SOU 1954:29

Klenvirke

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

I de direktiv, som meddelats för Södra Sveriges skogsindustriutrednings arbete, har framhållits att svårigheter visat sig föreligga, såväl i södra och mellersta Sverige som på andra håll, att tillvarata virke av klenare dimen- sioner på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Frågan om klenvirkets till- varatagande borde därför utredas. I detta sammanhang finge man enligt direktiven icke förbise andra möjliga användningsområden för klenvirket än som bränsle. Vidare framhölls, att vissa skogsvårdsfrågor och vad där- med stode i samband kunde visa sig vara av den natur, att de borde över- vägas av utredningen. Även möjligheterna att på ett effektivt sätt utnyttja sågverksavfallet borde närmare undersökas.

Med hänsyn till den i direktiven framhållna angelägenheten av att lan— dets skogliga tillgångar överhuvud utnyttjas så rationellt som möjligt och i anledning av till utredningen — för beaktande vid dess arbete -— över- lämnade skrivelser från skilda håll, vari bl. a. yrkas att åtgärder vidtagas av statsmakterna för att underlätta avsättningen av vedhränsle, har utred- ningen ansett det ofrånkomligt att undersöka möjligheterna att tillvara- taga jämväl lövskogstillgångarna och det kvalitetsskadade virket.

Utredningens undersökningar avse hela landet. De ha sålunda icke såsom vid utredningens tidigare undersökningar angående barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning (SOU 1952: 15) och sågverksindu- strien (SOU 1953: 19) begränsats till att i huvudsak avse södra Sverige.

Den 20 mars 1953 förordnades förste förbundsordföranden E. Y. Persson att vara ledamot av utredningen. Direktören H. Wellner har på grund av sjukdom icke deltagit i utredningens arbete i nu förevarande avseende.

Vid undersökningarna ha såsom särskilda sakkunniga medverkat civil- ingenjören E. Bosaeus, e. o. byråchefen i statens handels- och industrikom- mission B. A. Eriksson, civilingenjören S. Å. Lundgren, ingenjören G. Pet- tersson, disponenten S. Rasch, professorn vid statens skogsforskningsinsti- tut U. H. Sundberg —— som självständigt utarbetat tredje kapitlet om kost-

naderna för huggning och transport av virke av klenare dimensioner _— samt chefen för trätekniska avdelningen vid svenska träforskningsinstitu- tet, docenten B. Thunell. De avsnitt i betänkandet, som avse klenvirkets användning för framställning av cellulosa, halvkemisk massa och för trä- försockring, grunda sig bl. a. på en utav chefen för träkemiska avdelningen vid träforskningsinstitutet, professorn E. Hägglund för utredningens råk- ning utarbetad promemoria.

Vidare har utredningen i vissa frågor biträtts av assistenten hos Kungl. Skogsstyrelsen, forstmästaren R. Eriksson samt tf. förste byråsekreteraren därstädes, civiljägmästaren R. F. Ruben.

Utredningen har under arbetet samrått med representanter för Bränsle- utredningen 1951, Kungl. Domänstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Riks— nämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Kungl. Skogsstyrelsen, Statens skogsforskningsinstitut och Svenska träforskningsinstitutet.

Till utredningen har under utredningsarbetets gång överlämnats fram- ställningar dels den 28 april 1949 från Sveriges skogsägareföreningars riks— förbund till chefen för jordbruksdepartementet dels den 25 maj 1949 och den 27 januari 1950 från Sveriges sågverksägares riksförbund till chefen för förutvarande folkhushållningsdepartementet respektive chefen för jord- bruksdepartementet beträffande utnyttjande av klenved och sågverksavfall. Vidare har Kungl. Maj:t den 22 juni 1950 förordnat att till utredningen för beaktande vid dess uppdrag skulle överlämnas riksdagens skrivelse den 31 maj 1950, nr 363, vari framhållits angelägenheten av att under vissa förutsättningar de statliga myndigheterna, där så kunde ske, utnyttjade inhemskt vedbränsle. Innehållet i dessa handlingar har utredningen tagit i övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag.

Sedan utredningen nu fullgjort sitt uppdrag, i vad avser frågan om möj- ligheterna att för olika ändamål använda barrklenvirke, lövvirke, kvalitets- skadat virke och sågverksavfall, får utredningen härmed vördsamt över- lämna sitt betänkande i frågan.

Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna Edström och Olham- mar, dels av ledamöterna Danielsson, Franzén, Heijne och Holgersson. ;

Återstående frågor _ främst rörande massaindustrien — som det an— ! kommer på utredningen att undersöka kommer utredningen att upptaga i till behandling i ett särskilt betänkande. ,

Stockholm den 11 oktober 1954.

Erik Severin

Hj. Adiels Åke Danielsson Gösta Edström Ragnar Franzén Erik Hagberg Otto Heijne Sten E. Holgersson Gösta Olhammar Yngve Persson

B. Sundfeldt / Per Eklund

Utredningens uppdrag och målsättning. Tidigare undersökningar

Direktiven

I direktiven för utredningens arbete framhålles, att det är av utomordent- lig betydelse ur allmän produktions— synpunkt och för utrikeshandeln att landets skogstillgångar utnyttjas så ef— fektivt som möjligt, samt att tillvara- tagandet av virke av klenare dimensio- ner och sågverksavfall därför bör bli föremål för utredningens särskilda upp- märksamhet. I direktiven anföres vidare bl. a. följande.

Den förbättring av skogsvården, som efterhand skett, och det inom de sven— ska skogsindustrierna pågående forsk- nings- och nydaningsarbetet har i olika avseenden lett till betydande framsteg. Genom olika åtgärder torde dock betyd— ligt större värden kunna utvinnas ur den svenska skogen och därtill knutna industrier än som för närvarande är fal- let. Sålunda synas möjligheter föreligga för en ökad cellulosaproduktion om såg— verksavfall och klenvirke utnyttjas i ökad omfattning. Stora svårigheter ha visat sig föreligga såväl i södra och mellersta Sverige som på andra håll att

Remitterade

I den förenämnda skrivelsen från skogsägareföreningarnas riksförbund till chefen för jordbruksdepartementet hemställes, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att möjliggöra en ökad avsätt- ning av brännved, samt att forsknings- och försöksvcrksamheten rörande an— vändningen av ved som bränsle måtte

tillvarata klenvirket på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. I skilda samman- hang —— bl. a. i en särskild skrivelse den 28 april 1949 från Sveriges skogs- ägareföreningars riksförbund till che- fen för jordbruksdepartementet —— har hemställts att frågan om klenvirkets till- varatagande måtte övervägas av stats— makterna. Merendels har man pekat på möjligheterna att öka vedeldningen vid offentliga inrättningar o. dyl. Emeller- tid är det uppenbart, att man genom dylika åtgärder reellt icke löser det be- tydelsefulla problem som klenvirkets avsättning otvivelaktigt utgör.

I direktiven erinras om att Kungl. Maj:t den 31 juli 1945 uppdragit åt sta— tens skogsforskningsinstitut att verk- ställa utredning rörande den framtida tillgången på klenvirke och dettas av— sättning inom olika användningsområ— den ävensom rörande framställnings- kostnader för olika småvirkessortiment för vissa avsättningslägen vid iaktta— gande av utdrivningsteknikens senaste ron.

skrivelser

intensifieras. Enligt riksförbundets me— ning bör särskilt uppmärksammas de tekniska och ekonomiska förutsättning- arna för eldning med vedflis. Riksför- bundet påpekar nödvändigheten ur skogsvårdssynpunkt att brännved utta- ges ur landets skogar och anför vidare följande.

I södra Sverige ökas för närvarande vir— kesförrådet mycket snabbt. Detta föranle— der högst väsentligt ökade virkesuttag, vil— ket även kommer att medföra en kraftig hrännvcdsproduktion, som med nuvarande konsumtion kommer att få svårt att finna avsättning. I Norrland utnyttjas visserli- gen för närvarande en stor del av de sortiment, som normalt användas för ved- bränsle, av industrien för framställning av massa, men i vilken utsträckning detta kommer att ske i ett försämrat konjunk- turläge är ovisst.

Riksförbundet framhåller, att det ur försvarsberedskapssynpunkt är ange- läget, att förutsättningar skapas för att vissa lager av användbar brännved fin- nas disponibla i landet. Riksförbundet erinrar även om de åtgärder för främ- jande av vedeldning, som vidtogos före kriget, såsom vedeldning vid statliga anläggningar.

I skrivelse den 25 maj 1949 till che- fen för folkhushållningsdepartementet har Sveriges sågverksägares riksför- bund hemställt att statsmyndigheterna måtte reglera marknaden så att det blir betryggande avsättning för avfallsve— den, i första hand att den kan komma till användning för träkolstillverkning, samt att statsmyndigheterna måtte un- dersöka i vad mån avfallsved kan utnytt-

Beteckningen klenvirke.

Som klenvirke betecknar utredningen barrvirke under 3”, lövvirke av alla dimensioner, tekniskt skadat virke samt sågverksavfall.

Till barrvirke under 3" hänföras dels toppar, som utfalla då gagnvirke uttages intill en stamdiameter inom bark av 3", dels småträd, vilka två meter ovan stubbhöjd ha en stamdiameter inom bark mindre än 3", vilket ungefärligen motsvarar en brösthöjdsdiameter på bark av 10 cm. Beträffande lövträd av- ser diametermåttct, som använts, dia-

jas för olika ändamål och att »bräns- lebehovet vid landstings- och kommu- nala inrättningar stimuleras så att in- hemskt bränsle åter kan komma till nytta i sådan utsträckning att icke alltför stora lager av avfallsved uppstå.» I skrivelse den 27 januari 1950 till che- fen för jordbruksdepartementet har för- bundet hemställt, att denne måtte re- kommendera att vid allmänna inrätt- ningar av olika slag måtte i största möjliga utsträckning användas ved- bränslen i stället för importerade bräns- len »i de fall priset å vedbränsle kan hållas ekvivalent med eller lägre än priset å importerade bränsleslag».

Även riksdagen har i skrivelse den 31 maj 1950 till Kungl. Maj:t framhållit angelägenheten av att de statliga myn- digheterna, där så kan ske, utnyttja in- hemskt vedbränsle, särskilt i vad angår större uppvärmningsanläggningar, un- der förutsättning att samtliga kostnader för eldning med sådant bränsle icke överstiga motsvarande kostnader vid användning av importerat bränsle.

Samtliga nu nämnda skrivelser ha överlämnats till utredningen för att av utredningen tas i övervägande vid full- görandet av dess uppdrag.

Utredningens målsättning

metern på bark, beträffande småträd vid mätning i brösthöjd. Med tekniskt skadat virke förstås virke, som är bc- häftat med kvalitetsfel, huvudsakligen rötskador. Under sågverksavfall faller, förutom barkavfallet, ribb och bakar, sågspån, splitved och justerändar. Lövskogstillgångarna och det tekniskt skadade virket har utredningen ansett sig böra undersöka med hänsyn till vad i direktiven uttalats om angelägenheten att landets skogstillgångar överhuvud utnyttjas så rationellt som möjligt och

i anledning av de till utredningen över- lämnade skrivelserna från skogsägare- föreningarnas riksförbund och riksda- gen med hemställan om åtgärder från statsmakternas sida för att underlätta avsättningen av vedbränsle.

Tillgångarna på klenvirke äro bety- dande. För närvarande komma endast mindre kvantiteter sådant virke till in- dustriell användning. Det är uppen- bart, att om klenvirkestillgångarna kun- de tillvaratagas för förädling i större utsträckning än som för närvarande är fallet, skulle landet kunna tillföras stora värden.

Problemet rörande klenvirkets ut— nyttjande är icke endast av teknisk utan framförallt av ekonomisk natur, där särskilt kostnaderna för avverkning, barkning och transporter äro av utom- ordentlig vikt. Utredningen har inriktat sina undersökningar på möjligheterna att finna avsättning för klenvirket i första hand som råvara inom förädlings- industrien och i andra hand som bränsle.

Ur skogsvårdssynpunkt är det angelä-

get att virket från småträd och beträf— fande lövträd även virke av grövre di- mensioner kommer till användning. Om det icke visar sig möjligt att ut- nyttja detta Virke för industriella än- damål eller annorledes, kommer skogs- vårdsarbetet att försvåras och bety- dande skador kunna uppstå, särskilt i södra Sverige, där skogens behandlings- enheter äro mindre och mer olikartat sammansatta ifråga om trädslag och trä- dens ålder än i andra delar av landet. Även vid behandlingen av dessa frågor har utredningen ansett de ekonomiska lönsamhetsprinciperna vara av synner— lig betydelse.

Utredningen kommer i fortsättningen att _ där icke annat uttryckligen an- ges — med beteckningen klenvirke avse icke endast barrvirke och lövvirke av klenare dimensioner utan även lövved av grövre dimensioner, tekniskt skadat virke och sågverksavfall.

Utredningen har ansett, att dess upp- drag ifråga om klenvirkets tillvara- tagande måste omfatta hela landet.

Områdesindelning

I några sammanhang har det vid be— handlingen av förevarande problem befunnits lämpligt att indela landet i olika geografiska områden. Härvid har utredningen använt sig av samma in- delning som i utredningens första betänkande om barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning.1 Landet indelas sålunda i följande sex områden.

övre och mellersta Norrland: Norr- bottens, Västerbottens och Västernorr- lands län samt landskapet Jämtland av Jämtlands län. Detta område samman-

1 SOU 1952: 19.

faller i stort sett med riksskogstaxe- ringens flodområdesgrupper I—V.

Dala-Hälsingeområdet: landskapet Härjedalen av Jämtlands län samt Gäv- leborgs och Kopparbergs län.

Östra Mellansverige: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, örebro, östergötlands och Gotlands län.

Västsverige: Värmlands, Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Smålandslänen: Jönköpings, Krono- bergs och Kalmar län.

Skåne, Halland och Blekinge: Ble— kinge, Kristianstads, Malmöhus och Hal— lands län.

År 1931 tillkallade chefen för jord- bruksdepartementet sakkunniga för un— dersökning av möjligheterna att vinna ökad avsättning för inhemska skogs— produkter och ett förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt förutsätt— ningarna för att få till stånd en inten- sivare skogsvård. De sakkunniga antogo namnet 1.931 års skogssakkumziga. En av de sakkunniga verkställd undersök- ning visade att utöver dåvarande av- verkningsvolym kunde per år vid uthål- ligt skogsbruk uttas cirka 10 miljoner m3t virke av klenare barrträdsdimensio- ner samt av avfalls— och lövvirke. En med sådan kvantitet ökad avverkning skulle medföra en betydande arbets- kraftsåtgång, vilket skulle vara av utom- ordentligt värde under då rådande ar- betslöshet. De sakkunniga framlade för- slag som syftade till att skapa flera ar- betstillfällen och att främja skogsvården. I detta syfte företogos åtgärder för att öka användningen av inhemskt ved- bränsle i stället för importerat fossilt bränsle. Sålunda rekommenderade de sakkunniga eldning med ved vid offent- liga anläggningar under förutsättning att merkostnaden ej bleve större än 20 % utöver kostnaden vid användning av importerat bränsle. Vidare framhöllo de sakkunniga önskvärdheten av att anläggningar för framställning av trä- kolsbriketter uppfördes, varvid medel för beredskapsarbeten borde få tagas i anspråk. Ett avsättningsområde för klenved, som de sakkunniga ansågo in— nebära stora utvecklingsmöjligheter, var generatorgasdrift i automobiltrafik. De sakkunniga föreslogo därför inrättan- det av en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer och nedsättning av automobilskatten för fordon, som drevs med träkolsgas.

statsmakterna följde i allt väsent-

Tidigare undersökningar

ligt de sakkunnigas rekommendationer och förslag. Vedeldning infördes vid offentliga inrättningar och anslag be- viljades för en propaganda för ökad vedeldning och för täckande av mer— kostnader vid användande av vedbräns- le i stället för andra bränslen vid stat- liga och vissa andra inrättningar. Re— sultatet blev en ökad vedförbrukning, varigenom avsättning vanns för vissa kvantiteter rensningssortiment, pann- och utskottsved, vilket hade viss be- tydelse för skogsvården. Allteftersom arbetslösheten övervanns förlorades alltmer grunden för stödåtgärderna för vedeldning. Trots en kraftig agitation för användning av vedbränsle kunde ej förhindras att koksimporten steg. Ved— eldningspropagandans huvudsyfte blev närmast att åt vedbränslet söka bevara förefintlig marknad.

Vid krigsutbrottet hösten 1939 voro landets vedtillgångar i stor utsträckning intakta. På grund av handelsavspärr— ningen under krigsåren och åren när- mast därefter fick vedbränslet stor be- tydelse för landets bränsleförsörjning. Från hösten 1939 till och med septem- ber 1948 avverkades sålunda cirka 240 milj. m3t ved för avsalu och kolning, förutom avverkningen för husbehov inom jordbruket, som under samma tid kan beräknas ha uppgått till cirka 90 milj. mat. Årligen avverkades under des- sa år 35—40 milj. mat mot cirka 20—25 milj. mat före kriget. Vissa kvantiteter kommo till användning som industri- bränsle och för framställning av gengas- bränsle. Under de senare åren har för- brukningen av ved för bränsleändamål och för träkolsframställning successivt minskat, varjämte tillverkningen av gen- gasbränsle upphört.

Denna utveckling har väckt oro inom skogsägarekretsar och föranlett bl. a.

den förenämnda skrivelsen år 1949 från skogsägareföreningarnas riksförbund till chefen för jordbruksdepartementet med anhållan om åtgärder i syfte att öka avsättningen av brännved.

Redan 1945 hade i motioner inom riksdagens båda kamrar hemställts, att riksdagen måtte ställa medel till Kungl. Maj:ts förfogande för utredning rörande smävirkesavsättningen i framtiden, sär- skilt med hänsyn tagen till de inhemska vedbränslenas konkurrenskraft vid fri import av fossila bränslen. I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t såsom för- ut nämnts åt statens skogsforsknings- institut att verkställa utredning rörande den framtida tillgången på klenved och dettas avsättning inom olika använd- ningsområden ävensom rörande fram- ställningskostnader för olika småvirkes— sortiment för vissa avsättningslägen vid iakttagande av utdrivningsteknikens se- naste rön. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t åt ingeniörsvetenskapsakademien och tekniska högskolan i Stockholm att i samråd ange möjligheterna till förbätt- ring av nu förekommande värmepan- nor för ved. Skogsstyrelsen ålades att följa och samordna dessa utredningar. Resultatet av ingeniörsvetenskapsakade- miens och tekniska högskolans under- sökning framlades 1947. Undersökning- en gav vid handen, att fliseldning syn— tes innebära en förbättring jämfört med vedeldning i pannor med den i vanliga fall förekommande låga verkningsgra- den men att tekniskt sett varken flis- eldningen eller den rationaliserade ved- eldningen vore fullt tillfredsställande löst, varför mera ingående undersök- ningar och arbetsstudier syntes böra

företagas. Norrlandskommitte'n behandlade i sitt betänkande angående »Skogstillgång—

arna och skogsindustriernas råvaruför- sörjning i Övre och mellersta Norrland» (S.O.U. 1948: 32) möjligheterna att ut-

nyttja avfallsvirket i skogen och såg- verksavfallet. Kommittén framhöll bl. a. att en mera allmänt genomförd sänk- ning av dimensionsgränsen under 3” i topp skulle medföra ett betydligt bättre utnyttjande av avfallsvirket i skogen. En starkt begränsande faktor i fråga om möjligheten att i praktiken tillgodogöra sig den råvarureserv, som ligger i en sänkning av dimensionen, vore emeller- tid kostnaderna för virkets avverkning och transportsvårigheterna. Åtskilliga problem väntade här på sin lösning.

Beträffande lövvirkets utnyttjande på- pekade norrlandskommittén, att detta under normala tider saknat avsättnings- möjligheter och alltså varit att betrakta som avfallsvirke. Som resultat av mång- åriga intensiva forskningar på det cel- lulosatekniska området utnyttjades emellertid numera icke oväsentliga kvantiteter björk- och aspvirke inom cellulosaindustrien.

Kommittén anförde vidare bland an- nat, att åtskilligt skulle vara att vinna genom ett bättre utnyttjande av avfal— let från sågverksindustrien. Sågverksav- fallet utgjorde ett betydande tillskott till sulfat- och wallboardfabrikernas råvaruanskaffning, men skulle helt visst kunna utnyttjas i väsentligt större ut- sträckning än nu. Detta gällde särskilt avfallet vid sågverk, som icke voro be— lägna i närheten av en sulfat- eller wall- boardfabrik men dock vid järnväg. Det borde vara möjligt att i större utsträck- ning än hittills ordna överföring av sågverksflis från sådana sågar. Beträf- fande de mindre sågverken och sämre belägna andra sågverk torde det utgöra en betydelsefull uppgift för svenska trä- forskningsinstitutet att finna vägar för tillvaratagande av sågverksavfall. Andra avfallsprodukter, för vilka man likale— des såvitt möjligt borde finna använd- ning, vore bark och sågspån.

Vidare underströk norrlandskommit-

tén, att en bättre hushållning med rå- vara kunde även vinnas genom ytter- ligare rationalisering och förbättring av arbetstekniken vid sågverken och mas— safabrikerna. I detta sammanhang bor- de enligt kommittén också uppmärk- sammas den utveckling som inom skogs- industrierna påginge mot högre föräd- ling och framställning av nya produk— ter, varigenom råvaran utnyttjades till en mera värdeskapande tillverkning.

Utredningen kommer att i olika av- snitt lämna en redogörelse för tillgång- arna på klenvirke av olika slag och i vad mån detsamma kan utnyttjas för olika tänkbara användningsområden inom industrien.1 Åt kostnaderna för

huggning och transport av virke av klenare dimensioner kommer att ägnas ett särskilt kapitel. I åttonde kapitlet kommer frågan om möjligheterna att ut— nyttja klenvirket som bränsle att upptas till behandling, varvid utredningen sär- skilt kommer att uppmärksamma ved- bränslets betydelse för den ekonomiska beredskapen. Även den roll skogsvården spelar i förevarande avseende har upp- tagits till diskussion.

1 Utöver de användningsområden, som rela- teras i fortsättningen, må nämnas framställ- ning av metangas. I flera länder har under senare tid gjorts försök att framställa sådan gas genom jäsning av organiska avfallsproduk- ter. Metangasen har ett mycket högt värme- värde. Den kan utan större svårighet kompri- meras till flytande form. Metan torde i en av- spärrningssituation vara en värdefull ersätt— ning för karbid vid framställning av acetylen.

Klenvirkestillgångarna

I utredningens betänkande om barr- skogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning har lämnats en redo- görelse för de ur skoglig synpunkt möj— liga årsavverkningarna av barrvirke. Redogörelsen grundar sig såvitt gäller Götaland, Svealand, Gävleborgs län och Härjedalen på en av statens skogsforsk- ningsinstitut verkställd 40-årsprognos över skogsavverkningarna. Denna pro— gnos samt en liknande prognos för de norra delarna av landet, som av skogs- forskningsinstitutet utarbetats för norr- landskommitténs räkningl, lades till grund för utredningens undersökningar av huru stora virkeskvantiteter, som un- der förutsättning av en god skogsvård äro möjliga att årligen avverka och ur denna synpunkt kunna ställas till skogs- industriens förfogande. Av tillgångarna enligt avverkningsberäkningarna med— räknade emellertid utredningen endast barrvirke om 3" i topp och grövre. Klen- barrvirket, lövvirket och sågverksavfal— let föllo således utanför utredningens beräkningar. Därjämte frånräknades vis-

sa kvantiteter virke över 3" av icke gagnvirkesduglig kvalitet, s. k. tekniskt skadat virke.

Vid ett bedömande av förhållandet mellan råvarutillgångar och skogsindu- striens kapacitet kan man emellertid icke bortse från dessa tillgångar, som utredningen såsom förut nämnts sam- manfattar under benämningen klenvir— ke. Klenvirket kan nämligen utgöra en värdefull industriell råvara.

Klenvirket har betydelse även i andra avseenden, exempelvis såsom husbehovs- virke och — särskilt i tider, då landets tillförsel av fossila bränslen avbrutits — såsom bränsle. Härtill kommer en annan omständighet: avsättningen av virke av klenare dimensioner, i den mån det ut- tages från småträd och lövträd, är av största vikt ur skogsvårdssynpunkt. En stadigvarande avsättning av sådant virke skulle innebära vidgade möjligheter att genomföra en värdeskapande och ofta nödvändig gallring av ungskogarna i landet.

Barrvirke av klenare dimensioner och lövvirke

I tabell 3 till fjärde kapitlet i det före- nämnda betänkandet anges för den första tioårsperioden2 av de 40 år, som skogsforskningsinstitutets prognos av—

1 Se SOU 1948: 32. 2 Utgångspunkten för skogsforskningsinsti- tutets 40-årsprognos varierar något. Sålunda är prognoscns första år i Skåne och Blekinge 1945, i Halland 1946, i smålandslänen 1947

ser, de möjliga årsavverkningarnas för— delning på trädslag och grovleksgrupper i södra och mellersta Sverige. Av tabel- len framgår att av avverkningarna i den—

och 1948, i Västsverige 1949 och 1950 samt i övriga områden 1950. Den för norra Sverige utarbetade prognosen bygger på den under åren 1938—1941 inom området företagna andra riksskogstaxeringen.

na del av landet, omkring 40 milj. mask, utgöras cirka 3 milj. m"sk av barrvirke under 3"1 och cirka 8 milj. m3sk av löv- virke.

Vad beträffar norra Sverige, dvs. Norrbottens, Västerbottens och Väster- norrlands län samt landskapet Jämt- land, uppgå enligt skogsforskningsinsti- tutets undersökningar de möjliga års- avverkningarna i denna del av landet under den första tioårsperioden2 till om-

kring 19 milj. mask, varav ungefär 2 milj. m”sk barrvirke under 3" och 5 milj. mtsk lövvirke.

Nedanstående tabell anger ningarnas fördelning på barrvirke över respektive under 3” och lövvirke i övre och mellersta Norrland och övriga Sve- rige samt landet i dess helhet. Beräk- ningen avser medeltalet för prognoser- nas första tioårsperiod.

avverk-

Tabell 1. Möjlig årsavverkning av barrvirke och lövvirke

1 000 m” sk 0 m r ä (1 e Barr > 3” Barr ( 3” Löv S:a Övre och mellersta Norrland. . . . 12 000 2 000 5 000 19 000 Övriga Sverige ................. 29 000 3 000 8 000 40 000 Hela riket 41 000 5 000 13 000 59 000

Fördelningen av barrvirke av klenare dimensioner och av lövvirke på olika grovleksklasser och geografiska områ- den samt såvitt gäller lövvirke på små- träd och toppar framgår av tabellerna 2 och 3.

Tabell 2 visar, att av de beräknade årsavverkningarna av barrvirke under 3" utgöres ungefär 55 % av småträd och resten av toppar. Det är dock att märka att av det grövre barrklenvirket, 2"—3”, icke fullt 50 % består av småträd. Någon större skillnad mellan tall och gran i detta avseende föreligger inte. Av den sammanlagda kvantiteten barrklenvirke är icke fullt två femtedelar tallvirke och återstoden granvirke. Närmare en tredje— del av avverkningarna av barrklenvirke faller inom grovleksklassen 3"_21/._." och något mer än en fjärdedel håller en dimension av 21/2"—2".

