SOU 1946:48
1945 års lönekommitté
N 4-0 ('?
nå (—
- Gj m
&( *. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
' _ STÄ'TENS OFFENTLIGA.UTRED_NINGAR 1946:48. * FINANSDEPARTEMENTET
1945. ÅRS LÖNEKOMMITTE
I
BETÄNKANDE
, MED FÖRSLAG TILL STATLICA LONEPLANER» M. M.
& STOCKHOLM 1946
Kron lo logisk fiir—te e.kning
24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betsankande. 1.
(1. Betänkante angående rundradion i Sverige. Dess aktuella. behov och riktlinjer för dess framtida vork- Förslag till effektiviserad kurators- oelh arbetsför- samhet. Norstedt. 167 3. K. . mediingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. 42. Dödföddheten och tidigdödligheten [ Sverige. Dess Katalog- o. Tidsknftstryck. 200 5- S » . samband med nativitetsminskningen-och dess för- 25. Betänkande med förslag till lag med säirskilda be- hållande vid olika former av förlossningsvdrd samt stämmelser om uppfinningar m. m. arv betydelse dess socialmedicinska och befolkningspolitiska be- för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju. tydeise. Av C. Gyllenswörd. Beckman. 115 s. 8. 26. Betänkande angående tjänstepensionsföirsäkringens
3. Betänkande med förslag till ändrade grunder för organisation. Marcus. 71 5.11. , fiottnlngshgstiftningen m. m. Häggström. 90 s. Jo. 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv för
4. Betänkande med förslag angående uniformspiiktens budgetåret 1946/47 av statliga,kommunaila och stats- omfattning för viss personal vid försvarsviisendet. * understödda aniäggningsarbeten. Marcus. vii, 378 s. V. Petterson. 59 s. . = Pl.
5. Betänkande om barnkostnadernns fördelning med 1 28. Bilagor till betänkande med förslag till investerings- förslag angående allmänna barnbidrag m. 111. V. Pet- ! reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommu- terson. 351 s. 8. ; nala och statsunderstöddu, anläggningsari'beten. Mar-
0- Betänkanie om barnkostnadernas fördelning med . ons. 95 s. Fi.
' förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Blla- * 29. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande
_ gor. Beckman. 153 9. B. ,med förslag till ändrade bestämmelser ifråga om
_ 'l- Betönkanie och förslag rörande åtgärder för att be- ! taxering av inkomst av jordbruksfastighiet samt lag grånsa antalet kontraktsnnstiillt manskap inom ; om jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. (3 bil. Fi. krigsmaktm. Beckman. 136 s. Fö. 30. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredniing' och för-
8. _1941 års lirarlönesakkunniga. Betänkande med för- slag rörande statsvetenskapiiga examiina m. 111.
slag till bostälisordnlng för folkskolans lärare m. m. Marcus. 116 s. Fi. 31.
Huzggström. 127 s. E. » 1940 års skolutrednings betänkanden och utred-
_9. 1945 års universitetsberedning. 1. Doeentinstitu- ningar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på. fast- ' tionen. Baeggström. 62 B- 1'3- ran och undervisning. Idun. 194 8. E. & 10. Betänkande med förslag till omorganisation HN väg- 32. Betänkande med förslag till förordning.? angående ooh vattenbyggnadsstyrelsen m-m. Katalog- 0. Tid- allmänt kyrkomöte m. m. Baggström. 1161 5. E. - skriftstrytk. 217 &. K. 33. Försäkringsutredningen. Förslag till img om för- 11. 1940 års skolutrednings betänkanden ooh uti—ed. säkringsrörclse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 150
ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksko—
& . , s. li. " - » ' lan. A. Almän del. Idun. 341 5. E- 34. Försäkringsutredningen. Förslag till img om för-
"21.
_' 22.
' . ” Anm. Om särskild tryckort ej angives, bokstäverna till det departement. under vilket utredningen avgivits, 132, Betänkanie om tandläkaruthildningens ordnande sökringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt. vi, 441 m. 111. De". 1. Beckman. 216 s. E. s. H.
13. Investeringsutredningens betänkande med utredning 35. statsmakterna ooh folkhushalluingen under den rörande rersonal- och materielresurser m. m. för till följd av stormaktskriget 1939 inträdde krisen. genomförande av ett arbetsprog'ram enligt av utrcd- Del 6. Tiden juli 1944—junl 1945. Idum. 476 s. Fo. ningen tidigare framlagt försiag. Marcus 72 s. "' 36. Parlamentariska undersökningskommissiionen anga- ' 14.7 1940 års dzolutrednings betänkanden och utredning- onde flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betäu. ; ar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. kande angående flyktingars behandling.. Beckman. Praktiska linjer. Idun. 193 5. E. 500 5. S. . _ .15. 1940 års skolutrcdnings betänkanden 0011 utred— 37. Socialvardskommitténs betänkande. 13. Förslag an- ningar. 4. Skolpiiktstidens skolformer. 2. Folksko- gående folkpensioneringeng administrativa, handha- lan. B. Förslag till undervisningsplaner. Idun. 253 vande m. m. V, Petterson. 114. s. S. . .
' » . s. 11. 38. Betänkande med förslag rörande offhcersutblid-
16. Betänkanie angående forsknings- och försöksverk- ningen inom armén m. m. Baggström. xxi], 504 s. - samheten pa jordbrukets område i Norrland. V. Pet- Fö. ' : terson. 133 8. Jo- 39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser 17. Den famitlevardande socialpolitiken. Beckman. 132 samt, dess inriktande efter kriget,. Idun. 106 5. Jo. s. S. _ 40. Betänkande angående hantverkets och småindu— 18. P M angående utvecklingSPIanel'llli: Då JOTÖbkatS striens befrämjande. Marcus. 192 5. H. omr-ade. Marcus. 252 8. Ja- 41. Betänkarågg mald förslag till skogsvårdslag m. m. — . t nkande med forsla rörande den ekonomiska Marcus. s. 0. _ _ _ . 19 gisiarsberedskapens fragmtida organisation. Idun. 42 ?ilfgmlerzsfgr dån framiida Jordbrukspolitiken. Del 92 s. Fo. ' un. s. 0' . . " .. 43. Betänkande med förslag till verkstadsorgamsation
20. Betankande angående den centrala organisationen .. .. _ .. 1 _, r e e . av det civila. medicinal- ooh veterinärväsendet. Idun. gå!-5,23? ltöcåhsvzkiienbyggnadsvasendei. *SV ]? y k H 361 5- S' 44. Sakkunniga angående nrbelsiörmedlingens organi- Betänkande med utredning 0011 förslag angående sation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen un-
rätten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. _ Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv- nings- och rddgivnlngsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 154 s. 11. - . Soeialvåråkommitténs betänkande. 12. Utredning
och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. — _ 115 s. s.
45. 46. 47. 48.
der krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridbästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fö. _ Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. ])cl 2. Idun. 606 5. Jo. _ Rationalitetsvariationerna inom det svenska Jord- bruket. Av L. Nanneson. Idun. Si 5. Jo. 1945 års 1önekommitté.-1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. Fi.
ar tryckorten Stockholm. Bokstöverna med fetstil utgöra begynnelse-
t. ex. E. = eokiesiastikdepartementet Jo. =
jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anord- ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:48 FINANSDEPARTEMENTET
1945 ÅRS LÖNEKOMMITTE
I
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
STATLIGA LÖN EPLAN E R M. M.
STÖ'CKHOLM 1946 iSAAC MARCUS BOKTRYCKElli-AKTIEBOLAG 468048
Innehållsiörteckning.
Sid. Skriiveis-e till Konungen .............................................. 5 lnleulning ............................................................ 9
i. Anställningsformerna ...................................... 15 1. Olika slag av anställningsformer .......................... 15 2. Tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare med arvode i stället för lön, m. m. ') Vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor .. 27 1. Lönens rörlighet och basnivån ............................ 27 2. Antalet dyrortsgrupper. Löneplanernas horisontella spännvidd . . 3. Netto- eller hruttolönesystem .............................. 42 4. Löneplanernas antal. Lönegrader och löneklasser ............ 61 Avd.. III. De nya löneplanerna ...................................... 79 Avd.. iV. Särskilda frågor 96 Pensionsförmåner ........................................ 96 Sjuklön och sjukvårdsförmåner ............................ 100 Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet .................... 101 Sneddningsregeln ........................................ 1 03 Löneklassplacering vid övergång från anställning med aviöning eniigt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman ........ 119 6. Tjänstledighetsavdrag ..................................... 126 7. Kallortstiliägg ........................................... 131 8. Övertidsersättning ........................................ 133 Avd. V. Kostnadsberäkningar ....................................... 141 Sammanfattning ..................................................... 1 4 8
Bilaggor:
Bilagla A. PM med sammanställning av några siffror belysande löneutveck— lingen för vissa grupper av statstjänstemän .................... 157 Bilagla B. PM angående industriarbetarnas löneutveckling åren 1935—1946. . 165
Bilagla C. PM angående industritjänstemännens löneutveckling 1935—1945
Bilagai D. PM angående netto— och bruttoiöner enligt nuvarande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst m.fl. 198
Bilaga E. PM med summarisk redogörelse rörande vissa förutvarande änke— och pupillkassor, för vilkas delägare numera övergångsvis gälla sär— bestämmelser ifråga om bidrag till familjepensioneringen ........ Bilaga F. PM angående vissa försök att beräkna en levnadskostnadsindex avseende högre inkomstlägen Bilaga G. PM angående beräkningen av en levnadskostnadsindex för Stock— holm åren 1935—1945 ...................................... 231 Bilaga H. PM angående försäkringstekniskt beräknade avgifter för vissa pen- sionsförmåner .............................................. 238
Till KONUNGEN.
11945 års lönek'ommitté får härmed, efter slutförande av en första etapp av desss arbete, i underdånighet överlämna betänkande med utredning och för- slaag beträffande statliga löneplaner m. rn.
Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945 advokaten P. W. N. Westling, tillika ordförande, ledamöter- na av riksdagens andra kammare, grosshandlaren G. E. Birke, lantbrukaren C. A. D. Jonsson, f. d. tändsticksarbetaren J. W. Mårtensson, distriktsföirestån- daren J. Nilson, stadsbibliotekarien G. V. Nilsson och redaktören S. E. Pers— son samt expeditionschefen i finansdepartementet A. E. V. Swartling. Efter därom gjord framställning entledigade Eders Kungl. Maj:t den 15 februari 1946 distriktsföreståndaren J. Nilson från uppdraget och förordnade ledamo- ten av riksdagens första kammare, direktören E. A. Lindblom att i Nilsons ställe vara ledamot av kommittén.
Till kommitténs huvudsekreterare har chefen för finansdepartementet för— ordnat förste kanslisekreteraren i finansdepartementet F. G. W. Ericson. Att biträda med inom sekretariatet förekommande arbetsuppgifter har departe— mentschefen förordnat amanuensen i statens arbetsmarknadskommission C. H. H. Edgardh samt amanuensen i riksräkenskapsverket N. V. Simonsson.
Lönekommittén har vid sitt ifrågavarande utredningsarbete enligt beslut av chefen för finansdepartementet eller enligt av kommittén under hand meddelade uppdrag åtnjutit biträde,
med kostnadsberäkningar och undersökningar av försäkringsmatematisk natur av förste aktuarien i pensionsstyrelsen A. H. B. Wingborg;
beträffande frågor angående anställningsformerna av statskommissarieu K. A. Lindbergson och t. f. byråusekreteraren i statskontoret P. 0. E. Wallin;
i fråga om grunderna för lönens rörlighet av amanuensen i finansdeparte- mentet, t. f. sekreteraren i riksbanken E. A. Westerlind;
beträffande åstadkommandet av överensstämmelse mellan civila och mili- tära löneklassbelopp av t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen E. E:son Thulin;
beträffande frågor i samband med övergång till nettolönesystem av e. o. förste byråsekreteraren i statskontoret K. E. Jerdenius och t. f. förste byrå- sekreteraren i allmänna lönenämnden J. L. Lundh,-
vid behandlingen av frågor om löneklassplacering vid övergång från an- ställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom tjänste— man av byråchefen i telegrafstyrelsen S. G. Wold och e. o. förste byråsekre- teraren i försvarets fabriksstyrelse K. G. Samuelson;
samt i vad gällt en omläggning av det militära arvodesväsendet av asses- sorn i kammarrätten P. H. G. L. Edsberg.
För kommitténs räkning ha vidare utredningar verkställts av fil. lic. E. Dahmén vid industriens utredningsinstitut beträffande industritjänstemän- nens löneutveckling 1935—1945 rn. m. (delvis på grundval av material, som ställts till förfogande av svenska arbetsgivareföreningen och av svenska per— sonal-pensionskassan) samt av sekreteraren vid landsorganisationens utred- ningsavdelning G. Rehn angående industriarbetarnas löneutveckling 1935— 1946.
Med stöd av Eders Kungl. Maj:ts i samband med kommitténs tillsättande givna bemyndigande har kommittén anlitat olika myndigheters biträde för erhållande av för utredningsarbetet erforderliga uppgifter. Bland annat har
t'ön' kommitténs räkning efter därom gjord framställning inom socialstyrelsen veirkställts viss utredning angående beräkningen av en levnadskostnadsindex för Stockholm samt angående vissa försök att beräkna en levnadskostnads— in(dex avseende högre inkomstlägen. Resultatet härav föreligger i form av två från socialstyrelsen överlämnade promemorior, vilka upprättats av amanuen- sem hos styrelsen G. Berglund.
Förhandlingar ha av lönekommittén förts med de av utredningen berörda pczrsonalgruppernas huvudorganisationer: statstjänarkartellen, statstjänste— måännens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation. Organisatio- nen—na företräddes därvid av förhandlingsdelegationer, vilka leddes av för— buindsordföranden J. Lingman (statstjänarkartellen), byråsekreteraren H. Dcahlberg (statstjänstemännens riksförbund) och direktören V. Åman (tjäns— tennännens centralorganisation). Förhandlingarna inleddes den 22 november 1945 och avslutades, i vad gällde de frågor, som upptagits under den första etappen av lönekommitténs arbet-e, den 11 juni 1946, då överenskommelse trääffades. Den sålunda träffade överenskommelsen undertecknades för staitstjänarkartellen av Lingman— samt förbundsordföranden J. Andersson, föirbundsordföranden G. Gabrielsson, förtroendemannen G. Jönsson, lokföra- reln A. J. Malm och stationskarlen F. Persson, för statstjänstemännens riks- förrbund av Dahlberg samt e. o. förste byråsekreteraren J. E. Lundell, över- steen K. J. A. Silfverberg, landsfiskalen S. Wadenius och postassistenten I. W/ahrolén samt för tjänstemännens centralorganisation av dess ordförande unidervisningsrådet R. Wagnsson och Åman samt sekreteraren O. Norden- skiiöld.
Överläggningar ha förekommit med representanter för Sveriges yngre aka- dermikers centralorganisation och för försvarsväsendets civilmilitära ingen- jörrers förbund.
:Stockholm den 29 juni 1946. Underdånigst PER WESTLING E. BIRKE ARVID JONSSON E. A. LINDBLOM JJ. W. MÅRTENSSON GUSTAF NILSSON SET PERSSON
ERIK SWARTLING
/ Folke Ericson
Inledning.
D3i1'-ektiven för 1945 års lönekommittés arbete innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet över 'fin'ansären-den för den 29 juni 1945 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss. I den del, vari uppdraget närmare angives, har anförandet följande lydelse:
Geznom de år 1938 och senare av statsmakterna antagna avlöningsreglementena har en lönereglening efter väsentligen enhetliga grunder genomförts för det stora fler- talet statligt anställda eller med statsbidrag avlönade, kommunalt anställda befatt- ningshavare. För statliga civila befattningshavare i allmänhet och lärare vid det statsrunderstödda kommunala skolväsendet gäller ett gemensamt löneplanssystem uppbyggt med löneplan A i civila avlöningsreglementet som utgångspunkt. Inom det- ta sy'stem äro lönebeloppen graderade förutom efter löneklass jämväl efter prisläget för de olika stationeringsorterna, vilka i sådant hänseende äro indelade i nio grup- per. För militära beställningshavare gälla särskilda löneplaner, vilka delvis upptaga ortsgraderade lönebelopp.
I :avlöningsreglementena är grundlönenivån avvägd med hänsyn tagen till löne— utvecklingen på allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas utveckling fram till är 1935. Lönerna äro i begränsad omfattning automatiskt rörliga ti förhållande till levnadskostnadernas växlingar. Enligt avlöningsreglementena utgår ett rörligt tillägg, som med viss begränsning för de högre lönelägena medger 15 procents löne- öknilng vid stegring av levnadskostnaderna till indextalet 120 (1935 = 100). Vid löneregleringens genomförande förutsattes, »att en omreglering av lönerna skulle ske, när denna levnadskos-tnadsnivå uppnåtts. Med hänsyn till tidsläget har emellertid frågan om en sådan omreglering måst uppskjutas. I stället har från och med år 1941 tillkommit ett särskilt kristillägg, vilket för närvarande utgör 16 procent, medan levnadskostnadsindex i 1935 års serie uppgår till 155.
Den senaste löneregleringen har även innefattat en förnyad avvägning av löne- ställningen olika befattningshavargrupper emellan. Denna är ännu icke slutförd. I civila avlöningsreglementets tjänsteförteckn'ing är ett antal högre befattningars löne- gradsplacering beroende på prövning. Vidare pågår en särskild sakkunnigutredning rörande de militära avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar i vad angår löne- gradsplaceringen av civila och civilmilitära anställningshavare. I anslutning därtill bedrivas vissa undersökningar rörande anställningsformerna för viss icke-ordinarie personal vid försvaret. Jämväl må erinras om pågående utredning rörande löneställ- ningen för biträdespersonal och viss rekryteringspersonal.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 tillsattes en särskild kommitté, 1943 års dyrortskommjtté, med uppdrag att verkställa utredning angående ny dyrortsgrup- pering. I direktiven för kommittén framhölls, med utgångspunkt från vissa av social- styrelsen verkställda undersökningar rörande förskjutningarna i levnadskostnader- na på olika orter, att utvecklingen efter den senaste dyrortsgrupperingen vore sådan, att en omgruppering av orterna inom dyrortsskalan knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Därvid beaktades å ena sidan, att pris- stegringen och ofullständigheten i dyrtidskompensationen medfört en sådan försäm- ring av lönestandarden, att en omfattande nedflyttning i ortsgrupp med därav föl-
jande lönesänkning icke syntes rimlig. Å andra sidan ansågs en uppflyttning av ett större antal orter i högre ortsgrupp under dåvarande förhållanden ick—e kunna över- vägas utan en ingående utredning av olika möjligheter till de föreliggande löne— problemens lösning. Kommittén fick i första hand i uppdrag att i princip pröva frå— gan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning. Då en ny dyrortsgruppering måste innebära en lönereglering, skulle kommittén vidare pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlönlingsreglementena m. fl. författningar i det förevarande sammanhanget borde omarbetas. Däremot avsågs frågan om löneregle- ringens närmare utformning skola upptagas till särskild behandling i vanlig ordning. Det skulle därför icke åligga de sakkunniga att framlägga förslag till nya löneplaner utan endast att föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en ut— gångspunkt erhölles för de förhandlingar, som sedermera vid lämplig tidpunkt bor— de upptagas, om en omarbetning av löneplanerna visade sig påkallad.
Kommittén har avgivit ett den 5 maj 1945 dagtecknat betänkande med förslag i ämnet. I betänkandet har, såvitt angår dyrortsfrågans sammanhang med lönefrågor- na, förordats bibehållande av en ortsdifferentiering av lönerna men en minskning såväl av spännvidden mellan lägsta och högsta ortsgrupp i löneplanerna som av an- talet ortsgrupper.
Den allmänna begränsningen av kompensationen för levnadskostnadsstegringen och 'den restriktiva lönepolitik i övrigt, som stats—makterna under krisåren måst till- lämpa för de .statsanswtä-lldas och därmed jämförliga löntagares del, har medfört ett allt kännbxarare ekonomiskt tryck för därav berörda personalgrupper. Främst har detta gällt den lägst avlönade personalen. Under hösten 1944 genomfördes vid riksda- gen en provisorisk förbättring av de lägsta lönerna i form av särskilda, icke dyrorts- graderade lönetillägg. |Dessa kompletterades med vissa engångsbelopp till befattnings- havare med försörjningsskyldighet mot barn. Vid innevarande års riksdag har beslu- tats förlängning och viss utbyggnad för nästa budgetår av den provisoriska tilläggs- regleringen, vilken skall omfatta jämväl en ny utbetalning av tillfälligt barntillägg, denna gång även till befattningshavare i vissa löneklasser där provisoriskt lönetill- lägg icke utgår.
Såsom förut nämnts har det varit avsett att dyrortskommitténs utredning skall, så- vitt angår lönerna, vid lämplig tidpunkt tagas bill utgångspunkt för den överarbet- ning av löneplanerna, som kan visa sig påkallad. Sedan nu det europeiska kriget upphört, är det angeläget att så snart som möjligt fä tjänstemännens reallöner av- vägda efter den standard, som kan anses skälig med hänsyn till efterkrigslägets förhållanden. Det synes därför lämpligt att arbetet på en ny allmän lönereglering omedelbart upptages.
Den centrala uppgiften för löneutredningen blir utarbetandet av nya löneplaner. Fastställandet av däri ingående lönebelopp och löneplanernas konstruktion i övrigt få göras beroende på de resultat som erhållas vid prövning av såväl frågan om den allmänna lönestandarden och lönernas dyrortsgradering som olika andra lönespörs- mål, vilkas lösning i större eller mindre utsträckning blir bestämmande för den verk- liga löneställningen.
Vad först angår det allmänna ekonomiska utgångsläget för löneregleringen, synes det rimligt att räkna med att efterkrigstiden skall föra med sig en återhämtning i det allmänna välståndet inom landet. I den mån så sker böra även löntagarna bli delaktiga i återhämtningen. Det bör alltså bli en uppgift för löneutredningen att, med aktgivande på utvecklingen av det ekonomiska läget och löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden, pröva i vilken män och på vilka vägar den genomsnitt- liga lönenivån skall kunna återföras till förkrigstidens reallönestandard.
Regleringen av lönerna bör liksom förut anknytas till en viss levnadskostnadsnivå. Även om lönerna göras i viss utsträckning rörliga icke blott uppåt utan även nedåt, är det naturligt, att de fasta lönebeloppen anpassas efter en levnadskostnadsnivå som med största sannolikhet kan beräknas icke komma att underskridas, när förhållan-
dena efter kriget stabiliserats. Frågan om det närmare förhållandet mellan levnads- kostnadernas avvikelser från det antagna utgångsläget och därav betingade änd- ringar i lönerna syncs kunna lösas efter principer liknande dem som tillämpats i de gällande lönereglementena och kristilläggsförfattningarna, dock utan att dessas bestämmelser behöva bli i detalj prejudicerande.
Vad härefter angår lönebeloppens dyrortsgradering torde, sedan yttranden över dyrortskommitténs förslag införskaffats, dettai vad angår metoderna .för fastställan- det av levnadskostnadernas variationer olika orter emellan böra snarast möjligt un- derställas riksdagen i samband med frågan om skattegrupperingen efter 1945 års ut- gång. I övrigt böra enligt vad förut anförts dyrortskommitténs förslag jämte där- över avgivna yttranden tagas till utgångspunkt för de överväganden i dyrortsfrågan, som skola ,äga rum vid löneplanernas omarbetning. Att en dyrortsgradering av lö- nerna alltjämt bör ingå i lönesystemet torde redan nu kunna fastslås, liksom även att dyrortsgraderingen, såsom kommittén föreslagit, bör innebära en minskning i skillnaden mellan lönerna i lägsta och i högsta ortsgrupp. Storleken av denna minsk— ning och sättet för dess genomförande komma att starkt påverka löneställningen för de av frågan närmast berörda löntagargrupperna och även lönenivån i genomsnitt sett. De närmare avvägningarna härutinnan jämte regleringen av antalet ortsgrupper böra vid l-öneregleringen bli föremål för vidare prövning med ledning av det före- liggande utredningsmaterialet.
Löneställningen regleras emellertid icke enbart genom lönebeloppens avvägning i de olika löneklasserna utan påverkas även av förhållandet mellan begynnelse— och slutlönerna i en och samma lönegrad, antalet löneklasser i lönegraden och tidssche- mat för uppflyttning mellan 1öneklasserna. Under de förhandlingar i lönefrågor, som ägt rum på senare tid, har anledning givits att, främst för de lägre gradernas del, upp- märksamma hur de statsanställda till följd av det statliga lönesystemets utformning i början av sin bana äro förhållandevis sämre ställda än närmast motsvarande an- ställningshav-are på allmänna arbetsmarknaden, även om de skulle komma över des— sa; när de nå slutlönen i respektive befattningar. En omprövning av de principer, ef- ter vilka löneplanerna i dessa hänseenden äro konstruerade, synes påkallad och bör ingå som ett led i löneavvägningen. I detta sammanhang må erinras, att de tekniska löneklassplaceringsreglerna blevo omarbetade vid den senaste löneregleringen, var- vid den s. k. sneddningsregeln _ enligt vilken befordran till högre lönegrad automa- tiskt medför viss omedelbar löneökning —— erhöll vidgad användning. Det nya löne- turssystemet har visat sig medföra vissa ojämnheter i tillämpningen, och jämkningar däri ha ifrågasatts. Även dessa spörsmål böra nu upptagas till övervägande.
Till löneregleringen hör även en avvägning av lönenivån olika löntagargrupper emellan. I främsta rummet möter härvid _ utom frågan om dyrortsgraderingen — spörsmålet om förhållandet mellan lägsta och högsta lönelägena. Kravet på ett åter- ställande av tidigare reallöner gör sig med ökad styrka gällande ju lägre lönerna äro och ju mindre marginal de följaktligen lämna för anpassning efter ett skärpt ekono- miskt tryck. Det är huvudsakligen ur denna synpunkt som den är 1944 genomförda provisoriska lönetilläggsregleringen ansetts påkallad och fått sin omfattning bestämd. Uppenbart är emellertid, att även löntagarna i mellangraderna och högre grader i längden böra kunna resa allt starkare anspråk på en återgång till tidigare reallöner. En förbättring av reallönerna även för dessa löntagare är också nödvändig av rekry- teringshänsyn och ur andra lönepolitiska synpunkter, vilka staten som arbetsgivare mäste anlägga, även om det ligger i sakens natur, att tendensen i ett utvecklingsläge som det nuvarande bör gå i riktning mot en relativ minskning av spännvidden i löne- skalan.
Till avvägningen av löneställningen olika löntagargrupper emellan hör också de olika befattningarnas inplacering i löneskalan. Efter den revision av lönereglemente- nas tjänsteförteckningar, som nyligen genomförts eller i vissa återstående delar full- följes genom särskilda utredningsorgan, synes det icke påkallat att den nya löne-
regleringen omfattar en allmän saklig omprövning av lönegradsplaccringarna. Möj- ligt är emellertid, att ifrågakommande jämkningar i lönesystemet kunna rubba förut- sättningarna för de gällande lönegradsplaceringarna och därigenom göra en teknisk omreglering av dessa nödvändig.
Vid tidigare lönerevisioner har frågan om behovsprincipen vid lönesättningen varit under övervägande. Ett hithörande spörsmål, som i synnerhet varit föremål för dis- kussion, är spörsmålet om högre löner för befattningshavare med försörjningsplikt mot barn. I den provisoriska lönetilläggsregleringen ingår engångsutbetalning av sär- skilda barntillägg. I 1944 års proposition i ämnet ha emellertid dessa angivits såsom betingade av det särskilda krisläget och tilläggsregleringens karaktär av provisorium, vilka omständigheter ansetts berättiga till att bortse från de invändningar, som kun- de niktas mot en differentiering av löneförbättringen efter försörjningsbördan. Prin- cipfrågan om de hänsyn som böra tagas till försörjningsbördan berör icke blott be— fattningshavare i allmän tjänst utan även andra samhällsgrupper. Jag har därför kommit till den uppfattningen, att frågan om behovsprincipens tillämpning icke lämpligen bör upptagas till behandling med avseende enbart å statliga och därmed jämställda löntagare. Den bör således enligt mitt förmenande lämnas :i sido i nu förevarande sammanhang.
Ett lönetekniskt problem, som vid tidigare löneregleringar också varit föremål för diskussion, är spörsmålet om övergång från det nuvarande bruttolönesystemet — enligt vilket tjänstemännen ha att vidkännas pensionsavdrag å de i löneplanen upp- tagna beloppen —— till ett nettolönesystem, som skulle innebära, att avdragen vore frånräknade redan i löneplanen, vilken alltså skulle upptaga nettolönerna. I direk- tiven för 1936 års lönekommitté framhöllos de fördelar i administrativt hänseende, bland annat den förenkling av räkenskaps- och redovisningsgöromålen, som ett netto- lönesystem skulle medföra. Därvid uttalades förhoppningen, att trots de betänklig- heter, som ur vissa andra synpunkter anförts mot ett sådant system, det skulle visa sig möjligt att komma fram till detsamma. Utredningen i detta ämne ledde emeller- tid icke till något ständpunktstagande i principfrågan. Det konstaterades nämligen, att en övergång till nettolönesystemet under dåvarande förhållanden icke kunde ge- nomföras utan vissa tyngande övergångsanordningar avseende att bibehålla vissa personalgrupper vid dittillsvarande särskilda förmåner i form av lindringar i pen- sionsavdragen. Med hänsyn till de påtagliga praktiska fördelarna av nettolönesystem-et synes frågan om möjligheterna för dess genomförande nu böra upptagas till förnyad undersökning. Vad här anförts gäller endast nettolönesystemets tillämpning såvitt fråga är om pensionsavdrag. Beträffande vederlag för naturaförmåner synes anled- ning icke föreligga att frångå bruttolönesystemet.
Vad härefter angår de olika detaljfrågor, som tillhöra en ny lönereglering, har vid tidigare tillfällen, senast vid den provisoriska omreglering av övertidsersättningarna, som företogs vid 1943 års riksdag, ifrågasatts en omläggning av grunderna för dessa ersättningar i närmare anslutning till vad som tillämpas på allmänna arbetsmark- naden. Denna fråga synes böra uppmärksammas i samband med löneregleringen. Det synes icke lämpligt att utredningen bindes vid närmare direktiv i detta avseende. Om emellertid en mera ingående omarbetning av övertidsireglerna kommer i fråga, bör man bland annat beakta det särskilda spörsmål, som sammanhänger med ett övertidsersättning icke utgår — och fortfarande icke heller torde böra utgå —— i högre lönegrader. Givetvis bör vidare uppmärksammas, att övertidsersättningarms avvägning bör betraktas som ett led i hela löneavvägningen.
Under förarbetena till de nu gällande, år 1939 tillkomna bestämmelserna om de orter, på vilka kallortstillägg utgår, och dessas fördelning på kallortsklasser fram- hölls i en inom finansdepartementet uprättad promemoria, att de olika jämförelse- grunder, som kunde komma i fråga vid kallortsindelningen, vore så obestämda, att varje dylik indelning måste bliva i avsevärd mån godtycklig. Förhållandet kom tll synes i en vid detta tillfälle införskaffad utredning, vilken även visade, hur schenn-
tiskt en sådan avlöningsform som kallortstilläggen överhuvud taget verkar under de olika förhållanden, efter vilka den borde vara anpassad. Frågan om kallortstill- läggens bibehållande synes nu böra omprövas.
Om ock huvudvikten vid löneregleringen bör läggas vid en revision av löneställ- ningen, synes det lämpligt, att en teknisk översyn av löneförfattningarna samtidigt företages, varvid [i främsta rummet vissa efter den senaste löneregleringen aktualise— rade detaljspörsmål böra komma under övervägande.
Löneregleringen bör icke begränsas att gälla den statliga civilförvaltningen utan omfatta alla de områden, där det nya avlöningssystemet är genomfört. Utredningen bör alltså även avse en revision av militära avlöningsreglementet och manskapsav- löningsreglementet. Härvid föreligger till fortsatt övervägande frågan om en radikal begränsning av det militära arvodesväsendet. I denna fråga ha under de senare åren ingående utredningar företagits. Sedan dessa resulterat i att mera genomgripande ändringar i varje fall icke ansetts kunna vidtagas annat än i samband med en ny lönereglering, har vid årets riksdag företagits en begränsad översyn av det militära arvodesväsendet. De verkställda utredningarna ha lämnat ett intryck av att frågan om en längre gående avveckling av de militära arvodena är förknippad med organi- satoriska spörsmål av icke ringa räckvidd. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt upp- märksamhet vid den nu förestående löneregleringen.
Den pågående särskilda sakkunnigutredningen angående revision i vissa hänseen- den av de militära tjänsteförteckningarna och därmed sammanhängande frågor sy- nes böra fortgå parallellt med löneregleringsarbetet.
De mot civila och militära avlöningsreglementena svarande icke—ordinariereglemen- tena böra även underkastas översyn. I olika sammanhang har ifrågasatts om den nu- varande skillnaden i avlöningsvillkor för ordinarie, extra ordinarie och extra per- sonal i lönegrader med samma nummer är lämpligt avvägd. Hithörande spörsmål ha icke gällt rekryteringspersonal —— för vilken de rådande skiljaktigheterna mesta- dels kunna förefalla naturliga såsom tillhörande en reguljär befordringsgång _ utan annan icke—ordinarie personal, vilken i en på senare tid ökad omfattning anställts under skiftande förhållanden. I en del fall då en extra ordinarie befattning inrättas är anledningen till att den uppföres på extra ordinarie i stället för ordinarie stat ej så mycket att man vill åstadkomma en begränsning av löneförmånerna som att man för någon tid framåt vill ha möjlighet att indraga eller omändra befattningen eller eljest av lämplighetsskäl entlediga befattningens innehavare. Vad åter beträffar extra personal är denna icke pensionsberättigad och har följaktligen ej heller att vidkän- nas pensionsavdrag å avlöningen. Skillnaden i lön mellan extra ordinarie och mot- svarande extra befattningshavare är emellertid större än som svarar mot pensions— avdragen i extra ordinarie befattning. Förhållandet har givit anledning till vissa svå- righeter vid inplacering av extra befattningshavare i löneplanen. I en del fall har förmärkts en tendens att icke anlita läx—löneplanen med dess avsevärt lägre löne- belopp utan i stället tillämpa arvodesanställning. I andra fall åter har förmärkts en viss benägenhet att anlita allför hög Eic—lönegrad för att åstadkomma önskad löne- avvägning. En undersökning angående i vilken mån en omläggning av lönesystemet för icke-ordinarie personal bör ske synes med hänsyn till anförda omständighet-er motiverat. Jämväl bör övervägas huruvida, såsom även ifrågasatts, civila och mlili- tära icke-ordinariereglementena lämpligen böra sammanslås.
Utredningen bör ytterligare omfatta de avlöningsbestämmelser för det statsunder- stödda und-ervisningsväsendet, som äro anslutna till det nya lönesystemet. Däremot bör utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där personalen ännu har oreglerade löner.
Härefter innehåller anförandet bland annat vissa riktlinjer i fråga om sättet för kom-mittéarbetets bedrivande. Enligt dessa riktlinjer skall lönekom- mittén fungera dels som utredningskommitté i vanlig mening och dels som
delegation för löneförhandlingar under ordförandens ledning med represen- tanter för de av utredningen berörda personalgruppe-rna.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 har lönekommittén jäm- väl att verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningarnas bestämmelser om storleken av pensions- förmåner och om pensionsavdrag, som kunna påkallas i samband med av- löningsrevisionen.
Lönekommittén har inriktat sitt arbete därpå, att den nya löneregleringen skall kunna genomföras från och med den 1 juli 1947. En förutsättning härför har ansetts vara, att förslag rörande de nya lönebeloppen framlägges av kommittén under första halvåret 1946. I samband härmed måste också förslag framläggas i de frågor, som ingå såsom väsentliga led i själva löne— avvägningen, samt i vissa andra hänseenden, som nära sammanhänga där- med. Då det visat sig icke vara möjligt att före nämnda halvårs utgång slutföra hela utredningsuppdraget, har lönekommittén nödgats begränsa det förslag, som här framlägges, i enlighet med vad sålunda angivits. Denna begränsning är enligt lönekommitténs uppfattning i och för sig oläglig, desto mer som tidsbristen föranlett att även vissa frågor, som ha ett mycket nära samband med löneavvägningen, måst uppskjutas. I de frågor, som nu ej med- tagits och vari också ingår de nya författningsbestämmelsernas utformning, avser lönekommittén att framlägga förslag under senare halvåret 1946.
I utredningsupp—draget ingår bland annat att verkställa en revision av man- skapsavlönings—reglementet. Med hänsyn till den utredning genom särskilda sakkunniga, som igångsatts beträffande det militära manskapets löneställning, omfattar förevarande förslag icke denna personalgrupp. Förslaget omfattar icke heller revision av de särskilda löneplanerna för provinsialläkare och distriktsveterinärer, eftersom vissa, av lönekommittén igångsatta utredningar, vilka avse att utgöra underlag för bedömandet av dessa befattningshavares löneställning, ännu icke hunnit slutföras.
Lönekommittén har enligt direktiven, såsom nyss angivits, ställning både såsom utredningsorgan och- såsom förhandlingsdelegation. Dess uppgift i sist- nämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens hu- vudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses vara godtag- bart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna ansluta sig. Det förslag, som härmed framlägges, utgör resultatet av de hittills förda för- handlingarna. Det har, ehuru det icke överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida framställts, såsom förh-andlingsprodukt godtagits av organisationerna. Lönekommitténs ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga om lönenivån, lönernas dyrortsgradering och dennas av- veckling eller lönernas rörlighet, ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat uppnås vid förhandling-arna.
AVD. I.
ANSTÄLLNINGSFORMERNA.
1. Olika slag av anställningsformer.
I allmänhet plåga tjänstemännen indelas i två huvudgrupper, ordinarie tjänstemän och icke-ordinarie tjänstemän, Denna indelning ligger huvudsak- ligen till grund för fördelningen av avlöningsbestämmelsema på skilda för- fattningar, för medelsanvisningen til-l tjänstemännens löner samt för den sta- tistiska redovisningen av tjänstemännen och av kostnaderna för dem.
Inom vardera av dessa huvudgrupper finnas olika kategorier tjänstemän, som väsentligt skilja sig från varandra såväl i fråga om anställningens fast- het som beträffande anställningsförmånerna.
Ordinarie tjänst inom statsförvaltningen tillsättes antingen genom fullmakt eller konstitutorial, genom förordnande för viss tid, genom förordnande för begränsad anställningstid eller genom förordnande tills vidare. Till den kate— gori av tjänster, som tillsättas på sist angivna sätt, höra, bland annat, de be- ställningar, vid vilka jämlikt 2 g 1 mom. militära avlöningsreglementet utgår arvode i stället för lön. Huvudregeln är att endast en av dessa anställnings- former kan användas vid tillsättning av en viss tjänst.
Redan av själva beteckningen >>förordnande tills vidare» framgår, att de ordinarie tjänstemän, som tillsatts med anlitande av denna anställningsform, icke åtnjuta något av den säkerhet mot entledigande, som ofta brukar be- traktas som ett av ordinarieställningens- särskilda kännetecken. För ordi- narie tjänstemän, tillsatta genom förordnanden för viss tid eller för begrän- sad anställningstid, är säkerheten —— där den över huvud förekommer —— i varje fall begränsad till en viss tidsrymd. Fullmaktstjänstemännen åter till- godonjuta i allmänhet den säkerhet, som g 36 regeringsformen föreskriver, nämligen att icke kunna avsättas utan medelst rannsakning och dom. Un- dantag utgöra härvidlag innehavarna av förtroendesysslor. Dessa kunna en- ligt g 35 regeringsformen entledigas, när Kungl. Maj:t prövar, att rikets tjänst det fordrar. Tillsättning genom konstitntorial, slutligen, innebär, att tjänste- man kan i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.
Också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet förekomma ordi- narie tjänster. Dess-a, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster, till- sättas genom förordnanden.
Icke-ordinarie tjänst tillsättes genom förordnande eller i vissa fall genom kontrakt. Den icke-ordinarie personalen inrymmer ett stort antal olika kate- gorier. Lönekommittén är för närvarande icke i tillfälle att fullständigt ange vilka dessa kategorier äro. Av de förslag, som i detta sammanhang fram- läggas, är det emellertid endast tre kategorier av den icke-ordinarie perso- nalen, som beröras, nämligen de extra ordinarie och extra tjänstemännen samt aspiranterna.
För extra ordinarie tjänsteman gäller i allmänhet den regeln, att entle- digande av annan anledning än tjänstefel skall ske efter skriftlig uppsägning, vilken såvitt möjligt bör äga rum senast tre månader före anställning-ens upp- hörande. Denna regel blir givetvis icke tillämplig, när anställningstiden är tidsbegränsad, vilket understundom är fallet. Folkskolans lärare intaga vidare i detta hänseende en särställning, något som sammanhänger med att extra or— dinarie tjänster icke finnas vid folkskolan utan extra ordinariebegreppet där är knutet till läraren och den aktuella anställningsperiodens längd. Uppfyllas vissa krav i fråga om utbildning, tidigare anställningstid och tjänstgöring samt den aktuella anställningsperiodens längd, är läraren automatiskt extra ordinarie för den tid anställningen varar. Om en följande anställningsperiod icke har den längd, som kräves, mister läraren lika automatiskt sin egenskap av extra ordinarie. Vad emellertid beträffar de extra ordinarie tjänstemännen i gemen, så tillkommer dem givetvis en viss trygghet på grund av anställ- ningen, enär de äro tillförsäkrade pens—ionsrätt. Om entledigande sker på grund av vissa särskilda, i pensionsbestämmelserna angivna förhållanden, er- håller nämligen den entledigade viss pensionsförmån.
För extra tjänstemän och aspiranter finnas icke nägra generella bestäm- melser meddelade, som reglera deras anställningssäkerhet. Tvärtom finnes en uttrycklig bestämmelse därom, att lön icke utgår för tid, under vilken arbete vid vederbörande verk icke kan beredas tjänstemannen.
Av vad nu anförts framgår, att det icke generellt kan anses vara ett ut- märkande drag för den ordinarie anställningen, att den bered-er större trygg- het mot entledigande än den icke-ordinarie anställningen, även om så i all- mänhet är fallet. Den extra ordinarie anställningsformen bereder sålunda större sådan trygghet än vissa ordinarie anställningsformer. Ej heller är det så, att olika avlöningssystem tillämpas för ordinarie och icke—ordinarie per— sonal, även om avlöningsbestämmelserna ofta inrymmas i skilda författ- ningar. För de grupper, om vilka här är fråga, gäller i stället ett enhetligt avlöningssystem. Inom detta system föreligga dock vissa skilj-akti-gheter för de olika kategorierna.
Den tanke, som ligger bakom tjänsternas indelning i ordinarie och icke— ordinarie, måste därför vara den, att en tjänst, som icke främst är avsedd såsom prövnings- eller utbildningstjänst, kan inrättas som ordinarie, när det anses konstaterat, att ett stadigvarande behov av densamma föreligger. Emellertid kan knappast råda någon tvekan därom, att sådana tjänster nu- mera i åtskilliga fall och i betydligt större omfattning än tidigare inrättas
såsom icke-ordinarie — framför allt såsom extra ordinarie. Enligt löne— kommitténs mening måste hänsyn härtill tagas vid lönesättningen.
I fråga om de ordinarie anställningsformerna får lönekommittén erinra, att konstitutionsutskottet vid 1942 års riksdag i sitt memorial nr 18 behand— lade frågan om den bristande överensstämmelse, som föreligger mellan å ena sidan föreskrifterna i åå 35 och 36 regeringsformen samt å andra sidan gäl- lande författningar, som i övrigt reglera tjänstemännens anställningsförhål- landen. Utskottet anförde därvid bland annat:
En betydande klyfta föreligger otvivelaktigt mellan å ena sidan grundlagens hud och å andra sidan deras tillämpning genom vissa nu gällande författningar, som i viktiga delar är ett uttryck för det praktiska livets krav. Denna motsättning är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter. Förhållandena ha numera utvecklat sig därhän, att denna skiljaktighet icke längre bör få bestå utan bör överbyggas genom en re- vision av & 36 och den i samband därmed stående & 35 regeringsformen. Å ena sidan bör härvid hänsyn tagas till att den allmänna princip, på vilken % 36 bygger, är av vital betydelse för rättskipningen och förvaltningen och därmed för hela vårt sam- hällsskick. Det är nämligen angeläget, att dessa funktioner handhavas av personer, som efter bästa övertygelse fullgöra sina värv utan att behöva frukta godtyckliga 'inskridand'en från överordnade. Å andra sidan bör också beaktas statsmakternas behov av större rörelsefrihet på förevarande område än 5 36 i sin nuvarande lydelse skänker. Detta behov har särskilt framträtt under de senaste årtiondena. Huru de nya grundlagsbuden i detalj skola utformas torde emellertid icke kunna avgöras utan en allsidig utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. Enligt sakens natur böra de emellertid icke göras alltför utförliga. Härav följer, att vid utredningen fråga torde uppstå om icke, i tlikhet med vad flerstädes i utlandet är fallet, närmare be— stämmelser i ämnet lämpligen böra införas i särskild lagstiftning, som mera in- gående reglerar statstjänstemännens rättigheter och skyldigheter.
I anledning härav anhöll 1942 års riksdag (skr. nr 475) hos Kungl. Maj:t om utredning av frågan om revision av de i åå 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om tjänstemännens rättsliga ställning. Inneva- rande års riksdag har gjort förnyad framställning om sådan utredning (skr. nr 261).
Lönekommittén anser, att frågan om ändring av de nuvarande anställ- ningsformerna för ordinarie tjänstemän bör tagas upp till övervägande vid den av riksdagen sålunda begärda utredningen. Vid framläggande av sina förslag kommer därför lönekommittén att utgå från de slag av ordinarie anstälhiingsformer, som nu finnas.
Vad härefter beträffar den extra ordinarie anställningsformen, har det re— dan här förut påpekats, att densamma numera i icke oväsentlig utsträckning också tillämpas ä tjänster av stadigvarande natur även då fråga icke är om prövnings— och utbildningstjänster. En historisk återblick ger vid handen, att detta är en relativt senkommen företeelse. Tidigare torde extra ordinarie anställning nästan uteslutande ha utgjort anställning för rekryteringsperso- nal till ordinarie tjänster.
Det utvidgade användningsområdet för extra ordinarie anställning och den omständigheten, att pensionsrätt beretts de extra ordinarie tjänstemän-
nen, har såvitt lönekommittén kunnat finna, medfört att den uppfattningen börjat sprida sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänste- männen en trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken till- kommer de med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän- nen. Härtill har måhända också bidragit, att i vissa fall samma omständliga tillsättningsprocedur användes för ordinarie och extra ordinarie tjänster.
En sådan uppfattning måste, om den godtages, få den verkan, att skärpta krav å det varaktiga behovet av tjänsten uppställas för att densamma skall givas extra ordinarie karaktär. Detta medför, att åtskilliga tjänstemän un- dandraga-s de särskilda förmåner, som den extra ordinarie anställningen be- reder, samtidigt som förvaltningsapparaten onödigt kompliceras genom att andra, mindre ändamålsenliga anställningsformer anlitas.
Lönekommittén anser det vara uppenbart, att begreppet extra ordinarie anställning varken kan eller bör givas en sådan innebörd, som ovan angivits. Det synes lönekommittén angeläget, att de förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder, skola kunna tillkomma tjänstemännen även om an- ställningens varaktighet icke är fullt säker. Härav följer å andra sidan, att extra ordinarie tjänsteman bör kunna entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten blir överflödig. Att emellertid en extra ordina- rie tjänsteman efter en icke alltför kort anställningstid i verkligheten har en betydande trygghet i anställningen synes uppenbart och torde överensstämma med de förhållanden, som råda för fast anställning inom det enskilda näringslivet. Liksom hittills bör för övrigt, när en extra ordinarie tjänst blir överflödig, övervägas om tjänstemannen ej lämpligen kan, med bibehållande av den extra ordinarie anställningen, överföras till annat verk- samhetsområde.
I olika sammanhang har, på grund av att den extra ordinarie anställnings- formens användningsområde kommit att i större omfattning sammanfalla med den ordinarie anställningsformens, fråga uppkommit om relationen mellan antalet ordinarie och antalet extra ordinarie tjänstemän. Lönekom- mittén har funnit att denna fråga så när-a sammanhänger med den i det föregående berörda frågan om ändring av de nuvarande anställningsfor- merna för ordinarie tjänstemän, att den först i samband med denna bör upptagas till prövning.
Såsom i det föregående angivits finnas för den övriga icke-ordinarie per— sonalen, jämte åtskilliga andra anställningsformer, dels en som benämnes anställning såsom aspirant och dels en som benämnes anställning såsom extra tjänsteman.
Aspirantanställningen är tillämplig endast ino-m kommunikationsverken. I gällande avlöningsbestämmelser definieras icke aspirantan—ställningens in— nebörd. I allmänhet torde väl emellertid med aspirant förstås en sådan be- fattningshavare, vilken formellt sett innehar den särskilda kompetens, som erfordras för första extra ordinarie eller ordinarie anställning i verket i den befordringsgång, som avses, men vars praktiska förutsättningar för tjänsten
äro oprövade eller icke tillräckligt prövade. Däremot betraktas givetvis icke den som aspirant, vilken såsom elev deltager i utbildningskurs. Enligt in- hämtade upplysningar användes för närvarande vid statens järnvägar och postverket anställningsformen såsom aspirant regelmässigt som ett mellan- led mellan en tillfällig anställning och extra ordinarie eller ordinarie an- ställning. Däremot synes. denna anställningsform ha kommit att bli av un- derordnad betydelse för de båda övriga kommunikationsverken.
I motsats till anställning som aspirant har anställning som extra tjänste- man en dubbel innebörd. Förutom för aspiranter .är den nämligen också avsedd att begagnas vid anställande av icke-ordinarie personal, som icke utgör rekryteringspersonal. Tidigare har inom statsförvaltningen funnits en ren aspirantanstä-lhiingsform även utanför kommunikationsverken. Så— lunda innehöll 1921 års kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke- ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, till- hörande den civila statsförvaltningen, särskilda avlöningsbestämmelser för aspiranter. Dessa bestämmelser borttogos emellertid 1925 med den motive- ringen, att vid allmänna civilförvaltningen icke förelåg behov av aspiranter. Det förefaller sannolikt, att detta hängde samman med de extra ordinarie tjänsternas dåvarande karaktär av huvudsakligen rekryteringstjänster till ordinarie befattningar.
Utvecklingen har nu för länge sedan passerat den punkt, där en perso- nalgrupp av aspiranter måste anses behövlig också inom den del av stats- förvaltningen, som icke omfattar kommunikationsverken. Enligt lönekom- mitténs mening är det mindre rationellt att, såsom nu är förhållandet, i avlöningshänseende sammanföra denna personalgrupp med en annan, myc- ket olikartad grupp av icke-ordinarie personal. Den synes i stället böra sammanslås med kommunikationsverkens aspirantgrupp.
Beträffande denn-a anställningsform såsom aspirant, vilken alltså skulle kunna tillämpas inom hela statsförvaltningen samt inom det statsunder- stödda undervisningsväsendet, får lönekommittén ytterligare framhålla föl- jande. Aspirantanställningen bör enligt lönekommitténs mening avse en re- lativt kort tjänstgöringstid. Det syn-es visserligen antagligt, att denna tid bör växla inom olika förvaltningsområden, men i allmänhet torde [den icke bc- höva uppgå till mer än 18 månader och i intet fall bör den överstiga tre år. För aspiranten måste det framstå som ett berättigat krav, att han så snart förutsättningar härför föreligga och senast vid aspiranttidens slut får veta, om han kan påräkna fortsatt anställning, och, om så är fallet, huruvida denna anställning kan beredas honom med tillämpning av den extra ordi— narie (eller ordinarie) anställningsformen eller, om sådan mera fast anställ- ning anses icke kunna komma i fråga, med anlitande av någon annan, mindre fast anställningsform. Det bör därför åligga vederbörande myndighet att, så snart ske kan, pröva aspirantens möjligheter till fortsatt anställning. Givetvis skall emellertid sådan prövning icke ske i de fall, då på grund av särskilda förhållanden, vilka exempelvis torde föreligga i fråga om lärar- personalen, aspirantens fortsatta anställning icke lämpligen kan bedömas annat än i samband med tillsättningen av de tjänster, som sökas av honom.
Lönekommittén vill dessutom framhålla, att om också genom avlöningsv- bestämmelserna regleras förmånerna för aspiranter till extra ordinarie eller ordinarie tjänster, därmed givetvis icke följer att aspirantanstälhring alltid måste föregå den mera fasta anställningen. Den närmare regleringen härav faller emellertid icke inom lönekommitténs uppdrag.
För tillgodoseende av förvaltningens normala personalbehov skulle vid bifall till vad sålunda förordats finnas tre huvudanställningsformer: aspi- rantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning. Här- utöver erfordras i viss utsträckning också andra anställningsformer. Denna fråga kan emellertid icke behandlas i förevarande sammanhang. Det är nämligen enligt lönekommitténs uppfattning nödvändigt, att det innan för- slag framlägges i ämnet genom uppgifter, som skola införskaffas från ve- derbörande verk, blir klarlagt, vilka personalkategorier, som icke kunna eller böra inrymmas i huvudanställningsformerna.
2. Tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare med arvode i stället för lön, m. 111.
Av de ordinarie militära beställningarna intaga vissa i fråga om anställ— nings— och avlöningsform en särställning i förhållande till övriga motsva- rande beställningar, såtillvida som de tillsättas medelst förordnande tills vidare i stället för genom fullmakt och äro förenade med arvode till sam- ma belopp som den lön, som eljest skulle ha tillämpats. Enligt 2 % 1 mom. militära avlöningsreglementet skall vad i reglementet stadgas beträffande lön äga motsvarande tillämpning betäffande sådant arvode. Dylika beställningar finnas å gällande personalförteckningar upptagna vid försvarsstaben, armésta- ben, arméinspektionen, hemvärnsstaben, militärområdena m. m., vissa utbild- ningsanstalter och arméhundväsendet. Det är i dessa fall i regel fråga om kompaniofficerare (där viss befattning enligt föreskrift i personalförteckning kan innehavas av antingen regements- eller kompaniofficer, utgår avlöningen i form av arvode endast om innehavaren är kompaniofficer) men i sex fall är fråga om. underofficerare.
De beställningar, vid vilka utgår arvode i stället för lön, äro i anslutning till den för dem använda tillsättningsformen undantagna från pensionsrätt, men de förenas alltid med en pensionsberättigande beställning. Då innehavare av annan bestälhiing erhåller arvodesbeställning, bibehåller han nämligen sin pensionsberättigande tjänst, ehuru utan att utöva densamma. Den pen- sionsberättigande tjänsten kan vid sådant förhållande ej återbesättas utan får uppehållas med vikarie. Då vikarien icke i denna sin egenskap äger pen- sionsrätt men innehar lägre pensionsberättigande bestälhiing, bibehåller han denna, som i sin tur uppehålles medelst vikarie. Systemet med arvoden i stället för lön föranleder därför ett stort antal successionsföror-dnanden.
Anordningen med arvoden i stället för lön infördes genom 1925 års här- ordning och har fått vidgad tillämpning genom 1936 års härordning och
1942 års försvarsbeslut. Till grund för dess införande, som först skedde * vid militärläroverken, låg ett förslag av chefen för generalstaben. Gentemot _ ett av 1919 års försvarskommission framfört förslag om att vid miltärläro- Wi verken inrätta fullmaktsbeställningar för adjutanter, kompanichefer, kadett- 1'1 officerare och lärare invände generalstabschefen, att detta kunde vålla svå- 1' righeter i fråga om. o-fficerarnas återtransport till beställning på truppför— ' bands stat. Ur personalens synpunkt syntes icke kunna fordras, att en av— gående lärare skulle vara skyldig att övergå till annat regemente än det han förut tillhört. Därtill komme, att tidpunkten för ombyte av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning och icke efter tiden " för lämpliga vakansers inträffande. Ett direkt byte av löner mellan avgåen- , de och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt emedan t. ex. i en kompani- ' officersbeställning en löjtnant ej sällan komme att efterträda en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompaniofficerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget regemente men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda mot åt- njutande av sina avlöningsförmåner.
1936 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till militärt ; avlöningsreglemente, att det med hänsyn till det stora antal successionsför- ,; ordnanden i olika lönegrader vid truppförbanden, som arvodesbefattningar- na föranledde, skulle ur personalsynpunkt och även ur .förenklingssynpunkt vara till stor fördel, om arvoden'a kunde avskaffas genom att ifrågavarande personal uppfördes med lön i vanlig ordning på vederbörande stater.
Militära arvode'sutredningen framhöll, att systemet med arvoden i stället för lön hade sin grund i det förhållandet, att lönerna vid armén vore knutna till ett flertal mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal personalkårer. Med hänsyn till de olägenheter ur personalsynpunkt, . som följde med arvodessystemet, förordade arvodesutre-dningen i första hand, ; att gemensamma personalstater anordnades för infanteriet och artilleriet .och ' att i samband därmed arvodesbeställningarna utbyttes mot fullmaktsbeställ- ' ningar, uppförda å personalförteckningarna för vederbörande truppslag, där 3 det icke undantagsvis kunde befinnas lämpligt att upptaga fullmaktsbeställ- ningar å personalförteckningen för vederbörlig institution. I andra hand för- ordade arvodesutredningen, att till de för infanteriet och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle fogas ytterligare en ko- lumn, upptagande erforderligt antal officerare till Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslutande av motsvarande , antal beställningar å andra personalförteckningar. Kungl. Maj:t borde där- vid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämkningar i personalfördel- ningen mellan förbanden och den sålunda uppkommande personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar. Detta alternativ kräv— de emellertid för sitt genomförande, att befordringsgrunderna fastställdes för _ den personal, som icke disponerades för truppförbanden.
I anslutning till sitt förslag om gemensamma personalstater anförde arvo- desutredningen bland annat, att med detta i stort sett vu-nnes större frihet vid personalens disponerande och större enhetlighet inom befordringsväsen— det tillika med jämnare befordringstur; truppslaget skulle bli befordringsen- het, och befordringstur skulle räknas inom truppslaget. Befordringsförslaget skulle uppsättas av vederbörande truppslagsinspektör. Den numera generella förflyttningsskyldigheten för beställningshavare underkastade militära avlö- ningsreglementet hade i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bu-ndenheten mellan personalen och regementena. Arvodesutredningen hade icke kunnat finna, att den förordade anordningen skulle förorsaka statsver— ket ökade kostnader för flyttningsersättning.
Av de myndigheter, som yttrade sig i anledning av militära arvodesutred- ningens förslag till avveckling av de arvoden, som utgå i stället för lön, än— såg statskontoret, att det av arvodesutredningen i första hand förordade al- ternativet borde genomföras. Däremot avstyrkte överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben, chefen för armén och dåvarande arméförvaltningen arvodes- utredningens båda alternativa förslag, och samma ståndpunkt intogs av svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundei.
Chefen för armén anförde i sitt yttrande i huvudsak följande.
De av arvodesutredningen anförda skälen för ett borttagande av systemet »arvo— den i stället för lön» äro i och för sig riktiga. Detta system medför vissa olägen- heter främst beträffande successionsförordnanden. 'De olägenheter, som skulle upp- komma vid tillämpningen av ettdena av arvodesutredning-ens alternativa förslag, skulle emellertid bliva större. Redan storleksförhållandena göra det olämpligt att sammanföra infanteriets officerskårer på en för truppslaget gemensam personal- förteckning. Vid infanteri- och artilleriregementena är antalet officerare och un- derofficerare väsentligt större än det antal, som vid övriga truppslag placeras till tjänstgöring vid de olika regementena och kårerna, och tbefordringsturen blir där- för ganska jämn utan att en sammanslagning truppslagsvis är erforderlig. Vid varje förband inom armén föreligger med hänsyn till tjänstens krav behov av ett visst antal kaptener, respektive löjtnanter och fänrikar. Större ruckningar av proportio- nen mellan antalet kaptener och officerare i lägre grader böra icke förekomma. Om gemensam personalstat anordnas för exempelvis infanteriet, torde förhållandet bli det, att den, som vid befordringsvakans på ett regemente står närmast i tur till befordran, i regel icke är placerad vid detta regemente. Skulle han då befordras utan att förflyttas, skulle snart proportionen mellan kaptener och löjtnanter bli olämplig, varjämte vakansen vid det aktuella regementet icke bleve fylld. Skull-e han däremot i samband med befordrin—gen flytta för att fylla vak-ansen, komme flyttningskostnaderna att stiga. Man får ej heller underskatta betydelsen av det urgamla sambandet mellan hembygd och truppförband. Olägenheterna med gemen- samma person-alkå-rer blir större i proportion till dessas storlek och antalet förband. Slutligen är det icke lämpligt att befordringsförslag vid infanteriets och artilleriets stora personalkårer upprättas av truppslagsinspektörerna, vilka ej kunna förvärva den grundliga personalkännedom, som bör föreligga.
Det av utredning-en i andra hand förordade alternativet medför, att befordrings- turen måste regleras, vilket medför stora svårigheter. När personalen icke längre skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande, borde den kunna återgå i ordinarie tur vid truppförban—d eller i personalkår. Därvid skulle just de olägenheter uppstå, som man velat undvika genom det nuvarande arvodessystemet.
I huvudsak samma synpunkter framfördes av försvarsväsendets övriga * myndigheter ävensom av personalsammanslutningarna.
Chefen för försvarsstaben förklarade med instämmande av överbefälha- varen, att det vore önskvärt, att det nuvarande systemet med arvoden i stål- let för lön avvecklades, samt att detta kunde ske på ett enklare sätt än arvo- desutredningen avsett. Härom anfördes följande.
De skäl, som legat till grund för det nu tillämpade arvodessystemet, äro, att man därigenom velat bereda möjlighet å ena sidan för den, som transporterats till arvo- desbefattning, att återgå till eget regemente och å andra sidan för vederbörande chef att vid behov få till stånd en återtransport, oberoende av om vakans före- ligger vid regementet eller detta icke är fallet.
I praktiken är det nog så, att i många fall en sådan återtransport låter Sig göra utan tillgripande av särskilda åtgärder. I andra fall kan en transport med veder- börandes eget medgivande ordnas till annat truppförband. 'Då transporterna nu- mera till skillnad från förr regleras halvårsvis, föreligga större möjligheter att på sådant sätt anordna återtransporterna.
Det måste dock räknas med 'att sådana fall kunna inträffa, då plats icke är ledig vid eget regemente och vederbörande befattningshavare icke vill underkasta sig transport till annat regemente. För att lösa frågan i sådana fall synes det enklast att vid armén uppföra ett antal flyttbara löner, vilka [vid behov kunna tillgripas l för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill dess vakans inträder. Systemet ! torde icke behöva påverka avlöningsanslaget, då kostnaderna helt böra kunna be- ; stridas av besparingar till följd av befintliga vakanser.
Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben ansågo, att frågan om en lösning efter angivna riktlinjer med hänsyn till därmed förenade påtagliga fördelar vore förtjänt av en särskild utredning.
I propositionen nr 170 år 1945 uttalade föredragande departementschefen, att avlöningsformen arvode i stället för lön vore förenad med vissa olägen- heter, som gjorde en avveckling av denna avlöningsform önskvärd. Frågan huru en sådan avveckling lämpligen skulle kunna åvägabringas hade emel- lertid samband med vissa organisatoriska spörsmål, till vilka departements- chefen icke vore beredd att taga ställning i förevarande sammanhang. Det syntes lämpligast, att frågan gjordes till föremål för fortsatt övervägande i samband med den blivande översyn-en av försvarsorganisationen. Departe- mentschefens ifrågavarande uttalande har icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.
De utvägar, vilka dryftats då det gällt att söka undanröja de olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande systemet arvoden i stället för lön, ha såsom av det föregående framgår gått ut på att ersätta de medelst tillsvidare- förordnande tillsatta arvodesbeställningarna med vanliga fullmaktsbeställ- ningar. För möjliggörande härav har ifrågasatts antingen anordnande av ge- ]mensamma personalstater för infanteriet och artilleriet eller att till de för infanteriet och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skull-e fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare bill Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med ute- Wslutan'de 'av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar.
Båda utvägarna ha rönt kritik från de militära myndigheternas sida. Från mi ]itärt håll har framkastats tanken på en sådan lösning, att vid armén skull uppföras ett antal »flyttbara löner», som vid behov kunde tillgripas för at tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill dess vakans inträdde.
Vid det samråd i denna fråga, som lönekommittén under hand haft meo 1945 års försvarskommitté, har framgått, att ett mindre antal av de nuva rande arvodesbeställningarna äro sådana, som skola tillsättas med officerar tillhörande viss bestämd personalkår. Vissa skäl ha ansetts kunna anföra för att dessa arvodesbeställningar ersättas med fullmaktsbeställningar p vederbörande personalkårers stater. Frågan i vad mån detta ur olika syn punkter är lämpligt kommer att upptagas till närmare prövning av försvars kommittén.
Vad övriga med arvoden i stället för lön förenade beställningar beträffa har det förefallit, som om en närmare till hands liggande utväg att råda bo på de med systemet arvoden i stället för lön förenade olägenheterna än en ligt något av de ovan angivna alternativen erbjuder sig i form av en anord ning liknande den, varom beträffande den civila statsförvaltningen fram lagts förslag i innevarande års statsverksproposition under rubriken för fler huvudtitlar gemensamma frågor: tillsättande av tjänst i succession efte innehavare av förordnande tillsvidare (sid. 24—28) och vilken numera i prin— cip godtagits av riksdagen (skr. nr 16). Denna anordning har tillkommit ' syfte att, vid bibehållande av systemet med tillsvidareförordnande med där- med förenade fördelar, eliminera de olägenheter, som äro förbundna men det nuvarande förhållandet, att befattningar i succession efter innehavare a sådana förordnanden icke kunna återbesättas i vanlig ordning, enär den för- ordnade icke erhäller pensionsrätt å förordnandetjänsten utan får kvarstå såsom innehavare av den pensionsberättigande tjänsten. Den som i dylika fall i succession uppehåller den pensionsberättigande tjänsten tillerkännes i regel vikariatslön. För närvarande finnas inom civilförvaltningen befattningar av här ifrågavarande slag, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare, praktiskt taget endast inom Kungl. Maj:ts kansli.
Sammanfattningsvis innebär den beslutade omläggningen i huvudsak föl- jande:
Då ordinarie, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt tjänsteman eller extra ordinarie tjänsteman, vilken innehar befattning som är uppförd å ve- derbörligen fastställd personalförteckning, förordnas att inneha ordinarie be- fattning i statsdepartement, tillsatt medelst förordnande tills vidare, skall hans pensionsberättigande tjänst genom beslut av Kungl. Maj:t föras ö ve r s t a t. Detsamma skall gälla i fall då tjänsteman, som nu nämnts, under ti- den för förordnandet erhåller annan pensionsberättigande tjänst än den han vid förordnandets tillträdande innehade utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller tjänsteman, som innehar ordinarie eller extra ordinarie befattning över stat, annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest från den över stat förda befattningen, bortfaller denna. Återgår
tjänstemannen till utövning av den pensionsberättigande befattningen, skall vid närmast inträffande ledighet vid verket å befattning av samma slag och i motsvarande lönegrad den pensionsberättigande befattningen återföras på stat. Den pensionsberättigande tjänst, som den medelst förordnande tills- vidare tillsatte tjänstemannen vid förordnandets tillträdande innehade eller under förordnande förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.
Tillämpad å de militära förhållandena skulle denna anordning innebära, att då beställningshavare förordnas att tills vidare inneha befattning, varmed för närvarande är förenat arvode i stället för lön, hans beställning enligt be- slut av Kungl. Maj:t föres Ö ver stat. Detsamma bör gälla i fall, då be— ställningshavaren under tiden för förordnandet erhåller annan pensionsbe- rättigande beställning (befattning), än den han vid förordnandets tillträdande innehade, utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller be- ställningshavaren annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest från den över stat förda beställningen, bortfaller denna. Ätergår beställnings- havaren till utövning av den pensionsberättigande beställningen, skall vid närmast inträffa-nde ledighet vid den militära enhet, han tillhör, å beställ- ning i samma lönegrad den pensionsberättigande beställningen återföras på stat. Den pensionsberättigande beställning, som den medelst förordnande tills vidare tillsatte beställningshavaren vid förordnandets tillträdande innehade eller under förordnandet förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.
Lönekommittén föreslår, att en sådan anordning med förande över stat genomföres vid försvarsväsendet. För bedömande av den förordade refor- mens räckvidd må nämnas, att i gällande personalförteckningar beställningar med arvoden i stället för lön finnas uppförda för 156 officerare och 6 un- derofficerare (av officersbeställningarna skola 20 besättas av officerare till- hörande viss bestämd personalkår). Enligt vad lönekommittén inhämtat sy— nes man kunna utgå från att arvodesbeställningar i regel innehavas under tre är, varför den årliga omsättningen på dylika beställningar blir omkring 50. Av dessa beräknas 3-0 tillhöra infanteriet, 10 artilleriet och 10 personal- kår. Om man normalt kan vid ett regemente räkna med en avgång i kom- paniofficersbeställningar med 1 årligen genom ålderspensionering, I vart- annat år genom befordran, 1 årligen genom transport till stabs, skolas eller dylik stat samt 1 vartannat år på grund av andra omständigheter, skulle alltså sammanlagt kunna räknas med en årlig avgång vid infanteriet av minst 60 och vid artilleriet av minst 25 kompaniofficerare. Teoretiskt borde så- lunda plats kunna beredas de kompaniofficerare, vilkas förordnanden med arvode i stället för lön upphör att gälla. Emellertid förefinnes icke alltid va— kans just vid det truppförband, dit vederbörande av olika skäl kan anses böra transporteras. Det är i dylika fall som systemet med beställning över stat skulle få betydelse. Att frågan icke har någon större räckvidd torde framgå av de här anförda siffrorna.
För närvarande upptagas här avsedda arvodesbeställningar i vederbörliga personalförteckningar med angivande dels av att avlöningen utgöres av ar-
vode, dels av den lönegrad, vars lönebelopp arvodet skall motsvara. Behovet av denna specialanordning bortfaller vid genomförandet av ett av lönekom- mittén i detta betänkande i annat sammanhang framlagt förslag, enligt vil- ket de medelst förordnande tills vidare tillsatta militära beställningarna på el- jest brukligt sätt förenas med lön —— varvid begreppet arvode i stället för lön försvinner —- samt att härför avses lönegrader med särskild beteckning.
AVD. II.
VISSA FÖR LÖNESYSTEMETS UPPBYGGNAD GRUNDLÄGGANDE FRÅGOR.
1. Lönens rörlighet och basnivån.
Återblick. Enligt gällande grunder för avlöning åt befattningshavare i sta— tens tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet utgår till det övervägande antalet befattningshavare ett till förändringarna i de all- männa levnadskostnaderna på visst sätt anknutet tillägg till lönen, benämnt rörligt tillägg. Termen rörligt tillägg infördes vid 1939 års lönereglering, men själva institutet är av äldre ursprung. Så länge som överhuvud taget kon- tantlön utgått till befattningshavarna i .offentlig tjänst, har självfallet före- legat frågan, i vilken mån och på vad sätt en automatisk anpassning av lönen till prisnivåns fluktuationer kunde eller borde ske, och olika anordningar ha under tidernas lopp tillämpats för att ernå en sådan anpassning; det under 1600—1800-talen tillämpade systemet med markegångssättning utgjorde en dylik anordning.
Förra världskrigets prisomvälvningar aktualiserade behovet av lönens an- passning efter växlingarna i den ekonomiska situationen och föranledde in- förandet från och med år 1916 av särskilda tillägg å lönen till vissa statens befattningshavare. Till en början —— åren 1916—1918 — utgjordes dessa till— lägg av för varje år bestämda, fasta belopp, benämnda krigstidshjälp, krigs— tidstillägg. År 1919 omlades emellertid tilläggen att utgå efter en glidande skala, i samband varmed benämningen ändrades till dyrtidstillägg. Efter vissa jämkningar vid de närmast följande årens riksdagar erhöll dyrtidstill— lägget genom kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) om allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst sin slutliga utformning.
Vad angår utvecklingen i detalj av de grunder, vilka under olika perioder varit gällande beträffande krigstidshjälpen, krigstidstillägget och dyrtidstill- lägget, får lönekommittén hänvisa till en promemoria, som fogats vid 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (bi- laga 5 vid nämnda betänkande).
Sedan vid mitten av 1920-talet de av kriget framkallade våldsamma pris- rörelserna avstannat och penningvärdet stabiliserats, syntes systemet med
rörliga löner ha mistat sitt huvudsakliga värde. En återgång till förkrigsti- dens ordning med fasta löner kom under senare delen av 1920-talet att fram- stå såsom eftersträvansvärd. Härpå inriktades också 1928 års lönekommittés arbete. I sitt år 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlönings- reglemente uttalade sig nämnda kommitté bestämt för en avveckling av dyr- tidstilläggen. Detta ledde dock" icke till någon statsmakternas åtgärd.
1928 års lönekommittés ståndpunktstagande grundades bland annat på upp- fattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast under extraordinära omständigheter vore av sådan omfattning, att ett system med rörliga löne— tillägg vore motiverat. Den fortsatta utvecklingen jävade emellertid denna uppfattning. När 1936 års lönekommitté jämlikt sina direktiv prövade frå- gan om fasta eller rörliga löner, framstod därför en stabil prisnivå icke så- som det enda eller ens det sannolikaste framtidsperspektivet. Med hänsyn härtill fann kommittén en viss automatisk rörlighet hos lönen fortfarande vara önskvärd. Vissa modifikationer i de dittillsvarande reglerna om dyr- tidstillägg företogos dock, syftande till att låta tillägget variera allenast vid mera betydande levnadskostnadsförskjutningar.
De förslag med avseende å lönens rörlighet som framlades av 1936 års lönekommitté i dess betänkande rörande civilt avlöningsreglemente, godkän- des i huvudsak av 1938 års riksdag och genomfördes vid 1939 års löneregle- ring. I och med denna reglering ersattes för berörda statstjänstemäns vid- kommande dyrtidstillägget med rörligt tillägg, vilket skulle utgå på en fast lön — i det följande benämnd grundlön —— som anpassats till det år 1935 rådande löneläget på den allmänna arbetsmarknaden. Jämväl det rörliga till- lägget skulle i princip styras av marknadslönens fluktuationer snarare än av prisnivåns växlingar, även om av tekniska skäl tilläggets förändringar anknötos till utslagen hos ett levnadskostnadsindex.
Nu gällande grunder för rörligt tillägg. De är 1939 meddelade bestäm- melserna angående rörligt tillägg gälla alltjämt. Enligt dem utgår rörligt till- lägg, då det av socialstyrelsen kvartalsvis beräknade och därefter av Kungl. Maj:t fastställda levnadskostnadstalet med 1935 års genomsnittsnivå som bas utvisar, att de aktuella levnadskostnaderna överstiga basårets. Tillägget utgör i princip tre fjärdedels procent av grundlönen — dock högst å 900 kronor per månad — för varje enhet varmed levnadskostnadstalet överskju— ter basnivån, innebärande 75 0/o kompensation för de genom indextalet mätta levnadskostnadernas stegring utöver utgångsläget. I syfte att ernå större sta- bilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den privata arbetsmarknaden har emellertid sagda princip vid utförandet modifierats därhän, att tillägget blott utgår i intervaller om fyra enheters förskjutning av levnadskostnadstalet. Tillägget har i enlighet härmed konstruerats att utgå med tre procent av grundlönen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen av levnadskostnadstalet uppgår, räknat från 1935 års nivå. I de fall, då levnadskostnadstalet efter sådan ökning nedgår, åtnjutes dock rör- ligt tillägg efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet översti- ger närmast lägre hela mångfald av fyra.
Då levnadskostnadsförskjutningarna äro sådana, att det rörliga tillägget skall justeras, sker detta från och med den månad varunder Kungl. Maj:ts fastställelse av ändrat levnadskostnadstal kungjorts.
Levnadskostnadsförskjutningarna enligt 1935 års indexserie åtföljas blott intill vissa gränser av korresponderande justeringar av det rörliga tillägget. Såsom undre gräns för de indexrörel—ser, som få påverka det egentliga rörliga tillägget, fungerar på grund av själva tilläggets konstruktion indextalet 100 eller basen i 1935 års serie, vilket indexläge motsvarar den fasta lönen, grund— lönen. Med hänsyn till möjligheten att prisutvecklingen skulle föra index— talet avsevärt under basnivån, har såsom komplettering av bestämmelserna om det rörliga tillägget införts en säkerhetsklausul i form av ett förbehåll i vederbörande avlöningsreglementen, varigenom stadgas skyldighet för be- fattningshavarna att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion å högst fem procent av den fasta lönen, för den händelse indextalet fallit minst tio enheter under nyssnämnda basnivå. Såsom övre gräns för det rör- " liga tillägget gäller, att detta icke utgår efter högre procenttal än femton, *, även om levnadskostnadstalet utvisar stegring med mer än tjugu enheter ut- över basnivån, d. v. s. överstiger index 120 i 1935 års serie. Befattningsha- varnas i vederbörande avlöningsreglementen tillförsäkrade rörliga tillägg kan således endast variera mellan noll och femton procent av grundlönen med ovan angivna maximering.
Påbyggnader till det rörliga tillägget. Anledningen till att det rörliga till- lägget på angivet sätt begränsats i förhållande till stegringar i levnadskost- nadstalet är, att det vid 1939 års lönereglering ansågs, att längre gående lev- nadskostnadsstegringar måste innebära så betydande förändringar i beting- elserna för lönesättningen, att vid en dylik eventualitet frågan om lönens anpassning till prisutvecklingen finge förutsättas bliva hänskjuten till stats- makternas fria prövning. Sedan till följd av krigsförhållandena levnadskost- nadstalet mellan andra och tredje kvartalen 1940 stigit över 120, hade ett läge inträtt som påkallade sådan prövning. På grundval av förhandlingar med representanter för de statsanställda beslutades också vid 1940 års ur- tima riksdag såsom en tillfällig påbyggnad till det rörliga tillägget ett särskilt kristillägg med i princip samma konstruktion som det förstnämnda, fastän innebärande lägre kompensationsgrad än detta. Kristillägget har med stöd av detta beslut och därefter följande årliga beslut utgått från och med år 1941. Härutöver har under budgetåren 1944/45 och 1945/46 såsom ytterli- gare kompensation för levnadskostnadsstegringen till befattningshavtare i vissa löneklasser utbetalats provisoriskt lönetillägg, och sådant tillägg har vidare beslutats skola under budgetåret 1946/47 utgå i samtliga löneklasser. I motsats till det rörliga tillägget och kristillägget, vilka bestämts procentuellt, ha de provisoriska lönetilläggen konstruerats som fasta belopp. Detta gäller också i fråga om det tillfälliga barntillägg, som till befattningshavare i vissa löneklasser utbetalats under budgetåren 1944/45 och 1945/46, och om det un- der sistnämnda budgetår till befattningshavare i samtliga löneklasser utbe-
talade tillfälliga lönetillägget, vilket liksom i viss mån även det tillfälliga barntillägget är att betrakta som engångsbelopp, utgående på grund av an- ställning av en viss varaktighet.
Lönens rörlighet i det nya lönesystemet. För de statliga löneregleringar, som hittills förekommit, har varit utmärkande, att de avsetts skola tillämpas under förhållandevis långa ehuru visserligen till sin varaktighet ej förut bestämda — tidsperiod-er. Någon ändring härutinnan för den förevarande löneregleringen anser sig lönekommittén icke böra ifrågasätta.
En sådan, under förutsättning av icke krisbetonad utveckling, stabil pris— nivå, som mot slutet av 1920-talet ansågs tänkbar för framtiden och från vilken 1928 års lönekommitté utgick vid utarbetandet av sitt förslag om ett system med enbart fasta löner, kan man uppenbarligen icke räkna med för närvarande. Icke minst med tanke på att löneregleringen kan komma att till- lämp—as und—er förhållandevis lång tid måste det därför för tjänstemännen framstå som ett berättigat krav, att åtgärder redan vid löneregleringen vid- tagas till förhindrande av alltför kraftiga fluktuationer av reallönerna under löneregleringsperioden.
För staten som arbetsgivare träder en annan synpunkt mera i förgrunden. Det måste anses olämpligt, om bristande anpassningsmöjligheter hos det stat— liga lönesystemet skulle föranleda att staten icke kan hävda sig i konkur- rensen om arbetskraften på annat sätt än som innebär ett uppgivande av de principer, på vilka löneregleringen byggts. Erfarenheterna visa, att ett stelt lönesystem i vissa lägen föranleder att andra anställningsformer än dem, som bort ifrågakomma, anlitas för att i särskilda fall möjliggöra en högre löne- ställning för vederbörande än som skulle ha kunnat medgivas vid en strikt tillämpning av de principer, vilka varit vägledande vid de allmänna lönereg- leringarna. Utom andra olägenheter medför detta en komplicering av löne— systemet, som i och för sig är olämplig. Särskilt må pekas på det i dylika si- tuationer vanliga användandet av anställning med avlöning i form av arvode eller av extra anställning i förhållandevis hög lönegrad. En benägenhet före- kommer också att inplacera tjänster, som nyinrättas, i högre lönegrad än som med hänsyn till lönegradsplaceringen av jämförliga, redan befintliga tjänster bort ifrågakomma. Lönekommittén finner det angeläget, 'att en ut- veckling som den här antydda såvitt möjligt förebygges, icke minst därför, att verkningarna av en sådan utveckling i större eller mindre utsträckning kvarstå även efter en ny allmän lönereglering och således för lång tid framåt störa balansen i lönesystemet.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser lönekommittén, att det nya lönesystemet bör utformas från utgångspunkten, att inom dess ram löne- nivån skall kunna i viss mån anpassas efter de skiftande förhållanden, som kunna uppkomma. Denna anpassning skall enligt lönekommitténs förslag vin- nas genom att rörligt tillägg skall kunna utgå å de nya lönebelopp, som kom- mittén i det följande föres-lår.
I fråga om reglerna för det rörliga tillägget vill lönekommittén framhålla, att om tillägget skall kunna i möjligaste mån fylla sin avsedda funktion, en sådan anpassning av tillägget enbart efter vissa förändringar i de allmänna levnadskostnaderna, som hittills förekommit, måste anses mindre tillfreds- ställande. En lämplig lösning förutsätter nämligen, att hänsyn också kan tagas till den allmänna ekonomiska utvecklingen, som icke alltid är kongru— ent med levnadskostnadsutvecklingen. I viss män kan detta förhållande be- lysas av utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden, där den allmänna lönenivån långt ifrån alltid varierar på samma sätt eller ens i samma rikt- ning som levnadskostnaderna. Särskilt vill lönekommittén peka på möjlig- heten, att marknadslönerna under tider av stigande välstånd förete uppgång, samtidigt som levnadskostnadstalet kvarstår i oförändrat läge eller icke sti- ger i motsvarande grad som lönerna. Kombinationen sjunkande levnadskost- nadsnivå —— stigande marknadslöner torde ej heller vara utesluten.
Vad nu anförts bör emellertid icke medföra ett slopande av det nuvaran— de systemet med dess garanti för tjänstemännen om en viss anpassning av lönenivån efter levnadskostnadsutvecklingen. Tjänstemännen böra liksom hittills vara garanterade att erhålla viss kompensation för stegring i de all- männa levnadskostnaderna. Denna kompensation har ansetts icke böra göras fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, böra å andra sidan tjänstemännen icke behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen.
Såsom förut nämnts kan det emellertid, särskilt med hänsyn till den all- männa ekonomiska utvecklingen, befinnas skäligt, att rörligt tillägg får ut- gå med högre procenttal än det, som skulle följa av den automatiskt ver- kande garantiregeln. Det är uppenbarligen icke möjligt att härför fastställa bestämda regler utan, i den mån det rörliga tillägget anses böra utgå med sådant högre procenttal, måste detta för begränsade tidsperioder bestämmas genom särskilda beslut. Dessa beslut böra ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemännen; det fömtsättes, att initiativ till sådana för- handlingar i allmänhet tages av huvudorganisationerna gemensamt.
Efter det andra alternativ övervägts har enighet mellan kommittén och tjänstemännens huvudorganisationer uppnåtts vid de förda förhandlingarna om att lönens rörlighet för den kommande löneregleringsperioden bör an- ordnas enligt de nu angivna huvudgrunderna. Enighet har också vunnits om att garantiregeln m. ni. hör erhålla den närmare utformning, för vilken kommittén i det följande redogör. Lönekommittén vill i detta sammanhang uttala, att såväl det sätt, varpå de nya grundlönerna av kommittén avvägts, som den betydelse, vilken vid förhandlingarna tillmätts grunderna för det rörliga tillägget och dettas närmare konstruktion, medföra, att en rubbning härutinnan enligt kommitténs mening icke rimligtvis kan företagas utan en samtidig omprövning av de grundlönebelopp, vilka innefattas i de av kom— mittén i det följande framlagda förslagen till löneplaner.
Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartals- vis sammanställda uppgifter om de allmänna levnadskostnaderna. Föränd- ringar i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad index-
skala. Denna skala avses skola anknytas till den vid förhandlingarna senast kända levnadskostnadsnivån eller alltså till de levnadskostnader, som före- ligga under andra kvartalet 1946. Då garantiregeln skall kunna medföra även en viss automatisk rörlighet vid levnadskostnadernas nedgång, skall angivna levnadskostnadsnivå på den nya skalan icke betecknas med index- talet 100 utan med talet 110. De levnadskostnader, som på skalan beteck- nas med talet 100 och som representera den hva'snivå, i förhållande till vilken de vid olika tillfällen föreliggande levnadskostnaderna skola angivas, äro
100 följaktligen fll) av dem, som gälla andra kvartalet 1946. Enligt de hittills verkställda levnadskostnadsberäkningarna uppgå levnadskostnaderna under sagda kvartal, mätta på den nu tillämpade skalan, på vilken 1935 års ge- nom-snittliga levnadskostnader betecknas med 100, till ungefärligen 154 pro- cent av 1935 års, varför den nya basnivån skulle nära överensstämma med den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har index-talet 140.
Med hänsyn till att talet 100 på den nya skalan icke direkt representerar
100 levnadskostnaderna under en viss tidsperiod — utan HÖ av sådana levnads-
kostnader — tord'e talen på den nya skalan icke böra betecknas som lev- nadskostnadstal utan förslagsvis med termen pristal. Det må uttryckligen framhållas, att en sådan ändring av terminologien icke från kommitténs sida är avsedd att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för beräkningarna. Kommittén vill i detta sammanhang förorda, att om änd- ringar anses böra vidtagas i de grunder, som nu tillämpas för indexberäk- ningarna, detta sker först efter det förhandlingar i ämnet förts med repre- sentanter för tjänstemannakåren.
Själva garantiregeln bör i två viktiga hänseenden erhålla samma innebörd som den nu gällande regeln om rörligt tillägg, nämligen i fråga om kom- pensationsgrad och trögrörlighet. Den bör således i princip medföra tre fjärdedels kompensation för levna-dskostnadsstegn'ngen. I fråga om det rör— liga tilläggets trögrörlighet i förhållande till levnadskostnadsväxlingarna är den nuvarande konstruktionen, på sätt framgår av 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 36—41), grundad på ingå-ende överväganden, och den synes vara att föredraga framför de andra lösningar, som kunna ifrågakomma. I de hänseenden, om vilka här är fråga, skulle alltså garantiregeln innebära att, då pristalet utvisar ökning i förhållande till basnivån med fyra enheter eller mera, månadslönen för- höjes med rörligt tillägg vilket utgör 3 procent av lönen för varje hel mång- fald av fyra, vartill ökningen uppgår. Om pristalet, efter att ha uppvisat så- dan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjuta-s efter oförändrat procenttal, så länge indextalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra.
Liksom garantiregeln ej ansetts böra givas sådant innehåll, att den med- för rätt till full kompensation för levnadskostnadsstegrifig, kan den" ej heller rimligtvis få medföra rätt till huru stort tillägg som helst, utan en gräns
måste sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, även detta i anslutning till vad som gäller i fråga om det nuvarande rörliga tilläg- get. Inom det nu tillämpade lönesystemet har den automatiska rörligheten upphört vid ett levnadskostnadsindex av 120, så att en ytterligare stegring av indexet ej medfört rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 15. På frågan var gränsdragningen bör ske inom det nya lönesystemet inverkar gi- vetvis vilken uppfattning man har om de möjliga divergenserna mellan lev- na—dskostnadsstegringen och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det re- sultat, vartill lönekommittén kommit och som godkänts av tjänstemännens huvudorganisationer, är att gränsen bör dragas vid pristalet 124, så att ga— rantiregeln ej medför rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 18. Av vad förut anförts i fråga om förhållandet mellan pristalssktalan och den nuvarande skalan över levnadskostnadsindex framgår, att den levnadskost- nadsnivå, som skulle betecknas med pristalet 124, ligger emellan dem, som på den nuvarande skalan betecknas med indexsiffrorna 173 och 174. Den * ligger något mer än 121/2 procent över den levnadskostnadsnivå, som före- » ligger under andra kvartalet 1946.
Inom det nuvarande lönesystemet tillämpas även en sådan begränsning i fråga om det rörliga tillägget, att dylikt tillägg beräknas på högst 900 kro— ' nor för månad. Det vid förhandlingarna godtagna förslaget innebär, att det här avsedda rörliga tillägget skall beräknas högst på ett belopp av 1 200 kronor för månad. Krontalsgränsen höjes icke därigenom i samma omfatt— ning som basnivån, men på den nya dyrortsgrupperade löneplan, som i det ' följande föreslås, kommer gränsen, vilken nu infaller något över mittläget ; mellan A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort, att ligga obe- tydligt u-nder den närmaste motsvarigheten till sistnämnda löneklass på den ,, nya löneplanen (löneklass 31 på löneplan nr 1).
Lönekommittén föreslår, att rörligt tillägg liksom hittills ej skall beräknas på i månadslönen ingående öretal, vilket överskjuter fullt krontal. Vidare föreslår kommittén, att en reg-el meddelas, enligt vilken uträknad månads- avlöning, vilken icke slutar på helt krontal, skall jämkas till närmaste hela krontal. Beträffande de tabeller, som böra upprättas för att underlätta uträk— ningen av den med rörligt tillägg förhöjda lönen, anser kommittén det för- tjänt att övervägas, om icke i dem skulle kunna direkt angivas den avlöning inklusive rörligt tillägg, som skall svara mot den utan tillägg beräknade, till krontal avjämnade lönen. Om en sådan anordning genomföres, skulle redo— görarna ej behöva summer-a ihop lön med rörligt tillägg och företaga av- rundning av summa-n, utan denna skulle kunna omedelbart avläsas i tabel— lerna. Den omständigheten, att rörligt tillägg i avlöningslistorna därvid ej komme att individuellt för varje befattningshavare redovisas, torde, såvitt lönekommittén kunnat finna, icke medföra någon svårighet att avgöra vilket belopp som i räkenskaperna skall avföras från posten till rörligt tillägg. Kom- mittén har velat fram-föra detta såsom ett uppslag att förenkla avlönings— uträkningen.
Avvägningen av de grundlöner, som kommittén i det följande föreslår, i
förening med den avsedda basnivån motivera, att de bestämmelser, som möj- liggöra rörlighet uppåt i förhållande till grundnivån, erhålla en motsvarighet i en säkerhetsregel av samma innebörd som den nu gällande. För det fall, att levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera under basnivån skola således tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmå- nerna. Beslut härom bör ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemannakåren.
Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregle- ringens ikraftträdande föreslår lönekommittén, att garantibestämmelserna om rörligt tillägg skola så tillämpas, som om de varit gällande från och med andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest löneregle- ringen skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104 eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet garanteras skola utgå med minst 6 procent. Skulle levnadskostnaderna stiga till en nivå motsvarande pristalet 112 utan att därefter nedgå till den med pristalet 108 betecknade nivån eller därunder, innebär det, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet garanteras utgå med 9 procent.
