringar på andra håll. För det tredje kan man räkna med en investeringsverksamhet, som stått i samband med mer eller mindre klara fredsperspektiv.

Under det första krigsåret dominerade de omfattande investeringarna för rustningsproduktion; under det andra krigsåret började man företa bety- dande investeringar för ersättningsproduktion (eftersom man då ställde in sig på ett långvarigt krig), medan övriga investeringar i andra industrier än de tunga i allmänhet voro ganska obetydliga; fr. o. 111. det tredje krigs- året började >>fredsberedskapsinvesteringarna>> spela en stor roll, samtidigt som investeringarna för rustningsproduktion alltjämt voro stora, och även stora investeringar för ersättningsproduktion fullföljdes (även om man icke längre i större utsträckning påbörjade några nya projekt för sådan produk- tion). Under det tredje och fjärde krigsåret har man därför en omfattande investeringsverksamhet inte endast inom vissa utan inom de flesta industri- grupper. —

Om man ser till industrien i dess helhet är det tydligt, att nettoeffekten av dessa konjunkturelement varit den, att någon allmän minskning i den industriella investeringsverksamheten inte inträffat under krigsperioden i jämförelse med de närmaste förkrigsåren, trots att investeringarna under dessa år voro ovanligt omfattande i samband med den då rådande högkon- junkturen inom de flesta områdena av industrien.2

De frågor rörande industriens investeringsplaner, som kommerskollegium sedan flera år regelbundet ställt till industriföretagen, ha i anledning av den härmed framlagda utredningen — i samråd med institutet och sedan genom dess försorg näringsorganisationerna rådfrågats _ utformats på ett nytt sätt. Sålunda anmodades företagen under hösten 1943 att uppge

1 Med »investeringsreserv» avses här reserv av investeringsobjekt icke investeringsfonder. ” Ovan skisserade bild av den industriella investeringsverksamheten under kriget bygger på det material som publicerats av kommerskollegium på grundval av uppgifter hämtade direkt från företagen. I Meddelanden från konjunkturinstitutet ser. B: 2, 1943, har genom bidrag från utredningsinstitutet lämnats en mera ingående diskussion av industriens investeringar under kriget.

• Sida 80
•  Original

Tab. 3. Industriens investeringar och investeringsplaner.l

Investeringsslag 1939 1940 1941 1942 1943 1944 ' 1944/45 * Milj. kr. Industribyggnader ................ 120 112 140 184 173 175 125 Andra anläggningar för driften . . .. 84 90 101 140 145 107 42 Maskiner och apparater ............ 208 213 222 268 277 250 98 Bostäder m. m. för personalen . . .. 11 12 19 34 33 34 11 Skyddsrumsbyggnader m. m. ...... 3 41 13 10 10 8 09 Samtliga investeringar ............ 432 468 496 636 638 574 277 Index: 1939 = 100. Industribyggnader ................ 100 93 117 153 144 146 104 Andra anläggningar för driften . . .. 100 107 120 167 173 127 50 Maskiner och apparater ............ 100 102 107 129 133 120 47 Bostäder m. m. för personalen 100 109 173 309 300 309 100 Skyddsrumsbyggnader m. m. ...... 100 513 163 125 125 100 11 Samtliga investeringar ............ 100 108 115 147 148 133 64 1 En uppvärdering har skett med hänsyn till att icke alla företag, som lämnat uppgift för i år 1943, också lämnat för år 1944.

1) de investeringsplaner, som man avsåge att realisera under år 1944, vare sig fred inträdde under detta år eller ej,

2) de investeringsplaner, som man avsåge att realisera under år 1944 en- dast under förutsättning, att kriget fortsatte,

3) de investeringsplaner, som man ämnade realisera under åren 1944 och 1945 under förutsättning att fred inträdde under instundande vinter samt »att konjunkturerna därefter utvecklade sig tillfredsställande för företaget». !

I samtliga fall förutsattes att byggnadstillstånd skulle kunna erhållas re- spektive att tillgången på material och arbetskraft skulle bli tillräcklig.

Det insamlade materialet har sedermera bearbetats av kommerskollegium. Huvudresultaten av undersökningen ha sammanställts i tabellerna. 3—4 med tillhörande diagram 5. De insamlade uppgifterna visa, att industrien i allmänhet har betydande investeringar på sitt program. Intrycket härav förstärkes, om man tar i betraktande, att många fall föreligga då företag hysa omfattande investeringsplaner, utan att de ansett sig kumia uppge ens ett ungefärligt värde av dessa investeringar i redovisningen till kommerskolle- gium. Å andra sidan får man inte glömma, att genomförandet av investe- ringsplanerna i viss grad också är beroende av i de olika fallen skiftande konjunkturförväntningar, som visserligen kunna bli realiserade, men som även kunna komma att slå fel. Största delen av de uppgivna investeringsplanerna äro emellertid sådana, som man avser att genomföra vare sig fred inträder eller ej, och dessa planer torde kunna betraktas såsom förhållandevis fasta. De kunna därför med relativt stor säkerhet räknas med som en relativt obero- ende konjunkturstimulerande faktor. i den mån icke exceptionella politiska

* Siffrorna för åren 1943 och 1944 (44/45) äro delvis preliminära.

• Sida 81
•  Original

Milj. kr. 1939 1940 1941 1942 1943 19441 1944/452 ).Ialmhrytning och metallindustri .. 142 178 177 254 238 201 76 Därav: Järn— och stålverk .............. 30 33 28 50 47 48 41 Järn— och stälmanufaktur ........ 12 12 15 16 17 15 7 Mekaniska verkstäder ............ 47 58 70 82 93 71 15 Skeppsvarv .................... 8 13 14 18 18 2 3 Elcktrotcknisk industri .......... 21 26 19 29 24 23 5 Jord— och stenindustri ............ 3 32 34 47 44 40 17 Därav: Cementindustri .................. 14 13 5 8 8 6 4 Träindustri ...................... 16 13 16 22 22 16 13 Därav: Sågverk och hyvlerier .......... 8 7 9 S 10 8 6 W'allboardindustri .............. 2'6 1'9 1'4 5'2 '? 3'7 1'0 Pappers- och grafisk industri ...... 44 38 43 51 43 58 50 Därav: Pappersmasscindustri ............ 23 22 27 30 22 32 12 Pappersbruk och pappfabriker.. . . 10 9 8 11 13 17 18 Livsmedelsindustri ................ 44 43 30 42 34 42 40 Textil— och beklädnadsindustri 26 26 27 43 47 37 36 Därav: Bomullsindustri ................ 7 9 9 10 11 10 10 Ylleindustri .................... 5 7 6 8 9 8 6 Trikåindustri .................... 4'2 2'2 3'6 2'9 4'3 4'3 6'9 Sömnadsindustri ................ 51 42 36 60 4'6 76 8"?! Läder-, hår— 0. gummivaruiudustri. . 13 8 8 11 11 11 6 Kemisk-teknisk industri ............ 30 31 49 41 53 57 11 Kraft-, belysnings- och vattenverk.. 85 99 111 125 146 120 42 Därav: Elektricitet sverk ................ 70 86 98 111 i 27 98 26 Gasverk ........................ 6 5 5 6 7 7 3 1 Planerade att genomföras vare sig fred inträder eller ej. — ? Planerade att genomföras endast om fred inträder.

eller ekonomiska händelser inträffa. I varje fall kan man genom ett studium av dessa investeringsplaner bilda sig en uppfattning om några av de investe- ringsbehov, som föreligga, särskilt när man har möjlighet att samtidigt över- blicka investeringsverksamhetens utveckling under kriget. — De investe— ringsplaner, som företagen uppgivit skola realiseras under åren 1944—1945 under förutsättning av att fred inträtt, torde till största delen vara av betyd- ligt mindre fast slag än de tidigare berörda. För redovisningen av denna »fredsreserv» har nämligen uttryckligen angivits förutsättningen av en gynn-

6—44723'2

• Sida 82
•  Original

Tab 4 b. Industriens investeringar och investeringsplaner. Index 1939 = 100.

1939 1940 1941 1942 1943 19441 1944/452 Malmbrytning och metallindustri .. 100 125 125 179 168 142 54 Därav: Järn- och stålverk .............. 100 110 93 167 157 160 137 Järn- och stålmanufaktur ........ 100 100 125 133 142 125 58 Mekaniska verkstäder ............ 100 123 149 174 198 151 32 Skeppsvarv .................... 100 163 175 225 225 250 38 Elektroteknisk industri .......... 100 124 90 138 114 110 24 Jord- och stenindustri .......... 100 107 113 157 147 133 57 Därav: Cementindustri .................. 100 93 36 57 57 43 29 Träindustri ...................... 100 81 100 138 138 100 81 Därav: Sågverk och hyvlerier .......... 100 88 113 100 125 100 75 Wallboardindustri .............. 100 73 54 200 181 142 33 Pappers- och grafisk industri ...... 100 86 98 116 98 132 114 Därav: Pappersmasseindustri ............ 100 96 117 130 96 139 52 Pappersbruk och pappfabriker. . . . 100 90 80 110 130 170 180 Livsmedelsindustri ................ 100 98 68 95 77 95 91 Textil— och beklädnadsindustri ...... 100 100 104 165 181 142 138 Därav: Bomullsindustri ................ 100 129 129 143 157 143 143 Ylleindustri .................... 100 140 120 160 180 160 120 Trikåindustri" .................... 100 52 86 69 102 102 164 Sömnadsindustri .......... . . . . . . 100 82 71 118 90 149 175 Läder-, här- o. gummivaruindustri. . 100 62 62 85 85 85 46 Kemisk-teknisk industri ............ 100 103 163 137 177 190 37 Kraft-, belysnings- och vattenverk.. 100 116 131 147 172 141 49 Därav: Elektricitetsverk ................ 100 123 140 159 181 140 37 Gasverk ........................ 100 83 83 100 117 117 50 1 Planerade att genomföras vare sig fred inträder eller ej. -— ” Planerade att genomföras endast om fred inträder.

sam efterkrigskonjunktur. Till en mindre det torde dessa efterkrigsplaner dock kunna anses vara relativt »fasta». Till denna redovisningspost ha näm- ligen sannolikt hänförts en del av de investeringar, som man velat men hit- tills inte fått eller inte kunnat genomföra (på grund av brist på maskiner, arbetskraft, vägrat byggnadstillstånd etc.) 1. I vilket fall som helst ge de läm- nade uppgifterna, även om de uppenbarligen äro mycket ofullständiga, i lik-

1 De flesta av dessa investeringsplaner torde dock ha kommit att föras bland dem, som man önskar realisera under år 1944 vare sig fred inträder eller ej.

• Sida 83
•  Original

Diagram 5. Industriens investeringar och investeringsplaner.l Milj. kr.

⁷⁰⁰ J] Planerade att genomföras endast —V —/ *"” fittiffjiii. ist./%. %:; / / 300 _?_/_/_/_%_/ Planerade att genomföras vare sig % % / % ned intrader eller ., %%: 127 17 / // 2 f / / 0 1939 1940 1941 1942 1943 1044 Samtliga investeringar Milj. kr. 400 I 400 ³⁰⁰ / /—4 —/— 7 | 300 200 —/ _/ _- ' ,_ __ _ _ _/ _V _/ 200 _/_ _ _ _ _ _ _/_/_ _/ 100 ”i 2 2 4 . är , / f, .

19 oa 0 1940 1941 1942 1943 1944 i 1939 1940 1 c 41 1942 194 03 1944

Byggnader, andra anläggningar, ' bostäder och skyddsrum Mäki?!"

het med tidigare nämnda planer för år 1944 vissa möjligheter att bedöma industriens investeringsreserver.

I tabell 5 redovisas den arbetskraft och den mängd byggnadsmaterial. som de industriella nybyggnadsplanerna för år 1944 kunna väntas kräva.

De investeringsplaner för de närmaste åren, som industrien uppgivit, kun- na delvis vara ett uttryck för eftersatta investeringsbehov, som uppkommit till följd av krigstidens svårigheter. När man talar om eftersatta investerings- behov, är det av vikt att skilja mellan å ena sidan tekniskt, å andra sidan konjunkturellt (eller strukturellt) betingade sådana. Med tekniskt investerings- behov åsyftas då nödvändigheten av att ha vissa maskiner eller anordningar inom en fabrik, för att produktionen skall kunna ske på ett tekniskt-ekono- miskt tillfredsställande sätt. Om sålunda en viss maskin inte kunnat anskaf- fas under kriget, med påföljd att en gammal maskin måst användas så länge, att den icke längre möjliggör en tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande pro- ; duktion, kan man tala om, att ett tekniskt betingat behov att ersätta den 3 gamla maskinen med en ny föreligger. Ett tekniskt betingat investeringsbehov

' I diagram 5 har till år 1944 hänförts dels de )fasta» planerna för detta är, dels halva »fredsreserven» för åren 1944—1945.

• Sida 84
•  Original

Tabell 5. Beräknad åtgång av arbetskraft och byggnadsmaterial för industriens investeringar under år 1944.

Planerad bygg- Beräknad Beräknad Beräknad nads— o. anlägg- åtgång av åtgång av åtgång av ningsverks. dagsverken byggnadsjärn cement milj. kr. milj. 1 000 ton 1000 ton A | B | A B A | B .x B Hela industrien ............ 325 405 67 86 65 75 165 20?» Därav i tung industri ...... 113 138 2"! 2'9 25 30 50 65 A = vare sig fred inträder eller ej. — B = under förutsättning att fred inträder. B inkluderar samtliga under A redovisade investeringar plus hälften av de för åren 1944/45 redovisade inves- teringar, vilkas realiserande är beroende av inträdd fred.

kan också föreligga, om man under kriget icke kunnat tillgodogöra sig nya tekniska framsteg på produktionens område, t. ex. på grund av att de nya förbättrade maskin-erna inte kunnat erhållas eller helt enkelt därför, att man icke nu har möjlighet att få taga del av de senaste tekniska framstegen. Ett _, dylikt behov föreligger i verkligheten nästan alltid inom många industrier även under vanliga förhållanden; en industri försöker alltid vara tekniskt optimalt utrustad men kan givetvis inte i varje Ögonblick vara detta.

Med ett konjunlcturellt investeringsbehov åsyftas det förhållandet, att vissa investeringar — ehuru de. inte behöva vara tekniskt nödvändiga — behövas, för att man skall kunna utnyttja möjligheter till vinstgivande produktion. Om ett företag till följd av bristande tillgång på arbetskraft, byggnadsmate- rial eller maskiner eller av någon annan anledning inte varit i stånd att un- der kriget utrusta en produktionsapparat, som kan utnyttja efterkrigstidens möjligheter, så kan man tala om ett konjukturellt (eller i vissa fall struktu- ' rellt) betingat investeringsbehov.

Vad först beträffar frågan, i vad mån man kan räkna med, att ett tekniskt betingat eftersatt investeringsbehov kommer att göra sig gällande under den närmaste efterkrigstiden, kan det vara skäl att först begränsa frågan till att gälla, i vad mån ett dylikt behov föreligger på grund av att förslitna maski- ner ej kunnat ersättas i normal takt, eller på grund av att byggnader inte kunnat underhållas. Det bör då framhållas, att den omständigheten, att in- vesteringarna varit mycket omfattande under kriget, givetvis icke utesluter, att en kapitalförtäring i denna mening kan ha skett. Det är visserligen ganska klart, att för hela industrien värdeminskningen genom förslitning o. d. icke överstigit värdet av företagna investeringar, trots att en ganska stor del av de till omkring 22/3 miljarder kr. uppgående investeringarna under åren 1939—1942 är sådana investeringar, som direkt föranletts av kriget och av- spärrningen, varav en del icke innebära något nettotillskott till det industriel- la realkapitalet på längre »fredssikt».1 Men detta utesluter icke, att investe-

1 Angående de beräkningar, som leda till denna slutsats, se nyssnämnda Medd. fr. Konj- inst. sid. 134 ff.

• Sida 85
•  Original

Tabell 6. Industriens byggnadsverksamhet och maskinanskaflningar. (Medeltal för åren 1937—39 och 1940—43.)

Byggnads— OCh anlägg— Maskinanskaffningar ningsverksamhet 1937—39 1940—43 Index 1937—39 1940—43 Index 1937—39 1937—39 milj. kr. milj. kr. =100 milj.kr. milj. kr. =100 Malmbrytning och metallindustri .. .. 406 700 172 641 97'6 152 Jord- och stenindustri .............. 6'9 12'6 181 9'4 19'8 211 Träindustri ........................ 5'2 5'8 111 8'5 9'3 109 Pappers- och grafisk industri ........ 9'7 108 112 32'6 27'5 84 Livsmedelsindustri .................. 141 12"? 90 19'0 211 111 Textilindustri ...................... 7'0 11'8 168 14'6 19'0 130 Läder—, sko- och gummivaruindustri .. 2'3 37 160 4'4 46 106 Kemisk industri .................... 6'7 16'3 244 9'4 19'9 213 Kraft-, belysnings— och vattenverk.... 37 S'? 236 105 26'1 159

Hela industrien 962 1524 158 1785 244'9 137

ringar av visst slag eller inom vissa industrier blivit eftersatta, ehuru ny- investeringar på andra håll uppvägt verkningarna härav i totalsumman för investeringar inom hela industrien.1

Vad de olika slagen av investeringar beträffar, kan man draga en viss slut— sats av den sammanställning av byggnadsverksamheten och anskaffningama av maskiner inom olika industrigrupper före och under kriget, som gjorts i tabell 6. Det faller genast i ögonen att byggnadsverksamheten i många grup- per ökats väsentligt mera än maskinanskaffningarna. Om man tar hänsyn till, att byggnadskostnaderna i allmänhet icke ökats lika mycket som pri- serna på maskiner, blir denna skillnad ännu mera markerad. Sålunda torde man kunna säga, att byggnadsverksamheten inom den tunga industrien i genomsnitt under krigsåren legat på en omkring 40 0/o högre nivå än före kriget, under det att maskinanskaffningarna legat högst 10 0/o högre. Massa- industrien uppvisar en relativt obetydlig minskning i byggnadsverksamhe- ten men betydligt minskade nyanskaffningar av maskiner. Inom textilindu- strien har man en byggnadsverksamhet, som ligger närmare 40 % högre än före kriget, medan maskinanskaffningarna minskats med 5 a 10 0/o. Läder-, sko— och gummivaruindustrien har en minskning i maskinanskaffningarna med mera än 25 %, under det att byggnadsverksamheten ökats mera än 25 %. I endast två industrigrupper har relationen mellan byggnadsverksam- het och maskinanskaffningar bibehållits ungefär oförändrad från tiden före

1 Dessutom måste man tänka på, att det här endast gäller en kapitalförtäring, som tar sig uttryck i ett tekniskt betingat investeringshehov. Det viktigaste slaget av värdeförändringar i realkapitalet i vårt nuvarande samhälle betingas icke i första hand av den tekniska förslitning- jen i förhållande till investeringarna utan framför allt av inträffande förändringar i de ekono- jmiska förutsättningarna för olika industrier, m. a. 0. av konjunkturella (och strukturella) eko- jnomiska förändringar. De investeringsbehov, som sammanhänga härmed, behandlas först längre fram.

• Sida 86
•  Original

kriget, nämligen inom jord- och stenindustrien och livsmedelsindustrien. Ser man till hela industrien, finner man en ökning i byggnadsverksamheten med omkring 30 0/0 men en ungefär oförändrad maskinanskaffning.

Då man kan utgå ifrån att inga helt nya företag uppfört byggnader, utan i att man också kunnat skaffa erforderliga maskiner, förstärkes intrycket av, att det måste föreligga en icke alldeles obetydlig eftersättning av maskin- anskaffningarna på en del håll inom industrien, särskilt då i vissa industri- grupper t. ex. textilindustrien. För hela industrien kan man kanske uppskatta detta eftersatta behov av maskiner till minst 100 milj. kronor, räknat i för- krigsårens priser.1 Det är givet att denna eftersättning framför allt he- tingats av importsvårigheterna, då importvolymen för maskiner och appara- ter i genomsnitt legat 25 0/o lägre än före kriget. Man synes därför berättigad säga, att industrien här har en viss investeringsreserv, som dock inte är sär- skilt stor, och som framför allt inte kan väntas ha någon större direkt be- 'tydelse för den industriella sysselsättningen efter kriget, eftersom det till största delen är fråga om ett importbehov beträffande maskiner.

De eftersatta maskinanskaffningsbehov, varom nu talats, borde givetvis komma till synes även i de av industriföretagen redovisade investeringspla- nerna för de närmaste åren. Så är dock endast delvis fallet. Visserligen re- dovisa de industrigrupper, för vilka, enligt vad ovan sagts, ett visst eftersatt maskinanskaffningsbehov kan antagas föreligga, också relativt omfattande investeringsplaner under rubriken »maskiner och apparater», men de mera betydelsefulla konjunkturellt eller strukturellt betingade investeringsbehoven dominera i allmänhet bilden av investeringsplanerna.

Beträffande byggnader och andra anläggningar har däremot underhåll och reparationer sannolikt icke blivit eftersatta i någon större utsträckning trots den brist på arbetskraft och material, som tidvis förelegat.

En uppskattning av de investeringsreserver, som sammanhänga med even— tuellt uteblivna möjligheter att under kriget följa med i den tekniska utveck- lingen, är naturligtvis omöjlig att ge. Man torde endast kunna säga, att en sådan reserv med säkerhet föreligger, även om den endast till en mindre del kunnat komma till uttryck i de nu redovisade investeringsplanerna, och att den sannolikt kan få en viss betydelse för investeringsverksamheteus utveck- ling redan under de närmaste efterkrigsåren men framför allt på litet längre sikt.

Sannolikt kan den slutsatsen dragas, att de uppgivna investeringsplanerna icke till någon större del äro uttryck för ett tekniskt betingat eftersatt in- vesteringsbehov, utan främst för vad som här kallats konjunkturellt be- tingade investeringsbehov. Planerna äro med andra ord främst inriktade på en anpassning av kapaciteten till nya fredliga produktionsuppgifter. Karak- teristiskt härför är också, att mycket obetydliga investeringsbelopp redovisats

* Det bör observeras, att uppskattningen endast avser ett tekniskt betingat eftersatt behov I den mån nya investeringsprojekt ej kunnat realiseras överhuvud taget utan måst ställas p: framtiden, äro de därigenom ej realiserade maskinanskaffningarna ej här medräknade utan be röras först längre fram.

• Sida 87
•  Original

15113. kronor

Konsum ionsvmindus tri (Importerar). råvara.)

Milj. kranar 70 60 50 _; __ 49 — _Z; ' i _ 30 __ _ __ 20 — — —— 10 —/— _ , , i 1959 _1940 1941 1942 1945 1944 Kcnmtionskapitalvamindustrl Mil:. kronor 20 1” ? W/J m 0

1959 1940 1941 1942 1943 1944

musa. industrier

1959 1940 1941 1942 1945 1944

Diagram (i. Investeringar och investeringsplaner inom olika industrigrupper.

Xmmmtionsvmunmtrt (Svensk råvara)

Mil:).kronor

30

20

47 /_

/

1939 1940 1941 1942 1945 1944

Dyggnadsrlvaruindua tri

Milf] . kronor

50

10

Planerade att genomföras endast om fred inträder

" /- Planerade att genmföras vare sig tree. inträder eller .;

7. Vi

71959 1940 1941 1942 719457 1944

/

1959 1940 1941; 1942 1943 1944

• Sida 88
•  Original

under rubriken »investeringar, beräknade att genomföras under år 1944, en- dast om kriget fortsätter».

I syfte att underlätta ett bedömande av investeringsreservens karaktär har sammanställts ett diagram, där industrierna sammanförts i olika grupper efter produkternas huvudsakliga användning (diagram 6).1

Det framgår av detta diagram, att investeringsplanerna äro relativt stora i förhållande till krigstidens investeringar i konsumtionsvaruindustrien och i konsumtionskapitalvaruindustrien, under det att investeringsplanerna lig- ga lägre i exportindustrien och den tunga industrien, där investeringarna gå kraftigt upp redan under kriget, särskilt dess senare år. Man torde kun- na tolka detta förhållande så, att ett visst eftersatt investeringsbehov, i den mening det här är tal om, föreligger inom de industrigrupper, som främst arbeta för hemmamarknaden. Exportindustrien -— särskilt cellulosaindustrien — har i motsats till större delen av hemmamarknadsindustrien men i lik- het med rustningsindustrien tvingats till betydande investeringar för att kunna anpassa sin produktion efter det under kriget och avspärrningen för- ändrade läget. Hemmamarknadsindustrien däremot har varit mera benägen att avvakta utvecklingen, särskilt som råvarutillgången på sina håll varit osäker. Delvis torde förklaringen också ligga däri, att många av de indu- strier, som ingå i konsumtionsvaruindustrien och i konsumtionskapitalvaru- industrien, ha en sådan produktion, som ansetts mindre oundgänglig för folkförsörjningen under krigsåren, med påföljd att de haft svårare att få rätt till material och arbetskraft för investeringar. Inom ifrågavarande indu- strigrupper torde sålunda i planerna för 1944 och 1945 redovisas ganska många investeringar, för vilka byggnadstillstånd inte erhållits, eller för vil- ka man inte ansett det lönt att begära dylikt tillstånd.2

Ser man något närmare på de olika industrigrupperna, finner man, att gruppen konsumtionsvaruindustri på utländsk råvarubas är alltför heterogen, för att man skall kunna säga något generellt om investeringsbehoven och investeringsplanerna. Textilindustrien, som är den största av de i gruppen ingående branscherna, har såsom framgår av tabell 4, trots att dess investe- ringar under kriget på det hela taget varit ganska stora, ett omfattande in- vesteringsprogram både för den händelse kriget fortsätter och för den hän- delse fred skulle inträda under 1944. Såsom i annat sammanhang nämnts, sammanhänger detta delvis med att maskinanskaffningarna under kriget stött på ganska betydande svårigheter, men även omfattande byggnadsarbe- ten ingå bland planerna. Samma är förhållandet inom en del andra under gruppen sammanförda branscher.

Beträffande gruppen byggnadsämnesindustri må erinras om, att investe-

' Grupperingen har skett på i huvudsak samma sätt som i undersökningen angående syssel— sättningsutvecklingen. — Till investeringarna under år 1944 har idiagrammet, utom de Masta» investeringsplanema för detta år, hänförts halva investeringsreserven för åren 1944—1945.

* En sammanfattande och systematisk undersökning av mängden, storleken och arten av de byggnadsarbeten, som varit planerade men ej kunnat komma till stånd på grund av tillstånds- tvånget beträffande sådana arbeten, skulle givetvis här varit av intresse, men har ännu inte kunnat göras.

• Sida 89
•  Original

ringsverksamheten och i samband härmed också rationaliseringen här ofta var mycket betydande åren före kriget, och att därför kapaciteten kan sägas vara i stort sett tillräcklig även för en byggnadsverksamhet av samma be- tydande omfattning som under åren före kriget. Detta är givetvis anled- ningen till, att man icke kan tala om några särskilt stora investeringsbehov eller kan vänta sig några omfattande investeringsplaner.

Inom den tunga industrien spela järn- och stålverkens investeringsbehov och investeringsplaner en dominerande roll. Stora investeringar ha visser— ligen företagits även under de gångna krigsåren, men man synes räkna med, att betydande moderniserings— och rationaliseringsarbeten samt komplettering av anläggningarna komma att krävas. För den starkt differentierade meka- niska verkstadsindustriens del föreligga också betydande investeringsplaner, som dock knappast i någon större utsträckning torde betingas av den tek- niska förslitningen utan väl framför allt av tekniska nyheter och förbätt- ringar, berörande såväl produktionsteknik som varuslag.

Till sist må nämnas, att fredsreserven av investeringar praktiskt taget ute- slutande ligger hos de enskilda företagen. De statliga industriföretagen redo- visa praktiskt taget endast sådana investeringsplaner, som man beräknar att realisera, vare sig fred inträder eller ej.

VII. Slutsatser angående den industriella sysselsättningen under åren närmast efter kriget.

De slutsatser, som i det följande dragas av de verkställda utredningarna, måste betraktas som helt bundna av de inledningsvis uppställda allmänna för- utsättningarna. Bland dessa är en av de viktigaste, att försörjningen med rå- varor under de båda behandlade efterkrigsåren genom import och inhemsk produktion i allmänhet skall bli tillräcklig för att möjliggöra ett fullt utnytt- jande av industriens kapacitet. Så länge begränsningen av importen nödvän- diggör, att dyrbar ersättningsproduktion upprätthålles, kommer dock ett knapphetsläge att bestå. I samma mån torde det bli nödvändigt att behålla vissa regleringar av produktion och förbrukning, och konjunkturen kan där- med beräknas få samma prägel som under kriget, med trånga sektioner, som tvinga till en även i fortsättningen omställd produktion. En fortsatt knapp- het på fossilt bränsle kommer att verka i samma riktning.

Redan i ett sådant läge kunna emellertid konjunkturförändringar av nor- mal fredstyp ha ett visst svängrum, och allteftersom importmöjligheterna på olika områden ökas, ersättningsproduktionen lägges ner, varuknappheten upp- hör och regleringarna avvecklas, blir utrymmet för en fri konjunktur allt större.

Under den övergångstid, som kan beräknas följa närmast efter kriget, kom-

2 mer sålunda sannolikt att råda en viss dualism, vad gäller de faktorer, som i _] främsta rummet bestämma sysselsättningskonjunkturen. Till en början kom-

• Sida 90
•  Original

mer bilden att domineras av knappheten på varor, men allteftersom importen ökas, träda de gängse konjunkturfaktorerna i förgrunden.

De verkställda utredningarna ha endast i ringa mån varit ägnade att kasta nytt ljus över frågan om råvaruförsörjningen efter kriget. Möjligheterna till . import ha sålunda genom nyss angivna antagande i huvudsak ställts utanför diskussionen. På en punkt har dock försörjningen med råvaror underkastats * en närmare analys, nämligen vad gäller produkter av järn och stål. Beträffan- de detta område ha de verkställda utredningarna visat, att det inom relativt begränsad tid bör bliva tekniskt möjligt att —— under förutsättning av till- räcklig tillgång på fossilt bränsle — öka järnproduktionen i en sådan grad, att en befarad nedgång av importen kan motvägas för flertalet viktigare använd- ningsområden. Som en allvarlig risk kvarstår emellertid, att tillgången på gjutna rör för byggnadsverksamheten samt grovplåt främst för varvsindu— strien kan befaras komma att understiga behoven. En fortsatt knapphet på importerat bränsle kan även i övrigt medföra risker för en begränsning i bygg- nadsindustriens tillgång på råvaror.

Dessa risker för byggnadsverksamheten äro ur sysselsättningssynpunkt desto allvarligare, som utvecklingen inom denna näringsgren måste antagas bli en av de faktorer, vilka i främsta rummet komma att bära upp den fria kon- junkturutveckling, som så småningom bör komma att avlösa den första tidens knapphetshushållning. De faktorer, som måste tillmätas den största betydel- sen för sysselsättningskonjunkturen, äro nämligen otvivelaktigt å ena sidan exporten samt å andra sidan investeringsverksamheten, varav byggnadsverk- samheten är den dominerande delen.

I den nu framlagda utredningen har det av lätt förstådda skäl icke varit möjligt att skapa någon större klarhet rörande exportens utvecklingsmöjlig- heter ens under de relativt godtyckligt valda förutsättningar, som ligga till grund för utredningsarbetet. Inom alla de exportindustrier, som blivit före- mål för särskild utredning, har dock den slutsatsen synts ligga utom diskus- sion, att det med bortseende från rena katastrofalternativ — får antagas komma till stånd en ökning av exportvolymen utöver den nuvarande starkt nedpressade nivån. Hur långt man vågat sträcka sina förväntningar, har emel— lertid berott på de antaganden man ansett sig kunna göra angående den han- delspolitiska utvecklingen, de köpande ländernas betalningsmöjligheter samt i samband därmed den kreditpolitik på exportområdet, som från svensk sida kan antagas ifrågakomma. Även vid ett försiktigt bedömande av dessa frågor har det emellertid synts sannolikt, att vissa industrier ha att motSe en relativt livlig exportkonjunktur. Vad gäller sågade trävaror, synes man sålunda våga räkna med, att exporten och därmed även sysselsättningen kommer att svara mot hela produktionsförmågan. Även inom massa- och pappersindustrien har man ansett sannolikt, att kapaciteten skall bliva relativt väl utnyttjad. Vad gäller verkstadsindustrien, ha företagen själva under växlande antaganden beträffande handels— och kreditpolitiken räknat med en successiv stegring av exporten upp emot förkrigsnivån. Den nu starkt utbyggda kapaciteten

• Sida 91
•  Original

' aa: NE:.

t i.

torde emellertid, om icke hemmamarknadens anspråk på verkstadsprodukter mot förmodan ökas, kunna tillåta en större export än före kriget.

För de traditionella kvalitetsvarorna av järn och stål torde det bliva ett tidsödande arbete att återvinna den gamla kundkretsen, men man har an- ledning hoppas att även finna nya marknader för dessa varor. Under första efterkrigstiden torde man i stället kunna avsätta betydande kvantiteter han- delsjärn och enklare manufakturvaror, vilket dock är en för vårt land onor- mal export. Vid utebliven export av kvalitetsstål får man räkna med risk för arbetsbrist vid kvalitetsstålverken, då dessa anläggningar ej kunna annat än delvis användas för framställning av handelsjärn. Beträffande järn och stål synes under de givna förutsättningarna exportmöjligheterna i hög grad kom— ma att begränsas av möjligheten att importera handelsjärn, alldenstund den inhemska produktionen i gynnsammaste fall täcker landets konsumtionsbehov.

Under de allmänna förutsättningar som uppställts, synes man sålunda kunna räkna med en övervägande gynnsam exportkonjunktur under de första åren efter kriget. En sådan utveckling blir i flera avseenden av betydelse ur sysselsättningssynpunkt, icke endast vad gäller själva exportindustrien. För det första skapas därmed ett högre underlag för den allmänna inkomst- och sysselsättningsnivån. För det andra bör exporten kunna i betydande ut- sträckning ge ett utbyte i form av importvaror, som möjliggör en ökad syssel- sättning för ett flertal industrier och sålunda ökar utrymmet för en kon- junkturförbättring på hemmamarknaden. Exporten och det därmed förknip- pade handelsutbytet blir sålunda i flera avseenden av strategisk betydelse för konjunkturutvecklingen efter kriget. Den måste av detta skäl i jämförelse med faktorer av hemmamarknadskaraktär under åren närmast efter kriget till- mätas en större vikt, än som varit motiverat under förkrigstidens förhållanden.

Vid sidan av exporten måste främst investeringsverksamheten bliva en ut- slagsgivande faktor för inkomst- och sysselsättningskonjunkturen efter kriget. Denna verksamhet faller till större delen utanför det industriella området men är i sin helhet av väsentlig betydelse för den industriella sysselsätt- ningen därigenom, att industrien i så stor utsträckning står som leveran- tör av materiel för all slags investeringsverksamhet. Det har med hänsyn därtill ansetts nödvändigt att uppställa vissa förutsättningar rörande den all- männa utvecklingen på detta område. Beträffande byggnads- och anlägg- ningsverksamheten har det ansetts motiverat att antaga, att dess samman- lagda volym under efterkrigsåren kommer att stiga upp mot förkrigstidens nivå. En genomgång av byggnadsverksamhetens olika delar synes — med reservation för råvarutillgången — bestyrka ett sådant antagande. Bostads- byggandet har sålunda blivit så starkt eftersatt under kriget, att det måste antagas komma att stiga upp mot förkrigsnivån. Den industriella byggnads- verksamheten företer att döma av den enquéte bland industriföretagen, som verkställts, åtminstone under det närmaste året en hög grad av stabilitet. Re- serven av industriella investeringar, avsedda att genomföras vid gynnsam konjunktur under de båda första efterkrigsåren, synes också vara betydande. Även på andra områden ha byggnads- och anläggningsarbeten blivit efter-

• Sida 92
•  Original

satta, och man får väl därför närmast räkna med, att tidvis en trängsel kan komma att uppstå inom det utrymme, som kommer att stå till byggnads- verksamhetens disposition, vad gäller råvaror och arbetskraft. Stiger byg - nadsverksamheten sålunda upp till förkrigsnivån, kommer därigenom att uppstå en efterfrågan på varor från järn- och verkstadsindustrien samt den egentliga byggnadsämnesindustrien.

Den utredning, som verkställts rörande efterfrågan på olika varaktiga konsumtionsvaror, tyder på, att sysselsättningskonjunkturen på detta område efter kriget i hög grad blir beroende av ett uppsving i bostadsbyggandet. Tack vare den goda inkomstkonjunkturen under kriget har visserligen efterfrågan på detta område icke hållits tillbaka i en utsträckning, som svarar mot bo- stadsbyggandets nedgång. Men en stegring av bostadsbyggandet upp mot förkrigsnivån synes bilda en garanti för en livlig sysselsättning på detta om- råde, särskilt vad gäller tillverkningen av möbler samt andra inventarier och husgeråd.

Även efterfrågan på annan investeringsmatcriel, som produceras inom verkstadsindustrien, kan väntas utveckla sig övervägande gynnsamt, och man har därför anledning hoppas, att nedgången av rustningsproduktionen i stort sett skall kunna neutraliseras. De faktorer, som berörts, göra det sannolikt, att man under angivna förutsättningar bör kunna räkna med, att den sysselsättning, som nu uppnåtts inom den tunga industrien, skall kunna i huvudsak vidmakthållas.

Den utveckling beträffande export och investeringsverksamhet, som bör vara att motse under förutsättning att vissa råvarufrågor lösas, kan väntas komma att bilda underlag för en sådan inkomstkonjunktur, att detta i och för sig bör leda till en god sysselsättning inom samtliga konsumtionsvaru- industrier. Om då vidare, såsom i dessa utredningar förutsatts, råvarutill- gången kommer att bliva tillräcklig för att svara mot denna ökade efterfrå- gan, bör sysselsättningen inom dessa industrier i stort sett komma att stiga upp mot förkrigsnivån.

Man synes sålunda, under de förutsättningar som uppställts, ledas till den slutsatsen, att de konjunkturrörelser på export- och investeringsområdet, som " kunna beräknas framträda efter kriget, böra leda till ett närmande till för- krigsnivån av sysselsättningen inom de områden, där den under kriget tving- ats ned, (1. v. s. främst exportindustricn och de industrier, som baserats på im- porterad råvara. Detta gäller givetvis endast som ett mycket allmänt om- döme, och en reservation måste göras för tillfälliga rubbningar, som bl. a. kunna komma att sammanhänga med prisutvecklingen.

Frågeställningen kring sysselsättningsproblcmet begränsas därmed, såsom inledningsvis antytts, i huvudsak till den ansvällning av personalen, som ägt rum inom den tunga industrien och då främst verkstadsindustrien. Storleks- ordningen av det sysselsättningsproblem, som här uppstår, när inkallelserna återgå till fredsnivå, har tidigare angivits röra sig om i runt tal 30 000 per- soner, om sysselsättningen kan upprätthållas vid nuvarande nivå.

• Sida 93
•  Original

*"rw—W—'—'V 4'—';.4444 ** r r "

%

De utredningar, som framlagts, visa givetvis icke, att denna personal i fort- sättningen icke skulle kunna finna sysselsättning inom den tunga industrien. Detta skulle emellertid förutsätta antingen en ökning av produktionen för hemmamarknaden, utöver vad företagen vågat räkna med under den be- traktade perioden, eller en höjning av exporten Över förkrigsnivån.

Vid en överblick över hela arbetsmarknaden synes man emellertid böra bereda sig på, att ett överskott av arbetskraft av denna storleksordning kan komma att behöva placeras på annat håll. En del kan väntas återvända till de arbetsmarknadsreserver, från vilka de mobiliserats, andra —— och då sär- skilt en del av de kvinnor, som fått tillfällig anställning inom verkstads- industrien — kunna antagas komma att återvända till olika konsumtions- varu- eller exportindustrier. Andra äter, och kanske en större del, kunna be- höva beredas arbete inom andra näringsgrenar, exempelvis byggnadsindustri och transportväsende, som falla utom ramen för denna utredning.

Till slut mä anmärkas, att i det föregående uppmärksamheten endast in- riktats på de saldoposter för sysselsättningen inom olika industrigrenar, som bli av betydelse för arbetsmarknadsbalansen under övergångstiden efter kri- get. Därutöver komma säkerligen att uppstå omflyttnings- och omskolnings- problem av betydande omfattning. För ett bedömande av dessa frågor, som i vissa avseenden äro föremål för undersökning av statens arbetsmarknads- kommission i samarbete med institutet, kan den härmed framlagda utred- ningen endast tjäna som en allmän bakgrund.

• Sida 94
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I anledning av Herr Statsrådets skrivelse av den 5 ds får styrelsen för industriens utredningsinstitut härmed meddela, att institutet är berett att lämna sin medverkan vid utredningarna rörande de ekonomiska efterkrigsproblemen i huvudsak enligt det program, som angivi-ts i statsrådsprotokollet av den 19 mars 1943. Institutet hade re- dan tidigare uppgjort ett program .för vissa utredningar rörande industriens efter- krigsproblem. Planen för detta utredningsarbete samman-faller n'ära med de rikt- linjer, som angivits i statsrådsprotokollet. I anslutning härtill får institutet föreslå. att de delar av utredningsarbetet, vid vilka institutet skulle medverka, planläggas på följande sätt:

I centrum för utredningsarbetet ställes sysselsättningen av arbetskraften på det industriella området under åren närmast efter ett vapenstillestånd.

Det ligger i sakens na-tur, att utvecklingen av sysselsättningen på olika industriella områden under omställningsperioden icke med någon större grad av exakthet nu lå- ter sig förutberäknas. Detta följer redan av det förhållandet, att möjligheterna för det internationella handelsutbytet efter kriget, vare sig det gäller import eller export, nu icke kunna överblickas. De alternativ, som därvidlag erbjuda sig, äro även allt- för många för att kunna i detalj analyseras. Den tekniska utvecklingen kan vidare Öppna nya, nu icke påräknade ekonomiska perspektiv. Dessa omständigheter på- verka i sin tur exempelvis den industriella anläggn-ings—verksamheten. De komma även att öva inflytande på den statliga ekonomiska politiken, som i sin tur är grund- läggande för industriens utvecklingsmöjvligheter. På grund av dessa omständigheter måste man redan från början göra klart för sig, at-t det nu icke är möjligt att för den industriella omställningen efter kriget ställa en mera preciserad prognos och knappast heller att uppställa ett begränsat antal alternativ. Utredningsarbetet kan därför enligt institutets uppfattning icke taga sikte på annat än att analysera och sammanställa så många som möjligt av de förutsättningar, som i sista hand måste påverka utvecklingen, hur denna än i övrigt kan komma att gestalta sig. Institutet har ansett sig redan från början böra klargöra, att man icke bör ställa större krav, än vad här angivits, på resultatet av de föreslagna utredningarna.

Arbetet kompliceras ytterligare därav, att näringslivets olika delar äro inbördes beroende av varandra liksom av statens åtgärder på det penning-, finans-, social- och handelspolitiska området. Så länge dessa näringspolitiska förutsättningar icke äro kända, är det givetvis omöjligt att helt överblicka de industriella utvecklingsmöj— ligheterna. Institutet förutsätter emellertid, att under det allmänna utredningsarbe— tets gång större klarhet successivt skall vinnas om näringspolitikens målsättningar.

De utredningar, som institutet är berett att nu igångsätta och redan i vissa delar har påbörjat, omfatta i huvudsak följande frågor:

Grundläggande blir en kartläggning av den nuvarande industriella krigshushåll- ningen med särskilt beaktande av inslagen av rustnings- och ersät-tningsproduktion. Denna kartläggning kan sedan bilda utgångspunkten för en avvägning av utvecklings- tendenserna på olika industriområden. Institutet har träffat övereskommelse med statens industrikommission, att den skall tillhandahålla material för utförande av denna del av utredningsarbetet.

• Sida 95
•  Original

När det gäller att vinna klarhet om utvecklingsmöjligheterna efter kriget inom olika delar av produktionen, måste beaktas, i vilken utsträckning upprustningen kommer att fullföljas. Institutet har utgått ifrån, att man på denna punkt får göra det antagandet, att den nu gällande planen för försvarets utbyggande kommer att fullföljas 'i oförändrad omfattning. Uppgifter om, vad detta kommer att innebära för den industriella sysselsättningen under de närmaste åren, har institutet för avsikt att inhämta genom kontakt med statens krigsmaterielnämnd, som ställt sin medverkan i utsikt.

Vad gäller exportindustricn har institutet förutsatt, att exportföreningen i enlighet med statsrådsprotokol'let kommer att åtaga sig utredningar angående exportmarkna- nadernas utveckling under och efter kriget. Dessa förändringars återverkningar på sysselsättningen inom vederbörande industrier kommer institutet att infoga i sin allmänna översikt över den industriella utvecklingen. Det är institutets avsikt att på detta område intimt samarbeta med exportföreningen.

Institutet måste även vid sitt utredningsarbete stå i nära kontakt med det organ, som handhar utredningen angående Sveriges deltagande i återuppbyggnadsarbetet.

Vad gäller produktionen för hemmamarknaden, komma uppgifter att inhämtas

& från enskilda industriföretag och branschorganisationer, som kunna tjäna till att

belysa utvecklingen efter kriget. Institutet kommer även att utvidga de studier 'an- gående de inhemska konsumtionsbehoven, som påbörjats på vissa områden. Vid be- dömandet av denna fråga, måste institutet emellertid i flera avseenden bygga på material från andra utredningsorgan. Detta ska-ll i det följande belysas med två exempel:

Av största betydelse för utvecklingen inom vissa industrier blir den framtida bygg- nadsverksamheten. Enligt det nyss anförda statsrådsprotokollet skall bostadsbyggan- det bli föremål 'för speciell utredning genom särskilda sakkunniga. Den statliga och kommunala investeringsverksamheten skall enligt samma program inventeras av sak- kunniga, som arbeta i samråd med statens arbetsmarknadskommission. Önskvärt vore. 'att detta arbete utvidgas till att omfatta även de ordinarie statliga och kom- munala investeringarna. Ett intimt samarbete med dessa parallella utredningsorgan blir tydligen nödvändigt, om institutets utredningsarbete skall kunna genomföras.

Vid ett bedömande av varvens sysselsättningsmöjligheter blir likaså det material av betydelse, som insamlas genom Sveriges redareförening [och kommerskollegium.

Institutet har även för avsikt att, så långt ske kan, med hjälp av vederbörande in— dustrier och branschorganisationer söka analysera frågan om ersättningsproduk- tionens existensvillkor efter kriget. Det kan emellertid till en början i huvudsak en- dast bli fråga om att klargöra vissa tekniska och ekonomiska förutsätt-ningar, vilka sedermera, om så visar sig motiverat, få läggas till grund för ett näringspolitiskt ståndpunktstagande.

Såsom redan tidigare antytts, måste det möta stora svårigheter att redan nu fast— ställa utvecklingen av den industriella investeringsverksamheten efter kriget, d. v. 5. vid en tidpunkt, som kan komma att ligga flera år framåt i tiden. Institutet har emel- lertid för avsikt att söka närma sig detta problem utan att dock kunna utlova att ställa en prognos. Bl. a. skall undersökas möjligheten att göra en inventering av de industriella investeringsobjekt, som av en eller annan anledning under kriget måst ställas på framtiden. Vissa hållpunkter för ett bedömande av investeringsutveck- lingen föreligga i de utredningar rörande industriens investeri-ngsverksamhet, som institutet påbörjat, och varav en del kommer att publiceras i konjunk—turinsti—tutets närmaste rapport.

I detta sammanhang må beröras ett investerings-område, som står på gränsen till det industriella, nämligen industriarbetarnas bostäder.

Frågan om åtgärder 'för förbättring av industriarbetarnas bostadsförhållanden är sedan ett är föremål för utredning inom institutet i samråd med en kommitté av in-

• Sida 96
•  Original

dustrimän. Utredningen, som kommer att framläggas inom en nära framtid, är bland annat avsedd att ge en överblick över den behovsreserv, som föreligger på detta område. Vissa av dess resultat torde kunna infogas i den planerade eftterkrigsutred- ningen.

Vid behandlingen av sysselsättningsproblemet inom industrien förutsätter ins-titu— tet, att arbetet kommer att ske i intimt samråd med statens arbetsmarknadskommis- sion. Arbetsfördelningen mellan institutet och kommissionen torde lämpligen bli den, att institutet utför en mera fördjupad analys av det industriella sysselsättningspro- blemet, och att de resultat, som därvid framkomma, sedermera infogas i den allmän- na översikt över sysselsättningen, som uppgöres av arbetsmarknadskommissionen.

Vad gäller sysselsättningen i skogen, komma av institutets utredningsarbete san- nolikt att framgå vissa uppgifter, som kunna läggas till grund för ett bedömande av skogsindustriens behov av timmer och massaved efter kriget. Dessa uppgifter torde få infogas i det utredningsarbete rörande sysselsättningen i skogen, som handhaves av arbetsmarknadsk-ommissionen.

Vid sitt studium av den industriella sysselsättningen har institutet även för av- sikt att beröra de kvalitativa arbetsmarknadsproblem, som komma att uppstå vid en omställning till fredsproduktion. Dessa problem komma på ett särskilt tillspetsat sätt att göra sig gällande på vissa orter, med omfattande rustnings- eller ersättnings— produktion. Institutet kommer enligt överenskommelse med sta-tens arbetsmarknads- kommission att i samarbete med denna söka tränga dessa frågor närmare in på livet.

