SOU 1954:18

Förslag till förenkling av vissa beskattningsregler

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) ............................................. Förslag till förordning angände ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt ............................ Förslag till förordning angände ändrad lydelse av 2 5 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall ................................................ Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 4 S 1 mom. uppbörds— förordningen den 5 juni 1953 (nr 272) ........................

MOTIV

I. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklaratiöns- och taxeringsförfarandet .................................. Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst Deklarations— och taxeringsförfarandet ........................ Debiterings— och uppbördsförfarandet ........................ Verkningarna av gällande beskattningsbestämmelser ............ Vissa förenklingar av beskattningsreglerna genomförda .......... Möjligheterna till ytterligare förenklingar av beskattningsreglerna II. ' Sammanfattning av de sakkunnigas förslag .................... III. Inkomst av tjänst .........................................

Gällande bestämmelser i den praktiska tillämpningen .......... De sakkunnigas förslag .................................... IV. Inkomst av annan fastighet och av kapital .................... Gällande bestämmelser ..................................... De sakkunnigas förslag .................................... V. Beskattningen av folkpensionsförmäner och avdraget för folkpen— sionsavgift ............................................... Förmåner och avgifter enligt lagen om folkpensionering .......... Gällande bestämmelser ..................................... De sakkunnigas förslag ....................................

14

20

24 24 26 26 28 29 30 33 35 35 38 42 42 43

47 47 49 50

VI.

VII.

VIII. IX.

Utskyldsavdraget ......................................... 55 Tidigare överväganden ..................................... 55 Gällande bestämmelser ..................................... 57 Med nuvarande bestämmelser förenade olägenheter .............. 57 De sakkunnigas förslag .................................... 59 Avdraget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter ...... 64 Tillkomsten av avdragsrätten ................................ 64 Förmåner och avgifter enligt lagen om allmän sjukförsäkring . . . . 67 Gällande bestämmelser ..................................... 69 De sakkunnigas förslag .................................... 70 Sammanställning av de föreslagna ätgärdernas verkningar ...... 74 Speciell motivering ........................................ 75 BILAGA

Ökningar och minskningar i den statliga inkomstskatten om kommunal—

skatteavdraget slopas och ersättes med en reduktion av den taxerade inkomsten i proportion till den kommunala utdebiteringen ...... 77

Till Herr Statsrådet arla Chefen för Kungl. Finansdepdrtementet

1950 års skattelagssakkunniga får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattnings-

regler.

Stockholm den 24 juli 1954.

H. Björne Åke Granlund Bo Tideström / R. Engblom

Förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 S, 31 S, 33 S, 35 S 5 mom., 46 S 2 mom., 47 9. S, 50 S 2 mom. och 53 S 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 20 5, punkt 1 av anvisningarna till 31 S och punkt 1 av anvisningarna till 50 S samma lagl) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att punkt 2 och 3 av anvisningarna till 50 S kommunalskat- telagen skola upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

19 5. 19 s. Till skattepliktig ———————————— mottagarens ubildning; allmänt barnbidrag. allmänt barnbidrag; folkpension; bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingär med barn.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

31 s. 31 5. Till tjänst ————————————— tillfällig arbetsanställning. Med tjänst ————————————— samt undantagsförmäner; periodiskt understöd eller därmed periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest gi- jämförlig periodisk intäkt, därest gi- varen enligt 22, 25, 29 eller 46 S är varen enligt 22, 25, 29 eller 46 S är berättigad till avdrag därför. berättigad till avdrag därför;

(Se vidare anvisningarna.) intäkt genom tillfälligt bedriven

1) Senaste lydelse av 19 5, 46 5 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 51 åse 1954:204, av 315 se 1950:308, av 55 å se 1954z252, av 35 & 5 mom. se 1951z761, av 47 a & se 1953z400, av 50 5 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 5 se 1951z422 samt av 53 5 1 mom. se 19512689.

Nuvarande lydelse:

33 5.

Från intäkt av tjänst mä avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 S 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Föreslagen lydelse:

vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogs— räkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

(Se vidare anvisningarna.) 33 5.

1 mom. Från intäkt av tjänst mä avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt an- slag, som, på sätt i 32 S 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får —————————————— tjänstens fullgörande.

Har den —————————

Den, som ————————— (Se vidare anvisningarna.)

________ gäld avdragas. ________ arvode utgått.

I andra fall än i föregående stycke sägs skall avdrag beräknas på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Skattskyldig, som haft in— täkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor. Översti— ger summan av de utgifter, för vilka avdrag mä ske, 100 kronor, skall av— draget beräknas till det hela hundratal kronor, som är närmast högre än sum— man av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna över— stiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse: 35 S.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 & är frikallad från beskattning, dels intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskap- lig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av till- fälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogs— räkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur, dels ock intäkt genom restitution, avkort— ning eller avskrivning av sådan i slut- lig eller tillkommande skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folk— pensionering, för vilken avdrag av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare ärs taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46 g.

2 mom. I hemortskommunen — — —

2) för dels sådan i slutlig eller till— kommande skatt ingående pensionsav- gift enligt lagen om folkpensionering, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 S, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i före- kommande fall, hans make eller hans omyndiga barn; samt

3) för dels —————————

Föreslagen lydelse: 35 s.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 S är fri- kallad från beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 g.

——————— eller uppfostran;

2) för avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 S, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för för— säkring, vilken äges av den skattskyl— dige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn; samt

————— allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig —————————————— nämnda tid. Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyldig ät—

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall för helt år beräknas

Nuvarande lydelse:

njutas till högre belopp än 200 kronor; dock att om skattskyldig under be- skattningsåret varit gift och levt till- sammans med andra maken ifrågava— rande avdrag för dem båda gemen- samt må åtnjutas med högst 400 kro— nor.

47 a 5.

Sammanlagda beloppet av den in- komst från en eller flera förvärvskäl— lor, vilken är skattepliktig i en kom- mun, med avdrag i förekommande fall enligt 46 8, samt av i 47 S omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst.

Föreslagen lydelse:

till lägst 150 kronor eller om skatt- skyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken för dem båda gemensamt till lägst 300 kronor.

Hava i första stycket 3) här ovan omförmälda premier och avgifter överstigit i föregående stycke angivna belopp, må avdrag därför ändock ej åtnjutas med högre belopp än 300 kro- nor eller, om skattskyldig under be- skattningsåret varit gift och levt till— sammans med andra maken, för dem båda gemensamt med högst 600 kro- nor.

47 a 5.

Sammanlagda beloppet av den in— komst från en eller flera förvärvskäl— lor, vilken är skattepliktig i en kom- mun, med avdrag i förekommande fall enligt 46 8, samt av i 47 S omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst. Vid be— räkningen av den taxerade inkomsten skall dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet i hemorts— kommunen skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldiges in— komst av sådant slag överstiger 200 kronor samt att skattskyldigs inkomst av kapital skall medräknas endast om och i den mån densamma överstiger 200 kronor.

Den taxerade —————————————— kronor, bortfaller.

so 5.

2 mom. För fysisk —————— Finnes skattskyldig —————— Om skattskyldigs ——————

Skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folk—

50 5.

————— kommunalt ortsavdrag.

________ 3 000 kronor.

___—___———ovansägs.

Nuvarande lydelse:

pension eller av bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änk- lingar med barn, skall —- därest sär— skilda omständigheter icke till annat föranleda — anses hava haft sådan nedsatt skatteförmåga, varom i andra stycket förmäles.

Föreslagen lydelse:

Vad härefter ———————————— beskattningsbar inkomst.

53 5.

53 5.

1 mom. Skyldighet att ————————————— 73 85 sägs:

a) fysisk person: —————— för härifrån uppburen, genom verk— samhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avytt— ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkomman— de skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering, som resti— tuerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av den skatt— skyldige åtnjutits vid tidigare års taxe— ringar;

b) staten: —————————

________ här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verk— samhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst; samt

för vinst å icke yrkesmässig avytt— ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

________ eller rörelse.

Anvisningar

till 20 5.

1. Till skattskyldigs levnadskostna— der, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga för- säkringar och avgifter till kassor, för— eningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och avgif— ter, framgår av stadgandena i 25 S 1 mom., 33 S och 46 S 2 mom.

till 20 5.

1. Till skattskyldigs levnadskostna- der, för vilka avdrag enligt denna pa- ragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäk— ringar och avgifter till kassor, för— eningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och av- gifter, framgår av stadgandena i 25 S 1 mom., 33 S 1 mom. och 46 S 2 mom.

Nuvarande lydelse:

till 31 5.

1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk- ring utgår å grund av föregående tjänsteförhål ande, dels belopp, som utgår enligt lagen om folkpensionering, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna ta- gits i samband med tjänst eller annor— ledes.

Föreslagen lydelse:

till 31 S.

1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk— ring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäk- ring vare sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring —————————— försäkringen upphör.

Älderspension, som —————— Med efterlevandepension — — — —

________ anses skälig.

_ _ _ _ _ _ — — personer leva.

Såsom efterlevandepension — — .— ————— vara pensionsförsäkring. Vid tillämpningen —————————————— vid omgifte. Kapitalbelopp, som —————————— av efterlevandepensionen. Skall enligt —————————————————— två år. Med kapitalförsäkring —————————— än pensionsförsäkring. Innehåller avtal ———————————— en kapitalförsäkring. Kan livförsäkring, —————————————— Kungl. Maj:t. Försäkring, vilken —————————————— dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall ——————— som huvudförsäkringen. För att —————————————————— med tjänst. till 50 8. till 50 S.

1. Den skattskyldiges ————— Den myndighet _______

—————— inkomsten åtnjutits.

_______ särskilda fallet.

Normalbeloppen för ——————————— förvärvskällan tjänst. Vid bestämning av avdrag för ned— satt skatteförmåga vid existensmini— mum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttoin— räkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med så— dana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för'vilka den skattskyl— dige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

Vid bestämning av avdrag för ned- satt skatteförmåga vid existensmini— mum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttoin- täkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit -—-— i fö- rekommande fall minskade med såda- na nödiga utgifter för inkomstens för— värvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk— eller olycksfallsförsäkring, som tagits i

Nuvarande lydelse:

som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i sam- band med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 5 2 mom. förmäles, skall livräntan in— räknas i inkomsten med oreducerat be- lopp. Barnbidrag medräknas icke i in- komsten.

Fråga om ————————— Har den ————————— Har den ————————— Har den —————————

Föreslagen lydelse.-

samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterle— vandes pensionering annorledes än ge- nom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres in- komsten av livränta, varom i 32 S 2 mom. förmäles, skall livräntan inräk- nas i inkomsten med oreducerat be- lopp. Folkpension och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änk- lingar med barn medräknas i inkom- sten. Barnbidrag medräknas däremot icke i inkomsten.

_______ förmåners värde. _______ därtill föranleda. — —- -— —— skattemyndighetens beslut.

—— —— —— — beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten — —— — — — — — — — —— — — — av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga ————— 2. 3.

_____ normal arbetsinkomst. (Upphäves) (Upphäves)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser fort— farande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas, att äldre bestämmelser i 35 S 5 mom. och 53 S 1 mom. skola gälla beträffande sådan är 1955 eller tidigare år påförd, i slutlig eller tillkommände skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 S, 4 S 1 mom., 5 5, 6 S 1 mom., 8 S 1 mom. samt 9 S 2 och 3 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskattl) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: 2 5.

Om vad som är att hänföra till skat— tepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 8 första och andra styckena samt 18—44 55 kommunal— skattelagen är stadgat, dock med föl— jande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverk— samhet hänföres slutlig eller tillkom— mande skatt, som restituerats, avkor— tats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxerigarj

vid beräkning av inkomst av jord— bruksfastighet, inkomst av annan fas— tighet eller inkomst av rörelse får av— drag som i 45 S kommunalskattelagen sägs icke göras, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräk- nade nettointäkten.

Föreslagen lydelse: 2 8.

Om vad som är att hänföra till skat- tepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 5 första och andra styckena samt 18—44 SS kommunal— skattelagen är stadgat, dock får vid beräkning av inkomst av jordbruks— fastighet, inkomst av annan fastighet ' eller inkomst av rörelse avdrag som i

45 S kommunalskattelagen sägs icke göras, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i nämnda lag med— delade bestämmelserna beräknade net— tointäkten.

1) Senaste lydelse av 2 5 se 1953z401, av 4 & 1 mom, och 6 & 1 mom. se 1953:275 samt av 8 & 1 mom. och 9 5 2 och 3 mom. se 1952z406.

Nuvarande lydelse:

Har sådan fusion mellan moder— och dotterbolag ägt rum, som i 28 _6 3 mom. kommunalskattelagen avses, skall restituerad, avkortad eller avskri- ven skatt, som enligt vad ovan sagts skulle hava utgjort skattepliktig intäkt för dotterbolaget, utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget.

4 S. 1 mom. Från sammanlagda belop— pet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 S, avdrag ske för underskott, som uppkommit vid be- räkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst; slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under först— nämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kom- mun eller annan kommunal samfällig- het. Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åt— njuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning samt för pensionsavgifter en— ligt lagen om folkpensionering även- som för avgifter för pensionsförsäk- ring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 S 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Föreslagen lydelse:

4 S. 1 mom. Från sammanlagda belop— pet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 S, av- drag ske för underskott, som uppkom— mit vid beräkning av skattskyldigs in— komst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal— ning samt för avgifter för pensions- försäkring och för annan personför- säkring, allt i den omfattning som i 46 S 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Nuvarande lydelse:

Har sådan fusion mellan moder— och dotterbolag ägt rum, som i 28 5 3 mom. kommunalskattelagen avses, är moderbolaget berättigat till avdrag för sådan dotterbolagets skatt, vilken en— ligt första stycket skulle hava varit avdragsgill för dotterbolaget.

5 S. Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat i förekom- mande fall med avdrag som i 4 5 om- förmälas, utgör taxerad inkomst, vil— ken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande belopp som ej upp- går till fullt tiotal kronor bortfaller.

Föreslagen lydelse.-

5 $.

Sammanlagda beloppet av den skatt— skyldiges inkomster från olika för— värvskällor, minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 $ omförmälas, utgör taxerad inkomst. Vid beräkning— en av den taxerade inkomsten skall dock iakttagas, att skattskyldigs in- komst av annan fastighet skall med- räknas endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst av sådant slag överstiger 200 kronor samt att skatt— skyldigs inkomst av kapital skall med- räknas endast om och i den mån den- samma överstiger 200 kronor.

Den taxerade inkomsten utföres i fulla tiotal kronor, så att överskju— tande belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

6 5. 6 5. 1 mom. Skyldighet att —————————————— 21 Så sägs: a) fysisk person: ———————————————— av tjänst; för vinst å icke yrkesmässig avytt- ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av den skattskyldige åt- njutits vid tidigare års taxeringar; samt

för vinst å icke yrkesmässig avytt— ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

Nuvarande lydelse:

för inkomst genom utdelning å an— delar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag _____ c) utländska bolag: ______

för vinst å icke yrkesmässig avytt- ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å an- delar i svenska ekonomiska föreningar.

85.

1 mom. Skattskyldig fysisk — — —— —

Skattskyldig, som under beskatt- ningsåret varit gift och levt tillsam- mans med andra maken, åtnjuter stat- ligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3520 kronor, i orts- grupp III 3680 kronor, i ortsgrupp IV 3840 kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor.

Föreslagen lydelse:

för inkomst genom utdelning å an- delar i svenska ekonomiska föreningar;

— — —— — —— — — —— ort förvärvats;

———————— här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avytt- ring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för inkomst genom utdelning å an— delar i svenska ekonomiska föreningar.

8 S. — 48 S 1 mom. kommunalskattelagen. Skattskyldig, som under beskatt- ningsåret varit gift och levt tillsam- mans med andra maken, åtnjuter stat— ligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 560 kronor, i ortsgrupp II 3 720 kronor, i ortsgrupp III 3 880 kronor, i ortsgrupp IV 4 040 kronor och i ortsgrupp V 4 200 kro- nor.

Skattskyldig, som —— — ——. ———————————— stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under be— skattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i näst- föregående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis under— hållet barn, som stått under hans vård- nad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, näm- ligen iortsgrupp I 2 520 kronor, i orts-

Gift skattskyldig, som under be- skattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i näst— föregående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skatt- skyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barn— bidrag förelegat, åtnjuta statligt orts- avdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 670 kronor, i ortsgrupp

Nuvarande lydelse:

grupp II 2 640 kronor, i ortsgrupp III 2760 kronor, i ortsgrupp IV 2880 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kro- nor. I—Iar skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbi— drag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet, li— kaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om bar— net.

Annan skattskyldig än i andra, tred- je eller fjärde stycket sägs ( ensamstå- ende) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i orts- grupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1760 kronor, i ortsgrupp III 1840 kronor, i ortsgrupp IV 1920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

9 S. 2 mom. För skattskyldig fysisk per- son, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattnings- året, utgöres den beskattningsbara in— komsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Föreslagen lydelse:

II 2 790 kronor, i ortsgrupp III 2 910 kronor, i ortsgrupp IV 3030 kronor och i ortsgrupp V 3 150 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag ut- gått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet, likale- des åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skatt- skyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tred- je eller fjärde stycket sägs (ensamstå- ende) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i orts— grupp I 1780 kronor, i ortsgrupp II 1860 kronor, i orthrupp III 1940 kronor, i ortsgrupp IV 2 020 kronor och i ortsgrupp V 2 100 kronor.

9 S. 2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskatt— ningsåret, eller för oskift dödsbo skall den taxerade inkomsten minskas dels, i förekommande fall, med statligt orts— avdrag, dels med ett belopp utgörande viss procent av det efter ortsavdragets verkställande återstående beloppet. Nämnda procenttal skall motsvara den till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebiteringen av skatt till kommun eller annan kommunal samfällighet för året näst före taxe— ringsåret i den kommun, där den skatt- skyldige skall taxeras till statlig in- komstskatt; dock att procenttalet be- träffande den, som för året före taxe— ringsåret åtnjutit skattenedsättning en-

Nuvarande lydelse:

Finnes skattskyldigs ______ Vad härefter ————————

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar in— komst.

Föreslagen lydelse:

ligt lagen om viss lindring i skattskyl- digheten för den som icke tillhör sven— ska kyrkan, skall beräknas med hän- syn till den enligt nämnda lag ned- satta utdebiteringen.

———————— 3 000 kronor. —-— — — — beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses skall den taxerade inkomsten minskas med så många pro- cent dära'v, som svarar mot den till närmaste hela krontal avjämnade sam— manlagda utdebiteringen av skatt till kommun eller annan kommunal sam- fällighet för året näst före taxerings— året i den kommun, där den skattskyl- dige skall taxeras till kommunal inkomstskatt. Skall sådan skattskyldig taxeras till kommunal inkomstskatt i mer än en kommun, skall minskningen beräknas med hänsyn till utdebitering— en i de olika kommunerna och den del av den till statlig inkomstskatt taxe— rade inkomsten, som efter förhållan- det mellan den skattskyldiges till kom- munal inkomstskatt taxerade inkom— ster belöper på varje kommun.

Vad härefter återstår avjämnas ned— åt till jämnt tiotal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, be- skattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm— melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna förordning skall iakttagas, att äldre bestämmelser i 2 S och 6 S 1 mom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller tidigare år påförd slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 5 1 mom. förord-

ningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 2 5 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa falll) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: 2 S.

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna förordning skola avse det be- lopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmö— genhetsskatt samt allmän kommunal- skatt, landstingsmedel och tingshusme- del sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt för— ordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det be— lopp, varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 ji sistnämnda förord— ning mä hava vid taxeringen medgi— vits. Avkortningen och restitutionen må dock tillhopa icke överstiga sam— manlagda beloppet av den statliga in— komstskatten och förmögenhetsskatten, därvid likväl den statliga förmögen— hetsskatten icke må nedbringas till

1) Senaste lydelse se 1953:277.

