SOU 1950:13
Skyddsrum för civilbefolkningen
1. En tecknare; syn på atombombanfall mot New-York
.. ! Anläggningar, som ligga på mindre avstånd än 5.000 meter från en atom-; bombs tänkbara målcentrum, kunna anses vara sårbara.
Vid bedömandet av mot vilka mål atombombanfall kunna bli aktuella måste hänsyn tagas till vad som kan förutses om utvecklingen. Mycket tyder på att framställningskostnaderna för atombomber av nu förefintlig typ inom en icke avlägsen framtid komma att bli betydligt lägre än för närvarande., Man bör följaktligen räkna med att atombomber kunna komma att insättas * i en större omfattning (mot varierande måltyper och målområden) än vad man från början haft anledning att antaga och vad som kommer till synes
1940 1943 1944 1945 A D. våxlullinudn _ bnmblållningal mot % ' utmana, rynkullinud'
ILle
). I i I: & o: 71 oc uplra . ION lund-r
Yxhon'ålklaring
Bombningem huvudmål 726.513
r % //////4 m.. Flygplolul Olic Hamnar c. dukar Indumi 1 &) Mililnlu mé] Slade! v.mpmpluvm hunxponmedul Dnr-ru mel | las 577 ION Jb su xx B Iylkn bomb.. Y'O_N ,] &” [xx_ 477 05? VON 'y'u månad:: mm...-.; V-vcpen VON 935: xx ! N . 3 260 2 293 ha mol Slorbnlunmen I VON ] YON | ION
Fig. 2. Bombfällningens fördelning på olika slag av anfallsmål
i de ovan refererade amerikanska synpunkterna på industriens lokalisering. En väsentligt bidragande orsak härtill är, att råmaterialet (naturligt uran) numera kan utnyttjas betydligt effektivare än tidigare och att härigenom atomsprängämnen frambringas i rikligare mängd, vilket är av betydelse med hänsyn till knappheten på högvärdiga uranfyndigheter. Ett större antal bomber kan erhållas ur samma mängd uran. Det finns skäl att antaga, att icke endast USA utan även Sovjetunionen kan utnyttja dylika framställ- ningsmetoder.
Fig. 1 (sid. 35) är hämtad ur en amerikansk tidskrift och visar en bild över New York under tänkt atombombanfall. '
Man måste utgå ifrån att fienden vid planläggning av luftanfall noga studerar mot vilka mål och med vilka medel anfallen bäst skola sät— tas in för att få krigsamgörande be- tydelse. En viss vägledning för så- dana bedömanden ger t. ex. en sam- manställning över de västallierades bombfällningar under andra världs- kriget, publicerad av Lord Tedder1 (se fig. 2, sid. 36).
Under krigets första år, då bomb- ningen ännu var relativt begränsad ' . _ i förhållande till de insatser som se— i i "23. ä £ & dan gjordes, sattes den huvudsakli- '0 " " ” "" "”
'( gen in DlOt städerna. År 1944 0011 Fig. 3. Allierades ofensiv mot tyska olje- [ ännu mera 1945 riktades huvudpar- anläggningar
LJ ten av anfallen mot komm-unika; Tysk förrådshållninq, förbrukning ofh produktion E tion-sleder, hamnar samt oljeförråd. av flygbranslen. Alherad bombfallnlng mot bon- ; Anfallen mot städer och även in- ! dustrier och militära mål voro i jämförelse härmed mindre intensiva.
!
l !
[AJ
sinanlåggningur
Fig. 3 och 4 (sid. 37 och 38) visa såsom exempel den verkan anfallen hade på de tyska bränsletillgångarna samt på järnvägarna i Frankrike i samband med invasionen i Normandie. (Ur Lord Tedder: »Air Power in Wan.)
Vid bedömningen av vilka mål, som borde anfallas, saknade man många gånger under andra världskriget erfarenhet eller kännedom om var största verkan kunde erhållas. Anfallen mot elkraftförsörjningen eftersattes således främst på grund av att erforderligt underlag saknades för en rätt insikt om betydelsen av en sådan bekämpning. Likaså saknades tillräckligt underlag för bedömandet av möjligheten att genom effektiv hemortsbekämpning nå » krigsavgörande effekter. Erfarenheterna ge vid handen, att man genom lämp- ligare målval och utförande av bombanfallen skulle kunnat nå betydligt effektivare och snabbare resultat än vad som nu skedde. _ Med hänsyn till de erfarenheter som vunnos under kriget samt de anfalls- resurser man i framtiden måste räkna med förefinnes avsevärd risk för mera ', målmedvetna och verkningsfulla anfall mot mål i hemorten.
V * Lord Tedder: »Air Power in W'ar» (London 1948).
Brutto milioner Bombföllning i ton kilometerton av per vecka på samt- alla tåg, ian.— liaa franska iörn. iuli vögsanlöggningar
26
24
22
20
Fig.
O .. _ 5000 '- Samtliga tåg 10000 ,. >— 6. mars startas anfallen mot iörnvågsanlögg- ' ningar, ' ; l 7. mai startas anfallen ," ”"x ,hx [4 mot broar, — z ,' ll / v xl ;t 20. mai startas anfallen J |. !, V ) mot tåg på linjerna, __ ll ) 26. maj sista anfallsveckan ' XA då de flesta Seine- - Godstög ! broarna vara för- Kl störda, - l l _ l l _ lx kJ X _. x & __ Personlåg l ...-___ .] .- , --- & | I . . ,. . l _ Mllitartag X [Ax _ _.__.—-_-—N'—'-'_'/.A.N_ . , VI x Snölltåg rx/ x. X. ' |. X x'N.lNT*—/ x 4 | 1 1 1 | | | . 4 | | lx'f' ] 31 Id 28112510 24 7 215 19 ? lö 30.14 28
Jan. Febr. Mars Apr. Maj Juni Juli
4. Järnvägstrafikens volym i Frankrike 1944.
Sammanfattning
Anfallen mot hemorten, civilbefolkningen och den krigspotential, som där finns, komma sannolikt i ett framtida krig att intensifieras mer än under senaste kriget. Särskilt torde anfall komma att riktas mot kommunikationer, kraftförsörjning, oljelager och krigsviktiga industrier samt mot samhällen för att sönderslå viktiga administrativa och andra samhällsfunktioner. Fly- gets utveckling möjliggör angrepp mot alla orter inom vårt land, oberoende av deras geografiska läge, för såvitt icke anfallen hindras av luftförsvar. Tungt bombflyg kan medföra betydligt större bomblaster och fälla sin last ifrån högre höjder än tidigare. Fällning kan ske genom moln och utan mark- sikt, men dock med god träffsäkerhet med hjälp av radarsikten och andra instrument. i Snabba reabombplan samt bombplan eller bombförband med atombomber Ikomma att ställa stora krav på luftförsvaret, effektiv alarmering av civil- befolkningen samt krav på att kvarvarande befolkning inom utsatta områden har tillgång till fullträffsäkra skyddsrum, där de permanent kunna uppe- ihålla sig. [ Styrda eller målsökande bomber med eller utan egen drivkraft kunna fällas jmed god träffsäkerhet utom det lokala luftvärnets räckvidd. ; Vid terroranfall mot tätorter torde brandbomber komma att användas : med betydligt större effekter än tidigare. Minbomber vid sådana anfall torde komma att vid massinsats förekomma i viktklasser om högst 500 kg. Mot spe- ciella, krigsviktiga mål (administrativa. centra, kommunikationer, nyckel- !- industrier m. m.) komma sannolikt tyngre, styrda bomber att insättas. ! Anfall med atombomber kunna beräknas sättas in mot mycket krigsviktiga lmål, mot större bebyggda samhällen samt mot större industriområden av ;; krigsavgörande betydelse. Möjligtvis kunna av psykologiska skäl anfall sättas l in även mot andra viktiga orter. l Vid bedömandet av mot vilka mål atombombanfall kunna bli aktuella |måste hänsyn tagas till vad som kan förutses beträffande utvecklingen. Det är möjligt att i framtiden sådana förbättrade framställningsmetoder uppnås, att atombomben vid krig kan få ännu vidare användningsområden än vad som här bedömts för närvarande sannolikt.
Möjliga förvarningstider och därav följande
konsekvenser
Möjligheten att före fientligt anfall nå skyddsrummen är beroende av den förvarningstid som man kan räkna med, dvs. tiden mellan flyglarm och anfall. i Såsom framgår av kap. II tenderar förvarningstiden att minska på grund av de ökade flyghastigheterna och införandet av robotvapen; i många fall kan den bedömas nedgå till noll. Genom tillkomsten av radar och i den mån detta 1 system utbygges efter moderna metoder ha dock förutsättningarna för en i effektiv luftbevakning ökats. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla l betydelsen av att den militära luftbevakningen utbygges till effektivast möj- l liga organisation. *
så. han
__ .... nn—
Förvarningstid vid varierande tlyghastigheter och för olika observationsavstånd. Orten belägen 50 km från yttersta lultbevakningskedian.
:; Radclluhb'valnluq. låg håla ll omm. luhbuvokmng 3,
7//
Anm. ? min. tidstöllult från rappar—ring lill alarm-ring hur inräknat-
5 X x 4 X X 3 X XXX X ; XX X X x X I X. X. 0 X 200 500 7000 2000 3000 4000 5000 6000 Km/ tim.
Anfallsföretag på hög höjd kunna som regel inrapporteras på 150—200 km avstånd, i vissa fall på längre avstånd. På lägre höjder äro radarluftbevak- ningens möjligheter begränsade för att på lägsta höjd — över fri vattenyta —— nedgå till en räckvidd av 30 a 40 km.
Detta innebär vid en flyghastighet av 600 km/tim., att tiden från det ett anfallsföretag upptäckes till dess anfallet träffar ett mål, beläget 50 km innanför radarluftbeyakningen, teoretiskt uppgår till 25 minuter, om an- fallsföretaget framföres på hög höjd (vid en räckvidd hos radar om 200 km). Viss tid åtgår emellertid för rapportering och alarmering, varför förvar- ningstiden blir ca 2 minuter kortare (se fig. 5, sid. 40). På lägsta höjd är den endast 7 minuter (vid 40 km räckvidd). Med enbart optisk luftbevak- ning (7 km observationsavstånd) nedgår förvarningstiden till 4 min. Samma ( blir förhållandet om anflygningshastigheten vid en radarräckvidd av 4.0 km , ökas till 900 km/tim —- snabba reaktionsbombplan, V-1 vapen. Någon säker [ metod att i tid ge förvarning för annalkande V-2 vapen finnes för närva— l rande icke. | Av sistnämnda exempel framgår att befolkningen i orter belägna 50 km ; från kusten eller från yttersta luftbevakningen, vid anfall på låg höjd och
med snabb anflygning, måste kunna nå skyddsrummen inom tider som hålla i sig omkring 4—5 minuter efter larm; i orter belägna närmare kusten eller i luftbevakningen inom än kortare tid.
De ökade flyghastigheterna medföra därjämte att större områden än tidi- gare måste larmas för att befolkningen skall få erforderlig tid på sig att uppsöka skyddsrummen. Den omedelbara följden härav blir ökade »blind- larm» och ökade störningar av samhällslivet under krig. För att begränsa ' larmområdenas storlek är det en fördel, om civilförsvarets krav på förvar- ' ningstider från den militära luftbevakningen kan nedbringas. Icke minst vid industrier, där viss del av arbetet skall fortgå oberoende av flyglarm och där | viss personal skall uppsöka skyddsrum först vid »anfallslarm», bli förvar—
ningstiderna korta.
Stora och viktiga delar av landet ligga på ringa avstånd från den yttre luftbevakningen. En förvarningstid av så mycket som 4—5 minuter är där icke möjlig enligt de förutsättningar, som ovan skisserats. Skyddsrums- frågan kan därför icke lösas från utgångspunkten att förvarningstiden är en under alla förhållanden given faktor. I verkligheten måste man räkna med varierande förvarningstider, vilka under ogynnsamma förhållanden kunna nedgå till noll. Detta blir exempelvis fallet om en angripare vinner territo-
j rium nära intill vårt eget och till följd härav radarräckvidden icke kan ut- nyttjas. Förhållandet berör mest gräns- och kustlandet men kan återverka även på de inre delarna av landet.
Riskerna för anfall med robotvapen, de ökade flyghastigheterna och be- rörda. strategiska förhållanden gör det angeläget att i orter, där riskerna för anfall äro stora, under krig förlägga livsviktiga samhällsfunktioner, in-
dustrier och annan verksamhet i berg eller under möjligast likvärdiga skydd
En annan följd av de osäkra förvarningsmöjligheterna är, att den kvar- varande befolkningen nattetid måste vistas i skyddsrum. Dessa måste i olika avseenden inredas för sådant ändamål.
I övrigt förblir det ett önskemål, att de skyddssökande skola ha kortast möjliga väg att tillryggalägga.
Med utgångspunkt enbart från förvarningstiderna skulle skyddskravet bäst tillgodoses, om skyddsrum anordnades i direkt anslutning till anläggning eller byggnad, som det skall betjäna. Eftersom det emellertid enligt vad som framgår av redogörelsen över anfallsmedlens verkningar samtidigt ställes krav på att skyddsrummen skola vara fullträffsäkra och helst belägna i berg, blir en dylik spridning omöjlig att genomföra.
På grund av den avvägning mellan risktagande och kostnader, som ovill- korligen kännetecknar skyddsrumsfrågans lösning, ävensom överväganden an— gående de praktiska förutsättningarna i övrigt för att inrätta fullträffsäkra skyddsrum har utredningen funnit, att fullträffsäkra skyddsrum i framtiden böra bli normal skyddsrumstyp, att dessa skyddsrum böra placeras så att de kunna nås tillräckligt snabbt samt att hittillsvarande s. k. normalskyddsrum endast böra anordnas i begränsad utsträckning enligt vad som föreslås i kap. V.
Bedömandet av möjligheterna att nå skyddsrummen bör göras för varje ort och för varje särskilt fall. Utredningen har emellertid funnit det nödvän— digt att angiva en maximigräns för den vägsträcka som får förefinnas mellan bostad eller arbetsplats och skyddsrum, bland annat med hänsyn till att ett sådant gränsvärde måste fastläggas innan kostnadsberäkningar över ett framtida skyddsrumsbyggande, baserat på fullträffsäkra skyddsrum, kunna göras. Detta marimiavstånd har utredningen bedömt ligga vid omkring 400 meter. Bedömandet har baserats på ett flertal faktorer. Så- lunda finner man att, om en förvarningstid av 3 a 5 minuter är för han- den vid daganfall, de flesta människor inom ett skyddsrums uppsamlings- område vid 400 meters maximiavstånd böra hinna uppsöka skyddsrummet innan anfallet kommer. Någon risk för att stockning vid skyddsrummets in- gångar skall uppkomma torde icke föreligga, då förflyttningstiden för de skyddssökande från uppsamlingsområdets olika delar kommer att variera avsevärt på grund av de olika avstånden. Vid nattanfall med motsvarande förvarningstid, vid kortare förvarningstider eller vid blixtanfall (katastrof- fall) hinna däremot ej alla skyddssökande fram till skyddsrummet innan anfallet påbörjas. Det bör emellertid beaktas att erfarenheterna från andra världskriget visa, att de skyddssökande hellre uppsöka ganska långt bort belägna fullträffsäkra skyddsrum, där de känn-a sig trygga, än de mer eller mindre otillfredsställande källarskyddsrummen. Samma erfarenheter visa, att förlustprocenten under sådana förhållanden blir relativt liten, då ett anfall som regel icke träffar alla punkter på en gång och många därför kunna
få skydd, ilman skadeverkningarna (speciellt storbränderna) hunnit få större omfattning. Speciella förhållanden gälla givetvis om anfallet utföres med atombomb och kort förvarningstid, i vilket fall stora förluster kunna beräk- nas uppstå. I detta fall får liian dock ha klart för sig, att icke heller den alternativa lösningen med utspridda s. k. normalskyddsrum kan hindra stora förluster, eftersom denna skyddsrumstyp icke förmår ge betryggande skydd mot den radioaktiva strålningen. Vid blixtanfall med atombomb utan för- varning hinner befolkningen över huvud taget ej uppsöka några skyddsrum, varför ett sådant fall ej behöver tillmätas någon betydelse vid bedömandet av maximiavståndet.
För att en lösning av skyddsrumsfrågan, baserad på fullträffsäkra skydds- rum, skall vara ekonomiskt genomförbar, måste skyddsrummen utföras rela- tivt stora (se härom kap. IV), dvs. betjäna så stora uppsamlingsområden som möjligt. Utredningen har funnit att en generell minskning av maximi— avståndet under 400 meter skulle medföra så stora kostnadsökningar, att dessa icke kunna anses motiverade av de härigenom något förkortade för- l'lyttningstiderna. För industrier och liknande anläggningar föreligga sår- skilda förhållanden till vilka hänsyn får tagas (jfr sid. 65).
i I i l
Skyddsrummens tekniska utförande
S-kyddskrav och skyddsrumstyper
Vid bedömandet av skyddsrummens tekniska utformning måste hänsyn ta- gas till ökad fullträffverkan genom massinsats av bomber, ökad stötvågsver— kan på'grund av större och effektivare bomber samt radioaktiv strålning från atombomber. Vidare måste beaktas ökad skadegörelse genom moderna brandmedel samt möjligheten av bakteriologisk krigföring och tillgripandet av radioaktiva stridsmedel.
Utvecklingen mot effektivare bomber, ökade bombvikter och större bomb- laster har skärpt kraven på skyddets beskaffenhet. Inom sådana områden, där användning av atombomber eller massinsats av bomber av konventionell typ bedömes trolig, måste man därför enligt utredningens mening övergå till skyddsrum med större skyddsvärde än de 8. k. normalskyddsrummen — full- träffskyddsrum. Mot atombomben och andra högeffektiva bomber kräves dess- utom kraftigare stötvågsskydd för ingångar och andra öppningar än vad nu- varande standardkonstruktion för dörrar m. m. ge. Atombomben medför även krav på skydd mot radioaktiv strålning.
Framtidens skyddsrum måste i större utsträckning än vad som hittills ansetts erforderligt kunna tjäna såsom permanenta uppehållsplatser för ci- vilbefolkningen. De måste därför fylla högt ställda anspråk förutom på skydd även på inredning och utrustning.
De ökade kraven på skyddsrummens beskaffenhet föranleda en omvärde— ring av begreppet »normalskyddsrum», bland annat av den orsaken att de nuvarande skyddsrummen med denna benämning enligt utredningens förslag i framtiden icke komma att representera någon normaltyp. Med hänsyn här- till föreslår utredningen, att benämningen >>normalskyddsrum» utgår.
Ur anläggnings- och skyddssynpunkt kan lämpligen i vidstående tabell använda indelningsgrund tillämpas beträffande olika typer av skyddsrum.
Innan utredningen övergår till att behandla de olika skyddsrumstyperna böra. några synpunkter på skyddet mot radioaktiv strålning och mot brand- bomber behandlas.
För att få en uppfattning om erforderligt skydd mot radioaktiv strålning från atombomber ha vissa undersökningar gjorts beträffande de troliga verk- ningarna vid en detonation över Stockholm. Härvid ha tre olika bebyggelse-
Tabell 1. Olika typer av skyddsrum
Benämning Skyddsvärde
Byggnadssätt m. m.
1. Fullträffskyddsmm A) Permanenta frilig- gande skyddsruml
B) KvarterSSkyddc- rum1
2. Husskyddsrum
Motsvara hittillsva. rande s. k. normal. skyddsrum
3. Provisoriska skydds- rum A) Provisoriska skyddsrum i bygg- nader
B) Provisoriska fri- liggande skydds— rum
Skydd mot fullträff från minbomb och mot verk- ningarna av på »normal- höjda detonerande atom- bomb ; brand-, och bakteriesäkra.
gas—
Se ovan.
Gas- och bakteriesäkra samt i stor utsträckning brandsäkra; skydd mot in- störtningslast och i viss ut- sträckning mot luftstötvåg.
Skydd mot instörtnings- last och i begränsad ut- sträckning mot luftstöt- våg; icke brand-, gas- el- ler bakteriesäkra. Skydd mot splitter; skyd- de i begränsad utsträck- ning mot luftstötvåg; icke
a) Bergskyddsrum (med berb- täckning). b) Anläggning i fullträffsäker
konstruktion å öppen plats etc., där bergtäckning icke kan erhållas. Skyddsrumsanläggning anordnad såsom fullträffsäker konstruk- tion i nybyggnad och gemensam för flera byggnader.
Skyddsrumsanläggning för högst 200 personer, anordnad såsom icke-fullträffsäker konstruktion i nybyggnad.
Provisoriska förstärknings- och uppstöttningsanordningar i kål- lare. Anordnas först vid civilför- svarsberedskap,
Utföras av standardelement i parker och på öppna platser. An- ordnas först vid civilförsvarsbe—
' brand-, gas- eller bakterie- säkra.
redskap.
lLämpliga såsom permanenta uppehållsplatser (sovskyddsrum). |
typer undersökts, nämligen äldre stadsbebyggelse av typen nedre Norrmalm, trevånings lamellhusbebyggelse av typen Årsta samt punkthusbebyggelse (höghus i ca åtta våningar) av typen Danviksklippan. Verkningarna av strål- ningen vid dessa bebyggelsetyper och vid alternativa skyddskonstruktioner framgå av fig. 6 (sid. 46), där dödligheten inom zoner på olika avstånd från ( punkten rakt under detonationscentrum anges i procent. Atombomben förut- sättes i exemplen ha den verkan, som enligt bedömandena i det föregående (sid. 32) ansetts såsom sannolik för en >>vanlig men avsevärt förbättrad» atombomb (detonationshöjd 800 m). Vidare förutsättes, att befolkningen upp- sökt skyddsrummen och att strålningsskadade, vilka icke fått dödande doser, omhändertagas för den vård som kräves för att skadorna icke senare skola leda till döden. Underlag för bedömande av väteatombombens motsvarande verkan saknas.
Fig. 6. Den radioaktiva strålningens verkningar m. m. vid olika bebyggelsetyper
Förklaringar till ovanstående bild.
A. Procenttalen ange dödligheten i procent av antalet skyddssökande i respektive skyddsrum.
B. Bebyggelsetyper:
I. Punkthusbebyggelse
a. normalskyddsrum anordnade i nybyggnader enligt nu gällande bestämmelser b. samma skyddsrum med 40 cm sandfyllning längs fasadväggarna c. samma skyddsrum med 30 cm betongförstärkning i fasadväggar och takbjälklag
II. Lamellhusbebyggelse
a. normalskyddsrum anordnade i nybyggnader enligt nu gällande bestämmelser b. samma skyddsrum med 40 cm sandfyllning längs fasadväggarna c. samma skyddsrum med 30 cm betongförstärkning i fasadväggar och takbjälklag
III. Äldre stadsbebyggelse
&. under kriget anordnade skyddsrum i äldre byggnader utan särskilt strålningsskydd b. samma skyddsrum med 40 cm sandfyllning längs fasadväggarna
Anm. De i figuren inom cirklar infällda byggnaderna avse att giva en uppfattning om de byggnadstekniska skadornas omfattning med hänsyn till varierande konstruktionstyper på olika avstånd från skadecentrum.
Det kan dock förutsättas, att dennas verkningar skulle sträcka sig över be- tydligt större områden än vad som gäller för den vanliga atombomben.
I fråga om s. k. normalskyddsrum av standardkonstruktion (husskydds- rum) beräknas sålunda på avståndet 750 meter från punkten på marken un- der detonationscentrum dödligheten vara ca 30 procent vid lamellhusbebyg- gelse av typen Årsta och ca 12 procent vid punkthusbebyggelse av typen Dan- viksklippan (se fig. 6). Genom provisoriska förstärkningar (40 cm sandfyll- ning) eller med betongförstärkningar (30 cm betong) skulle dessa tal kunna sänkas till ca 5 procent. För den äldre stadsbebyggelsen nedbringas genom motsvarande provisoriska anordningar dödligheten från ca 20 procent till ca 10 procent på samma avstånd från detonationscentrum.
Det bör framhållas, att skyddseffekten mot radioaktiv strålning i stor ut— sträckning är beroende av sådana faktorer som skyddsrummens läge i bygg- naden och »1äverkan» från terrängformationer. Hänsyn till sådana dämpande faktorer har icke kunnat tagas vid ovan relaterade undersökning. Däremot har hänsyn tagits till läverkan från närliggande byggnader, en faktor som är av särskild betydelse i äldre stadsbebyggelse. De siffror, som angivas i fig. 6, äro således ungefärliga men torde under angivna förutsättningar ge en god uppfattning om effekten av olika byggnadstekniska skyddsåtgärder mot radioaktiv strålning.
Det är sålunda möjligt att genom permanenta eller provisoriska förstärk- ningar Öka skyddet mot radioaktiv strålning i husskyddsrum. Permanenta förstärkningar med 30 cm betong i fasadväggar och takbjälklag vid nybygg- nad av husskyddsrum medföra emellertid kostnadsökningar på i genomsnitt 40 procent. Med hänsyn till den ringa ökning av skyddseffekten, som en sådan förstärkning av standardkonstruktionen för husskyddsrum medför beträf- fande andra skadeverkningar än radioaktiv strålning, anser utredningen att åtgärder av denna art icke äro tekniskt-ekonomiskt motiverade.
Vid befintliga skyddsrum kan motsvarande Ökning av skyddseffekten er— hållas genom provisoriska anordningar (sandfyllning). Dessa förutsätta dock tillgång till material, transportkapacitet och arbetskraft i sådan omfattning, att de endast kunna genomföras i begränsad utsträckning på kort tid i ett läge, då andra försvarsåtgärder samtidigt kräva stora insatser.
Skyddsrum av fullträffsäker typ ge däremot under här angivna förutsätt— ningar ett fullgott skydd mot radioaktiv strålning även mitt under atom— bomben.
Sammanfattningsvis kan sägas, att skyddet mot den radioaktiva strålningen är utan betydelse för dimensioneringen av fullträffskyddsrum, vilka kon- strueras för fullträffverkan av vanliga bomber. Skyddsrum av annan typ (husskyddsrum och provisoriska skyddsrum) ge ett ofullständigt skydd mot radioaktiv strålning. Sistnämnda förhållanden måste antagas gälla även för väteatombomben.
Ett av de svåraste problemen i fråga om skyddsrummens tekniska utfö- rande består i att ordna en tillfredsställande luftförsörjning för de skydds- sökande under sådana perioder, då häftig brand rasar ovanför skyddsrum- men. I tättbebyggda områden kunna sådana bränder pågå i flera timmar, varvid _vtterluften dels kraftigt uppvärmcs, dels får låg syrehalt och bemänges med giftiga rökgaser. Den i skyddsrummen disponibla luftkvantiteten utgör vid fullbeläggning i det s. k. katastroffallet som regel ca 1 kubikmeter per person och räcker endast för 1 a. 11/2 timmes vistelse, varför särskilda åt- gärder måste vidtagas för att möjliggöra längre vistelse i skyddsrummen. ' Olika lösningar synas här kunna ifrågakomma. De tekniska problemen här- i vidlag äro ännu icke lösta, bland annat beroende på svårigheterna att i större ; skala befria förorenad luft från koloxid. Utredningen vill i detta samman— ? hang understryka vikten av att samtliga dessa problem klarläggas ' Principiellt synes det emellertid redan nu vara klart, att möjligheterna att ; åstadkomma för luftförsörjningen under brand nödvändiga indikerings- och reningsanläggningar böra vara större för fullträffskyddsrum och stora skyddsrumsanläggningar än för små. För skyddsrumsanläggningar av den i storleksordning som husskyddsrummen i regel representera torde ekonomiska , förutsättningar för luftreningsanordningar av angivet slag saknas. . . |
F ullträ f fs kyddsrum
Fullträffskyddsrummen, som dimensioneras för skydd mot samtliga skade- verkningar (se tabell 1, sid. 45), kunna förekomma i två konstruktionstyper, bergrum och bctongrum.
Fullt 'äffskyddsrummen måste av ekonomiska skäl och med hänsyn till fredsanvändningen ofta göras relativt stora. Detta medför bland annat vissa krav på inredning och uppdelning i mindre rumsenhetcr. Förberedelser måste vidtagas under fred för att i ett skärpt läge snabbt kunna omändra anlägg- ningen i fråga till skyddsrum. Man måste vidare tillse, att ingångarna få till- räcklig kapacitet för snabb inslussning av de skyddssökande vid maximal beläggning (katastroffall). Ingångsbredderna kunna varieras inom ganska vida gränser beroende på avsedd fredsanvändning. Portbredden kan för freds- användning göras relativt stor, därest >>krigsdörrarna>> uppsättas mot mon- teringsbara anslag (balkar).
Utredningen har undersökt k men på antalet och storleken av ingångarna till fullträffskyddsrum. Inga svårigheter torde föreligga att för rimliga kost- nader tillgodose kraven. Vid prövning av denna fråga gälla bland annat de synpunkter, vilka anförts i kap. III (sid. 42), innebärande i detta sam- manhang att de skyddssökande anlända till skyddsrummet successivt. Nor- mer för ingångars antal och storlek böra utformas i samband med utarbetan- det av erforderliga tekniska anvisningar för skyddsrumsbyggandet. Behovet av reservutgångar beaktas härvid.
Åtgärder måste vidtagas för att förse ingångarna med stötvågsskydd, var- vid konstruktionerna förbilligas i den mån dörrarna och portarna — karm- dagermåtten — kunna minskas. I orter, mot vilka anfall med atombomb kunna ifrågakomma, måste skyddskonstruktionerna beräknas med hänsyn till den speciella karaktären hos atombombens luftstötvåg.
Någon maximering av antalet skyddade personer i samma fullträffsäkra anläggning behöver icke ske i annan mån än som betingas av anläggningens storlek.
Fullträffskyddsrum skola förses med sådana avstängnings- och luftreuings— anordningar, att ett tillfredställande skydd erhålles mot inträngande av rök— och stridsgaser samt av bakterier och radioaktiva ämnen. I princip torde nuvarande anordningar och bestämmelser vara tillfyllest. Uppmärksamheten riktas dock på att anordningarna för rening från radioaktiva partiklar och bakterier böra närmare studeras och konstruktivt utformas.
Karakteristiska för fullträffskyddsrum äro bland annat de omfattande an- ordningar, vilka måste vidtagas för lufttillförsel och ventilation. Skydds- rummens luftväxling måste ske med hjälp av ledningar och maskinella an- ordningar. I vissa fall sker uppvärmning och ventilation i kombinerade sy- stem. Om stor luftomsättning är nödvändig, sker erforderlig uppvärmning genom den tillförda luften. Vid relativt mindre krav på luftomsättning, där den tillförda friskluftens volym icke är tillräcklig för att transportera den nödvändiga värmekvantiteten, är det ekonomiskt fördelaktigt att an— ordna separat uppvärmning med radiatorer eller eventuellt genom elektrisk uppvärmning. Fullträffskyddsrum måste i allmänhet förses med reservkraft- anläggning.
Bergrum
Bergrum kunna anordnas överallt där lämpliga bergformationer finnas till- gängliga. Möjligheterna att anordna bergrum äro goda i mellersta och norra Sverige, delvis också i södra delen av landet. Bergartens beskaffenhet har vid ej fullt tillfredsställande täckningstjocklek betydelse för inbyggnad av skyddskonstruktioner och återverkar därmed i viss utsträckning på kostna- derna för anläggningen. Under förutsättning att fullgod täckningstjocklek kan erhållas äro dock kostnadsvariationerna av denna. anledning obetydliga.
Den nutida skyddsrumstekniken fordrar icke att bergmassivet, vari an- läggningen inspränges, ligger högt i förhållande till omgivande terräng. Sprängningsarbeten och vattenlänsning underlättas visserligen om så är fal- let, men större tekniska svårigheter föreligga ej att gå ned på djupet i ett lägre berg. Ur kostnadssynpunkt är ett sådant förfarande icke orimligt.
