SOU 1952:21

Räjongplan för fångvården : slutbetänkande

Skrivelse

'apitel !.

2

-9 -1

0

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

[ Den 9 mars 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartc- lmentet att tillkalla tre sakkunniga för att utreda frågan om omedelbara förbättringar inom fångvården och framlägga härav påkallade rekom- lmendationer och förslag, att utse en av de sakkunniga att vara ordfö- lrande samt att förordna sekreterare och experter åt de sakkunniga. ! Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga landshövdingen Thorwald Bergquist, byråchefen Tor- ,sten Eriksson och t. f. byråchefen Bertil Forssell. Åt Bergquist uppdrogs ;att vara de sakkunnigas ordförande och åt Eriksson att tjänstgöra såsom lsekreterare.

De sakkunniga ha antagit benämningen 1951 års fångvårdsutredning. , Att såsom experter biträda utredningen förordnade departementschefen iden 31 maj 1951 direktören Gunnar Rudstedt och numera byrådirektören Paul Tammelin, den 18 juli 1951 överläkaren Folke Kinnmark och om- budsmannen Erik Pettersson, den 12 mars 1952 t. f. förste byråsekrete- raren Carl-Henric Ericsson och den 23 april 1952 lagbyråchefen Björn Kjellin. Efter överenskommelse under hand med fångvårdsstyrelsen har därjämte förste byråsekreteraren Nils-Uno Fornander lämnat utredningen expertbiträde.

Kinnmark avled den 6 november 1951.

Utredningen har avgivit följande förslag (samtliga stencilerade).

Till chefen för justitiedepartementet:

]. Den 19 juli 1951 angående utvidgning av fritidsverksamheten vid fång- vårdsanstalterna m. m.

2. Den 11 augusti 1951 angående personalbehovet vid fångvårdsanstal- terna. .

3. Den 26 september 1951 angående utbildningen av personalen inom

fångvården.

Den 9 november 1951 angående säranstalter för unga fångar.

Till fångvårdsstyrelsen'.

Den 19 juli 1951 angående normaldagschema. Utredningen har dessutom avgivit ett antal remissyttranden. I och med föreliggande slutbetänkande angående en räjongplan för fångvården, som härmed vördsamt överlämnas, betraktar utredningen sin uppgift som slutförd.

Stockholm den 15 juli 1952. Thorwald Bergquist

Torsten Eriksson Bertil Forssell

sekreterare Carl-Henric Ericsson Nils—Uno Fornander Björn Kjellin

Gunnar Rudstedl Paul Tammelin

Erik Pettersson

Våra direktiv innefattas i ett utta- llande Ullstamrådsprotokonetav chefen för justitiedepartementet, statsrådet lliernuni Zeuerberg, den 9 inars 1951 [ med följande lydelse:

l Den är 1945 antagna lagen om verkstäl- lighet av frihetsstraff m. m. syftar till en genomgripande omdaning och modernise- | ring av fångvården. Då lagen sattes i kraft, saknades emellertid möjligheter att genast låstadkomma de omläggningar av anstalts- organisationen som nya behandlingsmeto— 'der förutsätta. Det ansågs dock att fång- vårdens läge var sådant att man, trots de svårigheter som kunde förutses, borde , pröva sig fram med de resurser som stodo till buds och söka komma till rätta med svårigheterna genom provisoriska anord- ningar i avbidan på en anstaltsorganisato- risk omläggning på längre sikt. Planering- en av en sådan omläggning sattes genast i gång. Arbetet med denna planläggning av den framtida fångvårdsorganisationen utföres numera inom justitiedepartemen- tet av en särskilt tillkallad sakkunnig.

] samband med framläggandet av propo- sition till 1950 års riksdag angående vissa anslag till fångvården m. m. (nr 131) ut— vecklade jag närmare det principprogram, efter vilket reformen av fångvården bedri- ves. Jag framhöll därvid att omorganisa— tionen lämpligen borde ske i etapper, där- *vid man borde börja med åtgärder mot ungdomsbrottsligheten. En viktig del av denna första etapp har redan utförts ge- nom det förslag till ny ungdomsanstalt, vilket kommer att föreläggas årets riksdag. Det är avsett att arbetet med övriga delar av omorganisationen successivt skall full- följas inom departementet.

Vid sidan om denna nydaning på längre sikt, som med nödvändighet måste kräva llång tid och avsevärda kostnader, erford—

ras emellertid även åtgärder för omedelbar

Inledning

förbättring av förhållandena inom fång— vården. Till fullföljande av de provisoriska åtgärder som under de senaste åren vidta- gits är det nödvändigt att fortlöpande änd— ra och upprusta äldre anstalter, vilka måste tagas i bruk under ganska lång tid framåt. Personalen måste få instruktioner och anvisningar för att kunna tillämpa modernare metoder för fångbehandling. Ordningen och disciplinen på anstalterna, de intagnas differentiering och sysselsätt- ning, personalens fördelning mellan olika anstalter och tjänstgöringsschema äro ex- empel på frågor, där partiella förbättring- ar framstå såsom angelägna. Att vidtaga åtgärder i dessa hänseenden är en träng- ande uppgift, såsom framgår bl. a. av den redogörelse för inspektion av fångvårds— anstalter, vilken lämnats av justitieom- budsmannen i dennes ämbetsberättelse till årets riksdag (s. 261—288).

För att förbereda dylika åtgärder har under förra året inom justitiedepartemen— tet arbetat en särskild beredning under ledning av den förut omnämnde utred— ningsmannen. Dessa förberedelser ha nu fortskridit så långt att man kan övergå till att utarbeta närmare anvisningar för ge- nomförandet av praktiska åtgärder. Denna sida av arbetet synes lämpligen böra upp- dragas åt särskilda sakkunniga, bestående av departementets utredningsman och en representant för fångvårdsstyrelsen jämte ytterligare en person med stor erfarenhet av hithörande spörsmål.

Det bör åligga de sakkunniga att, efter närmare utredning av problemen och ge- nomgång av förhållandena på anstalterna. till justitiedepartementet och fångvårds— styrelsen framlägga rekommendationer och förslag till praktiska åtgärder och anvis— ningar i syfte att åstadkomma en skynd- sam förbättring av förhållandena inom fångvården genom ett så effektivt fullföl— jande av straffverkställighetsreformen som

är möjligt inom ramen av tillgängliga re- surser. Dessa rekommendationer och för- slag torde i regel icke kräva någon mera utförlig motivering. De böra framläggas successivt och så skyndsamt som möjligt.

Vid vårt första sammanträde den 19 mars 1951 uppgjorde vi en arbetsplan,— enligt vilken vår utredning främst skulle inriktas på förslag som syftade till att åstadkomma lugnare förhållan- den vid de slutna anstalterna för förvar av straff- och fängelsefångar, därefter ägnas frågan om personalutbildningen och till slut avse sådana förändringar i fångvårdens administration som kunde medföra en effektivisering av verksam- heten.

Den 19 juli 1951 avgav vi två förslag. Det ena, ställt till chefen för justitiede- partementet, gällde en utvidgning av frilidsverksamhelen vid fångvårds- anstalterna, det andra som ställdes till fångvårdsstyrelsen innefattade förslag om införande av ett normaldagschema vid de slutna fångvårdsanstalterna för vanligt fångförvar.

I dessa båda förslag konstaterade vi, att den reform av straffverkställigheten som genomfördes år 1945 i stort sett väl kunde ligga till grund för alla de åtgärder som måste vidtagas för att fångvården med i huvudsak befintliga personella och an- staltsmässiga resurser skulle bringas i nivå med rimliga krav på effektivitet i behand- lingen och tillfredsställande förhållanden för såväl personal som intagna. Den praxis som utvecklat sig beträffande fångarnas fritid, nämligen att de fick tillbringa den- na gemensamt även om ordnad fritidsverk- samhet icke förekom, fann vi strida mot lagens mening. För att rätta till detta upp- gjorde vi ett normaldagschema för de slut- na anstalterna för förvar av straff- och fängelsefångar, vilket i enlighet med de intentioner som legat till grund för 1945 års lagstiftning utformades så, att de in- tagnas arbete som regel skulle försiggå i gemensamhet, medan fritiden'som regel skulle tillbringas i enrum, försåvitt icke ordnad gemensam fritidssysselsättning fö- rekom.

'kronor årligen samt framlade en plan för

Sådan gemensam fritidssysselsättning borde emellertid enligt vår mening före- komma i rikligaste utsträckning. Vi påpe- kade, att anslagen till undervisning och fritidssysselsättning inte ens uppgick till 20 kronor per år och intagen, och föreslog en höjning av dessa anslag med 120.000

huru beloppet skulle fördelas på olika slag av fritidsaktivitet. Bland annat förordade vi att särskilda arvodesavlönade fritidsle- ? dare anställdes vid de större anstalterna. Vidare ansåg vi, att fångvården borde söka upprätta en kår av anstaltsbesökare i sam- arbete med de folkliga organisationerna och att 800 kronor borde ställas till fång- vårdsstyrelsens förfogande för en kontakt— konferens. Slutligen förordade vi, att pre- dikantsystemet vid småanstalterna skulle utbytas mot ett system som gav friare val- möjligheter, varigenom statskyrka och fri- kyrkliga samfund skulle kunna omväx- lande svara för anstaltsgudstjänsterna.

Våra förslag, som i huvudsak godtogs av Kungl. Maj:t, föranledde proposition till 1952 års riksdag, som bl. a. uttalade sig för att normaldagschemat på försök tillämpades samt ökade anslaget till fri- tidsverksamheten med 106.000 kronor.

Den 11 augusti 1951 överlämnade vi till chefen för justitiedepartementet ett förslag angående personalbehovel vid fångvårdsanstalterna.

I l I I ! l Till grund för förslaget låg en genom- 1 gång av varje enskild anstalts personal— organisation. Denna granskning hade verk— ställts i samråd med bl. a. representanter för personalen. I stort sett omfattade över- synen endast personal i tillsynstjänst, var- för administrations- och arbetsledarperso- nal rn. fl. lämnades åsido.

Förslaget utgick ifrån normaldagsche- _l mats tidsberäkningar för tjänstgöringen och byggde i övrigt på följande principer: Bevakningsbefäl skall alltid finnas till— ; gängligt, utom nattetid vid de mindre an- l stalterna. Befattningshavarnas individuella ' tjänstgöringsscheman får ej innehålla för långa pass._Nattjänstgöring skall som re-W gel fulltidsheräknas, när den fullgöres va- , kande, halvtidsberäknas, när den fullgöres vilande i bäddad säng, och kvarttidsberäk- ! nas, när den fullgöres som jourtjänst i

hemmet. När antalet fångtransporter under året i timantal motsvarar minst årstim- antalet för en vaktkonstapel, anställes en extra fångtransportör. Ersättning skall ut- gå till 5. k. dagkonstaplar, som om de vi- karierade på överkonstapelstjänst.

Med utgångspunkt härifrån förordades en utjämning av personaltillgångarna (c:a 600 befattningshavare i tillsynstjänst) så att man fick personalökning vid tretton anstalter och minskning vid sju, eller sam- manlagt en ökning med 1 socialkurator, 1 skrivbiträde och 1 ekonomibiträde samt en minskning med 1 överkonstapel, 9 vakt- konstaplar och 3 vaktfruar, eller totalt en minskning med 10 befattningshavare. Vi beräknade, att om man i stället för nor- maldagschcmat tillämpade rådande gemen- samhetssystem även i fortsättningen, skul- le bevakningsstyrkan behöva utökas med 43 befattningshavare. Till en ny fast av- delning för svärdisciplinerade fångar vid Långholmen tillstyrkte vi en personalupp- sättning av 14 .befattningshavare, varför slutresultatet ändock blev en ökning med 4 befattningshavare.

För att åstadkomma en förbättring i re- kryteringen av fångvårdspersonal föreslog vi dels ordinarie— och extraordinariesätt- ning av de tjänster som enligt värt utred- ningsresultat var behövliga -— vi framhöll att väntetiden för erhållande av extra or- dinarie anställning som vaktkonstapel uppgick till över sju år — och dels att ett antal aspiranter skulle få anställas med garanti för ständig tjänstgöring och utsikt att efter prövotiden erhålla stadigvarande tjänst.

Vidare förordade vi att anstalten Sjöli- den skulle nedläggas och att Åby skulle förstatligas samt att mansavdelningcn vid kvinnofängelset i Växjö skulle nedläggas och kvinnoavdelningen vid Långholmen minskas.

Våra förslag blev i huvudsak av Kungl. Maj:t godtagna som grundval för anslagsframställningar till 1952 års riksdag, som godkände propositionen.

Den 26 september 1951 överlämnade vi till chefen för justitiedepartementet ett förslag angående personalutbild- ningen inom fångvården.

I denna framställning förordade vi, att utbildningen anordnades efter två linjer,

den läkepedagogiska linjen och anstalts- vårdslinjen. Till den förra borde hänvisas alla aspiranter 'på direktörsbefattningar, alltså assistenter och kuratorer. Den senare borde omfatta tillsyns- och arbetsledar— personal. Sådana på sistnämnda linje ut- bildade tjänstemän som nått goda resultat i arbete och studier borde ha möjlighet att fortsätta sin utbildning på den läkepeda— gogiska linjen under vissa förutsättningar.

Utbildningen på den läkepedagogiska linjen föreslogs upplagd enligt individuella studieplaner, upprättade och kontrollerade av en studienämnd med fångvårdschefen som ordförande. Befattningshavaren skulle kunna erhålla 6 månaders avdragsfri stu- dieledighet men i övrigt bedriva sina stu- dier vid sidan av tjänsten.

För anstaltsvårdslinjen föreslog vi att utbildningen uppdelades i tre avsnitt, aspi- ranttjänstgöringen (med individuell hand- ledning), grundkurs och påbyggnadskurs. Aspirantutbildningen skulle ledas av en lokal studiedelegation under ordförande- skap av den anstaltschef hos vilken aspi- ranten anställdes. Till påbyggnadskursen, avsedd för befälsaspiranter, skulle emeller- tid den centrala studienämnden ge till- träde, sedan den prövat vederbörandes kunskaper.

Beträffande den redan anställda perso— nalen, som endast i begränsad utsträck- ning erhållit någon specialutbildning för fångvårdstjänsten, föreslog vi att särskilda fortbildningskurser skulle anordnas under fem år. Särskilda kompendier för de högre studierna borde sammanställas och all an- staltspersonal borde få en tryckt handled- ning för sitt arbete.

De årliga kostnaderna beräknade vi till 102.000 kronor, varav 48.000 kronor på av- löningsanslaget (vikarier) och 54.000 kro- nor på kursutgifter m. m. I jämförelse med utgående anslag för personalutbildning skulle detta innebära en årlig ökning av 22.500 kronor.

Eftersom en tillfredsställande lösning av utbildningsfrågan ej syntes kunna ord- nas av Sverige ensamt, förordade vi, att kontakt skulle upptagas med de övriga nordiska länderna för att söka åstadkom- ma en gemensam lösning av frågan om en fångvårdsutbildning för ernående av högre läkepedagogisk kompetens.

I statsverkspropositionen till 1952

års riksdag godkände departementsche- fen i princip dessa förslag. I rådande ekonomiska läge fann han dock inte möjligt att i full utsträckning anordna en så kostnadskrävande utbildning som vi föreslagit. Han förordade dock en ökning av utbildningsanslagen med 15.000 kronor och uttalade, att befatt- ningshavare i direktörs-, assistent- och kuratorsställning nu främst borde ifrå- gakomma för en kursmässig utbildning, därnäst föreståndare, uppsyningsmän och överkonstaplar. Så långt tillgäng- liga medel försloge, borde man därut- över söka upprätthålla utbildningen av arbetsledarpersonal, personal vid de psykiatriska avdelningarna och perso- nal i tillsynstjänst. Efter motioner i ämnet ökade riksdagen anslaget med

7.000 kronor, vilket betyder, att vårt förslag kan realiseras i huvudsak.

Den 9 november 1951 överlämnade vi till chefen för justitiedepartementet ett förslag angående säranslaller för unga fångar.

Inledningsvis riktade vi uppmärksamhe— ten på att en betydande del av fångvår- dens yngre klientel egentligen borde be- handlas inom den sociala ungdomsvården. Ungefär hälften av såväl ungdomsfängclse- som straff— och fängelsefångeklientelet hade fått avbryta sin behandling vid ung- domsvårdsskola till följd av kriminalitet under tiden för vistelsen vid skolan. Till- hopa upptog dessa fall cirka 150 platser vid fångvårdsanstalterna, varav cirka 100 vid ungdomsfängelsets anstalter. Vi påpe- kade att möjligheterna att uppnå goda be- handlingsresultat försvårades om behand- lingen på en anstalt måste avbrytas för att fortsätta på en annan. I särskild grad gällde detta om den unge till på köpet fördes över till ett annat anstaltssystem, i förevarande fall från ungdomsvårdssko- lorna till fångvårdsanstalterna. Det måste därför även ur fångvårdens synpunkter an- ses betydelsefullt, att den sociala ungdoms- vårdens resurser förstärktes så att en be- handling som påbörjats inom socialvården som regel också skulle kunna avslutas där-

inom. Under alla förhållanden borde 15—— 18-årsgruppen bland straff— och fängelse- fångarna snarast föras över till social- vården.

I enlighet med det anförda tog vårt för- slag sikte på straff- och fängelsefångegrup— pen i åldern 18—21 år. För dessas del för- ordade vi att fångvårdsanstalterna i Väs- terås och Uppsala, vardera med en tillhö- rande. koloni, skulle avdelas såsom special- anstalter, Uppsala när den i framtiden blev frigjord sedan ungdomsfängelseklien- telet bortflyttats till Roxtuna och Västerås omedelbart. Beträffande Västeråsanstalten förordade vi ombyggnadsarbeten för 171.000 kronor samt komplettering av maskin- och inventarieutrustning för 120.000 kronor. Vidare föreslog vi perso- nalförstärkning med en assistentlärare och en kurator.

Förslaget beträffande Västerås god- kändes i huvudsak av Kungl. Maj:t och föranledde proposition till 1952 års riksdag, som beviljade erforderliga me- del till ombyggnad och utrustning jäm- te den personalförstärkning som Kungl. Maj:t begärde (förutom assistentläraren och kuratorn en utökning av bevak- ningspersonalen).

I föreliggande slutbetänkande har vi sammanfört de förslag till aktuella fångvårdsreformer som vi bedömt vara av den art att de lämpligen borde föras fram av oss. Främst gäller då detta en tanke att vinna ökad effektivi— tet inom fångvården genom en räjong- indelning av anstalterna. I Kungl. Maj:ts proposition nr 122 till 1951 års riksdag angående anslag till ny ung- domsanstalt för svårbehandlade anför departementschefen härom (sid. 27).

Jag vill i detta sammanhang erinra där- om, att sedan riksdagens revisorer år 1949 kritiserat det stora antalet omplaceringar av fångvårdsklientelet mellan olika anstal- ter utredning igångsatts inom justitiede- partementet för att komma till rätta med detta problem. Flera olika möjligheter ha därvid övervägts, bl. a. en uppdelning av fångvårdens anstalter enligt ett räjongsy-

stem med centralfängelserna som huvud- anstalter och en grupp av närliggande slut- na anstalter och kolonier som differentie- ringsanstalter. Genom en dylik anordning skulle man för huvudmassan av fångklien— telet kunna begränsa transporterna till an— stalter som ligga så nära, att transporterna regelmässigt kunna verkställas med huvud— anstaltens bil. Även i andra hänseenden synes det möjligt att vinna betydande för- delar med ett sådant system. Om detta skulle genomföras, böra uppenbarligen ungdomsbehandlingen och abnormbehand- lingen bilda särskilda specialräjonger. Där— vid bör man enligt min mening särskilt inom ungdomsbehandlingen sträva efter att få anstalterna så förlagda, att de lätt kunna nås från varandra.

Förutom en utredning angående ad- ministrerandet gruppvis av anstalterna, innefattande förslag om en effektivise- ring av behandlingen, framlägger vi härmed också en personalplan för i hu- vudsak all den personal som lämnades åsido vid vår tidigare genomgång av personalorganisationen. Därjämte har

vi infogat en plan för upprustning av fångvårdens arbetsdrift. Slutligen har vi behandlat en rad detaljspörsmål som bör lösas i detta sammanhang.

Under utredningens gång har vi hål- lit intim kontakt med personalorgani- sationerna, Föreningen direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten, Sven- ska fångvårdssällskapet, Sveriges ar- betsledareförbund och Sveriges fång- vårdsmannaförbund. Därjämte har vi rådfört oss med ett flertal anstaltsche- fer och fångvårdspsykiatrer. Beträffan- de fångvårdens arbetsdrift har vi haft förmånen att bl. a. rådgöra med ett an- tal storindustriföretag. Vi har därut— över haft överläggningar med represen- tanter för försvarets fabriksstyrelse, krigsmaterielverket och byggnadssty- relsen. Vissa av våra förslag har under- hand remitterats till bl. a. fångvårds- styrelsen och personalorganisationerna och föranlett skriftliga yttranden.

Anm. Fångvårdsutredningens stencilera- de betänkanden finns tillgängliga hos Riks- dagsbiblioteket. Utförliga redogörelser för innehållet i dessa betänkanden lämnas i statsverkspropositionen till 1952 års riks— dag under II huvudtiteln.

Antalet anstalter uppgick den 1 juni 1952 till 49. Vid denna beräkning har vissa till en huvudanstalt omedelbart anslutna öppenvårdsanläggningar hän- förts till huvudanstalten. Fängantalet var vid samma tid 2.814. Organisato- riskt är anstaltssystemet ganska inveck- lat och svåradministrerat.

Den största anstaltsgruppen utgörs av de slutna anstalter, som är avsedda för vanligt fångförvar, d. v. s. mottar häk- tade av båda könen samt straff- och fängelsefångar av manligt kön. Andra klienteltyper kan också tillfälligt förva- ras på dessa anstalter. Till denna grupp hör en del större anstalter med ett platsantal på 100 eller däröver: Lång- holmen, Malmö, Härlanda, Härnösand, Mariestad och Svartsjö. Vidare hör hit en del medelstora anstalter med ett platsantal av 40—65: Falun, Gävle, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg och Örebro, och slutligen en del småän- stalter, med ett platsantal på 20—30: Halmstad, Hudiksvall, Jönköping, Lu- leå, Umeå, Visby, Östersund.

Speciella uppgifter inom fångvårds- organisationen fyller följande anstalter för abnormfall: Hall, Håga, Karlstad, Norrköping, Kalmar, Västervik. För verkställighet av ungdomsfängelse an- vänds följande anstalter: Nyköping, Skenäs, Uppsala, Ystad. För unga straff— och fängelsefångar används Västerås. Kvinnor av alla fångkategorier intas i Växjö. Häktade av båda könen intas i samtliga nu senast nämnda anstalter

Nuvarande differentieringssystem

utom Hall, Håga och Skenäs, vilka ute- slutande används för specialuppgifter.

Vid sidan av de egentliga anstalterna finns ett antal kolonier. Den 1 juni 1952 utgjorde de 18 med ett platsantal på ca 20—50. Flertalet av kolonierna utnytt- jas för ordinärt fångklientel, en del dock för specialklientel.

Rörande anstalternas platsantal och användning m. m. hänvisas i övrigt till kap. III och IV.

Administrativt ledes anstalterna av styresmän i olika grader. De största och en del av de medelstora anstalterna har direktörer, de mindre föreståndare. Håga står under Chefskap av en överlä- kare men har på den kamerala sidan viss gemenskap i förvaltningen med Hall. Av kolonierna är endast Singes- hult förvaltningsmässigt självständigt, de andra är underställda vissa anstal- ter. Ett tjugotal mindre anstalter (14 slutna anstalter och 5 kolonier) är kas- saanslutna till fångvårdsstyrelsen, vil— ket innebär att bokföring och utbetal- ningar ombesörjes av styrelsen. Andra kolonier är kassaanslutna till olika fångvårdsanstalter. övriga anstalter har självständig kassaförvaltning med sär- skild redogörare och styresmannen så- som utbetalningsanordnare och på så- dant sätt delaktig i redogöraransvaret. En mellanställning intar de psykiat- riska avdelningarna vid Långholmen, Härlanda, Malmö, Härnösand och Väs- tervik, likaså kroppssjukhuset vid Lång- holmen. Läkarna är självständiga che-

fer beträffande värden på avdelning- arna, men dessa betraktas annars ad- ministrativt såsom en del av anstalten.

Varje anstalt har en anstaltsnämnd, bestående av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande (domare eller eljest lagfa- ren), anstaltens styresman samt tre av länsstyrelsen utsedda personer, varav en befattningshavare vid anstalten. Kungl. Maj:t utser ersättare för ordfö- randen och länsstyrelsen i mån av be- hov suppleanter för de övriga.

Beträffande personer dömda till ung- domsfängelse är ungdomsfängelsenämn- den och beträffande personer dömda till förvaring eller internering interne- ringsnämnden utskrivningsmyndighet. För till tidsbestämt straff dömda utfär- dar fångvårdsstyrelsen straffverkstäl- lighetsresolution, som därjämte anger dagen för s. k. obligatorisk villkorlig frigivning.