1 Se anmärkning vid tab. 2 och not vid tab. 3. 2 Se not 2 å sid. 15.

Av intresse är vidare att konstatera att närmare två tredjedelar av de möj- liga avverkningarna belöpa på de två nordligaste områdena, dvs. Norrland och Dalarna. Några olikheter av bety- delse i nu nämnda avseenden mellan tall och gran föreligga icke.

Av tabell 3 framgår, att avverkningar- na av björk beräknas till närmare 10 milj. mask årligen, varav något mer än två tredjedelar håller en dimension av minst 10 cm. Ungefär 60 % av avverk- ningarna av björk faller inom Norrland och Dalarna. Orsakerna till att så stor del av björkvirket finns i dessa områ- den torde i främsta rummet vara av biologisk natur. I detta sammanhang är av betydelse att björkvirket, som icke lämpar sig för flottning, i norra Sverige till mycket stor del faller inom område, som icke nås av järnväg, och därför icke kunnat och icke kan tillvaratagas. Av dimensionerna under 10 cm utgöres omkring 55 % av småträd.

Tabell 2. [Möjlig drsavverkning av [all al.-h gran under 3" 1 000 rna sk

Område Tall Gran Tall och

gran 3”_2 %” 2 IAI/__? 2”—0” avig/l 3”#2 %” 2 %,,_2” 2"M0" 3,,_0” 3”——0”

Smålräd

Övre och mellersta Norrland. . . . . . . . . . . 87,3 87,2 116,8 291,3 195,7 195,7 452,7 844,1 1 135,4 Dala-Hälsingeområdet. . . . . . . . . . . . . . . . . 70,5 70,5 141,0 282,0 100,0 100,0 200,0 400,0 682,0 Östra Mellansverige. . . . . . . . . . . ... 48,6 39,8 72,3 160,7 43,7 35,8 64,9 144,4 305,1 Västsverige. . . . . . . . . . . . . . . . .. ... 39,7 32,5 59,2 131,4 70,9 58,0 105,7 234,6 366,0 Smålandslänen. . . ........ . . . . . . . 39,9 32,7 59,6 132,2 41,1 33,6 61,1 135,8 268,0 Skåne, Halland, Blekinge ...... . .. . 9,4 7,7 14,2 31,3 13,3 10,8 19,7 43,8 75,1

Hela riket 295,4 270,4 463,1 028,9 464,7 433,9 904,1 1 802,7 2 831,6

H

Toppar

Övre och mellersta Norrland. . . . . . . . . . . 121,2 80,8 93,7 295,7 195,5 130,4 153,8 479,7 775,4 Dala-Hälsingeområdet. . . . . . . . . . . . . 97,0 64,7 69,3 231,0 137,8 91,8 98,4 328,0 559,0 Östra Mellansverige. . . . . . . . . . . . . 55,3 36,9 39,4 131,6 49,5 33,1 35,4 118,0 249,4 Västsverige. . . . . . . . . . . . ...... . . . . 45,1 30,1 32,3 107,5 80,6 53,8 57,5 191,9 299,4 Smålandslänen. . . . . . . . . . . . . ........... 45,3 30,2 32,4 107,5) 46,7 31,1 33,2 111,0 218,9 Skåne, Halland, Blekinge. . . . . . . . . . . . . . 10,8 7,2 7,7 25,7 15,1 10,0 10,7 35,8 61,5

Hela riket 374,7 249,9 274,8 899,4 525,2 350,2 389,0 1 264,4 2 163,6

Smålräd och tappar Övre och mellersta Norrland..

. . 208,5 168,0 210,5 587,0 391,2 326,1 606,5 1 323,8 1 910,8 Dala-Hälsingeområdet. . . . . . . . . . 167,5 135,2 210,3 513,0 237,8 191,8 298,4 728,0 1 241,0 Östra Mellansverige. . . . . . ..... . . . 103,9 76,7 111,7 292,3 93,2 68,9 100,3 262,4 554,7 Västsverige. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84,8 62,6 91,5 238,9 151,5 111,8 163,2 426,5 665,4 Smålandslänen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..... 85,2 62,9 92,0 240,1 87,8 64,7 94,3 246,8 486,9 Skåne, Halland, Blekinge . . . . . . . . . . . . . . 20,2 14,9 21,9 57,0 28,4 20,8 30,4 79,6 136,6 Hela riket 670,1 520,3 737,9 1 928,3 989,9 784,1 1 293,1 3 067,1 4 995,4

Anmärkning. För småträd avses dimensionen inom bark vid en höjd av två meter ovan stubbhöjd. För toppar avses dimensionen inom bark vid teoretisk aptering enligt avsmalningstabell. Småträd klenare än 5 cm på bark vid brösthöjd äro ej medräknade.

Tabell 3. Möjlig årsavverkning av lövvirke1 1 000 m3 sk

Område Björk Övrigt lövvirke Summa över 10 under 10 cm över 10 under 10 cm _ lövvirke S' S.a cm små— toppar om små- toppar träd träd Övre och mellersta Norrland ....... 2 839,0 714,9 585,1 4139,0 705,9 143,0 117,0 965,9 5 104,9 Dala-Hälsingeom- rådet .......... 1 083,5 305,6 249,9 1 639,0 210,5 92,1 75,4 378,0 2 017,0 Östra Mellansverige 840,3 153,7 125,6 1 119,6 555,6 78,3 64,0 697,9 1 817,5 Västsverige ....... 1 023,2 186,8 152,8 1 362,8 418,6 66,3 54,2 539,1 1 901,9 Smålandslänen. . . . 775,3 115,2 94,4 984,9 354,9 38,5 31,4 424,8 1 409,7 Skåne, Halland, Blekinge ....... 294,0 53,8 44,1 391,9 546,7 52,7 42,9 642,3 1 034,2

Hela riket 6855,3 1530,0 1 251,9 9637,2 2792,2 470,9 384,9 3 648,0 13 285,2

Avverkningarna av andra lövträd än björk uppgå till något mer än 3,5 milj. m3sk. Härav håller drygt tre fjärdedelar en diameter av minst 10 cm. Något mer än en tredjedel av dessa avverkningar kommer på Norrland och Dalarna.

I tabell 4 här nedan ha årsavverk- ningarna av barrvirke med en toppdia— meter under 3” och av lövvirke sam— manställts för de olika geografiska 0111— rådena och för riket i dess helhet.

Tabell 4. Möjlig årsavverkning av barrvirke under 3" och av lövvirke

1 000 m3 sk

Område Barrklenvirke Lövvirke Summa Övre och mellersta Norrland ....... 1 911 5 105 7 016 Dala—Hälsingeområdet ............. 1 241 2 017 3 258 Östra Mellansverige ............... 555 1 817 2 372 Västsverige ....................... 665 1 002 2 567 Smålandslänen .................... 487 1 410 1 897 Skåne, Halland och Blekinge ...... 137 1 034 1 171

Hela riket 4 996 13 285 18 281

Beträffande skogsforskningsinstitutets beräkningar må framhållas, att en viss grad av osäkerhet vidlåda desamma i vad de avse klenskog och lövskog. Be- räkningarna bygga nämligen på prov- stämplingar utförda enligt »gängse skogsbrukssätt» under åren 1938—1950. Under denna tid har emellertid omfatt- ningen av klenskogs— och lövskogsav—

verkningarna skiftat i hög grad bero— ende på växlande avsättningsmöjlighe— ter för skilda sortiment. Särskilt torde uppmärksammas de omfattande avverk— ningarna av klenskog och lövskog för tillgodoseende av det stora behovet av vedbränsle under krisåren. På resultatet av avverkningsberäkningarna kan ha inverkat om beräkningarna verkställts

1 I tabellen avses dimensionen på bark, för småträd vid brösthöjd och för toppar vid teore- tisk aptering enligt avsmalningstabell. Småträd klenare än 5 cm på bark vid brösthöjd äro ej medräknade.

före eller efter avverkningarna av brännved. Emellertid torde de framlag- da uppgifterna ge en någorlunda riktig föreställning om storleksordningen av de berörda avverkningsmöjligheterna.

Barrklenvirkets och lövvedens andel av den totala avverkningen skiftar inom olika delar av landet. För landet i dess helhet utgör barrklenvirket 11 % av totalavverkningen av barrskog. Såsom framgår av det förut sagda utgöra små- träden en något större del än topparna.

Lövvirkets andel i de totala avverk- ningarna är betydligt större än barr- klenvirkets. Medan lövvirket svarar för 22 % av avverkningarna i dess helhet, uppgå avverkningarna av barrklenvir- ke endast till 8 %. Mer än hälften av lövvirkesavverkningarna faller på Norr- land och Dalarna. Återstoden kommer i främsta rummet på Östra Mellansverige och Västsverige. Avverkningarna av äd- lare lövträd äro givetvis störst i de syd- ligaste landskapen.

Tekniskt skadat virke

Såsom framgår av utredningens be- tänkande rörande barrskogstillgångarna (SOU 1952: 15) har skogsforskningsin- stitutct klassificerat en del av de möj- liga årsavverkningarna av barrvirke med en dimension av 6” och däröver som »ej timmerdugligt». Utredningen framhöll i anledning därav i det nämn— da betänkandet bland annat följande.

De kvalitetsfel, som förorsakat klassifi- cering av visst virke som 'cj timmerdug- ligt”, äro huvudsakligen krökar, granröta och svår kvistighet. Enligt gällande mät- ningsbestämmelser tolereras en stor del av dessa felaktigheter vid inmätning av mas— saved. Liksom vid tidigare utredningar har det ansetts skäligt att räkna 50 % av det 'ej timmerdugliga” virket som en till- gång för massaindustrien.

Av återstående 50% ”ej timmerdugligt” virke förbrukas viss del som husbehovs— virke. Vidare avsättes flerstädes till små— sågarna timmer av D-kvalitet för sågning av utskottsvirke för vissa ortsbehov. Grövre krokig tall brukar vid ekonomiskt skötta drivningar apteras till slipers. För dessa, ändamål torde nyttiggöras 30 % av ”ej tim- merdugligt' tallvirke och 20 % sådant gran- virke.

Resterande 20% av tallens och 30 % av granens ”ej timmerdugliga” bruttokvanti- teter kunna betecknas som lump, pann- och utskottsved eller kolved och måste

alltså frånräknas vid bestämmandet av den gagnvirkesdugliga tillgången.

Beträffande barrvirket i grovleks- grupp 3'4—6” anförde utredningen.

För grovleksgrupp 3"——6" har, som ovan nämnts, ingen kvalitetsbedömning skett i skogsforskningsinstitutets avverkningsprog- nos. Självfallet måste även här en viss re— ducering ske för icke gagnvirkesduglig kvalitet. Ett avdrag om två procent för tall och fyra procent för gran, räknat å total bruttoårsavverkning inom grovleksgruppen, torde vara skäligt. Detta avdrag motsvarar ungefär hälften av det avdrag, varmed 1931 års skogssakkunniga räknade. Kvalitets- fordringarna å massaved ha emellertid av- sevärt sjunkit sedan nämnda sakkunniga gjorde sina utredningar. Dessutom torde ge— nom skogsvårdande huggningar skadepro- centen inom bestånden ha nedbringats av- sevärt.

De kvantiteter kvalitetsskadat barrvir- ke med en dimension av minst 3”, som är av sådan beskaffenhet att det icke kan inmätas som massaved och ej heller finner avsättning som husbehovstimmer, slipers eller för annat nyss nämnt ända- mål, kunna uppskattas till omkring en miljon kubikmeter fast mått. Av denna kvantitet torde ungefär hälften falla på Norrland och Dalarna och återstoden på södra Sverige.

Något mer än hälften av det rundvir- ke, som försågas vid de svenska sågver- ken, utfaller som förädlad produkt i form av sågade trävaror, dvs. plank, battens, scantlings, bräder saint bjälkar och sparrar. Återstående delen av rund— virket blir avfalls- och biprodukter. Under tidernas lopp ha vissa förskjut- ningar skett i utbytesresultatet beroende på att sågningsmetoderna förändrats och timmerdimensionerna blivit allt mindre. I stort sett torde dock icke fullt hälften av det rundvirke, som tillförts sågverken, icke kunnat utnyttjas som sågvara utan utfallit i form av avfall. Någon statistik över hur stora mäng- der sågverksavfall, som utfalla vid såg- verken i landet, finns ej men man kan

härleda mängden bakar, ribb, juster- ändar och sågspån ur trävaruproduk- tionens storlek.

Kvantitetsmässigt växla proportioner— na mellan dessa olika sortiment avse— värt och olikheterna i detta avseende bero på en mängd faktorer, såsom tim- rets diameter, avsmalning, rakhet, kva- litet, försågningsmetod, postning. Vidare kunna variationer i utbytesvärde ofta vara att tillskriva olika mätningsmcto- der och olikheter i tillämpning av de- samma. Ofta ge mätningsmetoderna icke de verkliga volymerna. I tabell 5 anges som exempel en balans, som ganska väl torde representera genomsnittsförhål- landen vid någorlunda tidsenliga sven— ska ramsågverk.1

Tabell 5. Exempel på produktionsbalans för svenskt ramsågverk

Kubikmassa per producerad std trävaror

f3 m3f %

1 standard trävaror för avsalu ................ 165 4,67 53 Krympmån ................................. 10 0,29 3 Sågspån .................................... 38 1,10 12 Justeränder och diverse spill .................. 5 0,15 2 Splitved .................................... 15 0,44 5 ribb och bakar .............................. 80 2,30 25 Summa = verklig timmervolym 313 8,95 100

Härtill ungefärlig barkmängd ................. 38 1,10 12

I utredningens betänkande om såg— verksindustrien i södra Sverige har när- mare diskuterats hur utbytesbalansen påverkas av olika förhållanden.? Av vad där anförts framgår, att man har möj- lighet att vid sågverk med sämre tek- nisk utrustning, bl. a. genom anpass-

1 Timrets medeldiameter i topp är cirka 8”, som enligt statens bränslekommissions under- sökning av sågverksindustrien 1948 var medel- talet iör de 19 södra lånen. Siffrorna i tabell 5 grundas på handelsmätt volym. 2 SOU 1953: 19, sid. 101 och följande.

ning av postningen, nå resultat i fråga om utbyte, som äro lika goda som för i tekniskt avseende bättre utrustade verk. I praktiken producera de mindre cirkel- sågarna i stor utsträckning plank, bjäl- kar, sparrar och slipers, som kräva få sågskär. Skillnaden i sågutbyte mellan ram- och cirkelsågverk utjämnas på detta sätt avsevärt. Den i tabell 5 angiv— na produktionsbalansen torde därför ge- nerellt kunna tillämpas för beräkning av huvudutbytet vid sågverken. En viss re—

servation måste däremot göras såvitt gäller avfallsvirket. Justeringsändar er— hållas nämligen icke vid de mindre såg- verk, som sälja sitt virke grovkapat på hemmamarknaden. Ävenså reduceras ut- fallet av bakar vid långt driven utsåg- ning av vankantat ytvirke, t. ex. för- skalningsbräder. Vid bedömandet av ta— bellens generella tillämplighet bör emel- lertid ihågkommas, att ramsågarna sva- ra för ungefär 2/3 av totalproduktionen.

Utredningen har i betänkandet om sågverksindustrien beräknat den totala produktionen av sågade trävaror av furu och gran åren 1949—1951 till i runt tal 1,5 milj. stds årligen. Åren 1952 och 1953 har produktionen uppgått till unge— fär samma kvantiteter.

Den årliga totala mängden sågverks— avfall kan på grundval av dessa pro-

duktionssiffror och den i tabell 5 an- givna produktionsbalansen beräknas till

1,6 milj. mat" sågspån,

0,9 » » justeringsändar, splitved och diverse spill, 3,5 » » ribb och bakar. Sammanlagt utgör avfallsmängden alltså cirka 6 milj. maf eller 45 % av hela den till cirka 13,5 milj. 1n"f uppgående sågtimmeråtgången.

Sågtimrets bark hänföres i regel till sågverksindustriens avfallsprodukter. Obarkat timmer har i genomsnitt en barkmängd, som ungefärligen motsvarar den sågspånsmängd, som uppstår vid sågningen.

Avfallet fördelar sig på de olika geo- grafiska områdena på sätt framgår av nedanstående tabell.

Tabell 6. Sågverksavfallets fördelning på olika geografiska områden

1 000 maf

Område Ribb och Övrigt Summa bakar avfall avfall Övre och mellersta Norrland ............ 920 660 1 580 Dala-Hälsingeområdet .................. 570 410 980 Östra Mellansverige .................... 710 500 1 210 Västsverige ............................ 510 350 860 Smålandslänen ......................... 620 450 1 070 Skåne, Halland, Blekinge ............... 170 130 300 Hela riket 3 500 2 500 6 000

Som synes av tabellen faller en myc- ket stor del av avfallet inom Norrland. Men avfallskvantiteterna äro betydande även inom övriga delar av landet, sär- skilt inom östra Mellansverige och Små- landslänen.

En avsevärd del av sågverksproduk- tionen belöper såsom framgår av utred-

ningens betänkande om sågverksindu- strien på sågverksenheter, som icke ar- beta för avsalu eller som ha en så ringa avsaluproduktion, att ett industriellt till— varatagande av avfallet f. n. möter myc- ket stora svårigheter. Fördelningen av avfallet vid samtliga sågverk i riket framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Sägverksav/allets procentuella fördelning på sågverk av olika storlek, områdes- vis. Avsalu- och husbehoussågar

Område Storleksgrupp av sågverk efter årsproduktion i standards Summa —1 000 1 000— 2 000—- 3 000— 5 000— 10 000—

Övre och mellersta ; Norrland ............. 32 4 2 2 21 39 100 Dala-Hälsingeområdet . 29 13 8 12 11 27 100 Östra Mellansverige. . . 55 11 6 10 11 7 100 Västsverige ........... 58 12 8 5 7 10 100 Smålandslänen ........ 81 9 4 3 3 _ 100 Skåne, Halland och

Blekinge ........... 95 5 _ — — — 100

Hela riket 52 9 5 6 11 17 100

Tillgångarna på barrklenvirke, löv- virke och sågverksavfall framgå av ne- danstående tabell. De i tabell 4 i skogs- kubikmeter angivna tillgångarna på

Samtliga klenvirkestillgångar

barrklenvirke och lövvirke ha omräk- nats att avse kubikmeter fast mått utan bark.

Tabell 8. Tillgångama på barrklenvirke, lövvirke och sågverksavfall

1 000 maf uh.

Område Barrklen- Lövvirke Sågverksavfall Summa till— virke Ribb och Övrigt gångar j bakar avfall j Övre och mellersta Norr- * land ................. 1 495 4 254 920 660 7 329 * Dala-Hälsingeområdet . . . 984 1 680 570 410 3 444 * Östra Mellansverige ..... 444 1 514 710 500 3 168 Västsverige ............. 536 1 584 510 350 2 980 j Smålandslänen .......... 386 1 156 620 450 2 612 ! Skåne, Halland och 1 Blekinge ............. 111 883 170 130 1 294 ] Hela riket 3 956 11 071 3 500 2 500 21 027 i

Till den i tabellen angivna kvantite- ten, omkring 21 milj. maf, kommer cirka 1 milj. mif tekniskt skadat virke, varav såsom förut nämnts ungefär hälften be- löper på Norrland och Dalarna. Det måste ihågkommas, att detta virke del- vis är av sådan kvalitet att det icke ens kan finna avsättning som bränsle.

Såsom visats i det föregående uppgå klenvirkestillgångarna till mycket stora kvantiteter. Det är emellertid att märka, att de angivna avverkningarna av barr-

klenvirke och lövvirke äro de som äro möjliga ur skogsvårdssynpunkt. En stor del av barrklenvirket och lövvirket kan icke för närvarande tillgodogöras vid förädlingsindustrierna. Detta gäller även det mest kvalitetsskadade virket. Såg— verksavfallet utfaller i icke ringa ut- sträckning vid mycket små sågverk och kan av orsaker, som beröras i kapitel 6 icke utnyttjas av industrien i önskvärd omfattning.

Barrklenvirke tillföres industrien för

närvarande endast i ringa omfattning. Sålunda uttages massaved till 21/2" en- dast i områden, där den hugges i lång— längder, vilket är fallet i Övre och mel- lersta Norrland, Värmland och norra Dalsland samt så vitt angår tall om- rådena kring Ljusnan. Inom övriga Sverige däremot hugges massaveden hu- vudsakligen i 2-meterslängder ner till 3". Den årligen möjliga avverkningen av barrklenvirke uppgår till ca 4 milj. milf, varav i grovleksklassen 3"—2” ungefär 2,4 milj. maf. Av sistnämnda kvantitet kommer närmare 1,5 milj. msf på Norrland och Dalarna. Av barrklen— virket i nyssnämnda grovleksklass till- föres industrien endast cirka 600 000 mitf u. b. eller cirka en fjärdedel.

Av lövvirket utnyttjas i större omfatt- ning för närvarande endast björkvirke och aspvirke inom industrien. Den är- ligen möjliga avverkningen av björkvirke om minst 4" kan uppskattas till omkring 5,7 milj. m3f. Om även björkvirke av kle- nare dimensioner medräknas, får man en sammanlagd årlig avverkning av cirka 8 milj. milf. De kvantiteter björkmassa- ved som utnyttjas för industriellt ända— mål äro relativt små, 1951 uppgingo de till 275 000 m3f. Detta betyder att endast 3—4 % av björkvirket utnyttjas inom massaindustrien. Det måste emellertid ihågkommas, att betydande kvantiteter björkved användas som brännved. Vida- re bör observeras, att en stor del av björkvirkesförråden i Norrland äro av- sides belägna och av transportskäl svår- åtkomliga. År 1951 kom omkring 85 000 m3f aspvirke till användning inom cellu—

losaindustrien. I övrigt torde böra näm- nas, att vissa kvantiteter björk och an- nat lövvirke sågas. Inemot en halv miljon m"f lövvirke apteras till sågtimmer samt faner- och tändsticksvirke. Ungefär 3 milj. m3 fast mått lövved beräknas ha åtgått 1950 till bränsleändamål inom landet.

Det kvalitetsskadade virket kommer såsom ovan nämnts till användning in- om massaindustrien i icke obetydlig ut- sträckning. Den under tabell 8 angivna kvantiteten, 1 milj. maf, utgöres däremot av virke, som är av så dålig beskaffen- het att det icke enligt gällande mätnings- bestämmelser får ingå i massaveden.

Som förut nämnts uppgår sågverks- uvfallet i form av ribb och bakar år- ligen till cirka 3,5 milj. mff, varav unge- fär 1,5 milj. maf i Norrland och Dalarna. Ungefär två tredjedelar av ribben och bakarna i sistnämnda område tillföres industrien för förädling. Den sålunda tillvaratagna kvantiteten motsvarar unge- fär utfallet vid sågverk med en årspro- duktion över 2 000 stds. Av ribben och bakarna vid sågverken söder om Dalar- na — cirka 2,0 milj. m3f _ utnyttjas såsom råvara inom industrien endast cirka 300 000 mff eller 15 %, varvid är att märka att i sistnämnda kvantitet in- går även avfallet vid sågverket i Skut- skär. Det årliga utfallet sågverksavfall i södra Sverige kommer endast till unge- fär 20 % på sågverk med en årsproduk- tion överstigande 2000 stds. Svårighe- terna att finna avsättning för sågverks- avfallet som bränsle ha ökats under se— nare år.

Klena virkesdimcnsioner medföra höga kostnader för virkets avverkning och transport. Skogsägarens vinst av— tar därför med sjunkande dimension och förbyts för de klenaste dimensio- nerna i förlust. Den dimensionsgräns, under vilken tillvaratagandet av virket ej är lönsamt, varierar emellertid med ett flertal faktorer: råvarupris, löne- nivå, transportavstånd, trädslag och sortiment m. fl. Dimensionsgränsen är alltså inget för hela landet och för längre tid fixerat diametermått, utan påverkas så snart de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för virkets

Kostnaderna för huggning och transport av virke av klenare dimensioner

tillgodogörande förändras. På grund härav kommer föreliggande kostnads- utredning ej att begränsas uteslutande till de dimensioner, som understiga den diameter, som nu i allmänhet bru— kar betraktas som nedre gagnvirkes- gräns, utan anknytes till kostnaderna för avverkning och transport av så- dant grövre virke, som f. n. uttages till gagnvirke. Härigenom erhålles en upp- fattning om kostnadsrelationen mellan alla virkesdimcnsioner och sortiment, vilket är mera upplysande, än vad en- bart en beskrivning av kostnaderna för klenvirkets tillvaratagande skulle vara.

Förutsättningar

För att på ett lättförståeligt sätt klar- göra klenvirkets arbetsdryghet uttryc- kes denna som kostnad i kronor per avverkad fast kubikmassa ved utan bark, kr per m3f. ub.

Det nuvarande löneläget (1953—54) för skogsarbetare i södra och meller- sta Sverige har valts som utgångspunkt för kostnadsberäkningarna. För hug- gare synes ackordsförtjänsten i denna del av landet ligga på ca 26 kr per ar- betsdag vid huggning under vinterhalv- året. Klenvirke huggcs emellertid i re- gel sommartid, varvid en något lägre förtjänstnivå synes vara vanlig. Av denna anledning ha beräkningarna ba- serats på en dagsförtjänst i ackords- arbete av 24 kr.1

Det bör påpekas att lönenivån inga- lunda är densamma överallt. Lokala variationer och skillnader mellan olika

landsdelar förekomma. I den mån av- vikelser från det ovan valda löneläget föreligga, böra givetvis kostnadsuppgif— terna korrigeras i motsvarande grad. Norr om Mälar- och Vänerområdena är t. ex. lönenivån högre än söder därom. För att gälla andra delar än södra och

1 T idsstudiematerial för denna utredning har ställts till förfogande av Föreningen Skogsar- hetens och Kungl. Domänstyrelsens Arbets— studieavdelning (SDA) och Föreningen Värm— lands Skogsarbetsstudier (VSA). För att få anslutning mellan lönenivån och tidsstudie— resultaten har räknats med en »verktid» av 6 timmar per arbetsdag, motsvarande en ackords— förtjänst av 4: _ kr per »verktimme». (»Verk- tid» är ett tidsbegrepp, som användes i de skogliga arbetsstudierna och motsvarar när— mast effektiv arbetstid. Resten av en normal arbetsdag på 8 timmar utgöres av mindre pau- ser och annat spill, som normalt sammanhänger med arbetet). På motsvarande sätt ha kost— naderna för hästkörare behandlats, varvid ackordsförtjänsten för körare och bäst beräk— nats till 7: 20 kr per »verktimme».

mellersta Sverige böra kostnadsuppgif— terna därför höjas med följande unge- färliga procentsatser:

Värmland, Dalarna, södra och mellersta Norrland (utom fjällzonerna) ...... 10—15 %

Övre Norrland (utom fjäll- zonerna) .............. 15—20 %

För fjällzonerna bör en ytterligare höjning med ca 5 % ske.

