SOU 1949:52

Om inrättande av ett rättsvetenskapligt forskningsråd : P. M

N 4-0 (;(

oå (— - Cija,

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949:52 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

OM ]NRÄTTANDE AV ETT RÄTTSVETENSKAPLIGT FORSKNINGSRÅD

PM utarbetad av

INOM KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

_ STOCKHOLM 1949

==?-

. Utredning med förslag om lösdrivarlagensup

. Kriminalvårdi

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk förteckning

. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första de- len. Norrländska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. Jo. . Norrlandskommitténs principbetänkande. Andra de- len. Särskilda utredningar. Idun. 194 s. Jo. . Norrlandskommitténs principbetänkande. Tredje de- len. Utlätanden och förslag i vissa frågor. Idun 163 s. Jo.

phä- vande rn. m. Marcus. 213s.. bil. 1735” bil 21065. I. Principer och metoder för kostnadsberäkmngar vid statens järnvägar. Beckman. 122 5. K. ifrihet.Fångva1-dsstyrelsens utred- ning angående skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 140 s. Ju

7. Betänkande med förslag till sinsdexreglering av folk-

10.

11. 12. 13.

14.

15.

16. 17. 18. 19.

20.

pensionerna Beckman. 80 . Betänkande angående förbättrad insyn i enskilda

.f'öretags ekonomiska förhållanden. Norstedt. 105 s.

11. . 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande

angående beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. Marcus. 168 s. Fi. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:17. Redogö— relse för detaljdistributörerna samt deras råkraft- kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands län. Beckman. 45 5. K. Betänkande om sinnesslövården. Katalog och Tid- skriftstryck. 248 s. ., 1 karta !. Utredning rörande foikpensionäremas bostadsför- hållanden och bostadskostnader. Idun. 94 s. S. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag gain itä-ätande av en statlig affärsbank. Beckman s Bilagor till 1942 års jämvägskostnadsutrednings be- tänkande. Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg. Beckman. 269 s. K. P. M. med synpunkter på det svenska långtidspro- grammet. I anslutning till OEEC :s interimsrapport. Beckman. 23 s. H. Promemoria över preliminär utredning rörande be- fälsrekryteringen inom försvaret. Beckman. 75 s. Fö. Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. Idun. 277 s. Ju. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning.Kihl- ström. 265 s.. 18 p.l H. 1945 års skogshärba'rgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande till- fälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m. fl. arbeten. Idun. 188 s. 26 pl. S. Dlssenterlagskommittén. Betänkande med förslag ägt!) re.;igionsfrihetslag m.m. Marcus. XLVIII. s 11. . Svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 5. K.

Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter.

Häggström. 232 s. Fö.

23. Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning

24.

27. 28.

(21511 gräns mot allmänt vattenområde. Norstedt. s. 11. .

Kommunallagskommitténs betänkande 2 med för- slag till ändrade bestämmelser om ersättning åt änehavare av kommunala förtroendeuppdrag. Idun. . 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande 26.

rörande fö äkringsväsendet. Norstedt. 220 5.11. 1945 års försäkringsutredning. 2. Betänkande med

grå-flag” till lag om trafikförsäkring. Norstedt. s Betänkande med förslag till lag om sjömansskatt

m.m. Katalog och Tidskriftstryck. 237 s. Fl. Folk- och skolbibliotek. Betänkande och förslag

avgivetnav folkbibliotekssakkunniga. Gummesson. s. .

29.

30.

31. . Yrkesutbildning för varubud m. fl. Norstedt. 66 |. ' . 33.

34.

35.

36.

37.

38. 39. 40.

41.

45.

46. 47.

48.

49.

50.

51. 52.

Elkraftutrednlngens redogörelse nr 2: 3—4. Redoij, görelse för detaljdistributörerna samt deras rån”; kraftkostnader och priser vid distribution av elleka trisk kraft. Uppsala län och Södermanlandsl : Beckman. 57 5. K. Statsmakterna och folkhushallningen under def till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krise—i Del 9. Tiden juli 1947—junl 1948. Av K. Amar ldun. 382 5. F0.

Social upplysning. Idun. XVI. 175 s., 89' S.S.

En generalplan för rikets farleder och hamnar. Bi laga 2 till SOU 1949: 21 om svensk hamnbyggnads politik. Marcus. 242 s. K. Betänkande med förslag angående ändrade grun det för fördelning och uttagande av kostnad fö ggggaåide och underhåll av skogsvägar. Gern'andt s 0. Skolöverstyrelsens utlåtande över vissa av 1940: . skolutrednings betänkanden och 1946 års skolkom missions principbetänkande jämte sammanfa - - av avgivna yttranden. Haeggström. 4045 Utredningar i anslutning till 1949 års nastionalbud get. Marcus. 67 s. Fo. Klientelet på arbetshemmen. En socialpsykologis» utredning om försumliga försörjare och störand understödstagare. Beckman. 206 S.S. Betänkande rörande avbetalnings- och förskotts köp m.m. Gummesson 67 s. Ju. Betänkande angående statens konstsamlingars or ganisation och lokalbehov. Marcus. 231 5. E. Betänkande med förslag angående förenklat rekvi & sitions— och granslmingsförfarande beträffande *:i statsbidrag till folkskoleväsendet. Katalog och Tid skriftstryck. 98 s. Be de och förslag angående studiehjälpverk samheten vid de allmänna läroverken m.fl. stat- liga och statsunderstödda läroanstalter. Beckman 103 5. E. . Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 1—2. Redo

görelse för detaljdistributörerna samt deras rä kraftkostnader och priser vid distribution av elekt risk kraft. Stockholms stad och Stockholms län Beckman. 38 s. K. . Betänkandeetsnesd iörslag till livsmedelsstadga m.m 44.