Intagning i fångvårdsanstalt sker hu- vudsakligen efter följande principer. Den som inte är häktad intas vid den anstalt som fångvårdsstyrelsen bestäm- mer, sedan den fått del av domen. Verk— ställbarheten av domen prövas i regel av fångvårdsstyrelsen. Polismyndighe- ten biträder vid den dömdes inställan- de. En dömd kan också få inställa sig på egen hand. I vissa fall kan myndig- het, som mottagit nöjdförklaring, utan att inhämta besked från fångvårdssty- relsen hänvisa en dömd till anstalt en- ligt vissa av fångvårdsstyrelsen medde- lade engångsanvisningar. Den som är häktad börjar i regel verkställigheten vid den anstalt, där han redan är. Vissa intagna skall undergå s. k. verkställig- hetsundersökning, varom närmare ne- dan. Redan vid intagningen söker fång- vår'dsstyrelsen med stöd av domstols- handlingarna och andra tillgängliga upplysningar — beträffande recidivis— ter det material som finns i det hos

styrelsen förvarade centrala fångregist- ret (inklusive mappregistret) — göra den dömdes placering definitiv, i över- ensstämmelse med de principer som framgår av den nedan lämnade redo— görelsen för placering i samband med verkställighetsundersökning.

Såsom ovan berörts stadgar verkstäl— lighetslagen att vissa intagna så snart som möjligt efter intagningen skall un- dergå en undersökning till ledning för behandlingen. Detta gäller straffångar och fängelsefångar med en strafftid på minst sex månader (43 å verkställig- hetslagen) samt alla förvarade och in- ternerade (63 å) och ungdomsfängelse ådömda (56 5). För straff- och fängel- sefångar föreskrivs att undersökningen skall vara såvitt möjligt fullständig och omfatta den intagnes levnadsomstän- digheter, personliga utveckling, hälso- tillstånd, anlag och kunskaper. Under- sökningen skall enligt fångvårdsstyrel- sens anvisningar utföras av styresman- nen vid den anstalt, där fången intagits för straffets undergående, under med- verkan av anstaltens läkare. Berättelse över undersökningen jämte styresman- nens och läkarens förslag angående fångens placering och behandling skall så snart ske kan och senast inom en månad efter intagningen insändas till fångvårdsstyrelsen. När särskilda om- ständigheter påkallar det, kan styrelsen medgiva högst en månads anstånd med avgivandet av berättelsen. För under— sökningen av förvarade, internerade och till ungdomsfängelse dömda gäller ungefär samma regler; den normala un- dersökningstiden är dock för dessa ka- tegorier två månader.

Antalet enligt 43 € verkställighetslagen undersökta straff- och fängelsefångar var under åren 1947—1951 resp. 1.019, 1.096, 1.269, 1.411 och 1.379. Enligt de bestämmelser, som fångvårdsstyrelsen

ikraftträdande 1946, skulle undersökningarna av straff- och fängelsefångar samlas till nio fång- vårdsanstalter, nämligen Långholmen, utfärdade vid lagens Växjö, Visby, Malmö, Härlanda, Vä- nersborg, Östersund, Härnösand och Umeå. Dessa anstalter utvaldes dels med hänsyn till lämplig belägenhet i riket, dels för att kunna tillgodose kra- ven på medverkan av läkare med psy- kiatrisk skolning. År 1949 utökades denna grupp med en tionde anstalt, Örebro. Långholmen, Malmö, Härlanda och Härnösand har egen psykiatrisk av- delning, och de övriga anstalterna har sinnessjukhus i omedelbar närhet. De nämnda tio undersökningsstationerna rådde inte med arbetet, beroende på att styresmännens arbetsbörda betydligt ökades även på grund av andra vid verkställighetsreformen tillkomna ar— betsuppgifter, att antalet undersökning- ar blev större än beräknat och att psy— kiatrer och andra läkare inte stod till förfogande i erforderlig utsträckning. Då härtill kom nödvändigheten att be- gränsa transporterna till och från un- dersökningsstationerna har undersök- ningarna efterhand fördelats på allt fler slutna anstalter för vanligt fångförvar, så att undersökningar numera utförs vid praktiskt taget alla sådana anstal- ter, ett 20-tal, samt även i undantags- fall vid öppna anstalter.

I praktiken gäller f. n., att en person som varit häktad i regel undersöks vid den anstalt där han sitter. Undantag görs bl. a. för den som anses behöva omedelbart förflyttas till en anstalt med tillgång till psykiater. Vid fördelning av undersökningsfall på fri fot söker man att som undersökningsanstalt an— lita den anstalt, där man kan förvänta att den intagne kommer att bli mera de- finitivt placerad. I första hand gäller den av naturliga vårdsynpunkter be-

tingade regeln, att en intagen bör få av- tjäna straff i eller nära hemorten. Myc- ket ofta sker emellertid avvikelser av särskilda skäl. En jordbrukare hänvisas till jordbruksfängelset i Mariestad, en kroppssjuk till Långholmen, som har särskild kroppssjukavdelning, en meka- niker till en anstalt med mekanisk verk- stad, den som förmodas vara lämplig som skrivbiträde till en anstalt, där så- dant biträde behövs; medlemmarna av en dömd liga fördelas på olika anstalter o. s. v. Hänsyn tas även till vederbö- rande styresmans möjligheter att utföra undersökningar samt tillgången på lämplig läkare. Dessa förhållanden kan ju ändras från tid till annan.

Kvaliteten på undersökningarna är mycket växlande. Detta gäller såväl sty- resmännens som läkarnas insats. De lä- kare som medverkar är i stor utsträck- ning inte psykiatriskt skolade. I bety- dande omfattning måste till följd av bristen på läkare den medicinska sak- kunskapen helt undvaras. Så skedde 1951 i omkring 250 fall. Bland annat fick ett 100-tal undersökningar vid an- stalten på Härlanda, trots att där finns psykiatrisk avdelning, utföras utan medverkan av läkare.

Den föreskrivna normaltiden av högst en månad överskrids mycket ofta. En nyligen gjord utredning på fångvårds— styrelsens socialbyrå visar att av 100 vid olika anstalter slumpvis uttagna fall, i vilka undersökning verkställts, var genomsnittstiden för undersökning- en 1 månad 26 dagar. Vid kortare strafftider, såsom sex månader — ett år, föreligger verkställighetsundersök- ningen stundom ej förrän omedelbart inpå den intagnes frigivning. För att avhjälpa mera uttalad balans anvisar fångvårdsstyrelsen ibland särskild ar- betskraft till vissa anstalter.

Styresmannen och läkaren — i den

mån läkare överhuvudtaget medverkar _ avger var sin undersökningsberät- telse enligt fastställt formulär. Ofta nog samråder de ej med varandra för att komma fram till en enhetlig rekommen- dation för den intagnes behandling. Bedömningen av verkställighetsun- dersökningen och ståndpunktstagandet till den intagnes fortsatta placering sker i fångvårdsstyrelsen. Om under- sökningen utmynnat i förslag om den intagnes förflyttning till annan anstalt och fallet synes tveksamt sker remiss till de styresmän som anses böra höras. På grund av de handläggande tjänste- männens arbetsbörda kan ärendena in- te alltid ägnas tillräcklig tid och onl- sorg. Detsamma gäller för övrigt ären- den om intagning av dömda på fri fot. När en placering skett enligt fång- vårdsstyrelsens bestämmande, övergår det närmaste ansvaret för den intagnes behandling till styresmannen vid den anstalt, där den intagne befinner sig. Om verkställighetsundersökning skett, skall berättelsen däröver vara till fort- satt ledning för behandlingen. Vilken roll berättelsen spelar växlar mycket från fall till fall. Någon kontinuerlig uppsikt över att behandlingen blir den avsedda och önskliga förekommer ej utöver (len ledning som styresmannen kan ha och den sporadiska kontroll som fångvårdsstyrelsen kan utöva vid inspektioner eller när den intagnes för— hållanden annars kommer under styrel- sens prövning. Den intagne kan själv ta initiativ genom ansökningar till styres- mannen eller fångvårdsstyrelsen. Sty- resmannen kan — om han har någon öppen avdelning eller koloni till förfo- gande — ordna med förflyttning dit.

Han kan också göra ansökan hos fång- vårdsstyrelsen om förflyttning av den intagne å ena sidan till öppen vård el- ler sluten anstalt med lämpligare arbete eller till sinnessjukavdelning etc. eller å andra sidan flyttning från koloni till sluten anstalt och flyttning från en slu- ten anstalt till en annan sådan med större disciplinära resurser.

Denna redogörelse för nuvarande praxis har såsom förstås av det föregå- ende avsett närmast de fall som under- söks enligt 43 å verkställighetslagen (straff— och fängelsefångar med straff- tid minst sex månader). Redogörelsen äger också i huvudsak tillämpning på förvarade och internerade, där dock problemen ligger något annorlunda till, beroende på det oftast bättre grundma- terialet för verkställighetsundersök- ningen, den längre normaltiden för un- dersökningen och de längre verkställig- hetstiderna m. m. År 1951 var antalet undersökta i denna grupp 182. Verk- ställighetsundersökning och placering av till ungdomsfängelse dömda förbigås i detta sammanhang.

Genom sitt centrala fångregister kän— ner fångvårdsstyrelsen ständigt varje enskild anstalts bestånd av intagna. För varje gång en förflyttning sker eller el- jest något inträffar som bör tas upp i registret — rymning, sjukhusvistelse, ny dom etc. _ lämnar anstalten rap- port till registret på s. k. besked, från vilka uppgiften införes på vederböran— de registerkort. När den intagne avgår insändes ett avgångskort samt, i fall av villkorlig frigivning, vissa handlingar som därpå förvaras hos centrala fång— registret för att kunna rekvireras vid eventuellt kommande behov.

Vår uppgift har bestått i att söka finna utvägar för en effektivisering av fångvården såväl ur behandlingssyn- punkt som ur rent administrativ syn- punkt. Lösningen av uppgiften skulle ske inom ramen av tillgängliga resurser.

I tidigare avgivna förslag har vi för- ordat vissa åtgärder till disciplinens förbättrande (normaldagschemat), en utvidning av fritidsverksamheten, en förstärkt kontakt med yttervärlden (an- staltsbesökare), en förbättring av per- sonalens rekrytering och utbildning samt särbehandling av det ungdomliga klientelet. Förslagen har i huvudsak godtagits av statsmakterna.

I det följande drar vi upp vissa rikt- linjer för huru ytterligare förbättringar skulle kunna ernås på såväl det behand- lingsmässiga som det administrativa planet. Vi sammanför dessa förslag un- der beteckningen räjongplanen.

Huvudpunkterna i räjongplanen be- rör följande spörsmål:

1. Fångbehandlingens differentiering a) planläggningen av behandlingen b) fördelningen på anstalter av de intagna.

2. Administrativ omläggning a) vårdadministration b) kameral administration.

3. Arbetsdriftens utbyggnad.

Fångbehandlingens differentiering

Behandlingen av dem som intagits i

fångvårdsanstalter måste — om den skall fylla de anspråk som en modern straffverkställighet ställer — grundas

TREDJE KAPITLET

Riktlinjer för räjongplanen

på kunskap om varje intagens sociala förhistoria och ett kontinuerligt stu- dium av hans personlighet. Detta i princip. I praktiken blir det inom ett straffsystem, som liksom vårt i avse- värd grad kännetecknas av de korta straffen, ofta ogörligt att för korttids- fångarnas del införskaffa personupplys- ningar om den dömde och hinna få nå- got säkrare underlag för en verklig per- sonlighetsbedömning. Lagen har löst detta så, att 5. k. verkställighetsunder- sökning som regel endast utföres på dem som fått en strafftid av sex måna- der eller mera eller dömts till ungdoms- fängelse, förvaring eller internering.

På grundval av de mer eller mindre omfattande kunskaper som man erhål- ler om den dömde genom material ut- ifrån eller genom direkt iakttagelse inom anstalten får man sedan pröva sig fram i behandlingen: välja lämplig anstalt, lämplig avdelning, lämpligt ar- bete och förbereda de åtgärder som be- höver vidtagas i samband med frigiv- ningen — arbetsanställning, övervak- ning m. m.

Den hittillsvarande formen för inför- skaffande av personupplysningar om den intagne, verkställighetsundersök- ningen, har -— såsom framgår av redo- görelsen ovan —— i praktiken visat up- penbara brister. Den föreskrivna med- verkan av läkare har särskilt under se- nare tid i betydande omfattning läm- nats av läkare, som inte har psykiatrisk utbildning, samt i ett påfallande stort antal fall helt uteblivit. Ett studium av

berättelserna över verkställighetsunder- sökningarna visar, att kvaliteten är mycket ojämn. Styresmannens under- sökning och läkarens undersökning ut— formas såsom från varandra fristående undersökningar, och endast i undan- tagsfall tycks undersökarna samråda med varandra för att söka komma fram till en enhetlig plan för behand- lingen av den intagne. Synnerligen be- tänkligt är att den föreskrivna normal- tiden för undersökningens utförande, en månad, så ofta överskrides, tydligen i flertalet fall. Genomsnittstiden synes för närvarande vara omkring två må- nader. Särskilt i de fall, där strafftiden inte har mera avsevärd längd, inverkar ett sådant uppskov med det slutliga ståndpunktstagandet till anstaltsplace- ring och vård mycket menligt. Det hän- der att verkställighetsundersökningen färdigställes så sent att den blir helt värdelös för sitt egentliga syfte.

Vid det omedelbara utnyttjandet av en verkställighetsundersökning är det en svår nackdel, att anstaltsplaceringen av den undersökte sker centralt från fångvårdsstyrelsen av tjänstemän, som inte har direkt kontakt med den in- tagne själv utan måste grunda sin in- ställning på de skriftliga rekommenda- tionerna från styresmän och läkare, vilkas kunskaper om de aktuella be- handlingsresurserna inom fångvården enligt sakens natur måste vara begrän- sade, ofta nog blott till den egna an- stalten. Det skriftliga förfarandet _— som i fångvårdsstyrelsen ofta drages ut genom remisser till olika anstalter — är ett allvarligt hinder för en förnuftig planering av vården. Sedan väl en för- sta anstaltsplacering skett på grundval av verkställighetsundersökningen, torde denna i fortsättningen av den intagnes behandling inte användas i den ut- sträckning som är avsedd.

Givetvis skulle den nuvarande ord- ningen för verkställighetsundersökning— arna och deras utnyttjande kunna för- bättras genom att tillräcklig och skolad personal anställdes vid vissa anstalter (undersökningsstationer) för att grund- ligt och snabbt utföra undersökningar- na samt genom att socialbyrån i fång- vårdsstyrelsen finge fullt tillräcklig och kvalificerad arbetskraft för ärenden rö- rande anstaltsplacering. Men genom dy- lika förbättringar inom ramen för det nuvarande systemet skulle inte vinnas det mål, som måste eftersträvas, näm- ligen att undersökningen och bedöm— ningen av den intagne liksom uppgö— randet av ett behandlingsprogram för honom koncentreras till personer, som har möjlighet till nära och fortlöpande kontakt med den intagne och som i fortsättningen kan följa behandlingen och auktoritativt ingripa i den intagnes förhållanden.

Det har alltså gällt att finna en orga- nisatorisk form som undanröjer de nu- varande bristerna i fråga om den inle- dande undersökningen och bedömning- en av de intagna och som tillika öppnar möjligheter för en mera metodisk fång— behandling. Eftersom den centrala myn- digheten, fångvårdsstyrelsen, hur än arbetet där organiseras, inte, kan hand- lägga dessa uppgifter i direkt personlig kontakt med den intagne och de för hans behandling närmast ansvariga, står endast den utvägen till buds att så långt det är möjligt decentralisera ini- tialbedömningen av behandlingsbeho- ven och besluten angående hur behand- lingen skall ske i praktiken.

Vårt förslag innebär, att fångvårds— anstalterna administrativt fördelas i grupper, räjonger. Varje räjong skall in- nehålla anstalter av olika typ, större och mindre, slutna och öppna. Inom räjongen skall en anstalt vara central-

anstalt. Den skall vara den i vårdtek- niskt avseende bäst utrustade, ha psy- kiatrisk avdelning, isoleringsavdelning m. m. Ingående utredningar angående nyintagnas sociala förhistoria samt psy- kiatrisk eller annan medicinsk bedöm- ning verkställes enbart vid central- anstalten. Mindre utredningar (huvud- sakligen innefattande materialgenom- gång) verkställes vid alla anstalter. Till centralanstalten skall alltså skickas alla fångar för vilka en kvalificerad utred- ning och expertbedömning anses be- hövlig. Fångar som på grund av den korta strafftiden eller av annan orsak icke anses böra underkastas någon spe- ciell undersökning sändes direkt till lämplig anstalt inom räjongen. Chefen för centralanstalten skall samtidigt vara räjongchef och i denna egenskap äga befogenhet att på lämpligt sätt fördela fångarna på räjongens anstalter. Cen- tralanstaltens chefspsykiater skall till- lika vara räjongpsykiater och i denna egenskap utöva en rådgivande verk- samhet vid räjongens samtliga an- stalter.

För att öka möjligheterna till en bätt— re planering av arbetsdriften vid fång- vårdsanstalterna tillsättes vid varje cen- tralanstalt en räjongingenjör. Denne skall som en av sina huvuduppgifter ha att sörja för att den intagne får den för honom lämpligaste arbetsplaceringen.

Medan ansvaret för var och hur den intagne behandlas skall åvila räjong- chefen och räjongpsykiatern bör beslut angående villkorlig frigivning, yttran- den angående nådeansökningar samt beslut i vissa disciplinärenden som in- verkar på strafftidens längd — vilka ärenden nu handlägges av fångvårds- styrelsen men enligt vår mening bör decentraliseras — ankomma på en rä- jongnämnd.

Detta är alltså räjongplanens organi-

satoriska huvuddrag. Planläggningen av den individuella fångbehandlingen bör, närmare utfört, kunna tillgå enligt föl- jande.

På sätt som längre fram beskrives fördelas klientelet på de olika räjong- erna. Räjongchefen avgör med ledning av tillgängliga handlingar huruvida sär- skild undersökning på centralanstalten skall äga rum. Sådan undersökning är som regel påkallad vid straff på sex månader eller längre tid, försåvitt man icke redan har alla erforderliga person- upplysningar genom utlåtande från ti— digare sinnesundersökning, material från tidigare centralanstaltsundersök- ning eller därmed jämförliga uppgifter. Av den grupp som f. n. regelbundet un- derkastas straffverkställighetsundersök- ning (trots att sådan undersökning egentligen är obehövlig, eftersom det bedömningsmaterial som föreligger är fullt tillräckligt) bortfaller sålunda en icke ringa del. Å andra sidan bör natur- ligtvis i centralanstaltsundersökningen medtagas korttidsfångar som skilda skäl synes böra underkastas en sådan undersökning. Räjongchefen handlar med andra ord fritt i enlighet med av fångvårdsstyrelsen uppdragna allmänna riktlinjer för centralanstalts- undersökningarna.

Räjongchefens beslut om en första placering kan innebära, att den dömde skall direkt intagas på en av sidoanstal- terna. Meddelande utgår då härom från räjongkontoret, och handlingarna över- sändes till vederbörande anstalt. Beslu- tet kan också innebära, att intagning skall äga rum på centralanstalten. I det senare fallet företages en personunder— sökning enligt följande mönster.

Snarast möjligt efter ankomsten till centralanstalten uppsökes den dömde av en fångvårdsassistent som efter sam— tal med honom och genomgång av hans

av sär-

i | !

handlingar skriver ner en del kortfat- tade uppgifter på en blankett. Denna blankett överlämnas till räjongpsykia- ' tern som efter en kort undersökning avgör, huruvida en grundligare psykiat- risk och social genomgång är erforder- lig eller om man kan på föreliggande uppgifter skrida till ett preliminärt be- handlingsbeslut. I båda fallen tas ären- det upp på centralanstaltens veckokol— Iegium.

Kollegiet sammanträder under ordfö- randeskap av räjongchefen. Därjämte deltar räjongpsykiatern, anstaltens souschef, fångvårdsassistent och kura- tor, räjongingenjören samt representan- ter för anstaltens personal inom arbets- drift och tillsynstjänst. Vid sammanträ- det överlägges angående nykomna fång- ars placering, omplacering av tidigare intagna och andra behandlingsfrågor. Räjongchefen beslutar ensam, men öv- riga deltagande har rätt att anteckna avvikande mening.

Fångvårdsassistenten sköter före- dragningen beträffande de nykomna fallen. Psykiatern kompletterar med de uppgifter han har att lämna. Ingendera skall emellertid stödja sin föredragning på skriftliga berättelser av den typ som utmärker de nuvarande verkställighets- undersökningarna. Den muntliga redo- görelsen skall bygga på blankettanteck- ningar och dct material som eljest före- ligger. Efter sammanträdet gör fång- vårdsassistenten ett kort skriftligt sam- mandrag av de uppgifter som vid sam— manträdet betraktats som relevanta. Detta sammandrag tjänar som ”huvud” i den verkställighetsjournal som upp- lägges för varje fånge och i vilken efter hand införes alla viktigare uppgifter om vad som beslutats eller vad som hänt den intagne under strafftiden.

Genom att på detta sätt begränsa skrivandet om fången till det väsentliga

bör åtskillig tid kunna vinnas till be- handlingen av honom.

Huruvida något beslut angående den intagnes behandling kan fattas vid det första tillfälle då hans ärende upptas av kollegiet, beror på materialet från undersökningen och naturligtvis främst på räjongpsykiaterns uppfattning huru- vida en grundlig psykisk undersökning är erforderlig eller ej. Räjongingenjö- ren bör också helst ha haft möjlighet att bilda sig en mening om vilket arbete som den intagne lämpligen bör syssel- sättas i. Och den intagne bör själv få företräde för kollegiet och tala om sina önskningar.

Det första sammanträdet bör emeller- tid alltid resultera i en preliminär pla- cering. En mera definitiv placering kan beslutas längre fram, då ärendet kan tas upp på nytt, sedan man komplette- rat materialet eller haft rådrum att di- rekt iakttaga den dömde.

Blir beslutet, att den dömde förflyt- tas till annan anstalt inom räjongen, bör räjongchefen eller psykiatern, efter de besök som de gör vid vederbörande sidoanstalt, till kollegiet rapportera hur den dömde sköter sig och huruvida nya åtgärder är behövliga.

Kollegiet är ett informellt arbetande organ, tillkommet uteslutande i syfte att sammanföra erfarna fångvårdsmän till gemensam överläggning angående individuella behandlingsuppgifter. Även vid sidoanstalterna bör finnas dylika kollegier, sammansatta på det sätt som passar anstaltens storlek och arbetsför- hållanden. Eftersom sidoanstalterna inte har personal för social eller psy- kiatrisk undersökning och befogenhe- ten att besluta om anstaltsplacering en- dast tillkommer räjongchefen, blir gi- vetvis uppgifterna för sidoanstalternas kollegier begränsade. Ehuru räjongche- fen ensam beslutar om anstaltsplace-

ring och förflyttning efter påbörjad be- handling, bör han dock ta som en _ange- lägen sak att före varje sådant beslut rådföra sig med chefen för den anstalt till vilken förflyttning skall äga rum. Alla anstaltschefer bör ha rätt att få av- vikande mening antecknad i den döm- des verkställighetsjournal.

Genom sin metodik ansluter sig det av oss föreslagna förfarandet till den moderna ”classification” och har för övrigt många drag gemensamma med de militära prövningsnämndernas funk- tionssätt.

Det bör framhållas och starkt under- strykas, att räjongplanen icke avser att beskära den självständighet och initia— tivrätt som för närvarande tillkommer anstaltscheferna. Planen innebär väsent- ligen, att beslut i frågor som för när- varande ligger hos fångvårdsstyrelsen decentraliseras till lokala organ som lät- tare kan nås av anstaltscheferna och med vilka ett mera omedelbart sam- arbete kan utvecklas.

Administrativ omläggning

Genom att man för varje anstaltsgrupp får en chef med betydande erfarenhet och kunnighet kan en omfattande de- centralisering av ärenden äga rum från fångvårdsstyrelsen. Fångtransportsyste- met kan förbilligas genom att antalet transporter begränsas, transportavstån- den förminskas och transportlägenhe- terna bättre utnyttjas. För fångvårds- styrelsen blir det även en vinst att en rad rutinsysslor avlastas och styrelsens chef samt högre befattningshavare här- igenom får större möjligheter att ägna sig åt de betydelsefullla organisations- frågorna. För anstalternas egen del in- nebär räjongplanen en förenkling och effektivisering av arbetet ledande till förbättrad kunskap om de intagna, stör- re ansvar för behandlingens utform-

ning i de enskilda fallen och friare ut- rymme för personliga initiativ.

Vår uppdelning av anstalterna på oli- ka grupper bygger på att anstalterna Härnösand, Långholmen, Härlanda och Malmö, vilka samtliga har psykiatriska avdelningar, skall tjänstgöra som cen- tralanstalter för var sin anstaltsgrupp. samtliga fyra grupper, som benämnes respektive norra, östra, västra och söd- ra räjongen, avsedda för ordinärt fång- klientel, dvs. intagna dömda till straff- arbete eller fängelse. Anstalter som hu- vudsakligen avdelats till förvarade, in- ternerade och vissa vårdfall (sinnes- sjuka straffångar m. fl.) sammanföres till en specialräjong, kallad interne- ringsräjongen. De anstalter som tjänst- gör för behandlingen av intagna ådöm- da ungdomsfängelse samt unga fångar dömda till straffarbete eller fängelse bildar ungdomsräjongen. Kvinnoanstal- ten i Växjö ingår icke i räjongsystemet.

