Översikt av det svenska pensionsväsendets utveckling med huvudvikt på den statsunderstödda pensioneringen av icke-statliga befattningshavare m. 111.

Med pension brukar i allmänhet förstås en livränta, som tilldelas en an- ställd, då han på grund av ålder eller sjukdom blivit oförmögen eller förut- sättes vara oförmögen till arbete, eller en livränta, som efter en anställds död utgår till hans anhöriga. Dylik till viss tjänst eller anställning anknu- ten pension brukar antingen vara utfäst att erläggas direkt av arbetsgiva- ren eller ock vara ordnad genom försäkring i en från arbetsgivaren friståen- de pensionsinrättning, som åtagit sig att svara för pensionens utgörande. Vanligtvis bidrager arbetsgivaren till finansierandet av pensioneringen, och i den mån så sker är pensionen att betrakta som en särskild form av ersätt- ning för arbete, som den anställde utfört åt arbetsgivaren.

Pensioneringen av statens tjänstemän.

En ordnad pensionering av anställda synes först ha uppkommit för sta- tens tjänstemän. Utvecklingen av statstjänstemannapensioneringen har haft stor betydelse för uppkomsten av pensioneringsformer jämväl för icke-stat- liga befattningshavare. I det följande lämnas därför till att börja med en kortfattad redogörelse för hur systemet med en pensionering av statens tjänstemän uppkommit och utvecklats. Pensionsutredningen anser sig här- vid kunna begränsa sig till att huvudsakligen beröra pensioneringen av sta- tens civila befattningshavare och behandlar härvid först tjänstepensione- ringen.

Den numera i grundlag fastslagna principen att statstjänstemän, från— sett förtroendeämbetsmän, äro »oavsättliga» hade sin motsvarighet reda1 i frihetstidens konungaförsäkringar. I 1772 års regeringsform fanns intet direkt stadgande därom, men vid 1786 års riksdag beslöto ständerna ned Konungens samtycke en förklaring av innehåll, att förbudet för Konungen att fördärva någon >>till liv och ära, lem och välfärd» även skulle innefatta förbud att avsätta ämbets- eller tjänsteman utan laga rannsakning och dom vid behörig domstol.

En befattningshavares rätt att behålla ett statligt ämbete, vartill han lt- nämnts, varade i princip hela livstiden. Någon avgångsskyldighet vid vss ålder var ej föreskriven. Frivillig avgång från befattningar torde i allmän-

• Sida 13
•  Original

het icke ha varit att påräkna med hänsyn till vederbörande befattningsha- vares beroende av inkomsterna från tjänsten för sin försörjning. Systemets kon-sekvenser belysas av rikets ständer i en den 30 januari 1770 'avlåten skrivelse till Kungl. Maj:t, vari de framhöllo, »att ålderstigne ämbetsmän, till huru hög ålder de ock hunnit eller vad bräcklighet dem påkomma kun- nat, icke voro i stånd i anseende till bristande nödig utkomst gå ur tjänsten utan måste därvid, ehuru oftast med ringa krafter och uttröttade sinnen, till sin död kvarbliva». För att få till stånd en förändring av dessa förhållan- den funno ständerna det »för det allmännas härunder beroende förmåns skull bäst och skäligt, att när en ämbetsman uppnått 70 års ålder honom hellre måtte tillåtas taga avsked med bibehållande av hela lönen än att han i avseende på sin utkomst skulle nödgas stå kvar i Kungl. Maj:ts och kro- nans tjänst». Att entlediga ämbetsmannen utan att bereda honom sådana förmåner syntes ständerna ej kunna komma i fråga, enär »både lag och billighet, ja själva mänskligheten förbjöde att skilja en gammal ämbets— man, vilken redligen och väl tjänt från den syssla till vars värdiga bestri- dande han sin bästa ålder och styrka använt». Ständernas förslag förverk— ligades genom en Kungl. Maj:ts förordning den 24 januari 1778, varigenom stadgades att ämbetsman, som uppnått 70 års ålder, kunde få avsked, om han det åstundade, med hel-a lönen. Därmed hade ett viktigt steg tagits i riktning mot införande av en pensionering av statens befattningshavare.

Det genom 1778 års förordning tillskapade systemet medförde den olä- genheten, att en avgången befattningshavares efterträdare icke kunde kom- ma i åtnjutande av den med befattningen förenade lönen, förrän den tidi- gare befattningsh—avaren avlidit. För att avhjälpa detta beslöt 1809—10 års riksdag, att pensionsbeloppen för de civila ämbets- och tjänstemän vilka dittills erhållit avsked med fulla lönen i pension skulle uppföras i riksstaten under särskild avdelning, benämnd allmänn-a indragningsstat-en. År 1812 förordnad-es att samma förfarande skulle iakttagas jämväl i fråga om de tjänstemän som därefter fingo avsked med lönen i pension.

Under 1870-talet skedde en omfattande nyreglering av statstjänstemän- nens avlöningsförhållanden. Genomgående tillämpades härvid det syste- met, att avlöningen fördelades i lön och tjänstgöringspengar. I anslutning därtill stadgades genom kungl. brev den 1 juni 1877, att de ämbets- och tjänstemän samt betjänte för vilka dylik uppdelning av avlöningen skett skulle — såvida ej för särkilda fall andra bestämmelser voro eller blevo meddelade — från allmänna indragningsstaten erhålla pension till lönens hela belopp vid avskedstagande från tjänsten, då de uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår. I samband med 1870-talets löneregleringar medde- lades vidare föreskrifter om skyldighet för befattningshavare att vid viss ålder avgå från innehavd befattning. Bland de vilkor som stipulerades för åtnjutande av de vid löneregleringen bestämda avlöningsförmånerna intogs nämligen i de flesta fall ett stadgande om sådan skyldighet. Genom anord- nandet av ålderspensioner åt statens tjänstemän hade sålunda åstadkom- mits ett viktigt undantag från principen om statstjänstemännens oavsätt- lighet.

• Sida 14
•  Original

I detta sammanhang må även omnämnas den pensionering som omlnän- derhades av civilstatens pensionsinrättning. Denna inrättning, som eniligt beslut vid 1823 års riksdag åtnjöt bidrag av statsmedel och som erhöll sitt första reglemente år 1826, var ursprungligen avsedd att övertaga all tjääns- tepensionering inom civilstaten men kom närmast att få till uppgift att (om— besörja vis-s förtidspensionering.

På begäran av 1889 års riksdag gjordes frågan om nya bestämmelser om pensionering av befattningshavare inom civilstaten till föremål för utrred- ning. Sedan utredning verkställts av en för ändamålet tillsatt kommiitté, framlade Kungl. Maj :t år 1899 proposition med förslag till riksdagen. För- slaget byggde på pensionering utan avgiftsskyldighet för befattningshawar- na och avvisades på den grund av riksdagen. En ny kommitté tillsatttes. Sedan denna är 1902 slutfört sin utredning, framlade Kungl. Maj:t till 1907 års riksdag proposition (nr 18) med förslag till lag angående civila tjälIIS- teinnehavares rätt till pension. Lagförslaget antogs av riksdagen med vissa jämkningar och tillägg, varefter lagen den 11 oktober 1907 utfärdades.

Genom 1907 års civila pensionslag tillskapades enhetliga tjänstepensioms- bestämmelser för större delen av den civila statsförvaltningen. Bestämnnel— serna i lagen grundade sig på principen om avgiftskyldighet för befaltt- ningshavarna och avgifternas fondering. Pensionsunderlaget skulle miot— svara lönen i fall då jämte lön även utgick tjänstgöringspengar eller orts- tillägg. I andra fall skulle det utgöra två tredjedelar av lönen. Det fick dock icke uppgå till mer än 6 000 kronor. Pensionsåldern, som tidigare normialt varit 65 år, framflyttades beträffande manliga tjänstemän i regel till 67 .år. För kvinnliga befattningshavare bestämdes pensionsåldern till i regel 60 år. Förutom vid uppnående av viss ålder kunde avgångsskyldighet och pen- sionsrätt uppkomma till följd av sjukdom eller olycksfall.

Den efterföljande utvecklingen på tj änstepensioneringens område har bl.. a. medfört i stort sett enhetliga pensionsbestämmelser ej blott för den egent— liga civilförvaltningen utan även för de affärsdrivande verken och försvars- väsendet. Den omarbetning av pensionsbestämmelserna som därvid före- kommit har i allmänhet skett i anslutning till nyregleringar av befattnings- havarnas avlöningsförhåll-anden. Vad beträffar omfattningen av pensio- neringen har utvecklingen inneburit en utvidgning av densamma till att omfatta ej blott ordinarie utan även extra ordinarie befattningshavare. Den- na utvidgning skedde genom tillkomsten av 1934 års civil-a tjänstepension-s- reglemente, vilket bland andra nyheter medförde en genomgående sänk- ning av pensionsåldrarna. Även arbetare med statlig anställning ha erhål- lit pensionsrätt, ehuru enligt särskilda efter deras anställningsförhållan- de avpassade reglementsbestämmelser. Det första tjänstepensionsreglemen- tet för arbetare i statens tjänst tillkom år 1934.

Efter det att under några år tillämpats reviderade reglementen av år 1941 gälla för närvarande för huvudparten av statens tjänstemän 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente samt för arbetare med statlig anställ- ning 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.

• Sida 15
•  Original

Till principerna för de bestämmelser som gälla enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemvente återkommer utredningen i det följande.

Medan staten sedan gammalt ansett sig böra ombesörja och till betydande del bekosta de ordinarie statstjänstemännens egen pensionering har i fråga om pensioneringen av samma befattningshavares efterlevande (familjepen- sioneringen) såsom en allmän grundsats gällt, att pensioneringskostnade—rna borde bestridas väsentligen genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten borde inskränka sig till att medverka vid bildande och upprätthål- lande av anstalter för pensioneringens handhavande.

Intill början av 1800-talet, då ännu inga pensionsinrättningar för civila tjänstemäns änkor och barn bildats, hade de efterlevande ej att påräkna an- nat understöd än den begravningshjälp eller 5. k. nådårsbesparing som av den avlidne tjänstemannen under livstiden intj änats ; befunno de sig i syn- nerligen behövande omständigheter, kunde de stundom efter särskild fram- ställning hos Kungl. Maj:t eller riksdagen erhålla mindre belopp å de 5. k. beneficii- och benådningsstaterna eller från särskilda smärre anslag.

Sedan försäkringstanken börjat tränga igenom, framstod tydligare än förut behovet att sörja för tj änstemännens efterlevande på ett effektivare och mera tillfredsställande sätt än som kunnat ske genom nämnda anordning- ar. Sålunda började man — på initiativ i vissa fall av staten och i andra fall av tjänstemännen själva —— bilda föreningar eller kassor för pensione- ring av efterlevande änkor och barn; till dessa pensionsinrättningar lämna- des i viss utsträckning bidrag av statsmedel för att det med dem avsedda syftet skulle kunna förverkligas.

År 1826 bildades under namn av civilstatens enskilda änke- och pupillfond en pensionskassa, som förenad-es med den samtidigt grundade, för tjänste- pensionering avsedda civilstatens pensionsinrättning. Fondens uppgift var att genom avgift-er Och erforderliga tillskott från pensionsinrättningen be- strida familjepensionering av civila befattningshavare. När är 1908 pen— sionsinrättningen avvecklades, ombildades änke- och pupillfonden till civil- statens änke- och pupillkassa.

Förutom sistnämnda pensi-onsinrättning funnos för familjepensionering beträffande vissa grupper statstjänstemän särskilda kassor eller anstalter, som förbigås i detta sammanhang.

Frågan om beredande av möjlighet till familjepension under statens med- verkan även för extra ordinarie tjänstemän samt frågan om tillskapande av enhetliga grunder för familj epensionering för olika tj änstemannagrupper er- höll efter vissa utredningar sin lösning genom utfärdandet av Kungl. Maj:ts reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst den 16 oktober 1936 (allmänna familjepensionsreglementet). Detta reglemente blev tillämpligt å såväl civila som militära befattnings— havare, allteftersom staten övertog de ovan omnämnda familjepensionskas— sorna.

Genom reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens tjänst, givet den 16 oktober 1936, ha arbetare, som lödo under då

• Sida 16
•  Original

gällande tjänstepensionsregl-emente för arbetare eller som avgått från :sådan arbetaranställning, som där avses, fått pension ordnad för sina efterleivande efter mönster av bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglememtet.

1936 års familjepensionsreglementen ha sedermera år 1942 ersatts av nya familjepensionsreglem-enten. som tillkommit i samband med nya tjänsttep—en- sionsbestämmelser. För närvarande gäller för huvudparten av statens biefatt- ningshavare 1947 års allmänna familj-epensionsregl-emente. För arbettare i statens tjänst gäll-er ett samma år utfärdat familjepensionsregl-emente fiör ar- betare.

De regler som gälla om statens befattningshavares pensionering enliigt de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena kunna sammanfattas på följande sätt.

Av pensioneringen omfattas huvudsakligen innehavare av befattningar, för vilka gälla vissa i statens allmänna avlöningsreglemente angivna löne- gradsbeteckningar. Avgränsningen innebär i stort sett, att ordinarie och extra ordinarie tjänstemän åtnjuta pensionsrätt, medan aspiranter och extra tjänstemän lämnats utanför pensioneringen. Rätten till tjänstepension avser ej blott pension vid viss ålder (ålderspension) utan även pension vid tidigare på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte inträffad oförmåga till tjänst- göring. F—amiljepensionsrätten innefattar pension till efterlevande änka eller änkling samt underåriga barn och kan under vissa förutsättningar avse jämväl frånskild maka eller make. Å pensionerna utgå rörliga tillägg. Den som avgår i förtid från sin tjänst utan rät-t till pension bevarar under för- utsättning bl. a. 'att anställningen varat minst tre år viss rätt till pensions- förmåner såväl för sin egen del som för sin-a efterlevande. Dessa förmåner benämnas tjänstelivränta respektive familjelivrän-ta. Några pensionsavgif— ter eller pensionsavdrag förekomma icke längre. Pensionsavgi—fternas bort— tagande i samband med nettolönesystemets införande samt skapandet av viss samordning av tjänstepension och folkpension tillhöra de viktigaste nyhe- terna i 1947 års pensionsreglementen.

Till innebörden av de allmänna tjänste- och familjepensionsbestämmel- serna återkommer utredningen i Kap. VI i samband med behandling av olika principspörsmål rörande pensioneringen genom SPA.

Rätt till pension enligt pensionsreglementena för arbetare har medgivits för arbetare med anställning inom arbetsområde, vari föreligger >>ett fort- löpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft» under förutsättning bl. a. att för anställningen gäller en arbetstid av »nor— mal omfattning». För andra arbetare finns möjlighet att erhålla pension enligt de mera summariska bestämmelser som meddelats i kungörelse med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst den 30 juni 1947.

• Sida 17
•  Original

Pensionering av icke-statliga befattningshavare.

När under 1800-talet det kommunala undervisningsväsendet och den kom— munala hälso- och sjukvården började organiseras i fastare former, upp- kommo även frågor om huru pensioneringen för de till dessa verksamhets- grenar hörande befattningshavarna skulle ordnas. Verksamhetsgrenarnas be- tydelse för det allmänna had-e föranlett, att staten med-delat föreskrifter om verksamhetens organisation och bedrivande samt på olika sätt lämnat sitt stöd. Det kom också snart att höj as röster för att staten även med avseende å icke-statliga befattningshavares pensionering borde lämna sin medverkan.

Inom det kommunala undervisningsväsendet var det först beträffande folkskolans lärare, som fråga uppkom om pensioneringens ordnande. Redan i 1842 års folkskolestadga bringades lärarnas pensionsfråga på tal genom ett uttalande av innebörd, att det skull-e bero av församlingens eller skolstyrel- sens prövning att då lärar-e på grund av ålderdom eller sjuklighet var ur- ståndsatt att sköta sin tjänst, >>i mån av hans behov och av den längre eller kortare tid han tjänstgjort» tilldela honom större eller mindre del av lönen i pension. Sedan olika förslag framkommit om ordnande av folkskollärarnas pensionsfråga utan något egentligt resultat, begärde rikets ständer år 1863 hos Kungl. Maj:t en utredning därom. Ständerna anförde som motiv för ett ändamålsenligt ordnande av folkskollärarnas pensionering dels billighets- skäl (»billigheten fordrade, att en skollärare efter en mannaålder full av möda, ej måtte för sin nöd'torftriga bärgning på ålderdomen vara beroende av godtycket eller fattigvårdens tillgångar»), dels oclc vikten för skolväsen- det av att avgångsskyldigh—et för lärarna ordnades (»att i de förtröttade och åldrade lärarnas ställe kunde användas friska och nya krafter»). Den stat— liga kommitté som därefter tillsattes föreslog, att pensioneringen skulle ord- nas genom en särskild p-ensionsinrättning och med statligt stöd. Som motive— ring för statens bidrag till pensioneringen anförde kommittén, att enligt dess åsikt statens bidrag vore ett oundgängligt villkor för åstadkommande av en ändamålsenlig pensionsinrättning för folkskollärare. Kommittén anförde vi- dare, att folkskolan genom den allmänna bildning den hade till uppgift att befrämja icke vore att betrakta allenast som en kommunernas utan även som en statens angelägenhet, vilket bl. a. bekräftats därigenom att staten be- viljat understöd för lärarnas avlönande.

Förslag om bildande av en folkskollärarnas pensionsinrättning antogs av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1866 och reglemente för inrättningen utfärda- des av Kungl. Maj:t den 30 november samma år.

Delaktighet i pensionsinrättning—en åtnjöts från början av ordinarie lära- re vid egentlig folkskola och lärare vid högre folkskola. Pensionerna bekos- tades genom årsavgift-er av skolområde eller skoldistrikt och tjänstinnehava- re och genom de statliga bidragen.

Delaktigheten utsträckt-es sedermera till lärare och lärarinnor vid folk- skoleseminariernas övningsskolor, lärare och lärarinnor vid vissa av lands-

2—487969.

• Sida 18
•  Original

tingen, staten och enskilda inrättade småskoleseminarier, ordinarie ännnes- lärare vid kommunal mellanskola samt lärare och lärarinnor vid vissa en- skilda skolor, barnhem och skyddshem.

För ordnande av folkskollärarnas familjepensionering tillkom efter ini— tiativ av riksdagen år 1875 folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Kungl. Maj:ts reglemente för kassan utfärdades den 15 oktober samma år. Kas- sans ekonomiska underlag utgjordes av statens bidrag och delägarnas års— avgifter. Som motiv för de statliga bidragen anfördes även nu statens in- tresse av folkundervisningens befrämjande. Delaktiga i folkskollärarnas änke- och pupillkassa blevo förutom lärare, som voro delaktiga i folkskol- lärarnas pensionsinrättning, bl. a. vissa lärare vid dövstumskolor och folk- högskolor, lantmannaskolor, sinnesslöanstalter och anstalter för vanföra.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen bildades för pensionering av vissa lärare inom folkundervisningen, vilka icke vunnit anslutning till folk- . sk—ollärarnas pensionsinrättning, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstöds— anstalt. Anstaltens reglemente utfärdades den 22 juni 1892. Anstalten fick till uppgift att bereda ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarin— nor vid folkskolor, för vilkas avlönande tillskott av allmänna medel läm— nades. I ålderdomsunderstödsanstalten upptogos efter hand även andra lä- rargrupper. Genom beslut vid 1901 års riksdag beviljades sålunda delaktig— het för småskollärare vid landstingsseminarium, för vilkas avlönande bi— drag av allmänna medel utgick. År 1912 medgavs att lärare och lärarinnor i slöjd, vilka erhöllo minst samma avlöning som småskollärare, skulle ha rätt till understöd från anstalten. Genom beslut av 1913 års riksdag med- gavs vidare inträdc för lärare vid sådana av enskilda underhållna skolor, vilka tjänade samma ändamål som de i reglementet avsedda, till den all— männa folkundervisningen hörande skolorna. Detta beslut innefattade en ändring av anstaltens reglemente av principiellt intresse.

Som motivering för att pensionsrätten utsträcktes till enskilda icke statsunder— stödda skolor anfördes i proposition i ämnet, att på åtskilliga ställen i landet sko- lor funnos, vilka fyllde samma uppgift som de av stat och kommun underhållna skolorna men vilka helt bekostades med enskilda medel exempelvis genom dona- tioner, anslag av industriella verk eller av enskilda personer. En uttrycklig be- stämmelse i reglementet om att delaktighet i anstalten endast finge åtnjutas av lärare, till vilkas avlönande tillskott av allmänna medel lämnades, hindradr, att lärare vid dessa enskilda skolor medtogos i anstalten utan reglementsändring. Där- emot hade Kungl. Maj:t i liknande fall under särskilda villkor beviljat intride i folkskollärarnas pensionsinrättning för lärare vid enskild skola. Till stöd för en ändring av reglementet, varigenom även lärare vid av enskilda underhållna sko- lor kunde erhålla pensionsrätt i ålderdomsunderstödsanstalten, anfördes i pru— positionen vidare bl. a., att dessa skolor fyllde alldeles samma behov, för iilkas tillgodoseende eljest stat och kommun måst bevilja erforderliga medel. Det kunde då icke betraktas såsom någon för stor uppoffring från statens sida, om sådana skolor, därest deras verksamhet befunnes tillfredsställande, mot inbetalande av stadgade avgifter erhölle för sina lärare samma rätt till understöd, som diulle tillkommit de av det allmänna bekostade skolor, vilka de ersatte. Om stadgindet i pensionsreglementet bibehölles oförändrat, bleve det vidare i längden allt svå—

• Sida 19
•  Original

rare för dylika skolor att förvärva och framför allt att bevara goda lärarkrafter. Och för de lärare som längre tid nitiskt tjänstgjort i skolor av detta slag måste det kännas som en orättvisa att på ålderns dagar antingen fullständigt gå miste om understöd eller erhålla ett avkortat sådant, trots det att deras arbete varit av samma betydelse som det vilket utförts av deras kamrat-er i statsunderstödda skolor.

Även dövstumlärarnas pensionsanstalt tillkom jämlikt beslut av Kungl. Maj :t och riksdag. Anstalten inrättades år 1905 och avsåg ålders— och sjuk— pensionering för ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor (med undan- tag för övningslärare) i de jämlikt lagen om dövstumundervisningen den 31 maj 1889 inrättade skoldistrikten. I anstalten upptogos sedermera lärare vid vissa andra undervisningsanstalter såsom folkhögskolor, lantmannaskolor, sinnesslöanstalter och vanföreanstalter.

Slutligen mä inom undervisningsväsendet nämnas lärarinnornas pensions- anstalt, för vilken Kungl. Maj :t fastställt reglemente den 23 december 1910. Denna pensionsanstalt inrättades för kvinnlig lärarpersonal vid statsunder- stödda _privatläroverk och avlöste den på detta område tidigare förekomman- de statsunderstödda pensioneringen genom Svenska lärarinnornas pensions- förening och pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom.

Statens medverkan till pensionering av befattningshavare inom hälso- och sjukvården skedde under liknande former och med liknande motivering som beträffande undervisningsväsendet.

På hälso- och sjukvårdens område inrättades barnmorskornas pensions— anstalt, lasarettsläkarnas pensionskassa, extra provinsialläkarnas pensions- kassa samt vissa antalter för pensionering av sjuksköterskor.

Barnmorskornas pensionsanstalt tillkom år 1904 efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Den 31 december samma år utfärdade Kungl. Maj:t reg— lemente för anstalten. Denna fick till uppgift att bereda ålderdomsunder- stöd åt i riket legitimerade barnmorskor med anställning hos kommun eller å barnbördshus. Från och med är 1905 trädde anstalten i verksamhet. An— staltens verksamhetsområde ändrades i vissa avseenden är 1910, då nytt reglemente för anstalten utfärdades. Enligt detta reglemente skulle anstal- ten bereda ålderdomsunderstöd åt i riket legitimerade barnmorskor, vilka utövade yrkesmässig verksamhet överhuvud. Pensioneringen avsågs skola finansieras förutom med avgifter av delägarna bl. a. med bidrag av staten.

Frågan om staten borde bidraga till pensionskostnaderna för barnmors- korna hade varit föremål för olika meningar, när den vid åtskilliga tillfäl- len behandlades omkring och före sekelskiftet.

Då riksdagen i skrivelse den 5 maj 1888 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta ut- arbeta förslag till en allmän pensionsinrättning för barnmorskor m. m., framhölls, att Kungl. Maj:t genom att år 1856 utfärda ett barnmorskereglemente erkänt, att harnmorskeväsendets ändamålsenliga ordnande vore en angelägenhet, som åläge staten. Då borde staten också sörja för att barnmorskorna bleve bättre tillgodo- sedda i ekonomiskt hänseende och ej skulle behöva motse att tillbringa ålder- domen i nöd. Blott på sådant sätt kunde man nämligen begära ett fullt tillfreds-

• Sida 20
•  Original

ställande uppfyllande av de med yrket förenade plikter och hindra, att dmgliga och för yrket lämpliga kvinnor avskräcktes att ägna sig åt barnmorskekallert. Ett ingripande från statens sida vore därvid av desto större vikt som barnmorskorna i allmänhet ej kunde, utan att det goda ändamålet med ett väl ordnat barnmorske- väsen till en del ginge förlorat, fortsätta att tjänstgöra allt för långt in på ålder- domen.

En motsatt mening kom däremot fram i ett av statsutskottet till 1895 års riksdag avgivet yttrande över ett av Kungl. Maj:t då framlagt förslag i frågan. Utskottet anförde, att den omständigheten, att barnmorskorna varken vore av staten an- ställda eller till större eller mindre del avlönade, innebure tillräckligt skäl för att staten icke borde medverka till deras ålderdomsförsörjning. Det borde enligt ut- skottets mening ankomma på vederbörande kommuner att bereda ålderdomsför- sörjning åt de i kommunal tjänst anställda barnmorskorna. De enskilt praktiserande barnmorskorna borde genom egna besparingar bereda sig medel till sin ålder- domsförsörjning.

Frågan om barnmorskornas pensionering föll vid 1895 års riksdag på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

I 1904 års proposition till riksdagen i fråga om bildande av barnmorskor- nas pensionsanstalt sades statens medverkan till barnmorskornas pensio- nering vara »lämplig och med billighet överensstämmande». Propositionen bifölls såsom förut nämnts av riksdagen.

Lasarettsläkarnas pensionskassa bildades genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen år 1903. Reglemente för kassan utfärdades av Kungl. Maj:t den 13 november samma år. Kassan fick till uppgift att bereda pension åt ordinarie lasarettsläkare vid länslasarett eller på likartat sätt anordnad sjukvårdsinrättning, vilken ägdes och helt eller delvis underhölls av lands- ting eller stad utanför landsting. Finansieringen av pensionskostnaderna skedde genom delägarnas avgifter och bidrag av huvudmännen och staten. Statens medverkan till pensioneringen motiverades bl. a. med statens in- tresse av lasarettssjukvården och den statliga kontrollen av densamma.

Extra provinsialläkarnas pensionskassa tillkom enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens år 1911 meddelade beslut och reglemente för kassan utfärdades av Kungl. Maj:t den 30 december samma år.

Flertalet av de ovan nämnda pensionsanstalt-erna och pensionskassorna ställdes under förvaltning av direktionen över folkskollärarnas pensionsin- rättning.

Statlig medverkan till sjuksköterskornas pensionering tillkom från och med år 1902, då statsbidrag beviljades till sådan pensionering på villkor att bidrag endast skulle utgå till teoretiskt och praktiskt utbildad sjuksköterska, som var delägare i någon för ändamålet inrättad pensionsanstalt. Sådana pensionsanstalter voro pensionskassan för Sophiahemmets sjuksköfers- kor och Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening. Som notiv för statens bidrag till pensioneringen framhölls förutom skål av mera all— mänt humanitär art vissa synpunkter på rekryteringens underlättande

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår huru den statsunderstödda pensioneringsverksamheten utgrenade sig till alltfler verksamhetsgrenar och befattningshavargrupper. Systemet att för varje nytillkommen befattnilgs—

• Sida 21
•  Original

havargrupp tillskapa en särskild pensionsinrättning började emellertid snart visa sig mindre ändamålsenligt. En centralisering av den statsunder— stödda pensioneringsuerksamheten började nu att bli aktuell.

Fråga om en sådan centralisering uppkom först i samband med frågan om beredande av pensionsmöjligheter för vissa veterinärer.

I en proposition till 1912 års riksdag (nr 222) hade Kungl. Maj:t före— slagit inrättande av en särskild pensionsanstalt för beredande av tjänste— pensioner åt distriktsveterinärer, till vilkas avlöning staten lämnade bidrag. Riksdagen avslog propositionen men anhöll därvid, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter lämpligen kunde ge- nomföras samt att därefter framlägga förslag i ämnet till riksdagen.

Den av riksdagen begärda utredningen utmynnade i ett förslag till pen- sionerin-gens ordnande i anslutning till bildande av statens anst-alt för pen- sionering av folkskollärare m. fl.

De veterinärer som föreslogos till delaktighet i statsanstalten voro dels distriktsveterinärer, 'som avlönades av landsting med bidrag av staten, dels även andra kommunalt anställda veterinärer samt vissa besiktningsveteri- närer vid slakterier.

Reglementet för statens anstalt för pensionering au folkskollärare m. fl. utfärdades av Kungl. Maj :t den 31 december 1919. I den nya anstalten upp- togos folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pu- pillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt barn- morskornas pensionsanstalt. Vidare upptogos i anstalten, förutom veteri- närerna, bl. a. distriktssjuksköterskor och andra sjuksköterskor samt hus- mödrar i av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock i stiftelse av allmännyttig na- tur, vilken övade dylik vård, ävensom föreståndarinna vid godkänd sjuk- sköterskebyrå. Vad beträffar barnmorskornas pensionering må nämnas att endast distriktsbarnmorska samt annan barnmorska anställd hos kommun eller a barnbördshus erhöll pensionsrätt i den nya anstalten.

I reglementet för pensionsanstalten angåvos de grupper av befattningar som anslötos till pensioneringen i skilda kapitel, lärarna 1 kap. IV, veteri- närerna i kap. V samt sjuksköterskor och barnmorskor m. fl. i kap. VI. Pensioneringen ordnades nu efter enhetligare grunder än tidigare för de olika grupperna. De för pensioneringsverksamheten gällande gemensamma bestämmelserna meddelades i kap. I—III i reglementet och erforderliga specialbestämmelser för de olika grupperna gåvos i efterföljande kapitel. För alla grupperna stadgades såväl tjänste- som. familjepensionsrätt.

Genom bildandet av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. hade ett viktigt steg tagits i riktning mot en centralisering av den statsunderstödda pensioneringsverksamheten.

Redan under det första året av den statliga pensionsanstaltens verksam- het beslutades en principiellt viktig utvidgning av anstaltens klientel. Efter beslut av 1920 års riksdag medgavs, med ändring av anstaltens reglemente,

• Sida 22
•  Original

pensionsrätt för befattningshavare vid hushållningssällskap och dem un- derlydande institutioner, skogsvårdsstyrelser, lantbruksakademien, vissa anstalter på försöksväsendets område, nämligen Sveriges utsädesförening, Svenska mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbot— tens län samt statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående nä- ringar. Någon närmare specificering av Vilka befattningar hos dessa insti- tutioner som skulle förenas med pensionsrätt gjordes därvid icke annat än för skolorna, som endast erhöll—o anslutning för sina lärare. Prövningsrätten med avseende därå överläts därigenom _ i den mån minimiårsavlöning ej fastställts för befattningarna, då anslutningen var obligatorisk _ på viss statlig myndighet. Befattningarna vid de nämnda institutionerna samman- fördes under ett särskilt kapitel (kap. VII) i anstaltens reglemente.

Före år 1920 var det av de på jordbrukets och skogshushållningens om- råde verksamma befattningshavarna endast lärarna vid lantmannaskolorna som tillerkänts rätt att efter avgång från tjänsten erhålla pension. Dessa hade pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Någon utförligare motivering för medgivande av pensionsrätt åt befatt- ningshavare på lantbruksnäringens område lämnades icke i propositionen el- ler i vederbörande utskotts utlåtande. Beträffande samtliga befattnings- havare gällde, att statsbidrag utgick till den verksamhet i vilken de voro an- ställda.

Jämlikt en är 1925 beslutad ändring av anstaltens reglemente beviljades pensionsrätt i densamma för ännu en betydande grupp befattningshavare, nämligen befattningshavare tillhörande sådana polisdistrikt ä landsbygden, som åtnjöto statsbidrag. Pensionsrätten avsåg till en början endast tjänste- pension men utvidgades sedermera till att avse även familjepension.

År 1926 beslutades införlivning med anstalten av ännu några förut fri— stående pensionsinrättningar, nämligen lasarettsläkarnas pensionskissa, dövstumlärarnas pensionsanstalt och lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa. I anslutning till denna utvidgning av anstaltens verk- samhetsområde ändrades dess namn till statens pensionsanstalt.

I samband med 1926 års ändringar i pensionsanstaltens reglemente ned- gavs pensionsmöjligheter för åtskilliga nya befattningshavargrupper. Bland de befattningshavare som, förutom delägarna i de införlivade pensionskas- sorna, därvid fingo möjlighet att erhålla anslutning till pensionsanstalten må nämnas lärare vid fortsättningsskolor och yrkesundervisninganstalter samt föreståndare och viss annan vårdpersonal vid vårdinrättningar. Med hän- syn till det intresse som utvecklingen av vårdpersonalens pensionsfråga äger ur principiell synpunkt, lämnas här nedan en kortfattad redogörelse för den- samma.

År 1921 hade Kungl. Maj:t lämnat tillkallade sakkunniga i uppdrag att till- sammans med statens fattigvårdsinspektör verkställa utredning och avgiva firslag i fråga om pensionering av manliga föreståndare vid av staten, landsting, konmun eller annan samfällighet inrättad anstalt för vård av fattiga, sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäldes i 33 & lagen om fattigvården

• Sida 23
•  Original

den 14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av allmännyttig natur, som idkade dylik vård, ävensom beträffande i vad mån andra befattningshavare vid dessa anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt borde bli delaktiga av pension genom sta- tens försorg. De sakkunniga avgåvo yttrande och förslag i ämnet den 10 decem- ber 1921 samt, med anledning av de mot detta förslag gjorda erinringarna, nytt förslag den 13 december 1922. Det förra avsåg pensionsrätt för i princip samtliga fast anställda befattningshavare vid dessa anstalter, det senare pensionsrätt för endast föreståndare och föreståndarinnor.

I anledning av väckta motioner anhöll .1925 års riksdag, att Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande frågan om utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård samt efter den ytterligare utredning som kunde finnas erforderlig för riksdagen framlägga det förslag vartill omständigheterna kunde föranleda. Riksdagen framhöll, att det såväl ur statsfinansiell synpunkt som med hänsyn till organisatoriska förhållanden syntes försiktigast att ej utsträcka pensioneringen till andra befattningshavare vid dessa anstalter än föreståndare och föreståndarinnor.

Sedan viss ytterligare utredning i ämnet verkställts, medgavs av 1926 års riks— dag pensionsrätt för föreståndare och föreståndarinna vid av staten, landsting, kommun och annan samfällighet anordnad vård av fattiga, sjuka, alkoholister, in— valider, barn eller åldringar eller ock vid stiftelse av allmännyttig natur, vilken övade dylik vård. Önskvärdheten att underlätta en god rekrytering synes ha ut- gjort ett av motiven till pensionsrättens medgivande.

Samtidigt härmed skedde en utvidgning av husmödrarnas och sj uksköter- skornas pensionsrätt, varigenom husmödrar och sjuksköterskor vid vård- anstalter, vilkas föreståndare eller föreståndarinna kunde vinna pensions- rätt, erhöllo samma förmån.

I detta sammanhang må även nämnas att riksdagen år 1925 med anledning av Kungl. Maj :ts proposition i ämnet (nr 84) beslutat medgiva rätt till del- aktighet i pensionsanstalten även för sjuksköterska, anställd i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförligt företag för därstädes an— ställd. personal och dess familjer.

Av förändringarna i sarmnansättningen av SPAs klientel efter år 1926 må följande omnämna-s.

År 1928 införlivades med SPA den år 1911 bildade extra provinsialläkar- nas pensionskassa.

Med SPA har härefter införlivats kungl. hovkapellets pensionsinrättning år 1938 och de kungl. teatrarnas pensionsinrättning m. fl. till de kungl. teat- rarna anknutna pensionskassor år 1943.

Skälet för sistnämnda pensionsinrättningars införlivning med SPA synes främst ha varit, att den förbättring av pensionsförhållandena som ansågs på- kallad för teatrarnas personal icke kunde komma till stånd utan väsentliga bidrag av det allmänna.

Bestämmelser angående befattningshavare vid hovkapellet ha intagits i ka- pitel X i SPAs reglemente. Angående befattningshavare vid de kungl. teatrar- na ha bestämmelser meddelats i kap. XII.

I anslutning till den år 1942 genomförda indragningen av prästerskapets änke- och pupillkassa och nyordningen av familjepensionering för kyrkans prästerskap ha innehavare av vissa prästerliga befattningar inom bl. a. mis-

• Sida 24
•  Original

sionen och diakonien i familjepensionshänseende anslutits till SPA. De sär- skilda bestämmelser som påkallades härav ha intagits i ett kapitel XI i SPAs reglemente.

Bland övriga förändringar som skett beträffande omfattningen av SPAs verksamhet må nämnas, att genom tillägg till kapitel IV i reglementet pen- sionsrätt beviljats lärare vid handelsgymnasium (1929 och 1943) samt lä- rare vid vävskolan i Borås (1939). Genom tillägg till kap. VI i reglementet har pensionsrätt medgivits läkare vid statsunderstött kustsanatorium (1927), vid vanföreanstalter (1935), vid pensionsstyrelsens kuranstalter (1939) och vid fri-stående centraldiuspensär (1943), samt tandläkare och tandsköterskor inom folktandvården (1938), sjukgymnaster vid vissa sjukvårdsinrättningar (1938) och hemvårdarinnor (1945).

Genom tillägg till kap. VII i reglementet har pensionsrätt bl. a. medgivits lärare vid bergsskolornva (1923), befattningshavare hos Svenska smörprov- ningarna (1928), hos Weibullsholms växtförädlingsanstalt (1937) och hos sjömanshusen (1938). Liksom de tidigare enligt detta kapitel pensionsbe- rättigade befattningshavarna voro de nu nämnda nytillkomna grupperna an— ställda i en med statsmedel understödd verksamhet. Beträffande befattnings— havarna hos Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som drives av ett aktie- bolag, voro meningarna i riksdagen delade, huruvida statvsunderstödd pen- sionering borde ifrågakomma. Enligt särskilt förbehåll i reglementet fort— består pensionsrätten för anställda vid förädlingsanstalten endast så länge statsbidrag utgår till densamma.

Förändringar i SPAs verksamhetsområde ha även skett genom att befatt- ningshavare, som åtnjutit pensionsrätt i anstalten, sedermera avskilts från densamma. Detta har t. ex. skett med de statstjänstemän som genom inför- livning av lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa till- förts anstalten men som sedermera i anslutning till ändringen i ordningen för familjepensioneringen av statens befattningshavare kommit över på de statliga familjepensionsreglementena. Andra exempel på dylika förändring— ar utgöra distriktsveterinärer, lärare vid dövstumskolorna och vissa befatt- ningshavare vid vägväsendet, vilka efter att ha anslutits till SPA utbiutits på grund av respektive verksamhetsgrenars förstatligande.

En liknande utveckling har skett med huvudparten av folkskolans O(h de högre kommunala skolornas lärare, som överförts på särskilda efter nöns- ter av de statliga pensionsbestämmelserna utarbetade särskilda reglementen, ehuru handhavandet av pensioneringen beträffande dessa alltfort är kiutet till SPA. För denna pensioner-ing gälla nu 1947 års tjänste— och familjepen- sionsreglementen för folkskolan respektive 1947 års tjänste- och fanilje- pensionsreglementen för de högre kommunala skolorna. Pensionsreglenen- tema för folkskolan ha vidare genom särskilda i anslutning till omorganisa- tion av sinnesslöundervisningen, skogsvårdtsstyrelserna och hushålvlningzsåll- skapen meddelade bestämmelser givits tillämplighet på vissa lärare Vit an- stalter för bildbara sinnes-slöa, skogsvårdsstyrelsernas ordinarie bef—attnngs- havare, samt på en stor del av hushållningssällskapens befattnin-gshaJare.

• Sida 25
•  Original

En närmare redogörelse för SPAs nuvarande verksamhet lämnas här ne- dan under rubriken »Statens pensionsanstalt».

Av ovanstående redogörelse framgår huru SPA bildats och utvecklats till en pensionsinrättning speciellt för befattningshavare inom vissa verksamhets- grenar, som, ehuru de administreras av kommunala eller enskilda organ, kunna sägas stå statsverksamheten nära. -

Även för sådana befattningshavare i kommunal eller enskild tjänst, vilka icke erhållit pensionsrätt i statlig anstalt, har emellertid pensionering i allt större utsträckning ordnats. Detta har skett på olika sätt och i regel utan statlig medverkan. De vanligast förekommande pensioneringsformerna ha varit försäkring i enskild pensionskassa eller i annat enskilt försäkrings- företag, anlitande av för ändamålet bil-dade understödsföreningar eller stif- telser, s. k. direktpensionering med eller utan utfästelse av arbetsgivaren att vid inträffat pensionsfall utgiva pension och med eller utan avsättning till pensionsfonder ävensom anlitande av pensionsstyrelsens frivilliga för— säkring. Det må nämnas, att undantag från regeln, att statlig medverkan till pensionering av här senast avsedda anställda icke brukar förekomma, så tillvida gjorts, som staten i några fall beviljat bidrag till pensionskostna- der även när pensioneringen ordnats i enskild pensionskassa. Ett speciellt undantag från nämnda regel utgör vidare den sedan år 1864 av handels- flottans pensionsanstalt ombesörjda sjömanspensioneringen, vilken handhas enligt reglementsbestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t, och även delvis finansieras med statsanslag.

Beträffande såväl kommunalt som enskilt anställda tjänstemän har det blivit vanligt, att anställdas pensionering ordnas försäkringsmässigt. Kom- munalt anställda befattningshavare ha härvid i allmänhet anslutits till Sve— riges kommunalanställdas pensionskassa, medan anställda i privat tjänst i regel beretts anslutning till Svenska personal-pensionskassan. Såväl Sveri- ges kommunalanställdas pensionskassa som Svenska personal—pensionskas- san meddela kollektiv tjänstepensionsförsäkring, varmed avses en försäk— ring som tages av arbetsgivare eller för dennes räkning till förmån för en grupp personer, vilka äro eller varit anställda hos arbetsgivaren.

Svenska personal-pensionskassan bildades år 1917 på initiativ av Sveriges industriförbund samt handelskamrarna i landet och sammanslogs år 1929 med en likartad institution, pensionsanstalten Sverige, som år 1925 stiftats av ett antal svenska livförsäkringsbolag. Kassan är organiserad som öm- sesidigt försäkringsbolag. Den har till ändamål att meddela pensionsför- säkring åt arbetsgivare för hos dem anställda, som icke äro kroppsarbetare. Om pensionskassan gäller i huvudsak följande.

Kassans medlemmar äro dels passiva dels aktiva. De förra utgöras av arbets- givare, vilka som försäkringstagare anslutit sig till kassan för sina anställdas räk- ning, de senare av anställda, vilka av de passiva medlemmarna anmälas till inträde i kassan. Har anslutning godkänts av pensionskassan, skall överenskommelse träffas med denna om anslutningsplan, innehållande uppgifter om de grupper anställda, som skola försäkras, om de förmåner anslutningen avser samt om pen-

• Sida 26
•  Original

sioneringsvillkoren i övrigt. Passiv medlem är skyldig att till inträde i kassan anmäla de personer som omfattas av anslutningsplanen.

Medlemskap i kassan kan avse: pension vid viss ålder åt den aktive medlemmen själv (ålderspension), pension åt den aktive medlemmen själv vid inträffad var- aktig arbetsoförmåga före pensionsåldern (invalidpension) samt pension åt man- lig aktiv medlems efterlevande hustru, eventuellt frånskild hustru, samt barn (fa— miljepension) .

Därjämte kan förekomma engångsbelopp, som utfalla i samband med att ålders-, invalid- eller familjepension tillträdes (kapitalundcrstöd).

Pensionsförmånerna avvägas i relation till den anställdes lön. I regel medräk- nas endast lönebelopp intill en viss storlek. Olika arbetsgivare tillämpa härvid olika gränser.

Familjepensionens storlek ökar efter antalet familjemedlemmar enligt vissa regler.

Grundläggande för den genom Svenska personal-pensionskassan meddelade tjänstepensioneringen är att den anställde betraktas som ägare till den pensions- rätt som vid varje tillfälle svarar mot erlagda avgifter. Vid avgång ur tjänst i förtid beräknas sålunda den intjänade pensionen på basis av de avgifter som erlagts av såväl arbetsgivare som den anställde. Denna princip för pensionernas beräknande brukar benämnas »oantastbarhetsprincipen». Aktiv medlem, som läm- nat en anställning och tillträtt ny sådan hos annan arbetsgivare, kan även om denne ej är medlem i kassan _ upprätthålla försäkringen i full omfattning ge— nom egna avgifter. Därest- premiebetalningen avbrytes, erhålles fribrev å den in- tjänta pensionsrättens värde. Den anställde äger däremot i regel icke påfordra återköp av försäkringen.

Antalet till Svenska personal-pensionskassan anslutna passiva medlemmar (ar- betsgivare) utgjorde vid 1947 års utgång 3 928, med ett antal aktiva medlemmar överstigande 88 000.

Tanken på en gemensam pensionskassa för svenska kommuner uppkom tidigt. Redan år 1909 föreslogs bildande av en gemensam pensionskassa för de svenska städerna. Förslaget strandade dock på grund av en allt för ringa anslutning. Först år 1922 kunde planerna på en speciell pensionsinrättning för kommunala befattningshavare realiseras genom bildandet av Sveriges kommunalanställdas pensionskassa.

Om denna pensionskassa gäller i huvudsak följande.

Administrationen av kassans verksamhet ombesörjes av Svenska personal-pen- sionskassan mot viss överenskommen avgift.

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa är inregistrerad enligt lagen on un— derstödsföreningar och är därigenom underställd statlig tillsyn, som utövas av kungl. pensionsstyrelsen. Kassans verksamhet regleras vidare genom stadgar, som godkänts av tillsynsmyndigheten.

Vid kommuns anslutning till kassan ingår den som s. k. passiv medlem De bestämmelser som skola tillämpas beträffande kommunen sammanföras i en an- slutningsplan, varom överenskommelse träffas mellan kommunen och kassan Av praktiska skäl ges planen ofta formen av pensionsreglemente. Vid planens ipp— rättande råder viss valfrihet med avseende å de grupper av befattningshavare som skola medtagas i pensioneringen och beträffande pensionsvillkoren.

Pensioneringen i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa är i många av- seenden ordnad på liknande sätt som pensioneringen i Svenska personal-pensons— kassan. Avvikelser förekomma dock. Ett visst närmande av pensioneringen ikas— san till de statliga pensionsbestämmelserna har under senare tid skett. Detta :am- manhänger med att de statliga avlöningsreglementenas principer i åtskilliga av-

• Sida 27
•  Original

seenden t. ex. beträffande löneplaner och nettolönesystem upptagits i de kom- munala avlöningsreglementena.

Sveriges kommunalanställdas pensionskassas verksamhet omfattade vid utgång- en av år 1947 9 landsting, 101 städer, 69 köpingar, 19 municipalsamhällen, 161 landskommuner, 8 stift, 140 församlingar, 41 skoldistrikt, 13 tingslag samt ett antal kommunalförbund och kommunala företag och organisationer. Allt som allt upp— gick antalet passiva medlemmar till 607 och antalet aktiva till 11 264. Som jäm- förelse kan nämnas att år 1930 motsvarande antal utgjorde 66 respektive 1 741 och 1940 230 respektive 4 433.

Landstingen och städerna sörja numera tämligen allmänt för pensione- ring av sina tjänstemän antingen detta nu sker genom anslutning till SPA, till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa eller på annat sätt. Lands— tingen synas för de befattningshavare som ej tillhöra SPAs klientel i fler- talet fall tillämpa direktpensionering, medan städerna i motsvarande fall oftast ha sina befattningshavare anslutna till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Landskommunerna synas icke ha vidtagit åtgärder för pen- sionering av sådana befattningshavare, som ej kunna anslutas till SPA, i fullt samma utsträckning som städer och landsting.

Inom det enskilda näringslivet har tjänstemannapensioneringen under senare år undergått en snabb utveckling. Det må nämnas, att minst 2/3 av den inom industri och hantverk sysselsatta förvaltningspersonalen beräknas ha fått sin pensionering ordnad (jfr Tjänstepensionsutredningens år 1946 avgivna betänkande SOU 1946: 26 s. 69).

För den icke statliga arbetarpersonalens vidkommande synes pensione- ring icke ha ordnats i motsvarande omfattning som för tjänstemannaper- sonalen. Flertalet städer ha dock lämnat pensionsutfästelser även till sina arbetare. För landstingens vidkommande gäller att någon särskild arbetar— p-ensionering icke förekommer. Personal i arbetarställning har i stället kom- mit att inbegripas i tjänstemannapensioneringen. Inom det enskilda närings— livet förekommer endast i förhållandevis ringa omfattning försäkringsmäs- sigt ordnad pensionering för arbetare. Till den centrala pensionskassan för kroppsarbetar—e _ Arbetarnas pensionskassa _ synes endast ett par större industriföretag ha anslutit sig. Några företag ha egna pensionskassor eller pensionsstiftelser för arbetare och några ha slutligen ordnat pensionering för sina arbetare genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

I detta sammanhang må erinras om den särskilda utredning som inom handelsdepartementet pågår rörande pensionering av anställda i enskild tjänst. Denna utredning gäller åtgärder för främjande av en mer allmän pensionering av såväl tjänstemän som arbetare och avser frågor rörande såväl pensioneringens utformning som pensioneringsverksamhetens orga- nisation.

• Sida 28
•  Original

F olkpensioneringen.

En pensionering av annat slag än de här ovan behandlade pensionerings- formerna är folkpensioneringen. Denna utgör en form av socialförsäkring. Den syftar till ett ekonomiskt skydd vid ålderdom och invaliditet samt inne- fattar även för vissa fall pensioner åt änkor. Försäkringen omfattar i prin- cip hela befolkningen. Folkpension-eringen infördes i vårt land genom lag den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. Nu gällande lag om folk- pensionering är av den 29 juni 1946. En av de mest betydelsefulla nyheterna i den nya folkpensioneringslagen är, att allmän ålderspension (1 000 kro- nor till ensamstående och 1 600 kronor till äkta makar) utgår oavkortaqd vid uppnådd föreskriven pensionsålder utan inkomstprövning.

I 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente samt 1947 års tjänstepen- sionsreglementen för folkskolan respektive de högre kommunala skolorna ävensom 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har vid utform- ningen av bestämmelserna om pensionsförmånernas beräknande viss hän- syn tagits till folkpensionerna.

Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring utgör en påbyggnad å folkpen- sionerna. Denna försäkringsform omfattade vid 1947 års utgång något mer än 60 000 försäkrade. Ett betydande antal av de försäkrad-e utgöres av an- ställda, som anmälts till försäkringen av sina arbetsgivare. Försäkringsverk- samheten bedrives under medverkan av postverket. Å den försäkrade ut- färdas en försäkringsbo—k, i vilken avgiftsinbetalningarna antecknas. Avgif- terna kunna inbetalas å varje postanstalt i riket. Den försäkrade behöver ej förbinda sig att erlägga avgifter med något visst belopp. Varje inbetalad avgift behandlas försäkringstekniskt som engångsavgift. Försäkringen kan avse pension att omedelbart utgå eller pension att utgå vid viss ålder, tidi- gast vid [fyllda 55 år och senast vid fyllda 67 år. Försäkringen kan innefatta rätt till förtidspension vid varaktig arbetsoförmåga. Möjlighet finns ej att genom denna försäkringsform erhålla pension åt efterlevande.

Statens pensionsanstalt.

Pensionsverksamheten vid pensionsanstalten avser dels pensionering jäm- likt SPAs reglemente, dels pensionering jämlikt folkskolans och de högre kommunala skolornas pensionsreglementen och dels pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Organisatoriskt samordnad med SPA är vi— dare pensionering—en jämlikt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt, i det att SPAs styrelse såsom direktion handhar denna pensionering.

Den efterföljande redogörelsen avser huvudsakligen den pensionering varå reglementet för SPA är tillämpligt.

För att belysa sammansättningen av det klientel, å vilket SPAs reglemente har tillämplighet, angivas i nedanstående sammanställning de olika grupper av befattningshavare som för närvarande äro anslutna till SPA. Därvid

• Sida 29
•  Original

lämnas även uppgift på det ungefärliga antalet befattningshavare, som ha pensionsrätt inom respektive grupper.

Till SPA äro anslutna:

1. lärare vid vissa kommunala och enskilda i regel statsunderstödda sko— lor, såsom övningslärare vid folkskolor och högre kommunala skolor, lärare vid fortsättningsskolor, folkhögskolor, vissa yrkesundervisningsanstalter, handelsgymnasier och vissa skolor för undervisning i lantbruk 0. d. även— som vissa lärare inom sinnesslö-, vanföre- och dövstumundervisningen (an- talet befattningshavare är omkring 2 600),

2. kommunalt anställda veterinärer och besiktningsveterinärer vid kon- trollslakterier (antalet befattningshavare är omkring 80),

3. lasarettsläkare, sanatorieläkare, överläkare vid vanföreanstalter, vissa läkare vid till pensionsstyrelsen anknutna kuranstalter, läkare vid fristå- ende centraldispensärer samt extra provinsialläkare (antalet befattningsha- vare är omkring 370),

4. distriktsbarnmorskor och vissa andra barnmorskor anställda hos kom- muner eller å barnbördshus (antalet befattningshavare är omkring 1 380),

5. distriktssköterskor, sjuksköterskor vid kommunala och vissa enskilda sjukvårdsinrättningar samt sjuksköterskor i viss öppen värd 111. m. (anta- let befattningshavare är omkring 8 300),

6. föreståndare, föreståndarinnor och husmödrar i av kommuner och vissa slag av enskilda huvudmän bedriven vård av fattiga, sjuka, alkoholis- ter, invalider, barn eller åldringar (antalet befattningshavare är omkring 1 600),

7. sjukgymnaster vid lasarett och sjukstugor m. fl. vårdinrättningar (an- talet befattningshavare är omkring 100),

8. tandläkare inom den statsunderstödda folktandvården (antalet befatt— ningshavare är omkring 300),

9. tandsköterskor inom den statsunderstödda folktandvården (antalet be- fattningshavare är omkring 450),

10. hemvårdarinnor med heltidsanställning (antalet befattningshavare är omkring 2 180),

11. polismän anställda inom det statsunderstödda polisväsendet å lands- bygden (antalet befattningshavare är omkring 1 450),

12. vissa befattningshavare hos hushållningssällskap, befattningshavare hos statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer och frökon- trollanstalter, befattningshavare hos lantbruksakademien, Sveriges utsädes— förening och Svenska smörprovningarna, vissa befattningshavare vid Wei- bullsholms växtförädlingsanstalt ävensom vissa mejerikonsulenter, vilka av- lönas med bidrag av statsmedel (antalet befattningshavare i denna grupp är omkring 200),

13. befattningshavare vid sjömanshus (antalet befattningshavare är om- kring 70),

14. befattningshavare vid de kungl. teatrarna och hovkapellet (antalet befattningshavare är omkring 310), samt

• Sida 30
•  Original

15. prästerliga befattningshavare inom missionen och diakonien OChl lik— nande verksamhet (antalet befattningshavare är omkring 40).

Sammanlagt uppgår antalet till SPA anslutna befattningshavare till om- kring 19 000. Det kan nämnas, att motsvarande antal år 1939 endast 'upp- gick till omkring 12 800. En betydande utvidgning av SPAs pensionswerk- samhet har sålunda skett under senare år. Denna ökning har varit särskilt påtaglig beträffande de till SPA anslutna sjuksköterskorna, vilkas antal ökat med omkring 3 000 befattningshavare. Såsom av sammanställningen franngår domineras SPAs klientel av befattningshavare inom de typiskt kommutnala verksamhetsgrenarna: undervisningen, hälso-, sjuk— och socialvården ssamt polisväsendet. Karakteristiskt för SPAs klientel är vidare att antalet kwinn— liga befattningshavare är förhållandevis stort. Sålunda uppgår detta mntal enbart inom hälso-, sjuk- och socialvården till omkring 75 procent av hela antalet till SPA anslutna befattningshavare.

Enligt bestämmelserna i reglementet för SPA kan däri upptagen betfatt— ning vara förenad med pensionsrätt antingen obligatoriskt enligt föreslkrift i författning eller också efter framställning av vederbörande huvudzman samt efterföljande beslut av pensionsanstalten. Beträffande formerna för anslutningen av befattningar till SPA hänvisas vidare till därom lämnad redogörelse 1 Kap. VI avdelningen »Ordningen för icke-statliga befattnings- havares anslutning till statens pensionsanstalt».

Rörande de för befattningshavare, anslutna till SPA, gällande pensione- ringsgrunderna hänvisas till den redogörelse härför som lämnas i Kap. Vl avdelningen »Allmänt».

De tjänstepensioner som utgå enligt SPAs reglemente ha i princip beräk- nats skola uppgå till 2/, av befattningshavarens lön under förutsättning att befattningshavaren har fullt antal tjänstår. Denna relation mellan pension och lön överensstämmer i stort sett med vad som gäller för statens tjänste- män. Utvecklingen har emellertid, vad SPAs klientel beträffar, medfört, att relationen mellan lön och pension i praktiken ej blivit den som från början avsetts. Detta sammanhänger med att ändringar i lönenivån — under se- nare år har det i regel varit fråga om höjningar — långt ifrån alltid kom- mit att medföra motsvarande ändringar i pensionsnivån. I pensionshänse- ende har sålunda ofta en lön eller minimiårslön, som för länge sedan förlorat sin aktualitet, alltfort kommit att vara bestämmande vid pensionens be— räknande. Bristande överensstämmelse mellan den faktiska lönen och den pensionsgrundande lönen förekommer ej blott i de fall, då pensionsunderla- gen fixerats i reglementet, utan även i många fall, då den pensionsgrun- dande lönen utgöres av ett av huvudmannen i verkställd tjänstereglering an- givet belopp. I sistnämnda fall har en höjning av pensionsunderlagen väl i regel kunnat åvägabringas efter ändring av tjänsteregleringen, men det krav som för sådant fall uppställts på engångsavgifter har föranlett, att huvudmännen icke alltid varit benägna att föranstalta om en omreglering i pensionshänseende. För befattningshavare i högre löneställning har vidare

• Sida 31
•  Original

föreskriven maximering av pensionsunderlagen till 6 000 kronor utgjort ett hinder för anpassning av pensionerna efter lönerna.

Som exempel på enligt SPAs reglemente utgående pensionsbelopp kan nämnas att sjuksköterskor i allmänhet enligt reglementet ha tjänstepen- sionsunderlag ä 1 560 kronor. Därest sjuksköterska har fullt antal tjänstår, kan hon efter den år 1947 genomförda tekniska omräkningen av pensio- nerna påräkna en tjänstepension, som inberäknat pensionsförbåttring upp- går till 2 676 kronor för år, vartill kommer rörligt tillägg med för närvarande 12 procent. Denna pension motsvarar närmast den som tilkommer stats- tjänsteman i lönegrad Ca 5.

Det högsta belopp en tjänstepension enligt SPAs reglemente i regel (bort— sett från teaterpersonalen) kan uppgå till är efter den år 1947 genomförda tekniska omräkningen 7 860 kronor för år jämte rörligt tillägg. Nu angivna maximipension, som gäller för bl. a. lasaretts- m. fl. läkare, motsvarar när- mast den tjänstepension som tillkommer en statstjänsteman i lönegrad Ca 25.

Vad beträffar familjepensionerna enligt reglementet för SPA ha dessa utgått med i förhållande till tjänstepensionerna lägre belopp än vad som gäller enligt familjepensionsbestämmelserna för statens tjänstemän. I sam- band med den år 1947 företagna tekniska omräkningen av familjepensioner- na ha dock dessa förbättrats så, att relationen mellan tjänste- och familje- pension blivit i stort sett densamma som enligt 1941 års allmänna tjänste— och familjepensionsreglementen.

Beträffande de principer som enligt SPAs reglemente tillämpas vid be— räkning av pensionsförmåner i fall, då vederbörande befattningshavare läm- nat sin befattning före uppnådd pensionsålder, gäller, att vederbörande i allmänhet endast tillgodoräknas en förhållandevis ringa del av vad som av pensionens värde skulle tillkommit honom, därest den s. k. oantastbarhets- principen tillämpats. Beräkningsgrunderna äro på denna punkt oförmån- ligare enligt SPAs reglemente (bortsett från vissa grupper, för vilka särbe- stämmelser meddelats) än enligt de statliga allmänna pensionsreglementena.

Pensioneringen enligt SPAs reglemente finansieras med avgifter av hu- vudmannen och befattningshavaren samt med statsmedel. Staten betalar nu- mera inga avgifter utan anslår de medel som beräknas erforderliga för att täcka anstaltens löpande utgifter utan anlitande av kapitaltillgångar. Fonde- ringen av inflytande avgiftsmedel är för närvarande provisoriskt inställd. Förhållandena ha medfört, att statens ekonomiska bidrag till pensionsverk- samheten 'kommit att få allt större betydelse. Särskilt har härvid statens åta- gande att utgiva tillägg å pensionerna blivit kostsam för staten.

Den pensionering som sker med tillämpning av 1947 års pensionsregle- menten för folkskolan omfattar förutom ordinarie och extra ordinarie lä- rare, som äro underkastade avlöningsreglement-et för folkskolan, vissa lärare vid sjukvårdsanstalter och barnhem, anställda för undervisning å folk- och småskolestadiet, föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

• Sida 32
•  Original

m. fl. vid skolhem tillhörigt skoldistrikt eller Skytteanska skolan i Tärna, vid skolhem tillhörigt nomadskoleväsendet eller vid arbetsstuga tillhöran- de någon av stiftelserna Västerbottens läns eller Norrbottens läns arbets- stugor ävensom ordinarie och extra ordinarie lärare, som äro underkastade avlöningsreglementet för nomadlärare.

Enligt kungörelse den 30 juni 1947 angående utsträckt tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan i den änd- rade lydelse kungörelsen erhållit jämlikt kungörelse den 19 december 1947 (nr 985) skola, såsom förut nämnts, 1947 års tjänste- och familjepensions- reglementen för folkskolan med vissa tillägg och undantag äga tillämpning jämväl å ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid sinnesslösko— lor eller epileptikerskolor, ordinarie befattningshavare vid skogsvårdssty— relser samt ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid hushållnings- sällskap, allt i den mån de underkastats statliga avlöningsbestämmelser.

Sammanlagt torde pensionsreglementena för folkskolan äga tillämpning å närmare 30 000 befattningshavare.

1947 års pensionsreglementen för de högre kommunala skolorna äga till- lämplighet å ordinarie och extra ordinarie lärare vid kommunala flicksko- lor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor (de högre kommunala skolorna) med undantag för övningslärare. De be- fattningshavare som äro underkastade dessa reglementen torde uppgå till omkring 1 000.

Såväl pensionsreglementena för folkskolan som pensionsreglementena för de högre kommunala skolorna ansluta sig nära till bestämmelserna i 1947 års allmänna pensionsreglementen.

Den till pensionsanstalten anknutna verksamheten avseende pensionering av arbetare i statens tjänst omfattar arbetare anställda utanför de affärs- drivande verken. Det synes icke finnas anledning att här närmare gå in på denna pensionsverksamhet.

Bestämmelser angående statens pensionsanstalts organisation ha meddelats i en den 28 oktober 1927 (nr 396) utfärdad instruktion med ändringar den 7 december 1934 (nr 592), den 11 december 1936 (nr 633), den 17 juni 1938 (nr 504) och den 22 juni 1939 (nr 459). Instruktionen innehåller bl. a. före- skrifter om anstaltens styrelse och dess ämbetsbefattning, om anstaltens be- fattningshavare samt om formerna för ärendenas handläggning. Anstaltens styrelse består enligt instruktionen av ordförande och två ledamöter, .av vit- ka en tillika är direktör för anstalten.

• Sida 33
•  Original

KAP. III.

Omfattningen av pensionsverksamheten enligt det för statens pensionsanstalt nu gällande reglementet.

Allmänt.

Såsom av föregående kapitel framgår omfattar pensionsverksamheten vid SPA ej endast pensionering av befattningshavare, å vilka reglementet för SPA är tillämpligt, utan även pensionering av vissa kategorier befattnings— havare och anställda, som äro underkastade andra pensionsbestämmelser. I det följande behandlas endast den pensionsverksamhet som sker enligt reg- lementet för SPA.

De befattningar som förenats med pensionsrätt enligt reglementet för SPA kunna efter den verksamhet, vartill de höra, indelas i följande huvudgrup- per, nämligen befattningar inom undervisningsväsen—det, hälso- och sjukvår— den, socialvården, polisväsendet, jordbruket med binäringar och kyrkovä- sendet samt befattningar vid sj ömanshusen och de kungl. teatrarna.

Huvudmännen för de befattningar som äro eller kunna bliva förenade med pensionsrätt enligt SPAs reglemente utgöras frånsett några undantagsfall av icke statliga subjekt. För befattningarna inom sådana verksamhetsområ- d-en som undervisningsväsendet, hälso— och sjukvården samt socialvården utgöras huvudmännen i flertalet fall av kommuner men även enskilda sub- jekt såsom stiftelser och föreningar förekomma som huvudmän. Befattning- arna inom polisväsendet bilda en rent kommunal grupp. Inom övriga om— råden utgöras de till SPA anslutna huvudmännen huvudsakligen av offent— ligrättsliga anstalter, stiftelser, föreningar och därmed jämförliga sam- manslutningar. I några fall är aktiebolag huvudman.

Till belysning av den utsträckning i vilken statsmakterna för närvarande medverka till pensionering av icke-statliga befattningshavare enligt regle— mentet för SPA lämnas här nedan i avdelningen »Huvudmannaskapet» en redogörelse för hur befattningshavarna fördela sig på olika slag av huvud— män m. m. samt i avdelningen >>Statsbidragsförhållandena» redogörelse för i vad män och på vad sätt huvudmännen erhålla statsbidrag för sin verk- samhet.

• Sida 34
•  Original

Huvudmannaskapet.

Huvudman för en verksamhet eller en befattning är den som har att såväl förvaltningsmässigt handha verksamheten som att ekonomiskt ansvara för densamma. Huvudmannen kan vara hunden i sin förvaltning genom förfc'att— ningsbestämm-elser och genom föreskriven skyldighet att underkasta sig statlig kontroll. Det ekonomiska ansvaret för verksamheten innebär närnnast ett formellt juridiskt ansvar. Det reella ekonomiska ansvaret för verksam- heten kan där-emot vara och är oftast fördelat mellan huvudman och annan t. ex. mellan kommun och staten. Såsom närmare framgår av avdelnimgen >>Statsbidragsförhållandena» förekommer det i flera fall, att verksamheten bekostas huvudsakligen av statsmedel.

Här nedan redovisas de grupper av befattningar som förenats med jpen- sionsrätt enligt SPAs reglemente med angivande av, huruvida huvudmännen äro kommuner eller självständiga anstalter, inrättningar, stiftelser, förening- ar, aktiebolag etc.

Undervisningsväsendet.

1. Lärare vid folk- och fortsättningsskolor.

Folk- och fortsättningsskoleundervisningen är en uppgift, som det i princip ålagts kommunerna att ombesörja jämlikt därom i gällande folkskolestadga m. fl. författningar meddelade föreskrifter. Det ekonomiska ansvaret för verksamheten är dock, såsom närmare framgår av efterföljande redogörelse för statsbidragsför- hållandena, fördelat mellan stat och kommun (skoldistrikt) med huvudparten av kostnaderna förlagd på staten.

Undervisning på folkskolestadiet med bidrag av statsmedel förekommer även vid vissa sjukvårdsanstalter och barnhem. Detta gäller såväl kommunala som enskilda anstalter och hem. Folkskoleundervisning förekommer vidare vid de av staten drivna nomadskolorna.

Huvudparten av lärarna vid folkskolorna och i den till sjukvårdsanstalter och barnhem bedrivna folkskoleundervisningen ävensom lärarna vid nomadskolorna ha numera pensionsrätt enligt de särskilda pensionsreglementena för folkskolan.

Endast folkskolornas övningslärare och lärarna vid fortsättningsskolorna kunna bli underkastade reglementet för SPA.

Fråga om ändrade pensionsförhållanden för övningslärare vid folk- och fort- sättningsskolor är föremål för utredning av 1947 års lärarpensionssakkunniga.

Enligt SPAs reglemente föreligger för närvarande även möjlighet att till SPA ansluta lärare vid enskilda skolor, som prövats fylla samma uppgift som folk- eller fortsättningsskola, även om statsbidrag icke utgår till desamma. I enlighet härmed äro vissa lärarbefattningar vid skola tillhörig Stiftelsen Snnnerdahls hem- skolor på landet och skola tillhörig Philipsenska skolinrätt'ningen förenade med pensionsrätt i SPA.

2. Lärare vid högre kommunala skolor (kommunala flickskolor, kommu— nala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor).

Dessa skolor, som samtliga äro statsunderstödda, bedriva en verksamhet som är att hänföra till kommunala uppgifter av frivillig art. Även beträffande lärarna vid dessa skolor gäller det, att huvudparten av lärarna (ämneslärarna) under-

• Sida 35
•  Original

kastats särskilda pensionsreglementen. Under reglementet för statens pensions- anstalt lyda endast övningslärarna. Den av 1947 års lärarpensionssakkunniga bedrivna utredningen om övningslärarnas pensionsförhållanden avser även öv- ningslärarna vid de högre kommunala skolorna.

3. Lärare vid statsunderstödda folkhögskolor. Folkhögskoleverksamheten har icke särskilt förbehållits kommunerna. Men åt- skilliga av de statsunderstödda folkhögskolorna drivas dock av kommunala sub- jekt, i allmänhet då landsting. Folkhögskola drives vidare av vissa stiftelser och särskilda för ändamålet bildade föreningar m. fl. enskilda subjekt. Endast folkhögskolor som erhålla statsbidrag ha erhållit pensionsrätt för vissa lärare i SPA. Som villkor för statsbidrag till folkhögskola gäller att bidrag även skall utgå av landsting eller icke—landstingsstad eller att skolan av skolöversty- relsen vitsordats vara till allmänt gagn. Rektor och lärare samt lmsmoder vid elevhushåll, vilken tillika tjänstgör som lärarinna ha beviljats pensionsrätt i SPA. För befattningar som rektor och ämnes- lärare är anslutningen till pensioneringen obligatorisk. Övriga befattningar kunna anslutas eft-er särskild reglering och framställning av huvudmannen.

4. Lärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstude- rande.

Undervisningen är ansluten till en icke-kommunal folkhögskola. Fast anställda lärare vid skolan kunna få pensionsrätt i SPA.

5. Lärare vid statsunderstödda undervisningsanstalter för lantbruket och närstående näringar. Här förmärkas främst lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, varå stad- gan den 21 juni 1940 för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter är tillämplig.

Bland de skolor för vilka denna stadga gäller finnas såväl skolor under huvud— mannaskap av kommuner (landsting) som skolor under enskilt huvudmannaskap.

Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid lantbruks-, lantmanna— och lanthushållsskolor ha beviljats pensionsrätt med obligatorisk del- aktighet i SPA.

Obligatoriskt delaktiga i SPA äro även föreståndare och ordinarie lärare vid trädgårdsskola, varå reglementet den 31 december 1924 för vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor är tillämplig, samt vid fruktodlingsskola. De träd- gårdsskolor, som för närvarande ha befattningshavare anslutna till SPA, tillhöra i allmänhet icke-kommunala huvudmän. En skola har övertagits av landsting.

Möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA ha även lärare vid sådana andra stats— understödda skolor för lantbruket och närstående näringar som ha av Kungl. Maj :[ fastställda reglementen. Denna möjlighet har tagits i anspråk av det Fredrika- Bremerförbundet tillhöriga lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

I detta sammanhang må också omnämnas att två statsunderstödda under

hushållningssällskap lydande yrkesskolor för jordbruket erhållit anslutning till SPA.

6. Lärare vid statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning.

Här förmärkas de kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning som erhålla statsbidrag enligt kungörelse den 4 november 1921 (lärlingsskolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, handelsskolor och hushållsskolor). Till denna grupp höra även de statsunderstödda centrala verkstadsskolorna, för vilka gälla särskilda författningsbestämmelser. Sistnämnda skolor ha förutsatts i allmänhet skola dri-

• Sida 36
•  Original

vas under landstings huvudmannaskap. Möjlighet att vinna pensionsrätt i SPA föreligger för lärare vid här avsedda yrkesundervisningsanstalter.

Möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA har vidare medgivits för lärare vid följande i statsbidragshänseende såsom särskilda anstalter för yrkesundervisning betecknade skolor, nämligen, bergsskolan i Filipstad, som äges av järnkontoret samt Lennings textiltekniska institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås, vilka institut synas ha karaktär av självständiga anstalter.

7. Lärare vid statsunderstött seminarium för utbildning av lärare för yr— kesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål eller i kvinnlig slöjd.

Bland utbildningsanstalter tillhörande denna grupp finnes en kommunal sådan nämligen den av Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade utbildningen "för lärarinnor i hushållsgöromål.

Följande enskilda undervisningsanstalter ha begagnat sig av möjligheten att ansluta lärarpersonal till SPA nämligen Maria Nordenfelts högre handarbetslära- rinneseminarium i Göteborg, Föreningen Handarbetets vänners och Andrea Ene- roths högre handarbetsseminarium i Stockholm, Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt Atenums skolköksseminarium. Sistnämnda undervisningsanstalt har helt nyligen upphört med sin verksamhet.

Viss lärarutbildning bedrives även vid August Abrahamsons stiftelse. Den slöjdlärarutbildning som bedrives å stiftelsens egendom å Nääs sker dock endast genom kortare kurser, och heltidsanställda lärare ha icke anställts i verksam— heten. Enligt särskild föreskrift i SPAs reglemente har föreståndaren för stif- telsen anslutits till SPA med avseende å familjepensionsrätt. Föreståndarbefatt- ningen är dock numera vakant.

August Abrahamsons stiftelse har genom gåva överlämnats till staten.

8. Lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier.

Här avses sådana utbildningsanstalter, varå kungörelsen den 30 juni 1938 an- gående statsunderstödda handelsgymnasier är tillämplig. Handelsgymnasier fin— nas i Stockholm (2 st.), Göteborg, Malmö, Hälsingborg, örebro, Norrköping, Gävle, Sundsvall och Umeå.

Vissa av dessa stå under kommunalt-, medan andra stå under enskilt huvud- mannaskap. Ordinarie och extra ordinarie lärare kunna beredas pensionsrätt efter vederbörlig framställning.

Det må erinras om att frågor rörande handelsgymnasierna ingå bland de ut— redningsuppgifter som äro föremål för behandling av handelsutbildningskom- mittén.

9. Lärare vid anstalter för sinnesslöa. För sinnesslöa ha inrättats olika slag av anstalter av vilka vissa äro avsedda för bildbara sinnesslöa och andra för obildbara sinnesslöa. För bildbara sinnesslöa har numera införts skolplikt. Undervisningen av dem regleras jämlikt en särskild lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa den 30 juni 1944 (nr 477). Denna lag bygger på att det i princip skall ankomma på landsting Och Städer, som icke tillhöra landsting, att ombesörja verksamheten å för ändamålet inrättade centralanstalter. Bland sinnesslöanstalterna förekomma såväl sådana som drivas av komnuner som sådana som drivas av enskilda. Särskilt anstalterna för obildbara sinnesslöa stå ofta under enskilt huvudmannaskap (föreningar, stiftelser och enskilda per- soner). Huvudparten av lärarna vid anstalterna för bildbara sinnesslöa är numera un- derkastad de särskilda pensionsreglementena för folkskolan. Andra lärare lunna efter vederbörlig framställning få pensionsrätt i SPA.

• Sida 37
•  Original

10. Lärare vid statsunderstödda dövstumskolor. Dövstumsundervisningen är numera liksom blindundervisningen i princip stat- lig. I kategorien statsunderstödda anstalter finnas här endast sådana förskolor och skolhem för dövstumma småbarn, som av Kungl. Maj:t godkänts enligt en kungörel- se den 20 maj 1938 (nr 343). Kommunala bidrag ha förutsatts skola utgå till ifråga- varande skolor och hem. Två sådana skolor och hem finnas för närvarande, ett i Stockholm och ett i Göteborg. De innehavas av föreningar. Lärarebefattning kan förenas med pensionsrätt efter vederbörlig framställning. 11. Lärare vid skolor tillhörande barna- och ungdomsvården. Verksamheten vid dessa skolor motsvarar verksamheten vid de tidigare skydds— hemmen. Skyddshemsverksamheten, som tidigare var en landstingsuppgift, har i princip övertagits av staten från den 1 januari 1938. Stockholm och Göteborg ha dock alltjämt att draga försorg om denna verksamhet inom respektive städer med bi— drag av statsmedel och med möjlighet att ansluta befattningshavare till SPA. Ehuru staten i princip övertagit verksamheten finnes alltjämt ett antal enskilda huvudmän (stiftelser, föreningar m. fl.) som driver verksamhet inom detta om— råde. Även dessa kunna få ansluta lärare till SPA.

12. Vissa lärare vid vanföreanstalter. Vanföreanstaltelserna innehas i regel av särskilt för ändamålet bildade för- eningar. För den yrkesundervisning som bedrives vid anstalterna finnes särskilda yrkeslärare som kunna få pensionsrätt i SPA efter vederbörlig framställning.

Hälso- och sjukvården.

1. Vissa befattningshavare vid lasarett, sanatorier och sjukstugor.

Enligt lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus den 20 decem- ber 1940 åligger det i princip landsting och stad, som icke deltager i landsting, att inom sina respektive områden ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. Sådan värd har i allmänhet ombesörjt's genom anordnande av länslasarett och sanatorier samt sjukstugor. Av Konungen utnämnda ordinarie läkare vid lasarett (lasarettsläkare) och sanatorier (sanatorieläkare) ha med några undantag pensionsrätt i SPA och äro då obligatoriskt anslutna till pensioneringen. Husmödrar, sjuksköterskor vid lasarett, sanatorier och sjukstugor samt i förekommande fall barnmorskor och sjuk- gymnaster vid lasarett och sjukstugor kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

2. Vissa befattningshavare vid enskilda anstalter för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorier), vanföreanstalter samt till pensionsstyrelsen anknutna kur— anstalter.

Dessa vårdinrättningar stå formellt under enskilt huvudmannaskap. Kustsana- torierna och vanföreanstalterna drivas av stiftelser eller föreningar. Kuraustal- ternas verksamhet har organiserats i aktiebolagsform. I realiteten ha de emellertid närmast fått karaktär av statliga institutioner, enär staten så gott som helt över— tagit det ekonomiska ansvaret för verksamheten.

Vid vårdinrättningarna har såväl överläkare som husmödrar och sjuksköterskor och i förekommande fall föreståndarinnor beviljats pensionsrätt i SPA. Dessutom ha biträdande överläkare vid kuranstalter samt sjukgymnaster vid kustsanatorier, vanföreanstalter och kuranstalter erhållit pensionsrätt. Överläkarbefattningarna vid vanföreanstalterna och kustsanatorierna ha i princip erhållit obligatorisk anslut-

• Sida 38
•  Original

ning till pensioneringen i SPA. I övriga fall sker anslutning av befattningar till SPA efter vederbörlig framställning.

3. Vissa befattningshavare vid andra inrättningar för sjukvård.

Bland dessa vårdinrättningar förekomma skilda slag av sjukhus och vårdhem, drivna av olika slag av kommunala och enskilda huvudmän.

Som villkor för att pensionsrätt skall medgivas i SPA för befattningshavare vid dessa vårdinrättningar har föreskrivits, att huvudmannen för verksamheten skall vara antingen staten (förekommer numera endast undantagsvis inom SPAs pen- sionsverksamhet), kommun, annan samfällighet eller ock stiftelse av allmännyttig karaktär.

Bland vårdinrättningar under kommunalt huvudmannaskap märkas _— förutom lasarett, sanatorier eller sjukstugor — epidemisjukhus, vissa sinnessjukhus, vård- hem för kroniskt sjuka, sinnesslöanstalter m. fl. Under huvudmannaskap av för- eningar, stiftelser och dylika drivas sjuk- och vårdhem, som på skilda områden komplettera den allmänna sjukvården.

Vid de här behandlade sjukvårdsinrättningarna kan efter vederbörlig fram- ställning pensionsrätt medgivas för befattningar såsom sjuksköterska, föreståndare, föreståndarinna och husmoder.

4. Vissa befattningshavare vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Detta sjukhus intager i viss mån en särställning bland sjukvårdsinrältningarna. Sjukhuset är närmast att betrakta som en statsinstitution, ehuru speciella omstän- digheter föranlett att sjukhusets befattningshavare icke erhållit sina anställnings- och pensionsförhållanden ordnade enligt de grunder som i allmänhet tillämpas för statens tjänstemän. Pensionsrätt i SPA kan efter vederbörlig framställning beviljas husmoder, sjuk- sköterska, barnmorska och sjukgymnast vid sjukhuset.

5. Vissa befattningshavare anställda i dispensärverksamhet. Dispensärverksamheten utgör en angelägenhet för landstingen och de städer

som icke tillhöra landsting. Läkare vid fristående statsunderstödd centraldispensär ha (obligatoriskt) pen— sionsrätt i SPA. Möjlighet föreligger att till pensioneringen ansluta även sjukskö— terska inom dispensärvården.

6. Barnmorskor anställda i förlossningsvärd.

Vad den slutna förlossningsvården beträffar äro landstingen och städerna utan— för landstingen principiellt att betrakta som vårdverksamhetens legala huvudmän. Även enskilda vårdanstalter förekomma dock. Barnmorskor vid förlossningsanstal- ter ha möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA. Detta har även gällt de icke-kom- munala vårdanstalterna. _

För att tillgodose behovet av förlossningsvård utanför vårdanstalterna har riket enligt därom gällande bestämmelser indelats i harnmorskedistrikt, i regel mol— svarande ett landstingsområde respektive icke-landstingsstad. De i dessa distrikt anställda distriktsbarnmorskorna äro obligatoriskt anslutna till SPA. Andra kom- munalt anställda barnmorskor kunna anslutas till SPA efter vederbörlig fram-

ställning.

7. Extra provinsialläkare. Landstingen äro i regel huvudmän för dessa läkare. Delaktighet i SPA är obli- gatorisk för av landsting avlönade extra provinsialläkare.

• Sida 39
•  Original

8. Sjuksköterskor anställda i öppen värd. De i öppen vård verksamma distriktssköterskorna, vilka anställas av landstingen, äro obligatoriskt anslutna till SPA. Möjlighet att erhålla anslutning till SPA har även sjuksköterska i annan öppen sjukvård, som ej är att hänföra till någon här ovan behandlad vårdverksamhet, under förutsättning att vården bedrives av stat, kommun, annan samfällighet eller stiftelse av allmännyttig karaktär. Dessutom kan på grund av särskilt stadgande i SPAs reglemente pensionsrätt medgivas sjuksköterska anställd i sjukvård, som anordnats vid bruk, fabrik eller därmed jämförligt företag för där anställd personal eller dess familjer.

9. Vissa sjukgymnaster.

Möjlighet att erhålla anslutning till SPA föreligger även för sjukgymnast, vilken är anställd vid för sjukgymnastik och massage inrättad poliklinik, som äges och helt eller delvis underhålles av landsting eller stad som icke deltager i landsting.

10. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebgrå. Sjuksköterskebyråerna verka som arbetsförmedlingsanstalter för sjuksköterskor. De bruka drivas i anslutning till sjuksköterskeföreningar. Föreståndarinna vid byrå, som godkänts av medicinalstyrelsen, erhåller pensionsrätt i SPA efter ve— derbörlig framställning.

11. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskeskola och sjuksköterska, som är anställd som lärarinna vid sådan skola.

De av medicinalstyrelsen godkända sjuksköterskeskolorna äro i allmänhet knut- na till verksamheten vid större sjukvårdsinrättning. Huvudman för verksamheten kan vara kommunalt eller enskilt subjekt. Anslutning av här avsedda befattningar kan ske efter vederbörlig framställning.

12. Vissa befattningshavare inom folktandvården.

Bestämmelser angående organisationen av folktandvården har meddelats i kun- görelse den 3 juni 1938 angående statsbidrag till folktandvård. Ordinarie distrikts— tandläkare och distriktstandsköterskor ha obligatoriskt pensionsrätt i SPA och möjlighet föreligger att till pensioneringen ansluta även motsvarande befattnings— havare vid landstingsområdes centraltandpoliklinik och vid statsunderstödd folk- tandvård i stad som icke tillhör landsting.

13. Vissa kommunalt anställda veterinärer och besiktningsveterinärer.

I nära samband med den allmänna hälsovården står även sådan verksamhet som avser födoämnes- och köttkontroll. '

Enligt lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus gäller kött- bcsiktningstvång inom större och medelstora städer och samhällen. För andra orter kan sådant besiktningstvång införas frivilligt. Där köttbesiktningstvång gäller, har samhället eller kommunen i princip att anställa nödigt antal besikt— ningsveterinärer och vidtaga övriga åtgärder för besiktningens ordnande å kött- besiktningsbyråcr eller offentliga slakthus. Besiktningsverksamhet sker dock ofta även vid enskilda slakterier. Härför fordras dock att vederbörande slakteri blivit av veterinärstyrelsen ställt under offentlig kontroll (kontrollslakteri).

Kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinärer eller besiktningsveterinärer) samt besiktningsmän (veterinärer) vid enskilda kontrollslakterier ha pensionsrätt i SPA, de sistnämnda med obligatorisk anslutning.

• Sida 40
•  Original

Socialvården.

1. Vissa befattningshavare i vård av alkoholister, fattiga, åldringar och barn.

I de fall då huvudmannen för här avsedd verksamhet är kommun, annan sam- fällighet eller stiftelse av allmännyttig natur kan anslutning till SPA ifrågakomma beträffande i verksamheten anställd föreståndare, föreståndarinna, husmoder och sjuksköterska efter vederbörlig framställning av huvudmannen.

Ehuru alkoholistvården närmast är att betrakta som en rent statlig verksamhet finnas för densamma även icke-statliga anstalter. Dessa ha i allmänhet godkänts som allmänna alkoholistanstalter (s. k. erkända alkoholistanstalter) och åtnjuta statsbidrag. Som huvudman för de statsunderstödda alkoholistanstalterna kunna förekomma landsting, primärkommuner. föreningar, stiftelser och jämväl enskilda personer.

Vården av fattiga utgör en verksamhet som primärkommunerna i princip har att svara för. För fattiga, som äro i behov av anstaltsvård, ha de kommunala ålder- domshemmen hittills närmast varit avsedda. Ålderdomshemmens karaktär av fat— tigvårdsanstalter är emellertid avsedd att upphöra. Enligt beslut av 1947 års riksdag komma ålderdomshemmen i framtiden att bli vårdinrättningar för vård- behövande åldringar i allmänhet.

För vissa slag av understödstagare som lämpligen ej kunna mottagas ä ålder- domshem och för försumliga försörjningspliktiga skola vidare enligt fattigvårds- lagen finnas s. k. arbetshem. För sådant hem skall vederbörande landsting i regel vara huvudman.

Hem för fattiga eller behövande åldringar ha även inrättats av stiftelser, väl- görenhetsföreningar och andra liknande sammanslutningar.

Enligt de år 1945 vidtagna ändringarna i barnavårdslagen ha landsting och icke-landstingsstäder blivit legala huvudmän för barnhemsvården. Sålunda skall det i den mån annan icke drager försorg därom, åligga landsting att anordna och driva barnhem enligt av Kungl. Maj:t fastställd plan för landstingsområdet. Att barnhemsverksamheten även förutsatts bedrivas av andra än de legala huvud- männen framgår emellertid av statsbidragsbestämmelserna, som medge statsbidrag till såväl kommuner som föreningar, stiftelser eller andra för sådana hem, som upp— tagas i fastställd plan.

En särskild form av barnhem utgöra sådana hem till vilka förut nämnda skolor tillhörande barna- och ungdomsvården äro knutna (skyddshemmen).

Förutom hem för den slutna barnavården finnas även institutioner, ofta 'som- munala, avsedda för s. k. halvöppen barnavård (t. ex. daghem).

2. Heltidsanställda hemvårdarinnor, vilka avlönas med bidrag av stats— medel. Den sociala hemhjälpsverksamhet som jämlikt kungörelsen den 31 december 1943 bedrives av med bidrag av statsmedel avlönade hemvårdarinnor har '.i all- mänhet organiserats kommunalt. I de kommuner där kommun själv ej bedriver social hemhjälpsverksamhet kan statsbidrag dock i stället lämnas till enskild sammanslutning som anordnar dylik verksamhet, med iakttagande av därom gällande bestämmelser. Verksamheten står under vederbörande landstings ledning och landstingsbidrag ha förutsatts skola utgå till verksamheten. Här avsedd hemvårdarinna äger åtnjuta författningsenligt fastställda löreför- måner och är obligatoriskt ansluten till SPA.

• Sida 41
•  Original

Polisväsendet.

Den till SPA anslutna polispersonalen utgör en rent kommunal grupp. Pensionsrätten är begränsad till att avse endast polispersonal, till vars av— lönande staten bidrager, och omfattar därför endast personal tillhörande landsbygdens polisväsende. Anslutning sker efter vederbörlig framställning från huvudmannen.

Jordbruket med binäringar.

1. Befattningshavare vid hushållningssällskap.

Hushållningssällskapen äro sammanslutningar med egen rättssubjektivitet. De flesta av de vid sällskapen inrättade befattningarna äro nu förenade med pen- sionsrätt enligt pensionsreglementena för folkskolan. Av dem som stå kvar på SPAs reglemente äro hemkonsulentbefattningarna obligatoriskt anslutna till SPA.

2. Befattningshavare vid statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kon- trollstationer och statsunderstödda lokala frökontrollanstalter.

Här avsedda stationer och anstalter äro att betrakta som självständiga inrätt— ningar. Anslutning av stationernas och anstalternas befattningar till SPA sker ej obligatoriskt.

3. Befattningshavare hos lantbruksakademien, Lantbruksakademien har egen rättssubjektivitet. Vissa befattningshavare vid akademien ha erhållit statsanställning och pensionsrätt enligt de statliga allmänna pensionsreglementena. övriga befattningshavare kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

4. Befattningshavare hos Sveriges utsädesförening.

Befattningar vid Sveriges utsädesförening anslutas till SPA efter vederbörlig framställning.

5. Befattningshavare vid Svenska smörprovningarna. Svenska smörprovningarna är en självständig inrättning. Befattningar vid den- samma anslutas till SPA efter vederbörlig framställning.

6. Vissa mejerikonsulenter till vilkas avlöning staten bidrager. Här avsedda mejerikonsulenter äro anställda hos Svenska mejeriernas riksför— ening, som är en ekonomisk förening. De äro obligatoriskt anslutna till SPA.

7. Vissa befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Växtförädlingsanstalten tillhör ett aktiebolag, ehuru den i vissa avseenden är friställd från bolaget. Förädlings— och försöksledare vid förädlingsanstalten kunna erhålla pensions- rätt i SPA.

Kyrkoväsendet.

1. Vissa prästerliga befattningshavare hos Svenska kyrkans diakonisty- relse, Svenska kyrkans missionsstyrelse och Svenska kyrkans sjömansvårds- styrelse.

• Sida 42
•  Original

Här ovan nämnda centrala kyrkliga styrelser äro självständiga institutioner men äga viss anslutning till Svenska kyrkan i övrigt och dess organ.

2. Föreståndare och pastorer vid vissa diakon- och diakonissanstaltezr. Även diakon- och diakonissanstalterna äro självständiga inrättningar.

3. Föreståndaren för Stockholms stadsmission. Stockholms stadsmission är att betrakta som en självständig inrättning.

4. Predikanter vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyr- kan i Göteborg. Dessa kyrkor äro st'iftelsekyrkor.

5. Domkyrkosysslomän. Huvudmän för dessa äro domkyrkorna.

6. Brukspräster. Denna grupp har numera ingen praktisk betydelse.

Här ovan under 1—6 angivna befattningshavare kunna erhålla pensions- rätt i SPA endast i familjepensionshänseende.

Sjömanshusen.

Sjömanshusen äro självständiga inrättningar med offentligrättslig karak—

tär. Befattningshavare vid sjömanshus-en kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

De kungl. teatrarna.

De kungl. teatrarna drivas av tvenne aktiebolag (kungl. teaterns aktiebo— lag och kungl. dramatiska teaterns aktiebolag), i vilka statens inflytande är betydande.

Anslutning av teaterpersonalen är obligatorisk.

Den ovan i denna avdelning lämnade redogörelsen visar, att det i ett be— tydande antal fall är kommuner, som äro huvudmän för de verksamhetsgre- nar, vilkas befattningshavare vunnit anslutning till SPA. Inom undervis— ningsväsendet äro primärkommunerna dominerande, medan däremot i fråga om hälso— och sjukvården huvudmannaskapet vanligen tillkommer lands- ting och städer, som icke äga deltaga i landsting.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att ehuru pensioneringen i SPA numera icke är avsedd för statliga befattningshavare några fall av rent stat— ligt huvudmannaskap likväl förekomma.

*,

• Sida 43
•  Original

Statsbidragsförhållandena.

De befattningshavare som beviljats pensionsrätt i SPA tillhöra i allmänhet verksamhetsgrenar, som till större eller mindre del finansieras genom bi- drag av statsmedel. Det kan i dessa fall sägas, att den allmännytta som ge- nomgående präglar de till SPA anslutna befattningshavarnas verksamhet dokumenterats genom att staten påtagit sig åtminstone någon del av det ekonomiska ansvaret för verksamheten.

Fall förekomma emellertid även då befattningshavare anslutits till SPA utan att något särskilt statsbidrag lämnas till verksamheten. Detta gäller sär- skilt befattningshavare inom hälso-, sjuk- och socialvården, där krav på statsbidrag i allmänhet ej uppställts som villkor för pensionsrätt. Sålunda åt- njuta överläkare med flera befattningshavare vid länslasare'tten, extra pro- vinsialläkare som avlönas av annan än landsting, tandläkare och tandskö- terskor vid landstingens c-entraltandpolikliniker, sjuksköterska vid bruk, fö— reståndarinnor vid sjuksköt—erskebyråer, sjuksköterskor och föreståndarin- nor med flera vid ålderdomshem och vissa andra kommunala vårdanstalter, kommunalt anställda veterinär—er samt besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställt slakteri pensionsrätt, oaktat att statsbidrag —— frånsett statsbi- drag till viss specialvård vid lasaretten — icke utgå till verksamheten. Sam— ma är förhållandet beträffande Övningslärare vid folkskola i andra ämnen än slöjd och hushållsgöromål samt lärare vid vissa enskilda läroanstalter, som tjäna samma ändamål som folkskola.

Motivet för att sistnämnda grupper av befattningshavare beviljats pen- sionsrätt torde närmast ha varit, att statens intresse av verksamheten, trots att statsbidrag ej lämnas, ansetts så betydande, att statligt stöd till pensione- ringen, som i dessa fall fått karaktären av en särskild form av statsbidrag, lämnas.

I de fall då särskilt statsbidrag lämnas till verksamheten utgår bidraget antingen så, att det får tillföras verksamhetsgrenens driftskostnader i all- mänhet eller också med det uttryckliga förbehållet, att det skall användas på visst sätt, t. ex. till bestridande av befattningshavares lön—er. Statsbidragens storlek kan i viss mån sägas utgöra ett mått på den allmännytta som verk- samheten tillmåtes av statsmakterna, ehuru givetvis i många fall även be- hovssynpunkter och, vad beträffar kommuner, skatteutjämningssynpunk- ter kunnat inverka. Särskilt då statsbidrag i större omfattning lämnas, ha statsmakterna ans-ett sig böra för verksamheten meddela föreskrifter, som tillförsäkra staten medini'lytande i fråga om verksamhetens anordnande och bedrivande. Då statsbidrag lämnas till lönerna har detta ofta medfört en mer ingående reglering av anställningsförhållandena för befattningshavar— na än vad eljest varit fallet, t. ex. genom föreskrift att viss minimiårslön skall utgå.

Här nedan lämnas en summarisk redogörelse för vad som i statsbivdrags— hänseende gäller för de verksamhetsgrenar vilkas befattningshavare erhållit pensionsrätt i SPA.

• Sida 44
•  Original

Undervisningsväsendet.

De grenar av undervisningen som ha befattningshavare anslutna till SPA stödj as i regel i betydande utsträckning ekonomiskt av stat-en. Närmare ggäl- ler härom följande. Statsbidrag utgå till täckande av huvudparten av lönerna till lärarna vid

a) folkskolorna (av övningslärarna avlönas dock för närvarande endast lärare i slöjd och lärarinnor i hushållsgöromål med bidrag av statsmedel; till sistnämnda lärares avlönande lämnas statsbidrag med belopp som motsvarar föreskrivna nnini- miarvoden; folk- och småskollärare avlönas så gott som helt av statsmedel)

b) högre kommunala skolor (statsbidrag utgår till täckande av huvudparten av lärarnas författningsenligt bestämda löner)

c) lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor (statsbidrag utgår enligt laun- görelsen den 5 september 1942 [nr 807] med belopp motsvarande föreskrivna maini- miårslöner, ålderstillägg och rörliga tillägg m. m. ävensom till driftskostnader, allt under villkor, att meddelade bestämmelser om verksamheten iakttagas)

d) trädgårdsskolor och fruktodlingsskolor (statsbidrag utgår numera efter lik- nande grunder som beträffande förenämnda lantbruksundervisningsanstalter)

e) lanthushållningsseminariet å Rimforsa (statsbidrag utgår till bekostande av utav Kungl. Maj :t' föreskrivna minimiårslöner till föreståndarinna och lärarinnor m. m.)

f) folkhögskolor (statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 5 september 1942 [nr 801] angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till sådan skola; de ha beräknats täcka huvudparten av föreskrivna minimiårslöner m. 111.)

g) specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande (kostnaderna för verksamheten, som är knuten till Hvilans folkhögskola, synas i stort sett be- stridas av statsmedel)

h) handelsgymnasier (bestämmelser angående villkoren för statsbidrags åtnju- tande m. ni. ha meddelats i kungörelsen 'den 30 september 1938 [nr 529] angående statsunderstödda handelsgymnasier; bidragen torde i allmänhet täcka huvudpar- ten av kostnaderna för lärarnas löner)

i) centrala verkstadsskolor (statsbidrag utgår dels till lönekostnader m. in. en- ligt kung. den 30 augusti 1941 [nr 716] angående statsbidrag till centrala verk- stadsskolor dels till undervisningsmaterial)

Icke obetydliga bidrag av statsmedel, huvudsakligen avseende lönekostna- der, lämnas vidare till

a) kommunala anstalter för yrkesundervisning (statsbidrag utgår enligt kung. den 4 november 1921 [nr 705] och beräknas i relation till lärararvodcna per timme räknat)

b) enskilda anstalter för yrkesundervisning (i anslagstekniskt hänseende in- delas dessa numera i två grupper, av vilka en störrre grupp innefattar anstalter, som i fråga om anslag helt likställas med de kommunala anstalterna, och en andra mindre grupp anstalter, som få bidrag efter prövning i varje särskilt fall med ett för varje anstalt maximerat belopp)

c) bergsskolan i Filipstad (som villkor för statsbidrag till kostnaderna _ vilka i övrigt gäldas av Järnkontoret _— har föreskrivits bl. a. att lärare och vaktmästare skola avlönas med minst samma belopp som motsvarande befattningshavare vid de tekniska fackskolorna)

d) fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs folkskolestyrelses an- stalt för utbildning av skolkökslärarinnor samt Maria Nordenfelts högre hand-

• Sida 45
•  Original

arbetsseminarium och Föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm (som villkor för statsbidrag gälla bl. a. vissa av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser om lärarinnornas löner)

e) textilinstitutet i Borås (utgående statsbidrag ha beräknats bl. a. till halva kostnaden för löner och dyrtidstillägg)

I följande fall lämnas statsbidrag till den allmänna verksamheten utan att bidragen särskilt avse lönekostnader och utan att de kunna sägas täcka hu- vudparten av kostnaden för verksamheten:

a) Lennings textiltekniska institut i Norrköping (statsbidraget utgår med visst belopp som endast synes täcka en mindre del av kostnaderna för verksamheten)

b) förskolor och skolhem för dövstumma småbarn (statsbidrag utgår enligt kung. den 20 maj 1938 [nr 343] med visstbelopp för mottaget barn).

Som förut nämnts utgå inga statsbidrag till kostnaderna för undervisning vid de enskilda skolor tillhörande folkundervisningen (stiftelsen Sunner- dahls hemskolor och Philipsenska skolinrättningen) som ha lärare anslutna till SPA.

Hälso- och sjukvården.

Inom de till detta område hänförliga verksamhetsgrenarna förekommer såväl statsunderstödd som icke statsunderstödd verksamhet.

I följande fall ha statsbidragen så stor betydelse för verksamheten, att staten kan sägas ha övertagit det ekonomiska ansvaret för densamma, näm- ligen beträffande

a) vanföreanstalterna (statsbidrag utgår till driften av kliniker, skolhem och yrkeshem med högst vissa belopp per dag och patient; därjämte har Kungl. Maj:t bemyndigats att bevilja erforderligt fyllnadsbidrag vid uppkommande driftsunder- skott under vissa villkor)

b) enskilda kustsanatorier — anstalter för kirurgisk tuberkulos — (statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 23 april 1937 [nr 209] med visst belopp per dag och Vårdplats. Liksom beträffande vanföreanstalterna har i fråga om de enskilda kustsanatorierna Kungl. Maj:t bemyndigats medge vissa fyllnadsbidrag)

e) de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna i Åre, Nynäs och Tranås (driftkostnaderna vid anstalterna gäldas i stort sett, förutom med patientavgifter, av pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet)

Beträffande följande befattningshavaremtgår statsbidrag, som avsetts täcka omkring hälften av vederbörande befattningshavares kontanta löne— förmåner, nämligen

a) distriktsbarnmorskor (statsbidrag utgår till avlöning m. m. enligt kungörel— sen den 30 juni 1947 [nr 429] med belopp motsvarande hälften av föreskrivna kon- tanta löneförmåner)

b) distriktssköterskor (statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428), ändrad bland annat genom kungörelsen den 30 juni 1947 [nr 428], till belopp motsvarande hälften av föreskrivna kontanta löneförmåner)

c) heltidsanställda barnmorskor och sjuksköterskor vid mödra- och barnavårds- centraler tillhörande vissa typer (i fall som närmare angivas i kungörelsen den 30 juni 1947 [nr 433] utgå statsbidrag för här avsedda befattningshavare på mot- svarande sätt som för distriktssköterska)

• Sida 46
•  Original

d) distriktstandläkare (enligt kungörelsen den 3 juni 1938 [nr 358] angående statsbidrag till folktandvård utgår till avlönande av distriktstandläkare bidrag med 3000 kronor per år jämte ålderstillägg; enligt samma kungörelse skall den kontanta minimiårslönen utgöra 7 800 kronor; i verkligheten ha utgående löner avsevärt överstigit detta belopp)

e) distriktstandsköterskor (enligt kungörelsen den 3 juni 1938 [nr 358] utgår statsbidrag till distriktstandsköterskas avlönande med 1 000 kronor per år jämte ålderstillägg; föreskriven minimiårslön uppgår till 2 000 kronor)

Statsbidrag med visst belopp till lönekostnader utgår vidare till extra provinsialläkare, som avlönas av landsting.

Statsbidrag efter andra grunder utgå beträffande

a) kommunalt drivna sanatorier, epidemisjukhus, hem för kroniskt sjuka, värd— hem för lättskötta sinnessjuka, förlossningsanstalter m. fl. vårdinrättningar (stats- bidrag utgå i regel med vissa belopp per dag och vårdad)

b) fristående centraldispensärer (enligt kungörelsen den 18 juni 1937 [nr 400] angående statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande utgår statsbidrag med högst hälften av vissa särskilt angivna utgifter avseende bl. a. drift och underhåll av centraldispensär, minskade med influtna bidrag från pri- märkommuner och riksorganisationer)

c) folktandvärd i stad (statsbidrag utgår med visst belopp för vårdat barn). Som förut nämnts förekomma åtskilliga fall, då befattningshavare inom hälso- och sjukvården ha pensionsrätt i SPA utan att statsbidrag utgår till den verksamhet i vilken befattningshavaren är anställd.

Socialvården.

Inom de grenar av socialvården som ha befattningshavare anslutna till pensioneringen i SPA förekommer såväl statsunderstödd som icke-statsun- derstödd verksamhet.

I statsbidragshänseende nära jämförliga med vanföreanstalterna och de enskilda kustsanatorierna äro alkoholistanstalterna.

Statsbidrag till de icke-statliga alkoholist-anstalterna utgå nu dels i form av garantibidrag och dels i form av beläggningsbidrag med vissa från och med den 1 januari 1947 förhöjda belopp. Med hänsyn till vissa anstalters dåliga ekonomi har dessutom statsbidrag lämnats till täckande av drift-sförluster. Förslag om ytterligare förstärkt ekonomiskt stöd åt dessa anstalter har framlagts i 1946 års alkoholist- utrednings år 1948 (SOU: 23) avgivna förslag till lag om nykterhetsvård m. m.