Täckningstjockleken bör i princip uppgå till minst 10—12 meter. Minsta täckningstjocklek är bland annat beroende på största spännvidd och geolo- giska faktorer och måste bestämmas från fall till fall. 5—7 meter är mini-
___... or ' |. . . __1. .. ”> "lll rio.: V'. / m f _ i ,
å.../1.
. _
___. TEA
.../;;- _
. : /// . ...,... _......._,...._.___.____,._=_._._._ __;
.1 . .Y. . . , , __ i /. iom ' __ .. .. . .. . ., r i 5,1 _ _ . Jr. :. .. .. ) IM ..... ;. aj.—__; . 1. f. _ __ ___ ls _ _ .., n ___... ._.._”__ ...”" .. (... d ., % . ( ; - - . ........_ i?
' . ...._...,.:,.._.. ..,. 7 ...a » ....f... _ . _. ' _. _
_ fö...”. - _ _ . I, . =. . l . I... i. . .. __ . I . .. . .. V.! W...... Ms ... . . H ; .. . 4 ”4. . x » N .. v . . . .. ," .. F... . i _ . . //// .
mum med hänsyn till rent byggnadstekniska (sprängtekniska) krav. Vid en sådan ringa täckningstjocklek fordras emellertid för fullgott skydd bety- dande och dyrbara förstärkningsåtgärder.
'Fig. 7 (sid. 51) visar schematiskt exempel på skyddsrum insprängt i berg.
Inom bergrum torde det nyttiga utrymmet genom lämplig inklädnad i regel böra isoleras från omgivande kyla och fukt. Där förstärkning av taket erfordras, utföres lämpligen inklädnaden såsom betongvalv enligt vissa kon- struktionsprinciper. Inklädnadens värme- och fuktisolerande egenskaper och därmed även dess konstruktion variera. allt efter kravet på upj'n'ärmning , och ventilation. Så värmeisolerande väggkonstruktioner som beträffande van- liga ovanjordsbyggnader behöva icke tillgripas, enär maximala temperatur- , skillnaden på ömse sidor om inklådnaden uppgår till ca 100, under det att ' motsvarande värde för friliggande byggnader kan uppgå till det femdubbla. ? Väljer man tunna konstruktioner, t. ex. plåt eller betongplank, måste man under den varma årstiden avfukta den tillförda luften för att förhindra kon- i dens mot viiggytorna och för hög fuktighetsgrad hos luften i lokalerna. Vid bättre värmeisolerande väggar (t. ex. plattväggar, väggar av lättbetongplank, gasbetong, siporex, tegel eller dylikt) bortfaller i allmänhet behovet av av- ' fuktning.1
Byggnadskostnaden för anläggning i berg kan uppdelas på följande del- kostnader:
1. kostnad för sprängning, förstärkningsarbeten och transport av sten, :3. >> >> infart och portar,
3. >> » inklädnad, ,
4. >> » inre konstruktioner (mellanväggar och mellanbjälklag), [
5. >> » värme och ventilation, #
6. >> >> elektrisk installation samt I
7. >> » sanitär utrustning. | 1 i I diagram fig. 8 (sid. 53) visas för bergrum, användbart under fred såsom garage, verkstadshall m. m., ett exempel på hur de olika delkostnaderna sum- mera sig till den slutliga totalkostnaden per kubikmeter nyttig byggnads- volym. För de mindre anläggningarna har härvid räknats med en sektion-sarea på 20 kvadratmeter, vilken successivt ökats till 60 kvadratmeter för anlägg— ning av storleken 25.000 kubikmeter. Större anläggningar än 25.000 kubik- meter ha icke medtagits, enär kostnaderna härefter hålla sig tämligen kon- stanta. En skyddsrumsanläggning om 1.000 kubikmeter och projekterad med hänsyn till viss fredsanvändning beräknas ge utrymme för 250 år 300 sov- platser ; 5.000 kubikmeter ger sålunda ca 1.400 sovplatser. Det framgår av diagrammet, att kostnaden per kubikmeter nyttig volym vid antagen medel- storlek i exemplet uppgår till ca 150 kronor vid skyddsrummets fredsanvänd-
1 Se även Teknisk Tidskrift nr 31/1943,
Ortsgrupp: Stockholm Prisnivå: 1949
varme, luftkonditio- nering, el, vatten. avlopp
4 110
100 90 80 70
inklödnod
60i infart 50 portar
40
30 sprängning förstärkning transport
Kostnad per m3 nyttig volym, kronor
20 l0
5000 10000 15000 20000 25000
Nyttig volym rnJ
x /
Fig. 8. Schematisk framställning av anläggningskostnaderna för garage, lagerlokaler o. d. i berg
ning såsom verkstad, garage eller förråd. En fredsanvändning såsom hotell eller kontorslokaler ger ett motsvarande å-pris av ca 230 kronor.
Betongrum
Där bergrum icke kunna anordnas måste dyrbarare och mera materialkrä- vande konstruktioner tillgripas, nämligen betongrum med skyddstäckning av speciell betong- och stenkonstruktion. Dessa kunna antingen vara friliggande å öppna platser etc. (friliggande beton-gskyddsrmn ) eller utförda i omedelbar anslutning till eller i kombination med annan anläggning eller byggnad ( I:rartersskyddsrum ). Den förra typen bör såvitt möjligt utföras under mark-
planet och på sådana platser i sam— hället, vilka enligt gällande stads— plan icke z'iro avsedda för bebyg— gelse, t. ex. parker, gator och öppna platser. Den senare typen anord- nas som .regel under markplanet i respektive byggnads (byggnaders) källarvåningar. Fig. 9 och 10 (Sidi 54 och 55) visa i princip utförandetl av de båda typerna. ?
De tekniska förutsåttningarna äro ; principiellt desamma för båda dessa , typer av skyddsrum. I allmänheti erfordras en total täckningstjocklek i om 2,5 meter för fritt liggande an-l läggningar och 1,8 år 2,0 meter följ g_.__=____________J_L__:=____1 anläggningar utförda under bygg- ; Fig. 9. Friliggande fullträffskyddsrum nad (exempelvis 8—4 VåningShus-L * m, betong Härmed åsyftas s. k. stomhus. Täck- *
ningstjockleken för de senare är här- , vid reducerad med hänsyn till den skyddseffekt, som kan påräknas på grund av ovanför liggande bjälklag. Till jämförelse erinras om att taktjockleken i ett s. k. normalskyddsrum är minimum 20 cm betong. Det praktiskt taget hundra- procentiga skydd mot direkta skadeverkningar som en anläggning i berg er- bjuder kan av ekonomiska skäl knappast ernås i fråga om anläggningar, där , skyddet måste skapas med konstgjort materia.]. De valda täckningstjockle- karna motstå icke fullträffa' av största förekommande bomber men väl av , sådana bomber, som sannolikt ifrågakomma vid massinsats mot tätorter. 3
Av ekonomiska skäl böra skyddsrum i flera våningar eftersträvas, vilket ! uppnås genom att antingen gå på djupet med anläggningen eller att låta ? densamma ligga delvis ovanför det egentliga markplanet. I förra fallet be- ' stämmes undre gränsen av rådande grundläggningsförhållanden, bland annat av grundvattenståndet. Denna. nivå kan dock underskridas om gjutning sker med vattentät betong. Grundvattnet kan även avledas genom speciella drä- neringsanordningar. På platser, där man icke behöver taga hänsyn till trafik. t. ex. parker, kan det i vissa fall vara till fördel att låta anläggningen delvis ligga över det ursprungliga markplanet. Även kvartersskyddsrum, som icke med någon sida grånsa direkt till gata med ledningar av olika slag, kunna höjas ovanför markplanet.
Tekniska S'årigheter kunna uppkomma vid grundläggning av betongrum på mindre formbeständiga jordarter, såsom lös sand och lera. Ett pålnings- förfarande är i regel tekniskt utförbart men kan under ogynnsamma för- hållanden medföra svåra ekonomiska konsekvenser.
hol-halal yla
mnlvollt mi våningar
DDDDDDDDD DDDDDDDDD DDDDDDDDD DDDDDDDCICI DDDDDDDDD DDDDDDDDD DDBDDDDDD DDDDDDDDU DDDDDDDDU DDDDDDDDD
.... cv,—v....f'ä- ._. . . . c . . o . . I... 92.2...—...-.Ofofééef-
Fig. 10. Kvartersskyddarum
Kostnaden per kubikmeter nyttig volym kan vid 2—vånings betongrum, nor- mala grundförhållanden och en storleksordning vid krigsanvändning av 1.000 ——1.500 personer (liggande) uppgå till ca 300 kronor (motsvarande kostnad för bergrum 150 kronor). I diagram fig. 11 (sid. 56) visas schematiskt ifråga- varande anläggningskostnader.
Såsom framgår av diagram fig. 12 (sid. 57) äro kostnaderna för betongrum avsevärt högre än för bergrum. Det är framför allt kostnaderna för den spe- ( ciella' täckningen, som fördyra betongrummet (omkring 60 procent av an- ? läggningskostnaden) .
H usskyddsrum
Husskyddsrummen motsvara vad beträffar konstruktion och skyddsvärde i allt väsentligt de hittillsvarande normalskyddsrummen i nybyggnader.
600 500 A
5 400 C 0 .; € 2” 0 > 300 .? x n Xx E xx,—_— . 5. 200 N— 2 van. 'n 0 E 3 x
100
5000 10000 15000 Nyttig volym m3 x I
Fig. 11. Schematisk sammanställning av anläggningskostnaderna för betongskyddsrum
1945 års civilförsvarsutredning behandlade utförligt skyddsvärdet av och de tekniska riktlinjerna för den vanligast förekommande skyddsrumskatego— rien, det s. k. normalskyddsrummet. Civilförsvarsutredningens uttalanden an— gående standardkonstruktionen för s. k. normalskyddsrum och skyddsvärdet hos dessa äro i stort sett fortfarande giltiga, då skyddsrum av denna typ otvi— velaktigt ge ett skydd som nedbringar förlusterna i människoliv. Konstruk- tionen kan relativt lätt utföras i varje någorlunda stor nybyggnad. Å andra sidan måste fastslås, att denna skyddsrumstyp ej ger tillräckligt skydd, sär— skilt om atom-bomber kunna framställas i större antal och till lägre kostnader än vad man ursprungligen räknat med och riskerna för dylik bombning där- med bli större.
Som normaltyp kunna husskyddsrummen ifrågakomma på platser, vilka väl kunna utsättas för luftanfall men som sannolikt icke bli utsatta för mass- insats av minbomber eller för atombombanfall.
Betong-skr 1 vån.
Kvorters-skr l vån
700 600
Betong-skr 2 vån.
Kostnad per person kr.
Kvorters-skr 2 vån.
500 400 Berg-skr
300 200 100
? 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 | Antal personer st. & 1 I
fFig. 12. Jämförande kostnadsdiagram för berg-, betong— och kvartersskyddsrum
Husskyddsrum böra liksom enligt nuvarande grunder förses med sådana favstängnings- och luftreningsanordningar, att inträngning av rök- och strids— 5 gaser samt bakterier och radioaktiva gaser förhindras.
Provisoriska skyddsrum
Förhållanden kunna nödvändiggöra anlitande av provisoriska skyddsrum i viss utsträckning. Särskilt gäller detta i ett läge då utbyggnaden av perma- _nenta skyddsrum icke hunnit genomföras men skyddsåtgärder snabbt måste (vidtagas. Krigserfarenheterna visa betydelsen av även provisoriska anord- iningar. Framför allt beredes skydd mot splitter och rasmassor, varför skade- verkningarna i icke oväsentlig grad kunna begränsas. De provisoriska skydds- rummen skydda dock icke effektivt mot stötvågor och den radioaktiva strål- ningen vid atombombexplosioner. De kunna icke heller i lika hög grad som permanenta anordningar göras säkra mot brand, gas och bakterier.
Provisoriska skyddsrum utföras antingen i byggnader eller friliggande. Prorisoriska 7:17Il€lv')'8Ä'y(l(18)'ll7)I böra anordnas så, att de främst skydda mot nedrasande byggnadsdelar. De byggnadstekniska åtgärderna inskränka sig i regel till förstärkning av väggar och takkonstruktion. Olika åtgärder kunna, dock vidtagas för att ge visst skydd mot brand (fyllning av tegel och sand, undertak, lösa väggar m. m.). Provisoriska friliggande skyddsrum anordnas i första hand för splitterskydd. I fråga om konstruktionen är det ändamåls- enligt att utnyttja standardtillverkade byggnadselement.
Källarmursgenombrott
Civilförsvarslagen (32 &) föreskriver att källarmursgenombrott skall upp-l tagas för skyddsrum anordnade i källare till byggnad eller byggnader, somi utgöra eller tillhöra sluten kvartersbebyggelse eller annan sammanhängande l bebyggelse av minst 40 meters längd, där så anses erforderligt för säkerstäl- lande av förbindelserna utåt i händelse av byggnadsras. Skyldighet att utföra källarmursgenombrott (i befintliga byggnader) åligger kommun.
För den befintliga bebyggelsen vidtages för närvarande endast en noggrann ( detaljplanläggning. Ritningar äro sålunda uppgjorda för arbetenas genom- % förande. I nybyggnader upptagas källarmursgenombrott däremot i samband ( med att skyddsrummet anordnas. Ur bland annat brandrisksynpunkt igen- ! sättas öppningarna med enkla tegelstensväggar, som med lätthet kunna ge- * nombrytas. )
De bestämmelser, som nu gälla för källarmursgenombrott, böra tillämpas ; även i fortsättningen. I fråga om kvartersskyddsrum av den typ utredningen [ föreslår, ökas betydelsen av källarmursgenombrott än mer på grund av de avstånd, som de skyddssökande ha att tillryggalägga. Källarmursgenombrot- ten få i dessa fall betydelse för förbindelsen till skyddsrummet från angrän- sande byggnader. Dylika förbindelsegångar böra göras säkra mot instört— ningslast.
Utredningen har övervägt förutsättningarna för att under jorden anordna . särskilda förbindelsegångar (eventuellt fullträffsäkra) till kvartersskydds- rum. Förefintliglieten av sådana förbindelsegångar ökar skyddsvärdet, sär- skilt för det fall skyddsrummet måste uppsökas utan eller med kort förvar— ning. De minska däremot i betydelse i den mån skyddsrummen tagas i an- språk som mera permanenta uppehållsplatser under pågående krig. Av kost- nadsskäl har utredningen ansett sig icke böra generellt föreslå, att dylika förbindelsegångar anordnas.
Behovet av skyddsrum
Ett effektivt sätt att reducera skadeverkningarna vid luftanfall är att eftersträva största möjliga spridning av produktion och samhällsliv. Med vår nuvarande samhällsbildning utsättes befolkningen i tätorterna i händelse av krig för avsevärda risker.
En bortflyttning (utrymning) vid krigsfara av icke-produktiva befolknings- grupper från tätorter till områden, som bedömas mindre utsatta för anfall, ger under nuvarande förhållanden möjlighet till skydd för vissa delar av
civilbefolkningen. Utrymningen begränsas —— förutom av svårigheter vid själva genomförandet — av kraven på att upprätthålla för krigföring och
folkförsörjning viktiga funktioner. Befolkningskategorier, som kvarstanna inom riskområdet, måste beredas bästa möjliga skydd i skyddsrum.
Bortflyttning av befolkning och andra omflyttningar, som under krigsför- hållandena äro nödvändiga, böra förberedas under fred och ske i så god tid som omständigheterna medge före ett krigsutbrott. Hänsyn måste dock tagas till att krigshandlingar kunna komma överraskande och inledas med blixt- anfall från luften. I sådant fall är det ovisst om utrymning hinner genom- föras i tid, varför även andra befolkningsgrupper än de, som beräknats skola kvarstanna, måste kunna hänvisas till skyddsrum i orten.
Anfallsmedlens utveckling innebär, att det under anfall med moderna strids- medel praktiskt taget är omöjligt att vistas inom anfallsområdet utan skydd. Kraven på skyddsrum ha till följd av utvecklingen skärpts såväl kvantitativt som kvalitativt.
Skyddsrummen måste tillmätas den allra största betydelse för hemortens försvar och därför ingå såsom ett led 'i de totala försvarsåtgärderna. Hänsyn måste tagas till strategi.-ska synpunkter, rilkct blir av betydelse särskilt så snart man av ekonomiska skäl nödgas begränsa utbyggnaden och därmed taiga ökade risker.
Nuvarande bestämmelser
Enligt nuvarande bestämmelser skola skyddsrum (enskilda skyddsrum) an- ordnas inom varje område eller å plats, där särskilt civilförsvar (dvs. hem- skydd och verkskydd) organiseras. Skyldigheten att anordna skyddsrum har direkt anknntits till byggnadernas karaktär (24 % civilförsvarslagen). Detta innebär, att skyddsrumsskyldigheten i princip omfattar alla sammanhängande,
tättbebyggda områden, där folkmängden och boendetätheten är av en viss stor- lek. En ungefärlig undre gräns har enligt civilförsvarsstyrelsens anvisningar satts vid orter med en folkmängd av 200 personer och en boendetäthet av :20 invånare per hektar. Särskilt civilförsvar organiseras även i andra fall, om närheten till sannolika anfallsmäl påkallar det eller om det gäller värd- anstalter, hotell, pensionat och undervisningsanstalter samt försörjningsvik- tiga industriella anläggningar. allt av viss storleksordning. Dispens från skyldigheten kan förekomma, i det att länsstyrelsen äger medge undantag från skyddsrumsbestämmelserna, om detta kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet eller om anordnandet prövas medföra oskälig kostnad (28 å).
Anknytningen till byggnadernas karaktär innebär, att. skyddsrum skola an- ordnas för
1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning som är av vikt för allmänna samfärdseln;
-. industriell anläggning vid vilken i regel minst tjugufem personer samtidigt. äro sysselsatta;
3. anläggning som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer _;
4. byggnad med mer än två våningar som till väsentlig del är avsedd till bo- stad eller till kontors- eller affärslokal; samt
Ul . annan anläggning eller byggnad inom vilken människor bo eller eljest vanligen vistas, såframt. länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.
För det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet skola anordnas skyddsrum i den omfattning. som bestämmes i organisationsplanerna för civil— försvarsområdena (allmänna skyddsrum). Sådana, skyddsrum skola också fin- nas för vägfarande och and 'a som uppehålla sig på allmän plats, s. k. offent- liga skyddsrum (22 ).
För att få en uppfattning om vad de gällande bestämmelserna om enskilda skyddsrum medföra i fråga om antal behövliga skyddsrumsplatser för landet i sin helhet har utredningen lätit inhämta uppgifter härom från sexton orter av olika storlek med invånarantal av ned till 8.000. Orterna representera sammanlagt 38 procent av den totala folkmängden inom områden, där sär- skilt civilförsvar skall vara organiserat. Behovet av enskilda skyddsrum skulle enligt denna undersökning för närvarande omfatta omkring 5 miljoner skydds- rumsplatser för hela landet. Den inbördes fördelningen mellan olika slag av anläggningar och byggnader framgår av nedanstående tabell.
Tabell 2. Uppskattat platsbehov enligt gällande bestämmelser för enskilda skyddsrum
l'latsbehov för anläggningar och . _ .. . byggnader. som f. n. författnings- l'rocentuell Slag ax anläggning eller byggnad enligt skola förses med enskilda fördelning skyddsrum
Bostadsfastigheter ........................... 3.250000 05 % Affärs- och kontorslokaler, hotell och pensionat ....................................... 550.000 11 % Industriella anläggningar .................. 500.000 10 0/0 Skolor ............................................. 450.000 9 0/0 Värdanstalter ................................. 150.000 3 [1/0 övriga anläggningar och byggnader (t. ex. trafikanliiggningar, hamnar) 100.000 20/0
Utredningen har sökt bedöma tillgänglig; antalet platser i enskilda skyddsrum. Enligt en inom civilförsvarsstyrelsen gjord beräkning anord- nades under kriget omkring 1,8 miljoner platser i enskilda skyddsrum. Skyddsrummen byggdes företrz'idesvis i husens källare, där bjälklag, väggar och öppningar provisoriskt förstärktes. På många platser, där skyddsrum icke gick att anordna inom byggnad, uppfördes friliggande skyddsrum. I stort sett var skyddsrumsstandarden god i betraktande av den bombverkan, man då räknade med. Ett stort antal av dessa skyddsrum anordnades dock i sådan bebyggelse, där mycket stora risker föreligga för instängning genom ras och katastrofbrand. De provisoriska skyddsrummen uppfylla icke de krav man nu måste ställa på dem och höra följaktligen icke inräknas i skyddsrums- tillgången.
I genomsnitt anordnas per år med nuvarande årliga byggnadsvolym ca 100.000 skyddsrumsplatser i samband med uppförandet av nya bostäder. Tillkomsten av skyddsrum för andra slag av byggnader än bostadshus kan med ledning av förenämnda undersökningsmaterial och erfarenheterna i öv- rigt beräknas till ungefär. 40.000. Allt som allt beräknas antalet platser i skyddsrum av permanent karaktär, som tillkommit i nybyggnader efter 1940 till och med 1940, till något mer: än 800.000.
Totalbehovet av enskilda skyddsrum enligt nuvarande riktlinjer för skydds- rumsbyggandet och det däremot svarande bristläget är sålunda sammanfatt— ningsvis:
Totalbehov 5 miljoner platser Befintliga skyddsrum i nybyggnader 0,8 miljoner platser Befintliga skyddsrum i äldre byggnader (Under kriget anordnades 1,8 miljo- ner sådana platser, varav flertalet numera fä anses föråldrade.)
Härtill kommer ett enligt organisationsplanerna icke täckt behov av s. k. offentliga skyddsrum för trafikanter, av civilförsvarsstyrelsen angivet till 400.000 platser.
Utredningens bedömanden
Med hänsyn till de skärpta kraven på skyddsrummens beskaffenhet och de ekonomiska konsekvenserna härav har det synts utredningen angeläget att nedbringn skyddsrumsbyggandet till det oundgängligen nödvändiga. I första hand börd orter (w utpräglad betydelse för försvar och folkförsörjning samt orter 'i, övrigt, ears luftförsvar är betydelsefullt med hänsyn till befolknings— tätheten, förses med skyddsrum—. Skyddets beskaffenhet bör anpassas efter arten och intensiteten av de anfall, som med hänsyn till områdets strateyiskd betydelse synas troliga. Med utgångspunkt härifrån har utredningen sökt bedöma omfattningen av det mest angelägna skyddsrumsbehovet.
Reellt sett kan hela landet nås av motståndarflyg, och varje begränsning i skyddsrumsbyggandet innebär därför ökat risktagande. Å andra sidan kan fastslås, att vissa områden (orter) på grund av deras betydelse för vårt lands. försvar äro mer begärliga anfallsmål än andra. Det är med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna nödvändigt att fastställa rilkn orter som måste förses med skyddsrum.
Behovets omfattning samt vilka. orter som böra förses med skyddsrum mäste avgöras på grundval av vårt lands strategiska läge. Omfattning och avvägning i övrigt måste ske med hänsynstagande till övriga åtgärder för vårt lands för- svar. Erforderl'igd utredningar, som läggas till grund för den definitiva bc- hovsgraderingen, börd därför göras av civvllförsmrsstyrelsen i samråd med överbefälhavaren. Den på behorsgradmdnyen grundade ntbyggnadsplanen bör liksom förslag till ändringar i densnmnm fastställas av Kungl. Maj:t.
Behovet av skyddsrum är direkt beroende av den anfallsrisk, som området i fråga är utsatt för. Följande riskgrupper kunna särskiljas:
a. risk för anfall med atombomber och tunga bomber, b. risk för massanfall med upp till medeltunga bomber (normalt storanfall), c. risk för ströanfall eller mindre risk för anfall över huvud taget.
Skyddsrumsbehovet bör i första hand tillgodoses inom områden, som äro att hänföra till riskgrupperna a. och b. Riskgruppen c. omspänner en rad av områden, som enligt nuvarande bestämmelser skola ha skyddsrum, men vilka vid en begränsning i enlighet med ovan anförda synpunkter måste kom- ma i andra hand. Viktigare punktmål (kommunikations-, industri-, driv— medelscentra m. m.) böra hänföras till de två första grupperna.
Hänsyn måste tagas till orternas utvecklingstendenser. Om dessa ge an—
ledning till övervägainlen att hänföra ort till grupp, som skall ha skyddsrum, bör beslut härom fattas så tidigt som möjligt. Skyddsrumsbehovets tillgodo- seende är nämligen en fråga på lång sikt, då skyddsrum tillkomma kontinuer- ligt efter hand som byggnadsverksamhet bedrives. Tvära omkastningar i den en gång gjorda behovsgraderingen försvåras härav. _livilförsvarsmyndighe— terna böra i samband med uppgörandet och granskningen av general-, regio— nal- och stadsplaneförslag uppmärksamma dessa förhållanden.
Även inom orterna bör i vissa fall en avvägning av behovet göras med hän- _ syn till anfallsrisken. Det är således, när det gäller större orter och orten i på grund av sin utsträckning eller de sannolika angreppsmålens art och be- : lägenhet ej är att anse såsom ett sammanhängande bombmäl, icke säkert att . orten i sin helhet behöver ha skyddsrum i samma utsträckning. Det bör klar- läggas för vilka delar av ifrågavarande orter det. föreligger risk för anfall med ] atombomber och tunga bomber eller risk för normalt storanfall. I dessa delar skola fullträffskyddsrum anordnas. Därefter klarlägges för vilka delar det föreligger endast risk för ströanfall eller mindre risk för anfall över huvud taget (ytterområden). För dessa senare delar synas endast husskyddsrum böra anordnas, dock under förutsättning att atombomber endast komma till an- vändning i sådan beg *änsad omfattning, som man hittills räknat med. En omprövning av frågan angående omfattningen av anordnandet av husskydds- rum kan därför bli nödvändig med hänsyn till den tekniska utvecklingen.
Riskgraderingen medför olika kvalitativa skyddskrav. Fullträffskyddsrum böra som normaltyp förekomma inom områden, som äro att hänföra, till risk- grupperna a. och b., medan i övrigt husskyddsrum kunna godtagas som nor— maltyp.
Ifrågavarande avvägning mellan behov av fulltråffskyddsrum och hus— skyddsrum kan anges först efter en genomgång och ett bedömande ort för ort. För orter med för våra städer medelstor area faller större delen av orts— området inom det egentliga riskområdet (a. och b.). För sådana orter böra företrädesvis fullträffskyddsrum förekomma.
Beträffande de egentliga riskområdena beräknas efter planenlig utrymning, mobilisering, placering i krig-sbefattningar 111. 111. en varierande uttunning av befolkningen uppkomma. Dessa riskområden skola enligt det föregående förses med fnllträffskyddsrum. Skyddsrummen böra där beräknas för den efter mobilisering oeh avsedd utrymning lurarna-rande befolkningen.
Fullträffskyddsrummen be *äknas nämligen till stor del bli tagna i anspråk såsom permanenta förläggningar under krig. De dimensioneras och inrättas lämpliga såsom sovrum, varigenom de kräva betydligt större utrymme än då de anpassas efter enbart sittplatsbehov. Den elasticitet som blir en följd härav möjliggör, att skyddssökande för kortare tid kunna sammantrångas till be— tydligt större antal än det för vilket skyddsrummet är avsett. Det förhållan- det att skyddsrum-sbehoret endast beräknas för befolkning, som kvarblir efter
i 64 ] rerkställd utrymning etc. rubbar därför 'ielfe grundprincipen, att erempelvisi rid ett överraskande anfall, inna-n utrymning hunnit genomföras, samtlig * personer, som ristas 'i riss lokal, lägenhet etc., böra kunna beredas plats i )
skyddsrum rid luftanfall. % Beträffande ytterområden, vilka förses med husskyddsrum vars storlek? beräknas med hänsyn till sittplatser, kunna motsvarande synpunkter beträf—i— faude befolkningsuttunning som regel icke tillämpas. ] 1
Fnllträffskyddsrum bör avses för visst område, varifrån de skyddssökandei beräknas strömma till. För att komma till klarhet om var fullträffskyddsrum—E men bäst skola placeras inom ett område bör områdets karaktär och samman-! sättning undersökas. I stora drag kunna fyra typer av sådana uppsamlings-é områden särskiljas:
industriområden (områden med förhärskande industri), ,
cityområden (som jämte bostäder innesluta betydande affärs— och kontors-. centra, i viss mån även industri och hantverk, nöjeslokaler m. m.), ' bostadsområden (med förhärskande bostadsbebyggelse) samt trafik- och allmänna områden.
Med nuvarande bestämmelser avses i viss utsträckning dubblering av plats— behovet, i det att flertalet anläggningar och byggnader skola förses med skyddsrum. Den mest påfallande dubbleringen i skyddsrumsbyggandet upp- träder i förhållandet bostad-arbetsplats.
Med hänsyn till att skyddsrumsbyggandet måste nedbringas till det ound- gängligen nödvändiga måste en sådan fördelning av platserna eftersträvas, att dubblering av antalet nedbringas till ett absolut minimum.
Placeringen av skyddsrummen är beroende av de förhållanden, varunder de komma att tagas i bruk. Skyddsrum skola finnas inom räckhåll för befolk- ningen i ett inledande skede av kriget, kanske innan utrymning eller andra befolkningsomflyttningar kunnat genomföras och samhällslivet omställas efter krigssituationen. Lika viktigt är det, att skyddsrummen äro ändamålsenligt placerade för den del av befolkningen, som efter utrymning kvarstannar inom orten.
Skyddsbehovet är ur lågessynpunkt svårast att tillgodose under förstnämn- da förhållanden. Skyddsrummen böra ur denna synpunkt vara placerade så, att skydd kan nås från bostad, arbetsplats, under färd till och från arbete osv. Ur den andra synpunkten framstår det som i första hand angeläget att anordna skyddsrum i nära anslutning till arbetsplatsen. Skyddsrummen böra här vara på samma gång sovrum (bostad) och tillflyktsplats vid anfall under arbetstid.
Dessa synpunkter måste vid placeringen av skyddsrummen i möjligaste mån förenas utan att väsentliga skyddsbehov eftersättas. En koncentration
Wu M F I
& ....åäwn.
av skyddsrummen bör äga rum till delar inom området, där viktig verksam- het i krig kommer att bedrivas, såsom till industriområden, administrativa centra, kommunikationsanläggningar, kommunaltekniska verk osv. Delvis sammanfaller denna placering av skyddsrummen med kravet på skydd inom cityområden och bostadsområden. Där så icke är fallet måste kompletteringar [inom dessa områden äga rum. Dessa allmänna fördelningsnormer måste ge utrymme för avvikelser. Vissa områden avses exempelvis att i händelse av krig totalutrymmas, vilket motiverar ett uttunnat platsantal för området i fråga.
Principerna för skyddsrummens placering framgår av fig. 13. Det förutsattes, att industrionwådena förses med fullträffskyddsrum, vilka med hänsyn till respektive industris verksamhet placeras inom eller i så nära anslutning till industriområdet som möjligt. Skyddsrummen böra under krig i erforderlig omfattning kunna inredas till permanenta uppehållsplatser (bo— städer) för de i industrien sysselsatta.