Räjongerna för det ordinära kliente- let har sammansatts på sådant sätt att antalet öppna platser motsvarar unge— fär fjärdedelen av räjongens hela plats- antal. Enligt dessa grunder föreslår vi följande räjongplan (reservplatser med— räknade) :

Slutna öppna platser platser Norra räjongen. Härnösand ............ 117 Falun .................. 39 Gävle .................. 49 Hudiksvall ............ 20 Östersund .............. 21 Umeå .................. 22 Luleå .................. 21 Sandsjön .............. 46 Älgberget .............. 47 Sörbyn ................ 38 289 131 Sammanlagt antal platser 420 östra räjongen. Långholmen ............ 609 Svartsjö (m. Kungsgården) 70 30 Örebro ................ 65

..................

Gustafsström .......... 40 Halmsjön .............. 35 Näs (planerad) ........ 45 Åby .................... 26 767 219 Sammanlagt antal platser 986 Västra räjongen. Härlanda .............. 177 Vänersborg ............ 63 Mariestad (med Locke- rud, Rödjan) ........ 74 26 Jönköping .............. 39 ltläshult ................ 42 Smälteryd .............. 32 Ollestad ................ 35 353 135 Sammanlagt antal platser 488 Södra räjongen. Malmö ................. 189 Kristianstad ............ 48 Karlskrona ............. 45 Halmstad .............. 27 Singeshult .............. 35 Skogsgård .............. 35 Tygelsjö ................ 30 Ödevata ................ 45 309 145 Sammanlagt antal platser 454 Interneringsräjongen. Hall (+ Håga) ......... 157 27 Norrköping ............. 92 Karlstad ............... 63 Kalmar ................ 65 Västervik .............. 51 Sjöboda ................ 20 Orrctorp ............... 30 428 77 Sammanlagt antal platser 505 Ungdomsräjongen. Nyköping .............. 35 Skenäs ................. 92 , Uppsala ................ 48 Ystad .................. 38 Hildero ................ 15 Västerås ............... 47 168 107 Sammanlagt antal platser 275 Kuinnoanstalten. VäXj'ö (med Eleonora) .. 82 10

3 Beträffande ungdomsräjongen är att ! märka, att sedan Roxtunaanstalten till-

kommit såsom en ersättning för anstal- terna i Uppsala och Ystad, Uppsalaan- stalten enligt ett av oss tidigare avgivet förslag bör användas för unga straff- och fängelsefångar. Ystadsanstalten där- emot bör tillföras södra räjongen. Lika- ledes enligt av oss framlagda förslag bör anstalterna i Västerås och Uppsala kom- pletteras med var sin öppenvårdsan- läggning.

Tyvärr har det inte varit möjligt att dela upp östra räjongen i två räjonger. Den enda anstalt som skulle ha kunnat tjänstgöra såsom huvudanstalt, Marie- stad, skulle kräva alltför dyrbar om- byggnad för att vi i dagens läge skulle kunna föreslå något sådant. Svårigheten att till anstalten förlägga en psykiatrisk avdelning har också medverkat till vårt beslut att förorda Mariestadsanstaltens infogande i västra räjongen såsom en sidoanstalt. Om i framtiden anstalten i Norrrköping upphör som specialanstalt för förvarade, torde det böra övervägas att dela östra räjongen och låta Norr- köpingsanstalten bli centralanstalt i den ena delen.

De fyra räjongerna för ordinärt fång- klientel bör ha var sitt upptagnings- område bestämt med hänsyn till den dömdes kyrkobokföringsort. Enligt en undersökning som vi verkställt den 5 april 1952 beträffande straff- och fäng- elsefångars kyrkobokföringsorter skulle upptagningsområdena kunna fördelas på följande sätt:

Norra räjongen: Västmanlands, Kop- parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens län.

Östra Stockholms räjongen : stad,

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro län.

Västra räjongen: Göteborgs- och Bo- hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands län.

Södra räjongen: östergötlands, Jön- köpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus', Hallands län.

Utlänningar placeras efter lämplig- hetshänsyn.

På grund av platstillgången vid de olika anstalterna kan det ej vara möj- ligt att alltid ansluta anstaltsbelägenhe- ten och upptagningsområdet till var— andra.

Vi förutsätter att häktade, som enligt domstols beslut skall kvarbliva i häkte i avbidan på att domain vinner laga kraft, efter nöjdförklaring eller sedan domen eljest vunnit laga kraft mot dem, omedelbart anmäles till kyrkobokfö- ringsortens centralanstalt för att därva- rande räjongchef skall besluta om pla- ceringen. Beslutet kan gå ut på att den dömde skall intagas på centralanstalten eller någon av dess sidoanstalter. Rä- jongchefen kan också, när skäl förelig- ger, överenskomma med annan räjong- chef om placering inom dennes räjong. Dömda på fri fot bör utplaceras till viss räjong av fångvårdsstyrelsen (i första rummet kyrkobokföringsortens räjong) sedan styrelsen gjort de utredningar som sammanhänger med undersökning- arna angående straffdomens befordran till verkställighet. Räjongchefen får där- efter avgöra anstaltsplaceringen. Ingen- ting hindrar emellertid att mellan fång- vårdsstyrelsen och räjongchefen över- kommes om att styrelsen direkt till vis- sa öppna anstalter placerar t. ex. ratt- fyllerister.

Förflyttningar mellan räjongerna bör, sedan räjongplaceringen en gång gjorts, endast ske i undantagsfall. Räjongche- ferna bör direkt med varandra göra upp om sådana förflyttningar i indivi- duella fall. Vid överbeläggning inom en räjong bör fångvårdsstyrelsen avgöra om gruppförflyttning till annan eller andra räjonger eller temporärt fördela

frifotsfallen på andra räjonger än dem där de egentligen hör hemma. Beträffande interneringsräjongen för- utsätter vi, att räjongchefen skall vara psykiater och knuten till Hall-Hågaan- stalten, som föreslås sammanslagen till en anstalt. I stället för Norrköping bör Hall-Håga vara mottagningsanstalt för förvarings- och interneringsklientel. Sin- nessjuka fångar, straffriförklarade ex- spektanter eller sådana som eljest be— höver den psykiatriska vård, som kan ges vid interneringsräjongens anstalter, intas efter remiss av räjongpsykiater. Placeringen inom interneringsräjongen .av förvarade och internerade avgörs av

räjongchefen.

Ungdomsräjongen bör tillsvidare ad— ministreras direkt från fångvårdsstyrel- sen, vars socialbyråchefi praktiken bör kunna utgöra den sammanhållande kraf- ten. Unga fångar dömda till tidsbestäm- da straff intas på specialanstalt efter fångvårdsstyrelsens beslut i varje sär- skilt fall.

Den vårdadministrativa personalen vid räjongernas centralanstalter bör bc- stå av följande befattningshavare: a) Räjongchef, förslagsvis med tjänstcbe- nämningen räjongdirektör. Räjongche- fen är den administrativt sammanhål- lande ledaren för fångvårdsarbetet in- om sitt område, fördelar de intagna på olika anstalter, anställer personal och ansvarar för dess grundutbildning. (Jf. våra tidigare förslag angående perso- nalrekrytering och utbildning.) b) Sous- chef, förslagsvis betitlad anstaltsdirek— tör. Han skall närmast under räjongche- fen leda centralanstalten och ansvara för det kansliarbete som rör hela rä-

jongen. c) Räjongspykiatern. Han skall ' vara chef för centralanstaltens psyki-

atriska avdelning. För det rättspsyki- 3 atriska undersökningsarbetet vid avdel-

ningen skall som nu finnas en särskild .

överläkare. Räjongpsykiatern skall föl- ja behandlingen vid räjongens alla an- stalter samt ingripa rättande och väg- ledande när han ser att personalen be- höver handledning. Han skall alltid äga befogenhet att till sin egen avdelning vid centralanstalten inremittera intagen som han bedömer vara i behov av sär- skild observation eller behandling. Till-

, sammans med räjongchefen skall han

delta i bedömningen av aspiranters lämplighet för fångvårdsarbete och bi- träda i den grundläggande utbildning- en. d) Fångvårdsassistenten. Hans upp- gift bör främst bestå i att utföra de so- ciala undersökningar som är behövliga för planerandet av individualbehand- lingen.

För interneringsräjongens del vidtas den modifikationen att räjongchefen tillika fyller räjongpsykiaterns funktio— ner. Ungdomsräjongen saknar central- anstalt för hela klientelet och undantas tillsvidare från den ovan skisserade personalorganisationen.

Vid anstalterna inom de ordinära rä- jongerna bör med undantag för central— anstalten styresmannafunktionen utövas av befattningshavare i anstaltsdirektörs- eller föreståndareställning, beroende på anstaltens storlek. Fångvårdsassistenter, anstaltsdirektörer och räjongchefcr bör utgöra en tjänstegrupp för vilken krävs akademisk eller motsvarande utbild- ning. Socialkuratorer bör som hittills förekomma vid alla anstalter, där an- staltens storlek eller dess speciella upp- gift gör det nödvändigt att vid sidan av övriga inom fångvårdsadministra- tionen anställda ha en befattningshava- re som uteslutande sysslar med social- tjänstuppgifter. -

Med hänsyn till de förändrade upp- gifterna för de anstalter som skall bli centralanstalter inom räjongerna har vi funnit oss böra föreslå en förändring

av anstaltsnämndsorganisationen på så sätt att anstaltsnämnden vid centralan- stalt inom fångvårdsräjong för ordinärt klientel organiseras som räjongnämnd. Denna nämnd skall ha befogenhet att besöka alla anstalter inom räjongen (jf. interneringsnämnd och ungdomsfängel- senämnd). Till räjongnämnderna över- föres vissa uppgifter, som nu åvilar fångvårdsstyrelsen, t. ex. yttrande över nådeansökningar, ärenden enligt lagen om villkorlig frigivning, beslut angåen- de inräknande i verkställighetstiden av tid varunder den intagne av olika skäl vistats utom anstalt, förlängning av verk- ställighetstiden såsom straff för disci— plinär förseelse. Fördelen består främst i att räjongnämnden ,kan, när den fin- ner behövligt, direkt höra den intagne under liknande betingelser som vid domstol. Nackdelen skulle kunna ligga i att praxis bleve något skiftande. Vi har emellertid ansett fördelen övervä- gande. Ett sådant organ som en räjong- nämnd torde böra bestå av en ordföran- de och en vice ordförande, vilka skall vara eller hava varit innehavare av domarämbete eller eljest vara lagfarna och som utses av Kungl. Maj:t, vidare av tre andra personer med insikter och erfarenheter av värde för fångvården. Det synes önskvärt att bland dessa tre en är industriman eller eljest har an- knytning till arbetsmarknaden och en annan har anknytning till folkrörelser- na eller det frivilliga bildningsarbetet samt den tredje är väl förfaren i all- männa värv eller verksam i socialt ar- bete. Räjongchefen bör vara föredra- gande och sekreterare samt i likhet med räjongpsykiatern obligatoriskt till- höra nämnden.

Med tillskapandet av räjongnämnder

. för de ordinära räjongerna minskas an-

staltsnämndernas betydelse på det vård- administrativa planet. De bör emeller-

tid icke avskaffas utan i stället effek- tiviseras till fördel för socialuppgifter- na, som f. n. också åvilar dem men som de i allmänhet inte medhinner i behöv— lig utsträckning.

Det kamerala arbetet bör organiseras räjongvis under ledning av en räjong- kamrer som svarar för räjongens kassa- förvaltning, centraliserad till centralan- stalten efter samma principer som en- ligt 1941 års riksdags beslut gäller för de mindre fångvårdsanstalternas kassa- rörelse vilken för närvarande är centra- liserad till fångvårdsstyrelsen. Sist- nämnda centralisering bör vid räjong- systemets genomförande upphöra för alla anstalter utom de två som skall till- höra ungdomsräjongen, Nyköping och Ystad. De självständiga redogörarna vid sidoanstalterna bör avskaffas och ersät- tas med kameralt utbildad biträdesper- sonal vilken skall handha den ekonomis- ka redovisning som fortfarande måste ske på de enskilda anstalterna (avräk- ning med intagna och arbetsdrift, pro- viantredovisning samt förskottskassa).

Beslut om utanordning bör, efter lämplig fördelning, meddelas av såväl räjongchef som souschef. Kameralper- sonalen bör bilda en egen befattnings- havargrupp och rekryteras med hänsyn till utbildning och lämplighet för kame- ralt arbete. Personalgruppens avlönings- förhållanden, tjänstetitlar och beford- ringsmöjligheter bör ordnas på sätt som motsvarar det inom statsförvaltningen i övrigt vanliga. I stor utsträckning kom- mer en sådan förändring att innebära en övergång till utnyttjande av kvinnlig personal. Vid inplaceringen av expedi- tionspersonalen i tjänstekategorier har vi följt de riktlinjer som uppdragits av 1947 års biträdesutredning och som legat till grund för Kungl. Maj:ts pro— position nr 14 till 1951 års höstriksdag angående lönegradsplacering för viss

biträdespersonal m. in. Vi räknar därför med följande tjänstekategorier: kansli- skrivare, kontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde. Vi utgår emellertid från att de två högsta gradernas befattningar även skall kunna i utbildningssyfte uppehållas av manliga befattningsha- vare som vill meritera sig för förestån- darbefattningar vid mindre anstalter.

Omständigheter som påverkar perso— nalbehovet för expeditionsarhete inom anstaltsorganisationen efter räjongsyste- mets genomförande är bl. a. a) den om— fattning i vilken korrespondens inom räjongerna kan undvikas genom att ärenden handlägges per telefon mellan centralanstalt och övriga anstalter eller vid räjongchefens besök vid sistnämn- da anstalter, b) hur mycket antalet för- flyttningar av intagna mellan anstalter och därmed förknippat expeditionsar- bete kommer att minska, c) hur mycket korrespondensen mellan fångvårdssty- relsen och anstalterna kommer att mins— ka vid decentraliseringen av ärendens handläggning från styrelsen till räjong- erna, d) hur mycket expeditionsarbetet kommer att minska vid det förenklade förfarandet beträffande verkställighets- undersökningar samt e) hur detaljerna i fångregistreringssystemet utformas.

Att förhandsvis exakt ange, hur stor expeditionspersonal som kommer att behövas inom anstaltsräjongerna, erbju- der därför stora svårigheter. Vi förut- sätter, att eventuellt erforderliga juste- ringar av de förslag vi i det följande framlägger genomföres efter ingående studier av expeditionspersonalbehovet under räjongsystemets praktiska till- lämpning.

Frågan om expeditionspersonalens storlek sammanhänger också med pro- blemet om fångarbetskraftens utnyttjan- de för kontorsarbete inom anstaltsvä- sendet. Ett femtiotal intagna har erfa-

! l

l l l l l

renhet av kontorsarbete (de som i cen— trala fångregistret upptages i gruppen ”Kontorsarbete” jämte en och annan från andra grupper) och man syssel- sätter en del av dem som s. k. skrivar- fångar. Olägenheter har därvid uppstått i vissa fall, dels på grund av de täta ombyten, som föranledes av de i regel korta verkställighetstiderna, och dels på grund av att missbruk av denna för- troendeställning förekommit. Vi förut- sätter emellertid att intagna — under noggrant iakttagande av att sekretess- föreskrifter icke därigenom åsidosättes —— ges kontorsgöromål i största möjliga utsträckning. Vidare bör vid definitiv utformning av till räjongsystemet hö- rande kansli- och kameralbetonade ar- betsrutiner tillses, att fångarbetskraft under betryggande kontrollmöjligheter kan utnyttjas för så många som möjligt av i dessa rutiner ingående arbetsmo- ment.

Arbetsdriftens utbyggnad

I det följande framlagda förslag be— träffande arbetsdriften avser i första hand att avhjälpa vissa mera påtagliga brister i dess nuvarande organisation. Främst åsyftas det förhållandet, att ar- betsmöjligheterna vid några fångvårds— anstalter inte är tillräckliga för ordnad, produktiv och ur vårdsynpunkt till- fredsställande sysselsättning av alla ar- betsföra intagna vid den anstaltsbelägg- ning, som man sedan någon tid till— baka och sannolikt under lång tid fram- åt måste räkna med. Av de 3.041 intag- na vid månadsskiftet januari—februari 1952 redovisas visserligen blott 175 så- som ej sysselsatta på grund av arbets— brist. Härtill kommer emellertid att man såsom en naturlig och ur vissa synpunk— ter riktig åtgärd vid arbetsbrist över- bemannar arbetsgrenar, där så låter sig göra. Sålunda torde inom jordbruksdrif—

ten sysselsättas ca 150 man och i hand- räckningstjänst ungefär lika många mera än erforderligt. Vidare sättes ytterligare ca 150 för ordinär arbetsdrift lämpade intagna till sådana diversearbeten, som får anses ha berättigande endast för rannsakningsfångar och för arbetstera- pibehövande intagna. Dylika diverse- arbeten är t. ex. påsklistring, tillverk- ning av halmföremål, montering av kläd- nypor, vikning av frisérkappor samt icke-automatiserad kuverttillverkning. Slutligen är det sannolikt att konvale- scenstider i en del fall skulle kunna förkortas och att viss arbetsvägran lät— tare skulle kunna undvikas vid rikli- gare tillgång till lämpligt arbete. Allt som allt uppgår arbetskraftsöverskottet till minst 650 man.

Förutom tillgodoseendet av behovet av ökat antal arbetsplatser innebär de i det följande räjongvis redovisade de- taljförslagen i åtskilliga fall en upprust— ning och modernisering av befintliga verkstäder.

Faktorer som bör beaktas vid föränd- ring av arbetsdriftens organisation är klientelets yrken och åldersfördelning samt strafftidens längd. De manliga straff- och fängelsefångarnas fördelning på yrkesgrupper enligt centrala fång- rcgistrets uppgifter var den 10 februari 1952:

Jordbruk ......................... 111 Skogsbruk ........................ 50 Metall— och maskinindustri ........ 278 Malmbrytning .................... 2 Jord— och stenindustri ............ 13 Trävaruindustri .................. 25 Pappers— och grafisk industri ...... 28 Livsmedelsindustri ................ 52 Textil- och beklädnadsindustri . . . . 41 Läder-, hår- och gummiindustri 31 Kemisk-teknisk industri ........... 5 Byggnadsverksamhet .............. 224 Kraft- och värmeproduktion ....... 14 Sjöfart och fiske .................. 155 Kontorsarbete .................... 37 Affärs- och lagerarbete ............ 323 Landtransport .................... 206 Hotell— och restaurangarbete ...... 77

Litterärt och konstnärligt arbete .. 22 Förvaltning och undervisning ...... 12 Sjukvård och hygien .............. 6 Diverse arbete .................... 210

Summa 1.922

Antalet yrken som är representerat inom grupperna —— gruppen ”diverse- arbete” ej inbegripen _ uppgår till ca 125. Det är uppenbart, att man vid den behövliga kompletteringen av arbets- driften icke kan i nämnvärd grad öka möjligheten för de intagna att under strafftiden få arbeta i sina respektive yrken genom att inrätta nya arbetsgre- nar, i all synnerhet som förflyttning av intagna mellan räjonger endast bör komma i fråga i undantagsfall. En så- dan utökning av yrkena skulle också stå i strid mot den sedan några år till- baka accepterade principen om en suc- cessiv begränsning av antalet yrkesgre- nar inom fångvårdens verkstadsdrift. Denna begränsning syftar till att för- enkla administration samt förråds- och lagerhållning och till att genom upp- nående av tillräckligt stora driftsenhe- ter kunna organisera driften i nära överensstämmelse med förhållandena inom näringslivet och därigenom bl. a. göra den värdefullare ur vårdsynpunkt. Färre yrkesgrenar ger även större möj- ligheter att förflytta intagna mellan an- stalter utan samtidigt ombyte av deras sysselsättning. Vi har övervägt att i samband med förslagen till arbetsdrif- tens organisation inom de olika räjong- erna förorda en omedelbar ytterligare inskränkning av arbetsgrensantalet, men har avstått härifrån med hänsyn till det ökade investeringsbehov, som därige- nom skulle uppstå. Sålunda har exem- pelvis icke föreslagits slopande av den för manlig arbetskraft mindre väl läm- pade arbetsgrenen konfektionssömnad. Befintliga sömnadsverkstäder av detta slag har inrättats på grund av god

arbetstillgång och låga maskininveste— ringskostnader samt därför att tillgäng- liga arbetsutrymmen icke passar för tyngre arbete. Det förutsättes dock, att driftskoncentrationen (ungdomsräjong- en undantagen) skall fortgå allteftersom förhållandena medger det. De framlagda förslagen innebär alltså i huvudsak ut- ökning av existerande driftsenhetet' el- ler upprättande av nya enheter inom befintliga arbetsgrenar.

Den procentuella fördelningen efter verkställighetstidens längd (strafftiden minskad med hänsyn till obligatorisk villkorlig frigivning) av straff- och fängelsefångarna den 10 februari 1952 var:

under 6 månader .......... 48,5 % 6 månader intill 1 år ...... 27,5 % over 1 år .................. 24 %

Av dessa fångar hade 80 procent upp-1 nått 25 års ålder. De anförda siffrorna visar, att man vid erforderlig utbygg- nad av arbetsdriften — ungdomsräjong- en givetvis undantagen — icke har an- ledning att göra den mera yrkesutbild- ningsbetonad. Driften bör vara så in- riktad, att de intagna får möjlighet att snabbt göra en produktiv insats och vänja sig vid ordnade arbetsförhållan- den. Detta uppnås lättast vid speciali- serad produktion av icke allt för kom- plicerade objekt i någorlunda stora se- rier. Förutom denna synpunkt samt den ovannämnda förutsättningen att drifts- grenarna bör existera inom befintlig arbetsdrift har vid utökningsförslaget beaktats, att utsikterna till stadigvaran- de arbetstillgång bör vara goda, att er- forderliga investeringar bör vara mått- liga och att utökningen helst bör ske inom yrkesgrupper som är starkt repre- senterade bland klientelet. Dessa krav är icke alltid förenliga. Om trävaruin- dustri gäller exempelvis, att få intagna

kommer därifrån, men arbetstillgången är god och in vesteringskostnaderna för- hållandevis små. Från metall- och ma- skinindustri kommer många intagna, men maskinutrustningen för en meka- nisk verkstad av lämplig storlek för en fångvårdsanstalt är dyrbar. Diversear- bete —— i cell eller i för ändamålet av- isedd arbetslokal — med särskild ar- :betsledare har i regel föreslagits endast lför större anstalter. Om diversearbete lav någon anledning måste tillgripas för jintagen vid anstalt, där endast en ar- jbetsgren förekommer, bör arbetet om lmöjligt tillhandahållas från verkstaden. Skulle detta icke låta sig göra, bör :lämpligt arbete anskaffas av förestån— daren efter hänvändelse till centralan- stalten.

Fångvården arbetar huvudsakligen för statliga myndigheter men har även en- iskilda uppdragsgivare. De nu föreslag- na utökningarna av driften avser icke att rubba proportionerna mellan de ;båda beställarkategorierna i annan mån än att antalet enskilda beställare av diversearbeten kommer att nedgå i och -med inskränkningen av denna arbets- gren. För att undersöka möjligheterna att säkra en god tillgång på beställ- ningar har vi tagit kontakt med stat- liga myndigheter och med enskilda in- dustriföretag och därvid mött stor för- ståelse för fångarbetsdriftens speciella problem.

I syfte att minska driftens konjunk- turkänslighet kunde det möjligen anses befogat att såväl inom verkstads- som jordbruksdriften söka helt övergå till statliga beställare. Då man sannolikt måste räkna med visst konjunkturbero- ende även inom den statliga sektorn ;och då en samverkan med i synnerhet lenskild storindustri kan vara ägnad att 1lättare än annars åstadkomma kontakt med den tekniska och administrativa

utvecklingen inom det enskilda närings- livet och ge impulser till förenklingar och förbättringar av driften, vill vi icke förorda en sådan utväg.

Uppdelning av det manliga fång- vårdsklielntelet i grupperna grovarbeta- re, industriarbetare och övriga (affärs- biträden, hotell- och restaurangperso- nal, försäljare m. fl.) kan tjäna till led- ning vid bedömning av frågor rörande arbetsdriftens organisation. Det visar sig att de tre grupperna är ungefär lika stora. Arbetskraftsbehovet för hand- räckningsgöromål kan med fördel till- godoses företrädesvis från den sist- nämnda gruppen. De återstående i den- na grupp torde i allmänhet utan större olägenhet kunna tilldelas arbete anting— en av industriell eller grovarbetskarak- tär, beroende på vars och ens individu— ella förutsättningar.

Vid de slutna anstalterna överväger de industriella sysselsättningsmöjlighe- terna (trots att verkstadsdrift kan in— rymma åtskilliga för grovarbetare lämp- liga sysslor såsom hantlangnings-, trans- port- och lagerarbete) och vid de öppna anstalterna grovarbete (inklusi- ve jordbruksarbete). Motsvarande skill- nad föreligger icke ifråga om sluten- och öppenvårdsklientelets lämplighet för de båda typerna av arbete. Vid ge- nomförande av den i de följande detalj- förslagen upptagna utökningen av verk- stadsdriften vid öppna anstalter förbätt- ras ifrågavarande proportion för dessa anstalters del. Däremot är det svårare att åstadkomma lämpliga grovarbeten vid de slutna anstalterna. En verksamhet som jämte yrkesarbete kräver förhål- landevis mycket grovarbete är till- och ombyggnader samt vissa byggnadsrepa- rationer. Vi förutsätter därför, att fång- arbetskraft trots nackdelari differentie- ringshänseende utnyttjas för byggnads- verksamhet i samband med den ökade

omfattning av sådan verksamhet vid de slutna anstalterna som kan förväntas bl. a. såsom en följd av här framlagda förslag. Härför talar även den omstän- digheten att byggnadsarbetarna utgör en stor grupp bland klientelet.