Slutligen får institutet meddela, att dess direktör, docent Ingvar Svennilson, utsetts att, på sätt som angives i statsrådsprotokollet, representera institutet vid gemensam- ma överläggningar i berörda frågor.

Upplysningsvis må vidare nämnas, att institutets styrelse utsett undertecknad att som ordförande leda dess överläggningar rörande de här berörda efterkrigsproble- men.

Stockholm den 22 april 1943.

GUSTAF SÖDERLUND

• Sida 97
•  Original

DEN SVENSKA INDUSTRIENS KAPITALINVESTERINGAR ÅREN 1942—1945

STATISTISK UNDERSÖKNING AV

KOMMERSKOLLEGIUM

_—

• Sida 98
•  Original

• Sida 99
•  Original

Till Kungl. F in(msde partementct.

Sedan kommerskollegium nu slutfört den undersökning rörande industriens kapitalinvesteringar i egna anläggningar under år 1943 samt planerade dy- lika investeringar under år 1944, beräknade att genomföras oberoende av ett vapenstillestånd, ävensom rörande uppskattad reserv av investeringar för åren 1944—1945, avsedda att igångsättas under förutsättning av en gynn- sam fredskonjunktur, vilken Kungl. Maj:t genom skrivelse den 15 oktober 1943 uppdragit åt kollegium att verkställa, får kollegium härmed överlämna redogörelse beträffande resultaten av undersökningen.

Stockholm den 15 februari 1944.

STIG SAHLIN . *

A. LILIENBERG .

/ K.-G. Nilsson. I

• Sida 100
•  Original

• Sida 101
•  Original

%

_ n.» __ ,

_ än

Undersökningens omfattning och utförande.

Genom beslut den 15 oktober 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskol- legium att verkställa en statistisk undersökning rörande industriens kapital- investeringar i egna anläggningar under år 1943 samt planerade dylika in- vesteringar under år 1944, beräknade att genomföras oberoende av ett va- penstillestånd, ävensom rörande uppskattad reserv av investeringar för åren 1944—1945, avsedda att igångsättas under förutsättning av en gynnsam l'redskonjunktur. Sedan undersökningen nu slutförts, framläggas härmed resultaten av densamma.

Enligt Kungl. Maj:ts föreskrift skulle nu förevarande undersökning ske efter i huvudsak samma riktlinjer, som tidigare i motsvarande fall vunnit tillämpning, och densamma ansluter sig därför beträffande planläggning och utförande i allt väsentligt till de av kollegium 1938—1939 och 1941—1942 verkställda undersökningarna rörande industriens kapitalinvesteringar. Upp- gifter ha inhämtats om dels de definitiva kostnaderna för under 1942 verk- ställda anläggningar och installationer, dels kostnaderna för under år 1943 verkställda och planerade investeringar, dels slutligen för 1944 beräknade kapitalinvcsteringar; de sistnämnda investeringarna ha uppdelats på dels så- dana som beräknas bli genomförda vare sig kriget fortsätter eller ej, dels sådana investeringar som beräknas bli genomförda endast under förutsätt— ning att kriget skulle fortsätta. I enlighet med det givna utredningsuppdraget har ett försök gjorts att utöver ovan nämnda investeringar ernä kännedom om förefintlig fredsreserv av investeringar, d. v. s. sådana investeringar som äro avsedda att verkställas under åren 1944 och 1945 endast under förutsätt- ning av en gynnsam fredskonjunktur, Inves'teringskostnaderna ha fördelats på 1) industribyggnader, 2) andra anläggningar för industridriften, 3) ma- skiner och apparater, 4) bostäder och andra byggnader för personalen samt 5) skyddsrumsbyggnader och material för luftskydds- och liknande ändamål. Samma kostnadsspecifikation har tillämpats vid samtliga tidigare undersök- ningar av samma slag med undantag för den sist upptagna posten, som in- fördes först vid 1941 års undersökning. Till 1942 års undersökning insam- lades härutöver uppgifter om den beräknade åtgången av arbetskraft för 1943 års beräknade anläggningsarbeten; dessa uppgifter ha ej medtagits i årets undersökning.

Liksom vid de tidigare undersökningarna omfattar även denna senast verkställda undersökning endast mera betydande industriföretag (arbetsstäl- len), varvid den undre gränsen i regel satts till företag med minst omkring

• Sida 102
•  Original

50 sysselsatta arbetare. Beträffande vissa industrigrenar, där företag av mind- re storlek dominera, ha även en del företag med lägre arbetarantal än 50 medtagits i syfte att ernå någorlunda tillfredsställande representativitet. Samt- liga i tidigare undersökningar ingående företag ha i regel medtagits, varjämte uppgifter infordrats beträffande omkring 100 sedan 1942 nytillkomna före- tag samt kraftverksföretag, vilka enligt från Svenska vattenkraftföreningen erhållen uppgift under 1943 verkställt ny- eller ombyggnader.

Sammanlagt omfattar redovisningen omkring 4300 industriföretag (ar- betsställen), varav ca 100 nytillkomna. Till följd av det använda urvalssyste— met äro de redovisade företagen icke jämnt fördelade på industristatistikens olika grenar. Sådana grupper, som i övervägande grad omfatta företag av småindustriell karaktär, äro självfallet svagare representerade än övriga, oaktaft urvalet för ifrågavarande grupper omfattar företag av mindre stor- leksordning än eljest i regel är fallet. Helt och hållet orepresenterade i un- dersökningen äro vidare en del ur storlekssynpunkt mindre betydande in- dustrigrupper, nämligen lergodsfabriker, tullkvarnar, stärkelsefabriker, lant- bruksbrännerier, fiskberedningsanrstalter, guminireparationsverkstäder samt andra gödselmedelsfabriker än superfosfatfabriker.

De för undersökningen utarbetade frägeformulären utsändes till de enligt ovan angivna grunder utvalda industriföretagen omkring den 26 oktober 1943. Enligt den fastställda planen skulle uppgifterna ha varit insända till kommerskollegium senast den 13 i följande månad. I åtskilliga fall begärdes och beviljades uppskov med redovisningen till en senare tidpunkt, och i en del fall ha uppgifter inkommit först efter upprepade påminnelser. I stort sett kan dock industrien sägas ha lojalt och beredvilligt lämnat de för under- sökningen begärda uppgifterna. Det dröjde emellertid till mitten av januari månad, innan redovisningen kunde anses vara så fullständig, att den slut- liga bearbetningen kunde äga rum. Redan under loppet av december hade emellertid en preliminär sammanräkning av då inkomna uppgifter verkställts, vars resultat under hand tillställts intresserade parter.

Huvudresultaten av den verkställda utredningen äro sammanställda i tab. 1. Redovisningen där sker med uppdelning på olika industrigrupper i huvud— saklig överensstämmelse med det i industristatistiken fr. o. m. är 1940 till- lämpade grupperingssystemet, vilket i vissa avseenden skiljer sig från det vid tidigare undersökningar använda. För varje industrigrupp meddelas re- dovisningens grad av fullständighet i form av representativitetssiffror, som angiva de till utredningen redovisade företagens arbetarantal år 1941 i pro- cent av respektive gruppers totala arbetarantal enligt industristatistiken för samma år. Siffrorna i fråga belysa den i det föregående omnämnda ojämn- heten i redovisningens representativitet för olika industrigrupper. Emellertid framgår också, att de ur investeringssynpunkt tyngst vägande industrigre- narna äro väl företrädda i undersökningen. Sammanlagt ingå 80 0/0 av hela industrien, efter arbetarantalet räknat, i undersökningen. Vid representativi- tetens beräknande på ovan angivet sätt har självfallet hänsyn icke kunnat tagas till de efter 1941 nygrundade företag, för vilka investeringsuppgifter

• Sida 103
•  Original

' inhämtats. Vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års investeringsundersökningar

___.,.

iz:-

*u—u '4

i— uppdelning icke kunnat verkställas, ha investeringskostnaderna vid tabelle-

voro respektive 74, 75, 79 och 80 0/0 av hela industrien representerade. De i tab. 1 meddelade uppgifterna avse industriföretagens under respek— tive år verkställda, planerade eller beräknade anläggningsarbeten och maskin- - installationer av olika slag. Även kostnader för ombyggnads- och andra större

förbättringsarbeten äro medräknade, varemot reguljära underhålls- och repa- rationskostnader liksom kostnader för tomtförvärv icke skolat ingå. Det är likväl sannolikt, att underhållsarbeten i viss utsträckning medräknats, enär sådana ofta i företagens bokföring icke kunnat skiljas från nyanläggningar. Beträffande arbeten, som varit utlämnade på entreprenad, ha uppgiftsläm- narna haft att uppgiva entreprenadsumman, för i egen regi utförda arbeten sammanlagda kostnaden för arbetslöner, materiel o. s. v. och för maskiner etc. totala anskaffningskostnaden inklusive installationskostnader. För an- läggningar och maskininstallationer, som påbörjats före redogörelseårets in— gång respektive icke avslutats före dess utgång, skulle enligt formulärets an- visningar endast upptagas den det av kostnaden, som faller på de under året verkställda arbetena. Emellertid torde sannolikt redovisningen i en del fall avse under resp. redovisningsår verkställda likvider, oavsett huruvida själva anläggningsarbetena m. m. ägt rum då eller tidigare.

Beträffande innebörden av de i tabellen upptagna olika investeringspos- terna må följande upplysningar lämnas. Under rubriken industribyggnader hava förts fabriks-, verkstads-, kontors-, lager- 0. d. lokaler. Andra drifts- anläggningar omfatta hamnar, lastkajer, vägar, broar, järnvägsspår, trans- portanordningar, kraftstationer, kraft-, gas- och vattenledningar för industri— driftens behov, garagebyggnader och liknande anläggningar för industridrif- ten. Under rubriken maskiner och apparater redovisas kostnaden för anskaf- fad och installerad maskinell utrustning och apparatur, varaktiga större red- skap och verktyg, kontorsmaskiner, bilar och annan transportmateriel. Även maskiner etc., som installerats som ersättning för äldre sådana, samt maski- nella anläggningar, som företag verkställt för eget behov med egen personal, äro medräknade. Posten bostäder m. m. för personalen avser förutom egent- liga bostäder alla andra av företagen för personalen uppförda lokaler, såsom marketenterier, samlingslokaler, sjukstugor, sportplatser m. m. Endast bygg- nader, som utförts genom företagens egen försorg, äro medräknade, alltså icke sådana som personalen själv låtit utföra med eventuellt stöd av företa— gen i form av egnahemslån m. m. Rubriken skyddsrumsbyggnader m. m. slut- ligen avser förutom egentliga luftskyddsrum även grundförstärkningar etc. för luftskyddsändamål samt material för luftskydds- och liknande ändamål, såsom luftvärnspjäser, luftreningsaggregat etc.

Vid investeringsuppgifternas infordrande ha från firmor med flera anlägg— ningar särskilda uppgifter begärts för var och en av dessa för att bl. a. möj- liggöra redovisning av investeringskostnadernas fördelning på olika industri- grenar. I regel ha också uppgiftslämnarna fullgjort sin redovisning på önskat sätt. I de fall, då gemensamma uppgifter för flera anläggningar lämnats och

• Sida 104
•  Original

ringen redovisats under den industrigrupp, dit den huvudsakliga verksamhe- ten hör, medan vid beräkningen av representativitetsproeenten fördelning skett på de olika grupperna. Resultaten torde emellertidi stort sett icke nämn— värt påverkas av det nämnda förhållandet. Beträffande de för gruppen elektri- citetsverk redovisade beloppen bör märkas, att de i stort sett avse statliga och . kommunala kraftverk samt enskilda kraftproducenter för distribution, medan , industriföretagens kraftverksbyggen för egna behov i regel redovisas under ' respektive industrigrupper (rubriken andra driftsanläggningar). Distributions- verk utan egen kraftkälla ingå icke i redovisningen.

I nedanstående tablå lämnas ett sammandrag av uppgifterna i tab. 1 an- gående under åren 1942—1945 verkställda, beslutade eller planerade investe- ringar av olika slag.

1942 1943 1944 1944-löl

1 000 kr. % 1 000 kr. % 1000 kr. % 1 000 kr. %

Industribyggnader .......... 185 059 289 173 908 27'1 ? 157 335 29'8 111 795 44'4 Andra driftsanläggningar. . .. 140 649 22'0 145 171 226 105 578 200 40 760 16'2 Maskiner m. m. ............ 269 995 42'2 279 550 43'6 226 476 429 87 861 234-9 Bostäder o. d ............... 34 651 5'4 33 068 ('>'? 30 872 59 10 444 42 Skyddsrumsbyggnader ...... 9 901 I”?) 9 605 l'ö 7 365 14 862 03

Summa 640255 1000 641282 1000 527 624 1000 251722 1000

' Investeringar under förutsättning av gynnsam fredskonjunktur (fredsreserv). 2 Därav 8294 000 kr. ospecificerade investeringar.

Av tablåns siffror avse uppgifterna för 1942 de under detta är faktiskt verkställda investeringarna och kunna betraktas som i stort sett exakta, då de i regel torde vara hämtade direkt ur företagens bokföring. För 1943 upp- tager tablån härovan liksom tab. 1 de sammanlagda beräknade kostnaderna för anläggningsarbeten och maskinanskaffningar, som vid tiden för uppgif- ternas avgivande omkring mitten av november voro verkställda eller under utförande eller också enligt fattade beslut voro avsedda att utföras under återstoden av året. Med hänsyn till att undersökningen ägde rum nära årets slut, varför större rubbningar av uppgjorda planer icke äro att vänta, fin- nes skäl att antaga, att 1943 års definitiva investeringssiffror icke komma att i avsevärdare grad skilja sig från de här uppgivna beräknade beloppen. Re- dovisningen har i många fall inskränkts till att omfatta endast sådana in- vesteringar, som vid uppgifternas avlämnande i november redan slutförts, men å andra sidan torde en del av de för 1943 upptagna investeringsbelop- pen icke komma att utbetalas förrän under följande år. Vid föregående års undersökning, som ägde rum vid ungefär samma tidpunkt, beräknades det totala investeringsbeloppet för 1942 till 630,5 miljoner kronor, medan den definitiva siffran nu uppgivits till 634,1 miljoner kronor för de företag, som ingingo i föregående års undersökning. Det kan nämnas, att även beträffan- de 1941 rådde synnerligen god överensstämmelse mellan förutberäknade och

• Sida 105
•  Original

definitiva investeringsbelopp (4665 resp. 466,7 miljoner kronor). Man torde därför kunna våga antaga, att också de nu för 1943 redovisade beloppen sko- la visa sig tämligen tillförlitliga, även om naturligtvis vissa justeringar av siffrorna äro att förutse. Av årets totalt beräknade investeringar voro, så- som framgår av tab. 2, 556,97 miljoner kronor eller 86,9 0/0 redan verkställda eller definitivt beslutade vid redovisningstillfället omkring 13 november 1943. För 1942 var motsvarande procentsiffra 82,7 %. Företagens investeringsplaner för 1944 ha redovisats alternativt, nämligen å ena sidan investeringar, som beräknas bli genomförda vare sig kriget fort— sätter eller ej, och å andra sidan investeringar, som beräknas bli genomförda endast under förutsättning av fortsatt krigstillstånd. Beträffande sistnämnda , investeringar lämnas summariska uppgifter i tab. 4, medan investering- arna enligt det första alternativet mera detaljerat redovisas i tab. 1. Kost- naderna äro beräknade under förutsättning att byggnadstillstånd erhålles och ha upptagits enligt vid redovisningstillfället gällande priser. Då exakta vär- desiffror i regel icke förelågo vid tiden för uppgifternas avlämnande, äro de för 1944 redovisade beloppen givetvis endast ungefärligt uppskattade. I ganska stor utsträckning ha uppgifter för ifrågavarande år överhuvud icke lämnats, då vederbörande företags nybyggnadsprogram för året ännu icke tagit fastare form eller kostnadsberäkningar för påtänkta anläggningsarbeten icke förelegat. Av lämnade upplysningar framgår, att investeringar i dylika fall ofta till avsevärda belopp antingen äro påtänkta eller under vissa förut- sättningar kunna komma till stånd. Å andra sidan ha i vissa fall upptagits kostnader för utbyggnader under 1944, som från företagens sida visserligen äro önskvärda men som på grund av mellankommande hinder möjligen icke kunna bliva i sin helhet genomförda. Enligt tab. 1 uppgår totalsumman av 5 de för 1944 redovisade investeringarna till 527,6 miljoner kronor mot 641,3 miljoner kronor närmast föregående år, eller en värdemässig minsk- ning med omkring 18 0/o. Tages emellertid hänsyn till den ovan påpekade ofullständigheten hos redovisningen för 1944, framkommer en något gynn- sammare relation mellan de båda ifrågavarande årens investeringar. I tab. '; 3 ha de för 1943 redovisade investeringsbeloppen sammanräknats för såda- ! na företag, som lämnat redovisning även för 1944. Denna tabells totalsiffror * (i 1000 kr.) äro sammanställda med motsvarande siffror för 1944 i nedan- ; stående tablå. € 1943 1944

:" Industribyggnader .................................... 153 589 157 335 i Andra driflsanläggningar .............................. 140 532 105 578 l' Maskiner och apparater .............................. 245 586 226 476 Bostäder m. m. för personalen ........................ 29 586 30 872 Skyddsrumsbyggnader m. m. .................. _ ........ 8 912 7 363

_ Summa 578 205 #527 624

Enligt tablåns siffror skulle alltså 1944 års investeringar nu beräknas komma att understiga 1943 års totalsiffra med inemot 9 0/0 vid de företag, som lämnat redovisning för båda åren. Det bör märkas att nämnda minsk- ning avser den rent värdemässiga relationen och icke är uttryck för änd-

• Sida 106
•  Original

ringar av investeringsvolymen. Med hänsyn till redovisningens relativa ofull— ständighet och tämligen osäkra beskaffenhet på denna punkt är det icke rådligt att av de framkomna resultaten draga alltför bestämda slutsatser rö- rande de framtida investeringsutsikterna. Man torde dock våga betrakta de redovisade investeringsbeloppen för 1944 såsom minimisiffror, vilka kunna komma att mer eller mindre överskridas, såvida för närvarande gällande förutsättningar i stort sett förbli oförändrade. Till jämförelse kan nämnas, att vid föregående undersökning investeringarna för 1943 i november 1942 förhandsberäknades till 583,1 miljoner kronor, medan vid nu förevarande undersökning den mera exakta investeringssiffran för samma år uppgivits till 624,1 miljoner kronor vid de företag, som ingingo i 1942 års under— sökning. '

Vad slutligen beträffar den redovisade fredsreserven av investeringar avse siffrorna i tab. 1 de enligt nu gällande priser beräknade kostnaderna för olika anläggningsarbeten och maskinanskaffningar etc., som företagen avse att verkställa under åren 1944 och 1945 under förutsättning att vapenstille— stånd skulle inträda i Europa under innevarande vinter, att konjunkturerna därefter utveckla sig tillfredsställande för resp. företag samt att tillgången på material och arbetskraft blir tillräcklig. Det inkomna uppgiftsmaterialet är på denna punkt ännu ofullständigare än beträffande de ovan omnämnda fasta investeringarna för 1944. På uppgiftsformulären begärdes att unge- färliga belopp skulle uppgivas, även om verkliga kostnadsberäkningar icke förelåge, så att en viss uppfattning om de planerade investeringarnas stor- leksordning kunde erhållas. Emellertid ha många företag föredragit att icke alls meddela några siffror rörande fredsinvesteringarnas storlek under 1110- tivering att ifrågavarande investeringar ännu endast befunne sig på diskus- sionsstadiet, att deras omfattning komme att helt bero på utvecklingen efter återinträdd fred o. s. v. Å andra sidan har i fall, då uppgift lämnats om planerade fredsinvesteringar, den reservationen gjorts, att en del av de för 1944 och 1945 redovisade investeringarna på grund av olika mellankom- mande hinder måhända måste uppskjutas till senare år.

Såsom tidigare omnämnts, omfattar den föreliggande undersökningen prak- tiskt taget samtliga tidigare redovisade företag. Undantagen utgöras av ett antal numera upphörda företag samt vissa företag med verksamheten för- lagd till förhyrda lokaler och med obetydlig maskinutrustning (rörlednings- verkstäder o. d.), vilka visserligen lämnat uppgifter till föregående under— sökningar men vilkas investeringar då varit av så ringa omfattning, att deras medtagande ansetts överflödigt i fortsättningen. Någon komplettering av uppgiftsmaterialet med äldre företag utöver tidigare medtagna har icke an- setts nödvändig denna gång. De i tab. 1 redovisade investeringsbeloppen vid nyredovisade företag härröra sig därför helt och hållet från sedan närmast föregående undersökning nygrundade (nyanmälda) företag, vilkas antal så- som förut meddelats uppgår till något över 100.

Stockholm den 11 februari 1944.

• Sida 107
•  Original

Tab. 1.

investeringar i 1000 kronor.

Under åren 1942—1945 verkställda, planerade eller beräknade kapital-

Anm. Procenttalen inom parentes vid de olika industrigrupperna utvisa redovisningens representativitet (se texten sid. 102).

1 2 3 4 5 6 7 8 | 9 In-. Andra Maski- såå—ål" 535355" gummi lndustrigrupper År instri- dnits- ner OCh m. m. hygg- Darav ygg- anlagg- appa- för per- nader Total ny_redo- nader nmgar rater on alen m m v1sade s ' ' företag 1. Malmbrytning och metallindustri. .Iärnmalmsgruvor (91 %) 1942 2 899 2 878 4 146 9 696 199 12 818 —— 43 1 933 2 622 5 439 1 721 111 11 826 — 44 2 013 2 969 3 608 1 798 58 10 446 — 44/5 615 15 940 115 — 1 685 — Andra 111almgruvor (90 %) 1942 1 725 2 704 3 155 1 732 56 9 372 166 43 582 491 2 484 409 23 3 989 80 44 224 1 220 1 618 604 — 3 666 490 44/5 5 25 5 15 — 50 — Järn" OCh stålverk (99 %) 1942 15 293 8200 21328 5087 484 50 392 — 43 11 493 5 407 25 465 3 830 358 46 553 — 44 11 157 3 739 24 590 4 515 268 44 269 — 44/5 11 912 10 147 13138 2 630 265 38 092 —— Ä[ctallframställningsvcrk 1942 3 439 8 506 13 470 212 — 25 627 213 (100 %) 43 1 242 2 099 4 721 265 —- 8 327 344 44 650 523 _ 477 300 — 1 9_50 — 44/5 —— —— _ _ —- —— Metallvalsvcrkl (98 %) 1942 1 584 149 2 263 446 55 4 497 —— 43 1 480 150 2 962 500 85 5 177 — 44 890 500 1 200 50 20 2 660 —— 44/5 — — — —— —— — —— MeLallraffinadcrier m. 111.2 1942 — _— _ __ _ _ _ (57 %) 43 391 87 123 — — 601 562 44 6 40 30 — — 76 76 44/5 — —— —— — — — — Blockvarufabriker (56 %) 1942 341 57 798 42 3 1 241 — 43 410 127 853 8 7 1 405 — 44 559 51 1 090 —— 10 1 710 — 44/5 460 100 115 —— —— 675 — Järn— och stålmanufaktur 1942 4 790 571 5 877 939 147 12 324 115 (81 %) 43 4 445 579 6 248 1 521 189 12 982 128 44 4 265 225 3 035 1 454 125 9 104 45 2 550 395 1 157 1 320 5 422 Annan metallmanufaktur 1942 2 036 39 3 188 319 42 5 624 10 (72 %) 43 3 629 394 3 327 727 156 8 233 21 44 3 591 453 2 389 820 40 7 293 —— ' 1 385 170 603 10 2 168

» »

»

' Ingick i tidigare undersökningar i g1uppcn metallmanufaktur. 2 » annan järn— och metallindustri.

• Sida 108
•  Original

Tab. ] (forts.).

1 2 | :1 4 5 6 7 8 | 9 111-_ Andra Maski— såå-er så]??? sum"? Industrigruppcr År (lustrl— drlits- ner och m. m. bygg- Darav b) ['ig— anlagg- appa- för er- n'ldcr Total nyredo- nader ningar rater sonåe m( 111 visade . " ' ' företag | Guld— och silvervarufabriker 1942 7 — 115 _ 2 124 _ (79 %) 43 5 (i 162 — 5 178 _ 44 _ — 70 _ 1 71 _ 44/5 _ _ 37 _ — 37 _ Galvaniserings- o. d. fabri— 1942 42 — 108 _ 3 153 49 ker1 (63 %) 43 102 3 112 2 1 220 22 44 _ 34 _ _ 34 f 44/5 _ _ _ _ — _ _ Tackjärnsgjuterier (89 %) 1942 1 104 132 1295 209 108 2 848 — 43 1 243 138 1 286 303 53 3 023 14 44 2130 55 1 426 175 25 3 811 5 44/5 421 _ 144 _ — 565 _ Reparations- och rörled- 1942 2 351 230 2 001 36 14 4 632 _ ningsverkståder (36 %) 43 1 417 46 1 629 2 3 3 097 44 1 203 111 1 068 253 6 2 641 44/5 905 _ 158 _ _ 1 063 _ Övriga mek. verkstäder 1942 30 361 G 649 35 323 3 602 2 419 78 354 412 (90 %) 43 34 046 7 257 42 897 2 746 3 276 90 222 619 44 23 017 4 320 30 436 3 489 2 997 64 259 52 44/5 8 246 1 336 2 978 764 25 13 349 _ Skeppsvarv (95 %) 1942 S 912 3 018 4 377 1 256 442 18 005 59 43 8 576 2 795 5 852 463 754 18 440 16 44 6 601 5 487 5 504 323 267 18 182 — 44/5 1 545 25 670 10 200 2 450 _ Elcktroteknisk industri 1942 11 964 598 10 598 4 485 1 139 28 784 4 (93 %) 43 8 345 1 242 11 197 2 656 666 24106 69 44 10 578 120 8 787 1 395 590 21 470 265 44/5 1 860 100 2 555 _ 20 4 535 — Instrument— och urfabriker 1942 139 14 1 251 100 2 1 506 _ (79 %) 43 838 33 964 175 35 2 045 25 44 102 10 495 _ _ 607 _ 44/5 360 5 20 _ _ 335 — Summa grum) 1 (84 %) 1942 86987 33 745 109293 21 161 5 115 256 301 1 028 43 80 177 23 476 115 721 15 328 5 722 240 424 1 900 44 66 986 19 823 85 857 15 176 4 407 192 249 938 44/5 30 264 12 318 22 520 4 864 510 70 476 _ Därav nyredovisadc företag 1942 (351 53 321 3 _ 1028 1 028 43 740 209 921 30 _ 1 900 1 900 44 331 50 477 80 _ 938 938 44/5 _ _ _ _ _ _ — 2. Jord- och stenindustri. Kolgruvor (100 %) 1942 1 281 — 52 _ _ 1333 — 43 593 _ 70 3' _ 698 — 44 80 75 145 _ _ 300 — 44/5 250 _ _ _ _ 250 _ 1 Ingick i tidigare undersökningar i gruppen annan järn— och metallindustri.

• Sida 109
•  Original

3 4 5 6

8 9

In- Andra Maski- såå; r Säfågs' Summa . _ . dustri- drifts- ner och _ Därav Industrlgruppcl Å1 bygg- anlä g g— ap p a— får; 1:11:- 321,85; Total nyredo— nader ningar rater s nålen m m visade 0 ' ' företag Torvindustri (57 %) 1942 1 081 2 676 5 794 524 19 10 094 1 918 43 343 1 578 3 034 96 2 5 053 1 340 44 53 125 287 7 _ 472 80 44/5 13 — 5 10 — 28 — Stonindustri (73 %) 1942 424 173 691 148 14 1 450 61 43 227 251 837 156 4 1 475 115 44 35 131 350 226 _ 742 _ 44/5 1 200 550 4 755 120 5 6 630 _ Kalk— och kritbruk (69 %) 1942 53 45 196 71 _ 365 _ 43 94 68 316 142 3 623 _ 44 185 69 135 100 5 494 _ 44/5 695 50 1 240 100 — 2 085 _ (Iemcntfabriker (100 %) 1942 1 425 1 193 1 685 590 41 4 934 _ 43 232 599 1 547 1 313 14 3 705 _ 44 450 150 533 425 20 1 578 _ 44/5 250 — 1 880 130 5 2 265 _ Cemcntvarufabriker1 (49 %) 1942 1 477 90 970 84 8 2 629 _ 43 2 393 318 1 736 177 18 4 642 _ 44 1 618 153 2 257 75 50 4 153 _ 44/5 180 10 1 390 _ _ 1 580 _ Tegelbruk (70 %) 1942 3 616 161 1 727 414 101 6 019 _ 43 3 920 399 1 704 647 6 6 676 _ 44 3 103 82 1 575 258 3 5 021 _ 44/5 590 440 349 195 _ 1 574 _ Porslins— och kakelfabriker 1942 376 109 221 480 19 1 205 _ (100 %) 43 1 146 91 499 275 21 2 032 — 44 1 686 420 686 1 310 75 4 177 _ 44/5 — — —— — _ — _ Glasindustri (93 %) 1942 455 219 431 347 _ 1 452 _ 43 1 166 290 410 491 94 2 451 _ 44 2 579 254 2 819 1 571 18 7 241 _ 44/5 385 103 234 150 872 _ Annan jord- och stenindustri 1942 4 814 — 11 439 1 485 100 17 838 33 (65 %) 43 6 956 _ 9 252 765 — 16 973 _ 44 3 972 _ 7 243 1 365 _ 12 580 — 44/5 500 _ _ _ — 500 _ Summa grupp 2 (75 %) 1942 15 002 4 666 23 206 4 143 302 47 319 2 012 43 17 070 3 594 19 405 4 097 102 44 328 1 455 44 13 761 1 459 16 030 5 337 171 36 758 80 44/5 4 003 1 153 9 853 705 10 15 784 — Därav nyredovisade företag 1942 296 405 1 036 275 _ 2 012 2 012 43 101 695 598 61 _ 1 455 1 455 6 17 57 — — 80 80

* Ingick i tidigare undersökningar i gruppen annan jord— och stenindustri.

• Sida 110
•  Original

3 4 5 6

8 | 9

In—_ Andra Maski- såär sagg? summa _ Industrigrupper År dbustrl- drlits- ner och m. m. bygg- Därav ygg— anlagg- appa- för per— nader Total nyrcdo- nader ningar rater sonalen m m visade ' företag.»; 3. Träindustri. Sågverk och hyvlerier 1942 2 303 915 4 147 1 275 34 8 674 — (62 %) 43 2 561 1 354 5 284 1 187 74 10 460 _ 44 1 985 773 3 021 671 47 6 497 _ 44/5 1 610 412 2168 86 _ 4 276 — Lådämnes- och lådfabriker 1942 34 13 56 7 110 _ (60 %) 43 30 3 71 _ 17 121 — 44 1 9 37 _ 47 — 44/5 10 _ 77 _ _ 87 _ Faner- och plywoodiabriker 1942 755 40 997 10 — 1802 _ (91 %) 43 183 60 417 — 1 661 — 44 10 60 155 _ _ 225 _ 44/5 — _ 100 — — 100 — Wallboardfabriker (100 %) 1942 1 756 9 3 302 130 45 5 242 1 255 43 1 130 44 3 359 157 4 4 694 2 474 44 310 275 1 980 250 12 2 827 1 025 44/5 200 _ 500 50 — 750 _ Snickeri- och möbelfabriker 1942 2 725 320 2 909 216 82 6 252 220 (56 %) 43 2 707 286 2 487 654 109 6 243 1 005 44 1 148 160 1 071 573 62 3 014 161 44/5 2 869 118 1 540 74 2 4 603 _ Annan träindustri m. m. 1942 181 30 323 6 13 553 _ (61 %) 43 296 23 405 20 11 755 43 44 40 3 155 — — 198 — 44/5 245 — 25 15 _ 285 _ Summa grupp 3 (61 %) 1942 7 754 1 327 11 734 1 644 174 22 633 1 475 43 6 907 1 770 12 023 2 018 216 22 934 3 522 44 3 494 1 280 6 419 1 494 121 12 808 1 186 44/5 4 934 530 4 410 225 2 10 101 — Därav nyredovisade företag 1942 658 5 808 4 _ 1 475 1475 43 1 516 15 1 945 42 4 3 522 3 522 44 149 250 725 _ 62 1 180 1 186 44/5 _ _ _ _ _ _ _ 4. Pappers- och grafisk industri. Cellulosafabriker (100 %) 1942 7 935 1 522 20 049 835 143 30 484 _ 43 4 605 1 971 13 470 1 611 29 21 686 — 44 6 035 1 010 14 749 1 424 5 23 223 _ 44/5 2 095 _ 3 730 _ _ 5 825 _ Träsliperier (84 %) 1942 17 153 94 5 _ 269 _ 43 14 143 360 15 — 532 — 44 _ — 20 _ _ 20 — 44/5 250 1 000 750 _ _ 2 000 _ Pappersbruk och pappfabri— 1942 2 479 1 458 6 590 462 68 11 057 _ ker (100 %) 43 3 405 885 8 197 661 16 13 164 _ 44 2 819 440 10 740 327 50 14 376 —

• Sida 111
•  Original

1 2 3 4 5 6 | 7 8 | 9 In- Andra Maski- få" Skydds' Summa . . s a er rums- . .. I" dustri grupp er År dustrl- drifts- ner och m. m. bygg- Darav bygg- anlagg- appa- för per- nader Total nyredo- nader ningar rater sonalen m. rn. visade

foretag

Pappersförädlings— och gra- 1942 3 722 102 5366 20 103 9 313 _ fisk industri (63 %) 43 2 055 201 5075 21 72 7 424 90 44 2 501 80 3 747 40 13 6 381 40 44/5 9 915 50 3 742 15 — 13 722 _

Summa grupp 4 (83 %) 1942 14 153 3 235 32 099 1 322 314 51 123 _ 43 10 079 3 200 27 102 2 308 117 42 806 90 44 11 355 1 530 29 256 1 791 68 44 000 40 44/5 15 714 1 539 17 705 355 _ 35 313 _

Därav nyredovisade företag 1942 _ _ _ _ — _

43 _ — 90 _ _ 90 90 44 _ _ 40 — _ 40 40

44/5 _ — _ _ _ — _

5. Livsmedelsindustri.

Handelskvarnar (78 %) 1942 708 21 963 5 83 1 780 _

43 234 13 1 281 6 4 1 538 _

44 700 _ 715 3 _ 1 418 _ 44/5 320 _ 350 28 — 698 _

Bageriindustri (47 %) 1942 1 863 58 1 589 75 149 3 734 _

43 1 489 94 1 290 45 105 3 023 _ 44 1 275 66 618 _ 10 1 969 _

44/5 5 850 _ 1 295 _ _ 7 145 —

Socker—industril (100 %) 1942 1 363 795 7 672 172 42 10 044 _

43 2 251 107 4 838 195 79 7 470 _

44 ll8 294 - - - 8 294 _

44/5 — — — _ — _ _

Choklad- och konfektindu- 1942 1 471 17 1 946 473 44 3 951 _

St" (83 %) 43 1 218 54 2 332 282 17 3 903 _

44 1 348 100 2 159 1 225 205 5 037 _ 44/5 1 105 _ 385 2 210 300 4 000 _

Mejeriindustri (41 %) 1942 2 834 407 4 071 94 _ 7 406 —

43 3 017 198 2 925 420 9 6 569 _ 44 1 571 471 1 831 250 _ 4 123 _ 44/5 1 050 _ 700 20 10 1 780 _

Slakteriet (92 %) 1942 2 986 102 1 498 33 4 4 623 _ 43 1 213 256 1 266 25 21 2 781 396 44 3 305 775 1 271 202 158 5 711 —

44/5 3 050 _ 335 _ — 3 385 _

Charkuterier (40 %) 1942 618 6 525 25 5 1 179 _

43 574 _ 473 _ 4 1 051 _ 44 410 _ 371 — 10 791 _ 44/5 1 450 40 545 — — 2 035 _

Konservfabriker (77 % 1942 1 266 48 1 061 — 25 2 400 _

43 467 7 850 535 11 1 870 _ 44 1 135 25 771 200 2 2 133 _

44/5 2 500 _ 100 _ _ 2 600 _

1 Siffrorna aVSe räkenskapsåren 1/! 1941—W7 1942 o. s. v.

¹ Ospecificerade investeringar.

• Sida 112
•  Original

1 2 3 | 4 5 6 | 7 5 | 9 In— Andra Maski- stlåågr Skäggs— Summa . _ Å dustri- drifts— ner och _ ' _ Därav Industrlgruppex r bygg- anlagg- appa- får; pläp Eååå Total nymdo- nader ningar rater sonalen m m visade ' ' företag | | Margarinindustri (74 %) 1942 125 — 38 2 _ 165 _ 43 23 4 361 — 2 390 _ 44 55 40 195 — _ 290 _ 44/5 _ 100 25 _ _ 125 — J ästfabriker och destille- 1942 14 _ 288 _ _ 302 _ ringsverk (84 %) 43 7 76 327 _ _ 410 _ 44 _ _ 175 _ _ 175 _ 44/5 — _ _ _ _ _ _ Bryggerier och maltfabriker 1942 701 297 1 692 14 20 2 724 _ (59 %) 43 519 114 1 787 73 39 2 532 _ 44 905 27 1 719 11 _ 2 662 _ 44/5 3 680 545 3 066 35 — 7 326 — Vatten— och låskdrycks- 1942 16 _ 321 _ 3 340 _ fabriker (47 %) 43 47 2 221 _ _ 270 _ 44 — 7 290 _ _ 297 _ 44/5 75 15 50 _ _ 140 _ Tobaksfabriker (100 %) 1942 406 59 415 128 1 1 009 _ 43 65 5 209 2 6 287 _ 44 40 18 156 _ — 214 _ 44/5 2 150 — 100 — _ 2 250 _ Annan livsmedelsindustri 1942 1 172 7 1 444 168 5 2 796 63 (41 %) 43 698 11 1 174 208 7 2 098 — 44 37 — 186 _ 223 _ 44/5 160 _ 150 50 360 _ Summa grupp 5 (64 %) 1942 15 543 1 817 23 523 _1 189 381 42 453 63 43 11 822 941 19 334 1 791 304 34 192 396 44 19 075 1 529 10 457 1 891 385 33 337 _ 44/5 21 390 700 7 101 2 343 310 31 844 _ Därav nyredovisade företag 1942 _ _ 63 — _ 63 63 43 352 19 25 _ _ 396 396 44 _ _ — _ _ _ 44,5 — — — — _ —- _ 6. Textil— och beklädnads- industri. Ylleindustri (97 %) 1942 2 790 536 4 506 131 271 8 234 _ 43 2 875 413 5 086 479 213 9 066 — 44 2 336 155 3 918 585 50 7 044 _ 44/5 2 790 12 3 933 70 _ 6 805 _ Bomullsindustri (99 %) 1942 3 087 123 5 448 739 195 9 592 _ 43 3 166 475 5 005 1 649 209 10 504 _ 44 2 264 101 5 673 900 201 9 139 _ 44/5 3 095 500 4 310 525 _ 8 430 _ Linne-, hamp- och jute— 1942 14 5 290 _ 1 310 _ industri (99 %) _

• Sida 113
•  Original

1 2 3 4 5 6 7 8 | 9 Aqdra M.....- säga;. 85.155?— s......

In dustrigrupper År dustrl- drifts- ner och m. m. by g g— Darav bygg- anlagg— ap p a- för per- nader Total "Weda" nader ningar rater s on alen m. m. girige;

Konstfiber— och silkefabriker 1942 266 _ 1 102 — 30 1 398 — (96 %) 43 984 10 1 014 _ 175 2 183 — 44 210 _ 1 185 _ _ 1 395 _ 44/5 350 _ 40 _ _ 390 _ Trikåfabriker (80 %) 1942 1 042 43 1 635 149 27 2 896 10 43 1 484 45 2 594 177 22 4 322 4 44 1 190 15 2 132 220 20 3 577 _ 44/5 3 080 20 2 588 25 _ 5 713 15 Repslagerier och bindgarns- 1942 135 82 396 75 _ 688 _ fabriker (98 %) 43 546 44 310 170 80 1 150 _ 44 15 _ 78 15 _ 108 — 44/5 1 250 _ 300 — _ 1 550 _ Band- och gardinfabriker 1942 83 _ 139 2 3 227 _ samt snörmakerier (78 %) 43 219 27 123 14 11 394 — 44 184 _ 35 1 _ 220 _ 44/5 50 _ 85 _ _ 135 _ Vadd-, schoddy- och drev- 1942 69 23 187 _ 20 299 _ fabriker (74 % 43 247 _ 146 — 35 428 _ 44 272 _ 176 5 _ 453 _ 44/ 60 _ 58 10 _ 128 _ Färgerier, blekerier m. m. 1942 242 63 565 _ — 870 _ (71 %) 43 292 82 486 — 30 890 _ 44 324 23 369 6 _ 722 _ 44/5 660 _ 330 65 _ 1 055 _ Sömnadsindustri (81 %) 1942 3 752 60 1 889 153 166 6 020 29 43 2 145 105 1 932 172 388 4 742 44 44 4 142 15 1 987 188 85 6 417 6 44/5 5 782 _ 1 336 300 20 7 438 _ Hatt- och mössfabriker 1942 203 6 122 _ 2 333 _ (83 %) 43 97 — 140 _ 8 245 _ 44 685 18 74 ! _ _ 777 — 44/5 100 _ 5 _ _ 105 _ Annan textil— och bekläd- 1942 5 759 976 5 559 243 21 12 558 457 nadsindustri (48 %) 43 4 473 1 886 5 732 781 85 12 957 1 995 44 284 355 468 _ _ 1 107 _ 44/5 23 _ 26 _ — 49 _ Summa grupp 6" (88 %) 1942 17 442 1 917 21 833 1 492 736 43 425 496 43 16 765 3 127 22 757 3 450 1 284 47 383 2 043 44 12 106 682 16 568 2 020 356 31 732 6 44/5 17 340 532 13 431 995 20 32 318 15 Därav nyredovisade företag 1942 457 _ 33 6 — 496 496 43 1 010 90 933 10 _ 2 043 2 043 44 _ _ 2 4 _ 6 6 44/5 _ _ 15 _ _ 15 15

8—447232.

• Sida 114
•  Original

Tab. 1 (forts.).

3 4 5

6 | 7 8 | 9

. Bo- Skydds- Summa In- Andra Maski- .. . . stader rums- .. In d u stri grupp er År dustrl- drifts- ner och m. m. by g g— Dar-av bygg- anlagg- app a- för per— nader Total nyredo- nader nlngar rater sonalen m m vis ade

' företag 7. Läder-, hår— och gummi- varuindustri . Garverier 1942 1 358 45 1 434 268 27 3 132 _ 43 1 825 126 1 107 70 105 3 233 _ 44 660 146 700 110 45 1 661 _ 44/5 620 — 500 200 — 1 320 _ Päls- och skinnvarufabriker 1942 432 25 188 _ 29 674 10 (54 %) 43 103 175 118 62 15 473 6 44 _ 150 180 — — 330 10 44/5 215 5 60 _ _ 280 _ Skoindustri (83 %) 1942 700 114 933 87 55 1 889 _ 43 573 36 938 192 137 1 876 18 44 763 _ 343 29 _ 1 135 5 44/5 695 _ 167 10 _ 872 _ Gummivarufabriker (99 %) 1942 1 200 287 2 586 100 100 4 273 _ 43 1 827 32 2 515 _ 100 4 474 — 44 1 550 _ 3 650 _ 30 5 230 _ 44/5 1 000 100 884 270 _ 2 254 _ Annan hithörande industri 1942 762 22 298 20 18 1 120 8 (69 %) 43 850 33 311 _ 102 1 296 4 44 955 10 278 _ _ 1 243 _ 44/5 275 _ 98 — _ 373 _ Summa grupp 7 (82 %) 1942 4 452 493 5 439 475 229 11 088 18 43 5 178 402 4 989 324 459 11 352 28 44 3 928 306 5 151 139 75 9 599 15 44/5 2 805 105 1 709 480 _ 5 099 _ Därav nyredovisade företag 1942 — _ 18 _ _ 18 18 43 _ _ 28 — _ 28 28 44 _ _ 15 _ — 15 15 44/5 _ — _ _ _ _ — 8. Kemisk-teknisk industri. Färg- och fernissfabriker 1942 645 63 398 21 34 1 161 _ (70 %) 43 421 138 561 67 1 1 188 _ 44 1 479 125 863 11 10 2 488 _ 44/5 1 800 480 15 45 _ 2 340 _ Olje— och fettindustri (71 %) 1942 777 122 1 332 63 7 2 301 16 43 670 334 1 139 _ 2 2 145 3 44 250 _ 1 166 — _ 1 416 1 44/5 115 _ 260 _ _ 375 — Tvättmedels-, parfym- och 1942 1 758 205 1 343 — 26 3 332 _ ljusfabriker (76 %) 43 2 486 127 845 _ 91 3 549 _ 44 110 20 701 _ _ 831 _

• Sida 115
•  Original

Tab. 1 (forts.).

1 2 3 4 5 6 7 8 9 . Bo- Skydds- Summa . In- Andra Mask1- _ - - stader rums- .. Industrigrupper År (;.)UStl'l- drIEtS' ner OCh m. m. bygg- Darav ygg- arllagg- app a- för per- nader Total ny_redo- nader ningar rater son alen m. m. &???th Läkemedelsfabriker (88 %) 1942 176 6 407 _ 7 596 _ 43 1 417 10 487 _ 1 1 915 _ 44 3 166 20 458 _ 31 3 675 _ 44/5 _ _ — _ _ _ _ Ugnskolnings- och trädes- 1942 1 666 721 3 084 410 38 5 919 506 tillationsverk (36 %) 43 2 656 1 027 3 135 669 89 7 576 2 285 44 540 236 2 557 445 100 3 878 15 44/5 _ _ __ _ _ _ _ Sprängämncs- och ammu— 1942 6 287 2 360 3 250 1 081 321 13 299 _ nitionsfabriker (96 %) 43 3 076 916 1 966 417 142 6 517 _ 44 8 144 2 068 2 820 825 115 13 972 _ 44/5 50 550 75 150 _ 825 _ Tändsticksfabriker (100 %) 1942 88 _ 177 _ 18 283 — 43 679 23 275 — 1 978 _ 44 231 27 378 3 _ 639 _ 44/5 _ _ _ _ _ _ _ Fabriker för förtätade gaser 1942 551 53 942 1 4 1 551 _ (44 %) 43 65 _ 98 3 _ 166 _ 44 517 115 475 _ 15 1 122 _ 44/5 _ _ _ _ _ — _ Elektrokemisk industri 1942 1 510 548 3 813 484 54 6 409 157 (100 %) 43 3 819 1 396 11 020 980 62 17 277 3 592 44 2 275 830 10 279 410 35 13 829 750 44/5 250 _ 150 _ _ 400 _ Super-fosfatfabriker (100 %) 1942 173 — 219 _ — 392 — 43 332 42 1 046 _ _ 1 420 _ 44 963 106 2 294 — _ 3 363 _ 44/5 _ _ _ _ _ _ _ Annan kemisk-teknisk in- 1942 1 835 79 3 798 150 23 5 885 65 dustri (75 %) 43 3 051 1 208 5 328 293 26 9 906 1 380 44 993 149 3 971 160 117 5 390 605 44/5 3 110 775 1 175 10 5 5 075 200 Summa grupp 8 (81 %) 1942 15 460 4 157 18 763 2 210 532 41 128 744 43 '18 672 5 221 25 900 2 429 415 52 837 7 260 44 18 668 3 696 25 962 1 854 423 50 603 1 371 44/5 5 450 1 805 2 051 205 10 9 521 200 Därav nyredovisade företag 1942 327 8 379 30 _ 744 744 43 2 552 171 4 499 28 10 7 260 7 260 44 300 50 1 016 5 _ 1 371 1 371 44/5 _ _ 200 _ — 200 200 9. Krall—, belysnings- och vattenverk. Elektricitetsverk (79 %) 1942 7 106 79 737 20 992 1 005 2 054 110 894 329 43 4 623 91 326 28 229 1 000 847 126 025 443 44 3 659 64 248 26 042 888 664 95 501 880 44/5 6 258 12 755 6 274 145 — 25 432 _

• Sida 116
•  Original

3 4 5 6 7 8 l 9

. Bo- Skydds— Summa In- Andra Maski- .. . . stader rums- .. In d ustri grupp er År dbustrl— drifts- ner och m. m_ b y g g— Darav ygg- aulagg' ap pa- för per— nader Total nyredo— nader nlngar rater "onalon m m Visade ” ” ' ' företag Gasverk (88 %) 1942 619 2 579 2 412 _ 26 5 636 _ 43 280 3 207 3 262 9 12 6 770 _ 44 571 3 325 3 222 _ 1 7 119 _ 44/5 742 605 1 980 — _ 3 327 _ Vattenledniugsverk (69 %) 1942 535 6 976 696 10 38 8 255 _ 43 2 335 8 907 808 314 67 12 431 _ 44 3 732 7 700 1 512 282 692 13 918 _ 44/5 2 835 8 718 827 127 _ 12 507 _ Summa grupp 9 (79 %) 1942 8 260 89 292 24 100 1 015 2 118 124 785 329 43 7 238 103 440 32 299 1 323 926 145 226 443 44 7 962 75 273 30 776 1 170 1 357 116 538 880 44/5 9 835 22 078 9 081 272 — 41 266 _ Därav nyredovisade företag 1942 _ 258 67 _ * 4 329 329 43 _ 291 150 _ 2 443 443 44 — 600 177 100 3 880 880 44/5 _ _ _ — _ _ _ 1—9. Samtliga grupper 1942 185 059 140 649 269 995 34 651 9 901 640 255 6 165 (80 %). 43 173 908 145 171 279 530 33 068 9 605 641 282 17 137 44 157 335 105 578 226 476 30 872 7 363 527 624 4 516 44/5 111 795 40 760 87 861 10 444 362 251 722 215 Därav nyredovisade företag 1942 2 389 729 2 725 318 4 6 165 6 165 43 6 271 1 490 9 189 171 16 17 137 17 137 44 786 967 ' 2 509 189 65 4 516 4 516 44/5 _ _ 215 _ — 215 215

• Sida 117
•  Original

Tab. 2. Omkring den 13 november 1943 redan verkställda eller definitivt beslutade investeringar. 1000 kr.