Av ekonomiska skäl och på grund av markförhållandena på platsen kan det bli nödvändigt att placera skyddsrummet på visst avstånd från industrien. Tillåtet avstånd bör göras beroende av, dels industriens storlek och betydelse . för folk- och krigsförsörjningen, och dels ortens läge i förhållande till luft- ' bevakningen samt sålunda anpassas efter de principiella förvarningsmöjlig- , heterna. I intet fall bör man räkna med längre avstånd till skyddsrum än : 400 meter (se sid. 42). | Inom att;/områden och bostadsområden måste fullträffskyddsrum anordnas, ' förutom för personal, som skall vara sysselsatt där under krig, för övrig be-
folkning som icke bortflyttas. Även dessa skyddsrum böra kunna inredas till ; varaktiga uppehållsplatser för de i krig kvarvarande. I Övrigt skola de i | katastrofläge (inled-ande blixtanfall) kunna mottaga hela befolkningen inom | !
området. . . Vissa specialfall böra beaktas. Skyddsrum böra som regel anordnas i an- slutning till eller nära skolor. Beträffande sjukhusen blir skyddsbehovet be- * roende av hur sjukhusvården tänkes ordnad under krig. Med tanke på kata— strofläge bör dock skyddsrum alltid till viss del anordnas för sjukhus. De efter utrymning av skolor och sjukhus frigjorda skyddsrummen kunna tagas i anspråk av det allmänna civilförsvaret, såsom till härbärgen och dylikt, '; samt för sjukvårdsverksamhet som måste äga rum inom orten under krig. Skyddsbehovet inom trafik- och allmänna områden måste i tillbörlig ut- sträckning beaktas vid skyddsrumsplaceringen.
Vid den detaljplanläggning som förutsättes äga rum är det ur ekonomisk synpunkt nödvändigt, att skyddsrummens kapacitet rationellt utnyttjas. Detta i kan bland annat uppnås genom att skiftesbeläggning anordnas för den per- sonal, som skall förläggas i skyddsrummet. Sålunda kunna skyddsrummen genom lämplig inredning ge skydd åt både liggande och sittande (se fig. i
5—115551
bilaga, sid. 114—115). Dylika beläggningsmetoder ställa stora krav på plan- läggning och anpassning efter sysselsättningsförhållandena. Där skiftesarbete icke förekommer på en och samma arbetsplats bör eftersträvas att förlägga arbetet på de olika arbetsplatserna inom området, för vilket skyddsrummet är avsett, till olika tider.
I viss utsträckning torde det vara möjligt att under icke-arbetstid härbär- gera personal i områden utanför riskzonen, varigenom anspråken på liggplat- ser för de kvarvarande begränsas.
Jämte kravet på ett effektivt befolkningsskydd (personskyddsrum) äro be— tydande skyddsbehov aktuella för viktigare industrier (bergverkstäder), a-i gerhållning, administrativ verksamhet, kommunaltekniska verk, för arkiva— %
lier och konstverk osv. Dessa behov böra tillgodoses på sådant sätt, att respek- tive verksamhet under fred så långt möjligt förlägges till skyddade utrymmen
Skyddsrumsutredningen har med de utgångspunkter, för vilka ovan redo- j gjorts, sökt uppskatta omfattningen av det onndgängli-ga behovet av skydda 1 rum. Det definitiva ställningstagandet angående behovet kan ske först efter * noggranna ut1edningar av de planläggande civilförsvarsmyndigheterna. *
En undersökning angående skyddsrumsbehovet har utförts i Stockholm, 3 Götebmg, Malmö, Eskilstuna, Gävle och Sundsvall, varvid nyssnämnda all männa riktlinjer legat till grund. Undersökningen avsåg skyddsrumsbehovet 1 och de allmänna förutsättningarna för tillgodoseende av detta samt kostna- . derna. Här nedan redovisas frågeställningarna och förutsättningarna föri undersökningen samt resultatet i vad gäller behovet och fördelningen mellan olika typer av skyddsrum. *
Undersökningen genomfördes efter följande schema: ) 1. beräkning av minimibehovet av skyddsrumsplatser (liggande i fullträff-*
skyddsrum) räknat efter folkmängden år 1950, . fördelning av platserna på olika skyddsrumstyper (bergskyddsrum, frilig- gande betongskyddsrum och kvartersskyddsrum), varvid i största möjliga utsträckning bergskyddsrum skulle utnyttjas, samt
3. diskussion angående fredsanvändning.
Följande förhållanden och antaganden ha legat till grund för beräkning- arna:
a. För varje ort bestämmes en sluten gräns, inom vilken risken bedömes vara så stor att fullträffskyddsrum måste anordnas. Vid gränsdragningen tages hänsyn till bebyggelsens karaktär och förekomsten av sannolika bombmål. b. Bergutrymme må kunna disponeras under enskilda fastigheter och under allmänna byggnader, såsom skolor etc., samt under allmänna öppna plat- , ser, såsom torg etc. Tillfarter och nedgångar till bergrum kunna, om så erfordras, anordnas från markytan inom enskild fastighet (dock ej från utrymme inom byggnad). c. Vid anordnandet av skyddsrum i parker och på andra allmänna platser IO
kunna vissa ingrepp bli erforderliga, vilka permanent förändra platsernas disposition och utseende. Det förutsättes, att nutida byggnadsteknik och modern trädgårdsarkitektur medger ett godtagbart återställande av plat- serna, bland annat ur skönhetssynpunkt. d. Statistiskt material beträffande fördelningen av befolkningen (i första hand beträffande sysselsättningsförhållandena) har i allmänhet icke före— legat. Säkra uppgifter finnas icke i fråga om befolkningens fördelning i krig eller besöksfrekvensen i varuhus, restauranger, idrottsanläggningar, nöjeslokaler etc. (Statistiska undersökningar i dessa och liknande hän— seenden böra utföras innan definitiv ställning tages till antalet, storleken och lokaliseringen av fullträffskyddsrummen inom orterna i fråga.)
0. Tillåtet största avstånd till skyddsrum: 400 meter. f. Behovet av skyddsrum under den närmaste tioårsperioden är bland annat beroende av befolkningstillväxten under perioden, city- och industriområ- denas utveckling, tillkomst av nya sådana områden, trafikens och trafik- nätets utveckling osv. I det följande gjorda beräkningar inrymma som regel dylika nytillkommande skyddsbehov under en tioårsperiod. I allmänhet antages för närvarande vid civilförsvarsmyndigheternas plan— läggning, att vid krig omkring 50 procent av befolkningen avgår genom mobi- - lisering och avsedd utrymning. Utgående från utredningens principer angå- ende civilbefolkningens förseende med skyddsrumsplatser skulle generellt sett inom riskområdet för fullträffskyddsrum erfordras liggplatser för 50 procent ' av detta områdes befolkning. Vid diskussionerna med respektive ortsrepre- sentanter framkom emellertid, att denna procentsiffra torde kunna reduceras till mellan 25 och 40 med hänsyn bland annat till förut omnämnda rationella beläggningsmetoder samt möjligheterna att bereda viss del av de arbetande förläggning i ytterområden. Hänsyn har då tagits till att det även med så * låg procentsiffra som 25 är möjligt att i ett katastrofläge (».blixtanfall» utan att planerad utrymning kunnat påbörjas) bereda hela befolkningen plats i skyddsrum under förutsättning att fullträffskyddsrummen överbeläggas (0,4 kvadratmeter per person) och att befintliga s. k. normalskyddsrum i nybygg- nader (husskyddsrum) tagas i anspråk.
I nedanstående tabeller redovisat platsantal — 489.000 — motsvarar i ge- nomsnitt 35 procent av befolkningen i de undersökta orterna, varvid följande folkmängdssiffror legat till grund:
1. Stockholm .................. 750.000 2. Göteborg ..................... 340.000 3. Malmö ........................ 190.000 4. Eskilstuna .................. 50.000 5. Gävle ........................ 45.000 6. Sundsvall ..................... 25.000 1.400.000
Det beräknade platsantalet inom orterna fördelade sig på följande sätt mellan bergskyddsrum, friliggande betongskyddsrum och kvartersskyddsrum.
Bergskyddsrum. storlek/ 1 2 3 4 5 (; Su Antal platser ort 500 5 12 _ 3 4 _ 24 12.000 1.000 9 9 _ 5 1 1 25 25.000 1.500 11 3 _ _ _ 2 16 24.000 2.000 8 26 _ _ 1 1 36 72.000 2.500 5 _ _ _ _ 1 6 15.000 3.000 5 3 _ _ _ 8 24.000 4.000 8 4 _ _ 12 48.000 5.000 9 2 _ _ _ _ 11 55.000 6.000 9 1 __ 1- _ 10 60.000 Summa 335.000 Friliggande betongskyddsrum. storlek/ 1 2 3 4 5 4; Sa Antal platser ort 500 1 1 3 S _ 22 11.000 1.000 2 _ 14 3 1 _ 20 20.000 1.500 4 _ 11 1 _ _ 16 24.000 2.000 3 _ 2 _ 1 _ 6 12.000 2.500 _ _ 2 _ _ _ 2 5.000 3.000 _ 1 _ _ _ _ 1 3.000 4.000 _ _ 1 _ _ _ 1 4.000 5.000 _ — —— — _ _” _" '— 6.000 1 _ 1 _ _ _ 2 12.000 Summa 01.000 Kvartersskyddsrum. storlek / 1 2 3 4 5 6 Sa Antal platser ort 500 _ _ _ 1 4 5 2.500 1.000 53 — 1 . 1 1 _ 56 56.000 Summa 63.000
Det procentuella förhållandet mellan de olika skyddsrumstyperna är för:
Typ Antal platser Procent 1. Stockholm a. bergskyddsrum ..................... 202.500 74
b. betongskyddsrum ............... 20.500 7 c. kvartersskyddsrum ............... 53.000 19
276.000 100
T 3; 1) Antal platser Procent
2. Göteborg a. bergskyddsrum ..................... 112.500 94 b. betongskyddsrum .................. 7.500 6
c. kvartersskyddsrum ............... _ _
120.000
3. Malmö 3. bergskyddsrum ..................... — —
b. betongskyddsrum ............... 50.000 95
' c. kvartersskyddsrum ............... 2.500 5
) 52.500 100
4. Eskilstuna- u. bergskyddsrum ..................... 6.500 38
i b. betongskyddsrum .................. 6.000 35
c. kvartersskyddsrum ............... 4.500 27
; 17.000 100
i 5. Gävle a. bergskyddsrum ..................... 5.000 33 i b. betongskyddsrum .................. 7.000 47 : c. kvartersskyddsrum ............... 3.000 20 ? 15.000 100
6. Sundsvall :1. bergskyddsrum ..................... 8.500 100
i b. betongskyddsrum .................. — _ 5 c. kvartersskyddsrum ............... — —
! 8.500 100 — Smnmandrag
; Ort 1 a. bergskyddsrum ..................... 202.500 74
b. betongskyddsrum .................. 20.500 7
1 c. kvartersskyddsrum ............... 53.000 19
' 276.000 100
Ort 2—6 a. bergskyddsrum ..................... 132.500 62
; b. betongskyddsrum .................. 70.500 33
c. kvartersskyddsrum ............... 10.000 5
213.000 100
Samtliga orter a. bergskyddsrum ..................... 335.000 68 b. betongskyddsrum .................. 91.000 19 . kvartersskyddsrum ............... 63.000 13
489.000
Såsom redovisats ovan angående antagandena för undersökningen ha vissa för bedömandet betydelsefulla faktorer, bland annat statistiska uppgifter (se sid. 67, punkt d), icke varit helt kända. Man har vid utredningstillfället icke heller kunnat taga definitiv ställning till vilka möjligheter som finnas att ordna skiftesarbete, till graden av sysselsättning under krig m. fl. förhållan- den som påverka skyddsrumsplaneringen. Utredningen anser emellertid, att den förut angivna relationen _ 25 till 40 procent av folkmängden — är god- tagbar och kan läggas till grund för beräkningarna.
Man kan av undersökningsresultaten, som med hänsyn till ortsurvalet anses representativa, våga draga slutsatsen att omkring två tredjedelar av totala antalet behövliga skyddsplatser kunna tillgodoses genom bergskydds— rum. Man finner vidare, att kvartersskyddsrummen spela en relativt under- ordnad roll, beroende på att inrättandet av sådana skyddsrum väsentligt blir beroende av sanering av äldre bebyggelse. Genom att det visat sig möjligt att anordna bergrum i så stor utsträckning som den angivna kunna förutsätt- ningarna för att tillfredsställande lösa skyddsrumsfrågan betecknas såsom goda.
Utredningen har vid sitt bedömande lagt till grund en inom civilförsvars— styrelsen i samråd med försvarsstaben gjord undersökning över vilka orter som äro att hänföra till förenämnda riskgrupper a. och b. Det sammanlagda antalet invånare i dessa orter är 3,1 miljoner.1 Denna siffra kan reduceras något med hänsyn till att viss del av befolkningen inom dessa orter är att hänföra till ytterområden. En viss försiktighet härvid påkallas dock av or- ternas ”snabba utvecklingstendenser. Man måste också räkna med det skydds— behov, som gör sig gällande för orter med strategiskt viktiga punktmål och som icke innefattas i förenämnda siffra (kommunikations-, industri-, driv- medelscentra osv.). Sammantaget har utredningen uppskattat, att 3 miljoner äro bosatta inom områden som skola förses med fullträffskyddsrum. Mera än två tredjedelar härav hänför sig till orter med över 30.000 invånare. Efter att ha tagit hänsyn till avsedd utrymning och mobilisering samt rationella be— läggningsmetoder föreslår utredningen en utbyggnad av fullträffskyddsrum med 750.000 liggplatser.
Detta innebär, att 25 procent av nyssnämnda områdens befolkningsmängd kan beredas liggplatser i fullträffskyddsrum, under det att jämlikt den ovan refererade undersökningen behovet skulle utgöra ca 35 procent, motsvarande 1.050.000 liggplat-ser. Av ekonomiska skäl har utredningen dock icke ansett sig kunna förorda en utbyggnad enligt det högre procenttalet. Det bör erinras om att även med så låg procentsiffra som 25 kan hela befolkningen (sit- tande) beredas skydd i katastroffall.
Till ovan redovisat behov komma erforderliga skyddsrum för det allmänna
1 Särskilt civilförsvar skall enligt gällande planläggning vara organiserat inom områden med en sammanlagd folkmängd av 4,2 miljoner människor,
civilförsvarets personal och verksamhet i den omfattning, som organisations- planerna ange.
Inom de områden där fullträffskyddsrum icke erfordras men ändock enligt det föregående skyddsrum böra anordnas skola husskyddsrum även fortsätt- ningsvis inrättas vid utförandet av nybyggnader. Ifrågavarande områden begränsas jämlikt utredningens förslag till ytterområden i de största stä- derna. Utredningen har beräknat platsbehovet i dessa husskyddsrum till ca 300.000 för de närmaste tio åren med nuvarande byggnadskvot som beräk- | ningsgrund.
' Skyddsbehovet fastställes i organisationsplanerna
De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvarets omfattning och » beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde upptagas i en organisationsplan, ; som fastställes av länsstyrelsen (10 & civilförsvarslagen). I organisationspla- : nen bestämmes, bland annat, omfattningen av skyddsrum för det allmänna I civilförsvarets personal och verksamhet (ledningscentraler m. m.) samt ; skyddsrum för trafikanter och andra som uppehålla sig på allmän plats (s. k. *V offentliga skyddsrum). ; Skyddsrumsutredningen har förutsatt, att skyddsrumsfrågans lösning i sin i helhet bör grundas på en detaljplanläggning av civilförsvarsmyndigheterna och att även behov, som för närvarande skola täckas av s. k. enskilda skydds- ? rum, ingå häri. Behovet samt fördelningen och placeringen av skyddsrummen ' skall sålunda, sedan Kungl. Maj:t fastställt behovsgraderingen, upptagas i organisationsplanen för vederbörande civilförsvarsområde.
I civilförsvarslagen anges endast grunddragen angående omfattning och skyldighet att anordna skyddsrum. I övrigt fastställas dessa förhållanden i den för området gällande organisationsplanen, som således kommer att när- . mare reglera kommuners och enskildas skyldigheter att anordna skyddsrum.
Riktlinjer för skyddsrumsbyggande
Utbyggnad under fred
Ansträngningarna för att tillgodose i föregående kapitel redovisat skydds- rumsbehov böra främst inriktas på att genomföra en engångsutbyggnad av fullträffskyddsrum inom orter och riskzoner, där anfall med atombomber och tunga bomber eller storanfall anses troliga. Jämsides med utbyggnaden av fullträffskyddsrum inom de mest utsatta riskzonerna måste skyddsrumsfrå- gan tillfredsställande ordnas för områden, där husskyddsrum godtagas såsom normaltyp. _
Stora mängder material och arbetskraft åtgå för att anordna skyddsrum ] liksom tid för arbetenas utförande. Åtgärderna kunna därför icke uppskjutas | till en tidpunkt då fara för angrepp är överhängande. Landets behov av ; skyddsrum måste i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses under fred I och åtgärderna samordnas med den löpande byggnadsverksamheten. Den förc- ]
I
Allmänna principer och omfattning ]
slagna utbyggnaden bör om möjligt genomföras inom en tioårsperiod.
Utbyggandet av husskyddsrum måste ske i samma takt som bebyggelsen i övrigt, då däremot utbyggandet av berg- och betongskyddsrum i byggnadstek- ' niskt avseende har den fördelen, att detsamma är oberoende av annan bebyg- gelse. Vid dessa skyddsrumstyper kan utbyggnaden anpassas efter andra för- hållanden än dem som gälla för exempelvis bostädernas utbyggnadstakt. Dessa skyddsrumsbyggnader lämpa sig således med fördel som beredskaps- ' arbeten att tillgripa vid eventuell arbetslöshet. Härvid kan man till och med — om brist på byggnadsmaterial samtidigt skulle föreligga — låta inredan- det av skyddsrummen tills vidare anstå. Man kan alltså alltefter läget vid behov minska eller forcera takten i skyddsrumsbyggandet.
Fullträffskyddsrummen böra om möjligt insprängas i berg. Även inom om— råden, där husskyddsrum kunna godtagas såsom normaltyp, kunna fullträff- skyddsrum ifrågakomma. Ekonomiska förutsättningar härför böra finnas, om skyddsrum göres gemensamt för visst bebyggelseområde och under fred utnyttjas till garage, lager- eller samlingslokal, butiker, för hantverk eller för annat ändamål.
Vid successiv bebyggelse inom nyexploaterade områden liksom vid succes- siv bostadssanering av kvarter bör för område eller kvarter gemensamt
| I !
skyddsrum som regel färdigställas samtidigt med uppförandet av de första byggnaderna. Successiv utbyggnad av ett och samma skyddsrum av betong bör av ekonomiska skäl undvikas.
Uppmärksamhet måste även i andra avseenden ägnas frågan om skydds— rummens färdigställande under fred. Under tiden efter krigsslutet fram till senare delen av år 1948 medgavs anstånd med vissa åtgärder, såsom anskaff- ning och insättning av dörrar och luckor, uppförande av inre begränsnings- väggar för gasfång, anskaffning och insättning av luftrenare och viss annan luftreningsmateriel, elektrisk installation samt inredningsanordningar såsom bänkar m. 111. För närvarande medges endast vissa smärre lättnader i vad avser monteringen av lösa tillbehör. 1945 års civilförsvarsutredning intog den ståndpunkten, att skyddsrummen borde i allt väsentligt färdigställas men att vissa avvikelser från normalföreskrifterna kunde medges för att under- lätta fredsanvändning.
Den föreslagna utbyggnaden av fullträffskyddsrum föranleder icke ändrad uppfattning i detta hänseende. Skyddsrummen böra principiellt färdigställas, men med beaktande av att de av ekonomiska skäl i första hand inredas för avsedd fredsanvändning. Med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av att skyddsrummen användas under fred böra avvikelser i av civilförsvarsutred- ningen antydd riktning noggrant prövas och utnyttjas. På detta sätt får man en ekonomiskt rimlig lösning av skyddsrumsfrågan, som visserligen icke ger befolkningen fullt färdiginredda skyddsrum, men som ger det väsentliga, nämligen skyddade utrymmen, dit befolkningen vid behov kan ta sin tillflykt och som då fara hotar nöjaktigt kunna inredas för att möjliggöra vistelse där under sanitärt godtagbara förhållanden. Skyddsrumsinredning (monte— ringsbara logementsväggar och logementsutrustning, såsom sängar, bänkar, skåp och sängutrustning, samt tvätt- och toalettinredning) bör anskaffas under fred till så stor del som möjligt och så förvaras, att den vid ianspråk- tagande vid krigstillfälle snabbt kan monteras. Stötvågsskyddande konstruk- tioner samt anordningar för gasskydd och luftrening böra vara monterade under fred. Där detta utgör hinder för avsedd fredsanvändning kunna de dock utföras monteringsbara och förvaras på lättillgänglig plats för att monteras vid behov.
De genom anstånden med skyddsrummens färdigställande under åren 1945—1948 uppkomna bristerna av viss materiel äro ännu icke avhjälpta. Icke minst gäller detta anskaffningen av luftrenare. Dessa brister böra sna- rast avhjälpas, bland annat genom att tillvarataga materiel från mindre goda skyddsrum i äldre byggnader.
Vid skyddsrumsplaneringen skall hänsyn tagas till befintliga skyddsrum. Enligt redovisningen ovan finnas ungefär 800.000 skyddsrumsplatser (sitt- platser) tillgängliga i husskyddsrum (s. k. normal-skyddsrum). Delvis äro dessa, särskilt vad gäller de största städerna, belägna inom ytterområdena utanför den riskzon, där fullträffskyddsrum skola förekomma. I dylika fall
är skyddsbehovet helt eller delvis tillgodosett genom de redan befintliga skyddsrummen. Inom den egentliga riskzonen kunna husskyddsrum icke an- ses ersätta fullträffskyddsrum utan böra i första hand medräknas såsom re— serv för kompletteringar av dessa.
Bergskyddsrum ha hittills anordnats i förhållandevis obetydlig omfattning, varför de icke nämnvärt påverka det aktuella utbyggnadsbehovet.
Utredningen har i enlighet med vad som redogjorts under kap. V bedömt utbyggnaden av fullträffskyddsrum fördela sig på följande sätt (skyddsrum för befolkningen) :
510.000 platser i bergskyddsrum 142.000 platser i friliggande betongskyddsrum 98.000 platser i kvartersskyddsrum.
Skyddsrummen för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet utbyggas i den omfattning organisationsplanerna ange. Vid planeringen av dessa skyddsrum böra behoven i möjligaste mån samordnas med iordning- ställandet av skyddsrummen för befolkningen, varjämte bör eftersträvas att organisera förläggningen av styrkor och materiel på sådant sätt, att de kräva minsta möjliga skyddsutrymme.
Jämte kraven på skyddsrum för befolkningen (personskyddsrum) samt för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet är det av betydelse att viktigare industrier, lagerhållning, administrativ verksamhet, kommunaltek— niska verk, utrymmen för arkivalier och konstverk m. m. förläggas i fullträff— skyddsrum.
Skyddsrumsfrågan kan icke lösas en gång för alla genom engångsanskaff— ning av fullträffskyddsrum respektive husskyddsrum. Nya skyddsrumsbehov kunna tillkomma på grund av'anfallsmedlens utveckling och efter hand som nya bostads- eller industriområden växa fram. Utredningen vill understryka vikten av att organisationsplanerna underkastas fortlöpande revidering.
Det är viktigt att industriförläggningen sker med sådan inriktning, att nya och svårlösta skyddsbehov undvikas. Det måste exempelvis beaktas, att ny- tillkomna industrier kunna medföra skyddsbehov icke endast för industri- området i fråga utan också för närliggande annan bebyggelse.
Ur allmän investeringssynpunkt är det angeläget, att alla möjligheter till- varatagas för att nyttiggöra skyddsrummen under fred. En viss lättnad i skyddsrumsbyggandet kan uppnås genom att byggnadsprojekt för freds— ändamål utföras i berg. I händelse av krig kunna sådana anläggningar ut- nyttjas såsom tillflyktsplatser för skyddssökande. Föreliggande utrednings- resultat ge vid handen, att bergrumsanläggningar med fördel kunna utnyttjas för olika ändamål i långt större utsträckning än vad man tidigare i allmän- het räknat med. För att stimulera ur skyddsrumssynpunkt angelägen berg- rumsbebyggelse föreslår utredningen (sid. 96), att merkostnaden för lokaler i berg, även om de utföras av enskilda, gottgöra—s genom bidragsmedel från
; l
det allmänna. Möjligheterna att på denna väg få fram skyddsplatser för be- folkningen böra beaktas vid skyddsrumsplaneringen och den fortsatta ut- byggnaden.
Byggansvar och markdisposition
Skyldigheten att iordningställa fullträffskyddsrum kan till skillnad mot vad som nu gäller för s. k. normalskyddsrum av olika skäl icke åläggas fas- tighetsägarna. Byggandet av dessa måste till stor del bli det allmännas upp- gift såsom hittills varit fallet beträffande s. k. allmänna skyddsrum (centra- ler, offentliga skyddsrum osv.).
Där husskyddsrum anordnas bör liksom hittills detta ske genom fastighets- ägares försorg, medan inom områden, där skyddsrumsbehovet tillgodoses ge- , nom fullträffskyddsrum, fastighetsägarna iklädas bidragsskyldighet enligt i vad som sägs 1 kap. VII. ' Fullträffskyddsrum böra i princip anordnas av vederbörande kommun. . Där sådant skyddsrum enligt gällande organisationsplan skall inrättas inom enskild markägares område kan dock ifrågasättas, om icke skyddsrummet lämpligen bör byggas av markägaren. Om skyddsrum i sådant fall anordnas . av kommunen förutsättes det, att erforderliga markutrymmen tagas i an- ? språk, antingen genom frivillig överenskommelse eller med förfoganderätt. ' Markägaren kan i sådant fall ha ett intresse av att själv svara för skydds- rummets tillkomst med bibehållen dispositionsrätt över markområdet. Under sådana förhållanden bör enskild markägare beredas möjlighet att övertaga ansvaret för skyddsrummets tillkomst, om detta kan ske utan förfång för skyddsrumsfrågans ordnande. Markägaren bör då få bidrag och byggnadslån ! av det allmänna till arbetenas utförande (se sid. 87). . Frågan om byggansvarets fördelning hör nära ihop med markförhållandena och förutsättningarna för att få e1forderlig mark disponibel för ändamålet.
Bergens utnyttjande är en väsentlig förutsättning för utbyggnaden av full- träffskyddsrum, och där berg finnas måste därför dessa upplåtas i första hand. Bergrum kunna anordnas under gatumark och annan allmän mark samt under vissa förutsättningar i berg under enskild mark.
Där berg icke finns måste fullträffskyddsrum anordnas såsom kvarters- skyddsrum i samband med att nybyggnader uppföras eller såsom friliggande betongrum huvudsakligen under gatumark och öppna allmänna platser, så- som torg, parker, skolgårdar osv. Enskild mark kan ifrågakomma för frilig- gande betong'rum men i mycket begränsad omfattning. Avgörande bli möj- ligheterna att disponera marken samt kostnaden härför.
Till stor del kunna fullträffskyddsrummen sålunda anordnas inom mark- områden, som äro i allmän ägo. Å andra sidan måste det inträffa fall, då detta icke är möjligt. Det allmännas mark inom områden i samhället, där skyddsbehoven äro störst, är icke alltid ur lägessynpunkt eller av andra skäl
lämpad för skyddsrum. Bland annat äro möjligheterna att placera skyddsrum under gatumark begränsade. Enskild mark måste då ifrågakomma. I vissa fall måste tillfartsvägar till skyddsrum och reservutgångar säkerställas ge- nom upplätelse av enskild mark.
I de i kap. V nämnda sex orterna, där förutsättningarna för skyddsrums- frågans ordnande undersökts av utredningen, visade sig markförhållandena icke utgöra hinder för avsedd utbyggnad av fullträffskyddsrum. Där skydds- rummen icke kunde anordnas i berg, visade det sig möjligt att i stadsbebyg gelsen infoga friliggande betongskyddsrum eller att inrätta skyddsrum i samband med planerade nybyggnader. För Stockholm är det möjligt att till större delen täcka skyddsbehovet genom bergskyddsrum under förutsättning att insprängning kan ske även under enskild mark.
Bestämmelser om markförfogande för skyddsrumsändamål innefattas för . närvarande i civilförsvarslagen (76—86 åå). Dessa bestämmelser möjliggöra för kommun att förfoga över markområden, byggnader, utrymmen etc., som prövas erforderliga för fullgörande av kommuns skyldighet att i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta skyddsrum (allmänna skydds- rum). Förfoganderätten kan göras gällande även då civilförsvarsberedskap icke råder, dvs. under normala fredsmässiga förhållanden, och utövas då av länsstyrelsen. '
Ifrågavarande bestämmelser om- förfoganderätt måste i erforderlig om- fattning tillämpas för att tillfredsställande ordna skyddsrumsfrågan, där frivilliga överenskommelser om markdisposition icke uppnås.
Det förutsättes vidare, att länsstyrelsen liksom hittills (31 & civilförsvars- lagen) kan medge undantag från gällande byggnadsbestämmeiser, då skydds- rum finnes lämpligen böra anordnas å allmän plats eller annat område, som enligt byggnadsbestämmelserna ej får bebyggas eller är avsett för särskilt ändamål. Att skyddsrum inredes för att tagas i bruk under fred bör icke utgöra hinder för tillämpning av denna bestämmelse.
Inrättandet av fullträffskyddsrum ställer av ovan anförda skä1_större krav på planering av skyddsrumsbyggandet än tidigare. Det ankommer i första hand på civilförsvarsmyndigheterna att tillse, att skyddsrumsfrågan löses på det efter omständigheterna lämpligaste sättet. Ett intimt samråd mellan byggnadsnämnd och civilförsvarschef är nödvändigt. Civilförsvarschefen bör höras i varje byggnadsnämndens ärende, som berör nybyggnad eller därmed i skyddsrumshänseenden likställd om- eller tillbyggnad, och byggnadsnämnd bör ej bevilja byggnadslov utan att det prövats på vad sätt den projekterade byggnaden beröres av skyddsrumsfrågans ordnande. Enligt utredningens me- ning får detta förfaringssätt icke medföra onödig tidsutdräkt med ärendenas h-andläggande hos byggnadsnämnd. Dylik samordning bör kunna äga rum inom ramen för det samråd som förutsättes enligt 13 % byggnadsstadgan och som ger civilfönsvarschefen rätt att närvara vid byggnadsnämnds sammanträ- den och deltaga i överläggningarna.
Utredningen förutsätter, att en förhandsprövning av skyddsrumsfrågan äger rum redan vid uppgörandet av stadsplan eller i samband med revidering av sådan plan. Redan på detta stadium bör ställningstagande kunna fattas i fråga om placeringen av skyddsrum för exempelvis nya bostads- eller indu— striomräden.
Åtgärder i skärpt läge
Om skärpt läge skulle inträffa innan av utredningen föreslagna skyddsrum färdigställts, måste följande åtgärder vidtagas:
a) Befintliga permanenta skyddsrum iordningställas. Erforderliga komplette— ringsåtgärder skola materiellt och organisatoriskt förberedas under fred.
b) Provisoriska skyddsrum i byggnader iordningställas. Av de provisoriska skyddsrum som anordnades under åren 1939—1945 böra endast de ifråga- komma, som hava begränsningsväggar och täckning av icke brännbart ! material.
1 ci Provisoriska friliggande skyddsrimz. anordnas. Olika förberedande åtgär- der måste vidtagas, exempelvis för att underlätta igångsättandet av till- : verkning av standardiserade byggnadselement. d) Planerade, ej tidigare utförda källarmmsgcnombrott verkställas.
e) Förefintliga möjligheter att forcera planerad utbyggnad av fullträffskydds— rum måste tillvaratagas, varvid arbetet främst inriktas på sprängnings- arbeten för skyddstunnlar. Även om tid och resurser icke medgiva att skyddsrummen helt färdigställas, bli de provisoriska anordningarna av stort värde. Uppmärksamheten måste dock vara riktad på ingångsskyddet.
För genomförandet av skyddsåtgärder ar provisorisk natur i ett skärpt läge )miste planer upprättas och hållas aktuella.