En i det föregående icke berörd fråga är den, i vad mån rörligt tillägg bör utgå jämväl på andra avlöningsförmåner än själva lönen. Lönekommittén kommer senare i detta betänkande att redogöra för sin ståndpunkt härutin- nan vad övertidsersättning beträffar. I övrigt har kommittén avsett att ingå på detta spörsmål i samband med den blivande behandlingen under en senare etapp av kommitténs arbete av de särskilda avlöningsförmånema.
2. Antalet dyrortsgrupper. Löneplanernas horisontella spännvidd.
Hittillsvarande förhållanden. ]. de avlöningsbestämmelser för befattnings- havare i statens tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skolväsen- det, med vilkas revision 1945 års lönekommitté har att taga befattning, för- utsättes det, att vederbörande stationerings(förläggnings) orter skola enligt be- slut, som meddelats av Kungl. Maj:t, vara med hänsyn till levnadskostna- derna på de olika orterna fördelade på nio grupper. Dessa ortsgrupper be- tecknas med bokstäverna A——I, av vilka A betecknar gruppen med de lägsta och I gruppen med de högsta levnadskostnaderna. De i nämnda avlönings- bestämmelser intagna löneplaner, som tillämpas för det övervägande antalet här avsedda befattningshavare, äro i anslutning till den förutsatta grupp- indelningen av orterna så uppställda, att de för varje löneklass upptaga nio särskilda belopp, avsedda att tillämpas för respektive ortsgrupper. Skillna- den mellan lönebeloppen för ortsgrupperna A och I, uttryckt i procent av lönebeloppet för ortsgrupp I, betecknas i det följande som lönespännvidd.
' Ett system med en dyrortsgruppering av orterna i förening med en dyr-
ortsgradering av lön-erna har förekommit även före tillkomsten av de nuva- rande avlöningsbestämmelserna. Före tillkomsten av 1919 års avlöningsreg- lemente för kommunikationsverken utgingo till tjänstemän vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk dyrortstillägg på vissa orter, och de av telegrafverkets, statens järnvägars och vattenfallsverkets tjänstemän, som ej hade fri bostad och fritt bränsle som löneförmåner, erhöllo -i kontant- ersättning, avsedd att svara mot nämnda förmåner, olika stort belopp allt- efter tjänstgöringsorten. Även i andra sammanhang utmättes löneförrnåner olika, beroende på tjänstgöringsorten.
Ett enhetligt system med dyrortsgruppering och dyrortsgradering genom- fördes emellertid först med kommunikationsverkens avlöningsreglemente av 1919. Samma system som för kommunikationsverken infördes sedermera suc- cessivt för övriga grenar av statsförvaltningen — för allmänna civilförvalt- ningens del från och med den 1 januari 1922 — och blev senare också gäl- lande för lärarpersonalen vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet. För systemets tillämpning verkställdes dyrortsgrupperingar under tiden mel- lan beslutandet och ikraftträdandet av 1919 års avlöningsreglemente och där- efter åren 1925, 1931 och 1935. Vid de första grupperingarna indelades or- terna i sju grupper, betecknade som A—G, men efter 1931 års gruppering tillkom genom utbrytning av vissa orter ur G-gruppen en provisorisk grupp (»H») och den 1 juli 1935 tillkom ytterligare en sådan grupp ( »I»). Häremot svarar det förhållandet, att löneplanerna upptogo sju belopp och att en ut- ökning av provisoriekaraktär skett i två etapper, den första innebärande att tjänstemän på vissa G-orter erhöllo ett provisoriskt dyrortstillägg av samma storlek som löneskillnaden mellan två på varandra följande ortsgrupper och den andra innebärande att tjänstemän på vissa av de sålunda tillskapade »H»-orterna därjämte erhöllo ett provisoriskt tillägg med ett generellt be- lopp oavsett löneklass. I fråga om lönespännvidden må nämnas, att den för en tjänsteman i 7 löneklassen ursprungligen utgjorde 21,7 0/0 och efter »I»- ortsgruppens tillkomst uppgick till 26,8 0/0. I den vid detta betänkande så- som bilaga A fogade promemorian ha sammanställts siffror, vilka för vissa grupper av statstjänstemän angiva den lönespännvidd som förelåg, om man förutom lönepl-anslönen tager hänsyn till utgående tilläggsförrnåner av olika slag. Både beträffande de här ovan och de i bilagan angivna siffrorna gäller, att de beräknats på avlöningen utan avdrag för förekommande avgifter (av-' drag) för pensionsänd-amål. Hade dylika avdrag, vilka ej äro ortsdifferen- tierade, gjorts, skull-e spännvidssiffrorna blivit något högre än dem, som re- dovisats.
I arbetet på den lönereglering, som genomfördes med civila avlöningsreg- lementet, ingingo förnyade överväganden i fråga om dyrortsgrupperingen och lönernas dyrortsgradering. 1936 års lönekommitté, på vars förslag lönereg- leringen väsentligen bygger, framlade rörande dyrortsgrupperingen ett sär— skilt betänkande (st. off. utr. 1937: 32), vari kommittén till kritisk gransk- ning upptog dittillsvarande metoder för dyrortsgrupperingen samt uppdrog riktlinjer för den nya dyrortsgruppering, som borde komma till stånd i an—
slutning till löneregleringen. Beträffande antalet ortsgrupper och lönespänn- vidden anförde nämnda lönekommitté i sitt betänkande med förslag till ci- vilt avlöningsreglemente, att kommittén vid uppgörandet av förslag till ny löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering och att säkra hållpunkter alltså saknades för bedömande av levnadskostnads- spl'ittringens storlek samt den med hänsyn därtill lämpliga lönespännvidden. Kommittén hade i överensstämmelse med en allmänt uttalad önskan bland vederbörande pe-rsonalrepresentanter ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i det dåvarande gruppantalet. Antalet ortsgrupper borde således allt- jämt vara nio. Vad lönespännvidden beträffade hade vissa i kommitténs dyr- ortsgrupperingsbetänkande refererade undersökningar synts tala för att nå- gon minskning av lönespännvidden kunde vara befogad. I avsaknad av när— mare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvid- lag övade inflytande, hade emellertid kommittén ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning 'av dåvarande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning hade dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svå— righeter, som på grund av »I» gruppens oregelbundna konstruktion varit för- enade med uppbyggandet av en ny löneplan.1
Det av 1936 års lönekommitté upprättade löneplansförslaget antogs av statsmakterna utan ändring. Vid uppbyggandet av övriga nu gällande löne- planer har tillämpats samma lönespännvidd i jämförligt löneläge, .som inne- fattas i civila avlöningsreglementets dyrortsgrupperade löneplan.
Den lönespännvidd, som nu tillämpas, är — även om man bortser från
det provisoriska lönetilläggets inverkan — något olika alltefter det beräk- ningen av densamma sker på löneplanslönen eller på denna lön ökad med de rörliga tilläggsförmåner, som utgå (»avlönirrgen»). Medräknandet av till- läggsförmånerna är emellertid av egentlig betydelse för spännviddssiffrorna endast inom det område, där regeln om maximering av det rörliga tillägget verkar. Inom detta område är spännvidden mellan de med tilläggsförmåner förhöjda lönerna mindre än den som gäller i fråga om endast de fasta löne— beloppen. . Lönespännvidden är vidare olika stor alltefter det man mäter den mellan avlöningsförfattningarnas belopp (med eller utan tilläggsförmåner) eller mel- lan de kontanta löneförmåner, som utbetalas efter det tjänste- och familje— pensionsavdragen frånräknats. Sistnämnda »nettolönespännvidd» är större än »bruttolönespännvidden». På grund av att pensionsavdragen äro fastställ- da till enhetliga belopp för varje lönegrad är i sin tur n—ettolönespännvidden inom en och samma löneklass något varierande, beroende på vilken löne- grad som avses.
Av nedan intagna sammanställning framgår för vissa löneklasser inom nu- varande civila löneklassystem den spännvidd mellan lönerna på billiga-ste
1 Enligt vad som framgår av den vid detta betänkande såsom bilaga A fogade promemorian medförde civila avlöningsreglementets tillkomst i vissa lönelägen en spännviddsökning, då hänsyn tages till tilläggsförmåner till lönerna. Det här återgivna uttalandet av 1936 års lönekommitté avser spännvidden, då utöver löneplanslönen hänsyn endast tages till det tidigare utgående pro- visoriska dyrortstillägget.
och dyraste ort, som föreligger vid beräkning på bruttolönen,bruttoavlöningen, nettolönen och nettoavlön-ingen, därvid med avseende på sistnämnda båda beräkningsalternativ redovisas såväl begynnelse- som slutlönespännvidden.
Lönespännvidd mellan billigaste och dyraste ort beräknad på
med pensionsavdrag
. . in ' insk e e] mmska de ed pensronsavdrag m ad
Löneklass
löner jämte löner 1 löner jämte 31 % till. 1
löner 31 % tilläggs- förmåner begynnelse— slutlöne- begynnelse— slutlöne- löneklass klass löneklass klass
24'4 24'4 25'6 25'3 25'3 25'2 24'9 24'9 26'1 25'9 25'8 25'6 25'1 25'1 26'5 26'1 26'2 25'9 24'2 24'3 25'8 25'4 254 251 22'9 22'9 24'3 24'0 24'0 238 180 18'0 19'3 19'0 19'0 18'8 13'3 10'7 14'4 14'3 114 113
Arbetet på den nya dyrortsgruppering, som avsågs skola komma till stånd i anslutning till löneregleringen, igångsattes, sedan de av 1936 års lönekom— mitté uppdragna riktlinjerna för dyrortsgrupperingen av statsmakterna god- känts, på våren 1939, då åt socialstyrelsen uppdrogs att verkställa därför erforderliga undersökningar. Dessa avbrötos emellertid med riksdagens god- kännande på grund av förhållanden sammanhängande med krigsutbrottet hösten 1939, och då de åter upptogos 1941 lämnades frågan öppen, om på grundval av denna s. k. prisgeografiska undersökning skulle företagas en ny omgruppering eller endast en omflyttning av vissa orter. Efter undersök- ningens slutförande underställdes frågan härom 1943 års riksdag genom pro- position nr 68, därvid riksdagen (skr. nr 119) anslöt sig till den i proposi- tionen uttalade meningen, att man då skulle stanna vid att verkställa provi- soriska jämkningar i dyrortsgrupperingen. Genom Kungl. Maj:ts beslut ha därefter vissa orter uppflyttats i hög-re ortsgrupp.
Arbetet på ny dyrortsgruppering. Vissa utredningar av betydelse för frå— gan om antalet ortsgrupper och lönespännvidden vid ny lönereglering. Med anledning av en av 1943 års riksdag i skrivelse nr 119 gjord hemställan till- satte Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1943 en särskild kommitté, 1943 års dyrortskommitté, med uppdrag att verkställa utredning angående ny dyrortsgruppering. Enligt direktiven för utredningen skulle undersökningar— na av kommittén föras fram så långt, att en utgångspunkt erhölles för bli- vande förhandlingar angående ny lönereglering. Dyrortskommittén avgav den 5 maj 1945 betänkande med förslag i ämnet (st. off. utr. 1945:32). I betänkandet, vari dyrortsfrågan upptogs till skärskådande i hela sin vidd, förordades i fråga om grupperingsmetoderna åtskilliga omläggningar och förbättringar, varjämte även frågorna om antal ortsgrupper och ny lÖ-ne-
spännvidd berördes.1 Förevarande spörsmål har sedermera blivit föremål för statsmakternas prövning i samband med frågan om skattegrupperingen (prop. nr 343/ 1945; sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 6; r. skr. nr 577). Riktlinjer ha därvid uppdragits för den nya dyrorts— grupperingen, om vilken uttalats att prisinsamlingen och det egentliga grup- peringsarbetet, under förutsättning av en långtgående pressning av ti-dsmar— ginalerna, beräknas kunna färdigställas på sådan tid, att den nya gruppe— ringen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1947. Ställning har däremot icke tagits till frågorna om antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd, vilka frågor i stället skulle bliva föremål för prövning närmast på grundval av det förhandlingsresul—tat, som uppnåddes mellan 1945 års lönekommitté och tjänstemännens huvudorganisationer.
Dyrortskommittén har, med framhållande att en utgångspunkt för bedö- mande av antal ortsgrupper och lönespännvidd måste vara de rådande olik— heterna i levnadskostnader på olika orter, framlagt resultatet av en av kom- mittén verkställd provundersökning, som i huvudsak hänför sig till prislä— get i april 1944 och omfattar 545 orter. Enligt undersökningen, som närmast avser levnadskostnadsskillnaderna för tjänstemän i lägre löneklasser och upp till omkring 11 löneklassen, bestod trots utjämnande inflytande från de statliga prisregleringarna, om tillägg till de funna budgetsummorna icke gjordes för rese- och transportkostnader, en olikhet mellan billigaste och dyraste ort på omkring 24 procent eller, om man bortsåge från extremfall. på omkring 21 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Vid tilläggande av skäliga belopp för rese- och transportkostnader —— vid beräkningen upp- skattade till 50 a 100 kronor för de billigaste orterna — skulle differensen sjunka till omkring 22 procent eller, om extremfallen ej medräknades, till omkring 20 procent. Enligt en av kommittén verk-ställd särskild utredning skulle ett tal för 28 löneklassen, som kunde anses jämförligt med nämnda 20 procent, ha en storleksordning av ungefär 15 procent.
Beträffande antalet ortsgrupper och lönespännvidden har dyrortskommit- tén vidare framhållit, att frågorna härom bleve i väsentlig grad beroende på huru gruppgränserna d'roges i förhållande till dyrhetsskalan. Enligt kom- mitténs förslag skall en fast punkt härvidlag vara, att Stockholm placeras mitt i den dyraste ortsgruppen. Däremot skulle man ej utgå från att på mot- svarande :sätt de billigaste extremorterna skulle ligga i mitten på lägsta ortsgrupp, utan i stället skulle den lägsta gruppens nedre gräns — alltså ej mitt _ tänkas lagd vid den punkt på skalan, där dyrheten är omkring 20 —— ej 22 — procent lägre än Stockholmsdyrheten.
Dyrortskommittén har för sin del förordat, att antalet ortsgrupper skulle utgöra fem. Beträffande lönespännvidden har kommittén framhållit, att, om denna i princip skulle motsvara dyrhetsspännvidden, den förordade drag- ningen av gruppgränserna i förening med det föreslagna antalet grupper lik- ' 1 Vid dyrortskommitténs betänkande voro fogade reservationer av vissa av kommitténs leda-
möter, vari anmäldes avvikande meningar mot de i betänkandet framlagda förslagen. Den i det följande lämnade redogörelsen avser kommittémajoritetens förslag.
väl skulle medföra en sådan sammanpressning av löneskalan i förhållande till dyrhetsskalan, att en lönespännvidd av 18 procent komme att tillämpas för en dyrhetsspännvidd av 22 eller, om extremorterna frånräknades, 20 procent. Beträffande frågan, i vad mån lönespännvidden borde i princip överensstämma med dyrhetsspännvidden, varvid konsekvensen av den för- ordade gruppindelningen skulle bliva angivna sammanpressning av löneska— lan i förhållande till dyrhetsskalan, har kommittén gjort följande uttalande.
Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen efter de förbättringar, som föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering vilar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sammanpressning av den kon- staterade dyrortsskillnaden från — om man tar hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent till 18 procent. Det torde dock vara ovisst, huruvida denna . sammanpressning möjliggör skälig kompensation för i dyrortsjämförelsen icke ' inrymda omständigheter. Kommittén anser därför, att en ytterligare sammanpress— ' ning av löneskalan till en spännvidd, som dock ej bör understiga 15 procent, bör * kunna övervägas. Resultatet skulle således bli, att kommittén -— i rådande situation 1" vad angår levnadskostnadernas variationer — räknar med en maximal skillnad på 18 procent i levnadskostnaderna vid orternas inplacering i dyrortsgrupper men anser att en sammanpressning av spännvidden mellan lönebeloppen i yttergrupper- na till 15 procent ändock kan övervägas.
Beträffande lönespännvidden inom högre inkomstlägen har dyrortskom- ; mittén inskränkt sig till uttalandet, att då enligt verkställd utredning dyr- ' hetssskillnaden i 28 löneklassen utgjorde 15 procent mot en skillnad i 11 löneklassen av 20 procent, det vore motiverat att på löneskalan tillämpa mindre spännvidd för de högre löneklasserna än den, som kommittén eljest angivit.
1945 års lönekommitté har låtit verkställa en kompletterande utredning rörande dyrhetsspännvidden inom ett inkomstläge mellan de båda av dyr- ortskommittén undersökta och närmast överensstämmande med löneläget för statstjänstemän i 18—20 löneklasserna. Resultatet av 'demia undersök- ning, vilken utförts på i stort sett samma sätt som dyrortskommitténs un- dersökning för 28 löneklassen, är, att dyrhetsspännvidd-en inom det under- sökta läget utgör mellan 19 1/2 och 20 procent och följaktligen är större än om spännvidden avtagit rätlinjigt mellan de båda av dyrortskommittén un- dersökta lägena.
I detta sammanhang må med några ord beröras frågan i vilken mån lö- nerna på den allmänna arbetsmarknaden utgå med olika belopp på olika orter.
Vissa uppgifter härom lämnas i en vid dyrortskommitténs betänkande så- som bilaga fogad framställning rörande lönernas dyrortsgradering för ar- betare på den enskilda arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden, reglerade genom kollektivavtal. I nämnda framställning angives, att den 1 oktober 1944 lönerna på ett eller annat sätt varierats efter de lokala dyr- hetsförhållandena för undersökta grupper, som sammanlagt omfattade
437 000 arbetare. Dessa kunde, även om gränserna bleve flytande, indelas i tre grupper, nämligen dels sådana, för vilka i stort sett den officiella dyr— ortsindelnin—gen gällde, dels sådana, för vilka en ortsgruppering liknande den officiella tillämpades, och dels sådana, vilkas löner eljest varierats efter dyr- ort. Antalet arbetare tillhörande dessa huvudgrupper hade beräknats till respektive 46 000, 75 000 och 316 000. De lokala lönedi—fferenserna framginge i viss utsträckning ej säkert av kollektivavtalen, t. ex. i den mån avtalen endast gällde minimilöner och dessas lönesatser över-skredes. Ehuru på åtskilliga områden, där ackordsarbete förekomme, såväl timlön som ackords- pris fastställdes i riksavtalen och därvid vanligen med samma dyrortsgrup- pering, hände det ofta, att ackordsprisen lämnades öppna för förhandlingar vid de enskilda arbetsområdena, varigenom de icke komme att stå i kon- stant relation till timlönen. Härtill komme, att den utsträckning vari ackords- arbete förekomme, växlade från ett företag till ett annat och därmed arbets- förtjänsten. I viss utsträckning utjämnades härigenom uppkommande ojämn- heter i arbetsförtjånsten genom bestämmelser om ackordskompensation. I framställningen uttalas, att stegringen i timlönen från lägsta till högsta dyr- ortsgrupp vore relativt stor och åtminstone för männens del vore starkare än stegringen i levnadskostnaderna.
Vissa uppgifter om den för arbetarna inom den egentliga industrien före— liggande genomsnittliga lönespännvidden lämnas i den vid detta betänkande såsom bilaga B fogade promemorian angående industriarbetarnas löneut- veckling åren 1935—46. Däri göres det uttalandet, att en stark utjämning i pennin-glönerna ägt rum på den privata arbetsmarknaden under ifrågava— rande period. Spännvidden mellan Stockholm och lägsta dyrort hade mins— kats från 42 till 32 procent för manliga och från 34 till 24 procent för kvinnliga arbetare. Beträffande beräkningsgrunderna hänvisas till den i pro— memorian lämnade framställningen.
Frågan i vad mån lönerna för privatanställda tjänstemän utgå med olika belopp på olika orter beröres något i den vid detta betänkande såsom bi— laga C fogade promemorian angående industritjänstemännens löneutveck- ling m. 111. Av promemorian framgår, att en understundom avsevärd löne- skillnad föreligger, men den kan icke generellt sett anses giva belägg för att lönesättningen följer den statliga dyrortsgrupperingen. Med reservation för att det statistiska materialet kan vara missvisande, eftersom industrier av olika slag kunna dominera inom olika ortsgrupper, angives emellertid i pro— memorian, att år 1943 lönerna för kvinnliga tjänstemän på de fyra lägsta ortsgruppern'a understego lönerna i Stockholm och Göteborg med minst 16 procent (för svenska korrespondenter och stena-grafer) och högst 30,5 pro- cent (telefonister). För manliga tjänstemän utgjorde, i de fall då materialet antyder någon egentlig dyrortsgradering av lönerna, den på nämnda sätt mätta spännvidden samma är lägst 14,8 procent (vaktmästare) och högst 21,1 procent (förmän). För möjliggörande av en, visserligen mycket grov jäm- förelse kan nämnas att, där på den nuvarande statliga löneplanen spänn- vidden mellan A- och l-ortslönerna är 25 procent, en spännviddssiffra ut-
räknad mellan en lön, som ligger mitt emellan A- och D-ortslönerna, och en lön, som ligger mitt emellan G- och l-ortslönerna, utgör något mindre än 18 procent.
Lönekommitténs förslag. Det förslag rörande antal ortsgrupper och löne- spännvidd, vari de mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorga— nisationer förda förhandlingarna utmynnat, innefattas i den allmänna dyr- ortsgraderade löneplan, vartill förslag i det följande framlägges. Beträffan- de förslagets innebörd må nämnas följande.
Antalet ortsgrupper avses skola, i överensstämmelse med vad dyrortskom— mittén föreslagit, utgöra fem, varigenom således det nuvarande antalet mins- kas med fyra. De nya ortsgrupperna ha i löneplanen betecknat-s med siff- rorna 1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknats med 1 och den högsta med 5.
Den föreslagna lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan. lönerna för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, utgör i princip 16 procent. Härvid bör beaktas att, såsom av ett följande avsnitt närmare framgår, löneplanen upptager belopp, vilka icke skola minskas med pen- sionsavdrag utan äro nettolöner. Då den föreslagna spännviddsprocenten be- dömes i förhållande till den nuvarande, bör därför jämförelsen icke avse den hittillsvarande bruttolönespännvidden — med vilken dyrortskommittén räk— nat — utan den nuvarande nettolönespännvi—dden. Angivna spännviddspro- cent har, bortsett från smärre avvikelser betingade av att månadslönerna skola sluta på helt krontal, tillämpats från och med löneplanens lägsta löneklass till och med den löneklass, som motsvarar den nuvarande 21:a (löneklass 24 i löneplansförslaget). För löneklasserna över detta läge har spännvidden successivt minskats med stigande löneklass och uppgår i löneplanen-s högsta löneklass till 8,56 procent. Denna gradvisa minskning har genomförts på det sättet, att löneskillnaden i kronor räknat icke tillåtits växa över det belopp den har i den nya löneklass, som motsvarar nuvarande 21:a.
I nedan intagna sammanställning redovisas dels nuvarande, på netto- grundlönerna beräknade spännvidd för vissa löneklasser, dels ock den av lö- neplansförslaget följande spännvidden för dessa löneklassers närmaste mot- svarighet inom det nya lönesystemet. De nuvarande n-ettogrundlönerna och därmed också den på dem beräknade spännvidden äro något olika, alltefter det fråga är om befattningshavare med placering i begynnelselöneklass eller i slutlöneklass eller i någon mellanliggande löneklass. De här redovisade siffrorna ha beräknats på en genom approximation erhållen nettolön, näm- ligen på bruttolönen minskad med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag. Det sätt, varpå utjämningen av de nu lönegradvis fastställda pensionsavdra- gen skett, redovisas i den vid detta betänkande såsom bilaga D fogade pro- memorian angående netto- och bruttolöner enligt nuvarande avlönings- och pensionsbestä—mmel-ser för befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Löneskillnaden mellan lägsta och Nuvarande löneklass och högsta ortsgrupp i procent av (inom parentes) dennas lönen på högsta ortsgrupp närmaste motsvarighet inom det nya löne— beräknad på nu— enligt kommit- systemet varande netto— téns löneplans- grundlön förslag
25'5 16'1 25'9 16'0 26'2 16'0 25'5 16'0 24'1 16'0 19'1 12'3 14”?! ST»
3. Netto- eller bruttolönesystem.
Termerna bruttolön och nettolön. Det nu tillämpade lönesystemet. Termerna bruttolön och nettolön begagnas i diskussionen om avlöningssystem i olik-a bemärkelser. Med avseende å förhållandet mellan lön och 'pension'sförmåner användas termerna på sådant sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen, medan nettolönesystem avser ett system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesätt- ningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt kontantbidrag från tjänstemännens sida kommer en pensionsrätt. I det följande användas termerna bruttolön och nettolön i nu angivna bemärkelser.
Det nuvarande avlöningssystemet för befattningshavare i statens tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet bygger i princip på brutto- lönesystemet. Lönerna för innehavare av pensionsberättigande tjänster äro i avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, på vilka rörligt tillägg och kristillägg beräknas, och från den sålunda uträknade avlöningen verk- ställas vid utbetalningen särskilda, i regel lönegradsvis bestämda tjänste- och familjepensionsavdrag, vilkas belopp angivas i pensionsreglementena. Brutto- lönesystemet är emellertid icke genomfört till alla sina konsekvenser. Ehuru detta system närmast bygger på en tillämpning av premiereservsystemet, samlas de belopp, som den statsanställda personalens pensionsavdrag re- presentera, numera icke i pensionsfonder, Kostnaderna för denna personals tjänste- och familjepensionsförmåner bestridas enligt nu gällande ordning helt från särskilda anslag å rikssta'ten eller, vad angår de affärsdrivande verken, av driftsmedel. De olika verkens lönestater ha — trots att avlö- ningsförfattningarna upptaga bruttolöner — avvägts med hänsyn till netto- lönebeloppen. Vad angår de befattningshavare vid det statsunderstödda kom— munala skolväsendet, som i detta betänkande avses, utbetalas statsbidrag till deras avlöning med pensionsavdragen frånräknade. Statsbidragsanslagen äro
emellertid beräknade brutto, och mot avdragen svarande belopp inlevereras till statens pensionsanstalt för att jämte viss fondavkastning, vissa huvud- mansavgifter utom beträffande folkskolans lärare samt erforderliga medel från anslag under tolfte huvudtiteln användas för täckande av de löpande pensionsutgifterna.
Den tidigare behandlingen av frågan om övergång till nettolödesysrem. Frågan om övergång till nettolönesystem har vid olika tillfällen varit föremål för diskussion i samband med behandlingen av förslag till reformer pa pen- sionsväsendets område. Därvid har emellertid påvisats, att en fullständig lös- ning av detta spörsmål icke kunde vinnas annat än i samband med en revision av avlöningsbestämmelserna. Svårighet har också tidigare förelegat att över- gå till nettolönesystem med hänsyn till det sätt, varpå pensioneringen varit ordnad. Beträffande de civila statstjänstemännens tjänstepensioner—ing har tidigare och ännu enligt 1870-talets löneregleringar tillämpats ett system utan avgiftsplikt, men efter det sådan införts genom 1907 års civila pensions- lagstiftning har förekommit fondering av pensionsavgifterna eller, efter till— komsten av civila tjänstep-ensionsreglementet år 1934, av de pensionsavdrags- belopp, med vilka pensionsavgifterna ersatts. Denna fondbildning har numera avvecklats, senast för de affärsdrivande verkens del genom en år 1945 före- tagen omläggning. Tjänstepensioneringen av officerare och underofficerare har intill tillkomsten 1935 av militära tjänstepensionsreglementet till en del varit grundad på anslutning till särskilda pensionskassor. Och i fråga om statstjänstemännens familjepensionering gällde tidigare, att ordinarie tjänste- män obligatoriskt voro anslutna till enskilda pensionskassor. Till dessa erla- des avgifter med belopp, som bestämdes av delägarna själva och blevo gällan- de efter Kungl. Maj:ts stadfästelse, och av kassornas tillgångar, bland vilka ingingo i vissa fall avsevärda bidrag av statsmedel, utbetalades den egentliga familjepensionsförmånen. År 1936 beslöts ett nyordnande av familjepensions- väsendet genom statens övertagande av pensionskassorna och familjepen- sioneringens enhetliga reglerande i ett allmänt familjepensionsreglemente. Svårigheter att övergå till nettolönesystem, som i viss mån likna de nu an- lydda, ha tidigare förelegat för de med statsbidrag avlönade kommunala lärargruppernas del. Numera är tjänste- och familjepensioneringen enhetligt ordnad enligt ovan angivna modifierade bruttolönesystem för samtliga här avsedda personalgrupper. Nämnas må, att sambandet mellan pensionsavdra— gen och pensionsförmånernas storlek i olika hänseenden lossats genom inne- hållet i de senast tillkomna pensionsreglementena. Dessa äro allmänna tjäns- te- och familjepensionsreglementena samt folkskolans tjänste- och familje- pensionsreglementen, vilka trädde i kraft den 1 juli 1942 och av vilka sist- nämnda båda reglementen från och med den 1 juli 1945 jämväl erhållit tillämpning å vissa befattningshavare vid de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., samt tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna, vilka trädde i kraft den 1 juli 1943.
Vid den tidigare förda diskussionen om netto- och bruttolönesystem har
nettolönesystemet av dess anhängare förordats väsentligen ur praktiskt ad- ministrativa synpunkter. Då pensioneringen ombesörjes av staten och kostna- derna för densamma bestridas direkt av statsmedel, har man menat, att det innebure en onödig omgång att uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för att kontantlönen efter pensionsavdrags verkställande skall erhålla den avsedda storleken. Eftersom pensionsförmånen under alla förhål- landen vore att betrakta såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste tagas vid löneavvägningen, har man ansett det ur principiell synpunkt och tjänstemannasynpunkt vara utan större betydelse, om ett löneavdrag, avsett att svara mot pensionsrätten, gjordes en gång för alla vid själva lönebestämningen eller verkställdes vid varje avlöningstill- fälle. Ur praktisk synpunkt vore det förstnämnda förfaringssättet avgjort att föredraga, enär därigenom undvekes allt det administrativa bestyr, som stode i samband med pensionsavdragen. Genom den omläggning av pensionsavgif- tema till pensionsavdrag, som ägt rum och som avskaffat den individuella avgiftsredovisningen, hade ostridigt åstadkommits en icke oväsentlig för- enkling av tidigare omständliga förfarande, men förhållandena vore dock fortfarande långt ifrån tillfredsställande, i det att individuella variationer i avdragen alltjämt i avsevärd utsträckning förekomme, bland annat till följd av att en tjänsteman uppbure lön för en annan befattning än den, för vilken han åtnjöte pension. De nu tillämpade anordningarna innebure överhuvud taget varken ett renodlat bruttolönesystem eller ett renodlat nettolönesystem utan en halvmesyr med därav följande oklarhet och praktiska olägenheter av olika slag. Genom avlöningsbestämmelsernas omläggning enligt netto- löneprincipen skulle man kunna åstadkomma full klarhet och reda i dessa hänseenden.
De skäl, som anförts mot införandet av nettolönesystem, kunna i korthet sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den fostrande betydelsen av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åvilande förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för sina efterlevandes försörjning genom avgiftsplikt »ställdes mera levande för honom». Vidare har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för statens tjänstemän. Farhågor ha också anförts för att vid ett nettolönesystem skulle förbises, att tjänstemannalönerna sat'ts lägre än som eljest varit skä- ligt av den anledningen, att tjänstemännen åtnjöte pensionsrätt utan egen bidragsplikt. Detta skulle kunna leda till att man vid lönebeloppens bedöman- de bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgifts- fria pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställ- ning fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löne- ställning skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Å andra sidan har en motsatt farhåga gjorts gällande, nämligen att nettolöne- systemets tillämpning skulle bet'aga tjänstemännen möjligheter att siffermäs- sigt påvisa de bidrag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle vara berättigade.
Detta förhållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den miss— uppfattningen, att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensions- förmånen till skänks.
Med avseende å de psykologiska skälen har emellertid från nettolönesyste- mets anhängare framhållits, att den uppfostrande betydelsen av de tjänstemän- nen älagda pensionsbidragen kunde sättas i fråga, eftersom tjänstemännen icke själva finge uppbära och erlägga dessa belopp och ej heller i övrigt hade något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsförsörjningens avvägning. Det har även invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tiller- kännas avgörande betydelse emot införande av ett nettolönesystem, det icke kunde anses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka alle— nast en del av pensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensions— avdragen bestämts, existerade i själva verket, har man framhållit, icke nå- got fullständigt bruttolönesystem, ehuru avllönings- och pensionsbestämmel— serna så utformats, att de gåve sken av ett konsekvent sådant system, me- dan i verkligheten staten bestrede en avsevärd del av kostnaderna för pen— sioneringen utan bidrag av tjänstemännen.
Vid framläggandet av sitt förslag till civila avlöningsreglementet utta- lade 1936 års lönekommitté, att under då föreliggande förhållanden ett netto- lönesystem knappast borde ifrågakomma och att det därför icke vore på— kallat, at-t statsmakterna för det dåvarande togo ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ärendet hade det visat sig, att betydande svårigheter under då rådande förhållanden skulle vara förenade med infö- randet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottnade icke i de omlägg- ningar av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande, utan vore i stället väsentligen betinga—de av de övergångsförhållanden, som rådde med avseende å familjepensioneringen. Övergången till 1936 års familjepen— sionsreglemente hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och de förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper — avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen. Ett liknande övergångsförhål— lande förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för försvars- väsendets personal; i samband med den höjning av tjänstepensionsavdragen som infördes genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente hade näm- ligen stadgats, att för den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade pensionsberättigande beställning, skulle, så länge han kvarstode i denna, såsom pensionsavdrag tillämpas förutvarande lägre avgiftsbelopp. Då de sålunda övergångsvis för vissa tjänstinneh'avare beviljade förmåner- na i pensionsavdragshänseende enligt lönekommitténs mening rimligen icke kunde utan vidare borttagas- ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till netto-
lönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löne- planen, för det dåvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som därav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då därtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande av den avdragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, hade det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesystem under då rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills. vi- dare icke syntes kunna ifrågakomma. Kommittén hade därför för sin del an- sett, att med ett ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolöne— system borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomfö- rande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare.
Vid förslagets remissbehandling uttalade riksräkenskapsverket, att de skäl, kommittén anfört mot införandet av ett nettolönesystem, icke övertygat riks- räkenskapsverket om att ett ytterligare uppskov med nettolönesystemets införande skulle vara av behovet påkallat. Klart vore, att vissa svårigheter av övergångsnatur vore ofrånkomliga, men ämbetsverket funne icke sanno- likt, att dessa svårigheter skulle bliva väsentligt mindre längre fram. Över- gången till ett nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verk- ställda redan i löneplanerna, syntes icke heller obetingat kräva beviljandet av särskilda personliga lönetillägg för att övergångsvis upprätthålla de olik- heter i fråga om tjänstemännens dåvarande bidragsplikt till pensionering- en, som bland annat vore beroende på de övergångsbestämmelser, vilka träf- fats mellan staten och vissa änke- och pupillkassor i samband med statens övertagande av familjepensioneringen. Det vore nämligen att märka, att des— sa överenskommelser hade träffats utan samband med någon lönereglering och därför fått ett innehåll, som avsåge att så långt möjligt förhindra en för— sämring i lönevillkoren genom höjda pensionsavdrag. Under förutsättning, att en blivande lönereglering icke genomfördes med så knapp marginal, att löneökningen ej täckte förekommande differenser i pensionsavdragshän- seende, syntes övergången till ett nettolönesystem kunna i samband med en lönereglering genomföras utan särskilda personliga lönetillägg eller åtminstone utan dylika tillägg i någon större omfattning. Att state-n kompenserade så- dana individuella olikheter i fråga om själva löneförbättringens storlek, som skulle bliva en direkt följd av ett generellt slopande av tjänstemännens bi- dragsplikt till egen och familjens pensionering, syntes knappast vara be— hövligt. Det kunde icke heller vara lämpligt att till en oviss framtid upp- skjuta fullföljandet av den påbörjade reformeringen av pensionslagstiftning- en genom att bibehålla ett bruttolöne- och avdragssystem, som visat sig vara förenat med högst betydande praktiska olägenheter.
I propositionen nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till civilt avlönings-
reglemente m. m. (sid. 83), framhöll chefen för finansdepartementet, att han vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utredningen komma fram till ett netto— lönesystem. I enlighet med departementschefens redan förut uttala-de prin- cipiella ståndpunkt till frågan om nettolönesystemet delade han riksräken- skapsverkets mening om det önskvärda i och för sig av att, då nu en all— män omreglering av tjänstemännens löner skulle äga rum, även frågan om införandet av nettolönesystemet kunde vinna sin lösning. Det syntes ho- nom emellertid — även med hänsyn till erlagda retroaktiva avgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner i pensionsavdragshänseende, som i förhål- lande till andra befattningshavare genom överenskommelser mellan statens och enskilda familjepensionskassor tillförsäkrats i första hand förutva- rande delägare i kassorna, skulle bortfalla i samband med den genom löne- regleringen generellt uppnådda löneförbättringen. Från denna utgångspunkt finge de betänkligheter lönekommittén anfört mot att för det dåvarande ge- nomföra ett nettolönesystem avgörande betydelse. Departementschefen bi- trädde således lönekommitténs förslag i denna del.
Från riksdagens sida framhölls (r. skr. m' 388) att det syntes riksdagen icke vara tvivel underkastat, att betydande fördelar ur administrativ förenk- lingssynpunkt måste vara att vinna av en sådan anordning av löneplanerna, att dessa ulpptoge nettolönebel-opp med fråndragande alltså av de avgifter, befattningshavarna hade att erlägga för sin tjänste- och familjepensionering. En övergång till ett dylikt system skulle emellertid under dåvarande förhål- landen vara förenad med avsevärda svårigheter på grund av de övergångs— förhållanden, som rådde i avseende å familjepensioneringen. De skäl, som sålunda i propositionen anförts för att låta med prövningen av frågan om en omläggning av löneplanerna i antydd riktning tills vidare anstå, hade synts riksdagen övertygande, vadan riksdagen ville giva sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag på förevarande punkt.
I direktiven för det åt 1945 års lönekommitté lämnade utredningsuppdra- get har uttalats, att frågan om möjligheterna för ett genomförande av netto- lönesystemet borde upptagas till förnyad undersökning.
Lönekommitténs ställningstagande i principfrågan. Lönekommittén har in- gått på en förutsättningslös prövning av förevarande spörsmål, därvid under bedömning kommit såväl de tidigare anförda skälen för eller emot ett netto- lönesystem som vissa andra synpunkter, vilka enligt kommitténs mening äro av betydelse i sammanhanget. Resultatet härav är, att lönekommittén, med instämmande i de uttalanden om lämpligheten i och för sig av en över- gång till nettolönesystem, som gjordes vid statsmakternas antagande av ci- vila avlöningsreglementet, obetingat förordar, att den nu avsedda löneregle- ringen bygges på detta system. Vid de förhandlingar, som förts mellan kom- mittén och representanter för de av kommitténs utredningsarbete berörda personalgrupperna, ha vissa representanter givit uttryck för tvekan om net- tolönesystemets önskvärdhet ur personalsynpunkt. Med hänsyn till de be—
stämda uttalanden rörande omläggningens eventuella inverkan på tjänste- männens framtida anställningsförmåner, som lönekommittén i det följande gör, ha dessa representanter likväl icke velat motsätta sig, att en över- gång till nettolönesystem sker och att de i samband därmed uppkommande speciella frågorna lösas på det sätt, som i det följande angives. I enlighet härmed ha i de löneplaner, till vilka förslag i detta betänkande framlägges, upptagits belopp avvägda på sådant sätt, att de skola utgå utan minskning med några såsom pensionsavdrag betecknade belopp.
Av de omständigheter, som föranlett lönekommitténs ställningstagande, må först nämnas, att en tillämpning av nettolöneprincipen får anses medgiva en betydande rationalisering och förenkling av själva lönesystemet. Till förklaring av vad kommittén härvid åsyftar må anföras följande.
I fråga om lönerelationen mella—n tjänstemän med och utan pensionsrätt är det uppenbart att, såvitt fråga är om en bedömning i stort, avseende måste fästas vid om anställningsförmånerna utgöras av både lön och pension eller de enbart bestå i lön. Men då det gäller att närmare avväga löneförmånerna, ligger det nära till hands att, för ernående av önskvärd reda och överskådlig- het inom lönesystemet, företaga en inplacering av de olika personalgrup— perna på en och samma kontantlöneskala. Genom att ett nettolönesystem in- föres, kan det nuvarande förhållandet, att för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter tillämpas samma bruttolöneskalor men till följd av pensionsav- dragen olika kontantlöneskalor — mellan vilka relationen är tämligen svår- överskådlig — bringas att upphöra. Tillämpningen av en enhetlig kontant- löneskala medför vidare att man, såsom kommittén i annat sammanhang förutsätter skola ske, kan förbättra vikariatslönen, så att den motsvarar full lön på den uppehållna tjänsten, en likställighet som knappast kunde genom- föras, om den enligt bruttolöneprincipen skulle till följd av pensionsavdra- gens inverkan medföra större kontantlön för vikarien än för ordinarie tj-änstinnehavaren. Även i fråga om kont'antlönerelationen mellan olika tjänstemän med samma anställningsform måste det anses vara en fördel att kunna tillämpa en enhetlig skala. Exempelvis är det enligt kommitténs mening en tilltalande konsekvens av nettolönesystemet, att den s. k. snedd- ningsregeln, som för närvarande utgör och enligt kommitténs förslag även framdeles skall utgöra grundregeln för bestämmande av löneklassplacering vid befordran, därigenom får innebörden, att befordringen medför minst lika stor kontant löneökning som den, vilken erhålles genom löneklassuppflytt- ning utan samband med befordran. Vad vidare angår den avvägning av lö- nerna efter dyrhetsförhålianden, som innefattas i de automatiskt verkande reglerna om rörligt tillägg och i lönebeloppens dyrortsgradering, synes det vara naturligast, att en dylik avvägning får ha avseende på den kontant utgå- ende lönen och således icke på en formell lön, som till en del innehålles och alltså ej är tillgänglig för konsumtion. Det procenttal av 31, efter vilket rörligt tillägg och kristillägg nu beräknas, och det procenttal av 25, som betecknar den för närvarande i princip gällande lönespännvidden i dyrortshänseende, äro, såvitt fråga är om den kontanta lönen, tillämpliga endast för de icke
pensionsberättigade tjänstemännen, under det att motsvarande siffror för pensionsberättigade tjänstemän, såsom framgår av den såsom bila-ga D fogade promemorian, äro 1 a 2 enheter större. Införandet av ett nettolönesystem medför, att dyrtidskompensation och lönespännvidd komma att avs—e den kon- tanta avlöningen och till sin storlek bli desamma oberoende av anställnings— formen.
Också i fråga om sådana mera sekundära löneförmåner, som ställas i rela- tion till den vid tjänstgöring under normala förhållanden utgående avlö- ningen, är det enligt kommitténs mening lämpligt, att avvägningen sker på grundval av den kontanta lönen. Detta gäller exempelvis i fråga om ersätt- ning vid övertidsarbete. Och i den mån pensioneringen avser att möjliggöra en levnadsstandard, vilken står i viss relation till den, som vederbörande tjänsteman kunnat inneha såsom löntagare, förefalla goda skäl tala för att pensionsbeloppen avvägas med hänsyn till tjänstemannens kontanta avlöning.
Lönekommittén, som sålunda är av den meningen, att en uppbyggnad av lönesystemet enlig-t nettolönetanken är principiellt tilltalande, anser vidare de fördelar ur allmänt administrativa förenklingssynpunkter, som tidigare anförts till stöd för övergång till nettolöneplaner, förtjänta att ytterligare un- derstrykas. Härvid falla främst i ögonen de förenklingar, som vinnas ur re- dogörar- och revisionssynpunkt, och det torde vidare icke böra förbises, att nettolönesystemet erbjuder tjänstemarmen större möjligheter att kontrollera lönebeloppets riktighet. Antalet nu tillämpade kontantlöner för tjänstemän med dyrontsgraderad lön uppgårenligt verkställd beräkning till 2 449. Här- vid har hänsyn ändock ej tagits till de fall, då annan kontant lön än den regelmässigt tillämpade uppkommer till följd av att vederbörande tjänste- man vidkännes annat tjänste- eller familjepensionsavdrag än det, som i all- mänhet svarar mot hans löneplansavlöning. Även om nämnda siffra skulle komma att sjunka genom att antalet ortsgrupper minskas till 5, skulle den dock vid i övrigt oförändrat lönesystem uppgå till 1 355. Lönesystemets anordnande enligt nettolöneprincipen -— i förening med den begränsning av löneklassernas antal, som lönekommittén funnit kunna genomföras främst genom att samma lönebelopp användas för civil och militär personal -— med- för, att antalet kontantlöner för tjänstemän med dyrortsgraderad lön be- gränsas till 200 eller, för en och samma ortsgrupp, 40. Av de anförda siff- rorna torde utan vidare framgå vilka betydande fördelar ur kontrollsyn- punkt, som stå att vinna genom övergången till nettolönesystem. Härutöver må framhållas, att de besvär och nackdelar, som nödvändigheten att i av- löningshänseende taga hänsyn till pensionsavdragen i speciella fall medför, äro mångahanda. I vissa fall skola tjänste- och familjepensionsavdragen, vart och ett för sig, reduceras under sitt månadsbelopp. Tjänsteman, som vid— kännes C-avdrag av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag eller innehav av annan befattning, skall under sådan ledighet icke vidkännas pensionsavdrag. Föreligger sådant förhållande någon eller några dagar un— der viss månad, skola alltså de för hel månad tillämpliga pensionsavdragen minskas med visst antal 28-, 29—, 30- eller 31—delar, beroende på dagantalet
under månaden. Och för tjänsteman, som under viss tid åtnjuter partiell le— dighet och i anledning därav uppbär reducerad avlöning, skola även de på ledighetstiden belöpande pensionsavdragen vart och ett för sig minskas i relation till tjänstgöringstidens avkortning, ett förhållande, vartill motsvarig- het föreligger vid deltidsanställning och där påkallar särskild uppmärksam- het, om dylik anställning framdeles kommer till ökad användning. Vad åter angår det fall, att en statstjänsteman åtnjuter tjänstledighet från den pen— sionsgrundande befattningen för uppehållande av annan, icke pensionsberät- tigande tjänst, skall tillses, att avlöningen å den uppehållna befattningen mins- kas med för honom gällande pensionsavdrag. Detta medför behov av särskild rapportskyldighet mellan myndigheterna och av individuella räkneoperationer vid avlöningslistans uppgörande. Särskilt vid svällande organisation, betingad av speciella krisbetonade omständigheter, ha nu angivna besvär varit framträ- dande. Sålunda har nödvändigheten för re-do—görarna inom för'svarsväsendet att arbeta med pensionsavdrag under de förflutna beredskapsåren påfordr'at utfärdandet av särskilda anvisningar för avlöningarnas beräknande. Vad an— går folkskolans och de högre kommunala skolornas lärare, ha de skyldighet att vid ledighet från den pensionsberättigande befattningen för att uppehålla annan befattning inbetala ett mot pensionsavdragen svarande belopp till det skoldistrikt eller den huvudman, varunder den pensionsberättigande befatt- ningen hör, och dessa belopp skola frånräknas vid utbetalningen av stats- bidrag, ett förhållande som kräver särskilt beaktande vid granskningen av statsbidragsrekvisirtionerna. Till vad nu anförts kommer, att de i pensions- avdragshänseende gällande särbestämmelserna många gånger påkalla en tids— krävande utredning beträffande för tjänstemannen gällande avdragsbestäm- melser. Det må framhållas, att det i sista hand är tjänstemannen själv, som får stå risken av eventuellt underlåtenhet från myndighetens sida att verk- ställa pensionsavdrag, då han kan bliva ålagd återbetala för mycket upp- buren avlöning. Genom övergång till nettolönesystem bortfalla alla de nu angivna specialfrågorna, och en sådan åtgärd kommer vidare att ha till följd viss—a förenklingar i avlöningslistans uppställning.
Då frågan om nettolönesystem tidigare diskuterats, ha, såsom av det före- gående framgår, farhågor uttalats för att en sådan omläggning skulle kunna på ett sakligt icke motiverat sätt utöva inverkan på tjänstemännens framtida aneställningsförmåner. Det har befarats, att man framdeles skulle förbise, att lönerna satts lägre än som skolat ske, om pensionsavdragen bibehållits, och att åtgärden skulle försvaga tjänstemännens ställning i pensionshänse-ende.
Vad angår tjänstemännens intresse av att kunna ådagalägga ett rättmätigt anspråk på pensionen, förhåller det sig emellertid så, att de nuvarande pen- sionsavdragen försäkringstekniskt sett täcka en förhållande-vis mindre och på förhand icke fullt bestämd del av pensionskostnaderna. Enligt försäkrings- tekniska utredningar, som utförts i samband med tillkomsten av allmänna tjänste- och familjepensionsreglermentena och kompletterats med beräkning- ar utförda för lönekommitténs räkning, förslå tjänstepensionsavdragen att täcka omkring 13 procent av tjänstepens.ionskostnaderna, om i dem inräk-
nas kostnaderna för nuvarande tilläggsförmåner men bortses från kostnader- na för invalid- och sjukpensioner till militära beställningshavare, beträffan- de vilka underlag för beräkningar saknats. Familjepensionsavdragen beräk— nas förslå att täcka omkring 61 procent av familjepensionskostnaderna, däri inberäknade kostnaderna för nu utgående tilläggsförmåner. Med tjänste- och familjepensionsavdragen beräknas omkring 221/2 procent av angivna sam- manlagda pensionskostnader kunna täckas. Beträffande dessa siffror är härjämte att märka, dels att för beräkningen tillämpats s. k. självkostnads- grunder, dels ock att siffrorna avse den täckning av pensionskostnaderna, som skolat föreligga, om nuvarande avdragsbelopp tillämpats alltifrån den tidpunkt, då anställningshavarna tillträdde sin första pensionsberättigande tjänst, en förutsättning som i väsentlig grad saknats i de fall, då pensionerna reglerats och dåvarande befattningshavare erhållit pensionsbeloppen höjda utan erläggande i någon form av en på tiden före pensionsregleringen be— löpande retroaktivavgift. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att om beräk— ningar utfördes med strikt tillämpning av premiereservsystemet och därvid tillämpades sådana s. k. betryggande grunder, som komma till användning inom den privata försäkringsverksamheten, täckningssiffrorna skulle visa sig vara betydligt lägre än de nu angivna. Tjänstemännen ha emellertid enligt lönekommitténs mening lika god rätt till den väsentliga del av pensionerna, som ej täckes av pensionsavdragen utan är direkt grundad på anställnings- förhållandet, som till den pensionsdel, vilken vid försäkringstekniska beräk- ningar visar sig motsvaras av nuvarande pensionsavdrag. Lönekommittén anser med utgångspunkt härifrån, att av ett nytt, på nettolönesystemet byggt avlöningsreglemente bör klart framgå, att ej endast lö-n utan även pension är en förmån, vilken utgår på grund av anställningen. Med hänsyn till vad vid de förda förhandlingarna i ämnet förekommit vill lönekommittén vidare göra det uttalandet, att löneregleringens anordnande enligt nettolönepricipen icke rimligen bör utöva någon inverkan på lösningen av frågan om en från personalhåll önskad samordning av den statliga och den enskilda pensione- ringen bland annat avseende att vid den statliga pensioneringen göra förmå- nerna vid övergång till icke-statlig verksamhet fördelaktigare än nu.
Det från olika håll framförda önskemålet att lönerna för statstjänstemän och närstående personalgrupper skola anordnas på sådant sätt, att en jäm- förelse utan större svårighet kan ske mellan dessa löner och dem som utgå på den allmänna arbetsmarknaden, anser lönekommittén vara beaktansvärt. Detta önskemål bör enligt kommitténs mening behörigen tillgodoses genom. att publicering på lämpligt sätt sker av de belopp, som för här avsedda perf sonalgrupper framkomma, då till netto—lönerna läggas belopp, motsvarande. befattn-ingshavarnas tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd un?- der hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensionsavgifter. Härför erfor— derliga beräkningar böra lämpligen utföras i samband med den särskilda utredning angående pensionerna, som kommittén i annat sammanhang för- ordar.
Specialfrågor i samband med övergång till nettolönesystem. Lönekommit- tén övergår nu till att redogöra för vissa mera speciella frågor, som äro för- knippade med nettolönesystemets genomförande och som sammanhänga med att vissa tjänstemän för närvarande intaga en särställning i fråga om skyldig- heten att vidkännas pensionsavdrag. Beträffande de fall, då sådan särställ- ning föreligger, och det ställningstagande beträffande dem, vari förhand- lingarna med personalorganisationerna utmynnat, får lönekommittén anföra följande.
1. I en grupp av fall, där med innehav av lönegradsplacerad tjänst följa andra förmåner än lönen, har i pensionsavseende tagits hänsyn till dessa förmåner genom föreskrifter, enligt vilka för sådan tjänst tillämpas tjänste- och familjepensionsunderlag för en lönegrad, som är högre än den, efter vil- ken lönen utgår. I sådana fall tillämpas även de pensionsavdrag, som gälla för den högre lönegraden. Den med pensionsavdrag minskade löneplanslönen är därför i dessa fall något lägre än eljest. Hit höra följande fall: a. För provinsialläkarna tillämpas den särskilda löneplan D, vars belopp för lönegrupp I överensstämma med beloppen för lägsta ortsgrupp & lönegra- den A 25. I pensionshänseende intaga provinsialläkarna samma ställning som tjänstemän tillhörande lönegraden A 27. Avvägningen har skett med hänsyn till det förbättrade löneläge dessa tjänstemän ernå till följd av praktikin- komst. b. Befattningen som chef, tillika läkare vid statens skyddshem samt över- läkarbefattningarna vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallan- desjuka tillhöra lönegraderna A 27—29 men äro i pensionshänseende lik- ställda med befattningar tillhörande lönegraderna A 28—30. Anledningen härtill är, att med dessa tjänster är förenad rätt till fri bostad eller ersätt- ning därför. c. Länsveterinärerna, vilka i avlöningshänseende tillhöra lönegraden A 24, ha — med hänsyn till dem i tjänsten tillkommande särskild gottgörelse en- ligt taxa —— i pensionshänseende hänförts till lönegraden A 26. d. För distriktsveterinärerna tillämpas löneplanen F, vars belopp för löne— grupp I överensstämma med beloppen för lägsta ortsgrupp i lönegraden A 15. I pensionshänseende äro distriktsveterinärerna emellertid jämställda med tjänstemän tillhörande lönegraden A 21. Anledningen härtill är densamma som angivits i fråga om provinsialläkarna. e. Den ordinarie lotspersonalen har med hänsyn till utgående förmån av lotslott i pensionshänseende placerats två lönegrader högre än den de i löne- hänseende tillhöra. Lotsarna i lönegraden A 7 och 8 ha sålunda i fråga om pensionsrätten hänförts till lönegraderna A 9 och 10, lotsförmännen i löne- graderna A 8, 9 och 10 till lönegraderna A 10, 11 och 12 samt överlotsarna i lönegraden A 12 till lönegraden A 14. f. Lokförarna och lokeldarna ha med hänsyn till den inkomst de erhålla genom loktjänstpenningar i pensionshänseende hänförts, lokeldarna i löne- graden A 7 till lönegraden A 8 .samt lokförarna i lönegraderna A 10 och 12 till lönegraderna A 11 respektive 13.
g. Vid de högre kommunala skolorna erhåller lärare, som tillika är rektor, utöver avlöning som lärare visst rektorsarvode. Hänsyn härtill har i pensions- avseende tagits genom föreskrift om tillämpning av de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gälla för befattning i den lönegrad, vilken för rektors- befattning vid kommuna-l flickskola, kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola med tre lönegrader och för rektorsbefattning vid högre folk- skola med en lönegrad överstiger den, som gäller för innehavaren av rektors— befattningen i hans egenskap av ordinarie lärare. , För nu nämnda tjänstemän medför övergången till nettolönesystem något
större kontant löneökning än den, som övriga tjänstemän med samma löne— planslön erhålla, till följd av skillnaden i de nuvarande pensionsavdragens storlek. Skillnaden, som är störst i fråga om distriktsveterinärerna, beträf- fande vilka den på nuvarande avdragsskala utgör 150 kronor, är dock rela- tivt obetydlig i jämförelse med den löneökning, som generellt uppnås enligt 1 kommitténs förslag. Med hänsyn såväl härtill som till att pensionsförmånerna , och pensionsavdragen i flera av dessa fall måste anses vara tämligen grovt avvägda i förhållande till totalinkomsten av lön och övrig-a förmåner anser , lönekommittén icke påkallat, att vid övergången till nettolönesystem särbe- stämmel-ser meddelas för att förebygga den något större kont-antlöneökningen.
2. Enligt nu tillämpade pensioneringsgrunder är i regel den innehavda tjänstens lönegradsplacering bestämmande för vederbörande tjänstemans . pensionsställning. Understundom medgives dock löneställningen vid en tidi- : gare innehavd tjänst inverka så, att en förmånligare pensionsställning erhål- les än som följer av huvudregeln. I en grupp av sådana fall — vartill höra de, där tjänsteman utan något sitt förvållande tvångsförflytt—ats från högre avlönad tjänst till lägre "avlönad tjänst —— erhålles även den tidigare tjänstens löneställning och däremot svarande pensionsavdrag. I en annan grupp av fall erhåller tjänstemannen på grund av det tidigare tjänstinnehavet endast en förmånligare ställning i pensionshänseende, ej i lönehänseende. Ett sådant förhållande föreligger, där en tjänsteman tidigare under en avsevärd tid —— 12 år i oavbruten följd — innehaft förordnandetjänst. I allmänhet bestäm- mas här pensionsförmånerna under hänsynstagande till det tidigare tjänst- innehavet utan att detta medför skyldighet för tjänstemannen att vidkännas andra pensionsavdrag än dem, som normalt gälla för den innehavda tjänsten. I båda nu nämnda grupper av fall tillämpas alltså de pensionsavdrag, som normalt svara mot den tillämpade bruttolöneställningen, och en övergång till nettolönesystem kan följaktligen ske utan att kontantlönerelationen mel- lan här avsedda tjänstemän och andra tjänstemän rubbas. I en tredje grupp av fall föreligger det förhållandet, att en tjänsteman i pensionshänseende intager en förmånlig ställning på grund av tidigare tjänst- innehav och att han i anledning därav ålagts högre pe—nsionsavdrag men där- emot innehar en 'bruttolöneställning bestämd utan hänsyn till det tidigare tjänstinnehavet. Den som minst 12 år i oavbruten följd innehaft rektorsbe- fattning vid det statliga eller högre kommunala skolväsendet och övergår till utövande av lärarbefattning skall, om han önskar kvarstå vid rektors pen-
sionsrätt, a sin avlöning som lärare vidkännas de för rektorsbefattningen gällande pensionsavdragen. Då en sådan lärare följaktligen åtnjuter något lägre kontantlön än som i allmänhet utgår vid den innehavda lärarbefatt- . ningen, medför övergången till nettolönesystem större kontalitlöiieölming för ' honom än för andra lärare i motsvarande lönegrad och löneklass. Lönekom- mittén anser emellertid tillräcklig anledning icke föreligga att föreslå infö— randet av någon speciell anordning för att undgå detta resultat. I och för sig förefalla skäl kunna anföras för att samma konstruktion tillämpas med avseende å rektorstjänster .som då det gäller andra förordnandetjänster, och därtill kommer, att skillnaden mellan pensionsavdragen för rektors- och lä- rartjänsterna är av ungefärligen samma storleksordning som de under 1 punkten här ovan berörda skillnads—beloppen och alltså relativt liten i jäm- förelse med den allmänna löneökningen genom löneregleringen. Slutligen må framhållas, att det här torde röra sig om tämligen sällsynta undantagsfall.
3. Vissa tjänstemän äro på grund av övergångsbestämmelser helt eller delvis befriade från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, och då de till följd härav nu åtnjuta högre kontantlön än befattningshavare i allmänhet, erhålla de genom nettolöneregleiingen icke samma kontanta löneökning som dessa. Sådana övergångsbestämmelser finnas såväl beträffande tjänstepen- sionsav—dragen som i fråga om familjepensionsavdragen. Beträffande övergångsbestämmelserna i fråga om tjänstepensionsavdrag och de förhållanden, som föranlett dem, må nänmas följande. I kommuni- kationsverkens pension-slag av år 1920 infördes tjänstepensionsavgifter, vilka beräknats så, att de under en 30-årig betalningstid skulle kollektivt för samt- liga tjänstemän täcka en tredjedel av de samlade pensionsutgifterna, exklu— sive dyrtidstillägg, och i anslutning därtill stadgades i kommunikation-sver- kens pensionslag en begränsning av avgiftsbetalningstiden till 30 år. En så- dan begränsning blev sedan gällande även inom allmänna civilförvaltningen och för lärare vid folkskoleväsendet och vid de högre kommunala skolorna, däremot icke för militära beställningshavare. Vid de utredningar, som före- gingo tillkomsten av de nuvarande pensionsreglementena, befanns det, att den ursprungligen antagna förutsättningen om att befattningshavarna genom pensionsavdrag skulle bestrida en tredjedel av pensionsutgifterna av olika skäl icke kunnat upprätthållas. För att återställa den ursprungligen förutsatta täckn-ingskvoten en tredjedel beräknades en höjning av pensionsavdragen behöva ske med omkring 80 procent, om dåvarande pensionsförmåner och begränsning av avdragsti-den bibehölles samt hänsyn ej toges till utgående dyrtidstillägg, och, om pensionerna reglerades enligt ett visst, sedermera ge- nomfört alternativ, med omkring 125 procent eller, om avdragsplikten ut- sträcktes över hela tjänstetiden, med omkring 98 procent. Med hänsyn till att pensionsreglerin-gen skedde efter löneregleringen och att redan en för— dubbling av tjänstepensionsavdragen skulle i vissa lönelägen förbytt den vid löneregleringen beslutade löneökningen i löneminskning, beslöts vid pensions- regleringen allenast en höjning av pensionsavdragens belopp med omkring 25 procent samt utsträckning av avdragsplikten över hela tjänstetiden. Det
anfördes därvid, att begränsningsregeln i lön—etekniskt hänseende vore behäf— tad med sådana olägenheter, att dess borttagande i och för sig måste anses önskvärt. Pensionsregleringens genomförande utan samtidig lönereglering föranledde emellertid, att tjänsteman, vilken vid tidpunkten för pensionsreg- leringen vunnit avdragsbefrielse eller ock skulle, om de tidigare bestärmnel- serna gällt, vunnit sådan befrielse inom ett år därefter, berättigades till hel befrielse från skyldighet att vidkännas tjänstepensionsavdrag; för det fall, att avdragsbefrielse enligt de tidigare bestämmelserna skulle uppnåtts under andra eller tredje året efter pensionsregleringen, medgavs reduktion av av- dragsbeloppet med två tredjedelar respektive en tredjedel.
För befattningshavare, vilka varit delägare i de av staten övertagna änke- och pupillkassorna gälla åtskilliga särbestämmelser i fråga om skyldighet att vidkännas *familjepensionsavdrag. Den i kassareglementena föreskrivna skyldigheten att lämna bidrag till familjepensioneringen har vanligen beting- at ett lägre belopp än motsvarande pensionsavdrag enligt det statliga familje— pensionsreglementet, och i anslutning därtill har i de mellan staten och vissa kassor slutna överenskommelserna stadgats, att delägare skulle bibehållas vid de lägre kassaav—gifterna, så länge han ej vunnit befordran till högre tjänst.
En summarisk redogörelse för de olika änke— och pupillkassorna, vilka avses i förevarande sammanhang, lämnas i bilagan E vid detta betänkande, i vilken jämväl i korthet redovisas de bestämmelser, som i avgiftshänseende gälla för ännu i tjänst varande kassadelägare. I denna redogörelse har inta- gits en sammanställning, utvisande de olika förekommande pensionsavgif- terna (avdragen) inom respektive kassor.
Såsom framgår av vad förut anförts ha statsmakterna vid den förra löne- regleringen, samtidigt som de intagit den ståndpunkten, att ett nettolöne- system i princip vore att föredraga framför ett bruttolönesystem, ansett att en omläggning icke borde vidtagas, om de förenklingar i olika hänseenden, som nettolönesystemet innebure, komme att motvägas av ett behov av om- fattande specialbestämmelser för befattningshavare, vilka innehaft en för- delaktigare ställning än tjänstemän i allmänhet i fråga om skyldighet att vid- kännas pensionsavdrag (avgifter). Det har icke ansetts rimligt, att dessa befattningshavare vid löneregleringen skulle gå förlustiga dem tillkommande förmåner i detta hänseende och därigenom i realiteten gå miste om löne- regleringens fördelar. Då nu lönekommittén efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna framlägger förslag om nettolönesystemets genomförande, vill kommittén framhålla, att förevarande spörsmål numera befinner sig i ett helt annat läge än vid den förra löneregleringen. Genom den lönereglering, som föreslås av lönekommittén, komma nuvarande av- löningsbelopp 'att undergå icke obetydliga höjningar även för de befatt- ningshavare, vilka äro befriade från pensionsavdrag eller endast vidkännas reducerat avdrag. Att under sådana omständigheter för dessa befattnings- havares del, såsom personalorganisationerna i första hand påyrkat, införa särskilda föreskrifter i syfte att också i fortsättningen tillförsäkra dem spe-
ciella förmåner lärer icke vara påkallat. Ej heller om den nya löneregle- ringen skulle grundats på bruttolönesystemet, hade de nuvarande special- bestämmelserna enligt kommitténs mening bort bibehållas för de tjänstemäns del, som bliva delaktiga av löneregleringen.
Beträffande de tjänstemän, som vidkännas reducerade tjäns-tepensionsav- drag eller äro helt befriade från dylika avdrag, må vidare framhållas, att dessa tjänstemän efter en förhållandevis kort tids tjänstgöring under den nya löneregleringsperioden komma i åtnjutande av den förhöjning av pensions- nivån, som enligt vad lönekommittén förutsätter skall företagas parallellt med löneregleringen.
Vad åter angår de tjänstemän, vilka äro eller varit delägare i enskilda pensionskassor, vilka övertagits av staten, må framhållas, att även familje- pensionerna enligt lönekommitténs förslag skola höjas och att dessa tjänste- män redan en längre tid kommit i åtnjutande av de förmånligare avdrags- grunderna. Det synes också, om man anlägger den synpunkten på den stat- liga pensioneringen, att den är grundad på kollektiv bidragsplikt, oegentligt, att nu ifrågavarande tjänstemannagrupper skola intaga en särställning med avseende på skyldigheten att lämna bidrag till pensioneringskostna-derna, helst som de i åtskilliga andra hänseenden beretts särskilda förmåner i fråga om pensioneringen. Päpekas må ock, att — såsom framgår av den ut- redning, vilken lagts till grund för det till 1946 års riksdag avgivna förslaget till förbättrad familjepension —— ett flertal kassor åtnjutit understöd av stats- medel, vilket torde ha bidragit till att kassorna kunnat uttaga lägre avgif— ter av delägarna än som eljest skulle ha varit erforderliga.
4. Tillämpningsområdena för å ena sidan de avlöningsförfattningar, med vilkas revision lönekommittén har att taga befattning, och å andra sidan allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena, folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen samt tjänste- och fa-miljepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna sammanfalla icke helt och hållet. Allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena ä-ga tillämpning bland annat å vissa i lönehänseende oreglerade tjänster, nämligen professorstjäns- ter m. fl. befattningar vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, samt å innehavare av beställning på reservstat. Avlöningsförhål- landena vid dessa tjänster falla utanför lönekommitténs. uppdrag, och kom- mittén saknar anledning ifrågasätta annat än att innehavare av nu nämnda tjänster, så länge nuvarande avlöningsbestämmelser för dem gälla, skola å lönen vidkännas pensionsavdrag. Allmänna familjepensionsreglementet kan under vissa förhållanden äga tillämpning på innehavare av i lönehänseende oreglerad tjänst i vidare om- fattning än nyss angivits. Tjänsteman, vilken varit underkastad reglementet såsom innehavare av i lönehänseende reglerad tjänst, äger efter övergång till oreglerad tjänst kvarstå vid reglementets tillämpning. De fall, i vilka så- dan övergång skett före löneregleringens ikraftträdande och den innehavda tjänsten alltjämt är oreglerad, beröras icke av lönekommitténs uppdrag. För framtiden torde ett dylikt stadgande endast kun-na avse sådan befattnings- havare vid lantmäteri-staten, som övergår till distriktslantmätarbefattning. Då
en lönereglering för distriktslantmätarna torde komma att genomföras inom en icke alltför avlägsen framtid och ifrågavarande befattningar i avbidan därpå icke torde komma att återbesättas med ordinarie innehavare, vill det förefalla som om ett stadgande av avsedd innebörd icke behövde intagas i ett nytt familjepensionsreglemente. Under sådan-a förhållanden torde denna fråga icke påkalla vidare uppmärksamhet i detta sammanhang.
Det förekommer å andra sidan, att tjänster, som falla under lönekommit- téns utredningsuppdrag, icke äro förenade med pensionsrätt enligt ovan an- givna pensionsreglementen. Anledning finnes härvid att skilja mellan fall, där pensionsreglementenas tillämplighet »är utesluten på grund av en tvångsvis verkande föreskrift, och fall, där undantagsförhållandet kan föras tillbaka till att tjänstemannen begagnat sig av medgivande att kvarstå vid äldre pen- sionsbestämmelsers tillämpning.
Allmänna tjänstepensionsreglementet innehåller bestämmelser, genom vilka detta regle-mentes och därmed också allmänna familjepensionsreglementets tillämplighet uteslutes i fråga om innehavare av ordinarie tjänst, vilken till- sättes medelst förordnande tills vidare (dock ej befattningen som chef för försäkringsinspektionen) samt extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett och samma verk understiger hälften av den för or- dinarie tjänsteman vid verket föreskrivna. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnat, är också från reglementenas tillämplighet utesluten tjänsteman, vilken vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt företag eller i sam- band med dylikt företags nedläggande övergått till befattning, som i regle- mentet avses, en bestämmelse som endast torde äga betydelse för förutva- rande befattningshavare hos enskilda järnvägar, vilka i samband med järn- vägens förstatligande helt eller delvis eller nedläggande övergått i statens järnvägars tjänst. Slutligen ha allmänna tjänste- och familjepensionsregle- mentena icke gjorts tillämpliga å innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, för vilken årslönen i före— kommande fall bestämmes genom ökning eller minskning av det för veder- börande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet med före- skrifterna i 55 ä 9 mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet eller mot- svarande stadgande i civila icke-ordinarieregtlementet.
Den bestämmelse, som utesluter ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande tills vidare, från pensionsrätt i denna deras egenskap, är av be- tydelse beträffande dels vissa högre tjänstemän i statsdepartementen, dels sådana militära 'beställningshavare, som åtnjuta arvode i stället för lön. För de förra tjänstemännen föreligga nu betydande ojämnheter i fråga om den kontanta avlöningen, alltefter det vederbörande jämte förordnandetjänsten innehar pensionsberättigande befattning eller ej, och där pensions-berättigan- de tjänst innehaves blir kontantavlöningen vid förordnandetjänsten olika beroende på den lönegrad vartill den pensionsberättigande tjänsten hör. Löne— kommittén anser tillräckliga skäl ej föreligga att föreslå någon åtgärd, vari- genom den utjämning i fråga om den kontanta avlöningens storlek elimine- ras, som i och för sig följer av en övergång till nettolönesystem. Vad angår de militära beställningshavare, som nu åtnjuta arvode i stället för lön, vid-
kännas de på detta arvode de pensionsavdrag, som normalt svara mot den innehavda löneställningen, varför övergången till nettolönesystem för dem ej medför någon förskjutning i fråga om kontantlönerelationen till andra tjänstemän.
Bestämmelsen att från pensionsrätt och följaktligen från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag undantages extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett och samma verk understiger hälften av den för ordinarie tjänstemän vid verket föreskrivna, bör enligt lönekommitténs mening kunna utgå. För att extra ordinarie anställning skall kunna beredas vid på dylikt sätt begränsad tjänstgöring erfordras Kungl. Maj:ts dispens från gällande bestämmelser, och sådan dispens torde endast meddelas i säll- Synta undantagsfall. Med avseende å fall, där dispens av särskilda skäl be- viljas, torde, så vitt lönekomittén kan finna, hinder icke behöva möta att med anställningen förena en mot tjänstgöringens omfattning och avlö- ningens storlek svarande pensionsrätt.
Vad angår den från enskilda järnvägar övertagna personalen, skall en- ligt med—delad föreskrift allmänna tjänstepensionsreglementet, där ej Kungl. Maj:t annorlunda särskilt förordnar, äga tillämpning å dylik personal, under förutsättning att vederbörande ej är delägare i enskild pensionsinrättning el- ler förutvarande enskild pensionsinrättning, som övertagits av staten, samt att han ej vid den tidpunkt, då befattningen erhållits, uppnått den i allmänna tjänstepensionsreglementet angivna pensionsåldern. I samband med den reg- lering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare vid statens järn- Vägar, som genomförts den 1 juli 1945, har också huvuddelen av den från enskilda järnvägar övertagna personal, som ägt delaktighet i enskild pen- sionsinrättning, erhållit tillfälle att övergå på allmänna tjänste— och familje- pensionsreglementenas tillämpning. Vissa hithörande tjänstemän torde dock alltjämt vara undantagna från reglementenas tillämpning. Enligt från järn- Väg'SStYrelsen inhämtad uppgift synas för närvarande 11 befattningshavare på aktiv stat vara undantagna, vilka emellertid samtliga ägt att, om de så önskat, övergå på reglementenas tillämpning. I den mån dylika tjänste- män efter löneregleringen ha skyldighet att erlägga pensionsavgifter till en- skilda kassor eller försäkringsanstalter bör nettolönesystemet för 'deras vid- kommande på lämpligt sätt modifieras. Det kan således visa sig påkallat att för dylika befattningshavare komplettera nettolönen med ett särskilt löne- tillägg eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser, som ersätta de bestämmelser, vilka framgå som resultat av den allmänna löneregleringen. Ett slutligt ställningstagande till förevarande spörsmål lärer emellertid först kunna ske, sedan närmare klarlagts, vilka sinsemellan skilda kategorier av befattningshavare det i fortsättningen kan komma att beröra. Ställningstagan- det bör också föregås av en undersökning om Vilka möjligheter som finnas att avveckla dessa tjänstemäns särställning i pensionshänseende och att in- ordna dem under de eljest för statstjänstemän tillämpliga pensionsbestäm- melserna. Den erforderliga utredningen i ämnet synes lämpligen böra komma till stånd genom järnvägs'styrelsens försorg.
Beträffande ordnandet av övningslärarnas anställnings- och avlöningsför- hållanden pågår utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga. Lönekom- mittén förutsätter, att denna personalgrupp i samband med den löneregle- ring, som kan föranledas av nämnda utredning, skall överföras på de nya pensionsbestämmelsernas tillämpning,
I vissa fall, då allmän pensionsreglering eller omreglering av pensionsför- hållandena för viss personalgrupp kommit till stånd, och särskilt när en sådan åtgärd genomförts utan samtidig höjning av löneställningen, har med- givande att kvarstå vid äldre pen-sionsbestämmelsers tillämpning lämnats tjänsteman, som icke önskade bliva omfattad av pensionsregleringen. Sådant medgivande har lämnats vid allmänna tjänstepensionsreglementets tillkomst och vid den år 1945 genomförda regleringen av pensionsförhållandena för personal, som övertagits från enskilda järnvägar. Där vederbörande begag- nat sig av nu nämnt medgivande, ha såväl allmänna familjepensionsreg1e_ mentets som allmänna tjänstepensionsreglementets tillämplighet uteslutits. Vidare har i samband med familjepensioneringens förstatligande —— vilket skedde under giltighetstiden för 1936 års allmänna familjepensionsreglemen- te —— möjlighet enligt de mellan staten och respektive familjepensionskassor träffade avtalen beretts kassadelägare att kvarstå å kassans reglemente och alltså få sina pensionsförhållanden helt reglerade enligt kassareglementets bestämmelser. Den som begagnat sig av dylik möjlighet har även —— obliga- toriskt —— undantagits från tillämpningen av det år 1941 meddelade allmänna familjepensionsreglementet. Det är emellertid att märka, att undantagsför- hållandet i enlighet med bestämmelserna i kassaavtalen endast består intill dess löneökning vunnits genom befordran och att ifrågavarande särförhållan- de därför numera i ett stort antal fall upphört.
I nu nämnda fall, där vederbörande tjänsteman kvarstår vid tillämpningen av tidigare pensionsbestämmelser, kan det självfallet inträffa, att övergången till nettolönesystem medför mindre kontant löneökning än som eljest gene- rellt uppnås genom löneregleringen Lönekommittén anser emellertid, av i stort sett samma skäl som anförts under 3 punkten här ovan, lämpligt att, då ]öne- OCh pensionsregleringar 1111 genomföras parallellt och innebära bety- dande förmåner, de även för här avsedda specialfall samordnas, så att tjäns- teman, som övergår på löneregleringen, erhåller den i allmänhet tillämpliga nettolönen och de däremot svarande pensionsförmånerna. Att så skall ske utgör även en del av det vunna förhandlingsresultatet.
På sätt under 1—4 punkterna här ovan anförts torde således övergång till nettolönesystem numera icke medföra behov av särbestämmelser annat än för vissa enstaka tjänstemän vid statens järnvägar. Det synes tydligt, att den omständigheten 'att Kungl. Maj:t med riksdagens medgivande meddelar särskilda bestämmelser för dessa fall är en åtgärd av så begränsad räck- vidd, att den icke rimligen kan rubba de i övrigt generellt föreliggande för- utsättningarna för övergång till nettolönesystem. Att en betydande förenk- ling av avlönings— och pensionsväsendet måste uppkomma som följd av en sådan omläggning torde framgå av den lämnade redogörelsen.
Budgetfrågor. Lönekommittén anser sig slutligen böra något beröra frå- gan i vad mån en övergång till nettolönesystem medför behov av ändrade hudgetära anordningar.
Såvitt lönekommittén kan finna inverkar ifrågavarande omläggning icke på sättet för bestridande av utgifterna för statstjänstemännens löner och pen- sioner. Avlöningsanslagen äro redan nu nettoberäknade, och pensionsutgif— terna bestridas av särskilda riksstatsanslag eller, vad beträffar de affärsdri- vande verken, av driftsmedel.
Vad däremot beträffar statsbidragsanslagen till avlöning åt lärarpersonalen vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet, äro dessa för närvarande bruttoberäknaxde. De belopp, som motsvara pensions-avdragen, avföras från dessa anslag och tillgodoföras statens pensionsanstalt, där de gå i avräk- ning mot det belopp, som eljest skolat vara erforderligt för att täcka anstal- tens löpande pensionsutgifter. Förutom med pensionsavdragsbeloppen och vissa andra tillgängliga medel finansieras dessa utgifter med erforderligt belopp från anslag under tolfte huvudtiteln. Det synes naturliga-st, att en övergång till netto—lönesystem medför de förändringarna, att ifrågavarande statsbidragsanslag beräknas netto och att, då någon inleverering till pensions- anstalten av pensionsavdragsbeloppen ej skulle förekomma, anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt undergår er- forderlig höjning. Nämnas må, att riksräkenskapsverket i ett den 18 oktober 1945 dagtecknat remissyttrande, utan att i detta sammanhang ingå på netto- lönefrågan, framställt förslag om en dylik omläggning i fråga om anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor. I yttrande häröver anförde statens pensionsanstalt att — med hänsyn till att löne- och pensions- bestämmelserna för folk— och småskollärare numera nära överensstämde med motsvarande bestämmelser för befattningshavare i statens tjänst och i betraktande av att överensstämmelse rådde jämväl i fråga om systemet för finansiering av pensioneringskostnaderna — så länge det nuvarande finan-sieringssystemet tillämpades i och för sig intet syntes vara att erinra mot den av riksräkenskapsverket ifrågasatta ändringen av förfaringssättet för redovisning av nämnda lärares pensionsavdrag. En sådan ändring skulle för övrigt för pensionsanstalte-n möjliggöra en noggrannare förutberäkning av det såsom bidrag till anstaltens pensionerings—kostnader erforderliga an- slaget, detta enär härvid skulle elimineras det osäkerhetsmoment, som visat sig föreligga i att redovisningen av pensionsavdragen företedde vissa ojämn- heter från budgetår till budgetår. Samma förfaringssätt kunde tänkas böra komma till användning jämväl med avseende å vissa andra grupper av be— fattningshavare, däribland sådana, vilkas huvudmän hade att till pensione- ringskostnaderna lämna bidrag, vilka avdroges vid utbetalningen av stats- bidrag till lärarlön-erna. Emellertid inginge i 1944 års pensionsutrednings- uppdrag en omprövning av frågan om finansieringen av statens pensions- anstalts verksamhet, och det kunde ifrågasättas, om icke med en eventuell ändring av sättet för redovisning av folk— och småskollärarnas pensionsav— drag borde anstå, till dess ställning tagits till spörsmålet om sättet för finan-
sieringen av anstaltens pensionsverksamhet. I 1946 års statsverksproposition har (VIII h. t., sid. 317) förklarats, att den av riksräkenskapsverket ifråga- satta omläggningen icke för det dåvarande borde genomföras. Lönekommit- tén —— som ej har anledning ingå på spörsmålet om redovisningen av pen- sionsbidragen från annan personal än som avses skola falla under löneregle- ringen eller av huvudmansavgifterna — anser emellertid förevarande spörs- mål komma i sådant ändrat läge vid införandet av nettolönesystem, att en övergång till nettoredovisning kan av kommittén förordas.
4. Löneplanernas antal. Lönegrader och löneklasser.
Inom de områden, som 1945 åns lönekommittés uppdrag avser, gälla, om man bortser från löneplanen för det kontraktsanställda manskapet, icke mindre än 25 löneplaner. I 19 av dessa äro lönerna dyrortsgraderade; i 6 är så icke fallet. I 14 av löneplanerna med dyrortsgraderade löner tillämpas samma löneklassystem. Vilka dessa löneplaner äro framgår av följande sam— manställning:
Löneplanen
Löneplanen är tillämplig å nedan omfattar angivna tjänstemän följande
löneklasser
Lönepla- Löneförfattningar m. m. nens be- teckning
Civila avlöningsreglementet A Civila statstjänstemän, tillsatta me- 1—37 delst fullmakt eller konstitutorial E Rektorer m. fl., tillsatta medelst för- ordnande för viss tid Civila icke-ordinariereglemen- Civila extra ordinarie statstjänstemän tet Civila extra statstänstemän och aspi- ranter Särskilda avlöningsbestämmel- Civila extra ordinarie statstjänstemän ser för extra ordinarie vård- och ekonomipersonal ) ) ) ) ) ) Militära avlöningsreglementet Civilmilitära och civila beställningsha- vare, tillsatta medelst fullmakt Militära icke—ordinarieregle- Civila och civilmilitära extra ordinarie mentet statstjänstemän Civila Och civilmilitära extra statstjän— stemän Avlöningsreglementet för de Ordinarie, extra ordinarie och extra högre kommunala skolorna lärare vid de högre kommunala sko- Ioma Folkskolans avlöningsregle- Ordinarie och extra ordinarie lärare vid mente folkskolan m. fl. Avlöningsreglementet för de Ordinarie och extra ordinarie befatt- statsunderstödda skolorna ningshavare vid statsunderstödda för bildbara sinnesslöa m.fl. skolor för bildbara sinnesslöa m. fl.
De återstående 5 löneplanerna med dyrortsgraderade löner äro angivna i följande tablå:
m... Militära avlöningsreglementet Oa Officerare, tillsatta medelst fullmakt , » » UO Underofficerare, tillsatta medelst fullmakt , » Oc Fänrikar (i extra ordinarie anställning)
» » UEo Extra ordinarie underofficerare Manskapsavlöningsreglementet Mb Manskap i vissa särskilda beställningar, tillsatta medelst konstitutorial
Löneplanerna Oa och UC äro tillämpliga jämväl på innehavare av beställ- ningar, vid vilka utgår arvode i stället för lön.
Löneklassbeloppen i dessa 5 löneplaner skilja sig från löneklassbeloppen i de först redovisade 14 löneplanerna. Emellertid föreslår lönekommittén, så- som närmare beröres i det följ-ande, att denna skillnad skal—l försvinna med den blivande löneregleringen. Vid sådant förhållande kunna alla dyrorts- graderade löner sammanföras i en enda löneplan.
Löneplanerna, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, bil-da två grup- per. I den ena gruppen omfattar varje lönegrad en enda löneklass med ett enda lönebelopp. I den andra gruppen omfattar lönegraden flera löneklas- ser, och löneklassbeloppen äro olika för olika lönegrupper. Vilka löneplaner, som den förra gruppen omfattar, framgår av följande sammanställning:
.. .. .. . .. . . Lönebelo en Lagans? ååååålåiäväää'åääå varg ...a... onor) Civila avlöningsreglementet B Civila statstjänstemän, tillsatta me- 14 000—18 000 delst fullmakt 7 » C Civila statstjänstemän, tillsatta me- 9 000—36 000 delst förordnande för viss tid eller tills vidare , Militära avlöningsreglemen- Ob Officerare, tillsatta medelst full- 15 000—24 000 tet makt eller förordnande för viss tid Militära avlöningsreglemen- Ch Civilmilitära beställningshavare, 14 000—20 000 tet tillsatta medelst fullmakt eller förordnande för viss tid Civila icke-ordinarieregle- B Extra ordinarie statstjänstemän 14 OOO—18000 mentet
Någon svårighet att sammanföra dessa lönebelopp i en löneplan finnes gi- vivetvis icke.
Löneplanerna, där lönegraden omfattar flera löneklasser och lönebeloppen äro olika för olika lönegrupper, måste såvitt nu kan bedömas bibehållas som speciella löneplaner. De avse lönebeloppen för provinsialläkare och distrikts- veterinärer.
Vissa tjänstemän, å vilka civila avlönlingsreglementet är tillämpligt, åt- njuta lön med belopp som särskilt anges i reglementet och alltså icke ingå i någon löneplan. Detta gäller för justitieråd och regeringsråd (årslön 22 000 kronor), landshövdingar (årslön 22 000 kronor), viss-a professorer vid konst- högskolan (årslön 13 500 eller 10 500 kronor), en professor vid musikhögsko- lan (årslön 10 500 kronor) samt huvudlärare vid konstfackskol'an (årslön 10 000 kronor). Hinder bör icke möta, att dessa löner få utgå enligt den gemensamma löneplanen för icke dyrortsgraderade löner.
För att ange de lönebelopp, som gälla för statstjänstemännen och de kom- munalanställda lärare, om vilka här är fråga, skulle det således vara till- räckligt med en allmän löneplan för dyrortsgraderade löner, en allmän löne— plan för icke dyrortsgraderade löner samt två speciella löneplaner. Dessa löneplaner kunna lämpligen betecknas nr 1—4. I förevarande betänkande behandlas endast de båda förstnämnda löneplanerna.
För närvarande erhålla de statliga tjänsterna samma lönegradsbeteckning som den löneplan, enligt vilken lön skall utgå. Av de sammanstäwllningar, : som intagits här ovan, framgår, hur föga följdriktiga dessa lönegradsbeteck— ningar äro. Det synes lönekommittén lämpligt att genom lönegradsbeteck- ningarna särskiljas:
a) de tjänster, vid vilka lön utgår enligt skilda löneplaner,
h) de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, samt
c) civila och militära tjänster. Däremot synes tillräcklig anledning saknas att genom lönegradsbeteckning en särskilja civila och civilmilitära tjänster. Detta är icke heller möjligt för närvarande. Med civila tjänster avses i det följande även civilmilitära tjänster.
Ett allmänt önskemål är, att lönegradsbeteckningarna äro lätta att skriva och ej innehålla större antal bokstäver än som är nödvändigt.
Lämpligt synes vara, att civila och militära tjänster skiljas från varandra genom att de betecknas med respektive C och M.
Inom varje sådan grupp bör härefter uppdelning ske efter anställningsfor- mer och löneförhållanden såsom nedan visas:
Lönegradsbeteckning för tjänster med lön enligt Anställningsform löneplan nr 1 löneplan nr 2 civila militära civila militära Ordinarie anställning. Fullnakt eller konstitutorial ................... Ca Ma Co (Mo Förodnande för viss tid ....................... Ch (Mb) Cp Mp Före—dnande för begränsad anställningstid ...... (Cc) (Mc) Cq (Mq) FörO'dnande tills vidare ....................... (Cd) Md Cr (Mr) Icke—ordinarie anställning. Föro'dnande såsom extra ordinarie ............. Ce Me Cs (Ms) Förtrdnande såsom aspirant ................... Cf (Mf) (Ct) (Mt)
De lönegradsbeteckningar, som i tabellen äro satta inom parentes, komma icke —- i varje fall icke för närvarande — till användning. För större över- skådlighet intages här efterföljande tabell, där sist angivna lönegradsbeteck- ningar uteslutits:
Lönegradsbeteckning för tjänster med lön enligt Anställningsform löneplan nr 1 löneplan nr 2 civila militära civila militära Ordinarie anställning. Fullmakt eller konstitutorial ................... Ca Ma Co Mo Förordnande för viss tid ....................... Cb — Cp Mp Förordnande för begränsad anställningstid ...... — — Cq —— Förordnande tills vidare ....................... — Md Cr —— Icke—ordinarie anställning. Förordnande såsom extra ordinarie ............. Ce Me Cs —— Förordnande såsom aspirant ................... Cf —— — —-
För provinsialläkare och distriktsveterinärer skulle behövas särskilda be- teckningar, lämpligen Coa och Cob. De ordinarie kommunala lärartjänsterna böra erhålla lönegradsbeteckningen Ca, ehuru de icke tillsättas medelst full- makt eller konstitutorial. Detsamma bör gälla de ordinarie befattningshavar- na vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa.
Beträffande varje särskild grupp med gemensam löneg-radsbeteckning av de tjänster, vid vilka lönen skulle utgå enligt löneplan nr 1, d. v. s. enligt den dyrortsgrupperade löneplanen, får lönekommittén framhålla följande.
1. Tjänster med lönegradsbeteclcningen Ca. Denna lönegradsbeteckning skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna A, Ca, KO, LO och SO. För tjänster med lönegradsbeteckningen A finnas 34 lönegrader med till- hopa 37 löneklasser. För tjänster med de övriga lönegradsbeteckningarna fin- nes ett mindre antal lönegrader, som äro helt lika A-lönegraderna med sam— ma ordningsnummer. Varje lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, innehåller 5 löne- klasser. De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löneklasser. För kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala skolor- na och vid skolorna för bildbara sinnesslöa tillämpas dock icke den högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. I lönekommitténs direktiv har, främst för de lägre gradernas del, påpekats, att de statsanställda till följd av det statliga lönesystemets utformning i bör- jan av sin bana äro förhållandevis sämre ställda än närmast motsvarande anställningshavare på allmänna arbetsmarknaden, även om de skulle kom-
ma över lessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar. Lönekommit- tén anser sig böra förorda, att lönegraderna skola omfatta högst fyra löne- klasser genom att lägsta löneklassen strykes för de lägre lönegraderna. Här- igenom erhålles för begynnelselöneklassen i ifrågavarande lönegrader en w löneökning utöver den som följer av de nya lönebelopp, vilka lönekommittén i annat sammanhang förordar. Då tidsintervallen för uppflyttning i högre : löneklass anses böra bibehållas vid tre år, får också begränsningen av an- talet löneklasser till resultat att slutlön kan uppnås tre år tidigare än vad nu i? är fallet. E Såsom nyss angavs, tillämpas icke den högsta löneklassen i vederbörande ' lönegrad å kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kom— rmunala skolorna och vid skolorna för bildbara sinnesslöa. Anledningen till Edenna begränsning framgår av 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande (lst. off. utr. 1942: 9) med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. 3 Det påpekas i nämnda betänkande, att ur principiell synpunkt inga bärande ' skäl kunna anföras för begränsningen, vilken ”emellertid förordades av de sakkunniga särskilt med hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget. Löne- kommittén förordar, att de kvinnliga befattningshavare, om vilka nu är frå— ga, vid löneregleringens ikraftträdande erhålla rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens högsta löneklass. Beträffande lönegradernas antal vill lönekommittén framhålla, att det vis- serligen i och för sig kan ifrågasättas, .om tillräckliga skäl föreligga att för- ,Ä dela tjänsterna på ett så stort antal lönegrader som nu är fallet. Då emeller- Åtid en allmän saklig omprövning av lönegradsplaceringarna icke ingår i lö- rinekommitténs uppdrag, innebär kommitténs förslag icke någon principiell åändring i förevarande hänseende. En viss omreglering måste dock vidtagas F på grund av förslaget om begränsning av antalet löneklasser i de lägre löne- graderna. Detta förslag föranleder nämligen, att nuvarande 19 lönegraden måste utgå. I nämnda lönegrad äro endast ett fåtal tjänster placerade. Löne- kommittén har vid sina beräkningar utgått från, att dessa tjänster böra vid löneregleringens genomförande jämställas med de tjänster, som nu tillhöra 18 lönegraden, men förutsätter att denna fråga underkastas en närmare prövning i samband med remissbehandlingen av förevarande betänkande. På grund av vad sålunda anförts borde antalet lönegrader med beteckning- 'en Ca utgöra 33 med tillhopa 36 löneklasser. Den lägsta av löneklasserna ;skulle motsvara den nuvarande and-ra löneklassen. På löneplanen nr 1 måste (emellertid, såsom skall närmare beröras vid behandlingen av den grupp av ” tjänster, som skulle erhålla lönegradsbeteckningen Ce, under sistnämnda löneklass upptagas 4 lägre löneklasser, avsedda för 4 lönegrader, som ä-ro 'lägre än (la-lönegraderna. Dessa fyra lönegrader erfordras för vissa extra 'ordinarie befattningar, som sakna motsvarighet i ordinarie befattningar. Lönekommittén anser sig visserligen icke böra ingå på frågan, huruvida *vissa tjänster skola vara ordinarie eller extra ordinarie. Lönesystemet bör dock enligt kommitténs mening uppbyggas så, att det icke förhindrar ordi- l narie anställning även i de lägsta lönegraderna. Antalet lönegrader med be- (")—468048.
teckningen Ca bör med hänsyn härtill utgöra 37. I efterföljande tabell upp.. tagas de nya lönegraderna, vilka löneklasser envar av dem skall omfatta, dessa löneklassers närmaste motsvarighet på nuvarande löneplaner samt hur tjänstemännen skola inplaceras i de nya lönegraderna.