Intensifierad byggnadsverksamhet kräver förstärkt ledning och kontroll. Det bästa sättet att åstadkomma detta synes vara att överföra fångvårdsstyrel- sens delfond av statens allmänna fastig- hetsfond till byggnadsstyrelsens del- fond, varigenom även skulle vinnas att länsarkitektorganisationens sakkunskap komme att utnyttjas för underhållet av anstaltsbyggnaderna. Vi föreslår, att frå- gan om införlivandet av fångvårdssty- relsens delfond i byggnadsstyrelsens upptas till behandling av 1947 års bygg- nadsstyrelseutredning.

För ledning av arbetsdriften inom var och en av de fyra räjongerna för ordi- närt klientel föreslås en räjongingenjör. Till dennes arbetsuppgifter skall bl. a. höra att biträda räjongchefen i frågor rörande de intagnas arbetsplacering, att verkställa kontroll och besiktning av driften vid räjonganstalternas verkstä- der, att granska och sammanställa pro- duktionsstatistik och driftsbokföring för räjongens verkstadsdrift och att svara för centralanstaltens arbetsdrift. Till- komsten av räjongingenjörsbefattning- arna innebär viss decentralisering av arbetsuppgifter från fångvårdsstyrelsen till räjongerna. Anstalternas jordbruks- drift inspekteras och kontrolleras lik- som hittills från fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå.

De intagnas avlöning är en produk- tionsfaktor av stor betydelse. Inkomsten har procentuellt sett förbättrats högst avsevärt under de senaste åren. Före 1946 låg den genomsnittligen vid om- kring 50 öre per dag men uppgår f. n. till omkring 2 kronor 50 öre per dag.

Den är dock fortfarande alltför obe tydlig för att utgöra en verklig sporr till goda arbetsprestationer och det är önskvärt att den bringas upp ytterlit gare. I samma mån som arbetsdriftensi effektivitet ökas, bör det bli möjligt att genomföra en sådan förbättring. Givet är att en ökad arbetsinkomst bör för- bättra den intagnes möjligheter till att själv bekosta vissa utgifter såsom kor- respondenskurser, tandvård, bekläd- nadsutrustning vid frigivningen etc. och att anspråken på statsmedel för dessa ändamål som en följd härav bör kunna begränsas. Vi anser oss inte kunna an- ge storleksordningen av de inkomster som bör tillkomma de intagna, efter- som arbetsersättningarna måste bli be- roende av det ekonomiska resultatet av den föreslagna effektiviseringen av ar- betsdriften.

Vi har beträffande de enskilda anstal- terna utgått från att arbetsdriften skall ha sådan kapacitet, att arbetsmöjlighe- ter finnes för alla intagna (även häk- tade) när anstalten är fullbelagd. Enän det vid varje tillfälle finnes ett antal in- tagna som av olika anledningar (sjuk- dom, rannsakning, permission, trans- port etc.) inte kan delta i arbete (upp-' skattningsvis 10—15 procent), innebäti arrangemanget i praktiken att man för; hela anstaltsorganisationen får en mot-* svarande reservkapacitet varigenom man åtminstone i nuvarande läge i stort sett torde kunna täcka arbetsbeho- vet vid överbeläggning.

De kostnadsuppgifter som i det föl- jande anges för varje anstalt och som endast avser arbetsdriften är resultat av överslagsberäkningar. Det förutsättes att fångvårdsstyrelsen vid uppgörande av förslag till anslagsäskanden verkstäl- ler detaljerade utredningar och kost- nadsberäkningar.

Vi har ansett oss icke böra ge några förslag till lönegradsplaceringar (bort- sett från biträdespersonal) av de tjän- ster som beröres av den omreglering som vi förordar. Eftersom löneförhand- lingar är aktuella för fångvårdspersona- len, har fixerandet av lämpliga löne- ställningar med större fördel synts oss kunna anförtros åt 1949 års tjänsteför- teckningskommitté under medverkan av fångvårdsstyrelsen och i förhandling med berörda personalorganisationer. Först sedan löneläget för tjänsterna inom nuvarande organisation och even- tuellt blivande organisation fastslagits, är en faktisk kostnadsiämförelse möjlig. I samband med lönerevisionen bör även uppmärksammas det otillfredsstäl- lande förhållandet att arbetsledande personal ofta bär tillsynspersonalens tjänstetitlar. (Ladugårdsförmän, rättare

och trädgårdsmästare benämnes t. ex. överkonstaplar, vissa arbetsledare vakt- konstaplar.) Nuvarande praxis att viss personal avlönas av jordbruksdriftens medel anser vi böra brytas och upptar därför all personal på avlöningsansla- get. — Ersättningen till räjongnämn- dens ledamöter bör utgå enligt de grun- der som gäller för den förstärkta fång- vårdsstyrelsen.

Räjongplanen bör genomföras efter

Å hand från och med ingången av budget-

året 1953/54. Upporganiserandet av rä- jongerna torde böra ske genom en spe- ciell organisationsavdelning, samman- satt av representanter för justitiedepar- tementet, fångvårdsstyrelsen och orga- nisationsnämnden. Arbetsdriftens upp- rustning torde böra slås ut på fyra eller fem år.

I det följande genomgås varje anstalt inom fångvårdsräjongerna för ordinärt klientel samt abnormklientelets räjong med hänsyn till behovet av administra- tiva förändringar samt av åtgärder för en förbättrad arbetsdrift.

Ungdomsräjongen har vi ansett tills- vidare böra lämnas åsido med hän- syn till det förslag angående ung- domsbehandlingen som inom kort kan väntas från strafflagberedningen efter- som detta .på ett avgörande sätt kan påverka organisationen för korttids— behandlingens del. Vi förutsätter allt- så, att anstalterna inom ungdomsrä- jongen i organisatoriskt hänseende lämnas orörda till dess strafflagbe- redningens förslag blivit bedömt. Även kvinnoanstalten i Växjö har vi ansett böra tillsvidare behålla en orubbad organisation, som torde överprövas först när anstaltens mansavdelning, en- ligt beslutet vid 1952 års riksdag, ned- lägges.

I ”administrativ personal” inräknas i detta kapitel i syfte att förenkla upp- ställningen även egentlig expeditions- personal. I de ”beräknade kostnader” som upptas i fortsättningen ingår en- dast kostnader som har samband med omläggningarna inom arbetsdriften. Siffrorna rörande antalet arbetsplatser bör betraktas som riktsiffror. Givetvis får man räkna med tillfälliga varia- tioner bl. a. beroende på arbetstillgång- en och arbetenas art.

FJÄRDE KAPITLET

Detaljförslag beträffande administration " och arbetsdrift

Norra räjongen

Härnösand. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med särskild psykiatrisk av- delning. 117 platser, varav 18 på psy- kiatrisk avdelning och 7 på kroppssjuk- avdelning. Särskild mottagningsavdel- ning med isoleringsceller för svårskötta finnes (6 platser).

Nuvarande administrativ personal: 1 direktör, 1 pastor och förste lärare, 1 assistent-redogörare, 1 assistent-lärare, 1 socialkurator, 1 överkonstapel (di- rektörsexpeditionen), 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde, på psykiatriska avdel- ningen 1 överläkare, 1 socialassistent, 1 kontorsbiträde : 11 anställda.

Förändring: Direktören utbytes mot räjongchef, assistent—redogöraren mot räjongkamrer, assistent-läraren mot fångvårdsassistent, överkonstapeln mot kontorist. Tillkommer: 1 räjongpsykia- ter, 1 souschef, 1 räjongingenjör, 1 kansliskrivare (kamreren), 1 kontors- biträde (räjongchefen). Utgår: 1 pastor

och förste lärare = 15 anställda eller en ökning med 4. Nuvarande arbetsledarpersonal: 5 yrkesmästare, 1 arbetsterapeut, 4 vakt- konstaplar : 10 anställda (snickeri 4, madrassarbete 1, tvätteri 2, arbetsterapi 2, handräckning 1).

I möbelsnickeriet sysselsättes 40 in- tagna, med madrassarbete 8, tvätteri 15 och handräckning 10. Dessutom diverse- arbete i obetydlig omfattning och på psykiatriska avdelningen arbetsterapi.

Regelbundet, produktivt arbete saknas vid fullbeläggning åt omkring 20 in- tagna, patienterna på kroppssjukavdel- ningen ej inräknade.

Snickeriverkstaden, uppförd 1945— 46, rymlig och ändamålsenlig. Lager- utrymmet dock alltför knappt. Virkes- torken otillräcklig och olämpligt place- rad (kvar i anstaltens källarvåning, där snickeriet tidigare var inrymt). Även virkesförrådet kvar på samma plats som förut. Virkestransporterna härigenom mycket tidskrävande. Madrassverksta- den inrymd i f. d. maskinsnickeriet i anstaltsbyggnadens källarvåning. Tvät- terilokalerna, i källarvåningen, trånga, obekväma och direkt olämpliga för sitt ändamål. Tvätteriets kapacitet låg — 300 51 350 kg tvättgods per dag. Arbets- terapilokalen inrymd i en mindre bygg- nad på anstaltsgården, nyligen renove- rad och jämförelsevis trivsam men i minsta laget.

Förslag: Madrassverkstaden och tvät- teriet nedlägges. Madrassarbete före- kommer även vid Långholms- och Vä— nersborgsanstalterna. Tillgången på dy- likt arbete alltför knapp för att tre verkstäder skall kunna försörjas. Arbe- tet koncentreras till Vänersborg. Tvät- ten för anstalterna inom norra räjongen överflyttas till försvarets fabriksverks tvätteri i Långsele. Möbelsnickeriet ut— ökas till omkring 50 arbetsplatser. Drif- ten inriktas som hittills på framställ- ning av bord av olika typer men specia- liseras ytterligare. Verkstadsbyggna- dens källarvåning utschaktas och inre- (les till lagerlokal för möbler. Nytt virkesförråd och ny virkestork med kapavdelning i omedelbar anslutning till verkstadsbyggnaden. Maskinparken kompletteras. _ Automatsvarveri för tillverkning av träprojektiler till lös ammunition (övningsammunition) för krigsmaterielverkets räkning inrättas

som ny arbetsgren i de lokaler som nu utnyttjas för madrassarbete och tvät- teri. Omkring 25 arbetsplatser. Tillverk- ningen bedrives nu i krigsmaterielver- kets regi. Befintlig maskinutrustning övertages, ev. förhyres av fångvården. — Handräckning oförändrat (10 man). Efter sålunda genomförd omorganisa- tion kan sammanlagt 85 man sysselsät- tas med verkstadsarhete och handräck- ning. — För återstoden av på fängelse- avdelningen intagna (92—85) 7 man diversearbete (cellarbete) under tillsyn av handräckningsarbetsledaren. Arbets- terapeuterna bör i mån av behov bere- da patienterna på kroppssjukavdelning- en lämplig sysselsättning.

I möbelsnickeriet, som utökas från 40 till 50 arbetsplatser, anställes ytterli- gare 1 arbetsledare. I automatsvarveriet (25 platser) anställes 2 arbetsledare. Genom nedläggande av madrassverksta- den och tvätteriet kan 3 arbetsledar- tjänster indragas. Arbetsterapi (2 ar- betsledare) och handräckning (1 ar- betsledare) oförändrat. Inalles 10 ar- betsledare, d. v. s. oförändrat antal.

Beräknade kostnader: Byggnadskost- nader m. m. 200.000, maskinkostnader 50.000 (häri ingår ej ev. ersättning till krigsmaterielverket för maskinutrust- ning till automatsvarveri).

Falun. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 39 platser.

Nuvarande administrativ personal: 1 direktör, 1 vaktkonstapel.

Förändring: Direktören utbytes mot föreståndare, vaktkonstapeln mot kon- torsbiträde.

Nuvarande arbetsledarpersonal: 1 ar- betsledare för mekaniskt arbete, 1 för diversearbete, summa 2 varav 1 yrkes- mästare och 1 vaktkonstapel. Dessutom för grovarbete (skogsarbete) 1 extra arbetsledare, avlönad på specialstaten

för jordbruksdriften (jordbruksstaten), tillhopa 3 arbetsledare.

I mekaniskt arbete sysselsättes 8 man, i skogsarbete likaledes 8 och med band- räckning 4. I övrigt tillfälliga diverse- arbeten. Ofta svår arbetsbrist.

Egentliga arbetslokaler har hittills saknats. Arbetena har bedrivits i bot- tenvåningens korridor och celler. Ma- skinutrustningen otillräcklig. Ombygg- nad pågår. Balkongöppningen i vå- ningen 1 tr. lägges igen, bottenvåning- en inredes till verkstadslokal. Efter av- slutad ombyggnad mekaniskt arbete och tillsvidare diversearbete (tillverk- ning av arbetshandskar för privat be- ställare).

Förslag: Arbetsförsörjningen baseras på mekaniskt arbete (25 man) och skogs- eller annat grovarbete (10 man). Handräckning 4 man. Diversearhetet upphör. Maskinparken kompletteras. Bil (stationsvagn e. d.) anskaffas för trans- port av utearbetare till och från arbets- platsen. Bilen som under dagen skall kvarstanna på arbetsplatsen kan vid otjänlig väderlek användas såsom mål- tidsplats för arbetarna. Garage uppfö- res vid anstalten.

Arbetsledarpersonalen fastställes till 3, varav 2 i mekaniskt arbete och 1 i grovarbete. Arbetsledatjänsten på jord- bruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Garage 5.000, komplettering av maskinparken, bil m. m. 115.000.

Gävle. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 49 platser.

Nuvarande administrativ personal: 1 direktör, 1 assistent-redogörare, 1 vakt- konstapel.

Förändring: Direktören utbytes mot föreståndare, assistenten mot kansli- biträde, vaktkonstapeln mot kontorsbi- träde.

Nuvarande arbetsledarpersonal: 2.i snickeri, 1 i sömnad, 1 i handräckning och diversearbete, summa 4, varav 2 yrkesmästare och 2 vaktkonstaplar.

I möbelsnickeriet sysselsättes 20 man, i konfektionssömnad 13 och med hand- räckning 5. Diversearhete i obetydlig omfattning. Arbetstillgången ojämn. Of- ta arbetsbrist. Regelbundet, produktivt arbete saknas vid full beläggning åt 11 intagna.

Fristående verkstadsbyggnad saknas. Provisorisk snickeriverkstad i anstal- tens bottenvåning. Lokalerna i mycket dåligt skick, brandfarliga. Virkestork saknas. Förråds- och lagerlokalerna otillräckliga. Konfektionsverkstad i vå- ningen 2 tr. i en av bostadsflyglarna. Såväl korridoren som cellerna utnyttjas (cellerna användes inte längre som bo- stadsrum). Inga mellanväggar bort- tagna. Utrymmet alltför knappt.

Förslag: De nuvarande arbetsgrenar- na bibehålles. Möbelsnickeriet speciali- seras ytterligare och inriktas på fram- ställning av företrädesvis stapelbara stolar. Snickerilokalerna avskiljes effek- tivt från bostadsavdelningen och brandisoleras. Utrymmet ökas genom borttagande av cellmellanväggar m. m. Virkestork och virkesförråd anordnas i en mindre, numera oanvänd byggnad på anstaltsgården. Lagerlokal för får- diga stolar inrättas i anstaltsbyggna- dens källarvåning. Maskinparken kom- pletteras. Platsantalet 30. — I konfek- tionsverkstaden utökas utrymmet ge- nom borttagande av cellmellanväggar. Maskinparken kompletteras. Platsanta- let 15. Inom snickeriet, där platsantalet ökas från 20 till 30, erfordras ytterli- gare 1 arbetsledare. Arbetsledartjänsten för diversearbeten indrages (obehövlig på grund av det ökade antalet verk- stadsplatser). Antalet arbetsledare allt- så oförändrat.

Beräknade kostnader: Byggnadskost- nader 130.000, maskinkostnader 27.000.

Hudiksvall. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 20 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen förändring föreslås.

För arbetsdriften finns 1 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad. Dessutom 1 extra arbetsledare för skogsarbeten, avlönad på jordbruksstaten, alltså tillhopa 2 ar- betsledare.

Vävning av hemslöjdsalster syssel— sätter 12 man, diversearbeten (täck- stiekning m. m.) 6, handräckning 2 och skogsarbete 6 (tillfälligt vid överbelägg- ning).

Arbetslokaler för vävning och täck- stickning inredda i f. d. tingslokalen i vån. 2 tr. Dessutom några arbetsceller i bostadsavdelningens bottenvåning.

Förslag: Diversearbetena avvecklas. Vävningen utökas (arbetet omtyckt av de intagna, lokalerna lämpliga). Genom en enkel ombyggnad (rivning av mel- lanväggar etc.) kan antalet arbetsplat- ser i vävlokalen ökas till 18. Handräck- ning 2 man.

Antalet arbetsledare fastställes till 2. Arbetsledartjänsten på jordbruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Ombyggnad 10.000, komplettering av maskinparken 8.000.

Östersund. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 21 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen förändring föreslås.

För arbetsdriften finns (fr. o. m. 1 juli 1952) 1 arbetsledare i vaktkonsta- pelsgrad.

Tidigare endast diversearbeten av olika Slag. Arbetstillgången ojämn. Ofta arbetsbrist. Arbetena delvis i arbetscel- ler i bottenvåningen, delvis i bostads-

celler. Fr. o. ni. andra kvartalet 1951 även grovarbete (skogsarbete samt som- martid flottningsarbete i mindre ut- sträckning).

Förslag: Arbetsdriften baseras på grovarbete, som slagit väl ut (15—18 man, 2 arbetslag). Diversearbete bibe- hålles i mindre omfattning för syssel- sättning av häktade m. m.

Ytterligare 1 arbetsledare anställes för grovarbetet. En bil (stationsvagn el. dyl.) anskaffas för transport av de intagna till och från arbetsplatsen. Ga- rage uppföres.

Beräknade kostnader: Uppförande av garage 5.000, inköp av bil 18.000.

Umeå. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 22 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen förändring föreslås.

För arbetsdriften finns 1 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad.

Konfektionsverkstad inrättad hösten 1951 (14 man). Handräckning 2 man. Diversearheten som komplettering. Till- gången på sistnämnda slag av arbeten ojämn.

Förslag: Diversearbetet avvecklas. Sömnad enda arbetsgren. Konfektions- verkstaden, inrymd i en fristående byggnad på anstaltens gård (f. d. tings- lokal), utökas genom tillbyggnad till 20 arbetsplatser.

Ytterligare 1 arbetsledare anställes = 2.

Beräknade kostnader: Byggnadsarbe- ten 30.000, komplettering av maskin- parken 5.000.

Luled. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 21 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

För arbetsdriften finns 1 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad.

Maskinstickning (vidstickning av strumpor o. d.) sysselsätter 10—12 man, handräckning 2 man, dessutom tillfäl- liga diversearheten. Arbetstillgången osäker. Ofta arbetsbrist.

Förslag: Stickningsarbetet och diver- searbetena avvecklas. Mekaniskt arbete införes (underhandlingar har förts med enskild industri angående tillhandahål- lande av lämpliga arbetsuppgifter). Ar— betslokaler inredes i en fristående byggnad på anstaltsgården. Byggnaden, ungefär 100 m2 golvyta, innehåller nu kök, tvättstuga för befattningshavare och bostad för vaktfru. Köket flyttas till lokaler i anstaltsbyggnadens bottenvå- ning och tvättstugan till källarvåningen. I arbetslokalen torde kunna erhållas cirka 20 arbetsplatser (antalet beroende på arbetets art). Alternativt föreslås uppförande av verkstadsbarack.

Antalet arbetsledare utökas med ]. Beräknade kostnader: Byggnadskost- nader 45.000 (för alternativet barack 70.000), maskinuppsättning 60.000.

Sandsjön (pa Lillhamra).Provisorisk koloni för vanligt fångförvar med 36 platser plus 10 reservplatser. Huvud- anstalt Falun.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Sommartid vägarbete, vintertid skogs- arbete. Handräckning för 4—5 man.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad vartill kommer 1 överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare inte helt kan disponeras för arbetsdriften. När reservplatserna ut- nyttjas får 1 befattningshavare anställas tillfälligt och avlönas på jordbruks- staten.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare. Älgberget (pa Leksand). Provisorisk koloni till Falun med 37 platser och 10 reservplatser. Vanligt fångklientel.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

4 man i handräckning, för övriga skogsarbete. God arbetstillgång hittills.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare inte helt kan disponeras för arbetsdriften. När reservplatserna ut- nyttjas, får 1 befattningshavare anstäl- las tillfälligt och avlönas på jordbruks- staten.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare. Sörbyn (pa Håknäs). Permanent ko- loni för vanligt fångförvar med 28 plat- ser plus 10 reservplatser. Huvudanstalt Härnösand.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Jordbruksarbete för 14 man, hand- räckning för 3 samt skogs- och annat grovarbete för återstoden. Egendomen omfattar 58 ha åker och 10 ha betes- mark. Ingen skog. Skogsarbetet utföres åt domänverket och privata. Ekonomi— byggnaderna tillräckliga och under suc- cessiv renovering enligt uppgjord plan, kostnaderna på jordbruksdriften.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare). När reservplatserna utnyttjas, får 1 befattningshavare anställas tillfäl- ligt och avlönas på jordbruksstaten.

Förslag: Reservplatsförläggningen för- ändras till permanent förläggning. Plats- antalet fixeras till 38. Jordbruks- och grovarbetet kompletteras med verkstads- arbete (grövre träindustri, t. ex. till- verkning av lastpallar och containers) för 12 man. Verkstadslokal inredes i befintlig ekonomibyggnad. När verk-

staden kommit i gång nedbringas anta- let jordbruksarbetare till ca 7 och an- talet grovarbetare till ca 15. Handräck- ning 4 man.

Antalet arbetsledare utökas från 3 till 4 (jordbruks- och grovarbete 3, verk- stadsarbete .1). Arbetsledartjänsten å jordbruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Byggnadsarbe- te 30.000, maskinkostnader 35.000.

Östra räjongen

Långholmen. Sluten anstalt för van- ligt fångförvar med särskild psykiatrisk avdelning, kroppssjukavdelning och slu- ten avdelning för svårbehandlade. Plats- antal: centralavdelning 322, kronohäk- tesavdelning 136, sluten avdelning för svårbehandlade 26, psykiatrisk avdel- ning 61, kvinnoavdelning 21, kropps- sjukavdelning 43, tillhopa 609 platser. I platsantalet för eentralavdelningen ingår 148 platser på gemensamhetsav- delningar (8 s. k. nattcellkorridorer). På grund av sin beskaffenhet mås- te dessa platser betraktas såsom re- serv. Ungefär hälften av dem måste dock f. n. och sannolikt under lång tid framåt utnyttjas regelbundet. Totalbe- läggningen har under 1952 utgjort: 1 januari 469, 1 februari 525, 1 mars 546, 1 april 520. Inom kronohäktesavdel- ningen finns en mottagningsavdelning för högst 18 förvarade. I övrigt använ- des kronohäktet huvudsakligen för häk— tade. Den särskilda kvinnoavdelningen skall enligt beslut av årets riksdag ned- läggas. Kronohäktets platsantal ökas därigenom till 157, varav 9 för häktade kvinnor.

Administrationspersonal: a) direk- törsexpeditionen: 1 direktör, 1 förste pastor, 1 assistent (ledare för expedi- tionsarbetet), 1 uppsyningsman, 1 so- cial kurator, 1 överkonstapel, 2 vakt- konstaplar, 1 kontorsbiträde, 1 telefo-

nist b) kamrerarkontoret: 1 kamrerare, 1 överkonstapel, 1 vaktkonstapel, 1 kon- torist, 2 kontorsbiträden c) centralav- delningen: 1 assistent (bevaknings- chef), 1 assiste'ntlärare, 1 överkonstapel, 1 vaktkonstapel (förrådsförvaltare) d) kronohäktet: 1 assistent (avdelnings- chef), 1 assistent-lärare, 1 uppsynings- man, 1 överkonstapel, 1 vaktkonstapel, 2 kontorsbiträden, 1 vaktkonstapel (för- rådsförvaltare) e) psykiatriska avdel- ningen: 1 överläkare, 3 förste läkare, 2 andre läkare, 3 socialassistenter, 1 över- sköterska, 1 kanslibiträde, 6 kontorsbi- träden, f) arbetsföreståndarekontoret: 1 arbetsassistent, 1 yrkesmästare (för- rådsförvaltare), 1 kanslibiträde, 1 vakt- konstapel. Tillsammans 49 anställda. Expeditionerna är utspridda på fyra byggnader, vilket nödvändiggjort dub- belredovisningar av mycket tidsödande karaktär. Den för kontoren ständigt växande arbetsbördan nödvändiggör antingen personalförstärkning eller ock- så en sådan radikalåtgärd som expedi- tionernas sammanförande i en enda byggnad. Vi förordar den sistnämnda utvägen, vilket innebär att en tvåvå- nings kontorsbarack uppföres i anslut- ning till kronohäktet. Expeditionsloka- lerna i central- och kronohäktesavdel- ningarna kan därigenom utnyttjas så- som fritidslokaler för fångarna. Kamre— rarexpeditionens lokaler kan användas till bostäder för ogift manlig personal (bevakningsreserv). Särskild utredning angående detta förslag bör utföras. Ned- lägges Långholmen inom de närmaste åren kan kontorsbaracken flyttas bort. Räjongplanen medför följande perso- nalförändringar inom administratio- nen: 1 förste pastor och 1 kontorist (kamrerarkontoret) utgår. Direktörs- tjänsten utbytes mot en befattning som räjongchef. Kamreraren blir räjong- kamrer. En

assistent-avdelningschef

och en assistent-bevakningschef ersät- tes med två souschefer, en expeditions- och 2 lärarassistenter med 3 fångvårds- assistenter. En fångvårdsassistent, 1 so- cial kurator, 1 kansliskrivare (kamre- rarkontoret), 1 räjongingenjör tillkom- mer. På den psykiatriska avdelningen tillkommer 1 överläkare (räjongpsy- kiater). Summa 52 anställda. Tillska- pandet av östra räjongen torde icke påkalla utökning av biträdespersonalen på direktörs- och kamrerarexpeditio- nerna i avvaktan på erfarenheterna av expeditionslokalernas centralisering.