Löneklyftan mellan norr och söder synes vara något större för hästkörare än för huggare. Då emellertid betingel- serna för hästkörning i Norrland äro gynnsammare än i södra och mellersta Sverige, kan det vara motiverat att räkna med den ovan angivna kostnads- differensen även vid hästkörning, när transportkostnaderna, som i det föl- jande skall ske, angivas för en och samma körväglängd.

De under ovanstående förutsättningar framräknade avverkningskostnaderna kunna sägas återspegla de direkta ar- beiskosinaderna (exklusive semester- ersättning) för skogsarbetsgivare och skogsindustri. Härtill komma emeller- tid vissa allmänna kostnader, som bru— ka indelas i de två grupperna »in- direkta drivningskostnader» och »all- männa omkostnader». Det kan diskute- ras om dessa allmänna kostnader böra medtagas vid beräkningar över kost— naderna för tillgodogörande av klen- virke. Därcst de medtagas, böra de emellertid icke upptagas till större be- lopp, än vad som motsvarar den ökning av de allmänna kostnaderna, som till— godogörandet av klenvirket medför. Av denna anledning ha de allmänna

kostnaderna för avverkning och trans- port uppskattats till 20% av de di- rekta arbetskostnaderna med följande ungefärliga fördelning.

Stämpling, tillsyn, mätning,

uppräkning m. m. ...... 7 %

Kojor, bostäder m. m. 5 % Semesterersättning, olycks-

fallsförsäkring m. m. . . . . 8 %

S a 20 %

Detta tillägg om 20 % benämnes i det följande omkostnadstillägg.

För de mindre skogsägarna, som sys- selsätta den egna arbetskraften, häs- tarna och traktorerna i sina egna sko- gar, kan det ibland föreligga anledning att utföra kostnadsberäkningarna uti- från andra ekonomiska förutsättningar. Om det nämligen under vissa tider av året föreligger svårigheter att syssel- sätta den vid gården bundna arbets- kraften eller om arbetskraften med hänsyn till jordbruket och skötseln av djuren ej kan ta arbetstillfällen på längre avstånd från gården, kan det vara riktigt att åsätta ett lägre pris på den arbetskraft, som genom klenvir- kesavverkningar kan beredas möjlighet till arbete. Olika skogsägarekategorier kunna alltså understudom ha skäl pris- räkna klenvirkets tillvaratagande på olika sätt. För att ej tynga denna ut- redning med alltför många alternativ lämnas dock sådana synpunkter i det följande utanför resonemangen. Det överlåtes sålunda på läsaren att göra de korrektioner, som lokala förhållan— den med avseende på arbetskraften, lönenivån o. dyl., kunna motivera.

Kostnadsutredning

Kostnadsutredningen kommer att omfatta följande tre avsnitt: huggning, hantering samt transport. Den begrän—

sas till att gälla förhållanden, som med ledning av tillgängligt material kunna bedömas som normala. Det är genom

undersökningar klarlagt, att de yttre betingelserna för skogsarbetets bedri- vande i hög grad påverka arbetsdryb- heten och därmed kostnaden. Vid t. ex. huggning medföra variationer i sådana beståndsförhållanden som kvistighet, trädens längd, terräng och mark kost- nadsdifferenser, som i lätta huggningar ofta uppgå till 10—15 % lägre kostnad och i svåra huggningar 25—30 % högre kostnad, än vad som kan betecknas som normalt. Även vid transporterna uppträda sådana variationer om än med något mindre spännvidd. Det skulle emellertid föra alltför långt att i detta sammanhang i detalj analysera dessa variationer. Det torde vara till— räckligt med detta påpekande, som emellertid omedelbart leder till den självklara, men kanske inte alltid be- aktade slutsatsen, att gränsdimensionen från fall till fall varierar med rådande svårighetsförhållanden.

Även ett annat förhållande bidrager till att öka osäkerheten vid en beräk— ning av kostnaderna för tillvaratagan— de av klenvirke. De tidsuppgifter angå— ende arbetsåtgången, på vilka kostnads- utredningen delvis baseras, äro alltid belägna i ytterkanten av ett tidsstudie- material, som i regel ger mycket säkra värden för de normala virkesdimensio- nerna men som ofta uppvisar starkare spridning för mycket klent och myc- ket grovt virke. I vissa fall ha extra- poleringar ur kända samband mellan dimension och tidsåtgång måst göras för att erhålla en uppfattning om tids— åtgången för de mycket klena virkes- dimensioner, som denna utredning läg- _ger huvudvikten vid. Givetvis äro så- dana extrapoleringar alltid behäftade med vissa felmöjligheter. Å andra si- dan uppvisar tidsåtgången i regel all- tid en sådan stark lagbundenhet med variationen i virkesdimension, att detta

förfaringssätt för denna utrednings syften kan anses försvarbart.

Att hanteringen här behandlas som ett särskilt avsnitt och ej, som vanligen brukar ske, som en del av transporten, har sin grund däri, att det rent prin- cipiellt bör kosta lika mycket att trans- portera 1 ton virke från en plats till en annan oberoende av virkets dimension. Hanteringen, d. v. s. lastning och loss- ning, ställer sig däremot ofta väsentligt olika vid olika dimension.

Huggning

Man skiljer sedan gammalt på gagn- virkeshuggning och brännvedshugg- ning. Gagnvirkeshuggningen utföres till stor del under hösten och vintern, me- dan brännvedshuggningarna äro kon- centrerade till våren och sommaren. I huggningsförfarandet föreligga skill- nader ifråga om den minsta dimen- sion, som uttages, barkningens utfö- rande samt de längder, som virket ka- pas i, m. m. I det följande komma huggning av helbarkat och Obarkat gagnvirke, huggning av kastved samt huggning av randbarkad och obarkad långved att beröras.

Huggningskostnadens beroende av virkets dimension belyses enklast ge- nom att i ett diagram med det huggna beståndets (trädens) medeldiameter i brösthöjd som ingång lägga in hugg- ningskostnaden. Detta har gjorts i fig. 1, som avser kostnaden vid hugg- ning av helbarkat och Obarkat gagn- vike i normala bestånd och med en fö- reskriven minimitoppdiameter för gagnvirke av 7 cm ub. Härav framgår att en sjunkande brösthöjdsdiameter på det avverkade virket i accelererande tempo stegrar kostnaden för huggning av såväl helbarkat som Obarkat virke. Sjunker de huggna trädens brösthöjds— diameter från 30 cm till 15 cm, stiger

huggningskostnaden med 50 %. En minskning av brösthöjdsdiametern från 15 till 10 cm, alltså med endast 5 cm, medför en ytterligare ökning med 100% av huggningskostnaden för 15- ein-virket.

Av diagrammet framgår vidare att helbarkning medför en fördubbling av huggningskostnaden för Obarkat gagn- virke.

I fig. 2 a—c har ett motsvarande dia- gram för huggning av klenvirke lagts upp, varvid som jämförelse kostnader- na för gagnvirkeshuggningarna även inlagts. Det bör observeras, att hugg- ningskostnaden är angiven per fast kubikmeter under bark. Vanligen ut- tryckes emellertid kostnaden för klen- virkessortimenten per travad kubik- meter (mat.). Vid en omräkning till m3t. skall kostnaden multipliceras med

faktorn 33— 1 ...i 100 100

barkavdragsprocent och F vedens fast- masseprocent. Som grovt medeltal kan denna faktor beräknas till 0,5 för obar- kad och randbarkad brännved och 0,7 för helbarkad massaved. Vid en halve— ring av kostnaderna i fig. 2 erhålles alltså huggningskostnad per kubikmeter brännved travat mått (löst mått).

Av fig. 2 kan utläsas, att dimensions- inflytandet vid brännvedshuggning i klena dimensioner är lika accentuerat som vid gagnvirkeshuggning. En minsk- ning av medeldiametern i brösthöjd på de huggna träden från 10 om till 5 cm medför en fördubbling till tredubbling av huggningskostnaden. Vidare fram— går att kastvedshuggning är ungefär 25—75 % mera arbetskrävande än huggning av randbarkad 3 m långved. Randbarkning av långved medför en kostnadsökning på 15—25 % utöver kostnaden för obarkad långved.

Denna allmänna överblick har givit en orientering över träddimensionens

, där P är

Tall

Tatl gagnvirke

agnvlrkc

in 15 10 15 30 35 D m pb

Fig. 1. Beräknad kostnad för gagnvirkeshugg- ning vintertid exklusive omkostnadstillägg. Min. toppdiameter 7 cm uh.

inverkan på huggningskostnaden. Det har framgått, att kostnaderna stiga i accelererande tempo vid sjunkande brösthöjdsdiameter och att denna kost- nadsstcgring är särskilt stark för bröst- höjdsdiamctrar mindre än ca 15 cm. Det bör emellertid observeras, att de angivna kostnaderna avse medelkost- naderna för det virke, som hugges un- der förutsättning att de huggna träden ha en viss brösthöjdsdiameter och att virke uttages till en viss föreskriven minimidimension i topp (i fig. 1—2 har denna minimidimension varit 7 cm för gagnvirke och 3 cm för kast- och långved).

Vid en utredning över framställnings- kostnaderna för klenvirke är emeller- tid problemställningen något annor— lunda. Vad man då önskar veta, är vilka merkostnader som uppstå för de tillskottskvantiteter av virke, man er- håller vid en successiv sänkning av mi- nimidimensionen. Om dessa merkost- nader sättas i rclation till tillskotts- kvantiteten, erhållas alltså huggnings- kostnader per kubikmeter för den till- skottskvantitet, som uppstår om mini- midimensionen sänkes från ett visst fixerat diametermått till ett annat lägre.

Tillskottskvantiteterna kunna vara av två slag. För det första tillkomma vid en sänkning av minimidimensionen

(m

Kastved barr pb

_Hb. massaved

o—Rb. långwd

x & Koslved pb.

.Rh löngve &.

vi» massaved Ob Iångved'" x

i. o

15 cm D. bm. pb

Kr, per . ub

eKusIved barr pb.

Rb. långved-u

Ob. lénmd ak (Hb massaved

XXX

X Ob massaved X

D. brh. pb

b

småträd, som ej tillgodogöras vid en högre dimensionsgräns. För det andra utdrages virket längre i de huggna trä- dens toppar. Tillskottet från småträd är alltid beläget i trädens »basala», nedre del, medan toppvirket så gott som till 100 % är beläget inom de öv- riga grövre trädens kronor och därmed i regel är mycket kvistigare. Det är givet att det ur arbetsteknisk synpunkt

: 10 15 cm

Ob ;kx

&

5 10 15 (m D mh pb.

C

Fig. 2. Beräknad kostnad för huggning under sommarhalvåret av klent virke, exklusive om- kostnadstillägg. Min. toppdiam. 3 cm ub. a) av tall b) av gran e) av björk

gestaltar sig ganska olika att hugga så beskaffat virke. För att närmare klar- , göra detta, är det nödvändigt att i kort- * het gå in på en redovisning av vissa av de olika arbetsmoment, som före- 1 komma vid huggning. En sådan mera j detaljerad analys ger även värdefulla . riktpunkter, när det gäller att bedöma frågan, i vilket skick klenvirket lämp- ligen bör levereras från skogen — om det bör vara barkat, randbarkat, obar- i kat etc. ! De olika arbetsmomenten vid hugg— * ning kunna uppdelas i två grupper. Vi ha först de 5. k. »trädarbetena» såsom gång till trädet och fällning, vilka äro gemensamma för allt virke, som utta- ges från trädet. Den andra gruppen är de 5. k. »sortimentsarbetena», d. v. s. tillredning av de olika sortiment och bitar, som erhållas från ett och samma träd, t. ex. kapning, kvistning och bark- ning. De kvantiteter, som härröra från småträd, skola belastas såväl med träd- som sortimentsarbeten, medan virket

av toppar endast skall belastas med sortimentsarbeten.

Det förutsättes i (len följande fram- ställningen, att huggningen av klen- virket sker under sommarhalvåret, när inget snötäcke finnes och temperaturen ligger ovanför fryspunkten. Särskilt om barkning skall utföras, blir det avse- värt mycket gynnsammare att bedriva klenvirkeshuggningar sommartid än un- der vinterhalvåret.

Det har tidigare framhållits, att hugg- ningskostnaden varierar inom ganska vida gränser beroende på sådana be- ståndsfaklorer som kvistighet, längd, terräng etc. I fråga om tillskottskvanti- teter av mycket klena dimensioner, kommer den av varierande bestånds- faktorer —— framför allt kvistigheten — betingade variationen i arbetskostnad att avsevärt förstärkas.

De här anförda uppgifterna kunna därför endast ungefärligen illustrera den absoluta kostnadsnivån för olika virkesdimcnsioner och avse främst att visa relationen i kostnad mellan klen— virke av olika dimensioner och gagn- virke.

En av de första frågorna, som upp- ställcr sig, är, vilka kostnader som uppkomma om klenvirket helbarkas, randbarkas eller hugges Obarkat i sko- gen. Den manuella helbarkningcn är mycket arbetskrävande och tar ungefär lika lång tid som fällning, kvistning och kapning tillsammans. Barkning un- der sommarhalvåret sker 20—30 % snabbare än under vinterhalvåret, och helbarkat klenvirke bör därför endast huggas under sommarhalvåret.

Den manuella skogsbarkningen upp- visar en starkare kostnadsstegring med sjunkande dimension än flertalet andra arbetsmoment i huggningsarbetet. Steg— ringen framgår av fig. 3, som visar kostnaden per kubikmeter för sommar— barkning av olika virkesdimensioner.

1

10 1'5 10 Vlrleu diam . (m ub

Fig. 3. Beräknad kostnad för manuell helbark- ning vid sommarhnggning av tall och gran, exklusive omkostnadstillägg.

Kr pr in3 f. ub.

Manuell skogsbarkning kostar för så- dant gagnvirke som är grövre än 15 om 2—4 kr per m3f. uh., börjar sedan snabbt stiga och uppgår vid 7,5 cm till ca 12 kr och .vid 5 cm till 20—30 kr per 1113f. ub. För ännu klenare virke blir kostnaden så hög, att manuell skogsbarkning är otänkbar.

Av det sagda framgår, att manuell skogsbarkning av virke understigande 3 tum är så dyrbar och arbetskrävande, att vid tillgodogörande av klenvirke manuell skogsbarkning om möjligt bör undvikas.

Om virket ej helbarkas, kan det an- tingen huggas Obarkat eller randbar- kat. Vid randbarkning förses f. n. virke med en diameter understigande 10 cm med en rand, gående intill veden, vil- ket med hänsyn till torkningen torde vara tillfredsställande. För varje 5 cm- klass över 10 cm tillkommer ytterligare en rand. Randbarkningen utföres på klena dimensioner med yxa samtidigt med kvistning. (Endast då grövre, kvistrena virkesbitar förekomma i större omfattning, kan det vara lämp— ligt randbarka med barkspade.) Det bör observeras, att den föreskrivna barkningsranden ej behöver vara sam-

manhängande utefter hela biten — hu- vudsaken är att veden blottats på en yta, som motsvarar den föreskrivna randens yta. Vid kvistningen av kvis- tiga toppar avhugges ofta så mycket bark, att ringa extra randbarkning be- höver utföras för att uppfylla de in- struktionsenliga föreskrifterna om blot- tande av ved. På kvistrena bitar blir förhållandet givetvis annorlunda, i det randbarkning här tillkommer som ett extra arbetsmoment. _ Härav följer, att det kan vara lämpligt redogöra för kvistning och randbarkning i ett sam- manhang.

Kvistning vid huggning av Obarkat gagnvirke upptar normalt en tredjedel till hälften av den totala arbetstiden och torde alltså kosta ca 1: 50—2: 50 kr per msf. ub. Emellertid är ju vanligen icke hela trädstammen kvistig. På me— delålders och äldre skog, särskilt av tall och björk, äro de basala och grövre

delarna av tråden helt kvistrena. Kvist— ningskostnadcn är därför i regel mång- dubbelt högre på det virke, som är be- läget högre upp på stammen än på rotbitarna, redan av den orsaken att de i medeltal ha mera kvistar per längdenhet. Bcaktar man samtidigt, att volymen per längdenhet snabbt avtar ju längre upp efter trädet man kom— mer, inses lätt att kvistningskostnaden per kubikmeter blir mycket hög för klenvirke beläget i trädkronorna. Kvist- bildningen hos träden varierar starkt med avseende på kvisttäthet, kvistgrov- lek och kronbredd, vilket har till följd att även kvistningskostnaden uppvisar en mycket stark variation. Alla kost- nadsuppgifter äro därför behäftade med avsevärd marginal. Nedan angivna kost- nader ge dock en ungefärlig överblick, hur sambandet mellan virkesdimension och kvistningskostnader för toppvirke gestaltar sig.

Tabell ]. Ungefärlig kvistningskostnad per maf. ub. för virke, som är beläget i trädens kronor. Exklusive omkostnadstillägg

Virkets diameter, cm ub. 20 15 10 6 4 Kvistningskostnad, kr/ms f. ub. ................ 2—3 3—5 5—7 10—12 25—35

Kvistningskostnad enligt tabell 1 gäl- ler alltså virke beläget i den gröna kro- nan av gagnvirkesträd och det hör till— läggas, att uppgifterna för de klenaste dimensionerna äro ganska osäkra. Det synes vidare förhålla sig så, att topp— virke av en viss dimension är mera arbetsdrygt, om det härrör från ett äldre grovt träd än från ett yngre klenare träd.

Med ledning av det material beträf— fande tidsstudier, som finns tillgäng- ligt, kan man alltså beräkna, att en- dast kvistningen och helbarkningen av klenvirke beläget i toppar av gagnvir- kesträd kostar 25—33 kr per mat. ub.

för virke av 6 cm diameter ub. och 415—70 kr per m3f. ub. för 4 cm virke.

Klenvirke i toppar på gagnvirkes- träd kan tillvaratagas på två sätt. Dels kan ovanför gagnvirket ytterligare en virkesbit uttagas, varvid en extra kap- ning tillkommer och biten kommer att bli föremål för samma hantering som övriga bitar under den efterföljande uttransporten. Dels kan, inom områden där massaveden hugges i fallande läng- der (Värmland samt Norrland norr om Ljusnan), den sista massavedbiten för— längas genom att övre kapstället flyttas ytterligare en bit upp i toppen på trä- det. Klenvirket säges då medfölja

massaveden som »vidhängare». Mer- arbetet vid huggningen skulle i detta senare fall inskränka sig till kvistning och eventuell barkning och arbetskost- naderna under den efterföljande han- teringen och transporten skulle icke behöva överstiga kostnaderna för gagn- virke av normal dimension. Ganska ofta torde emellertid inträffa att man vid en sådan förlängning av massa- veden kommer att överskrida den till- låtna maximilängden, varvid man an- tingen genom uppkapning av den ur- sprungliga biten i två bitar kan uttaga klenvirket eller också underlåter att uttaga detsamma. I praktiken torde därför uttagandet av klenvirke som »vidhängare» i vissa fall medföra en uppkapning. Denna uppkapning har till följd en sänkt medelkubik och ett ökat stycketal, medförande kostnads— stegringar under utdrivningsarbetet.

Klenvirke från toppar av gagnvirkes- träd kommer därför i det följande att kostnadsberäknas enligt följande alter- nativ:

1) Klenvirket från toppar av gagn- virkesträd uttages som »extra» bitar i toppen, varvid virket, förutom kvist— ningskostnad, belastas även med kost- nader för kapning samt de verkliga kostnaderna för hantering och trans— port av sådana klena bitar.

2) Klenvirket från toppar av gagn— virkesträd uttages som »vidhängare», varvid det erhållna tillskottsvirket, förutom kvistningskostnad, av ovan anförda skäl belastas med

a) för kapning 25 % av kapningskost- naden för motsvarande dimension enligt punkt 1 ovan, '

b) för hantering medelkostnaden mellan kostnaden för hantering av nor- malt gagnvirke och kostnaden för han— tering av klenvirke enligt punkt 1 ovan samt

e) för transport samma kostnader som för gagnvirke.

Det bör tilläggas, att i sådana fall, där virket skall flottas, klenvirke under 21/2—3 tum, uttaget i toppen av långa massavcdsbitar, lätt brytes av under flottningen. I tab. 7 sid. 35 anges de enligt dessa grunder beräknade kostna- derna för klenvirke från gagnvirkes- toppar.

Av det sagda har framgått _ att förutom helbarkning — kvistningsar— betet utgör den drygaste kostnadspos- ten. Vid huggning av klenvirke i ung— skogar råda samma förhållanden, men genom att det naturliga avdöendet av kvistar och den därpå följande kvist- rensningen börjar redan betydligt in— nan ett huggningsingrepp kan komma ifråga —— särskilt hos björken och tal— len —— finnas i ungskogshuggningar dels klenvirkeskvantiteter i de basala delar- na av klenare träd, där kvistrensning— en fortskridit ganska långt, dels ock kvistigt klenvirke i mellandelarna och topparna av de grövre träden i ung— skogen, där kvistningsarbetet blir myc- ket omfattande. Vid SDA har under senare år utförts en tidsstudie, som väl belyser, hur kostnaderna för hugg- ning variera såväl med virkets diame- ter som med dess läge i trädet. Då denna undersökning berör de förhål- landen, som denna utredning avser att klarlägga, redovisas resultaten härav mera detaljerat i fig. 4, ehuru givetvis en enstaka undersökning som denna ej kan göra anspråk på att gälla gene- rellt.

Undersökningen utfördes i trakten av Bräcke i 50—70—åriga bestånd med varierande sammansättning av tall, gran och björk av för trakten tämligen normal beskaffenhet. Virket upphöggs i 3 m-längder, dels Obarkat, dels rand— barkat. I fig. 4 ha sortimentskostnader- na för huggning i kr per maf. ub. ut-

räknats för varje 3 m-bit för träd med brösthöjdsdiametrarna 5, 7, 9 och 12,5 cm pb. De olika virkesbitarna ha en grovlek av 4, 6, 8 och 10 cm på mitt under bark. De sortimentskostnader, som t. ex. redovisas för den översta biten i varje träd, motsvara alltså de

Brösthöjdsdiametar

kostnader, som uppstå vid huggningen av denna bit. Kostnaderna för »gång till trädet» och »fällning» — de 5. k. träd- kostnaderna — ha genomgående sla— gits ut på rotbiten för varje träd och angivits i en parentes mitt för mot- svarande rotbit.

”” Pb- Scm 7cm Qcm 12.5 cm ob. rb. Tall ob r'b -n 25:60 26 ' % ob rb. - 19150 21:40 ' - nu nu 10.30 _, 11.50 ob. eb. Mm 770 960 &] sf _ & 16:20 19;— Bun bli - - [& 5:20 _ 6:50 ww/ (8:25)'12:as 1650—1615) (A::.o)+6:1u ewa—(Lao) (3:10)'3190 Sma—(3:10) (me)—2:55 3:75+(2:7o) ob. r'b. Gran ob rb t. cm D" 32:— 32:50 0” "b' bil 25:50 Qazsoqtäao 13180 1, cm Gr. 0” "D- , 21:- 24:40 /TtO;— than/1 6:75 7:50 _ Wu" s/cm”) & 10 nu W (10:—)'16:60 20:40—(10:—) (Swe)—8? 9:75*(5:40) (3:70)*4:85 Sms—(3.70) (3:10)*2:l.0 ' 410—(3:40) ob. rb. ob. rb Björk L nu en 27:50 26:— Ob- ”1 t 18.45 2085 //1/10:5o 12:35 atm m & un m — Ob' "b . 12490 17:- / 6:30 9:70 /1 4-75 8:90 , ,u/NL" & cm w & W (mmm—7:75 j13z- 41030) (stoloö 90 7zso'(5:5o) [lack 2:50 Sus—(5:90) (3:40j—2z— 4:— 43:40) FiQ, 1.

Fig. 4. Exempel på kostnad för sommarhuggning av 3 m obarkad (Oh.) och randbarkad (rb.) långved. Uppläggningskostnad och omkostnadstillägg ingå ej. Kr pr 1113 f. uh.

Av fig. 4 kunna följande slutsatser dragas. Ju grövre träden äro, desto högre kostnader uppkomma vid hugg- ning av klent virke av samma dimen- sion. För toppbitar innebär randbark— ning ett relativt litet extraarbete, me- dan randbarkningen av de i regel gan- ska kvistrena rotbitarna (särskilt på björk och tall) innebär en avsevärd stegring av kostnaderna.

Vid denna undersökning konstatera- des vidare, att björken var ca 10% mera lätthuggen och granen ca 20 % mera svårhuggen än tallen, när virket höggs Obarkat. Vid randbarkning voro

björk och tall ungefär likvärdiga, me- dan granen var 10—15 % mera arbets- krävande. Randbarkning medförde i genomsnitt för allt hugget virke en kostnadsstegring av för granen ca 13 %, för tallen ca 18 % och för björ- ken ca 25 %.

Det må observeras, att de kostnader, som angivits i fig. 4, härstamma från en enstaka undersökning. I andra be— ståndstyper eller vid ett annat utföran— de av t. ex. randbarkningen förändras givetvis kostnadsrclationerna. Ehuru fig. 4 dock väl torde beskriva de all— männa sammanhangen mellan virkets

dimension och kvistighet å ena sidan och huggningskostnaden å den andra, böra ej alltför vittgående slutsatser dra— gas på basis härav. Samma reservation gäller de i fig. 9 angivna kostnaderna, som grunda sig på samma undersök— ningsmaterial.

Den här utförda, detaljerade ana- lysen av huggningskostnaden har fram— lagts i syfte att visa, att redan vid huggningen av klenvirke mycket starka kostnadsstegringar uppstå utöver kost- naderna för normala gagnvirkesdimen- sioner. Därest man fordrar, att klen- virke skall vara någorlunda tillfreds- ställande kvistat, synas dessa kostnads- stegringar vid nuvarande teknik vara ofrånkomliga.

Det har även framgått, att huggnings- kostnaden för en och samma dimen- sion (grovlek) av virket är avsevärt mycket högre om virkeshiten är be—

lägen i toppen på ett grovt träd, än om den är belägen i ett klenare träd. Vid fixerandet av en minimidimension bör därför strängt taget minimidimen- sionen vara lägre för klena träd och högre för grova träd.

Hantering

De arbeten med hantering av klen- virke, som här skola beröras äro: upp— läggning i res vid sommarhuggning, lastning och,]ossning vid uttransport till bilväg eller flottled samt lastning på lastbil och järnvägsvagn. Sedan vir- ket lastats på lastbil, behandlas virket vanligen i buntar, varvid hanterings- kostnaden i stort sett blir ungefär lika stor för klent som för grovt virke. Hän- syn har dock tagits till det förhållandet att ju klenare virket är, desto högre är barkprocenten och lägre är fastmasse- procenten i de travade buntarna.

Tabell 2. Beräknad kostnad för hopdragning och uppläggning i res vid sommarhugg— ning (3 m ved). Exklusive omkostnadslillägg

Virkets mittdiam., cm ub. 4 Kostnad kr per ma f. ub ..... 3:60 1:75 1:20 0:95

Tabell 3. Beräknad kostnad för lastning och lossning uid uttransport med häst till bil— väg (eller flottled ). Exklusive omkostnadslillägg

Virkets mittdiam., cm uh. 4 Kostnad, kr per rna f. ub: randbarkad torr ved ........ 4:50 obarkad rå ved ............ 5:———

6 8 10 2 80 1:95 1 25 3 10 2:15 1 40

Tabell 4. Beräknad kostnad för lastning på lastbil

Virkets mittdiam., cm ub.