I civilförsvarslagen bör regleras på vem det skall ankomma att vidtaga de provisoriska skyddsåtgärderna. I den mån ätgärdernas omfattning upptages i organisationsplanerna, regleras ansvarsfördelningen genom dessa. Sanno- likt kunna emellertid icke alla åtgärder, som påkallas i en hastigt uppkom- men beredskaps— eller krigssituation, förutses i organisationsplanerna. Så är exempelvis fallet om nya rön påkalla åtgärder, som icke kunnat förutses. I den mån det icke enligt civilförsvarslagen ankommer på fastighetsägare eller annan att utföra åtgä1derna och dessa icke lämpligen kunna ävägabringas på annat sätt, bör kommunen vidtaga desamma.
Därest kommuns kostnade1 pa grund av hä1 föreslaget förfaringssätt skulle få en omfattning, som icke kan anses överensstämma med de skyldigheter, som normalt åvilar kommunen enligt organisationsplanen, böra kostnaderna helt eller till högre andel än tre fjärdedelar bestridas av statsmedel.
78 Forsknings-, försöks- och konstruktionsverksamhez
Vid genomförandet av skyddsrumsutredningens förslag är det av vikt att tillgänglig sakkunskap rörande forsknings, försöks- och konstruktionsverk- samhet samordnas för att i varje fall få fram ändamålsenliga skyddsrums- typer.
Skyddsrumstekniska forsknings, försöks- och konstruktionsproblem före- ligga icke blott för civilförsvaret och krigsmakten utan jämväl för andra delar av samhället, såsom vattenfallsstyrelsens, järnvägsstyrelsens m. fl. myn— digheters arbetsområden. Problemen böra i detta sammanhang ses ur vidast möjliga synvinkel, dvs. innefatta alla byggnadstekniska anordningar, vilka avse att försvåra en fiendes verksamhet och skydda det egna samhällslivet. vare sig det gäller militär verksamhet, kommunikationer, industri, kraftför sörjning osv. eller civilbefolkningen.
Det principiella målet är att utröna lämpliga och effektiva byggnadstek- niska skydd mot verkningarna av olika anfallsmedel. Uppgiften innebär att följa utvecklingen inom vapentekniken och de områden av den civila tekni- ken, vilka äga betydelse för verksamheten i fråga, att studera anfallsmedlens verkningssätt, att tillvarataga och sammanställa inom och utom landet gjorda erfarenheter av skyddsrumsanläggningar och deras motståndskraft samt att bedriva den forsknings- och försöksverksamhet, vilken betingas av den tek- niska utvecklingen och de insamlade erfarenheterna. Utvecklingen inom va- pentekniken och andra berörda områden bör följas på ett sådant sätt, att skyddsåtgärder kunna utformas parallellt med den pågående utvecklingen. Forsknings- och försöksverksamheten bör bedrivas i intim kontakt med kon- struktionsorgan, vilka skola omsätta resultaten i form av typritningar, detalj- ritningar, arbetsbeskrivningar m. 111. Denna omedelbara samverkan mellan forsknings- och konstruktionsorgan utgör ett grundläggande villkor för upp- nående av fullgoda och effektiva skyddskonstruktioner, vilka i varje skede motsvara utvecklingens krav.
Den skyddsrumstekniska forsknings- och försöksverksamheten bedrives för närvarande regelmässigt vid fortifikationsförvaltningen och försvarets forsk- ningsanstalt. Fall ha dock inträffat då även andra statliga myndigheter självständigt bedrivit forsknings- och försöksverksamhet. Vid försvarets forsk- ningsanstalt bedrives grundforskning och i viss utsträckning även tillämpad forskning för klarläggande av vissa grunddata i fråga om moderna anfalls- medel. Fortifikationsförvaltningens forsknings- och försöksverksamhet går för närvarande ut på att genom huvudsakligen tillämpad forskning och om- fattande försöksverksamhet fastställa de tekniskt-ekonomiskt bästa byggnads- tekniska åtgärderna för åstadkommande av skydd mot de direkta skadeverk- ningarna av moderna anfallsmedel. Konstruktionsarbeten för skyddsrum ut- föras huvudsakligen inom civilförsvarsstyrelsen och fortifikationsförvalt-
ningen. I viss utsträckning förekommer dylikt arbete även inom andra äm- betsverk, t. ex. järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
Utredningen vill framhålla vikten av att konstruktionsarbetena i största möjliga grad samordnas med forsknings- och försöksverksamheten. Inom forsknings- och försöksverksamheten bör primärforskning, t. ex. beträffande vapentekniken och anfallsmedlens verkningssätt, handhavas av försvarets forskningsanstalt. Övrig grundforskning — för de skyddstekniska (byggnads- tekniska) problemen —— samt tillämpad forskning och härav föranledd för- söksverksamhet bör bedrivas av fortifikationsförvaltningen, som under de se- naste åren samlat' betydande erfarenhet i fråga om de grundläggande pro- blemen för skyddstekniska och byggnadstekniska detaljer angående fullträff- skyddsrum. Med hänsyn till att en omedelbar samverkan mellan forsknings- och konstruktionsorgan förefinnes inom fortifikationsförv-altningen böra typ- ritningar, detaljritningar och arbetsbeskrivningar m. m. angående skydds- rumsanläggningar utarbetas i intim samverkan med denna myndighet.
Kostnadsfördelning m. m.
Enligt nuvarande bestämmelser åligger det kommun att i enlighet med gäl- lande organisationsplaner inrätta och utrusta allmänna skyddsrum (lednings- centraler och andra skyddsrum för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet samt s. k. offentliga skyddsrum för trafikanter). Det ekonomiska ansvaret härför är delat mellan stat och kommun, i det att statsbidrag utgår för kommuns kostnader med i princip två tredjedelar av kostnadsbeloppet. Skyldigheten för kommun att anordna skyddsrum har ansetts inträda först i den mån statsmakterna bevilja anslagsmedel för ändamålet.
Beträffande övriga skyddsrum, enskilda skyddsrum, är kostnadsansvaret lagt på fastighetsägarna. Undantag gäller beträffande undervisningsanstalter, hamnar samt annat trafikföretag av vikt för den allmänna samfärdseln än järnväg och flyglinje. I nämnda undantagsfall utgår statsbidrag efter samma bidragsgrunder som gälla för allmänna skyddsrum. Vidare förutsättes (29 & civilförsvarslagen), att ersättning av statsmedel efter skälighetsprövning ut- går för skyddsrum, beträffande vilka Konungen förordnar att de skola fylla större krav på skyddsförm-åga och utrymme än vad normalt erfordras enligt bestämmelserna.
1945 års civilförsvarsutredning ansåg, att staten principiellt bör bära an- svaret och kostnaderna för civilförsvaret. Beträffande vissa civilförsvarsåt- gärder kunde det dock vara fördelaktigt, att de utfördes av kommunerna med partiellt kostnadsansvar. Så vore fallet i fråga om allmänna skyddsrum. Utredningen ansåg, att statsbidragsandelen borde utgöra tre fjärdedelar av kostnaden, i särskilda fall intill nio tiondelar. Vidare borde, efter hand som stabiliserade förhållanden uppnåddes på byggnadsmarknaden, övervägas att standardisera. statsbidragsgivningen till att avse visst belopp per skyddad person.
Såvitt gällde enskildas skyldigheter med avseende å skyddsrummen fann 1945 års civilförsvarsutredning icke skäl till någon vägande erinran mot gäl- lande bestämmelser. Utredningen hade övervägt, om vissa standarddetaljer i skyddsrumsinredningen, t. ex. skyddsrumsdörrar och luckor samt luftrenare, skulle kunna tillhandahållas på statsverkets bekostnad, men hade kommit till den uppfattningen, att en dylik åtgärd icke kunde förordas av praktiska skäl. I intet fall avsåg 1945 års civilförsvarsutredning någon ökning av fastighets- ägarnas kostnadsansvar. I den mån mera kostnadskrävande friliggande
skyddsrum anordnades, borde det ske efter de för allmänna skyddsrum gäl- lande kostnadsreglerna, dvs. med ianspråktagande av allmänna medel.
En allmän förutsättning för nuvarande kostnadsregler ävensom för 1945 års civilförsvarsutrednings ställningstagande till kostnadsfördelningen har varit, att s. k. normalskyddsrum (husskyddsrum) skola inrättas för de inne— boendes skydd i varje fastighet av betydenhet. Kostnaden har då icke synts större än att den ansetts kunna belasta fastigheten. Denna förutsättning föreligger icke i samma utsträckning i fråga om fullträffskyddsrum, då kost- naderna för dessa som regel äro så höga att de icke kunna bäras av fastig- hetsägaren till fulla beloppet.
Principen att fastighetsägarna skola vara delaktiga i ansvaret för skydd åt de i fastigheten boende bör alltjämt gälla och fastighetsägarnas bidrag till skyddsrumskostnaderna därför bibehållas.
F astighetsägares kostnadsansvar
Under åren 1940—1944 voro fastighetsägarna ålagda att inrätta skyddsrum såväl i befintliga byggnader som då nybyggnader uppfördes. Vid civilförsvars- lagens ikraftträdande i december 1944 begränsades ansvaret, så att ägare av anläggning eller byggnad, som en gång försetts med godkänt skyddsrum, icke skulle åläggas nya skyddsrumskostnader. Kostnadsansvaret begränsades där- med principiellt till nybyggnader. Skyldigheten att anordna skyddsrum avser vidare för närvarande endast anläggningar och byggnader av viss minimi- storlek. För ägare till mindre byggnader uppkommer således icke någon skyddsrumskostnad.
Skäl tala för att anknyta kostnadsfördelningen till ovan nämnda principer. Fastighetsägarna böra således bidraga till kostnaderna för anordnandet av skyddsrum endast då fråga är om nybyggnader eller härmed jämförliga till- och ombyggnader. Vidare är det med hänsyn till det relativt ogynnsamma kostnadsläget för mindre byggnader skäligt att undantaga ägare till dessa från kostnader för skyddsrum.
Utredningen föreslår i anslutning till 1945 års civilförsvarsutrednings för- slag i denna del, att ägare av anläggning eller byggnad liksom hittills skall deltaga i skyddsrumskostnaderna beträffande följande slag av anläggningar och byggnader:
1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning som är av vikt för allmänna samfärdseln;
2. industriell anläggning vid vilken i regel minst tjugufem personer samti- digt äro sysselsatta, ävensom anläggning av mindre beskaffenhet än nu sagts, därest densamma genom sitt läge ingår i grupp av anläggningar inom vilken i regel minst tjugufem personer äro sysselsatta;
3. anläggning som inrymmer undervisnings— eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer;
4. byggnad med en sammanlagd lägenhetsyta av minst trehundrasextio kva-
dratmeter som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal ; samt 5. annan anläggning eller byggnad inom vilken människor bo eller eljest
vanligen vistas, så framt länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.
Sammanhängande radhusbebyggelse och härmed jämförlig bebyggelse bör anses såsom en byggnad. Kostnadsansvaret bör geografiskt begränsas till om- råden, som enligt organisationsplan skola ha skyddsrum.
Kostnaderna för husskyddsrum skola såsom hittills bära-s av fastighets- ägarna. Beträffande anläggningar eller byggnader, vilka, enligt organisations- planen skola förses med eller ha tillgång till fullträffskyddsrum, skall ägaren bidraga till skyddsrumskostnadernd med belopp som om husskyddsrum hade anordnats för anläggningen eller byggnaden i fråga, 8. k. fastighetsägar- bidrag. Härigenom komma fastighetsägares kostnader att vara lika då hus- skyddsrum respektive fullträffskyddsrum anordnas. Storleken av fastighets- ägares kostnadsbidrag bör i enlighet härmed bestämmas till normalkostnad för anordnande (w husskyddsrum.
Beträffande beräkningen av fastighetsägarbidragets storlek anföres föl- jande.
En inom bostadsstyrelsen vidtagen undersökning av skyddsrumskostna— derna för bostadshus visar, att merkostnaden för nuvarande s. k. normal- skyddsrum håller sig mellan 1,4 och 2,5 procent av byggnadskostnaden. Va- riationerna i kostnadstalet hänföra sig framför allt till skyddsrummens di- mensionering och varierande byggnadssätt. Vid bestämmande av ett enhet- ligt kostnadsansvar vid inrättande av fullträffskyddsrum kunna hänsyn ej tagas till alla dessa variationer. Merkostnaden i genomsnitt utgör 1,9 procent av byggnadskostnaden. Om hänsyn därtill tages till kostnader, som förorsakas av försvårade ledningsdragningar, eventuell förstärkning av grundkonstruk- tioner och källarbjälklag, samt att källarvåningen genom skyddsrummet ej helt kan disponeras på avsett sätt, synes den genomsnittliga merkostnaden för s. k. normalskyddsrum i en bostadsbyggnad för närvarande utgöra något mer än 2 procent.
Bostadsstyrelsens undersökning grundar sig på det skyddsbehov, som enligt gällande bestämmelser i varje särskilt fall beräknas för nyuppförda bostads- hus. För närvarande gäller beträffande bostadshus, att skyddsrummen di- mensioneras för det antal personer som under fred vanligen vistas i bygg- naden. Bedömandet i fråga om personantalet göres av den lokala civilför- svarsmyndigheten enligt civilförsvarsstyrelsens anvisningar.
För andra slag av byggnader än bostadshus dimensioneras skyddet för minst så många personer, som kunna antagas under krig i allmänhet sam- tidigt finnas där. Bedömandet i fråga göres på samma sätt som för bostads— hus enligt anvisningar av de lokala civilförsvarsmyndigheterna och länssty- relserna.
Det synes lämpligt att anknyta till nu gällande grunder för beräkning av fastighetsägarbidragets storlek. Beträffande undervisningsanstalter, hamnar samt andra trafikföretag av vikt för den allmänna samfärdseln än järnväg eller flyglinje gälla för närvarande särskilda kostnadsregler .(se sid. 80). Mot- svarande begränsning av kostnadsansvaret beträffande dylika anläggningar bör gälla även i fortsättningen.
Ägare av anläggning eller byggnad bör sålunda bidraga till skyddsrums- kostnaderna allt efter storleken av det skyddsbehov som fastställes för fas- tigheten i fråga. Efter anvisningar, som meddelas av eioilförsvarsstgrelsen, bör skyddsbehovet för varje särskilt fall på förslag av den lokala civilför- svarsingndigheten fastställas av länsstyrelsen. Fastighetsägarbidraget utgår härefter med visst belopp för skyddad person.
Den av bostadsstyrelsen framräknade medelkostnaden för husskyddsrum motsvarar för närvarande 130_kronor per skyddad person. Med hänsyn till att husskyddsrum i många fall, särskilt större sådana, kunna anordnas till lägre kostnad, räknar utredningen i det följande vid sina övelslagsberäk— ningar över de sammanlagda skyddsrumskostnaderna (sid. 98) med en nor- malkostnad av 100 kronor per skyddsplats. Normalkostnaden för anordnan- de av husskyddsrum bestämmes av Kungl. Maj:t.
Utredningen har övervägt olika beräkningsgrunder för bestämmande av fastighetsägares medansvar i kostnaderna för fullträffskyddsrum, bland an- nat att sätta bidraget i direkt relation till fastighets byggnadskostnader. En dylik beräkningsmetod synes dock av praktiska skäl mindre lämplig.
Genom att fastighetsägarna bidraga till kostnaderna för fullträffskydds- rummen komma desamma att delvis slås ut på den löpande byggnadsverksam- heten i samband med sanering och annan byggnadsverksamhet. Fastighets- ägarbidragets betydelse måste alltså ses på lång sikt. Under tiden intill dess bidragen inflyta måste det allmänna, stat och kommun, förskjuta motsvar rande kostnadsdel. (Jfr ex. sid. 86—87.)
De enskilda skyddsrum, som fastighetsägare för närvarande anordna i ny- byggnader, betinga enligt civilförsvarsstyrelsens beräkningar med nuvarande byggnadsvolym en kostnad av ca 14 miljoner kronor per år. Om det fortsatta skyddsrumsbyggandet, såsom utredningen föreslagit, begränsas så att mindre orter undantagas, innebär detta en motsvarande lättnad för fastighetsägare i de undantagna orterna. En jämförelse mellan kostnaderna för skyddsrum enligt nuvarande riktlinjer, 1945 års civilförsvarsutrednings och skyddsrums- utredningens förslag samt fördelningen av kostnaderna på stat och kommun respektive fastighetsägare visas i tabell 3 (sid. 84), vid vars upprättande de i kap. IX refererade beräkningarna utnyttjats. Av tabellen framgår, att fastighetsägarna på längre sikt (tio år) komma att bidraga med inemot hälf- ten av de verkliga kostnaderna (fredsanvändningens värde borträknat) för civilbefolkningens skyddsrum.
Då man jämför totalkostnaderna i de olika fallen, bör man ha klart för sig, att jämförelsen avser en tioårsperiod och att kostnader för normalskydds— rum endast beräknats för denna tid. Skyddsrumsutredningens förslag har mer karaktären av en engångsutbyggnad än vad som följer av nuvarande
Tabell 3. Jämförelse angående kostnader för skyddsrum under en tioårsperiod (miljoner kronor)
Enl. nuvarande 1945 års civll- 1948 års skydds- bestiimmelser försvarsntredn. rumsutredning ]. Skyddsrum för civilbefolk- ningen . 230 —" a. s. k. offentliga skydds- rum ........................... 105 1 '.)0 3 b. enskilda skyddsrum ...... 14()'-' ' 1404 Summa 245 230 230 Härav Stat och kommun ...... 105 90 120 >> fastighetsägare ...... 140 140 110 ”' 2. Skyddsrum för allmänna civilförsvaret (centraler m. m.) ............ 100 7 100 8 125 "
1 Utbyggnadsbehov enligt civilförsvarsstyrelsens beräkningar med ledning av gällande organisationsplaner. Med de beräkningsgrnnder som använts för denna siffras framräk- nande äro skyddsrummen icke inredda för fredsanvändning. Här räknas därför icke med sådant användningsvärde.
2 Kostnader för enskilda skyddsrum under en tioårsperiod med nuvarande förhållanden, 14 miljoner kronor per år, såsom beräkningsgrund.
3 Civilförsvarsutredningen upptog ett. belopp av 150» miljoner kronor, varifrån avgår av samma utredning uppskattat fredsanvändningsviirde om 60 miljoner kronor.
4Civilförsvarsutredningen föreslog ej någon inskränkning i anordnandet av enskilda skyddsrum.
5 Fullträffskyd'dsrum (200 miljoner kronor) jämte husskyddsrum under en tioårsperiod (30 miljoner kronor). Bruttokostnaden uppgår till (500+30)=5»% miljoner kronor, var- ifrån avgår fredsanvändningsviirde om 300 miljoner kronor.
6I enlighet med kostnadsberäkningarna (sid. 97—98) räknas med husskyddsrum (30 miljoner kronor) och fastighetsägarbidrag (80 miljoner kronor), sunnna 110 miljoner kronor.
7Utbyggnadsbehov enligt civilförsvarsstyrelsens beräkningar med ledning av gällande organisationsplaner. Fredsanvändningen med hänsyn till anläggningarnas karaktär obe- tydlig.
SBeräknat behov för en tioårsperiod. Behovsram-en innefattar även s.k. offentliga skyddsrum i den mån dessa icke avsetts bli tillgodosedda av den föreslagna utbyggnaden under punkt 1. Civilförsv'arsutredningen räknade med viss fredsanvändning av dessa skyddsrum, vilken dock ej medräknats här.
4 'Utbyggnadsbehov enligt civilförsvarsstyrelsens beräkningar med ledning av gällande organisationsplaner och med hänsyn till skyddsrumsutredningens allmänna riktlinjer. Fredsanyänduingsvärde har ej kunnat beräknas och följaktligen ej här medtagits (jfr not 7).
riktlinjer och civilförsvarsutredningens förslag. I fråga om skyddsrumskapa- citat får man ett väsentligt bättre resultat om engångsutbyggnadeu genom- föras, än om man under tio år för ungefär samma kostnad anordnar normal- skyddsrum enligt nuvarande riktlinjer.
Kostnadsfördelning mellan stat och kommun m. m.
Betydande skyddsrumskostnader måste bestridas av allmänna medel. Det allmännas delaktighet i skyddsrumskostnadern—a hänför sig till såväl anord- nandet av fullträffskyddsrum för civilbefolkningen som anordnandet av skyddsrum för det allmänna civilförsvaret (ledningscentraler etc.).
!
Inrättandet av allmänna skyddsrum, däri inbegripet s. k. offentliga skydds- rum för trafikanter, är redan nu en kommunernas angelägenhet. Kommunerna äro ekonomiskt engagerade häri med rätt till partiellt statsbidrag, för när—
' varande två tredjedelar. I likhet med vad 1945 års civilförsvarsutredning ; föreslagit bör statsbidrag utgå till kommunerna, för skyddsrum med tre fjärde- ; delar av kostnadsbeloppet. Värdet av fredsmwä'ndniugen skall fräuräknas det kostnadsbelopp, färd. statsbidrag utgår.
Medansvaret i kostnaderna för skyddsrum som kommunen inrättar är när— mast motiverat av att kommunen utövar tillsynen över skyddsrummen och handhar förvaltningen av dem. Skyddsrummet är också att anse såsom kom— munens egendom i det fall det icke är inrymt i annans fastighet. Dessa för- hållanden komma i samma utsträckning att gälla framdeles i fråga om skyddsrum, som kommun bygger.
Vad däremot gäller fullträffskyddsrum, som fastighetsägare anordna men med rätt till bidrag från det allmänna, kunna delvis andra synpunkter an- läggas. Kommunen är i sådant fall icke engagerad i skyddsrummets anord- nande eller utnyttjande på samma sätt som då det bygges av kommunen. Skäl tala emellertid för att kommunerna bidraga till skyddsrumskostn-aderna även i detta fall. Framför allt är det ägnat att skärpa kommunernas vak- samhet beträffande samhällsplaneringen på lång sikt — vilket är av utom- ordentlig betydelse för skyddsrumsfrågans vidare utveckling — om de bli ekonomiskt medansvariga för skyddsrumsbyggandet i stort.
Hinder böra icke möta för civilförsvarsstyrelsen att, sedan tillräckliga erfarenheter vunnits angående anläggningskostnader och fredsanvändnings-
! värde, övergå till efter genomsnittliga kostnader och värden framräknade ! medeltal såsom grund för statsbidragsgivningen.
Det har av det föregående framgått, att fastighetsägare i viss omfattning skola deltaga i kostnaderna för fullträffskyddsrum genom s. k. fastighets- ägarbidrag (sid. 82) samt att fastighetsägare under vissa förutsättningar äga anordna fullträffskyddsrum, som annars skulle ha byggts av kommunen (sid.
75). Båda dessa led medföra vissa administrativa problem, i det att fastighets— ägarbidragen skola inkrävas respektive bidrag och byggnadslån förmedlas.
Beträffande fastighetsägarbidragen uttagas dessa enklast genom att kom- munerna inkräva dem i samband med att byggnaderna i fråga färdigställas och slutbesiktigas. Då bidragen till sin storlek bestämmas av civilförsvars- myndigheten i och med att skyddsbehovet för anläggningen eller byggnaden fastställes, är föreslagna anordning främst en uppbörds- och bokföringsfråga för kommunen.
Vad gäller förfaringssättet i övrigt, när fullträffskyddsrum anordnas, vill utredningen först redovisa hur anläggningskostnaderna principiellt fördela sig samt i anslutning härtill två exempel på kostnad'sfördelning under förut- sättning av ändamålsenlig fredsanvändning.
Anläggningskostnaderna för fullträffskyddsrum täckas av: a) värdet av fredsanvändningen,
b) fastighetsägares bidrag (enär fastighetsägares bidragsskyldighet inträ- der först vid nybyggnad förutsättes medel i förekommande fall förskju- tas av det allmänna), samt
(3) stats- och kommunbidrag till kostnader utöver vad som täckes av freds- användning och fastighetsägarbidrag.
Ear. 1. Bergrum. Antal personer: 2.500
Anläggningskostnad per person: 500 kr.
Total anläggningskostnad: 2.500X500 .................................... 1.250.000 Värdet av fredsanvändningen är uppskattat till 70 procent av an-
läggningskostnaden: 0,70X1.250.000 .................................... 875.000
Summa kostnader att fördelas på stat och kommun 375.000
Härav förskjuter staten tre fjärdedelar ................................. 281.250
och kommunen en fjärdedel ................................. 93.750
Fastighetsägarbidrag, beräknat efter 100 kronor per person, inflyta i sam- band med nybyggnad eller sanering av befintligt byggnadsbestånd. När bygg— nadsverksamheten fortskridit intill en viss gräns uppgå fastighetsäg-arbidra- gen till 100X2.500 : 250.000 kronor och tillföras med tre fjärdedelar staten och en fjärdedel kommunen. Det allmänna belastas sålunda, under förutsätt- ning att man icke medräknar ränteutgifter, med följande slutliga kostnader:
Staten: 281.250—3/4 >(250.000 ................................. 93.750 Kommunen: 03.750—1/4X250.000 ................................. 31.250
| | 1 l !
Ear. ?. Betongrum. Antal personer: 1.000 Anläggningskostnad per person: 1.050 kr. Total anläggningskostnad: 1.000X1.050 .................................... 1.050.000 Värdet av fredsanvändningen är uppskattat till 50 procent av an-
läggningskostnaden: 0,5X1.050.000 .................................... 525.000
Summa kostnader att fördelas på stat och kommun 525.000
Härav förskjuter staten tre fjärdedelar ................................. 393.750
och kommunen en fjärdedel ................................. 131.250
Fastighetsägarbidrag beräknat efter 100 kronor per person: 100X1.000= 100.000 kronor. Det allmänna belastas sålunda i detta fall med följande slut- liga kostnader:
Staten : 393.750—3/4 )( 100.000 ........................... 318.750 Kommunen: 131.250—1/4 )( 100.000 ........................... 106.250
När kommun anordnar skyddsrum bör det ske med samma förfaringssätt som för närvarande tillämpas vid anordnandet av s. k. allmänna skyddsrum. Kommunen bör av länsstyrelsen erhålla förskott å statsbidrag till kostna— derna.
När fastighetsägare anordnar fullträffskyddsrum skall den del av anlägg- ningskostnaderna, som uppväges av värdet av anläggningens fredsanvändning, bäras av anordnaren. Till övriga kostnader (sedan anordnarens eget fastig- hetsägarbidrag frånräknats) skall bidrag utgå av allmänna medel, som bör förskjutas av kommunen i mån av arbetenas fortskridande och mot veder- börlig säkerhet. För sådana utlägg bör kommunen äga rätt att utfå förskott av länsstyrelsen och slutligt bidrag efter samma grunder som när kommun själv anordnar skyddsrum.
Å civilförsvarsstyrelsen bör ankomma att utarbeta erforderliga råd och an- visningar för kommunernas bestämmande av belopp, som må förskjutas till fastighetsägare. Slutlig prövning av bidragsfrägan och anläggningens avsy- nande skall, liksom då skyddsrum anordnas av kommunen, ske av civilför- svarsmyndigheterna.
I vissa undantagsfall, där Kungl. Maj:t för viss industri eller annan an- läggning förordnar att fullträffskyddsrum skall anordnas inom dess anlägg- ningsomräde utan att skyddsrummet kan tillgodoräknas kommuns övriga skyddsrumsbehov, skola kostnaderna enbart bestridas av staten efter avdrag för fredsanvändningsvärdet och fastighetsägarbidraget. (Jfr specialmotive- ring till 59 %, tredje momentet, sid. 105.)
Fredsanvändning
Dä vid det andra världskrigets början de första skyddsrummen i vårt land byggdes, räknade man med att behöva vistas i skyddsrum endast kortare tider. Även bergskyddsrum fingo i allmänhet provisorisk karaktär. De voro trånga, fuktiga, dåligt ventilerade och upplysta samt försedda med mycket primitiv inredning. Med krigets utveckling blev den kraftiga hemortsbekämp- ningen ett faktum. Numera står det klart att skyddsrummen icke endast skola ge ett tillfälligt skydd under själva anfallen. Inför hotet av omfattande skadegörelse på bebyggelsen måste de inredas till permanenta uppehålls- platser.
Under kriget blev det också allt mera tydligt, att icke endast människor och förråd behövde skyddas utan att även livsviktiga inrättningar och indu- strier borde förläggas skyddat i berg eller på annat sätt. Så förlades i allt större utsträckning ledningscentraler, förråd osv. såväl inom det militära som det civila försvaret i bergrum, till en början med primitiv inredning. I många fall dubblerades viktiga anordningar så, att man vid sidan av huvud- anläggningen anlade skyddade reservanordningar. Vissa industrier inredde bergverkstäder för att, oberoende av flyglarm, kunna upprätthålla viktig pro- duktion och skydda nära nog oersättlig arbetskraft, material och maskinpark. Dessa verkstäder inreddes också för företagens normala drift under fred. Dubblerade anläggningar behövde i dessa fall icke förekomma.
Det ligger i sakens natur, att de stora skyddsrumsinvesteringarna icke böra läggas ned såsom improduktivt kapital utan i största möjliga utsträckning göras räntebärande. Detta är av betydelse redan ur rent investeringsbegrän- sande synpunkt, i det att skyddsrummen, om de användas under fred, till motsvarande del ersätta andra investeringar. Skyddsrumsinvesteringarna be- höva följaktligen icke till den delen betraktas såsom egentliga. försvarskost- nader. Planeringen av skyddsrum bör sålunda ske med tanke på deras an- vändning under fred. Likaledes bör vid planering av industribyggnader o. dyl. undersökas, huruvida byggnaderna helt eller delvis kunna utföras i berg,' så att verksamheten blir skyddad under krig och behovet av annars erforderliga skyddsrum nedbringas.
Frågan om fredsanvändning av skyddsrummen får en delvis annan inne- börd, när det gäller fullträffskyddsrum än beträffande husskyddsrum. De senare kombineras som regel med byggnadens ordinära utrymmesbehov, så-
l l » l i i l i »
som cykelrum, torkrum m. m., och att skyddsrum iordningställes medför icke ökade källarutrymmen eller ökad avkastning av byggnaden i fråga. Kostna» den för skyddsrummet (merkostnaden) är att anse såsom en icke-räntabel skyddsrumskostnad. Så är icke fallet då skyddsrum inrättas i berg eller så- som friliggande betongrum, i viss mån också kvartersskyddsrum. De till- gängliga utrymmena där utgöra helt nytillkomna utrymmen, och förränt- ningen av anläggningskostnaderna är i dessa fall mera direkt beroende av hur anläggningen utnyttjas under fred.
I fråga om husskyddsrum måste man söka undvika att skyddsrumsanord- ningarna utgöra hinder för källarutrymmenas ordinära begagnande. I prak- tiken ha gällande bestämmelser angående nyttjande av skyddsrum under fred inneburit, att skyddsrum i källare i äldre byggnader istort sett kunnat återställas till ursprungligen användbart skick, dock att skyddsdörrar och luckor samt igenmurningar av dörr- och fönsteröppningar bibehållits. I s. k. normalskyddsrum i nyare byggnader placeras dörrarna främst med hänsyn till skyddsrummet, varjämte ljusintag i form av fönsteröppningar som regel icke få förekomma. Med ledning av nyare rön böra bestämmelserna i fort- sättningen kunna utformas på sådant sätt, att ovan åsyftade fredsanvändning blir lättare att tillfredsställa än enligt nu gällande bestämmelser.
Befintliga skyddsrum i berg utnyttjas för närvarande i viss utsträckning, huvudsakligen såsom lagerutrymmen. Exempelvis inbringa i Stockholm ca tjugufem offentliga bergskyddsrum en bruttoinkomst av nära tre procent på det av stat och kommun gemensamt investerade kapitalet -— utan att vara planerade för fredsanvändning.
Inredning av bergrum för fredsanvändning har dock hittills fått endast ringa omfattning. Detta sammanhänger bland annat med att tekniska och ekonomiska förutsättningar icke varit helt klarlagda eller mera allmänt kända. Sålunda ha ofta kostnaderna synts höga. Det har icke heller varit alldeles klart i vad mån underjordiska lokaler äro likvärdiga med konven- tionell ovanjordsbebyggelse, när det gäller ljus-, luft-, hälso- och komfortför- hållanden. Ibland ha fastighetsrättsliga frågor försvårat eller förhindrat för» verkligandet av bergrumsprojekt.