Arbetsledarpersonal: Möbelsnickeri med tapetserararbete 7 yrkesmästare, mekaniskt arbete 1 yrkesmästare, 1 vaktkonstapel, skomakeri 3 yrkesmäs- tare, tryckeri 2 yrkesmästare, bokbin— deri 1 yrkesmästare, diversearbete (centralavdelningen 2, kronohäktet 2) 4 befattningshavare, varav 2 yrkesmäs- tare, arbetsterapi (sluten avdelning 1, psykiatrisk avdelning 2) 3 befattnings- havare, varav 2 arbetsterapeuter, hand- räckning 2 vaktkonstaplar, expeditions- arbete 1 yrkesmästare = 25 anställda.

Arbetsgrenar: a) centralavdelningen: möbelsnickeri med tapetserararbete 50 man, mekaniskt arbete 35, skomakeri 12, tryckeri 12, bokbinderi 16, diverse— arbeten (verkstad) 15, diversearbeten (cell) 25, handräckning 60, tillhopa 225 arbetsplatser b) kronohäktes- och kvin- noavdelningarna: diversearbeten av skiftande art samt handräckning. Di- versearbetet huvudsakligen i form av cellarbete. Mycket ojämn arbetstillgång. Ofta svår arbetsbrist. c) inom den psy- kiatriska avdelningen och den slutna avdelningen arbetsterapi och hand- räckning i den mån de intagna kan del- ta i arbete. Inom kroppssjukavdelning- en ingen arbetsterapi.

Arbetslokaler: Verkstäderna är med undantag av centralavdelningens diver-

severkstad inrymda i fristående verk- stadsbyggnader (snickeri, skomakeri, tryckeri och bokbinderi i en större och mekaniskt arbete i en mindre byggnad; i den större byggnaden även lokaler för huvudförråd och för den psykiat- riska avdelningens arbetsterapi). Ar- betslokalerna i allmänhet otidsenliga och trånga. Förslag: Möbelsnickeriet utvidgas. Driften specialiseras och inriktas på framställning av ett fåtal typer av kon- tors- och förläggningsmöbler (sittmöb- ler—stolar, karmstolar, fåtöljer, soffor _— resp. skrivbord 0. d.). Antalet arbets- platser 'ökas från 50 till 85. Utrymmet i befintliga snickerilokalcr omdispone- ras och utnyttjas effektivare än nu. Yt- terligare erforderliga snickerilokalcr erhålles genom att dels skomakeriets maskinavdelning, dels vissa utrymmen i nuvarande huvudförrådet tas i an— språk. Huvudförrådet flyttas till annan lokal. Maskinparken kompletteras. An- talet arbetsledare ökas från 7 till 10. En kontorist anställes som biträde åt verk- stadsföreståndaren. — Mekaniska verk- staden utvidgas. Antalet arbetsplatser utökas från 35 till 50. För utvidgningen erforderligt utrymme erhålles genom inredande av ett f. n. outnyttjat för- rådsskjul. Produktionen inriktas på plåtpressning och verktygsarbete m. m. Maskinparken kompletteras. Antalet ar- betsledare ökas från 2 till 5. — Skoma— keriet omfattar f. n. både nytillverk- ning och reparation. Arbetstillgången i nytillverkningsavdelningen dålig. Tor- de komma att försämras ytterligare under de närmaste åren. Reparations- arbetet bedrives huvudsakligen för fångvården. Jämn arbetstillgång. Nytill— verkningsavdelningen nedlägges, men reparationsavdelningen hibehålles (10 man). En arbetsledartjänst indrages. Skomakeriet nedlägges helt, när de två

övriga arb-etsledarna avgår med pen- sion (Inom 4 a 5 år). Tjänsterna kan då indragas och de intagna fördelas på andra verkstäder utan att någon perso— nalökning krävs. —— Tryckeriet bibehål- les tillsvidare. Oförändrad organisation (2 arbetsledare). — Bokbinderiarbetet nedlägges men själva avdelningen bibe- hålles såsom hjälpavdelning till trycke- riet (blockning, häftning, kartongarbe- te). Antalet arbetsplatser begränsas till 10. 1 arbetsledare (oförändrat). — Hu- vudförrådet flyttas till ett befintligt för- rådsskjul som inredes. 'Varuintag an- ordnas på sådant sätt att ankommande gods kan avlämnas utan att leverantö- ren kommer innanför det muromgär- dade området. — Ungefär hälften av huvudförrådets nuvarande lokaler ut— |nyttjas för möbelsnickeri (se ovan). _ |Den återstående delen av förrådsloka- len (den s. k. stora förrådssalen) ut- nyttjas som diverseverkstad för cen- tralavdelningen och belägges normalt ,med 15 man. Vid överbeläggning å an- !stalten kan antalet arbetsplatser ökas |till cirka 35. Den nuvarande diverse- jverkstaden (en nattcellkorridor) som irymmer cirka 20 man stänges men hål— iles i reserv. Anstalten får därigenom jcirka 40 reservplatser för diversearbete ,att tas i anspråk vid överbeläggning. ,Antalet arbetsledare för diversearbete (på centralavdelningen (verkstaden 1, »cellarbete 1) bibehålles oförändrat. När reservplatserna utnyttjas, bör tillfällig personal anställas (1 arbetsledare per 20 intagna). — Handräckningen inom centralavdelningen reduceras från 60 ftill 45—50 man. _ Till kronohäktesav- jdelningen förlägges den kuverttillverk- ',ning (med kuverttryckeri) som nu lbedrivs dels i Västerås, dels i Kristian- istad. Cirka 50 man och 3 arbetsledare. [I övrigt handräckning samt diverse- arbeten av olika slag, lämpliga såsom

cellarbete, för sysselsättning av häk- tade m. fl. 2 arbetsledare för diverse- arbeten (oförändrat). Sammanlagt 5 ar- betsledare inom kronohäktesavdelning- en (utökning med 3). — Arbetstera- pien m. m. inom den slutna avdel- ningen (26 man, 1 arbetsterapeut) oför- ändrad. Arbetsterapien inom den psy- kiatriska avdelningen kompletteras med sysselsättningsterapi för sådana intagna som måste vårdas inom avdelningen. Utöver de 2 befattningshavare som fin- nes för ledningen av arbetsterapien an— ställes 1 sysselsättningsterapeut. Denne bör också svara för lämplig sysselsätt- ning av patienterna på kroppssjukav- delningen. _— Handräckning för hela anstalten (2 arbetsledare) oförändrat.

Det totala antalet arbetsledare (inkl. 1 kontorist i snickeriverkstaden) blir efter omorganisationen 34, d. v. 5. en utökning med 9.

Beräknade kostnader: Byggnadsarbe- ten m. m. 225.000, komplettering av maskinparken 215.000.

Svartsjö. Anstalt för vanligt fångför- var, inrättad vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö med 100 platser, varav 52 i en sluten avdelning, 18 i barack och 30 i en koloniförläggning (Kungsgården).

Administrationspersonalen gemensam med tvångsarbetsanstaltens. Fångvår- den betalar därvid för 1 assistent, 1 uppsyningsman och 1 vaktkonstapel.

Ingen förändring föreslås för admi- nistrationspersonalens del.

Arbetsledarpersonal: 18 befattnings- havare för jordbruket (därav 1 i över- konstapelsgrad på fångvårdens avlö- ningsstat, övriga på tvångsarbetsanstal- tens) 5 i trädgården (tvångsarbetsan- staltens stat), 2 i mekaniska verkstaden (yrkesmästare, fångvårdens stat) = 25 befattningshavare av vilka 3 betalas från fångvårdens avlöningsanslag. Den mekaniska verkstaden är inrymd

i en byggnad på den slutna avdelning- ens gård. Såväl verkstads- som lager- utrymmen knappa. Utbyggnad önsk- värd. Skulle dock sannolikt kräva stora kostnader, eftersom grundförhållande- na är mycket dåliga (igenfylld sank- mark).

Förslag: Antalet i jordbruk syssel- satta väl högt i förhållande till egen- domens areal. Bör successivt minskas med 10—12 man. Ingen utbyggnad av den mekaniska verkstaden men där- emot omdisposition av utrymmena och uppförande av lagerbarack. Maskinpar- ken kompletteras. Antalet arbetsplatser torde kunna utökas till inemot 30. Yt- terligare 1 arbetsledare anställes = sam- manlagt 4 på fångvårdens stat.

Beräknade kostnader: Lagerbaraek, flyttning av maskiner, elinstallations- kostnader m. m. 40.000, komplettering av maskinparken 70.000.

Örebro. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 65 platser.

Administrationspersonal: 1 förestån- dare, 1 vaktkonstapel, 2 kontorsbiträ- den.

Förändring: 1 kontorsbiträde indrages (verkställighetsundersökningarna upp- hör). Vaktkonstapeln bytes mot kansli- biträde.

Arbetsledarpersonal: 2 yrkesmästare för sadelmakeri och grövre sömnad (en av tjänsterna först helt nyligen förlagd till Örebro och avsedd för provisorisk sömnadsverkstad), 1 vaktkonstapel för diversearbeten, dessutom för skogsarbe- ten 1 extra arbetsledare, avlönad på jordbruksstaten, inalles 4.

Sadelmakeriet tar 8 man, skogsarbetet 6. Återstoden sysselsättes med diverse- arbete. Arbetstillgången i diverseverk- staden dock mycket otillfredsställande, tidvis 30—40 intagna utan sysselsätt- ning. En provisorisk verkstad för gröv- re sömnad (tillverkning av kapell o. d.

av bomullsduk) under inredande. Sa- delmakeriet inrymt i en mindre bygg-, nad på gården. Arbetslokalen trång och i i dåligt skick, saknar bl. a. värmeled- ning. Inga lagerlokaler. Diversearbetet bedrives i korridor och celler i anstal- tens bottenvåning. Lokalen mörk och obekväm.

Förslag: Sadelmakeriet, skogsarbetet och diversearbetet avvecklas. Sadelma- keri förekommer även vid anstalten i Kalmar. Tillgången på sadelmakeriarbe- te för statliga institutioner otillräcklig för försörjning av två verkstäder. Allt sadelmakeriarhete koncentreras till Kal- mar. Driften i Örebro inriktas helt på grövre sömnad (kapell, grövre tygväs- kor, ryggsäckar o. d.). Produktionen mekaniseras. Den nuvarande sadelma- keriverkstaden inrättas till tygförråd och tillskärningsavdelning (5 man). Sömnaden förlägges till anstaltens bot— tenvåning som helt disponeras för än- damålet och efter ombyggnad (bortta- gande av mellanväggar, upphuggning av fönster, brandisolering m. m.) torde rymma 30—35 man. Ytterligare en verk- stadslokal inrättas i f. d. föreståndarbo- staden (outnyttjad sedan 3 år) i våning- en 1 tr. upp (10—15 man). Lagerlokal för färdiga produkter inredes i en mind- re byggnad på anstaltsgården (f. d. överkonstapelsbostaden, oanvänd sedan många år). Handräckning 5 man.

Antalet arbetsledare fastställes till 4. Arbetsledartjänsten på jordbruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Ombyggnads- arbeten 100.000, komplettering av ma- skinparken 30.000.

Visby. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med 23 platser.

Administrafionspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen förändring föreslås.

Medelbeläggningen låg. Fångantalet

överstiger sällan hälften av platsantalet. Bevakningspersonalen har beräknats för en medelbeläggning av minst 12 intag- na med eget arbete. Arbetsledare sak- nas. Med hänsyn härtill svårt att ordna industriell verksamhet. Arbetslokalerna (några arbetsceller) dessutom otillräck- liga. Hittills endast diversearbete (väv- ning, pappersarbete m. m.) i obetydlig omfattning. Underhandlingar pågår med domänverket angående grovarbeten (skogsarbete m. m.) på kronoparker inom Gotlands revir. Arbetet har för- söksvis varit i gång under våren 1952 med 1 arbetslag om ca 6 man och 1 ar- betsledare, tillfälligt anställd på jord- bruksstaten.

Förslag: Anstalten, som nyligen reno- verats och är i gott skick, bör utnyttjas i samma utsträckning som andra småan- stalter (Umeå, Luleå, Halmstad m. fl.). Bevakningspersonalen utökas med en överkonstapel, så att de fyra vaktkon- staplarna, som f. n. finnes, helt dispo- neras för tillsynstjänst. Sysselsättning- en baseras på grovarbete utanför an- stalten (skogsarbeten o. d.) för ett ar— betslag på 10 man. 1 arbetsledare an- ställes. Dessutom handräckning och (li- versearbete som tillses av överkonsta- peln. Bil anskaffas för transport av de intagna till och från arbetsplatsen.

Beräknade kostnader: Uppförande av garage (flyttbart) 5.000, inköp av bil (stationsvagn e. d.) 18.000.

Bogesund (pa Vaxholm). Provisorisk koloni för vanligt fångförvar med 33

' platser plus 10 reservplatser. Huvudan- stalt Långholmen.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Skogsarbete, trädgårdsarbete, vägar— bete och andra grovarbeten för domän- verket m. fl. God arbetstillgång.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad

vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för tillsyn av diversearbete. När reserv- platserna utnyttjas, 1 tillfälligt anställd vaktkonstapel, avlönad på jordbruks— staten.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare. Gustafsslröm (pa Älvsjöhyttan). Pro- visorisk koloni för vanligt fångförvar med ca 30 platser plus 10 reservplatser. Huvudanstalt örebro. Under inredan- de (ersätter den förutvarande kolonien Skåltjärnshyttan).

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Sommartid vägarbete, vintertid skogs— arbete.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för tillsyn av diversearbete. När reserv- platserna utnyttjas 1 tillfälligt anställd vaktkonstapel, avlönad på jordbruks- staten.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare. Halmsjön (pa Tingslunda). Proviso- risk koloni för vanligt fångförvar med 25 platser jämte 10 reservplatser i en barack. Huvudanstalt Långholmen.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Anläggnings- och skogsarbete för byggnadsdelegationen för storflygplat- sen m. fl. God tillgång på skogsarbete.

1 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare inte kan helt disponeras för arbetsdriften. När reservplatserna ut- nyttjas 1 tillfälligt anställd vaktkonsta- pel, avlönad på jordbruksstaten.

Förslag: Oförändrat 2 arbetsledare.

Näs: Underhandlingar pågår mellan fångvårdsstyrelsen samt Kiruna stad och Gällivare kommun om förhyrande av en de senare tillhörig egendom, arbetskolonien Näs kungsgård, belägen 13 km från Hedemora. Gården har ti- digare använts såsom yrkesskola för mekaniker och är försedd med verk- stadsbyggnad för mekaniskt arbete. Den planerade kolonien skulle komma att få ca 45 platser med 35—40 arbetsplat- ser i verkstaden. Produktionen är av- sedd att inriktas på framställning av järnsängar. Driften som specialiseras kommer att få stor omfattning (6.000— 8.000 sängar per år). För kolonien er- fordras ca 3 arbetsledare. Om förhand- lingarna ej resulterar i avtal, bör med hänsyn till räjongens storlek annat mot- svarande koloniprojekt genomföras.

Åby (pa Bärby). Egendomen tillhör Centralföreningen till stöd för frigivna, har 26 platser för vanligt fångförvar och drives enligt avtal med statsverket. Har av oss tidigare föreslagits förstatli- gad.

Västra räjongen

Härlanda. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med särskild psykiatrisk av- delning och kroppssjukavdelning. 177 platser, varav 25 på psykiatriska och 12 på kroppssjukavdelningen. Anstalten föreslås omdisponerad på så sätt att särskild mottagningsavdelning och sär- skild avdelning för isoleringsfall in- redes. Härför anlitas moderniserings- anslag. Omdispositionen medför att platsantalet för vanligt fångförvar re- duceras med ca 10 platser.

Nuvarande administrativ personal: 1 direktör, 1 assistent-redogörare, 1 assis- tent-lärare, 1 social kurator, 1 överkon- stapel (direktörsexpeditionen), 2 vakt- konstaplar (redogörarexpeditionen), 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde, på psy-

kiatriska avdelningen 1 överläkare, 1 förste läkare, 2 socialassistenter, 1 vakt fru, 1 kontorsbiträde = 15 anställda.

Förändring: Direktören utbytes mot räjongchef, assistent-redogöraren mot räjongkamrer, assistent-läraren mot fångvårdsassistent, öyerkonstapeln mot kontorist, 2 vaktkonstaplar mot 1 kansli- biträde och 1 kontorsbiträde. Tillkom- mer: 1 räjongpsykiater, 1 souschef, 1 räjongingenjör, 1 kansliskrivare (kam- reren), 1 kontorsbiträde (direktören) = 20 anställda.

Nuvarande arbetsledarpersonal: 5 yr- kesmästare, 1 arbetsterapeut, 5 vaktkon- staplar = 11 anställda (snickeri 3, me- kaniskt arbete 2, tvätteri 1, diversearbe- ten 2, arbetsterapi 2, handräckning 1).

I snickeriet sysselsättes 30 intagna, i mekaniskt arbete 20, i tvätteri 5, med diversearbeten cirka 40 (varav 15 på verkstad och 25 i cell), arbetsterapi (psykiatriska avdelningen) 25 och handräckning 20, eller tillhopa cirka 140 intagna. Ingen sysselsättning för de på kroppssjukavdelningen intagna. Vid full beläggning saknas arbete för cirka 25 man, kroppssjukavdelningen ej med- räknad.

Särskild verkstadsbyggnad, uppförd 1937, för snickeri och mekaniskt arbete. Den mekaniska verkstadens lokaler an- vändes tidigare för skrädderi. Tvätteri- lokalen, belägen i anstaltens källarvå- ning, trång och obekväm, olämplig för sitt ändamål. Diverseverkstaden i en källarkorridor, , hälsovådlig. Arbetstera— pilokaler nyligen inredda i källarvå- ningen under psykiatriska avdelningen, tillräckliga och fullt acceptabla. Snicke- ridriften huvudsakligen inriktad på ma- skinsnickeri (inredningsdetaljer). God arbetstillgång. I den mekaniska verksta- den blandad tillverkning (pressning, svarvning, verktygstillverkning m. m.). Tvätteriet ombesörjer tvätt för fång-

vårdsanstalterna i västra Sverige samt för några militära institutioner m. m. Kapaciteten låg, 300 a 350 kg per dag. Diversearbetet (pappersarbeten, monte- ring av tvättklämmor etc.) huvudsak- ligen för privata beställare i Göteborg.

Förslag: Tvätteriet nedlägges (tvätten för anstalterna i västra Sverige över- flyttas till Mariestad). — Snickeri- och mekaniska verkstaden utvidgas till 40 man vardera. Snickeriets arbetsceller, som nu endast utnyttjas som förråd, in- fogas i verkstadsutrymmet (mellanväg- garna rives). Rök- och kafferum anord- nas dels för arbetsledare, dels för in- tagna (gemensamt för båda verkstäder- na) . Material- och verktygsförråd till den mekaniska verkstaden inredes. Snicke- riets nuvarande produktionsinriktning (företrädesvis maskinsnickeri) bibehål- les. — Driften i den mekaniska verk- staden specialiseras och inriktas på hu- vudsakligen svarvning och pressning. Maskinparken inom båda verkstäderna kompletteras. — Diverseverkstaden (15 man) flyttas till nuvarande tvätteriloka- len. —— Arbetsterapien (25 man) och cellarbetet (25 man) oförändrat. Arbets- terapeuterna bör i möjlig utsträckning bereda lämplig sysselsättning åt pati- enterna på kroppssjukavdelningen (12 Vårdplatser). Handräckningsarbete be- räknas för 20 man.

För mekaniskt arbete anställes ytter- ligare 2 arbetsledare (platsantal ökat från 20 till 40), i snickeriet ytterligare 1 (platsantal ökat från 30 till 40), 1 ar- betsledartjänst i tvätteri indrages. Ar- betsterapi 2, diversearbete 2, handräck- ning 1 arbetsledare, eller tillhopa 13 tjänster = en ökning med 2.

Beräknade kostnader: Ombyggnadsar- beten m. m. 90.000, komplettering av maskinparken 410.000.

Vänersborg. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 63 platser.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 assistent, 1 kontorsbiträde.

Förändring: direktören utbytes mot föreståndare, assistenten mot kanslibi- träde.

Arbetsledarpersonal: 1 yrkesmästare och 1 vaktkonstapel för sömnads- och madrassarbete, dessutom 1 extra ar- betsledare för skogsarbete, avlönad på jordbruksstaten, tillhopa 3.

Sömnadsarbetena (endast grövre så- som postpåsar, transportsäckar) syssel- sätter 30 man, madrassarbetet 10, skogs- arbetet 6 och handräckning 4—5. Ar- betstillgången inom sömnadsverkstaden är otillräcklig. Skogsarbetet ett proviso- rium. Provisoriska arbetslokaler 1 an- staltens bottenvåning.

Förslag: Driften baseras på grövre sömnad för 30 man (postpåsar, arbets- handskar m. m.) och madrassarbete för 15 man samt grovarbete (skogsarbete) 10—12 man i ett arbetslag. Handräck- ning 6 man. Arbetslokaler fortfarande i bottenvåningen. Ökat utrymme genom borttagande av mellanväggar m. m. Lo- kalen brandisoleras och renoveras. Drif- ten rationaliseras. Bil anskaffas för transport av utearbetarna till och från arbetsplatsen. Garage uppföres vid an- stalten.

Antalet arbetsledare fixeras till 4, därav 1 för grövre sömnad och 1 för grovarbete. Arbetsledartjänsten å jord- bruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Ombyggnads- arbeten m. m. 47.000, komplettering av maskinparken, inköp av bil 35.000.

Mariestad. Halvöppen anstalt för van- ligt fångförvar med 100 platser, varav 26 på två koloniliknande anläggningar (Rödjan, Lockerud).

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 assistent, 1 överkonstapel (direktörs- expeditionen), 1 vaktkonstapel (assi- stentexpeditionen), 1 social kurator.

Förändring: Assistenten utbytes mot kontorist, överkonstapeln mot kanslibi- träde och vaktkonstapeln mot kontors- biträde.

Arbetsledarpersonalen består av 18 anställda, därav 1 lantbruksinspektor, 2 överkonstaplar och 15 vaktkonstaplar.

För närvarande finns endast jord- bruksdrift (jordbruks-, skogs- och träd- gårdsarbete). Egendomen omfattar ca 200 ha åker och 60 ha betesmark, 172 ha skog och 4 ha trädgård. Jordbruket skulle vid rationell drift icke kräva mer än 15—20 intagna men måste f. n. över- bemannas i stor utsträckning på grund av bristen på annat arbete.

Förslag: Sysselsättningen baseras på industriellt arbete. Vid övervägandena av vilken arbetsgren som bör väljas har vi stannat för tvätteri. Enligt beslut av 1944 års riksdag skall centraltvätteri uppföras bl. a. i Herrljunga för ombe- sörjande av underhållstjänsten vid mi- litära förband m. m. i västra Sverige. Då frågan om samordning av den stat- liga tvättverksamheten f. n. utredes av statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, föreslår vi att kommittén undersöker förutsättningarna att för- lägga nämnda tvätteri till fångvårdsan- stalten i Mariestad i stället för till Herr- ljunga. Huruvida jordbruket kan bibe- hållas, om tvätten kommer till stånd, kan avgöras först när klarhet nåtts rö- rande tvätteridriftens organisation och omfattning. Visar det sig att med nuva- rande förläggningsutrymmen all till- gänglig arbetskraft kan sysselsättas inom tvätteriet, bör jordbruksdriften nedläggas. Vid övergång till industriell drift torde antalet arbetsledare kunna nedbringas till ca 10, vilket innebär en minskning med 8. I avvaktan på resul- tatet tillsvidare oförändrad organisation.

Jönköping. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 39 platser.

Administrationspersonalen utgöres av föreståndaren ensam. 1 arbetsledare i

vaktkonstapelsgrad.

Arbetstillgången ojämn. Ofta arbets- brist. '

Ingen åtgärd föreslås, eftersom an— stalten— "enligt avtal med Jönköpings stad skall nedläggas med utgången av 1952.