Vidstående löne- Lönegrad klassers närmaste motsvarighet på I lönegraden placeras tjänstemän, som enligt nuvarande lönepla— nuvarande terminologi tillhöra nedan angiven omfattar nerna A m. fl., lönegrad och löneklass nr löneklasserna löneklasserna nr nr 1 1— 4 (c—a), 1 2 2— 5 (h, a), 1, 2 3 3— 6 (a), 1—3 4 4— 7 1— 4 5 5—8 2—5 A,Ca1: 1—5 6 6— 9 3— 6 » » 2: 2— 6 7 7—10 4— 7 » » 3: 3— 7 8 8—11 5— 8 » » 4: 4— 8 9 9—12 6— 9 » » 5: 5— 9 10 10—13 7—10 » » 6: 6—10 11 11—14 8—1] » » 7: 7—11 12 12—15 9—12 » » 8: 8—12 13 13—16 10—13 » »,LO 9: 9—13 14 14—17 11—14 » » 10: 10—14 15 15—18 12—15 » » , SO 11: 11—15 16 16—19 13—16 » » 12: 12—16 17 17—20 14—17 » » 13: 13—17 18 18—21 15—18 ' ) , SO 14: 14—18 19 19—22 16—19 » » ,SO 15: 15—19 20 20-23 17—20 » »,KO, LO 16: 16—20 21 21—24 18—21 > » ,LO, SO 17: 17—21 22 22_25 19_22 » » ,KO 18: 18—22; A, Ca, 50 19: 19—23 23 23—26 20—23 ' ' 20: 20—23 24 24—27 21—24 > » ,KO, SO 21: 21—24 25 25—28 22—25 > ) 22: 22—25 25 26—29 23—26 » » ,KO, SO 23: 23—26 27 27—30 21—27 » » 24: 24—27 28 28—31 25—28 » » 25: 25—28 29 29—32 26—29 » » 26: 26—29 30 30—33 27—30 » » 27: 27—30 31 31—34 28—31 » » 28: 28—31. 32 32—35 29—32 » » 29: 29—32 33 33—36 30—33 » » 30: 30—33 34 34—37 31—34 » » 31: 31—34 35 35—38 32—35 » » 32: 32—35 36 36—39 33—36 » » 33: 33—36 37 37—40 34—37 » » 34: 34—37
2. Tjänster med Iönegradsbeteckningen Cb. Denna lönegradsbeteckning skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen E.
För dessa tjänster finnas nu 14 lönegrader, av vilka 3 icke tagas i anspråk. Varje lönegrad omfattar en viss löneklass i löneplanen A. Då vissa lönegra- der omfatta samma löneklass, utgör löneplansbeloppens reella antal 10. Av dessa användas 9. När olika lönegrader omfatta samma löneklass, skilja sig lönegradernas pensionsunderlag och därför också deras pensionsavdrag från varandra. Vid övergång till nettolönesystem böra emellertid lönebeloppen för tjänster, som nu tillhöra sist avsedda lönegrader, bliva lika stora. Huruvida alltjämt olika pensionsunderlag böra gälla, får upptagas till övervägande vid de nya pensionsbestämmelsernas utformning. Denna fråga bör enligt löne- kommitténs mening icke påverka lönegradernas antal.
Antalet lönegrader med beteckningen Cl) borde alltså utgöra 9. Lönekom- mittén vill emellertid förorda, att detta antal utökas till 14 och får till stöd härför åberopa följande.
Utmärkande för de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen E, är, att lönen vid dem är dyrortsgraderad ehuru de tillsättas medelst förordnande för viss tid. Och ändå befinna de sig i lönelägen, som motsvara andra tjänsters med icke dyrortsgraderade löner, vilka tillsättas på samma sätt. I samma lönelägen befinna sig också tjänster med dyrortsgraderade löner, som tillsät- tas genom fullmakt eller konstitutorial. Det synes lämpligt, att inom löne- systemet finnes spelrum för olika anställningsformer, så att i de olika fal- len alltid den lämpligaste kan väljas. Lönesystemet bör redan från början uppbyggas med tanke härpå. Huruvida för civilförvaltningen — utöver de nuvarande E-tjänsterna — behov kan anses förefinnas av förordnandetjäns- ter med dyrortsgraderad lön kan icke med säkerhet bedömas utan en sär- skild prövning av de olika fallen. Det faller icke inom lönekommitténs upp- drag att ingå på en sådan prövning. Dock synes det sannolikt att en sådan avlöningsform i vissa fall skulle vara ändamålsenlig. Om flera i princip lik- värdiga tjänster finnas på olika dyrorter och de med hänsyn härtill anses böra förenas med olika stora löner, synes det naturligt att lönedifferentie- ringen icke genomföres genom att tjänsterna placeras i olika lönegrader utan genom deras inplacering i en lönegrad, som inrymmer dyrortsgraderade lö- ner. På grund av vad sålunda anförts bör möjlighet öppnas att i de lägen, där den dyrortsgrupperade och den icke dyrortsgrupperade löneplanen sam- manfalla, alternativt inrätta förordnandetjänster med icke dyrortsgraderad och med dyrortsgraderad lön. Till de sistnämnda skulle de nuvarande E- tjänstema höra.
Enligt det förslag till nya löneplaner, som framlägges i det följande, mot- svarar det lägsta beloppet på den icke dyrortsgrupperade löneplanen (löne- planen nr 2) närmast lönebeloppet å 5-ort i 27 löneklassen i den dyrorts— grupperade löneplanen (löneplanen nr 1). Första lönegraden med beteck- ningen Cb bör därför enligt lönekommitténs uppfattning omfatta sistnämnda löneklass. De övriga lönegraderna böra omfatta de därefter följande löne- klasserna i löneplan nr 1 på sätt framgår av nedanstående tabell.
Lönegrad Lönegrad Lönegrad omfattar löneklassen omfattar löneklassen omfattar löneklassen nr med följande nr ä nr med följande nr å nr med följande nr å löneplan nr 1 löneplan nr 1 löneplan nr 1 1 27 6 32 11 37 2 23 7 33 12 38 3 29 S 34 13 39 4 30 9 35 14 40 5 31 10 36
De nuvarande tjänsterna med lönegradsheteckningen E skulle (inplaceras i de nya lönegraderna på följande sätt:
Lönegrad
nr Tjänster
5 Rektor vid hantverksskola för blinda, föreståndare för teckningslärarinstitutet 6 Rektor i avlöningsgrupp IV vid dövstumskola 7 Rektor i avlöningsgrupp IV vid realskola eller i avlöningsgrupp 111 vid dövstum- skola, rektor vid vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte 8 Rektor i avlöningsgrupp IlI vid realskola, småskoleseminarium eller navigations— skola eller i avlöningsgrupp II vid dövstumskola 9 Rektor i avlöningsgrupp II vid realskola, småskolesemlnarium eller navigations- skola 10 Rektor i avlöningsgrupp I vid realskola eller navigationsskola 11 Rektor i avlöningsgrupp III vid högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller tekniskt läroverk, rektor vid institutet och förskolan för blinda 12 Rektor i avlöningsgrupp 11 vid högre allmänt läroverk eller tekniskt läroverk, rektor vid konstfackskolan 13 Rektor i avlöningsgrupp I vid högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller
tekniskt läroverk, rektor vid försvarets läroverk
3. Tjänster med lönegradsbeteckningen Ce. Denna lönegradsbeteckning skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna Eo, V, MV, Ek, U, MEO, KEO, LEO och SEO. För tjänster med lönegradsheteckningarna E0 och MEo finnas 30 löne- grader med tillhopa 33 löneklasser. Den lägsta löneklassen betecknas a. För tjänster med lönegradsbeteckninga'rna KEO, LEO och SEO finnes ett mind— re antal lönegrader, som äro helt lika E0- och MBO-lönegraderna med sam- ma ordningsnummer. För tjänster med lönegradsbeteckningarna V, MV, Ek och U finnas dels vissa lönegrader, som helt motsvara E0- och MEo—löne- grader, och dels lönegrader, som omfatta en eller flera löneklasser lägre än löneklassen a. Den lägsta löneklassen betecknas g. Varje E0- och MBO-lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, inne- håller 5 löneklasser. De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löne— klasser. Detsamma gäller även lönegraderna med beteckningarna KEO, LEO och SEO, dock med den begränsningen att den högsta löneklassen i veder- börande lönegrad icke tillämpas för kvinnliga befattningshavare.
Löneklassernas antal i lönegraderna med beteckningarna V, MV, Ek och U utgör lägst tre och högst fem.
Lönekommittén har i första avdelningen av detta betänkande påpekat, att den extra ordinarie anställningsformens användningsområde successivt kom- mit att i större omfattning sammanfalla med den ordinarie anställningsfor- mens. Denna utveckling återspeglas också däri, att lönesättningen för de extra ordinarie tjänstemännen alltmera närmat sig lönesättningen för mot- svarande ordinarie tjänstemän från att tidigare ha väsentligt avvikit från densamma. Även de extra ordinarie befattningshavarnas förmåner utöver själva avlöningen ha alltmer kommit att motsvara förmånerna för ordinarie tjänstemän. Numera innehålla lönegraderna för extra ordinarie tjänster lika stort. antal löneklasser som lönegraderna för motsvarande ordinarie tjäns- ter. Begynnelselöneklassen i lönegrad för extra ordinarie tjänst utgöres dock av löneklassen närmast under begynnelselöneklassen för motsvarande ordi- narie tjänst och samma förhållande råder mellan övriga löneklasser. Löne- kommittén anser starka skäl tala för att denna skillnad nu borttages och förordar därför, att lönegradema med samma nummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser. Härmed av- ses icke att ändra det förhållandet, att vissa extra ordinarie tjänster, exem- pelvis lärar- och amanuenstjänster, ha lägre lönegradsplacering än ordinarie tjänster i samma befordringsgång. Å andra sidan får den förbättrade löne- ställning för extra ordinarie tjänstemän, som ifrågavarande reform medför, icke föranleda, att de placeras i lägre lönegrader än som motsvara dem, som nu tillämpas.
Liksom förordats för motsvarande ordinarie befattningshavare anser löne— kommittén, att de kvinnliga befattningshavare, som nyss angåvos, böra vid löneregleringens ikraftträdande få rätt att åtnjuta lön jämväl enligt löne— gradens högsta löneklass.
Den föreslagna likheten beträffande lönegraderna för extra ordinarie och ordinarie tjänstemän medför, att även de förstnämndas lönegrader skola omfatta högst fyra löneklasser. Härigenom försvinner den nuvarande 19 lönegraden. Lönekommittén har vid sina beräkningar utgått från, att nuva- rande extra ordinarie tjänster i 19 lönegraden skola vid löneregle—ringens ge- nomförande jämställas med de extra ordinarie tjänster, som nu tillhöra 18 lönegraden, men förut-sätter att denna fråga underkastas en närmare pröv- ning i samband med remissbehandlingen av detta betänkande.
Såsom i det föregående angivits utgör löneklass-en g den lägsta löneklassen för de lönegrader, om vilka nu är fråga. Denna löneklass anger, kan man säga, den lägsta lönenivån i det nuvarande dyrortsgrupperade löneplans- systemet. Lönekommittén kommer vid framläggande av förslag till ny dyr- oxtsgrupperad löneplan (löneplan nr 1) att förorda en väsentlig höjning av den lägs-ta lönenivån. Nämnda löneplan kommer med hänsyn härtill att sak- na motsvarigheter icke blott till löneklassen g utan också till de därefter följande löneklasserna f, e och d. Däremot innehåller löneplanen motsva- righeter till löneklasserna c, 1), a och 1. Dessa 4 löneklasser giva av syste-
matiska skäl upphov till 4 lönegrader, vilka ligga under den lönegrad, som på den nya löneplanen motsvarar den nuvarande första lönegraden. Löne— graderna i fråga äro framför allt avsedda för den extra ordinarie vård- och ekonomipersonalen. Utöver de nu angivna 4 lönegraderna erfordras för den extra ordinarie perso-nal, varom här är fråga, ett antal högre lönegrader. En- ligt lönekommitténs mening bör antalet lönegrader med beteckningen Ce överensstämma med antalet lönegrader med beteckningen Ca. Det skulle
Vidstående löne- . Lönegrad * klassers närmaste motsvarighet på I lönegraden placeras tjänstemän, som enligt nuvarande lönepla- nuvarande terminologi tillhöra nedan angiven omfattar nerna Eo m. fl., lönegrad och löneklass nr löneklasserna löneklasserna nr nr
1 1— 4 c— 1
2 2— 5 b— 2 3 3— 6 a— 3 4 4— 7 1_ 4 5 5— 8 2— 5 EO, MEo, 1 a— 4 6 6— 9 3— » » 2: 1— 5 7 7—10 4— 7 > » 3: 2— 6 8 8—11 5— 8 » » 4: 3— 7 9 9—12 6— 9 » » 5: 4— 8 10 10—13 7—10 » » 6: 5— 9
11 11—14 8—11 » » , LEo 7: 6—10 12 12—15 9—12 » » 8: 7—11 13 13—16 10—13 » » , SEO 9: 8—12 14 14—17 11—14 » » 10: 9—13 15 15—18 12—15 » » 11: 10—14 16 16—19 13-16 » » 12: ll—15 17 17—20 14—17 » » 13: 12—16
18 18—21 15—18 » » , LEo 14: 13—17 19 19—22 16—19 » » , KEo, LEo 15: 14—18 20 20—23 17—20 » » , KEo 16: 15—19 21 21—24 18—21 » » 17: 16—20 22 22—25 19—22 » » , KEO 18: 17—91; Eo, MEo 19: 18—22 23 23—26 20—23 » » 20: 19—22 24 24—27 21—24 » » , KEo 21: 20—23 25 25—28 22—25 » » 22: 21—24 26 26—29 23 26 » » 23: 22—25 27 27—30 24—27 » » 24: 23—26 28 28—31 25—28 » » 25): 24—27 29 29—32 26—29 » » 26: 25—28 30 20—33 27—30 » » 27: 26—29
31 31—34 28—31 » » 28: 27—30 32 32—35 29—32 » » 29: 28—31 33 33—36 30—32 (33) » » 30: 29—32
34 34—37 31, 32 (33, 34) 35 35—38 32 (33 —35) 36 36—39 (33—36) 37 37—40 (34—37)
alltså utgöra 37. 1 en här införd tabell upptagas de nya lönegraderna, vilka löneklasser envar av dem skall omfatta, dessa löneklassers närmaste mot- svarighet på nuvarande löneplaner samt hur tjänstemännen skola inplace- ras i de nya lönegrad—erna.
Lönegradsplaceringen för de befattningshavare, som nu åtnjuta lön enligt någon av löneplanerna V, MV, Ek och U, kan icke nu angiva-s utan måste bestämmas vid den pågående särskilda utredningen om vård- och ekonomi- personalens löneställning.
4. Tjänster med lönegrudsbeteckningen Cf. Denna lönegradsbeteckning ,- skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegra-dsbeteckningarna Ex, MEx ' och KEx, såvitt fråga är om rek'ryteringspersonal på aspirant-stadiet. I första avdelningen av detta betänkande har lönekommittén framhållit, att aspirantanställningen borde avse en relativt kort tjänstgöringstid, som i ' intet fall borde Överstiga tre år. Med hänsyn härtill böra lönegraderna för _ aspiranterna — liksom redan nu är fallet vid kommunikationsverken —— om— fatta endast en löneklass. Lönekommittén förordar, att denna skall ligga två löneklasser under den blivande begynnelselöneklassen för ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän i'motsvarande lönegrad.
5. Tjänster med lönegrudsbeteckningen Mu. Denna lönegradsbeteekning skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningarna Oa, UO och Mb. Lönekommittén anser det icke vara nödvändigt med olika löne- gradsbeteckningar allt efter det fråga är om officers—, underofficers- eller manskapsbeställning. För beställningar med lönegradsbeteckningen Mb finnas två lönegrader. Den högre av dessa lönegrader (flaggkorpralsgraden) tillämpas emellertid en- dast övergångsvis, så länge nuvarande bes-täl-lningshavare i denna lönegrad kvarstå i tjänst. Löneklassernas antal i varje lönegrad utgör 43. För beställningar med lÖnegradsbeteckningen UO finnas tre lönegrader. Varje lönegrad omfattar 5 löneklasser. För beställningar med lönegradsbeteckningen Oa finnas sex lönegrader. Den lägsta av dessa (lönegraden för ordinarie fänrik) tillämpas ej längre. Den därefter följande lönegraden (löjtnantslönegraden) omfattar 5 löneklas— ser. Härefter följa kaptenslönegraden med 4 löneklasser, majors- och överste- löjtnantslönegra-dern'a med vardera 3 löneklasser samt övers—telönegraden med 1 löneklass. Lönekommittén anser, såsom redan antytts i det föregående, att samma löneklassbelopp böra tillämpas för de militära beställningshavarna som för de civila tjänstemännen. Kommittén får härom närmare anföra följande. Det nuvarande avlöningssystemet för officerare och underofficerare blev till sina huvuddrag utformat vid 1921 års riksdag. Till grund för riksdagens beslut låg ett av Kungl. Maj:t i proposition nr 350 framlagt, av de 5. k. 1918 års militära avlöningssakkunniga utarbetat betänkande rörande löne—
reglering för arméns och marinens personal. De sakkunniga hade i stor sett förordat, att det då nya lönesystemet för kommunikationsverken, vilke senare successivt utsträcktes att omfatta större delen av den civila statsför- valtningen, skulle tillämpas jämväl på försvarsväsendets personal. En di- rekt inpassning av lönerna för militära beställningshavare inom olika löne— grader i den för kommunikationsverken gällande och för statsdepartemen- ten m. fl. verk föreslagna löneplanen hade de sakkunniga emellertid icke ansett vara möjlig att genomföra. Till motivering härför anförde de sak- kunniga bl. a.
Tillsättandet av befattningarna vid kommunikationsverken skedde i regel först efter det desamma förklarats lediga till ansökan och efter prövning av de sökandes skicklighet och förtjänst. Befordran vid dessa verk kunde vidare på grund av de olika kompetensfordringar, som gällde för skilda grupper av befattningar, åtminsto- ne för de lägre av dessa grupper i regel utsträckas endast över ett mindre antal lönegrader och merendels över sådana. som vore varandra närliggande och hade ett flertal löneklasser gemensamma. Härigenom hade det vid anordnandet av löne— skalorna för kommunikationsverkens befattningshavare låtit sig göra att bestämma stegringarna i avlöning från lägre till högre löneklasser till relativt låga belopp. Då därjämte pensionsåldern för befattningshavarna vid kommunikationsve-rken vore så hög som 67 (i vissa fall 60) år, hade möjlighet förefunnits att med använ- dande av sådana smärre skillnadsbelopp mellan högre och lägre löneklasser lägga löneskalorna så, att personalen i varje särskild kategori kunde vinna uppflyttning till de högsta löneklasserna inom de olika lönegrader, vartill befordran högst kunde vinnas, i god tid före pensionsålderns inträdande.
Vad åter beträffade kompaniofficers- och underofficersgraderna, tillsattes be- ställningarna i dessa grader utan ansökan och nästan undantagslöst efter tur, d. v. 5. med hänsyn till uppnådd tjänsteälder vid vederbörligt truppförband (kår). Varje sådan beställmingshavare, mot vilken anmärkning i tjänsten icke förekomme, kunde sålunda i regel påräkna befordran till kapten, resp. fanjunkare (flaggunder- officer, underofficer av 1. graden). Den tid, varunder vederbörande beställningsha- vare kvarstode i de lägre beställningarna inom ifrågavarande grader _ såsom löjt- nant och underlöjtnant (fänrik), resp, sergeant (underofficer av B., 2. graden) _— vore i allmänhet relativt kort. Dä därjämte pensionsåldern för nämnda officerare och underofficerare vore väsentligt lägre än för kommunikationsverkens perso- nal —— 50 år vid armén och 55 år vid marinen — hade antalet löneuppflytt- ningar (löneklasser) i kompaniofficers- och underofficersgraderna måst begrän- sas lll” ett mindre antal än det, som upptagits för sistnämnda personal. Å andra sidan hade det befunnits nödvändigt att göra skillnaden i lönebelopp vid upp- flyttning från lägre till högre löneklass större för de militära beställningshavarna än för befattningshavarna vid kommunikationsverken, för att de förra skulle kun- na, i mån av vunnen befordran, beredas en avlöning, som motsvarade arbetets art och tjänsteansvarets betydelse i de olika beställningarna. Och slutligen hade måst tillses, att en icke alltför obetydlig slutavlöning komme att utgå i kaptens— beställningarna, resp. beställningarna för fanjunkare (flaggunderoffice'r, underoffi- cer av 1. graden), då dessa beställningar vore de högsta, som ernåddes av flertalet av ifrågavarande militära personal.
I det med stöd av 1921 års riksdagsbeslut utfärdade provisoriska s. k. offi- cersavlöningsreglementet (1921: 388) var — i överensstämmelse med de sak- kunnigas förslag i ämnet — spännvidden inom varje lönegrad betydligt större än i närmast motsvarande civil—a lönegrad, varjämte skillnaden mellan två
löneklasser i de för officerare och underofficerare gällande löneplanerna i allmänhet uppgick till ett belopp, som utgjorde en och en halv åt två gånger skillnaden mellan två civila löneklasser i motsvarande löneläge. Även i de senare militära avlöningsreglementena, nämligen avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. även-som det nu gällande militära av- löningsreglementet, äro förhållandena enahanda.
Relationen mellan civil och militär lön på högsta ortsgrupp enligt nu gäl- lande avlöningsreglementen belyses av följande sammanställning; relationen mellan lönerna på andra ortsgrupper skiljer sig endast obetydligt härifrån.
Militär
Nuvarande
lönegrad
löneklass bruttolönerelation nettolönerelation
UOl
(”ÄGGKOP—
?, 4 5 6 7
m—IOÖO'
...i omm—1 NIOJU'WOJ &
l—lb—l r—O
A 8 + 0597 (A 9—A 8) A 9+ 0323 (A 10—A 9) A11 + 0200 (A 12—A 11) A 12 + 0900 (A lB—A 12) A 14 + 0287 (A lö—A 14)
A 11 + 0-200 (A 12—A 11) A12 + 0900 (A l3—A 12) A 14 + 0537 (A 15—A 14) A 16 A 17 + 0030 (A 1s—A 17)
A 14 + 0587 (A lö—A 14) A 16 A 17 + 0030 (A 18—A 17) A 18 + 0030 (A 19—A 18) A 19 + 0085 (A 20—A 19)
A13 + om (A 14—A 13) A 15 + 0957 (A lli—A 15) A 17 + 0478 (A 18—A 17) A 19 + 0127 (A 20—A 19) A 20 + 0831 (A 21—A 20)
A 20 + 0831 (A 2l—A 20) A 22 + 0640 (A 23—A 22) A 24 + 0203 (A 25—A 24) A 25 + 0-909 (A 2ö—A 25)
A 25 + 0909 (A 26—A 25) A 27 + 0394 (A 28—A 27) A 28 + 0879 (A 29—A 28)
A 28 + 0879 (A 29—A 28) A 29 + om (A 30—A 29) A 30 + 0818 (A 31—A 30)
A34
A 8: 8 +0'386 (A 9: 9—A 8: 8) A 8: A 9: A 9: A10:
A 11: A 11: A 12: A 13: A13:
A 14: A 15: A 15: A 15: A 15:
A 13: A 14: A 15: A 16: A 16:
A 20: A 21: A 22: A 22:
: 25 + 0807 (A 25:
A.2."1:
: 28 + 0880 (A 26: : 28 + 0886 (A 28:
9+ 0632 (A 9: IO—A 8: 11 + 0'051 (A 10: 12—A 9: 12 + 0838 (A 10: 13—A 9: 14 + 0'58t (A 11: 15—A 10:
11 12 + 0797 (A 12: 14 + 0553 (A 13: 16 17 + 0031 (A 14:
13—A 11: lö—A 12:
18—A 13:
14 + 0548 (A 15: lö—A 14: 16 17 + 0-032 (A 16: 18 + 0032 (A 16: 19 + 0090 (A 16:
18—A 15: 19 —- A 15: 20—A 15:
14—A 13: 16—A 14: 18—A 15: 20—A 16: 21 —A 16:
2l—A 20: 23—A 21: 25—A 22: 26—A 22:
26—A 24: 28—A 25: 29—A 25:
29—A 27:
13 + 0425 (A 14: 15 + 0762 (A 15: 17 + 0381 (A 16: 19 + 0076 (A 17: 20 + 0'827 (A 17: 20 + 0'615 (A 21: 22 + 0611 (A 22: 24 +ä0-245 (A 23: 25 + (1907 (A 23:
27 + 0842 (A 26:
: 29 + 0852 (A 28: 30—A 27: : 30 + 0819 (A 28: 31—-A27:
:34
9) 11) 12) 14)
12) 14)
17) 14)
17) 18) 19)
13) 15) 17) 19) 20)
22) 24)
27) 28)
29)
Att direkt inordna de militära beställningslravarna i civila lönegrader skulle, såsom av det förestående torde ha framgått, innebära en mycket betydande omläggning av det militära lönesystemet. Lönekommittén anser sig icke böra föreslå en sådan omläggning, som också måste vara förknippad med en tjänsteförteckningsrevision. Det förslag, som lönekommittén här framlägger, innebär därför endast att de civila och militära (löneklassbeloppen göras lika. Redan en reform i denna begränsade omfattning är enligt lönekommitténs mening betydelsefull ur systematisk synpunkt.
Av det föregående framgår, att för tjänster med lönegradsbeteckningen Ma skulle, om man bortser från den nuvarande, endast övergångsvis tillämpade högre Mb-lönegraden, behövas nio lönegrader. Vid löneregleringen böra de militära beställningshavarna tl lägre löneställning i princip erhålla — utöver den löneförbättring som följer av löneklassbeloppen i de nya löneplanerna — samma löneförbättring som skulle tillkomma motsvarande civila befatt— ningshavare på grund av begränsningen i antalet löneklasser. Motsvarande begränsning bör för övrigt genomföras även för de militära beställningarna. Med beaktande härav och med iakttagande av de tekniska problem, som omläggningen skapar samt med tillmötesgående av vissa vid förhandlingarna från personalrepresentanternas sida framställda önskemål, har lönekommit- tén funnit, att de nya lönegraderna böra uppbyggas på sätt framgår av föl— jande tabell. I tabellen anges också, hur best'ällnvingshavarna skola inplaceras i nämnda lönegrader.
L 6 n e g r a cl I lönegraden placeras beställningshavare, som enligt nuvarande termi-
nr omfattar löneklasserna nologi tillhöra nedan nr angiven lönegrad och
löneklass
1 2 13, 14,16, 18 UO 1: 1— 5 3 14, 16, 18, 20 UO 2: 3— 7
4 — 18,20,22 UO 3: 1'—9
5 18, 20, 22, 24 Oa 2: 3— 7 G 24. 26, 28, 29 Oa 3: 7—10 7 29, 31, 32 Ca 4. 10—12 8 32, 33, 34 Oa 5: 12—14 9 37 Oa 6' 15
Med hänsyn till pågående utredning angående det mittära manskapets lö- neställning ha löneklasserna till den första lönegraden, som är avsedd att ersätta nuvarande lönegraden Mb 1, icke kunnat angivas. Även löneklasserna till de därefter följande lönegraderna kunna påverkas av resultatet av nämn— da utredning. Om därvid eller framdeles fråga uppkommer om ändrad löne— ställning för militär pensonal, kan förtjäna övervägas om ej konstruktionen av de för denna avsedda lönegraderna bör närmare anpassas efter de civila lönegradernas konstruktion.
Lönekommittén vill framhålla, att löneförbättringen för de militära be- ställningshavarna blir, om förslaget genomföres, genomsnittligt något större än för motsvarande civila tjänstemän. Denna ytterligare löneökning, som till större delen varit ofrånkomlig av tekniska skäl, varierar vid olika beford— ringsgångar.
6. Tjänster med lönegradsbeteckningen Md, Denna lönegradsbeteckning skulle tillkomma de beställningar, i vilka utgår arvode i stället för lön. Under första avdelningen av detta betänkande har lönekommittén lämnat en redogörelse för denn-a anställningsform. Genom att beställningarna erhålla särskild lönegradsheteckning, kan lön utgå vid dem liksom vid övriga tjäns- , ter, som tillsättas genom förordnande tillsvidare. ' Antalet lönegrader med ifrågavarande beteckning samt lönegradernas kon— struktion bör helt överensstämma med lönegraderna med beteckningen Ma.
. 7. Tjänster med Iönegrudsbeteckningen Me. Denna lönegradsbeteckning
skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningarna Oc och UEO. '
För beställningar med lönegradsbeteckn-ingen Oc finns end-ast en lönegrad. Samma förhållande gäller för beställningar med lönegradsbeteckningen UEo. Båda lönegraderna innehålla 3 löneklasser. Lägsta löneklassen i Oc-löne- graden undenstiger lägsta löneklassen i UEo-lönegraden. Den andra löneklas- sen i Oc-lön-egraden understiger jämväl den andra löneklassen i UEo—löne- graden men överstiger sistnämnda lönegrads lägsta löneklass. Däremot över- stiger högsta löneklassen i Oc-lönegraden den högsta löneklassen i UEo-löne- graden.
Av den inställning, lönekommittén intagit i fråga om likhet i lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie tjänster, bör följa, att lönegraden för be- ställningar med nuvarande beteckning UEo bör överenstämma med den nya lönegraden Ma 2. Detsamma synes böra gälla för beställningar med nuva- rande beteckning Oc. Med lönegradsbeteckningen Me skulle således erford- ras endast en lönegrad.
Beträffande härefter de tjänster, vid vilka lön skulle utgå enligt den icke dyrortsgrupperade löneplanen (löneplan nr 2), må följande framhållas.
Lönegradsbeteckningen Co skulle tillkomma
a) de ordinarie tjänster som nu ha lönegradsbeteckningen B, I)) de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningen Cb och vilka till- sättas medelst fullmakt,
c) justitieråd, regeringsråd och landshövdingar.
Lönegradsbeteckningen Cp skulle tillkomma de tjänster, som nu ha löne- gradsbeteckningen C eller Ch och vilka tillsättas medelst förordnande för viss tid.
Lönegradsbeteclcningen Cq skulle tillkomma de i det föregående berörda professorstjänstema vid konsthögskolan och musikhögskolan samt huvud- lärartjänsterna vid konstfackskolan.
Lönegradsbeteckningen Cr skulle tillkomma de tjänster, som nu ha löne— gra'dsbeteckningen C och vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare.
Lönegradsbeteckningen Cs skulle tillkomma extra ordinarie tjänstemän, som nu ha lönegradsbeteckningen B.
Lönegrudsbeteckningen Mo skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst fullmakt.
Lönegradsbeteckningen Mp skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst förordnande för viss tid.
För dessa tjänster tillämpas nu 19 olika bruttolönebelopp. Eftersom för vissa tjänster med samma bruttolönebelopp gälla olika stora pensionsavdrag, är nettolönernas antal större. Det uppgår till 25. Emellertid böra enligt löne— kommitténs mening de blivande ne-ttolönerna icke divergera på sådant sätt. Vidare förordar lönekommittén, 'att den lön å 13 500 kronor, som nu utgår vid en professorstjänst vid konsthögskolan, i samband med löneregleringen föres samman med den lön, som nu utgår vid tjänster i lönegraden C 5. Det erforderliga antalet lönegrader skulle med hänsyn härtill utgöra 18 och, efter-
I lönegraden inplaceras föliande Lonågrad tjänster, som för när- varande tillhöra nedan övriga tjänster angivna lönegrad
] C 1 —
. 2 _ _
3 C 2 Huvudlärare vid konstfackskolan 4 — Professor i målning, teckning eller skulptur vid konst— högskolan samt professorn i komposition, instru- mentation och formlära vid musikhögskolan 5 C 3 —
6 _ _
7 C 4 - —
8 __ _
9 C 5 Professorn vid konsthögskolan i arkitektur, tillika föreståndare för arkitekturskolan 10 B 1, Gb 1, C 6 —
11 — —
12 CD 1, C 7 —
13 ——- ——
14 132,0b2,Cb2,C8 — 15 C 9, Ob 3, Gb 3 —
16 —— —
17 BS,Ob4,C10,Cb4 _ 18 C 11 — 19 C 12, Ob 5, Gb ö —
20 C 13, Ob 6 Landshövding, justitieråd, regeringsråd 21 C 14, Ob 7 —-
22 C 15 — 23 C 16 — 24 c 17 —
om V'tttiL' lönegrad bör liksom hittills omfatta en enda löneklass, skulle ckså lönekl'assernas antal bli 18. Framför allt för att erhålla en tillfreds- tällantde uppbyggnad av löneplanen nr 2 har emellertid, såsom framgår av cet förslag 'som i det följande framlägges, löneklassernas antal i nämnda lönepltan utökats till 24. Även lönegradernas formella antal kommer på (_rund härav att uppgå till 24. I vidstående tabell anges de nya lönegraderna samt de nuvarande tjänsternas placering i dem.
I anslutning till den redogörelse, som sålunda lämnats för de nya löne graderna och dessas konstruktion, vill lönekommittén framhålla följande.
Ur systematisk synpunkt skulle vinnas icke obetydliga fördelar av den ifrågasatta omläggningen även om man bortser från att ett följdriktigt system användes för lönegr'adsbeteckningarna. Man skulle ej längre för statliga tjänster med samma anst'äll-nings- och avlöningsform tillämpa olika löne- gradsbeteckningar utöver vad som följer av indelningen i civila och mili— tära tjänster.
Å andra sidan skulle man få olika lönegradsbeteckningar för: a') ordinarie och extra ordinarie tjänster med lön enligt nuvarande löne- plan B,
b) ordinarie tjänster, tillsatta medelst förordnande för viss tid och för- ordnande tills vidare,
c) beställningar, tillsatta medelst fullmakt och medelst förordnande för viss tid.
Vidare skulle även de tjänster, som nu sakna lönegradsbeteckning, erhålla sådan-
Och slutligen skulle av lönegradsbeteckn-ingen framgå om tjänsten är civil eller militär samt om lönen är dyrortsgraderad eller icke (i det förra fallet *tillhör lönegradsbeteckningens andra bokstav alfabetets första hälft, i de senare fallen dess sista hälft).
För icke-ordinarie anställning kan komma att behövas flera lönegrads- beteckning—ar än ovan angivits. Härtill finns tillräckligt utrymme.
I vissa av de löneplaner, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, variera lönebeloppen inom rätt snäv-a gränser. Med den av lönekommittén förordade tffemensainma löneplanen skulle denna särskilda gränsdragning försvinna Ur teknisk svnpunkt kommer det därefter icke att erbjuda några svårighe- ' tet att, såsom exempelvis 1944 års militära pensionsutredning nyligen före- ;slagit, inrätta beställningen, som skola tillsättas medelst förordnande för viss tid, även i lägre lönelägen än vad som nu är möjligt med hänsyn till ide undre gränserna för löneplanerna Ob och Cb.
Lönekommittén vill vidare påpeka, att avlöningsbestämmelserna nu äro intagna i ett flertal särskilda författningar I vilken utsträckning dessa för- fattningar, som i betydande grad innehålla lika bestämmelser, böra sam- manslås, får övervägas i samband med frågan om de nya lönebestämmel- * sernas författningsmässiga utformning. Oavsett detta anser emellertid löne- kommittén, att tabellema över de nya löneplanerna jämte bestämmelserna
om lönegradsbeteckningarna, om de löneklasser, varje lönegrad skall om- fatta, om rörligt tillägg samt om tjänstledighetsavdragens, kallortstilläggens, vikariatsersättningarnas och övertidsersättningarnas belopp skola ingå i en särskild författning. Vid denna kunde lämpligen såsom bilaga fogas en tabell över de bruttolönebelopp, som skulle publiceras enligt vad lönekommittén förordat vid behandlingen av frågan om netto- eller bruttolönesystem.
Slutligen anser sig lönekommittén böra i detta sammanhang något beröra frågan om inplace-ringen av de nuvarande tjänstemännen med dyrortsgrade- rad lön i de nya löneklasserna. Visserligen är lönekommittén icke nu beredd att taga slutlig ställning till vilka övergångshestämmelser, som böra medde- las i samband med löneregleringen, utan måste uppskjuta frågan härom till andra avdelningen av sitt arbete. Därvid kommer givetvis att övervägas, om varje tjänsteman möjlig-en bör erhålla den löneklassplacering som skulle ha gällt för honom. om det nya systemet tillämpats på honom under hela hans tjänstetid. I varje fall erfordras en sådan regel för de militära beställnings- havarna.
Det följer av sig självt, att tjänsteman vid löneregleringens ikraftträdande placeras lägst i den nya lönegraden-s lägsta löneklass. Tjänsteman, som till- hör den nuvarande lönegradens andra löneklass, bör emellertid vara garan- terad att bliva placerad lägst i den nya lönegradens andra löneklass. Tillhör han den nuvarande lönegradens tredje löneklass, bör han lägst komma i den nya lönegradens tredje löneklass o. s. v. Den tid tjänstemannen tillhört eller beräknas ha tillhört den gamla löneklassen, bör också få räknas med i den nya löneklassen. Vad sålunda sagts bör gälla jämväl för befattningshavare, tillhörande någon av löneplanerna V, MV, Ek och U.
AVD. 111. DE NYA LÖNEPLANERNA.
Vid den avsedda revisionen av gällande aviöningsbestämmelser för befatt- ningshavare i statens tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skol- väsendet är självfallet huvudfrågan, vilka lönebelopp som böra utgå under den nya löneregleringsperioden. De synpunkter, ur vilka denna fråga behand- lats i den närmast föregående avdelningen av detta betänkande, ha avseen- de å lönens rörlighet under löneregleringsperioden och lönens differentie- ring efter anställningsformer, befattningar, lönegrader, löneklasser och dyr- hetsförhållanden m. m. I denna avdelning av betänk-andet framlägger kom- mittén sina förslag i fråga om storleken av de lönebelopp, som skulle upp- tagas i d'en dyrortsgrupperade och icke dyrortsgrupperade löneplanen.
Vid löneavvägningen ligger det nära till hands att utgå från frågeställning- en, vilka lönebeloppen nu äro och vilka ändringar i dem, som av olika skäl böra vidtagas. De lönebelopp, som för närvarande utgå till den här avsedda
personalen, utgöra emellertid till en del resultatet av en utveckling under extraordinära förhållanden, genom vilken det egentliga lönesystemet blivit påbyggt med. särskilda provisorier. Det alltsedan den 1 januari 1941 utgående kristillägget och i än högre grad det provisoriska lönetillägg och de tillfäl- liga barntillägg och lönetillägg, som tjänstemännen erhållit i avbidan på ny lönereglering, utgöra av särskilda förhållanden föranledda påbyggnader till lönesystemet, från vilka man visserligen icke kan bortse vid löneavvägningen men som icke rimligtvis kunna tagas till utgångspunkt för denna. Vad angår de lönebelopp, som tillkomma tjänstemännen på grund av allmän lönereg- lering, utgöras de av en fast lön och. ett rörligt tillägg. Det rörliga tillägget är visserligen i motsats till nyssnämnda förmåner fast infogat i lönesystemet och garanterat tjänstemännen. Till sin storlek och konstruktion har det emellertid i viss mån utformats på grundval av osäkra antaganden om det sätt, varpå det allmänna ekonomiska läget eller kanske snarare de privat- anställdas lönenivå skulle förhålla sig i relation till en viss levnadskostnads— utveckling. Med hänsyn härtill synes det mindre lämpligt att grunda löne- avvägningen på den summa av lön och rörligt tillägg, som utgått till tjänste- männen, vare sig den jämföres med de allmänna levnadskostnaderna eller med lönenivån på den allmänna arbetsmarknaden.
En lämplig utgångspunkt för en förnyad löneavvägn-ing synas däremot de fasta lönerna erbjuda. Av förarbetena till de löneregleringar, som genomför-
des den 1 juli 1939, framgår, att dessa löner närmast avvägts efter de förhål- landen, som i olika hänseenden förelåge år 1935. Detta framträder i avlö- ningsförfattningarna såtillvida som enligt i dem meddelade bestämmelser lön men icke rörligt tillägg skall utgå, då levnadskostnaderna ha samma höjd som 1935. Av förarbetena framgår, att vid de fasta lönernas avvägning också tagits hänsyn till lönenivån på den allmänna arbetsmarknaden sagda år. V ad angår de löneregleringar, som genomförts senare, grunda sig även dessa på 1935 års förhållanden, då nämligen lönerna vid dem avvägts med' utgångs- punkt från förstnämnda, den 1 juli 1939 genomförda regleringar.
Lönekommittén redovisar i det följande resultatet av vissa undersökning- ar, avsedda att belysa hur levnadskostnaderna och lönerna på den allmänna arbetsmarknaden utvecklat sig sedan 1935.
Levnadskostnadsutveclcl'ingen. Huru levnadskostnaderna utvecklat. sig se- dan år 1935 kan delvis utläsas ur redan färdigställt material. Socialstyrelsen verkställer kvartalsvis beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, och på grundval av dessa be- räkningar fastställer Kungl. Maj:t det procenttal (»levnadskostnadstalet»), som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå. Om man bortser från kvartalssiffrorna i denna offi- ciella indexserie och i stället ser på de årsmedeltal, som socialstyrelsen beräk- nar på grundval av dem, erhåller man följande bild. Under åren närmast efter basåret försiggick en förhållandevis svag och jämn stegring av levnads- kostnaderna, återspeglad i indextal för åren 1936—39 av respektive 101, 104, 106 och 109. De kraftiga pri-sstegringar, som inträdde efter krigsutbrottet 1939, framträda i de därpå följande tre årens indextal av 123, 139 och 151. En återgång till en tämligen lugn prisutveckling har därefter skett; för åren 1943—45 utgöra indexstalen 153, 154 och 154. Det officiella levnadskostnads- talet för sista kvartalet 1945 utgör 155, och motsvarande tal för de båda första kvartalen 1946 uppgår till 154.
Då levnadskostnadernas förändringar mätas på en enhetlig indexskala, bör man icke förbise, att detta innebär en tämligen grov schematisering, beroen- de på att själva begreppet levnadskostnader är i hög grad variabelt till sin innebörd. Eftersom priserna på de enskilda nyttigheterna och tjänsterna äro underkastade olikformiga förändringar, kan självfallet resultatet av en beräk- ning av prisrörelsernas samlade verkan bliva olika, beroende på vilka nyttig- heter och tjänster som medtagas vid- beräkningarna och vidare på de pro- portioner, med vilka de prisförändringar som medtagas ingå vid den sam- manvägning, som måste föregå generalindexets fastställande. För att index- beräkningarna skola giva möjli-gast verklighetstrogna bild av levnadskost— nadsu-tvecklingen grundas de på inkomstanvändningen i ett slags genomsnitt-s- hu—shåll, nämligen i stort sett på den genom konsumtionsundersökningar ut- rönta inkomstanvändningen hos hushåll tillhörande arbetar- och lägre tjäns— temannaklassen i städer och tätorter och bestående av man, hustru och i ge— nomsnitt två minderåriga barn.
För att kunna bättre bedöma olika lönebelopps innebö-rd i jämförelse med levnadskostnaderna har lönekommittén ansett önskvärt att vid löneavväg- ningen äga tillgång till en mera differentierad bild av levnadskostnadsutveck— lingen än den, som kan erhållas av den officiella indexserien. Det har sålun- da ansetts vara av intresse att få närmare kännedom om levnadskostnadsför- ändringarna inom andra inkomstskikt än det, som de officiella undersökning- arna avse. Vidare har det ansetts vara av betydelse att känna till huru lev- nadskostnaderna förändrats på en och samma ort, och därvid har det ansetts ligga närmast till hands att undersöka levnadskostnadsutvecklingen i Stock- holm, dels därför att ett förhållandevis fylligt material i detta fall står att få, dels ock av den anledningen att dyrortsgrupperingen av orterna och dyr- ortsgrasderingen av lönerna förutsatts skola sammanknytas så, att orterna utom Stockholm skulle grupperas efter sin dyrhet i förhållande till Stock- holmsdyrheten och att lönen i högsta ortsgruppen skulle anses jämnt svara mot Stockholmsdyrheten (denna skulle »ligga mitt i högsta ortsgruppen»).
Sedan lönekommittén hos socialstyrelsen anhållit om utredning i nu be- rörda hänseenden, har nämnda styrelse med skrivelse den 15 mars 1946 till kommittén överlämnat två inom styrelsen upprättade promemorior, den ena angående vissa försök att beräkna en levnadskostnadsindex avseende högre inkomsttagare och den andra angående en levnadskostnadsindex för Stock— holm åren 1935—1945. I skrivelsen har framhållits, att de verkställda beräk- ningarna i stort sett grundats på inom socialstyrelsen redan förefintligt bud— get- och prismaterial och att detta material i vissa avseenden _ främst när det gällde högre inkomstlägen —— vore otillfredsställande, varför de erhållna resultaten måste tagas med vederbörlig reservation. Promemoriorna, i vilka närmare redogörelse lämnas för det material och de beräkningsmetoder, som kommit till användning, finnas såsom bilagor F och G fogade vid detta betänkande. Resultatet av de verkställda, delvis förenklade indexberäkning- arna, som avse tiden 1935—september 1945, skulle sammanfattningsvis vara följande.
I fråga om arbetar- och lägre tjänstemannahushåll gäller för städer och tätorter det officiella indextalet 155. En beräkning av ett Stockholmsindex ' har ej kunnat ske med tillämpning av samma metoder, som kommit till an- ? vändning vid de officiella beräkningarna, och för att få jämförbarhet har , då i stället uträknats ett nytt index för städer och tätorter enligt samma metoder som tillämpats beträffande Stockholmsindexet. Detta index blir * något olika, alltefter det skatteposten beräknas på grund av en inkomst, vil- , ken förändrats så som industriarbetarnas, eller på en inkomst som förändrats , på samma sätt som avlöningen för en statstjänsteman i 11 löneklassen. I förra fallet har indexet beräknats bliva detsamma som det officiella, alltså 155, medan indexet däremot i »det senare fallet blir 152. För arbetar- och lägre tjänstemannahushåll i Stockholm har indextalet beräknats till 149, oberoende av vilket av nämnda båda altemativ som användes för skatte- beräkningen.
För tjänstemän med 6000—10 000 kronors inkomst ha med avseende ä städer och tätorter framräknats indextal av 153 51 154. Beräkningarna ha ha-
serats på två olika budgeter, men slutresultatet har blivit ungefär detsamma i båda fallen. För Stockholm ha med tillämpning av motsvarande budgeter beräknats indextalen 150 och 152. Vid beräkningarna har skatteposten haft. samma vikt och förändringar som för en statstjänsteman i 20 löneklassen.
Slutligen ha för personer med 10 000—20 000 kronors inkomst framräk- nats indextal av 155 a 156 för städer och tätorter i genomsnitt och av 151 för Stockholm. I detta fall har skatteposten antagits ha samma vikt och för- ändringar som för en statstjänsteman i 28 löneklassen.
Vid de nu redovisade beräkningarna för ett mellanskikt och ett högre in- komstskikt har i stort sett använts samma prismaterial som vid de officiella in—dexberäkningarna. En på delvis annat prismaterial grundad undersökning rörande levnadskostnadsstegringen för tjänstemän med 6 000—10 000 kro- nors inkomst har för städer och tätorter i genomsnitt givit till resultat ett indextal av 157.
Enligt beräkningarna skulle således levnadskostnaderna ha stigit mindre a' Stockholm än i städer och tätorter genomsnittligt, något som helt överens- stämmer med den konstaterade sammanpressningen av levnadskostnaderna olika orter emellan. Vad angår olikheterna i levnadskostnadsförändringarna inom olika dnkomstskikt, skulle enligt beräkning-arna levnadskostn-adsökning- en sedan år 1935 ha varit något större för högre inkomsttagare än för lägre. Detta resultat har i redogörelsen för beräkningarna förklarats till en tämligen stor del bero på den ökade vikt skatteposten har i en högre inkomsttagares budget och till ann-an del bero på att mjölk- och matfettsrabatter icke in- verkat sänkande på livsmedelsindexets stegring för inkomsttagarna i mellan- läget och i det högsta skiktet.
Lönekommittén anser sig efter omnämnandet av beräkningsresultaten böra ytterligare understryka, att dessa böra tagas med viss reservation. Av beräk- ningarna torde emellertid framgå, att levnadskostnadsstegringen varit något mindre i Stockholm än i städer och tätorter i genomsnitt, och vidare an- tyda beräkningarna, att de officiella generalindexen äga en tämligen god representativitet för olika inkomstskikt. Även dessa mera allmänna slutsatser äro av ett visst värde, då man genom dem kan göra sig en föreställning i grova drag om lönebeloppens r'ealvärde under skilda betingelser. Detta är självfallet icke detsamma som att levnadskostnadsutvecklingen skulle vara direkt normerande för löneavvägningen. Liksom på sin tid 1936 års lönekom- mitté anser också 1945 års lönekommitté, att löneavvägning'en icke kan bin— das vid någon strikt matematisk formel, enligt vilken lönerna skulle upp- räknas i förhållande till levnadskostnadsstegringen. Hänsyn måste tagas till en mångfald andra faktorer, däribland utvecklingen av marknadslönerna.
Löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden. De nuvarande fasta lönerna äro, såsom förut angivits, avvägda under hänsynstagande till löne- förhåll-andena år 1935 på den allmänna arbetsmarknaden. För att närmare belysa dessa utfördes av 1936 års lönekommitté eller på denna kommittés
initiativ omfattande lönestatistiska undersökningar, vilka lagts på sådant sätt, att de skulle giva möjlighet att fastställa den absoluta lönenivån för skilda konkreta sysselsättningsområden och yrkesspecialiteter samt att ingående stu- dera lönevariationerna alltefter ortsdyrhet, ortstyper samt löntagarnas ålder och anställningstid. Vid redogörelsen för dessa undersökningars huvudresul- tat underströk emellertid 1936 års lönekommitté, att möjligheterna att jäm- föra lönen'ivåerna inom olika yrken med nödvändighet vore begränsade. Det vore svårt att i det statistiska materialet så renodla yrkestyperna, att man med visshet kunde påstå, att en viss sysselsättning inom enskild tjänst vore identisk eller helt jämförlig med en viss befattning inom statlig verksamhet. Även om utbildningskrav, yrkeskunnighet, grad av självständighet och an- svar i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v, fastställdes så noggrant som möj- - ligt, kvarstode likväl beträffande de flesta sysselsättningar en rest av indivi- duell, statistiskt icke mätbar karaktär hos arbetet, som gjorde jämförelsen mer eller mindre bristfällig. Vid försök att jämför-a löner i statlig och enskild tjänst framträdde detta förhållande särskilt däri, att lönesättningen vore * ofantligt mycket mera differentierad och individualiserad inom den enskilda verksamheten än inom den statliga. Därtill komme, att man vid en rättvi- sande jämförelse borde bland löneförmånerna inräkna åtskilligt, som icke alls eller endast i begränsad grad kunde eval-veras i penningar, såsom trygghet i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v.
1945 års lönekommitté, som helt delar nämnda uppfattning om vansklig- heten att göra mera preciserade jämförelser mellan löneförhållandena inom allmän tjänst å ena sidan och å andra sidan det enskilda näringslivet med dess fria lönesättning, även om numera större likhet råder i fråga om de se- ciala förmånerna, har icke verkställt några så ingående undersökningar om löneförhållanden—a på den allmänna arbetsmarknaden som dem, om vilka 1936 års lönekommitté föranstaltade. AV tidsskäl skulle detta icke kunnat ske utan att medföra dröjsmål med löneregleringens genomförande. Även om dy- lika omfattande undersökningar nu skulle ha företagits, finnes anledning an- taga, att värdet av dem skulle blivit tämligen begränsat. I motsats till under 1935, som torde ha varit ett relativt stabilt år i fråga om marknadslöneut- vecklingen, ha under de tidsperioder, som väl skulle ha ifrågakommit för en ny undersökning, förekommit avsevärda och i betydande mån olikformiga omkastningar i löneläget för de privatanställda, och det förefaller därför troligt, att en dylik undersökning icke skulle ha givit någon tillnärmelsevis rättvisande bild av förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, sådana de komma att gestalta sig under den närmaste framtiden.
1945 års lönekommitté anser vidare i likhet med 1936 års lönekommitté, att någon objektiv grund icke finnes för uppfattningen att löneutvecklingen för en personalgrupp skulle vara normerande för löneutvecklingen för en annan. Rent marknadsmässiga hänsyn tala emellertid för att lönerna för de nu avsedda personalgruppema ej undergå en sådan relativ försämring, att rekry- teringsmöjligheterna därigenom avsevärt försämras, och å andra sidan kunna avvikelser i den motsatta riktningen icke gå särskilt långt utan att väcka en
enligt erfarenheten känslig och stark opinion. En granskning av de privatan- ställdas löneförhållanden är således önskvärd för att man skall få insikt i faktiska förhållanden av relevans i sammanhanget. För detta ändamål har det emellertid ansetts vara tillfyllest att verkställa vissa lönestatistiska under- sökningar om huru lönerna på den allmänna arbetsmarknaden i grova drag förändrats efter år 1935.
De utförda lönestatistiska undersökningarna avse att belysa huvuddragen av löneutvecklingen från år 1935 för industriarbetarna och industritjänste- männen. Resultatet av undersökningarna, vilka i fråga om industritjänste- männen delvis bygga på sammanställningar, vilka ställts till förfogande av Svenska arbetsgivareföreningen, innefattas i två vid detta betänkande såsom bilagor B och C fogade promemorior angående industriarbetarnas löneut- veckling åren 1935—46 och angående industritjänstemännens löneutveck- ling 1935—1945 111. m. Lönekommittén vill i anslutning till de uttalanden, som på olika punkter gjorts i promemoriorna, understryka att vid bedömandet av det resultat, vari utredningarna utmynnat, måste iakttagas tillbörlig försik- tighet med hänsyn till det statistiska materialets beskaffenhet och även med hänsyn till de använda metoderna, som vad angår industritjänstemännen bland annat innebära en sammankedjning av särskilda, på helt olika material byggda indexserier och som i betydande utsträckning innefatta uppskatt— ningar. Att här lämna en sammanfattande redogörelse för utredningsresulta- ten utan att samtidigt omnämna materialet och beräkningsmetodema synes vanskligt. Med understrykande av att de uppgifter, som i det följande läm- nas, måste för att giva en någorlunda rättvisande bild på olika punkter sam- manställas med i promemoriorna gjorda uttalanden, må emellertid följande nämnas angående huvudresultaten.
Enligt utredningen angående industriarbetarnas löneutveckling, vilken för tiden till och med år 1944 i huvudsak grundar sig på socialstyrelsens lönesta- tistik och för tiden därefter är ett resultat av kompletterande beräkningar och uppskattningar, ha timförtjänsterna för arbetarna inom den egentliga in- dustrien i genomsnitt stigit avsevärt mera än det officiella levnadskostnadsin- dexet. Samtidigt har stegringen varit differentierad på sådant sätt, att en ut- jämning ägt rum i olika hänseenden. I promemorian angives den genomsnitt- liga stegringen av timförtjänsterna inom hela landet till 73 procent för man- liga arbetare och 85 procent för kvinnliga arbetare. Stegringen är mindre för enbart stockholmsarbetarna men större för arbetarna på de billigare or- terna, nämligen för manliga respektive kvinnliga arbetare i Stockholm 59 respektive 75 procent och för manliga och kvinnliga arbetare på A-orterna 87 respektive 102 procent; spännvidden mellan Stockholmslönerna och lö- nerna för A-ort skulle härigenom ha minskats för manliga arbetare från 42 till 32 procent och för kvinnliga arbetare från 34 till 24 procent. Härvid är emellertid att märka, att procenttalen beräknats på timförtjänstsiffror, vilka avse samtliga löneinkomster utslagna på arbetad timme, och att statistiken därför visar högre tal än dem, med vilka man i allmänhet räknar. I anledning härav borde vissa korrektion-er göras, vilka medförde att procentsiffrorna för
lönestegringen minskade med omkring 4 enheter. En utjämning anses ha skett mellan de mera kvalificerade arbetarnas och de mindre kvalificerade arbe- tarnas löner, dock ej inom alla fack. En annan tendens angives vara, att skillnaden mellan lönerna för s. k. hög- och låglöneindustrier minskat. Även mellan yngre och äldre arbetares löner har en utjämning skett. Det angives vidare, att l'antarbetarlönerna stigit mera och byggnads-arbetarnas löner mindre än industriarbetarlönerna.
Undersökningarna angående industritjänstemännens löneutveckling ha av orsaker, som sammanhänga med det statistiska materialets beskaffenhet, upp- ' delats på tidsperioderna 1935—1938, 1938—1943 och 1943—1945. För den 3 första tidsperioden har möjlighet att med någon större säkerhet be- ? döma löneutvecklingen förelegat endast för vissa tjänstemannakategoriers del. Lönerna angivas ha stigit i genomsnitt med 14,9 procent för verkmästare, 6,6 * procent för förmän, 7,7 procent för manliga och 2,8 procent för kvinnliga * bokförare m. fl., 7,1 procent för manliga och 5,5 procent för kvinnliga rutin- : kontorister samt 9,5 procent för vaktmästare. Beträffande eventuella föränd- ' ringar i spänningen mellan dyrare och billigare orter ger statistiken ej så starka utslag, att några säkra omdömen kunna fällas. Löneutvecklingen un- der den andra perioden anses kunna framläsas med större säkerhet för de kvinnliga än för de manliga tjänstemännens del, beroende på att de kvinnliga tjänstemännen lättare kunnat grupperas på homogena yrkeskate- gorier. Under denna tidsperiod har totallönestegringen för de kvinnliga tjänstemännen beräknats till mellan 36,7 procent (bokförare) och 48,2 pro- cent (svenska korrespondenter och stenografer); för kvinnliga rutinkonto- ' rister och telefonister höjdes lönerna med drygt 46 procent. De i procent av de genomsnittliga totallönerna för Stockholm och Göteborg uttryckta diffe- , renserna mellan dessa löner, å ena sidan, och de genomsnittliga lönerna på orter tillhörande dyrortsgrupperna A—D respektive E och F, å andra sidan, minskade för samtliga kvinnliga befattningshavare i genomsnitt med 2 år 4 procent. Totallönestegringen under denna tidsperiod för de manliga tjänste— männen har beräknats växla mellan 31 procent (avdelningschefer) och nära 50 procent (korrespondenter och stenografer samt kontorister med enklare arbete). Lönerna för manliga tjänstemän uppgivas ha stigit något mera än för motsvarande kvinnliga tjänstemän, vilket skulle förklaras därav, att höj— ningen på grund av ålder och anställningstid avstannade tidigare för de kvinnliga tjänstemännen än för de manliga. Lönestegringen bland rutinperso- nalen är även bland männen minst för bokförare, kassörer o. d. och störst för stenografer och korrespondenter. Stegringen är större för yngre än för äldre tjänstemän och vidare större för rutinpersonal än för mera kvalifice- rade tjänstemän. Den på ovan angivna sätt beräknade spännvidden i dyrorts- hänseende minskades med 1 a 3 procent för olika slag av ingenjörer m. fl., medan den blev i stort sett oförändrad för verkmästare och förmän samt un- dergick en tydlig ökning med likaledes 1 år 3 procent i fråga om alla katego- rier av manlig kontorspersonal. Någon strikt lönesättning efter dyrort före- kommer emellertid icke. För d en tre d j e p erioden har i brist på annat
material endast räknats med de grova genomsnittslöneserier, som redovisas ilönestatistisk årsbok i fråga om löneutvecklingen 1943—1944, varjämte löne- stegringen för tiden 1944—1945 uppskattats till i genomsnitt minst 2,5 pro- cent för samtliga manliga tjänstemän. På grundval av de verkställda beräk- ningarna och uppskattningarna angives sammanfattningsvis. att man — ehu- ru visserligen mycket approximativt — kunde räkna med en lönestegring under ti d e n 1 9 3 5 — 1 9 4 5 av, för ingenjörer, ritare o. dyl. 48,8 procent, verkmästare och förmän 57,1 procent, manlig teknisk personal 48,8 procent, manlig egentlig kontorspersonal 53,9 procent och kvinnlig egentlig kontors- perso-nal 65,4 procent, vaktmästare, springpojkar o. dyl. 69,3 procent och manlig butiks- och lägerpersonal 55,4 procent. Stegringen av lönerna för samtliga manliga och kvinnliga tjänstemän i genomsnitt har beräknats till någo-t mer än 52 procent. Löneförändringarna för tiden 1945—46 ha icke beräknats.
I promemoriorna lämnas även redogörelse för olika anställningsförmåner utöver själva löneinkomsten för normala fall. Härutinnan hänvisas till pro- moriorna.
Direktiven. I direktiven för 1945 års lönekommittés arbete har uttalats, att den allmänna begränsningen av kompensationen för levnadskostnads- stegringen och den restriktiva lönepolitik i övrigt, som statsmakterna un- der krisåren måst tillämpa för de statsanställdas och därmed jämförliga löntagares del, medfört ett allt kännbarare ekonomiskt tryck för därav be- rörda personalgrupper. Främst hade detta gällt den lägst avlönade perso- nalen. Såsom motiv för igångsättandet av arbetet på en ny allmän löne- reglering har vid'are anförts, att det varit avsett att 1943 års dyrortskom- mittés utredning skulle, såvitt an-ginge lönerna, vid lämplig tidpunkt tagas till utgångspunkt för den överarbetning av löneplanerna, som kunde visa sig påkallad.
Beträffande de nya löneplanerna, vilkas utarbetande angivits såsom den centrala frågan för löneutredninvgen, har i direktiven framhållits, att fast- ställandet av däri ingående lönebelopp och löneplanernas konstruktion i öv- rigt finge göras beroende på 'de resultat, som erhölles vid prövning av såväl frågan om den allmänna lönestandarden som olika andra lönespörsmål, vilkas lösning i större eller mindre utsträckning bleve bestämmande för den verkliga löneställningen. Vad anginge det allmänna ekonomiska utgångslä- get för löneregleringen, syntes det rimligt att räkna med att efterkrigstiden skulle föra med sig en återhämtning i det allmänna välståndet inom landet. I den mån så skedde borde även löntagarna bli delaktiga i återhämtningen. Det borde alltså bli en uppgift för löneutredningen att, med aktgivande på utvecklingen av det ekonomiska läget och löneutvecklingen på den allmän- na arbetsmarknaden, pröva i vilken mån och på vilka vägar den genom- snittliga lönenivån skulle kunna återföras till förkrigstivdens reallönestan- dard.
I fråga om löneavvägningen innehålla direktiven härutöver i stort sett följande.
Regleringen av lönerna borde liksom förut anknytas till en viss levnads- kostnadsnivå. Även om lönerna gjordes i viss utsträckning rörliga icke blott uppåt utan även nedåt, vore det naturligt, att de fasta lönebeloppen anpassa- des efter en levnadskostnadsnivå, som med största sannolikhet beräknades icke komma att underskridas, när förhållandena efter kriget stabiliserats.
Löneställningen påverkades även av förhållandet mellan begynnelse- och slutlönerna i en och samma lönegrad, antalet löneklasser i lönegraden och tidsschemat för uppflyttning mellan löneklasserna. Under de förhandlingar i lönefrågor, som ägt rum på senare tid, hade anledning givits att, främst för de lägre gra-dernas del, uppmärksamma hur de statsanställda till följd av det statliga lönesystemets utformning i början av sin bana vore förhållan- devis sämre ställda än motsvarande ans-tällningshavare på den allmänna ar- betsmarknaden, även om de skulle komma över dessa, när de nådde slutlön-en i respektive befattningar. En omprövning av de principer, efter vilka lö- neplanerna i dessa hänseenden vore konstruerade, syntes påkallad och borde ingå som ett led i löneavvägningen.
Till löneregleringen hörde även en avvägning av lönenivån olika löntagar- grupper emellan. I främsta rummet mötte härvid — utom frågan om dyr- ortsgraderingen — spörsmålet om förhållandet mellan lägsta och högsta lönelägena. Kravet på ett återställande av tidigare reallöner gjorde sig med » ökad styrka gällande, ju lägre lönebeloppen vore och ju mindre marginal de lämnade för anpassning efter ett skärpt ekonomiskt tryck. Det vore huvud- sakligen ur denna synpunkt som den år 1944 genomförda provisoriska lönetilläggsregleringen ansetts påkallad och fått sin omfattning bestämd. Uppenbart vore emellertid, att även löntagarna i mellangraderna och högre grader i längden borde kunna resa allt starkare anspråk på en återgång till tidigare reallöner. En förbättring av reallönerna även för dessa löntagare vo- re också nödvändig ur rekryteringshänsyn och ur andra lönepolitiska syn- punkter, vilka staten som arbetsgivare måste anlägga, även om det läge i sakens natur, att tendensen i ett utvecklingslåge som det nuvarande borde gå i riktning mot en relativ minskning av spännvidden i löneskalan.
I olika sammanhang hade ifrågasatts om den nuvarande skillnaden i av- löningsvillkor för ordinarie, extra ordinarie och extra personal vore lämp- ligt avvägd. Hithörande spörsmål hade icke gällt rekryteringspersonal utan annan icke-ordinarie personal, vilken i en på senare tid ökad omfattning anställts under skiftande förhållanden. I en del fall då en extra ordinarie befattning inrättades vore anledningen till att den uppfördes på extra ordi— narie i stället för ordinarie stat ej så mycket att man ville åstadkomma en begränsning av löneförmånerna som att man för någon tid framåt ville ha möjlighet att indraga eller omändra befattningen eller eljest av lämplighetsskäl entlediga befattningens innehavare. Vad åter beträffade extra personal vore denna icke pensionsberättiga—d och hade ej heller att vid— kännas pensionsavdrag å avlöningen. Skillnaden i lön mellan extra ordinarie och motsvarande extra befattningshavare vore emellertid större än som sva- rade mot pensionsavdragen i extra ordinarie befattning. Förhållandet hade
givit anledning till vissa svårigheter vid inplacering av extra befattningshava- re i löneplanen. I en del fall hade förmärkts en tendens att icke anlita Ex- löneplanen med dess avsevärt lägre lönebelopp utan i stället tillämpa arvo- desanställning. I andra fall åter hade förmärkts en viss benägenhet att an- lita alltför hög Ex-lönegra-d för att åstadkomma önskad löneavvägning. En undersökning angående i vilken mån en omläggning av lönesystemet för icke-ordinarie personal borde ske syntes med hänsyn till anförda omständig— heter påkallad.
Lönekommitténs förslag till nya löneplaner. Lönekommittén har tidigare i detta betänkande föreslagit, att de blivande motsvarigheterna till lönebe- lopp, vilka nu äro införda i 23 särskilda löneplaner och delvis ej upptag- na i någon löneplan, i det nya lönesystemet skola — i den mån motsvarig- het skall finnas —— upptagas i allenast två löneplaner, nämligen en dyrorts- grupperad löneplan, betecknad såsom löneplan nr 1, och en icke dyrorts- grupperald löneplan med beteckningen löneplan nr 2. Lönekommittén fram- lägger här förslag till dessa båda löneplaner. Dessa skulle således erhålla det ut— seende, som framgår av här införda tabeller. De skulle endast angiva, att viss lön skall tillämpas i viss löneklass och, vad angår den dyrortsgrup- perade löneplanen, i viss ortsgrupp. Beträffande vilken löneplan som skall tillämpas i det särskilda fallet, vilken lönegrad de särskilda befattningarna
Löneplan nr 1.
Ortsgrupp Ortsgrupp Löne- Löne- klass 1 2 3 4 5 klass 1 2 3 4 5 nr nr Årslön, kronor Årslön, kronor
2 856 2 988 3 120 3 252 3 396 21 7 248 7 596 7 932 8 280 8 628 2 940 3 072 3 216 3 360 3 504 22 7 680 8 052 8 412 8 784 9 144 3 060 3 204 3 348 3 492 3 636 23 8 136 8 520 8 904 9 300 9 684 3 192 3 336 3 492 3 648 3 804 24 8 604 9 012 9 420 9 828 10 236 3 360 3 516 3 672 3 828 3 996 25 9 168 9 576 9 984 10 392 10 800 3 552 3 720 3 888 4 056 4 224 26 9 744 10 152 10 560 10 968 11 376 3 756 3 936 4 116 4 296 4 476 27 10 356 10 764 11 172 11 580 11 988 3 972 4 152 4 344 4 536 4 728 28 10 968 11 376 11 784 12 192 12 600 4 188 4 392 4 596 4 788 4 992 29 11 592 12 000 12 408 12 816 13 224 10 4 440 4 644 4 860 5 064 5 280 30 12 216 12 624 13 032 13 440 13 848 11 4 668 4 884 5 112 5 328 5 556 31 12 804 13 212 13 620 14 028 14 436 12 4 896 5 124 5 352 5 592 5 820 32 13 392 13 800 14 208 14 616 15 024 13 5 112 5 352 5 592 5 844 6 084 33 13 896 14 304 14 712 15 120 15 528 14 5 328 5 580 5 832 6 084 6 336 34 14 400 14 808 15 216 15 624 16 032 15 5 544 5 808 6 072 6 336 6 600 35 14 904 15 312 15 720 16 128 16 536 16 5 760 6 036 6 312 6 588 6 864 36 15 408 15 816 16 224 16 632 17 040 17 6 000 6 288 6 564 6 852 7 140 37 15 912 16 320 16 728 17 136 17 544 18 6 240 6 540 6 828 7 128 7 428 38 16 416 16 824 17 232 17 640 18 048 19 6 528 6 840 7 152 7 464 7 776 39 16 920 17 328 17 736 18 144 18 552 20 6 828 7 164 7 488 7 812 8 136 40 17 424 17 832 18 240 18 648 19 056
meG-CJBBODNH
Löne— klass kronor nr kronor kronor
Årslön, Årslön, Årslön,
12 000 9 16 800 21 900 12 600 10 17 400 22 800 13 200 11 18 000 23 700 13 800 12 18 600 25 500 14 400 13 19 200 27 600 15 000 14 19 800 29 700 15 600 15 20 400 33 600 16 200 16 21 000 39 600
mamma—onto»—
skola tillhöra och vilka löneklasser som skola tillhöra viss lönegrad och till- lämpas för vederbörande befattningshavare får lönekommittén hänvisa till förslagen härom i avdelningarna II och IV av detta betänkande. Vidare får kommittén hänvisa till de förslag som i det föregående framlagts om antalet dyrortsgrupper och löneplanens horisontella spännvidd. Löneplansförslagen sammanställda med de särskilda förslagen i dessa delar och de förslag i öv- rigt, vilka framläggas i detta betänkande och måste tagas i betraktande då löneställningen i stort bedömes, u-tgöra resultatet av förhandlingarna mellan lönekommittén och tjänstemännen-s huvudorganisationer.
Såsom angivits i det tidigare avsnittet om lönens rörlighet och basnivån av- ses tjänstemännen skola under vederbörliga förutsättningar erhålla ett rör- ligt tillägg till löneplanslönerna. De i löneplanerna upptagna beloppen kunna med hänsyn därtill betecknas som grundlöner. Beträffande det rörliga tilläg- get har i första hand föreslagits en regel innefattande garanti för viss av- löningsökning vid levnadskostnadsökning och en på visst sätt begränsad av- löningsminskning vid levnadskostnadsminsk'ning. Med hänsyn till det sätt varpå denna anordning fungerar skola grundlönerna anses avvägda efter en levnadskostnadsnivå motsvarande % av den under andra kvartalet 1946 föreliggande. En vidare »anpassnings'möjlighet efter ändrat läge har förut- satts skola finnas men ansetts kunna bindas vid särskilda regler endast i det avseendet, att nu fastställes vilken minskning av den fasta lönen tjänstemän- nen skola vara skyldiga att underkasta sig vid en mycket kraftig levnads- kostnadsminskning. Förslaget om lönens rörlighet är utarbetat från den ut- gångspunkten att, om löneregleringen skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle utgått med 6 procent. Närmare angivet skulle under denna förutsättning jämte grundlönerna utgått ett tillägg av 6 procent på lön-ens månadsbelopp efter bortkastlande av öretal, dock på högst 1 200 kronor, och »avlöningssumman skulle efter denna beräkning, om den slu— tade på öretal, avrundats till närmaste krontal. Årsbeloppet av ifrågavaran- de avlöningssumma, vilket kan sägas utgöra det primära resultatet av löne- avvägningen, framgår för den dyrortsgrupperade löneplanens del av en här- efter införd tabell.
Ortsgrupp Ortsgrupp Löne- Löne- klass 2 3 4 klass 2 3 4
nr nr
Årsavlöning, kronor Årsavlöning, kronor
3 024 3 168 3 312 3 444 3 600 21 7 680 8 052 8 412 8 772 9 144 3 120 3 252 3 408 3 564 3 720 22 8 136 8 532 8 916 9 312 9 696 3 240 3 396 3 552 3 696 3 852 23 8 628 9 036 9 444 9 864 10 260 3 384 3 540 3 696 3 864 4 032 24 9 120 9 552 9 984 10 416 10 848 3 564 3 732 3 888 4 056 4 236 25 9 720 10 152 10 584 11 016 11 448 3 768 3 948 4 116 4 296 4 476 26 10 332 10 764 11 196 11 628 12 060 3 984 4 176 4 368 4 548 4 740 27 10 980 11 412 11 844 12 276 12 708 4 212 4 404 4 608 4 812 5 016 28 11 628 12 060 12 492 12 924 13 356 4 440 4 656 4 872 5 076 5 292 29 12 288 12 720 13 152 13 584 14 016 4 704 4 920 5 148 5 364 5 592 30 12 948 13 380 13 812 14 244 14 676 4 944 5 172 5 424 5 652 5 892 31 13 572 14 004 14 436 14 868 15 300 5 184 5 436 5 676 5 928 6 168 32 14 196 14 628 15 060 15 480 15 888 5 424 5 676 5 928 6 192 6 444 33 14 724 15 168 15 576 15 984 16 392 5 652 5 916 6 180 6 444 6 720 34 15 264 15 672 16 080 16 488 16 896 5 880 6 156 6 432 6 720 6 996 35 15 768 16 176 16 584 16 992 17 400 6 108 6 396 6 696 6 984 7 272 36 16 272 16 680 17 088 17 496 17 904 6 360 6 660 6 960 7 260 7 572 37 16 776 17 184 17 592 18 000 18 408 6 612 6 936 7 236 7 560 7 872 38 17 280 17 688 18 096 18 504 18 912 6 924 7 248 7 584 7 908 8 244 39 17 784 18 192 18 600 19 008 19 416 7 236 7 596 7 932 8 280 8 628 40 18 288 18 696 19 104 19 512 19 920
mamma:—osm.—
Beträffande uppbyggnaden av den dyrortsgrupperade löneplanen samt lö- neökningen — mätt efter nyss angivna summa av lön och 6 procent rörligt tillägg — för de tjänstemän, som inplaceras på denna löneplan, får lönekom- mittén anföra följande.
Vid hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget, de tidigare gäl- lande grundlönerna, levnadskostnadsutvecklingen i olika lägen och löneut- vecklingen för de privatanställda jämte de andra faktorer, som ansetts vara av betydelse i sammanhanget, har en allmän förhöjning av tjänste-männens nuvarande kontanta avlöningsförmåner ansetts motiverad. Olika skäl, däri- bland hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatan- ställda utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhål- landevis större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig rel-a- tionsförbättring har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattnings- havarna; denna har medfört att utrymme på den nya löneplanen saknats för någon motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Skäl ha emellertid också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet ge- nomföra en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning av löneställningen. Längst upp på löneskalan har en lika stor procentuell höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget innebär likväl i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som fram- för allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod rekrytering och
att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad ar- betskraft från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter ha anlagts även på frågan om löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjäns— terna, vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom området mellan de båda huvudskikten har redan av rent tekniska skäl en utjämning blivit nödvändig. Här har företagits en höjning, för vilken procenttalet sjunker förhållandevis hastigt med stigande löneläge; en alltför hastig nedgång av den relativa ök- ningen hvar likväl synts böra undvikas, bland annat med tanke på att kring dessa lönelägen finnas betydande personalgrupper, vilka bibehålla i stort sett samma löneställning under hela tjänstetiden eller en större del därav. Det må framhållas, att den nya löneplanen från dessa utgångspunkter icke kunnat givas samma jämna uppbyggnad i fråga om ålderstilläggen som den nuvarande.
När frågan uppkommit om sättet att genomföra en löneförbättring efter angivna riktlinjer — vilka synas stå i överensstämmelse med innehållet i de meddelade direktiven — har uppmärksammats att det nuvarande löne- systemet i olika hänseenden får anses mindre tidsenligt och vara i behov av en reformering. 'Det har ansetts ur sociala synpunkter önskvärt och även stå i överensstämmelse med förhållandena inom det enskilda näringslivet att en sådan omläggning av lönesystemet genomföres att befattningshavarna kunna uppnå slutlönen för vederbörande lönegrad inom icke alltför lång tid, och vidare har en relativ höjning av begynnelselönen ansetts motiverad, bland annat av rekryteringsskäl. Detta har synts böra föranleda till en minsk- ning av antalet löneklasser till fyra i de fall — nämligen för de lägre gra— derna och mellangr-aderna — där lönegraderna nu upptaga fem löneklasser. Andra, i det föregående närmare motiverade ändringar äro, att löneställ- ningen för extra ordinarie tjänstemän ansetts böra höjas till att samman- falla m—ed löneställningen för ordinarie tjänstemän i motsvarande lönegrad och att även den egentliga rekryteringspersonalens — aspiranternas — löne- ställning ansetts böra undergå en relativ höjning. En omläggning, vilken an- setts önskvärd ur systematiska synpunkter men vars genomförande på det sätt lönekommittén föreslår i vissa fall medför större löneökningar för den militära personalen, är, att samma löneklassbelopp avses skola tillämpas för civil och militär personal. Ytterligare jämkningar i fråga om tjänstemännens inbördes löneställning följa av förslaget om övergång till ett konsekvent uppbyggt kontantlönesystem, förestavat bland annat av önskan 'att nedbringa antalet lönebelopp till ett nödvändigt minimum.
wDe löneförbättringar, som synts skäliga, ha till en del ansetts böra genom- föras genom de nu berörda omläggningarna i rationaliserande riktning. Här- av följer, såsom nedan närmare »angives, att löneökningarna icke bliva lika stora ens för alla tjänstemän inom ett visst löne—skikt. Emellertid har en för- hållandevis ringa del av den avsedda löneförbättringen på detta sätt använts i samband med en rationalisering. Den väsentliga delen faller på de särskilda löneklassbeloppen.
Ett annat förhållande, som likaledes får tagas i beräkning vid löneavväg- ningen och kommer att medföra splittring i fråga om storleken av löneök- ningarna, är den minskning som föreslagits av antalet ortsgrupper och av lö- nespännvidden. Genomförandet av dessa förslag kommer självfallet, sam- tidigt som det verkar utjämnande på löneförhållandena för tjänstemän på bil- ligare och dyrare orter, att medföra en kraftigare stegring av lönenivån för personalen på billigare orter, både absolut taget och i relation till inkomst- nivån för andra personalgrupper på dessa orter. I detta sammanhang för- tjänar anmärkas, att man icke på grundval av en orts nuvarande dyrorts- placering kan säkert bedöma vilken ny ortsgrupp den kommer att tillhöra. Om någon ändring i de tidigare dyrhetsrelationerna de olika orterna emellan icke hade skett, skulle ändock de nuvarande nio ortsgrupperna vid övergång till ett system med endast fem ortsgrupper ha kluvits på visst sätt, och till detta kommer nu, att i dyrhetshänseende sådana förskjutningar kunna ha inträffat orterna emellan, att en mångfald kombinationer mellan äldre och ny orts- grupp kunna tänkas förekomma. Vid vissa för löneregleringen utförda kost- nadsberäkningar ha, i huvudsak på grund av preliminära antaganden inom socialstyrelsen, räknats med 22 olika kombinationer, vilka här angivas med littera för nuvarande och siffra för ny ortsgrupp (de ortsgruppskombinatio- ner, som angivits med kursivstil, ha, ehuru delvis på mycket osäkra grunder, antagits bliva de vanligast förekommande för här avsedda personalgrup- per):A1,A2,B1,B2,B3,C1,C2,C3,D2,D3,E2,E3,E4, F 2, F 3, F 4, F 5, G 3, G 4, H 4, H 5 och I 5. Löneökningarna kunna således beräknas komma att i en del fall bliva mindre och i andra fall större för tjänstemän, som nu åtnjuta samma lön. Med avseende särskilt å fall, där det infordrade undersökningsmaterialets beskaffenhet anses tyda på att en ort, som nu är högt placerad på ortsgruppsskalan, borde erhålla en särskilt låg placering på den nya skalan, vill lönekommittén, i enlighet med vad vid för- handlingarna med tjänstemannaorganisationerna förutsatts, framhålla önsk- värdheten att en dylik nedflyttning icke vidtages utan ingående överväganden och 'att skälig hänsyn vid dyrortsgrupperingen tages till konsekvenserna i lönehänseende av en nedflyttning, i den mån det kan ske utan att strida mot dyrortsgrupperingens syfte. Erinras må att socialstyrelsen enligt dyrorts- kommitténs förslag skall äga skälighetspröva orternas placering i dyrorts- ngD—
Det sätt varpå de framlagda förslagen skulle verka under vissa» av de nu angivna betingelserna belyses av här införda tabeller över dels den nya av- löningen (inklusive 6 procent rörligt tillägg) i procent av nuvarande netto- grund-lön, dels ock skillnaden & krontal mellan nämnda nya avlöning och nu- varande nettoavlöning (exklusive provisoriskt lönetillägg). Såsom framgår av tabellerna, i vilka angivits de nya löneklasserna och deras närmaste motsva- righet på nuvarande löneplan, saknas på den nya löneplanen motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Tabellerna avse endast förhållandena för A-ortstjänstemän, som komma att tillhöra den nya ortsgruppen 1, och för I-ortstjänstemän, som komma att tillhöra ortsgrupp 5. De avse i första
Tabell, utvisande procentuell ökning för vissa fall av nuvarande netto— grundlönet vid tillämpning av löneplan nr 1 (se texten).
Procentuell ökning av nuvarande Procentuell ökning av nuvarande nettogrundlön nettogrundlön
Löneklass A—l-ort I—5-ort Löneklass A—l-ort I—5-ort
utan utan utan . utan
—- + —- + .. + .. loneklass- .. loneklass- .. loneklass- .. loneklass- 1 lone- 1 lone- 1 lone- uppflytt— uppflytt- uppflytt— uppflytt- ning klass ning ny . klass ning klass ning
+ 1 löne- klass
;: =(:
9347 8598 7217 6529 2] 18 79—06 66-13 6028 4963 91'88 84'40 7080 6402 22 19 77'06 6506 59-40 4942 91'49 8430 6934 63-36 23 20 76'08 64'81 58'82 48'89 9249 8553 7099 64-71 24 21 75-28 64'68 5816 4881 95-39 8258 73-04 6143 25 22 76'66 6497 5782 4883 93-03 8107 7058 59'80 26 23 63-77 48-72 9145 8052 6923 5933 27 24 62-59 4858 9085 8000 68'61 5894 28 25 6130 4825 9039 79-83 68-11 58'78 29 26 60-38 4813 91-30 81'06 6828 59-32 30 27 59'56 48-02 90'81 81-10 6320 5967 31 28 5846 47'61 90-66 81'32 67'65 59-50 32 29 57'52 4695 9045 81-53 67-12 59-35 33 30 5566 4359 90-11 81-50 6679 59-32 34 31 54-09 44-34 8986 81-15 6663 5907 35 32 52—30 4317 8922 7844 6003 5730 36 33 50.46 4193 8695 76'81 64-54 56'28 37 34 48'68 40-70 84-90 73'68 6318 5426 38 35 46-94 3947 8288 7237 6222 5378 39 36 4529 3829 8126 67-73 61'69 50-58 40 37 43-77 3719
e.ooo-qcnUIn—wm—
woo—lmmpwmv-lwc'o
hand att visa löneökningen procentuellt och i absolut belopp för ordinarie tjänstemän, vilka befinna sig i vederbörande lönegrads slutlöneklass, Denna ökning har i allmänhet beräknats med utgångspunkt från den summa som vad angår procenttabellen representeras av hittillsvarande lön minskad med pensionsavdrag enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena och vad angår tabellen över de absoluta löneökningarna representeras av nuva- rande lön jämte 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg men med minskning med pensionsavdrag. Det må framhållas, att tabellsiffrorna icke äro giltiga för tjänstemän, som nu tillhöra 19 lönegraden och efter lönereg- leringen skulle tillhöra den nya lönegraden 22. Beträffande tjänstemän, som tillhöra lägre löneklass än den 5:e, har det med hänsyn till den särskild-a utredning om lönegradsplaceringen av vård- och ekonomipersonal, som nu pågår, icke kunnat bedömas i vilken mån dylik personal kommer att inpla- ceras i den nya löneklass, som svarar mot den nu tillämpade. För att giva en ungefärlig bild av förhållandena sådana de skulle bliva vid reellt sett oför- ändrad placering, ha även för dessa fall uträknats vissa siffror; härvid har emellertid utgåtts från nuvarande lön respektive lön jämte tilläggsförmåner
Tabell, utvisande avlöningsökningen för vissa fall vid tillämpning av löneplan nr 1 (se texten).
Avlöningsökning i krontal i Avlöningsökning i krontal i förhållande till nuvarande netto— förhållande till nuvarande netto- avlöning (exkl. prov. lönetillägg) avlöning (exkl. prov. lönetillägg) Löneklass Löneklass A —l-ort I— ö—ort A—l—ort I—ö-ort
+ utan + utan + utan utan löneklass- ]löne— löneklass- löneklass— löneklass— uppflytt- klass uppflytt- uppflytt- uppflytt—
ning ning ning ning
+ 1 löne- klass
] löne- ny . klass
]. löne- klass
859— 712'— 21 18 1 962'—— 1:531'80 1 571'40 1 046'40 870'— 715'— 22 19 2 01180 1 577'40 1 62240 1 09380 902— 728'— 23 20 2 09340 1 66320 1 681'80 1 12560 962'— 792'— 24 21 2 18220 1 747'80 1 74060 1 18080 972— 763'——— 25 22 2 377'80 1 875'— 1 81080 1 245"— 1 006'— 771'— 26 23 133260 1 30260 1 221' — 1 055'- 1 033'80 805'— 27 24 1 987'80 1 357'80 1 28220 1 10940 1 080'—— 84420 28 25 2 026'80 1 396'80 1 343'40 1 167'60 1 12620 887'40 29 26 2 077'80 1 447'80 1 44060 1 25760 1 196'40 951'— 30 27 2 13240 1 50240 1 50360 1 324'80 1 257'— 1 01520 31 28 2 154'— 1 587"— 1 57380 1 391'40 1 30020 1 054'80 32 29 2 178'— 1 728"— 1 64040 1 461'60 l 339'80 1 098'— 33 30 2 103'— 1 785-— 1 70160 1 518'60 1 386'— 1 14060 34 31 2 04360 1 842"— 1 761'60 1 57020 1 431'60 1 177'20 35 32 2 067'— 1 899-— 1813'20 1 561'80 146820 1 15380 36 33 2 109'— 1 941'— 1 83180 1 57980 1 471'80 1 157'40 37 34 2 145'—— 1 977"— 1 84980 1 551'60 1 475'40 1 11360 38 35 2 172'— 2 004"— 1 881150 1 58280 1 50360 1 141'80 39 36 2 196'— 2 028'— 1 915'80 1 497'-— 1 546'80 1 03440 40 37 2 220'— 2 052—
LCCAQCIU'FOJNDH
wm—imwwwmevo
med de löneklassvis utjämnade pensionsavdrag, som angivas i bilagan D till detta betänkande, och siffrorna äro således i dessa fall ej fullt exakta. I ta- bellerna ha också angivits siffror för att belysa förslagets verkningar för or- dinarie civil-a tjänstemän, som ej befinna sig i slutlöneklassen inom veder- börande lönegrad. De härför anförda procenttalen ha beräknats med ut- gångspunkt från nuvarande lön minskad med löneklassvis utjämnat pensions- avdrag, medan krontalsökningarna uträknats med utgångspunkt från lönen jämte tilläggsförmåner och med de i pensionsreglementena angivna avdrags- belopp, som gälla för tjänsteman, om han befinner sig i lönegradens näst högsta löneklass. Till förebyggande av missuppfattning må nämnas, att de för en viss tjänsteman tillämpliga siffrorna i tabellerna angivits på raden för den nya löneklass, i vilken han skulle bliva inpl-acerad. — I fråga om de tjänstemän, för vilka här införda tabeller icke äro giltiga, erhåller man givet- vis avlöningsökningen i krontal genom att beräkna skillnaden mellan å ena sidan den nya lönen med 6 procent rörligt tillägg och å andra sidan nuva- rande lön jämte tilläggsförmåner men med minskning med de för tjänste- mannen nu gällande pensionsavdragen.
Beträffande frågan, i vilken mån de reallöner tjänstemännen skulle ha åt- njutit år 1935, om nuvarande avlöningsreglementen då tillämpats, uppnås genom lönekommitténs förslag, är det, såsom av den för levnadskostnadsut- vecklingen lämnade redogörelsen framgår, vanskligt att fälla något bestämt omdöme därom utan att verkställa mera ingående undersökningar än som nu kunnat komma till stånd. Vid ett bedömande i vad mån reallönen återställts bör man dessutom enligt lönekommitténs mening taga i betraktande de för- bättringar förslagen innebära bland annat i fråga om pensionerna. För- handlingarna i pensionsfrågan ha visserligen, på sätt av det följande framgår, under förhandenvarande förhållanden icke kunnat föras fram längre än till ett resultat, som lämnar frågan om de blivande tjänstepensionsbeloppens storlek i viss mån svävande. Att även de pensionsförbättringar, som under alla omständigheter skulle uppkomma, genomsnittligt äro avsevärda, framgår emellertid av bilagan H vid detta betänkande.