Föreslagen lydelse: 2 s.

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna förordning skola avse det be— lopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxerings— år påförd statlig inkomstskatt och för— mögenhetsskatt samt allmän kommu— nalskatt, landstingsmedel och tingshus— medel sammanlagt överstiga 80 pro— cent av den för honom samma år en— ligt förordningen om statlig inkomst— skatt taxerade inkomsten. Avkortning- en och restitutionen må dock tillhopa icke överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomstskatten och för- mögenhetsskatten, därvid likväl den statliga förmögenhetsskatten icke må nedbringas till lägre belopp än som motsvarar den skatt, som skulle utgått å femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse.-

lägre belopp än som motsvarar den skatt, som skulle utgått å femtio pro- cent av den skattepliktiga förmögenhe- ten.

Vid fastställande —————————————— beräknat belopp. Vid beräkning ———————————————— hela krontal.

Denna förordning träder 1 kraft den 1 januari 1957, dock att äldre bestäm— melser skola gälla 1 fråga om skatt, som påförts på grund av taxering år 1956 eller tidigare ar eller på grund av eftertaxering för ar 1956 eller tidigare ar.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 8 1 mom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1955 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 S 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: 4 $.

Föreslagen lydelse: 4 S.

1 mom. Har lokal —————————————— sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika in- komstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garan— tibelopp för fastighet eller för förmö— genhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl— dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av etthundra kronor, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskyl— der med belopp, motsvarande för skat-

1) Senaste lydelse se 1954:540.

Skattetabellerna skola för olika in- komstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskatte— nämnden bestämmer, angiva därå be— löpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsätt- ningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garanti- belopp för fastighet eller för förmö- genhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl- dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundra kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och tvåhundra- femtio kronor för annan skattskyldig,

Nuvarande lydelse:

tekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid ut— räknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola _______

Föreslagen lydelse:

dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, med belopp, mot— svarande så många procent av den efter ovannämnda avdrag återstående inkomsten, som svarar mot den till närmaste hela krontal avjämnade, för skattekrona och skatteöre beräknade utdebiteringen till allmän kommunal- skatt, landstingsmedel och tingshusme- del.

________ antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförinnan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1956.

I. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla

deklarations- och taxeringsförfarandet

Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst

De direkta skatterna å inkomst till stat och kommun beräknas på grundval av en för varje skattskyldig angiven beskattningsbar inkomst, som bestämmes särskilt enligt kommunalskattelagen och särskilt enligt förordningen om statlig inkomstskatt. Beskattningsbar inkomst beräknas med utgångspunkt från taxerad inkomst.

Taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skall åsättas skattskyl- dig för all hans skattepliktiga inkomst i en kommun (hemortskommunen). Taxe- ring till kommunal inkomstskatt kan däremot ifrågakomma i mer än en kom- mun, eftersom inkomst i vissa fall skall helt eller delvis beskattas kommunalt i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun.

För bestämmande av skattskyldigs taxerade inkomst skall i första hand in— komstberäkning ske beträffande varje särskilt slag av inkomst, därvid, om inkomst av visst slag härrör av mer än en förvärvskälla, inkomsten från varje särskild förvärvskälla beräknas för sig. Den skattepliktiga inkomsten av viss förvärvskälla utgöres av bruttoinkomsterna av förvärvskällan, minskade i före- kommande fall med omkostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande.

För vart och ett av de sex inkomstslagen finns tämligen utförliga — dock icke uttömmande och ej alltid entydiga — regler om vad som skall anses utgöra bruttoinkomst och vad som får avdragas såsom omkostnad.

De olika slagen av inkomst är: 1') inkomst av jordbruksfastighet, 2) inkomst av annan fastighet, 3) inkomst av rörelse, 4) inkomst av tjänst, 5) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt 6) inkomst av kapital.

Utöver de avdrag, som inom varje förvärvskälla medgives för omkostnader, äger skattskyldig från det sammanlagda inkomstbeloppet åtnjuta s. k. allmänna avdrag. Sådana avdrag är: 1) avdrag för underskott å förvärvskälla, 2) avdrag för kommunalskatt samt landstings- och tingshusmedel,

avdrag för periodiskt understöd, . avdrag för folkpensionsavgift,

, avdrag för avgifter för pensionsförsäkring, , avdrag för vissa andra försäkringspremier, därunder inbegripet avgift till den allmänna sjukförsäkringen, avdrag tillkommande gift kvinna med eget förvärvsarbete, avdrag tillkommande gift man, vars hustru utfört arbete i viss mannens förvärvsverksamhet, samt avdrag tillkommande äkta make för brist, som uppstått hos andra maken därigenom, att de allmänna avdragen varit större än den sammanlagda inkomsten. Avdrag för kommunala utskylder och gift man enligt 8) ovan tillkommande avdrag medgives emellertid endast vid den statliga beskattningen.

Vissa av de allmänna avdragen tillkommer endast en del skattskyldiga. De allmänna avdrag, som så gott som alla skattskyldiga är berättigade åtnjuta, "':'.1" avdrag för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för försäkrings- premier.

Skattskyldigs i viss kommun taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen beräknas på det sättet, att den skattskyldiges i kommunen skattepliktiga in— komster sammanlägges och att summan minskas med de allmänna avdrag, som den skattskyldige äger åtnjuta i kommunen. — Skattskyldigs taxerade inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör summan av hans inkomster från olika förvärvskällor, minskad med honom enligt nämnda förordning till— kommande allmänna avdrag.

För skattskyldig, som icke är berättigad till ortsavdrag (juridiska personer och fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen), utgör taxerad inkomst tillika beskattningsbar inkomst. För fysisk person i hemortskommunen erhålles den beskattningsbara inkomsten genom att minska den taxerade inkoms- ten med ortsavdrag och —- i förekommande fall —— särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Orstavdragen varierar med ortsgrupper och civilstånd. Sådant avdrag utgör enligt kommunalskattelagen för sammanlevande makar gemensamt lägst 1.760 kronor och högst 2.000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, lägst 1.230 kronor och högst 1.400 kronor. Enligt för- ordningen om statlig inkomstskatt uppgår avdragen för sammanlevande makar gemensamt till lägst 3.520 kronor och högst 4.000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, till lägst 1.760 kronor och högst 3.000 kronor.

Beräkningen av skatten för äkta makar, som båda haft inkomst och samman— levt under beskattningsåret, kompliceras icke endast av de ovan omförmälda allmänna avdragen, som tillkommer gift skattskyldig, utan även därav att ena maken äger tillgodonjuta ortsavdrag, som andra maken icke kunnat utnyttja, samt att statlig inkomstskatt beräknas å det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster och därefter fördelas mellan makarna efter förhåla landet mellan deras beskattningsbara inkomster.

2 6 Deklarations- och taxerin gs förfarandet

Beräkningen av taxerade och beskattningsbara inkomster kräver medverkan av de skattskyldiga i form av avlämnande av självdeklarationer. För möjliggö- rande av kontroll av deklarationerna och för att tjäna till upplysning i fall, då deklarationer icke avgivits, föreligger viss skyldighet att avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering.

I självdeklarationen skall skattskyldig uppgiva sina intäkter och avdrag inom varje förvärvskälla ävensom angiva de allmänna avdrag, han yrkar att få kom- ma i åtnjutande av vid taxeringen. Deklarationen skall därjämte innehålla vissa ytterligare upplysningar, som är erforderliga för taxeringens verkställande.

Efter prövning av de i deklarationerna lämnade uppgifterna och efter den kontroll, som finnes erforderlig, fastställes den taxerade inkomsten genom beslut av vederbörande taxeringsnämnd. I samband därmed prövas i förekommande fall rätten till ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga. De beslutade taxeringarna antecknas i taxeringslängder.

Debiterings— och uppbördsförfarandet

Tidigare skedde upphörd av kommunala och statliga utskylder först sedan taxering skett. Uppbörden skedde omkring ett till tre år efter det inkomsten förvärvats. Det från och med år 1947 tillämpade nya uppbördssystemet innebär, att skatt skall uppbäras preliminärt samma år som inkomsten förvärvas. Efter utgången av inkomståret sker taxering av årsinkomsten och på grundval därav uträknas den definitiva skatten. Om den preliminärt uttagna skatten understiger den slutliga skatten, påföres den skattskyldige skillnaden i form av kvarstående skatt. Om däremot den preliminära skatten överstiger den slutliga skatten, sker återbäring av skillnadsbeloppet. .

Den preliminära skatten skall i princip beräknas till sådant belopp, att den så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunala utskylder och folkpensions- avgift. Från och med år 1955 skall den preliminära skatten innefatta jämväl sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen.

Preliminär skatt är av två slag, A-skatt och B-skatt.

Skattskyldig med huvudsaklig inkomst av tjänst skall i regel erlägga prelimi— när A-skatt, som uttages med ledning av skattetabeller genom av arbetsgivaren gjorda avdrag å lönen.

För att den preliminära skatten så nära som möjligt skulle överensstämma med den slutliga skatten för det stora flertalet skattskyldiga stadgades ursprung- ligen i 1945 års uppbördsförordning, att de i tabellerna för preliminär A—skatt angivna skattebeloppen, som motsvarade viss bruttoinkomst, skulle uträknas under förutsättning bl. a., att den skattskyldige vid taxeringen icke medgavs

andra avdrag än ortsavdrag, avdrag för kommunala utskylder samt ytterligare ett avdrag å 100 kronor. 100—kronorsavdraget var avsett att motsvara vid taxe- ringen medgivna avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, folkpen— sionsavgift, försäkringspremier m. m. Sistnämnda avdrag höjdes fr. o. m. är 1948 till 200 kronor bl. a. på grund av den i 1946 års lag om folkpensionering genomförda höjningen av folkpensionsavgifterna. Sedan en undersökning givit vid handen, att 200-kronorsavdraget i uppbördsförordningen varit för stort för flertalet löntagare i jämförelse med de avdrag, som kunde komma i fråga vid taxeringen, slopades år 1950 detta avdrag vid uträknandet av tabellskatten.

Enligt 1953 års uppbördsförordning, som tillämpas från och med år 1954, skall tabellerna för den preliminära A-skatten grundas bl. a. på den förutsätt- ningen, att den skattskyldige vid taxeringen icke kommer att medgivas andra avdrag än ortsavdrag och, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, av- drag för kommunala utskylder, beräknat för skattekrona och skatteöre till i hela krontal bestämda belopp. Hänsyn tages således för närvarande icke till övriga vid taxeringen medgivna avdrag vid beräkningen av den preliminära A—skatt, som motsvarar viss bruttoinkomst i tabellen.

Beräkningen av preliminär A—skatt framgår av följande exempel:

För en ogift skattskyldig utan barn i kommun i ortsgrupp III, där den sam- manlagda kommunala utdebiteringen är 12 kronor 35 öre, med en månadslön av 500 kronor, beräknas tabellskatten på sätt framgår av nedanstående uppställ- ning.

Kommunal taxering Statlig taxering Uträknade skatter Månads- Skatt ortsavdrag: 1.290 ortsavdrag: 1.840 lön per Tax.ink.= Besk.bar Utskylds— Tax. Besk.bar Kom. Statl. Pens. S:a månad årsink. ink. avdr. ink. ink. ut- ink. avg. skatter (avjäm- (12 kr/ skylder skatt nat be- skt) lopp)

6.000 4.710 565 5.430 3.590 565 473 97 1.135 500 95

Enligt bestämmelser, som första gången skall tillämpas vid upprättandet av skattetabellerna för inkomståret 1956, skall skattebeloppen i tabellerna för preliminär A—skatt uträknas under förutsättning bl. a., att avdrag vid taxeringen medgives med ett belopp av 100 kronor utöver ortsavdrag och avdrag för kom- munala utskylder. De ändrade bestämmelserna är betingade av att sjukförsäk- ringsavgifterna enligt beslut vid årets riksdag skall vara avdragsgilla vid taxe- ringen samt av den år 1953 genomförda höjningen av folkpensionsavgifterna.

Beträffande den som vid sidan av inkomst av tjänst åtnjuter annan inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet, kan den lokala skattemyndigheten före- skriva, att preliminär A-skatt skall beräknas till viss procent av tjänsteinkomsten eller utgå med belopp utöver vad i tabellen angives för den huvudsakliga tjänste— inkomsten. Om den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet uppgår till mer än en fjärdedel av den sammanlagda upp-

skattade inkomsten, kan den lokala skattemyndigheten föreskriva, att preliminär B—skatt skallerläggas i stället för preliminär A-skatt.

Preliminär A-skatt skall dock icke erläggas för alla inkomster, som i beskatt— ningshänseende utgör inkomst av tjänst. Skatteavdrag skall således icke göras från folkpension, bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn och enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, familjebidrag åt värnpliktiga, understöd, som utgives av arbetslöshets— nämnd med bidrag av statsmedel, tillskott och bidrag enligt lagen om kommu— nala pensionstillskott m. m. samt sådan pension, livränta eller annan skatte- pliktig ersättning från försäkringsanstalt, som uppgår till högst 1.500 kronor per år.

Preliminär B—skatt, som skall utgöras av skattskyldig, som icke skall erlägga preliminär A—skatt, utgår antingen med belopp motsvarande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, eller också med belopp, som beräknas på grundval av preliminär taxering. Det ankommer på den skattskyldige att själv inbetala den preliminära B—skatten.

Verkningarna av gällande beskattningsbestämmelser

Skatteförfattningarnas bestämmelser om beräkning av underlaget för varje skattskyldigs beskattning förutsätter i princip en noggrann beräkning dels av bruttoinkomst, avdragsbelopp och nettointäkt beträffande varje särskild för- värvskälla och dels av varje allmänt avdrag. Varje post skall utföras med exakt antal kronor och först beträffande den taxerade inkomsten förekommer en obetydlig avrundning så till vida, att nämnda inkomst skall upptagas med ett till hela tiotal kronor nedåt avrundat belopp.

För genomförande av en taxering enligt angivna grunder har deklarations- skyldigheten måst utformas på sådant sätt, att fullgörandet av denna skyldighet ofta ter sig besvärligt, icke minst för personer med enkla inkomstförhållanden. Det räcker nämligen icke med uppgift om inkomsten — som envar i allmänhet utan större svårighet kan uppgiva — utan den skattskyldige måste också hålla reda på vilka avdrag som får göras dels såsom omkostnader och dels såsom allmänna avdrag samt beloppet av varje särskilt avdrag. Svårigheterna att hålla reda på de olika avdragen har medfört en icke ringa osäkerhet i fråga om hur en deklaration skall upprättas. Den betydelse som vid skattesystemets ut— formning tillmätts den exakta redovisningen av vissa slag av avdrag, även sådana som i ganska ringa grad påverkar resultatet av taxeringen, torde i viss utsträckning ha varit ägnad att ingiva en oriktig uppfattning om skattesystemets verkningar och att draga uppmärksamheten från vikten av att inkomsterna riktigt och fullständigt deklareras.

På grund'äv omöjligheten i" många fall att exakt beräkna avdragsbelopp — likSOm värdet av vissa intäkter — har taxeringsmyndigheterna i åtskilliga hän—

seenden måst ersätta den i princip. förutsatta" exakta. inkomstberäkningen med schablonmässigt utformade regler för uppskattning av inkomster och omkost- nadsavdrag.

De för inkomstberäkningen i skatteförfattningarna givna reglerna syftar i princip till att avväga den individuella skatteförmågan, dock att avdraget för försäkringspremier närmast är betingat av sociala skäl. Det måste emellertid framhållas, att skatteförmåga icke är något entydigt begrepp. Förmågan att betala skatter påverkas av en mängd olika faktorer, och betydelsen och graden av varje sådan faktors inverkan kan icke objektivt fastslås utan är beroende av det subjektiva omdömet. Åtskilliga på skatteförmågan inverkande omständigheter lämnas för närvarande helt åsido vid beskattningen och så måste av praktiska skäl alltid bliva fallet. Det måste därför betonas, att en långt driven noggrannhet beträffande avvägningen av vissa sådana omständigheters inverkan icke alltid medför, att resultatet av taxeringen därför blir ett riktigare uttryck för skatteförmågan. Så mycket mindre blir detta fallet, om bestyren med avvägningen av de faktorer, vartill enligt skattelagstiftningen hänsyn skall tagas, blir så omfattande, att de leder till att andra viktigare omständigheter förbises. Det kan i detta sammanhang framhållas, att ortsavdragen är lika för alla skatt— skyldiga i samma ortsgrupp och med samma civilstånd ehuru ett noggrant hän— synstagande till skatteförmågan kunde motivera en differentiering av detta avdrag.

Över huvud taget torde kunna sägas, att åtskilliga med den exakta inkomst— beräkningen sammanhängande detaljer vid deklarations- och taxeringsbestyret vållar väsentligt mera arbete och irritation än som motsvaras av därigenom vunnen större noggrannhet vid avvägning av skatteförmågan.

Nackdelarna av att i alla avseenden vidhålla den exakta inkomstberäkningen, även då densamma är av ringa betydelse, framträder särskilt vid jämförelse med de enkla schematiska regler, efter vilka skatteavdrag för uttag av preliminär A—skatt utformats. Målet för uttaget av preliminär skatt — ett skatteuttag som anknyter till och om möjligt sammanfaller med den definitiva skatten -— kan icke'nås så länge den nuvarande metoden för inkomstberäkning bibehålles oförändrad. En bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt förutsätter en i vissa avseenden enklare inkomstberäkning än den nu gällande. - -

Vissa förenklingar av beskattningsreglerna genomförda

Det kan framhållas, att vissa av senare års skattereformer. utformats så, att skattereglernas handhavande förenklats. Sålunda utgör ortsavdragennumera bestämda belopp och den s. k. bankningen har. avskaffats. Familjeavdragen för barn har slopats i samband med införande av allmänna barnbidrag. Vissa sociala bidrag av. ringa betydelse för det allmännas skatteinkomster, allmänna'barnbi- drag och sociala bostadsbidrag, har förklarats skattefria. Schablonmässig' in—

komstberäkning har genomförts beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter och bostadsrättshavares skattskyldighet för inkomst av fastighet, tillhörig bostads— förening eller bostadsaktiebolag, har i flertalet fall avskaffats. Slutligen har en förenkling skett av bestämmelserna om fördelning av skatteunderlag mellan olika administrativa områden inom en kommun på sådant sätt att fysisk person, som är mantalsskriven i kommun med flera församlingar, skall utgöra kommunal inkomstskatt i den församling, där han är mantalsskriven, för hela sin inom kommunen skatteplikiga inkomst.

Möjligheterna till ytterligare förenklingar av beskattningsreglerna

Frågan om en förenkling av beskattningsreglerna ställer sig av naturliga skäl olika beträffande olika kategorier skattskyldiga. De förenklingsåtgärder, som kan diskuteras, skulle få sin största betydelse för de skattskyldiga, vilka endast eller till helt övervägande del har inkomst av tjänst, och vilka icke har rätt till andra avdrag än ett mindre avdrag för omkostnader för tjänsten ävensom allmänna avdrag för skatter, avgifter till folkpensioneringen och försäkrings— avgifter. Beträffande övriga skattskyldiga, framför allt jordbrukare, rörelse- idkare och fria yrkesutövare samt i fråga om äkta makar, som båda har inkomst och skall samtaxeras, föreligger sådana på beskattningen i komplicerande rikt- ning inverkande omständigheter, att möjligheterna till förenkling är begränsade. Hela antalet skattskyldiga i riket utgör för närvarande omkring 4 miljoner. Härav torde omkring två tredjedelar vara att hänföra till förstnämnda kategori skattskyldiga, vilkas inkomst- och beskattningsförhållanden är enkla.