Bo- Skydds- städer rums- m. m. bygg— Summa för per- nader sonalen m. m.

In- Andra Maski- dustri- drifts— ner och bygg- anlägg— appa- nader ningar rater

Industrigruppcr

1. Malmbrytning och metallindustri . . 72 817 20 416 104 141 12 961 4 191 214 526 2. Jord- och stenindustri ............ 15 463 3 212 18 148 3 521 155 40 499 3. Träindustri ...................... 6 476 1 584 10 707 1 794 177 20 738 4. Pappers- och grafisk industri ...... 9 075 3 078 24 044 2 205 105 38 507 5. Livsmedelsindustri .............. 11 244 826 17 679 1 789 275 31 813 6. Textil- och beklädnadsindustri . . . . 15 376 2 879 19 767 3 071 928 42 021 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri 4 754 336 4 364 320 444 10 218 8. Kemisk-teknisk industri .......... 17 034 4 594 24 003 2 166 370 48 167 9. Kraft-, belysnings— och vattenverk 5 879 75 985 27 508 843 268 110 483

Summa 1—9 158118 112910 250 361 28670 6913 556 972

Tab. 3. Total investering år 1943 vid företag som lämnat redovisning även tör år 1944. 1000 kr.

Bo- Skydds- städer rums- m. m. bygg— Summa för per- nader sonalen m. rn.

ln- Andra Maski- dustri- drifts- ner och bygg— anlägg- appa- nader ningar rater

Industrigrupper

...m- _

1. Malmbrytning och metallindustri. . 75 419 23 008 107 346 14 646 5 539 225 958 2. Jord— och stenindustri ............ 16 068 2 984 17 412 3 842 152 40 458 i 3. Träindustri ...................... 4 573 1 242 9 907 1 796 100 17 618 i. 4. Pappers- och grafisk industri ...... 6 404 2 516 18 718 1 287 96 29 021 i 5. Livsmedelsindustri .............. 9 000 729 15 609 1 477 258 27 073 ;, 6. Textil- och beklädnadsindustri . . . . 13 781 2 841 18 839 2 912 1 133 39 506 & 7. Läder-, hår— och gummivaruindustri 4 857 353 4 405 148 353 10 116 % 8. Kemisk-teknisk industri .......... 16 320 4 679 22 734 2 265 361 46 359 9. Kraft-, belysnings- och vattenverk 7 167 102 180 30 616 1 213 920 142 096

Summa 1—9 153589 140532 245586 29586 8912 578205

• Sida 118
•  Original

Tab. _4. Investeringsplaner för år 1944, beräknade att genomiöras endast om kriget fortsätter. 1000 kr.

In dustrigrupper dbustri- driits- ner och m. m. hygg- Summa

ygg- anlag,; appa— för per— nader

nader ningar rater sonalen m. m. 1. Malmbrytning och metallindustri.. 294 207 2033 323 439 3296 2. Jord— och stenindustri ............ 15 36 173 25 2 251 3. Träindustri ...................... 10 25 79 —— 35 149 4. Pappers— och grafisk industri ...... 150 20 350 — 206 726 5. Livsmedelsindustri .............. 2 125 10 —— 64 201 6. Textil- och beklädnadsindustri —- — 132 70 54 256 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri 19 — 105 4 4 132 8. Kemisk-teknisk industri .......... 285 216 426 — 30 957 9. Kraft-, belysnings- och vattenverk — 715 50 — — 765

Summa 1—9 775 1 344 3358 422

• Sida 119
•  Original

119. Bilaga. KUNGL. (OMMERSKOLLEGIUM Uppgift om kapitalinvesteringar Att avlämnas senast

Statistiska byrån den 13 november i i a ind tri ] . STOCKHOLM nedan ang vn _ us an äggning 1943.

Lii n—distr. Iudustrigrnpp Nr Blankett

Kontrollnummer

Intern statistikbeteckning

Ägarens namn och postadress:

( ) Anlaggnmgens hemortskommun: . . . . .......................... . . . . Genomläs noga anvis- » namn och postadress: ...................... . . . . . . . . . . . . ningarna å sid. 2 före .................................. formulärets ifyllande.

Obs.! Skyldighet att avgiva förevarande uppgifter föreligger jämlikt Kungl. kung. den 16 maj 1913 nr 84) 5 3. Uppgifterna avfattas i två exemplar, varav det ena är avsett att behållas som koncept ch det andra insändes direkt till Kommerskollegium senast den 13 november 1943. Uppgifterna äro ontidentiella enligt lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (Sv. Förf.- ml. nr 249 1937) 5 16.

Om tveksamhet skulle föreligga beträffande någon investeringsposts medtagande eller placering under formuläret upptagna rubriker, hör noga tillses, att redovisningen sker efter samma grunder som till- ämpats vid tidigare utredningar av samma slag (senast år 1942), så att full jämförbarhet med dessa rhålles.

Skriv tydligt -— helst med skrivmaskin.

l—B. Under år 1942 verkställda samt A B under år 1943 verkställda och Beräknad investering år 4945 lanerade ka italinvesterin ar. Investor” Där .» red n e 1:- p . . p g mång??? ställda. elllervb; (se anv1$n1ng 1)_ r Totala beloppet slutade investe- ringar kronor kronor kronor Industribyggnader (se anvisning 2) ................................................................................... Andra anläggningar för industridriften utom bo— städer 0. (1. (se anvisning 3) ......... . . . . . . . . . Maskiner och apparater (se anvisning 4) ....... Bostäder och andra byggnader för personalen (se anvisning 5) ....................................................................................................... . Skyddsrumsbyggnader samt material för luft- skydds- och liknande ändamål (se anvisning 6) Summa ,i—E. För år 1944 beräknade kapitalin- (. D - E vesteringar samt fredsreserv av Investeringsplsner för är 1.94)! Investeringar av- "” att. verkställas investeringar. (Se anvisning 7). beräknade att beräknade nu under åren 1.944 och genomföras vare genomföras endast 1945 endast under sig kriget fort- om kriget lort- förutsättning av sätter eller ej sätter återinträdd fred kronor kronor kronor Industribyggnader (se anvisning 2) ..... . . . . . . . .......................................................................... Andra anläggningar för industridriften utom bo— städer o. (1. (se anvisning 3) .. . . . . ............ Maskiner och apparater (se anvisning 8) ...... Bostäder och andra byggnader för personalen (se anvisning 9)... ..................................................................................................... Skyddsrumsbyggnader samt material för luft— skydds- och liknande ändamål (se anvisning 6) _

Summa Anmärkning. Ovan under C, D och E angivna investeringar äro avsedda för produktion av 'vudsakligen följande varuslag: . , l) belopp under C: ................................................................................................................... 2) » » D: ................................................................................................................... 3) » » E: .................................................................................................................

• Sida 120
•  Original

F. Särskilda upplysningar (se anvisning 10).

(Firmanamn och underskrift)

ANVISNINGAR.

Anvisning 1. Under A (första kolumnen) meddelas totalkostnaden för under år 1942 vid förevarande ln- dustrianläggning verkställda anläggningsarbeten och maskininstallationer av olika slag. ,För arbeten, som varit utlämnade på entreprenad, bör alltså entrepre- nadsumman uppgivas, för arbeten, som utförts i egen regi, sammanlagda kostnaden för arbetslöner, material 0. s. v. och för maskiner etc. totala anskaffningskost- naden inklusive installationskostnader. För anlägg- ningar, som påbörjats före årets ingång eller som icke avslutats före dess utgång, upptages endast den kost— nad, som under året verkligen nedlagts. ven kostnader för ombyggnads- och andra större förbättringsarbeten skola tagas med i räkningen, däremot icke reguljära underhålls- och reparationskostnader. Ej heller medräk- nas event. kostnader för tomtförvärv.

Under B (andra och tredje kolumnerna) meddelas de sammanlagda beräknade kostnaderna för anläggnings- arbeten och maskinanskaffning etc., vilka verkställts, äro under utförande eller enligt fattade beslut eller uppgjorda planer skola verkställas under år 1943. andra kolumnen redovisas sålunda totala beräknade kostnaderna för de olika slag av anläggningar och ma- skinanskaffningar, som verkställts eller panerats att verkställas under 1943. I tredje kolumnen upptagas kost- naderna endast för sådana anläggningar och maskin- anskaffningar, som redan verkställts under 1943 eller som äro under utförande eller kontrakterade eller annor- ledes de/iniliul beslutade för utförande under sagda år.

Beträffande principerna för uppgifternas utarbetande hänvisas i tillämpliga delar till anvisning ovan beträf- fande uppgifter under A. För investeringsnrbeten, vilkas utförande endast delvis infallit eller beräknas infalla under 1943, bör alltså endast den till nämnda år hän- förliga delen av kostnaden upptagas. Uppgifterna för 1943 böra kalkyleras enligt samma grunder, som enligt anvisning i första stycket gälla för redovisningen av 1942 års investeringar (under A), så att jämförbarhet i möjligaste mån erhålles.

Anvisning 2. Såsom industribyggnader räknas fa— briks—, verkstads-, kontors-, lager- 0. d. lokaler.

Anvisning 3. Här avses anläggning eller ombygg- nad av hamnar, lastkajer, vägar, broar, järnvägsspår. transportanordningar, kraftstationer, kraft-, gas- och vattenledningar för industridriftens behov, garagebygg- nader etc.

Anvisning 4. Under rubriken maskiner och appara- ter upptages kostnaden för anskaffad maskinell utrust- ning och apparatur, varaktiga större redskap och verktyg, kontorsmaskiner. automobiler och annan_ transportma- teriel etc. inklusive installationskoslnader. Aven maskiner etc., som installerats som ersättning för äldre sådana, samt maskinella anläggningar, som för eget behov verk- ställts av företaget med egen personal, medräknas. Där- emot medräknas icke maskiner etc., som beställts men under året ej levererats till företaget. Större maskin- aggregat, som delvis installerats antingen före årets ingång eller efter dess utgång, upptagas endast med denudel av kostnaden, som faller på de under året verk- stä da installeringarna.

Anvisning 5. Hit räknas, förutom egentliga bosi der, alla andra av företaget för personalen uppför lokaler, såsom marketenterier, samlingslokaler, sjuksi gor, sportplatser o. d. Endast byggnader, som utför genom företagets egen försorg, skola medräknas här, al så icke sådana, som personalen själv låtit utföra m eventuellt stöd av företaget i form av egnahemslån m. 1 För byggnader, som påbörjats före årets ingång el] som icke fullbordats före dess utgång, upptages ends den del av kostnaden, som faller på de under året ver ställda arbetena. Tomtvärde medräknas icke.

Anvisning 8. Här avses, förutom egentliga lui skyddsrum, även grundförstärkningar etc. för lui skyddsändamål. Med material för luftskydds- och li nande ändamål åsyftas luftvärnspjäser, luftrenim aggregat etc., däremot icke omkostnader i samband m mörkläggningsövningar.

Anvisning 7. Under C redovisas de sammanlag beräknade kostnaderna _ enligt nu gällande priser för olika anläggningsarbeten och maskinanskaffning etc., som, under [öruisällning att byggnadstilLsfånd erh les, beräknas bli genomförda under år 1944, vare , kriget fortsätter eller icke. Hit föras sålunda icke såda investeringar, som företaget avser att genomföra enda om kriget fortsätter eller endast om fred inträder. förstnämnda föras i stället under D och de sistnämn under E. Investeringar, som redovisas under C, mi tagas icke under D eller E.

Under D redovisas de sammanlagda beräknade ko naderna — enligt nu gällande priser —- för anläggnin arbeten och maskinanskaffningar etc., som om by nadslillslånd erhålles äro avsedda att verkställas uni år 1944 endast under förutsättning att kriget fortsätl

Under E slutligen redovisas de sammanlagda bert” nade kostnaderna —- enligt nu gällande priser —— ' olika under C eller !) icke medräknade anläggningsarl ten och maskinanskaflningar etc.. som företaget av att verkställa under åren 1944 och 1945 endast unt förutsättning att fredstillstånd inträder i Europa uni instundande vinter, att konjunkturerna därefter ' veckla sig tillfredsställande för företaget samt att i gången på material och arbetskraft blir tillräcklig.

I den mån kostnadsberäkningar ännu icke förelig böra ungefärliga belopp uppgivas, så att en viss upp/. ning om de planerade investeringarnas slorleksnrdna

' kan erhållas.

Beträffande principerna för uppgifternas utarbetar hänvisas i tillämpliga delar till anvisning 1.

Anvisning 8. Beträffande redovisningen under di lLa rubrik hänvisas i tillämpliga delar till anvrsnmg

Anvisnln 9. I fråga om redovisningen under den rubrik hänvisas i tillämpliga delar till anwsmng o.

Anvisning 10. Upplysningar kunna här ges t. » om de svårigheter att genomföra anläggningsarbel och maskinanskaffningar o. d., som under de gång krigsåren eventuellt ha mött företaget, om byggna» tillstånd vägrats. om reguljära underhållsarbeten m: eftersättas av brist på material eller arbetskraft eller någon annan anledning o. s. v.

• Sida 121
•  Original

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

BOSTADSPRODUKTHDNENS FÖRUTSÄTTNINGARIHWHHÄETT

VAPENSTILLESTÄND

• Sida 122
•  Original

• Sida 123
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet.

Undertecknad, som den 10 juni 1943 tillkallats för att som ett led i utred- ningen av de ekonomiska problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstillestånd, verkställa undersökning av byggnadsindustriens produktions- förhållanden, i första hand kostnadssituationen inom denna industri och möj- ligheterna att skapa förutsättningar för en normal bostadsproduktion, varvid även omfattningen av byggnadsindustriens behov av arbetskraft borde upp- tagas till övervägande, får härmed överlämna bifogade betänkande angående bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapen-stillestånd.

En plan för undersökningen inlämnades den 1 juli 1943 och godkändes av herr statsrådet. Vissa av de problem, som där uppställdes, ha ej hittills hun- nit färdigbehandlas. Detta gäller särskilt en teknisk utredning om betydelsen ur kostnadssynpunkt av vissa nyare byggnadstekniska metoder samt en jäm- förande undersökning om byggnadskostnadernas lokala variationer; dessa utredningar torde kunna slutföras såsom led i byggnadslånebyråns fortlö- pande utredning—sverksamhet. Då frågan om prisbildningen på de viktigare byggnadsmaterialen är föremål för undersökning inom priskontrollnämnden, ha därmed sammanhängande problem här endast kortfattat berörts.

I särskilda frågor har medverkan lämnats av civilingenjör Evert Strokirk, arkitekt Lennart Bergvall och fil. lic. Gustav Cederwall. Ett flertal tjänste- män inom byggnadslånebyrån ha vidare anlitats.

Stockholm den 10 februari 1944.

Alf Johansson.

• Sida 124
•  Original

• Sida 125
•  Original

I. Bostadsbehovet.

En beräkning av bostadsbehovet under följande år — med beaktande sär- skilt av det behov, som kan komma att göra sig gällande under de två första åren efter ett vapenstillestånd — måste grundas på uppskattningar av dels den i utgångsläget föreliggande bostadsbristen, dels den fortgående till- växten i behovet genom ökning av hushållsbeståndet, dels slutligen det ersätt- ; ningsbehov, som uppkommer genom avgång ur det befintliga bostadsbestån- " det genom rivning och utdömning av lägenheter. Till vägledning för be-

dömning av förstnämnda faktor, bostadsbristen, finnas tillgängliga de pe- riodiskt upprepade enquéter rörande bostadsmarknadsläget i rikets städer, som anordnas av socialstyrelsen, samt uppgifter, som i skilda sammanhang insamlats av byggnadslånebyrån; dessa material ge dock endast delvis siffer- mässiga mått på den förefintliga bristen, varför man vid uppskattningen av i denna faktor jämväl måste anlita jämförelser mellan de faktiska tillskotten till bostadsbeståndet under senare år och den beräknade behovsutvecklingen under samma tid. Över den under följande år fortlöpande tillväxten i bo- stadsbehovet utföras inom byggnadslånebyrån beräkning-ar, grundade på befolkningsframskrivningar samt undersökningar av hushållsbildningsvanor- na; dessa beräkningar ha i det följande använts. Vad slutligen angår ersätt- ningsbehovet till följd av rivning och utdömning av lägenheter kunna till vägledning tjäna vissa av den fortlöpande byggnadsstatistikens uppgifter jämte uppskattningar av förekomsten av utdömda eller utdömbara, bebodda lägenheter på olika orter, som lämnats i av socialstyrelsen och byggnadslåne— byrån anordnade enqueter. '

På grundval av dessa olikarlade, delvis ofullständiga och osäkra uppgifter ha gjorts försök att uppskatta omfattningen av den akuta bostadsbristen i det utgångsläge, som kan tänkas föreligga vid ett vapenstillestånd, den fort- löpande tillväxten i hushållsbeståndet samt ersättningsbehovet under följande år. Dessa uppskattningar ha därefter sammanställts med alternativa antagan- den av produktionens omfattning, varvid syftet varit att bestämma förutsätt- ningarna på bostadsbehovets sida för de olika alternativen i fråga om pro- duktionsvolym, i antal lägenheter räknad. Dessa sammanställningar kunna tjäna som en grund för bedömningen av inom vilken tid bostadsbristen kan avvecklas vid en viss antagen produktionsomfattning och å andra sidan av vilka förutsättningar som finnas för att bevara en viss produktionsomfatt- ning under en följd av år. Härvid ha beräkningarna utförts för en femårs- 'i period, 1945—1950. Utredningsuppdraget avser visserligen närmast de två första åren efter ett vapenstillestånd. På grund av den under senare år acku-

._m-,.,____-.- ., .

• Sida 126
•  Original

mulerade bristen skulle bostadsbyggnadsbehovet, beräknat endast för en två- årsperid, kunna tänkas variera inom mycket vida marginaler alltefter den grad i vilken bostadsbristen tänkes avvecklad. En mycket snabb avveckling av bostadsbristen, exempelvis på ett år, skulle förutsätta en utomordentligt hög nivå för bostadsbyggandet i början, men förutsättningarna för bostadsbyg— gandet i fortsättningen äro sådana, att praktiskt taget inga utsikter funnes att bevara en sådan nivå en längre tid. Det har därför synts berättigat att utsträcka beräkningarna till att gälla en längre period och att därvid söka bestämma en nivå för bostadsproduktionen, som samtidigt tillgodoser kra- vet på avveckling av bostadsbristen inom rimlig tid och önskemålet om en för en längre följd av år stabiliserad produktion.

Bostadsbristen. Begreppet bostadsbrist är relativt och omöjligt att på direkt statistisk väg exakt mäta. I extrema fall, vid ren husvillhet, är bostads- tillgången mindre än antalet bestående hushåll, vilket nödvändiggör offent- liga åtgärder för provisorisk inkvartering i lokaler, ej avsedda att tjäna som bostäder. Denna ytterlighetsform av bostadsbrist har under de senare årens bostadskris fått endast relativt ringa utbredning. Vid den sedvanliga under- sökningen av bostadsmarknadsläget i städerna hösten 1943 rapporterades 610 hushåll, eller 0,5 promille av samtliga, såsom provisoriskt inkvarterade, därav 40 procent i de två städerna Karlskoga och Karlskrona.

Av i viss mån liknande innebörd är det förhållandet, att lägenheter, som utdömt-s av hälsovårdsmyndigheterna eller bort utdömas, fortfarande bebos till följd av svårigheten att uppbringa ersättningsboståder. Bostadsbristen un— der senare år har otvivelaktigt medfört — vilket kan anses väl försvarligt un- der rådande förhållanden — dels att fortsatt beboende av ett stort antal lägenheter, som redan utdömts, måst medgivas, dels att hälsovårdsmyndig- heternas verksamhet att ingripa mot bostäder, som under normala förutsätt- ningar bort utdömas, starkt begränsats. I socialstyrelsens enquéte rörande bo- stadsmarknadsläget i städerna på våren 1943 ingick en fråga om i vilken ut- sträckning utdömda lägenheter beboddes. Från praktiskt taget alla städer uppgavs, att sådant förekom i större eller mindre utsträckning. Siffermässiga uppgifter lämnades endast från en del av städerna. Med utgångspunkt från dessa och under antagandet att förekomsten av bebodda, utdömda lägen- heter på andra orter är genomsnittligt densamma som i uppgiftsorterna kan uppskattas, att 4 500 51 5 000 utdömda lägenheter i stadssamhällena använ- des som bostad vid räkningstillfället. I samband med en enquéte rörande bo- stadsbyggnadsbehovet för år 1944, som byggnadslånebyrån anordnade i bör- jan av hösten 1943, lämnades från ett stort antal orter uppgift om antalet bebodda lägenheter, som redan utdömts eller under normala förutsättningar skulle ha utdömts. Med ledning av dessa uppgifter kan uppskattas, att i samt- liga stadssamhällen omkring 9 000 lägenheter tillhöra dessa kategorier. Dessa uppskattningar äro givetvis osäkra, men det finnes knappast någon anled- ning att antaga, att de ange storleksordningen av antalet bebodda, utdömda eller _ enligt de kommunala myndigheternas uppfattning —- omedelbart ut- dömbar-a lägenheter felaktigt. Det må till jämförelse nämnas, att beräk-

• Sida 127
•  Original

ningar som gjordes före kriget över förekomsten av lägenheter, som enligt de skärpta kraven i hälsovårdsstadgans föreskrifter om bostad borde utdömas i närmare framtid, lämnade väsentligt högre siffror som resultat.

Utöver den obetydliga husvillheten samt det nödtvungna beboendet av ut- dömda eller utdömbara lägenheter tager sig bostadsbristen uttryck däri, att frånvaron av en bostadsreserv försvårar omflyttningen på bostadsmarknaden och begränsar de bostadssökandes valmöjligheter, samt däri, att svårigheten eller omöjligheten att finna bostad enligt de bostadssökandes egna önskemål tvingar till förändringar i bosättnings- och hushållsbildningsvanor, såsom upp- skov med självständig bosättning för nygifta, upplösning av hushållsenheten, t. ex. då familjeförsörjaren får arbete på annan ort, kvarboende hos föräld- rar utöver sedvanlig tid, ökning av inneboendesystemet o. s. v. Dessa sen-are , förhållanden innebära en uppdämning av ett bostadsbehov, som bryter ige-

nom, när förutsättningarna därför skapas genom ökad bostadstillgång. Såsom förut framhållits är bostadsbrist ett relativt begrepp och oåtkomlig för direkt statistisk mätning. Hur stor bostadsreserven bör vara är en fråga om bostadsmarknadens sätt att fungera. Tidigare ansågs en reserv på 3 pro- cent som normal. Erfarenheterna från 1930-talet tyda på, att vid då rådande förhållanden beträffande omflyttningen på bostadsmarknaden en reserv på 2 . procent var tillräcklig för att uppehålla balans på marknaden i den mening-

en, att ingen enbart av knapphet eller överflöd i bostadstillgången betingad tendens till förskjutning i den allmänna hyresnivån uppkom. Detta hindrar inte, att en bostadsmarknad med en reserv på 1 eller 11/2 procent kan uppfat- tas som dräglig, i synnerhet om hyresreglering förhindrar konkurrensen mel- lan de bostadssökande att driva upp hyresnivån; det är givetvis en fråga om grad.

Vid bedömningen av storleken av det uppd-ämda bostadsbehov, som upp- kommit genom anpassning av bosättnings- och hushållsbildningsvanor, måste iakttagas, att inte endast svårigheten att finna bostad utan även många andra omständigheter inverka på dessa vanor. Det är t. ex. sannolikt, att de om- fattande inkallelserna inverkat betydligt på bosättningen. I vilken utsträck- ning ett under krigsåren uppdämt bostadsbehov tager sig utlopp i effektiv bostadsefterfrågan, när bostadstillgången ökar, kommer givetvis att påver- kas av även andra framtida förutsättningar än bostadstillgången, framför allt av framtida inkomst- och sysselsättningsförhållanden.

På hösten 1939 var, enligt den då verkställda allmänna bostadsräkningen, bostadsreserven i stadssamhällena 2,0 procent, vilket enligt nyss anförda syn- punkter kan betraktas som en normal reserv. Detta motsvarar omkring 23 000 lägenheter. Till följd av otillräckligheten i tillskotten till bostadsbeståndet 1 under år 1940 och särskilt år 1941 förtärdes snabbt reserven. Vid en inven-

tering på hösten 1940 konstaterades att reserven praktiskt taget helt för- svunnit på ett stort antal mindre och medelstora orter. Hösten 1941 hade bristen blivit allmän med endast ett fåtal betydelselösa undantag. Från se— nare år föreligga sifferuppgifter om reservens storlek endast från de största _: städerna. I Stockholm var hösten 1943 siffran 0,1 procent, i Göteborg 0,2. I

• Sida 128
•  Original

svaren till socialstyrelsens enquéte rörande bostadsmarknadsläget hösten 1943 uppgavs från städer med mer än 10 000 invånare tillgången i fråga om den vanligaste lägenhetskategorien som otillräcklig isamliga fall utom 3, där till- gången angavs som knapp; även på mindre orter betecknades tillgången i fler- talet fall som otillräcklig. Dessa uppgifter jämte allmänna erfarenheter från senare år ge vid handen, att i det stora flertalet stadssamhällen bostadsreser- ven praktiskt taget helt försvunnit. Uppskattningsvis kan för närvarande reserven i samtliga stadssamhällen icke uppgå till mer än ett par tre tusen lägenheter. Reservminskningen sedan 1939 kan sålunda beräknas till drygt 20 000 lägnheter. Då ett normalt bostadsmarknadsläge kan anses kräva en bostadsreserv av den storlek, som förefanns 1939, ställer alltså en fullstän- dig avveckling av bostadsbristen till denna del kravet på en produktion ut- över löpande behovstillskott av omkring 20 000 lägenheter.

En uppfattning av storleken av det uppdämda bostadsbehovet kan erhål- las endast indirekt, genom jämförelse mellan de faktiska tillskotten till bo- stadstillgången och den på grundval av demografiska uppgifter beräknade tillväxten i bostadsbehovet vid givna hushållsbiltdningsvanor. Sporadiska uppgifter ha visserligen givits om exempelvis antalet nygifta på vissa orter, som måst uppskjuta sin bosättning, men dessa uppgifter äro ej tillräckligt många eller tillräckligt säkra för att tillåta statistisk användning.

En undersökning av hushållsbeståndets tillväxt i tätorterna under åren före krigsutbrottet ger vid handen, att den faktiska tillväxten betydligt över- steg den, som motsvarade då skeende förändringar i tätortsbefolkningens storlek och struktur vid oförändrade hushållsbildningsvanor (uttryckta ge- nom förhållandet mellan antalet individer och antalet hushållsföreståndare inom varje särskild köns-, ålders- och civilståndsgrupp). Vid oförändrad hus— hållsbildningsgrad (motsvarande den år 1939 gällande) skulle de under perio- den 1935—1939 skeende förändringarna i befolkningens storlek och sam- mansättning med avseende på ålder och civilstånd ha betingat ett årligt genomsnittligt tillskott i hushållsantalet av omkring 28 500. Siffran är jäm- fört med tidigare perioder hög; den betingas av den rådande åldersfördel- ningen, den högkonjunkturspräglade inflyttningen samt den starka förskjut- ningen i civilståndsfördelningen tack vare ökad giftermålsfrekvens. Den fak— tiska tillväxten i hushållsbeståndet var emellertid bortåt 34 000 i årligt ge- nomsnitt (motsvarande 37 000 a 38 000 i årlig bruttoproduktion av bostäder) eller omkring 15 procent högre än den vid oförändrade hushållsbildnings- vanor beräknade. Skillnaden ger ett mått på förskjutningen under perioden i hushållsbildningsvanorna, eller vad man kan kalla hushållssprängningen, bestående främst däri, att ogifta (och i viss utsträckning även förut gifta) vuxna personer, som förut icke varit självständiga hushållsbildare, skaffa egen bostad. Att en betydande dylik hushållssprängning försiggick under åren före kriget bekräftas av allmänna erfarenheter; den starka högkonjunk- turen och därmed följande stabila sysselsättningen under dessa år var givet- vis ägnad att befordra en sådan utveckling.

Den period av fyra år, under vilken bostadsbristen utvecklats och stabili- serats, åren 1940 t. o. m. 1943, ha de demografiska förutsättningarna för hus-

• Sida 129
•  Original

!

hållsbildningen i stadssamhällena ej väsentligt skiljt sig från den föregående perioden. Inflyttningsöverskottet har visserligen genomsnittligt varit något lägre till följd av inflyttningsminskning under periodens första år, men gif— termålsl'rekvensen har varit hög och den allmänna betingelse för stark hus- hållsbildning, som ligger i äldersfördelningen, har ej hunnit förändras mera avsevärt, om än tendensen varit nedåtgående. Räknar man med oförändrade hushållsbildningsvanor inom alla ålders- och civilståndsgrupper, får man till resultat, att hushållsbeståndets tillväxt i tätorterna vid under åren 1940—1943 faktiskt gällande giftermålsfrekvens och inflyttningsöverskott skulle ha va- rit genomsnittligen 25 000 om året, eller 100 000 för hela perioden. Till detta svarar en bruttoproduktion av bostäder om 85 000, motsvarande ett nettotill— skott av omkring 77 000 lägenheter. Härtill är att lägga de 20 000 lägenheter, varmed såsom härovan utvecklats bostadsreserven minskat under perioden; ökningen i antalet bebodda lägenheter i tätorterna kan sålunda beräknas till 97 000. Om hushållsbildningsgraden inom olika ålders- och civilståndsgrup- per varit helt oförändrad, skulle det icke tillgodosedda, uppdämda behovet alltså begränsa sig till några få tusen lägenheter.

Antagandet att hushållsbildningsgraden varit helt oförändrad är dock knappast realistiskt. Hushållssprängning har med säkerhet förekommit i icke obetydlig omfattning, i synnerhet under periodens senare hälft, då ju syssel- sättningskonjunkturen varit väl jämförlig med åren före kriget. En del av de pensionärshemslägenheter, som kommit till under dessa år, torde kunna räknas in under denna kategori. En undersökning inom byggnadslånebyrån rörande de hushåll, som bebodde under år 1942 färdigställa lägenheter, gav vid handen, att omkring 12 procent av dessa lägenheter beboddes av enper— sonshushåll; en betydande del av dessa torde representera hushållsspräng- ning. Då sålunda en del av 97 000 lägenheter, varmed beståndet av bebodda bostäder vuxit, faktiskt tagits i anspråk i och med hushållssprängning, får differensen mellan lägenhetstillskott och beräknat hushållstillskott betraktas annorlunda: uppdämningen av bostadsbehovet för andra grupper av hus- hållsbildare, t. ex. nygifta, måste räknas högre i samma mån som hushålls- bildningsgraden faktiskt förskjutits och lägenheter upptagits av förut icke hushållsbildande grupper. Någon säker grund för uppskattning av dessa för- hållanden finnes dock icke.

Om för åren 1940 t. o. m. 1943 räknas samma grad av hushållssprängning som för åren 1935—1939, skulle vid de faktiskt gällande förhållandena be- träffande giftermålsfrekvens och inflyttningsöverskott hushållsbeståndets till- växt i årligt genomsnitt ha varit ej fullt 29 000, eller för fyraårsperioden 117 000. Denna beräkning ger sålunda ett uppdämt behov av 20 000 lägen— heter.

Här må på nytt understrykas den relativa karaktären hos bostadsbristen. Huruvida det uppdämda, latenta bostadsbehovet är att räkna till några få tusen eller till 20 000 eller eventuellt mera beror i viss grad på förutsättning- ar i framtiden. Till den del detta uppdämda behov består av uppskjuten bosättning för nygifta eller tillfällig hushållsupplösning i samband med in- kallelser eller familjeförsörjarens arbete på annan ort o. s. v. kan man säker-

• Sida 130
•  Original

ligen räkna med att det till sin huvuddel kommer att göra sig gällande när bostadstillgången så tillåter och när de tillfälliga förhållanden, som med- verkat till behovets uppdämning, undanröjts, tämligen oberoende av fram— tida konjunkturer. Utlösningen av den del av det uppdämda behovet, där- emot, som representerar av bostadsbristen förhindrad hushållssprängning. är däremot med all sannolikhet i starkare grad beroende av de förutsätt— ningar, som bildas främst av den framtida inkomst- och sysselsättningskon- junkturen. Det förefaller med hänsyn till här anförda beräkningar befogat att räkna med att vid god konjunktur under den kommande period, då bo- stadsbristen kan avvecklas, ett nu latent, på grund av bostadsbristen uppskju— tet behov av omkring 20 000 lägenheter skulle komma att göra sig gällande; detta innebär antagandet att en under bostadsbristen tillbakahållen förskjut- ning i hushållsbildningsgraden, jämförlig med den som faktiskt kom till stånd under perioden 1935—1939, i efterhand skulle utlösas, när bostadstill- gången förbättrades. Vid sämre konjunkturer under den period, då bostads- bristen kan avvecklas, kan det i efterhand utlösta behovet sannolikt räknas lägre. Med hänsyn därtill, att en del hushållssprängning redan under bostads- bristens är faktiskt kommit till stånd, samt därtill, att — såsom nyss utveck- lats — en stor del av det uppdämda behovet är mindre känsligt för framtida konjunkturförutsättningar, är det dock icke skäl att räkna väsentligt lägre; i fortsättningen har för fall av medelgod eller sämre konjunktur det latenta. nu av bostadsbristen tillbakahållna behovet uppskattats till 15 000 respektive 10 000 lägenheter.

För att sammanfatta: om såsom akut bostadsbrist i tätorterna för närva- rande räknas 1) det antal hushåll, som äro husvilla i meningen provisoriskt inkvarterad—e eller som bebo utdömda eller enligt vederbörande kommunala myndigheters uppfattning omedelbart utdömbara lägenheter, 2) det antal lägenheter, varmed nuvarande bostadsreserv understiger 2 procent av bostads- beståndet, samt 3) det antal hushåll, vars bildande uppskjutits under bostads- bristens år och som sannolikt komma att efterfråga bostäder, när bostads— tillgången förbättras, skulle enligt de här anförda beräkningarna den nuva- rande bostadsbristen kunna uppskattas på följande sätt:

1. Husvilla eller i utdömda eller utdömbara lägenheter boende 10 000

2. Bristande bostadsreserv ................................ 20000 3. Uppdämt bostadsbehov ........................ 10 000 51 20000

Summa 40 000 51 50 000

Dessa beräkningar gälla tätorterna. För den egentliga landsbygden kunna motsvarande statistiska beräkningar icke utföras. Dä landsbygdens hushålls- bestånd i stort sett icke växer, kan man emellertid utgå ifrån, att något pro- blem om akut, marknadsmässig bostadsbrist där icke föreligger annat än rent undantagsvis. Landsbygdens bostadsfråga är ju i dominerande grad en fråga om ersättning för undermåliga lägenheter och förbättrad bostadsut- rustning.

Bostadsbristen i tätorterna uppkom genom produktionsunderskotten under åren 1940 och 1941. Under de två senaste åren har tack. vare de statliga stöd— åtgärderna bostadsbyggandet haft sådan omfattning, att läget i stort sett hål- lits oförändrat. Den nu pågående produktionen och de nu bedömbara förut-

• Sida 131
•  Original

.—.——-=u-=-_e-——_ .- ......

, sänka giftermålsfrekvensen. För att illustrera denna faktors betydelse kan

sättningarna för fortsatt produktion under innevarande år ge anledning att förvänta, att — om inga oförutsedda förändringar i förutsättningarna in- träffa lägct även under år 1944 skall kunna bevaras oförändrat eller må- hända något förbättras. Någon mera väsentlig förändring i det allmänna läget finnes icke anledning att räkna med. I den fortsatta diskussionen av bostads- behovets utveckling efter ett vapenstillestånd har därför som utgångsläge valts ett bostadsmarknadstillstånd, präglat av en akut bostadsbrist, som motsvarar den nu rådande.

Tillväxten i bostadsbehovet under följande år. Till grund för här följande bedömning av bostadsbehovets utveckling i fortsättningen ligga beräkningar, utförda inom byggnadslåncbyrån, rörande hushållstillskottet i tätorterna åren 1945—1949.

Prognoser rörande hushållsbeståndets fortsatta tillväxt måste av praktiskt- statistiska skäl göras i femårsgrupper och femårsperioder. Utgångspunkten för här ifrågavarande beräkningar är folkmängden i tätorterna den 31/12 1940, fördelad efter kön, ålder och civilstånd. Denna folkmängd har framskrivits till slutet av år 1945 under antagande av 1939 års dödlighet samt av en in— flyttning under femårsperioden av 75000 män och 75 000 kvinnor, vilket att döma av uppgifter om inflyttningen till rikets städer torde svara mot in- flyttningen under den gångna delen av perioden. Förändringarna i civil- ståndsfördelningen åren 1940—1945 ha beräknats med hänsyn till nuvaran- de giftermålsfrekvens. Därefter har folkmängden framskrivils till den 31/12 1950 med 1939 års dödlighet och den för 1945 beräknade civilståndsfördel- ningen. Med användande av 1939 års hushållsbildningsgrad (lägenhetsinneha- vare i förhållande till boende i olika köns-, ålders- och civilståndsklasser) har skillnaden i antalet hushåll vid slutet av åren 1945 och 1950 beräknats. Om ingen inflyttning räknas, skulle under dessa förutsättningar hushållsbeståndet i tätorterna växa med genomsnittligen 12 800 hushåll om året under perioden 1945—1950. En hushållsbildning av denna omfattning betingas enbart av för— skjutningarna i den till 1945 framskrivna tätortsbefolkningens ålderssamman- sättning under antagande av oförändrad civilståndsfördelning, oförändrade hushållsbildningsvanor samt ingen inflyttning.

Antagandet om oförändrad civilståndsfördelning under perioden 1945—— 1950 innebär en giftermålsfrekvens, som är 10 21 12 procent lägre än den nuvarande. Det senaste årtiondets höga gif termålsfrekvens har betytt en fort- skridande förskjutning av civilståndsfördelningen. Förutsatt goda konjunk- turer finns knappast anledning att räkna med att den nuvarande giftermåls— frekvensen Skall gå tillbaka (antalet äktenskap per år torde däremot gå mot sänkning till följd av förskjutningarna i åldersfördelningen). Räknar man med nuvarande giftermålsfrekvens såsom bestående under femårsperio— den 1945—1950, betyder detta en fortskridande förskjutning i civilståndsför- delningen, som omräknad i hushållsbildning vid oförändrad hushållsbild- ningsgrad och ingen inflyttning höjer siffran för genomsnittligt hushållstill- skott under perioden till 15 100. Å andra sidan kan lågkonjunktur tänkas

• Sida 132
•  Original

nämnas, att om 1931 års låga giftermälsfrekvens (20 a 25 procent lägre än den nuvarande) skulle gälla under felnärsperioden 1945—1950 betydde detta en sänkning av det årliga hushållstillskottet i tätorterna till 10 600 vid oför- ändrad hush'ållsbildningsgrad och ingen inflyttning. '* Variationer i nettoinflyttningen från den egentliga landsbygden till tätor— terna spela givetvis en väsentlig roll för hushållsbeståndets tillväxt, om än , denna faktor icke har den dominerande betydelse i detta sammanhang som ofta antages. De nyss anförda siffrorna ge vid handen, att även utan någon som helst inflyttning skulle hushållstillskotten i tätorterna under följande femårsperiod vara betydande till följd av de inre strukturförskjutningarna inom tätortsbefolkningen. Det torde vara obehövligt att här utveckla, varför ett antagande om ingen flyttning från egentlig landsbygd till tätorter är orim- ligt under alla nu överhuvud beaktansvärda förutsättningar. Ett bedömande av det sannolika inflyttningsnettot under följande femårsperiod måste göras med hänsyn till olika kon'junkturlägen samt till det förhållandet, att de mest mobila åldersgrupperna i den egentliga landsbygdens befolkning hålla på att minska. Under 1930-talets övervägande lågkonjunkturpräglade förra hälft var nettoinflyttningen till tätorterna ea 110000. 0111 denna siffra reduceras , i samma grad som den mobila landsbygdsbefolkningen minskat, vilket inne— bär antagandet att den egentliga landsbygdens relativa flyttningsförlust vore oförändrad, skulle för femårsperioden 1945—1950 erhållas ett inflyttnings- netto för tätorterna på 84 000. 1930—talets senare, högkonjunkturpräglade hälft hade ett inflyttningsnetto för tätorterna på ca 220000. En reduktion under antagandeav oförändrad relativ flyttningsförlust för landsbygden ger för femårsperioden 1945—1950 161 000. Såsom förut nämnts torde man för 1940-talets första hälft, som ur konjunktursynpunkt haft en blandad karak- tär, kunna räkna med ett inflyttningsnetto för tätorterna på omkring 150 000. Av följande tabell framgår, hur det beräknade hushållstillskottet per år i tätorterna under perioden 1945—1950 varierar med inflyttningsöverskottet under tre alternativa antaganden rörande giftermålsfreln'ens och civilstånds- fördelning samt under antagande av oförändrade hushållsbildningsvanor:

Beräknat hushållstillskott per år 1 tätorterna åren 1945—1950 vid oförändrad * hushållsbildningsgrad.

A B (1 Flyttnings- Of" _. d d i 'l —— tt f» . . .. _ eran ra c vr - , , varma,- ”" g .. perioden 1931 års bei—213332]? frekvens

0 10 600 12 800 15 100

75 000 13 700 16 100 18 600 100 000 14 700 17 200 19 700 125 '000 15 700 18 300 20 900 150 000 16 700 19 400 22 100 175 000 17 800 20 500 23 200 200 000 18 800 21 600 24 400

19 800 22 700 25 500

• Sida 133
•  Original

Av de i förspalten uppsatta alternativa antagandena angående inflyttnings- överskottet kan såsom förut anförts det lägsta, ingen flyttning, betraktas sak- na beaktansvärd sannolikhet. Det högsta, 225 000 i inflyttningsöverskott un- der femårsperioden, är väl inte omöjligt men skäligen osannolikt även un- der förutsättning av högkonjunktur under hela perioden. Det överstiger något inflyttningsöverskottet under 1930-talets senare del, vilket med hänsyn till de pågående förändringarna inom den mobila landsbygdsbefolkningen skulle be- tyda väsentligt större relativa flyttningsförluster för den egentliga landsbyg- den än under den starka högkonjunkturen före krigsutbrottet. Vill man bland de kombinationer mellan de för hushållsbildningen bestämmande, kon— junkturkänsliga faktorerna, giftermålsfrekvens och flyttningsnetto, som ta- bellen innehåller, välja sådana, som kunna antagas sannolikt svara till å ena sidan en utpräglad lågkonjunktur, å andra Sidan en stabil högkonjunktur. förefaller det rimligt att för lågkonjunkturfallet stanna inför de kombinatio- ner, som ge ett årligt hushållstillskott på 14 000 år 16 000, och för högkonjunk- turfallet inför dem, som visa hushållstillskott på 22 00051 23000. Lågkon— junkturfallets undre gräns motsvarar exempelvis ungefär kombinationen in- flyttning-söverskott 75000 och till 1931 års nivå sänkt giftermålsfrekvens; att detta skulle för närmast följande femårsperiod komma att underskridas synes icke sannolikt. Högkonjunkturfallets övre gräns betyder exempelvis kombinationen inflyttningsöverskott 175000 och bevarande av nuvarande höga giftermålsfrekvens, vilket såsom gällande en hel femårsperiod förefaller betryggande som maximiantagande.

I fråga om högkonjunkturfallet tillkommer dock ännu en faktor, nämligen hushållssprängningen. I beräkningarna ha hittills antagits, att hushållsbild- ningsgraden är oförändrad, d. v. 5. att förhållandet mellan antalet lägenhets- innehavare och antalet personer inom varje köns-, ålders- och civilstånds- grupp förblir konstant. Såsom i tidigare sammanhang diskuterats var detta icke fallet under högkonjunkturen före kriget; till följd av förskjutningar i hushållsbildningsvanorna var då den faktiska tillväxten i hushållsantalet ca 15 procent högre än den nivå, som motsvarade tillväxten vid oförändrad hus- hållsbildningsgrad. För att i beräkningarna ge utrymme åt en vid god kon— junktur sannolik fortsättning i framtiden av en dylik hushällssprängnings— process bör den på grundval av hittills redovisade faktorer uppskattade hushållstillväxten ökas. Säkra hållpunkter för hur stor ökningen bör vara stå inte till buds. Här antages, att femårsperiodens genomsnittliga årliga hus- hållstillskott ökas med 2 000 år 3 000 hushåll om året till följd av hushålls— sprängning vid god konjunktur. Detta torde kunna betraktas som en försiktig uppskattning, och ett överskridande därav ligger under g 'nnsamma betingel- ser ingalunda utanför möjligheternas gräns. I synnerhet beträffande kortare perioder av mera intensiv högkonjunktur är det väl tänkbart, att hushålls- tillskottet till följd av hushållssprängning kan komma att väsentligt över- stiga det här antagna. Det bör även beaktas, att byggande med offentligt stöd av bostäder för pensionärer, ungdom, ensamstående mödrar o. s. v. verkar i samma riktning,

• Sida 134
•  Original

De beräkningar, som hittills redovisats, gälla femårsperioden 1945—4950 i genomsnitt, då ju underlaget varit en jämförelse mellan det hushållsbestånd, som svarar till en till år 1945 framskriven tätortsbefolkning, och det hushålls- bestånd, som svarar till en under olika kombinationer av antaganden till år 1950 framskriven befolkning. Detta femårsgenomsnitt kan inte utan vidare

(

tillämpas för varje särskilt år inom perioden. Tendensen i hushållsbildningen ' är efter att nyligen ha passerat kulmen fallande till följd av förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur. En jämförelse mellan hushållstillskottet för här ifrågavarande femårsperiod och de på enahanda grunder beräknade hushålls— tillskotten för omkringliggande femårsperioder ger vid handen, att den av demografiska strukturförändringar betingade nedgången i hushållsbeståndets tillväxthastighet kan beräknas till omkring 1 000 hushåll per år. En fördelning av hushållstillskottet för åren 1945—1950 på periodens särskilda år bör därför göras sålunda, att en fallande serie erhålles med en nedgång av 1 000 hushåll per år.

De här redovisade beräkningarna kunna sammanfattas i följande tablå, där »lågkonjunkturfallet» betecknats som A (genomsnittligt tillskott för femårs— perioden 15000 hushåll), »högkonjunkturfallet» med C (genomsnittligt till- skott 25000 hushåll), varjämte inlagts ett fall B, som tänkes representera medelgod konjunktur.

A B (i 1945 .................. 17 000 22 000 27 000 1946 .................. 16 000 21 000 26 000 1947 .................. 15 000 20 000 25 000 1948 .................. 14 000 19 000 24 000 1949 .................. 13 000 18 000 23000

Det framgår av vad som förut sagts, att fall A närmast motsvarar allmänna konjunkturförutsättningar och därmed följande hushållsbildningsbetingelser i giftermålsfrekvens, inflyttning o. s. v. av den art, som voro gällande under 1930-talets förra hälft, under det att fall C närmast motsvarar de genomsnitt- liga förhållanden under senare delen ”av det gångna decenniet (däremot icke de mest högkonjunkturpräglade åren, såsom 1937 och 1939).

Ersättningsbehov genom rivning och utdömning av lägenheter. Bortsett från variationerna i bostadsreserven (och under tider av akut bostadsbrist i det uppdämda bostadsbehovet) bestämmes bostadsproduktionsbehovet av nel— totillskottet av hushåll samt av det ersättningsbehov som uppkommer genom avgång ur det befintliga bostadsbeståndet i och med rivning, utdömning eller ändrad användning av bostadslägenheter. Under de senaste årtiondena har avgången från bostadsbeståndet genom rivning (utdömning, som ej föranlett rivning, och ändrad användning redovisas inte av den fortlöpande statisti- ken) varit en förhållandevis konstant andel av bruttoproduktionen eller om- kring 10 procent. Man kunde haft anledning att räkna som sannolikt, att av— gången under de senaste årens bostadskris skulle ha varit mindre än sedvan- ligt. Så synes dock icke ha varit fallet. Enligt socialstyrelsens byggnadsstatistik

• Sida 135
•  Original

___, _...»ru,-w— - —

var år 1942, det sista år för vilket uppgifter iedovisats, avgången 9, 9 procent av bruttoproduktionen. Det är sannolikt, att under år 1943, då den allmänna byggnadsregleringen först blev effektiv, rivningsfrekvensen blivit mindre.