Statsbidrag till täckande av en del av i författning föreskrivna löneför- måner utgår beträffande

&) hemvårdarinnorna (statsbidraget motsvarar ungefär hälften av lönen)

b) föreståndarinnor m. fl. anställda med viss föreskriven kompetens vid :nsti- tutioner för halvöppen barnavård (statsbidrag utgår efter provisoriska regler, se Socialstyrelsens kungörelse den 4 januari 1944 [ur 1]; bidragen få i princip icke överstiga 1/3 av vissa beräknade lönebelopp).

Andra statsbidragsformer gälla för övriga till socialvård hänförliga xerk- samhetsgrenar. Så är förhållandet med

a) skolor tillhörande barna- och ungdomsvården (statsbidrag utgår efter lvtal mellan staten och vederbörande huvudman)

• Sida 47
•  Original

b) barnhem (till driften utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 22 juni 1945 [nr 508]; statsbidragen utgå med vissa belopp per dag och vårdat barn) 0) arbetshem (till driften utgår statsbidrag i förhållande till antalet vårdade).

Polisväsendet.

Beträffande de befattningshavare vid landsbygdens polisväsende som ha pensionsrätt i SPA utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 24 november 1932 (nr 532) till täckande av bl. a. halva lönekostnaden.

Jordbruket med binäringar.

De institutioner på detta område som erhållit pensionsrätt för befatt- ningshavare i SPA stödjas samtliga ehuru i olika grad av statsmedel.

Följande institutioners verksamhet finansieras så gott som helt eller hu- vudsakligen med statsmedel, nämligen

a) hushållningssällskapen (bidrag utgå dels från ett avlöningsanslag och dels från ett omkostnadsanslag; avlöningsanslaget är avsett att helt täcka lönerna till huvudparten av sällskapens befattningshavare, nämligen de å vilka pensions- reglementena för folkskolan äro tillämpliga; bland de befattningshavare som stå kvar på SPAs reglemente förekomma dels befattningshavare som avlönas av medel från statsanslaget [hemkonsulenter och fiskeritjänstemän] och dels befattnings- havare som avlönas av hushållningssällskapens egna medel)

b) Sveriges utsädesförening (huvudparten av kostnaderna för föreningens verk— samhet täckes av statsbidrag; såsom villkor för statsbidragets tillgodonjutande gälla vissa villkor och bestämmelser i fråga om verksamheten och dess organisa- tion samt rörande befattningshavarnas löner)

e) Svenska mejeriernas riksförening, såvitt rör den verksamhet som bedrives av vissa mejerikonsulenter (statsbidrag utgå som täcka i kungörelse den 20 juni 1941 [nr 609] föreskrivna minimiårslöner till distrikts- och mejerikonsulenter).

Statsbidrag understigande hälften av kostnaderna'för verksamheten ut- gå till

a) Weibullsholms växtförädlingsanstalt (statsbidrag tilldelas W. Weibull aktie- bolag för växtförädlingsverksamhet under vissa föreskrivna villkor i fråga om kontroll och inspektion m. m.)

b) Lantbruksakademien (till akademien utgår dels statsanslag till lönekostnader för viss statsanställd personal och dels ett särskilt bidrag till museum och biblio- tek m. m.)

e) lokala frökontrollanstalter och lokala Iantbrukskemiska kontrollstationer (statsbidrag utgå med förhållandevis små belopp; förutsättningarna för statsbi- dragens utgående ha angivits i kungörelserna den 18 juni 1926 [nr 260] och den 15 juni 1939 [nr 420])

(1) Svenska smörprovningarna (det statsbidrag som utgår till verksamheten är i förhållande till smörprovningarnas övriga inkomster mindre betydande).

Kyrkoväsendet.

Den verksamhet som bedrives av de befattningshavare inom missionen och diakonien och därmed jämförliga verksamhetsgrenar, vilka ha familjepen- sionsrätt i SPA, finansieras utan bidrag av statsmedel. Vissa bidrag av kyr—

• Sida 48
•  Original

kofondsmedel utgå dock dels till sjömansvårdsstyrelsen till avlönande av sjömanspräster och dels i mån av tillgång till diakonistyrelsen. I övrigt be- stridas kostnaderna för verksamheten av donerade medel, kollekt—er o. d.

Sjömanshusen.

Av sjömanshus-ens driftskostnader ha i allmänhet omkring 75 procent bru- kat täckas .av statsmedel. Sjömanshusen ha dessutom att tillgå s. k. tonav- gifter, som fördelas av kommerskollegium. Kommerskollegium fastställer inkomst- och utgiftsstat för Sjömanshusen.

De kungl. teatrarna.

Verksamheten vid dessa uppehålles till väsentlig del genom ekonomiskt stöd av det allmänna genom årliga anslag av l—otterimedel.

Av den ovan lämnade redogörelsen för de verksamhetsgrenar som erhållit statsunderstödd pensionering för dem tillhörande befattningshavare fram- går, att verksamheten i regel av statsmakterna understötts även med sär— skilda statsbidrag. Statsbidraget har dock i många fall icke varit den hu- vudsakliga inkomstkällan för verksamheten och det har i allmänhet ej hel- ler, frånsett då det lämnats som bidrag till gäldande av befattningshavar— nas löner, anvisats så, att det kan sägas, att statsmakterna velat efter en- hetliga linjer främja vissa särskilt angivna arbetsuppgifter, som åvila verk— samhetsgrenarna. Oenhetlighet föreligger vidare därutinnan, att medani vis— sa fall pen-sionsrätt i SPA medgivits, oaktat något som helst statsbidrag ej utgår till verksamheten, verksamhetsgrenar finnas som väl erhålla stats- bidrag men ej tillerkänts statsunderstödd pensionering. Exempel härpå ut- göra de statsunderstödda privatläroverken vad de manliga lärarna beträf- far, folkbiblioteksväsendet, det statsunderstöd-da sjukkasseväsendet samt vissa statsunderstödda museer. För ordnande av pensioneringen vid dessa institutioner har därför anslutning till kommunala eller enskilda pensions- kassor måst ske. Det kan i detta sammanhang vidare erinras om att även de statliga monopolbolagen och andra statsägd—a bolag, i den mån de icke ordnat pensionering genom egna anordningar, i allmänhet varit hänvisade till privata pensionskassor för sina anställdas pensionering.

Att statsbidrag lämnas till viss verksamhet synes sålunda icke ensamt ha varit avgörande för anslutning av befattningshavare till SPA.

• Sida 49
•  Original

KAP. IV.

Allmänna riktlinjer för en avgränsning av pensions-

verksamheten vid statens pensionsanstalt.

Verksamhetsområdena.

Såsom framgår av den redogörelse som ovan 1 Kap. II lämnats rörande pensionsväsendets utveckling började staten tidigt vidtaga anordningar för pensionering ej blott av sina egna tjänstemän utan även av befattningsha- vare, som ehuru icke statsanställda likväl fullgjorde uppgifter inom verk-sam— hetsområd—en, som stodo staten och det allmänna nära. När en lösning av pensionsfrågan för dessa befattningshavare först började bli aktuell, var det knappast möjligt att för dem åstadkomma en ordnad pensionering på ett tillfredsställande sätt utan statens medverkan i såväl organisatoriskt som ekonomiskt hänseende. Vad de organisatoriska möjligheterna beträf- far må nämnas att det på den tiden icke såsom nu fanns pensionskassor, hos vilka pensionering kunde erhållas genom pensionsförsäkring. Ej heller kunde man räkna med att huvudmännen, företrädesvis kommuner och lands- ting, med de begränsade resurser och den ringa erfarenhet ifråga om pensio- nering dessa dä i allmänhet ägde skulle kunna lösa pensionsfrågan tillfreds— ställande i någon nämnvärd utsträckning genom direkt pensionering i egen regi. I ekonomiskt hänseende ansågs statens medverkan motiverad av att det gällde verksamhet, som jämväl kunde betraktas som en statens angelägen- het, vilket också i vissa fall dokumenterats genom statsbidrag till befatt- ningshavarnas löner. Vid angivna förhållanden var det naturligt, att staten fann sig föranlåten lämna sin medverkan till pensionsfrågans ordnande. Det- ta skedde, såsom förut nämnts, genom bildandet av pensionskassor, särskil- da för skilda slag av befattningshavare, vilka kassor bedrevo sin verksamhet med bidrag av statsmedel och med tillämpning av reglementen, som fast- ställdes av Kungl. Maj:t. I realiteten om ock icke till namnet hade dessa pensionskassor redan från början närmast karaktären av statliga inrätt- ningar. Men först i och med bildandet av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. eller, som anstalten numera heter, statens pensionsan- stalt skapades för icke-statliga befattningshavares pensionering ett rent stat- ligt organ.

Vid den anslutning av nya grupper befattningshavare till SPA som tid efter annan skett har i allmänhet endast en mycket kortfattad motivering lämnats. I regel har betydelsen för det allmänna av de ifrågakomna be—

• Sida 50
•  Original

fattningshavarnas verksamhet särskilt framhållits. Ofta ha tidigare med- givanden av pensionsrätt för en grupp av befattningshavare åberopats som stöd för anslutning till anstalten av nya grupper befattningshavare med närbesläktade arbetsuppgifter och liknande ställning i förhållande till det allmänna.

Under senare år har SPAs verksamhet visat tendenser att utvidgas såväl till nya verksamhetsområden som till nya kategorier befattningshavare inom redan anslutna verksamhetsområden. Åtskilliga av de anslutnings- frågor som uppkommit till behandling ha varit av principiell betydelse och därför ansetts böra lösas i ett större sammanhang. Den översyn beträffan— de de allmänna förutsättningarna för statens medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare, som härvid befunnits nödvändig, har in- begripits som ett led i den utredning rörande SPAs verksamhet som upp- dragits åt pensionsutredningen att fullgöra.

I de direktiv som intagits i statsrådsprotokollet i anslutning till utred- ningsuppdraget angivas vissa riktlinjer till ledning för avgränsningen av SPAs verksamhet. Härvid har erinrats bl. a. om de pensionsmöjligheter i enskilda pensionskassor som numera föreligga, något som kunde medföra, att statens medverkan nu icke i samma mån som tidigare varit fallet er- fordrades för ordnande av olika befattningshavares pensionsfrågor. I fråga om den ekonomiska innebörden för staten av pensionering av befattnings- havare genom SPA har anmärkts att statens medverkan till pensioneringen i allmänhet även innefattar bestridande av en stor del av pensionskostna- derna och att detta jämväl torde vara åsyftat med de framställningar om pensionsrätt som tid efter annan förekomma. I samband härmed har upp- märksamheten fästs vid att statens deltagande i pensionskostnaderna för icke statlig personal är att betrakta som en form av statsbidrag till den verksamhet, i vilken personalen är anställd. Frågan i vilken utsträckning staten i fortsättningen borde lämna bidrag till dylika pensionskostna- der har enligt direktiven synts böra bedömas även med hänsynstagande till i vad mån staten i de olika fallen har anledning att ekonomiskt bidraga till verksamheten.

Sedan staten började sin pensioneringsverksamhet beträffande icke-stat- liga befattningshavare, ha förhållandena i många avseenden väsentligt änd- rats.

Såsom i direktiven framhållits äro möjligheterna att ordna en tillfreds- ställande tjänstemannapensionering utan statens medverkan numera helt andra än förr. Pensionering kan nu försäkringsmässigt ordnas för befatt— ningshavare i allmänhet hos Svenska personal-pensionskassan och för kom— munernas befattningshavare dessutom hos Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Även beträffande vederbörandes möjligheter att bära kost- naderna för en pensionering utan det statliga stöd i ekonomiskt hänseende, som en anslutning till SPA brukar innebära, ha förhållandena under se- nare tid förändrats. Detta gäller särskilt de huvudmän som utgöras av kom- muner. Den ekonomiska utvecklingen i landet har medfört en icke obetyd—

• Sida 51
•  Original

lig ökning av kommunernas skatteunderlag. Redan på grund härav torde numera i allmänhet inga större svårigheter föreligga för landsting, städer eller större landskommuner att bära de pensionskostnader som vid en för- säkringsmässigt ordnad pensionering av deras anställda skulle komma att åvila dem såsom huvudmän. I detta sammanhang må erinras om att arbete för närvarande pågår för sammanslagning i stor utsträckning av två eller flera kommuner till större kommunala enheter. Härigenom komma inom de närmaste åren många av de mindre kommunerna att upplösas för att ingå i en ekonomiskt mera bärkraftig kommun.

Ehuru, såsom ovan framhållits, behovet av statlig medverkan till pensio- nering av icke-statliga befattningshavare i vissa hänseenden minskats, lärer dock alltjämt anledning finnas för staten att på liknande sätt som hittills bereda möjlighet till statsunderstödd pensionering i statlig anstalt för åt- skilliga kategorier befattningshavare inom staten eller det allmänna när— stående verksamhetsområden. En sådan statlig medverkan till pensione- ring av befattningshavarna är närmast motiverad av statens intresse för viss verksamhetsgrens upprätthållande. Det må härvid erinras om att sta- ten genom att själv taga hand om pensioneringen av dessa befattningsha— vare får större möjlighet att reglera pensionsförmånerna i anslutning till de principer som staten uppställt för pensioneringen av sina egna tjänste- män. I samband med pensionsregleringen får staten också inflytande på be- stämmelserna om befattningshavarnas pensionsåldrar, avgångsskyldighet o. (I., vilka faktorer ju tidigt observerat-s såsom av betydelse för en verk- samhetsgrens effektivitet. Statens intresse av en verksamhetsgren kan ock- så ha föranlett statsbidrag till verksamhetens bedrivande. Detta bidrag be- höver ej ha karaktären av understöd betingat av några behovssynpunk- ter utan kan vara att betrakta mera som ett bidrag med hänsyn till verk- samhetens nytta för det allmänna. Det synes i sådana fall rimligt, att staten bidrager även till pensionskostnaden. Dylikt bidrag synes som hittills i all— mänhet böra lämnas genom anslutning till den av SPA omhänderhavda stats- understödda pensioneringen.

I fråga om vilka kategorier befattningshavare som höra få möjlighet att vinna anslutning till SPA tager utredningen i det följande upp till behand- ling vissa allmänna riktlinjer, som, om de godkännas av statsmakterna, sy— nas kunna tjäna till ledning, när det gäller stållningstagandet till frågan om rätt för icke-statliga befattningshavare att vinna delaktighet i SPA.

Det synes härvid angeläget att erhålla en så markerad gräns som möjligt mellan området för SPAs pensionsverksamhet och området för den enskilda pensionsverksamheten. En så vitt möjligt klar gränsdragning är påkallad bl. a. av statsekonomiska skäl i betraktande av de kostnader för staten som pensioneringen i SPA medför.

Såsom redan ovan framhållits sammanhänga motiven för statlig medver- kan till vissa icke-statliga befattningshavares pensionering genom anslut- ning till statlig pensionsanstalt nära med statens intresse för upprätt-

• Sida 52
•  Original

hållandet av den verksamhet i vilken de ifrågavarande befattningshavarna äro anställda. Man torde därför för anslutning till SPA såsom allmän regel kunna uppställa det kravet, att staten och det allmänna har ett verkligt påtagligt intresse av den ifrågavarande verksamheten. Detta intresse bör vara av den art, att verksamheten kan sägas falla inom ramen för den offentliga samhällsverksamheten. Det är särskilt nödvändigt att särskilja den offentliga verksamhet som här avses från den privata verksamhet som, om ock av stor betydelse i och för sig, normalt handhas av enskilda och finansieras med enskilda medel.

I åtskilliga fall måste stora svårigheter dock uppstå att med ledning av en allmänt formulerad sats bedöma om viss verksamhet är sådan, att pen- sionsrätt för till densamma knutna befattningshavare i princip bör beviljas i statlig pensionsanstalt. På åtskilliga områden är gränsen flytande mellan verksamhet av övervägande offentligt och sådan av övervägande enskilt intresse. Fall finnas, där staten på olika sätt stödjer och uppmuntrar verk- samhet, som likväl i detta sammanhang närmast synes hänförlig till verk— samhet av enskild natur.

I många fall kunna statsbidragsförhållandena giva vägledning, när det gäller att bedöma ifrågavarande spörsmål.

I de fall, då staten lämnar så avsevärda bidrag till verksamheten, att den- samma till huvudsaklig del bygger på statsmedel och bidragen tillika fått mera permanent karaktär t. ex. genom att grunderna för desamma regle- rats i författningar eller på liknande sätt, torde det i allmänhet finnas anled— ning att anse, att verksamheten har sådan offentlig natur, att pensionsrätt skulle kunna tillerkännas dess befattningshavare i SPA.

Särskilda skäl att bevilja pensionsrätt i statlig pensionsanstalt kunna ock- så anses föreligga i de fall, då statsbidrag utgår till bestridande av befatt- ningshavares i författning reglerade löner eller minimilöner. I sådana fall gäller för närvarande i regel obligatorisk delaktighet i SPA. Liknande skäl som föranlett statsmakterna att reglera samt bidraga till befattningshavares löneförmåner kunna även åberopas till stöd för en reglering av pensionerna, som ju få sägas utgöra en del av ersättningen för arbetet.

Däremot synes den omständigheten, att en verksamhet understödjes med statsmedel, icke ensamt för sig böra motivera, att vid verksamheten syssel- satta befattningshavare principiellt må komma i åtnjutande av statlig med- verkan till pensioneringen. Statsbidragen äro nämligen, såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen i Kap. III avdelningen »Statsbidragsför— hållandena», så olikartade till natur och syfte och av så skiftande storlek och betydelse, att det framstår som nödvändigt att i varje särskilt fall pröva, i vad mån därav kunna dragas några slutsatser i fråga om skälen för stöd till pensioneringen. I sådana fall då statsbidrag lämnats endast i syfte att mer eller mindre tillfälligt stödja eller uppmuntra en verksamhet, som el- jest icke är att betrakta såsom en huvudsakligen allmän angelägenhet, sy— nes anledning icke föreligga att öppna möjlighet till pensionering av be— fattningshavarna genom SPA. Härvid bör jämväl beaktas, att det stöd till en

• Sida 53
•  Original

verksamhet, som pensionsrätt i SPA för verksamhetens befattningshavare innebär, ej kan avvecklas lika lätt som ett vanligt statsbidrag.

Även om statsbidrag till en verksamhet utgör ett viktigt förhållande att beakta vid avgränsningen av de statliga åtgärderna beträffande pensione- ringen av icke-statliga befattningshavare, synes dock den omständigheten att inga eller endast obetydliga statliga bidrag utgå till viss verksamhet icke alltid böra utesluta statlig medverkan till pensioneringen. Fall finnas, där verksamheten står staten mycket nära men statsbidraget ändock motsvarar en mycket ringa del av driftskostnaderna. Exempel härå utgöra de lokala lantbrukskem-iska kontrollstationerna samt de lokala frökontrollan-stalterna. Behovet av statsbidrag är för deras vidkommande relativt obetydligt tack vare avsevärda inkomster av analysavgifter m. m. I andra fall kunna dona- tionsmedel finnas, som väsentligt minska det behov av statsbidrag som eljest skulle förelegat och sannolikt blivit tillgodosett. Anledning kan för övrigt finnas att låta ett i och för sig motiverat statligt stöd till viss verk- samhetsgren få just formen av medverkan till pensionering av till denna hörande befattningshavare.

Spörsmålen rörande de allmänna förutsättningarna för pensionsrätt i SPA te sig vidare något olika i de fall då huvudmannaskapet åvilar ett kom- munalt subjekt och i de fall då enskilt subjekt är huvudman för en verk- samhet.

Vid sidan av staten utgöra numera även kommunerna samhällsverksam- hetens naturliga subjekt. Såsom utvecklingen gestaltat sig ha samhällsupp- gifternas fördelning mellan stat och kommun kommit att bero mera av praktiska överväganden än av en teoretisk gränsdragning mellan uppgif- ter av kommunalt och av statligt intresse. Organisatoriska och ekonomiska skäl ha i många fall föranlett, att uppgifter, som i betraktande av verksam— hetens betydelse för landet i dess helhet närmast äro av statlig karaktär, an- förtrotts åt kommunerna att ombesörja. I vissa fall ha kommunerna genom lagstiftning ålagts att handha allmänna uppgifter. I andra fall har staten nöjt sig med att på olika sätt söka uppmuntra kommunerna att taga befatt- ning med uppgifterna ifråga. Ofta har staten i dessa fall beviljat statsbi- drag till verksamheten i större eller mindre omfattning. I de fall då pen- sionsrätt i SPA hittills förekommit för kommunala befattningshavare har det varit inom sådana kommunala verksamhetsgrenar, som innefattat upp- gifter av sådan statlig karaktär som ovan sagts.

Redan med hänsyn till angivna förhållanden har utredningen funnit en sådan avgränsning av SPAs verksamhet icke kunna förordas, som från del- aktighet i SPA skulle utesluta kommunala befattningshavare med arbets- uppgifter inom de ovan angivna staten närstående verksamhetsområdena. Oaktat kommunernas ekonomiska bärkraft förbättrats och efter den all- männa kommunindelningen sannolikt ytterligare kommer att i många fall stärkas, så att dessa utan större svårigheter skulle kunna bära kostnaderna för pensionering av här avsedda befattningshavare utan statens medverkan, lärer fog dock finnas för, att staten ekonomiskt bidrager till pensioneringen

• Sida 54
•  Original

i betraktande av uppgifternas art och dessas alltmer ökade betydelse för landet i dess helhet. Detta gäller icke endast i de fall där staten påtagit sig kostnader för själva verksamheten utan även i vissa fall där några stats— bidrag icke utgå.

Vid sidan av stat och kommun fullgöra även allmänna inrättningar och anstalter, stiftelser samt enskilda sammanslutningar och personer inom åt- skilliga områden uppgifter av offentlig natur. Därest denna verksamhet ej förekomme, skulle detta föranleda, att staten eller kommunerna skulle nödgas utvidga sin verksamhet på dessa områden. Det allmänna har därför anledning att stödja den av dylika inrättningar drivna verksamheten. Detta har ofta skett genom statsbidrag. I anslutning härtill kan verksamheten även ha blivit föremål för statliga regleringsåtgärder i olika hänseenden. Även för befattningshavarnas pensionering ha statsmakterna kommit att intressera sig och därvid har anslutning till SPA i flera fall medgivits. I de fall då pensionsrätt hittills förekommit i SPA för befattningshavare, anställ- da hos enskilda huvudmän, har det i regel gällt befattningshavare i sådan verksamhet, som kompletterar det allmännas verksamhet på näraliggande områden. I flertalet fall har som villkor för pensionsrätt föreskrivits att statsbidrag skall utgå. I vissa fall, t. ex. på sjukvårdens område, har emel- lertid såsom förut nämnts kravet på statsbidrag som villkor för pensions- rätt icke uppställts. En garanti för att pensioneringen i sådana fall ej skall få en icke avsedd omfattning har skapats genom att krav i stället uppställts på att huvudmannen för verksamheten, där denna ej är en kommunal sam- manslutning, skall vara av sådant slag, att åtminstone verksamhet i rent privatekonomiskt syfte uteslutes.

Utredningen har vid sina överväganden rörande de allmänna förutsätt- ningarna för anslutning till SPA av icke-statliga befattningshavare stannat för att vilja förorda tillämpning av följande huvudregel:

I princip bör pensionering genom SPAs försorg förbehållas befattningsha- vare inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, ehuru den hand- has av icke-statligt förvaltningsorgan.

Med tillämpning av denna huvudregel och på skäl som här nedan i Kap. V närmare angivas synes det utredningen, som om pensionering i SPA av icke-statliga befattningshavare skulle kunna begränsas liksom hittills till befattningshavare inom följande verksamhetsområden, nämligen

undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården, socialvården, polisväsendet,

jordbruket med binäringar, kyrkoväsendet,

• Sida 55
•  Original

sjömanshusen samt de kungl. teatrarna.

Den verksamhet som bedrives inom de nu nämnda områdena är av myc- ket skiftande art och betydelse. All denna verksamhet kan ej heller sägas uppfylla de krav som ovan uppställts som villkor för pensionering med sta- tens medverkan. Avgränsningsfrågan måste därför fullföljas ytterligare med en genomgång av de inom respektive verksamhetsområden förekommande verksamhetsformerna, institutionerna och inrättningarna samt granskning av dessa med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar som utred- ningen ovan uppställt. Härvid synes uppmärksamhet även böra ägnas frå— gan, huruvida verksamheten har en tillräcklig fasthet i organisationen och huruvida även i övrigt garantier finnas för verksamhetens fortbestånd. Se- dan utredningen här nedan under rubriken »Befattningsbavargrupperna inom verksamhetsområdena» till behandling upptagit vissa allmänna spörs- mål om avgränsningen av befattningshavargrupperna, återkommer utred- ningen i Kap. V till frågan om avgränsningen inom verksamhets-områdena.

Befattningshavargrupperna inom verksamhetsområdena.

Enligt SPAs nuvarande reglemente hänför sig pensionsrätten i princip till innehavet av viss befattning. Enligt reglementet kan dock den som över- gått till en med delaktighet i SPA ej förenad befattning hos statsunderstödd institution på vissa villkor få bibehålla tidigare förvärvad del—aktighet. Ge- nom de bestämmelser som meddelats angående särskild reglering av an- ställningsförhållandena vid de befattningar som — utan att vara obligato- riskt förenade med pensionsrätt — må anslutas till SPA, ha garantier ska- pats för att ansluten befattning kan antagas motsvara ett varaktigt behov samt avse tjänstgöring av viss, ej alltför ringa omfattning. Härigenom har den begränsningen i fråga om möjligheterna att ansluta personal till SPA åstadkommits, att personal i arbetaranställning, vikarier och tillfälligt an.- ställda befattningshavare i princip lämnats utanför pensioneringen. Bort- sett från vissa vikarierande lärare, vilka kunna vinna delaktighet i SPA, fö— rekommer icke något undantag härifrån. Visserligen har den vid de kungl. teatrarna anställda tekniska personalen blivit obligatoriskt ansluten till SPA, ehuru den bl. a. har att fullgöra vissa arbet-aruppgifter. I betraktande av de särskilda förhållanden som råda i fråga om denna personal har an- slutningen emellertid ansetts icke innebära något principiellt avsteg från de allmänna reglerna för SPA-pensioneringen.

Enligt utredningens mening bör pensioneringen i SPA för framtiden utan undantag begränsas till att avse innehavare av befattningar. Nu föreliggande föga utnyttjade möjlighet att bibehållas vid delaktighet i SPA efter över- gång till befattning, som ej är förenad med sådan delaktighet, bör sålunda , upphöra liksom även den motsvarande statstjänstemän icke till buds stå- ende möjligheten för vikarierande lärare att erhålla pensionsrätt. Vad per-

• Sida 56
•  Original

sonal i egentlig arbetaranställning beträffar har någon anslutning till SPA av densamma icke ifrågasatts i de utredningen meddelade direktiven. Frågan om en eventuell pensionering av icke-statlig arbetarpersonal faller sålunda utom ramen för utredningsuppdraget. Då härtill kommer, att arbetarperso- nalen ej lämpligen kan inordnas i samma reglemente som befattningshavar- na, att beträffande densamma de av utredningen i det följande angivna all- männ-a förutsättningarna för pensionering med statens medverkan av per- sonal inom de olika verksamhetsområdena i regel icke kunna anses före- ligga samt att anordnande av sådan pensionering för vissa icke—statliga ar- betare skulle verka prejudicerande och medföra särskilda pensionerings- kostnader för staten, har utredningen utgått från att arbetarpersonalen framdeles liksom hittills varit fallet skall vara utesluten från SPA-pensio- neringen. Skulle statsmakterna anse statlig pensionering böra ordnas för någon eller några grupper icke-statliga arbetare, synes närmast böra över- vägas att inordna dithörande arbetare i särskilt tjänste- och familjepen- sionsreglemente.

Först sedan en inom en verksamhetsgren anställds arbetsuppgifter och an- ställningsförhållanden blivit fixerade och reglerade, synes det utredningen, att den anställde kan sägas inneha sådan anställning i befattning, som mo- tiverar anslutning till SPA. Att generellt närmare angiva, hur fast en an— ställning bör vara, för att pensionsrätt skall kunna beviljas vid densamma, synes icke vara möjligt. I fråga om befattningar, som obligatoriskt skulle kunna anslutas till SPA, böra dock som hittills några större svårigheter icke möta att låta författningsbestämmelser i ämnet närmare karakterisera be- fattningen. För andra befattningar, där fråga kan bliva om anslutning till anstalten, torde böra fordras, att reglerande föreskrifter om arbetsuppgif- terna samt avlönings- och övriga anställningsförhållanden vid befattningen meddelas. I såväl ena som andra fallet bör därvid iakttagas, att befattningen erhållit en mera fast karaktär och att det för den däri anställde ej är fråga om ett tillfälligt bestridande av densamma. I detta senare hänseende synes det i allmänhet kunna vara tillräckligt, att för befattningen lämnats före- skrift om viss uppsägningstid.

Inom flertalet av de verksamhetsområden som omfattas av pensioneringen i SPA ha endast innehavare av vissa i reglementet särskilt angivna befatt- ningar beretts möjlighet att få pensionsrätt i pensionsanstalten, medan andra grupper av befattningshavare inom områdena lämnats utanför pensione- ringen. Detta gäller särskilt inom undervisningsväsendet, hälso- och sjuk- vården samt socialvården, eller alltså inom tre av de typiskt kommunala verksamhetsområdena. Inom dessa senare verksamhetsområden ha i stort sett endast lärare, respektive vårdpersonal med speciell utbildning och kom- petens beretts pensionsrätt i SPA. Att så blivit fallet kan i viss mån ha be- tingats av historiska förhållanden men torde främst ha föranletts av att statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare befunnits mer eller mindre motiverad alltefter arten och betydelsen av de uppgift-er som ankomma på de olika befattningarna. Utredningen har ovan föreslagit, att

• Sida 57
•  Original

pensioneringen i SPA i princip begränsas till befattningshavare i verksam- het, varav staten och det allmänna har ett mera påtagligt intresse. Det synes väl överensstämma med denna princip för avgränsningen, att betydelsen för det allmänna av de uppgifter som ankomma på varje särskild befattning beaktas vid avgränsning inom verksamhetsgrenarna av befattningshavar- grupperna. Enligt utredningens mening synes alltså den statliga pensione- ringen av icke-statliga befattningshavare i princip endast böra omfatta så- dana befattningshavare, på vilkas arbetsinsats den verksamhet som staten vill främja är mera direkt beroende och beträffande vilka inflytande på kompetens och anställningsvillkor är önskvärd från statens sida. I konse- kvens härmed synes det utredningen, som om pensioneringen av personal, vars uppgifter främst gälla upprätthållandet av en för viss verksamhet an- ordnad yttre apparat, i regel bör liksom hittills få ordnas av huvudmannen utan statens medverkan. Personal av sådant slag (t. ex. vaktmästare vid skolor, ekonomi- och kontorspersonal vid sjukhus) kan visserligen vara nöd- vändig för verksamhetens bedrivande men arten av dess arbetsuppgifter har i allmänhet icke föranlett någon enhetlig reglering av personalens utbildning och kompetens och i stort sett har det överlämnats åt huvudmannen att fritt bestämma organisationen av den del av verksamheten som ankommer på här avsedd personal. Det kan alltså icke sägas, att statsmakterna i allmän- het beträffande den här senast berörda personalens verksamhet vidtagit några sådana åtgärder, att den utmärkts som en statlig angelägenhet. Med hänsyn till anförda omständigheter har utredningen funnit sig böra förorda en avgränsning beträffande befattningshavargrupperna, som tar sikte på de olika befattningshavargruppernas förhållande till staten och det allmän- na. En sådan avgränsning synes leda till en liknande begränsning som hit- tills skett vid pensionering av befattningshavare särskilt inom undervisnings- väSendet, hälso- och sjukvården samt socialvården. Endast beräffande sådan verksamhet som anknutits till institutioner, vilka organisatoriskt och eko- nomiskt stå staten särskilt nära, har utredningen funnit sig böra föreslå en mindre restriktiv linje. I fråga om institutioner av sistnämnda slag anser utredningen, att staten bör påtaga sig ett vidsträcktare ansvar för lösandet av personalens pensionsfråga, varvid i stort sett förhållandena vid jämför- bara statliga institutioner synas kunna efterbildas. Till dessa och andra liknande spörsmål återkommer utredningen i det följande vid behandlingen av de särskilda verksamhetsområdena och befa—ttningshavaregrupperna in- om dessa.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att den omständigheten att vissa kategorier befattningshavare, anställda vid eljest i princip till den statsunderstödda pensioneringen ansluten verksamhetsgren, lämnats utanför denn—a pensionering icke behöver innebära, att utredningen anser, att dessa befattningshavare ej böra komma i åtnjutande av pension. Det bör i dessa fall, synes det utredningen, ankomma på vederbörande huvudman att själv med anlitande av andra förefintliga möjligheter lösa pensionsfrågan.

Beträffande vissa till SPA anslutna institutioner har pensioneringens omfattning befunnits böra bestämmas generellt d. v. 5. utan någon uppräk- ning i reglementet av de olika slag av befattningar, som må förenas med

• Sida 58
•  Original

pensionsrätt. Därmed får emellertid ej anses definitivt avgjort, att alla an- ställda vid sådan institution må erhålla pensionsrätt i SPA. Liksom hit- tills varit fallet lärer det ”även i fortsättningen böra få ankomma på veder- börande myndigheter att när frågor uppkomma om befattningars förenan- de med pensionsrätt i SPA taga ställning till, huruvida befattningarna äro av den art att pensionsrätt i SPA bör medgivas. Härvid kan det bl. a. ställa sig vanskligt att avgöra, huruvida fråga är om verklig befattning eller om arbetaranställning, beträffande vilken delaktighet i SPA är utesluten. Av- görandet synes böra göras beroende av huruvida anställningsförhållandena blivit reglerade i överensstämmelse med vad för anslutning till SPA av be- fattning i allmänhet är föreskrivet samt huruvida motsvarande statliga anställning är förenad med pensionsrätt enligt det statliga allmänna tjäns- tepensionsreglementet. Endast där så är fallet, synes anställningen kunna hänföras till befattning.

Vid sin behandling av frågan om de allmänna förutsättningarna för av- gränsningen av SPAs pensionsverksamhet har utredningen givetvis tagit hänsyn till att denna verksamhet är kostsam för staten. I anslutning till direktiven har utredningen därför sökt avgränsa pensionsverksamheten så, att endast sådana befattningshavare medtagas i pensioneringen, vilkas verk— samhet är av den art och den betydelse för det allmänna att staten har an- ledning att ekonomiskt bidraga till densamma. En sådan avgränsning med- för bl. a. att åtskilliga kommunala huvudmän måste vidtaga särskilda an- ordningar för att personal, som icke kan få pensionsrätt i SPA, på annat sätt skall få sin pensionsfråga ordnad. Detsamma kan även komma att gälla för andra huvudmän, som hittills haft några av sina befattningsha- vare pensionerade i SPA.

I allmänhet torde väl huvudmännens intresse av att få sina befattniigs- havare anslutna till SPA bero på, att staten pätager sig en del av kostna- derna och att därför denna pensionering blir för huvudmannen billigare än annan pensionering. Det har emellertid inom utredningen framhållits, att särskilt de kommunala huvudmännen skulle kunna ha intresse av at: få begagna SPA för pensionering av sina anställda även om de skulle få helt gälda kostnaderna för pensioneringen. De skulle därigenom lätt kunna ordna pensioneringen för sina anställda efter enhetliga grunder och slip- pa ha sina anställda fördelade på olika pensionsinrättningar och pensions— system.

Utredningen, som övervägt den sålunda framförda tanken på en sådan utvidgning av SPA, att denna i vissa fall skulle komma att handha även en frivillig pensionsförsäkring byggd på att kostnaderna härför skulle helt täc— kas av huvudmännen, har stannat för att icke vilja förorda en dylik utvidg- ning.

Följande omständigheter ha varit bestämmande för utredningens stånd- punktstagande i denna fråga.

Ett medgivande för kommuner och vissa enskilda huvudmän att ansuta befattningshavare till SPA utan någon egentlig begränsning till Sida-

• Sida 59
•  Original

na kategorier befattningshavare, som stå statsverksamheten nära, torde kunna ant-ägas medföra en betydande utvidgning av SPAs verksamhet. Den- na utvidgning skulle kunna bli av den storleksordningen, att pensions- verksamhetens organisation och administration komme att påverkas därav. Sammansättningen av SPAs klientel, som redan nu är mycket skiftande, skulle bli än mer heterogen, och behovet av invecklade särbestämmelser för pensioneringen skulle öka. Själva pensionssystemet skulle därmed i hög grad kompliceras. Särskilda svårigheter skulle uppstå vid beräknan- de av de verkliga pensionskostnaderna för respektive befattningar och vid bestämmandet av de pensionsavgifter som erfordras för kostnadernas täc- kande. De hittillsvarande erfarenheterna från SPAs verksamhet giva an— ledning till farhågor för att oförutsedda kostnader skulle kunna uppstå för staten. I all synnerhet kan detta tänkas bli fallet, om pensioneringen ordnas så, att staten i sista hand får svara för dyrtidskompenserande till— lägg å pensionerna även för de befattningshavare som anslutits till pensio- neringen mot försäkringsmässigt beräknade avgifter. Visserligen kunna dessa risker minskas genom att huvudmannen åtager sig att själv utbeta- la dyrtidstillägg å pensionerna för här avsedda befattningshavare, men där- med skulle man å andra sidan förlora mycket av den enhetlighet i pensio- neringen som angivits som ett av huvudmotiven för befattningshavarnas anslutning till SPA.

Utredningen har vidare icke ansett något mer framträdande behov före- ligga för de kommunala huvudmännen att få till stånd en mera allmän an- slutning av sina befattningshavare till SPA. Behovet av en försäkrings- mässig pensionering för deras befattningshavare kan säkerligen på ett i stort sett tillfredsställande sätt nu tillgodoses genom de försäkringsanstal- ter, speciellt Sveriges kommunalanställdas pensionskassa och även Svenska personal—pensionskassan, som nu finnas. Ej heller för andra huvudmän än kommunala torde det vara behövligt att på dylikt sätt utvidga anstaltens verksamhet. I viss män skulle en sådan utvidgning av SPA även komma att verka föregripande på den utredning som för närvarande pågår inom handelsdepartementet rörande pensionering av anställda i privat tjänst och frågan om statens medverkan därtill.

De förutsättningar som enligt pensionsutredningens mening böra upp— ställas som villkor för anslutning av befattningshavare inom ovan angivna verksamhetsområden till pensioneringen i SPA kunna sammanfattas på följande sätt.

Pensionsrätt mä i allmänhet endast tillkomma innehavare av befattning, som inrättats för stadigvarande behov, och som avser tjänsteåligganden av mera direkt betydelse för sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som staten genom särskilt vidtagna åtgärder visat sig vilja befrämja.

Endast där en dylik verksamhet eller gren av verksamhet ekonomiskt och organisatoriskt står staten särskilt nära, må undantag härifrån förekomma och pensionsrätt i SPA medgivas även för befattningshavare, som icke ha direkt betydelse för verksamhetens bedrivande.

• Sida 60
•  Original

KAP. V.

Avgränsning av pensionsverksamheten inom de skilda verksamhetsområdena.

Undervisningsväsendet.

Upprätthållandet av ett undervisningsväsende utgör en samhällelig ange- lägenhet av mycket stor betydelse. Det ankommer därför på staten att sörja för att behovet av utbildningsanordningar blir tillräckligt tillgodosett. En- dast inom vissa grenar av undervisningsväsendet har dock staten själv ge- nom egna organ direkt sådan verksamhet om hand. Inom övriga grenar om- besörjes verksamheten av icke-statliga, företrädesvis kommunala institutio- ner.

Den uppdelning av undervisningsverksamheten som kommit till stånd mellan stat och kommun torde i allmänhet ha skett efter vad som i de olika fallen befunnits praktiskt och ur organisatorisk synpunkt ändamålsenligt och icke efter någon gradering av verksamheten med hänsyn till dess bety- delse för det allmänna. Den omständigheten att viss undervisningsverk- samhet gjorts till en kommunal uppgift torde därför icke kunna sägas inne- bära, att verksamheten skulle för staten och det allmänna vara av mindre betydelse än den statligt bedrivna verksamheten. Å andra sidan kan själv- fallet icke utan vidare all kommunal verksamhet på undervisningens om- råde sägas ha en med den statliga verksamheten jämförlig betydelse. I den mån staten mera ingående reglerat verksamheten genom författningsbe- stämmelser eller i anslutning till beviljande av statsbidrag samt underkas- tat densamma en fortlöpande kontroll av statliga myndigheter, framstår det dock såsom klart, att man har att göra med en verksamhet, som materiellt sett närmast är av statlig karaktär. Detta bestyrkes ytterligare av de avse- värda statsbidrag, ofta till lönekostnader för lärarpersonalen, som lämnas till den kommunala undervisningsverksamheten.

Den av enskilda huvudmän såsom stiftelser, föreningar o. d. bedrivna verk- samheten på undervisningens område utgör en betydelsefull komplettering av statens och kommunernas verksamhet. Även om denna privata verksam- het gäller det, att den ofta gjorts till föremål för statliga reglerings- och stöd-' åtgärder och på så sätt samordnats med det statliga undervisningsväsendet.

Av det anförda torde framgå, att inom undervisningsväsendet verksam- het förekommer av sådan betydelse för det allmänna," att till verksamheten hörande befattningshavare böra kunna erhålla pensionsrätt i SPA enligt

• Sida 61
•  Original

de allmänna grunder för en avgränsning av anstaltens pensioneringsverk— samhet som utredningen föreslagit i Kap. IV.

Utredningen övergår härefter till frågan om vilka olika grenar av undervis- ningsväsendet som må anses uppfylla de krav som uppställts för anslutning till SPA samt vilka befattningshavargrupper som böra ifrågakomma för dy— lik anslutning. Härvid upptager utredningen först till behandling de grenar av undervisningsväsendet som för närvarande ha befattningshavare anslut- na till pensioneringen.

Enligt utredningens mening lärer någon tvekan icke kunna råda därom, att undervisningen vid folkskolorna och fortsättningsskolorna uppfylla för— utsättningarna för statlig medverkan till pensionering av de till undervis- ningen knutna befattningshavarna. Denna undervisning har genom lagstift- ning ålagts kommunerna som en obligatorisk uppgift. De kommuna-la or— ganen äro vid undervisningens handhavande bundna av författningsbestäm- melser, som ingående reglera verksamheten. I viktigare frågor tillkommer beslutanderätten statliga myndigheter, som tillika utöva en fortlöpande kon- troll av verksamheten. Man torde med skäl kunna säga att föga utrymme lämnats åt kommunernas självbestämmanderätt på detta område. Kommu— nerna ha därför beträffande verksamheten fått en ställning, som mer liknar statliga organs än självstyrande subjekts. Staten har i konsekvens därmed numera också påtagit sig huvudparten av kostnaderna för undervisningen bland annat genom statsbidrag till lönekostnader för lärarpersonalen.

Angivna förhållanden ha beträffande lärarpersonalen inverkat så, att den— na alltmer kommit att få en ställning liknande »den som statens tjänstemän intaga. Huvudparten av lärarna vid folkskolorna ha även i löne- och pen- sionshänseende i stort sett fått samma villkor som statstjänstemännen, i det att de, som förut i andra sammanhang nämnts, underkastats särskilda av- lönings- och pensionsreglementen, som anpassats efter de för statstjänste- männen gällande motsvarande reglementen. Reglementet för SPA gäller för närvarande endast för övningslärare vid folkskolorna samt lärare vid fort- sättningsskolorna.

Frågan om pensionsförhållandena för folkskolans övningslärare har, så- som förut nämnts, gjorts till föremål för särskild utredning. Det är möjligt, att denna utredning kan föranleda, att övningslärarna erhålla pensions- rätt enligt annat reglemente än SPAs. Med hänsyn härtill har pensionsut— redningen icke ansett sig böra upptaga övningslärarna vid folkskolorna bland de befattningshavare som föreslås erhålla pensionsrätt enligt de reg- lementsbestämmelser, som utredningen kommer att förorda. Övergångsvis synas övningslärarna dock tills vidare böra bibehållas vid sin möjlighet att erhålla pensionsrätt enligt det nuvarande reglementet för SPA. Detta synes även böra gälla nytillträdande befattningshavare.

Fortsättningsskolans lärare synas liksom hittills böra ha möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA.

Utstråckning av pensioneringen till andra befattningshavare tillhörande

• Sida 62
•  Original

folkskole- och fortsättningsskoleundervisningen än lärare har, såvitt för utredningen är känt, hittills icke ifrågasatts. Enligt utredningens mening är det av den vid folk- och fortsättningsskolorna anställda personalen, endast lärarna, som ha en sådan betydelse för det allmänna undervisningsväsendet, att pensionering med statlig medverkan bör ifrågakomma. Utredningen får härvid hänvisa till de allmänna principer för avgränsningen som utredning- en ovan i Kap. IV angivit. I den mån sär-skilda skolsköterskebefattningar fö- rekomma vid skolorna äro dessa närmast hänförliga till hälso— och sjukvår- den och behandlas i det sammanhanget.

Enligt nu gällande reglemente för SPA ha lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande tjänar samma ändamål som folk— skola, fortsättningsskola, småskoleseminarium eller skyd—dshem fått möj- lighet att erhålla pensionsrätt i SPA. Denna pensioneringsmöjlighet har dock alltmer förlorat i praktisk betydelse. Med den utbyggnad som numera skett av den allmänna folkundervisningen har utrymmet för en privat verk— samhet på detta område minskat. Det finns för närvarande endast två sko— lor tillhörande denna grupp, som alltfort ha lärare anslutna till pensione- ringen i SPA, nämligen en skola tillhörig stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet, kallad Sunnerdahls praktiska ungdomsskola, och en skola till— hörig stiftelsen Philipsenska skolinrättningen, kallad Philipsenska skolan. Sunnerdahls praktiska ungdomsskola har av skolöverstyrelsen ansetts tjäna samma ändamål som en i praktisk riktning utvidgad folkskola av den art som benämnes högre avdelning av folkskola. Planer ha på den senaste tiden uppkommit att ombilda skolan till en yrkesundervisningsanstalt. Philip- senska skolan, som tidigare mottagit flickor med avgångsbetyg från Maria eller Högalids folkskolor i Stockholm till fortsatt undervisning i hushålls- göromål och kvinnlig slöjd m. fl. ämnen, har av skolöverstyrelsen förklarats tjäna samma ändamål som fortsättningsskola. Numera har skolan emellertid avbrutit sin egentliga skolverksamhet. Frågan om formerna för stiftelsens fortsatta verksamhet synes ännu icke ha avgjorts. För närvarande bedriver stiftelsen barnträdgårdsverksamhet samt meddelar vissa fritidskurser i hus- hållsgöromål.

Anledning synes pensionsutredningen icke längre föreligga att hålla möj- ligheten öppen för generell anslutning till SPA av lärare vid skola, som prövas tjäna samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola eller små- skoleseminarium. Vad beträffar de båda skolor tillhörande denna grupp som för närvarande ha lärare anslutna till SPA får utredningen anföra föl- jande.

Philipsenska skolan synes icke längre driva en verksamhet av det slag som ursprungligen föranledde skolans anslutning till SPA, och utredningen har icke funnit skolans nya verksamhet äga den fasthet och ställning till det allmänna undervisningsväsendet, att fortsatt anslutning av skolans lä- rarpersonal till SPA är motiverad. I den mån verksamheten vid skolan uppehålles i sådan omfattning, att lärarpersonal med full sysselsättning vid skolan erfordras, synas de befattningshavare som för närvarande äro an- ställda vid skolan dock övergångsvis böra få bibehållas vid sin pensionsrätt.

• Sida 63
•  Original

Sunnerdahls praktiska ungdomsskola synes alltjämt driva en verksamhet, som kan motivera statlig medverkan till lärarnas pensionering. Den om- ständigheten, att skolan under senare tid synes något mera ha närmat sig den allmänna yrkesundervisningen, bör enligt utredningens förmenande icke medföra, att staten indrager det stöd till verksamheten som anslutningen till SPA torde ha inneburit. Skolan torde också _ oaktat några statsbi- drag icke utgå till skolan —— kunna sägas intaga en sådan ställning i för- hållande till det allmänna, att anslutning till SPA redan därav kan synas motiverad. Skolans officiella ställning kommer bl. a. till uttryck däri, att skolans direktion, frånsett en ledamot och en suppleant, vilka utses av stads- fullmäktige i Stockholm, förordnas av Kungl. Maj:t. Utredningen har med hänsyn till anförda omständigheter ansett, att lärare vid Sunnerdahls prak- tiska ungdomsskola alltfort böra ha möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA.

Till frågan om pensionsrätt för lärare vid skolor, som fylla samma upp- gift som skyddshemmen, återkommer utredningen i samband med skydds- hemsundervisningen.

Även på det undervisningsstadium som följer närmast efter folkskolesta- diet och som närmast motsvarar undervisningen i de statliga realskolorna finnas kommunalt organiserade skolformer. Dessa utgöras av kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor. Dessa högre kommunala skolor ha till skillnad från folkskolorna tillkommit genom kommunernas frivilliga åtgärder, men de betydande stats-- bidragen till lärarnas löner, den författningsmässiga regleringen av såväl verksamheten som lärarnas löne- och anställningsförhållanden ådagalägger' dock klart, att verksamheten av statsmakterna tillmätts mycket stor be— tydelse för det allmänna.

Liksom huvudparten av folkskolans lärare har också huvudparten av lä- rarna vid de högre kommunala skolorna fått sina löner och pensioner reg-- lerade enligt särskilda reglementen, som anpassats efter motsvarande för statens tjänstemän gällande. Det är endast övningslärarna, som närmast av lönetekniska skäl ännu stå kvar under det nuvarande reglementet för SPA. Även frågan om övningslärarnas vid de högre kommunala skolorna pensions— förhållanden har blivit föremål för särskild utredning. Av liknande skäl, som ovan anförts beträffande övningslärarna vid folkskolorna, har utred- ningen icke ansett sig böra upptaga övningslärarna vid de högre kommu— nala skolorna bland de befattningshavare som föreslås erhålla pen-sionsrätt enligt de nya regl—ementsbestämmelserna. Övergångsvis synas övningslärar- na dock tills vidare böra bibehållas vid sin pensionsrätt enligt det nuvaran— de reglementet för SPA. Detta synes även böra gälla nytillträdande befatt- ningshavare.

De statsunderstödda folkhögskolorna ha enligt den av Kungl. Maj:t ut- färdade stadgan för dessa skolor till uppgift att åt vuxen ungdom meddela allmän medborgerlig bildning, varvid väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning.

• Sida 64
•  Original

Undervisningen har därjämte till uppgift att bibringa eleverna sådana prak— tiska kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras levnadsyrke. Undervisningen står under offentlig kontroll och stats- bidragen till verksamheten, som kan bedrivas såväl av kommunal huvud- man, i regel då landsting, som av enskild huvudman t. ex. en för ändamålet bildad förening eller stiftelse, äro betydande.

Enligt utredningens mening intaga de statsunderstödda folkhögskolorna en sådan ställning i förhållande till det allmänna, att förutsättningarna för anslutning av deras lärarpersonal till SPA äro uppfyllda.

Utöver den egentliga lårarpersonalen synes även husmoder vid elevhus- håll, om hon tillika är lärarinna vid skolan, liksom hittills böra kunna er- hålla pensionsrätt i SPA.

Även i fråga om yrkesundervisningen har staten visat ett sådant intresse för verksamheten, att dess karaktär av statlig angelägenhet klart ådagalagts. Detta har skett dels genom statsbidrag och dels genom statlig reglering och kontroll av verksamheten. Detta gäller främst de kommunala men även de enskilda anstalter som åtnjuta statsbidrag. Även den speciella undervisning som meddelas i de 8. k. särskilda anstalterna för yrkesundervisning, vilka nu äro anslutna till SPA, nämligen bergsskolan i Filipstad, Lennings textil- tekniska institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås, synes intaga en med den kommunala yrkesundervisningen i stort sett jämförbar ställning. Detta gäller även de seminarier, avsedda för utbildande av lärare .för yrkes- undervisning eller undervisning i hushållsgöromål eller i kvinnlig slöjd, som anslutits till den statsunderstödda pensioneringen, nämligen Maria Norden- felts handarbetsseminarium i Göteborg, föreningen handarbetets vänners och Andrea Eneroths handarbetsseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt Göteborgs skolköksseminarium. Någon anledning att i dessa fall minska de statliga stödåtgärderna i pensionshänseende synes icke föreligga. Som hittills torde pensioneringen böra begränsas till lärar— personalen.

Handelsgymnasiernas verksamhet på undervisningens område kan sägas intaga en mellanställning mellan den i princip statliga läroverksundervis— ningen och den mera kommunalt betonade yrkesundervisningen. Betydande statsbidrag utgå till verksamheten, som reglerats av statsmakterna genom en särskild för de statsunderstödda handelsgymnasierna av Kungl. Maj:t utfärdad stadga. De allmänna förutsättningarna för anslutning till SPA synas vara för handen jämväl beträffande handelsgymnasierna.

Beträffande handelsgymnasierna har fråga även väckts om pensionsrätt i SPA för vaktmästarpersonal.

En framställning därom av rektorer vid vissa handelsgymnasier har jäm- likt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1945 överlämnats till pensions- utredningen för att tag-as i övervägande vid fullgörandet av des-s uppdrag.

Vid de statliga läroanstalter med vilka handelsgynmasierna närmast äro jämförliga, nämligen de högre allmänna läroverken samt de högre tek— niska läroverken, har vaktmästarpersonalen erhållit pensionsreglerade tjäns-

• Sida 65
•  Original

ter. Det kan därför synas rimligt, att även vaktmästarbefattningarna vid han- delsgymnasierna — sådana förekomma vid de flesta av handelsgymnasierna — förenas med pensionsrätt. Enligt utredningens mening synes pensione- ringen av dessa befattningshavare dock främst böra betraktas som en ange— lägenhet för de städer där handelsgymnasierna äro belägna, vilka även i vis— sa övriga hänseenden ha att sörja för de yttre anordningarna för undervis- ningen, vartill vaktmästargöromålen närmast äro att hänföra. Sålunda må erinras om att det ankommer på vederbörande städer att själva eller genom enskilda donatorer tillhandahålla för undervisningen erforderliga och tjän— liga lokaler.

Utredningen har på anförda skäl ick-e funnit sig böra tillstyrka, att vakt- mästare vid handelsgymnasierna må erhålla pensionsrätt i SPA. Inga andra av handelsgymnasiernas befattningshavare än lärare böra enligt utredning- ens mening få komma i åtnjutande av anslutning till SPA.

I nära samband med yrkesundervisningen står den undervisning som lämnas vid lantmanna-, Iantbruks- och lanthushållsskolorna samt de övriga statsunderstödda statligt reglerade skolor för utbildning inom lantbruket och närstående näringar (trädgårds- och fruktodlingsskolor samt lanthus- hållningsseminariet å Rimforsa) som nu äro anslutna till SPA. Även be- träffande dessa skolor synas förutsättningarna vara uppfyllda för anslut- ning av lärarpersonal till pensionsanstalten i motsvarande omfattning som hittills. Jämförliga med denna grupp synas även vara de statsunderstödda yrkesskolorna för jordbruket, av vilka två under hushållningssällskap ly- dande skolor erhållit anslutning för sina lärare till SPA.

En mellanställning mellan folkhögskolorna och lantbruksundervisnings- anstalterna intager den utbildningsverksamhet som i SPAs reglemente be- tecknats folkhögskolan-s specialkurs för lantbruks-, mejeri— och skogsstude- ran-de». Denna »kurs» benämnes numera enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för verksamheten »specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande». Verksamheten grundar sig huvudsakligen på statsmedel och torde få anses utgöra ett så pass viktigt led i den allmänna utbildnings- verksamheten, att de allmänna förutsättningarna för anslutning till SPA kunna anses uppfyllda.

Verksamheten vid gymnasiet uppehålles för närvarande med vikarier och timlärare och ingen befattningshavare vid gymnasiet har ännu erhållit sådan anställning vid skolan, [som förenats med pensionsrätt. Möjligheterna att bereda lärare vid gymnasiet pensionsrätt i SPA böra dock hållas öppna, för den händelse i framtiden fast anställda lärare tillsättas vid detsamma.

Enligt föreskrift i nu gällande reglemente för SPA har familjepensions— rätt i pensionsanstalten medgivits föreståndare vid August Abrahamsons stif— telse å Nääs. Denna stiftelses verksamhet har främst avsett slöjdlärarutbild- ning. Pensionsrätten för föreståndaren har för närvarande ej någon prak- tisk betydelse, enär föreståndarbefattningen nu hålles vakant och dess åter- besättande ej synes vara aktuellt. Fråga har dock väckts om en utvidgning av pensionsmöjligheterna beträffande stiftelsens personal till andra befatt-

• Sida 66
•  Original

ningar nämligen till befattningarna som förvaltare och som husmoder. Här- om får utredningen anföra följande.

I en jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1946 till pensionsutred- ningen överlämnad framställning har styrelsen för stiftelsen anhållit, att pension vid avgång från tjänsten måtte beredas såväl åt förvaltaren vid stiftelsen Gustaf Rydley, född 1885, som åt husmodern därstädes Elisabeth Suhr, född år 1888.

Statskontoret har i utlåtande över ansökningen den 1 mars 1946 funnit sig icke kunna tillstyrka, att staten pätager sig kostnaderna för pensione- ringen av de i framställningen avsedda befattningshavarna hos stiftelsen. Frågan i vad mån en pensionering borde ordnas för stiftelsens personal, borde enligt statskontorets mening i första hand bli beroende av möjlig- heterna för stiftelsen att inom ramen för dess tillgångar bereda personalen sagda förmån, och borde pensionsvillkoren även avvägas med beaktande av stiftelsens ekonomiska bärkraft och anställningshavarnas egna pensions- bidrag. Vad beträffar de nämnda befattningarna borde enligt statskontorets mening undersökas möjligheten att för dem vinna delaktighet i SPA.

Om stiftelsen har utredningen inhämtat följande.

Abrahamsons stiftelse å Nääs grundades genom ett av grosshandlaren August Abrahamson den 7 april 1891 upprättat testamente med därtill sedermera gjorda tillägg. Därigenom förordnades, att ett av honom inrättat slöjdseminarium i all framtid skulle uppehållas på hans egendom Nääs i Skallsjö socken. Stiftelsen skulle »ha till ändamål att genom fortsatt utbildning av lärare och lärarinnor, som redan ägnat sig åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskilt för an- vändandet därvid av den pedagogiska slöjden». Av testators kvarlåtenskap över- lämnades jämlikt testamentet till stiftelsen vissa jordegendomar samt kontanta medel å tillhopa 380 000 kronor. Stiftelsen jämte alla dess tillgångar överlämnades till svenska staten att lyda under Kungl. Maj:t i det departement-, som handlade undervisningen i allmänhet. Genom beslut den 28 april 1899 förordnade Kungl. Maj:t, att stiftelsen med dess tillgångar skulle av svenska staten emottages på i donationsurkunden stadgade villkor. Kungl. Maj:t föreskrev tillika, att de kon- tanta medlen skulle överlämnas till statskontoret för att där förvaltas. Enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för stiftelsen skulle dess förvaltning i övrigt handhas av en av Kungl. Maj:t för tre år i sänder utsedd styrelse. Den närmaste tillsynen av stiftelsen skulle utövas av en föreståndare, tillsatt av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen medelst förordnande och med viss tids uppsägning.

Riksdagen har vid olika tillfällen anslagit medel till stiftelsen bl. a. för repara- tionskostnader. Statsbidrag till vissa driftskostnader ha beviljats från och med budgetåret 1941/42. '

Vid behandling av frågan om anslag till stiftelsen uttalade 1942 års riksdag, att med den betydelse slöjdundervisni-ngen numera hade för vårt skolväsen det syntes i hög grad angeläget, att stiftelsen, som utgjorde vår enda utbildningsanstalt för lärare i manlig slöjd, utrustades med ekonomiska förutsättningar för att fylla sin betydelsefulla uppgift. Riksdagen underströk vikten av att en av departements- chefen i utsikt ställd utredning snarast komme till stånd. Sedan två sakkunniga tillkallats att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva för- slag angående verksamheten vid stiftelsen samt angående läroanstaltens ställning och de ekonomiska förutsättningarna för dess upprätthållande m. m. avgåvo dessa sakkunniga den 3 februari 1943 utredning i ämnet.

Efter en redogörelse för stiftelsens verksamhet, utvisande bl. a., att läroanstal-

• Sida 67
•  Original

? I

ten endast hade sommarkurser fördelade i två perioder om 5 till 6 veckor vardera, och att läroanstalten alltmer inriktats pä lärarutbildning, gingo de sakkunniga in på läroanstaltens ekonomiska ställning. I detta hänseendet framhöllo de såsom an- märkningsvärt, att föreståndaren, trots det att läroanstaltens verksamhet under mer än nio månader av året låg nere, åtnjöt avlöning för helt år (8800 kronor jämte dyrtidstillägg, fri bostad, m. in.). Till lärarna utgick ett med hänsyn till den föregående anställningstidens längd avpassat arvode av 400, 350 eller 300 kronor. Överlärare åtnjöt arvode å 500 kronor. Samtliga lärare hade fritt vivre. De sakkunniga föreslogo i ekonomiskt hänseende bland annat en avsevärd redu- cering av föreståndarens avlöningsförmåner och utarrendering av stiftelsens jord— bruk. Därjämte föreslogs statsbidrag till stiftelsen med 8 500 kronor per år samt lån för vissa ombyggnadsarbeten. Enligt prop. nr 215/1943 hemställde Kungl. Maj:t, att riksdagen måtte anvisa statsbidrag och lån till stiftelsen med av de sak— kunniga föreslagna belopp. Riksdagen biföll propositionen.

Genom beslut den 17 juni 1943 har Kungl. Maj:t härefter meddelat närmare bestämmelser om berörda statsanslag och lån. Kungl. Maj:t har därvid även för— ordnat, att föreståndarbefattningen tills vidare skall vakanssättas samt meddelat vissa ändrade bestämmelser i stiftelsens reglemente. Uttrycklig föreskrift har där- vid bland annat meddelats om att skolöverstyrelsen skall ha inseende över läro— anstalten.

August Abrahamsons stiftelse å Nääs åtnjuter för budgetåret 1948/49 ett stats- bidrag å 10 700 kronor avsett att användas till avlönande "av lärare för undervis- ning i manlig slöjd. I övrigt finansieras verksamheten med räntemedel, undervis- ningsavgifter, inkomster från lantbruket och hushållet m. m.

Det synes utredningen, att stiftelsens verksamhet onekligen varit av bety- relse för landets undervisningsväsende. Särskilt dess verksamhet såsom fort- bildningsanstalt för folkskolans lärare inom skolslöjdens område synes ha fyllt en viktig uppgift. Statens under senare år vidtagna stödåtgärder synas ha avsett att bidraga till att stärka den förankring inom folk- och små- skollärarkåren som stiftelsen haft och därmed göra denna till en central fortbildningsanstalt för folkskolans lärare med tyngdpunkten på den peda- gogiska slöjdens område.

Även om verksamheten skulle kunna anses ha med övrig statsunderstödd yrkesundervisning jämförlig betydelse för det allmänna, synes det med hän- syn till det sätt varpå verksamheten är organiserad tveksamt, om pensions- rätt för någon dess befattningshavare bör ifrågakomma. Såsom undervis- ningsverksamheten vid stiftelsen är anordnad —— utredningen avser härvid närmast de korta undervisningstiderna för år räknat —— kan lärarpersonalen vid stiftelsen knappast ifrågakomma för anslutning till SPA. Lärarverk- samheten vid stiftelsen måste uppenbarligen betraktas som bisysslor för lä- rarna. Möjligen skulle de befattningshavare som höra till den övriga verk- samheten därvid, vilken synes gå ut på att genom jordbruksdrift och annan ekonomisk verksamhet skapa ekonomiskt underlag för undervis- ningsverksamheten, kunna komma i fråga för anslutning till SPA. Det före- faller emellertid som om även stiftelsens ekonomiska verksamhet saknar den fasthet i organisationen som bör utgöra ett villkor för anslutning till den statliga pensioneringen. Det kan ej heller bortses från att de befattnings- havare som äro knutna till den rent ekonomiska verksamheten — dit torde

• Sida 68
•  Original

förvaltaren samt husmodern närmast vara att hänföra —— i viss mån falla utom ramen för de av utredningen uppdragna gränserna för SPAs pensio- n-eringsverksamhet.

Under åberopande av det anförda anser sig utredningen icke kunna för- orda pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos August Abrahamsons stift-else.

Till undervisningsväsendet tor-de jämväl kunna hänföras sjuksköterske- utbildningen. I betraktande av dennas nära organisatoriska samband med verksamheten vid sjukvårdsanstalterna behandlar utredningen denna verk- samhetsgren först här nedan 1 avdelning-en om sjukvårdsverksamheten i allmänhet.

Det torde ligga i sakens natur, att de utbildningsanstalter som avpassats för elever med normala sinnesfunktioner och själsförmögenheter icke äro lämpade för elever, som i angivna avseenden förete mera nämnvärda bris- ter. Beträffande dylika elever har därför ett speciellt utbildningsbehov upp- kommit, vars tillgodoseende synes motiverat såväl av nationalekonomiska som av sociala skäl. Här avses närmast undervisning för blinda och döv- stumma samt för sinnesslöa. '

Vad undervisning av blinda och dövstumma beträffar omhänderhas denna uppgift i princip av staten och den därmed sysselsatta personalen har därför i stort sett fått sina löne- och pensionsförhållanden reglerade enligt de statliga reglementena. Endast de icke-statliga förskolor och s'kol- hem för dövstumma småbarn, som åtnjuta statsbidrag enligt kungörelsen den 20 maj 1938 (nr 343), ha för närvarande anslutning till SPA. Statligt ordnad pensionering av lärare vid dessa förskolor, som kunna sägas komp- lett-era den statliga dövstumundervisningen, synes alltfort motiverad.

Ifråga om den statsunderstödda sinnesslöundervisningen har vad beträf- far s. k. bildbara sinnesslöa en motsvarande utveckling ifråga om för- hållandet till staten och det allmänna ägt rum som beträffande folkskole- undervisningen. I nära anslutning till en författningsmässig reglering av undervisningen av de bildbara sinnesslöa, varigenom skolplikt föreskrivits och landstingen i princip gjorts till huvudmän för verksamheten, har hu- vudparten av lärarepersonalen (föreståndare, lärare i kunskapsämnen och i kvinnlig slöjd) befunnits böra inordnas under statliga avlöningsbestäm- melser. Samtidigt ha de i pensionshänseende underkastat-s samma bestäm- melser som folkskolans lärare. Till lärarnas avlöning utgå statsbidrag, som täcka huvudparten av kostnaderna. Undervisningens betydelse för det all- männa har därmed klart ädagalagts. Beträffande undervisningen vid de statsunderstödda epileptikeranstaltern-a gälla liknande förhållanden 'som vid anstalterna för bildbara sinnesslöa. Även sådan lärare vid statsunder- stödd sinnesslöundervisning eller epileptikerundervisning som ej underkas- tats ovan nämnda löne- och pensionsbestämmelser synes böra erhålla möj- lighet till statligt ordnad pensionering, vil—ket alltfort torde böra ske genom anslutning till SPA. Till frågan om pensioneringen av den till skolorna knutna vårdpersonalen återkommer utredningen nedan i avdelningen »Häl- so— och sjukvården».

• Sida 69
•  Original

Enligt nu gällande reglemente för SPA ha lärare vid icke statliga men med statsmedel understödda skyddshem kunnat erhålla pensionsrätt i SPA. Även lärare vid enskild skola, som enligt skolöverstyrelsens beprövande tjänar samma ändamål som skyddshem, ha kunnat erhålla pensionsrätt i SPA och detta oavsett huruvida statsbidrag utgår till skolan eller ej. Nå- gon befattning vid skola av sistnämnda slag är emellertid för närvarande icke ansluten till pensioneringen.

Skyddshemmen motsvaras numera av skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården. Bestämmelser om dessa skolor, som närmast ha karaktär av folkskole— och yrkesskoleinternat för skyddshemsklientel ha meddelats i kungl. stadga den 28 juni 1946 (nr 582). Som förut nämnts är skydds- hemsverksamheten eller ungdomsvårdsskoleverksamheten i princip överta- gen av staten efter att tidigare ha varit en uppgift för landstingen. Icke- statlig verksamhet på området bedrives dock alltjämt dels av städerna Stock- holm och Göteborg, som själva omhänderha vården av huvudparten av sina ungdomsvårdsskoleelever, och dels av ett flertal sammanslutningar och stif- telser. Ovannämnda stadga innehåller bestämmelser såväl om den statliga som den icke-statliga verksamheten. Verksamheten vid de icke-statliga sko- lorna regleras vidare av avtal mellan staten och huvudmännen. Dessa av- tal innehålla bestämmelser om statsbidrag, anställn-ings- och lönevillkor för ordinarie befattningshavare, skolstyrelsernas sammansättning m. m. Verksamheten vid de icke-statliga skolorna kan sägas bedrivas helt för sta- tens räkning och förutsättningarna för anslutning till SPA av dessas lärar— personal äro utan tvekan för handen. Till frågan om vårdpersonalens pen- sionering återkommer utredningen nedan i avdelningen »Socialvården».

Den möjlighet till pensionsrätt efter skolöverstyrelsens prövning som en- ligt gällande reglemente öppnats för lärare vid enskild skola, som fyller samma uppgift som skyddshem, saknar som ovan antytts numera praktisk betydelse och bör kunna upphävas.

Den speciella yrkesbetonade undervisning som vid sidan av vanlig folk- skoleundervisning förekommer vid vanföreanstalterna torde liksom verk- samheten vid vanföreanstalterna över huvud få betraktas som en övervä- gande statlig angelägenhet. Beträffande vanföreanstalternas ställning i för— hållande till det allmänna hänvisas vidare till redogörelsen i avdelningen »Hälso- och sjukvården» här nedan. Tillräckliga skäl för en statsunderstödd pensionering av den med här nämnda undervisning sysselsatta lärarperso- nalen torde utan tvekan föreligga.

Såsom framgår av vad utredningen här ovan anfört har utredningen i stort sett funnit, att de befattningar inom undervisningsväsendet som äro anslutna till SPA enligt gällande reglemente alltfort böra vara anslutna till pensionsanstalten.

Pensioneringen i SPA torde kunna sägas i huvudsak omspänna de vik- tigaste grenarna av den statsunderstödda kommunala och enskilda under—

• Sida 70
•  Original

visningsverksamheten. Vissa icke-statliga undervisningsanstalter stå dock fortfarande utanför pensioneringen genom SPA. Utredningen övergår nu till att behandla frågan i vad mån några av dessa senare undervisningsanstal- ter höra komma i åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen.

Kommunalt organiserad undervisning förekommer även på gymnasiesta- diet nämligen vid s. k. kommunala gymnasier. I motsats mot övriga ovan behandlade högre kommunala skolor ha de kommunala gymnasierna icke erhållit anslutning till den statliga pensioneringen för sina lärare.

I några till utredningen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 4 oktober 1946 och 10 januari 1947 överlämnade framställningar har fråga väckt-s om statlig medverkan till pensionering jämväl av de kommunala gymnasiernas lärare.

Kommunala gymnasier finnas för närvarande i Arvika, Söderhamn, Ki- runa, Karlshamn, Karlskoga, Mariestad, Katrineholm, Lidköping och Oskars— hamn.

Om de kommunala gymnasierna har utredningen inhämtat följande: Gymnasierna ha enligt Kungl. Maj:ts medgivande anknutits till allmänt läroverk (realskola). De ha därmed underkastats vissa av Kungl. Maj :t meddelade bestäm- melser angående gymnasieundervisningens organisation. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 24 september 1937, ändrat 1939 och 1947, gäller därom i huvudsak följande. Närmaste ledningen av gymnasiet skall utövas av rektor vid vederbörande all- männa läroverk. Denne förordnas av skolöverstyrelsen att för viss tid vara rektor jämväl vid det kommunala gymnasiet. Vid sidan av rektor kan även studierektor av skolöverstyrelsen förordnas för ledningen av själva undervisningsarbetet. Un— dervisningen skötes av lektorer till det antal, som av skolöverstyrelsen eller, därest läroanstalten åtnjuter rätt att med sina lärjungar anställa studentexamen, av Kungl. Maj:t bestämmes samt i övrigt av extra lärare och timlärare. Samtliga lärare för— ordnas av skolöverstyrelsen. I fråga om lärarnas kompetens gäller, att lektor skall vara filosofie licentiat och ha genomgått provårskurs. Någon av lärarna skall ha behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk. Överstyrelsen har dock rätt att i särskilda fall på grund av förekomna omständigheter förordna lektor utan hin- der därav, att föreskrivna villkor icke äro uppfyllda. Lärare vid det kommunala gymnasiet må erhålla en del av sin tjänstgöring förlagd till realskolan liksom ock lärare vid realskolan må erhålla en del av sin undervisning förlagd till det kom- munala gymnasiet, dock under förutsättning att särskilda kostnader ej härigenom åsamkas statsverket. Storleken av terminsavgifter skall underställas överstyrelsens prövning. Inspektor samt lokalstyrelse för realskolan skall tjänstgöra som inspek- tor respektive lokalstyrelse jämväl för det därmed förenade gymnasiet-. För un- dervisningen vid kommunalt gymnasium skall i princip de för rikets allmänna läroverk stadgade tim- och undervisningsplanerna följas. Det åligger gymnasiets rektor och studierektor att lämna de upplysningar rörande läroanstalten som chefen för ecklesiastikdepartementet eller skolöverstyrelsen finner nödigt infordra.

Med avseende å avlöningsförhållandena har föreskrivits, att rektor och studie- rektor skola erhålla av skolöverstyrelsen godkänd ersättning, att lektor, vilken är behörig till befattning som extra ordinarie adjunkt vid rikets allmänna läroverk skall avlönas med ett årligt belopp, som med minst 1 000 kronor överstiger den avlöning som skulle tillkomma honom om han vore extra ordinarie adjunkt vid den med gymnasiet förenade realskolan samt att annan lektor skall erhålla av- löning med ett årligt belopp som med minst 1 000 kronor överstiger den avlöning, som skulle tillkomma honom, därest han vore extra adjunkt vid den med gym- nasiet förenade realskolan. Det åligger lektor att undervisa 20—24 timmar i vec- kan vid läroanstalten. Extra lärare och timlärare avlönas i enlighet med de be-

• Sida 71
•  Original

stämmelser som gälla för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. övnings— lärare avlönas efter samma grunder som vid motsvarande undervisning vid den med gymnasiet förenade realskolan.

I princip ankommer det på vederbörande kommun att svara för alla kostnader för verksamheten vid de kommunala gymnasierna. Särskild föreskrift härom har intagits bland de bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t beträffande i för- ening med allmänt läroverk stående kommunalt gymnasium. Under senare år har staten dock börjat lämna bidrag till verksamheten vid vissa av de kommunala gymnasierna. Under de närmast föregående budgetåren ha gymnasierna i Arvika och Söderhamn erhållit statsbidrag och för budgetåret 1947/48 ha, samtidigt som bidragen till gymnasierna i Arvika och Söderhamn höjts, statsbidrag även bevil- jats de kommunala gymnasierna i Kiruna och Karlshamn. För sistnämnda budget- år ha statsbi-dragen beräknats till 30000 kronor för ett vart av gymnasierna i Arvika, Söderhamn och Kiruna samt till 15 000 kronor för gymnasiet i Karlshamn. För budgetåret 1948/49 ha upptagits bidragsbelopp med 60 000 kronor till gymna- siet i Kiruna, 45 000 kronor till gymnasierna i Arvika och Söderhamn, 30 000 kro- nor till gymnasiet i Karlshamn samt 15 000 kronor till gymnasiet i Karlskoga.

Det ökade deltagandet från statens sida i kostnaderna för de kommunala gym- nasierna sammanhänger i viss män med den återhållsamhet som under senare år iakttagits i fråga om inrättande av nya statliga gymnasier. Denna återhållsamhet torde bland annat ha berott på en önskan att så litet som möjligt föregripa en allmän översyn av gymnasieorganisationen i samband med en kommande skol- reform. I och med att de statliga gymnasierna kommit att bliva alltmer otillräck- liga för att motsvara behovet har den kommunalt organiserade gymnasieundervis— ningen fått ökad betydelse. Det torde då också ha ansetts rimligt, att de kom- muner som själva nödgats svara för undervisningen på gymnasiestadiet borde erhålla bidrag av statsmedel till kostnaderna, intill dess undervisningen eventuellt förstatligades. Statsbidragen till de kommunala gymnasierna kunna därför i viss mån betecknas som en provisorisk anordning i avvaktan på en slutlig lösning ge- nom statens försorg av gymnasiefrågan i respektive städer.

Att icke alla kommunala gymnasier kommit i åtnjutande av statsbidrag torde, såvitt framgår av ett av vederbörande departementschef vid proRosition nr 151 till 1947 års riksdag, s. 18, gjort uttalande, bero på att någon erfarenhet ansetts böra vinnas rörande ett kommunalt gymnasiums verksamhet innan frågan om statsbidrag till detsamma toges upp till övervägande. Det må nämnas, att kom- munala gymnasier, som icke erhållit statsbidrag, ha varit verksamma förhållande- vis kort tid.

Av det ovan anförda framgår, att undervisningen vid de kommunala gymnasierna blivit föremål för en ingående statlig reglering, varigenom den kan sägas ha inordnats som ett led i det allmänna undervisningsväsendet. Med hänsyn till detta förhållande och till verksamhetens allt mer ökade be- tydelse för det allmänna, har utredningen för sin del funnit starka skäl tala för att möjlighet bör beredas lärare vid kommunalt gymnasium att erhålla pensionsrätt i SPA.

Mot anslutning av de kommunala gymnasiernas lärare till SPA skulle möjligen kunna tala den omständigheten att de kommunala gymnasiernas framtida ställning för närvarande icke klart kan bedömas. En eventuell ut- byggnad av den statliga gymnasieundervisningen genom förstatligande av de viktigaste kommunala gymnasierna eller på annat sätt skulle kunna för- anleda, att i framtiden förekommande kommunala gymnasier uteslutande

• Sida 72
•  Original

borde betraktas som en angelägenhet för vederbörande kommuner. Enligt ut- redningens mening torde man dock, om man begränsar pensioneringen till de statsunderstödda kommunala gymnasierna, erhålla en tillräcklig garanti för att endast sådana gymnasier, som från det allmännas synpunkt sett till- godose ett verkligt och varaktigt behov och vilka knappast torde upphöra på annat sätt än genom förstatligande, bli ingripna i pensioneringen.

Utredningen föreslår därför, att pensionsrätt i SPA må medgivas lärare vid statsunderstött kommunalt gymnasium, som är förenat med allmänt läroverk.

Utredningen förutsätter, att endast sådana lärarebefattningar regleras för pension, som i betraktande av kompetenskrav o. d. äro jämförliga med pensionsreglerade tjänster vid det läroverk varmed gymnasiet är förenat. Anslutningen torde för närvarande kunna begränsas till att avse ämnes— lärare.

Undervisning på läroverksstadiet bedrives även av vissa statsunderstödda enskilda skolor eller priuatläroverk. Dessa utgöras dels av goss- och sam- skolor (motsvarande de högre allmänna läroverken), dels högre flickskolor (motsvarande de kommunala flickskoloma) och dels enskilda mellanskolor (motsvarande de kommunala mellanskolorna).

Tidigare dominerade bland de statsunderstödda privatläroverken de högre flickskolorna. Huvudparten av dessa ha emellertid numera ombildats till kommunala flickskolor. Medan omkring sekelskiftet antalet högre flicksko- lor uppgick till omkring ett hundra. finnas för närvarande endast sju sådana skolor kvar. Antalet högre goss- och samskolor uppgår till tolv. Endast två enskilda mellanskolor finnas. Det sammanlagda lärjungeantalet vid de stats- understödda privatläroverken är inemot 7 000.

Några av privatläroverken ägas av kommuner. De övriga ägas av stiftel- ser, föreningar eller aktiebolag.

Bestämmelser om statsbidrag till privatläroverken ha meddelats i kungö— relsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. ävensom i vissa andra författningar. Statsbidragen till skolorna utgå dels med Vissa maximerade grundunderstöd och dels med vissa tillägg avseende bl. a. löneförbättring åt lärarpersonalen. I nämnda kungörelse ha även bestämmelser givits om lärarinnornas minimiavlöning.

I pensionshänseende gäller för närvarande att föreståndarinnor, ämnes- lärarinnor med fast anställning samt andra lärarinnor med tjänstgöring av viss omfattning äro skyldiga att vara delägare i den av styrelsen för statens pensionsanstalt i egenskap av direktion förvaltade lärarinnornas pensions- anstalt. De åtnjuta därigenom ålderspension med bidrag av statsmedel. För de manliga lärarnas pensionering ha hittills från statens sida inga åtgärder vidtagits. I åtskilliga fall torde dock pensionering för dessa ha ordnats med huvudmannens medverkan genom anslutning till enskild pensionskassa eller på annat sätt.

• Sida 73
•  Original

Frågan om ett fullständigare ordnande av pensionsförhållandena för pri- vatläroverkens lärare har under de två senaste decennierna varit föremål för ett flertal framställningar och förslag.

I anslutning därtill har förordats bl. a. en införlivning av lärarinnornas pensionsanstalt med SPA och pensionsrätt i SPA enligt dess reglemente för såväl de manliga som de kvinnliga lärarna vid de statsunderstödda privat- läroverken. Några ärenden, vari förslag därom framställts, ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1944 överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörandet

Frågan om ordnande av pensionsförhållandena för de statsunderstödda privatläroverkens lärarpersonal har nu kommit i något annat läge genom det förslag angående lönereglering för denna personal som nyligen framlagts av 1944 års lönekommitté för privatläroverken. I detta förslag har kommit- tén förordat en reglering av lärarnas löner i anslutning till vad som i löne- hänseen-de gäller för lärare vid de allmänna läroverken och de högre kom- munala skolorna. De ökade kostnader som skulle komma att föranledas av en sådan lönereglering ha i princip avsetts skola täckas med ökade stats- bidrag.

I pensionshänseende har kommittén förutsatt, att en pensionsreglering skulle ske för privatläroverkens lärare i anslutning till det pensionssystem som gäller för de allmänna läroverkens och de högre kommunala skolornas lärare.

Den närmare utredning som erfordras för pensionsregleringen och vad därmed sammanhänger har kommittén ansett böra få ankomma på pensions- utredningen. Kommittén har därför hemställt, att det måtte uppdragas åt pensionsutredningen att utarbeta förslag i denna fråga.

Därest det förslag som 1944 års lönekommitté (för privatläroverken fram- lagt rörande ökat ekonomiskt stöd till privatläroverken och rörande regle- ring av deras lärares löner komm-er att genomföras, synes bärande motiv jämväl föreligga för statlig medverkan i någon form till ett enhetligt ordnan- de av lärarpersonalens _ såväl de manliga som de kvinnliga lärarnas —— pensionsförhållanden.

Närmast torde härvid komma i fråga att, såsom lönekommittén även synes. ha tänkt sig, ordna pensioneringen efter samma grunder, som tillämpas för lärarna vid de högre kommunala skolorna enligt de för dessa skolor gällan- de pensionsreglementena. Frågan härom tarvar emellertid särskild utred- ning, varför något förslag till pensioneringens ordnande nu icke kan fram- läggas. '

De organisatoriska och ekonomiska spörsmål som avse lärarinnornas pen- sionsanstalt och dess fonder har utredningen för avsikt att upptaga till be- handling .i samband med frågorna om det statliga pensionsväsendets organi- sation i övrigt.

Det moderna samhällets utveckling har medfört en stark utvidgning av den offentliga förvaltningen. Detta gäller även de på kommunerna ankom—

• Sida 74
•  Original

mande uppgifterna. l alltmer ökad omfattning ha kommunerna för dessa uppgifters handhavande måst anställa tjänstemän. Ej minst har detta varit fallet på socialvårdens område. Denna utveckling har föranlett ett speciellt utbildningsbehov, som i allt högre grad kommit att tillgodoses av institut för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning ( social— instituten.)

Socialinstitut finnas nu i Stockholm, Göteborg och Lund. Institutet i Stock— holm upprättades år 1920, institutet i Göteborg är 1944 och institutet i Lund är 1947.

Samtliga dessa institut ha karaktären av självständiga stiftelser. Statsbidrag till verksamheten började lämnas till Stockholmsinstitutet budgetåret 1938/39. Göte- borgsinstitutet erhöll statsbidrag alltifrån institutet-s tillkomst år 1944. För närva- rande åtnjuta alla instituten statsbidrag. Dessa utgå numera efter vissa av 1945 års riksdag godkända normer.

Till grund för sistnämnda riksdags beslut låg en av Kungl. Maj:t framlagd pro- position (nr 153) innefattande ett förslag rörande socialinstitutens verksamhet och organisation, som förutsatte en omfattande ökning av statens bidrag till insti- tuten. En sådan ökning av det allmännas stöd ansågs befogad med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter som åvilade instituten. I samband med behandlingen av dessa spörsmål sattes det i fråga om icke instituten borde förstatligas. Häremot ansågs emellertid tala den omständigheten, att möjligheterna att erhålla bidrag av kommunala och enskilda medel till verksamheten kunde förminskas eller bort— falla vid verksamhetens förstatligande. För att rätt fylla sina betydelsefulla upp— gifter borde instituten, ansågs det, vidare äga möjlighet till en smidig anpassning efter skiftande krav med hänsyn till kursernas omfattning m. m. Institutens sty- relser borde därför äga en tämligen vittgående självbestänlmanderätt med avseen- de på medelsförv—altning, administration och undervisningens anordnande. Staten ansågs dock böra få visst inflytande på institutens ledning samt betryggande eko- nomisk kontroll över verksamheten.

Enligt de grunder för verksamhetens finansiering efter omorganisationen som angivits i propositionen skulle staten i princip svara för institutens kostnader i den mån de icke täckas av institutens egna inkomster eller kommunala bidrag. Be- träffande socialinstitutet i Stockholm har statens bidrag beräknats motsvara två tredjedelar av kostnaderna för själva undervisningen (löner m. m.), en tredjedel av bibliotekskostnaderna, lokalkostnaderna i deras helhet, samt viss beräknad er- sättning för elevavgifter. Beträffande institutet i Göteborg, som saknar egna fon- der, 'har statsanslaget ansetts böra beräknas efter fem sjättedelar av undervisnings- kostnaderna men i övrigt efter samma grunder som vid Stockholmsinstit—utet. Även driftskostnaderna vid institutet i Lund täckas till huvudsaklig del av stats- medel.

Kungl. Maj:t har som villkor för statsbidrag till instituten bl. a. föreskrivit, att beslut dels rörande tillsättning av befattning såsom rektor (föreståndare), dels beträffande ämnesområde och undervisningsskyldighet för fast anställd lärare i examensämne dels ock angående tillsättande av fast lärarbefattning skola under— ställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse. Vidare har Kungl. Maj:t beträf— fande fast anställda befattningshavare med—delat föreskrift av innebörd, att de skola komma i samma löneläge som om de vore befattningshavare i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast motsvarande uppgifter, som vid insti— tutet åligga dem. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att meddela beslut rörande löneställning för befattningshavare med lön enligt lönegraderna Ca, Ce, Cf eller Cg 13 eller högre lönegrad samt beslut angående grunderna för beräkning av ar- voden till andra än fast anställda lärare.

• Sida 75
•  Original

I anslutning till de i brev den 29 juni 1945 meddelade föreskrifter beträffande statsbidrag till instituten för budgetåret 1945/46 har Kungl. Maj:t anbefallt pen- sionsutredningen att till övervägande upptaga frågan om beredande av pensions- rätt i SPA för fast anställda lärare m. fl. befattningshavare vid socialinstituten.

Med hänsyn till socialinstitutens för landet i dess helhet betydelsefulla verksamhet på undervisningens område samt till deras ställning i förhål- lande till det allmänna föreligga enligt pensionsutredningens mening starka skäl att i princip betrakta det som en statlig angelägenhet att medverka till pensioneringen av de fast anställda befattningshavarna vid instituten. Då dessa befattningshavares löneförhållanden anpassats efter de för statens tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna, synes en motsvarande anpassning även böra ske i pensionshänseende. Detta kan lämpligen ske genom anslutning till SPA, vilket utredningen alltså anser sig böra förorda.

Såsom framgår av det ovan anförda har på undervisningsväsendets om- råde för närvarande endast lärarpersonal pensionsrätt i SPA. Även i utred- ningens förslag har hittills den principen följts vid avgränsningen beträf- fande skolornas befattningshavare. De skäl som härvid varit avgörande ha varit, att det närmast är lärarnas verksamhet som det allmänna haft an- ledning att intressera sig för, vilket även bestyrkts av utgående statsbidrags utformning och den statliga regleringen av verksamheten.

Beträffande socialinstitutens personal gäller härutinnan speciella för- hållanden. Statsbidragen beräknas för dessa även med hänsyn tagen till lönerna åt annan personal än lärare, och även beträffande icke-lärare sker en reglering av lönerna efter mönster av de för statstjänstemännen med- delade lönebestämmel—serna. Dessa förhållanden sammanhänga med att verk- samheten vid ifrågavarande institut, som ju avse att betjäna landet i dess helhet, står statsverksamheten särskilt nära. Måhända har den omstän- digheten, att verksamheten av vissa praktiska skäl ej formellt förstatligats, ansetts icke böra föranleda sämre anställningsförhållanden för befattnings- havarna än om de varit i statens tjänst.

Utredningen har med hänsyn till de särskilda förhållanden som råda be- träffande socialinstituten och deras personal ansett sig böra föreslå, att i princip alla befattningshavare, vilkas löner anpassat—s efter lönerna för stat- liga ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän, erhålla pensionsrätt i SPA. Förutom lärare är det här biblioteks-, kontors- samt vaktmästarpersonal, som kunna ifrågakomma till pensioneringen.

Vidkommande högskoleundervisningen i vårt land har utvecklingen gått i riktning mot verksamhetens förstatligande. Stockholms och Göteborgs hög- skolor ha dock hittills i stort sett bibehållit sin ställning av självständiga enskilda institutioner. På senaste tiden ha emellertid frågor uppkommit om vidgad statlig medverkan och däremot svarande statligt medinflytande även vad beträffar verksamheten vid Stockholms och Göteborgs högskolor. Beslut om sådan statlig medverkan har fattats av 1948 års riksdag.

Det närmande av högskolorna i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende till staten som därigenom kommer till stånd torde kunna åberopas som mo-

• Sida 76
•  Original

tiv jämväl för statlig medverkan till pensioneringen av skolornas befatt- ningshavare genom anslutning till SPA. Då emellertid ställning ännu icke synes ha tagits till frågorna om en reglering av avlöningsförhållandena för befattningshavarna, har utredningen icke ansett sig böra framlägga något förslag om befattningshavarnas pensionering.

Viss utbildningsverksamhet förekommer vid Ericastiftelsen i Stockholm, som vid ett ettårigt seminarium bedriver undervisning i den moderna läke- pedagogiken och dess arbetsmetoder. Stiftelsen bedriver dessutom en so— cialt betonad verksamhet på den psykiska hälsovårdens och barnavårdens område. Stiftelsens olika verksamhetsfält synas lämpligen böra behandlas i ett sammanhang och utredningen har funnit sig böra upptaga de frågor som uppkommit om pensionering för stiftelsens personal till behandling i avdelningen »Hälso— och sjukvården» här nedan.

Under en följd av år ha enskilda institut varit verksamma i vårt land för utbildning av personal till småbarnsinstitutioner såsom barnträdgårdar o. d. Det är dock först under de allra senaste åren som från det allmännas sida ädagalagts något större intresse för denna utbildningsverksamhet. Vid den omfattande utbyggnad av olika institutioner på den halvöppna barna- vårdens område som på sista tiden skett ha ökade utbildningsmöjligheter visat sig erforderliga för att tillgodose sagda institutioners behov av lämp- lig ledande personal. I proposition nr 214 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om åtgärder i nämnda hänseende, som gingo ut på att genom statsbidrag till redan befintliga utbildningsanstalter (förskole- seminarier) bereda dessa större kapacitet och bättre standard. Sedan riks- dagen godkänt de av Kungl. Maj:t förordade grunderna för statsbidragen har Kungl. Maj:t meddelat närmare föreskrifter därom. Enligt dessa före- skrifter gäller i huvudsak följande.

Statsbidrag må utgå till förskoleseminarium som av socialstyrelsen efter verk- ställd inspektion av seminariet befinnes driva sin undervisningsverksamhet på sådant sätt att statsbidrag skäligen anses böra utgå. Statsbidrag utgår till avlönande av rektor och föreståndare för praktikhandledning med 2 000 kronor för vardera, till lektioner och föreläsningar i princip motsvarande två tredjedelar av de verk— liga kostnaderna, dock högst 10700 kronor för varje seminarium, samt till av- lönande av grupphandledare med högst 1 000 kronor för varje grupphandledare och högst 6 000 ä 7 000 kronor för varje seminarium. Som villkor för erhållande av statsbidrag gäller att seminariet skall stå under tillsyn av socialstyrelsen samt att detsamma vid höstterminens början har minst 35 elever, fördelade på två års- kurser.

Statsbidrag synas utgå till följande institut, nämligen Fröbelinstitutet i Norrköping, Pedagogiska institutet i Uppsala, Södra K.F.U.K:s pedagogiska institut i Stockholm, Socialpedagogiska seminariet i Stockholm, Örebro so- cialpedagogiska institut samt Göteborgs förskoleseminarium.

I avgivna yttranden över det förslag som låg till grund för ovannämnda proposition nr 214 år 1945 berördes från olika håll även frågan om semi- narielärarnas avlönings— och pensionsförhållanden. I departementschefsytt— randet till propositionen anfördes emellertid i detta hänseende, att frågan

• Sida 77
•  Original

_. cu:- p...—. =

om och i vad mån en reglering kunde ske av löne- och pensionsvillkoren för seminariernas personal borde upptagas till prövning i samband med ett av befolkningsutredningen bebådat övervägande om den halvöppna barna- vårdens ställning i samhället. Något slutligt övervägande av sistberörda spörsmål synes ännu icke ha skett. Frågan om eventuell statlig medverkan till pensionering av förskoleseminariernas lärare synes pensionsutredningen därför ännu icke kunna avgöras.

I skrivelse till pensionsutredningen den 7 maj '1948 har styrelsen för Svens- lca röda korsets hem för gomdefekter (Lidingöhemmet) hemställt, att ut— redningen ville överväga, huruvida möjlighet kunde beredas för vissa be- fattningshavare vid hemmet att erhålla pensionsrätt i SPA. Framställning- en avsåg dels tallärarinnorna vid hemmet och dels en befattning som hus- mor (kokerska). Föreståndarinnan vid hemmet (sjuksköterska) har redan vunnit delaktighet i SPA. Då det synts utredningen, som om verksamheten vid detta hem mer vore inriktad på utbildning än på vård, har utredningen upptagit frågan om pensionsrätt för hemmets befattningshavare till behand- ling i samhand med institutionerna på undervisningens område. Ehuru all- männyttan av hemmets verksamhet synes klart ådagalagd, har utredningen för sin del, enär statsbidrag icke utgår till verksamheten och hemmet-s fram- tida ställning i förhållande till det allmänna icke synes fullt klar, icke funnit sig böra föreslå pensionsrätt i SPA för befattningshavarna vid hemmet.

Samtliga ovan berörda undervisnings- och utbildningsanstalter ha avsett verksamhet inom landet. Även utomlands finnas emellertid svenska skolor — närmast då avsedda för barn till svenska föräldrar — beträffande vilka statligt stöd i pensionshänseende skulle kunna vara motiverat. Frågan om statlig medverkan till pensionering av lärare vid svenska skolor i utlandet har vid olika tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I beslut den 19 maj 1933 fann Kungl. Maj :t en framställning om delaktighet i SPA närmast avseende lärare vid svenska skolan i Berlin ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I yttrande med anledning av framställningen hade skolöverstyrelsen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att bereda lärare vid statsunderstödd svensk skola i utlandet pensionsrätt i SPA. Stats- kontoret och pensionsanstalten hade tillstyrkt pensionsrätt i SPA för lärare vid statsunderstödd svensk folkskola i utlandet. Anledningen till att pen- sionsrätt icke kommit att i något fall medgivas för lärare i svensk skola i utlandet torde närmast vara den, att man i princip ställt sig tveksam till en utsträckning av den statsunderstödda pensioneringen till befattningsha- vare stationerade i utlandet.

I en till pensionsutredningen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 febru— ari 1948 överlämnad ansökan har kyrkorådet i Ulrika Eleonora svenska församling i London anhållit om sådan ändring av reglementet för SPA att, förutom vissa andra anställda beträffande vilka utredningen återkommer i avdelningen »Hälso— och sjukvården», lärarinnor i svenska utlandsförsam- lingarnas tjänst skola kunna vinna delaktighet i SPA.

Av anslaget till avlöning å-t lärare vid folkskolorna har för budgetåret 1948/49 en delpost å 45 000 kronor upptagits för undervisning åt svenska barn i utlandet.

• Sida 78
•  Original

Av denna delpost har 8200 kronor avsetts för svenska skolan i Berlin, 4600 kronor för svenska skolan i Hamburg, 7 600 kronor för svenska skolan i Paris, 4500 kronor för svenska skolan i Madrid och 6500 kronor för svenska skolan i , London.

Hela de anvisade beloppen skola användas till bestridande av vederbörande lärarinnors kontanta avlöning.

Det ankommer på huvudmännen för verksamheten nämligen svenska Viktoria- församlingen i Berlin, svenska skol- och föreläsningsföreningen i Hamburg, svens- ka Sofiaförsamlingen i Paris, svenska skolföreningen i Madrid och svenska före- läsnings- och skolföreningen i London att bestrida de kostnader för respektive skolor som ej täckas av statsbidragen. ' Som villkor för statsbidragen gäller bl. a. att undervisningen pågår minst åtta månader årligen samt att skolöverstyrelsen må äga förordna inspektor för sko- lorna.

Av ifrågavarande delpost må vidare ett belopp av 3 000 kronor utgå till svenska kyrkans missionsstyrelse för svenska skolan i Kodailkanal i Sydindien, i första hand avsett för nedsättning i ömmande fall av avgifterna vid skolan. Som villkor för bidragets åtnjutande gäller att verksamhetsberättelse skall avgivas till skol- överstyrelsen samt att skolöverstyrelsen må äga förordna inspektor för skolan.

Slutligen må av delposten utgå ett bidrag av 5000 kronor till avlönande av svensk lärare vid skola i Addis Abeba. Bidrag med samma belopp har även läm— nats till en skola i Pointe Noire i Franska Ekvatorial—Afrika.

Enligt pensionsutredningens mening tala många skäl för en statlig med- verkan till pensionering av lärare vid statsunderstödda svenska skolor i ut- landet. Därmed skulle det bland annat underlättas för skolorna att rekry- tera lärarbefattningarna på ett för undervisningen tillfredsställande sätt. Särskilda skäl synas tala för pensionsrätt för lärare vid skolor, som erhålla statsbidrag med föreskrift, att de skola användas för lärarnas löner. Viss tveksamhet lärer dock råda beträffande det framtida behovet av och beträf- fande möjligheterna för en svensk undervisning i utlandet. Med hänsyn härtill har utredningen icke ansett sig nu böra framlägga något förslag om pensionsrätt i SPA för ifrågavarande lärare.

De kunskaps— och bildningsbehov som föreligga i det nutida svenska sam— hället ha ej helt kunnat tillgodoses inom ramen för det egentliga skolvä- sendet. Den komplettering av skolornas verksamhet, som sålunda blivit be- hövlig, har skett genom ett bildningsarbete wav mera frivillig karaktär. Led- ningen av detta arbete har, frånsett de fall då kommunalt organiserad verk- samhet förekommer, tagits om hand av enskilda sammanslutningar av olika slag. I betydande omfattning har bildningsarbetet erhållit anslutning till folkrörelserna. Ifrågavarande bildningsarbete, oftast benämnt det fria folk- bildningsarbetet, omfattar huvudsakligast biblioteksverksamhet, föreläs- ningsverksamhet, kursverksamhet samt studiecirkelverksamhet.

Biblioteksväsendets nära samband med och betydelse för bildningsverk- samheten över huvud är uppenbar. Särskilt folkbiblioteksväsendet har ut- gjort ett viktigt led i det bildningsarbete som utförts i vårt land. Lands- bygdens bibliotek erhöllo tidigt anknytning till kommunerna eller socknar- na. Betydelsen av dessa bibliotek kom till direkt uttryck i 1842 års folk- skolestadga, som innehöll en formlig föreskrift om att prästerskapet skulle

• Sida 79
•  Original

uppmuntra till inrättande och begagnande av sockenbibliotek. Ett betydande antal sockenbibliotek upprättades också under de närmast efterföljande år- tiondena även om verksamheten under 1800—talets senare del började stag- nera. Statsbidrag till folkbibliotek började lämnas är 1905. Detta föranledde ett förnyat uppsving i verksamheten.

De egentliga folkbiblioteken utgöras numera dels av kommunala folk- bibliotek och dels av med dem likställda bibliotek, som upprättats av lokala föreningar. lfrågavarande bibliotek åtnjuta på vissa villkor bidrag av stat-s- medel enligt kungörelse den 24 januari 1930 (nr 15) med däri senare gjorda ändringar och tillägg. Statsbidragen uppgå i regel till högst ett belopp mot- svarande ortens eget bidrag till verksamheten.

Bibliotek förekomma nu i de flesta kommunerna. Bibliotekens storlek och formerna för verksamheten växla dock. Endast större bibliotek torde ha hel- tidsanställd bibliotekspersonal. Några författningsbestämmelser om biblio- tekspersonalens kompetens och anställningsförhållanden ha icke meddelats. Staten har dock i viss mån ådagalagt sitt intresse i nämnda hänseenden ge- nom att lämna tilläggsunderstöd till bibliotek, som anställt personal med viss kompetens. Sådant understöd kan uppgå till högst 1/3 av utgående löne- belopp.

För att bättre tillgodose de lokala bibliotekens behov av böcker ha supple- rande centralbibliotek inrättats. Central'bibliotek har länet som verksam- hetsområde och organiseras i anslutning till ett vanligt kommunalt biblio- tek, i regel i någon stad. För närvarande finnas 20 centralbibliotek. I två län finnes i stället för centralbi'bliotek landsbibliotek (f. d. stiftsbibliotek) med statsanställd bibliotekspersonal.

Central'biblioteken åtnjuta utöver understöd, som tillkommer dem i deras egenskap av vanliga kommunala bibliotek, vartdera ett årligt statsanslag å 25 000 kronor. Därav skall visst belopp användas till inköp och bindning av böcker för ett vandringsbiblioteksförråd. Återstoden skall användas till bl. a. avlöning av befattningshavare i centralbiblioteksverksamheten (centralbib- lioteksassistenter) .

De vanliga kommunala och därmed jämställda biblioteken torde enligt ut- redningens mening i allt för hög grad vara präglade av de lokala förhållan- dena för att statlig medverkan till pensioneringen av deras befattningsha- vare genom anslutning till SPA skall vara motiverad. Möjligen kunde be- träffande centralbibliotekens personal vissa skäl tala för anslutning till SPA. Några önskemål om dylik anslutning ha dock icke kommit till utredningens kännedom och utredningen har för sin del ej funnit sig böra framlägga för- slag därom.

Förutom kommunala och med dem likställda lokala bibliotek bruka till folkbiblioteksväsendet även hänföras vissa andra statsunderstödda biblio- tek såsom studiecirkelbibliotek m. fl. Därest anslutning till SPA icke med- gives befattningshavare vid de kommunala biblioteken torde anledning knappast föreligga att till övervägande upptaga frågan om pensionsrätt för befattningshavare vid studiecirkelbiblioteken.

• Sida 80
•  Original

En folkbi-blioteksväsendet närstående verksamhet, som dock präglas av särskilda förhållanden, är den statsunderstödda biblioteksverksamheten i Tornedalen. Beträffande en bibliotekariebefattning vid denna har fråga upp- !, kommit om pensionsrätt i SPA. ,

Ifrågavarande verksamhet står under förvaltning av en särskild styrelse och finansieras med medel från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter rn. m. I anslutning till prövningen av anslagsbehovet till verksamheten för budgetåret 1946/47 anförde statskontoret med avseende å ett av styrelsen för biblioteket upprättat statförslag, vari pensionsavgifter för biblio- tekarien vid huvudbiblioteket upptagits för avsedd anslutning till Svenska personal- pensionskassan, att frågan om anslutning av befattningen till SPA borde prövas, varför i avvaktan därpå medel icke borde anvisas för pensionsavgifter. Handling- arna i berörda ärende ha överlämnats till pensionsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande. Till utredningen har seder- mera även överlämnats en till Kungl. Maj:t ställd framställning från styrelsen för Tornedalens bibliotek om beredande av pensionsrätt i SPA.

Biblioteksverksamheten i Tornedalen har med bidrag av statsmedel pågått allt- sedan 1928. För verksamheten finnas anställda dels en bibliotekarie vid huvud- biblioteket och dels bibliotekarier vid ett antal grenbibliotek. Den förstnämnde åtnjuter lön, som synes beräknad för heltidstjänst, medan de sistnämnda endast ha smärre arvoden som ersättning för sitt arbete.