Beckman Betänkande med förslag till vissa åtgärder till ra tionalisering av gat- och kantstensindustrien. Beck man. 102 5. H. Betänkande med förslag till nya medborgarskaps lagar för Danmark. Norge och Sverige. Marcus 85 s. Ju. Betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrå gor. Katalog och Tidskriftstryck. 293 s. Fö. Betänkande med förslag till ändrade bestämmels . närande beskattningen av äkta makar. Idun. 332 s F 1945 års universitetsberedning. 4. Studenternas so ciala ursprung. betyg i studentexamen. vidare ut 5 bildning. yrkesval m. m. Idun. 320 s. . Betänkande rörande hjälp ät egnahemsägare oc j bostadsrättshavare som drabbats av arbetslöshet. Beckman. 101 S.S. Betänkande med förslag till lönereglering m. mi. för lärarpersonalen vid statsunderstödda folkhög-.= skolor och lantbruksundervisningsanstalter. Kihl-5 ström 303 s. Fl. Sjöfolllåets arbetslöshet i utländsk hamn. Iduml 57 s Om inrättande av ett rättsvetenskapligt forsk- ningsråd. P. M. utarbetad av inom K.ung1 eckle4 glastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Idun. 6 5 E.

i

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949:52 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

OM INRÄTTANDE AV ETT iRÄTTSVETENSKAPLIGT FORSKNINGSRÄD

PM utarbetad av

INOM KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STO CKHOLM 1949 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB 9 1 7 1 8 7

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Genom beslut den 3 januari 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet dels att tillkalla högst tolv sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning av de juridiska och statsveten— skapliga examina samt i samband därmed stående utbildningsfrågor även- som att utse en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utrednings- arbetet, dels ock att i den utsträckning så befunnes påkallat utse sekrete-. rare åt de sakkunniga och tillkalla experter för att stå till deras förfogande för överläggningar och samråd.

Med anledning härav tillkallade departementschefen den 4 januari 1949 såsom sakkunniga för nämnda ändamål professorn vid universitetet i Lund Ragnar Bergendal, advokaten Bertil Ahrnborg, professorn vid universitetet i Uppsala Per Olof Ekelöf, byråchefen i socialstyrelsen Erland von Hofsten, juris kandidaten och politices magistern Börje Langendorf, lagmannen i Svea hovrätt G. Lindstedt, politices magistern Gunnar Löwegren, profes- sorn vid universitetet i Uppsala Tord Palander, avdelningschefen i inrikes- departementet, kanslirådet Anders Tottie, direktören Åke G. Wickman samt rektorn vid socialinstitutet i Göteborg, docenten Arne VVåhlstrand, varjämte uppdrogs åt Bergendal att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Genom beslut den 8 april 1949 bemyndigades departementschefen att till- kalla ytterligare en sakkunnig. Utöver tidigare utsedda elva sakkunniga be- slöt departementschefen samma dag såsom sakkunniga tillkalla professorn vid Stockholms högskola Seve Ljungman och byråchefen i riksåklagaråm- betet Gustaf Persson. Sedan Tottie anhållit om entledigande från ifrågava- rande uppdrag, tillkallade departementschefen den 16 maj 1949 i hans ställe expeditionschefen i inrikesdepartementet Erik Montell såsom sak- kunnig.

Departementschefen uppdrog dels den 22 januari 1949 åt e. o. byråin— spektören i arbetsmarknadsstyrelsen Nils-Otto VVitting, dels ock den 19 april 1949 åt t. f. andre kanslisekreteraren i inrikesdepartementet Göran Karlén att tills vidare tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. Sedan Karlén anhållit om entledigande från uppdraget, förordnade departe- mentschefen den 16 maj 1949 i hans ställe t. f. andre kanslisekreteraren i nämnda departement Bengt Girell.

1*—917187

Enligt de av departementschefen angivna direktiven borde de sakkunniga taga ställning till frågan om särskilda anslag till juridisk forskning, enär denna för närvarande icke kunde erhålla anslag vare sig från nu existe- rande forskningsråd eller från statliga fonder.

I denna fråga har till de sakkunniga inkommit en den 11 maj 1949 dag- tecknad framställning från sektionen för vetenskapligt verksamma jurister inom Sveriges juristförbund, vari hemställes att de sakkunniga måtte upp- taga frågan om inrättande av ett rättsvetenskapligt forskningsråd till ome— delbar behandling och snarast möjligt framlägga särskilt förslag i ämnet.