Kostnad, kr per m3 f. ub:

randbarkad torr ved ........ 6:20 obarkad rå ved ............. :

Transport

Den egentliga transporten av klenvir- ket kan förutsättas kosta lika mycket per tonkm som transport av gagnvirke. Vid beräkning av transportkostnaderna per maf. ub. måste emellertid hänsyn tagas dels till virkets barkprocent, dels till virkets torrhetsgrad eller volym- vikt. Med utgångspunkt härifrån och

med hjälp av tillgängliga körprislistor, barkprocenter o. dyl. ha de i tabell 5 angivna transportkostnaderna beräk- nats.

På basis av gällande frakttaxor och med kännedom om kostnaderna för om- lastning mellan lastbil och järnväg har vidare kostnaden vid en transport- sträcka å järnväg på 15 mil beräknats.

Tabell 5. Beräknad kostnad för framkörning med häst till bilväg samt transport med lastbil (exkl. lastning och lossning)

Barrvirke Björkvirke hb. torrt rb. torrt ob. rått rb. torrt ob. rått Framkörning med häst Grundpris för 0—1 km: kr per ma f. ub. ........ 2: 50 2: 75 3:25 3: -— 3: 50 Tillägg för varje km utöver 1 km: kr per m3 t. ub. .. —: 90 1 — 1 20 1 10 1: 25 Transport med lastbil Kr per m3 t. ub. och km .......... 0: 085 0:101 0: 132 0: 113 0:141

Tabell 6. Beräknad kostnad för transport 15 mil ä järnväg inkl. omlastning från last- bil till järnväg.

Barrvirke Björkvirke hb. torrt rb. torrt ob. rått rb. torrt ob. rått Kr per m3 t'. ub. ............... 6: 40 7: 30 8: 50 8:80 11:50

Totala kostnader för tillvaratagande av klenved i vissa typfall

Med ledning av de i det föregående lämnade kostnadsuppgifterna kunna kalkyler utföras över kostnaderna för tillvaratagande av klenvirke av olika dimension och i olika avsättningslägen. Givetvis måste framställningen här be- gränsas till ett fåtal typfall.

Som exempel väljas följande typfall: A. För klenvirke ur toppar på gagn-

virkesträd:

1. Kostnad upplagd vid bilväg eller

flottled efter 1,5 km hästkörning: a) som »vidhängare» — obar- kat eller helbarkat (tab. 7 A), b) som särskilda 3 m-bitar _— obarkat eller randbarkat (tab. 7B). B. För klenvirke ur ungskog:

1. Kostnad upplagd vid bilväg efter 1,5 km hästkörning, Obarkat eller randbarkat (fig. 5 och (i).

2. Kostnad efter hästtransport 1,5

km, biltransport 20 km och järn- vägstransport 150 km, Obarkat eller randbarkat. Detta typfall kallas i det följande »fritt fa- brik» (fig. 7 och 8).

C. Exempel på kostnad för 3 m—bitar med 4, 6, 8 och 10 cm mittdiameter ur ungskog, »fritt fabrik» efter häst- transport 1,5 km, biltransport 20 km och järnvägstransport 150 km — Obarkat eller randbarkat (fig. 9). Det förutsättes härvid, att virket hug— ges sommartid och uttransporteras med häst på vinterföre samt att randbarkat virke före transporterna uppnått skälig torkning i skogen. Omkostnadstillägg

har pålagts huggning och körning med 20 % —— däremot ej lastbils- och järn- vägstransporter. Kostnaderna ha anpas- sats efter 1954 års löneläge i södra och mellersta Sverige. För att gälla övriga delar av Sverige, där lönenivån är hög- re, böra de i tabell 7 och fig. 5—9 an- givna kostnaderna höjas med följande ungefärliga procenttal:

Värmland, Dalarna, södra och mellersta Norrland (utom

fjällzonerna) .............. 10—15 % övre Norrland (utom fjäll— zonerna) .................. 15—20 %

För fjällzonerna bör en ytterligare höjning med ca 5 % ske.

Tabell 7. Beräknad kostnad, fritt bilväg, för klenvirke ur toppar av gagnvirkesträd. Södra—mellersta Sverige. 1.5 km hästkörning. Kr per maf. ub.

A. Uttaget som »vidhängare»

Obarkat Helbarkat Virkets diameter ub. i cm 4 6 4 6 Vid sommarhuggning ................ 41—53 19—22 62—92 38—48 Vid vinterhuggning .................. 41—53 19—22 68—102 43—54 B. Uttaget som särskilda 3 m-bitar Obarkat Randbarkat Bitens mittdiameter uh. i cm 4 6 4 6 Vid sommar- och vinterhuggning ...... 47—59 24—26 49—61 25—28 Kr. per mit. ub. 50 J) o—-——. ob borrvlrk: ' X 40 * ob. björkvirke X 0— _ —o rb. » X 1) X o-—-——o r . » Xx 30 X & & x Nede ze ?; && xx.; 10 3 10 15 (m 10 15 cm D brh pb D. brh. pb. Fig. 5. Beräknad kostnad, fritt bilväg, för 3 m barrvirke ur ungskogar. Södra—mellersta Sve- rige. 1,5 km hästkörning. Min. toppdiameter 3 cm ub. Kr per mat. ub.

Fig. 6. Beräknad kostnad, fritt bilväg, för 3 m björkvirke ur ungskogar. Södra—mellersta Sverige. 1,5 km hästkörning. Min. toppdiame- ter 3 cm ub. Kr per maf. ub.

.— ob. barrwrke

o———o rb. »

—. ob. b|orkv1rke

O___o (b, »

In

NN —. _

10 15 cm D. bm. pb, Fig. 7. Beräknad kostnad, »fritt fabrik-, för 3 m barrvirke ur ungskogar. Södra—mellersta Sve- rige. 1,5 km hästkörning, 20 km biltransport, 150 km järnvägstransport. Min. toppdiameter 3 cm ub. Kr per maf. ub.

Brösth öjd sdiametar

) 10 15 cm 0. brh. pb.

Fig. 8. Beräknad kostnad, »fritt fabrik», för 3 m björkvirke ur ungskogar. Södra—mellersta Sverige. 1,5 km hästkörning, 20 km biltrans- port, 150 km järnvägstransport. Min. toppdia- meter 3 cm ub. Kr per maf. ub.

("" Pb Scm 7cm 9 cm 12.5 cm ob. rb. 1. 61:— Tall oh rb. bd 1 W 011 rb. - 55 . », ._ 55-_ b 11 Mm btl 15% 38. _ . O . r- // x - :— 52:- ' 35 ' * 29:- 28:- - & 52 in”/" 3333— _ W (101-% 1.8:— 1.9—- »(10:—) (5 ).53_ 33:-—(5:-) (1.1—1—27z— 26: - '(4: —) (B:—% 24:- 23:-—(3:-) ob. rb. Gran Ob "U 111 m 72— 69:- 1, (. "b- w 54-- 53:- gin/bn 42:— 39:- m c Ob Pb' ha 55? %$ 38- 36? m bli 30:— 129;- bil ktm/5 3/ B C 10 cm ' (12.—)053:— & 53- -(l2:) (6 4035 34:-—(6:—) (l.:- -29)o 27:——(1—:—) (A:—)ka— * 23:—4(4:—l/._ ob. r-b. ob, Fb. Bj ÖFk & 70:- 55:- "b- se:— 56:- 1.2:_ 39:- $&”; & *» . 2:-' 37:- 36:- . 32:— 30:- - M” Jab/L M - w— (12. % LB t.7.— »(12 _l (7 -)+31.:— 31: ——(7:-) (s:-J—zsz- as:—4159 (109271. 255-449 F iq. 9

Fig. 9. Exempel på kostnad, »fritt fabrik», för 3 m-bitar med mittdiametrarna 4, 6, 8 och 10 cm uh., erhållna ur träd i ungskog med olika brösthöjdsdiameter. 1 ,5 km hästtransport, 20 km bil— transport, 150 km järnvägstransport. Kr per 1113 f. ub (Obs! Kostnaden för fällning av trädet o. dyl. — gemensamt för alla bitar, som uttagas ur trädet — har här slagits ut endast på rotbiten

av trädet. Denna kostnad finnes angiven i en parentes mitt för motsvarande rotbit).

De kostnader för tillvaratagande av klenvirke, som här beräknats, gälla för nuvarande konventionella avverknings- metoder. Frågan är om man genom rationaliseringsåtgärder och arbetsför- enklingar kan komma fram till billigare

metoder. För denna bedömning uppde- las först kostnaderna i fig. 7 i de tre grupperna huggning, hantering och transport, varvid följande fördelning erhålles (tabell 8).

För klenvirke under 3 tum utgör

Tabell 8. Kostnaden. »fritt fabrik», för 3 m långved, fördelad på huggning, hantering

och transport (i % av totala kostnaden)

Trädens diameter i brösthöjd, cm pb. 5 5 7 7 9 9 12,5 12,5 ob. rb. ob. rb. ob. rb. ob. rb. Huggning, exklusive upp- läggning ............. 44 50 35 41 28 34 24 33 Hantering (uppläggning, lastning, lossning) ..... 29 27 29 27 27 26 24 23 Transport, med häst 1,5 km, med bil 20 km, med järnväg 150 km ...... 27 23 36 32 45 40 52 44

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100

huggningen den största kostnadsposten, även om virket som i tabell 8 transpor- terats fram »till fabrik» med 1,5 km hästtransport, 20 km biltransport och 150 km järnvägstransport. Möjligheter- na att förbilliga huggningen i sådan grad, att kostnaderna därigenom skulle mera avsevärt sänkas, få bedömas som ganska små. En sänkning av huggnings- kostnaden med en, möjligen ett par kro- nor, per maf. ub. torde ligga inom möj— ligheternas gräns. En rationalisering av klenvirkeshuggningen bör givetvis eftersträvas men kan således inte be— räknas på ett avgörande sätt förbilliga virket. Kommer mekaniseringen av skogsarbetet att fortskrida och arbets-

lönerna att stiga — och en sådan ut- veckling får på lång sikt bedömas som mycket sannolik — kommer troligen tillgodogörandet av klenvirket att ställa sig ännu dyrbarare i förhållande till gagnvirket än det för närvarande gör.

Tidigare har framhållits att manuell

skogsbarkning av klenvirke är så kost- nadskrävande, att den bör undvikas. Virke, klenare än 2 tum, torde även i gynnsamma fall och goda konjunkturer vara omöjligt att hugga helbarkat. Hug- ges virket randbarkat och får torka i skogen, blir den totala kostnaden jäm- förd med obarkat virke normalt något högre »fritt bilväg» men något lägre, om virket transporteras längre sträckor med bil eller järnväg. Ur skogens syn- punkt utgör således obarkat eller rand- barkat virke två alternativ, som äro tämligen likvärdiga, dock med någon fördel för det obarkade.

Kostnaden för hantering av klenvir- ke —— d. v. s. uppläggning i skogen, last- ning och lossning — uppgår normalt till drygt en fjärdedel av den totala kostnaden »fritt fabrik», motsvarande 10—20 kr. per m3f. ub. för virke under 3 tum. Denna hantering bör givetvis kunna rationaliseras, varvid en bunt- vis hantering av klenvirket förefaller

vara det lämpligaste tillvägagångssät— tet. Emellertid böra möjligheterna till kostnadssänkningar i hanteringen icke överskattas, främst av följande skäl. Skall bantning genomföras, bör den principiellt ske så tidigt som möjligt, alltså redan vid den manuella samman- föring och uppläggning av virket, som sker vid huggningen. De buntar, som då kunna göras och givetvis kunna för- billiga på— och avlastning vid utsläp- ning med häst, torde dock bli så små, att de icke innebära någon avsevärd lättnad vid pålastning på lastbil och lastning på järnväg. För att komma fram till betydande kostnadsbesparing- ar vid dessa senare hanteringsarbeten krävas nämligen avsevärt större bun- tar, än vad som är tänkbart att göra i skogen i samband med huggningen. Efter vad man f. 11. kan bedöma, synas de buntstorlekar, som äro lämpliga vid de olika hanteringsoperationerna, vara följande.

Buntens vikt

ton Lastning och lossning vid hästtransport ............ 0,1— 0,2 Lastning på lastbil .......... 0,5— 2,0 Lastning från lastbil till järn- väg .................... 5 ——10

Att genomföra en buntning, som man har avsevärd nytta av vid alla dessa hanteringsoperationer, torde således ställa sig mycket svårt. Det bör i detta sammanhang påpekas, att man för bunt- hantering vid landtransporter ej be- höver »fabricera» buntar utan att det är tillräckligt, om man har möjlighet att tillfälligt vid själva hanteringen läg— ga linor eller kättingar runt bunten, i vilka bunten kan lyftas eller släpas. För rationell bunthantering kräves allt- så endast att virket upplägges så, att linor eller kättingar tillfälligtvis kunna anbringas, d. v. s. virket skall ligga på

underlag och vara åtskilt genom strön o. dyl. Utan tvekan ligga rationalise- ringsvinster inom räckhåll beträffande hanteringen, men av ovan angivna skäl äro möjligheterna begränsade. En ned- pressning av hanteringskostnaderna för klenvirke med 20—30 %, motsvarande 2—5 kr per m3 f. uh., torde f. n. anses vara det maximalt möjliga, förutsatt att en målmedveten försöksverksamhet be- drives.

Transportkostnaderna exklusive last- ning och lossning vid transport till fabrik utgöra normalt en tredjedel till en fjärdedel av totala kostnaden. Dessa kostnader torde ej kunna nedbringas annat än i samma utsträckning som transportkostnaderna för grövre virke, t. ex. gagnvirke, kunna nedpressas. Enär järnväg är det billigaste transportmed- let för landtransport, torde den f. 11. mest angelägna åtgärden vara att genom förbättrade omlastningsmöjligheter vid stationerna, för skogsbruket bättre an- passad tilldelning av järnvägsvagnar o. dyl., befrämja en övergång från lastbil till järnväg. Likaså böra mottagnings- förhållandena vid industrierna gran- skas.

Järnvägstransporterna av rundvirke synas för närvarande till övervägande del bestå i utlastning av en eller möj- ligen några vagnar dagligen från sam- ma station till samma mottagare. Genom att framtransporten till järnvägsstatio- nerna från bakomliggande uppsamlings— områden numera så gott som helt om- besörjes av lastbilar och traktorer i stål- let för hästar, har den skogliga trans- portapparaten fått sådan kapacitet och flexibilitet, att den medger en stark kon- centration av utlastningarna. Genom buffertlagring och ökad användning av mekaniserade utlastningsanordningar kan en sådan koncentration befrämjas. Ur järnvägssynpunkt bör en sådan in— nebära betydande fördelar, som borde

kunna medge sänkta frakttaxor, särskilt på kortare transportavstånd. En över— syn av frakttaxorna för virke kan där— för i detta sammanhang vara aktuell. Sänkta taxor kunna i sin tur beräknas tillföra järnvägarna större virkeskvanti- teter, varigenom ökat underlag för en rationell inriktning av järnvägstrans- porterna skapas. Ett vidgat samarbete i lämpliga former mellan skogsbrukets företagare och järnvägarnas trafikper— sonal, en mera dynamisk och investe- ringsvillig järnvägspolitik med förbätt- rad och utvidgad kundservice torde där- för verksamt kunna bidraga till billiga- re transporter av klenvirke.

En lösning av barkningsproblemet är av vital betydelse icke endast för klen- virkets huggning och transport utan även för dess industriella utnyttjande. Av fig. 3 i detta kapitel framgår, att den manuella skogsbarkningen icke endast av virke av klenare dimensioner utan även av virke med en grovlek av 3—5 tum — vilket senare virke utgör en stor del av den nuvarande massavedsfångsten _ är så dyrbar, att en rationalisering av barkningen framstår som mycket ange- lägen. Av speciellt intresse i detta sam- manhang äro trågbarkningsmaskinerna, som utföra en rationell barkning av massaveden och som kunna barka klen- virke av avsevärt klenare dimensioner än 3 tum. Hitintills ha sådana maskiner installerats vid flera fabriker, varigenom klenvirke kring dessa industrier fun- nit industriell användning. Barkning vid industrierna medför emellertid höga transportkostnader för den råa obarka— de veden. Om barkningen utföres på ett tidigare stadium, bortfalla transport— kostnaderna för barken, varjämte möj— lighet uppstår att vidaretransportera virket torrt till fabrik. Påtagliga för-

delar synas sålunda, speciellt i södra och mellersta Sverige, kunna påräknas, därest barkningsanläggningar av denna typ, kombinerade med vedgård, förläg- gas till större uppsamlingsplatser för virke vid järnväg. Därest sådana an- läggningar uppföras, där järnväg tange- rar större sjöar eller sjösystem, torde framtransporten till järnvägen även kunna förbilligas genom sjöbogsering av såväl massaved som klenvirke i bun- tar. Om sådana anläggningar drivas i skogsägarnas regi, erhåller industrien möjlighet att få barkat torrt virke leve- rerat direkt till fabriken utan mellan- lagring i industrivedgård. Samtidigt äro skogsägarna ej hänvisade att försälja obarkad massaved eller obarkat klen- virke endast till sådana fabriker, som ha erforderlig barkningsutrustning.

Sammanfattningsvis kan sägas att, ehuru betydande möjligheter till en sänkning av de nuvarande kostnader- na för klenvirket förefinnas, dessa kost— nadssänkningar ej kunna förväntas bli av den storleksordning, att de på ett avgörande sätt komma att förbilliga klenvirket. Det synes vara realistiskt att för dagen räkna med:

att i skogen helbarkat virke under 21/2 3 tum i regel blir alltför dyrt i an— vändning,

att obarkat eller randbarkat virke ned till 2 tum, i mycket gynnsamma fall 11/2 tum, tillvaratages för en kostnad, som synes möjliggöra ett industriellt utnyttjande av virket, samt

att virke under 11/2 tum är och med stor sannolikhet förblir för kostnadskrä- vande för att kunna industriellt till— godogöras annat än i extrema hög- konjunkturer och i särskilt gynn- samma avsättningslägen.

Användbarhetsgränsen emellan den normala massaveden jämte klenveden å ena sidan och sågverksavfallet av olika slag å den andra är i viss mån flytande och torde förbli så i fram- tiden på grund av både teknikens ut- veckling och växlande marknadsför- hållanden. Åtskilliga exempel på sådan rörlighet komma fram i nedanstående översikt av de olika procedurerna och produkterna.

Fullgod massaved erhålles av gran och tall samt under senaste årtionde i begränsad utsträckning av björk. Asp- virke utgör ett utmärkt råmaterial för massaframställning. Detta virke före- kommer emellertid synnerligen spar- samt — det utgör endast cirka 10 % av lövträbeståndet — och absorberas till viss del av tändsticksindustrien. I Skåne och angränsande landskap an- ses vissa förutsättningar numera fin- nas för leveranser av bokved till massaindustri.

Sulfit- och slipmassa

Enligt gällande mätningsbestämmel- ser godkänd massaved av gran utnytt- jas främst vid sulfitfabriker och trä- sliperier, där kvalitetsfordringarna på råvaran äro störst. Klenved under 3" toppdiameter användes i viss utsträck- ning i Norrland men sällan i södra Sverige, där vedtillgången i förhållan- de till fabrikernas produktionsförmåga är god. De moment, som hittills sam- verkat emot användningen av klenved, äro huvudsakligen följande.

Klenvirkets industriella användning

Olika användningsområden

Klenveden, som till större delen er- hålles vid gallrings- och rensningshugg— ningar, blir genom de höga avverk- nings- och transportkostnaderna en relativt dyrbar råvara och kräver dess— utom vid bearbetningen inom fabri- kerna större arbetskostnad än grövre ved.

Ett ännu oavgjort spörsmål gäller kvaliteten av den massa, som erhålles av klenved. I uppgifter som lämnats utredningen från industrien hålles ofta före, att en mera avsevärd inblandning av klenvirke nedsätter massans kvali— tet. Av laboratorieförsök, som utförts vid träforskningsinstitutet, synes emel- lertid framgå, att vid sulfitkokning föreligger icke någon nämnvärd skill— nad i utbyte och kvalitet emellan mas- sor av klenved och sådana av normal ved. Den klenved, som stått till buds vid försöken, har emellertid huggits av långsamväxande, undertryckta träd. Hur gallringsved från unga frodvuxna bestånd förhåller sig har icke klar— gjorts vid den blott orienterande un— dersökning, som hittills utförts vid institutet. Särskilt i södra Sverige mås— te man räkna med ved även från så- dana bestånd.

Ännu ett problem har förelegat i fråga om klenveden men torde under de senaste åren ha fått en tillfreds- ställande lösning. Den ursprungligen vanliga handbarkningen av massave- den utbyttes under 1880- och 1890-talen allmänt mot knivbarkning med maskin. Trots många förbättringar av dessa

maskiner under närmast följande år— tionden medförde knivbarkningen av- sevärda virkesförluster. Dessa förluster ökades i den mån köparna under den hårdnande konkurrensen på virkes- marknaden tvingades att godta ved av allt mindre dimensioner. Samtidigt för- bättrades dock tekniken för den virkes- besparande friktionsbarkningen i trum- mor, som under 1920-talet slog igenom i vårt land. Denna barkningsmetod inne- bär emellertid en så hård behandling av virket, att virke av klenare dimensio- ner brytes sönder. Först i början av 1950-talet ha framkommit ett par sven- ska barkningsapparater lämpade för barkning av ved även av liten dimen- sion.

Sulfatmassa

Vid sodacellulosaprocessen användes på 1870-talet nästan uteslutande gran- ved. Först fram på 1880-ta1et och unge- fär samtidigt med övergången från soda- till sulfatcellulosaprocess blev tallveden småningom den mest utnytt- jade råvaran. Ursprungligen var detta främst en prisfråga. I den mån, som sulfitmetodcn vann terräng, steg näm- ligen efterfrågan och pris på den då för sulfitmassan liksom mestadels för slipmassan endast användbara gran- veden. Den sulfatmassa, som de högsta kvalitetsfordringarna ställas på, tillver- kas dock alltjämt av granved.

På veden för sulfatmassa, ej minst för den under senare hälften av 1880- talet introducerade kraftmassan, kunde med nyssnämnda undantag för viss specialmassa kvalitetskraven med tiden sättas ned. Mindre rötskador godtogos. Helbarkning i skogen eller vid fabri- ken erfordrades icke om veden flottats och särskilt icke om den dessförinnan randbarkats. Genom de lägre kraven på barkning kunde fordringarna på el- jest vanliga lägsta toppdiameter av 3"

sänkas. Vid träforskningsinstitutet gjor- da undersökningar rörande utbyte och massakvalitet visa liksom i fråga om granveden ingen nämnvärd skillnad emellan massa av normalved och massa av sådan klenved, som erhållits av långsamväxande, undertryckta träd. Motsvarande laboratorieundersökningar på frodvuxen tall ha veterligen ännu icke utförts. Vissa praktiska erfaren— heter ge vid handen, att sulfatmassa av frodvuxen ungtall ger papper av något större tänjbarhet men mindre avslit- ningslängd än råvara av normaldimen— sioner. Förhållandet kan ha betydelse för sulfatfabriker i södra Sverige men har hittills icke föranlett erinringar från representanter för industrien. Användning av massaved av björk och i någon mån även av andra löv- träd har under senaste årtionde ökats avsevärt utan att dock i vårt land ännu nå nämnvärd betydelse i förhållande till användningen av massaved av barr- träd. Erfarenheten har hittills visat goda resultat av björkvedens kokning för tillverkning av vissa blekta sulfit— oeh sulfatmassor. Vid träforskningsin- stitutets undersökningar ha proven på styrkan hos papper av enbart björk- massa visserligen i regel stannat vid lägre tal än motsvarande prov beträf- fande barrträmassa men likväl befun- nits anmärkningsvärt goda, ehuru fib- rerna i björk liksom i annat lövträ äro väsentligt kortare än i barrträ.

Halvkemisk massa

Uttrycket halvkemisk har uppkom- mit därav att fiberframställningen till en del är av kemisk, till en annan av mekanisk natur. Den kemiska uppslut- ningen drives endast till ett förberedan- de stadium. Vedflisen är därvid ännu hård. Den låter sig emellertid med me- kaniska medel sönderdelas, defibreras, i kvarnar av flera olika typer. Massa-

utbytet blir därigenom högt, 60—85 % mot 40—45 % vid sulfit— eller sulfatkok— ning. Som kokvätska begagnas natron- eller sulfatlut samt, för lövträ, alkaliskt reagerande natriumsulfitlösningar vid en temperatur av 170—185O C.

Fabriksmässig tillverkning av halv- kemisk massa har ännu icke kommit till stånd i Sverige men planeras på tvenne ställen söderut i landet. Där- emot äro enstaka anläggningar redan i drift i ett flertal europeiska länder, däribland Finland, Norge och Dan— mark, samt utom Europa i Franska Ma- rocko, Canada, Mexico och Australien. Intresset för den halvkemiska massan är störst i USA, vilket ådagalagts både genom de tekniska framstegen på detta område och tillverkningens storlek. Re- dan år 1950 beräknades dåvarande 19 fabrikers dygnsproduktion överstiga 2000 ton. Till nämnda intresse i USA har bidragit den relativt goda till- gången på lövvirke, för vilket den halvkemiska processen synes ge sär— skilt fördelaktiga resultat. Emellan den halvkemiska massan och den vanliga alkali- och sulfitcellulosan förekommer s. k. högutbytesmassa (high-yield pulp), som nedkokas till ett utbyte av ca 60 %.

Utbyggnaden under 1930- och 1940- talen av den halvkemiska massaindu- strien, företrädesvis i USA, skedde van— ligast genom omläggning eller tillbygg- nad av redan existerande fabriker. Man strävade helt naturligt att i gör— ligaste mån inrangera befintlig appara- tur i det nya produktionssystemet. I detta ligger förklaringen till de mång- faldiga olika anordningar för framställ— ning av halvkemisk massa, varmed ti- digare experimenterats. Då denna massa nu småningom ingått i det all- männa medvetandet som fullt konkur— renskraftig med kemiska massor för de flesta pappersslag och dessutom beträf-

fande utbytet av använt virke är för- delaktig, började även helt nya kom- pletta anläggningar att byggas. Därvid ha möjligheterna att övergå från in- termittent till kontinuerlig kokning särskilt beaktats. Kontinuerlig tillverk- ning har speciellt intresse därför att anläggnings- och driftkostnader därvid ställa sig fördelaktiga även vid före- tag med relativt liten kapacitet.

Som råvara för halvkemisk massa kan användas både barr— och lövved. Närmast aktuellt i vårt land är utnytt- jandet av klenved av tall och björk samt av sågverksavfall. För framställ- ning av blekt massa är lövved avgjort mest lämplig. Vid tillverkning av kor- rugeringsskikt till wellpapp eller av andra grövre kvaliteter kan också bark- haltig råvara utnyttjas. Lövved ger även därvid påfallande goda resultat. Endast alkalisk eller neutral lösnings- vätska har hittills kommit i fråga. Nå- gon ekonomisk metod för regenerering av kemikalierna har ännu icke fram- kommit, frånsett återvinning vid in- tegrerad sulfatfabrik.