Betydelsen av denna verk-samhet sammanhänger nära med de speciella förhållanden med avseende å språket m. ni. som råda i bygderna omkring Tornedalen. Verksamheten torde närmast få betraktas som en statsangelä- genhet. Detta har också kommit till uttryck däri, att verksamheten så gott som helt finansieras med statsmedel. Med hänsyn till angivna förhållanden synas enligt utredningens mening starka skäl tala för anslutning av bib- liotekariebefattningen vid huvudbiblioteket till pensioneringen i SPA. Då vidare det i detta fall icke finns någon kommunal huvudman, som rimligen kan anses böra svara för en pensionering av befattningshavaren, har ut- redningen stannat för att föreslå befattningens anslutning till SPA.

Även till det fria folkbildningsarbete som har formen av populär veten- skaplig föreläsningsverks'amhet, studiecirkelverksamhet och kursverksam- het utgår numera statligt ekonomiskt stöd. Detta stöd har från och med budgetåret 1947/48 avsevärt förstärkts. Bestämmelser i ämnet ha meddelats i kungörelse den 30 juni 1947 (nr 508) angående statsbidrag till det fria och frivilliga folk'bildningsarbetet.

Den statsunderstödda populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten be— drives i anslutning dels till lokala föreläsningsanstalter (föreläsningsför- eningar) och dels till riksförbunden för studiecirkelverksamhet.

De lokala anstalterna ha inom vissa större områden, ofta länsvis, samman- slutit sig till föreläsningsförbund, som i huvudsak förmedla föreläsningar. Dessutom finnas i Lund, Stockholm och Göteborg centralbyråer eller där- med jämförliga anstalter, som verka som särskilda förmedlingsorgan. De fungera därjämte som föreläsningsförbund för vissa län. Föreläsningsför- bunden äro sammanslutna i Föreläsningsförbundens riksorganisation och de äro genom denna även anknutna till Folkbildningsförbundet. Statsbidrag

• Sida 81
•  Original

utgå ej blott till de lokala anstalterna utan även till föreläsningsförbunden och centralbyråerna.

Inom varje föreläsningsförbund ombesörjas de löpande ärenden-a av en föreståndare. Föreståndarskapet är i allmänhet ordnat som en arvodesbe- fattning med karaktär av bisyssla. Vid centralbyråerna synes behovet av tjänstemän ha föranlett tillsättande av befattningshavare med mera omfat- tande tjänstgöring. Möjligen skulle ett behov av pensionering med statens medverkan kunna tänkas föreligga beträffande dessa. Det synes dock tvek— samt, om de allmänna förutsättningar som utredningen uppställt för anslut- ning till SPA här äro förbanden. Utredningen har därför icke funnit sig böra framlägga förslag om pensionsrätt i SPA för sistberörda befattnings- havare.

För föreläsningsverksamhet, som bedrives i samband med studiecirkelar- bete, utgår statsbidrag till riksförbund för studiecirkelverksamhet. För den- na verksamhet, .som främst avser föreläsningar i anslutning till lokalt orga— niserat studiearbete, fungerar Arbetarnas bildningsförbund som förmed- lingsanstalt.

Som namnet antyder bedriva riksförbunden även verksamhet för anord- nande av studiecirklar. Sådant riksförbund för studiecirkelverksamhet, som har visst minsta antal medlemmar och som huvuduppgift bedriver studie— och bildningsverksamhet av rik—somspännande karaktär, kan numera erhålla statsbidrag för studiecirklars anordnande. Som villkor gäller dock att för- bundet godkänts av skolöverstyrelsen och att dess bildningsverksamhet står under överinseende av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befattningen godkänts av skolöverstyrelsen. Statsbidrag kan även läm- nas till fristående studiecirklar. Bidragets storlek står i princip i relation till de verkliga kostnaderna för cirkelverksamheten.

Förutom de statsunderstöd som riksförbunden erhålla till anordnande av föreläsningar och studiecirklar kunna de komma i åtnjutande av statligt understöd för organisations— och administrationskostnader med högst hälf- ten av utgifterna härför, däri inräknade bl. a. kostnaderna för av förbun- det anställda instruktörer och konsulenter. För innevarande budgetår åt- njuta följande förbund statsbidrag till sina organisations— och administra— tionskostnader, nämligen Arbetarnas bildningsförbund, Godtemplarordens studieförbund, Jordbrukarungdomens förbund, Nationaltemplarordens stu- dieförbund, Studieförbundet medborgarskolan, Svenska landsbygdens stu- dieförbund, Sveriges blåbandsförenings studieförbund, Sveriges kyrkliga stu- dieförbund, Frikyrkliga studieförbundet, K.F.U.K:s och K.F.U.M:s studie- förbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet samt Folkuniversitetet.

Med hänsyn till den ställning som riksförbunden erhållit inom folkbild- ningsarbetet och formerna för statens medverkan till deras verksamhet kan ifrågasättas, huruvida möjlighet borde öppnas för förbunden att ansluta be— fattningshavare till SPA. Närmast borde då studierektorerna, vilka äro de som å det allmännas vägnar närmast ha att utöva kontroll över den stats— understödda studieverksamh—eten inom respektive förbund, ifrågakomma för

• Sida 82
•  Original

anslutning. Vid sina överväganden härom har utredningen emellertid kom- mit fram till att tillräckliga skäl knappast föreligga för anslutning av ifrå- gavarande befattningshavare till SPA. Flertalet av riksförbunden synas i sin verksamhet vara speciellt inriktade på att tillgodose bildningsbehov inom antingen vissa speciella socialgrupper i samhället eller bland per- soner tillhörande vissa ideella eller religiösa riktningar. Verksamheten kan knappast sägas vara av sådan allmän natur som de verksamhetsgrenar som hittills kunnat anslutas till SPA. I olika sammanhang har också beto- nats vikten av att det fria folkbildningsarbetet och icke minst då det arbete som utföres av enskilda organisationer sådana som riksförbunden få be- hålla sin frihet obeskuren så mycket som möjligt och det har därför ansetts angeläget, att den statliga regleringen och kontrollen av verksamheten ej måtte bli för ingående.

En anslutning till den statliga pensioneringen med därav följande enhet- lig reglering av anställningsförhållandena vid respektive befattningar är må- hända även från förbundens egen synpunkt mindre lämplig. Något önskemål om anslutning av studieförbundens befattningshavare till SPA har ej heller så vitt utredningen har sig bekant fram-ställts. Däremot har 1944 års folk- bildningsutredning (SOU 1946: 68) föreslagit rätt för statsanställd lärare att såsom tjänstår tillgodoräkna arbete som studierektor, instruktör eller konsulent inom det fria folkbildningsarbetet. Fråga därom har enligt vad som framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 204 till 1947 års riksdag av- setts skola upptagas till övervägande i särskilt sammanhang. Pension—sut- redningen har för sin del icke ansett sig böra föreslå pensionsrätt i SPA för ifrågavarande befattningshavare.

Till frågan om pensionsrätt för vissa befattningshavare hos Jordbrukar- ungdomens förbund, som även bedriver en verksamhet av i viss mån annan karaktär än den här behandlade. återkommer utredningen i ett senare sam- manhang. '

Här må även omnämnas den kursverksamhet som särskilda folkbildnings- kursföreningar (folkhögskolekursföreningar, folkbildningsförbund, bild- ningsförbund) med bidrag av statsmedel anordna i de olika orterna. Som regel utgöres sådan förenings verk-samhetsområde av ett län eller landskap. Föreningarna ingå som medlemmar i Folkbildningsförbundet. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är, att statsbidrag numera utgår till av— lönande av bildningskonsulenter i folkbildningsarbetet. Anslag för ändamå- let har ställts till folkbildningsförbundets förfogande i dettas egenskap av samarbetsorgan för länens folkbildningsförbund och anslagen synas ha be- räknats täcka ungefär hälften av avlöningskostnaden. 1944 års folkbildnings- utredning var inne på frågan om möjligheten att inom de olika länen stats— avlönade tjänstemän skulle anställas för kursverksamheten men avvisade denna tanke, då det syntes olämpligt, att staten på detta sätt direkt engage- rade sig i det fria bildningsarbetet. En statsunderstödd konsulentverksam— het ansågs lämpligare för ändamålet. Då en anslutning till den statliga pen- sioneringen med en därav följande enhetlig reglering av anställningsförhål-

• Sida 83
•  Original

landena även torde kunna medföra en icke önskvärd bundenhet i verksam- heten, har utredning-en icke ansett sig böra förorda pensionsrätt i SPA för de till verksamheten hörande befattningshavarna.

Inom det fria folkbildningsarbetet förekommer även verksamhet, som av- ser att främja en folklig konstuppfostran. Till verksamhet av detta slag torde kunna hänföras den av Folkliga Musikskolan i Arvika bedrivna verk- samheten.

I skrivelse till pensionsutredningen den 8 december 1947 har styrelsen för musikskolan hemställt, att utredningen måtte föreslå pensionsrätt i SPA för lärare och övrig personal (vaktmästare) vid skolan.

Folkliga Musikskolan i Arvika började sin verksamhet är 1923. Som hu- vudman för skolan inträdde snart Föreningen för det folkliga musiklivets främjande. Till skolans verksamhet har under en följd av år utgått bidrag av statsmedel. Även vederbörande landsting samt Arvika stad ha lämnat bidrag till verksamheten. Undervisningen vid skolan har i allmänhet pågått 21 veckor om året. Undervisningsämn—ena ha varit individuell instrument- spelning, ensemblespelning och sång samt allmän musiklära och musik- historia m. m.

Frågan om musikskolans framtida ställning inom det fria folkbildnings- arbetet har behandlats av 1944 års folkbildningsutredning i ett av denna ny- ligen avgivet betänkande, (Del II. Estetiskt folkbildningsarbete, SOU 1948: 30). Folkbildningsutredningen har föreslagit att skolan, under vissa an- givna förutsättningar, skall ombildas till en skola av ny typ, kallad stats- understödd folklig musikskola med uppgift att verk-a för utbildning av lä- rare i det musikalisk-a folkbildningsarbetet.

Folkbildningsutredningen har beträffande dessa nya skolor föreslagit stad- ga samt avlönings- och statsbidragsbestämmelser i nära anslutning till mot— svarande stadga och bestämmelser för folkhögskolorna.

Därest en eller flera statsunderstödda folkliga musikskolor av sådan typ som folkbildningsutredningen föreslagit skulle komma till stånd, synas många skäl tala för att skolornas lärare erhålla pensionsrätt i SPA.

Huruvida redan nu förutsättningar kunna anses föreligga för anslutning av musikskolans i Arvika lärare till SPA synes däremot tveksamt bl. a. med hänsyn till den relativt korta tid varunder undervisning årligen bedrives vid skolan.

Enligt pensionsutredningens mening torde med ordnande av pensionering- en av musikskolans befattningshavare böra anstå till dess frågan om skolans framtida ställning avgjorts.

I nära samband med folkbildningsarbetet står den undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykter-hetens främjande som med stöd av statsmedel bedrives av olika nykterhetsföreningar och nykterhetsorganisa- tioner. Å åttonde huvudtiteln har under rubriken »folkbildningsåtgärder i övrigt m. m.» under en lång följd av år statsanslag anvisats för detta ända-- mål.

En av de största posterna av berörda anslag avser särskilt bidrag till',

• Sida 84
•  Original

Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Detta utgör en sammanslut- ning mellan i Sverige arbetande nykterhetssällskap eller andra organisatio- ner, som förklarat sin anslutning till förbundets syften och som i viss ord- ning erhållit representationsrått i förbundet.

Anslutning till SPA har tidigare ifrågasatts beträffande en befattning som direktör hos förbundet. Frågan därom väcktes av förbundet i en till Kungl. Maj:t ställd ansökning den 26 januari 1942. Förbundet åberopade därvid sin sedan årtionden tillbaka bedrivna statsunderstödda, av skolöverstyrel- sen kontrollerade verksamhet på nykterhetsupplysningens område. I fråga om personalens tidigare pensionsförhållanden upplystes, att dessa varit ord- nade genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan. Särskilt för di- rektörsbefattningen hade dock denna pensioneringsform visat sig dyrbar.

I avgivet utlåtande över förbundets framställning den 20 februari 1942 anförde statens pensionsanstalt i huvudsak följande.

Bland förbundets uppgifter ingå i avsevärd omfattning sådana —— för närvaran- de innefattande föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främ- jande — vilka anförtrotts förbundet av statsmakterna och för vilka särskilt stats- anslag utgår. Kostnaderna för förbundets verksamhet bestridas i huvudsak genom för ändamålet anvisat statsanslag. Verksamheten är ställd under statsmakternas kontroll bl. a. i så måtto, att förbundet har att ställa sig till efterrättelse de anvis- ningar rörande statsbidragens användning, vilka skolöverstyrelsen kan finna på- kallade, att förbundets bibliotek skall stå under överstyrelsens inseende och hållas tillgängligt för allmänheten enligt av överstyrelsen meddelade föreskrifter, att in- struktion för ledaren skall fastställas av överstyrelsen, att förbundet skall till över-- styrelsen avgiva redogörelse-för den verksamhet, vartill anslag beviljats, ävensom redovisning för de anvisade beloppen samt att en ledamot av förbundets styrelse och suppleant för denne samt en revisor jämte suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden skulle delaktighet i SPA för sådana befattningshavare hos förbundet, möjligen kunna anses motiverad. Emellertid tor- de liknande förhållanden kunna åberopas som skäl för delaktighet i pensions- anstalten för befattningshavare inom en del andra områden, vilka liksom det nu "ifrågavarande ligga utanför ramen för pensionsanstaltens verksamhet. Ett bifall till den föreliggande framställningen, vilken för övrigt allenast avser den h05 cen- tralförbundet för nykterhetsundervisning anställde ledaren (i framställningen be— nämnd direktör) och ej övriga befattningshavare hos förbundet, skulle därför kunna åberopas som stöd för liknande framställningar rörande befattningshavare inom andra för pensionsanstaltens verksamhet hittills främmande områden. Därav skulle kunna följa en del konsekvenser, vilkas räckvidd icke så, lätt kunna på förhand överblickas men vilka sannolikt kunna föranleda en icke obetydlig ökning av statens pensionsutgifter. Detta finner pensionsanstalten — särskilt i nuvarande tidsläge —— betänkligt.

Enligt pensionsanstaltens mening bör SPAs pensionering helst icke utvidgas till nya områden utan en föregående allmän omprövning av gränsdragningen för SPAs verksamhet. Anstalten ansåge sig därför icke böra tillstyrka, att framställningen då bifölles.

Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 10 mars 1942 i stort sett till de av pensionsanstalten uttalade betänkligheterna mot ansökningens beviljande. Jämlikt beslut den 12 februari 1943 fann Kungl. Maj:t centralförbundets ansökan icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

• Sida 85
•  Original

Centralförbundet för nykterhetsundervisning åtnjuter som ovan nämnts väsentliga bidrag av statsmedel till sin verksamhet. Som villkor därför gäl- ler att förbundet såsom föreläsningsbyrå i den omfattning skolöverstyrelsen påkallar ombesörjer den statsunderstödda föreläsnings- och instruktions- verksamheten för nykterhetens främjande samt att förbundet underkastar sig statligt medinflytande på och kontroll av verksamheten. Även om central— förbundet med hänsyn härtill i viss män kan sägas representera staten och det allmänna inom nykterhetsrörelsen, synes förbundet dock i första hand böra betraktas som en topporganisation för de olika föreningarna inom nyk— terhetsrörelsen. Det intager därför knappast den ställning av organ för stat- lig verksamhet som utredningen i princip uppställt som förutsättning för an— slutning till en statsunderstödd pensionering i statlig anstalt.

Utredningen har därför för sin del icke ansett sig böra föreslå pensionsrätt för centralförbundets befattningshavare i SPA.

I ett visst samband med undervisning och folkbildning står även musei— verksamheten. De samlingar av konstnärlig, kulturell och naturhistorisk art som museerna innehålla kunna i viss mån sägas komplettera boken som kunskapskälla. Det synes därför naturligt att upptaga frågan om pensione- ring av befattningshavare inom museiverksamheten till behandling i detta sammanhang.

Inom museiväsendet i vårt land förekomma såväl statliga som enskilda institutioner. De statliga institutionerna utgöras i stort sett av till huvud- staden förlagda centrala museer. De enskilda institutionerna utgöras dels av vissa centrala museer och dels av mera provinsbetonade museer. Av de icke—statliga museerna åtnjuta de större och betydelsefullare bidrag av stats- medel.

Ett av de mest betydelsefulla och största statsunderstödda centrala mu- seerna är Nordiska museet.

Detta museum innehas av en för ändamålet bildad stiftelse grundad år 1880 av A. Hazelius, som dittills varit ägare av vissa samlingar, vilka vid museets tillkomst införlivades med detta. Enligt ett nämnda år utfärdat överlåtelsebrev skulle stif- telsen under namn av Nordiska museet »såsom en självständig anstalt under en särskild styrelse under all framtid och i alla väsentliga delar orubbad uti Sveriges huvudstad förvaras, vårdas och förevisas». Enligt stadgarna för stiftelsen skulle museet styras av en, nämnd av vars ledamöter en skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för museets uppförande kommo i huvudsak att bestridas med lotteri- medel. I anslutning till Nordiska museet anlades även ett särskilt friluftsmuseum, Skansen.

Nordiska museet, vars verksamhet huvudsakligen är av kulturhistorisk art, er- höll redan i början av sin verksamhet ekonomiskt stöd av staten. För budgetåret 1948/49 har ett statsanslag å 275 000 kronor beviljats museet. Huvudparten därav är avsett som bidrag till avlöningar åt museets tjänstemän. Som villkor för stats- bidragens åtnjutande gäller, att såväl de i museets tjänst anställda tjänstemän, vilka tillhöra den grupp befattningshavare som uppehålla museets verksamhet som museiinstitution, som ock den vaktmästar- och eldarpersonal, vilken tjänstgör i museibyggnaden, av museet avlönas efter samma grunder, som gälla för motf svarande tjänstemän vid de statliga museerna. Vidare ha vissa föreskrifter an-

• Sida 86
•  Original

gående redovisningsskyldighet och ekonomisk kontroll uppställts som villkor. Bi- drag till museets verksamhet ha även brukat lämnas av Stockholms stad och av enskilda. Dessutom har museet egna inkomster särskilt från verksamheten vid Skansen.

Frågan om Nordiska museets förhållande till staten och principerna för statens deltagande i kostnaderna för museets verksamhet har vid olika tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens ställningstaganden. I 1929 års statsverks- proposition hade en beräkning av anslaget för Nordiska museet skett med ut- gångspunkt från att statens understöd till museet i princip borde — i den mån så kunde befinnas skäligt i jämförelse med motsvarande förhållanden vid de egent- liga statsinstitutionerna — omfatta avlöning, inklusive dyrtidstillägg, dels till i museets tjänst anställda tjänstemän, vilka tillhörde den grupp befattningshavare som uppehöllo museets verksamhet som museiinstitution och följaktligen utgjorde de vetenskapliga och administrativa krafter, som voro behövliga för den museala verksamheten, och dels till den vaktmästar- och eldarpersonal, som tjänstgjorde i museibyggnaden. Mot detta Kungl. Maj:ts förslag, som ansågs innebära att sta— ten förpliktade sig att ekonomiskt svara för en viss del av museets organisation, riktade riksdagen principiella invändningar (riksdagens skrivelse nr 8 A).

Riksdagen åberopade därvid vissa av besparingssakkunniga gjorda uttalanden rörande museets självständiga ställning och det organisatoriska och ekonomiska samband som förefanns mellan museet och verksamheten å Skansen. Riksdagen hyste den uppfattningen, att museets fria ställning erbjöd åtskilliga fördelar med hänsyn till de syften, för vilka museet hade att verka. Därutinnan önskade riks— dagen därför ingen förändring. Men riksdagen fann det under sådana förhållan- den lämpligare, att omfattningen av statens ekonomiska understöd åt museet allt- jämt bestämdes efter en årligen återkommande prövning av vad som i betraktande av museets allmänna ekonomiska läge och föreliggande behov kunde anses skäligt och för staten med tanke på övriga anslagsbehov lämpligt eller möjligt att prestera. [Jfr proposition 1946: 311 (s. 88 ff) och 1947 års statsverksproposition VIII s. 87].

Pensionsförhållandena för Nordiska museets befattningshavare äro, en— ligt vad som uppgivits, för vissa befattningshavare ordnade genom museets egna fonder och för andra befattningshavare genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan. Någon framställning om statlig medverkan till ord- nande av pensioneringen för museets personal har såvitt för utredningen är känt icke skett. Enligt utredningens mening tala dock vissa skäl för att möjlighet borde öppnas för Nordiska museet att ansluta personal till SPA. Även om staten icke direkt förbundit sig att bestrida någon viss del av museets kostnader har dock under en följd av är staten genom anslag till museet medverkat till att de till museet närmast knutna befattningshavarna åtnjuta samma löner som motsvarande statliga tjänstemän. En liknande anpassning av pensionsförhållandena efter de statliga grunderna genom an- slutning till SPA kan därför synas naturlig. Utredningen har emellertid ej ansett sig kunna bortse från att en viss oklarhet alltjämt präglar förhållan— det mellan museet och staten särskilt med avseende å sambandet med verk- samheten å Skansen. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att något egentligt behov av statlig medverkan till pensionering ej synes föreligga, har utredningen ej ansett sig böra föreslå, att pensionsrätt för närvarande med- gives för museets befattningshavare genom anslutning till SPA.

• Sida 87
•  Original

Även vissa andra museer åtnjuta statsbidrag till avlöningskostnader un- der villkor bl. a. att vissa befattningshavare avlönas lika med statliga tjäns- temän i motsvarande ställning. Detta gäller t. ex. kulturhistoriska museet i Lund.

Så länge icke Nordiska museets befattningshavare ha pensionsrätt i SPA torde ej heller befattningshavare vid dessa museer böra erhålla sådan rätt.

I förevarande sammanhang må erinras om en är 1938 gjord framställning om delaktighet i SPA för befattningshavare (föreståndarinna) vid Hall- wylska museet i Stockholm. Denna framställning lämnades utan åtgärd av Kungl. Maj:t enligt beslut den 1 mars 1940.

Hallwylska museet har genom donation överlämnats till Svenska staten. Museets verksamhet bekostas helt med för ändamålet donerade medel och i donationsbrevet har förutsatts, att museets befattningshavare skola få pen- sioner genom avkastning av donationsmedlen. Pensionsutredningen anser, att anslutning av museets befattningshavare till SPA ej är motiverad.

Förutom ovan berörda icke-statliga museer finnas i landet ett betydande antal museer med samlingar särskilt av kulturhistoriskt intresse. Provins- museerna drivas i allmänhet av museiföreningar eller liknande sammanslut- ningar. Av _stor betydelse för utvecklingen på detta område ha de hos länens eller landskapens fornminnesföreningar anställda landsantikvarierna varit. Dessa handha inom respektive områden vissa kulturminnesvårdande uppgif- ter. De skola därvid även tillse, att gällande författningar rörande fornmin- nes- och kulturminnesvård efterlevas.

Ehuru anställda hos enskilda lokala föreningar ha de att ställa sig till efter— rättelse de direktiv som riksantikvarieämbetet Och i förekommande fall chefen för nationalmuseum meddela. Deras avlöning har intill senaste tid i första hand utgått av avkastningen av särskilda lönefonder, som tillkommit genom tilldelning- ar av lotterimedel. Därtill ha kommit lokala tillskott. Sedan Kungl. Maj :t i prop. "(nr 223) till 1945 års riksdag föreslagit statliga bidrag efter vissa grunder till landsantikvariernas avlönande, har riksdagen, som i huvudsak bifallit vad i prop. förordats, beviljat särskilda anslag för ändamålet. Som norm för statsbidragets beräknande har i propositionen angivits, att statsbidraget jämte avkastningen av vederbörande lönefond under nästföregående räkenskapsår skall uppgå till två tredjedelar av befattningshavarens avlöning, dock att summan av lönefondsav- kastningen och statsbidraget icke per år må överstiga 8 000 kronor för varje be- fattningshavare. Enligt i anslutning till statsbidragens beviljande meddelade före— skrifter skall avlöningens storlek till skäligheten prövas av riksantikvarieämbetet. Ledigbliven befattning skall tillsättas efter ansökningsförfarande. Kompetensen hos befattningshavaren skall vara godkänd av riksantikvarieämbetet, som jämväl i övrigt tillagts vissa kontrollbefogenheter beträffande verksamheten.

Genom beslut den 7 september 1945 har Kungl. Maj:t uppdragit åt pen- sionsutredningen att upptaga frågan om beredande av pensionsrätt i SPA ät landsantikvarierna till övervägande.

I och med den i anslutning till 1945 års riksdagsbeslut skedda regleringen av landsantikvariernas anställnings— och avlöningsförhållanden synas befatt— ningarna ha erhållit sådan karaktär, att en anslutning av desamma till SPA synes motiverad.

• Sida 88
•  Original

Utredningen föreslår därför, att landsantikvarie, som avlönas med bidrag av statsmedel, skall beredas pensionsrätt i SPA.

Ett visst samband med undervisningsväsendet ha vidare de olika slag av akademier och lärda samfund som verka för främjande av vetenskap och forskning. Dessa akademier och samfund intaga i regel en viss officiell ställning genom de kulturvårdande uppgifter som anförtrotts dem och ge- nom att de ofta stå under Konungens beskydd.

Den forskningsverksamhet som är mera direkt inriktad på att nå prak- tiska resultat, vilka kunna utnyttjas i näringslivet, sammanhänger nära med övrig verksamhet för näringslivets befrämjande och synes lämpligen böra behandlas i samband därmed i en senare avdelning. Som exempel på sådan verksamhet må nämnas lantbruksakademiens verksamhet.

Vad beträffar de mera betydelsefulla allmänt vetenskapligt eller kulturellt inriktade akademierna såsom Svenska akademien, Vetenskapsakademien samt Vitterhets-, historie- och antikvitetsak—ademien synes behov av statlig medverkan till pensioneringen genom anslutning till SPA för närvarande knappast föreligga. Såvitt för utredningen är känt ha några önskemål om så- dan pensionsrätt från ledningen för nämnda akademier icke heller fram— ställts. Ej heller såvitt rör andra med dessa akademier jämförliga lärda sam- fund och institutioner har någon framställning om anslutning till SPA gjorts. Beträffande viss kameral och administrativ personal hos Nobelstif- telsen har dock till utredningen under hand riktats en förfrågan om möjlig- heterna att vinna anslutning till SPA. Då de allmänna förutsättningar som utredningen uppställt som villkor för pensionsrätt i SPA knappast kunna anses vara uppfyllda beträffande denna stiftelse, vars verksamhet helt be- kostas av stiftelsens egna tillgångar, finner sig utredningen icke kunna före- slå pensionsrätt i SPA för stiftelsens befattningshavare.

Enligt vad utredningen här ovan förordat skulle omfattningen av SPAs pensionering på undervisningsväsendets område i jämförelse med vad nu gäller komma att undergå följande förändringar.

Den nuvarande möjligheten att till SPA ansluta befattningshavare vid de enskilda icke statsunderstödda skolor, som fylla samma uppgift som folk- skola och fortsättningsskola m. fl., skulle komma att kvarstå endast för lä- rare vid skola tillhörig stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet. Lärare vid skola tillhörig stiftelsen Philipsenska skolinrättningen skulle dock under vissa ovan angivna förutsättningar övergångsvis kunna få bibehålla sin pensionsrätt i SPA. Vidare skulle befattningen som föreståndare vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs icke kunna beredas pension i SPA.

Följande befattningshavare, som för närvarande icke äro anslutna till SPA, föreslås .av utredningen skola erhålla sådan anslutning, nämligen äm- neslärare vid statsunderstödda med allmänt läroverk förenade kommunala gymnasier, befattningshavare vid de statsunderstödda instituten för social- politisk och kommunal utbildning och forskning (socialinstituten), bibliote-

• Sida 89
•  Original

karie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i Tornedalen (huvud- biblioteket) samt landsantikvarier till vilkas avlönande staten bidrager.

Pensionsutredningen föreslår alltså beträffande de i denna avdelning be— handlade verksamhetsgrenarna, att här nedan uppräknade befattningshava— regrupper skola få pensionsrätt i SPA, nämligen

1) lärare vid fortsättningsskola, 2) lärare vid stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig läro— anstalt, som tjänar samma ändamål som folkskola,

3) lärare samt sådan husmoder vid elevhushåll, som tillika är lärarinna,. vid statsunderstödd folkhögskola,

4) vissa fast anställda befattningshavare vid institut för socialpolitisk och kcmmunal utbildning och forskning (socialinstitut),

5) ämneslärare vid statsunderstött med allmänt läroverk förenat kom-- munalt gymnasium,

6) ämneslärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogs— studerande,

7) lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkes— undervisning,

8) lärare vid kommunalt eller enskilt statsunderstött seminarium för utbildande av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgö- romål eller kvinnlig slöjd,

9) lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås,

10) lärare vid statsunderstött handelsgymnasium, 11) föreståndare och lärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmanna— eller lznthushållsskola, statsunderstödd trädgårdsskola (fruktodlingsskola), lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom vid statsunderstödd yrkes- skola för jordbruket,

12) lärare vid statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdoms— vården, vissa lärare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller epileptikerskola, lärarevid statsunderstödd förskola för dövstumma barn samt vissa lärare— vid statsunderstödd vanföreanstalt,

13) bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i Tor— nedalen (huvudbiblioteket), samt 14) landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager.

Hälso- och sjukvården.

Betydelsen av ett ordnat hälso- och sjukvårdsväsen-de, som på ett tillfreds— ställande sätt och till en rimlig kostnad kan tillgodose allmänhetens behov av vårdmöjligheter, har föranlett, att hälso- och sjukvårdsv-erksamh-eten allt-- mer kommit att betraktas som en samhällsuppgift. Vid sidan av den stat- ligt och kommunalt organiserade verksamheten på detta område förekom— mer dock alltjämt en enskild sådan av icke ringa omfattning. & '

• Sida 90
•  Original

Den direkt statliga verksamheten inom hälso- och sjukvården omfattar, förutom en allmän uppsikt och kontroll genom statliga myndigheter, i hu- vudsak tjänsteläkarorganisationen i provinsialläkardistrikten, sinnessjuk— vården samt den militära sjukvården. I övrigt har det i stort sett fått an— komma på kommunerna, särskilt landstingen, att organisera och handha hälso- och sjukvårdsuppgifterna med eller utan bidrag av statsmedel. Att även den kommunalt organiserade verksamheten dock tillmätts betydelse för staten framgår bland annat av den reglering av verksamheten som skett genom sjukhuslagstiftm'ngen och genom verksamhetens inbegripande i den statliga kontrollen.

Den privat organiserade vårdverksamheten kan vara av olika karaktär och inriktning. Dels förekommer en verksamhet, som drives förvärvsmässigt, och där de avgifter som upptagas av patienterna avses helt täcka omkost- naderna och dessutom lämna vinst och dels förekommer en verksamhet, som till sitt syfte och till sin allmänna inriktning är mera ideellt betonad och därför nära jämförlig med det allmännas verksamhet.

Helt allmänt torde hälso- och sjukvårdsväsendet kunna sägas utgöra en lika betydelsefull gren av samhällsverksamheten som undervisningsväsen- det. De förutsättningar med avseende å verksamhetens allmänna karaktär som av utredningen idet föregående uppställts som villkor för anslutning till den statsunderstödda pensioneringen torde därför också få anses föreligga beträffande hälso- och sjukvården.

Liksom inom undervisningsväsendet blir det emellertid även inom hälso- och sjukvårdsvåsendet nödvändigt med en avgränsning i fråga om olika gre— nar av verksamheten och olika grupper av befattningshavare inom densam- ma.

Pensionsrätt i SPA förekommer för närvarande för befattningshavare vid såväl kommunal som enskild vårdverksamhet och i allmänhet oavsett huru- vida statsbidrag utgår till verksamheten eller ej. Det har inom utredningen övervägts, huruvida icke statens medverkan till pensioneringen på liknande sätt som skett beträffande befattningshavarna inom undervisningsväsendet borde begränsas till i stort sett de grenar av hälso- och sjukvården, till vilka staten i mera nämnvärd utsträckning ekonomiskt bidrager. En ganska avse- värd begränsning av den statsunderstödda pensioneringen skulle därigenom åvägabringas. Utredningen har dock för sin del funnit övervägande skäl tala mot en sådan genomgripande begränsning av statens medverkan till pensio- neringen av denna personal. Oaktat statsbidragen på t. ex. den allmänna kroppssjukvårdens område för närvarande ha en ganska ringa omfattning, har dock verksamhetens allmänintresse icke minst beträffande de områ— den, som landstingen i huvudsak ha att ekonomiskt svara för, tydligt ådaga- lagts. Härtill kommer att frågor om ändrade grunder för statsbidragen till sjukvården för närvarande äro föremål för utredning av särskilda sakkun- niga. Det har därför även på denna grund synts mindre lämpligt att med utgångspunkt från statsbidragsförhållandena nu göra mer väsentliga in- skränkningar av omfattningen av statens medverkan till pensioneringen av ifrågavarande personal.

• Sida 91
•  Original

Hälso- och sjukvårdsvåsendet kan indelas i dels sluten sjuk- och förloss— ningsvård — till sjukvården tord-e även invalidvården kunna hänföras — dels öppen eller halvöppen sjukvård och därmed jämförlig förebyggande hälsovård och dels övrig hälsovård.

Då avgränsning av pensioneringen hittills skett och även för framtiden synes böra ske efter olika principer beträffande olika kategorier av befatt- ningshavare, behandlas avgränsningsfrågorna i det följande särskilt för var- je befattningshavarkategori.

För närvarande äro inom den slutna sjukvården följande slag av befatt- ningshavare pensionsberättigade enligt SPAs reglemente, nämligen läkare, sjuksköterskor, föreståndare, föreståndarinnor, husmödrar, barnmorskor och sjukgymnaster.

Vad först läkarnas pensionering beträffar är det inom den slutna vården endast följ ande grupper, som ha pensionsrätt i SPA, nämligen av Kungl. Maj :t efter utgången av år 1926 utnämnd ordinarie lasarettsläkare vid länslasarett eller på likartat sätt anordnad sjukvårdsinrättning, vilken äges och helt eller delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, dock ej vid sjukstuga; av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare ( sanatorieläkare) vid statsunderstödd vårdanstalt av det slag som avsetts i tuberkulossjukhusstad- gan och som äges samt helt eller delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting; av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid statsun- derstött kustsanatorium (anstalt för kirurgisk tuberkulos) ; överläkare vid vanföreanstalt, såvitt gäller överläkare som tillträtt sin tjänst efter utgång— en av år 1935 under villkor att han utnämnts av Kungl. Maj:t; överläkare och förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid till pensionssty- relsen anslutna kuranstalter. Till SPA har även varit ansluten överläkare vid sanatorium tillhörigt Svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening. Nume- ra finnes emellertid icke något sådant sanatorium.

Genom uttrycklig före-skrift i pensionsreglementet har från pensionering- en tills vidare undantagits läkarna vid de kommunala sjukvårdsinrättning— arna i Stockholm, vid Stockhohns stads och läns sjukhus Eira, vid sjukhu— sen i Uppsala och Lund ävensom överläkarna vid av Stockholms stad under- hållen vårdanstalt för lungtuberkulösa och vid de sanatorier som ägas av Konung Oscar II:s jubileumsfond.

Av det anförda framgår att omfattningen av den statsunderstödda pensio- neringen vad läkarna inom d-en slutna sjukvården beträffar erhållit en för- hållandevis snäv avgränsning. I stort sett har endast den fast anställda över- ordnade läkarpersonalen vid de större kommunala och statsunderstödda en- skilda sjukvårdsinrättningarna medtagits i pensioneringen.

Den omständigheten att statsbidrag icke utgår beträffande länslasaretten och de därmed jämförliga kommunala sjukvårdsinrättningarna har som ovan redan framhållits icke synts utredningen böra utgöra något hinder mot statlig pensionering av vissa av deras befattningshavare. Lasarettssjukvår- dens karaktär av offentlig förvaltningsuppgift synes klart ådagalagd genom

• Sida 92
•  Original

det sätt varpå staten reglerat verksamheten genom författningsbestämmel- ser, och för lasarettsläkarnas del torde redan deras utnämning av Kungl. Maj:t utvisa, att de intaga en statstjänsten närstående ställning. Liknande förhållanden råda beträffande de övriga statsunderstödda sjukvårdsinrätt— ningar vilkas läkare beviljats pensionsrätt i SPA.

Vid sina överväganden i vad mån anledning må föreligga för en utvidgad statlig medverkan till pensionering av läkare vid kommunala och enskilda sjukvårdsinrättningar har utredningen haft att utgå ifrån åtskilliga fram- ställningar och förslag, som i berörda hänseenden under senare år från skilda håll framkommit.

Dessa framställningar och förslag ha huvudsakligen avsett dels en utvidg— ning av pensioneringen till att omfatta läkare vid sjukvårdsinrättningar, som för närvarande icke ha möjlighet att ansluta läkare till pensioneringen i SPA, och dels en utvidgning av pensioneringens omfattning även till yngre underordnade sjukhusläkare särskilt då vid de sjukhus vilkas överläkare re- dan ha pensionsrätt i SPA.

Till att börja med har inom utredningen diskuterats i vad mån anledning alltjämt föreligger att från pensioneringen i SPA undantaga läkarbefatt- ningar vid ovanberörda sjukvårdsinrättningar i Stockholm, Uppsala och Lund samt vid Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier.

Vidkommande Stockholms stads sjukhus och de därvid anställda läkar- na ha gällt och gälla i viss mån särskilda förhållanden. Till skillnad från lasarett's- och sanatorieläkare i allmänhet, vilka utnämnts och alltfort ut- nämnas av Kungl. Maj:t med fullmakt, ha Stockholms stads motsvarande läkare tidigare tillsatts av stadens egna organ. Detta förhållande har numera ändrats och för närvarande tillsättas även Stockholms stads lasaretts- och sanatorieläkare av Kungl. Maj:t. Tillsättningen sker dock icke genom full- makt såsom beträffande lasarettsläkare i allmänhet utan genom förordnande på viss tid. Det kan ifrågasättas, huruvida icke den omständigheten att Stockholms stads ifrågavarande läkare numera tillsättas av Kungl. Maj :t, om ock med förordnande, borde föranleda, att jämväl dessa läkare erhålla pensionsrätt i SPA. Så vitt utredningen har sig bekant torde emellertid pen- sionsfrågan för dem redan på ett tillfredsställande sätt ha lösts genom sta— dens egen försorg. Vid sådant förhållande och då någon framställning icke gjorts från något håll om ändring därutinnan, har utredningen icke ansett sig ha anledning föreslå någon statlig medverkan till dessa läkares pensio— nering.

Vad beträffar sjukhuset Eira må nämnas att detta torde komma att ned- läggas som sjukhus, åtminstone i dess nuvarande form, varför någon anled- ning icke torde finnas att nu överväga pensionsrätt i SPA för dess läkare.

Undantagandet av läkarna vid sjukhusen i Uppsala och Lund, varmed tor- de avsetts akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsin- rättningar i Lund, från pensioneringen i SPA torde ha föranletts av att de läkare som skulle kunna ifrågakomma till denna pensionering beräknats ha fått sin pensionsfråga ordnad i egenskap av akademiska lärare. I några fall

• Sida 93
•  Original

har dock förekommit, att överläkartjänst vid sistnämnda sjukhus icke varit förenad med akademisk lärarbefattning eller att innehavd sådan befattning medlfört förhållandevis små pensionsförmåner. Detta har på sin tid fram- hållits i en framställning till Kungl. Maj:t av Malmöhus läns landsting, som därvid anhållit, att pensionsrätt måtte beviljas, bl. a., vissa överläkare be- träffande vilka nyss angivna förhållande förelåg. Denna framställning för- anledde emellertid ingen Kungl. Maj:ts åtgärd. Sedan under senare tid föranstaltats om inrättande av nya lärarbefattningar vid de medicinska fa— kulteterna torde tidigare föreliggande behov av pensionsrätt i SPA för över— läkare vid universitetssjukhus ha förminskats. Alltjämt lärer dock en eller annan överläkare vid sjukhuset i Lund sakna statlig pensionsrätt och ute- slutet synes ej vara att så kan komma att bli fallet även vid sjukhuset i Uppsala. Sådan överläkare torde ej böra vara sämre ställd i pensionshän- seende än andra lasarettsläkare. Utredningen har därför ansett, att över- läkare vid ifrågavarande sjukhus bör erhålla samma pensionsrätt som lasa- rettsläkare i allmänhet. I överensstämmelse med vad i Kap. VI föreslås skulle dock läkare, vilken äger pensionsrätt för universitetslärarbefattning, vara undantagen från pensionrätt i SPA, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

Vad beträffar Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier (Hålahult, Österåsen, Hessleby och Spenshult) har under hand till utredningen framförts fönfråg— ningar angående möjligheterna att erhålla anslutning till SPA för sanato- riernas överläkare. Då dessa sanatorier synas fullt jämförliga med de sana- torier vilkas överläkare ell-er sanatorieläkare redan tillhöra SPA och då de dessutom i stort sett finansieras med statliga eller allmänna medel, har ut- redningen ansett sig böra förorda en anslutning av dem till SPA.

Som förut nämnts ha läkare vid sjukstugor icke medtagits i pensionering- en enligt SPAs reglemente. Vissa framställningar ha dock gjorts om att även sjukstugeläkare, som äro anställda vid större sjukstugor, må beviljas pensionsrätt. En sådan framställning, närmast avseende en sjukstuga i Bäc- kefors i Älvsborgs län, har av Kungl. Maj :t överlämnats till utredningen för att övervägas vid utredningsuppdragets fullgörande.

Enligt bestämmelserna i lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus må sjukstuga i regel ej vara försedd med mer än 30 vårdplatser. Medicinalstyrelsen'äger dock medgiva, att ytterligare 20 vårdplatser må inrättas. Vid sådana större sjukstugor, för närvarande om- kring f—em till antalet, skall sjukstugeläkaren utnämnas av Kungl. Maj:t. Utredningen anser, att några principiella skäl icke kunna anföras mot att av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid större sjukstuga erhåller pensionsrätt i SPA. Utredningen föreslår därför, att sådanrätt medgives.

Frågan om beredande av pensionsrätt för sjukhusens underläkare har i olika sammanhang varit föremål för framställningar och förslag.

Ett förslag öm beredande av pensionsrätt åt underläkare vid statliga och kom- munala sjukhus framlades av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga i deras den 10 februari 1942 avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Förslaget innebar i fråga om pensioneringen, att

• Sida 94
•  Original

denna skulle ordnas för de kommunalt anställda läkarnas del genom anslutning till SPA. Förslaget tillstyrktes i denna del av pensionsanstalten under förutsättning att de icke-statliga läkarnas anställningsförhållanden ordnades på sätt de sakkun- niga föreslagit. Något definitivt uppordnande av vare sig de icke—statliga under- ' läkarnas eller de statliga underläkarnas anställningsförhållanden har emellertid hittills icke kunnat åvägabringas, varför även pensionsfrågan ännu i stort sett är olöst. För närvarande torde endast förste underläkare i Stockholms stads tjänst samt vid Malmö stads sjukvårdsinrättningar ha beviljats pensionsförmåner.

Senast har frågan om underläkarnas pensionsförhållanden med anledning av i ämnet- väckta motioner behandlats av 1945 års riksdag. I berörda motioner hem- ställdes efter en redogörelse för de särskilda förhållanden som gällde beträffande ifrågavarande läkare, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning jämte därav föranledda förslag i syfte att tillförsäkra underläkarna vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrätt- ningar pensionsrätt.

Sedan bankoutskottet i utlåtande (nr 22) tillstyrkt utredning i ämnet, har riks- dagen, som godkänt utskottets utlåtande, i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2 maj 1945 (nr 174) anhållit, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan om beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrättningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t har riksdagens skrivelse samt bankout— skottets däri åberopade utlåtande överlämnats till pensionsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.

Det torde ankomma på utredningen att närmast såvitt rör de kommunala sjukvårdsinrättningarna överväga en lösning av underläkarnas pensions- fråga. Utredningen torde dock därvid även ha att ägna uppmärksamhet åt pensionsfrågan för underläkare i statstjänst.

Som skäl för en lösning av underläkarnas pensionsfråga har anförts, att läkare, som inriktat sig på befattning som sjukhus- eller tjänsteläkare, nå fram till pensionsreglerad befattning först i 40—45-års åldern. De kunna på grund därav sällan få tillräckligt antal tjänstår för full pension. Även om denna fråga kunde lösas genom en minskning av antalet erforderliga tjänst— år, kvarstår dock den otrygghet för dem som föranledas av att de under hela tiden som underläkare sakna pensionsrätt. I motionerna har påpekats att vissa fördelar skulle vinnas genom anslutning till Svenska personal-pen- sionskassan med hänsyn till att läkarna då kunde taga med sig och fortbe- vara pensionsrätten vid ombyte av huvudman.

Underläkarnas anställnings- och avlöningsförhållanden ha som ovan nämnts under en längre tid varit föremål för utredningar och överväganden, utan att någon slutlig lösning av förhållandena ännu uppnåtts. Alltjämt in— taga underläkarna — i den mån de skola betraktas som tjänstemän i vanlig mening — mera ställning av arvodesanställda än av fast anställda befatt- ningshavare motsvarande t. ex. extra ordinarie statstjänstemän. En anslut- ning av underläkarna till SPA skulle därför innefatta en avvikelse från de principer som eljest ansetts böra tillämpas vid avgränsningen av den stat- liga pensioneringens omfattning. Mot statlig pensionering av underläkare talar vidare den omständigheten, att ett icke obetydligt antal av underlä-

• Sida 95
•  Original

karna brukar övergå till verksamhet som privatpraktiserande läkare. I den- na egenskap torde de knappast böra bibehållas vid en anslutning till SPA. En lösning av de icke-statligt anställda underläkarnas pensionsfråga synes för övrigt knappast böra ske med statens medverkan, så länge de statsan- ställda underläkarna icke fått sin pensionsfråga ordnad. Utredningen har vid angivna förhållanden, oaktat ett ordnande av underläkarnas pensions- fråga även ur det allmännas synpunkt kunde synas önskvärd, icke velat förorda, att underläkare för närvarande erhålla pensionsrätt i SPA.

En särskild kategori underläkare utgöres av de förste underläkare som av medicinalstyrelsen förordnas att'tillika vara biträdande lasaretts- eller sa- natorieläkare. Bestämmelser om sådana förordnanden ha meddelats i 17 5 lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjuk- huvs. Enligt dessa bestämmelser gäller att underläkare, som är anställd å odelat lasarett eller viss under särskild lasarettsläkare ställd avdelning av lasarett, må av medicinalstyrelsen efter därom av vederbörande lasaretts- läkare gjord, av sjukvårdsberedningen och direktionen tillstyrkt framställ- ning förordnas att, med bibehållande av sina åligganden som underläkare, i egenskap av biträdande lasarettsläkare på eget ansvar handha vården av de sjuka å visst ell-er vissa sjukrum. Motsvarande gäller även vid sanatorierna, där biträdande sanatorieläkare under liknande omständigheter kunna för— ordnas.

Frågan om dessa biträdande läkares pensionsförhållanden har varit före- mål för särskilda framställningar och överväganden.

I en skrivelse den 15 oktober 1940 anhöll direktionen för Apelvikens kust- sanatorium dels om medgivande till inrättande vid sanatoriet av en med tjänstårs- beräkning förenad tjänst såsom förste underläkare och biträdande överläkare och dels om vidtagande av åtgärder i syfte att den föreslagna tjänsten måtte bliva förenad med pensionsrätt hos SPA. Med skrivelse den 14 november 1940 över- lämnade medicinalstyrelsen denna framställning till Kungl. Maj:t och framhöll därvid bland annat, att styrelsen erfarit, att inrättandet av likartade tjänster även vid andra sjukvårdsinrättningar och särskilt vid vissa lasarett ansågs vara ett vik- tigt önskemål, vars förverkligande skulle vara ägnat att befrämja sjukvårdsarbetet och giva anstalterna utsikt att under längre tidsperioder än vad dittills plågat vara fallet få behålla väl kvalificerade läkarkrafter. Styrelsen framhöll därjämte, att därest pensionsrätt för biträdande lasaretts- och sanatorieläkare medgåves, detta mången gång skulle komma att medföra den fördelen, att hel pension komme att utgå till lasaretts- och sanatorieläkare, vilka eljest icke skulle komma i åtnjutande därav. Medicinalstyrelsen tillstyrkte därför, att biträdande lasaretts- och sanatorie- läkare vid sjukvårdsinrättning som ägdes och helt eller delvis underhölls av lands- ting eller stad, som ej deltog i landsting, eller vid statsunderstödd anstalt för kirur— gisk tuberkulos (kustsanatorium), måtte tillerkännas pensionsrätt hos SPA.

Pensionsanstalten hemställde i avgivet yttrande i ärendet —— under hänvisning till då pågående utredning i fråga om underläkarnas anställningsförhållanden ge- nom 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga — att framställningen för det- då- varande icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Genom beslut den 13 juni 1941 fann Kungl. Maj:t, som ansåg att förordnande för underläkare att tjänstgöra jämväl såsom biträdande lasaretts- eller sanatorie- läkare icke lämpligen kunde förenas med pensionsrätt, framställningen ej föran- leda annan åtgärd än att handlingarna skulle överlämnas till medicinalstyrelsen

• Sida 96
•  Original

för närmare utredande av frågan om behovet av inrättande av sådana med pen— sionsrätt förenade befattningar som biträdande lasaretts- och sanatorieläkare. Sty- relsen anbefalldes därvid att till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda verk- ställda utredningen ävensom, om av densamma behov av inrättande av befattningar , .av angivet slag framginge, med förslag till de författningsändringar som för dylikt ändamål befunnes erforderliga.

Sedan 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga år 1942 avgivit sitt förslag rö- rande de yngre sjukhusläkarnas avlönings- och arbetsförhållanden m. m. och där- vid även föreslagit pensionsrätt i SPA i viss omfattning för underläkare vid de kommunala sjukvårdsanstalterna, har medicinalstyrelsen med utlåtande den 4 feb- ruari 1942 överlämnat handlingarna i ärendet angående pensioneringen av bi- trädande lasaretts- och sanatorieläkare till Kungl. Maj:t samt anfört, att ett bifall 'till de sakkunnigas förslag skulle lösa även sistnämnda biträdande läkares pen- _sionsfrågor.

Ärendet har därefter ännu icke blivit föremål för några åtgärder eller något beslut i vidare mån än att handlingarna i ärendet under hand överlämnats till pen- sionsutredningen.

Frågan om de biträdande lasarettsläkarnas pensionsförhållanden har även ;berörts i en den 27 februari 1946 av Svenska lasarettsläkarföreningen gjord framställning, som jämte till densamma hörande handlingar jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1946 överlämnats till pensionsutredningen. I ett med anledning av denna framställning avgivet yttrande har medicinal- styrelsen bl. a. föreslagit, att om icke underläkarnas i gemen pensionsfråga snarast löstes, pensionsrätt likväl ordnades för de biträdande lasarettslä- karna.

I en till pensionsutredningen ställd, den 13 oktober 1946 dagtecknad iskri- velse har Svenska sanatorieläkar—föreningen bland annat uttalat sig för en lösning av de biträdande sanatorieläkarnas pensionsfråga.

Såsom förut nämnts har pensionsrätt i SPA redan beviljats innehavare av befattning som förste underläkare tillika biträdande överläkare vid till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalter. Detta har möjliggjorts genom en är 1945 beslutad ändring av SPAs reglemente. Det kunde vid sådant förhållan— de synas naturligt, att motsvarande läkare vid lasaretten och sanatorierna även beviljades pensionsrätt. Vad beträffar dessa läkare föreligga dock sär— ;skilda svårigheter med hänsyn till det sätt varpå de organisatoriska förhål- landena reglerats i gällande sjukhuslagstiftning. Ett inrättande av formliga tjänster som biträdande läkare skulle knappast stå i full överensstämmelse med denna lagstiftning. Det förordnande som meddelas underläkare att vara biträdande lasaretts- eller sanatorieläkare är nämligen av personlig art och sammanhänger mera med kvalifikationerna hos vederbörande läkare än med speciella förhållanden vid de sjukvårdsanstalter vid vilka läkarna tjänstgöra. *Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpligen en sådan ändring av sjukhuslagens föreskrifter borde åvägabringas, att Kungl. Maj :t skulle kunna föreskriva, att vissa tjänster som förste underläkare tills Vidare skola vara förenade med förordnande som biträdande lasaretts- respektive sana- torieläkare. Om en sådan anordning genomfördes, skulle ifrågavarande läka- res pensionsfråga kunna lösas genom deras anslutning till SPA utan några

• Sida 97
•  Original

större svårigheter eller olägenheter. Det är möjligt 'att även i andra hänse- enden t. ex. med avseende å tjänsternas rekrytering en fastare anknytning mellan underläkartjänster och förordnande som biträdande läkare skulle vara till fördel.

En anslutning till SPA av förste underläkare, som förordnats som biträ- dande lasaretts- eller sanatorieläkare, utan att denna kombinerade anställ- ning konstrueras som en befattning vid vederbörande sjukvårdsinrättning skulle däremot i viss mån strida mot de principer som av utredningen an- setts böra tillämpas för pensioneringen i SPA. Utredningen har därför icke ansett sig böra förorda, att sådan anslutning medgives. Vid sådant förhål- lande har utredningen ansett det mest konsekvent att från pensionsrätt i SPA undantaga jämväl underläkare tillika biträdande överläkare vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna. Nuvarande tjänstinnehavare, som redan förvärvat delaktighet i SPA, synes dock personligen böra bibehållas därvid.

Med hänsyn till en under år 1946 gjord ändring i sjukhuslagen, enligt vil- ken även epidemisjukvården inbegripits i densamma och epidemisjukhus- läkare erhållit en med lasarettsläkare jämförlig ställning, synes även av Kungl. Maj:t utnämnd epidemisjukhusläkare böra erhålla pensionsrätt i SPA på liknande villkor som gälla för lasarettsläkare;

För närvarande ha i princip befattningshavare, som äro hänförliga till någon av grupperna husmödrar, föreståndare, föreståndarinnor och sjuk— sköterskor, pen-sionsrätt i SPA, om de äro anställda vid sj ukvårdsanstalt som drives av stat, kommun, samfällighet eller ock av stiftelse av allmännyttig natur. Något villkor om att statsbidrag skall utgå till verksamheten har icke uppställts. En relativt vid gränsdragning. för SPA's pensionering har så— lunda skett på detta område. Begränsningen till verksamhet, som bedriVes av vissa slag av huvudmän, innebär dock såtillvida en avgränsning, att av enskilda subjekt driven verksamhet avskiljes och därmed riskerna minskas för att verksamhet i vinstsyfte skall komma i åtnjutande av statligt stöd till pensioneringen.

Vidkommande de statliga sjukvårdsanstalterna har deras vårdpersonal i stort sett numera fått sina anställnings-, avlönings- och pensionsförhållan- den ordnade enligt de för statstjänstemän i allmänhet gällande grunderna. Endast i några enstaka fall äro statligt anställda sjuksköterskor nu an— slutna till SPA. För framtiden torde något egentligt behov för staten att an— sluta sjuksköterskepersonal till SPA ej förefinnas, varför möjligheten där- till torde böra avvecklas. De statligt anställda sjuksköterskor som nu ha pensionsrätt i SPA böra dock övergångsvis bibehållas därvid.

Då akademiska sjukhuset i Uppsala närmast synes ha ställning av stat- lig institution har i olika sammanhang föreslagits, att personalen vid detta sjukhus borde beredas statsanställning och rent statlig pensionering. Formellt har sjukhuset dock alltfort i viss mån karaktär av en fristående institution och sjukhusets sjuksköterskor m. fl., som för närvarande ha pensionsrätt i SPA, torde böra bibehållas därvid intill dess en omreglering av deras an-

• Sida 98
•  Original

ställningsförhållanden i antydd riktning kommer till stånd. Till frågan om akademiska sjukhusets särskilda förhållanden återkommer utredningen vi- dare här nedan i samband med behandlingen av viss fråga om utvidgning av möjligheterna att ansluta sjukhusets befattningshavare till SPA.

Beträffande de kommunala sjukvårdsinrättningarnas möjligheter att an- sluta sjuksköterske- och annan ledande sjukvårdspersonal till den statsun- derstödda pensioneringen har utredningen icke ansett sig ha anledning ifrå- gasätta någon inskränkning.

Vad beträffar de enskilda sjukvårdsinrättningar, som ha möjlighet att erhålla pensionsrätt för sjuksköterskor m. fl. i SPA, har inom utredningen övervägts lämpligheten av en avgränsning efter principer, som något avvi- ka från de hittills tillämpade. Härvid har diskuterats huruvida icke vidkom- mande de icke-statsunderstödda vårdinrättningarna en prövning borde ske för varje särskild inrättning i vad mån statligt stöd till pensioneringen och därmed indirekt till verksamheten vore motiverat med hänsyn till verk- samhetens syftemål och inriktning samt dess betydelse för den allmänna sjukvården. Under frågans behandling har emellertid utredningen kommit till den uppfattningen, att en sådan ingående prövning i varje särskilt fall bör kunna undvikas. Vid en begränsning av pensioneringen till sådana vård- inrättningar, som åtnjuta statsbidrag eller till vilkas drivande medicinal- styrelsen meddelat tillstånd med tillämpning av bestämmelserna i stadgan den 29 maj 1931 (SFS nr 172) angående enskilda sjukhem och förlossnings- hem eller andra därom meddelade bestämmelser, synas tillräckliga garan- tier erhållas åtminstone för beskaffenheten av den lämnade vården. Utred- ningen föreslår därför, att sådant tillstånd i princip fordras för de icke statsunderstödda vårdinrättningarnas vidkommande. I fall då vårdinrätt- ning tillkommit före den 1 juli 1931 och enligt sistnämnda stadga ingen skyldighet föreligger att inhämta medicinalstyrelsen-s tillstånd till inrättning- ens drivande, synes beslut om tillstånd kunna ersättas med medicinalstyrel- sens utlåtande om att förutsättningar för sådant tillsånd äro för handen.

Det har ej ansetts behövligt att bland de befattningshavare vid den slutna sjukvården som skola erhålla anslutning till SPA särskilt upptaga före- ståndare och föreståndarinnor. Någon föreståndare i sådan vård har näm— ligen hittills icke ifrågakommit till erhållande av pensionsrätt och vad före- ståndarinnorna beträffar äro alla till SPA anslutna befattningshavare, som kunna betraktas som dylika, sjuksköterskor och skulle kunna i sådan egen- skap få en efter avlöningen avpassad tillfredsställande pensionsrätt.

I fråga om vilka huvudmän som må ha rätt att ansluta här avsedd sjuk- vårdspersonal till SPA synes ett förtydligande av de nuvarande bestämmel- serna erforderligt. Uttrycket »samfällighet» har nämligen föranlett en viss osäkerhet vid bestämmelsernas tolkande och vissa tider synes begreppet ha givits en väl vidsträckt innebörd. Utredningen föreslår, att »samfällighet» ersättes med »sammanslutning» med tillägget »allmännyttig».

Det skulle sålunda bli kommunala subjekt (jämväl innefattande landsting) samt allmännyttiga sammanslutningar och stiftelser, som skulle komma i fråga som huvudmän.

• Sida 99
•  Original

_.___=_

___—v—Ivm ***—'$,

Barnmorskorna i den slutna förlossningsvården ha enligt nuvarande be- stämmelser, såsom dessa tolkats, erhållit pensionsrätt i ungefär motsva- rande omfattning som sjuksköterskor. De ha sålunda erhållit delaktighet i SPA såväl vid anställning i kommunal som enskild vård och oavsett om statsbidrag beviljats eller ej.

De principer utredningen ovan föreslagit beträffande omfattningen av sjuksköterskepensioneringen i den slutna sjukvården synas lämpliga även beträffande avgränsningen av pensioneringen av barnmorskor i den slutna förlossningsvården å barnbördshus, barnbördsavdelningar och förlossnings- hem.

Sjukgymnaster, som äro anställda i sluten vård, synas böra erhålla pen- sionsrätt i hittillsvarande omfattning, d. v. s. om de äro anställda vid lasa- rett, sjukstugor, vid statsunderstödda vanföreanstalter, vid till pensionssty- relsen anslutna kuranstalter, vid statsunderstödda kustsanatorier och vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

På den slutna sjukvårdens område finnas förutom de befattningshavare vilkas pensionsfråga här ovan behandlats även andra slag av anställda, som hittills icke haft möjlighet att vinna anslutning till SPA. I den mån deras pensionsfrågor ordnats, har detta skett uteslutande genom vederbörande huvudmäns medverkan genom försäkring i enskild pensionsinrättning eller på annat sätt. Dessa befattningshavare utgöras huvudsakligen dels av vård- personal tillhörande biträdesklassen och dels av kontorspersonal och ekono- mipersonal.

I olika framställningar ha under senare är frågor väckts om en utvidgning av möjligheterna att bereda pensionsrätt i SPA även för befattningshavare av sistberörda slag.

Av dessa framställningar ha några avsett vissa särskilda befattningar, me- dan andra avsett en mera generell utvidgning av pensioneringen inom viss inrättning.

De först berörda framställningarna utgöras dels av en framställning av direktionen för Apelvikens kustsanatorium om pensionsrätt för köksföre- ståndarinnor, dels av en framställning från Svenska landstingsförbundets styrelse om pensionsrätt för köksföreståndarinnor och biträdande köksföre- ståndarinnor vid landstingens vårdanstalter, dels av en framställning av di- rektionen för Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra om pen- sionsrätt för syssloman vid sanatoriet, dels ock av en framställning från direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala om pensionsrätt för vid sjukhus i allmänhet anställda sociala kuratorer.

Samtliga dessa till Kungl. Maj :t ställda eller inkomna framställningar ha överlämnats till pensionsutredningen att tagas i övervägande vid fullgöran- de av dess uppdrag.

Framställning-arr om en mera generell utvidgning av pensioneringens om- fattning vid respektive vårdinrättningar ha gjorts dels av Svenska lands- tingsförbundet beträffande landstingens sjukvårdsinrättningar, dels av di- rektionen för akademiska sjukhuset i Uppsala beträffande nämnda sjukhus,

• Sida 100
•  Original

dels i fråga om allmänna barnbördshuset, dels av pensionsstyrelsen be- träffande dess kuranstalter, dels av Svenska kustsanatoriernas sam-organisa- tion beträffande kustsanatorierna, dels ock av Svenska vanföreanstalternas centralkommitté beträffande vanföreanstalterna.

Av dessa framställningar ha de två sistnämnda jämlikt beslut av Kungl. ' Maj:t överlämnats till pensionsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande. De övriga framställningarna, som äro av äldre datum, ha lämnats utan åtgärd i här ifrågavarande avseenden eller icke föranlett något Kungl. Maj:ts beslut.

Vad först beträffar den av direktionen för akademiska sjukhuset gjorda framställningen om pensionsrätt för sociala kuratorer vid sjukhusen får ut- redningen anföra följande.

Såsom i framställningen anförts har vid landets sjukhus under senare år i allt större utsträckning inrättats kuratorsbefattningar. Kuratorerna ha hu- vudsakligen att förmedla förbindelserna mellan hjälpbehövande sjuka och statliga eller kommunala myndigheter samt vålfärdsinstitutioner av skilda slag ävensom att därvid bistå patient-erna med råd och hjälp i deras ange- lägenheter. Kuratorerna måste för att kunna fylla sina uppgifter ha social utbildning, inhämtad t. ex. vid något av socialinstituten.

Framställningen har tillstyrkts av medicinalstyrelsen. Pensionsanstalten och statskontoret ha icke i vidare mån haft något att erinra mot bifall till densamma än att de ifrågasatt, huruvida icke pensionsutredningens förslag till avgränsning av SPAs verksamhet borde avvaktas. Vid ett omedelbart ge- nomförande av förslaget bor-de enligt pensionsanstaltens och statskontorets mening pensioneringen begränsas till vissa större sjukvårdsinrättningar.

Enligt utredningens mening tord-e de allmänna förutsättningar som utred- ningen uppställt för en anslutning till SPA få anses uppfyllda beträffande de sociala kuratorerna. Deras verksamhet faller måhända materiellt sett mera in under socialvården men 'det organisatoriska samband "som deras verksamhet har med sjukvården gör, att verksamheten i detta sammanhang lämpligen synes'kunna hänföras till denna. Arbete i tillräcklig omfattning för social kurator torde dock som regel endast finnas vid större sjukvårds- inrättningar. Utredningen förordar, [att pensionsrätt i SPA medgives för kura- torerna vid länslasarett och andra kommunala sjukvårdsinrättningar samt statsunderstödda enskilda sådana inrättningar.

Vad beträffar de frågor som uppkommit om en utvidgning av den stats- understödda pensioneringen med avseende å befattningshavare vid lands— tingens värdinrättningar får utredningen anföra följande.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1937 hemställde svenska lands- tingsförbundets styrelse att möjlighet måtte beredas landstingen att på i huvudsak liknande villkor som beträffande sjuksköterskorna m. fl. få an- sluta ytterligare befattningshavare till SPA. I skrivelsen, som jämväl avsåg personal utanför sjukhusen, angavs icke exakt vilka befattningshavare inom sjukvården som åsyftades men som exempel omnämndes sysslomän och kontorspersonal, maskinister, eldare, vaktmästare, gårdskarlar, tvättföre-

• Sida 101
•  Original

ståndarinnor och kokerskor. Anställda som endast brukade stanna kortare tid å sina platser, såsom den kvinnliga biträdespersonalen, ansågs dock böra pensioneras på annat sätt. Framställningen avstyrktes av pensionsanstalten, som bl. a. framhöll, att de arbetsuppgifter som ålågo ifrågavarande befatt- ningshavare icke voro av den art, att statens medverkan till befattning-sha— varnas pensionering kunde med hänsyn därtill anses särskilt påkallad.

I beslut den 20 december 1940 förklarade Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en särskild framställning av den 15 oktober 1945 har landstingsförbun- dets styrelse härefter hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åt- gärder, att köksföreståndarinnor och biträdande köksföreståndarinnor vid landstingens vårdanstalter kunde få sin pensionsfråga ordnad genom anslut- ning till SPA.

I framställningen har anförts att köksföreståndarinnor enligt tidigare praxis i flera fall fått anslutning till SPA och att de därvid ansetts inneha husmoders- befattningar. Till »föreståndarinnor» i den mening detta begrepp givits vid tolk- ningen av SPAs reglemente ha de ej ansetts kunna hänföras, enär de ej kunde betraktas som föreståndarinnor »i vård». Sedan särskild bestämmelse om husmo— dersbefattningar införts i sjukhusstadgan, hade befattningshavare med en köks- föreståndarinnas åligganden ej heller ansetts kunna betraktas som »husmoder». Vid sådant förhållande kunde köksföreståndarinna ej såsom tidigare beredas pen- sionsrätt i SPA.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte i avgivet utlåtande bifall till framställningen. Pensionsanstalten framhöll i sitt utlåtande i ärendet, att framställningen skulle innebära en utvidgning av principiell och efter all sannolikhet prejudicerande innebörd av pensioneringen enligt anstaltens reglemente. Enligt anstaltens me- ning borde en sådan utvidgning icke ske innan frågan om gränserna för berörda pensionering blivit avgjord.

J ämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1944 har sistnämnda ärende över- lämnats till pensionsutredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Statens medverkan till pensionering av befattningshavare vid landstingens sjukvårdsinrättningar har som framgår av det ovan anförda hittills begrän- sats till personal, som har mera direkt betydelse för själva sjukvården. Eko- nomipersonal och kontorspersonal har därför kommit att lämnas utanför pensioneringen. En utvidgning av statens medverkan till pensioneringen även till denna senare, till antalet mycket stora personal — dit även köks- föreståndarinnor äro att hänföra — skulle innebära en avvikelse från de hittills tillämpade principerna för omfattningen av SPAs verksamhet med betydande ekonomiska konsekvenser för staten. På grund härav och under hänvisning till vad utredningen rörande principerna för avgränsning inom befattningshavaregrupperna anfört i Kap. IV har utredningen icke ansett sig böra förorda en dylik principiell utvidgning av stat-ens medverkan till pen- sioneringen av landstingens befattningshavare.

Det torde liksom hittills böra få ankomma på landstingen att sörja för ifrågavarande personals pension-ering utan statens medverkan. I fråga om en eventuell medverkan från statens sida till pensioneringen enligt speciella

• Sida 102
•  Original

grunder, innebärande att landstingen själva i princip skulle svara för pen— sionskostnaderna, har utredningen i avstyrkande riktning yttrat sig i Kap. IV.

Vad beträffar framställningen om pensionering av befattningshavare vid akademiska sjukhuset i Uppsala må följande anföras.

I en framställning den 22 mars 1935 hemställde direktionen för akade- miska sjukhuset, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för beredande av pensionsrätt i SPA för befattningshavare, som skolat hänföras till civila tjänstepensionsreglementet, därest deras avlöningsförhållanden reglerats ef— ter de för statstjänstemän gällande grunderna (kontorspersonal, maskin- måstare, vaktmästare och telefonister).

Över framställningen avgåvos utlåtanden av medicinalstyrelsen, statens pensionsanstalt och statskontoret.

I sitt utlåtande framhöll medicinalstyrelsen, att befattningshavare vid sjukhuset i vissa andra sammanhang betraktats som anställda vid statlig institution. De borde därför i pensionshänseende likställas med statstjänstemän och i sådan egenskap be- redas pensionsrätt. Styrelsen ifrågasatte om inte detta lämpligen kunde ske genom tillämpning av det civila tjänstepensionsreglementet. Styrelsen tillstyrkte härefter, att de nämnda befattningarna vid sjukhuset måtte förenas med pensionsrätt på med hänsyn till gällande lagstiftning lämpligaste sätt.

Pensionsanstalten anförde i sitt utlåtande, att det i första hand borde under- sökas, om icke akademiska sjukhusets befattningshavare kunde få sin pensions- fråga löst genom tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet och ansåg sig därför icke då böra ingå på en närmare behandling av frågan om en eventuell anslutning av dessa befattningshavare till SPA.

Statskontoret anförde i avgivet utlåtande att, även om sjukhusets befattning..- havare med fog kunde anses vara statsanställda, det vore uteslutet att giva civila tjänstepensionsreglementet tillämpning å dem, så länge den dåvarande förvalt- ningsorganisatiouen vid sjukhuset bibehölls. Det föreföll därför statskontoret lämp- ligast, att med pensionsfrågans lösande finge anstå och att en pensionering i före- kommande fall liksom dittills skedde genom hänvändelse till riksdagen.

Genom beslut den 14 februari 1936 fann Kungl. Maj :t direktionens fram- ställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Någon ändring av akademiska sjukhusets förvaltningsorganisation i av statskontoret förordad riktning har ännu icke vidtagits och pensionsfrågan för de nu berörda befattningshavarna är alltjämt olöst. Endast den utvidg- ning av statens medverkan till pensionering av sjukhusets befattningsha- vare har und-er senare år företagits, att sjukgymnaster vid sjukhuset beretts pensionsrätt i SPA.

Utredningen får i detta sammanhang vidare erinra om utredningens här- ovan framställda (förslag om pensionsrätt för sociala kuratorer samt vissa läkare vid sjukhuset.

Akademiska sjukhuset i Uppsala utgör en till universitetet hörande insti- tution med uppgift dels att vara en vårdanstalt för sjuka och dels att vara en medicinsk utbildningsanstalt. Såsom vårdanstalt fyller sjukhuset en uppgift motsvarande ett lasarett för ortsbefolkningen och Uppsala läns landsting har att bidraga till kostnaderna eft-er vissa grunder.

• Sida 103
•  Original

Liksom universitetet torde även sjukhuset numera få betraktas som en statlig institution. Detta har kommit till uttryck i olika sammanhang. Bl. a. må nämnas att arbetare anställda vid sjukhuset betraktas som arbetare i statens tjänst och förty äro underkastade pensionsbestämmelser, som gälla för statens arbetare.

Med hänsyn till anförda omständigheter synes det pensionsutredningen, som om en anpassning av akademiska sjukhusets befattningshavares anställ- ningsförhållanden och därmed även pensionsförhållanden lämpligast borde ske efter de för statstjänstemän i allmänhet gällande grunderna. Pensions- utredningen vill därför föreslå, att frågan därom göres till föremål för sår- skild utredning. Det motstånd som från vederbörande landstings sida, när- mast av kostnadsskäl, tidigare rests mot en tillämpning av statliga anställ- ningsformer och statliga lönevillkor för personalen vid sjukhuset torde nu— mera icke vara så stort, eftersom den landstingsanställda sjukvårdsperso- nalens löner äro reglerade i nära anslutning till vad som gäller för motsva- rande statliga personal. Då det emellertid är antagligt, att en ändring av personalens anställningsförhållanden i antydd riktning icke kan åväga— bringas utan dröjsmål, föreslår utredningen, att befattningshavare vid sjuk- huset tillsvidare erhålla pensionsrätt i SPA i samma utsträckning som pen- sionsrätt beretts befattningshavare inom det statliga sjukhusväsendet enligt de allmänna pensionsreglementena.

I fråga om den föreslagna utvidgningen av pensioneringen vid allmänna

& barnbördshuset i Stockholm må följande anföras.

Statens bidrag till allmänna barnbördshuset har lämnats efter förmånligare

* grunder än till barnbördshus i allmänhet. Detta sammanhänger dels med

att allmänna barnbördshuset även tjänar som en medicinsk undervisnings- anstalt och dels med att allmänna barnbördshuset även i övrigt i viss mån ansetts ha karaktär liknande en statsinstitution (se proposition 1945: 1, VII s. 222). Vissa skäl skulle därför kunna anses tala för en frikostigare med- verkan från statens sida till pensioneringen vid allmänna barnbördshuset än vid andra liknande vårdinrättningar. Då emellertid allmänna barnbörds- huset till icke ringa del bekostas även av kommunala medel och då fråga om barnbördshusets indragning är aktuell, har utredningen icke funnit sig böra föreslå någon utvidgning av statens medverkan till pensioneringen beträf- ' fande allmänna barnbördshusets personal.

___—___ _. _ ___-.M _____ _."

Vad beträffar frågan om en generell utvidgning av pensioneringen vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna (Åre, Nynäs och Tranås) må följande anföras.

I skrivelse den 20 december 1938 gjorde pensionsstyrelsen framställning om pensionsrätt i SPA för såväl överläkare och sjukgymnaster som kamre— rare, arbetsledare, arbetsledarinnor och kuratorer vid ifrågavarande kuran— stalter. Efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 1939: 195) beviljades däref- ter överläkare och sjukgymnaster pensionsrätt i SPA. Sedermera har, som ovan nämnts, även biträdande överläkare erhållit sådan pensionsrätt. Vad beträffar den övriga personalen (sjuksköterskor ha pensionsrätt enligt de

• Sida 104
•  Original

allmänna reglerna) anförde departementschefen i anslutning till propositio- nen, att delaktighet »icke åtminstone för närvarande» borde ifrågakomma för dessa. Sistnämnda uttalande torde ha skett med tanke på att en allmän översyn beträffande pensionsanstaltens verksamhet ej borde föregripas.

Det må här erinras om att ifrågavarande kuranstalter, ehuru de drivas av ett särskilt aktiebolag (aktiebolaget Kurortsverksamhet), få sina driftskost- nader i stort sett bestridda av pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder till förebyggande och hävande av in- validitet. De ha därför i viss mån fått karaktär av statsinstitutioner.

Med sistnämnda framställning jämförliga äro de till utredningen i sam- band med utredningsuppdraget överlämnade framställningarna från Svenska kustsanatoriernas samorganisation och Svenska vanföreanstalternas central— kommitté rörande utvidgad statlig medverkan till pensioneringen av befatt— ningshavare vid kustsanatorierna och vanföreanstalterna.

I en skrivelse den 23 april 1939 till chefen för socialdepartementet anhöll Svenska kustsanatoriernas samorganisation (omfattande Apelvikens och Styrsö kustsanatorier, Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Bark- åkra samt Solhems barnsjukhus i Borås) om ordnande av pensioneringen för de befattningshavare vid kustsanatorierna som ännu icke erhållit rätt till anslutning till SPA. I en vid skrivelsen fogad PM angåvos följande slag av befattningshavare böra erhålla pensionsrätt, nämligen syssloman, bok- hållare, (första) kontorsbiträde, maskinmästare, (förste) maskinist, (förste) eldare, (förste) vaktmästare, chaufför, bandagearbetare, sadelmakare, träd- gårdsmästare, snickare, gårdskarl, maskintvättare, baderska, kokerska, tvättförestånderska, klädesförestånderska och telefonförestånderska.

I avgivet utlåtande i ärendet den 30 juni 1941 har pensionsanstalten an- fört i huvudsak följande. _

De i framställningen berörda anstalterna, vilka äro avsedda för hela rikets behov, intaga så tillvida en särställning i jämförelse med flertalet övriga stats— understödda sjukvårdsinrättningar, att staten bland annat påtagit sig —— åtminstone tillsvidare —— det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för driften och förbehållit sig inflytande å ledningen genom att utse halva antalet ledamöter, däribland ordföranden, i styrelserna för de sammanslutningar, som äro anstalternas ägare. Härtill kommer, att dessa sammanslutningar, vilka icke synas åtnjuta kommu- nala driftkostnadsbidrag, i motsats till exempelvis landstingen torde sakna möj- lighet, utan höjning av vårdavgifterna, att finansiera en utvidgad pensionering av kontors-, ekonomi- och arbetarpersonalen under annan förutsättning, än att därav föranledd driftkostnadsökning praktiskt taget helt bestridas genom ökning av statsbidragen. En rationellt ordnad pensionering av sagda personal eller del därav lärer därför näppeligen kunna åvägabringas utan statens medverkan i en eller annan form.

I betraktande av nu berörda omständigheter och då det icke utan vidare lärer kunna anses motiverat, att — såsom nu torde vara fallet —— de flesta av de i framställningen avsedda befattningshavarna intaga en väsentligt sämre ställning i pensionshänseende än motsvarande befattningshavare vid kommunala sjukvårds- inrättningar, kunde det synas i viss mån befogat att pensionsfrågan för först- nämnda befattningshavare gjordes till föremål för statlig utredning. Det må emel— lertid framhållas, att även andr-a institutioner finnas, t. ex. vanföreanstalterna,

• Sida 105
•  Original

Libya-'An.»

vilka i fråga om statligt inflytande å ledningen samt i fråga om statsbidrag till driftkostnaderna äro principiellt likställda med kustsanatorierna och för vilkas personal utsträckt pensionering genom statens medverkan därför kan komma i fråga. Vidare är att märka, att här uppträder spörsmålet, huruvida och enligt vilka grunder genom statens försorg bör anordnas pensionering av arbetare vid statsunderstödda institutioner. Föreliggande pensioneringsfråga är därför enligt pensionsanstaltens mening av den ekonomiska räckvidd och principiella inne— börd, att den ej torde böra upptagas till behandling förrän i samband med den generella omprövning av frågan om gränsdragning för SPAs verksamhetsområde, som synes vara att motse. Även ett mera slutgiltigt ställningstagande från stats- makternas sida till frågan om de statliga bidragen till här förevarande vård- anstalter synes böra avvaktas.

Pensionsanstalten hemställde därför, att framställningen ej måtte för det då- varande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Ärendet har härefter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1944 över— lämnats till pensionsutredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

I detta sammanhang må även erinras om en av direktionen för Apelvi- kens kustsanatorium gjord framställning om pensionsrätt i SPA för köks— föreståndarinna vid sjukhus samt en av direktionen för Kronprinsessan Victorias kustsanatorium gjord framställning i fråga om pensionsrätti SPA för innehavare av sysslomansbefattning vid sanatoriet, vilka båda framställ- ningar jämlikt Kungl. Maj:ts beslut respektive den 8 november 1946 och den 23 november 1945 överlämnats till pensionsutredningen att tagas i över- vägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Alltfort gäller att en betydande del av kostnaderna för de 8. k. kustsana—

(_ torierna (enskilda anstalter för kirurgisk tuberkulos) åvilar statsverket. "Förutom statsbidrag med vissa belopp per Vårdplats och visst stats-

bidrag av annat slag må Kungl. Maj:t enligt särskilt medgivande av riksdagen på framställning av vederbörande sanatorium bevilja er- forderligt fyllnadsbidrag i den mån summan av statsbidraget och patient-— avgifterna icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen grans— . kade räkenskaper funna verkliga driftskostnaderna samt underskottet icke ' kan täckas av andra tillgängliga medel. Som villkor härför gäller dock, att

_..__._ _N— .-—..,_.fv......P _ _

anstaltens inkomst- och utgiftsstat för budgetåret i fråga godkänts av me— dicinalstyrelsen. Statsbidragsförhållandena torde kunna sägas visa, att kust- sanatoriernas verksamhet är en statlig angelägenhet.

Ovanberörda framställning av Svenska vanföreanstalternas centralkom— mitté angående utvidgad statlig medverkan till lösandet av vanföreanstal— ternas pensionsfråga genom anslutning av ytterligare befattningshavare till SPA avgavs den 20 december 1938. Framställningen avsåg kurator, biträ— dande kurator, ungdomsledare, föreståndarinneassistent, bandageförestån— dare, bandagist och ortopedskomakarmästare.

I avgivet utlåtande över framställningen tillstyrkte medicinalstyrelsen pen— sionsrätt för kurator, föreståndarinneassistent och ungdomsledare. Pen— sionsanstalten däremot ansåg frågan om en utvidgad pensionering av van- föreanstalternas personal böra avgöras i ett större sammanhang.

• Sida 106
•  Original

Även vanföreanstalterna ha blivit alltmer beroende av statligt ekonomiskt stöd. De åtnjuta statsbidrag efter liknande grunder som kustsanatorierna och ha liksom dessa i förekommande fall fått sina driftunderskott täckta genom statliga fyllnadsbidrag.

De tre härovan senast behandlade inrättningarna, kuranstalterna, kust- sanatorierna och vanföreanstalterna, äro, som av det anförda torde ha fram- gått, i realiteten närmast av statlig karaktär. I ekonomiskt hänseende år det i sista hand staten som bär ansvaret för verksamheten och några nämn- värda kommunala bidrag utgå ej.

Enligt utredningens mening synes en generell utvidgning av möjligheterna att få anslutning till SPA motiverad beträffande ifrågavarande tre inrätt- ningar. Pensioneringen synes höra i princip omfatta alla befattningshavare, vilkas tjänster efter vederbörlig prövning befinnas böra regleras för pension. Härvid synes omfattningen av pensioneringen vid de statliga sjukhusen kunna ge viss ledning. I varje fall bör pensioneringen icke göras vidsträck- tare än vid det statliga sjukhusväsendet.

Utredningen föreslår sålunda, att befattningshavare vid de till pensions— styrelsen anslutna kuranstalterna, de statsunderstödda vanföreanstalterna samt de statsunderstödda kustsanatorierna i princip må erhålla pensionsrätt i SPA.

Utredningen förutsätter, att de för närvarande pågående utredningarna angående ortoped- och vanförevårdens organisation icke kommer att med— föra någon sådan omläggning av verksamheten vid vanföreanstalterna och kustsanatorierna, att de förhållanden varpå utredningen stött sitt förslag till utvidgad statlig medverkan till pensioneringen väsentligt rubbas.

Även den öppna sjukvården och den därmed jämförliga förebyggande hälsovården utgör ett område, som blivit föremål för samhälleliga åtgärder och regleringar. Hit höra tjänsteläkarorganisationen (statligt anställda pro— vinsialläkare, kommunalt anställda extra provinsialläkare samt stads-, kö- pings— och municipalsamhällesläkare), den kommunalt organiserade di- striktssköterskevården och distriktsbarnmorskevården eller därmed jäm- förlig verksamhet, dispensärvården, den förebyggande mödra- och barna- vården samt folktandvården.

De befattningshavare som kunna ifrågakomma för anslutning till SPA inom den öppna sjuk- och hälsovården utgöras i stort sett av läkare, sjuk- sköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster, tandläkare samt tandsköterskor.

De läkare inom den öppna sjuk- och hälsovården som för närvarande ha pensionsrätt i SPA utgöras av dels extra provinsialläkare och dels av läkare vid fristående centraldispensärer.

Extra provinsialläkare kallas sådana läkare, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anställts för handhavande av sjukvården inom en eller flera kom- muner (extra provinsialläkardistrikt) med rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst.

De extra provinsialläkarna ha hittills i pensionshänseende varit indelade .i två grupper. Till den ena gruppen har hänförts extra provinsialläkave till

• Sida 107
•  Original

vilkas avlönande landsting bidrager, och till den andra gruppen extra pro- vinsialläkare som avlönats utan sådant bidrag. För närvarande torde det endast vara den första gruppen, som har någon praktisk betydelse.

Enligt bestämmelserna om extra provinsialläkare i allmänna läkarinstruk- tionen den 19 december 1930 (SFS nr 442) ankommer det på vederbörande landsting att i förekommande fall hos Kungl. Maj:t göra framställning om inrättande av extra provinsialläkardistrikt. Det synes också ha förut- satts, att landsting skall utfästa sig att erlägga visst belopp till läkarens av- löning.

Extra provinsialläkare förordnas av medicinalstyrelsen, som även har att meddela beslut om entledigande från extra provinsialläkartjänst.

Under villkor bl. a. att landsting utfäst sig betala avlöning med visst

, belopp till extra provinsialläkare, kan till avlöningen lämnas statsbidrag, * i regel dock ej överstigande 1 500 kronor för varje tjänst och år.

Extra provinsialläkareinstitutionen torde vara en institution stadd på avskrivning. I samband med den statliga provinsialläkarorganisationens ut- byggande har ett betydande antal extra provinsialläkardistrikt fått en förstat- ligad organisation. Denna utveckling pågår alltjämt. Ännu fylla dock extra provinsialläkarbefattningarna en icke oviktig uppgift, vilket bl. a. kommer till uttryck däri, att staten alltfort såvitt gäller landstingsdistrikt bidrager till läkarnas avlönande. Tillräckliga skäl torde därför alltjämt föreligga för statlig medverkan till pensionering av de extra provinsialläkare till vilkas avlönande landsting — och därmed i allmänhet även staten — bidrager.

Av extra provinsialläkare, tillhörande den grupp som avlönas utan till- skott av landsting, finnes numera endast en kvar under SPAs reglemente. Utredningen föreslår, att denne övergångsvis bibehålles vid sin pensionsrätt i SPA.

Till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande utgår statsbi- drag till landsting enligt särskilda därom meddelade föreskrifter.

Verksamheten bedrives bl. a. vid centraldispensärer försedda med rönt- genutrustning och läkare med sanatorieläkarkompetens. Sådan centraldis- pensär kan antingen vara fristående eller förlagd till sjukvårdsanstalt.

Läkare vid fristående centraldispensär, för vilken befattningen vid dis- pensären är huvudsyssla, har anslutits till pensionering i SPA genom en är 1943 beslutad ändring av pensionsreglementet. Skäl för statlig medverkan till pensioneringen av dessa med sanatorieläkarna jämförliga läkare torde alltjämt vara för handen. -

I samband med behandlingen av omfattningen av statens medverkan till pensionering av läkare inom den öppna sjukvården har inom utredningen diskuterats i' vad mån skäl föreligga att utsträcka denna medverkan även till städernas och de stadsliknande samhällenas civila tjänsteläkare.

Fråga om ordnande av dessa läkares pensionsfråga har i olika samman— hang varit föremål för utredningar och överväganden.

I ett av stadsläkarsakkunniga avgivet betänkande (SOU 1932:23) angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen före- slogos åtgärder för ordnande av stadsläkares pensionering genom anslutning till

• Sida 108
•  Original

statens pensionsanstalt. Härefter har pensionsfrågan berörts i samband med vissa frågor om stadsläkarorganisationen i en proposition till 1939 års riksdag :angå— ende anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl.: avlöniingar m. m. (nr 237), vilken proposition i huvudsak bifallits av riksdagen. Diärvid föreslogs bl. a. att städer med mindre invånarantal än 5000 och samtliga kö- pingar och municipalsamhällen skulle omfattas av indelningen i provinsiallä— kardistrikt. Beträffande stadsläkarna i städerna utanför provinsialläkardistriikten ansågs ytterligare utredning böra ske, varvid bl. a. borde undersökas, hurulvida icke önskvärd enhetlighet och kontroll på förevarande område skulle kunna vinnas utan statens medverkan. Vad beträffar stadsläkarnas pensionering utta- lades att en undersökning vore påkallad, huruvida icke denna fråga kommit i ett annat läge, sedan städerna under senare år i allt större omfattning själva vid- tagit anordningar i syfte att tillförsäkra sina tjänsteläkare en skälig pensiom.

För ytterligare utredning av frågan rörande stadsläkarnas anställningsförhål— landen tillkallades därefter sakkunniga som antogo benämningen 1939 års stads- läkarutredning. Denna utredning har emellertid jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 varit vilande.

De civila tjänsteläkarna i städerna eller stadsläkarna fullgöra inom de städer som ej ingå i provinsialläkaredistrikt liknande uppgifter inom den öppna sjuk- ooh hälsovården som provinsialläkarna och extra provinsialläkarna fullgöra inom provinsialläkardistrikten. Åtminstone en stads-läkare i varje stad har i princip rätt att räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst, vilket innebär ett Visst erkännande av befattningens officiella karaktär. I övriga avseenden synes stads- läkarnas ställning dock vara mera kommunalt betonad än extra provinsialläkar- nas. Sålunda tillsättas stadsläkare av vederbörande stad, om ock bland sökande som medicinalstyrelsen funnit behöriga, i motsats mot extra provinsialläkarna som förordnas av medicinalstyrelsen. Vidare avlönas stadsläkarna i princip helt av stadens medel medan till extra provinsialläkarnas löner i allmänhet utgå stats- bidrag. Emellertid må i detta sammanhang erinras om, att stadsläkare som till— lika är sundhetsinspektör enligt lagen angående åtgärder mot utbredning av köns- sjukdomar den 20 juni 1918 för denna syssla äger åtnjuta arvode till vars be- stridande statsbidrag utgår enligt i författning bestämda grunder.

Innan frågorna om stadsläkarnas ställning inom den öppna hälso- och sjukvården definitivt lösts, synes enligt utredningens mening tillräckliga skäl icke föreligga att utvidga den statsunderstödda pensioneringen till att avse stadsläkarna. Det torde därför åtminstone tills vidare böra få ankom- ma på städerna själva att ordna stadsläkarnas pensionsfråga, där så befinnes böra ske. Detsamma torde böra gälla även beträffande de stadsliknande sam- hällenas läkare.

Sjuksköterskor, anställda inom den öppna sjukvården, kunna för närva- rande få pensionsrätt i SPA under liknande förutsättningar som gälla be- träffande sjuksköterskor i sluten vård, alltså under villkor att verksamheten drives av huvudman av visst slag. Förutom de med bidrag av statsmedel avlönade, landstingsanställda distriktssköterskorna, vilka för närvarande ha obligatorisk delaktighet i SPA, höra till denna kategori kommunalt anställda sjuksköterskor samt sjuksköterskor anställda hos föreningar eller stiftelser, som driva en sj ukvårdande verksamhet.

Till denna grupp kunna även hänföras sjuksköterskebefattningarna inom dispensärvården, den förebyggande mödra— och barnavården samt vid vissa

• Sida 109
•  Original

skohor. Denna verksamhet innefattar ej vård av sjuka i egentlig mening utan mera en hälsovård av förebyggande karaktär.

ÄWen beträffande den öppna sjukvården synes rätten att ansluta vård- personal till SPA böra begränsas till huvudmän av visst slag (kommunala subjekt, allmännyttiga sammanslutningar och stiftelser) på liknande sätt som föreslagits beträffande den slutna vårdverksamheten. I övrigt har ut- redningen beträffande här ovan avsedda sjuksköterskor icke funnit anled- ning att föreslå nägra ändrade riktlinjer för pensioneringens omfattning.

En speciell form av sjukvårdsverksamhet är den sjukvård som anordnats av bruk, fabriker eller därmed jämförliga företag för anställd personal och dess familjer. Pensionsrätt i SPA har medgivits för sjuksköterskor i sådan vård,. under villkor dock att sjukvårdens organisation godkänts av Kungl. , Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnat (medicinalstyrelsen), samt * att i samband med sådant godkännande skälig garanti för vårdens upprätt- hållande prövats vara för handen.

Ett icke obetydligt antal företag har anordnat sjukvård av detta slag samt erhållit pensionsrätt för i vården anställda sjuksköterskor. Detta gäller ej blott fabriksföretag i smärre samhällen (brukssamhällen) i landsorten utan , även affärsföretag med större antal anställda t. ex. i Stockholm. ' Även om anordnande av en sådan särskild brukssjukvård, som ovan nämnts, i vissa fall kan medföra en organisatorisk lättnad för den allmänna sjukvården, torde "brukssjukvården dock enligt utredningens mening när- mast få betraktas som en angelägenhet för vederbörande företag. I många fall åsyftar denna sjukvård närmast att bereda vederbörande anställda en extra förmån, vars bekostande helt bör åvila vederbörande företag och icke till någon del det allmänna.

Utredningen har med anledning härav ansett, att tillräckliga skäl icke föreligga för statlig medverkan till pensionering av sjuksköterskor i sådan vård som här senast nämnts. Däremot torde de befattningshavare som redan vunnit delaktighet i SPA övergångsvis böra få bibehållas vid sin pensions- rätt. '

Fråga har i olika sammanhang uppkommit om utsträckning av den stat- ligt understödda pensioneringen även till sjuksköterskor, som arbeta i pri- vatvård genom förmedling av sjuksköterskebyråer.

En anslutning av dessa sjuksköterskor till SPA har emellertid ansetts icke kunna medgivas, enär privatsköterskorna ej inneha anställning hos någon huvudman, som organiserar och ekonomiskt svarar för deras verk- samhet. Sjuksköterskebyråerna medverka närmast såsom arbetsförmedlings- anstalter beträffande verksamheten och ersättningen för arbetet uppbäres i allmänhet direkt av den allmänhet som anlitar vården.

En förutsättning för att anslutning till SPA av sjuksköterskor i s. k. pri- vatvård skall kunna komma i fråga är, att vården organiseras på annat sätt än för närvarande, t. ex. så att den samordnas med den kommunala distriktsvården. Det lärer emellertid icke ankomma på utredningen att framställa något förslag i detta hänseende.

• Sida 110
•  Original

En speciell verksamhet på hälso- och sjukvårdens område är den iverk- samhet för läkarundersökning och behandling av sjömän som bedriva av ömsesidiga försäkringsbolaget Protektion och Indemnity i Göteborg. I en till Kungl. Maj:t inkommen till pensionsutredningen den 19 mars 1948 överlämnad framställning har bolaget anhållit om pensionsrätt i SPAA för tre sjuksköterskebefattningar hos bolaget. Innehavarna av dessa befattming- ar, av vilka två äro mottagningssköterskor och en röntgensköterska, bitträda vid bolagets personalmottagningar med uppgift att medverka vid undezrsök- ning och behandling av sjuka sjömän, som äro försäkrade i bolaget, samt vid undersökning och skärmbildsfotografering av de sjömän som :skola mönstra å fartyg. Arbetet uppgives kräva sköterskornas hela arbetstid. I an- sökningen framhålles vidare att bolaget ej har någon inkomst av sköterskor- nas arbete.

Behovet av särskilda hälsocentraler för undersökning av sjöfolkett har framhållits bl. a. av 1946 års sjömanskommitté i dess är 1947 avgivnza be- tänkande om välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Frågan om organisationen av en verksamhet för hälsokontroll av sjiömän är för närvarande föremål för utredning av kommerskollegium och miedici- nalstyrelsen.

Det synes utredningen tveksamt, huruvida anslutning till SPA av boefatt- ningshavare i här avsedd verksamhet bör ske innan formerna utbildats för verksamhetens framtida organisation. Utredningen har därför icke ansett sig böra förorda, att pensionsrätt nu medgives des-sa befattningshavare.

I detta sammanhang synes också böra upptagas till behandling pensions— rätten för vissa befattningshavare, anställda i verksamhet för s juksköterske- utbildning. Denna verksamhet hör nämligen organisatoriskt närmast sam- man med sjukhusväsendet. .

Sjnksköterskeutbildningen ombesörjes dels genom statens sjuksköterske- skola och dels genom de s. k. godkända sjuksköterskeskolorna som inrättats i anslutning till kommunala eller privata sjukhus och som erhållit medici— nalstyrelsens godkännande.

De godkända sjuksköterskeskolornas sjuksköterskeutbildade förestånda- rinnor och lärarinnor kunna för närvarande erhålla pensionsrätt i SPA Därvid ha de, i betraktande av anknytningen till sjukhusen, i pensionshän- seende mera kommit att jämställas med sjukvårdsinrättningarnas än med utbildningsanstalternas personal. Att staten har intresse av verksamheten framgår redan därav att även en statlig sjuksköterskeskola anordnats. Till— räckliga skäl för fortsatt statlig medverkan till pensionering av sjuksköter- skeskolornas föreståndarinnor och lärarinnor synas'vara förbanden.

Av medicinalstyrelsen godkända sjuksköterskebyråer fungera alltjämt som speciella arbetsförmedlingsanstalter för sjuksköterskor, särskilt s. k. pri— vatsköterskor. En omläggning av denna verksamhet med dess anknytning till den allmänna arbetsförmedlingsverksamheten är att emotse, men så länge icke detta skett synas de godkända sjuksköterskebyråernas förestån- darinnor som hittills böra ha pensionsrätt i SPA.

• Sida 111
•  Original

Pemsionsrätt i SPA har även varit ifrågasatt för sjuksköterskor i svens- ka fiörsamlingar i utländska städer.

Framställningar, som på sin tid gjorts om sådan rätt vid befattningar hos Svemska Viktoriaförsamlingen i Berlin och Svenska församlingen i London, ha läimnats utan åtgärd av Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 19 maj 1933.

I can till pensionsutredningen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1948 överlämnad ansökan har kyrkorådet i Ulrika Eleonora svenska för- samliing i London hemställt om pensionsrätt i SPA för bl. a. diakonissor och sjuksköterskor i svenska utlandsfärsamlingars tjänst. Som motiv för ansök- ningen har framhållits, att den omständigheten att sagda befattningshavare , icke nu hade pensionsrätt i SPA föranledde alltför täta byten av platsinne— i havaire.

Pemsionsutredningen får i detta sammanhang hänvisa till vad utred- ningern här ovan beträffande »Undervisningsväsendet» anfört i fråga om pensionsrätt för lärare vid svenska skolor i utlandet. Därest i enlighet med , utredningens förslag pensionsrätt i SPA icke medgives sagda lärare, synes anledning icke heller föreligga att medgiva sådan rätt för sjukvårdsperso-

nal i utlandet, vilken för övrigt —- till skillnad mot lärarna — torde avlö- l nas utan bidrag av statsmedel.

Barnmorskor inom den öppna hälso- och sjukvården med pensionsrätt i SPA utgöras dels av med bidrag av statsmedel avlönade distriktsbarnmors- kor, vilka äro obligatoriskt delaktiga i SPA, och dels av andra kommunalt anställda barnmorskor, företrädesvis då inom den förebyggande mödra- och barnavården.

Utredningen har icke ansett sig böra föreslå vare sig någon inskränkning eller någon utvidgning av pensionsrätten för barnmorskor inom den öppna hälso- och sjukvården.

Det enda slag av sjukgymnaster med pensionsrätt i SPA som kan hänfö- ras till den öppna vården, äro de sjukgymnaster som äro anställda vid för sjukgymnastik och massage inrättad poliklinik, som äges .och underhålles av landsting eller stad, som icke deltager i landsting. Dessa synas alltfort böra få vara anslutna till SPA.

En verksamhet på hälsovårdens område av alldeles speciellt slag är den psykiska barna- och ungdomsvård som med bidrag av statsmedel under se- nare år börjat upporganiseras.

Enligt gällande statsbidragsbestämmelser (SFS nr 489/1945) må statsbidrag utgå till landsting eller stad, som icke deltager i landsting för anordnande av sådan vård, innefattande undersökning och behandling av psykiska rubbningar hos barn och ungdom samt rådgivning i uppfostringsfrågor. Sådan verksamhet må även anordnas gemensamt av två eller flera landsting eller av landsting och stad, som icke deltager i landsting. Verksamheten skall vara anordnad enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan och inom varje verksamhetsområde utövas vid minst en central samt eventuellt vid en eller flera filialstationer. I varje verk- samhetsområde skola finnas anställda en eller flera specialutbildade läkare samt en eller flera assistenter.

Som villkor för åtnjutande av statsbidrag gäller, att avgifter icke upptagas i verksamheten.

• Sida 112
•  Original

Statsbidrag utgår bl. a. till kostnaderna för avlöning av läkare och assistent i regel motsvarande hälften av de verkliga kostnaderna, dock högst respektive 6 000 och 3 000 kronor.

Det är ännu endast ett fåtal landsting, som börjat bedriva statsbidragsberättigad verksamhet på detta omåde.

Någon anslutning av befattningshavare i denna vårdverksamhet till SPA har såvitt utredningen har sig bekant ännu icke från något håll ifrågasatts. Verksamheten, som närmast har karaktär av försöksverksamhet, synes ock- så befinna sig i ett sådant begynnelsestadium, att med pensionsfrågans lö- sande —- åtminstone med statlig medverkan —— torde kunna anstå. Därest verksamheten, sedan försöksstadiet passerats, visar sig få en allmännare omfattning i landet lärer kunna övervägas, huruvida icke en anslutning till SPA vore lämplig. En verksamhet av delvis liknande karaktär som den nyssnämnda bedri- ves av Ericastiftelsens Iäkepedagogiska institut i Stockholm.

Institutet, som åtnjuter statsbidrag till sin verksamhet med visst belopp om- fattar följande avdelningar, nämligen en avdelning för psykisk hälsovård bland barn och ungdom grundad 1934, en rådgivningsbyrå grundad 1936 samt ett läke- pedagogiskt seminarium grundat 1937. Den hälsovård-ande och rådgivande verk— samheten avser fall av psykiska rubbningar hos barn och ungdom. Seminarie- undervisningen, som ovan i korthet berörts i samband med »Undervisningsvä- sendet», sker genom en ettårig utbildningskurs närmast avsedd för personer, som i sin verksamhet har behov av läkepedagogisk utbildning. Ett förslag om en utbyggnad av utbildningen med en ettårig påbyggnadskurs bl. a. avsedd för bli— vande psykologi- och psykoterapiassis-tenter vid de barnpsykiatriska länscentra- lerna har utarbetats av stiftelsen. Förslaget har dock — _då statsbidrag till på- byggnadskursen ej kunnat utverkas —— ej genomförts.

Statsbidragen till Ericastiftelsens verksamhet uppgingo under budgetåret 1945/46 till 20000 kronor och under budgetåret 1946/47 till 25 000 kronor. För budgetåren 1947/48 och 1948/49 ha anslagen uppgått till 35 000 kronor. En viss statlig kontroll av verksamheten äger rum. Ordförande och en ledamot i styrelsen för stiftelsen skola tillsättas av Kungl. Maj:t. Verksamhetens planläggning skall god- kännas av såväl medicinalstyrelsen som socialstyrelsen och skolöverstyrelsen 0011 stiftelsens verksamhet kontrolleras genom inspektioner av medicinalstyrelsen samt skolöverstyrelsen. I ekonomiskt avseende kontrolleras verksamheten av riks- räkenskapsverket, dit redovisning för förvaltningen skall lämnas.

En framställning om pensionsrätt i SPA för rektor vid stiftelsen lämnades av Kungl. Maj:t genom beslut den 12 februari 1943 utan åtgärd. Ett av skälen för att pensionsrätt ej då medgavs synes ha varit, att verksamheten icke syntes be- sitta den fasthet som borde utgöra villkor för beviljande av sådan rät-t för be- fattningshavare i verksamheten.

Befattningshavarna vid stiftelsen utgöras numera av en läkare tillika förestån- dare, en rektor, ett antal assistenter, k-anslipersonal samt husmoder.

Verksamheten finansieras förutom med bidrag av staten med bidrag av Stock- holms stad och avgifter i verksamheten m. m.

Det torde vara allmänt erkänt, att Ericastiftelsens banbrytande verksam- het på läkepedagogikens område varit av stor betydelse. Genom att stats- bidrag lämnats till verksamheten och genom att verksamheten gjorts till föremål för statlig kontroll har det ådagalagts, att verksamhetens uppe- hållande betraktats som ett allmänt intresse. Vissa skäl kunna därför tala

• Sida 113
•  Original

för en statlig medverkan även till pensioneringen av de till verksamheten kmntna befattningshavarna genom anslutning till SPA. Det synes dock ut- redningen alltfort kunna ifrågasättas, huruvida den av stiftelsen bedrivna verksamheten vunnit sådan stadga och fasthet, att pensionsrätt i SPA bör ifrågakomma. Såsom ovan nämnts har under senaste tid en kommunalt organiserad avgiftsfri verksamhet för psykisk hälsovård bland barn och ungdom med stöd av statsmedel börjat komma till stånd. Det torde som redan ovan antytts vara svårt att för närvarande bedöma, vilken omfattning och betydelse denna verksamhet kan komma att få. Man kan dock ej bortse från möjligheten, att en kommunalt organiserad verksamhet på detta om- rådge kan inverka på omfattningen och betydelsen av motsvarande verk- samhet vid Ericastiftelsens läkepedagogiska institut. Vad beträffar verksam- heten vid institutets seminarium är den framtida omfattningen och betydel- sen därav bl. a. beroende av huru utbildningen av assistentpersonalen vid den statsunderstödda kommunala psykiska barna- och ungdomsvården kan komma att ordnas. Denna fråga synes ännu icke vara löst.