Vad härefter angår den icke dyrortsgrupperade löneplanen omfattar denna dels lönelägen som ha motsvarighet på den dyrortsgrupperade löneplanen, dels lönelägen över dem, som förekomma på sistnämnda löneplan. Inom förstnämnda område har i allmänhet eftersträvats att konstruera den här avsedda löneplanen på sådant sätt, att lönerelationen till tjänstemän med dyr- ortsgraderad lön på högsta ortsgrupp skulle undergå så små jämkningar som möjligt. Såsom i annat sammanhang anförts har emellertid den lön å 13 500 kronor, som nu utgår vid en professorstjänst vid konsthögskolan, ansetts böra vid löneregleringen sammanföras med den lön, som utgår vid tjänster i lönegraden C 5 (nya lönegraden 9). Vad beträffar den del av denna löne- plan som omfattar lönelägen över dem, som återfinnas på den dyrortsgrup- perade löneplanen, har lönekommittén icke ansett det falla inom kommitténs uppdrag att efter jämförelse med motsvarande förhållanden på den allmärma arbetsmarknaden ingå på någon allmän omprövning av lönenivån. I lägena närmast över den dyrortsgrupperade löneplanen har ifrågavarande löneplan närmast konstruerats så, att den i fråga om ökningen i krontal utgör en för- längning på den dyrortsgrupperade löneplanens 5-ortsskala. Däröver har riktpunkten varit att ernå samma krontalsökning. Det må emellertid fram- hållas, att avsteg från angivna grunder dels måste följa av de olikheter i nettolön, som nu i en del fall föreligga mellan tjänstemän med samma löne- planslön, dels ansetts erforderliga för att en jämn uppbyggnad av löneplanen skulle kunna erhållas. I sistnämnda syfte har också, såsom i annat samman— hang framhålles, löneklassernas antal utökats till 24, ehuru såvitt nu kan bedömas endast 18 av dem behöva tagas i anspråk. Beträffande löneökningens storlek _ beräknad såsom skillnaden mellan å ena sidan ny lön jämte 6 procent rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte tilläggsförmå- ner beräknade efter 31 procent men med pensionsavdrag _ må nämnas, att densamma exempelvis för landshövding och tjänsteman tillhörande lönegra- den C 17 uppgår till 2 339 repektive 2 439 kronor.
AVD. IV.
SÄRSKILDA FRÅGOR.
1. Pensionstörmåner.
I anslutning till de allmänna löneregleringar, som genomförts under de se- nare årtiondena, ha även pensionsreglerin-gar brukat verkställas. Också den nu förestående löneregleringen är avsedd att åtföljas av en pensionsregle- ring. Genom beslut den 26 oktober 1945 har Kungl. Maj:t åt 1945 års löne— kommitté uppdragit att verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningarnas bestämmelser om storleken av pensionsförmånerna, som kunde påkallas i samband med av- löningsrevisionen.
Beträffande den hittillsvarande avvägningen av pensionsförmånerna för här avsedda personalgrupper må erinras om följande.
Tjänstepensionerna för de civila statstjänstemännen ha sedan gammalt avvägts med utgångspunkt från tjänstemännens löneställning. Före tillkoms- ten av kommunikationsverkens lönesystem av år 1919 och de pensionsbe- stämmelser, 'som anslöto sig till detta, motsvarade relationen mellan pension och lön i allmänhet relationen mellan avlöning vid tjänstledighet och av— löning vid tjänstgöring. I det flertal fall, där hel avlöning utgjordes av lön och tjänstgöringspenningar, av vilka de senare utgjorde olika stor del av avlöningen, bibehölls vid tjänstledighet lönen och skulle också pensionen motsvara denna. För vissa tjänstemän, som ej hade sin avlöning fördelad på lön och tjänstgöringspenningar, bestäm-des ett enhetligt relatio—nstal för pensionsberäkningen; i anslutning till att tjänstgöringspenningarna genom- snittligt för de fall, i vilka de utgingo, kunde beräknas motsvara en tredje- del av hela avlöningen, skulle pensionen i dessa fall utgöra två tredjedelar av vederbörandes lön. Vid statens järnväg-ar, där den fasta avlöningen (ar- vodet) med avseende å tjänstledighetsförhållandena fördelades på lön och tjänstgöringspenningar, ansågs denna fördelning ej kunna läggas till grund för pensionsavvägningen, med hänsyn till att järnvägstjänstemännen generellt jämte kontant avlöning åtnjöto förmån av fri bostad jämte värme eller er- sättning därför; med utgångspunkt från att dylik ersättning skulle motsvara minst 20 procent av arvodet bestämdes pensionerna vid detta verk i princip till 70 procent av det med en femtedel förhöjda arvodet. Karakteristiskt för pensionsavvägningen under tiden före kommunikationsverkens nya lö—
ne- och pensionssystem är för övrigt, dels att pensionerna kunde bliva olika stora beroende på antalet intjänta ålderstillägg, dels ock att de ortstillägg, som i vissa fall utgingo till tjänstemän på dyrare orter, icke inverkade på pensionernas storlek. Kommunikationsverkens pensionssystem — som ut- formades i 1920 års pensionslag för dessa verk och vars tillämpningsområde, vad angår pensionsunderlagen, sedermera successivt utsträcktes till olika områden av allmänna civilförvaltningen och slutligen genom civila tjänste- pensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1935 kom att omfatta alla civila befattningshavare med nyreglerad lön —— medförde häri de föränd- ringarna, dels att pensionsunderlagen ställdes i enhetlig relation till lönen, som nu ej längre uppdelades i lön och tjänstgöringspenningar, dels att man därvid alltid utgick från slutlönen i vederbörande lönegrad. Det lönesystem, vid vilket nu nämnda pensionssystem tillämpades, byggde på en fullständigt genomförd dyrortsgradering av lönerna. Vid pensionsavvägningen tog man emellertid ej heller nu hänsyn till ortstilläggen, vilka numera innefattades i löneplanslönerna. Pensionsunderlalgen avvägdes i enlighet med det an- förda att motsvara två tredjedelar av lönen på lägsta ortsgrupp i veder- börande lönegrads högsta löneklass. Denna pensionsavvägning tillämpades intill den pensionsreglering, som åtföljde de senaste löneregleringarna.
För försvarsväsendets personal genomfördes genom ikraftträdandet den 1 juli 1935 av militära tjänstepensionsreglementet en pensionsreglering, för vilken såsom förebild tjänade den, vilken innefattades i civila tjänste- pensionsreglementet. Även inom detta område tillämpades därefter pensions— underlag avvägd-a till två tredjedelar av slutlönen på billigaste ort. Dessförin— nan hade den militära pensioneringen enligt oenhetliga och svåröverskåd— liga grunder ombesörjts av särskilda pensionskassor för armén och flottan.
För folkskolan och de högre kommunala skolornas lärarpersonal ordnades ; pensio-nsförhållandena vid 1930—talets slut med samma system som före- bild, vilket gällde för statstjänstemännen. Dessförinnan hade denna personal pensionerats enligt de grunder, som innefattades i reglementet för statens pensionsanstalt.
Det kan förtjäna framhållas, att regeln om att pensionen ställts i enhetlig relation till lönen i viss mån modifierats genom de beräkningsgirunder, som ; gällde i fråga om dyrtidstillägg på pension. Å ena sidan beräknades näm- ligen sådant tillägg i fråga o—m pensioner understigande 150 kronor för må- , nad på ett förhöjt tilläggsunderlag. Å andra sidan beräknades dyrtidstillägget
på ett högsta belopp av 400 kronor för månad, vilket, eftersom dyrtidstill- ' lägg på lön beräknades på intill 800 eller senare 700 kronor, innebar en förhållandevis lågt dragen maximeringsgräns.
Den ändring i fråga om tjänstepensionsavvägningen som kommit till stånd genom de nu gällande tjänstepensionsreglementena innebär att pensions— underlagen i det stora hela avvägts som två tredjedelar av slutlönen på C-ort i stället för, som tidigare, på A—ort. Vid den första av de pen—sionsreglerin-gar, genom vilka dessa reglementen tillkommo, övervägdes alternativt därmed en dyrortsdifferentiering av tjänstepensionerna, men en sådan ansågs ej böra
7—468048.
genomföras. Här avsedda pensionsregleringar innebära, utöver vad nu än- givits, avsteg från två tredjedelsregeln, dels genom att för de allra lägsta löne- graderna fastställts ett minimipensionsunderlag, dels genom att pensionen gjorts något mindre i förhållande till lönen inom de lönegrader, där tidi- gare maximeringsregeln i fråga om dyrtidstillägg verkat. För tjänstemän med högre löneläge än som motsvarar 30 lönegraden i det dyrortsgrupperade löneplanssystemet och för förordnandetjänstemän gälla också avsteg från regeln. Slutligen må nämnas, att rörligt tillägg och numera även kristillägg utgå på pensionerna enligt samma grunder, som gälla angående dylikt till- lägg på lönen, dock att sådana tillägg i fråga om pension beräknas på högst 500 kronor för månad, under det att de i fråga om lön beräknas på högst 900 kronor för månad.
Det nu gällande pensionssystemet har från och med den 1 juli 1945 även erhållit tillämpning å vissa under statens pensionsanstalts reglemente tidi— gare inordnade befattningshavare vid de statsunderstödda skolorna för bild- bara sinnesslöa m. fl.
Vad härefter angår familjepensioneringen av här avsedda befattningsha- vargrupper har denna blivit enhetligt ordnad först genom tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente och statens övertagande i samband med detta reglementes ikraftträdande och successivt under åren närmast därefter av de särskilda familje-pensionskassor, som |tidigare i huvudsak handhaft familjepensioneringen. Befattningshavarna vid det statsunderstöd- da kommunala skolväsendet, som tidigare haft sin familjepensionering reg- lerad genom reglementet för statens pensionsanstalt, ha även i familjepen— sionshänseende likställts med statstjänstemännen. Samtidigt med de senaste tjänstepensionsregleringarna ha också familjepensionsregleringar kommit till stånd. Dessa ha emellertid icke medfört större ändringar i fråga om pen- sionsunderlagen utan i allmänhet end-ast inneburit inräknande i underlagen av viss del av den rörliga del., som tidigare ingick i familjepensionen. På de fasta beloppen utgå rörligt tillägg och kristillägg, i detta fall utan maxi- mering.
Relationen mellan nuvarande tjänste- och familjepensionsunderlag och den med pensionsavdrag minskade slutlönen på C-ort framgår för vissa lönegrader (vid »grundnivån) av följande sammanställning.
Pensionsunderlag i % av slutlönen på C-ort
Lönegrad Tjänstepensions- Familjepensions- underlag underlag
69'81 32-55 7020 3086 70131 3039 7084 29-10 71-02 2876 7055 27 02 7116 2599
Lönekommitténs förslag. Vid bedömandet av frågan om en pensionsregle- ring i anslutning till den nu pågående avlöningsrevisionen ha följande sak- förhållanden för lönekommittén framstått såsom särskilt betydelsefulla.
Enligt vad lönekommittén föreslagit, skall det nya lönesystemet i dyr- ortshänseende baseras på en indelning av stationerings- och förläggningsor— tema i fem grupper, medan antalet ortsgrupper nu är nio. I samband här- med skall lönespännvidden mellan nettolönerna på billigaste och dyraste ort minskas från och med lägsta löneklassen till och med 21 löneklassen från något mer än 25 till i princip 16 procent. Flertalet av de nuvarande C-orterna, för vilka nuvarande nettolönespännvidd utgör 19 år 19 1/2 procent, beräknas vid omgrupperingen komma att hänföras till dyrortsgrupp 2 med ' e-n (netto)lönespännvidd av 12 procent. Därest, med hänsyn till att C-orts- lönerna nu äro pensionsgrundande, beräkningen av nya pensionsunderlag ankytes till lönerna på 2-ort, har detta till följd en viss förbättring av pen- sionerna.
Vid sidan av nu berörda förhållande är i förevarande sammanhang att beakta det av statsmakterna nyligen fattade beslutet rörande ändrade grun- der för folkpensioneringen. De nya grunderna innebära en kraftig höjning av folkpensionernas belopp, då nämligen ålderspensionernas belopp utan behovsprövning skola utgöra 1 000 kronor för ensamstående och 800 kronor ' för annan folkpensionsberättigad.
Frågan om det sätt, varpå den blivande tjänstepensioneringen mot bak— grunden av den här antydda utvecklingen bör anordnas, har varit föremål för ingående överväganden vid de förhandlingar, som förts mellan löne- kommittén och tjänstemännens huvudorganisationer. Olika alternativ att , ernå en lämplig lösning ha därvid dryftats och förkastats. Slutligen har dock en linje funnits, som båda de förhandlande parterna ansett sig kunna * godtaga såsom ett förhandlingsresultat, även om härvidla-g ä ömse sidor fö- relegat en viss tvekan. Rörande detta resultat får lönekommittén anföra följande.
Tjänstepensionsunderlagen borde i princip avvägas till belopp motsvaran- de två tredjedelar av slutlönerna på 2-ort. Å pensionerna skulle rörligt till- lägg utgå enligt samma grunder som bli gällande angående dylikt tillägg på lön, dock att rörligt tillägg icke borde få utgå på den del av månads- pensionen, som överstege 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt sam- ordning av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan folkpensionen bör ha på tjänstepensionsbeloppen bö-r göras till föremål för särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den all- männa arbetsmarknaden bör beaktas.
Lönekommittén föreslår vidare, i enlighet med det vunna förhandlings- result-atet, att familjepensionsunderlagen höjas på sådant sätt, att de i prin— cip komma att stå i samma relation 'till de blivande slutlönerna på 2-ort som nuvarande familjepensionsunderlag till nuvarande nettogrundlöner i högsta löneklass på C-ort, samt att rörligt tillägg skall utgå med samma pro- centtal å familjepension som å lön.
Den närmare avvägningen av tjänste- och familjepensionema anser löne- kommittén böra, även i vad den äger samband med här icke berörda spörs- mål, överlämnas till den ovan föreslagna särskilda utredningen. I detta sam- manhang får lönekommittén erinra om, att kommittén i det föregående i samband med behandlingen av frågan om netto- eller bruttolönesystem ut- * tala—t sig för att vissa beräkningar i anslutning till den definitiva pensions- regleringen utföras för att åskådliggöra en sådan bruttolön för här avsedd personal, som till sin innebörd anslöte sig till de löner, som på den all- männa arbetsmarknaden tillämpas för personal med ordnad pensionering. Även de beräkningar, som för detta ändamål erfordrades, borde närmast ankomma på den förutsatta särskilda pensionsutredningen.
Vid tidigare tillfällen, då löne- och pensionsregleringar genomförts sam- tidigt, ha deras tillämpningsområden bringa'ts att sammanfalla på det sättet, att tjänsteman genom att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna därmed automatiskt — alltså utan valfrihet — även blivit underkastad de nya pen- sionsbeståmmelserna. Vid de nu förda förhandlingarna i löne- och pensions— frågan har förutsatts att samma ordning skall tillämpas i fråga om de nu förestående löne- och pensionsregleringarna. Tjänstemän, som övergå på de nya avlöningsbestämmelserna, skola således vara skyldiga att underkasta sig de blivande nya pensionsbestämmelserna.
2. Sjuklön och sjukvårdsförmåner.
För flertalet befattningshavare i statens tjänst och vid det statsunderstöd— da kommunala skolväsendet ingår bland avlöningsförmånerna rätt att upp- bära viss avlöning — antingen samma avlöning som vid tjänstgöring eller enligt vissa grunder reducerad avlöning — under tjänstledighet för sjukdom och vissa närstående förhållanden., sås-om svag hälsa-s vårdande samt havan— desk-ap och barnsbörd. En annan, stora grupper av nu nämnda personal generellt tillerkänd avlöningsförmån är, at-t kostnader, som sammanhänga med befattningshavarnas sjukdom, i viss utsträckning täckas med anlitan— de av statsmedel, För att vinna erforderlig kontroll över befa-ttningshavar- nas hälsotillstånd och över de särskilda sjukvförmånernas behöriga tillgodo- njutande ha, närmast för statstjänstemännens del, vidtagit-s särskilda orga- nisatoriska anordningar främst innebärande tillskapandet av en verks- och tjänsteläkarinstitution.
De överväganden som 1945 års lönekommitté i denna första etapp av lö- neregleringsarbetet ägnat frågan om förmåner under sjukdom vid anställ- ning i statens tjänst eller inom det statsunderstödda kommunala skolväsen- det, ha ägt rum mot bakgrunden av att statsmakterna inom en nära framtid torde komma att taga stålhiing till frågan om en allmän och obligatorisk sjukförsäkring. Utredning och förslag beträffande en dylik försäkring har i april 1944 framlagts av socialvårdskommittén (st. off. utr. 1944: 15 och 16). Efter viss ytterligare utredning inom socialdepartementet har ett förslag utarbetats, vilket under våren 1946 varit föremål för lagrådets gransk-
ning. Man torde kunna utgå ifrån att en försäkring av angivet slag, om den kommer till stånd, skall inrymma dels en sjukpenningförsäkring och dels en sjukvårdsförsäkring. Det torde dock kunna betraktas som säkert, att sist- nämnda försäkringsgren icke kommer att erbjuda förmåner, vilka i alla hänseenden äro likvärdiga med dem, som nu tillkomma statstjänstemännen och den kommunalt anställda lärarpersonal, till vars avlön-ande statsbidrag utgår. Lönekommittén har låtit genom försäkringsteknisk expertis verk- ställa vissa beräkningar, avsedda att giva underlag för bedömandet av stor- leksordningen hos den skillnad i fråga om sjukvårdsfönnåner, som skulle uppkomma under vissa förutsättningar i fråga om sjukförsäkringen.
Vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisatio- ner har enighet rått därom, att avlöning vid sjukdom hö-r utgå även efter det en allmän sjukförsäkring genomförts. Därvid förutsättes dock, att sjuk- avlöningen skall minskas med det b-elopp, som på grund av sjukförsäkringen tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive eventuella till— lägg). Detta belopp bör inlevereras till verket, som till tjänstemannen utbe- ' talar ett belopp, motsvarande den oreducerade sjukavlöningen. Sjukavlö- ningens oreducerade belopp bör icke få tmderstiga sjukpenningbeloppet.
Beträffande sjukvårdsförmånerrm innebär förhandlingsresultatet, att de * förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättiga- de, anses böra utgå tills vidare. De förhandlande parterna ha dock varit överens om att göra det uttalandet, att särskild utredning i ämnet bör verk- ställas, sedan statsmakterna meddelat beslut om allmän sjukförsäkring och i god tid innan bestämmelser därom träda i kraft, samt att förhandlingar med tjänstemännens representanter härvid böra äga rum. Vid utredningen bör förutsättningslöst undersökas, huruvida bestämmelserna om den allmän- na sjukförsäkringen skola inverka på ifrågavarande tjänstemäns sjukvårds— förmåner samt, om så befinnes vara fallet, vilka ändrade avlöningsbestäm- melser som böra meddelas. Slutligen innefattar överenskommelsen ett för- slag om att bestämmelserna om tjänstemännens sjukvårdsförmåner liksom hittills skola tillhöra dem, vari tjänstemännen äro skyldiga underkasta sig ändring.
3. Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet.
Bland avlöningsformerna för militär och civilmilitär personal ingå sedan gammalt i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. I ti- digare sammanhang i detta betänkande har lönekommittén behandlat de mi- litära beställningar, SOm nu äro förenade med arvode i stället för lön. Dess- utom utgår i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Dessa arvoden, vilka i fråga om såväl arvodestyper som arvodesbelopp tidigare voro i hög grad oen- hetliga, ha, sedan ingående utredningar verkstä'llts av särskilda kommittéer, vid 1945 års riksdag provisoriskt reglerats. Genom regleringen har åstad- kommits en avsevärd begränsning av antalet arvoden samt ökad enhetlig- het och överskådligheti fråga om arvodesväsendet.
De här ifrågavarande arvodena indelas efter regleringen i följande huvud- grupper, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden, arvoden vid det mi- litära undervisningsväsendet (»utbildningsarvoden») och övriga arvoden. Förteckning över de olika arvodena återfinnes i en vid Kungl. Maj:ts brev den 115 juni 1945 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel fogad bilaga.
I de för 1945 års lönekommitté gällande direktiven har uttalats, att de redan verkställda utredningarna lämnat ett intryck av att frågan om en längre gående avveckling av de militära arvodena vore förknippad med or- ganisatoriska spörsmål av icke ringa räckvidd. Frågan borde emellertid äg- nas fortsatt uppmärksamhet vid den förestående löneregleringen.
Vid de överväganden, som lönekommittén i anledning härav ägnat sist— berörda fråga, har kommittén funnit, att en viss differentiering av löneställ- ningen vid sidan av de huvudsakligen för trupptjänst anpassade lönegrader- na måstei vissa fall anses vara motiverad, då beställningshavarna fullgöra uppgifter av särskilt kvalificerad eller ansvarstyngd beskaffenhet eller för vilka särskild utbildning erfordras. Från denna utgångspunkt uppkommer i första hand frågan, om differentieringen bör ske — såsom nu _ genom fyllnadsarvoden eller genom att särskilda tjänster inrättas. Härvid är att märka, att det måste anses vara en allmän princip inom det statliga löne- systemet, att löneställningen i möjligaste mån bör bestämmas genom löne- gradsplaceringar och att tillämpningen av fyllnadsarvoden bör såvitt möjligt begränsas. Emellertid är det givetvis möjligt, att i förevarande fall sådana särskilda skäl föreligga, som kunna anses tillräckligt motivera ett avsteg från denna princip. Lönekommittén har icke ansett sig böra upptaga detta till prövning, eftersom kommittén ansett det vara under alla omständigheter ute- slutet, att den — samtidigt som utredning pågår om en ny försvarsorganisa- tion — skulle kunna förorda inrättandet av nya tjänster inom försvarsväsen— det. I avvaktan på den nya försvarsorganisationen bör därför enligt löne- kommitténs uppfattning differentieringen alltjämt ske genom fyllnadsarvo- den.
Med denna inställning har lönekommittén ansett sin uppgift i förevarande avseende vara begränsad till frågan, om någon ändring redan nu bör vid- tagas i de arvoden, som för närvarande utgå. För ett riktigt bedömande av denna fråga krävas omfattande undersökningar av lönekommittén utöver dem, som redan verkställts av andra utredningsorgan. Det resultat, som häri- genom k-an framkomma, måste alltid få provisorisk karaktär, och nya över— väganden måste ske i samband med den nya försvarsorganisationen. Starka skäl synas därför tala för, att det nuvarande, efter ingående utredningar till- komna provisoriet bibehålles i avvaktan på den nya försvarsorganisationens genomförande. Lönekommittén förordar, att så sker. Någon principiell ut- vidgning av arvodesväsendet bör icke komma till stånd under denna över- gångstid.
Lönekommittén får slutligen framhålla, att kommittén i andra avdelning-
en av sitt arbete avser att upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa fall bör vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya lönebeloppen.
4. Sncddningsregeln.
Enligt sneddningsregeln skall en tjänsteman vid befordran placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom äger han taga i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört sistnämnda löne- klass, för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre ' tjänsten. Om man tänker sig tjänstemannen med jämn hastighet klättra upp— för den statliga löneskalan och därvid vart tredje år nå en punkt, som be- rättigar till en ny löneklass, så innebär sneddningsregeln, att tjänstemannen vid befordran omedelbart förflyttar sig minst till den punkt på löneskalan, som han eljest skulle nått först tre år senare. Han erhåller således en tids- vinst i sin regelmässiga lönetur av minst tre år. Den punkt på löneskalan, som tjänstemannen når vid sneddningen, sammanfaller i något fall visserligen med en punkt, som berättigar till ny löneklass, men ligger i allmänhet någon- stans mellan två sådana punkter. I den bild som här tecknats över snedd- 3 ningens innebörd har bortsetts från, att den regelmässiga klättringen upp— . för löneskalan ej sällan avbrytes, enär tjänstemannen nått sin lönegrads högsta löneklass och där tillbringat tre år.
Sneddningsregelns nuvarande tillämpningsomräde. Sn-eddningsregeln är ingalunda någon nyhet för de nu gällande avlöningsreglementena. Före de allmänna statliga löneregleringarna 1919—1921 tillämpades inom statsför- valtningen två olika lönesystem. I det förra av dessa, den s. k. statskontors- typen, voro lönebeloppen ursprungligen så avvägda, att slutlönen i en viss befattning alltid understeg begynnelselönen i närmast högre befattning. Nå- got behov av särskilda regler om lönetursberäkning vid befordran förelåg därför ej. Inom kommunikationsverkens lönesystem voro däremot löneska- lorna flerstädes konstruerade med för olika befattningshavargrupper delvis sammanfallande löneklasser. Detta påkallade särskilda regler till förebyggan- de av löneminskning vid befordran. I allmänhet gingo dessa ut på att tjänste- mannen skulle erhålla begynnelselön till minst samma belopp som det han omedelbart före befordringstillfället innehaft i den lägre befattningen. Han ägde också rätt att för ålderstillägg i den högre befattningen tillgodoräkna den tid, som i den lägre tjänsten förflutit efter det han intjänat det senaste ålderstillägget. Tjänstemannen var alltså vid befordran tillförsäkrad en be- gynnelselön av minst samma storlek som den lön, han senast uppburit i den lägre befattningen. Han bibehöll med andra ord sin plats på löneskalan men någon tidsvinst i den regelmässiga löneturen behövde icke uppkomma till följd av befordringen. På grund av ökade pensionsavgifter kunde den kon- tanta avlöningen minskas. Und-antag härifrån utgjorde emellertid postverket.
Där voro nämligen bestämmelserna om lönetursberäkning vid befordran så utformade, 'att befordran alltid kom att medföra en omedelbar löneökning. Postverkets äldre avlöningsbestämmelser innehöllo i själva verket en fullt utbildad sneddningsregel av i stort sett enahanda innebörd som den nuva- rande sneddningsregeln. Regeln avsåg dock endast befordringar mellan ordi— narie tjänster.
Då nyss angivna bestämmelse om sneddning infördes i avlöningsreglementet för postverket, vilket skedde enligt beslut av 1913 års riksdag, anfördes såsom allmänna motiv för densamma, att det vid postverket förut tillämpade systemet i allmänhet icke innebar någon vidare lockelse för en tjänsteman ur ekonomisk synpunkt att vinna befordran. Redan den omständigheten, att tjänstemannen ofta måste påtaga sig ett större 'ansvar utan någon ekonomisk vedergällning, syntes vara mindre för- enlig med tidens krav. Men även från en annan än den befordrades synpunkt med- förde systemet en viss vansklighet, som icke finge underskattas. Skulle nämligen påtagandvet av det större ansvaret ske i förening med ekonomiska uppoffringar, som eventuellt föranledde skuldsättning från den befordrades sida, läte det sig lätt tänkas, att verket icke alltid erhölle den lämpligaste tjänstemannen för en ledig befattning. Att ett på sådant sätt ordnat avlöningssystem skulle verka förryckande på hela befordringsväsendet, vore uppenbart, helst genom ett dylikt system lätteligen kunde till men för verket främjas befordringar av personer, som vore ekonomiskt oberoende eller, såsom ej bundna vid familjeplikter, mindre beroende av inkomster], framför mindre välsituerade men för tjänsten lämpligare tjänstemän. Av nämnda skäl syntes det böra ordnas så, att befordran alltid komme att medföra någon förhöjning av avlöningen.
När kommunikationsverkens lönekommitté år 1919 framlade förslag an- gående gemensamt lönesystem för kommunikationsverken förordades att sneddningsprincipen skulle införas jämväl vid telegraf— och vattenfallsverken samt statens järnvägar.
Kommitténs förslag godtogs av statsmakterna. Sneddningsr-egeln infördes i överensstämmelse härmed i 1919 års avlöningsreglemente för kommunika- tionsverken. Samma regel inför-des 1920 för domänverket, och när ett år senare nya avlöningsbestämmelser utfärdades för vissa delar av allmänna civilförvaltningen samt för beställningshavare vid försvarsväsendet gjordes sneddningsregeln tillämplig också där.
I samtliga fall begränsades sneddningsregelns tillämpning till befordringar mellan ordinarie tjänster. När det gällde befordringar mellan extra ordinarie tjänster tillämpades samma system, som före 1919 års lönereglering gällde för tjänstemännen vid kommunikationsverken utom postverket. Tjänsteman- nen var alltså tillförsäkrad att behålla sin plats på löneskalan.
Utvecklingen har härefter gått mot en utvidgning av sned-dningsregelns tillämpningsområde.
1928 års lönekommitté förordade, att sneddningsregeln skulle tillämpas jämväl vid övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning. Till stöd härför anfördes:
Alldenstund samma lönesystem vunnit tillämpning på såväl extra ordinarie som ordinarie personal, synes det naturligt att på det smidiga sätt sneddningen erbjuder förmedla övergången från extra ordinarie till ordinarie anställning. På grund av de
ogynnsamma verkningar, som senare års personalindragningar och vakantsättning av ordinarie tjänster haft på befordringsmöjligheterna för de icke-ordinarie tjänste- männen, inträffar det nämligen numera i stor utsträckning, att en tjänsteman får kvarsti så länge i extra ordinarie anställning, att han kommer att uppbära lön en- ligt sålan löneklass, som är gällande jämväl för den ordinanie tjänst, till vilken han sedermera befordras. I dylika fall skulle alltså enligt kommitténs förslag de vanliga reglerna för sneddning tillämpas, varigenom för ämbetsverken vunnes den beaktans- värda fördelen, att varje tvekan, rörande till vilken löneklass tjänstemannen bör vid befordran hänföras vore utesluten.
Därjämte förordade 1928 års lönekommitté, att sneddning skulle tillämpas jämväl vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre extra ordinarie befattning.
Sist nämnda förslag genomfördes 1935, sedan de extra ordinarie befatt- ningshavarnas pensionsrätt blivit ordnad och dessa alltså vid befordran blivit skyldiga vidkännas ökade pensionsavdrag. Samtidigt infördes, jämlikt för- slag av 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal, sneddningsrätt vid befordran från ordinarie till högre extra ordinarie tjänst.
1936 års lönekommitté slutligen förordade, att sneddningsregeln, utöver vad redan gällde, skulle tillämpas jämväl vid övergång från icke-ordinarie befattning eller från förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst, från sådant förordnande till extra ordinarie tjänst, från extra till extra ordinarie tjänst samt från extra tjänst eller aspirantanställning till högre extra tjänst.
Sedan 1936 års lönekommittés förslag godtagits av statsmakterna tillämpas numera sneddningsregeln i allmänhet
1) vid ordinarie tjänsteman-s befordran till högre ordinarie eller extra or- dinarie tjänst;
2) vid extra ordinarie tjäns—temans befordran till högre extra ordinarie tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad;
3) vid extra tjänstemans befordran till ordinarie tjänst i samma, till extra ordinarie tjänst i samma eller närmast högre lönegrad eller till extra tjänst i högre lönegrad;
4) vid befordran från aspirant-anställning till extra tjänst i högre löne- grad; samt
5) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre extra ordi- narie tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad.
Enligt de bestämmelser, som gälla för vikariatslön, skall nämnda lön med minst en löneklass överstiga den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen. Detta kan sägas innebära, att tjänsteman med vikariatslön åt- njuter en förmån motsvarande sneddningen.
Däremot är sneddning icke medgiven vid övergång från innehavd vika- riatslön till vikariatslön i högre befattning. Vikariats—lönen å sistnämnda be— fattning beräknas nämligen med utgångspunkt från vederbörandes löneklass- placering i egen befattning.
Ett framträdande drag hos det lönesystem, med vilket 1945 års lönekom- mitté har att syssla, utgör, såsom redan framhållits i annat sammanhang,
det stora antalet löneplaner. Icke mindre än 25 löneplaner gälla för närva- rande inom systemet. I 19 av dessa äro lönerna dyrortsgraderade; i 6 är så icke fallet. I 14 'av löneplanerna med dyrortsgraderade löner tillämpas sam- ma löneklassystem; de övriga utgöras av särskilda löneplaner för militära beställningshavare.
Tjänsteman, som befordras till högre tjänst med lön enligt samma löne- plan, har, om lönegraderna omfatta flera löneklasser, i allmänhet rätt att snedda, om förutsättningar för sneddning i övrigt förefinnas. Folkskolans lärare utgöra härvid ett undantag. Sneddningsregeln tillämpas nämligen icke vid befordran till lärartjänst vid folkskolan på grund av de särskilda svå- righeter, som föranledas av folkskollärarnas olika placering i lönegrad vid olika årlig lästid samt de stundom förekommande våxlingarna mellan extra ordinarie och extra anställning.
När en tjänsteman befordras till högre tjänst med lön enligt annan löne- plan, är frågan om tjänstemannens sneddningsrätt löst på ett oenhetligt sätt. Ej sällan äro också bestämmelserna härom otydliga. Anledningen härtill är främst att söka i den omständigheten, att lönesystemet vuxit successivt. Någ- ra exempel må här nämnas. Av bestämmelserna i 14 & militära avlöningsreg- lementet torde följa, att tjänsteman med lön enligt löneplan A i civila avlö- ningsreglementet äger sneddningsrätt vid befordran till beställning, tillhö- rande löneplan Ca. Motsvarande förhållande gäller icke om övergången sker i motsatt riktning, alltså från löneplan Ca till löneplan A. Vid övergång från t. ex. löneplan UO till löneplan Ca får sneddning åtnjutas enligt särskild-a bestämmelser, däremot ej vid övergång till löneplan A. Mellan de helt lika konstruerade löneplanerna E0 och MEo får ej sneddning ske. Vid övergång från löneplan V till löneplan Eo får sneddning ske, däremot ej vid övergång till löneplan MEo. Vid övergång till sistnämnda löneplan från löneplan MV får sneddning ske, vilket emellertid icke är fallet om övergången sker till löneplanen Eo. På samma sätt förhåller det sig även i åtskilliga andra fall.
Sneddningsregelns blivande tillämpningsområde. I annat sammanhang för- ordas, att lönegraderna med samma ordningsnummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser. Härav bör följa, att med förordnande med vikariatslön skall vara förbundet samma löneför- måner, som tillkomma ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad som den tjänst förordnandet avser. Till denna fråga ämnar löne— kommittén återkomma ri andra avdelningen av sitt arbete. Det bör dock på- pekas, att för att på ett tekniskt tillfredsställande sätt kunna genomföra sist- nämnda förslag fordras att, såsom lönekommittén förordat, nettolönesystem införes. Ytterligare förordas i annat sammanhang, att rekryteringspersona- len utbrytes ur kategorien extra tjänstemän och benämnes aspiranter såsom redan är fallet vid kommunikationsverken, samt att aspiranterna skola åt- njuta lön enligt en enda löneklass, liggande två löneklasser under begyn- nelselöneklassen för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i motsvarande lönegrader. Avlöningsförmånerna till övrig extra personal, till vilken är att
räkma nuvarande extra tjänstemän (utom aspiranter), arvodister och tillfällig personal, föreslås skola behandlas först i andra avdelningen. Därvid får gi- vetvis övervägas om sneddningsrätt bör tillkomma nämnda personal.
Vid genomförande av dessa förslag följer av sig självt, att rätten till snedd- ning: skall upphöra vid extra ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie tjänst i samma lönegrad samt vid övergång från förordnande med vikariats- lön till ordinarie tjänst i samma lönegrad. För dessa fall bör i stället med- delas en regel, som garanterar oförändrad löneställning efter övergången. Dessutom skulle någon sneddning icke kunna ifrågakomma för aspiranter.
Såsom förut påpekats är sneddning icke nu medgiven vid övergång från vikariatslön å lägre till sådan lön å högre tjänst, medan däremot sneddning är tillåten vid övergång från vikariatslön till extra ordinarie eller ordinarie tjänst. Om, såsom lönekommittén finner lämpligt, med vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som skulle tillkommit den förordnade om han varit innehavare av tjänsten, synes anledning saknas att förbjuda sneddningsrätt vid övergång mellan två vikariatslöner.
Liksom redan nu kan anses vara fallet, bör slutligen sneddning få ske, då ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman tillträder förordnande med vika- riatslön.
Sneddningsregeln skulle således i allmänhet tillämpas i följande fall: 1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra or- dinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;
2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst; samt
3) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å så- dan tjänst.
Det övervägande antalet av de tjänstemän, som omfattas av den ifråga- varande löneregleringen, åtnjuta och komma också att efter löneregleringen åtnjuta lön, som dels är dyrortsgraderad och dels inom varje lönegrad utgår enligt ett flertal löneklasser. Endast tjänstemän med sådan lön böra åtnjuta sneddningsrätt. Samtliga dessa tjänstemän komma, vid bifall till lönekom- mitténs förslag, att erhålla lön enligt samma löneklassystem. Däremot blir lönegradernas konstruktion olika för å ena sidan civila (häri inberäknat även civilmilitära) tjänstemän och å andra sidan militära beställningshavare.
Lönegraderna för de civila ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, om vilka här är fråga, komma att omfatta löneklasser med ordningsnummer i en följd efter varandra. Mellan dessa lönegrader bör sneddning allmänt få ske i de nyss angivna fallen. Alltjämt bör dock sneddning icke vara tillåten vid befordran till lärartjänst vid folkskolan. Måhända kan det också i några andra fall vis-a sig lämpligt att meddela undantag från huvudregeln.
Lönegraderna för de militära beställningshavarna innehålla enligt löne- kommitténs förslag löneklasser, vilkas ordningsnummer ofta icke följa ome- delbart efter varandra. Lönegraden för sergeant skulle exempelvis omfatta
de nya löneklasserna 13, 14, 16 och 18, lönegraden för fanjunkare de nya löneklasserna 14, 16, 18 och 20 och lönegraden för kapten de nya löne- klasserna 24, 26, 28 och 29. Systemet är dock uppbyggt så, att närmast ef- ter en viss löneklass alltid följer en viss annan löneklass. Efter löneklassen 16 följer alltid löneklassen 18, efter löneklassen 26 följer alltid löneklassen 28 0. s. v. Någon svårighet att tillämpa sneddningsregeln uppkommer därför icke. Sneddningsrätt synes också allmänt böra medgivas mellan ifrågavaran- de lönegrader, allt i de förut angivna fallen.
Det återstår här att beröra frågan om sneddningsrätt vid övergång från militär till civil lönegrad eller omvänt. Sådan övergång sker i viss utsträck- ning från officers- eller underofficersbeställning men framför allt från man- skapsbestållning. Då frågan om manskapets löneställning är föremål för sär- skild utredning synes det lämpligast att avvakta resultatet av denna, innan slutlig ställning tages till sneddningsrätten.
Den nuvarande spärregeln vid befordran från extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst. När 1936 års löne- kommitté föreslog att sneddningsrätt skulle införas vid extra ordinarie tjäns- temans befordran till ordinarie befattning i samma lönegrad ansåg lönekom- kommittén nödvändigt med en särskild spärranordning. Härom anförde kom- mittén följande:
Befordringsfall kunna tänkas förekomma, i vilka tillämpning i full utsträckning av sneddningsregeln skulle leda till allt-för gynnsam iönekla-ssplacering. Sålunda skulle t. ex. en extra ordinarie tjänsteman i viss lönegrad, som allenast kort tid efter tillträdande av en högre extra ordinarie befattning eller av ett förordnande med vikariatslön å högre ordinarie befattning vunne befordran till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller för- ordnandet tillhört, på grund av ett två gånger efter varandra tillämpat sneddnings- förfarande enligt huvudregeln kunna erhålla högre löneklassplacering än om han från den lägre extra ordinarie tjänsten direkt befordrats till den ordinarie tjänsten. I syfte att förebygga en sådan mindre tillfredsställande verkan av sneddningsregeln har föreskrivits, att tjänsteman i dylika fall icke må placeras i högre löneklass än om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke— ordinarie befattningen eller förordnandet.
Denna spärregel, som infördes i såväl civila som militära avlöningsregle- mentet, erhöll i förstnämnda reglemente följande lydelse:
Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariats- lön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, må dock icke pla- ceras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tilvlträdandet av den extra ordinarie befatt- ningen eller förordnandet.
Redan från början måste denna spärregel i viss utsträckning sättas ur kraft för att förebygga en del ojämnheter, som eljest skulle ha uppkommit vid övergången till de nya bestämmelserna. Men även i fortsättningen vi- sade det sig, att spärregeln medförde icke önskvärda ojämnheter och egen— domligheter vid löneklassplaceringarna. På en punkt har med hänsyn här-
till spärregeln genom särskild kungörelse blivit upphävd, nämligen i fråga om sådana personer, som före extra ordinarieanställningen varit anställda som fast anställt manskap vid försvarsväsendet och på grund härav såsom extra ordinarie erhållit högre löneklass än begynnelselöneklassen. I övrigt har verkan av spärregeln gjorts till föremål för en ingående utredning genom allmänna lönenämndens försorg, varvid lönenämnden föreslagit en viss modi- fikation av regeln i fråga. I samband härmed förordades dock från olika håll, att spärregeln skulle upphävas.
Om, såsom föreslås, lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie tjänste- män samt för tjänstemän med vikariatslön bli helt lika, varav också följer att reglerna för inplacering i löneklass vid tillträde av ordinarie eller extra ordinarie tjänst helt skola överensstämma med varandra, kan sneddning icke ifrågakommai de fall, som avses med spärregeln. Denna bör alltså borttagas.
Den nuvarande maximeringsregeln. Såsom förut angivits innebär snedd- ningsregeln icke blott att tjänsteman vid sneddning placeras lägst i löne- klassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten sen-ast tillhörde, utan också, att han får taga i beräkning den tid, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört sistnämnda löneklass, för be- stämmande av tidpunkt för lönekl—assuppflyttning i den högre tjänsten. Denna tid är dock maximerad till tre år och motsvarar således den normala tids- intervallen för löneklassuppflyttningar. Sin betydelse har maximeringsregeln i de fall, då tjänstemannen mer än tre år tillhört den lägre tjänstens högsta löneklass. Visserligen kan en tjänsteman på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring få kvarstå i en löneklass, som inte är slutlöneklass, mera än tre år, men dels torde sådana fall i och för sig vara sällsynta, dels kan det, sedan uppskovet upphört och tjänstemannen alltså uppflyttats till högre löneklass, förordnas att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodo- räkna sig jämväl den tid uppskovet varat, och slutligen uppkommer väl i dy- lika fall knappast fråga om befordran.
Maximeringen till tre år har funnits stadgad under hela den tid, snedd- ningsregeln gällt, och fanns alltså redan i postverkets avlöningsreglemente 1913. Någon särskild motivering synes icke ha ansetts behövlig, och ej hel- ler torde hittills något förslag ha framlagts om att ändra eller upphäva re- geln i fråga.
Om en tjänsteman som tillhört slutlöneklass mer än tre år befordras till högre tjänst, placeras han —— jämlikt nu gällande bestämmelser men under antagande av att varje lönegrad omfattar fyra löneklasser — i denna tjänsts
fjärde (d. v. s. högsta) löneklass vid befordran en eller två lönegrader; tredje löneklass vid befordran tre lönegrader; andra löneklass vid befordran fyra lönegrader; samt första (lägsta) löneklass vid befordran fem eller flera lönegrader. När befordran sker endast en eller två lönegrader placeras tjänstemannen visserligen, såsom nyss påpekats, i högsta löneklassen. Maximeringsregeln får dock här den verkan, att tjänstemannen icke får taga med sig den tid, ut—
över tre år, som han tillhört slutlöneklassen. Detta kan få betydelse, om tjänstemannen rätt snabbt befordras till än högre tjänst. Större intresse er- bjuda emellertid de fall, då befordringen avser flera än två lönegrader. Då skulle, om maximeringsregeln ej funnes och om uppflyttning med en löneklass fingerades för varje treårsperiod i slutlöneklassen, tjänsteman, som exempel- vis tillhört slutlönekl'assen i den lägre tjänsten i sex år, placeras i den högre tjänstens slutlöneklass, om befordringen avsett tre lönegrader, i dess tredje löneklass, om befordringen avsett fyra lönegrader, o. s. v. Har han tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass i nio år skulle han komma upp i den högre tjänstens slutlöneklass jämväl om befordringen avsett fyra lönegrader, o. s. v.
Av uppgifter, som lämnats av järnvägsstyrelsen och telegrafstyrel—sen, fram- går, att tjänsteman vid befordran två eller flera lönegrader ej sällan tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass mera än tre år. Vid 2 044 undersökta be- fordringsfall under 1945 var så förhållandet i 673 fall. Ej sällan är också den tid, tjänstemannen tillhört slutlöneklassen, mycket lång, såsom framgår av följande sammanställning:
Befordran omfattade
Tjänstemännen hade tillhört 4 » 6 7
.. . :) slutlöneklassen 1 lön e- löne- löne- lön e_
grader grader grader grader
3—cj fullt 6 år ............ 27 6—) ) 9 ) ............ * 27 9—) » 12 ) ............ 24 12—) » 15 > ............ 39 15—> > 18 » ............ . 10 18—> ) 21 > ............ 1 Zl—b ) 24 > ............ 1 24—» > 27 » ............ —— -— —
Antal 129 41 60
Av andra uppgifter, som ställts till 1945 års lönekommittés förfogande, framgår, att ett upphävande eller en modifiering av maximeringsregeln i vissa fall skulle förhindra att tjänsteman, som tidigare befordrats till högre tjänst, likväl erhåller sämre lönetur än en tjänsteman, som senare befordras till tjänst av samma slag. Denna fråga behandlas närmare i ett följande samman- hang. Det må emellertid påpekas, att den nuvarande maximeringsregeln kan vara ägnad att utjämna de ojämnheter i löneklassplacering, som tidigare uppkommit. Sedan tjänstemännen tillhört slutlöneklassen i tre år, ha de ju kommit i samma löneställning, och de tidigare ojämnheterna göra sig icke gällande vid kommande befordringar. Upphäves maximeringsregeln blir tyd- ligen i sådana fall följden att ojämnheterna bibehållas, och modifieras regeln blir den sist berörda utjämnande effekten svagare ju mera regeln modifieras. Trots detta torde en modifiering av maximeringsregeln i stort sett komma att verka utjämnande på ojämnheten i löneturen.
Tydligen råda stora ojämnheter beträffande tjänstemännens befordrings- förhållanden. Vissa befordras till högre tjänster långt innan slutlön uppnåtts i de lägre tjänsterna. Andra befordras först sedan slutlönen nåtts och flera av dem först sedan de tillhört slutlöneklassen åtskilliga år. Det är säkerligen icke riktigt att uppfatta dessa ojämnheter såsom i allmänhet orsakade av tjänstemännens större eller mindre duglighet. Tillfälliga omständigheter spela här helt visst den största rollen. På grund härav och då, såsom nyss påpe- kats, vissa ojämnheter i löneturen skulle härigenom elimineras, synas skäl tala för övervägande, om ej maximeringsregeln bör ändras så, att tjänsteman vid befordran får tillgodogöra sig mer än tre år av den tid, han tillhört högsta löneklassen i den lägre tjänsten.
Att härvid helt upphäva maximeringsregeln kan icke gärna ifrågakomma. Sneddningsregeln åsyftar ingenting annat än att garantera, att den beford- rade erhåller någon löneökning. Avgörande för löneklassplaceringen är icke den föregående tjänstgöringen och dennas art utan den föregående löneställ- ningen. För sneddningsprincipen är det främmande, att en ytterligare löne- ökning skulle beredas en tjänsteman, för vilken redan befordringen i sig själv medfört en löneökning med flera löneklasser. Så skulle emellertid bliva fallet om maximeringsregeln helt upphävdes. I själva verket kan man icke utan att komma i alltför stark motsättning till den riktiga tanke, som ligger bakom sneddningsregeln, modifiera maximeringsregeln annat än i begrän- sad utsträckning. En icke obetydlig förbättring skulle också beredas den, som före befordran till högre tjänst längre tid tillhört den lägre tjänstens slutlöne- klass, om den nuvarande tiden av tre år utsträcktes med sex år till nio år. Detta skulle i stort sett betyda, att en person, som tillhört slutlöneklassen i mera än tre men icke sex år, vid befordringen skulle behandlas som om han efter de tre åren tillhört närmast högre löneklass samt att en person, som tillhört slutlöneklassen sex år eller mera, skulle vid befordringen behandlas som om han efter de sex åren tillhört den i ordningen efter slutlöneklassen följande andra löneklassen. Innebörden av en sådan regel framgår närmare
(7
av tablån a nästa sida.
Reformen kan knappast anses komplicera lönesystemet. Lönekommittén förordar, att den nuvarande maximeringstiden av tre är sålunda utsträckes till nio år.
Såsom i det föregående anförts har lönekommittén ansett sig icke kunna taga slutlig ställning till de övergångsbestämmelser, som böra meddelas i sam- band med löneregleringen. Emellertid vill kommittén framhålla, att, därest maximeringsregeln på här angivet sätt modifieras, den nya regeln bör få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens ikraft- trädande. Förhöjd avlöning bör dock få åtnjutas först från och med dagen för ikraftträdandet.
Vissa ojämnheter vid täta befordringar mellan närliggande lönegrader. Så— som redan angivits innebär sneddningsregeln, att den befordrade på grund av befordringen erhåller en tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av minst tre år.
Tjänstemannen befordras T'änste— 1 lönegrad, 2 lönegrader, Blönegrader, 4 lönegrader, ölönegrader, 6 lönegrad marinen har löneklasspla— löneklasspla- löneklasspla— löneklasspla— löneklasspla- löneklasspl tillhört slut— cering enligt cering enligt cering enligt cering enligt cering enligt cering enli löneklassen * gäl- bli- gäl- bli- gäl— bli— gäl- bli- gäl— bli- gäl- bli- lande vande lande vande lande vande lande vande lande vande lande van regel regel regel regel regel regel regel regel regel regel regel regel O—ej fullt 3 år 4 4 3 3 2 2 1 1 1 1 1 1 (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) 3—> » 6 » 4 4 4 4 3 3 2 2 1 1 1 1 +3 år) (+ 3 år +) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år) 6—» » 9 » 4 4 4 4 3 4 2 3 1 2 1 1 (+ 3 år) (+ 6 är +) (+?> år +) (+ år) (+ år) (+ år) (+ år 9—flera » 4 4 4 4 3 4 2 4 1 3 1 2 (+3 är) (+ 9 år) (+ (i år) (+ Sår) (+ år) utmärker, att tjänstemannen för framtida löneklassuppflyttning eller vid framtida be- . fordran äger taga i beräkning tid, varierande mellan 0 och ej fullt 3 år. (+ 3 ar +) utmärker, att tjänstemannen vid framtida befordran äger taga i beräkning tid, varierande
mellan 3 och ej fullt 6 år.
(+ 6 år +) utmärker, att tjänstemannen vid framtida befordran äger taga i beräkning tid, varierande mellan 6 och ej fullt 9 år.
Härav följer utan vidare att ojämnheter, som i och för sig äro olämpliga, kunna uppkomma.
Vid successiva befordringar, en lönegrad i sänder, vinner tjänstemannen lika många lönetursperioder om tre är som antalet befordringar.
Vid direkt befordran två lönegrader kan tjänstemannen vinna nära, dock aldrig fullt två sådana lönetursperioder. Hans tidsvinst i löneturen på grund av den direkta befordringen blir således alltid mindre än vad han skulle ha vunnit om han befordrats först en lönegrad och sedan ytterligare en lönegrad. Omfattar tjänstetiden i den befattning, från vilken befordringen sker, tre år eller därutöver blir tidsvinsten städse tre år, medan han vid successiva be- fordringar skulle ha vunnit sex år.
På motsvarande sätt förhåller det sig om befordran sker direkt tre löne- grader eller flera. Tjänstemannen kan på grund av befordringen göra en tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av nära tre lönetursperioder, om beford- ran avser tre lönegrader, av nära fyra lönetursperioder, om befordran avser fyra lönegrader, o. s. v. Omfattar tjänstetiden i den lägre tjänsten sex år eller därutöver eller har tjänstemannen ändå uppnått lägst tredje löneklassen i nämnda tjänst blir tidsvinsten alltid tre år, om befordringen avser tre löne- grader. Avser befordringen fyra lönegrader inträder mot-svarande föhållan— de efter nio år 0. s. v. Vid successiva befordringar, en lönegrad 1 sänder, skulle ltjänstemannen i stället ha vunnit nio år vid befordran tre lönegrader, tolv år vid befordran fyra lönegrader o. s. v.
Ett enkelt, rent konstruerat exempel mä illustrera det nu sagda:
Tjänstemannen A. Tjänstemannen B.
1/1 1940............A1Z1 l/11940 ...... ......A1:1 1/119-'-l:3............A2:3 1/11943 ............ A323 1/11946............A3:5 1/11946... ..... ....A3z4
A. erhöll vid befordringen till lönegraden A 2 en tidsvinst i sin lönetur av tre år och lika mycket vid den senare befordringen till lönegraden A 3. Hans samman- lagda tidsvinst på grund av befordringarna utgör alltså sex år. Samtidigt har han tjänstgjort i sex år och kan således för sin lönetur tillgodoräkna tillsammans tolv är, motsvarande fyra löneklasser. Han har tydligen rätt att —— såsom exemplet ock- så visar _ placeras i (1 + 4 =) femte löneklassen.
B. däremot erhöll vid befordringen till lönegraden A 3 en tidsvinst i sin lönetur av endast tre år. Eftersom han också tjänstgjort i sex år, kan han för sin lönetur tillgodoräkna tillsammans nio är, motsvarande tre löneklasser. Han har alltså rätt att placeras i endast fjärde löneklassen.
Och ändå har B. tidigare befordrats till högre tjänst än A. När kommunikationsverkens lönekommitté förordade en allmän tillämp- * ning av sneddningsregeln beträffande ordinarie tjänstemän vi-d kommunika-
tionsverken, föreslog kommittén samtidigt en restriktionsregel. Kommittén anförde härom:
En restriktion har dock synts vara av nöden för det fall, att två befordringar för en och samma man skulle inträffa med kortare tidsmellanrum än tre år. Det skulle innebära ett oförtjänt gynnande om stadgandet skulle vid båda befordringstillfällena komma i användning. Därför har den begränsning vidtagits, att den senare beford- ringen icke får föranleda tillämpning av nämnda stadgande om tillgodoräkning av tjänstetid.
Denna restriktionsregel inför-des i de nya avlöningsreglementen, vilka, som förut berörts, utfärdades under åren 1919—1921.
Emellertid visade det sig, att restriktionsregeln fick vissa icke önskvärda konsekvenser. Den kunde nämligen leda till, att befattningshavare, vilka inom tre år från en tidigare befordran erhållit ny sådan, kommo i ett ogynnsam- mare läge på löneskalan än som skulle ha blivit fallet, om de först efter de tre årens utgång befordrats till den högre tjänsten. På grund härav hemställ- de såväl enskilda befattningshavare som personalsammanslutningar, att re— geln måtte upphävas. Från ett håll — nämligen från trafiktjänstemännens riksförbund _— föreslogs i samband härmed, att ordinarie tjänsteman, som vid befordran överhoppade en eller flera löne-grader, skulle få tillgodoräkna sig sneddning för varje överhoppad lönegrad.
Frågan behandlades ingående i ett av kommunikationsverkens lönenämnd avgivet utlåtande, som utmynnade i förslag om restriktionsregelns bortta- gande.
Lönenämnden äskådliggjorde det kritiserade förhållandet i följande ex- empel:
Tjänstemannen A. Tjänstemannen B. 1/1 1921 ...... 4: 6 (efter befordran) 1/1 1921 ...... 4: 6 (efter befordran) 1/7 1923 ...... 5;7 % 1924 ...... 5:8 1/7 1926 ...... 5: 8
B. skulle alltså, ehuru senare befordnad än A. erhålla ett försprång å löneskalan av 21/2 år eller samma ställning som A. skulle ha erhållit, om dennes befordran upps—kjuvtits ett halvt år.
Lönenämnden framhöll därefter, att lönenämnden ingående undersökt och be- dömt möjligheterna till avhjälpande av dessa och liknande ojämnheter men icke
kunnat finna någon utväg, som på tillfredsställande sätt förenade detta ändamål med önskvärdheten att bibehålla den till grund för restriktionsregeln liggande, en- ligt lönenämndens förmenande riktiga tanken, att sneddningen ej borde vid beford- ringari snabb följd få utnyttjas för att omedelbart vinna sådana fördelar i löne- hänseende, som kunde anses betingade allenast av någon avsevärdare tids tjänstgö- ring i 'den lägre befattningen. Då ett fullständigt borttagande av restriktionsregeln icke komme att erhålla någon större ekonomisk betydelse för statsverket och där- jämte skulle medföra ett effektivt avhjälpande för framtiden av de med det nu- varande systemet förbundna olägenheterna utan att nya sådana tillkomme, ansåg sig lönenämnden böra förorda, att den sats som innehöll ifrågavarande restriktions- regel borttoges.
Lönenämndens förslag god—togs av statsmakterna och restriktionsregeln borttogs alltså är 1922 ur kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Sam- tidigt vidtogs samma ändring i andra avlöningsreglementen.
I sitt år 1923 avgivna yttrande och förslag i fråga om revision av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk kom dåvarande förste kanslisek'reteraren Gustaf Söderlund även in på frågan om sneddningsre- gelns ojämna verkningar. Han framhöll därvid:
Genom ett konkret exempel torde lättast påvisas, till vilka följder dessa bestäm- melser kunna leda. Antag, att två personer, A. och B., den 1 januari 1920 tillträtt tjänst i 13:e lönegraden. Efter några år blir en tjänst i 15:e lönegraden ledig, och båda söka denna tjänst. A. erhåller tjänst-en från och med den 1 januari 1925; han tillträder då omedelbart begynnelselön i 15:e lönegraden, d. v. s. efter 20:e löne- klassen. Ett år därefter befordras B. till tjänst i 14:e lönegraden och erhåller då, på grund av sneddn'ingsbestämmelserna, lön eniigt 20:e löneklassen. Från och med den 1 januari 1927 befordras han till tjänst i 15:e lönegraden och erhåller då placering i 21:a löneklassen, varjämte han skall anses hava tillhört denna ett är. A. tillhör emellertid alltjämt 20:e löneklassen och har tillhört den i två år, vadan ännu ett år återstår, innan han kan uppflyttas i 21:a löneklassen. Resultatet är, att B., som vid tävlan med A. visade sig vara denne underlägsen, genom att sedermera befordras till tjänst i 14:e lönegraden och dänifrän till tjänst i 15:e lönegraden med tillhjälp av sneddningsbestämm—elserna kommit i en bättre löneställning än A., oak- tat denne tidigare befordrats till tjänst i sistnämnda lönegrad. Ännu mera orättvisa resultat kunna naturligen uppnås, om B. tänkes kunna flera gånger begagna sig av sneddning.
Härefter påpekade Söderlund, att två utvägar funnes för undvikande av dessa olägenheter. Antingen kunde man helt borttaga sneddningen eller ock— så omlägga den så, att vinsten vid befordran från en lönegrad till annan motsvarade det antal löneklasser, som utgjorde skillnaden mellan lönegra— derna.
Ingen av dessa vägar ansågs emellertid vara praktiskt framkomlig. Snedd- ningen ansåges, framhöll Söderlund, ju tämligen allmänt såsom en viktig för- del i det nya lönesystemet. En sådan fördel syntes man alltså ej gärna avstå ifrån. Och att utsträcka sneddningen, som skulle bli fallet genom den nyss antydda omläggningen, syntes ej kunna ifrågakomma. Det hade sålunda be- funnits ofrånkomligt att behålla sneddningen i dess dåvarande omfattning.
Däremot berörde varken 1928 eller 1936 års lönekommittéer frågan om sneddningsregelns ojämna verkningar.
Efter det de senaste löneregleringarna genomförts, har emellertid denna fråga diskuterats.
I anledning av en motion till 1944 års riksdag, vilken avsåg andra ojämn- heter vid löneklassplacering, införskaffade statsutskottet utlåtande från all- männa lönenämnden och en promemoria från järnväg'sstyrelsen.
Lönenämnden framhöll, att ojämnheter i löneklasshänseende kunde uppkomma även i andra fall än dem, som åsyftades i motionen, och exempliifiera'de detta med följande fall:
Tjänstemannen A. Tjänstemanncn B.
1/1 1942 ...... EO : 1/i 1942 ...... EO ': 1/1 1944 ...... A : (+ 2 år) lil 1944 ...... A : (+ 2 är) 1/1 1945 ...... A : 1/1 1945 ...... A :
Även järnvägsstyrelsen påpekade, att sådana ojämnheter kunde uppstå och åskåd- liggjorde förhållandet med följande exempel: Tjänstemannen A. Tjänstemannen B.
1/7 1939 .......... A 17:21 1/7 1939 .......... A 17: 21 1/1 1945 .......... A 21:23 1/7 1945 .......... A 20:23 1/1 1948 .......... A 21: 24 1/1 1946 .......... A 21: 24
Riksdagen anhöll därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t om övervägande av möjligheterna att undanröja förekommande ojämnheter vid löneklassplace- ring.
I anledning av riksdagsskrivelsen hördes allmänna lönenämnden, som i sin tur införskaffade yttranden från vissa verk och myndigheter, nämligen fång- vårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsanstalten, riksräken- skapsverket, generaltullstyrelsen, direktionen för karolinska sjukhuset, gene- ralpoststyrel-sen, telegrafstyrelsen, järnv—ägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Av dessa yttrade sig dock fångvårdsstyrelsen, riksförsäkrings- anstalten, direktionen för karolinska sjukhuset, generalpoststyrelsen, järn- vägsstyrelsen och domänstyrelsen icke i den här förevarande frågan.
Av de yttranden, i vilka frågan berördes, får man icke någon uppfattning om den omfattning vari ojämnheter förekomma. Försvarets civilförvaltning framhåller dock, att ämbetsverket saknar större erfarenhet på området, då täta befordringar inom närliggande lönegrader förekomme i mycket ringa omfattning inom ämbetsverkets verksamhetsområde. I övrigt innehålla ytt- randena bland annat följande påpekanden:
Försvarets civilförvaltning: Det vill synas som om det allt vanligare förhålllandet att en tjänsteman samtidigt innehar både en ordinarie och en extra ordinarie tjänst skulle bidraga till uppkomsten av ojämnheter i löneställningshänseende. Enda sättet att komma till rätta med berörda olägenheter synes civilförvaltningen vara att in- föra en begränsning av rätten till] sneddning i de befordringsfaill det här kan gälla. Med hänsyn till de ojämna verkningar, som den tidigare restriktionsregeln ledde till, vill det dock förefalla tveksamt om någon ändring i gällande sneddningsregl-er bör komma till stånd. De mest framträdande ojämnheterna böra fä regleras genom be- slut av Kungl. Maj:t från fall till fall.
Riksråkenskapsverket: Såsom av järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden framhållits, kunna ojämnheter i fråga om löneklassplacering uppkomma jämväl mel-
lan befattningshavare, vilkas tjänstgöring helt varit förlagd till statligt verk. Här avsedda förhållanden äro emellertid betingade av den vid befordringar gällande sneddningsprincipen. Sålunda s-ynes ojämnheten i lönehänseende mellan extra or— dinarie befattningshavare, vilka befordras till ordinanie tjänster, kunna undanröjas genom att föreskriva att sneddning icke medgives vid övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning i samma lönegrad. Riksräkenskapsverket finner sig emeller- tid icke böra förorda en sådan anordning. I vad avser det av järnvägsstyrelsen påtalade fallet av ojämn lvöneklassplacering vid ordinarie tjänstemäns befordran till högre lönegrad synes det icke vara tekniskt möjligt att meddela en undantagsföre- skrift från sneddningsregeln av beskaffenhet att i förevarande hänseende medföra tillfredsställande resultat.
Generaltullstyrelsen: Ifrågavarande ojämnheter hänföra sig mera till befordrings— gången än till själva avlöningsbestämmelserna. Vid täta befordringar inom närlig- gande lönegrader erhålles nämligen en fördelaktigare löneklassplacering än då be— fordran sker direkt till en i löneplanen högre liggande tjänst. Dylika ojämnheter i löneklassplaceringen torde dock knappast kunna undgås, huru än hithörande be- stämmelser avfattas.
Telegrafstyrelsen: Det problem, som upprullas genom järnvägsstyrelsens och all- männa lönenämndens påpekande hos statsutskottet, är icke nytt utan har funnits även i tiden före de nuvarande avlöningsreglementenas tillkomst. Man har också tidigare sökt komma till rätta med detta problem men icke lyckats. Om de ifråga- varande ojämnhetema effektivt skola undanröjas måste förutsättas ett djupgående ingrepp i avlöningsreglementenas ledande principer. Ett beslut om rubbning i dessa principer måste emellertid föregås av en undersökning rörande frekvensen av de påtalade ojämnheterna. Först därefter torde frågan om förebyggande åtgärder kunna upptagas till verklig prövning. Vi äro av den uppfattningen, att en effektiv lösning för framtiden av det föreliggande problemet icke står att finna så länge den nuva- rande konstruktionen av löneplanen består och den principen upprätthålles, att be— fordran till högre lönegrad alltid skall medföra ökad lön. Vi hålla före, att förde- larna med det nuvarande sneddningssystemet äro vida större än de olägenheter, som i vissa fall uppkomma.
Vattenfallsstyrelsen: De omförmälda ojämnheterna i löneklasspl-acering mellan de fall, då befordran från en befattning till en annan sker i ett steg respektive i två steg, torde kunna i tillräcklig och skälig grad avhjälpas genom en modifiering av sneddningsbestämm-elsen i den riktningen, att uppflyttning med två löneklasser i regel sker vid befordran till befattning, som ligger mer än två lönegrader högre än den förut innehavda befattningen.
För egen del anförde allmänna lönenämnden under hänvisning till det i jämvägsstyrelsens promemoria framlagda exemplet:
Att åstadkomma ändrade bestämmelser på ett sådant sätt, att full rättvisa i alla lägen skapas, möter betydande svårigheter. Lönenämnden har haft under övervä- gande olika uppslag till ändrade bestämmelser, bland annat följande.
Om man skull-e anse, att i järnvägsstyrelsens exempel tjänstemannen B. blivit Il lö- neklasshänseende onödigt gynnsamt ställd tack vare befordringen till tjänst i mel- lanliggande lönegrad, kunde man föra det resonemanget, att en eventuell motåtgärd borde avse viss spärr beträffande den slutliga löneklassplaceringen i fallet B. Man kunde exempelvis tänka sig en spärregel av det innehållet, att tjänsteman som, efter vunnen befordran till tjänst inom än högre lönegrad, icke finge i sistnämnda tjänst erhålla gynnsammare placering i löneklasshänseende, än om han tillträtt denna tjänst vid tidpunkten för tillträdandet av den omedelbart dessförinnan inne— hav-da tjänsten. Effekten av en dylik spärregel skulle bli följande:
Tjänstemannen A. T jänstemannen B.
1/7 1939 .......... A 17; 21 1,7 1939 .......... A 17:21 1/1 1945 .......... A 21:23 1/1 1945 .......... A 20:23 1/1 1948 .......... A 21:24 1'1 1946 .......... A 21:23
1/1 1948 .......... A 21:24
I (det exempel, som valts, skullle sålunda en spärregel av nyss angiven innebörd medföra, att A. och B. samtidigt uppnådde slutlöneklassen li den sist erhållna tjäns- ten. Härigenom skulle i detta fall en reglering av löneklassfrågan ernås, som ur vis-sai synpunkter kunde anses tillfredsställande. Emellertid föreligga svårigheter att överblicka verkningarna av en eventuell spärregel för olika förekommande be— fordringsfall, bland annat vid befordran inom olika lönegrader av icke-ordinarie anställning samt från icke-ordinarie till ordinarie, respektive från icke-ordinarie över ordinarie till icke-ordinarie anställning. Härtill kommer, att införandet av en ny vspärregel i löneklasshänseende skulle innebära en rubbning av en i avlönings- reg'lementet fastställd, betydelsefull principbestämmelse, vilken tillförsäkrar tjänste- männen viss förmån vid befordran till högre tjänst. Med hänsyn till nu angivna omständigheter anser lönenämnden, att en dylik åtgärd icke bör vidtagas annat än möjligen i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente.
Under åberopande av det anförda och då lönenämnden icke är i tillfälle att i detta sammanhang framföra något ytterligare uppslag till nndanröjande av de i riksdag-s- skrivelsen påta-lade ojämnheterna i löneklasshänseende, så vitt nu är fråga, anser lönenämnden att riksdagsskrivelsen i denna det icke bör föranleda ändring i gällan- de bestämmelser angående löneklassplacering.
Lönenämnden fogade härtill det allmänna uttalandet, att principiella änd- ringar i gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke borde ge- nomföras annat än i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente men att vad i ärendet förekommit gåve lönenämnden anledning att under- stryka angelägenheten av att frågan om en revision av gällande avlöningsbe- stämmelser snarast upptoges till övervägande.
Frågan behandlades därefter i propositionen nr 218 till 1945 års riksdag, varvid föredragande departementschefen framhöll, att han i likhet med löne- nämnden ansåge, att ändringar av större räckvidd i gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke lämpligen kunde genomföras annat än i samband med en allmän lönereglering. Departementschefen tillade, att er- farenheterna från olika ärenden, i vilka jämkningar i lönetursreglerna ifråga- satts, gåve vid handen, att ojämnheter i löneturen överhuvud icke kunde undvikas med nuvarande löneklassystem utan att detta tyngdes med in- vecklade detaljbestämmelser. '
Det ankommer enligt direktiven på 1945 års lönekommitté att upptaga till övervägande frågan om jämkningar i det gälla-nde lönesystemet i syfte att söka eliminera de här berörda .ojämnheterna. Härvid synes det först vara angeläget att klarlägga om det överhuvud finns någon eller några metoder, genom vilka de påtalade ojämnheterna helt skulle undanröjas. Att detta är möjligt är uppenbart. Sålunda uppkomma givetvis icke några sådana ojämn- heter, om sneddningsregeln helt toges bort och man i stället återginge till det ursprungliga systemet vid kommunikationsverken, enligt vilket tjänste-
man vid befordran allenast tillförsäkrades rätten att behålla sin plats på löneskalan. Ett motsatt sätt är att, såsom reda-n trafiktjänstemännens riks- förbund föreslog i början av tjugotalet, låta tjänsteman, som vid befordran överhoppar en eller flera lönegrader, tillgodoräkna sig sneddning för varje överhoppad lönegrad. Slutligen utgör, såvitt man kan finna, den av allmän— na lönenämnden ifrågasatta spärregeln ett medel, som i så gott som alla tänkbara fall undanröjer ojämnheterna.
Vad beträffar frågan att borttaga sneddningsregeln och ersätta densamma med en regel om rätt för tjänstemannen att vid befordran bibehålla sin plats på löneskalan må påpekas, att det enligt lönekommitténs mening i princip är riktigt att befordring medför någon förhöjning av avlöningen. Vinsten av ojämnheternas undanröjande synes icke heller stå i rimlig proportion till för— sämringen av tjänstemännens allmänna löneställning.
I fråga om det andra ytterlighetsfallet, vilket representeras av förslaget från trafiktjänstemännens riksförbund, synes utan vidare kunna sägas, att ojämnheterna ingalunda kunna anses motivera en så väsentlig förbättring av tjänstemännens löneställning. Förslaget skulle medföra — om varje löne- grad omfattar fyra löneklasser och tidsintervallen för löneklassuppflyttning bibehålles vid tre år —— att en tjänsteman efter nio års anställningstid med lön enligt löneklass alltid skulle tillhöra högsta löneklassen, till vilken tjänst han än befordrades. Systemet skulle också medföra, att de lägsta löneklas- serna i sådana lönegrader, som icke äro rekryteringsgrader, i regel skulle bliva helt oanvända. Överhuvud strider systemet mot en princip, som hittills legat till grund för det statliga lönesystemet, nämligen att avlöningsförbätt- ringar successivt skola åtnjutas i de olika lönegraderna.
Mot den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln kunna —— ur teoretisk synpunkt — icke anföras så vägande invändningar som mot de nyss berörda ytterlighetsanordningarna. Regeln måste i stort sett få den verkan att det med hänsyn till löneklassplaceringen blir för tjänsteman-nen utan be- tydelse om han befordras successivt en lönegrad i sänder eller direkt två el- ler flera lönegrader. Administrativt skulle emellertid spärregeln föranleda betydande svårigheter.
Om man, med hänsyn till vad sålunda anförts, icke anser sig böra helt eliminera ojämnheterna, måste man begränsa ingripandena till allenast när— liggande lönegrader. I själva verket kunna i så fall specialreglerna icke avse befordringar, som omfatta mera än två lönegrader. Eljest uppkomma i stort sett samma förhållanden, som då någon begränsning icke sker. Man kan tydligen för befordran, som avser högst två lönegrader, föreskriva, att snedd- ning icke får ske eller att sneddning får tillgodoräknas även för överhoppad lönegrad eller också att den av lönenämnden ifrågasatta spärregeln skall äga tillämpning.
Det material, som står till 1945 års lönekommittés förfogande, bildar ej tillräcklig grund för bedömande, om man genom sådana begränsade ingri- panden skulle få bort de flesta ojämnheterna, men däremot framgår det att i åtskilliga fall ojämnheter skulle kvarstå. Genom begränsningarna skulle
också skapas nya ojämnheter, som i sin ordning skulle giva anledning till kritik. Erfarenheten av de spärregler, som hittills funnits inom lönesystemet, talar härvidlag sitt tydliga språk.
Vid bedömandet av den föreliggande frågan bör beaktas, att vissa av de förslag, som i annat sammanhang framläggas, äro ägnade att begränsa an- talet av de fall, då ojämnheter framträda vid sneddningsregelns tillämpning. Så är fallet med förslagen att minska antalet löneklasser i lönegraderna, att upphäva skillnaden i löneklassplaceringen för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt tjänstemän med vikariatslön samt att modifiera den i det föregående berörda maximeringsregeln.
Det måste vidare kraftigt understrykas hur angeläget det är, att lönebe- stämmelserna göras så lätta att tillämpa som möjligt. Särskilt genom den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln _ och skulle en ändring an- ses böra ske borde den väl närmast anknyta till denna regel — skulle, såsom redan påpekats, betydande administrativa svårigheter uppstå. Till dessa svå- righeter för arbetsgivaren är att för personalen lägga en viss begränsning i dess nuvarande rätt att snedda.
Visserligen bör i princip lönesystemet anpassas efter de förhandenvarande förhållandena. Men likväl ligger det ett visst fog i generaltullstyrelsens utta- lande, att ojämnheterna mera hänföra sig till befordringsgången än till själva avlöningsbestämmelserna. Ett utmärkande drag i den statliga löneavvägning- en är den mycket stora splittringen på olika lönegrader. Detta möjliggör vis— serligen en smidigare anpassning till olikartade förhållanden. Men det kan ifrågasättas om det är riktigt att, såsom nu ej sällan är fallet, i en och sam- ma befordringsgång tillämpa ett flertal på varandra omedelbart följande lönegrader. Inom statsförvaltningen har man på senare tid i vissa fall sökt att skapa enhetliga regler för befordringarna. Så har skett exempelvis vid länsstyrelserna och det uppdrag, som givits 1944 års personalutredning, syf- tar åt samma håll. Även försvarets tjänsteförteckningssakkunniga torde kom- ma in på denna fråga. I den mån dylika regler mera allmänt fastställas och tillämpas, försvinna de här ifrågavarande ojämnheterna.
Med hänsyn till vad sålunda anförts synas övervägande skäl tala mot att, i anledning av nämnda ojämnheter, ändra den nuvarande sneddningsregeln.
5. Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman.
Övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställ- ning såsom tjänsteman förekommer framför allt inom kommunikationsver- ken särskilt vid statens järnvägar. Även inom. försvarsväsendet sker är- ligen ett antal befordringar från arbetar- t-ill tjänstemannaanställning. Löne- kommittén har inhämtat uppgifter röran-de bl. a. det antal fall vid kommu- nikationsverken och inom försvarsväsendet, då under åren 1944 och 1945 (för telegrafverkets del dock endast under år 1945) sådan övergång skett. Uppgifterna utvisa, att övergång under nämnda år förekom i 1295 fall.
Därav avsågo 978 fall övergång till tjänstemannaanställning i högst 7 löne- graden, varav 658 till ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Enbart till 5 löne- graden omfattade övergången 784 fall, varav 509 till ordinarie eller extra ordinarie anställning. Ett icke obetydligt antal fall avsåg befordran till ar- betsledande befattningar i 10—18 lönegraderna.
Sådan övergång, varom här är fråga, ingår alltså som en betydelsefull del av tjänstemannarekryteringen. Det har också ansetts nödvändigt att medde- la särskilda bestämmelser, vilka reglera löneställningen efter övergången.
I 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken funnos all- männa bestämmelser meddelade om rätt för den, som erhöll ordinarie an- ställning, att tillgodoräkna viss del av sin föregående tjänstgöring vid verket för lönekilassplacering i den nya befattningen. Tillgodoräkningen vid första anställning i ordinarie befattning omfattade tid utöver tre år efter fyllda 18 års ålder i en följd uti sådan icke-ordinarie anställning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarade mot eller var jämförbar med den ordinarie befattningen.
Dessa grundläggande bestämmelser kompletterades beträffande övergång från arbetaranställning i allmänhet av särskilda tillämpningsföreskrifter, ut- färdade av de särskilda verken. Enligt dessa föreskrifter ansågs i stort sett all arbeta'ranställning vid verket efte-r förut angiven ålder såsom likvärdig med den nya befattningen, när övergången skedde till lägsta ifrågakomm-an- 'de ordinarie eller extra ordinarie befattning. Vid direkt övergång från arbe- taranställning till högre lönegrad än den lägsta, som kunde komma i fråga, var tillgodoräkningen däremot starkt begränsad. Så tillgo—doräknades till ex- empel arbetare vid telegrafverket, som utnämnts direkt till linjeförman eller linjemäst'are, endast den tid utöver 3 år, under vilken han i en följd inne- haft anställning som förman med förmanspengar eller som arbetsledare eller överreparatör.
I huvudsak samma bestämmelser som för kommunikationsverken infördes för såväl den allmänna civilförvaltningen som för försvarsväsendet vid tjugu- talets löneregleringar.
Från och med den 1 juli 1939 ersattes efter förslag av 1936 års lönekom— mitté de sålunda tidigare gällande tillgodoräkningsbestämmelserna av en ny regel. Denna, som alltjämt gäller, innebär, att arbetare vid övergång till tjänstemannaanställning i den nya tjänsten skall hänföras lägst till den löne- klass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, som han ägt uppbära i arbetaranställningen.
För tillämpningen av en sådan regel erfordras, att närmare bestämmelser meddelas rörande vad som skall förstås med avlöning i arbetaranställningen. 1936 års lönekommitté hade härom framhållit, att den metod, som för be- räkning av årslönen i arbetaranställningen syntes erbjuda de största möjlig- heterna för rättvisa vid löneklasspl-aceringen, vore att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda timlönen. Ackordslöne- förmånerna däremot vore enligt 1936 års lönekommittés uppfattning alltför mycket beroende av tillfälliga omständigheter för att rimligen kunna tjäna
som jämförelsepunkt. I enlighet härmed innebure de år 1939 i förevarande avseende meddelade bestämmelserna, att årslönen i arbeta-ranställningen skulle anses utgöra ett belopp, motsvarande 2 400 gånger den timlön, som tjänstemannen omedelbart före tillträdandet av befattningen uppbar eller vid tidarbete avtalsenligt ägde uppbära. (Om tjänstemannen i den tidigare an- ställningen avtalsenligt uppbar månads- eller veckolön, skulle årslönen an— ses utgöra ett belopp, motsvarande 12 respektive 52 gånger det för månad respektive vecka fastställda lönebeloppet.)
Inom kort tid ansågs det likväl nödvändigt, att viss hänsyn vid lönejäm— förelsen också fick tagas till ackordsvinst. I det fall, att avtal endast upptog en lön, som avvägts med hänsyn till att den skulle utfyllas med ackordsför- -' tjänst, syntes det naturligt, att denna lön icke borde ligga till grund för ett . fastställande av jämförelseinkomsten i arbetaranställningen. Även på grund av ackordsarbetets alltmera ökade omfattning syntes det erforderligt att till- skapa bestämmelser, som erbjödo ackordsarbetare garanti mot alltför stor inkomstminskning vid övergång till tjänstemannaanställning. Med hänsyn härtill utfärdades år 1945 nya bestämmelser, vilka inneburo att även ackords- vinsten inräknades vid lönejämförelsen. Särskilt med hänsyn till den stimu- lansfaktor, som ligger i ackordslön—esättningen, ansågs det dock, att hela ac- kordsvin-sten icke kunde få medräknas, utan att en viss reduktion måste ske. Det ansågs också, att ackordsvinsten icke skulle bestämmas individuellt utan beräknas med utgångspunkt från den genomsnittliga ackordsnivån under viss tid vid den arbetsplats (arbetsområde) och inom den ålders- och yrkesgrupp, arbetaren senast tillhört. Därigenom skulle systemet erhålla en viss fasthet och en förankring i faktiska, av tillfälligheter i möjligaste mån oberoende förhållanden vinnas. När det gällde att bestämma r—eduktionens storlek, an- sågs det erforderligt att skilja mellan två avtalstyper, nämligen mjnimilöne- avtal och normallöneavtal, för vilka olika procentuell reduktion fastställdes.
De nya, alltjämt gällande bestämmelserna fingo i överensstämmelse här- med i huvudsak följande innehåll.
Tjänsteman, vilken omedelbart före tillträdandet av tjänstemannaanställning i sta- tens tjänst innehade anställning med avlöning enligt kollektivavtal, skall som re- gel placeras i den löneklass inom vederbörande lönegrad, i vilken årslönen för den ortsgrupp, till vilken hans stationerin-gsort omedelbart dessförinnan var hänförd, närmast överstiger årslönen i den förutvarande anställningen.
Sistnämnda årslön skall anses utgöra för den, vars avlöning utgått i form av fast timlön utan ackord (tidtimlön) ett belopp motsvarande 2 400 gånger den timlön, han vid tidarbete sen-ast ägt uppbära,
för den, som avtalsenligt uppburit vecko- eller månadslön, ett belopp motsva- rande & respektive 12 gånger den för honom senast gällande vecko— eller månads- lönen,
för den, vars avlöning utgått i form av ackordstimlön enligt minimilöneavtal jämte ackordsvinst, ett belopp beräknat enligt formeln
2400 a (1 + 0.008 p), där a betecknar den timlön, vederbörande ivid ackordsarbete senast ägt uppbära, samt p den i närmaste hela tal uttryckta procent år timlönen, vartill ackordsvinsten under andra—femte kalenderkvartalen 'före den nya befattningens tillträdande ge- nomsnittligt uppgått å den arbetsplats (arbetsområde) och inom den ålders- och yrkesgrupp, han närmast före tillträdandet tillhörde,
samt för den, 'vars avlöning utgått i form av timlön enligt normallöneavtal jämte ackordsvinst, ett belopp beräknat enligt formeln
2400 a (1 + 0.005 p), där beteckningarna a och p hava förut angivna innebörd.
Vid jämförelsen skola medräknas, vad angår den nya befattningen, lön jämte rör-liga tilläggsförmåner och, beträffande den tidigare anställningen, lön beräknad på sätt ovan sägs jämte skäligt belopp för förmån av fri beklädnad ävensom utöver lönen utgående kontant ersättning av avlönings natur, dock med undantag för kall— orts- och barntillägg. Dyrtidskompensationen å lönen i den tidigare anställningen skall beräknas efter samma levnadskonslnadsnivå som ligger till grund för rörliga tilläggsförmåner i den nya befattningen.
De närmare föreskrifter angående iöneklas—splacering i förevarande fall, som med hänsyn till särskilda förhållanden k-unna befinnas erforderliga, skall det ankomma på vederbörande myndighet 'att utfärda.
Mot de år 1939 införda bestämmelserna har _ även efter 1945 års änd- ringar — framförts den. invändningen, att de föranlett betydande ojämn— heter vid löneklassplaceringen. I väsentlig mån torde visserligen dessa ojämn- heter ha haft sin grund i krisförhållandena. Ätervinner löneläget sin rela- tiva stabilitet, torde man kunna räkna med, att de komma att minskas. Helt kunna de dock ej neutraliseras. Framför allt har det ansetts mindre tillfreds- ställande, att arbetare, som först vid relativt hög ålder och med lång anställ- ningstid befordras till tjänsteman, ofta bliva placerade i lika låg löneklass som yngre arbetare eller, under vissa förhållanden, till och med i lägre löneklass än dessa. Yrkanden ha därför framförts från vederbörande per- sonalorganisationer om införande av bestämmelser, som skulle motverka sådan inplacering och som därjämte skulle verk'a utjämnande vid ändrad relation mellan arbetarlön och tjänstemannalön.
Genom den ändring i bestämmelserna, som vidtagits 1945, har visserligen ackordsvinst i viss omfattning fått tillgodoräknas vid fastställande av jämfö— relseinkomsten, men bestämmelserna härom ha icke gått fria för kritik. Det har särskilt framhållits, att bestämmelserna med hänsyn till avtalens varie— rande konstruktion giva ett relativt ojämnt utfall. Sålunda kunna två arbet-are med samma förtjänstnivå komma att inplaceras i olika löneklasser beroende på att den ena arbetaren uppburit hög ackordstimlön (haft hög ackordsbavs) och låg ackordsvinst, medan den andra arbetaren haft låg ackordsbas och hög ackordsvinst.
Vid förhandlingarna mellan 1945 års lönekommitté och personalorgani- sationerna har enighet nåtts om vissa jämkningar i och kompletteringar till de nuvarande bestämmelserna, åsyftande att så långt som möjligt eliminera de med bestämmelserna nu förenade olägenheterna. Förhandlingsresultatet innebär, att nya bestämmelser skull-e meddelas i huvudsaklig överensstäm- melse med nedan under A——D angivna riktlinjer.
A. Allmänna principer. Lön-eklassplaceringen vid övergång från anställ- ning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman skall alltjämt. i första hand vara beroende av en jämförelse mellan löne- förmånerna i den förutvarande och den nya anställningen. Denna regel (här
kallad jämförelseregeln) bör emellertid kompletteras med en bestämmelse (här kallad garantiregeln) varigenom viss lägsta löneklassplacering i veder- börande lönegrad tillförsäkras den, som under längre tid före övergången varit anställd i statens tjänst. Dessutom bör åt styrelserna för de affärsdri- vande verken samt åt försvarets civilförvaltning överlåtas rätt att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befinnes nödvändigt för förvär- vande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt lämplig arbetare.
De bestämmelser, som här förordas i fråga om övergång från kollektivav- talsreglerad anställning, böra principiellt tillämpas också i sådana fall, då arbetaravlöningen, ehuru den formellt icke utgår enligt kollektivavtal, likväl reellt bestämts på samma sätt som avlöning enligt sådant avtal ell—er ock an- passats efter grunderna i visst kollektivavtal, som gäller för arbete av lik- nande slag.
B. Jåmförelseregeln. Tjänstemännen bör enligt denna regel, såsom också nu gäller, vid "tillträdandet placeras i den löneklass inom vederbörande löne- grad, i vilken årsavlöningen för den ortsgrupp, till vilken hans stationerings- ort omedelbart dessförinnan var hänförd, näirmast överstiger årsavlöningen i kollektivavtalsanställningen. Han må dock icke placeras högre än i högsta löneklassen inom lönegraden.
Årsavlöningen i den nya befattningen anses utgöra ett belopp motsvarande ' lön och rörliga tilläggsförmåner.
Årsavl'öningen i den tidigare anställningen anses utgöra
a) för den, vars avlöning utgått i form av fast timlön utan ackord (tid- timlön), ett belopp motsvarande 2 400 gånger den timlön, han vid tidarbete senast ägt uppbära, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men mins- kat med pensionsavdrag,
b) för den, som avtalsenligt uppburit vecko- eller månadslön, ett belopp motsvarande 52 respektive 12 gånger den för honom senast gällande vecko— eller månadslönen, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men mins- kat med pensionsavdrag,
e) för den, vars avlöning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, ett belopp beräknat enligt formeln
2 400 " 0,93 a (1 + 0,01 p), i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat med pensionsav- drag.
I denna formel är: a = den timlön, vederbörande vid ackordsarbete senast ägt uppbära, samt p= den i närmaste hela tal uttryckta procent å timlön, vartill ackords- vinsten under andra—femte kalenderkvartal—en före den nya befattningens tillträdande genomsnittligt uppgått å den arbetsplats (arbetsområde) och inom den ålders- och yrkesgrupp, vederbörande närmast före tillträdandet tillhörde.
Understiger det enligt formeln uträknade beloppet ett belopp motsvarande 2 400 gånger den timlön, vederbörande vid tidarbete senast skulle ägt upp- bära, skall det höjas till sistnämnda belopp.
De sålunda angivna beloppen skola ökas med skäligt belopp för förmån av fri beklädnad samt med utöver lönen utgående kontant ersättning av av- lönings natur, dock med undantag för kallorts- och barntillägg. Dyrtidskom- pensation skall beräknas efter samma levnadskostnadsnivå, som ligger till grund för rörliga tilläggsförmåner i den nya befattningen. Principerna för rätten att medräkna vissa särskilda ersättningar, såsom exempelvis förmåns- penningar, böra utformas vid tillämpningen av bestämmelserna inom veder— börande verk. Härvid böra, då så anses påkallat, förhandlingar äga rum med vederbörande personalorganisation.
Har arbetaren under senast förflutna tolvmånadersperiod före tjänstens till- trädande tidvis fullgjort arbete mot tidtimlön och tidvis ackordsarbete beräk- nas avlöningen för ettvart av dessa slag av arbeten för sig. Härvid tillämpas de här förut angivna reglerna med de jämkningarna, att i stället för det tal av 2 400, som i reglerna avser att uttrycka det årliga antalet arbetstimmar, insät- tes, beträffande det slag av arbete, som fullgjorts under den kortaste tiden, det tal, som motsvarar antalet arbetstimmar för detta slag av arbete, och beträf- fande det andra slaget av arbete skillnaden mellan sistnämnda tal och 2 400. Årsvlöningen anses utgöra summan av de på nu nämnt sätt uträknade av- löningarna.
C. Garantiregeln. Den, som efter fyll-da 18 år innehaft anställning med avlöning enligt kollektivavtal i statens tjänst, skall vid övergång från sådan anställning till tjänstemannaanställning i högst 10 lönegraden (nuvarande lönegradsbeteckning) tillförsäkras rätt att,
a) om anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 6 men icke fullt 9 år, för bestämmande av tidpunkt för uppflyttning till den för befattningen gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som överstiger 6 år,
h) om anställningen omfattar minst 9 men icke fullt 12 är, dels placeras i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för uppflytt- ning till den för befattningen gällande tredje löneklassen tagai beräkning den del av anställningen, som överstiger 9 år, samt
c) om anställningen omfattar minst 12 är, placeras i lägst den tredje för befattningen gällande löneklassen.
Den, som efter fyllda 18 år innehaft anställning i statens tjänst med avlö- ning enligt kollektivavtal, skall vid övergång från sådan anställning till tjäns- temannaanställning i högre lönegrad än den 10:e (nuvarande lönegradsbe- teckning) tillförsäkras rätt att,
a) om anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 9 men icke fulllt 12 år, för bestämmande av tidpunkt för uppflyttning till den för befattningen gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som överstiger 9 år,
h) om anställningen omfattar minst 12 men icke fullt 15 är, dels placeras i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för upp- flyttning till den för befattningen gällande tredje löneklassen taga i beräk- ning den del av anställningstiden, som överstiger 12 år, samt
c) om anställningen omfattar minst 15 är, placeras i lägst den tredje för lefattningen gällande löneklassen.
Såsom framgår av det föregående ha i viss mån olika regler ansetts böra ., äl-la vid övergång till tjänster i vissa lägre lönegrader än vid övergång till tjänster, placerade i högre lönegrader. Gränsen har härvid, med hänsyn till tjänsternas nuvarande lönegradsplacering, dragits mellan de nuvarande 10 och 11 lönegraderna. Därest framdeles lönegradsplaceringen skulle ändras för de tjänstemannagrupper, om vilka här är fråga, kan därav följa att grän- sen bör flyttas.
D. Det bör — liksom hittills — tillkomma vederbörande myndighet att utfärda de närmare föreskrifter i fråga om lönekluassplacering i förevarande fall, som med hänsyn till de särskilda förhållandena vid verket kunna be- finnas erforderliga.