Vad som komplicerar deklarationsbestyr och taxering eller åstadkommer bristande överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt för skatt— skyldiga, som enligt vad nyss sagts kan hänföras till skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden, är i huvudsak

taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital, avdragsyrkanden och prövning av sådana yrkanden, vilka avser inkomst av tjänst, exempelvis kostnader för cykel- eller bussresor mellan bostad och arbets— plats,

avdraget för skatter, avdraget för folkpensionsavgift samt avdraget för försäkringspremier, därunder inbegripet de från och med år 1955 utgående sjukförsäkringsavgifterna.

En förenkling av deklaration och taxering för ifrågavarande grupp skatt— skyldiga skulle kunna ske om 1) en schablonisering genomföres av avdraget för omkostnader i förvärvs-

källan tjänst; 2) mindre inkomster av annan fastighet och kapital undantages från beskatt- ning;

3) en omläggning eller schablonisering genomföres av de tre allmänna avdrag, som berör det stora flertalet skattskyldiga fysiska personer, nämligen av— draget för kommunala utskylder, för folkpensiOnsavgift och för försäkrings— premier, därunder inbegripet avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen. I fråga om möjligheterna till förenkling i de ovan under 1) och 2) angivna avseendena hänvisas till vad som anföres nedan under kap. III och IV.

Vid övervägande av en förenkling av de tre ovannämnda allmänna avdragen synes bl. a. nedannämnda fyra alternativ kunna övervägas. Beträffande samtliga alternativ förutsättes, att utskyldsavdraget schabloniseras på sätt i annat sam— manhang angives.

Alternativ 1 . Rätten till avdrag för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter upphäves. Därvid förutsättes att folkpensionsför— måner hänföres till icke skattepliktig inkomst, och att slopandet av avdraget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter kompenseras genom en höjning av ortsavdragen.

Detta alternativ är ur förenklingssynpunkt mest tillfredsställande. Fördelarna med detsamma är att deklarationsbestyret och kontrollen av deklarationerna blir avsevärt enklare samt att taxeringen av folkpensionerna och i samband därmed förekommande prövning av folkpensionärernas avdrag för nedsatt skatteförmåga undgås. Å andra sidan innebär alternativet en jämförelsevis långt driven schablonisering, genom vilken bortses från de individuella variationerna i fråga om avgifter och premier. Ur vissa synpunkter torde häremot icke vara så mycket att invända, eftersom rnOt utgifterna svarande pensioner, ersättningar och försäkringsbelopp blir skattefria. Mot schabloniseringen av premieavdraget kan dock erinras, att man går miste om detta avdrags funktion att uppmuntra till tecknande av försäkringar. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida bibehållandet av detta avdrag — som ursprungligen motiverats av sociala skäl — kan anses erforderligt. Genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och av andra skäl torde insikten om behovet av försäkringsskydd nu vara så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägen— het borde kunna undvaras. Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social betydelse, exempelvis brand— försäkring av personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdrags— rätt för premierna är medgiven. Ett skäl för bibehållande av premieavdraget är emellertid det sparfrämjande syfte, som avdraget tjänar.

Alternativ II. Folkpensionsavdraget avskaffas och folkpensionsförmånerna hänföres till icke skatteplikig inkomst. För försäkringspremier och sjukför- säkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 100—200 kronor för ensam- stående och 200—400 kronor för äkta makar. Om premierna och avgifterna uppgår till högre belopp än schablonavdraget, medgives avdrag för det högre beloppet, dock högst med 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Vid detta alternativ bibehålles i viss mån den sociala och sparfrämjande funktionen hos försäkringsavdraget. _

Alternativ lll. Skatteplikten för folkpensionsförmåner bibehålles och ett gemensamt schablonavdrag medgives för folkpensionsavgift, försäkringspremiei och sjukförsäkringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp, med— gives avdrag för dessa, dock att avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkringsavgifter medgives med högst 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar. ,

Alternativ IV. Genom särskilda föreskrifter stadgas att skattskyldig med en sammanräknad inkomst av högst 14.000 kronor skall medgivas allmänna av— drag med ett schablonmässigt beräknat, med inkomsten varierande belopp, som angives i tabell. I detta schablonavdrag ingående avdrag för utskylder, folkpensionsavgift och obligatoriska sjukförsäkringsavgifter beräknas därvid på grundval av beskattningsårets inkomst, och i schablonavdraget ingående avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkringsavgifter beräknas till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta makar. Det schablon- mässigt beräknade allmänna avdraget bestämmes med hänsyn till den kommu— nala utdebiteringen, avjämnad till närmaste hela krontal, varvid särskild tabell upprättas för varje förekommande till helt krontal avjämnad utdebitering. Sådana skattskyldiga, vilkas allmänna avdrag överstiger det i förordningen angivna schablonmässigt beräknade allmänna avdraget, och de skattskyldiga, vilkas sammanräknade inkomster överstiger 14.000 kronor, medgives rätt till avdrag 1 enlighet med de nuvarande bestämmelserna i skatteförfattningarn.1, dock att avdraget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgiftm bestämmes till högst 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kionor för äkta makar.

Valrätten mellan ett schablonmässigt beräknat belopp för de allmänna a»- dragen och avdrag enligt nuvarande bestämmelser med ovannämnda utvidgning kan givetvis utsträckas att omfatta även skattskyldiga, vilkas sammaniäknade inkomst överstiger 14.000 kronor.

Beträffande alternativ IV kan den invändningen göras att det inte innebär någon genomgående förenkling av deklarationsförfarandet, eftersom den skatt— skyldige 1 många fall med ledning av debetsedel och andra uppgifter måste bedöma, om schablonavdraget är till hans förmån eller ej, och rätta sättet. för deklarationens upprättande därefter.

II. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag

Huvudsyftet med de sakkunnigas förslag är att beträffande skattskyldiga med enkla inkomst— och beskattningsförhållanden möjliggöra förenkling av deklarations— och taxeringsförfarandet samt bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt.

För detta ändamål föreslår de sakkunniga, att följande ändringar i gällande bestämmelser vidtages.

Vid beräkning av inkomst av tjänst medgives varje skattskyldig ett schablon- avdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande å 100 kronor. Uverstiger de verkliga omkostnaderna 100 kronor, skall avdrag medgivas med ett till närmast högre hela 100-tal kronor avjämnat belopp.

Envar skattskyldig, som har inkomst av annan fastighet i hemortskommunen, medgives skattefrihet för sådan inkomst upp till ett belopp av 200 kronor. Endast överskjutande belopp taxeras.

_]ämväl för inkomst av kapital medgives skattefrihet för belopp upp till 200 kronor, så att endast överskjutande belopp taxeras.

Folkpensionsförmåner hänföres till icke skattepliktig inkomst och rätt till avdrag för erlagda obligatoriska folkpensionsavgifter upphäves. I samband därmed undantages bidragen till änkor och änklingar med barn likaledes från beskattning. De särskilda bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och bestämmelserna om beskattning av restituerade, av— kortade eller avskrivna folkpensionsavgifter blir därmed överflödiga.

Avdraget för kommunala skatter omlägges på sådant sätt att det nuvarande utskyldsavdraget bortfaller. I stället skall vid beräkning av beskattningsbar inkomst den taxerade inkomsten minskas dels med statligt ortsavdrag och dels med viss procent av återstoden jämte i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Procenttalet skall motsvara den för hemortskommunen gällande sammanlagda kommunala utdebiteringen för inkomståret, avjämnad till när— maste hela krontal.

För försäkringspremier, inberäknat sjukförsäkringsavgift, medgives alla skatt- skyldiga ett schablonavdrag, som föreslås till 300 kronor för makar gemensamt och 150 kronor för ensamstående. Är de verkliga utgifterna för premier högre, medges avdrag för dessa, dock högst med 600 kronor för makar gemensamt och med 300 kronor för ensamstående.

De föreslagna åtgärderna medför följande förenklingar. Individuella pröv— ningar av avdrag under 100 kronor från inkomst av tjänst behöver ej ske.

Övriga avdragsprövningar rörande sådan inkomst blir enklare. Taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital bortfaller. Taxering av folk— pensionsförmåner skall ej ske, i följd varav särskilda bestämmelser om folk— pensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga ej längre erfordras. Utskylds— avdrag behöver ej ske i deklarationerna och ej heller kontrolleras vid taxeringen. Avdraget för obligatorisk folkpensionsavgift slopas med hänsyn till skattefri— heten för folkpensionsförmånerna. Försäkringspremieavdraget schabloniseras för ett stort antal skattskyldiga.

'För sådana skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna, vilka endast har inkomst av tjänst jämte skattefria inkomster av annan fastighet och kapital och vilkas avdrag blir helt schabloniserade, kan taxering och skatter beräknas enbart på grundval av tjänsteinkomsten. Därigenom öppnas möjlighet att för dessa skattskyldiga anordna ett enklare deklarations— och taxeringsförfarande. Vidare blir det lättare att upprätta tabeller för skatteavdrag å lön, vilka så nära som möjligt anknyter till den slutliga skatten.

Såsom framgår av det senast anförda bör de föreslagna åtgärderna ses i samband med varandra. Det största utbytet i förenklingsavseende vinnes, om förslaget i dess helhet genomföres. Emellertid är de olika detaljerna så till vida oberoende av varandra, att intet hindrar att förslaget endast i vissa delar genomföres.

Vid upprättandet av förslaget har icke till behandling upptagits speciella till de sakkunniga för utredning överlämnade frågor, som berör i förslaget av— handlade inkomstslag, exempelvis angående avdrag för studiekostnader, flytt— ningskostnader o. d. Spörsmål av denna art, vilkas lösning i allmänhet medför att taxeringen kompliceras för därav berörda skattskyldiga, bör lämpligen övervägas för sig.

III. Inkomst av tjänst

Gällande bestämmelser i den praktiska tillämpningen

Enligt 31 S kommunalskattelagen hänföres till tjänst "allmän ”eller" enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till pension, vissa livräntor, ersättning på grund av sjuk— eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, undantagsförmåner samt — i vissa fall — periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt.

All' till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet, som en skattskyldig utövat, ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättig- heter anses såsom en särskild förvärvskälla, för vilken inkomsten skall upp— skattas för sig.

Till intäkt av tjänst hänföres i huvudsak avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten, pension, livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd o. d. Såsom intäkt av tjänst upptages däremot icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, varibland särskilt må nämnas resekostnads— och traktamentsersättning. Är sådan ersättning anvisad vid kommunal eller enskild tjänst, skall ersättningen upptagas såsom intäkt. Förmån av fri sjukvård och fri tandvård upptages icke såsom intäkt, såvida icke sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än de för statstjänst gällande. I sistnämnda fall upptages skillnaden såsom intäkt.

Från intäkt av tjänst må enligt 33 S kommunalskattelagen avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av "tjänsten, dock ej sådana vid fullgörande av statlig tjänst uppkomna kostnader, för vilka anvisats särskilt anslag, som utgör icke skattepliktig inkomst. Såsom exempel på kostnader, för vilka avdrag får ske, angives i nyssnämnda paragraf följande utgifter:

avgifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skatt— skyldige haft att själv vidkännas utgift; '

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

Har skattskyldig för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gälcl avdragas.

För deltagare i statsrevision eller kyrkomöte finns särskilda bestämmelser.

Vad som återstår av bruttointäkt av tjänst, sedan ovan angivna avdrag för omkostnader skett, utgör inkomst av tjänst.

Enligt 29 5 taxeringsförordningen skall i allmän självdeklaration upptagas de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. I enlighet härmed är det för allmän självdeklaration fastställda formuläret så avfattat, att såväl samtliga inkomster som de avdrag för kostnader, för vilka avdrag yrkas, skall i deklarationen specificeras.

De svårigheter, som vid taxeringsarbetet förekommit beträffande inkomst av tjänst och är av sådan beskaffenhet att de till någon del kan avhjälpas genom förenklingsåtgärder, hänför sig i huvudsak till prövningen av avdrags— yrkanden. På grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt arbets- kraftens större rörlighet har det blivit betydligt vanligare än tidigare att avdragsgilla omkostnader uppkommer för förvärv av inkomst av tjänst. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen yrkas således numera icke endast i de större städerna utan även i betydande utsträckning på landsbygden, där arbetskraften icke längre är lika stationär som förr. Avdrag för kostnader för verktyg o. d. medgives i stor omfattning, enär många arbetargrupper är skyldiga att hålla sig med egna verktyg. Även avdrag för facklitteratur har blivit allt vanligare. Den tekniska utvecklingen har vidare medfört, att de skattskyldiga i större utsträckning använder hjälpmedel i sin förvärvsverk- samhet.

Med hänsyn till svårigheterna att kontrollera och beräkna avdrag har man i det praktiska taxeringsarbetet på senare år i viss utsträckning övergått till att medgiva schablonavdrag för vissa omkostnader, t. ex. för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och för verktyg. Sådana avdrag medges utan att myn- digheterna i varje särskilt fall efterforskar, om den skattskyldige under beskatt- ningsåret haft mot avdraget svarande utgifter eller ej.

Det stora antalet yrkade avdrag i förvärvskällan tjänst medför en icke oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna. Det är vidare förenat med stora svårigheter att åstadkomma enhetliga principer vid den praktiska till— lämpningen- av avdragsbestämmelserna. Riksskattenämnden har visserligen vid sin granskning av de 5. k. länsanvisningarna eftersträvat större enhetlighet vid

den schablonmässiga beräkningen av olika avdrag än tidigare, men fortfarande torde i en del fall föreligga större avvikelser mellan de olika länen än som synes befogade med hänsyn till de lokala förhållandena. Därtill kommer att den nuvarande utformningen av avdragsbestämmelserna föranleder en mängd besvärsmål, vars antal det av olika skäl är angeläget att söka nedbringa.

De sakkunniga har infordrat vissa uppgifter för utrönande av i vilken om- fattning avdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande yrkats och med— givits vid beräkning av inkomst av tjänst vid 1953 års taxering. Undersökningen har omfattat sex taxeringsdistrikt i Stockholms stad samt ett stads- och ett landsbygdsdistrikt inom varje län. Urvalet har gjorts av vederbörande läns— styrelser på sådant sätt, att uppgifterna skulle avse för länen representativa distrikt. Sammanlagt har 64.190 självdeklarationer undersökts. En uppräkning har därefter gjorts av de vid urvalsundersökningen erhållna talen med ledning av inkomststatistikens uppgifter om antalet skattskyldiga och den totala upp— skattade inkomsten av tjänst för beskattningsåret 1952. På detta sätt har erhållits en uppskattning för hela riket av antal och storlek av yrkade och medgivna avdrag. jämförelser, som kunnat göras, ger vid handen, att de erhållna resultaten på ett tillfredsställande sätt belyser de förhållanden, som undersökningen avser.

Antalet skattskyldiga i riket med inkomst av tjänst utgör omkring 3.433.000. Därav utgör enligt de gjorda beräkningarna antalet skattskyldiga som 1) icke yrkat avdrag för omkostnader ........................ 1.848.000 2) yrkat men ej medgivits avdrag för omkostnader .............. 79.000 3) medgivits avdrag med 1—100 kronor ............ 627.000 4) ,, ,, ,, 101—200 ,, ............ 262.000 5) ,, ,, 201—300 ,, ............ 253.000 6) ,, ,, 301—400 ,, 117.000 7) ,, ,, 401—500 ,, 59.000 S) ,, ,, mer än 500 ,, ............ 188.000 1.506.000

3.433.000

Resultatet av undersökningen visar, att av samtliga skattskyldiga i riket med inkomst av tjänst 54 procent icke yrkat något avdrag för omkostnader, och att av de 46 procent, som yrkat avdrag, 44 procent medgivits avdrag med yrkat belopp eller med lägre belopp än det yrkade. En icke ringa del av de skatt— skyldiga, som ej yrkat något avdrag för omkostnader, torde utgöras av sådana skattskyldiga, vilkas inkomst icke härrör av eget arbete, utan utgöres av pension, livränta e. d. I städerna har avdrag medgivits 43,8 procent — i Stockholm 61,2 procent — och på landsbygden 44 procent av de skattskyldiga. »Av de skatt- skyldiga, vilkas inkomster understiger 10.000 kronor, har 41 procent medgivits avdrag, och av de skattskyldiga, vilkas inkomster uppgår till eller överstiger 10.000 kronor, har 65 procent medgivits avdrag. -

Medeltalet av de yrkade avdragen utgör 373 kronor och medeltalet av de medgivna avdragen 348 kronor. Om avdragen slås ut på samtliga skattskyldiga, även på dem som ej yrkat avdrag, blir medeltalet yrkat avdrag per skattskyldig 172 kronor och medeltalet av medgivet avdrag 153 kronor per skattskyldig.

De sakkunnigas förslag

De sakkunnigas undersökningar rörande omkostnadsavdragen beträffande inkomst av tjänst visar i första hand, att antalet avdragsyrkanden — och därmed antalet individuella avdragsprövningar, som skall verkställas vid taxe—, ringarna — är mycket stort samt att flertalet avdrag uppgår till så små belopp, att de i jämförelsevis ringa grad påverkar skattebelastningen å inkomsterna. För skattskyldiga i de vanligast förekommande inkomstklasserna — med mellan 5.000 och 12.000 kronors inkomst — och de vanligast förekommande avdrags-- beloppen 100—500 kronor kan man till ledning vid en ungefärlig uppskattning av avdragens inverkan på den sammanlagda skatten räkna med att varje 100-tal kronor omkostnadsavdrag medför en minskning av den sammanlagda skatten till stat och kommun med omkring 25 kronor.

Med hänsyn till det anförda skulle en förenkling av taxeringen av inkomst av tjänst kunna tänkas ske på det sättet, att avdrag medgåves endast om avdragsgilla kostnader uppginge till visst belopp, exempelvis 300 kronor. Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att därigenom skulle uppkomma vissa tröskelproblem, varjämte olikformighet skulle uppstå i förhållande till övriga inkomstslag. Sistnämnda omständighet är värd särskilt beaktande med hänsyn till att vissa av sistnämnda inkomstslag redan nu ej sällan intager en gynnad ställning i beskattningshänseende.

En annan möjlighet till förenkling vore att upphäva rätten till avdrag för vissa med bestridande av tjänst eller anställning sammanhängande kostnader, beträffande vilka befogenheten av avdragsrätten kan i viss mån ifrågasättas. Härtill skulle kunna räknas framför allt utgifter för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. Utgifter av denna art står ofta mycket nära utgifter av levnadskostnads natur. Stundom torde reseutgiftema helt eller delvis motsvaras av att bostad kan erhållas billigare längre bort från arbetsplatsen än närmare densamma. Emellertid kan även mot denna form av förenkling invändas, att den skulle ogynnsamt påverka ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra. Den här ifrågasatta möjligheten till för— enkling torde därför icke för närvarande vara framkomlig.

En acceptabel lösning torde kunna uppnås på följande sätt. Ett lågt schablon— avdrag för omkostnader medges—alla skattskyldiga med inkomst av tjänst utan att utredning om de verkliga utgifterna behöver förebringas. Är summan av verkliga utgifter hög-re än schablonavdraget, medges schablonmässigt avdrag med nämnda summa avjämnad-till närmast'högre hela-.lOO—tal kronor.-. Uppgår

omkostnaderna exempelvis till 425 kronor, medges sålunda avdrag med 500 kronor.

Storleken av det lägsta schablonavdrag, som skall tillkomma alla, kan disku— teras. Ju högre avdraget sättes, desto flera individuella avdragsprövningar undgås. Å andra sidan stiger det skattebortfall för det allmänna, som schabloni- seringen medför, i den mån avdraget sättes högre. De sakkunniga har stannat vid att föreslå, att det lägsta schablonavdraget begränsas till 100 kronor. Även med detta jämförelsevis låga schablonavdrag bortfaller den individuella av- dragsprövningen helt för omkring 627.000 skattskyldiga, d. v. s. det antal, som nu medgives avdrag å högst 100 kronor. För en avsevärd del av de övriga skattskyldiga förenklas avdragsprövningen, eftersom det räcker med att konsta— tera mellan vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet faller. Är det exempelvis uppenbart, att en skattskyldigs befogade avdrag överstiger 100 kronor men icke 200 kronor, skall avdrag utan närmare prövning medges med 200 kronor 0. s. v.