Med hänsyn till anförda omständigheter har utredningen icke ansett sig börva föreslå, att Ericastiftelsens läkepedagogiska institut nu upptages bland de anstalter vilkas befattningshavare må anslutas till SPA.

En särskild gren av den kommunalt organiserade statsunderstödda hälso— vården utgör den s. k. folktandvården. Folktandvården har i princip gjorts till en uppgift för landstingen samt de städer som icke tillhöra lands- ting.

Pensionsrätt i SPA förekommer för närvarande för såväl ordinarie di- striktstandläkare och ordinarie distriktstandsköterska som för fast anställd tandläkare och tandsköterska vid landstingsområdes centraltandpoliklinik och i statsunderstödd folktandvård i stad, som ej deltager i landsting, under vissa villkor beträffande tjänstgöringens omfattning.

Distriktstandläkare och distriktstandsköterskor åtnjuta statligt fastställ- da minimiårslöner, till vilka staten bidrager, och äro obligatoriskt delaktiga i SPA.

Möjlighet för tandläkare och tandsköterskor i den statsunderstödda tand- vården i städerna utanför landstingen att erhålla pensionsrätt i SPA till- kom först genom en är 1945 beslutad ändring av SPAs reglemente.

En översyn av folktandvårdsorganisationen pågår för närvarande genom 1946 års folktandvårdssakkunniga. Visst samråd har förekommit mellan dessa sakkunniga och pensionsutredningen.

Folktandvården synes utredningen innefatta, sådan verksamhet som uppfyller förutsättningarna för anslutning till SPA av till verksamheten hörande befattningshavare. I första hand ifrågakomma härvid tandläkare och tandsköterskor med viss minimitjänstgöring, vilka redan nu i pensions— hänseende äro anslutna till SPA. Det har emellertid inom utredningen över- vägts, huruvida icke jämväl tandtekniker borde kunna få pensionsrätt i SPA. Utredningen har härvid kommit till den uppfattningen, att detta bör medgivas. Tandteknikerna synas nämligen fylla en så viktig uppgift inom

• Sida 114
•  Original

folktandvården, att anledning icke finnes att lämna dem utanför pensio- neringen i SPA.

De grenar av hälsovården som ovan behandlats ha liksom sjukvårdein i stort sett varit inriktade på en mera direkt personlig vård. På hälsovårdens område förekommer emellertid även verksamhet av annan, mera allmåånt hygienisk karaktär.

Anslutning till SPA av befattningshavare inom denna gren av hälso- vården förekommer endast beträffande vissa kommunalt anställda veterinä- rer samt besiktningsveterinärer.

Tidigare var huvudparten av landets veterinärer delaktiga i SPA. Kär- nan i denna grupp utgjordes då av de i landstingens tjänst anställda di- striktsveterinärerna. Sedermera har distriktsveterinärväsendet förstatligiats och distriktsveterinärerna ha fått sina avlönings- och pensionsförhållanden ordnade efter de för statstjänstemän i allmänhet gällande grunderna. Från- sett vissa veterinärer, som erhållit anslutning till SPA såsom tjänstemän hos hushållningssällskap _ dessa lämnas här å sido _ kunna nu- mera endast kommunalt anställda veterinärer samt besiktningsveterinärer vid enskilda kontrollslakterier, som ställts under offentlig kontroll, få pen- sionsrätt i SPA.

De kommunalt anställda veterinärerna utgöras dels av stadsveterinärer av vilka huvudparten synes vara knuten till vederbörande hälsovårdsnämn- ders anstalter för födoämneskontroll och dels av besiktningsveterinärer vid de kommunala köttbesiktningsbyråerna och slakthusen.

Anslutning av de kommunalt anställda veterinärerna har enligt gällande reglemente för SPA skett efter vederbörlig reglering av varje särskild tjänst samt framställning av huvudmannen. Möjligheterna att ansluta de kom- munalt anställda veterinärerna till SPA har utnyttjats i ganska ringa ut- sträckning. Detta torde delvis sammanhänga med att i allmänhet besikt- ningsveterinärtjänsterna vid den kommunala köttbesiktningen, vilka ut- göra huvudparten av de kommunalt anställda veterinärerna, innehas av ve- terinärer, som dessutom inneha annan pensionsreglerad tjänst exempelvis distriktsveterinärtjänst.

Stadsveterinärerna äro förhållandevis fåtaliga och det är möjligt, att ve- derbörande städer för dessa ordnat pensionering på annat sätt än genom anslutning till SPA.

De veterinärer vilka äro förste besiktningsmän vid de enskilda kontroll— slakterierna äro obligatoriskt anslutna till SPA i de fall där de icke ha pen- sionsrätt enligt statliga pensionsbestämmelser för annan innehavd tjänst- För närvarande finnas ett 70-tal kontrollslakterier, som ha veterinärer an- ställda. I några fall synes dock tjänsten som besiktningsman innehas av distriktsveterinär.

Om köttbesiktningsverksamheten och formerna för dess bedrivande må i detta sammanhang följande anföras.

• Sida 115
•  Original

Köttbesiktningsväsendet har sin grund i lagen den 11 maj 1934 angående kött- besiktning och slakthus. Enligt denna lag gäller köttbesiktningstvång i städer och samhällen som ha ett invånarantal av 4 000 eller därutöver. I mindre städer och samhällen kan köttbesiktningstvång på framställning av staden eller samhället föreskrivas av länsstyrelsen.

Däir köttbesiktningstvång gäll-er ankommer det i princip på vederbörande kom- mun eller samhälle att draga försorg om samt bekosta nödigt antal besiktnings- veterinärer och vidtaga övriga anordningar för besiktningsverksamheten.

I Stad där s. k. slakthustvång inför-ts sker besiktningen i offentligt slakthus. Därest köttbesiktning utan olägenhet kan ske inom annat samhälle eller kom- mun eller i enskilt slakteri, som av respektive innehavare blivit av veterinär- styrelsen ställt under offentlig kontroll (kontrollslakteri) kan vederbörande kom- mun eller samhälle befrias från skyldigheten att anordna besiktning i egen regi.

Den kommunala besiktningsverksamheten finansieras genom taxor, som ej få bestämmas högre än att de täcka kostnaderna.

Kontrollslakterierna ägas i allmänhet av jordbrukarnas producentföreningar. Till följd av utvecklingen av dessa föreningar har slakten vid kontrollslakterierna fått en alltmer dominerande betydelse. Därigenom har köttbesiktningsverksamhe- ten i riket kommit att till större delen förläggas till dessa slakterier.

Besiktningsveterinär vid kommunal besiktningsbyrå eller offentligt slakthus för- ordnas av veterinärstyrelsen. Han skall avlönas med av vederbörande kommu- nala myndighet bestämt och av veterinärstyrelsen godkänt belopp.

Även besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna förordnas av veterinär- styrelsen. Dessa skola beredas ersättning som bestämmes av veterinärstyrelsen efter hörande av slakteriinrättningens innehavare.

I ett år 1946 avgivet betänkande har 1946 års köttbesiktningskommitté fram- lagt förslag om ändrade grunder beträffande köttbesiktningsväsendet. Det prin- cipiellt viktigaste i detta förslag är att köttbesiktningstvång avsetts skola komma att gälla riket i dess helhet i de fall då undantag icke i särskild ordning med- givits. Detta förslag har ännu ej blivit föremål för något slutligt ställningstagande.

Frågan i vad mån ifrågavarande veterinärbefattningar alltfort böra vara förenade med pensionsrätt i SPA bör bedömas med utgångspunkt från sam— ma allmänna principer, som befunnits böra vara vägledande vid avgräns- ningen av SPAs verksamhet i övrigt.

Vad först beträffar de kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinä- rer) som icke äro besiktningsveterinärer anser utredningen, att några skäl av vikt numera knappast kunna anföras som motiv för en statlig medver— kan till pensioneringen.

I fråga om besiktningsveterinärerna — såväl de kommunalt anställda som de i enskild tjänst varande — finnas däremot alltjämt åtskilliga skäl, som tala för fortsatt statligt stöd till pensioneringen. Sålunda innefattar kött- besiktningen en verksamhet, vars .betydelse för det allmänna klart ådaga- lagts genom dess författningsmässiga reglering. Vidare ha vederbörande be- fattningshavare på grund av att de förordnas av veterinärstyrelsen, som jämväl har det avgörande inflytandet på deras löner, en officiell mot stats- tjänst i viss mån svarande ställning.

Utredningen har dock icke ansett sig kunna bortse från att köttbesikt- ningsverksamheten såväl när den bedrives i kommunal som i enskild regi

• Sida 116
•  Original

108 i princip synes ha avsetts att sj älv bära sina kostnader. Det synes utredniing- en vid sådant förhållande mest konsekvent att även låta pensionskostnadexrna helt belasta verksamheten i den mån de ej täckas av befattningshavaravggif- ter. Det må erinras om att pensionsrätten i SPA för ifrågavarande befaatt- ningshavare —— denna tillkom i samband med att distriktsveterinärerna an- slötos till pensioneringen — från början icke avsetts skola medföra nåagra kostnader för annan än huvudmannen och befattningshavaren. Att likväl en betydande del av pensionskostnaderna kommit att åvila staten beror av omständigheter, som utredningen icke anser sig ha anledning ingå på i detta sammanhang.

Mot statligt stöd till pensioneringen talar vidare den omständigheten, att köttbesiktningsverksamheten åtminstone ännu så länge är en angelägenhet huvudsakligen för tätorterna. Även om ett genomförande av köttbesikt- ningskommitténs förslag skulle medföra, att besiktningsverksamheten i princip skulle komma att utsträckas till landet i dess helhet, torde dock verksamhetens omfattning på olika orter och i olika delar av landet komma att starkt variera.

Något behov av statlig medverkan till pensioneringen torde vidare knap- past föreligga i förevarande fall. De kommunala tjänsterna äro som ovan nämnts i allmänhet förenade med andra pensionsreglerade tjänster och be- fattningarna vid kontrollslakterierna torde kunna förenas med pensions— rätt exempelvis genom försäkring i Svenska personal-pensionskassan enligt grunder, som dock torde böra godkännas av veterinärstyrelsen.

Utredningen föreslår under åberopande av det anförda, att den medver- kan som staten lämnat till pensioneringen av ifrågavarande kommunalt och enskilt anställda veterinärer genom anslutning till SPA avvecklas.

Vad utredningen ovan föreslagit rörande statens medverkan till pensio- neringen av befattningshavare inom hälso- och sjukvården innebär såväl vissa utvidgningar som vissa begränsningar av SPAs pensionsverksamhet. Enligt förslaget skulle sålunda följande befattningshavare, som hittills icke omfattats av SPAs pensionering, nu komma att upptagas i denna, näm- ligen överlåkare vid epidemisjukhus, vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vid lasarettet i Lund och vid de 3. k. jubileumssanatorierna, vissa läkare vid sjukstugor, vissa kuratorer samt vissa andra befattningshavare vid akade- miska sjukhuset i Uppsala, vid kuranstalterna, kustsanatorierna och van- föreanstalterna ävensom tandtekniker inom folktandvården. Å andra sidan skulle biträdande överläkare vid kuranstalt, extra provinsialläkare till vars avlönande ej utgår statsbidrag samt de kommunalt anställda veterinärerna och besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterier förlora sin anslutnings- rätt till pensioneringen i SPA i den mån de ej övergångsvis personligen få stå kvar i pensioneringen.

Följande befattningshavaregrupper inom hälso- och sjukvården skulle enligt utredningens förslag erhålla anslutning vid SPA, nämligen

• Sida 117
•  Original

I sluten värd.

11. Vid vårdanstalt, varå lagen den 20 december 1940 om vissa av lands- tin;g eller kommun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag av akademiska sjukhuset i Uppsala: 31) av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid lasarett (lasarettsläkare), samatorium (sanatorieläkare) och epidemisjukhus (epidemisjukhusläkare),

b) av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjukstugeläkare), c:) barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator.

2. Vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunderstödd enskild anstalt för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium) och statsunderstödd van- f ör'eanstalt : '

a) av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid kustsanatorium och vanföre- anstalt samt överläkare vid kuranstalt,

b) husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator, &) annan till läkarpersonal ej hänförlig befattningshavare.

3. Vid sanatorium tillhörande Konung Oscar II:s jubileumsfond: &) överläkare, b)) husmoder, sjuksköterska och social kurator.

4. Vid sinnessjukhus, inrättat av stad som åtnjuter statsbidrag för av staden ombesörjd sinnessjukvård, ävensom annan här ovan ej upptagen statsunderstödd kommunal eller enskild för hälso- eller sjukvård (förloss— ningsvård) avsedd vårdinrättning: barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator.

5. Vid enskild, icke statsunderstödd med vederbörligt tillstånd driven inrättning för förlossningsvärd eller sjukvård: barnmorska, husmoder och sjuksköterska.

6. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala: &) överläkare,

b) barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kura- tor samt

0) annan till läkarpersonal ej hänförlig befattningshavare.

I öppen vård.

1. I allmän hälso— och sjukvård m. m.

a) extra provinsialläkare, avlönad med bidrag av staten,

b) distriktsbarnmorska, avlönad med bidrag av staten,

c) distriktssköterska, avlönad med bidrag av staten,

d) annan kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska,

e) sjukgymnast vid särskild poliklinik för sjukgymnastik och massage, som drives av landsting eller stad utanför landsting.

2. I statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande: &) av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående centraldiSpensär,

b) sjuksköterska.

3. I vård, som bedrives av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse: sjuksköterska.

• Sida 118
•  Original

a) föreståndare för centraltandpoliklinik,

b) distriktstandläkare, distriktstandsköterska samt annan fast anstiälld tandläkare och tandsköterska med tjänstgöring av viss omfattning,

c) tandtekniker.

I utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.

1. Föreståndarinna och lärarinna (instruktionssköterska) vid godkaänd

sjuksköterskeskola. 2. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

Socialvården.

Som socialvård brukar i allmänhet betecknas åtgärder avsedda att 'till- godose vissa hjälp— eller vårdbehov bland medborgarna i ett samhälle även- som vissa åtgärder i övrigt som avse att förebygga uppkomsten av säd-.ana behov.

Till de viktigaste grenarna av socialvården höra fattigvården och värden av gamla, barnavården samt alkoholistvården.

Att samtliga nu nämnda verksamhetsgrenar utgöra samhällsangelägen— heter av med undervisning och sjukvård jämförlig vikt torde utan vidlare vara klart. Om man bortser från alkoholistvården samt viss gren av barrna- vården, som blivit föremål för rent statlig verksamhet, ha ifrågavarande grenar av socialvården i stort sett överlämnats ät kommunerna. Även stif— telser, enskilda föreningar och andra liknande sammanslutningar driva dock på detta område en ganska omfattande verksamhet. Den kommunala och. enskilda verksamheten är föremål för uppsikt från statens sida och denna har anordnats på sådant sätt, att verksamhetens karaktär av statlig angelägenhet tydligt framträder. De allmänna förutsättningar som utred- ningen uppställt i fråga om de verksamhetsgrenar, vilkas befattningsha- vare må anslutas till SPA, synas alltså vara uppfyllda beträffande nu be- rörda grenar av socialvården.

Statlig medverkan till pensionering av befattningshavare inom socialvår- den förekom till år 1926 endast för husmödrar och sjuksköterskor i viss vård av barn och åldringar. Genom samma år vidtagna ändringar i pen- sionsanstaltens reglemente utvidgades den statsunderstödda pensioneringen till att omfatta husmödrar, sjuksköterskor, föreståndare och förestånda- rinnor i förutom vård, som nyss nämnts, jämväl vård av fattiga och alko- holister.

På liknande sätt som inom sjukvården har även inom här ifrågavaran— de vårdverksamhet pensionsrätt medgivits endast under förutsättning, att verksamheten bedrives av stat, kommun, samfällighet eller av stiftelse av allmännyttig natur. Det må anmärkas, att befattningshavare i statlig social

• Sida 119
•  Original

veuksamhet ha pensionsrätt enligt de statliga allmänna pensionsreglemen- tema.

En verksamhet, som torde böra behandlas i detta sammanhang, är även dem statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten genom hemvårda- rimnor. Denna verksamhet avser biträde under kortare tid med skötseln av helm, särskilt i fall då husmodern på grund av sjukdom, barnsbörd eller andra jämförliga omständigheter förlorat sin arbetsförmåga. Verksamheten är närmast att karakterisera som förebyggande socialvård och är i fråga om betydelse för det allmänna jämförlig med övriga här ovan nämnda gre- nair av socialvården. Genom ett år 1945 infört tillägg i SPAs reglemente hair pensionsrätt i SPA medgivits hemvårdarinna, som avlönas med bidrag av statsmedel.

Den inom socialvården mest omfattande hjälpformen är fattigvården. Denna är knuten till fattigvårdssamhället, som i regel utgöres av en pri— märkommun men även kan bestå av flera sådana kommuner. Fattigvård kan lämnas i skiftande former. Huvudformerna äro hemunderstöd och an- staltsvård. Vård å anstalt skall meddelas sådana understödstagare, vilka äro i behov av vård samt ej lämpligen kunna understödjas i hemmet. Enligt gäl— lande fattigvårdslag åligger det fattigvårdssamhälle att ha »ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem». Understödstagare, som på grund av sjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet är i behov av vård å särskild anstalt, skall såvitt ske kan erhålla dylik särskild vård.

De egentliga fattigvårdsanstalterna ha främst fått betydelse för sådana fattiga, som på grund av hög ålder blivit i behov av vård. De ha i konse- kvens härmed också i allmänhet benämnts ålderdomshem. Behovet av hem även för åldringar, som ej tillhöra fattigvårdsklientelet, har föranlett, att det börjat bli allt vanligare, att gamla mottagas i åldersdomshem mot ersättning för kostnaderna för uppehälle och vård. Den senaste folkpensioneringsre- formen har medfört nya möjligheter att för gamla i allmänhet ordna en vård, som i princip helt år grundad på vederbörandes egna avgifter.

En förändring av de nuvarande åldersdomshemmens karaktär i denna riktning har i princip beslutats av 1947 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 243). De nya grunderna för ålderdomshemsvården inne- bära, att ålderdomshemmen komma att förlora sin karaktär av fattigvårds— anstalter och i stället bli kommunala inackorderingshem för gamla, som äro i behov av omvårdnad och tillsyn. En nödvändig förutsättning för genom— förandet av berörda reform har dock ansetts vara, att ålderdomshemmen'i huvudsak befrias från olika kategorier av sjuka och lytesbehäftade perso- ner, som för närvarande utgöra en betydande del av deras klientel.

Närmare bestämmelser om ålderdomshemsvården ha ännu ej meddelats och reformens fullständiga genomförande torde komma att dröja.

Den i princip beslutade förändringen av de kommunala ålderdomshem- mens karaktär, varigenom hemmen komma att ombildas från fattigvårds- anstalter till vårdanstalter för gamla, torde ej böra föranleda någon in—

• Sida 120
•  Original

havare.

Pensionsrätt i SPA tillkommer, som förut nämnts, för närvarande föl- jande befattningshavare vid kommunalt ålderdomshem, nämligen förestån- dare eller föreståndarinna, husmoder samt sjuksköterska.

Enligt hittillsvarande praxis har i allmänhet pensionsrätt i SPA endast medgivits för föreståndare eller föreståndarinna, som utövat ett verkligt chefskap för vårdverksamheten vid hemmet. Sålunda har en som förestån- dare betecknad befattningshavare, som i realiteten uteslutande varit förman för ett till hemmet hörande jordbruk, icke brukat få anslutning till pensioneringen i SPA. Föreståndarskapet har ansetts endast kunna ut— övas av en person vid varje hem (föreståndaren eller föreståndarinnan för hemmet), och pensionsrätt har därför brukat beviljas endast en förestån- dare eller en föreståndarinna vid samma hem. Detta har dock icke utgjort hinder mot att en som föreståndarinna betecknad befattningshavare kun- nat erhålla pensionsrätt i SPA såsom husmoder, därest hennes huvudsak- liga arbetsuppgifter varit sådana som vanligen tillkomma dylik befattnings— havare.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till utredningen överlämnad ansökning har Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet (numera Svenska socialför- bundet) hemställt om pensionsrätt i SPA jämväl för biträdande förestån— darinna vid ålderdomshem.

Förbundet har till stöd för sin framställning bl. a. anfört, att det på större ålderdomshem, där det blivit allt vanligare med särskilda sjukavdel— ningar, visat sig lämpligt att anställa biträdande föreståndarinna med upp- gift att utöva ledningen av hemmet under den ordinarie föreståndarinnans ledighet ävensom att till viss grad självständigt sköta sjukavdelningen. En- ligt förbundets uppfattning borde anledning finnas för staten att stimulera anställandet av biträdande föreståndarinna på de större ålderdomshemmen, varigenom de intagna skulle kunna påräkna bättre vård.

Ehuru den ovan berörda omläggningen av ålderdomshemsvården torde för- anleda, att den hittills för personalen betungande klientelblandningen i hemmen småningom kommer att minskas, torde behov av biträdande före- ståndarinna vid större ålderdomshem alltjämt kunna komm-a att förefinnas.

I de fall det kan visas, att konstant behov vid ålderdomshem föreligger av biträdande föreståndarinna med samma utbildning som föreståndarinna, synes enligt utredningens mening övervägande skäl tala för att, förutom föreståndare eller föreståndarinna i hittills vedertagen mening, även bi- trädande föreståndarinna erhåller pensionsrätt i SPA. Det torde få ankom- ma på vederbörande myndigheter att, när fråga uppkommer om anslut— ning av biträdande föreståndarinna till pensioneringen, tillse, att behovet av befattningen ej är beroende på en tillfällig anhopning vid hemmet av vårdbehövande tillhörande det klientel som avses komma att hänföras till vård i annan form.

Husmoder vid ålderdomshem har brukat finnas särskilt i sådana fall. då skränkning i det statliga stödet till pensioneringen av hemmens befattnings-

• Sida 121
•  Original

föreståndarbefattningen vid hemmet innehafts av manlig befattningsha— vare. Behov av pensionsreglerade husmodersbefattningar torde även i fram- tiden kunna komma att föreligga vid ålderdomshemmen, varför utredning- en föreslår, att sådana befattningar även i fortsättningen må anslutas till SPA.

I och med att sjuka personer i framtiden i större utsträckning än hittills tordle komma att hänvisas till särskilda sjukvårdsanstalter, kommer må- hända behovet av sjuksköterskor vid hemmen att minska, men möjlighet torde dock alltjämt böra stå öppen för innehavare av sjuksköterskebefatt— ningar vid ålderdomshemmen att få pensionsrätt i SPA, om sådana befat— ningar även framdeles komma att finnas vid dessa hem.

Med ålderdomshem synas i ifrågavarande hänseenden även böra jäm- ställas andra liknande kommunala anstalter eller hem för vård av fattiga eller gamla.

Hem, som äro att hänföra till s. k. pensionärshem och vilka äro avsedda för åldringar, som äro i behov av hjälp att ordna sin bostadsfråga, men som kunna taga vård om sig själva, äro däremot knappast att hänföra till vård- anstalter i egentlig mening. Med utgångspunkt från de principer som utred- ningen följt vid avgränsningen av SPAs pensionsverksamhet på sjuk- samt socialvårdens område torde några befattningshavare tillhörande pensionärs- hemmen icke böra erhålla anslutning till SPA.

Vid sidan av de kommunala vårdanstalterna för åldringar finnas liknan- de inrättningar, som drivas av stiftelser, föreningar m. fl. enskilda subjekt. Sådana vårdanstalter finansieras i allmänhet genom avkastning av dona- tioner, andra gåvomedel eller genom vårdavgifter. I regel äro de avsedda för ohemedlade eller mindre bemedlade.

Pensionsrätt för föreståndare, föreståndarinnor, husmödrar och sjukskö- terskor vid enskilda inrättningar för vård av åldringar bör liksom hittills kunna beredas i SPA under liknande villkor beträffande huvudmannaska- pet för vården, som uppställts för sjukvårdsinrättningarna. Det bör sålunda fordras, att vården drives av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse.

Liksom i fråga om de kommunala anstalterna måste beträffande motsva- rande enskilda anstalter en gränsdragning ske mellan anstalter, som avse vård i egentlig mening, och anstalter 'av typen pensionärshem. Anstalter av sistnämnda slag böra som ovan nämnts icke erhålla anslutning till SPA.

Ett speciellt slag av fattigvårdsanstalter utgöra arbetshemmen. Dessa äro avsedda för omhändertagande 'av dels i någon mån arbetsföra, vilka äro i behov av anstaltsvård men som ej lämpligen kunna mottagas eller behållas å van-ligt ålderdomshem, del-s ock försumliga försörjningspliktiga, vilka en— ligt fattigvårdslagens bestämmelser förelagts arbete. Det åligger i princip landsting och stad, som icke deltager i landsting, att inrätta arbetshem. Frågan om arbetshemmens fortbestånd är föremål för utredning och det har övervägts att ersätta arbetshemmen med andra anordningar. Pensions- rätt i SPA synes dock alltfort böra medgivas i hittillsvarande omfattning. Vid sidan av de kommunalt drivna arbetshemmen finnas även enskilda

• Sida 122
•  Original

arbetshem. I pensionshänseende ha dessa hittills behandlats lika med de kommunala och detta synes även böra få ske i fortsättningen, så länge ar- betshemmen bibehålla sin nuvarande karaktär av inrättningar enligt fat- tigvårdslagstiftningen.

Det torde liksom hittills få ankomma på vederbörande kommuner att själva utan statlig medverkan sörja för pensionering av de tjänstemän och funktionärer som i övrigt i skiftande omfattning finnas inom den kommu— nala fattigvården såsom fattigvårds— eller socialvårdssysslomän, kontorsper- sonal och ekonomipersonal.

Liksom fattigvården är även barnavården i första hand en obligatorisk uppgift för primärkommunerna. Dessa ha att genom sina barnavårdsnämn— der vaka över att barn och ungdom erhålla erforderlig tillsyn och vård samt att, när så påkallas, ingripa med samhälleliga åtgärder av olika slag enligt de bestämmelser som meddelats i barnavårdslagen.

Barnavårdslagen förutsätter i likhet med fattigvårdslagen tillvaron av anstalter av skilda slag. Vid anstalterna omhändertaga—s barn eller ung- domar upp till viss ålder, vilka av olika anledningar äro i behov av vård eller tillsyn å anstalt.

De viktigaste anstalterna på barnavårdens område äro dels de egentliga barnavårdsanstalterna, barnhem av olika slag, barnkolonier samt vissa an- stalter för halvöppen barnavård såsom daghem, lekskolor och eftermid- dagshem och dels de institutioner som tidigare benämnts skyddshem men som nu benämnas skolor tillhörande barna- och ungdomsvården (ungdoms- vårdsskolor) .

Liksom inom fattig- och ålderdomsvården har även på barnavårdens om— råde statens medverkan till pensioneringen kommit att begränsas till den personal som knutits till den direkta vårdverksamheten vid respektive an- stalter eller institutioner och avgränsningen har skett på liknande sätt som inom fattig— och ålderdomsvården. Sålunda ha endast föreståndare, före- ståndarinna, husmoder och sjuk-sköterska i sådan barnavård, som anordnas av stat, kommun, annan samfällighet eller stiftelse av allmännyttig natur, möjlighet att få pensionsrätt i SPA.

Barnhem kunna vara av flera slag. Följande former av barnhemsverk— samhet förekomma numera: spådbarnshem, mödrahem, upptagningshem och barnhem för varaktig vård. Intill senare år har barnhemsvården till huvudsaklig del ombesörjts av stiftelser och föreningar, som för sin verk- samhet i större eller mindre mån varit beroende av enskildas offervilja. Samhället har kontrollerat verksamheten men har icke förrän under senare år genom positiva åtgärder sörjt för en barnhemsverksamhet, som motsva- rar samhällets behov.

I samband med år 1945 genomförda ändring-ar i barnavårdslagen ha lands- tingen och städerna utanför landstingen blivit legala huvudmän för barn- hem-sverksamheten. De ha att uppgöra förslag till plan för barnhemsvå—r— dens ordnande inom respektive områden samt att underställa denna plan Kungl. Maj:t för fastställelse. I den mån icke genom andras försorg till-

. l 1 1

• Sida 123
•  Original

räclkligt antal barnhem av skilda slag anordnas, ankommer det på lands- tingen och de städer, som ej ingå i landsting, att själva ombesörja en till- räclklig utbyggnad av barnhemsvården.

Staten bidrager efter vissa grunder till verksamheten vid sådant hem, som upptages i fastställd plan, oavsett om hemmet drives av landsting, pri- mär-kommun, förening, stiftelse eller annan. Även åt hem, som ej ingår i planen, kan där särskilda skäl därtill föreligga beviljas statsbidrag, om hemmet finnes tillgodose ett allmänt behov. Ansökningar om statsbidrag prövas av socialstyrelsen.

Innan barnhem upprättas erfordras att Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen godkänt plan för hemmet eller lämnat tillstånd till hemmets upprättande.

Förutsättningarna för statlig medverkan till pensioneringen av befatt- ningshavare vid barnhemmen synas utan tvekan föreligga beträffande så- dana hem, som ingå i vederbörligen fastställd plan för harnhemsvårdens ordnande inom respektive områden, oavsett huruvida dessa hem äro kom- munala eller enskilda. Med dessa hem torde i här ifrågakomna hänseende kunna jämställas sådana hem, som av socialstyrelsen prövats tillgodose ett allmänt behov och som på grund av särskilda skäl erhållit statsbidrag. Där— emot synes det enligt utredningens mening knappast föreligga tillräckliga skäl för utsträckning av den statsunderstödda pensioneringen till andra barnhem. I den mån befattningshavare vid hem av sistnämnda slag för när- varande ha pensionsrätt i SPA, böra dessa befattningshavare dock över- gångsvis bibehållas vid sin pensionsrätt.

Liksom beträffande sjukvårdsanstalter samt fattigvårds— och ålderdoms- vårdsanstalter bör för pensionsrätt uppställas det villkoret, att huvudman- naskapet för verksamheten innehas av kommun, allmännyttig sammanslut- ning eller stiftelse.

Förutom föreståndare, föreståndarinna, husmoder och sjuksköterska sy- nes även biträdande föreståndarinna, som har med föreståndarinna jämför- lig kompetens och som anställts för permanenta arbetsuppgifter, böra få pensionsrätt i SPA.

De anstalter för sluten barnavård som betecknas barnkolonier avse vård av barn under en begränsad del av året, i regel sommaren. Den personal som är anställd i denna vårdverksamhet torde knappast ha en tjänstgöring av den omfattning som bör fordras för pensionering av här avsett slag. För- utsättningar för anslutning av personal vid barnkolonier till SPA torde vid sådant förhållande icke föreligga.

Den verksamhet som bedrives vid anstalterna för halvöppen barnavård avser vård av barn under en begränsad del av dygnet.

Sådana anstalter utgöras dels av daghem för heldagsvård av barn, lek- skolor för beredande av vistelse åt och fostran av barn under begränsad tid av dagen samt eftermiddagshem för beredande ät skolbarn av vistelse un- der tillsyn efter skolarbetets slut för dagen.

Något koncessionstvång beträffande anstalterna för halvöppen barnavård har ej ansetts erforderligt. Däremot har skyldighet :att anmäla påbörjad

• Sida 124
•  Original

verksamhet till vederbörande barnavårdsnämnd samt till socialstyrelsen föreskrivits.

Pensionsrätt i SPA har enligt nu gällande bestämmelser ansetts kunna beviljas även befattningshavare vid vissa anstalter för halvöppen barna- vård. De anstalter av sistnämnda slag, vilkas anställda hittills kommit i åt- njutande .av sådan pensionsrätt, synas huvudsakligen ha utgjorts av sådana institutioner som brukat betecknas som »barnkrubbor». Dessa institutioner, i vilkas verksamhet själva vårdmomentet är förhållandevis starkt framträ— dande, synas närmast motsvara de anstalter som enligt modernare termi- nologi kallas daghem. Lekskolor eller s. k. barnträdgårdar ha däremot i allmänhet icke ansetts innefatta en sådan verksamhet för vård av barn som i SPAs nu gällande reglemente avses. Hem, som uteslutande fungerat som eftermiddagshem, torde knappast ha kunnat medföra tjänstgöring i tillräcklig omfattning för att pensionsrätt skulle ha kunnat beredas veder- börande befattningshavare.

Utvecklingen av anstaltsväsendet inom den halvöppna barnavården har främst betingats av de arbetsmarknadspolitiska förhållandena. Icke obetyd- liga statsbidrag utgå numera till verksamheten. Såväl kommuner som stif- telser, föreningar och industriföretag kunna få bidrag. Bidragen beviljas av socialstyrelsen och utgå dels som bidrag till lön åt föreståndarinna, som har viss kompetens, och till annan personal med samma kompetens och dels som bidrag till bespisning. Den nuvarande statsbidragsgivningen till de anstalter, varom nu är fråga, har karaktären av ett provisorium i av— vaktan på en förebådad prövning i hela dess vidd av frågan om denna vård- forms ställning i samhället. Denna fråga är nu föremål för utredning av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården. Innan densamma av- gjorts, kan slutlig ställning till spörsmålet om statens medverkan till pen- sionering av befattningshavare i verksamheten knappast tagas. Om även i fortsättningen statsbidrag kommer att lämnas till löner åt sådan personal i verksamheten, som har särskilt föreskriven utbildning, synas dock enligt utredningens mening starka skäl tala för att statlig medverkan till pensio- neringen av samma personal lämnas, åtminstone vad beträffar heltidsanställ- da befattningshavare.

Enligt vad utredningen inhämtat kommer ovannämnda kommitté för den halvöppna barnavården att till behandling upptaga även frågan om barna— vårdspersonalens pensionsförhållanden. Vid sådant förhållande har pen- sionsutredningen icke funnit sig böra ingå på närmare prövning av denna fråga. Utredningen föreslår därför såsom ett provisorium, att de befatt- ningshavare vid anstalter för halvöppen barnavård som beviljats pensions— rätt enligt SPAs nuvarande reglemente skola bibehållas vid denna sin rätt tills vidare.

I detta sammanhang må omnämnas att Svenska barnavårdslärarinnornas förening i skrivelse till pensionsutredningen den 28 juni 1945 framlagt vissa synpunkter och önskemål i fråga om pensionsförhållandena för barna- vårdslärarinnor. Föreningen har därvid hemställt, att pensionsrätt i SPA

• Sida 125
•  Original

måttte medgivas barnavårdslärarinna med viss fastställd utbildning, vare sig hon är anställd vid offentlig eller privat institution.

Utbildning av barnavårdslärarinnor sker för närvarande vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Barnavårdslärarinnor finnas anställda vid olika slags institutioner på barnavårdens område såsom vid barnhem och daghem samt vid husmoderskolor. Befattningshavare med dylik utbildning finnas även anställda hos Svenska socialvårdsförbundet i den av förbun— det anordnade statsunderstödda utbildnings- och instruktionsverksamhe- ten samt vid några barnavårdscentraler. De barnavårdslärarinnor som äro anställda vid barnhem samt daghem ha enligt nuvarande bestämmel- ser kunnat få sin pensionsfråga ordnad genom anslutning till SPA, om de innehaft sådan befattning (husmoders- eller föreståndarinnebefattning), som är förenad med pensionsrätt. Enligt utredningens förslag skulle bar- navårdslärarinna även kunna komma att erhålla pensionsrätt i SPA såsom biträdande föreståndarinna vid barnhem.

Även barnavårdslärarinna, som är anställd vid husmodersskola tillhöran- de den statsunderstödda yrkesundervisningen, kan få pensionsrätt i SPA. Däremot föreligger icke sådan rätt för barnavårdslärarinna anställd vid har- navårdseentral eller för barnavårdslärarinna, anställd hos Svenska social- vårdsförbundet i utbildnings- och instruktionsverksamhet, som anordnas av förbundet.

Enligt utredningens mening synes enbart den omständigheten, att en per- son har utbildning som barnavårdslärarinna icke böra medföra, att hon vid anställning i till barnavården hörande verksamhet må komma i åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen. För anslutning till den statsunder- stödda pensioneringen bör karaktären av verksamheten och tjänsten samt densammas förhållande till staten och det allmänna främst vara avgörande.

Vid barnavårdscentralerna utgöres den kvalificerade, heltidstjänstgöran- de personalen i stort sett av sjuksköterskor, vilka, såsom förut i annat sam- manhang nämnts, avlönas med bidrag av statsmedel. Det synes endast vara i undantagsfall, som barnavårdslärarinna erhållit anställning vid barna- vårdscentral. Anledning att med hänsyn till dessa fall skapa särskilda pen- sionsmöjligheter synes icke föreligga.

Vad beträffar de barnavårdslärarinnor som finnas anställda hos Svenska socialvårdsförbundet i den av förbundet anordnade och med statsmedel understödda kurs- och föreläsningsverksamheten å olika orter i landet kunna skäl möjligen synas föreligga för anslutning till SPA. Då befatt- ningarna emellertid i regel bruka innehavas endast ett fåtal år och knap- past torde komma att i något fall bli befattningshavarens slutsyssla, har utredningen icke ansett tillräckliga skäl föreligga för pensionsrätt i SPA för sådana befattningshavare.

Däremot kan enligt utredningens mening skäl föreligga att bereda pen— sionsrätt i SPA för lärarinna vid barnhem (mödrahem) i de fall statsbi- dragsförhöjning med anledning av undervisningsverksamheten beviljats enligt bestämmelsen i 2 5 andra stycket kungörelsen den 22 juni 1945 om

• Sida 126
•  Original

statsbidrag till driften av barnhem, givetvis dock under förutsättning att verksamheten ensamt för sig eller i kombination med verksamheten i annan befattning, som kan förenas med pensionsrätt i SPA, bereder befattnings- havaren full sysselsättning.

Under samma förutsättningar synes pensionsrätt även böra få beviljas lärarinnai hushållsgöromål anställd i undervisning, som avses i 2 5 nämnda kungörelse. Önskemål om pensionsrätt för lärarinna i hushållsgöromål i sådan undervisning ha framförts i en till pensionsutredningen ställd, den 11 februari 1948 dagtecknad skrivelse från direktionen för Gillbergska barn— hemmet i Uppsala.

Vid skyddshemmen eller skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården mottagas sådana barn, som på grund av vanart eller liknande anledning befunnits i behov av s. k. skyddsuppfostran.

Skyddshemsverksamheten har, som i tidigare sammanhang redan nämnts, med undantag för verksamheten i städerna Stockholm och Göteborg i prin- cip förstatligats, ehuru vid sidan av de statliga hemmen finnas enskilda hem, som komplettera den statliga verksamheten.

Såväl de kommunala som de enskilda hemmen åtnjuta statsbidrag enligt bestämmelser, som intagits i avtal mellan staten och huvudmannen. Verk— samheten regleras vidare genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga.

Enligt nu gällande regler ha av befattningshavare vid icke statlig ung- domsvårdsskoleverksamhet — förutom lärarpersonalen, vars pensionsfråga behandlats i en tidigare avdelning — föreståndare, föreståndarinna, husmo- der samt i förekommande fall sjuksköterska p-ensionsrätt i SPA under mot- svarande villkor beträffande huvudmannaskapet för verksamheten som gäller beträffande barnavård, varom ovan nämnts.

Någon anledning att inskränka statens medverkan till pensioneringen av den till de icke-statliga ungdomsvårdsskolorna hörande vårdpersonalen torde icke föreligga. Tvärtom kunde för de enskilda skolornas vidkommande en utvidgning av pensioneringen även till vissa andra grupper befattningshavare förefalla rimlig. Det har nämligen visat sig vara svårt för de enskilda skol-or- na att utan statlig medverkan ordna en lämplig pensionering av viss perso— nal, arbetsledarpersonal m. fl., som icke kunnat anslutas till SPA.

Med hänsyn till att fråga föreligger om avveckling av åtminstone vissa av de enskilda ungdomsvårdsskolorna och då det för närvarande knappast är möjligt att bedöma i vad mån enskilda skolor av detta slag komma att fort- bestå i framtiden, synes det utredningen lämpligast att tillsvidare i stort sett bibehålla den nuvarande avgränsningen av den statsunderstödda pensione- ringen på detta område.

I framställningar, som tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning —— dock utan att därvid ha föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd _— har frå- ga väckts om pensionsrätt även för vissa kategorier av befattningshavare inom sådan till barnavården hörande verksamhet, som icke är knuten till vårdanstalter i egentlig mening. Framställningarna avsågo de dåvarande be- fattningarna som barnavårdsombud samt vissa andra befattningshavare i

• Sida 127
•  Original

Öppem barnavård, såsom fosterbarnsinspektriser m. fl. Befattningarna som barmavårdsombud ha sedermera inordnats i den statliga organisationen och motszvaras nu av befattningarna som barnavårdsassistenter vid rikets läns- styrelser. Innehavare av sistnämnda befattningar ha i och med förstatligan- det f'ått sin pensionsfråga ordnad. Vad beträffar övriga i sistnämnda fram- ställmingar avsedda befattningar inom den öppna barnavården synas enligt utredningens mening tillräckliga skäl icke föreligga för statlig medverkan till pensionering av till vården hörande befattningshavare.

Vårrd av alkoholister lämnas numera dels vid statliga alkoholistanstalter och dels vid icke-statliga s. k. erkända alkoholistanstalter. I fall, då huvud- mannen för anstalt är ett kommunalt subjekt eller utgöres av »samfällig- het» eller av stiftelse av allmännyttig karaktär, kan anstalten erhålla anslut- ning av föreståndare ,föreståndarinna, husmoder och i förekommande fall sjuksköterska till SPA. Även enskild icke erkänd alkoholistanstalt kan er— hålla anslutning till SPA av befattningshavare av ovan angivna slag och un- der ovan nämnda villkor. För närvarande synes det finnas fjorton erkända alkoholistanstalter samt en enskild alkoholistanstalt, vilka samtliga åtnjuta statsbidrag.

Förutsättningar för delaktighet i SPA för de icke-statliga alkoholistanstal— ternas befattningshavare synas alltjämt vara för handen.

Enligt nuvarande avgränsningsregler falla ett betydande antal anställda vid alkoholistanstalterna utanför pensioneringen i SPA. Detta gäller såväl befattningshavare med central betydelse för vårdverksamheten, assistentper- sonal o. d., som kontorspersonal och ekonomipersonal. Dessa förhållanden ha framhållits i ett till pensionsutredningen överlämnat ärende angående en framställning från Sveriges fångvårdsmannaförbund rörande erkända alko- holistanstalten Åsbrohemmet. Framställningen avsåg i första hand förstat— ligande av alkoholistanstalten och i andra hand, att personalen vid anst-alten i löne— och pensionshänseende skulle få likställighet med motsvarande per— sonal vid de statliga alkoholistanstalterna.

I avgivet yttrande över framställningen har socialstyrelsen med avstyr— kande av förslaget om förstatligandet hemställt, att utredning rörande pen— sionering i SPA av befattningshavare vid samtliga erkända alkoholistanstal— ter måtte åvägabringas. Socialstyrelsen har därvid framhållit, att det i be- traktande av den allmänna funktion som anstalterna fullgjorde måste anses otillfredsställande, att det övervägande antalet befattningshavare icke fått sin pensionsfråga ordnad.

I ett av 1946 års alkoholistvårdsutredning nyligen avgivet betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23) har förslag bl. a. framlagts till förstärkt statligt ekonomiskt stöd till de erkända alko—

, holistanstalterna och till en löne- och pensionsreglering för dessas befatt-

ningshavare. Den ordinarie personalens pensionering har förordats böra ske genom SPA, och därvid har uttalats, att det torde ankomma på pen— sionsutredningen att utarbeta förslag till pensioneringens ordnande. Då utan statens medverkan, åtminstone ekonomiskt, en rimlig lösning av pensionsfrågan för befattningshavarna vid de erkända alkoholistanstal—

• Sida 128
•  Original

terna knappast torde kunna ske, synes enligt utredningens mening starka skäl tala för en utvidgning av pensioneringen till att avse befattningshavare i allmänhet vid anstalterna på liknande sätt som ovan föreslagits beträffan- de t. ex. vanföreanstalternas befattningshavare.

Utredningen föreslår därför, att pensionsrätt beviljas befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt genom SPA utan begränsning till vissa befatt- ningshavare. Utredningen vill dock framhålla, att om statens allmänna a'V- löningsreglemente —— såsom alkoholistvårdsutredningen ifrågasatt —— göres tillämpligt å några av anstalternas befattningshavare, dessa synas böra över- föras å pensionsreglementen, som gälla för folkskolan.

Vad beträffar enskild, icke erkänd alkoholistanstalt synas skäl icke f'öre- ligga för någon utvidgning av pensioneringen.

Hemvärdarinnor, som äro heltidsanställda inom den statsunderstödda so- ciala hemhjälpsverksamheten och som avlönas med bidrag av statsmedel böra som hittills ha pensionsrätt i SPA.

Till den sociala vårdverksamheten torde även närmast vara att hänföra vissa grenar av fångvården, som omhänderhavas av icke—statliga organ. Ehu- ru fångvården utgör en uppgift av sådan karaktär, att den i allmänhet en— dast kan anförtros statliga organ, har dock beträffande verkställigheten av ungdomsfängelse enligt lagen den 15 juni 1935 undantag från denna regel skett. Vad beträffar ungdomsfängelse för kvinnor har verkställigheten i regel anförtrotts anstalter, som drivas av Svenska diakonissällskapet. Verk— samheten har ordnats genom avtal mellan fångvårdsstyrelsen och diakoniss- sällskapet om att sällskapet skall omhändertaga kvinnor, som ådömts ung- domsfängelse vid vissa av sällskapets anstalter bl. a. Lannaskede i Jönkö- pings län mot ersättning av statsmedel.

Ett ärende angående ifrågasatt delaktighet i SPA för föreståndarinnor el- ler husmödrar vid sådana anstalter, som omhändertaga till ungdomsfäng- else dömda kvinnor, har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1945 överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet .av dess uppdrag. Ärendet avser i första hand diakonissällskapets anstalt i Lan- naskede.

Ifrågavarande verksamhet, som står på gränsen mellan socialvård och fångvård, måste självfallet hänföras till statsuppgifterna. De enskilda an- stalternas karaktär av statsorgan kommer här klart till synes. Det är dock svårt att för närvarande avgöra om verksamhetens anknytning till enskilda anstalter skall betraktas som en tillfällig förete-else eller om den kommer att bli en permanent institution. Det må framhållas, att avtalen mellan fång- vårdsstyrelsen och diakonissällskapet beträffande anstalten i Lannaskede träffas för perioder om endast ett år. Då det ännu icke synes kunna med säkerhet avgöras, om ifrågavarande verksamhet kommer att bli av sådan be- ständig art som i allmänhet bör fordras för att pensionsrätt i SPA skall ifrågakomma, finner sig utredningen icke kunna tillstyrka att rätt till del- aktighet i SPA nu beviljas befattningshavare vid anstalter av ifrågavarande slag. Skulle den kommande utvecklingen på området giva vid handen, att

• Sida 129
•  Original

verlksamh-eten blir en bestående institution torde hinder emellertid icke böra mötta mot att befattningshavare i verksamheten anslutas till SPA i mot- svairande omfattning som inom socialvården i allmänhet.

I detta sammanhang må vidare omnämnas den socialt betonade verksam- het,, som av enskilda till Svenska skyddsförbundet anslutna föreningar be- driwes bland frigivna fångar, villkorligt dömda och liknande kategorier. Till Svemska skyddsförbundet har för budgetåret 1948/49 anvisats ett anslag av 100 000 kronor till skyddsförbundets verksamhet. Huvudparten av anslaget har beräknats för de till förbundet anslutna föreningarna.

Denna verksamhet kan sägas stå på gränsen mellan sådan offentlig verk- samhet, som staten bör ha sin hand över, och sådan ide-ell verksamh-et, som lämpligen bör ha frihet och obundenhet.

Fråga om en rationalisering av det frivilliga hjälparbetet bland frigivna fångar och liknande kategorier är för närvarande föremål för utredning inom fångvårdsstyrelsen. Innan denna utredning föreligger färdig, synes någgon slutlig ställning icke kunna tagas till frågan i vad mån anslutning av befattningshavare inom berörda verksamhetsområde till SPA möjligen kan vara motiverad. Någon framställning om sådan .anslutning synes för övrigt icke ha gj orts. Det må i detta sammanhang erinras om att Stockholms stads- mission, som är ansluten till Svenska skyddsförbundet och som bedriver en verksamhet som delvis faller inom förevarande område, har beviljats an- slutning i familjepensionshänseende för föreståndaren, som är prästman.

En särskild form av förebyggande socialvård utgör socialförsäkringsverk- samheten. Vissa grenar av denna verksamhet — exempelvis folkpensione— ring-en — är statligt organiserad, medan andra grenar ombesörjas av en— skilda organisationer. Den viktigaste av de senare grenarna torde vara sjuk— kasseverksamheten.

Fråga om pensionsrätt för—befattningshavare hos sjukkassa har tidigare varit föremål för prövning med avseende å sjuksköterskeutbildade sjukkon- trollanter vid kassorna. En framställning om pensionsrätt för sådana befatt- ningshavare föranledde enligt beslut av Kungl. Maj:t den 20 december 1940 ej någon åtgärd. I samband med att frågan om SPAs verksamhetsområde nu upptages till en allsidig undersökning, synes frågan om möjligheten för sjukkassorna att ansluta befattningshavare till SPA ånyo böra övervägas.

Enligt utredningens mening föreligger knappast anledning att bereda sjuk- kontrollanter hos sjukkassorna olika pensionsmöjligheter efter deras olika utbildning. I den mån kontrollverksamhet kan fullgöras av icke sjukskö- terskeutbildad personal, är det ur allmän synpunkt av mindre intresse att uppmuntra anställning av just sjuksköterskor för denna verksamhet, sär- skilt i betraktande av det behov av sådan personal som finnes inom den egentliga sjukvården. Anledning finnes knappast heller att låta sjukkontrol- lanter i allmänhet intaga en särställning i fråga om statlig medverkan till pensioneringen i förhållande till övriga anställda. Frågan blir då om till- räckliga skäl finnas att rent principiellt bereda sjukkassorna pensionsmöj- ligheter för befattningshavare genom anslutning till SPA.

• Sida 130
•  Original

Av betydelse för denna fråga synes vara den i viss mån ändrade ställning som sjukkassorna komma att få, sedan den obligatoriska sjukförsäkring som föreskrivits jämlikt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäk- ring genomförts.

Det har uppdragits åt de allmänna sjukkassorna (centralsjukkassorna och de lokala sjukkassorna) att omhänderha sagda försäkringsverksamhet. Om verksamheten har bl. a. följande föreskrifter meddelats.

Centralsjukkassa skall i regel ha ett verksamhetsområde omfattande landstings- område eller område för stad som ej deltager i landsting. Lokalsjukkasseområ- dena skola omfatta en eller flera kommuner efter Kungl. Maj:ts eller myndighets bestämmande. Sjukförsäkringsverksamheten skall finansieras dels med avgifter av medlemmarna (sjukförsäkringsavgift) och dels med statsbidrag som utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag och avgiftsbidrag. Försäkringsavgifter- na skola vara så avvägda, att de i förening med andra för vederbörande allmänna sjukkassa tillgängliga medel må antagas förslå till infriande av kassans förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter ävensom till erforderlig fond— bildning. Avgifterna skola fastställas av tillsynsmyndigheten.

De allmänna sjukkassornas angelägenheter skola handhas av ett ombudsmöte samt en styrelse. Därest ej tillsynsmyndigheten annat medgiver skall hos allmän sjukkassa vara anställd en verkställande tjänsteman, som i enlighet med styrelsens anvisningar har att leda arbetet inom kassan. Sådan tjänsteman tillsättes och ent- ledigas i centralsjukkassa av tillsynsmyndigheten och i lokalsjukkassa av central- sjukkassans styrelse. Verkställande tjänstemans avlönings- och pensionförhållan- den skola på förslag av kassans styrelse bestämmas av tillsynsmyndigheten.

Annan befattningshavare hos allmän sjukkassa än verkställande tjänsteman till— sättes och entledigas av kassans styrelse.

Efter den allmänna sjukförsäkringens genomförande komma de allmän— na sjukassorna i högre grad än de hittillsvarande sjukkassorna att få en officiell, statsverksamheten närstående ställning. Utredningen anser med hänsyn därtill starka skäl tala för att möjlighet bör beredas för allmän sjukkassa 'att ansluta befattningshavare till SPA. Intill dess någon erfaren- het vunnits av den nya organisationen, synes dock anslutningen lämpligen kunna begränsas till verkställande tjänsteman. Endast i de fall, då sådan tjänsteman är heltidsanställd, torde emellertid pensionsrätt böra medgivas. Utredningen föreslår alltså, att i och med den allmänna sjukförsäkringens genomförande pensionsrätt må beviljas verkställande tjänsteman hos all- män sjukkassa.

Enligt pensionsutredningens förslag till avgränsning av SPAs pensions- verksamhet på socialvårdens område skulle pensioneringen komma att omfatta följ ande grupper:

I anstaltsvård.

Vid av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven vård- inrättning av följande slag, nämligen statsunderstött vårdhem för barn (barnhem), statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvår- den, statsunderstödd erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i" fattigvårdsla-

• Sida 131
•  Original

i !

gen avsett statsunderstött arbetshem samt vårdhem för åldringar (ålder— domshem):

a) föreståndare för vårdanstalt,

b) föreståndarinna för vårdanstalt, biträdande föreståndarinna vid barn- hem eller kommunalt ålderdomshem, husmoder och sjuksköterska,

c) lärarinna vid barnhem (mödrahem) för meddelande av särskild ut- bildning i barnavård eller husligt arbete under förutsättning att statsbidra- get beräknats med hänsyn till dylik utbildning, samt

(I) .annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt.

I social hemhjälpsverksamhet.

Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager.

I sjukförsäkringsverksamhet.

Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa, som omförmäles i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring.

Polisväsendet.

Enligt lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket skall riket var-a indelat i polisdistrikt. Stad, så ock köping, som enligt särskild bestäm- melse är pliktig bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, skall utgöra särskilt polisdistrikt. Sådan skyldighet föreligger i fråga om all-a köpingar, för vilka köpingsbrev utfärdats efter år 1864. I övrigt skall landsfiskals- distrikt eller del därav, bestämd i den ordning som i lagen närmare an- gives, utgöra polisdistrikt.

Polisdistrikt är pliktigt att skäligen avlöna de fjärdingsmän, ordningsmän eller andra polismän, vilka skola finn-as anställda i distriktet, samt de öv- riga befattningshavare, som för polisverksamhetens upprätthållande äro erforderliga, att med skälig pension förse innehavare av befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren kan an- tagas bliva helt sysselsatt (ordinarie befattning), samt att då befattnings- havaren avlidit i följd av skada, som åsamkats i tjänsten, till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd ävensom till dödsboet utbetala skälig begravningshjälp. Motsvarande skyldigheter åvila land-sting beträffande dess polispersonal. Beslut om polismans avlönande, pensionering m. ni. skall un- derställas länsstyrelsens prövning.

Enligt 15 5 2 mom. ovannämnda lag utgår statsbidrag med halva kost- naden för avlöning av befattningshavare, vilken anställts för landstings- område eller som i egentligt landsbygdsdistrikt innehar eller uppehåller or- dinarie befattning. Efter enahanda grund utgiver statsverket bidrag till landstings eller egentligt landsbygdsdi—strikts kostnad för familjeunderstöd och begravningshjälp. Till kostnaden för avlöning av den som i polisdistrikt av nyss berört slag innehar eller uppehåller icke ordinarie befattning bidra-

• Sida 132
•  Original

ger statsverket med en femtedel. I 15 5 3 mom. stadgas att ordinarie be- fattningshavare, vilken anställts för landstingsområde eller i egentligt lands- bygdsdistrikt, må pensionsförsäkras i statsanstalt enligt vad därom finnes särskilt stadgat. Vill landsting eller polisdistrikt som nyss nämnts på annat sätt ombesörja pensionering av sådan befattningshavare, bidrager statsver- ket med en tredjedel av utgående pension.

Stad ävensom köping, som sj älv bekostar sitt polisväsen, äger i regel icke åtnjuta statsbidrag till polispersonalens avlöning och pensionering.

Genom kungörelse den 6 juni 1925 (nr 173) fogades til-l SPAs reglemente ett särskilt kapitel (VIII) med bestämmelser angående rätt till tjänstepen— sion för ordinarie befattningshavare vid polisväsendet, anställda i polis- distrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt 15 5 2 mom. i ovan- nämnda lag.

Sedan Svenska polisförbundet i en till chefen för socialdepartementet ställd, den 20 januari 1933 dagtecknad skrift gjort framställning i syfte att genom statens försorg åtgärder måtte vidtagas för beredande åt polis- männen av familjepensionsrätt, föranstaltades om utredning därom. Ge— nom proposition nr 256: 2 till 1938 års riksdag fr.amlade Kungl. Maj:t för- slag till bestämmelser angående familjepension för befattningshavare vid de polisdistrikt vilka för sina anställda kunde förvärva delaktighet i SPA i tjänstepensionshänseen-de. Propositionen bifölls av riksdagen, vare-fter ge- nom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 518) bestämmelser i ämnet utfär- dades.

Polismans anslutning till SPA kan nu icke begränsas till att avse allenast tjänstepensionsrätt utan måste alltid omfatta även familjepensionsrätt.

För p-olispersonalen i städerna har hittills anledning icke ansett—s före- ligga .att ordna pensionering i SPA. För pensionering av denna personal ha städerna i allmänhet själva sörjt genom egna kassor, genom anslutning till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa eller på annat sätt. Det må i detta sammanhang anmärkas, att städer, som enligt vad därom är stadgat, äro skyldiga att hålla s. k. stats- och reservpolis, erhålla gottgö— relse av statsmedel för så stor del av stadens kostnader för avlöning och pensionering e. (1. åt polispersonalen, som belöper på antalet statspolis- män enligt av Kungl. Maj :t fastställda beräkningsgrunder.

Vad den rent statliga verksamheten inom polisväsendet beträffar må för- utom den här ovan berörda statspolisorganisationen för riket nämnas den statligt anställda och avlönade poliskåren i Boden.

I likhet med undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården samt social- vården synes även polisväsendet utgöra ett staten i sådan grad närstående verksamhetsområde att beträffande detta de förutsättningar som utred— ningen uppställt för anslutning av befattningshavare till SPA få anses uppfyllda. Utredningen får i detta sammanhang erinra om de planer på ett förstatligande av verksamheten som förelegat.

Städer och samhällen, som för närvarande i princip ha att själva utan

l 1 l i »

• Sida 133
•  Original

bidrag av statsmedel avlöna och pensionera sin polispersonal, har pensions- utredningen ansett alltfort själva böra få dra försorg om sin polispersonals pensionering.

Ultredningen förordar sålunda anslutning till SPA av polispersonal i sam- ma omfattning som hittills.

Jordbruket med binäringar m. 111.

Det allmännas intresse av näringslivet har föranlett stat-en att genom åt— gärdler av olika .slag främja dess utveckling. Särskilt ha lantmannanäring- arna blivit föremål härför. De åtgärder som vidtagits ha bestått dels i igång- sättande av rent statlig verksamhet genom statliga organ och dels i ekono- miskrt stöd åt icke-statliga anstalter eller sammanslutningar, som bedriva verksamhet på området i fråga. I den mån den av icke-statliga anstalter och sammanslutningar bedrivna verksamheten är av sådan betydelse för det allmänna, att den materiel-lt sett kan anses hänförlig till statsuppgifterna. tord-e de allmänna förutsättningarna för anslutning av verksamhetens be- fattningshavare till SPA få anses föreligga.

Genom den 22 juli 1920 utfärdat tillägg till SPAs reglemente erhöllo första gången vissa grupper av befattningshavare inom nu ifrågakomna verk-samhetsområde pensionsrätt i SPA. De grupper som då anslötos till pensioneringen utgjordes bl. a. av befattningshavare hos hushållningssäll- skap och skogsvårdsstyrelser. De befattningar vilkas innehavare erhöllo möjlighet till pensionsrätt angåvos i ett särskilt kapitel, betecknat VII, i reglementet. Genom senare skedda ändringar av reglementet ha vissa grup- per av befattningar tillkommit och andra bortfallit.

I samband med en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna i riket och lönereglering för deras personal genomfördes år 1946 den förändringen av pensionsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshava— re, att de hänfördes under folkskolans pensionsreglementen. Numera gälla för dem, enligt kungörelse den 30 juni 1947 (nr 695) angående utsträckt tillämpning av 1947 års tjänste— och familjepensionsreglementen för folk- skolan, sistnämnda reglementen. En liknande utveckling har härefter skett beträffande de av hushållningssällskapens befattningshavare, som i anslut— ning till den år 1947 beslutade omorganisationen av sällskapen blivit un- derkastade pensionsreglementena för folkskolan.

För närvarande äro följande grupper av befattningshavare på näringsli- vets område anslutna till SPA nämligen: vissa befattningshavare anställda hos hushållningssällskap och dem underlydande institutioner, befattnings— havare hos statsunderstödda lantbruksk—emiska kontrollstationer och stats- understödda frökontrollanstalter, befattningshavare anställd hos lant- bruksakademien (därest befattningshavaren icke har pensionsrätt enligt statens allmänna pensionsreglementen), befattningshavare hos Sveriges ut'— sädesförening och Svenska smörprovningarna, med bidrag av statsmedel avlö— nade mejerikonsulenter anställda hos Svenska mejeriernas riksförening

• Sida 134
•  Original

samt fast anställd förädlings- och försöksledare (med full sysselsättning) vid Weibullsholms växtförädlingsanstalft, så länge statsbidrag utgår till anstalten.

Intill den 1 januari 1948 gällde beträffande hushållningssällskapens be- fattningshavare en generell föreskrift om pensionsrätt i SPA. De befattnings- havare vilkas minimiårslön fastställts i författning voro obligatoriskt an- slutna till SPA, medan övriga befattningshavare kunde erhålla [sådan an- slutning, om deras befattningar reglerats av sällskapet och lantbruks styrel- sen godkänt regleringen.

Sedan av 1947 års riksdag beslut fattats om en omorganisation av hus- hållningssällskapen bl. a. innebärande nya grunder för statsbidragen till sällskapen och en nyreglering av befattningshavarnas anställnings- och av- löningsförhållanden, har från och med år 1948, som ovan berörts, den för- ändringen skett i fråga om befattningshavarnas pensionsförhållanden, att vissa befattningshavare, nämligen de som avlönas med bidrag av statsmedel och med tillämpning av statliga avlöningsbestämmelser (sekreterare, jord- brukskonsulenter, husdjurskonsulent-er, trädgårdskonsulenter, maskink'on- sulenter, jordbruksinstruktörer, kamrerare, kansli-, kontors- och skrivbi- träden), hänförts under folkskolans pensionsreglementen (kungörelsen den 19 dec. 1947, nr 985). De övriga befattningshavarna hos sällskapen och dem underlydande institutioner, å vilka sagda avlöningsbestämmelser icke gjorts tillämpliga och vilka, frånsett fiskeritjänstemän, överkontrollassistenter och hemkonsulenter, i allmänhet avlönas utan bidrag av statsmedel, ha däremot bibehållits vid möjligheten att erhålla pensionsrätt enligt SPAs reglemente.

Det har inom utredningen förelegat viss tvekan, om anledning finnes för staten att medverka till pensionering av sådana befattningshavare hos hus- hållningssällskap, som sällskapen äga att utan bidrag av staten fritt och uteslutande efter eget bedömande anställa. Då emellertid även de icke stats- understödda grenarna av hushållningssällskapens verksamhet torde få an— ses ha allmännyttig karaktär och då de nuvarande möjligheterna att an- sluta här senast avsedda befattningshavare till SPA grunda Sig på ett stats- makternas ställningst—agande till frågan så sent som under år 1947, har ut- redningen icke ansett sig böra föreslå någon principiell inskränkning av möjligheten att ansluta hushållningssällskapens befattningshavare till SPA.

Något motsvarande behov av att till SPA ansluta sådana befattningar vid skogsvårdsstyrelsema, som ej förenats med pensionsrätt enligt folkskolans pensionsreglementen, torde icke föreligga.

De lokala lantbrukskemislca kontrollstationerna ha till uppgift att vid sidan av statens lantbrukskemiska station ombesörja analys och kontroll för jordbrukets behov.

Verksamheten avser bl. a. analys av handelsvaror av betydelse för jordbruket och dess binäringar samt kontrollundersökning av konstgödselmedel och foder— medel. Att verksamheten ansetts av betydelse för det allmänna framgår redan därav att statligt organ inrättats på området. De lokala stationer, som erhålla statsbidrag till verksamheten, äro fem till antalet. Såväl verksamheten som stats- bidragsrätten har författningsmässigt reglerats genom ett reglemente den 15 juni

• Sida 135
•  Original

1939 (nr 419) och en kungörelse samma dag (nr 420). För budgetåret 1948/49 har ansllag till stationerna upptagits med 27 000 kronor, varav helöpa 3 000 kronor på stationen i Visby och 6 000 kronor på var och en av de övriga stationerna. Som villkor för statsbidrag gäller att motsvarande bidrag lämnas av landsting eller hushållningssällskap. Utöver nämnda bidrag ha kontrollstationerna egna inkoms- ter .av verksamheten enligt en taxa, som fastställts av lantbruksstyrelsen. Beträf- fanole stationernas organisation har föreskrivits, att station skall stå under ledning av särskild styrel-se, vars ordförande utses av Kungl. Maj:t. Även beträffande be- fattmingshavarnas åligganden, kompetensfordringar, tillsättning m. ni. ha bestäm- melser meddelats. Skyldighet har vidare föreskrivits dels för vederbörande sty- relste att till delaktighet i SPA anmäla föreståndare, förste kemist och assistent och dels för dessa befattningshavare att vara delägare i anstalten. De statsunder- Stöd—(dä. stationerna stå under lantbruksstyrelsens tillsyn.

F'örutsättningarna för anslutning av befattningshavare vid de statsun— derstödda lantbrukskemiska kontrollstationerna synas alltjämt vara för handen. Möjligheten att erhålla pensionsrätt bör stå öppen för kontroll— stationernas befattningshavare i allmänhet, i den mån motsvarande kate- gorier statstjänstemän åtnjuta pensionsrätt.

I likhet med den lantbrukskemiska analysverksamheten är även den all- männa frökontrolluerksamheten ordnad dels genom en statlig anstalt och dels: genom ett antal lokala statsunderstödda anstalter. Verksamheten av- ser analys av frövaror samt s.k. stat-splombering.

De lokala statsunderstödda anstalterna äro fem till antalet och statsbidrag utgår för närvarande med 1 000 kronor till var och en av anstalterna. Som villkor för statsbidrag gäller att landsting eller hushållningssällskap lämnar motsvarande bidrag. I övrigt finansieras verksamheten med inkomster enligt av lantbrukssty- relsen fastställd taxa. I organisatoriskt avseende gäller enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för anstalterna den 18 juni 1926 (nr 259), att anstalterna skola stå under ledning av en på visst sätt sammansatt styrelse (i allmänhet utsedd av landsting eller hushållningssällskap). Även befattningshavarnas åligganden, kompetens och tillsättning regleras av reglementet. Föreskrifter om verksamheten ha även lämnats i kungörelse angående statsbidrag till lokala frökontrollanstalter den 18 juni 1926 (nr 260). Enligt kungörelsen har förutsatts, att föreståndare och assistent skall beredas pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Verksamheten står under lantbruksstyrelsens inseende.

Enligt utredningens mening torde förutsättningarna för statsunderstödd pensionering av befattningshavarna vid frökontrollanstaltern—a få anses upp- fyllda, oaktat statsbidragen till verksamheten äro förhållandevis obetydli- ga. Möjlighet att erhålla pensionsrätt bör stå öppen för befattningshavare i ungefär motsvarande utsträckning som vid den statliga anstalten.

Lantbruksakademien stiftades år 1811. Enligt de av Kungl. Maj:t senast den 8 december 1944 fastställda stadgarna för akademien har denna till uppgift att verka för svenska lantbrukets och angränsande näringars ut- veckling och förkovran.

- Akademien har i detta syfte bl. a. att anordna och stödja vetenskaplig och praktisk forskning, att utgiva skrifter, att belöna framstående insatser inom dess verksamhetsområde, och att följa utvecklingen på lantbrukets område såväl inom som utom landet.

Akademiens angelägenheter handhas av preses, vice preses samt en förvalt-

• Sida 136
•  Original

ningskommitté. Preses och vice preses förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid efter förslag av akademien. Sekreterare utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av aka- demien. Akademien åtnjuter ekonomiskt stöd av staten dels i form av ett anslag till avlöning av sekreteraren och kamreraren, vilka avlönas som statstjänstemän, och även i pensionshänseende äro underkastade samma bestämmelser som gälla för statstjänstemän i allmänhet och dels i form av ett statsbidrag till museum och bibliotek. Dessutom utgår till akademien ett särskilt bidrag för bestridande av kostnader för jordbrukets forskningsråd.

Av akademiens befattningshavare ha för närvarande bibliotekspersonal, vaktmästare och kontorsbiträde anslutning till SPA.

Enligt utredningens mening intager lantbruksakademien en sådan ställ- ning som ett av det allmännas organ för lantbruksnåringens befrämj ande. att förutsättningarna för statlig medverkan till pensioneringen av akademiens befattningshavare få anses föreligga. Pensionsrätt torde böra medgivas i ungefär motsvarande omfattning som vid jämförliga statliga institutioner.

Sveriges utsädesförening fick sin nuvarande form år 1894. Sedan år 1905 har föreningen åtnjutit statsbidrag. Enligt stadgarna har föreningen bl. a. till ändamål att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter.

Föreningens främsta arbetsuppgifter avse förädling av åkerbruksväxterna och behandling av odlingsproblem i anslutning till vetenskaplig forskning samt upp- lysa-nde och rådgivande verksamhet. Föreningens angelägenheter handhas av en styrelse, som består av åtta ledamöter, av vilka ordföranden och fyra ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Verksamheten är förlagd dels till Svalöv och dels till filial- stationer i olika delar av landet. De bidrag av statsmedel som för närvarande lämnas till föreningens allmänna verksamhet utgå med betydande belopp och torde kunna sägas utgöra en förutsättning för verksamhetens bedrivande på nu- varande sätt och i oförminskad omfattning. Statsbidragen till föreningen ha för- bundits med sådana villkor, att verksamheten därigenom förts in under det all- männa-s inflytande och kontroll. Föreningens befattningshavare avlönas efter grunder, som statsmakterna godkänt. I stort sett ha därvid statstjänstemännens löneförhållanden varit normerande.

De allmänna förutsättningar som utredningen uppställt för anslutning till SPA synas vara uppfyllda beträffande föreningens fast anställda befatt- ningshavare.

Svenska smörprovningarna utövar en självständig verksamhet, som står under ledning av en styrelse, utsedd delvis av lantbruksstyrelsen och del- vis av hushållningssällskapens förbund. Smörprovningarnas uppgift är att verka för åstadkommande av ett fullgott smör. Mejerier, vilkas smör god— kännes, erhålla rätt att föra smörprovningarnas inregistrerade varumärke »runmärket». I de bestämmelser som gälla rörande utförsel ur riket av smör har föreskrivits som villkor, att smöret skall uppfylla de anspråk i fråga om kvalitet och hållbarhet som lantbruksstyrelsen fastställt för run- märkets bibehållande. Smörprovningarna ha numera fått sig ålagda jämväl uppgifter avseende äggkontroll och kvalitetsmärkning av ost.

Smörprovningarnas verksamhet står under lantbruksstyrelsens inseende och kontroll.

• Sida 137
•  Original

!

Statsbidrag utgår till verksamheten. Detta uppgick för budgetåret 1947/48 till 18 GOJO kronor. Som villkor för statsbidrags åtnjutande har tidigare bl. a. gällt, att stat för verksamheten fastställes av lantbruksstyrelsen. För budgetåret 1948/49 har statsbidraget till smörprovningarna beräknats till 14,700 kronor. Under den punkt i statsverkspropositionen där anslaget till smörprovningarna behandlas har vedearbörande departementschef uttalat, att det, enär verksamheten endast i myc— ke rJ—inga utsträckning finansieras genom statsmedel, syntes böra få ankomma på smörprovningarna att från och med den 1 juli 1948 själv fastställa stat för sin verksamhet och bestämma sina befattningshavares avlöningsförmåner. Lantbruks- styrelsens hittillsvarande befattning därmed borde alltså upphöra. Det förutsattes dock, att de dispositioner som vidtoges icke skulle föranleda krav på ökade stats- bidrag. Det må anmärkas, att smörprovningarnas utgifter för budgetåret 1948/49 beräknats överstiga 600 000 kronor.

Det kan med hänsyn till att Svenska smörprovningarnas verksamhet en- dast obetydligt bekostas av statsmedel ifrågasättas, om tillräckliga skäl nu- mera finnas för att medgiva anslutning till SPA av befattningshavare hos smörprovningarna. Även om verksamheten är av nationalekonomisk bety- delse kan det vidare sättas i fråga om icke verksamheten främst bör be- traktas som en angelägenhet för vederbörande producenter.

Utredningen anser med hänsyn härtill, att smörprovningarnas befatt- ningshavare böra pensioneras utan statens medverkan. Övergångsvis böra nuvarande befattningshavare få bibehållas vid sin pensionsrätt i SPA.

De konsulenter på mejerihanteringens område (distrikts- och specialkon- sulenter) till vilkas avlönande statsbidrag utgår och Vilka ha pensionsrätt i SPA äro anställda hos Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., som är en sammanslutning av olika fusionsbildningar och förbund av mejerier.

Bestämmelser om grunderna och villkoren för statsbidrag till konsulentverk- samheten ha meddelats i kungörelse den 20 juni 1941 (nr 609). Statsbidragen till konsulenternas löner utgå med vissa fixerade belopp, som tillika utgöra befatt- ningshavarnas minimiårslöner. Konsulenterna ha till uppgift att tillhandagå meje- rierna med råd och upplysningar m. m. Specialkonsulent finnes såväl för pro- duktberedning som för värme- och kraftteknik. Distriktskonsulent har att inom ett honom tilldelat distrikt verka för ändamålsenlig behandling av mjölk och mejeriprodukter.

Konsulentverksamheten har tidigare varit anknuten till hushållningssällskapen och konsulenterna hade då pensionsrätt i egenskap av befattningshavare hos hus— hållningssällskap. Den är 1936 i samband med omorganisationen av mejerikonsu— lentverskamheten gjorda överflyttningen av verksamheten till riksföreningen an- sågs då ej böra föranleda någon inskränkning i befattningshavarnas möjligheter att vinna anslutning till SPA.

Ehuru utredningen väl beaktar, att en rationell drift av mejerihantering- en torde befämjas av konsulentverksamheten till båtnad även för det all— männa, synes det enligt utredningens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke verksamheten är av den art, att den utgör en angelägenhet främst för respektive mejeriorganisationer. Skäl tala för att statsbidraget snarast bör betraktas som ett mera temporärt stöd till viss verksamhet, som så små- ningom kan antagas bli övertagen av de närmaste intressenterna.

Så länge statsbidrag till verksamheten utgår i form av bidrag till författ-

• Sida 138
•  Original

ningsenligt bestämda minimiårslöner och befattningshavarna sålunda avlö- nas av statsmedel, finner sig utredningen emellertid icke böra föreslå nå- gon indragning av det statliga stödet till befattningshavarnas pensionering.

En växtförädlingsverksamhet av liknande slag som Sveriges utsädesför- enings bedrives även vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som är en del av W. Weibull aktiebolag i Landskrona. Verksamheten omfattade från bör- jan endast fröodlingsförsök och förädlingsarbeten med foderfrukter men har efterhand utvidgats till såväl vallväxter som sädeslagen och senare även till grönsaks- och blomsterväxter. För sin verksamhet åtnjuter anstalten statsunderstöd med betydande belopp. Som villkor för statsbidragens er- hållande har föreskrivits bl. a., att anstaltens verksamhet skall stå under kontroll av statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för lantbrukshög- skolan samt statens lantbruksförsök.

Karakteristiskt för verksamheten vid anstalten är att såväl själva föräd- lingsarbetet som det affärsmässiga exploaterandet av de nya förädlingspro— dukterna bedrives av en och samma juridiska person. I räkenskapsavse- ende är dock förädlingsverksamheten skild från den merkantila verksam- heten.

Delaktighet i SPA för vissa befattningshavare vid Weibullsholms växtför- ädlingsanstalt beviljades av 1937 års riksdag i enlighet med en av Kungl. Maj :t framlagd proposition (nr 258).

I yttranden över bolagets framställning om anslutning av befattningshavare hos bolaget till SPA hade från olika håll betänkligheter anförts. Sålunda avstyrkte såväl lantbruksstyrelsen som pensionsanstalten och statskontoret förslaget om så- dan anslutning. Pensionsanstalten anförde därvid bl. a.

'Man synes såsom grundregel kunna uppställa, att statlig pensionering bör ifråga- komma allenast för befattningshavare vid sådan verksamhet som väsentligen är av allmänt samhällelig natur och därför egentligen borde ankomma på det allmän- na att handhava men som befunnits lämpligen böra — med stöd av statsbidrag —— ombesörjas av något icke statligt organ. Statlig pensionering synes däremot i regel ej böra anordnas i sådana fall där verksamheten knappast är att betrakta såsom huvudsakligen allmän angelägenhet och där beviljandet av statsbidrag därför är att anse mera såsom en uppmuntran från statens sida åt en i huvudsak icke statlig verksamhet än som ett anslag för handhavande av en samhällelig uppgift. — Pen- sionsanstalten vill därjämte understryka, att ett bifall skulle kunna medföra vitt- gående verkningar i det detsamma kunde åberopas som stöd för liknande framställ- ningar rörande befattningshavare inom ett flertal andra områden, där verksam- heten icke är av allmänt samhällelig art men dock uppmuntras genom statsunder- stöd!

Departementschefen förklarade vid föredragningen av ärendet bl. a., att med hänsyn till den betydelse, som verksamheten vid växtförädlingsanstalten ägde ur det allmännas synpunkt —— vilket föranlett statsmakterna att sedan en följd av år fortlöpande genom statsanslag understödja verksamheten —— ävensom till den av det allmännas organ i väsentliga hänseenden kontrollerade ställning, som anstalten kommit att intaga genom de i samband med anslagsbeviljandet stadgade villkoren och föreskrifterna, tillräckliga skäl av principiell art icke vore för handen för avvisande av den gjorda framställningen. Då därjämte en under statens medver- kan ordnad pensionering, på skäl som i framställningen åberopats, syntes vara ägnad att i sin mån främja arbetsresultatet vid växtförädlingsanstalten och där- med även syftet för statens ekonomiska insatser i anstaltens verksamhet, förordade

• Sida 139
•  Original

; i I

han att möjlighet bereddes bolaget att vinna delaktighet i SPA för de för växtför- ädlingsverksamheten anställda förävdlings- och försöksled—arna.

Bankoutskot'tet förklarade efter behandlingen av propositionen, att det icke funnit de principiella betänkligheter, som av de i ärendet hörda myndigheterna anförts mot beredande av pensionsrätt i SPA för här ifrågavarande befattningshavare vara av den art, att det föreliggande förslaget med hänsyn härtill borde avvisas.

Propositionen bifölls, som förut nämnts, men föranledde debatt i första kam— maren (Bankoutskottets utlåtande nr 52; första kammarens protokoll nr 28).

Frågan huruvida staten bör medverka till ordnande av pensioneringen för de befattningshavare som äro knutna till Weibullsholms växtförädlings- anstalt synes enligt utredningens mening, oaktat den betydelse för det all- männa verksamheten har, synnerligen tveksam. Ehuru växtförädlingsverk- samheten enligt statsbidragsvillkoren skall i görligaste mån särskiljas från bolagets merkantila verksamhet och bolaget är skyldigt att underkasta sig ingående statlig kontroll även i ekonomiskt hänseende, kan dock ej bort- ses från att verksamheten även ingår som ett led i ett aktiebolags i övrigt merkantilt inriktade verksamhet. Med utgångspunkt från de allmänna rikt— linjer som utredningen sökt uppdraga för en avgränsning av SPAs verk- samhet, har utredningen kommit till den uppfattningen, att anslutning till SPA icke bör ske beträffande befattningshavare vid Weibullsholms växtför- ädlingsanstalt. Fortsatt anslutning av växtförädlingsanstaltens befattningsha- vare torde kunna medföra svårigheter att upprätthålla en fast gränslinje mot de områden av näringsväsendet som hittills ombesörjt och enligt utred— ningens mening även i fortsättningen böra ombesörja pensionering av sina anställda utan statlig medverkan. De befattningshavare som redan vunnit anslutning till SPA böra dock personligen få bibehålla sin pensionsrätt.

Anslutning till SPA av befattningshavare på näringsväsendets område har ifrågasatts även för andra inrättningar än de här ovan nämnda.

Fråga om pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos Sveriges fjäderfä- avelsförening väcktes redan år 1936 i en framställning från föreningen till Kungl. Maj:t.

Framställningen tillstyrktes av lantbruksstyrelsen, men pensionsanstalten hem- ställde, att densamma ej för det dåvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Enligt beslut den 20 december 1940 fann Kungl. Maj:t, att frågan om pen- sionsrätt i SPA för föreningens befattningshavare icke för det dåvarande borde företagas till avgörande.

I framställning till Kungl. Maj:t om anslag för fjäderfäskötselns främjande för budgetåret 1942/43 upptogs frågan om ordnande av pensionering för befattnings- havarna hos Sveriges fjäderfäavelsförening ånyo till behandling. I det förslag till inkomst— och utgiftsstat för sistnämnda budgetår som intogs i framställningen be- räknades av de till 53 400 kronor upptagna utgifterna 20 500 kronor åtgå till av- löning åt 1 sekreterare och 2 konsulenter samt 4 500 kronor till pensionskostnader för sagda befattningshavare jämte en förman och ett kontorsbiträde, På inkomst- sidan upptogs 11 000 kronor i medlemsavgifter och 1 000 kronor i inkomster av räntor och försäljningar. I övrigt beräknades utgifterna täckas av statsanslag. I fråga om pensionskostnaderna anfördes, att föreningens anställda icke hade fått ordnad pension, varför de hade väsentligt sämre ställning än hushållningssällska-

• Sida 140
•  Original

pens befattningshavare. I statförslaget upptagna pensionsutgifter avsågo beräknade kostnader för pensionering genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

I yttrande över framställningen anförde lantbruksstyrelsen under hävisning till sitt tidigare yttrande i frågan, att lantbruksstyrelsen ansåg, att fast anställda be- fattningshavare hos föreningen borde få komma i åtnjutande av pensionsrätt i SPA. Lantbruksstyrelsen åberopade som skäl härför det gagn föreningens verksamhet tillskyndade det allmänna samt de förhållanden att föreningen, som sedan år 1904 åtnjutit statsunderstöd, vore en institution av stadigvarande karaktär, att förening- en för sin verksamhet vore i hög grad beroende av statsunderstöd samt att Kungl. Maj:t tillsatte viss del av föreningens styrelse och en revisor. Föreningen kunde enligt lantbruksstyrelsens mening jämställas med t. ex. Sveriges utsädesförening.

Statens pensionsanstalt avgav utlåtande i ärendet den 3 oktober 1941. Anstalten fann sig därvid — under hänvisning till att befattningshavarna vi-d Weibullholms växtförädlingsanstalt erhållit pensionsrätt i SPA —— icke längre böra motsätta sig, att pensionsrätt i anstalten bereddes hos fjäderfäavelsföreningen fast anställda befattningshavare med full sysselsättning.

Statskontoret föreslog i utlåtande den 12 januari 1943, att det väckta spörsmålet om pensionsrätt i SPA måtte få anstå tillsvidare för att upptagas till behandling först i samband med den undersökning om gränsdragningen för SPAs verksamhets— område, som väntades komma till stånd.

Kungl. Maj:t beslöt den 26 maj 1944 överlämna framställningen till pen- sionsutredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Härefter har styrelsen för fjäderfäavelsföreningen i en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 9 augusti 1944 ånyo hemställt om befattningshavarnas an— slutning till SPA. Denna senare framställning jämte ett av lantbruksstyrel— sen avgivet tillstyrkande yttrande har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 november 1944 överlämnats till pensionsutredningen.

Enligt stadgarna för Sveriges fjäderfäavelsförening har denna till ändamål att vara ett föreningsband mellan fjäderfäavelsföreningarna för de olika länen eller hushållningssällskapsområdena (länsföreningar). Verksamheten bedrives genom föredrag, konsulterande verksamhet, kurser, utställningar och propaganda, genom tillhandahållande av normalritningar till hönsgårdsanläggningar, genom värpkon— trollstationer och avelscentra. Vidare verkar föreningen för tillkomsten av äggför— säljningsföreningar och liknande sammanslutningar och genom att vid handel med fjäderfäprodukter söka lämna anvisningar eller erforderliga förslag. Föreningens styrelse utgöres av ordförande jämte sex ledamöter. Av dessa utses ordförande och fyra ledamöter av föreningsstämman och två ledamöter av Kungl. Maj:t.

Statsbidraget till fjäderfäavelns främjande —— detta tillgodonjutes helt av fjäder- fäavelsföreningen _ har för budgetåret 1948/49 beräknats till 38 500 kronor. För samma budgetår har föreningen i upprättat statförslag beräknat medlemsavgifterna till 36 000 kronor, avelsavgifter till 8 000 kronor, anslag från Svenska ägghandels- förbundet till 2 500 kronor samt diverse inkomster till 3 000 kronor. Det erforder- liga statsbidraget hade föreningen beräknat till 42 000 kronor.

Som villkor för statsbidraget har uppställts, att statlig kontroll och inspektion av verksamheten skall ske.

Enligt utredningens mening synes den av Sveriges fjäderfäavelsförening bedrivna verksamheten ligga på gränsen mellan sådan verksamhet av all— män natur, som kan motivera pensionering av verksamhetens befattnings- havare i statlig anstalt, och sådan enskild verksamhet, som principiellt ej bör stödjas i form av statligt ordnad pensionering.

• Sida 141
•  Original

Såwitt utredningen kunnat bedöma synes verksamheten dock vara så pass nära jämförlig med t. ex. Sveriges utsädesförenings samt vissa grenar av hushållningssällskapens verksamhet, att tillräckliga skäl torde få anses fö- religga för statlig medverkan till pensionering av föreningens befattnings- havalre genom anslutning till SPA. För anslutning till SPA talar vidare den omständigheten, att föreningen synes vara så beroende av statsbidrag för sin verksamhet, att det kan ifrågasättas, om ordnande av pensionering av föremingens anställda är möjlig utan statlig medverkan i någon form. Ut- redningen föreslår med hänsyn härtill, att befattningshavare hos förening- en imå kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

Södra Sveriges fiskeriförening anhöll i en framställning till Kungl. Maj :t år 1936 om vidtagande av åtgärder för sådan ändring i SPAs reglemente, att vissa befattningshavare hos föreningen kunde erhålla delaktighet i SPA på samma villkor som tjänstemän hos Sveriges utsädesförening m. fl.

Till stöd för sin framställning åberopade föreningen sin trettioåriga, av statsmedel understödda försöks- och upplysningsverksamhet på sötvatten- fiskets område.

De befattningar som borde ifrågakomma till pensionsrätt voro en före- ståndlarbefattning, två fiskmästarbefattningar och en arbetsförmanshefatt- ning.

Lamtbruksstyrelsen anförde i avgivet utlåtande den 24 oktober 1936 bl. a. föl- jande:. Södra Sveriges fiskeriförening bildades år 1906. Den hade formen av en ekonomisk förening 11. p. a., ehuru verksamhetens syfte var av helt allmännyttig natur?. Föreningen hade tagit till uppgift bl. a., att genom anställande av planmäs- siga fiske- och fiskodlingsförsök i arrenderade eller egna vattendrag och dammar utbildla rationella brukningsmetoder för insjö- och dammkultur samt att inrätta och mnderhålla en skola för utbildande av insjöfiskare och fiskodlare. Föreningens fortbestånd vore ur allmännyttans synpunkt synnerligen önskvärt. Föreningen hade alltsedan sin tillkomst åtnjutit statsbidrag. Föreningen hade därjämte inkoms- ter genom medlemsavgift-er, genom smärre bidrag från vissa hushållningssällskap samt genom försäljning av fiskyngel och dammfisk. Till övervägande del upprätt— hölls emellertid verksamheten genom statsmedel. Som villkor för statsbidragen hade gällt, att verksamheten skulle stå under lantbruksstyrelsens överinseende.

Pensionsanstalten avgav utlåtande i ärendet till Kungl. Maj :t den 16 november 1936 och hemställde — under åberopande av ett tidigare utlåtande beträffande Sveriges fjäderfäavelsförening — att framställningen ej för det dåvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den 20 december 1940 beslöt Kungl. Maj:t, att fiskeriföreningens framställning ej för det dåvarande skulle upptagas till avgörande.

För budgetåret 1948/49 har av anslaget till befrämjande i allmänhet av fiskeri- näringen å 45 000 kronor ett belopp av 34 000 kronor beräknats för Södra Sveriges fiskeriförening, varav 15 035 kronor till föreningens fiskeribiologiska undersök- nings- och försöksverksamhet samt 18 965 kronor till dess upplysningsverksam- het. Föreningens verksamhet är i huvudsak förlagd till Aneboda i Kronobergs län, där föreningen vartannat år anordnar fiskeriskola för utbildning av länsfiskeri- tjänstemän. En fastare anknytning av utbildningsverksamheten beträffande läns— fiskeritjänstemännen till föreningen är ifrågasatt. Något ställningstagande därtill från statsmakternas sida har dock ännu icke skett.

Beträffande Södra Sveriges fiskeriförening gäller i stort sett liknande förhållanden som beträffande Sveriges fjäderfäavelsförening. Utredningen

• Sida 142
•  Original

har dock med hänsyn till att det synts något oklart, vilken ställning för- eningen kan komma att få i framtiden, icke ansett sig böra föreslå anslut- ning till SPA för föreningens befattningshavare.

En framställning av riksförbundet Sveriges seminföreningar har gjorts om åtgärder i syfte, att ordinarie seminveterinärer måtte få delaktighet i SPA. Framställningen jämte däröver avgivna yttranden ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 mars 1945 överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Seminförening utgör en sammanslutning av jordägare inom ett visst be— gränsat område för att genom seminering bidraga till nötkreaturavelns hö- jande inom föreningens verksamhetsområde. Föreningarna, enligt uppgift elva till antalet, äro anslutna till riksorganisationen Sveriges seminföre- ningar. Enligt vad som inhämtats åtnjuta de ej statsbidrag.

Frågan om inseminationsverksamheten har behandlats av utredningen rörande ladugårdskontroll m. m. i ett nyligen avgivet betänkande angående artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur (SOU 1948: 36). Där- vid har förslag framlagts till vissa föreskrifter rörande verksamheten. Till- syn av verksamheten har föreslagits skola handhas av en särskild lant- bruksstyrelsen underställd inseminationsnämnd. Några statsbidrag för att underlätta djurägares anslutning till inseminationsverksamheten har utred- ningen icke ansett -sig böra föreslå. Utred-ningen har ej heller ansett anled— ning för närvarande föreligga att från statsmakternas sida utfärda några föreskrifter om de i verksamheten anställdas lönevillkor och övriga an— ställningsförhållanden.

För närvarande torde seminföreningarnas verksamhet icke kunna sägas ha en sådan ställning i förhållande till det allmänna och en sådan organisa- tion att delaktighet i SPA för befattningshavare i verksamheten kan ifråga- komma.

Föreningen för växtförädling av fruktträd har i skrivelse den 9 juni 1948 till utredningen framställt förfrågan, huruvida anslutning för dess befatt- ningshavare till SPA kunde möjliggöras. Föreningen har därvid anfört, att föreningens organisation och arbetsuppgifter beträffande förädling av frukt— träd bildade en motsvarighet till Sveriges utsädesförenings och Weibulls- holms växtförädlingsanstalts verksamhet. Enligt utredningens uppfattning har föreningen för växtförädling av fruktträd icke en ställning i förhållande . till det allmänna, som är jämförlig med de institutioner på jordbrukets Om- råde som utredningen föreslagit skola erhålla anslutning till SPA. Utred— ningen har därför icke ansett sig böra föreslå pensionsrätt i SPA för för- eningens befattningshavare.

Även befattningshavare hos Jordbrukarungdomens förbund har ifrågasatts böra anslutas till SPA.

FramstäHning om sådan anslutning för sekreteraren tillika föreståndare för centralbyrån hos jordbrukarungdomens förbund gjordes i motion till riksdagen år 1932. Bankoutskottet anförde i yttrande över motionen, att det med hänsyn till de konsekvenser som sannolikt skulle kunna föranledas av ett beslut om del- aktighet i SPA för den avsedda befattningen vore tveksamt, huruvida delaktighet

• Sida 143
•  Original

borde medgivas. I varje fall ansåg utskottet, att frågan icke borde av riksdagen avgöras utan att ärendet först varit föremål för prövning av vederbörande myn- digheter och Kungl. Maj:t. Motionen föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Framställning om delaktighet för ovannämnda befattningshavare i SPA har här- efter gjorts hos Kungl. Maj:t av styrelsen för Jordbrukarungdomens förbund.

Statskontoret tillstyrkte den 14 februari 1933, att befattningshavaren erhöll an- slutning till SPA med hänsyn till den ställning jordbrukareungdomens förbund intog såsom statsunderstödd, med hushållningssällskapen samarbetande och av statliga myndigheter kontrollerad institution.

Pensionsanstalten åberopade i yttrande den 27 januari 1933 bankoutskottets utlåtande i fråga om befattningens förenande med pensionsrätt i SPA. [ Enligt beslut den 7 juni 1934 föranledde framställningen ingen Kungl. Maj:ts , åtgärd. % Enligt samma dag beslutad ändring av SPAs reglemente skapades emellertid möj— , lighet för befattningshavare som från tjänst med delaktighet i SPA övergått till en , med dylik delaktighet icke förenad befattning hos statsunderstödd institution att 1 under vissa villkor få bibehålla delaktighet i SPA. På grund av berörda bestäm- melse har nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning hos Jordbrukar- ' ungdomens förbund personligen delaktighet i SPA.

Enligt stadgarna för Jordbrukarungdomens förbund utgör detta en sammanslut- ning av jordbrukarklassens ungdom samt av annan ungdom på landsbygden även- som av andra personer intresserade för förbundets syften. Förbundet har till upp- gift att till fromma för jordbrukets sunda utveckling stärka lantungdomens håg för och höja dess duglighet i jord'brukaryrket. Verksamheten bedrives bl. a. genom praktisk undervisning bland jordbrukarungdomen i samband med arbetstävlingar I och genom studieverksamhet av olika slag i anslutning till lokala klubbar. Den av förbundet ledda praktiska ungdomsverksamheten eller den s. k. klubbverksamhe- j ten på jordbrukets område avsågs enligt av riksdagen år 1944 meddelat princip- beslut angående omorganisationen av hushållningssällskapen skola överflyttas till hushållningssällskapen. Detta betraktades dock icke såsom något steg i riktning mot upplösning av förbundet, för vilket ändock betydelsefulla uppgifter ansågos kvarstå. Av Kungl. Maj:ts proposition nr 76 till 1947 års riksdag angående om- organisation av hushållningssällskapen m. m. framgår, att Jordbrukarungdomens förbund gjort fram-ställning om att förbundet måtte få bibehållas vid sin uppgift ' att handha ledningen av klubbverksamheten. Frågan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och förbundets uppgifter och frågan om klubbverksam- 1; hetens ledning torde enligt vad av propositionen framgår bli föremål för ytter- ligare överväganden och utredning och kan därför icke betraktas som definitivt avgjord. För budgetåret 1948/49 har upptagits ett statsbidrag av 160 000 kronor till för- bundet-s allmänna verksamhet, under villkor, bl. a., att förbundets verksamhet un- derkastas statlig inspektion.

Förbundets verksamhet har uppenbarligen ansetts ha stor betydelse för lantbruksnåringen. Den synes dock ligga på gränsen till sådan ideell verk- samhet på kulturlivets område, som enligt vad utredningen tidigare under avdelningen »Undervisningsväsendet» framhållit, i första hand synes få be- traktas som en uppgift för föreningslivet. Då därtill kommer att frågan om t förbundets framtida ställning och arbetsuppgifter för närvarande synes nå- got oklar, har utredningen icke ansett sig böra föreslå anslutning av för- a bundets befattningshavare till SPA. Den personliga pensionsrätt i SPA som nuvarande föreståndaren för förbundets centralbyrå förvärvat bör denne dock givetvis få behålla.

• Sida 144
•  Original

I detta sammanhang må vidare erinras om en på sin tid av Svenska jägar- förbundet gjord framställning om anslutning till SPA av befattningshavare hos förbundet. Framställningen, som bl. a. motiverades med förbundets ställ- . ning på jaktvårdens område, föranledde enligt beslut den 24 mars 1939 ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Till förbundet, som räknar omkring 60 000 medlemmar, äro anslutna 25 ; länsjaktvårdsföreningar. Förbundets verksamhet bekostas till huvudsaklig del av jaktvårdsfonden. Enligt uppgift äro befattningshavarna hos förbun- det nu anslutna till pensionering i Svenska personal-pensionskassan.

Den omständigheten att förbundets verksamhet till övervägande del be- kostas av allmänna medel utgör ett visst stöd för anslutning av dess befatt- ningshavare till SPA. Enligt utredningens mening äro dock från utredning— ens principiella utgångspunkter skälen för en dylik anslutning otillräckliga.

Under senare år ha några nya halvstatliga institutioner för praktiskt- vetenskaplig forskning på näringslivets område tillkommit, vilka äro av in- tresse i detta sammanhang.

Först må nämnas Svenska träforskningsinstitutet. Detta institut har bil- dats genom samverkan mellan en för ändamålet bildad stift-else »Svensk Trä- forskniug» samt svenska staten. Förhållandet mellan stiftelsen och staten * regleras genom ett mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen träffat, av riksdagen godkänt avtal av den 24 februari 1942 (riksdagens skrivelse nr 397/1942). För stiftelsens verksamhet gälla vidare av Kungl. Maj:t fastställda stadgar. ;

Svenska träforskningsinstitutet har till ändamål att i nära samarbete med tek- niska högskolan i Stockholm bedriva teknisk-vetenskaplig forskning rörande sko- gens produkter, dess sammansättning och egenskaper samt rationella förädling och . utnyttjande ävensom att i samband härmed medverka till utbildning av tekniker inom av institutets verksamhet berörda områden. Institutets angelägenheter hand- has av en styrelse bestående av ordförande och tio ledamöter. Av dessa förordnar Kungl. Maj:t ordförande samt fem ledamöter. I ekonomiskt avseende gäller enligt avtalet, att Kungl. Maj:t förbundit sig att genom årliga anslag bidraga till kost— naderna för den grundläggande forskningen vid institutet ävensom för dettas all- männa administration. Bland de poster till vilka staten sålunda skall bidraga har i avtalet angivits lönekostnader för i viss personalplan angivna befattningshavare samt kostnader, som förorsakas institutet genom dessa befattningshavares anslut- ning till Svenska personal-pensionskassan i de fall de enligt bedömande av insti- ; tutets styrelse böra erhålla pensionsrätt.

I sitt yttrande över det förslag som låg till grund för statsmakternas beslut om Svenska träforskningsinstitutets tillkomst (se prop. nr 284/1942 ) anförde stats- kontoret rörande pensionsfrågan för institutets befattningshavare, att statsbidrag för pensionering genom enskild pensionskassa av befattningshavare vid en stats- understödd inrättning icke borde medgivas. Pensionering borde i sådant fall enligt statskontorets mening ordnas genom SPA. Vederbörande departementschef anförde till statsrådsprotokollet i detta hänseende, att en ändring av avtalet på denna punkt icke borde uppställas som villkor för dess godkännande. Om en fortsatt undersökning gav vid handen, att anslutning till SPA ställde sig förmånligare, finge Kungl. Maj:t överenskomma med stiftelsen om ändring av avtalet i detta hänse- ende.

Frågan om en överflyttning av den statsunderstödda pensioneringen av befatt- ningshavare vid Svenska träforskningsinstitutet till SPA upptogs sedermera till

• Sida 145
•  Original

prövning inom handelsdepartementet. En promemoria upprättades i ämnet och yttranden däröver inhämtades från träforskningsinstitutet, personal-pensionskas— san, pensionsanstalten och statskontoret. Träforskningsinstitutet anförde bl. a., att om den personal som avlönades med bidrag av statsmedel skulle anslutas till SPA, den övriga personalen i varje fall måste pensioneras på annat sätt, varför två pensionssystem måste tillämpas. Man hade vidare att räkna med ett visst utbyte av teknisk personal mellan industrien och institutet. För sådan personal vore det lämpligt med anslutning till personal—pensionskassan (SPP). Institutet pekade vi- dare på att SPAs reglemente tillämpade oförmånliga grunder vid förtidsavgång ur tjänst. Möjligheterna till förtidspensionering på grund av sjukdom syntes vi- dare institutet alltför beskurna. Svenska träforskningsinstitutet avstyrkte under åberopande av anförda skäl en överflyttning av pensioneringen för institutets per— sonal. Svenska personal-pensionskassan gjorde i sitt yttrande en jämförelse i vissa hänseenden mellan pensioneringen i pensionskassan och SPA, därvid kassan bl. a. framhöll liknande synpunkter som träforskningsinstitutet givit uttryck åt. Pensions- anstalten framhöll rent principiellt att, då fråga var om pensionering under sta— tens medverkan .av icke-statliga befattningshavare, till vilkas avlönande staten lämnade bidrag, sådan pensionering, om ej särskilda skäl annat föranledde, borde ske genom SPA, vars huvuduppgift var att omhänderha den statsunderstödda pen- sioneringen. Bortsett från principfrågan talade härför enligt pensionsanstaltens mening i första hand den för pensioneringens effektivitet betydelsefulla omstän- digheten, att efter levnadskostnaderna avpassade rörliga tillägg uvtgingo vid pen- sionering i SPA. Enligt pensionsanstaltens mening borde staten i allmänhet icke bidraga till avgifter i enskild pensionsinrättning för pensionering av med stats— bidrag avlönade befattningshavare även om, såsom fallet finge anses vara beträf— fande Svenska personal-pensionskassan, kostnaderna för pensionsförsäkring i den enskilda pensionsrättningen i stort sett voro likvärdiga med kostnaderna för en rent statlig pensionering. Pensionsanstalten ansåg dock att vissa skäl talade för att i förevarande fall pensioneringen borde få ske genom anslutning till Svenska personalpensionskassan. Pensionsanstalten fann sig därför närmast benägen att förorda, att pensioneringen finge ske genom pensionsförsäkring i Svenska perso- nal-pensionskassan.

Statskontoret vidhöll de principiella synpunkter på frågan som statskontoret tidigare givit uttryck åt och ansåg alltfort, att pensioneringen av ifrågavarande personal borde ske genom SPA. Någon ändring har sedermera ej skett i fråga om pensioneringssystemet för träforskningsinstitutets befattningshavare.

En revision av SPAs reglemente enligt det förslag pensionsutredningen framlägger i Kap. VI skulle medföra, att flera av de skäl som åberopats mot en anslutning av Svenska träforskningsinstitutets befattningshavare till SPA skulle komma att förlora i betydelse. Detta gäller bl. a. vad som sagts om möjligheterna till förtidspensionering på grund av sjukdom samt om pensionsrätten vid annan förtidsavgång. Vissa av de skäl som anförts till stöd för en anslutning till Svenska personal-pensionskassan synas dock kvarstå. Utredningen har för sin del icke ansett sig böra framlägga något förslag till ändring av de former för pensionering av träforskningsinstitu- tets befattningshavare som bestämts i ovannämnda avtal. Utredningen vill dock göra det uttalandet, att träforskningsinstitutets verksamhet i och för sig är av sådan beskaffenhet, att befattningshavarnas anslutning till SPA bör kunna ske med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar som utredningen i sådant hänseende uppställt.

• Sida 146
•  Original

Svenska textilforskningsinstitutet är en institution av liknande karaktär som Svenska träforskningsinstitutet. Textilforskningsinstitutet har till ända- mål att i nära samarbete med Chalmers tekniska högskola och under sam- verkan med andra vetenskapliga institutioner bedriva forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden, som röra textila produkter, deras framställning och användning ävensom att i samband härmed medverka till utbildning av tekniker och forskare på dessa områden. Jämlikt avtal, som träffats med stiftelsen Svensk textilforskning, har staten förbundit sig bl. a. att genom årliga anslag bidraga till kostnaderna för den grundläggande forskningen vid institutet ävensom dettas administration (se prop. år 1943 nr 201). Dessa bidrag avse förutom avlöningskostnader kostnader, som för- orsakas institutet genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan för befattningshavarnas pensionering.

Vad utredningen ovan anfört i fråga om pensioneringen av befattnings- havare vid Svenska träforskningsinstitutet torde äga giltighet även beträf- fande pensioneringen av textilforskningsinstitutet—s befattningshavare.

Ett institut av samma typ som Svenska träforskningsinstitutet och Svens- ka textilforskningsinstitutet är vidare det år 1945 grundade jordbrukstek- niska institutet.

Detta institut har fått till uppgift att i nära samarbete med lantbrukshögskolan och statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt under samverkan med andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter bedriva tekniskt-ve- tenskaplig forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområdcn som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner, redskap och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva upplysningsverksamhet angående de tekniska hjälpmedlens rationella användning i jordbruket. Verksamheten har när- mare reglerats genom ett avtal mellan Kungl. Maj ;t och jordbrukstekniska för- eningen. Staten har enligt detta avtal förbundit sig att genom årliga anslag bidraga till bestridande av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för dettas allmänna administration.