Med hänsyn till dessa frågors utomordentliga betydelse skola i det följande för-utsättningarna för att nyttiggöra skyddsrum under fred bedömas. För vissa markrättsliga förutsättningar för att anordna bergrum redogöres i sär- skild bilaga (bilaga 2).
Bergrum såsom arbetslokaler
Man måste taga hänsyn till ett flertal problem, när det gäller att bedöma förutsättningarna för inredning av arbetslokaler i berg eller i övrigt under jord.1 En förberedande utredning härom gjordes redan år 1944 av dåvarande
1 Se även Teknisk Tidskrift nr 51/1945.
försvarsväsendets kemiska anstalt i samråd med fortifikationsförvaltningen och ett flertal tekniker och medicinska experter. Det framkom därvid, att goda möjligheter förefunnos att inreda bergrum på sådant sätt, att de bli väl tjänliga såsom arbetslokaler för permanent bruk. Man kunde konstatera, att några medicinska olägenheter ej borde behöva förekomma, om man höll de hygieniska förhållandena på en betryggande nivå och tog hänsyn till luft- växling, belysningsförhållanden, färgsättningar etc. Snarare visade sig psy- kologiska omständigheter och miljöförhållanden spela in.
Vid iordningställande av lokaler i berg är ett första villkor för gott re- sultat, att den utsprängda bergtunneln dimensioneras ändamålsenligt och förses med sådan innerbyggnad och inredning som ändamålet kräver. Med tekniska hjälpmedel på luftkonditioneringens område kan man i bergrum uppnå klimatförhållanden, dvs. för människokroppen lämpliga temperatur-, fuktighets- och rörelsetillstånd hos luften, som väl tillgodose alla krav, som kunna uppställas i sådant hänseende. Genom rationell luftkonditionering kan temperatur- och fuktighetshalt i luften avpassas och ventilationen fås under kontroll. I vissa avseenden är det till och med lättare att komma till rätta med värme- och ventilationsförhållandena i ett bergrum än i en ovanjords- byggnad. I mellanrummet mellan innerväggar och berg råder en nära nog konstant temperatur hela året om, oberoende av den yttre väderleken, och de för rätt temperatur störande yttre momenten äro därför obetydliga.
Tidigare rådande inställning till arbete i underjordiska lokaler kan sägas ofta ha varit influerad av att man sett endast dåliga sådana lokaler med provisoriska och ogästvänliga inredningar; ofta dessutom kalla, fuktiga, då- ligt ventilerade och dåligt upplysta. Att inreda arbetslokaler i berg ansågs följaktligen a priori såsom mer eller mindre olämpligt. Det bör måhända också framhållas, att ökade arbetshygieniska krav medfört, att arbete i dåligt upplysta källarlokaler förbjudits. Med hänsyn härtill har det på olika håll ansetts utgöra en tillbakagång att tillåta arbete i underjordiska lokaler. Härvid har emellertid icke beaktats, att moderna sådana kunna utföras så att de tillfredsställa synnerligen högt ställda arbetshygieniska krav, och att det alltså icke varit fråga om en återgång till äldre tiders mörka, smutsiga och olämpliga källarutrymmen. Om man exempelvis undersöker arbetsförhål— landena i en storstad, finner man, att ett mycket stort antal personer året runt utan olägenhet arbeta i lokaler som sakna dagsljus, såsom i många av våra största och elegantaste varuhus, banklokaler, populära restauranger m. m. Detta tyder på att miljö- och allmänna arbetsförhållanden äro av stor betydelse.
Utredningen ansåg det vara av synnerligen stor vikt, att dessa olika frågor utreddes. På föranstaltande av försvarsmedicinska nämnden har detta också kunnat äga rum.
Undersökningsarbetet organiserades på två parallellt löpande linjer. Den ena skulle med tillhjälp av testpsykologiska metoder söka klarlägga förhål-
landen-a bland arbetare i bergverkstäder och lokaler under jord jämfört med motsvarande förhållanden i ovanjordslokaler. Den andra avsåg att ur medi- cinska synpunkter söka klarlägga hälsotillståndet och sjukligheten vid ar- beten i bergverkstäder jämfört med ovanjordsverkstäder. I sammanhang här- med har man även genom ytterligare tekniska undersökningar sökt belysa vilka. faktorer som inverka på hälsofrågan och trivseln.
Undersökningarna äro ännu icke avslutade, varför resultaten endast preli- minärt kunna redovisas. Det vill synas som om det visserligen är av stor vikt, att alla tillgängliga tekniska resurser utnyttjas för att åstadkomma så goda lokalförhållanden som möjligt vad beträffar belysning, ventilation, färgsätt- ning o. dyl., men att de väsentliga problemen rörande arbetsförhållanden i berglokaler ligga i personalvården och personalbehandlingen, förhållandet mellan företagsledning och anställda, förmän och arbetare etc. Förutom de ovan nämnda förhållandena ställas också stora krav i vad berör upplysnings— verksamhet och information från företagsledningens sida, omvårdnad av per- sonalen under fritid och råd rörande personliga svårigheter m. m. Omhänder- has personbehandlingsfrågorna i ett företag på ett mindre omsorgsfullt sätt, synas skadeverkningarna av dessa brister bli av större betydelse i berglokaler än i ovanjordslok-aler.
Denna slutsats synes även bekräftad av den medicinska undersökningen rörande läkarstatistiken för sjukdom vid bergverkstäder jämfört med mot- svarande statistik vid verkstäder ovan jord. Trots att det är mycket vanligt i bergverkstäder med klagomål på huvudvärk och trötthet, avspeglar detta sig såväl relativt som absolut mycket litet i sjukstatistiken och någon skill- nad i frånvaro på grund av trötthet eller huvudvärk kan ej konstateras. Ej heller beträffande andra sjukdomar kan man finna något belägg för att det skulle vara förenat med hälsorisk att arbeta i bergverkstäder.
Ovanstående undersökningar hänföra sig till sådana ytterlighetsfall, där praktiskt taget hela verksamheten är förlagd i berg och närmast består i rent verkstadsarbete. Många andra former av verksamhet i underjordiska lokaler bli emellertid aktuella vid fredsanvändning av fullträffskyddsrum. Det är därför angeläget att fortsätta undersökningarna rörande bland annat de psykologiska faktorer, som skapa trivsel och trevnad. Det är av samma skäl betydelsefullt att vidare studera inredningsdetaljer i fråga om belysning, möbler och textilinredning, entréernas utformning och andra dylika faktorer.
Efter hand som på detta sätt möjligheterna att förbättra arbetsförhållan- dena i bergrum för olika ändamål bli klarlagda böra de också göras mera allmänt kända. Det bör bland annat ankomma på civilförsvarsstyrelsen att i samverkan med myndigheter och organ, som tekniskt och arbetshygieniskt eller eljest beröras härav, verka för att en sådanupplysning kommer till stånd.
Med hänsyn till de resultat som från ovan relaterade undersökningar er-
hållits beträffande arbetsförhållandena i underjordiska lokaler-, anser utred- ningen det fullt bestyrkt, att goda möjligheter föreligga att utnyttja fullträff- skyddsrum såsom arbetslokaler även under fred.
Ekonomiska synpunkter
En principiell jämförelse mellan kostnaderna för att bygga i berg och mot- svarande kostnader för vanligt byggnadssätt ovan jord visar, att man vid
utförande av bergrum har att _! Vx - ."" ..
taga hänsyn till kostnader för imamen-?? '
sprängning och transport av sten. för infarter och portar samt för i.u ' & Hå q. ' F" _ __ ' "'#”— 4531
maskinella anordningar av olika slag, som ej uppkomma vid van- ligt byggnadssätt. Vissa kostna- der tillkomma för ledningsdrag ningar, eventuella förstärknings— arbeten och för utsprängd mervo- lym, som av sprängtekniska skäl eller för avsyning, säkerhet och kontroll kan behöva uttagas utanför den egentliga byggnads— kroppen. Mot dessa kostnadsför- dyrande faktorer kunna beträf- fande ovanjordsbyggnader å andra sidan ställas kostnader för grundläggning. vilka kostnader helt bortfalla för berganläggningar, högre kostnader för _vt- terväggar med stora krav på värmeisolering, fönster- och fasadbehandling samt kostnader för tomtmark.
Ur ekonomisk synpunkt spela tomtkostnaderna stor roll. Dessa äro i all- mänhet mycket höga inom sådana centrala delar av tätorterna, där bergrums- bebyggelsen är mest angelägen. Genom att ytmark behöver tagas i anspråk endast i obetydlig utsträckning kunna dylika kostnader till stor del undvikas vid .bergrumsbebyggelse. En fördel är i många fall att anläggningen i fråga kan få en mera central belägenhet än om tomtmark i ytan måste tagas i anspråk.
Bergets läge och i viss mån också be- skaffenhet är likaledes av betydelse för kostnaderna. De mest gynnsamma förut- sättningarna har man, om berget ligger så till att sprängningen kan ske med kor- ta inslag (tunnelinfarter) och obetydliga förstärkningskostnader. Bergrummets vo-
lym och mest ekonomiska tunnelsektion äro andra faktorer av kostnadspå- verkande art.
Även när det gäller drifts- och underhållskostnader förete de båda slagen av byggnadssätt olikheter. Uppvärmningskostnaderna för en anläggning i , berg äro betydligt mindre än för en byggnad ovan jord, å andra sidan bli ' utgifterna för belysning högre. Underhållskostnaderna äro lägre för en berg- rumsanläggning än för motsvarande konventionella ovanjordsbyggnad.
; För att få de ekonomisk-tekniska förutsättningarna för bergrumsbebyggelse ! belysta har skyddsrumsutredningen låtit uppgöra förslag över tre olika an- ; läggningar i Stockholm. För förslagen —— en hotellbyggnad vid Birger J arls- ; lratan, en garageanläggning såsom alternativ på samma plats och en byggnad | 1
H
inrymmande moderna fritidslokaler vid Torsgatan — redogöres i bilaga 1. Vidstående bilder visa utformningen av entréerna vid hotellprojektet, en in- & teriör av garaget samt en exteriör till fritidsanläggningen. Förslagen få be- , traktas såsom exempel på större bergrumsanläggningar, i detta fall avpassade 3 efter stockholmsförhållanden men i princip och i modifierad form tillämp- bara även å andra platser. Vid förslagens utformning har vederbörlig hän- , syn tagits till att anläggningarna i händelse av krig skola kunna tagas i bruk & såsom skyddsrum. Kostnader för speciell skyddsrumsinredning. såsom brit- sar, avgränsningsväggar etc., äro icke medräknade i de redovisade q.», anläggningskostnaderna. ._ . .' Undersökningarna ge belägg ! för att det i allmänhet är drifts- ekonomiskt möjligt att inreda
nu n n
-==nn:| nu
N &_
===-== non nunauunna
; och utnyttja bergrum under fred, nu, '» förutsatt att vid den driftseko- %. nomiska kalkylen merkostnaden så för stötvågsskydd, gasskydd m.fl. av skyddsrumsanvändningen spe- j ciellt föranledda merkostnader . gäldas av särskilda medel.
Såsom framhållits ovan och ytterligare belyses i redogörelsen för de under- sökta projekten äro anläggningskostnaderna liksom de driftsekonomiska för- utsättningarna olika för olika fall. Mycket beror också på, vilka teknisk-eko- nomiska utgångspunkter som läggas till grund för beräkningarna. Detta fram- går bland annat av en utredning, som nyligen utförts av Stockholms stad och som skyddsrumsutredningen fått tillfälle taga del av. Ifrågavarande utredning behandlar två skyddsrum-sprojekt i berg, där skyddsrummen äro tänkta att under fred använda-s såsom garage. Denna utredning har kommit till ett re- sultat, som utvisar lägre räntabilitet än de beräkningar skyddsrumsutred- ningen gjort. Man har härvid ansett sig bunden av nu gällande principer för
anordnandet av skyddsrum, vilket innebär att bergrummen i fråga icke i första hand planerats för avsedd fredsanvändning, utan med hänsyn till alla de inskränkningar som betingas av att anläggningarna från början fullt ut- . byggas och inredas för skyddsrumsunvändning. Detta har medfört, att utrym- " mena icke kunnat utnyttjas på ett sätt, som är ekonomiskt vid garageplane— ring, samt att kostnader upptagits för fullständigt utförd skyddsrumsinred- ning av hög standard. —
Enligt skyddsrumsutredningen hör av ekonomiska skäl utgångspunkten vara, att bergrummen i första hand projekteras och inredas för avsedd freds- användning (se sid. 73). Förutom att anläggningskostnaderna påverkas härav. är en dylik planering en förutsättning för att driften, i nämnda fall garage- verksamheten, skall kunna göras konkurrenskraftig och lönsam under samma villkor som i motsvarande anläggning ovan jord. Av betydelse för räntabili- tetsförhållandena är slutligen, att man för varje fall söker finna det använd- ningsområde, som allt efter omständigheterna bäst lämpar sig för platsen i fråga.
Med ledning av utredningens olika undersökningar synes man ha rätt att räkna med att bergrummen förränta sig upp till 80 procent av anläggnings- kostnaden och betongrummen upp till 50 procent (vid en låneränta om 3 procent). I vissa fall kunna ännu gynnsammare resultat uppnås.
Som helhet betraktat kan man draga den slutsatsen., att skyddsrmnsinveste- ringarna till betydande del, omkring 60 procent, kunna göras räntabla. Ut- redningen vill starkt understryka, att det slutliga resultatet blir beroende av lokala förhållanden samt villigheten att i varje fall anordna skyddsrum för kvalificerat ändamål.
Åtgärder för att stimulera till ökad fredsanvändning av skyddsrum
Möjligheterna att inreda fullträffskyddsrum för permanent bruk äro alltså mycket goda, och många olika användningssätt kunna ifrågakomma. De kun- na iordningställas till garage, lagerlokaler och arkiv, lika väl som till mer inredningskrävande lokaler, såsom samlings och föreningslokaler, hotell, bu- tiker, verkstäder, lokaler för hantverk och småindustri m. 111.
Från dessa förutsättningar bör man sträva efter att inreda skyddsrummen så, att största möjliga fredsanvändning utvinnes. Man bör också, på basis av förefintliga driftsekonomiska förutsättningar, söka stimulera till byggande i berg för att på sådan väg få till stånd skyddsutrymmen av betydelse för be- folkningens skydd samt produktion och folkförsörjning under krig.
En fullgod användning av skyddsrummen under fred kräver kommunernas medverkan. Då planer upprättas för skyddsrumsbyggande böra vederbörande kommunala organ, vilka ha kännedom om andra byggnadsplaner i samhället, bli satta i tillfälle att pröva skyddsrummen ur fredsanvändningssynpunkt. Vidare måste skyddsrummens utformning anpassas efter deras fredsanvänd-
% | ; i !
ning och kraven ur skyddsrumssynpunkt modifieras för att möjliggöra dylik anpassning.
Fredsanvändningen bör icke ensidigt inriktas på vissa slag av byggnads- projekt. Samordnandet bör för varje särskilt fall tagas under Övervägande från de lokala förutsättningarna. Aktuellt för de större orterna är behovet av garage och underjordiska parkeringsplatser. Uppdämda behov finnas också bland annat för lagerbyggnader och fritidslokaler, de senare icke minst i ut- präglade industriorter. Det torde över huvud taget icke vara någon svårighet att för den närmaste framtiden finna lokalbehov, som kunna förenas med byggandet av fullträffskyddsrum. Principiellt är en sådan användning att föredraga, som möjliggör snabb omställning från fredsbruk till skyddsrum. Ur denna. synpunkt är en användning exempelvis till garage lämpligare än till lagerlokaler. Då lageranvändning ifrågakommer bör den om möjligt avse varuslag, som äro oömma och i ett nödläge kunna tillfälligt lagras utomhus.
Det måste ankomma på den statsbidragsprövande myndigheten att över. vaka, att varje statsbidragsberättigat skyddsrum utföres på sådant sätt, att det kan få ändamålsenlig fredsanvändning.
Värdet av skyddsrummets användning under fred, vartill hänsyn skall ta— gas då statsbidrag bestämmes, är av naturliga skäl svårt att exakt ange på förhand. Anläggningen kanske efter en tid disponeras på annat sätt än vad man ursprungligen räknat med. Lokalernas inredning kanske förbättras, hy- resmarknaden undergår förändringar osv., så att lokalerna bli mera värde— fulla. Utvecklingen kan också tänkas gå i annan riktning, vilket innebär risk- tagade för anläggningens ägare. En värdemätare på fredsanvändningsvärdet har man i de årliga driftsresultaten för skyddsrummet i fråga. Ett förfarings- sätt grundat på årliga eller andra periodiska redovisningar av driftsresul- taten för de särskilda fallen synes emellertid av praktiska skäl uteslutet. Man torde i stället vara hänvisad till att fastställa värdet en gång för alla i form av beräknat kapitaliserat fredsanvändningsvärde. Vid bestämmandet härav bör hänsyn tagas bland annat till det allmänna hyresläget inom orten, sannolik användning av skyddsrummet, beräknade underhålls— och drifts- kostnader och liknande omständigheter.
Kommunerna komma att genom fredsutnyttjandet få ökade uppgifter be— träffande skyddsrummens förvaltning. Fredsutnyttjandet kan vara förenat med spekulativa moment, som kommunen icke alltid har intresse av och som enligt vad ovan framhållits innebär risktagande. Det synes riktigt, att dylika omständigheter beaktas, då värdet av fredsanvändningen beräknas och stats- bidrag fastställes. Värdet bör principiellt bestämmas såsom den beräknade minsta inkomsten av användning. I sådana fall då kommunen står för bygg- nadsansvaret för fullträffskyddsrum och vinst i det långa loppet uppkommer utöver vad som förutsetts vid bestämmandet av fredsanvändningsvärdet, bör kommunen få tillgodogöra sig denna vinst. Detta motiveras av att kommunen
står för eventuella risker. Motsvarande principer böra tillämpas då enskild står för byggnadsansvaret.
Om någon av kommersiella intressen vill förlägga viss fredsverksamhet till lokaler i berg och om det samtidigt är ett allmänt intresse att bergskyddsrum utföres, böra den enskildes byggnadsintressen och beredskapsintressena kunna samordnas. I sådana fall böra allmänna medel göras tillgängliga för att täcka eventuella merkostnader. Förutsättningen för att sådana medel ställas till förfogande är att bergrummen planeras med hänsyn till utnyttjandet såsom skyddsrum.
Kostnadsberäkningar
Utredningen framlägger i det följande vissa överslagsberäkningar över kost- . naderna för en skyddsrumsutbyggnad i den omfattning utredningen före— ; slagit. -
A. Huvuddelen av kostnaderna hänför sig till fullträffskyddsrum för civil- befolkningen. Föreslagna 750.000 platser i sådana skyddsrum fördelas mellan olika typer av skyddsrum på följande sätt:
Genomsnitts— Anta] _ T y 9 platser lisää? kg” IxOStnad. kr 1. Bergskyddsrum ............... 510.000 500 255.000.000 ' 2. Betongskyddsrum ............ 142.000 1.050 149.000.000 3. Kvartersskyddsrum ......... 98.000 960 94.000000 Summa 750.000 500.000.000 | (i runt tal) I | * Erforderlig volym per skyddad person (liggande), sedan hänsyn tagits till utform- 'l ningen för fredsbruk, uppgår till i medeltal 3,5 kubikmeter.
Härvid har i enlighet med gjorda överväganden räknats med en medelstor- lek för typ 1 av ca 2.300, typ 2 ca 1.300 samt typ 3 ca 1.000 personer.
Inom ramen för dessa kostnader iordningställas skyddsrummen på sådant sätt, att de kunna ändamålsenligt utnyttjas i fred såsom garage, lager- och verkstadslokaler m. m. I kostnadsberäkningen ingä icke utgifter för sådan särskild skyddsrumsinredning (logementsutrustning m. m.) , som omnämnes på sid. 73, men väl för stötvågsskydd och luftreningsanordningar.
På grunder, för vilka redogjorts i det föregående (sid. 89 ff.), finnes an- ledning att räkna med betydande fredsanvändning av skyddsrummen. I en— lighet härmed kunna ca 300 miljoner av bruttokostnaden beräknas utgöra räntabla investeringar vid en räntesats av 3 procent.
N ettokostnaden för denna grupp av skyddsrum beräknas med ledning härav till i runt ml 200 miljoner kronor.
B. Inom de områden, där fullträffskyddsrum icke erfordras men ändock enligt det föregående skyddsrum böra anordnas, skola husskyddsrum inrättas
"I"—125557
vid utfö 'andet av nybyggnader. Ifrågavarande områden begränsas enligt m'- redningens förslag till vissa ytterområden i de största städerna, företrädesvis Stockholm, Göteborg och Malmö. Utredningen har beräknat platsbehovet i sådana skyddsrum till ca 300.000 för en tioårsperiod.
Av nuvarande byggnadskvot för ifrågavarande städer beräknas tvä tredje- delar komma att beröras av den föreslagna skyldigheten att anordna hus- skyddsrum. Detta motsvarar approximativt 6.300 bostadslägenheter i bygg- nader av den storlek att de skola ha skyddsrum. Skyddsbchovet per lägenhet har visat sig i genomsnitt motsvara 3,7 platser (sittplatser). Om hänsyn här- jämte tages till annan bebyggelse än bostadshus (affärs— och kontorslokaler, skolor och andra allmänna inrättningar, industribyggnader osv.), beräknas kostnaderna. för husskyddsrum uppgå, till 3 miljoner kronor per år, räknat efter 100 kronor per plats och med 1950 års byggnadskvot såsom grundvärde. Denna kostnad utgör samtidigt nettokostnad.
C. Civilförsvarsstyrelsen har med ledning av de allmänna riktlinjerna i utredningens förslag och upprättade organisationsplaner uppskattat kostna- derna för skyddsrum för det allmänna cirilförsrarcts personal och rcrksam- het enligt följande:
Ledningscentraler ................................................... 25.000000 (iruppstationer (skyddsrum för aktiv personal, hjälp— platser. fordonsskydd 111. in.) ................................. ]00.000.000
tillsammans kronor 125.000000
Ett säkert bedömande av hur skyddsrumsutredningens allmänna riktlinjer komma att äterverka på den fortsatta utbyggnaden av allmänna civilförsva- rets skyddsrum kan gö *as först sedan dessa riktlinjer samordnats med grund- läggande civilförsvarsorganisatoriska problem. För detta erfordras, att detalj- planläggning äger rum och organisationsplanerna revideras.
Allmäna civilförsvarets skyddsrum kunna nyttjas under fred endast i be- gränsad utstäckning. Begränsningen sammanhänger bland annat med att centralerna behöva hållas tillgängliga för övningar och att dessa skyddsrum av beredskapsskäl måste stå färdiginredda. Utredningen räknar därför med angivna kostnad såsom nettokostnad.
D. De medel som härröra från fastighetsägares skyldighet att då nybygg- nader utföras bidraga till kostnaderna för fullträffskyddsrum, s. lr. fastig— lietsägarbidra-_r/, beräknas efter 1950 års byggnadskvot och 100 kronor per skyddsplats uppgå till något mer än 8 miljoner kronor per är.
Om den föreslagna utbyggnaden av fullträffskyddsrum för civilbefolk- ningen och det allmänna civilförsvaret fördelas under en tioårsperiod, upp- skattas -mcdclkostnmlcn per år enligt följande (miljoner kronor):
Brutto- kostnad
I'rcdsn n- vändning
Fastighets- Eigarbidrag
Fullträffskyddsrnm för civilbefolk-
ningen ............................................. 50 30 s
Husskyddsrum ................................. 3 _ _
Skyddsrum för allmänna civilförsvarets
personal och verksamhet .................. 12,5 _ _ Summa per år 65,5 30 8
Detta innebär, att kostnaden för stat och kommuner för en tioårsperiod blir 24,5 miljoner kronor i medeltal per år.
Utgifterna fördela sig för samma tid mellan staten, kommuner och fastig- hetsägare enligt följande:
1. Statcn: 18.-l miljoner kronor (3/4 av det allmännas kostnader).
'_'. Kommune):- 6,1 miljoner kronor (1/4 av det allmännas kostnader).
I
i.. Fustighetsäga-rc: a) husskyddsrum 3 miljoner kronor, b) bidrag till fullträffskyddsrum (_fastighetsägarbidrag) 8 miljoner kronor.
Specialmotivering till författnings-
ändringarna
Utredningens förslag till författningsändringar berör uteslutande änd- ringar i civilförsvarslagen. Tillämpningsföreskrifter, främst ändringar och tillägg i civilförsvarskungörelsen, ha icke utformats.
Lagändringarna föreslås träda i kraft vid snarast möjliga tidpunkt. Flera skäl tala härför, ,bland annat att detaljplanläggningen bör komma i gång. Ur ekonomisk och även investeringsbegränsande synpunkt är det fördelaktigt, att man icke försitter tillfällen att samordna byggandet av de föreslagna fullträffskyddsrummen med andra byggnadsplaner och att man i berörda orter så snart som möjligt söker bedöma vilka aktuella byggnadsprojekt som lämpligen kunna utföras i form av skyddsrum. Intill dess slutlig ståndpunkt tagits till frågan om det framtida skyddsrumsbyggandet, bör man med stöd av nuvarande författningsbestämmelser söka få till stånd bergskyddsrum i stället för s. k. normalskyddsrum, där förutsättningar finnas härför, såsom då skyddsrum anordnas för industrier eller nya bostadsområden och berg finns tillgängligt i anläggningarnas eller byggnadernas närhet.
22 &.
Det bör enligt utredningens förslag ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till arternas mer eller mindre utsatta läge pröva, om skyddsrum skola finnas. Dylik prövning kan också avse att bestämma, om skyddsrum skola finnas för såväl civilbefolkningen som det allmänna civilförsvaret eller för endast det sistnämnda.
I lagen skiljes icke längre mellan allmänna och enskilda skyddsrum. Den omfattning, vari skyddsrum skola finnas inom orterna, anges i organisations- planerna för det sammantagna skyddsbehovet. Av planerna skall också framgå av vilken beskaffenhet skyddsrummen skola vara och beträffande fullträff— skyddsrum var de skola vara belägna. Organisationsplanerna förutsättas i dessa delar bli underställda civilförsvarsstyrelsen.
Det må bemärkas, att delvis särskilda bestämmelser för närvarande gälla beträffande civilförsvaret vid försvarsväsendet, järnvägarna, kraftföretag, telegrafverket samt luftfartsverket.1 Försvarsväsendet tillhörande anlägg- ningar och byggnader äro i fråga om förhållanden, som avses i civilförsvars-
1 SFS 1948: 561—563, 1949: 29 och 1949: 103.
_ lagen, undantagna från bestämmelserna i denna författning. Det ankommer [ i föreskriven ordning på militär myndighet att besluta om inrättande av : skyddsrum för militäranläggning. För övriga här nämnda verk och företag | gälla principiellt bestämmelserna i civilförsvarslagen med rätt för järnvägs— ' styrelsen, vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen samt luftfartsstyrelsen att själva bestämma om skyddsrums inrättande, oaktat skyddsrum icke skall finnas enligt gällande organisationsplan. Motsvarande bestämmelser böra gälla även i fortsättningen. Man bör sträva efter att samordna ifrågavarande skyddsrumsbehov med skyddsrumsfrågans lösande i övrigt. Där förhållan— dena påkalla åtgärder utöver vad som innefattas i organisationsplanen för civilförsvarsområdet, böra nämnda styrelser äga att,i enlighet med vad Kungl. Maj:t förordnar därom jämlikt 96 & civilförsvarslagen, själva inrätta och utrusta erforderliga skyddsrum. Där sådana åtgärder vidtagas, är det av vikt att samråd äger rum med civilförsvarsmyndigheterna och vederbörande kom- munala myndigheter.
23 5.
Enligt 22 & skall av organisationsplanerna framgå inom vilka områden och i vilken utsträckning skyddsrummen skola vara anordnade såsom fullträff- skyddsrum respektive husskyddsrum. De förra föreslås av utredningen såsom
i mest förekommande skyddsrumstyp.
Beträffande skyddsvärdet hänvisas till framställningen å sid. 45. Hus- skyddsrum skola utföras så, att de ge det skydd som åsyftas i gällande 23 %. Med hänsyn till att skyddsrum av denna beskaffenhet enligt förslaget skola förekomma endast i begränsad utsträckning och i ytterområden, där skade-
i verkning-arna vid anfall mot de egentliga riskområdena beräknas bli mindre, har nu gällande begränsning i fråga om skydd mot rök- och stridsgaser i mindre skyddsrum bibehållits.
24 5.
Denna paragraf motsvarar gällande 24 % civilförsvarslagen. I paragrafen uppräknade anläggningar och byggnader skola förses med eller ha tillgång till antingen fullträffskyddsrum eller husskyddsrum, bero— l ende på vad organisationsplanen föreskriver. Beträffande områden, där hus- skyddsrum skola förekomma, innebära bestämmelserna att skyddsrum an- ordnas efter samma principer som hittills, men med beaktande av vad 1945 j års civilförsvarsutredning föreslagit beträffande utformningen av motsva- rande bestämmelser.
25 5.
I lagen anges här vissa grunder för skyddsrumsplanläggningen, vilka skola iakttagas när organisationsplanerna upprättas samt behovet och storleken av fullträffskyddsrum beräknas. Dessa grunder anknyta till hittillsvarande
lagbestämmelser, där viss åtskillnad göres mellan skyddsbehov för bostäder samt andra anläggningar eller byggnader. Vid beräkningen måste hänsyn tagas till uppsamlingsområdets (dvs. det begränsade område som skyddsrum- met i fråga skall betjäna] allmänna karaktär och till trafikanter.
Man kan icke utgå från att utrymning hinner genomföras före ett krigs- utbrott. Skyddsrummen måste därför dimensioneras för att i ett katastrof- läge (blixtanfall vid en tidpunkt då utrymning ej hunnit genomföras) till- fälligt mottaga hela fredsbefolkningen i orten i fråga. Detta gäller även om- råden av icke-bostadskaraktär. Att skyddsrumsbehovet inom sådana områden beräknas från en annan utgångspunkt, nämligen för dem som vistas där under krig, leder icke till någon väsentlig avvikelse härifrån, eftersom det vid uppskattningen av behovets storlek icke är berättigat att lägga till grund mera extrema krigslägen med fullt genomförd omställning av produktion och arbetsrytm utan snarare de tänkta. förhållandena under det inledande skedet av ett krig. då en dylik omställning ännu pågår och avsedd utrymning icke genomförts.
Med hänsyn till att bombnedslag kunna inträffa utan förvarning måste de, som under krig vistas inom riskområdet, kunna i erforderlig utsträck- ning förläggas i skyddsrum under icke-arbetstid och hänsyn tagas härtill vid planläggningen.
26 %.
Denna paragraf motsvarar gällande 25 % civilförsvarslagen och preciserar hur skyddsbehovet skall beräknas för den enskilda anläggningen eller bygg- naden i de fall husskyddsrum skola anordnas. Paragrafen har dessutom be- tydelse för bestämmandet av fastighetsägares kostnadsansvar (s. k. fastig- hetsägarbidrag) i de fall anläggning eller byggnad skall ha tillgång till full- träffskyddsrum.
Paragrafen innehåller också bestämmelser om anordnande av gemensamt skyddsrum i stället för husskyddsrum i byggnaderna var för sig.
I andra momentet åsyftas fall, där inom området i fråga husskyddsrum regelmässigt anordnas, men ekonomiska förutsättningar finnas för att i stål— let inrätta bergskyddsrum gemensamt för flera fastigheter. Detta är nämligen möjligt om skyddsrummet får en inkomstbringande användning under fred. Bestämmelsen har ansetts böra få tvingande karaktär, om anordnandet av bergskyddsrummet prövas kunna ske utan oskälig kostnad för anordnaren. Värdet av skyddsrummets nyttiggörande under fred anses därvid icke såsom skyddsrumskostnad.