Mäshull (pa Varberg). Provisorisk koloni för vanligt fångförvar med 36 platser och 6 reservplatser. Huvudan— stalt Härlanda.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam., Ingen ändring fö- reslås.

Grovarbete (skogs- och vägarbete) för 26 man, jordbruksarbete för 5 och handräckning för 5.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare). Vid utnyttjande av reserV- platserna 1 tillfälligt anställd, avlönad på jordbruksstaten.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare. Smälteryd (pa Sätila). Permanent ko- loni för vanligt fångförvar med 32 plat- ser. Huvudanstalt Härlanda.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Jordbruksarbete (10 man), maskin- snickeri 10, handräckning 4—6, grOV- arbete (skogsarbete m. m.) för återsto- den. Jordbruksegendomen omfattar 27 ha åker och 6 ha betesmark. Skogsarbe- tet utföres bl. a. för domänverket. Ett mindre sågverk finnes (i gång endast under våren). I snickeriet tillverkas huvudsakligen lastpallar för statliga in- stitutioner. Jämn arbetstillgång.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som

dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare). 1 tillfälligt anställd, avlönad å jordbruksstaten, under den tid då såg- verket hålls i gång.

Förslag: Jordbruket och handräck- ningen är överbemannade. Arbetsstyr- kan minskas till 4—5 resp. 3 man. Åter- stoden (25 man) till snickeri (12) och skogsarbete (13). Arbetsledarantalet oförändrat (jordbruk och grovarbete 2, snickeri 1).

Ollestad (pa Ljung). Permanent ko- loni, f. n. för förvarade och interne- rade, med 17 platser. Huvudanstalt Karlstad.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslåS.

Jordbruks- och skogsarbete samt hön- seri (nedlägges 1952). Egendomen om- fattar 24 ha åker och 10 ha betesmark. Skogsarbete för domänverket.

1 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ— företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare) samt så länge hönseriet består ytterligare 1 vaktkonstapel.

Förslag: Kolonien är belägen på allt- för stort avstånd från huvudanstalten för att med fördel kunna utnyttjas för förvarade och internerade. Bör ändras till koloni för vanligt fångförvar och anslutas till västra räjongen. I samband därmed bör platsantalet ökas till 35 ge- nom uppförande av förläggningsbygg- nad. Arbetsdriften baseras på industri- ellt arbete, förslagsvis grövre snickeri (lådtillverkning e. d.) för 20 man, jord- bruksarbete för 3—5 man och skogs- arbete för 8—10 man. Hönseriets loka- ler tas i anspråk som snickeriverkstad (efter om- och tillbyggnad). Antalet ar-

betsledare fastställes till 4, varav 2 i snickeri och 2 i jordbruks- och grov- arbete, innebärande en ökning med 2.

Beräknade kostnader: Om- och till- byggnadsarbeten 35.000, maskinutrust- ning 30.000.

Södra räjongen

Malmö. Sluten anstalt för vanligt fång- förvar med särskild psykiatrisk avdel- ning och kroppssjukavdelning. 189 plat- ser, varav 28 på psykiatriska och 9 på kroppssjukavdelningen. Anstalten före- slås omdisponcrad på så sätt att sär- skild mottagningsavdelning och avdel— ning för isoleringsfall inrättas. Härför anlitas moderniseringsanslag. Omdispo- sitionen medför att platsantalet för van- ligt fångförvar nedgår med 9 platser.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 pastor och förste lärare, 1 assistent- redogörare, 1 assistent-lärare, 1 social kurator, 2 överkonstaplar (1 på direk- törens, 1 på redogörarens expedition), 1 kanslibiträde, 2 kontorsbiträden, på psykiatriska avdelningen 1 överläkare, 1 förste läkare, 1 andre läkare, 2 social- assistenter, 2 kontorsbiträden = 17 an— ställda.

Förändring: Direktören utbytes mot räjongchef, assistent-redogöraren mot räjongkamrcr, assistent-läraren mot fångvårdsassistent, överkonstaplarna mot 1 kontorist och 1 kanslibiträde. Pastorstjänsten utgår. Tillkommer: 1 souschef, 1 kansliskrivare (kamreren), 1 kontorsbiträde (direktörsexpeditio- nen), 1 räjongingenjör, 1 räjongpsykia- ter = 21 anställda.

Arbetsledarpersonal: 11 arbetsledare, därav 4 yrkesmästare, 1 arbetsterapeut och 6 vaktkonstaplar (3 i snickeri, 1 i mekaniskt arbete, 1 i tapetserararbete, 1 i tvätteri, 1 i diversearbete, 3 i arbets- terapi och 1 i handräckning).

Möbelsnickeriet tar 25 man, mekaniskt

arbete 12, tapetserararbete 10, tvätteri 5, diversearbete 50, arbetsterapi (endast psykiatriska avdelningen) 28 och hand- räckning 30. På kroppssjukavdelningen ingen sysselsättning. Sammanlagt ar- bete för ca 160 man. Vid full belägg- ning saknas arbetsmöjligheter för om- kring 20 man (patienterna på kropps- sjukavdelningen ej inräknade). Särskild verkstadsbyggnad, uppförd 1936, för snickeri, mekaniskt arbete (ti- digare skrädderi) och tapetserararbete. Tvätteriet, beläget i domstolsbyggna- dens källarvåning, trångt och omodernt. Diverseverkstad i en f. d. bostadsavdel- ning (bottenvåningen i den s. k. cen- tralavdelningen). Nyligen renoverad. Särskild arbetsterapilokal, inredd 1950 i kroppssjukavdelningens vindsvåning. Snickeridriften inriktad på kontors- och förläggningsmöbler m. ni. av varie- rande typer. Snickeriet förser även Ty- gelsjökoloniens snickeri med maskinbe- arbetade detaljer. Tvätteriet, som har låg kapacitet, ca 150 kg per dag, tvättar för fångvårdsanstalterna i södra Sve- rige. Diversearbetet (pappersarbeten m. m.) endast för privata beställare. Förslag: Tvätteriet, som är omodernt och saknar utbyggnadsmöjligheter, ned- lägges. Tvätten för anstalterna i södra Sverige överflyttas till försvarets fab- riksverks tvättanstalter i Landskrona och Karlskrona. Arbetsledartjänsten in- drages. — Snickeridriften rationalise- ras. Produktionen inriktas på framställ- ning av några få typer av kontors- och förläggningsmöbler (t. ex. hyllor och skåp). Samordningen med Tygelsjö- snickeriet (tillhandahållande av ma- skinbearbetade detaljer) upphör. Ma- skinparken kompletteras. Möbellager inredes i nuvarande tvätterilokalen. Dessutom uppföres på verkstadsgården en förrådsbarack, gemensam för snic- keri- och mekaniska verkstäderna (al-

ternativt utschaktning av källaren under verkstadsbyggnaden och anordnande av förråds- och lagerlokaler där). Ge- nom omläggning av driften och omdis- position av verkstadsutrymmet beräk- nas antalet arbetsplatser kunna ökas till 45. Antalet arbetsledare ökas från 3 till 5. _ Om snickeriet organiseras på föreslaget sätt, blir tapetserarverksta- den överflödig (tillverkningen av stop- pade sittmöbler koncentreras till Lång- holmen). Verkstaden nedlägges och arbetsledartjänsten indrages. — Tapet- serarverkstadens lokaler, som gränsar till den nuvarande mekaniska verksta- den, disponeras för mekaniskt arbete. Väggen mellan de båda lokalerna rives, varigenom det sammanslagna verkstads- utrymmet kan effektivt utnyttjas. Ma- skinparken kompletteras. Förråds- och lagerutrymme antingen i nyuppförd ba- rack eller i källarvåningen. Antalet ar- betsplatser torde kunna ökas till om- kring 30. Ytterligare 2 arbetsledare an- ställes = 3 befattningshavare. —- Di— verseverkstaden bibehålles. Eftersom den inte utan olägenhet kan mottaga mer än ca 30 intagna, nedbringas an- talet arbetsplatser till nämnda tal. Yt- terligare 1 arbetsledare anställes = 2 befattningshavare. Den nye arbetsleda- ren skall svara även för cellarbetet (isoleringsavdelning, häktade, d. v. 3. ca 25 man). —— Arbetsterapien på psy- kiatriska avdelningen oförändrad. 3 arbetsterapeuter, som även bör söka be- reda sysselsättning åt de på kroppssjuk- avdelningen intagna 9 patienterna. _ Handräckningen nedbringas till 20 a 22 man. 1 arbetsledare (oförändrat). Sam- manlagda antalet arbetsplatser 189. Antalet arbetsledare bestämmes till 14 (snickeri 5, mekaniskt arbete 3, diver- searbete 2, arbetsterapi 3, handräckning 1), vilket innebär en ökning med 3. Beräknade kostnader: Ombyggnads-

arbeten m. m. 100.000, komplettering av maskinparken m. m. 180.000.

Kristianstad. Sluten anstalt för van- ligt fångförvar med 48 platser.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 assistent-redogörare, 1 kontorsbiträde.

Förändring: Direktören utbytes mot föreståndare, assistenten mot kanslibi- träde.

Arbetsledarpersonal: 3 yrkesmästare och 1 vaktkonstapel (mekaniskt arbete 2, bokbinderi och kuvertarbete 2).

Mekaniskt arbete sysselsätter 20 man, bokbinderi och kuverttillverkning 23 samt handräckning 5. Den mekaniska driften är huvudsakligen inriktad på pressnings- och svarvningsarbetcn i stora serier. Då ända tills helt nyligen endast 1 arbetsledartjänst kunnat avde- las, har verkstadens kapacitet dessför- innan icke kunnat helt utnyttjas. Bok- binderiet är av ringa omfattning. Ku- verttillverkningen är till övervägande del handarbete. Anstalten modernisera- des 1950. Mekanisk verkstad inreddes då i den ena cellflygelns bottenvåning, bokbinderi i en byggnad på gården (förut tvättstuga m. m.) och kuvert- verkstad i en del av bottenvåningen i den andra cellflygeln. Kuvertarbete fö- rekommer även i bokbinderiverkstaden. Inga utbyggnadsmöjligheter inom de nuvarande arbetslokalerna.

Förslag: Bokbinderiet och kuvertar- betet nedlägges. Lokalerna ändras till mekanisk verkstad och diverseverkstad. Av de befintliga 2 arbetsledartjänsterna för kuverttillverkning och bokbinderi överföres den ena till diversearbete och den andra till mekaniskt arbete. Sam- manlagt 4 arbetsledare (mekaniskt ar- bete 3, diversearbete 1). Driften i den utvidgade mekaniska verkstaden inrik- tas liksom hittills huvudsakligen på pressnings- och svarvningsarbetcn. Ma- skinparken kompletteras.

Beräknade kostnader: Byggnadskost- nader 35.000, komplettering av maskin- parken 75.000.

Karlskrona. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 45 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren och ett kontorsbiträde.

Ingen förändring föreslås. Arbetsledare: 1 vaktkonstapel för di- versearbete och 1 extra arbetsledare, avlönad på jordbrukets stat, för skogs- arbete, tillhopa 2.

Endast pappersarbete och dylikt fin- nes att tillgå inom anstalten. Arbetstill- gången synnerligen ojämn. Stora sys- selsättningssvårigheter. Ofta arbetslös- het under det senaste året. Arbetsloka- ler saknas. Bottenvåningens celler ut- nyttjas.

Förslag: Diversearbetet avvecklas och ersättes med vävning av golvmattor m. m., företrädesvis för statliga institu- tioner. Mattor centralupphandlas ge- nom krigsmaterielverkets försorg. Års- behovet är tämligen omfattande. Arbets- platser 25—30. Lokaler anordnas i bot- tenvåningens korridor och celler. Ar- betslokalen avskiljes från bostadsavdel- ningarna genom igenläggning av bal- kongöppningen i våningen 1 tr. Cell- mellanväggarna m. m. rives. Fönstren upphugges till normal storlek. Upp- värmningen av lokalen förbättras. För- råds- och lagerutrymme inredes i en mindre byggnad på anstaltens gård (f. d. överkonstapelsbostaden), outnytt- jad sedan länge. Ytterligare 1 arbetsle- dare anställes = 2 befattningshavare för arbetsdriften inom anstalten. _ För grovarbetet, som slagit väl ut, bibehål- les för framtiden ett arbetslag på 10 man och en arbetsledare. Under de när- maste åren torde schaktnings- och pla— neringsarbeten i samband med uppfö- rande av nytt sinnessjukhus i Karls- krona finnas att tillgå. Lastbil, använd-

bar såväl för transport av intagna till och från arbetsplatsen som för körslor i samband med det dagliga arbetet, bör anskaffas. Garage anordnas i anstaltens tvättstuga (numera oanvänd). Hand- räckning 5 man.

Antalet arbetsledare fastställes till 3. Arbetsledartjänsten å jordbruksstaten indrages.

Beräknade kostnader: Ombyggnads- arbeten m. m. 70.000, vävstolar, lastbil m. m. 50.000.

HaImsiad. Sluten anstalt för vanligt fångförvar med 27 platser.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen förändring föreslås.

Konfektionsverkstad (för sömnad av överdragskläder e. (l.) inrättad under hösten 1951 i tingslokalen och förestån- darexpeditionen (våningen 2 tr. i admi- nistrationsflygeln). Föreståndarexpedi- tionen flyttad till bottenvåningen. Verk- staden ljus och ändamålsenlig. Automa- tiskt brandalarmsystem installerat. Ge— nom tillkomsten av särskilda verkstads- lokaler har 7 celler, som tidigare an- vänts såsom arbets- och förrådsceller, frigjorts för bostadsändamål. Platsanta- let därigenom ökat från tidigare 20 till 27. Antalet arbetsplatser i konfektions- verkstaden 22. Endast 1 arbetsledare (i vaktkonstapelsgrad) finns. Med hänsyn härtill har verkstaden inte kunnat ut- nyttjas fullständigt (endast ca 15 ar- betsplatser belagda). Diversearheten i obetydlig omfattning. Ojämn arbetstill- gång.

Förslag: Diversearbetet avvecklas. Konfektionsarbete enda arbetsgren. Ma- skinparken kompletteras med några spe- cialmaskiner. Elektrisk uppvärmning av arbetslokalerna anordnas (nu delvis kakelugnar). Antalet arbetsplatser ökas från 22 till 25. Handräckning 2 man. Ytterligare 1 arbetsledare anställes.

Beräknade kostnader: Elvärmeinstal- lationer m. m. 5.000, komplettering av maskinparken 10.000.

Singeshult (pa Lidhult). Öppen an- stalt för vanligt fångförvar med 35 plat- ser. Permanent koloni.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Jordbruks- och skogsarbete m. m. för 25—30 man, lådtillverkning i mindre omfattning. Överenskommelse träffad med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående vägarbete. Arbetet igångsättes inom kort (10 man). Egendomen omfat- tar 49 ha åker, 36 ha betesmark och 30 ha skog. Arbetstillgången har hittills varit otillräcklig, varför arbetskraften inte kunnat utnyttjas effektivt. Vid ra- tionell drift skulle jordbruket inte er- fordra mer än 7—8 man.

3 arbetsledare finns, i vaktkonsta- pelsgrad, vartill kommer en överkonsta- pel, som dock i egenskap av förestån- darens ställföreträdare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jord- bruksdriften (rättare).

Förslag: Jordbruks- och grovarbetet kompletteras med industriellt arbete. På egendomen finns ett grustag, som enligt förberedande provundersökning- ar sannolikt kan utnyttjas för cement- varufabrikation. Om mera ingående analyser bekräftar antagandet, bör ce- mentvarufabrikation organiseras. Fa- briksbyggnad uppföres. Driften dimen- sioneras för ca 20 man. 2 arbetsledare nyanställes (cementvaruarbetet dock ej aktuellt så länge vägarbetet pågår, d.v.s. under 2—3 år framåt). I samband med igångsättandet av driften i cement- varufabriken bör antalet jordbruksarbe- tare nedbringas till 8. Diverse grovarbe- ten, hänförliga till jordbruksdriften, torde kräva ungefär 4 man. Hela antalet sysselsatta inom jordbruksdriften såle-

des 12 man. Antalet arbetsledare bör då reduceras från 4 till 2. Sammanlagt allt- så 4 arbetsledare och totalantalet oför- ändrat.

Beräknade kostnader: Byggnadsarbe- ten m. m. 90.000, maskinutrustning 65.000.

Skogsgård (pa Veinge). Permanent koloni för vanligt fångförvar med 27 platser plus 8 reservplatser. Huvud— anstalt Malmö.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Jordbruk och grovarbete tar 10—12 man, cementvarufabrikation ca 15. Ge- mentvarufabriken uppförd för några år sedan, nu under utbyggnad. Egendo- men omfattar 27 ha åker, 8 ha betes- mark och 25 ha skog.

2 arbetsledare, varav 1 yrkesmästare och 1 vaktkonstapel, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställföreträdare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare). Vid ut- nyttjande av reservplatserna 1 tillfälligt anställd, avlönad på jordbruksstaten.

Förslag: Reservförläggningen ändras till permanent förläggning. Platsantalet fixeras till 35. Efter slutförandet av ce- mentvarufabrikens utbyggnad beräknas fabriken kunna taga emot omkring 20 man. Ytterligare 1 arbetsledare anstäl- les = 2 befattningshavare. För återsto- den av de intagna jordbruk (3—4 man) grovarbete (1 arbetslag om ca 10 man) och handräckning (2—3 man). 2 ar- betsledare för jordbruk och grovarbete (oförändrat). Sammanlagt 4 arbetsle- dare, d. v. s. utökning med 1. Arbets- ledartjänsten å jordbruksstaten in- drages.

Tygelsjö (pa Tygelsjö). Permanent koloni för vanligt fångförvar med 30 platser. Huvudanstalt Malmö.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Möbelsnickeri sysselsätter 12 man, trädgårdsarbete 8, jordbruk 1—2 och handräckning 3. Snickeriet är samord— nat med Malmöanstaltens som tillhan- dahåller maskinbearbetade detaljer (endast montering och ytbehandling i Tygelsjö). Egendomen omfattar 8 ha åker, 2 ha betesmark och 3 ha trädgård.

4 arbetsledare, varav 2 yrkesmästare, 1 överkonstapel (trädgårdsmästare) och 1 vaktkonstapel (snickeri 2, trädgård 1 och jordbruk 1). Överkonstapeln tjänst— gör tillika som föreståndarens ställföre- trädare.

Förslag: Snickeridriften utökas till 18 man. Verkstaden förses med maskin- snickeri (tillbyggnad). Samordningen med Malmösnickeriet upphör. Malmö bör dock i fortsättningen tillhandahålla Tygelsjö ångtorkat virke. Virkestork uppföres alltså icke på Tygelsjö, men väl ett uppvärmbart virkesförråd. Drif- ten specialiseras inte, såsom föreslagits beträffande övriga snickeriverkstäder utan inriktas på möbler av varierande typer. Verkstaden som därigenomiviss utsträckning får hantverksbetonad ka- raktär kommer att bilda ett värdefullt komplement till de industrialiserade verkstäderna. Maskinparken komplette- ras. Arbetsledarantalet oförändrat (2 befattningshavare). Trädgården t. v. oförändrad med 1 arbetsledare och 8 intagna. Jordbruket oförändrat med 1 arbetsledare och 1 intagen. Handräck- ning 3 intagna. Sammanlagt 4 arbets- ledare, d. v. s. oförändrat antal.

Beräknade kostnader: Tillbyggnad av snickeriverkstaden m.m. 90.000. Kom- plettering av maskinparken m. m. 40.000.

ödevala (pa Eskilsryd). Provisorisk koloni för vanligt fångförvar med 45

platser, därav 10 i en reservförläggning (barack).

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

Jordbruks-, skogs- och vägarbete (väg- arbete sommartid, skogsarbete vinter- tid). God arbetstillgång. Egendomen, som arrenderas, omfattar 9 ha åker och 9 ha betesmark. Vägarbetet (f. n. 2 väg- byggnadsföretag i gång) bedrives för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räk- ning. Kolonien förfogar över 2 lastbilar, som utnyttjas dels för transport av de intagna till och från arbetsplatserna, dels i Vägarbetet.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare). Under de tider då vägarbete pågår och reservförläggningen utnytt- jas 2 tillfälligt anställda, avlönade på jordbrukets stat.

Förslag: Oförändrat 3 arbetsledare.

Interneringsräjongen

Hall föreslås bli namnet för de till en anstalt sammanslagna anstalterna Hall och Håga. Av praktiska skäl redovisas de båda anstaltsavdelningarna här ne- dan separat. '

(Hall.) Anstalt för förvarade och in- ternerade med 114 platser, därav 67 på sluten, 20 på halvöppen och 27 på hel- öppen avdelning.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 kamrerare, 1 assistent, 1 social kura- tor, 2 kanslibiträden (1 kamreraren, 1 direktören), 2 kontorsbiträden, 1 tele- fonist = 9 anställda.

Förändring: Anstalten ersätter Norr- köping som mottagningsanstalt. Till- kommer en räjongchef, tillika räjong- psykiater. Direktören utbytes mot'sous-

chef, assistenten blir fångvårdsassistent, kamreren blir räjongkamrer. 1 kansli- skrivare tillkommer för kamrerarkonto- ret och 1 kontorist hos räjongchefen = 12 anställda. Vi har ansett att frågan om anställande av en räjongingenjör för denna räjong bör anstå i avvaktan på en koncentration av säkerhetsanstal- terna.

Arbetsledarpersonal: 20 anställda, varav i snickeri 3 (1 yrkesmästare, 2 vaktkonstaplar), i tvätteri 2 (1 yrkes- mästare, 1 vaktkonstapel), i jordbruks- driften 12 (1 lantbruksinspektor, 4 över— konstaplar, 4 vaktkonstaplar och på jordbruksstaten 3 förmän) samt i hand— räckning m. m. 3 vaktkonstaplar. Dess- utom tillkommer för jordbruksdriften 4 befattningshavare utan arbetsledande funktioner (1 bilförare, 2 kördrängar, 1 nattvakt) avlönade på jordbruks— staten.

I snickeriet sysselsättes 25 intagna, i tvätteri 10, i jordbruk 20, i trädgård 5, i skogsarbete 1 arbetslag med 5——-10 och i handräckning 20. Dessutom finns diversearbete i mindre omfattning. Snickeriet inrymt i särskild verkstads- byggnad. Nyligen moderniserat. Saknar dock virkesförråd och Virkestork. La- gerlokalerna otillräckliga. Tvätterieti samma byggnad som maskincentralen. Arbetslokalerna förhållandevis goda. Jordbruksegendomen (inklusive Håga) 150 ha åker, 68 ha betesmark, 4 ha trädgård och 471 ha skog.

Förslag: Tvätteriet utökas. Utökning- ens omfattning beroende på storleken av den tvättgodsmängd som kan komma att förläggas till Hallanstalten. Frågan bör utredas av statens kommitté för sin- nessjukvårdens utbyggande (jfr Marie- stad). Snickeridriftens nuvarande om- fattning och inriktning (tillverkning av skåp, klädskåp o. d., i stora serier) bi- behålles (3 arbetsledare, 25 arbetare).

Verkstaden förses med virkesförråd, virkestork och lagerlokal för färdigfab- rikat. Om utvidgningen av tvätteridrif- ten kommer till stånd och ett större antal intagna än för närvarande sålun- da kan sysselsättas med tvätteri, finns det anledning att överväga en avveck- ling eller i varje fall en omorganisation av anstaltens jordbruk (ev. överförande till annan statlig myndighet). Jordbruk är såsom på annan plats framhålles mycket personalkrävande i förhållande till det antal intagna som kan syssel- sättas därmed. Givetvis kan det ur tera- peutisk synpunkt vara värdefullt för anstalten att i jordbruket ha tillgång till utearbete under relativt fria former. Vi anser emellertid att terapisynpunkten tillgodoses lika bra genom annat, mind- re personalkrävande utearbete (träd— gårdsarbete, skogs- och anläggningsar- bete etc. Om jordbruket avvecklas och ersättes med tvätteri och grovarbete c. d., bör omkring 8 befattnigshavare (för Hall och Håga gemensamt) kunna inbeskaras. I avvaktan på undersökning- en om tvättverksamheten oförändrad organisation av anstaltens arbetsdrift.

Beräknad kostnad: Virkesförråd m. m. 80.000.

(Håga.) Anstalt för psykiatrisk vård med 70 platser.

Administrationspersonal: 1 överlä- kare, 2 förste läkare, 1 social kurator, 1 socialassistent, 1 översköterska, 1 kans- libiträde, 2 kontorsbiträden, 1 telefo- nist = 10 anställda.

Förslag: Oförändrad organisation.

Arbetsledarpersonalen består av 6 an- ställda, därav 1 arbetsterapeut och 1 vaktkonstapel för inomhusarbete, 2 vaktkonstaplar för utomhusarbete, 1 överkonstapel (rättare) samt 1 förman på jordbruksstaten.

All sysselsättning av de intagna be- traktas som arbetsterapi utan krav på

produktion. Inomhus bedrives vävning, halm- och korgarbeten, träslöjd m. m., utomhus jordbruks- och trädgårdsar- bete samt skogs- och annat grovarbete. Dessutom handräckningsarheten i rätt stor omfattning. Arbetsterapilokalerna inomhus består av 2 större och 1 mindre arbetsrum i anslutning till bostadsav- delningarna och 2 slöjdlokaler i källar— våningen. Jordbruksdriften samordnad med Hallanstaltens och under dess led- ning.