Vid 75-procentigt utbyte av veden åtgår för ett ton massa vid kontinuerlig kokning:

ved ................ 3 1113 fast mått kemikalier .......... 100 kg

ånga ................ 1 000 kg elkraft .............. 500 kWh friskvatten .......... 100—150 ma

Anläggningskostnaderna för en halv- kemisk massafabrik äro förhållandevis låga. De kunna beräknas till ungefär 400—500 kr/årston eller en tredjedel av anläggningskostnaderna per ton för en större sulfit- eller sulfatfabrik utan blekeri. Dessutom tillkommer fördelen, att en halvkemisk anläggning kan lön- samt drivas även vid liten kapacitet, med därav följande möjlighet att place-

ra fabriken närmare råvaran och så- lunda få billigare transporter.

Vid kokning till 70 % utbyte erhål— les en god råvara för innerskiktet i wellpapp, såsom redan omnämnts, och även i vissa fall till ytterskikt. I USA används mekanisk defibratormassa vid tillverkning av takpapp. Därvarande erfarenheter av dylik papp ha genom- gående varit fördelaktiga trots de på— frestningar som i Nordamerika mesta- dels rådande inlandsklimat kan för- väntas vålla för ett byggnadsmaterial som ofta utsättes för starka temperatur- växlingar. Under senaste åren har vi- sats, att den halvkemiska massan vi- dare kan användas i tidningspapper efter enkel blekning. Vid fullständigt genomförd blekning erhållas massor väl lämpade för bok-, skriv- och tidskrifts- papper.

En variant av den halvkemiska me- toden innebär det 5. k. coldcaustic soak- förfarandet, varvid flisen — endast av lövved — behandlas med natronlut vid rumstemperatur och atmosfärtryck, varefter den defibreras och raffineras i skivraffinatorer. Massan utnyttjas som ersättning för gransulfitmassa i så måtto att en inblandning av coldcau- sticmassa i receptet (materialet) för vis- sa pappersslag, medger en minskning av annars nödvändig inblandning av gran- sulfit. Massan blekes för närvarande ej industriellt. Coldcaustic-förfarandet ger anmärkningsvärt goda resultat beträf- fande flertalet lövvedslag med möjlig- heter att använda produkten ej blott i emballage utan även på grund av dess ljusa färg i bok- och tidnings- papper.

Wallboard

Wallboard — träfiberplattor — till- verkades första gången omkring 1911 i USA. Råmaterialet utgjordes av asp- virke. Defibrering skedde i vanliga slip-

stolar. Plattorna voro porösa. Några år senare kom bagass eller sockerrörs- fibrer med inblandning av slipmassa till användning vid framställningen.

År 1926 uttog Mason patent i USA på en defibreringsanordning för träflis, som bestod i en söndersprängning av flisen genom ånga under högt tryck samt ett utnyttjande av ligninets bind— ningsförmåga under fukt, värme och tryck för att av de söndersprängda fibrerna pressa hårda plattor. Den för— sta anläggningen i Sverige enligt denna metod byggdes i slutet av 1929, ett par år efter den första anläggningens upp- förande i USA.

År 1935 byggdes i Sverige den första fabriken med s. k. asplundskvarnar, som sedan kommit att bli de ej blott i Sverige utan även världen över och sär— skilt i USA mest använda. Defibrering sker genom mekanisk bearbetning un— der upphettning av materialet.

Årskapacieten hos wallboardindu— strien i Sverige beräknas till 450 000— 500000 ton. Två tredjedelar av till- verkningen har hittills varit lokaliserad till Norrland, där fabrikerna i allmän- het ligga i nära anslutning till massa- industrier och sågverk, vilkas avfalls— produkter komma till användning vid tillverkningen.

År 1951 uppgick tillverkningen av träfiberplattor i vårt land till 330 000 ton, varav ungefär tre fjärdedelar ut- gjordes av hårda och återstoden av porösa plattor. Tillverkningen detta år var omkring dubbelt så stor som 1945 och tre gånger så stor som under för- krigsåren 1937—1939. Sverige är nu världens näst största wallboardprodu- cent med en tillverkning motsvarande cirka 13 % av världens totala produk— tion. Endast USA har en större tillverk- ning. Under de första åren av 1950-talet har dock, åtminstone för någon tid, den starka produktionsökningen minskat.

Wallboard kommer framför allt till användning såsom byggnadsmaterial för hus såväl vid nybyggnader som vid renovering av äldre fastigheter. De porösa plattorna användas som be- klädnad för värme- och ljudisolering. De härda plattorna begagnas även för väggbeklädnad och för snickerier av skilda slag, såsom dörrar, luckor och skåp. På senare år har en icke ovä- sentlig del av de porösa plattorna kom— mit till användning för. framställning av plattor för akustikförbättring. Genom oljehärdning göras de hårda plattorna vattenbeständiga. De beläggas också med lackfärg eller plast, s. k. lack- plattor.

Wallboardindustrien var ursprungli— gen ämnad att nyttiggöra billigt träav- fall, sågverksavfall och skogsavfall. In- blandning av en mindre mängd bark an- sågs i fiberplattornas barndom kunna godtagas, detta så mycket mera, som plattorna vid sin användning i prakti- ken blott undantagsvis få behålla ytan synlig. I regel målas eller täckes den på annat sätt, med lackfärg, plast, faner eller papper. Likväl har konkurrensen emellan fabrikerna medfört, att den ur— sprungliga råvaran av skogs- och såg- verksavfall till ej ringa del ersatts av högvärdigt material, barkad massaved. Härigenom kan vinnas en jämnare färg och yta på plattorna, dock utan nämn- värda fördelar i övrigt men under en materialfördyrande konkurrens med cellulosaindustrien.

Fiberblock

En under de allra senaste åren i marknaden förd produkt, fiberblocket, ställer avsevärt mindre fordringar på råvarans kvalitet än fiberplattorna. Vid tillverkning av fiberblock kan man ut— nyttja det sämsta träavfallet i form av såväl spån som även obarkad ytved samt halm i vissa mängder. Givetvis

minskas av sådan råvara i viss mån slutproduktens estetiska egenskaper, men detta har mycket liten betydelse för dess praktiska användbarhet.

Det uppges, att vissa apparattekniska framsteg äro att vänta vid tillverkning- en av fiberblocken, ägnade att minska anläggningskostnaderna. Därmed skulle också, analogt med vad gäller beträf— fande framställning av halvkemisk massa enligt den kontinuerliga defibra- tormetoden, mindre driftsenhetcr än för närvarande möjliggöras. Särskilt i södra Sverige är detta av stort intresse på grund av den där i smärre enheter utbyggda sågverksindustrien, med där- av följande geografiskt mer spridd till- gång på träavfall.

Fiberblocken äro i motsats till de för ytbeklädnad avsedda fiberplattorna spe- ciellt lämpade till bärande byggnads- material. Blockens volymvikt kan va- rieras inom ganska vida gränser. Bloc- ken äro porösa men väsentligt hårdare än annat fibermaterial av enahanda volymvikt. Detta är betydelsefullt, då i de flesta fall icke blockets brotthåll- fasthet utan hårdheten, dvs. elastici- tetsmodulen, blir avgörande för deras praktiska användbarhet. Fiberblocken ge utan regelstomme styva och för nor— mala fall tillräckligt bärkraftiga väggar. Använda i ytterväggar ge de en god isolering obruten av de svaga ställen, som annars reglar och blockskarvar ut- göra. Monteringen av blocken tillgår som vid vanliga monteringsfärdiga trä— hus frånsett den väsentliga skillnaden, att all sammanbindning sker med lim och ej med spik eller skruv.

Det nya fibermaterialets hårdhet gör det användbart som ersättning för pa- nel i tak, väggar, blindbottnar etc. men även som delar av takstolar, balkar m. m. På sina håll förväntas att det skall bli av ej ringa betydelse för pro- duktionen av enfamiljshus till s. k.

egnahem. Metoden är patentskyddad. Möjligheter att erhålla licenser torde emellertid föreligga.

Spånplattor

Spånplattor utexperimenterades i Tyskland mot slutet av andra världs- kriget. År 1953 uppnåddes i Västtysk- land en produktion av omkring 68000 ton och man har beräknat, att kapaci- teten vid fabrikerna därstädes under 1954 konnner att gå upp till ca 100000 ton. Även i England och USA har an— vändningen av spånplattor nått en viss utbredning.

Till en början användes för tillverk- ningen avfallsspån, som blandades med ett bindemedel, vanligen karbamid— eller fenol/kresolhartslim, varefter bland— ningen pressades i en diskontinuerligt arbetande etagepress. Senare har man emellertid funnit att avfallsspån äro mindre lämpliga som råmaterial, då spå- nen i regel ha en sådan form att de krä- va alltför stora mängder bindemedel för att göra framställningen ekonomisk bär- kraftig. Därtill kommer att spånbland- ningen aldrig är enhetlig med avseen- de på spånstorleken, vilket också visat sig vara en nackdel. Man har därför övergått till att använda maskinellt framställda, tunna och relativt långa spån av enhetlig storlek. Som utgångs- material användes grövre avfall från träindustrien och virke av klenare di- mensioner. Kontinuerliga framställ- ningsmetoder ha också utarbetats.

De plattor, som framställas, äro av tre typer. Enskiktsplattor äro uppbygg- da av en enda spåntyp. Vissa typer ha något grov och porig yta och äro en- dast lämpade som blindträ i fanerade konstruktioner. Ibland utför tillverka— ren själv denna fanering. Andra typer däremot angivas vara lämpliga för t. ex. väggbeklädnad _— i vissa fall t. o. m.

utan någon extra ytbehandling. Två- skiktsplattor framställas med en tät och jämn framsida, medan baksidan ut- göres av ett porösare skikt. Plattor av denna typ äro avsedda för användning som väggbeklädnadsmaterial. Treskikts- plattor bestå av ett mittskikt på båda sidor omgivet av ett speciellt ytskikt. Plattorna kunna ytbehandlas och använ— das direkt men också användas som underlag vid fanering. Denna kan ofta utföras utan föregående putsning och utan användning av spärrfaner.

Formpressade produkter

Icke blott plana plattor utan även böjda formkroppar kunna pressas av träspån och härdbara hartser. Under de allra senaste åren har denna teknik utvecklats ganska långt. Vid en fabrik i Tyskland formpressas även så in- vecklade produkter som hjulnav, disk- bänksbeslag med bo och avlopp, klo- settsitsar etc. och dessa produkter ha med framgång kunnat konkurrera på den tyska marknaden. Vid svenska trä- forskningsinstitutet ha metoder utarbe— tats för pressning av bl. a. hålkroppar för försvarsmaktens räkning.

Avgörande för de formpressade pro- dukternas konkurrenskraft är att man därmed söker ersätta sådana produk- ter, som hittills varit svåra att forma i trä eller krävt utförande i dyrare rå- vara, t. ex. metall. För svenska förhål- landen har en undersökning visat, att svängda möbeldelar äro ett lämpligt område för formpressningsmetoden.

Anläggningar för framställning av formpressade produkter fordra icke av tekniska skäl viss minimistorlek eller treskiftsdrift. En kalkyl på basis av svenska förhållanden pekar på en an- läggningskostnad av inemot 500000 kr för att nå acceptabel lönsamhet vid drift i endast ett skift.

46. Trämjöl

Ett extremt fall av formpressade pro- dukter av träavfall och harts utgör ba- kelitprodukten. I denna ingår trämjöl, som genom malning framställes av klyv- spån eller kutterspån. Råvaran bör allt- så vara torr och fri från bark och för- oreningar; några andra krav ställas icke på densamma.

För att belysa trämjölsbranschens omfattning kan nämnas, att tillverk- ningen i Sverige minskat under senare år och rör sig numera om 2 OOO—3 000 årston. Tidigare har exporten till Eng- land, Schweiz och USA varit betydande och överskridit 1 milj. kr/år, men dessa länder täcka numera sitt behov med inhemsk produktion.

Trämjöl användes även som fyllnads— medel i bl. a. linoleumsmattor. ökade avsättningsmöjligheter i framtiden kun- na tänkas, då ständigt nya produkter av plast- och hartskompositioner fram- komma.

Träförsockring

Träförsockring har hittills icke be— drivits fabriksmässigt i vårt land, men dess teknik har framgångsrikt utveck- lats i Tyskland.

Enligt meddelande från träforsk- ningsinstitutet innebära de tre senaste årens framsteg, att man från tidigare metod, enligt vilken träavfallet behand— lades med utspädda mineralsyror vid hög temperatur och högt tryck, över— gått till försockring med högkoncentre- rad saltsyra vid låg temperatur och atmosfärtryck. Den ursprungliga till- verkningsprocessen ledde till en som kristids- eller beredskapsåtgärd moti- verad men under normala förhållanden icke ekonomisk framställning av sprit. Med den nya metoden siktar man di- rekt på framställning av socker av högsta kvalitet samt anser sig kunna

vid tillräckligt stora anläggningar er- hålla rent kristalliserat druvsocker till ett pris, som medger konkurrens med stärkelsesocker och även med betsocker.

Gallringsvirke eller sågverksavfall, även av obarkat timmer, hugges till grov spån. Som förut nämnts kan viss mängd vanlig sågspån tillblandas. Spå- nen underkastas en »förhydrolys» ge— nom upphettning under några timmar med l-procentig saltsyra vid en tem- peratur av ca 1300 C. Sockerkonccntra- tionen i lösningen kan ökas till 10 % genom upprepad användning av sam- ma lösning. Efter hydrolysen avvattnas spånen och torkas.

Den egentliga hydrolysen med hög- koncentrerad saltsyra försiggår i ett batteri av höga torn, där veden behand- las med saltsyrasockerlösningen i mot— ström. I sluttornets övre del avgår denna lösning i högsta koncentration.

Saltsyrasockerlösningen kan destille- ras i vakuum för återvinning av salt- syra utan väsentlig sockerförlust. Efter försockringen och indunstningen föl- jer en upphettning med utspädda syror, som återför åtskilliga under processens tidigare del bildade sockerarter till en- hetligt druvsocker. Den på så sätt »in- verterade» sockerlösningen renas från fri saltsyra före kristallisationen. Sedan följer avfärgning och koncentrering.

Den långt drivna reningen gör, att den vattenklara sockerlösningen kri- stalliserar i ett steg till en renhet av 99,9 %. Utbytet av kristallsocker från barrved och lövved är praktiskt taget detsamma, 31 %.

Det erhållna kristallsockret är fritt från all bismak, fullt likvärdigt med druvsocker från stärkelse. Druvsocker har som bekant mindre sötma än rör- socker. Just denna omständighet har gjort att det i vissa fall fått företräde framför rör- eller betsocker, vilket framgår av utvecklingen i USA, där

det f. n. tillverkas 350 000 short ton (51 907 kg) 5. k. eornsugar och 800000 short ton s. k. liquid corn-sirup av oli— ka slag. Först efter senaste världskrig framställdes kristalliserat rent druvsoc- ker i större skala. Kvantiteten druvsoc- ker utgör nu omkring 12 % av den to- tala sockerkonsumtionen i USA. Förhydrolysatet har olika samman- sättningar beroende av det vedslag som förarbetas. Ur barrved erhållas socker- arter, som vid förjäsning ge 7,7 liter alkohol per 100 kg absolut torr ved. Ur sockerarterna per 100 kg förhydro- lyserad lövved kan framställas 9 kg furfurol, vilket i en fabrik för 12000

ton kristallsocker per år motsvarar 3 500 ton furfurol.

Förhydrolysatet kan efter indunst— ning användas till foderändamål på samma sätt som melass.

Sockersirapen efter kristallisation består av en klar honungsgul, saltfri sockerlösning, dock med en lätt bitter eftersmak. Denna sirap passar förträff- ligt som råvara för sockerkulör, poly- alkoholer, glykonsyra m. m.

Ligninet, den icke försockringsbara delen av veden, kan tagas tillvara från första tornet i hydrolysbatteriet. Det torde kunna utnyttjas vid framställ- ning av vissa konsthartser.

Ekonomiska synpunkter

Av de här omnämnda m_etoderna att utnyttja klenvirke av olika slag lämpar sig tillverkning av träfiberplattor sär- skilt för större anläggningar, där till- gång av ca 50000 m3f råvara finnes förutom fabrikationsvatten och möjlig- heter att rena avloppsvattnet. Fabriken bör om möjligt ha samband med ett sågverk med en årsproduktion av minst 5 000 stds. Framställning av fiberblock kan med ekonomisk fördel ske även vid relativt små anläggningar, som kräva väsentligt mindre tillgång på råvara än anläggningarna för framställning av fi— berplattor. Även den halvkemiska mas- san kan tillverkas förhållandevis billigt vid små produktionsenheter. I båda fal- len kan detta vara av intresse för trä— industrien särskilt i södra Sverige, där strukturen av både skogsbruket och såg- verksrörelsen mera sällan medger lokal tillgång av större mängder undermåligt virke eller träavfall.

Framställning av spånplattor kan ut- göra ett lämpligt komplement till be— fintliga sniekerier och möbelfabriker,

då därigenom i viss mån kutterspån men särskilt övrigt avfall från snicke- rierna kommer till användning och produkten i sin tur kan användas i båda de nämnda företagsgrenarnas till- verkning. Tillverkningens ekonomi be- stämmes till stor del av kostnaderna för bindmedlet. Räknat som torrt limämne utgör detta 4—15 % av den färdiga plat- tans vikt. Även transportkostnaderna för träråvaran måste beaktas. En spån- plattfabrik kan för att bli räntabel icke byggas hur liten som helst och åtmins- tone de kontinuerligt arbetande anlägg- ningarna måste ha tillgång till en stor råvarumängd koncentrerad till ett täm- ligen litet område.

En spånplattfabrik av enhetsstorlek, dvs. med 2 000—3 000 tons årskapacitet, kan också med fördel drivas i sam- band med sågverk. Detta bör ha en produktion av ca 2000 stds/år eller om träavfallet även skall räcka som bränsle vid torkning i virkestork av allt sågat virke, av ca 4000 stds/år.

Om träförsockringens ekonomi ha

från träforskningsinstitutet lämnats föl- jande data, som samlats från tyska prov- förelag i mindre skala:

Anläggningskostnaderna för en fa- brik med en kapacitet av 12000 ton kristallsocker per år beräknas till 8,2 milj. DM, varav 6,7 milj. för maskiner och apparater samt 1,5 milj. för bygg- nader.

Råvarukostnaderna för 100 kg kri— stallprodukt utgöra:

Ved beräknas till ett pris av

80 DM per ton ............ 26 DM Kemikalier .................. 12 » Summa 38 DM

Härifrån avgår värdet av bi- produkterna enligt tyska för-

hållanden ................ 33 »

Återstod 5 DM Fabrikationskostnaderna inkl. ränta och amortering av an- läggningen ................ 47 DM

Produktionskostnad 52 DM

för 100 kg

kristall-

socker

Från träforskningsinstitutet ha vidare

följande uppgifter rörande träförsock- ring erhållits.

Nyssnämnda 52 DM kan jämföras med kostnaderna för betsocker i Tysk- land ab fabrik 77 DM och för stärkelse- socker 93 DM för 100 kg.

Priset för betsocker i Sverige är f. n. ca 90 öre ab fabrik. Av kostna- derna falla på betorna två tredjedelar och fabrikationen en tredjedel. Kristal- liserat stärkelsesocker tillverkas veter- ligen inte i Sverige och torde under rå- dande förhållanden knappast kunna framställas under ett pris av 2 kr per kg.

Träsocker synes kunna med fram- gång konkurrera med stärkelsesocker och betsocker. Av veden till träsockret kan 20 % ersättas med billig sågspån, varigenom erhålles möjlighet att be- tala ett något högre pris för klen- veden.

På närmast följande sidor återges sammanställningar av ekonomiska och tekniska data beträffande tillverkning av träfiberplattor, fiberblock, spånplat- tor och halvkemisk massa enligt upp- gifter som lämnats utredningen från in- dustrihåll.

Sammanställning av karakteristiska data för fabriker av enhetsstorlek för tillverkning av tränberplattor. Uppgifterna ha erhållits från industrihåll

Träfiberplattor, porösa 5000 ton/år

Träfiberplattor, hårda 12 000 ton/år

Råvara sort och kvalitet

årsförbrukning utbyte

Tillsatsmedel

sort

kr/ton

Vattenbehov

m3 per timme m3 per ton produkt kvalitet

Ångbehov tryck

ton ånga/år ton ånga/timma max ton/ton produkt Elkraft

kWh/år

kW max

kWh/ton produkt Arbete driftstimmar/år antal man/dygn arbetstimmar/år arbetstimmar/ton produkt ton produkt/årsarbetare Anläggningskostnad enhetsfabrik excl. ånga ångcentral

totalt

totalt/årston prod. Årsproduktionens självkostnad

A nläggningskoslnad / års pro- duktionens självkostnad

Produktens användning

Paienlskydd / I icensgi vn ing

gran, furu, upp till 15 % lövved, sågverksavfall

14 000 mat 90 %

alun + limmedel 8: ——

75 m3 100 m3 mekaniskt rent

10 at 6 15 000 ton 2,5 ton 3 ton

2 500 000 kWh 500 kW 500 kWh

6 600 tim. 50 man 110 000 tim. 22 tim. 100 ton

5 000 000 kr 400 000 kr 5 400 000 kr 1 080 kr

1 500 000 kr

3,6 Byggnadsmaterial m. m. Tillverkningslicens inkluderas i maskinerna.

gran, furu ev. med bark, upp till 10 % lövved, sågverksav— fall 32 000 mai metod Mason 80 % metod Asplund 90 %

alun + limmedel 8: —

150 m3 100 m3 mekaniskt rent

12—15 at 6 42 000 ton 8 ton 3,5 ton

6 600 000 kWh 1 000 kNV 550 kWh

6 600 tim. 75 man 165 000 tim. 14 tim. 160 ton

6 500 000 kr 800 000 kr 7 300 000 kr 600 kr

3 500 000 kr

2,1 Byggnadsmaterial m. m.

Tillverkningslicens inkluderas i maskinerna.

Sammanställning av karakteristiska data för fabriker av enhetsstorlek för tillverkning av fiberblock och spånplattor. Uppgifterna ha erhållits från industrihåll

Fiberblock, 3 000 ton/år Spånplattor, 2 200 ton/år

Råvara sort och kvalitet

allt träavfall ev. med kvarsittan- de bark, klenved, halm.

ytved och klenved med bark, justérklamp o. dyl. massivt träavfall, fanerspill.

årsförbrukning 8 000 mat 6 000 maf

Tillsatsmedel

sort kemikalier konsthartslim årsförbrukning —— 110 ton kg/ton färdig produkt _ 50 kg torrvikt ' kr/ton färdig produkt 7 kr 100 kr ; Vattenbehov

ma/timme 1—2 ma/tim. obetydligt ma/ton produkt 2—4 ms/ton obetydligt kvalitet mekaniskt renat grundvatten

Ångbehov

tryck 8—12 at 6 8—12 at 6 tonånga/år 20 000 ton 2 200 ton ton/timma max 3 ton 1 ton ton/ton produkt 6—7 ton 1 ton

Elkraft kWh/år 1 500 000 kWh 550 000 kWh kW max 350 kW 180 kW kWh/ton produkt 500 kWh 250 kWh Arbete driftstimmar/år 6 600 tim. 2 200 tim. ' antal man/dygn 18 man 10 man Y arbetstimmar/år 36 000 tim. 22 000 tim. arbetstimmar/ton prod. 12 tim./ton 10 tim./ton ton prod./årsarbetare 167 ton 220 ton , Anläggningskostnad enhetsfabrik excl. ånga 1 500 000 kr 1 000 000 kr : ångcentral 400 000 kr 200 000 kr totalt 1 900 000 kr 1 200 000 kr totalt/ärston prod. 630 kr 550 kr Årspraduklionens självkostnad 1 000 000 kr 800 000 kr Anläggningskostnad/årspro- duktionens självkostn. 1,9 1,5 Produktens användning byggnadsmaterial för småhus, möbler, dörrar, inrednings- dörrar, inredningssnickerier snickerier

Patentskydd/licensgivning patentskydd finnes, licens läm- vissa tillverkningsmetoder nas i viss utsträckning patentsökta, dock inget

absolut hinder

Sammanställning av karakteristiska data för fabriker av enhetsstorlek för tillverkning av halvkemisk massa. Uppgifterna ha erhållits från industrihåll

Halvkemisk massa, 2 500 ton/år

Råvara sort och kvalitet

årsförbrukning utbyte

Tillsatsmedel sort

kr/ton Vattenbehov 1113 per timme

m3 per ton produkt kvalitet

Ångbehav tryck

ton ånga/år ton ånga/tim. max ton/ton prod. Elkraft kW'h/ år

kW max kWh/ton produkt Arbete

driftstimmar/år antal man/dygn arbetstimmar/är arbetstimmar/ton produkt ton produkt/årsarbetare Anläggningskostnad enhetsfabrik excl. ångcentral ångcentral

totalt

totalt/årston prod Årsproduktionens självkost- nad

Anläggningskostnad/ärs— produktionens självkostnad

Produktens användning

Patentskydd/licensgivning

gran, furu, lövved, ev. med bark, sågverksavfall 8 000 m3f 65 % m. bark, 70#80 % vid barkad furu.

sulfatlut eller natrium- hydroxid 80: -— (approx.)

30 m3 70 m3 mekaniskt rent

12 at 6 1 500 ton 1 ton 0,6 ton

1 250 000 kW'h 250 kNV 500 kW'h

6 600 tim. 10 man 22 000 tim. 9 tim/ton 250 ton

1 000 000 kr 200 000 kr 1 200 000 kr 480 kr

1 000 000 kr

1,2 framställning av papper och kartong etc.

licens i den mån den före- kommer inkluderas i ma- skinkostnaden.

För att erhålla ökad kännedom om användningen av klenvirke inom massa- och wallboardindustrien samt denna industris planer för framtiden ifråga om utnyttjandet av detta virke, har ut— redningen gjort en enkät bland landets samtliga tillverkare av sulfit- och sulfat- massa, slipmassa och wallboards. Utred— ningen begärde upplysning om de unge- färliga kvantiteter barrvirke under 3", lövvirke under respektive över 4", kva- litetsskadat barrvirke över 3” samt såg- verksavfall, som användes som industri- ell råvara under åren 1948—1952. Vi- dare tillfrågades företagen om i vilken utsträckning de framdeles ämnade ut- nyttja klenvirke. Om sådant virke icke användes eller utnyttjades endast i be- gränsad omfattning, hemställdes, att an- ledningarna härtill skulle uppges.

Icke mindre än 141 av de tillfrågade

FEMTE KAPITLET

Massa- och wallboardindustriens uppgifter om klenvirkets användning

146 företagen besvarade utredningens frågor.