I det förslag av 1942 års jordbrukskommitté som lagts till grund för statsmak- ternas beslut rörande institutets inrättande förordade kommittén bl. a., att insti— tutets personal borde pensioneras genom Svenska personal—pensionsk—assan. Mot detta förslag framställdes erinringar från statskontoret, som föreslog, att persona- len borde anslutas till SPA. Tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse till- styrkte däremot kommitténs förslag i fråga om formerna för pensioneringen och uttalade att därigenom institutets rekryteringsproblem i icke oväsentlig grad skulle förenklas. Vederbörande departementschef uttalade i denna fråga (prop. nr 37/ 1945) att slutlig ståndpunkt icke då borde tagas i detta hänseende. Om en fortsatt undersökning gav vid handen, att anslutning till SPA ställde sig förmånligare och kunde ske utan olägenhet för institutet, kunde beslut därom få meddelas fram- deles.

Pensionsfrågan för institutets befattningshavare synes numera ha lösts genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

Utredningen har för sin del icke funnit sig böra nu förorda någon ändring beträffande formerna för statens medverkan till pensioneringen av jord- brukstekniska institutets befattningshavare av liknande skäl, som anförts beträffande träforsknings- och textilforskningsinstituten.

• Sida 147
•  Original

I detta sammanhang må även nämnas den verksamhet som med bidrag av statsmedel drives vid det år 1946 grundade institutet för konserverings- forskning. Även detta institut synes ha bildats efter mönster av Svenska trä— forskningsinstitutet och Svenska textilforskningsinstitutet. Verksamheten bedrives i samarbete med bl. a. Chalmers tekniska högskola. Enligt ett avtal mellan stiftelsen »Svensk konserveringsforskning» och staten har staten förbundit sig att bidraga till kostnaderna för verksamheten på visst sätt. Bidragen avse bl. a. lönekostnader samt bidrag till pensioneringskostnader genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

Vad i pensionshänseende sagts om de förut här ovan nämnda forsknings- instituteten gäller även institutet för konserveringsforskning.

En mera allmänt betonad verksamhet av teknisk-vetenskaplig karaktär handhas av ingenjörsvetenskapsakademien. Verksamheten bedrives enligt av Kungl. Maj :t fastställda stadgar och med bidrag av statsmedel. Enligt stadgarna har akademien till syfte att befordra teknisk-vetenskaplig forsk- ning samt att därigenom främja den svenska industrien och tillvaratagan- det av landets naturtillgångar. De statsbidrag som utgå till akademien sy- nas för närvarande täcka ungefär hälften av utgifterna enligt av Kungl. Maj:t fastställd stat.

Liksom akademier i allmänhet står ingenjörsakademien under ledning" av ett presidium. Preses och vice preses förordnas för en tid av tre år av Kungl. Maj :t efter förslag av akademien. Kungl. Maj:t har även att förordna verkställande direktör för akademien.

Den av Kungl. Maj:t fastställda staten för akademien upptager även en post avseende pensionskostnader. Pensionsfrågan för akademiens personal synes ha lösts genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

Utredningen har för sin del icke ansett sig böra föreslå någon ändring därutinnan.

Av stor betydelse för jordbruksnäringen är den verksamhet som enligt avtal med staten bedrives av Svenska spannmålsaktiebolaget. Bolaget har * enligt detta avtal att medverka till reglering av spannmålsmarknaden. En-

ligt avtalet äger bolaget rätt till ersättning av statsmedel för kostnaderna för sin verksamhet. Då bolagets verksamhet sker i det allmännas intresse och finansieras med statsmedel kunde anslutning till SPA av vissa befattnings— havare möjligen kunna tänkas ifrågakomma. Pensioneringen av bolagets anställda synes emellertid numera vara ordnad, för vissa befattningshavare genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan och för andra genom anlitande av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Det torde vidare vara tveksamt, huruvida en anslutning till SPA lämpligen bör ifrågakomma för befattningshavare anställda i ekonomisk verksamhet, som bedrives i aktie— bolags form.

Utredningen har med hänsyn till anförda omständigheter icke funnit sig böra föreslå anslutning av spannmålsbolagets befattningshavare till SPA.

Vad beträffar sådana statliga aktiebolag, som bedriva en verksamhet jäm- förlig med privata industrier eller affärsföretag t. ex. aktiebolaget Statens

• Sida 148
•  Original

skogsindustrier, har utredningen funnit ännu mindre skäl föreligga för an- slutning till SPA. Då det här gäller en verksamhet som mera faller inom den enskilda företagarverksamhetens område än inom området för statens allmänna verksamhet, synes ordnande av pensioneringen för befattnings- havare i. verksamheten, i likhet med vad hittills i regel skett, böra anknyta till de vid enskilda företag brukliga formerna. Därmed erhåller bolaget också en friare ställning när det gäller att ordna anställningsförhållandena i varje särskilt fall.

En viss särställning bland de statliga eller staten närstående bolagen intaga aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget Vin- & Spritcen- tralen samt de lokala systembolagen.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har enligt avtal mellan staten och bolaget till ändamål att utöva svenska statens monopol å tobakstillverkning samt idka handel med tobaksvaror. Statens inflytande över bolaget har .säkrats genom rätt för Kungl. Maj:t att utse visst antal ledamöter i bola— gets styrelse. Inkomster av bolagets verksamhet utöver viss maximerad ut— delning tillgodoföra—s staten som stamaktieägare.

Aktiebolaget tobaksmonopolet har ett stort antal anställda. Såväl tjänste— män som arbetare ha fått sin pensionsfråga ordnad genom särskilda för ändamålet bildade pensionskassor. ' Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen har enligt gällande bolagsordning att framställa, förädla eller på annat sätt bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel med dylika drycker samt att hand- ha i sammanhang därmed stående rörelse. Verksamheten grundar sig på avtal mellan staten och bolaget. Aktiemajoriteten är i statens hand. Vinst utöver viss utdelning skall inlevereras till statsverket.

Pensionsfrågan för tjänstemännen har lösts genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan och för arbetarna genom anlitande av pensions- styrelsens frivilliga försäkring.

Detaljhandeln med rusdrycker omhänderhas av utav länsstyrelse antaget systembolag, ett för varje detaljhandelsområde. I fråga om affärsdriften ha systembolagen blivit underkastade kontrollstyrelsens tillsyn och direk- ; tiv. I bolagsstyrelsen skola finnas representanter för såväl landsting som kontrollstyrelsen. Vinst utöver viss utdelning ingår till statsverket.

I princip fordras kontrollstyrelsens samtycke till beslut rörande perso— nalens löner och pensioner. Systembolagens befattningshavare åtnjuta för närvarande löner och pensioner enligt av kontrollstyrelsen godkända nor— malreglementen, som utarbetats i nära anslutning till motsvarande statliga. bestämmelser.

Enligt vad utredningen kunnat finna föreligger knappast något behov av nya pensionsmöjligheter för monopolbolagens befattningshavare.

Sammanfattningsvis skulle de förändringar utredningen här ovan i den- na avdelning föreslagit innebära, att befattningshavare hos Svenska smör— provningarna samt hos Weibullsholms Växtförädlingsanstalt för framtiden

• Sida 149
•  Original

ej skulle få pensionsrätt i SPA, samt att till pensioneringen skulle få an- slutas befattningshavare hos Sveriges fjäderfäavelsförening. ._..

Följande befattningshavare, tillhörande de i denna avdelning behandlade verk'samhetsgrenarna, skulle alltså erhålla pensionsrätt i SPA, nämligen

I. vissa fast anställda befattningshavare hos hushållningssällskap i verk- samhet till främjande av jordbruket och därtill hörande binäringarsamt fiske och hemslöjd ävensom vissa hemkonsulenter hos hushållningssäll- skapen; |

2. vid mejerisammanslutning anställda special- och distriktskonsulenter, vilka avlönas med bidrag av statsmedel;

3. vissa fast anställda befattningshavare vid lantbruksakademien;

4. fast anställda befattningshavare vid statsunderstödda lokala frökon- i trollanstalter och statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollsta- tioner; samt

5. fast anställda befattningshavare hos Sveriges utsädesförening Och Sve- riges f j äderfäavelsförening.

Kyrkoväsendet.

Enligt ett genom kungörelse den 19 juni 1942 gjort tillägg till SPA:s

3 reglemente har möjlighet beretts prästerliga befattningshavare vid vissa iden svenska kyrkan närstående institutioner att erhålla familjepensions-

rätt i SPA. Denna möjlighet tillkom i anslutning till statens övertagande av prästerskapets änk-e- och pupillkassa och den därvid genomförda om— regleringen av pensionsförhållandena för prästerskapet i allmänhet.

I prästerskapets änke- och pupillkassa voro i princip alla, vilkva inom svenska kyrkan vigts till prästämbetet, såväl berättigade som förpliktade * till delaktighet. Kassans verksamhet inbegrep sålunda ej blott präster i &. den till svenska kyrkan hörande egentliga församlingsvården utan omfat- i tade även andra kategorier prästerliga befattningshavare i verksamhet av ! kyrklig art.

Den i samband med änke- och pupillkassans övertagande av statsverket skedda omregleringen av prästerskapets familjepensionsförhållanden avsåg i första hand biskoparna och prästerna i de territoriella församlingarna och ! vissa andra i fråga om verksamhet samt anställnings- och avlöningsförhål— [landen jämförliga befattningshavare. Enligt reglementet den 28 november | 1941 angående familjepension för efterlevande till präster (familjepensions- reglementet för prästerskapet), vilket reglemente trädde i kraft den 1 ja— nuari 1942, infördes för sistberörda grupper av befattningshavare en fa- miljepensionering i statlig (statskontorets) regi grundad på avgifter av be- fattningshavarna samt bidrag av kyrkofonden. Övriga präster blevo i de fall de vid k'alenderårsskiftet 1941/42 varit delägare i prästänkekassan personligen för sina efterlevande tillförsäkrade rätt till familjepension ur kyrkofonden. Detta gällde oavsett vilka befattningar de innehade. Vad be—

• Sida 150
•  Original

träffar vissa av de grupper prästerliga befattningar som lämnats utanför pensioneringen enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet, ansågs fortsatt statlig medverkan till familjepensioneringen böra lämnas jämväl för framtida befattningshavare. Härvid avsågos sådana befattningshavare, som innehade en mera markerat publik anställning eller eljest en fast präs- ! terlig anställning i allmännyttiga om än mer eller mindre friställda inrätt- % ningar inom den kyrkliga organisationen. Efter där—om verkställd särskild ' utredning föreslogs i proposition till 1942 års riksdag (nr 273), att delak— tighet i SPA i familjepensionshänseende skulle beredas vissa befattnings- havare av sistnämnda slag. Propositionen upptog följande institutioner och befattningshavare : Sven-ska kyrkans diakonistyrelse: vissa sekreterare, föreståndare vid svens- ka kyrkans lekmannaskola; Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: vissa sekreterare, sjömanspräster; Svenska kyrkans missionsstyrelse: vissa sekreterare; Diakonissanstalten å Ersta, Stockholm: föreståndare och biträdande pasto- rer; Värsta diakonissanstalt, Härnösand: föreståndare; Göteborgs diakonissanstalt: föreståndare; Samariterhemmet i Uppsala: föreståndare och biträdande pastor; Svenska diakonanstalten å Stora Sköndal: föreståndare och biträdande , pastor; Stockholms stadsmission: föreståndare; Bl-asieholmskyrkan, Stockholm: predikant; S:t Johanneskyrkan i Göteborg: predikant; , Bruk eller större industriföretag: i 47 få 2 mom. prästvalslagen avsedd präst. * Domkyrkostyrelserna: domkyrkosysslomän, som icke samtidigt innehade annan med rätt till statlig familjepension förenad befattning; , Beträffande innehavare av sekret-erarbefattning vid ovan nämnda centrala ; kyrkliga styrelser uppställdes som villkor för pensionsrätt, att befattnings- havaren vid övergången till befattningen var underkastad familjepensions-a reglementet för prästerskapet. * Med hänsyn till att spörsmålet om gränsdragningen för SPAs verksam- hetsområde väntades snart bliva föremål för särskild utredning ansågos åtgärderna för beredande av familjepensionsrä—tt åt vissa befattningshavare inom kyrkoväsendet böra begränsas till vad som direkt påkallades av den nya familjepensioneringen för prästerskapet. Någon utvidgning av familje— pensionsrätten till befattningshavare, som tidigare icke ägt delaktighet i .prästänkeka-ssan, syntes icke böra komma i fråga. Det torde främst ha varit .med hänsyn därtill som innehavare av sekreterarbefattning vid diakoni-, missions- samt sjömansvårdsstyrelserna lämnats utanför pensioneringen i de fall de voro lekmän (icke präster). Beträffande de hos sjömansvårdsstyrelsen anställda sjömansprästerna samt de av missionsstyrelsen anställda missionärerna framhölls i propo- sitionen att själva det förhållandet, att de voro stationerade på främmande

• Sida 151
•  Original

& i % » ' | |

ort, måste för en verksamhet som SPAs antagas i regel komma att medföra ej oväsentlig omgång och besvär med avseende å pensioneringen såsom i fråga om uppbörden av pension-savgifter, konstaterandet och utredningen av inträffade pensionsfall samt utbetalningen av ifrågakommande pensio- ner. Det befanns därför lämpligt, att av förenämnda utom landet statio— nerade befattningshavare endast medtaga sjömansprästerna, vilkas antal var jämförelsevis ringa och beträffande vilka de nyssberörda olägenheterna i administrativt hänseende voro mindre framträdande. Frågan om missio- närernas inordnande i SPA finge övervägas i samband med den kommande utredningen om SPAs verksamhet.

Anslutning till SPA hade även ifrågasatts böra medgivas befattningsha- vare vid Svenska Israelsmissionen. Enär denna institutions verksamhet icke reglerats i något av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente och icke heller vore un— ställd svensk kyrklig statsmyndighets till-syn, ansågs någon delaktighet i SPA ej för det dåvarande böra ifrågakomma. '

Sedan riksdagen bifallit propositionen gjordes enligt kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 474) det tillägg till SPAs reglemente (kap. XI), varigenom de befattningar som i propositionen förordats till familjepensionsrätt i SPA förenades med sådan rått. -

Den redan tidigare väckta frågan om en utvidgning av pen-sioneringen till att jämväl omfatta icke prästerliga befattningshavare vid diakoni-, mis- sions- och sjömansvårdSstyrelserna samt de hos missionsstyrelsen anställ— da missionärerna ävensom vissa befattningshavare hos Israelvsmissionen har utredningen i detta sammanhang upptagit till förnyad behandling. Härvid har utredningen haft att beakta till utredningen inkomna framställningar från såväl diakoni—, missions- och sjömansvårdsstyrelserna som från sty- relsen för lsraelsmissionen.

Såväl diakonistyrelsen som missionsstyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen utgöra officiella organ för den svenska kyrkans verksamhet. Styrelsernas verksamhet regleras av stadgar, som fastställts av Kungl. Maj :t. Ledamöterna i styrelserna utgöras av, förutom ärkebiskopen som självskriven ordförande i styrelserna, utav kyrkomötet valda representanter. Styrelserna ha att av— giva berättelse rörande sin verksamhet till varje kyrkomöte. Verksamheten finansieras i huvudsak med kollekter, som insamlas i rikets kyrkor samt med andra frivilliga gåvor. Av kyrkofonden lämnas bidrag till avlöning av sjömanspräster anställda hos sjömansvårdsstyrelsen. Även till missionssty- relsen har under några år bidrag av kyrkof—onden—s medel anvisats.

Enligt stadgarna har diakonistyrelsen till uppgift att i samarbete med präster och lekmän inom församlingarna och i samförstånd med stiftssty— relser verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksv-erksamheten inom den svenska kyrkan. För denna sin verksamhet har styrelsen ett sekretariat, bestående av direktor (förste sekreterare), by- råsekreterare samt ett antal sekreterare för de särskilda grenarna av sty- relsens verksamhet såsom folkbildningssekreterare, ungdomssekreterare,

• Sida 152
•  Original

socialsekreterare, söndagsskolsekreterare, biträdande söndagsskolsekretera— re, skol- och seminaristsekreterare, biträdande skol- och seminaristsekretera- re, kvinnlig församlingssekreterare, scoutsekreterare, flickscoutsekreterare, sångsekretererare samt idrottssekreterare ävensom en byrå för de löpande expeditionsgöromålen m. m. Dessutom är styrelsen verksam genom utskott och delegationer samt genom ombud i de olika stiften.

I svenska kyrkans lekmannaskola, som är diakonistyrelsens organ för kyrklig instruktionsverksamhet, anordnas såväl längre kurser i skolloka— lerna i Sigtuna som kortare dylika i olika delar av landet. I första hand har skolan att utbilda sådana lekmannakrafter, som bedriva kyrklig verk— samhet bredvid sin borgerliga gärning.

Missionsstyrelsen har enligt sina stadgar att utöva svenska kyrkans verk- samhet för evangeliets spridning bland icke kristna folk. Missionsstyrelsen utsänder och underhåller missionärer bland icke kristna folk samt under- stödjer och vårdar de kristna församlingar vilka bildats genom dessa mis- sionärers verksamhet. Styrelsen utbildar missionärer, understödjer mis- sionsföreningar, utger missionsskrifter samt vidtager i övrigt sådana åtgär— der, som kunna leda till missionssakens främjande.

Missionsstyrelsens verksamhet i hemlandet handhas dels av tjänstemän, som utgöras av missionsdirektor, ett antal sekreterare, kamrerare, kontors- personal samt vaktmästare och dels av utskott för beredning av ärenden, reseombud ävensom missionsräd i de olika stiften.

Verksamheten i utlandet beskrives av missionärer fördelade å olika mis- sionsfält. Missionärerna utgöras såväl av präster som av lekmän. Lönerna ha differentierats med hänsyn till kön och civilstånd.

S jömansvårdsstyrelsen har till uppgift att utöva svenska kyrkans verk- samhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet med undan- tag för vården av de utländska svenska församlingar vilka erhållit av Kungl. Maj:t godkänd kyrkoordning. Styrelsen har utbrutits ur missions— styrelsen och motsvarar dennas förutvarande sjömansvårdsutskott. Styrel— sen äger förordna och avlöna en sekreterare (generalsekreterare), en kassa- förvaltare och i mån av behov övriga tjänstemän och biträden. Förutom generalsekreterare och kassaförvaltare (kassakamrerare) finnas hos styrel— sen anställda 2:e och 3:e sekreterare ävensom amanuens, assistent, kas- sörska samt kvinnliga korrespondenter. Arbetet å de olika stationerna i utlandet bedrives av sjömanspräster och assistenter.

I sina ovan berörda framställningar till pensionsutredningen ha diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna under åberopande av vad styrelserna i tidigare sammanhang anfört och föreslagit i fråga om ordnande av deras befattningshavares pensionsfråga uttalat sig för, att möjligheterna att an- sluta befattningshavare till SPA måtte utvidgas till att även gälla icke prästerliga befattningshavare hos styrelserna. De synas härvid ha avsett anslutning i fråga om såväl tjänste- som familjepension. Diakonistyrelsen har jämväl berört tjänstepensionsförhållandena för de prästerliga befatt- ningshavarna och synes därvid ha ifrågasatt, att även för dessa möjlighet borde beredas till tjänstepension i SPA.

• Sida 153
•  Original

Missionsstyrelsen har i sin framställning även framhållit önskvärdheten av statlig medverkan till missionärernas pensionering.

Diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna utgöra officiella institu— tioner av sådant slag, att förutsättningarna för anslutning av deras befatt- ningshavare till SPA i princip synas föreligga. I betraktande av den rela- tivt fria ställning i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende som styrel- serna intaga i förhållande till staten synes anslutningen till SPA dock endast böra omfatta sådana befattningshavare vid styrelserna, som ha centrala och allmänna uppgifter och särskild för dessa uppgifter avpassad kompe- tens. Något villkor att vederbörande befattningshavare skall vara prästman (i likhet med vad som nu gäller för anslutning till SPA i familjepensions- hänseende av befattningshavare inom missionen och diakonien) synes där- emot icke böra uppställas. Det må för övrigt anmärkas, att det i många fall berott på tillfälligheter om befattningar vid styrelserna kommit att in- nehas av präster eller av lekmän. Endast för ett fåtal befattningar har näm- ligen teologisk utbildning och prästvigning uttryckligen angivits som an- ställningsvillkor.

De befattningar vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna som enligt utredningen-s mening böra få anslutas till pensioneringen i SPA äro direktors- och sekreterarbefattningarna vid styrelserna samt dessutom före- ståndarbefattningen vid diakonistyrelsens lekmannaskola i Sigtuna, be- fattningar som sjömanspräst hos sjömansvårdsstyrelsen och som missionär hos missionsstyrelsen. Av dessa befattningar kunna för närvarande (i de fall _ de innehas av prästman) samtliga utom mis-sionärsbefattningarna i familje- i pensionshänseende anslutas till SPA. Att missionärsbefattningarna, även i

de fall de innehas av präster, hittills helt lämnats utanför pensioneringen i SPA, synes främst ha berott på att deras anslutning till pensioneringen be- farats medföra administrativa olägenheter i olika hänseenden, exempelvis i ) fråga om upphörd av pensions-avgifter och utredande av pensionsfall. Dessa

olägenheter torde dock bli mindre framträdande med det pensionssystem som utredningen i det följande föreslår, och utredningen har icke ansett, att med hänsyn till desamma hinder bör möta mot befattningshavarnas anslut- ning till SPA.

I likhet med vad som är fallet beträffande de till SPA anslutna befatt- ningshavarna i allmänhet synas även befattningshavarna vid här avsedda kyrkliga styrelser böra erhålla både tjänst—e— och familjepensionsrätt i SPA.

Vad beträffar de befattningshavare som äro präster bör härvid beaktas de möjligheter dessa ha att komma i åtnjutande av emeritilön. Vissa befatt- ningshavare i ledande ställning vid diakoni-, missions— och sjömansvårds- styrelserna och inom missionen och diakonien i övrigt kunna i denna sin egenskap tilldelas emeritilön enligt därom gällande särskild-a bestämmelser. Andra prästerliga befattningshavare, om vilka här är fråga, kunna erhålla emeritilön som extra ordinarie prästmän, därest de ha tillräckligt antal prästerliga tjänstår. Det kunde därför förefalla, som om något behov av

• Sida 154
•  Original

tjänstepensionsrätt icke skulle föreligga för de prästerliga befattningshavar- nas del. Prästerskapets avlönings- och pensionsförhållanden äro emellertid nu föremål för utredning av 1946 års prästlönekommitté och det är att för- vänta, att denna kommitté kommer att för församlingsprästernas och andra med dessa jämförliga prästers del framlägga förslag om reglering av löne- och pensionsförhållandena i anslutning till det statliga löne- och pensions- systemet. I samband med genomförande av ett sådant förslag torde emeriti- löneinstitutet komma att upphävas.

Under sådana förhållanden har pensionsutredningen ansett, att jämväl för de prästerliga befattningshavare som äro anställda vid ifrågavarande kyrkliga styrelser anslutning till SPA bör genomföras även i tjänstepen- sionshänseende. Utredningen förutsätter, att det iakttages, att emeritilön icke beviljas i fall då tjänstepension kommer att utgå.

Vad beträffar diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göte- borg, samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt i Sköndal samt Stockholms stadsmission får utredningen anföra följande.

Dessa institutioner tillmätas central betydelse för svenskt kyrkoliv. De bedriva sin verksamhet enligt stadgar, som fastställts av Kungl. Maj :t. De- ras föreståndare kunna få emeritilön enligt bestämmelserna om emeritilö- ner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst. Av liknande skäl som ovan anförts i fråga om pensionsförhållan- dena för präster anställda vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrel- serna synas därför föreståndarna vid anstalterna inom diakonien (dit räk- nas även samariterhemmet i Uppsala) och Stockholms stadsmission böra erhålla rätt ej blott till familjepension utan även till tjänstepension genom anslutning till SPA. Även biträdande pastor vid anstalt tillhörande diako- nien föreslås komma i åtnjutande av sådan rätt.

Enligt SPAs nuvarande reglemente kan predikant vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i Göteborg erhålla familjepensions- rätt i SPA. Denna möjlighet är numera icke utnyttjad. Det synes utred- , ningen, som om nämnda kyrkor, vilka ha karaktär av stiftelsekyrkor, icke intaga samma ställning inom svenskt kyrkoliv som t. ex. diakonianstal— terna. Predikanterna vid kyrkorna ha ej heller i denna egenskap beviljats möjlighet att erhålla emeritilön. Det må för övrigt nämnas, att Blasie- holmskyrkan, som under senare tid i viss mån synes ha ändrat karaktär, för närvarande endast har deltidsanställd predikant.

Utredningen har med hänsyn till anförda omständigheter ansett, att pre- dikanterna vid nämnda stiftelsekyrkor icke böra erhålla pensionsrätt iSPA. Utredningen vill dock framhålla, att någon tvekan möjligen kan råda i fråga om S:t Johanneskyrkan i Göteborg med hänsyn till att kyrkan i viss mån är anknuten till sjömansvården i staden.

Pensionsrätt för s. k. brukspräster i SPA synes icke böra medgivas. Några sådana präster torde för övrigt numera knappast längre finnas.

Nuvarande möjlighet för domkyrkosysslomän att erhålla familjepen— sionsrätt i SPA synes endast övergångsvis böra finnas kvar, varvid nu gäl-

• Sida 155
•  Original

| | ; I I |

lande bestämmelser därom böra tillämpas. Det är nämligen sannolikt, att de nuvarande domkyrkosysslomannabefattningarna komma att indragas el- ler förändra karaktär i samband med genomförande av en planerad om— organisation av domkyrkornas styrelser. Utredning om sådan omorganisa- tion pågår genom domkyrkosakkunniga av år 1946.

Vad beträffar frågan 0111 pensionsrätt för prästerliga befattningshavare hos Israelsmissionen ha som skäl mot anslutning av dessa till SPA anförts, att verksamheten icke vore reglerad av något av Kungl. Maj :t utfärdat reg— lemente och att den ej vore underställd statlig myndighets tillsyn. Dessa skäl mot anslutning till SPA synas alltjämt föreligga och utredningen an- ser sig därför icke böra förorda pensionsrätt i SPA för någon befattnings- havare hos Israelsmissionen.

Utredningens förslag i fråga om kyrkoväsendet innebär sammanfattnings- vis, att pensionsrätt i SPA skulle tillkomma följande befattningshavare vid nedan angivna institutioner, nämligen:

1. vid Svenska kyrkans diakonistyrelse förste sekreterare (direktor), annan sekreterare samt föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna;

2. vid Svenska kyrkans missionsstyrelse svenska kyrkans missionsdirektor, sekreterare, samt missionär;

3. vid Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse sjömanspräst samt sekreterare;

4. vid diakonissanstaltema vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, diako- nissanstalten Samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets an- stalt & Sköndal samt Stockholms stadsmission föreståndare för eller biträdande pastor vid diakon- eller diakonissanstalt samt föreståndare för Stockholms stadsmission. Utredningen vill i detta sammanhang även beröra den planerade organisa- tionen av kyrkomusikertjänsterna i församlingarna. Denna organisation, vars grunder godkänts av riksdag och kyrkomöte innebär, att de nuvarande klockar—, organist- och kyrkasångarbefattningarna skola avvecklas och att i dessa befattningars ställe skola inrättas nya kyrkom-usikertjänster.

Rörande kyrkomusikernas pensionsförhållanden har förslag framkom- mit om att vissa av dem skola anslutas till SPA. Frågan därom är dock före- mål för särskild utredning och pensionsutredningen anser sig därför icke ha anledning framlägga något förslag härvidlag.

• Sida 156
•  Original

Sjömanshusen.

Sjömanshusen äro anstalter med tydlig offentligrättslig ställning. De ha bland annat att föra register över svenska sjömän, som sysselsättas å svens- ka handelsfartyg, att verkställa på- och avmönstring av sjömän, att tillhan- dagå i ärenden, som röra sjömännens värnpliktsförhållanden m. m. Kungl. Maj:t bestämmer var sjömanshus skall finnas, och verksamheten bedrives inom distrikt, vilkas omfattning fastställes av Kungl. Maj:t. Verksamheten finansieras i huvudsak av allmänna medel, och befattningshavarna i den- samma avlönas enligt av kommerskollegium utfärdade avlöningsreglemen- ten. Sjömanshusen torde uppfylla de förutsättningar som enligt pensionsut- redningens mening böra uppställas för anslutning till den statsunderstödda pensioneringen, och anslutning av deras befattningshavare till SPA torde för framtiden böra få ske i samma omfattning som hittills.

De kungl. teatrarna.

Med befattningshavare vid de kungl. teatrarna avses här personal dels vid kungl. teatern (operan) och dels vid kungl. dramatiska teatern samt musik- utövan-de befattningshavare vid hovkapellet.

Hovkapellets ordinarie personal tillhörde tidigare »Kungl. hovkapellets pensionsinrättning». Delaktigheten i sagda inrättning var i princip obligato- risk. Pensioneringen avsåg såväl tjänste- som familjepension. Statsbidrag till kostnaderna för pensioneringen beviljades under en följd av är, varjämte pensionsinrättningen åtnjöt bidrag av lotterimed—el.

Då en förbättring av p-ensionerna för befattningshavarna ansågs böra åvä- gabringas, gjorde år 1937 hovkapellets medlemmar framställning hos Kungl. Maj:t om åtgärder i sådant avseende.

Sedan utredning i ärendet förebragts genom pensionsanstalt—en och för- slag .avlämnats, varöver yttranden inhämtats, avlät Kungl. Maj :t proposition i ämnet till 1938 års riksdag (nr 256: 3), vari hemställdes om bemyndigande för Kungl. Maj:t 'att träffa överenskommelse om övertagande av kungl. hov— kapellets pensionsinrättning ävensom att utfärda bestämmelser angående delaktighet i SPA för befattningshavare vid hovkapellet m. m.

Departementschefen hade i ärendet bl. a. anfört följ ande: Såsom i ärendet framhållits äro de nuvarande pensionsförhållandena för befatt- ningshavarna vid hovkapellet ur flera synpunkter otillfredsställande, och en om- läggning av pensioneringen måste anses påkallad. Det synes mig även skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag och bidrag av lotteri— medel givit sitt stöd åt den nuvarande pensionsinrättningens verksamhet, lämnar sin medverkan till den nyordning av pensionsförhållandena, som sålunda bör ske. Beträffande formen för denna nyordning, i samband med vilken nyssnämnda pen- sionsinrättning förutsättes komma att upphöra, har från hovkapellets sida först framförts tanken på anslutning till Svenska personalpensionskassan och statens medverkan härtill genom beviljande av bidrag av lotterimedel med belopp av be-

• Sida 157
•  Original

lydande storlek. En lösning av pensionsfrågan enligt denna linje har avstyrkts av de hörda ämbetsverken och torde icke böra ifrågakomma. Däremot synes det i ären-det föreliggande förslaget om beredande åt befattningshavarna vid hovka- pellet av delaktighet i statens pensionsanstalt innebära en framkomlig väg för pen- sionsfrågans ordnande.

Riksdagen biföll propositionen, varefter Kungl. Maj:t den 17 juni 1938 utfärdade kungörelse i ämnet.

Befattningshavare med fast anställning å aktörs—, balett-, kor- eller tjäns- t-emannastaten vid de kungl. teatrarna (operan och dramatiska teatern) hade tidigare sina pensionsförhållanden ordnade genom anslutning till »Kungl. teatrarnas pensionsinrättning». I regel förelåg skyldighet för veder- börande att ingå som delägare i kassan. Pensionsförmånerna omfattade icke rätt till familjepension. Pensionskostnaderna finansierades bl. a. med stats- understöd.

Den tekniska personalen vid teatrarna tillhörde i pensionshänseende kungl. teaterns (operans) arbetares pensionskassa respektive kungl. drama— tiska teaterns arbetares pensionskassa.

Då teaterpersonalens pensionsförhållanden icke ansågos tillfredsställan- de tillsattes på sin tid en särskild utredning (teaterpensionsutredningen) att utreda frågan om åvägabringande av en pensionsreglering för personalen. Denna utredning föreslog, att personalen vid de kungl. teatrarna skulle an- slutas till SPA. Som motiv härför anfördes bl. a.

Relationen mellan tjänstepension och avlöning var för teaterpersonalen i åt- skilliga fall betydligt ogynnsammare än för befattningshavare med statligt ordnad pensionering. Pensionerna voro icke förenade med några tillåggsförmåner, som st'ode i förhållande till levnadskostnadernas växlingar. Vidare saknades familje- pensionsrätt. Erforderlig omläggning av pensioneringen kunde icke åvägabringas utan statens bidrag, då arbetsgivarna icke utan särskilda tillskott kunde gälda merkostnaderna som en pensionsreglering medförde. Statens medverkan motive- rades också av att både operans och dramatiska teaterns verksamhet sedan länge i väsentlig grad var beroende av statligt understöd i form av bidrag med lotteri- medel. Därtill kom, att staten genom teaterst'yrelsernas sammansättning förskaffat sig ett avgörande inflytande på ledningen av teatrarnas verksamhet.

En viss tvekan yppades i fråga om den tekniska personalens anslutning till pensionsanstalten. Frågan härom berördes bl. a. av pensionsanstalten, som i avgivet utlåtande över förslaget därom anförde:

Med hänsyn till de av utredningen lämnade upplysningarna angående den ställ- ning den tekniska personalen vid de kungl. teatrarna int-äger lärer ett beslut om denna personals anslutning till statens pensionsanstalt icke kunna fattas såsom ett ståndpunktstagande i fråga om pensionering av arbetare vid statsunderstödda institutioner. Visserligen torde ifrågavarande personalgrupp till viss del inrymma anställningshavare, som närmast äro att betrakta såsom arbetare, men ostridigt lärer vara, att gruppen jämväl omfattar personal, som svårligen kan hänföras under arbetarbegreppet i egentlig mening. I varje fall torde det på grund av för— hållanden, som utredningen berört, möta svårigheter att här uppdraga en klar gräns mellan arbetarpersonal och andra anställningshavare. Härtill kommer, att. anställningshavarna vid teatrarna kunna sägas i allmänhet stå staten närmare än många av de till anstalten nu anslutna befattningshavarna. På grund härav anser sig pensionsanstalten — om än med en viss tvekan _ kunna godtaga utredningens

• Sida 158
•  Original

förslag, att den tekniska personalen skall inordnas under i stort sett samma pen— sionsbestämmelser i reglementet för anstalten som den övriga teaterpersonalen.

Proposition med förslag i ämnet avgavs till 1943 års riksdag (nr 34). Ve- derbörande departementschef anförde i ärendet till statsrådsprotokollet bl. a. följande:

Såsom i ärendet framhållits, kunna pensionsförhållandena för de kungl. teatrar- nas personal icke anses vara på tillfredsställande sätt ordnade. En reglering av pensionsförhållandena är därför påkallad. Med hänsyn till de kungl. teatrarnas karaktär av statsunderstödda institutioner finner jag det skäligt, att staten lämnar sin medverkan till pensionsfrågans lösande genom att medgiva anslutning till sta- tens pensionsanstalt, såsom tidigare skett beträffande hovkapellets medlemmar. På grund av vad i ärendet blivit- upplyst om den tekniska personalens ställning och arbetsuppgifter anser jag hinder icke böra möta för genomförande av anslutning även såvitt angår denna personal.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag om anslutning av de kungl. teatrarnas anställda till SPA, har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 14 maj 1943 föreskrivit därav påkallat tillägg till SPAs reglemente.

Utredningen anser sig icke ha anledning att ifrågasätta någon inskränk- ning av den förhållandevis nyligen beslutade anslutningen av här ifråga- varande personal till pensioneringen i SPA.

I likhet med de kungl. teatrarna stödjas följande teatrar i landsortsstäder genom regelbundna bidrag av lotterimedel, nämligen Göteborgs lyriska teater, Göteborgs stadsteater, Malmö stadsteater och Hälsingborgs stadsteater. Vad beträffar Göteborgs lyriska teater har det aktiebolag som driver denna teater hos Kungl. Maj:t anhållit om ett årligt statsanslag å 61 000 kronor för ord- nande av pensionsfrågan för teaterns personal. De beräknade kostnaderna hänföra sig till avsedd anslutning till Svenska personal-pensionskassan. Framställningen, varöver statens pensionsanstalt yttrat sig, har enligt beslut den 23 maj 1947 icke föranlett någon annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att den överlämnats till pensionsutredningen att tagas i övervägande vid fullgöran- det av dess uppdrag.

Enligt utredningens mening synes anslutningen av de kungliga teatrarnas personal till SPA ej behöva föranleda att även andra med lotterimedel under- stödda teatrar skola anslutas till SPA. De kungl. teatrarna torde nämligen kunna sägas intaga en officiell ställning på ett annat sätt än de övriga teat- rarna. Den omständigheten att ganska betydande bidrag av lotterimedel utgå — under år 1947 beviljades Göteborgs lyriska teater 412 700 kronor, Göte- borgs stadsteater 308000 kronor, Malmö stadsteater 397000 kronor och Hälsingborgs stadsteater 82 000 kronor _ till teatrarna i de större städerna kan måhända sägas innebära, att det allmänna påtagit sig en del av det ekonomiska ansvar-et för verksamheten, varför vissa skäl skulle kunna tala för statlig medverkan även i fråga om pensioneringen. För sådan medver- kan skulle möjligen även kunna tala den omständigheten, att viss cirkula- tion mellan de kungl. teatrarna och andra större teatrar av befattningshavarna

• Sida 159
•  Original

torde förekomma, varför en enhetligt ordnad pensionering av teaterpersonal i och för sig skulle kunna medföra vissa fördelar.

Med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar som utredningen i det föregående angivit i fråga om anslutning till SPA synas emellertid dessa skäl knappast fullt tillräckliga för anslutning i ifrågavarande fall. Utred- ningen anser därför, att en anslutning till SPA ej bör ske beträffande andra teatrar än de kungl. teatrarna. Utredningen får i detta sammanhang fram— hålla, att medgivande av anslutning till SPA av med lotterimedel understöd- da teatrar måhända även skulle föranleda, att motsvarande möjligheter finge beredas andra institutioner på närliggande områden, som åtnjuta bidrag av lotterimedel, såsom konsertföreningen i Stockholm samt orkesterföreningar— na i de större städerna.

Rättsväsendet.

Ehuru domstolsväsendet materiellt sett är en typisk statlig angelägenhet förekommer även på detta område verksamhet av icke-statliga organ.

Sålunda ankommer det alltjämt på åtskilliga städer att själva ombesörja och bekosta sitt domstolsväsende. Städernas egen jurisdiktion har närmast haft karaktären av ett privilegium för städerna. Något statligt bidrag till kostnaderna för städernas eget domstolsväsende utgår ej. Anledning för sta— ten att lämna sin medverkan till befattningshavarnas pensionering synes vid sådant förhållande knappast föreligga, särskilt som de städer, varom det här är fråga, torde ha möjligheter att själva ordna pensionsfrågan tillfreds- ställande.

De enda statsunderstödda inrättningar som förekomma inom det egent— liga rättsväsendet äro de offentliga rättshjälpsanstalterna. Enligt kungörel- se den 12 september 1919 (nr 639) må understöd av statsmedel tilldelas anstalt, som av landsting eller kommun anordnats för fri rättshjälp, under villkor bl. a. att anstalt-en står under ledning av en styrelse, vars ordförande förordnats av länsstyrelsen, och att verksamheten bedrives enligt av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente. Statsunderstöd kan erhållas dels till bestridande av samtliga för verksamheten nödvändiga utgifter för postporto, abonne- mang å rikstelefon samt telegram och interurbana telefonsamtal dels ock till resekostnadsersättning för vissa resor å statens järnvägar. Därutöver kan ersättning beredas för intill hälften av det belopp som återstår sedan från anstaltens sammanlagda årsutgifter för avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader dragits ersättningsbelopp, som under året av hjälpsö- kande återgäldats till anstalten eller på grund av domstols beslut influtit till anstaltens personal för lämnat biträde i rättegång.

Ansökningar om statsbidrag prövas av Kungl. Maj:t. För närvarande finnas i landet tio anstalter. Av dessa äro fem inrättade av städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg), medan de fem övriga anstalterna ha inrättats av landsting (i Stockholms, Älvsborgs —— två anstalter _ Örebro och Västmanlands län).

• Sida 160
•  Original

I vissa län t. ex. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har juri- disk biträdeshjälp åt mindre bemedlade ordnats genom avtal mellan lands- ting och vederbörande avdelning av Sveriges advokatsamfund, varigenom samfundsledamöter inom länet åtagit sig att mot ett visst kollektivt bestämt ersättningsbelopp biträda mindre bemedlade. Även till sådan verksamhet utgår statsbidrag. Bestämmelser därom ha meddelats i kungörelse den 20 .

september 1946 (nr 619).

För budgetåret 1948/49 har beräknats ett förslagsanslag av 160 000 kro- nor till understöd för utomproeessuell rättshjälp, avseende ovanberörda rättshjälpsanstalter och därmed jämförlig verksamhet.

En allmän utbyggnad av rättshjälpsanstaltsorganisationen har föreslagits i ett av en särskilt tillkallad sakkunnig år 1940 framlagt förslag rörande of— fentliga rättshjälpsanstalter (SOU 1940:11). Enligt förslaget avsågos an- stalterna böra bibehållas vid den blandat statligt-kommunala formen men med betydligt ökat statligt ekonomiskt stöd. I fråga om statsbidraget före- slogs en gradering efter behovet med växlande procentsatser allt efter om- rådenas olika ekonomiska bärkraft, rättshjälpsbehovet och stundom före- liggande speciella faktorer. Kommunerna skulle enligt förslaget alltjämt vara huvudmän för verksamheten. Statsbidragen föreslogos något förmån— ligare för de fall då rättshjälpsanstalt inrättats av landsting än då anstalt inrättats av stad.

Enligt förslaget skulle i regel rättshjälpsanstalt finnas för varje lands- tingsområde och för varje stad, som ej deltager i landsting, ehuru gemensam anstalt för flera områden även skulle kunna inrättas.

Frågan om en utbyggnad .av rättshjälpsorganisationen har ännu icke upp- tagits till slutlig prövning.

Det må anmärkas, att en statlig rättshjälpsanstalt finnes, nämligen Torne— dalens rättshj älpsanstalt.

Innan slutlig ställning ännu tagits till frågan om rättshjälpsverksamhe- tens framtida organisation synas några åtgärder för statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare inom verksamheten ej böra vidtagas.

Verksamhet av ideell karaktär inom andra områden än de ovan behandlade.

Även inom andra områden än de ovan behandlade förekommer ideell, av enskilda institutioner av olika slag frivilligt bedriven verksamhet av mer eller mindre allmännyttig karaktär. I några fall har statlig medverkan till pensionering av befattningshavare i sådan verksamhet tidigare ifrågasatts. För att belysa konsekvenserna av en utsträckning av den statliga pensio- neringen i detta hänseende beröres i det följande även vissa dessa fall an- gränsande verksamhetsgrenar.

Inom försvarsväsendet har frivillig verksamhet länge bedrivits genom en- skilda föreningar och sammanslutningar. Denna verksamhet har tillmätts

• Sida 161
•  Original

stor betydelse ur allmän synpunkt, och betydande statsbidrag ha beviljats för ändamålet. Verksamheten har bl. a. avsett skjutskicklighetens uppövan- de och utbildning för försvarsändamål.

Det av staten understödda frivilliga skytteväsendet har sina rötter i sam— manslutningar, som under 1800-talet bildats för skjutskicklighetens höjan- de. För närvarande utövas närmast under Kungl. Maj:t ledningen av det frivilliga skytteväsendet av skytteförbundens överstyrelse. Under överstyrel— sen sortera ett antal skytteförbund, i regel omfattande skytteföreningarna inom ett län.

För budgetåret 1948/49 har till frivilliga skytteväsendets befrämjande anvisats ett reservationsanslag ä 1 440000 kronor. Huvudparten av detta anslag har be- räknats för de under skytteförbundens överstyrelse sorterande skytteförbunden och skytteföreningarna för dessas omkostnader för skjutningars anordnande, am- munitionskostnader, priser, underhåll av skjutbanor m. m. Dessa bidrag utbetalas av överstyrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t föreskrivna grunder. Ett belopp av cirka 100000 kronor har beräknats för överstyrelsens egna administrationskostnader, därav löner till expeditionspersonal å 35 000 kronor. Till överstyrelsens verksam- het i övrigt utgår ett särskilt bidrag å 96 500 kronor.

För pensionering av befattningshavare hos överstyrelsen finnes en särskild pensionsfond, som på sin tid tillkommit genom anordnande av ett lotteri. Det har tidigare ifrågasatts, att staten skulle övertaga denna pensionsfond och överstyrel— sens tjänstemän i stället pensioneras genom statens försorg. I ett av arméförvalt— ningens civila departement den 5 december 1941 i anslutning därtill avgivet ut- ' låtande till Kungl. Maj:t förordade departementet befattningshavarnas anslutning till SPA. Statskontoret ansåg sig i sitt yttrande i ärendet däremot icke kunna till- styrka sådan anslutning, innan mera bestämda riktlinjer för SPAs framtida verk- samhet kommit att uppdragas. Pensionsanstalten instämde i statskontorets yttrande.

Enligt beslut den 27 mars 1942 fann Kungl. Maj:t de framförda förslagen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Det frivilliga skytteväsendet betraktas som ett viktigt led i landets för- svarsorganisation. Skytteförbundens överstyrelse synes med avseende å denna verksamhet intaga en ställning, som i viss mån påminner om ett I. statligt organ. Skytteverksamhetens helt frivilliga inriktning torde dock ' förläna verksamheten en annan karaktär än den som vanligen kännetecknar verksamhetsgrenar, som fått befattningshavare anslutna till SPA. På grund härav och då om pensionsrätt i SPA skulle tillerkännas befattningshavare inom skytterörelsens administration detta skulle enligt utredningens me— lning kunna medföra ej önskvärda konsekvenser för avgränsningen av | SPAs verksamhet på andra områden, anser sig utredningen ej böra föreslå pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos skytteförbundens överstyrelse.

Även Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet åt— njuta statsbidrag med särskilda poster till administrationskostnader. Dessa förbunds verksamhet synes dock ej till omfattning eller i andra hänseenden vara fullt jämförlig med den verksamhet som skytteförbundens översty— relse bedriver. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att en sam- ordning i en och samma organisation av alla krafter, som verka för ökad skjutfärdighet, på sin tid förordats av 1941 års försvarsutredning. Om pen- sionsrätt i SPA icke medgives befattningshavare hos skytteförbundens över- 11—487969.

• Sida 162
•  Original

styrelse, synes ,ej heller befattningshavare hos de här senast nämnda för- bunden böra erhålla sådan rätt.

Jämväl inom försvaret i övrigt finnas sammanslutningar, som bedriva en verksamhet jämförlig med den av skytteförbundens överstyrelse handhavda. Härvid må nämnas centralförbundet för befälsutbildning, som i samförstånd med försvarets myndigheter bedriver en omfattande och betydelsefull ut- bildningsverksamhet. Till utbildningsverksamheten utgå betydande bidrag av statsmedel. Särskilt bidrag till organisationskostnader anvisades för bud- getåret 1946/47 men endast med 5 700 kronor. För senare budgetår har denna anslagspost strukits i samband med ökning av anslaget till förbun- dets allmänna verksamhet. Förutom statsmedel har förbundet i sin verk- samhet tillgång till egna inkomster bl. a. av donationer. Förbundets grund- stadgar ha fastställts av Kungl. Maj :t den 4 juni 1943. Till centralförbundet äro anslutna 26 befälsutbildningsförbund omfattande ett betydande antal befälsutbildningsföreningar och ungdomsavdelningar.

Om pensionsrätt i SPA skulle beviljas för befattningshavare tillhörande skytteförbundens överstyrelse, skulle skäl även tala för att samma förmån medgåves befattningshavare hos centralförbundet för befälsutbildning. De befattningshavare som härvid skulle komma i fråga — vissa av förbundets befattningshavare utgöras av pensionerade officerare — tillhöra sekreterare— och expeditionspersonalen, som enligt uppgift för närvarande är ansluten till Svenska personal—pensionskassan.

En frivillig försvarsorganisation jämförlig med de här ovan nämnda är Sjövärnskåren, vars verksamhet avser utbildning inom marinen. Statsbi— draget till denna verksamhet avser numera även vissa lönekostnader. Nå- got behov av statlig pensionering av anställda inom kåren torde knappast finnas.

Till Sveriges lottakårer utgår statsbidrag till utbildningsverksamhet. Lotta- ' kårernas verksamhet bygger i stor utsträckning på frivilliga krafter. Hos riksförbundet Sveriges lottakårer finnas dock vissa fast anställda avlönade befattningshavare. Dessa avlönas emellertid ej med bidrag av statsmedel och de ha, enligt vad som under hand uppgivits, fått sin pensionering ord- nad hos ett försäkringsbolag. Anledning för utredningen att föreslå an- slutning av denna personal till SPA synes icke föreligga.

Ej heller den verksamhet som avser frivilliga sjukvården i krig ( Svens- ka röda korset) och frivilliga djursjukvården i krig (Svenska blå stjär— nan) synes böra omfattas av den statliga pensioneringen.

En annan försvaret närstående institution är Svenska aeroklubbens cen- tralorganisation. Denna åtnjuter bidrag av statsmedel från ett anslag för understöd åt privatflyget för budgetåret 1948/49 uppgående till 350 000 kronor. I statsbidraget ingår en särskild post lönekostnader, som för sam- ma budgetår, inberäknat arvoden till instruktionspersonal, uppgår till cirka 119 000 kronor. Den av Svenska aeroklubben' bedrivna verksamheten synes icke intaga en sådan för landets försvar central ställning, att den framför de verksamhetsgrenar som stå under ledning av centralförbundet för befäls-

• Sida 163
•  Original

utbildning och Sveriges lottakårer bör gynnas med statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare. '

Sveriges riksidrottsförbund har i en" den 21 juni 1948 dagtecknad fram- ställning hos Kungl. Maj:t anhållit, att pensionsfrågan förlriksidrottsför- bundets befattningshavare måtte ordnas genom anslutning till SPA eller på annat sätt genom statens försorg. Denna framställning har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juli 1948 överlämnats till pensionsutredningen för att överväg-as vid fullgörande av utredningens uppdrag. '

Till kostnaderna för främjande av idrott och för befordrande av friluftsliv utgå bidrag av s. k. tipsmedel.

Jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade beslut har aktiebolaget Tipstjänst att för allmänheten anordna vadhållning i samband med vissa idrottstävlingar. Såsom villkor för att bolaget må åtnjuta tillstånd härtill är föreskrivet bl. a., att vad som återstår av bolagets årsvinst efter avsättning till reserv- fonden och efter viss utdelning m. ni. skall insättas å statsverkets check— räkning i riksbanken. Dessa statsverket tillgodoförda inkomster fördelas mellan fonden för idrottens befrämjande, fonden för friluftslivets befräm- jande samt alltmänt budgetära ändamål. Av fonden för idrottens befräm- _ jande bestridas de anslag som Kungl. Maj :t anvisar till främjande av gym—

nastik och idrott. Huvudparten av de medel som anvisas ur fonden för idrot- tens befrämjande utgår till riksidrottsförbundet, som äger disponera visst belopp för egna förvaltningsutgifter och i övrigt har att fördela medlen en— ligt de villkor och bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelat. Belopp, som utgår ur fonden för friluftslivets befrämjande, fördelas av statens frilufts- nämnd till skilda ändamål. Bl. a. bruka Svenska turistföreningen och skid- främjandet komma i åtnjutande av bidrag.

Det har inom utredningen övervägts, huruvida pensionsrätt i SPA skulle kunna beviljas befattningshavare hos riksidrottsförbundet utan avsteg från de allmänna principer som utredningen uppställt för sådan pensionsrätt. Det har närmast varit de omständigheterna, 'att riksidrottsförbundets admi-

, nistration helt bekostas av allmänna medel, förbundets befattning med för-

!

delning av sådana medel ur fonden för idrottens befrämjande samt visst statligt medinflytande på förbundets ledning, som ansetts utgöra motiv för anslutning av förbundets befattningshavare till SPA.

Utredningen har om riksidrottsförbundet inhämtat följande. Den svenska idrottsrörelsen är uppbyggd på idrottsföreningarna såsom den grundläggande organisatoriska enhet-en. De flesta idrottsföreningarna i landet äro sammanslutna i Sveriges riksidrottsförbund. Inträde i detta förbund kan envar gymnastik- eller idrottsförening erhålla, som uppfyller vissa föreskrivna villkor. Förbundet utgör en enhetlig överledning för den svenska idrott-en. Mellan förbun— det och de till detsamma anslutna föreningarna finnas vissa organisatoriska mel— lanled, nämligen sp-ecialförbund och distriktsförbund.

Riksidrottsförbundet har till huvudändamål att genom en allmänt utbredd folk- idrott, som tillika är ägnad att främja friluftsliv i olika former, medverka till det svenska folkets fysiska och andliga fostran. Enligt förbundets stadgar är dess ändamål i första hand att befrämja utövandet av gymnastik och de idrottsgrenar för vilka specialförbund upprättats, ävensom att eljest befrämja kroppsövningar till

• Sida 164
•  Original

t

%.

3—4.

[. v l 7

höjande av det svenska folkets fysiska och andliga kraft. I övrigt har förbundet till ändamål att bereda föreningarna fördelen av gemensamma bestämmelser och enhetlig överledning, att befordra enigt Samarbete mellan föreningarna samt att representera den svenska gymnastiken och idrotten gentemot utlandet.

Det högsta organet inom riksidrottsförbundet är riksförbundsmötet, den s. k. idrottsriksdagen, som sammanträder en gång om året och består av ombud för varje specialförband och för de till riksidrottsförbundet anslutna föreningarna.

Riksförbundsmötet fastställer de stadgar som skola gälla för riksidrottsförbun- det i dess helhet och avgör i övrigt alla viktigare frågor inom förbundet. Förslag (motion) till riksförbundsmöte må avgivas av specialförbands- och distriktsför- bundsstyrelser samt av förening.

Riksförbundsmötet utser en överstyrelse, bestående av 30 ledamöter. Riksför- bundsmötets ordförande är tillika ordförande i överstyrelsen. Överstyrelsen ålig— ger bl. a. att å riksidrottsförbundets vägnar besluta rörande sådana ärenden, som ej skola hänskjutas till riksförbundsmötets avgörande, att granska specialförbun— dens stadgar, arbetsordningar, instruktioner, amatör-, rekord-, mästerskaps-, me- dalj- och märkesbestämmelser och tävlingsregler samt att såsom högsta instans avgöra till överstyrelsen hänskjutna tvister mellan föreningar eller mellan för- ening och föreningsmedlemmar, ävensom frågor om amatörbestämmelsernas tolk- ning. Överstyrelsen har även att särskilt vaka över den frivilliga gymnastikens och idrottens utveckling inom landet.

Överstyrelsen, som sammanträder minst fyra gånger om året, utser dels inom sig ett förvaltningsutskott och dels en idrottsnämnd.

Förvaltningsutskottet, som består av ordförande och sex ledamöter, ombesörjer genom sitt kansli med fast anställd personal under en verkställande direktörs ledning alla löpande ärenden, bereder de ärenden, som skola föreläggas översty- relsen, samt handhar riksidrottsförbundets ekonomi.

Kostnaderna för riksidrottsförbundets administration bestridas av anvisade tipsmedel.

Det är otvivelaktigt ett statsintresse, att en sund utveckling av idrottsrö- relsen främjas. Detta möjliggöres bl. a. genom de bidrag som lämnas av tipsmedel till verksamheten och genom den statliga kontroll som i anslut- ning därtill sker. Det synes dock tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för anslutning av riksidrottsförbundets befattningshavare till SPA. Riks- förbundets ställning till det allmänna påminner i viss mån om centralför— bundets för nykterhetsundervisning och skytteförbundens överstyrelse. Om möjligheter till pensionsrätt för befattningshavare hos riksidrottsförbundet öppnas, torde detta icke kunna ske utan prejudicerande verkningar i fråga om pensionsrätten på andra områden. Pensionsutredningen anser sig där- för icke kunna tillstyrka pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos riks- idrottsförbundet.

Om pensionsrätt icke medgives för riksidrottsförbundets befattningsha- vare synas skäl icke heller föreligga att medge sådan förmån för befatt- ningshavare vid andra institutioner på idrottens och friluftslivets område såsom t. ex. Svenska turistföreningen och skidfrämjandet.

• Sida 165
•  Original

KAP. VI.

Allmänna riktlinjer för ordnande av icke-statliga befatt- ningshavares pensionering.

Allmänt.

Enligt reglementet för SPA gälla för närvarande, om man bortser från de specialbestämmelser som äro tillämpliga å vissa befattningshavare vid de kungl. teatrarna (härom se Kap. VIII »3 avd. Tillämplighetsområdet m. In.»), pensioneringsgrunder av i stort sett följande innehåll.

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vilket ej får överstiga 6 000 kronor,

är för vissa befattningar till beloppet fixerat i reglementet för SPA och bestämmes för övriga befattningar i förhållande till avlöningen.

Familjepensionsunderlaget är lika med det belopp som med 300 kronor över— stiger 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Sådan höjning av pensionsunderlagen, som icke är föranledd av en utav stats- makterna beslutad lönereglering, blir gällande för den vid höjningstillfället anställ- ' de befattningshavaren endast under förutsättning, att viss engångsavgift erlägges.

Pensioneringen är förbunden med avgiftsplikt för befattningshavaren och i all- mänhet för vederbörande huvudman. Avgifterna utgå i förhållande till pensions— underlagen efter olika procentsatser för olika befattningshavaregrupper.

Bestämmelser finnas om avgångsskyldighet. Enligt dessa gäller bland annat att den som på grund av sjukdom blivit för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst blir avgångsskyldig först sedan han under fem år i följd varit oförmögen att tjänst- göra under mer än */5 av den föreskrivna tjänstgöringstiden.

Anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder kan medgivas befattnings- havare under fem år eller i fråga om vissa befattningar under två år.

Befattningshavare äger komma i åtnjutande av tjänstepension (genast börjande tjänstepension) vid avgång, när han uppnått pensionsåldern eller avgångsskyl— dighet eljest inträtt, samt i avseende å vissa befattningar, därest högst fem är åter- stå till pensionsåldern, vid frivillig avgång på grund av försvagad hälsa eller mins— kad arbetsförmåga eller vid avgång efter uppsägning av sådan anledning.

Pensionsåldern är oberoende av befattningshavarens löneställning och beträf- fande vissa befattningar lägre för kvinnlig än för manlig befattningshavare. Föl— jande pensionsäldrar förekomma, nämligen 65, 63, 60 och 55 år.

Storleken av genast börjande tjänstepension vid avgång före pensionsåldern på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga beräknas på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den fond som beräknas vara samlad för den avgående genom honom tillgodoräknade, i reglementet bestämda försäkrings— avgifter för tjänstepension.

Genast börjande tjänstepension i annat fall är hel eller avkortad. Hel tjänste— pension motsvarar tjänstepensionsunderlaget och i vissa fall medeltalet av tjänste- pensionsunderlagen under de sista fem eller tio åren.

För hel tjänstepension fordras ett visst, i reglementets särskilda bestämmelser

• Sida 166
•  Original

för befattningen föreskrivet minsta antal tjänstår. Vid avgång på grund av olycks- fall i tjänsten m. ni. får den till pensionsåldern återstående tiden medräknas i den intjänade tjänstetiden.

Tjänstår tillgodoräknas i allmänhet för tid under vilken med pensionsrätt för- enad anställning innehafts. Den som innehar befattning, då denna anslutes till SPA, kan under vissa förutsättningar därjämte mot särskild avgift (engångsavgift) erhålla rätt till s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning.

Avkortad tjänstepension. bestämmes genom försäkringsteknisk beräkning, om antalet tjänstår vid pensionsåldern eller det till nämnda ålder uppnåeliga antalet tjänstår ej uppgår till tio. För vissa befattningar tillämpas sådan beräkning alltid, när nämnda antal understiger det för hel tjänstepension föreskrivna antalet.

Avkortad tjänstepension i annat fall motsvarar lika stor del av hel tjänstepen- sion som antalet fulla tjänstår utgör av ,det för hel tjänstepension föreskrivna au- talet tjänstår. '

Antalet för hel tjänstepension föreskrivna tjänstår är för befattningshavare med 55 års pensionsålder 25 år och för övriga befattningshavare 30 år. För vissa be— fattningshavare med 60 eller 65 års pensionsålder fordras dock 33 tjänstår.

Befattningshavare, som avgått utan att vara berättigad till genast börjande tjänstepension, äger erhålla uppskjuten tjänstepension, när han uppnår pensions- åldern eller dessförinnan hlir varaktigt oförmögen till arbete.

Rätten till uppskjuten tjänstepension förloras, om den avgångne, när pensionen skulle börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller åtnjuter genast börjande tjänstepension, vid vilkens beräkning tillgodoräknats den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda sig.

Storleken av uppskjuten, vid pensionsåldern börjande tjänstepension beräknas försäkringstekniskt på samma sätt som genast börjande tjänstepension vid avgång före pensionsåldern på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga, varvid emellertid, där avgången ej föranlett's av befattningens indragning, i all— mänhet ej får tillgodoräknas högre försäkringsavgift än den tjänstepensions— avgift som enligt reglementet ålegat befattningshavaren.

Sådan uppskjuten tjänstepension, som börjar utgå före pensionsåldern, mot— svarar ”/. av den pension som skulle ha utgått efter pensionsålderns inträde.

Familjepensionsrätt efter befattningshavare tillkommer änka och egna arvs- berättigade barn.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås efter det mannen fyllt 65 år, eller, i vissa fall, under det han lider av sjukdom, som inom 6 månader efter äktenskapets ingående medför hans död.

Familjepension till barn utgår tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.

Familjepensionsberättigat barn, som vid nämnda ålder befinnes varaktigt oför- inöget till arbete, bibehåller sin rätt till pension, så länge arbetsoförmågan fortfar.

Om den avlidne vid frånfället kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension efter inträdd avgångsskyldighet och om han vid pensionsålderns uppnående räknade eller vid kvarstående i tjänst till pensionsåldern skulle kunnat räkna minst det antal tjänstår som fordras för hel tjänstepension, bestämmes familjepensionens belopp efter familjepensionsunderlaget för den senast innehavda befattningen.

I annat fall bestämmes familjepensionens belopp efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag.

Familjepensionen utgår med belopp, som motsvarar följande procenttal av familjepensionsunderlaget, nämligen

för ett barn 50 procent, för änka eller två barn 100 procent, för änka jämte ett barn eller för tre barn 140 procent samt, om barnen äro flera än ett respektive tre, därutöver 10 procent av familjepensionsunderlaget för varje ytterligare barn.

• Sida 167
•  Original

De i reglementet för SPA meddelade här ovan sammanfattningsvis an- givna pensionsbestämmelserna ansluta sig i viss mån till de bestämmelser som vid reglementets tillkomst (år 1919) gällde för civila statstjänstemän enligt 1907 års civila pensionslag samt enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Ehuru genomgripande ändringar av pensionerings- grunderna för statstjänstemännen sedermera skett, har reglementet för SPA förblivit i huvudsak oförändrat.

I de för pensionsutredningen meddelade statsrådsdirektiven har bland annat framhållits önskvärdheten av en närmare anpassning av pensions— bestämmelserna för SPAs klientel efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande grunderna, exempelvis i avseende å förutsättningarna för avgångsskyldighet och pensionsrätt vid otjänstharhet före pensionsål— dern samt beräknande av pensionsförmån, då befattningshavare avgått före pensionsåldern utan rätt att vrid avgången erhålla tjänstepension. Härjämte har i direktiven såsom särskilt angeläget framhållits behovet .av en omregle- ring av ufamiljepensioneringen.

Pensionsutredningen har i Kap. IV uppdragit de allmänna riktlinjer efter vilka en avgränsning av statens medverkan till icke-statliga befattningsha— vares pensionering synes böra ske. Utredningen har därvid föreslagit, att staten skall medverka till pensionering av befattningshavare endast inom sådana verksamhetsgrenar, som kunna anses stå staten nära, samt i fråga . om dylika befattningshavare som regel endast sådana, som inneha befatt— ning, som inrättats för stadigvarande behov och som ha tjänsteåligganden av mera direkt betydelse för verksamheten. Därest en dylik avgränsning av SPAs verksamhetsområde genomföres, synes det utredningen naturligt, att i konsekvens härmed pensioneringsgrunderna för de befattningar som kunna inslutas till SPA så nära som möjligt anpassas efter de för de statliga be- ! t attningshavarna gällande pensione1ingsgrunderna, för så vitt icke på grund - av särskilda förhållanden en avvikelse därifrån kan anses motiverad. Detta ⁵ innebär icke, att utredningen ansel, att de pensioneringsgrunder som nu . gälla för statens tjänstemän äro i alla avseenden tillfredsställande. Inom ; utredningen har också diskuterats, huruvida icke i vissa hänseenden andra ' grunder än de för statstjänstemännen gällande borde förordas för pensio- j nering av de befattningshavare som skola vara anslutna till SPA. Utred- iningen har emellertid stannat för att modifikationei i dessa hänseenden lämpligen icke böra företagas annat än i samband med ändringar av de för statstjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna.

De ändringar som efter tillkomsten av reglementet för SPA vidtagits i pensioneringsgrundelna för statens tjänstemän ha i allmänhet möjliggjorts genom samtidiga löneregleringar. Så var också fallet med de betydelsefulla ändringar som tillkommo i och med 1947 års pensionsreglementen och som inneburo bl. a. införande av nettolönesystemet och samordning med folk- pensioneringen.

I fråga om befattningshavare, anslutna till SPA, kan man ej räkna med någon allmän lönereglering som grund för en pensionsreglering. De svårig-

• Sida 168
•  Original

heter, delvis av teknisk natur, som till följd härav kunna möta vid genom- förande för dessa befattningshavare av en pensionsreglering, som skulle innebära en anpassning efter de för statstjänstemännen nu gällande pensio- neningsgrunderna, har dock synts pensionsutredningen vara överkomliga. Pensionsutredningen förordar alltså, att pensioneringsgrunderna för de icke-statliga befattningshavare som skola anslutas till SPA i princip an- ' passas efter de för de statliga befattningshavarna gällande pensionerings- grunderna.

Pensionsutredningen återkommer dels här nedan i detta kapitel dels ock i Kap. VIII till de spörsmål beträffande vilka i förhållande till de "statliga befattningshavarna avvikande pensioneringsgrunder kunna anses påkallade för SPAs klientel.

I de för statstjänstemännen gällande tjänste- och familjepensionsregle- mentena, här nedan kallade Atregl. respektive Afregl., göres viss åtskillnad mellan tjänstemän i allmänhet och tjänstemän, som tillsättas medelst för- ordnande. Dessa senare tjänstemän utgöras huvudsakligen av ordinarie tjänstemän, som tillsättas antingen medelst förordnande på viss tid eller medelst förordnande för begränsad anställningstid.

Enligt Atregl. äro de till gruppen »tjänstemän i allmänhet» hörande tjäns- temännen — bortsett från fall av inträdande otjänstbarhet eller i särskild ordning medgiven rätt till förtidspension -— icke berättigade att avgå med tjänstepension före uppnående av viss levnadsålder. Tjänstepensionsrätten för dessa tjänstemän kan sägas i stort sett motsvara rätten till genast bör— jande tjänstepension enligt nu gällande reglemente för SPA.

För teatercheferna, vilka förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid —— för närvarande två år 1 sänder —- har pensionsrätten reglerats i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna i Atregl. för de ordinarie tjänste- män som tillsättas medelst förordnande för viss tid. Som främsta sär— märken för den i fråga om dessa tjänstemän tillämpade pensionsformen framstå, att tjänstepen-sionsrättuen (förordnandepension) ej är avhängig av levnadsåldern vid avgången och att även efter kort tjänstetid pensionsbe— loppet blir jämförelsevis stort.

Huvudmotivet för införandet av denna förordnandepensionsform har varit, att anställningen kan komma att upphöra efter förhållandevis kort tjänste- tid och att möjlighet ansetts böra finnas att för befattningarna förvärva per- soner, som förut ej varit i statens tjänst och som efter det förordnandet ut- gått icke alltid kunna förutsättas i fortsättningen bliva tagna i anspråk för statsförvaltningen. Liknande skäl anfördes av 1941 års teaterpensionsut- redning, på vars förslag förordnandepensionsformen infördes för teaterche- ferna. Nämnda utredning framhöll härvid bl. a. också, att teaterchefsbe- fattningarna medförde stora personliga påfrestningar för sina innehavare.

För sin del anser 1944 års pensionsutredning, att de skäl som anförts för tillämpning av förordnandepensionsformen för teatercheferna alltjämt äro bärande. Då det är tänkbart, att den för teatercheferna tillämpade pen— sionsformen kan komma att av statsmakterna befinnas lämplig även i fråga

• Sida 169
•  Original

om andra befattningshavare, som anslutas till SPA, anser utredningen, att denna pensionsform bör medtagas bland de pensionsformer som skola före- komma i SPA.

För ordinarie statstjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för be- gränsad anställningstid —i regel för 10 år eller för sammanlagt högst 10 år, efter vilken tid utlupet förordnande ej får förnyas _ tillämpas enligt Atregl. tjänstepensionsformen uppskjuten pension, vilken pension utgår från 65 års ålder. Sådan tjänsteman är sålunda icke berättigad att komma i åtnjutande av pension vid avgången, såvida han icke är avgångsskyldig på grund av framtida otjänstbarhet.

Någon motsvarighet till de speciella förhållanden som föranlett, att stats- tjänstemän kunna tillsättas för begränsad anställningstid, finnes såvitt pen- sionsutredningen kunnat utröna icke för närvarande på SPA-området. Ej heller synes antagligt att sådana förhållanden kunna framdeles där upp- komma. På grund härav har utredningen icke ansett det påkallat att för SPA-pensioneringen införa tjänstepensionsformen uppskjuten pension med däremot svarande familjepension.

Ordningenför icke-statliga befattningshavares anslutning till statens pensionsanstalt.

Enligt nu gällande reglemente för S'PA föreligger beträffande vissa be— fattningar skyldighet för befattningshavaren att tillhöra SPA. Så är för- hållandet dels i allmänhet i fråga om sådana befattningar, för vilka mini— miårsavlöning finnes fastställd i författning, dels ock i fråga om de befatt- ningar för vilka dylik skyldighet särskilt stadgas i reglementet,

Beträffande övriga befattningar är reglementets tillämplighet beroende på frivillig anslutning, d. v. s. på huvudmannens framställning om pensions- rätt för befattnångs—havaren och pensionsanstaltens bifall därtill. Såsom vill— kor för bifall gäller, bortsett allenast frå—n befattningar vid polisväsendet,

a) att huvudmannen verkställt reglering av befattningen i avseende å behörig- hetsvillkor, den ordning i vilken befattningshavaren tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning,

b) att regleringen godkänts av Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl. Maj:t förordnar,

c)att godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar hes huvud- mannen som kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet och enligt Kungl. Maj:ts eller vederbörande myndighets beprövande lämpligen böra regleras, samt

(1) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen anmälas för erhållande av pensionsrätt.

Befogenheten att godkänna reglering har, med undantag dock i fråga om befattningar vid lantbruksakademien samt diakonistyrelsen jämte vissa! andra kyrkliga institutioner, genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t över- lämnats till central myndighet eller beträffande vissa befattningar till ve— derbörande länsstyrelse.

• Sida 170
•  Original

I det betänkande, avgivet den 11 februari 1919, som ligger till grund för SPAs nu gällande reglemente, anförde de sakkunniga som motiv för kravet på reglering, att det ansetts, att de förhållanden som avse befattningsha- varnas behörighet, tjänstgöringsskyldighet, avlöning och rättslig-a ställning borde vara på lämpligt sätt ordnade, innan pensionsrätt beviljades. Där- igenom att regleringen gjordes så fullständig, borde enligt samma sakkun— niga garantier vinnas för att befattningarna erhöllo den fasthet och stadga som erfordrades för deras förenande med pensionsrätt.

Pensionsutredningen har ej funnit anledning frångå den i nu gällande reglemente för SPA fastslagna uppdelningen av befattningarna i sådana med obligatorisk anslutning till SPA och sådana beträffande vilka anslut- ningen skall vara frivillig.

Befattningar med obligatorisk anslutning torde med undantag av teater- chefsbefattningarna höra i pensionsreglementet hänföras till en grupp, grupp A, och de beträffande vilka anslutningen skall vara frivillig till en grupp, grupp B. Teaterchefsbefat—tningarna, vilka förutsättas skola bli förenade med rätt till (förordnandepension, torde liksom de befattningar vilka enligt stat—.s- makternas beslut framdeles möjligen kunna komma att förenas med sådan pensionsrätt kunna hänföras till en särskild grupp, grupp G.

Till A-gruppen höra i första hand hänföras för närvarande obligatoriskt anslutna befattningar med undantag av teaterchefsbefattningarna samt öv- ning.slärarbefattningar vid högre kommunala skolor och veterinärbefatt- ningar vid kontrollslakterier, vilka senare två kategorier befattningar förut- satts icke skola vara förenade med pensionsrätt i SPA. Gruppen skulle här- igenom komnma att omfatta dels vissa befattningar med & författning bestämd avlöning eller minimiårsavlöning — rektors- och ämneslärarbefattningar vid folkhögskolor, lantmannaskolor, lantbruksskolor, trädgårdsskolor, fruktod- lingsskolor samt lanthushållsskolor, distriktssköterska,-, distriktsbarnmors- ke-, distrikt-stand:1äkar-, distriktstandsköterske-, hemvårdarinne- och hem- konsulenthefattning—ar ävensom vissa konsulenthefattningar inom mejeri- havnteringen —— dels ock lasarettsläkar- och .sanatorieläkar- samt överläkar- befa-ttningar vid kustsanatorier och vanföreanstalter, vilkas innehavare ut— nämnts av Kungl. Maj:t, vissa extra provinsialläkar— och dispensärläkalrbe- fatt—ningar samt befattningar vid hovkapellet ävensom andra befattningar vid de kungl. teatrarna. Till A-gruppen synas vidare böra föras dels vissa befatt- ningar med för närvarande frivillig anslutning, nämligen r-ektors- och ordina- rie 'ämneslärarbefattningar vid handelsgymnasier, för vilka minimiårsavlö- ning finnes fastställd i författning, dels och vissa till nyanslutning förordade befattningar, nämligen sådana befattningar vid .socialin—stituten, för vilka beslut om befattningshavarens löneställning skola underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse, ävensom genom utnämning av Kungl. Maj:t tillsatta överläkarbef—attningar vid epidemisjukhus och sjukstuguläkuarbefatt- ningar.

I fråga om förfarandet vid frivillig anslutning av befattning till SPA an- ser pensionsutredningen, att detta bör bestå i en registrering av befattning-

• Sida 171
•  Original

en hos SPA. Registreringen bör ske efter framställning av vederbörande hu— vudman och genom beslut av pensionsanstalten. Såsom villkor för registre- ringen bör bland annat i allmänhet uppställas, att huvudmannen reglerat befattningen i avseende å anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. och att registreringen tillstyrkts av den statliga myndighet som har att öva tillsyn över den verksamhet vid vilken befattningen är inrättad eller som eljest står verksamheten närmast. Vid en sådan ordning kommer pensions- anstalten —— såsom den myndighet som har att pröva frågor om tjänstårs— beräkning och, där fråga är om frivilligt anslutna befattningar, fortfarande i allmänhet bör ha att bestämma tjänstepensionsunderlagen —— att kunna övervaka, att vid regleringen föreskrifter meddelas i de hänseenden som ur pensioneringssynpunkt äro av särskild betydelse och att regleringsföre- skrifterna erhålla en lämplig utformning. Genom fordran på vederbörande myndighets tillstyrkande av registreringen kommer att vinnas att nödig prövning företages i fråga om lämpligheten av behönighuetrsvillkor och tjänst— göringsföresluifter m. m. samt i fråga om behovet för huvudmannens verk- samhet -av befattningen ävensom i övrigt rörande sådana i regleringen av— sedda förhållanden, som undandra sig pensionsanstaltens omedelbara be- dömande.

Prövning av frågan huruvida befattning kan anses behövlig för verksam- heten synes särskilt kunn-a vara påkallad beträffande sådana till registre— ring anmälda befattningar, för vilka i regleringsbestämmelserna särskild utbildning föreskrivits såsom behörighetsvillkor. I fråga om dylik befatt- ning torde böra undersökas, huruvida bland befattningshavarens tjänste- äligganden i större utsträckning än som vid en rationell organisation av verksamheten kan anses betingat ingå arbetsuppgifter, för vilkas fullgö- rande den föreskrivna utbildningen icke är att anse såsom nödvändig. Där så befinnes vara händelsen, tord-e registreringen höra av vederbörande myn— dighet avstyrkas eller tillstyrkas alle-nast för de andra befattningar, varom kan vara fråga.

Här må framhållas att den föreslagna ordningen för huvudmännens del skulle komma att innebära en förenkling av förfarandet för erhållande av frivillig anslutning till SPA, i det att härför endast skulle erfordras en framställning till SPA, under det att för närvarande dessutom fordras en framställning till vederbörande myndighet om godkänn-ande av befattning- ens reglering.

Inom pensionsutredningen har jämsides med övervägandet av det här ovan framlagda förslaget om ordningen för erhållande av pensionsrätt för frivilligt anslutna befattningar, vilket förslag kan sägas i stort sett innebära ett bibehållande av vad nu gäller, diskuterats ett system av delvis annan innebörd. Enligt detta system skulle pensionsrätten för varje särskild be- fattningshavare vara beroende av att denne personligen av huvudmannen anmälts hos SPA såsom innehavare av sådan befattning, vilken avses i vissa på ansök-an av huvudmannen hos SPA inregistrerade bestämmelser. Syftet med ett anordnande av pensionsrätten enligt ett sådant personligt system

• Sida 172
•  Original

skulle främst vara, att därigenom kunde skapas en grund för utövande av kontroll till förhindrande av att SPA nödgas bevilja pension med hän-syn till tjänstgöring i befattning, som icke varit förenad med pensionsrätt, eller för anställningstid, för vilken anstalten eljest icke uppburit någon avgift. Systemet skulle emellertid vara förenat med vissa olägenheter ochinnebära ett i och för sig ej motiverat särställande av dessa befattningshavare i för- hållande till övriga till SPA anslutna befattningshavare. Vid sådant förhål- lande och då berörda syfte i den mån så finnes påkallat torde kunna till- godoses genom införande av skyldighet för huvudmännen att till SPA i samband med avgiftsleverans eller eljest avlämna fortlöpande uppgifter be- träffande anställda befattningshavare och deras tjänstgöringsförhållanden har utredningen avstått från tanken på att förorda ett dylikt system.

Såsom villkor för beviljande av pensionsrätt i SPA har som förut nämnts i det nu gällande reglementet för SPA föreskrivits, att huvudmannen skall ha genomfört reglering av och ansökt om pensionsrätt för samtliga befatt— ningar, =som enligt reglementet kunna förenas med sådan rätt. Såsom mo- tiv för detta villkor har angivits, att så många befattningshavare som möj- ligt på så sätt skulle kunna erhålla pensionsrätt samt att ett uppskov med ingivavnde av ansökning om pensionsrätt för en eller annan befattning skulle medföra förlust av pensionsavgifter för SPA. Enligt vad pensionsutredningen inhämtat, har det emellertid visat sig, att villkoret, som i viss mån har med det ovan diskuterade kontrollsystemet att göra, svårligen kan upprätthållas och att det därför saknar praktisk betydelse. Utredningen anse-r vid sådana förhållanden, att detta villkor ej längre bör uppställas för rätt till pension genom SPA.

Avgångsskyldighet. Pensionsåldrar-

I såväl reglementet för SPA som Atregl. finnas bestämmelser om befatt- ningshavares skyldighet att avgå från tjänsten.

Atregl. skiljer mellan ordinarie tjänstemän, för vilka avgångsskyldighct stadgas, och icke-ordinarie tjänstemän, för vilka anges den tidpunkt efter vilken de icke må bibehållas i tjänsten. Någon dylik åtskillnad göres däremot icke i reglementet för SPA. .

Enligt båda reglementena inträder avgångsskyldighet för befattningshavaren, då viss levnadsålder (pensionsåldern) uppnås och dessförinnan. i vissa fall vid inträffad otjänstbarhet.

I reglementet för SPA återfinnas föreskrifterna om pensionsåldrar i de för de olika befattningshavargrupperna meddelade särskilda bestämmelserna. Bortsett allenast från övningslärare vid högre kommunala skolor och viss teaterperscnal in- träder pensionsåldern den dag, då den i reglementet stadgade levnadsåldem upp- nås. För nämnda lärare och teaterpersonalen inträder pensionsåldern vid utgången av det kalenderhalvår respektive spelår varunder den i reglementet fastställda levnadsåldern uppnås. Pensionsåldern är beträffande vissa befattningar lägre för kvinnliga än för manliga befattningshavare. Något samband mellan en befattnings— havares pensionsålder och storleken av det för honom gällande pensionsunder-

• Sida 173
•  Original

laget finnes ej. De mera allmänt förekommande pensionsåldrarna äro levnadsåld— rarna 55, 60, 63 och 65 år. För viss teaterpersonal gälla dock levnadsåldrarna 41, 45, 50 och 53 år såsom pensionsåldrar.

I Atregl. äro bestämmelser om pensionsåldrar meddelade i samband med före— skrifterna om avgångsskyldighet. Pensionsåldern inträder i regel vid utgången av den kalendermånad under vilken i reglementet stadgad levnadsålder uppnås. För beställningshavare vid försvaret och, enligt Atregl:s särskilda bestämmelser, för vissa andra befattningshavare inträder pensionsåldern dock halvårsvis. Pensions— åldern är lika för manlig och kvinnlig befattningshavare. Vad angår sådana be— fattningar med lönegradsbeteckningen Ca eller Ce, vilka närmast komma i fråga vid jämförelser med de till SPA anslutna befattningarna, är pensionsåldern 60 år i de 16 lägsta lönegraderna och 65 år i övriga lönegrader. För vissa ordinarie be— fattningar gälla dock de särskilda pensionsåldrar som bestämts av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Särskild pensionsålder kan också av Kungl. Maj:t fastställas för icke-ordinarie befattning. De levnadsåldrar vilka för närvarande förekomma såsom särskilda pensionsåldrar äro 55, 57, 60 och 63 år.

Liksom i reglementet för SPA finnas även i Atregl. bestämmelser, som möjlig— göra för tjänsteduglig befattningshavare att erhålla anstånd med avgång efter upp- nådd pensionsålder. Enligt reglementet för SPA kan huvudmannen efter tillstyrkan eller tillstånd av i reglementet angiven statlig myndighet bevilja anstånd för högst fem eller, såvitt angår vissa läkare, högst två år efter pensionsåldern. I Atregl. är möjligheten att erhålla anstånd begränsad till tre år.

I de för pensionsutredningen meddelade statsrådsdirektiven har såsom för- ut angivits en närmare anpassning av förutsättningarna för avgångsskyldig- het efter de för statstjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna angi- vits vara önskvärd. Utredningen har funnit en sådan anpassning kunna ske och vill förorda, att Atregl:s ovan återgivna allmänna bestämmelser om pensionsåldrar och avgångsskyldighet göras i princip tillämpliga även å de befattningshavare som skola vara anslutna till SPA.

Det stora flertalet av de under reglementet för SPA lydande befattnings- havarna äro med avseende å anställningsformen närmast jämförliga med extra ordinarie statstjänstemän. Reglement—ets bestämmelser om avgångs- skyldighet äro emellertid gemensamma för samtliga befattningshavare. Det- ta har dock, enligt vad pensionsutredningen inhämtat, icke vållat någon olä- genhet. Vid nu angivna förhållande anser utredningen, att någon ändring i reglementets bestämmelser i detta hänseende ej bör vidtagas, ehuru därmed någon avvikelse sker från Atregl.

Enligt reglementet för SPA äro för några befattningar pensionsåldrarna andra än som gälla för liknande befattningar, å vilka Atregl. eller liknan- de tjänstepensionsbestämmelser äro tillämpliga. Pensionsutredningen föror- dar i enlighet med sin principiella inställning även här en närmare anpass- ing efter vad som gäller för sistnämnda befattningar. 1947 års riksdag har emellertid i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 329. s. 58 0. f.) anhållit om utred- ning rörande ett av 1946 års riksdavgsrevisorer behandlat spörsmål angående utnyttjande av äldre arbetskraft inom statsförvaltning-en. Då detta spörsmål även omfattar fråga om höjning av pensionsåldrarna för vissa personalgrup- per, vilken fråga numera är föremål för särskild utredning, anser pensions- utredningen, att där en anpassning av pensionsåldern efter Atreglzs bestäm-

• Sida 174
•  Original

melserskulle medföra, att pensionsåldern skulle sänkas, denna tills vidare i allmänhet bör lämnas oförändrad. Eljest synes avvikelse från den enligt Atregl. för jämförlig befattning fastställda pensionsåldern endast böra ske, där särskilda skäl härför föreligga. Att i överensstämmelse med Atregl :s hu- vudregel pensionsålderns inträde i allmänhet bestämmes till utgången av den månad under vilken föreskriven ålder uppnås, torde icke behöva när- mare motiveras.

Vad slutligen angår möjligheten att erhålla anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder, torde denna i anslutning till vad som gäller enligt Atregl. böra begränsas till att avse sammanlagt högst tre år.

Beträffande vissa av de under reglementet för SPA inordnade befattnings- havarna ankommer beviljandet av avsked på statlig myndighet. För sådan befattning bör enligt pensionsutredningens mening fråga om anstånds be- viljande .ankomma på samma myndighet.

I fråga om övriga befattningar torde det böra ankomma å vederbörande huvudman att taga ställning till fråga om anstånd med avskedet. l allmän- het bör det dock därvid fordras, att anståndet tillstyrkts av den statliga myndighet som har att öva tillsyn över den verksamhet vid vilken befatt- ningen är inrättad eller som eljest stårr verksamheten närmast.

I fråga om avgångsskyldigh-et till följd av otjänstbarhet skiljer Atregl. mellan avgångsskyldigh-et, som betingas av förhandenvaron av någon av de i reglementet därför angivna förutsättningarna, och avgångsskyldighet, som för särskilda fall föreskrives av Kungl. Maj:t. Avgångsskyldighet av sist- nämnda slag är ej förutsatt i reglementet för SPA. För först angivna av- gångsskyldighet kunna betingelserna i stort sett anses vara desamma enligt båda reglementena. En olikhet föreligger dock i fråga om tidpunkten för av- gångsskyldighetens inträdande. I reglementet för SPA föreskrives nämligen i fråga om andra befattningshavare än viss teaterpersonal, att i andra fall av otjänstbarhet än sådan, som uppkommit till följd av olycksfall i tjänsten eller vad därmed kan likställas, avgångsskyldigheten inträder först sedan befattningshavaren varit. oförmögen 'till tjänstgöring under minst 4 år av en 5-årsperiod. Någon motsvarande bestämmelse finnes icke i Atregl.

Även i ovan angivna hänseende bör, synes det utredningen, reglementet för SPA i huvudsak anpassas efter motsvarande bestämmelser i Atregl.

• Sida 175
•  Original

Tjänstepensionsunderlag och familje'pensionsunderlag.

Enligt reglementet för SPA gäller i fråga om en befattnings tjänste- och familjepensionsunderlag i huvudsak följande.

Befattnings tjänstepensionsunderlag motsvarar enligt huvudregeln 2/3 av den för befattningen i författning eller av huvudmannen fastställda minimislutavlöningen. Tjänstepensionsunderlaget får ej överstiga 6 000 kronor. Av olika anledningar ha dock i reglementet stadgats åtskilliga undantag från' dessa regler. Sålunda utgör tjäns- tepensionsunderlaget för vissa befattningar med författningsenlig minimiavlöning 60 procent av slutavlöningen. För vissa andra befattningar är tjänstepensionsun- derlagets belopp fastställt i reglementet. Däribland förekomma såväl sådana be- fattningar, för vilka minimiavlöning finnes fastställd i författning, som sådana befattningar, beträffande vilka huvudmannen vid avlöningens bestämmande icke är bunden av några författningsföreskrifter. I fråga om viss teaterpersonal gäller, att tjänstepensionsunderlaget kan uppgå till 8 000 kronor. Detta belopp är i regle- mentet fastställt såsom tjänstepensionsunderllag för teaterchef.

Beträffande befattningar, för vilka varken minimiårsavlöning finnes fastställd i författning eller tjänstepensionsunderlagets belopp är angivet i reglementet, an- kommer det på SPA att bestämma tjänstepensionsunderlaget. Om underlaget med beräkning enligt förenämnda huvudregel skulle bliva så högt att det prövas icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för jämförlig befattning i statens tjänst eller annan med statlig pensionsrätt förenad befattning, skall underlaget minskas i den omfattning vilken finnes erforderlig med hänsyn till pensionsunder- laget för den jämförliga befattningen. Såsom bestämmelsen nu tillämpas av SPA, kan den i stort sett sägas innebära, att en befattnings tjänstepensionsunderlag jämte dårå vid visst indexläge belöpande tilläggsförmåner icke tillåtes överstiga tjänste— pensionsförmånerna vid samma indexläge för en å tjänstgöringsorten för befatt— ningen stationerad statstjänsteman, vars slutavlöning närmast överensstämmer med den för befattningen gällande slutavlöningen. Med hänsyn till att stats- tjänstemannens avlöning är en nettolön och alltså är minskad med ett belopp mot- svarande pensionsavgift, under det att reglementet för SPA stadgar avgiftsplikt för befattningshavarna, göres dock härvid visst avdrag för pensionsavgiften. Tjänste- pensionsförmånerna enligt Atregl. antagas såväl före som efter 67 års ålder utgå efter ett tjänstepensionsunderlag motsvarande det med utjämningstillägget minska- de begynnelseunderlaget.

Vad nu sagts gäller dock icke i fråga om teaterpersonalen. För denna personal utgör tjänstepensionsunderlaget för varje spelår 50 procent av årsavlöningens grundbelopp. Därvid förstås med grundbelopp avlöningen under spelåret minskad med så stor del, som skulle utgjort rörligt tillägg och kristillägg, därest avlöningen utgått enligt 1939 års civila avlöningsreglemente.

Beträffande de befattningar för vilka tjänstepensionsunderlagets belopp angivits i reglementet för SPA gäller i allmänhet, att underlaget fastställts med hänsyn till befattningarnas löneställning vid tiden för fastställandet samt på sådant sätt att relationen mellan tjänstepen-sion och avlöning kommit att bliva ungefär densamma som den då för statstjänstemän i motsvarande löneläge gällande.

Familjepensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med 300 kronor överstiger 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Då det, såsom pensionsutredningen tidigare framhållit, synes utredning- en önskvärt, att reglementet för SPA så vitt möjligt anpassas efter vad i Atregl. och Afregl. är föreskrivet, lämnar utredningen här nedan en sam-

• Sida 176
•  Original

manfattande redogörelse för vad som i här ovan angivna hänseenden gäl- ler enligt sistnämnda reglementen.

Tillämplighetsområdet för Atregl. avser i huvudsak tjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente äger tillämpning och vilka inneha ordinarie eller extra ordinarie anställningar med vissa lönegradsbeteckningar. Avlöningen utgår. med tillämpning av någon av de i statens löneplansförordning fastställda lönepla-* nerna. Av dessa löneplaner, fem till antalet, äro de allmänna löneplanerna, beteck- nade nr 1 och nr 2, av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

I löneplan nr 1 äro årslönerna för var och en av de förekommande ortsgrupper- na 1—5 bestämda för 40 särskilda löneklasser, betecknade med nummer från och med 1 till och med 40. För civil befattningshavare, å vilken löneplan 1 är till- lämplig, omfattar lönegraden för den innehavda tjänsten i allmänhet fyra löne- kl-asser i följd. Befattningshavaren kan sålunda erhålla tre löneklassuppflyttningar inom lönegraden. Den lägsta såsom slutlöneklass förekommande löneklassen är följaktligen nr 4.

I löneplan nr 2 äro årslönerna, oberoende av dyrortsgrupperingen, enhetligt be- stämda för 24 särskilda löneklasser. Lönegraderna omfatta var för sig allenast en löneklass.

I Atregl. är tjänstepensionsunderlaget (begynnelseunderlaget) till beloppet an- givet för varjc löneklass (slutlöneklass). Beträffande befattningshavare med 50 års pensionsålder gäller emellertid att de sålunda angivna tjänstepensionsunderlagen skola minskas med vissa i reglementet löneklassvis bestämda belopp. Slutunder— laget, vilket tillämpas för tid efter 67 års ålder, erhålles genom minskning av be- gynnelseunderlaget med 792 kronor.

De enligt Atregl. gällande tjänstepensionsunderlagen, vilka överensstämma med de av 1946 års pensionssakkunniga förslagna, äro beräknade på grundval av 2/3 av 2-ortslönen i vederbörande löneklass (slutlöneklass) och med hänsynstagande till samordnandet mellan tjänstepensioneringen och folkpensioneringen. Vad an- går löneklass, som avses i löneplan 2, har härvid förfarits som om årslönen vore en till löneplan 1 hörande 5-ortslön. Vidare har beträffande löneplan 2 det för löneklass 20 bestämda tjänstepensionsunderlaget fastställts även för löneplanens högre löneklasser.

I likhet med tjänstepensionsunderlagen i Atregl. äro familjepensionsunderlagen i Afregl. till beloppen löneklassvis fastställda. De till löneplan 1 hänförliga familje- pensionsunderlagen ha i princip bestämts så, att de stå i samma relation till 2- ortslönerna som familjepensionsunderlagen enligt 1941 års allmänna familjepen- sionsreglemenrte till motsvarande nettogrundlöner på C-ort enligt civila avlönings— reglementet. För de lägsta löneklasserna t. o. m. 7 löneklassen gäller ett gemen— samt familjepensionsunderlag. De till löneplan 2 hörande familjepensionsunderla— gen ha bestämts på i huvud-sak samma sätt som de till löneplanen hörande tjänste- pensionsunderlagen. Någon reduktion av familjepensionsunderlagen med hänsyn till folkpensionerna har ej vidtagits. Ej heller i övrigt har samordnande med folk- pensioneri—ngen genomförts. Anledningen härtill är enligt 1946 års pensionssak— kunniga, att ett sådant ntjämningsförfarande, som tillämpat-s i fråga om tjänste- pensionsunderlagen, icke ansetts böra förekomma bland annat på grund av det ur arbetsmarknadssynpunkt ogynnsamma resultat, som skulle inträda för ung efter- levande maka utan barn. Någon sådan enkel relation mellan storleken av familje- och tjänstepensionsunderlagen som den i reglementet för SPA stadgade låter sig ej uppställas.

Å tjänste- och familjepensionsbelopp, som fastställas på grundval av de enligt Atregl. och Afregl. gällande pensionsunderlagen, utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla angående höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna grund- lönetabellerna.

• Sida 177
•  Original

De grunder som tillämpats vid beräkning av de i Atregl. för löneplan 1 fast- ställda tjänstepensionsunderlagen innebära, att de grundläggande underlagen, vilka motsvara två tredjedelar av 2-ortslönerna, först reducerats med belopp, som be- räknatts motsvara en från 67 års ålder utgående folkpension å 200 kronor, samt därefter ökats med belopp (utjämningstillägg), som beräknats motsvara en dylik pension åt 792 kronor. Reduktionsbeloppen och utjämningstilläggen ha för varje pensionsålder beräknats på så sätt, att deras kapitalvär—den jämte visst rörligt till- lägg dårå vid en genomsnittlig inträdesålder samt med tillämpning av vissa an- taganden i fråga om räntefot, dödlighet och invaliditet motsvara kapitalvärdena vid samma ålder av förenämnda från 67 års ålder utgående årliga folkpensions- belopp. Därefter har för varje löneklass beräknats medeltalet av reduktionsbelop— pen och utjämningstilläggen med hänsyn till hela det antal befattningshavare för vilka löneklassen är slutlöneklass och fördelningen av detta antal på de för be- fattningshavarna gällande pensionsåldarna. Sedan de grundläggande underlagen minskats, respektive ökats med de sålunda beräknade genomsnittliga reduktions- beloppen och utjämningstilläggen, torde de resulterande beloppen ha underkastats viss utjämning, varigenom den slutgiltiga un-derlagsskalan för pensionsåldrar högre än 50 år framkommit. För 50 års pensionsålder har med hänsyn till de för denna pensionsålder beräknade lägre utjämningstilläggen fastställts en särskild under- lagsskala med något lägre pensionsunderlag.

De för de olika pensionsåldrarna beräknade reduktionsbeloppen och utjämnings- tilläggen ha av 1946 års pensionssakkunniga angivits allenast för vissa pensions- åldrar. För övriga pensionsåldrar kunna reduktionsbeloppen och utjämningstill- läggen beräknas med ledning av de sakkunnigas siffror. De av de sakkunniga an— givna beloppen jämte därur beräknade belopp följa här nedan, de senare beloppen inom parentes.

Pensionsålder Reduktionsbelopp Utjämningstillägg 50 55 (2 1 8) 55 (75) 298 60 (102) 403 63 (123) 486 6 5 1 39 550

Som skäl för reduktionen av de grundläggande pensionsunderlagen har anförts att det ändrade ekonomiska läge som uppkommit för pensionstagarna genom de förhöjda folkpensionerna icke kunde frånkänn—as inflytande på avvägningen av tjänstepensionsnivån. Utjämningstilläggen, vilka avsetts skola för pensionstagarna medföra en utjämning av de samlade förmånerna av tjän-ste- och folkpension, ha motiverats med att det såväl ur allmän synpunkt som med hänsyn till befattnings- havarnas intressen ansetts för-delaktigt, att de totala pensionsbeloppen bliva ät- minstone i stort sett oförändrade under hela tiden efter uppnådd tjänstepensions- ålder.

1946 års pensionssakkunniga ha som sin mening uttalat, att underlagsbeloppen med hänsyn till det sätt, varpå de beräknats böra omräknas för den händelse en mera allmän eller omfattande ändring av pensionsåldrarna skulle beslutas för de anställningshavare som omfattas av pensioneringen, så ock om folkpensioneringen skulle undergå en mera väsentlig förändring. Däremot ha de sakkunniga icke an- givit, huruvida sådan omräkning avsetts skola kunna föranledas av med tiden eventuellt skeende förskjutningar i fråga om fördelningen av befattningshavarna på de olika pensionsåldarna eller av ändringar i fråga om de förhållanden på vilka de gjorda antagandena om räntefot, dödlighet och invaliditet äro grundade.

I fråga om tj änstepensionsunderlagen uppställer sig spörsmålet, huruvida de belopp varmed de i Atregl. fastställda tjänstepensionsunderlagen över-

• Sida 178
•  Original

stiga de grundläggande tjänstepensionsunderlagen och som delvis äro be- roende av medelpensiormsåldern inom varje slutlöneklass böra utan vidare godtagas för de till SPA anslutna befattningshavarna med deras i avseende å pensionsåldrar något avvikande sammansättning. Om även dessa befatt— ningshavare medtagits vid beräkningen av de genomsnittliga utjämnings-i tillägg, som tillämpats i Atregl., skulle de resulterande för statstjänstemän och SPA-delägare gemensamt beräknade pensionsunderlagen ha blivit i stort sett desamma. Vid sådant förhållande synes det pensionsutredningen, även om en del skulle kunna vara att erinra mot det sätt varpå samord- ningen av tjänstepensionen för statstj ä-nstemänuen med folkpensionen skett, att tillräcklig anledning icke förefrinnes att härutinnan föreslå någon avvi- kelse från Atregl.

Vid en anpassning av pensioneringsgrunderna för befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för SPA till de för statstjänstemän enligt Atregl. och Afregl. gällande pensioneringsgrunderna bör enligt pensionsut— redningens mening som riktlinje bland annat gälla den principen, att lik- ställighet med statstjänstemännen i lönehänseende bör motsvaras av lik- ställighet i pensionshänseende. Viss löneställning för befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för SPA bör sålunda i princip berättiga till samma tjänste- och familjepensionsunderlag som för statstjänsteman i motsvarande löneställning. Avsteg härifrån bör dock göras, om och i den mån så erfordras för att pensionsunderlagen för en befattningshavare, an- sluten till SPA, icke skola över-stiga underlage-n för en statstjänsteman med motsvarande eller jämförliga arbetsuppgifter.

Med hänsyn till det nu anförda förordar pensionsutredningen, att de en- ligt Atregl. för löneplanerna 1 och 2 gällande pensionsunderlagsskalorna in- föras i reglementet för SPA samt att pensionsunderlagen därvid inordnas i ett system med pensionsklasser, avsedda att motsvara löneklasserna i nämnda löneplaner.

De till löneplan 2 hörande underlagsskalorna anser utredningen höra till- lämpas endast i fråga om befattningar, som skola vara förenade med rätt till förordnandepension. I betraktande av att de för de fem högsta löne- klasserna i Atregl. och Atregl. för denna löneplan fastställda enhetliga pensionsunderlagen endast gälla befattningshavare i sådan ställning, som icke kan antagas komma att erhålla motsvarighet inom tillämplighets- området för reglementet för SPA, vill utredningen föreslå, att dessa pen- sionsunderlag ej medtagas.

Även i fråga om underlagsskalorna för löneplan 1 ha vissa smärre modi— fikationer befunnits påkallade. Enligt lönebestämmelser, som tillämpas å befattningar för vilka nämnda skalor äro avsedda, äro de nu utgående slut- lönerna för vissa befattningar lägre än lönerna enligt löneklass 4 i nämnda löneplan. I vissa fall är skillnaden så stor, att fastställande av ett tjänste- pensionsunderlag motsvarande det enligt Atregl. för sagda löneklass gäl- lande skulle innebära, att relationen mellan pension och avlöning bleve alltför gynnsam i jämförelse med vad som eljest gäller i fråga om statlig

• Sida 179
•  Original

tjänstepensionering. Ett uppställande av krav på slutlöner minst motsva- rande löneklass 4 såsom villkor för pensionsrätt i SPA skulle återigen med- föra en ur andra synpunkter icke motiverad inskränkning av pensionering- en. Vid nu angivna förhållanden anser sig pensionsutredningen böra före- slå, att underlagsskalan för tjänstepension i reglementet för SPA utbygges med underlag, beräknade efter lönerna för de tre lägsta löneklasserna i lö- neplan 1. Ett införande av ytterligare än lägre tjänstepensionsunderlag har däremot ansetts icke böra ifrågakomma bland annat för att undvika allt- för små slutunderlag. Det för första löneklassen beräknade tjänstepensions- underlaget skulle sålunda komma att bliva minimiunderlag.

I Afregl. är ett enhetligt familjepensionsunderlag fastställt för löneklas- serna med nr 4—7 i löneplan 1. Därest detta familjepensionsunderlag för SPAs del fastställdes för de lägsta pensionsklasserna, skulle en i sådan pensionsklass sjukpensionerad befattningshavare kunna komma att efter fyllda 67 år uppbära lägre pension än änkan efter en samtidigt med sjuk- pensioneringen avliden jämnårig befattningshavare i samma pensionsklass och med samma tjänstetid. En dylik ordning har för pensionsutredningen framstått såsom otillfredsställande. På grund härav anser sig utredningen böra föreslå, att familjepensionsunderlagen för de sex lägsta pensionsklas- sema bestämmas så, att relationen till motsvarande lönebelopp blir den- samma som i 7:e pensionsklassen.

Såsom förut nämnts äro i reglementet för SPA tjänstepensionsunderlagen till beloppen fastställda för åtskilliga befattningar. Enligt det av pensions- utredningen förordade systemet med pensionsklasser skulle denna ordning komma att ersättas med att pensionsklassen för befattningen blir fastställd. För sin del anser utredningen, att detta bör ske i fråga om befattning, som skall vara förenad med rätt till förordnandepension, och annan befattning, därest en högre pensionsklass än den mot 34:e löneklassen svarande anses & böra ifrågakomma. I övrigt anser utredningen, att pensionsklassen i all- mänhet bör angivas i reglementet i fråga om befattningar, för vilka avlö— ningsbestämmelser finnas meddelade i författning eller för vilka eljest en- hetliga bestämmelser om avlöningens storlek tillämpas. Där pensionsklass icke lämpligen låter sig på sådant sätt fastställas, bör det enligt utredning- ens mening tillkomma SPA att bestämma den pensionsklass till vilken be- fattning skall vara hänförd. Detta skulle sålunda i stort sett behöva tilläm- pas i fråga om sådana grupper av befattningar, för vilka avlöningsförmå- nerna av olika anledningar icke utgå efter enhetliga normer. Men även i fråga om befattningar eller grupper av befattningar hos huvudmän, be— träffande vilka pensionsrätten icke är begränsad till att avse allenast vissa särskilda slag av befattningar, synes det, för att i pensionsreglementet icke skall i allt för stor omfattning behöva uppräknas de särskilda slagen av förekommande befattningar, vara lämpligt att åt pensionsanstalten överläm- nas att bestämma pensionsklassen. , Enligt Atregl. är tjänstepensionsunderlaget för tjänst beroende av slut- jlöneklassen för tjänstens lönegrad. Åsättandet av lönegradsbeteckning och

• Sida 180
•  Original

lönegradsnummer innebär sålunda indirekt även fastställande av tjänste- pensionsunderlaget. Enligt statens allmänna avlöningsreglemente gäller att ordinarie tjänst och sådan extra ordinarie tjänst, som skall tillhöra någon av lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Annan, extra ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av? vederbörande myndighet i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade be- stämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda är förhållandet i fråga om tjänstepensions- underlag för de statliga tjänster-na kan det ifrågasätta-s, huruvida icke den pensionsanstalten för närvarande tillkommande befogenheten att bestäm- ma tjänstepensionsunderlag borde begränsas till att avse högst 27:e pen- sionsklassen. Pensionsutredningen har emellertid stannat för att som här ovan angivits vilja föreslå, att pensionsanstalten vid bestämmande av pen- sionsklass får gå upp till 34:e pensionsklassen. Detta skulle med hänsyn till storleken av begynnelseunderlaget för denna pensionsklass, å ena sidan, och det med utjämningstillågg ökade grundbeloppet av det enligt kungörelsen den 30 juni 1947 tekniskt omräknade nu gällande maximala tjänstepen- sionsunderlaget (8000 kronor), å andra sidan, kunna anses innebära, att vad i förevarande hänseende för närvarande gäller bibehålles.