Förslag: 1 sysselsättningsterapeut an— ställes för sysselsättande av sådana in- tagna som inte kan beredas arbete i gemensamhet. Komplettering av ma- skinutrustningen (vävstolar och inven- tarier för keramikarbete). Om Halljord- bruket avvecklas (se ovan) måste även Hågas jordbruk upphöra men bör då ersättas med annat vårdmässigt lämpligt utearbete (trädgårdsarbete eller dylikt). Rättare- och jordbruksförmanstjänster- na kan därvid indragas och ersättas av 1 annan tjänst. Tillsvidare oförändrad organisation av utearbetet.

Sammanlagt 7 arbetsledare, d. v. s. ökning med 1.

Beräknad kostnad: Komplettering av maskinutrustningen 10.000.

Norrköping. Sluten anstalt för förva- rade och internerade med 92 platser.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 assistent-redogörare, 1 vaktkonstapel (redogöraren), 1 kanslibiträde (direk- tören), 1 social kurator = 5 anställda.

Förändring: Anstalten upphör som mottagningsanstalt. Assistenten utbytes mot kontorist, vaktkonstapeln mot kon— torsbiträde.

Arbetsledarpersonalen består av 6 an- ställda, varav 4 yrkesmästare och 2 vaktkonstaplar (konfektionssömnad 3, tvätteri 1, diversearbete 1, handräck- ning 1) samt 1 förrådsman (vaktkon- stapel).

Konfektionssömnaden tar 35 man, tvätteri 5, diversearbete 35 och band- räckning 17. Konfektions- och diverse- verkstäderna är inrymda i administra- tionsbyggnaden i tämligen rymliga och under fjolåret moderniserade arbetslo- kaler. Produktionen i sömnadsverksta- den specialiserad och inriktad på fram- ställning av överdragskläder. I diverse- verkstaden bl. a. garnspolning för ett textilföretag i Norrköping (maskinut- rustning tillhandahålles av företaget). Tvätteriet är beläget i en mindre bygg- nad på anstaltens gård. Lokalen trång, kapaciteten bl. a. på grund härav myc- ket låg, ca 150 kg per dag.

Förslag: Tvätteriet nedlägges när (len nuvarande arbetsledaren inom några år avgår med pension. Arbetsledartjän- sten överföres därefter till konfektions- verkstaden och förlägges till dess till- skärningsavdelning. Denna utvidgas så att den kan tillgodose förutom den egna verkstaden även vissa av fångvårdens övriga sömnadsverkstäder, varvid drif- ten vid verkstäderna samordnas. Tills- vidare 3 arbetsledartjänster i konfek- tionssömnad. Komplettering av maskin- parken (vissa Specialmaskiner). Diver- searbetet oförändrat, 35 man och 2 ar- betsledare, varav den ene jämväl skall tillse renhållning och fullgöra avlösar- tjänstgöring i panncentralen.

Sammanlagt 6 arbetsledare och 1 för- rådsman (oförändrat).

Beräknade kostnader: Ombyggnads- arbeten 40.000, komplettering av ma- skinparken 15.000.

Karlstad. Sluten anstalt för förvarade och internerade med 63 platser.

Administrationspersonal: 1 direktör, 1 assistent-redogörare, 1 social kurator, 2 kontorsbiträden = 5 anställda.

Förändring: Assistenten utbytes mot kanslibiträde. 1 kontorsbiträde utgår = 4 anställda.

Arbetsledarpersonalen består av 5 anställda, därav 3 yrkesmästare och 2 vaktkonstaplar (mekaniskt arbete 2, konfektionssömnad 2, diversearbete 1).

I mekaniskt arbete sysselsättes 15 man, i konfektionssömnad 20—22 och i handräckning 6. Dessutom diversear- bete för 12 man. Mekaniska verkstaden i en fristående, äldre byggnad på an- staltens gård. Verkstaden inredd för några år sedan. Konfektionsverkstaden (tillverkning av överdragskläder) belä- gen i administrationsflygelns våning 2 tr. upp, nyligen moderniserad. Diverse- arbetet i provisoriska lokaler i en ut- husbyggnad.

Förslag: Den mekaniska verkstaden utbygges till 25 arbetsplatser (tillbygg- nad av verkstadslokalen, komplettering och omdisposition av maskinparken). Ytterligare 1 arbetsledare anställes : 3 befattningshavare. Konfektionsverksta- den oförändrad (2 befattningshavare och 22 man). Diverseverkstaden reno- veras (1 befattningshavare, 10 man). Handräckning 6 man. Konfektionsverk- staden har 8 reservplatser som kan ut- nyttjas vid överbeläggning. Tillfällig förstärkning av arbetsledarpersonalen med 1 man om hela reservkapaciteten utnyttjas.

Sammanlagt 6 arbetsledare (ökning med 1).

Kostnader: Byggnadskostnader m. m. 65.000, komplettering av maskinparken 80.000.

Kalmar. Sluten anstalt för förvarade och internerade, företrädesvis svårbe- handlade, med 53 platser.

Administrationspersonal: 1 förestån- dare, 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde, 1 socialkurator = 4 anställda.

Förändring: Föreståndaren utbytes mot direktör.

Arbetsledarpersonal: 3 anställda, var- av ] yrkesmästare och 2 vaktkonstaplar

(mekaniskt arbete 2, sadelmakeri och diversearbete 1).

Mekaniskt arbete tar 12 man, sadel- makeri 10, handräckning 5. Dessutom diversearbeten av skiftande art. Ojämn arbetstillgång. Ofta svår arbetsbrist. Mekaniska verkstaden inredd i ena bo- stadsflygelns bottenvåning. Utrymmet knappt. Bilokaler för svetsning m. m. i en mindre byggnad på anstaltsgården (f. d. överkonstapelsbostaden). Sadel- makeri och diversearbete i vissa lokaler i en av bostadsavdelningarna.

Förslag: Utrymmet i den mekaniska verkstaden ökas genom borttagande av mellanväggar m. m. Förbindelsegång anordnas till bilokalerna i gårdsbygg- naden. 20 man sysselsättas. Driften spe- cialiseras och inriktas huvudsakligen på svarvning och pressning. Diverse- arbetena bibehållas endast som cellar- bete för 18—20 man. Sadelmakeriet ut- ökas till 20 arbetsplatser (jfr Örebro). Ny verkstadsbarack med anslutning till den nyssnämnda förbindelsegången uppföres. Maskinparken i mekaniska och sadelmakeriverkstäderna komplet- teras. Handräckning för 6 man. Genom överflyttning av sadelmakeriet till sär- skild verkstadsbyggnad frigöres 12 celler för bostadsändamål. Anstaltens platsantal utökas därigenom till ca 65. Verkstäderna kräver med hänsyn till klientelets sammansättning förhållande— vis större antal arbetsledare än verkstä- der av motsvarande storleksordning, avsedda för normalklientel.

Ytterligare 3 arbetsledare anställes = inalles 6 befattningshavare, därav 3 för mekaniskt arbete '(2Äarbletålokaler, svår- övervakade), 2 för sadelmakeri och 1 för cellarbete (förutsättes bestå huvud- sakligen av sadelmakeriarbete).

Beräknade kostnader: Ombyggnads- arbeten, verkstadsbarack m. m. 115.000, komplettering av maskinparken 120.000.

Västervik. Sluten anstalt för förva- rade och internerade med särskild psy- kiatrisk avdelning. 51 platser.

Administrationspersonal: 1 kare, 1 föreståndare, 1 socialassistent, 2 kontorsbiträden = 5 anställda.

Ingen förändring föreslås.

Arbetsledarpersonalen består av 1 ar- betsterapeut och 1 vaktkonstapel.

Endast arbetsterapi och handräck- ning finns. Arbetslokaler för arbete i gemensamhet (20-tal) inredda under fjolåret i en mindre byggnad på an- staltens gård. Sysselsättningen består huvudsakligen av monteringsarbeten för ett industriföretag i Västervik. Maskin- utrustning m. m. tillhandahålles av före- taget.

Förslag: Ytterligare 1 arbetsledare an- ställes för ledningen av cellarbetet och arbetet inom den psykiatriska avdel- ningen = 3 befattningshavare.

Inga byggnads- och maskinkostnader. Sjöboda (pa Strångsjö). Permanent koloni för förvarade och internerade med ca 20 platser (inrättad i december 1951). Huvudanstalt Norrköping.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring fö- reslås.

F. 11. endast skogs- och planerings- arbeten. 1 arbetsledare i vaktkonstapels- grad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställföreträdare endast kan tagas i an- språk för tillsyn av diversearbete. Där- jämte 1 arbetsledare i vaktkonstapels- grad reserverad för kolonien i avvaktan på tillkomsten av verkstad.

Förslag: Arbetsdriften inriktas på snickeri (lådtillverkning e. (I.) för 10— 12 intagna och skogsarbete för 1 arbets- lag med 6—8 intagna. Verkstadslokaler inredes i befintliga f. d. ekonomibygg- nader.

Arbetsledarantalet oförändrat 3 be-

överlä-

fattningshavare, varav en skall fungera som föreståndarens ställföreträdare.

Beräknade kostnader: Byggnadsarbe- ten 30.000, maskinutrustning 35.000.

Orreforp (pa Deje). Permanent ko— loni för förvarade och internerade med 23 platser. Huvudanstalt Karlstad.

Administrationspersonalen består av föreståndaren ensam. Ingen ändring föreslås.

Jordbruks- och skogsarbete (12—16 man). Handräckning 3 man. Egendo- men omfattar 42 ha åker och 9 ha betes- mark. Skogsarbetet bedrives för domän- verket m. fl.

2 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad, vartill kommer en överkonstapel, som dock i egenskap av föreståndarens ställ- företrädare endast kan tagas i anspråk för allmän tillsyn av jordbruksdriften (rättare).

Förslag: Antalet intagna ökas till 30 genom förändrad disposition av an- staltsbyggnaden. En förutsättning här- för är dock att kolonien förses med verkstadsarbete. Såsom ny arbetsgren föreslås mekaniskt arbete. Befintlig smedja kan efter om- och tillbyggnad tas i bruk som arbetslokal. Antal arbets- platser ca 15. 2 arbetsledare anställes. För jordbruks- och skogsarbete (jord— bruk 3—4 man, grovarbete 8—9 man) disponeras 2 arbetsledare varigenom 1 arbetsledartjänst kan indragas där. Handräckning 3 man.

Sammanlagt 4 arbetsledare (meka- niskt arbete 2, jordbruks- och skogs— arbete 2) = ökning med 1.

Beräknade kostnader: Om- och till- byggnadsarbeten 50.000, maskinutrust- ning 75.000.

FEMTE KAPITLET

Speciella frågor

1. Jordbruk såsom grovarbete för öppenvårdsklientel förekommer i rela- tivt stor utsträckning. Antalet bokförda dagsverken vid de i fångvårdens regi drivna jordbruken under ett budgetår motsvarar ca 180 årsarbetare (300 dags- verken per intagen och år). Härvid har icke medräknats dagsverken som ut- förts i skogs- och trädgårdsarbete samt vissa körslor m. m. och ej heller arbete som intagna utfört åt enskilda jordbru- kare. Arbeten på byggnader samt grund- förbättringsarbeten är däremot inbe- gripna. I jordbruken vid Svartsjö och kolonien Åby-Bärby, vilka icke drives av fångvården, sysselsättes ca 45 straff- och fängelsefångar. Jordbruksdriften har emellertid ur fångvårdssynpunkt åtskilliga nackdelar. De mest framträ- dande är:

a) Arbetskraftsbehovet i nutida jord- bruk är litet och torde fortfarande be- finna sig i minskning. Detta förhållande är särskilt påtagligt för de större jord- brukens del. Sålunda har, enligt de av lantbruksstyrelsen publicerade räken- skapsresultaten från svenska jordbruk, antalet mantimmar per ha och år vid jordbruk större än 100 ha i mellersta Sveriges slättbygder under åren 1945/46 —1949/50 uppgått till respektive 210, 186, 173, 160 och 166. Om man fasthål- ler vid principen att fångvårdens ar- betsdrift framför allt. ur resocialise- ringssynpunkt bör följa utvecklingen ifråga om arbetsmetoder och maskinut- rustning m. m. skulle detta innebära att

man vid ett fångvårdsjordbruk av den- na storleksordning och med denna be- lägenhet skullc ha kunnat rationellt sys- selsätta ungefär 20 procent färre fångar år 1949/50 än är 1945/46. En uppskatt- ning av det antal intagna som skulle erfordras för drift av fångvårdens jord- bruk, baserad på de av lantbrukssty- relsen publicerade uppgifterna om ar- betskraftsåtgången för jordbruk av skil- da storleksklasser i olika delar av lan- det, ger en långt lägre siffra än det an- tal intagna som realiter sysselsätts i fångvårdsjordbruken. Även om hänsyn tages till att befattningshavarna inte kan göra full arbetsinsats i jordbruket på grund av nödvändigheten att utöva viss bevakning, till att alla intagna i fysiskt avseende inte kan räknas som fullgod arbetskraft samt till att jordbru- kens driftsprogam kan ha givits en mera arbetskrävande inriktning än vad som svarar mot medeltalet inom respek- tive storleksgrupper och geografiska be- lägenheter, måste en avsevärd överbe- manning anses föreligga.

Anledningen till den bristande över- ensstämmelse mellan uppskattad och reell siffra för jordbrukens fångarbets- kraft som föreligger vid samtliga jord- bruk ehuru i varierande grad, torde huvudsakligen bero på samverkan mel— lan följande omständigheter: 1) Utveck- lingen på rationaliseringsområdet har inte kunnat följas i samma takt som vid jordbruk utanför fångvården. Genom högt driven rationalisering skulle näm-

ligen arbetskraftsbehovet ha minskat i så hög grad att ett stort antal intagna ställts utan sysselsättning. 2) Utöver den förut nämnda bristen på fysiska kvalifikationer hos en del av de intagna tillkommer för många av dem brist på tidigare erfarenhet av jordbruksarbete. Antalet den 10 februari 1952 intagna straff- och fängelsefångar samt fövara- de, vilka i centrala fångregistret hän- förts till yrkesgruppen jordbruksarbe- tare (samt förmän och arbetsledare i jordbruk) uppgick till 108. En del av dessa torde vara intagna på slutna an- stalter, varför mer än hälften av de i fångvårdens jordbruk arbetande fång- arna inte torde tillhöra kategorin jord- bruksarbetare. Det kräves också lång tid att inom jordbruket uppnå god arbets- prestation för ovana arbetare. 3) På grund av bristande överensstämmelse mellan platsantal i förläggningshänse- ende och arbetstillgång är man nödsa- kad att placera oproportionerligt många intagna i jordbruksarbete.

b) Jordbruket kräver stort antal ar- betsledare. Antalet befattningshavare i jordbruken (inklusive Svartsjö och Åby) är ca 65, varvid arbetsledare för trädgårds- och grovarbete inte medräk- nats. Antalet intagna per befattningsha- vare är således i medeltal ca 3,5 (vid kolonierna högre, vid övriga anstalter lägre än detta medeltal). I övrig arbets- drift är motsvarande förhållande något större än 8. Det jämförelsevis stora per- sonalbchovet inom jordbruksdriften är sannolikt främst förorsakat av att arbe- tets art gör att de intagna måste vara uppdelade i små grupper spridda över stora områden, vilket försvårar till- synen.

De ovan påtalade nackdelarna hos jordbruksarbetet synes böra föranleda att driften omlägges och inskränkes en- ligt följande riktlinjer: Jordbruken dri-

ves på sådant sätt, att arbetskraftsbeho- vet någorlunda motsvarar förhållandena vid jordbruk utom fångvården. Antalet jordbruk inskränkes successivt så att arbetskraftsbehovet svarar mot de öp- penvårdsfall, som tillhör den jordbruks- kunniga gruppen (eller som önskar och bör få jordbrukspraktik) och för vilka så ringa tillsynsbehov föreligger, att proportionen mellan antalet intagna och antalet befattningshavare kan bringas i nära överensstämmelse med motsva- rande proportion inom fångvårdens öv— riga arbetsdrift. Vid inskränkningen bör iakttas, att kvarvarande jordbruk såvitt möjligt bör upp—fylla följande önskemål: Driften bör kunna ge ett ekonomiskt godtagbart resultat. Överskottsplatser i förläggningen bör kunna utnyttjas an- tingen genom stadigvarande tillgång på skogs- eller vägarbete eller genom in- rättande av annan arbetsdrift.

En inskränkning av fångvårdens jordbruksarbete bör föregås av en un- dersökning i varje särskilt fall, därvid även bör beaktas på vad sätt avveck- ling av de jordbruk som icke anses böra bibehållas bör ske.

2. Fångvårdens byggnadsverksamhel omfattar dels vanliga underhållsarbe- ten, dels ny- och ombyggnadsarbeten. De förra ombesörjes av anstalterna med tillhjälp av intagna (i genomsnitt om- kring 30 man). Dessa får ofta arbeta tämligen självständigt, eftersom arbe- tena i regel inte är av sådan storleks- ordning, att särskild arbetsledare kan avdelas. Endast vid ett fåtal anstalter finns f. ö. bland personalen befattnings- havare med erfarenhet av byggnads- arbete. Då de intagna mera sällan är fullt yrkeskunniga, blir underhållsar- betena inte alltid utförda på ett tekniskt fullgott sätt. För ny- och ombyggnads— arbetena finns inom arbetsdriften en särskild byggnadsavdelning på fem be—

fattningshavare, varav en för admini- stration och fyra för arbetsledning. An- talet sysselsatta intagna brukar hålla sig omkring 30, fördelade på 3——4 ar- betslag.

Förslag: Om, såsom vi ifrågasatt, fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond överföres till byggnadsstyrelsens delfond och bygg- nadsstyrelsen således övertar ansvaret för förvaltningen av fångvårdens fastig- heter, bör underhållsarbeten utföras cn- ligt den praxis som tillämpas ifråga om övriga av byggnadsstyrelsen förvaltade statliga byggnader. En sådan ordning utesluter icke att fångarbetskraft kan användas vid fullgörande av under- hållsarbeten. Ny- och ombyggnadsarbe- tena bör bibehållas i fångvårdens regi, dock endast i den utsträckning de kan medhinnas med nuvarande organisa— tion av arbetsdriftens byggnadsavdel- ning. Ett lämpligt arrangemang synes vara, att dylika arbetsobjekt erbjudes fångvårdsstyrelsen med prioritetsrätt. Vi föreslår således oförändrad organi- sation av arbetsdriftens byggnadsavdel- ning (5 befattningshavare).

3. Enligt vårt förslag skall fångtrans- porterna i huvudsak begränsas till an- stalter som ligger inom räjongen. Ut- över dessa ordinära transporter måste emellertid hänsyn också tas till de tal- rika domstolstransporterna av häktade och intagna som domstolen eljest rekvi- rerar för att höra i något mål. Dessa sistnämnda transporter kan vanligen ej i förväg planeras med hänsyn till per— sonaltillgång och andra praktiska skäl, utan de får ofta tas vid för anstalterna olämpliga tider, då personalen är få- talig eller upptagen med andra trans- portuppgifter m. m. Åtskilligt kan emel- lertid vinnas i personalbesparingssyfte genom .att de ordinära transporterna mellan anstalterna samordnas och av

räjongchefen förlägges till de för an- stalterna lämpligaste tidpunkterna. Smi- digast bör de kunna utföras, om varje räjong får sig tilldelad en särskild fång- transportbil med bilförare. Denna bil bör även kunna utnyttjas vid domstols- resorna och vid tjänstebesök på räjong- anstalterna. Utan att kunna framlägga några beräkningar av ekonomisk natur, anser vi oss dock kunna utgå ifrån att besparingar bör uppkomma om sådana räjongbilar anskaffas, förutom den för- del som ligger i att passagerartågen be- frias från de för många resenärer triv- selstörande fångtransporterna. Vid för- flyttningar av enskilda fångar från slutna anstalter till kolonier inom rä- jongen bör s. k. transportpermission kunna komma till vidgad användning.

4. Centrala fångregistrels omfattande registrering av uppgifter angående fång- klientelet skulle med räjongsystemets införande kunna avsevärt begränsas utan att registrets betydelsefulla funk- tioner därigenom eftersattes. För när- varande insänder anstalterna sex gång— er i månaden (den 1, 5, 10, 15, 20, 25) uppgift angående nykomna på intag- ningskort och avgångna på avgångs- kort. Dessutom insändes förflyttnings- besked angående alla förflyttningar och registerbesked angående förändringar som rör den intagne. Intagningskorten förvaras så länge den intagne finns kvar på anstalt i ett aktualregister enligt Kardexsystemet. Där kan man alltså se de intagna uppgrupperade på de olika anstalterna. När fången avgår, fästes in- tagningskortet samman med avgångs- kortet och flyttas över till ett avgångs- registerskåp, där de förvaras i nummer- följd årsvis. Till såväl aktual- som av- gångsregister hör ett namnregister på remsor. På remsorna upptas en rad uppgifter enligt ett kodsystem. Man kan sålunda på en namnsticka se inte bara

namnet, utan även födelsetiden, födelse— kommun och län, kyrkobokföringsort och län, domstol, straffart, strafftid, brott, civilstånd, barnantal, fångvårds- anstalt, sättet för avgång (villkorlig fri- givning etc.). Samma beteckningssy- stem användes på nederkanten av in- tagningskorten i aktualregistret och bildar när intagningskort och avgångs- kort sammanföres en överkant som i avgångsregistret underlättar uppspåran- det av de fall man vill få fram.

Centrala fångregistret upprättades vid en tidpunkt, då registreringssystemati- ken över huvud taget inte var så ut- vecklad och då även kunskapen om sammansättningen av anstaltsklientelet var relativt ringa. Efter de erfarenheter som nu gjorts under en följd av år, torde det vara lämpligt att registret re- organiseras.

Vi förordar, att registret som hittills skall innehålla intagningskort för ny- komna men att dessa korts individual- uppgifter beskäres väsentligt, vidare att korten förvaras i namnföljd (man kan då utesluta aktualnamnregistret) med uppgivande av anstaltsräjong (ej an- stalt). Avgångskortet bör som hittills vara utförligt och innehålla individual- uppgifter som kan tjäna forskningsän- damål (kontrollen måste då skärpas be- tydligt mot vad nu gäller). Det bör kunna hopfästas med intagningskortet och förvaras i nummerföljd efter av- gångsåret. För de avgångna bör finnas ett sökregister, innehållande namn och födelsetid. I övrigt torde centrala fång- registrets kodbeteckningar kunna ute- lämnas och därigenom avsevärd arbets- kraft inbesparas.

Centrala fångregistrets definitiva ut- formning blir beroende av de resultat som framkommer genom kriminalstati- stikutredningens arbete. Skulle detta medföra att kriminalstatistiken koncen-

trerades till statistiska centralbyrån, vore det lämpligt att avgångskort och intagningskort överlämnades efter hand som lån till statistiska centralbyrån för att därstädes tabuleras på statistikma- skinkort.

Förflyttningsbesked skulle ! fortsätt- ningen ej insändas från anstalterna an- gående förflyttningar inom räjongen, däremot beträffande förflyttningar mel- lan räjongerna. Registerbeskedsuppgif- terna skulle begränsas till antalet.

Beträffande de varje månad ingående beläggningsrapporterna från anstalter- na skulle någon ändring ej göras. Fång- vårdsstyrelsen skulle alltså ha en fort- löpande överblick över ställningen vid varje anstalt.

Ett särskilt spörsmål är förvaringen av akthandlingar rörande de intagna. För närvarande finns hos fångvårdssty- relsen i anslutning till det centrala fångregistret ett särskilt arkiv, mappre- gistrel, för handlingar angående enskil- da intagna. Dessa handlingar förvaras grupperade efter födelsedatumnumre- ring. Vi föreslår att detta register be— hålles. När en fånge avgått från en anstalt skall hans handlingar alltså översändas till mappregistret, som i sin tur kan utlåna handlingarna till dom- stolar eller den anstaltsräjong, där den avgångne eventuellt nyintages.

5. Vi har övervägt att föreslå en dele- gering till räjongerna av dels den s. k. slrafftidsberäkningen och dels den s. k. verkställbarhelskonlrollen av utslag. Flertalet domar är otvivelaktigt av den enkla beskaffenhet att beräkningen av tiden för straffets slut, resp. dagen för den obligatoriska villkorliga frigivning- en eller tidigaste dag för den fakulta- tiva villkorliga 'frigivningen inte kan erbjuda några svårigheter för befatt- ningshavare med räjongchefs kvalifika- tioner. För de invecklade fallen skulle

l, r 1 ! |

man naturligtvis kunna behålla en rätt för räjongchefen att från fångvårdssty- relsen inhämta upplysning. På grund av den tveksamhet som yppat sig i denna fråga vid våra överläggningar med de praktiskt initierade har vi emellertid inte ansett oss böra föreslå att en sådan delegering nu kommer till stånd. Verk- ställbarhetskontrollen är i regel ej hel- ler av invecklad natur. Så länge straff- tidsberäkningen sker av fångvårdssty- relsen bör dock även verkställbarhets- kontrollen utövas av densamma.

6. Följande ärenden som nu handläg- ges hos fångvårdsstyrelsen bör delege- ras lill räjongche/erna: Anstaltsanvisningar inom räjongerna. Förflyttningar mellan räjongerna av enskilda fall. Beslut angående inställelser inför domstol eller annan myndighet en- ligt 37 och 38 55 straffverkställig— hetslagen. . Ersättning för inställelsekostnad för avtjänande av straff. Permission.