Utredningen föreslår icke någon ändring angående beräkningen av skydds— rum för byggnader, som inrymma samlingslokaler. Lagrummet har samband med 44 å, som ger länsstyrelserna befogenhet att under högsta civilförsvars— beredskap förbjuda användandet av samlingslokaler, där skyddsrum icke finns att tillgå. Det må emellertid framhållas, att samlingslokalerna ha en
stor uppgift att fylla under krig och att man därför icke kan utgå från att flertalet sådana. lokaler komma att stängas. Man bör, där så är möjligt, in- rikta sig på att vid nybyggnad anordna biografer och andra samlingslokaler så. att de i sig själva få ett skyddat läge i berg eller under skyddstäckning i byggnader med stor skyddsförmåga.
28 %. Förevarande paragraf motsvarar gällande 28 & civilförsvarslagen. Den avser endast skyldigheten att inrätta husskyddsrum. Beträffande fullträff- skyddsrum medges vissa liknande undantag i 60 %, fjärde stycket.
30 %.
Skyddsrummens fredsanvändning har stor betydelse för skyddsrumsfrågans lösande, och det är därför viktigt att skyddsrummen inredas för sådan an— ! vändning. Det är också betydelsefullt, att iordningställda skyddsrum hållas i sådant skick, att de kunna tjäna sitt ändamål under krig utan att mera omfattande byggnadsanordningar behöva vidtagas. Det förutsättes, att civil- försvarsstyrelsen utfärdar erforderliga föreskrifter härom.
33 %.
.Xngåeude denna paragraf hänvisas till framställningen å sid. 76. Vad som är att hänföra till nybyggnad regleras i 169 % byggnadsstadgan.
45 %.
I gällande civilförsvarslag uppräknas i denna paragraf vissa civilförsvarsv åtgärder, som ur praktisk och ekonomisk synpunkt ansetts böra utföras av kommunerna. Bland dessa åtgärder märkes kommunernas skyldighet att in- rätta och utrusta s. k. allmänna skyddsrum. Såsom framgår av den allmänna motiveringen å sid. 75—76 bör den föreslagna utbyggnaden av fullträffskydds- rum såväl för civilbefolkningen som för det allmänna civilförsvaret anförtros kommunerna. Praktiska skäl beträffande såväl utförandet av skyddsrummen som dispositionerna för fredsutnyttjandet tala för detta. Skyddsrummen kom- ma nämligen i stor utsträckning att anordnas på kommunal mark. Ändringen av punkt b) är sålunda närmast att anse såsom en utvidgning av hittills gäl- lande bestämmelser.
I vissa fall kommer byggansvaret att ligga på annan än kommunen. Om fullträffskyddsrum enligt organisationsplanen skall inrättas på markområ- de, som inte tillhör kommunen, må ägaren eller innehavaren av markområdet enligt vad som följer av 59 % 2 mom. anordna skyddsrummet i stället för kommunen. På grund av det intrång, som markägaren som regel blir utsatt för om skyddsrum anordnas av kommunen inom hans markområde, torde den- nes rätt att övertaga byggansvaret konnna att utnyttjas i flertalet fall.
Skyddsrum, varom stadgas i 59 ä 3 mom., skola anordnas genom vederbö— rande anläggningsägares försorg. Likaledes skall, där länsstyrelsen förord- nar om gemensamt fullträffskyddsrum (26 5 2 mom.) i stället för husskydds- rum, sådant skyddsrum utföras av vederbörande fastighetsägare.
Angående motiveringen till sista punkten under b) hänvisas till framställ- ningen sid. 77.
De bidrag till skyddsrumskostnaderna som ägare av anläggning eller bygg- nad ha att erlägga enligt 60 å då nybyggnader utföras, s. k. fastighetsägar- bidrag, utgöra i själva verket redovisning av förskott å medel, som stat och kommun förskjutit till skyddsrumsfrågans ordnande. Fastighetsägarbidragen böra därför fördelas mellan dessa efter samma grunder som vid kostnads- fördelningen mellan stat och kommun. Om statsbidrag utgår till kommun med tre fjärdedelar av kostnadens belopp, böra sålunda fastighetsägarbidra- gen fördelas efter samma grunder.
47 %.
Såsom framhållits under motiveringen till 45 å få kommunerna, om utred- ningens förslag genomföres, skyldighet att inrätta och utrusta skyddsrum i större omfattning än vad lagen hittills ålagt dem. Det synes rimligt att stats- bidraget utgår med tre fjärdedelar i stället för hittillsvarande två tredjedelar, vilket ävenledes överensstämmer med den omfördelning av kostnadsansvaret från kommunerna till staten, varom 1945 års civilförsvarsutredning framlagt förslag.
Statsbidraget skall i varje fall beräknas å den del av anläggningskostna- derna som återstår sedan värdet av fredsanvändningen frånräknats. Bidraget skall vidare beräknas med utgångspunkt från de totala anläggningskostna- derna, dvs. kostnaderna för skyddsrummet iordningställt för fredsanvänd- ning. Angående beräkningen av fredsanvändningsvärdet hänvisas till fram- ställningen sid. 95.
59 &.
Paragrafens första moment motsvarar nuvarande 59 & civilförsvarslagen. Beträffande andra momentet hänvisas till specialmotiveringen 45 & (sid. 103) samt föregående framställning (sid. 75 och 87 ). Med skäligt freds- användningsvärde åsyftas här icke endast själva beräkningssättet när värdet i fråga fastställes, utan också att krav böra uppställas på att skyddsrummet efter förhållandena planeras så att ett skäligt värde kan utvinnas av dess användning under fred. Förskott å bidrag till skyddsrums anordnande bör utgivas av kommunen, som i sin tur ätersöker statsbidrag och utfår förskott härä av länsstyrelsen. (Det är nämligen här fråga om skyddsrum, vartill kom- munen bidrager med en fjärdedel av det allmännas kostnader.) Närmare före- skrifter angående bidrag till skyddsrumskostnad ävensom förfaringssättet i Övrigt vid tillämpning av detta lagrum utfärdas av Konungen.
Angående paragrafens tredje moment hänvisas till framställningen på sid. 87 . I fall som där avses, huvudsakligen större industrier som ha karaktären av s. k. krigsindustri, .bör skyddsrumsfrågan ses såsom en industriens och det allmänna försvarets angelägenhet utan direkt samband med kommuns skyldighet att anordna skyddsrum. Så är exempelvis fallet, om skyddsrum skall finnas speciellt för viss industri och andra än i industriföretaget sys- selsatta av olika skäl ej äga tillträde till skyddsrummet. Skyddsrumskost- naden blir då en belastning, som helt sammanhänger med krigsproduktionen och som motiverar, att kostnaderna bestridas av staten till den del de icke motsvaras av fredsanvändningsvärde och fastighetsägarbidrag. Samma. för- faringssätt kan också vara motiverat i andra fall, exempelvis beträffande större trafikanläggningar och i samband med sjukhusvårdens ordnande vid krig. Här avsett förfaringssätt har ansetts böra för varje särskilt fall bli beroende av Kungl. Maj:ts prövning.
60 5.
Angående motiveringen till paragrafens två första stycken hänvisas till den föregående framställningen (sid. 82 ff.). Det förutsättes, att Kungl Maj:t meddelar erforderliga föreskrifter beträffande beräkningen av bidragens stor- lek vad gäller undervisningsanstalter, hamnar samt trafikföretag av vikt för den allmänna samfärdseln (se sid. 83).
Det synes av praktiska skäl motiverat, att bidragen till skyddsrumskost- naderna erläggas av anläggningens eller byggnadens ägare redan i samband med att anläggningen eller byggnaden slutbesiktigas, oavsett om skyddsrum hunnit färdigställas eller ej. I fråga om andra byggnadsarbeten än dem som utföras av staten eller under statlig ledning är byggnads tagande i bruk be- roende av slutbesiktning i den ordning varom stadgas i 89 % byggnadsstadgan. Beträffande byggnadsarbeten, där byggnadsnämnd icke är skyldig att före- taga slutbesiktningar, bör betalningsskyldighetens fullgörande bestämmas till en motsvarande tidpunkt. Att bidragen erläggas på detta tidiga stadium befrämjar en ändamålsenlig utbyggnad av skyddsrummen. Någon ovisshet om tidpunkten för betalningsskyldighetens inträdande behöver icke uppkom- ma, och ställande av säkerhet för dess fullgörande påkallas icke i lika hög grad som vid betalningsskyldighet vid en senare tidpunkt. Betalningsskyldig- heten förutsättes vila å den som äger anläggningen eller byggnaden då den slutbesiktigas och för vilkens räkning besiktningen äger rum. Om särskilda skäl finnas för att uppskjuta betalningens fullgörande, exempelvis på grund av svårighet att beräkna bidragets storlek, bör sådant anstånd efter prövning kunna beviljas av länsstyrelsen. Närmare bestämmelser härom liksom om förfaringssättet i övrigt vid bidragets uttagande utfärdas av Kungl. Maj:t.
För särskilda fall kan befrielse från bidragsplikten ifrågakomma, varför regler böra finnas även härom. Det kan tänkas att ägaren av den nyuppförda anläggningen eller byggnaden själv vidtager sådana åtgärder, att skydds-
rumsfrågan för anläggningen eller byggnaden tillfredsställande löses. Detta är exempelvis fallet om anläggningen eller byggnaden helt eller delvis för- lägges i berg och skyddsrumsbehovet tillgodoses därmed. Fall kunna också tänkas förekomma, då enligt denna lags bestämmelser godtagbara skydds- rum redan finnas. Befrielse från bidragsplikten bör kunna medgivas av läns— styrelsen efter anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.
Enligt utredningens mening beröras icke 71 och 72 %% civilförsvarslagen angående nyttjanderättshavares bidrag till civilförsvarsåtgärder respektive bostadsrättshavares skyldighet i sådant avseende av den här stadgade bi— dragsskyldigheten. Någon ändring av nämnda lagrum föreslås därför icke.
61 5.
Denna paragraf motsvarar 60—61 %% nuvarande civilförsvarslag.
Övergångsbeslämmelser
Punkt .l : I likhet med hittills gällande övergångsbestämmelser (punkt 3) böra skärpta bestämmelser angående skyddsrums beskaffenhet eller omfatt- ningen av skyddsrum icke annat än i särskilda fall medföra skärpta ford— ringar för redan godkända skyddsrum eller äläggande att anordna nytt skyddsrum.
Punkt B: Lagen mäste kompletteras med övergångsbestämmelser om hur man skall förfara med redan befintliga skyddsrum inom områden, där full— träffskyddsrum skola inrättas. Dessa skyddsrum måste tills vidare bibehållas för att kunna tagas i bruk, om krig inträffar före det fullträffskyddsrum iord- ningställts. S. k. normalskyddsrum, inrättade enligt nyare bestämmelser, böra i viss utsträckning bibehållas även efter det fullträffskyddsrum tillkommit.
Sammanfattning
]. Anfallen mot mål i hemorten konnna sannolikt i ett framtida krig att in- tensifieras mer än under senaste kriget. Mot bakgrund av erfarenheterna måste man räkna med ännu mera målmedvetna och verkningsfulla anfall. llärtill bidrager icke minst den flygtekniska utvecklingen.
Skyddsrmnmcn utgöra — förutom luftförsvaret — en av de riktigaste an— ordningarna för civilbefolkning/ens skydd och ett villkor för landets förmåga att över huvud taget utstå ett krigs påfrestningar. Skyddsrumsbyggandet måste ingå såsom ett led i de totala försvarsåtgärderna och till omfattningen anpassas efter vårt lands strategiska läge.
2. Utvecklingen mot effekti'are bomber (atombomber och andra bom— ber) samt robotvapen och större bomblaster har skärpt kravet på fullträff- säkert skydd. H uuudrilrtcn lägges där är rid utbyggnad av fullträffskydds- rum, som samtidigt göras användbara för fredsändamål. Om möjligt in— sprängas fulltrz'iffskyddsrummen i berg (sid. 44).
0)
.). Med hänsyn till skyddet indelas skyddsrummen i fullträffskyddsrmn (bergrum, friliggande betongruln, kvartersskyddsrum), husskyddsrum (vilka motsvara hittillsvarande s. k. normalskyddsrum) samt provisoriska skydds- rum (sid.—15).
&. Med hänsyn till robotvapneu, den flygtekniska utvecklingen och de för kust- och gränsorterna korta avstånden från luftbevakningen kunna förvar- ningstidcrna i vissa fall bli mycket korta. Även om dessa förbättras genom radarbevakning kan man därför icke i alla lägen säkra sig mot överraskande anfall från luften. Detta gör det angeläget att i orter, där riskerna för anfall äro stora under krig, förlägga livsviktiga samhällsfunktioner, industrier och annan verksamhet i berg eller under möjligast likvärdiga skydd. En annan följd är, att den kvarvarande befolkningen måste förläggas i skyddsrum, vilka därför måste kunna inredas för sådant ändamål (sid. 41 ff.).
5. För att begränsa kostnaderna för skyddsrumsbyggandet är det nödvän- digt att fastställa rilka. orter som måste förses med skyddsrum. Särskild hän- syn bör tagas till att anfall komma att riktas mot större städer, administra— tiva centra, elkraft- och bränsleförsörjning, kommunikationer och nyckelindn- strier. Erforderliga utredningar, som läggas till grund för den definitiva
behovsgraderingen, böra utföras av civilförsvarsstyrelsen i samråd med över- befälhavaren. Utbyggnadsplanen fastställes av Kungl. Maj :t (sid. 62 ff.).
6. Den hittillsvarande dubbleringen av platsantalet, som är en följd av att skyddsrum anordnas enligt principen skyddsrum i varje hus, måste av kost' nadsskäl likaledes nedbringas till ett minimum. En koncentration bör äga rum till platser inom området, där riktig verksamhet under krig kommer att bedrivas, såsom till industriområden, administrativa centra, kommunikations— anläggningar, kommunaltekniska verk osv. Delvis sammanfaller denna pla- cering av skyddsrummen med kravet på skydd inom cityområden och bostads- områden. Där så icke är fallet måste kompletteringar inom dessa senare om- råden äga rum (sid. 64 ff.).
7. Tillåtet avstånd till skyddsrum bör göras beroende av ortens läge i förhållande till den yttre luftbevakningen och anpassas efter de principiella förvaringsmöjligheterna. Avståndet bör dock icke överstiga 400 m (sid. 42 ff.).
8. Utredningen har räknat med skyddsrumsbehov för områden med en sam- manlagd folkmängd av 3 miljoner. Efter att ha tagit hänsyn till mobilisering och avsedd utrymning samt rationell beläggning i skyddsrummen beräknas utbyggnadsbehovet omfatta 750.000 liggplatser i fullträffskyddsrum. Här- jämte skola husskyddsrum anordnas i de större städerna inom ytterområden, där fullträffskyddsrum ej fordras. Inom denna ram är det möjligt att bereda kvarvarande inom riskområdena varaktiga uppehållsplatser samt att vid katastroffall (blixtanfall) för kor- tare tid tillfälligt mottaga hela befolkningen. Till nämnda behov komma erforderliga skyddsrum för det allmänna civil- försvarets personal och verksamhet i den omfattning som organisationspla- nerna ange (sid. 70 f.).
9. Planläggning förutsättes äga rum inom varje civilförsvarsområde, varvid skyddsrumsbehovet och skyddsrummens placering närmare fastställes samt de olika skyddsbehoven samordnas. Utbyggnadsplanen upptages i organisa- tionsplanen för området, vilken i denna del underställes civilförsvarsstyrelsen (sid. 71). Vid planeringen skall hänsyn tagas till befintliga skyddsrum. Inom risk- zon, där fullträffskyddsrum skola förekomma, kunna befintliga husskyddsrum icke ersätta dessa utan böra i första hand medräknas såsom reserv. Inom ytterområden medräknas befintliga husskyddsrum såsom tillgång. Utbyggnadsplanen måste fortlöpande undergå revidering efter vad utveck- lingen ger anledning till.
10. Den föreslagna utbyggnaden bör genomföras inom kortast möjliga tid- rymd. Skyddsrummen böra generellt färdigställas under fred med beaktande av att de inredas för fredsanvändning (sid. 72 f.).
11. Fullträffskyddsrum anordnas i princip av kommunen. Där enskild mark- ägare så vill och det kan ske utan förfång för skyddsrumsfrågans ordnande mä dock skyddsrummet i stället anordnas av denne. Husskyddsrum iordning- ställes av fastighetsägare (sid. 75).
12. Vid utbyggnaden av fullträffskyddsrum tages i första hand allmän mark i anspråk. Om enskild mark beröres och om frivillig överenskommelse icke uppnås rörande skyddsrums inrättande eller erforderlig markdisposition här- för, må mark tagas i anspråk med förfoganderätt (sid. 75 f.).
13. Principen att fastighetsägarna skola vara delaktiga i ansvaret för skydd åt de i fastigheten boende bör alltjämt gälla och fastighetsägarnas bidrag till skyddsrumskostnaderna därför bibehållas. Kostnaderna för husskyddsrum skola såsom hittills bäras av fastighetsägarna. Beträffande nytillkommande anläggningar och byggnader, vilka skola ha tillgång till fullträffskyddsrum, uttagas bidrag till skyddsrumskostnaderna med belopp av samma storlek som om husskyddsrum hade anordnats (fastighetsägarbidrag). Bidraget utgår allt efter storleken av det skyddsbehov, som av civilförsvarsmyndighet fastställes för fastigheten i fråga. Bidragen erläggas till vederbörande kommun. Statsbidrag utgår till kommunerna för kostnader för skyddsrum med tre fjärdedelar av kostnadsbeloppet, varvid värdet av fredsanvändningen från- räknas det kostnadsbelopp varå statligt och kommunalt bidrag utgår (sid. 82 ff.). 14. Fullträffskyddsrum kunna tekniskt och arbetshygieniskt inredas och göras lämpliga för olika fredsändamäl. De kunna utnyttjas såsom garage, lager- och arkivlokaler, sam-lings- och föreningslokaler av olika slag, hotell, butiker, verkstäder, lokaler för hantverk och småindustri m. 111. Från dessa förutsättningar bör man sträva efter att inreda skyddsrummen så, att största möjliga fredsanvändning utvinnes och investeringarna i största möjliga grad göras räntebärande. Normalföreskrifterna för skyddsrum böra utformas under hänsynstagande härtill. Huvuddelen av anläggningskostna- derna för bergskyddsrum beräknas kunna normalt förräntas. Anläggnings- kostnaderna för betongskyddsrum beräknas kunna förräntas till inemot hälf- ten (sid. 94). Bergrumsbebyggelse för fredsändamål bör genom bidrag ekonomiskt möj— liggöras för att få till stånd skyddsutrymmen av betydelse för befolkningens skydd, produktionen och försörjningen under krig (sid. 96).
15. Om åtgärder behöva vidtagas innan erforderliga skyddsrum färdig- ställts, bör följande iakttagas: a) befintliga permanenta skyddsrum iordningställas, b) provisoriska husskyddsrum iordningställas, c) provisoriska friliggande skyddsrum anordnas, d) källarmursgenombrott verkställas, och e) skyddstunnlar utsprängas.
För genomförande av skyddsåtgärder [ skärpt läge måste planer upprät— tas och hållas aktuella (sid. 77).
16. Kostnaderna för den föreslagna skyddsrumsutbyggnaden beräknas un— ] der en tioårsperiod uppgå till 530 miljoner kronor för personskyddsrum ovh , 125 miljoner kronor för det allmänna civilförsvarets skyddsrum. Omkring 300 miljoner kronor härav beräknas utgöra räntabla investeringar, varför sam- manlagda nettokostnaden blir 355 miljoner kronor. För att genomföra ut— byggnaden måste staten bidraga med 18,4 miljoner kronor, kommunerna med 6,1 miljoner kronor och fastighetsägare med 11 miljoner kronor, allt räknat per år under tio år (sid. 97 ff.).
- ,-w..___.______.-—__-_._ .. _. ... ,w-,._. ___—.....
Förslag till hotell, garage och fritidslokaler i berg
Med stöd av erfarenheter från berg- anläggningar, som under 1940-talet utförts i vårt land, kunna samtliga tekniska problem sägas gå att lösa på ett tillfredsställande sätt, även om de- taljproblem ännu måste bearbetas yt- terligare. Dessa tekniska förutsätt- ningar ha stor betydelse för skydds- rumsfrågans ordnande. Det är nämligen därmed också klart, att ett flertal lokaltyper utan olägenheter och med fördel ur skyddssynpunkt kunna pla- ceras i berg, även om man utan detta senare motiv kanske på vanligt sätt skulle ha placerat dem ovan jord i kontakt med sol och grönska.
För att öka känslan av trivsel i berg- lokaler och motverka en känsla av att vistas under jorden är det emellertid nödvändigt att ägna lokalernas ut- formning och inredning den största omsorg. Principiellt bör man eftersträ- va, att alla lokaler och detaljer utfor- mas på samma sätt som i motsvarande ovanjordsbebyggelse. Anläggningarna och speciellt ingångarna böra i största möjliga utsträckning utföras så att berget ej blir synligt samt förses med en belysning, som ger tillräckligt goda
ljusförhållanden. Man bör undvika alltför pressade takhöjder samt efter- sträva viss variation av ljusstyrka, temperatur och luftomsättning för att motverka tröttande monotoni.
När man strävar efter att utnyttja berglokaler under fred, erbjuda garage eller lagerlokaler omedelbart en möjlig lösning. Skyddsrumsutredningen har ansett det värdefullt att även undersö- ka andra användningsområden och har därför såsom undersökningsobjekt ut- valt sådana högkvalificerade lokaltyper som hotell och fritidslokaler. Utred- ningen har därmed sökt visa, att ett stort antal olika användningsområden äro tänkbara.
Inredning av bergrum i stället för ovanjordsbebyggelse ger omedelbart den fördelen, att lokaliteterna kunna utformas helt med hänsyn till den inre formgivningen och med förhållandevis ringa hänsyn till exteriör, stadsplan och liknande vanligen förekommande och komplicerande faktorer. I många fall kunna lokalerna också få en cen- tral placering i samhället, som annars icke varit möjlig.
Programmen för de här undersökta
projekten äro schematiska, varför de måste ytterligare bearbetas för att di- rekt kunna tillämpas i verkligheten.
Anläggningarna ha projekterats un- der hänsynstagande till att de inves- terade kostnaderna göras räntebäran- de i så-stor utsträckning som möjligt. Erforderlig hänsyn har tagits till skyddsrumsanvändningen, så att loka- lerna med relativt enkla medel snabbt kunna omställas till funktionsdugliga skyddsrum. Så måste t. ex. från början alla erforderliga utsprängningar utfö- ras för reservtrappor och övriga till- fartsleder.
Kostnadsberäkningarna1 bygga på erfarenhetssiffror från utförda anlägg- ningar samt på detaljkostnadsberäk- ningar, för vilka redogöres särskilt. Vid bedömning av kostnaderna måste man beakta, att den utsprängda berg- sektionen i de valda exemplen blivit
* Upprätmde i samråd med Svenska Arki- tekters Riksförbuml, centralkontoret.
jämförelsevis stor i förhållande till den egentliga byggnadsvolymen på grund av lokala förhållanden, bland annat långa tillfartstunnlar. Beträf- fande hotellprojektet tillkommer här- jämte, att utrymmet mellan inklädnad och bergvägg fått en onormalt stor bredd på grund av att detta utrymme dimensionerats med hänsyn till kravet på reservutgångar från hotellrummen. De kostnader per kubikmeter, som man kommit till vid dessa beräk- ningar, få ej utan vidare läggas till grund för kostnadsberäkningar av liknande större eller mindre projekt. Kostnaden måste för det särskilda fallet först bearbetas med hänsyn till byggnadsvolym och övriga lokala för- hållanden.
Räntabilitetskalkylerna visa, att vid hotellprojektet erfordras en beläggning av minst 75—80 procent, en i och för sig rimlig beläggningskalkyl, för att nå 3 procent ränta på det nedlagda kapitalet. Detta beror bland annat på
Skyddarumsplatser i berghotell vid olika förläggningssätt
l mum llGGANM
llGMNllll 3 ST llTTkNM I I _
lIl UGGANM "lill KAFPEUM+ 27. DDD 'le DOD la llDD 16 nun lll DDD Il DOD [D 000
8000 6 mm 10 DDD 'l BDD
(!
VOLYM PRINS. 8,2
% namn
lips 4,5
MID] smiuui
lN DMT bllTANlll l KATMTEDWALL.
&llTANlll ]
3] . 35 |,a :
M SITTANM | mumnm nm unmmuumn
lNMlT LIGGANM Slllllllll l l'IiTllNNEL lll lllTANllE I
'N. ADD 'N) (100 IS Mill 16000 IH MD l'l Olli! 10 Mill B (1le B 000 I» 000 'L Mil
11 vann 11 ms. 1.) m 3,1 2,1
% namn: Mmm smiuui
att projektet saknar butiker och andra mera inkomstbringande lokaler, som normalt i viss mån finansiera hotell- anläggningar. Likaså framgår av kal- kylerna, att garageprojektet blir mer räntabelt om det kombineras med ben- sinförsäljning samt bilservice, såsom tvättning och smörjning.
En lageranvändning av utrymmena skulle ge minst lika god förräntning som utnyttjandet till garage.
Vid användning såsom skyddsrum kunna olika beläggningsmetoder till- lämpas, vilket har betydelse då man beräknar skyddsrumskostnaden per person. Hotellanläggningen kan sålun- da, omställd till skyddsrum, inrymma exempelvis 2.500 personer liggande eller 5.600 sittande. Vid katastrof- fall kunna ända till 12.000 personer beredas skydd. Motsvarande siffror för garaget äro 7.100, 17.000 respek— tive 22.000. Vid en jämförelse visar Skyddsrumnplatser i berggarage vid olika förläggninguätt
LIMANM ! lelNNlÅl lltolllllll Milli—lli ' lNllSl SlTTANlll
DT ll munnen,
mmm SIITANM | Kommun om Nimmmmu.
det sig vidare, att volymen per skyd- dad person blir större i kombina- tionsfallet hotell-skyddsrum än vid kombinationen garage-skyddsrum. An- ledningen härtill är främst, att hotell- utrymmena såsom sådana disponeras på ett för skyddsrumsanvändningen ofördelaktigare sätt än garageutrym- mena. Hotellet måste dock detta oak- tat anses vara väl motiverat ur skydds- rumssynpunkt, då man får en högkva— lificerad anläggning i berg med såväl utspisningsmöjligheter som anordning- ar för bad och tvätt, färdig att omedel- bart övertagas vid ett eventuellt krigs- utbrott. Förutom skyddsrumsplatser och nödvändiga sanitära med flera an- ordningar måste nämligen en sådan anläggning även omfatta utrymmen för administration, social- och sjuk- vård, vård av chockskadade etc., vilket allt inrymmes i hotellanläggningen.
Interiör från enkelrum, fredcanvåndning
Hotell vid Birger Jarlsgatan i Stockholm
Hotellet har utförts med ingång i fonden av Styckjunkargatan mot Bir- ger Jarlsgatan, varvid trappan till gatans högre del lagts vid sidan av hotellentrén. Denna leder in till en rymlig vestibul med portierloge, tele- fonväxel, 'vaktmästareutrymmen etc. I anslutning till vestibulen finnas säll- skapsrum och tidningsrum, där hotel- lets gäster kunna ta emot besök. Från vestibulen leda hissar ned till de 15—20 meter lägre belägna gästrums- våningarna. Dessa utföras i tre plan med ca 80 enkel- och 20 dubbel- rum i varje plan. De två långa tunn— larna ha utformats så, att man skall undvika intrycket av långa, ödsliga korridorer. Mellan bergväggen och in— klädnaden göres en 75 cm bred passage, som tjänstgör som reservutgång för hotellrummen och står i förbindelse med brandsäkert avskilda trapphus. Hotellrummen förses med automatiska vattensprinklers för att eliminera ris- ken för småbränder på grund av ovar- samhet med eld. Kökslokalerna i an- slutning till frukostmatsalen kunna under krig utökas till att även omfatta de utrymmen, som nu upptagas av hotellpersonalens omklädnads- och tvättrum. Härigenom skapas möjlig- heter att under krig utspisa ett mycket
stort antal portioner varm mat. Mat- utlåmningen ordnas då i varje våning i korridoren framför huvudtrappan.
De flesta gäster använda sina hotell- rum endast till sovrum. Om hotellrum- met har öppningsbart fönster med eventuell utsikt spelar under sådana förhållanden relativt liten roll. I verk— ligheten utgöres utsikten i många fall av en bakgård.
Följande krav böra ställas på ett bra hotellrum:
. centralt läge, . bekväm bädd, . god service, . goda toalettmöjligheter, . god ventilation, trivsam inredning, . god ljudisolering, samt vacker utsikt.
po—qgäowxoomi-n
Samtliga dessa krav utom det sista kunna väl tillgodoses i en anläggning i berg. I detta projekt ha de uppfyllts på följande sätt:
1. Belägenheten vid Birger Jarlsgatan, mellan Stureplan och Nybroplan, är utomordentligt central.
2. Bädden göres förstklassig och med måtten 100 X 200 cm samt utdragbar från väggen för att underlätta bädd- ningen.
3. I översta gästvåningen finnes en mindre matsal för frukostservering
Interiör från enkelrum, krigsanvändning
Situationsplan, ukala 13.500
BIRGERJAELSGATAN
X F.—
[I] [Il [D [D [[I El]
med tillhörande kök, diskrum och förrådsutrymmen. dessutom serve- ringsrum i varje våning för rums— servering. I mellersta planet finnas separata badrum samt två mindre finnbastuanläggningar, för damer respektive herrar. I nedersta planet finnes tvättanläggning för hotellet med möjligheter att även sköta tvätt och strykning för hotellgäs- terna. Dessutom utföres modern te- lefon-, radio- och signalanläggning samt rörpostförbindelse mellan kon— tor och portier för snabb räknings- expedition. . Alla enkelrum utrustas med separat wc och tvättställ. Dubbelrummen utföras med badrum. . Hotellet förses med en mycket rik— ligt tilltagen ventilationsanläggning, utförd så att man med en regle— ringsanordning i varje rum kan variera luftomsättningen. Det blir
BIRGER JARLSGATAN
sålunda möjligt att hastigt vädra ut tobaksrök eller variera lufttem— peraturen enligt personliga önske- mål och ersätta de vädringsmöjlig- heter, som normalt fönstervädring erbjuder.
. Inredningen göres gedigen och med en strävan att variera möbeltyper. textilier och övriga inredningsdetal- jer för att undvika enformighet.
. De rumsskiljande väggarna göras dubbla med mellanliggande isolering, golven göras >>f1ytande>> för att eli- minera stötljuden och passagen mel- lan korridor och hotellrum tjänstgör som ljudsluss. Golven göras i största möjliga utsträckning »mjuka» utan att samtidigt försvåra renhållning- en. Här finnas alltså alla möjlighe- ter att bygga ett lugnt och tyst hotell, fritt från gatubuller och bak- gårdsslammer.
0 > Lå TllT [lll r—ir—i ..L
Enkelrum
= lW/l / /V)WXY/_ ”
fl RESERVUTGÄNG fl
lll
_. __ ll lL
SKYDDSRUM
*? SITTANDE FOR G LIGGAN E
N
++...
Elli-|| |
1 | 1
SKALA '|'-100
Dubbelrummen ut- Dubbelrum föras i princip på samma sätt som en- kelrummen men för- ses med badrum i stället för endast wc.