Det material rörande den kvantitativa användningen av klenvirke, som före- tagen lämnat, är av skilda anledningar icke av sådan beskaffenhet, att det kan redovisas i sammanställd form. Så myc- ket kan dock utläsas av detsamma, att klenvirke endast i förhållandevis liten utsträckning kommer till användning samt att de norrländska industriföre- tagcn utnyttja detsamma i långt större utsträckning än industrierna i sydligare delar av landet. De erhållna uppgifter- na bekräfta sålunda vad utredningen på annat sätt kunnat konstatera rörande klenvirkets användning. De lämnade svaren ge vidare vid handen, att ett stort antal företag planera en ökning av utnyttjandet av klenvirke.

Barrvirke under 3”

Vad först beträffar användningen av barrvirke under 3" är det enligt de lämnade uppgifterna i främsta rummet barkningssvårigheter, som hindra sorti- mentets användning inom sulfit- och sulfatindustrien. Men även andra skäl anges. Ett par företag förklara sålunda, att man får en sämre produkt av klena- re virke. Vidare uppges från några håll, att användningen av detta virke är oeko- nomisk på grund av de stora kostnader-

na för barkning och transporter m. m. samt den vedförlust, som är förbunden med barkning av klenare virke. I ett par fall åberopas, att tillgången på virke av grövre dimensioner är så god att anledning att använda klenare virke icke föreligger. Ett stort antal företag inom sulfit— och sulfatbranschen för— klara emellertid, att de planera en ök- ning av användningen av barrvirke un- der 3”. Hur stor ökningen blir torde i

hög grad bero på om barknings- och transportproblemen kunna lösas. Lämp- liga barkningsmaskiner, goda vägar med starka broar, tillåtande användning av de tyngsta och kraftigaste transportmed- lcn, löser — sägs det —— frågan om barr- klenvirkets tillvaratagande.

Mer än hälften av wallboardföretagen uppger, att de framdeles ämna öka an- vändningen av barrklenvirke. Ett av de företag, som icke använder sådant vir- ke, förklarar, att det är avverknings- och transporttekniska svårigheter jämte transportekonomiska orsaker, som lägga hinder i vägen. Arbetslönerna äro allt- för höga för att barrklenvirke skall kun- na lcvereras vid fabrik till pris, som gör det möjligt att konkurrera med an— nat virke. Ett norrlandsföretag uppger att orsaken till att klenare virke hittills icke kommit till användning torde främst få sökas i knapphct på arbets—

kraft i skogen och brist på skogsbil- vägar. Bolaget anför vidare.

»Självfallet bli avverknings- och trans- portkostnaderna pcr volymsenhet avsevärt högre för klenvirket än för den massaved, som f. n. avverkas. Då i våra trakter trans- portvägarna äro långa och skogshestånden ofta glesa, försvårar även detta uttagandet av klenvirket. I den mån skogsvården in- tensifieras och vägnätet blir utbyggt torde dock avsevärda kvantiteter klenvirke i kustlandssocknarna komma att bli tillgäng- liga för industrien. Enligt vårt bedömande torde skogsägarna på orten kunna påräkna full avsättning för allt det klenvirke, som kan levereras på industriplatscn.»

Endast ett fåtal träsliperier använder barrklenvirke. Orsaken härtill är i främsta rummet svårigheten att barka virket samt hänsynen till den färdiga varans kvalitet. I ett par fall säges till- gången på gagnvirke vara så god, att anledning att utnyttja virke av klenare dimensioner icke finns.

Lövvirke

Lövvirkc användes inom salfit- och sulfatindustrien i ännu mindre omfatt- ning än barrklenvirke. Förbrukningen av lövvirke är väsentligt större i Norr- land än i södra Sverige. En förhållande- vis icke obetydlig ökning av konsum- tionen av lövvirke kan enligt de lämna- de uppgifterna väntas under de när- maste årcn. Huvudsakligen kommer löv- virke av grövre dimensioner att ut— nyttjas.

Det är i främsta rummet barknings- svårigheter, som hindra lövvirkets an- vändning inom sulfit- och sulfatindu- strien. Även avsaknaden av blekeri ver- kar flerstädes i samma riktning. I några fall anses lövvirke icke kunna användas med hänsyn till den färdiga produktens beskaffenhet. Vidare åberopas som hin— der för lövvirkets utnyttjande inom

nyssnämnda industri huggnings- och flottningssvårigheter.

Blott få företag inom wallboardindu- strien använda lövved vid sin tillverk— ning. En viss mindre ökning av använd- ningen synes framdeles komma till stånd. Som anledning till det ringa ut- nyttjandet av lövvirke anges avverk- nings- och transportsvårighetcr samt hänsyn till den färdiga produktens kva- litet. På grund av de höga arbetslönerna är det icke möjligt att utnyttja det klena lövvirket, uppger ett tillfrågat företag.

Endast vid ett par träsliperier slipas lövvirke (asp). Ett företag säger sig ämna öka sin användning av lövvirke. Lövvirket förklaras försämra den fär— diga produkten. Men även barknings- svårigheter, brist på lämplig utrustning m. m. anses hindra ett mera omfattande utnyttjande.

Kvalitetsskadal barrvirke användes främst inom den norrländska sul/'il- och sulfatindustrien. Förbrukningen beror delvis på att mätningsbestämmelserna medge att kvalitetsskadat virke i viss mån får ingå i massaveden samt fram- förallt i den s. k. flottningsbrännveden. Övervägande antalet sulfatfabriker men även en stor del av sulfitfabrikerna an- vända sådant virke. En viss ökning av användningen synes vara att vänta. Fle- ra sulfitföretag förklara emellertid, att rötskadat virke försämrar styrkan hos

det framställda papperet och har en menlig inverkan på färgen hos detsam- ma, därest blekning icke företages.

Av wallboardföretagen uppge de fles- ta, att de i sin tillverkning förbruka kvalitetsskadat barrvirke. Ett företag, som icke använder sådant virke, anger skälet härtill vara god tillgång på såg- verksavfall.

Allenast ett par träsliperier använda kvalitetsskadat barrvirke som råvara. Flera företag förklara att produkten blir sämre vid användning av sådan råvara.

Sågverksavfall

Sågverksavfall kommer till använd- ning i betydligt större kvantiteter än barrklenvirke och lövved. Det är fram— förallt norrlandsindustrierna, som ut- nyttja denna råvara. Sågverksavfallet be— gagnas huvudsakligen inom sulfat- och wallboardindustrierna. En ökning av an- vändningen synes vara att vänta. Det är egentligen i form av flis som avfallet tillföres industrien. De kvantiteter ribb och bakar, som levereras till industrien äro relativt obetydliga.

Med ett undantag använda samtliga företag inom sulfatinduslrien, som be- svarat utredningens förfrågan, flis som råvara. Flera företag förklara, att de använda all den flis, som kan förvärvas och att de ämna öka användningen där- av, om utbudet av flis på marknaden ökas. Ett företag framhåller, att använd- ningen tillsvidare med hänsyn till slut- produktens kvalitet måste begränsas. Det påpekas, att sågverksavfallet ute— slutande består av ytved, vars fibrer i vissa avseenden ogynnsamt påverka massa— resp. papperskvaliteten. Det före- tag, som för närvarande icke använder flis, framställer produkter av högre kva-

litet och säger sig hittills icke ha vågat använda sågflis som råvara. Företaget undersöker möjligheterna att för viss tillverkning använda sådan flis.

Ett mindre antal sulfatföretag använ- da ribb och bakar. Ett företag anför:

»Ribb och hakar efter helbarkat timmer utnyttjas i full utsträckning och finnes särskild rihhhugganläggning vid bruken. Ribb och bakar av obarkat timmer går f. n. ej att utnyttja. Så skedde i viss omfattning under högkonjunkturen för framställning av vissa sämre men då avsättningsbara kvaliteter. Förhållandena på världsmarkna- den möjliggöra emellertid inte framställ- ning av dylik vara i nuvarande stund, var— för dylik råvara ej tills vidare kan ut— nyttjas.

I samräd och med ekonomisk medverkan från oss har vid en klingsågsanläggning i våra trakter en modern hugg uppsatts. Av- sikten är att försöka få någon form av ma- skinell barkning av ribben. Detta har dock ännu ej lyckats, men barkas avfallet ma- nuellt och hugges sedermera och framföres från andra kringliggande sågar dit för be- handling.

Då vi under kristiden även inköpte avse- värda partier obarkad ribb— och bakaved ha vi även själva manuellt låtit barka den. så att de även i nuvarande situation ha kunnat användas. Ett ytterligt stort behov

föreligger enligt vår åsikt för skapandet av en maskin, som är lämpad för borttagande av bark från ribb och bakaved.»

Endast vid ett fåtal sulfitfabriker kommer sågverksavfall till användning. Några få företag uppge, att de fram- deles komma att öka sin förbrukning av sådan råvara. Ett par företag nyttja avfall från egna sågar vid sågning av gran och säga sig jämväl kunna an- vända avfall från andra sågverk därest ribben och bakarna levereras fria från bark och transporterna ordnas tillfreds- ställande. Ett företag uppger, att det funnit, att vid framställning av viss

kvalitet intet hinder möter med en in- blandning av cirka 50 % sågverkstugg. Förutsättningen är dock att virket är väl barkat. Vid en riktigt utförd maskin— barkning kan fabriken drivas med en— bart tugg från sågverksavfall och klen— virke.

Nästan samtliga wallboardföretag an— vända flis i sin tillverkning och över- vägande antalet företag uppge att de ämna öka användningen därav. Vid ett mindre antal företag utnyttjas ribb och bakar; en ökning av användningen kan väntas.

Sågverksavfallet kan såsom framgår av det tidigare anförda användas för ett flertal industriella ändamål. Det utnytt- jas sålunda bl. a. som råvara inom mas- sa- och wallboardindustrierna. Vidare har omnämnts sågverksavfallets använd- ning för framställning av halvkemisk massa, fiberblock och spånplattor. Det kan också användas för träförsockring och för tillverkning av formpressade produkter. Av betydelse är att icke en-

SJÄTTE KAPITLET

Sågverksavfallets nuvarande utnyttjande

dast det mera högvärdiga avfallet utan även exempelvis sågspånen kan utnytt- jas vid tillverkning av vissa produkter.

Utredningen har ansett det vara av värde att lämna en närmare redogörelse för sågverksavfallets nuvarande an- vändning och betydelsen av de olika användningssätten för en ekonomisk drift av sågverket. Åt avsättningsmöjlig— heterna för de olika produkterna kom- mer att ägnas ett särskilt avsnitt.

Användningsområden

Den årliga mängden sågverksavfall kan såsom framgår av andra kapitlet beräknas till omkring 6 milj. maf, varav 1,6 milj. n13f sågspån, 0,9 milj. maf juste- ringsändar, splitved och diverse spill samt 3,5 milj. m3f ribb och bakar.

Större delen av avfallet har hittills använts som bränsle.

Särskilt gäller detta sågspånen. På grund av sin höga vattenhalt, intill 60 %, har sågspånen emellertid ett lågt värme- värde. Vid de ångdrivna sågverken i landet, omkring 600, förbrukas årligen icke obetydliga mängder sågspån som bränsle. Uppskattningsvis torde de så- lunda förbrukade sågspånsmängderna uppgå till omkring 150 000 msf, men till följd av den fortgående elektrifieringen är det sannolikt att denna förbrukning kommer att sjunka.

De större sågverken leverera sin spån till värmecentraler för industrien. Spån- mängden vid dessa företag torde kunna uppskattas till ungefär 350 000 msf.

Bränsleförbrukningen vid torkhus- torkning uppges ungefärligen motsvara den spånmängd, som faller vid försåg- ningen av det virke, som torkas. Den kvantitet sågspån, som årligen använ- des för virkestorkning torde kunna upp— skattas till ungefär 150 000 maf. En avse- värd del av denna kvantitet ingår dock redan i de största sågverkens till vär- mecentralerna överförda spånmängder- na. Resterande kvantitet torde kunna uppskattas till endast cirka 50 000 m3f.

Sammanlagt skulle sålunda förbruk- ningen av sågspån inom sågverksindu- strien uppgå till omkring 550000 maf. Vissa kvantiteter sågspån förbrukas även inom andra industrier såsom fram— går av vad nedan anföres. Att fastställa vilka kvantiteter som sålunda komma till användning är dock icke möjligt.

Enligt kommerskollegii statistik rö- rande bränsleförbrukningen vid indu- strianläggningar användas betydande kvantiteter sågverksavfall som bränsle.

Då denna statistik omfattar anläggning- ar med minst 5 sysselsatta i genomsnitt per år, erhålles emellertid icke någon fullständig kännedom om småindustri- ens förbrukning. Följande industrikate-

ncr— och snickerifabriker förbruka icke endast ribb och bakar utan även såg— spån, barkningsavfall, kutterspån o. dyl. ha dessa anläggningar icke upptagits i ovanstående sammanställning.

Utvecklingen inom järnindustrien har, såsom senare beröres, kännetecknats av ett stadigt minskande träkolsbehov. För framställning av vissa järnsorter kommer dock träkol ännu till använd- ning. Åtgången per ton beräknas till 5 m3 träkol för blästertackjärn och 2,5 m3 för elektrotackjärn. I viss utsträck- ning användes fortfarande sågverkskol, d. v. s. träkol av ribb och bakar. Såg- verkskolens andel i förbrukningen har under de senaste åren varierat mellan 160000 och 200000 msf.

Möjligheterna att tillvarataga sågver- kens avfallsvirke för användning som industriell råvara inom massa— och wall— boardindustrierna äro i hög grad be- roende av storleken av produktionen vid de särskilda sågverken och trans- portavstånden. Vid anläggningar med en årsproduktion understigande 2000 stds förekommer för närvarande till— verkning av massaflis endast i ringa utsträckning. Dessa sågverk svara dock

Järn-, stål- och andra metallverk .......... Metallmanufaktur .......... Mekaniska verkstäder ....... Tegelbruk och annan lergodsindnstri ....... Kalk- och kritbruk ......... Glasindustrier .............. Mejerier ................... Slakterier ................. Bryggerier ................. Bagerier .................. Annan livsmedelsindustri. . . . Ylleindustri och färgerier. . . . Kemisk industri ............ Elektricitetsverk ...........

IZIIIÄIIIÄIII 4000 »

gorier kunna antagas för bränsleända— mål under 1951 ha förbrukat nedan- nämnda kvantiteter sågverksavfall i form av ribb och bakar.1

Då sågverk samt pappers-, massa—, fa-

90 000 mar 12 000 » 46 000 » 60 000 » 27 000 » 85 000 » 97 000 » 8 000 » 17 000 »

18 000 » 40 000 » 40 000 » 36 000 »

Summa 580 000 msf

för ungefär hälften av den totala pro- duktionen av sågat virke i landet. De kvantiteter flis, som framställas vid såg- verk med en produktion under 2000 stds årligen, torde huvudsakligen ut- göras av bränsleflis.

Av tabell 1 framgår den till kommers- kollegium redovisade produktionen av ribb, flis och träkol samt av sågat virke. Tabellen avser sågverk med en års- produktion av minst 1 000 stds.

Att avfallsmängderna i Småland äro små i förhållande till kvantiteterna så- gat virke, beror till viss del på en om— fattande sågning av virke med stor van— kant. En annan orsak torde vara att lådbräder och annat småvirke utsågas ur bakarna och redovisas som sågat virke. Ribbvedsförsåljning och träkol— ning är vid de större verken av under- ordnad betydelse. Flistillverkningen do- minerar. Av tabellen framgår tydligt, att flistillverkningens regionala fördel- ning icke sammanfaller med trävaru— produktionens, vilket är en naturlig

1 Löst mått har omräknats till fast mått exkl. bark med relationstalet 0,40. Kvantitets— uppgifterna få anses vara mycket approxima- tiva.

Tabell ]. Redovisad produktion av sågat virke, ribb, flis och träkol 1951 vid större sågverk

Område 1 000 mai Sågat virke Ribb för avsalu Flis

Träkol

1 000 maf 1 000 m3f1) 1 000 m3 2)

Övre och mellersta Norrland. 1 277 60 694 6 Dala-Hälsingeområdet ...... 830 58 329 20 Östra Mellansverige ......... 640 99 158 9 Västsverige ................ 438 54 152 — Smålandslänen ............. 244 47 34 5 Skåne, Halland, Blekinge. . . . 20 3 — -—

Hela riket 3 449 321 1 367 40

företagna undersökningar.

följd av sågverksindustriens skiftande struktur i olika landsdelar.

Hur flisproduktionen, sammanlagt 1 367 000 m3f, fördelar sig på olika stor- leksgrupper av sågverk framgår av ta- bell 2. Den flis, som framställes vid såg-

1) Sågverksflisen mätes endast i löst mått. Vid omräkning till fast mått har räknats med en fastmassaprocent av 38. Denna procentsats har grundats på under senare tid

2) Vedåtgången vid kolning av 1 rn3 träkol har beräknats till 1 mai exkl. bark.

verk i storleksgruppcn 1 000—2 000 stds, torde såsom framgår av vad ovan an- förts i huvudsak ntgöras av bränsleflis.

Vid en jämförelse mellan produktio- nen av sågat virke och av flis finner man, att ju större sågverken äro desto

Tabell 2. Redovisad produktion av flis 1951 vid större sågverk med fördelning på storleksgrupper. 1000 maj efter 38 % fastmassa

Område Storleksgrupp av sågverk efter årsproduktion i stds S:a 1 000— 2 000— 3 000— 5 000—— 10 000 och 2 000 3 000 5 000 10 000 däröver Övre och mellersta Norr— land ................ 19 9 16 224 426 694 Dala—Hälsingeområdet . . 27 11 46 60 185 329 Östra Mellansverige ..... 30 14 13 47 55 159 Västsverige ............ 11 25 21 41 . 53 151 Smålandslänen ......... 7 —— 9 18 _ 34 Skåne, Halland, Blekinge —- _ —— —— —— — Hela riket 94 59 105 390 719 1 367

större del av avfallet tillvaratages som flis. Tydligare åskådliggöres detta av tabell 3, där flisproduktionen inom var- je storleksgrupp av sågverk ställts i rela— tion till den totala trävaruproduktionen.

Enligt produktionsbalansen i tabell 5 i andra kapitlet kan man räkna med ett utfall av 2,30 m3f ribb och bakar samt 0,44 mai splitved per standard sågat virke. Detta avfall, som utgör råvaran för flistillverkningen, utnyttjas till fullo

vid de storsågverk, som ha anslutning till sulfat- eller wallboardfabriker. Vid sågverk i storleksgruppcn 10000 stds och däröver uppgår flisproduktionen till 2,7 m"f per standard. Ett så högt ut- byte förutsätter flisning av all vid såg— ningen utfallande ribb- och bakaved ävensom justeringsändar utan någon som helst användning för andra ända— mål, såsom småvirkestillverkning och bränsle.

milf

Område

1 000— 2 000 3 000 Storleksgrupp av sågverk efter produktion i stds

2 000—

Samtliga grupper 10 000 och

däröver

3 000— 5 000

5 000— 10 000

Övre och mellersta Norr—

land ................ 1,1 1,3 2,1 2,6 2,7 2,5 Dala—Hälsingeområdet . . 0,8 0,5 1,6 2,2 2,7 1,9 Östra Mellansverige ..... 0,9 0,8 0,4 1,4 2,6 1,2 Västsverige ............ 0,4 1,5 1,8 2,5 2,4 1,6 Smålandslänen ......... 0,3 _ 1,0 2,1 _ 0,6 Skåne, Halland, Blekinge _ _ — _ _ _

Hela riket 0,7 0,8 1,2 2,3 2,7 1,9

Under antagande att den flis som till- verkats vid sågverk i storleksgruppcn 1 000—2 000 stds utgöres av bränsleflis, har under 1951 1273 000 m3f flis till- förts massaindustrien och huvudsakli- gen förädlats till sulfatmassa och wall- board. Flisens roll i massaindustriens råvaruförsörjning är sålunda betydande. Av tekniska skäl har den emellertid hit- tills kommit nästan enbart sulfat— och

wallboardindustrierna tillgodo. I tabell II har sammanställts dessa industriers förbrukning av flis under 1951. Tabel- len visar sågverksflisens betydelse som råvara dels för olika industrigrenar dels inom skilda delar av landet. De under 1951 förbrukade kvantiteterna flis mot- svara en produktion av cirka 170000 ton sulfatmassa och cirka 130 000 ton wallboards.

Tabell 4. Redovisad förbrukning av Sågverks/lis 1951 vid massa- och wallboardindu— strierna enligt kommerskollegii statistik. 1000 maf efter 38 % fastmassa

Område Träsliperier Sulfit- Snlfat- Wallboard— Samtliga fabriker fabriker fabriker fabriker Övre och mellersta Norr- land ................ _ 12,5 410,0 246,0 668,5 Dala-Hälsingeområdet . . _ _ 243,0 82,0 325,0 Östra Mellansverige ..... _ _ 59,5 59,0 118,5 Västsverige ............ 3,4 5,4 121,0 19,0 148,8 Smålandslänen ......... _ — 30,4 _ 30,4 Skåne, Halland, Blekinge _ _ _ _ —— Hela riket 3,4 17,9 863,9 406,0 1 291,2

Av bakar och splitved framställes, sär— skilt i södra och mellersta Sverige en del småvirke, huvudsakligen lådbräder till glasemballage, fisklådor m. m. Laths sågades förr i stor omfattning men ha numera nästan försvunnit ur markna- den. Huvuddelen av de betydande kvan— titeter lådämnen, som exporteras, till—

verkas till större delen av bättre virke än bakar.

Småvirkessågningens kvantitativa om- fattning är ej utredd. Enligt kommers- kollegii statistik uppgick denna försåg- ning 1951 till cirka 250 000 m”. Emeller- tid måste observeras, dels att denna statistik icke omfattar de mindre såg-

verken, där småvirkessågning är vanlig, dels att i den angivna kvantiteten ingå även lådämnen, tillverkade av sågver- kens huvudsortiment. Den från såg- verksavfall härrörande delen småvirke torde icke Överstiga 200 000 m”.

Av det sågverksavfall, som utfaller i form av ribb, bakar och justeringsändar, kom 1951 omkring 2,3 milj. m3f eller icke fullt två tredjedelar till användning för olika ändamål, såsom bränsle samt för framställning av träkol, massaflis och småvirke. Beträffande den återstå— ende delen av detta sågverksavfall, cirka

1,5 milj. mnf, finnas inga statistiska upp— gifter. Att en del ribb och bakar icke kunna avsättas är känt; särskilt torde så vara fallet vid tillfälliga försågningar och försågningar på avlägset belägna platser. En mindre del av avfallet an- vändes för hägnader inom jordbruket och andra ändamål. Den övervägande delen torde kommit till nytta som bräns- le för hushåll och vissa andra industrier än de förut omnämnda. Under senare tid ha svårigheterna att vinna avsätt- ning för sågverksavfallct avsevärt ökats.

Avfallsprodukternas ekonomi

Att avgöra hur avfallsvirket skall till- varatagas för att ge sågverksägaren bästa ekonomiska utbyte, fordrar noggrann kalkylering och hänsynstagande till 10- kalt mycket varierande förhållanden. Möjligheterna att avsätta avfall äro ofta starkt begränsade; stundom finns icke någon valfrihet alls mellan olika an- vändningsområden.

De kalkyler, som i det följande fram- läggas, grunda sig på aktuella erfaren— heter från sågverk i olika delar av lan- det, som arbeta under normala och genomsnittliga betingelser. Kalkylerna kunna därför tillerkännas viss allmän- giltighet, men äro givetvis icke rätt— visande i sådana fall, där lokala sär- förhållanden äro av betydelse.

De i beräkningarna använda priserna äro de år 1953 gällande.1 Arbetskostna- derna ha i regel räknats efter ett dags- verkspris om 24 kr.

Som kvantitetsbas vid beräkningarna har lagts den mängd avfallsprodukter

1 Det torde observeras, att de i utredningens betänkande om sågverksindustrien verkställda kalkylerna beträffande avfallets utnyttjande i olika avseenden byggde på 1947—1948 års prisnivå.

av skilda slag, som normalt kan utvin- nas ur en kubikmeter fast mätt avfalls- virke, bark oräknad. Jämförelsen mel- lan de olika användningssättens ekono- mi bör härigenom bli rättvisande.

Brännved. Bibb och bakar, som av- yttras till hushållsbränsle, kapas van- ligen i 1-meters längder. Två man med- hinna kapning, kortare transport och uppläggning av omkring 25 mat per dag. Arbetskostnaden per 1113t blir sålunda under nyss angivna förutsättning cirka 2 kr. Den balanskapsäg, som erfordras, är billig i anskaffning och drift. Den har en så lång livslängd, att man icke behöver kalkylera med särskild amorte— ringskostnad.

Saluprisct för veden kan icke antagas överskrida 5 kr./mat fritt sågverket. Ut- bytcsmängden per mnf avfallsvirke blir vid normal travning omkring 2,5 mit, inberäknat bark, och får följande värde.

2,5 m3t brännved ä 5:—— ...... 12: 50 arbetskostnad

Nettovärde kronor 7: 50

Träkol. Sågverkskolning försiggår i milor eller ugnar. De kanske vanligaste

ugnarna äro de 5. k. sparreholmsugnar- na om cirka 36 kbm rymd. De kosta f. n. i uppbyggnad omkring 4000 kr. Deras livslängd är betydande och kost- naden för deras underhåll förhållande- vis ringa. Då man emellertid ej bör räk- na lncd mer än 5 års amorteringstid, kunna de årliga kostnaderna sättas till cirka 1 000 kr. En ugnsfyllning utkolas per vecka och ger under förutsättning, att veden är torr och skötseln god 20_ 25 mås träkol. Produktionen per månad kan beräknas till i genomsnitt 100 mas träkol, vartill åtgår cirka 160 mat ved inkl. bark. I regel påbörjas kolningen om hösten, då ribhveden hunnit som- martorka, och avslutas påföljande vår. Drifttiden kan sålunda beräknas till omkring 7 månader, träkolsproduktio— nen till 700 m”s och de fasta kostna- derna följaktligen till ungefär 1: 50 kr./mRs träkol.

Arbetskostnaden för inläggning i ugn, utkolning, rivning och biträde vid bil- lastning är för närvarande cirka 5 kr./m3s träkol i södra Sverige. I Norrland är kostnaden något högre. Bilfrakt till järn- väg och fyllning av järnvägsvagn kostar vid 1/2 mils körning cirka 1: 60 kr./mas.

Vid milkolning blir arbetskostnaden högre, oaktat ribben kan inresas i lång- längder och kapningskostnaden delvis bortfaller. För framställning av 1 mas milkol fordras omkring l/-,> dagsverke vid sågverkskolning, varför kostnaden blir cirka 12 kr./11135.

Järnbruken betalade under 1953 i all- mänhet 20 kr./mas ugnskol och 23 kr./mas milkol fritt järnvägsvagn. Orsaken till de senares högre pris sammanhänger med den större kolhalt, som är en följd av den högre kolningstemperatu- ren i milorna. Utbyteskvantiteten blir i gengäld väsentligt mindre vid milkol— ning.

Avfallsbalanserna per maf bli följande.