Betraktas frågan på längre sikt, måste man räkna med en stigande och så småningom starkt stigande kurva .för avgången och ersättningsbehovet. Härtill medverka flera omständigheter. Det bestånd av bostadshus, som kom till under de tidigare skedena av det moderna'svenska stadsväsendets utveckling, från 1870-talet fram till förra världskriget, och som icke redan ersatts eller ombyggts, åldras, blir alltmera omodernt och drager växande underhållskostnader. Skärpningen av föreskrifterna 0111 bostad i hälso— vårdsstadgan hade knappast hunnit bli helt effektiv i tillämpningen före krigets utbrott och har därefter hämmats genom bostadsbristen. Städernas växande utbredning ökar behovet av moderna lägenheter i centrala lägen, vilket påskyndar rivning och ombyggnadsverksamhet. I här ifrågakom- mande sammanhang kan ombyggnad i stort sett likställas med rivning och ersättningsbyggnad. Den stigande tendensen på längre sikt i denna förny- elseprocess för det äldre bostadsbeståndet framgår därav, att enligt 1939 års allmänna bostadsräkning ombyggnadsfrekvenisen under 1930-talet var mer än tre gånger så hög som under 1920-talet (i städer med mer än 10000 invånare utom Stockholm). Slutligen torde problemet om en stads— planemässig sanering av äldre stadspartier komma att få en växande aktuali- tet och så småningom, särskilt i samband med den avtagande tillväxt och stagnation i hushållsbildningen, som kommer att inträffa som en följd av framtida förskjutningar i befolkningens sammansättning, framträda som en bostadspolitisk fråga av största räckvidd.

I här förevarande sammanhang, där frågan gäller bostadsbyggnadsbeho- vet under de första åren efter ett vapenstillestånd, alltså en period, då av- veckling av den akuta bostadsbristen bör sättas i främsta rummet bland bostadsförsörjningsangelägenheterna, vore det naturligt att räkna med en avgång ur bostadsbeståndet av endast ringa omfattning. Vad gäller riv- ningen måste dock hänsyn tagas därtill, att en livlig nybyggnadsverksam- het i viss grad är sammankopplad med rivningsverksamhet, som bereder plats fö1 nybyggen på välbelägna tomter. I synnerhet om tillgångarna på exploateringsfärdig tomtmark och på vattenledningsrör äro knappa, kan en sådan sammankoppling vara väl motiverad.

Ifråga om utdömningen av lägenheter har i det föregående gjorts en uppskattning av det under bostadsbristens år ackumulerade beståndet av utdömda och utdömbara lägenheter, vilket beräknades till bortåt 10000 lägenheter, varav omkring hälften icke faktiskt utdömda men enligt de kommunala myndigheternas uppfattning omedelbart utdömbara. Med hän- syn till vad som är känt genom tidigare undersökningar rörande förekoms— ten av undermåliga lägenheter i stadssamhällena samt till de befogenheter hälsovårdsmyndigheterna numera ha på detta område torde det icke inne—' bära en överskattning, om man räknar med att under en följande femårs- period ytterligare 10000 lägenheter skola komma i utdömbart skick.

• Sida 136
•  Original

Även beträffande utdömningen ter det sig naturligt att räkna med en begränsad omfattning, så länge den akuta bostadsbristen består. En viss utdömning och utrymning av hälsovådliga lägenheter är dock även vid bostadsbrist ofrån-komlig. I samma mån som den akuta bostadsbristen i , framtiden kan avvecklas, växa möjligheterna att undanröja det undermå— ' liga bostadsbeståndet; den lägenhetsproduktion utöver vad som motsvarar den löpande nettotillväxten i hushållsbeståndet, som till en början kan till- gOdOSe det uppdämda bostadsbehovet och bygga upp en bostadsreserv, kan i fortsättningen skapa ersättning för en ökad avgång från bostadsbestån- det genom utdömning av hygieniskt mindervärdiga lägenheter och så små— ningom genom stadsplanemässig sanering. Det säger sig själv, att det här inte kan vara fråga om någon helt bestämd tidsföljd mellan de ändamål. som den framtida bostadsproduktionen skall tjäna. Bostadsbristens avveck— ling och lägenhetsbeståndets sanering kunna givetvis delvis löpa parallellt. (Från produktionens synpunkt sett kommer i detta sammanhang även in frågan om bostadsbyggandets inriktning i fråga om lägenhetsstorleken, ut— rymmesstandardens utveckling, som dock ej berör den här diskuterade frågan om bostadsbehovet i antalet lägenheter räknat.)

Utifrån här anförda synpunkter har i följande sammanställningar rö— rande bostadsbehovet i fortsättningen räknats med ett ersättningsbehov för rivning och utdömning sammanlagt om 10 procent av bruttoproduk- tionen, så länge vid det gällande antagandet om produktionens storlek ho- stadsbrist i form av uppdämt behov eller otillräcklig bostadsreserv består. Detta innebär ett antagande av något lägre rivning än normalt. Då den akuta bristen avvecklats, antages utdömningen svälla intill dess ett ersätt— ningsbehov av 20000 lägenheter har tillgodosetts. I den mån ett visst pro- duktionsantagande visar sig kunna medföra överskott utöver de behov, som representeras av bristen i utgångsläget, hushållstillskottet under perioden samt en utdömning av nyss nämnd omfattning, tänkes överskottet motsva- rat av stadsplanemässig sanering.

Sammanställning av behovsuppskattningar och produktionsantaganden. I efterföljande tabeller I—VI (s. 17—22) ha de beräkningar rörande bo- stadsbrist, hushållstillskott och avgång ur lägenhetsbeståndet, som gjorts i föregående avsnitt, sammanställts med alternativa antaganden rörande bo- stadsproduktionens omfattning fem år framåt, perioden 1945—1949. Då tidpunkten för insättandet av ett efterkrigsprogram ligger i det ovissa, bör anmärkas, att en förskjutning på något är icke spelar någon väsentlig roll, förutsatt att utgångsläget är i huvudsak det, som här antagits. En förskjut— ning på längre tid eller avsevärd förändring av nyssnämnda förutsättning måste givetvis föranleda revision av beräkningarna.

Fyra olika produktionsantaganden ha gjorts, det lägsta innebärande en årlig bruttoproduktion i tätorterna om 35000 lägenheter, det högsta 50 000 lägenheter. Minimiantagandet motsvarar ungefär det bostadstillskott, var— med man såvitt nu kan bedömas kan räkna innevarande år. Maximianta-

• Sida 137
•  Original

Tab. I. Fall I: Stahl] högkonjunktur.

Pro duk- Ersättning för avgångna lägenheter Summa . 113832 äåådfök; .fåå'åååit Hus— och _ Exkl- mm. Ar tur- hushåll s— behov lägenhets- lxvar— ersätt- ersätt- läne tillskott och Rivning sanering terssane- Summa nings— nings- * *” , , (utdöm- ring produk- produk- resen ' ning) tion tion 1 2 3 | 1 | 5 6 7 3 9 10

l. Brnltnproduklion: 35 000 lägenheter per år

1945 C 27 000 4 500 2 500 1 000 —— 3 500 31 500 35 000 1946 C 26 000 5 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 ' 35 000 1947 C 25 000 6 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 * 1948 C 24 000 7 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 i 1949 C 23 000 8 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35") 000 Summa 123 0111) 1 32 500 12 500 5 000 —— 17 500 157 500 175000 Årsmedeltal 25 000 6 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000

2. Brultaproduktion : 40000 lägenheter per år 1945 C 27 000 9 000 3 000 1 000 —— 4 000 36 000 40 000 1946 C 26 000 10 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 , 1947 C 25 000 11 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 3 1948 C 24 000 10 000 3 000 3 000 — 6 000 34 000 40 000 ' 1949 C 23 000 — 3 000 14 000 — 17 000 23 000 40 000 Summa 125000 40000 15000 20000 — 35000 165000 200000 Arsmedeltal 25 000 8 000 3 000 4 000 —— 7 000 33 000 40 000

3. Brutloprodukiion: 45 000 lägenheter per år . 1945 C 27 000 13 500 3 500 1 000 — 4 500 40 500 45 000 i 1946 C 26 000 14 500 3 500 1 000 — 4 500 40 500 45 000 1947 C 25 000 12 000 3 500 4 500 —- 8 000 37 000 45 000 1948 C 24 000 — 3 500 13 500 4 000 21 000 24 000 45 000

1949 () 23 000 — 3 500 — 18 500 22 000 23 000 45 000

Ärsmedeltal 25 000 8 000 3 500 4 000 4 500 12 000 33 000 45 000

i Summa 125000 40000 17 500 20000 "32 500 60000 165 000 225000 ; 4. Brutlopraduklion: 50 000 lägenheter per år

1945 C 27 000 18 000 4:000 1 000 —— 5 000 41") 000 50 000 ., 1946 (: 26 000 19 000 4 000 1 000 — 5 000 45 000 50 000 |' 1947 C 25 000 3 000 4 000 18 000 — 22 000 28 000 50 000 1948 C 24 000 — 4 000 — 22 000 26 000 24 000 50 000 1949 C ' 23 000 — 4 000 — 23 000 27 000 23 000 50 000 l ; Summa 125 000 40 000 20 000 20 000 45 009 85 000 165 000 250 000 ; Årsmedcltal 25 000 S 000 4 000 4 000 9 0(-0 17 000 33 000 50 000 i i | i

1 Den antagna bristen 40000 lägenheter ej täckt efter 5 år.

gandet överstiger med 5 000 lägenheter den högsta nivå, som någonsin nåtts av bostadsbyggandet; 1939 års produktion uppgick till 45000 lägenheter.

l skilda sammanhang i det föregående har framgått, att beräkningen av bostadsbehovet för följande år måste göras under hänsynstagande till de allmänna konjunkturförhållanden, som då kunna råda. Inflyttnings—

• Sida 138
•  Original

Fall II

: Stabil medelgod konjunktur.

Produk— Ersättning för avgångna lägenheter Summa Kon- Produk- tion för . _ . .. ,. Hus- och Exkl. Inkl. År ];mlf 119031?!” ugpilamt lägenhets- livar— ersätt— ersätt- .l.” Psi"? S' & iov Rivning sanering terssane- Summa nings- nings- lage tillskott och utdöin— _. " d k 1 k- reserv t _ 11110 pro u - prot n ning) tion tion l -1. n' | 4. | 5 | (i | 7 | s v 10 1. Brulloproduklion : 35 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 9 500 2 500 1 000 — 25 500 31 500 35 000 1946 B 21 000 10 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1947 B 20 000 11 500 2 500 1 000 —— 3 500 31 500 35 000 1948 B 19 000 3 500 2 500 10 000 — 12 500 22 500 35 000 1949 B 18 000 —— 2 500 7 000 7 500 17 000 18 000 35 000 Summa 100 000 35 000 12 500 20 000 7 500 40 000 135 000 175 000 Ärsmedeltal 20000 7 000 2 500 4 000 1 500 8 000 27 000 35 000 2 Brultoproduktion: 40 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 14 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1946 B 21 000 15 000 3 000 1 000 —— 4 000 36 000 . 40 000 1947 B 20 000 6 000 3 000 11 000 —— 14 000 26 000 40 000 1948 B 19 000 — 3 000 7 000 11 000 21 000 19 000 40 000 1949 B 18 000 — 3 000 — 19 000 22 000 18 000 40 000 Summa 100 000 35 000 15 000 20 000 30 000 65 000 135 000 200 000 Årsmedeltal 20 000 7 000 3 000 4 000 6 000 13 000 27 000 40 000 3. Brultoproduktion: 45 000 lägenheter per år. 1945 13 22 000 18 500 3 500 1 000 —— 4 500 40 500 45 000 1946 B 21 000 16 500 3 500 4 000 — 7 500 37 500 45 000 1947 B 2) 000 — 3 500 15 000 6 500 25 000 20 600 45 000 1948 B 19 000 — 3 500 — 22 500 26 000 19 000 45 000 1949 B 18 000 — 3 500 —— 23 500 27 000 18 000 45 000 Summa 100 000 35 000 17 500 20 000 52 500 90 000 135 000 225 000 Ärsmedeltal 20 000 7 000 3 500 4 000 10 500 18 000 27 000 45 000 4. Brullaproduktion : 50 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 23 000 4 000 1 000 —— 5 000 45 000 50 000 1946 B 21 000 12 000 4 000 13 000 — 17 000 33 000 50 000 1947 B 20 000 —— 4 000 6 000 20 000 30 000 20 000 50 000 . 1948 B 19 060 —— 4 000 — 27 000 31 000 19 000 50 000 1949 B 18 000 — 4 000 — 28 000 32 000 18 000 50 000 Summa 100 000 35 000 20 000 20 000 75 000 115 000 135 000 250 000 Årsmedeltal 20 000 7 000 4 000 4 000 15 000 23 000 27 000 50 000 överskottet, gif terniålsfrckvensen och hushållsbildningsgradens förskjut- ningar äro enligt erfarenheten i viss grad konjunkturkänsliga och i syn- nerhet påverkade av sysselsättningsläget. Med hänsyn härtill har i tabel- lerna samspelet mellan behovsutveckling och produktionsutveckling belysts under varierande konjunkturantaganden, varvid varje tabell representerar ett sådant antagande. De sex konjunkturfall, som valts, äro följande:

• Sida 139
•  Original

!

v 4

Fall Ill: Sakta fallande konjunkturer.

*Produk- Ersättning för avgångna lägenheter Summa _Kon— Produk- tion för I—Ius— och Exkl. Inkl. År 33315- htåggåfå; "%ggäslt lägenhets- Kvar- ersätt- ersätt- läoe tillskott och Rivning sanering ters_sane- Summa nings- nings- D (utdo m- ring p roduk— produk— reserv ning) tion tion 1 2 3 4 Ö 6 7 8 9 1 0 1. Bruttoproduklion: 35 000 lägenheter per år. 1945 (1 27 000 4 500 2 500 1 000 —— 3 500 31 500 35 000 1946 B 21 000 10 500 2 500 1 000 —— 3 500 31 500 35 000 1947 B 20 000 11 500 2 500 1 030 —— 3 500 31 500 35 000 1948 A 14 000 3 500 2 500 15 000 —— 17 500 17 500 35 000 1949 A 13 000 — 2 500 2 000 17 500 22 000 13 000 35 000 Summa 95 000 30 000 12 500 20 000 17 500 50 000 125 000 175 000 Årsmedeltal 19 000 6 000 2 500 4 000 3 500 10 000 25 000 35 000 2. Bruitopraduklion : 40 000 lägenheter per år. 1945 L, 27 000 9 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1946 B 21 000 15 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1947 B 20 000 11 000 3 000 6 000 —- 9 000 31 000 40 000 1948 A 14 000 — 3 000 12 000 11 000 26 000 14 000 40 000 1949 A 13 000 — 3 000 —— 24 000 27 000 13 000 40 000 Summa 95 000 35 000 15 000 20 000 35 000 70 000 130 000 200 000 Årsmedeltal 19 000 7 000 3 000 4 000 7 000 14 000 26 000 40 000 3. Brutioproduktian : 45 000 lägenheter per år. 1945 C 27 000 13 500 3 500 1 000 — 4 500 40 500 45 000 1946 B 21 000 19 500 3 500 1 000 _ 4 500 40 500 45 000 1947 B 20 000 2 000 3 500 18 000 1 500 23 000 22 000 45 000 1948 A 14 000 —— 3 500 —— 27 500 31 000 14 000 45 000 1949 A 13 000 —- 3 500 — 28 500 32 000 13 000 45 000 Summa 95 000 35 000 17 500 20 000 57 500 05 000 130 000 225 000 Årsmedeltal 19 000 7 000 3 500 4 000 11 500 19 000 26 000 45 000 4. Brullopraduktion : 50 000 lägenheter per år. 11945 (1 27 000 18 000 4 000 1 000 — 5 000 45 000 50 000 1946 B 21 000 17 000 4 000 8 000 — 12 000 38 000 50 000 1947 B 20 000 »— 4 000 11 000 15 000 30 000 20 000 50 000 1948 A 14 000 —— 4 000 — 32 000 36 000 14 000 50 000 1949 A 13 000 — 4 000 — 33 000 37 000 13 000 50 000 Summa 95 000 35 000 20 000 20 000 80 000 120 000 130 000 250 000 Årsmodeltal 19 000 7 000 4 000 4 000 16 000 21 000 26 000 50 000

I. Stabil högkonjunktur. II. Stabil medelgod konjunktur. III. Sakta fallande konjunkturer. IV. Hastigt fallande konjunkturer och återhämtning. V >>Fredskris» och hastigt stigande konjunkturer. VI. Uppskjuten »fredskris» och stigande konjunkturer.

• Sida 140
•  Original

Tabell IV. Fall IV: Hastlgt fallande konjunkturer och återhämtning.

Pr o duk- Ersättning för avgångna lägenheter Summa få; 53,32; 11203;th Hus- och Exkl. Inkl. År tur- hushålls- Eghov lägenhets— Kvar— ersätt- ersätt - l" . ” Rivning sanering terssanc— Summa uings- nings— age tillskott och .. . _ reserv (utdom- ring produk- produk- nmg) t1on hon I 2 3 4 | 5 6 7 :s 9 | 0 1. Brutloproduklion : 35 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 9 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1946 A 16 000 ' 15 500 2 500 1 000 —- 3 500 31 500 35 000 1947 A 15 000 5 000 2 500 12 500 —— 15 000 20 000 35 000 1948 B 19 000 5 000 2 500 5 500 3 000 11 000 24 000 35 000 1949 B 18 000 — 2 500 -— 14 500 17 000 18 000 35 000 Summa 90 000 35 000 12 500 20 000 17 500 50 000 125 000 175 000 Årsmedeltal 18 000 7 000 2 500 4 000 3 500 10 000 25 000 35 000 2. Brutlaproduklion : 40 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 14 000 3 000 1 000 —— 4 000 36 000 40 000 1946 A 16 000 16 000 3 000 5 000 — 8 000 32 000 40 000 1947 A 15 000 — 3 000 14 000 8 000 25 000 15 000 40 000 1948 B 19 000 5 000 3 000 —— 13 000 16 000 24 000 40 000 1949 B 18 000 —— 3 000 — 19 000 22 000 18 000 40 000 Summa 90000 35000 15000 20000 40000 75000 125000 200000 Årsmedeltal 18 000 7 000 3 000 4 000 8 000 15 000 25 000 40 000 3. Brultoproduktiou : 45 000 lägenheter per år. 1945 B 22 000 18 500 3 500 1 000 —— 4 500 40 500 45 000 1946 A 16 000 11 500 3 500 14 000 — 17 500 27 500 45 000 1947 A 15 000 — 3 500 5 000 21 500 30 000 15 000 45 000 1948 B 19 000 5 000 3 500 — 17 500 21 000 24 000 45 000 1949 B 18 000 — 3 500 _ 23 500 27 000 18 000 45 000 Summa 90 000 35 000 17 500 20 000 62 500 100 000 25 000 225 000 Ärsmedeltal 18 000 7 000 3 500 4 000 12 500 20 000 25 000 45 000 4. Brulloproduklimz : 50 000 lägenheter per år. 1945 13 22 000 23 000 4 000 1 000 — 5 000 45 000 50 000 1946 A 16 000 7 000 4 000 19 000 4 000 27 000 23 000 50 000 1947 A 15 000 —— 4 000 — 31 000 35 000 15 000 50 000 1948 B 19 000 5 000 4 000 — 22 000 26 000 24 000 50 000 1949 B 18 000 — 4 000 — 28 000 32 000 18 000 50 000 Summa 90 000 35 000 20 000 20 000 85 000 125 000 125 000 250 000 Årsmedeltal | 18 000 7 000 ' 4 000 4 000 17 000 25 000 25 000 50 000

I tabellerna ha de antagna konjunkturlägena betecknats med A för låg-' konjunktur, B för medelgod konjunktur, C för högkonjunktur. Konjunk- turläget tänkes främst karakteriserat av sysselsättningen.

En granskning av tabellerna kan föranleda följande allmänna synpunk- ter, varvid i första hand beaktas å ena sidan den tid, inom vilken bostads-

• Sida 141
•  Original

Tabell V. Fall V: »Fredskris: och hastigt stigande konjunkturer.

Produk- Ersättning för avgångna lägenheter Summa .KOH' gmail?" ”0” för Hus- och Exkl. Inkl. År junk- hm) E,??? 1111”)?th lägenhets- livar- ersätt— ersätt— ltl'r' &? ; tst- )e T&N Rivning sanering terssane- Summa llings- nings— age 1 S *" OU ' (utdöm— ring produk- produk- rLäm ning) tion tion 1 ;> 3 4 5 |; 7 x ll 10 l. Brutloprazluklion : 35 000 lägenheter per år. 1945 A 17 000 14 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1946 B 21 000 10 500 2 500 1 000 _ 3 500 31 500 35 000 1947 (: 25 000 6 500 2500 1 000 —— 3 500 31 500 35 000 1948 (1 24 000 7 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1949 (: 23 000 1 000 2 500 8 500 — 11 000 24 000 35 000 Summa 110 000 40 000 12 500 12 500 —— 25 000 150 000 175 000 .erlnedcltal 22 001) 8 000 2 500 2 500 — 5 000 30 000 35 000 2 Brullopl'odukliun : 40 000 lägenheter per år. 1945 A 17 000 19 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1946 H 21 000 15 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1947 (1 25 000 6 000 3 000 6 000 — 9 000 31 000 40 000 1948 (I 24 000 — 3 000 12 000 1 000 16 000 24 000 40 000 1949 ('. 23 000 — 3 000 —— 14 000 17 000 23 000 40 000 Summa 110 000 40 000 15 000 20 000 15 000 50 000 150 000 200 000 Årsmedcltal 22 000 8 000 3 000 4 000 3 000 10 000 30 000 40 000 , 3. Bruiloproduktion : 45 000 lägenheter per år. 1945 A 17 000 23 500 3 500 1 000 —- 4 500 40 500 45 000 1946 B 21 000 11 500 3 500 9 000 — 12 500 32 500 45 000 ., 1947 (; 25 000 5 000 3 500 10 000 1 500 15 000 30 000 45 000 1948 (J 24 000 — 3 500 — 17 500 21 000 24 000 45 000 i 1949 (; 23 000 — 3 500 -— 18 500 22 000 23 000 45 000 i Summa 110 000 40 000 17 500 20 000 37 500 75 000 150 000 225 000 i Ärsmedcltal 22 000 8 000 3 500 4 000 7 500 15 000 30 000 45 000 ; 4. Brulloprodukliuzl : 50 000 lägenheter per år. : 1945 A 17 000 28 000 4 000 1 000 — 5 000 45 000 50 000 i 1946 B 21 000 7 000 4 000 18 000 —— 22 000 28 000 50 000 1947 C . 25 000 5 000 4 000 1 000 15 000 20 000 30 000 50 000 i 1948 C 24 000 — 4 000 — 22 000 26 000 24 000 50 000 1949 C 23 000 —— 4 000 — 23 000 27 000 23 000 50 000 Summa 110000 40000 20000 20000 60000 100000 15001!) 250000 Årsnledeltal 22 000 8 000 4 000 4 000 12 000 20 000 30 000 50 000

bristen kan avvecklas, samt å andra sidan möjligheten att bevara en viss produktionsnivå under hela perioden.

Vid en produktion på 35 000 lägenheter, d. v. s. ungefär den i år rådan- de omfattningen, kommer avvecklingen av bostadsbristen att kräva lång tid. Under förutsättning, att goda konjunkturer råda under hela perioden,

• Sida 142
•  Original

Tabell VI. Fall VI: Uppskjuten :fredskris» och stigande konjunkturer.

Pro duk- Ersättning för avgångna lägenheter Summa Kon- Produk— tion för . _ . .. .. Hus— och Exkl. Inkl. År Jämk— 322583 ugggåmt lägenhets- Kvar- ersätt- ersätt- IP 9 5 V Rivning sanering terssane- Summa ninas- nings- age tillskott och ( t d" . D _ _ reserv u _ om- ring produk- produk— nmg) tion tion 1 2 3 4 | 5 | 6 | 7 8 9 10 l. Brulloproduklion : 35 000 lägenheter per år. 1945 C 27 000 4 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1946 A 16 000 15 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1947 B 20 000 11 500 2 500 1 000 — 3 500 31 500 35 000 1948 B 19 000 3 500 2 500 10 000 —— 12 500 22 500 35 000 1949 (I 23 000 5 000 2 50U 4 500 — 7 000 28 000 35 000 Summa 105 000 40 000 12 500 17 500 —— 30 000 145 000 175 000 Årsmedeltal 21 000 8 000 2 500 3 500 — 6 000 29 000 35 000 2. Brultoproduklion : 40 000 lägenheter per år. 1945 C 27 000 9 000 3 000 1 000 _ 4 000 36 000 40 000 1946 A 16 000 20 000 3 000 1 000 — 4 000 36 000 40 000 1947 B 20 000 6 000 3 000 11 000 — 14 000 26 000 40 000 1948 B 19 000 —— 3 000 7 000 11 000 2! 000 19 000 40 000 1949 C 23 000 5 000 3 000 —— 9 000 12 000 28 000 40 000 Summa 105 000 40 000 15 000 20 000 20 000 55 000 145 000 200 000 Årsmedeltal 21 000 8 000 3 000 4 000 4 000 11 000 29 000 40 000

3. Brutloproduklion: 45000 lägenheter per år. 1945 C 27 000 13 500 3 500 1 000 — 4 500 40 500 45 000 1946 A 16 000 16 500 3 500 9 000 — 12 500 32 500 45 000 1947 B 20 000 5 000 3 500 10 000 6 500 20 000 25 000 45 000 1948 B 19 000 — 3 500 — 22 500 26 000 19 000 45 000 1949 C 23 000 5 000 3 500 -— 13 500 17 000 28 000 45 000 Summa 105 000 40 000 17 500 20 000 42 500 80 000 145 000 225 000 Årsmedeltal 21 000 8 000 3 500 4 000 8 500 16 000 29 000 45 000

4. Brulloproduklion: 50000 lägenheter per år.

1945 C _ 27 000 18 000 4 000 1 000 —— 5 000 45 000 50 000 1946 A 16 000 12 000 4 000 18 000 —— 22 000 28 000 50 000 1947 B 20 000 5 000 4 000 1 000 20 000 25 000 25000 _ 50 000 1948 B 19 000 — 4 000 — 27 000 31 000 19 000 50 000 1949 C 23 000 5 000 4 000 — 18 000 22 000 28 000 50 000

Summa 105 000 40 000 20 000 20 000 65 000 105 000 145 000 250 000 Årsmedeltal 21 000 8 000 4 000 4 000 13 000 21 000 29 000 50 000

skulle ännu vid periodens slut bostadsbrist bestå i form av otillräcklig re- serv och endast en bråkdel av beståndet av undermåliga lägenheter skulle ha kunnat undanröjas från marknaden. Vid de mindre gynnsamma kon— junkturalternativen skulle visserligen bostadsbristen vid periodens slut i allmänhet vara avvecklad, men avvecklingstiden skulle vara 4 a 5 år, och

• Sida 143
•  Original

i de två sista fallen, som representera övergående kris, omedelbart eller uppskjutet, och därefter stigande konjunkturer, skulle lägenhetssaneringen ännu vid periodens slut stöta på svårigheter. Detta produktionsalternativ torde utan vidare kunna betecknas som otillräckligt ur bostadsmarknads- synpunkt, vilket betyder, att man under alla omständigheter _ om .förut— sättningar i övrigt därtill finnas —— bör räkna med en högre bostadsproduk— tion efter ett vapenstillestånd än den nu rådande.

En produktion på 40 000 lägenheter, vilket ungefär motsvarar 1938 års nivå, ger en avveckling av bostadsbristen i högkonjunkturfallet på fyra år, i Övriga fall i allmänhet på tre år, ävensom möjlighet att inom perioden undanröja undermåliga lägenheter i den omfattning, som i det föregående uppskattats som behövlig. Vid de mindre gynnsamma konjunkturalterna- tiven skulle därutöver ett visst utrymme ges för avgång genom stadsplane- mässig sanering under periodens senare del. Ur bostadsmarknadssynpunkt vore detta produktionsalternativ i och för sig acceptabelt, även om bostads- bristens avveckling vid högkonjunktur kan anses väl långsam.

Det följande produktionsalternativet, 45 000 lägenheter, motsvarar såsom förut nämnts 1939 års produktion. En produktion av denna omfattning ger i högkonjunkturfallet möjlighet till avveckling av bostadsbristen i form av uppdämt bostadsbehov och otillräcklig reserv inom tre år samt utdömning av 20000 lägenheter inom fyra år, varjämte även ett visst Överskott för kvarterssanering erhålles under periodens sista år. Vid de sämre konjunk— turalternativen sker bristens avveckling på två är tre år och överskottet för kvarterssanering blir under periodens senare del betydande. Under förut- sättning av goda och stabila konjunkturer synes detta alternativ väl avvägt med hänsyn till kraven på å ena sidan bristens avveckling inom rimlig tid, å andra sidan stabilitet. Vid mindre gynnsamma konjtinkturförutsättningar föranleda de stora överskott, som i tabellerna införts under kvarterssanering, under periodens senare del överväganden med hänsyn till stabiliteten, vilka närmare utföras i anknytning till det sista produktionsalternativet.

Detta sista produktionsalternativ, 50000 lägenheter, betyder en bostads- byggnadsvolym, som per femårsperiod räknat är drygt 30 procent högre än under någon tidigare period. Ser man enbart till angelägenheten att snab- bast möjligt avveckla den rådande bostadsbristen och överhuvud till den första efterkrigstidens bostadsmarknadsförhållanden, kunde en sådan pro- duktionsnivå väl försvaras. I högkonj-unkturfallet skulle bristen vara i det stora hela avvecklad efter två år, varefter det tredje året skulle ge möjlighet att från marknaden avföra 20 000 undermåliga lägenheter. Under periodens två sista år skulle det överskott, som i tabellen införts under kvarterssane— ring, uppgå till ungefär samma storlek som det då löpande hushållstillskot— tet. För de sämre konjunkturalternativen sker givetvis avvecklingen av bo- stadsbristen och undanröjandet av underhaltiga lägenheter ännu snabbare och Överskottet för kvarterssanering blir ännu större.

Det må här i förbigående anmärkas, att önskemålet om en stabil produk- tion av'bostäder under hela den period, som här tagits i betraktande, givet-

• Sida 144
•  Original

vis inte under alla omständigheter kan hävdas absolut. Arbetsmarknadsför- hållandena kunna tänkas utveckla sig på sådant sätt, att det ur arbetsmark— nadspolitisk synpunkt framstår som lämpligt, att bostadsbyggandet under en kortare tid sväller till en omfattning, som i fortsättningen icke kan uppe— hållas. En sådan utveckling måste visserligen skapa åtminstone partiella kris- situationer och allehanda komplikationer på arbetsmarknaden, men det är givetvis icke otänkbart, att fördelar av annan art för näringslivets utveck- ling i dess helhet på kortare eller längre sikt kunna överväga dessa olägen— heter. Detta är sagt för att framhålla, att ur bostadsmarknadens synpunkt en produktion på den mycket höga nivå, som antages i det sista produktions- alternativet, kan motiveras för en kortare tid.

Om emellertid stabilitetssynpunkten fasthålles, framstå vid det högsta pro— duktionsalternativet Överskotten under rubriken kvarterssanering under pe- riodens senare del även i fallet av stabil högkonjunktur såsom höga. Stads- planernässig sanering av större omfattning kräver i hög grad tidsödande för- beredelser och förutsätter bostadspolitiska åtgärder från statens och kom— munernas sida av stor räckvidd.

I här redovisade beräkningar, som avse balansen på bostadsmarknaden mellan hushållsbeståndets utveckling och bostadsbeståndets utveckling, har som enhet för bostadsproduktionen använts lägenheten. Ur produktionens synpunkt kan ju en viss förändring av lägenheternas genomsnittliga storlek i de flesta hänseenden, med hänsyn till arbetskraftsbehov o. s. v., vara lik— värdig med en förändring av antalet framställda lägenheter. En höjning av den genomsnittliga lägenhetsstorleken i den löpande bostadsproduktionen, d. v. s. dennas inriktning mot en höjd utrymmesstandard, är därför ur pro- duktionsstabiliseringssynpunkt att betrakta som ett alternativ till den kvar- terssanering, som i tabellerna har fått sörja för överskottet, när övriga bo- stadsmarknadsbehov ha täckts. En viss tendens till sådan höjning har på senare tid gjort sig gällande, men en mera väsentlig ökning av den genom- snittliga lägenhetsstorleken under kommande femårsperiod torde, liksom kvarterssanering av större omfattning, kräva bostadspolitiska åtgärder av be- tydande räckvidd. Betydelsen av denna faktor ur här ifrågakommande syn- punkter framgår exempelvis därav, att det överskott, räknat i lägenheter och i tabellen tillfört kvarterssaneringen, som uppstår vid en produktion av 50000 lägenheter i fallet av stabil högkonjunktur, skulle ur produktionssynpunkt kompenseras av en höjning av eldstadsanstalet per lägenhet från nuvarande omkring 3 till omkring 37. Vid medelgod konjunktur skulle vid samma pro- duktionsalternativ överskottet, om detta lades enbart på ökad lägenhetsstor- lek, kräva en ökning av eldstadsantalet till 43. Det är givet, att en kombina- tion av Ökad lågenhetsstorlek och kvarterssanering kan tänkas för att upp- suga det överskott, som vid en viss produktionsomfattning uppkommer ut- över det löpande hushållstillskottet, när bostadsbristen avvecklats.

En förutsättning överhuvud taget för att en nivå för bostadsproduktionen, som erfordras för att inom rimlig tid avveckla den nuvarande bostadsbristen, skall kunna bevaras stabil för en längre period, är att bostadsstandarden sti—

• Sida 145
•  Original

ger, vare sig detta sker genom att lägenhetsstorleken i den löpande produk- tionen ökas eller genom att det äldre bostadsbeståndet saneras eller genom en kombination av dessa båda standardhöjningsprocesser. Detta gäller natur- ligtvis i än högre grad, om man utsträcker betraktelsen över längre perioder, än som här gjorts. De bostadspolitiska frågor, som här anmäla sig, skola ej upptagas till behandling i detta sammanhang.

Den standardhöjning, som förutsättes för stabil produktion i de flesta konjunkturfallen, är vid produktionsalternativet 50000 lägenheter så stark och kräves så snabbt insatt, att en produktion enligt detta alternativ måste bedömas som vanskligt stor och medförande risker för krisartade bakslag. Produktionsalternativet 45000 lägenheter innebär i dessa hänseenden däre— mot krav, som rimligtvis böra kunna uppfyllas vid de olika konjunkturför- utsättningarna. I högkonjunkturfallet skulle denna produktionsnivå kunna .uppehållas under hela femårsperioden, om en stadsplanemässig sanering omfattande något mer än 20 000 lägenheter åstadkommes; alternativt skulle en höjning av lägenhetsstorleken i den löpande produktionen från genom- isnittligt 3 till 233 vara tillräcklig för att stabilisera produktionen. Vid de llnindre gynnsamma konjunkturfallen, då man måste räkna med svagare

tillväxt i hushållsbeståndet, förutsätter bevarandet av en sådan nivå för bo- , stadsproduktionen en mera omfattande sanering eller en starkare ökning av ' den genomsnittliga lägenhetsstorleken, dock icke i högre grad än som kan betraktas som rimligt att förvänta. Då detta produktionsalternativ dessutom innebär en relativt snabb avveckling av den nuvarande bostadsbristen, synes det väl tillgodose de dubbla krav, som här ställts ur bostadsmarknadssyn- punkt reSpektive produktionsstabiliseringssynpunkt. Det förefaller därför rimligt att som utgångspunkt för en planering av efterkrigstidens bostads- byggande välja en produktionsnivå av 45 000 lägenheter. En högre nivå än * denna kan sannolikt bevaras endast en kortare tid eller förutsätter en långt starkare standardhöjningsprocess än som här antagits.

II. De reala resurserna för bostadsbyggandet efter ett vapenstillestånd.

Sammanbrottet inom bosla—dsbyggnadsverksamheten år 1940 betingades främst av den höjda räntenivån, de stigande byggnadskostnaderna samt . byggnadsföretagarnas bedömning av räntabilitet och marknadsutsikter. Ma- ? terialbrist gjorde sig gällande först under år 1941, då cementbeslaget uppen- barligen starkt dämpade den då uppåtgående byggnadskonjunkturen; verkan livar i huvudsak psykologisk, ty i verkligheten förhindrades intet bostads—

* bygge genom cementregleringen. Det kan nu —— på grundval av de senaste två årens erfarenheter — konstateras, att med de under förra delen av år

[ 1941 rådande priserna och med det finansiella stöd, som då gavs från statens sida, bostadsbyggande på flertalet orter var fullt räntabelt; byggnadsföreta- igarnas misstroende mot läget och utsikterna var då uppenbarligen den vikti-

10—147232.

• Sida 146
•  Original

ga-ste faktorn till förhindrande av en starkare uppgång av produktionen än den, som kom till stånd. I särskild grad gäller detta beträffande Stockholm, vars nuvarande bostadsbrist till väsentlig del går tillbaka på produktions— underskottet under år 1941.

Under de två senaste åren ha som bekant material- och arbetskraftstill—i gångarna utgjort de begränsande faktorerna för byggnadsverksamheten och nödvändiggjort reglering. Det är dock endast under vissa delar av år 1943, som regleringen betytt en begränsning av företagarinitiativen inom bostads- byggandet. '

En undersökning rörande byggnadsverksamheten-s förutsättningar efter ett vapenstillestånd måste givetvis innefatta försök att uppskatta de realtillgång- ar i form av tomtmark, byggnadsmaterial och arbetskraft, som då kunna stå till buds.

A. Tillgången på exploateringsfärdig tomtmark.

Under de senaste åren har knapphet på exploateringsfärdig tomtmark en— dast i undantagsfall lagt hinder i vägen för eller försenat byggnadsföretag, för vilka förutsättningar i övrigt funnits. Det har dock icke saknats anled— ning att befara, att situationen i detta hänseende skulle komma att försvåras. ' främst genom begränsning i tillgångarna på vattenledningsrör. Vid kommu— naltekniska föreningens möte sommaren 1943 uttalades sålunda farhågor för att bostadsbyggandet under följande år skulle komma att hämmas genom otillräcklig tillgång på exploateringsfärdig tomtmark.

För att möjliggöra en överblick av denn-a frågas läge har i byggnadslåne— byråns regi gjorts en inventering av tomtmark och rörtillgångar, varöver kommunerna förfoga. Syftet med undersökningen har varit att erhålla när— mare uppgifter dels om 'den nuvarande tillgången på exploateringsfärdig tomtmark, dels om den sannolika tillgången på tomtmark åren 1944 och 1945. För ett bedömande av tillgången på tomtmark under de närmaste åren har det synts angeläget att äga kännedom om omfattningen av den tomt- mark, som kan väntas bli exploateringsfärdig under förutsättning att endast hos kommunerna den 1 november 1943 befintliga lager av vattenledningsrör stå till förfogande. Det har även synts vara av betydelse, att uppgifter bli tillgängliga rörande kommunernas nuvarande tillgång på vattenledningsrör och beräknade behov av vattenledningsrör för färdigställande av tomtmark för bostadsändamål.

Uppgifterna rörande dels tillgången på exploateringsfärdig tomtmark, dels tillgången på och behovet av vattenledningsrör ha lämnats av byggnadslåne- byråns förmedlingsorgan på ett antal orter på ett för ändamålet utarbetat frågeformulär, av vilket bifogas ett exemplar (Bilaga 1 ).

a) Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för bostadsbebyggelse. Å blanketten skulle lämnas en nominativ förteckning över tomtmark, där bebyggelse icke påbörjats före den 1 november 1943 och som var belägen in- om område, där stadsplan var eller kunde beräknas bli fastställd inom de

• Sida 147
•  Original

närmaste två åren. Vidare skulle upptagas viss tomtmark, som var bebyggd med rivningsmogna hus. Tomtmarken skulle anges kvartersvis.

För tomtmarken skulle uppgifter lämnas rörande ägare, byggnadssätt, beräknad bruttovåningsyta och belägenhet (främst ur trafiksynpunkt). Vi- dare skulle anges den utsträckning, i vilken tomtmarken var exploaterings— färdig, varvid följande uppdelning skulle göras:

(A) Exploateringsfärdig tomtmark. Härmed skulle förstås tomtmark, till vilken ledningar voro framdragna och där stadsplaneändring icke erford- rades.

(B: 1) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som beräknades bli exploaterings— färdig senast den 31 december 1944.

(B: 2) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som beräknades bli exploaterings— färdig under år 1945.

Rörande tomtmark såväl under B: 1 som B: 2 gällde, att för eventuellt er- forderliga ledningar tänktes disponerade endast de lager av rör, som kom- munen innehade vid upprättandet av förteckningen.

(C) Ej exploateringsfärdig tomtmark, som kunde bli exploateringsfärdig under de närmaste två åren, om kommunen kunde skaffa ett tillskott av vat- tenledningsrör. Dylik mark skulle anges endast om den sammanlagda be- räknade bruttovåningsytan under A, B: 1 och B: 2 understege 10 0/o av det

, nuvarande bostadsbeståndets bruttovåningsyta.

i | i i

b) Tillgång på vattenledningsrör (gjutna, heltjoclra).

På formuläret skulle även anges tillgången på vattenledningsrör. Särskild uppgift skulle lämnas för del-s omedelbart disponibel tillgång på rör, del-s övrig rörtiltgång, vari skulle inräknas t. ex. de lager av rör, som kommunen med hänsyn till luftskyddssynpunkter eventuellt skaffat sig.

c) Beräknat behov av vattenledningsrör (gjutna, heltjocka). Här skulle anges kommunens behov, utöver nuvarande lager, av vatten- ledningsrör under de närmaste två åren, om i »Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för bostadsbebyggelse» upptagen tomtmark skulle göras ex- ploateringsfärdig.

Formuläret utsändes till 107 orter med förmedlingsorgan (städer, köpingar och municipalsamhällen med över 3 000 invånare). Uppgifterna skulle åter- sändas till byrån senast den 30 november 1943. Det har för ett rätt stort an- tal orter visat sig förenat med betydande svårigheter att lämna de begärda uppgifterna. Sålunda hade vid ovan angivna tidpunkt icke fullt 40 förmed- tingsorgan insänt blanketten till byrån. Under decemberoch januari ha, ef— ter det att ytterligare anhållan om ifrågavarande uppgifter gjorts från by- rån, samtliga orter sånär som på fyra (Sundbyberg, Avesta, Lidköping och Höganäs) insänt de begärda uppgifterna eller meddelat, att dylika för när— varande icke eller endast delvis kunde lämnas.

Sålunda har från Göteborg meddelats, att staden endast kan lämna uppgif- ter för av kommunen ägd mark, från Hallstahammar, att tillgången på tomt-

• Sida 148
•  Original

mark icke kan bedömas förrän stomplan upprättats för det 5. k. Åhlbergsom— rådet, från Saltsjöbaden och Oxelösund, att all eller större delen av marken äges av enskilda företag.

Två städer, Kalmar och Norrtälje, ha icke lämnat förteckning över exploa- teringsfärdig tomtmark men meddelat, att tillgången på dylik mark är till- räcklig. Fullständiga uppgifter rörande exploateringsfärdig tomtmark saknas jämväl för Kumla, Mariestad och Sävedalens municipalsamhälle.

Tillgången på exploateringsfärdig tomtmark på de enskilda orterna fram- går av tabell VII.

Tabellarisk framställning av tillgången på och behovet av vattenlednings- rör på de enskilda orterna har ej ansetts nödvändig i detta sammanhang.

Vissa förmedlingsorgan ha utöver nämnda uppgifter lämnat vissa all- männa uppgifter ägnade att kasta ljus över ortens tomtmarksproblem. Ett kort referat av dessa lämnas i det följande.

Västerås. Omkring 50 0/0 av tomtmarken äges av staden. Återstoden äges av staten och enskilda. Dessa senare betinga sig i regel sådana priser, att mar- ken för närvarande icke torde bebyggas.

Örebro. Omkring hälften av tomtmarken tillhör enskilda. Skulle dessa icke vilja sälja marken på rimliga villkor, kan annan mark iordningställas. Be- hovet av vattenledningsrör för iordningställande av denna mark kan dock icke angivas.

Uppsala. Enskild mark har endast medtagits i de fall, där snar sanering planerats eller framstår såsom sannolik.

Luleå. De i den centrala staden i enskild ägo befintliga tomterna komma troligen, trots att de kunna bebyggas när som helst, icke att bli bebyggda inom de närmaste åren på grund av priserna på dem.

Östersund. Den i enskild ägo befintliga tomtmarken konnuer sannolikt icke att bebyggas av ägaren eller att säljas. I ett par fall kommer sådan mark att bebyggas med byggnader, som endast i ringa mån komma att inrymma bo- städer. ,

Huskvarna. I den angivna bruttovåningsytan ingår 23 150 m2 avsedd för större byggnder (sluten bebyggelse). Då dylika hus fordra stort kapital och lägenheterna i sådana hus äro mindre uppskattade, torde endast en ringa del av dessa fullbordas under de närmaste två åren.

Falkenberg. 3-våningshusens bruttovåningsyta har beräknats under anta— gande av en breddav 11 m trots att stadsplanen tillåter djupare hus (upp- till 16 m). Enär i stadsplanen ingen skillnad göres mellan öppen och villa— bebyggelse och den vanliga bebyggelsen är 1- och 2-familjsvillor, har all mark, avsedd för öppen bebyggelse redovisats såsom tillhörande villaområ- den, även sådan där hinder ej finnes för uppförande av något större hus (lik- nande uppgifter ha lämnats från Tranås, Hedemora och Tomelilla) ._

Skellefteå. Tomter med sluten bebyggelse ligga inom den äldsta delen av staden och äro i regel bebyggda. Även där bebyggelsen är gammal och utan värde, betinga tomterna .på grund av sitt läge högt pris, om de ens äro till salu. Bostadsbebyggelseär därför ekonomiskt lönande på dessa tomter, endast om bottenvåningen utnyttjas för affärsändamål.

• Sida 149
•  Original

Tranås. De flesta exploateringsfärdiga tomterna äro i enskild ägo, vilket försvårar der'as utnyttjande. Staden äger emellertid stora stadsplanelagda områden, som kunna utnyttjas, om vattenledningsrör erhållas.

Nynäshamn. All mark är i enskild ägo, varför exploateringen blir bero- ende på villigheten att upplåta marken samt priserna på den.

Vid inventeringen av den omedelbart eller inom de närmaste två åren ex- ploateringst'ärdiga tomtmarken i städer och stadsliknande samhällen har, så— som framgår av den nyss lämnade redogöreslen, redovisning begärts för tomt— mark upp till en gräns, som motsvarar 10 procent av ortens nuvarande sam- lade bostadsutrymmen. Denna gräns har valts med hänsyn därtill, att genom- snittligen och i de enskilda fallen med endast få undantag denna mängd" tomt- mark ger rum för den största bostadsproduktion, som rimligtvis och även under gynnsammaste allmänna betingelser kan tänkas komma till stånd under de första åren efter ett vapenstillestånd. Den motsvarar en årsproduktion av nära 60 000 lägenheter för samtliga tätorter. I de följande uppskattningarna av utbyggnadsbehovet i fortsättningen har det ansetts befogat att räkna med högre gräns endast för ett fåtal orter med exceptionellt snabbt industriell tillväxt under de senaste åren, i vilka fall dessutom reservation bör göras för möjligheten av bakslag i den industriella utvecklingen efter kriget.

En granskning av kolumn 6 i tabell VII ger vid handen, att för flertalet orter den tomtmark, som redan är exploateringsfärdig eller som med anli- tande av i kommunens ägo nu befintliga tillgångar av vattenledningsrör kan göras exploateringsfärdig före utgången av år 1945, är väl tillräcklig för den största bostadsbyggnadsvolym, varmed man har anledning räkna un- der de närmaste åren. Härvid har sammanräknats tomtmark i såväl en- skild som i kommunal eller statlig ägo. Det är självklart, att ett omdöme ; om tomtmarkens tillräcklighet under tiden efter ett vapenstillestånd måste

lida av samma ovisshet, som gäller beträffande tidpunkten för detta. Om det antages, att bostadsproduktionen så länge kriget varar behåller ungefär den nuvarande omfattningen, betyder detta, att tomtmark till en omfattning, mot- svarande ungefär 3 procent av det existerande bostadsbeståndets brutto— våningsyta kommer att årligen exploateras. Men å andra sidan kan ju sam- tidig-t ytterligaretomtmark hinna ställas i exploateringsfärdigt skick.

Om man utgår ifrån, att knapphet på tomtmark kan anses föreligga eller snart riskeras på orter, där den sammanlagda bruttovåningsytan för tomt- mark, som i tabell VII betecknas A, B: 1 och B: 2, icke uppnår 10 procent av bostadsbeståndets sammanlagda bruttovåningsyta, skulle 1.7 av de 107 redovisade orterna ha en mer eller mindre knapp försörjning med tomt- mark. Till dessa böra läggas 4 orter, där expansionen under senare år varit så stark, att man för att vara på säkra sidan bör" räkna med högre utbygg- nadsbehov än de 10 procenten. Mest framträdande bland orter, där knapp- het kan anses råda — icke relativt sett men med hänsyn till ortens betydelse _ äro Stockholm och Göteborg, varvid dock beträffande den senare är att erinra, att endast tomtmark i kommunens ägo redovisats.

• Sida 150
•  Original

Tabell VII. Tillgång på tomtmark den 1 november 1943.