Frigång.

Arbete i enrum. Sjukvård utom anstalten.

Understödsärenden.

Tandvård. Ersättning för förstörda persedlar. Disposition av arbetspremier. Disposition av egna medel. Bidrag till enskilda studier.

Publiceringstillstånd.

Från fångvårdsstyrelsen till räjong- nämnderna bör delegeras: Yttranden till Kungl. Maj:t över an- sökning om nåd. Inräknande i strafftid av tid för vis- telse utom anstalt. Strafförlängning på grund av discip- linär förseelse. Beslut enligt lagen om villkorlig fri- givning.

Vi avser, att fångvårdsstyrelsens för- delning av anslag för olika utgiftsända— mål omlägges, så att varje räjong erhål- ler sin andel av anslagssumman, var- efter räjongchefen fördelar det erhållna beloppet mellan de olika räjonganstal- terna.

Beträffande ärenden som delegeras från fångvårdsstyrelsen till räjongche— fer bör styrelsen självfallet äga befogen- het att ge anvisningar av principiell in— nebörd liksom även befogenhet att änd- ra räjongchefens beslut.

7. Vid kolonisystemets utbyggande i samband med straffverkställighetsrefor- men räknades med att kolonierna skulle ha platser för 20—30 intagna. I perso— nalorganisationen upptogs ingen sär- skild expeditionspersonal, eftersom man ansåg att anstaltens styresman själv skulle kunna utföra expeditionsarbetet. Ett antal kolonier har emellertid nu- mera utbyggts att mottaga fler än 30 intagna. Vid sistnämnda kolonier är expeditionsarbetet alltför betungande för att rimligen kunna skötas av före- ståndaren ensam. Med hänsyn till varia- tionerna i beläggningen på kolonierna har vi dock inte ansett oss böra föreslå heltidsanställda biträden för kontors- göromål utan föreslår i stället, att sär- skilda medel beräknas under fångvårds- anstalternas avlöningsanslag för tillfäl- lig skrivhjälp åt koloniföreslåndarna, när beläggningen överskrider 30 in- tagna.

8. Läkaruården vid fångvårdsanstal- terna synes i samband med räjongpla- nen kunna organisatoriskt omläggas i följande riktning. Räjongpsykiatern bör öva uppsikt över all sjukvård åt de in- tagna vid samtliga anstalter i räjongen. Mer eller mindre fast knutna till anstal- terna med hänsyn till dessas storlek bör finnas arvodesläkare för kroppssjuk- vård. Psykiatriska avdelningen, inklu-

sive kroppssjukavdelningen, bör betrak- tas såsom en självständig anstalt i för- hållande till centralanstalten i övrigt och ha räjongpsykiatern till styresman. Vid Långholmen bör emellertid på

grund av anstaltens storlek undantag göras från regeln och den särskilt an- ställda kroppssjukläkaren vara själv- ständig chef på sin sjukavdelning.

Lagändringar

Ett genomförande av räjongplanen kräver ändringar beträffande lagarna om verkställighet av frihetsstraff m. m. samt om villkorlig frigivning. Ändring- arna kan vidtagas antingen på så sätt att de införes direkt i de berörda lagarna eller också så att de sammanfattas i en särskild lag som upphäver vad däremot strider i de nämnda båda lagarna.

Vi har funnit den senare metoden lämpligast. Härvid har vi beaktat dels att det kan befinnas nödvändigt att ge- nomföra räjongplanen stegvis och dels att man bör insamla erfarenheter av räjongsystemet under någon tid, innan man gör de definitiva omläggningar i straffverkställighetslagstiftningen som givetvis till slut ändå måste vidtagas. Vi har vidare begränsat vårt lagförslag att avse endast anstalter för vanligt fångförvar.

Vi framlägger därför följande

Förslag till lag med särskilda bestämmel- ser om verkställighet av frihetsstraff m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 5

Till främjande av en ändamålsenlig behandling av de i fångvårdsanstalt in- tagna äger Konungen förordna, att sam- verkan enligt denna lag skall äga rum inom en grupp av fångvårdsanstalter.

Har förordnande enligt första stycket meddelats, skola om verksamheten vid anstalterna och om villkorlig frigiv- ning gälla följande särskilda bestäm- melser.

2 %

En av de i gruppen ingående anstal- terna skall vara centralanstalt. Vid så- dan anstalt skall finnas psykiatrisk av- delning för undersökning och behand- ling. Avdelningen må vara förenad med sinnessjukavdelning vid fångvår— den.

3 %

Centralanstaltens styresman tillkom- mer att bestämma placering och för- flyttning av intagen inom anstaltsgrup- pen. Det åligger honom att uppmärk- samt följa de intagnas behandling på gruppens anstalter ävensom förberedel— serna för deras frigivning eller utskriv- ning.

Överläkare vid centralanstalts psy- kiatriska avdelning skall lämna råd och anvisningar beträffande behand- lingen av de på gruppens anstalter in- tagna. Utan hinder av vad eljest be— stämts om den intagnes placering, äger överläkaren besluta, att den intagne skall överflyttas till centralanstaltens psykiatriska avdelning för undersök- ning eller behandling.

4 %

Bemyndigande enligt lagen om verk- ställighet av frihetsstraff m. m. för sty- resman att besluta eller vidtaga åtgärd må, då fråga är om styresman för cen— tralanstalt, avse de intagna även på an- nan anstalt inom gruppen.

Fångvårdsstyrelsen äger bemyndiga styresman vid centralanstalt att besluta om förflyttning mellan fångvårdsanstal-

ter enligt 37 å andra stycket lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. samt att medgiva förlängning av tiden för arbete i enrum enligt 49 5 andra stycket nämnda lag, ävensom att be- stämma om användning av arbetspre- mier enligt 69, 70 och 71 55 samma lag.

5 5

Vid fångvårdsanstalt skall i den ord— ning fångvårdsstyrelsen bestämmer re- gelbundet hållas överläggningar mellan anstaltens styresman och andra befatt- ningshavare angående de intagnas vård och behandling samt angående förbe- redelserna för deras frigivning eller utskrivning.

Centralanstaltens styresman och över- läkaren vid dess psykiatriska avdel- ning äga deltaga i sådan överläggning även vid annan anstalt inom gruppen.

6 5

Då någon, som dömts till frihets— straff uppgående till minst sex måna- der, börjat verkställigheten på anstalt inom gruppen eller dit överflyttats, skall så snart ske kan och senast inom två veckor frågan om hans placering upptagas till sådan överläggning vid centralanstalten som avses i 5 5. Vad nu sagts, skall även gälla placering av annan intagen, då styresmannen vid - centralanstalten anser fråga härom tveksam eller eljest finner särskilt skäl till överläggning. Föreligger icke till— räcklig kännedom om den intagne, ålig- ger det styresmannen vid centralanstal- ten att skyndsamt föranstalta om den utredning som erfordras. Krävs för ut- redningen undersökning av den intag- ne, bör undersökningen ske vid cen- tralanstalten. Den intagne bör beredas tillfälle att vid överläggningen fram- föra sina önskemål.

Bestämmelserna i verkställighet av

43 5 lagen om frihetsstraff m. m.

skola icke gälla de intagna på anstal- terna inom gruppen.

7 %

Vid centralanstalt skall finnas en an- staltsnämnd, bestående av ordförande och vice ordförande, vilka utses av Konungen och skola vara eller hava va- rit innehavare av domarämbete eller eljest vara lagfarna, anstaltens styres- man och överläkaren vid dess psykia- triska avdelning samt tre andra av Konungen utsedda personer, av vilka minst en skall hava insikt och erfaren- het beträffande arbetsmarknaden. Ko—' nungen äger utse suppleanter för de särskilt utsedda ledamöterna. Styres- mannen för centralanstalten skall vara föredragande hos nämnden.

Nämnden är beslutför med tre av Konungen utsedda ledamöter, dock skall alltid ordföranden eller vid förfall för honom vice ordföranden vara till- städes. Mot ledamot av nämnden skola gälla samma jäv som ifråga om domare. Vid omröstning i nämnden skall i till- lämpliga delar gälla, vad i lag är stad- gat angående omröstning i brottmål.

Tillfälle skall beredas skyddskonsu- lenten eller skyddsassistenten i distrik- tet att deltaga i anstaltsnämndens sam- manträden. Jämväl annan, som anses kunna lämna upplysningar av vikt, må av styresmannen eller nämnden kallas att närvara vid sammanträde.

Ledamot av nämnden, så ock vid sammanträde närvarande skyddskonsu- lent, skyddsassistent eller befattnings- havare vid anstalt inom gruppen äger få sin mening antecknad till proto- kollet.

Vid annan anstalt än centralanstalt skall finnas anstaltsnämnd med den sammansättning som angives i 4 5 lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.

8 % Anstaltsnämnden vid centralanstalten

skall beträffande de på gruppens an- stalter intagna avgiva yttrande över an- sökningar om nåd samt upptaga och avgöra följande ärenden, nämligen

om inräknande__i verkställighetstiden av tid, varunder intagen vistats utom fångvårdsanstalté'n enligt 28 5 fjärde stycket, 36 å andra stycket eller 38 å andra stycket lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.,

om disciplinstraff genom förlängning av verkställighetstiden enligt 76 5 sam- ma lag,

om villkorlig frigivning enligt 2 5 lagen om villkorlig frigivning,

om tillsyn, föreskrifter eller varning för villkorligt frigiven, om prövotidens förlängning eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten enligt 6, 8 eller 11 5 sistnämnda lag, samt

om tagande i förvar enligt 16 5 sam- ma lag.

Beslut om tagande i förvar må med- delas av nämndens ordförande eller vice ordförande.

9 5

Angående anstaltsnämnds uppgift och befogenheter, utöver vad särskilt angivits i 8 5 , stadgas i lagen om verk- ställighet av frihetsstraff m. m.

Anstaltsnämnd vid annan anstalt än centralanstalt skall därjämte handlägga de ärenden som hänskjutits till nämn- den av centralanstaltens styresman eller anstaltsnämnd samt äger göra framställningar till centralanstaltens styresman angående de intagnas be- handling och förhållandena på anstal- ten i övrigt.

10 5 Fångvårdsstyrelsen äger efter fram- ställning av "intagen, så ock eljest när, anledning förekommer, ändra vad sty- resman eller läkare jämlikt denna lag beslutat.

Har anstaltsnämnd vid centralanstalt beslutat angående inräkning i verkstäl- lighetstiden av tid, varunder den intag- ne vistats utom fångvårdsanstalt, eller angående disciplinstraff genom för- längning av verkställighetstiden eller avslagit ansökan. om villkorlig frigiv- ning eller-förordnat oil-förlängning av prövotid för villkorligt frigiven eller förklarat den villkorligt medgivna fri- heten förverkad eller beslutat att vill- korligt frigiven skall tagas i förvar, må ändring i beslutet sökas hos fång- vårdsstyrelsen genom besvär inom den tid som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och äm- betsverks beslut. Annat beslut av an- staltsnämnd vid centralanstalten må icke överklagas.

11 5 Om handläggning hos fångvårdssty- relsen av besvär enligt 10 å och om fullföljd av talan mot fångvårdsstyrel- sens beslut stadgas i lagen om verkstäl- lighet av frihetsstraff m. m. och lagen om villkorlig frigivning.

12 &

Beslut, som jämlikt denna lag med- delats av anstaltsnämnden vid central- anstalten eller fångvårdsstyrelsen, skall, där ej annorlunda förordnats, omedel- bart lända till efterrättelse.

13 5 I allt, varom särskild bestämmelse ej meddelats i denna lag, skola lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. och lagen om villkorlig frigivning äga till- lämpning.

14 5 De närmare föreskrifter som erford- ras för tillämpning av .denna lag med- delas av Konungen eller, efter Konung- ens bemyndigande, av fångvårdsstyrel- sen. Denna lag träder i kraft den ......

innebär förändringar

Våra förslag beträffande antalet anställda befatt— ningshavare ,enligt tabell nederst å sidan.

Till administrationspersonalen har vi räknat följande av de nuvarande befatt- ningarna: direktör, föreståndare, över- läkare, förste läkare, andre läkare, pas- tor, kamrerare, arbetsassistent, expedi- tionsassistent, avdelningsassistent, be- vakningsassistent, redogörarassistent, lärarassistent, socialkurator, socialassi- stent, översköterska samt av de nya tjänsterna räjongchef, souschef, direk- tör, föreståndare, räjongpsykiater, över— läkare, förste läkare, andre läkare, rä- jongingenjör, räjongkamrer, arbetsassi- stent, fångvårdsassistent, socialkurator, socialassistent, översköterska. Det bör observeras att vi i kapitel IV i förenk- lingssyfte slog samman administrations- och expeditionspersonal i en grupp. (Anm. I det föregående har vi föresla- git tjänstebenämningen räjongdirektör för räjongchef samt anstaltsdirektör för souschef och övriga direktörer. För

Översiktliga sammanställningar

detta sammanhang de tre befattnings- havarkategorierna.)

Förändringarna skulle alltså innebära följande personalökningar:

administrationspersonal . . 5 expeditionspersonal ...... 12 arbetsledare ............ 33

summa 50

Dessutom har vi i detta sammanhang föreslagit ökning av tillsynspersonalen med 1 överkonstapel (Visby).

Skulle, såsom vi ifrågasatt, jordbru- ken vid Mariestad och Hall nedläggas, minskas antalet arbetsledare med om- kring 15 (utan att därför någon minsk- ning i antalet arbetsplatser för fångar- na uppstår). Personalökningen skulle då begränsas från 51 till ca 35.

Tahlån på vidstående sida beskriver mera detaljerat de föreslagna föränd- ringarnas inverkan på de olika slagen av befattningar.

Kostnaderna för de nya tjänsterna kan svårligen beräknas förrän 1949 års tjänsteförteckningskommitté under för-

överskådlighetens skull åtskiljer vi i handlingar med personalorganisatio- AdministrationSd Expeditions- Arbetsledare Summa personal personal Nuvar. Föresl. Nuvar. Föresl. Nuvar. Föresl. Nuvar. Föresl. Norra räjongen 17 18 6 9 31 35 54 62 Östra ., 27 30 34 33 43 54 104 117 Västra ,, 17 18 10 14 41 46 68 78 Södra ,, 18 19 9 12 32 38 59 69 Intern. ,, 23 22 17 20 53 60 93 102 102 107 76 88 200 233 378 428

Tjänstebenämning

Skillnad +

Nuvarande antal

F öreslaget antal

Administrationspersonal Räjongchef

Räjongpsykiater .......................... Överläkare

Förste läkare Andre läkare Souschef Direktör

Förste pastor och överlärare .............. Pastor och förste lärare .................. Föreståndare ............................. Räjongkamrerare ......................... Kamrerare

Räjongingenjör Arbetsassistent Fångvårdsassistent Assistent Socialkurator Socialassistent Översköterska

Expeditionspersonal

Kansliskrivare Kontorist Yrkesmästare (förrådsförvaltare) Uppsyningsman

Överkonstapel ............................ Vaktkonstapel

Kanslibiträde Kontorsbiträde (inkl. telefonist) .......... Vaktfru

Arbetsledarpersonal

Assistent .............................. Lantbruksinspektor .................... Yrkesmästare överkonstapel ......................... Arbetsterapeut Vaktkonstapel ......................... Jordbruksarbetare

Tillsynspersonal Överkonstapel ............................

Summa

[wäl [amanuens—o-

v—lp—Av-l M »— [

h—lbd

NCH—Axma— ll—lmlålmwlllalllw—w

ast.— Humana—wman-

378

nerna fixerat löneställningarna för nu- varande och eventuellt nytillkommande tjänster. Beträffande den kamerala per- sonalen i nuvarande och föreslagen or- ganisation kan dock en jämförelse åstadkommas redan nu, eftersom löne— läget för sådan personal får anses rela-

tivt fixerat. Jämförelsen redovisas här nedan.

Beräkningen har skett efter ortsgrupp 4 utan indextillägg och efter lägsta lö- neklassen. Provisoriskt lönetillägg till assistenterna medräknat.

Genomföres räjongplanens kamerala

Antal Befattning Lönegrad Årslöner

Nuvarande kameralpersonal

Föreslagen kameralpcrsonal

OCD—magra—

o—A

2 kamrerare assistenter assistenter överkonstaplar kontorist vaktkonstaplar kanslibiträden kontorsbiträden

räjongkamrerare räjongkamrerare kansliskrivare överkonstapel kontorister vaktkonstapel kanslibiträden kontorsbiträden

20.784 47.820 33.768 12.168

5.844 39.144 10.656 31.752 201.936

11.580 41.568 31.680

6.084 11.688

5.592 47.952 45.360

201.504

organisation kan ett kontorsbiträde, grundlön 4.728 kronor, indras hos fång- vårdsstyrelsen. Man vinner alltså med lägre kostnader en avsevärd förbättring i effektiviteten.

Huruvida räjongplanen i övrigt kom- mer att medföra egentliga kostnadsök- ningar är tveksamt. Löneökningarna för personalökningen inom administratio- nen och den egentliga expeditionstjän- sten motverkas av vissa kostnadsminsk- ningar. Man kan här nämna observa- tionsundersökningarna. Utgifterna för undersökningar enligt 43, 56 och 63 %& straffverkställighetslagen uppgick för budgetåret 1950/51 till ca 50.000 kronor, därav för 56 åzns fall (ungdomsfängelse ådömda, som ej beröres av vårt för- slag) till 8.000 kronor. Från och med budgetåret 1952/53 har ersättningsbe- loppen till medverkande läkare höjts från 30 till 35 kronor. Om hänsyn tages härtill och till det stigande antalet in- tagna, torde kostnaderna enligt 43 och 63 55 kunna beräknas till ca 55.000 kro- nor. Arbetskraftskostnaden för den

verkställighetsberättelse som det åligger styresmannen att avge kan svårligen be- räknas. Vidare avgår arvodena till de konsulterande psykiatrerna vid anstal- terna i Norrköping, Karlstad och Kal- mar, 7.200 kronor per år. Nuvarande kostnader för verkställighetsundersök- ningar och konsulterande psykiatrer täcker alltså gott och väl två psykiater- löner.

Vårt förslag till omläggning kommer även att medföra en nedgång i antalet fångtransporter. Kostnaderna för trak- tamenten till transportförare samt för dessas och de intagnas transportresor uppgick budgetåret 1950/51 till 393.500 kronor. Utgifterna har sedan dess sti- git ytterligare till följd av höjda trakta- mentsersättningar och biljettavgifter. Härtill bör läggas de avsevärda utgifter för övertidsersättningar som måste ut- betalas till följd av att tillräckligt antal timmar för transporttjänst icke inräk- nats i anstalternas personalscheman. I vår den 11 augusti 1951 avlämnade ut- redning angående personalbehovet vid

fångvårdsanstalterna har vi räknat med att fångtransporterna skulle nedbringas i antal genom räjongplanen och beräk— nat personalbehovet inom tillsynstjän- sten därefter. Skulle räjongplanen inte genomföras, måste efter hand en bety- dande uppräkning av antalet vaktkon- staplar äga rum.

Visserligen medför räjongplanen även en del utgifter utöver nyanställning- arna _— t. ex. tjänsteresor för räjong- chefer, räjongpsykiatrer och räjong- nämndernas ledamöter samt arvoden till de senare — men om man på det osäkra material som står till buds vä- ger kostnaderna mot varandra, förefal— ler det oss som om räjongplanens vård- administrativa och kamerala del måste på det hela taget samtidigt som den i avsevärd grad höjer fångvårdsarbetets effektivitet minska de totala utgifterna

för fångvården. Detta står ganska klart om man samtidigt tager i betraktande, att med räjongplanen personalbespa- ringar även kan göras hos fångvårds- styrelsen till följd av den omfattande decentraliseringen. Någon närmare granskning av fångvårdsstyrelsens per- sonalorganisation efter räjongplanens införande har vi inte givit oss in på utan förutsatt att en sådan prövning skall verkställas sedan statsmakterna tagit ställning till planen.

I öppen dag ligger, att arbetsdriftens utvidgning och rationalisering kommer att mycket väsentligt påverka inkom- sterna av fångarbetet. Vi har uppskattat omsättningsökningen till minst 5 a 6 miljoner årligen. Beträffande kostna- derna lämnar vi nedanstående samman- ställning.

Räjong Plats—

Antal

arbetsplatser Kostnader

antal

nuvar.

föresl. Byggnader Maskiner

Norra räjongen ............ Östra ,, Västra ,, Södra ,. Intern. ,,

2.180

350 650 400 390 390

420 870 470 * 450 480

2.690

455.000 370.000 172.000 390.000 380.000

1.767.000

318.000 333.000 475.000 420.000 335.000

1.881.000

Med hänsyn till oförutsedda kostna- der som kan inträffa bör på sedvanligt sätten uppräkning av beloppen ske med 15 % för byggnadsarbetena (265.000) och 10 % för maskinutrust-

ningen (188.000). Beloppen skulle då bli "resp. 2.032.000 och 2.069.000. eller avrundat 2 miljoner kronor för bygg— nadskostnader och 2 miljoner kronor, för maskinutrustning m. m.

Sammanfattning

1951 års fångvårdsutredning har haft till uppgift att på grundval av existe-i rande anstalter och inom ramen av i övrigt tillgängliga resurser ge förslag till-en förbättring av fångvården.

I fem under år 1951 avlämnade fram- ställningar har .vi föreslagit vissa dis- ciplinförbättrande åtgärder (normal- dagschemat), 'en utvidgning av fritids- verksamheten, en förstärkt kontakt med yttervärlden (anstaltsbesökare), en för- bättring av personalens rekrytering och utbildning samt särbehandling av det ungdomliga klientelet. Dessa framställ- ningar har i'huvudsak godkänts av statsmakterna. '

I det föreliggande betänkandet angå- ende en räjongplan för fångvården har vi föreslagit följande:

Fångvårdsanstalterna uppdelas grupp- vis i räjonger. Inom varje räjong skall en anstalt vara centralanstalt. För straff- och fängelsefångar skall finnas fyra räjonger, nämligen (centralanstalten nämnes inom .parentes) norra (Härnö- sand), östra (Långholmen), västra (Här- landa) och .södra (Malmö). Räjongen för, förvarings- och interneringsklientel benämnes interneringsräjongen (Hall). Räjongen för ungdomsfängelse ådömda samt unga straff- och fängelsefångar kallas ungdomsräjongen. Kvinnoanstal- ten i Växjö står utanför räjongsystemet som självständig anstalt.

För de fyra räjongerna avsedda för straff— och fängelsefångar skall central- anstaltens chef tillika vara räjongchef

och centralanstaltens chefspsykiater tillika räjongpsykiater. Räjongchefen skall fördela fångarna på räjongens an- stalter. Räjongpsykiatern skall verka så- som rådgivare för behandlingen vid samtliga räjonganstalter. En omfattande decentralisering av beslutanderätten beträffande fångarna skall äga rum från fångvårdsstyrelsen till dels räjongche- fen och dels en räjongnämnd som bl. 21. skall besluta angående villkorlig frigiv- ning och vissa disciplinåtgärder. Fång- transporterna begränsas som regel till anstalter inom räjongen, räjongchefer- na obetaget att sinsemellan överenskom- ma om individuella undantag.

Interneringsräjongen får en psykia- ter som räjongchef men ingen räjong- nämnd, eftersom interneringsnämnden i stort sett fyller de funktioner som fö- reslagits skola tillkomma räjongnämn- den.

Ungdomsräjongen föreslås admini— strerad direkt från fångvårdsstyrelsen, vars socialbyråchef bör fylla de upp- gifter som föreslagits åvila räjongche- fen. Ej heller denna räjong bör ha nå- gon särskild räjongnämnd, eftersom ungdomsfängelsenämnden för större de- len av klientelet fyller de uppgifter som avsetts för räjongnämnden.

För varje räjong utom ungdomsrä- jongen föreslås det kamerala arbetet skola ledas av en räjongkamrer. Arbets- driften bör, utom vid internerings- och ungdomsräjongerna, ledas av räjong- ingenjörer.

Spörsmålet angående internerings- och ungdomsräjongernas organisation bör närmare behandlas i samband med de utredningar inom långtidsplanering- en för fångvården som pågår eller avses skola påbörjas.

Arbetsdriften föreslås bli upprustad för 4 miljoner kronor.

Beträffande jordbruksdriften vid fångvårdsanstalterna förordas en spe- ciell utredning. Det påvisas, att fång- vårdsjordbruken är mycket personal- krävande.

Byggnadsstyrelsen föreslås skola över- taga ansvaret för underhållet av fång- vårdens fastigheter. Fångar skall dock även i fortsättningen användas för

byggnadsarbeten.

Fångtransporterna föreslås bli i stör— sta möjliga utsträckning utförda med bilar inom räjongerna.

Den centrala fångregistreringen före- slås begränsad.

Vi föreslår en ganska genomgripande förändring beträffande fångvårdsanstal— ternas personalorganisation. Antalet be- fattningar föreslås ökat med 51, varav 5 psykiatrer och 33 arbetsledare. Ehuru säkra kostnadskalkyler ej kan framläg- gas, beräknar vi att totalkostnaden för fångvården ej kommer att i väsentlig mån påverkas om räjongplanen genom- föres i sin helhet, eftersom rationalise- ringarna medför stora besparingar och ökade inkomster av arbetsdriften.