Milkol:1,1m"*sä23:_ ...... 25: kostnader: kapning och uppläggning av 2,5 milt ved ............ 3: 75 kolning 1,1 11135 51 12: _ 13: 20 bilfrakt 1,1 11135 a 1: 60 1:75 18:70

Nettovärde kronor 6: 60

Ugnskol: 1,511135 å 20:—— _. 30:— kostnader: kapning och uppläggning av 2,5 mat ved ................ 5: _ kolning 1,5 11135 ä 5: _. . 7: 50 amortering m. m. 1,5 11135 a 1: 50 .............. 2: 25

bilfrakt1,5 mas ä 1: 60. . 2: 40 17: 15 Nettovärde kronor 12:85

Massaflis. Om sågverksavfallet skall kunna utnyttjas som råvara inom cel- lulosaindustrien, måste det i allmänhet vara fritt från bark. Vid framställning av sulfatmassa kan dock i regel tolere- ras den ringa mängd savbark, som bru- kar kvarbliva å timret vid ordinär skogs— barkning. Boardindustrien skulle kunna ställa ännu lägre krav på barkfrihet, då barken ej anses försämra board- plattornas styrkeegenskaper. Då man emellertid närmast av konkurrensskäl eftersträvar en vacker yta hos plattor- na, ha fordringarna på råvarans beskaf- fenhet med tiden kommit att skärpas.

Eftersom någon för svenska förhål— landen lämpad metod att barka ribb och bakar ännu icke finns, måste bar- ken avlägsnas innan timret sågas. Hand— barkning i samband med avverkning är vanlig endast i Värmland. I övrigt till— lämpas i växande utsträckning maskin- barkning vid sågverken. Sönderhugg— ning av sågverksavfallet till flis sker i särskilda huggmaskiner, på vilka stäl- las större krav än på de ribbhuggar, som framställa bränsleflis.

Installation av barknings— och hugg- maskiner och erforderlig apparatur

jämte uppförande av nödvändiga bygg- nader draga betydande kostnader. Som exempel på kostnadsstorleken må an— föras följande data beträffande en an- läggning med flisficka, nyligen uppförd vid ett modernt 2-ramigt sågverk i södra Sverige.

Barkningsanläggning 20" barkmaskin . 80000 Transportörer,maskin-

hus, installation, . . . 70 000 150 000

Huggmaskinsanläggning Huggmaskin ........ 35 000 Såll, transportörer, byggnader, flisficka, installation etc. . 65000 100 000

Summa kronor 250 000

För betjäning av maskinerna fordras normalt 3 man. Bortforsling av bark kräver vissa dagsverken med lastbil.

Om vid ett sågverk försågas ungefär 3 000 stds per sågningssäsong, 200 drift- dagar, erhålles en flismängd av cirka 20 000 mål. Tillverkningskostnaden kan beräknas till 3 kr./11131 enligt följande kalkyl över årskostnaderna.

Amortering av anläggningen un-

der 10 år .................. 25 000 Genomsnittlig årsränta under

amorteringstiden .......... 5 000 Elektrisk energi .............. 5 000 Pcrsonallöner ................ 16 000 Reparationer ................ 9 000

Summa årskostnad kronor 60 000

Leveranspriset för flis fritt massa- fabrik var under större delen av år 1953 i allmänhet 14: 50 kr./mö]. Bilfrakt från sågverket kostar 3 kr./mil vid en trans- portsträcka om något över 4 mil.

Under nu nämnda förutsättningar blir värdet på flismängden från 1 m”f av- fallsvirke 22: 10 kr.

2,6 11131 massaflis 51 11: 50 kr. fritt sågverket avgår tillverkningskostnad ä 3 kr. 7: 80

Nettovärde kronor 22: 10

Vid sågverk, där årsproduktionen un- der samma driftstid i stället för 3000 stds är endast 2000 stds, uppgår till- verkningskostnaden för flisen till cirka 4:50 kr./mill och nettovärdet per mif avfallsvirke sjunker till omkring 18 kr.

Om produktionen vid samma drifts- tid uppgår till endast 1 000 stds, stiger tillverkningskostnadcn till ungefär 8 kr./11131 och nettovärdet understiger 10 kr./m-lf avfallsvirke. Den tekniska ut- rustningen måste nämligen beräknas vara ungefär densamma som vid den större produktionen samt dagsverksåt- gången och elkraftbehovet något mindre endast i fråga om barkningen.

Sågverkens storlek och produktivitet är sålunda av den största betydelse för flistillverkningens lönsamhet, i varje fall så länge man är hänvisad till nu- varande priser för den erforderliga ma— skinutrustningen. Vidare måste man också räkna med begränsade möjlig- heter att investera kapital vid verk med mindre omsättning.

Ribbmassaved. Sågverkcns avfallsvir- ke kan tillföras massaindustrien, även om det icke upphuggits till flis. Det lc- vercras då som ved, kapad i 2-mctcrs eller 1-meters längder. Flishuggningen sker vid massafabriken. Vad beträffar barkfrihet och barkinblandning gäller för ribbmassaveden detsamma som förut sagts om massaflisen. Vid detta leverans- sätt erfordras följaktligen ingen kapital- invcstering vid sågverken för huggma- skin, flisficka m. 111. Om erforderlig ar- betskraft finns, kan timret handbarkas i skogen, varigenom även barkmaskins- anläggning kan undvikas. Leveranssät- tet synes därför speciellt lämpat för småsågverken.

För massaindustrien har ribbmassa- veden den fördelen framför sågverks— flis, att den kan lagras och torka vid sågverken samt avhämtas i den ordning, som passar bäst för massafabriken. Pris- sättningen får i så fall ske fritt sågver— ket. Eventuellt kan man tänka sig ett enhetspris såsom vid inköp av vanlig massaved fritt bilväg.

Bibbmassavedens pris kan med ut— gångspunkt från priset på sulfatved av rundvirke, som 1953 var i södra Sverige 26 kr./m3t, beräknas till 10: 90 kr./mitt enligt följande.

Fastmasseprocenten hos 2-meters ribbmassaved torde ligga omkring 55 och hos vanlig sulfatved vid 70. thed i allmänhet, således även sågverksflis, betalas med endast 90 % av massaveds- priset. Då lastning av ribbved erfordrar mer tid än lastning av vanlig sufatved, synes man höra räkna med viss merkost— nad för bilfrakt; denna merkostnad kan skäligen uppskattas till 1: 50 kr./mitt. Nu nämnda faktorer reducera ribbmassa- vedens värde fritt sågverket till omkring 65 % av sulfatvedspriset fritt bilväg eller till 16: 90 kr./milt.

Värdet per 1113f avfallsvirke blir vid detta dispositionssätt 18:20 kr. enligt följande.

1,8 mat ribbmassaved ä 16:90

fritt sågverket .............. 30: 40 kostnad för skogsbarkning av 95

fato timmer a 10 öre .. 9: 50 kostnad för kapning och

uppläggning av 1,8 m3t å1:50 ................ 2:70 12:20

Nettovärde kronor 18: 20

Bränsleflis. Några större krav på fli- sens torrhet behöva icke ställas. Även vid en ganska hög fuktighetshalt upp- nås en god verkningsgrad. Samma krav på jämnhet i styckestorlek som beträf- fande massaflis fordras ej och bark får givetvis ingå. Den maskinella utrust-

ningen för tillverkning av bränsleflis kan därför vara av tämligen enkel be— skaffenhet och drager ej närmelsevis de kostnader, som äro förenade med fram- ställning av massaflis. Några kostnads- kalkyler för tillverkningen, som kunna sägas vara allmängiltiga, ha ej kunnat upprättas, då de lokala betingelserna äro alltför varierande vid de få anlägg- ningar, som varit i bruk. Kostnaden torde kunna bedömas till 1: 50 kr./m3l. Härtill kommer kostnad för extra han- tering av ribben, såsom kapning i 2- och 3-meterslängder samt eventuellt uppläggning för torkning.

Bränsleflis användes vid vissa indu- strier, stundom också vid större statliga eller kommunala anstalter. Eldning med flis förutsätter stokerinstallation. Erfa- renheten har visat, att flispriset per m31 måste stanna vid 1/m av stenkolspriset per ton, om fliseldning skall vara lön- sam? Enligt 1953 års stenkolspriser kan därför beräknas ett pris för bränsleflis om cirka 9: 50 kr./mal fritt anläggning i landets inre delar. Med längre trans- portavstånd till avsättningsorten än 2 mil synes man ej behöva räkna, då even- tuella konsumenter torde ha möjlighet att täcka sitt behov av flis från sågverk inom denna räjong.

Det värde, som utvinnes av 1 mat av- fallsvirke vid detta användningssätt, kan beräknas sålunda:

3,4 mal bränsleflis med bark a

9: 50 .................... 32: 30 kostnader: kapning och uppläggning av 2,5 m3t a 1: 50 .............. 3: 75 huggning av 3,4 mal flis a 1: 50 .............. 5: 10 bilfrakt till konsumenten ä1:50 .............. 5:10 13:95

Nettovärde kronor 18: 35

Småvirke. Som tidigare framhållits förekommer utsågning av småvirke ur

sågverksavfall numera i minskad om- fattning, huvudsakligen för lådfabrika- tion. Kvaliteten hos lådvirke för hem- mamarknaden är låg. Priset fritt små- ländska sågverk 1953 var i stort genom- snitt 3 kr./f3. Av justeringsändar tillver- kad s. k. splitved för utländska låd— industrier betingar ett högre pris, men kvalitetsfordringarna på prima splitved äro högre än på lådvirke för hemma- marknaden.

För att småvirkesutsågning ur sido- virket överhuvudtaget skall vara tänk- bar, fordras en viss grovlek hos bakar— na. Det är givet, att vid långt driven ut— sågning av vankantade ytbräder, ingen råvara återstår för småvirkesutsågning. Eftersom avfallsvirket vid sågverken uppvisar mycket skilda dimensioner allt efter sågningssätt och timrets beskaffen- het, är det praktiskt taget ogörligt att angiva några allmängiltiga data om möj- ligt småvirkesutbyte per mff avfalls- virke. En räntabilitetskalkyl måste där- för grundas på en förhandsuppskattning

i varje särskilt fall av utbytesprocenten med ledning av bakarnas dimension och beskaffenhet i övrigt. Om man exempelvis utgår ifrån att ett visst parti avfall bör ge 20 % småvirke och att resterande 80 % avfall säljes som bräns- le till nedsatt pris, enär dess kvalitet försämrats genom småvirkesuttaget, får man ett nettovärde av 18 kr./milf avfalls- virke.

7 f8 småvirke a 3: —— fritt sågverket ............ 21 : _ 2 mitt brännved a 4:— fritt sågverket ........ avgår tillverkningskostnad för småvirket ........ 1:— avgår tillverkningskostnad

för brännveden ...... 4: — 11: _—

Nettovärde kronor 18: -—

Om utbytet i form av småvirke blivit endast 15 eller 10 %, skulle nettovärdet ha sjunkit till 14 kr. resp. 11: 50 kr./mat avfallsvirke.

Avsättningsmöjligheterna

Att finna en rationell och lönsam sta- digvarande avsättning för sågverksavfal- let skulle vara av utomordentlig betydel- se. Ser man på de olika möjligheterna att utnyttja avfallet —— som bränsle, som råvara för industrien, för framställning av träkol etc. _— finner man att betydan- de svårigheter föreligga för avsättning av avfallet och produkter därav. Det im- porterade fossila bränslet tränger ut det inhemska, träkolets användning inom järnindustrien blir av allt mindre om- fattning, konkurrensen med gagnvirke försvårar avsättningen av avfallet till massa- och wallboardindustrierna, som för övrigt i södra Sverige ha otillräck- lig kapacitet för förädling av det gagn-

virke, klenved och sågverksavfall, som nu står till buds. Intet av de angivna avsättningsområdena medger tillförsel i obegränsad omfattning.

Härtill kommer att de förut angivna användningssätten ur ekonomisk syn— punkt i många fall icke äro tillfreds- ställande. Särskilt stora äro svårigheter- na för de mindre sågverken att finna en lämplig användning för avfallet.

Om man betraktar de olika använd— ningssätten, finner man följande.

Upphuggning till brännved drager obetydliga kostnader och kan därför ske även vid små sågverk. Detta sätt att tillvarata avfallsvirket ger emellertid ett dåligt ekonomiskt utbyte. Under

efterkrigsåren har brännveden alltmer utträngts från bränslemarknaden av fos- sila bränslen och elkraft.

Det bör beaktas, att sättet för såg- verksavfallets tillvaratagande är av be- tydelse för avsättningen av gallrings- virke från skogen. Ett överförande till andra användningsområden av de kvan— titeter ribb och bakar, som nu gå till bränsle, skulle skapa större efterfrågan på skogsavfall — gallringsvirke —— åt- minstone som spisbränsle och som bränsle för vissa industrier. Då skogs- avfallet i regel måste transporteras läng- re väg till förbrukningsorten och kostar mera i upphuggningen än sågverksavfal- let, kan skogsavfallet icke alltid konkur- rera med sågverksavfallct på bränsle- marknaden.

Kan sågverksägaren finna avsättning för avfallet som bränsleflis, blir hans netto större än om det avsättes i icke upparbetat skick. Kostnaderna för fram- ställning av bränsleflis äro icke större än att de kunna bäras av jämförelsevis små företag. Avsättningsmöjligheterna för bränsleflis äro emellertid för när- varande mycket begränsade. Utredning- en har såsom onmämnes på annan plats i detta betänkande föreslagit vissa åt- gärder i syfte att öka användningen av bränsleflis av såväl sågverksavfall som rundvirke av klenare dimensioner.

Ungefär 6 % av sågverksavfallct har under senare år upparbetats till såg— verkskol för järnindustriens räkning. Någon ökning av efterfrågan på träkol torde icke vara att räkna med utan torde en minskning vara att emotse.

Att bearbeta sågverksavfallet till mas- saflis är som tidigare framhållits det mest rationella användningssättet för närvarande. På grund av den dyrbara maskinella utrustning, som en bearbet- ning av avfallet för detta ändamål ford- rar, är det ur räntabilitetssynpunkt nöd— vändigt, att årsproduktionen vid de såg-

verk, som anskaffa sådan utrustning, uppgår till cirka 2 000 stds. Av tabell 3 framgår, att de flesta sågverk med minst 5 000 stds årstillverkning bearbeta sitt avfallsvirke till massaflis. Vid sågverken i storleksgruppcn 3 000—5 000 stds av- sättes ungefär hälften av avfallet som flis och vid anläggningarna i storleks- gruppen 2000—3 000 stds ungefär en tredjedel. En ökad tillverkning av flis är alltså möjlig vid sågverken inom de båda sistnämnda storleksgrupperna. Vid samma produktionsvolym sågat virke som 1951 skulle ett helt tillvaratagande av denna möjlighet till ökad flistillverk— ning dock innebära en ökning med en- dast 200000 maf massaflis eller en ök- ning av den nuvarande sammanlagda flisproduktionen från 1,3 till 1,5 milj. maf.

Avfallsvirket vid de sågverk som icke uppnå en årsproduktion av 2000 stds uppgår till icke mindre än cirka 2 milj. milf. Det är ett mycket svårlöst problem att dels skapa möjligheter att förvandla detta avfall till flis dels att finna en rationell och lönsam avsättning för den- na betydande avfallsmängd, i synnerhet som såsom redan förut anmärkts massa— och wallboardindustriernas kapacitet är otillräcklig för att förädla jämväl detta avfall.

För närvarande pågå försök med portabla barkningsmaskiner, som icke kosta mer i anskaffning och drift än att de kunna användas även vid mindre sågverk. Man torde ha anledning att anta att dessa försök komma att leda till praktiska resultat. Innan så har skett, måste man emellertid räkna med manu- ell barkning i samband med avverk-

ningen. Men även om kostnaderna för bark- maskinsanläggning kunna väsentligt

nedbringas, återstå kostnaderna för in— stallering av flistugg, flisficka och dit— hörande utrustning. De sistnämnda kost-

naderna äro visserligen icke så stora som kostnaderna för barkmaskinsan- läggning men äro ändock betydande, för många mindre verk så betydande att de icke äro överkomliga. Massaindustriens intresse för förvärv av ribbmassaved från sågverken får ses mot bakgrunden av rådande tillgång på i första hand rundvirke och i andra hand flis. Ribbmassaveden får därför karaktär av ett reservsortiment, som ut— nyttjas först i de fall då massaindustri- ens kapacitet är så stor att tillgången på rundvirke och flis är otillräcklig. Huruvida den nuvarande småvirkes- tillverkningen ur avfallet kommer att

bestå framdeles är svårt att bedöma. Ut- sikterna till en ökad avsättning synas icke stora, bland annat med hänsyn till konkurrensen från kartongindustrien. Vissa varor såsom glas och järnmanu- fakturer torde alltid komma att kräva ett hårdare emballage än kartong men någon avsättningsmarknad av betydelse för sågverken torde det icke vara be- fogat att räkna med.

För andra småvirkessortiment än låd- ämnen äro avsättningsförhå]landena så lokalt skiftande och kvantitativt begrän- sade, att inga allmängiltiga bedöman- den kunna ske.

Träkolets användning inom järnindu- strien har minskat. På grund av de stora kostnaderna för träkolets framställning har man sökt ersätta detta med billiga- re bränslen och reduktionsmedel. Framstegen på det metallurgiska om- rådet ha bidragit till en minskning av lräkolsåtgången per ton tackjärn. Så- lunda användes exempelvis vid fram— ställning av elektrotackjärn träkol eller koks endast som reduktionsmedel, me— dan elenergi ersätter träkolets och kok— sens funktion som bränsle. Kolåtgången per ton järn blir därför blott ungefär hälften så stor som vid blästerugnarna. Den svåraste konkurrenten till trä- kolet på förevarande område är emel- lertid koksen. De olägenheter — vissa föroreningar av järnet — som en an- vändning av koks medför kan man nu- mera övervinna. Med koks undgår man den risk för självantändning som sär— skilt det ugnskolade träkolet medför. Den under senare tid mycket använ-

SJUNDE KAPITLET

Träkol

Träkolsförbrukningen

da metoden att ur malmen utvinna järn- svamp, som direkt kan beskickas stål- ugnarna, ger ej något utvidgat utrymme åt träkolet. Visserligen kan träkol an- vändas men behovet är mindre än vid tackjärnsblåsning och billiga kolsorti— ment av lägre kvalitet kunna med för- del användas.

Kolkostnaden kan för närvarande an- givas till cirka 200 kr./ton träkolstack- järn och till 90 kr./ton kokstackjärn, vartill kommer kostnaden för avsvav— ling av kokstackjärnet, där kvalitetskra- ven fordra sådan. Merkostnaden för träkolstackjärnet är ej större än att den ännu så länge kompenseras av ett högre järnpris. Avsättningsmarknaden för det dyrare träkolstackjärnet tenderar emel- lertid att bli alltmer begränsad.

Nedgången i träkolsbehovet inom järnindustrien har i någon mån mot- verkats av en ökande järnproduktion. Utvecklingen belyses av nedanstående tabell. Förutom där redovisad träkols-

Tabell 1. Årlig tackjärnsproduktion och träkolsförbrukning vid järn— och stålverken [ landet, medelpriser på tackjärn och träkol samt genomsnittlig dagsförtjänst

för skogsarbetare

År Tackjärns— Träkolsför- Medelpris i kronor per Genomsnitt- produktion brukning i ton m3 träkol lig dagsför- i 1 000 ton 1 000 m3 tackjärn fritt tjänst för

järnverk skogsarbetare

1901 .......... 528 4 531 64: — 5: 30 2: — 1913 .......... 730 4 260 77: — 6: 60 3: 1925 .......... 432 2 138 104: — 9:70 5: 1938 .......... 668 2 066 113: _— 13:90 8: 1951 .......... 851 815 272: —— 43: 20 24:

förbrukning ha inom bergsbruket an- vänts mindre kvantiteter träkol för malmsintring, framställning av ferro- legeringar m. m.

Träkolstackjärnets andel av totalpro- duktionen var 1901 95 % mot endast 19 % femtio år senare. För framställ- ning av träkolstackjärn åtgår i runt tal 5 m3 träkol per ton vid blästerhyttor och 2,5 m3 per ton i elektrougnar. De höga åtgångstal, som med ledning av tabellens uppgifter kunna framräknas för 1901, få ses mot bakgrunden av hyt- tornas dåvarande tekniska standard och det större träkolsbehovet för lancashire- tillverkning, vilken tillverkning då upp— gick till 150 000 ton mot endast 21 000 ton 1938 och 2 000 ton 1951.

De i tabellen redovisade järnpriserna äro årsmedeltal för allt tillverkat tack- järn. För träkolstackjärn låg genom- snittspriset 1951 vid 420 kr., för koks- tackjärn vid 235 kr. per ton. Skillnaden i prishänseende har senare blivit mind- re och uppgår för närvarande till 100 51 120 kr. per ton. Under ett halvsekel ha tackjärnspriserna, såsom framgår- av ta- bellen, något mer än fyrdubblats, medan

Återverkningar

Träkolsbehovet vid järnverken har i runt tal täckts till ”I. av skogskol och till 1/1. av sågverkskol. Dessa proportio— ner ha mestadels varit tämligen konstan- ta oavsett växlingar i årsförbrukningar- nas absoluta storlek. För skogsbrukets del kan den årliga avsättningen av trä— kol beräknas vara cirka 3 milj. ma mind- re nu än vid seklets början. Detta bort- fall, som motsvarar en vedmängd om i runt tal 3 milj. m3f, har haft kännbara konsekvenser för skogsvården, så myc- ket mer som avsättningen av ved för fastighetsuppvärmning samtidigt mins- kat. Massaindustriens ökade vedbehov, som föranlett en sänkning av massave-

träkolspriserna åttadubblats. Träkolets fördyring beror nästan helt på stegrade arbetslöner; tabellens sista kolumn ut- visar, att dagsförtjänsten under jäm- förelsetiden tolvdubblats.

Den framtida utvecklingen är svår att förutsäga men en ytterligare tillbaka- gång i förbrukningen av träkol är san- nolik. Den torde dock komma att ske i en mindre hastig takt än tidigare. Trä- kolshyttor av äldre typ kunna icke utan kapitalkrävande ombyggnad och nyan- skaffning av utrustning användas för koksblåsning. Det är främst vid dessa hyttor, som ett träkolsbehov kan väntas kvarstå. I äldre ombyggda masugnar kan koks eller träkol omväxlande brukas. Vid järnsvampugnarna kan man allt efter deras konstruktion begagna trä- kol, stenkol, koks, koksstybb eller olja.

Det läge, som uppstått bl. a. genom träkolningens tillbakaträngande, har un- der senaste tid tvingat skogsbruket till ett intensifierat sökande efter nya av- sättningsmarknader. Det uråldriga sam- bandet mellan skogsbruk och bergsbruk får nu anses ha brutits.

för skogsbruket

dens minimigrovlek, har dock i viss mån motverkat följderna av de förlora— de avsättningsmöjligheterna för klen- veden.

Björkvirkets användbarhet inom järn- industrien är av metallurgiska orsaker mycket begränsad. Björkkolets avsevär— da fosforhalt övergår i tackjärnet och nedsätter dess kvalitet.

I våra barrträd finns något fosfor i ytved och framförallt i bark. Av denna och andra orsaker värderas sågverkens ribbkol lägre än skogskolen.

Träkolningens betydelse för sågverks- avfallets utnyttjande har behandlats i sjätte kapitlet.

! &

Skogsbrukets möjligheter att ned- bringa träkolets framställningskostna— der och därmed kolpriset synas för när- varande icke stora.

Milkolning kräver mycket manuellt arbete och har hittills icke som övriga skogsarbeten varit föremål för mekani- sering. Arbetsförloppet har i stort sett varit detsamma i århundraden. Intro- duktionen på 1930-talet av skorstens- milan innehar visserligen ett tekniskt framsteg, men arbetskostnaden sänktes endast i ringa mån trots förkortad kol- ningstid. I 1817 års special-jordebok för Västerbergslagen upptages som arbets- åtgång för en 40 stigars (80 ms) liggmila »85 mans—, 6 qvinns- och 10 hästedags— verken». Arbetsåtgången är i dag föga mindre; den kan i genomsnitt beräknas till ungefär ett mansdagsverke per m3 träkol. Samtliga arbetsmoment från och med vedens fällning t. o. m. kolens stjälp- ning i järnvägsvagn äro då inräknade. Det inses därför lätt, att träkolspriserna bli höga, såsom tabell 1 visar. Endast vid välbelägna och med yrkesskicklig personal drivna kolningar kunna något billigare framställnings— och leverans- kostnader påräknas. Att komma ned till ett pris som är ekvivalent med koks— priset torde dock icke vara möjligt men även en mindre sänkning av träkols- priset skulle avsevärt stärka träkols- tackjärnets konkurrenskraft. Vårt ex- porttackjärn för järn- och stålframställ- ning består fortfarande nästan helt av träkolstackjärn.

Vid ugnskolning erhålles i allmänhet något högre utbyte än vid milkolning. Ugnskolning kräver mindre manuellt ar- bete än milkolning men i gengäld till- kommer vid ugnskolning kostnad för

Träkolningens ekonomi

längre vedtransport samt anläggningens amortering. På grund av lägre kolhalt och mindre bärighet på hyttan betalas ugnskol sämre än milkol. För skogsbru- ket får veden därför ungefär samma värde som vid milkolning. Ugnskolning ställer sig däremot såsom visats i sjätte kapitlet förmånligare beträffande ribb- och bakaved.

Av de många milugnar, som under krisåren etablerades vid bilvägar över- allt i landet, är numera endast ett ringa antal kvar och än färre i drift.

Vid större permanenta kolugnsanlägg- ningar, varav ett par alltjämt drivas i Mellansverige, tillvaratagas även torr- destillationens biprodukter, såsom tjära, aceton m. in. En räntabel och vidsträckt avsättning för dessa biprodukter skulle öppna vägar till lägre träkolspriser. Den kemiska forskning, som numera mest på enskilt initiativ bedrives för detta ändamål, är därför värd all uppmärk- samhet.

Som exempel på de olika träkolssorti- mentens värderelationer må anföras föl- jande försäljningspriser per 111”, som gällde fritt banvagn i början av år 1951.

mil- ugns- kolade kolade Skogskol av barrved 40:— 36:— Sågverkskol ...... 27: — 24: —

Vedåtgången till 1 m3 träkol kan i stort genomsnitt beräknas vara, vid milkol- ning 1,0 mafv och vid ugnskolning något lägre. Utbytet varierar emellertid avse- värt med vedens torrhetsgrad, kolarens yrkeskunnighet etc. Kolvedens netto— värde för skogsägaren har alltid varit lågt, ofta intet.

Vid importavspärrning eller stark prisfördyring av utländska bränslen torde ett ökande behov av ved för bl. a. framställning av järnbrukskol uppstå. Man måste räkna med att viss tid, åt— minstone ett år, åtgår för vedens avverk- ning, torkning och kolning samt kolens utkörning och vidaretransport. Bered- skapslagring av koks för järnbrukens behov är därför en nödvändighet, därest driften skall kunna fortgå utan avbrott i en situation av nu nämnd art.

I en krissituation torde de nu befint- liga kolugnarna vara helt otillräckliga för kolningsbehovet. Nya småugnar skulle sannolikt efter hand uppföras, men huvudsakligen torde man få lita till milkolning för järnbrukens behov. Det är då av utomordentlig betydelse, att kolningskunnig arbetspersonal finns el- ler snabbt kan utbildas.