De sakkunniga ha funnit lämpligt utbryta nämnda fråga till särskild be- handling. Efter framställning av de sakkunniga uppdrog departementsche- fen den 4 juli 1949 åt extra hovrättsfiskalen Olof Bruun att tjänstgöra så— som biträdande sekreterare hos de sakkunniga vid utarbetandet av ett del- betänkande angående ett rättsvetenskapligt forskningsråd.

De sakkunniga få härmed vördsamt, med överlämnande av P. M. 6111 in— rättande av ett rättsvetenskapligt forskningsråd, föreslå att ett sådant råd måtte inrättas och anslag för ändamålet beviljas.

Stockholm den 12 november 1949.

På de sakkunnigas vägnar: RAGNAR BERGENDAL

Bengt Girell Olof Bruun

Inledning. I yttrande till statsrådsprotokollet den 3 januari 1949 anförde chefen för

ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, bland annat följande:

Under senare år har från olika håll framställts önskemål om reformering av det juridiska undervisnings- och examensväsendet. En översyn av juristutbild- ningen är motiverad även med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan de grundläggande bestämmelserna därom tillkommo. Den nuvarande examensord- ningen tillkom i huvudsak är 1904, och den har sedermera ändrats endast i mindre betydelsefulla avseenden. De viktigaste ändringarna gjordes år 1935 i samband med inrättandet av statsvetenskaplig examen, då nu gällande stadga angående juridiska examina utfärdades.

Departementschefen redogjorde härefter för den kritik, som från olika håll framförts mot den nuvarande juristutbildningen och yttrade härutin— nan bland annat följande:

Reformkrav ha även framkommit beträffande själva undervisningen vid de juridiska fakulteterna. Den säges ibland vara alltför omfattande och icke tillräck- ligt effektiv, beroende på att man i alltför stor utsträckning fasthåller vid före- läsningar och kurser såsom en huvudsaklig undervisningsform. Läroböcker fin— nas icke att tillgå i nödig omfattning. Ofta har i diskussionen gjorts gällande, att undervisningen är alltför teoretisk. Man önskar i stället flera möjligheter till verk- samhet i det praktiska rättslivet och till praktiska övningar överhuvud taget un- der studietiden samt vidgad medverkan av praktiska jurister i undervisningen. Omvänt har också framhållits, att utbildningen icke har en tillräckligt veten- skaplig karaktär utan i alltför hög grad avser inlärandet av en elementär kun- skap om lagstiftningens innehåll.

I vad mån den kritik, för vars huvudlinjer här redogjorts, är berättigad, skall icke här diskuteras. Uppenbart är emellertid, att de juridiska fakulteterna ha stora svårigheter att bemästra. Anpassningen efter nya krav har sålunda försvårats dels av den oerhörda ökningen genom lagstiftning och annan rättsbildning av det material, som skall tillgodogöras i undervisningen, dels av en mycket stark ansvällning av de studerandes antal. Lärarkrafterna ha länge varit otillräckliga till antalet, och fakulteterna ha dessutom haft svårt att besätta befintliga befatt- ningar med fullgoda krafter.

Under de sista åren ha emellertid de juridiska fakulteterna fått något ökade materiella resurser. Sålunda ha enstaka nya lärarbefattningar inrättats, anslag till nya undervisningskurser beviljats och stipendier för högre studier ställts till förfogande. Ännu återstår emellertid en hel del att göra även i fråga om dessa förhållanden.

Tiden torde således nu vara inne för en från skilda håll påyrkad översyn av de bestämmelser, som gälla det juridiska undervisnings- och examensväsendet. Det synes mig påkallat, att särskilda sakkunniga tillkallas för att verkställa denna

översyn och föreslå åtgärder för att effektivisera den juridiska utbildningen och anpassa densamma efter samhällets aktuella krav.

Härefter angav departementschefen de olika spörsmål beträffande jurist- utbildningen, åt vilka de sakkunniga borde ägna uppmärksamhet. Vidare uttalade departementschefen att då de sakkunniga icke kunde undgå att även upptaga frågor rörande de statsvetenskapliga examina till behandling, det syntes vara lämpligt att utvidga de sakkunnigas uppdrag till att om- .fatta även den samhällsvetenskapliga utbildningen. Utredningsarbetet i vad avsåge de samhällsvetenskapliga studierna syntes emellertid i stort sett kunna inskränkas till en omprövning av de förslag rörande statsvetenskap- liga examina m. m., som socialutbildningssakkunniga avlämnade år 1946.

Ytterligare anförde departementschefen beträffande särskilda frågor, som de sakkunniga hade att pröva bland annat följande:

Frågan om åtgärder för åstadkommande av läroböcker är av stor vikt och hör av de sakkunniga upptagas till prövning. Det bör också övervägas, huruvida andra åtgärder kunna vidtagas för undervisningens främjande. — — —— De sak- kunniga böra slutligen taga ställning till frågan om särskilda anslag till juridisk forskning, enär denna för närvarande icke kan erhålla anslag vare sig från nu existerande forskningsråd eller från statliga fonder.

Sedan de sakkunniga med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkal- lats har i skrivelse den 11 maj 1949. till de sakkunniga sektionen för veten— skapligt verksamma jurister inom Sveriges juristförbund hemställt, att de sakkunniga måtte upptaga frågan om inrättande av ett rättsvetenskapligt forskningsråd till omedelbar behandling.