Lönekommittén får i anslutning härtill framhålla följande. Den nya formeln, som skulle användas för bid, då avlöningen utgått i form ,av timlön jämte ackordsvinst, innebär, att den inkomst varmed ska-ll räknas vid jämförelsen — oavsett om fråga är om minimilöneavtall eller normallöne- avtal — i princip skall för sådan tid motsvara den med 7 procent minskade summan av timlönen och den genomsnittliga ackordsvinsten. Nedanstående gtabell belyser den nya formelns innebörd vid olika hög ackordsvinstprocent , i jämförelse med de nu gällande formlerna. I tabellen angives den procent av den oreducerade summan av timlönen och den genomsnittliga ackords-
, vinsten, som jämförelseinkomsten motsvarar vid tillämpning av de nuvarande ' formlerna och av den nya formeln.
Nuvarande formler Ackordsvinst- Nya
procent Minimilöne- Normallöne— formeln avtal avtal
98'18 95'45 96'67 91'67 95'38 88'46 94'29 85'71 93'33 83'38 92'50 81'25 91"? 6 79'41 91'11 77'78 90'53 76'32 90'00 75'00 8962 7381 8909 72'73 88'70 71'74 8833 7083 8800 70'00
=D DD
vvusv-vvvvvvsv
Det bör emellertid anmärkas, att jämförelse—inkomsten i vissa fall kom- mer att bliva högre än vad som följer av den nya formeln. Den skall nämli—3 gen under alla förhållanden minst motsvara 2 400 gånger den timlön, veder- börande vid tidarbete senast skulle ägt uppbära.
I fråga om sådan tidtimlön må särskilt påpekas, att i densamma skall anses ingå jämväl avtals—enligt utgående ackordskompensation i form av fast örestillägg, procentuellt tillägg till timlönen eller dylikt.
Har arbetaren under senast förflutna tolvmånadersperiod före tjänste—ns tillträdande under viss tid varit frånvarande från arbetet, t. ex. på grund av semester, sjukdom eller dylikt, skall denna tid betraktas som tidarbetstid respektive ackordsarbetstid i den mån arbetaren, om han ej vanit frånvarande från arbetet, med säkerhet skulle ha arbetat mot tidtimlön respektive på ackord.
Frågan om inplacering i löneklass av, bland andra, dem som från arvodes- eller kontraktsanställning övergå till anställning med lön enligt löneplan, kommer att av lönekommittén upptagas till behandling i andra avdelningen av kommitténs arbete.
6. Tjänstledighetsavdrag.
För närvarande förekomma tre slag av tjänstledighetsavdrag: A-, B- och C-avdrag. A-avdragen utgöras av löneklassvis fastställda, i dyrortshänseende icke differentierade dagbelopp, vilka såväl absolut som i sin relation till lönen följa en stigande skala. B-avdragen äro lika med dubbla A-avdragen. C-avdraget åter motsvarar hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. Vid tjänst- ledighet med C-avdrag förfares på olika sätt med tjänste— och familjepen— sionsavdragen, allt efter ledighetens orsak. Tjänstledighet för offentligt upp- drag medför ej reduktion av avdragen, vilka däremot vid ledighet för en- skilda angelägenheter skola minskas med det belopp, som belöper på ledig- hetstiden.
Då i samband med 1919 och 1921 års löner-egleringar för kommunika— tionsverken och för den allmänna civilförvaltningen konstruktionen med en av lön och tjänstgöringspenningar sammansatt fast avlöning övergavs och särskilda tjänstledighetsavdrag infördes, övertog man från det äldre löne— systemet grundtanken, att en tjänsteman i högre lönegrad vid ledighet borde avstå en förhållandevis större del av sin lön än en lägre befattningshavare. Den principiella riktigheten av en dylik anordning har i samband med se- nare löneutredningar ifrågasatts av ett flertal myndigheter, och 1928 års lönekommitté gav i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsregle- mente uttryck för viss tvekan i denna fråga. Avdragsskalans progressivitet har emellertid bibehållits, frånsett en av 1936 års lönekommitté företagen mindre betydande utjämning. Mätt i förhållande till nettolönen för dag på lägsta dyrort —— beräknad såsom 1/30 av den med löneklassvis utjämnade
pensionsavdrag minskade månadslönen — utgör A-avdraget nu i 1 löneklas- sen av löneplan A 15,79 0/0 och i 33 löneklassen 28,42 0/0. Motsvarande pro- centtal äro för medeldyr ort 13,48 och 26,23 samt för dyraste ort 11,76 och 24,35. Beträffande några få löneklasser inom den allmänna löneplanen samt i fråga om de för vissa extra ordinarie och extra befattningshavare gällan- de 5. lk. bokstavslöneklasserna förekomma undantag från progressivitetsprin- cipen. För sistnämnda löneklasser har fastställts ett i öretal räknat lika stort A-avdrag, varför avdragsprocenten här stiger med sjunkande lön.
Det förslag beträffande avvägningen av nya A-avdrag för tjänstemän med dyrortsgraderade löner, som efter förhandlingar med vederbörande personal- * organisationer nu framlägges av 1945 års lönekommitté, belyses, sammanställt med uppgifter rörande nuvarande förhållanden, av de båda här intagna ta— bellerna, av vilka den ena angiver avdragens absoluta och den andra deras relativa storlek. Särskilda belopp ha upptagits icke blott för varje löneklass utan också för varje dyrortsgrupp. Avdragen ha konstruerats så, att de i prin- ' cip medföra avstående av en och samma andel av lönen för alla befattnings- havare, vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas statione- ring på dyrare eller billigare orter.
I anledning av framställda anmärkningar mot det förhållandet, att de en- hetliga avdragen medförde en förhållandevis större reduktion av lönen för tjänstemän å de billiga orterna än för de å de dyrare orterna bosatta, utta lade 1928 års lönekommitté, att den erkände anmärkningarnas principiella riktighet men av praktiska skäl funnit sig böra avstå från att framlägga för- slag till ändring i detta hänseende. Sedermera har ifrågavarande spörsmål sammanförts med frågan om en dyrortsgradering av övertidsersättningen. Härom anförde 1936 års lönekommitté, att därest sistnämnda åtgärd vid- , toges, en differentiering med väsentligen samma fog borde verkställas be- " träffande löneavdragen under ledigheter. Såsom på annan plats i föreliggan- de betänkande omförmäles, har 1945 års lönekommitté funnit sig böra för- orda övergång till ett system med dyrortsgraderad övertidsersätt-ning. Kon— sekvenserna härav komma att te sig jämförelsevis mindre förmånliga för de tjänstemän, vilka äro stationerade på billigare orter. Vid anförda förhållan- . de har lönekommitténansett sig icke böra underlåta att föreslå en differen- f tiering jämväl av tjänstledighetsavdragen, vilken åtgärd är ägnad att med- föra en effekt motsatt den nyss angivna. Några nämnvärda praktiska olägen- , heter av att de olika avdragsbeloppens antal härigenom utökas anser kom- * mittén icke behöva befaras, då ju de för olika fall tillämpliga avdragen kunna avläsas i tabellen.
Vid valet av de relationstal, vilka beteckna A-avdragens förhållande till den oavkortade lönen, har det synts kommittén lämpligt att i princip utgå från nu rådande förhållanden för tjänstemän på F-ort. Proportionen mellan nuvarande löner på F-ort och på I—ort är nämligen ungefärligen densamma som mellan de av lönekommittén föreslagna lönebeloppen för medeldyr ort ' (3—ort) respektive dyraste ort (5-ort). Den relativa storleken på F-ort av nu- varande A-avdrag har emellertid icke genomgående varit utslagsgivande för
Tabell, utvisande A-avdrag ! procent av lönen.
Tabell, utvisande A-avdragens belopp.
Löne- klass
Nuv. A-avdragi procent av netto- grundlönen för
dag i ortsgrupp
Av lönekommittén föreslagna A-avdrag i procent av grundlönen för dag 1 ortsgrupp
Löneklass
A-avdrag för dag (vid grundnivån), kronor
enl. nuv.
enl. lönekommitténs förslag för ortsgrupp
>= :
nuv.
F I 3
ny
nuv. hest.
1 2 3 4 5
HNCQQHDCDh-GOGD onaHmmwmwhwm
1279 1228 1181 1301 1366 1422 1474 1520 1560 1595 1627 1666 1684 1741 1732 1734 1736 1723 1788 1809 1824 1838 1847 1855 1857 1899 1931 1955 2060 2155 2242 2321 2384 2460 2521 2573 2649 2662 2701 27'37 1167 1141 1069 1176 1235 1285 1331 1372 1408 1439 1468 1404 1549 1542 1562 1565 1567 1568 1649 1641 1687 1672 1680 1687 1693 1741 1777 1808 1942 2008 2005 2176 2249 2348 2381 2435 2484 2529 2570 2640
1r45 1172 1236 1235 1331 1403 1463 1547 1557 1589 1622 1651 1682 1740 1721 1736 17'59 1775 1789 1789 1809 1825 1883 1838 1838 1882 1844 1856 1867 1905 2040 2088 2r78 2253 2322 2386 2436 2482 2525 25 74 25'66 2604 1r54 1175 1237 1289 1373 1435 1487 1533 1567 1593 1620 1648 1674 1608 1749 17'40 1765 1766 1787 1803 1845 1849 1849 1864 1839 1841 1853 1879 1945 2003 2101 2179 2251 2349 2382 2430 2486 2528 2508 2605 1162 1179 1237 1283 1364 1420 1467 1508 1541 1569 1622 1642 1663 1686 1705 rr21 1734 1742 1760 1774 1783 1803 1849 1832 1886 1888 1850 1875 1910 2009 2002 2167 2250 2346 2377 2435 2479 2531 2569 2606 11'66 1182 1288 1278 1361 1406 1448 1485 1550 1602 1652 1670 1680 1705 1748 1731 1740 1745 1759 1770 1773 1791 1803 1841 1847 1820 1882 1857 1906 2002 2005 2181 2249 2313 2373 2480 2483 2533 2571 2607
HNCQQ'LQåDb—wdä UD m—amm—nmwr—wa
.mo—clxmn-ococa—tw OOMHv—(u—l—4v—tv—Iv—4NNN OMDleOtQIncIQOIQOIQQOIOOICOIQOIQONDOOOKQOIQOLÖOO GQIQCDwOä—NQQDQHVNOmlx'—WQH1»
O wmammmmmquwnmmmmhwwm
IG (D 03
oo yo Ov—l v—lr—Å
11'55 12'10 1205
095 100 140 120 130 145 160 175 100 205 220 235 250 265 280 295 340 325 340 360 385 440 435 460 490 520 100 105 145 125 140 165 170 185 200 245 230 245 260 275 200 305 320 335 365 37 400 425 460 480 540 540 645 660 725 785 860 920 980 1040 1095
11'55 .
1240 1265 1320
PHNQVQI—QONQQ
OIQOIQIOOND
XOOOQIF.
o HHv—dv—t—v—CHWNNNNW
in: a>9 (NCO
345
o & CO
345 365 385 440 440 470 500 580 560 585 635 680 700 845 880 945 1005 1065 1125 1180 1240 205 1380
omm-oooomnnmomomo :no:: edan-opwa—mpr—wo—mwww H—cH—HHHHNNmmmmmmmc—om
om 95” "(”$
455 485 545 545 575 640 650 700 770 840 940 97 1030 1090 1150 1240 1270 1325 1380
uppbyggnaden av den av kommittén föreslagna avdragsskalan. Bland annat med hänsyn till att ersättning för övertidsarbete enligt lönekommitténs för- slag icke kan utgå till befattningshavare i högre löneklass än den 25, har det ansetts befogat att för däröver liggande del av löneplanen anpassa av- dragsskalan så, att den närmare ansluter sig till nuvarande relation mellan A-avdrag och nettolön på I-ort. Vidare ha sådana jämkningar vidtagits, som varit nödvändiga för att undvika att mot en viss löneklass kommer att svara ett större procentuellt avdrag än det, som föreslagits för den närmast högre löneklassen. Av vad nu sagts framgår att, även om den nuvarande progressi- viteten något mildrats, några mera avsevärda förändringar i fråga om av— dragsskalans struktur icke följa av lönekommitténs förslag.
De A-avdrag, som föreslås för tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgra- derad löneplan, ha avvägts så, att de för lönelägen jämförliga med dem som förekomma inom ortsgrupp 5 av den allmänna dyrortsgraderade lönepla— nen i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löne— plan och för högre lönelägen sakta stegras intill 27 0/0 av den på ovan an- givet sätt beräknade nettolönen för dag. I stort sett samma metod har av 1936 års lönekommitté använts vid konstruktionen av nu gällande avdrag för sådana tjänstemän, varom här är fråga. De nya avdragsbeloppen för dag framgå av följande sammanställning.
Löne- A-avdrag Löne- A-avdrag Löne- A-avdrag Löne— A-avdrag A-avdrag klass kr. klass kr. klass kr. klass kr. kr.
6-10 905 11 1205 16 15-40 20-50 650 900 12 1330 17 1640 2240 700 1050 13 1390 18 16'80 25-10 705 11-20 14 1440 19 1750 ' 2970 835 11-95 15 14-90 20 18-90
Tjänstledighetsavdragen äro för närvarande rörliga i den utsträckning, som följer av grunderna för beräkning av rörliga tilläggsförmåner på lönen. Detta är en följd av att underlaget för nämnda förmåner i förekommande fall utgöres av den med tjänstledighetsavdrag minskade lönen. Efter verk- ställd undersökning av möjligheten och lämpligheten av ett system med fasta avdrag, vilka skulle fråndragas den oavkortade månadsavlöningen, har löne- kommittén funnit sig icke böra föreslå någon ändring i vad som nu gäller i förevarande hänseende.
B-iavdraget bör enligt lönekommitténs mening liksom hittills motsvara dubbla A-avdraget.
Nu gällande regel för C-avdragefts bestämmande medför, att storleken av detta avdrag varierar med antalet dagar i den kalendermånad, varunder tjänstledigheten infaller. För en och samma tjänste-man kan C-avdraget för dag sålunda utgöra antingen 1/31, 1/ao, 1/29 eller 1/28 av månadslönen, ett för- hållande som givetvis är ägnat att komplicera arbetet med avlöningens ut- räknande. 1928 års lönekommitté sökte undanröja denna olägenhet genom
9—468048.
att föreslå, att C—avdraget alltid skulle utgöra för dag 1/30 av månadslönen och för månad hela lönen. En dylik lösning ansågs emellertid av 1936 års lönekommitté komma att medföra mindre tillfredsställande konsekvenser vid tillämpningen. Till stöd för sin uppfattning anförde sistnämnda kom- mitté, att en befattningshavare, vilken exempelvis under januari månad åtnjutit tjänstledighet med C-avdrag under 30 dagar, icke skulle erhålla nå- gon lön för den återstående dagen i månaden, medan å andra sidan den, som under 27 dagar av februari månad haft att vidkännas C-avdrag, skulle för en enda tjänstgöringsdag komma i åtnjutande av 3/30 av månadslönen. Med hänsyn härtill ansågs det redan tillämpade beräkningssättet vara att föredraga.
Även 1945 års lönekommitté har ägnat uppmärksamhet åt frågan om en förenkling av sättet för C-avdragsberäkningen. Därvid har bland annat dis- kuterats ett förslag, enligt vilket vid tjänstledighet under högst 15 dagar av en kalendermånad avdraget skulle utgöra 1/30 av månadslönen för varje dag ledigheten omfattade, medan vid längre ledighet den behållna lönen skulle bestämmas till nämnda bråkdel av månadslönen för varje dag, var- under tjänstgöring fullgjorts. Tjänstledighet under hel månad skulle med- föra, att hela lönen skulle avstås. Medan de ojämnheter i fråga om den be- hållna avlöningens storlek, Vilka skulle uppkomma vid tillämpning av den av 1928 års lönekommitté förordade regeln, skulle framträda mera ju större del av kalendermånaden vtjänstledigheten omfattade, skulle ojämnheterna enligt den nu övervägda regeln bli större ju mera antalet tjänstledighetsdagar närmade sig 15 men allt mindre betydande i den mån ledigheten upptoge en mycket liten eller mycket stor del av månaden. Denna förändring i fråga om lokalisationen av ojämnheterna borde väl i och för sig betraktas som en förbättring. Ojämnheterna skulle emellertid bliva så betydande också enligt den nu diskuterade regeln, att lönekommittén med hänsyn därtill ej ansett sig böra förorda, att den införes. Den ur redogörarsynpunkt eftersträ- vade förenklingen av C-avdragsberäkningen skall enligt kommitténs förslag uppnås på andra vägar.
Lönekommittén förordar, att C-avdraget på lönen även för den förestående löneregleringsperioden i princip skall utgöra den kvotdel av månadslönen, vilken svarar mot dagantalet i den av ledigheten berörda kalender-månaden. En åtgärd i förenklande riktning är emellertid det av kommittén förordade införandet av nettolönesystem, som medför att någon avkortning av tjänste- och familjepensionsavdrag, svarande mot bruttolönens reduktion genom C-avdrag, ej skall ske. Vidare vill kommittén framhålla, att det redan för närvarande, då avlöningsförfattningarna ej upptaga uträknade C-avdrags- belopp, ofta torde förekomma, att redogörarna för avdragsberäkningen be— gagna sig av hjälptabeller, vilka emellertid ej äro officiellt fastställda utan antingen mera under hand sammanställts genom vederbörande myndigheters försorg eller i affärssyfte utarbetats av privatpersoner. Lönekommittén äm- nar låta utarbeta för varje särskild ortsgrupp uppställda tabeller över de olika C-avdrag på lönen, som kunna förekomma, och förutsätter därvid,
att dessa tabeller skola intagas i vederbörande avlöningsförfattning. Kom- mittén är övertygad om att det för färdigställandet av tabellerna erforderliga engångsarbetet mer än väl kommer att uppvägas av tidsbesparing och ökad säkerhet vid avlöningsbestämmelsernas framtida tillämpning. I tabellerna avses C-avdragen skola upptagas avrundade till närmaste med 5 delbara öretal; de avvikelser från de exakt uträknade avdragen, som följa härav, äro av den storleksordning, att de torde kunna anses vara utan någon egentlig betydelse, särskilt i betraktande av att uträknad månadsavlöning enligt lönekommitténs förslag alltid skall jämkas till närmaste krontal. Anordningen bör kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken befatt— ningshavare, som varit tjänstledig mot C-avdrag under hel månad, icke skall äga uppbära någon lön för denna tid.
De spörsmål, vilka sammanhänga med de särskilda avdragstypernas till- lämpning vid olika slag av ledighet, kommer lönekommittén att upptaga till. behandling i en senare etapp av utredningsarbetet.
7. Kallortstillägg.
Särskilda kallortstillägg förekommo ursprungligen endast vid statens järn- vägar —— från år 1903 —— men infördes efterhand vid samtliga kommunika- tionsverk (1920), den allmänna civilförvaltningens nyreglerade verk (1922), tullstaten (1923) m. fl. förvaltningsområden. För närvarande finnas bestäm- melser om kallortstillägg meddelade i civila och militära avlöningsreglemen- tcna, civila och militära icke-ordinariereglementena, manskapsavlöningsregle- mentet, folkskolans avlöningsreglemente, avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna samt avlöningsreglementet för de statsunderstödda sko- lorna för bildbara sinnesslöa m. fl. Manskapsavlöningsreglementets bestäm— melser i ämnet avse, såvitt angår det kontraktsanställda manskapet, endast vissa äldre furirer.
Då kallortstilläget infördes, angavs dess direkta syfte vara att kompensera befattningshavarna i övre Norrland dels för de högre levnadskostnaderna därstädes och dels för de olägenheter, som följde av det hårda klimatet. Sedan en för hela landet enhetlig dyrortsgruppering genomförts och särskilda dyr- ortstillägg tillkommit såsom avlöningsförmån, ansågs emellertid levnadskost- nadernas höjd ej längre böra inräknas bland de med bosättning i Norrland sammanhängande förhållanden, för vilka kallortstillägget var avsett att ut— göra en kontant ersättning. Den egentliga motiveringen för medgivandet av ifrågavarande förmån var statens intresse av en tillfredsställande rekrytering till tjänsteställena i Norrland. Av såväl 1928 som 1936 års lönekommittéer verkställda utredningar ansågos dock utvisa, att några mera avsevärda rekry— teringssvårigheter ej längre förelåge.
Kallortstillägget har alltsedan sin tillkomst utgått med olika belopp, vilka avvägts med hänsyn till de speciella levnadsförhållandena på skilda statione- rings (förläggnings) orter. Med viss schematisering ha orterna därvid gruppe- rats i kallortsklasser, till antalet för närvarande sex. Såsom arbetsmetod vid
kallortsindelningen har man begagnat en zonindelning, vilken i sina huvud- drag bygger på en är 1920 utförd klassificering av stationeringsorter för per- sonal i kommunikationsverken. Utgångspunkten för berörda klassificering var, att kallortstillägget huvudsakligen skulle ha karaktären av ett ödemarks- eller enslighetstillägg, och följande huvudfaktorer ansågos böra vara utslags- givande vid bestämmande av tilläggets storlek å viss ort: 1) vinterkylans in- tensitet, 2) längden av vinter och sommar, 3) enslig belägenhet, 4) vinter- mörkrets omfattning, 5) avstånd från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarks- natur. För varje faktor konstruerades en poängskala, och det sammanlagda poängtalet för varje ort uträknades, varvid siffran för ödemarksnatur räk- nades dubbelt. Ursprungligen låg det stora flertalet klassindelade orter vid järnvägslinjerna, men i och med att nya förvaltningsområden inordnats i kallortssystemet har detta karakteristiska drag försvunnit. Zonindelningen .är numera reglerad genom en kungörelse den 15 juni 1939 (nr 425), till vil— ken hör en bilaga med beskrivningar av gränslinjerna mellan områdena för de olika kallortsklasserna samt mellan kallortsområdet och riket i övrigt.
Inom en och samma kallortsklass utgår kallortstillägg med ett enhetligt, av befattningshavarnas löneställning oberoende belopp. Så har för övrigt varit fallet under hela den tid ifrågavarande lönetillägg existerat. Ett förslag att gradera förmånen efter lönegrader framlades under 1920-talet av kommunli- kationsverkens lönekommitté men blev ej genomfört. Skalan för kallortstillägg har för närvarande följande utseende:
kallortsklass I ............ 90 kr. kallortsklass IV ............. 360 kr. » V ............. 540 » » VI ............. 720 »
1945 års lönekommitté har enligt de för kommitténs arbete meddelade di- rektiven att ompröva frågan om kallortstilläggens bibehållande.
Lönekommittén, som hyser den principiella uppfattningen, att befattnings- havarnas löneställning i möjligaste mån bör bestämmas genom den fasta lö- nens avvägning, har ansett det kunna ifrågasättas, om de omständigheter, som ursprungligen föranlett införandet av kallortstillägg, numera behöva tillmätas sådan betydelse för lönesättningen, att tilläggen måste bibehållas. De utredningar i ämnet, som 1928 och 1936 års lönekommittéer verkställt, synas giva vid handen, att någon mera avsevärd skillnad i fråga om rekryte- ringsmöjligheterna ej kan anses föreligga mellan kallortsområdet och riket i övrigt. Härtill kommer, att ett av de moment, som tidigare ansetts göra kall- ortstillägg motiverade, för framtiden torde komma att i viss mån kompense— ras på annat sätt. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, konsti- tueras kallortskaraktären i väsentlig grad av vederbörande orters avlägsenhet från tätare bebyggda samhällen eller områden. Vid hittills utförda dyrorts- grupperingar har hänsyn icke tagits till orternas kommunikationsförhållan- den annat än i den mån långa avstånd mellan inköpsort och konsumtionsort direkt kommit till uttryck i priserna på de nyttigheter, vilka medräknats vid beräkningen av utgiftsbudgeter. Enligt forslag av 1943 års dyrortskommitté
skall för framtiden viss självständig hänsyn tagas till de större utgifter eller ansträngningar för anskaffande av olika slags förnödenheter —— även im- materiella _ vilka den på visst minimiavstånd från 5. k. huvudinköpsort bo- satta befolkningen har att vidkännas främst i form av rese- och transport- kostnader. Avståndskostnadernas inverkan på hushållsbudgeten skulle marke- ras genom visst tillägg till dennas slutsumma. Dyrortskommitténs förslag härutinnan har i princip vunnit statsmakternas godkännande genom beslut under höstsessionen av 1945 års riksdag Även om de med en mera isolerad bosättning förenade olägenheterna icke härigenom komma att beaktas främst utifrån de synpunkter, vilka tillmätts betydelse vid kallortssystemets utform- ning, synes dock nämnda system ha förlorat en del av sitt teoretiska un- derlag.
För bibehållande av kallortstilläggen talar å andra sidan, att vissa av de faktorer, vilka ansetts motivera medgivandet av dylika tillägg, alltjämt göra sig gällande med oförminskad styrka. Med hänsyn härtill och då man vid de förda förhandlingarna på personalhåll fäst stort avseende vid att ifrågava- rande, sedan länge utgående avlöningsförmån icke fråntages befattningsha— varna, har lönekommittén ansett sig böra förorda, att kallortstillägg fortfa- rande skall utgå. Lönenivåns generella höjning skall dock icke medföra nå- gon höjning av tilläggsbeloppen, vilka liksom hittills skola utgå till tjänste— män inom ett i sex kallortszoner indelat kallortsområde. Mera betydande ändringar i fråga om kallortsindelningen anses ej böra ske. Sådana justering- ar av gränsdragningen böra emellertid övervägas, att denna vållar minsta möjliga irritation. Konstlade gränser, bestämda såsom räta linjer mellan tvenne orter eller dylikt, böra såvitt möjligt undvikas. I allmänhet torde det vara lämpligt att indelningen göres efter administrativa eller judiciella grän- ser. I en del fall kan det likväl vara naturligare, att kallortsindelningen an- slutes till i landskapet befintliga skiljelinjer såsom älvar, vägar och liknande. Kommittén förutsätter, att kallorternas klassificering liksom nu skall regleras i särskild ordning genom att Kungl. Maj:t utfärdar tillämpningsföreskrifter till avlöningsförfattningarnas bestämmelser om kallortstillägg.
Frågan efter Vilka regler och i vilken utsträckning militärt manskap skall äga rätt till kallortstillägg torde få upptagas till övervägande sedan genom det av 1946 års manskapslöneutredning bedrivna utredningsarbetet större klarhet vunnits om manskapets blivande löneställning.
8. Övertidsersättning.
Nuvarande bestämmelser. Gällande övertidsbestämmellser förutsätta, att arbete å tid utöver fastställd arbetstid skall förekomma endast undantagsvis. Utfört övertidsarbete medför under vissa betingelser rätt till kompensation ge- nom ledighet eller till kontant övertidsersättning. Ersättning skall i första hand utgå i form av ledighet. En absolut förutsättning för rätt till ersättning är att ifrågavarande arbete utförts å befattning ihögst 18 lönegraden. Här- utöver gälla vissa ytterligare begränsningar. Ersättning må sålunda i all-
mänhet icke tillkomma befattningshavare, som utövar mera självständigt befäl eller som har att utföra arbete av den art, att behovet eller varaktig- heten av förekommande övertidsarbete icke kan kontrolleras. Vidare gäller att överordnad i varje särskilt fall skall ha beordrat eller godkänt arbetets utförande å övertid.
Ersättning utgår enligt olika grunder för övertidsarbete, som utförts un- der natt (kl. 22—6), å sön— eller helgdag elller å påskafton, midsommarafton eller julafton (i det följande sammanförda under beteckningen kvalificerad övertid), och för dylikt arbete under annan tid (icke kvalificerad övertid). Den kontanta övertidsersättningen för arbete under icke kvalificerad över- tid utgår med lönegradsvis fastställda, icke dyrortsgraderade timersättnings— belopp. På dessa belopp avsågs vid avlöningsreglementets tillkomst icke skola utgå rörligt tillägg; en är 1943 företagen provisorisk höjning av ersättnings— beloppen innebar emellertid en förhöjning av de tidigare beloppen med i runt tal 31 0/o, motsvarande på lönen utgående rörligt tillägg och kristillägg. Varje övertidstimme räknas, när fråga är om kvalificerad övertid, såsom en och en halv timme med tillämpning därefter av ovannämnda timersättningsbe- lopp. För kompensation genom ledighet gäller, att en timmes övertidsarbete kompenseras med en timmes ledighet, med undantag dock för det fall, att ar— betet utförts under kvalificerad övertid och ledigheten beredes under annan tid, än som medför dylik beräkning i fråga om övertidsarbete. I detta fall kompenseras en timmes övertidsarbete genom en och en halv timmes ledighet.
Lönekommitténs förslag. Under de av lönekommittén förda förhandling— arna har av tjänstemännens huvudorganisationer påtalats, att, emot vad som förutsattes vid den senaste allmänna löneregleringen, övertidsarbete numera uttages i betydande omfattning inom vissa områden av statsförvaltningen. Det torde vara ostridigt, att verk och myndigheter under de senare åren ofta i betydande utsträckning anlitat sin personal för övertidsarbete. Att detta behövt ske, torde till avsevärd del bero på extraordinär arbetsbelastning för—_ anledd av krisförhållanden, varför förekomsten av övertidsarbete kan vän— tas minska efter återgång till mera normala förhållanden. Vid sina förhand- lingar med tjänstemannaorganisationerna har emellertid lönekommittén för- klarat sig beredd att understryka, att den redan i 1919 års avlöningsregle— mente för kommunikationsverken och även i de nuvarande avlöningsregle- mentena uttalade grundsatsen, att arbete å tid utöver fastställd arbetstid bör förekomma endast undantagsvis, även bör gälla för den förestående löne- regleringsperioden och därvid i möjligaste mån iakttagas. I den mån det emellertid blir nödvändigt att uttaga övertidsarbete, bör man från vederbö- rande myndigheters sida söka ernå en sådan begränsning av det övertids- arbete, som uttages av en och samma befattningshavare, att hans arbets- börda ej blir större än vad de föreliggande omständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det sätt varpå lagen om arbetstidens begräns- ning tillämpas på den allmänna arbetsmarknaden vara vägledande, så att
man under alla förhållanden söker undvika .att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning. Dessa lönekommitténs utalanden avse jämväl befattnings- havare, vilka icke erhålla särskild övertidsersättning.
Beträffande rätt till övertidsersättning anser lönekommittén ingen reell ändring böra ske. Kommittén förordar i enlighet härmed, att särskild er- sättning skall kunna utgå för övertidsarbete å befattning i högst 22 löne- graden, vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.
Vad härefter angår den kontanta övertidsersättningens konstruktion och avvägning i förhållande till ordinarie avlöning har vid flera tidigare tillfäl- len ö>vervägts en sådan omläggning av det hittillsvarande systemet med löne- gradsvis bestämda, icke dyrortsdifferentierade och fasta ersättningsbelopp, att övertidsersättningen skulle komma att ställas i mera direkt relation till vederbörande befattningshavares avlöning. Yrkanden ha också framställts om att med övertidsarbete skulle förenas högre ersättning än den, som utg-år för arbete å ordinarie arbetstid.1 Redan av 1928 års lönekommitté anfördes att kommittén gärna önskat föreslå sådan ändring i grunderna för övertidser— sättningens beräknande, att ersättningen närmare än vad som vore fallet kunde anslutas till den lön, som uppbures av tjänstemannen. Detta skulle emellertid förutsätta en differentiering av ersättningsbeloppen efter såväl löneklass som ortsgrupp, vilken anordning kommittén av praktiska skäl icke ansåg sig böra förorda. Icke heller 1936 års lönekommitté fann sig kunna bi- träda framställda yrkanden av denna innebörd på grund av den differen- tiering av övertidsersättningen, som detta skulle innebära. Kommittén anför- de härom:
En dylik differentiering skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obetydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste framstå såsom opåkallat. Därest en sådan differentiering genomfördes be- träffande kompensationen för tjänstgöring å övertid, borde för övrigt med väsent- ligen samma fog en differentiering verkställas beträffande löneavdragen under le- digheter. Med hänsyn till att övertidstjänstgöring över huvud bör förekomma endast undantagsvis och i första hand skall, där så kan ske, kompenseras genom motsva- rande ledighet, är det enligt kommitténs förmenande varken nödvändigt eller önsk— värt, att ersättningssystemet beträffande övertidstjänstgöringen alltför mycket utbygges. De analogier från den enskilda arbetsmarknaden, av vilka man velat hämta stöd för en dylik utbyggnad, hava icke synts kommittén vara bärande med hänsyn till de helt olikartade förhållanden, som föreligga med avseende å anställningens fast- het samt tryggheten för löneinkomst oavsett konjunkturskiftningar och växlingar i arbetstillgäng.
Lönekommittén förordar sålunda, att övertidsersättningen alltjämt bestämmes till ett enhetligt belopp för lönegrad, oavsett dyrortsgrupp och löneklass.
1 Ett återkommande yrkande vid de tillfällen, då övertidsbestämmelsema varitl föremål för 'gxewägande, har-"varit, att ersättningen, bortsett, från viss avrundningåborde] bestämmas" till 1/170 av månadslönen, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg, vilket vid enznormal'arbets- tid av 208 timmarper månad skulle medföra omkring 20 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.
De av 1936 års kommitté föreslagna ersättningsbeloppen, vilka oföränd- rade upptogos i civila avlöningsreglementet, voro så avvägda, att de med ut- gångspunkt från en normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad unge— färligen motsvarade den ordinarie timlönen å I-orrt för en tjänsteman inom tredje löneklassen av vederbörande lönegrad. Med hänsyn till att rörligt tillägg icke skulle utgå å övertidsersättningen inneslöto beloppen emellertid en viss förhöjning utöver den på angivna sätt beräknade kvotdelen; denna förhöjning varierade mellan 2,5 0/0 i femte lönegraden och 11 0/o i första lönegraden och uppgick i genomsnitt till 6,6 0/0 av kvotdelen. År 1942 fast- ställdes ersättningsbelopp för extra ordinarie vård- och ekonomipersonal, vil- ka grundade sig på en mera fri avvägning.
I samband med tillkomsten av den i det föregående omförmälda proviso- riska höjningen med 31 % av övertidsersättningarna _ vid vilken särskild hänsyn icke togs till att då gällande belopp inneslöto en mindre förhöjning motiverad med att rörligt tillägg icke avsetts skola utgå på ersättningsbe- loppen — förekomme vissa uttalanden till förmån för en ändring av de prin- cipiella grunderna för övertidsersättningens konstruktion. I ett av allmänna lönenämnden avgivet utlåtande anfördes sålunda:
Principiellt är lönenämnden av den uppfattningen, att frågan om övertidsersätt- ningens storlek bör lösas i anslutning till det förslag, som framlagts i de nyssnämnda motionerna1 vid 1938 års riksdag. Det har synts lönenämnden riktigast, att övertids- ersättningens belopp direkt anknyter till vederbörande tjänstemans avlöning och sålunda differentieras med hänsyn såväl till tjänstemannens placering i löneklass som till hans placering i dyrortsgrupp. Härigenom skulle undvikas, att — såsom för närvarande i vissa fall är händelsen — förhållandevis hög ersättning utgår å lägre dyrort, medan ersättningen å högre dyrort måste anses för låg. Några far- hågor för att _ såsom statsutskottet vid 1938 års riksdag anförde — en differentie— ring skulle i avsevärd mån komplicera bestämmelserna på området, beh-öva enligt lönenämndens mening icke hysas.
Emellertid vill lönenämnden icke nu påyrka, att de nuvarande bestämmelserna om övertidsersättning erhålla principiellt ändrad innebörd i enlighet med det ovan anförda. Denna fråga synes icke böra upptagas till prövning annat än i samband med en lönereglering.
Statsutskottets utlåtande i frågan (nr 264/1943) innefattade en principiell anslutning till den av lönenämndens majoritet uttalade uppfattningen, även om utskottet i likhet med lönenämnden ifrågasatte lämpligheten av att vid dåvarande tidpunkt införa ifrågavarande, även vid detta tillfälle motions- vis föreslagna beräkningsgrunder.
1945 års lönekommitté har företagit vissa undersökningar beträffande verkningarna av den för övertidsersättningen nu gällande konstruktionen. Av här intagna sammanställning framgår i fråga om befattningshavare i de lönegrader inom nuvarande löneplan A, inom vilka övertidsersättning kan utgå, liksom i vissa lönegrader av nuvarande löneplanerna V och MV den ojämna relationen mellan övertidsersättning och ordinarie timlön respek-
1 Likalydande motionerna I: 317 och 11: 453, vari hemställdes, att övertidsersättningen skulle bestämmas till 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive rörligt tillägg och kall— ortstillägg, med viss avrundning.
1939 års (resp. för V- och MV- lönegraderna
1942 års) ersättnings- belopp
1939 års (resp. 1942 års) ersättningsbelopp i % av nuvarande nettotimlön vid en normalarbetstid för månad av 208 timmar
Nuvarande, provisoriskt fastställda ersättnings—
Ortsgrupp
belopp
A I
Nuvarande. provisoriskt fastställda ersättnings— belopp i % av nuvarande nettotimavlöning vid en normalarbetstid för månad av 208 timmar
Ortsgrupp
A
ND" HG ETC.. om
>_- H H »— eau: (Om Hill OG") CDC" oen— klOS QN) CJH—'-
p—u—c uno r—ll—l O'H— >—u—4 raw HH 'JOJ pur—— mu:— t—u— cou- wb—l om MH v—n—r (xD)—4 won
tive timavlöning i begynnelse— och slutlöneklass på billigaste och dyraste ort. Med hänsyn till att lönekommittén föreslår övergång till nettolönesystem ha beräkningarna skett på grundval av nu utgående nettolöneförmåner. Be— räkningarna ha utförts med utgångspunkt från en normalarbetstid av 208 timmar för månad, Vilken beräkningsgrund, såsom redan i det föregående nämnts, tillämpades vid 1936 års lönekommittés avvägning av ersättningar- nas storlek i förhållande till den ordinarie timlönen.
Lönekommittén föreslår, att den kontanta övertidsersättningen ställes i viss, nedan närmare angiven, enhetlig relation till den för arbete å ordina- rie arbetstid utgående avlöningen (lön jämte rörligt tillägg). Härav följer, att ersättningsbeloppen skulle fastställas löneklassvis och differentieras i dyrortshänseende. Vidare skulle rörligt tillägg utgå med samma procenttal som på lönen, varvid förutsättes, att avvägningen efter den med rörligt till- lägg förhöjda lönen skall ske genom 'att dylikt tillägg beräknas på samman- lagda beloppet av lön och övertidsersättning. Enligt kommitténs förslag skola de mot lönens grundnivå svarande ersättningsbeloppen återgivas i särskilda tabeller för de olika ortsgrupperna, varför några administrativa svå-
Ersättning för timme vid övertidsarbete på icke kvalificerad övertid
Löneklass Grundbelopp 106 % av grundbeloppen
Ortsgrupp Ortsgrupp 3 3
wm—lmwmwwu
righeter av sådan art, att de behöva inge betänkligheter mot den föreslagna omläggningen, icke synas behöva uppkomma.
De timersättningsbelopp (vid grundnivån) för arbete å icke kvalificerad övertid, vilka såsom resultat av de förda förhandlingarna av lönekommittén förordas, framgå av en härvid intagen tabell, i vilken redovisas också ersätt- ning-ens storlek vid ett rörligt tillägg av 6 0/0. De i tabellen återgivna grund- beloppen motsvara, bortsett från avrundning till närmaste med 5 delbara öretal, 0,7 procent av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad innebär 40 procents förhöjning och vid en normalarbets- tid av 208 timmar för månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.
Beträffande arbete på kvalificerad övertid förordar lönekommittén en sådan utsträckning av begreppet kvalificerad övertid, att därtill hänföres jäm— väl tiden från och med klockan 18 å dag före sön— eller helgdag. För be- stämmande av ersättning för arbete å kvalificerad övertid tillämpas för närvarande en regel om dylikt övertidsarbetes evalvering på visst sätt med tillämpning därefter av ersättningsbeloppen för icke kvalificerad övertid. Då en dylik evalvering synes medföra vissa nackdelar ur lönestatistisk syn- punkt, förordar lönekommittén, att särskilda ersättningsbelopp i stället fast- ställas för arbete å kvalificerad övertid. Med bibehållande i princip av nu- varande relation mellan de för arbete å icke kvalificerad och kvalificerad övertid utgående ersättningarna föreslås, att ersättningsbeloppen bestämmas till 150 procent av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke kvalifice- rad övertid beräknats före avrundning. Beloppen komma därmed att utgö- ra 1,05 procent [av månadslönen, vilket motsvarar 110 procent-s förhöjning av den ordinarie timlönen vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad (118,4 procent vid 208 timmar för månad). Även dessa belopp böra avrundas
Ersättning för timme (grundbelopp) vid Ersättning för timme (grundbelopp) vid övertidsarbete på kvalificerad övertid övertidsarbete på kvalificerad övertid
O rtsgrup p Ortsgrupp 3 3
wm-QODUlläwwt—n
till närmaste med 5 delbara öretal. De föreslagna ersättningsbeloppen fram- gå av särskild tabell.
Enligt lönekommitténs mening bör övertidsarbete liksom hittills i första hand kompenseras genom ledighet. Lönekommittén förordar, att kompensa- tionsledigheten i princip skall stå i samma relation till tiden för det utförda övertids'arbetet som den kontanta övertidsersättningen till den för arbete å ordinarie arbetstid utgående ersättningen vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad. Lönekommittén föreslår, att en timmes övertidsarbete skall kompenseras genom en och en halv timmes ledighet, dock att, där ar- betet utförts å kvalificerad övertid och ledigheten beredes på annan tid än som medför dylik beräkning i fråga om övertidsarbete, en timmes övertids- arbete skall kompenseras genom två timmars ledighet.
AVD. V.
KOSTNADSBERÄKNINGAR.
För att kunna bedöma de av 1945 års lönekommitté i detta betänkande framlagda förslagens verkningar i kostnadshänseende fordras vissa beräk- ningar om personalens fördelning på olika lönegrader, löneklasser och orts— grupper. Beträffande fördelningen på olika ortsgrupper måste hänsyn tagas icke blott till de förhållanden, som nu föreligga, utan också till dem, som kunna förväntas råda, när den nya dyrortsgrupperingen genomförts.
I fråga om lönegradsfördelnin—gen har lönekommittén i första hand kun- na-t begagna sig av uppgifter, som i huvudsak avse förhållandena vid års- skiftet 1943/44 och vilka införskaffats av riksräkenskapsverket. För dessa uppgifter lämnas redogörelse i bilagan 9 till 1943 års dyrortskommittés be- tänkande angående dyrortsgrupperingen.
Lönekommittén har emellertid ansett sig även böra införskaffa vissa kom- pletterande uppgifter. Dessa avse dels större delen av den personal med lön enligt löneplanerna A, E0 och MEo, som nu är stationerad å ortsgrupperna F—I, dels samtliga beställningshavare å aktiv stat vid försvarsväsendet den 1 september 1945 (uppgifterna avse icke beställningshavare över stat, på ci- vilanställningsstat, övergångsstat, reservstat och dylikt), dels de ordinarie och extra ordinarie lärarna vid de högre kommunala skolorna vid slutet av höstterminen 1945 utom lärarna vid de högre folkskolorna, dels oclc vård- och ekonomipersonalen. Av uppgifterna framgår, att antalet ordinarie office- rare (löneplan Oa) den 1 september 1945 uppgick till 3 403, antalet under- officerare (löneplan UO) till 4388, antalet fänrikar (löneplan Oc) till 673 och den civilmilitära personalens antal (löneplan Ca) till 1 084, eller sam- manlagt 9548 beställningshavare. Antalet beställningshavare med lön en— ligt manskapsavlöm'ngsreglementet uppgick samma dag till 16 188. De ordi- narie lärarnas antal vid de högre kommunala skolorna utom de högre folk- skolorna utgjorde vid slutet av höstterminen 1945 1 146 och de extra ordi- narie lärarnas antal var 226. Vård- och ekonomipersonalens antal uppgick den 1 september 1945 till 3 229.
I de av riksräkenskapsverket för årsskiftet 1943/44 införskaffade upp- gifterna har löneklassfördelningen icke angivits. Denna framgår däremot av de nyss nämnda, av lönekommittén införskaffade kompletterande upp- gifterna. Beträffande folkskolans lärare har från skolöverstyrelsen överläm- nats en tablå, av vilken framgår löneklassplaceringen vid utgången av vår-
terminen 1939. Även för tjänstemän med lön enligt löneplanerna Ex och MEx ha införskaffats vissa uppgifter rörande deras fördelning på olika löneklasser.
Såsom redan framhållits omfatta de kompletterande uppgifter, som löne- kommittén inhämtat beträffande personalen med avlöning enligt löneplaner- na A, E0 och MEo, allenast ortsgrupperna F—I och ej heller all personal å dessa ortsgrupper. Hur stor del av den vid ingången av år 1944 befintliga personalen av nämnda slag, som ifrågavarande uppgifter omfatta, angives här nedan.
.. Löneplan Ortsgrupp Loneplan A Eo (MEo)
% %
91'0 64'6 931 702 917 717 780 59'8
För löneplan A torde det insamlade materialet vara tillräckligt represen- tativt. För löneplan Eo (MEo) däremot, för vilken det undersökta personal- beståndet omfattar endast 60—70 procent av samtliga befattningshavare, är möjligt att resultatet av undersökningen om löneklassplaceringen kan vara behäftat med något fel. Detta torde emellertid ej kurma vara av sådan stor- lek, att det mera väsentligt inverkar på beräkningarna. Kommittén har där- för ej ansett sig bör'a införskaffa ytterligare uppgifter om löneklassplace- ringen från ett antal smärre verk och myndigheter.
Beträffande befattningshavarna med lön enligt löneplanerna A, E0 och MEo, vilka äro placerade på orter tillhörande ortsgrupperna A E, har för varje lönegrad ansetts kunna räknas med samma fördelning på löneklasser som för ortsgruppen F.
Enligt skolöverstyrelsens tablå över lärarpersonalen vid folkskolan tillhör- de 10,4 procent av manliga folkskollärare i lönegrad LO 17 den näst högsta löneklassen inom lönegraden. För lönegrad LO 16 var motsvarande procent- tal 11,7. Med stöd härav har antagits att medgivandet för kvinnliga folk- och småskollärare att åtnjuta lön jämväl enligt vederbörande lönegrads högsta löneklass kommer att medföra, att 10 procent :av samtliga kvinnliga lärare i en och samma lönegrad kommer att kvarstå i gradens näst högsta löne- klass medan övriga kvinnliga lärare i nämnda löneklass skulle uppflyttas till den högsta löneklassen. Motsvarande antagande har gjorts beträffande de kvinnliga lärarna vid de högre kommunala skolorna.
Riksräkenskapsverkets uppgifter utvisa i regel befattningshavarnas fördel- ning på ortsgrupper den 1 januari 1944, bortsett från vissa till storleken obe- tydliga kategorier vid postverket och statens järnvägar, vilka uppdelats efter den ortsgruppering, som gällde den 31 december 1943. Lönekommittén har företagit vissa justeringar med hänsyn till de förändringar i ortsgruppspla- cering som för sistnämnda kategorier ägt rum den 1 januari 1944. De vid-
tagna justeringarna ha endast inneburit smärre överföringar från ortsgrupp G till H samt från ortsgrupp E till F. Efter den 1 januari 1944 inträffade ändringar i dyrortsplaceringen ha icke kunnat tagas i betraktande i detta sammanhang.
I de kompletterande uppgifter, som lönekommittén införskaffat, har upp- lysning lämnats rörande de orter, där tjänstemännen äro placerade.
För att bilda underlag för antaganden om den nya dyrortsgrupperingen ha inom socialstyrelsen utarbetats uppgifter för 623 orter rörande det upp- skattade beloppet av de totala levnadskostnaderna för ett normalhushåll. Uppgifterna äro i första hand grundade på det material, som 1943 års dyr- ortskommitté lagt till grund för sin provundersökning rörande ändrad dyr- ortsgruppering, men i vissa fall på material från 1941 års prisgeogr'afiska undersökning. Till kostnadssummorna har i ett antal fall lagts ett tillägg för avståndskostnader. Dessa uppgifter äro givetvis av preliminär art; den definitiva ortsgruppsplaceringen kommer att ske på grundval av nyare material än det som nu använts. De i uppgifterna ingående 623 orterna ha fördelats på fem ortsgrupper. Den dyraste orten, Stockholm, har vid denna provgruppering placerats i mitten av den högsta ortsgruppen, och vidare har räknats med 18 procent spännvidd i dyrhet mellan mitten av lägsta och högsta ortsgrupperna.
Så gott som alla de orter inom ortsgrupperna F—I, från vilka befattnings— havare med lön enligt löneplanerna A, E0 och MEo redovisats i de av löne- kommittén införskaffade uppgifterna, ingå bland de 623 nu provgrupperade orterna. Befattningshavarna på först nämnda orter ha alltså kunnat preli- minärt hänföras till de nya dyrortsgrupperna. Beträffande övriga befatt— ningshavares med lön enligt nämnda ortsgrupper och löneplaner blivande placering i dyrort ha särskilda antaganden måst göras.
Vad beträffar orter inom ortsgrupperna A—E upptog den inom social- styrelsen verkställda undersökningen praktiskt taget samma orter, som med— tagits vid den av 1943 års dyrortskommitté verkställda provgrupperingen. I likhet med denna kommitté har lönekommittén vid sina beräkningar utgått från det förenklade antagandet att de statliga befattningshavarna inom var och en av nämnda ortsgrupper skulle vid en kommande allmän dyrorts- gruppering fördela sig på de nya ortsgrupperna på samma sätt som skulle varit fallet om tjänstemännen i fråga varit placerade endast å de prov- grupperade orterna och lika många befattningshavare funnits år var och en av dessa orter (se sid. 137—138 i dyrortskomitténs betänkande).
HlI'll antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare med lön en- ligt ovannämnda löneplaner inom var och en av ortsgrupperna A—I så- lunda antagits komma att fördela sig på de föreslagna ortsgrupperna 1—5 frangår av nedanstående två tabeller.
Antal tjänstemän med lön enligt löneplan A, fördelade på nuvarande och nya ortsgrupper.
2 3 4 S:a
2 733 3 069 4 507 7 479
189 4 957 2 466 58 10 889 4 377 4 570 1 078 1 805 2 883 13 175 13 175
3 967 10 779 16 368 8 110 15 038 54 262
Antal tjänstemän med lön enligt löneplan Eo (MED), fördelade på nuvarande och nya ortsgrupper.
3 4 S:a
946 1 173 1 872 3 269
78 2 064 981 15 4 787 1 562 591 844 1 435 7 380 7 380
1 464 4 474 7 190 3 121 8 239 24 488
I fråga om de militära beställningshavarna ingå nästan alla de orter, från vilka sådana tjänstemän redovisats i de av lönekommittén införskaffade uppgifterna, bland de 623 nu provgrupperade orterna. Särskilda antaganden angående den nya ortsgruppsplaceringen ha därför behövt göras endast för ett fåtal orter.
Några undersökningar ha icke gjorts rörande fördelningen av folkskolans lärare på de nya dyrortsgrupperna. Beträffande deras bliv-ande inplacering i nya dyrortsgrupper ha därför särskilda antaganden måst göras. Sålunda har antagits att ordinarie och extra ordinarie lärare inom var och en av de nu- varande ortsgrupperna komm-a att fördela sig på de nya ortsgrupperna i sam- ma proportioner som befattningshavare med lön enligt löneplan A respektive löneplan Eo. Även för lärarna vid de högre kommunala skolorna ha anta- ganden rörande den nya dyrortsplaceringen måst göras i en del fall.
Sedan — enligt vad ovan angivits -— beräkningar verkställts om persona- lens fördelning på olika lönegrader, löneklasser och ortsgrupper, ha mer-
kostnaderna av lönekommitténs förslag beräknats i fråga om befattnings- havarna, som nu åtnjuta lön enligt löneplanerna A, Eo (MEo), LO, LEo, K0 och KEo samt beställningshavarna som nu åtnjuta lön enligt löne- planerna Oa, UO, Oc och Ca.
Kostnadsberäkningarnas resultat framgår av följande sammanställning. Vid beräkningarna har man utgått från nuvarande avlöningsbelopp, därvid emellertid bortsett-s från provisoriska tillägg, samt utfört beräkningar steg för steg i den ordning som sammanställningen utvisar.
Åtgärd
Kostnadsökning i miljoner kronor
Inplacering av militära beställningshavare inärmast motsvarande löneklas- ser av löneplan A .................................................... Överensstämmelse mellan löneklasserna i lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie ....................................................... Rätt till lön enligt högsta löneklass för vissa kvinnliga befattningshavare.. Borttagande av lägsta löneklassen i vissa lönegrader samt inplacering enligt lönekommitténs förslag av de militära beställningshavarna i nya löne- klasser ............................................................... Införande av nytt dyrortssystem (16 % spännvidd; oförändrad I-ortslön)... Nya kontantlöner (inkl. 6 % rörligt tillägg) ..............................
Summa
042
681 4'38
16'58 28'90 120'76 177'85
Hur kostnadsökningen fördelar sig på de olika grupperna framgår av följande tabell.
Kostnad i miljoner kronor
Kostnadsökning i för- hållande till nu ut- gående löner (med bortseende från provi- soriska tillägg)
Löneplan Lönegrad
Inalles .
63'83 35—14 41'89 455 3-90 643 021 0432 119 11'68 2'68 3-43 194 0-17 049 177'86
De sålunda verkställda kostnadsberäkningarna omfatta större delen av den personal, som ifrågavarande löneregleringsarbete direkt avser. Till de grupper, som lämnats utanför beräkningarna, höra de extra tjänstemännen och aspiranterna, vård- och ekonomipersonalen samt det militära manskapet. För dessa grupper ävensom för de smärre grupper, som i övrigt utlämnats, ha summariska överslagsberäkningar verkställts. Det må i detta sammanhang understrykas, att en betydande osäkerhet — främst föranledd av den blivande nya dyrortsgrupperingen — vidlåder också de egentliga kostnadsberäkning- arna.
I fråga om extra tjänstemän och aspiranter har genom de i detta betän- kande framlagda förslagen ställning tagits allenast till aspirantgruppen, var- vid är att märka att aspirantbegreppet enligt lönekommitténs förslag har be- tydligt större räckvidd än vad nu är fallet. Lönekommittén saknar för när- varande underlag för bedömande, hur stor den blivande a-spirantgruppen är, och därav följer, att antalet av ifrågavarande tjänstemän, som ej äro att betrakta såsom aspiranter icke heller kan nu beräknas. Löneställningen för sist avsedda tjänstemän blir lönekommittén i tillfälle "att behandla först under den senare utredningsetappen. Lönekommittén har emellertid utgått från att löneökningen för dem måste, i den mån de placerats i alltför hög lönegrad på grund av de under de senare åren rådande förhållandena, i motsvarande mån begränsas.
Löneökningen för vård- och ekonomipersonalen är givetvis beroende av resultatet av den särskilda utredning, som nu pågår i fråga om denna per- sonals löneställning. Motsvarande förhållande gäller också i fråga om det militära manskapet.
De summariska överslagsberäkningarna ha givit till resultat, att kostnads- ökningen för de av löneregleringsarbetet direkt berörda person-algrupperna sammanlagt kommer att överstiga 200 miljoner kronor. Omkring hälften av denna kostnadsökning motsvarar kostnaderna för det provisoriska lönetill- lägg, som bortfaller vid löneregleringens genomförande. Det må anmärkas, att vid framräknandet av beloppet hänsyn givetvis icke kunnat tagas till den sär- skilda kostnadsökning för det militära manskapet, som skulle uppkomma om den nu pågående utredningen resulterar i ändrad lönerela'tion mellan man- skapet och andra personalgrupper.
Lönekommittén har ytterligare sökt bilda sig en föreställning om, i vad mån löneregleringen kan påverka löneställningen för sådana personalgrup- per, som lönekommitténs arbete icke direkt omfattar. I vissa fall synas dess-as anställningsförmåner vara bestämda på sådant sätt, att någon in- verkan av löneregleringen i och för sig icke kan anses motiverad. I en del av dessa fall måste emellertid omregleringar ske på grund av den nya dyr- ortsindelningen. Särskilt är det en, till storleken ganska betydande grupp, som kräver uppmärksamhet. Lönekommittén syftar 'då på den tjänste- mannagrupp, som är arvodesavlönad. I synnerhet om arvodet bestämts med hänsyn till något av de nuvarande löneklassbeloppen, kan det förväntas, att krav komma att framställas på en arvodeshöjning motsvarande den,
som genom löneregleringen skulle tillkomma tjänstemän med lön enligt sarm- ma löneklass. Enligt lönekommitténs mening måste dylika frågor lösas från fall till fall. Har arvodesbestämningen skett med hänsynstagande till de under senare tid rådande förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, är en sådan arvodesförhöjning icke påkallad.
Utan att därmed taga någon ställning till frågan om den inverkan, löne- regleringen bör ha på löneställningen för de grupper som den ej direkt om- ' fattar, har lönekommittén ansett sig böra försiktigtvis upp-skatta den sam- manlagda kostnadsökningen till ett belopp, som med 30 a 40 miljoner kronor överstiger det vid de egentliga kostnadsberäkningarna framkomna ) beloppet å i runt tal 180 miljoner kronor.
Sammanfattning.
Inledning.
1. 1945 års lönekommittés uppdrag avser ny lönereglering för det stora flertalet statligt anställda eller m-ed statsbidrag avlönade, kommunalt an- ställda tjänstemän. Dessutom har lönekommittén att behandla frågan om de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningarna—s bestämmelser om storleken av pensionsförmåner och om pensionsavdrag, som kunna påkallas i samband med avlöningsrevisionen.
2. Den nya löneregleringen är avsed-d att genomföras från och med den 1 juli 1947.
3. De frågor, som behandlas i förevarande betänkande, utgöra endast en del av dem, som utredningsuppudraget omfattar. I betänkandet framläggas förslag rörande de nya lönebeloppen samt i de frågor, som ingå som väsentliga led i själva löneavvägningen, ävensom i vissa andra hänseenden, som nära sammanhänga därmed. Förslagen omfatta dock icke löneställningen för det militära manskapet eller för provinsial- läkare och distriktsveterinärer. Beträffande övriga personalgrupper omfatta förslagen endast sådana tjänstemän, som inneha ordinarie eller extra ordi- narie anställning eller ock sådan aspirantanställning som avses i punkt 8 här nedan. I de frågor, som icke behandlas i betänkandet, avser lönekommittén att framlägga förslag under senare halvåret 1946.
4. Förslagen, som nu framläggas, utgöra resultatet av hittills förda för- handlingar mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorganisationer. Detta resultat har såsom förhandlingsprodukt godtagits av organisationerna, ehuru det icke överensstämmer med de krav som från organisationernas sida framställts. Lönekommitténs ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga om lönenivån, lönerna-s dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas rörlighet, ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat uppnås vid förhandlingarna.
Anställningsformerna.
5. Frågan om ändring av de nuvarande anställningsformerna för ordina- rie tjänstemän anser lönekommittén böra tagas upp till övervägande vid en
av rilksdagen begärd utredning av frågan om revision av de i åå 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om tjänstemännens rättsliga ställning. De i betänkandet framlagda förslagen bygga därför på de slag av ordimarie anställningsformer, som nu finnas.
6. Det anses, att extra ordinarie anställning bör kunna beredas även om anställningens varaktighet icke är fullt säker. Extra ordinarie tjänsteman bör, å andra sidan, kunna entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten blir överflödig.
7. Frågan om relationen mellan antalet ordinarie och antalet extra ordina- rie ttjänstemän anser lönekommittén böra upptagas till prövning först i samlhand med frågan om ändring av de nuvarande anställningsformerna för ordinarie tjänstemän.
8. En anställningsform såsom aspirant anses böra kunna tillämpas inom hela statsförvaltningen samt inom det statsunderstödda undervisningsväsendet Härav skall dock icke följa, att aspirantanställning alltid måste föregå mera fast anställning. Aspirantanställningen bör avse en relativt kort tjänstgöringstid. I allmän- het :anses denna tid icke behöva uppgå till mer än 18 månader och i intet fall lbör den överstiga tre år. Det bör åligga vederbörande myndighet att, så snart ske kan, pröva aspirantens möjligheter till fortsatt anställning.
9. De pensionsberättigande tjänster, som innehavas av dem, vilka tillika inneha medelst tillsvidareförordnande tillsatta kompaniofficers- och under- officersbeställningar, vid vilka avlöningsformen nu är arvode i stället för lön, föreslås skola kunna föras över stat. Härvid bör tjäna som förebild den anordning, som vid 1946 års riksdag beslutits i fråga om vissa civila tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare. Avlöningsformen »arvode i stället för lön» anses böra borttagas. Beställ- ningarna höra i stället på eljest brukligt sätt förenas med lön.
Lönens rörlighet och basnivån.
10. A de nya lön-ebeloppen skall kunna utgå rörligt tillägg. Tjänstemännen skola liksom hittills vara garanterade att erhålla viss kom- pensation för stegring i de allmänna levnadskostnaderna. Denna kompensa- tion har ansetts icke böra göras fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, skola tjänstemännen, å andra sidan, ej behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen. Rörligt tillägg skall emellertid kunna utgå med högre procenttal än det som garanterats tjänstemännen, om så befinnes skäligt med hänsyn till den allmänna ekonomiska utvecklingen. Detta bestämmes för begränsade tids- perioder genom särskilda beslut, som böra ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemännen. Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartals- vis sammanställda uppgifter om 'de allmänna levnadskostnaderna. Föränd- ringar i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad index- skala. Denna skala anknytes till de levnads-kostnader, som föreligga under
andra kvartalet 1946. Nämnda levnadskostnadsnivå betecknas med indextalet 110. Basnivån, som representeras av indextalet 100, kommer att nära över- ensstämma med den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har index— talet 140.
Garantiregeln skall erhålla samma innebörd som den nu gällande regeln om rörligt tillägg i fråga om kompensationsgrad och trögrörlighet. Detta in- nebär, bland annat, att den i princip skall medföra tre fjärdedels kompensa- tion för levnadskostnadsstegringen. Den skall dock ej medföra rätt till rör- ligt tillägg efter högre procenttal än 18. Vidare skall rörligt tillägg beräknas högst på ett belopp av 1 200 kronor för månad.
Nedgå levnadskostnaderna med 10 procent eller mera under basnivån skola tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmå- nerna. Beslut härom bör ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemannakåren.
Garantibestämmel-serna skola så tillämpas, som om de varit gällande från och med andra kvartalet 1946 och indextalet detta kvartal utgjort 110. Det förutsättes, att rörligt tillägg skulle ha utgått med 6 procent under andra kvartalet 1946, om löneregleringen då tillämpats.
Antalet dyrortsgrupper. Löneplanernas horisontella spännvidd.
11. Antalet dyrortsgrupper skall utgöra fem. De nya ortsgrupperna be- tecknas med siffrorna 1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknas med 1 och den högsta med 5. 12. Lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan lönerna för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, skall i princip utgöra 16 procent. I högre lönelägen minskas lönespännvidden successivt.
Netto- eller bruttolönesystem.
13. De nya lönerna skola icke minskas med pensionsavdrag. De utgöra i detta hänseende »nettolöner». Publicering på lämpligt sätt bör emellertid ske av de belopp som framkomma, då till nettolönern'a läggas belopp, motsva— rande befattnings—havamas tänkta avgifter för viss del av pensionen, bestämd under hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensions-avgifter.
Löneplanernas antal. Lönegrader och löneklasser.
14. De särskilda löneplanernas antal minskas från 25 till, såvitt nu kan bedömas, högst 4. De nya löneplanerna utgöra en allmän löneplan för dyr- ortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyrortsg-raderade löner samt två speciella löneplaner. 15. Ett följdriktigt system införes beträffande de olika tjänsternas löne- gradsbeteckningar. Genom de nya lönegradsbeteckningarna särskiljas de tjäns— ter, vid vilka lön utgår enligt skilda löneplaner, de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, samt civila och militära tjänster.
16. Varje lönegrad för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller Fkonstitutorial, samt för extra ordinarie tjänstemän, skall, om lönen ut- går emligt den dyrortsgrupperade löneplanen, omfatta högst fyra löneklasser. Lägsta löneklassen har därför strukits för de lägre graderna och mellangra— derna. Tidsintervallerna för löneklassuppflyttning bibehållas vid tre år. 17. Kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, de högre kommunala sko- Ioma och skolorna för bildbara sinnesslöa föres-lås skola erhålla rätt att åt— njuta lön jämväl enligt =lönegradens högsta löneklass. 18. Möjligheter skapas att i samma lönelägen alternativt inrätta förord- nandetjänster med icke dyrortsgraderad och med dyrortsgraderad lön.
19. Lönegraderna med samma nummer för ordinarie och extra ordinarie j tjänstemän skola innehålla samma löneklasser. Den förbättrade löneställning för extra ordinarie tjänstemän, som denna reform medför, får icke föranleda, att de placeras i lägre lönegrader än som motsvarar dem, som nu tillämpas. 20. Lönegraderna för aspiranter skola omfatta, var och en, allenast en löneklass. Denna skall ligga två löneklasser under den blivande begynnelse- löneklassen för ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän i motsvarande löne- grad.
21. Samma löneklassbelopp skola tillämpas för de militära bes-tällnings- h-avarna som för de civila tjänstemännen. Förslag framlägges om de nya löne- klasser, som de militära lönegraderna skola omfatta. 22. Tjänsteman, som tillhör den nuvarande lönegradens andra löneklass, skall placeras lägst i den nya lönegradens- andr-a löneklass. Tillhör han den nuvarande lönegradens tredje löneklass, skall han lägst komma i den nya lönegradens tredje löneklass o. s. v. De närmare övergångsbestämmelser, som böra meddelas i samband med löneregleringen, uppskjutas till andra avdel- delningen av lön-ekommitténs arbete. Dock uttalas, att i varje fall militär beställningshavare bör vid löneregleringens ikraftträdande erhålla lägst den löneklassplacering, som skulle ha gällt för honom om det nya systemet till- lämp'ats på honom under hela hans tjänstetid.
De nya löneplanerna.
23. Förslag framläggas till en dyrortsgrupperad löneplan (löneplan nr 1) och en icke dyrortsgrupperad löneplan (löneplan nr 2). Förslagen återfinnas å s. 88 och 89 i detta betänkande. För löneplan nr 1 redovisas å s. 90 också de belopp, som skulle utgått under andra kvartalet 1946, om löneregleringen då tillämpats. En allmän förhöjning av tjänstemännens nuvarande kontanta avlönings- förmåner har ansetts motiverad. Olika skäl, däribland hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatanställda utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhållandevis större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig relationsförbättring har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattningshavarna. Skäl ha emellertid också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet genomföra en rela-
tivt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning av löneställ- ningen. I de högre lönelägena har en lika stor procentuell höjning ej ansetts kunna genomföras. Förslagen innebära likväl i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som framför allt ansetts betingat av be- hovet att uppehålla en fullgod rekrytering och söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad arbetskraft från statlig till enskild tjänst. I de högsta lönelägena (generaldirektörers, l-andshövdingars m. fl.) har icke skett någon allmän omprövning av lönenivån efter jämförelse med motsva- rande förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden. I kronor räknat är löneökningen i dessa lägen i stort sett jämförlig med löneökningen i när- mast underliggande lönelägen.
Vid avvägningen av löneökning-arna har hänsyn tagits till de i det före- gående angivna förslagen om strykning av lägsta löneklassen i de lägre gra- derna och mellangraderna, om relativ höjning av löneställningen för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter, om nya löneklasser för de militära löne- graderna och om minskningen av antalet ortsgrupper och lönespännvidden. Den väsentliga delen av den avsedda löneförbättringen faller dock på de sär- skilda löneklassbeloppen.
Med hänsyn till de nyss berörda omläggningarna bliva löneökningarna icke lika stora ens för alla tjänstemän inom ett visst löneskikt. Å s. 93 och 94 äro införda tabeller, som för vissa fall belysa förslagens verkningar.
Pensionsförmåner.
24. De nya tjänstepensionsunderlagen anses höra i princip avvägas till belopp motsvarande två tredjedelar av slutlönerna på 2-ort. Å pensionerna skall rörligt tillägg utgå enligt samma grunder som bliva gällande angående dylikt tillägg på lön, dock att rörligt tillägg icke bör få utgå på den del av mån-adspensionen, som överstiger 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt samordning av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan folkpensionen bör ha på tjänstepensionsbeloppen bör göras till föremål för särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den allmänna arbetsmarknaden bör beaktas. 25. Familjepensionsunderlagen skola höjas på sådant sätt, att de i princip komma 'att stå i samma relation till de blivande slutlönerna på 2-ort som nuvarande familjepens-ionsunderlag till nuvarande nettogrundlöner i högsta löneklassen på C-ort. Rörligt tillägg skall utgå med samma procenttal å fa- miljepension som å lön. 26. Tjänsteman, som övergår på de nya avlöningsbestämmelserna, skall vara skyldig 'att övergå på de nya pens-ionsbestämmelserna.
Sjuklön och sjukvårdsförmåner.
27. Avlöning vid sjukdom bör utgå även efter det en allmän sjukförsäk— ring genomförts. Det förutsättes dock, att sjukavlöningen skall minskas med det belopp, som på grund av sjukförsäkringen tillkommer tjänstemannen i
fornn av sjukpenning (inklusive eventuella tillägg). Detta belopp bör inleve- rerais till verket, som till tjänstemannen utbetalar ett belopp, motsvarande den oreducerade sjuk-avlöningen. Sjukavlöningens oreducerade belopp bör icke: få understiga sjukpenningbeloppet.
228. De sjukvårdsförmåner, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade, ansees böra utgå tills vidare. De förhandlande parterna ha dock varit överens om att göra det uttalandet, att särskild utredning i ämnet bör verkställas, sedam statsmakterna meddelat beslut om allmän sjukförsäkring och i god tid innan bestämmelser därom träda i kraft, samt att förhandlingar med tjänste- mämnens representanter härvid böra äga rum. Vid utredningen bör förutsätt- ningslöst undersökas, huruvida bestämmelserna om den allmänna sjukför- säkrringen skola inverka på ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsförmåner sannt, om så befinnes vara fallet, vilka ändrade avlöningsbestämmelser som börza meddelas. Bestämmelserna om tjänstemännens sjukvårdsförmåner skola, liksom hittills, tillhöra dem, vari tjänstemännen äro skyldiga underkasta sig ändring.
Arvroden utöver lön vid försvarsväsendet.
259. Lönekommittén har vid behandlingen av frågan om de arvoden, som vid försvarsväsendet utgå utöver lön, funnit, att en viss differentiering av löneställningen vid sidan av de huvudsakligen för trupptjänst anpassade lö- negraderna måste i vissa fall anses vara motiverad, då beställningshavarna fullgöra uppgifter av särskilt kvalificerad eller ansvarstyngd beskaffenhet eller för vilka särskild utbildning erfordras. I avvaktan på den nya försvars- orgzanisationen bör differentieringen alltjämt ske genom fyllnads'arvoden och sådana arvoden böra utgå i samma fall som för närvarande. Någon principiell utvidgning av arvodesväsendet bör icke komma till stånd under denna över- gångstid. I andra avdelningen av lönekommitténs arbete skall upptagas till övervä- gande den jämkning, som i vissa fall bör vidtagas i de nuvarande arvodes- beloppen med hänsyn till de nya lönebeloppen.
Vikariatslön.
30. Med vikariatslön böra vara förbundna samma löneförmåner, som till- komma ordinarie och extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad, som den tjänst förordnandet avser.
Sneddningsregeln.
31. Sneddning skall i nedan angivna fall i allmänhet kunna förekomma mellan lönegraderna för civila ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt mellan de militära lönegraderna, så framt lönen i lönegraderna är dyrorts-
graderad och utgår enligt ett flertal löneklasser. Alltjämt skola dock andra regler än sneddningsregeln tillämpas vid befordran till lärartjänst vid folk— skolan. T-ill frågan om sneddningsrätt vid övergång från militär till civil lö- negrad eller omvänt har ställning icke tagits i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om det militära manskapets löneställning.
De fall då sneddning skulle kunna förekomma utgöra: 1) då ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra ordi- narie tjänst eller övergår til-l förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;
2) då extra ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst; samt
3) då övergång sker från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å så- dan tjänst.
För de fall, då extra ordinarie tjänsteman övergår till ordinarie tjänst i samma lönegrad eller då övergång sker från förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst i samma lönegrad, bör meddelas en regel, som garanterar oförändrad löneställning efter övergången.
32. Den nuvarande i s-neddningsbestämmelserna intagna spärregeln vid befordran från extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariats- lön till ordinarie tjänst skall borttagas. 33. Den nuvarande i sneddningsbestämmelserna stadgade maximitid av tre år, som får tagas i beräkning vid inplacering i löneklass efter befordran, skall utsträckas till nio år för de fall, då tjänstemannen före befordringen tillhör den lägre tjänstens slutlöneklass. Den nya regeln bör få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens ikraftträdande. Förhöjd avlöning bör dock få åtnjutas först från och med dagen för ikraft- trädandet. 34. Undersökningar ha gjorts om möjligheten att ändra sneddningsregeln i syfte att eliminera vissa ojämnheter, som uppkomma vid täta befordringar mellan närliggande lönegrader. Emellertid ha de lösningar, som härvid kun- na komma i fråga, icke ansetts lämpliga att genomföra.
Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt kol- lektivavtal till anställning såsom tjänsteman.
35. Vissa jämkningar i och kompletteringar till de nuvarande bestämmel— serna om löneklas-splacering vid övergång från anställning med avlöning en- ligt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman föreslås. Ändringarna åsyfta att så långt som möjligt eliminera de med bestämmelserna nu före— nade olägenheterna. I första hand skall löneklassplaceringen alltjämt vara beroende av en jämförelse mellan löneförmånerna i den förutvarande och den nya anställningen. Denna regel skall emellertid kompletteras med en be- stämmelse, varigenom viss lägsta löneklassplacering i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre tid före övergången varit anställd i sta-
tens tjänst. Dessutom anses det böra överlåtas åt styrelserna för de affärs- drivande verken samt åt försvarets civilförvaltning att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befinnes nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt lämplig arbetare.
Frågan om inplacering i löneklass av, bland andra, dem som från arvodes- eller kontraktsanställning övergå till anställning med lön enligt löneplan, kommer att av lönekommittén upptagas till behandling i andra avdelningen av kommitténs arbete.
Tjänstledighetsavdrag.
36. Tjänstledighetsavdragen föreslås skola differentieras i dyrortshän- seende. De nya avdragen ha konstruerats så, att de i princip medföra av- stående av en och samma andel av lönen för alla befattningshavare, vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas stationering på dyrare och billigare orter. Vid'valet av de relationstal, vilka beteckna A-avdragens förhållande till den oavkortade lönen, har man i princip utgått från nu rådande förhållanden för tjänstemän på F-ort. Vissa avsteg härifrån ha dock tagits. B-avdraget bör liksom hittills motsvara dubbla A-avdraget. För C-avdragen ämnar lönekommittén låta utarbeta särskilda tabeller. De spörsmål, vilka sammanhänga med de särskilda avdragstypernas till- lämpning vid olika slag av ledighet, kommer lönekommittén att upptaga till behandling i en senare etapp av utredningsarbetet.
Kallortstillägg.
37. K—allortstillägg anses böra utgå fortfarande. Lönenivåns generella höj- ning skall dock icke medföra någon höjning av tilläggsbeloppen. Mera be- tydande ändringar i den nuvarande kallortsindelningen anses ej böra ske. Vissa justeringar av gränsdragningen böra emellertid övervägas. Det förut- sättes vara lämpligt, att indelningen i allmänhet göres efter administrativa eller judiciella gränser. Frågan efter vilka regler och i vilken utsträckning militärt manskap skall äga rätt till kallortstillägg anses böra upptagas till övervägande sedan genom det av 1946 års manskapslöneutredning bedrivna utredningsarbetet större klar- het vunnits om manskapets blivande löneställning.
Övertidsersättning.
38. Arbete å tid utöver fastställd arbetstid anses böra förekomma endast undantagsvis. I den mån det emellertid blir nödvändigt att uttaga övertids- arbete, bör man från vederbörande myndigheters sida söka ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete, som uttages av en och samma befatt- ningshavare, att hans arbetsbörda ej blir större än vad de föreliggande om- ständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det sätt varpå
lagen om arbetstidens begränsning tillämpas på den allmänna arbetsmark- naden vara vägledande, så att man under alla förhållanden söker undvika att inom 's-tatstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än som i motsvarande fall kan ske vid privat anställning. Detta bör gälla jämväl be- fattningshavare, vilka icke erhålla särskild övertidsersättning.
Ersättning skall med vissa undantag kunna utgå för övertidsarbete å be- fattning i högst den nya 22 lönegraden, vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.
Ersättningsbeloppen för övertidsarbete skola fastställas löneklassvis och differentieras i dyrortshänseende. På beloppen skall rörligt tillägg utgå med samma procenttal som på lönen.
Timersättningsbeloppen (vid grundnivån) för arbete å icke kvalificerad övertid skola motsvara, bortsett från avrundning till närmaste med 5 de]- bara öretal, 0,7 procent av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad innebär 40 procents förhöjning och vid en normalarbets- tid av 208 timmar för månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.
Till kvalificerad övertid skall, utöver vad nu gäller, hänföras jämväl ti- den från och med klockan 18 till och med klockan 22 å dag före sön- eller helgdag.
Ersättningsbeloppen för arbete å kvalificerad övertid skola i princip mot- svara 150 procent av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke kva- lificerad övertid beräknats före avrundning. Detta motsvarar 110 procents förhöjning av den ordinarie timlönen vid en normalarbetstid av 200 tim- mar för månad.
39. Övertidsarbete bör liksom hittills i första hand kompenseras genom ledighet. En timmes övertidsarbete skall kompenseras genom en och en halv timmes ledighet, dock att, där arbetet utförts å kvalificerad Övertid och le- digheten beredes på annan tid än som medför dylik beräkning i fråga om övertidsarbete, en timmes övertidsarbete skall kompenseras genom två tim- mars ledighet.
Kostnadsberäkningar.
40. Lönekommitténs egentliga kostna—dsberäkningar angiva en kostnads- ökning å i runt tal 180 miljoner kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen anses dock komma att överstiga detta tal med 30 51 40 miljoner kronor. In- emot hälften av kostnadsökningen motsvarar kostnaderna för det provisoris- ka lönetillägg, 'som bortfaller vid löneregleringens genomförande.
Bilaga A.
PM
med sammanställning av några siffror belysande löneutvecklingen för vissa grupper av statstjänstemän.
I en såsom bilaga till 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente fogad promemoria finnes intagen en sammanställning (sid. 468—471 i betänkandet), vilken utvisar den begynnelse- och slutavlöning på bil- ligaste och dyraste ort, som under vart och ett av åren 1914—1935 utgick till sta- tionskarl, stationsskri-vare, notarie (numera byråsekreterare), tjänsteman i den s. k. rådsgraden, fanjunkare och kapten. I sammanställningarna angivna lönebelopp äro beräknade med utgångspunkt från att befattningshavarna varit i full normal tjänst- göring, så att några sjuk- eller andra tjänstledighetsavdrag icke skolat göras, och att befattningshavarna ej heller åtnjutit några extra ersättningar såsom för över- tidsarbete, vikariat eller dylikt. Siffrorna omfatta däremot samtliga generella av- löningsförmåner i ifrågavarande tjänster, såväl avlöning (lön, arvode, tjänstgö- ringspenningar etc.) enligt avlöningsreglementen som andra löneformer, exempelvis dyrtidstillägg, tillfälliga lönetillägg, krigstidshjälp, krigstidstillägg och proviso- riskt dyrortstillägg. För de tjänster, vid vilka naturaförmåner ingått i lönen — t. ex. tidigare för stationskarls bostad, bränsle och beklädnad —— äro även dess-a förmåner medräknade, därvid de upptagits med de ersättning-sbelopp, som i förekommande fall fastställts att utgå till sådana befattningshavare, vilka ej bekommit dem in natura. Dyrhids- och andra tillägg, som varit differentierade efter befattningshavarnas för- sörjningsbörda, äro medräknade till belopp, gällande för befattningshavare med hustru och två barn. Det är att märka, att hänsyn vid beräkningarna icke tagits till förekommande löneavdrag för :tjänste- och familjepensionering. Ej heller har hän- Syn tagits till den indirekta löneförmån, som innefattas i den med pensionsavgifter ej täckta delen av pensioneringen, eller till värdet av fri sjukvård. Beräkningarna avse således varken ren nettolön eller ren bruttolön. Avlöningssiffrorna för tiden från och med 1923 äro approximativa såtillvida som regeln, att dyrtidstilläggsbelop- pen per måna-d skola avrundas nedåt till hela kronbelopp, ej iakttagits vid beräkning- arna. Ett fel å upp till 12 kronor per år kan av denna anledning föreligga. F-ör kap- ten har för tidigare år såsom begynnelselön upptagits lönen för kapten av andra klass och såsom slutlön lönen för kapten av första klass.
För att giva en bild av den fortsatta löneutvecklingen till och med andra kvar- talet 1946 ha nämnda sammanställningar inom 1945 års lönekommittés kansli i er- forderlig utsträckning kompletterats. Avlöningsbeloppen ha därvid beräknats med tillämpning av samma grunder, som gällt för beräkningen av tidigare årsbelopp. Vad beloppen för tiden intill den 1 juli 1939 beträffar innebär detta, att lönesiff- rorna för befattningshavare å billigaste ort representera summan av lön, procen- tuellt dyrtidstillägg dårå, förhöjning av dyrtidstillägget på grund av försörjnings- skyldighet mot två barn samt — från och med den 1 juli 1937 — provisorisk av- löningsförstärkning samt att lönesiffrorna för dyraste ort motsvara summan av lön, provisoriskt dyrortstillägg, procentuellt dyrtidstillägg å nämnda förmåner samt nyss nämnda förhöjning av dyrtidstillägget och provisorisk avlöningsförstärkning.
Tabell 1. Avlöningen 1914, 1920 och 1935—1945/ Å Stationskarl Stationsskrivare Notarie r Billigaste ort Dyraste ort Billigas te ort Dyraste ort Billigaste ort Dyraste ort 1914 1 128—1 488 1 356—1 720 1 800—3 240 2 100—3 550 3 700— 5 200 4 000— 5 500 1920 4 143—4 934 4 906—5 883 6 138—8 605 7 266—9 968 9 418—12 130 9 961—12 672 1935 2 264—2 790 3 020—3 729 3 874—5 089 5 089—6 580 5 746— 6 995 7 422— 8 807 1936 2 288—2 820 3 119—3 837 3 916—5 146 5 212—6 721 5 810— 7 073 7 571— 8 973 1937 2 491—3 025 3 335—4 064 4 103—5 352 5 419—6 951 6 027— 7 309 7 815— 9 240 1938 2 699—3 248 3 557—4 299 4 298—5 569 5 637 —7 197 6 256— 7 561 8 076— 9 526 1939 2 666—3 234 3 531—4 298 4 312—5 593 5 675—7 241 6 289— 7 643 8 136— 9 588 1940 2 779—3 399 3 699—4 545 4 565—5 926 6 026—7 684 6 670— 8 151 8 645—10 180 1941 2 982 —3 647 3 969—4 867 4 899—6 359 6 467—8 247 7 158— 8 747 9 278—10 925 1942 3 191—3 903 4 248—5 208 5 242—6 806 6 921—8 826 7 661— 9 361 9 930—11 692 1943 3 228—3 948 4 297—5 269 5 303—6 885 7 001—8 929 7 750— 9 469 10 045—11 827 1944 åå ggg—3 948 & 283—5 269 5 303—6 885 7 001—8 929 7 750— 9 469 10 045—11 827 10,45 (3 648—4 008 4 717—5 329 5 303—6 885 7 001—8 929 7 750— 9469 10 045—11 827 ” 3 848—4 108 4 917—5 429 5 403—6 985 7 101—9 029 1945/46 jtl 648—4 068 4 717—5 389 5 303—6 885 7 001—8 929 3 848—4 268 4 917—5 589 5 503—7 085 7 201—9 129
På samma sätt som för tidigare år har det procentuella dyrtidstillägget beräknats approximativt och hänsyn icke tagits till pensionsavdrag. I lönebeloppen för tiden från och med den 1 juli 1939, då senaste lönereglering genomfördes, inrymmes dels lön, dels rörligt tillägg, dels för tiden från och med 1941 kristillägg, dels ock, såvitt angår avlöningen till stationskarl, provisoriskt lönetillägg (från och med den 1 juli 1944 å begynnelselönen samt från och med den 1 juli 1945 även å slut- lönen). Hänsyn har däremot icke tagits till sådant i vissa fall efter den 30 juni 1939 övergångsvis utgående barntillägg, som motsvarar tidigare åtnjuten förhöj- ning av dyrtidstillägget på grund av försörjningsskyldighet mot barn. Vad angår de tillfälliga barntillägg, som beviljats vid 1944 och 1945 års riksdagar, kunna meningarna vara delade, i vad mån dessa såsom engångsbelopp betecknade för- måner äro av sådan art, att de böra inräknas i lönesiffrorna för det budgetår, un- der vilket utbetalningen sker. Med hänsyn härtill ha dubbla serier av lönebelopp uträknats för 1944 och 1945, den ena utan tillägg och den andra med inräknande av dylikt tillägg för två barn; vid beräkningen av den senare serien av avlönings- belopp har tillfälligt barntillägg, som utbetalas under visst budgetår, ansetts med lika del belöpa på budgetårets förra och senare halvår. Där årsavlöningen beräknad med tillämpning av de under senare halvåret 1945 gällande bestämmelserna skiljer sig från den under 1945 utgående avlöningen, har förstnämnda årsavlöning redo- visats såsom avlöning för budgetåret 1945/46. Till det tillfälliga lönetillägg på 300 kronor, som utbetalats under förra halvåret 1946, har hänsyn ej tagits.
Sålunda beräknade avlöningsbelopp för tiden 1935—1945/46 finnas sammanställ- de i den här ovan intagna tabell 1. I denna ha också lönebeloppen för 1914 och 1920 redovisats. Av de båda å varje rad och i varje kolumn redovisade beloppen avser det första begynnelselön och det andra slutlön.
Såsom av tabell 1 framgår, har under den tidsperiod, varom fråga är, tillämpats ett lönesystem med ålderstillägg, för fanjunkare dock först från och med 1918. Spännvidden mellan begynnelse- och slutlön, uttryckt i procent av sistnämnda lön, framgår för vissa år av tabell 2. Såsom tabellen utvisar, föreligger en relativt stor spännvidd mellan begynnelse- och slutlön för fanjunkare och kapten. Detta sam- manhänger med att lönerna för de militära beställningshavarna icke knutits till den befattning vederbörande utövar utan till beställningen. Vad de civila befattningarna angår är det relativa avståndet mellan begynnelse- och slutlön numera störst i mellan-
Å Rådstjänst Fanjunkare Kapten r Billigaste ort Dyraste ort Billigaste ort Dyraste ort Billigaste ort Dyraste ort
1914 7 500— 8 100 8 100— 8 700 2 483—2 483 2 543—2 543 4 260— 5 260 4 360— 5 360 1920 16 158—17 098 17 098—18 037 6 134—7 580 6 243—7 688 9 798—12 509 9 979—12 690 1935 9 954—11 394 11 694—13 134 3 118—4 367 4 150—5 674 5 746— 7 717 7 422— 9 594 1936 10 059—11 499 11859—13 299 3 152—4 415 4 262—5 804 5 810— 7 804 7 571— 9 759 1937 10 332—11 772 12 132—13 572 3 369—4 609 4 496—6 020 6 027— 8 052 7 815—10 032 1938 10 626—12 066 12 426—13 866 3 592—4 813 4 739—6 249 6 256— 8 317 8 076—10 326 1939 10 761—12 249 12 579—14 049 3 574—4 868 4 738—6 343 6 264— 8 526 8 098—10 491 1940 11 500 —13 077 13 377—14 877 3 753—5 195 4 998—6 792 6 616— 9 216 8 564—11 246 1941 12 342—13 968 14 268—15 768 4 028—5 575 5 363—7 289 7 100— 9 891 9 191—12 069 1942 13 209—14 886 15 186—16 686 4 310—5 967 5 740—7 801 7 599—10 585 9 836—12 916 1943 13 362—15 048 15 348—16 848 4 360—6 036 5 806—7 891 7 687—10 708 9 951—13 066 1944 13 362—15 048 15 348—16 848 4 360—6 036 5 806—7 891 7 687 10 708 9 951—13 066 1945 13 362—15 048 15 348—16 848 & 22823 ggg % 28323 33% 7 687—10 708 9 951—13 066 945/46 4360—65 036 5806—7 891 4 560—6 236 6 006—8 091
graderna och minst inom rådstjänsterna på dyrare ort;sistnämnda förhållande beror delvis på den tillämpade maxim-eringen i fråga om rörliga tilläggsförmåner. I övrigt är att märka, att införandet av provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg medfört en minskning av det procentuella avståndet mellan begynnelse- och slutlön.
Den i procent av det enligt tabell 1 beräknade lönebeloppet på dyraste ort ut- tryckta spännvidden mellan lönebeloppen på billigaste och dyraste ort framgår för hela tiden från och med år 1914 av tabell 3. Såsom tabellen utvisar förelågo i detta hänseende åtskilliga oregelbundenheter intill år 1922. Bortses från förhål- landena under 1921, är särskilt anmärkningsvärt, att för militära beställningsha- vare tillämpades vida mindre dyrortsspännvidd än för civila tjänstemän. Utveck- lingen från och med 1922 och särskilt efter ikraftträdandet av 1923 års dyrtids— kungörelse är ganska jämn. Spännvidden steg emellertid genomgående något genom införandet år 1931 av provisoriskt dyrortstillägg (»H-gruppen»), och stegringen accentuerades något genom tillkomsten år 1935 av en >>I-grupp». I motsatt riktning verkade den 1937 tillkomna provisoriska avlöningsförstärkningen och höjningen av varje barntillägg från 4 till 9 kronor i månaden. Civila avlöningsreglementets ikraft- trädande den 1 juli 1939 betecknar icke någon större förändring i fråga om spänn-
abell 2. Spännvidden mellan begynnelse- och slutlön, uttryckt i procent av slutlönen. Stationskarl Ssäåfåf; Notarie Rådstjänst Fanjunk are Kapten År . . . . . . . Bllll- Billi- B1111- Bllli- Billi— Bllll- Dyraste Dyraste Dyraste Dyraste Dyraste Dyraste gaste gaste gaste gaste gaste gaste ort ort ort ort ort ort ort ort ort ort ort ort 1925 189 194 239 230 179 161 124 103 286 27'4 256 233 371930 189 198 239 230 17'9 161 127 108 286 2741 256 23%; t' 1935 189 190 239 227 179 15? 126 110 286 269 255 226 1940 13'2 %9'4 å3'0 2115 182 151 120 101 278 264 282 238 -0 1-5 3-0 21'6 . . . . 278 264 . . i 1945 i 6,3 9,4 22%; 21,4) 181 151 112 89 i27'3 26,1) 282 238 (1945/46 % 103 125 230 216 278 264 :. 99 120 223 211 269 258
Tabell 3. Spännvidden mellan lönebeloppen å billigaste och dyraste ort, uttryckt i procent av lönebeloppet & dyraste ort.