I fråga om befattning, vars avlöning reglerats i anslutning till löneplan 1 i statens löneplansförordning och med motsvarande rörlighet, som enligt förordningen gäller för lön, blir uppgiften att bestämma befattningens pen- sionsklass i allmänhet icke förknippad med någon svårighet. Där icke pen- sionsunderlaget för annan jämförlig befattning bör föranleda till annat resultat, är den löneklass efter vilken slutavlöningen utgår avgörande för pensionsklassen. Vid befattningen tillämpade grunder för uttagande av er— sättning för tjänstebostad eller andra av huvudmannen vid befattningen tillhandahållna motsvarande förmåner kunna undantagsvis tänkas vara så- dana, att de böra föranleda pensionsklassens bestämmande efter annan lö- neklass. I förevarande sammanhang bör med begreppet jämförlig befatt- ning, såvitt fråga är om befattning av samma slag, i allmänhet få förstås sådana befattningar, för vilka avlöningen utgår efter samma löneklass. El- jest skulle nämligen i fråga om befattningar, vilka äro likartade men be- träffande vilka olika huvudmän tillämpa skilda lönenivåer, den lägsta före- kommande lönenivån kunna bliva avgörande för pensionsklassen för samt- liga ifrågavarande befattningar.

Vad härefter angår befattningar, för vilka tillämpas andra lönesystem än det statliga, förutsätter befattningarnas infogande i det av pensions- utredningen förordade pensionsklassystemet, att befattningshavarnas löne- ställning kan anses likvärdig eller jämförlig med den löneställning som in- nehas av statstjänsteman i viss lönegrad. Vid en sådan jämförelse kunna åtskilliga vanskligheter möta, däribland icke blott sådana, som samman- hänga med olikheter i löneskalans uppbyggnad eller antalet av och tids- intervallen mellan förekommande uppflyttningar till högre lönebelopp,

• Sida 181
•  Original

' utan även sådana, som sammanhänga med möjligheterna av förskjutningar i ortsgrupperingen och i de allmänna levnadskostnaderna eller andra lönens rörlighet i olika grad påverkande förhållanden. Endast de med dylika för- skjutningar sammanhängande vanskligheterna torde emellertid vara av större praktisk betydelse.

För att i någon mån belysa det nu sagda ha här nedan sammanställts de löneklasser ur löneplan 1 med vilka avlöningen för en befattning i ett tänkt fall bör anses jämförlig vid olika procenttal för rörligt tillägg för statstjänstemän och vid hänförande av stationeringsorten för befattningen till olika ortsgrupper. Avlöningen har därvid antagits utgå med ett av änd- ringar i fråga om rörligt tillägg och ortsgrupp oberoende belopp av 5 376 kronor.

Procenttal för rörligt tillägg Ortsgrupp

0 3 6 9 12 15 18 1 14 13 12 12 11 11 10 2 13 12 11 11 10 10 9 3 12 11 10 10 9 9 8 4 1 1 10 10 9 9 8 8 5 10 9 9 8 8 7 7

Av sammanställningen framgår exempelvis att avlöningen i befattningen är jämförlig med lönen i löneklass 9, om befattningshavarens stationerings- ort tillhör ortsgrupp 4 och om procenttalet för rörligt tillägg för statstjänste- männen år 12. Om ortsgrupperingen ändras så, att stationsorten kommer att tillhöra ortsgrupp 5 eller procenttalet för rörligt tillägg ändras till 15, blir avlöningen jämförlig med lönen i löneklass 8 och om båda nämnda förändringar inträffat med lönen i löneklass 7.

Av det anförda exemplet framgår att bestämmandet av den jämförliga statliga löneklassen kan röna väsentlig inverkan av ändringar i fråga om ortsgruppering och levnadskostnader. Ett avlöningsbelopp, som vid viss tidpunkt är jämförligt med lönen i viss löneklass, kan sålunda vid en senare tidpunkt befinnas jämförlig med lönen i en annan lägre eller högre löne- klass. Pensionsklassen skulle på så sätt kunna bliva beroende av tidpunkten för densammas bestämmande. En huvudman skulle följaktligen genom att välja lämplig tidpunkt för framställning om en befattnings förenande med pensionsrätt eller om bestämmande av ändrad pensionsklass kunna i viss mån påverka befattningshavarens pensionsrätt. En sådan ordning kan knappast betraktas som tillfredsställande. Till undvikande härav kunde tänkas att pensionsanstalten borde få möjlighet att bestämma pensionsklas- sen antingen så, att den skall gälla under förutsättning av oförändrade dyr- orts- och levnadskostnadsförhållanden, eller så, att förskjutningar i dyr- orts- och levnadskostnaderna ej skola medföra ändring i densamma.

Den förstnämnda möjligheten skulle förutsätta, att pensionsanstalten skulle ha att vid ändringar i ortsgrupperingen eller förskjutningar i levnads-

• Sida 182
•  Original

kostnaderna taga de tidigare fastställda pensionsklasserna under ompröv- ning. Då emellertid ett dylikt förfarande skulle kunna leda till friktioner mellan pensionsanstalten, å ena sidan, samt huvudmännen och befattnings- havarna, å andra sidan, har pensionsutredningen ansett sig icke kunna för- orda, att frågan löses på sålunda angivet sätt.

En anordning, åsyftande att i största möjliga mån göra pensionsklass- bestämmandet oberoende av förskjutningar i dyrorts- och levnadskostnads- förhållandena, förutsätter, att avlöningen alltid skall betraktas såsom 5- ortslön samt att lönen inom området för dess rörlighet å ena sidan enligt det statliga lönesystemet och å andra sidan enligt de för vederbörande be— fattning gällande lönebestämmelserna skall antagas vara bestämd efter sådan levnadskostnadsnivå, att den löneklass som skall anses motsvara be- fattningshavarens avlöning blir så låg som möjligt. Mot denna lösning kan visserligen anmärkas att den kan leda till pensionsklasser, vilkas pensions- underlag kunna anses såsom oskäligt låga. Härvid bör emellertid ihågkom- mas att huvudmännen ha möjlighet att anpassa lönebestämmelserna till löneplan 1, varigenom olägenhet av för låga pensionsunderlag skulle kunna undvikas. Då en dylik anpassning i allmänhet torde kunna ske utan ökade lönekostnader, synes det kunna förväntas, att flertalet huvudmän komma att anlita denna utväg. Mot bakgrunden av principerna för den av pensions- utredningen förordade gränsdragningen för SPAs pensionsverksamhet fram- står också en sådan anpassning såsom naturlig.

Pensionsutredningen anser sig böra förorda, att det senare av de båda angivna förfaringssätten i allmänhet tillämpas. Vid val av pensionsklass för befattningar, för vilka pensionsklass skall angivas i pensionsreglemen- tet, synes det dock ej nödvändigt att tillämpa detta förfaringssätt. För dy— lika befattningar kan nämligen anledning föreligga, att bestämma pensions— klassen exempelvis med hänsyn till en i författning fastställd avlöning, vil- ken är undandragen huvudmannens bestämmande, eller med hänsyn till pensionsunderlaget för annan jämförlig befattning.

Tjänstepension och tjänstelivränta.

Genast börjande tjänstepension. Enligt reglementet för SPA inträder rätt till genast börjande tjänstepension vid avgång från befattning för befatt- ningshavare, som uppnått pensionsåldern eller som eljest är avgångsskyl- dig enligt reglementet. För flertalet befattningshavaregrupper gäller att ge- nast börj ande tjänstepension kan erhållas vid avgång även i annat fall dock tidigast fem år före pensionsålderns inträde. Förutsättning härför är i all- mänhet, att avgången, oavsett om den sker frivilligt eller på grund av upp- sägning, föranletts av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga.

Såsom tidigare angivits inträder i allmänhet enligt reglementet för SPA avgångsskyldighet på grund av otjänstbarhet före pensionsåldern av annan anledning än olycksfall i tjänsten eller därmed jämförlig orsak först sedan

• Sida 183
•  Original

befattningshavaren under minst 4 är av en 5-årsperiod varit oförmögen att tjänstgöra. Rätten att erhålla sjukpension inträder alltså vanligen först efter en längre tids sjukledighet. Den sålunda gällande inskränkningen i rätten att erhålla sjukpension kan ha inneburit viss garanti för att otjänst- bara eller till snar otjänstbarhet predestinerade befattningshavare icke an— ställas i uteslutande eller huvudsakligt syfte att bereda befattningshavaren möjlighet att erhålla pension. En liknande garanti kan i fråga om invalid- pension ha legat däri, att avgångsskyldigheten och den därav betingade pensionsrätten är begränsad till olycksfall, som inträffar i den vid avgång— en med pension innehavda befattningen.

Atregl. stadgar rätt för befattningshavare att komm-a i åtnjutande av tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder (ålderspension) eller på grund av dessförinnan inträdd avgångsskyldighet (invalidpension eller sjukpension). Efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t kan befattningshavare, som har högst fem år kvar till pensionsåldern, vid fri- villig avgång erhålla tjänstepension (förtidspension). Såsom förutsättning för sådant medgivande gäller, att avgången skall befinnas icke vara stri- dande mot statens intressen samt att befattningshavaren skall inneha vis-st lägsta antal tjänstår, i regel det för hel ålderspension föreskrivna.

I fråga om rätt att vid avgång komma i åtnjutande av invalid- eller sjuk- pension gäller emellertid enligt Atregl. såsom särskild förutsättning, att befattningshavaren i därför stadgad ordning prövats icke lämpligen böra förflyttas till annan befattning. Sådan prövning, vilken ankommer på Kungl. Maj:t, skall företagas, där den pensionsbeviljande myndigheten finner anled- ning antaga, att befattningshavaren kan tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.

De för rätt till invalid- eller sjukpension enligt reglementet för SPA gäl- lande, här ovan angivna inskränkningarna ha icke någon motsvarighet i ' Atregl. Det synes emellertid pensionsutredningen som om en anpassning i * detta hänseende till Atreglzs bestämmelser skulle utan olägenhet kunna ske. En fullständig anpassning _skulle dock förutsätta, att föreskrifter medde- lades om förflyttningsskyldighet för befattningshavarna i likhet med vad därom gäller för statens tjänstemän. Dylika föreskrifter skulle emellertid få större praktisk betydelse blott om föreskrift samtidigt meddelas om skyl— dighet för huvudmännen att i sin tjänst från annan huvudman övertaga befattningshavare, som befunnits otjänstbar i sin befattning. Någon gene- rell föreskrift om dylik skyldighet torde dock icke kunna meddelas för de huvudmän av olika slag, varom här är fråga. Vid sådant förhållande och då såvitt utredningen har sig bekant Atregl: s bestämmelser om pröv- ning av förflyttningsskyldighet fått en synnerligen begränsad tillämpning, anser sig utredningen icke böra föreslå, att i pensionsreglementet intages någon motsvarighet till Atreglzs bestämmelse i detta hänseende.

Vid övervägande inom pensionsutredningen av spörsmålet, huruvida rätt till förtidspension enligt bestämmelserna i Atregl. bör införas i ett nytt pen- sionsreglemente har en viss tvekan gjort sig gällande. Anledningen härtill

• Sida 184
•  Original

har i huvudsak varit den, att förtidspensionen synts utredningen vara en för- i mån av sådan beskaffenhet, att därmed förbundna särskilda kostnader närmast borde bestridas av vederbörande huvudman och att sålunda som villkor för rätt till förtidspension borde uppställas, att huvudmannen åtagerl sig att till SPA utgiva mot dessa kostnader svarande vederlag. Då emeller-i tid rätten till förtidspensionen bör vara beroende av Kungl. Maj:ts med- givande i varje särskilt fall, har det synts utredningen, som om därmed skulle vinnas tillräckliga garantier för att nödig återhållsamhet kommer att iakttagas samt att utgifterna för statsverket för denna pensionsform icke skola bli särskilt betungande. På grund härav har utredningen icke ansett sig böra vad denna pensionsform angår föreslå någon avvikelse från Atregl:s bestämmelser.

Enligt Atregl. må pension ej tillkomma den som blivit dömd till avsätt- ning eller till följd av tjänstefel skild från befattning i statens tjänst eller från annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller för förbry- telse i tidigare innehavd befattning blivit dömd, i stället för till avsättning till straff enligt 2 kap. 17 å strafflagen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finnes ej i reglementet för SPA. Det har synts pensionsutred- ningen ej finnas skäl för att i detta hänseende göra någon avvikelse från Atregl:s bestämmelser.

De faktorer som äro avgörande för storleken av ålderspension (grund- belopp) enligt Atregl. och däremot svarande genast börjande tjänstepen- sion enligt reglementet för SPA utgöras av antalet av de befattningshava- ren tillgodoräknade tjänståren, det för hel pension föreskrivna antalet tjänstår (tjänståldern) samt tjän-stepensionsunderlaget.

Bestämmelserna i reglementet för SPA och i Atregl. om tjänstårsberäk- ning kunna, såvitt angår tid under vilken befattningshavare innehaft med tjänstepensionsrätt förenad befattning, sägas ha i stort sett samma inne- håll. Att märka är emellertid att enligt reglementet för SPA till skillnad från Atregl. tjänstårsberäkningen fortgår även vid kvarstående i tjänst ef- ter pensionsålderns uppnående. .

I fråga om tjänstårsberäkning för annan tid gäller enligt reglementet för SPA följande.

Pensionsanstalten kan på framställning av vederbörande huvudman medgiva tjänstårsberäkning (retroaktiv tjänstårsberäkning) för tid, varunder befattnings- havaren tjänstgjort i befattning, som med avseende å tjänstgöringens art och om- fattning varit sådan, att den kunnat förenas med pensionsrätt enligt reglementet. Möjligheten att medgiva retroaktiv tjänstår-sberäkning är dock begränsad till att avse befattningshavare, som innehar befattning vid den tidpunkt, då befattningen förenas med pensionsrätt enligt reglementet. Den som senare anställes åbefattningen kan således ej erhålla retroaktiv tjänstårsberäkning i den befattningen. Berörda möjlighet är beskuren även såtillvida, att tjänstårsberäkning ej kan medgivas i större omfattning än som vid nämnda. tidpunkt beräknas erforderligt för att be- fattningshavaren vid pensionsålderns uppnående skall kunna inneha för hel tjäns- tepension föreskrivet antal tjänstår. Uppkommande avbrott i tjänstårsberäkningen efter inträdet i SPA kan följaktligen i regel icke kompenseras genom medgivande av ytterligare retroaktiv tjänstårsberäkning.

• Sida 185
•  Original

Enligt Atregl. beror på prövning i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, om och i vad mån tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan tillgodoräkning ej må ske enligt vad i reglementets huvudregler stadgas. I tillämpningen har tjänstårsberäkningen i regel begränsats till att avse % av den ifrågakommande tiden samt i viss-a fall till så lång tid, som erfordras för att befattningshavaren skall kunna uppnå det för hel ålderspension föreskrivna antalet tjänstår. Begränsningen till '/, har föranletts av att be- fattningshavaren icke under avsedd tid behövt vidkännas några pensions- bidrag.

Vad angår tjänståldern är denna i reglementet för SPA bestämd i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Såsom tjänståldrar före- komma 33, 30 och 25 är samt, för vissa befattningshavare vid de kungl. teatrarna, 22 och 20 år. Enligt Atregl. gäller i allmänhet såsom tjänstålder 30 år eller för befattningar, upptagna i en såsom bilaga till tillämpnings- föreskrifterna fogad tjänståldersförteckning, 25 år.

Enligt reglementet för SPA är årsbeloppet av genast börjande tjänstepen- sion i allmänhet lika med det för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget (avgångsunderlaget), därest befattningshavaren innebar det för hel tjänstepension stadgade antalet tjänstår.

Härvid är emellertid att märka, att —— för det fall tjänvstepensionsunderlaget för den vid avgången innehavda befattningen under tiden för den avgående befatt- ningshavarens anställning i densamma höjts, utan att detta skett på grund av en av statsmakterna beslutad lönereglering — det nya underlaget endast under förut- sättning att huvudmannen erlagt enligt reglementet ifrågakommande engångsav- gift för höjningen blivit gällande för befattningshavaren.

Där befattningshavaren icke innebar det för hel tjänstepension föreskrivna an- talet tjänstår gälla i viss mån olika regler för pensionsberäkningen, allteftersom fråga är om ålderspension, invalidpension eller sjukpension.

Vad angår ålderspensionen gäller att pensionen beräknas försäkringstekniskt (försäkringsteknisk pension), där den avgående vid pensionsåldern icke räknade minst 10 tjänstår så ock i annat fall, där befattningshavaren vid nämnda ålder icke räknade minst det antal tjänstår som motsvarar tjänståldern, om sådan beräkning stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Eljest är ålders- pensionen lika med avgångsunderlaget avkortat i förhållande till antalet bristande tjänstår (proportionellt avkortad pension).

I tillämpningen anses vid beräkning av proportionellt avkortad pension endast antalet fulla tjänstår kunna medräknas. Ett underskott på tjänstår av exempelvis allenast ett fåtal dagar föranleder sålunda samma avkortning som ett helt års un- derskott.

Försäkringsteknisk pension bestämmes på samma sätt som proportionellt av- kortad pension, dock efter ett tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt i regle- mentet angivna grunder. Enlig-t dessa grunder anses tjänstepensionsunderlaget, efter vilket pensionen skall bestämmas, uppbyggt genom tillgodoräkning av vissa i reglementet definierade på varje del av tjänstetiden belöpande försäkringsav- gifter av sådan storlek, att de beräknas motsvara den förväntade proportionellt av- kortade pensionen. Härvid gäller emellertid att försäkringsavgiften icke må över- stiga den som skulle tillgodoräknats, därest befattningshavaren tillträtt befatt— ningen så lång tid före pensionsåldern som motsvarar tjänståldern. På grund av denna begränsning blir det tjänstepensionsunderlag efter vilket försäkringsteknisk

• Sida 186
•  Original

pension bestämmes endast undantagsvis lika stort som det efter vilket propor- tionellt avkortad pension beräknas. Om underskottet på tjänstår är mera avsevärt eller om befattningshavaren en eller flera gånger övergått från befattning med lägre till befattning med högre tjänstepensionsunderlag, kan skillnaden mellan det 1 för proportionellt avkortad pension å ena sidan och det för försäkringsteknisk ? pension å andra sidan bestämmande tjänstepensionsunderlaget och följaktligen också skillnaden mellan pensionerna bli av betydande storlek.

Till belysning av det nu sagda kunna tjäna följande tvenne exempel, båda av- seende befattningshavare med 65 års pensionsålder och en tjänstålder av 30 år.

Exempel 1. Om avgångsunderlaget utgör 3 000 kronor och varit gällande hela tjänstetiden, blir försäkringsteknisk pension för 29 tjänstår 2 817 kronor och för 15 tjänstår 969 kronor. Proportionellt avkortad pension blir 2 900 respektive 1 500 kronor eller sålunda 83 respektive 531 kronor större.

Exempel 2. Om avgångsunderlaget utgör 4500 kronor och varit gällande 15 år samt om dessförinnan under 14 år innehafts befattning med ett tjänstepensions- underlag av 3000 kronor, blir den försäkringstekniska pensionen 3301 kronor. Den proportionell-t avkortade pensionen blir 4 350 kronor eller sålunda 1 049 kro- nor större.

Här må anmärkas att det vid beräkning av försäkringsteknisk pension icke an- ses föreligga hinder mot att medräkna delar av tjänstår. Detta kan under vissa mera sällan förekommande förhållanden leda till att försäkringsteknisk pension blir något större än motsvarande proportionellt avkortade pension.

I fråga om invalidpension gäller att denna oberoende av antalet vid avgången intjänta tjänstår i allmänhet motsvarar den ålderspension som den avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.

Sjukpensionen beräknas på samma sätt som ålderspension. Den skall dock mot- svara minst 8/. av hel pension eller den mindre ålderspension som den avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.

Enligt Atregl. gäller i motsvarande hänseenden i huvudsak följande. Ålderspensionen bestämmes i praktiskt taget varje fall efter avgångsunderlaget. Om befattningshavaren innehar minst det antal tjänstår som motsvarar tjänståldern är ålderspensionens grundbelopp lika med avgångsunderlaget (hel pension). Vid mindre antal tjänstår utgår avkortad pension. Dennas grundbelopp motsvarar av— gångsunderlaget minskat, om tjänståldern är 30 år, med 1/120 och, om tjänståldern år 25 år, med Vm för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår under- stiger tjänståldern.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar avgångsunderlaget. Grundbeloppet av sjukpension bestämmes på samma sätt som grundbeloppet av åldeI'SPension, dock skall grundbeloppet av sjukpension motsvara minst 75 procent aVuavgångs— underlaget, i den mån grundbeloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av den ålderspension som den avgående kunnat erhålla, därest han under oför- ändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin befattning till pensionsålderns inträde.

Grundbeloppet av förtidspension beräknas på samma sätt som grundbeloppet av ålderspension. Förtidspensionen skall dock under den från avgången till pen- sionsålderns inträde återstående tiden vara minskad, om tjänståldern är 30 år, med 1han och, där tjänståldern är 25 år, med Vm för varje fullt eller påbörjat kvar— tal av den återstående tiden. .

Vad angår reglerna för tjänstårsberäkning för tid, varunder befattnings— havare innehaft med tjänstepensionsrätt förenad anställning, synes det enligt pensionsutredningens mening i stort sett icke finnas anledning att göra någon avvikelse från vad i sådant hänseende gäller enligt Atregl. i

• Sida 187
•  Original

5 vidare mån än som betingas av här nedan föreslagna förfarande för beräk- | ning av pension i fall, då underlagshöjning förekommit.

Den enligt reglementet för SPA förefintliga möjligheten att mot en en- gångsavgift bereda befattningshavare rätt att i viss omfattning räkna tjänst- år för tid, under vilken han icke ägt pensionsrätt, anser pensionsutred— ningen böra bibehållas. Nu gällande inskränkning, enligt vilken berörda ,möjlighet står öppen allenast i fråga om befattningshavare, som innehar befattning, då den anslutes till SPA, synes emellertid böra slopas. Där- jämte bör tid kunna få tillgodoräknas som kompensation för sådant av- brott i tjänstårsberäkningen, som inträffat efter inträdet i SPA.

Ovan angivna tjänstårsberäkning avser tid för anställning i befattning, som kunnat förenas med pensionrätt enligt reglementet för SPA, om det- samma varit gällande. Den enligt Atregl. på Kungl. Maj:ts prövning beroen- de tjänstårsberäkningen kan avse varje tid, varunder tjänstemannen full- gjort arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst. Det synes pensions— utredningen icke vara befogat att i ett reglemente för befattningshavare i staten närstående verksamhet göra avvikelse från vad sålunda gäller enligt Atregl. Även för här avsedd tjänstårsberäkning torde emellertid särskild avgift höra av huvudmannen erläggas. Hinder synes vid sådant förhållande icke behöva möta för medgivande av tjänstårsberäkning i samma omfatt— ning, som kunnat ifrågakomma, om det gällt anställningstid i befattning, . som kunnat förenas med pensionsrätt. ; Tjänståldern synes höra, i likhet med vad som gäller enligt Atregl:s be- % ? — stämmelser, i allmänhet utgöra 30 är. Där särskilda skäl därtill äro torde ' tjänståldern emellertid böra bestämmas till 25 år eller, såvitt angår vissa befattningshavare vid de kungl. teatrarna, till 22 eller 20 år. Tjänståldern 33 år synes icke vidare böra förekomma.

Med utgångspunkt från pensionsutredningens principiella inställning till pensioneringen genom SPA har det synts utredningen naturligt att i fråga om beräkningen av pensions storlek eftersträva en sådan ordning, som med- ger utmätande av samma pension åt en icke-statlig befattningshavare som åt en befattningshavare i statens tjänst med eljest jämförliga anställnings- förhållanden m. m. Samtidigt härmed har emellertid för utredningen som

, en angelägenhet av vikt framstått, att staten icke i det särskilda fallet be- :|, lastas med kostnader utöver det bidrag staten i princip anses böra lämna ; till pensioneringen. De kostnader som härvid närmast åsyftas äro sådana, ..avilka sammanhänga med förhöjning av det för befattning gällande pen- E:sionsunderlaget och befordringar eller eljest övergång från befattning med ," lägre till befattning med högre pensionsunderlag, eller sålunda sådana för- :hållanden, varöver staten icke kan antagas ha samma inflytande, när det . gäller icke-statliga befattningshavare som i fråga om statens egna anställ- ningshavare. För att dessa kostnader icke skola drabba staten i större omfattning än kostnaderna i övrigt för befattningshavarens pensionering, "synes det utredningen erforderligt, att rätten till viss del av pensionen göres beroende av att huvudmannen erlägger en särskild avgift. Denna avgift

• Sida 188
•  Original

torde böra motsvara kapitalvärdet vid avgiftsbetalningen av berörda pen sionsdel med avdrag för det bidrag staten torde böra lämna.

Vad angår spörsmålet om storleken av den pensionsdel som enligt de nu sagda skulle bli beroende av särskild avgiftsbetalning, har inom pensions utredningen till en början övervägts möjligheten av att bestämma pensionsÅ delen genom försäkringsteknisk beräkning. Då emellertid en sådan lösning för att i praktiken icke leda till alltför stora ojämnheter skulle kräva öven hövan omständliga bestämmelser och beloppet endast i sällsynta undan—' tagsfall skulle kunna ens tillnärmelsevis beräknas av befattningshavaren eller huvudmannen utan tillgång till sakkunnigt biträde, har utredningen avstått från tanken härpå.

Spörsmålet om storleken av den av särskild avgiftsbetalning beroende pensionsdelen blir löst i och med att den av sådan betalning icke beroende pensionsdelen bestämts.

Som grund för bestämmande av sistnämnda pensionsdel har det synts pensionsutredningen naturligt att till en början i princip betrakta denna pensionsdel såsom sammansatt av lika många pensionsstycken som antalet av de olika tjänstepensionsunderlag som varit för befattningshavaren gäl- lande. Första pensionsstycket skulle därvid beräknas efter det lägsta tjäns- tepensionsunderlag, som varit för befattningshavaren gällande, och i för- hållande till samtliga tjänstår. Andra pensionsstycket skulle beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag motsvarande beloppet av förhöjningen från det lägsta till det näst lägsta tjänstepensionsunderlaget och med hänsyn till den tjänstetid varunder sistnämnda eller högre tjänstepensionsunderlag varit gällande. Därest flera än två tjänstepensionsunderlag förekommit, bör för— faras på motsvarande sätt vid beräkning av pensionsstycket för varje ytter— ligare förhöjning av tjänstepensionsunderlaget.

Tillvägagångssättet belyses av följande exempel, där för enkelhets skull tjänste- pensionsunderlagen antagits utgöra vissa mera lätthanterliga belopp än de i verk— ligheten förekommande.

Exempel 1. Antag att tjänstepensionsunderlagen varit 3 000, 4 500 och 6 000 kro- nor under respektive 5, 10 och 15 år. Sammanlagd tjänstetid således 30 år. Antag vidare att tjänståldern är 30 år. Första pensionsstycket blir 3 000 kronor, andra pensionsstycket 1 250 kronor (=?” första förhöjningen eller 1 500 kronor) och tredje pensionsstycket 750 kronor (= å—g av andra förhöjningen också lika med 1 500 kronor). Den sammanlagda av särskild avgiftsbetalning icke beroende pen- sionsdelen blir sålunda 5 000 (= 3 000 + 1 250 + 750) kronor. Därav följer att den av sådan betalning beroende pensionsdelen är 1 000 (= 6 000 — 5 000) kronor.

Exempel 2. Om tjänstetiden med det lägsta underlaget antages vara 10 år men förhållandena i övrigt äro lika med föregående exempel, blir den sammanlagda, av särskild avgiftsbetalning icke beroende pensionsdelen också 5 000 kronor.

I de anförda exemplen utgör den av särskild avgiftsbetalning beroende pensions- delen l/s av den efter avgångsunderlaget och med hänsyn till hela tjänstetiden be- räknade pensionen. Nämnda pensionsdel motsvarar således den avkortning (1/0 = '/ao = ”**/mo), som skulle betingas av ett underskott av 5 tjänstår.

• Sida 189
•  Original

_ Om i exempel 1 tjänstetiderna med lägre tjänstepensionsunderlag minskas med jså stor del, som svarar mot förhållandet mellan, å ena sidan, skillnaden mellan 'ravgångsunderlaget och respektive lägre underlag samt, å andra sidan, avgångs- underlaget, erhåller man som återstod 25 tjänstår eller sålunda ett underskott av 5 (_ 3 000 5_|_1500 ' " 6 000" 6 om farandet för beräkning av den av särskild avgiftsbetalning icke beroende pensions- delen till samma resultat, som om pensionsdelen beräknats efter avgångsunder- laget och därvid av varje särskild tjänstetid, då lägre underlag gällt, tillgodoräknas allenast så stor del, som det lägre underlaget utgör av avgångsunderlaget.

Den sålunda i det valda exemplet förefintliga överensstämmelsen mellan de bå- da nu angivna beräkningssätten gäller i alla fall, där den sammanlagda tjänste- tiden ej överstiger tjänståldern.

En tillämpning av det sist angivna beräkningssättet i fall, där den sammanlagda tjänstetiden överstiger tjänståldern, skulle medföra viss ökning (i exempel 2 från 5 000 till 5 500 kronor) av den av särskild avgiftsbetalning icke beroende pen— sionsdelen. Denna ökning skulle i avseende å statens relativa kostnadsandel inne- bära viss utjämning mellan å ena sidan befattningshavare, vilkas tjänstetid icke överstiger tjänståldern, och å andra sidan övriga befattningshavare.

- 10) tjänstår. I detta exempel leder sålunda det angivna för-

Pensionsutredningen anser det tillräckligt motiverat, att den i föreva- rande sammanhang inledningsvis uppställda principen modifieras i ovan angiven riktning. Härtill kommer att de för det föreliggande spörsmålets reglering erforderliga bestämmelserna skulle bliva avsevärt omständligare och mera komplicerade, om ej sådan modifikation vidtages.

De i tjänstepensionsunderlagen ingående utjämningstilläggen kunna så- som i annat sammanhang angivits komma att ändras av skilda anledningar. Med hänsyn härtill och då dessa utjämningstillägg i viss mån inverka på beräkning av de olika pensionsdelarna, har pensionsutredningen över- vägt, huruvida icke — i syfte att frigöra beräkningarna från dylik i och för sig knappast motiverad inverkan —— i desamma i stället för tjänste- pensionsunderlag borde ingå det utan utjämningstillägg beräknade så kal- lade grundläggande tjänstepensionsunderlaget eller annat lämpligt vid be- räkningen likaverkande belopp. Då emellertid utjämningstilläggens inver- kan är relativt obetydlig och vid ändringar i desamma eventuellt uppkom- mande icke önskvärda verkningar torde kunna förebyggas genom lämp- liga övergångsanordningar, anser utredningen, att de reglementsenliga tjäns- tepensionsunderlagen kunna läggas till grund för de nu ifrågavarande beräk- ningarna.

Mot den skisserade anordningen kan möjligen invändas att den kan tän— kas medföra en mera tidskrävande och kvalificerad utredning liksom en mera omständlig tjänstårsberäkning i de särskilda pensionsfallen samt att anordningen i sådana fall, där försäkringsteknisk pensionsberäkning icke för närvarande förekommer, innebär en skärpning av pensionsvillkoren. Här- äemot kan då erinras att anordningen är avsedd att helt ersätta den nuvaran- tj de försäkringstekniska pensionsberäkningen, vilken ställer minst samma 'ikrav på utredning och arbetsinsats samt — förutom att den för huvudman joch befattningshavare praktisk taget omöjliggör att bedöma pensionsrätten

% l' ? !

• Sida 190
•  Original

—— vanligen leder till låga pensioner och mången gång till avsevärda ojämn-j heter mellan till synes jämförliga fall. Vidare hör bland annat uppmärk—j sammas att enligt förslaget befattningshavare i händelse av tjänstepensions-ai underlagets höjning alltid erhåller någon pensionsökning även utan erläg-f gande av engångsavgift, vilket i vissa fall innebär en förbättring i jämförel- se med vad nu gäller.

Med hänsyn till det anförda föreslår pensionsutredningen, att rätten till tjänstårsberäkning vid höjning av tjänstepensionsunderlag i den omfattning utredningen här ovan angivit göres beroende av betalning av särskild av- gift.

I fråga om storleken av grundbeloppet av invalidpension gäller enligt Atregl. såsom förut angivits, att beloppet oberoende av antalet tjänstår mot- svarar hel pension. Enligt pensionsutredningens mening synas tillräckliga skäl ej föreligga för att gå lika långt i ett reglemente för icke-statliga be— fattningshavare. Det synes sålunda utredningen, att den i reglementet för SPA fastställda begränsningsregeln, enligt vilken invalidpension ej får över- stiga den ålderspension, som skulle kunnat intjänas, bör bibehållas.

Vad angår grundbeloppet av sjukpension, i vilket avseende bestämmelser- na i reglementet för SPA och Atregl. ha samma innebörd, har inom pen- sionsutredningen övervägts ett förslag, enligt vilket grundbeloppet alltid skulle motsvara grundbeloppet av den ålderspension, som skulle kunnat in- tjänas intill pensionsåldern. Enligt utredningens mening synas starka skäl tala för en dylik bestämmelse. Utredningen anser emellertid, att en sådan förbättring av pensionsförmånerna för icke-statliga befattningshavare ej bör genomföras förrän motsvarande förbättring tillerkänts statens egna an- ställningshavare.

Den i Atregl. fastställda regeln för beräkning av förtidspension, enligt vilken pensionens belopp är lägre under tid före pensionsåldern än under tid därefter, kan sägas i viss mån strida mot den tanke, som utgjort bakgrund till samordningen med folkpensioneringen och som innebär, att tjänstepen- sionstagares samlade pensionsinkomst bör avse samma belopp under hela pensionstiden. Med anledning härav har inom pensionsutredningen diskute- rats en från Atregl. avvikande reglering av förevarande spörsmål. Därvid har närmast ifrågasatts att förtidspensionen skulle så beräknas, att den —— bortsett från samordningen med folkpensioneringen — kunde utgå med oför- änderligt belopp. Detta belopp kunde då bestämmas något högre än det var- till regeln i Atregl. leder. Härvid kunde tänkas en tillämpning av de i regle- mentet för SPA intagna bestämmelserna för beräkning av förtidspension för viss teaterpersonal. Dessa bestämmelser innebära, att förtidspensionen mot- svarar den enligt ålderspensionsreglerna beräknade pensionen minskad med Vm för varje hel eller påbörjad fjärdedel av år, som återstår till pensionsål- dern. Det har emellertid synts utredningen, att en från nu gällande Atregl. avvikande reglering av förtidspensionsgrund—erna i ett reglemente för icke— statliga befattningshavare icke bör genomföras förrän i samband med en eventuell revision av motsvarande grunder i Atregl.

• Sida 191
•  Original

Uppskjuten tjänstepension. Den som avgår från befattning, förenad med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, utan att vid avgången erhålla genast börjande tjänstepension är berättigad att vid uppnående av den för befattningen stadgade pensionsåldern eller från den tidigare tidpunkt, då han blivit varaktigt oförmögen till arbete, komma i åtnjutande av uppskju- ten tjänstepension. Rätten till uppskjuten pension förloras dock, därest den avgångne vid den tidpunkt, då pensionen skulle börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller för sådan befattning åt— njuter tjänstepension, vid vilkens beräkning tillgodoräknats den tjänstgö— ring på vilken rätten till uppskjuten tjänstepension skulle ha grundats.

Motsvarigheten till uppskjuten tjänstepension benämnes i Atregl. tjänste—- livränta. Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta gäller, att befatt— ningshavaren under minst tre års tid före avgången innehaft anställning, som vid avgångstillfället var förenad med tjänstepensionsrätt, samt att han icke därefter innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning.

Tjänstelivränta utgår antingen såsom uppskjuten livränta tidigast från och med månaden näst eft—er den varunder befattningshavaren uppnått 65 års ålder, eller såsom förtidslivränta tidigast från den tidpunkt från vilken folkpension erhållits på grund av varaktig oförmåga till arbete.

Uppskjuten tjänstepension, som börjar vid pensionsåldern, beräknas så, att dess kapitalvärde vid avgången motsvarar kapitalvärdet av de tjänstepen— sionsavgifter, befattningshavaren haft att erlägga enligt reglementet. Om avgången föranletts av befattningens indragning medräknas jämväl de av- gifter som huvudmannen haft att erlägga ävensom de avgifter som ankom- mit på staten. Sådant medräknande sker, oberoende av anledningen till av— gången, alltid i fråga om befattningshavare vid polisväsendet ävensom för vissa andra befattningshavare i särskilda fall. För teaterpersonalen gälla

i särskilda regler.

, Uppskjuten tjänstepension, som börjar före pensionsåldern, motsvarar 7. av det för sagda ålder beräknade beloppet. , Uppskjuten livränta beräknas enligt Atregl. på samma sätt som grundbe— loppet av ålderspension. Härvid tillämpas dock såsom tjänstålder alltid 30 , år eller den längre tid som motsvarar antalet tjänstår, utökat med den vid avgången till 65 års ålder återstående tiden. I fråga om den som innehar

åmindre än 30 tjänstår gäller härutöver att det enligt nu angivna grunder hberäknade beloppet minskas med 7,0 procent för varje bristande fjärdedels

igtjänstår.

⁴ Förtidslivränta bestämmes på så sätt, att dess kapitalvärde vid den tid-— punkt, då livräntan vidtager, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder ,_motsvarar kapitalvärdet vid samma tidpunkt av den uppskjutna livräntan. inFörtidsli'n/räntan skall dock motsvara lägst 10 procent av den uppskjutna

;livräntams begynnelsebelopp. ' I detta sammanhang får pensionsutredningen erinra om följande.

I motiomer till 1945 års riksdag (I: 177, 11: 291) hemställdes, att riksdagen ville os Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om till—.

• Sida 192
•  Original

lämpning i full utsträckning inom det statliga pensionsväsendet av grundsatsen o pensionernas oantastbarhet ävensom för riksdagen framlägga det förslag som för anleddes av utredningen.

I motionerna hävdades, att inom det statliga pensionsväsendet förefunnes viss avvikelser från principen om pensionernas oantastbarhet. Därvid framhölls blan annat, att befattningshavare, som avgår innan han under minst tre år innehaf pensionsberättigande befattning, går helt förlustig rätten till uppskjuten livränta och familjelivränta, samt att den uppskjutna livränta, som tjänstemannen erhåller, genomgående gäller från en pensionsålder av 65 år även i det fall att pensions- åldern för den tjänst han innehaft varit lägre. Vidare skulle den uppskjutna liv— räntan enligt motionärerna motsvara endast en del av den intjänta pensions- rätten.

I skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 348) anhöll riksdagen i enlighet med bankout— skottets hemställan (utl. nr 49) om den begär-da utredningen. Utskottet föreställde sig, att utredningen lämpligen borde verkställas i sammanhang med en blivande allmän översyn av pensionslagstiftningen.

Lösningen av frågan om livränterättens framtida gestaltning inom det statliga pensionsväsendet och därmed frågan om pensionsrättens oantast- barhet torde komma att bli föremål för särskild utredning. Vid sådant för- hållande har pensionsutredningen icke ansett sig böra för befattningsha- vare, anslutna till SPA, föreslå några principiella avvikelser från Atregl:s och Atregl:s livräntebestämmelser, varigenom lösningen av dessa frågor skutle kunna föregripas.

Familjepension och familjelivränta.

Enligt reglementet för SPA äro, när innehavare av eller förutvarande inne- havare av befattning, förenad med familj epensionsrätt, avlider, dennes efter- lämnade änka och arvsberättigade egna barn under vissa villkor berättigade till familjepension. Äktenskap grundlägger dock icke pensionsrätt, om det ingås efter det mannen fyllt 65 år eller under det han lider av sjukdom, som inom 6 månader efter äktenskapets ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet barn legitimeras. Skulle anledning finnas till antagande, att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit för någon av makarna bekant, har dock pensionsanstalten rätt medgiva, att familjepension må utgå. Familjepensionen utgår till änka, så länge hon lever ogift, och till barn till dess det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap. Om barnet vid uppnåendet av 21 års ålder befinnes var- aktigt oförmöget till arbete, bibehåller det dock rätten till familjepension, så länge arbetsoförmågan fortfar.

I olikhet mot vad härom gäller enligt reglementet för SPA äro enligt Afregl. även änkling och adoptivbarn samt i vissa fall frånskild make be- rättigade till familjepension. Enligt Afregl. gäller dessutom beträffande bar- nen, att pensionsrätten avser icke allenast arvsberättigat barn utan även utomäktenskapligt barn efter manlig befattningshavare. Make (änka, änk- ling eller frånskild make) är enligt Afregl. ej berättigad till pension, om

• Sida 193
•  Original

i äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren fyllt 60 år. Barn, som fyllt 19 år, är ej heller pensionsberättigat. I fråga om befattningshavares adop- tivbarn gäller enligt samma reglemente, att barnet ej blir pensionsberätti- gat, om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år.

Enligt reglementet för SPA utgår familjepension, oavsett om den avlidne befattningshavaren vid sitt frånfälle innehade med pensionsrätt förenad befattning eller åtnjöt genast börjande eller uppskjuten tjänstepension eller om han dessförinnan avgått med rätt att framdeles erhålla tjänstepension av sist angivet slag.

Familjepension efter den som vid frånfället innehade med pensionsrätt förenad befattning eller åtnjöt genast börjande tjänstepension bestämmes enligt reglemen- tet för SPA till sitt belopp efter det för befattningshavaren senast gällande familje- pensionsunderlaget. Om antalet tjänstår eller, såvitt angår den som avgått eller avlidit före pensionsålderns uppnående, tjänståren utökade med den från avgången eller dödsfallet till pensionsåldern återstående tiden understiger tjänståldern, gäl- ler dock att familjepensionen bestämmes efter ett försäkringstekniskt beräknat fa— miljepensionsunderlag. Därest för avliden manlig befattningshavare under hans hela tjänstetid gällt samma familjepensionsunderlag, leder den försäkringstekniska beräkningen i allmänhet till ungefär samma resultat, som en proportionell beräk- ning i förhållande till tjänstetiden eller den utökade tjänstetiden. I fråga om så- dana manliga befattningshavware, vilka ha att erlägga familjepensionsavgift jämväl efter avgång med genast börjande tjänstepension, kan emellertid den försäkrings- tekniska beräkningen —— särskilt om befattningshavaren trätt sent i tjänst _ leda till ett gynnsammare resultat. Har den avlidne tidigare under avsevärd tid innehaft efattning med lägre familjepensionsunderlag än det för honom senast gällande, lir det försäkringstekniskt beräknade underlaget i allmänhet betydligt lägre än ni det beräknats proportionell—t i förhållande till tjänståren. För de kvinnliga be- attningshavarna är den försäkringsteknisk-a beräkningen vanligen förmånligare än proportionell beräkning.

Där den avlidne befattningshavaren åtnjöt eller ägde rätt att erhålla uppskjuten jänstepension, bestämmes familjepensionens belopp alltid efter ett försäkrings- ekniskt beräknat familjepensionsunderlag, vilket för manlig befattningshavare i de flesta fall något understiger det underlag som Skulle erhållits genom proportionell eräkning. I fråga om kvinnlig befattningshavare ger den försäkringstekniska be- åkningen mycket ojämna resultat.

Enligt Afregl. utgår familjepension i allmänhet endast efter den som vid rånfället innehade med pensionsrätt enligt Afregl. förenad befattning eller tnjöt tjänstepension för sådan befattning. Om den avlidne, där rätt till fa- iljepension ej föreligger, under sammanlagt minst tre år innehaft med jänstepensionsrätt förenad anställning, utgår familjelivränta.

Familjepensionens grundbelopp bestämmes enligt Atregl. efter ett familjepen- ionstal, vilket beräknas ur det för den avlidne senast gällande familjepensionsunder- aget med tillämpning i övrigt av samma grunder, som enligt Atregl. gälla för be- äkning av ålderspensionens grundbelopp. I fråga om den som avlidit eller avgått . öre pensionsåldern tillgodoräknas härvid såsom tjänstår även den vid dödsfallet

ller avgången till nämnda ålder återstående tiden. . Familjelivräntans belopp bestämmes också enligt Afregl. efter ett på liknande " ätt beräknat familjepensionstal. Vid dettas beräknande tillämpas alltid en tjänst- ålder av 30 år, dock minst den tid som motsvarar tjänståren, utökade med den vid * vgången till pensionsåldern återstående tiden.

• Sida 194
•  Original

Där enbart änka är pensionsberättigad motsvarar familjepensionen enligt reglementet för SPA och familjepensionens grundbelopp enligt Afregl. fa- miljepensionsunderlaget respektive familjepensionstal-e-t. I händelse av lika stora familjepensionsunderlag och familjepensionstal bli sålunda änkepen- sionernas reglementsenliga belopp (grundbelopp) också lika stora. Där en- bart barn eller änka jämte barn äro pensionsberättigade blir emellertid för- hållandet härutinnan helt olika såsom närmare belyses av följande samman— ställning.

Familjepensionens belopp (grundbelopp) i procent av Antal pensions— familjepensionsunderlaget enligt berättigade realemcntet för SPA, om bland . . . (frånskild make 5 de pensionsberättigade fagllåfpeerplsiltins— ej medräknad) Afreglg .. .. änka ej före- ' anka forekommer kommer 1 100 50 100 2 140 100 150 3 150 140 170 4 160 150 190 5 170 160 210 6 180 170 230

Av de i sammanställningen anförda procenttalen framgår hurusom beho- vet av barnpensioneringen enligt reglementet för SPA är tillgodosett i för— hållandevis mindre grad än enligt Afregl.

I reglementet för SPA meddelas bestämmelser om tjänstårsberäkning för bestämmande av familjepension endast i fråga om de med enbart familje- pensionsrätt förenade befattningarna vid vissa kyrkliga institutioner samt övergångsvis i fråga om polispersonal och viss teaterpersonal. Bestämmel- serna om fastställande av storleken av det familjepensionsunderlag efter vil- ket familjepensionen skall beräknas ha emellertid en sådan innebörd, att de kunna anses inbegripa en tjänstårsberäkning motsvarande den enligt Afregl. gällande.

En anpassning i fråga om familjepensionsrättens omfattning för de under reglementet för SPA inordnade befattningshavarna efter vad därutinnan enligt Afregl. gäller för statens tjänstemän skulle, som av den ovan lämnade redogörelsen framgår, bland annat innebära utvidgning av kvinnlig befatt- ningshavares familjepensionsrätt till att omfatta förutom barn även efterle- vande make (änkling).

Pensionsrätt för make till kvinnlig befattningshavare i statens tjänst in- fördes med 1936 års allmänna vfamiljepensionsreglemente. Detta föranleddes närmast av lönetekniska skål. Utan sådan pensionsrätt ansågs nämligen de enligt Afregl. utgående familjepensionsavdragen icke kunna fastställas till enhetliga belopp för män och kvinnor. Med skilda avdragsbelopp skulle män och kvinnor i samm-a löneställning komma i åtnjutande av till beloppen olika behållen lön, vilket ansågs icke böra ifrågakomma.

• Sida 195
•  Original

I och med övergången till det för statens tjänstemän nu tillämpade löne- systemet, vilket karakteriserats som ett nettolönesystem av den anledningen att de i löneförfattningarna fastställda lönebeloppen skola utgå utan avdrag motsvarande de tidigare pensionsavdragen, synas ovan omnämnda skäl för pensionsrätt åt änkling ha helt bortfallit. Å andra sidan synes den nu- mera allt vanligare företeelsen, att båda makarna genom förvärvsarbete utom hemmet bidraga till eget och familjens uppehälle, ha medfört en viss utjämning i fråga om behovet av pension för manlig och kvinnlig befatt- ningshavares efterlevande make. Det kan vid sådant förhållande tänkas, att icke blott spörsmålet om familjepension åt änkling utan även frågan om efterlevande makes pensionsrätt i hela dess vidd kan befinnas snart nog böra bli föremål för omprövning av statsmakterna. Med hänsyn härtill sy— nes det utredningen icke vara tillrådligt, att för närvarande utvidga den rätt till familjepension för efterlevande make, som nu gäller enligt regle— mentet för SPA. Utredningen anser sig därför icke böra föreslå, att familje- pensionsrätten utsträckes till att avse änkling efter avliden befattningsha- vare.

I övrigt anser sig pensionsutredningen ej böra för familjepensionsrätten föreslå några principiella avvikelser från vad därom gäller enligt Afregl. Det förutsättes dock därvid, att det av utredningen för tjänstepension före— slagna villkoret rörande tjänstårsberäkningen vid höjning av tjänstepen- sionsunderlag även skall gälla, då fråga blir om familjepension.

Pensionsavgifter.

För pensionsrätt i SPA skola pensionsavgifter erläggas. I reglementet för SPA är förutsatt att pensionsavgifterna skola utgå såsom års- avgifter, som angivas i de för befattningarna gällande särskilda bestämmelserna. Årsavgift erlägges av befattningshavaren och i regel även av huvudmannen. Vad som stadgas angående huvudmans avgifter gäller icke för staten såsom huvudman. Huvudmannen har att gentemot SPA svara även för befattningshavarens avgifter med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande 'avdraga de avgifter som belöpa på den tid som avlöningen avser. I reglementet har därjämte utsagts att staten skall erlägga den årliga avgift som enligt försäkringsteknisk beräkning er— fordras för att tillsammans med huvudmannens och befattningshavarens årsav- gifter bereda pension enligt reglementet. Någon dylik statlig årsavgift utgår emel- lertid för närvarande icke.

' Den årsavgift som befattningshavaren skall ha att erlägga består av tjänste- och familjepensionsavgifter, vilka i regel bestämmas i förhållande till befattningens tjänste— respektive familjepensionsunderlag och efter procentuella avgiftssatser, som angivas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Avgiftssat- serna ha i stort sett fastställts efter beräkningar, som grundats på principen, att avgifterna för de särskilda befattningshavargrupperna skola motsvara viss del, 'wanligen en tredjedel, av tjänstepensionsförmånens matematiska värde samt hela 'ärdet av familjepensionsförmånen. I huvudsak till följd av skiljaktigheterna i g råga om pensions- och inträdesåldrar befattningshavaregrupperna emellan ha ; essa beräkningar lett till avgiftssatser, vilka till storleken utvisa bety-dande av- ” ikelser från varandra.

• Sida 196
•  Original

Huvudmannens årsavgift är, där sådan avgift förekommer, i regel lika stor som befattningshavarens tjän-stepensionsavgift. Beträffande vissa befattningshavare gäl- ler dock att huvudmannens årsavgift är dubbelt så stor.

Atregl. och Atregl. stadga icke någon avgiftsskyldighet för befattningsha- varna. Detta sammanhänger med, att dessa pensionsreglementen liksom de för befattningshavarna gällande avlöningsbestämmelserna äro grundade på det s. k. nettolönesystemet. Utmärkande för detta system är att de i veder- börande löneplaner fastställda lönerna utgå utan avdrag för pensionsavgif- ter. Med hänsyn härtill ha lönerna satts lägre än som skolat ske, om ett bruttolönesystem med särskilda avgifter från befattningshavarna tillämpats.

Nettolönesystemet innebär, att staten av de mot nettolönerna svarande bruttolönerna för pensioneringsändamål innehåller så mycket, som skulle ha utgjort befattningshavarnas pensionsavgift vid ett bruttolönesystem. Här- igenom blir statens egentliga bidrag till pensioneringen begränsat till att motsvara den del av pensionskostnaderna som icke täckes av de av brutto— lönerna innehållna beloppen.

En avgränsning av den av SPA omhänderhavda pensioneringen av icke- statliga befattningshavare i enlighet med vad pensionsutredningen i Kap. IV förordat skulle innebära, att pensioneringen komme att omfatta befatt- ningshavare med anställning i sådan verksamhet, som närmast är att anse som en på staten ankommande angelägenhet men som överlämnats till kom- munalt eller annat icke-statligt organ att ombesörja. I betraktande härav synes det pensionsutredningen rimligt, att staten bidrager till denna pensio- nering efter ungefär samma grunder som till pensioneringen av sina egna tjänstemän. För de befattningshavare som skola vara anslutna till SPA torde därför böra erläggas pensionsavgifter med belopp motsvarande skill- naderna mellan vederbörande brutto- och nettolöner.

En mot löneplan 1 i statens löneplansförordning svarande bruttolöne- plan har framlagts av 1946 års pensionssakkunniga. Denna bruttolöneplan, vilken av statsmakterna lämnats utan erinran, upptager de belopp som framkommit när till nettolönerna lagts pensionsavgifter, som beräknats med hänsyn till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga om pensionsavgifter enligt avtal mellan arbetsgivare och anställda. Rörande bruttolöneplancns uppbyggnad anförde de sakkunniga följande.

Bruttolöneplanen hade konstruerats sålunda, att de i löneplan nr 1 upptagna nettolönebeloppen ökats med vissa för de särskilda löneklasserna enhetliga belopp. Dessa tänkta avgiftsbelopp hade beräknats med antagande, att de skulle genom- snittligt för manlig och kvinnlig befattningshavare motsvara sju procent av brutto- årslönen, därvid till grund för beräkningarna lagts lönen å 2-ort. Bruttolönebelop- pen å 2-ort hade följaktligen erhållits genom att dividera de för ortsgruppen gäl- lande löneklassbeloppen med 0,93. Den antagna pensionsavgiften motsvarade skill- naden mellan brutto- och nettolönebeloppen. För övriga ortsgrupper erhållas brut— tolönebeloppen i varje särskild löneklass såsom summan av det för respektive ortsgrupp gällande löneklassbeloppet och de enligt det föregående framräknade avgiftsbeloppen.

Då den av 1946 års pensionssakkunniga framlagda bruttolöneplanen be- räknats med hänsyn till förhållandena på allmänna arbetsmarknaden, bör

• Sida 197
•  Original

I,

densamma enligt pensionsutredningens mening kunna godtagas även i fråga om de befattningshavaregrupper vilka anslutas till SPA och hänföras till pensionsklasser med pensionsunderlag, beräknade efter lönerna i löneplan 1.

Någon mot statens löneplan 2 svarande bruttolöneplan finnes icke. En dy- lik bruttolöneplan synes dock kunna upprättas efter samma grunder, som de av 1946 års pensionssakkunniga tillämpade. Med hänsyn till att tjänste- pensionsunderlagen för löneplan 2 i Atregl. fastställts under antagande att lönebeloppen genomgående äro 5-ortslöner, torde samma antagande böra gö— ras vid bruttolönebeloppens beräknande.

I anslutning till det nu anförda vill pensionsutredningen föreslå, att pen- sionsavgifter för de befattningshavare som skola vinna anslutning till SPA skola erläggas med belopp svarande mot förenämnda tänkta pensionsavgif— ter för de löneklasser med hänsyn till vilka pensionsklasserna för veder- börande befattningar bestämts. De tänkta avgifterna böra därvid fastställas såsom avgiftsunderlag för vederbörande pensionsklasser.

Den förhöjning som en statstjänstemans lön undergår vid stigande lev- nadskostnader beräknas i förhållande till den i statens löneplansförordning angivna nettolönen. Statstjänstemannen erhåller alltså icke dylik förhöjning å den del av lönen som innehållits såsom beräknad pensionsavgift. Detta kan också uttryckas så, att den pensionsavgift, statstjänstemannen beräknas erlägga, vid ökning av levnadskostnaderna höjes på samma sätt som lönen (här bortses från den modifikation som inträder i de lönelägen där maxi- mering av dyrtidskompensationen förekommer). Med hänsyn härtill bör avgiften för befattningshavare, anslutna till SPA, enligt utredningens me- ning bestå av grundavgift, beräknad efter avgiftsunderlaget, samt — för tid, under vilken den tänkta avgiften för statstjänstemännen i enlighet med vad förut sagts får anses förhöjd och sålunda rörligt tillägg utgår å pensionen —— rörlig tilläggsavgift, beräknad å grundavgiften och efter samma procent- tal som förhöjningen av lönen.

De av pensionsutredningen för SPA—pensioneringen föreslagna pensions- underlagsskalorna överensstämma & huvudsak med de i Atregl. och Afregl. fastställda underlagsskalorna. Dessa senare skalor bygga på nettolönesyste- met. Det synes vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma, att de pen- sionsavgifter som skola utgå för pensionering i SPA uttagas av befattnings— havarna genom avdrag från den nettolön efter vilken pensionsklassen be- stämts. Ett sådant uttagande av avgift skulle nämligen innebära, att befatt- ningshavaren finge vidkännas dubbelt så stor avgift till pensioneringen som ⁴ den vid nettolönesystemet tänkta. Avgifterna böra därför i sin helhet åvila

huvudmännen. Detta bör emellertid icke utgöra hinder för huvudmännen att tillämpa ett bruttolönesystem och därvid från lönen avdraga mot avgiften eller del av avgiften svarande belopp, där hinder för sådant avdrag ej möter på grund av gällande lönebestämmelser. I fråga om befattningar, för vilka sådant avdrag göres och för vilka statens pensionsanstalt har att bestämma . pensionsklassen, bör vid pensionsklwa'ssbestämningen såsom nettolön anses

det belopp som återstår efter verkställt avdrag.

• Sida 198
•  Original

Det av pensionsutredningen här ovan förordade avgiftssystemet innebär, att grundavgiften för samtliga befattningshavare, hänförda till en och sam- ma pensionsklass, kommer att utgå efter en enhetlig procentsats i förhål- lande till tjänstepensionsunderlagen. Denna procentsats, som skulle kom-4 ma att ersätta samtliga enligt nu gällande reglemente för SPA förekomman- = de motsvarande procentsatser, är för flertalet befattningar ungefär densam- ma eller lägre än den som motsvarar huvudmannens och befattningshavar- nas nuvarande sammanlagd-a avgifter i förhållande till tjänstepensionsun— derlaget. Genom att de för närvarande vid sidan av de reglementsenliga pen- sionerna av statsmedel utgående tilläggsförmånerna i sin helhet komma att utgöra grund för avgiftsberäkningen, bli emellertid 'avgiftsbeloppen vid lika sammanlagda tjänstepensionsförmåner i allmänhet större än de nu gällan- de motsvarande beloppen. En höjning av de nuvarande avgifterna är i och för sig befogad med hänsyn till inträffade förändringar i vissa på pensions- kostnaderna inverkande faktorer, särskilt räntan och dödligheten. För några

, mindre grupper av befattningar, för vilka nuvarande avgifter äro förhål— landevis höga och beträffande vilka 1947 års pensionsreglering i fråga om tjänstepension endast innebär en teknisk omräkning, kunna dock de nya avgifterna —— om hänsyn tages till kostnaden för familjepensionens förbätt— ring dels genom nämnda pensionsreglering dels ock i samband med övergång till nytt pensionsreglemente —— anses något lägre än de nu gällande.

I fråga om befattningar, för vilka huvudmannen enligt nuvarande regle— mente icke har att erlägga årligt :avgift, skulle det av pensionsutredningen förordade avgiftssystemet leda till en högre avgiftshöjning än för övriga befattningar. Detta bör emellertid enligt utredningens mening icke föranleda, att för dessa huvudmän införes en särskild lägre avgiftsskala. Befinnes så- dan huvudman böra beredas lindring i sin avgiftsplikt, synes detta kunna ske genom anvisande av direkta statsbidrag för ändamålet.

Enligt vad pensionsutredningen i annat sammanhang förordat skulle, till skillnad från vad som gäller enligt Atregl., kvinnlig befattningshavares ef- terlevande make icke bli berättigad att åtnjuta familjepension. Utredningen har dock med hänsyn särskilt till pensioneringens kollektiva karaktär icke ansett detta böna föranleda skilda avgi'ftsskxallor för manliga och kvinnliga befattningshavare.

Enligt reglementet för SPA förekomma särskilda engångsavgifter i sam— band med s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning samt i vissa fall vid höjning av befattning-s pensionsunderlag.

Engångsavgiften för retroaktiv tjänstårsberäkning skall vara lika med den för- säkringsfond som beräknas ha blivit uppsamlad genom de årsavgifter som skulle erlagts, om reglementet för SPA varit gällande under den tid, tjänstårsberäkningen avser. Därvid anses pensionsunderlagen ha varit lika med pensionsunderlagen för befattningshavaren, när reglementet börjar tillämpas på honom. Härjämte antages att staten under tiden för tjänstårsberäkningen erlagt den avgift som förutsatts i reglementet. Engångsavgift för höjning av pensionsunderlag beräknas på mot- svarande sätt i förhållande till höjningen av årsavgifterna och pensionsunderlagen. Dylik avgift förutsättes i reglementet skola erläggas av huvudmannen med rätt för

• Sida 199
•  Original

denne att hos befattningshavaren genom löneavdrag, som beräknas av pensions- anstalten, uttaga ersättning för den del av engångsavgiften som motsvarar befatt— ningshavarens årsavgifter.

Beträffande befattningshavare vid polisväsendet gäller enligt reglementet för SPA att engångsavgift, som avser tjänstepension, skall motsvara 2/3 av försäkrings- fonden för sådan pension. I fråga om åtskilliga andra befattningar har genom särskilda övergångsbestämmelser medgivits lindring i engångsavgiften, i allmän- het dock endast under förutsättning att anslutning av befattningen till SPA skett före viss i övergångsbestämmelserna angiven tidpunkt. Denna lindring har inne- burit en nedsättning av den del av engångsavgiften för vilken huvudmannen icke äger uttaga ersättning av befattningshavaren. Nedsättningen har i några fall mot- svarat hela och i andra fall hälften av berörda del av engångsavgiften.

Någon motsvarighet till engångsavgifterna förekommer ej i Atregl. eller Afregl.

Pensionsutredningen har i samband med behandlingen av spörsmålet om bestämmande av pensionens storlek. föreslagit, att särskild avgift skall av huvudmannen erläggas för retroaktiv tjänstårsberäkning. Vidare har sådan avgift avsetts kunna få erläggas för att bereda befattningshavaren utfyllnad av tjänstårsberäkningen för tid, varunder lägre tjänstepensionsunderlag än avgångsunderlaget gällt. För sådan tid skulle eljest såsom tjänstår få till- godoräknas allenast så stor del, som det lägre underlaget utgör av avgångs- underlaget.

Vad angår storleken av den särskilda avgiften anser pensionsutredningen, att avgiften i princip bör avvägas så, att förhållandet mellan densamma och den försäkringstekniskt beräknade kostnaden för de ökningar av tjänste- och familjepensionsförmånerna som hänföra sig till den genom avgiftens er- läggande förvärvade tjänstårsberäkningen, blir det-samma som förhållandet mellan den f öneslagna årliga avgiften och den för täckande av pensionsförmå- nerna i övrigt erforderliga årliga försäkrings-avgiften. Staten torde alltså böra bidraga till pensionskostnaderna i stort sett i samma omfattning, vare sig huvudmannen bestrider sin andel däri genom årlig avgift eller genom sär- skild avgift.

De årliga avgifterna kunna i skilda fall täcka olika stor del av pensions- kostnaderna, vilket sammanhänger med att avgifterna avses skola utgå efter en enhetlig avgiftsskala, ehunu på grund av skilj-aktighet i pensionsåldrar m. m. pensionskostnaderna för befattningshavare i samma pensionsklass kunna variera högst avsevärt. Den för de särskilda avgifterna sålunda upp- ställda principen skulle i tillämpningen komma att innebära, att dessa av- gifter också skulle komma att motsvara olika stora delar av kostnaderna för pensionsökningarna. Enligt pensionsutredningens mening böra emeller- tid de särskilda avgifterna bestämmas enhetligt, såtillvida att de alltid skola täcka en och samma del av nämnda kostnader. Den särskilda avgiften bör avvägas så, att staten regelmässigt icke kommer att lämna större bidrag till pensionsökni-ngen än till pensionen i övrigt. Med hänsyn härtill och till resultat av verkställda undersökningar rörande täckningsprocenten i olika fall har utredningen stannat för att vilja föreslå, att den särskilda avgiften skall bestämmas till hälft-en av kostnaderna för pensionsökningarna.

• Sida 200
•  Original

Om på grund av speciella förhållanden vid inordnande i pensioneringen av nya befattningshavargrupper eller eljest lindring & fråga om engångsavgift skulle anses behövlig, synes det böra ankomma å statsmakterna att fatta särskilt beslut därom.

Rörligt tillägg.

Å tjänstepension, som avses i reglementet för SPA, utgingo intill den 1 juli 1947 dyrtids- och kristillägg. Beträffande ett fåtal befattningar förekom även pensionsförhöjning och för vissa av dessa jämväl pensionstillägg. De sålunda utgående sammanlagda pensionsförmånerna, beräknade med till— lämpning av de under andra kvartalet 1946 gällande procenttalen för be- stämmande av rörliga tilläggsförmåner, skola enligt kungörelse den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner m. m. tills vidare utbytas mot förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension. Dylik pen- sion består enligt kungörelsen av grundbelopp och rörligt tillägg. Det rör- liga tillägget utgår under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, 'som gälla angående höjning av månadslön, angiven ri de i statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna. Rörligt tillägg utgår icke å del av grundbelopp, som överstiger 800 kronor för månad. Grundbeloppet innefattar, förutom den reglementsenliga pensionen, före- kommande pensionstillägg, pensionsförhöjning och förbättring samt så myc- ket av dyrtids- och kristilläggen som erfordras för att de sammanlagda pen- sionsförmånerna, bortsett från förbättringen, med de tillämpade procent- talen bli av samma storlek före och efter utbytet.

Å familjepension, omräknad enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508), angående ny familjepension i vissa fall, utgingo procentuellt tillägg och kristillägg. Dessa pensionsförmåner skola enligt förenämnda kungörelse den 30 juni 1947 tills vidare utbytas mot förbättrad ell-er, såvitt angår över- åriga barn, tekniskt omräknad familjepension. Dylik pension består liksom förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension av grundbelopp och rör- ligt tillägg.

Pension, som utgår enligt Atregl. eller Afregl., utgöres av grundbelopp och i förekommande fall rörligt tillägg. Bestämmelserna i dessa reglementen om rörligt tillägg ha tjänat som förebild vid utformande av bestämmelserna om rörligt tillägg å förbättrad eller tekniskt omräknad tjänste- eller familje- pension.

Enligt pensionsutredningens mening bör anpassningen av pensionerings- grunderna för befattningshavare, anslutna till SPA, efter de för statens befatt- ningshavare gällande pensionsbestämmelserna även inbegripa förmånen av rörligt tillägg.

• Sida 201
•  Original

Reglementsbestämmelser.

De för statens tjänstemän gällande tjänste- och familjepensionsbestäm— melserna ha upptagits i två regl-ementen, ett för tjänstepensioneringen och ett för familjepensioneringen. För de till SPA för närvarande anslutna be- fattningshavarna äro däremot pensionsbestämmelserna sammanförda i ett enda reglemente.

Pensionsutredningen anser, att det skulle vara fördelaktigt, om alla de pensionsbestämmelser som avses skola gälla för befattningshavare med an- slutning till SPA kunde sammanföras i ett för dem gemensamt pensionsreg- lemente. För befattningshavarna och huvudmännen bör det vara en fördel, om de från en enda författning kunna utläsa vad som i samtliga pensions- hänseenden skall gälla för dem. Utredningen föreställer sig också, att det för pensionsanstalten måste ha sitt värde att vid handläggningen av pensions- frågorna kunna få begagna sig av ett enda reglemente. Genom sammanför- ningen vinnes vidare, att tjänste- och familjepensionsu-nderlagssk-alorna kunna angivas i en enda tabell, varjämte uppkommande frågor om engångs- avgifter för ökning av såväl tjänste- som familjepension kunna behandlas i ett sammanhang.

Även om ett sammanförande av tjänste- och familjepensionsbestämmel- serna till ett reglemente skulle kunna tänkas bereda en eller annan befatt- ningshavare, som för något fall måhända närmast kan ha intresse av exem- pelvis tjänstepensionsb'estämmelserna, vissa svårigheter att överblicka vad som i dylikt hänseende gäller för honom, synes det dock utredningen att övervägande skäl tala för alternativet ett gemensamt tjänste- och familje- pensionsreglemente.

Nu gällande reglemente för SPA innehåller ej blott tjänste- och familje- pensionsbestämmelser för dem som vunnit delaktighet i pensionsanstalten utan även bestämmelser, som avse pensionsanstaltens organisation och det sätt varpå anstalten har att utöva vissa av sina förvaltningshefogenheter. Såsom . framgår av vad pensionsutredningen anfört i Kap. I upptar utredningen icke i detta betänkande organisationsfrågan till behandling utan avser att först senare låta den frågan bli föremål för utredningens övervägande.

Utredningen h-ar vid sådant förhållande nu icke anledning att föreslå någon ändring i de uti det nuvarande reglementet för SPA intagna organisations— bestämmelserna och ej heller andra ändringar i reglementets bestämmelser om pensionsanstaltens förvaltning än sådana, som föranledas av de utav ut- redningen förordade nya pensioneringsgrund—erna.

En anpassning av pensioneringsgrunderna efter motsvarande bestämmelser enligt Atregl. och Afregl. leder till, att det nuvarande reglementet för SPA måste i avseende å de däri intagna pensionsbestämmelserna helt omarbetas. Pensionsutredningen har sammanfört de pensionsbestämmelser som nu för- ordas av utredningen i ett förslag till nytt pensionsreglemente. I förslaget upptager utredningen icke nå'gna bestämmelser om pensionsanstaltens orga-

• Sida 202
•  Original

nisation. Det förutsätt-es, att vad därom stadgas i det nuvarande reglementet för SPA tillsvidare alltfort skall vara gällande.

Åt det av pen-sionsutredningen" nu föreslagna pensionsreglementet bör, synes det utredningen, givas en rubrik, som anger det tillämplighetsområde för vilket det avses skola gälla. Utredningen har stannat för att i sådant hän— ; seende föreslå rubriken: Reglemente för pensionering genom statens pen-3 sionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare.

Förslaget till det sålunda upprättade nya reglementet upptages som bila- ga 1 till detta betänkande. Enligt förslaget uppdelas reglementet i tre avdel- ningar. Den första avdelningen med huvudbestämmelserna har indelats i nio kapitel: 1 kap. Allmänna bestämmelser, 2 kap. Om pensionsklasser, avgifts- underlag och pensionsunderlag, 3 kap. Om avgifter, 4 kap. Om avgångsskyl— dighet, 5 kap. Om tjänstepension, 6 kap. Om familjepension, 7 kap. Om tjänstelivränta, 8 kap. Om familjelivränta och 9 kap. Om sammanträffande av förmåner. I andra avdelningen med tilläggs- och unldantagsbestämmelser ha sammanförts de från huvudbestämmelserna avvikande stadganden som ansetts erforderliga för vissa befattningar. Tredje avdelningen, avseende reglementets tillämplighetsområde m. m., upptager de befattningar å vilka reglementet avses skola ä-ga tillämpning, pensionsklasser för och pensions- åldrar vid vissa befattningar, å befattning tillämplig tilläggs- eller undan- tagsbestämmelse samt bestämmelse om skyldighet för befattningshavarna att underkasta sig ändringar i reglementet.

Det nya reglementet förutsättes kunna träda i kraft den 1 juli 1949. Pensionsutredningen återkommer i Kap. VIII med en specialmotivering av reglementsförslagets bestämmelser och framlägger i Kap. IX förslag till övergångsbestämmelser m. m.

• Sida 203
•  Original

KAP. VII.

Finansieringen av SPA-pensioneringen. Nuvarande förhållanden.

Det nuvarande reglementet för SPA innehåller i 5 7 mom. 2 en bestäm— melse om att staten skall erlägga den årliga avgift, som enligt försäkrings- teknisk beräkning erfordras för att tillsammans med befattningshavarens och huvudmannens årsavgifter bereda pension enligt reglementet. Den i samband med SPAs inrättande uppgjorda planen för finansieringen av pen- sioneringsverksamheten förutsatte härjämte, att av staten skulle erläggas ränta å då beräknad brist i den erforderliga försäkringsfonden. Anslaget till årsavgifter, vilket efter hand ökades på grund av stegring av antalet i pensioneringen delaktiga befattningshavare, uppgick för budgetåret 1932/ 33 till 4 700 000 kronor. Även anslaget till förräntning av fondbristen ökades till en början men bibehölls från och med år 1923 oförändrat vid 5 310 000 kronor för år, trots att sedermera företagna utredningar utvisat, att bristen och därmed anslagsbehovet under årens lopp ökats. Ökningen av bristen hade särskilt föranletts av att staten i samband med inordnande av nya befattningshavargrupper och i samband med löne— och pensionsregleringar för redan anslutna grupper åtagit sig att svara för vissa övergångskostnader men ej anvisat särskilda medel för dessas täckande.

Från och med budgetåret 1933/34, vid vars ingång SPAs kapitaltillgångar uppgingo till omkring 189 miljoner kronor, ha avsättningarna till pensions- fond upphört, och anvisningen av statsmedel har inskränkts till vad som beräknats åtgå, för att SPAs löpande utgifter skulle kunna bestridas utan anlitande av kapitaltillgångarna. För ändamålet har å riksstaten under be- nämning »Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt» uppförts ett särskilt förslagsanslag. De från anslaget anvisade beloppen ha under de gångna åren i stort sett ökats, dock icke regelbundet, utan av skilda anledningar har även nedgång i anslagsbehovet förekommit. Huru bidragen under åren varierat framgår av följande sammanställning (beloppen äro av- rundade): *

_ Erforderligt _ Erforderligt Budgetar bidrag, kr. Budgetar bidrag, kr. 1933/34 .................. 80 000 1941/42 ................ 2 305 000 1934/35 .................. 364 000 1942/43 ................ 5 514 000 1935/36 .................. 286 000 1943/44 ................ 6 611 000 1936/37 .................. 1 102 000 1944/45 ................ 8 747 000 1937/38 .................. 2 199 000 1945/46 ................ 8 790 000 1938/39 .................. 3 212 000 1946/47 ................ 14 972 000 1939/40 .................. 1 043 000 1947/48 ................ 15 051 000 1940/41 .................. 766 000

• Sida 204
•  Original

För budgetåret 1948/49 har det erforderliga bidraget å riksstaten upp- tagits till 59 miljoner kronor.

Den under de senare åren framträdda starka stegringen av anslagsbehovet är till stor del — men ej helt — föranledd av att SPAs medel anlitats för bestridande jämväl av utgifter för beslutade förbättringar av pensioner en—l ligt äldre grunder samt för rörliga tilläggsförmåner, vilka utgifter tidigare avförts å särskilda riksstatsanslag. Det är att märka, att av SPAs medel bestridas ej blott utgifterna för pensioner som utgå enligt reglementet för SPA utan även utgifterna för pensioner enligt de särskilda tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och folk— skolan. Den övergång till nettolönesystem (utan pensionsbidrag från befatt- ningshavarna) som på sistone skett i fråga om lärare m. fl. med pensions- rätt enligt nu gällande pensionsreglementen av sistnämnda slag har medfört en betydande minskning i SPAs inkomster och en motsvarande ökning av belastningen å det nu ifrågavarande anslaget. Verkningarna av dessa för- hållanden framträda särskilt från och med budgetåret 1948/49.

1943 års utredning angående SPAs fondställning m. m.

Den i direktiven för pensionsutredningen omnämnda, den 30 december 1943 slutförda utredningen angående SPAs fondställning m. m. avsåg ej blott att giva en uppfattning om förefintlig fondbrist utan även att lämna håll- punkter för bedömande av Spörsmålen om fondering, om utformning av SPAs verksamhet i försäkringsekonomiskt och budgetärt hänseende, om översyn av pensionsavgifterna från befattningshavare och huvudmän samt om ändring av de för SPA gällande beräkningsgrunderna m. 111. Utredningen omfattade pensioneringen enligt reglementet för SPA samt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och folkskolan men ej pensioneringen enligt reglementet för lärarinnornas pen- sionsanstalt eller tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare.

De sakkunniga för utredning om SPAs fondställning m. ni. hade utgått ifrån att utredningen borde syfta till att belysa pensioneringskostnaderna enligt s. k. självkostnadsgrunder, d. v. s. grunder, som kunde antagas icke giva upphov till vare sig vinst eller förlust på pensioneringsverksamheten.

I fråga om den framtida avkastningen å SPAs fonderade medel hade de sakkunniga ansett en genomsnittlig ränta av 3 procent vara vad man borde kunna förutsätta. För att belysa ränteantagandets inverkan på de beräknade pensioneringskostnaderna hade de sakkunniga emellertid funnit det lämp- ligt att i allmänhet verkställa beräkningarna jämväl med tillämpning av en annan räntefot. Till grund för dessa alternativa beräkningar lades en ränte- fot av 4 procent. De siffror från utredningen, som i det följande anföras, hänföra sig till beräkningarna enligt 3 procents räntefot.

Med avseende å den framtida dödligheten bland befattningshavare och pensionstagare hade de sakkunniga — efter en undersökning, som utvisat, att

• Sida 205
•  Original

dödligheten bland SPAs pensionstagare ej mera avsevärt avvikit från den allmänna befolkningsdödligheten —— ansett sig kunna antaga, att denna kommer att förlöpa i enlighet med dödlighetstabellen R32 (se SOU 1932: 4).

De av de sakkunniga tillämpade antagandena rörande giftermåls- och barnfrekvens hade härletts ur en undersökning av familjestrukturen hos de befattningshavare som utredningen avsåg.

Beträffande vissa andra till grund för 1943 års fondutredning liggande antaganden torde få hänvisas till de sakkunnigas redogörelse härför.

Vid fondutredningen hade på grundval av insamlat uppgiftsmaterial rö- rande de av pensioneringen omfattade befattningshavarna gruppvis fram- räknats de årliga pensionsavgifter som skulle krävas, om kostnaderna för pensionernas grundbelopp helt bestredes genom sådana årsavgifter under vederbörande befattningshavares anställningstid. Med hänsyn till den stånd- punkt pensionsutredningen intagit i avgiftsfrågan skall här icke lämnas någon detaljerad redogörelse för de framkomna resultaten. Det må endast nämnas, att enligt de verkställda beräkningarna kostnaderna för pensioner -— tilläggsförmånerna däri ej inräknade _ för befattningshavare med pen- sionsrätt enligt reglementet för SPA till ungefär 37 procent täcktes genom de reglementsenliga avgifterna från huvudmän och befattningshavare. Res- ten av kostnaderna åvilade staten.

Utredningen rörande SPAs fondställning resulterade i dels en mera de- taljerad beräkning rörande ställningen den 1 januari 1939 och dels en summarisk beräkning avseende fondställningen den 1 juli 1943. Utred- ningen omfattade ej blott pensioner enligt reglementet för SPA utan även pensioner enligt de särskilda pensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och för folkskolan.

Beräkningarna grundades i första hand på förutsättningen, att den för SPA ursprungligen uppgjorda finansieringsplanen i fortsättningen skulle följas och att alltså staten skulle erlägga dels försäkringstekniskt erforderliga årsavgifter för i tjänst varande befattningshavare och dels ränta å upp- kommen fondbrist. Under sådan förutsättning beräknades fondbristen till ungefär 410 miljoner kronor den 1 januari 1939 och till ungefär 614 miljoner kronor den 1 juli 1943. Siffrorna avsågo endast pensionernas grundbelopp, och hänsyn hade alltså ej tagits till de å pensionerna utgående tilläggsför- månerna. Beräkningarna per den 1 juli 1943 utvisade, att statens årsavgift för budgetåret 1943/44 hade behövt utgöra ungefär 5,4 miljoner kronor för [ befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för SPA och ungefär , 9,8 miljoner kronor för befattningshavare, underkastade de nyssnämnda sär- skilda pensionsreglementena för lärare, eller sammanlagt ungefär 15,2 mil- , joner kronor. Det för fondbristens förräntning erforderliga anslaget upp— skattades för samma budgetår till ungefär 18,4 miljoner kronor. Vid oför- ändrat befattningshavarbestånd och oförändrade pensionsvillkor skulle de nu angivna bidragen från staten, tillhopa 33,6 miljoner kronor, förbliva f konstanta för framtiden. Härjämte skulle emellertid staten ha att bestrida * kostnaderna för utgående tilläggsförmåner. !

• Sida 206
•  Original

Såsom tidigare berörts ha statens bidrag till pensioneringen sedan budget- året 1933/34 inskränkts till att allenast utgöra vad som befunnits erforder- ligt för att utgifterna skulle kunna bestridas utan anlitande av SPAs fon- derade medel. De sakkunniga ansågo sig därför böra söka belysa, huru ut- vecklingen i fråga om de från statens sida erforderliga bidragen kunde Väntas '; te sig, om detta finansieringssystem skulle allt framgent komma att till- lämpas.

Det ursprungliga finansieringssystemet utmärktes därav, att en tillämp- ning av detsamma — under förutsättning av stabilitet i fråga om pensions- villkoren och antalet i pensioneringen delaktiga befattningshavare m. m. — skulle för staten medföra konstanta årliga utgifter. Det numera praktiserade systemet däremot karakteriseras därav, att, under samma förutsättningar, statens bidrag till en början hålla sig lägre än enligt det ursprungliga syste- met men efter hand komma att stiga för att så småningom nå upp till och sedermera väsentligt överskrida nämnda anslag samt slutligen närma sig ett jämviktsläge, där statens årliga bidrag skulle vara konstant.

I fondutredningen redovisades resultaten av verkställda uppskattningar av det erforderliga statsbidraget i ett sådant jämviktsläge. Utgifterna för grundpensioner beräknades till ungefär 19,2 miljoner kronor för de enligt reglementet för SPA pensionsberättigade och till ungefär 44,1 miljoner kro- nor för de enligt lärarreglementena pensionsberättigade. Inkomsterna beräk- nades komma att utgöras av dels pensionsavgifter (pensionsavdrag) från befattningshavare och huvudmän —— ungefär 3 miljoner kronor enligt reg- lementet för SPA och ungefär 8,9 miljoner kronor enligt lärarreglementena — och dels ränta å pensionsanstaltens för framtiden konstanta pensionsfond, vilken ränta vid 3 procents räntefot uppgick till 6 miljoner kronor. Skill- naden mellan de beräknade utgifterna, 63,3 miljoner kronor, och de beräk- nade inkomsterna, 17,9 miljoner kronor, utgjorde 45,4 miljoner kronor, som alltså skulle vara det enligt nuvarande finansieringssystem erforderliga år- liga statsbidraget i det framtida jämviktsläget, då man bortser från utgåen- de tilläggsförmåner, såväl fasta som rörliga. I detta läge beräknades bristen i SPAs försäkringsfond ha vuxit till i runt tal 1 000 miljoner kronor.

De sakkunniga framhöllo, att jämviktsläget ej kunde väntas bli uppnått förrän efter en avsevärd tidrymd ; först efter ett 30-tal år kunde det behöv- liga statsbidraget antagas börja komma i närheten av det angivna beloppet. Det erforderliga bidragets ökning upp emot jämviktsläget beräknades ej komma att ske likformigt, utan ökningen kunde förutsättas komma att under den första tiden försiggå i relativt snabbare takt.

Sammanfattningsvis hade alltså utredningen givit till resultat, att det för närvarande tillämpade finansieringssystemet för pensioneringen enligt SPAs reglemente samt pensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och för folkskolan kunde väntas kräva årliga bidrag från staten, vilka för budgetåret 1943/44 uppskattades till 7,3 miljoner kronor men sedan beräk- nades stiga för att efter ca 30 år nå ett sedermera konstant värde å ungefär 45,4 miljoner kronor, under det att enligt den ursprungliga finansierings-

• Sida 207
•  Original

lanen staten skulle ha att från och med nämnda budgetår erlägga ett kon- tant årligt belopp å ungefär 33,6 miljoner kronor (härav ungefär 15,2 mil- 'oner kronor såsom årsavgifter för i tjänst varande befattningshavare och ngefär 18,4 miljoner kronor såsom ränta å beräknad brist i SPAs försäk— ingsfond). Beräkningarna förutsatte för framtiden oförändrade pensions- illkor och oförändrat antal i pensioneringen delaktiga befattningshavare samt voro utförda utan hänsynstagande till de vid sidan av pensionsregle- mentena beviljade fasta och rörliga tilläggsförmånerna.

Finansieringen av statligt anställdas pensionering.

För de statligt anställdas vidkommande ha de tillämpade grunderna för pensioneringens finansiering och för den därmed sammanhängande fonde- ringen för pensioneringsändamål ej varit enhetliga, och de ha även under årens lopp varit föremål för ändringar.

Vad de icke affärsdrivande verken angår ha vissa avsättningar till pen- sionsfonder tidigare skett men efter hand slopats. Från och med budgetåret 1938/39 ha de helt upphört. Förut avsatta pensionsfonder ha förvandlats till kapitalfonder, vilkas avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens driftbudget. Utgifterna för pensioner bestridas från riksstatsanslag, särskilda sådana för tjänstemän och för arbetare och särskilda för tjänstepensioner respektive familjepensioner. Vissa specialanslag för särskilda grupper fin- nas härjämte.

Vid de affärsdrivande verken har en viss fondering länge bibehållits. När- mast före år 1944 fonderades där belopp som ungefärligen motsvarade tjäns- temännens och arbetarnas pensionsavgifter (pensionsavdrag). Pensionsut- gifterna bestredos då från pensionsfonderna, men dessa erhöllo av affärs- verksmedlen ersättning, motsvarande den del av de faktiska pensionsutgif- terna som översteg det belopp varmed fonderna efter försäkringsteknisk be- räkning kunde bidraga med hänsyn till sina medelstillgångar och pensions- avgifternas respektive pensionsavdragens storlek. Sedan år 1944 har även vid affärsverken den direkta fonderingen för pensionsändamål upphört. Dock beräknas vid avsättningar till verkens värdeminskningskonton vissa belopp jämväl för blivande pensionsutgifter, men avsättningarna bokföras ej särskilt såsom pensionsfond. Pensionsutgifterna bestridas direkt från driftskost- nadsstaterna utom särskilda tillskott från avsatta medel.

Den framtida finansieringen av SPAs pensioneringsverksamhet.

Den av SPA bedrivna pensioneringsverksamheten för statsanställda om- fattar huvudsakligen endast arbetare. Utgifterna för dessas pensionering be- stridas ej av SPAs medel. Finansieringen sker i enlighet med vad som här förut anförts rörande statsanställda, således utan fondering och på så sätt att utgifterna för pensioner helt bestridas av särskilda riksstatsanslag.

• Sida 208
•  Original

Den pensionering som sker enligt tjänste— och familjepensionsreglemen- tena för de högre kommunala skolorna och för folkskolan överensstämmer mycket nära med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. Det är även att märka, att avlöningarna till befattningshavare underkastade de förstnämnda tjänste- och familjepensionsreglementena till det väsentliga utgå av stats— medel. Med hänsyn härtill synes det pensionsutredningen ligga närmast till * hands, att finansieringen av denna pensionering sker på det sätt som till- lämpas i fråga om pensioneringen av statstjänstemän.

Den pensionering som skall ske enligt det av pensionsutredningen fram- lagda reglementsförslaget avviker i finansiellt hänseende från pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. särskilt genom den avgiftsplikt som förslaget upp— tager för huvudmännen. I den mån pensionsutgifterna ej täckas av huvud— mansavgifterna, skola de bestridas medelst bidrag från staten.

Den uppbörd av pensionsavgifter från huvudmännen som enligt regle- mentsförslaget skall förekomma och den karaktär av försäkringsrörelse, delvis byggd på frivillig anslutning från huvudmännens sida, som pensio- neringsverksamheten i någon mån får, skulle möjligen kunna anses utgöra skäl för viss fondering för denna pensionering. Enligt förslaget skall emel— lertid pensioneringen begränsas till att i princip avse allenast befattnings— havare inom verksamhet, som är att betrakta såsom en på staten ankom- mande angelägenhet, ehuru den handhas av icke-statligt förvaltningsorgan. Pensioneringen enligt reglementsförslaget kommer därmed att vara mycket nära besläktad med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. och i betrak— tande härav anser pensionsutredningen det ej vara anledning att i fråga 0111 finansieringen av densamma föreslå något annat system än det som till- lämpas med avseende å pensionerna till statsanställda och dessas efter- levande.

Rörande de för SPA-pensioneringen erforderliga statsanslagen vid till- lämpning av det för statsanställdas pensionering gällande finansieringssyste— met får pensionsutredningen anföra följande.

Nämnda finansieringssystem förutsätter först och främst, att den hos SPA uppsamlade pensionsfonden, f. n. omkring 200 miljoner kronor, förvandlas till en kapitalfond, vars avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens driftbudget. Detta kommer att minska SPAs inkomster med ett belopp motsvarande räntan å pensionsfonden, vilken ränta för budgetåret 1949/50 beräknats till 6,15 miljoner kronor. Pensionsutredningen utgår ifrån att pen- sionsfondens förvandling till kapitalfond skall kunna ske utan ändring av nu gällande reglemente för SPA.

SPAs inkomster påverkas vidare av de föreslagna ändringarna i fråga om pensionsavgifter. Summan av inflytande årliga pensionsavgifter från hu- vudmän och befattningshavare har för budgetåret 1949/50 uppskattats till 5 miljoner kronor enligt nu gällande pensionsreglemente. Enligt reglements- förslaget skola huvudmansavgifter men inga befattningshavaravgifter er- läggas. En förutberäkning av sammanlagda beloppet av dessa huvudmans— avgifter för första verksamhetsåret stöter på vissa svårigheter särskilt på

• Sida 209
•  Original

grund av att de med pensionsrätt förenade befattningarnas inplacering i reglementsförlagets pensionsklasser ej alltid kan förutses med tillräcklig noggrannhet. Pensionsutredningen har emellertid under hänsynstagande jämväl till föreslagna ändringar i omfattningen av pensioneringsverksam- heten verkställt en approximativ uppskattning av de på första året belöpande huvudmansavgifternas summa och därvid, med inräknande av rörlig till- läggsavgift efter 12 procent, fått denna summa till 9 929 000 kronor (härav 2 794 000 kronor för manliga och 7 135 000 kronor för kvinnliga befatt— ningshavare), under förutsättning att samtliga i pensioneringen delaktiga befattningshavare bliva underkastade de föreslagna nya bestämmelserna. Summan av de försäkringstekniskt erforderliga årsavgifterna har beräk- nats för manliga befattningshavare till 6 901000 kronor (härav 4877 000 kronor för tjänstepension och 2 024 000 kronor för familjepension) och för kvinnliga befattningshavare till 14 129 000 kronor (härav 13 989 000 kronor för tjänstepension och 140 000 kronor för familjepension) eller tillhopa 21 030 000 kronor. Huvudmansavgifterna enligt reglementsförslaget beräk— nas alltså täcka för manliga befattningshavare ungefär 40,5 procent och för kvinnliga befattningshavare ungefär 50,5 procent av pensionskostnaderna. För manliga och kvinnliga befattningshavare tillsammantagna blir täck- ningsprocenten ungefär 47,2. Därvid äro kostnaderna för tilläggsförmåner inräknade i pensionskostnaderna.

Årsavgifterna till SPA inbetalas för närvarande för flertalet befattnings- havare kalenderårsvis i efterskott och för de övriga vanligen kvartalsvis eller budgetårsvis i efterskott. Om, såsom pensionsutredningen förutsätter, denna ordning för avgiftsleveranserna i huvudsak bibehålles och det före— slagna nya pensionsreglementet träder i tillämpning den 1 juli 1949, kom- *ma de till SPA under budgetåret 1949/50 inflytande pensionsavgifterna att vara beräknade delvis enligt det nuvarande och delvis enligt det nya regle- mentet. Avgiftsuppbörden under nämnda budgetår kan därför icke väntas stiga från det enligt nu gällande bestämmelser beräknade beloppet, 5 mil- joner kronor, till det helt enligt de föreslagna bestämmelserna uppskattade beloppet 9,9 miljoner kronor. Pensionsutredningen har ansett sig böra räkna med att den inflytande årsavgiftssumman för budgetåret 1949/50 stannar vid i runt tal 6,5 miljoner kronor. Beloppet av de under året inkommande engångsavgifterna torde kunna förutsättas ej nämnvärt avvika från vad som under de närmast föregående åren influtit, nämligen ungefär 600 000 kro- nor årligen.

I utgiftshänseende kommer genomförandet av pensionsutredningens för- slag till en början icke att medföra någon mera avsevärd förändring. Efter hand väntas de föreslagna nya bestämmelserna föranleda stegring av pen- sionsutgifterna — utöver den automatiska ökning som skulle uppkomma redan vid tillämpning av nuvarande pensionsordning —— men kostnaderna för denna stegring beräknas bliva mer än väl täckta genom ökningen av de inflytande årsavgifterna. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i pensionsåldrarna för vissa befattningshavargrupper och ovissheten rörande 14—487969.

• Sida 210
•  Original

verkningarna av de med anledning härav föreslagna övergångsanordning- arna i fråga om rätten att avgå med ålderspension är det svårt att med större säkerhet förutberäkna summorna av de under de närmaste åren ny- tillkommande pensionerna. Samspelet av flera olika, i skilda riktningar verkande faktorer synes närmast böra föranleda ett antagande, att pen- sionsutgifterna under budgetåret 1949/50 komma att rätt nära överens— stämma med vad statens pensionsanstalt i petitaskrivelse beräknat vid tillämpning av nu gällande bestämmelser eller omkring 66 miljoner kronor.

Ett genomförande av pensionsutredningens förslag skulle alltså för bud— getåret 1949/50 för SPA beräknas medföra ett bortfall av ränteinkomst, ungefär 6 miljoner kronor, samt en ökning av avgiftsinkomsten med un- gefär 1,5 miljoner kronor. Anslaget »Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt» skulle därför behöva ökas från det av pen- sionsanstalten i petitaskrivelse begärda beloppet å 54,6 miljoner kronor till ungefär 59 miljoner kronor. Att märka är emellertid, att förslagets genom— förande för statsverkets vidkommande beräknas medföra ej utgiftsökning utan utgiftsminskning. Nyssnämnda anslag behöver visserligen ökas, men om man tager hänsyn till att riksstaten tillföres en inkomst av ränta, un- gefär 6 miljoner kronor, å SPAs till kapitalfond förvandlade pensionsfond, blir slutresultatet för statens del för budgetåret 1949/50 en utgiftsminsk- ning å ungefär 1,5 miljoner kronor. För det därpå följande budgetåret, då verkningarna av den föreslagna höjningen av årsavgifterna komma mera fullständigt till synes, beräknas enligt förslaget uppstå en än större utgiftsminskning, om jämförelse sker med vad som från statens sida skulle krävas vid fortsatt pensionering enligt oförändrade grunder. Utgiftsminsk- ningen kan för sistnämnda budgetår uppskattas till 4 ä 5 miljoner kronor. I den mån emellertid höjningen av huvudmansavgifterna kan komma att föranleda ökning av vederbörande huvudmäns behov av statsbidrag till verksamheten, beskäres den för staten uppkommande nettominskningen i utgifterna för pensionsändamål. '

För att ge en viss föreställning om de krav som i framtiden komma att ställas på statsverket i och för finansieringen av de direkta pensionerings- kostnaderna för icke-statsanställda befattningshavare med pensionsrätt i SPA, har pensionsutredningen verkställt en summarisk uppskattning av de belopp till vilka vid oförändrad omfattning av pensioneringen och oför- ändrade pensionsvillkor m. ni. de årliga utgifterna för pensioner kunna väntas ha vuxit, då efter några årtionden ett stabilt fortvarighetstillstånd nåtts. Utgifterna ha beräknats då ungefärligen uppgå till 75 miljoner kro- nor för pensioner enligt reglementena för de högre kommunala skolorna och för folkskolan samt 43 miljoner kronor enligt pensionsutredningens reglementsförslag eller tillhopa 118 miljoner kronor. För att komma till statens kostnader för pensioneringen bör nämnda belopp minskas med det beräknade beloppet av inflytande avgifter från huvudmännen, ungefär 10 miljoner kronor, varvid såsom erforderligt årligt statsbidrag till pensione-

i

• Sida 211
•  Original

ringeen fås ett belopp av 108 miljoner kronor. Till jämförelse må nämnas, att uunder budgetåret 1947/48 motsvarande utgifter för pensioner utgjorde respeektive 27,4 och 33,51 miljoner kronor eller sammanlagt 60,9 miljoner kromor.

Giivet är, att de verkliga framtida pensionskostnaderna knappast kunna väntzas komma att nära överensstämma med de här gjorda uppskattning- arnal, byggda som dessa senare äro på antagandet, att inga ändringar kom- ma aa'tt inträda i fråga om pensionsvillkor m. m., vilket antagande sannolikt ej ärr hållbart. Uppskattningarna böra därför icke fattas såsom förutberäk- ninggar i egentlig mening av de framtida verkliga pensionsutgifterna. Vad de frramför allt avse att ge, är en belysning av hur det) föreslagna finansie- ringsssystemet i stort sett kan väntas verka. '

Föir statsanställdas pensionering ha anvisats skilda anslag för tjänste- och lfamiljepensioner. Detsamma kunde ifrågasättas för SPA-pensionering- en. II betraktande av att de huvudmansavgifter som enligt reglementsför- slageet skola erläggas ej äro uppdelade på tjänste- och familjepension synes det eemellertid vara lämpligt att för SPAs vidkommande bibehålla nuva- randte anordning med ett gemensamt anslag.

Emligt vad hitintills gällt har för bestridande av SPAs förvaltningskost- nadelr icke anvisats något särskilt anslag, utan det härför erforderliga be- loppeet har fått tagas från de för pensioneringsverksamheten avsedda med- len. Hänsyn till förvaltningskostnaderna har därför tagits vid beräkningen av deet nyssnämnda anslaget »Bidrag till pensioneringskostnaderna för sta- tens pensionsanstalt». Efter en övergång till det av pensionsutredningen förslzagna systemet för finansiering av pensioneringen torde det vara lämp- ligt ooch med budgetuppställningen i övrigt mest överensstämmande att för förvailtningskostnaderna, vilka av pensionsanstalten beräknats till 375 300 kromor för budgetåret 1949/50, i riksstaten uppföra ett särskilt anslag.

I dletta sammanhang får pensionsutredningen i avseende å de försäk- ringsttekniska heräkningsgrunderna för SPA anföra följande. Såsom i det föregående anförts avsåg 1943 års fondutredning bland annat att lämna hållpiunkter för bedömande av spörsmålet om ändring av de för SPA gällamde beräkningsgrunderna. Dessa vilka fastställts genom kungörelse den 223 april 1920 (nr 167) äro numera, såsom fondutredningssakkunniga även framhållit, att anse såsom föråldrade. De böra enligt utredningens menimg lämpligen ersättas med nya sådana, i huvudsak överensstämmande med (de av nämnda sakkunniga valda, vilka innefattade en räntefot av tre procemt, dödlighet enligt dödlighetstahellen R 32 samt vissa i bilaga till de sakkumnigas utredning intagna familjepensionsvärden. Med avseende å de av dte sakkunniga angivna familjepensionsvärdena för kvinnliga befatt— ningsshavare vill dock pensionsutredningen — med hänsyn till den på senare tid allltmera framträdda tendensen till ökning av relativa antalet gifta så—

1 Häiri ingår ett betydande belopp för pensioner, som, om de beviljats nu, skulle ha utgått enligt ("de särskilda pensionsreglementena för lärare m. fl.

• Sida 212
•  Original

dana befattningshavare —— föreslå en höjning med 100 procent. De försäk- ringstekniska grunderna skulle komma till användning huvudsakligen vid bestämmande av engångsavgifter; försäkringsteknisk beräkning av pension förutsättes ej vidare skola förekomma. Med avseende å beräkning av för- tidslivräntas belopp böra tillämpas samma grunder som de för statstj änste— män gällande.

Bestämmelserna om beräkningsgrunder synas böra intagas i tillämpnings— föreskrifterna till det nya reglementet.

• Sida 213
•  Original

KAP. VIII.

Specialmotivering till reglementsförslaget.

1 avd. Huvudbestämmelser.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 5.

1 mom. Detta moment anger, att reglementet endast skall äga tillämpning å befattning, som enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må förenas med pensionsrätt enligt reglementet. Beträffande omfattningen av i detta moment omnämnda grupper befattningar hänvisas till vad därom anförts i Kap. VI avdelningen »Ordningen för icke-statliga befattningshavares an- slutning till statens pensionsanstalt».

2 mom. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 5 3 mom. andra och tredje styckena i Atregl. samt 1 5 3 mom. i Afregl.

3 mom. Å Kungl. Maj:t bör i likhet med vad i sådant hänseende gäller enligt Atregl. och Afregl. ankomma att utfärda erforderliga föreskrifter för tillämpning av reglementet. Momentet har så utformat-s, att i den mån så befinnes lämpligt dylika föreskrifter må efter Kungl. Maj :t-s därom medde- lade förordnanden kunna utfärdas av statens pensionsanstalt.

25.

1 mom. I de särskilda bestämmelserna -i nu gällande reglemente för SPA stadgas i fråga om vissa grupper befattningar undantag från reglementets tillämpning för befattning, som är förenad med rätt till tjänstepension från annan av staten inrättad eller-understödd pensionsanstalt eller pensions- fond eller eljest av statsmedel. De befattningar för vilka sådant undantag gäl- ler och kommer att erfordras jämväl efter övergång till det nya reglementet utgöras av vis-sa befattningar vid vanföreanstalter, sinnesslöskolor och hus- hållningssällskap med pensionsrätt enligt 1947 års tjänstepensionreglemente för folkskolan samt vissa befattningar vid lantbruksakademien med pen- sionsrätt enligt Atregl. Dylikt undantag kan tänkas bli erforderligt även för vissa av de av pen-sionsutredningen till nyanslutning till SPA föreslagna be- fattningarna. Det har med hänsyn härtill och av praktisk-a skäl ansetts lämp- ligt att som .skett i a) av momentet ersätta alla dessa särskilda undantags- bestämmelser med en generell bestämmelse att gälla, för så vitt ej Kungl. Maj:t annat förordnar.

• Sida 214
•  Original

Momentet har i denna del så utformats, att också den som jämsides med innehav av i 3 avd. upptagen befattning innehar med tjänstepensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser förenad befattning blir undan— tagen från reglementets tillämpning även där sådant undantag icke följ er av

% i

1 mom 0) eller 3 5 1 mom. andra stycket a). Detta kan exempelvis få till- 3 lämpning å läkarbefattningar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och la- sarettet i Lund, vilkas innehavare i allmänhet tillika inneha med pensions— rätt förenad universitetslärarbefattning.

Enligt stadgande i statens allmänna avlöningsreglemente kunna ordinarie och extra ordinarie tjänster innehas endast av dem som uppnått en lev- nadsålder av 21 respektive 20 år. Dylikt villkor för anställning torde icke ha uppställts eller komma att uppställas för alla de befattningar, å vilka reg- lementet avses skola få tillämpning. Med hänsyn härtill har i b) föreslagits undantag från reglementets tillämpning för befattningshavare, som icke upp- nått 20 års ålder. Pensionsutredningen har icke ansett det behövligt att upp- ställa fordran på en högre levnadsålder för befattningshavare med sådan anställning, som kan anses jämförlig med anställning såsom ordinarie stats- tjänsteman.

I fråga om vissa slag av befattningar uppställer nuvarande reglementet för SPA för rätt till pension särskilda krav på tjänstgöringens omfattning. Beträffande lärarbefattning vid fortsättningsskola eller vid läroanstalt för yrkesundervisning [gäller sålunda att befattningen ej må förenas med pen— sionsrätt, om den icke är förenad med så omfattande tjänstgöring, att tjänst— göringen utgör befattningshavarens huvudsakliga sysselsättning under större delen av året. För överläkare vid vanföreanstalt, läkare vid fristående cen- traldispensär och sjukgymnast gäller som förutsättning för pensionsrätt, att befattningen utgör befattningshavarens huvudsakliga sysselsättning. I fråga om vissa befattningshavare vid de kungl. teatrarna stadgas undantag från pensionsrätt för den vilken allenast innehar anställning, som år att anse såsom bisyssla.

Enligt pensionsutredningens mening böra dylika villkor för pensionsrätt gälla i avseende å samtliga befattningar, som skola ha anslutning till SPA. Utredningen har dänför ansett sig höra i c) föreslå, att från reglementets tillämpning skall undwantagas den som allenast innehar befattning, vilken är att anse som bisyssla.

2 mom. Då tillsättning av befattning, varå reglementet skall vari till— lämpligt, i regel ankommer å annan än statlig myndighet, kan det tänkas, att en befattning tillsättes med någon, som överskridit pensionsåldem för befattningen. Med hänsyn till bland annat den avgiftsplikt som åvilar hu- vudmannen [för befattningen och till att avgiftsskyldigheten icke, såvitt avser tid efter pensionsålderns inträde, motsvaras av någon rätt till tjärstårs- beräkning, har i detta moment föreslagits undantag från reglementet—s till- lämpning för befattningshavare, som anställts efter pensionsålderns tppnå- ende samt i konsekvens härmed även för befattningshavare, som överskri— dit pensionsåldern då befattningen förenades med pensionsrätt.