' Till stöd härför har sektionen anfört i huvudsak följande. Under de se- naste åren hade forskningsråd inrättats för skilda vetenskaper i syfte att understödja forskningen. Sedan år 1947 även ett samhällsvetenskapligt forskningsråd inrättats, kunde numera så gott som alla vetenskaper som id- kades vid universitet och högskolor, utom rättsvetenskapen, erhålla anslag från staten genom centrala organ. Vissa rättsvetenskapliga discipliner kunde möjligen för forskningar på gränsen till andra vetenskaper erhålla medel från redan existerande forskningsråd, såsom rättssociologi och vissa delar -,av den offentliga rätten från det samhällsvetenskapliga forskningsrådet och rättshistoria från humanistiska fondens nämnd, vilken nämnd till följd av vissa år 1947 genomförda åtgärder fått en ställning motsvarande forsk- ningsrådens. Det vore emellertid otvivelaktigt, att rättsvetenskapen som .helhet betraktad kommit att för tillfället befinna sig i en påtagligt ogynn— sam undantagsställning. Socialvetenskapliga forskningskommittén hade i sitt betänkande (SOU 1946: 74) vid övervägande av frågan huruvida två 'särskilda forskningsråd, ett för samhällsvetenskap och ett för rättsveten— skap eller ett för dessa båda vetenskaper gemensamt råd borde inrättas, uttalat sig för det senare alternativet, varvid den bland annat anfört, att den rättsvetenskapliga forskningsverksamheten just då vore av ganska be-

gränsad omfattning i jämförelse med forskningen inom samhällsvetenska- perna i egentlig mening. Sagda förhållande vore emellertid numera icke längre rådande. Härom har sektionen yttrat:

Sedan den socialvetenskapliga forskningskommittén gjorde sitt ovannämnda ut- talande har den rättsvetenskapliga forskningens omfattning undergått en icke oväsentlig förändring. Under de sista åren har nämligen tillströmningen till den rättsvetenskapliga banan markant ökats; orsaken härtill är sannolikt främst de nyinrättade doktorandstipendierna. Inom juridiken torde för närvarande mellan 50 och 60 vetenskapsidkare vara sysselsatta. Denna ökning har icke följts av en motsvarande allmän »upprustning» för rättsvetenskapens vidkommande. Bl. a. med hänsyn härtill te sig rättsvetenskapens ogynnsamma villkor i jämförelse med andra vetenskaper särskilt iögonenfallande. Några statliga forskningsanslag finnas som sagt icke. De privata anslag, som kunna påräknas, äro knappa, och konkurrensen om dem har till följd av det ökade antalet vetenskapsidkare skärpts. Detta kan emellertid leda till att det genom statsmakternas åtgärder uppblomst- rade intresset för högre juridiska studier ånyo börjar mattas med ödesdigra verk- ningar för den vetenskapliga rekryteringen.

De behov, som skulle tillgodoses genom ett forskningsråd, vore enligt sektionen i huvudsak följande. De juridiska forskarna skulle få möjlighet undersöka de samhällsförhållanden, som utgjorde bakgrunden till gällande rättsordning. Vetenskapsidkarna skulle få möjlighet till studier utomlands. Bristen på anslag härför hade hittills isolerat svensk rättsvetenskap och omöjliggjort djupare komparativa rättsundersökningar. Tryckningsbidrag för rättsvetenskapliga verk och ersättning för mistad lön åt juridiska lä- rare eller andra vid tjänstledighet för forskning skulle kunna utgå. Det anförda utvisade enligt sektionen, att ett rättsvetenskapligt forskningsråd skulle utgöra lösningen på det kritiska läge, vari rättsvetenskapen be- funne sig.

Efter att hava anfört vissa synpunkter på rådets organisation samt an- gående storleken av det anslag, som kunde ställas till rådets disposition, yttrade sektionen:

Med hänsyn till det nu sagda är det högeligen önskvärt att kommittén bryter ut frågan om ett forskningsråd till omedelbar behandling. Såvitt vi förstå kan detta ske utan större olägenheter. Nämnda fråga synes icke innefatta problem av mera tidskrävande art och den är på väsentliga punkter fristående i förhål- lande till andra spörsmål som kommittén har att behandla; frågans starka prin- cipiella samband med tidigare beslut om inrättande av forskningsråd bör även anmärkas. Sektionen får därför vördsamt anhålla att kommittén måtte upptaga frågan om inrättande av ett rättsvetenskapligt forskningsråd till omedelbar be- handling och snarast möjligt förelägga statsmakterna särskilt förslag i ämnet.