Om det lägsta schablonavdraget sättes till 100 kronor, uppkommer ej heller något tröskelproblem av betydelse, vilket skulle inträffa, om man satte beloppet högre. En skattskyldig utan egentliga kostnader skulle nämligen med ett högre schablonavdrag få alltför stor skattelindring vid jämförelse med den, som hade omkostnader i det närmaste motsvarande schablonavdraget.

Vid ett lägsta schablonavdrag å 100 kronor torde man vidare kunna bortse från det förhållandet, att vissa statstjänstemän har ersättning för utgifter i tjänsten, vilka icke är att anse som skattepliktig inkomst. Sättes det lägsta schablonavdraget högre, måste övervägas att slopa den i enkelhetens intresse genomförda och nu gällande regeln om skattefrihet för vissa statliga ersätt- ningar.

Det kan ifrågasättas, om icke ett schablonavdrag av den föreslagna beskaffen— heten» borde stå i relation till inkomsten, så att avdrag bestämdes till visst belopp, dock högst viss procent av den bruttoinkomst, till vilken kostnads- avdra-get hänför sig. Emellertid skulle en sådan begränsning göra tillämpningen meraikomplicerad och därmed förringa värdet av schabloniseringen.

Sättes schablonavdraget så lågt som till 100 kronor, kan något behov av en sådan regel knappast anses föreligga. Dess betydelse för skatteunderlaget bleve mycket ringa. I många fall skulle den komma att gälla inkomster, som är så låga,. att de i varje fall undgår beskattning på grund av bestämmelserna om ortsavdrag och skattefrihet för existensminimum. Ett schablonavdrag bör emel— lertid icke i något fall få överstiga bruttointäkten.

Med ett schablonavdrag av den föreslagna arten följer, att även de skatt- skyldiga, som nu ej yrkar avdrag för omkostnader, skulle bli berättigade till detlägsta schablonavdraget. Emellertid är det utan tvivel en icke ringa del av dessa skattskyldiga, som har vissa omkostnader förinkomstens förvärvande, ehuru-avdrag därför av olika anledningar icke yrkas. Beträffande dessa skatt- skyldigaärschablonavdraget ägnat att bidraga till en riktigare taxering..Den

skattelindring som beredes de skattskyldiga, som icke har några som helst omkostnader, är, om det lägsta schablonavdraget sättes så lågt som föreslagits, icke så stor, att den behöver inge betänkligheter.

Omkostnader för förvärv av inkomst, som skall taxeras såsom inkomst av tjänst, förekommer frånsett enstaka undantagsfall endast då inkomsten härrör av inkomsttagarens eget arbete. Det kunde därför förtjäna övervägas, om från rätten till schablonavdrag borde undantagas skattskyldiga, vilkas inkomst av tjänst icke härrör av inkomsttagarens arbete, exempelvis pensionärer, livränte— tagare o. d. En sådan regel skulle emellertid komplicera tillämpningen och den minskning av skattebortfallet, som en sådan begränsning skulle medföra, kan beräknas vara mycket ringa. .

Den minskning av skatteintäkterna för stat och kommun, som beräknas upp- komma vid genomförande av ett schablonavdrag å lägst 100 kronor med av- jämning av omkostnader, överstigande detta belopp, till närmast högre hela 100—tal kronor, beräknas till 35 miljoner kronor för staten och 31 miljoner kronor för kommuner, landsting m. fl.

Sättes schablonavdraget till 200 kronor med samma avjämningsregel beräknas minskningen av skatteintäkterna till resp. 69 och 61 miljoner kronor.

Den uppkommande skatteminskningen för schablonavdrag av olika storlek (men utan ovan angiven avjämning) har beräknats på följande sätt:

Schablonavdrag Antal skattskyldiga, Skatteförlust i milj kronor vilkas nu medgivna för staten för kommuner avdrag omfattas av m. fl.

vidstående (14 0/o) (12 0/o) schablonavdrag 100 627.000 29 26 200 889.000 64 58 300 1.142.000 104 92 400 1.259.000 146 130 500 1.318.000 188 167

Vid förenkling av grunderna för avdrag vid beräkning av inkomst av tjänst hör uppmärksammas, att svårigheter stundom kan uppstå vid särskiljande av intäkter och omkostnader, som hänför sig till inkomstslagen tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Till sistnämnda slag av inkomst skall nämligen hänföras bl. a. .”intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet .av tillfällig natur.” Intäkt av nämnda art förvärvas i regel av skattskyldiga, som

dessutom har inkomst av tjänst. Den verksamhet, på grund varav intäkten erhålles, är ofta av samma art, som eljest utövas på grund av tjänst. I vissa fall är det tveksamt, om en intäkt skall hänföras till det ena eller det andra inkomstslaget. Omkostnader för inkomstförvärv, som skattskyldig haft, hänför sig ofta till båda slagen av inkomst. Det synes därför praktiskt redan med nuvarande avdragsbestämmelser att med tjänst likställa rätt till ersättning eller förmån på grund av verksamhet av tillfällig natur, som nyss sagts. Införes den föreslagna schabloniseringen av avdrag beträffande inkomst av tjänst, skulle ett bibehållande av nuvarande regler te sig än mer opraktiskt än för närvarande och dessutom kunna medföra, att en skattskyldigs taxering bleve olika, beroende på om en intäkt eller en utgift hänfördes till det ena eller det andra inkomst- slaget. Bestämmelser som leder till sistnämnda konsekvenser bör givetvis und— vikas.

Genomförande av den föreslagna överflyttningen av vissa inkomstförvärv från tillfällig förvärvsverksamhet till tjänst medför viss förändring — dock av föga omfattande praktisk betydelse — i fråga om skattskyldigheten för fysisk person för tid, under vilken han icke varit bosatt här i riket. Sådan person skulle nämligen i motsats till vad som för närvarande gäller bli skattskyldig för inkomster av ifrågavarande tillfälliga natur, vilka förvärvats genom verk— samhet här i riket. Denna följd av förslaget synes tillfredsställande. Det lärer nämligen ha förekommit, att utomlands bosatta personer velat beteckna härifrån uppburna genom verksamhet här i riket förvärvade arvoden och ersättningar såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för att därigenom undgå beskatt- ning här i riket, ehuru omständigheterna givit vid handen, att inkomsten av verksamheten bort likställas med inkomst av tjänst.

Ifrågavarande utvidgning av utomlands bosatt persons skattskyldighet berör ej person, vilken givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Inkomst av sådan föreställning är nämligen frikallad från skatt— skyldighet.

. IV. Inkomst av annan fastighet och av kapital

Gällande bestämmelser

Inkomst av annan fastighet skall uppskattas enligt föreskrifterna i 24—26 35 kommunalskattelagen. Inkomstuppskattningen sker såsom för förvärvskällor i allmänhet på det sättet, att bruttointäkten först beräknas, varefter avdrag sker för omkostnader. Vad därefter återstår utgör nettointäkt av annan fastighet. Enligt 2 5 förordningen om statlig inkomstskatt ligger nettointäkten till grund för taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid den kommunala taxeringen skall jämlikt 45 S kommunalskattelagen från nettointäkten avräknas ett belopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet, som skall anses beskattat genom fastighetsskatten. Det återstående beloppet utgör inkomst av annan fastighet, vilken inkomst tages i beräkning vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. * Enligt 24 S 1 mom. kommunalskattelagen skall till intäkt av annan fastighet hänföras såväl kontanta inkomster från fastigheten som värdet av bostads— förmån och andra naturaförmåner. Från bruttointäkten medgives enligt 25 S kommunalskattelagen avdrag för samtliga omkostnader, därunder inbegripet värdeminskningsavdrag, med undantag för grundförbättringskostnad och vissa kostnader för ägarens personliga trevnad.

Från och med 1955 års taxering skall emellertid beträffande vissa fastigheter inkomstberäkningen ske enligt en förenklad schablonmetod.

Enligt lag den 5 juni 1953 (nr 404) skall sålunda bruttointäkten av en— och tvåfamiljsfastighet — oberoende av den verkliga inkomsten —— upptagas till tre procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter avdrag medgives allenast för räntekostnader för lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

På samma sätt skall enligt lag den 5 mars 1954 (nr 51) inkomstberäkningen ske beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Medlem i bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag skall, i motsats till vad som för närvarande gäller, beskattas endast om han i mera avsevärd omfatt- ning hyrt ut sin lägenhet.

Enligt lag den 21 maj 1954 (nr 263) skall vidare bruttointäkten av fastighet, som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas till tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital, varefter avdrag medgives för tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Inkomst av kapital beräknas enligt bestämmelserna i 38—40 SS kommunal— skattelagen.

Till intäkt av kapital hänföres jämlikt 38 S kommunalskattelagen ränta å fordringar, utdelning 5. svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar och andelar i utländska bolag samt inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet. Enligt ovanberörda lag den 5 mars 1954 (nr 51) skall till intäkt av kapital jämväl räknas inkomst av lägenhet, som medlem av bostadsförening eller del- ägare i bostadsaktiebolag uthyrt till annan under större delen av beskattnings- aret.

Enligt 39 S kommunalskattelagen äger skattskyldig från bruttointäkt av rän- tor och utdelningar rätt till avdrag för förvaltningskostnader och ränta å gäld, som icke skall avdragas vid beräkning av inkomst från annan förvärvskälla. Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet medgives avdrag för samt- liga omkostnader, därunder inbegripet grundförbättringskostnad. Jämlikt lagen den 5 mars 1954 (nr 51) skall medlem eller delägare i bostadsförening eller bostadsaktiebolag äga rätt att från vederlag för uthyrd lägenhet avdraga vad som inbetalts till föreningen eller bolaget utöver kapitalinsats samt för av upp— låtelsen föranledda kostnader. Reparations- och underhållskostnader får dock endast avdragas i den mån de avsett att avhjälpa skador, som uppkommit under uthyrningen.

Vad som återstår av intäkt av kapital, sedan avdrag enligt 39 S kommunal— skattelagen gjorts, utgör inkomst av kapital.

De sakkunnigas förslag

Det stora flertalet skattskyldiga, som erlägger preliminär A—skatt, har vid sidan av sin löneinkomst ofta smärre inkomster av annan fastighet eller av kapital. Inkomst av annan fastighet hänför sig härvid i de flesta fall till fastig- het, som av den skattskyldige utnyttjas som bostad åt sig och sin familj.

De skattetabeller, varefter preliminär A—skatt skall utgå, grundas på förut— sättningen, att den skattskyldige enbart har inkomst av tjänst. Lokal skatte— myndighet äger visserligen föreskriva, att preliminär A—skatt skall erläggas jäm- väl för annan den. skattskyldiges inkomst, men detta- bör ske endast då särskilda skäl föreligger. Det är också möjligt för. den skattskyldige" att hos arbetsgivaren begäraratt avdrag verkställes med högre belopp än det, som skattetabellen utvi-

sar, eller själv på posten inbetala på sidoinkomsten belöpande skatt. Dessa möj- ligheter torde emellertid, då det gäller smärre inkomstbelopp, icke utnyttjas i någon större utsträckning, och deras utnyttjande skulle för övrigt medföra om— gång och besvär, som knappast står i rimligt förhållande till skattebeloppens ringa storlek.

Av det nu sagda framgår, att skatten å smärre inkomster av annan fastighet och av kapital, som åtnjutes av skattskyldiga med preliminär A-skatt, i regel uttages först sedan taxering skett och slutlig skatt beräknats, varvid kvarstående skatt uppkommer till följd av dessa småinkomster. Svårigheter föreligger givet— vis att för nu ifrågavarande skattskyldiga åstadkomma en preliminär beskatt— ning, som omfattar jämväl småinkomster av annan fastighet och av kapital. Det förtjänar därför att övervägas, om ej en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten borde eftersträvas genom att smärre inkomstbelopp härrörande från ifrågavarande förvärvskällor helt fritoges från beskattning. En sådan anordning skulle samtidigt medföra en viss förenkling i deklarations— och taxeringsförfarandet. Såsom skäl för dess genomförande kan dessutom anföras, att den är ägnad att verka sparfrämjande.

Huvudsyftet med skattebefrielse för mindre inkomster av annan fastighet och av kapital, nämligen att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, skulle kunna tillgodoses genom ett stadgande, enligt vilket skatt- skyldigs inkomst av sådant slag, om den understege visst belopp, skulle vara fritagen från beskattning. Inskränktes skattebefrielsen på detta sätt, skulle den icke tillgodokomma de skattskyldiga, vilkas fastighets- eller kapitalinkomst översteg det skattefria beloppet. Detta vore till men för den föreslagna anord— ningens sparfrämjande effekt. De sakkunniga anser därför, att skattebefrielsen i stället bör utformas så, att inkomst av förevarande art tages till beskattning allenast i den mån inkomsten överstiger ett visst belopp.

Vid övervägande av frågan om storleken av den skattefria botteninkomsten har man att beakta å ena sidan det av praktiska skäl förestavade önskemålet att icke preliminärbeskattade småinkomster av föga betydelse för skatteunderlaget undantages från beskattning och å andra sidan det av finansiella hänsyn betinga- de intresset av att åtgärderna i fråga icke medför alltför stort skattebortfall.

För att utröna i vilken omfattning inkomst av annan fastighet och inkomst av kapital förekommer, har de sakkunniga införskaffat vissa uppgifter ur 1953 års taxeringslängder. Undersökningen har omfattat sju taxeringsdistrikt i Stock— holm samt två stads- och två landsbygdsdistrikt inom varje län. Med ledning av det härvid erhållna resultatet har på grundval av inkomststatistikens uppgifter gjorts en beräkning avseende hela landet. Såvitt kunnat utrönas är den gjorda beräkningen så representativ, att den kan godtagas såsom underlag för ett bedömande av förevarande art.

Enligt förenämnda beräkning skulle av totala antalet skattskyldiga, vilket uppgår till i runt tal 4 miljoner, omkring 482.000 ha inkomst av annan fastighet och omkring 1.240.000 ha-inkomst av kapital. Antalet skattskyldiga med in-

komst av annan fastighet och inkomst av kapital fördelade efter inkomstens storlek framgår av nedanstående sammanställning.

Ink. av a. fast. Antal skattskyldiga med resp. ink. av ink. av a. fast. ink. av kapital kapital

1— 50 kronor 50.000 273.000 51—100 50.000 196.000 101—150 50.000 127.000 151—200 46.000 96.000 201—250 39.000 75.000 251—300 31.000 59.000 över 300 216.000 414.000

482.000 1.240.000

Antalet skattskyldiga med inkomst av annan fastighet torde komma att icke oväsentligt öka sedan de nya bestämmelserna om schablonberäkning av inkomst av en— och tvåfamiljsfastigheter trätt i kraft från och med 1955 års taxering. Dessa bestämmelser innebär visserligen icke i och för sig någon skärpning i beskattningen men de kommer att medföra en jämnare inkomstberäkning. Medan inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter enligt tidigare bestämmel- ser i många fall växlade på det sättet, att den vissa år utvisade betydande underskott, som senare år uppvägdes av däremot svarande högre inkomst, kom— mer den enligt de nya bestämmelserna i flertalet fall att varje år utvisa något överskott.

Antalet en- och tvåfamiljsfastigheter, varå den nya schablonmässiga inkomst- beräkningen kommer att vinna tillämpning, torde kunna uppskattas till omkring 700.000. Hur enligt schablonmetoden beräknade inkomster kommer att fördela sig å de olika inkomstgrupperna i ovanstående sammanställning kan icke med bestämdhet angivas. Av de undersökningar, som gjordes i samband med infö- randet av schablonmetoden, framgår emellertid, att en väsentlig del av en— och tvåfamiljsfastigheterna torde komma att uppvisa inkomster uppgående till alle- nast inemot ett par hundratal kronor.

Med ledning av de i ovanstående sammanställning angivna talen har de sak- kunniga verkställt en beräkning rörande det ungefärliga skattebortfallet för stat och kommun vid införande av ett bottenavdrag. Beräkningen grundar sig på förutsättningen att marginalskatten genomsnittligt uppgår till 16 procent för statlig inkomstskatt och 12 procent för kommunal inkomstskatt. Resultatet åter- finnes i nedanstående sammanställning, i vilken även angives antalet bortfal— lande inkomstberäkningar.

Annan fastighet Kapital - Antal bort- Skattebortfall i milj. Antal bort- skattebortfall 1 milj. fallande ink.- kronor fallande ink.- kronor beräkningar för- för beräkningar för för stat kommun stat kommun

50 50.000 4 (3) 273.000 9 7 100 100.000 7 (5) 469.000 16 12 150 150.000 10 (7) 596.000 21 16 200 196.000 12 (9) 692.000 26 20 250 235.000 14 (11) 767.000 30 23 300 266.000 16 (12) 826.000 34 25

Bottenavdrag i förvärvskällan annan fastighet medför minskning av kommu- nalskatten endast i de fall, där inkomsten överstiger det fastighetsskatten mot- svarande s. k. procentavdraget. Så länge fastighetsbeskattningen finns kvar blir därför skatteborfallet för kommunerna obetydligt. I sammanställningen har emellertid inom parentes angivits det skattebortfall, som skulle uppkomma, därest fastighetsbeskattningen icke funnits. '

Till vilket belopp bottenavdraget bör fastställas är såsom ovan antytts en avvägningsfråga. För sin del föreslår de sakkunniga, att bottenavdraget bestäm— mes till 200 kronor. Detta skulle — såvitt framgår av de gjorda beräkningarna — innebära att av hela antalet skattskyldiga med inkomst av kapital, 1.240.000, mer än hälften eller 692.000 skulle befrias från skatt å sådan inkomst. Vad angår skattskyldiga med inkomst av annan fastighet skulle antalet skattebefrielser enligt beräkningarna uppgå till 196.000 av totala antalet 482.000. Antalet skat- tebefrielser kommer emellertid — såsom framgår av vad ovan anförts — i verkligheten att bli högre med hänsyn till de nya bestämmelserna om schablon- beräkning av villainkomster.

Skattskyldigs inkomst av annan fastighet och av kapital kan vara att hänföra till olika förvärvskällor. Bottenavdraget bör emellertid icke få utnyttjas i varje förvärvskälla utan från sammanlagda inkomsten av respektive annan fastighet och kapital. Vad angår inkomst av annan fastighet bör bottenavdraget få åtnju- tas endast i hemortskommunen. I enlighet med det nu sagda är det vid betän- kandet fogade författningsförslaget utformat.

V. Beskattningen av folkpensionsförmåner och

avdraget för folkpensionsavgift

Förmåner och avgifter enligt lagen om folkpensionerin g

Lagen om folkpensionering skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det vederbörande fyllt 67 år, och a andra sidan invalidpension, sjuk- bidrag och änkepension, Vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.

Allmän ålderspension, som till storleken är oberoende av pensionstagarens inkomst och förmögenhet, utgår för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, med 1.120 kronor om året och för annan pensionsberättigad med 1. 400 kronor om året.

Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året och dels av tilläggspension med högst 920 kronor om året för gift pensionsberätti— gad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och högst 1.200 kronor om året för annan pensionsberättigad. Grundpensionen utgå1 utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tilläggspensio— nen är inkomstprövad.

Berättigad till änkepension är änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och som varit gift med honom minst fem ar. I vissa fall kan änkepension utgå före uppnådda 55 år. Om änka åtnjuter folkpension 1 annan form, är hon ej berättigad till änkepension. Pensionsförmånen' är inkomstprövad och utgår med högst 840 kronor om året. Om den pensionsberättigade ingår nytt äktenskap, upphör rätten till änkepension.

Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, som fyllt 60 år, under förutsättning att makarna varit gifta minst fem år. Även före fyllda 60 år kan hustrutillägg i vissa fall utgå. Förmånen utgår efter inkomstprövning med högst 840 kronor om året.

De ovan angivna förmånerna höjs 1 förekommande fall med indextillägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.

Indextillägget, som bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som fast— ställes för en tid av tre månader, utgör för närvarande (juli 1954) per år 210 kronor för änkepensionsberättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, 280

kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller till- läggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 350 kronor för annan pensionsberättigad.

Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt de grunder vederbörande kommun bestämmer.

Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmåga eller vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1.000 kronor om året och är icke inkomst— prövat.

Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1.000 kronor om året. Sistnämnda förmån är icke inkomstprövad.

De inkomstprövade pensionsförmånerna bestämmes efter vissa i lagen angiv- na grunder med hänsyn till pensionstagarens inkomst och förmögenhet.

Nära samband med folkpensionsförmånerna äger de bidrag, varom förmäles i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsvarande änkepen— sion och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering; även särskilt bostads— tillägg kan utgå. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall gälla i tillämpliga delar.

_]ämlikt 19 S i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag erläggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18—66 år.

Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensionsav— gift skall ej heller erläggas av den, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst icke uppgår till 1.200 kronor, eller, om han är gift och skall taxeras enligt för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke är befriad från avgiftsplikt, makarnas beräknade taxerade inkomster sammanlagt icke uppgår till 1.200 kronor.

Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för makar. För äkta makar gäller följande bestämmelser för avgiftsberäkningen. Är båda ma— karna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxerade inkomst överstiger 10.000'kronor, envar påföras pensionsavgift med 180 kronor. Om endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 10.000 kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sammanlagda pensionsavgifter icke översti- ,,.ger 360 kronor. Är endast den ena maken avgiftspliktig, och är den andre maken befriad från avgiftsskyldighet enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör maximiavgiften för den avgiftspliktige 360

- kronor. Om båda makarna taxerats, men endast den ene är avgiftspliktig, eller -om endast den ene maken taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit

avgiftspliktig även om han påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

Gällande bestämmelser

Folkpensionsförmåner av olika slag ävensom ovannämnda bidrag till änkor och änklingar med barn utgör skattepliktig inkomst. Vid den kommunala in— komsttaxeringen finnes emellertid för dessa fall särskilda bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 S 2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgörs av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att om skattskyl- dig varit för sin försörjning helt beroende av vad han 1 form av folkpension eller änke— eller änklingsbidrag uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt hör minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3.000 kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke— eller änklingsbidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt med— givas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatte.— förmåga. Därest folkpensionen eller änke— eller änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl därtill föranleder. — Några motsvarande bestämmelser har icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med hän— syn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen.

Bestämmelserna om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen föi folkpensionsavgift ate1finnes 1 46 S 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger skattskyldig, som varit här 1 riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemorts— kommunen åtnjuta avdrag för 1 slutlig eller tillkommande skatt ingående folk— pensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige. Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. I—Iar folkpensions— avgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 S 5 mom. kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

1

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A—skatt för folk— pensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn. '

Vad angår hänsynstagande vid den preliminära A— skatten till folkpensions- avgiften gäller från och med ar 1955, att skattetabellerna skall grundas bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives ett allmänt avdrag. a 100 kronor. Vid bestämmande av detta belopp har emellertid hänsyn tagits också till de avgifter, sornutgår enligtlagen om allmänsjukförsäkring._

5 0 De sakkunnigas förslag

Nuvarande bestämmelser i fråga om beskattning av folkpensions— och vissa därmed jämställda förmåner samt beträffande avdragsrätt vid beskattningen för folkpensionsavgifter medför åtskilliga olägenheter i taxerings— och uppbörds- hänseende.

Vad angår de särskilda föreskrifterna om avdrag vid den kommunala taxe— ringen för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer har dessa visat sig med— föra besvärligheter vid taxeringsarbetet. För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av avdragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens stor- lek. Dessa tabeller kan emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man därför nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att under— lätta taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig merbelast- ning för beskattningsnämnderna.

Rätten till avdrag för folkpensionsavgifter komplicerar såväl deklarations- som taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften till deklarationsformuläret. I undantagsfall måste uppgift inhämtas även från debet— sedel å tillkommande skatt och sammanläggning ske av de olika beloppen å debetsedlarna till ett gemensamt belopp i deklarationen. Därvid kan lätt för- växlingar ske med andra å debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall inhämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debetsedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyndigheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt.

Det förhållandet, att folkpensionsförmånerna är undantagna från preliminär beskattning, medför ofta en bristande överensstämmelse mellan den preliminära A—skatten och den slutliga skatten. Om en folkpensionär är skyldig att vidkän- nas skatteavdrag för annan inkomst än folkpension, och sidoinkomsten uppgår till sådant belopp, att den skattskyldige vid taxeringen icke är berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga, kommer han att påföras kvarstående skatt med belopp, motsvarande marginalskatten å folkpensionen, såvida han icke hos arbetsgivaren begärt förhöjt skatteavdrag å sidoinkomsten eller den lokala skattemyndigheten beslutat, att skatteavdrag å sidoinkomsten skall göras med högre belopp än i tabellen.

Som ovan nämnts skall från och med år 1955 vid upprättande av tabellerna

för preliminär A—skatt viss hänsyn tagas till att avdrag vid taxeringen medgives för folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter. Tabellerna skall nämligen grundas på förutsättningen, att skattskyldig åtnjuter allmänt avdrag med 100 kronor. I den mån berörda avgifter över- eller understiger nämnda belopp kommer den preliminära A-skatten och den slutliga skatten icke att överensstämma.

De olägenheter, som gällande bestämmelser om beskattning av folkpensioner och avdragsrätt för pensionsavgifter medför ur uppbördssynpunkt, har upp- märksammats i tidigare sammanhang.

I sitt år 1941 avgivna betänkande med allmänna riktlinjer till åstadkomman- de av tidigare inbetalning av utskylder ( SOU 1941:5 ) påpekade dåvarande skattedirektören Sandström, att avdraget för de obligatoriska avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen medförde, att förhandsberäkningar av utskyl— derna i flertalet fall måste bli felaktiga. Sandström framhöll vidare, att utfal— lande folkpensioner visserligen principiellt borde beskattas eftersom avdrag med- gåves för inbetalda pensionsavgifter, men i de övervägande antalet fall komme någon skatt icke att utgå å pensionsbeloppen. I dessa fall bleve situationen fak— tiskt den, att den skattskyldige både hade fått göra avdrag för pensionsavgif— terna och sluppe betala skatt å den utfallande pensionen. Det syntes därför som om ett materiellt riktigare resultat skulle ernås, om avdragsrätt icke medgåves för pensionsavgifterna, men i stället folkpensionen fritogs från beskattning. Av i huvudsak nu återgivna skäl föreslog Sandström, att rätten till avdrag för avgiften till allmänna folkpensioneringen upphävdes och utfallande pensions— belopp hänfördes till icke skattepliktig intäkt.

Sandströms förslag, som vid remissbehandlingen genomgående tillstyrktes eller lämnades utan erinran, upptogs av 1944 års uppbördsberedning i dess betän- kande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. I den vid 1945 års riksdag framlagda propositionen med förslag till uppbördsförordning rn. m. (nr 370) anförde emellertid departementschefen, att han icke ansåg sig beredd att på grundval av den föreliggande utredningen taga ställning till denna fråga. I stället förordade departementschefen att utfallande folkpension skulle undan— tagas från preliminärbeskattning. Propositionen blev i denna del bifallen av riksdagen.

I sitt första betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfaran— det (SOU 1950: 7) föreslog 1950 års uppbördssakkunniga, att skatteavdrag i viss utsträckning skulle verkställas å folkpensioner. Detta förslag mötte stark kritik i remissyttrandena och uppbördssakkunniga ansåg sig därför icke böra åerkomma med förslaget i sitt andra beänkande (SOU 1952: 1).

Såsom framgår av vad de sakkunniga anfört utgör nuvarande bestämmelser om beskattning av folkpensioner och avdrag för folkpensionsavgifter en av de faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt som de utgör ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan den preli- minära A—skatten och den slutliga skatten.

Sedan frågan om avskaffande av skatteplikten för folkpensionsförmåner och avdragsrätten för pensionsavgifter var föremål för prövning vid 1945 års riks- dag har ifrågavarande spörsmål 1 vissa hänseenden kommit 1 ett annat läge. 'e genomförda höjningarna av pensionsbeloppen och pensionsavgifterna har sålun— da ogynnsamt inverkat—på möjligheterna att ernå bättre överensstämmelse mel- lan den preliminära och den slutliga skatten.

Vidare har bestämmelserna om hänsynstagande vid den kommunala taxering— en till utgående folkpensionsförmåner vid bestämmande av de särskilda a 1113— gen för nedsatt skatteförmåga komplicerat taxe1ingsförfarandet. Ifrågavara: .ed bestämmelser betraktades vid införandet som ett provisorium i avvaktan på en höjning av de kommunala ortsavdragen. Sedan en sådan genomförts vid 1950 års riksdag, täcker de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner, som utgår utan behovsprövning. Bestämmelserna om avdlag för nedsatt skattefö1'1'11ag.. avser sålunda numera de inkomstprövade folkpensionerna. I en den 18 novem— ber 1950 avlämnad promemoria upptog de sakkunniga till övervägande fr. gan att genom fritagande av de inkomstprövade folkpensionerna från skatteplil—zt bereda folkpensionärerna den lindring 1 beskattningen, som kunde anses erfo 31— derlig även efter höjningen av de kommunala ortsavdragen. Av i promemorian angivna skäl — i huvudsak sammanhängande med det sätt varpå inkomstprö- vade folkpensionsförmåner reducerades med hänsyn till förekommande sido— inkomster — ansåg sig de sakkunniga icke då böra föreslå ur andra synpunkte 1 önskvärda ändringar 1 bestämmelserna rörande folkpensionärernas beskattnin 15.

Med hänsyn till vad ovan anförts 1 fråga om de med nuvarande beskattnin 35 — reglerförenade olägenheterna anser de sakkunniga, att frågan om beskattningen av folkpensioner och avdragsrätten för folkpensionsavgifter bör upptagas till förnyat övervägande. De sakkunniga föreslår i detta hänseende & som ett led i den förordade förenklingen i taxerings— och uppbördsförfarandet —— 'att enligt lagen om folkpensionering utgående förmåner undantages från skatteplikt samt att rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för enligt samma lag "påförda avgifter avskaffas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folkpensionsför- måneina samt bidragen till änkor och änklingar med barn föreslår de sakkun- niga att även dessa bidrag undantages från skatteplikt.

Sett ur de skattskyldigas synpunbkt kan ett genomförande av de sakkunnigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelastningen så _till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för hela folkpen— sionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folkpensionsförmå- nerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdragsrättens slopande 11.111— der för de skattskyldiga, somnu har att erlägga avgifter enligt lagen omf—olk- pensionering. Emellertid kan” den lindring, som inträder för folkpensionärerna beräknas uppgåtill sammanlagt större belopp än den sammanlagda skärpning-en för.-övriga skattskyldiga, varför.- förslaget ,som helhet betraktat innebär. en niin—311"; ning i skattebelastningen. För de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktigat här

den relativt ringa skärpning av beskattningen, som ett slopande av avdragsrät— ten innebär, kunna betraktas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhållas, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärp- ningen kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de i allmänhet leder till lindring i beskattningen.

För att erhålla underlag för bedömande av verkningarna för stat och kommun av de sakkunnigas förslag har vissa uppgifter inhämtats från pensionsstyrelsen. Enligt dessa kan utbetalningarna av folkpensioner under år 1955 beräknas kom- ma— att uppgå till omkring 1.550 miljoner kronor. Härtill kommer utbetalningar av änke— och änklingsbidragen å omkring 4 miljoner kronor. Folkpensionsavgif— terna, vilka medför avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, kan under samma år beräknas till 425 miljoner kronor. .

Det för år 1955 beräknade antalet pensionstagare och bidragsberättigade till ".inke— och änklingsbidrag fördelade efter de olika förmånerna framgår av nedan- Stående sammanställning.

Pensions— eller Antal förmåns- Därav med inkomst- bidragsförmån berättigade prövade förmåner

Älderspension 662.000 350.000 lnvalidpension och sjukbidrag . . . . 138.000 122.000 Änkepension 16.000 12.000 Husrrutillägg .................. 23.000 17.000 Änke- och änklingsbidrag ........ 3.000 2.000

842.000 503.000

Pensionstagare, som åtnjuter inkomstprövade förmåner, eller omkring 60 pro— cent av hela antalet pensionstagare, och ett icke obetydligt antal av övriga för; månsberättigade kan antagas komma i åtnjutande av ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga med så stort belopp, att ingen del av folkpensionen eller bidraget blir beskattad.

Av det belopp, som enligt vad ovan angivits kan beräknas komma att under år 1955 utbetalas i folkpensioner samt änke— och änklingsbidrag, kan sålunda ej mer än en tredjedel eller omkring 520 miljoner kronor antagas komma att bli beskattad. .

Enligt de anförda siffrorna skulle den föreslagna skattefriheten för folkpen— sioner och upphävande av rätten till avdrag för folkpensionsavgifter sålunda medföra, att skatteunderlaget å ena sidan skulle minska med omkring 520 mil— joner kronor, motsvarande vad av utgående folkpensioner som för närvarande

beskattas, och å andra sidan skulle öka med bortfallande avdrag, som med hänsyn till att avdragen i viss utsträckning icke utnyttjas, kan uppskattas till 420 miljoner kronor. Nettoresultatet blir, att åtgärden i fråga kan beräknas medföra en minskning av skatteunderlaget med omkring 100 miljoner kronor. Den därå belöpande statliga inkomstskatten kan beräknas till 14 miljoner kro— nor och de kommunala skatterna till 12 miljoner kronor.

VI. Utskyldsavdraget

Tidigare överväganden

I tidigare diskussioner rörande frågan om rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för utskylder gjordes i allmänhet icke skillnad mellan statliga och kommunala utskylder.

Sålunda föreslog 1897 års kommunalskattekommitté i sitt betänkande, att avdrag skulle medgivas för utskylder till stat och kommun. Enligt kommitténs uppfattning syntes billigheten kräva, att skattskyldig sluppe skatta för den del av sina levnadskostnader, som utskylderna representerade.

Även senare framkom förslag i samma riktning, vilka emellertid icke föran- ledde lagstiftningsåtgärder.

I samband med behandlingen av det i proposition till 1910 års riksdag fram— lagda förslaget till ny skattelagstiftning framfördes i motioner yrkande om avdragsrätt för såväl statliga som kommunala utskylder. Bevillningsutskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till det framställda yrkandet i hela dess vidd. För att i största möjliga omfattning skulle undanröjas de orättvisor i före— varande avseende, som, därest intet avdrag för erlagda utskylder medgåves, skulle föranledas av de stora ojämnheterna i den kommunala beskattningen, hemställde utskottet emellertid, att avdrag skulle medgivas för alla utskylder utom kronoutskylder. Riksdagens beslut avfattades i enlighet med bevillnings— utskottets hemställan.

Tanken att vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag icke blott för kommunal— utskylder utan även för kronoutskylder upptogs av inkomstskattesakkunniga i deras år 1923 avgivna betänkande (SOU 1923: 69). Ledamoten Harald Waller anförde i denna fråga en från majoriteten skiljaktig mening.

Efter att ha erinrat om att skattetrycket kunde vara högst olika inom olika kommuner och län uttalade emellertid Waller som sin uppfattning, att man vid statsbeskattningen borde taga hänsyn till de övriga skatter, som skulle utgå för samma den skattskyldiges inkomst. Detta skulle emellertid förutsätta, att övriga skatter för inkomsten (till kommunen och landstinget) redan vore bestämda, när taxeringen till statsskatt skedde, men så vore tyvärr icke förhållandet utan dessa bestämdes först senare. Man kunde sålunda icke vid statsbeskattningen taga hänsyn till övriga för samma inkomst utgående skatter, och hellre än att lämna det varierande kommunala skattetrycket helt åsido syntes det Waller vara billigt att, på sätt då skedde, tillåta avdrag för de å ett annat års inkomst belö— pande kommunala skatterna.

Den är 1910 införda avdragsrätten bibehölls i 1928 års förordning om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt. Endast ett förtydligande av tidigare bestäm— melser skedde i det att avdraget uttryckligen angavs avse under beskattningsåret om avdragsrätt korresponderande stadgande, enligt vilket till skattepliktig in— komst vore att hänföra intäkt genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag tidigare åtnjutits.

1936 års skattekommitté, som i sitt betänkande (SOU 1937: 42) till behand— ling upptog frågan om avdragsrätt vid statsbeskattningen för erlagda kronout— skylder, men därvid ur i betänkandet angivna synpunkter fann övervägande skäl tala mot införande av en sådan rätt, framhöll, att andra synpunkter finge anläggas på frågan om det avdrag, som vid beräkningen av inkomst vid stats— beskattningen vore medgivet för kommunalutskylder. Nämnda avdragsrätt sam— manhängde nämligen därmed att kommunalskatterna vore olika stora i olika kommuner. Den omständigheten, att den skattskyldige i en kommun med höga skatter i förhållande till sin verkliga inkomst (d. v. 5. utan avdrag för utskylder) för visst år erhölle lägre statsskatt än i en kommun med låga skatter, hade följ— aktligen en skatteutjämnande verkan.

' Förslag om upphävande av avdragsrätten för kommunala utskylder framla— des av dåvarande skattedirektören Sandström i det av honom år 1941 avgivna betänkandet med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetal- ning av utskylder (SOU 1941: 5). I detta betänkande, som syftade till infö— rande av skattebetalning vid inkomstkällan, riktades uppmärksamheten på olika i skattelagstift'ningen förekommande regler, som försvårade en förhands— beräkning under inkomståret av den slutliga skatten. I detta sammanhang upp— togs till behandling även det vid den statliga taxeringen medgivna utskyldsav— draget. Sandström uttalade därvid som sin uppfattning, att det huvudsakliga skälet för gällande avdragsrätt, nämligen det kommunala skattetryckets ojämn- het, förlorat i styrka, sedan statsmakterna på andra vägar inskridit i skatteut— jämnande syfte, framförallt genom tilldelande av Statsunderstöd åt synnerligen skattetyngda landskommuner. Vidare visades i betänkandet en del exempel på det rådande avdragssystemets verkningar, som talade för avdragsrättens avskaf— fande. Ytterligare framhölls med skärpa myndigheternas svårigheter att effek- tivt kontrollera riktigheten av de 1 deklarationerna gjorda utskyldsavdragen, vilka ofta utfördes felaktigt.

I de yttranden över betänkandet, som avgavs av bland annat länsstyrelserna, vitsordades från flera håll, att utskyldsavdragen ofta var behäftade med felak— tigheter samt att en tillfredsställande kontroll sällan medhanns under taxerings— arbetet. Yttrandena gick emellertid med fa undantag 1 avstyrkande riktning med hänvisning till utskyldsavdragets syfte att bereda skattelindring at sådana skatt- skyldiga, som drabbades av särskilt höga kommunalutskylder.

'I anledning av den kritik, som sålunda framkommit emot avskaffande av utskyldsavdraget, ansåg sig 1944 års uppbördsberedning (SOU 1945: 27) icke

böra framlägga förslag härom. Det sedermera med 1945 års uppbördsförordning införda källskattesystemet föranledde emellertid en viss' teknisk omläggning av avdragsrätten. '

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får avdrag för utskylder ske endast vid taxe- ringen till statlig inkomstskatt. Avdragsrätten omfattar endast skatt, som skall erläggas till kommun eller kommunal samfällighet. Vid varje års taxering får i princip avdragas skatter, upptagna å den eller de debetsedlar, som den skatt— skyldige erhållit under föregående år. Sålunda får avdragas dels skatt enligt debetsedlar å slutlig skatt och fastighetsskatt enligt föregående års taxering dels ock skatt enligt debetsedel å tillkommande skatt, där sådan debetsedel tillställts den skattskyldige under föregående år.