Å Stationskarl 553233? Notarie Rådstjänst Fanjunkare Kapten r Beg.— Slut- Beg.- Slut- Beg.- Slut— Beg.- Slut- Beg.- Slut- Beg.- Slut- lön lön lön lön lön lön lön lön lön lön lön lön 1914 168 135 143 87 75 55 74 69 24 24 23 1'9 1915 168 135 143 87 75 55 74 69 24 24 23 1'9 1916 19-1 56 127 87 75 55 74 69 23 23 23 19 1917 170 152 137 1133 75 51 67 63 22 22 23 1'8 1918 128 13-9 91) 10-4 6-7 3-5 54 5-1 2-0 1'6 1'8 1-1 1919 128 130 11'3 86 53 42 44 42 17 14 18 14 1920 184 161 15-5 13-7 55 4—3 56 5-2 1-7 1-4 18 14 1921 180 189 186 181 56 44 63 59 99 100 9-2 81 1922 190 197 193 186 18'7 171 133 117 197 18'7 187 150 1923 201 20'6 199 191 191 174 129 11'1 205 193 191 168 1924 208 21-2 203 194 194 17-7 12-4. 10'4 21-0 196 194 170 1925 208 211 203 194 194 177 124 103 211 196 194 170 1926 208 21'2 203 194 194 177 125 105 211 196 194 170 1927 207 21'2 203 194: 194 177 125 1015 210 196 194 170 1928 207 21'2 203 194 194 177 125 105 210 196 194 170 1929 207 21'2 203 194 19% 17-7 12-5 106 211) 196 19»; 170 1930 207 212 203 194 194 177 127 108 21'0 196 194 17'0 1931 221 223 21'6 207 207 188 137 IH 223 209 207 181 1932 234 238 229 219 21'9 200 145 127 237 221 219 191 1933 233 238 229 219 219 200 145 129 237 221 219 191 1934 23-4 239 229 219 219 200 145 129 236 221 21-9 191 1935 250 252 239 227 22'6 206 149 13"? 247 230 226 196 1936 266 26-5 249 23-4 23% 21-2 152 135 260 23'6 233 200 1937 252 25'6 24-3 23-1 22-9 20—9 14'8 133 261 23-4 22-9 19? 1938 241 244 23'8 226 225 206 145 130 242 230 225 195 1939 245 248 240 228 227 203 145 128 246 233 226 187 1940 249 250 242 229 228 199 140 121 249 235 227 181 1941 249 251 242 229 228 199 135 114 249 235 228 182 1942 249 251 243 22'9 228 199 130 10'8 249 235 227 18 0 1943 249 251 243 229 228 199 129 107 249 235 228 180 1944 (åå; 251 24-3 22-9 22'8 19-9 12-9 10-7 24-9 25-5 22'8 180 227 248 243 22-9 _ _ , _ , 249 2315 . . . 1945 (21,7 24,3 23,9 22-5 238 199 129 107 (24,5 23,2) 228 180 1945/46 1227 24—5 24-3 22-9 24—9 23—5 217 236 236 224 241 229
vidden mellan billigaste och dyraste ort (ehuru barntilläggen avvecklades). För tjänstemän i lägre grader och mellangrader ökades spännvidden något (så för sta- tionskarl, stationsskrivare och notarie i begynnelselöneklassen), under det att en minskning genomfördes i högre lönelägen (så för notarier i slutlöneklassen och för rådstjänstemän). Liknande förändringar i lönespännvidden inträdde för mili- tära beställningshavare genom militära avlöningsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1939 (stegring för fanjunkare samt för kapten i begynnelselöneklassen, minsk- ning för kapten i slutlöneklassen). Under de nya avlöningsreglementenas tillämp- ningstid har spännvidden minskats i rådsgraden till följd av bestämmelsen, att rör- ligt tillägg och kristillägg icke må beräknas å högre lönebelopp för månad än 900 kronor. Vidare har spännvidden minskat något i stationskarlsgraden genom till- komsten av provisoriskt lönetillägg. Medräknas tillfälligt barntillägg, har spänn- vidden ytterligare sjunkit för stationskarlarna, och en minskning av spännvidden har vid en beräkning från nämnda utgångspunkt inträtt även för stationsskrivare och fanjunkare.
11—468048.
År
Stationskarl
Stationsskrivare
Notarie
Rådstjänst
Fanjunkare
Kapten
Billigaste
ort ort
Dyraste Dyraste ort
Billigaste ort Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
1914 1920 1935 1936 1937 19:18 1939 1940 1911 1942 1943 1944 "1945 1945/46
1 i J 1
100—100 367—332 201—187 203—190 221— 203 239—218 236—2 17 246—228 264—2 45 283 —262 236—265 3! 15 —265 314 323—269 341 —276 323—2 73 341—287
340
100— 100 362 —342 223 — 217 230—58 23 246—236 262 — 250 260—250 273—264 293—283 313 —303 317—306 332- —306
349—310 363—316 348 -313 363—325
100—100 341—266 215—157 2 l8—159 228—165 239—172 240—173 254— 183 272—196 291—210 295—213 295—213 295—213 300—216 295—213 306 — 219
100 — 100 346 —28 1 242— 185 248 —189 258—196 268—203 270— 204 287—216 306—232 330—249 333 —252 333—252
333—252 338—254 333—252 343—257
100—100 255—233 155—135 157—136 163—141 169—145 170—147 180 ——157 193—168 207—180 209—182 209—182 209—182 100—100 249—230 186—160 189—163 195—168 202—173 203—174 216—185 232—199 248—213 251—215 251—215 251—215 100—100 211—207 144—151 146—153 150—156 153—159 155—161 165 —171 176—181 187—192 189—194 189—194 189—194
100—100 215—211 133—141 134—142 138 —145 142—149 143—151 153—161 165—172 176—184 178—186 178—186 178—186
100—100 247—305 126—176 127—178 136—186 145—194 144—196 151—209 162—225 174—240 176—243 176—243 176—243 180—247 176—243 184—251
100— 100 245— 302 163—223 168 —228 177—237 186—246 186—249 197—267 211—287 226—307 228—310 228—310
228—310 232—314 228—310 236—318
100—100 230—238 135—147 136—148 141—153 147—158 147—162 155—175 167—188 178—201 180—204 180—204 180—204 100—100 229—237 170—179 174—182 179—187 185—193 186—196 196—210 211—225 226—241 228—244 228—244
228 —244
Tabell 5.
Avlöningen för vissa
statstjänstemän uttryckt i procent
av 1920 års avlöning.
År
Stationskarl
Stationsskrivare
Notarie
Rådstjänst
Fanjunkare
Kapten
Billigaste
Ol't Ol't
Dyraste
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
1920 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1 945/ 46
100—100 55— 57 55— 57 60— 61 65— 66 64— 66 67— 69 72— 77— 78— 83— 85 88— 93— 88— 85—
94
100—100 62— 63 64— 65 68— 69 73— 73 72— 73 75— 77 81— 83 87— 89 88— 90 92— 90
96— 91 100— 92 96— 92 100— 95
100—100 70— 66 72— 67 75— 70 78— 72 78— 73 83— 89— 95— 96— 96—
96— 98— 96— 99—
100—100 63— 59 64— 60 67— 62 70— 70— 65 74— 80— 85— 86— 86—
86— 88— 86— 90—
100—100 61— 58 62— 58 64— 60 66— 62 67— 63 71— 67 76— 72 81— 77 82— 78 82— 78
82— 78
100—100 75— 69 76— 71 78— 73 81— 75 82— 76 87— 80 93— 86
100— 92 101— 93 101— 93 101— 93
100—100 62— 67 62— 67 64— 69 66— 71 67— 72 71— 76 76— 82 82— 87 83— 88 83— 88
83— 88
100—100 68— 73 69— 71— 73 — 74— 7 8— 83— 89— 90— 90—
90—
100—100 51— 51— 55— 59— 63 58— 61— 66— 70— 71— 71—
71— 73— 71— 74—
100—100 66— 74 68— 75 72— 78 76— 81 76— 83 80— 88 86— 95 92—101 93—103 921—103
93—103 95—104 93—103 96—105
100—100 59— 62 59— 62 62— 64 64— 66 64— 68 68— 74 72— 79 78— 85 78— 86 78— 86
78— 86
100—100 74— 76 76— 77 78— 79 81— 81 81— 83 86— 89 92— 95 99—102 100—103 100—103 100—103
Tabell 6.
Avlöningen för vissa statstjänstemän uttryckt i procent av 1935 års avlöning.
Stationskarl
Stationsskrivare
Notarie
Rådstjänst
Fanjunkare
Kapten
År Billigaste
ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1945/46
100—100 101—101 110—108 119—116 118—116 123—122 132—131 141—140 143—142 ] 152—142 1 156 i 161—144 170 —147 161—146 1 170—153 100—100 103—103 110—109 118—115 117—115 122—122 131—131 141—140 142—141 149—141 153 156—143 163—146 156—145 163—150 100—100 101—101 106—105 111—109 111—110 118—116 126—125 135—134 137—135 137—135 137—135 139—137 137—135 142—139 100—100 102—102 106—106 111—109 112—1 10 118—117 127—125 136—134 138—136 138—136 138—136 140—137 138—136 142—139 100—100 101—101 105—104 109—108 109—109 116—117 125—125 133—134 135—135 135—135 135—135 100—100 102—102 105—105 109—108 110—109 116—l 16 125—124 134—133 135—134 135—134 135—134 100—100 101—101 104—103 107—106 108—108 116—115 124—123 133—131 134—132 134—132 134—132 100—100 101—101 104—103 106—116 108—107 114— 13 122—120 130—127 131—128 131—128 131—128 100—100 101—101 108—106 115—110 115—111 120—119 129—128 138—137 140—138 140—138 140—138 143—141 140—138 146—143 100—100 103—102 108—106 114—110 114—112 120—120 129—128 138—137 140—139 140—139 140—139 142—141 140—139 145 —-143 100—100 101—101 105—104 109—108 109—110 115— 1 19 124—128 132—137 134—139 134—139 134—139 100—100 102—102 105—105 109—108 109—109 115— 117 124—126 133—135 134—136 134—136 134—136
Tabell 7. Avlöningen för vissa statstjänstemän uttryckt i procent av avlöningen vid grundnivå enligt gällande avlöningsreglemente.
Stationskarl
Stationsskrivare
Notarie
Rådstjänst
Fanjunkare
Kapten
År Billigaste
ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941
92— 93 93— 94 101—100 109—108 108—167 1113—113 121—121 1942 129.129 1943 1551—131 1944 1123—131 148—133 1156—136 4148—105 inc 11n
1945 1945/46
92— 93 95— 95 102—101 108—107 108—107 113—113 121—121 129—129 131—131 137—131 140 144—132 150—135 144—134 lan 100 96— 97 97— 98 101—102 106—106 106—106 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131 133—133 131—131
1na
95— 97 97— 99 101—102 105—106 106—106 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131 133—132 13 1— 131
un- 101
97— 97 98— 98 102—101 106—105 106—106 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131
97— 98 99— 99 102—102 105—105 106—106 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131
98— 97 99— 98 101—101 104—103 105—105 113—112 121—119 129—127 131—129 131—129
131—129
97— 97 99— 99 101—101 104—103 105—104 111—110 119—117 127—124 128—125 128—125
128—125
94— 95 95— 96 101—100 108—104 107—106 113—113 121—121 129—129 131— 131 131—131
131—131 134—133 131—131
94— 94 96— 96 101—100 107—104 107—105 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—1 31 133 —133 131— 131
98— 94 99— 95 103— 98 107—102 107—104 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131
98— 96 100— 98 103—101 106—104 107—105 113—113 121—121 129—129 131—131 131—131
131—131
Levnadskostnads- Levnadskostnads— Levnadskostnads- index enligt social- index enligt social- index enligt social- styrelsen År styrelsen År styrelsen
1914=100 1935=100 l914=100 1935=100 l914:100 l935=100
1914 100 1925 176 1936 150 101 1915 — 1926 172 1937 162 104 1916 139 1927 171 1938 166 106 1917 159 1928 171 1939 171 109 1918 214 1929 169 1940 192 123 1919 262 1930 164 1941 218 139 1920 269 1931 159 1942 236 151 1921 241 1932 156 1943 239 153 1922 195 1933 153 1944 241 154 1923 177 1934 154 1945 241 154 1924 174 1935 156 100
I tabellerna 4—7 ha sammanställts siffror utvisande det sätt varpå begynnelse- och slutlön på billigaste och dyraste ort förändrats i förhållande till den motsva— rande lön, som utgått respektive 1913, 1920 och 1935, ävensom till den lön, som enligt gällande avlön'ingsförfattningar utgår vid en levnadskostnadsnivå motsva— rande den under 1935 rådande (1935 = 100, svarande mot talet 156 i 1914 års in— , dexserie). I tabell 8 ha återgivits socialstyrelsens serier för levnadskostnadsindex, dels ' med juli 1914 såsom bas, dels ock med 1935 såsom bas. De med årssiffrorna jäm- förliga båda iindextalen .för perioden den 1 april 1945—den 31 mars 1946 överens— ' stämma med dem, som i tabellen redovisats för år 1945.
Av de i 1936 års lönekommittés betänkande lämnade siffrorna framgår, att slut— lönerna på dyraste ort för stationskarl, stationsskrivare, notarie, rådstjänsteman, fanjunkare och kapten från 1913 till 1920 stigit med resp. 242, 181, 130, 107, 202 och 137 procent, under det att slutlönerna på billigaste ort stigit med resp. 232, 166, 133, 111, 205 och 138 procent. Enligt socialstyrelsens beräkning stego levnads— kostnaderna för det 5. k. indexhushållet från juli 1914 till 1920 med 169 procent, vilket torde möjliggöra en grov bedömning av reallöneutvecklingen under ifråga- varande period. År 1935 — då levnadskostnadsökningen utgjorde 56 procent — hade 1914 års slutlöner på dyraste ort stigit med resp. 117, 85, 60, 51, 123 och 79 procent och sistnämnda års slutlöner på billigaste ort stigit med resp. 87, 57, 35, 41, 76 och 47 procent. Vad slutligen angår 1945, då levnadskostnadsökningen ut- ' gjorde omkring 141 procent, hade —— om man medräknar provisoriskt lönetillägg men bortser från tillfälligt barntillägg — slutlönesiffrorna, på sätt av tabell 4 framgår, stigit på dyraste ort med resp. 210, 152, 115, 94, 210 och 144 procent och på billigaste ort med resp. 169, 113, 82, 86, 143 och 104 procent.
Tabell 5 utvisar på motsvarande sätt löneutvecklingen i förhållande till 1920 års avlöningar. Nämnas må, att de allmänna levnadskostnaderna åren 1935 och 1945 beräknas till omkring 60 respektive 90 procent av 1920 års. I procent av 1920 års avlöning utgjorde 1945 års slutlöner på dyraste ort (exkl. barntillägg) resp. 91, 90, 93, 93, 103 och 103.
Av tabellerna 6 och 7 framgår avlöningen under tiden från och med 1935, ut- tryckt dels i procent av den år 1935 faktiskt utgående avlöningen, dels i procent av , grundavlöningen enligt nu gällande avlöningsreglementen, vilken sistnämnda av- ; löning bl. a. avvägts under hänsynstagande till 1935 års lönenivå på den allmänna arbetsmarknaden. Under det att 1945 års levnadskostnader med omkring 54 pro- cent överstiga 1935 års, ha slutlönerna på dyraste ort (bortsett från barntillägg) ' stigit med resp. 43, 36, 34, 28, 39 och 36 procent, motsvarande en höjning i för-
hållande till angivna grundnivå med resp. 32, 31, 31, 25, 31 och 31 procent. För billigaste ort utgjorde motsvarande siffror för den verkliga stegringen resp. 44, 35, 35, 32, 38 och 39 procent, under det att stegringen i förhållande till grund- nlivån uppgick till resp. 33, 31, 31, 29, 31 och 31 procent.
Beträffande användandet av tabellerna 4—7 jämförda med senierna för social- styrelsens levnadskostnadsindex må framhållas, att det ej utan särskilda under- sökningar kan avgöras, i vad mån nämnda indexserier äro representativa för lev- * nadskostnadsutvecklingen å de dyraste och billigaste orterna eller för inkomst- tagare med annan konsumtionsbudget än indexhushållets. Utan sådana undersök- ningar kunna några fullt tillförlitliga omdömen om reallöneutvecklingen å dylika ' orter eller för dylika inkomsttagare ej grundas å omförmålda jämförelser. I detta sammanhang må även framhållas, att de åskådliggjorda olikheterna i löneförhål- landen och löneutveckling för skilda grupper av anställningshavare endast kunna ge en uppfattning om de relativa förändringarna från utgångspunkterna. De kunna självfallet endast lämna en belysning av hittillsvarande förhållanden och ej lämna något svar på frågorna vilken relation mellan lönerna, som bör tillämpas för tjänste- män på billigaste och dyraste orter, för tjänstemän i begynnelse- och slutlöneklass eller .för innehavare av olika slags befattningar och beställningar.
Bilaga B.
PM
angående industriarbetarnas löneutveckling åren 1935—46.
Löneutvecklingen för industriarbetare i allmänhet.
De väsentliga dragen av löneutvecklingen för vuxna industriarbetare från 1935 till 1946 framgår av tabell 1. Denna visar stegringen av timförtjänsterna enligt den officiella lönestatistiken t. o. m. 1944 jämte den ytterligare stegring, som kan be- räknas ha inträffat därefter. Sistnämnda beräkning baseras dels på socialstyrelsens kvartalsstatistik över lönesummor och arbetarantal, dels på kollektivavtalen för 1945 och 1946. Den vanliga dyrortsgrupperingen har här kompletterats på så sätt, att ortsgrupp F uppdelats på Norrköping, Malmö och övriga F-orter samt ortsgrupp G på Göteborg och övriga G-orter. Stockholm kan praktiskt taget likställas med ortsgrupp 1. För 1935 föreligger ingen uppdelning i G-, H- och l-orter, utan dessa sammanfördes vid denna tid ännu till en ortsgrupp. Sedan Stockholm och Göte- borg, för vilka säruppgifter finnas även för 1935, utskilts från denna grupp, åter- står »Övr. G» och H, för vilka genomsnittslöner kunnat beräknas. 1935 års sär- skilda siffror för dessa grupper ha beräknats ungefärligt med hjälp av antagandet att lönestegringen fram till 1939 förlöpt parallellt i båda grupperna. Siffror, som grundat sig på beräkningar med avsevärd osäkerhetsmarginal, ha satts inom pa- rentes.
Av tabellen framgår den starka utjämning i penninglönerna, som ägt rum på den privata arbetsmarknaden under ifrågavarande period. Spännvidden mellan Stockholm och lägsta dyrort har minskats från 42 till 32 % för manliga och från 34 till 24 0/0 för kvinnliga arbetare.
Siffrornas innebörd. Beräkningsmetod och korrektioner. Socialstyrelsens uppgif- ter om timförtjänsterna avse samtliga löneinkomster utslagna per arbetad timme; de innehålla således förutom ordinarie tim- och ackordslöner även indextillägg, na- turaförmåner, övertidsersättningar och semesterlön. I öre per timme visar denna statistik därför högre tal, än vad man i allmänhet räknar som timförtjänst. Den viktigaste faktorn är härvidlag semesterlönen, vilken motsvarar ungefär 4 ')/0 av den totala timförtjänsten. Övertidsersättningarna spela däremot en mera obetydlig roll; under 1944 uppgick övertiden till 24 0/0 av den totala arbetstiden, och över- tidsbetalningarna kunna därför ha påverkat den totala timförtjänsten endast med något över 1 0/0. Å andra sidan upptagas naturaförmånerna vanligen för lågt. I medeltalet för samtliga arbetare spela de emellertid endast en obetydlig roll. På grundval av socialstyrelsens» (opublicerade) material kan naturaförmånernas i löne- statistiken redovisade värde år 1943 beräknas till endast 1 51 2 öre per timme för manliga arbetare och till mindre än ett öre för kvinnliga arbetare. Även om de- ras verkliga värde skulle vara dubbelt så stort, blir felet således mindre än 1 9/6. För bedömandet av timförtjänsten för enskilda arbetargrupper kunna de korrek- tioner, som böra göras med hänsyn till nu angivna förhållanden, givetvis spela en viss roll. Särskilt gäller detta naturaförmånerna på de lägre dyrorterna för sådana grupper som järnbruks— och sågverksarbeftare.
Tab. 1. Löneutvecklingen för industriarbetare (vuxna) 1935—1946.
Manliga arbetare. Timförtjanst, kr.
1935............. 1939...... 1944.............. 1945 (uppskattad) . 1946 (uppskattad)
Ökning i %
1935—39......... 1939—46... 1935—46.........
Kvinnliga arbetare.
Timförtjänst, kr.
1935. . . . . . .
1939.... 1944............. 1945 (uppskattad) 1946 (uppskattad)
Ökning i %
1935—39......... 1939—46......... 1935—46.........
Sarptl. B Ol' er - Gbg
F(1'63) 1-93 237 2'36 246
(18) 27 (51)
'(0-90) 0'89 1-51 1-60 170
(—1) 91 (89)
Då löneutvecklingen bedömes med 1935 års förhållanden som utgångspunkt, spela dessa korrektioner en mindre roll än som framgår av vad nu anförts. Vik- tigast är, att semestern ökats från i allmänhet endast 4 dagar till 12 dagar. Större delen av denna ökning inträffade mellan 1939 och 1940, då den lagstadgade se- mestern ökades från 6 till 12 dagar. Om semesterökningen ej hade påverkat löne- siffrorna, hade dessas stegring blivit något över 2 procent mindre. Det bör ob- serveras, att detta innebär att den allmänna ökningssiffran hade blivit cirka 4 enheter lägre, alltså 69 i stället för 73 procent. En ökning av övertidsarbetet har inträffat under jämförelseperioden, men ökningen är tämligen obetydlig. Social- styrelsens lönestatistik redovisade 1935 en övertidsandel på 20 0/0 av den totala arbetstiden mot 22 .)/0 år 1939 och ovannämnda 24 0/0 år 1944. Utslaget på de genomsnittliga timförtjänsterna kan detta ha påverkat ökningstalet med endast 0'2 |3/0, om man räknar med en övertidsbetalning på 50 0/o. Socialstyrelsens uppgif- ter äro på denna punkt möjligen något ofullständiga, men de eventuellt behöv- liga jämkningarna kunna blott röra sig om enstaka decimaler.
Sjukavlöningar och olycksfallsersättningar skola enligt socialstyrelsens anvis- ningar icke upptagas bland löneförmånerna. Detta torde emellertid delvis 'na skett och således ha återspeglats i statistiken i form av höjd timförtjänst. Storleken av denna faktor kan dock endast vara ganska obetydlig.1
En omläggning i den statistiska redovisningen företogs år 1939, i det att de manliga arbetarna då uppdelades i förmän och övriga arbetare. För industriarbe— tare i genomsnitt innebär detta, att lönestegringen från 1935 till 1939 redovisas omkring 05 0/0 för lågt. Detta .fel, liksom i motsatt riktning verkande fel, som upp- stått genom övertidens och delvis sjukförmånernas medräknande, har icke kunnat bor-träknas ur delsiffrorna för varje särskild dyrortsgrupp. Det har då också fått kvarstå i totalsiffrorna.
Lönestegringen i varje särskild dyrortsgrupp har kommit att framstå såsom i viss grad för låg, då det gäller ortsgrupperna A till F. Detta beror på den uppflyttning av vissa orter tillhörande dessa ortsgrupper, som företagits under perioden. (Så- som framgår av den följande redovisningen av beräkningssättet för lönestegringen 1944—46, ha sådana uppflyttningar, som genomförts senare än 1944 i detta sam- manhang icke spelat någon roll.) Härav följer, att siffrorna ej blivit fullt jäm- förbara, och sannolikheten talar för att stegringssiffrorna kommit att bli något för låga. Någon mera betydande inverkan har denna faktor dock ej haft, vilket kan konstateras därigenom, att medeltalet av ökningssiffrorna i de olika ortsgrupperna tämligen väl överensstämmer med genomsnittslönens ökning för samtliga arbetare oavsett ortsgrupp.
En faktor, som skulle ha kunnat påverka ökningssiffrorna för genomsnittslönen för hela landet, vore en eventuell förskjutning av arbetarnas fördelning på höga och låga dyrorter. En sådan förskjutning i riktning från billigare orter med lågt löneläge till dyra orter med högt löneläge, kommer att ta sig uttryck i en höjning av genomsnittslönen, trots att ingen arbetare fördenskull behöver ha erhållit någon som helst ökning av sin reella lön. En närmare undersökning visar emellertid, att någon nämnvärd sådan förskjutning icke inträffat. Socialstyrelsen redovisar sedan 1936 varje år löneläget i olika industrigrenar efter omräkning med hänsyn till lev- nadskostnaderna, en beräkning där således löneläget angives i ett och samma med hänsyn till dyrortsförhållandena justerade penningvärde. Om dessa 5. k. b-tal — genom vilka dyrortsfördelningens inverkan på genomsnitten i princip eliminerats _ begagnas för en beräkning av löneutvecklingen, erhålles för manliga arbetare ingen förändring av stegringsprocenten och för kvinnliga arbetare en lönestegring, som med ?. procentenheter överstiger vad en ur denna synpunkt ojusterad beräk-
1 Detta omdöme bekräftas av svenska arbetsgivarföreningens statistik, vilken på denna punkt ställts till förfogande.
ning utvisar. Med hänsyn till ovissheten om riktigheten av de siffror rörande lev- nadskostnadernas interlokala olikheter, som stått till förfogande för denna omräk- ning fram till 1943, måste man emellertid taga korrigeringen med stor reservation. Den ojusteravde siffran kan vara lika riktig, och den har därför också begagnats i tabellen;
Lönestegringen 1944 till 1945 har beräknats på följande sätt. Enligt avtalen kun- de man förutse en ökning av timförtjänsterna med för manliga arbetare nära 4 0/o och för kvinnliga arbetare ca 5 [1/0. Socialstyrelsens statistik över lönesummor och arbetarantal från en vecka under varje kvartal vartdera året visar emellertid. att lönestegringen uppgick till cirka 6 procent, av vilka dock någon halv procent synes ha berott på ökad arbetstid åtminstone att döma av de arbetstidsundersökningar, som företagits under en vecka i november månad vartdera året. Härvid har första kvar- talet uteslutits ur beräkningarna, emedan avtalen i stor utsträckning då ännu icke voro slutna; dessutom ha siffrorna från andra kvartalet baserats på begränsat ma— terial med hänsyn till verkstadskonflikten. I anslutning till nämnda siffror har lönestegringen beräknats till 5 0/0 för manliga och drygt 7 0/o för kvinnliga arbetare eller i båda fallen 9 öre. Då avtalen genomgående stadgade samma öresförhöj- ning i alla orter, ha dessa öretal tillagts 1944 års löner i samtliga dyrortsgrupper. (Skulle någon variation här vara påkallad, skulle det närmast vara att höjningen skulle göras något större på de billigare orterna, då åtskilliga ortsgruppsuppflytt- ningar företagits i avtalen.) Den erfarenhet man har från de närmast föregående åren motiverar ytterligare detta förfaringssätt. Det visar sig nämligen, att de ök— ningar av utgående timförtjänster, som även tidigare erhållits utöver ramavtalet, i stort sett varit lika stora på alla dyrorter, i ören räknat. Detta har under kriget gällt såväl de avtalsmässiga höjningarna som de höjningar, vilka erhållits vid sidan av avtalen genom individuella löneförbättringar av olika slag.
För 1946 kan man med ledning av avtalen räkna med praktiskt taget samma pro— centuella höjning som föregående år. Med hänsyn till arbetsmarknadsläget kan man räkna med att avtalens lönesiffror komma att överskridas minst lika mycket, som under 1945. 1945 års siffror ha därför ökats med 10 öre för både män och kvinnor, även här likformigt i alla dyrortsgrupper.
Självfallet måste denna höjning på sammanlagt 19 öre från 1944 till 1946 he— traktas som en mycket ungefärlig beräkning. Socialstyrelsens kvartalsstatistik grun- dar sig såsom förut angivits endast på uppgifter från en vecka under vartdera av tre kvartal och kan vara påverkad av tillfälligheter, bl. a. med avseende på ar- betstiden. (För de kvinnliga arbetarnas del skulle måhända en ökning på 8 +11 öre vara ett exaktare uttryck för utvecklingen.)
Jämförelse med löneutvecklingen för andra arbetare än industriarbetare. Löne- stegringen för lant- och skogsarbetare har varit betydligt större än för industriar- betarna. Från 1935 till 1946 kan den nominella årslönestegringen för lantarbetarna beräknas till omkring 155 0/0, trots samtidigt genomförd arbetstidsförkortning. Del— vis kompenseras dock detta av att man här måste räkna med starkare levnadskost- nadsstegring; en del av stegringen i de nominella lönerna svarar mot den starka produktprisstegringen på naturaförmånerna under kriget. Reallönehöjningen sedan 1935 får dock i anslutning till en specialundersökning inom 1942 års jordbruks- kommitté beräknas till över 40 procent, vartill kommer den ytterligare höjning med 4 öre, som enligt det nu uppgjorda avtalet skall utgå fr. o. rn. september 1946. För manliga industriarbetare får motsvarande höjning beräknas till 13 procent. (Vissa reservationer måste göras beträffande levnadskostnadsindex och därmed reallöneberäkningarnas allmängiltighet, men en »riktig» reallöneberäkning skulle sannolikt icke nämnvärt förskjuta det inbördes förhållandet mellan de här angivna siffrorna för lant- och industriarbetarnas löneutveckling.) För skogsarbetarna är motsvarande realjämförelse omöjlig, då någon för deras speciella förhållanden av-
Manliga arbetare Kvinnliga arbetare
. Snickerier . Sagverk Pappers- Sp inne- och mäit- masse- bruk OCh rier och . . papp— .. . hyvlerier fabriker fabriker fabriker vaverier
Pappers- Meka- Spinne- Skrädde- niska rier, rier och verkstäder väveriet sömnads—
och varv o. d. fabriker
Antal arbetare.
1935 ...... 1939 ...... 1944 ......
Tim/örljänst kr.
1935 ...... 096 1939 ...... 1'08 1944 ...... 1'47 1945 (upp-
skattad) . . 1'62 (?) 1946 (upp-
skattad) . . 1-74 (?)
Ökning i % 1935—39 . . 13 14 15 14 15 13 1939—45 . . —— — —- — — *— _ 1939 —46 . . 61 (?) 61 47 42 71 79 62 1935—46 . . 81 (?) 83 68 63 95 106 84
passad levnadskostnadsindex ej föreligger. Den nominella lönestegringen synes — såvitt kan bedömas med ledning av den på detta område osäkra statistiken — ha varit av samma storlek som för lantarbetarna.
För byggnadsarbetarna har däremot timförtjänstutvecklingen varit sämre än för industriarbetarna. Från 1935 till och med 1944 redovisas i den officiella statisti- ken en höjning med 51 0/0 för gruppen husbyggnadsarhete (mot 57 0/0 för manliga industriarbetare). För 1945 erhölls en avtalsmässig stegring med uppskattningsvis 2 a 3 procent, i verkligheten sannolikt mera, men i varje fall mindre än för in- dustriarbetarna. För 1946 har genom avtalet erhållits 4 0/0 stegring. Beträffande denna grupp måste dock observeras det pågående avskaffandet av säsongarbets— lösheten, vilket medför en gynnsammare årslöneutveckling. Karakteristiskt är vi- dare att höjningarna, åtminstone procentuellt, äro betydligt starkare i de lägre dyrortsgrupperna och de lägre betalda yrkesgrupperna än i de högre.
Löneutvecklingen för olika kategorier av industriarbetare.
Förhållandena inom olika näringsgrenar. Utöver ovan redovisade generella be— räkningar ha speciella beräkningar verkställts beträffande industriarbetare inom olika näringsgrenar. Resultatet härav redovisas i tabell 2. Den beräknade lönehöj- ning—en 1944—46 har i dessa fall givetvis baserats på de särskilda avtalen för re- spektive grupper, kompletterade med tillägg för förutsedd extra höjning utöver avtalen. Då enskilda delsiffror från de särskilda dyrortsgrupperna kunna ha på- verkats av starka förändringar, som i vissa fall inträffat med avseende på respek- tive arbetargruppers sammansättning och lokalisering, och dessutom dyrortssyste- met; omläggning kan ha spelat avsevärd roll för sifferresultaten, har någon sär- redovisning av löneutvecklingen tl de olika dyrortsgrupperna icke ansetts lämp- ligen böra ske.
Förhållandet mellan kvalificerade och okvalificerade arbetare. Den officiella löne- statistikens uppläggning lämnar ingen ledning för att bedöma löneutvecklingen för olika yrkesgrupper inom varje särskild industri. Man kan emellertid räkna med att under kriget en utjämning skett mellan arbetare med högre och lägre kvali- fikationsgrad, i första hand beroende på den praxis som tillämpats i fråga om ramavtalets dyrtidstillägg. Dylikt tillägg har nämligen i allmänhet utgått med sam- ma öreta] till samtliga arbetare inom ett visst företag eller på en viss ort eller ortsgrupp. Dessutom har i de senare årens avtalsuppgörelser förelegat en bestämd tendens att bereda de största lönehöjningarna åt de sämst avlönade eller att åt— minstone göra förhöjningen lika stor i öre över hela linjen. Från verkstadsindustrien föreligger emellertid statistik, som visar att den procentuella lönestegringen sedan 1935 varit lika stor för yrkesarbetare som för grov- och tempoarbetare trots att nämnda principer följts även här. Tydligen har den på detta område speciellt på- fallande bristen pä kvalificerade yrkesarbetare drivit upp de senares löner särskilt starkt vid sidan av avtalet, som i detta fall är ett minimilöneavtal. I sådana fack som pappers—, massa-, sågverks- och textilfacken torde däremot den nyssnämnda tendensen till utjämning ha slagit igenom även i praktiken.
Samma tendens återspeglas i förhållandet mellan hög- och låglöneindustrier. De industrigrenar, där de reella timförtjänsterna (enligt socialstyrelsens ovan nämnda beräkning av det reala löneläget efter hänsynstagande till dyrortsförhållandena) år 1945 lågo mer än 10 0/0 över genomsnittet för samtliga industrigrenar, hade un- der kriget haft i genomsnitt 31 procents lönestegring, medan de som lågo mer än 10 0/0 under samma genomsnitt hade haft 46 procents stegring under kriget. Spän- ningen mellan hög- och låglönade fack måste således ha varit betydligt större före kriget än 1945. För 1946 kunna ännu icke motsvarande siffror uträknas, men ten— densen är tydlig. Arbetarna inom låglönefack som textil-, Sågverks-, pappers- och massaindustriema ha enligt avtalen för 1946 erhållit ökningar, som kunna beräk- nas ge omkring 7 0/0, medan relativt högt avlönade grupper, såsom gruv- och järn- bruksindustriernas arbetare, erhållit blygsammare höjningar — ett par procent, förhållandena medge inga mera preciserade beräkningar. Inom den mekaniska verk- stadsindustrien, där lönerna likaledes ligga ett stycke över genomsnittet, förekom- mer li är ingen lönerörelse, eftersom avtalet efter 1945 års konflikt blev tvåårigt. De mest typiska höglönefacken, den grafiska industrien och lapplandsgruvorna, ha ännu icke sina löneuppgörelser klara, då detta skrives, varför något uttalande inte kan göras beträffande dem.
Då skillnaden i lönenivå mellan de olika' industrierna delv-is representerar en olikhet i kraven på yrkeskvalifikationer, kan denna utjämningsprocess även ans-es innebära en minskning av löneklyftan mellan kvalificerade och okvalificerade ar- betare.
Förhållandet mellan yngre och äldre arbetare. Frågan i vilken grad de yngre arbetarnas löneutveckling skilt sig från de äldres är svår att besvara med tillgång- ligt material. Socialstyrelsens statistik redovisar lönesiffror för arbetare under 18 år (manliga och kvinnliga tillsammans). Lönestegringen för dessa var för hela pe- rioden 1935—44 79 0/0, medan motsvarande siffror voro för vuxna manliga arbetare 57 och för vuxna kvinnliga arbetare 60 0/0. Det är sannolikt, att den av dessa siffror antydda utjämningen fortsatt även efter 1944. Det allmänna arbetsmark— nadsläget med den påtagliga bristen på yngre arbetskraft talar för ett sådant an— tagande. Den utjämningssträvan, som spåras i kollektivavtalen, har också tagit sig uttryck i att lönesatserna ofta höjts procentuellt starkare för yngre arbetare än för äldre. Reservation måste emellertid anföras för den eventualiteten att den särskilda höjning, som statistiken uppvisar för yngre arbetare, till någon del kan bero på ändrad sammansättning av denna grupp med avseende på ålder; med hän- syn till de starka löneolikheterna mellan de olika åldersklasserna på detta stadium kan redan en relativt begränsad sådan förskjutning få märkbar betydelse för de genomsnittliga lönesiffrorna.
Sjukförmåner, semester, övertid, kallortstillägg.
En ganska avsevärd del av kollektivavtalen innehålla numera bestämmelser om särskilda förmåner vid sjukdom. Enligt kollektivavtal för 826000 arbetare år 1944 —— det sista år för vilket statistik föreligger — tillkom enligt avtal förmån av särskild sjukhjälp 397000 arbetare (48 0/0) och olycksfallsersättning 154 000 arbetare (19 0/o). Dessa förmåner voro emellertid mindre vanliga inom den egent- liga industrien utan utgingo huvudsakligen till andra grupper: skogs- och lant- arbetare, kommunalt och statligt anställda arbetare o. s. v. De anförda siffrorna representera en avsevärd ökning sedan 1935. Någon direkt jämförelse kan ej åstad- kommas, men motsvarande siffror från denna tid synas ha rört sig kring 25 resp. 10 procent av de kollektivavtalsberörda arbetarna eller sannolikt ännu mindre. (Beräknat på grundval av landsorganisationens statistik rörande innehållet i ny- uppgjorda avtal under femårsperioden före 1935.)
Beträffande semesterförmåner är det väsentligaste som inträffat sedan 1935 gi- vetvis tillkomsten av semesterlagen, vilken såsom ovan nämnts i allmänhet med- förde en höjning av semestern till 12 dagar. Härutöver har föga inträffat. ».Semester utöver lag» redovisas 1944 för 208000 arbetare av 826000. Även här är det hu- vudsakligen fråga om arbetare utanför den egentliga industrien: stats— och kom— munalanställda, handelsarbetare samt byggnadsarbetare, för vilka en särskild se- mesterkasseordning upprättats, men vilkas reella semesterförmåner föga skilja sig från de lagstadgade. Bortsett från de sistnämnda torde de som nu ha semester ut- över den lagstadgade i stor utsträckning ha haft sådan redan före lagens tillkomst.
Övertidsbestämmelserna äro synnerligen svår-överskådliga. En stor mängd olika variationer förekommer. Som typiskt kan man möjligen anföra följande: 35 0/0' tillägg under de första två timmarna, 70 0/0 därefter samt 100 0/o på söndagar. Sedan 1935 och fram t. o. m. 1944 har landsorganisationens avtalsstatistik registre- rat »förbättrade övertidsbestämmelser» för 409 000 arbetare (dock delvis dubbel- räknade) och »bestämmelser införda» för 242 000 arbetare, de senare i största ut- sträckning sådana för vilka avtal förut ej förelegat. Även de följande åren ha över- tidsbestämmelserna i åtskilliga fall jämkats i för arbetarna förmånlig riktning. En motverkande faktor är emellertid, att de procentuella tillägg, om vilka här är fråga, beräknas på grundlönerna, alltså ej på indextillägget. Detta har gjort, att de existerande övertidsförmånernas värde i förhållande till faktiskt utgående lö- ner undergått en sänkning, som tydligen motvägt de i avtalsstatistiken redovisade förbättringarna. Man torde därför kunna säga, att totalt sett någon mera avsevärd förändring i övertidsbetalningens storlek — räknad i procent på faktiskt utgående förtjänster — icke inträtt sedan 1935.
Kallortstillägg förekomma icke i kollektivavtalen. Detta är ju ej heller behöv- ligt, då ortsgruppsplaceringen i avtalen kan göras oberoende av den officiella dyr- ortsgrupperingen. I vilken mån löneläget i praktiken är högre på sådana orter, där kallortstillägg utgå till statstjänstemännen, är svårt att utan vidlyftiga under- sökningar av det lönestatistiska primärmaterialet uttala sig om. Dyrortsgrupp H, som i särskilt stor omfattning inbegriper orter i Norrland, har högre genomsnitts- lön än ortsgrupp I, (1. v. 5. Stockholm, men detta beror väsentligen på det exceptio- nellt höga löneläget vid de lappländska malmfält'en. Om arbetarna vid dessa från- räknas, visar det sig att löneläget visserligen fortfarande är högt, men icke i an- märkningsvärd grad. Reallöneläget —— alltså penninglönen i förhållande till de 10- kala 1»evnadskostnaderna enligt 1941 års dyrortsundersökning — visar sig ligga 8 0/0' högre än för manliga industriarbetare i allmänhet, medan motsvarande siffra för Stockholm år 13 procent och för G-orter inklusive Göteborg 6 0/0.
Stockholm i mars 1946.
Bilaga C.
PM
angående industritjänstemännens löneutveckling 1935—1945 111. m.
Med förevarande promemoria avses att ge en bild av löneutvecklingen under kri- get för vissa slag av tjänstemän, så att en uppfattning om storleksordningen av de inträffade förändringarna kan erhållas. Avsikten är däremot icke att lämna en in- gående kartläggning av industritjänstemännens löneförhållanden, vilket skulle krävt en omfattande bearbetning av statistiskt primärmaterial. Bearbetningen av det sta- tistiska materialet har icke i första hand gjorts på sådant sätt, att en lönejämförelse mellan olika slag av industritjänstemän eller mellan industritjänstemän å ena sidan och exempelvis statstjänstemän å andra sidan kan tilläggas särskilt stor vikt, utan huvudvikten har i stället lagts vid att få fram något så när jämförbara förändringar i lönerna sedan åren närmast före kriget. Det aktuella läget beröres närmare i hu- vudsak endast vad angår förhållandet mellan ålder och lön för vissa tjänstemän, pen- sionsförhållandena samt förekomsten av sjukvårdsförmåner och övertidsersättningar.
Till grund för redogörelsen ligger i första hand Svenska Arbetsgivareföreningens lönestatistik för åren 1935, 1938, 1941 och 19431 jämte promemorior, utarbetade inom arbetsgivareföreningen rörande sjukförmåner för tjänstemän inom industrien och praxis beträffande övertidsersättningar samt inom Svenska Personal-Pensions- kassan (SPP) rörande de olika pensions-formerna inom SPP.2
Lönestatistiken omfattar för närvarande i sin helhet mellan 70000 och 80000 tjänstemän. Den avser bl. a. följande yrkesgrupper, vilka behandlas i föreliggande redogörelse.3
1. driftsingenjörer, arbetschefer, chefskonstruktörer, montage-, offert- och andra ingenjörer i chefsställning t. ex. laboratorieförestånd'are o. d.
2. andra ingenjörer (ej direkt arbetsledande) såsom konstruktörer, tekniska kal- kylatorer, tidsstudieingenjörer, laboranter, dessinatörer, 1:e tillskärare, konfektio- närer o. d. samt vetenskapligt eller konstnärligt utbildad personal.
3. ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter.
4. verkmästare, gjutmästare, färgmästare, våvmästare, spinnmästare, vägmästare, gruvfogdar, faktorer, lantbruksinspektorer o. (1. Till denna grupp räknades åren 1935 och 1938 jämväl skogvaktare.
5. förmän, kontrollanter och annat lägre arbetsbefäl i tjänstemannaställning.
6. kontorspersonal i ledande ställning, såsom avdelningschefer, chefsassistenter, prokurister, kontorschefer, inköpschefer, ombudsmän, kamrerare o. d.
7 a och b. kontorspersonal, manlig och kvinnlig, med kvalificerat eller mera självständigt arbete, såsom bokförare, kassörer o. (1. År 1935 omfattade denna grupp även utländska korrespondenter.
8 a och b. svenska korrespondenter och stenografer, manliga och kvinnliga. År 1935 redovisades icke denna grupp särskilt utan hänfördes till följande grupp.
' 1945 års löneundersökning beräknas bli färdig först i augusti innevarande år. = En ingående undersökning rörande anslutningen till de olika pensionsformerna är under arbete inom SPP och beräknas bli färdig sommaren 1946. f 3 A; olika skäl ha flera i arbetsgivareföreningens statistik förekommande kategorier mäst örhig s.
9 a och b. kontorspersonal med enklare arbete, manliga och kvinnliga, såsom kas- sabiträden, kontorister, maskinskrivningspersonal, personal vid kontors-, bokförings- och räknemaskiner, faktureringspersonal, kopierings- och registreringspersonal o. d. År 1935 hänfördes till denna grupp jämväl svenska stenografer.
10. telefonister, kvinnliga. Det statistiska materialets representativitet är i fråga om de yrkeskategorier, som redovisas nedan, ganska god, åtminstone för åren 1938, 1941 och 1943. 1935 års undersökning omfattade ett betydligt mindre antal tjänstemän än 1938, 1941 och 1943 års undersökningar, men jämförbarheten mellan de olika åren torde icke av denna anledning minskas på något mera avgörande sätt annat än för vissa katego- riers del.
Det lönestatistiska materialet har emellertid vissa speciella svagheter, som böra observeras.
1935 års undersökning omfattar inga tjänstemän med grundlöner överstigande 8 000 kronor, medan någon dyllik inskränkning icke föreligger för de följande åren. Detta medför, att för vissa mera kvalificerade yrkeskategorier någon jämförelse för genomsnittslönens del mellan 1935 å ena sidan och följande är å andra sidan över- huvud taget icke är möjlig. I andra fall torde emellertid en sådan jämförelse, trots nämnda inskränkning av materialet för 1935, icke vara alltför missvisande, nämligen i den mån antalet tjänstemän med löner överstigande 8000 kronor år 1935 var mycket ringa.
Vissa ändringar i yrkesgrupperingen ha såsom framgår av det nyssnämnda före— tagits sedan 1935. Dessa ändringar torde emellertid icke mera väsentligt minska järn- förbarheten mellan olika är. Icke heller torde de svånigheter, som alltid föreligga att klassificera olika tjänstemän under gemensamma beteckningar,1 alltför mycket min—ska denna jämförbarhet.
Av större principiell betydelse än hittills nämnda felkällor kan vara, att uppgif- terna avse genomsnittslöner för ofta rätt heterogena grupper. Då lönerna även inom en och samma huvudgrupp äro mycket skiftande,2 särskilt inom de mera kvalifice- rade yrkeskategorierna, kan en dylik genomsnittslön 'vara föga sägande.3
I en härvid fogad tabellbilaga framläggas dels sammandragstabeller, utvisande löneutvecklingen i avsoluta tal och index, varvid någon gruppering på olika dyrorts- grupper icke företagits, dels mera utförliga tabeller, utvisande utvecklingen i absoluta tal och index även inom grupper av dyrorter. I bägge fallen har i förekommande fall en uppdelning skett på män och kvinnor samt på olika åldersklasser.
Tabellerna utvisa dels grundlönens utveckling (avseende kontanta årslönen inklu- sive värdet av eventuellt förekommande naturaförmåner, gratifikationer och andra
1 En arbetstagare, som exempelvis vid ett företag betecknas såsom konstruktör, kan ha arbets— uppgifter, som vid ett annat företag skulle hänfört honom till gruppen ritare. Att här åstadkomma en gemensam nomenklatur skulle kräva en arbetsanalys av mycket omfattande och svårgenom- förd beskaffenhet. Vid de undersökningar, som arbetsgivareföreningen gjort, har man måst in— skrånka sig till att med ledning av uppgifter från företagen rörande de anställdas arbetsuppgifter söka rätta till uppenbara misstag i fråga om yrkesgrupperingen. * Lönesättningen sker alltid utan kollektivavtal. I första hand tages hänsyn till den enskilde tjänstemannens arbetsuppgifter och hans personliga lämplighet för dessa uppgifter. Dessutom tages normalt hänsyn till tjänstemannens ålder och hans anställningstid i företaget. Lönerna öka med stigande ålder och en därmed presumerad större försörjningsbörda. Några fixerade ålderstillägg förekomma däremot icke. I de lägre åldrarna ske löneförhöjningar årligen eller vart- annat år för att senare återkomma med längre intervaller. * Med genomsnittslön avses det aritmetiska medeltalet. Någon beräkning av medianvärden har icke medhunnits. En viss uppfattning om storleksordningen av skillnaden mellan medellön och medianlön kan emellertid erhållas tack vare socialstyrelsens undersökning av år 1936 rörande löner bland privatanställda. Enligt denna understeg medianlönen medellönen för verkmästare med omkring 3 %, för förmän med 1—2 %, bokförarna och kassörerna med 4—5 %, korres— pondenterna med omkring 8 %, kontoristerna med 6—7 % samt de arbetsledande ingenjörerna med omkring 15 %. Skillnaden mellan medianlön och medellön är alltså för de flesta yrkeskate— goriers del ganska ringa.
tillfälliga tillskott till lönen), dels totallönen, vilken alltså inkluderar det rörliga dyrtidxslägget.1
Med hänsyn till de felkällor, som antytts, måste slutsatser dragas med rätt stor försiktighet. Det torde vara möjligt att av tabellerna framläsa endast en mycket ungefärlig bild av utvecklingen.
De genom bearbetning av arbetsgivareföreningens material erhållna data ha i viss utsträckning sammanställts med socialstyrelsens uppgifter om privatanställdas lö- neförhållanden enligt lönestatistisk årsbok. Ehuru resultaten av dylika jämförelser givetvis måste bedömas kritiskt med hänsyn till olikheter i de båda primärmateria- lens sammansättning och i bearbetningsmetoderna, har det likväl ansetts vara av intresse att därigenom ytterligare belysa frågan om industritjänstemännens löne- utveckling. Vid ifrågavarande jämförelser ha olika yrkeskategorier enligt socialsty- relsens respektive arbetsgivareföreningens indelning antagit-s motsvara varandra på sätt framgår av följande sammanställning. Socialstyrelsens indelning: Arbetsgivareföreningens indelning: Manlig teknisk personal:
driftsingenjörer m. fl. (»grupp 1») konstruktörer m. fl. (»grupp 2») arbetsledande ingenjörer (»grupp 3») verkmästare (»grupp 4») förmän (>>grupp 5»)
ingenjörer, ritare o. dyl.
verkmästare, förmän Manlig kontorspersonal inom industrien:
manliga bokförare rn. fl. (»grupp 7 a») manliga svenska korrespondenter och steno- grafer (»grupp 8 a») manlig kontorspersonal med enklare arbeten (»grUPp 9 21») vaktmästare m. fl. kvinnliga bokförare m. fl. (»grupp 7») kvinnliga svenska korrespondenter och steno-
Kvinnlig egentlig kontorspersonal inom grafer (»grupp 8 b») dustrien: I kvinnlig kontorspersonal med enklare arbeten egentlig kontorspersonal
Javdelningschefer (»grupp 6») vaktmästare, springpojkar o. dyl. ..-]
(»grupp 9 b») kvinnliga telefonister (»grupp 10»)
Manlig butiks- och lägerpersonal förmän å lager
I arbetsgivareföreningerrs statistik har genomsnittslönen för varje yrkesgrupp och år uträknats under antagande, att åldersfördelningen inom gruppen varit densam— ma som år 1938. Vidare har förutsatts, att de särskilda kategorier, som tillsammans bilda motsvarigheterna till socialstyrelsens grupper, varje år haft samma inbördes
1 De rörliga dyrtidstilläggen inom arbetsgivareföreningens verksamhetsområde ha under olika perioder utgått med följande procenttal:
Från och med 1/4 1940 3'6 % » » » 1/7 1940 6'3 % » » >> 1/1 1941 8'7 % >> » >> 1/7 1941 12'7 % >> » » 1/1 1942 16'7 % >> » » 1/4 1942 19'2 % » 1/7 1942 20'7 %
I tabellerna har totallönen beräknats såsom grundlönen plus rörligt dyrtidstillägg. I de fall, då genomsnittliga grundlönen överstiger 10 800 kr. har dock dyrtidstillägget beräknats endast på 10 800 kr., eftersom under den tid lönestatistiken avser dyrtidstillägget i de enskilda fallen aldrig beräknats på högre belopp än 900 kr. per månad.
Metoden att beräkna totallönen såsom den i tabellerna framkommande grundlönen plus dyr- tidstillägget är — trots denna korrigering —— givetvis icke fullt korrekt, dels därför att genom— snittslönen påverkas även av enskilda fall, där grundlönen överstiger 10 800 kr., dels därför att tabellernas grundlön ibland inkluderar poster, som icke äro egentliga grundlöner — t. ex. grati- fikationer. Denna felaktighet, som det icke är möjligt att undgå, måste dock antagas spela en ganska obetydlig roll.
storlek som 1938. Några dylika standardräkningar förekomma icke i socialstyrel- sens statistik; dock ha, i syfte att öka jämförbarheten, årsbokens genomsnittslöner för »manliig teknisk personal» omräknats med utgångspunkt från 1938 års propor- tion mellan »ingenjörer, ritare 0. dyl.» samt »verkmästare, förmän». Ehuru _de nämnda standardräkningarna med avseende på åldersfördelningen otvivelaktigt äro ägnade att öka värdet av arbetsgivareföreningens indextal som mått på föränd- ringarna inom det material dessa tal representera, synas utförda beräkningar an— tyda, att differenserna mellan arbetsgivareföreningens och socialstyrelsens indextal skulle blivit mindre, därest även de förra talen beräknats på icke standardräknade genomsnittslönen
Såsom tidigare omtalats är arbetsgivareföreningens material representativt i stort sett endast för åren 1938, 1941 och 1943, medan socialstyrelsen framlagt definitiva årsdata för hela perioden 1935—44. Ett försök har emellertid gjorts att basera även arbetsgivareföreningens löneserier på år 1935 och därjämte föra fram dem till 1944. I sådant syfte ha indexserierna för 1938, 1941 och 1943 kedjats med års- bokens motsvarande serier för 1935—38 (i förekommande fall) och 1943—44. Vid studiet av de så erhållna serierna bör observeras, att de ge uttryck åt tendenser inom två skilda statistiska material. Med hänsyn till att arbetsgivareföreningens indexserier med endast ett par undantag utvisa större relativ lönestegring under pe- rioderna 1938—41 och 1941—43 än socialstyrelsens senier, torde skäl finnas för antagandet att liknande differenser förelegat i fråga om löneutvecklingen 1935—38 och 1943—44. De genom kedjningsförfarandet konstruerade serierna för 1935—44 skulle således genomgående giva ett något för svagt uttryck åt lönestegringarna inom arbetsgivareföreningens verksamhetsområde.
Jämförelser ha även gjorts mellan socialstyrelsens och arbetsgivareföreningens »totalserie» för samtliga privatanställda. I den sistnämnda serien är basåret 1938, och senare lönesiffror äro standardräknade i förhållande till ålders- och yrkesför- delningen under nämnda år. Materialet är emellertid ofullständigt bearbetat, och hittills föreligger endast ett indextal för 1943. Socialstyrelsens serie är standardräk- nad med avseende på yrkes- och könsproportionerna 1944.
Löneutvecklingen.
Åren 1935—38.
_ Såsom redan [inledningsvis nämnts ger arbetsgivareföreningens lönestatistik möj- llghet att med åtminstone någon säkerhet bedöma löneutvecklingen mellan 1935 och 1938 endast för vissa tjänstemannakategoriers del. Till dessa höra verkmästare, förmän, manliga och kvinnliga bokförare, kassörer o. d., kontorister med enklare arbete samt vaktmästare. Nämnda kategoriers löneutveckling framgår av tabell- bilagan.
Med reservationer för materialets bristfälligheter kan man notera, att lönerna sy- nas ha stigit med 14,9 0/0 för verkmästare, med 6,5 0/0 för förmän, med 7,7 0/0 för manliga och 2,8 0/0 för kvinnliga bokförare o. d., med 7,1 0lo för manliga och 5,5 0/0 för kvinnliga rutinkontorister samt med 9,5 0/0 för vaktmästare. Beträffande even- tuella förändringar i spänningen mellan högsta och lägsta dyrorter ger statistiken knappast så starka utslag att några tillnärmelsevis säkra omdömen kunna fällas.
Till jämförande ledning för ett bedömande av utvecklingen må några uppgifter lämnas om lönerna för de tjänstemannagrupper, som redovisas av socialstyrelsen i lönestatistisk årsbok. Enligt dessa steg genomsnittslönen för manlig teknisk per- sonal med 4,2 0/0, för manlig kontorspersonal med 5,1 0/0 och för kvinnlig kontors- personal med 2,9 0/0 samt för vaktmästare o. d. med 5,1 0/0. _ Slutligen kan näm- nas, att genomsnittslönen enligt socialstyrelsens indexserie för samtliga privatan- ställda tjänstemän steg med 5,1 0/0.
Löneutvecklingen 1938—43 torde kunna framläsas med förhållandevis mindre osäkerhet för de kvinnliga än för de manliga tjänstemännens del. Lönespridningen inom de skilda yrkeskategoriema är nämligen genomgående mindre för de förras del, vilket sammanhänger med att de kvinnliga tjänstemännen mestadels äro sys— selsatta med mera rutinmässigt arbete och därför lättare kunna grupperas på täm- ligen homogena yrkeskategorier.
I förhållande till 1938 synas grundlönerna för kvinnliga tjänstemän i genomsnitt ha höjts med obetydligt över 20 0/0. Minsta stegringen uppvisa bokförare, kassörer etc., medan korrespondenter och stenografer uppvisa de största löneökningarna. Lö- nestegningen är i allmänhet avgjort störst i de yngre åldersklasserna. Knappheten på många slag av särskilt yngre kontorspersonal är utan tvivel en huvudorsak härtill.
Inräknas dyrtidsläggen erhålles en stegring av totallönerna för de kvinnliga tjäns— temännens del varierande mellan 36,7 % (bokförare) och 48,2 0/0 (svenska korres- pondenter och stenografer). För rutinkontorister och telefonister höjdes lönerna med drygt 46 "/o. Enligt socialstyrelsens löneindex för »kvinnlig kontorspersonal» uppgick stegringen till 30,1 olo.
De i procent av de genomsnittliga totallönerna i Stockholm och Göteborg uttryck- ta differenserna mellan dessa löner, å ena sidan, och de genomsnittliga lönerna på orter tillhörande dyrortsgrupperna A—D respektive E och F, å andra sidan, minska- de för samtliga grupper av kvinnliga befattningshavare med 2 ä 4 %. Lönerna i de fyra lägsta dyrortsgrupperna understego år 1943 lönerna i Stockholm och Göte- borg med minst 16 0/0 (svenska korrespondenter och stenografer) och högst 30,5 0/0 (telefonister). Motsvarande siffror för E- och F-orter voro 10,4 0/0 (bokförare) och 24,7 "lo (telefonister). Beträffande spännviddens variation med de anställdas ålder eller med lönenivån kan ingen bestämd tendens utläsas. Det bör i detta samman- hang anmärkas att någon som helst strikt lönesättning efter dyrort icke förekom- mer inom industrien,. Därtill kommer att det statistiska materialet kan vara miss- visande, eftersom industri av olika art (med hänsyn till den allmänna lönenivån) kan dominera i olika dyrorter.1 De uppgifter om löneolikheterna mellan skilda dyrorter, som återgivits i tabellbilagan få därför icke pressas alltför hårt.
Löneutvecklingen för manliga tjänstemän är av tidigare antydda skäl svårare att få ett säkert grepp om. Beträffande den mera rutinmässiga kontorspersonalen kan man emellertid med icke alltför stor felmarginal konstatera en höjning av grund- lönen varierande mellan 20 och 25 %. Det är anmärkningsvärt, att de manliga tjänstemännens löner vanligen stigit något mera än de likställda kvinnliga tjänste- männens. Förhållandet torde vara det, att de kvinnliga lönernas höjning, även om den till en början sker i takt med höjningen för de manliga, oftast avstanna tidi- gare. Kvinnornas löner nå med andra ord, även då det gäller rutinkontorister, mera sällan än männens över genomsnittsnivån. Lönestegningen bland rutinpersonalen är även bland männen minst för bokförare, kassörer o. d. och störst för stenografer och korrespondenter. Likaså uppvisa de yngsta tjänstemännen största lönehöj- ningar.
Tjänstemän av typen verkmästare, förmän etc. uppvisa mindre lönestegringar än den med rutinarbete sysselsatta kontorspersonalen. Stegringarna inskränka sig här till 10 a 15 %. Redan före kriget var löneskillnaden mellan äldre och yngre verkmästare och förmän mindre än för kontorspersonalen, vilket är naturligt med tanke på utbildningen och arbetets art. De yngre verkmästarnas och förmännens löner ha under kriget i allmänhet stigit något mera än de äldres men skillnaden är dock mindre än för rutinkontoristernas del.
"Det förekommer exempelvis icke så sällan att genomsnittslönen för en viss yrkeskategori ligger lägre i C- och D-ort än i A- och B-ort.
Genomsnittligt synas »vaktmästarnas» grundlöner mellan 1938 och 1943 ha stigit med drygt 13 %. Utvecklingen har emellertid varit mycket olika i de olika ålders- klasserna. Stegringen är störst i de yngsta åldrarna icke endast procentuellt — där den uppgår till icke mindre än 35 0/0 —— utan t. o. m. i absoluta tal. Detta torde till en del sammanhänga med att gränsen till kategorien »spningpojkar», vars löner under krigsåren i allmänhet höjts mycket avsevärt, här ofta är flytande.
För de mera kvalificerade manliga tjänstemännens del uppvisas genomgående en förhållandevis betydligt mindre lönehöjning än för rutinpersonalen. Även om det lönestatistiska materialet på denna punkt icke alltid är särskilt sägande, torde berörda förhållande vara statistiskt helt säkerställt. I viss mån förvånande med tanke på knappheten på ingenjörer är kanske det förhållandet, att grupperna »ar- betsledande ingenjörer» och »konstruktörer» uppvisa en så pass måttlig höjning av grundlönen som med 13,7 |1/0 respektive 18,3 %.
Inräknas dyrtidstillägget erhålles en stegring av totallönerna för de manliga tjäns- temännens del varierande mellan 31 0/0 (avdelningschefer) och nära 50 0/0 (korres- pondenter och stenografer samt kontorister med enklare arbete). Löneökningarna för olika yrkeskategorier framgå närmare av följande sammanställning.
Lönesteg— Lönesteg-
Kategori ring i % Kategori ring i %
1938—43 1938—43
Manlig teknisk personal Manlig kontorspersonal driftsingenjörer m. fl .............. 36'7 avdelningschefer ................. 30'9 konstruktörer m. fl. .............. 42'8 bokförare m. fl. ................. 37'9 arbetsledande ingenjörer .......... ' svenska korrespondenter och steno-
verkmästare ..................... ' grafer ........................ 49'3 förmän .......................... ' rutinkontorister ................. 48'4 vaktmästare .................... 36'7
Enligt socialstyrelsens index steg lönen för manlig teknisk personal med 30,8 olo, för manlig kontorspersonal med 32,9 0/o och för vaktmästare, springpojkar o. d. med 43,4 %. Serien för samtliga privatanställda tjänstemän —— manliga och kvinnliga — visar en höjning av totallönen under tiden 1938—43 med i genomsnitt 33,9 0/0.
Beträffande totallönernas dyrortsspännvidd märkes, att de genomsnittliga löner- na i ortsgrupperna A—D för driftsingenjörer, arbetsledande ingenjörer och rutin- kontorister överstego genomsnittslönerna på E- och F-orterna såväl 1938 som 1943. Sistnämnda år gällde detsamma även grupperna konstruktörer och bokförare. I fråga om rutinkontorister och bokförare var dock skillnaden i spännvidd helt obe- tydlig. I några fall utvisa 1943 års siffror, att genomsnittslönerna för de yngsta åldersklasserna av teknisk personal i de lägre dyrorterna överstego storstädernas lönenivå. I den mån löneuppgifterna icke representera allenast ett fåtal fall torde förhållandet kunna sättas i samband med den under krigsåren rådande relationen mellan tillgång och efterfrågan på tekniskt utbildad personal. Vad nu anförts be- styrker det tidigare gjorda påpekandet, att någon strikt lönesättning efter dyrort icke förekommer inom industrien.
För olika slag av ingenjörer o. d. minskades spännvidden under ifrågavarande period genomgående med 1 a 3 9/0, medan den förblev i stort sett oförändrad för verkmästare och förmän samt undergick en tydlig ökning i fråga om alla kategorier av manlig kontorspersonal med likaledes 1 ä 3 0/0. I de .fall, då materialet antyder någon egentlig dyrortsgradering av lönerna, utgjorde spännvidden vid periodens slut i ortsgrupperna A—D respektive E och F _— mätt i förhållande till genom- snittslönernai Stockholm och Göteborg —— lägst 14,8 och 5,9 0/0 (vaktmästare) samt högst 21,1 och 15,2 0/0 (förmän). Inom de särskilda yrkeskategorierna var spänn- vidden i allmänhet störst i någon av åldersgrupperna 35—44 och 45—59 år samt minst i den yngsta eller näst yngsta gruppen.
12—468048.
Bristen på statistiskt material för belysning av löneutvecklingen efter 1943 för de i tidigare avsnitt berörda tjänstemannagrupperna är beklaglig icke minst därför att det finns anledning förmoda, att löneutvecklingen under senare år företer vissa ganska karakteristiska drag. Dessa drag döljas till största delen av de grova ge- nomsnittslöneserier, som redovisas i lönestatistisk årsbok, vilken för övrigt ännu ' saknas för 1945.
Enligt lönestatistisk årsbok höjdes genomsnittslönen mellan 1943 och 1944 för manlig teknisk personal med 2,1 0/0, för manlig kontorspersonal med 1,7 0/0, för kvinnlig kontorspersonal med 3,3 0/0 samt för vaktmästare med 4,3 0/0. I motsats till vad som varit fallet tidigare synas alltså de kvinnliga tjänstemännens löner ha stigit mera än de jämförbara manliga tjänstemännens. — Genomsnittslönen för samtliga privatanställda tjänstemän höjdes med 2,9 0/0.
Beträffande utvecklingen mellan 1944 och 1945 kan för närvarande endast giss- ningsvis — delvis på grundval av de erfarenheter, som förhandlingsarbetet givit — sägas, att en stegring av genomsnittslönen med lågt räknat 2,5 % för samtliga privatanställda tjänstemän är sannolik.
Sammanfattning. Nedanstående båda sammanställningar äro avsedda att illustrera löneutvecklingen för speciella grupper av privatanställda tjänstemän, dels enligt lönestatistisk års- bok och dels enligt arbetsgivareföreningens serier för industrien. De metoder, som kommit till användning vid seriernas konstruktion och som till en del kunna för- klara skiljaktigheter i deras förlopp, ha tidigare redovisats. För varje grupp åter. givas 'i tur och ordning arbetsgivareföreningens och socialstyrelsens serier samt differenserna mellan dem. Parentes kring ett indextal anger, att talet erhållits vid kedjning med socialstyrelsens serie. I arbetsgivareföreningens serier ha tillfogals siffror för 1945, vilka bygga på antagandet, att en genomsnittlig lönestegring av 2,5 0/0 ägt rum mellan åren 1944 och 1945.
Löneutvecklingen 1938—174.
Arbetstagargrupp enl. social- Löneindex för ar
Styrelsens nomenklatur 1938 1941 1943 1944 1945
Ingenjörer, ritare o. d. 1000 119'2 139'4 (140'6) 144'1 1000 1157 131'8 132'9 — +3'5 +7'6 +7-7 Verkmästare, förmän 1000 1182 134'7 (138'8) 1423 1000 1157 1297 1336 — +2'5 +5-0 +5—2 Manlig teknisk personal 1000 1186 136-8 (1393) 1428 1000 1157 1308 1332 — +2-9 +6-o +6-2 Manlig egentlig kontorspersonal 100'0 119-0 138'7 (142'8) 146'4 1000 1161 1329 1368 — +2-9 +5'8 +6'0 Kvinnlig egentlig kontorspersonal 100'0 121'0 143'9 (154'6) 1585 1000 1152 1301 1398 +5'8 +13'8 +14'8 Vaktmästare, springpojkar o. d. 1000 125'1 136'7 (150'0) 153'8 1000 1267 1434 157'4 —— —1'6 —-6'7 —7'4 Manlig butiks— och lägerpersonal 100'0 117'6 136'0 (1435) 1471
100'0 116'8 139'5 147'2 +0'8 -—3'5 —3'7
Löneutvecklingen 1935—44.
Arbetstagargrupp enl. social- Loneindex tor ar
Styrelsens nomenklatur 1935 1938 1941 1943 1944 1945
Ingenjörer, ritare o. d. 1000 (103'3) 123'1 144'0 (145'2) 148'8 100'0 103'3 119'6 136'2 137'3 _ _— +3'5 +7'8 +7'9 Verkmästare, förmän 1000 1104 130'5 148-7 (1533) 1571 1000 1052 1217 1364 1406 -—— +5'2 +8'8 +12'3 +12'7 Manlig teknisk personal 1000 (1042) 123'6 142'5 (1452) 1488 1000 1042 119'6 136'2 138'9 — — +4-o +6—3 +6-3 Manlig egentlig kontorspersonal 100'0 (105'1) 125'1 145'8 (150'1) 153'9 1000 1051 1220 1397 1438
— — +3'1 +6-1 +6-3 Kvinnlig egentlig kontorspersonal 100'0 (102'9) 1245 1481 (161'4) 1654 1000 102'9 1186 1339 145'9 —— — +6'0 +14'2 +15'5 Vaktmästare, springpojkar o. d. 1000 109'5 137'0 149'7 (165'2) 169'3 100'0 105'1 1331 150": 166'3 — +4'4 +3-9 —1-0 -—1-1 Manlig butiks- och lagerpersonal 1000 105"? 1243 1437 (151'6) 1554 1000 1087 127'0 151'6 160-O
— —3'0 —2'7 —7'9 —8'4
Sammanställningen utvisar beträffande alla yrkesgrupper utom två (vaktmästare 7 och butikspersonal) en successivt Ökad positiv differens mellan arbetsgivareförening- ens och socialstyrelsens siffror. I genomsnitt kunna skillnaderna för år 1944 upp- skattas till ungefär 8 enheter.
Även då det gäller löneutvecklingen för samtliga manliga och kvinnliga tjänste- män registreras av allt att döma lägre lönestegringar i socialstyrelsens än i arbets- givareföreningens statistik. Orsakerna härtill torde vara att söka bland annat i olik- heter mellan de statistiska materialen och i fråga om delseriernas sammanvägning. Skillnaden mellan de båda totalserierna är dock icke alltför stor. Enligt socialsty- relsens nedan återgivna serie skulle lönestegringen mellan 1935 och 19451 uppgå till 48,7 0/0. Om arbetsgivareföreningens serie för 1938—43 kedjas med denna serie för åren 1935—38 och 1943—45 erhålles en stegring av totallönerna mellan 1935 och 1945 med 52,4 0/0.
Social- Levnads— Social- Arbetsgivare- Levnads- År styrelsens kostnads- styrelsens föreningens kostnads- löneindex index löneindex löneindex index 1935 = 100 1935 = 100 1938 = 100 1938 = 100 1938 = 100 1935 ........ 1000 100 1936 ........ 997 101 1937 ........ 1021 104 1938 ........ 1051 106 1000 100'0 100 1939 ........ 107'6 109 1024 - 103 1940 ........ 1149 123 1093 - 116 ., 1941 ........ 1236 139 117'6 - 131 ; 1942 ........ 1342 151 1277 - 142 i 1943 ........ 1408 153 1340 1374 144 ' 1944 ........ 145-0 154 1330 . 145 1945 ........ 148-7 154 14113 - 145
* Siffran för 1945 uppskattad till ca 102,51 % av 1944 års indextal.
Förhållandet mellan ålder och lön 1943.
Föreliggande statistiska material ger beträffande förhållandet mellan ålder och lön bland industritjänstemän endast i vissa fall några möjligheter till slutsatser, 3 som kunna läggas till grund för en jämförelse med vissa reglerade statstjänster. ? Detta beror framför allt på att arbetsuppgifterna äro så starkt skiftande bland de flesta industritjänstemän. Det är exempelvis ganska meningslöst att beräkna ge- nomsnittliga löneökningen efter ålder för sådana kategorier som driftsingenjörer, avdelningschefer, arbetsledande ingenjörer etc., eftersom lönespridningen är mycket stor för dessas del även inom en och samma åldersklass. Man måste därför gå till de minst kvalificerade yrkeskategorierna för att med någon mening kunna tala om genomsnittlig löneökning efter ålder.
Såsom redan i annat sammanhang nämnts förekomma emellertid icke ens här några som helst fixerade ålderstillägg även om normalt hänsyn vid löneavvägning- en alltid tages till tjänstemännens ålder. Ofta spelar för övrigt tjänstemannens an- ställningstid inom företaget större roll än åldern i och för sig. I allmänhet torde kunna sägas att lönehöjningarna under i övrigt likartade förhållanden ske .förhål- landevis snabbt för de yngsta tjänstemännen, beroende på att begynnelselönerna ofta ligga lågt. Slutlönerna uppnås å andra sidan relativt tidigt, särskilt för de mindre kvalificerade yrkeskategorierna. Det kan emellertid konstateras att utveck- lingen under kriget medfört en tendens till talrikare lönehöjningar i de högre åld- rarna än före kriget. Medan slutlönen före kriget för de mera kvalificerade yrkes- gruppernas del i regel uppnåddes vid 40—50 års ålder och för de mindre kvalifi- cerades del vid 35—40 års ålder, fortsätta sålunda lönehöjningarna numera ej säl- lan betydligt längre. Det är härvid den allmänna knappheten på arbetskraft, som varit av avgörande betydelse.
I följande tabell har beräknats en index på genomsnittslönen år 1943 i vissa åldersklasser (lägsta åldersklassen = 100) inom kategorierna »bokförare m. fl.», »kontorister med enklare arbete», »verkmästare», »förmän», »förmän å lager» samt »vaktmästare». Uppgifterna avse hela riket. Några karakteristiska skiljaktigheter i avseende å sambandet mellan ålder och lön synas emellertid icke föreligga de olika dyrortsgrupperna emellan.
Ålder
Verkmästare Förmän
Förmån å lager
Bokförare m. fl.
Kontorister m. enklare arbete
Vaktmästare m. fl
Årslön Index Årslön Index Årslön Index Årslön Index Årslön Index Årslön Index
2 327 3 637 4 139 4 487 4 704 4 241
2 108 3 508 3 832 3 787 3 724 3 329
1000 1664 181'8 179-6 1767 1579
1000 135'6 1477 1581 1585 148-4
3 649 4 650 5 279 5 838 6 571 6 660
1000 127'4 144'7 160'0 1801 1825
1000 1563 1779 192'8 2021 1823
1000 1236 132”? 1382 141'3 ]29'3
2 767 3 753 4 087 4 376 4 386 4 106
4 172 5 047 5 579 5 955 6 258 5 939
1000 121'0 1337 1427 1500 142'4
3 449 4 263 4 578 4 765 4 873 5 458
Under 25 år 25 —29 är
Pensionsförhållanden.
Någon ens tillnärmelsevis fullständig kartläggning av pensionsförhållandena är f. n. icke möjlig vare sig för industritjänstemannakåren i dess helhet eller för de tjänstemän, som inkluderas i Svenska Arbetsgivareföreningens statistik. I huvudsak kan erhållas endast en allmän bild av pensionsförhållandena är 1944 för den i tjänst varande personalen vid SPP-anslutna företag — d. v. s. för närmare 60000
tjänstemän, varav omkring 70 % i den egentliga industrien.1 Det kan emellertid nämnas att drygt "V,, av samtliga industritjänstemän torde ha sina pensionsförhål- landen ordnade på ett i stort sett tillfredsställande sätt inom eller utom SPP.2
Av tjänstemännen vid företag, som äro anslutna till SPP, åtnjuta drygt 90 % pensionsförmåner enligt en s. k. »normalplan» med både ålders-, sjuk-, invalid-, änke- och barnpension, samt 5. k. kapitalunderstöd, eller enligt planer, som huvud- sakligen överensstämma med denna.3 Pensionsförhållandena äro då i korthet föl- jande:
Pensionsförmåner.
Ålderspensionen utgör 60 0/0 av grundlönen4 och utgår från uppnådd pensions- ålder under återstående livstid. Pensionsåldern är 65 år för man och 60 år för kvinna.
Sjuk- och inualidpensionen utgör vid fall av fullständig arbetsoförmåga, föror- sakad av sjukdom eller olycksfall, likaledes 60 0/0 av grundlönen. Vid partiell ar- betsoförmåga av minst 50 % utgår pensionen med det lägre belopp, som svarar mot graden av arbetsoförmåga. Däremot utgår ingen pension, om arbetsoförmå- gan är av lägre grad än 50 %. Pensionen utgår, sedan arbetsoförmågan varat i tre fulla kalendermånader, så länge densamma består, eventuellt fram till uppnådd pensionsålder, då ålderspensionen automatiskt tager vid. Då invaliditetspension utgår åtnjuta den anställde och arbetsgivaren fullständig avgiftsbefrielse för pensionsför— säkringen.
Familjepensionen till änka utgår fr. o. m. månaden efter mannens död, så länge hon lever ogift. Ingår hon nytt äktenskap, upphör pensionen att utgå. Änkepensio- nen utgör enligt norma-lplanen 25 0/0 av mann-ens grundlön. 'Det må framhållas, att intill för några år sedan änkepensionen här utgjorde 20 0/0. En förbättring på denna punkt har sålunda genomförts och tämligen allmänt accepterats även av redan tidigare anslutna företag. F. 11. utgör därför änkepensionen för omkring 85 0/0 av de anställda 25 %.
Familjepension till änka och barn samt ensamma barn bestämmes enligt följande skala.
Pension utgår med nedanstående procent av det belopp, som tillförsäkrats enbart änka: änka och ett barn ........................ 130 % änka och två barn ........................ 150 % änka och mer än två barn ................ 150 % + 10 % för varje barn utöver två ett barn .................................. 75 % två barn ................................. 110 % tre barn .................................. 135 % fyra barn ................................ 150 00 mer än fyra barn ......................... 150 % + 10 %'_för varjefbarnZutöver fyra. Förmånstagarna utgöras av:
Av familjepension, som tillkommer änka och barn gemensamt, åtnjuter änkan så stor del, som motsvarar 75 % av det belopp, vilket tillförsäkrats enbart änka. Penslonsbelopp, som tillkommer barn gemensamt, delas lika dem emellan. Barnen åtnjuta pensionsrätt intill uppnådda 21 år. Är ett barn vid denna ålders uppnående fullständigt och varaktigt arbetsoförmöget, fortsätter emellertid pensionen till detta barn att utgå, så länge arbetsoförmågan består, eventuellt under barnets hela livstid.
Det kan nämnas att det numera är mera vanligt än tidigare att barnpension utgår även för kvinnlig tjänsteman med barn.
1 Uppgifter om fördelning på yrkesgrupper kunna f. n. icke erhållas. ”"En redogörelse för pensionsförhållandena sådana de gestalta sig bl. a. för tjänstemän ut— ägåtåråFP lämnas i »Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens organisation» (SOU ' För industritjänstemännens del torde procenttalet vara ännu något högre. _ ' ] grundlönen inräknas vanligen ev. förekommande naturaförmåner o. d. samt provisioner, daremot ej gratifikationer, tantiem eller andra tillfälliga tillskott.
Kapitalutbetalningarna utgå både för manliga och kvinnliga anställda, för gifta såväl som för ogifta. Sålunda utbetalas dels vid pensionsålderns uppnående eller vid dessförinnan inträffad varaktig och fullständig arbetsoförmåga, dels vid döds- fall ett kapitalunderstöd av 25 0/0 eller 20 [)/0 av grundlönen. Inträffar dödsfallet före uppnådd pensionsålder, utbetalas till de efterlevande båda kapitalunderstöden.
Beträffande tjänsteårsberälcning vid förmånsbestämningen gäller att för an-- ställda, som vid pensionsålderns uppnående kunnsa beräknas inneha minst 30 tjänsteår, utgå de ovan angivna pensionsförmånerna ograverade. Eftersom pen- sionsåldern, enligt vad tidigare framhållits, är 65 år för man och 60 år för kvninna, betyder detta, att alla som vinna anställning hos ett företag före uppnådda 35 år för man och 30 år för kvinna erhålla fulla förmåner. För dem som vunnit anställ- ning efter nämnda åldrar reduceras förmånerna i direkt proportion till bristande beräknad tjänstetid. I de fall då arbetare befordras till förmån eller dylikt gäller ingen bestämd regel beträffande den del av tiden för arbetaranställningen, som skall räknas som tjänsteår. I de flesta fall inräknas den tid vederbörande varit arbetare.
Det har ansetts naturligt att på något sätt fixera en övre gräns för pensionsför- månernas storlek. Detta har uppnåtts genom att för de högavlönade bestämma en högsta pensionsförsäkrad grundlön, även om den verkliga grundlönen överstiger detta maximum. I detta hänseende lämnar normalplanen den rekommendationen att grundlönemaximum sättes till 15 000 kronor. Denna rekommendation följes nu- mera av de flesta industriföretag, medan för endast några år sedan 10000 kronor var den allmännast förekommande gränsen.
Att flertalet av tjänstemännen vid de till SPP anslutna företagen fått sin pen- sionsfråga löst med de ovan beskrivna förmånerna hindrar icke, att i åtskilliga fall ganska betydande avvikelser förekomma. Någon gång innebära dessa avvikelser, att t. o. m. bättre pension-sförmåner erbjudas de anställda. Sålunda utgår familjepensio- nen i en del fall med 30 0/0 eller mera; vidare förekommer det att något grundlöne— maximum icke gäller, men i sådana fall tillämpas ofta ett .s. k. avtrappningssystem, innebärande att förmånerna utgå med lägre procentsatser för överskjutande be- lopp. I regel innebära avvikelserna emellertid något sämre villkor än de ovan an- givna. Begränsningen av förmånerna sker exempelvis på så sätt, att de visserligen i princip fastställas i överensstämmelse med det ovan anförda, men att totalkost- naden för varje enskild anställd begränsas till viss högsta procent av lönen — vanligtvis 24 0/0 för manlig och 22 0/0 för kvinnlig anställd, varav arbetsgivaren betalar 16 0/o, manlig anställd 8 0/0 och kvinnlig anställd 6 0/0 — varigenom för- månerna för de äldsta undergå viss reduktion. Denna avvikelse har fått ökad an- slutning bl. a. därför att lönehöjningar vid högre åldrar hltivit talrikare än tidigare. En begränsning av pensionsförmånerna vid lönehöjningar i högre åldrar har er- hållits också på andra sätt, t. ex. genom att löneförhöjningar vid högre ålder än 50 år medföra pensionsförmåner efter en avtagande skala.
I de fall, då pensionsnivån är lägre än som följer med normalplanen, d. 'v. 5. för 5—10 0/0 av de anställda vid SPP-anslutna industriföretag, innebära avvikelser- na vanligen något av följande alternativ: 1. Förmånerna göras oberoende av lönen och bestämmas till fixa belopp för samtliga anställda, exempelvis 2 400 kr. i egen- pension, 1200 kr. i änkepension med motsvarande barnpension samt två kapital- understöd om vartdera 1 200 kr., 0. s. v. Någon möjhghet att angiva antalet fall, då denna avvikelse föreligger, finns f. n. icke. Utan tvivel utgöra de dock en mycket liten minoritet. 2. Pensionsunderlagets maximering understiger väsentligt 10000 kr. Särskilt inom industrien är emellertid detta sällsynt. 3. Egenpensionen och änke— pensionen utgå med väsentligt mindre belopp än 60 % resp. 25 0/0 av grundlönen. 4. Familjepensionen saknas helt.
Avgifterna äro givetvis beroende av den anställdes ålder vid pensionsförsäkring- ens tecknande. Löneförhöjning, som erhålles vid mera framskriden ålder, betingar sålunda högre relativ avgift än Linitiallönen eller löneförhöjning erhållen vid yngre ålder. Det är denna omständighet som föranlett den nyss berörda avvikelsen i form av avgiftsmaximering. Avgifterna kunna ändras, exempelvis vid ändrade räntebe- tingelser och dylikt. Sådana ändringar 'i avgiftssatsen beröra icke redan tecknade försäkringar; de nya avgifterna tillämpas dock å l—öneförhöjningar, som erhållas efter ändringstillfället.
Avgifterna fördelas mellan arbetsgivaren och den anställde. Den anställdes andel utgör i regel 8 0/0 av grundlönen för män och 6 0/0 av grundlönen för kvinnor.
Även då det gäller avgifterna förekomma vissa avvikelser inom normalplanens ram. Halvering av avgiften utan begränsning av den anställdes avgiftshidrag gäller för omkring 5 0/0 av tjänstemännen. Att arbetsgivaren ej alls deltager i avgifts- betalningen förekommer praktiskt taget endast i sådana företag, som blott ordnat en del av sin pensionering (t. ex. familjepensionen) i SPP. Man kan dock utgå ifrån att arbetsgivaren i dessa fall bestrider större delen av kostnaden för den utanför SPP ordnade delen av pensioneringen.
Inträdesvillkor.
De villkor för inträde i SPP, som i olika företag gälla för de anställda, variera i mycket hög grad. Ett 20-tal olika typer av inträdesvillkor torde sålunda kunna uppvisas. Följande äro dock de vanligaste förekommande.
3 tjänsteår och 25 levnadsår. Antingen 2 tjänsteår efter 21 års ålder eller 25 levnadsår. Antingen 3 tjänsteår och 25 levnadsår eller enbart 30 levnadsår. Summan av tjänsteår och levnadsår skall utgöra minst 28. 1, 2 eller 3 tjänsteår.
Ungefär hälften av antalet företag representerande ca 3/4 av antalet tjänstemän tillämpa någotdera av ovanstående villkor för inträde. De två första alternativen äro de vanligast förekommande, varvid alternativ 2 ansluter sig till normalplanen. Fördelningen på de övniga torde vara tämligen jämn.
Av den andra hälften företag tillämpa ett mindre antal inträdesbestämmelser, som på olika sätt avvika från de ovan angivna, medan övriga icke meddelat SPP några särskilda villkor med avseende på ålder eller tjänsteår, ehuru sådana villkor i många fall torde gälla.
Avgång ur tjänst i förtid, byte av anställning m. m. Övergår den anställde i ett företags tjänst, som icke har sin personal försäkrad i SPP, eller etablerar han egen verksamhet, kan han upprätthålla sin försäkring i SPP som s. k. direktbetalare till kassan. Härvid händer det många gånger, att den anställde utverkar av sin nya arbetsgivare, att denne lämnar ett bidrag till be- stridandet av pensionskostnaderna. Stundom kan i samband med platsombyte, mili- tärtjänst, sjukdom el. dyl. avgiftsbetalningen till SPP vara förenad med svårigheter för den anställde under en viss övergångstid, samtidigt som han bedömer avgifterna som mindre betungande inom en överskådlig .framtid. I sådana fall beviljar kassan uppskov med avgiftsbetalningen under den tid som anses erforderlig, utan att för- säkringsskyddet under uppskovstiden rubbas. Den uppkomna avgiftsskulden bru- kar vid uppskovstidens slut regleras genom en för framtiden något höjd avgift. Har den anställde av en eller annan orsak ingen möjlighet eller intet intresse av att vid avgång ur tjänst för framtiden upprätthålla någon form av avgiftsbetal- ning, nedsättes pensionsförsäkringen till fribrev, tillfullo svarande mot de avgifter,
som under den gångna tiden redan hunnit inbetalas. Som allmän regel gäller i SPP, att varje reglering av försäkringen vid platsbyte eller avgång ur tjänst sker utan nå- gon som helst förlust för den anställde. Grundläggande för den genom SPP ordnade tjänstepensioneringen är nämligen den s. k. oantastbarhetsprincipen, enligt vilken den anställde är ägare till den pensionsrätt, som vid varje tillfälle svarar mot erlagda avgifter.
Återköp av pensionsförsäkringen beviljas principiellt icke. Avsteg härifrån gö- res dock för kvinnlig anställd, som lämnar sin tjänst i samband med äktenskaps ingående. Hon äger av sitt tillgodohavande i kassan kontant återfå ett belopp av intill 1 000 kronor. Har hon större tillgodohavande, erhåller hon resten i form av nedsatt pension (fribrev).
Sjuktörmåner.
Såsom sjukförmån räknas lön under sjukdom, bidrag till eller fni läkarvård, sjukhusvård och medicin samt bidrag till sjukkasseförsäkring. Frånvaro i samband med havandeskap och barnsbörd räknas icke som sjukdom. För sådana fall till- lämpa åtskilliga företag särskilda regler. En sammanfattning av dessa skall avslut- ningsvis göras.
Lön under sjukdom. Lön under frånvaro på grund av olycksfall eller sjukdom utgår vid ett mycket stort antal företag efter prövning från fall till fall utan att några på förhand fixe- rade normer finnas. På senare tid har dock i allt större utsträckning denna fråga bllivit reglerad antingen genom kollektiva avtal med tjänstemännens organisationer eller genom tjänstereglementen. Sådana avtal, avseende de allmänna anställnings- villkoren för tjänstemannapersonal, föreligga f. n. inom arbetsgivareföreningens verksamhetsområde med Svenska Industritjänstemanna-Förbundet, Sveriges Arbets- ledareförbund, Svenska Handelsarbetareförbundet och Handelstjänstemannaförbun- det. Avtal föreligga vidare med Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska Maskin- befälsförbundet för vissa grupper av ombordanställd personal i tjänstemannaställ- ning.
Någon närmare redogörelse för den praxis, som utbildats på grundval av företa- gens avgöranden i sjuklönefrågan i de enskilda fallen, kan här ej lämnas. I det av kommittén angående privatanställda avgivna betänkandet med förslag till lag om arbetsavtal (SOU 1935: 18) återfinnes en av socialstyrelsen verkställd utred- ning avseende bl. a. avlöning under sjukdom och vid olycksfall. Av ca 10 000 tjänste- män från industri, gruvdrift och byggnadsverksamhet, som redovisas i denna ut- redning, åtnjöto enligt arbetsgivarnas uppgifter 99,8 % avlöning under sjukdom. För nära 70 0/0 av dessa utgick lön under 3 månader eller för längre tid och för över hälften av dessa tjänstemän utgick full lön under hela sjukavlöningsperioden. Drygt 93 0/0 av de anställda inom industri etc. ägde vid olycksfall förutom er- sättningen från försäkringsanstalt bibehålla lönen helt eller delviS. Dessa uppgifter härstamma visserligen från början av 1930-talet men torde likväl ge en rätt till- förlitlig bild av det aktuella läge-t. Som ett allmänt omdöme kan sägas, att de sjuk- löneförmåner, som utgå efter individuell bedömning i fråga om storlek och sjukav- löningsperiodens längd, i varje fall icke torde vara mindre än de förmåner, som fastställts i avtal eller reglementen.
Läkarvård, sjukhusvård, medicin.
Bestämmelserna om rätt till lön vid frånvaro på grund av sjukdom eller olycks- fall bygga på den förutsättningen, att några förmåner in natura från arbetsgivaren icke skola utgå vid sidan av lönen. Det har ansetts skäligt, att anställda, som erhålla
lön runder frånvaron, själva skola bestrida de kostnader i fråga om läkarvård, sjukhusvård och läkemedel, som sjukdomen eller olycksfallet kunna medföra. Ge- nom anslutning till erkänd sjukkassa föreligger ju för övrigt möjlighet att utan större kostmader bli delaktig i de förmåner i form av bidrag till läkar- och sjukvårds— kostmader, som kassorna utgiva.
I ("överensstämmelse med denna förutsättning förekomma vid flertalet företag, som genom kollektivavtal eller i tjänstereglemente bundit sig för vissa bestämda sjuklöneregleringar, inga förmåner i form av fri läkarvård etc. Vid många företag, där man sedan gammalt givit tjänstemännen dessa förmåner, ha desamma indragits i samband med införandet av regler rörande rätt till sjuklön. Tillvägagångssättet har härvid växlat. I en del fall ha företagen åtagit sig att helt eller till viss del betala avgiften för tjänstemännens anslutning till erkänd sjukkassa, i andra fall ha företagen utfäst sig att utfylla sjukkassornas bidrag till läkar- och andra sjukvårds- kostmader och i andra fall slutligen ha företagen låtit de redan anställda befattnings- havarna behålla de äldre natura-förmånerna men däremot slopat dem i fråga om nyanställd personal. Vid en del företag ha de äldre förmånerna lämnats orubbade i avvaktan på införandet av lag om obligatorisk sjukförsäkring.
Inom en del branscher, där sjuklönen som regel bestämmes efter prövning i det enskilda fallet och där man sedan gammalt genom kollektivavtal med arbetarna tillförsäkrat dem fria sjukvårdsförmåner, utgå sådana förmåner alltjämt även till tjänstemännen. Förmånen av fri läkarvård förekommer sålunda i betydande ut- sträckning för tjänstemän vid företag inom sågverksindustrien, pappersmassein- dustrien, träförädlingsindustrien samt vid pappersbruken ävensom vid enstaka före- tag inom ett flertal andra industrigrenar. Fria läkarförmåner utgå som regel jäm- väl till tjänstemännens på platsen bosatta familjemedlemmar, om de ej äro an- ställda i annat företags tjänst. I några fall lämnas därjämte fri sjukhusvård vid för ortens behov avsedd sjukvårdsinrättning.