Bruttovåningsytan för fastigheter å tomtmark med nedanstående exploateringsmöjligheter i % av bostadsbestandets brllttm'aningsyta

den i november 1945

, , _ , , _ Exploaterings- 0 r t Exploa- &;gåi lellllåi fi'lrctig inomnde Därav terings- färdig färdig "323355; Samtliga 153"? fardlg åf/nasltgå :fnasläfa vattenledn.-rör 2 och ,3 " ”2 " kunna erhållas1 1 2 3 4 5 b' Städer med mer än 30 000 inv. Stockholm ............ 5'30 2'70 0'34 4'60 12'94 834 Göteborg .............. 2'13 3'84 — 3'01 8'98 5'97 Malmö ................ 14-04 61? 4-59 1'84 26-64 24'80 Norrköping ............ 10'55 8'16 1'64 _ 2085 2035 Hälsingborg ............ 6'78 4'82 4'08 —— 15'68 1568 Örebro ................ 17'50 4-43 -—— __ 21-93 2103 Borås ................ 6'70 5'70 — —— 12'40 12'40 Jönköping ............ 8'47 2'34 1'86 1'82 14'49 12*67 Eskilstuna ............ 6'80 3'70 — — 10'50 10'50 Uppsala .............. 6'87 8'21 — 1618 31'26 15'08 Gävle ................ 4'82 5'16 —— — 9'98 9'98 Västerås .............. 4'54 13'60 —— —— 18'14 18'14 Linköping ............ 3'27 9'01 —— — 12'28 12'28 Städar med mellan It)—30 000 inv.

Södertälje .............. 5'35 4.89 — — 1024 1024 Lidingö ................ 15-48 — — 225-u:» 3913 1548 Solna .................. 29'19 11'72 — —— 4001 4091 Nyköping .............. 8'01 4'51 1'26 —— 13'78 1378 Katrineholm .......... 8'30 6-13 2-17 _— 16'60 16'60 Nässjö ................ 851 0135 _— 9—51 18'67 9'36 Växjö ................ 12'33 1'72 —— — 14'05 14'05 Västervik .............. 14'64 7'35 —— —— 21'99 21'99 Visby ................ 22'76 — -— 4'58 27'34 22'76 Karlskrona ............ 3'54 5'92 1'82 — 11'28 11'28 Karlshamn ............ 8'04 4509 2'50 2'08 16'71 14'63 Kristianstad .......... 14'01 8'85 — 36'40 ' 59'26 22'86 Lund .................. 7'99 5'65 4'50 — 18'14 18'14 Landskrona ............ 21'4 2 —— — — 21 '42 21'42 Ystad ................ 5'45 1'53 —- 3'59 10'57 6'98 Trelleborg ...... . . . . 18'67 -— —— 10'14 28'81 18'67 Halmstad .............. 11'40 4'15 2'05 -— 17'60 17'60 Varberg . ............ 22'43 1'2'65 7'83 —— 42'91 42'91 Mölndal .............. 9'28 —— — 1'57 10'85 9'28

1 Enligt de utsända formulären behövde uppgift ej lämnas angående i denna kolumn redo- visad tomtmark, om i de övriga upptagits tomtmark motsvarande 10 % av dåvarande bo- stadsbestånd.

• Sida 151
•  Original

Tabell _VII. (Forts.).

Bruttoväningsytan för fastigheter å tomtmark med nedanstående exploateringsmöjligheter i 96 av bostadsbeståndets bruttovåningsyta den I november 1943

1 Enligt de utsända formulären

stadsbestånd.

Ex loa- Ex loa— Exploaterings- .. 0 1' t Exploa— teripngs— terihgs- fagårgräåå? 2de 5133—212 te_rings- färdig färdig å re n om Samtliga kol 1 tardlg genast d' senast d' vattenlddn.—rör 2 och 33 ha 1944 31/ " 1945 kunna erhållas1 1 2 3 4 5 6 Uddevalla ............ 26'83 1'27 — 7'88 35'98 28'10 Trollhättan ............ 13'17 2'41 —- — 15'58 15'58 Alingsås ........ . ..... 1034 851 —- — 18'86 18'85 Skövde ................ 9'95 7'43 0'75 — 18'13 18'13 Karlstad .............. 2'72 2'25 — 0'96 10'93 4'97 Kristinehamn .......... 12'94 4'50 — — 17'44 17'44 Karlskoga .............. 4'29 2'81 0'27 7'05 14'42 7'37 Falun ................ 2'87 11'64 — — 14'51 14'51 Söderhamn ............ 18'43 5'23 7'35 — 31'01 31'01 _ Sandviken ............ 6'96 1'48 — 9'47 1791 844 Härnösand ............ 8'88 2'78 _ — 11'66 11'66 Sundsvall .............. 15'84 —— — -— 1584 1584 Östersund ............ 11-92 9'62 _ _ 21-54. 21-54 Umeå ................ 5'29 2'35 0'15 7'60 15'39 7'79 Luleå .................. 13'94 1'96 6'65 — 22'55 22'55 Städer med mindre än 10000 inv. Djursholm ............ 10'75 — 0'43 1'72 12'90 11'18 Enköping .............. 1'66 4'81 — 13'55 20'02 6'47 Strängnäs .............. .ll'10 1'80 — 6'32 19'22 12'90 Motala ................ 8'45 0'90 — 2'34 11'69 9'36 Mjölby ................ 11'63 0'85 — — 12'48 12'48 Huskvarna ............ 20'16 5'23 —— -— 25'39 25'89 Värnamo .............. 6'35 7'00 — —— 13'35 13'35 Vetlanda .............. 12-75 8-44 823 9'64 39'06 29-42 Eksjö .................. 6'13 -— — 11'97 18'10 6'13 Tranås ................ 53'13 -— 10'05 16'05 79'23 63'18 Ljungby .............. 9-12 7'69 14-50 — 31-31 31-31 Oskarshamn .......... 16'20 2'83 — 4'60 23'63 19'03 Ronneby .............. 21'49 9'34 —— 13'90 44'73 30'83 Sölvesborg ............ 3'71 4'97 1'95 4'94 15'57 10'63 Ängelholm ............ 8-23 _— 13-27 — 21-50 21-50 Hässleholm ............ 42'48 54'39 — —— 96'87 96'87 Eslöv. . ................ 5'15 — —— 5'32 10'47 5'15 , Falkenberg ............ 16'57 0'32 — 1'34 18'23 16'89 Kungälv .............. 1904 115 —— 12-30 32-49 20-19 Lysekil ................ 6'19 2'16 2'90 -— 11'25 11'25

behövde uppgift ej lämnas angående i denna kolumn redo- visad tomtmark, om i de övriga upptagits tomtmark motsvarande 10 % av dåvarande bo—

• Sida 152
•  Original

Tab. VII. (Forts.).

Bruttovåningsytan för fastigheter å tomtmark med nedanstående exploateringsmöjligheter i % av bostadsbeståndcts bruttovåningsyta den 1 november 1943 _ _ _ Exploaterings-

o r t Exp:..- 33.322 3222. färdig Drfrradr Därv

terings- färdig färdig narmaste & Samtliga summa

färdig senast d. senast d. aren, om ,. D .ROI' 1'

81/13 1944 31/12 1945 vattenledn_.—ror 2 och 3

kunna erhallas1 l 2 3 4 5 6 Ulricehamn ............ 12'45 529 795 —— 25'69 25'69 Skara ................ 3'55 2'00 — 12'97 18'52 5'65 Tidaholm .............. 1167 24134 —— — 36'31 36'31 Falköping ............ 12'29 _— _— _ 12-29 12-29 Filipstad .............. 21-30 —— -— — 21'80 21'80 Arvika ................ 20—61 -— — _— 20'6l 20'61 Lindesberg ............ 1'29 4'93 — 4'23 10'45 6'22 Sala .................. 12'56 1'84 —— 49'43 63'83 14'40 Köping . .. ............. 535-35 086 __ 58'43 84'64 26'21 Arboga ........ . ....... 21-37 2321 30-99 _ 75-57 75-57 Hedemora ............ 13'29 -— — — 13'29 13'29 Ludvika .............. 37-73 1884 — —— 56'57 56'57 Hudiksvall ............ 868 236 419 —— 1513 1513 Bollnäs . ............... 65'26 9'19 — — 74'46 74'45 Sollefteå . . . . .......... 28'85 29'19 1'22 27'11 86'37 59'26 Örnsköldsvik .......... 14-74 — — 2-51 17-25 14-74 Skellefteå . ............. 71'99 4'84 5'17 —— 82'00 82'00 Boden ................ 9'11 1'84 — —— 1095 1095 . Köpingar m. m.2 Finspångs köping ...... 5'99 3'29 -— —- 9'28 9'28 Flens m:e .............. 11'87 . — — — 11'87 11'87 Hallsbergs köping ...... 17'36 5'62 — —— 22'98 22'98 Hornsbergs mze ........ 45'31 — — — 45'31 45'31 Kinna mze ............ 2'08 7'59 — 6-12 15-79 %? Nynäshamns köping. . .. 14'26 — — 92'76 107'02 14'26 Säffle köping . . . . . . . . . . 092 0'56 -— 2'76 4'24 1'48 Tomelilla köping ...... 43'88 — — 29'51 73'39 43 88 Åtvid ................ 4017 390 27% 3-35 74'69 7l-34 1 Enligt de utsända formulären behövde uppgift ej lämnas angående i denna kolumn redo- visad tomtmark, om i de övriga upptagits tomtmark motsvarande 10 % av dåvarande bo- stadsbestånd. —— ? Bruttovåningsytan 20 x ortens invånarantal den 1 januari 1943.

Från många orter har uppgivits, att en större eller mindre del av den exploateringsfärdiga tomtmarken befinner sig i enskild ägo och att det är ovisst, huruvida denna kommer att upplåtas till priser, som möjliggöra be- byggelse, eller överhuvud upplåtas för bebyggelse inom de närmaste åren. Beträffande mindre orter, där sedvanligen större delen av tomtutbudet ut— göres av enskild tomtmark, torde detta problem icke ha större räckvidd. För

• Sida 153
•  Original

större och vissa medelstora orter skulle det dock otvivelaktigt kunna uppstå svårigheter, om knapphet på tomtmark gjorde sig gällande och kommunen saknade möjligheter att effektivt reglera utbudet. Problemet belyses beträf- fande städerna med mer än 30 000 invånare av följande sammanställning rörande tomtmark, i procent av bruttovåningsytan, som är nu exploaterings- färdig eller kan färdigställas före utgången av 1945 med anlitande av nu föreliggande rörtillgångar i kommunens ägo.

Tomtmark i Tomtmark i statens eller statens, kommunens kommunens ägo eller enskild ägo

Stockholm .................. 5, 7 8, 3 Göteborg ................... 6,0 6,0 Malmö ..................... 9,9 24, 5 Norrköping ................. 1 8,0 20, 3 Hälsingborg ................. 7, 6 1 5, 7 Örebro ..................... 9,4 21, 9 Borås ...................... 7, 9 12, 4 Jönköping .................. 5,0 12,7 Eskilstuna .................. 10, 5 10, 5 Uppsala .................... 10, 6 1 5, 1 Gävle ...................... 6, 7 10, 0 Västerås .................... 10, 4 18,1 Linköping .................. 9,5 12, 3

Utöver Stockholm och Göteborg (samt Linköping) skulle, om endast tomtmark i offentlig ägo medräknades, ytterligare några av de större stä- derna vara i en situation, där en tomtbrist kunde befaras, om under närmast följande år en expansion av bostadsbyggandet skulle ske och ny tilldelning av vattenledningsrör ej kunde ifrågakomma. Även om ingen enskild tomt- mark knndc påräknas för bebyggelse under dessa år, är dock förändringen icke av den storleksordning, att den väsentligt rubbar följande bedömning av möjligheterna att erhålla tomtmark för en vidgad bostadsbebyggelse efter ett vapenstillestånd.

För här ifrågakommande ändamål har uppgjorts en förteckning (här ej återgiven) över de orter, där utfyllnad av den tomtmark, som är färdig eller kan göras färdig med nuvarande rörtillgångar i kommunens ägo, kan anses behövlig enligt här anlagd bedömningsgrund; utfyllnaden har tänkts gjord till omkring 10 procent eller den högre siffra, som i särskilda fall kan moti- veras. Med ledning av de av kommunernas uppgifter framgående förhållan- dena mellan bruttovåningsyta och rörbehov har den erforderliga rörkvanti- teten beräknats. Det må framhållas, att det här är fråga om en Summarisk uppskattning, som gjorts med en viss säkerhetsmarginal. De erhållna upp- gifterna ge vid handen, att rör-behovet per kvadratmeter bruttovåningsyta varierar från 0,5 till 8 kg; värdet 5 kg,/"m2 har här valts. »

Resultatet av denna beräkning blir, att utöver de rörtillgångar, varöver kommunerna nu förfoga, skulle erfordras omkring 3 800 ton för att intill slutet av 1945 möjliggöra en exploateringsfärdig tomtmark, på vilken en ut-

• Sida 154
•  Original

byggnad av stadssamhällenas bostadsbestånd med 10 procent (eller i vissa undantagsfall mera) skulle kunna ske. Nära två tredjedelar av detta behov avser de två största städerna. Härvid har icke räknats därmed, att på åt- skilliga orter överskott enligt här använd summarisk beräkningsgrund före- ligga. Det av kommunerna själva i denna inventering uppgivna behovet ut- gör sammanlagt 9 700 ton. Skillnaden förklaras givetvis därmed, att kommu- nerna i många fall redovisat behovet enligt egna utbyggnadsplaner, vilka ofta överstiga den här tillämpade beräkningsgrunden, samt att kommunerna även medräknat andra rörbehov än dem som avse bostadsbebyggelsen.

Enligt uppgifter från industrikommissionen beräknas importen av gjutna heltjocka rör (tryckrör) till 14 000 51 15 000 ton. Dessutom beräknas att av 1943 års kontingent ytterligare skall erhållas 1 740 ton. Inom landet tillverkas för närvarande icke raka tryckrör men väl tryckrördelar i viss utsträckning.

Ä 1943 fördelades 14 400 ton, varvid förutom direkt konsumtion av kom- munerna upplades förråd för det eller de närmaste årens markexploatering. De kvantiteter tryckrör som kommunerna disponera framgå av den i det föregående redovisade inventeringen och ha där uttryckts i den mängd tomt- mark, som med anlitande av dessa rörtillgångar kan givas exploatering. Ut— över dessa lager finnas enligt uppgift från industrikommissionen knappast några nämnvärda lager hos grossister eller entreprenadfirmor.

Om man såsom ytterlighetsfall utgår från total avspärrning av importen under krigets slutskede eller första tiden efter ett vapenstillestånd, måste man sålunda i första hand räkna med de tillgångar, som kommunerna disponera. Det framgår av den inventering, för vilken härovan redogjorts, att flertalet kommuner kunna anses självförsörjande beträffande de närmaste två åren. I ett antal kommuner är dock den nuvarande tillgången otillräcklig för en utbyggnad av den omfattning, som här räknats som behövlig för realiserande av ett bostadsbyggnadsprogram efter ett vapenstillestånd.

För att tillgodose de senare kommunernas behov finnas dock även vid det tänkta ytterlighetsfallet av fullständigt impor—tbortfall vissa andra möjligheter.

Stålmuffrör kunna i viss utsträckning ersätta de gjutna rören, ehuru kost- naden blir större. Dessa rör kunna tillverkas inom landet till en kvantitet av 2 000 a 4 000 ton. Dessutom kunna armerade trärör användas, och det beräknas, att man med dessa kan ersätta 5 000 51 6000 ton gjutna rör per år. Vidare finnas möjligheter att använda vissa slag armerade betongrör i likhet med vad som nu i stor utsträckning sker i Danmark och Tyskland; speciellt i sådana trakter av landet, där vattnet är mindre aggressivt (södra Sverige) kunna dessa rör användas med fördel.

Slutligen må hänvisas till den proposition, som torde framläggas vid årets riksdag, om byggande av en anläggning inom landet för tillverkning av gjutna tryckrör med en kapacitet av 15 000 ton, varigenom självförsörjning beträffande dessa rör skulle ernås. Produktionen torde kunna påräknas först vid mitten av år 1945, förutsatt att anläggningens byggande igångsättes inom den närmaste tiden. Med den vid byggnadslånebyräns inventering konstaterade tillgången på

• Sida 155
•  Original

exploateringsfärdig mark, som för närvarande föreligger eller som inom de närmaste två åren kan med anlitande av hos kommunerna disponibla lager färdigställas, med den ännu fortgående importen, samt slutligen med de möj— ligheter till ersättning inom landet, som föreligga även vid fullständigt im- portbortfall, synes ett bostadsbyggnadsprogram av den omfattning, som i föregående avsnitt diskuterats, icke behöva äventyras genom brist på tomt- mark. Det är dock givet, att på vissa orter tillfällig knapphet kan komma att göra sig gällande och verka hämmande, om kravet på en snabb expan— sion av bostadsbyggandet ställes, och det är därför angeläget, att man inom kommunerna observerar dessa frågor och vidtager förberedelser, där sådana kunna behövas.

B. Behovet av och tillgången på byggnadsmaterial.

För att erhålla en grund för bedömningen av behovet av byggnadsmaterial av olika slag för bostadsproduktionen efter ett vapenstillestånd samt möjlig- heterna att tillgodose detta behov har inom byggnadslånebyråns tekniska av- delning gjorts en detaljerad beräkning av materialåtgången per lägenhet i olika hustyper. De därvid erhållna värdena ha därefter tillämpats på den totala bostadsbyggnadsvolymen, beräknad dels enligt innevarande år för- väntade förhållanden, dels enligt det produktionsalternativ på 45 000 lägen- heter i tätorterna, som i första avsnittet diskuterades. De sålunda erhållna mängderna ha därefter proportionerats upp med hänsyn till bostadsbygg- nadsverksamheten utanför tätorterna, vilken med ledning av vissa låt vara osäkra erfarenheter antagits utgöra omkring 15 procent av den totala. Fördel- ningen mellan enfamiljs- och flerfamiljshus har skett enligt nu gällande pro- portioner mellan dessa lägenhetstyper. Härvid har till »enzfamiljshus» även räknats tvåfamiljshus (ävensom eventuella radhus), enär dessa ur material- synpunkt äro ganska likvärdiga. »

Resultaten av beräkningarna redovisas i Bilaga 2. För flerfamiljshusen ha angivits tvenne siffror på antalet lägenheter, näm— ligen 26 000 och 36000. Den förra siffran anger den beräknade byggnads- kvantiteten år 1944 och den senare en beräknad produktion för ett år efter vapenstilleståndet enligt tidigare redovisade grunder. Dessa siffror gälla tät— orterna.

V-ad enfamiljshusen beträffar beräknas för tätbebyggda samhällen produk- tionen för 1944 bli ca 6 700 lägenheter och första efterkrigsåret 9 000 st.

Medräknas däremot alla bostäder i hela landet, tillkomma utöver nyss- nämnda antalet lägenheter vissa kvantiteter, och dessa kunna antagas helt utgöras av enfamiljshus eller därmed jämförliga.

Kategorierna »enfamiljshus» bli då totalt 12 700 för 1944 och 18 000 för ett år efter vapenstilleståndet.

Beträffande lägenhetsstorlekarna har beräknats att vid flerfamiljshusen lägenheten har en nettoyta av 50 m"' och enfamiljshuset en nettoyta av 60 ml, vilka värden i stort sett överensstämma med medelvärdena på den nuvaran-

• Sida 156
•  Original

de produktionen. Med antagande av ett el'feklivitetstal av ca 80 0/0 blir brutto- ytan = 63 respektive 75 m2.

Vid beräkning av volymen per lägenhet har gjorts det antagandet, att fler- familjshusens medelhöjd är källare + fyra våningar. Visserligen uppföres flertalet sådana hus endast i 3 våningar + källare, men å ena sidan äro 2- våningshusen relativt få och av ringa storlek och å andra sidan äro de hus, som äro över 3 våningar, ganska många samt i allmänhet även rätt höga ( ända upp till 10 våningar), varför man bör med tämligen god approxima- tion kunna räkna med 4 bostadsvåningar + källare som medeltal. Med an- tagande av en våningshöjd av 3 m blir då volymen per lägenhet i flerfa- miljshuset omkring 250 mg.

Som tidigare antytts innefattar rubriken »enfamiljshus» även en svårbe- stämbar kvantitet tvåfamiljshus, och för att rätt bedöma den erforderliga to— tala materialkvantiteten måste man taga hänsyn till att vid dessa senare hus källaren blir gemensam. Då även ofta våningshöjden i dessa enfamiljshus är något lägre än i flerfamiljshus (2,5 51 2,6 m) samt källaren även lägre, har antagits en total genomsnittshöjd av bostad och källare på 4,7 m, varigenom volymen för enfamiljshus blir 75 )( 4,7 :: 350 ms.

Enhetskvantiteterna av material ha uträknats dels per lägenhet vid de olika slagen byggnader, dels även per m3 byggnadsvolym. Till grund för be- räkningarna ligga materialuppgifter från ett flertal fastigheter av olika stor- leksordning, varvid det visat sig finnas ganska god överensstämmelse mellan de olika byggnaderna ävensom med de uppgifter, som lämnas i samband med nu tillämpade byggnadstillståndstvång, varför man torde våga påstå, att här angivna kvantiteter under förutsättning av en relativt likformig byggnads- produktion böra kun-na anses tämligen representativa.

Stommen. För beräkning av materialet till stommen har antagits att samt- liga flerfamiljshus äro uppförda av stenmaterial med bjälklag av betong. En— familjshusen däremot ha antagits utförda med såväl väggar som bjälklag av trä.

Emellertid äro en del flerfamiljshus framförallt tvåvåningshusen ofta upp— förda med träväggar, men å andra sidan förekommer ett antal enfamiljs- hus, kanske framförallt i sydligaste delarna av landet, som äro uppförda av sten. Härvid har alltså gjorts det antagandet att antalet lägenheter i fler- familjshusen av trä utgör ungefär samma antal som enfamiljshusen av sten, varigenom en utjämning härvidlag kan antagas.

Vidare finnas också träbjälklag i viss utsträckning i stenhusen, men även betongbjälklag över källarna i enfamiljshusen, och även här har antagits att en utjämning skett. .

Beträffande byggnadsmaterialen i övrigt ha följande antaganden gjorts. Trävirlce. Här innefattas såväl det virke, som erfordras i den färdiga bygg- naden som även formvirke för betongarbeten och ställningsvirke, varvid i senare'fallet hänsyn tagits till virkets upprepade användning. Trähusen ha förutsatts utförda huvudsakligen av en stomme av 2" plank samt värme- isolera-de med porösa träfiberskivor.

• Sida 157
•  Original

Cementmaterial. Till all beton-g har räknats med E-cement, och endast för slipning av källargolv och till cementmosaik har räknats med A-cement i viss utsträckning. Vid enfamiljshusen har gjorts det antagandet. att grundmurar- na utföras av färdiggjutna betonghålstenar vilande på grundplattor av be- tong. Då en del enfamiljshus utföras med källarmurar helt av betong men å andra sidan även en del tvåvånings flerfamiljshus byggas med betonghålsten i grunden har, i analogi med vad tidigare skett beträffande stomme av trä och sten, gjorts det antagandet, att dessa olika utföringsformer uppväga varandra.

Lättbetong av skilda fabrikat har antagits förekomma i följande former. 20 procent av flerfamiljshusen ha antagits utförda av lättbetong. Givet- vis varierar den procentuella fördelningen mellan lättbetong— och tegelbygg— nader starkt både i lokalt hänseende och även från tid till annan beroende på tillgången på material, transportförhållanden m. 111.

Det bör påpekas, att vid byggnader med lättbetong skorstensstockar och i regel murpartier med kanaler utföras i tegelmurverk.

Även till värmeisolering av källale med betongväggar hal be äknats åtgå vissa kvantiteter lättbetong Då emellertid träullsplattor är det vanligaste materialet härvidlag, har lättbetongen endast antagits representera ca 25 procent av denna isolering.

Trc'iullsplattozna. Då numera i stor utsträckning (enligt här gjort anta- gande till 25 procent) ytterväggarna vid tegelhus utföras endast 1 sten tjocka och förses med extra värmeisolering i regel av träullsplattor, har be- räknats den kvantitet träullsplattor som denna extra isolering representerar.

Tegelmaterial. 80 procent av flerfamiljshusen ha antagits utförda av te- gelmurverk och vidare har räknats med skorstensstockar av tegel i enfa' miljshusen och de flerfamiljshus som utföras av lättbetong. Samtliga yt- tertak i såväl flerfamiljs— som i enfamiljshusen ha antagits belagda med tegel i enlighet med direktiv lämnade av statens industrikommission.

l flerfamiljshusen ha de lägenhetsskiljande 'äggarna antagits utförda av bärande murverk (tegel eller lättbetong) men alla övriga innerväggar av plattor.

[ vilken utsträckning tegel, lättbetong eller slaggbetong kommer till an— vändning kan icke bestämmas, utan hela den beräknade kvantiteten har redovisats som >>mellanväggsplattor».

_ Asfalt. Asfalt kan förekomma i form av ren asfalt eller av emulsioner.

Järnmaterial. Förutom vad som framgår av de angivna rubrikerna i ta- bellen erfordras visst material i form av sträckankarjärn, räcken o. s. v., men dessa relativt små kvantiteter kunna inrangeras som »armeringsjärn», vilken summa är rätt väl tilltagen.

Påpekas bör, att armeringsjärnet är beräknat endast under förutsättning av nuvarande hus men icke gjutna betonghus. Armerade innerbetongväggar kunna endast i undantagsfall godtagas. -

Vid beräkning av de smidda rören har antagits, att även varmvattenrören utföras av järn, med hänsyn till vårt nuvarande försörjningsläge, men då

• Sida 158
•  Original

det ur alla synpunkter är önskvärt, att dessa ledningar utföras av koppar- l'ör, har i en särskild rubrik >>kopparrör» angivits den kvantitet som be- räknats härför. Kan alltså koppar erhållas, skall kvantiteten »smidda rör» minskas med en summa, som är ungefär dubbelt så stor som den angivna kopparkvantiteten.

Spisar. I städerna har beträffande flerfamiljshusen gjorts en fördelning mellan gas- och elspisar i enlighet med uppgifter lämnade av el- och gas— verken, d. v. s. 75 procent gasspisar och 25 procent elspisar. Vid enfamiljs— husen har gjorts det antagandet, att då endast tätorterna medtagas, är för— delningen 70 procent gasspisar, 20 procent elspisar och 10 procent ved- och agaspisar, men då hela landets enfamiljshus medräknas är fördelningen 35 procent gasspisar, 15 procent elspisar och 50 procent aga- och vedspisar.

Förutom i tabellerna angivna material förekomma givetvis andra, exem- pelvis vissa värmeisoleringsmaterial som mattor av skilda slag 111. 111. Då kvantiteten icke kan bestämmas men i den mån dessa material ersätta andra rubricerade isoleringsmaterial, får man innefatta dem i dessa rubri- ker. Detta gäller också en hel del andra material.

I tabellerna äro icke medtagna sådana material som äro rent lokalt be- tonade, såsom grus och stenmaterial samt kalk och bjälklagsfyllning.

I anslutning till den i bilaga 2 redovisade förteckningen över olika mäng- der byggnadsmaterial, som erfordras för viss angiven bostadsproduktion, skall här diskuteras möjligheterna att anskaffa dessa material.

Den bostadsproduktion som skall vara genomförd 1944 är redan nu i ganska stor utsträckning igångsatt, och de material som erfordras för den- samma torde också till ganska stor det finnas anskaffade av byggnads- företagarna, och man kan säkert utgå ifrån, att praktiskt taget hela mate- rialbehovet täckes av de lager som nu finnas inom landet antingen i form av färdiga produkter eller av råmaterial och bränsle.

Som en icke osannolik eventualitet måste man givetvis —— även bortsett från möjligheten att landet blir indraget i krig _— räkna med att i krigets slutskede och den första tiden efter ett vapenstillestånd importmöjlighe- terna begränsas eller helt bortfalla en kortare eller längre tid. Å andra si- dan torde i en situation, där krigshandlingarna upphört, det komma att te sig försvarligt att tära på lager, som upplagts med beredskapssyfte i för- väntan att import snart skall kunna organiseras. I det följande har gjorts ett försök till bedömning av hur bostadsbyggandets materialförsörjning skulle komma att ställa sig i händelse av fullständigt importbortfall under en 6-månadersperiod. Därvid har antagits att i och med ett vapenstille- stånd vissa militära anläggningsarbeten skulle kräva mindre av exempelvis cement och byggnadsjärn samt att annan byggnadsverksamhet, för offent- liga och industriella ändamål, icke skulle öka i omfattning. Det säger sig självt, att bedömningen måste på flera punkter vara osäker, speciellt på grund av ovissheten om lagerställningen.

Räknas produktionen som jämnt fördelad under året, skulle för de 6 mä- naderna beräknas materialbehov till vid snävaste alternativet 13400 lägen—

• Sida 159
•  Original

heter i flerfamiljshus och 6350 lägenheter i en- och tvåfamiljshus i hela landet och i det vidare alternativet 18 000 lägenheter i flerfamiljshus och 9 000 i en- och tvåfamiljshus.

Trävirke och träfiberplattor samt snickerier. Några svårigheter ha icke förefannits beträffande dessa helt inhemska material, vilkas framställning icke heller erfordrar importerat bränsle.

Efterkrigsperioden torde med all sannolikhet innebära stark efterfrågan från utlandet på dessa material, och detta kan möjligen medföra en viss prisstegring för de produkter som kunna exporteras. För att då kunna säk— ra den inhemska konsumtionen kan en prishöjning även inom landet bli nödvändig. Brist bör emellertid icke behöva befaras.

Cement. Materialet tillverkas helt inom landet. Av råvarorna för fram- ställningen är det endast gipssten som importeras. För årets produktion äro lagren tillräckliga, och skulle hel avspärrning inträffa, kan den erforder- liga ringa kvantiteten sannolikt erhållas medelst lejdtrafik eller eventuellt kan man genom användande av ersättningsmaterial klara denna fråga.

För framställningen av cement åtgå stora mängder bränsle. I första hand har man minskat bränslebehovet genom »inmalning» av finmalen slagg och därvid skapat ett nytt cement, s. k. E-cement, som endast till ca 50 procent utgöres av vanligt portlandscement (A-cement). Detta nya cement är fullt tillfredsställande för bostadsproduktionen och användes nu så gott som ute- slutande därstädes. Endast en mindre mängd »oblandad» A-cement erford- ras för vissa golvbeläggningar ävensom för svåra grundarbeten o. dyl. En- ligt uppgifter framställes n—u A-cementet med endast 40 procent importerat bränsle och resten inhemskt (ved, torv och brunkol).

Enligt uppgift äro bränslelagren vid cementfabrikerna goda, och 1944 års produktion är säkrad. Med avstängning kan, om tillräcklig bränsletilldelning från befintliga kollager ställes till disposition, även den stora produktionen klaras.

Att framställa cementet med elektriskt bränsle är teoretiskt möjligt, men verkställda undersökningar visa, att kostnaderna bli abnormt höga, varför denna väg får anses utesluten.

Genom den under de två senaste åren bedrivna kraftiga upplysningsverk- samheten rörande betongens rationella sam-mansättning samt genom den åter- hållsamhet som licenstvänget framtvingat har, såsom man kunnat konstatera, förbrukningen per byggnadsenhet icke ökat, trots att numera betongbjälkla- gen ökat både i antal och tjocklek jämfört med förut.

Skulle under det närmaste året en fullständig avspärrning av importerat bränsle inträffa under 6 månader, kan tydligen utan Vidare vår nuvarande konsumtion tillfredsställas.

Om vid en dylik situation de militära behoven minska och vidare en ytter- ligare rationalisering av betongarbetena, som mycket väl låter sig göra, verk- ställes, torde med all sannolikhet det större bostadsproduktionsprogrammet kunna genomföras.

Mux-tegel. För framställning av detta material användes före kriget impor-

• Sida 160
•  Original

terat bränsle i ganska stor omfattning, men nu har man i stor utsträckning övergått till användning av ved och torv till bränningen. Endast till fasadtegel användes nu kol, men även härtill kan, möjligen med något eftersättande av kravet på utseendet, även inhemskt bränsle tillgripas.

Utförda provningar visa, att hållfastheten hos tegel utfört med inhemskt bränsle är fullt jämförbar med tidigare tillverkade tegelprodukter.

Den utpräglade säsongkaraktär som tegelproduktionen hittills uppvisat har genom att ett antal större tegelbruk verkställt utbyggnader, varigenom vinter- bränning möjliggöres, i viss grad utjämnats, men ännu flera dylika utbygg- nader, som samtidigt innebära en rationalisering av driften och som resul- tera i bättre kvaliteter på teglet, skulle hälsas med tillfredsställelse. För dy- ligt vintertillverkat tegel har nu, i huvudsak för åstadkommande av artificiell torkning av detsamma, tilldelats fossilt bränsle. För att kunna utbyta sist- nämnda bränsle mot inhemskt sådant måste en del ombyggnader vidtagas vid vissa tegelbruk, men detta torde icke möta några större svårigheter.

För ca ett år sedan uppstod framför allt i Mälarlandskapen viss knapphet på tegel. Man kan då ställa den frågan, om materialet kan framställas i till- räckliga mängder.

Det bör då erinras om, att tegel dels är det material som ingår i byggnaden med största kvantiteten, dels också är av den beskaffenheten, att det icke får belastas med alltför långa transporter, om icke priset skall bliva alltför högt. Vidare måste tegelindustrien arbeta på tämligen lång sikt och då avsättningen är helt beroende av byggnadsverksamhetens fluktuationer kan lätt uppstå teln- porär eller lokalt betonad brist.

Kan emellertid tegelindustrien i god tid erhålla kännedom om ungefärliga behovet av tegel och därigenom givas garanti för en på längre sikt [)lill'lct'mi produktion, torde några svårigheter icke behöva uppstå med detta material även med det största programmet.

Taktegel. Vad som ovan anförts beträffande murtegel gäller också i stort sett .takteglet. -

Lättbetong. Häri inbegripas olika slag av cementhålstcn (huvudsakligen an- vänt till grunder vid enfamiljshus), vidare gasbetong, siporex och vibroblock- sten.

För framställning av dessa, så när som. på gasbetongen, är cementet det ma- terial som i detta sammanhang är av intresse. Emellertid är cementhalten läg, varför man i förhållande till byggnadsvolymen får minsta möjliga cement— åtgång. Gasbetongen tillverkas i stort sett med inhemskt material. Dessa pro— dukter torde sålunda vara tämligen oberoende av landets importförhållanden.

Byggnadsjäm. Bostadsproduktionen har fått sitt behov av byggnads järn till— godosett dels av svensk produktion, dels genom import. Inbördes förhållandet mellan armeringsjärn och balkar har undergått viss förskjutning och synes nu för bostäder utgöra ca 90 procent av armeringsjärn och endast 10 pro- cent balk.

Skulle en total avstängning av vår import inträda, bortfaller i första hand det importerade järnet, som nu för bostadsbyggnadernas del uppgår till ca 40

• Sida 161
•  Original

procent, I andra hand innebär denna avstängning sannolikt vissa svårigheter med bränsleförsörjningen för de svenska järnbruken, som nu svara för ca 60 procent av bostädernas behov av byggnadsjärn.

Då den inhemska produktionen för närvarande utgör ca 75 000 ton och års- behovet för det största bostadsprogrammet utgör ej fullt 40 000 ton, erfordras för bostäderna en ganska stor del av totalkvantiteten. Halvårsbehovet på 20 000 ton torde dock enligt gjorda uttalanden och enligt vad som på annat sätt hekantgjorts med stor sannolikhet finnas i lager hos byggnadsföretagare, hos industrierna samt hos grossister och järnhandlare. Även det största pro- grammet torde därför utan svårighet kunna genomföras.

Endast ett statligt beslag torde dock kunna lämna exakta besked om dessa lagers storlek.

Under den tid av 1 1/2 år som licensgivning för bostadsbyggnader förekom- mit för järn har genom vissa rationaliseringsåtgärder förbrukningen nedgått med ca 20 procent per byggnadsenhet, och möjligheter finnas sannolikt till någon ytterligare nedpressning.

Jåmballcar. Järnbalkar däremot finnas enligt uppgift från järnbalksgros- sister i rätt stora mängder i deras lager, men då dessa för bostadsproduktionen användas i betydligt begränsad omfattning, saknar detta primärt intresse. Däremot är det av betydelse att kunna använda dessa balkar framförallt till industribyggen som ersättning för armeringsjärn, vilket utan större olägen— heter kan ske.

De relativt få balkar som erfordras för bostadsbyggandet kunna helt till- verkas inom landet, dels som valsade profiler, dels som svetsade balkar.

Diskbänkar. Skulle en fullständig avspärrning omöjliggöra tillverkningen av den nu använda compoundplåten, vari bl. a. ingår importerat nickel, ha möjligheter undersökts och förberedelser vidtagits för tillverkning av diskbän- kar av porslin.

Beslag. Dessa tillverkas numera helt inom landet samt med sådana råma— terial som icke importeras.

Sintrade och klinkerplattor. Viss mindre del av råmaterialet liksom även viss del av bränslet importeras, men då desssa material dels utgöra en mycket ringa del i byggnaden, dels kunna installeras sedermera behöver icke even- tuell brist på dessa material lägga hinder i vägen för byggnadsverksamheten.

Evakueringsrör och plattor av fiber och cement. Tidigare utfördes dessa av asbestfiber med cement som bindemedel, men då asbest icke kunnat impor- teras, använder man nu i stället cellulosafiber. Det nya materialet benämnt celent har visserligen icke samma goda egenskaper som asbestcementet (eter- nit) men kan anses som ett tillfredsställande ersättningsmaterial.

Man har emellertid funnit, att med användande av dessa fibercementtrum- mor till evakueringskanaler ljudisoleringen mellan de olika lägenheterna blir mindre god, varför man nu i största möjliga utsträckning murar dessa kana- ler, varigenom behovet av dylika trummor avsevärt minskat.

Asfalt och asfaltimpregnerad papp. Denna rubrik innefattar ett flertal oli- ka pappsorter för skilda ändamål, vilka i huvudsak skiljas åt genom olika

• Sida 162
•  Original

grad av asfalthalt. Tidigare innehöll pappen, förutom cellulosa, en ganska avsevärd mängd textillump, som gav materialet vissa goda egenskaper, fram— förallt beträffande dess volymbeständighet. Under nuvarande förhållanden har denna textillump högst avsevärt reduce1ats, och följden har blivit, att pappens kvalitet avsevärt försämrats. En annan bidragande orsak härtill är den, att den asfalt vi nu erhålla, rumänsk, icke är av samma goda kvalitet som den tidigare erhållna, varför såväl impregneringen som framförallt klis— terprodukterna icke äro av samma kvalitet som tidigare.

Asfalten får ju helt importeras — från Rumänien — men leveranserna kunna sägas ha varit tillfredsställande. I viss utsträckning ha inhemska tjär- produkter ei satt asfalten.

För att minska förbrukningen av asfalt och asfaltpapp har beträffande takläggningen föreskrivits, att bostadsbyggnader endast få täckas med tak— tegel, som ju helt år en svensk produkt. Under teglet placeras en s. k. under— lagspapp, som emellertid är en enklaste sortens takpapp utan textillump och med ringa asfaltmängd. Skulle det även bli nödvändigt avstå från denna papp, kunna utan olägenhet hårda träfiberplattor tjäna som skydd under teg— let utan någon egentlig kostnadsökning.

Grundisoleringen utföres i stor utsträckning med asfalt eller asfaltemul— sioner. Om dessa icke kunna erhållas, kan utan olägenhet eller egentlig kost— nadsökning vattentät betong, cementputs och omsorgsfull dränering utgöra en fullgod ersättning.

Badrums-, terrass- och balkongisoleringarna äro de som i sista hand kun— na undvara asfaltmaterial, men även här kan en vattentät betongisolering ut— föras.

Vid trähus förekommer asfaltpapp i Stor utsträckning, men här är asfalt— halten tämligen låg, och vidare utgör denna papp intet absolut nödvändigl material.

Brist på asfalt och övriga material, vari asfalt ingår, utgör alltså, vad be— träffar bostadsbyggnaderna, intet större hinder för produktionen.

Galvaniserad plåt. Till framställningen av denna åtgår förutom järn även svåranskaffbar zink, varför stor sparsamhet måst iakttagas med detta ma— terial.

Förut användes plåt i stor utsträckning till taktäckning, men nu före— skrives för bostäder tegeltäckning av taken. Även beslagning av hela skorste- nar med plåt tillåtes nu icke längre. Förutom till hängränno—r, stuprör och fönsterbleck användes denna plåt i rätt stor utsträckning i korrugerad form till balkongräcken. Sistnämnda användning kan givetvis helt bortfalla, om så är nödvändigt. Ehuru det givetvis medför vissa olägenheter, kan för någon kortare tid —— några månader el dyl. — uppsättning av hängrännor elle1 stuprör anstå, och eventuellt kunna i nödfall provisoriska vattenavlopp av trä eller dylikt anordnas.

Plåt till evakueringstrummor, som tidigare tillverkats i stor utsträckning, kan ersättas med annat material i enlighet med vad tidigare antytts.

• Sida 163
•  Original

& g i

Sålunda bör icke heller brist på detta material under ca 6 månader hindra bostadsbyggandet.

Badkar. Dessa utgöras av gjutjärn, som emaljbehandlas. Särskilt ha vid vissa tidpunkter svårigheter att leverera badkar uppstått, beroende på att emaljen, som importeras, varit svår att erhålla.

En tillverkning har igångsatts av badkar bestående av kakelklädda betong— lådor, och dessa torde kunna ersätta de vanliga karen, ehuru de givetvis icke ha samma eleganta utseende. Emellertid kan, som nu även ofta sker, bad- karens installerande tills vidare få anstå.

Tvättställ tillverkas helt inom landet, och de råmaterial, som importeras, finnas här i sådana mängder, att brist icke skall behöva befaras även med tämligen lång avspärrning.

Linolja. Ehuru tillgången för närvarande är tämligen god, måste detta material importeras, och brist kan vid avspärrning uppstå. Dels kunna en del inhemska cellulosafärger i viss grad ersätta linoljefärgen, dels kan, utan större olägenhet, målning anstå under någon tid.

Glas. Råmaterialet soda samt fossilt bränsle — speciellt gasrika kol — kun- na i händelse av en total avspärrning bereda avsevärda svårigheter. Några be- tydande lager vare sig av råmaterial eller av färdig vara finnas icke heller. Dock kunna —— om det politiska läget vid en eventuell avspärrning tillåter detta —— de beredskapslager av glas som nu upplagts eventuellt tillgripas.

En viss del av glaset, kanske ca 50 procent, kan provisoriskt ersättas med träfiberplattor, ehuru givetvis rätt stora olägenheter och kostnader måste bli förknippade härmed. Då sodan icke erfordras i alltför stora kvantiteter. kan, om möjligheter därtill kunna beredas genom lejdtrafik, erhållas en kvantitet, som motsvarar ganska avsevärd glastillverkning. Dock torde glaset vara ett av de material som kan komma att erbjuda vissa svårigheter.

Elektrisk installationsmateriel. Här är det huvudsakligen koppar och gum— mi, som äro av intresse, enär övrigt material tillverkas inom landet.

Kopparn utgör en relativt ringa kvantitet, och för detta ändamål torde vår inhemska kopparproduktion kunna täcka behovet.

Gummi som isoleringsmaterial kan, enligt uppgifter som lämnats, ersättas med andra ämnen utan att de olägenheter inträda som vid förra krigets kris- installationer ibland förekommo. Numera verkställas vidare ledningsdrag- ningarna i pansarrör, som möjliggör utbyte av ledningarna utan ingrepp i byggnaden.

Sålunda kan anses, att elektriska installationer utan olägenhet kunna ut- föras även vid avspärrat läge.

Elspisar, gasspisar, kylskåp. Allt är inhemsk produktion, och större leve— ranssvårigheter böra icke behöva befaras.

Avloppsrör, s. k. normalrör (gjutjärn). Dessa användas i bostäderna uteslu— tande till avloppsledningar och som luftningsrör för avlopp.

I avsikt att nedbringa förbrukningen av dessa rör har under halvtannat år för. bostadsbyggnaderna föreskrivits, att avloppsrören i källaren och delvis på vinden icke få utföras av järn utan skola utgöras av cementrör eller glace-

• Sida 164
•  Original

rade lergodsrör. Detta utbyte har också i stort sett utfallit tillfredsställande och innebär en besparing av ca 25 procent av jämförbrukningen.

Under förutsättning av nämnda reduktion är behovet av dylika rör och rördelar följande:

39 500 lägen— 54 000 lägen—

heter heter Raka rör .......................... 3 900 ton 5 320 ton Rördelar med golvbrunn och vattenlås 3990 » 5460 >> Summa 7 890 ton 10 780 ton

Då emellertid av många skäl den nämnda reduktionen på 25 procent icke för närvarande helt genomförts, bör man för säkerhets skull räkna med en ca 10 pocent högre konsumtion än den som här angivits.

Inom landet tillverkas nu raka rör vid två tillverkning-sställen och rördelar vid ett flertal bruk.

År 1944 beräknas produktionen av normalrör till ca 6 000 ton och av rör— delar till 5 000 ton. Importen för år 1944 skall enligt svensk-tyska handelsav— talet utgöra 22 000 ton av alla slag av gjutna rör. Härav torde 7 000 ä 8 000 ton kunna disponeras för avloppsrör.

Sålunda disponeras under 1944 med normala importförhållanden 18 000 a 19 000 ton raka rör och rördelar, varigenom behovet för bostädernas det är fullt tryggat.

Fördelningen är nu alltså ca 60 procent inhemsk tillverkning och 40 pro- cent import.

Skulle fullständig avspärrning inträda, måste den importerade kvantiteten. ca 8 000 ton, ersättas med något slag av inhemsk tillverkning.

Trenne vägar äro härvid framkomliga, och en kombination av desamma torde vara den lämpligaste.

I första hand kan produktionen av normalrör upptagas vid ett flertal andra gjuterier utan att allt för vidlyftig maskinell utrustning erfordras, dock under villkor att rören få tillverkas i kortare längder (3 fot), Vilket medför dubbla antalet skarvar mot nu; priset på röret får ökas något. .

Emellertid kunna nämnda merkostnader icke innebära större ökning än 0,8 51 0,4 procent av totala byggnadskostnaderna för de fastigheter, där dylika rör ; skulle förekomma. Denna produktion kan beräknas till ca 4 000 ton. i

I andra hand kunna till avloppsrör användas inom landet producerade klena stålrör, vars tillverkning kan avsevärt ökas. Även dessa rör ställa sig dyrare än de gjutna rören, men ökningen torde icke bli större än nyss nämnda 0,3 år 0,4 procent. Denna produktion torde man kunna uppskatta till 2 000 ton.

I tredje hand kunna skärpta krav på rörbesparande planlösningar samt ytterligare utbyte mot betong— eller tegelrör minska behovet av gjutjärnsrör.

Prov ha verkställts att helt utföra rörstammarna av cementrör, och ehuru de icke utfallit helt och hållet tillfredsställande, kan dock denna lösning tän- kas såsom ett provisorium vid total brist på järnrör. varvid givetvis installe- randet bör utföras så att utbyte till järnrör sedelinera kan utan större olä— genheter verkställas.

• Sida 165
•  Original

Tillgångarna skulle då vid avspärrning bli följande:

Normalproduktion inom landet ................ 11 000 ton Tillverkning av korta rör .................... 4 000 >> » :.» stålrör för avloppsändamål ..... 2 000 ,»

17 000 ton

Som synes är alltså tillgången fullt tillräcklig för bostadsproduktionen. En given förutsättning för denna ökade produktion är, att erforderligt bränsle och tackjärn stå att erhålla, men då dessa kvantiteter i detta fall äro relativt ringa, torde denna detalj icke behöva innebära några svårigheter.

De nuvarande lagren av gjutna rör äro tämligen ringa, och då nuvarande produktion och import å ena sidan endast jämnt uppväger konsumtionen på grund av den livliga byggnadsverksamheten, skapas icke heller för närvarande några lager.

Smidda rör. Behovet för bostadsproduktionen är 8900 ton för 39 500 lä- genheter och 12 300 ton för 54 000 lägenheter.

Mot detta svarar en svensk tillverkning av 34 500 ton. Importen beräknas till 17 000 51 18 000 ton.

Lagerhållningen är enligt uppgift ganska tillfredsställande. Som synes utgöra de smidda rören, även i händelse av total avspärrning,

= icke något hinder för det större bostadsprogrammet.

Radiatorer. Tillverkningen är helt svensk, och endast vissa fabrikstekniska svårigheter ha hittills begränsat tillverkningen, men då nu dessa ha blivit be— mästrade, synes material i tillräcklig omfattning kunna erhållas även för det utvidgade programmet.

Som sammanfattande omdöme torde kunna sägas, att även om försörj— ningen med vissa material, särskilt glas och gjutna rör, kan komma att bereda svårigheter, man dock icke synes behöva räkna med oöverkomliga hinder ge— nom materialbrist för realiserandet efter ett vapenstillestånd av ett bostads- byggnadsprogram av den omfattning, som ur bostadsmarknadssynpunkt ter sig önskvärt.

C. Byggnadsarbetsmarknaden.

Sysselsättningen inom byggnadsindustrien sedan krigsutbrottet. År 1939 uppgick antalet byggnadsarbetare, enligt då gjorda uppskattningar, till 150 000 år 155000 man. Den utomordentliga byggnadskonjunkturen under de när- mast föregående åren hade givetvis medfört en stark tillväxt av kåren; i år- ligt genomsnitt beräknades tillväxten under åren 1935—1939 till omkring 12000 man. Vid krigsutbrottet var byggnadsarbetarnas antal omkring 50 procent större än vid 1930-talets början.