Under krig bort— flyttas den vanli- ga rumsinredning— en, och i stället in- sättas kojer i tre våningar, varigenom ett enkelrum kan ge plats för sex liggan- de eller fyra liggan- de och åtta sittande. , mom Motsvarande siffror för dubbelrummen äro fjorton liggan- de eller tio liggande och femton sittan-
JL
BAGAGE
Elda
Enkelrummen dimensioneras 2x2,5 meter och inredas med sång, nattduksbord, ett litet bord för skrivarbete, en bekväm fåtölj och en stol. Väggen kring sängen klädes med träpanel, dels ur trevnadssynpunkt, dels för att skydda väggen mot åverkan. Ovanför den ordinarie sängen kan en extrabädd ord- nas för dem som till lågt pris önska ett dubbelrum. Ytterväg- gen täckes med draperi. Fönst- ret motsvaras i detta fall av re- servutgång, som via ett galleri mellan ytterväggen och berg- sidan leder till särskilda, brand- säkert avskilda reservtrappor. I passagen till korridoren fin- nes garderob samt linneskåp ovanför bagagehyllan.
smoanun FÖR 14 LIGGANDE vs SITTANDE
BÄNK
de (härvid har bad- ! rummet beräknats kunna inredas med två kojer). [ |
åKALA 1=100
| | ' |
+ _L— .h— 1-
D
tvi.
TVÄTTRUM
Perspektiv från hotellkorridor, fredsanvändning
DAG RUN
6
FF
taiga—wa
ll &.ch
G= o o— a' &så _
Näää” haäotåfatfliliålf»
”åå”
U M rök!/ln
Ö' D % azussm '
ox FÖR nisswsnsn. ons ' . ' Kkun nAtuILmNING man man» .
FÖRRÅDJ
wmt—t'vw—v ——.
Garage för 350 bilar vid Birger Jarlsgatan i Stockholm
Garaget har som alternativ till ho- tellet förlagts till samma plats som detta. Infarten har lagts vid sidan av trappan till Styckjunkargatans högre del och med inkörning från Birger Jarlsgatan. Efter en kortare nedkör- ningsramp, som med hänsyn till den ringa bergtäckningen delvis gjorts med åtskilda tunnlar för upp- och nedgå- ende trafik, når man en bensinstation med smörjhall, en anläggning som an- ses vara en väsentlig förutsättning för garagets räntabilitet. I samma plan som bensinstationen finnas hiss- och trappförbindelser med det 15—20 me- ter därunder belägna garaget. För bil- trafiken finnes en 6 meter bred tunnel med stigning 1: 10, som leder till det mellersta av de tre garageplanen. Här når man först en tvätt— och smörjhall
Situationsplan, skala 1:2.500
med tillhörande biutrymmen. Det egentliga garaget består av tre paral- lella tunnlar förlagda med en halv vå- nings nivåskillnad mellan de två första tunnlarna. Mellan dessa utföras kör- ramper, som möjliggöra upp- respek- tive nedkörning till samtliga plan. Var- je plan rymmer ca 115 bilar, motsva- rande en yta av 29 kvadratmeter per bil, inklusive yta för bensinstation, ser- vicehallar etc.
Intill huvudtrapphuset finnas i mitt- planet duschar och omklädnadsrum för kunder samt i övriga plan fack för effektförvaring. Samtliga trapphus ha dimensionerats med hänsyn till kravet på kommunikationsleder, när anlägg- ningen utnyttjas som skyddsrum. När så blir fallet måste viss uppdelning i sovsalar etc. ske. Britsar tänkas pla- cerade tre och tre ovanför varandra. Dessutom måste de sanitära anord- ningarna kompletteras.
SIBYLLEGATAN
NYBROGATAI14__
ALHLÖFSGATAN
DRAHATEN
WL
Nå—
Rl DDARGATAN
RESERVUTGANG
TVATll-IALL
.,.___.....a.
UPPFAR TILL SIRGER mari GÅTAN
C H 0 ua [ w _| .!
BILPARKERING MED 110 -1l5 m.m/mu
...—...a. g.....u..."
innnan mamma
amana MMWWWM
155
ÄMMMMMMM ÅMMWWMMM laaaaaau
innnan MMMMMMMB MMMWMWMY
paaaaaa-
how—me:
_ . 2.1. &; geni.... asia
ocunåx
ox
5.5» _.rz_zo
&
Interiör från ,,gatan77
Fritidslokaler vid Torsgatan i Stockholm
Lokalprogrammet har sammanställts med ledning av motsvarande ovan- jordsbyggnader, projekterade under se- nare år, samt efter anvisning av sta- dens myndigheter. Programmet är teo- retiskt och måste i detalj anpassas efter speciella lokala önskemål. Projek— tet avser endast att visa möjligheten att i berget skapa trivsamma och om- växlande miljöer, som icke präglas av sin belägenhet i en bergtunnel.
Entrén till anläggningen, som avses placerad under Vasaparken, tages från Torsgatan där den befintliga berg- skärningen döljes med en smal skärm- byggnad innehållande, förutom entré- erna, en kafé— och konditorilokal i bot- tcnplanet och kontor eller liknande i överplanet. Taket tänkes utformat som en terrass med servering i anslutning till Vasaparkens plan.
Från entrén leda trappor samt fyra hissar ned till bottenplanet, där de oli- ka lokalgrupperna förlagts i två vå- ningar på ömse sidor om en central kommunikationsled, utformad som en
rumshöjd. Gatan kontur med om-
»gata» med dubbel har getts en rörlig växlande utblickar.
Gatan börjar vid »Stora torget», där en konditoriservering placerats. Bakom serveringen finnes en byggnad med klubbrum för olika föreningar. Nästa byggnad omfattar studiecirkelrum och kursrum. Mitt emot, på andra sidan gatan, finnes en stadsdelsfilial till Stockholms stadsbibliotek. Så följer en teater-biograf för ca 275 personer och under denna en något mindre samlings- sal för ca 175 personer. Mitt emot lig- ger en sporthall med en sal för box- ning, brottning, atletik samt en sal för bordtennis jämte omklädnads- och duschrum. Slutligen ligger i fon- den en »ungdomsgård» med hobbylo- kaler av olika slag samt övningssalar för sång, dans, musik och teater.
De delar av gatan, som ligga mitt för bergväggarna mellan de olika bygg- naderna, utformas med butiksfönster med uthyrbara skyltplatser. Vid even- tuellt krigstillfälle tänkes »gatan» bli uppdelad i höjdled i tre våningar, så att skyddsrumsvolymen effektivt ut- nyttjas.
Situationsplan, lkala 1:1.000
DDINBATAN
Entréplan, lkala 1:500
TDRSGATAN
& nöm. rön/ll" FÖRKÄD föiiiw
WMKNING
rom mxsmnm vivmnz, EXPENIION
VERKSTAD PANNRUH H. "!
ll
. HEMI-lm ' FIDUL'JL'JI
"BTRIMENT RSKVISITA
IROUNING DOI DOXNING
öynmmt FOR man
!TUDIEUIKEL STUDIECIRK EL &TUDIECIRKEL
UMEUML
DIEURKE ' STUDIECIRKEL STUDIEURKEL STUDIECIRKEL
ILI. TORSGATAN
KLUBBRUH KLUSHUH KLUBBKUM KLUBBRUM
EEE] 22;
KLD "I lm KLUBERUM
än!
KLUBBRUH KLUlBRUH
(Art u wromgöa
Ö; ,, o » sraxmmt' Xi:?" 30.25 00 qg
Interiör från entrén :" bottenplanet med garderoben i bakgrunden
|... ' '--..l ! . ,— , ' . ' ' I '
Interiör från serveringclokalen med trappa till klubbrummen
|r_:_
lll
w illlll )
&
' SNICKARVERKSTAD
niin/lo
HOIELLBWGE
SPISARRUM
K KAFTAGGREGAT
iwmmsxm
mutan. rim sim». ams
srummmll
STUDIEURKE'.
STUDIEQRKEL _
'NIFHIKFI STUDIEUIKEL STUDIEtletL SluDlEURKEL
TlLl WKSGATAN
KLUBBRUH KLUBBRUH KLUBBRUH
KLUIBRUM KLUBBKUH
"mm;;
KLUBBRUN KLUIBRUH
DDD
BDRDSTENNIS
rinit. vm l'Il
E. D.
:: : : : :
(
zaEwn—E.
Genua 35—- fång—om.
Interiör från
_ M,... 4 bordtennis- ' i ' hallen |
* .
l , l'i ! "Äh; Al 1f4__w gg ”&
i? _»i_ * [%#/våg /* lui—...i, & ä mm lä " l :'ll' ' ' ,
f' "'ö'—:: *?th .. !
få) "t'”f'f '
| i
!
i | |
1 |
i 1
!
Interiör från motiomhallen
Sektion, skala 1:500
Bärande väggar. Ytterväggar och bärande innerväggar mellan vartannat hotellrum utföras av 20 cm betongsten O—block. Väggar kring hisschakt och reservutgångar utföras av 15 cm be- tong.
Mellanbottnar. Mellanbottnar utfö- ras med bärande stomme av 15 cm ar- merad betong + 2 cm mineralullsmatta + 5 cm tretong.
Taköverbyggnad. Takövcrbyggnad utföres med s. k. »Stridbecksvalv».
Mellanväggar. Väggar mellan säng- sidor i hotellrum utföras av 5+7 cm mellanväggsplattor+2 cm isolermatta +uppregling "för panel. Väggar mot korridor utföras av 1/2-stens tegel. Öv- riga mellanväggar utföras av 7 cm mel- lanväggsplattor.
Dörrar och portar m. m. Dörrar mot korridorer utföras i ädelfanér. Invän— diga dörrar i hotellrum utföras av kniv- skuren furu. I varje hotellrum insät- tes en branddörr mot reservutgång mel- lan bergvägg och yttervägg. Glaspar- tier av ädelträ utföras i den utsträck- ning som framgår av ritningarna.
Entréutrymmen i gatans plan. Golv av marmor. Väggar beklädas med mar- mor till 1,50 m höjd, däröver puts. Tak putsas.
Kortfattad beskrivning för hotellbyggnad
Sällskapsrum. Golv av ckparkett. Väggar och tak putsas.
Huvudtrappa samt övriga trappor inom hotellet. Marmor å trapplaner samt plan- och sättsteg. Väggar och tak putsas.
Hotellrum. Golv av linoleum. Vägg kring sängar beklädes med panel av ädelträ. I övrigt putsas väggarna. Tak utföres av perforerade plattor för in- blåsning av friskluft. I kapprum utfö- ras överskåp, garderob och bagage- hylla.
Toaletter och badrum. Golv av sint- rade plattor. Väggar beklädas med kakel till 1,35 m höjd. Tak samt väg- gar över 1,35 m höjd putsas.
Restaurantkök och tvätt m. m. Golv av sintrade plattor. Väggar beklädas med kakel till 2,10 m höjd. Tak samt väggar över 2,10 m höjd putsas och oljemålas. Hyllor, skåp, bänkar m. m. utföras i omfattning enligt ritningar.
Korridorer. Golv av 3 mm gummi- matta. Väggar och tak putsas.
Reservutgångar. Trappor av stålsli- pad betong. Väggar och tak obehand- lade. Nedfart utföres av brädriven be- tong med refflor samt kantlist.
Kortfattad beskrivning för garagebyggnad
Bärande väggar. Ytterväggar utfö- ras av 1-stens gult fasadtegel. Väggar kring hisschakt och reservutgångar av 15 cm betong.
Mellanbottnar. Mellanbottnar utfö- ras som s. k. >>Mushroombjälklag», tjocklek 25 cm. Plattan stälslipas på översidan.
Taköverbyggnad. Taköverbyggnad utföres med s. k. »Stridbecksvalv».
Mellanväggar. Mellanväggar i toalett och omklädnadsrum utföras av 7 cm mellanväggsplattor.
Dörrar och portar m. m. Dörrar i toaletter samt omklädnadsrum utföras
täckmålade. Glaspartier av furu utfö- ras i den omfattning som framgår av ritningarna.
Smörjhall samt tvättplatser. Golv av klinker. Väggar beklädas med klyv- klinker till 2,0 m höjd.
Toaletter samt omklädnadsrum. Golv av sintrade plattor. Väggar beklädas med kakel till 1.35 m höjd. Tak samt väggar över 1,35 m höjd putsas. I omklädnadsrum utföras klädskåp.
Kontor. Golv av ekstav. Väggar och tak putsas. Glaspartier av järn utföras mot entré.
Huvudtrappa. Cementmosaik på trapplaner samt plan- och sättsteg. Väggar och tak putsas.
Rescrvutgångar. Trappor av stålsli- pad betong. Nedfart utföres av brädri- ven betong med refflor samt kantlist.
Kostnadsberäkning och driftskalkyl för hotell- och garagebyggnad i berg
Specificerad massberäkning för de två projekten har upprättats och pris- satts. Härvid ha sprängningsarbetena varit föremål för ingående studium och jämförelser med andra liknande projekt. Medelpriset är ca 36 kronor per 1113 teoretiskt utsprängd sektion inklusive förstärkningsarbeten, läns— hållning m. m. Detta pris svarar väl mot de uppskattade priser, som läm- nats av ett flertal av de större bygg- nadsentreprenörerna i Stockholm, samt även mot de å-priser, som stat- liga organ erhållit vid större bygg- nadsprojekt av liknande omfattning.
Kostnaderna för inklädnad ha be- träffande hotellprojektet jämförts med motsvarande för friliggande ho- tell, varav framgår att föreliggande hotellprojekt i berg blir ca 10 kronor per mil dyrare. Denna fördyring beror på mindre rumsenheter samt dyrba- rare inredning, såsom panel vid säng- platser och perforerade undertak för inblåsning av luft etc.
Kostnader för värme och sanitet äro upptagna till förhållandevis höga belopp. Kostnaderna för värmeanlägg- ning samt pumpar för avloppsvatten äro större än för motsvarande anlägg- ningar ovan jord.
Kostnader för värme, vatten och avlopp samt elektriska installationer ha beräknats med ledning av uppgif- ter från Kungl. fortifikationsförvalt- ningen.
Kostnader för »normala» förstärk- ningar av berget ingå i summan för sprängningsentreprenaden. Reserva- tion måste göras för ökade kostnader på grund av onormalt dålig kvalitet på berget samt oförutsedda grund- vattenförhållanden etc.
För att utröna bärkraften hos de olika projekten ha anlitats sakkunniga.
Sålunda ha baron O. Rudbeck, Frimu- rarehotellet i Linköping, upprättat in— komst- och utgiftskalkyl för hotellpro- jektet samt hr J. Degerstedt, Bilägarnas inköpsförening, motsvarande kalkyler för garageprojektet. Av dessa framgår, hur mycket projekten kunna betala i hyra. Hyresberäkningen har upprät- tats på grundval av nedanstående förutsättningar:
Anläggningskostnad. Kostnader för sprängnings- och byggnadsarbeten äro baserade på specificerad kostnads- beräkning. Av den totala kost— naden ha vissa arbeten, som enbart utförts för skyddsrummets behov, be- räknats ej belasta hotell- resp. garage- projektet. Denna kostnad framgår av sammanställningen. Markkostnaden har upptagits relativt lågt eller till 20 kro- nor per in2 av ovanförvarande tomt.
Skatter. Projektet har beräknats vara kommunens eget. Då emellertid ingenting härom är bestämt, har fas- tighetsskatt medtagits i kalkylerna.
Elström. I den upptagna kostna- den ingår endast elström till pumpar och fläktar. Övrig belysningsström m. m. ingår i kalkyler för hotell- resp. garagedrift.
Reparationer. Inre reparation har för hotellprojektet beräknats till 0,5 % av byggnadskostnaden och för garageprojektet till 0,2 % av samma kostnad. Yttre reparation har i båda fallen beräknats till 0,1 %.
Bränslekostnad. Bränslekostnaden är beräknad enligt gällande dagspris (1.05 kronor per ton).
Ränteutgifter. I kalkylen räknas med 100 % kommunalt lån efter 3 %.
Inkomst- och utgiftskalkyler. Av dessa framgår vad projekten kunna be- tala i hyra samt vad detta utgör i rän- teåterbäring på nedlagt kapital.
Hotellbyggnad: sammansta llning av beräknade anläggningskostnader.
l'otnl :|nlåiggningskustnnd 1-'€irdolnin;: nr totuln kostnaden
l'ris por 1111 buzgnndsvolypml
lota! kos Volym ] Volym 2
21.215 111":
Sprängningsentreprenad enligt sammanställning 1.250.000: — 58: 92 : 1.000.000: 250.000: — Byggnadsentreprenad enligt sammanställning 1.745.000: — 82: 25 : 1.635.000: 110.000: — Målningsarbeten 135.000: —— 6: 36 : 135.000: —— Värme- och sanitet Panncentral .................... 160.000 : Kylteknisk anläggning .......... 15.000: Sanitetstekn. anläggning ........ 400.000: Sprinklemnläggnmg ' : 640.000: _ . 1 : 640.000:
Ventilation 400.000: _ 8 : 320.000: Elinstallationer Stark- och svagström . ......... 145.000:
Reservkraftsaggregat 125000: 270 000: — 7 ' 145.000: 125.000:
Hissar inkl. schaktdörrar och maskineri 110.000: -— 1 110.000: — Spisar, kylskåp samt tvättmaskiner 55.000: — 5 55.000: — Arvoden till arkitekt, konsulter, byggherrens administration och ränteutgifter samt lågfarts- och inteckningskostnader ............ . ..... . . 400.000: — : 11: 59 350.000:
Summa kronor 5.005.000: — 2 : 9 145: 05 4.390.000:
1 Volym och ytuppgifter:
Volyml : Nyttig volym (inbyg'd volym nr hotellbyggnad exkl. nedfarter. reservutgånuur e. d.) = 21.215 m"'. VolymZ:Teoretiskt utsprängd sektion = 34.500 111”.
Våningsyto: 0.170 mi.
* Följande arbeten ha räknats såsom anläggningskostnad på grund av planerad skyddsrumsanr ändning:
LSprängning sumt byggnad.—'.wbeten fin .ulln nedf.11'te1 (lll resen'ntgfing. 111 som ej skulle behövas fin ett hotell 011111 jor.d 2.1'entilntiun utöver vad som fm dm.— fin botelldrift
:l. Reservkrnftsaggregnt.
4.Arrode11 111. m. (procentuellt).
5, Övriga! anordningar som fordrns för lokalens användande som skyddsrum ingå ej i kostnaden.
Sprängningsentreprenad
Hotellbyggnad: sammanställning av kostnader för sprängnings- och byggnadsentreprenader.
Sprängningsarbeten ............................ 450.000: — Dräneringsarbeten .............................. 20.000: —— Borttransport .................................. 305.000: —
Diverse oförutsett: vattenlänsning samt förstärk-
ningar ........................................ 125.000: — 900000: Bodar, maskinhyror, reparationer, reservdelar, verk- tyg, belysning etc. ........................................ 100.000 : Index— och semesterersättning samt försäkringar m. m. ........ 70.000: Arbetsledning samt platsadministration ...................... 65.000: Centraladministration och vinst ....... * .................... 115.000:
Kostnad för sprängningsentreprenad kronor 1.250.000:
Byggnadsentreprenad
Stomarbeten .................................. 445.000: —— Isoleringsarbeten .............................. 38.000: ——
Lätta mellanväggar, beklädnader, golvbeläggningar
etc. ........................................... 540.000: —
Dörrar m. m. samt inredningar .................. 295.000: _1.318.000: Bodar, maskiner, verktyg, redskap samt rengöring och allmänna anordningar .................................. 95.000: Index- och semesterersättning samt försäkringar m. m. ........ 110.000: Arbetsledning samt platsadministration ...................... 66.000: Diverse oförutsett ........................................ 40.000: Centraladministration och vinst ............................ 116.000:
Kostnad för byggnadsentreprenad kronor 1.745.000:
H otellbyggnad : hyresberäkning.
Knslullllvr
för onlmrl på grund av skyddsrum.-'-
mm." unriiudnhmr , Anläggningskostnad * sprängning .................................. 1.000.000: — 250.000: _ Markkostnad ................................ 88.000: — 12.000: —— », Byggnadsarbeten m. m. ...................... 3.390.000: _ 365.000:— Summa anläggningskostnad kronor 4.478.000: —— 627.000:— Tillsammans kronor 5.105.000:— Driftskostnader Skatter .................................... 10.000: — Ask- och sophämtning ........................ 1.000: — Sotning .................................... 1.000: — Vattenavgifter .............................. 13.000: — Elström exkl. belysning ...................... 10.000: _— l Inre reparation .............................. 17.000: — Yttre reparation ............................ 3.000: —— Diverse .................................... 3.000: —— Bränsle totalt .............................. 30.000: —— 88.000: _— Kapitalkostnader Ränteutgifter 3 % av 4.478.000 resp. 627.000 ...... 134.340: — 18.810: —— Avskrivningar 0,60 % av 3.390.000 .............. 20.340: — —— | Erforderliga hyresintäkter kronor 242.680:
Hotellbyggnad: driftskalkyl vid ett pris av 8 kr. per bäddnatt.
Inkomster :
Utgifter:
Personalkostnader ...... Tvätt, rengöringsmedel
samt förbrukningsartik- lar .................. . . Övriga kostnader, inventa- rier, belysning samt tele- fon ....................
Rest till hyra m. m. .. .....
Erforderlig hyra för hotellet enligt sid. 189 ............ Under- eller överskott
Högsta möjliga ränteåterbä- ring på nedlagt kapital . . . .
Reserv av extra bäddar an- tages öka inkomsten med ca 80.000 kronor, varvid ränte- återbäringen på. nedlagt ka- pital blir ................
70 % beläggning
963.900: —
352.000: — 190.000: —
% 749.000: _
214.000: —— 242.700: —
underskott 28.700: —
134.340—28.700 5.105.000
= 2,07 0/0
136.000
_— = 2,66 % 5.105.000
o.; % beläggning
1.033.800: —— 367.000: — 204.000: —
210-000: '— 781.000: _ 252.800: — 242.700: — överskott 10.100: — 134.340 + 10.100
= 2,83 % 5.105.000
174.500
—— = 3,42 % 5.105.000
134.340 + 41.100
80 '.'. beläggning
1.102.800: —
387.000: — 218.000: —
% 819.000: _—
283.800: — 242.700: ——
överskott 41.100 : —
= 3,44 "/o 5.105.000
205.500 5.105.000
= 4,03 %
Garagebyggnad: sammanställning av preliminärt beräknade anläggningskostnader.
Total anliiggningsknstnad Fördelning av totala kostnaden
Pris per 1111 hyggnudsvolym') Tillkommande Annigguingg— kostnad på grund av att anlägg- _ ningen planeras bart garam-drift för skyddsrunls. användning!)
Total kostnad Volym 1 Volym 2 kostnad för en-
291100 m:I 40.500 nr|
Sprängningsentreprenad enligt sammanställning 1.690.000: 58: 27 36: 34 1.220.000: 470.000: — Byggnadsentreprenad enligt sammanställning . . 945.000: 32: 58 20: 32 870.000: 75.000: — Målningsarbeten 65.000: 2: 24 1: 39 65.000: — Värme- och sanitet
Panncentral 120.000 :
Sanitetstekn. anläggning ........ 160.000: Sprinkleranläggning _ 345.000: 345.000: — Ventilation 525.000 : 425.000 : 100.000 : Elinstallationer :
Stark- och svagström ............ 80.000:
Reservkraftsaggregat . .......... 60.000: 140900: 80.000:
Hissar inkl. schaktdörrar och maskineri . . . . . . 70.000: 70.000: Arvoden till arkitekt och konsulter, byggherrens administration och ränteutgifter samt lagfarts- och inteckningskostnader . .. 345.000:- 11:89 275.000: 70.000:
Summa kronor 4_125_000; 142: 22 88: 69 3.350.000: 775.000:
* Volym och ytuppgifter:
Volym 1: Nyttig volym (inbyggd volym av garagebyggnad exkl. nedfarter reservutgångar e. (1.1 : 29.000 in". Volym2zTe0retiskt utsprängd sektion = 40.500 1113.
Våningsyta: 11.130 1112.
* Följande arbeten ha. räknats såsom anläggningskostnad på grund av planerad skyddsrumsanvändning:
1. Sprängning samt byggnadsarbeten för alla nedfarter och reservutgångnr. som ej skulle behövas för ett garage ovan jord. 2. Ventilation utöver vad som fordras för garagedrift.
3. Reservkraftmggregut.
4. Arvoden m. m. (procentuellt). 5. övriga anordningar som fordras för lokalens användande som skyddsrum 1 krigstid- ingå ej i kostnaden,
(,'arngehyggnad: sammanställning av kostnader [är sprängnings- och
byggnadsentrepronaller.
Sprängningsentreprenad
Sprängningsarbeten .......................... 610.000: —- Dräneringsarbeten ............................ 30.000: — Borttransport ................................ 420.000: ——
Diverse oförutsett: vattenlänsning samt förstärk-
ningar ...................................... 150.000: — 1210000: __ Bodar, maskinhyror, reparationer, rescrvedelar, verktyg, belysning etc. .................................... 135.000: —— Index- och semesterersättning samt försäkringar m. m. ...... 95.000: — Arbetsledning samt platsadministration .................... 90.000: _ Centraladministration och vinst ............................ 160.000: - -
Kostnad för sprängningsentrcprenad kronor 1.690.000: — -
Byggnads-entreprenad
Stomarbeten ................................ 542.000: —— lsoleringsarbeten ............................ 5.100: _
Lätta mellanväggar, beklädnadcr, golvbelägg-
ningar etc. .................................. 139.500: _
Dörrar m. m. samt inredningar .............. 35.000:— 721.600:— Bodar, maskiner, verktyg, redskap samt rengöring och allmänna anordningar ................................ 50.000: —— Index- och semesterersättning samt försäkringar m. m. ...... 57.000: —- Arbetsledning samt platsadministration .................... 35.000: — Diverse oförutsett ...................................... 20.000: _. Centraladministration och vinst .......................... 61.400: —
Kostnad för byggnadsentrcprenad kronor 945.000: —'
4 l . i
Garagebyggnad: hyresberäkning.
Kostnader
för enbart på grund av skyddsrums-
! garage användning ! Anläggningskostnad ' Sprängning .................................. 1.220.000: _ 470.000: —— ; Markkostnad ................................ 114.000: _ 26.000: _ ; Byggnadskostnad .............................. 2.130.000: _ 305.000: _ Summa. anläggningskostnad kronor 3.464.000: —— 801.000: _ Tillsammans kronor 4.265.000: _ Driftskostnader Skatter ...................................... 6.000: _ Ask— och sophämtning .......................... 1.400: — Sotning ...................................... 800: _ Vattenavgifter .............................. _ , 13.000: _ Elström (pumpar och fläktar) .................. 25.000: _ Inre reparation ................................ 4.400: _ Yttre reparation .............................. 2.000: — Diverse utgifter .............................. 2.000: _ Bränsle ...................................... 35.000: _ 76.600: _ Kapitalkostnader Ränteutgifter 3 % av 3.464.000 resp. 801.000 .................................. 103.920: —— 24.030: _ AVSkrivningar 0,60 % av 2.130.000 .............. 12.780: _ _ Erforderliga hyresintäkter kronor 193.300: _ 24.030: _
Garagebyggnad : Inkomster :
Försäljning ...................... Garagering ....... ' .................
Utgifter :
Försäljning: personal ............ städning, reparation m. m. .............. vatten och el. ........ övriga omkostnader ..
Garagering: personal ............ städning, reparation m. m. .............. vatten och el. ........ övriga omkostnader . .
Erforderlig hyra för garaget
driftskalkyl.
165.000 : 335.000 :
98.000:
2.000: 1.500 : 17 .000 :
118.000: 8.000: 2.500: 16.500:
500.000: _
118.500: _
145'0001 _ 263.500: _—
Rest till hyra kronor 236.500: _
enligt sid. 11,8 ...................... 193.300: _ Överskott ......................... 43.200: — Högsta möjliga ränteåterbäring på nedlagt kapital ...................... 103.920+43.200
4.265.000
= 3,45 "/o
Genom bestämmelser i civilförsvars- lagen ha skapats vissa förutsättningar för åstadkommande av _ förutom enskilda skyddsrum, som det åligger ägare av anläggning eller byggnad att anordna — allmänna skyddsrum, som kommun har att inrätta och utrusta i enlighet med gällande organisations- plan. För detta ändamål finnas be- stämmelser om förfoganderätt över markområden, byggnader, utrymmen etc.
Genom lag den 12 juni 1942 ha meddelats bestämmelser om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanlägg- ningar. Frågor om dylika åtgärder prövas av en särskild nämnd, krigs- skyddsnämnden för kraftanläggningar.
I det följande skall undersökas, hur det ställer sig med de rättsliga förut- sättningarna för att få till stånd berg- rumsanordningar i andra fall, anord- ningar, som ej i första hand ta sikte på skydd för befolkningen eller viktiga försörjningsanordningar under krig utan i första hand avse att tjäna varjehanda fredliga ändamål, såsom tunnlar för trafik, lokaler för samman- komster, bibliotek, sport-, nöjes- och förströelselokaler, restauranger etc., men som skulle vara av Värde som en reserv för skyddsrumsändamål och så- lunda komplettera beståndet av all- männa skyddsrum. De primära ända-
Rättsliga förutsättningar för anordnande av bergrum
målen kunna vara av allmän betydelse och expropriationsändamål enligt 1 & expropriationslagen, men de kunna också vara av rent privatekonomisk natur.
Äganderätten till jordlagren eller berget under markytan
Vid bedömandet av möjligheterna att för skilda ändamål få till stånd bergrumsanordningar inställer sig först frågan om den rättsliga naturen hos och äganderätten till det objekt det här är fråga om, nämligen de områden under markytan, som skola tagas i an- språk för bergrum.
De grundläggande bestämmelserna finnas i lagen den 24/5 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra. Enligt 1 g i denna lag är jord å landet och i stad fast egendom. I 2 % stadgas, att till jorden höra därå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader, för stadigvarande bruk i jorden anbragta ledningar och andra anläggningar etc.
Skyddsrum hör således till jorden och till den fastighet, under vilkens markyta skyddsrummet är anordnat. (Jämför lagberedningens uttalanden SOU 1947: 38 sid. 86.)
Det primära i en fastighet är själva markytan. Såsom del av jorden med- räknas till fastigheten även vad som
finnes under markytan, såsom mat- jord, torv, lera, grus, sten och mineral- streck. Detta hindrar ej att rätten att tillgodogöra sig en eller flera av dessa beståndsdelar kan vara frånhänd jord- ägaren. (Jämför nya lagberedningens förslag 1892 till nyssnämnda lag sid. 30.)
Nya lagberedningen anförde också i sitt förslag till jordabalk III 1909, att äganderätten till en avgränsad del av jordytan icke vore inskränkt till endast denna yta utan omfattade jämväl ett område uppåt och nedåt, bestämt efter gränserna på ytan. Detta hade bered- ningen lika litet som 1895 års lagstif- tare ansett nödigt att utmärka i lagen.
Som nyss nämnts kan rätten att tillgodogöra sig beståndsdelar av en fastighet vara frånhänd jordägaren. Sålunda kan nyttjanderättsupplåtelse ske, avseende rätt att taga torv, lera, grus, sten etc., och inmutningsrätt en— ligt gruvlagen är en begränsad sakrätt i fastigheten, innebärande rätt att till- godogöra sig mineral. Upphör gruv- rätten, inträder jordägaren åter i sin rätt till mineralen på grund av ägan- derätten och fastigheten och jordäga- ren har, även medan gruvrätten består, i princip rätten till sådana mineral, som ej äro inmutningsbara.