• Sida 215
•  Original

3 mom. Det i reglementsförslaget förordade pensionskl—assystemet inne- bär bland annat, att de mot lägsta pensionsklassen svarande pensionsunder— lagen bli att anse såsom minimiunderlag. Med hänsyn härtill har med före- bild från 1947 års tjänstepensi-onsreglemente för arbetare (2 5 3 mom.) i momentet inrymts bestämmelse om befogenhet för Kungl. Maj :t att från pensionsrätt undantaga befattningshavare, vilkens avlöning understiger av Kungl. Maj :t fastställt belopp. Vid bestämmande av detta belopp, vilket för- utsättes kunna ske i tillämpningsföreskrifterna, synes böra tillses dels att den slutavlöning efter vilken pensionsklassen bestämmes ej avsevärt under- stiger avlöningen i lägsta löneklassen enligt löneplan 1 i statens löneplans- förordning, dels ock att motsvarande begynnelseavlöning står i skäligt för- hållande till slutavlöningen.

3 5.

1 mom. I detta moment angives att registrering av befattning skall ske efter beslut av statens pensionsanstalt på framställning av befattningens huvudman samt att befattning ej må registreras med mindre vissa villkor äro uppfyllda.

I fråga om vad som avses med huvudman hänvisas till vad därom av pensionsutredningen anförts i Kap. III avdelningen »Huvudmannaskapet».

I detta sammanhang vill utredningen dock framhålla, att enligt utredning- ens mening den som enligt särskilt avtal åtagit sig att tillhandahålla personal med sysselsättning i verksamhet, som bedrives av annan, ej bör godtagas såsom huvudman för befattning, som bestrides av sålunda sysselsatt person.

Vad registreringen angår bör denna bestå i befattningens upptagande i ett av pensionsanstalten för ändamålet fört särskilt register, motsvarande de l-iggare som anstalten enligt gällande instruktion har att föra över reglerade befattningar.

I fråga om förutsättningar för registrering har i a) angivits att befatt- ningen skall vara av stadigvarande beskaffenhet samt avsedd för tjänstgö- ring under så stor del av året och i sådan omfattning, som kan anses normal för den verksamhet vid vilken befattningen är inrättad.

Villkoret om varaktighet tillhör de av pensionsutredningen i Kap. IV upp- ställda allmänna förutsättningarna för pensionsrätt. Den myndighet som har att pröva fråga om tillstyrkande av registrering bör överväga, om vill- kor-et kan anses uppfyllt. Vid dylik prövning hör bland annat beaktas om den ifrågakomna befattningen vid en verksamhet, som planerats skola ned- läggas inom en nära framtid, avses komma att överflyttas till annan verk- samhet inom reglementets tillämplighetsområde. Om så befinnes vara fal- let, torde hinder ej böra möta för befattningens registrering.

Villkoret att tjänstgöringen skall vara av normal omfattning för att be— fattning skall kunna registreras torde i stort sett böra innebära detsamma som krav på hel sysselssättning.

Vad särskilt undervisningsväsendet angår torde i fråga om sådana läro- anstalter, där även till grupp A hänförliga befattningar finnas, omfattning-

• Sida 216
•  Original

en av tjänstgöringen i dylik befattning böra vara i första hand vägledande vid bedömande av frågan, huruvida tjänstgöringen i viss B-befattning är av normal omfattning. Beträffande befattningar vid andra läroanstalter tor- de böra beaktas, hruru tj änstgöringsförhållandena i allmänhet te sig vid läro- ' anstalter av detta slag. För att kunna betraktas såsom normalt omfattande ? synes tjänstgöringen böra motsvara hel sysselsättning under viss minsta del, förslagsvis två tredjedelar, av den årliga tjänstgöringstiden vid likar- tade läroanstalter i allmänhet. Om exempelvis denna årliga tjänstgörings- tid är 48 veckor och hel sysselsättning uppgår till 30 timmar per vecka, skulle sålunda en tjänstgöring av minst 960 timmar för år kunna be— traktas vara av normal omfattning.

De förhållanden som en befattnings reglering skola avse böra enligt pen— sionsutredningens mening gälla, förutom avlöningsförmåner, ordningen för befattningshavarens antagande och entledigande, behörighetsvillkor för be— fattningshavaren, dennes tjänsteåligganden och omfattningen av hans tjänst- göringsskyldighet. Vidare böra finnas föreskrifter angående eventuell rätt för befattningshavaren att förena sin befattning med annan anställning och villkoren härför ävensom angående skyldighet för befattningshavaren att underkasta sig bestämmelserna i pensionsreglementet.

Avlöningsbestämmelserna böra avse den kontanta grundlönen och even- tuella regler för densammas förhöjning med ålderstillägg samt de natura- förmåner som tillkomma befattningshavaren. Bestämmelserna böra även innefatta grunder för avlöningens beroende av ändringar i tjänstgörings- skyldighetens omfattning eller i ortsgrupperingen eller av växlingar i de allmänna levnadskostnaderna. Vidare böra regler givas för förfarande med avlöningen vid uppehåll i tjänstgöringen på grund av sjukdom eller andra orsaker och om förekommande ersättning för bostad eller annan av huvud- mannen tillhandahållen naturaprestation samt befattningshavaren åliggan— de skyldighet att bidraga till kostnaderna för pensioneringen, där sådan skyldighet i särskilt fall av huvudmannen ålagts befattningshavaren. Före- skrifter om semester eller annan därmed jämförlig ledighet böra meddelas, därest de icke inbegripas i bestämmelserna om tjänstgöringens omfattning.

Närmare bestämmelser om regleringen torde lämpligen böra intagas i tillämpningsföreskrifterna till pensionsreglementet. Andra stycket b) i mo- mentet har utformats med hänsyn härtill.

Såsom i Kap. VI avdelningen »Ordningen för icke-statliga befattningsha- vares anslutning till statens pensionsanstalt» angivits bör befattnings re- gistrering vara tillstyrkt av myndighet, som är tillsynsmyndighet i fråga om den verksamhet vid vilken befattningen år inrättad eller som eljest står verksamheten nära. Närmare bestämmelser härom synas böra meddelas i tillämpningsföreskrifterna.

Om huvudman nyinrättar befattning under samma regleringsbestämmel— ser som gälla för redan registrerad befattning hos huvudmannen, synes kravet på tillstyrkande av registrering för varje särskild ny befattning ej alltid behöva upprätthållas. Detsamma torde få gälla även beträffande så—

• Sida 217
•  Original

dan omregistrering av befattning, som föranledes av att huvudmannen vid- tagit smärre ändringar av regleringsbestämmelserna. Det torde höra till- komma pensionsanstalten att i varje särskilt fall avgöra, huruvida tillstyr- kande av vederbörande myndighet skall inhämtas. Erforderliga närmare bestämmelser härom torde böra intagas i tillämpningsföreskrifterna.

Andra stycket 0) i detta moment har utformats i anslutning till det nu anförda.

2 mom. Att upprätthållande av de regleringsbestämmelser som legat till grund för en befattnings registrering eller omregistrering bör utgöra villkor för att befattningen skall vara förenad med pensionsrätt torde få anses lig— ga i sakens natur. För att emellertid undanröja varje tvekan i detta hänse— ende har i momentet inrymts stadgande om formlig befogenhet för pensions- anstalten att vid avvikelse från regleringsbestämmelserna besluta, att be- fattningen icke längre skall vara registrerad och sålunda icke vara förenad med pensionsrätt. Denna befogenhet har ansetts böra gälla även för det fall huvudmannen underlåter att behörigen fullgöra sina förpliktelser enligt reglementet eller i anslutning därtill utfärdade föreskrifter. Befogenheten bör givetvis ej utövas, där rättelse inom rimlig tid efter påminnelse sker.

Befattningshavare, som till följd av befattnings avregistrering upphör att vara underkastad reglementet, bör vid reglementets tillämpning anses ha avgått från befattningen. Någon uttrycklig föreskrift härom har icke an- setts behövlig.

4 5. Denna paragraf innehåller en översikt av de förmåner — tjänstepension, tjänstelivränta, familjepension och familjelivränta — vartill reglementet berättigar befattningshavaren och dennes efterlevande. Där angives också, att i reglementet jämväl meddelas bestämmelser om huvudmannen åvilan— de avgifter och om befattningshavares avgångsskyldighet. Paragrafen utgör i huvudsak en motsvarighet till 4 & Atregl. och 2 5 1 mom. Afregl.

5 5.

I denna paragraf, som motsvarar 2 5 2 mom. Afregl., äro befattnings- havares till familjepension eller familjelivränta berättigade efterlevande närmare angivna. Såsom angivits i Kap. VI avdelningen »Familjepension och familjelivränta» har pensionsutredningen föreslagit den avvikelsen från Afregl., att familjepensionsrätt icke skall tillkomma änkling.

6 5. 1 mom. I första stycket av detta moment angives i vilka fall Kung]. Maj :t och i vilka fall statens pensionsanstalt har att pröva frågor om pen— sion eller livränta. I anslutning till vad enligt 5 5 1 mom. Atregl. gäller har prövningen av frågor om rätt till förtidspension, förordnandepension och vissa frågor om sjukpension förbehållits Kungl. Maj:t. Enligt andra stycket i det föreslagna momentet skall fastställande av pen- sions- eller livräntebelopp alltid ankomma på pensionsanstalten.

• Sida 218
•  Original

Tredje stycket motsvarar 4 5 1 mom. andra stycket i Afregl. Det har icke ansetts påkallat att såsom för statstjänstemännen skett begränsa där angi- vet åliggande att styrka vissa på pensionsfrågan inverkande omständighe- 1 ter till att avse allenast sökande av familjepension eller familjelivränta. ]

2 mom. Detta moment motsvarar 5 5 2 mom. Atregl. och 4 5 2 mom. , Afregl. *

3 mom. Bestämmelserna om utbetalning av pensions- och livränteför- måner beträffande statens tjänstemän innehållas huvudsakligen i 12 5 4 mom. och 24 5 4 mom. Atregl., 6 5 4 mom. Afregl. samt 31 å tillämpnings- föreskrifterna till reglementena. Dessa bestämmelser innebära bland annat, att pension och livränta utbetalas månadsvis i efterskott, dock att längre utbetalningsperiod än månad kan bestämmas för tjänste- och familjeliv- ränta i vissa fall. Utbetalningsperioden för livränta kan sålunda bestämmas till högst ett år, om lrivräntebeloppet för år understiger 60 kr., högst ett halvt år, om beloppet uppgår till 60 men ej till 120 kronor, och högst ett fjärdedels år, om beloppet uppgår till 120 men ej till 360 kronor. Livränta, som tillkommer den som flyttat ur riket, må, oavsett beloppets storlek, kunna utbetalas årsvis.

Pensionsutredningen anser, att olika utbetalningsperioder höra i största möjliga mån undvikas. Där fråga är om förmånstagare, som flyttat ur ri- ket, bör emellertid enligt utredningens mening med hänsyn till högre ut- betalningskostnader m. m. längre betalningsperiod — högst ett år — kunna tillämpas, oberoende av om förmånen utgöres av pension eller livränta. Mo- mentet har utformats i anslutning härtill.

2 kap. Om pensionsklasser, avgiftsunderlag och pensionsunderlag.

7 5.

1 mom. Här upptaga-s de i Kap. VI föreslagna pensionsklass-erna samt skalorna för avgiftsunderlag, tjänstepensionsunderlag och familjepensions— underlag. _

2 mom. I fråga om motiveringen till de i detta moment föreslagna stad- gandena om bestämmande av pensionsklass för befattningarna hänvisas till vad härom anförts i Kap. VI avdelningen »Tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag». Med hänsyn till möjligheten att bland de i 3 avd. upptagna ej särskilt nämnda slag av befattningar undantagsvis kan före- komma befattning, för vilken högre pensionsklass än 1: 34 befinnes motive- rad, har i momentet inrymts befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva, att sådan högre pensionsklass må bestämmas.

• Sida 219
•  Original

3 kap. Om avgifter.

8 5.

1 mom. Här fastslås — i överensstämmelse med vad i Kap. VI avdelningen »Pensionsavgifter» anförts —— huvudmannens skyldighet att för befattnings— havare erlägga fortlöpande avgift, bestående av grundavgift och i förekom— mande fall rörlig tilläggsavgift. I momentet föreslås vidare att avgifterna, där ej Kungl. Maj :t annat förordnar, skola inbetalas till pensionsanstalten i den ordning anstalten bestämmer. Pensionsutredningen avser icke att detta skall innebära någon avvikelse från vad som gäller enligt det nuvarande reglementet för SPA. Närmare bestämmelser härvidlag mot-svarande de nu för vissa fall gällande synas sålunda böra intagas i tillämpningsföreskrif- tema.

2 mom. Det har ansetts skäligt, att huvudmannen befrias från avgift för tid, under vilken befattningshavaren varit tjänstledig från sin befattning för offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring. Momentet har utformats med hänsyn härtill. Eventuellt erforderliga bestämmelser om avgiftsskyldigheten vid partiell sådan ledighet torde böra intagas i tillämpningsföreskrifterna.

Om befattningshavare är tjänstledig från sin befattning för att såsom vikarie uppehålla annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning, skall fortlöpande avgift erläggas vid förstnämnda befattning. Är han helt tjänst- ledig för att tjänstgöra i annan av honom innehavd med pensionsrätt enligt det föreslagna reglementet förenad befattning, skall fortlöpande avgift er- läggas allenast vid denna befattning. Om sistnämnda befattning är förenad med pensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, är han enligt 2 5 1 mom. a), undantagen från reglementet-s tillämpning under tiden för ledigheten. Fortlöpande avgift skall då ej erläggas.

3 mom. Här föreslagna stadganden öm beräkning av grund-avgift och till- läggsavgift synas icke tarva någon motivering utöver vad utredningen därom anfört i Kap. VI avdelningen »Pensionsavgifter».

4 mom. Enligt vad utredningen i kap. VI förordat skall engångsavgift för den i detta moment avsedda tjänst-årsberäkningen bestämmas med ut- gångspunkt från de pensionsökningar, som tjänstårsberäkningen medför. Med pensionsökningar ha härvid åsyftats de belopp, med vilka ålderspen- . sionen och familjepension-en tack vare tjänstårsberäkningen kunna bringas att stiga under förutsättning, att befattningshavaren kvarstår i befattningen till pen-sionsålderns inträde. I vad tjänstårsberäkningen avser tid överskju- tande ett helt antal fjärdedels tjänstår leder den icke alltid till dylika pen- sionsökningar. Tjänstårsberäkning för sådan överskjutande tid skulle följ— aktligen i vissa fall kunna äga rum utan engångsavgift. En sådan ordning har, ehuru i och för sig i kostnadshänseende och eljest .av föga betydande verkningar, ansetts principiellt mindre tilltalande. Med hänsyn härtill före- slås i andra stycket av detta moment att engångsavgift skall motsvara hälf- ten av värdet av dels den del av tjänstepensionen dels ock den del av famil-

• Sida 220
•  Original

jepensionen som beräknas hän-föra sig till den särskilda tj änstårsberäkning- en, beträffande vardera pensionen dock av lägst den pensionsökning vilken tjänstårsberäkningen beräknas medföra. För att något belysa den åsyftade

l 212 innebörden härav må följande exempel anföras.

Exempel 1. Antag att en befattningshavare i pensionsklass 1:5 (tjänstepen—!j sionsunderlag 2640 kronor, familjepensionsunderlag 1200 kronor) och med en tjänstålder av 30 år har möjlighet att utan särskild tjänstårsberäkning till pen— sionsåldern uppnå 114 fjärdedels tjänstår samt att han genom dylik tjänstårsbe- räkning skulle kunna förvärva ytterligare 6 fjärdedeles tjänstår. Därigenom skulle befattningshavaren kunna antagas komma att erhålla hel ålderspension med ärli— gen 2 640 kronor till 67 års ålder och därefter 1 848 kronor samt skulle hans efter- levande kunna erhålla familjepension i förhållande till ett familjepensionstal av 1 200 kronor. Dessa pensioner och familjepensionstal kunna till aAgo, d. v. s. till delbelopp av 132 kronor, 92: 40 kronor respektive 60 [kronor, anses hänförliga till den särskilda tjänstårsberäkningen. Då de beräknade ökningarna av pensio- nerna och familjepensionstalet, vilka utgöra 132 kronor, 84 kronor respektive 60 kronor, icke överstiga nämnda delbelopp, bör engångsavgiften motsvara halva värdet av en årlig ålderspension å 132 kronor till 67 års ålder och 92: 40 kronor därefter dels ock en familjepension bestämd i förhållande till ett familjepensions— tal av 60 kronor. Rörligt tillägg har ej medräknats.

Exempel 2. Antag att befattningshavaren i förra exemplet utan särskild tjänst— årsberäkning kunnat uppnå 1131/2 i stället för 114 fjärdedels tjänstår och att han genom dylik tjänstårsberäkning skulle kunna förvärva ytterligare 6 1/2 i stället för 6 fjärdedels tjänstår. Då bör 6,5/120 av de i exempel 1 angivna pensionerna anses hänföra sig till den särskilda tjänstårsberäkningen, detta ehuru pensionssökning- arna ej skulle bli större än i förra fallet. Engångsavgiften bör således i detta exempel motsvara halva värdesumman av dels en årlig ålderspension å 143 kronor till 67 års ålder och 100: 10 kronor därefter dels ock en familjepension bestämd i förhållande till ett familjepensionstal av 65 kronor.

Exempel 3. Om befattningshavaren i exempel 1 icke haft möjlighet att genom särskild tjänstårsberäkning uppnå mer än 114,1 fjärdedels tjänstår, skulle de till denna tjänstårsberäkning hänförliga pensionsdelarna motsvara 1/1 141 av pen— sions- och familjepensionstalsbeloppen eller 2: 22 kronor, 1: 56 kronor respektive 1: 01 kronor. Som ökningsbelopp erhålles 24 kronor, 12 kronor och 10 kronor. Här bör engångsavgiften följaktligen motsvara halva värdet av dels en årlig ål- derspension å 24 kronor till 67 års ålder och 12 kronor därefter dels ock en fa- miljepension, bestämd i förhållande till ett familjepensionstal av 10 kronor.

4 kap. Om avgångsskyldighet.

95.

Beträffande de i denna paragraf intagna bestämmelserna, i huvudsak motsvarande stadgandena & 6 5 2—3 mom. Atregl., hänvisas till vad utred- ningen anfört i Kap. VI avdelningen »Avgångsskyldighet. Pensionsåldrar». De föreslagna bestämmelserna torde därutöver endast i vissa hänseenden tarva motivering.

1 mom. De i detta moment föreslagna bestämmelserna om förutsättning- ar för avgångsskyldighet, vilka överensstämma med 6 5 2 mom. första stycket Atregl., äro, bortsett från vad som gäller tidpunkten för avgångs-

• Sida 221
•  Original

skyldighetens inträdande i vissa fall, av i stort sett samma innebörd som bestämmelserna i 5 18 mom. 1 gällande reglemente för SPA.

Enligt stadgande i 6 5 2 mom. andra stycket Atregl. skall under viss förutsättning i fall, varom i 6 5 2 mom. [första stycket b) och c) samma reglemente förmäles, företagas prövning i fråga om tjänstemannens för- flyttning till annan befattning, till vilken han är pliktig att låta förflyt- ta sig. Med hänsyn till vad utredningen härom anfört i Kap. VI avdelningen »Tj änstepension och tjänstelivränta» har någon motsvarighet till förstnämn- da stadgande i Atregl. icke här intagits.

2 mom. Enligt 6 5 3 mom. Atregl. kan anstånd med avsked medgivas, av av-skedsbeviljande myndighet, där synnerliga skäl därtill äro, för sam- manlagt högst ett år och av Kungl. Maj:t, där särskilda omständigheter därtill föranleda, för sammanlagt högst tre år efter pensionsålderns inträde.

I fråga om icke-statliga befattningshavare synes medgivande av anstånd i enlighet med vad utredningen i detta hänseende förordat i kap. VI i varje fall böra ankomma på den avskedsbevilj'ande statliga myndigheten eller där sådan myndighet ej finnes, på vederbörande huvudman. Med hänsyn härtill ha förenämnda i Atregl. stadgade olika förutsättningar för medgi- vande av anstånd i detta moment ansetts lämpligen kunna sammanfatt- ningsvis angivas med »synnerliga skäl».

3 mom. Detta moment motsvarar bestämmelserna i 6 5 4 mom. Atregl., på grund av vilka Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar äger förklara ordinarie tjänsteman, även sådan som icke utnämnts eller förordnats av Kungl. Maj:t, skyldig att avgå från tjänsten och entlediga honom, ehuru han icke är avgångsskyldig enligt reglementets övriga bestämmelser.

Då emellertid entledigande av icke-statliga befattningshavare vanligen på grund av de för dem gällande anställningsvillkoren måste ankomma på huvudmännen eller i vis-sa fall någon statlig myndighet, har momentet så utformats, att, där entledigande ej ankommer å Kungl. Maj:t, entledigan- det må meddelas av huvudmannen respektive vederbörande statliga myn- dighet efter erhållet medgivande av Kungl. Maj:t.

De befattningshavare som avses skola kunna anslutas till SPA och som med hänsyn till sin rättsliga ställning kunna anses jämförliga med ordinarie statstjänstemän kunna uppdelas dels i sådana, för vilka anställningsformen är fastställd i författning eller — såvitt angår befattningshavare som till- satts av statlig myndighet —— kan anses fastslagen i den handling medelst , vilken tillsättningen skett, dels ock i sådana, för vilka anställningsformen fastställts av huvudmannen.

Med hänsyn till den med entledigande enligt detta moment följande rät- ten till sjukpension har inom pensionsutredningen förekommit viss tvekan, huruvida momentet bör tillämpas oavsett den ordning, i vilken beslutet om anställningsformen meddelats. Härvid har bland annat framhållits att en sådan oinskränkt tillämpning kunde föranleda huvudmännen atti större utsträckning än som av andra skäl kunde anses påkallat fastställa en med ordinarie anställning i statens tjänst jämförlig anställningsform. Det har

• Sida 222
•  Original

även pekats på möjligheten, att en huvudman i uteslutande syfte att bereda viss befattningshavare rätt till sjukpension kunde tänkas benägen ändra anställningsformen för att momentet må vinna tillämpning.

Prövning av fråga om entledigande skall enligt detta moment ankomma å Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen funnit de ; anförda betänkligheterna icke böra föranleda annan avgränsning av mo- mentets tillämplighet än den som utredningen förordat i Kap. VI avdel- ningen »Avgångsskyldighet. Pensionsåldrar».

10 5.

De levnadsåldrar som skola utgöra pensionsåldrar angivas i 3 avd. I den- na paragraf har intagits den från 7 5 4 mom. andra stycket Atregl hämtade huvudregeln för närmare precisering av dagen för pensionsålderns inträde. Angående undantag från denna regel stadgas i 2 och 3 avd.

11 5.

Denna paragraf, som motsvarar 8 5 Atregl. och varigenom begreppet olycksfall i tjänsten bestämmes, torde icke påkalla någon särskild moti- vering.

12 5.

I denna paragraf föreslagna procedurföreskrifter överensstämma i huvud- sak med motsvarande föreskrifter i 9 & Atregl.

5 kap. Om tjänstepension.

13—15 55.

I dessa paragrafer angivas de förutsättningar under vilka befattningsha- vare äger rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension. I 13 & angivas förutsättningarna — vad angår befattningshavare tillhörande grupp A eller B — för ålders-, invalid-, sjuk- och förtidspension samt i 14 & förutsättning- arna — vad angår befattningshavare tillhörande grupp G — för förordnande- pension. I 15 å ha intagits bestämmelser överensstämmande med stadgan- dena i 11 Q 3 mom. Atregl. om undantag från rätt till tjänstepension ivissa fall.

13 5.

1 mom. I första stycket angives i överensstämmelse med 11 5 1 mom. Atregl. när innehavare av befattning är berättigad att vid avgång från befatt— ningen komma i åtnjutande av tjänstepension. Där de i 12 5 2 mom. första stycket stadgade föreskrifterna icke iakttagits och befattningshavaren sålun- da kan ha avgått redan före prövningen, kunde formuleringen av förevarande bestämmelse möjligen leda till den uppfattningen, att befattningshavaren därigenom förlorat sin pensionsrätt och måhända till och med betagits rät- ten att få pensionsfrågan prövad. En sådan tolkning, vilken — bland Annat med hänsyn till möjligheten av att vederbörande myndighet eller huvulman

• Sida 223
•  Original

kan lha haft grundad anledning att för sin del anse, att fråga om befatt- ningsShavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension ej förelegat —— upppenbarligen vore allt för sträng, har emellertid icke avsetts. I likhet med *vad fallet är med motsvarande bestämmelse i Atregl. har det ansetts tillfylllest att utforma bestämmelsen med hänsyn uteslutande till de normala fallenn, där prövningen av pensionsfrågan föregått avgången ur tjänst. Om i fall;, där avgången ägt rum före prövningen. pensionsanstalten finner för- utsätttningarna för pensionsrätt ha varit uppfyllda vid avgångstillfället, bör tjänsttepension kunna tillerkännas den avgångne på samma sätt som om pensiionsfrågans prövning föregått avgången.

Såssom i Kap. VI angivits kunna de i nu gällande reglemente för SPA inne- fattacde bestämmelserna om avgångsskyldighet och rätt till tjänstepension vid o:»tjänstbarhet före pensionsåldern anses innebära viss garanti för att befatttningshavaren icke anställes i uteslutande syfte att bereda honom möj- lighett att erhålla invalid- eller sjukpension. För att i någon mån erhålla en miotsvarande garanti föreslås i andra stycket av momentet en bestäm- melsee, enligt vilken i vissa fall rätt till invalid- eller sjukpension ej till- kommer den som inom ett år efter tillträde av befattning eller efter fram- ställming om registrering av befattning blivit avgångsskyldig på grund av otjämstbarhet. Om befattningshavaren övergått till befattningen från annan med ttjänstepensionsrätt förenad befattning, synes han emellertid vid regle- mentcets tillämpning böra anses kvarstå i sistnämnda befattning för att icke genom övergången lida förlust av rätt till tjänstepension. Vid utfor- mandlet av den föreslagna bestämmelsen har i det hänseende, varom nu är fråga, förutsatts, att det antagna kvarståendet icke leder till högre pen- sionslbelopp än det som kunnat beräknas för den vid avgången innehavda befatttningen.

2 mom. De i första stycket av detta moment meddelade bestämmelserna om förutsättningar för förtidspension överensstämma med de i 11 5 2 mom. första stycket Atregl. stadgade allmänna bestämmelserna.

14 5. De: i denna paragraf intagna bestämmelserna motsvara 22 5 1 mom. Ati-egg]. med undantag av de delar som äro tillämpliga endast å vissa sär- skildza statstjänster. | Enlligt 22 ä 1 mom. första stycket c) Atregl. äger ordinarie tjänsteman, I som itillsatts medelst förordnande för viss tid, rätt att vid avgång från be- fattniingen komma i åtnjutande av förordnandepension, därest —— utan att invaliid- eller sjukpensionsfall är för handen — förordnandet utlöper och av amnan anledning än av tjänstemannen därom uttryckt önskan icke efter- följtss av förnyat förordnande. Den enligt reglementet för SPA för teaterche— fernai vid de kungl. teatrarna gällande motsvarande bestämmelsen innehål- ler dtessutom såsom villkor för rätt till genast börjande tjänstepension i här avsettt fall, att förordnanden skola ha innehafts under sammanlagt minst 6 år. Teaterpensionsutredningen anförde härom:

• Sida 224
•  Original

De befattningshavare som åtnjuta förordnandepension enligt allmänna tjänste— pensionsreglementet tillsättas i regel medelst förordnande för sex år. Enär så— lunda, om förordnandet icke skulle förnyas, befattningshavarna åtminstone i all- mänhet skulle kunna tillgodoräkna sig sex tjänstår för pension såsom förordnande- tjänsteman, föreligger beträffande dylika befattningshavare icke något behov av att såsom förutsättning för avkortad pension krav skulle uppställas på ett visst 1 minsta antal tjänstår. För teatercheferna är emellertid förhållandet annorlunda, ' enär dessa befattningshavare bruka förordnas för allenast två eller tre år i sänder. Utredningen har därför beträffande teaterchef ansett sig böra föreslå, att genast börjande tjänstepension icke skall utgå, om teaterchef av annan anledning än olycksfall i tjänsten eller sjukdom avgått från förordnande av kortare varaktighet än sex år.

Vad av teaterpensionsutredningen sålunda anförts torde alltjämt äga gil- tighet. Med hänsyn härtill har i 1 mom. första stycket a) förevarande para— graf såsom förutsättning för rätt till förordnandepension föreslagits, att befattningshavaren vid förordnandets utlöpande skall under sammanlagt minst 6 år i oavbruten följd ha innehaft med rätt till förordnandepension förenad befattning.

Förordnandepension i fall, som avses i 14 5 1 mom. andra och tredje styckena reglementsförslaget (22 5 1 mom. tredje och fjärde styckena Atregl.), kan betraktas såsom förtidspension. Förutsättning för egentlig förtidspension är enligt Atregl. i överensstämmelse med vad som gällde en— ligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente bland annat, att befatt- ningshavaren skall inneha visst minsta antal tjänstår. Under det att tjänst- åren härvid enligt sistnämnda reglemente beräknas enligt vanliga regler, beräknas tjänståren enligt Atregl. däremot utan avdrag för tjänstledigheter eller avkortning i tjänstgöringen.

Pensionsutredningen anser, att bestämmelserna om beräkning av tjänst- år i förevarande hänseende borde vara av samma innebörd i fråga om för- ordnandepension, vilken är att betrakta som förtidspension, som i fråga om egentlig förtidspension. Enligt utredningens mening bör emellertid en så— dan anpassning beträffande förordnandepension för icke-statliga befatt— ningshavare genomföras först i samband med eventuell ändring av Atregl.

15 5.

I denna paragraf stadgas i överensstämmelse med vad enligt 11 5 3 mom. Atregl. gäller i fråga om statstjänstemän hinder för befattningshavare att åtnjuta tjänstepension bl. a. för det fall han blivit avsatt. Nu gäilande reglemente för SPA innehåller icke någon motsvarighet härtill.

16 5.

I denna paragraf, som motsvarar 12 5 1—3 mom. Atregl., angivas tjinste- pensionens beståndsdelar och tiden för pensionens utgående. I sistnämnda hänseende må erinras att genast börjande tjänstepension enligt nuvarande reglementet för SPA utgår från och med månaden näst efter den under vil- ken avgången ägt rum till och med den månad under vilken pensionstagaren avlider.

• Sida 225
•  Original

17 5.

I denna paragrafs 1 mom. ha i likhet med vad är fallet i 13 5 1 mom. Atregl. de faktorer angivits, vilka bestämma storleken av tjänstepensionens grundbelopp. I momentet behandlas emellertid i motsats till vad som gäller i fråga om nämnda stadgande i Atregl. även förordnandepension.

I övriga delar överensstämmer paragrafen med 13 5 3 mom. första styc- ket, bortsett allenast från viss omformulering, och med 13 5 5 mom. Atregl. Bestämmelser motsvarande övriga delar av 13 & Atregl. ha ansetts obe- hövliga.

18 5.

Denna paragraf, vilken motsvarar vissa delar av 14 & Atregl. innehåller bestämmelser om det belopp som skall tillämpas såsom tjänstepensions- underlag vid bestämmande av tjänstepensions grundbelopp.

2 mom. Enligt 14 Q 2 mom. andra stycket a) Atregl. skall pensionsunder- laget för befattning med 50 års pensionsålder minskas med vissa löneklass- vis bestämda belopp. Det'nu föreslagna momentet utgör en motsvarighet därtill. De i Atregl. bestämda minskningsbeloppen ha ansetts böra tilläm- pas även för förekommande pensionsåldrar lägre än 50 år (41 och 45 år) ävensom för pensionsåldern 53 år.

3 mom. Detta moment överensstämmer med 14 Q 1 mom. andra stycket Atregl. Av förarbetena till 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente framgår att vid här avsedd medeltalsberåkning i fråga om den som kvar- stått efter pensionsålderns uppnående hänsyn icke skall tagas till tiden för kvarståendet eller därunder gällande tjänstepensionsunderlag. Det har an- setts lämpligt att vid formuleringen av 3 momentet låta detta komma till klart uttryck.

Tillämpning av bestämmelsen i detta moment samtidigt med den i Kap. VI föreslagna, i 19 5 4 mom. innefattade reduktionsregeln för beräk— ning av tjänstår kan leda till ett obilligt resultat. Det skulle därför kunna ifrågasättas att låta förevarande bestämmelse utgå. Detta skulle emeller- tid i vissa fall kunna leda till att befattningshavaren erhölle högre pension än en. statstjänsteman i ett jämförligt fall. Med hänsyn härtill har den i förevarande moment upptagna bestämmelsen ansetts icke kunna undva— ras. I de fall, där bestämmelsen kommer att verka samtidigt med bestäm- melsen i 19 5 4 mom., vilka fall icke torde bli särskilt vanliga, synes Kungl. Maj:t böra förordna om erforderlig modifikation i fråga om det belopp som skall tillämpas såsom tjänstepensionsunderlag.

19 5.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om tjänstårsberäkning avses skola gälla för samtliga befattningshavare. För innehavare av befatt- ningar, förenade med rätt till förordnandepension, få de dock som regel betydelse endast i familjepensionshänseende.

De föreslagna bestämmelserna avses till sitt innehåll skola i stort sett 15—487969.

• Sida 226
•  Original

utgöra en motsvarighet till de i 15 5 Atregl. meddelade bestämmelserna. Av dessa ha emellertid ansetts kunna uteslutas bestämmelserna i 15 5 1 mom. tredje stycket om tjänstårsberäkning för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöring, i 4 mom. första stycket om tjänstårsberäkning för tid, varunder mer än en med tjänstepensionsrätt förenad befattning in- nehafts, samt i 5 mom. om viss jämkning av de totala tjänståren. De två första uteslutningarna ha ansetts kunna ske närmast med hänsyn till de i 2 och 3 åå reglementsförslaget i fråga om tjänstgöringens omfattning stad- gade villkoren för reglementets tillämpning. Uteslutningen av 5 mom. har vidtagits närmast av den anledningen, att där stadgad jämkning av tjänst- åren synts med hänsyn till bestämmelserna om beräkning av avkortad pension sakna praktisk betydelse. Å andra sidan upptagas i 3 och 4 mom. förevarande paragraf bestämmelser i överensstämmelse med vad som i den allmänna motiveringen förordats om retroaktiv tjänstårsberäkning och om reducerad tjänstårsberäkning i vissa fall.

1 mom. Detta moment innehåller de grundläggande bestämmelserna om tillgodoräkning av tjänstår för tid, varunder befattningshavaren varit un- derkastad reglementet. Härvid är att märka att i motsats till vad för när- varande gäller tjänstår icke få räknas för tid efter pensionsålderns inträde. Motsvarande bestämmelser för statens tjänstemän återfinnas i 15 5 1 inom. första och andra styckena Atregl. För att åstadkomma full överensstäm- melse mellan reglementsförslaget och Atregl. skulle erfordras att i ifråga— varande moment göra en uppräkning av alla de orsaker till tjänstledighet eller andra tjänstgöringsavbrott vilka enligt statens allmänna avlönings- reglemente icke medföra minskning av lönen med C-avdrag och vilka allt- så icke skola föranleda avdrag vid tjänstårsberäkning enligt Atregl. Då en sådan uppräkning ej lämpligen kan ifrågakomma, har det ansetts tillräck- ligt att endast angiva de mera betydelsefulla eller mera vanligen förekom- mande orsaker till ledighet eller tjänstgöringsavbrott, som enligt Atregl. icke föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, samt att åt pensionsan- stalten anförtro att efter prövning i varje särskilt fall medge befrielse från avdrag med hänsyn till vad för jämförligt fall gäller enligt Atregl.

Enligt Atregl. tillgodoräknas tid för tjänstgöringsavbrott i allmänhet icke såsom tjänstår, om befattningshavaren under tiden måst vidkännas C-av- drag å lönen. Såsom villkor för rätt till tjänstårsberäkning kan således anses gälla, att befattningshavaren ägt bibehålla minst så mycket av lönen som återstår, sedan densamma minskats med B-avdrag. l betraktande här- av har ett motsvarande villkor ansetts böra upptagas i reglementsförslaget. Med hänsyn till att B-avdraget enligt statens löneplansförordning maximalt utgör omkring 55 procent av daglönen föreslås såsom villkor för tillgodo- räkning av tjänstår att befattningshavaren skall äga bibehålla minst hälf- ten av lönen.

I andra stycket a) av momentet angives till en början att tid för semes— ter eller ferier ej skall avdragas vid beräkning av tjänstår. Härvid har för- utsatts att sådan ledighet i likhet med vad som gäller för statens tjänste- män icke medför avdrag å lönen.

• Sida 227
•  Original

Det förekommer, att befattningshavare avgår från tjänsten utan att ha erhållit semester men tillerkänts semesterersättning. Härvid lärer i något fall ha uppstått tvekan, huruvida befattningshavaren äger räkna tjänstår för ett mot semestersättningen svarande antal dagar. Med anledning här- av har utredningen ansett sig här böra framhålla, att tjänstårsberäkningen avses skola upphöra med den dag, befattningen frånträdes. Något uttryck- ligt stadgande härom har icke ansetts behövligt.

Andra stycket a) av momentet anger vidare, att tjänstledighet för offent- ligt uppdrag eller militärtjänstgöring eller för vikarietjänstgöring å annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning ej skall föranleda avdrag vid Itjänstårsberäkningen. Då enligt statens allmänna avlöningsreglemente av [ offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring förorsakad tjänstledighet i vis—

3. sa fall medför C—avdrag från lönen men enligt Atregl. i intet fall föranleder 1 avdrag vid tjänstårsberäkningen, har för sådan tjänstledighet icke ansetts , böra uppställas något krav på bibehållande av någon del av avlöningen så— ? som villkor för rätt till tjänstårsberäkning. Vad angår bestämmelsen om tid för tjänstgöring såsom vikarie å annan med pensionsrätt förenad be- fattning avses därmed att främst sörja för bibehållande av rätten till tjänst- . årsberäkning för sådana fall som motsvara de fall där statstjänsteman för- l ordnas att, med frånträdande av utövningen av sin tjänst, uppehålla ordi- narie eller extra ordinarie tjänst.

Befattningshavare, som är tjänstledig från viss befattning på grund av att han innehar annan med pensionsrätt enligt reglementet förenad befatt— ning, bör vid reglementets tillämpning anses ha tillsvidare frånträtt först- nämnda befattning. I fråga om tid, varunder befattningshavare är tjänst- ledig för att inneha med pensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestäm- melser förenad befattning, gäller enligt den i 2 5 1 mom. a) föreslagna be- stämmelsen, att han icke skall vara underkastad reglementet. För sådan tid förekommer följaktligen icke tjänstårsberäkning enligt detta moment.

I andra stycket b) av momentet föreslås att sådant tjänstgöringsavbrott med bibehållande av minst hälften av den kontanta avlöningen som föror- sakats av olycksfall i tjänsten eller sjukdom m. m. ej skall föranleda av- [drag vid tjänstårsberäkningen. | I den paragraf i nu gällande reglemente för SPA som närmast motsva— rar förevarande moment meddelas föreskrift om skyldighet för huvudman att för befattningshavare med pensionsrätt föra erforderliga anteckningar i en liggare enligt formulär, som av pensionsanstalten fastställes. Motsva- rande föreskrift torde böra intagas i tillämpningsföreskrifterna.

2 mom. I detta moment ha intagits bestämmelser motsvarande 15 5 2 mom. Atregl. ävensom om den inskränkning av där angiven tjänstårsbe- räkning, varom stadgas i 15 5 4 mom. andra stycket Atregl.

3 mom. Här angivas i första stycket de fall i vilka tjänstår må tillgodo— räknas befattningshavare efter prövning av statens pensionsanstalt och under förutsättning att huvudmannen erlägger engångsavgift härför samt i andra stycket de fall då för dylik tillgodoräkning skall fordras att Kungl. Maj:t lämnat särskilt medgivande om tillämpning av första stycket.

• Sida 228
•  Original

Första stycket avser i huvudsak fall, där befattningshavaren innehaift be- fattning av sådant slag som i reglementet avses under tid, då befattniingen icke varit förenad med pensionsrätt. I fråga om dylika fall förekommer att befattningshavaren under tiden genom huvudmannens försorg varitt till- försäkrad pensionsförmåner, som kunna anses likvärdiga eller jämfåörliga med tjänste- och familjepensionsrätt. För att undvika att befattninigsha- varen genom tjänstårsberäkning för sådan tid skulle komma i åtnjutande av dubbla pensionsförmåner skulle erfordras bestämmelser om hänsynsta- gande vid tjänstårsberäkningen på ett eller annat sätt till de honom av hu- vudmannen tillförsäkrade förmånerna. Då dessa förmåner från fall till fall kunna vara av synnerligen skiftande beskaffenhet, torde det icke: vara möjligt att uppställa generella dylika bestämmelser. På grund härav har det synts utredningen, att Kungl. Maj:t bör bemyndigas att för varje sär- skilt fall fastställa de särskilda villkor under vilka tjänstårsberäkning här må äga rum. Vid sådant förhållande har det ansetts lämpligt att frånskilja här avsedda fall ur första stycket på så sätt, att tillämpningen därav göres beroende av Kungl. Maj:ts medgivande enligt andra stycket.

Vid medgivande av rätt till tjänstårsberäkning med tillämpning av första stycket synas de i 1 mom. stadgade grunderna böra analogivis tillämpas. Det där uppställda kravet på avlöning av viss minsta storlek under tjänst- ledighet m. m. synes dock skäligen icke alltid böra upprätthållas.

Den i andra stycket av momentet föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak 15 5 3 mom. Atregl. Den här avsedda tjänstårsberäkningen skall dock vara beroende av avgiftshetalning. Med hänsyn härtill bör beslut om tjänstårsberäkning meddelas av pensionsanstalten i varje särskilt fall. Som grund för beslut om tillgodoräkning bör därvid ligga ett av Kungl. Maj:t lämnat medgivande. Sådant medgivande synes i allmänhet böra meddelas för varje särskilt fall men bör också kunna lämnas att generellt gälla i fråga om tjänstgöring av visst slag. Anledning till sådant generellt medgi- vande kan befinnas föreligga i fråga om exempelvis vikariat å pensionsbe- rättigande befattning av viss minsta, förslagsvis minst sex månaders, sam- manhängande varaktighet hos samma huvudman. Därvid bör hänsyn kun- na få tagas jämväl till tid, varunder befattningshavare med tillstånd av vederbörande tillsynsmyndighet bestritt vikariat å befattning, för vilken han saknar föreskriven behörighet. Vidare kan ett generellt medgivande be- finnas lämpligt i fråga om tid för innehav av anställning, som är att anse såsom normal rekryteringstjänst i förhållande till befattning med pensions— rätt. Som exempel härpå kan nämnas underläkaretjänster, från vilka lasa- retts- m. fl. läkarebefattningar vanligen rekryteras. För fall, då första styc- ket skall tillämpas om befattningshavaren ej varit tillförsäkrad förmån av där omförmält slag, kan det också vara lämpligt, att det för viss enhetlig befattningshavaregrupp meddelas ett generellt medgivande med faststäl— lande av de särskilda villkor som med hänsyn till nämnda förmån skola vara förknippade med den medgivna tillämpningen av första stycket. Grunderna för bestämmande av avkortad tjänstepension äro sådana, att

(

• Sida 229
•  Original

medgivande av tjänstårsberäkning i fråga om tid av intill ett fjärdedels är endast under vissa förutsättningar påverkar pensionsbeloppet. I betrak- tande härav har utredningen övervägt att begränsa möjligheten av tjänst- årsberäkning enligt detta moment såtillvida, att dylik tjänstårsberäkning ej skulle få omfatta tid utöver den som beräknas medföra ökning av bli— vande ålderspension. Det torde emellertid för en befattningshavare kunna vara av värde, att tjänstårsberäkningen med hänsyn bland annat till even- tualiteten av förtidsavgång med sjukpension eller av framtida avbrott i tjänstårsberäkningen får omfatta längsta möjliga tid. Utredningen har där- för stannat för att icke vilja förorda någon begränsning utöver den i första stycket föreslagna, enligt vilken tjänstårsberäkning må medgivas högst i den omfattning som erfordras för beredande av hel ålderspension eller med andra ord för uppnående vid pensionsåldern av det antal tjänstår som motsvarar tjänståldern.

4 mom. I detta moment har intagits den i den i Kap. VI avdelningen »Tjänstepension och tjänstelivränta» föreslagna regeln för reduktion av ; tjänståren för tid, under vilken tjänstepensionsunderlaget för befattnings- l havaren varit lägre än det vid avgången gällande, ävensom bestämmelse om

& tjänstårsberäkning motsvarande denna reduktion och om engångsavgift där- för.

För tillämpning av reduktionsregeln är det nödvändigt att kunna avgöra vilket underlag som skall anses ha varit gällande under tid, då befattnings- havaren ej varit underkastad reglementet. Bortsett huvudsakligen från tid, under vilken befattningshavaren varit underkastad nu gällande reglemente för SPA och för vilken särskild övergångsbestämmelse bör meddelas, ifrå- 5 gakommer därvid dels tid, som befattningshavaren enligt 2 mom. äger till— * godoräkna enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementsför- slaget innefattade, dels även tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3 mom. eller enligt tredje stycket av 4 mom.

De i 2 mom. åsyftade andra tjänstepensionsbestämmelserna innehålla icke någon föreskrift om reducering av tjänståren motsvarande den i 4 mom, föreslagna. Vid sådant förhållande synes tjänstepensionsunderlaget under tid, som tillgodoräknas enligt 2-mom., höra anses ha varit det vilket vid in- trädet i SPA-pensioneringen blir gällande för befattningshavaren.

Under tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3 mom. eller sista styc- ket 4 mom., synes tjänstepensionsunderlaget lämpligen böra anses ha varit det som gällde för befattningshavaren, då engångsavgiften erlades. Om en- gångsavgift för tiden erlagts både enligt 3 mom. och 4 mom. eller mer än en gång enligt sistnämnda moment, bör tjänstepensionsunderlaget anses ha varit det vid senaste betalningstillfälle gällande.

Såsom i annat sammanhang angivits skall enligt nuvarande reglementet för SPA huvudmannen erlägga engångsavgift, när pensionsunderlagen för befattning höjas och höjningen skall gälla även för den som då innehar be- fattningen. Dock skall huvudmannen icke erlägga någon engångsavgift, där höjningen sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering. Angå-

• Sida 230
•  Original

ende detta undantag från bestämmelsen om engångsavgift vid höjning av pensionsunderlag anförde i proposition nr 336 till 1919 års riksdag veder- börande departementschef bland annat följande.

När statsmakterna besluta en lönereglering, bör givetvis tagas i övervägande vilken höjning av pensionsunderlagen som i samband därmed bör beviljas och '] villkoren därför bestämmas. För detta fall höra därför, som de sakkunniga även föreslå, reglementets bestämmelser angående engångsavgifter icke vara bindande.

Med hänsyn till vad som sålunda gäller enligt nuvarande reglemente för SPA har det synts lämpligt att i andra stycket c) detta moment stadga, att där tjänstepensionsunderlaget höj—ts på grund av en av statsmakterna beslutad löne- eller pensionsreglering, det högre underlaget, om och i den mån därom förordnats, skall anses ha gällt under föregående tid, varunder befattningshavare innehaft befattning, som med regleringen avses.

20—24 åå. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna om beräkning av tjänste- pensions grundbelopp motsvara 16—18 åå, 19 g 1 inom. och 22 g 3 mom. Atregl., dock med vissa smärre, huvudsakligen redaktionella avvikelser.

20 5.

Med hänsyn till förekomsten även av andra tjänståldrar än 30 och 25 år har bestämmelsen i denna paragraf om beräkning av avkortad ålderspension utformats på så sätt, att den kan tillämpas vid varje förekommande sådan ålder. Det har vidare ansetts lämpligt att i ett andra stycke av paragrafen fastställa, att tjänståldern skall vara 30 år, där ej för befattning annan tjänstålder angives i 3 avd.

21—22 55.

I de här föreslagna bestämmelserna om grundbelopp av invalid- och sjuk- pension angives, att grundbeloppet icke får överstiga grundbeloppet av den ålderspension som skulle tillkommit befattningshavaren, om han under oförändrad-e förhållanden kvarstått till pensionsåldern. Uttrycket >under oförändrade förhållanden» återfinnes i bestämmelserna i 18 & Atregl. om sjukpensions grundbelopp. Enligt motiveringen till sistnämnda paragraf åsyftas därmed oföränderlighet dels beträffande det vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels ock, såvitt angår tjänsteman med avkortad tjänst— göring, beträffande den vid avgången gällande avkortningen av tjänstgö- ringen.

Befattningshavare, motsvarande statstjänstemän med avkortad tjänstgö- ring, ha förutsatts icke komma att omfattas av SPA—pensioneringen. Pensio- neringen har emellertid förutsatts kunna omfatta vissa lärarbefattningar, vid vilka tjänstgöringen kan vara av mindre omfattning än den efter vilken pensionsklassen för befattningen bestämts. I fråga om dessa befattningar, vid vilka enligt det i 39 & intagna stadgandet 19 a tjänståren vid sådan mindre omfattande tjänstgöring skola minskas enligt vissa grunder, böra de vid avgången i förevarande avseende rådande förhållandena antagas för-

• Sida 231
•  Original

bli oförändrade för tiden fram till pensionsåldern. I fall av partiell tjänst- ledighet torde omständigheterna ibland kunna tänkas vara sådana, att vid beräkning av invalid- och sjukpension bör antagas att ledigheten skolat fort- gå under tiden fram till pensionsåldern.

23 5.

Enligt 19 5 1 mom. Atregl. minskas förtidspension under tiden före pen- sionsåldern med 1/1,0 eller, där för hel pension fordra-s 25 tjänstår, med %..., för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället åter- stått till sagda ålder. I de fall, där minskningen motsvarar 1/150, är tjänst- åldern 30 år. Minskningen motsvarar således i båda fallen lika stor del, som antalet återstående fjärdedels år utgör av det i tjänståldern innehållna an- talet sjättedels år. Utredningen, som anser, att samma regel för minsk- ningen bör tillämpas vid övriga enligt reglementsförslaget förekommande tjänståldrar, har i förslaget utformat regeln på detta senare, mera allmänt l hållna sätt. ? 24 5.

Denna paragraf har samma innehåll som 22 5 3 mom. 1—3 styckena Atregl. Endast i andra stycket har i förenklingssyfte vidtagits viss omfor- mulering, varjämte där infogats viss ur tillämpningsföreskrifterna till At- regl. och Afregl. hämtad bestämmelse, om vad som i visst fall skall anses utgöra pensionsålder.

Sions grundbelopp. Bestämmelserna mot-svara 20 & Atregl. Vissa smärre av- vikelser ha dock ansetts böra vidtagas.

Då de fall, där mer än en tjänstepension enligt reglementsförslaget kan komma att åtnjutas, torde vara att hänföra till sällsynta undantagsfall, å vilka för övrigt reglementets bestämmelser om sammanträffande förmåner bli tillämpliga, har 1 mom. ansetts kunna utformas med hänsyn till de fall, där endast en tjänstepension åtnjutes.

I 20 5 2 mom. andra stycket Atregl. stadgas att rörligt tillägg ej beräknas å i grundbelopp ingående öretal, som överskjuter fullt krontal. Då tjänste- pensionens grundbelopp för år räknat alltid skall vara delbart med tolv i helt krontal, har detta stadgande ansetts icke behöva medtagas i förevarande paragraf.

Bestämmelse motsvarande 20 Q 3 mom. Atregl. har ansetts utan olägenhet

25 5. I denna paragraf meddelas bestämmelser om rörligt tillägg å tjänstepen- | 1 kunna undvaras.

6 kap. Om familjepension.

Bortsett från de skiljaktigheter som betingas bland annat av att regle- mentsförslaget avser både tjänste- och familjepension samt att bestämmel— serna såvitt möjligt gjorts gemensamma för befattningshavare med förord—

• Sida 232
•  Original

nandepensionsrätt och övriga befattningshavare, motsvara de i detta kapitel upptagna bestämmelserna de i 2 avd. 1 kap. Afregl. meddelade bestäm- melserna. Endast beträffande några punkter har pensionsutredningen amsett sig böra göra vissa påpekanden.

28 5.

3 mom. För den händelse frånskild hustrus underlåtenhet att ansöka om pension föranlett utbetalning av för stort belopp till annan familjepensions- berättigad, skall enligt andra stycket detta moment därvid bero. Mot denna bestämmelse, vilken motsvarar 7 5 3 mom. andra stycket Afregl., kan erinras att den under vissa omständigheter genom avsiktlig underlåtenhet av den frånskilda hustrun synes kunna på ett obehörigt sätt utnyttjas. Till före- byggande härav kunde ifrågasättas en bestämmelse av innebörd, att pen- sionen till frånskild hustru i här avsett fall skulle utgå från och med må- naden näst efter den varunder pensionen sökts, med rätt dock för pensions- anstalten att med hänsyn till omständigheterna medgiva utbetalning av hela eller viss del av pension-en från tidigare tidpunkt.

Enligt pensionsutredningens mening bör en bestämmelse av nu antydd art införas i reglementet först i samband med att en dylik bestämmelse upp- tages i Afregl. Om så sker synes samtidigt böra tagas under övervägande, huruvida icke bestämmelsen borde gälla även utomäktenskapligt barn till manlig befattningshavare.

29 Q.

1 mom. Enligt 13 5 1 mom. andra stycket skall befattningshavare i vissa fall av invalid— eller sjukpensionering anses kvarstå i den befattning från vilken han övergått till den befattning i vilken pensioneringen sker. Detta innebär bland annat, att tjänstepensionens grundbelopp bestämmes efter tjänwstepensionsunderlwaget för den tidigare befattningen. Med hänsyn härtill kunde ifrågasättas att familjepensionstalet beträffande en med tillämpning av nämnda stadgande pensionerad befattningshavare borde bestämmas efter familjepensionsunderlaget för den tidigare befattningen. Pensionsutred— ningen har emellertid icke velat föreslå en dylik skärpning.

30 5.

Enligt den i denna paragraf under a) upptagna bestämmelsen skola av de tjänstår som tillgodoräknas enligt 19 & icke medtagas tid, varunder befatt- ningshavare varit underkastad tjänstepensionsbestämmelser men ej familje- pensionsbestämmelser. Detta undantagsstadgande har införts närmast med tanke på befattningshavare vid polisväsendet, vilka före den 1 juli 1938 icke kunde erhålla familjepensionsrätt i SPA.

Den i bestämmelsen under b) gjorda avvikelsen från motsvarande be- stämmelse i 10 & första stycket b) Afregl. har föranletts av bestämmelsen i 19 5 4 mom. i reglementsförslaget.

I fråga om avliden befattningshavare, som åtnjöt förtidspension och som

• Sida 233
•  Original

sålunda frivilligt avgått ur tjänst, stadgas i 10 & första stycket 0) Afregl. att tid, som från avgången återstod till pensionsålderns inträde, ej må räk- nas såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension. Någon dylik in- skränkning stadgas däremot icke i fråga om befattningshavare, som fri- villigt avgått med förordnandepension. Det kan därför inträffa, att familje- pensionen för änka med ett eller flera barn efter en med avkortad förord- nandepension frivilligt avgången befattningshavare blir avsevärt större än förordnandepensionen. För att i någon mån mildra dessa enligt pensions— utredningens mening mindre önskvärda verkningar kunde ifrågasättas om icke förenämnda inskränkning borde givas giltighet även i fråga om sist- nämnda hefattningshavare. Utredningen har emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag i ämnet. Den under 30 5 c) upptagna bestämmelsen i före- varande hänseende har vid sådant förhållande utformats i anslutning till ovannämnda stadgande i Afregl.

Angående innebörden av de i e) i denna paragraf förekommande orden >>under oförändrade förhållanden» hänvisas till vad därom anförts vid 21—22 55.

7 kap. Om tjänstelivränta.

De i detta kapitel intagna bestämmelserna om tjänstelivränta motsvara bestämmelserna i 4 avdelningen Atregl. Vissa smärre avvikelser ha dock vidtagits. Härom och om bestämmelserna i övrigt må följande anföras.

32 5.

1 mom. Enligt första stycket av detta moment, vilket till innehållet mot- svarar 24 5 1 mom. första och fjärde styckena Atregl., kan den som avgått från befattning utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension för den av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen bli berättigad att er— hålla tjänstelivränta. I 13 ä 1 mom. andra stycket reglementsförslaget stad- gas, att befattningshavare i vissa fall av invalid- och sjukpensionering skall anses ha kvarstått i en tidigare befattning. Detta bör emellertid —— med hän- syn bland annat till att vid pensionens bestämmande tillgodoräknas även de iunder tiden för innehav av den befattning från vilken avgången sker för- värvade tjänståren _ icke föranleda, att befattningshavaren vid tillämpning av förevarande stadgande skall anses ha avgått utan att komma i åtnjutan- jde av pension för sistnämnda befattning. Någon uttrycklig bestämmelse här- om har icke synts behövlig.

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta stadgas i 24 5 1 mom. andra styck-et a) Atregl. att tjänsteman skall under minst tre år före av- gången ha innehaft anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt enligt Atregl. eller andra tjänstepensionsbestämmelser. Med hänsyn bland annat till möjligheten enligt reglementsförslaget att en- gångsavgift kan ha blivit erlagd för tid, under vilken innehafts befattning, som icke vid avgångstillfället varit förenad med tjänstepensionsrätt, stadgas

• Sida 234
•  Original

i andra stycket a) i det föreslagna momentet i stället för nämnda förutsätt- ning, att befattningshavaren skall under sammanlagt minst tre år före av- gången ha varit underkastad reglementet eller ock äga tillgodoräkna minst tre tj änstår.

33 Q. 1 mom. Enligt 18 5 2 mom. skall för befattning med lägre pensionsålder än 55 år vid bestämmande av tjänstepensions grundbelopp tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag än för befattning med högre pensionsålder. Enligt pensionsutredningens mening föreligger ej anledning till dylik differentie- ring av tjänstepensionsunderlagen i fråga om uppskjuten tjänstelivränta, vilken oavsett den för befattning gällande högre eller lägre pensionsåldern alltid utgår från 65 års ålder. Förevarande moment har med avvikelse från motsvarande bestämmelse i Atregl. utformats med hänsyn härtill.

8 kap. Om familjelivränta.

De i detta kapitel upptagna bestämmelserna motsvara stadgandena i 3 av- delningen Afregl. Endast några smärre, av reglementsförslagets uppställ- ning föranledda jämkningar, vilka icke torde tarva någon särskild motive— ring, ha vidtagits.

9 kap. Om sammanträffande av förmåner.

Bestämmelser om sammanträffande av förmåner äro meddelade i 27 å Atregl. och 16 & Afregl. I den mån dessa bestämmelser endast avse militär eller civilmilitär beställning, är någon motsvarighet därtill icke påkallad i ett pensionsreglement-e för icke-statliga befattningshavare.

37 5.

2 mom. Enligt 27 5 2 mom. andra stycket Atregl. beror på Kungl. Maj:ts prövning om och i vad mån tjänstepensionsförmåner för civil befattning skola minskas av den anledningen, att vederbörande erhåller avlöning i egenskap av beställningshavare på reservstat eller övergångsstat, anställ— ningshavare i reserven eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren. Däremot innehåller reglementet icke något stadgande om minskning av tjänstepen- sion, som sammanträffar med avlöning i annat fall. Detta sammanhänger med en bestämmelse i 19 g 5 mom. statens allmänna avlöningsreglemente, enligt vilken det beror på beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av statsmedel utgående tjänstepension skall för- anleda avdrag å lönen. Dylik avlöningsbestämmelse finnes i allmänhet ej för de icke-statliga befattningShavare som avses i reglementsförslaget. Vid sådant förhållande har i förevarande moment även stadgats möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om minskning av tjänstepension eller tjänsteliv— ränta, om förmånstagaren erhåller avlöning för befattning, som enligt regle-

• Sida 235
•  Original

mentet är förenad med tjänstepensionsrätt för innehavaren. Härvidbör med orden avlöning för befattning icke blott avses det fall, att förmånstaga- ren innehar befattningen, utan även det fall, att han såsom vikarie uppe- håller befattningen.

Bestämmelsen täcker icke det fall, där avlöning för befattning ansluten till SPA åtnjutes samtidigt med pension eller livränta enligt Atregl. eller 1947 års tjänstepensionsreglementen för de högre kommunal-a skolorna, för folkskolan eller för arbetare. Pensionsutredningen anser sig böra ifrågasätta, om icke sådan ändring av dessa reglementen borde vidtagas, som möjliggör minskning av pensionsförmånen för nu omnämnt fall.

3 mom. Den som enligt bestämmelserna i reglementsförslaget kommer i åtnjutande av invalidpension synes även vara berättigad att åtnjuta livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. 11 å nämnda lag inne- håller bestämmelse om avdrag från livräntan med hänsyn till invalidpen- sionen. Dylikt avdrag synes dock, såvitt angår annan huvudman än staten, ej få ske med mindre huvudmannen med hänsyn till rätten till invalid- pension begärt lindring i den enligt lagen utgående försäkringsavgiften. Det torde sålunda undantagsvis kunna uppkomma sådana fall, där en befatt- ningshavare jämsides med invalidpension äger uppbära oreducerad livränta. I dylikt fall skulle befattningshavaren komma att åtnjuta större samman- lagd pensions— och livränteinkomst än om han under eljest lika förhållanden varit anställd i statens tjänst. Till förebyggande härav föreslås i detta mo— ment att i sådant fall pensionen skall minskas med ett belopp, motsva- rande det avdrag som skulle ha gjorts å ersättningen enligt olycksfallsför- säkringslagen, om lagens bestämmelser om avdrag här varit tillämpliga. Pensionsutredningen vill dock erinra om, att frågan om sammanträffande av pension och ersättning enligt nämnda lag kan förväntas bli föremål för särskild utredning (se proposition nr 235/1948, sid. 53).

38 5.

4 mom. Vad som under 37 5 3 mom. sagts om sammanträffande av invalid— pension med livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger motsvarande giltighet i fråga om sammanträffande av familjepension med livränta, som enligt lagen åtnjutes av efterlevande till den som avlidit till följd av olycksfall i tjänsten. Med hänsyn härtill har -i förevarande moment in- tagits en bestämmelse, som möjliggör reducering av familjepension, som sammanträffar med dylik livränta.

2 avd. Tilläggs- och undantagsbestämmelser.

I denna avdelning ha under 39 & upptagits sådana särskilda stadganden, vilka befunnits böra _ såsom tillägg till eller undantag från bestämmel- serna i 1 avdelningen _— tillämpas i fråga om vissa grupper av befatt- ningar. De fall där dessa särskilda stadganden skola gälla angivas i 3 avd.

• Sida 236
•  Original

Såsom motivering till de särskilda stadgandena får pensionsutredningen anföra följande.

2 a. Enligt bestämmelse i 2 5 1 mom. b) reglementsförslaget är befatt- ningshavare, som icke uppnått 20 års ålder, undantagen från reglemesntets tillämpning. I det nu gällande reglementet för SPA stadgas 20 år såsom Lägsta ålder för rätt att räkna tjänstår. I fråga om den teaterpersonal, som avses i kap. XII samma reglemente och som kan erhålla pensionsrätt från in- gången av spelåret näst efter det under vilket befattningshavaren fyllt 18 år, gäller dock att tjänstår kan tillgodoräknas även för tid före fyllda 20 år. Möjlighet till sådan tidigare pensionsrätt och tjänstårsberäkning, har synts alltjämt böra förefinnas för viss kategori av nämnda teaterpersonal. Med hänsyn härtill har i 2 a föreslagits en bestämmelse, enligt vilken, där detta för befattning angives i 3 avd., reglementet skall äga tillämpning från och med den juli månad som börjar närmast efter det befattningshavaren fyllt 18 år.

7 a. Enligt bestämmelse i nuvarande reglementet för SPA skall tjänste- pensionsunderlaget för befattning, för vilken avlöningen växlar med tj änst- göringens omfattning, bestämmas efter den avlöning som svarar mot den omfattning av tjänstgöringen som kan väntas i medeltal komma att åligga befattningshavaren.

Pensionsutredningen anser, att tjänstepensionsunderlagen för här av- sedda befattningar, vilka för närvarande huvudsakligen utgöras av övnings- lärare vid högre kommunala skolor och folkskolor samt lärare vid fort- sättningsskolor, böra regleras med utgångspunkt från den avlöning som tillkommer befattningshavaren för full tjänstgöring. Detta bör enligt ut- redningens mening även gälla i fråga om enstaka befattning, där avlöning- en fastställts för tjänstgöring, vilkens omfattning icke motsvarar vad som för vederbörande slag av befattning i allmänhet är att anse såsom full tjänstgöring. Det här föreslagna stadgandet har utformats i anslutning här- till. I fråga om avgifts- och tjänstårsberäkning för befattning, varå stad— gandet enligt 3 avd. skall tillämpas, återkommer utredningen vid behand- ling av stadgandena 8 a och 19 a.

7 b. I fråga om vissa av de befattningar för vilka pensionsklassen är fast— ställd i 3 avd., nämligen distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor, förekommer att avlöningen för befattning med speciella tjänsteåligganden utgår efter en högre löneklass än den som normalt gäller för dessa befatt- ningar. För dylika speciella fall bör enligt pensionsutredningens mening statens pensionsanstalt äga befogenhet att på sätt av stadgandet framgår bestämma högre pensionsklass än den för befattningarna i allmänhet gä].— lande. Härvid böra bestämmelserna i 7 5 2 mom. iakttagas. Något uttryck- ligt stadgande därom har ej ansetts behövligt.

7 c och 7 d. Beträffande dessa stadganden, som äro avsedda att tillämpas i fråga om viss teaterpersonal, får pensionsutredningen hänvisa till vad därom nedan med avseende ä 3 avd. anföres om pensionsrätten för perso- nalen vid de kungl. teatrarna.

• Sida 237
•  Original

8 :a. Detta stadgande avses skola gälla endast för sådan befattning, för vilken stadgandet 7 a äger giltighet. Stadgandet innebär, att den fortlöpan- de avgiften för tid, under vilken tjänstgöringen varit av mindre omfatt- ning än full tjänstgöring, skall beräknas efter ett avkortat avgiftsunderlag, som förhåller sig till pensionsklassens normala avgiftsunderlag på samma sätt som avlöningen vid den mindre omfattande tjänstgöringen förhåller sig till avlöningen vid full tjänstgöring.

10 a och 10 b. I fråga om här föreslagna stadganden om avvikelser be- träffande tidpunkten för pensionsålderns inträde hänvisas till vad därom nedan anföres rörande 3 avd.

10 c. För de till grupperna A och B (se härom i 1 5) hänförliga befatt- ningarna har den i 10 å såsom pensionsålder avsedda levnadsåldern i all- mänhet angivits i 3 avd. Detta har emellertid icke låtit sig göra beträffande sådan verksamhet, vid vilken samtliga befattningar avses skola kunna för- enas med pensionsrätt och beträffande vilken befattningarna därför icke specificerats i 3 avd. I stället har i 3 avd. hänvisats till stadgandet 10 c, en- ligt vilket i anslutning till vad som enligt Atregl. i allmänhet gäller i fråga om pensionsålder för civila statstjänstemän pensionsåldern skall vara 60 år för pensionsklasserna 1: 1—1: 19 och 65 år för pensionsklasserna 1: 20— 1: 40, dock med rätt för statens pensionsanstalt att för viss befattning före— skriva, att pensionsåldern skall utgöra 63 eller 65 respektive 60 eller 63 år, där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statstjänst finnes påkallat.

18 a och 18 b. Beträffande dessa stadganden, som äro avsedda för till- lämpning å viss teaterpersonal, hänvisas till vad därom vid motiveringen av 3 avd. anföres i fråga om de kungl. teatrarna.

19 (1. Detta stadgande är avsett för tillämpning jämsides med stadgan- dena 7 a och 8 a.

Den reglering av pensionsrätten som avsetts med tillämpning av ifråga- varande stadgande har bland annat tänkts som en ersättning för den be— stämmelse i nuvarande reglementet för SPA, enligt vilken tjänstepensions- underlaget i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till avlöningen vid en antagen genomsnittlig omfattning av tjänstgöringen.

Innebörden av stadgandet synes lämpligen kunna belysas genom föl— jande exempel. '

Exempel 1. Antag att slutlönen för full tjänstgöring utgår efter 17 löneklassen i löneplan nr 1. Pensionsklass således 1: 17. Antag vidare att den verkliga tjänst- göringen motsvarar 80 procent av full tjänstgöring. Har anställningen varat 30 år, skulle då enligt förevarande stadgande härför beräknas 24 tjänstår. Om tjänståldern är 30 år, skulle ålderspensionen sålunda motsvara 24/30 = 80 procent av tjänste- pensionsunderlaget för pensionsklass 1:17 (begynnelsepension 3588 och slut— pen-sion 2 952 kronor).

Om vid tillämpning av regeln i nuvarande reglementet för SPA — med hänsyn till en antagen framtida omfattning av tjänstgöringen motsvarande 80 procent av full tjänstgöring — avlöningen antages motsvara 80 procent av slutlönen, skulle pensionsklassen bli 1:11. För en anställningstid av 30 år skulle beräknas lika många oavkortade tjänstår och skulle sålunda hel ålderspension (begynnelsepen— sion 3 528 och slutpension 2 736 kronor) kunna utgå.

• Sida 238
•  Original

Skillnaden mellan begynnelsepensionerna enligt reglementsförslaget respeiktive enligt det nuvarande reglementet beror av att 80 procent av lönen i löneklatss 17 icke exakt motsvarar lönebeloppet i viss annan löneklass, vid vilket förhålllande pensionsklassen bestämts efter den löneklass vilkens lönebelopp närmast uinder- stiger det belopp som motsvarar nämnda 80 procent. I fråga om slutpensiomerna har dessutom tillkommit att skillnaden mellan begynnelse- och slutunderlagein en- ligt förevarande stadgande endast verkat med 80 procent, medan den vid tilllämp- ning av SPA-regeln skulle ha verkat med 100 procent.

Exempel 2. Antag under i övrigt samma förhållanden som i Exempel 1 att tjiänst- göringen under de sista 15 anställningsåren motsvarat full tjänstgöring. Enligt förevarande stadgande skulle tjänståren bli 27 och ålderspensionen alltså 27/30 eller 90 procent av tjänstepensionsun-derlaget.

Enligt SPA-regeln skulle ökningen av tjänstgöringens omfattning påverka pen- sionen allenast under förutsättning, att densamma föranlett ändring av anta— gandet i fråga om tjänstgöringens framtida omfattning. Vid ett mot ökningem sva— rande ändrat antagande och sålunda en höjning av pensionsklassen till 1:17, skulle tjänståren enligt 19 5 4 mom. reglementsförslaget kunna beräknas till nära 27. Ålderspensionen skulle således kunna bli lika stor som vid en tillämpning av förevarande stadgande. Möjlighet skulle dock enligt 19 g 4 mom. föreligga att genom erläggande av viss engångsavgift uppbringa tjänstårens antal till 30, varige- nom befattningshavaren skulle kunna berättigas till hel pension.

Exempel 3. Antag att anställningstiden 1 Exempel 1 omfattat ytterligare 7 1/3 år med tjänstgöring motsvarande 80 procent av full tjänstgöring. Enligt förevarande stadgande skulle tjänståren kunna beräknas till 30 (= 0,80 )( 37,5) och sålunda —— trots underskottet i tjänstgöringens omfattning — berättiga till hel ålderspension för pensionsklass 1: 17. Enligt SPA-regeln skulle tjänståren utgöra 37 1/2 och berät- tiga till hel ålderspension men endast för pensionsklass 1:11.

För sådana fall som de i exemplen 1 och 2 synes den pensionsberäkning som ifrågavarande stadgande innebär vara att föredraga framför en pen- sionsberäkning enligt nuvarande SPA-reglementet.

För fall sådana som det i exempel 3 synes saken mera tveksam. Här upp- står nämligen det principiella spörsmålet, huruvida underskott i tjänst- göringens omfattning bör få kompenseras genom tjänstår för anställnings- tid, som överskjuter tjänståldern, eller om dylik kompensationsmöjlighet bör — i viss överensstämmelse med SPA-regeln —— förhindras.

Vid sina överväganden av det uppställda spörsmålet har pensionsutred- ningen —— utan att detta innebär något ställningstagande till frågans prin- cipiella sida _ funnit sig kunna godtaga den med stadgandet avsedda lös- ningen, vilken ansluter sig till vad som enligt Atregl. gäller i fråga om icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöring.

20 a—c. Enligt 20 å andra stycket skall tjänståldern, där ej annat an- gives i 3 avd., utgöra 30 år. I de föreslagna stadgandena angivas endast de andra tjänståldrar, vilka av skäl, som i motiveringen till 3 avd. anföres, böra tillämpas i vissa fall.

21 a, 22 a, 29 a, 33 a och 36 a. Beträffande dessa stadganden, vilka före- slagits med hänsyn till viss teaterpersonal, hänvisas till vad därom nedan i avseende ä 3 avd. anföres.

• Sida 239
•  Original

3 avd. Tillämplighetsområdet m. m.

40 5.

Enligt 1 5 i reglementsförslaget skall det ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen att bestämma, vilka icke-statliga befattningar som må förenas med pensionsrätt enligt reglementet. De befattningar som på grund av stats- makternas sålunda meddelade beslut kunna förenas med pensionsrätt torde lämpligen böra upptagas i en förteckning, som antingen intages i själva reglementet eller fogas som bilaga till detsamma. Pensionsutredningen har vid sina överväganden härom funnit det vara mest ändamålsenligt, att be- fattningarna förtecknas i reglementet. Förteckningen har ansetts böra ha sin plats i reglementets tredje avdelning.

Av skäl, som närmare framgå av vad ovan i Kap. IV och V anförts, har utredningen ansett, att anslutningen av befattningar till SPA bör begränsas till att avse vissa befattningar vid något av följande verksamhetsområden, nämligen undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården, socialvården, po- lisväsendet, jordbruket med binäringar, kyrkoväsendet, Sjömanshusen samt de kungl. teatrarna. Förteckningen över de befattningar som kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet har på grund härav så uppställts, att befattningarna däri hänföras till något av de nu nämnda verksamhetsom— rådena. För varje verksamhetsområde upptagas samtliga de befattningar inom området, som enligt utredningens förslag i Kap. V avses skola kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet. Beträffande undervisningsvä- sendet ha dock de särskilda verksamhetsgrenarna ansetts lämpligen böra upptagas i förteckningen i annan ordningsföljd än den vari de omnämnts i Kap. V.

I fråga om de i förteckningen upptagna befattningarna inom de skilda verksamhetsområdena anser sig pensionsutredningen böra framhålla föl- jande.

I. Undervisningsväsendet.

Befattningarna inom detta verksamhetsområde ha hänförts till någon av följande verksamhetsgrenar, nämligen A. Statsunderstödda institut för so- cialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, B. Högre kommunal undervisning, folkundervisning m. m., C. Yrkesundervisning, D. Statsunder— stödda skolor för lantbruket och närstående näringar, E. Viss statsunder- ' stödd biblioteksverksamhet samt F. Viss statsunderstödd kulturminnesvår- dande verksamhet.

För de under A.- Statsunderstödda institut för socialpolitisk och komma- nal utbildning och forskning hänförliga instituten gälla enligt kungl. brev den 30 juni 1947 såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag bl. a.

att beslut rörande tillsättning av befattning såsom rektor (föreståndare) eller fast lärarbefattning skola underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse,

• Sida 240
•  Original

att fast anställda befattningshavare skola tillförsäkras den kontanta avllöning och de avlöningsförmåner i övrigt som enligt statens allmänna avlöningsregleemente skulle tillkomma dem, om de vore befattningshavare i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast motsvarande de arbetsuppgifter som vid institutet åligga dem, samt

att beslut rörande löneställningen för rektor, fast anställda lärare och övrigal befattningshavare med lön enligt lönegraderna Ca eller Ce 13 eller högre lömegrad skola underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse.

Med hänsyn till vad sålunda gäller i fråga om befattningar i lönegraderna Ca eller Ce 13 eller högre lönegrad ha dessa befattningar ansetts höra till- höra grupp A och hänföras till de mot lönegraderna svarande pemsions— klasserna, alltså till pensionsklasser vilkas nummer med tre enheter över- stiga lönegradernas nummer.

Beslut rörande löneställning för befattning i lägre lönegrad än Cal eller Ce 13 behöver icke underställas statlig myndighet. Vid sådant förhållande ha dylika befattningar synts böra hänföras till grupp B samt till pemsions- klass, som bestämmes av statens pensionsanstalt. Prövningen av fråga om tillstyrkande av befattnings registrering synes lämpligen böra ankomima på statskontoret.

Vad beträffar pensionsåldrarna har pensionsutredningen ansett, att det lämpligen bör ankomma å statens pensionsanstalt att med tillåmpnilng av stadgandet 10 c i 39 & reglementsförslaget bestämma desamma till 165, 63 eller 60 år.

Under B. Högre kommunal undervisning, folkundervisning m. m. ha upp- tagits lärarbefattningar vid vissa statsunderstödda läroanstalter, nämligen kommunala gymnasier, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogs— studerande, kommunala och enskilda seminarier för utbildning av lärare för yrkesundervisning m. m. samt fackskolan för huslig ekonomi i Upp- sala, fortsättningsskolor, folkhögskolor samt kombinerade vård- och under- visningsanstalter, ävensom lärarbefattningar vid läroanstalt tillhörande stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet.

Av de nämnda befattningarna ha inga andra än rektors- och ämneslärar- befattningar vid folkhögskolor, för vilka befattningar avlöningsbestämmel- ser äro meddelade i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 801) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till sådan skola, an- setts böra hänföras till grupp A. Bestämmandet av pensionsklass för dessa befattningar har skett enligt följande grunder.

De nu utgående kontanta löneförmånerna _ rörligt tillägg och kristill— lägg, beräknade efter tillhopa 39,4 procent, ävensom provisoriskt lönetillägg enligt kungörelsen den 30 januari 1948 (nr 30) angående provisoriska löne- tillägg under budgetåret 1947/48 åt lärare vid statsunderstödda folkhögsko— lor m. m. däri inberäknade — ha betraktats såsom med motsvarande eller närmast lägre 3-ortslön i löneplan 1 statens löneplansförordning jämför- liga grundlöner. Befattningshavare tillkommande förmän av bostad och bränsle har härvid — med hänsyn till bestämmelse i nuvarande reglemen-

• Sida 241
•  Original

tet f(ör SPA angående värdering av dylik förmån, enligt vilken värdet av förmånen skall upptagas till V. (= 121/2 procent) av avlöningen i övrigt —— beräknats motsvara nu utgående förhöjning med 12 procent av grund- lön eznligt nämnda förordning.

Beträffande befattningar som ämneslärare med anställning endast vid huvudkurs av mindre än 24 veckors varaktighet skulle nu angivna grunder leda till pensionsklasser, vilkas begynnelseunderlag jämte rörligt tillägg bleve: något lägre än de med utjämningstillägg ökade grundbeloppen av tekniskt omräknad hel tjänstepension enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner m. m. Med hänsyn härtill och då förenämnda värde av bostadsförmån kan anses lågt, hava pensions- klasserna för dessa befattningar föreslagits till 1:24 för fast anställda ämneslärare och till 1: 13 för extra ordinarie ämneslärare i stället för till 1: 23 respektive 1: 12, vartill nyssnämnda beräkningssätt skulle leda.

Enligt övergångsbestämmelse till förenämnda kungörelse den 5 septem- ber 1942 äger kvinnlig befattningshavare tillsvidare icke uppbära sista ål- derstillägget. Med anledning härav böra för dessa befattningshavare över- gångsvis gälla lägre pensionsklasser.

Övriga befattningar ha hänförts till grupp B. I fråga om dessa befatt- ningar torde det böra tillkomma skolöverstyrelsen eller, såvitt angår befatt- ning vid skola tillhörande barna- och ungdomsvården, socialstyrelsen att avgöra om tillstyrkande av befattnings registrering må lämnas. Pensions- klass för befattning bör bestämmas av statens pensionsanstalt.

Vad angår pensionsåldern, vilken för de befattningar som äro anslutna till SPA för närvarande är 60 år, har denna med hänsyn till gällande pen- sionsålder för jämförlig befattning, varå Atregl., 1947 års tjänstepensions- reglemente för de högre kommunala skolorna eller 1947 års tjänstepen— sionsreglemente för folkskolan äger tillämpning, ansetts böra utgöra:

65 år för ämneslärare vid kommunalt gymnasium eller vid specialgym- nasiet för lantbruks—, mejeri- och skogsstuderande, lärare vid seminarier, lärare i slöjd eller hushållsgöromål vid Sunnerdahls hemskolor samt rektor och ämneslärare ävensom lärare i slöjd vid folkhögskola,

63 år för lärare vid fortsättningsskola, annan lärare vid Sunnerdahls hemskolor än i slöjd eller hushållsgöromål, lärare i gymnastik och sång eller hushållsgöromål vid folkhögskola ävensom husmoder vid sådan skolas elevhushåll, tillika lärarinna vid skolan, och lärare vid vanföreanstalt, samt

60 år för lärare vid skola tillhörande barna- och ungdomsvården, sinnes- slöskola, epileptikerskola eller förskola för dövstumma.

Vad särskilt angår pensionsåldern för lärare vid folkhögskola må i detta sammanhang nämnas att folkhögskoleinspektören i utlåtande över en till pensionsutredningen överlämnad framställning av Svenska folkhögskolans lärarförening om pensionsreglering för befattningshavare vid folkhögskola yttrat sig därom. Han har därvid uttalat, att alla skäl synas tala för att beträffande pensionsålder samma bestämmelser som gälla för lärare vid högre allmänna läroverk även bli gällande för folkhögskolans lärare.

• Sida 242
•  Original

I fråga om befattningar vid kommunalt gymnasium, specialgymnasiet, fortsättningsskola och sinnesslöskola m. fl. har pensionsåldern i anslut- ning till vad därutinnan gäller för jämförlig befattning med pensionsrätt enligt något av förenämnda reglementen ansetts böra inträda vid utgången av annan tidsperiod än kalendermånad. Detta har angivits genom hänvis— ? ning till stadgandet i 10 a eller 10 b i 39 5 reglementsförslaget.

Beträffande lärare vid fortsättningsskola har det med hänsyn till de skiftande förhållanden, som råda vid sådana skolor i vad avser omfattning- en av lärarnas tjänstgöring, ansetts påkallat att uttryckligen begränsa pen- sionsrätten till befattningar med ett visst lägsta antal undervisningstim- mar för år. Detta antal har i anslutning till vad som enligt föreliggande för— slag till stadga för övningslärare skall motsvara minimitjänstgöring för extra ordinarie övningslärare vid fortsättningsskola ansetts böra utgöra 720 undervisningstimmar för år, varav högst 30 per vecka eller sålunda minst 24 veckors undervisning.

Förenämnda förhållanden ha ansetts också böra föranleda, att pensions- klassen för befattning vid fortsättningsskola enligt stadgandet 7 a bestäm- mes efter den mot full tjänstgöring svarande avlöningen samt att sålunda även specialstadgandena 8 a och 19 a om avgiftsberäkning och tjänstårsbe- räkning erhålla tillämpning å dylik befattning.

Här må slutligen erinras att innehavare av sådan lärarbefattning vid fortsättningsskola eller kombinerad vård- och undervisningsanstalt, med vilken är eller blir förenad pensionsrätt enligt 1947 års tjänstepensionsreg- lemente för folkskolan eller annat tjänstepensionsreglemente, jämlikt 2 5 1 mom. a) i reglementsförslaget är undantagen från tillämpning av för- slagets bestämmelser.

Under C. Yrkesundervisning ha upptagits lärarbefattningar vid statsun- derstött handelsgymnasium, statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning och vissa statsunderstödda särskilda anstalter för yr- kesundervisning.

Av befattningarna vid h-andelsgymnasium ha rektors- och ordinarie äm- neslärarbefattningarna hänförts till grupp A. Ordinarie ämneslärare skall en- ligt kungörelsen den 30 juni 1938 (nr 529) angående statsunderstödda han- delsgymnasier avlönas med minst samma belopp, som för adjunkt vid rikets allmänna läroverk är eller kan bliva stadgat. För närvarande avlönas ordi- narie ämneslärare lägst enligt lönegrad Ca 26 eller sålunda lägst enligt den lönegrad som är bestämd för ordinarie adjunkt. Med hänsyn härtill har or- dinarie ämneslärarbefattning hänförts till pensionsklass 1: 29. Rektor, vil— ken enligt förenämnda kungörelse skall utöver avlöning såsom ordinarie äm- neslärare åtnjuta arvode å minst 2 000 kronor om året, har hänförts till pen- sionsklass 1: 32, den högsta pensionsklass som med hänsyn till nämnda arvode synts böra ifrågakomma.

Övriga befattningar ha hänförts till grupp B. Tillstyrkande av registiering av dessa befattningar torde böra ankomma på överstyrelsen för yrkesunder- visning. Befattnings pensionsklass bör bestämmas av statens pen-sionsanstalt.

• Sida 243
•  Original

Pensionsåldern för befattningarna är för närvarande 60 år för befattning vid kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning och Lennings textiltekniska institut samt 65 år för övriga befattningar. Enligt pensions- utredningens mening bör pensionsåldern i allmänhet utgöra 65 år. För lärar- befattningar vid annan kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning än handelsskola har utredningen dock bland annat med hänsyn till önske- mål, som framställts från personalhåll, ansett sig böra förorda, att pensions- åldern fastställes till 63 år.

Beträffande befattning vid handelsgymnasium synes pensionsåldern, i lik- het med vad enligt Atregl. gäller i fråga om lärare vid allmänt läroverk, böra inträda vid utgången av det kalenderhalvår varunder stadgad levnadsålder uppnås. Detta har angivits genom hänvisning till stadgandet 10 a i 39 5 reglementsförslaget. & Slutligen må framhållas att med rektorsbefattning vid handelsgymnasium, ! för vilken gäller att befattningen skall vara förenad med ordinarie ämnes— ? lärartjänst vid samma gymnasium, bör förstås dylik förenad befattning. * Under D. Statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar ha upptagits rektors- och lärarbefattningar vid lanthushållningsseminariet å % Rimforsa, lantmanna-, lantbruks-, trädgårds- och fruktodlingsskolor samt lanthushållsskolor ävensom lärarbefattningar vid yrkesskolor för jord- : bruket.

För befattningar såsom rektor, ämneslärare och extra ordinarie ämnes- lärare vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor äro avlöningsbe- stämmelser meddelade i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 807) angå- ende statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter m. m. Vad i denna kun- görelse är stadgat beträffande lantbruksskola skall enligt särskild kungörelse (nr 671/1946) äga tillämpning jämväl i fråga om trädgårdsskola och frukt- odlingsskola. D-e nämnda befattningarna böra, såvitt angår samtliga nu an- givna skolor, hänföras till grupp A. Med hänsyn till att stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter är till- lämplig även för den statliga lantbruksskolan vid Ultuna, ha motsvarande befattningar vid denna skola ansetts böra tillsvidare liksom hittills vara anslutna till SPA och därvid hänföras till grupp A. Skolan har ansetts kun- na inbegripas bland övriga lantbruksskolor utan att behöva särskilt näm- nas i förteckningen.

Inplaceringen i pensionsklasser av de till grupp A hänförda befattningarna har skett enligt grunder, motsvarande dem som tillämpats i fråga om folk- högskolornas lärare. För att undvika begynnelseunderlag av lägre belopp än som motsvarar summan av tekniskt omräknad tjänstepension och utjäm- ningstillägg har pensionsklassen därvid höjts en enhet för befattningarna vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 dagar och för extra ordinarie ämneslärarinnebefattning vid lanthushållsskola med halvårskurs.

Beträffande föreståndare och lärare vid lantmannaskola med enbart vin- terkurs ävensom beträffande föreståndarinna och lärarinna vid lanthushålls- skola med enbart halvårskurs gäller enligt förenämnda kungörelse den 5

• Sida 244
•  Original

september 1942, att Kungl. Maj:t eller i vissa fall lantbruksstyrelsein må medgiva befattningshavare, som under tid, då kurs ej pågår, fullgöir viss tjänstgöring, rätt att uppbära lön såsom befattningshavare av motsvan'ande slag vid lantmannaskola med vinterkurs och fortsättningskurs respektive vid la-nthushållsskola med årskurs. Det skulle kunna ifrågasättas, att då ' giva befattningshavaren en mot den uppburna högre lönen svarande: pen- sionsstäl'lning, vilket skulle kunna ske genom att stadgandet i 7 b i 39 & regle- mentsförsl-aget sattes i tillämpning å befattningarna. Förutsättning hlärför synes emellertid höra vara, att tjänstgöringen blir fast knuten till dem med pensionsrätt förenade befattningen. Då bestämmelser härom icke synas ha meddelats, har pensionsutredningen stannat för att icke vilja föreslå någon

dylik tillämpning.

Övriga befattningar — d. v. s. föreståndarinne— och ämneslärarinnebiefatt- ning-ar vid lanthu-shållningsseminariet å Rimforsa .samt lärarbefattning vid yrk-esskola för jordbruket —— h-a hänförts till grupp B. Det synes höra till- komma lantbr-uk-sstyrelsen att pröva fråga om tillstyrkande av registrering av dessa befattningar. Bef-attnings pensionsklass bör bestämmas av statens pensionsanstalt.

Pensionsåldern är enligt det nuvarande reglementet för SPA i allmänhet 60 år för befattningshavare vid lanthushållsskolor och vid lanthushållnings— seminariet å Rimforsa samt 65 år för befattningshavare vid övriga skolor. Enligt utredningens mening bör pensionsåldern för förstnämnda befattnings— havare med hänsyn till den för lärare vid yrkesundervisningen föreslagna regelmässiga pensionsåldern fastställas till 63 år. För övriga befattnings- havare torde pensionsåldern böra utgöra 65 år.

Under E. Viss statsunderstödd biblioteksverksamhet har upptagits befatt- ningen som bibliotekarie vid huvudbiblioteket i Tornedalen och under F. Viss statsunderstödd kulturminnesvårdande verksamhet landsantikvariebefatt- ningarna.

Dessa befattningar ha hänförts till grupp B. Tillstyrkande av registre- ringen torde böra ankomma å skolöver-styrelsen såvitt angår bibliotekarie-1 befattningen och å riksantikvarien såvitt angår landsantikvariebefattning- arna. Bestämmande av pensionsklass har synts böra ankomma på statens pensionsanstalt. Pensionsåldern bör bestämmas till 65 år.

För samtliga till undervisningsväsendet hörande befattningar, som skola kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet, bör tjänståldern utgöra 30 år. I fråga om de med pensionsrätt enligt det nu gällande reglementet för SPA förenade befattningarna innebär detta en nedsättning med 3 år med nu- dantag allenast för befattningarna vid lanthushällningsseminariet å Rim— forsa och vid lanthushållsskolorna, för vilka befattningar en tjänstålder av 30 är redan nu gäller.

• Sida 245
•  Original

II. Hälso- och sjukvården.

Under rubriken A. Sluten vård har här i enlighet med vad i Kap. V för- ordats upptagits läkar-, barnmorske-, husmoders-, sjukgymnast-, sjukskö- terske— och kuratorsbefattningar vid de förekommande olika slagen av sjuk- vårdsanstalter samt vid vissa slag av dylika anstalter därjämte övriga ej särskilt nämnda befattningar.

Beträffande läkarbefattningarna ha lasaretts- och sanatorieläkarbefatt- ningarna samt överläkarhefattningarna vid kustsanatorier och vanföre- anstalter, vilka befattningar — med undantag dock i fråga om akademiska sjukhuset i Uppsala och lasarettet i Lund — för närvarande äro obligato- riskt anslutna till SPA, hänförts till grupp A. I fråga om pensionsklassen för dessa befattningar får pensionsutredningen anföra följande.

De med lasarettsläkarbefattningarna följande inkomsterna utgöras av dels lön, vilken utgår enligt löneplan motsvarande löneplan 1 i statens löne— plansförordning, dels ersättning från patienter, som vårdas å halv- eller ' helenskilt rum, dels ock inkomst av mottagning för öppen sjukvård å ve-

derbörande sjukhus. Vad angår lönen utgår denna —- under förutsätt- ning att befattningshavaren underkastat sig viss reglering i fråga om taxa för mottagning för öppen sjukvård — enligt lönegrad Ca 30 och eljest en- ligt lönegrad Ca 29.

Inkomst av mottagning för öppen sjukvård synes i förevarande samman- hang kunna anses i någon mån likartad med provinsialläkarnas praktikin- komst, vilken föranlett att för dessa i Atregl. fastställts högre tjänstepen- sionsunderlag än det som svarar mot löneställningen. Med hänsyn härtill och i betraktande av tjänstepensionsunderlaget för vissa läkare vid Karo- linska sjukhuset anser pensionsutredningen skäligt, att lasarettsläkarbe- fattningarna hänföras till pensionsklass 1: 34.

Det för lasarettsläkarbefattning i det nu gällande reglementet för SPA fastställda tjänstepensionsunderlaget (6 000 kronor) gäller även för övriga här ovan till grupp A hänförda, till SPA anslutna läkarbefattningar. Pensionsutredningen har icke funnit anledning föreslå, att denna enhet- lighet brytes, varför utredningen förordar, att även dessa befattningar lik- som befattningarna vid sjukhusen i Uppsala och Lund hänföras till pen- sionsklass 1: 34.

Till grupp A ha vidare hänförts av Kungl. Maj:t utnämnda överläkare vid epidemisjukhus och Sjukstugeläkare. Pensionsklassen för överläkare vid epidemisjukhus har ansetts böra vara densamma som den för lasarettslä- kare föreslagna eller sålunda 1: 34. Sjukstugeläkare ha däremot vid samma jämförelse ansetts icke böra placeras i högre pensionsklass än 1: 30.

Övriga befattningar ha hänförts till grupp B. För befattnings registrering bör fordras tillstyrkande av medicinalstyrelsen. Pensionsklassen för över- läkarhefattning vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, har i betrak- tande av nu rådande likställighet i fråga om tjänstepensionsunderlag mel-

• Sida 246
•  Original

lan dylik befattning och lasarettsläkarbefattning föreslagits till 1: 34. För andra här avsedda befattningar har förutsatts, att pensionsklassen skall bestämmas av statens pensionsanstalt. Detta skulle bli fallet även i fråga om barnmorske-, sjukgymnast- och sjuksköterskebefattningar, för vilka för 3 närvarande enligt reglementet för SPA gäller ett enhetligt tjänstepensions- ? underlag (1 560 kronor). Med hänsyn till, bland annat, att enligt Atregl. tjänstepensionsunderlaget för dylika befattningar är beroende av lönegra- den, har pensionsutredningen ansett lönen böra vara i första hand avgö- rande för pensionsklassen, varför den nu gällande ordningen med ett ge- mensamt tjänstepensionsunderlag ansetts icke lämpligen böra bibehållas.

Framhållas må att ett genomförande av en pensionsreglering av nu an- given innebörd icke torde behöva föranleda betänkligheter med hänsyn till de i 19 5 4 mom. reglementsförslaget upptagna bestämmelserna om tjänst- årsberäkning vid förhöjning av tjänstepensionsunderlag. Därigenom försva- ga-s väsentligen det skäl mot differentierade pensionsunderlag som skulle ligga däri, att då övergång till befattning med högre pensionsunderlag sker vid relativt hög ålder, en oproportionerligt stor del av den härvid i pensions- hänseende uppkommande kostnadsökningen skulle falla på staten.

Vad angår pensionsåldern, vilken för de befattningar, som nu äro anslut- na till SPA, är 65 är för läkarbefattning, 60 år för husmoders- och sjuk- gymnastbefattningar samt 55 år för barnmorske- och sjuksköterskebefatt- ningar, har pensionsutredningen ej funnit anledning föreslå någon ändring i fråga om läkare, husmödrar och sjukgymnaster.

I särskilda framställningar av Svensk sjuksköterskeförening och Svenska stadsförbundet, vilka framställningar överlämnats till pensionsutredningen för att övervägas vid fullgörande av det utredningen meddelade uppdraget, har hemställts bland annat om höjning av pensionsåldern för barnmorskor och sjuksköterskor. Sjuksköterskeföreningen har därvid hemställt om höj- ning av sjuksköterskornas pensionsålder till 60 år, under det att stadsför- bundet hemställt om höjning av pensionsåldern för barnmorskor och sjuk- sköterskor till 58 år.

Vad sjuksköterskorna angår ha som skäl för pensionsålderns höjning bl. a. åberopats arbetstidsregleringen på sjukvårdens område, den relativt stora omfattning i vilken sjuksköterskorna begagna sig av möjligheten att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns uppnående samt det förhållandet att pensionerade sjuksköterskor i stor utsträckning fullgöra fulltidstjänst så- som vikarier.

Antalet till SPA anslutna sjuksköterskor är avsevärt större än antalet sjuksköterskor i statens tjänst med pensionsrätt enligt Atregl. Med hänsyn härtill och då förstnämnda antal är av betydande storlek såväl absolut (om- kring 8300) som i förhållande till hela antalet av de för närvarande enligt SPAs reglemente pensionsberättigade befattningshavarna (omkring 19 000), bör, synes det pensionsutredningen, frågan om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor med pensionsrätt i SPA kunna lösas utan att avvakta en eventuell höjning av pensionsåldern för statens sjuksköterskor.

• Sida 247
•  Original

De skäl som åberopats för en höjning av sjuksköterskornas pensionsålder synas pensionsutredningen bärande.

Med hänsyn till vad sjuksköterskeföreningen föreslagit och i betraktande av att sjuksköterskorna som regel ha en sådan löneställning som enligt Atregl:s huvudregler skulle medföra en pensionsålder av 60 år, har utred- ningen ansett sig böra föreslå, att pensionsåldern för sjuksköterskorna fast- ställes till 60 år.

Vad angår pensionsåldern för barnmorskorna har denna enligt utred- ningens mening synts böra bli densamma som sjuksköterskornas.

.Till ett av sjuksköterskeföreningen framfört spörsmål om införande under en övergångstid av valfri pensionsålder mellan 55 och 60 är åter- kommer utredningen i samband med behandlingen av övergångsbestämmel- ser till reglementsförslaget.

I fråga om pensionsåldern för de till nyanslutning förordade befattning- arna har pensionsåldern synts böra utgöra 65 år för läkare samt efter pen- sionsanstaltens närmare bestämmande enligt stadgandet 10 e i 39 & regle- mentsförslaget 65, 63 eller 60 år för ej särskilt nämnda befattningar vid kuranstalter, kustsanatorier, vanföreanstalter och akademiska sjukhuset.

Vad angår pensionsåldern för befattning såsom social kurator har över- vägts, huruvida icke denna borde bestämmas till 63 eventuellt 65 år. Detta skulle emellertid innebära en avvikelse från pensionsåldern för dylika be- fattningar med pensionsrätt enligt Atregl. Vid sådant förhållande har pen— sionsutredningen stannat för att föreslå 60 år som pensionsålder för social kurator.

För sjuksköterskor och barnmorskor gäller enligt det nuvarande regle- mentet för SPA en tjänstålder av 25 år. Med hänsyn till den föreslagna höjningen av pensionsåldern för dessa befattningshavare har pensionsut- redningen ansett anledning icke föreligga att för dem föreslå undantag från den allmänna regeln om en tjänstålder av 30 år.

För övriga till A. Sluten vård hörande befattningar med pensionsrätt en- ligt nu gällande reglemente för SPA är tjänståldern för närvarande 30 år. Bortsett från läkarna har denna tjänstålder icke givit anledning till erinran.

För läkarna har den hittills tillämpade tjänståldern av 30 år medfört, att hel tjänstepension endast undantagsvis kunnat utgå. Med hänsyn här- till och då för provinsialläkarna gäller en tjänstålder av 25 år, har pen- sionsutredningen ansett, att tjänståldern för ifrågavarande läkare bör ut- göra 25 år.

Av de under rubriken B. Öppen vård upptagna befattningarna ha extra provinsialläkar-, distriktsbarnmorske-, distriktssköterske-, centraldispensär- läkar-, distriktstandläkar- och distriktstandsköterskebefattningar, vilka be- fattningar för närvarande äro obligatoriskt anslutna till SPA, hänförts till grupp A-

Vad angår pensionsklassen har denna föreslagits för extra provinsial- läkare till 1: 31 eller två klasser lägre än som motsvarar begynnelseunder- laget enligt Atregl. för provinsialläkare samt för centraldispensärläkare till 1: 32 eller två klasser lägre än den som föreslagits för sanatorieläkare.

• Sida 248
•  Original

För distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor skall lönen motsvara minst lönen i lönegrad Ca 11 och löneklass 11 respektive Ca 13 och löneklass 13. Statsbidrag till avlöningen beräknas i förhållande till lönen i löneklass 13 respektive löneklass 15. Med hänsyn härtill har pensionsklassen föreslagits till 1: 14 respektive 1: 16. Dessa pensionsklasser motsvara den löneställning som befattningshavarna i allmänhet intaga enligt tjänstereglemente för lands- tingens befattningshavare. Detta reglemente förutsätter än högre löneställ- ning för innehavare av kombinerad distrikt-sbarnmorske- och distriktsskö- terskebefattning och innehavare av första distriktssköterskebefattning. Vid sådant förhållande har stadgandet 7 b i 39 & reglementsförslaget ansetts böra erhålla tillämplighet, varigenom statens pensionsanstalt får befogenhet att för dylika särskilda befattningar bestämma högre pensionsklass än 1: 16.

Enligt förenämnda reglemente för landstingens befattningshavare avlönas distriktstandläkare i tandvård enbart för barn enligt lönegrad Ca 30 och annan distriktstandläk—are enligt lönegrad Ca 24. Sistnämnda tandläkare äga emellertid rätt att å inarbetat taxebelopp uppbära tantiem enligt i tjänste- reglementet angivna grunder. Detta tantiem har så avvägts att det kan anses motsvara skillnaden i lön mellan Ca 30 och Ca 24. Med hänsyn härtill och i betraktande av vad nedan anföres i fråga om pensionsklass för förestån- dare vid centraltandpoliklinik, har pensionsklassen för distriktstandläkare föreslagits till 1: 32.

För distriktstandsköterska, vilken i allmänhet avlönas enligt lönegrad Ca 8, har pensionsklassen med hänsyn härtill föreslagits till 1: 11.

Övriga till B. Öppen vård hörande befattningar ha hänförts till grupp B. För befattnings registrering bör fordras tillstyrkande av medicinalstyrelsen. För de till gruppen hänförda tandläkar— och tandsköterskehefattningarna har det ansetts lämpligt, att pensionsklass fastställes i reglementet.

Vad särskilt angår föreståndare för centraltandpoliklinik, vilken enligt tjäntstereglementet för landstingen-s befattningshavare avlönas enligt löne- grad Ca "32 med rätt till visst tantiem å inarbetat taxebelopp, har pensions- klassen med hänsyn härtill och i betraktande av den för lasarettsläkare m. fl. läkare föreslagna pensionsklassen föreslagits till 1: 34. För övriga tandläkare och tandsköterskor har pensionsklassen ansetts böra motsvara vad som i så- dant hänseende förordats för distriktstandläkare respektive distriktstand- sköterska.

Pensionsåldern 'är enligt nuvarande reglementet för SPA 65 år för extra provinsialläkare, dispensärläkare och tandläkare, 60 år för sjukgymnast och tandsköterska samt 55 år för barnmorska och sjuksköterska. Bortsett från barnmorske- och sjuksköterskebefattningar, för vilka pensionsåldern på skäl som anförts i fråga om den slutna vården ansetts höra höjas till 60 år, har pensionsåldern bibehållits oförändrad. För tandtekniker har pensionsåldern med hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter och löneställning synts böra utgöra 63 år.

Under rubriken C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor ha upptagits befattningar såsom föreståndarinna och lärarinna (instruk- tionssköterska) vid godkänd sjuksköterskeskola samt föreståndarinna för

• Sida 249
•  Original

godkänd sjuksköterskebyrä. Befattningarna ha hänförts till grupp B. För registrering torde böra fordras tillstyrkande av medicinalstyrelsen. Bestäm- mande av pensionsklass har ansetts böra tillkomma statens pensionsanstalt.

Pensionsåldern har i anslutning till den för sjuksköterskor förordade höj- ningen av pensionsåldern till 60 år synts böra höjas från 60 till 63 år för föreståndarinna samt från 55 till 60 år för lärarinna (instruktionssköterska).

Tjänståldern har ansetts böra höjas till 30 år för lärarinna (instruktions- sköterska).

I den ovan omnämnda, till pensionsutredningen överlämnade framställ- ningen från Svensk lsjuksköterskeförening har föreningen även anhållit, att utredning måtte verkställas om tillämpning för sjuksköterskorna av pen- sioneringsgrunder närmast överensstämmande med de inom Sveriges kom- munalanställdas pensionskassa gällande. En pensionering, ordnad efter de av föreningen uppdragna riktlinjerna skulle i väsentliga delar innebära en avvikelse från de pensioneringsgrunder som gälla för statstjänstemännen och som pensionsutredningen föreslagit skola i princip tillämpas även för SPA-pensioneringen. Med hänsyn härtill och då några särskilda skäl för att bereda sjuksköterskorna en undantagsställning i pensionshänseende icke synts pensionsutredningen föreligga, har utredningen funnit föreningens framställning i denna del icke böra föranleda någon utredningens vidare åtgärd.