Till följd av byggnadskrisen 1939/40 inskränktes sysselsättningen inom byggnadsindustrien starkt. Byggnadsverksamheten för andra ändamål än bo— städer bevarades visserligen i stort sett i sin förutvarande omfattning och t. o. rn. utökades på vissa punkter, men bostadsbyggandet, den dominerande

• Sida 166
•  Original

grenen under förkrigstiden, krympte till en bråkdel av den tidigare volymen., och totalresultatet blev en sammanlagd byggnadsproduktion på hösten 1940, som var endast något mer än hälften av produktionen ett år tidigare. Den arbetslöshet, som uppkom under det första året av näringslivets omställ- ning till krigsförutsättningarna, var till mycket stor del en arbetslöshet för

byggnadsarbetare. '

Under år 1941 skedde en mindre återhämtning inom byggnadsverksam— heten. Produktionen inom samtliga grenar på hösten detta år kan uppskattas till omkring 60 procent av byggnadsverksamheten hösten 1939, vilket be— tydde, att då omkring 90 000 man voro sysselsatta i byggnadsarbete. Under detta år av vad man kunde kalla stabiliserad lågkonjunktur för byggnads— industrien försiggick en betydande överflyttning av arbetskraft från byggnads— arbetsmarknaden till andra delar av arbetsmarknaden, där bristen på arbets- kraft var akut, skogsbruket, jordbruket och den mekaniska industrien. Enligt en summarisk uppskattning skulle de omkring 60 000 byggnadsarbeare eller förutvarande byggnadsarbetare, som på hösten 1941 icke hade arbete inom byggnadsindustrien, kunna fördelas ungefär lika på grupperna arbetslösa eller inkallade respektive överflyttade till andra sysselsättningar.

Främst till följd av bostadsbyggandets återupplivande under åren 1942 och 1943 har den totala byggnadsvolymen och sysselsättningen på byggnadsar— betsmarknaden under dessa är avsevärt ökats. Med ledning av de uppgifter. som föreligga beträffande bostadsbyggandet och vissa andra grenar av bygg— nadsverksamheten, men under antagande av en väsentlig minskning i repara— tionernas omfattning, jämfört med förkrigstidens förhållanden, kan den på— gående byggnadsverksamheten under högsäsongen 1943 uppskattas till bortåt 80 procent av produktionen vid motsvarande tid är 1939, vilken siffra be- styrkes av allmänna erfarenheter på håll, där man har direkt kontakt med byggnadsindustrien. (Med hänsyn till att en viss säsongutjämning förekommit under senaste är kan byggnadsvolymen, räknad per år, under sistförflutna år uppskattas till en något högre procentuell andel av 1939 års volym än vad som gäller den vid högsäsongen pågående byggnadsverksamheten.) Social- styrelsens sysselsättningsstatistik visar en avsevärt lägre siffra, men denna statistik är beträffande byggnadsverksamheten icke representativ och synes särskilt under det senast gångna året ha förlorat kontakten med den faktiska utvecklingen. Arbetslösheten inom byggnadsfacken var vid högsäsongen, må- naderna augusti—september 1943, av ungefär samma relativa omfattning som vid högsäsongen 1939 eller 1. o. m. något lägre (i vägt genomsnitt 8,1 procent mot 9,1 procent). Då den stora platsrörligheten inom byggnadsyrkena avsätter en relativt stor omsättningsarbetslöshet även under högsäsong vid högkon- junktur, torde man kunna säga, att ingen arbetslöshet utöver normal om— sättningsarbetslöshet bestod inom byggnadsfacken under föregående års hög- säsong. Inräknas denna normala omsättningsarbetslöshet i sysselsättningen. skulle, om föregående uppskattningar av produktionsvolymen läggas till grund," under den senaste högsäsongen 120 000 51 125 000 byggnadsarbetare ha varit knutna till byggnadsindustrien mot 150 000 ft 155 000 år 1939. Skillna-

• Sida 167
•  Original

den, omkring 30 000 man, motsvaras av inkallelser samt ännu bestående övergång till andra sysselsättningar, vilka båda faktorer torde stå för ungefär hälften av skillnaden vardera.

Härvid är visserligen att taga hänsyn till avgång genom dödsfall eller ålder respektive nyrekrytering under de fyra år som gått efter 1939. Härom förelig- ga inga uppgifter. Man kan emellertid utgå ifrån, att såväl avgång som ny- rekrytering varit av förhållandevis mycket ringa omfattning under åren efter 1939. Som ett resultat av den utomordentligt snabba expansionen av bygg— nadsverksamheten under senare delen av 1920-talet och under 1930-talet var säkerligen ålderssammansättningen hos landets byggnadsarbetarkår år 1939 sådan, att ringa avgång genom hög ålder eller dödsfall förekommit under de senast gångna åren. Å andra sidan har givetvis krisförhållandena och arbets— lösheten under åren 1940 och 1941 hämmat nyrekryteringen, dock icke helt, eftersom rekryteringen delvis är eftersläpande och bestämd av konjunktur— t'örhållandena under tidigare år, då det ursprungliga yrkesvalet gjorts.; detta senare gäller givetvis främst yrken med längre utbildningstid. I brist på di- rekta uppgifter antages här, att avgång och nyrekrytering uppvägt varandra; ingenting tyder på att detta skulle ge anledning till nämnvärda fel i beräk- ningarna. , Som komplettering till här anförda beräkningar kan nämnas vissa upp; gifter angående antalet medlemmar i byggnadsfackföreningarna den 1 sep— tember 1939 och den 1 januari 1943 enligt sammanställningar, utförda inom :irbetsmarknadskommissionen. Mellan nämnda tidpunkter hade det samman- lagda medlemsantalet förblivit i stort sett oförändrat. Härtill kan dock ha bidragit en utvidgning av fackförbundens verksamhetsområde och ökad orga- nisationsgrad. I de särredovisade städerna med mer än 30,000 invånare hade antalet medlemmar sammanlagt sjunkit med 8 procent. Med hänsyn till att medlemskap i byggnadsfackförening i vissa fall bibehålles även vid arbete inom annat område — om detta uppfattas som mera tillfälligt —— synes denna uppgift bestyrka den här gjorda beräkningen, att omkring 15,000 byggnads— arbetare ä1mu hösten 1943 hade arbete utanför byggnadsindustrien. Enligt tidigare redovisad beräkning hade ungefär det dubbla antalet arbete på andra områden hösten 1941, vilket skulle betyda, att under uppsvinget för bygg— nadsverksamheten åren 1942 och 1943 en återströmning skett av omkring hälften av det antal byggnadsarbetare, som under de egentliga krisåren sökt sig över till annat arbete; att så i verkligheten förekommit bestrides icke av allmänna erfarenheter.

Säsongväxlingama. Det gamla önskemålet om utjämning av sysselsättning- ens säsongmässiga variationer inom byggnadsverksamheten har till en viss grad förverkligats under de senaste två åren, eller från den tidpunkt, våren 1942, då åtgärderna att återuppliva bostadsbyggandet fingo effekt. Flera om- ständigheter ha samverkat härvidlag. Den bestående bostadsbristen har un-' derstrukit angelägenheten att snabbt skaffa fram ett bostadstillskott, vilket stimulerat vinterbyggen för färdigställande under våren. Bostadsbristen och förekomsten av ett stort uppdämt bostadsbehov har minskat eller helt av-

• Sida 168
•  Original

lägsnat beroendet av oktoberfardagen, eftersom efterfrågan på nya lägenheter kunnat påräknas vilken tid på året som helst. Den statliga bostadssubventio- nens konstruktion har eliminerat betydelsen av skillnaderna i byggnadskost nader mellan vinter- och sommarbyggen. Slutligen har den allmänna hygg— nadsregleringen, i synnerhet under år 1943, starkt medverkat till dämpandc av säsongrörelserna.

Tendensen till säsongutjämning framträder visserligen icke i de byggnads- statistiska serierna i någon påtaglig grad. Detta torde bero på redovisnings— tekniska förhållanden: bakom en uppgift om exempelvis visst antal lägen— heter under byggnad kan dölja sig högst olikartade konkreta produktionsför- hållanden. Det synes sannolikt, att en stor del av sådana byggen, som under åren före kriget redovisades som pågående under vintern, i själva verket icke representerade annat byggnadsarbete än viSSa mindre arbetskrävande för— beredelsearbeten, under det att de senaste årens förhållanden drivit fram verkliga vinterbyggen i större antal.

Att en viss utjämning av säsongväxlingen för bostadsbyggen kommit till stånd, kan emellertid visas indirekt redan med hjälp av byggnadsstatistiken. För städer med mer än 30,000 invånare har sedan 1934 i denna lämnats upp— gift rörande omfattningen av den pågående bostadsbyggnadsverksamheten. räknad i lägenheter, vid kvartalsskiftena. Som ett mått på den grad av jämn— het eller ojämnhet, varmed bostadsbyggandet bedrives, kan tjäna siffran för förhållandet mellan antalet lägenheter under byggnad vid högsäsongen och antalet under året fullbordade lägenheter. För städer med mer än 30 000 in— vånare var åren 1934—1939 i genomsnitt denna siffra 81,5 procent. För året 1943 var motsvarande siffra 65,1 procent. En motsvarande beräkning beträf- fande vinterproduktion—ens omfattning (räknad per den 1 januari) i förhållan— de till det årliga lägenhetstillskottet ger vid handen, att produktionen vid ny- året 1943 utgjorde 41,1 procent av lägenhetstillskottet under år 1943, under det att produktionen vid nyåret 1944 uppgick till 51,9 procent av det beräknade til]- skottet av lägenheter är 1944. Det är härav uppenbart, att en betydande ut— jämning av bostadsbyggandets säsongväxlingar kommit till stånd under de senaste åren och att utjälnningseffekten successivt förbättrats. (För bygg— nadsverksamheten som helhet torde utjämningen dock icke vara starkare vin— tern 1943/44 än vintern 1942/43, vilket sammanhänger med en nedgång under hösten 1943 i byggnadsverksamhet för andra ändamål än bostäder.)

Säsongutjämningen framträder också klart i de statistiska uppgifterna rö- rande arbetslösheten för byggnadsarbetare. Följande tablå visar den procen— tuella arbetslösheten enligt fackföreningarnas uppgifter för de fyra huvud— grupperna av byggnadsarbetare under två förkrigsår, 1937/38 och 1938/39. samt de två senaste åren. Det bör anmärkas, att de två här som jämförelse använda förkrigsåren utmärktes av högkonjunktur, varmed sammanhänger att även säsongväxlingarna voro mindre utpräglade än t. ex. de lågkonjunk- turbetonade åren under förra hälften av 1930- talet.

• Sida 169
•  Original

Byggnadsträarbetare: 1937—38 ...................... 10,9 29,9 40,0 1938—39 ...................... 9,9 26,9 36,1 1942—43 ...................... 9,4 17,5 29,1 1943 .......................... 9,2 19,5 — Byggnadsgrovarbctarc: 1937—38 ...................... 18,6 32,5 41,7 1938—39 ...................... 18,4 29,4 37,9 1942—43 ...................... 7,9 12,7 19,3 1943 .......................... 7,8 13,5 — Murare: 1937—38 ...................... 5,4 28,5 35,8 1938—39 ...................... 4,3 23,5 27,5 1942—43 ...................... 5,1 18,9 34,2 1943 .......................... 5, 3 25,3 — Aldlare: 1937—38 ...................... 1, (; 23,7 50,1 1938—39 ...................... 1,1 21,6 48,7 1942—43 ..................... -. 8,0 23,9 34,7 1943 .......................... 3,9 12,3 —

-I fråga om de två första grupperna, träarbctare och grovarbetare, framträ- der en påtaglig minskning av säsongarbetslösheten under de två senaste vint- rarna. (För byggnadsgrovarbetarna har även en stark reduktion av arbets- lösheten under högsäsongen inträtt, vilket tyder på en viss allmän sanering av detta arbetsområde.) Beträffande de övriga grupperna, murare och målare, är tendensen mindre enhetlig. Bortsett från mera tillfälliga intlytelser vid redovisningstillfällena torde detta sammanhänga därmed, att murarnas arbete i högre grad än andra byggnadsarbetargruppers är beroende av klimatförhål- landena samt att mälarnas sysselsättning är i minst lika hög grad beroende av reparationsarbetenas omfattning och säsongförhållanden som av nybygg— nadsverksamhetens.

Frågan om möjligheterna av bevarad eller förstärkt säsongutjämning i forl- sättningen upptages i ett följande avsnitt.

Byggnadsverksamhetens arbetskraftsproblem efter ett vapenstillestånd. Då byggnadsarbetarkåren minskat under krigsåren och då de byggnadsbehov. som kunna väntas föreligga efter kriget, äro väsentligt större än den nu på- gående byggnadsproduktionen, är det utan vidare klart, att byggnadsarbets- marknadens problem efter ett vapenstillestånd icke bör ställas som ett pro- blem om sysselsättningskris för detta område. Endast en nu oförutsebar, ka- tastrofal försämring av materialförsörjningsläget eller en mer eller mindre tillfällig desorganisation av företagarverksamheten skulle kunna orsaka en sådan kris; här, som genomgående, förutsättes givetvis att landets utrikes— politiska läge icke radikalt förändras. Frågeställningen i den aktuella diskus- sionen är ju icke heller denna, om arbetslöshet behöver befaras inom bygg-

• Sida 170
•  Original

nadsfacken, när kriget är slut; utan den motsatta: om möjligheterna att ge— nom expansion inom byggnadsverksamheten kompensera sysselsättnings- minskning på andra arbetsområden.

Stundom ha måhända överdrivna föreställningar om möjligheterna i detta hänseende kommit till uttryck. Den roll av våldsamt expansiv nyckelindustri. som byggnadsindustrien hade under 1930—talet, kan den sannolikt aldrig i fortsättningen spela, då — såsom behandlats i första avsnittet — hushållsbe- ståndets tillväxt går mot stagnation. Det omedelbara behovet av byggnader. för bostäder och för andra ändamål, under de första åren efter ett vapenstil— lestånd skulle väl tillåta en produktion — om materialförsörjningen gjorde en sådan möjlig — betydligt över den högsta förkrigsnivån, men en sådan produktion skulle innebära risken av en snart inträdande kris.

Ur byggnadsarbetsmarknadens synpunkt skulle otvivelaktigt en dylik ut- veckling vara ägnad att väcka betänkligheter. Man kan för det första vara tveksam, om tillgången på arbetskraft skulle räcka för en omedelbart insatl expansion av byggnadsverksamheten upp till en nivå, väsentligt högre än 1939 års. Det kan visserligen hänvisas till att under åren 1937—1939 det ge- nomfördes en utomordentligt snabb och kraftig expansion av byggnadsverk- samheten, men dessa år utgjorde slutskedet i en långvarig, över nära två årtionden spännande, endast tillfälligt i samband med krisen omkring 1933 avbruten starkt stigande utveckling, varunder rekryteringen till byggnads- yrkena successivt ökats. Efter ett vapenstillestånd står byggnadsarbetsmark- naden i det läget, att rekryteringen varit starkt nedpressad eller nära nog avbruten under en period av minst fem år. I ett sådant läge måste man he— fara, att en plötslig expansion till en nivå väsentligt överstigande den högsta hittills förekommande kommer att medföra svårigheter beträffande de bygg— nadsyrken, som kräva längre utbildning, i första hand murarna. Å andra sidan står man inför risken, att efter ett fåtal år en mer eller mindre kris- artad sammandragning av byggnadsverksamheten inträffar, innebärande omöjlighet att där sysselsätta den ökade kåren av utbildade arbetare. Om av allmänna arbetsmarknadspolitiska skäl det skulle vara nödvändigt att hastigt expandera vissa verksamhetsgrenar, som senare måste krympa, förefaller det riktigare, att detta göres på sådana områden, där huvudsakligen icke- yrkesarbetare krävas.

Det må emellertid här framhållas, att en bostadsbyggnadsverksamhet av den omfattning, som i första avsnittet ur där anlagda synpunkter befanns lämpligast, bevarad under en längre följd av år måste betraktas som en mycket viktig stabiliseringsfaktor för den följande ekonomiska utvecklingen. Då under 1940-talet tillväxten i de arbetsföra åldrarna i stort sett avstan- nar, blir ju den totala sysselsättningsutvecklingens problem ett helt annat än under de gångna decennierna. Kan därunder byggnadsindustrien bevara den högt uppdrivna betydelse som sysselsättningsskapande faktor, som den nådde under det sista året före krigsutbrottet, skulle detta otvivelaktigt starkt bidraga till att uppnå'och bibehålla ett välbalanserat konjunktur- och arbetsmark— nadsläge.

• Sida 171
•  Original

I första avsnittet har en bostadsproduktion under åren efter ett vapen- stillestånd omfattande 45 000 lägenheter i tätorterna ansetts vara ur där an- lagda synpunkter lämpligt avvägd. En sådan produktionsvolym betyder en ökning på 40 procent i förhållande till 1943 års bostadsproduktion. Vid den här i det föregående gjorda uppskattningen av den totala byggnadsvolymen 1943 antogs (på grundval av socialstyrelsens undersökningar av fastighets- l'örvaltningskostnaderna) reparationernas omfattning minskade i förhållande till vad som gällde under förkrigsåren. Man torde kunna utgå ifrån att efter kriget reparationsvolymen går upp till förkrigsnivån och sannolikt tillfälligt överskrider denna, eftersom många reparationer under de senaste åren upp- skjutits till följd av materialbrist och andra omständigheter; bostadsbristens hävande och därav följande livligare omflyttning på bostadsmarknaden kom- mer även att betyda ökad reparationsvolym. För bostadsbyggnadsverksam- heten som helhet, inklusive reparationer, skulle därmed det här skisserade bostadsbyggnadsprogrammet, förutsatt oförändrad genomsnittlig lägenhets- storlek, betyda en produktion av samma omfattning som 1939 eller, med hän- syn till reparationerna, tillfälligt något större. Härvid har antagits, att pro- portionerna mellan bostadsbyggandet i tätorterna och det statistiskt föga kända bostadsbyggandet på den egentliga landsbygden förblivit oförändrade.

Om det för resonemangets skull antages, att övrig byggnadsverksamhet får samma omfattning under de första åren efter ett vapenstillestånd som år 1939, vilket enligt uppgift från Industriens utredningsinstitut synes sanno- likt beträffande industribyggena. skulle den totala produktionsvolymen för byggnadsverksamhetens samtliga grenar bli den-samma som under det sista förkrigsåret.

Enligt nyss gjord uppskattning var antalet i byggnadsarbete sysselsatta vid senaste högsäsong ungefär 30 000 mindre än vid högsäsongen år 1939; skillna- den motsvarade till omkring hälften inkallelser, till andra hälften överflytt- ning till andra arbetsområden. Förutsatt samma säsongförhållanden som före kriget, skulle ett återvändande till 1939 års produktionsvolym givetvis betyda, att byggnadsverksamheten efter ett vapenstillestånd inte endast kun- de ge sysselsättning åt inkallade byggnadsarbetare. när inkallelserna avveck- lades, utan även bereda rum för en återströmning av arbetskraft till bygg- nadsindustrien från andra arbetsområden i samma omfattning som hittills bestående övergång i motsatt riktning förekommit under krigsåren.

Det är ju emellertid ett starkt motiverat önskemål, att säsongförhållandena förändras, vilket också såsom nyss framhållits skett i viss grad under de senaste två åren. Om denna utjämning kan bestå eller ytterligare förbättras efter kriget, blir arbetskraftsbehovet, räknat efter antal arbetare, lägre i för- hållande till byggnadsvolymen, räknad per år, än före kriget. Om med ut— gångspunkt från de faktiska förhållandena beträffande omsättnings- och sä— songarbetslöshet under åren 1936—1939 beräknas effekten under i övrigt oförändrade förhållanden av säsongutjämning på produktresultat per arbe— tare, befinnes', att en hundraprocentig säsongutjämning skulle öka produkt- resultatet per arbetare med omkring 20 procent. För exempelvis murare

• Sida 172
•  Original

skulle detta betyda en sänkning av den genomsnittliga arbetslösheten per år från 17 procent, vilken gällde åren 1936—1939, till 2 procent, som var den under samma år genomsnittliga siffran för säsongtopparna. En så fullständig säsongutjämning är praktiskt knappast tänkbar med hänsyn till byggnads- industriens nuvarande organisation samt tekniska och klimatiska betingelser. I varje fall torde man för de närmaste efterkrigsåren icke kunna räkna med en dylik effekt; en ökning av produktresultatet per arbetare under de första åren efter vapenstilleståndet med 10 procent torde få anses som ett gott re- sultat av strävanden att utjämna byggnadsindustriens säsongvariationer.

Förverkligas en säsongutjämning av här senast nämnda grad, skulle en byggnadsproduktion under åren närmast efter vapenstilleståndet av samma omfattning som år 1939 möjliggöra en sysselsättningsökning, motsvarande ungefär hälften av den minskning, som skett 1939—1943. Byggnadsindustrien skulle, exempelvis, kunna bereda sysselsättning åt inkallade byggnadsarbe- tare, om inkallelserna helt avvecklades men däremot icke kunna taga emot en återströmning av den mängd förutvarande byggnadsarbetare, som ännu 1943 befunno sig i andra arbeten. För att även detta senare skall kunna ske och sålunda byggnadsarbetarekåren på nytt skall kunna växa till en storlek av 150 000 21 155 000 man förutsättes vid en säsongutjämning av nyssnämnd grad, att byggnadsvolymen per år ökas med omkring 10 procent i förhållande till 1939.

Att latenta byggnadsbehov finnas, motsvarande en dylik byggnadsvolym under de första åren efter ett vapenstillestånd, är otvivelaktigt. Vid en lägen- hetsproduktion på 45 000 lägenheter skulle enbart en höjning av den ge- nomsnittliga lägenhetsstorleken i den löpande produktionen från 3 eldstäder per lägenhet till omkring 35 medföra en tioprocentig ökning av den totala byggnadsvolymen (inberäknat alla grenar av byggnadsverksamheten). En ökning av reparationsvolymen till 11/2 gånger det under förkrigstiden nor- mala, vilket med hänsyn till den stora mängden av under krigsåren ef tersatta reparationer icke förefaller otroligt såsom en övergående företeelse, skulle ha enahanda effekt. En dylik form för ökning av byggnadsvolymen skulle ur materialsynpunkt ha vissa fördelar, ur sysselsättningssynpunkt däremot vissa olägenheter genom den ojämna verkan på olika arbetargrupper.

Slutligen synas de här ej tidigare direkt beaktade behov av byggen för offentliga ändamål, som göras gällande såsom angelägna, vara mycket sto- ra. Ur de synpunkter, som här anlagts, och .för vilka bostadsmarknadens behov i första hand lagts till grund, ter det sig naturligt att betrakta bygg— nadsverksamheten för offentliga ändamål — till den del det icke gäller byggnadsbehov av mycket hög angelägenhetsgrad — som en residuell fak- tor på byggnadsmarknaden, som tillgodoses i den mån arbetsmarknadslä— get så kräver och de reella resurserna räcka till.

I de i det föregående framlagda beräkningarna rörande materialtillgång- arna ha för flertalet material marginalerna varit sådana, att en med 10 procent i förhållande till år 1939 ökad byggnadsvolym utan svårighet kunde beredas rum. Beträffande vissa material, där brist kan befaras, måste gi;

• Sida 173
•  Original

vetvis ovissheten om materialtillgångens tillräcklighet ökas, om man räknar med större byggnadsvolym. Dock har-även i fråga om dessa genomgående vid bedömningen tagits i beaktande möjligheten av att arbetsmarknadsläget skulle kunna göra en byggnadsvolym, något större än 1939 års, önskvärd.

Det torde vara försvarligt att räkna med att icke alla förändringar i de förutsättningar, som inverka på byggnadsbehov och byggnadsvolym efter ett vapenstillestånd. utlösas omedelbart och på en gång. Om exempelvis av- vecklingen av inkallelserna sker successivt under en viss period, kunna måhända i början otillräckliga materialtillgångar hinna bli rikligare och möjliggöra en successiv uppgång i sysselsättningen inom byggnadsindu- strien. Även genomförandet av säsongutjämning måste, som förut antytts, tänkas ske successivt.

Med hänsyn till det anförda synes det befogat att räkna med, att bygg- nadsindustrien — om icke omedelbart vid ett vapenstillestånd så dock inom en relativt snabbt genomförd uppgångsperiod — skall kunna komma upp i en produktionsvolym, som även vid väsentlig utjämning av säsongväxling- arna, jämfört med förkrigstiden, skall kunna bereda sysselsättning åt ett arbetarantal, som motsvarar 1939 års. Detta skulle innebära, att byggnads- industrien skulle kunna ge arbete åt nu inkallade byggnadsarbetare och därtill åt ett antal, uppskattat till omkring 15 000, vilket motsvarar det an- tal byggnadsarbetare, som under åren 1939—1943 övergått från byggnads- verksamhet till andra arbetsområden.

llt. Byggnadskostnaderna. Förutsättningarna för en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen.

A. Byggnadskostnadernas utveckling sedan år 1939.

1 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas betänkande (SOU 1941:4) samt i Promemoria rörande bostadsförsörjningen (SOU 1942: 3) ha redogörelser lämnats för byggnadskostnadernas utveckling fram till hösten 1941. I an— slutning till dessa skall här göras en översikt av byggnadskostnadsutveck- tingen från det sista förkrigsåret upp till det praktiskt taget helt stabilise- rade kostnadsläge, som varit rådande under det sistförflutna året.

Socialstyrelsens byggnadskostnadsindex är baserat på kostnaderna för ett vintern 1938—39 upp-fört trevånings smalhus i Stockholm. Den visar en stegring av byggnadskostnaderna, beräknad med fasta vikter, fram till 1943 på 38 a 39 procent. Socialstyrelsens index lider emellertid av vissa brister av den art, som äro praktiskt oundvikliga vid varje fortlöpande indexbe- räkning. Det bostadshus, som tjänar som indexbas, är i vissa hänseenden, t. ex. beträffande lägenhetsfördelningen, numera icke fullt representativt. I fråga om materialprisnoteringarna är att märka, att dessa vid bastillfället hämtades från fakturor, avseende faktiska leveranser, under det att vid följande beräkningstillfällen prisuppgifter insamlats från leverantörer och

• Sida 174
•  Original

entreprenörer utan samband med faktisk leverans. I syfte att få en kontroll på socialstyrelsens byggnadskostnadsindex och ett underlag för indexarbe- tet i fortsättningen har inom byggnadslånebyrån utförts en revision av in- dexberäkningarna, varvid dels prisnoteringarna korrigerats med hänsyn till vad som faktiskt betalts för material 0. s. v. vid i detalj undersökta bygg— nadsföretag år 1943, dels en ny indexbas uppgjorts i anslutning till ett 1943 byggt hus av numera mera representativ beskaffenhet; för detta nya »in— dexhus» ha därefter kostnaderna med fasta vikter räknats tillbaka till pris— läget i början av år 1939.

Korrigeringen av prisnoteringarna i enlighet med faktiskt betalda priser leder till ändring av indexsiffran från 139 till 136. Huvudresultate-t av de beräkningar, som gjorts på grundval av den nya indexbasen, framgår av följande sammandrag:

Kostnad Kostnad Kostnaltåsgkning 1/1 1939 1/10 1943 % 1543

Kronor Kronor Kronor % Material för eg.. byggnadsarbeten 77 437: 08 120 216: 07 42 778: 99 55,2 Arbetslöner för eg. byggnadsarbeten 59 656: 74 66 587: 31 6 930: 57 11,5 Underentreprenörer ............. 79 897: 09 105 928: 53 26 031: 44 32,0 Ovriga omkostnader ............ 21 618: 27 27 206: 27 5 587: 95 25,1»

238 609: 18 319 938: 13 81 328: 95 34,l

Enligt denna från 1943 bakåt till 1939 gjorda beräkning skulle byggnads— kostnaderna totalt ha stigit med 34 procent. Materialet för egentliga bygg- nadsarbeten visar en stegring med 55 procent, arbetslöner för egentliga byggnadsarbeten nära 12 procent. Underentreprenaderna (värme- och sani- tär installation, elektrisk installation, måleriarbeten, glasmästeri, plåtslageri— arbeten o. s. v.), vilka innefatta kostnader för såväl material som arbete, ha stigit något svagare än totalkostnaden, eller med ej fullt 33 procent. Övriga omkostnader, vilka innefatta hyra för maskiner och redskap, biltransporter. försäkringar, räntor och kreditivavgifter under byggnadstiden, arbetsledning, arkitekt- och konstruktörsarvoden, allmänna administrationskostnader samt vissa småutgifter, ha stigit med 26 procent.

Om byggnadskostnaderna, varmed här avses byggherrens självkostnader med avdrag för tomten, delas upp i de tre huvudkomponenterna material— kostnader, arbetslöner och övriga omkostnader (för administration, arbets— ledning, kapitalkostnader o. s. v.), varvid posten underentreprenader för— delas på de övriga och underentreprenörernas pålägg (efter approximativ uppskattning) tillföras övriga omkostnader, finner man, att före kriget ma— terialkostnadema utgjorde i runt tal halva byggnadskostnaden, arbetslö— nerna ej fullt 40 procent och övriga omkostnader något mer än 10 procent. Till följd av den olikformiga prisutvecklingen har materialkostnadernas an— del stigit till mellan 55 och 60 procent, under det att arbetslönernas andel sjunkit till något över 30 procent. ,

En undersökning av orsakerna till skillnaden i de resultat, som erhållas.

• Sida 175
•  Original

då man beräknar kostnadsutvecklingen på basis av ett år 1939 uppfört hus (indextalet 136 enligt socialstyrelsens korrigerade beräkning) respektive på basis av ett år 1943 uppfört hus (indextal 134), ger vid handen, att den hu— vudsakliga förklaringen ligger i olika viktsiffror för byggnadsmaterialen, beroende på olikheter i konstruktioner och materialval. Den materialbud- get, som gällde beträffande 1939 års indexhus, hade till hösten 1943 i vägt genomsnitt stigit 61 procent i pris, under det att materialbudgeten för 1943 års indexhus under samma tid stigit med endast 55 procent. En viktig roll spelar i detta sammanhang det förhållandet, att 1943 års indexhus använder långt mindre järnkrävande konstruktioner än 1939 års hus. Det är att märka att den skillnad i indexutslaget, som detta betingar, icke ger uttryck för den besparing, som vinnes genom övergång från en mera till en mindre järnkrävande konstruktion, utan blott för det förhållandet, att prisstegringen på byggnaclsjärn, som varit längt starkare än den genomsnittliga material- prisstegringen, väger tyngre i 1939 års hus än i 1943 års. En liknande roll spelas av vissa asbest- och asfaltprodukter, för vilka prisstegringen varit mycket stark; dessa ha långt högre vikt i 1939 års hus än i 1943 års, vilket främst sammanhänger med förändringar i konstruktion och evakuerings— system.

Enligt gängse indexteori äro de båda metoder att mäta pris- och kostnads- utvecklingen under en viss period, som representeras av socialstyrelsens (kor- rigerade) index och av den här refererade indexberäkningen på basis av ett under sista året uppfört hus, principiellt likvärdiga. Då resultaten ej sam— manfalla, har man blott att konstatera, att en fullt fast jämförelscbasis icke finnes. Skillnaden i utslag är ju dock relativt obetydlig, och resultatet kan sägas vara, att stegringen i byggnadskostnaderna för ett ordinärt bostads- hus i Stockholm sedan början av år 1939 varit omkring 35 procent.

Schematiskt sammansättes den kostnadsstegring på 81 000 kronor och 34 procent, som 1943 års indexhus visar jämfört med 1939, på följande sätt:

Kronor % av stegring Kostnadsstegring för material ........... 60 000 74 » » löner .............. 13000 16 >> » övrigt ............. 8 000 10 81 000 100

Av hela byggnadskostnadsstegringen sedan förkrigstiden kommer tre fjär- dedelar på materialkostnaderna, ej fullt en sjättedel på lönerna.

I de två betänkanden, vartill tidigare hänvisats (SOU 1941: 4 och SOU 1942:3) har byggnadskostnadsutvecklingen fram till slutet av år 1941, då huvudparten av kostnadsstegringen under hela krigstiden redan hade inträffat, närmare analyserats. Som huvudsakliga resultat av dessa granskningar fram- hävdes vissa grundläggande faktorfer såsom väsentligen bestämmande för de stegrade priserna på byggnadsmaterial, i främsta rummet transportkostna- derna samt bränslepriserna; en tredje för flera byggnadsmaterial gemensam , kostnadsstegrande faktor utgjordes av de höjda jämpriserna, i sin tur i viss

utsträckning bottnande i de stegrade bränslepriserna och i viss mån trans—

• Sida 176
•  Original

portkostnaderna. Till dessa kan numera läggas prisstegringen på trä; i den här refererade indexberäkningen svarar kostnadsökningen för trävaror och snickerier för 30 procent av hela stegringen för material för egentliga bygg- nadsarbeten och för mer än 15 procent av den totala byggnadskostnadssteg- ringen eller lika mycket som arbetslönerna såväl i egentliga byggnadsarbe- ten som i underentreprenader.

Som grund för en bedömning av vad den kommande prisutvecklingen kan komma att betyda för byggnadskostnaderna i fortsättningen skulle kunna försökas en detaljerad analys av varje delpost i kostnadsindex. Då emeller- tid faktiskt byggnadskostnadsutvecklingen — i den mån den sammanhänger med den allmänna prisutvecklingen —— väsentligen bygges upp av prisför- ändringarna för ett fåtal grundläggande poster och då en detaljprövning mäste vidlådas av osäkerhet i ett stort antal punkter, synes för det här förevarande syftet en mera summarisk analys vara att föredraga, varvid de nyss nämnda huvudfaklorerna i den senare byggnadskostnadsutveck- lingen ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande transport]:ostnudernu lämnar det material, som ligger till grund för indexberäkningarna föga ledning. Däri ingå nämligen dessa kostnader i regel i priserna på byggnadsmaterialen, som levereras fritt byggnads— platsen. En analys med ledning av inom priskontrollnämnden befintliga kal— kyler rörande transportkostnadernas andel i de olika materialpriserna skulle ställa sig alltför omständlig och är sannolikt endast delvis möjlig att genom- föra. På grund härav har en annan utväg anlitats. 1940 års byggnadskost- nadssakkunniga gjorde nämligen på sin tid en särskild beräkning röran— de transportkostnadernas betydelse i förhållande till andra i byggnadskost— naderna ingående faktorer (se a. a. s. 64—65). Man gjorde därvid en sam- manställning för kostnaderna för transporter av samtliga byggnadsmaterial från leverantörens lager (fabrik) och fram till byggnadsplatsen för ett ordi— närt bygge i ett av Stockholms ytterområden. Enligt dessa beräkningar skul- le transportkostnaderna sommaren 1939 ha uppgått till omkring 5 procent av de totala byggnadskostnaderna. Huvuddelen av transporterna skedde med bil, resten med järnväg eller till en mindre del med båt. Fram till hös- ten 1940 hade transportkostnaderna stigit med 35 procent. Man torde nu sannolikt kunna räkna med ungefär en fördubbling av förkrigskostnaderna på detta område. För båtfrakterna än den genomsnittliga stegringen sedan förkrigstiden av denna storleksordning. De genomsnittliga bilfrakterna torde ha stegrats med bortåt 100 procent Järnvägsfrakternas uppgång ä1 mindre. men man får häl ta hänsyn till att just för byggnadsmaterial gällde tidigare tämligen allmänt rätt betydande fraktnedsättningar, som under kriget bort— falli.t Även beträffande biltransportelna gäller kanske i viss utsträckning något liknande; som stor beställare kunde byggnadsindustrien före kriget er- :h111a särskilt förmånliga fraktuppgörelser, medan möjligheterna härtill nu_ mera icke äro lika goda och flaktstegringen därför på detta område kanske större än den genomsnittliga. Slutligen får hänsyn även tagas till att restrik- tionerna för biltrafiken framtvingat en övergång till andra transportmedel,

• Sida 177
•  Original

177 låg och båt, vilken övergång kan ha medfört ytterligare kostnadsstegring. Det synes därför befogat att för byggnadsindustriens del i stort sett räkna med en fördubbling av fraktkostnaderna. Tillämpas resultatet av detta re- sonemang på grunden för här använda byggnadskostnadsberäkningar, er- hålles att transportkostnaderna före kriget för ifrågavarande fastighet, med en kostnad av ej fullt 240 000 kronor är 1939, skulle ha utgjort (5 procent därav eller) ungefär 12 000 kronor. Med en fördubbling härav skulle de så— lunda ha stigit till 24 000. Av den totala materialprisstegringen, 60 000 kro— nor, skulle sålunda 12000 komma på ökningen av transportkostnaderna. När man på detta sätt isolerat transportkostnaderna, är fältet öppet för en bedömning av den framtida utvecklingen. Antages halva transportkostnads- stegringen gå tillbaka, skulle byggnadskostnaderna enligt dessa beräkningar sålunda sjunka med 6000 kronor elle1 nära 2 procent.

_ Vid sidan av de stegiade transportkostnaderna har ökningen av bränsle- |Aostnaderna spelat en stor roll för uppgången av byggnadsmaterialpriserna. Ällär finnes ingen annan möjlighet än att med tillhjälp av uppgifte1 röran- de bränsleåtgången inom olika materialindustrierna söka göra en uppskatt- ning av den samlade bränslekostnadsstegringen. Som bekant är framställningen av åtskilliga byggnadsmaterial — järn, cement, tegel _ relativt bränslekrä- 2vande. Mycket grovt skulle man kunna uppskatta, att bränslekostnaderna före kriget utgjorde i genomsnitt 10 procent av materialpriserna fritt bygg- nadsplatsen (d. v. 5. lika mycket som transportkostnaderna). Man synes vidare kunna antaga den genomsnittliga bränslekostnadsstegringen till en tredubbling, om man nämligen räknar icke endast med prisstegringen på bränslen utan även med den kostnadsstegmnde verkan av övergången till ldy rare och mind1e effektiva ersättningsbränslen. Bränslet i de material, som _ingå i den till grund för indexberäkninga irna liggande fastigheten, skulle så- lunda före kriget ha kostat 12 000 kronor och stigit till 36 000 kronor 1943. Stegringen skulle sålunda utgöra 24 000 kronor eller mer än en tredjedel av materialprisstegringen. Även om beräkningen endast har en ytterst ap- proximativ karaktär, förefaller resultatet dock rätt rimligt. Också detta resultat ägnar sig väl som grund för en bedömning av den framtida ut- vecklingen. Liksom beträffande transportkostnaderna har man väl här an- ledning att räkna med en icke obetydlig tillbakagång efter den starka bräns- lekostnadsstegringen under kriget. Det är lätt att med hjälp av angivna siff- ror klargöra effekten av olika antaganden rörande efterkrigstidens bränsle-- .prisnivå.

t

» En betydande post bland materialutgifterna utgöres av trävarorna. In— iklusive snickerier o. dyl. uppgick kostnaden härför år 1939 i indexfastig- theten till i runt tal 25000 kronor Denna post har stigit med i runt tal '50 procent till 37 500 kronor. Härvidlag är stegringen starkare för själva trävarorna, drygt 65 procent, och svagare för snickerierna. Träprissteg- ringen svarar sålunda för ca 12 500 kronor av hela materialfördyringen. Av materialprisstegringen för ifrågavarande fastighet på 60 000 kronor har 1sålunda grovt räknat 12 000 kronor kunnat hänföras till stegrade transport- 12—447232.

• Sida 178
•  Original

kostnader, 24 000 kronor till stegrade bränslekostnader och 12500 kronor till prisstegringarna på trävaror och snickerier. Av återstående 11 500 kronor synes man kunna hänföra en- avsevärd del till prisstegringar på byggnads- material av olika slag, i vilka järn ingår, utöver den prisstegring, som direkt framkallats av ökade bränslekostnader. En, närmare precisering härav be.—g reder dock stora svårigheter. i

Den här förda diskussionen kan sammanfattas i följande tablå, där ökw ningen av byggnadskostnaderna för 1943 års indexhus uppdelats i sina

huvudkomponenter. Total kostnadsstegring .................... 81 000 kronor Därav Materialprisstegring ....................... 60 000 »

I materialprisstegringen ingår: Ökade transportkostnader. . . 12 000 kronor

Ökade bränslekostnader . . . . 24 000 »

Prisstegring på trävaror. .. 12 500 » Övrigt ................... 11 500 =.» Lönestegring ............................. 13 000 » Ökning av övriga kostnader ............... 8 000 »

I det föregående har byggnadskostnadsutvecklingen tagits i betraktande efter sedvanlig indexmetod, d. v. 5. de olika posterna i byggnadskostnaderna ha antagits ingå med fasta vikter (visserligen med olika vikter i 1939 års respektive 1943 års indexhus, men i var och en av de på dessa båda baser gjorda jämförelserna med oförändrade vikter). Detta innebär antagandet av oförändrat by ggnadssätt, oförändrat materialval, oförändrade konstruk— tioner och hustype1 o. s. v. En indexmässig mätning av byggnadskostnads- utvecklingen ger icke utslag för faktiskt inträffade förändringar i byggnads-* metoderna, anpassning av materialvalet med hänsyn till förändrade prisrela— tioner och till materialförsörjningsläget, förbättring av konstruktioner och planlösningar o. s. v. De antaganden, som ligga i det fasta viktsystemet och vilka innebära, att man med index mäter verkan på byggnadskostnadernat av enbart prisernas förändringar under' 1 övrigt oförändrade omständighete1,_; äro givetvis icke realistiska; en dylik byggnadskostnadsindex ge1 därför ett otillräckligt uttryck för byggnadskostnadernas verkliga utveckling. Såsom ii fortsättningen skall vidare diskuteras ha sedan förkrigstiden åtskilliga för-_ ändringar inträffat i byggnadstekniken i vidsträckt mening, vilka medfört, att den verkliga byggnadskostnadsstegringen avsevärt skiljer sig från den av ett fast-vikt index redovisade.

Det bereder vissa svårigheter att få ett tillförlitligt mått på den verkliga byggnadskostnadsstegringen. Material, som möjliggör en noggrann under- sökning av byggnadskostnaderna under tidigare år, har varit tillgängligt i endast mycket begränsad omfattning. Byggnadskostnaderna kunna från fall till fall variera tämligen slumpartat och spridningen i materialet är därför stor. Av en korrekt jämförelse måste dessutom krävas, att de jämförda hu- sens kvalitet är enhetlig eller att betydelsen ur kostnadssynpunkt av förekom-

• Sida 179
•  Original

mande olikheter i detta hänseende kan bestämmas. Av tillgängligt material uppfyllas dessa krav bäst av de fastigheter, som under en följd av år upp- förts av A.B. Stockholmshem för barnrika familjer samt av H. S. B:s byggen. Det förra företagets verksamhet är ju begränsad till Stockholm, där såväl 'un- der året närmast före krigsutbrottet som under det senast gångna stora bygg- nadsföretag genomförts i bolagets regi; i ett betydande antal andra städer ha såväl under det sista förkrigsåret som under senast förflutna år bostads- hus uppförts av H. S. B.

A.B. Stockholmshem uppförde 1938-—-39 fastigheter, färdigställda till 1/4 respektive 1/10 1939, till en sammanlagd byggnadskostnad av 12,6 miljoner kronor. Byggnadskostnaden per m3 varierade mellan 58:30 och 65 kro— nor, med ett vägt genomsnitt av 61: 92 kr./ma. För färdigställande under år 1943 och början av 1944 har bolaget byggt fastigheter till en total byggnads- kostnad av 17,3 miljoner kronor, varvid byggnadskostnaden per rnsx varierat mellan 77 och 84 kronor med ett genomsnitt av 79: 66 kr./m3 (beträffande ett av de senare företagen, representerande en byggnadskostnad av 1,59 miljo- ner kronor, är kostnaden ej slutgiltig, endast beräknad). Stegringen från 1939 till 1943 är genomsnittligen 28,7 procent.

Från H. S. B. ha erhållits för här förevarande syfte användbara uppgif— ter från 13 landsortsstäder, i vilka bostadsfastigheter uppförts dels till 1/10 1939, dels till senare delen av 1943 eller början av 1944. Dessa uppgifter ha underkastats en viss bearbetning i syfte att nåfullständig jämförbarhet. Ku- bikmeterkostnaden 1939 varierar mellan 52 a 53 kronor till 68 a 69 kronor (det senare i Luleå) med ett genomsnitt av 58: 71 kr./m3. Den uppgivna byggnadskostnaden i 1943—44 års fastigheter varierar mellan 67 a 68 och 90 kr./m3 med ett genomsnitt av 75: 50 kr./m3. (För jämförbarhetens skull användas här de uppgivna kostnaderna, oavsett om dessa godtagits av byggnadslånebyrån eller icke.) För samtliga städer är den genomsnittliga kostnadsstegringen 28,6 procent, eller plaktiskt taget densamma som fram- kom ur Stockholmsmaterialet.

Den stegring, som framträder i H. S. B.-materialet, är för olika städer mycket växlande, från lägst 14 procent till högst 36,6 procent. Detta beror givetvis till stor del därpå, att det i varje särskilt fall är fråga om en jäm- förelse gällande endast två byggnadsföretag, varvid slumpartade avvikelser från det normala kunna medföra starka förskjutningar i relationstalet. Men det synes även förhålla sig så, att det under de senare åren skett en faktisk förskjutning i byggnadskostnadsstrukturen i landet, innebärande att bygg- nadskostnaderna stigit relativt starkare i de landsdelar, där byggnadskost- naderna tidigare legat lägre (och även fortfarande ligga lägre); detta över- ensstämmer med allmänna erfarenheter, som gjorts inom byggnadslåneby- rån. Städer i östra Mellansverige, där inflytelserna från huvudstaden varit starkast, hade före kriget väsentligt högre byggnadskostnader än städer i andra delar av landet, bortsett från övre Norrland. De fem orter, som i ma- terialet kunna hänföras till den förra gruppen (Gävle, Södertälje, Nyköping, Köping, Sandviken) visa för 1939 års hus en genomsnittlig byggnadskost-

• Sida 180
•  Original

nad per m3 på 59: 70 kronor, för 1943—44 års hus en kostnad på 73: 42 kro- nor; stegringen uppgår för dessa orter i genomsnitt till 23 procent. Bortsett från städerna i övre Norrland visa övriga i materialet representerade orter (Örebro, Jönköping, Lidköping, Karlstad, Falun, Borlänge) en stegring från 55: 45 kr./m3 till 72: 44 kr./mg, eller med 30,6 procent. Den senare gruppen ligger fortfarande lägre, men skillnaden, som 1939 utgjorde nära 4 kr., har krympt ihop till 1 kr./ms. Beträffande de norrländska städerna (Sundsvall. Luleå), där nu som tidigare byggnadskostnaderna ligga högre än i andra delar av landet, frånsett Stockholm, har stegringen varit jämförlig med den senare gruppens.

Det är här att märka, att de byggnadsföretag, som här lämnat jämförelse- material, sannolikt i mindre grad undergått sådana förändringar i byggnads— metoder, konstruktioner, planlösningar 0. s. v. än som gäller bostadsbygg- nadsverksamheten i allmänhet. De storföretag, det här är fråga om, voro även före kriget väl utrustade i tekniskt avseende; den gransknings- och rådgivningsverksamhet i fråga om byggnadskonstruktioner, planlösningar och materialval, som under de senaste åren utövats, har helt naturligt icke kun- nat ha samma relativa betydelse för dessa företags verksamhet som för den stora massan av mindre bostadsbyggnadsföretag. Det förefaller därför inte obefogat att antaga, att den genomsnittliga verkliga byggnadskostnadssteg— ringen varit något lägre än som framgår av det här använda materialet. Som en försiktig uppskattning torde kunna sägas, att den verkliga byggnadskost- nadsstegringen sedan är 1939 uppgått till 25 år 30 procent.

Byggnadskostnad har här uppfattats som byggherrens självkostnader utom tomtkostnad. Vid byggen, som utföras på entreprenad, inkluderar byggnads- kostnaden entreprenörens (liksom underentreprenörers) vinst; vid byggen, som utföras i egen regi, inräknas däremot icke byggmästarens eget arvode

' eller vinst och icke heller de spekulationsvinster, som vid det före kriget för enskild byggnadsverksamhet gängse systemet för finansiering av den högst belägna delen av fastighetskapitalet kunde göras av den ene eller den andre av de finansiella parter, som deltogo i affären. När det gäller att taga i be- ' traktande förändringarna i icke endast de egentliga byggnadskostnaderna en— ( ligt här använd definition utan i de totala anskaffningskostnaderna för bo— * stadshus, kunna de senare vinsterna icke inräknas under någon rimlig defi- nition av anskaffningskostnad; tomtkostnad och normalt byggmästararvode måste däremot givetvis läggas till de egentliga byggnadskostnaderna.

Att erhålla exakta sammanfattande statistiska uttryck för storleken av dessa poster och deras förändringar är praktiskt taget omöjligt. Tomtkostna- den varierar ju starkt med hänsyn till läge och grundläggningsförhållanden. I samband med omformningen av reglerna för den statliga tertiärlånegivningen år 1941 föreskrevs, att tertiärlån fick utgå endast under förutsättning, att tomtkostnaden icke översteg 1935 års nivå på orten. På många orter har detta betytt en sänkning av tomtpriserna under den nivå, som gällde de sista förkrigsåren. På övriga torde tomtprisnivån hållits i stort sett konstant; en-

• Sida 181
•  Original

dast i undantagsfall har stegring förekommit. Härvid bortses från, att den kommunala subventionen till bostadsbyggandet under senare är ofta haft formen av billig tomtupplåtelse. I fråga om byggmästararvodet är det ogör- ligt att bestämma vad som före kriget kunde betraktas som normalt; grän- sen mellan normalt arvode och vinst därutöver var givetvis flytande. Genom den kontroll över fastigheternas anskaffningskostnader, som under de se'- naste åren utövats i samband med den statliga lånegivningen, ha inte endast överskottsvinster skurits bort utan även byggmästararvodena hållits inom gränser, som ansetts rimliga.