Fri medicin till tjänstemän utgår som regel vid läkemedelsföretagen men endast i mycket sällsynta undantagsfall vid andra företag.
S jukkasseförsäkring.. I syfte att tillförsäkra tjänstemännen vissa bidrag till kostnaderna för läkar- och sjukhusvård har på vissa håll såsom förutsättning för anställning uppställts kravet på att tjänstemannen skall tillhöra erkänd sjukkassa. I den mån företagen åtagit sig att utgiva sjuklön till tjänstemän, omfattar den obligatoriska sjukkasseförsäkringen endast sjukvårdsförsäkring men däremot icke sjukpenningförsäkring. Som ovan framhållits har i samband med avlösning av äldre naturaförmåner anslutning till sjukkassa i många fall ordnats för tjänstemännen. Någon möjlighet föreligger icke att angiva omfattningen av sjukkasseförsäkringen och de bidrag härtill, som före- tagen lämna till anställda i tjänstemannaställning.
Bidrag vid frånvaro på grund av havandeskap och barnsbörd. Frågan om bidrag från arbetsgivaren till kvinnliga tjänstemän vid frånvaro på på grund av havandeskap och barnsbörd är icke reglerad i något av de avtal, som föreligga med tjänstemännens organisationer. Endast i undantagsfall före- komma bestämmelser härom i tjänstereglementena. En stickprovsundersökning bland en del större företag tillhörande arbetsgivareföreningen rörande företagens praxis i dylika situationer har givit följande resultat.
Full lön under 6 månader: 1 företag. Full lön under 4 månader: 3 företag. Full lön under 3 månader: 18 företag. Full lön under 6 veckor: 4 företag. 75 0/0 av lönen under 4 månader: 3 företag.
75 0/0 av lönen under 3 månader: 2 företag. 50 0/0 av lönen under 5 månader: 1 företag, 50 0/0 av lönen under 4 månader: 4 företag. Full lön under .första månaden, 75 0/0 andra månaden: 1 företag. Full lön under första månaden, 75 0/0 andra, 50 0/0 tredje månaden: 1 företag. Ingen lön: 2 företag.
Övertidsersättning.
Den ordinarie arbetstidens längd och förläggning för personal i tjänstemannaställ- ning är icke reglerad i förekommande kollektivavtal rörande allmänna anställnings- villkor för sådan personal. Icke heller de tjänstereglementen, som finnas utfärdade vid åtskilliga industriföretag, innefatta som regel bestämmelse härom. Vanligen hänvisas i reglementena endast till de regler (arbetsordningar m. m.), som företags- ledningen utfärdat för olika tjänstemannagrupper.
Vad den arbetsledande personalen (verkmästare och förmän) beträffar, mot- svarar den ordinarie arbetstiden av naturliga skäl den arbetstid, som gäller för arbetarna. Ordinarie arbetstid för arbetsledare inom industrien är därför i regel 48 timmar per vecka.
Beträffande övriga tjänstemannagrupper växlar den ordinarie arbetstiden från ca 39 timmar till ca 48 timmar per vecka. Tjänstemän på sådana avdelningar, som i ett eller annat avseende stå i intim kontakt med driftsavdelninga'rna, ha som regel en arbetstid av 48 timmar per vecka. Så är vanligen fallet vid sådana avdelningar som planerings-, arbetsstudie- och förrådskontor. Vid vissa företag förekommer dock kortare arbetstid även på dessa kontor. På företagens affärskontor och rit- kontor torde arbetstiden i genomsnitt uppgå till ca 42 timmar med variationer uppåt och nedåt vid olika företag och på olika orter. Arbetstiden på verkstadskontoren är i allmänhet längre, vanligen mellan 45 och 48 timmar.
Övertidsersättning åt den arbetsledande personalen utgår som regel icke. Från denna huvudregel förekomma emellertid vissa undantag. Sålunda erhålla arbets- ledare inom varvs- och stuverifacken sedan gammalt särskild övertidsbetalning med samma belopp som arbetarna. Till följd av den forcering av arbetet, som under krigsåren blev nödvändig inom den mekaniska verkstadsindustrien och som med- förde, att arbetsledarnas arbetstid i stor utsträckning förlängdes från 48 till 56 å 60 timmar i veckan, infördes vid olika företag extra ersättningar även för arbets- ledare inom denna industri. I viss utsträckning ha dessa ersättningar sedermera blivit bestående.
Beträffande övertidsersättning åt annan personal i tjänstemannaställning än ar- betsledare föreligger en i hög grad växlande praxis. Kompensationen kan exempel- vis utgå i form av
a) ledighet, som lämnas å ordinarie arbetstid,
b) gratifikationer,
c) fri måltid eller måltidsersättning,
d) fastställd timpenning, vanligen satt i relation till tjänstemannens lön,
e) timlön beräknad efter månadslönen, varvid månadslönen divideras med ett timantal varierande mellan 150 och 208. Vid beräkningen av timlön inräknas van- ligen förekommande dyrtidstillägg i lönen,
f) timlön beräknad enligt ovan plus särskilt Övertidstillägg växlande mellan 25 och 50 0/0 för övertidsarbete å vardagar och mellan 50 och 75 % för övertidsar- bete på sön- och helgdagar.
I många fall utgår ersättningen för övertidsarbete såsom en kombination av flera av ovan angivna metoder, exempelvis måltid eller måltidsersättning plus timpen- nlng.
,,
Vid företag, som stå på gränsen mellan industri och handel och där tjänstemän- nen äro organiserade i Svenska Handelsarbetareförbundet, har i vissa fall över- tidsersättningen reglerats i enlighet med den överenskommelse, som föreligger mel- lan Handelns Arbetsgivareorganisation och Handelsarbetareförbundet.
En betydande del av industritjänstemannakåren erhåller emellertid överhuvud- taget icke särskild ersättning för övertidsarbete. Med hänsyn till den elasticitet, som karakteriserar tjänstemännens arbetstid och som bl. &. tager sig uttryck i att av- drag från grundlönen som regel icke .företages vid enstaka frånvarotimmar, har man nämligen vid åtskilliga företag ansett att tjänstemännen böra kunna utföra åtmins- tone en del övertidsarbete, t. ex. 1/2 timme per dag, 1 timme per dag, 6 timmar per vecka, 6 timmar per 14 dagar, 10 timmar per månad, 13 timmar per månad eller 15 timmar per månad utan ersättning.1 Till personal i sådan tjänsteställning, att den själv kan bestämma om arbetets utförande på övertid, utgår som regel icke övertidsersättning även om dyllik ersättning utgår till övriga tjänstemän inom företaget i fråga. Vid åtskilliga företag avgränsas denna personal genom faststäl- lande av vissa lönegränser på så sätt, att tjänstemän med en lön .understigande vissa belopp erhålla övertidsersättning men övriga tjänstemän icke.
Stockholm i februari 1946.
Erik Dahmén. Nils Simonsson.
* Uppgår den ordinarie arbetstiden till 48 timmar, brukar dock övertidsersättning lämnas för all arbetstid därutöver.
Tabeller belysande löneutvecklingen 1938—1943 (i vissa fall
Åldersgrupp
Under 25 år 25—29 år 30—34 är År An— Grund- Total- Löne- An- Grund- Total- Löne- An— Grund- Total— Löne- An- tal lön lön index tal lön lön index tal lön lön index tal 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 | 4 1
Manlig teknisk personal: driftsingenjörer m. fl. 1938 11 5 517 1000 151 6 181 1000 255 8 336 1000 691 1941 9 5 141 5 691 1032 206 6 942 7 685 1243 362 8 968 9 928 1191 840 1943 8 5 891 7 110 128'9 212 8 221 9 923 1605 489 10 340 12 480 1497 868
Manlig teknisk personal: konstruktörer m. fl 1938 157 3 405 1000 712 ' 4 616 1000 569 5 805 1000 1 000 1941 355 4 005 4434 1302 1 007 5 179 5733 1242 889 6 146 6 804 117'2 1 126 1943 459 4 487 5 416 1591 1 436 5 694 6 873 1489 1 183 6 871 8 293 1429 1 353
Manlig teknisk personal: arbetsledande ingenjörer. 1938 23 3 834 1000 126 5 375 1000 140 6 586 1000 225 1941 18 4 378 4 846 1264 125 5 709 6 320 117'6 180 7 393 8184 1243 278 1943 27 4 690 5 661 147”? 184 6 171 7 448 1386 266 7 663 9 213 1399 328
Manlig teknisk personal: verkmästare. 1935 29 3 319 10011 160 4 009 1000 262 4 565 1000 938 1938 37 3 479 1051 233 4 443 1108 400 5 063 1109 1 086 (1000) (1000) (1000) 1941 43 4 163 4 608 1388 244 4 709 5 213 1300 556 5 303 5 870 1286 1 314 (1325) (1173) (1159) 1943 44 4 172. 5 036 1522 314 5 047 6 092 1520 704 5 579 6 734 1475» 1 732 (1448) (1371) (1330) Manlig teknisk personal: förmän. 1935 90 2 422 1000 236 3 215 1000 371 3 600 1000 1 321 1938 66 3 136 1296 384 3 649 1135 626 3920 1089 1 711 (1000) (1000) (1000) 1941 101 3 222 3 567 147'3 456 3 998 4 426 1377 810 4 251 4 706 1307 2 199 (1137) (121'3) (120'1) 1943 116 3 449 4 163 171'9 540 4 283 5 170 1608 1 046 4 587 5 537 1538 2 632 (1328) (141'7) (141'3) Manlig kontorspersonal: avdelningschefer. 1938 21 4 304 100-0 101 5 491 1000 247 7 131 1000 647 1941 19 5 665 6 271 1457 143 6 336 7 014 127"? 300 7 319 8 102 1136 756 1943 24 5 537 6 683 1553 160 6 943 8 380 1526 341 7 902 9 537 133 7 841
Manlig kontorspersonal: bokförare m. fl. 1935 147 2 419 100 0 495 3 506 1000 641 4 208 1000 1 078
1938 166 2 848 117'7 613: 3 888 110!) 848 4 540 1079 1 353 (1000) (1000) (1000) _ 1941 150 3 247 3 594 1635 584 4 190 4 638 1323 751 4 918 5 444 125'4 1 370 (1262) (1193) (1199) 1943 195 3 649 4 404 1821 711 4 650 5 613 1601 797 5 279 6 372 1514 1 421 (1546) (1444) (1404)
Manlig kontorspersonal : svenska korrespondenter och stenografer. 1938 77 2 298 1000 71 3 370 1000 56 3 852 1000 43 1941 59 2628 2909 1266 69 3677 4070 1208 61 4279 4737 1228 68 1943 81 3008 3631 1580 92 4251 5131 1523 68 4725 5703 147'8 63
1 Indexen avse totallönerna. Samtliga genomsnittslöner äro standardräknade med utgångspunkt
Tabellbilaga till PM angående industritjänstemännens löneutveck- 35—1943)1 för vissa grupper av industritjänstemän. ling 1985—1945 m. m.
Å ] d e r 5 r u g p p Samtliga åldersgrupper
—44 år 45—59 år 60 år 0. ö.
Grund- Total- Löne- An- Grund- Total- Löne- An- Grund- Total- Löne- An- Grund— Total- Löne- 12311 lön index tal lön lön index tal lön lön index tal lön lön index 9 9 4 1 | 2 9 4 | 1 2 | 3 4 1 2 3 4
10 780 1000 616 11 609 1000 98 11 958 1000 1 822 10 368 100 0 11356 12 512 116'1 862 12 328 13 484 1162 164 11 988 13 144 1099 2 443 10 981 12137 117' 1 12 252 14 488 1344 927 13 070 15 306 1318 190 13 191 15 427 1290 2 694 11 939 14 175 1367
6 495 1000 549 6 958 1000 66 6 662 1000 3 053 5 856 1000 7 138 7 902 121? 780 7 473 8 273 1189 110 7 251 8 027 1205 4 267 398 7 083 1210 7 659 9 244 1423 995 7 895 9 529 137'0 158 9 083 1364 5 584930 8 365 142'8 7 645 1000 189 8 680 1000 28 8 576 1000 731 7 234 1000 8493 9402 1230 210 9216 10202 1175 48 9358 10 359 1208 859 7893 8738 1208 9010 10 875 1422 252 9339 11272 1299 53 9474 11435 1333 1110 8224 9926 1372
4 636 1000 1 713 4 909 1000 435 4 875 1000 3 537 4 744 1000
5 336 1151 2 006 5 713 116-4 614 5 562 114- 1 4 376 5 452 114 9 (100-0) (100-0) (100 0) (100 0) 5 651 6 256 134-9 2 193 6 039 6 685 1362 748 5 773 6 391 131- 1 5 098 5 751 6 366 134 2 (117-2) (117-o) (114-9) (116 8) 5 955 7 188 1550 2 517 6 258 7 553 153-9 853 5 939 7168 1470 6 164 5 994 7 235 152 5 (134-7) (1329) (128-9) (132 7)
3 962 1000 2 397 4 120 1000 687 3 803 1000 5 102 3 911 1000
4 184 1056 9 662 4 344 1054 795 4 049 106-5 6 244 4 164 106 5 (100-0) (100—0) (100-0) (100 o) 4 579 5 069 1279 3 276 4 666 5 165 1254 1 062 4 296 4 756 1251 7 904 4 497 4 978 127 3 (1212) (1189) (117-5) (119 5) 4 765 5 751 145-2 3 571 4 873 5 882 1428 1 112 4 458 5 381 141-5 9 029 4 711 5 686 145 4 (137'5) (1851) (1399) (136 e)
8 522 1000 686 10 063 1000 122 10 294 1000 1 824 8 815 1000 799 9740 1143 905 10 471 11 591 1152 157 10 677 11 819 1148 2 280 9 181 10 163 1153 9 376 11 317 1328 982 10 588 12 780 1270 195 10 922 13 158 127'8 2 543 9 557 11 535 1309
4 947 1000 616 5 413 1000 105 5 280 1000 3 082 4 591 1000
5196 105-0 941 5 867 1086 138 5 890 111'6 4 059 4 945 107 7 (100-0) (100-o) (100-0) (100 o) 5 542 6 185 1240 1 168 6 213 6 878 19713 190 6 206 6 870 1301 4 218 5 292 5 858 127 6 (118-1) (117-2) (1166) (118- 5) 5 838 7 046 1484 1 911 6 571 7 931 1468 211 6 660 8 039 152-3 4 546 5 650 6 820 148 6 , (1356) (1352) (1365) (137 9)
4 548 100'0 265 3 423 1000 6 000 6 642 1460 273 3 797 4 203 1228 5 038 6 081 1337 330 4 234 5 110 1493
4 467 1000 15 4 610 1000 4 748 5 256 1177 15 5 396 5 973 1296 5 238 6 322 1415 25 5 573 6 727 1459
Ht—IOD
från 1938 års ålderstördelning inom respektive yrkesgrupper.
190 Å 1 d e r 5 g 1' 11 p p Under 25 år 25—29 år 30—34 år A 1- An- Grund- Total- Löne— An— Grund- Total- Löne— An- Grund- Total- Löne- An- tal lön lön index tal lön lön index tal lön lön index tal 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 Manlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten. 1935 1 752 1 620 1000 979 2 199 1000 669 3 257 1000 640 1938 2 455 1 832 113'1 1 088 2 088 1070 567 3 434 154 523 (1000) (100. 0) (100 0) 1941 2 736 2 072 2 294 141'6 1 321 3 265 3 614 133 9 775 3 824 4 233 130' 0 810 (1252) (125'1) (123 3) 1943 3 077 2 327 2 809 1734 1 411 3 637 4 390 ("162 ( 861 4139 4 996 153 4 944 (1533) (152' 0) (145' &) Förmån ä lager. 1935 13 2 206 1000 47 2 996 1000 60 3 502 1000 140 1938 18 2 442 110'7 69 3 178 106' 1 97 3 705 105' 8 159 (1000) (100' 0) (100' 0) 1941 18 2 ”759 3 054 1384 75 3 476 3 848 128' 4 93 3 747 4 148 118' 4 220 (1251) (121' 1) (1120) 1943 17 2 767 3 340 151'4 62 3 753 4 530 151' 2 112 4 087 4 933 140'9 301 (1368) (142' 5) (1331) Vaktmästare m. fl. 1935 88 1 503 1000 38 2 599 1000 44 2 774 100'0 109 1938 103 1 563 1040 42 2 964 114' 0 45 3 235 1166 113 (100'0) (100 0) (1000) 1941 105 2 015 2 271 151'1 59 3 157 3 495 134 5 68 3 528 3 905 1408 162 (1453) (117'9) (120'7) 1943 111 2 108 2 544 1693 62 3 508 4 234 1629 77 3 832 4 625 1667 200 (1628) (1428) (1430) Kvinnlig kontorspersonal: bokförare m. fl. 1935 116 2 162 1000 226 2 682 1000 267 3 132 1000 405 1938 99 2 276 1050 200 2 994 111'6 230 3 152 1006 485 (1000) 1000) (1000) 1941 185 2 504 2 772 1305 242 3 109 3 442 1283 293 3 588 3 972 1268 532 (1243) (1150) (1260) 1943 266 2 834 3 421 1582 352 3 398 4 101 1529 320 3 931 4 745 151'5 646 (150' 7) (137'0) (150'5) Kvinnlig kontorspersonal: svenska korrespondenter och stenografer. 1938 296 2 014 1000 174 2 648 1000 100 3 038 1000 93 1941 504 2 326 2 575 1279 271 2 918 3 230 1220 131 3 269 3 619 1191 159 1943 700 2 637 3 183 1580 333 3 223 3 890 1469 169 3 630 4 381 1442 163 Kvinnlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten: 1935 2 186 1 408 1000 986 2 161 1000 580 2 541 1000 522 1938 3 571 1 542 1095 991 2 289 1059 526 2 555 1006 557 (1000) (1000) (1000) 1941 5 241 1 728 1 913 359 1 245 2 489 2 755 1275 634 2 809 3 110 1224 728 (241) (1204) (1217) 1943 7 329 1 929 2 328 1653 1 578 2 746 3 314 1534 778 3 036 3 664 1442 843 (151'0) (1448) (1434) Kvinnlig kontorspersonal: telefonister. 1938 172 1 390 1000 61 2 119 1000 46 2 218 100'0 99 1941 282 1 649 1 825 131'3 82 2 330 2 579 121'7 72 2 431 2 691 121'3 99 1943 392 1 888 2 279 1640 84 2 564 3 095 1461 60 2 687 3 243 1462 132
191 Å ] d e 1- S g r u p p Samtliga åldersgrupper —44 år 45—59 år 60 år 0. ö. rund- Total- Löne— An- Grund— Total- Löne- An- Grund- Total- Löne- An- Gruud- Total- Löne- 1511 lön index tal lön lön index tal Tun lön index tal lön lön index 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 | 3 4
3 773 1000 864 4 074 1000 72 3 653 1000 4 476 2 440 1000
3 8217 101 4 299 4 032 99 0 69 3 991 109 3 5 001 2 613 107'1 (100' 0) (100' 0) (1000) (1000)
4 190 4 638 122' 9 446 4 445 4 921 120' 8 85 3 952 4 375 1198 6 173 2 919 3 231 132' 4 (121 2) (122' 0) (1096) (123' 7) 4 487 5 416 143'5 518 4 704 5 678 139' 4 130 4 241 5 119 1401 6 941 3 212 3 877 158' 9 (141' 5) (140' 8) (1283) (148' 4)
3 666 1000 195 3 680 1000 59 3 553 1000 514 3 521 1000
3 918 1069 228 3 911 1064 80 3 509 100 5 651 3 722 1057 (100' 0) (1000) (1000) (1000)
4 (09 4 438 121.1 280 4 266 4 722 1283 106 3 877 4 292 1208 792 3 953 4 376 1243 (113 3) (120' 7) (1223 (117'6 4 376 5 282 144 1 333 4 386 5 294 ('143 9 122 4 106 4 956 139'5 947 4 193 5 061 1437 (134' 8) (135' 4) (1389) (1360)
3 016 1000 195 3 191 1000 160 2 771 1000 634 2 725 1000
3 330 110' 4 192 3 501 109'1 142 2 965 100'7 637 2 983 109' 5 (100' 0) (100' 0) 1000) (100' 0)
3 561 3 949 130 9 282 3 574 3 997 125 3 157 3 104 3 498 126' 2 833 3 372 3 733 137' 0 (118' 6) (114 2) (118 0) (125' 1) 3 787 4 571 151'6 310 3 724 4 495 (140' 9 182 3 329 4 018 145' 0 942 3 379 4 078 1491 (1373) (128 4) (135' 5) (1367)
3 590 1000 288 4 142 1000 28 4 514 1000 1 330 3 467 1000 3 709 103' 8 394 4 152 1002 36 4 494 99' 6 1 444 3 563 102' 8 (100' 0) (1000) (100' 0) (100' 0)
3 897 4 314 120' 2 485 4 354 4 820 118. 5 48 4 440 4 915 110' 9 1 785 3 781 4 186 120 7 (116 3) (118' 2) (111 3) (1175) 4 150 5 009 1395 560 4 539 5 479 132 3 63 4 451 5 372 119' 0 2 207 4 034 4 869 1404 (1350) (132' 0) (119 5) (136'7)
3 366 1000 20 4 046 1000 1 4 800 1000 684 2 572 1000
3 678 4 072 1210 48 3 950 4 373 108'1 — — -— — 1 113 2 842 3 146 122'3 3 930 4 744 1409 66 4 186 5 053 1249 1 6 570 7 930 1652 1 432 3 158 3 812 1482 2 802 1000 192 3 207 1000 12 2 853 1000 4 478 1 833 1000
2 820 100' 6 191 3 021 9—4' '2 19 2 826 991 5 855 1 933 105 5
. (100 0) (100' 0) (100 0) (1000) 5 3 059 3 386 120' 8 274 3 321 3 676 114' G 25 2 888 3 197 112' 1 8147 2 136 2 365 129'0 (120' 1) (121' 7) (113' 1) (122'3)
3 223 3 890 138 8 371 3 459 4 175 130' 2 30 3 290 3 971 139' 2 10 929 2 344 2 829 154'3 (137' 9) (138' 2) (140' 5) - (1464)
2 524 1000 48 2 968 1000 — —— 426 2 030 1000
» 2 758 3 053 121'0 70 2 942 3 257 1097 —— —- — — 610 2 234 2 473 1218 712 958 3 570 1414 80 3 137 3 786 1276 — — — —— 748 2 460 2 969 1463
Tabeller belysandc löneutvecklingen 1935—19431 för vissa grupper av industri- grupperna A—D
Åldersgrupper
Under 25 år 725—29 år 30—34 år
Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm . Ortsgr. Sthlm A—D E,F o. Gbg A—D E,F o. Gbg E,F o. Gbg
Manlig teknisk personal: verkmästare. 1938 97'2 996 1332 119'7 1041 1003 106'9 116'9 105'8 1941 1432 1381 1495 142'1 117'6 121'1 1256 1340 1226 1943 1593 127'1 1776 1623 1432 1435 146'9 1449 1455
Manlig teknisk personal: förmän. 1938 130'5 131'1 127'3 1156 1103 118'1 1109 1073 1082 1911 1555 1538 1361 139'6 139'1 140'5 136'4 132'6 1274 1943 1876 1708 152'9 1656 1560 1670 159'4 151'1 154'1
Manlig konto rspersonal: bokförare m. fl. 1938 114'7 1135 1244 107'3 109'2 111'5 101'7 106'9 1094 1941 140'5 148'2 154'4 131'7 132'8 130'3 124'0 128'7 1299 1943 177'6 178'9 196'3 1600 1596 162'8 146'2 147'2 156'0
Manlig kontorspersonal : kontorister med enklare arbeten.
1938 1136 114'!) 109'9 107'9 111'8 104'0 1086 1108 100"? 1941 1424 1434 138'1 137'4 138'5 129'8 133'5 1369 1239 1943 171'4 176'3 173'1 165'7 168'1 158'9 158'4 1554 1481
Förmån & lager. 1938 1233 1024 1105» 1039 1137 104'7 1042 1099 105'9 1941 1429 117'9 1596 1350 1507 114'7 124'0 127'3 1139 1943 1521 1644 174'3 161'5 1588 137'6 1493 1422 1349
Vaktmästare m. fl. 1938 1487 997 953 ' 107'2 1127 1164 134'8 110'0 109'5 1941 198'8 1429 1362 138'3 1331 1307 162'0 131'9 1259 1943 2053 1609 1708 1530 162'3 172'5 194'8 1536 1552
Kvinnlig kontorspersonal: bokförare m.
1938 1055 106'1 109'8 113'8 109'5 113'9 91'5 109'9 100'5 1941 122'2 127'0 135'8 129'7 129'6 129'1 117'6 133'4 126'0 1943 1606 1540 1647 1594 157'1 151'9 146'2 158'9 150'2
Kvinnlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten. 1938 1059 1126 1102 108'2 108'4 104'2 97'4 105'1 101'0 1941 1350 1426 1367 1302 1320 1261 1249 121'4 120'7 1943 1660 172'2 166'9 158'9 157'6 151'6 144'8 1446 1436
* Indexen avse totallönerna och ha 1935 till basår. Samtliga genomsnittslöner äro standard-
tjänstemän dels i Stockholm och Göteborg, dels å orter tillhörande dyrorts- samt E och F.
Åldersgrupper Samtliga 35—44 år 45—59 år 60 år och över aldersgmpper
Ortsggr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm A—D E,F o.Gbg A—D E,F 0.Gbg A—D E,F o. Gbg A—D E,F o. Gbg
115'4 112'5 110'7 111'9 114'5 112'8 1113 1126 113'7 112'4 113'3 1111 13940 132'3 123'8 132'1 130'1 131'9 131'4 126'8 126'5 133'4 129'9 127'8 157'7 150'4 146'5 148'8 150'5 147'9 145'6 1439 1433 150'7 148'4 146'7
105'9 104'7 106'5 105'4 103'2 108'4 106'0 103'5 108'7 106'7 104'6 108'6 129' 5 124'4 127'8 1253 1205: 126'3 124'1 120'9 127'4 128'0 124'1 1278 147' 1 140"? 146'5 142'9 136'2 1458 1412 1451 143'8 146'4 141'2 147'8
103'1 102'7 106'3 108'0 112 9 105'3 106'8 115'1 115'0 105'1 107'8 108'0 120'8 122'6 125'1 123'8 1332 1239 1247 1335 131'9 1237 1289 127'2 141'4 138'7 1436» 1433 145'6 149'6 147'1 147'6 161'0 145'3 146'4 151'9
105' 6 106'2 96'1 94'6 104'9 100'7 119'6 97'3 1108 1084 110'7 104'0 128' 6 126'3 116'5 117'3 126'9 1222 1242 1032 126'4 134'6 135'9 128'8 149'0 147'2 1372 1354 142'4 139'5 145'9 115'4 1453 1601 161'7 156'7
g,. 109'8 114'8 104'3 107'9 108'7 105'4 102'4 96'7 103'6 106'7 1098 1050 " 129'3 126'2 119'0 131'9 125'2 1243 1201 111'6 125'1 1286 1268 121'0 155'5 1472 1414 151'4 142'2 135'6 140'9 132'4 142'7 151'0 144'6 138'7
107'6 112'2 114'?! 1088 106'5 111'0 108'4 106'7 1114 1123 107'9 109'8 133'4 127'7 135'0 118'3 126'7 122'7 132'4 132'7 1209 1339 129'8 127'0 149'3 148'1 156'3 142'2 136'8 142'2 149'9 151'7 146'2 153'7 146'1 152'6
102'4 109'0 101'5 98'9 99'4 102'0 1338 904 95'3 101'9 105'1 103'0 124'5 122'9 1171 1136 119'4 116'0 135'2 106'5 100'7 120'9 123'8 119'3 143'0 145'4 135'2 131'3 134'4 133'5 139'3 1191 1101 142'9 144'1 138'6
101'0 988 1033 1000 89'7 95'1 78'2 148'5 94'0 1043 1080 105'4 125'3 120'5 121'1 115'5 111'3 116'9 92'1 111'7 112'4 130'8 133'6 128'2 143'8 1354 1397 135'2 122'7 134'4 120'2 192'0 131'3 158'1 159'0 153'5
räknade med utgångspunkt från 1938 års åldersfördelning inom respektive yrkesgrupper.
13—468048.
Tabeller belysande löneutvecklingen 1938-—-l9431 för vissa grupper av industri- grupperna A—D
Åldersgrupper
År Under 25 år 25—29 år 30—34 år
Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm A—D E,F o. Gbg A—D E, F o. Gbg A—D E,F o. Gbg
Manlig teknisk personal: driftsingenjörer m. fl.
1941 1293 101'3 118'3 1199 1286 1273 1190 1163 1190 1943 1765 960 1576 141'8 179'7 162'9 140'4 1579 1526 Manlig teknisk personal: konstruktörer m. [I.
1941 1262 1423 122'3 1263 1306 1196 127'6 1145 1130 1943 156'7 175'8 147'7 1578 1523 1432 156'0 137'3 138'9 Manlig teknisk personal: arbetsledande ingenjörer.
1941 138'3 1167 1237 1252 1254 1063 12113 1307 1204 1943 1703 142'5 121'2 148? 1470 1237 1351 1421 1438 Manlig teknisk personal: verkmästare.
1941 147'3 1387 1121 118'7 1130 1207 117'5 1146 1158 1943 1638 127'6 1333 135!) 137'6 143'1 137'5 123'9 137'6 Manlig teknisk personal: förmän. 1941 119'2 117'8 106'9 120'7 1261 1190 1230 1236 117'7 1943 1438 1299 1201 1432 1414 141'4 1437 1408 1424 Manlig kontorspersonal: avdelningschefer. 1941 1331 1650 1239 1268 131'4 121'7 112'8 106'0 119'1 1943 1660 152'2 1405 1586 1620 1425 144'3 119'8 139'0 Manlig kontorspersonal: bokförare m. fl. 1941 1225 130'6 124'1 122'7 121'2 1169 1220 1204 118'8 1943 1549 157'6 157'8 1491 1462 1460 1438 1377 142'6 Manlig kontorspersonal: svenska korrespondenter och stenografer. 1941 1364 131'2 1066 1200 1237 112'3 127'9 121'3 108'3 1943 151'9 1736 1639 144'9 147'0 176'0 1535 1447 121'2
Manlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten.
1941 1254 124'9 125'7 127'4 123'9 124'7 122'9 1235 1231 1943 1509 1535 15713 153'6 150.4 152'8 145'8 140'2 147'l Förmån å lager.
1941 115'9 115'1 1444 1300 132'5 109'5 1190 1158 107'5 1943 1234 1605 157 7 155'4 139'7 131'8 143'3 129'4 127'3 Vaktmästare m. fl.
1941 1335 1433 142'8 129'0 ]18'0 112'2 120'2 119'9 1150 1943 1380 161'4 179'1 142'7 1439 1482 144'5 139'7 141'7
Kvinnlig kontorspersonal: bokförare m. fl. 1941 1158 1197 1237 1140 1184 1134 128'5 121'4 125'3 1943 1522 145'1 1500 1401 143'5 133'4 159'7 144'6 149'5
Kvinnlig kontorspersonal: svenska korrespondenter och stenografer.
1941 1309 1308 124'2 118'6 128'1 121'7 123'4 119'6 119'2 1943 165'3 157'6 152'7 144'8 150'2 146'9 148'8 146”? 1441 Kvinnlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten.
1941 127'5 126'7 124'0 120'3 121'8 121'1 128'2 115'5 1195 1943 15138 1530 151'4 146'8 145'4 1455 1486 1375 1421 Kvinnlig kontorspersonal: telefonister.
1941 223'0 126'8 121'4 132'4 120'5 119'1 136'8 108'9 118'9 1943 165'7 1535 1633 1577 1526 142'0 165'5 122'0 147'3
1 Indexen avse totallönerna och ha 1938 till basår. Samtliga genomsnittslöner äro standard—
tjänstemän dels i Stockholm och Göteborg, dels & orter tillhörande dyrorts- samt': E och F.
Åldersgrupper Samtliga 35—44 år 45—59 år 60 år och över åldersgrupper
Ortssgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm Ortsgr. Ortsgr. Sthlm A—D E, F o. Gbg A—D E,F o.GbgE A—D E, F o. Gbg A—D E, F o. Gbg
1161'1 119'2 1104 1199 1138 1119 114'7 112'7 100'5 118'5 117'1 112'6 l30)'2 140'2 132'5 134'4 129'6 130'2 130'6 135'5 123'2 134'4 140'6 1335
13241 1234 115'9 1198 1167 119'5 137'2 102'1 120'4 127'3 121'4 117'0 1589 137'7 135'8 140'9 130'0 1378 1592 1155 137'1 153'9 138'7 138'5
128'1 122'1 114'8 1172 1223 114'4 111'7 106'3 144'2 1221 1235 115'4 150'6 144'5 128'5 129'5 132'0 130'9 124'3 136'3 148'0 139'3 141'1 131'5
1205 1175 111.9 118'0 113'7 116'9 118'1 1125 1113 118'7 114'6 115'0 1315'7 133'6 132'4 1330 127”! 131'1 1308 127"? 126'1 134'1 131'0 132'0
12523 118'9 1200 1189 116'8 116'5 1171 1168 117'9 1199 118”? 117'7 138'8 134'4 137'5 135'5 132'0 134'5 1332 1402 132'2 137'2 135'0 136'2
112'8 109'9 1172 1164 1108 116'4 114'5 127'5 108'8 115'2 111'9 116'9 132'7 12853 1362 1263 126'4 128'3 126'7 142'5 121'1 131'6 1289 1332
1173 1193 117'7 114'6 118'0 117'6 116'8 116'0 114'7 117'7 119'7 117'8 137'2 135'0 1351 1327 1289 142'1 137'8 1282 1400 138'2 1359 1407
114'3 1145 1201 145'1 116'8 96'0 138'9 125'5 119'6 110'1 1332'9 1443 1666 158'2 118'4 173'3 — 145'9 146'4 160'2
121'8 118'9 121'2 124'0 1209 1213 1038 114'1 124'2 12548 1239 141'2 138'6 142'8 143'0 135'7 138'5 122'0 131'1 147'7 146'0 150'6
117'7 1100 1141 122'2 115'2 117'9 117'3 120'8 120'5 115'5 115'2 141'6 128'3 135'5 140'3 130'8 128'6 137'6 137'8 141'6 131'8 132'0
124'0 113'8 118'1 108'7 118'9 110'5 122'1 108'6 119'2 120"?! 1156 1388 132'0 136'8 130'7 128'4 128'2 138'2 131'3 136'9 135'3 139'0
12115 1127 115'3 1148 1201 1137 101'0 105'7 118'6 117'4 115'9 139'7 133'4 133'2 132'7 135'1 130'8 104'1 115'5 140'3 137'1 134'6
121'0 119'1 120'2 91'1 112'7 108'4 -— 124'3 125'6 120'6 141'8 136'5 141'2 111'6 121'2 1286 1652 152'8 150'1 145'8
124'1 1220 1172 1155 1240 1230 119'5 1254 123"; 121'6 142'4 137'1 135'3 135'2 136'7 141'3 1397 15115 147'2 145'7
132'6 119'1 118'4 99'6 111'6 111'1 —— — (90'8) 161'9 1202 1173 1556 138'7 138'6 1322 1208 128'6 — — (95'6) 148'5 141'7 141'1
räknade med utgångspunkt från 1938 års ålderstördelning,_r inom respektive yrkesgrupper.
Tabeller utvisande lönespännvidden i dyrortshänseende för vissa kategorier av industritjänstemän åren 1938 och 1943.l
A 1
dersg
rupper
Under 25 år
25—-29 år 30—34 år 35—44 år
45 ——59 år
60 år 0. ö.
Samtliga åldersgrupper
Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper
A—D E, F A—D
E,F
A—D E, F
A—D
E,F
A—D
E,F
A—D
E,F
A—D E, F
Manlig teknisk personal: driftsingenjörer 1938 (177) (—19'4) —3'7 1943 (7'8) (27'3) 9'7
m. fl. 9'9 0'6
klantig teknisk personal: konstruktörer m. fl.
11'0 —6'0 10'2
1'1
1938 6'8 1943 1.0
Manlig teknisk personal: arbetsledande ingenjörer
1938 (15'1) (1'6) 19'0
1943 (—19'2) (—15'8) 3'0 Manlig teknisk personal: verkmästare 1938 (231) (11'3) 55 1943 (5'5) (151) 105 Manlig teknisk personal: förmän 1938 | (153) (117) 155
1943 -—- 1'4 4'5 14'4
Manlig kontorspersonal: avdelningsche/er 1938 (18'4) (——0'1) 22'5 1943 (3'6) (-—8'4) 13'7 Manlig kontorspersonal: bokförare m. II.
1938 18'8 173 184 |
1943 2071 17'9 16'7
Manlig kontorspersonal: svenska korrespondenter
1938 1943
(12) (86) (5'6) (0'0)
(— 10'6) (8.9)
115 59 150 — 1'0
1-4 52 11-4 11»;
12'2 0'2 12'5 12'4
(_10-5 (78)
12'0 5'3 12'9
7'4 13'2 13'0 14'2
13'4 ——2'7 13'4 7'5
18'7 17'9 12'6 13'6
19'6 7'9 16'5 20'6
18'2 9' ]7'6 12' och stenografer (9' 1) (—3'3) (—-15'1) (—15'5)
9.0 [&
9'7 11'3
19'8 17'2 21'5 20'7 16'6 18'7 145 132
(—16'3) (7'1)
18'1 13'4 18'4 172 140 15'9
82 130
(_ 11-4) (3'5)
7'4 135
(165) (23'8)
12'4 12'8 11'5 17'9 17'2 10'2 16'4 17'9
9'4 10'8 4'0 12'9
(—1'1) (30.9)
(—1-2> (15-0)
22'0 19'0 15'5 11'6
1-2 147
(2 6) (10'2)
11'0 9'8 12'5 12'9
(_S' ) (0'8)
(—6'6) (2'6)
Åldersgrupper Samtliga
åldersgrupper
Under 25 år 25—29 år 30—34 år 35—44 år 45—59 år 60 år o. 6.
Å r Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper Ortsgrupper
A—D E, F A—D E, F A—D E, F A—D E, F A—D E, F A—D E, F A—D E, F
Manlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten 1938 | 109 131 11'4 6'7 12'3 7'9 13". 6 1 183 95» 108 173 96 99 1943 14.7 15'3 10'9 8'2 13'0 12'2 14'1 88 156 11'3 17'0 25'2 11'3 12'6 Förmån a' lager 1938 | (9'4) (24'5) (24'4) (11'4) 21'9 11'7 224 99 248 150 160 (5.5) 22'3 11'9 1943 (29'2) (23'2) (10'5) (58) 121 l0'3 18'9 14'7 17'9 13'6 16'1 61 166 120 Vaktmästare m. It.
1938 (—4'8) 1'1 (136) (68) (153) (8'6) 21'6 10'7 24'3 12'2 24'4 19'0 135 34
1943 19'3 10'9 (16'8) (9'5) l3'6 99 205 13'9 22'9 12'0 20'4 12'3 14'8 5'9 Kvinnlig kontorspersonal: bokförare m. fl. 1938 | 182 138 17'6 137 197 96
16'0 13-7 (13-2) (12) 19'6 121 148 10-9 (218) 0-4 162 10-4
?”.—* oooo axe» toa v—tv—i
1943 17'0 16'7 13'4 7'2 14'2 12'5
Kvinnlig kontorspersonal: svenska korrespondenter och stenografer 1938 | 17'1 160 | 11'2 134 (133) 7'0 (12'6) 7'7 (2'9) (—0'5) — — 19'9 17'0
1943 103 13'3 12'4 ]1'5 10'5 5'3 12'3 108 (157) (5'2) — — 16'0 14'5
Kvinnlig kontorspersonal: kontorister med enklare arbeten 1938 26'5 21'6 18'4 14'0 21'4 11'8 198 172 156 6'8 (17'1) (—21'1) 28'0 22'5 1943 239 208 17'7 14'1 178 147 156 161 19'9 10'6 (8'8) (—12'1) 25'0 21'7
Kvinnlig kontorspersonal: telefonister 1938 24'3 163 (228) (150) (245) (—5'6) 298 (89) (228) (140) — -— 340 250 1943 232 213 143 8'6 (152) (125) 21'2 (88) (207) (192) (437) (138) 30'5 24'7
' Siffrorna avse skillnaden mellan a ena sidan de genomsnittliga totallönerna i Stockholm och Göteborg och å andra sidan genomsnitts- lönerna på orter tillhörande dyrortsgrupperna A—D respektive E och F, uttryckt i procent av förstnämnda löner. Där lönen på billigare ort överstiger lönesiffran för Stockholm och Göteborg, har detta markerats med en negativ procentsiffra. Parentes kring ett procenttal angiver, att talet baserats endast på ett fåtal löneuppgifter.
PM
angående netto- och bruttolöner enligt nuvarande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Med utgångspunkt från gällande bestämmelser om avlöning, pensionsavdrag och pensionsförmåner för befattningshavare i statens tjänst samt vid folk- och små- skoleväsendet ha approximativa beräkningar gjorts för 1945 års lönekommittés räkning för belysande av de netto- och bruttolöner, som för närvarande kunna an- ses utgå till befattningshavarna. Enligt meddelade direktiv skulle beräkningarna utmynna i enhetliga belopp för de särskilda löneklasserna, oavsett att pensionsav- dragen och pensionsförmånerna nu äro differentierade lönegradsvis. Såsom netto- lön skulle betraktas nuvarande avlöning minskad med löneklassvis utjämnade tjäns- te- och familj-epensionsavdrag. Med bruttolön skulle förstås nettolönen ökad med de pensionsavgifter — löneklassvis utjämnade —- som vid 3 procents förräntning skulle erfordras, om kostnaderna för tjänste- och familjepensionerna helt bestre- des genom avgifter erlagda under anställningen i respektive befattningar fram till pensionsåldern eller tidigare inträffande avgång med rätt till invalid- eller sjuk- pension. I bruttolönen skulle sålunda icke inräknas värdet av några andra förmå- ner utöver den kontanta lön-en än pensionerna.
Beräkningarna ha utförts för billigaste och dyraste ortsgrupper och för avlö- ning samt tjänste— och familjepensioner dels utan några tilläggsförmåner, d. v. 5. vid grundnivån, dels med tilläggsförmåner utgörande 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg.1 Vid uträkningen av tilläggsförmånerna ha självfallet be- aktats gällande bestämmelser om högsta löne- och tjänstepensionsbelopp, varå för- månerna må beräknas (900 kronors lön och 500 kronors tjänstepension .för månad). De avlönings- och pensionsbelopp samt pensionsavdrag, vilka sålunda utgjort ut- gångspunkten för beräkningarna, äro för löneplan A och övriga löneplaner med motsvarande löneklassindelm'ng sammanställda i tabellerna 1 och 2. I dessa tabeller redovisas jämväl spännvidden mellan lönerna på billigaste och dyraste ort, ut- tryckt i procent av lönen på dyrast-e ort, samt den verkliga procentuella höjningen av lön och tjänstepension i de fall, där grundbeloppet överskjuter maximerings— gränsen.
Beräkningar rörande nettolön.
Med hänsyn till att lönebeloppen äro anknutna till löneklasser, vilka kunna vara gem-ensamma för olika lönegrader, till vilka pensionsberättigande befattningar äro hänförda, medan däremot pensionsavdragen äro differentierade efter lönegraderna. blir den med pensionsavdrag minskade lönen i viss löneklass olika stor, alltefter den lönegrad, i vilken löneklassen ingår. Såsom redan framhållits kan således någon fullt enhetlig nettolön, som svarar mot ett visst löneklassbelopp, icke anges.
1 Med tilläggsförmåner menas i det följande liksom i tabellbilagan ett tillägg av här angiven storlek. Från nu utgående provisoriskt lönetillägg har sålunda bortsetts.
Enlligt de för beräkningen gällande direktiven skulle emellertid, som också nämmts, enhetliga nettolöner uträknas, som approximativt sett kunde anses motsvara de särskilda löneklassbeloppen. En beräkning har därför företagits av pensions- avdraig, vilka i genomsnitt så nära som möjligt ansluta sig till de inom de olika löneklasserna tillämpade avdragen. Totalsumman av de sålunda beräknade pen- sionsavdragen överensstämmer vidare med totalsumman av de i verkligheten ut- gående lönegradsvis fastställda pensionsavdragen. Vid beräkningen av dessa sum- mor medtogos tjänster vid den civila statsförvaltningen tillhörande löneplanerna A och Bo ävensom lärartjänster vid folk- och småskolor tillhörande de motsva- rande löneplanerna LO och LEO. V'i-dare räknades med det antal tjänster i varje lönegrad, som redovisats i tabellerna 1, 2 och 16 i bilaga 9 (s. 334 0. f.) till 1943 års dyrortskommittés betänkande angående dyrortsgrupperingen (SOU 1945: 32). Beträf- fande fördelningen på löneklasser antogs vid beräkningen att vid viss tidpunkt de ordi- narie tjänstemännen genomsnittligt sett tillhöra lönegradens näst högsta löneklass, medan de extra ordinarie tjänstemännen genomsnittligt sett tillhöra en löneklass, som ligger två enheter under lönegradens högsta. Detta antagande tillämpades vid de av 1943 års dyrortskommitté verkställda preliminära kostnadsberäkningarna rönande konsekvenserna av en ändring i dyrortsystemet (nyssnämnda betänkande, sid. 137).1
Resultatet av den företagna beräkningen framgår av tabell 3, som omfattar de löneklassvis utjämnade pensionsavdragen samt nettolöner utan och med tilläggs- förmåner. På liknande s-ätt som i tabell 1 redovisas även den procentuella spänn- vidden mellan lönerna på billigaste och dyraste ort samt den procentuella ökning av nettolönen, som svarar mot höjningen av avlöningsreglementenas lön med till- läggsförmånerna. Av en jämförelse mellan tabellerna 1 och 3 framgår, att spänn- vidden mellan lönerna på billigaste och dyraste ort är något större, då hänsyn tages till nettolönerna än då jämförelsen sker mellan reglementslönerna. Vidare framgår av tabell 3, att den efter 31 procent —— dock med viss maximering —— he- räknade höjningen av reglementslönerna motsvaras av en något större höjning av nettolönen. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att tilläggsförmånerna be- räknas på de reglementsenliga lönerna innan dessa minskats med pensionsavdrag eller, uttryckt på annat sätt, förklaringen är den, att pensionsavdragen till skillnad från pensionerna icke höjas vid stigande index.
Beräkningar rörande bruttolön.
De bruttolöner, vilka motsvarade nuvarande avlöning jämte värdet av pensions- rätten, skulle som förut nämnts beräknas sålunda, att nettolönerna ökades med de pensionsavgifter _— löneklassvis utjämnade _— som vid 3 procents förräntning skulle erfordras, om kostnaderna för tjänste- och familjepensionerna helt bestre-
1 För utförandet av vissa kostnadsberäkningar för vilka redogörelse lämnas på annat ställe 1 detta betänkande, ha uppgifter om löneklassplaceringen införskaffats av lönekommittén. Vid be' arbetningen av dessa uppgifter har framkommit att befattningshavare inom den civila statsför' valtningen tillhörande löneplanerna A och En för närvarande i genomsnitt uppbära följande antal ålderstillägg.
Genomsnittligt antal Vid ovan angivna Löneplan älderstillägg kalkyler antaget ge- och lönegrader ortsgrupp ortsgrupp nomsnittligt antal I F ålderstillägg
2'69 3 2'27 2 0'76 2 1.22 1
För löneplan E0 är genomsnittliga antalet ålderstillägg avsevärt lägre än vid ovannämnda kalkyler antagits. Skillnaden är dock icke så stor att den torde kunna anses vara av någon praktisk betydelse vid en beräkning av nettolönerna, beträffande vilka endast genomsnittsbelopp anges, från vilka de enskilda fallen kunna avvika med smärre belopp.
des genom avgifter erlagda under anställningen i respektive befattningar fram till , pensionsåldern eller tidigare inträffande avgång med rätt till invalid- eller sjukpension. Till utgångspunkt för kalkylerna ha tagits pensionsavgifter, som beräknats för varje lönegrad. Beloppen ha därefter utjämnats och slutligen ha de sålunda löne- gradsvis utjämnade avgifterna — på samma sätt som pensionsavdragen —— om- räknats att approximativt svara mot löneklasser. Angående pensionsavgifterna och dessas beräkning lämnas här nedan redogörelse.
Tjänste pensionsavgifter.
Beräkningar rörande de pensionsavgifter, som enligt försäkringstekniska anta- ganden skulle erfordras för ålderspensioner enligt allmänna tjänstepensionsregle- mentet ha utförts åt 1938 års pensionssakkunniga. I dessas betänkande med för- slag till pensionsreglementen (SOU 1941:10) anges ifrågavarande avgifter i tabell å sid. 417. Avgiftsbeloppen, som även återges i tabell 4 till denna PM äro be— räknade för tjänster inom civilförvaltningen samt folk- och småskoleväsendet till- hörande löneplanerna A, Eo, Lo, LEo m. fl. ävensom för militära beställningar m. fl. Till grund för avgifternas beräkning ligga dels uppgifter om antalet tjänster den 1 juli 1939 i varje befattning och lönegrad inom löneplanerna A, Eo, Oa, UO m. fl. samt antalet folk- och småskollärare vårterminen 1938, dels antaganden om framtida förräntning efter 3 procent och dödlighet enligt tabellen R 32, dels ock vissa huvudsakligen i samråd med vederbörande myndigheter utarbetade anta- ganden rörande framtida befordringsgång samt anställnings- och befordringsåldrar.
De sålunda beräknade pensionsavgifterna ha nu utjämnats enligt minsta kvadrat- metoden. Då de åt 1938 års pensionssakkunniga beräknade avgifterna svara mot kost- naderna för enbart ålderspensionering, ha de utjämnade beloppen slutligen höjts med hänsyn till sjuk- och invalidpensioner. Härvid har räknats med en genomgå- ende förhöjning av omkring 13 procent, ett tal som dock måst bestämmas på mycket osäkra grunder. I tabell 4 återges även de på så sätt förhöjda utjämnade belopp, som beräknats erforderliga, dels om hänsyn endast tages till tjänstepen- sionernas grundbelopp, dels om i pensionerna inkluderas de tilläggsförmåner, var- med i det föregående räknats.
Det bör observeras att de outjämnade belopp, som beräknats erforderliga för varje lönegrad, äro medeltal av de avgiftsbelopp, som uträknats för var och en av de tjänster, som tillhöra lönegraden. Som exempel kan nämnas, att det outjäm- nade belopp, som beräknats för lönegraden A 7 (och Bo 8), kr. 467259, utgör medeltal av bland annat den avgift, kr. 407:96, som beräknats för reparatörer vid telegrafverket, och den avgift, kr. 777: 77, som beräknats .för sjuksköterskor vid karolinska sjukhuset. Att den erforderliga avgiften för sjuksköterskorna är be- tydligt högre än avgiften för reparatörerna beror därpå, att de förra ha så låg pensionsålder som 55 år, medan de senare ha pensionsåldern 60 år. Vid beräk- ningen av medeltalen har givetvis i samtliga fall antalet befattningshavare i varje tjänst tagits i beaktande.
Såsom framgår av vad tidigare anförts äro de outjämnade avgifter, som ut- räknats för varje tjänst, beräknade under antagande om en genomsnittlig anställ- nings- eller befordringsålder. Om pensioneringen helt bekostades genom indivi- duellt beräknade lika stora årliga avgifter erlagda under hela anställningstiden, skulle högre avgifter än här förutsatts krävas för den som [inträdde i en tjänst vid högre ålder än den som genomsnittlig betecknade anställningsåldern. För den som inträdde i tjänsten vid lägre ålder än den genomsnittliga, skulle omvänt lägre avgift erfordras. _
Vad här anförts visar, att den försäkringstekmiskt beräknade pensionsavgift, som skulle erfordras för en viss tjänstemans pensionering, kan avsevärt avvika från den outjämnade pensionsavgift, som beräknats såsom genomsnittsavgift för samt-
liga dern vilka tillhöra lönegraden i fråga. I .förhållande till de utjämnade pensions- avgifterna kan avvikelsen bli ännu större. Särskilt må framhållas, att de militära beslällningshavarna i regel ha låg pensionsålder och att därför de avgifter, som beräknats vara erforderliga för dem i de flesta lönegrader avsevärt överstiga de av- gifter, som för motsvarande pensionsbelopp erfordras för tjänstemän tillhörande löneplanerna A eller Eo.
Familjepensionsavgifter.
Av fil. dr Tim Jansson utförda försäkringstekmiska beräkningar rörande famil- jepensionsavgifter återfinnas i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande rörande fanhiljepensionering (SOU 1934: 29, sid. 99 0. f.) samt i propositionen nr 201/1936 med förslag till allmänt familjepensionsreglemente m. m. (bilaga D till propositio- nen). I nämnda proposition förutsattes, att pensionsavdragen för framtida befatt- ningshavare i genomsnitt skulle räcka till bestridande av kostnaderna för familje- pensionerna minskade med ett belopp svarande mot 120 kronors änkepension; staten skulle alltså i genomsnitt bekosta en änkepension å 120 kronor och däremot svarande barnpension. Vid propositionens behandling i riksdagen fasthölls vid denna princip angående pensionskostnadernas fördelning. Riksdagen vidtog emel- lertid några smärre justeringar. Sålunda sänktes dels den ålder, intill vilken barn- pension högst skulle utgå, dels den ålder, .före vilken äktenskap skulle vara in- gånget för att medföra rätt till änkepension. Dessa sänkningar beräknades svara mot en minskning av personalens andel i pensionskostnaderna med sammanlagt omkring 4 procent och i anslutning härtill nedsattes de i propositionen föreslagna pensionsavdragen till de belopp, som innefattas :i 1936 års allmänna familjepen- sionsreglemente.
Vid de ovannämnda beräkningar, som lågo till grund för bestämmandet av familjepensionsavdragens storlek, hade antagits en framtida ränteavkastning av 4 procent. Rörande kostnaderna för det statliga 120-kronorstillägget utfördes ej några kalkyler. Vid beräkningarna tillämpades för de civila tjänstemännen antagan- den rörande anställnings- och befordringsåldrar, som grundade sig på förhållandena 1910—1929 bland befattningshavare i tjänst den 1 juli 1930. För framtida militära beställningshavare räknades med de genomsnittliga inträdes- och befordringsåld- rarna under åren 1928—1933. Rörande giftermålsfrekvens, åldersskillnad mellan man och hustru samt pensionskostnad för barn tillämpades antaganden, som an- slöto sig till förhållandena bland ordinarie och extra ordinarie tjänstemän inom den civila statsförvaltningen den 1 juli 1933. Med hjälp av sistnämnda antaganden samt antaganden rörande dödligheten och omgiftesfrekvensen för änkor beräknades s. k. familjepensionsvärden, d. v. S. kapitalvä-rdet för statstjänstemän inom varje åldersklass av rätten att vid framtida frånfälle för sina efterlevande erhålla fa- miljepension, räknat efter 1 kronas familjepensionsunderlag.
1936 års familjepensvionsreglemente gällde intill den 1 juli 1942, då det ersattes av ett nytt allmänt familjepensionsreglemente. Härvid ändrades icke pensionsav- dragen. Däremot höjdes pensionsunderlagen med omkring 9,75 procent, vilket i stort sett innebar att i den fasta pensionen inarbetades dyrtidstillägg svarande mot index 156 (bas 1914). Det ansågs ej att någon anledning fanns att vid en dylik ändring av pensionsunderlagen utföra några särskilda försäkringstekniska beräk- nmgar.
Vid den i samband med utarbetandet av 1936 års reglemente verkställda beräk- ningen av försäkringstekniskt erforderliga familjepensionsavdrag tillämpades, så- som ovan nämnts, 4 procents räntefot. Enligt de av lönekommittén nu givna direk- tiven skulle approximativa kalkyler rörande utjämnade fanniljepensionsavgifter ut- föras under antagande om 3 procents förräntning. Om de på grundval av 4 procents förräntning uträknade avgiftsbeloppen skulle omräknats till en räntefot av 3 pro-
cent, skulle proceduren ha blivit synnerligen omständlig, och några mera betydande approximationer torde härvid knappast ha kunnat göras utan att resultatet av beräkningarna hade blivit så osäkert, att det nära nog varit värdelöst. Därtill kommer, att de antaganden, som lågo till grund för 1936 års beräkningar, numera i vissa hänseenden äro mycket .föråldrade, t. ex. beträffande giftermålsfrekvensen bland kvinnor i statens tjänst samt kostnaderna för barnpensionerna. Å andra sidan skulle utarbetandet av nya antaganden ha blivit synnerligen tidsödande och om- fattande. Bland annat skulle nya statistiska uppgifter angående familjestrukturen för statliga befattningshavare ha behövt införskaffas.
Under dessa förhållanden ha vid föreliggande utredning använts familjepensions- värden, som uträknats i annat sammanhang. Vid en av sakkunniga den 30 de- cember 1943 avgiven utredning rörande statens pensionsanstalts fondställning m. m. konstruerades familjepensionsvärden på grundval av 3 procents räntefot och i anslutning till bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet. Dylika vär- den beräknades bland annat för manliga befattningshavare med pensionsrätt en- ligt anstaltens reglemente (tabell 3 c i utredningen) samt för kvinnliga folk- och småskollärare (tabell 3 1).
De antaganden rörande giftermålsfrekvens och familjestruktur, som lågo till grund vid utarbetandet av nämnda tabeller, byggde på uppgifter rörande befatt- ningshavare vid 1939 års ingång med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt samt uppgifter rörande lärare vid folk- och småskolor vid ingången av vårterminen 1938. Vid familjepensionsvärdenas beräkning tillämpades dödlig- hetstabellen R 32 och vidare räknades med viss omgiftessannollikhet för såväl änkor som änklingar.
De kategorier befattningshavare, för vilka ovannämnda tabeller utarbetats, torde i de avseenden, varom här är fråga, kunna anses vara jämförliga med befattnings- havare inom den civila statsförvaltningen, och vidare har folk- och småskollärarkå- ren medräknats vid de ovan omförmälda kalkyler, som utfördes åt 1938 års pen- sionssakkunniga angående kostnaderna för tjänstepensioneringen. Med hänsyn till nämnda omständigheter och enär endast tämligen grovt approximativa beräkningar krävdes, ha familjepensionsvärdena i ovan angivna tabeller för män, resp. kvinnor ansetts kunna användas vid de nu gjorda beräkningarna.
Vid beräkningen av de försäkringsteknliskt erforderliga årliga familjepensionsav- gifterna har, liksom vid beräkningen av familjepensionsvärdena, tillämpats dödlig- hetstabellen R 32 för män, resp. kvinnor (angående användandet av denna tabell vid kalkyler rörande familjepensionering hänvisas till vad som anförts å sid. 403 tredje och fjärde styckena i 1938 års pensionssakkunnigas ovannämnda betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen). Vidare har räknats med samma antaganden rörande befordringsgång, anställnings- och beford- ringsåldrar samt med samma tjänster och samma antal befattningshavare i varje tjänst, som vid de åt 1938 års pensionssakkunniga utförda kalkylerna. Vid nämnda kalkyler räknades med lika dödlighet för män och kvinnor. Någon beräkning gjor- des därför ej rörande befattningshavarnas fördelning på kön. På grund av den stora skillnaden mellan familjepensionsvärdena för män och kvinnor måste man emellertid här verkställa en dylik fördelning. Härvid har man haft att utgå från en förteckning över de befordringsgrupper, som beräkningarna åt 1938 års pensions- sakkunniga omfattade. Denna förteckning återfinnes i tabellen sid. 396—398 i de sakkunnigas nyssnämnda betänkande. I ett flertal fall framgår direkt av beteck- ningen på gruppen, att denna uteslutande omfattar kvinnor. Förutom dem som tillhöra dessa grupper ha till kvinnor räknats hela grupperna nr 42 (stationsmästa- re kl. 8 och 7 vid postverket), nr 43 (postexpeditörer och förste postexpeditörer), nr 45 (rikstelefonister m. fl.) samt nr 50 (telegrafexpeditörer m. fl.). Vidare har i gruppen nr 75 (folkskollärarkåren) kunnat skiljas mellan manliga och kvinnliga
lärares. Från antalet kvinnliga befattningshavare i andra befordringsgrupper har bortseetts.
Enlligt sålunda gjorda antaganden skulle av de befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, som tillhöra löneplanerna A och Eo 25,5 procent vara kvinnor. Av em statistisk utredning, som utförts av riksräkenskapsverket efter framställning från 1943 års dyrortskommitté, (bilaga 9 till kommitténs betänkande angående dyrortsgrupperingen, SOU 1945: 32) uppgick i verkligheten motsvarande procenttal i början av år 1944 till 24,7 procent. De båda talen överensstämma så nära, att . den företagna approximativa uppskattningen av antalet kvinnor bör vara tillfyllest.
De försäkringstekniskt erforderliga pensionsavgifterna böra tänkas upphöra vid beviljjande av sjuk- eller invalidpension. Hänsyn härtill har tagits genom att de 1 för aktiva män och kvinnor erforderliga avgifterna beräknats enligt de av professor Grannér utarbetade tabellerna angående antalet aktiva och invalida enligt pensions- försälkringskommitténs invaliditetsantaganden och dödlighetstabellen R 32 (Skand. aktuatrietidskrift 1933, sid. 201 0. f.). Motsvarande förfaringssätt tillämpades av fil. dr Tim Jansson vid hans ovannämnda beräkningar rörande kostnaderna för famil- jepcmsioneringen.
De enligt sålunda tillämpade antaganden beräknade försäkringstekniskt erfor- derliga outjämnade familjepensionsavgifterna ävensom de belopp, som erhållits efter avgifiternas utjämning enligt i huvudsak minsta kvadratmetoden, återges i tabell 4. De ultjämnade familjepensionsavgifterna ha liksom de utjämnade tjänstepensions- avgiftterna angivits dels för pensionernas grundbelopp, dels för pensionerna ökade med tilläggsförmåner.
Beträffande de beräknade .familjepensionsavgifterna gäller på samma sätt som beträffande de beräknade tjänstepensionsavgifterna, att de angivna talen endast äro medelbelopp och att sålunda det avgiftsbelopp, som i ett individuellt fall skulle erfordras kan avsevärt avvika från det beräknade beloppet för lönegraden i fråga. Särskilt bör framhållas den stora skillnad, som för närvarande råder mellan fa- miljepensionens värde för manliga och kvinnliga befattningshavare och som bland annat beror på olikheten i giftermålsfrekvensen.
Den genomsnittliga täckningskvoten vid familjepensioneringen (d. v. S. förhållandet mellan summan inflytande familjepensionsavdrag och summan familjepensions- avgif'ter, som skulle influtit, om pensionskostnaderna bestritts genom försäkrings- tekniskt beräknade avgifter) utgör för de personalgrupper, som beräkningarna om- fatta, och enligt de tillämpade försäkringstekniska antagandena 79,4 %. Om det till familjepensionerna utgående högsta rörliga tillägget å 15 procent medräknas blir täckningskvoten 69,0 0/0, och om såväl rörligt tillägg som nu utgående kris- tillägg å sammanlagt 31 procent medräknas blir täckningskvoten 60,6 0lo. Motsvaran- de tal för tjänstepensionerna, inkl. sjuk- och invalidpensionerna, har beräknats till omkring 171/4, 15 och 13 ()/0 (jfr SOU 1941:10, sid. 424, där emellertid sjuk- och invalidpensioner till militära beställningshavare ej tagits 'i betraktande). För tjänste- och familjepensioner sammanlagt beräknas den genomsnittliga täcknings- kvoten till omkring 291/2, 25 3/4, resp. 22 1/2 procent.
Bruttolöner.
Med hänsyn till det sätt, på vilket pensionsförhållandena äro ordnade, ligger det nära till hands att, såsom anförts i det föregående, med bruttolön mena summan av vederbörande löneklassbelopp och de för respektive lönegrad försäkringstekniskt beräknade erforderliga pensionsavgifterna, minskade med pensionsavdragen för sam- ma lönegrad. Bruttolönen för en viss löneklass blir därvid olika stor alltefter den lönegrad, som den i löneklassen placerade tjänstemannen tillhör. För att giva en ungefärlig bild av pensionsrättens värde i genomsnitt för dem, som tillhöra en och samma löneklass, ha -— såsom ovan anförts — de lönegradsvis beräknade pensions-
avgifterna på motsvarande sätt som pensionsavdragen omvandlats till enhetliga belopp för de särskilda löneklasserna. Dessa avgiftsbelopp, som redovisas i tabell 5, ha beräknats dels utan, dels med hänsyn till de år pensionerna utgående tilläggs- förmånerna. Beloppen ha därefter tillagts de i tabell 3 angivna nettolönerna.
Resultatet av beräkningarna av bruttolönerna anges i tabell 5. I denna ha brutto- lönerna —- på motsvarande sätt som i föregående tabeller de reglementsenliga lönerna och nettolönerna -— angivits för billigaste och dyraste ort samt utan och med hänsyn till rörliga tilläggsförmåner å lön och pension. Tabellen utvisar även spännvidden mellan bruttolön på billigaste och dyraste ort samt den procentuella höjning av bruttolönen, som svarar mot reglementslönens och pensionernas ök- ning med tilläggsförmåner. Beräkningarna utvisa att, om hänsyn tages till pensions- rättens värde, spännvidden är betydligt mindre än den, som föreligger, då man endast betraktar den del av avlöningsförmånerna, som utgår i form av lön enligt avlöningsreglemente. Vad angår de procenttal, varmed den för grundnivån be- räknade bruttolönen förhöjes genom rörligt tillägg och kristillägg å reglementslön och pension, framgår av tabellen, att detta tal kommer att för samtliga löne- klasser ligga mellan motsvarande tal för reglementslöner och nettolöner.
I detta sammanhang må framhållas, att vid de nu verkställda beräkningarna av erforderliga pensionsavgifter har förutsatts, att avgifterna utgått med angivna belopp ända från den tidpunkt, då anställningshavarna tillträdde sin första pen- sionsberättigande tjänst. I verkligheten har denna förutsättning i väsentlig grad saknats i de fall då pensionerna reglerats och dåvarande befattningshavare erhållit pensionsbeloppen höjda utan erläggande i någon form av en på tiden före pen- sionsregleringen belöpande retroaktivavgift. Samma är förhållandet då pensionerna i viss utsträckning undergått en automatisk anpassning efter höjningar i levnads- kostnadsnivån. För dem, som före ikraftträdandet av nu gällande pensionsregle- menten tillträtt tjänst förenad med pensionsrätt, skulle — om hänsyn kunnat tagas till nämnda faktorer — de erforderliga avgifterna och de på grundval av dem beräknade bruttolönerna blivit högre än de här redovisade.
För att belysa .förhållandet mellan storleken av å ena sidan den i avlöningsregle— mentena angivna avlöningen utan respektive med tilläggsförmåner och å andra sidan motsvarande beräknade netto- och bruttolöner ha i nedanstående tablå netto— och bruttolönerna för ett antal löneklasser redovisats uttryckta i procent av regle- mentsavlöningen. &
Beräkning utan medtagande av tilläggs— Beräkning vid medtagande av tilläggs-
förmåner förmåner Löneklass Billigaste ort Dyraste ort Billigaste ort Dyraste ort Nettolön Bruttolön Nettolön Bruttolön Nettolön Bruttolön Nettolön Bruttolön
% % % % % % % % (A) 1 941 123'1 95'6 117'4 95'5 124'4 96'6 1185 5 94'6 118'9 95'9 114'2 959 1202 969 115"? 10 94'3 1158 957 1118 95'7 1171 968 112'8 15 935 1139 95'1 110'6 95'0 115'5 96'2 111'7 20 93'1 114'3 94'7 111'0 94'8 115'9 96'0 11213 25 92"? 116'2 94'1 113'1 94'4 117'9 95'5 11415 30 922 118"? 93'4 115'9 94'0 119'2 94'8 116*7
Stockholm i januari 1946. B. Wingborg.
Tabell 1. Nuvarande avlöning på billigaste och dyraste ort.
Avlöning utan tilläggs—
förmåner Avlönmg med tilläggsförmåner
procentuell höjning ' ' ” ' där tilläggsförmånen pa pa pa P -- _ . billigaste dyraste billigaste 53233 understiger 31 % ort ort ort på billi- på dyraste
aste ort ort Kr Kr ,; g % %
Löneplan A m. fl.
2 112: 60 2 772: 60 2 194: 20 2 886 2 279: 40 3 002: 40 2 364 3 118: 80 2 452: 20 3 238: 20 2 536: 80 3 354: 60 3 590: 40 3 826: 20 4 062 4 297: 80 4 536: 60 4 782 5 023: 80 5 269: 20 5 511 5 756: 40 6 010: 80 6 3251 20 6 639: 60 7 001: 40 7 363: 20 7 875: 60 8 400: 60 8 929: 20 9 485' 40 10 045: 20 10 611 11 198: 40 11 827: 20 12 475: 20 13 126: 20 13 775: 60 14 358 14 853 15 348 15 843 16 338 16 848 17 358 17 868 18 378 18 888
wm—imouewwr—w cc pm
Tabell 2. Nuvarande tjänstepensioner och familjepensioner (pensionsunderlag) samt tjänste- och familjepensionsavdrag.
. Pension med tilläggsförmåner Pensmn utan . . . . .. .. . (bortsett fran avrundning av Penswnsavdrag tillaggsformaner tilläggen) .. tjänstepension Lonegrad f" f., tjänste- familje- familje or Of.. . . procentuell . tjänste- familje- summa p ensron p ensxon belopp höjning, där penswn pension pension denna under- Kr Kr Kr stiger 31 % Kr Kr Kr Kr Löneplan A m. fl. Ek 1—5 1 500 792 1 965 1 038 45 69 114 Ek 6 1 590 792 2 083 1 038 48 69 117 Re 1, Ek 7 1 680 792 2 201 1 038 51 69 T 120 A 1, Bo 2, Ek 8 1 776 828 2 327 1 085 54 72 126 A 2 1 884 864 2 468 1 132 57 75 132 3 1 980 888 2 594 1 163 63 78 141 4 2 076 924 2 720 1 210 66 81 147 5 2 184 960 2 861 1 258 69 87 156 6 2 280 996 2 987 1 305 72 93 165 7 2 376 1 020 3 113 1 336 78 99 177 8 2 484 1 056 3 254 1 383 84 108 192 9 2 616 1 128 3 427 1 478 90 117 207 10 2 760 1 188 3 616 1 556 99 126 225 11 2 916 1 260 3 820 1 651 108 135 243 12 3 072 1 320 4 024 1 729 117 144 261 13 3 300 1 392 4 323 1 824 129 153 282 14 3 528 1 452 4 622 1 902 141 162 303 15 3 768 1 548 4 936 2 028 156 171 327 16 3 996 1 644 5 235 2 154 171 180 351 17 4 236 1 752 5 549 2 295 186 192 378 18 4 500 1 848 5 895 2 421 204 204 408 19 4 800 1 944 6 288 2 547 222 219 441 20 4 800 1 944 6 288 2 547 222 219 441 21 5 124 2 040 6 712 2 672 243 234 477 22 5 436 2 148 7 121 2 814 267 249 516 23 5 736 2 244 7 514 2 940 291 267 558 24 6 036 2 340 7 896 308 3 065 315 285 600 25 6 360 2 436 8 220 292 3 191 339 306 645 26 6 696 2 532 8 556 278 3 317 366 327 693 27 7 020 2 640 8 880 265 3 458 393 348 741 28 7 356 2 736 9 216 253 3 584 420 369 789 29 7 680 2 832 9 540 242 3 710 447 390 837 30 8 016 2 928 9 876 232 3 836 474 411 885 31 8 268 3 036 10 128 225 3 977 492 435 927 32 8 436 3 096 10 296 220 4 056 504 456 960 33 8 580 3 156 10 440 21'7 4 134 516 474 990 34 8 736 3 228 10 596 218 4 229 525 495 1 020
Tabell 3. Beräknad nettolön på billigaste och dyraste ort, motsvarande nuvarande avlöning minskad med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag.
Utjämnade pensions— Nettolön beräknad utan Nettolön beräknad med tilläggs- avdrag tilläggsförmån förmåner
. _ procentuell för för pa_ på .. pa. på .. höjning
. . b1111- spann- bllll- , spann- _ . _ tjanste- famllje- gaste dyratste vidd gaste dyraite vidd pa bu- pa dy- pension pensmn ort or ort or ligaste raste ort ort
Kr Kr % Kr Kr % %
Läneplan A m. fl. 1 500 2 004 25'1 1 999 1 563 2 091 25.3 2 080 .1 626 2 178 253 2 165 1 692 2 268 254 2 250 1 758 2 358 254 2 338 1 824 2 448 255 2 422 1 952 2 624 256 2 592 2 081 2 801 257 2 762 2 207 2 975 258 2 929 2 332 3 148 259 3 095 2 459 3 323 260 3 262 2 591 3 503 260 2 719 3 679 26'1 2 848 3 856 261 2 973 4 029 262 3 097 4 201 263 3 228 4 380 263 3 402 4 602 261 3 576 4 824 259 3 786 5 082 255 3 992 5 336 252 4 289 5 705 24.8 4 595 6 083 245 4 900 6 460 24'1 5 203 6 859 24'1 5 502 7 254 24'2 5 853 7 653 235 6 266 8 066 223 6 707 8 507 212 7 160 8 960 201 7 612 9 412 191 8 062 9 862 183 8 509 10 309 17'5 8 956 10 756 16'7 9 403 11 203 161 11 650 155 12 098 14'9 12 568 14'8 13 045 138 13 525 133 14 005 129 14 485 124
(Dm—IQCJ'PWNHN UG Dum
Tabell 4. Outlämnade och utjämnade försäkringstekniskt beräknade avgifter
erforderliga för bestridande av nuvarande pensioner (lönegradsvis).
Avgifter för pension utan tilläggsförmåner
Avgifter för pension med tilläggsförmåner
outjämnade utjämnade
utjämnade
för tjänste-
pension för för för ., _ familje— tjänste— familje- (alieäsnräen pension pension pension
Kr Kr Kr Kr
för för tjänste- familje- pension pension
Kr Kr
QUDKIOäUl bono—- l—l
OO enwp—areo— QO'UÅCONHI—i
C'. oå
[Löneplan A m.
444: 71 31: 48 487 470: 92 30: 29 563: 49 33: 08 494: 72 40: 79 401: 22 96: 67
398: 89 150: 12 540: 50 121: 14 467: 59 113: 70 421: 24 165: 86 464: 12 48: 18
636: 08 191: 68 457: 81 53: 00 775: 32 244: 99 517: 53 266: 25 503: 24 184: 66 504: 86 213: 49 1 589: 58 199: 58 1 595: 39 186: 13 ' 1 718: 80 317: 62 1 852: 81 363: 54 1
947: 97 320: 17 1 1 039: 53 404: 20 1 1 142: 56 487: 69 1 1 375: 58 514: 15 1 1 764: 58 559: 66 2
1 520: 81 573: 04 2 1 667: 20 606: 35 2 1 508: 17 601: 72 2 2 020: 03 673: 11 2 1 868: 14 685: 98 3
930: 29 175: 85 1 071: 39 203: 12 1 798: 75 324: 43 1 3 175: 59 499: 60 1 769: 43 445: 60 2 1 989: 31 588: 20 2 —— 1 570: 03 473: 52 3
1 029: 46 241: 38 1 343: 21 241: 69 1 522: 08 305: 53 2 428: 22 412: 86 —- 175: 87 266: 34 1
574 586 599 613 627 643 658 674 692 720
749 785 820 874 932
005 080 168 266 378
510 651 790 939 106
283 475 675 875 095
löneplaner
678 742 159 776 259 638 287
653 678 767 877 008
Tabelll 5. Beräknad bruttolön på billigaste och dyraste ort, motsvarande nuvarande avlöning jämte pensionsförmånen
Utjämnad förs. tekniskt erforder- Bruttolön beräknad lig pensionsavgift utan tilläggsförmåner
för tjänste- och på lön och pension
familjepension
Bruttolön beräknad med tilläggsförmåner på lön och pension
Löne— .
klass pen- grund- WSP???”
. belopp på på ,i _ på på :. _ Olnln
S'Onens jämte billigaste dyraste Spån" billigaste dyraste Spån" å ä
grund- . ;. Vldd Vldd _ P P
belo tlllaggs- ort ort ort ort billigaste dyraste pp förm- ort ort Kr Kr ' Kr % Kr Kr % %
Löneplan A
560 2 564 197 560 2 651 199 560 . 2 738 202 560 2 828 204 560 2 918 206 561 3 009 207 568 3 192 21-1 5755 3 376 215 588 3 563 21'6 601 3 749 21'8 615 3 938 219 6295 4 132 221 645 - 4 324 222 6605 4 516 223 6765 4 706 224 6965 4 898 225 724 5 104 226 7545 5 356 224 7905 5 614 222 8286 5 910 21-9 883 6 219 21'6 9435 6 648 21-3 1 016-5 . 7 100 21-0 1 0935 7 554 207 1 133 s 042 206 1 2535 8 538 205 1 3995 9 052 199 1 5315 9 598 188 1 672—5 10 180 177 1 313 10 773 16'7 1 965 11 377 158 2 133-5 11 996 150 2 312-5 12 622 14-3 2 505 13 261 136 2 706 13 909 129 2 909 14 559 124 3 124-5 * 15 222 11'8 3 306 15 874 11-3 3 4275 16 472 109 3 543 17 068 105 3 671 17 676 102 3 799 18 284 9'8
e (1 c b 91 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Bilaga E.
PM
med summarisk redogörelse rörande vissa förutvarande änke- och pupillkassor, för vilkas delägare numera övergångsvis gälla särbe- stämmelser i fråga om bidrag till familjepensioneringen.
Allmänna familjepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1009) innehåller bestämmelser, enligt vilka från och med den dag, då tjänsteman blir underkastad reglementets bestämmelser, intil-l dess avgång ur tjänst äger rum, tjänstemannen till- kommande lön skall minskas med Visst i reglementet angivet familjepensionsavdrag. För befattningshavare, vilka varit delägare i de statsunderstödda änke- och pu- pillkassor, som numera övertagits av staten, gälla emellertid åtskilliga särskilda bestämmelser i fråga om bidrag till familjepensioneringen. Dels har möjlighet beretts kassadelägare att erhålla familjepensioneringen helt ordnad enligt de ti- digare kassapensionsgrunderna och därmed bliva undantagen från familjepensions- reglemen-tets tillämpning, dels ha för sådan kassadelägare, som ej begagnat sig av denna möjlighet, vissa modifikationer vidtagits i den eljest gällande skyldigheten att vidkännas familjepensionsavdrag. Här nedan lämnas en summarisk redogörelse för änke- och pupillkassornas verksamhet och för de särskilda bestämmelser, som i avgiftshänseende gälla för vissa f. d. kassadelägare. Till denna redogörelse har fogats en sammanställning, utvisande förekommande pensionsavgifter inom kassorna.
I. Civilstatens änke- och pupillkassa m. m.
Förpliktad till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa var enligt kassa- reglementet den 15 december 1916 (nr 582) med däri sedermera gjorda ändringar en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av Konungen och riksdagen, ävensom vissa särskilt angivna tjänstinnehavare. Från delaktighet undantogos kvinnor ävensom innehavare av statstjänst, varmed var för- enad skyldighet att vara delaktig i annan änke- och pupillkassa. Överenskommel- sen om statens övertagande den 1 juli 1937 av civilstatens änke- och pupillkassa innebar bland annat, att för delägare i kassan, för vilka 1936 års allmänna familje- pensionsreglemente från övertagandet komme att gälla, reglementets bestämmelser om pensionsavdrag som regel icke skulle vara tillämpliga förrän vid befordran. Tillkomsten av 1941 års allmänna familjepensionsreglemente medförde icke någon ändring härutinnan. Föreskrifter rörande förmånen för kassadelägarna att få bibe- hållas vid de lägre kassaavgifterna ha meddelats i kungörelserna den 4 juni 1937, nr 354, (avdelning A, punkterna 2 och 3) och den 30 juni 1942, nr 692, (avdelning 11, S 5 punkt 3). Enligt sistnämnda förfa'ttningsbestämmelser skall med befordran lik- ställas det fall, att befattningshavaren till följd av tjänstens uppflyttning i högre lönegrad eller annan omständighet vunnit förhöjning i det familjepensionsunder— lag, vilket för honom gällde den 30 juni 1937.
Såsom årsavgift erlade kassadelägama jämlikt förenämnda kassareglemente ett belopp motsvarande 16,8 procent av delaktighetsbeloppet, vilket i allmänhet var lika med 27,5 procent av tjänstepensionsunderlaget. Befattningshavare, som före den 1 januari 1927 vunnit delaktighet i kassan, ägde dock, oaktat då inträdd förhöj—
Lö n ezgrad
Familje- pensions- avdrag enl. allm. fam.- pens.- regi. (års- belopp)
Avvikelser betr. ordinarie tjänstemän från allmänna familje- pensionsreglementets avgiftsbestämmelser. Familjepensionsavdrag (årsbelopp)
Civilstatens änke- och pupillkassa
Tullstatens ensk. pen- sionsinrättn.
Lots- statells ensk. pen— sions- kassa
Uppsala univer- sitets familje- pensi- onsregl.
Tele- grafver- kets änke- o. pupill- kassa2
Statens järnvä- gars änke- o. pupill— kassa2
Eo 1, Meo _ A 1, Ca 1 Bo 2, Meo A 2, C:a 2 ! Eo 3, Meo A 3, Ca 3 Bo 4, Meo A 4, Ca 4 150 5. Meo , A 5, Ca 5 , Eo 6, Meo I A 6, Ca 6 5 Bo 7, Meo * A 7, Ca 7 ; Eo 8, Mac 8 ,3 A 8, Ca 8 EO 9, Meo 9 # A 9, Ca 9 :; Ro 10, Meo 10 6 A 10, Ca 10 : Ro 11, Meo 11 A 11, Ca 11 ', Eo 12, Meo 12 A 12, Ca 12 " Eo 13. Meo 13 ,! A 13, Ca 13 * En 14, Meo 14 A 14. Ca 14 Ro 15, Meo 15 A 15, Ca 15 _1 EO 16, Men 16 i A 1.6, Ca 16 130 17, Mac 17 '? A 17, Ca 17 ' 150 18, Meo 18 * A 18, Ca 18 ,, Ro 19, Meo 19 A 19, Ca 19 , Ro 20, Meo 2') ? A 20, Ca 20 .», Eo 21, Meo 21 * A 21, Ca 21 En 22, Meo 22 A 22, Ca 22 EO 23, Meo 23 A 23, Ca 23 , Eo 24, Meo 24
1 Hel avgiftsbefrielse föreligger i dessa
17—21 18—22 19—23 19—22 20—23 21—24 22—25 23—26
69 72
75
78
81
87
93
99 108 117 126 135 144 153 162 171 180 192 204 219 204 219 234 249
267
6216
6720
6888
7224 7056 7896 7224 8064 7728 8568 8064 8904 8568 9576 9072 10080 9744 10752 10248 11424 11088 12264 12096 13440 12768 14112 136-os 15120 146'16 16128 15624 17304 16632 18312 16682 18312 17640 19488 18816 20832
201'60 22176
7308— 97'44— 132
126—168 179'04—228
18940— 200
72 78 81 87 90 93 99
111 117 126 132 144 156 165 177 186 201 213 213 228 243 258
fall. — ? Hel avgiftsbefrielse kan förekomma.
69 —138 ' 75—147- 78—156 81—165 87—1 71 , 90—180 96—192 102—201 108—213 114—228 120—243 129—255 138—276 150—297 159—318 171—339 180 — 360 192—387 207—411 207—411 222—441 234— -471 249—501
Famil'e- Avvikelse betr. ordinarie tjänstemän från allmänna familje— ensianS— pensionsreglementets avgiftsbestämmelser. Om- pav dra g Familjepensionsavdrag (årsbelopp) Lönearad få?? enflåälfn' Lots- Uppsala Tele- Staten ,, . . ,. klas— pens.- Civilstatens Tullstatens statelns ur???" grifxtrer- jarrnva serna regl. änke— och ensk. pen- east—. f 51 31.2 .. ie & ,. 016115 (års— pupillkassa sionsinrättn. pen amlj ' ante—no. d" ”9.1, belopp) SlonS— penSl- pupl — pupl - kassa onsregl. kassa1 kassa1 A 24, Ca 24 24—27 285 21336 23520 276 267—53 - Ro 25, Meo 25 A 25, Ca 25 25—28 306 22680 25032 294 285—56 Ro 26, Meo 26 A 26, Ca 26 26—29 327 24192 26712 20880 312 300—60 En 27, Meo 27 A 27, Ca 27 27—30 348 25368 280756 327 318—63 . Eo 28, Meo 28 A 28, Ca 28 28—31 369 26712 294'—— 251,40 345 333—66 EO 29, Meo 29 A 29, Ca 29 29—32 390 28224 31080 363 351—70 Ro 30, Meo 30 A 30, Ca 30 30—33 411 294'— 32424 20988 24960 378 367—731I A 31 31—34 435 A 32 32—35 456 A 33 33—36 474 A 34 34—37 495
1 Hel avgiftsbefrielse kan förekomma.
ning i delaktighetsbeloppen, kvarstå vid de för honom vid 1926 års utgång gällande avgifterna. Av de i sammanställningen angivna avgiftsbeloppen utvisa de lägre be- loppen sistnämnda äldre delägares avgifter, medan de högre beloppen gälla för befattningshavare, som efter 1926 års utgång tillträtt tjänsten.
Genom kungörelsen den 18 juni 1925, nr 279, blev envar kvinnlig innehavare av ordinarie befattning i statens tjänst med avlöning enligt grunder, som fastställts år 1925 eller senare, skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pen- sion åt efterlevande barn. Avgifterna skulle utgå med enahanda belopp, som i ve- derbörande pensionsinrättnings reglemente vore stadgade för manlig innehavare av samma befattning eller befattning i samma lönegrad. Pensionsförmånen var in- skränkt att avse endast barn. De kvinnliga befattningshavare, vilka erlagt avgifter enligt 1925 års kungörelse, äga i likhet med delägarna li civilstatens änke- och pu- pillkassa i fortsättningen bibehållas vid de avgifter, som de vid kassaövertagandet erlade.
Att bestämma antalet för närvarande i tjänst varande befattningshavare, för vilka alltjämt i avgiftshänseende tillämpas stadgandena i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, skulle kräva en tidsödande undersökning, vilken ej ansetts kunna utföras i detta sammanhang. Anledning torde emellertid finnas för antagan- det, att antalet tjänstemän är relativt begränsat.
2. Tullstatens enskilda pensionsinrättning. Avvikelser från allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser om familje- pensionsavdrag förekomma vad de i tjänst varande befattningshavarna vid fullver- ket beträffar endast i fråga om sådana tjänstemän, som icke underkastat sig all—
männia familjepensionsreglementet. För befattningshavare, som valt att övergå å familjjepensionsreglementets bestämmelser, förefinnes alltså icke någon rätt att kvar- stå v1iid tidigare gällande avgifter. (Jämför kungörelserna den 29 oktober 1937, nr 845, (och den 30 juni 1942, nr 692.) Jämlikt kungörelsen den 29 oktober 1937 (nr 846) med bestämmelser angående familjepension i vissa fall, då allmänna familje- pensiionsreglementet ej är tillämpligt inom tullverket, upphör avgiftsbetalningen, när befattningshavare avgår ur tjänst med pension. Vinner här avsedd befattnings- havan-e befordran blir därmed allmänna familjepensionsreglementet tillämpligt å honolm.
Av de befattningshavare vid tullverket, som anmält önskan att ej bliva under- kasta'de 1936 års allmänna familjepensionsreglemente, kvarstå alltjämt 6 såsom del- ägare: i tullstatens enskilda pensionsinrättning. Vidare äro 17 av de kvinnliga be- fattniingshavare med avgiftsskyldighet fastställd enligt reglementet för pensionsin- rättniingen, som gjort dylik anmälan, .fortfarande undantagna från allmänna famil- jepemsionsreglementets tillämplighet. I ett av fallen är vederbörande underkastad bestämmelserna i pensionsinrättningens reglemente den 28 september 1934, nr 491, medan för övriga gäller reglementet den 30 maj 1884, nr 30.
Enligt sistnämnda reglemente är årsavgifternas storlek beroende av inträdesål- dern, så att avgiften utgör 3 procent å tjänstepensionsunderlaget för åldern under 30 ålr, 4 procent för åldern 30——40 år, 5 procent för åldern 40—50 år samt 6 pro- cent vid uppnådda 50 år och däröver. 1934 års reglemente indelar delägarna i av- giftshänseende i elva klasser med månadsavgifter från 6 kronor i lägsta avgifts- klassen, omfattande lönegraderna 1——4, till 40 kronor i högsta avgiftsklassen.
I sainmanställningen ha angivits sålunda förekommande avgiftsbelopp.
3. Lotsverkets enskilda pensionskassa. För anställningshavare vid lotsverket, vilken före 1914 års utgång tillträtt ordi- narie befattning vid lotsverket, förelåg skyldighet att i familjepensionshänseende tillhöra lotsverkets enskilda pensionskassa (reglementen fastställda den 28 septem- ber 1895, nr 84, och den 25 november 1927, nr 444). Befattningshavare, som först efter 1914 fått ordinarie anställning vid lotsverket, skulle åter tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa, tills denna med utgången av juni 1937 övertogs av staten. Jämlikt 1 punkten kungörelsen den 31 maj 1940, nr 487, skulle 1936 års allmänna familjepensionsreglemente den 1 juli 1940 träda i kraft för sådan befattningshavare i lotsverkets tjänst, å vilken civila tjänstepensionsreglementet vore tillämpligt och 50111, på grund av att han före 1914 års utgång tillträtt ordinarie befattning vid lotsverket, omedelbart före den 1 juli 1940 varit delägare i lotsverkets enskilda pen— sionskassa. Förutsättning härför skulle dock vara, att befattningshavaren icke an- mält önskan att ej bliva underkastad reglementet. På grund av sådan anmälan äro alltjämt 5 .i tjänst varande befattningshavare vid lotsstaten undantagna från all- männa familjepensionsreglementets tillämpning. Enligt kungörelsen den 31 maj 1940, nr 488, gälla beträffande dessa befattningshavare i tillämpliga delar bestäm- melserna i reglementet för lotsverkets enskilda pensionskassa den 25 november 1927. För samtliga dessa befattningshavare äro familjepensionsavgifterna till fullo inbetalda.
4. Universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn. Enligt det av Kungl. Maj:t den 22 november 1935 fastställda reglementet för denna pensionsinrättning erlade delägare dels årsavgift, utgörande 17,7 procent av delaktighetsbeloppet, dels ock i förekommande fall retroaktivavgift, vilken senare avgift kunde fördelas på tre år. Tjänstinnehavares delaktighetsbelopp i inrättningen motsvarade 12 procent av avlöningsförmånerna vid frånfället, därest han avlidit i tjänst, eller vid avskedstagandet. Överenskommelsen om statens övertagande från
och med den 1 juli 1939 av pensionsinrättningen förutsatte, att delägare, är vilken 1936 års allmänna .familjepensionsreglemente blev tillämpligt, skulle, så länge han kvarstode i vid övertagandet innehavd tjänst, vidkännas pensionsavdrag med sam- ma belopp, som gällde enligt de äldre bestämmelserna. Befordran till högre tjänst skulle däremot medföra, att allmänna famliljepensionsreglementets bestämmelser skulle gälla även i fråga om familjepensionsavdragen. De särskilda bestämmelser, som gälla i fråga om allmänna familjepensionsreglementenas tillämpning å förut- varande delägare i pensionsinrättningen, finnas meddelade & avdelning A, punkterna 1 och 2 kungörelsen den 30 juni 1939, nr 509, samt 8 5 2 punkten kungörelsen den 30 juni 1942, nr 692. Nämnda bestämmelser äga ock tillämpning å kvinnlig befattningshavare vid universitetet, som vid statsövertagandet erlade avgifter enligt de för pensionsinrättningen fastställda grunderna.
Av de befattningshavare vid universitetet, som uppbära avlöning efter bestämmel- serna i civila avlöningsreglementet, erlägga alltjämt 13 stycken familjepensionsav- gifter enligt pensionsinrättningens regler.