Vad beträffar frågan, hur långt på djupet jordägaren har en skyddad rätt, äro uppfattningarna knappast enhetli- ga eller klart fixerade. Man torde emellertid kunna räkna med att jord- ägarens rätt sträcker sig så långt ned på djupet som jorden under markytan kan tillgodogöras och att rätten är skyddad mot intrång, om jordägaren har ett intresse av ett sådant skydd. (Ekeberg: Föreläsningar i sakrätt, sid. 15; Sjögren: Föreläsningar över sak- rätten; Undén: Svensk sakrätt II: 1, 2 uppl., sid. 90; Vinding Kruse: Egen- domsretten, första upplagan I, sid. 278; Gjelsvik: Norsk Tingsrett, sid. 40 och följande; Wrede: Grunddragen av sak- rätten enligt Finlands lag, 2 upplagan, sid. 26 samt 20 och 21; Biirgerliches Gesetzbuch, & 905, och den schweiziska
lagen Z. G. B., 5 667.) I vart fall torde man kunna utgå ifrån att i fall av det slag, varom här är fråga, nämligen anordnande av bergrum, som sekundärt kunna få betydelse som skyddsrum, rätt till området måste förvärvas från fastighetsägaren genom avtal eller ex- propriation.
Med hänsyn till att själva mark- ytan är det primära i fastighetsbe- greppet torde det ej vara möjligt att endast av en fastighets markområde under markytan bilda en särskild fas- tighet. I 1896 års lag om hemmans- klyvning, ägostyckning och jordav- söndring liksom i 19 kap. jorddelnings- lagen, som handlar om avstyckning, användas om föremålen för fastighets— bildning uttrycken >>ägovidd» och »mark», och dessa uttryck torde avse själva markytan och ej områden un— der jord. (Jämför Grefbergs kommen- tar till jorddelningslagen, sid. 237: ägovidd, dvs. Visst område eller vissa områden på marken.) När sålunda i 1896 års lag föreskrives, att avsönd- ring får ske av högst en femtedel av ägovidden, avses givetvis därmed en femtedel av fastighetens markyta. Beträffande innebörden av begreppet fastighet i teknisk mening kan vidare hänvisas till ett uttalande i N. J. A. 11 1918, sid. 153, i anslutning till 7 & expropriationslagen ävensom till 3 & sista stycket i lagen den 3/6 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker på landet och 1 & sista stycket i lagen den 25/4 1930 om delning av fastighet vid ändring av rikets indelning m. m.
Av det nu anförda följer, att den som vill anordna bergrum annorstädes än i egen fastighets mark ej kan bli ägare till bergrumsområdet på annat sätt än genom att förvärva ägande- rätt till fastighetens markyta eller del därav samt därå eventuellt uppförda byggnader.
Nyttjanderätt eller servitut
Den som vill anordna bergrum utan att förvärva rätt annat än till den del
av fastighet under jord, som upptages av bergrummet, är sålunda hänvisad till att förvärva en begränsad sakrätt i fastigheten, dvs. nyttjanderätt eller servitutsrätt. Av dessa är nyttjande- rätten alltid tillämplig, under det att servitutsrätten icke kan komma till användning annat än i fall, då de spe- ciella förutsättningarna för servitut föreligga.
Skillnaden mellan nyttjanderätt och servitut är, att nyttjanderätten är en personlig rätt men servitutet en rätt som hänför sig till en fastighet (eller till en person i hans egenskap av ägare av en viss fastighet). Den fastighet, till vars förmån servitutet gäller, kal- las härskande fastighet, medan den fastighet, som belastas av servitutet, kallas tjänande fastighet. Vidare är servitutet till sin natur icke tidsbe- gränsat till skillnad från nyttjande- rätten, som skall gälla för viss tid (härom mera i det följande).
Servitut torde i förevarande sam- manhang kunna tillämpas exempelvis om man äger en fastighet, vari en del av bergrummet ingår som bestånds- del, men komplettering är erforderlig med delar av angränsande fastigheters områden under jord. Rätt till dessa kompletterande delar torde då kunna förvärvas i form av servitutsrätt. Samma torde vara förhållandet, om den som äger en fastighet intill ett berg vill förvärva rätt att från fastig— heten spränga sig in i angränsande fastighet och där anordna bergrum. Tillträdet till bergrummet sker då via den härskande fastigheten. Däremot kan ej en person, som äger en fastighet i ett samhälle, förvärva servitutsrätt att anordna bergrum, t. ex. för att anordna en restauranglokal, på annat håll inom samhället, eftersom något samband i detta fall ej föreligger mel- lan den härskande fastigheten som så- dan och den tjänande bergrumsfastig- heten. Det kan emellertid nämnas, att inskrivningsdomaren vid Stockholms Rådhusrätt beviljat Stockholms stad såsom ägare av en fastighet vid Frid-
hemsgatan inteckning för tunnelbane- servitut i en fastighet vid hörnet av S:t Eriksgatan och Karlbergsvägen.
Vad beträffar anordnande av skydds- rum skall förfogande enligt civilför- svarslagen ske i nyttjanderättens form. Något hinder att få ett avtal om servitutsrätt för en fastighet till skyddsrum i en närbelägen fastighet intecknat synes dock knappast före- ligga.
Vad som framför allt gör, att man kan ha intresse av att förvärva servi- tutsrätt i stället för nyttjanderätt, är, att avtal om nyttjanderätt —— utom beträffande fastighet som äges av kro- nan — ej får slutas för längre tid än 50 år på landet och 25 år i stad (1 kap. 1 & nyttjanderättslagen). Sistnämnda tid kan vara alltför kort för anord- ningar av det slag, varom här är fråga.
Om avtal träffas om nyttjanderätt eller servitut, kan rätten intecknas i den tjänande fastigheten. Om denna förut är högt intecknad, kan rätten vara osäker och eventuellt falla bort vid exekutiv auktion. Det är därför angeläget att en rätt av detta slag beredes god förmånsrätt eventuellt genom postpositionsåtgärder med de tidigare penninginteckningarna i fas- tigheten.
Expropriation
Fördelarna med expropriation — som kan avse, utom äganderätt, såväl nyttjanderätt som servitutsrätt — äro, att den förvärvade nyttjanderätten eller servitutsrätten får bästa rätt i fastigheten (49 & tredje stycket ex- propriationslagen) och att en expro- prierad nyttjanderätt ej torde behöva begränsas till de i nyttjanderättslagen angivna maximitiderna för nyttjande- rättsavtals bestånd. (Strahl: Fyra ex- propriationsrättsliga uppsatser, sid. 117 ; Holmbäck: Begränsade sakrätter till fast egendom vid expropriation m. m., sid. 214; Ernberg: Om expro- priation, sid. 128; Sundberg: Rätten till väg och gata.)
Frågan huruvida nyttjanderättsla- gens maximitider gälla vid expropria- tion var föremål för dryftande i ex- propriationsmålen rörande Södertun- neln i Stockholm i början av 1930- talet. Genom resolution den 27/5 1932 berättigades Stockholms stad att ge- nom expropriation med nyttjanderätt taga i anspråk de delar av uppräkna- de fastigheter, som erfordrades för framdragande och begagnande för trafikändamål av tunneln. Sedermera yrkade staden, att Kungl. Maj:t måtte förklara staden berättigad att expro- priera servitutsrätt eller, i andra hand, att nyttjanderätten skulle avse all framtid eller åtminstone den tid, var- under tunneln användes för trafikän— damål. Kungl. Maj:t förklarade med anledning härav i resolution den 31/12 1934 att, enär den nyttjanderätt, för vilken staden medgivits expropriations- rätt, icke begränsats till viss tid, sta- dens framställning ej föranledde nå- gon Kungl. Maj:ts åtgärd. Stockholms Rådhusrätt förklarade sedermera i sina domar i expropriationsmålen den 12/2 och 12/3 1935, att nyttjanderätten med hänsyn till innehållet i Kungl. Maj:ts resolutioner vore att anse så- som gällande så länge tunneln ägde bestånd och för angivna ändamål be- gagnades.
Möjligheterna att erhålla expropria- tion äro emellertid begränsade till de i 1 & expropriationslagen angivna ex— propriationsändamålen. Det är sålunda ej möjligt att erhålla expropriations- tillstånd för exempelvis anordnande av restaurang eller biograf i bergrum.
Bergrum som kreditunderlag
Om den som äger en fastighet anord- nar bergrum i densamma, ökas givetvis fastighetens värde och bergrummet bereder sålunda ökat underlag för fas- tighetsinteckningar.
I de fall, då rätt till bergrum kan grundas på servitut, kan rätten också utnyttjas som grund för fastighetsm- teckning. Servitutet utgör nämligen
beståndsdel av den härskande fastig- heten och höjer dennas värde, varige- nom möjligheterna till belåning av denna ökas. (Jämför lagberedningens förslag till jordabalk III 1909 1 kap. 2 5 och lagberedningens förslag till jordabalk 1947 2 kap. 1 5 och sid. 83.)
När upplåtelse av nyttjanderätt lig- ger till grund för bergrumsanordningar kunna dessa däremot enligt gällande rätt ej göras till föremål för pant- el- ler säkerhetsrätt.
Tomträtt
Tomträtt enligt 4 kap. nyttjande- rättslagen kan upplåtas i tomt å om- råde, som blivit planlagt för bebyg- gande, om tomten tillhör kronan, stad eller annan kommun eller municipal- samhälle (stundom även fideikommiss eller annan stiftelse). Rätten kan upp- låtas för viss tid ej understigande 26 och ej överstigande 100 år.
Tomträtten omfattar även byggnad eller annan anläggning på tomten. Tomträtten kan inskrivas och göras till föremål för inteckning.
Tomträtt torde lika litet som ägan- derätt kunna instiftas särskilt i ett område under jord, och tomträttsin- stitutet torde därför ej kunna använ- das för att skapa en särskild rätt till bergrum.
Vissa synpunkter i anslutning till byggnadslagstiftningen
En bärande egenskap hos stadspla- nen är, att den är bindande för sam- hällets organ liksom för de enskilda markägarna (Bexelius — Nordenstam — Aurén sid. 53). I sammanhang här- med ha vid genomförande av stads- planen knutits civilrättsliga förpliktel- ser för samhället att hålla de fastig- hetsägare skadeslösa, som genom stadsplanen förlora förfoganderätten över sin egendom eller få den avsevärt inskränkt. För att kunna å staden lägga förpliktelse att genomföra stads- planen, ha vissa befogenheter medgi- vits staden gentemot de enskilda.
I 25 & byggnadslagen stadgas, att stadsplan skall dels utmärka och till gränserna angiva de för olika ända- mål avsedda områden, som ingå i pla- nen, såsom byggnadskvarter, gator och andra allmänna platser samt special- områden, dels ock innehålla de ytter- ligare bestämmelser angående områ- denas bebyggande eller användning i övrigt, som finnas erforderliga.
För genomförande av stadsplan äger staden lösa erforderlig mark. I Vissa fall är staden skyldig att lösa mark.
Enligt 41 % äger staden sålunda lösa mark till gator eller annan allmän plats liksom annan i stadsplan ingå- ende mark, som ej är avsedd för en- skilt bebyggande, i sistnämnda fall om markens användning för avsett än- damål ej ändock kan anses säkerställd. Härmed åsyftas bl. a. mark för all- män byggnad, järnväg, flygplats, hamnområde, idrottsplats och begrav- ningsplats (Bexelius m. fl. sid. 86). Härigenom ha kommunerna möjlighet att genomföra stadsplan, såvitt avser trafikleder, andra allmänna platser och specialområden.
I motiven till 25 & byggnadslagen (Bexelius m. fl. sid. 182) anföres: Anordnandet av trafiktunnlar och in- redande av garage och andra byggna— der under markens plan torde i många fall vara nödvändiga hjälpmedel för den moderna stadsplanetekniken till åstadkommande av möjligheter att till- godose det alltmera växande trafik- behovet. Byggnadslagen förutsätter liksom stadsplanelagen att i stadspla- nen kan medgivas inredande av bygg- nad under markens plan. - - - Principiellt lärer intet vara att erinra mot att åt bestämmelserna om stadsplans inne- håll gives en sådan tolkning, som möj- liggör såväl upptagande i stadsplanen av tunnel eller annan byggnad under markens plan som anordnande av stadsplan i så att säga olika våningar. De erforderliga föreskrifterna kunna givas i stadsplanebestämmelserna. Förutsättningen för sådana före- skrifters genomförande i de fall, då ej
den allmänna expropriationslagen är tillämplig eller expropriationsrätt föl- jer enligt denna lag, torde dock böra vara, att staden med vederbörande markägare träffar erforderlig överens- kommelse.
I anslutning till sistnämnda uttalan- de torde kunna konstateras, att en stad med stöd av byggnadslagen ej äger lösningsrätt till områden för an- ordnande av bergrum, när expropria- tionsändamål ej kan åberopas. Ej hel- ler finnas klara uttalanden om att stad för genomförande av stadsplan äger förvärva nyttjanderätt eller servituts- rätt i stället för att lösa den mark, varom är fråga. Enligt ett i Rst års- bok 1942, sid. 89, intaget referat rö- rande stadsplan i Långsjö i Stockholm ansågs ett stadsplaneförslag icke kun- na godkännas, då genom detsamma besvär eller last lagts till förmån för annan fastighet, vilket ansågs lagligen ej kunna ske medelst stadsplan. De ifrågavarande bestämmelserna avsågo, att visst område ej fick bebyggas, att det skulle hållas tillgängligt som ut- fartsväg och för servisledningar för angränsande tomter etc. (I referatet hänvisas bl. a. till uttalandena i prop. nr 79/1931 till 21 & stadsplanelagen, motsvarande 41 & byggnadslagen.)
I vissa avgöranden av Kungl. Maj:t rörande stadsplan ha, där tunnel skulle förläggas på så stort djup under bygg- nadsmark, att dess framdragande icke skulle komma att hindra ett normalt utnyttjande av byggnadsmarken enligt stadsplanen, av markägare framställda erinringar icke förhindrat planens fastställande. I ett fall undantogs den ifrågavaranda delen av planområdet från fastställelse med hänsyn till fas- tighetsägarens anmärkningar, att pla- nen icke angåve på vilken nivå under markplanet tunneln skulle framdragas, att man därför av planen icke kunde konstatera huruvida intrång komme att ske på källarutrymmen inom fas- tigheten, vilket dock vore sannolikt, att i händelse av nybyggnad speciella förstärkningsarbeten ovan tunneln
skulle bli erforderliga, att det vore ovisst om tunneln någonsin skulle komma till utförande, att fastighets- ägaren i vart fall icke syntes kunna framtvinga detta för att få sin rätt till ersättning prövad samt att det vore synnerligen ovisst, huruvida han ägde påkalla inlösen av marken för tunneln jämlikt 28 & stadsplanelagen (motsvarande 48 & byggnadslagen).
Vidare har Kungl. Maj:t i ett beslut den 27 aug. 1943 i en stadsplanefråga rörande Karlskrona anfört: Enär frå- gan om anordnande och bibehållande av skyddsrum inom område för enskilt bebyggande borde lösas i den i luft- skyddslagstiftningen stadgade ordning- en, kunde i stadsplanebestämmelserna intagna föreskrifter i dylikt hänseende icke fastställas.
Slutsatser rörande möjligheterna att disponera områden under markytan för anordnande för privata ändamål av bergrum, som kunna bli av värde som skyddsrum under krig.
Av den föregående framställningen framgår, att man för allmännyttiga ändamål ( expropriationsändamål) kan genom expropriation förvärva nytt- janderätt till områden under markytan för anordnande av bergrum och att Kungl. Maj:t för sådana fall vid med- delande av expropriationstillstånd ej torde vara bunden av de i nyttjande- rättslagen stadgade maximitiderna. I vissa fall torde expropriation av servi- tutsrätt kunna medgivas.
Beträffande sådana fall, då fråga ej är om expropriationsändamål, kunna följande synpunkter anläggas.
1. Den som äger en fastighet kan i berggrunden under denna på vilket djup som helst anordna bergrum. Är det erforderligt för tillträde till så- dant bergrum att fastighetsägaren får disponera över annans mark, torde förutsättningar föreligga att genom avtal om servitut, som intecknas, få
en rätt att disponera över den angrän- sande fastigheten.
Om en fastighetsägare för åstadkom- mande av bergrum under sin fastighet även behöver taga i anspråk delar av angränsande fastigheters områden un- der jord, torde hinder ej möta att ser- vitutsavtal därom intecknas i angrän— sande fastigheter. Om god förmånsrätt kan erhållas för dessa inteckningar, får den härskande fastigheten en be- tryggande, icke tidsbegränsad rätt till de delar som behövas för komplettering av bergrummet. Hela bergrummets värde höjer även fastighetsvärdet, och ägaren av den härskande fastigheten får sålunda ett kreditobjekt med öka- de möjligheter till belåning.
2. Om en person önskar förvärva rätt att anordna bergrum utan att äga någon fastighet på ifrågavarande plats, finns möjligheten att förvärva en av fastigheterna eller del av sådan och därefter förfara i enlighet med vad som anförts under 1. Eljest är han hänvisad att förvärva nyttjanderätt till de partier av fastigheterna under jord, som äro erforderliga för anord— nandet av bergrummet. Denna nytt- janderätt måste begränsas till tiden enligt nyttjanderättslagens regler eller alltså, då fråga är om stadsfastighet, till 25 år. Nyttjanderätterna kunna skyddas genom inteckningar i de fas- tigheter, från vilka upplåtelser ske. Något underlag för kredit erhålles ej i detta fall, då nyttjanderätten ej kan utnyttjas för sådant ändamål. Möjligheterna att erhålla servituts- inteckning stranda i regel på att den som skall anordna bergrummet ej äger fastighet, till vars förmån upplåtelsen sker. Även om han skulle äga annan fastighet på samma ort och i närheten, kan den ej göras till härskande fastig- het för ett servitut såvida inte berg- rummet har ett Värde för fastigheten som sådan. En fastighet, som har en sådan belägenhet, att den helt eller till viss del har sin egentliga betydelse genom att den bildar ingång till ett bergrum, torde kunna vara härskande
fastighet med avseende på ett servi- tut, innefattande rätt till bergrummet.
3. Om stat eller kommun äger en fastighet, där möjligheter finnas att anordna bergrum, och någon enskild önskar förvärva rätt därtill, har man likaledes att välja mellan upplåtelse av äganderätt till hela fastigheten eller del därav och nyttjanderätt till områ- det under jord (undantagsvis möjligen servitut enligt vad ovan sagts). Om upplåtelse sker från kronan, gälla ej reglerna om maximitid för nyttjande- rätt.
4. Om en kommun önskar förvärva mark för anordnande av bergrum och ändamålet ej är sådant, att expropria- tion kan erhållas, är kommunen under- kastad samma regler som enskild för- värvare. Kommunen torde ej kunna förvärva en tvångsrätt genom att om- rådet upptages i stadsplan för berg- rumsändamål (jämför ovan sid. 149).
Vad som med nuvarande lagstiftning synes i första hand bereda svårigheter att på ett rationellt sätt ordna berg- rumsfrågan i sådana fall, då behovet att använda bergrummet som allmänt skyddsrum endast är sekundärt, är dels att expropriationsinstitutet endast är tillämpligt för vissa allmännyttiga, i expropriationslagen angivna ända- mål, dels att byggnadslagen ej synes bereda kommun möjlighet att genom upptagande av området i stadsplan lösa området eller förvärva nyttjanderätt till området, dels att vid frivilliga överenskommelser nyttjanderättsinsti- tutet är förknippat med den olägenhe— ten, att tiden för nyttjanderättens be- stånd är lagligen begränsad, i städer och liknande samhällen till en för upp- låtelser av ifrågavarande slag så rela- tivt kort tid som 25 år, och dels att bergrumsanordningarna vid nyttjande— rättsupplåtelse ej kunna utnyttjas som kreditunderlag.
Vad de båda förstnämnda frågorna beträffar synes det vara värt att över- väga, huruvida ej intresset av att, ut—
över vad som bestämmes i organisa- tionsplan enligt civilförsvarslagen, bergrum anordnas som kunna komma till användning som skyddsrum under krig, är så betydelsefullt, att möjlig- heter skulle kunna öppnas att även för sådana fall genomföra en expro- priationsrätt, ehuru det primära ända- målet icke är expropriationsändamål. Det torde kunna ske antingen genom en utvidgning av förfogandebestäm- melserna i civilförsvarslagen eller ge- nom ändringar i byggnadslagstiftning- en av innebörd att projekterade berg- rum upptogos i stadsplan med möjlig- het att tvångsinlösa mark eller med nyttjanderätt förvärva områden för bergrum eller slutligen genom utvidg- ning av expropriationsändamålen i ex- propriationslagen. För att bereda en- skild möjlighet att förvärva en sådan rätt till område under jord, som kan användas för anordnande av bergrum, och sådan mark utanför bergrum, som är erforderlig för utnyttjande av berg- rummet, synes det vara att föredraga att låta det ske genom att utvidga möjligheterna att erhålla expropria- tion. Därigenom får Kungl. Maj:t i varje särskilt fall pröva, huruvida en rätt till tvångsförvärv skall medgivas. Det torde få vara beroende av den be- tydelse ur civilförsvarssynpunkt, som kan tillmätas den avsedda anläggning- en. Att här föreligger ett allmänt in- tresse av beskaffenhet att motivera expropriation synes uppenbart, då det givetvis vore ur allmän synpunkt önskvärt, att frågan om skyddsrum kunde lösas i sådan form, att särskilda skyddsanordningar ej behövde komma i fråga.
En utvidgning av expropriations- ändamålen på sätt här ifrågasatts skulle även undanröja olägenheterna av tidsbegränsningen för nyttjande- rätt, eftersom sådan begränsning ej torde gälla för exproprierade nyttjan- derätter.
En fråga, som här uppkommer, är, om expropriationsrätt skall medgivas endast för kommun med rätt för kom-
munen att i andra hand upplåta rät- ten till enskild, eller om expropriations- medgivande skall kunna lämnas även till enskilda. Det är även tänkbart att man bestämmer kretsen av expropria- tionsberättigade på annat sätt, exem- pelvis till kommuner och vissa halv- officiella institutioner eller enskilda företag, som genom bestämmelser i stadgar eller bolagsordning skänka viss trygghet för att ändamålet med upplåtelsen blir tillgodosett. Expro- priationslagen är ej främmande för expropriation till förmån för enskild, där ändamålet har intresse eller bety- delse ur allmän synpunkt. I vissa fall ha stadgats speciella inskränkningar av slag som nyss antytts. I 99 5 före- skrives sålunda, att rätt till expropria- tion för ändamål som i 1 5 punkt 7 sägs (för att åstadkomma tryggade bostadsförhållanden i ort med större sammanträngd befolkning) ej får be- viljas annan än kommunen eller muni- cipalsamhället i fråga. I 102 & stadgas, att rätt till expropriation för ändamål som i 1 5 punkt 8 sägs (för samlings- lokaler) ej får beviljas annan än kom- munen eller municipalsamhället i fråga eller aktiebolag, förening eller stiftel- se, som kan antagas komma att för framtiden fullfölja ändamålet på ett ur allmän synpunkt gagneligt sätt. Även för andra fall finnas bestämmel- ser av liknande slag.
Det vill dock synas, som om en be- gränsning till kommunen av rätten att expropriera mark för bergrum knap— past är motiverad, om man är beredd medgiva, att kommunen får överlåta rätten till enskild. Om kommunen som exproprierat endast skulle till enskilda upplåta en till högst 25 är begränsad nyttjanderätt till det exproprierade området, skulle man ej vinna det syfte, som delvis avses med den utvidgade expropriationsrätten, nämligen att den som skall lägga ned betydande arbete och kostnader på bergrumsanordning- arna, har behov av en rätt under längre tid än nyttjanderättslagen medger. Som skäl för att kommun nödvändigt-
vis skall uppträda som mellanhand kan knappast anföras, att därigenom skulle skapas större trygghet för markägaren, från vilken expropriation skulle ske. För honom torde det ställa sig likgiltigt, om den enskilde får ex- propriationstillstånd eller om kommu- nen får sådant med rätt att överlåta rätten på enskild.
Det kan möjligen förtjäna framhål- las, att det kanske ligger närmast till hands att kommunerna äro verksamma för anordnande av bergrum och ställa lokalerna till förfogande för lämpliga ändamål. På så sätt får finansierings- frågan också lättast sin lösning. Men det synes ej föreligga skäl att utesluta enskilda från möjligheten att förvärva rätten i fall då kommunen ej vill en- gagera sig i ett företag av ifrågava- rande slag.
Vad beträffar frågan om behovet av att utnyttja bergrumsanordningar som kreditunderlag föreligger sådan möj- lighet i fastighetsinteckningens form, när fastighetsägaren själv anordnat bergrummet. I sådant fall höjer berg- rummet fastighetens värde och ökar sålunda möjligheterna till belåning. På samma sätt förhåller det sig med så- dan rätt till bergrum, som grundar sig på servitut. Servitutet hör till den härskande fastigheten och höjer så— lunda dennas värde.
Om rätten till bergrum grundar sig på nyttjanderättsavtal eller exproprie- rad nyttjanderätt utgör den däremot ej grund för någon realsäkerhet, efter- som nyttjanderätten är en personlig rätt. Här uppkommer sålunda frågan, om möjligheter föreligga att göra nyttjanderätten till bergrum och an- ordningarna i ett sådant till underlag för en pant- eller annan säkerhetsrätt. De institut i vårt rättssystem, som då ligga närmast, äro tomträtten och för- lagsinteckningen.
I det föregående har emellertid på- visats, att man med hjälp av tomt- rättsinstitutet knappast kan lösa nu förevarande spörsmål. Tomträttsinsti-
tutet har karaktär av alternativ till äganderätt till fastigheten — eftersom den omfattar även markytan och en på markytan uppförd byggnad — och ej till en nyttjanderättsupplåtelse till del av fastighetens område under markytan.
Vad förlagsinteckning beträffar fin- nas bestämmelser därom i 17 kap. 7 & handelsbalken och förordningen den 19 april 1883 angående förlagsinteck- ning. Enligt 1883 års förordning kan förlagsinteckning erhållas dels av den som driver industriell rörelse av viss storlek (drivkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller minst 10 arbetare) i hans för rörelsen avsedda lösa inven- tarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster, dels av den som driver hotell-, pensionat- eller restau- rangrörelse av viss storlek (under minst 2 månader årligen minst 10 an- ställda) i hans för rörelsen avsedda lösa inventarier och dels av den som driver apoteksrörelse i hans för rörel- sen avsedda lösa inventarier och råva— ror, i rörelsen frambragta alster och övriga i rörelsen avsedda varor.
Förlagsinteckningen gäller sålunda i allmänhet endast i inventarier och va- ror. Emellertid stadgas, att i förlags— egendom vid gruvdrift inbegripes jäm- väl gruva. Såsom förut har anförts utgör rätten till gruva lös egendom. Den är liksom nyttjanderätten en be- gränsad sakrätt i fastighet och företer sålunda vissa anknytningspunkter till den nyttjanderätt till bergrum, varom nu är fråga.
När en gruvrätt skapats, skall er- sättning för mark och intrång m. m. utgå till jordägaren. Beträffande ut- betalning av sådan ersättning gäller, att inteckningshavarnas rätt iakttages på motsvarande sätt som vid expro- priation. Bergmästarna föra gruvre— gister över inmutade områden och ut- ' mål.
På samma sätt kunna intecknings- havarna i fastigheten tillgodoses, då en nyttjanderätt till bergrum skapas vid expropriation. Någon offentlig re-
gistrering av bergrumsanläggningar motsvarande gruvregistret finns ej, men hinder skulle givetvis ej föreligga att tillskapa en sådan anordning.
Den rätt, som erhålles genom för- lagsinteckning, bör ej karakteriseras som en panträtt (Undén: Svensk sak- rätt I. Lös egendom sid. 354). Den innefattar en förmånsrätt, som kan göras gällande i gäldenärens —— äga- rens konkurs. Den egendom, vari för- månsrätten gäller, kan av ägaren fritt disponeras genom föryttring eller an— norledes. Säljes rörelsen, upphör för- lagsinteckningen att gälla, och säker- hetsrätten kan alltså ej göras gällande mot köparen. Förmånsrätten omfattar dock utestående fordran på köpeskil- ling. Inteckningshavaren kan ej mot— sätta sig utmätning i egendomen och ej vid utmätning för annans räkning göra gällande förmånsrätt. Inteckningsha- varens säkerhet består allenast i en förmånsrätt i händelse av gäldenärens konkurs. Bestämmelser finnas som un- derlätta för inteckningshavaren att få gäldenären försatt i konkurs. Vidare finnas bestämmelser om att förlags- skulden genast är förfallen till betal- ning, om hela företaget överlåtes eller nedlägges eller om det kan befaras att på grund av förlagstagarens vållande förlagsgivarens säkerhet kommer att märkligt minskas. Inteckningshavaren kan alltså kräva betalning och, om sådan ej erhålles, antingen vinna dom och sedan söka utmätning i köpeskil- lingen eller ock få gäldenären försatt i konkurs, varvid utsikter kunna fin- nas att enligt återvinningsreglerna få överlåtelsen dömd att återgå (Undén sid. 357 och 358).
Ehuru förlagsinteckningen sålunda innebär en betydligt osäkrare rätt än panträtten, skulle den givetvis vara av värde som säkerhet för förlagslån för anordnande av bergrum. Avgörande för bedömande av frågan, huruvida förlagsinteckningsinstitutet bör ut- sträckas även till sådana fall som de nu ifrågavarande synes därför böra vara, om det är förenligt med förlags-
inteckningens natur att en sådan ut- sträckning sker. Såsom framgår av Knut Dahlbergs uppsats i Svensk Ju- risttidning 1926, sid. 450 0. f., har frå- gan om utvidgning av förlagsinteck- ningsinstitutet många gånger varit aktuell men avvisats. Dahlberg ifråga- satte för sin del en utvidgning därav till näringslivet i dess helhet eller av- sevärda delar av detsamma samt an- såg, att man borde övergiva principen om den med inteckning skyddade för- sträckningens karaktär av förlag för förarbetning av varor, att inteckning- en borde erkännas som ett medel att utnyttja det intecknade förlagets lösa egendom som kreditunderlag (>>inteck- ning i lös egendom» i stället för >>för- lagsinteckning»), att med denna änd- rade karaktär av institutet det torde vara mindre än eljest befogat att väg- ra inrymmandet av det intecknade för- lagets fordringar under förmånsrätten samt att det skulle vara med praktiska fördelar förenat att medgiva förmåns- rättens utsträckande till all låntaga- rens egendom av beskaffenhet att icke kunna bli föremål för fastighetsinteck- ning.
Sedermera har särskild lag utfär- dats den 3 juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier. Den är upprät- tad efter mönster av förordningen om förlagsinteckning. Till stöd för den in- teckningsrätt, som sålunda slwtligen medgavs beträffande jordbrukets in-
ventarier, kunde åberopas jordbrukets kreditbehov, som gång på gång fram— förts i diskussionen i anslutning till
förordningen om förlagsinteckning. Det synes ej ha varit ifrågasatt, att arrenderätten skulle innefattas i möj- ligheterna att skapa underlag för jord- brukets kredit.
Vid revisionen av förordningen om förlagsinteckning anfördes i prop. nr 107/1932 i anslutning till frågan, hu- ruvida förlagsinteckning borde omfat- ta byggnad å ofri grund, att en sådan utsträckning av tillämplighetsområdet ej borde ske, då kollision mellan för- lags- och fastighetsinteckningar lätte- ligen skulle kunna inträda, därest byggnaden överginge till fast egen- dom. Någon sådan kollision synes ej vara att befara av att nyttjanderätts- upplåtelse ingår i en särskild säker- hetsupplåtelse.
Något hinder att i anslutning till förlagsinteckningsinstitutet skapa en säkerhetsrätt i bergrumsanordningar synes sålunda knappast föreligga. Med hänsyn till bergrummets natur synes säkerheten vara mera betryggande för långivaren än den förlagsinteckning i allmänhet erbjuder. Om den vägen lik— väl ej anses böra beträdas, återstå för att finansiera på nyttjanderätt grunda- de bergrumsanordningar sådana möj- ligheter som statslån, statsbidrag och bolagsbildning.