Som av direktiven framgår ha de sakkunniga i första hand att göra en översyn av det juridiska undervisnings— och examensväsendet. Härutöver ha de sakkunniga att behandla vissa andra frågor. Ur flera synpunkter kunde det synas riktigt att hela det problemkomplex de sakkunniga ha att utreda behandlas i ett sammanhang. De sakkunniga ha emellertid funnit

2*—9171s7

lämpligt att bryta ut frågan om ett rättsvetenskapligt forskningsråd till särskild behandling. Härför tala flera skäl. Nämnda fråga har redan be- handlats i två offentliga betänkanden och torde därför få anses vara väl. förberedd. Härtill kommer att frågan i förhållande till utredningsuppdra- gets centrala problem är av mera fristående natur, då den kan lösas obe— roende av huru de juridiska examina komma att utformas. Samtidigt är dock frågan om ett forskningsråd av stor betydelse för den juridiska un— dervisningen. En väsentlig anledning till de brister, som vidlåda den juri— diska undervisningen, är de fåtaliga lärarkrafterna. En förutsättning för att en reform av den juridiska undervisningen skall kunna genomföras är att antalet lärare ökas. Detta kan ej ske på annat sätt än att ekonomiska möjligheter skapas för en ökad vetenskaplig rekrytering vid de juridiska fakulteterna.

Tidigare förslag i ämnet.

Genom beslut den 26 november 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande in- rättandet av ett socialvetenskapligt forskningsråd jämte därmed samman- hängande frågor. Dessa sakkunniga skulle enligt direktiven utreda, huru- vida ett samhällsvetenskapligt forskningsråd borde inrättas för att pröva sådana frågor, vilka krävde samordning av forskningsarbetet inom flera socialvetenskaper, samt uppgöra förslag till fördelningen av statens anslag till samhällsvetenskaplig forskning. Av ett uttalande i direktiven framgår att till socialvetenskaperna räknades också rättsvetenskapen. I sitt den 15 maj 1944 avgivna betänkande (SOU 1944: 19) anförde de sakkunniga, att rättsvetenskapen strängt taget helt och hållet vore en samhällsveten— skap. Dess praktiska uppgifter gåve den visserligen en särställning, men rättssociologiska undersökningar, alltså studiet av det sociala resultatet, hade sin givna betydelse för de praktiska uppgifternas utförande. De sak- kunniga förordade i betänkandet, att ett samhällsvetenskapligt forsknings- råd skulle inrättas.

Från remissbehandlingen må här nämnas att såväl juridiska fakulteten i Uppsala som juridiska fakulteten i Lund riktade kritik mot den i betän- kandet hävdade uppfattningen av rättsvetenskapens karaktär. Båda fakul— teterna förordade en mera allsidig juridisk representation i rådet. Fakul— teten i Uppsala föreslog en särskild rättsvetenskaplig sektion i rådet, medan fakulteten i Lund begärde att ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd skulle inrättas. Betänkandet föranledde icke något Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade därefter chefen för eck— leSiastikdepartementet den 27 september 1945 sakkunniga (socialveten-'

skapliga forskningskommittén) för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. I de för denna kommitté meddelade direk— tiven anfördes bl. a.: I flertalet av de av ämbetsverken och näringsorga- nisationerna avgivna yttrandena över det tidigare betänkandet hade ingen principiell erinran framställts mot förslaget om inrättande av ett forsk— ningsråd. En kritisk grundsyn på förslaget hade däremot präglat de utlåtanden, som avgivits av universitetskanslern och vissa av de akade— miska myndigheterna och högskolorna. Utredningsarbetet borde enligt di- rektiven i första hand inriktas på frågan om en ökning av forskningsmöj- ligheterna på det samhällsvetenskapliga området. De sakkunniga borde jäm— väl upptaga det tidigare förslaget om ett samhällsvetenskapligt forsknings- råd till förutsättningslös omprövning under beaktande av vad i ärendet an— förts under remissbehandlingen.

Socialvetenskapliga forskningskommittén avgav betänkande (SOU 1946: 74) den 31 oktober 1946. Efter att ha övervägt huruvida två särskilda forskningsråd, ett för samhällsvetenskap i trängre mening och ett för rätts- vetenskap, eller ett för dessa båda vetenskaper gemensamt råd borde in— rättas, stannade kommittén för det senare alternativet. I betänkandet be- tonades att inom rådets verksamhetsfält skulle falla rättsvetenskapen i dess helhet. Vid remissbehandlingen kritiserades betänkandet starkt i vad det berörde rättsvetenskapens ställning. Till kritiken anslöt sig universitets- kanslern, som fann att rättsvetenskapen borde tillerkännas en mera själv- ständig ställning. I proposition till 1947 års riksdag tog departementsche- fen avstånd från kommitténs förslag om ett gemensamt råd och uttalade samtidigt, att frågan om ett rättsvetenskapligt forskningsråd eller särskilda medel till juridisk forskning borde avgöras först efter ytterligare prövning. Propositionen upptog därför allenast anslag åt ett samhällsvetenskapligt forskningsråd; den bifölls av riksdagen.

Den juridiska vetenskapens läge och behov.

Juridiken såsom vetenskap har gamla anor. Det göres ibland, icke helt utan fog, gällande att den sådan den plågar bedrivas både hos oss och i andra länder är alltför traditionsbunden och icke hållit jämna steg med den allmänna utvecklingen i fråga om målsättning och metoder för veten- skapligt arbete. I den mån detta är riktigt, sammanhänger det till väsent— lig del med att den juridiska vetenskapen länge haft alltför snävt tillmätta resurser, både personliga och ekonomiska.