5. Telegrafverkets ånke- och pupillkassa.
Enligt reglementet den 10 december 1920, nr 906, för telegrafverkets änke- och pupillka-ssa gällde, att delägare skulle erlägga pensionsavgift till och med den må— nad, då 360 eller, vad beträffade viss—a äldre delägare, 300 månatliga inbetalningar av pensionsavgift fullgjorts. Därest delägare efter fyllda 60 år ej hade hustru eller barn med anspråk på pension enligt kassareglementet, upphörde hans delägarskap och därmed ock avgiftsplikten. Överenskommelsen om statens övertagande från och med den 1 juli 1937 av kassan innebar bland annat, att för kassadelägarna skulle, även sedan de blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementet, i avgiftshänseende gälla kassareglementets bestämmelser i vad avsåge såväl avgifter-- nas storlek som tidrymden för deras erläggande. Vunne befattningshavare den 1 juli 1937 eller senare befordran, skulle han emellertid därmed bliva underkastad allmän- na familjepensionsreglementet i fråga om familjepensionsavdragets belopp. Däremot skulle befordringen icke inverka på avdragstidens längd. Avgiftsplikten skulle dock under alla omständigheter avbrytas senast vid avgången ur tjänst.
Bestämmelser rörande de angivna förmånerna för kassadelägarna finnas med— delade i avdelning B, punkterna 2 och 3 kungörelsen den 4 juni 1937 nr 354, samt 15 ä 3 punkten kungörelsen den 30 juni 1942, nr 692.
Dessa bestämmelser ha även avseende å kvinnliga befattningshavare vid telegraf— verket, vilka omedelbart före den 1 juli 1937 innehade ordinarie anställning vid telegrafverket och vilka jämlikt kungörelsen nr 279/1925 voro pliktiga att bereda rätt till pension åt efterlevande barn.
6. Statens järnvägars änke- och pupillkassa.
Enligt denna kassas av Kungl. Maj:t den 30 december 1910 (nr 162, s. 5) fast- ställda reglemente hade delägare att — utom särskild inträdesavgift och i förekom- mande fall retroaktivavgift —— erlägga årsavgift med viss efter hans ålder vid in— trädet i kassan bestämd procent av honom tillkommande avlöning (lägst 3,5 och högst 7 procent). I sammanställningen har för varje lönegrad angivits lägsta res— pektive högsta förekommande avgiftsbelopp. Årsavgiften skulle utgå till och med den dag då tjänstemannen avginge på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. För delägare, som efter fyllda 50 levnadsår icke ägde pensionsberättigade anhöriga —— äktenskap ingånget efter det delägaren fyllt 50 är medförde ej pensionsrätt, så— framt ej delägaren påtog sig vissa tilläggsavgifter -— upphörde delägarskapet varmed följde befrielse från avgiftsplikt.
Statens övertagande från och med den 1 juli 1937 av kassan medförde, att all— männa familjepensionsreglementet blev gällande för de vid övergången i tjänst va-
___—.a—
rande kassadelägarna. Genom statsövertagandet skulle beträffande delägarnas av- giftsplikt i princip icke ske någon ändring i de vid övertagandet gällande bestäm- melserna. Kassadelägarna skulle alltså även sedan de blivit underkastade allmänna familjepens.ionsreglementet erlägga avgifter enligt den tidigare ordningen och detta vad anginge såväl avgifternas storlek som tiden för deras erläggande. Årsavgift skulle erläggas endast så länge befattningshavaren kvarstode i tjänst. Befordran vid eller efter ikraftträdandet av allmänna familjepensionsreglementet medförde i lik- het med vad som gällde för delägare i andra övertagna familjepensionskassor, att familjepensionsreglementets avgiftsbestämmelser blevo tillämpliga. I förekommande fall kunde delägaren därvid utöver reglementsenliga pensionsavdrag även få vid- kännas avdrag med belopp, motsvarande ovan berörda tilläggsavgifter.
Bestämmelser rörande de för kassadelägama sålunda gällande avvikelserna från allmänna familjepensionsreglementenas avgiftsbestämmelser återfinnas i avdelning ('., punkterna 2 och 3 kungörelsen den 4 juni 1937, nr 354, och 16 % 3 punkten kun— görelsen den 30 juni 1942, nr 692.
7 och 8. Arméns och marinens familjepensionskassor.
Såsom delägare i arméns familjepensionskassa, tidigare benämnd arméns nya änke- och pupillkassa, kvarstå fortfarande två beställningshavare tillhörande löne— graderna Oa 3 och Uo 3 med årliga familjepensionsavgifter (årsavgifter) å respek- tive kr. 159:80 och 52:50 och vidare fem civilmilitära och civila beställnings- havare tillhörande lönegraderna Ca 12 och Ca 7. För dessa senare belöpa pensions- avgifterna (årsavgifterna) sig till respektive kr. 70:50, 56:40. 42:—— och 31:50. Enligt 1905 års reglemente för kassan skall årsavgift erläggas, så länge vederbö- rande har lön på stat. Delägare, för vilken pensioneringsgrunderna i kungl. brevet den 15 juni 1934 angående ändrade grunder för pensionering av efterlevande till delägare i arméns nya änke- och pupillkassa m. m. gälla, erlägger årsavgift tills föreskriven pensionsålder uppnåtts. Enligt såväl kassareglementets bestämmelser som 1934 års pensioneringsgrunder upphör för ogift delägare skyldigheten att be- tala årsavgift senast från början av det kalenderår, under vilket han fyller 61 år.
I marinens familjepensionskassa kvarstår såsom delägare en beställningshavare tillhörande lönegraden Oa 3. Årsavgiften utgör kr. 124120. För här avsedda å kassabestämmelserna kvarstående beställningshavare gäller jämlikt kungörelsen den 18 juni 1937, nr 583, att beställningshavare i intet fall skall vidkännas pen- sionsbidrag efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension samt att vid befordran allmänna familjepen—sionsreglementet skall träda i tillämpning.
För förutvarande delägare i nu ifrågavarande kassor äro jämväl att beakta de avvikelser, som gälla i förhållande till avdragsbestämmelserna i gällande allmänna familjepensionsreglemente. Vid nämnda reglementes tillämpning i vad angår sådan beställningshavare vid försvarsväsendet, som vid statens övertagande den 1 juli 1937 av arméns pensionskassa resp. marinens familjepensionskassa ägde delaktighet i någon av dessa kassor, ävensom beträffande befattningshavare, som omedelbart före sagda tidpunkt varit underkastad civila tjänstepensionsreglementet och där- jämte delägare i någon av kassorna. skall nämligen i avgiftshänseende gälla föl- jande. _
Jämlikt 17 5 3 punkten kungörelsen 19421692 skall sådan förutvarande delägare i arméns familjepensionskassa, som vid utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 60 års ålder, ej har hustru eller barn med rätt till familjepension efter honom, från nämnda tidpunkt vinna befrielse från skyldigheten att vidkännas fa- miljepensionsavdrag. Bestämmelsen, som torde vara tillämplig även beträffande deligare, som efter den 1 juli 1937 vunnit befordran, torde huvudsakligen få av- seende å beställningshavare i lönegraderna Cb 4, Gb 2 samt Ca 13——30, för vilka gälla en pensionsålder överstigande 60 är.
Enligt 18 ä 3 punkten sistnämnda kungörelse skall beställnings- eller befattnings- havare, som tillhört marinens familjepensionskassa, från och med kalendermåna- den efter den, under vilken han uppnår 55 års ålder — så länge han icke innehar beställning eller befattning i löneställning motsvarande lägst lönegraden Ob 3 (motsvarande ny lönegrad Ob 4) —— i stället för avdrag enligt allmänna familje— pensionsreglementet vidkännas avdrag motsvarande skillnaden mellan de i regle— mentet bestämda avdragen och den årsavgift, som han senast före övertagandet erlagt. Denna bestämmelse torde bliva av betydelse för förutvarande kassadelägare. som tillträder beställning i någon av lönegraderna Oa 6, Gb 1 och 2, Ob 1 och 2 eller erhåller civilmilitär befattning.
Stockholm i mars 1946.
Elof Jerdenius. L. Lundh.
Bilaga F.
PM
angående vissa försök att beräkna en levnadskostnadsindex avseende högre inkomstlägen.
Socialstyrelsens officiella levnadskostnadsindex representerar närmast förhållan- dena i städer och tätorter för arbetar- och tjänstemannafamiljer med normal in- komst. Den genomsnittliga utgiften uppgår för närvarande i det viktsystem, på vilket indexberäkningarna baseras, till ca 5 100 kr. Eftersom dessa indextal tilläm- pas vid beräkning bl. a. av rörliga tillägg och kristillägg för statstjänstemän i både högre och lägre grader (med undantag för den del av deras månadslön som ev. överstiger 900 kr.), är det givetvis av stort intresse att veta, om indextalen verkligen äro giltiga även för inkomsttagare med högre eller lägre lön än en arbetare eller tjänsteman med »medelinkomst».
19.42 års indexkommitté, som behandlat detta spörsmål i sitt betänkande (SOU 1943: 8, s. 63, 74, 144 m. fl.), framhåller, att den officiella levnadskostnadsindexen synes väl användbar som löneregleringsinstrument även för arbetstagare i inkomst- lägen, som avsevärt avvika säväl uppåt som nedåt från medelnivåu. Kommittén be- tonar emellertid samtidigt, att det material, som förelegat för bedömning av index- beräkningarnas representativitet för mera avsevärt skiljaktiga inkomstskikt, är knappt, lika väl som att varje slutsats rörande framtiden i detta fall måste vara ganska osäker.
För att kunna beräkna en fullständig levnadskostnadsindex för högre inkomst- tagare måste man känna d-els sammansättningen på dessa kategoriers hushållsbud- get, och dels prisutvecklingen för de ivaruslag och kvaliteter, som konsumeras. I det följande lämnas en redogörelse för det budget- och prismaterial, som för när- varande finnes inom socialstyrelsen rörande högre inkomsttagare, liksom för de in- dexberäkningar, som verkställts på grundval av detta material.
Budgetmaterialet.
Hushållsbudgetundersökningar grundade på årsräkenskaper ha för stadssamhäl- len hittills företagits ungefär vart tionde år (1914, 1923, 1933). Urvalet av i 1933 års undersökning ingående hushåll är icke så mångsidigt med avseende på inkomst- grupper, som i föreliggande fall varit önskvärt. Denna undersökning ger heller icke längre aktuella data om hushållens sätt att disponera sina inkomster. Det enda ak- tuella hushållsbudgetmaterial, grundat på årsräkenskaper. som för närvarande fin- nes inom socialstyrelsen, utgöres av ett mindre antal räkenskaper från personer, som fört postsparbankens budgetbok. En del av dessa räkenskapsförare hade en årsinkomst överstigande 6 000 kr. Slutligen utförde socialstyrelsen i november 1941 en utredning rörande ett antal hushåll, däribland ett mindre antal tillhörande in- komstläget över normalnivån. Bokföringen, som endast ägde rum under 28 dagar, omfattade samtliga utgifter och inkomster, varjämte uppgift lämnades om utgifter- na under längre perioder för vissa utgiftsslag, såsom hyra, bränsle, lyse, kläder, in- ventarier rn. m. Vissa av de deltagande hushållen definierades som medelklass. Så- som sådana betraktades dels hushåll, där mannen icke var-it kroppsarbetare och fa- miljeinkomsten överstigit ca 7000, dels hushåll, där mannen haft ett yrke, till vil-
ket i allmänhet fordras studentexamen eller motsvarande utbildning. Vid sidan om dessa undersökningar ha sedan år 1940 fortlöpande undersökningar verkställts rö- rande livsmedelskonsumtionen bland arbetar- och tjänstemannahushåll med medel— inkomst.
Det viktsystem, som för närvarande användes vid socialstyrelsens ordinarie lev- nadskostnadsindexberäkningar, har vissa drag kvarstående från 1933 års budget- undersökning och är eljest konstruerat efter delvis osäkra erfarenheter, som vunnits vid 1941 års undersökning och de fortlöpande konsumtionsundersökningarna. De från år 1933 kvarstående dragen gälla den inre sammansättningen av posterna klä- der, inventarier m. m. Budgeten har från år 1941 år från år framskrivits med till- hjälp av diverse uppgifter angående tillverkning och handelsomsättning under de senaste åren. Före år 1942 grundade sig indexberäkningen i stort sett enbart på 1933 års budgetmateria'l. I samband med beräkningen av en särskild levnadskost- nadsin—dex för Stockholm1 verkställdes en ny levnadskostnadsindexberäkning för städer och tätorter i genomsnitt. Det visade sig nämligen icke möjligt att på annat sätt få jämförbara tal för Stockholm och samtliga orter. De budgeter. sorn härvid lagts till grund för beräkningarna, återgivas i bifogade tabell A.
När det gäller högre inkomsttagare är det förefintliga budgetmaterialet mycket knapphändigt. För hushåll med en inkomst på 6000—10 000 kronor finnes det dock ett om också ringa material såväl i 1941 års undersökning som bland räken— skaperna från dem som fört postsparbankens budgetböcker (se bifogade tabell B).
I det förstnämnda materialet finnas, som redan nämnts, uppgifter från ett antal »medelklasshushåll», vilkas genomsnittliga inkomst ligger på ungefär samma nivå, som de ovan berördas. 1941 års budgetundersökning var icke i första hand ämnad som underlag för beräkningar av årsbudgeter, och det är tydligt, att sådana beräk— ningar måste möta betydande svårigheter, även om alla de begärda upplysningarna kunde förutsättas vara absolut riktiga. Då ju åtskilliga av dem gällde förhållanden från förfluten tid, är det tyvärr nödvändigt räkna med betydande felmarginaler. De redovisade inköpen av beklädnadsplagg och inventarier under den gångna delen av år 1941 ha icke ansetts alls kunna användas vid årsbudgetens konstruktion, vilket innebär en betydande olägenhet, då man måste ställa sig tveksam även mot den al- ternativa metoden att genom en uppmultiplicering av uppgifterna från en fyravec- korsperiod beräkna den totala ärskonsumtionen av just ifrågavarande varugrupper. Vidare erinras om, att man har anledning förmoda, att livsmedelsposten blivit rela- tivt väl representerad vid en undersökning av denna typ, medan de flesta övriga utgifter blivit underrepresenterade.
Budgeternas delpostcr ha beräknats på följande sätt. Utgifterna för bostad, bräns— le och lyse samt förenings— och försäkringsavgifter ha antagits vara lika med de årsbelopp, som hushållen uppgivit. Beträffande bostaden hade årskostnaden upp— givits för såväl hyresåret 1940/41 som (beräknat) för 1941/42. Ett medeltal av dessa uppgifter har tagits. Efter vederbörligt avdrag av en beräknad centralvärme— kostnad (190 kr. för medelklassen) har bostadskostnaden beräknats som ett medel— tal av kostnaden för lägenheter med och utan centralvärme, vägt efter den fre— kvens, i vilken dessa lägenhetstyper förekomme i materialet. Beträffande övriga poster har man utgått från hushållens utgifter under de 28 dagar, som bokföringen pågick, och multiplicerat dessa med 13.2 En på så schablonmässigt sätt konstruerad årsbudget måste givetvis tagas med reservation. Dessutom torde det vara otvivelak— tigt, att inkomstvariationen inom här berörda befolkningsskikt -— »medelklassen» — är stor, varför ett urval på 85 hushåll icke kan betraktas som utan vidare repre— sentativt för den genomsnittliga inkomstnivån. Vidare torde dessa kategorier ha sparat relativt mycket av novemberinkomsten för julmånadens behov. Då nu års—— budgeter beräknats på totalutg—iften för konsumtionsändamål, torde vissa posters,
1 Se PM angående beräkning av levnadskostnadsindex för Stockholm. 272 Jfr Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940—1942, sid. 23, m. fl.
främst livsmedelspostens, procentandelar ha blivit för höga. Uppgifter om hur de 85 medelklasshushållen fördelat sina livsmedelsutgifter under november månad 1941 finnas utförligt specificerade. För Övriga huvudposter saknas detaljerad spe- cifikation.
I postsparbankens budgetrnaterial, som i här berörda inkomstläge omfattar 118 hushåll, varav 12 utan barn, äro de större städernas starkt underrepresenterade och de mindre orterna överrepresenterade. Fördelningen på landsdelar överensstämmer däremot i huvudsak med tätortsbefolkningens. Norrland har dock blivit något över- representerat. Slutligen torde man kunna utgå från, att de som föra postsparban— kens budgetböcker äro mer ekonomiskt förtänksamma än folk i allmänhet. Upp- delningen på huvudposter har vidare stött på vissa svårigheter. Bostad, bränsle och lyse ha t. ex. måst redovisas i en gemensam post, då i en del fall i den redovisade bostadskostnaden ingår kostnad för centralvärme med ett ej specificerat belopp. Vid de beräkningar, som utförts på grundval av detta material, har därför uppdelningen mellan bostad å ena sidan och bränsle och lyse å den andra måst uppskattas. Ett annat förhållande, som har försvårat uträkningen av bostadsposten, är att en del av de hushåll med egna hem, som ingå i materialet, bokfört amortering på bostads— kontot utan att uppge beloppets storlek. För att ändå kunna använda dessa for— mulär har man påfört dem en bostadsutgift uppgående till samma belopp som den genomsnittliga bostadsutgiften för övriga egna hem inom samma utgiftsklass. Ut- gifter för en hel del varor förekomma på olika konton hos olika bokförare. Kläd— kontot har t. ex. ibland ersatts med ett »personligt konto» för varje hushållsmed— lem, vilket påförts även utgifter för toalettartiklar, kroppsvård m. m. Dessa ut- gifter, som i regel ingå i posten »övriga utgifter», ha sålunda i viss utsträckning vid bearbetningen kommit att tillföras posten rkläder och skodon». Utgifter under semesterresor ha ibland helt och hållet bokförts på nöjes- och rekreationskontot, vilket ingår bland »övriga utgifter», ibland ha de helt eller delvis förts på livsme- delskontot. Det bör vidare påpekas, att bland de 106 barnhushållen i detta material ingå ej mindre än 25 folkskollärare med tjänstebostad, vilkas kostnad för bostad, bränsle och lyse i genomsnitt endast uppgår till ca 800 kr. om året. Detta har bi- dragit till att sänka den genomsnittliga bostadsutgiften. En närmare redogörelse för materialets beskaffenhet återfinnes i Sociala Meddelanden (årg. 1945, s. 215). Nå- gon uppdelning av utgifterna inom de olika huvudposterna kan icke erhållas med hjälp av ifrågavarande material. På grund av de svagheter, som åvila materialet, äro för övrigt även proportionerna mellan huvudposterna i viss mån osäkra.
Bland de räkenskaper, som insänts av postsparbankens budgetbokfönare, gälla slutligen 32 hushåll med mellan 10 000 och 20 000 Icr. per år (se tabell C). De svag— heter, som ovan framhållits beträffande motsvarande material från personer med 6000—10 000 kronors årsinkomst, utmärka i än högre grad det sistnämnda mate- rialet. Materialets fördelning på ortstyper överensstämmer dock bättre med tätorts- befolkningens. Det ringa antalet hushållsräkenskaper medför, att onormalt stora utgifter inom någon post för ett hushåll märkbart påverkar medeltalet. Sålunda redovisade ett hushåll en utgift på 2 800 kr. för inköp och renovering av sport- stuga och ett annat hushåll en utgiftspost för inventarieköp och reparationer, som på grund av flyttning blivit ovanligt stor, etc. Av denna anledning äro redan pro- portionerna mellan huvudposterna osäkra. 'ägon uppdelning inom huvudposterna är givetvis icke möjlig.
Det budgetmaterial, som ovan redovisats, avser städer och tätorter i genomsnitt. I detta ingår ett mindre antal räkenskaper från S t 0 0 k h olm. Sammanlagt upp- går bland postsparbankens budgetbokfönare antalet från Stockholm till 15, varav 10 med en inkomst på 6000—10 000 kronor och ö med en inkomst över 10000 kronor. Av de 85 medelklasshnshållen vid 1941 års budgetundersökning voro slut- ligen 10 från Stockholm. Detta är ett alltför litet material för att kunna läggas till grund för särskilda beräkningar rörande levnadskostnadernas förändringar inom högre inkomstskikt i Stockholm. En närmare granskning ger vid handen, att ma-
terialet är mycket heterogent. Detta gäller framför allt de 5 räkenskaperna från hushåll med inkomster över 10 000 kronor per år. Då sålunda detta material icke ansetts kunna användas för särskilda beräkningar för Stockholm, ha vissa överslag på grundval av en helt konstruerad budget utförts för att kommittén ändock skulle erhålla en anvisning om i vilken riktning förhållandena i Stockholm ev. avvika från landet i övrigt. Utslagen av dessa överslag få emellertid tagas för vad de äro — resultat betingade av i betydande män subjektivt bestämda förutsättningar. Re— gelrätta beräkningar är det här icke fråga om. I stället ha för Stockholm samma budgeter använts som för samtliga tätorter på två undantag när. Sålunda har i samråd med stadens statistiska kontor bostadsposten (exkl. bränsle) beräknats till 1 200 kr. för personer med 6 000—10 000 kronors inkomst och till 2 000 kronor för högre inkomsttagare. Vidare har skatteutgiften satts lika med den för en statstjäns— teman på I-ort i resp. 20:e och 28:e löneklassen. Eftersom bostadsutgiften är be- tydligt och skatteutgiften något högre i Stockholm än i genomsnittet för städer och tätorter, innebära dessa ändringar sänkningar av övriga budgetposters relativa an- del av totalutgiften. Tidigare budgetundersökningar tyda på att detta är riktigt utom för livsmedel, som enligt dessa undersökningar har ungefär samma vikt i Stockholm som i genomsnittet. Hur de på så sätt konstruerade budgeterna te sig, framgår av tabellerna i slutet av denna promemoria. I nedanstående tablå samman- ställas de budgeter för Stockholm, som motsvara inkomstläget för »medelklassen». Av dessa har den ena konstruerats med utgångspunkt från 1941 års undersökning (a) och den andra med utgångspunkt från postsparbankens budgetmaterial (b). Som jämförelse har därvid medtagits den budget, som erhållits från de 10 stock— holmshushållen bland postsparbankens budgetbokförare i detta inkomstläge (c).
Absoluta tal Relativa tal
l941 års un- Postsparbankens budget— dersökning material
Konstruerad Konstruerad 10 hushåll budget budget fr. Sthlm
a b c
Livsmedel .............. 2 289 1 965 1 973 29'3 24"? 265 Bostad, bränsle o. lyse. . 1 609 1 555 1 465 206 19'6 19'7 Beklädnad ............. 814 787 685 104 9'9 9'2 Skatter ................ 973 973 (973) 12'4 12'8 (13'1) Övriga utgifter ........ 2 133 2 659 2 344 27'3 33'5 31'5
Samtliga utgifter 7 818 7 939 7 440 1000 1000 100'0
Som synes, skiljer sig den budget, som bygger på 10 hushåll i Stockholm (c), ej särskilt markant från den, som konstruerats på sätt som ovan antytts med utgångs— punkt frän budgeten för samtliga tätorter (b). Jämför man äter de båda konstrue— rade budgeterna, finner man, att posten »övriga utgifter» har betydligt mindre vikt enligt budgetmaterialet från 1941 års undersökning, medan de andra huvudposter- na och då främst livsmedel ha större vikt. Medelantalet personer i 1941 års un— dersökning är 4,11 och i den andra undersökningen endast 3,50, men tot—alutgiften är trots detta lägre i förstnämnda undersökning, vilket till en del förklarar skiljaktig- heterna i budgeternas sammansättning. Det är nämligen ett känt förhållande, att utgifterna för livsmedel visserligen i någon mån anpassa sig efter inkomstläget, så att de äro mindre å lägre inkomstnivåer än å högre, men icke i proportion till in- komstskillnaden, varför deras andel av hela budgeten växer vid försämrad ekonomi och sjunker, då inkomsterna stiga. Inom familjer med samma inkomster men med olika sammansättning stiga vidare livsmedelsutgifterna i absoluta tal och följakt- ligen även i procent av hela budgeten, då familjerna växa i storlek. Vare sig en
familjs välstånd försämras därigenom att inkomsten minskar eller att ett ökat antal personer skola dela inkomsten, stiger alltså livsmedlens andel av hela budgeten, medan främst posten »övriga utgifter» minskar. I budgeten från 1941 års undersök- ning är emellertid. ej blott livsmedelspostens relativa utan även dess absoluta be- lopp större än enligt den andra undersökningen, och detta gäller även om hänsyn tages till det större medelantalet personer 'i 1941 års undersökning. Vidare bör er— inras om att talen från 1941 års undersökning konstruerats på grundval av uppgifter om konsumtionen under endast 28 dagar, [vilket, som redan tidigare framhållits, torde ha medfört, att bl. a. livsmedelsposten fått för stor andel.
Till sist bör observeras, att skatteutgiften icke hämtats ur budgetmaterialet vare sig för budgeterna i inkomstläget 6 000——10000 kronor eller för budgeten avseende inkomster över 10000 kronor. Dessa belopp ha nämligen erhållits efter särskilda beräkningar och grunda sig som nämnts i förra fallet på inkomsten för en stats- tjänsteman i 20:e löneklassen på E-ort, som antagits motsvara genomsnittet, och l-ort (Stockholm) och i senare fallet på motsvarande tal i 28:e löneklassen. | de lägre inkomsttagarnas budgeter ha på samma sätt insatts motsvarande belopp i 11:e löneklassen. Lönerna år 1942 voro i dessa ortsgrupper i 20:e löneklassen 7878 och 8951 kronor och i 28:e löneklassen 12 323 och 13 428 kronor. En jämförelse av dessa tal med totala utgiftsbeloppen i de olika budgeter, som redovisas i tabel- lerna, visar en relativt god överensstämmelse beträffande samtliga orter. När det gäller Stockholm är överensstämmelsen icke fullt så god, vilket tyder på att de ändringar, som vid konstruerandet av budgeterna för Stockholm vidtagits -— näm— ligen beträffande skatte- och bostadsposterna — icke ökat utgiften tillräckligt.
Prismaterialet.
En genomgång av det varuurval, som användes vid den officiella indexberäk- ningen, ger vid handen, att åtskilliga av noteringarna torde vara desamma för [mak- tiskt taget alla vanliga inkomstnivåer. Detta gäller mjölk, smör, potatis, socker, alla sorters bränsle, halvsulning, tidningar, spårvägs- och bussresor, porto, telefon, radiolicens m. m. Vidare kan konstateras, att en del av de noterade varorna äro av Större betydelse i en högre än i en lägre inkomsttagares budget. Detta gäller bl. &. vissa kött- och fisksorter, en del inventarier och husgeråd, tvätt, strykning, skolavgifter m. m. Vidare finnas inom socialstyrelsen vissa prisuppgifter på varu- slag och kvaliteter, vilka icke kommit till användning vid de officiella indexberäk- ningarna, och en del av dessa uppgifter avse kvaliteter, som konsumeras av högre inkomsttagare. Till dessa höra noteringar på beställd kostym, som numera icke medräkrias i socialstyrelsens levnadskostnadsindex, färd med taxameterautomobil, vin m. m. Slutligen har i samband med de nu verkställda indexberäkningarna ett mindre antal uppgifter rörande klädes- och husgerådsartiklarna inhämtats från NK och PUB rörande prisutvecklingen sedan tiden för krigsutbrottet och fram till lösten 1945 dels på högre kvaliteter för varuslag, som medräknas i levnads- kostnadsindex eller därmed närbesläktade varuslag, och dels för varuslag, som ej äro lirekt representerade vid den officiella indexberäkningen. Jämföres prisutveck- lingen för varuslagen enligt denna undersökning med den för närmast jämförbara representantvaror i socialstyrelsens prisstatistik, visar det sig, att vissa varuslag sti- git mera och vissa mindre. Det föreliggande ringa materialet på högre kvaliteter visar icke någon tendens till vare sig kraftigare eller svagare prisstegring under krigiåren än det varuurval, som ingår i den officiella indexen. Några säkra slut- satstr kunna dock givetvis icke göras på det nu införskaffade materialet. Därtill fordras jämte ett avsevärt större prismaterial en undersökning beträffande konsum— tionzvanorna bland de högre inkomsttagarna. Vissa förberedelser till en sådan under- sökring ha också vidtagits. Man tänkte sig härvid att med bistånd från olika per- sonzlorganisationer göra en enquéte bland tjänstemän i olika delar av landet rö- rance kvaliteterna — prislägena —— vid inköpen de senaste åren av vissa särskilt
angivna varuslag bland kläder, skodon, inventarier m. m. Vid en konferens, som 1945 års lönekommitté hade med intresserade organisationer m. fl., ansågs emeller- tid värdet med en dylik enquéte vara tvivelaktigt och i varje fall icke motsvara kost- naderna och tidsförlusten, som den skulle medföra. Undersökningen kom därför icke till stånd. Någon utvidgad prisinsamling för högre kvaliteter, omfattande dels flera varuslag inom posterna kläder och övriga utgifter, än de för vilka priser redan insamlats, och dels vissa livsmedel, har av samma skäl ej heller företagits.
Inom två av huvudposterna —- livsmedels- och skatteposterna —— vet man emel- lertid, att just inkomstolikheterna medfört en annan utveckling inom högre än inom lägre inkomstlägen. Personer med beskattningsbart belopp överstigande vissa fast- ställda belopp äro sålunda icke berättigade till de statliga livsmedelsrabattema för mjölk och matfett. Så tillvida ha livsmedelskostnaderna stigit mera för dessa kate- gorier, än det officiella livsmedelsindextalet utvisar. Skatteutgifternas förändringar äro vidare icke lika stora för högre och lägre inkomsttagare. Detta sammanhänger för det första med de skattefria ortsavdragen, som, om man bortser från den s. k. bankningsregeln, äro lika stora inom alla inkomstnivåer. Vid en beräkning av skatte- utgifternas förändringar inom högre inkomstlägen här för det andra liksom vid de officiella indexberäkningarna hänsyn tagas till löneutvecklingen, och denna är icke likformig över hela inkomstskalan. För att få ett jämförbart mått på denna i olika inkomstlägen, har som redan nämnts, förändringen enligt civila avlöningsreglementet följts för en statstjänsteman i 20:e resp. 28:e löneklasserna.
Till sist bör påpekas, att priskontrollerade kläder och skor (5. k. P-skor), vilka äro billigare än motsvarande »fria» varuslag, torde ha relativt liten betydelse för högre inkomsttagare, varigenom dessa fått vidkännas en kraftigare kostnadsstegring än de lägre inkomsttagarna.
Indexberäkningar rörande högre inkomsttagare.
Budget- och prismaterialet, för vilket närmare redogjorts i den föregående fram- ställningen. har lagts till grund för vissa beräkningar —— eller kanske snarare över- slag — rörande levnadskostnadernas förändringar sedan 1935 för högre inkomst- tagare. Vid samtliga beräkningar har antagits, att hushållen saknat mjölk- och mat- fettsrabatter, och vidare att skattepostens förändringar följt utvecklingen för en statstjänsteman i 20:e resp. 28:e löneklassen. Utvecklingen i övrigt inom livsmedels- posten liksom utvecklingen inom återstående huvudposter —— bostad, bränsle och lyse, beklädnad och »övriga utgifter» — har vid de beräkningar, som nu först skola behandlas, antagits vara densamma som för lägre inkomsttagare. Huvudposternas förändringar ha sedan sammanvägts med hjälp av vikterna enligt budgeterna för högre inkomsttagare. Samtliga dessa budgeter gälla är 1942. Med ledning av föränd- ringarna mellan åren 1935 och 1942 resp. 1942 och 1945 ha huvudposternas kost— nadssummor är 1942 förts bakåt till 1935 och framåt till 1945. Därefter ha lev— nadskostnadernas förändringar mellan 1935 och 1945 kunnat beräknas. Resultaten framgå av de bifogade tabellerna, där som jämförelse även motsvarande beräkningar för lägre inkomsttagare medtagits.
Enligt dessa schematiska beräkningar synes levnadskostnadsstegringen öka något med inkomsten. Medan samtliga levnadskostnader inklusive direkta skatter sedan 1935 stigit med 52 0/0 för de lägre inkomsttagarna, uppgick motsvarande stegring vid ett inkomstläge mellan 6 000—10 000 kr. till 53 a 54 0/0 och vid ett inkomstläge mellan 10000 och 20000 kr. till 55 år 56 0/0. Medtagas icke de direkta skatterna i beräkningen, erhålles ungefär samma procentuella stegring sedan 1935 —— ca 48 0/0' _— vilketdera viktsystem man än använder. Detta beror på att skatteutgiften, som uppvisar den största stegringen bland huvudposterna, upptager en större andel av totalutg'iften vid högre inkomstlägen än vid lägre. Skattestegringens inverkan på generalindextalet ökas därigenom med inkomsten. Själva skattepostens stegring skil- jer sig med mindre än 20 enheter för här berörda inkomstskikt. Den största steg-
ringem ha för övrigt statstjänstemännen i 11:e löneklassen haft. Förklaringen här- till är,, att skatten beräknas på ett belopp, som varieras med lönen enligt avlönings— reglementet, och lönestegringen sedan 1935 har varit större inom 11:e än inom 20:e och 28:e löneklasserna. Det bör observeras, att, eftersom inkomsten vid beräk- ningem av skatteutgiften olika är varierat med statstjänstemännens löner, de verk- ställdza beräkningarna gälla andra kategorier än statstjänstemän, endast i den mån dessa haft likartad löneutveckling.
En närmare analys av indextalen utan direkta skatter. vilka, som nämnts, blevo ungefär lika stora inom de tre ifrågavarande inkomstlägena, ger vid handen, att förändringarna för de skilda huvudposterna ha olika inverkan på generalindex- talen. Bostadspostens relativa betydelse i de här framlagda och delvis konstruerade budget-terna avtager, då inkomsten stiger. Eftersom denna post företer blott ringa stegring sedan 1935, verkar denna omständighet i höjande riktning. I motsatt rikt- ning verkar å andra sidan den ökade procentuella vikten i de högre budgeterna för posten övriga utgifter. Även denna post har nämligen haft en lägre stegring än ge- nomsnittet, ehuru ej alls så markant som bostadsposten. De återstående huvud- posterna —— livsmedel, bränsle och lyse samt beklädnad —- med sina relativt kraftiga stegringstal ha mindre betydelse i de högre inkomsttagarnas budgeter, vilket lika- ledes verkat i sänkande riktning. Summan av dessa olikheter i huvudposternas re- lativa vikt blir, om de direkta skatterna ej medräknas, en lägre stegring för högre inkomsttagare. Att indextalen utan direkta skatter likväl blivit lika stora inom såväl de lägre som de högre inkomstnivåerna förklaras av att livsmedelsutgifterna stigit mera för de högre inkomsttagarna, enär dessa icke antagits vara berättigade att erhålla några livsmedelsrabatter.
De hittills behandlade beräkningarna ha avsett städer och tätorter i genom- snitt. Pä sätt, som nämnts i tidigare avsnitt av denna redogörelse, ha även vissa kalkyler utförts med avseende på förhållandena i Stockholm. Dessa beräkningar, vilka bygga på mycket bräckligt material, måste tagas med stor reservation. Lik- som vid beräkningarna för lägre inkomsttagare blevo indextalen för högre inkomst— tagare i Stockholm vid dessa förenklade beräkningar lägre än motsvarande tal för samtliga orter. Vidare är stegringen av samtliga levnadskostnader (inklusive direkta skatter) i Stockholm liksom för samtliga orter större inom de högre inkomstlägena. Medtagas icke de direkta skatterna, synes emellertid stegringen enligt dessa be- räkningar snarast vara något lägre inom de högre inkomstlägena. Beräkningarna för samtliga orter ledde däremot till samma stegningzstal inom alla berörda inkomst- skikt. Detta beror till stor del på att bostadspostens relativa vikt, som i budgeter- na för städer och tätorter i genomsnitt avtager med stigande inkomst, icke minskats lika mycket i de konstruerade budgeterna för Stockholm. Denna omständighet tyder på att bostadsposten, som ju jämte skatteposten är den enda post i dessa budgeter för Stockholm, för vilken nya tal insatts, erhållit för stor relativ vikt i budgeterna för högre inkomsttagare.1
Vid så förenklade beräkningar, som det här varit fråga om, har ingen hänsyn tagits till att de enskilda varuslagen inom respektive huvudpost kunna ha annan betydelse i en högre inkomsttagares budget än i en lägre inkomsttagares. Hän- syn har ej heller tagits till den omständigheten, att olika kvaliteter och olika varu— slag med divergerande prisutveckling kunna konsumeras inom högre och lägre inkomstskikt. Det vore givetvis önskvärt att få de högre inkomsttagarnas hus- hållsutgifter specificerade på de ca 200 varuposter, vari indexbudgeten är uppdelad. Men, som redan nämnts, finnes icke någon sådan uppdelning annat än för livsme- del. Sistnämnda huvndpost finnes emellertid specificerad för de 85 medelklass- hushåll, vilka bokförde sina livsmedelsutgifter under 28 dagar i november 1941.
Ehuru materialet torde vara för litet för att kunna läggas till grund för mera exakta beräkningar, har likväl en ny livsmedelsindex beräknats med hjälp av dessa
1 Jfr sid. 8 och 9.
uppgifter. Samma prismaterial har härvid använts som vid beräkningen av livs- medelsindex för lägre inkomsttagare. Hushållen ansågos dock icke vara berätti- gade till rabattkort för mjölk och matfett. Livsmedelsutgifterna hade enligt denna beräkning stigit med 68 0/o sedan 1935, eller lika mycket som för lägre inkomst- tagare, om ej heller här några rabatter fråndragas. En indexberäkning, som grundas på ett så begränsat material som det föreliggande, måste naturligtvis bliva mycket osäker. Det bör härvid särskilt observeras, att proportionerna bestämts av utgifterna under endast 28 dagar i november, vilket särskilt påverkat vikterna för vissa sä- songvaror.
Utöver specifikationen inom livsmedelsposteu ha i 1941 års medelklassbudget utgifterna fördelats inom beklädnad-sposten på kläder och skodon och inom posten övriga utgifter på vissa delgrupper. Genom att bl. a. utnyttja denna uppdelning på delgrupper samt använda vissa prisuppgifter utöver dem som kommit till an- vändning vid de tidigare berörda indexberäkningarna, har en något »finare» beräkning kunnat göras av levnadskostnadernas förändringar för personer med en årsinkomst av 6 OOO—10000 kr. Budgetens sammansättning samt beräkningens hu- vudresultat framgå av tabell D.
Om är 1935 tages till utgångspunkt erhålles enligt denna beräkning för sep- tember 1945 indextalet 157 .för samtliga kostnader inklusive direkta skatter, och 152, om de direkta skatterna icke medtagas. Vid de tidigare behandlade, mera för- enklade beräkningarna, blevo motsvarande tal 154 och 148. Dessa skiljaktigheter bero huvudsakligen på det olika prismaterial, som legat till grund för beräkningar- na. Den utförligare specificeringen har däremot endast haft liten inverkan på slutresultatet. Det prismaterial, som legat till grund för de tidigare behandlade beräkningarna, har varit detsamma som vid de officiella indexberäkningarna, men vid dessa beräkningar ha vissa ändringar vidtagits i det-ta avseende. Kostymer och överrockar, vilka vid de officiella beräkningarna följt priserna på såväl fri som priskontrollerad vara samt mellan 1935 och december 1942 även på beställd kostym, ha vid denna beräkning helt fått följa prisutvecklingen för fri konfektions- kostym. Poplinskjortan har ensam fått representera den lätta konfektionen, eme— dan blåkläder och arbetsskjortor ha uteslutits. Beträffande hattar och mössor, som vid de officiella beräkningarna i prishänseende följt den hårda herrhatten fram till 1942 och sedan dessutom mjuk herrhatt av ullfilt samt skid- och sport- mössor, har vid dess-a beräkningar prisutvecklingen mellan 1939 och 1945 he- stämts av mjuk hårfiltshatt och pälsmössa och efter 1942 jämväl av skidmössa. Mellan år 1935 och år 1939 följdes härda herrhattens prisutveckling. Vid de officiella indexberäkningarna följa skodonen numera både P-stämplade och icke P-stämplade skor. Enär de förstnämnda prisbilliga skodonen antagits ha mindre betydelse inom högre inkomstskikt, har *vid dessa beräkningar prisstegringen an— tagits vara starkare än de officiella indexberäkningarna ge vid handen. Inom posten övriga utgifter har hänsyn tagits till prisutvecklingen för fåtöljer och en porslinsserwis, för vilka uppgifter erhållits vid den för dessa beräkningar sär— skilt verkställda prisinsarmlingen. Dessutom h-a fackföreningsavgifterna uteslutits och dessas vikt lagts på posten övriga .föreningsavgifter. Slutligen har hänsyn tagits till utvecklingen för personbilstaxorna och vinpriserna, vilka icke äro medtag- na -i de officiella beräkningarna.
Till följd av dessa ändringar i priser och vikter stego indextalen för kläder till 210, för skodon till 175 och för »övriga utgifter» till 148, medan motsvarande tal vid de tidigare beräkningarna voro 180, 171 och 144 (1935 = 100). De nu verk- ställda beräkningarna tyda på, att levnadskostnaderna stigit mera för högre än för lägre inkomsttagare. Det material, som finnes tillgängligt beträffande utgifternas fördelning och prisutvecklingen inom högre inkomstlägen, är emellertid allt-för bräck- ligt för att tillåta några säkra slutsatser i detta avseende. Mot de omräkningar, som verkställts inom beklädnadsposten, kunna t. ex. invändningar göras mot att kostymer och rockar i prishänseende bestämts enbart av utvecklingen för fri
konfektiomskostym. Stegringstalet torde nämligen härigenom ha blivit för högt. Beställd kostym, som i här berörda inkomstskikt torde vara relativt vanligt före- kommande, utvisar sålunda en lägre prisstegring än den fria konfektionskostymen. De priskontrollerade plaggen ha vidare icke tillåtits ha någon inverkan på pris- utvecklingen vid dessa beräkningar. Eftersom de lägre priserna på dessa plagg haft betydande inverkan vid de officiella beräkningarna, förklarar detta till stor del det högre indextal för kläder, som nu erhållits.
I detta sammanhang kan påpekas, att i riksbankens konsumtionsprisindex in- dextalet för kläder i september 1945 var 193 (1935 = 100). Vid beräkningen av detta indextal har prisutvecklingen för kostymer och överrockar följt detaljprisernas förändringar på beställd kostym, fria konfektionsplagg och sedan 1941 även på priskontrollerade plagg. Däremot har icke den omständigheten, att de priskontrol- lerade plaggen äro billigare än motsvarande kvaliteter bland de fria plaggen, fått påverka resultatet.
Det budgetmaterial, som finnes rörande personer med en inkomst över 10000 kr., är endast uppdelat på de sex huvudposterna. Någon särskild beräkning av livsmedelsindex (utöver det omtalade borttagandet av rabatterna) eller någon uppdelning inorn posterna beklädnad och »övriga utgifter» kan därför ej verk- ställas för dessa kategorier. Om emellertid utveckligen inom dessa poster antages vara densamma som för hushåll med 6000—10 000 kronors inkomst, d. v. s. om de vid de senast behandlade överslagsberäkningarna framkomna indextalen för huvudposterna antages gälla även för hushåll med över 10000 kronor i inkomst, erhålles vid en sammanvägning med den högre budgetens vikter (tab. C) indextalet 158 för samtliga kostnader. Medtagas ej de direkta skatterna, blir motsvarande indextal 152.
Sammanfattningsvis kan sägas, att enligt de verkställda beräkningarna synes lev- nadskostnadsökningen sedan 1935 varit något större för högre inkomsttagare än för lägre. Detta beror till stor del på den ökade vikt skatteposten har i en hög- re inklomsttagares budget. Medtagas icke de direkta skatterna, utvisade nämligen de mera förenklade indexberäkningarna endast mindre olikheter för skilda in- komstlägen. Om emellertid hänsyn även tages bl. a. därtill, att priskontrollerade . kostymer, rockar och skor med lägre priser ha mindre betydelse inom högre in- ' komstskikt, synes emellertid även stegringen för samtliga utgifter utan direkta skatter ha varit större för de högre inkomsttagarna. Som emellertid upprepade gånger framhållits i den föregående framställningen, äro särskilt de sistnämnda be- räkningarna grundade på ett mycket bräckligt såväl pris- som budgetmaterial, varför de erhållna resultaten måste tagas med stark reservation. Det är att märka, att den starkare stegringen för högre inkomsttagare inträffat under kriget, vilket framgår av att stegringen mellan 1935 och 1939 varit ungefär densamma för alla _ de undersökta inkomstskikten, möjligen med tendens till svagare stegring för den
högsta inkomstgruppen.
För närvarande planeras emellertid vissa omfattande undersökningar av svenska folkets levnadsvillkor och hushållsvanor. Enligt den uppgjorda planen skulle dessa ' undersökningar bl. a. omfatta detaljerade räkenskaper från såväl lägre som högre inkomsttagare förda under ett helt år. Dessutom skulle i viss utsträckning vid sidan av undersökningarna enligt budgetmetoden även inventeringar och sociolo- giska undersökningar verkställas. Om dessa undersökningar komma till stånd i planerad omfattning, skulle mycket mera tillfredsställande indexberäkningar rö- rande såväl högre som lägre inkomsttagare kunna verkställas. Även för Stock- holm och kanske andra orter samt för ortsgrupper och landsdelar m. ni. skulle liknande beräkningar kunna verkställas.
Stockholm i februari 1946.
Gustaf Berglund. 15—468048.
komstlägen.
Tabellbilaga till PM angående vissa försök att beräkna en leunadskostnadsindex avseende högre in—
A. Budget och indextal för arbetare och tjänstemän med »medellnkomsta enligt 1941 års budgetundersökning.
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatter 1 .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter Dzo exkl. direkta skatter
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatter 1 .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter D:o exkl. direkta skatter
107 utan direkta skatter.
Genomsnitt för städer och tätorter (580 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal sept. 1945 sept. 1945 Kr % 1935 Sept. 1945 (1935 : (juni 1939 Kr Kr 100) = 100) 1 813 388 1 096 1 756 160 140 564 121 559 571 102 102 288 6'2 161 295 184 170 559 11'9 304 541 178 165 388 81% 214 462 216 197 1 060 22'7 770 1 106 144 137 4 672 1000 3 104 4 731 152 * 141 4 284 2 890 4 269 148 2 137 tockholm (115 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal
sept. 1945 sept. 1945
Kr % 1935 Sept. 1945 (1935 = (juni 1939
Kr Kr 100) = 100)
2 069 386 1 231 1 986 161 141 847 158 843 853 101 103 324 6'0 173 338 195 175 491 9'2 279 474 170 158 411 7'7 202 464 229 199 1 219 22"? 896 1 272 142 136 5 361 1000 3 624 5 387 149 * 188 4 950 3 422 4 923 144 ” 134
* Skattens vikt och förändringar avse förhållandena för en statstjänsteman i 11:e löre- klassen på E- resp. I-ort. — ” Indextalen i juni 1939 med år 1935 som bas bli för samtliga städer och tätorter 108 såväl med som utan direkta skatter och för Stockholm 108 med och
B. Budget och indextal för tjänstemän med en inkomst på 8000—10000 kr. 1. Från 1941 års hushållsbudgetundersökning hämtad budget framskriven till 1942.
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatter1 .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter Dzo exkl. direkta skatter
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatterl .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter Dzo exkl. direkta skatter
Genomsnitt för städer och tätorter (85 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift
Kr %
1935 Kr Sept. 1945 Kr
Indextal sept. 1945 (1935 = 100)
Indextal sept. 1945 (juni 1939
= 100)
1 309 885 228 443 545 1 549 4 959 4 414
2 200 905 419 788 1 088 2 226
7 626 6 538
168 102 184 178 200 144 154 148
147 102 170 165 194 137
3 144 ” 138
StockholmSi
Budget 1942 Beräknad utgift
Kr; %
1935 Kr Sept. 1945 Kr
Indextal sept. 1945 (1935 = 100)
Indextal sept. 1945 (juni 1939
0)
2 289 293 1 200 154 409 52 814 104 973 124 2 133 27'3 7 818 1000 6 845
1 304 1 194 219 462 503 1 568 5 250 4 747
2 178 1 208 426 785 1 133 2 226
7 956 6 823
167 101 195 170 225 142 152 144
146 103 175 158 212 136
3 143 3 135
1 Skattepostens vikt och förändringar som för en statstjänsteman i 20:e löneklassen på resp. E- och I-ort. —— ” Talen för Stockholm 1942 ha erhållits på följande sätt: Bostads- posten beräknad till 1 200 kr., skatt som ovan (not 1), övriga poster lika som för samtliga orter. Beträffande prisutvecklingen se texten. — 3 Indextalen för juni 1939 med 1935 som bas bli såväl med som utan direkta skatter 107 för samtliga städer och tätorter och 106 för Stockholm.
B. Budget och indextal för tjänstemän med en inkomst på GOOD—10000 kr. 11. Budget för hushåll, som fört postsparbankens budgetböcker under 1942.
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatter * .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter Dzo exkl. direkta skatter
Livsmedel .................. Bostad ...................... Bränsle och lyse ............ Beklädnad .................. Skatter * .................... Övriga utgifter ..............
Samtliga utgifter Dzo exkl. direkta skatter
Genomsnitt för städer och tätorter (118 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal sept. 1945 sept. 1945 K % 1935 Sept. 1945 (1935 = (juni 1939 ' Kr Kr 100) = 100) 1 965 263 1 124 1 889 168 147 800 10'7 792 810 102 102 355 47 198 364 184 170 787 105 428 762 178 165 912 122 545 1 088 200 194 2 659 356 1 931 2 7 75 144 137 7 478 1000 5 018 7 688 158 3 144 6 566 4 473 6 600 148 5 138 S t 0 c k h 0 l m (konstruerad budget)2
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal
sept. 1945 sept. 1945
Kr y 1935 Sept. 1945 (1935 = (juni 1939
" Kr Kr 100) = 100)
1 965 247 1 119 1 870 167 146 1 200 151 1 194 1 208 101 103 355 45 190 370 195 175 787 99 447 759 170 158 973 123 503 1 133 225 212 2 659 335 1 955 2 775 142 136 7 939 100'0 5 408 8 115 150 9 142 6 966 4 905 6 982 142 ” 135
* Skattepostens vikt och förändringar som för en statstjänsteman i 20:e löneklassen på resp. E— och I-ort. — ” Talen för Stockholm 1942 ha erhållits på följande sätt: Bostads— posten beräknad till 1 200 kr., skatt som ovan (not 1), övriga poster lika som för samtliga orter. Beträffande prisutvecklingen se texten. — 3 Indextalen för juni 1939 med år 1935 som bas bli för samtliga städer och tätorter 106 inkl. skatter och 107 exkl. skatter och för Stock- holm 106 i båda fallen.
G. Budget och indextal för personer med en inkomst på 10000—20 000 kr. enligt undersökningen på grundval av postsparbankens budgetböcker.
Genomsnitt för städer och tätorter (32 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal sept. 1945 sept. 1945 Kr 1935 Sept. 1945 (1935 = (juni 1939 Kr Kr 100) = 100)
Livsmedel .................. ' 1 621 2 725 168 147 Bostad ...................... ' 1 189 1 216 102 102 Bränsle och lyse ............ ' 360 661 184 170 Beklädnad .................. ' ' 708 1 258 178 165 Skatter 1 .......... ' 1 044 2 192 210 208 Övriga utgifter .............. " 3 313 4 761 144 137
Samtliga utgifter ' 8 235 12 813 156 9 147 Dzo exkl. direkta skatter » 7 191 10 621 148 9 138
S t 0 c k h 0 lm (konstruerad budget?
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal Indextal
sept. 1945 sept. 1945
K % 1935 Sept. 1945 (1935 : (juni 1939 ' Kr Kr 100) = 100)
Livsmedel .................. 2 835 21'4 1 615 2 698 167 146 Bostad ...................... 2 000 15'1 1 990 2 014 101 103 Bränsle och lyse ............ 645 49 345 672 195 175 Beklädnad .................. 1 300 9'8 738 1 254 170 158 Skatter 1 .................... 1 886 14'3 930 2 169 233 228 Övriga utgifter .............. 4 562 345 3 354 4 762 142 136
Samtliga utgifter 13 228 1000 8 972 13 569 151 3 144 De exkl. direkta skatter 11 342 - 8 042 11 400 142 . 3 134
1 Skattepostens vikt och förändringar som för en statstjänsteman i 28:e löneklassen på resp. E— och I—ort. — 2 Talen för Stockholm 1942 ha erhållits på följande sätt: Bostads- posten beräknad till 2000 kr., skatt som ovan (not 1), övriga poster lika som för samtliga orter. Beträffande prisutvecklingen se texten. — 3 Indextalen för juni 1939 med år 1935 som bas bli för samtliga städer och tätorter 106 inkl. skatter och 107 exkl. skatter och för Stockholm 105 resp. 106.
D. Budget och indextal för tjänstemän med en inkomst på 6000—1000!) er
Livsmedel .......................... Bostad .............................. Bränsle och lyse
Kläder ........ . Skodon .......
Övriga utgifter ...................... Inventarier ....................... Förenings— Och försäkringsavgifter .. Tidningar, nöjen, telefon etc. ...... Tvätt, rengöring etc. .............. Sprit ............................. Tobak ............................ Annat ............................
Samtliga utgifter D:o exkl. direkta skatter
Genomsnitt för städer och tätorter (85 hush.)
Budget 1942 Beräknad utgift Indextal
Kr %
1935 Kr
sept. 1945 Kr
sept. 1945 (1935 = 100)
2 289 893 409 620 194 912 2 133 229 407 271 131 191
65 839
7 450 6 538
307 120 5'5 83 26 123 286 31 55 3'6 17 26 09 11'2 100-o
1 313 885 228 304 119 545 1 540 139
2 211 905 419 637 208 1 088 2 275 244 436 285 133 224
66 887 7 743 6 656
168 102 184 210
' Samma budget som B:I ehuru något mer specificerad; delvis annat prismaterial (se
texten).
Bilaga G.
PM
angående beräkningen av en levnadskostnadsindex för Stockholm åren 1935—1945.
Inqom socialstyrelsens prisstatistiska avdelning har under hösten 1945 färdigställts en beräkning rörande levnadskostnadernas förändring i Stockholm under tiden 1935 ———19145. D-enna beräkning har närmast tillkommit efter framställning från 1945 års lönekommitté.
Svårigheterna att mäta levnadskostnadernas utveckling bottna ytterst i den olik- formjga förändring priserna på de enskilda nyttighetema och tjänsterna i verklig- hetez—n äro underkastade. Med hänsyn till den olika vikt, som en prisförändring på en vara har för olika hushåll, blir resultatet av indexberäkningarna beroende av vilket slags hushåll man väljer som utgångspunkt för beräkningarna. För att kunna beräkna en levnadskostnadsindex måste man sålunda känna dels priserna på de en- skiilda tjänsterna och nyttigheterna samt de förändringar, som dessa enskilda priser varit underkastade från tid till annan, dels ock konsumtionen av de enskilda varu- slagen och tjänsterna (inkomstanvändningen) inom det befolkningsskikt, som in- dexen skall avse. Det bör dock framhållas den vid talrika indexberäkningar gjorda iakttagelsen, att valet av budget ofta ej spelar så stor roll för de praktiska resul- taten, som man kan vara böjd att tillskriva den. — Vid den ind'exberäkning, som det här närmast gäller, ha svårigheterna ökats dels därigenom, att det gällt att be- räkna förändringarna från en tidpunkt, som ligger ca 10 år tillbaka i tiden, och till nu, dels därigenom att under denna tidsperiod stora konsumtionsomlåggningar och prisrörelser förekommit samt dels därigenom att det gällt att beräkna två jäm- förbara indexserier.
I det följande lämnas en detaljerad redogörelse för de principer, som lagts till grund för de utförda beräkningarna rörande levnadskostnadernas förändring i Stockholm under åren 1935—1945, samt det undersökningsmaterial, som härvid kommit till användning. Det bör påpekas, att den tid, inom vilken beräkningen måste utföras, varit mycket knappt tilltagen. Denna omständighet har i hög grad blivit bestämmande vid valet av metoder.
Budgetmatcrialet.
Syftet med beräkningen av en särskild Stockholmsindex är att erhålla med de officiella levnadskostnadsindextalen (för städer och tätorter inkl. Stockholm) jäm- förbara indextal för enbart Stockholm. Först undersöktes därför möjligheterna att erhålla vikter, som voro jämförbara med den officiella indexens. Under åren 1935 —1942 grundades de officiella indexberäkningarna i huvudsak på en och samma budget, hämtad från 1933 års hushållsbudgetundersökning. Efter 1942, då denna budget utbyttes, har däremot viktsystemet reviderats varje år. —— I 1933 års un- dersökning har även material från Stockholm särredovisats. Vid en indexberäk— ning för Stockholm, som stadens statistiska kontor utförde 1936, användes sålunda
bl. a. en budget från 1933 års undersökning. Denna torde emellertid avse högre inkomstläge än som avses vid de officiella indexberäkmingarna. Ett uttryck härför är den lägre livsmedelsprocenten och högre utgiftsprocenten för »övriga utgifter» ( » kulturbudgeten » ) .
Enär sålunda någon tillfredsställande budget för Stockholm, jämförbar med den, som kommit till användning vid de officiella indexberäkningarna, knappast kan erhållas för år 1935, har den bästa lösningen ansetts vara att ur materialet från 1941 års hushållsbudgetundersökning hämta jämförbara budgeter för Stockholm och samtliga orter. Den budget, som av indexkommittén rekommenderades till an- vändning vid den officiella indexberäkningen (1942 års budget) och som hämtats ur 1941 års material, hade av kommittén framskrivits till att avse år 1942, varvid en viss korrigering ägt rum. Denna korrigerade budget för år 1942 användes sedan vid de officiella beräkningarna. På analogt sätt ha nu även talen för Stockholm fram- skrivits till år 1942.
Med utgångspunkt från dessa budgeter för år 1942 har man sedan räknat bakåt till år 1935 och framåt till år 1945. Detta innebär, att man grundar beräkningarna på ett av kristiden _ genom bl. a. ransoneringar etc. —— påverkat viktsystem. Efter- som någon revision av viktsystemet för Stockholm på samma sätt som vid den officiella indexberäkn'ingen icke verkställts, bli tal-en ej ens efter 1942 fullt jäm- förbara. Socialstyrelsen har emellertid jämsides med den officiella med hjälp av årligen reviderade vikter verkställda indexberåkningen hela tiden uträknat kost- nadsförändringen sedan 1942 med bibehållande av 1942 års budget. Omräkningen av indextalen för samtliga orter fr. o. m. 1942 var därför relativt enkel, samtidigt som genom denna metod mycket arbete sparades vid uträknandet av Stockholms- indexen. Utgifternas fördelning år 1942 på olika huvudposter i Stockholm och li genomsnitt för städer och tätorter framgår av följande sammanställning.
Stockholm Samtliga orter
Kr % Kr % Livsmedel ............ 2 069 389 1 813 391 Bostad ................ 847 159 564 122 Bränsle och lyse ...... 324 61 288 62 Beklädnad ............ 491 92 559 121 Skatter ................ 365 69 346 75 Övriga utgifter ........ 1 219 230 1 060 22'9 Samtliga utgifter 5 315 1000 4 630 1000
Den fördelning inom huvudposterna livsmedel, beklädnad och »övriga utgifter», som kommit till användning för samtliga orter fr. o. rn. 1942, framgår av tab. 3 i betänkandet angående levnadskostnadsindex (SOU 1943: 8, s. 41). Vid beräkningen av kostnadsfö'rändringen mellan 1935 och 1942 vilken, som nämnts, vid om- räkningen skett på grundval av 1942 års budget, har samma fördelning inom huvud- posterna använts med undantag av de korrigeringar, som sammanhänga med att prismaterialet före 1943 ej var lika omfattande som senare.
För Stockholm har samma procentuella fördelning inom de tre ovannämnda huvudposterna använts som för samtliga orter. Beträffande beklädnad och »övriga utgifter» finnas inga färska uppgifter för Stockholm om fördelningen inom hu— vudposterna. För livsmedel finnes däremot en specificerad fördelning i 1941 års matenial. Då emellertid en beräkning »av livsmedelskostnademas förändring i Stock- holm finnes uträknad på grundval av samma vikter som för samtliga orter, ha — främst för att spara tid —— dessa vikter använts även vid denna beräkning. En
undersökning har gett vid handen, att avvikelserna mellan Stockholm och samtliga orter i konsumtionsanvändningen icke torde spela nämnvärd roll för resultatet ens beträffande livsmedelsindex enbart.
Vid beräknandet av kostnadsförändringen för hushållsbränsle har ovanstående metod med fasta vikter, hämtade från 1941 års undersökning, icke tillämpats. Kon- sumtionsomläggningen under krigsåren har nämligen i detta fall varit så genom- gripande och så olikartad på skilda orter, att det icke ansetts försvarligt att räkna med oförändrade vikter hela tiden.
Från år 1935 och t. o. m. brän'sleåret 1939/40 ha därför beräkningarna för både Stockholm och samtliga orter baserats på vikter från 1933 års undersökning, medan vikterna därefter bestämts med hjälp av bränslekommissionens tilldelnings- bestämmelser. I det senare fallet har fördelningen mellan fossilt bränsle. och ved t. 0. m. 1942 bestämts med hjälp av tilldelningen för bränsleåret 1942/43 och där- efter utgjort ett medeltal mellan tilldelningarna 1942/43 och 1945/46. Detta sam- manhänger bl. a. med de särskilda substitutionskostnwadsberäkningar, vilka verk- ställts och som behandlas nedan under de speciella problemen, varjämte nödvän- digheten att förenkla beräkningarna spelat in.
Prismaterialet.
Till grund för beräkningarna har lagts det prismaterial, som av socialstyrelsen insamlats genom särskilda ortsombud i samband med den officiella indexberäk- ning—en. I Stockholm insamlas prismaterialet genom tre ombud, varav ett svanar för Kungsholmen och Norrmalm, och de två övriga för resp. Södermalm och Öster— malm. Dessutom insamlar socialstyrelsen själv vissa priser för Stockholm. Antalet varor och tjänster, vilkas detaljpris använts vid indexberäkningarna, utgjorde före 1943 i runt tal 170. Ett sjuttiotal av noteringarna insamlades från 49 ombudsorter, ytterligare ett fyrtiotal från 15 av dessa orter, medan uppgift om prisförändringen för återstående varor och tjänster inhämtades centralt eller på annat sätt. De flesta av dessa sistnämnda ha samma pris på alla orter. Efter den omläggning, som skedde
dextalen per december 1942, utökades antalet ombudsorter
et varuslag till ca 240. Samtidigt utökades de ovannämnda 15 orter, från vilka en mera omfattande prisinsamling ägt rum, till 25 orter. Antalet varuslag, för vilka prisinsamlingen sker centralt, utökades likaledes, varjämte det ansågs tillräckligt, om priser för kläder och skodon, som tidigare insamlats från samtliga 49 orter, inhämtades på de 25 orterna.
Speciella problem.
livsmedelsposteu. Redan under de första åren efter det andra stormaktskrigets utbrott fick man erfara vissa svårigheter vid indexberäkningen till följd av varu- bortfall. Det gällde till en början ett par lindriga fall _ gula ärter föllo bort genom statsbeslag och bananer genom importens upphörande _ men härtill kom, att ran- soneringen av livsmedel, som tagit sin början den 27 mars 1940 i och med regle- ringen av handeln med kaffe och te, visade tendens att skärpas och redan inne- burit ändrade konsumtionsvanor på enstaka punkter. De speciella levnadskostnads- stegringa'r, som oberoende av prisstegringar kunna framkallas av sådana tvångs- mässiga konsumtionsomläggningar, sökte socialstyrelsen _ sedan närmare direktiv erhållits från Kungl. Maj:t hösten 1940 _ mäta genom särskilda substitutionskost- nadsberäkningar. Trots att härvid relativt enkla regler tillämpades, blevo dessa be- räktingar mycket invecklade. Då betydelsen av dessa substitutionskostnadsberäk- ningar kan väntas vara ungefär densamma för samtliga orter och för Stockholm, ha vid de nu utförda indexberäkningarna inga substitutionskostnader beräknats
inom livsmedelsposteu. Detta har ansetts så mycket mer motiverat som resultatet av ifrågavarande beräkningar av indexkommittén betecknats som ganska tvivel- aktigt (SOU 1943:8, s. 103 f.).
Ett annat problem, som uppkommit under krisåren, sammanhänger med den pris- differentiering för konsumenter av olika kategori med avseende på inkomst och hus- hållstyp, som införts genom de statliga livsmedelsrabatterna för matfett och mjölk. Matfettsrabatten, som infördes den 27 maj 1940, utgår för närvarande för allt mat- fett, och rabattbeloppet utgör sedan 29 december 1942 2 kr. per kg. Mjölkrabatten, som infördes den 9 juni 1941, utgör sedan 21 december 1942 15 öre per liter. Ra- battberättigade äro personer, som vid den statliga beskattningen haft ett beskatt— ningsbart belopp, som icke överstigit vissa belopp. Eftersom det högre inkomst— läget i Stockholm medför högre beskattningsbart belopp, kommer ett relativt färre antal familjer i åtnjutande av rabatt i Stockholm än i genomsnitt för landet. Hän- syn har därför tagits till rabatterna vid dessa beräkningar.
Vid de officiella indexberäkningarna anknytes hänsynstagandet till prisrabatterna efter 1942 icke såsom tidigare till förhållandena för en enda hushållstyp och ett enda inkomstläge. Beräkningarna grunda sig i stället på prisdifferentieringens be- tydelse för en utvald grupp hushåll bland arbetare och tjänstemän med viss för- delning på olika hushållstyper och inkomstnivåer. Detta urval, som återgivits i in— dexkommitténs betänkande (SOU 1943: 8, s. 75), utgöres av de 580 hushåll, vilkas räkenskaper ligga till grund för 1942 års budget. För Stockholmsindex har _ i av- saknad av annat material _ samma fördelning kommit till användning, sedan in- komstläget genomsnittligt höjts med hänsyn till den högre inkomstnivån i Stock- holm. Som mått härpå har för år 1942 tagits skillnaden mellan Stockholm och genomsnittet för städer och tätorter enligt 1941 års prisgeografiska undersökning. Denna skillnad uppgick till 12,9 0/0, räknat på Stockholms tal. Inkomsten för år 1942 har därefter förändrats med hjälp av lönestatistikens uppgifter om årslöner för industriarbetare i Stockholm resp. hela landet.
Här kan givetvis den anmärkningen göras, att fördelningen på olika hushålls- typer är en annan i Stockholm än i genomsnittet för städer och tätorter. Eftersom de barnrika familjerna i Stockholm äro relativt färre, skulle ett hänsynstagande till denna omständighet medföra ett minskat genomsnittligt rabattbelopp och en större ökning av livsmedelsutgiften. Vid en jämförelse av levnadskostnadsutvecklingen i Stockholm och samtliga orter torde emellertid just utvecklingen för hushåll med samma sammansättning böra undersökas.
Till belysning av rabattbeloppens inverkan på resultatet kan nämnas, att, såsom närmare redogöres för i ett senare avsnitt, livsmedelskostnaderna i Stockholm mel- lan 1935 och 1945 stego med 61 olo, om det genomsnittliga rabattbeloppet beräknas på sätt här ovan angivits. För hushåll, som icke voro berättigade till rabatt, var stegringen större eller 67 %. Om man däremot räknat med att samtliga hushåll varit berättigade till rabatt, skulle ökningen sedan 1935 blivit endast 54 0/o. För samtliga orter äro motsvarande tal resp. 60, 68 och 53 %.
Bostadsposten för Stockholm har beräknats på grundval av uppgifter i statistisk årsbok och statistisk månadsskrift för Stockholms stad. Eftersom bränslekostnader- na vid de officiella indexberäkningarna icke ingå i bostadsposten, ha kostnaderna för uppvärmning fråndragits de beräknade beloppen för centralvärmehus, som för dessa inkludera värmekostnaden. Vid beräkningen av bränslekostnaden har utgåtts från ett beräknat pris för koks av 2,85 kr. per hl är 1939, i vilket pris även en upp- skattad kostnad för värmeledningens skötsel ingår. Denna kostnad är hämtad från 1941 års prisgeografiska undersökning. Koksåtgång—en beräknades _ i medeltal för lägenheter med och utan badrum _till 17 hl per eldstad (jfr Soc. Medd. årg. 1942 s. 406). Med hjälp av prisutvecklingen för koks i Stockholm beräknades sedan mot- svarande kostnad för år 1935. Eftersom de bränslekostnader, som ingå i hyran för centralvärmehus, varit oförändrade sedan krigsutbrottet, ha samma belopp från- dragits även efter år 1939.
De uppgifter, på vilka beräkningen grundar sig, avse lägenheter på 1, 2 och 3 rum jämte kök. Vid beräkningen av hyresförändringen ha dessa kvalitetsgrupper sam- manvägts med hjälp av uppgifter om antalet lägenheter av olika typ. De vikter, som kommit till användning, ha avsett åren 1935, 1939 och 1945. Beräkning av bostadspostens förändringar i Stockholm har skett efter samråd med stadens sta— tistiska kontor. För samtliga orter har samma förändring som vid de officiella indexberäkningarna kunnat användas i detta fall.
Bränsleposten. Som redan nämnts ha vikterna för ved och fossilt bränsle varie- rat. På samma sätt som vid de officiella beräkningarna har härvid genom särskilda substitutionskostnadsberäkningar hänsyn tagits till den kostnadsfördyring, som drab- bat hushållen genom den av ransoneringsbestämmelserna framtvingade partiella övergången från fossilt bränsle till ved (se Soc. Medd. årg. 1944, s. 33). Dessa be- räkningar beröra icke förhållandena före bränsleäret 1942/43. Enär några säkra tal, utvisande fördelningen mellan ved och fossilt bränsle vid ransoneringens infö- rande, icke .finnas, har någon beräkning av substitutionskostnaden tidigare 'icke kun- nat göras.
Dessutom har enligt samma metod som vid de officiella indexberäkningarna hän— syn tagits till den kostnadsfördyring, som den genom gasransoneringen framkallade övergången från gas till elektrisk ström och denaturerad sprit som bränsle vid matlagning inneburit (se Soc. Medd., årg. 1945, s. 886).
Beklädnadsposten. Sedan december 1941 ha vid de officiella indexberäkningarna medelpriserna för kostymer och överrockar i konfektion utgjort vägda medeltal mellan »fria» och priskontrollerade plagg. Vikterna ha härvid varje gång bestämts med hjälp av ombudens rapporter om de priskontrollerade plaggens andel av an- talet försålda plagg. Första gången prisuppgifter insamlades på priskontrollerade plagg, anbefalldes ombuden att inhämta priser på plagg, som med avseende på kva- liteten närmast motsvarade de fria plaggen. Den prisdifferens, som härvid erhölls mellan priserna på fria och priskontrollerade plagg och som är av avgörande be- tydelse vid hopvägningen, måste betecknas som osäker. På grund härav har vid de officiella beräkningarna procenttalet 84, varmed de priskontrollerade plaggen in- gingo i medeltalet i december 1943, sedermera icke ökats, trots att procenttalet en- ligt ombudsrapporterna något stigit. Motiveringen härtill är, att om procenttalet ökades över 84, prisnivån för tung konfektion skulle sjunka under nivån före pris- kontrollens införande, vilket icke ansetts sannolikt återge det faktiska förloppet.
På grund härav ha även vid beräkningen av en stockholmsinvdex de priskontrol- lerade plaggen invägts med 84 0/o i september 1945. Prisdifferensen för Stockholm mellan fria och priskontrollerade plagg är betydligt större än för samtliga orter, varigenom prisstegringen blivit mindre än för samtliga orter. Detta torde åtminstone i viss grad vara riktigt. Eftersom de fria plaggen enligt ombudens prisuppgifter voro dyrare i Stockholm än för landet i genomsnitt, medan de priskontrollerade plaggen endast företedde små prisvar-iationer, borde de priskontrollerade plaggens lägre pris få större betydelse i Stockholm. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke prisdifferensen mellan fria och priskontrollerade plagg i Stockholm trots detta är för stor i jämförelse med den för samtliga orter. Kostnadsstegringen för kläder sy- nes därför vara något för låg för att vara fullt jämförbar med stegringen för samt- liga orter.
Skatteposten. Vid den officiella indexberäkningen förändrades inkomstunderla— get vid beräkningen av skattepostens förändningar med ledning av levnadskostnads- index fram till 114 1942, varefter inkomsten enligt särskilt beslut av finansdeparte- mentet fastlåstes vid inkomstläget vid senaste årsskifte. Från och med år 1943 he- räknas emellertid inkomsten med ledning av industriarbetarnas löneförändringar. _ Eftersom några levnadskostnadsindextal för Stockholm hittills icke funnits, har vid föreliggande indexberäkningar inkomsten vid skatteberäkningama hela tiden va-
rierats med hjälp av lönestatistikens uppgifter för dels Stockholm och dels samtliga orter. Efter omläggningen år 1943 beräknas vid den officiella indexberäkningen skat- tebeloppen _ liksom vid beräkningen av rabattbeloppen _ som ett medeltal för ett urval av familjer med olika antal barn och skilda inkomster. För stockholms- index har samma fördelning använts, sedan inkomstläget genomsnittligt höjts med hänsyn till den högre inkomstnivån i Stockholm på samma sätt som vid beräk- ningen av rabattbeloppen. Mellan 1935 och 1943 har den förenklingen vidtagits. att man på samma sätt som tidigare vid den officiella indexberäkningen räknat skatteheloppet för endast en familj med viss inkomst.
Inkomsten för industriarbetare har enligt den officiella lönestatistiken stigit pro- portionsvis mindre i Stockholm än i genomsnitt för landet under den tidsperiod, det här är fråga om. På grund härav har skatteposten stigit mindre för Stockholm än för samtliga orter.
Om man i stället för efter industriarbetarnas löner varierat inkomsten med hjälp av statstjänstemännens löneförändringar i löneklass 11, blir resultatet ett annat. Skatteindex för september 1945 (år 1935 = 100), som enligt den förstnämnda me- toden är för Stockholm 239 och för samtliga orter 279, blir i så fall 229 resp. 216.
Beräkningens huvudresultat.
Resultatet av de verkställda beräkningarna framgår av nedanstående tablå, där som jämförelse även de officiella indextalen för de olika delposterna medtagits.
Det omräknade generalindextalet för samtliga orter blir alltså _ alt. 1 i nedan- stående tablå _ detsamma som det officiella indextalet. De olika delposternas in— dextal _ främst då skatteindex _ förete däremot vissa avvikelser från de officiella indextalen. Genom att vid omräkningen låta inkomsten vid skatteberäkningen följa löneutvecklingen för en industriarbetare i stället för levnadskostnadsindexföränd- ringen har nämligen skattestegringen blivit betydligt större.
Indextal för samtliga orter och för Stockholm i september 1945.
År 1935 = 100 Juni 1939 = 100 Samtliga orter Samtliga orter Offici- Tal jäm— Stockholm Offici- Tal jäm- Stockholm ella förbara med ella förbara med talen Stockholm talen Stockholm Livsmedel .......... 159 160 161 139 140 141 Bostad ............ 102 102 101 102 102 103 Bränsle och lyse . . . . 181 184 195 169 170 175 El. ström ........ . 93 100 - 102 100 Gas .............. - 139 160 - 139 160 Bränsle .......... — 229 255 » 196 209 Beklädnad .......... 177 178 170 163 165 158 Kläder .......... 178 180 169 165 167 159 Skor ............ 176 171 173 159 157 154 Skatter ............ 207 1 279 2 216 1 239 2 229 189 1 211 2 197 1 206 2 199 Övriga utgifter. . . . . . 149 144 142 142 137 136 Samtliga utgifter 155 1 155 2 152 1 149 2 149 143 1 142 2 141 1 138 2 138 D:o exkl. skatter . . . . 151 148 144 140 137 134
1 Den inkomst, som legat till grund för skatteberäkningen, har förändrats på samma sätt som industriarbetarnas löner. — 2 Den inkomst, som legat till grund för skatteberäkningen, har förändrats på samma sätt som lönen för en statstjänsteman i 11 löneklassen.
Enligt de framräknade talen ha levnadskostnaderna i Stockholm sedan 1935 sti- git ca 6 enheter mindre än i genomsnittet för städer och tätorter. Medtagas ej de direkta skatterna i beräkningen reduceras denna skillnad till ca 4 enheter. Av dessa 4 enheter torde endast något över 1/2 enhet bero på olikheter i prisutveck- lingen och närmare 31/2 enheter på den olika vikt de olika delposterna ha i Stock- holm och i genomsnittet för samtliga orter. Den post, som härvid har den största betydelsen, är bostaden, som väger betydligt mer i stockholmsbudgeten. Enär denna post med sin relativt obetydliga prisstegring haft en från övriga poster avvikande utveckling, verkar hyrans större vikt i Stockholm sänkande på dess generalindextal.
Om man, som i alt. 2, beräknar skatteindex med hjälp av statstjänstemännens lö- neförändringar, erhållas generalindextalen 152 och 149, eller om man anknyter till det officiella indextalet 155 och 151 för samtliga orter resp. Stockholm.
Ser man åter på stegringen sedan juni 1939, finner man, att levnadskostnaderna (inkl. direkta skatter) under krigsåren stigit med 38 0/0 i Stockholm och 41 å 42 0/0 för samtliga orter. Medtagas icke de direkta skatterna i beräkningarna, bliva mot- svarande tal 34 resp. 37 0/o. Mellan år 1935 och juni 1939 stego sålunda i (Stockholm levnadskostnaderna inkl. skatter enligt alt. 2 med 8 0/o och exkl. skatter med 7 0/0. För samtliga orter var stegringen i båda fallen 8 0/0.
Till sist kan nämnas, att för hushåll, vilka icke äro berättigade till de statliga livsmedelsrabattema, ha levnadskostnaderna stigit kraftigare. Ser man för enkel- hetens skull enbart på indextalet utan direkta skatter med år 1935 som bas, som med ett genomsnittligt rabattbelopp är 144, skulle detta i Stockholm bliva 146, om inga rabatter fråndragas. Om man däremot antager, att samtliga hushåll vore ra- battberättigade, skulle indextalet bliva 141. För samtliga orter skulle motsvarande tal bliva 151 resp. 145, i stället för 148 med genomsnittligt rabattbelopp.
Stockholm i januari 1946. Gustaf Berglund.
Bilaga H.
PM
angående försäkringstekniskt beräknade avgifter för vissa pensionsförmånen
För 1945 års lönekommittés räkning har beräkning skett av de avgifter, som skulle erfordras för täckande av kostnaderna för på visst sätt fastställda tjänste- och familjepensionsförmåner för befattningshavare i statens tjänst och vid det stats- understödda kommunala skolväsendet. Enligt de för beräkningen meddelade direk- tiven skulle denna utföras under två alternativa förutsättningar i fråga om tjänste- pensionsförmånerna. Det ena alternativet (alternativ 1) innebär, att tjänstepensions- förmånerna skulle utgöras av dels ett belopp motsvarande två tredjedelar av slut— lönen i vederbörande lönegrad på 2-ort enligt en viss dyrortsgrupperad löneplanl, dels ock ett tillägg av 6 procent på nämnda belopp, dock beräknat högst på 700 kronor för månad. Enligt det andra alternativet (alternativ 2) skulle tjänstepen- sionsförmånerna utgå med angivna summa intill 67 års ålder men från och med nämnda ålder utgå med ett 800 kronor lägre belopp. Familjepensionsförmånerna skulle beräknas efter det med 6 procent förhöjda belopp, vilket stode i samma förhållande till nuvarande familjepensionsunderlag som slutlönen på 2-ort enligt nämnda löneplan :till den nettolön, vilken enligt nuvarande avlönings- och pen- sionsbestämmelser vid grundnivän (index 100 på 1935 års indexskala) utgår på C- ort i vederbörande lönegrads högsta löneklass. Avgiftsbetalning skulle förutsättas ske under hela den tid pensionsberättigande anställning innehades, och slutlönen, pensionsförmånerna och avgifterna skulle förutsättas vara desamma för extra ordi- narie tjänsteman i viss lönegrad som för ordinarie tjänsteman i motsvarande löne- grad. Beräkningarna skulle föras fram så långt, att de erforderliga avgifterna löne- gradsvis kunde bedömas. Slutligen skulle det sammanlagda avgiftsbeloppet för de vid beräkningarna medtagna befattningshavargrupperna jämföras med det motsva- rande belopp, som kunde beräknas uppkomma vid tillämpning av nuvarande pen- sionsbestämmelser, därvid sistnämnda belopp skulle beräknas utan hänsynstagande till rörligt tillägg eller kristillägg.
Beträffande beräkningarna och dessas resultat må nämnas följande. Tjänstepensionsförmånerna enligt alternativ 1 framgå, för år räknat, av kolumn 2 i efterföljande tabell. Enligt alternativ 2 skulle som förut nämnt.-s samma för- måner utgå intill 67 års ålder, varemot förmånerna från och med nämnda ålder skulle ha ett 800 kronor lägre belopp. Familjepensionsförmånerna framgå av kolumn 3 i tabellen. För avgiftsberäkningarna ha tillämpats samma försäkringstekniska antaganden och använts samma uppgifter angående befattningshavare m. ni. som vid de beräkningar av tjänste- och familjepensionsavgifter, för vilka redogörelse lämnats i den för lönekommitténs räkning upprättade promemorian angående netto- och bruttolöner enligt nuvarande avlönings- och pensionsbestämmelser för befatt- ningshavare i statens tjänst m. fl.2 Sålunda har bland annat räknats med förränt- ning efter 3 procent.
1 Den av lönekommittén föreslagna löneplanen nr 1. ” Vid detta betänkande fogad såsom bilaga D.
De erforderliga tjänstepensionsavgifterna redovisas i tabellen, i kolumn 4 beträf- fande alternativ 1 och i kolumn 5 beträffande alternativ 2. Det visar sig, att skill- naden mellan avgifterna enligt de båda alternativen skulle i genomsnitt belöpa sig till 85 kronor. Vid beräkningen av dessa avgifter ha kostnaderna för sjuk- och in- validpensioner ej tagits i betraktande. De erforderliga familjepensionsavgifterna redo- visas i kolumn 6. I kolumnerna 7 och 8 ha de avgifter angivits, som beräknats er- forderliga för såväl tjänstepensioner enligt respektive alternativ, inklusive sjuk- och invalidpensioner, som familjepensioner. Vad sjuk- och invalidpensionerna be- träffar har medräknandet av dem här liksom i omförmälda promemoria förutsatts medföra en genomgående höjning av de eljest erforderliga tjänstepensionsavgifter- na med omkring 13 procent, vilken siffra emellertid —— såsom i nämnda prome- moria framhållits — måste anses bestämd på mycket osäkra grunder. Det må framhållas, att likställandet av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän gör, att siffrorna i kolumnerna 4 och 5 ej äro direkt jämförbara med dem, som redovisats i andra kolumnen av den :till nämnda promemoria hörande tabell 4, och att på motsvarande sätt de här i kolumn 6 angivna siffrorna ej heller äro direkt jämför- bara med dem, som redovisats i tredje kolumnen av omförmälda tabell 4.
Det sammanlagda beloppet av de i kolumn 8 angivna avgifterna har beräknats över- skjuta det sammanlagda beloppet av avgifter erforderliga för nuvarande grund- pensionsförmåner med 56,1 procent, om ny tjänstepension utgår enligt alternativ 1, och med 45,2 procent, om sådan pension utgår enligt alternativ 2. Det har beräk- nats överstiga sammanlagda beloppet av avgifter erforderliga för nuvarande pen- sionsförmåner inklusive rörligt tillägg och kristillägg med 19,5 respektive 11,1 procent. Det må framhållas, att likställandet av extra ordinarie tjänstemän med ordinarie verkat minskande på ökningssiffrorna av den anledningen, att extra or- dinarie tjänstemän, utan att i nämnvärd utsträckning erhålla pension såsom extra ordinarie, beräknats erlägga avgifter med samma belopp som ordinarie tjänstemän i motsvarande lönegrad.
Stockholm i maj 1946.
B. Wingborg.
Tjänste- och familjepensionsförmåner enligt vissa alternativ samt däremot svarande försäkringstekniskt beräknade pensionsavgifter.
1 2 3 | 4 | 5 | 6 7 | 3 Beräknade avgifter för Tjänste- Familje- t" . . . .. . _ . _ janstepenslon tJanste- och familje- Lejlåååä-laåm flå-12312; åiägai (endast ålderspension) familje- pension sammanlagt ' ' pension alt. 1 alt. 2 alt. 1 alt. 2 kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor Löneplan A m. fl. A, Eo 1 2 934 1 432 77049 64095 5852 931 802 2 3 104 1 498 84000 74986 5517 1 007 917 3 3 282 1 546 981'59 88785 5903 1 171 1 077 4 3 451 1 609 702'15 62111 6679 862 781 5 3 622 1 677 651'84 571'32 257'67 996 915 6 3 782 1 738 897'70 80886 22524 1 242 1 153 7 3 943 1 780 76119 681'75 20346 1 066 986 8 4 104 1 839 68682 609152 26265 1 041 963 9 4 265 1 938 74937 67235 81'59 930 853 10 4 444 2 024 98828 91029 37067 1 490 1 412 11 4 622 2 116 68934 60313 7993 861 774 12 4 834 2 198 1 09987 1 02234 39011 1 636 1 558 13 5 063 2 265 797'21 698'69 474'14 1 377 1 279 14 5 368 2 341 917.12 82214 42972 1 469 1 374 15 5 690 2 484 729'35 65017 35802 1 184 1 105 16 6 021 2 628 861'87 784'56 307'50 1 284 1 206 17 6 368 2 801 88046 80342 28939 1 287 1 210 18, 19 6 767 2 958 1 23798 1 131'81 548155 1 951 1 845 20 7 174 3 095 1 20428 1 111'89 55260 1 917 1 824 21 i 7 607 3 231 1 38281 1 271-77 54342 2 110 1 999 22 8 039 3 382 1 462'19 1 37618 62795 2 284 2 198 23 8 480 3 519 1 67567 1 54267 76206 2 660 2 527 24 8 920 3 656 1 95482 1 86223 77854 2 993 2 900 25 9 312 3 784 2 71042 2 63570 87908 3 949 3 874 26 9 704 3 914 2 10724 2 007'20 831'98 3 219 3 119 27 10 040 4 040 2 34143 2 20501 91842 3 571 3 434 28 10 376 4147 2 181'66 2 057'28 91968 3 391 3 266 29 10 712 4 255 2 28810 2 16494 97258 3 564 3 441 30 11 048 4 358 2 451199 2 325'11 99492 3 772 3 645 Militära löneplaner. Oc 1 4 622 2 116 1 79536 1 70724 36057 2 394 2 306 Oa 2 6 368 2 801 2 65247 2 56436 50483 3 509 3 421 3 8 480 3 519 4 55802 4 47335 76610 5 929 5 844 4 9 704 3 914 32438 773-98 659-70 1 593 1 543 5 10 376 4 147 2 10526 2 05486 82257 3 207 3 157 6 11384 4 476 —3 055156 -—3 08018 599'75 — 2 861 — 2 886 UO 1 4 622 2 116 2 47262 2 337'58 52842 3 329 3 194 2 5 063 2 265 3 34486 3 207'93 62533 4 413 4 277 3 5 690 2 484 -— 501'26 — 569'78 398'62 —— 169 — 238
S t a t e ns !of fe 11 1:11 gaiutl e'd'rifieng är 1 9546 Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättssklpning. Fångvård. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande ridhäsbaveln m.m. [45]
_ Statsföi-fattlilnig. Allmän statsförvaltning. Rationelltetsvariationerna inom det. svenska jordbruk ”fu Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och [47]
vattenbyggnndsstyrelsen m. m. [10] . Vattenväsen. Skogsbrul—r.-Be1gsbruk. ;” ' 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till [ ». statliga. löneplaner m.m. [48] , Betänkande med förslag till ändrade grunder för tio
ningslagstiftningon m. m. [äl Betänkande med förslag till skogsvårdslag m.m. [4
Statens och kommunernas finansväsen. Industri. 1943 års jordbrukstaxeringssakunnlga. Betänkande med Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnlna
— Kommunalförvaltnlng.
förslag till ändrade bestämmelser i fråga. om taxering OCh rådgivningsverkssmhet. för hantverk 0011 smt av inkomst av iordbruksfastighet samt. lag om Jord- industri samt; bildande av företagarnlimnder. [22] bruksbokförlng. [291 Betänkande ang. hantverkets och småindustriens b främjande. [40] , ' Politi. Handel och sjöfart.
Parlamentariska. undersökningskommissionen ang. flyk- tingäronden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [36] Kommunikationsväsen. Betänkande ang,ru rundradloni Sverige. Dess aktuella b Nationalekonomi och socialpolitik. hov 0011 riktlinjer för dess framtida verksamhet [ll
Betänkande med förslag till verkstadsorganisation fn
Dödföddhcten och tidlgdödllgheten i Sverige. Dess sam- väg. och vattenbyggnadsväsendot. [43[
. ' _ bfdldlimkedf notlvltotspåillisknipgenåotgi des? görhdllailidle . v 0 normer-av rossnngsvr sam esssoca- _ . _ - . -—.__ medicinska och befolkningspolitiska. betydelse. 121 Bank ' med” ”eh ”m"”"gVäse'" . f Betänkande om barnkostnadernas fördelning mod förslog ' till allmänna. barnbidrag in. m. [5] Bilagor [6] Investeringsutrednlngons betänkande med utredning rö- . .. .. rande personal- och materielresurser m. m. för genom- ' Bäänkåiåe ang. tZl3.115tel"!el'lsiollsförsakringens organis on. — , åläggs ägglägåågfåffgoffåm enligt av utredningen * Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkring Den famlljevördande socialpolitiken. [17] rörelse m. m' 1' Lagtext. [33] 2- MOtW— [341 1 Betänkande med förslag rörande den ekonomiska. för- ., _- ? svnrsberedskapens framtida organisation. [19] _ Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbldrag. [23] . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. För— slag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings- - ' , verksamhet för partiellt arbetsföra m. rn. [24] Betänkande med förslag till investorlngsresorv för bud- getåret. 1946/47 av statliga. kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] statsmakterna. och folkhushållntngen under den till följd av stormaktskriget. 1939 inträdde krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35 »Socialvårdskommltténs be änkande. 13. Förslag ang. _ folk ensioneringens administrativa handhavande m.m.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt;.
1941 års lnrarlönesakkunniga. Betänkande med försli till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [: 19415 ars universitetsberednlng. 1. Docentlnstitutlonoi
[ l , , 1940 års skolutrednlngs betänkanden och utredningu 1V. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolnn. A. Allmän del. [11] B. Förslag till ut dcrvisnlngsplaner. [kr,] 4. Realskolan: Pra tiska, linjer. [141 VI Skolans inre arbete. Synpuuk er på fostran Ol undervisning. [31 ] E%äilliullde] om tnndlukcrutbildnlngens ordnande rn. 11 e . Socialutbildningssakkunnlga. 2. Utredning och fox-sh rörande statsvetenskapliga- examina. m. m. [30 Betänkande med förslag till förordning ang. allmä] kyrkomöte m. m. [32]
' 37 sakkunniga. ang. arbetsiörmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44]
Hälso- och sjukvård.
Betänkande ang. den centrala organisationen av det. civila medicinal- och vcterinärväscendet. [20]
' |
Allmänt näringsväsen. Försvarsväsen.
! l l l [ 1 [ I I | [ l l . , __ _ _ _ 1 _ Betänkande med forslag ang. uniformspliktens omfat B(åi'iiiåfålgågrg?pgfgåä?å.ofå]töm ag ang rätten till ' ning för viss personal vid försvarsväsendet. [41
Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begr-m ga anltäailet kontraktsanstltllt manskap inom krigsma.
en. Betänkande med förslag till lag med särskilda består melser om uppfinningar m. in. av betydelse för rike försvar. [25]
Betänkande med förslag rörande otticorsutbildningt inom armén m. m. [38]
Fast egendom. Jordbruk med binär-ingar.
Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten _ » på jordbrukets område i Norrland. [16] ' , PrMBfmg. utvecklingsplanerlng på. jordbrukets område. , 1 Den svenka växtodlingens utvecklingstendenser samt. . dess inriktande efter kriget. [39 R%tllingj er för den framtida jordbru spolitiken. De] 1. [42] 2.[46] Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Marcus Boktr.-A.-B.. Sthlm 468048