För belysande av'avdragsreglerna må. såsom exempel anföras, att en skatt— skyldig i 1954 års deklaration ägt avdraga kommunala utskylder som upptagits

1) å den debetsedel å slutlig skatt på grund av 1953 års taxering, som skolat tillställas honom i slutet av år 1953,

2) —— om han är fastighetsägare —— få den debetsedel å fastighetsskatt, som skolat tillställas honom i augusti år 1953, samt

3) å debetsedel å tillkommande skatt, som kan ha tillställts honom under år 1953 (sådan debetsedel har utfärdats, om 1952 eller tidigare års taxeringar höjts efter det|1952års debetsedlar å slutlig skatt utfärdats eller 1953 års taxering höjts efter det debetsedlar å slutlig skatt utfärdats).

Avdragsrätten för kommunala utskylder hänför sig sålunda alltid till inkomst, som ligger i regel två men ibland merän två år före det, då avdraget sker.

Eftersom avdragsrätten gäller debiterade utskylder, får avdrag åtnjutas även om utskylderna icke erlägges. Å andra sidan skall skatt, för vilken skattskyldig åtnjutit avdrag, beskattas såsom inkomst för den skattskyldige, om den avkortas eller avskrives. Avdragen skatt, som restitueras, skall jämväl taxeras såsom inkomst. ' ' '

Med nuvarande bestämmelser förenade-olägenheter

' Av vad som anförts i tidigare sammanhang framgår, 'att utskyldsavdraget komplicerar deklarations— och "taxerin'gsförfarandet. '

Till en början föreligger sålunda ofta svårigheter för de skattskyldiga att vid 'upprättande av självdeklarationen riktigt angiva de utskylder för vilka avdrags— *rätt'föreligger. Visserligen är dessa upptagna å debetsedeln avseende slutlig skatt men det är icke alltid den skattskyldige har debetsedeln till hands, då han skall

ifylla deklarationen. Den kan vara förkommen eller den kan vara överlämnad till arbetsgivaren för verkställande av avdrag för kvarstående skatt. I sådana fall uppgives i deklarationen ofta ett ungefärligt belopp. Det händer också, att den skattskyldige underlåter att överhuvudtaget ifylla den rad i självdeklara— tionen, som avser utskyldsavdraget. Men även där debetsedeln är tillgänglig vid upprättandet av självdeklarationen kan den skattskyldige taga miste och felak- tigt avdraga exempelvis hela den slutliga skatten eller den kvarstående skatten. Förväxling kan också ske med under beskattningsåret inbetald preliminär skatt.

Nu angivna omständigheter föranleder till att i självdeklarationerna i bety— dande utsträckning förekommer felaktigheter i fråga om utskyldsavdraget. Dessa blir långt ifrån alltid rättade vid den hos beskattningsnämnderna verk— ställda granskningen av deklarationerna. För en noggrann kontroll av yrkat avdrags riktighet skulle erfordras att vederbörande granskare antingen inford- rade slutdebetsedeln från den skattskyldige eller inhämtade uppgift från veder— börande myndighet. En sådan kontroll av varje utskyldsavdrag torde emellertid icke medhinnas under taxeringsarbetet. På många håll torde kontroll endast ske Stickprovsvis och genom att jämföra avdraget med den i föregående års dekla- ration uppgivna inkomsten.

Såsom tidigare framhållits skall enligt uppbördsförordningen den för lönta— gare avsedda källskatten — preliminär A-skatt — beräknas efter årligen fast- ställda tabeller. Vad angår den statliga inkomstskatten skall tabellerna grundas på bland annat den förutsättningen, att den skattskyldige medgives avdrag för kommunala utskylder med belopp, motsvarande de utskylder, som enligt tabel— lerna skall ingå i den preliminära skatten. För beräkning av dessa utskylder skall ligga till grund den utdebitering, som i vederbörande kommun bestämts för inkomståret. Medan sålunda vid preliminärskatten avdrag beräknas med hänsyn till de å inkomsten under inkomståret — beskattningsåret — belöpande kommu— nalutskylderna, medgives däremot vid den på grund av taxeringen verkställda beräkningen avdrag för den kommunalskatt, som hänför sig till inkomsten året dessförinnan.

Såsom framhållits av 1949 års uppbördssakkunniga i deras första betänkande (SOU 1950: 7) medför ovannämnda förhållande, att vid stigande inkomst skat— tetabellerna upptager ett för högt kommunalskatteavdrag. Härigenom blir den preliminära skatten för låg, vilket medför att kvarstående skatt måste uttagas. Detta får särskilt ogynnsamma verkningar beträffande skattskyldiga, som för första gången inträder i förvärvslivet. Enahanda resultat uppkommer vid flytt— ning till kommun med högre kommunal utdebitering än i den tidigare kommu- nen. Ä andra sidan blir tabellskatten för hög om inkomsterna minskar från det ena året till det andra eller om flyttning sker till kommun med lägre kommunal utdebitering än i den tidigare.

Det ovan berörda förhållandet, att enligt nuvarande bestämmelser avdrag vid statsskattetaxeringen normalt medgives icke för den kommunalskatt, som belöper å beskattningsårets inkomst utan för den kommunalskatt, som hänför sig till

året före beskattningsåret, medför även andra olägenheter än dem, som direkt sammanhänger med uppbördsförfarandet. Vid jämn inkomst och oförändrad utdebitering är det utan betydelse om avdrag medgives för det ena eller andra årets kommunalskatt. Avviker däremot inkomsten under året närmast före beskattningsåret mera avsevärt från beskattningsårets inkomst blir utskyldsav— draget oproportionerligt i förhållande till denna senare inkomst, vilket i in- komstlägen, där skatten är progressiv, får mindre tillfredsställande verkningar. Dessa framträder med särskild tydlighet i sådana fall, där skattskyldig icke haft någon inkomst alls under året före beskattningsåret. Orsaken härtill kan exem— pelvis vara den, att den skattskyldige först under beskattningsåret inträtt i för- värvslivet. Nu avsedd skattskyldig drabbas av en i förhållande till skattskyldiga med jämnare inkomstförhållanden högre beskattning, vilken till följd av stats-

skattens progressivitet i regel icke utjämnas genom lindrigare beskattning något 0 senare ar.

De sakkunnigas förslag

Av i det föregående angivna skäl har de sakkunniga ansett sig böra till be- handling upptaga frågan om bibehållande i dess nuvarande utformning av rät— ten att vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för kommunala utskylder. Härvid har de sakkunniga fäst huvudsaklig vikt vid de erinringar, som enligt lämnad redogörelse kan framställas mot utskyldsavdraget ur de syn- punkter, som sammanhänger med taxerings— och uppbördsförfarandet. Enligt vad de sakkunniga kunnat finna utgör nuvarande bestämmelser om utskyldsav- draget ett avsevärt hinder såväl för ett förenklat deklarations- och taxeringsför— farande som för uppnående av överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten. Det sistnämnda har särskilt avseende å det stora flertalet skatt— skyldiga, som har att erlägga preliminär A—skatt.

De sakkunniga har övervägt olika möjligheter att lösa förevarande fråga. Den ur förenklingssynpunkt radikalaste lösningen skulle givetvis vara att helt avskaffa utskyldsavdraget. Därvid skulle -— för att utskyldsavdragets slopande i princip icke skulle innebära någon skatteskärpning — skatteskalorna för den statliga inkomstskatten omarbetas med utgångspunkt från den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i riket. Detta borde ske på sådant sätt, att den statliga inkomstskatten gåve samma utbyte som för närvarande. De sakkunniga vill emellertid erinra om att, då avdragsrätten infördes, detta motiverades med att därigenom skulle undanröjas de orättvisor, som föranleddes av ojämnheterna i den kommunala beskattningen. Under den tid, som förflutit efter det avdrags— rätten infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning, har åtskilliga åtgär- der vidtagits i syfte att utjämna det kommunala skattetrycket. Såsom framgår av nedanstående sammanställning föreligger emellertid alltjämt en avsevärd olikhet i fråga om storleken av den kommunala utdebiteringen.

Kommunområden i riket fördelade å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebiteringl ) enligt beslut år 1953,

Utdebitering per skattekrona (avjämnad till hela krontal)

Orts- Summa grupp 8 9 10 11 12 13 14 15161718 20 omr.

II 1 13 166 440 408 205 63 14 3 — — 1.313 III 1 3 37 144 288 323 199 107 23 8 — 1.133 IV — 1 5 13 12 14 29 58 30 19 7 1 189

V — — 2 2 3 2 11 23 18 17 11 — 93

S:a områden 2 17 210 599 711 544 302 202 74 44 18 4 1 2.728

1) Innefattar utdebitering av allmän kommunalskatt (inkl. församlingsavgift och municipalskatt), landstingsmedel och tingshusmedel.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser de sakkunniga det tveksamt om man för närvarande helt kan bortse från variationerna i den kommunala utdebi— teringen vid uttagande av den statliga inkomstskatten. Ehuru utskyldsavdragets avskaffande på det sätt som ovan antytts skulle leda till den största förenklingen och därför — i den mån utvecklingen av den kommunala beskattningen kan befinnas det medgiva — bör betraktas såsom ett eftersträvansvärt framtidsmål, synes det för närvarande lämpligast att söka utfinna en annan metod, varigenom de med nuvarande bestämmelser förenade olägenheterna i görligaste mån elimineras.

På nya avdragsregler bör uppställas krav på enkelhet i tillämpningen. Vidare bör reglerna utformas så, att avdraget kommer att avse beskattningsårets in- komst och icke som nu inkomsten under året före beskattningsåret.

Såvitt de sakkunniga kunnat finna saknas möjligheter att vidtaga förenklingar av något värde, om man skall bibehålla nuvarande eller något detta liknande system för medgivande av avdrag för erlagda eller debiterade kommunala ut- skylder. Önskemålet om hänsynstagande vid den statliga inkomsttaxeringen till att inkomsten jämväl är — på olika sätt i olika kommuner — kommunalt beskat- tad skulle emellertid i stället kunna tillgodoses genom att det nuvarande ut- skyldsavdraget slopas men att den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten minskas förutom med ortsav- drag och, i förekommande fall, avdrag för nedsatt skatteförmåga med ytterligare ett belopp, som ersätter utskyldsavdraget. Beräkning av beskattningsbar inkOmst skulle därvid tillgå så, att taxerad inkomst minskades med ortsavdrag, varefter återstoden reducerades med ett procenttal, motsvarande den till närmaste hela krontal avjämnade kommunala utdebiteringen samt, i förekommande fall, med avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Metoden för den ifrågasatta beräkningen belyses i vad avser fysisk person av följande exempel: ' '

En gift skattskyldig, som bor i ortsgrupp V, har en taxerad inkomst — vid vars beräkning utskyldsavdrag icke skolat göras — å 10.000 kronor. Avdrag för nedsatt skatteförmåga ifrågakommer ej. Den kommunala utdebitering, efter vilken preliminär skatt uttagits under beskattningsåret, utgör sammanlagt 12 kronor per skattekrona.

Taxerad inkomst ................................. 10.000 Avgår ortsavdrag ................. ' ............... 4.000

6.000 Reduktion motsvarande utskyldsavdrag ..............

Beskattningsbar inkomst

Beräkningen av beskattningsbar inkomst skulle ske enligt tabell, som för viss taxerad inkomst utvisade den beskattningsbara inkomsten. Särskild tabell skulle erfordras för varje ortsgrupp och förekommande till helt krontal avjämnad kommunal utdebitering.

Under förutsättning, att skattskyldig taxerades statligt och kommunalt för hela sin inkomst i en och samma kommun samt att inkomster och avdrag över— ensstämde vid den statliga och kommunala taxeringen, skulle en sådan anord— ning medföra praktiskt taget samma resultat som utskyldsavdraget i dess nuva— rande utformning. Emellertid förekommer i detta hänseende vissa differenser, som medför, att det ifrågasatta systemet i åtskilliga fall icke ger helt samma resultat som det nuvarande.

De omständigheter, som vanligen föranleder en bristande överensstämmelse mellan den statliga och den kommunala taxeringen och beskattningen, återgives i nedanstående sammanställning:

1) De kommunala och statliga ortsavdragen är bestämda till olika belopp. Vidare kan, där inkomsten hänför sig till annan kommun än hemortskommunen, förekomma att ortsavdraget icke kan utnyttjas vid den kommunala men väl vid den statliga taxeringen. Slutligen kan avdrag för nedsatt skatteförmåga medgi- vas med skilda belopp vid de båda taxeringarna.

2) I sådana fall, där inkomst skall kommunalt beskattas i annan kommun än hemortskommunen, beräknas kommunalskatten efter den utdebitering som fastställts i förstnämnda kommun. Denna kan mer eller mindre avvika från utdebiteringen i hemortskommunen.

3) Vid den kommunala taxeringen medgives avdrag för underskott i förvärvs— källa endast i den kommun, där inkomst av förvärvskällan skall beskattas. Mot— svarande begränsning gäller däremot icke vid den statliga taxeringen.

4) Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag kan utgå med olika belopp vid den kommunala och den statliga taxeringen. (46 S 3 mom. kommunalskattelagen och 4 S 2 mom. första stycket förordningen om statlig inkomstskatt.) Den enligt

4 S 2 mom. andra stycket gift man medgivna avdragsrätten för hustru, som utfört arbete i viss förvärvskälla, har ingen motsvarighet vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. 5) Enligt den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen av fastighetsbe— skattningen, vilken skall tillämpas från och med 1956 års taxering, skall vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten tillägg ske för s. k. garantibelopp, utgörande fyra procent av taxeringsvärdet å skattskyldig tillhörig fastighet. I den mån garantibeloppet överstiger inkomsten av fastig- heten blir den kommunala inkomsttaxeringen högre än den statliga inkomst- taxeringen, vid vilken garantibeskattning icke förekommer. Ovan angivna förhållanden medför att resultatet av ett vid bestämmande av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten på ovan angivet sätt beräknat avdrag för vad som motsvarar de kommunala skatterna mer eller mindre kommer att avvika från de resultat, som erhålles genom avdrag för kommunala utskylder enligt nuvarande bestämmelser. Det må emellertid fram— hållas, att jämväl det nuvarande systemet är behäftat med brister och att frågan om huruvida och på vad sätt hänsyn vid den statliga beskattningen skall tagas till att inkomsten jämväl är kommunalt beskattad i sista hand är en bedöm— ningsfråga. Den omständigheten att det föreslagna systemet i vissa fall ger något olika resultat utgör därför i och för sig icke anledning att tillerkänna de nuva— rande reglerna företräde. För det stora flertalet skattskyldiga skulle avvikelserna inskränka sig till den bristande överensstämmelsen mellan de statliga och kommunala ortsavdragen. Detta missförhållande skulle emellertid kunna elimineras genom en korrigering av de statliga ortsavdragen. Höjes dessa för gift skattskyldig med 200 kronor, för skattskyldig, som avses i 8 $ 1 mom. fjärde stycket förordningen om statlig inkomstskatt med 150 kronor och för annan skattskyldig med 100 kronor, skulle ifrågasatt anordning lämna i huvudsak samma resultat som nuvarande avdrags— system. I vad mån efter en sådan höjning av de statliga ortsavdragen den stat- liga skattebelastningen alltjämt skulle i nu ifrågavarande avseende avvika från den nuvarande framgår av en i bilaga till betänkandet intagen redogörelse. Av skäl, som framgår av vad som ovan anförts under punkt 5), skulle inom det föreslagna systemet icke kunna inrymmas avdragsrätt för den effektiva fas- tighetsskatten, d. v. 5. den kommunalskatt, som utgår på grund av att inkomst av fastighet icke uppgår till fyra procent av det fastigheten åsatta taxeringsvär— det. Eftersom den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast egendom, föreligger i och för sig icke egentliga skäl, varför den effektiva fastighetsskatten skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare kan erinras om att enligt proposition nr 186 till 1953 års riksdag och det vid samma års riksdag av bevillningsutskottet avgivna betänkandet nr 49 enighet synes råda om att den kommunala fastighetsbeskattningen bör så småningom avveck— las. Som ett led i denna avveckling beslöts vid ovannämnda riksdag en sänkning från 5 till 4 av det repartitionstal, som ligger till grund för fastighetsskattens

beräkning. Detta beslut innebar för fastighetsägarna en icke oväsentlig lättnad i den kommunala beskattningen. Anses fastighetsägarna det oaktat böra kom— penseras för den skärpning i den statliga beskattningen, som skulle följa av ett avskaffande av nuvarande rätt till avdrag för den del av de kommunala skat- terna, som motsvarar den effektiva fastighetsskatten, föreligger möjligheten att — samtidigt som därmed tages ännu ett steg i avvecklingen av fastighetsbeskatt- ningen —- genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet.

Vad angår de övriga omständigheter, som enligt ovan lämnad redogörelse skulle komma att vid ifrågasatt omläggning av utskyldsavdraget föranleda vissa förändringar i den statliga beskattningen, anser de sakkunniga dessa icke vara av den betydenhet, att de bör utgöra hinder för en eftersträvad förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet eller för att i uppbördshänseende uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten.

I ett avseende innebär den föreslagna metoden en förbättring, eftersom avdra- get skulle hänföra sig till den inkomst, som taxeras, och icke såsom nu till ett tidigare års inkomst. För närvarande kan det inträffa, att en person icke kan utnyttja sitt utskyldsavdrag på grund av att han icke har tillräcklig inkomst under det år, då debetsedel upptagande kommunala utskylder erhålles.

De sakkunniga föreslår sålunda att det nuvarande vid den statliga inkomst- taxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder, som debiterats på grund av taxering under beskattningsåret eller varå den skattskyldige eljest under sistnämnda år erhållit debetsedel, utbytes mot ett på ovan angivet sätt utformat avdrag vid beräkning av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten.

Enligt 19 5 lagen om folkpensionering utgår folkpensionsavgiften med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Då de sakkunnigas förslag i visst avseende innebär ändring i grunderna för beräkning av den taxe— rade inkomsten, torde, om förslaget genomföres, böra övervägas i vad mån detta bör medföra ändring av ovannämnda procentsats.

Storleken av en persons till statlig inkomstskatt taxerade inkomst är vidare av betydelse för rätten att åtnjuta vissa statsbidrag av social natur. Därest ut— skyldsavdraget omlägges på sätt de sakkunniga föreslagit, bör jämväl prövas, i vad mån ändringar i berörda bestämmelser är erforderliga.

VII. Avdraget för försäkringspremier och

sjukförsäkringsavgifter

Tillkomsten av avdragsrätten

Rätt till avdrag för försäkringspremier vid den statliga beskattningen infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning. I proposition till nämnda års riksdag med förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 88), vari föreslogs en sådan avdragsrätt, framhöll departementschefen, att ett avdrag för försäkringspremier i viss mån borde bli en sporre till sparsamhet och vore ägnat att i vissa avseenden utjämna skiljaktigheter i skattskyldigheten mindre inkomsttagare emellan. Avdraget, ehuru tillförsäkrat en var skattskyldig intill ett belopp av 200 kronor, innebure dock framförallt ett medgivande åt den, som i avsaknad av annan inkomst än av eget arbete sökte trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdomsfall, olycksfall m. m.

Genom beslut vid 1920 års riksdag infördes avdragsrätt för försäkringspre- mier jämväl vid den kommunala beskattningen.