III. Socialvården.

Under rubriken A. Anstaltsuård ha här upptagits föreståndare eller före— ståndarinna för vårdanstalt samt husmoder och sjuksköterska vid dylik an- stalt ävensom biträdande föreståndarinna vid barnhem eller kommunalt ål- derdomshem och lärarinna vid barnhem för meddelande av sär-skild utbild- ning i barnavård eller husligt arbete samt befattningshavare i allmänhet vid

. erkänd alkoholistanstalt.

Befattningshavarna ha ansetts böra tillhöra grupp B. För befattnings re- gistrering torde böra fordras tillstyrkande såvitt angår sjuksköterskebefatt- ning av medicinalstyrelsen, såvitt angår lärarinnebefattning av över-styrel— sen för yrkesutbildning samt såvitt angår annan befattning av socialstyrel- sen. Bestämmande av den pensionsklass, till vilken befattning skall vara hänförd, har synts böra tillkomma staten-s pensionsanstalt.

För dem av ifrågavarande befattningar, vilka omfattas av nuvarande reglementet för SPA, är pensionsåldern för närvarande 65 år för förestån- dare, 60 år för föreståndarinna och husmoder samt 55 år för sjuksköterska. Härutinnan har föreslagits allenast den ändringen, att pensionsåldern för sjuksköterska höjes till 60 år. För biträdande föreståndarinna har föresla- gits samma pensionsålder som föreståndarinnas, (1. V. 3. 60 år. Pensionsåldern för lärarinna har synts böra utgöra 63 år eller sålunda densamma, 'som en- ligt reglementsförslaget skulle komma att gälla för bl. a. lärarinna vid yr- kesundervisningen tillhörande husmodersskola. Vad angår erkänd alkoho-

• Sida 250
•  Original

listanstalt har det ifråga om annan befattningshavare än nu nämnts synts böra tillkomma statens pensionsanstalt att bestämma pensionsåldern enligt stadgandet 10 e i 39 å reglementsförslaget.

Under rubriken B. Social hemhjälpsverksamhet har upptagits befattning; såsom heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager. Befattningen har synts böra tillhöra grupp A. Pensionsklassen har med hän- syn till de för befattningshavarna i författning fastställda löneförmånerna och i betraktande av att befattningshavarna därutöver i allmänhet erhålla fri kost ansetts kunna bestämmas till 1: 8. Vad angår pensionsåldern har det icke synts föreligga anledning att frångå den nu enligt reglementet för SPA gällande pensionsåldern 60 år.

Under rubriken C. Sjukförsäkring har upptagits befattning såsom verk- ställande tjänsteman hos allmän sjukkassa. Sådan befattning har ansetts böra tillhöra grupp B. För registrering torde böra fordras tillstyrkande av pen-sionsstyrelsen. Bestämmande av pensionsklass har synts böra tillkom- ma statens pensionsanstalt. Pensionsåldern har med hänsyn till tjänstgö- ringens art föreslagits till 65 år.

IV. Polisväsendet.

Härunder ha upptagits ordinarie befattningshavare hos polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt 15 5 2 mom. i lagen om polisväsen- det i riket. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglementet för SPA har anslutningen till SPA ansetts alltjämt böra vara beroende av fram- ställning från vederbörande polisdistrikt. Befattningarna ha följaktligen hänförts till grupp B.

Befattningshavarnas anställnings- och avlöningsförhållanden äro i huvud- sak reglerade i polislagstiftningen och i anslutning därtill av vederbörande polisdistrikt beslutade, av länsstyrelsen fastställda avlöningsbestämmelser. Någon sär-skild reglering för pensioneringsändamål torde sålunda icke er- fordras. Där avlöningsbestämmelserna icke äro tillräckligt uttömmande, tor- de emellertid böra krävas att bestämmelserna behörigen kompletteras i er- forderlig omfattning.

För befattnings registrering synes ej behöva fordras tillstyrkande av sär- skild myndighet.

Bestämmandet av pensionsklass för befattning har ansetts böra tilkom- ma statens pensionsanstalt. Pensionsåldern har bibehållits vid 60 år.

Enligt nuvarande reglementet för SPA intaga befattningshavarna vid po- lisväsendet i fråga om rätten till uppskjuten pension en särställning, såtill— vida att dylik pension oberoende av anledningen till avgången alltid beräk- nas ä såväl befattningshavarens tjänstepensionsavgift som å huvulman- nens och statens pensionsbidrag. I avseende å denna särställning få: pen- sionsutredningen erinra om följande.

Polisdistrikt är enligt polislagen skyldigt att förse hos .detsamna an- ställd ordinarie polisman med skälig pension. Polisdistrikt, varom här är

• Sida 251
•  Original

fråga (landsbygdsdistrikt), äga att bereda polismannen delaktighet i SPA eller att ombesörja pensioneringen i egen regi eller att pensionsförsäkra personalen i enskild pensionsinrättning. I sistnämnda två fall bidrager sta- ten till utgående tjänstepension med en tredjedel.

Distriktets pensioneringsskyldighet består även vid förtidsavgång ur di- striktets tjänst. Där sådan avgång inträffat, är distriktet enligt bestämmelse i polislöneförordningen den 6 juni 1925 (nr 172) skyldigt att senast vid pen- sionsålderns inträde bereda den avgångne polismannen pension, som mot- svarar den tid anställningen hos distriktet varat. Innehar den avgångne vid pensionsålderns inträde ordinarie anställning hos annat distrikt, inträder dock pensioneringsskyldigheten först efter avgången därifrån.

Anslutning till SPA innebär för närvarande, att SPA i allmänhet helt övertager polisdistriktets pensioneringsskyldighet. Med hänsyn till före- nämnda bestämmelse i polislöneförordningen är i SPAs nuvarande reg- lemente föreskrivet, att polisman efter förtidsavgång, som innefattar ut- träde ur SPA, är berättigad att vid varaktig oförmåga till arbete, dock se— nast vid pensionsålderns inträde, komma i åtnjutande av uppskjuten pen- sion, motsvarande fulla värdet av den pensionsrätt som anses intjänt.

Den särställning i fråga om pensionsrätt vid förtidsavgång som enligt be— stämmelserna i polislöneförordningen tillkommer polispersonal har tillska- pats huvudsakligen för att underlätta dess övergång från ett polisdistrikt till ett annat. Utan denna särställning skulle, då pensioneringen vid de olika distrikten icke sker i en och samma pensionsinrättning, vederbörande po- lisman vid dylik övergång, vilken kan vara ofrivillig och exempelvis föror- sakad av ändrad distriktsindelning, icke bli skäligen tillgodosedd i pen- sionshänseende.

Vid tillämpning av de allmänna bestämmelserna i reglementsförslaget skulle pensioneringen i SPA — även med bortseende från fall, där tjänste- livränta enligt dessa bestämmelser icke utgår — ej alltid täcka de pensions- förpliktelser distriktet enligt polislöneförordningen har gentemot förtids- avgången polisman. Efter avgången skulle vederbörande från SPA komma i åtnjutande av tjänstelivränta, i allmänhet dock först från 65 års ålder. Då livräntan också kan tänkas vara lägre än den pension som enligt polis— löneförordningen tillkommer polismannen och denna pension skall börja utgå senast från pensionsåldern, vilken i allmänhet ej är högre än 60 år, skulle polisdistriktet vara pliktigt att utgiva hela pensionen för tiden från pensionsåldern till 65 års ålder samt för tiden därefter skillnaden mellan pensionen och livräntan. Dock torde statsbidrag härtill med 1/3 av kostnader- na vara att påräkna.

I betraktande härav har övervägts att i ett blivande pensionsreglemente i fråga om polisman föreskriva, att polismannen efter utträde i förtid ur SPA skall äga rätt att i stället för tjänstelivränta komma i åtnjutande av pension vid pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffad varaktig oför- måga till arbete. Alternativt har ifrågasatts att rätt till sådan pension skulle tillkomma den avgångne allenast, om han i samband med avgången över—

• Sida 252
•  Original

gått till annan ordinarie polisbefattning, varmed pensionsrätt enligt iregle- mentet ej är förenad.

En dylik, allenast för polispersonal avsedd pensionsform, har emellertid icke någon motsvarighet beträffande den polispersonal — marinens jpolis- kår och poliskåren i Boden _ å vilken Atregl. äger tillämpning. Med hän- syn bland annat härtill har det synts lämpligast att avstå från tanken på att låta polispersonalen få rätt till uppskjuten pension efter förtidsawgång och att i stället för sådant fall tillämpa de allmänna bestämmelserna om tjänstelivränta. Såsom av det föregående framgår skulle pensioneringen i SPA därvid ej alltid täcka polisdistriktens förpliktelser enligt polislöneför- ordningen gentemot förtidsavgångna befattningshavare. Ett polisdistrikt, som erlagt samtliga enligt reglementet ifrågakomna avgifter, bör emieller— tid i allmänhet ha grundad anledning att räkna med att icke för förtids- avgången befattningshavare behöva vidkännas pensionskostnader ultöver dessa avgifter. Vid sådant förhållande synes det skäligt, att så länge nämn- da förpliktelser bestå, polisdistrikten genom särskilda statsbidrag erhålla ersättning för pensionsfyllnad, som de nödgas utgiva till förtidsavgången befattningshavare utöver honom från SPA tillkommande livränteförnråner. Med lämpliga grunder för beräkning av denna ersättning skulle en sådan anordning icke medföra större statliga pensionskostnader än om personalen erhölle hela förmånsbeloppet från SPA.

Prövningen av frågor om eventuell dylik ersättning torde böra överläm- nas till statens pensionsanstalt och synas ersättningsbeloppen kunna utgå av medel, som stå till pensionsanstaltens förfogande.

För den händelse —— efter emotsedd utredning därom —— principen om pensionernas oantastbarhet sedermera skulle vinna full tillämpning inom den statligt ordnade pensioneringen och i samband därmed polislöneförord- ningens hithörande bestämmelser ändras, torde den här förordade anord- ningen med särskilda ersättningar bli obehövlig och kunna slopas.

I fråga om befattningshavare vid polisväsendet ha bestämmelser om av— gångsskyldighet meddelats i polislöneförordningen. Dessa bestämmelser överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i gällande reg- lemente för SPA.

Till pensionsutredningen har av statsrådet och t. f. chefen för socialde- partementet den 18 februari 1947 för beaktande vid fullgörandet av utred- ningens uppdrag överlämnats vissa handlingar, avseende framställning om ändringar i polislöneförordningen i syfte att bringa bestämmelserna i för- ordningen om skyldighet för polisman att i vissa fall i förtid avgå från sin befattning i överensstämmelse med motsvarande regler i Atregl.

En dylik anpassning skulle innebära, att polislöneförordningens bestäm- melser om avgångsskyldighet skulle komma att i huvudsak överensstämma med de i reglementsförslaget intagna bestämmelserna i sådant hänseende. Utan en sådan överensstämmelse lärer det få anses, att pensionsreglemen- tets bestämmelser i de fall, där bestämmelserna äro för nuvarande befatt- ningshavare oförmånligare än polislöneförordningens bestämmelser, icke mot vederbörandes bestridande kunna äga tillämpning.

• Sida 253
•  Original

Det synes pensionsutredningen icke motiverat att bereda den till SPA an- slutna polispersonalen en sådan särställning i förhållande till övriga till SPA anslutna befattningshavare. Det kan emellertid tänkas, att det för annan polispersonal än till SPA ansluten sådan personal kunde befinnas på- kallat att vid ändring av polislöneförordningen göra någon mer eller mindre väsentlig avvikelse från de i Atregl. stadgade bestämmelserna om avgångs- skyldighet. Med hänsyn bland annat härtill synes det utredningen kunna ifrågasättas, huruvida det icke i polislöneförordningen beträffande den till SPA anslutna polispersonalen vad angår avgångsskyldigheten allenast borde hänvisas till bestämmelserna i det för befattningshavarna gällande pensions- reglementet.

V. Jordbruk med binäringar.

Härunder ha upptagits fast anställd befattningshavare i viss hushåll- ningssällskapsverksamhet, med statsbidrag avlönad hemkonsulent hos hus- hållningssällskap samt Specialkonsulent och distriktskonsulent hos mejeri- sammanslutning ävensom fast anställd befattningshavare hos lantbruks—

! akademien, lokal frökontrollanstalt, lokal lantbrukskemisk kontrollstation,

Sveriges utsädesförening eller Sveriges fjäderfäavelsförening.

Av de sålunda upptagna befattningarna ha de nämnda konsulentbefatt- ningarna, vilka för närvarande äro obligatoriskt anslutna till SPA, hänförts till grupp A. Pensionsklassen har föreslagits till 1: 17 för hemkonsulent- befattning, 1: 27 för specialkonsulentbefattning och 1: 25 för distriktskon— sulentbefattning, varigenom begynnelseunderlagen bli något högre än de med utjämningstillägg ökade grundbeloppen av tekniskt omräknad tjänste- pension enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt ut- gående pensioner m. in.

För övriga befattningar, vilka hänförts till grupp B, bör för registrering fordras tillstyrkande av lantbruksstyrelsen eller, såvitt angår befattning i hushållningssällskapsverksamhet till främjande av fiske, fiskeristyrelsen. För befattning vid lantbruksakademien synes det dock böra tillkomma stats- kontoret att pröva fråga om tillstyrkande av registrering. Det har ansetts böra ankomma på statens pensionsanstalt att bestämma befattnings pen- sionsklass.

Pensionsåldern är enligt gällande reglemente för SPA 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare. I reglementsförslaget har pen— sionsåldern angivits till 63 år för hemkonsulent samt 65 år för special.. och distriktskonsulent. För övriga befattningar har pensionsåldern ansetts böra bestämmas av statens pensionsanstalt till 65, 63 eller 60 år med tillämpning av stadgandet 10 e i 39 & reglementsförslaget. Vad sålunda föreslagits, inne- bär att pensionsåldern för hemkonsulent höjes från 60 till 63 år samt att pensionsåldern för annan kvinnlig befattningshavare i vissa fall kan höjas från 60 till 65 eller 63 år ävensom att pensionsåldern för manlig befattnings—

• Sida 254
•  Original

havare i vissa fall torde komma att sänkas från 65 till 63 år eller 60 år. I fråga om pensionsåldern för hemkonsulent har den föreslagna höjningen synts motiverad med hänsyn bland annat till pensionsåldern för yrkes- inspektris.

Slutligen må här erinras om att sådana befattningshavare hos hushåll- ningssällskap och lantbruksakademien, som äro underkastade 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan respektive Atregl., enligt 2 5 1 mom. a) i reglementsförslaget ha undantagits från reglementets tillämp- ning.

VI. Kyrkoväsendet.

Härunder upptagna befattningar vid Svenska kyrkans diakonistyrelse m. fl. kyrkliga institutioner ha ansetts böra tillhöra grupp B. Prövningen av fråga om tillstyrkande av befattnings registrering torde lämpligen böra an- förtros åt antingen kammarkollegiet eller statskontoret. Befattnings pen- sionsklass bör bestämmas av statens pensionsanstalt. Pensionåldern har an- givits till 65 år eller samma ålder som enligt det nu gällande reglementet för SPA tillämpas i familjepensionshänseende för de av befattningarna som för närvarande äro anslutna till SPA.

VII. Sjömanshusen.

Sjömanshusens befattningar ha hänförts till grupp B. För befattnings re- gistrering torde böra fordras tillstyrkande av kommerskollegium. Befatt- nings pensionsklass har förutsatts skola bestämmas av statens pensions- anstalt. Pensionsåldern har ansetts böra fastställas av statens pensionsan- stalt till 65, 63 eller 60 år med tillämpning av stadgandet 10 e i 39 å regle- mentsförslaget. Detta innebär, att pensionsåldern i allmänhet blir oföränd- rad men att den för manlig befattningshavare i vissa fall kan komma att sänkas från 65 till 63, eventuellt till 60 år, samt att pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare i vissa fall kan komma att höjas från 60 till 63, eventuellt till 65 år.

VIII. De kungl. teatrarna.

Härunder ha upptagits de befattningar vid de kungl. teatrarna (operan och dramatiska teatern), beträffande vilka för närvarande gälla de i kap. X och XII i det nuvarande reglementet för SPA meddelade särskilda be- stämmelserna. Bestämmelserna i kap. X gälla för kapellmästare och hov— kapellister samt bestämmelserna i kap. XII för teaterchef, regissör, chef för dekorationsateljé, solist, skådespelare, tjänsteman, kormästare, k(rist, balettmästare, balettmedlem och befattningshavare tillhörande den tekn'ska personalen.

• Sida 255
•  Original

Vad först angår teaterchefsbefattningarna är pensionsrätten såsom fram- går av Kap. VI i detta betänkande reglerad med förordnandepensionsfor-

men såsom förebild, dock med avvikelser i vissa hänseenden. Bland dessa avvikelser märkas att teaterchef, där fråga ej är om otjänstbarhetsfall, ej är berättigad till pension vid ofrivillig avgång före sex års förordnandetid samt att den möjlighet att erhålla förordnandepension, som enligt Atregl. förefinnes under vissa förutsättningar vid frivillig avgång efter fyllda 60 år med kortare förordnandetid än 12 år, ej har någon motsvarighet beträf- fande teaterchef. Vidare märkas vissa olikheter i fråga om förutsättningarna för rätt till hel förordnandepension vid frivillig avgång ävensom i fråga om grunderna för bestämmande av alvkortad pension.

Det har icke synts pensionsutredningen vara anledning att i fråga om pensionsrätten för teaterchefsbefattningarna bibehålla någon av de sålunda föreliggande avvikelserna med undantag dock i fråga om kravet på minst 6 års förordnandetid för pensionsrätt vid ofrivillig avgång i vissa fall, varom bestämmelse intagits i 14 5 1 mom. första stycket c) i reglementsförslaget.

Tjänstepensionsunderlaget för teaterchef är för närvarande fastställt till 8 000 kronor. Om till detta belopp lägges dyrtidstillägg, beräknat efter 12 procent och med vederbörlig maximering — varvid det uppkommande be— loppet, med hänsyn till grunderna för beräkning av tilläggsförmåner å tjänstepension utgående enligt reglementet för SPA och 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente, kan anses jämförligt med tjänstepension—sunder- lag enligt sistnämnda reglemente — erhålles ett belopp av 8 576 kronor. Detta belopp överensstämmer nära med tjänstepensionsunderlaget (8 520 kronor) enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente för lönegrad C 9 i 1939 års civila avlöningsreglemente. Denna lönegrad motsvarar enligt statens allmänna avlöningsreglemente av år 1948 lönegrad Cp 15. Med hän- syn bland annat härtill och i betraktande av att teaterchefernas löneförmå- ner överstiga lönen i sistnämnda lönegrad, har pensionsutredningen funnit skäligt föreslå, att teaterchefsbefattningarna hänföras till pensionsklass 2: 16 eller sålunda den lägsta pensionsklass som medger minst samma pen- sionsförbättring som tillkommit befattningshavare i lönegrad C 9 vid över- gång till Atregl.

Vad härefter angår teatrarnas övriga befattningshavare, vilkas befatt-

W ningar synts böra hänföras till grupp A, får pensionsutredningen till en , början lämna en kortfattad redogörelse för denna personals pensions- an— ! ställnings— och avlöningsförhållanden.

Beträffande pensionsförhållandena gälla betydande olikheter mellan å ena sidan befattningshavare vid hovkapellet (kapellmästare och hovkapellister) samt å andra sidan teaterpersonalen i övrigt.

Pen-sioneringsgr-underna för befattningshavarna vid hovkapellet äro i allt väsentligt av samma innebörd som pensioneringsgrunderna för andra under reglementet för SPA inordnade, till teaterpersonal ej hänförliga befattnings— havargrupper. Här må endast antecknas, att tjänstepensionsunderlaget är enhetligt fastställt till 6 000 kronor —— eller sålunda till det enligt regl-emen-

• Sida 256
•  Original

tets allmänna bestämmelser gällande maximibeloppet — för kapellmästare och till 3300 kronor för annan befattningshavare, att pensionsåldern är 60 år, tjänståldern 30 år samt att avkortad tjänstepension i allmänhet be- räknas försäkringstekniskt ävensom att genast börjande tjänstepension kan erhållas vid avgång tidigast 5 år före pensionsåldern i följd av försvagad ' hälsa eller minskad arbetsförmåga. Tjänstepensionsunderlaget för annan be- fattningshavare än hovkapellmästare har bestämts m-ed utgångspunkt från medeltalet av de för befattningshavarna gällande slutavlöningarna vid tid- punkten för befattningarnas inordnande under reglementet för SPA.

I fråga om pensioneringsgrunderna för övrig teaterpersonal är att märka bland annat

att pensionsrätt ej tillkommer befattningshavare för tid före ingången av det spelår (1 juli—30 juni), som infaller närmast efter det befattningsha— varen fyllt 18 år, och ej heller innan han varit fast anställd vid någon av teatrarna under ett sammanhängande spelår,

att befattningshavare vilkens verksamhet samtidigt omfattar båda teat- rarna eller olika åligganden inom samma teater skall efter pensionsanstal- tens bestämmande äga pensionsrätt i den egenskap de huvudsakliga arbets- uppgifterna åvila honom,

att tjänstepensionsunderlaget för varje spelår skall utgöra viss del av årsavlöningens grundbelopp, varmed i allmänhet förstås de under spelåret uppburna kontanta löneförmånerna, minskade med ett mot rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementet och kristillägg under kvartalet närmast före spelåret svarande belopp, dock högst 8 000 kronor,

att hel tjänstepension utgör medeltalet av tjänstepensionsunderlagen un- der de 10 spelår, då underlagen varit hög-st, eller 'under det mindre antalet förekommande spelår, dock att i fråga om sjuk- eller invalidpension hel tjänstepension icke må understiga medeltalet av tjänstepensionsunderla- gen under de 3 spelår, som infallit närmast före det varunder avgång sker,

att pensionsåldern inträder vid utgången av det spelår, varunder stadgad levnadsålder uppnås,

att förenämnda levnadsålder samt tjänståldern äro följande:

Levnads- Tjänst- ålder är ålder är Tjänsteman och befattningshavare tillhörande den tekniska personalen: man ............................................................ 65 30 kvinna ......................................................... 63 30 Chef för dekorationsateljé och kormästare .......................... 60 30 Regissör, manlig skådespelare ...................................... 60 % Balettmästare .................................................... 55 25 Kvinnlig skådespelare .............................................. 55 22 Manlig korist ...................................................... 53 25 Manlig solist ...................................................... 53 22 Kvinnlig korist .................................................... 50 22 Kvinnlig solist .................................................... 50 20 Manlig balettmedlem ............................................ 45 20 Kvinnlig » ............................................ 41 20

• Sida 257
•  Original

att Kungl. Maj :t kan medgiva befattningshavare, som tidigast 5 år före pensionsålderns inträde lämnar sin anställning, rätt till förtidspension un- der förutsättning bland annat, ifråga om tjänsteman eller befattningshavare tillhörande den tekniska personalen, att han kan räkna minst 30 tjänstår och, i fråga om annan befattningshavare, att tjänståren utgöra minst % av tj änståldern, samt

att familjepension bestämmes eft-er ett familjepensionsunderlag, vilket beräknas på liknande sätt som hel tjänstepension.

Vad angår anställnings— och avlöningsförhållandena äro dessa, bortsett från vad som i sådant hänseende stadgas i vederbörande teaterreglementen, närmare reglerade genom individuella anställningskontrakt eller gällande kollektivavtal eller beträffande vissa befattningshavaregrupper genom såväl individuella kontrakt som kollektivavtal.

För närvarande tillämpas anställning utan individuellt kontrakt d. v. s. enbart enligt kollektivavtal i fråga om den tekniska personalen, anställning enligt såväl individuella kontrakt som kollektivavtal i fråga om orkester- personal med undantag av kapellmästare och konsertmästare, körpensonal * med undantag av kormästare samt i fråga om balettpersonal med undantag

av balettmästare och premiärsujetter. I fråga om övriga befattningshavare

: tillämpas enbart individuella kontrakt.

För den tekniska personalen utgöres avlöningen dels av vissa, för olika kategorier av personalen bestämda månatliga belopp dels ock av dyrtids-

Ä tillägg. De månatliga lönebeloppen utgöra enligt kollektivavtal, gällande

från och med den 1 juli 1948 för operans del för nyanställd personal lägst 245 och högst 480 kronor samt för personal med ett års tjänstgöring som ordinarie lägst 245 och högst 490 kronor. Viss personal, vilken delvis fullgör tjänstgöring såsom påklädare, erhåller för denna del av tjänstgöringen ersättning med visst belopp för tjänstgöringstillfälle. Vid dramatiska tea— tern är det månatliga lönebeloppet för kvinnlig personal lägst 282 och högst 310 kronor samt för manlig personal minst 430 kronor. Kristillägget utgår enligt nämnda avtal med 25,7 procent å de månatliga lönebeloppen och er- såttningarna.

Kollektivavtalet för hovkapellet upptar fyra olika lönegrupper med begyn- nelselöner av lägst 6 612 kronor och högst 7 888 kronor samt slutlöner, vilka uppnås efter 12 års tjänstgöring, av lägst 7812 kronor och högst 9088 kronor, allt för år räknat. För hovkapellist, som enligt anställningskontrak— tet är fast engagerad även för spelande av biinstrument, utgår särskild er- sättning med visst belopp, lägst 200 och högst 500 kronor för är. A såväl lön som särskild ersättning utgår kristillägg. vilket för närvarande beräk- nas efter 25,7 procent.

Enligt kollektivavtalet för kör- och balettpersonalen utgå månadslönerna efter två särskilda löneskalor, en för manlig och en för kvinnlig personal. I dessa skalor är lönen för nyanställd bestämd till 240 kronor för månad samt slutlönen, vilken uppnås efter 5 års anställningstid till 470 kronor för manlig och 400 kronor för kvinnlig personal. För balettens sekonder utgår

• Sida 258
•  Original

såsom tillägg utöver dessa lön-er 25 kronor för månad. Som tjänstgörings- pengar utgår utöver månadslönen viss ersättning vid tjänstgöring å före- ställning. Denna ersättning utgår, för körpersonalen med 2: 25 kronor, för sekonder med 3: 50 kronor och för annan balettpersonal med 2: 50 kronor för tjänstgör-ingstillfäll—e. Den kvinnliga personalen erhåller som ersättning för viss beklädnadsdetalj tillägg till tjänstgöringspengarna med 75 öre för tjänstgöringstillfälle. Kristillägg utgår å månadslön och tjänstgöringspeng- ar med för närvarande 25,7 procent.

För den enbart medel-st individuella kontrakt anställda personalen gäller, att avlöningen utgår med i kontraktet fixerade årliga belopp samt beträf- fande vissa personalgrupper därutöver särskilda tjänstgöringspengar enligt i kontraktet närmare angivna grunder. Kristillägg, beräknat å fast lön och tjänstgöringspengar, utgår för närvarande med 25,7 procent å högst 900 kronor för månad. Att märka är att kontrakten i allmänhet ej innehålla nå— gon föreskrift om ålderstillägg eller liknande löneförhöjningar.

De pensonalgrupper för vilka systemet med tjänstgöring-spengar tillämpas utgöras av operans solistpersonal och den icke kollektivavtalsanställda ba- lettpersonalen (premiärsujetter). I fråga om solistpersonalen kunna tjänst— göringspengarna utvisa högst betydande variationer från år till år. En med tjänstgöringspengar i viss mån jämförlig förmån utgöres av de särskilda ersättningar, 'som utgå till skådespelare vid dramatiska teatern när tjänst- göring fullgöres vid såväl matiné- som kvällsföreställning.

Pensionsutredningen övergår nu till att lämna en redogörelse för regle- mentsförslaget i vad det avser de för teaterpersonalen i allmänhet före— slagna särskilda bestämmelserna.

Vad först angår frågan om villkoren för pen-sionsrätt enligt reglementet har utredningen för de ifrågakomna befattningarna icke ansett det påkallat att föreslå några undantagsregler avvikande från vad i sådant hänseende föreslagits i 2 &. Reglementet bör sålunda, utan iakttagande av nu stadgad uppskovstid om ett sammanhängande spelår, träda i tillämpning å befatt- ningshavaren i och med tillträdet av fast anställning, i allmänhet dock ej före fyllda 20 år. Endast i fråga om balettpersonalen har, med hänsyn till den för densamma gällande särskilt låga pensionsåldern, & 39 å reglements- förslaget upptagits ett undantagsstadgande härom, betecknat 2 a, enligt vilket dylik personal skall äga pensionsrätt från och med spelåret näst efter det varunder befattningshavaren fyllt 18 år.

Vad beträffar frågan i vilken egenskap befattningshavare skall äga pen- sionsrätt, om han vid samma teater eller båda teatrarna fullgör sådana ar— betsuppgifter som normalt äro att hänföra till olika slag av befattningar, har utredningen utgått från att avgörande härvidlag kan träffas av statens pensionsanstalt, detta utan att särskild bestämmelse härom meddelas.

Vad angår de pensionsklasser till vilka befattningarna skola vara hän— förda anser pensionsutredningen, att dessa för samtliga befattningar, d. v. s. även för befattningar vid hovkapellet, liksom för närvarande tjänstepen-

• Sida 259
•  Original

sionsunderlagen för den i kap. XII gällande reglemente för SPA inordnade personalen, böra fastställas av statens pensionsanstalt.

Fastställandet bör enligt utredningens mening ske efter årligen återkom- mandle prövning i de fall där avlöningen delvis utgöres av tjänstgörings- pengar eller annan ersättning, som på förhand svårligen låter sig beräknas. Där sådan årlig prövning icke skall ske, synes pensionsklassen böra faststäl- las att gälla tills vidare, till dess ändring av avlöningsavtalet eller av det procenttal efter vilket rörligt tillägg eller liknande tillägg beräknas å avlöning eller pension föranleder omprövning av den fastställda pensionsklassen. I de fall där pensionsklassen fastställes efter årligen återkommande pröv- ning bör detta ske i slutet av spelåret näst före det, under vilket pensions— klassen skall gälla, eller i början av detta senare spelår eller i fråga om den, som anställts för tillträde vid annan tidpunkt än då spelår börjar, så fort ske kan.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen för pensioneringen för den i kap. XII gällande reglemente för SPA inordnade teaterpersonalen framgår bestämmes tjänstepensionsunderlaget individuellt för varje anställnings- havare. Enligt utredningens mening bör ett dylikt förfarande vid faststäl- lande av pensionsklass begränsas till att avse endast sådana befattnings- havargrupper, där detta med hänsyn till arten av gällande avlöningsavtal är oundgängligt. För övriga befattningar bör pensionsklassen bestämmas gruppvis.

Fastställandet av pensionsklass efter årligen återkommande prövning har synts utredningen kunna begnänsas till att avse solist- och skådespelar- personal. Med hänsyn till här förekommande tjänstgöringspengar och där- med enligt utredningens mening i förevarande sammanhang jämförliga matinéersättningar erfordras en bestämmelse i fråga om det belopp med vilket dylik förmån skall upptagas vid pensionsklassens fastställande. I så- dant hänseende föreslår utredningen, att det belopp upptages som utgått till befattningshavaren under senast förflutet spelår, eller såvitt angår ny- anställd, det belopp som beräknas komma att utgå under första anställ— ningsåret. Stadgandet 7 d i 39 & reglementsförslaget, som avses skola reg- lera nu behandlade spörsmål, har för tillämpning å solister och skådespe- lare utformats med hänsyn härtill. Tillämpningen av detta stadgande inne— bär, att för pensionsklassen under visst spelår i allmänhet blir avgörande dels den för spelåret kontrakterade fasta lönen jämte förekommande därå belöpande kristillägg eller dylikt, dels ock de tjänstgöringspengar jämte eventuellt kristillägg därå som befattningshavaren uppburit under föregå- ende spelår, eller, såvitt angår nyanställd, som han beräknas komma att uppbära under första spelåret. För nyanställd med anställning från tid- punkt, som ej sammanfaller med början av spelår, böra tjänstgöringspeng- arna upptagas med ett beräknat belopp, avseende helt spelår. Vad angår kris- tillägget synes detta med avseende å såväl kontrakterad lön som tjänstgö- ringspengar böra beräknas med hänsyn till de förhållanden som råda då pensionsklassen bestämmes.

• Sida 260
•  Original

För teaterpersonalen i övrigt, (1. v. s. regissörer, balett-, kör- och orkester- personal samt chef för dekorationsateljé ävensom teknisk personal och tjänstemannapersonal, synes pensionsklass kunna bestämmas att gälla tills vidare. Denna personal torde härvidlag icke intaga någon särställning i . förhållande till vad som gäller i fråga om befattningshavare i allmänhet. Särskilt stadgande i ämnet torde följaktligen icke vara erforderligt.

Vad angår frågan huruvida pensionsklass för viss befattningshavargrupp skall bestämmas enhetligt eller för varje särskild befattningshavare har det närmare avgörandet härutinnan ansetts böra tillkomma pensionsanstalten. Särskild bestämmelse härom har ej synts behövlig.

Pensionsutredningen anser emellertid, att bestämmande av pensionsklass bör ske individuellt i fråga om solister, skådespelare, regissörer, premiär— sujetter vid balett—en, balettmästare, kormästare, kapellmästare, konsertmäs- tare vid hovkapellet, chef för dekorationsateljé och tjänstemannapersonal.

I fråga om övrig personal _ d. v. s. annan balettpersonal än balettmäs— tare och premiärsujetter, annan körpersonal än kormästare samt annan orkesterpersonal än kapell- och konsertmästare ävensom teknisk personal —— synes enligt utredningens mening kunna fastställas enhetlig pensions- klass för varje särskild i avlöningshänseende enhetlig befattningshavar- grupp.

Utom för solister och skådespelare utgår avlöningen delvis i form av tjänstgöringspengar även i fråga om vissa andra befattningshavargruppe1', nämligen annan balettpersonal än balettmästare och annan körpersonal än kormästare. I fråga om teknisk personal förekommer att befattningshavare fullgör en del av sin tjänstgöring såsom påklädare, varvid ersättning för denna deltjänstgöring utgår med visst belopp för tjänstgöringstillfälle. Vid bestämmande av pensionsklass i fråga om de nu angivna befattningshavar— grupperna synas tjänstgöringspengarna och ersättningarna enligt pensions- utredningens mening böra få antagas motsvara det årsbelopp som kan vän— tas i medeltal komma att utgå till befattningshavaren. Ett med hänsyn här- till utformat stadgande 7 c i 39 & reglementsförslaget har föreslagits skola erhålla tillämpning å nämnda befattningshavargrupper. Beträffande grupp, för vilken med hänsyn till enhetlighet i avseende å avlöningen bestämmes enhetlig pensionsklass, bör medeltalet avse gruppen i sin helhet. Vad an- går den tekniska personalen bör stadgandet givetvis endast tillämpas å de befattningshavare vilkas avlöningsförhållanden därtill föranleda.

I kap. XII gällande reglemente för SPA finnes såsom förut angivits en bestämmelse, enligt vilken hel tjänstepension i regel skall motsvara medel- talet av tjänstpensionsunderlagen under de tio spelår, då underlagen varit högst. Som motiv för bestämmelsen anförde teaterpensionsutredningen föl- jande.

Vid beräkning av tjänstepensionens belopp brukar som regel utgångspunkten ut- göras av det tjänstepensionsunderluag, som gäller vid tiden för avgången. En dylik regel är givetvis i allmänhet lämplig, enär slutlönen brukar utgöra den högsta lön, som vederbörande under sin tjänstetid erhållit. Enär emellertid, vad teatrarnzs per-

• Sida 261
•  Original

sonal beträffar, lönekurvan för ett flertal befattnihgshavare starkt faller mot slutet av anställningstiden och en pension, beräknad efter det senaste pensionsunderla- get, därför skulle ställa sig mindre förmånlig, har utredningen i stället föreslagit, att belopp-et av hel tjänstepension i princip skall utgöra medeltalet av de tio högsta tjänstlepensionsunderlag, som vederbörande under sin tjänstetid uppnått.

Vald teaterpensionsutredningen sålunda anfört synes med hänsyn bland annat till de upplysningar vilka pensionsutredningen inhämtat om teater- personalens avlöningsförhållanden och för vilka utredningen tidigare i hu- vudsak redogjort närmast äga giltighet i fråga om solistpersonalen. Men även beträffande skådespelarpersonalen synas avlöningsförhållandena vara sådana, att förekomsten någon tid före pensionsåldern av en lönetopp utav längre eller kortare varaktighet kan te sig tämligen sannolik. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig böra föreslå för solister och skådespelare samt —— vid det förhållandet att regissörsbefattningarna ofta rekryteras ur dessa befattningshavargrupper _ regissörer underkastas tillämpning av ett särskilt stadgande 18 a i 39 & reglementsförslaget motsvarande före- nämnda bestämmelse i gällande reglemente för SPA. För övrig teaterper- sonal finnes enligt utredningens mening icke tillräcklig anledning att före- skriva tillämpning av detta stadgande.

Enligt 18 5 2 mom. i reglementsförslaget skall i fråga om befattning med lägre pensionsålder än 55 år såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas för , befattningen gällande tjänstepensionsunderlag, minskat med visst för pen- ' sionsklassen angivet belopp. I fråga om solist, för vilken dylik lägre pen- , sionsålder förutsatts skola alltjämt gälla, bör sådan minskning ske av det

medeltalsberåknade tjänstepensionsunderlaget. Där detta icke till beloppet sammanfaller med tjänstepensionsunderlaget för viss pensionsklass, bör minskning göras med det belopp som i 18 5 2 mom. angives för den pen- sionsklass vilkens tjänstepensionsunderlag närmast motsvarar det beräk- nade medeltalet. Ett med hänsyn härtill utformat stadgande, 18 b., bör följ- aktligen tillämpas i fråga om solisterna.

Vid bestämmande av tjänstepension för den för vilken stadgandet 18 a

3 gäller böra tjänståren beräknas utan sådan reduktion som för vissa fall * föreskrives i 19 5 4 mom. reglementsförslaget. Stadgandet 19 b, vilket an-

ger att 19 5 4 mom. icke skall äga tillämpning, bör följaktligen gälla med avseende å solister, skådespelare och regissörer.

Enligt stadgandet 18 a skall, där fråga är om invalid- eller sjukpension, såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas lägst medeltalet av pensionsun- derlagen under tre år. Detta skulle under vissa förutsättningar kunna leda till tillämpning av ett högre tjänstepensionsunderlag än det som kunnat ifrågakomma, därest befattningshavaren kvarstått till pensionsåldern. Detta bör enligt pensionsutredningens mening förhindras. I sådant syfte föreslås i stadgandena 21 a och 22 a att vid tillämpning av 21 och 22 55 skall an- tagas, att nämnda medeltal skulle gällt såsom pensionsunderlag under ti- den efter avgången i fråga om dem för vilka stadgandet 18 a eller 18 b gäller, (1. v. s. solister, skådespelare och regissörer.

• Sida 262
•  Original

De för tillämpning i fråga om dessa befattningshavare vid bestämnnande av familjepension, tjänstelivränta och familjelivränta avsedda stadgamdena 29 a, 33 a och 36 a torde icke tarva någon närmare motivering.

Vad angår pensionsåldrarna äro dessa för medlemmarna av balettetn åt— skilligt lägre än den lägsta pensionsålder som eljest förekommer inom den statliga pensioneringen. I fråga om vissa andra befattningshavare, SiåSOIll kvinnliga skådespelare och balettmästare, synes gällande pensionsålder låg i förhållande till pensionsåldern för befattningshavare, med vilka det kan finnas visst fog för att göra jämförelser i sådant hänseende. Med hänsyn till att införandet av nu gällande pensionsåldrar för teaterpersonalen sked- de så nyligen som år 1943 och i fråga om flera personalgrupper innehar en avsevärd höjning, har pensionsutredningen ansett sig böra avstå från att framlägga förslag om höjning av pensionsåldern för någon personalgrupp. I fråga om kvinnlig tjänsteman i högre pensionsklass än 1: 19 har utred- ningen dock med hänsyn till vad som i allmänhet gäller beträffande pen- sionsålder för befattningshavare i motsvarande löneställning med pensions— rätt enligt Atregl. funnit sig böra föreslå höjning av pensionsåldern från 63 till 65 år. _

Vad angår tidpunkten för pensionsålderns inträde har inom pensio—nsut— redningen ifrågasatts att för befattningshavare tillhörande tjänstem'anna— personal eller teknisk personal fastställa denna tidpunkt till utgången av den månad varunder stadgad levnadsålder uppnås. Utredningen har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en dylik avvikelse från vad som i sådant hänseende enligt reglementsförslaget skulle bli gällande för övrig teaterpersonal. I detta sammanhang må erinras att pensionsåldern för be- fattningshavare vid hovkapellet enligt gällande reglemente för SPA inträder på 60-årsdagen, medan den enligt reglementsförslaget skulle komma att in- träda först vid utgången av det spelår under vilket befattningshavaren upp- når 60 levnadsår.

Beträffande tjänståldrarna har pensionsutredningen icke ansett tillräck- liga skäl föreligga för att föreslå någon ändring i vad som därutinnan gäller enligt nuvarande reglemente för SPA.

Enligt det nuvarande reglementet för SPA gäller i fråga om de personal- grupper vid de kungl. teatrarna, för vilka rätt till förtidspension för när— varande förekommer, att för vissa befattningshavare för sådan pension ford- ras ett antal tjänstår, allenast motsvarande 3/5 av tjänståldern. Som motiv härför anförde 1941 års teaterpensionsutredning, på vilken utrednings för- slag i ämnet nämnda undantagsregel infördes, bland annat följande.

Förtidspensionen har för teaterpersonalen — i likhet med vad som i viss ut- sträckning är fallet i fråga om statliga befattningshavare —— huvudsakligen av- setts att bli tillämplig vid sådana fall av sjukdom, invaliditet eller arbetsoför- måga, där de för erhållande av vanlig sjuk- eller invalidpension uppställda, re- lativt stränga kraven på otjänstbarhet icke äro uppfyllda. Sålunda skulle förtids- pension kunna tänkas förekomma exempelvis för solist vid partiell röstinvalidiv tet eller för skådespelare vid minnesdefekt, i vilka fall prestationsförmågan kan ha i hög grad nedgått, utan att likväl förutsättning för beviljande av sjukpension

• Sida 263
•  Original

förelligger. Framför allt torde man alltså kunna räkna med att förtidspension så- som ersättning för sjukpension kommer att tillämpas beträffande den personal vid de kungl. teatrarna, som på grund av uppträdande å scen eller eljest i sär- skiltt hög grad måste besitta frisk fantasi och vitalitet.

Dle skäl som sålunda åberopats för den särställning som vissa befattnings- havzare vid de kungl. teatrarna intaga i förevarande hänseende synas kunna åbelropas även i fråga om åtskilliga andra befattningshavaregrupper med ansttällning i statens tjänst eller som eljest äro underkastade statliga tjäns- tepensionsbestämmelser. Med hänsyn härtill och då något särskilt behov av (en dylik särställning enligt hittills vunnen erfarenhet knappast synes förezligga i fråga om teaterpersonalen, har pensionsutredningen stannat för att .icke föreslå några särskilda bestämmelser i fråga om förutsättningarna för förtidspension för teaterpersonal.

41 5.

I denna paragraf stadgas att sådan innehavare av befattning, å vilken regllementet erhåller tillämpning, så ock huvudman, som i reglementet av- ses, skola vara pliktiga att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hän- seemden om vilka i reglementet förmäles.

I fråga om huvudmannen har paragrafen ansetts behövlig närmast med tanlke på framtida eventuella ändringar av bestämmelserna om pensions- avgåifter.

I den del paragrafen avser befattningshavare, har den utformats i an- sluttning till 37 5 första punkten Atregl. I andra punkten 37 & Atregl. stad- gas vissa begränsningar i fråga om ordinarie tjänstemans skyldighet att undlerkasta sig ändrade tjänstepensionsbestämmelser. Sådan tjänsteman är sålunda ej skyldig underkasta sig ändring av vissa angivna föreskrifter i Atrtegl. om beloppet av tjänstepensionsunderlag, om bestämmande av tjäns— tepensions grundbelopp eller om rörligt tillägg. Han skall dock vara pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946, efter pröv- ning av Kungl. Maj:t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem pro-cent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänsteliv- ränta.

Endast för en mindre del av de i reglementsförslaget avsedda befattning- arna tillämpas en med ordinarie statsanställning jämförlig anställnings— fornn. Med hänsyn härtill och då varje ändring av pensionsbestämmelserna måste grundas på beslut av statsmakterna, har pensionsutredningen ansett, att någon motsvarighet till förenämnda begränsningsregel i Atregl. icke är behlövlig i fråga om SPA-pensioneringen. Utredningen anser sig härvid kunna utgå ifrån att statsmakterna vid framtida eventuella ändringar av pemsionsbestämmelserna _ åtminstone i vad avser sådana med ordinarie statstjänstemän jämförliga befattningshavare, vilkas anställningsform icke var it uteslutande beroende av huvudmannens avgörande — i skälig utsträck- ning beaktar den för ordinarie tjänstemän enligt Atregl. i förevarande hän— seende gällande begränsningen.

• Sida 264
•  Original

Någon motsvarighet till 37 5 Atregl. finnes ej i Afregl. Enligt reglements- förslaget skulle emellertid skyldigheten för befattningshavare att under- kasta sig ändrade pensionsbestämmelser kunna avse även familjepension. Detta skulle särskilt kunna få betydelse, om sådan nedgång i de allmänna levnadskostnaderna varom förmäles i 37 & Atregl. skulle föranleda minsk— , ning av tjänstepension. För dylikt fall kunde det enligt pensionsutredning— ens mening vara anledning att ifrågasätta minskning även av familjepen- sionen. Utredningen har därför ansett, att möjlighet bör hållas öppen för dylik minskning av familjepensionen.

Omfattningen av den i 41 5 reglementsförslaget stadgade ändringsskyl- digheten är i likhet med vad i sådant hänseende gäller enligt 37 å Atregl. inskränkt till att avse allenast den som är i tjänst vid ändringens ikraft- trädande. Om en sådan begränsning anförde 1938 års pensionssakkunniga, på vilkas förslag motsvarande bestämmelse i 1941 års allmänna tjänstepen- sionsreglemente baserades, bland annat följande.

Det har icke synts alldeles självfallet, att ändringsskyldighet allenast bör före- ligga för den, som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande, utan det har ansetts kunna ifrågasättas, huruvida ej en motsvarande skyldighet borde i vissa bestäm- da hänseenden stadgas för den som åtnjuter enligt reglementet beviljad pension eller livränta. Onekligen kunde vissa skäl tala för att jämväl den åt vilken pen- sion—sförmån redan beviljats göres skyldig att i följd av nedgång i den allmänna levnadskostnadsnivån underkasta sig en viss reduktion i den utgående förmå- nen. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra fullfölja tanken på en dy- lik anordning med hänsyn till de psykologiska verkningar och de praktiska kon- sekvenser som densamma kunde befaras medföra.

Även pensionsutredningen anser det kunna ifrågasättas, om icke änd- ringsskyldighet i avseende å reduktion av pensionsförmåner vid nedgående levnadskostnadsnivå borde föreskrivas jämväl i fråga om pensionstagare. Utredningen har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att därutinnan föreslå en från Atregl. avvikande reglering i fråga om SPA-pen- sioneringen.

• Sida 265
•  Original

KAP. IX.

Övergångsanordningar.

Sådan omläggning av pensioneringsgrunderna som en övergång från nu- varande reglemente för.SPA till det föreslagna reglementet skulle innebära kan icke ske utan att särskilda föreskrifter övergångsvis bli gällande.

Såsom i Kap. VI avd. >>Reglementsbestämmelser» angivits har reglemen- tet föreslagits skola träda i kraft den 1 juli 1949. Självfallet bör reglemen— tet tillämpas å varje befattningshavare, som vid ikraftträdandet eller där— jefter tillträder befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt regle- lmentet. Detta förhållande regleras automatiskt genom bestämmelserna i >1 &. Pensionsutredningen förutsätter emellertid, att reglementet i och med iikraftträdandet i allmänhet skall erhålla tillämpning jämväl å befattnings- ;liavare som anställts före ikraftträdandet, däribland även de befattnings- jhavare vilka efter ikraftträdandet kvarstå i sådana i reglementet avsedda jbefattningar som äro förenade med pensionsrätt enligt nuvarande regle- jmente för SPA.

Tillämpning av det nya reglementet skulle i vissa hänseenden, såsom i fråga om avgångsskyldighet på grund av sjukdom, tvångspensionering m. ni., kunna anses innebära en skärpning av tidigare gällande pensions- villkor. Pensionsutredningen har med hänsyn härtill övervägt, huruvida icke — i likhet med vad som exempelvis skedde beträffande ordinarie tjäns- temän vid ikraftträdandet av 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente — |befattningshavare, vilken efter ikraftträdandet av det föreslagna reglemen- ltet kvarstår i befattning, som varit förenad med pensionsrätt enligt nuva- rande reglemente för SPA, borde erhålla möjlighet att på grund av därom inom viss tid anmäld önskan bli undantagen från det nya reglementets till- lämpning och få kvarstå på nuvarande reglemente. Ifrågavarande befatt- ningshavare äro emellertid jämlikt bestämmelsen i 5 16 i nuvarande reg- lemente formellt skyldiga att underkasta sig de ändringar i pensionsrät- ten som kunna varda fastställda. Avsikten med denna bestämmelse torde dock icke ha varit att möjliggöra genomförande mot befattningshavarnas vilja av mera genomgripande skärpningar av pensionsvillkoren. Bestäm— melsen bör ej heller enligt utredningens mening åberopas som stöd för så- dana skärpningar. Men då de skärpningar av pensionsvillkoren varom här är fråga måste anses vara av underordnad betydelse, ej minst i jämförel- se med de förbättringar av pensionsvillkoren i allmänhet, som en tillämp- ning av det nya reglementet skulle innebära, anser utredningen det ej på- kallat att, såvitt angår befattningshavare med pensionsrätt enligt nuva-

• Sida 266
•  Original

rande reglemente för SPA, sagda tillämpning göres beroende av befattnings- havarnas fria val. De övergångsanordningar som påkallas av ikraftträdandet av reglements—

?

förslaget äro dels sådana som sammanhänga med bestämmelserna i det ; nya reglementet dels ock sådana som äga samband med en fortsatt till- * lämpning för vissa befattningshavare av nuvarande reglemente för SPA. De bestämmelser som härvidlag synts utredningen erforderliga innefattas i de i bilagorna 2 och 3 till detta betänkande framlagda förslag till kun- görelse med övergångsbestämmelser till reglementet för pensionering ge— nom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare respek- tive kungörelse angående begränsad tillämpning av reglementet den 31 de- cember 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt.

Vad förstnämnda kungörelseförslag beträffar ha däri intagna bestäm- melser uppdelats på två avdelningar, av vilka den första omfattar bestäm- melser för befattningar i allmänhet och den andra bestämmelser för vissa särskilda grupper av befattningar.

Såsom motivering till de föreslagna övergångsbestämmelserna får utred— ningen anföra följande.

Allmänna övergångsbestämmelser.

1 punkten. Såsom här ovan angivits förutsätter pensionsutredningen, att det föreslagna reglementet i allmänhet redan från och med ikraftträdandet skall erhålla tillämpning å de befattningshavare vilka därefter kvarstå i sådana tidigare innehavda, i reglementet avsedda befattningar som varit förenade med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. Någon svårighet för sådan tillämpning möter icke i fråga om innehavare av be- fattningar, för vilka anslutningen till pensioneringen skulle bli obligato- risk, d. v. s. befattningar, hänförda till grupp A och C.

I fråga om innehavare av befattningar, beträffande vilka i det föreslagna reglementet registrering av befattningen uppställts såsom villkor för pen- sionsrätt, nämligen till grupp B hänförda befattningar, utgör emellertid nämnda villkor hinder för omedelbar tillämpning av reglementet. Man kan nämligen ej räkna med att registrering av befattningarna hunnit ske vid reglementets ikraftträdande. Ej sällan torde det komma att dröja med re- gistreringen så lång tid därefter, att en retroaktiv tillämpning av regle— mentet från tidpunkten för ikraftträdandet måste anses utesluten. Upp- rätthålles kravet på registrering, måste alltså tidpunkten för reglementets tillämpning i åtskilliga fall framskjutas. Då befattningshavarna därvid icke skäligen kunna ställas utanför fall pensionsrätt, skulle man bli nödsakad att : låta dem tillsvidare bibehålla pensionsrätten enligt nuvarande reglemente för SPA. Härav skulle bland annat följa, att man i fråga om en del befattningar under en kortare eller längre övergångstid finge tillämpa olika pensions— reglementen för samma slag av befattningar.

• Sida 267
•  Original

För att möjliggöra en omedelbar tillämpning av det föreslagna regle- mentet beträffande tidigare, efter framställning av huvudmannen med pen- sionsrätt förenade befattningar bör man därför, har det synts pensionsut- redningen, tillsvidare avstå från kravet på registrering och i avvaktan på att sådan kommer till stånd provisoriskt låta befattningshavarna vara un- derkastade reglementet.

I överensstämmelse härmed har pensionsutredningen i denna punkt före- slagit, natt till grupp B hänförd befattning, som den 30 juni 1949 var an— sluten till SPA, skall, utan hinder av att befattningen ej registrerats, tills- vidare vara förenad med pensionsrätt från tidpunkten för det föreslagna reglementets ikraftträdande intill dess registrering sker.

Emellertid bör uppmärksammas, att anslutningen till pensioneringen av befattning av nyss nämnt slag tidigare varit och framdeles skulle förbli beroende av huvudmannens frivilliga åtagande. Vid sådant förhållande lä- rer huvudmannen få anses vara oförhindrad att i fråga om i reglementsen— lig ordning registrerad befattning få pensionsrätten indragen efter därom gjord anmälan. Uppenbarligen bör huvudmannen icke rimligen vara mera bunden vid pensionsrätten under tid, för vilken beviljandet av pensions- rätt före reglementets ikraftträdande provisoriskt godtagits såsom registre- ring. Den från ikraftträdandet tillsvidare gällande pensionsrätten har därför synts pensionsutredningen böra upphöra, om och när huvudmannen anmä- ler sig önska detta.

Någon valfrihet mellan tillämpning av det föreslagna reglementet och fort- satt tillämpning av nuvarande reglemente för SPA torde dock icke höra till- erkännas huvudmannen. Gör han anmälan, att han önskar få den från ikraftträdandet av förstnämnda reglemente gällande pensionsrätten indra- gen, bör följaktligen, har det synts pensionsutredningen, någon pensions- rätt därefter icke tillkomma befattningshavaren. På grund av bestämmel— sen om reglementets ikraftträdande skulle detta automatiskt bli följden av en dylik anmälan. Emellertid kan det antagas, att huvudmännen, bland annat med hänsyn till vederbörande befattningshavare, allenast i enstaka undantagsfall — närmast sådana där fortsatt pensionsrätt överhuvudtaget icke önskas —— komma att finna sig föranlåtna att vidtaga åtgärder för att få pensionsrätten enligt det nya reglementet upphävd.

2 punkten. Enligt vad i 2 g 2 mom. sägs skulle befattningshavare, som överskridit pensionsåldern då hans befattning förenas med pensionsrätt en- ligt reglementet, vara undantagen från reglementets tillämpning. Det har icke synts pensionsutredningen föreligga tillräckliga skäl för att låta detta undantag gälla även för den vilkens befattning omedelbart före ikraftträ- dandet är förenad med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. En i enlighet härmed utformad bestämmelse har intagits i denna punkt.

3 punkten. Enligt nuvarande reglemente för SPA gäller, att änka äger rätt till familjepension, om befattningshavaren icke vid äktenskapets ingående överskridit 65 års ålder, och att arvsberättigat eget barn i allmänhet är

• Sida 268
•  Original

pensionsberättigat till fyllda 21 levnadsår. I reglementsförslaget äro mot svarande åldrar i överensstämmelse med vad i sådant hänseende gäller en— ligt Afregl. angivna till 60 respektive 19 år. Enligt övergångsbestämmelserna till sistnämnda reglemente tillämpas emellertid i sådant hänseende i fråga. om befattningshavare, som ägt familjepensionsrätt enligt vis-sa äldre familg jepensionsbestämmelser, de förmånligare grunder som gällt enligt dessal äldre pensionsbestämmelser. Motsvarande gäller i fråga om befattningsha—l vare, som överförts från reglementet för statens pensionsanstalt till Afregle— mentet, -familjepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna eller familjepensionsreglementet för folkskolan. I överensstämmelse härmed har i denna punkt föreslagits beträffande befattningshavare, som vid ikraftträ- dandet överföres till det nya reglementet och som då ägde familjepensions- rätt, att änka skall äga pensionsrätt även om äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren fyllt 60 men ej 65 år samt att arvsberättigat barn till befattningshavare skall vara pensionsberättigat till 21 års ålder.

4 punkten. För att reglementet redan från tidpunkten för ikraftträdandet skall kunna tillämpas å befattning, som i 1 punkten avses, utan hinder av att regi-strering icke skett, bör den pensionsklass vara bestämd till vilken befattningen från nämnda tidpunkt skall vara hänförd.

Särskilda bestämmelser rörande pensionsklassen erfordras uppenbarligenj ej i fall, då denna är angiven i reglementet. l

Vad åter angår befattning, för vilken statens pensionsanstalt skulle hal att bestämma pensionsklassen, kunna de för sådant fall i 7 g 2 mom. med— delade bestämmelserna ej lämpligen utan vidare tillämpas. Då de regle- ringsbestämmelser eller andra likna-nde bestämmelser, vilka legat till grund; för pensionsrätten enligt nuvarande reglemente för SPA, i många fall äro föråldrade eller eljest mindre väl lämpa sig som grundval för bestämmande av pensionsklass, medför eftergivandet av kravet på registrering, att pen-' sionsklassen övergångsvis bör bestämmas på annat sätt än efter de i regle- ringsbestämmelserna angivna lönerna. Lämpligast synes vara att bestäm- ma pensionsklas—sen med utgångspunkt från storleken av de tjänstepensions- förmåner vilka befattningshavaren närmast före reglementets ikraftträdan- de haft att påräkna. I överensstämmelse härmed och med hänsyn till erfor- derlig samordning av tjänstepension med folkpension har pensionsutred- ningen i första stycket av denna punkt föreslagit, att befattning skall hän— föras till den lägsta pensionsklass för vilken hel ålderspension före 67 års ålder icke kommer att understiga summan av dels grundbeloppet av enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensio— ner ln. m. för befattningen beräknad förbättrad och tekniskt omräknad hel tjänstepension, dels ock utjämningstillägget för den pensionsålder som en- ligt reglementsförslaget skulle bli gällande för befattningen.

Om befattningen, när den sedermera registreras, skulle komma att hän- föras till en lägre pensionsklass än den ursprungligen tillsvidare fastställ- da, har det synts pensionsutredningen skäligt, att den gamla pensionsklas-

• Sida 269
•  Original

en alltjämt får tillämpas i fråga om den som var anställd å befattningen 'd registreringen. Föreskrift härom har intagits i andra stycket.

Den omständigheten, att för registrering av befattning erforderliga åt— gärder icke kunna förutsättas ha medhunnits förr än någon tid efter regle- mentets ikraftträdande, synes ej skäligen böra föranleda, att befattnings- avar-en försättes i sämre ställning i pensionshänseende än som skulle kom- mit i fråga, där-est registrering i reglementsenlig ordning skett, räknat från ikraftträdandet. Pensionsutredningen har därför ansett sig böra föreslå, att registrering av tidigare med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA förenad befattning, för vilken statens pensionsanstalt enligt 7 5 1 mom. skulle ha att bestämma pensionsklassen, må, 0111 registrering begärts inom den närmaste tiden, förslagsvis sex månader, efter ikraftträdandet, beviljas med retroaktiv verkan räknat från ikraftträdandet. Tredje stycket innehål- ;ler föreskrift härom. 1 I detta sammanhang må framhållas att, då fråga är om registrering av lsådan till grupp B hänförd befattning, vilken omedelbart före reglementets iikraftträdande varit förenad med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente lför SPA, tillstyrkande enligt 3 5 1 mom. 0) av registreringen icke torde, vare sig registrering begärts före utgången av år 1949 eller senare, böra fordras annat än i fall, då stat-ens pensionsanstalt finner sådant vara påkallat. Be— stämmelse härom synes emellertid lämpligen böra intagas i tillämpnings- lföreskrifterna till reglementet. % De angivna utjämningstilläggen för pensionsåldrarna 65, 63, 60, 55 och *50 år äro så beräknade, att de jämte rörligt tillägg med tolv procent mot- lsvara de i kap. VI »Tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag» omförmälda utjämningstilläggen. Dessutom ha för pensionsåldarna 53, 45 loch 41 år upptagits beräknade utjämningstillägg.

5 punkten. Enligt nuvarande reglemente för SPA är befattningshavare skyldig att vidkännas vissa pensionsavgifter. För dessa avgifter svarar hu- |vudmannen med rätt för honom att avdraga mot avgifterna svarande belopp |ä befattningshavarens avlöning. I det föreslagna reglementet är däremot [någon avgiftsplikt ej föreskriven för befattningshavaren.

* Därest löneavdragen skulle upphöra i och med ikraftträdandet av det föieslagna reglementet, skulle befattningshavarna komma att erhålla en av ipensionsregleringen i och för sig icke motiverad löneförbättring, motsva- ;rande beloppet av tidigare verkställda avdrag. Intill dess i samband med ilönereglering övergång till nettolönesystemet sker, bör enligt pensionsutred- lningens mening huvudmannen ha möjlighet att fortsätta med att göra dessa ,avdrag.

; Såsom i Kap. VI avd. »Pensionsavgifter» angivits lärer huvudmannen få anses vara oförhindrad att, i fall där bruttolönesystem tillämpas och så kan ske utan hinder av gällande lönebestämmelser, göra löneavdrag för pensions- [kostnader även efter det föreslagna reglementets ikraftträdande. I dylikt fall öreligger alltså sådan möjlighet som nyss sagts utan att särskild före- skrift därom behöver meddelas.

• Sida 270
•  Original

Där huvudmannen icke kan göra löneavdrag med stöd av gällande löne- bestämmelser, torde emellertid särskild föreskrift härom erfordras. Så torde vara förhållandet beträffande bl. a. sådana till grupp A hänförda befatt- ningar för vilka lön eller minimilön är fastställd i författning.

Pensionsutredningen har övervägt, huruvida icke en eventuellt ej motive- rad löneförbättring i sistberörda fall skulle kunna undvikas genom minsk- ning av de å lönerna utgående tilläggsförmånerna (provisoriska lönetill- lägg m. m.). Härför skulle emellertid erfordras, i fråga om befattningar med författningsenligt fastställda löner beslut av statsmakterna, avseende varje särskild grupp av befattningar, och i fråga om andra befattningar av hu- vudmannen fattade lönebeslut för varje särskild befattning. Ett sådant för- faringssätt har synts pensionsutredningen komma att bli alltför invecklat och har därför ej ansetts böra ifrågakomma.

Ändamålsenligast synes vara att i den mån huvudmannen finner detta vara skäligt fortsätta med nuvarande löneavdrag intill dess omreglering av lönerna sker. På liknande sätt har förfarits i fråga om sådana arbetare i statens tjänst vilka blivit underkastade 1947 års pensionsreglementen för arbetare. Den befogenhet att verkställa'löneavdrag som enligt vad ovan sagts tillkommer huvudman i vissa fall utan att särskild föreskrift därom behö- ver meddelas synes med andra ord böra, intill dess lönereglering sker, till- komma huvudmännen i samtliga fall. Detta synes böra gälla även med av— seende å befattningar med i författning fastställda löner (minimilöner), som inrättas efter reglementets ikraftträdande. Uppenbarligen bör löneavdraget icke få överstiga vare sig beloppet av de pensionsavgifter som ålegat befatt- ningshavaren omedelbart före det föreslagna reglementets ikraftträdande eller beloppet av fortlöpande avgift enligt sagda reglemente.

Av den engångsavgift, som huvudmannen enligt 5 9 mom. 1 eller 4 i nu- varande reglemente för SPA haft att erlägga för att bereda befattningshavare rätt till s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning respektive för att få beslutad höjning av pensionsunderlagen gällande för denne, har en viss del belöpt på befattningshavaren. Där denne ej till huvudmannen direkt inbetalt mot— svarande belopp, för vilket han erhållit vederlag i form av förbättrad ställning i pensionshänseende, har huvudmannen enligt 5 9 mom. 2 i nämnda regle- mente ägt att genom löneavdrag, som beräknats av statens pensionsanstalt, uttaga ersättning av befattningshavaren för sagda del av engångsavgiften. På grund härav kunna vissa befattningshavare vid det nya reglementets ikraftträdande ha en skuld till sina huvudmän. Den rätt huvudmannen hit- tills haft att genom löneavdrag göra sig betald för dylik skuld synes ej skä- ligen böra berövas honom. Huvudmännen böra därför — i överensstämmelse med vad som skett vid överförandet av befattningshavare vid skogsvårdsf styrelser och hushållningssällskap till folkskolans pensionsreglemente — bibehållas vid sagda rätt efter det nya reglementets ikraftträdande.

De i denna punkt intagna bestämmelserna ha utformats i enlighet med vad nu anförts.

• Sida 271
•  Original

Enligt bestämmelse i g 9 1110I11. 3 nuvarande reglemente för SPA må en- gångsavgift, där huvudman så önskar, erläggas genom lika annuiteter un- der den tid pensionsanstalten medgiver och beräknade efter den räntefot pensionsanstalten bestämmer. Pensionsutredningen förutsätter, att den he- talningsförpliktelse som huvudmannen i sådant fall iklätt sig gentemot SPA och som i pensionshänseende haft samma verkan som en omedelbar betal- ning av engångsavgiften icke kommer att rubbas.

I detta sammanhang må framhållas att nämnda betalningssätt enligt vad utredningen inhämtat på senare tid kommit till användning endast i myc- ket ringa omfattning. Utredningen har därför utgått ifrån att någon mot- svarighet därtill ej skulle införas i fråga om engångsavgift, som avses i reglementsförslaget. Skulle det emellertid med hänsyn till de engångskost- nader som kunna uppkomma för huvudmännen i samband med övergång till det nya reglementet eller under tiden närmast därefter befinnas önsk— ; värt och lämpligt, att möjlighet till engångsavgiftsbetalning genom annui- teter hålles öppen även för framtiden, synas erforderliga bestämmelser därom kunna intagas i tillämpningsföreskrifterna.

6 punkten. Det har synts pensionsutredningen skäligt och lämpligt att på sätt i denna punkt föreslagits låta enligt nuvarande reglemente för SPA lämnat tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde gälla så- som anstånd enligt det nya reglementet, detta även för det fall befattnings- havaren därigenom skulle komma att kvarstå längre tid än tre år efter pensionsålderns inträde.

7 punkten. I fråga om ett mindre antal med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA förenade befattningar kan reglementsförslaget komma , att innebära en sänkning av pensionsåldern från 65 till 63 eller 60 år. Det ' har synts pensionsutredningen skäligt, att befattningshavare, vilken före

ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som endast med ett mindre antal" år, förslagsvis fem år, understiger nu gällande pensionsålder, får möjlighet att bibehållas vid denna pensionsålder. För att detta skall kunna ske utan

Pensionsåldern sänkt från 65 år till 63 år 60 år] Befatt- . Pensionsåldern Befatt- . Pensionsåldern ningshavare åf; 211.025; inträder med ningshavare 212130??- inträder med född 1 ' utgången av född i ' utgången av DU ( Q , juli 1884... 65 juli 1949 juli 1884... 65 juli 1949 juni 1889 . . . 65 juni 1954 juni 1889. .. 65 juni 1954 juli 1889 . . . 64 "ha d:o juli 1889 . . . 64 ”/12 d:o aug. 1889 64 "'In d:o maj 1890... 64 1lin d:o juni 1890 . . . 64 d:o juni 1890. . . 64 d:o ; juni 1891 . . . 63 d:o juni 1891 . . . 63 d:o * juli 1891 . .. 63 juli 1954 juni 1892... 62 d:o juni 1893... 61 d:o juni 1894 . . . 60 d:o juli 1894. .. 60 ' juli 1954

• Sida 272
•  Original

att pensionsåldern för yngre befattningshavare skall komma att inträda vi en tidigare tidpunkt än för äldre sådana erfordras, att pensionsåldrarna fö vissa av de yngre åldersklasserna successivt sänkas på så sätt att pensions åldern kommer att nedgå med 1/12 år för varje hel eller påbörjad månad varmed levnadsåldern dagen före ikraftträdandet understiger 60 år. Dett innebär, att pensionsåldern för dessa yngre åldersklasser skulle komma att inträda den 30 juni 1954. Verkningarna av de föreslagna reglerna bely-t sas av den exemplifiering som innehålles i förestående sammanställning.

En i enlighet med vad nu sagts utformad bestämmelse har intagits i dennal punkt. !

8 punkten. Ett genomförande av reglementsförslaget skulle för åtskilliga? befattningar medföra en höjning av pensionsåldern med upp till fem år. Sålunda skulle pensionsåldern för mer än 9 000 sjuksköterske- och barn morskebefattningar konnna att höjas från 55 till 60 år. För en befattnings- havare, som vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder som med endast ett mindre antal år understiger den gamla pensionsåldern, skulle en höj ning av densamma kunna innebära avsevärd olägenhet, därest befattningshavaren nödgades kvarstå i befattningen till den nya pensionsålderns inträde. Med hänsyn härtill anser pensionsutredningen, att befattningshavare, som före; ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som med förslagsvis högst ett år* understiger nu gällande pensionsålder, bör kunna erhålla ålderspension vid! avgång tidigast med utgången av den månad under vilken nu gällande pen-l sionsålder inträder. För de fyra närmast lägre åldersklasserna eller, där pensionsåldern höjts med tre år, de två närmast lägre åldersklasserna synes tidpunkten för avgång med rätt till ålderspension kunna successivt fram- skjutas med ett år i sänder. För de än lägre åldersklasserna skulle däremot rätt till ålderspension föreligga först efter avgång vid den nya pensionsål- derns inträde. Utredningen har förutsatt att vid bestämmande av ålders-' pension i här avsedda fall den i det nya reglementet bestämda tjänståldern skall tillämpas.

De höjningar av pensionsåldern, som skulle kunna ifrågakomma, äro höjningar från 55 till 60 år, från 60 till 65 år samt från 60 till 63 år. Vid till—; lämpning av pensionsutredningens förslag skulle avgång före den regler-; mentsenliga pensionsåldern vid nedan angivna födelsedata medföra rätt till ålderspension enligt följande:

Höjning av pensionsåldern 55—60 år 60—65 år 60—63 år Lägsta Lägsta Lägsta ; Födelsedag avgångs- Födelsedag avgångs— Födelsedag avgångs- ; ålder, är ålder, är ålder, är före 1/7 1895 ...... 55 före '/7 1890 ...... 60 före */7 1890 ...... 60 l 1/1 1895—3016 96... 56 1/7 1890—30/5 91... 61 1/7 1890—30/6 91... 61 l 1/7 1896—30/6 97... 57 1/i 1891—S% 92... 62 1/7 1891—30,0 92... 62 l../7 1897—30/11 98 58 1/7 1892—30/6 93.. . 63 | 1/7 1898—3933 99... 59 '/7 1893—50/1; 94... 64

• Sida 273
•  Original

En i anslutning till det nu anförda formulerad övergånghestämmelse har intagits i denna punkt.

9 punkten. Denna punkt, som avses skola utgöra en motsvarighet till 8 punkten i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 683) med övergångsbestämmel- ser till Atregl., torde icke här tarva någon särskild motivering.

10 punkten. Enligt nuvarande reglemente för SPA äger befattningshavare erhålla befrielse från å honom belöpande andel i engångsavgift för retroaktiv tjänstårsberäkning. Denna andel motsvarar den försäkringsfond som skulle ha bildats av de årliga pensionsavgifter som befattningshavaren skulle haft att erlägga under den tid tjänstårsberäkningen avser, om reglementet då hade varit gällande. De årliga avgifterna enligt regementet ha bestämts så, att de beräknats i stort sett täcka en tredjedel av kostnaden för tjänstepension och hela kostnaden för familjepension. Det har vid sådant förhållande ansetts, ' att vid beräkning av tjänstår för bestämmande av tjänstepension enligt det nya reglementet för här avsedd tid avdrag bör göras med en tredjedel av tiden.

En i enlighet med vad nu sagts utformad bestämmelse, vilken har sin motsvarighet i bestämmelser, som meddelats vid överförande av vissa be- fattningshavare hos skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap till de för folkskolans lärare gällande pensionsbestämmelserna, har föreslagits i första stycket av denna punkt.

I andra stycket har föreslagits en bestämmelse av motsvarande innebörd för det fall befattningshavaren erhållit befrielse från andel i engångsavgift för höjning av tjänstepensionsunderlag.

11 punkten. Under en avsevärd tid framåt kommer det nya reglementet att tillämpas å befattningshavare, vilka intill ikraftträdandet innehade be- fattningar, förenade med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. Tid, då sådan pensionsrätt gällt, skulle enligt 19 5 2 mom. i reglementsför- slaget komma att tillgodoräknas såsom tjänstår med den inskränkning som eventuellt följer av stadgandet i 19 Q 4 mom. Vid tillämpning av sistnämn— da stadgande skulle tjänstepensionsunderlaget under tiden anses ha varit det som blev gällande för befattningshavaren vid ikraftträdandet. Häremot sy— nes intet vara att erinra, därest pensionsklassen för befattningen första gången bestämts enligt 4 punkten första stycket eller den för befattningen i reglementet angivna pensionsklassen icke är högre än den pensionsklass som skulle ha fastställts för befattningen, om nämnda övergångsbestämmelse varit å befattningen tillämplig. I andra fall däremot skulle en tjänstårsbe— räkning enligt de i 19 å meddelade bestämmelserna innebära, att de motiv som föranlett införandet av den i 19 Q 4 mom. föreslagna inskränkningen skulle åsidosättas i fråga om sådan realhöjning av pensionsunderlag som blir en följd av övergången till det nya reglementet. Enligt pensionsutred- ;ningens mening föreligga i allmänhet icke tillräckliga skäl härför. Utred- ningen har därför utgått från att vid tillämpning i sistnämnda fall av stad- gandet i 19 5 4 mom. tjänstepensionsunderlaget skall anses ha varit det, vilket motsvarar det som gällde för befattningshavaren närmast före det föreslagna reglementets ikraftträdande.

• Sida 274
•  Original

12 punkten. I denna punkt har föreslagits att vid tjänstårsberäkning för familjepension avdrag skall göras för tid, för vilken engångsavgift erlagts för rätt till tjänstårsberäkning, medgiven enligt 5 6 nuvarande reglemente för SPA eller för höjning av pensionsunderlag, om befattningshavaren er- hållit befrielse från att bidraga till engångsavgiften för familjepension. Den- , na bestämmelse har sin motsvarighet på tjänstepensionsområdet i 10 punk- = ten. Där föreslagna avdrag vid beräkning av tjänstår för bestämmande av tjänstepension bör emellertid med hänsyn till innebörden av bestämmelsen i 30 5 a) i reglementsförslaget uppenbarligen icke jämväl göras vid beräk- ning av tjänstår för bestämmande av familjepensionstal.

13 punkten. I 8 punkten har föreslagits att befattningshavare i vissa fall skall kunna avgå med rätt till ålderspension före pensionsåldern. Det har ansetts, att tjänstår för familjepension, ej böra få räknas för tid efter så- dan avgång.

Särskilda övergångsbestämmelser beträffande vissa befattningshavare.

14 punkten. Beträffande fast anställd befattningshavare vid socialinstitnt gällde under budgetåren 1945/46 och 1946/47 enligt därom meddelade sär— skilda föreskrifter att vid utbetalning av avlöning till befattningshavare, som enligt samma föreskrifter åtnjöt lön enligt löneplan A i 1939 års civila av- löningsreglemente eller enligt löneplan Eo enligt civila icke-ordinariereg— lementet, skulle innehållas ett belopp, motsvarande tjänste- och familjepen- sionsavdrag för statlig befattningshavare med samma lönegradsplacering som ( ifrågavarande befattningshavare vid institutet. För tiden från och med bud- l getåret 1947/48 har föreskrivits att avlöningarna för befattningshavarna, skola utgå enligt de statliga nettolöneplanerna. Vid nu angivna förhållan— den ha befattningshavarna synts höra för tiden från och med den 1 juli 1945 till och med den 30 juni 1949 tillerkännas samma rätt till tjänstårsberäk- ning som skulle tillkommit dem, därest de då varit underkastade det nya reglementet. Den i 14 punkten intagna bestämmelsen har utformats 1 an- slutning härtill.

Förenämnda vid löneutbetalning innehållna belopp, vilka enligt de sär- skilda föreskrifterna skolat fonderas, synas lämpligen böra tillföras statens pensionsanstalt.

15 punkten. I fråga om lärarbefattningar vid fortsättningsskolor har i reglementsförslaget förutsatts, att pensionsklassen alltid skall bestämmas med hänsyn till den för full tjänstgöring utgående eller beräknade avlö- ningen samt att tjänståren för tid, under vilken avlöningen utgår med hän- syn till en mindre omfattande tjänstgöring, skola minskas i förhållande här- till. Detta påkallar särskild övergångsbestämmelse dels i vad avser pen-

• Sida 275
•  Original

16 punkten. I övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 5 september 1942 (nr 801) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbi- drag till sådan skola stadgas bland annat, att kvinnlig befattningshavare tills vidare icke äger uppbära det sista av de i kungörelsen fastställda ålders- tilläggen. Så länge detta gäller, synas dessa befattningshavare böra vara hänförda till särskilda pensionsklasser. Denna punkt innehåller förslag till sådana pensionsklasser.

17 punkten. Vad beträffar barnmorskor och sjuksköterskor skulle ett ge- nomförande av reglementsförslaget komma att innebära bl. a., att pensions- åldern höjes med fem år från 55 till 60 år och att tjänståldern likaledes hö- jes med fem år från 25 till 30 tjänstår. Dessa ändringar komma att bidraga till en sänkning av pensionskostnaderna. Med hänsyn härtill och i betrak- tande av att tjänstepensionsunderlaget för dessa befattningshavare i nu- varande reglemente för SPA sedan åtskilliga år varit fixerat till ett i för- hållande till deras nuvarande löneställning så lågt belopp som 1 560 kronor, har det synts pensionsutredningen skäligt att för dem reglera tjänstårsbe- räkningen för tid före det nya reglementets ikraftträdande efter förmånli— gare grunder än de i 11 punkten föreslagna. Detta synes utredningen lämp- ligen kunna ske genom att tjänstepensionsunderlaget för sådan tid får an- ses ha varit högre än vad som följer av nämnda punkt.

Efter verkställda undersökningar har utredningen ansett sig vilja föreslå, att tjänstepensionsunderlaget för den föregående tiden i allmänhet skall få bestämmas som i 19 5 4 mom. andra stycket a) sägs, d. v. s. till det i det nya reglementet bestämda eller vid registrering fastställda, dock att under- laget ej skall få anses ha varit högre än det som gäller för pensionsklass 1: 16, vilken pensionsklass i reglementsförslaget föreslagits för distrikts- sköterska.

I fråga om beräkning av tjänstepension för barnmorskor och sjukskö- terskor med ett tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor gäller enligt mom. 11 och 15 i övergångsstadgandena till kap. VI i nuvarande reglemente för , SPA, att för tid, under vilken tjänstepensionsunderlaget varit 1 000 kronor och för vilken i stadgandena omförmäld engångsavgift icke erlagts, skall tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1 176 kronor. För här avsedd tid får pensionsutredningen föreslå, att tjänstepensionsunderlaget skall anses : ha varit två pensionsklasser lägre än för den föregående tiden i övrigt, dock ; ej högre än tjänstepensionsunderlaget för pensionsklass 1:14. * Någon enstaka huvudman kvarstår alltjämt för vissa barnmorskor och ; sjuksköterskor vid ett tjänstepensionsunderlag av 1 000 kronor. För dessa befattningshavare synes tjänstepensionsunderlaget under den föregående ti- ' den böra anses ha varit fyra pensionsklasser lägre än tjänstepensionsunder- W laget för den pensionsklass som avsesi 19 g 4 mom. andra stycket a), dock

ej högre än tjänstepensionsunderlaget för pensionsklass 1: 12.

• Sida 276
•  Original

Förutsättning för tillämpning av de nu föreslagna grunderna bör i fråga om befattning, som tillhör grupp B, enligt utredningens mening vara, att befattningen registreras så tidigt — före den 1 januari 1950 _— att den där- vid bestämda pensionsklassen enligt 4 punkten blir gällande från reglemen- tets ikraftträdande.

Att märka är emellertid, att huvudmannen vid senare registrering alltid skulle ha möjlighet att genom erläggande av engångsavgift enligt 19 & 4 mom. tredje stycket i reglementsförslaget bereda befattningshavaren sam- ma pensionsrätt som genom tidigare registrering.

18 punkten. Pensionsutredningen har i 8 punkten föreslagit, att befatt- ningshavare, som med ikraftträdandet får sin pensionsålder höjd, under en övergångstid skall kunna avgå med rätt till ålderspension före inträdet av den nya pensionsåldern. Hit höra bl. a. barnmorskor och sjuksköterskor samt lärarinnor vid sjuksköterskeskolor. För dessa befattningshavare har utredningen på anförda skäl i 17 punkten föreslagit en för befattningsha- varna förmånligare tjänstårsberäkning för tid före reglementets ikraftträ- dande än för befattningshavare i allmänhet. I den mån dessa skäl samman— hänga med höjningen av pensionsåldern bortfalla de i större eller mindre grad vid en ålderspensionering i förtid av den art varom här är fråga. Vid sådant förhållande har det ej synts utredningen föreligga anledning att låta denna pensionering ske efter grunder, som även för den som avgår vid nu gällande pensionsålder skulle innebära en avsevärd pensionsförbättring utöver den som för närvarande utgår enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt m. m. utgående pensioner.

På grund av vad nu sagts har utredningen ansett sig böra föreslå, att ål- derspension, som börjar utgå före tidpunkten för den nya pensionsålderns inträde, skall utgå med minskat belopp. Vad angår minskn-ingen har utred- ningen föreslagit, att densamma för varje helt eller påbörjat fjärdedels år av den från avgången till pensionsålderns inträde återstående tiden skall ut- göra 1A..., av den enligt vanliga grunder bestämda ålderspensionen. Med den- na regel, vilken överensstämmer med en bestämmelse i nuvarande regle- mente för SPA om beräkning av förtidspension för viss teaterpersonal, kun- na även de befattningshavare som avgå med ålderspension vid 55 års ålder så gott som alltid räkna med något högre pension än den som nu kan erhållas.

I detta sammanhang må framhållas, att någon mot den här föreslagna pensionsreduktionen svarande pensionsminskning icke ansetts påkallad i fråga om andra befattningshavargrupper, för vilka höjning av pensionsål- dern förutsatts skola ske. För dessa befattningshavargrupper erfordras nämligen icke någon reduktion för att förhindra en ej motiverad pensions- förbättring vid avgång med ålderspension före den nya pensionsålderns in— träde.

19 punkten. I vissa sådana undantagsfall, där huvudman för barnmors- ke- eller sjuksköterskebefattning uraktlåtit att vidtaga åtgärder för befatt- ningens registrering, kan det enbart på grund av tjänstålderns höjning från

• Sida 277
•  Original

25 till 30 år inträffa, att en enligt 18 punkten bestämd pension blir lägre än den som skulle kunnat erhållas enligt nuvarande bestämmelser. Detta kan bli händelsen även i fall av invalid— eller sjukpensionering i vissa åld- rar. Oaktat här är fråga om verkningar, som närmast äro en följd av uraktlåtenhet eller försummelse från huvudmannens sida eller av en på be- fattningshavarens fria val beroende pensionsavgång, har det synts pensions- utredningen, att dessa verkningar skäligen böra förhindras. Med hänsyn härtill föreslås i denna punkt en bestämmelse, enligt vilken grundbeloppet av tjänstepension för barnmorska eller sjuksköterska vid pensionsavgång från den 30 juni 1949 innehavd befattning i här avsedda undantagsfall skall bestämmas med tillämpning av en tjänstålder av 25 år och, såvitt angår ålderspension, utan den i 18 punkten föreslagna minskningen.

20 punkten. För lasarettsläkare, utnämnd före den 1 januari 1927, gäller för närvarande enligt övergångsstadgande 6 (1) till kap. VI i nuvarande regle- mente för SPA hl. a., att han har rätt dels till pension enligt reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa och dels till pension enligt pensionsan- staltens reglemente, svarande mot ett tjänstepensionsunderlag av 2 000 kro- nor. Det har med hänsyn härtill ansetts behövligt att, som i första stycket denna punkt skett, angiva det tjänstepensionsunderlag som vid tillämpning av 11 punkten skall anses ha varit gällande den 30 juni 1949.

I fråga om sådan lasarettsläkare som här ovan avses gäller, att pensionen —— för det fall läkaren avstått från att inbetala tilläggsavgifter, som enligt kassans reglemente eventuellt skulle ha erlagts av honom efter den 1 januari 1927 —— minskas med vad som beräknats motsvara dessa tilläggsavgifter. I andra stycket av denna punkt har föreslagits att samma minskning skall ske vid tillämpning av det nya reglementet.

21 punkten. Här intagna bestämmelse angående tjänstålder för ombuds— man vid sjömanshus motsvarar tredje stycket av det genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 518) till kap. VII i nuvarande reglemente för SPA fogade övergångsstadgandet.

22 punkten. Enligt 30 5 a) i reglementsförslaget räknas vid bestämmande av familjepensionstal icke tjänstår för tid, varunder befattningshavare varit underkastad allenast tjånstepensionsbestämmel-ser men ej familjepensions- bestämm-elser. Denna bestämmelse är av särskild betydelse för befattnings- havare vid polisväsendet. Dessa befattningshavare kunde nämligen icke före den 1 juli 1938 erhålla familjepensionsrätt i SPA och ha även efter nämnda tidpunkt övergångsvis kunnat vara anslutna till anstalten för enbart tjänste- pension.

När familjepensionsrätt för polispersonal infördes i reglementet för SPA gällde i fråga om då anställda befattningshavare, att den föregående tiden kunde tillgodoräknas såsom tjän-står för familjepension under förutsätt- ning att föreskriven engångsavgift erlades. Denna möjlighet, som alltjämt står öppen, är av betydelse ej blott för befattningshavare, som inträdde i familjepensioner—ingen den 1 juli 1938, utan även för sådana befattnings— havare som sedermera i samband med övergång till annan befattning, för

• Sida 278
•  Original

270

vilken de icke kunnat erhålla enbart tjänstepensionsrätt, blivit delaktiga av familjepensionsrätt.

Enligt reglementsförslaget avses pensionsrätten alltid skola omfatta så- väl tjänste- som familjepensionsrätt. Det har icke ansetts böra ifrågakom— ma, att befattningshavare, som enligt nuvarande reglemente för SPA icke äger familjepensionsrätt, skall kunna övergå till det nya reglementet i en- hart tjänstepensionshänseende.

Det har synts pensionsutredningen, att möjligheten att mot erläggande av engångsavgift erhålla rätt till tjänstårsberäkning i familjepensionshänse- ende jämväl efter övergång till det nya reglementet bör hållas öppen ej en- dast för de befattningshavare som erhållit familjepensionsrätt enligt nuva- rand reglemente för SPA utan även för övriga befattningshavare.

Engångsavgiften enligt nuvarande reglemente för SPA beräknas efter ett i förhållande till tjänstepensionsunderlaget lågt familjepensionsunderlag och utan hänsyn till gällande tilläggsförmåner. I betraktande härav har det ansetts, att engångsavgiften e-fter övergång till det nya reglementet bör få beräknas med utgångspunkt från ett familjepensionsunderlag som står i samma förhållande till tjänstepensionsunderlaget som under giltighetstiden för nuvarande reglemente för SPA varit fallet och utan att rörligt tillägg medräknas.

För befattningshavare vid polisväsendet kan det förekomma, att befatt- ningshavaren enligt reglementet för SPA för viss tid medgiven rätt till re- troaktiv tjänstårsberäkning gäller allenast med avseende å tjänstepension men ej med avsende å familjepension. Vid det förhållandet att befattnings- havaren under sådan tid ej varit underkastad vare sig tjänste- eller familje- pe—nsionsbestämmelser skulle tiden enligt 30 & a) reglementsförslaget än— dock få räknas vid bestämmande av familjepensionstal. Detta bör emeller- tid, såsom i denna punkt angives, ej få ske med mindre engångsavgift där- för erlagts. Bestämmelser till reglerande av nu behandlade spörsmål ha intagits i ;

denna punkt.

23 punkten. För de med pensionsrätt enligt kap. XI i nuvarande regle- mente för SPA förenade befattningarna vid kyrkoväsendet, för vilka pen- sionsrätten avser allenast familjepension, gälla icke några tjänstepensions- underlag. Vid sådant förhållande erfordras en särskild bestämmelse beträf- fande fastställande av pensionsklass för tiden innan registrering sker. I denna punkt har under a) föreslagits att detta fastställande skall ske med utgångspunkt från det beräknade tjänstepensionsunderlag som enligt regle- mentet för SPA legat till grund för bestämmande av befattnings familje- pensionsunderlag.

Vad angår tjänstårsberäkning för tid före ikraftträdandet skulle det nya reglementet för ifrågavarande befattningshavare innebära, att tjänstår för sådan tid i allmänhet endast skulle få beräknas för bestämmande av familj e— pensionstal och därvid allenast enligt 30 5 b) i reglementsförslaget d. v. 5. för tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsregle- mentet för prästerskapet.

• Sida 279
•  Original

271

Bortsett från den sålunda enligt reglementsförslaget föreliggande tillgo- doräkningsrätten skulle tjänstårsberäkningen för föregående tid alltså bli beroende av prövning enligt 19 5 3 mom. i reglementsförslaget och erläg- gande av engångsavgift. Tid som därvid skulle kunna ifrågakomma torde i allmänhet utgöras av tid, under vilken befattningshavarna innehaft tjänst. varå lagen den 9 december 1910 (nr 141) om emeritilöner för vissa präster äger tillämpning, eller tid, under vilken han innehaft med familjepensions- rätt enligt nuvarande reglemente för SPA förenad befattning och för vilken tjänstår i familjepensionshänseende tillgodoräknas enligt 5 100 mom. 1 eller inom. 2 i övergångsstadgandena till kap. XI i reglementet för SPA. I den sist avsedda tiden ingår beträffande vissa befattningshavare tid, under vilken befattningshavaren innehaft befattning, varå lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilön för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst äger tillämpning.

Av vad nu sagts torde framgå, att tjänstårsberäkning enligt 19 ä 3 mom. i allmänhet ej skulle kunna ske utan Kungl. Maj:ts medgivande och på de särskilda villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt fastställa. Det har emeller- tid synts pensionsutredningen, att ett dylikt tämligen omständligt förfaran- de helst bör undvikas. I sådant syfte har pensionsutredningen föreslagit, att här ovan angiven tid före ikraftträdandet tillgodoräknas såsom tjänstår en- ligt 19 g 2 mom., dock att vid beräknande av tjänstår för bestämmande av tjänstepension med avseende å tid, under vilken befattningshavare icke in- nehaft tjänst som avses i någon av förenämnda lagar, allenast två tredje- delar medräknas. ,

24 punkten. Med hänsyn bland annat till arten av de pensioneringsgrun- der som enligt nuvarande reglemente för SPA i allmänhet gälla för befatt- ningshavare vid kungl. teatrarna har det synts utredningen, att för dessa befattningshavare bör få tillämpas 19 5 4 inom. andra stycket a) i regle- mentsförslaget med avseende å tid före det nya reglementets ikraftträdande. Det har synts utredningen, att så bör ske jämväl i fråga om befattningsha- varna vid hovkapell-et. Under a) i denna punkt har därför föreslagits, att 11 punkten ej skall tillämpas för den till grupp A hänförliga teaterpersonal som från reglementet för SPA övergår till det nya reglementet vid dettas ikraftträdande.

Enligt övergångsstadgandena till kap. XII i nuvarande reglemente för SPA gäller för vissa fall, att tid tillgodoräknas såsom tjänstår allenast för tjänstepension men ej för familjepension. Under b) i denna punkt har ut- redningen därför föreslagit, att sådan tid ej må tillgodoräknas vid bestäm- mande av familjepensionstal med mindre härför erlagts engångsavgift, be- räknad enligt samma grunder som för vissa fall i 22 punkten föreslagits i fråga om befattningshavare vid polisväsendet.

För vissa t-eaterpersonalen tillhöriga befattningshavare förutsätter regle- mentsförslaget, att de enligt reglementet för SPA gällande reglerna för be— stämmande av pension efter medeltalsberåknade pensionsunderlag skola i huvudsak bibehållas. Med hänsyn härtill har i c) föreslagits bestämmelser

• Sida 280
•  Original

om de pensionsunderlag som vid medeltalsberåkningen skola tillämpas för tiden före ikraftträdandet.

25 punkten. Vissa befattningshavare vid de kungl. teatrarna kvarstå vid för dem enligt stadgar för äldre, av SPA övertagna pensionsinrättningar gällande pensions-bestämmelser. Det har ansetts, att dessa befattningshavare böra få möjlighet att fortfarande kvarstå vid nämnda bestämmelser. I den- na punkt har därför i första stycket föreslagits att befattningshavare skall vara undantagen från det nya reglementets tillämpning, om han före den 1 oktober 1949 anmäler sin önskan därom.

Beträffande befattningshavare, som icke gjort sådan anmälan, har i andra stycket under a) föreslagits att 5 punkten skall äga motsvarande tillämpning samt under b) och e) att vissa bestämmelser skola gälla rörande tjänstårs— beräkningen. Sistnämnda bestämmelser avse att bibehålla ifrågavarande befattningshavare vid i stort sett samma rätt till tjänstårsberäkning som enligt övergångsstadgandena till kap. XII i nuvarande reglemente för SPA är medgiven.

Genom här föreslagna övergångsbestämmelser torde det, såvitt pensions- utredningen kunnat finna, bli sörjt för att befattningshavare, som övergår från nuvarande reglemente för SPA till det nya reglementet, i intet fall kommer att lida minskning i de pensionsförmåner han vid tillämpning av före sistnämnda reglementes ikraftträdande gällande bestämmelser haft att påräkna. Skulle det emellertid mot förmodan vid tillämpning av berörda övergångsbestämmelser komma att visa sig, att sådan minskning ändock i något fall skulle inträffa, synes det lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:t att, där så finnes skäligt, med stöd av riksdagens därtill lämnade bemyndigande besluta om för undvikande av minskningen erforderlig pen- sionsfyllnad.

Begränsad tillämpning av nuvarande reglemente för SPA.

Genom bestämmelserna rörande det föreslagna reglementets ikraftträdan- de skulle nuvarande reglemente för SPA upphävas allenast i den mån dess bestämmelser beträffande befattningshavare, som bli underkastade först- nämnda reglemente, strida mot däri meddelade bestämmelser.

Om ej annat särskilt föreskrives skulle alltså i nuvarande reglemente för SPA intagna organisationsbestämmelser och sådana förvaltningsbestämmel— ser, som ej strida mot den förordade nya pensionsordningen, alltjämt förbli gällande. På sätt framgår av vad som anförts i Kap. V 1 avdelningen »Regle- mentsbestämmelser» har pensionsutredningen icke funnit anledning före- slå någon ändring härutinnan.

Vidare skulle nuvarande reglemente för SPA förbli tillämpligt i fråga om all i reglementet avsedd personal, som ej skulle bli underkastad det före- slagna reglementet. Pensioneringen enligt nuvarande reglemente skulle lllt-

• Sida 281
•  Original

så omfatta dels befattningshavare, som avgått — med eller utan rätt till genast börjande tjänstepension — före tidpunkten för ikraftträdande av det föreslagna reglementet, dels efterlevande till befattningshavare, som avlidit före nämnda tidpunkt, dels ock innehavare av befattning eller anställning, vilken icke skulle kunna förenas med pensionsrätt enligt sistnämnda regle— mente.

För avgångna befattningshavare och efterlevande till avlidna befattnings- havare lärer ändring av nuvarande pensionsrätt icke böra ske i samband med det föreslagna reglementets ikraftträdande. Några särskilda pensions— bestämmelser ha därför ej föreslagits i fråga om dessa personalgrupper.

De innehavare av sådana med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA förenade befattningar eller anställningar som icke skulle kunna förenas med sådan rätt enligt det föreslagna reglementet äro i huvudsak följande:

övningslärare vid folkskolor, vikarier å övningslärarbefattningar vid folkskolor, övningslärare vid högre kommunala skolor, lärare vid enskilda läroanstalter med undantag av stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet,

kommunalt anställda veterinärer, besiktningsmän vid kontrollslakterier, vissa biträdande överläkare, vissa statligt anställda sjuksköterskor, extra provinsialläkare, avlönade utan bidrag av staten,

brukssköterskor, vissa befattningshavare vid den halvöppna barnavården, befattningshavare vid Svenska smörprovningarna, befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt

såsom assistenter anställda förutvarande mejerikonsulenter. Övningslärare vid folkskolor och högre kommunala skolor ha förutsatts skola kvarstå på nuvarande reglemente för SPA tillsvidare i avvaktan på lösning av den aktuella frågan om pensionsreglering för övningslärare i all- mänhet. På grund härav har för dem pensionsrätten enligt nuvarande reg- lemente för SPA synts böra bestå utan inskränkning och sålunda även gälla efterträdare å befattningarna samt innehavare av befattningar, som fram- deles kunna komma att inrättas. Möjlighet till höjning av pensionsunderla- gen i den i samma reglemente stadgade ordningen skulle även stå öppen. För reglering härav synas särskilda bestämmelser icke erforderliga.

Vad beträffar övriga förenämnda och med dem likställda befattnings- och anställningshavare har pensionsutredningen föreslagit, att pensionsrät— ten enligt nuvarande reglemente för SPA skall vara personlig. Vid veder- börandes avgång från innehavande anställning skulle pensionsrätten för an— ställningen sålunda upphöra. Huruvida höjning av pensionsunderlagen bör få ske under anställningstiden kan synas i viss mån tveksamt. Det har emellertid synts utredningen skäligt att omreglering för vinnande av så-

• Sida 282
•  Original

274

dan höjning i förekommande fall medgives. I överensstämmelse härmed har synts böra föreskrivas, att med undantag i fråga om övningslärare vid folkskolor och högre kommunala skolor —— nuvarande reglemente för SPA icke skall gälla för i reglementet avsedd befattning eller anställning, som j tillträdes sedan det föreslagna reglementet trätt i kraft. *

En särställning intaga de f. d. befattningshavare, för närvarande två, vilka ' efter avgång ur tjänst personligen fått bibehålla delaktighet i SPA jämlikt 5 7 a i nuvarande reglemente. Den dessa personer tillerkända delaktigheten bör uppenbarligen bestå. Då emellertid liknande delaktighet förutsatts icke skola kunna medgivas efter avgång från befattning, varå det föreslagna reglementet skulle bliva tillämpligt, har den ej heller synts böra vidare få ifrågakomma vid avgång från någon av de fåtaliga befattningar, vilka för begränsad tid skulle vara förenade med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. Stadgandet i 5 7 a i sistnämnda reglemente har därför synts böra upphävas.

Förslaget till kungörelse angående begränsad tillämpning av reglementet för SPA har utformats i överensstämmelse med vad nu sagts.

• Sida 283
•  Original

KAP. X.

_ Sammanfattning.

Den översyn beträffande grunderna för den av statens pensionsanstalt l (SPA) bedrivna pensioneringsverksamheten, för vars resultat pensionsut- ; redningen ovan i detta betänkande redogjort, har i pmncip endast avsett * den pensionering, som hittills reglerats genom reglementet för SPA. Den av SPA handhavda pensioneringen av vissa icke—statliga befattningshavare. vilka .äro underkastade särskild-a pensionsreglementen såsom pensionsregle— mentena för folkskolan och för de högre kommunala skolorna, har utred- ningen ansett falla utom ramen för utredningsuppdraget och därför ej upp- tagit den till behandling. Så är även förhållandet med den pensionering av vissa statligt anställd-a arbetare, vilka äro underkastade pensionsreglemen- tena för arbetare i statens tjänst.

Utredningen har först till behandling upptagit frågan om avgränsning av pensioneringsverksamheten. Sedan i Kap. III redogjorts för pensioneringens nuvarande omfattning, ha i Kap. IV till behandling upptagits de allmänna riktlinjerna för en avgränsning av pensioneringsverksamheten.

I avseende å de allmänna förutsättningarna för anslutning av icke-statliga befattningshavare till pensioneringen har utredningen funnit sig böra före- slå, at't pensioneringen i princip förbehålles befattningshavare inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, ehuuru den handhas av icke-statligt

, förvaltningsorgan.

Med tillämpning .av denna huvudregel och på skäl som i Kap. IV när- Ämare utvecklats har utredningen ansett, att pensioneringen liksom hittills ' bör vara begränsad till att avs-e befattningshavare inom undervisningsväsen- det, hälso- och sjukvården, socialvården, polisväsendet, jordbnuket med bi- j näringar, kyrkoväsendet, Sjömanshusen samt de kungl. teatrarna l Som villkor för anslutning av befattningshavare inom dessa verksam- lhetsområden har utredningen vidare föreslagit, att pensionsrätt i allmänhet jendast må tillkomma innehavare av befattning, som inrättats för stadig- lvarande behov och som avser tjänsteåligganden av mera direkt betydelse jför sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som staten genom särskilt lvidtagna åtgärder visat sig vilja befrämja. Endast där en dylik verksamhet eller gren av verksamhet ekonomiskt och organisatoriskt står stat-en sär- skilt nära, har utredningen ansett att undantag härifrån må förekomma och pensionsrätt medgivas även för befattningshavare, som icke ha direkt bety— delse för verksamhetens bedrivande.

• Sida 284
•  Original

Anställningshavare, som ej äro att anse som innehavare av befattning, bl. a. personal i arbetaranställning i egentlig mening, ha sålunda förutsatts ej kunna erhålla anslutning till pensioneringen. Behandlingen av avgräns- ningsfrågan har fullföljts i Kap. V med en genomgång av de inom olika verksamhetsomnåden förekommande verksamhetsformer, institutioner och inrättningar samt till dessa hörande befattningar, varvid prövats i vad mån 3 de allmänna förutsättningar som utredningen föreslagit som villkor för an- ' slutning till pensioneringen i SPA kunna anses vara uppfyllda i de sär— skilda fallen.

Utredningens överväganden i avgränsningsfrågan ha utmynnat i förslag 0111 att följande befattningshavare må erhålla anslutning till pensione-' ringen.

Inom undervisningsväsendet.

1) vissa fast anställda befattningshavare vid institut för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning (s—ocialinstitut),

2) ämneslärare vid statsunderstött med allmänt läroverk förenat kommu- nalt gymnasium,

3) ämneslärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogs- studerande,

4) lärare vid kommunalt eller enskilt statsunderstött seminarium för utbildande av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushålls— göromål eller kvinnlig slöjd samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,

5) lärare vid fortsättningsskola, 6) lärare vid stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig läroq anstalt, som tjänar samma ändamål som folkskola, ;

7) lärare samt sådan husmoder vid elevhushåll, som tillika år lärarinn-Fa, vid statsunderstödd folkhögskola, ,

8) lärare vid statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvår- den, vissa lärare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller epileptikerskola, lärare vid statsunderstödd förskola för dövstumma barn samt vissa lärale; vid statsunderstödd vanföreanstalt,

9) lärare vid statsunderstött handelsgymnasium, !

10) lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för y1— ! kesundervisning,

11) lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås.

12) föreståndare och lärare vid statsunde1stödd lantbruks—, lantmanna- och lanthushållsskola, statsunderstödd trädgå1dsskola (fruktodlingsskola), lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom vid statsunderstödd yrkes- skola för jordbruket,

13) bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten 1 Tor- nedalen (huvudbiblioteket), samt 14) landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager.

• Sida 285
•  Original

Inom hälso- och sjukvården. I sluten vård.

1. Vid vårdanstalt, varå lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag av akademiska sjukhuset 1 Upp- sala:

a) av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid lasarett (lasarettsläkare), sanatorium (sanatorieläkare) och epidemisjukhus (epidem-isjuklmusläk-are), b) av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid sjukstuga (Sjukstugeläkare), c) barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social ku- rator. , 2. Vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunderstödd en- l skild anstalt för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium) och statsunderstödd l vanföreanstalt: a) av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid kustsanatorium och van- 5föreanstalt samt överläkare vid kuranstalt, b) hrusmod—er, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator, c) annan till läkarpersonal ej h*ämförlig befattningshavare. -3. Vid sana-torium tillhörande Konung Oscar II:s jubileumsfond: a) överläkare, b) husmoder, sjuksköterska och social kurator.

4. Vid sinnessjukhus inrättat av stad, som åtnjuter statsbidrag för av stad-en ombesörjd sinnessjukvård, ävensom annan här ovan ej upptagen statsunderstödd kommunal eller enskild för hälso- eller sjukvård (förloss- ningsvård) avsedd vår-dinrättning: barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator.

5. Vid enskild icke statsunderstödd med vederbörligt tillstånd driven in- rättning för förlossningsvård eller sjukvård: barnmorska, husmoder och sjuksköterska.

6. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala:

a) överläkare,

b) barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social ku- *rator samt 0) annan till l-äkarpersonal ej hänförlig befattningshavare.

I öppen vård.

a) extra provinsialläkare, distriktsbarnmorska och distriktssköterska, som avlönas med bidrag av staten, b) annan kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska, c) sjukgymnast vid särskild poliklinik för sjukgymnastik och mas— sage, som drives av landsting eller stad utanför landsting. 2. Vid statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens bekäm- pande:

l l l 1. Vid allmän hälso- och sjukvård 111. m.: l %