Juridikens forskningsföremål är rättsordningen och de rättsliga förete— elserna. I första hand har den att iakttaga, redovisa och beskriva dessa. Detta är emellertid endast en grundval för forskningsarbetet. Juridiken har

att belysa de rättsliga företeelserna med hänsyn till deras uppkomst och deras samband med andra företeelser i samhällslivet och att söka förklara dem. Många rättsvetenskapsmän söka jämväl lösa lagtolkningsspörsmål med utgångspunkt från en värderande avvägning av olika intressen och söka även från sådana utgångspunkter kritiskt belysa de bestående rätts- reglerna och angiva riktlinjer för deras förbättrande genom lagstiftning.

Medan juridiken tidigare, vid sidan om det beskrivande arbetet, väsent- ligen inriktade sig på att logiskt analysera rättsreglernas innebörd och i samband därmed att söka härleda normer för avgörande av fall, som icke uttryckligen reglerats i lag eller praxis (att utleta ett »medelbart» innehåll i rättskällorna, eller att »fylla luckor» däri), hava nyare strömningar sökt andra vägar och vilja framför allt undersöka den funktion, som faktiskt tillkommer och kan anses böra tillkomma rättsordningen i samhället. Dessa mera empiriskt betonade riktningar vända sin forskning mot olika sidor av rättslivet. Å ena sidan undersöker man spörsmål huru rättsordningen eller särskilda huvuddelar därav uppkomma och utvecklas, huru de fak- tiskt påverka samhällsmedlemmarna och huru de böra vara beskaffade för att effektivt nå sina syften. Vid sidan av denna juridiska grundforsk- ning söker man å andra sidan inom många särskilda grenar av juridiken i detalj fastställa på vad sätt rättsreglerna faktiskt tillämpas och i vilken utsträckning de uppnå vad med dem åsyftats. För denna tillämpade rätts- vetenskap eller juridiska målforskning kräves ofta ett ingående studium av de särskilda samhällsförhållanden som äro föremål för den rättsliga regleringen.

Av det anförda framgår, att den juridiska forskningen kräver ett ganska mångskiftande material. I första hand har den att bearbeta gällande lagar och deras förarbeten samt domar och annat skriftligt material rörande rättsfall, som avgjorts av svenska domstolar. Redan detta material förelig- ger endast delvis publicerat i tryck, .och det kan, då så icke är fallet, kräva mycket arbete för att uppspåras och samlas. Detta material är emellertid icke tillräckligt. Historiskt material måste i stor utsträckning anlitas, främst i offentliga arkiv men även ur andra källor. Rättshistorien har av gammalt utgjort en särskild, betydelsefull del av den juridiska forskningen. På se- nare tid har ökad vikt, både praktiskt och vetenskapligt, kommit att till— mätas internationell rätt och utländska rättsliga förhållanden. En särskild komparativ rättsforskning har utbildats med sina speciella krav på ofta ganska svårtillgängligt material. Den nyare mera empiriska rättsforsk- ningen måste ofta skaffa sitt material genom enquéter och andra fältunder- sökningar av den art, som utformats inom den moderna sociologien och som för sitt rätta handhavande kräva särskild utbildning och en betydande organisatorisk apparat.

De uppgifter, som enligt det sagda föreligga för den svenska rättsveten— skapen, hava endast ofullständigt blivit fyllda. Detta gäller såväl de i vår

litteratur behandlade ämnesområdena som de vid forskningen använda metoderna.

Många viktiga rättsområden hava överhuvud icke blivit föremål för nå- gon mera ingående vetenskaplig bearbetning. Beträffande dem finnas så- lunda icke ens systematiska undersökningar av äldre typ. Några exempel anfördes av socialvetenskapliga forskningskonnnittén. Den framhöll bl. a. bristen på rättsvetenskaplig forskning inom finansrätten, en brist som en— ligt kommittén medfört kännbara olägenheter vid utformningen av den svenska skattelagstiftningen. Samma kommitté underströk behovet av forskning på det socialpolitiska området och framhöll betydelsen av att socialrätten bleve föremål för vetenskaplig bearbetning enligt juridiska me- toder. Alltjämt gäller att vetenskapliga undersökningar av de många rätts— liga spörsmål, som föranledas av vår moderna socialvård, endast i mycket ringa utsträckning ha kommit till stånd. Överhuvud har den ökade offent- ligrättsliga lagstiftningen på olika områden av samhällslivet medfört ett starkt behov av förvaltningsrättsliga undersökningar. Till fastighets- och jordrätten äro många — delvis motstridiga ekonomiska och politiska intressen knutna, varför en ökad vetenskaplig bearbetning av detta om- råde framstår som ett väsentligt behov. Från advokathåll och från jurister inom näringslivet har framhållits bristen på svensk sjörättslitteratur. I jämförelse med våra grannländer, särskilt Norge, har den vetenskapliga verksamheten inom sjörätten varit obetydlig. Försäkringslagstiftningen har för närvarande påtagliga brister. Från försäkringsjuridiskt håll har utta— lats önskemål om ökad forskning inom det försäkringsrättsliga området.