1921 års kommunalskattekommitté upptog i sitt betänkande (SOU 1924: 53) förslag till ett allmänt försäkringsavdrag å 100 kronor, som dock skulle få åtnjutas endast om premiernas sammanlagda årliga belopp icke översteg 100 kronor. Fyra ledamöter av kommittén reserverade sig häremot och förordade bibehållande av gällande 200-kronorsavdrag.

I proposition (nr 102) till 1927 års riksdag med förslag till kommunalskattelag m. m. anförde departementschefen i fråga om försäkringsavdraget: ”I flera av de avgivna yttrandena har avdragets borttagande föreslagits. Med beaktande härav och med hänsyn till den omläggning av försäkringsanstalters och försäk— ringstagares beskattning, som jag föreslår, och som medför, att avdraget för vissa försäkringspremier medgives till fullo, har jag ansett detta allmänna, ute— slutande av sociala skäl betingade avdrag för försäkringspremier kunna begrän- sas till 100 kronor. Detta belopp synes vara för sitt ändamål fullt tillräckligt, särskilt som de mindre inkomsttagarna i regel icke torde hava försäkringar med högre årliga premier än 100 kronor. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen att icke medgiva något avdrag alls, då de under året erlagda premierna översti- git 100 kronor, har icke upptagits, då nämnda regel synes mig irrationell och ledande till obilliga resultat.”

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag, det 5. k. kommunalskatteut— skottet, förordade i sitt utlåtande (nr 1), att avdraget borde bibehållas vid 200 kronor, trots'att avgifter för vissa försäkringar, som enligt gällande bestäm— melser inginge i 200—kronorsavdraget, enligt förslaget i propositionen finge till fullo avräknas.

I 1928 års proposition med omarbetat förslag till kommunalskattelag m. m. (nr 213) biträdde departementschefen denna utskottets uppfattning och riksda- gens beslut avfattades i enlighet därmed.

I det tidigare omnämnda år 1941 avlämnade betänkandet med allmänna rikt- linjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder (SOU 1941: 5) föreslog utredningsmannen, att det allmänna avdraget för försäkringspremier skulle avskaffas. Som motivering till förslaget anfördes bl. a., att avdraget ur social synpunkt i stort sett förlorat sin betydelse och att man genom att avskaffa detta och andra avdrag skulle komma att uppnå bättre överens- stämmelse mellan netto- och bruttoinkomst.

Förslaget mötte i denna del kritik under remissbehandlingen, enär avdraget fortfarande ansågs motiverat av sociala skäl, och föranledde icke heller någon lagstiftningsåtgärd i samband med genomförandet av 1945 års uppbördsreform.

Försäkringsavdraget upptogs ånyo till behandling i det av 1944 års skatte- kommitté avgivna betänkandet med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948: 22). Däri föreslogs, att försäkringsavdraget skulle höjas till 300 kronor med hänsyn till att kommitténs förslag till utformning av räntebeskattningen medförde en viss minskning av förmånerna i beskattningshänseende.

Departementschefen ansåg sig emellertid i proposition till 1950 års riksdag (nr 93) icke böra föreslå någon höjning av försäkringsavdraget. Departements— chefen anförde i samband härmed, att vid en blivande allmän revision av skatte— lagstiftningen borde övervägas i vad mån ytterligare förenklingar kunde genom- föras i fråga om beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringsta— gare. Vid en dylik revision borde bl. a. prövas frågan om avskaffande av 200— kronorsavdraget.

I de likalydande motionerna I: 59 och II: 62 samt de likalydande motionerna I: 238 och II: 287 vid 1950 års riksdag yrkades en höjning av försäkringsavdra— get för äkta makar till 400 kronor. I de båda sistnämnda motionerna yrkades jämväl en höjning av avdraget för ensamstående till 300 kronor.

I sitt betänkande (nr 49), som bifölls av riksdagen, tillstyrkte bevillnings— utskottet ovannämnda yrkanden, såvitt avsåg äkta makar, och anförde därvid: ”Utskottet finner i likhet med motionärerna skäl tala för en höjning av maximi- beloppet för ifrågavarande avdrag beträffande äkta makar. Detta innebär dock icke, att utskottet tagit ställning mot den av departementschefen anförda moti- veringen för bibehållande av nuvarande gräns. Därest det vid en senare omlägg- ning av avdragsrätten i allmänhet befinnes lämpligt att helt borttaga rätten till

sådant avdrag, varom nu är fråga, bör den nu föreslagna höjningen icke utgöra hinder härför.”

Socialförsäkringsutredningen berörde i sitt betänkande rörande sjukförsäk— ring och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39) frågan om avdragsrätt vid be- skattningen för avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen. Utredningen för— klarade därvid, att den utginge ifrån att berörda avgifter i sin helhet skulle vara avdragsgilla.

Ifrågavarande spörsmål upptogs därefter till behandling i en inom finans— departementets rättsavdelning år 1953 upprättad promemoria angående vissa beskattningsfrågor, aktualiserade av sjukförsäkringsreformen. I promemorian anfördes därom bl. a. följande: ”Som 46 5 kommunalskattelagen-är utformad, skulle avgift till den allmänna sjukförsäkringen — liksom f. n. avgift till sjuk— kassa — bli avdragsgill i den mån den rymmes inom försäkringsavdraget. Den främsta anledningen till att detta avdrag infördes, lär ha varit att man på detta sätt velat uppmuntra de skattskyldiga att skaffa sig försäkringsskydd vid sjuk- dom eller dödsfall. Om man ser enbart till detta syfte saknas anledning att låta avgiften till den obligatoriska sjukförsäkringen bli avdragsgill ens inom ramen för försäkringsavdraget. Med hänsyn till att en så beskuren avdragsrätt skulle medföra en skattehöjning för dem, som nu ånjuter avdrag för avgift till erkänd sjukkassa, talar vissa skäl för att den nuvarande avdragsrätten inom försäk— ringsavdragets ram tills vidare behålles. Då" uppkommer emellertid spörsmålet, om ramen för försäkringsavdraget bör vidgas. Om så ej sker, kommer möjlig- heterna att utnyttja avdraget för andra premier och avgifter att minska avse— värt. Huruvida försäkringsavdraget kommer att behållas i framtiden är emeller- tid som förut framhållits i viss mån ovisst. 1950 års skattelagssakkunnigas under- sökningar av frågan torde bli klara inom en relativt snar framtid. Under sådana förhållanden synes det icke lämpligt att nu vidtaga vare sig någon allmän höj- ning av maximibeloppen för försäkringsavdraget eller en sådan ändring av 46 5 kommunalskattelagen, att den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften icke blir hänförlig till sådana avgifter, för vilka avdrag må åtnjutas inom försäkringsav- dragets ram. Dessa frågor synes i stället böra närmare övervägas sedan 1950 års skattelagssakkunnigas utredning föreligger.”

I proposition (nr 64) till 1954 års riksdag förklarade sig departementschefen biträda det i promemorian framlagda förslaget.

Med anledning av propositionen yrkades i likalydande motionerna I: 399 och II: 511, att försäkringsavdraget måtte höjas till 300 kronor för ensamstående och 550 kronor för äkta makar, och i de likalydande motionerna I: 398 och II: 513 samt i motion II: 510 yrkades en höjning av försäkringsavdraget för ensamstående till 300 kronor och för äkta makar till 600 kronor. I de likaly- dande motionerna I: 400 och 11: 512 hemställde motionärerna, att avgiften till såväl den obligatoriska som den frivilliga sjukförsäkringen skulle liksom folk- pensionsavgiften bli avdragsgill i dess helhet utanför ramen för försäkrings- avdraget.

Riksdagen beslöt emellertid i enlighet med det i propositionen framlagda för- slaget.

Förmåner ocla avgifter enligt lagen om allmän sjukförsäkring

Lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring träder i kraft den 1 januari 1955.

Sjukförsäkringen handhaves av allmänna sjukkassor och är dels obligatorisk och dels frivillig.

Varje i riket bosatt svensk medborgare, som uppnått 16 års ålder, liksom i riket bosatt och mantalsskriven utlänning skall med vissa undantag vara med— lem i allmän sjukkassa.

Den obligatoriska sjukförsäkringen omfattar en sjukvårdsförsäkring och en sjukpenningförsäkring, den senare i form av försäkring för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Samtliga sjukkassemedlemmar och deras barn under 16 år är sjukvårds— försäkrade. Sjukvårdsförsäkringen omfattar ersättning för läkar— och sjukhus— vård, resor till och från läkare och till sjukhus samt efter vederbörande sjuk— kassas beslut ersättning för sjukgymnastik, bad, massage m. m.

Sjukkassemedlem, vilkens årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 1.200 kronor, är berättigad till en grundsjukpenning av tre kronor om dagen (sjukpenningklass 1). Detsamma gäller gift kvinna utan förvärvsarbete, som sammanlever med mannen, och till vilken icke utgår folkpension. Till grund- sjukpenningen utgår barntillägg för den, som är försörjningspliktig för barn under 16 år.

Om sjukkassemedlems årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1.800 kronor tillförsäkras han utöver grundsjukpenningen en tilläggssjukpenning, som fast— srälles i förhållande till storleken av årsinkomsten av tjänst, dock högst 17 kronor om dagen (sjukpenningklasserna 2—13).

Under tid, då sjukpenningförsäkrad medlem åtnjuter sjukhusvård, ersättes sjukpenningen av hempenning, som är lägre än sjukpenningen.

Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller en karenstid av tre dagar.

Både i fråga om ersättningen för sjukhusvård och för sjukpenningförsäkringen gäller en sjukhjälpstid av högst 730 dagar. För folkpensionärer är dock mot- svarande tid högst 90 dagar.

Den frivilliga sjukförsäkringen, som endast omfattar sjukpenningförsäkring, är avsedd dels för den, vars inkomst helt eller delvis härrör av annat förvärvs— arbete än tjänst, dels för obligatoriskt sjukpenningförsäkrad hustru, som sam- manlever med mannen, och dels för vissa studerande. Inträde i den frivilliga försäkringen kan som regel endast meddelas, om medlemmen har god hälsa och ej fyllt 55 år. Sjukhjälpstiden är densamma som vid den obligatoriska för.- säkringen.

Beträffande obligatoriskt sjukpenningförsäkrad hustru och studerande är försäkringen begränsad, så att den sammanlagda sjukpenningen på grund av obligatorisk och frivillig försäkring icke får överstiga 6 kronor om dagen. För annan får tilläggssjukpenningen högst uppgå till så stort belopp, att den, tillsammans med tilläggssjukpenningen på grund av den obligatoriska försäk- ringen, utgör det belopp vartill den obligatoriska tilläggssjukpenningen skulle ha uppgått, om hela inkomsten varit av tjänst.

För studerande gäller en karenstid av 18 dagar. För andra medgives valrätt mellan olika karenstider, 3, 18, 33 eller 93 dagar.

Enligt lag den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp äger kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, vid havandeskap och barns- börd rätt till moderskapshjälp i form av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning. I ekonomiskt avseende utgör moderskapsförsäkringen en del av den allmänna sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen skall delvis finansieras genom avgifter från de försäkrade.

Avgifterna till den obligatoriska försäkringen avser dels sjukvårdsförsäk— ringen, dels försäkringen för grundsjukpenning jämte barntillägg och dels för- säkringen för tilläggssjukpenning. Avgifterna uppbäres i samband med skatte- uppbörden.

Enligt 33 5 sjukförsäkringslagen skall avgift för sjukvårdsförsäkringen erläggas av medlem, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser, bestämts till minst 1.200 kronor, och som icke uppbär folkpension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem, som vid utgången av det år avgiften avser, är försäkrad för sådan sjukpenning och vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst 1.200 kronor.

Vad om medlems taxerade inkomst sägs, skall i fråga om gift skattskyldig gälla om makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Overstiger den samman- lagda avgiften för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning två procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året efter det, avgiften avser, skall avgiften nedsättas till två procent av nämnda inkomst. I fråga om äkta makar, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestäm— melser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften av makarnas samman— lagda taxerade inkomst.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem, som är försäkrad för sådan sjukpenning.

Inom samma sjukkassa skall sjukförsäkringsavgifterna var för sig vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga medlemmar samt beräknas i hela krontal. Därest sjukförsäkringsavgiften uppgår till lägre belopp än fem kronor, skall avgift icke påföras.

Enligt preliminära beräkningar kan årsavgiften till den obligatoriska sjuk— försäkringen och moderskapsförsäkringen beräknas komma att genomsnittligt uppgå till nedan angivna belopp.

Årsinkomst av tjänst uppgår till men ej till Avgift

Endast sjukvårdsförsäkring ......... — 24 Sjukpenningklass 1.800 52 2.400 60

3.000 67 3.600 72 4.200 79 5.000 84 5.800 92 6.800 97 8.400 109 10.200 121 12.000 133 14.000 146

— 158

Ovannämnda avgifter är beräknade efter nuvarande sjukvårdstaxa och för— valtningskostnader och hänsyn har icke tagits till sådana förmåner som sjuk— gymnastik, massage m. m., varom vederbörande sjukkassa kan besluta.

Avgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägges direkt till sjukkassan och skall vara så avvägda, att de i förening med andra för sjukkasse— verksamheten tillgängliga medel antages förslå till infriande av förfallna utfäs- telser och till erforderlig fondbildning. Avgifterna är beroende av medlemmens ålder, sjukpenningens storlek och karenstidens längd.

Avgiften för den frivilliga sjukförsäkringen, inberäknat den obligatoriska avgiften för sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning, beräknas till lägst 56 kronor och högst 371 kronor.

Gällande bestämmelser

Enligt 19 S kommunalskattelagen gäller bl. a., att till skattepliktig inkomst icke skall räknas ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av försäkring, som icke tagits i samband med inkomst av tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta. Till skattepliktig inkomst räknas icke heller belopp, som till följd av

försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapital- försäkring.

Genom lag den 7 maj 1954 (nr 204), som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års taxering, har i ovannämnda paragraf införts ett nytt stadgande, enligt vilket även ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa tillfallit den försäkrade, icke skall utgöra skattepliktig inkomst.

Jämlikt 46 S 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig i hemorts- kommunen åtnjuta avdrag för premier eller andra avgifter, som den skatt— skyldige erlagt för kapital-, arbetslöshets-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp. En förutsättning för avdragsrätten är, att försäkringarna äges av den skattskyldige, hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är begränsad till högst 200 kronor för ensamstående och tillsammans högst 400 kronor för äkta makar. Har skatt— skyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdraget åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Enligt ovannämnda lag den 7 maj 1954 (nr 204) är sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, avdragsgill, i den mån den rymmes inom ramen för försäkringsavdraget.

De sakkunnigas förslag

Rätt för skattskyldig att vid inkomsttaxeringen åtnjuta allmänt avdrag för vissa personliga försäkringspremier och försäkringsavgifter utgör ett avsteg från eljest i skattelagarna gällande principer i fråga om beskattning av försäk- ringstagare. Innebörden av dessa principer är att antingen medges avdrag för erlagda försäkringspremier och beskattas utfallande försäkringsbelopp eller också vägras avdrag men föreligger helt eller delvis skattefrihet för det utfallande försäkringsbeloppet. Såsom framgår av redogörelsen för tillkomsten av ifrågavarande avdragsrätt motiverades avdragsrätten vid dess införande med att den skulle utgöra en sporre till sparsamhet och stimulera intresset att trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdom, olycksfall m. m.

Ett av de alternativ, som de sakkunniga anser bör övervägas vid genom— förande av en förenkling av taxerings— och uppbördsförfarandet, innefattar avskaffande av avdragsrätten för försäkringspremier och försäkringsavgifter. Till utjämnande av den skatteskärpning, som skulle bli en följd av avdrags- rättens slopande, borde i så fall enligt de sakkunnigas mening genomföras en viss höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen. Såsom framgår av vad som anförts i första avsnittet av betänkandet skulle nu angivna alternativ vara mest tillfredsställande ur förenklingsSynpunkt. Besväret med ifyllande av självdeklaration skulle liksom taxeringsmyndigheternas kontroll— arbete underlättas, varjämte beträffande skattskyldiga med preliminär A—skatt skulle ernås bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten.

Då i tidigare sammanhang framförts tanken på slopande av avdraget för försäkringspremier har häremot framförts betänkligheter från skilda håll. De omständigheter, som föranlett dessa betänkligheter, torde icke ha undergått någon större förändring. De sakkunniga har med hänsyn härtill icke ansett sig böra föreslå den ur förenklingssynpunkt mest rationella lösningen av före- varande fråga — avdragets avskaffande. Särskilt för skattskyldiga, som vid tecknandet av försäkring räknat med möjligheten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för de utgående premierna, torde en sådan lösning framstå som en orättvisa.

Med framhållande av att avdragets avskaffande givetvis skulle medföra den största förenklingen i taxerings- och uppbördsförfarandet, vill de sak- kunniga emellertid i stället förorda införandet av ett schablonavdrag, till beloppet så bestämt, att det täcker utgifterna för premier och avgifter för flertalet skattskyldiga samtidigt som skattskyldiga med högre sådana avgifter äger att efter i självdeklarationen framställt yrkande komma i åtnjutande av ett. till visst belopp maximerat högre avdrag. För att erhålla underlag till bedömande av till vilket belopp ett på angivet sätt utformat schablonavdrag lämpligen bör bestämmas, har de sakkunniga verkställt vissa undersökningar.

Uppgifter har sålunda inhämtats från länsstyrelserna i Östergötlands, Kris— tianstads och Kopparbergs läns angående den omfattning, vari avdrag för för- säkringspremier och därmed likställda avgifter yrkats vid 1952 års taxering. Uppgifterna avser inom varje län tre taxeringsdistrikt av olika karaktär, nämligen ett stadsdistrikt samt på landet ett industri- och ett jordbruksdistrikt. Det införskaffade materialet är visserligen begränsat men torde ändock kunna i huvudsak anses representativt för landet i dess helhet. En sammanfattning av uppgifterna återgives i nedanstående sammanställning.

Län och taxerings- Antal Antal Kol. 2 Summa Mcdel- Medel- Taxerings— distrikt av- skatt- i % yrkade tal av tal distriktets lämnade skyl- av avdrag yrkade per karaktär deklara diga, kol. 1 Kr avdrag skatt- tioner som skyldig yrkat avdrag Kr Kr

2 5 6

Östergötlands län

Linköpings stads II .. 1.935 190.122 98 stadsdistrikt Åtvidabergs köpings II 1.166 164.210 141 industridistrikt Viby socken ......... 561 38.911 69 jordbruksdistrikt

Kristianstads län

Kristianstads stads II .. 1.160 130.038 stadsdistrikt Bromölla köping ...... 1.905 209.330 industridistrikt Stiby socken ......... 875 73.394 jordbruksdistrikt

Kopparbergs län

Falu stads I .......... 2.470 260.508 stadsdistrikt Grytnäs socken ...... 2.074 209.437 industri- och jordbruksdistrikt Boda socken 1.055 75.629 jordbruksdistrikt

13.201 1.351.579

Såsom framgår av sammanställningen har 76 procent av antalet skattskyldiga i de undersökta taxeringsdistrikten yrkat avdrag för försäkringspremier. Medel- talet av yrkade avdrag utgör 135 kronor. Fördelas yrkade avdrag på samtliga skattskyldiga belöper på varje skattskyldig 102 kronor.

De av de skattskyldiga i ovannämnda taxeringsdistrikt yrkade avdragen fördelade efter avdragens storlek framgår av nedanstående sammanställning.