Jämförelser mellan konkreta fall från förkrigstiden respektive det senaste året avseende förändringar i total anskaffningskostnad, inklusive tomtkost- nad och byggmästararvode skulle säkerligen lämna starkt varierande resul- tat. Blott som exempel må här anföras följande jämförelse mellan de två bostadsfastigheter från 1939 respektive 1943, som utgjort baser för de förut refererade indexberäkningarna. Om beträffande 1943 års indexhus, räknat tillbaka till 1939, tillämpas de för 1939 års indexhus faktiskt gällande tomt— kostnaderna (inklusive grundförstärkning) samt byggmästararvode, omräk— nade med hänsyn till objektens olika storlek, och därefter jämförelse göres med de för 1943 års hus faktiskt gällande tomtkostnaderna och det god— tagna byggmästararvodet, konstateras för dessa poster sammanlagt en minsk- ning av omkring 13000 kronor. Kostnadsstegringen, som för de egentliga byggnadskostnaderna utgjorde 34,1 procent, blir för totala anskaffningskost- nadens tillväxt till följd av denna minskning begränsad till 21,2 procent.

Nu är detta exempel med säkerhet icke representativt för landets städer i allmänhet, framför allt därför, att tomtkostnaden i Stockholm har en långt större relativ betydelse än i andra städer. I medelstora städer torde tomt— kostnad och byggmästararvode under förkrigstiden i normala fall ha uppgått till bortåt 15 procent av anskaffningskostnaden. Om man antager, att dessa poster tillsammantagna förblivit oförändrade, medan de egentliga byggnads- kostnaderna stigit, skulle detta betyda, att indextalet för total anskaffnings- kostnad stigit omkring 4 enheter mindre än indextalet för egentlig bygg- nadskostnad. I själva verket torde tomtkostnad och byggmästararvode till- sammantagna (bortsett från kommunal subvention i form av tomtrabatt) ha sjunkit något på de flesta orter, varför anskaffningskostnadsstegringen begränsats ännu mera i förhållande till stegringen i den egentliga byggnads— kostnaden. En exakt beräkning rörande generella eller genomsnittliga för- hållanden är här, som nämnts, ogörlig. Man torde dock ha fog för omdömet, att till en ökning av den verkliga byggnadskostnaden på 25 a 30 procent svarar en ökning av den totala anskaffningskustnaden, om hänsyn tages till tomtkostnad och normalt byggmästararvode, på 20 a 25 procent. Det är verkan av denna ökning av bostadsfastigheternas anskaffningskostnader på hyrorna, som det statliga stödet åt bostadsbyggandet haft att motväga.

• Sida 182
•  Original

B. Det nuvarande subventionsbehovet.

Det statliga stödet har formen av dels tertiärlån intill en övre gräns av 85 (egnahem), 90 (flerfamiljshus i enskild regi) eller 95 procent (hus i kom- munal eller därmed i lånehänseende likställd förvaltning), dels tilläggslån, vilka löpa utan ränta och amortering samt avskrivas efter 10 år, om hyres- avkastningen då ej väsentligt höjts, och vilka sålunda under nämnda förut- sättning utgöra ren kapitalsubvention. Tilläggslånet utgör i fall av normal kommunal andel i subventionen 80 procent av den s. k. överkostnaden, vil- ken är skillnaden mellan fastighetens godkända anskaffningskostnad och det beräknade avkastningsvärdet. I fråga om en- och tvåfamiljshus beräk- nas intet avkastningsvärde; subventionen har beträffande dessa hus en mera summarisk form och utgöres därav, att en del av tertiärlånet, motsvarande högst 10 procent av den godkända anskaffningskostnaden, är ränte- och amorteringsfri. Avkastningsvärdet för flerfamiljshus beräknas med utgångs- punkt från en hyresavkastning, som bestämmes av hyrespriser, vilka satts i huvudsaklig överensstämmelse med hyrorna i de år 1939 byggda, jämför- liga bostadsfastigheterna på orten med tillägg för den ökning i fastighets- förvaltningskostnaden, som uppkom före 1 januari 1942, det datum till vil- ket den allmänna hyresregleringen anknutits. På orter, som genom den nya bebyggelsen tendera att förändra bebyggelsekaraktär eller där tillräckligt, an- vändbart hyresstatistiskt jämförelsematerial saknas, kunna hyrorna bestäm- mas genom jämförelse med förhållandena på andra, i övrigt ungefär jäm- förliga orter. Avkastningsvärdet erhålles genom att denna hyresavkastning minskas med fastighetens beräknade driftskostnader, varefter nettoavkast- ningen kapitaliseras enligt finansieringsplanens faktiska årliga kapitalkostnad. Driftskostnaden beräknas i anslutning till den allmänna hyresregleringen så- lunda, att kostnader för reparation och underhåll räknas lägre än vad som motsvarar normalt underhåll på längre sikt med nu gällande priser; häri ligger tanken, liksom i motiven för den allmänna hyresregleringen, att på _ längre sikt kompensation skall erhållas antingen genom sänkning av de för underhållskostnaderna bestämmande priserna eller genom justering av hy- rorna till en ny definitiv nivå för förvaltningskostnaderna inom fastighetsbe- ståndet i allmänhet.

Vid kapitaliseringen av nettoavkastningen gäller för närvarande i allmän- het beträffande flerfamiljshus i sten, att hottenlån kan erhållas upp till 60 procent av taxeringsvärdet till en ränta av 3,5 procent, sekundärlån till 70 procent av taxeringsvärdet till en ränta av omkring 4 procent samt 40 års amortering, vilket för ])ostadskreditföreningarnas lån med inräknande av fond- och förvaltningsbidrag ger en annuitet på 5,2 procent. För de återstå- ende 30 procenten av fastighetskapitalet (tertiärlån och egen insats) räknas en annuitet av 6,65 procent. Då tertiärlånets faktiska annuitet under de första 10 åren är lägre, betyder den för detta lån och egeninsatsen gemensamma annuitetsberäkningen, att fastighetsägarens egen insats under denna period

• Sida 183
•  Original

blir högre (ca 9 procent vid tioprocentig insats och 12 a 13 procent vid fem- procentig insats), vilket medgiver en amortering av egeninsatsen på 10 a 15 är, vilket med hänsyn till riskerna i detta läge torde kunna anses rimligt. Om taxeringsvärdet och det av byggnadslånebyrån beräknade avkastnings- värdet sammanfalla, blir kapitaliseringsprocenten, förhållandet mellan netto- avkastning och avkastningsvärde, 4.615. Då, såsom ofta är fallet, taxerings- värdet något understiger det beräknade avkastningsvärdet, blir, för den hän- delse övre belåningsgränsen för bottenlånet bestämmes i förhållande till taxe- ringsvärdet, kapitaliseringsprocenten något högre.

Den del av fastighetskapitalet, som enligt här refererade beräkningsgrunder icke kan förräntas, överkostnaden, som skall täckas av subventionen, bestäm- mes sålunda av förhållandet mellan anskaffningskostnad, hyresavkastning, driftskostnaden samt förräntning och amortering av fastighetskapitalet. Detta förhållande varierar starkt mellan olika orter, och även inom en ort kunna . överkostnaderna visa stor spridning alltefter hustyp, belägenhet o. s. v. Or- ' saken härtill är väsentligen, att de förhållanden som bestämde bostadsbyg-

gandets räntabilitet före kriget voro starkt växlande. Då den generella bo- ) stadsbyggnadssubventionen konstruerades med syftet att motverka byggnads- ) kostnadsstegringens överförande på hyresnivån och då man därvid anknöt ,! till hyresnivån på varje särskild ort, blev med nödvändighet subventionsbe- Thovet olika. Till variationerna i överkostnad har även bidragit, att såsom = i det föregående berörts byggnadskostnadsstegringen varit olika stark i olika delar av landet. Även härvidlag kan talas om anknytning till den allmänna hyresregleringen, som ju i sin tillämpning betytt en fastlåsning av den i ut- gångsläget gällande hyresstrukturen, d. v. s. verkat som ett prisstopp på hyresmarknaden. Såsom reglering i en krissituation torde en dylik metod vara praktiskt ofrånkomlig; vad bostadsbyggnadssubventionen beträffar fram- står det dock som ett önskemål, att så småningom en utjämning skall kunna åvägabringas i de statliga stödåtgärderna.

För att ge en överblick av överkostnadens lokala växlingar och de för ' dessa bestämmande förhållandena ha i följande tabell1 sammanställts för . respektive orter normala tomtkostnader, byggnadskostnader, driftskostnader

och hyror, allt beräknat per 1112 nettovåningsyta. De där anförda priserna per 1112 ha kalkylerats på ett hus med förhållandevis låg byggnadskostnad, . för vilket underlagsplaner uppgjorts inom byggnadslånebyrån. Byggnadskost- t naderna äro beräknade på basis av de »grundpriser» för byggnadsstommen, som enligt byggnadslånebyråns erfarenheter gälla på olika orter och som sålunda variera med hänsyn till grundläggningsförhållanden, värmeisolering och konventionella olikheter i byggnadssätt, vartill lagts kostnaderna för en viss enhetlig utrustning. Kalkylerna ha genomförts för 25 utvalda orter. Överkostnaden har beräknats i procent av anskaffningskostnaden. Som jäm- förelse har i sista kolumnen införts den genomsnittliga överkostnad, som beräknats för stenhus på respektive orter vid behandlingen av preliminära ]åneärenden sedan september 1943. Det må nämnas, att vid den slutliga be-

1 Se sid. 64.

• Sida 184
•  Original

samt överkostnad i vissa städer.

Tomt— Byggnads— Drifts- Hyra Överkost- 825125; ' 0 r t kostnad kostnad kostnader kr/m” nvy nad enl. Blbzs prel. kr/m* nvy kr/m2 nvy kr/m2 nvy berakn. 1 % b 1 t . g/ es u , l ,. i 1 Stockholm .............. 4540 353-47 9'98 30-30 _ _ ( Göteborg ............... 32'65 341'88 9'98 26'25 7'8 6! Malmö ................. 2610 279-57 840 20-55 14-4 94 Uppsala ................ 23'50 334'54 9'12 24'80 7'7 9'0 Eskilstuna .............. 2350 30521 9'15 2245 130 122 Västerås ................ 2610 322256 9'26 25'60 1'4 4'3 Linköping .............. 22'16 321'77 8'81 23'05 '7 35% Norrköping ............. 23'50 311'20 9'50 23'95 7'6 4'8 Karlskrona ............. 26'10 304'81 9'35 23'10 10'7 15'1 Hälsingborg ............ 1956 285-49 833 20240 16”; 13? Borås ................... 20'90 312'70 873 2110 183 168 Karlstad ............... 20'90 326'10 10'45 24'30 13'2 15'9 örebro ................. 19'56 298-90 7—92 21'85 12-7 10-2 Södertälje ............... 26'10 341'48 10'20 27'30 1'7 2'4 Växjö .................. 16'96 278'00 8'75 22145 6'8 10'5 Visby .................. 18'56 313'09 9'74 22'30 IT'S 16'2 Lund ................... 1956 28036 8'69 2195 5—5 10'6 Landskrona ............. 19'56 987'07 841 2009 17'6 15'4 Uddevalla .............. 19'56 312'54 9'02 21'25 201 180 Trollhättan ............. 19'56 321'92 8'97 23'40 103 113 Skövde ................. 14-35 30994 9-03 21-40 174 162 Falun .................. 15132 31625 929 22'55 13'9 10'8 Sundsvall ............... 13'01 2332'02 10'00 24'55 9'4 7'0 Östersund ............... 19'56 360'80 10'91 2615 135 S'? Skellefteå .............. 1301 33517 975 2395 124 143

handlingen av låneärenden överkostnadsberäkningen visat sig i genomsnitt något (ca 10 procent) överstiga den preliminära beräkningen; detta kan för- anleda en justering uppåt av siffrorna i sista kolumnen med i genomsnitt , endast en enhet. i

Vid jämförelse mellan de två kolumnerna för överkostnad bör framhållas. att den genomsnittliga överkostnaden vid faktiskt behandlade låneärenden *» för många orter är beräknad på endast ett fåtal fall, varvid tillfälligheter haft : stort spelrum.

Det framgår av tabellen, att överkostnaden varierar från noll (i Stock- holm) upp till 20 procent. (I enstaka fall på mindre orter kan ännu högre överkostnad uppkomma.) Beräknas ett vägt genomsnitt av de överkostna- der, som förekommit vid behandling av låneärenden i byggnadslånebyrån under det senaste halvåret, varvid icke endast de i tabellen för jämförelses skull medtagna orterna utan ett större representativt urval av orter lägges till grund, erhålles en överkostnad av 7 a 8 procent av anskaffningskostna— den; uteslutes Stockholm, blir för de övriga orterna överkostnaden något över 10 procent.

• Sida 185
•  Original

Här ställer sig först frågan om förhållandet mellan den tidigare behand- lade ökningen av byggnadskostnadema och av bostadsfastigheternas an- skaffningskostnader sedan 1939 och den nuvarande överkostnaden. Att den- na senare och därmed den direkta kapitalsubventionen kunnat bli så myc- ket lägre än den av byggnadskostnadsindex registrerade stegringen i bygg- nadskostnaderna beror dels på de i det föregående behandlade förhållan- den, som inneburit, att den verkliga byggnadskostnadsstegringen varit mind- re än den i index beräknade samt att till följd av begränsning av tomtkost— nader och byggmästararvoden de totala anskaffningskostnaderna stigit sva- gare än de egentliga byggnadskostnaderna, dels därpå att tertiärlåneverk- samheten inneburit en sanering av bostadsfastigheternas finansiering, var- igenom de på olika orter starkt varierande marginaler mellan hyresavkast- ning och årliga kostnader för fastigheten, som antingen medgav en mycket hög avkastning på fastighetsägarens egna kapital eller vid försäljning kapi- taliserades i spekulationsvinster, skurits ned.

För att exemplifiera: den nettoavkastning som behövs för att täcka kapi- talkostnaderna vid de nu i allmänhet vid tertiärbelåning gällande finansie— ringsvillkoren (bottenlån å 3,5 procent intill 60 procent, sekundärlån med en annuitet av 5,2 procent intill 70 procent samt en annuitet för resten av fastighetskapitalet på 6,65 procent), är 23 procent lägre än den som motsva- rar förkrigstidens finansieringsvillkor — trots lägre räntor på underliggan— de krediter (bottenlån ä 3 procent intill 60 procent, sekundärlån till 3,5 procents ränta och 40 års amortering) —— därest på fastighetskapitalet över sekundärlånets övre gräns räknas en avkastning på 12,5 procent; bruttoav- kastningen skulle, vid samma driftskostnader, ligga 15 51 16 procent lägre. En avkastning av nämnda storleksordning eller högre var före kriget ingc — lunda ovanlig, i synnerhet inte i Stockholm. Från andra sidan betraktat: en övergång från det före kriget sedvanliga finansieringssystemet till det nuvarande, på statliga tertiärlån och begränsning av toppkapitalets avkast— ning grundade, kompenserar _— under antagande av nyss nämnda avkast- ning på de översta 30 procenten av fastighetskapitalet —-— en stegring av anskaffningskostnaderna på bortåt 20 procent.

Ett studium av hyresnivåns förhållande före kriget till byggnadskostna— der och andra för fastigheternas räntabilitet bestämmande faktorer på olika orter ger vid handen starka olikheter, som te sig svårförklarliga. Den av- kastning, som krävts eller faktiskt erhållits på kapital, placerat i nybyggda fastigheter över primär- och sekundärlån, har varierat på ett till synes irra- tionellt sätt. Den marginal, som har kunnat taga upp en höjning av bygg- nadskostnaderna, har på Vissa orter, särskilt Stockholm och ett antal andra städer i östra Mellansverige, varit mycket stor; vid det förenhetligade finan- sieringssystem, som den statliga tertiärlånegivningen medfört, har hela eller större delen av ökningen i fastigheternas anskaffningskostnader kunnat kom- penseras, varför behovet av ren subvention i form av tilläggslån är inget. eller ringa. På andra orter, däribland många mindre men även medelstora

• Sida 186
•  Original

särskilt i de västra och sydöstra delarna av landet, har marginalen varit smalare, hyresnivån lägre i förhållande till byggnadskostnaderna; då dess- utom dessa områden drabbats av en relativt starkare byggnadskostnadssteg- ring, är behovet av subvention för att hålla hyresnivån större. Givetvis finnas inom respektive områden undantag, men den allmänna bilden är den här skisserade.

Dessa förhållanden betyda även, att subventionsbehovet är mindre korre- lerat med höga byggnadskostnader än med låga hyror. Såsom i tidigare sammanhang berörts äro i Stockholm och östra Sverige byggnadskostnader- na högre — trots en viss utjämning under senare år — än i de södra och västra delarna av landet, men i det förra området äro hyrorna relativt sett ännu högre och överkostnaderna därför även lägre än i det senare.

En icke oansenlig roll för överkostnadens storlek på en ort spelas av de taxor, som gälla för vatten, renhållning, elektricitet och sotning. I synnerhet då höga sådana taxor belasta fastigheternas driftskostnader samtidigt som kommunalskatten är hög, kan överkostnaden med flera enheter överstiga den som föreligger på en i övrigt jämförlig ort med mera normala kom— munala taxor och skatter. Även tomtprisnivån framstår ofta såsom illa an- passad till hyresnivån och övriga för fastighetsekonomien bestämmande förhållanden.

Även på en och samma ort kunna med de regler, som nu gälla för beräk- ningen av subventionsbehovet, detta variera betydligt från fall till fall. Olik- heter i hustyp med avseende främst på husbredd, hushöjd och trappornas inplacering i huskroppen kunna betyda väsentliga skillnader i fastighets- ekonomiskt hänseende. Som en illustration till detta skall här återges vissa resultat av kostnads- och avkastningskalkyler, utförda för ett antal hus av varierande typ enligt underlagsplaner, som utarbetas av arkitekt G. Wejke i byggnadslånebyrån. Kalkylerna ha gjorts med tillämpning av tomtkost- nader, byggnadskostnader, driftskostnader och hyror i två medelstora stä- der, av vilka den ena har mycket hög, den andra låg överkostnad.

De här utvalda hustyperna äro tre trevånings smalhus, två med en hus- bredd av 11,50 m., varav det ena med dagerbelyst trappa, det andra med i huskroppen indragen, artificiellt upplyst trappa, samt ett med en husbredd av 12,30 m. med indragen trappa; för dessa smalhus ha även huslängden och antalet trappor varierats (två respektive tre trappuppgångar). Vidare har valts ett fyravånings smalhus med en husbredd av 12,30 m. med indra— gen trappa och hiss. Som jämförelse har tagits punkthus, 14 X 16 m., med tre och fyra våningar utan hiss samt fyra till sex våningar med hiss. Såväl tomt- och byggnadskostnader som driftskostnader variera avsevärt för dessa olika typer; även hyran per m2 netto-våningsyta blir trots samma lägenhets- utrustning något varierande särskilt till följd av olikheter i lägenh-etsstorlek, som betingas av de olika husbredderna. Resultaten, uttryckta i överkostnad iprocent av anskaffningskostnaden, framgå av följande tablå:

• Sida 187
•  Original

Överkostnad, % B

Ort A 'l'revånings smalhus, 11,50 m., dagerbelyst trappa 2 trappuppg. 21,1 2,3 » >> » >> » » 3 » 20,0 1,9 » » » » indragen .» 2 : 18,6 —— 0,57 » >,, » » » » 3 » 18,2 —— 1,56 » » 12,30 » » » 2 » 18,2 — 0,98 » >> >> :; :: » 3 » 17,4 —— 1,85 Fyravånings >.» » » » » 3 » 16,7 —- 1.5 Punkthus, 3 vån., utan hiss ............................... 15,9 — 1,7 » 4 » >> ............................... 11,3 — 7,3 » 4 med : ............................... 13,2 _ 4, » 5 >> » ............................... 11,5 — 6,2 » 6 :» >» ............................... 11,2 — 6,6

Det framgår av tabellen, att överkostnaden i högst väsentlig grad betingas av hustypen. En jämförelse ger vid handen, att en skillnad i överkostnad mellan det ekonomiskt sämsta och det ekonomiskt bästa huset på omkring 10 procent föreligger, d. v. s. ungefär lika mycket som överkostnaden för närvarande genomsnittligen uppgår till. Det är att märka, att den vanligaste tlerfamiljshustyp, som för närvarande förekommer, närmast överensstäm- mer med den hustyp, som i ovanstående tablå framstår som ekonomiskt minst gynnsam. Här måste emellertid göras den reservationen, att olika om- ständigheter kunna lägga hinder i vägen för de ekonomiskt mera fördelaktiga hustyperna. Högre hushöjder än tre våningar äro icke tillåtna på många or- ter och kunna måhända stundom anses olämpliga såsom brytande mot den förutvarande bebyggelsens karaktär. Punkthusen förutsätta relativt stora lägenheter, för att lägenhetsplanen skall bli tillfredsställande (medelnetto— våningsytan i här kalkylerade punkthus är 58 mg). Dylika omständigheter begränsa givetvis möjligheterna att genom byggnadsverksamhetens inriktning på de ekonomiskt gynnsammaste hustyperna reducera subventionsbehovet, men även med denna reservation är det uppenbart, att problemet är värt upp- märksamhet, då det gäller att bedöma möjligheterna att avveckla den gene- rella bostadsbyggnadssubventionen.

[ dessa jämförelser mellan olika hustyper har tvåvåningshuset icke med- tagits. På många mindre orter och även på många områden i medelstora och större städer medge stadsplanebestämmelserna ej mer än två våningar. Den— na hushöjd har säkerligen sitt berättigande, när det gäller mindre hus i trä (såsom den i småstäder ofta förekommande hustypen med fyra lägenheter), men när man pressar in flerfamiljshus i sten under stadsplanebestämmelser, som passa för en bebyggelse av helt annan typ, blir resultatet med nödvän- dighet underhaltigt ur ekonomiska synpunkter, vilket bestyrkes därav att tvåvånings flerfamiljshus som regel visa en mycket hög överkostnad.

Utom hustypen inverka flera andra omständigheter på överkostnadernas variationer på en ort. Inplacering av affärslokaler i en fastighet innebär i allmänhet, att subventionsbehovet blir ringa eller intet. En vanlig anledning

• Sida 188
•  Original

till höga överkostnader är, att tomtpriset icke är på ekonomiskt riktigt sätt anpassat till den hyra, som kan uttagas, eller att tillräcklig hänsyn icke ta- gits vid tomtprisbestämningen till kostnader för grundförstärkning o. s. v. Byggnadslånebyråns material visar icke någon helt enhetlig tendens beträf- fande den betydelse, som lägenheternas utrustningsstandard har för över- kostnaden. I de fall, då lägenheter med mycket enkel utrustningsstandard byggts, har dock överkostnaden i flertalet fall varit högre än ortens normala till följd därav, att hyresvärdet sjunkit starkare än byggnadskostnaden. Va— : riationer inom mera normala gränser i utrustningsstandard synas däremot icke ha någon bestämd inverkan på subventionsbehovet.

C. Förutsättningar-na för den generella bostadsbyggnadssubventionens avveckling.

På grundval av de i det föregående framlagda synpunkterna på subven— tionsbehovets uppkomst och betingelserna för dess nuvarande storlek skall här diskuteras förutsättningarna för dess avveckling. Härvid avses den stat— liga stödform, som har egentlig subventionskaraktär, tilläggslånen. Betydel- sen av den statliga finansiella medverkan i bostadsförsörjningsverksamheten. som tertiärlånen innebära, har i det föregående belysts. Det förefaller som om — bortsett från eventuella frågor om modifikationer av dess regler —— frågan om denna iåneverksamhets fortsättande för närvarande icke skulle behöva ställas under diskussion. I varje fall måste förutsättningarna för av- vecklingen av de mera krisbetonade tilläggslånen först klargöras. Detta är en angelägenhet icke minst ur bostadspolitiska synpunkter; det är med hän- syn till bostadsstandardens utveckling på längre sikt säkerligen mera ratio- nellt, att —— när de akuta krisproblem, som uppkommit på bostadsmarkna- den under krigsåren, fått en någorlunda tillfredsställande lösning —— de of , fentliga medel som utgivas för bostadsförsörjningsändamål inriktas icke på en generell bostadsbyggnadssubvention utan på förbättring av de i bostads- hänseende sämre ställda samhällsgruppernas bostadsförhållanden.

Överkostnaden är en funktion främst av byggnadskostnader, hyresavkast— .

ning och finansieringsvillkor. Tomtkostnader samt driftskostnader för fastig— heterna ha givetvis även sin betydelse, men dessa faktorers förändringar ha icke spelat någon mera väsentlig roll för uppkomsten av subventionsbehovet och det förefaller icke heller sannolikt, att de skulle få större betydelse ur avvecklingssynpunkt under de närmast följande åren.

I fråga om finansieringsvillkoren torde här, i anslutning till den räntesta- biliseringspolitik, som de penningvärdande myndigheterna deklarerat, lämp- ligen väljas förutsättningen av i stort sett oförändrad räntenivå. Detta bety- der dock icke, att finansieringsvillkoren för bostadsbyggandet behöva tänkas helt oförändrade. I synnerhet under det senaste året har gjort sig gällande en tendens till utsträckande av primärkreditens räntevillkor till sekundärkre- ditens område. (I fråga om amortering upprätthåller byggnadslånebyrån krav

• Sida 189
•  Original

på att lån i sekundärläge skall amorteras enligt vissa minimiregler.; Detta tager sig uttryck dels däri, att kreditinstituten, när de ha möjlighet därtill, bestämma övre belåningsgränser i förhållande till byggnadslånebyråns av— kastningsvärden, vilka ofta överstiga taxeringsvärdena, dels däri att samma räntevillkor erbjudas för sekundärlån som för primärlån. Med hänsyn till denna tendens har det synts berättigat att vid en undersökning av förutsätt- ningarna för subventionens avveckling räkna med alternativ, som innebära förbilligande av underliggande kredit genom förskjutning av primärlåne- gränsen uppåt samt gynnsammare ränta för sekundärlån.

Beträffande hyresnivån väljes här som förutsättning, att strävandet att för- hindra en allmän höjning vidhålles. Detta bör dock inte anses förhindra, att på vissa orter hyresnivån kan justeras uppåt. Om icke en återgång icke en- dast i den allmänna byggnadskostnadsnivån utan även i byggnadskostnads- strukturen inom landet sker, kan nämligen på vissa orter med mycket hög överkostnad den nuvarande hyresnivån komma att visa sig ohållbar även när subventionen på det stora flertalet orter kan avvecklas utan hyreshöjning.

Under dessa allmänna förutsättningar beträffande finansieringsvillkor och hyresnivå blir frågan om avveckling av den generella bostadsbyggnadssub— ventionen i huvudsak en fråga om sänkning av anskaffningskostnaderna.

I följande tabell IX (s. 70) illustreras verkan av en sänkning av anskaff— ningskostnaderna i den formen, att för de i tabell VIII medtagna orterna be- räknats den hyresförändring som erfordras för att eliminera kvarstående över— kostnad, därest anskaffningskostnaderna sänkas med 5, 10 eller 15 procent. I fråga om finansieringsvillkoren ha valts tre alternativ, nämligen

'_ A: Primärlån 60 procent, sekundärlån 10 procent av taxeringsvärdet,

?

sekundärlåneränta 4 procent;

B: Primärlån 60 procent, sekundärlån 10 procent av avkastningsvärdet, sekundärlåneränta 4 procent; (I: Primärlån 60 procent, sekundärlån 10 procent av avkastningsvärdet, sekundärlåneränta 3,5 procent.

De i tabellens första kolumn som utgångsvärden införda överkostnader- na äro beräknade under förutsättning av finansieringsvillkor i enlighet med alternativet A.

Vid en sänkning av anskaffningskostnaderna med 5 procent kvarstår ett visst hyreshöjningsbehov på flertalet orter, om subventionen borttoges. Vid en nedgång med 10 procent har i ungefär hälften av de i tabellen medräk- nade orterna hyreshöjningsbehovet helt bortfallit och på flera av de övriga är det skäligen obetydligt; på 6 av de 25 orterna överstiger i finansierings- alternativet B den erforderliga hyreshöjningen vid borttagande av subven- tionen 5 procent. Vid en sänkning av anskaffningskostnaderna, slutligen, med 15 procent har hyreshöjningsbehovet på flertalet orter helt bortfallit och den återstående överkostnad, som kan behöva täckas genom hyres- höjning, på de få övriga orterna är mycket obetydlig.

"Det bör uppmärksammas, att på större orter i allmänhet subventionen kan borttagas utan kvarstående hyreshöjningsbehov redan vid en sänkning

• Sida 190
•  Original

Tabell IX. Överkostnad och hyreshöjningsbehov vid olika grader av sänkning av anskaffningskostnaden i vissa städer.

A B C

Nuva- Erforderlig hyres- Erforderlig hyres- Erforderlig hyres- " rande höjning i procent för höjning i procent för höjning i procent för ,

() r t 0V9rk05t' att eliminera över- att eliminera över- att eliminera över- ( nad__enl. kostn. om ansk.- kostn. om ansk.- kostn. om ansk- beå'aglzn- kostn. sänkes med kostn. sänkes med kostn. sänkes med 23% ' 10% 15% 13% 10% 15% 555 10% 155; Stockholm .......... —— —— — — — — —— —— 4— —— Göteborg ........... 7'8 1'9 — _ '5 — -— _— — m Malmö ............. 14'4 6'5 3'1 f— 6'0 2'6 — 5'3 1'9 —— Uppsala ............ 7'7 1'8 — — — — — _ —— —— Eskilstuna .......... 13'0 55 21 _— 4'9 1'6 — 4'2 0'9 — Västerås ............ 1'4 — — _ — — _ _ — — Linköping .......... '? 1'9 — — 0'2 — _ —- — — Norrköping ......... 7'6 '? — _ 0'8 _ -— 0'1 —- — Karlskrona .......... 10'7 3'8 0*5 — 32 — — 2'5 — -— Hälsingborg ......... 16'7 9'7 6'1 2'6 9'6 6'0 2'5 8'8 5'3 1'8 Borås .............. 18'3 '7 60 24 91 55 1'9 8'3 4'8 12 Karlstad ............ 13-2 5—4 2-1 _ 5'6 % _ 4-9 1'6 -— Örebro ............. 12-7 52 1'8 _ 4-7 1-3 _ 4-0 07 _ Södertälje .......... 1'7 — —— _ — — — — —— _ Växjö .............. 6'8 1'1 — — — — -— -— —— — Visby .............. 17'6 && 52 i 8 9'1 5 6 22 '3 49 —— Lund .............. 55 O'?» — — —— — — —— — -— Landskrona ......... 17'6 8-9 5-3 1'8 7 5-2 1-7 79 4-5 10 Uddevalla .......... 201 109 73 S'? 109 7'3 37 101 S'!) 311 Trollhättan ......... 10'3 3'6 0'2 —— 2'3 —- — 1'6 — —— Skövde ............. 17'4 8"? 52 1 7 86 51 1'6 79 44 10 Falun .............. 13'9 61 27 — 5'7 2'3 _ 5'0 1'6 —— Sundsvall .......... 91 29 -— — 2'4 — —— 1'7 —— —— Östersund ........... 13-5 5-7 2-3 — 5-5 2-1 —— 48 1-5 —--

Skellefteå ........... 12'1 5'0 1'6 -— 4'4 1'1 -— Ei"; 0'4 — [ j

1 l

av anskaffningskostnaderna på 10 procent eller mindre. Av orter med mer i än 30000 invånare, som ju representera huvuddelen av stadsbygden och i av bostadsbyggnadsbehovet, är det endast i Borås och Hälsingborg, däl” något hyreshöjningsbehov av nämnvärd omfattning, 5 51 6 procent, kvar- står. Det kan under sådana omständigheter ifrågasättas, om icke den gene— rella bostadsbyggnadssubventionen kan betraktas som mogen för avveck- ling redan efter en sänkning av anskaffningskostnaderna med omkring 10 procent, i synnerhet om' genom samtidig utvidgning av bostadssociala åt— gärder sämre ställda befolkningsgruppers bostadsförsörjning underlättas. Det är givet, att problemet kommer på annan bog, om den förutsättning beträffande finansieringsvillkoren, som här valts i anslutning till den nu förda räntestabiliseringspolitiken, icke realiseras. En förskjutning av det allmänna ränteläget med 1/4 procent uppåt eller nedåt är i sin verkan på

• Sida 191
•  Original

fastighetsekonomien likvärdig med en förändring i anskaffningskostnaden på omkring 4 procent.

Om de här valda premisserna godtagas, torde som sammanfattande om- döme kunna sägas, att den generella bostadsbyggnadssubventionens avveck- ling utan väsentlig förändring i ränteläge och i hyresnivå förutsätter en sänkning av anskaffningskostnaderna för bostadsfastigheter med omkring 10 procent. Förutsatt oförändrade tomtkostnader och byggmästarearvoden motsvarar detta en sänkning i de egentliga byggnadskostnaderna, uttryckt i indexsiffror, från nuvarande (korrigerade) indexläge på 135 till ett index— läge på omkring 120.

Möjligheterna att inom, såg, de närmaste två åren efter ett vapenstille— stånd eller pä längre sikt nå en sådan sänkning är i huvudsak en fråga om rationalisering av bostadsproduktionen samt om prisutvecklingen på byggnadsmaterial.

D. Möjligheter att rationalisera bostadsproduktionen.

I fråga om möjligheterna att rationalisera bostadsproduktionen bör i här förevarande sammanhang avseende främst fästas vid sådan rationalisering, som inom de allra närmaste åren kunna tänkas avsätta resultat i form av minskat subventionsbehov. Det ligger i sakens natur, att de på byggnads- kostnadsutvecklingen mera revolutionerande förändringarna i produktions- teknik och i bostadsbyggandets organisation kunna avsätta resultat endast så småningom. Detta gäller sådan kostnadsreduktion. som kan bli resultatet av intensifierad byggnadsteknisk forskning, industrialisering av produktio- nen av vissa byggnadselement, standardisering, säsongutjämning och an- passning av lönesystemet inom byggnadsindustrien därtill, rationalisering inom materialindustrierna samt större företagsenheter inom bostadsbyggan— de och bostadsförvaltning, innebärande möjligheter till mera högkvalificerat projekteringsarbete, till serieproduktion med effektivare utnyttjande av ma— terial och arbetskraft samt till billigare anläggnings- och driftskostnader för t. ex. värmesystem och annan fastighetsutrustning. Alla de uppräknade ut- vecklingsmomenten äro på marsch, mer eller mindre, men resultaten i form av byggnadskostnadssänkning kunna inte utmogna med en gång. Industriell tillverkning av byggnadsdelar, exempelvis, befinner sig i stor utsträckning på experimentstadiet och säkra uppgifter om när och hur stor kostnadssänk—. ning som kan förväntas kunna knappast erhållas. Lönesystemets anpass— ning till en genom säsongutjämning förlängd ärlig arbetstid torde kräva, att säsongutjämningen framstår som stabiliserad. Standardisering förutsät— ter ofta anskaffning av nya maskiner, vars amortering i början belastar till- verkningskostnaderna. Större företagsenheter ha under de senaste åren i ökad omfattning ombesörjt bostadsbyggandet — dock ej alltid med låga byggnadskostnader som resultat — men för att nå den för efterkrigstiden önskvärda produktionsomfattningen komma säkerligen småföretag att även behövas i stor mängd. 0. s. v. Det är givetvis en angelägenhet av utomor-

• Sida 192
•  Original

dentlig vikt, att all dylik på längre sikt sannolikt fruktbärande utveckling befordras så energiskt som möjligt och vissa resultat kunna säkerligen ut— mogna på relativt kort tid, men det torde vara en illusion att tro, att mera omvälvande resultat kunna beställas till visst datum i närmaste framtid.

Utgallring av ekonomiskt sämre objekt och teknisk granskning. En nära till hands liggande möjlighet till rationalisering i viss, om än icke produk- tionsteknisk mening av bostadsproduktionen är en skärpt utsortering av ekonomiskt mindre gynnsamma objekt vid behandlingen av låneansökningar inom byggnadslånebyrån. I själva verket har en utveckling i sådan rikt- ning pågått särskilt under de senaste månaderna. I början av den utvidgade statliga stödverksamheten, under år 1942, var angelägenheten att överhu— vud få fram ett bostadstillskott så stor, att en starkare gallring icke var möj- lig. I samma mån som produktionen kommit upp på en efter omständig- heterna tillfredsställande nivå och byggnadslänebyråns resurser ökats _ de äro dock ännu i vissa hänseenden otillräckliga — ha skärpta krav kunnat göras gällande.

Såsom i det föregående framhållits är spridningen i Överkostnad inom en och samma ort ofta stor. Hustypens betydelse i detta sammanhang illustre- rades. Genom vidgad upplysningsverksamhet i dessa fastighetsekonomiskt väsentliga frågor samt genom strängare bortgallring av ekonomiskt mindre goda projekt vid behandlingen av låneansökningar torde ej oväsentliga be- sparingar i överkostnad kunna åstadkommas. Granskningen får härvid ibland utsträckas till att gälla stadsplanen, eftersom denna ofta binder bebyggel- sen till ekonomisk-t olämpliga hustyper. I fall, då sådant förekommer, bör antingen stadsplanen omarbetas, där möjligheter därtill finnas, eller be- byggelse icke komma till stånd, då subvention av offentliga medel erfordras. Av liknande betydelse — om än icke gällande själva bostadsbyggandets ra- tionalisering _ är, såsom förut påpekats, att tomtpriserna ofta icke äro rik- tigt anpassade efter hyresläget på ett område eller efter grundläggningskost- naderna. Inom byggnadslånebyrån har under de senaste månaderna påbör— jats en systematisk aktion för att få rättelse i dessa förhållanden, varigenom många fall av onormalt hög överkostnad kunna undvikas.

Att med anspråk på precision beräkna en dylik utgallring av ekonomiskt mindre gynnsamma byggnadsföretag låter sig givetvis icke göra. Ett begrepp om storleksordningen av den nedpressningr av överkostnaden, som kan vara möjlig att nå på denna väg, ges av följande. 0111 i byggnadslånebyråns mate- rial från det senaste halvåret göres en utgallring av sådana fall, där över- kostnaden överstiger den övre gränsen för vad som med hänsyn till de all- männa förutsättningarna på orten kan anses som normal variation (vilka omfatta omkring en femtedel av materialet), minskas Överkostnaden i ge- nomsnitt från omkring 10 procent till omkring 7 procent.

En verkan i samma riktning kan säkerligen vinnas genom ett fortsatt ut- övande av den sida av byggnadslånebyråns verksamhet, som utgöres av upp- lysningsverksamhet beträffande lägenhetsplaner, konstruktioner, tekniska anvisningar rörande material 0. s. v. samt teknisk granskning av de objekt.

• Sida 193
•  Original

för vilka lån sökes. Även härvidlag gäller att i början av den utvidgade stat- liga låneverksamheten möjligheterna voro begränsade men att de sedermera ökats, vilket bl. a. tagit sig uttryck däri, att under det senaste året en generell teknisk förhandsgranskning genomförts. I vad gäller konstruktioner och material har denna granskning delvis varit sammankopplad med granskningen vid ansökan om byggnadstillstånd. Den viktigaste verkan av denna tekniska granskning är säkerligen den kvalitetshöjning, som den åstadkommer, men ofta är verkan även den, att subventionsbehovet reduceras.

När det gäller lägenhetsplanerna åstadkommes denna senare verkan dels därigenom att lägenhetsytan blir effektivare utnyttjad och därigenom får ett högre hyresvärde per mz, dels därigenom att en god planlösning kan vara en förutsättning för en rationell byggnadskonstruktion. Erfarenheter ge 'vid handen, att i särskilda fall denna verkan kan vara högst avsevärd; att göra en siffermässig totaluppskattning av dess betydelse är dock icke möjligt.

Som en följd av den byggnadstekniska granskningen och- andra, mer eller 'mindre därav oberoende verksamma omständigheter ha under de senaste åren vissa förändringar i bostadshusens konstruktiva utförande blivit allt mera allmänt genomförda, vilka bidragit till att de verkliga byggnadskost- naderna icke stigit i samma grad som byggnadskostnadsindex.

Den knapphet på byggnadsmaterial, särskilt järn, som förelegat, har haft till resultat, att byggnadsstommen för flerfamiljshus av sten numera så gott som undantagslöst utföres av murverk till såväl ytterväggar som lägenhets- skiljande innerväggar. Vid detta utförande bli avstånden mellan de bärande väggarna måttliga, varför betongbjälklagets konstruktion kunnat förenklas ,och förbättras därigenom att en massiv betongplatta, vanligen med korsande armering, kan utföras, vidare har den bärande delen av bjälklaget gjorts tjockare. Genom dessa åtgärder har järnåtgången för ett flerfamiljshus kunnat reduceras med 20——25 procent, samtidigt som byggnadens standard förbättrats och kostnaden för bjälklag och stomme minskat.

,Ytterväggar av betong ha, på grund av järnknapphet, så gott som helt ersatts med väggar av murverk, vilket med nuvarande materialpriser inne- burit en minskning av byggnadskostnaden.

Det ökade krav på värmeisolering, som på de senaste åren uppställts, har medfört att i vissa fall ytterväggar av tegel konstruerats med 1-stens tjocklek samt extra isolering i stället för 11/2—stens mur, vilket medfört en reduktion av väggens kostnad. I andra fall har den ökade värmeisoleringen inneburit 'någon ökning i byggnadskostnad men i gengäld reduceras driftskostnaden Eså mycket, att en total besparing åstadkommes. ? Strävan att erhålla bättre värmeisolering av ytterväggar har även medfört ;att större fönsteröppningar, överbyggda med balkar, ersatts med mindre lfönster, över vilka billigare konstruktioner som valv eller armerade tegel- i balkar kunna utföras.

För hus uppförda av trä torde kravet på ökad värmeisolering icke i något fall ha medfört någon kostnadsökning, varför där en ren vinst i driftskostnad erhålles.

l l

• Sida 194
•  Original

Genom att de nu byggda bostadshusen erhållit en väsentligt bättre värme- isolering än tidigare bör uppvärmningssystemet vid rationell konstruktion kunna utföras med mindre dimensioner och för mindre kostnad.

Vid större byggnadsprojekt utföras numera i större. utsträckning pann- centraler, som betjäna flera närliggande byggnader, vilket innebär en minsk- ning av driftskostnaden.

Knappheten på rör och rördelar och den granskning, som byggnadsobjek- ! ten underkastas, ha medfört att planlösningen i viss mån rationaliserats, så att badrum och kök tillhörande olika lägenheter placerats på sådant sätt, att minsta möjliga antal rörstammar erfordras; inom H. S. B. har på allra senaste tiden ett system för rördragningar i standardbadrum utarbetats, med vilket en besparing av ca 60 kronor per badrum beräknas uppstå.

Inom betongtekniken har utvecklingen inneburit, att betonggjutningen ägnats större omsorg, bland annat genom att effektivare betongkontroll in— förts. Enligt de nya tilläggen till statliga cement- och betongbestämmelserna får vid byggnader med sådan kontroll betong- och järnmaterialet utnyttjas till högre påkänningar, vilket inneburit en besparing i såväl material som kostnad.

För betonggjutningar ha vidare i allt större utsträckning fabrikstillverkade formlameller börjat användas, varvid formvirke sparas, och därmed har form- kostnaden kunnat nedbringas.

För inredningsarbeten, som t. ex. snickerier och golvläggningar, synas fabrikstillverkade, standardiserade artiklar fått större användning, vilket i längden måste medföra reducerade kostnader härför.

Genom att plåt till taktäckning för närvarande icke kunnat tillåtas har en minskning av kostnaden för taktäckningen uppstått. '

En sammanfattande uppskattning av vad dessa och andra byggnadsteknis- * ka förändringar under senare år betytt är svår att utföra. Som exempel kan nämnas, att endast framdrivandet av mera rationella, järnsparande bjälk- lagskonstruktioner betytt en reducering av byggnadskostnaden med ett par procent.

Det återstår på detta område åtskilliga ytterligare möjligheter att genom fortsatt upplysnings- och granskningsverksamhet utvinna och mera allmänt ' genomföra förbättringar, som ha en kostnadsbesparande effekt. l

Byggnadsteknisk forskning. En forskningsverksamhet på bred basis och på längre sikt har igångsatts under de senaste åren i regi av statens kom- ' mitté för byggnadsforskning. Denna kommitté har på sitt program upptagit forskning, som skall möjliggöra uppförandet av ur teknisk synpunkt full- goda bostadshus till lägsta möjliga kostnad. De uppgifter, som för närvaran- de pågå, och vilka, om de lämna gynnsamma resultat, kunna bidraga till att reducera byggnadskostnaderna, äro bland annat utexperimenterande av bil- liga mellanväggskonstruktioner med god ljudisolering, vissa undersökningar angående grundläggningsarbeten på mindre god undergrund samt undersök- ning av för fabriksmässig tillverkning avsedda huselement. Resultat från dessa arbeten kunna enligt uppgift påräknas inom de närmaste två åren.

• Sida 195
•  Original

i ! | i

Vidare har samma kommitté på längre sikt igångsatt forskning inom pro- duktionsteknik, vilken forskning har till mål att klarlägga den inverkan, som den allmänna tekniska och ekonomiska utveckligen har på produktionsme- toderna och produktionskostnaderna, att genom arbetsstudier konstatera för- delar och olägenheter i tekniska och ekonomiska avseenden hos brukliga produktionsmetoder samt att med ledning av vunna erfarenheter giva rikt- linjer för byggnadsproduktionens rationalisering

Resultaten från denna forskning kunna otvivelaktigt komma att få vitt- gående konsekvenser för bostadshusens byggnadskostnad.

I detta sammanhang kan även nämnas, att inom H. S. B. för närvarande pågå undersökningar med uppförande av bostadshus enligt ett nytt system, från vilka undersökningar slutgiltiga resultat torde kunna påräknas inom den närmaste tiden. Betydelsen ur byggnadskostnadssynpunkt kan ännu icke be- dömas. Under detta arbete ha dock vissa detaljproblem funnit sin lösning.

Standardisering. Ett viktigt led i nu pågående strävanden att rationalisera

* bostadsbyggandet och förbilliga byggnadskostnaderna är det arbete, som

utföres av den under standardiseringskommissionen sorterande byggstandar- diseringen. Här skall en översikt göras av möjligheterna att genom standar- disering nedbringa byggnadskostnaderna, såvitt dessa möjligheter nu kunna bedömas.

När man genom standardisering söker minska kostnaderna för en produkt, betyder detta, att man avstår från mindre väsentliga fördelar, som kunna f erhållas med en för varje fall särskilt avpassad produkt, för att genom stan- ' dardisering underlätta och förbilliga produktion, distribution och lagerhåll-

ning. Standardiseringens förmåga att reducera kostnaderna beror dels på

» vilka förhållanden, som före standardiseringen äro rådande inom respektive " industri och dels på hur långt standardiseringen kan drivas, d. v. s. på hur

stort variationsbehov, som måste tillgodoses.

Detta innebär, att den möjliga kostnadsminskningen genom standardise- ring är betydligt större inom exempelvis snickeriindustrien, som nu arbetar nästan hantverksmässigt, än vid produktion av exempelvis spisar, där stan- dardiseringen endast minskar antalet varianter inom en i övrigt rationellt ordnad tillverkning. Nedan skall för olika material prövas i vilken mån kost- naderna kunna nedbringas genom standardisering, och hur detta kan tän- kas påverka byggnadskostnaderna som helhet. Det är därvid nödvändigt, att — för att överhuvud taget nå ett resultat — basera kalkylerna på täm- ligen subjektiva, allmänna överväganden om standardiseringens sannolika inverkan på kostnaderna i de olika fallen.

Trävaror. Vanligt sågat och hyvlat virke förekommer för närvarande i handeln i dimensioner huvudsakligen baserade på tummåtten, Vilka i sin tur äro en följd av vår normala export på England. Virket uppsågas dessutom för många andra än egentliga byggnadsändamål, varför föga skulle vara att vinna genom standardisering på detta område; ett standardiseringsarbete på detta område torde vara tämligen utsiktslöst.

• Sida 196
•  Original

Hyvlade lister och profiler av olika slag förekomma däremot i trävaru- handeln i ett mycket stort antal varianter, som alls icke motsvara det verk- liga behovet av varierande profiler. Säkerligen kan man för nyproduktio- nen av bostäder mycket väl nöja sig med ett litet antal olika listprofiler, varigenom såväl hyvling som lagerhållning avsevärt skulle kunna förbilli- gas. Sannolikt skulle kostnaderna på så vis kunna nedbringas med 20 pro- cent, varför en sådan standardisering vore önskvärd. Dessa produkter utgöra emellertid endast en bråkdel av en procent av byggnadskostnaderna. Dess- utom kommer alltid ett visst behov av äldre listprofiler att förefinnas för ombyggnader och reparationer. Det torde emellertid vara riktigast, att de ökade kostnader, som detta medför, får bäras av de byggnader, som behöva dessa profiler, och icke av nybyggnadsverksamheten.