Ännu mera framträdande är bristen på undersökningar enligt nyare, mera empiriskt inriktade metoder. Detta gäller såväl de nyssnämnda rättsom- rådena som de flesta andra. Sålunda må nämnas stora delar av straffrätten och dess gränsområden. Angående särskilda brott liksom angående brotts- ligheten överhuvud föreligga talrika forskningsuppgifter, som endast kunna lösas med psykologiska och sociologiska metoder. Enahanda är fallet med talrika spörsmål, som föranletts av den senare tidens livliga reformarbete inom det straffrättsliga sanktionssystemet. På motsvarande sätt kräves på många punkter av civilrätten och förvaltningsrätten, bl. a. rörande social- rättsliga frågor, samt inom processrätten en närmare utredning av i vad mån rättsreglerna efterlevas och huru de verka, o. s. V. Till allt detta före- ligga endast enstaka, visserligen delvis mycket beaktansvärda ansatser.

En särskild fråga rör behovet av juridiska läroböcker av vetenskaplig karaktär. Även på sådana råder stor brist. Avhjälpande av denna utgör en oundgänglig förutsättning för att juristutbildningen skall kunna organise- ras på ett tillfredsställande sätt och giva ett gott resultat.

Bristen på juridisk forskning hänför sig icke endast till det nationella planet. Ett utmärkande drag för den svenska juridiska vetenskapen av i dag är sålunda den otillräckliga kontakten med rättsvetenskapen i utlandet,

bortsett från övriga nordiska länder. Rättsutvecklingen i andra länder har på många områden gått snabbt framåt i delvis nya banor. Länder, vilkas praxis och doktrin föga uppmärksammats av svensk rättsvetenskap, ha fått allt större betydelse i den internationella samfärdseln. Det är påfallande att medan det internationella utbytet alltmer utvecklats på de flesta andra om- råden, rättsvetenskapen ej kunnat hålla jämna steg med denna utveckling. Det är av vikt att den svenska rättsvetenskapens isolering häves. Forskning i internationell rätt måste upptagas i betydligt större utsträckning än för närvarande är fallet. Vidare måste vid juridiska undersökningar kompara- tiva principer tillämpas på ett annat sätt än nu. Härför fordras att den en- skilde forskaren får möjlighet att på ort och ställe erhålla kännedom om det främmande rättssystem han vill undersöka. Reseanslag måste därför ställas till förfogande. Värdet av en ökad orientering utåt erkännes allmänt av rättsvetenskapsmännen själva. Ett uttryck härför är det vid Uppsala univer- sitet år 1948 upprättade institutet för jämförande rättsvetenskap. Bristen på resurser har emellertid hindrat institutets utbyggnad. Det genom en privat donation grundlagda Svenska institutet för internationell rätt vid samma universitet har likaledes på grund av ekonomiska svårigheter hittills endast haft ringa betydelse.

Av det anförda torde med skäl den slutsatsen kunna dragas, att åtgärder måste vidtagas för att förbättra den rättsvetenskapliga forskningens villkor. Det fordras sålunda i första hand att ett betydligt större antal forsknings- uppgifter inom skilda områden bliva föremål för bearbetning. Att så myc- ket brister härutinnan beror på att de juridiska vetenskapsidkarna äro all- deles för få och att de, som finnas, hållas bundna av andra uppgifter, som hindra deras vetenskapliga arbete. En ökad rekrytering måste därför åstad- kommas av personer, som ägna sig åt vetenskaplig verksamhet. Det är icke enbart för själva forskningen, som detta behov föreligger. För att fylla behovet av lärare vid de juridiska fakulteterna är det nödvändigt att få tillgång till betydligt flera, som genom att ägna sig åt vetenskapligt arbete förvärvat kompetens som lärare. Vidare föreligger ett behov av att frigöra kvalificerade praktiskt verksamma jurister för särskilda vetenskapliga upp- gifter. Huvudorsaken till den juridiska forskningens ogynnsamma läge ut- göres dock av bristen på ekonomiska resurser för att genomföra skilda forskningsföretag. Det är ett trängande behov att denna fråga snarast vin- ner en tillfredsställande lösning.

En översikt av de möjligheter, som för närvarande finnas att möta de föreliggande behoven, må här lämnas. Genom enskilt initiativ ha till- kommit olika donationer och fonder för rättsvetenskaplig forskning. Den största av de hittills tillgängliga fonderna torde vara Institutet för rätts— vetenskaplig forskning, grundat år 1947 av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, med ett kapital av omkring 2 miljoner kronor. Institutet har sär- skilt att främja en sådan vetenskaplig bearbetning av gällande svensk rätt,