Län och taxe— Antal skattskyldiga som yrkat avdrag ringsdistrikt 1-50 51—100 101-150 151—199 200 201-250 251-300 301—350 351—399 400 Summa Östergötlands län Linköpings stads II .. 312 361 242 171 77 89 65 39 32 38 1.426 Åtvtdabergs köpings Il 150 190 ' 173 152 69 86 69 36 40 46 1.011 Viby socken 179 97 66 25 12 19 12 5 4 4 423 Kristianstads län Kristianstads stads 11 148 205 138 101 75 50 47 34 21 42 861 Bromölla köping . . . . 380 379 289 218 62 119 71 39 18 45 1.620 Stiby socken ........ 158 110 65 49 35 24 35 20 13 27 536

Kopparbergs län Falu stads I ......... 496 469 306 185 143 89 75 46 32 111 1.952

Grytnäs socken ...... 337 320 220 204 58 145 117 58 23 24 1.506 Boda socken ......... 217 182 119 67 24 35 21 10 11 9 695

S:a 2.377 2.313 1.618 1.172 555 656 512 287 194 346 10.030

De verkställda undersökningarna kan icke utan vidare läggas till grund för en bedömning av till vilka belopp schablonavdrag för försäkringspremier bör bestämmas med hänsyn till den skyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgifter, som inträder i och med sjukförsäkringslagens ikraftträdande. Dessa avgifter blir enligt beslut vid 1954 års riksdag avdragsgilla inom ramen för försäkrings— avdraget. Emellertid kan för närvarande några mera tillförlitliga beräkningar av hur sjukförsäkringsavgifterna kommer att påverka försäkringsavdraget icke göras. Dels är nämligen avgifternas belopp ännu ej fastställda och dels är deras inverkan på försäkringsavdraget beroende på i vilken omfattning dessa avgifter kommer att utgå i stället för de nuvarande sjukkasseavgifterna. I den mån sjukförsäkringsavgifterna träder i stället för sjukkasseavgifterna, ökar icke för— säkringsavdragen. Så snart sjukförsäkringsavgifterna blir fastställda, kan i nämnda hänseende noggrannare beräkningar göras.

I avvaktan härpå har de sakkunniga låtit verkställa vissa approximativa beräkningar av det skattebortfall, som kan beräknas uppkomma vid ett schabloniserat försäkringsavdrag av olika storlek. Resultatet av dessa beräk— ningar framgår av följande sammanställning:

Schablonavdrag för Skattebortfall i milj. kr. ensamstående makar för staten för kommuner

100 200 10 9 150 300 25 22 200 400 45 40

För att icke skattebortfallet skall bli för stort och avdragets försäkrings— l'rämjande effekt minska alltför mycket, bör schablonavdragets belopp icke sättas för högt. Å andra sidan får det icke sättas så lågt, att dess värde ur förenklingssynpunkt äventyras. Såsom lämpliga belopp torde kunna ifråga— komma 150 eller 200 kronor för ensamstående samt 300 eller 400 kronor för makar. Med hänsyn till att sjukförsäkringsavgifterna ännu ej är fastställda, är det för närvarande vanskligt att beräkna, hur många skattskyldiga som skulle innefattas under schablonavdrag enligt dessa alternativ. För sin del vill de sakkunniga i avvaktan på besked om sjukförsäkringsavgifternas storlek och de beräkningar, som därefter kan göras, förorda, att schablonavdraget bestäm— mes till de lägre av de nämnda beloppen.

Försäkringsavdragens maximibelopp bör enligt de sakkunnigas mening be- stämmas till 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för gift skattskyldig.

VIII. Sammanställning av de föreslagna åtgärdernas

verkningar

Av de föreslagna förenklingsåtgärderna är utskyldsavdragets omläggning så utformad, att den principiellt icke skall medföra någon ändring i skattebelast— ningen. Övriga åtgärder är däremot av beskaffenhet att medföra skattelindring för det stora flertalet därav berörda och i följd därav vissa inkomstbortfall för stat och kommun. I fråga om inkomstbortfallen bör beaktas, att åtgärderna berör ett mycket stort antal skattskyldiga och att även små skattelindringar därför stiger till icke oväsentliga belopp. Häremot får vägas det värde, man anser sig böra tillmäta förenklingen av deklarations- och taxeringsbestyret samt de ökade möjligheterna till ernående av överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt. Om åtgärderna genomföres, torde en särskild deklarations— blankett enligt förenklat formulär kunna fastställas för skattskyldiga med enkla inkomst- och beskattningsförhållanden.

En sammanställning av det beräknade antalet taxeringar, som påverkas av de olika åtgärderna, och därav följande skattebortfall lämnas här nedan.

Föreslagna åtgärder Antal därav be- Skattebortfall i milj kr. rörda taxeringar för stat för kommuner rn. fl.

1) Schabloniserat avdrag för om-

kostnader i förvärvskällan tjänst 3.000.000 2) Skattefrihet för vissa fastig- hetsinkomster 400.000 3) Skattefrihet för vissa kapital- inkomster 1.240.000 4) Skattefrihet för folkpensioner

och upphävd avdragsrätt för folkpensionsavgifter ........ 4.000.000 5) Schabloniserat utskyldsavdrag 4.000.000 6) Schablonavdrag för försäkrings-

premier och sjukförsäkringsav- 2.500.000

IX. Speciell motivering

Angående skälen för de ändringar, som föreslagits i skatteförfattningarna, hänvisas till vad som anförts i kap. III—VII. Därutöver får de sakkuniga beträffande vissa delar av författningsförslagen anföra följande.

K ommnnals/eattelagen

De föreslagna bestämmelserna i 33 5 2 mom. andra stycket är föranledda av, att avdrag för underskott icke har ansetts böra ifrågakomma, om eller i den mån underskottet är att hänföra till tillämpningen av bestämmelserna i 33 S' 2 mom. första stycket. I praktiken är det visserligen ytterst sällsynt, att under— skott uppkommer vid beräkning av inkomst av tjänst, men stadgandet har ansetts erforderligt med hänsyn till att vissa skattskyldiga med huvudsaklig inkomst av annat slag än av tjänst har mindre arvoden c. d. och att en undan-" tagslös tillämpning av schablonregeln därför skulle medföra uppkomsten av ett antal underskottsavdrag, vartill motsvarighet nu saknas. Detta skulle leda till komplicering av taxeringen.

Bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 50 _6 att folkpension och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn skall medräk- nas i inkomsten vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid exi- stensminimum har införts med anledning av förslaget om att folkpensionsför- måner och bidrag av ovannämnt slag skall vara undantagna från beskattning. Skatteförmågan påverkas av folkpensionen och hänsyn till denna bör därför tagas vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga på samma sätt som gäller om icke skattepliktig del av livränta.

Förordningen om statlig inkomstskatt

Jämlikt lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldig- heten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall skattskyldig, å vilken lagen är tillämplig, endast erlägga sextio procent av de utskylder till den kyrkliga kommunen, som eljest bort utgå. I 9 5 2 mom. första stycket har därför föresla- gits, att utskyldsavdraget för denna kategori skattskyldiga skall reduceras på motsvarande sätt.

Procenttalet för beräkning av det avdrag, som enligt förslaget skall ersätta det nuvarande utskyldsavdraget, har beträffande fysiska personer och oskifta

dödsbon av praktiska skäl föreslagits skola bestämmas med hänsyn till utdebite- ringen i den kommun, där skattskyldig skall taxeras till statlig inkomstskatt. I de allra flesta fallen kommer avdraget med en sådan regel att hänföra sig till den utdebitering, som ligger till grund för den skattskyldiges kommunala ut— skylder. I vissa fall beskattas skattskyldiga av ifrågavarande kategori kommu— nalt för hela eller viss del av inkomsten i annan kommun än den, vars utdebite- ring enligt den föreslagna regeln skulle bli bestämmande för avdraget, men de differenser, som i detta hänseende uppkommer, synes vara av mindre betydelse.

Beträffande juridiska personer (utom dödsbon) däremot, som ofta till mycket avsevärda belopp beskattas kommunalt i annan kommun än där de skall taxeras till statlig inkomstskatt, skulle ifrågavarande regel kunna leda till att avdraget i jämförelsevis hög grad avvek från det verkliga kommunala utskyldsbeloppet. Det synes därför lämpligt att avdraget för de juridiska personerna bestämmes enligt särskild regel. Enligt förslaget skall avdraget beräknas på följande sätt. Om juridisk person för hela eller någon del av sin inkomst skall taxeras till kommunal inkomstskatt i annan kommun än där den skall taxeras till statlig inkomstskatt, uppdelas den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten i olika delar efter förhållandet mellan den juridiska personens i olika kommuner till kommunal inkomstskatt taxerade inkomster. Avdrag beräknas å varje sådan del med begagnande av det procenttal, som svarar mot den sammanlagda till hela krontal avjämnade kommunala utdebiteringen i vederbörande kommun. Den juridiska personens hela avdrag blir summan av de å de olika delarna beräknade avdragen. Det föreslagna beräkningssättet torde icke bli alltför tyngande för taxeringsarbetet med hänsyn till att antalet skattskyldiga, för vilka beräkningen blir aktuell, är jämförelsevis litet.

Den i 9 S 2 och 3 mom. omförmälda avjämningen till närmaste hela krontal av det sammanlagda beloppet av den kommunala utdebiteringen bör ske på så sätt, att vid öretal över femtio avjämning sker till närmast högre krontal och vid annat öretal till närmast lägre krontal. Något uttryckligt stadgande därom har emellertid icke ansetts erforderligt med hänsyn till att avjämning verkställes efter denna princip enligt bestämmelser i skatteförfattningarna och i uppbördsförordningen.

Bilaga 1 a

Ökningar (+) och minskningar (_) i den statliga inkomstskatten om kommumlskattewvdraget slopas och ersättes med en reduktion av den taxerade inkomsten i proportion till den kommunala utdebiteringen. Gift skattskyldig. Höjning av de statliga ortsavdragen med 200 kronor förutsättes,

Ortsgrupp II Ortsgrupp III Ortsgrupp IV Ortsgrupp V

Beskattningsbar Kommunal utdebitering inkomst 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr

högst 8 000 + 4: 65 +15: 00 25: 34 —-— 4: 86 + 5: 91 +16: 68 27: 46 — 4: 01 + 7: 18 +18: 37 29: 57 — 3: 17 + 8: 45 +20: 06 + 31: 68 8 000— 10 000 + 6: 20 +19: 99 33: 79 —- 6: 48 + 7: 88 +22: 25 36: 61 —— 5: 35 + 9: 57 +24: 50 39:42 — 4: 22 +11: 26 +26: 75 + 42: 24 10 000—— 12 000 + 7: 74 +24: 99 42: 24 — 8: 10 + 9:86 +27: 81 45: 76 -— 6: 69 +11: 97 +30: 62 49: 28 — 5:28 +14: 08 +33: 44 + 52: 80 12 000— 16 000 + 9:68 +31: 24 52: 80 —10: 12 +12: 32 +34: 76 57: 20 — 8:36 +14: 96 +38: 28 61:60 -— 6:60 +17: 60 +41: 80 + 66:00 16000— 20 000 +11: 62 +37: 49 63: 36 —l2: 14 +14: 78 +41: 71 68: 64 —10: 03 +17: 95 +45: 94 73:92 — 7: 92 +21: 12 +50: 16 + 79: 20 20 000—- 30 000 +13: 55 +43: 74 73: 92 —-14: 17 +17: 25 +48: 66 80: 08 —-11: 70 +20: 94 +53: 59 86: 24 —— 9: 24 +24: 64 +58: 52 + 92: 40 30 000— 40 000 +15: 49 +49: 98 84: 48 —16: 19 +19: 71 +55: 62 + 91: 52 —13: 38 +23: 94 +61: 25 + 98: 56 —1(]: 56 +28: 16 +66: 88 +105: 60 40 000—- 60 000 +17: 42 +56: 23 + 95:04 —18: 22 +22: 18 +62: 57 +102: 96 -—15: 05 +26: 93 +68: 90 +110: 88 -—11: 88 +31: 68 +75: 24 +118: 80 60 000—100 000 +19: 36 +62: 48 +105: 60 —20: 24 +24: 64 +69: 52 +114: 40 . 72 +29: 92 +76: 56 +123: 20 —13: 20 +35: 20 +83: 60 +132: 00 100 000—150 000 +21: 30 +68: 73 +116: 16 —22: 26 +27: 10 +76: 47 +125: 84 39 +32: 91 +84: 22 +135: 52 —14: 52 +38: 72 +91: 96 +145: 20 150 000— +22: 88 +73: 84 +124: 80 —23: 92 +29: 12 +82: 16 +135: 20 76 +35: 36 +90: 48 +145: 60 —15: 60 +41: 60 +98: 80 +156: 00

Bilaga 1 b

.,. .

Ogift skattskyldig med barn (utan anställd husföreståndarinna). Hejning av de statliga ortsavdragen med 150 kronor förutsättes,

Ortsgrupp II Ortsgrupp III Ortsgrupp IV Ortsgrupp V

Beskattningsbar Kommunal utdebitering inkomst 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr 8 kr 12 kr 16 kr 20 kr

högst 4 000 + 4: 91 +13: 15

4 000— 6 000 : + 6: 55 +17: 53 6 000— 8 000 : + 8: 18 +21: 91 8 000— 10 000 + 9: 82 +26: 29 10 000— 12 000 +11: 05 +29: 58 12 000— 16 000 +12: 28 +32: 87 21: 38 2: 69 + 5: 86 +14: 41 28: 51 3: 59 + 7: 81 +19: 22 35: 64 — 4: 49 + 9: 77' +24: 02 42: 77 —— 5:39 +11: 72 +28: 83 48: 11 — 6: 06 +13: 19 +32: 43 53: 46 6:73 +14: 65 +36: 04 22: 97 —1: 95 + 6: 97 +15: 89 30: 62 —2: 60 + 9: 29 +21: 19 38: 28 ——3: 26 +11: 62 +26: 49 45: 94 ———3: 91 +13: 94 +31: 79 51: 68 ——4: 40 +15: 68 +35: 76 57: 42 —4: 88 +17: 42 +39: 73 65: 08 -—5: 54 +19: 75 +45: 03 24: 82 -—1: 32 + 7: 92 +17: 16 33: 09 -—1: 76 +10: 56 +22: 88 41: 36 —2: 20 +13: 20 +28: 60 49: 63 -—2: 53 +15: 18 +32: 89 55: 84 —2: 86 +17: 16 +37: 18 62: 04 —3: 30 +19: 80 +42: 90 70: 31 —3: 74 +22: 44 +48: 62 74: 80 72: 73 —6: 19 +22: 07 +50: 33 78: 58 —4: 18 +25: 08 +54: 34 83: 60 74:84 —— 9: 42 +20: 51 +50: 45 80:39 —-6: 84 +24: 39 +55: 62 86: 86 ——4: 62 +27: 72 +60: 06 + 92: 40 81: 97 —10: 32 +22: 47 +55: 26 88: 04 —7: 49 +26: 72 +60: 92 + 95: 13 —5: 06 +30: 36 +65: 78 +101: 20 89: 10 —11: 22 +24: 42 +60: 06 + 95:70 —8: 14 +29: 04 +66: 22 +103: 40 —5: 50 +33: 00 +71: 50 +110: 00 98: 01 -—12: 34 +26: 86 +66: 07 +105: 27 —8: 95 +31: 94 +72: 84 +113: 74 ——6: 05 +36: 30 +78: 05 +121: 00 105: 30 —13: 26 +28: 86 +70: 98 +113: 10 —9: 62 +34: 32 +78: 26 +122: 20 —6: 50 +39: 00 +84: 50 +130: 00 26: 40 35: 20 44: 00 50: 60 57: 20 66: 00

++++++++

20 000— 30 000 : +15: 55 +41: 63 30000— 40 000 +17: 19 +46: 02 40 000— 60 000 : +18: 82 +50: 40 60 000—100 000 : +20: 46 +54: 78 100 000—150 000 +22: 51 +60: 26 150 000— +24: 18 +64: 74 67: 72 — 8: 53 +18: 56 +45: 65

+++++++++ ++++++++++

+ + + + + + 16 000— 20 000 +13: 91 +37: 25 + 60: 59 — 7: 63 +16: 61 +40: 84 + + + + + +

Ensamstående skattskyldig. H

olning av

Bilaga 1 5

de statliga ortsavdragen med 100 kronor förutsättes.

Beskattningsbar inkomst

8kr

Ottsgrupp II

12 kr 16 kr 20 kr

Bkr

Ortsgrupp III Ortsgrupp IV

Kommunal utdebitering

12 kr 16 kr 20 kr

Skr

12 kr 16 kr 20 kr

8kr

Ortsgrupp V

12 kr 16 kr

högst 4 000 4 00!)— 6 000 6 000— 8 000 8 000— 10 000 10 000— 12 000 12 000— 16 000 16 000— 20 000 20 000— 30 000 30 000— 40 000- 40 000— 60 000 60 OOO—100 000 100 000—150 000 150 000—

—— 6: 55 — 8: 73 —10: 91 —13: 09 —14: 73 —16: 37 —18: 55 —20: 73 —22: 92 —25: 10 —27: 28 —30: 01 -——32: 24 — 3: 22 — 4: 29 — 5: 37 —— 6: 44 — 7: 25 — 8: 05 -— 9: 13 ——10: 20 ——11: 27 ——12: 35 —13: 42 —14: 76 —15: 86

+0: 11 +0: 14 +0: 18 +0: 21 +0: 24 +0: 26 +0: 30 +0: 33 +0: 37 +0: 40 +0: 44 +0: 48 +0: 52

+ 3: 43 + 4: 58 + 5: 72 + 6: 86 + 7: 72 + 8: 58 + 9: 72 +10: 87 +12: 01 +13: 16 +14: 30 +15: 73 +16: 90 _— 6: 34 — 8: 45 —10: 56 -—12: 67 —14: 26 ——15: 84 —17: 95 ——20: 06 —22: 18 ——24: 29 -—26: 40 —29: 04 —31: 20 — 2: 90 — 3: 87 —- 4: 84 — 5: 81 — 6: 53 — 7: 26 — 8: 23 _ 9: 20 -—10: 16 —11: 13 —12: 10 —13: 31 —14: 30

+0: 53 +0: 70 +0: 88 +1: 06 +1: 19 +1: 32 +1: 50 +1: 67 +1: 85 +2: 02 +2: 20 +2: 42 +2: 60

+ 3: 96 + 5: 28 + 6: 60 + 7: 59 + 8: 58 + 9: 90 +11: 22 +12: 54 +13: 86 +15: 18 +16: 50 +18: 15 +19: 50 — 6: 02 — 8: 03 -——10: 03 —12: 04 —13: 54 —15: 05 —17: 05 —19: 06 —21: 07 -——23: 07 —25: 08 -——27: 59 ——29: 64 -— 2: 43 — 3: 24 — 4: 05 — 4: 86 — 5: 46 — 6: 07 —— 6: 88 —— 7: 69 — 8:50 — 9: 31 -——10: 12 —11: 13 ——11: 96

+1: 16 +1: 55 +1: 94 +2: 32 +2: 61 +2: 90 +3: 29 +3: 68 +4: 07 +4: 45 +4: 84 ,+5: 32 +5: 72

+ 4: 75 + 6:34 + 7: 92 + 9: 50 +10: 69 +11: 88 +13: 46 +15: 05 +16: 63 +18: 22 +19: 80 +21: 78 +23: 40 — 5: 81 — 7: 74 — 9: 68 —11: 62 —13: 07 —14: 52 —16: 46 —18: 39 —20: 33 —22: 26 —24: 20 -—26: 62 —28: 60 -— 2: 11 — 2: 82 — 3: 52 — 4: 22 — 4: 75 —— 5: 28 -—— 5: 98 — 6:69 —- 7: 39 — 8: 10 — 8: 80 — 9: 68 -—10: 40

+1: 58 +2: 11 +2: 64 +3: 17 +3: 56 +3: 96 +4: 49 +5: 02 +5: 54 +6: 07 +6: 60 +7: 26 +7: 80

41:51”!!! :!: : VI.—unt :: :.: : .:,nläåkuil.uix.zzputi| .