Träfiberskivor, wallboard och liknande produkter tillverkas redan nu i ett relativt litet antal standardiserade format, vilka valts huvudsakligen med tanke på exportmarknaden, där dessa nu äro inarbetade. Det finns därför så- kerligen ingen möjlighet att genom nationella standardiseringsåtgärder ned- bringa kostnaderna för dessa material.

Natursten och naturstensarbeten. Natursten användes inom bostadsbyg- gandet huvudsakligen till fönsterbänkar, golv och trappor. Möjligheterna att standardisera tillverkningen av fönsterbänkar sammanhänger intimt med möjligheterna att standardisera fönstren. Golvplattor av natursten böra utan svårighet kunna standardiseras, så att tillverkarna kunna producera dessa som lagervaror. Även trappsteg torde i viss utsträckning kunna standardise- ras på grund av att våningshöjderna genom gällande byggnadsföreskrifter variera tämligen litet. Även om naturstensprodukterna i allmänhet endast i ringa grad belasta de totala byggnadskostnaderna, torde relativt mycket kun— na vinnas genom standardisering på detta område, enär naturstensindustrien för närvarande arbetar utomordentligt säsongbetonat bland annat beroende därpå att fönsterbänkar och trappsteg ofta icke beställas i bestämda mått utan dessa måste på bygget kontrollmätas av fabrikanten, innan tillverk- ningen kan påbörjas.

Tegel och tegelprodukter. Tillverkningen av murtegel bedrives redan nu på ett så rationellt sätt, att kostnaderna för själva teglet icke torde kunna nedbringas genom några standardiseringsåtgärder. Däremot uppkomma sä- kert ökade kostnader på andra byggnadsdelar, därigenom att tegelformaten variera i olika delar av landet. Man har nämligen icke mindre än fyra tegel- format, normaltegel, stortegel, småtegel och s. k. Skånetegel. En omläggning till för hela landet enhetliga tegelformat skulle emellertid medföra sådana kostnader för respektive tillverkare, att det säkerligen icke skulle bli möjligt att vinna några ekonomiska fördelar härmed under de närmaste åren.

Övriga keramiska produkter såsom golv- och väggplattor tillverkas redan nu i vissa standardformat, vilka i stort sett äro gemensamma för olika till- verkare. En minskning av antalet färg- och modellvariationer skulle dock så- kerligen kunna nedbringa kostnaderna även för dessa produkter.

Glas och glasprodukter. Möjligheterna till standardisering av fönsterglas

• Sida 197
•  Original

sammanhänga med möjligheten att standardisera fönstren. Det bör emeller- tid observeras, att endast ungefär hälften av den årliga glastillverkningen användes för nybyggnader; resten förbrukas för lagningar och andra ända- mål. Det har från glasindustriens sida framhållits, att en alltför långt driven standardisering av fönsterglas icke underlättar tillverkningen utan endast minskar möjligheterna att effektivt utnyttja det från maskinerna erhållna glaset. Dock skulle en standardisering, som omfattar en mindre del av glas- produktionen vara önskvärd och kunde verka förbilligande därigenom att glasbruken då kunna lägga upp lager i form av tillskurna rutor under vin- termånaderna, som normalt är dödsäsong.

Järn och järnprodukter. Järnprofiler, armeringsjärn, järnrör o. s. v. an- vändas sedan länge i bestämda standardiserade typer och någon större re- duktion av antalet modeller torde icke vara möjlig på detta område.

Däremot torde åtskilliga besparingar genom standardisering kunna åstad- kommas i fråga om en hel del inredningsdetaljer av järnmaterial. Detta tor- de gälla bland annat följande produkter:

spisar, radiatorer, kylskåp, ståldörrar, branddörrar,

armatur för värme- och vattenledningar, ventilationsgods m. m.

Ännu mera gäller detta om byggnadsbeslag, vilka för närvarande föras i marknaden i ett otal omotiverade variationer. Här borde betydande bespa- ringar kunna göras genom en förnuftigt driven standardisering. Det bör dock observeras, att dessa produkter utgöra en förhållandevis liten del av de totala

' byggnadskostnaderna.

Sanitetsgods m. m. Inom denna grupp torde det främst vara tvättställ och s. k. högspolande wc-stolar. vilka kunna förbilligas genom standardisering. S. k. lågspolande wc-stolar måste till sin utformning i hög grad anpassas efter det system, som användes för spolningen, varför en allmän standardi- sering av dessa knappast kan genomföras. De högspolande wc-stolarna be- traktas visserligen som en äldre, mera primitiv produkt men ställa sig å andra sidan billigare än de lågspolande, varför deras användning i en billig bostadsproduktion torde vara väl motiverad. För närvarande finnes ett stort antal tvättställstyper, vilka utan olägenhet för konsumenterna böra kunna , reduceras till några få typer. Högspolande wc-stolar böra kunna standardi-

seras i en enda typ, under förutsättning att man kan eliminera de hinder därför, som utgöras av varierande lokala föreskrifter angående skålventila- tion och rensluckor.

Diskbänkar och disklådor, som under normala tider nästan utan undan- tag utföras av rostfri plåt, tillverkas redan nu i ett måttligt antal modell- variationer, vilka ytterst sällan frångås beroende på att de dyrbara press- verktygen lägga hinder i vägen för användning av specialprodukter.

• Sida 198
•  Original

Köks- och annan skåpinredning. Dessa inredningselement torde i hög grad kunna förbilligas genom att tillverkningen av dessa överföres till snic- kerifabriker, så att köken på platsen hopbyggas i helt monteringsfärdiga element. För närvarande förekommer emellertid sådan tillverkning endast i mycket ringa omfattning. Det normala är, att skäpluckor och lådor till- verkas på snickerifabriken, medan hyllor och skåpfronter förfärdigas hant- , verksmässigt på byggnadsplatsen. Även om man icke genomgående skulle) kunna realisera tanken på att helt tillverka skåp etc. å fabrik, böra åtskilliga , besparingar kunna göras därigenom att lådor och skåpluckor standardiseras. så att dessa kunna lagertillverkas vid snickerifabrikerna och icke som nu specialtillverkas för varje särskilt bygge.

Fönster- och dörrsnickerier. Inom detta område torde de största besparing- arna genom standardisering kunna göras. Det normala är för närvarande. att såväl fönster som dörrar för varje bygge specialtillverkas enligt arkitek- ternas ritningar, varigenom snickerifabrikerna dels tvingas till ideliga ma- skinomställningar, och dels till dyrbara nyanskaffningar av verktyg samt dels måste följa byggnadsproduktionens säsongvariationer.

Dörrsnickerierna lämpa sig särskilt Väl för standardisering, då det för normal bostadsproduktion icke torde finnas några skäl att använda mera än ett fåtal standardiserade dörrtyper, vilket också kommit till uttryck i nu fastställd standard för dörrsnickerier, där det förekommer tre typer av inner- dörrar samt en tamburdörr.

Standardisering av fönstersnickerier pågår för närvarande inom byggstan- dardiseringen och bör kunna genomföras i mycket stor utsträckning vad be- träffar utformning av fönstrens profildetaljer, varigenom behovet av om-W ställningar och anskaffning av verktyg i hög grad minskas. Däremot torde; ' det av flera skäl vara svårare att måttstandardisera fönster än dörrar. Dock ] torde man för den stora massan av enkla bostadshus kunna använda sig av 4 ett relativt litet antal standardiserade fönsterstorlekar, vilket redan med framgång praktiserats inom den monteringsfärdiga trähusindustrien.

Så länge bostadsproduktionen sker i enlighet med hittills gängse praxis.; d. v. s. i stort sett hantverksmässigt, torde man i huvudsak inte genom stan- ;? dardisering kunna nedbringa byggnadskostnaderna på andra punkter än dem, som berörts här ovan. Däremot torde det vara möjligt att förbilliga även andra i byggnaderna ingående element genom standardisering och masspro- duktion, för den händelse att enhetligt måttsystem kunde skapas och vinna allmän anslutning. Detta skulle i realiteten innebära, att alla huvudmått och , anslutningsmått inom en byggnad utgjorde multiplar av en bestämd s. k. modul med en storlek av 10 år 20 cm. Lämpligaste storleken av denna modul torde kunna fastställas först genom ingående utredningar, vilka också med medel från industrien igångsatts inom byggstandardiseringen. Det torde icke vara någon större svårighet att anpassa måtten på olika utrymmen efter ett sådant modulsystem, då det endast undantagsvis torde medföra någon nämn- värd nackdel. om rumsmått m. m. icke kunna varieras hur som helst utan endast inom bestämda »steg» på exempelvis 15 cm. Kunde ett sådant modul-

• Sida 199
•  Original

i i |

system genomföras, skulle detta dels i betydlig grad minska de kostnader för spill av byggnadsmaterial, som uppstår genom kapning på byggnadsplat- sen, och dels skulle åtskilliga byggnadselement, särskilt rördelar och dylikt, kunna levereras i standardiserade längder, varigenom monteringskostnader- na för dessa byggnadsdelar skulle kunna avsevärt reduceras. Genomförandet av ett sådant modulsystem måste emellertid beräknas taga relativt lång tid i anspråk och även draga vissa kostnader för omläggning av produktionen inom en del materialindustrier. De ekonomiska fördelarna med en sådan mo- dulstandardisering kunna därför uttagas först efter många år.

Man torde för ovan berörda materialgrupper kunna bedöma de sannolika besparingsmöjligheterna enligt nedan:

. Tänkbar reduktion Ariiesltåååäla genom standardisering Material enl. 1940 års . byggn. kostn.- . 1 % av tetä' sakkunniga l % la byggna S' kostn. snickerier och skåpinredn. ......... 3'62 % 30 i'll beslag ............................ 1'32 % 20 026 inredning (spisar etc.) ............. 3'38 % 20 067 natursten ......................... 2'50 % 20 050 värme— och sanitär installationlu . . 8'10 % 10 081 glas .............................. 0'45 % 10 005 1937 3-40 1 Avser endast material härför.

Som slutomdöme torde man kunna säga, att mellan 3 och 4 procent av byggnadskostnaden borde kunna sparas genom standardisering. Dessa bespa- ringar böra kunna uttagas inom en icke alltför lång tid. Däremot torde det knappast vara möjligt att på denna väg i större utsträckning reducera bygg- nadskostnaderna inom lopppet av 2—3 år. Å andra sidan är det icke osanno— likt, att man på längre sikt kan uppnå ännu större besparingar genom stan- dardisering än dem, som ovan angivits.

Som ovan nämnts beror standardiseringens förmåga att minska kostnader- na därpå, att den medger en rationalisering av tillverkning, distribution och lagerhållning. Detta betyder emellertid, att standardiseringen icke i någon högre grad kan inverka på kostnaderna förrän huvuddelen av konsumtionen blivit inriktad på de standardiserade produkterna. Först då kan producen- ten tillgodogöra sig standardiseringens fördelar och sänka priserna. Konsu- menterna torde emellertid i många fall vara ovilliga att avstå från använd- ning av icke standardiserade material, så länge standardprodukterna icke äro påtagligt billigare än de icke standardiserade. För att standardiseringen skall bli framgångsrik kräves därför medverkan från såväl producenter som konsumenter. Det kräves av producenterna, att dessa i eget intresse genom sin prissättning premiera standardprodukterna redan innan användningen av

• Sida 200
•  Original

dessa blivit allmän. Av konsumenterna kräves, att dessa, likaledes i eget in- tresse på lång sikt, använda standardprodukter överallt, där så låter sig göra, även där standardprodukten ännu icke blivit nämnvärt billigare än icke standardiserad material. Det finns för närvarande goda förutsättningar för att skapa förståelse härför bland såväl producenter som konsumenter. Det torde därför icke vara omöjligt att på övertygelsens väg, genom lämplig, ef- fektiv propaganda, förmå såväl producenter som konsumenter att medverka till en genomförd standardisering.

För att på denna väg genomföra en frivillig övergång till standardiserade % produkter kräves emellertid en relativt lång tid, sannolikt 2—5 år. Om man obetingat kräver, att standardiseringens fördelar omedelbart skulle kunna komma bostadsproduktionen tillgodo, torde det vara nödvändigt att genom restriktiva åtgärder hindra användning av specialprodukter, i sådana fall där standardprodukter finnas att tillgå. Sådana åtgärder skulle dock säkerligen i utomordentlig hög grad impopularisera standardiseringsarbetet och skulle därför på längre sikt vara till mycket stor skada för det fortsatta standardi- seringsarbetet ej bara inom byggnadsfacket utan även på andra områden. Man måste därför bestämt tillråda, att standardiseringens praktiska använd- ning genomdrives på övertygelsens väg, även om detta tager något längre tid ; i anspråk.

Inom byggstandardiseringen har hittills utarbetats standard för dörrsnic- kerier, och för närvarande pågår arbete på standardisering av fönstersnicke- rier, naturstensprodukter, sanitetsporslin och diverse byggnadsbeslag. Då fö- religgande utredning närmast avser att belysa standardiseringens möjligheter att bidraga till reduktion av byggnadskostnaderna under de allra närmaste åren, bör i detta sammanhang också beröras den tid, som själva standardi- seringsarbetet kan komma att taga i anspråk. Därvid är att märka, att stan- dardiseringsarbetet till sin natur är utomordenligt krävande. Det gäller att finna en sådan utformning av standardprodukterna, som dels ur teknisk och ekonomisk synpunkt är den riktigaste, och dels också så mycket som möj- ligt överensstämmer med hittills gängse praxis. Standardprodukten måste dessutom för att bli allmänt använd vara sådan, att inga vägande invänd- ningar mot dess utformning kunna göras samt att motiven för den valda ut- formningen äro tydligt påvisbara. Detta kräver, att varje förslag till standard utarbetas utomordentligt noggrant och under intim kontakt med såväl pro- ducenter som konsumenter. Detta måste under alla omständigheter taga rela- tivt lång tid i anspråk. Med det årsanslag, som byggstandardiseringen nu ät- njuter, har dörrstandardiseringen tagit cirka 9 månader i anspråk, och föns- terstandardiseringen torde komma att taga lika lång tid. Önskar man en snabbare takt på standardiseringsarbetet, bör detta icke ske på bekostnad av arbetets grundlighet utan genom att större resurser ställas till standardise— ringsarbetets förfogande.

Det framgår av föregående översikter, att de största möjligheterna att inom de allra närmaste åren genom produktionens rationalisering nedbringa kost-

• Sida 201
•  Original

naderna, om inga nu oförutsedda nya fruktbärande uppslag framkomma, tor- de vara knutna till en med hjälp av upplysningsverksamhet, teknisk gransk- ning och skärpning av kraven på god ekonomi hos objekten vid behandling av låneärenden befordrad inriktning av bostadsbyggandet på lämpliga hus- typer, lägenhetsplaner och konstruktioner samt till vissa de aktuella forsk- ningsarbeten, som pågå i byggnadsforskningskommitténs regi. En uppskatt- ning av det sammanlagda resultatet, mätt i byggnadskostnadsbesparing, som kan ernås på dessa vägar, har icke tillräckligt säkra hållpunkter för att bli mera bestämd. Med hänsyn till vad som i olika sammanhang framförts i det föregående, synes det dock icke alltför optimistiskt att räkna med att en byggnadskostnadssänkning (vid givna priser) på 3 a 5 procent skall kunna vinnas inom de närmaste två åren. De sannolikt större resultat som kunna vinnas genom standardisering, industriell tillverkning av byggnadsdelar, sä- songuljäinning och större företagsenheter för bostadsproduktion och bostads- förvaltning torde i huvudsak kunna utmogna först i en senare period.

E. Priserna på byggnadsmaterial.

När det nuvarande subventionssystemet infördes, var en väsentlig punkt i argumenteringen, att den byggnadskostnadsstegring som hade uppstått var av tillfällig natur, betingad av de extraordinära omständigheterna under krig och avspärrning; främst på grund härav borde icke de höjda byggnadskost- naderna få överföras på den allmänna hyresnivån eller på hyresnivån för nybyggda hus. Såtillvida är det naturligt, att i en diskussion, som rör förut- sättningarna för en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventio- nen, fästa avseende mest vid möjligheten av en återgång i den prisstegring, som under krigsåren inträffat i de poster, som sammansätta byggnadskost— naderna.

I föregående avsnitt III A _har byggnadskostnadsutvecklingen 1939—43 analyserats. Det framgick därvid, att ungefär tre fjärdedelar av den vid in- dexberäkningarna framkommande kostnadsstegringen kunde hänföras till stegring i materialpriserna. Av den totala kostnadsstegringen på 81 000 kro- nor i det år 1943 uppförda bostadshus, som utgjorde bas för beräkning- arna, svarade materialprisstegringen för omkring 60000 'kronor, lönesteg— ringen för 13 000 kronor och ökningen i övriga kostnader för 8 000 kronor.

När det gäller att bedöma möjligheterna till en reduktion av byggnads- kostnaderna genom prissänkningar förutsättes här, att lönerna förbli oföränd- rade. Lönesatserna ha sedan 1939 stigit svagare för byggnadsarbetare än för industriarbetare i allmänhet; å andra sidan torde förlängningen i den årliga arbetstiden genom säsongutjämning under de senaste två åren ha betytt en ej oväsentlig förbättring av byggnadsarbetarnas årslöner. Arbets- lönernas andel av byggnadskostnaderna har i och med de senaste årens utveckling minskat avsevärt; även en kraftig lönereduktion, t. ex. ned till förkrigsnivån, skulle betyda en nedgång i byggnadskostnaderna med endast

• Sida 202
•  Original

3 a 4 procent. Här förutsättes, att det av penningpolitiska och andra skäl icke anses lämpligt att reducera penninglönenivån. Löneproblemet inom byggnadsindustrien kan för närvarande betraktas väsentligen som en fråga om dels framtida anpassning till en stabiliserad säsongutjämning dels un- danröjande eller förhindrande av sådan ackordsprissättning, som är hinder— lig för tekniska framsteg inom byggnadsverksamheten.

Av huvudposten »övriga kostnader» torde ej heller vara att vänta några väsentliga bidrag till en hyggnadskostnadsreduktion. Större delen av denna post utgöres av arbets-löner för arbetsledning samt arkitekt— och konstruk— törsarvoden. Vissa delposter, såsom räntor och försäkring under byggnads- tiden variera under i övrigt givna förhållanden med de totala byggnads- kostnaderna och kunna därför beräknas falla vid en nedgång i byggnads- kostnaderna, men denna post är helt oväsentlig i det stora sammmanhanget.

Under dessa förutsättningar får praktiskt taget hela den byggnadskostnads- reduktion genom prisförändringar, varmed man kan räkna, åstadkommas ge- nom sänkning av materialpriserna. I föregående sammanhang har anförts, att en avveckling av den generella bostadsbyggnadssubventionen utan hyres- höjning i större delen av stadsbygden skulle kräva en kostnadsreduktion, motsvarande en nedgång i byggnadskostnadsindex från omkring 135 till om- kring 120. En kostnadsminskning genom sänkta materialpriser av denna storleksordning skulle kräva, att något mer än hälften av den materialpris— st-egring, som inträffat efter 1939, går tillbaka. I det fall, som representeras av 1943 års indexhus, skulle en återgång med 35 000 kronor av den 60 000 kronor stora materialkostnadsökningen sedan 1939 åstadkomma en reduk- tion av index till 120.

Den tidigare vframhävda stora betydelse, som i detta sammanhang tillkom- mer transportkostnaderna och särskilt bränslekostnadema, framträder däri, att en återgång beträffande dessa poster till förkrigsnivån skulle ensamt vara tillräcklig för att åvägabringa den behövliga kostnadssänkningen, även om all annorlunda betingad prisstegring (huvudsakligen trä- och jämpri- ser) stode kvar. En fullständig återgång till förkrigsnivån i bränsle- och transportkostnader är väl icke sannolik under den närmaste tiden efter ett vapenstillestånd, men den väsentliga betydelse, som dessa poster ha, när det gäller möjligheterna att reducera byggnadskostnaderna, måste under alla omständigheter understrykas.

Här skall ej försökas någon prognos av den kommande prisutvecklingen utan endast angivas problemets allmänna förutsättningar. Om den behöv- liga byggnadskostnadsreduktionen skall åstadkommas enbart genom mate- rialprissänkning — om man alltså icke räknar med några möjligheter till kostnadsbesparande rationalisering i bostadsbyggandet — kan detta åstad- kommas genom att något mer än hälften av kostnadsstegringen efter 1939 på bränsle, transporter, trä, järn och övriga material går tillbaka. Om man räknar med rationaliseringsmöjligheter under de närmaste åren av den grad, som i föregående avsnitt ansetts sannolik, skulle en tillbakagång av prissteg- ringen på samtliga material med omkring en tredjedel vara tillräcklig för

• Sida 203
•  Original

det här diskuterade ändamålet. En sådan tillbakagång kan naturligtvis tän- kas som resultat av många olika kombinationer av prisförändringar, t. ex. återgång med hälften av stegringen efter 1939 beträffande bränsle-, trans- p01t- och järnpris, oförändrat prisläge för övriga.

Hål må understrykas angelägenheten av en effektiv priskontroll btträf— fande byggnadsmaterial speciellt under en period, då de grundläggande priserna på bränsle o. s. v. tendera nedåt. Stora delar av byggnadsmaterial- marknaden behärskas av karteller, såsom bland annat framhållits i en mo- tion i andra kammaren, nr 421, av herr Nilsson i Stockholm m. fl. Även i fråga om värme- och sanitär installation och andra underentreprenader före- i kommer monopolistisk prissättning i stor utsträckning. Även om priskon— ; trollen under de senaste åren och speciellt efter prispolitikens skärpning på . hösten 1942 medfört en viss krympning av vinstmarginalerna därigenom, att i priskontrollnämnden vid prövning av framställningar om prisförhöjning, ' som motiverats genom ökning av de rörliga kostnaderna, tagit hänsyn till räntabilitetsläget inom vederbörande industri, torde dock betydande mono— polvinster fortfarande förefinnas inom stora delar av byggnadsmaterialin- dustrien. Enligt uppgift pågå inom priskontrollnämnden undersökningar rö- rande förhållandena inom flera viktiga materialindustrier. Under en period av fallande pristendenser är effektiv priskontroll särskilt viktig för att för- hindra, att sänkning av de grundläggande priserna suges upp av vinstök- ning i materialindustrien och icke föras vidare genom prissystemet fram till de priser, som bestämma byggnadskostnaderna.

IV. Sammanfattning och avslutande synpunkter.

I de tidigare avsnitten ha förutsättningarna för bostadsproduktionen ef— ter ett vapenstillestånd tagits i betraktande dels ur synpunkten av bostads- behovets utveckling under följande är, dels ur synpunkten av de tillgäng- liga resurserna av tomtmark, byggnadsmaterial och arbetskraft. Resultatet var beträffande förstnämnda faktor, att den nu föreliggande bostadsbristen och den sannolika tillväxten i hushållsbeståndet under följande år motive- rar en bostadsproduktion av samma storlek, räknat i antal lägenheter, som under år 1939, vilket år representerar den högsta nivå till vilken bostads— produktionen inom landet någonsin nått. Härvid har även beaktats önsk-

; värdheten ur konjunkturstabilitetens synpunkt av att den beräknade pro- ! duktionsomfattningen kan bevaras under en längre följd av år. På längre ' sikt är en förutsättning härför, att bostadsstandarden höjes genom produk- tionens inriktning på större lägenheter samt genom sanering av det äldre ? bostadsbeståndet.

De resurser, som kunna under nu bedömbara förutsättningar väntas vara tillgängliga, synas tillräckliga för en produktion av den omfattning, som ur behovssyn—punkt på kortare och längre sikt kan motiveras. På några orter

• Sida 204
•  Original

kan en viss brist på exploateringsfärdig tomtmark måhända befaras, och i fråga om byggnadsmaterial äro riskerna för brist störst beträffande gjutna rör och fönsterglas. Med reservation för en nu oförutsebar försämring av materialförsörjningens förutsättningar kunna dock möjligheterna att ge- nomföra ett bostadsbyggnadsprogram av nämnd omfattning bedömas före- ligga.

I fråga om byggnadsindustriens förmåga att efter ett vapenstillestånd be- reda sysselsättning kan man icke räkna med ett större arbetarantal inom byggnadsindustrien än år 1939 annat än mera tillfälligt. Byggnadsindustrien torde dock, även om säsongväxlingarna utjämnas i betydande grad, kunna utöver det nuvarande antalet arbetare sysselsätta ytterligare omkring 30000 man, vilket motsvarar den reduktion genom inkallelser och övergång till andra arbetsområden, som inträffat sedan förkrigstiden.

En granskning av kostnadsförhållandena inom bostadsbyggnadsverksam- heten ger vid handen, att vid i huvudsak oförändrat läge beträffande hyres- nivå och räntor det erfordras en sänkning av något mer än 10 procent av byggnadskostnaderna för att den nuvarande generella byggnadskostnads- subventionen skall kunna avvecklas. Härvid förutsättes att tertiärlåneverk- samheten fortsätter. Förutsättningarna för att ernå en sådan reduktion inom de närmaste åren genom rationalisering och prissänkning ha övervägts. I fråga om rationaliseringsmöjligheter ha därvid med utgångspunkt från de senaste årens erfarenheter de viktigaste aktuella besparingsmöjligheterna an- setts ligga i utgallring av ekonomiskt mindre goda byggnadsobjekt vid be- handlingen av låneansökningar, upplysningsverksamhet och tekniska anvis- ningar beträffande material, konstruktioner och lägenhetsplaner samt i vissa i regi av kommittén för byggnadsforskning bedrivna forskningsarbeten. De stora bes-paringsmöjligheterna genom standardisering, industriell tillverkning av byggnadsdelar, säsongutjämning och större företagsenheter inom bostads— byggande och bostadsförvaltning torde endast till en mindre del hinna ut— mogna inom de närmaste två åren. Beträffande möjligheterna till kostnads- reduktion genom prissänkningar spelas en avgörande roll av priserna på bränsle och transporter. Den erforderliga kostnadssänkningen kan erhållas, om något mer än hälften av den prisstegring på byggnadsmaterial, som in- träffat sedan förkrigstiden, går tillbaka. I kombination med en genom ra- tionalisering vunnen kostnadsreduktion med 3 a 5 procent erfordras, att omkring en tredjedel av materialprisstegringen sedan förkrigstiden går till- baka för att vid gällande hyres- och ränteförhållanden subventionen i form av tilläggslån skall kunna avvecklas. Det är angeläget, att under en period med fallande pristendens priskontrollen effektivt sörjer för att sänkningar i de grundläggande priserna, främst bränslepriset, följas av prissänkningar på byggnadsmaterial.

Till slut må framhävas angelägenheten av att kommunerna äro beredda till initiativ för bostadsförsörjningen i fortsättningen och icke endast så länge bostadsbristen är pressande utan även på längre sikt. Utvecklingen i

• Sida 205
•  Original

fråga om bostadsförsörjningen på olika orter under de senaste åren har i hög grad varit beroende av de kommunala åtgärder som vidtagits med väx- lande snabbhet och omfattning. För att ett bostadsbyggnadsprogram av den i första avsnittet diskuterade omfattningen skall kunna genomföras, icke en— dast under de första åren efter ett vapenstillestånd utan med den uthållighet, varförutan allvarliga risker för kriser uppstå, är det en förutsättning, att bostadsförsörjningsplaner uppgöras i kommunerna, nyproduktion och sane— ring av det äldre bostadsbeståndet samordnas, tidskrävande förberedelsear- beten i fråga om stadsplaner o. s. v. i god tid vidtagas och ett målmedvetet arbete för bostadsstandardens höjande sättes in med anlitande av det eko- nomiska stöd härför, som statsmakterna kunna komma att ställa till förfo- gande. Det finns enligt erfarenheten anledning att befara, att, om man litar enbart till enskilda initiativ, produktionen röner bakslag även om relativt ringa tendens till ökning i bostadsreserven gör sig gällande. Efter bostads- krisen under åren närmast efter förra världskriget tog det i de största stä- derna bortåt tio år, innan bostadsbristen var hävd, trots att produktionsbe- tingelserna voro gynnsamma.

Även för bevarande och fortsatt förbättring av den säsongutjämning, som gjort sig gällande under de senaste åren, synes en medverkan från kommu- nala organs sida önskvärd. Även om den allmänna byggnadsregleringen i fort- sättningen förändras till form och innehåll i och med att dess viktigaste nu- varande förutsättning, materialknappheten, förändras, torde dess fortsät- tande i någon form vara motiverad, så länge regleringsåtgärder erfordras ur säsongutjämningssypunkt; det synes i sådant .fall önskvärt, att dess hand- havande i viss utsträckning överföres på kommunala organ. I detta samman- hang må även påpekas betydelsen av att 47 å i hyreslagen sättes i kraft; detta kan anses vara en viktig förutsättning för en bestående säsongutjäm- ning, när bostadsbristen avvecklats.

För att befordra förberedelsearbeten för bostadsproduktionen efter ett va- penstillestånd torde det vara ändamålsenligt att anordna en konferens med representanter för kommuner och övriga berörda parter för dryftande av frågor rörande byggnadsverksamheten och bostadsförsörjning, vilket i skri- velse till Konungen av den 17 april 1943 föreslagits av styrelsen för Svenska arkitekters riksförbund.

Det framgår av åtskilliga sammanhang i det föregående, att omfattande bostadspolitiska åtgärder från statens sida utgöra en förutsättning för genom- förande av det här diskuterade bostadsbyggnadsprogrammet på längre sikt. Denna aspekt på frågan skall dock icke tagas upp till behandling i detta sammanhang.

• Sida 206
•  Original

• Sida 207
•  Original

STATENS BYGGNADSLÅNEBYRÅ Bilaga 1. Utredningsavdelningen STOCKHOLM 16 Kommun:

Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för hostadsbebyggelse.

Anvisningar. I omstående förteckning skalll upptagas tomtmark (mark), där be- byggelse icke påbörjats före den 1 november 1943 och som är belägen antingen a) inom stadsplanelagt område och icke erfordra stadsplaneändring eller erfordra mindre sådan ändring, vilken beräknas kunna genomföras inom de närmaste två åren; eller b) utom stadsplanelagt område, för vilket stadsplan beräknas kunna fast- ställas inom de närmaste två åren. I förteckningen skall jämväl upptagas c) tomt- mark (mark), som är bebyggd med rivningsmogna hus och sannolikt kommer att bli exploateringsfårdig för ny bebyggelse under de närmaste två åren, förutsatt att nu befintliga vattenledningsrör (i gatan) icke behöva bytas ut och att avgången av lägenheter kommer att bli obetydlig.

Kol. 1. Tomtmarken anges kvartersvis (t. ex. kv. Hjorten nr 1—10 eller kv. Re- sedan nr 3 och 7); övrig mark anges för varje fastighet (stadsäga), dock att tomt- mark (mark) vilken är avsedd för villabebyggelse, anges områdesvis, varvid i kol. 1 anges t. ex. »Villaområde I, 20 lägenheter». I IcoI. 2 anges, om tomtmarken (marken) är i statens, kommunens eller enskild ägo (»stat», »kommun», »enskild»). I kol. 3 anges om tomtmarken (marken) är avsedd för a) slutet byggnadssätt, b) öppet bygg- nadssätt, c) villabebyggelse (områden avsedda för hus med en högst (två lägenheter). I kol. 4 anges den beräknade bruttovåningsytan. Då fråga är om villaområden sättes bruttovåningsytan lika med 80 )( antalet lägenheter för ifrågavarande område (brut- tovåningsytan per lägenhet antages utgöra 80 mz). För tomtmark, där rivning ford- ras före exploatering, anges såsom bru-ttovåningsyta skillnaden mellan den beräkna- de bruttovåningsytam i de planerade nybyggnaderna och bruttovåningsytan i de hus, som skola rivas. I kol. 5 anges i vilken utsträckning tomtmarken (marken) är exploateri-ngsfä-rdig enligt följande beteckningssätt:

(Obs! Byggnadsmarlcen anges i den ordning, som ur Iäges-, grundläggnings- och trafiksynpunkter anses mest lämplig.)

A. Exploateringsfärdig tomtmark, betecknas A. Härmed förstås tomtmark, -till vilken ledningar äro framdragna och där stadsplaneändring icke erfordras.

B: 1. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som beräknas bli exploaterings— färdig senast den 31/12 1944, betecknas B: 1. Hit räknas tomtmark (mark), för vilken stadsplan (stadsplaneändring) kan erhållas (genomföras) senast den 31/12 1944 och/ eller till vilken ledningar beräknas vara framdragna senast den 31/12 1944, varvid förutsättes, att kommunen ifråga om vattenledningsrör endast disponerar de even- tuella lager, som kommunen nu innehar, inbegripet lager, som kommunen med hän- syn till lnt'tskyddssynpunkter eventuellt skaffat sig.

B: 2. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som beräknas bli exploateringsfär- dig under år 1945, betecknas B: 2. Hit räknas tomtmark (mark), för vilken stads- plan (stadsplaneändring) kan erhållas (genomföras) under år 1945-och/eller—till vilken ledningar beräknas bli framdragna under år 1945, varvidförutsättes, att kommunen ifråga om vattenledningsrör endast disponerar vad som kan kvarstå av de lager, som

• Sida 208
•  Original

kommunen nu innehar, inbegripet lager, som kommunen med hänsyn till luftskydds- synpunkter eventuellt skaffat sig.

C. Ej exploateringsfärdig tomtmark (mark), som kan bli exploateringsfärdig un- der de närmaste två åren om kommunen kan skaffa ett tillskott av vattenlednings- rör, betecknas C. För den händelse den beräknade sammanlagda bruttoväningsytan för tomtmark (mark) upptagen under A, B:1 och B: 2 utgör 10 0/0 eller mer av det nuvarande bostadsbeståndets bruttovåningsyta (brutto-våningsytan i m2 torde approximativt vara lika med 20 )( antalet i kommunen bosatta) behöver uppgift om tomtmark (mark), som är att hänföra under C, icke upptagas i förteckningen. Uppnås icke 10 0/0, upptages under C så mycken tomtmark (mark), att den för denna beräknade bruttovåningsytan tillsammans med bruttovåningsytan under A, B:1 och B: 2 uppgår till 10 [1/0 av det nuvarande bostadsbestå'ndets.

I kol. 6 anges tomtmarkens (markens) belägenhet, främst ur ltrafiksynpunkt, en- ligt följande beteckningssätt: god, medelgod, dålig.

Om exploavteringsfärdig tomtmark finnes inom angränsande kommun (förortskom— man), i vilken personer sysselsatta i Eder kommun äro bosatta eller kunna väntas bosätta sig, var god ange detta under anm. å sista sidan.

(?sgtaiå Bylgånaiisätt Brutto- Exploate- Belägenhet 3 pp " våningsyta ringsmöjlig- (vgoda, »mindre

»kommun» »slutetw, ? . . )enskild>), »villa») (m ) heter goa” 'dal'g')

Beteckning

kol. 4

• Sida 209
•  Original

)" i | !

Tillgång på vattenledningsrör (gjutna, heltjocka).

Rörstorlek

T i l 1 g a n g a r 4" 6" 8" över 8" (meter) (meter) (meter) (meter) ,, ,, ”

Omedelbart disponibel tillgång ...... _ __ _a

Övrig rörtillgång') ..................

Summa

1) Häri upptas t. ex. även de lager av rör, som kommunen med hänsyn till luftskyddssyn- punkter eventuellt skaffat sig.

Beräknat behov av vattenledningsrör (gjutna, heltiocka).

Kommunens behov, utöver nuvarande lager, av vattenledningsrör under de när— maste två åren om i »Förteckning över tomtmark (mark), avsedd för bostadsbebyg- gelse» upptagen tomtmark (mark) skall göras exploateringsfärdig:

4": _ meter; 6": meter; 8": -__,_ meter; _": -,, .se,, meter;

”_

": , ,, . meter; _, : ., .. meter; ”_ . ,,- . sf, meter.

• Sida 210
•  Original

Beräkning av erforderlig byggnadsmaterlel vid en

Träuirke.

Sparrar och bjälkar .......... Regler och plank, bräder (inkl. snickerier och formvirke) .. ..

Summa triivirke

Trätiherskivor ................

Cemcnlmaleria [.

Cement kval. A .............. » » E .............. Cementhålsten ................ Lättbetong (20 % av stenhusbe- byggelsen) .................. Lättbetong till isolering av käl- lare ........................

Summa lättbetong

Träullsplatta: På tegelvägg (25 % av tegelhus) ................ Träullsplatta: I källare ........

Summa träullsplatta

Tegelmalerial.

Murtegel (med antagande av att 80 % utföres av tegel, 20 % av lättbetong) ..................

Taktegel ...................... Sintrade klinkerplattor ........

Glacerade, lerrör, cementrör och delar ...................... Evakueringsrör (celent, tegelrör, gipsvinklar) ................

Mellanväggsplattor ............ Dräneringsrör ................

Papp. lmp. grundisoleringspapp ...... » ytterväggspapp .......... » papp i badr. 2 lag ...... >> » ä balk 1 » ...... Oimp. papp .................. Underlagspapp (tak) ..........

Summa papp

Enhetskvantiteter

Flerfamiljshus Sort Flerfamiljshus Enlamiljshus kvaut/ kvant; kvant/ kvant/ _ läg. m” läg. m' 26 800 st 36000 st

kbr 44'0 0171; 1350 0385) 1 182 000 1 584 000 » 248-7 0994 1 165 3340 6 665 000 8 953 000 , 292-7 1-170 1290 '725 7847000 10537000 1113 37 ! 015 315 —— 1 010 000 1350 000 ton 019 000076 019 — 5 100 6 800 . 71: 00292 2'65 00076 195 600 262 800 ml — 84 0240 _- __ ms 21 0 0744 — —— 564 000 755 000 , 0'7 —— — — 19 000 25 000 » en 0084 —— — 583 000 780 000 » 0—33 — _ _ 9 000 11 500 . 0'4 — — _ 11 000 14 500 » 0-7 _ — — 20 000 20 000 st 5 950 23"? 1 500 430 159 000 000 224 000 000 » 338 1-35 1 200 344 9 060 000 12170 000 mfe " -57 0023 2-2 00063 149 200 200 500 ton 0'103 _ 0'193 — 2 760 3 720 m 52 0208 _ _ 1 394 000 1 872 000 m8 S'? 0013 — —— 86000 116000 m 13 0052 50 0143 350000 480000 m2 5 0020 10 0029 130 000 180 000 » _ _ 100 0286 _ — » 100 0040 5 0014 268 000 360 000 » 3-3 0014 — —— 89 000 120 000 » 641 0257 250 0715 1 718000 2308000 , 244 0098 63 0.180 653 000 877000 . 106-8 042!) 428 1224 2 858 000 3 845000

• Sida 211
•  Original

"å i l ( i

Bilaga 2. bostadsproduktion av nedanstående omtattnlng. 1 2 3 4 Enfamilishus 33 500 39 500 45 000 54 000 läåäläeter låggäiåieter åäsgåroiäeter liågeötheter Fh 2 Fh Fh 3 0 0 Fh 6700 st 13 700 st 9000 st 18 000 st 6 700 Eh 12 700 Eh 9 000 Eh 18000 Eh 905 000 1 715 000 1 215 000 2 430 000 2 087 000 2 897 000 2 799 000 4 014 000 7805 000 14 795000 10 485000 20970 000 14 470000 21460000 19 438000 29 923000 8710000 16510000 11700000 23400000 16557000 24351000 22237000 339870!) 2 110 000 4 000 000 2 840 000 5 670 000 3120 000 5 010 000 4 190 000 7 020 000 1300 2 400 1 700 3 400 6 400 7 500 8 500 10 200 17 800 33 700 23 900 47 800 213 400 229 300 286 700 310 600 562 800 1 068 000 756 000 1 512 000 562 800 1 068 000 756 000 1 512 000 _ _ _ 564 000 564 000 755 000 755 000 — _ — 19 000 19 000 25 000 25 000 — _ —— — 583 000 583 000 780000 780 011] —— _ _ _ 9 000 9 000 11 500 11 500 _ _ — — 11 000 11 000 14 500 14 500 _ _ _ _ 20 000 20 000 20 000 26 000 10 100 000 19 000 000 13 500 000 27 000 000 169 100 000 178 000 000 237 500 000 251 000 000 8 040 000 15 240 000 10 800 000 21 600 000 17 100 000 24 300 000 22 970 000 33 770 000 14 700 27 900 19 800 39 600 163 900 177 100 220 300 240 100 1 290 2 460 1 740 3 480 4 050 5 220 5 460 7 200 — — _ 1 394 000 1 394 000 1 872 000 1 872 000 _ _ _ _ 86 000 86 000 116 000 116 000 335 000 635 000 450 000 900 000 685 000 985 000 930 000 1 380 000 67 000 127 000 90 000 180 000 197 000 257 000 270 000 360 000 670 000 1 270 000 900 000 1 800 000 670 000 1 270 000 900 000 1 800 000 33 500 63 500 45 000 90 000 301 500 331 500 405 000 450 000 _ — _ _ 89 000 89 000 120 000 120 000 1675000 3175000 2250000 4500000 3393000 4893000 4558000 6808000 422 000 800 000 567 000 1 134 000 1 075 000 1 453 000 1 444 000 2 011 000 2867500 5435500 3852000 7704000 5725500 8293500 7697000 11549000

• Sida 212
•  Original

Enhetskvantitetcr

Flerfamiljshus Sort Flerfamiljshus Enfamiljshus kvant/ kvant/ kvant/ kvant/ ' ' _ läg. m” läg. m” 26 800 st 36 000 st As/all. Asfalt till badr. 3 lag stryk. . .. ton 0'012 _ 0'015 _ 320 430 » » balk. 2 ) » » 0'005 _ — - 135 150 » » grund .............. » 0'034 _ 0'074 _. 910 1 220 Summa asfalt » 0'051 _ 0'089 _ 1 365 1 830 Järnmaterlal. Byggnadsjäm. Armeringsjärn ................ > 09 _ 0'3 _ 24 100 32 400 Balkar ........................ » 0'1 _ 0'05 —— 2 700 3.600 Plåt. Galv. plåt .................... ) 0'054 _ 0'132 _ 1 450 1 950 Diskbänkar .................. st 1 _ 1 _ 26 800 36 000 Radiatorer .................... ton 0'148 _ 0'32 _ 3 980 5 330 Smidda rör. Smidda rör (röda rör) med tuber » 0'077 _ 0240 _ 2 060 2 770 Smidda skarvrör .............. » 0'006 _ 0021 — 160 215 » galv. rör .............. > 0037 _ 0'059 _ 990 1 330 » » Skarvrör ........ » 0'005 — 0'002 _ 135 180 Galv. aduc. rördelar .......... , 0'004 _ 0'005 _ 110 145 Svarta » delar ............ » 0'002 _ 0'010 _ 55 70 : smidesjämsrör för gas . . , 0'025 _ 0'026 _ 670 900 Aduc. delar för gas ............ » 0'002 _ 0'003 _ 55 70 Summa smidda rör » 0'158 _ 0'367 _ 4 285 5 680 Gjutna avloppsrör. » Raka rör .......... , 0'106 —— 0'083 _ 2 840 3 820 Rördelar med golvbrunn och vattenlås .................... » 0'101 _ 0'101 _ 2 710 3 640 Summa gjutna avloppsrör > 0207 — 0'184 _ 5 550 _ 7 460 Elektrisk material. B-rör ........................ m 1001!) _ 125 _ 2 684 000 3 605 000 Stålrör ........................ ) 17'24 — 15 _ 462 000 620 500 Pannor, spisar m. m.

Pannor större (5—10 mg) ...... st 011 _ _ — 2 950 3 950 » mindre (1—2 m”) » _ _ - 1 _ — _ Gasspisar .................... » 0'75 _ ( ggg _ 20 100 27 000 Elspisar ...................... , 0-25 _ ( ggg _ 6 700 9 000 - - _ f 0'10 _ _ Ved och Agaspisar ............ » _ 10'50 _ Tvättgrytor .................. » _ _ 1 _ . _ » _ Badkar ..................... > 1 _ 1 _ 26 800 36 000 Pumpar ...................... » 0'04 _ _ _ 1 070 1 440, Spik ...... _ .................... ton 0-112 _ 0-150 _ 3 000 * _4'030 Järnbeslag .................... . 0-015 _ 0-020 _ 400 "540

• Sida 213
•  Original

1

2

3

4

Entamiljshus 33 500 39 500 45 000 54 000 lgåågååäcter låggågäaer giggggeter åågågåieter _ Fh 2 Fh ' Fh Fh & 700 st 12 700 st 9 000 st 18 000 st 6 700 Eh 12 700 En 9 000 Eh 18 000 Eh 100 190 135 270 420 510 565 700 _ _ — _ 135 135 180 180 495 940 665 1 330 1 405 1 850 1 885 2 550 595 1130 800 1600 1960 2495 2630 3480 2 000 3 800 2 700 5 400 26 100 27 900 35 100 37 900 340 640 450 900 3 040 3 340 4 050 4 500 885 1 675 1 190 2 380 2 335 3 125 3 140 4 330 6 700 12 700 9 000 18 000 33 500 39 500 45 000 54 000 _ 2140 4 070 2 880 5 760 6120 8 050 8 210 11090 1 610 3 050 2 160 4 320 3 670 5 110 4 930 7 090 140 270 ] 90 380 300 430 405 595 395 750 530 1 060 1 385 1 740 1 860 2 390 13 25 18 36 148 160 198 216 40 75 55 110 150 185 200 255 67 127 90 180 122 182 170 250 175 330 235 470 845 1 000 1 135 1 370 20 38 27 54 75 93 97 124 2 460 4 665 3 305 6 610 6 695 8 900 S 995 12 290 560 1 060 750 1 500 3 400 3 900 4 570 5 320 680 ' 1 280 910 1 820 3 390 3 990 4 550 5 460 1 240 2 340 1060 3 320 6 790 7 890 9120 10 780 837 500 1 587 000 1 125 000 2 250 000 3 521 500 4 271 000 4 730 000 5 855 000 100 500 190 055 135 000 270 000 562 500 652 000 755 500 890 500 _ — _ _ _ 2 950 2 950 3 950 3 950 6 700 12 700 9 000 18 000 6 700 12 700 9 000 18 000 4 700 4 450 6 300 6 300 24 800 24 550 33 300 33 300 1 330 1 900 1 800 2 700 8 030 8 600 10 800 11 700 670 6 350 900 9 000 670 6 350 900 9 000 6 700 12 700 9 000 18 000 6 700 12 700 9 000 18 000 6 700 12 700 9 000 18 000 33 500 39 500 45 000 54 000 _ _ _ _ 1 070 1 070 1 440 1 440 1 010 1 910 1 350 2 700 4 010 4 910 5 380 6 730 135 255 180 360 535 655 720 900

• Sida 214
•  Original

Melallvr. Metaller för vämle- och sanitär anläggning .................. Kranar och mätariören. för gas Metallbeslag ..................

Koppar.

Koppar till elledningar ........ D:o för kylskåp och elspisar. . . . Kopparrör ....................

Summa koppar

Blygummiledningar ............ Elledningar .................. Bakelitmaterial ................ Isoleringsmaterial .............. Linolja och terpentin .......... Golvheläggning (parkett forbolin) A-glas ........................ WC .......................... Tvättställ ....................

Enhetskvantiteter Flerfamiljshus Sort Flerfamiljshus Enfamiljshus Rygg” klå?” kg?” ”32” 26 800 st 36 000 st 1 ton 0'025 — 0'035 — 670 900 : » 0'003 _ 0'004 —— 80 110 » 0'004 » 0'006 — 110 145 kg 405 _ 6'75 _ 108 000 145 000 » 1'33 _ 0'60 —- 35 600 48 000 , 100 0040 100 0029 268 000 360 000 » 15'38 _— 17'35 _ 411 61!) 553 000 » 0'56 _ 4'0 _ 15 000 20 200 m 1163 047 140 040 3 146 000 4 226 000 kg 168 00063 2' 00051 42 300 56 900 > 560 0022 60 00170 150 100 201 600 ton 0'019 _ 0'050 _ 510 685 m2 46-9 0188 50 0143 1257 000 . 1 688 000 » 200 008 206 0059 536 000 720 000 st 1 _ 1 — 26 800 36 000 1 1 26 800

• Sida 215
•  Original

1 2 8 4

Enfamiljshus 33 500 39 500 45 000 54 000 lägenheter lägenheter lägenheter lägenheter 6 700 st 12 700 st 9 000 st 18 000 st %6'78800 15? 21628700?) 12111 %&)? EI? ?g 888 3: 235 445 315 630 905 1 115 1 215 1 530 30 50 35 70 110 130 145 180 35 65 45 90 145 175 190 235 45 000 85 000 61 000 122 000 153 000 193 000 206 000 267 000 4 000 7 600 5 400 10 800 39 600 43 200 53 400 58 800 67 000 67 000 90 000 90 000 335 000 335 000 450 000 450 000 116 000 159 600 156 400 222 800 527 611) 571200 709 400 775 800 26 800 50 800 36 000 72 000 41 800 65 800 56 200 92 200 938 000 1 778 000 1 260 000 2 520 000 4 084 000 4 924 000 5 486 000 6 746 000 13 400 25 400 18 000 36 000 55 700 67 700 74 900 92 900 40 200 76 200 54 000 108 000 190 300 226 300 255 600 309 600 335 635 450 900 845 1 145 1 135 1 585 422 000 800 000 567 000 1 131 000 1 679 000 2 057 000 2 255 000 2 822 000 138 000 261 000 185 000 370 000 674 000 797 000 905 000 1 090 000 6 700 12 700 9 000 18 000 33 500 39 500 45 000 54 000 6 700 12 700 9 000 18 000 33 500 39 500 45 000 54 000

• Sida 216
•  Original

• Sida 217
•  Original