som kan vara till gagn för domstolarna, det praktiska rättslivet och jurist— utbildningen. Hittills ha anslag utdelats i form av arvoden åt författare. En annan fristående fond är Tore Alméns minnesfond med en behållning av omkring 150 000 kr. Den har —— vid sidan av andra ändamål —— till upp- gift att främja sådan rättsvetenskaplig forskning, som är av omedelbar be- tydelse för det praktiska rättslivet. Några större belopp ha icke regelbundet utdelats från denna fond för rena forskningsändamål. Vidare är att nämna Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin, vilket tillkom i november 1947 (grundfond 500 000 kr.). Institutets uppgift är att främja svensk rättshistorisk forskning, därunder inbegripet bl. a. rättslivets kulturhistoria. Svenska institutet för internationell rätt vid uni- versitetet i Uppsala (Harry Ax:son Iohnson-institutet; behållning 32000 kr.) syftar till att i utlandet sprida kännedom om svensk rättsvetenskap och att bereda unga svenska studerande tillfälle till rättsvetenskapliga studier i utlandet 111. m. Det årligen disponibla beloppet är emellertid för- hållandevis ytterst ringa. Sistnämnda fond har under sin verksamhet hu- vudsakligen lämnat vissa tryckningsanslag och med vissa mellanrum ut- delat smärre resebidrag. En genom testamente av framlidne advokaten Emil Heijne år 1948 tillkommen stiftelse med ett beräknat kapital av ca 800 000 kr. har bland annat att främja rättsvetenskaplig forskning genom bidrag åt advokater, domare och andra vid landets allmänna domstolar anställda rättsbildade personer samt lärare vid landets universitet och hög- skolor; den har ännu icke utdelat några anslag. — Till de juridiska fakulteterna hava även några fonder och institut knutits. Vid Uppsala universitet finnes det redan berörda Svenska institutet för internationell rätt. Vid universitetet i Lund existerar direktören Gunnar Swensons donation till juridiska fakulteten därstädes (behållning något över 300 000 kr.). För de vid detta universitet verksamma har donationen utgjort en påtaglig hjälp, huvudsakligen genom reseunderstöd och bidrag till tryckningskostnader. Vid Stockholms högskola har sedan år 1937 funnits Justitierådet Edvard Cassels stiftelse med ett kapital av numera inemot en miljon kronor. Den får disponeras efter ganska fria villkor men skall i första hand främja privaträttens utvecklingsbehov. Stiftelsen har regelbundet utdelat stipendier till betydande belopp för fortsatta vetenskapliga studier.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att flera av donationsfonderna ha att tillgodose även andra ändamål än forskning i egentlig mening. Detta har medfört att i vissa fall förhållandevis ringa belopp kommit forskningen till godo. Vidare ha de enskilda fonderna ofta till uppgift att understödja forskningen endast inom vissa rättsområden, varför rättsvetenskapen ge- nom dem icke kan bliva allsidigt tillgodosedd. Det får anses vara ett all- mänt intresse att forskningen stödjes inom hela det rättsvetenskapliga om- rådet.

Några för rena forskningsändamål avsedda statliga anslag existera som

av det föregående framgått icke. Två av riksstatens poster kunna dock redo- visas i detta sammanhang, nämligen dels anslaget under andra huvudtiteln: bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. (ursprungligen 25 000 kr., från och med budgetåret 1949/50 höjt till 50 000 kr.) dels ock anslaget under åttonde huvudtiteln till gemensamma universitetsändamål: bidrag till tryckning av rättsvetenskapliga arbeten å 15 000 kronor. Först- nämnda anslag handhaves av ett särskilt organ, nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. Enligt instruktion den 28 juni 1946 (SFS nr 412) har denna att främja tillkomsten av författningskommenta- rer, författningssamlingar och annan vägledande litteratur på förvaltnings- rättens område och angränsande områden. Av den utredning, som föregick anslagets beviljande, framgår att det var avsett att de ifrågavarande publi- kationerna borde, samtidigt som de vore av omedelbar betydelse för det praktiska rättslivet, äga visst vetenskapligt värde. I enlighet med proposi- tion nr 165 till 1948 års riksdag har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för kommunal upplysningsverksamhet i anledning av kommunindelningsrefor- men. Enligt dessa borde åtgärder vidtagas bland annat för att dels främja tillkomsten av lämpliga handböcker, av vilka de kommunala förtroende- männen hade behov, dels underlätta utgivandet av nya upplagor av redan befintliga sådana handböcker, när så påkallades, dels ock åstadkomma en låg prissättning på handböckerna. På nämnden för utgivande av förvalt- ningsrättsliga publikationer skulle ankomma att ombesörja dessa åtgärder. I anledning härav undergick nämndens instruktion viss ändring (KK den 15 oktober 1948, nr 664). Anslaget för bidrag till tryckning av rättsvetenskap- liga arbeten åter står öppet endast för lärare vid universiteten och Stock- holms högskola. Huvudsyftet med ifrågavarande anslag är att tillgodose undervisningens behov. _ Av statliga reseanslag finnas inga andra än de allmänna resestipendierna om tillhopa 70 000 kr. åt ordinarie lärare m. fl. Dessa stipendier få sökas av vetenskapsidkare vid samtliga fakulteter till- hörande universiteten, de medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor.

Till den juridiska forskningens otillfredsställande läge medverkar, jäm- sides med bristen på ekonomiska resurser, svårigheten att erhålla en samlad överblick över denna forsknings resultat vid varje tid och dess förhållande till de viktigaste forskningsresultaten inom angränsande vetenskaper och till det praktiska livets krav på rättsvetenskapliga framställningar ävensom till huvuddragen av utvecklingen i utlandet.