En mycket viktig förutsättning för skogskolning är den hos befolkningen nedärvda skickligheten i kolning samt vanan att årligen utföra kolningsarbete. Praktisk och god kolning fordrar sitt speciella handlag, som icke förvärvas på teoretisk väg.

För utbildning av yrkeskunniga all- mogekolare ha sedan 1870-talet funnits ett antal kolareskolor, helt eller delvis bekostade av staten eller jernkontoret. Dessa skolor ha omkring 1950 avveck- lats som en konsekvens av träkolningens minskande betydelse som näringsgren. Undervisning i milkolning bedrives nu- mera inom landet endast som ingående ämne vid sex förberedande skogskurser

Beredskapssynpunkter

årligen för blivande tjänstemän inom skogsbruket. Utbildningens inriktning har därmed överflyttats från arbetare till förmän. Tanken har varit att på så sätt få lämpliga instruktörer disponibla för utbildning ”av yrkeskolare, om så skulle erfordras. Fyra av skogskurserna hållas av domänstyrelsen och vid de- samma meddelas för närvarande teore- tisk och praktisk undervisning i mil- kolning under 130 timmar vid varje kurs. Det kan starkt ifrågasättas, om de blivande tjänstemännen efter så kort ut- bildning besitta varaktig kompetens för det åsyftade ändamålet, särskilt som de kanske sedan i sin verksamhet aldrig komma i kontakt med kolningsarbete. Numera överväges att ytterligare in- skränka antalet kolningstimmar vid kur— serna ifråga. Det kan knappast sägas, att beredskapen är särskilt väl tillgodo— sedd.

Att yrkesmässig skogskolning, ehuru i förminskad skala, ännu fortlever i våra bruksbygder innebär i sig självt en be- redskapsgaranti. Möjligheter finnas där- med att till dessa kolningstrakter vid behov förlägga kompletterings- och ut- bildningskurser för instruktörer och ko- lare samt att få en direkt och värdefull anknytning till en obruten kolningstra- dition och en arbetsteknik, som ej fallit i glömska. Om även denna förbindelse- länk bryts och milkolningen för en läng- re tid hclt försvinner, får man möta en eventuell avspärrningssituation med be- hov av träkolning under väsentligt för- sämrade förutsättningar.

I de till utredningen remitterade skrivelserna har såsom omtalats i första kapitlet, hemställts om åtgärder i syfte att öka förbrukningen av brännved samt framhållits vikten av en forsk- nings- och försöksverksamhet rörande användningen av ved som bränsle. Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund har uttalat, att särskilt bör frågan om de tekniska och ekonomiska förut— sättningarna för eldning med flis upp— märksammas. Vidare har från riksför- bundets sida gjorts gällande att det med hänsyn till landets försvarsberedskap i händelse av avspärrning med därav följande brist på importerade bränslen vore angeläget att lager av brännved funnos tillgängliga. Slutligen har för- bundet betonat, att en ökad bränn- vedsförbrukning skulle vara av stor betydelse ur skogsvårdssynpunkt.

Vedbränsle

I förevarande kapitel skall utredning- en lämna en redogörelse för vedeld- ningens tekniska sida och behandla frågan om vedbränslet ur ekonomisk synpunkt kan hävda sig i konkurrensen med fossila och andra bränslen.

Utredningen har med hänsyn till in- nehållet i de till utredningen remittera- de skrivelserna ansett sig icke böra be- gränsa sina undersökningar i nämnda avseenden till vad utredningen beteck— nar som klenvirke — dvs. barrklen- ved, lövved, tekniskt skadat virke och sägverksavfall _ utan har låtit de- samma omfatta ved överhuvudtaget. Utredningen vill i detta sammanhang omnämna att vissa kvantiteter gagn- virke för närvarande användas som bränsle. Dessa kvantiteter ha av utred- ningen1 uppskattats till omkring 800 000 msf.

Skogsägarnas och sågverksägarnas önskemål

Såsom framgår av första kapitlet ha såväl Sveriges skogsägarcföreningars riksförbund som Sveriges sågverksäga- res riksförbund hemställt om åtgärder i syfte att möjliggöra en ökad avsätt- ning av brännved och sågverksavfall. I nämnda kapitel har lämnats en redo- görelse för tidigare vidtagna åtgärder för främjande av vedeldning. Utöver vad därstädes och här ovan återgivits av riksförbundens skrivelser kan föl- jande förtjäna framhållas.

Enligt skogsägareföreningarnas riks- förbund skulle ett återinförande av de åtgärder för främjande av vedeldning,

som tillämpades före kriget otvivel- aktigt i hög grad underlätta avsätt- ningen av brännved och därför ur åt- skilliga synpunkter vara till fördel. Riksförbundet anförde vidare.

»Ur andra synpunkter torde emellertid så- dan ätgärd möta starka betänkligheter. Riksförbundet är för sin del ej berett att nu lägga fram ett fullständigt program för vad som enligt dess mening bör göras för att i framtiden säkerställa avsättningen av ved i erforderlig omfattning. Härför kräves bl. a. en bättre överblick över hela vårt bränsleläge än som för närvarande kan er— hållas. Det synes emellertid riksförbundet

1 SOU 19:32:15 sid. 50—52.

otvivelaktigt vara ett allmänt intresse i dagens läge, att vedeldning tillämpas åt- minstone vid sådana statliga värmeanlägg- ningar, där ved ur teknisk synpunkt lämp- ligen kan användas och där vedeldning ej ställer sig allt för ekonomiskt ofördelaktigt. Vid den ekonomiska jämförelsen bör hän- syn tagas även till den säkerhet ur bränsle— anskaffningssynpunkt, som användandet av ett inhemskt bränsle innebär.»

»Det måste vidare ur försvarsberedskaps- synpunkt anses vara angeläget, att förut- sättningar skapas för att vissa lager av an- vändbar brännved finnas disponibla i lan- det. Uppmuntras vedeldningen så medför detta givetvis ökat intresse för förbättring av pannkonstruktioner m. m., vilket torde ha stor betydelse för framtiden.»

Skogsstyrelsen, till vilken myndighet skogsägareföreningarnas riksförbunds skrivelse remitterades, vitsordade an- gelägenheten av att vedeldningen främ- jades men ansåg sig icke beredd att tillstyrka några subventioner.

Skogsstyrelsen anförde:

»Riksförbundets framställning, som syf— tar till ökade avsättningsmöjligheter för ved, berör ekonomiska realiteter och för— hållanden där brännvedsavsättningen icke kan bedömas uteslutande som en fristå- ende fråga utan snarare som en bety- delsefull angelägenhet i ett vidare sam- manhang, ett frågekomplex innefattande bland annat den framtida tillgången på klenvirke och dettas avsättning inom olika användningsområden (t. ex. massaindu— striens), avsättningsbetingelsernas åter— verkan på skogsvården genom att vid låg- konjunktur avlägsua och vid högkonjunk- tur tillskapa lönsam marknad för gall- ringsvirke m. m.

Brännveds— och klenvirkesavsättningen är självklart beroende av konjunkturerna och av de lokala förhållandena, före- komsten av råvarukrävande industrier, vä— gar, import— och transportkostnader för fossila bränslen o. s. v. I södra Sverige är sålunda, enligt av skogsforskningsinsti— tutet gjord utredning, den minsta avsätt- ningsbara dimensionen för massaveden större än för brännveden under likartade förutsättningar i övrigt, medan denna skillnad är tämligen liten i norra och mellersta Sverige. De olika klcnvirkessor- timentens representation i avverkningsut-

fallet ändras vid en konjunktursvängning inte bara kvantitativt utan även relativt. Vid stigande konjunkturer sänkes sålunda såväl gagnvirkets som brännvedens minsta avsättningsbara dimension och samtidigt inträffar en förskjutning av resp. sorti— ments kvot i avverkningsutfallet så att brännvedskvotcn blir procentuellt mindre. Vid sjunkande konjunkturer får utveck- lingen ett motsatt förlopp. Den genom riksförbundets skrivelse aktualiserade frå- gan om anstalter för främjande av ved- eldning kan sålunda icke lösgöras från sitt samband med andra avsättningsfrågor. I avvaktan på den utredning angående framtida tillgång på klenvirke som skogs— forskningsinstitutet har under handlägg- ning är detta samband svårt att över- blicka, men enligt skogsstyrelsens uppfatt- ning måste frågan om brännvedsavsätt— ningen och medlen för dess upphjälpande under alla förhållanden anknytas icke en- bart till mera tillfälliga anstalter utan också till åtgärder som på lång sikt kunna vara ägnade att främja klenvirkesavsätt— ningen i allmänhet.

Riksförbundets förslag att vedeldning borde tillämpas vid sådana statliga värme- auläggningar där ved ur teknisk synpunkt lämpligen kan användas och där vedeld— ning ej ställer sig alltför ekonomiskt oför- delaktigt synes av flera skäl vara förtjänt av allvarligt övervägande. Icke minst som beredskapsåtgärd torde det vara välbetänkt att använda inhemskt bränsle med hänsyn till dess säkerhet ur anskaffningssynpunkt. Skogsstyrelsen vill även vitsorda den gynn- samma återverkan åtgärden skulle få för skogsvården genom ökade möjligheter att avsätta gallringsvirke, särskilt i södra Sverige, där vidsträckta kulturskogar från skogsodlingcns genombrott i början på 1900-talet nu växt in i gallringsåldern. En brännvedsreserv finns också i de rest- och skräpskogar, som åsyftas i den nya skogs- vårdslagens 16 &. Även om starka skäl så- lunda tala för åtgärder ägnade att främja vedeldningen vid vissa statliga och kom- munala värmeanläggningar, vill styrelsen ifrågasätta lämpligheten av att staten för närvarande understödjer dessa strävanden genom subvention. Utgångsläget för frå- gans bedömande med hänsyn till avsätt- nings— och arbetskraftförhållanden samt svårbedömbara prisförhållanden beträffan- de konkurrerande importbränslen m. m. är nämligen i många avseenden ett annat nu än är 1933, då Kungl. Maj:t utfärdade

cirkulärcu angående ökad användning av inhemskt vedbränsle (kungl. kung. n:ris 60 och (il/1933), varför styrelsen icke är beredd att tillstyrka liknande åtgärder nu.»

Statens bränslekommission framhöll, att det måste betraktas som en natur- lig reaktion, när kolregleringen upp- hävdes, att i synnerhet landstingen återgingo till koleldning, särskilt som inga tecken från vedproducenterna vi- sade, att dessa för att få behålla ett på lätt sätt vunnet avsättningsomräde voro beredda att sänka priserna på sin ved, icke cns gallringsved, till sådan nivå, att den blev konkurrenskraftig. Enligt kommissionens mening måste prissättningen av gallrin'gsveden anpas- sas efter det nya läge på hränslemark— naden som inträtt. Skogsägareförening- arna hade enligt vad kommissionen an- såg ej kunnat påvisa, att de tagit egna initiativ till prisnedsättningar och ökad avsättning; i stället hade liian funnit det lämpligare att försöka få till stånd en återgång till tidigare subventions- förfarande.

För att bilda sig en uppfattning om arten och omfattningen av den verk— samhet, som bedrives av de för en ökad vedeldning närmast berörda intressen— terna, har utredningen i skrivelse till skogsägareföreningarna och ett 100-tal av de större vedhandelsföretagen hem— ställt om upplysningar beträffande de åtgärder, som i förevarande avseende vidtagits och anses önskvärda.

De inkomna svaren ge vid handen att de företagna åtgärderna äro av ringa omfattning. Från flera håll ut— talas önskemål om tvångsvis genom- förd vedeldning vid allmänna inrätt—

När man talar om värmebehov, tän- ker man i första hand på värme för uppvärmning av byggnader. Med vår-

Värmebehov

ningar och en subventionering av ved- bränslet.

Skogsägareföreningarnas kundtjänst och upplysningsverksamhet beträffan- de vedeldning är obetydlig. Angelägen- heten av en rationalisering av vedhan- dcln påpekas. Södra Älvsborgs läns skogsägareförening har i en cirkulär- skrivelse till skogsägarna inom för- eningens verksamhetsområde framhål- lit, att några höga priser icke kunna betalas för veden. Föreningen fort- sätter:

»Det måste nämligen förutsättas, att ett företag icke övergår till vedeldning under annan förutsättning än att kostnaderna bli mindre eller lika med eldning med olja eller kol. Med nuvarande oljepris torde ved av pannvcdstyp kunna betalas med 8—10 kr pr m3t vid bilväg. Priset kan kanske synas lågt men mot bak- grunden av de värdefullare avkastningar, som kunna erhållas vid kommande avverk— ningar bör ingen skogsägare tveka om han skall utföra dessa gallringar eller ej. Hö— jes priset å olja och kol kan givetvis ett högre pris betalas.»

Även kundtjänsten och upplysnings- verksamheten hos vedhandeln i övrigt är av liten omfattning. De flesta ved- handelsföretagen bedriva ingen kund- tjänst alls. I likhet med vissa skogsäga— reföreningar föreslå flera företag eld- ning med ved vid kommunala och stat- liga inrättningar samt subventionering. Från ett par håll uttalas önskemål om minskning av importen av olja och andra fossila bränslen eller beskatt- ning av oljan. Ett företag anser, att man genom auktorisation bör begränsa antalet vedhandlare. En sänkning av vedpriserna anses ofrånkomlig.

mebehov skulle sålunda förstås den värmemängd, som måste tillföras en byggnad för att ge och hålla önskad

temperatur. Denna definition är emel— lertid alldeles för begränsad. Det finns nämligen många andra värmebehov, som skola tillgodoses, t. ex. för varm- vattenberedning, ventilation, tvätt och matlagning. Samtliga nu nämnda vär- mebehov kunna sägas vara hushållsbe— hov. De äro med undantag för behoven av värme för uppvärmning och ven— tilation tämligen jämnt fördelade på året. De båda sistnämnda behoven va- riera starkt mellan de olika årstiderna. Även mellan olika landsdelar äro va- riationerna mycket stora. Sålunda är

den s. k. lägsta temperaturen _— medel- temperaturen under tre köldperioder om tre dagar under 50 år — till grund för en jämförelse, finner man att Gälli- vare har en lägsta temperatur om —390 och Lund om —140. Värmebe- hovet är dubbelt så stort i Gällivare som i Lund.

Utöver värmebehovet för hushålls- ändamål måste även andra för vårt land vitala värmebehov tillgodoses, nämligen dels industriens behov för olika ändamål, såsom för hyttproces— ser, för gjuteri- och smidesändamål

eldningssäsongen i Gällivare 300 dygn m. m. dels kommunikationsväscndets mot 239 dygn i Lund. Om man lägger behov. Bränslebehov

De nämnda värmebehoven tillgodo- ses — om man bortser från kommu- nikationsväsendets behov —— huvudsak- ligen med importbränslen, i främsta rummet koks, stenkol, stenkolsbriket- ter och flytande bränslen samt med ved. De kvantiteter koks, stenkol och flytande bränslen samt torv som ut- vinnas inom vårt land uppgå till en- dast cirka 5 % av totalbehovet.

Hushållens bränslebehov tillgodoses i viss utsträckning med elenergi. Om- kring 20% av Sveriges elproduktion

konsumeras av hushållen, till stor del för drift av elspisar. Det beräknas, att 600 000—700 000 elspisar finnas i lan- det för närvarande och att årligen cir- ka 60 000 sådana spisar installeras. En— dast till viss det ha elspisarna ersatt vedspisar. Ett stort antal elspisar har kommit i stället för gasspisar. Under de senaste åren ha nämligen åtskilliga gasverk lagts ner, varvid konsumenter- na med kommunernas hjälp beretts tillfälle att installera elspisar.

Vedtillgångar

Såsom framgår av andra kapitlet äro klenskogs- och lövskogstillgångarna be- tydande. Vidare finnas, särskilt i södra Sverige, stora kvantiteter sågverksav- fall, som icke tillvaratas för industriell förädling. Av klenvirket komma endast förhållandevis små kvantiteter till an- vändning som industriell råvara. De kvantiteter klenvirke, som för närva- rande ej kunna utnyttjas inom indu-

strien, äro så stora och delvis av så- dan beskaffenhet att de enligt utred- ningens uppfattning icke kunna i sin helhet finna användning som råvara inom industrien, i varje fall icke förr- än efter en ganska lång tid. Det torde nämligen komma att ta en avsevärd tid att bygga ut skogsindustriens kapacitet i södra Sverige i sådan utsträckning, att icke endast förefintligt gagnvirkes-

! l I I

överskott utan även klenvirket inom denna del av landet kan bli föremål för förädling. Med hänsyn härtill och till nödvändigheten av en gallring av

Ett bränsle innehåller brännbar sub- stans samt vatten och aska ävensom syre och kväve. Gemensamt för de flesta bränslen som användas i värmepannor — koks, stenkol och ved, eldningsoljor samt gas _ är att den brännbara sub- stansen huvudsakligen innehåller kol och väte, ibland även något svavel.

Det i bränslet inneslutna vattnet kan till viss del frånskiljas genom tork- ning. Återstoden av vattnet bortgår vid bränslets förbränning i ångform till- sammans med rökgaserna.

Vedens bränsleegenskaper

ungskogarna torde det i avvaktan på industriens utbyggnad bli nödvändigt att söka avsätta en stor del av de nämnda virkessortimenten som bränsle.

Askan i fasta fossila bränslen ut- göres av mineralsalter och uppgår ofta, såvitt gäller stenkol och koks, till 10 %. Askhalten i veden är endast omkring 0,5 %, varför uraskning är föga arbets- krävande. Även eldningsoljan innehål- ler aska i små mängder, som kunna förorsaka driftstörningar.

Nedanstående tabell visar samman- sättningen av några vanliga pannbräns- len samt deras värmevärden.

Tabell ]. Sammansättningen av några vanliga pannbränslen samt deras värmevärden

Lufttorr Skogstorr Koks Stenkol Eldnings— ved ved 40/60 små olja 1 Brännbar substans %: Kol .................... 42,0 37,0 85,0 75,0 85,0 Väte ................... 5,0 4,5 0,6 4,5 13,0 Syre m. m .............. 37,4 33,0 2,4 7,5 2,0 Summa 84,4 74,5 88,0 87,0 100,0 Ej brännbar substans %: Vatten ................. 15,0 25,0 3,5 5,0 _— Aska .................. 0.0 0,5 8,5 8,3 _ Summa 15,6 25,5 12,0 13,3 —— Summa substans ........ 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Ett". värmevärde i kcal/kg. 3 500 3 300 6 500 (i 500 10 200 » » » » /h1 . 106 100 100 000 292 500 447 300 867 000

Eldning med vedbränsle i bostadsbyggnader, sjukhus o. dyl.

Eldning med kastved

De första centralvärmeledningarna installerades i större offentliga hygg- nader såsom sjukhus o. dyl. men i öv- rigt fingo de länge icke någon större

utbredning. Sålunda hade år 1915 in- stallerats centralvärmeledning endast i 11 % av lägenheterna i Stockholm. År 1933 hade procenttalet enligt 1945 års bostadsräkning ökat till (il % och 1945

till 79 %. Nedanstående diagram visar hur centralvärmeledningarna vunnit insteg. Uppgifterna avseende tiden t. o. m. 1945 ha lämnats av 1945 års

'En av umul lagenhet"

80—

70—

Stockholm

Orter m, mmsl / 'I 000 Inv. /

bostadsräkning; uppgifterna för åren efter 1945 ha erhållits av bostadssty- relsen.

Av diagrammet framgår att år 1945

ni., Eg. landsbygd ,-' n ' '

&

' l ' 1924 1928 1932

| 1920

voro 62 % av lägenheterna i tätorterna, dvs. orter med minst 1000 invånare, försedda med värmeledningar. För den egentliga landsbygden var motsvarande procenttal 22. Vid utgången av 1952 hade 31% av lägenheterna på den egentliga landsbygden värmeledning. För tätorterna var procenttalet omkring 70.

Ingen värmeledningspanna är utan särskilda anordningar lämpad för eld- ning med alla bränsleslag. Det finns för närvarande två huvudtyper av pan- nor, dels kokspannor, dvs. pannor för magasinseldning av det gasfattiga

| | I | I 1936 1940 1944 1948 1952

Diagram 1. Centralvärmeledningarnas utbredning i procent av antalet lägenheter.

bränslet koks, dels speciella pannor av- sedda för gasrika fasta bränslen såsom stenkol eller ved. Vidare skiljer man mellan gjutna pannor och pannor av svetsad stålplåt.

K okspannor

Bild 1 visar en kokspanna av s. k. strebeltyp. Den konstruerades ursprung- ligen av tysken Strebel och tillverkas sedan länge i vårt land. Den har fått en mycket stor spridning och torde vara den vanligaste förekommande panntypen.

Kännetecknande för denna panntyp

är, såsom framgår av bilden, att den är sammansatt av gjutna s. k. sektioner. Sektionerna äro ihåliga och fyllda med vatten. Varje sektion är upptill och nedtill försedd med öppningar för an- slutningar till nästa sektion. Sektioner- na bilda sålunda ett sammanhängande vattenfyllt rum, som upptager en del av det i pannan alstrade värmet. Det varma vattnet uttages upptill på pan- nan och tillföres radiator m. m. genom självcirkulation eller genom pump. Se- dan vattnet avkylts återföres det till pannans nedre del för att ånyo upp- värmas.

över rosten är bränslerummet belä- get. Detta är dimensionerat för en kvantitet koks för 8—10 timmars brinn— tid. Om pannan fylles med ved, blir förbränningens första moment, att den i veden befintliga mängden flyktiga brännbara ämnen förgasas. Den sålun- da alstrade gaskvantiteten är i de allra flesta fall för stor för pannans rök— gaskanaler och för skorstenen. Man riskerar därför explosionsliknande puf- far. Svårighet föreligger att effektivt förbränna de frigjorda gaserna, då de ha svårt att blanda sig med förbrän- ningsluften och deras antändningstem- peratur är hög, 700—800O C. Det är därför mycket vanligt, att gaserna till stor del bortgå oförbrända. Verknings- graden vid vedeldning i kokspannor är sålunda låg. Man torde icke kunna räkna med mer än omkring 50 % verk- ningsgrad.

Genom att fylla pannan med en min— dre kvantitet ved kan man minska den stora mängden rökgaser. En sådan eld- ningsmetod ger ett avsevärt bättre re- sultat, men metoden är så tidskrävan- de, att den kan användas endast när anläggningen ändå måste stå under ständig tillsyn, såsom vid högtrycks- ånganläggningar. Man har även för- sökt att ordna intermittent förbrän-

Bild 1. Skärning av gjuten sektionspanna för koks. 1. Rost. Rummet över rosten är bränsle- rummet eller bränslemagasinet. Rummet under rosten askrummet eller askugnen. 2. Eldkanal. 3. Vattenfyllt rum. 4. Framsektion. 5. Mellan- sektion. 6. Sockel. 7. Mantelplåt. 8. Isolering. 9. Påfyllningslucka. 10. Eldstads- och askrums- lucka. 11. Draglucka. 12. Fläns för anslutning av rör. 13. Plåt över sotlucka. 14. Sotluckor. 15. Sotlucka i sockel.

ning, dvs. man har dragluckan stun— dom helt stängd och stundom helt öp- pen. Detta kan ske medelst speciella dragregulatorer. Denna eldningsmetod övergavs dock snart, enär det visade sig, att den bidrog till en omfattande tjärbildning. Den hittills bästa metoden att elda ved i kokspannor är den s. k. braseldningen, dvs. veden antändes och får brinna ned under starkt drag, var- på en ny påfyllning göres. Metoden är bäst lämpad att användas vår och höst, då värmebehovet är ringa. Man kan ifrågasätta huruvida icke flertalet koks- eldade pannor bör eldas med ved nämnda årstider. Koks är på grund av sin låga halt av flyktiga ämnen icke något lämpligt bränsle för braseldning. Den låga halten av flyktiga ämnen gör, att en koksfyr aldrig helt kan brinna

ner utan slockar, när'omkring en fjär- dedel av fyren återstår, om icke nytt bränsle påfylles. En vedfyr däremot brinner ner helt.

Om man vill elda med ved, bör pan- nan dimensioneras så, att den kan be- skickas med 1-meters eller 1A»-meters ved, enär dessa längder äro standard- längder. Om man vill erhålla en något så när god verkningsgrad, måste ve- den travas tätt i pannan. Har pannans bränslerum sådana dimensioner, att ved av ovan nämnda längder icke kan användas, bör veden kapas så, att den blir 5 cm kortare än bränslerummets längd. De avkapade ändarna läggas ovanpå fyren. Om hålrum, genom vilka luften rusar utan att deltaga i förbrän- ningen, finnas i fyren, kunna värme— förlusterna bli mycket stora.

Även om man icke har för avsikt att elda med ved i normala tider, synes det tillrådligt att man vid nyinstalla- tioner av kokspannor väljer en längd så att 1-metersved kan användas. Det är ur beredskapssynpunkt önskvärt att så sker. I ett avspärrningsläge torde man än så länge böra räkna med att veden blir huvudbränslet. Enligt gäl- lande klassificering av kastved är den- na i regel 1 meter lång. Endast ett få-

tal förbrukare inneha pannor av lämplig längd. De flesta komma att erhålla ved, som är för kort eller för lång. Det senaste kriget gav erfarenhet härom.

Också andra nackdelar vidlåda ved— eldning i kokspannor. Man ser av ta- bell 1, att 1 hl Skogstorr ved har ett värmevärde av 100000 kcal under det att 1 hl koks har 292 500 kcal. Vedens brinntid är således blott omkring en tredjedel av koksens. Detta medför ett ökat eldningsarbete och svårighet att vid stort värmebehov lämna pannan utan tillsyn.

Vedpannor

Då kastveden alltid är av olika grov- lek och mer eller mindre krokig, er- håller fyren tomrum, som kunna vara betydande. Följden blir en gascirkula- tion som medför att elden sprider sig i hela det inlagda vedpartiet. Härige- nom får avgasningen en icke önskvärd snabbhet, vilket medför en stor värme- förlust. Det har visat sig, att en ved- mängd avsedd för 8 timmars brinntid kan avgasas inom 2 timmar. Man har försökt olika metoder att eliminera svårigheterna att behärska avgasning- en, exempelvis genom att anordna omvänd eller inverterad förbränning.

Primörlult

["/,], "ff/' /._,/,/ ("/_-/,,14,,/', ' , ' , ,'( .' /, /'/'.' /////'/'///, / / //// /// / /// / ///'/ /'/z /. 'z'//'/ //'/ x”,

Bild 2. Magasinspanna för vedeldning.

Härmed menas, att förbränningsluften intagcs ovanför vedskiktet och får pas— sera genom detta ned till fyren. Tan- ken är, att man på detta sätt skall kunna begränsa avgasningen till den nedre delen av vedskiktet, varigenom den övre delen av detsamma antändes och deltager i förbränningen först när det sjunkit ner till förbränningszonen.

Man har även försökt att anordna pannor för underförbränning, d. v. s. förbränningsluften ledes till fyren utan att passera det ovanför belägna ved- skiktet. Bild 2 visar hur förbrännings- luften tillföres vid underförbränning.

Det har dock visat sig att varken denna eller andra prövade metoder äro tillfyllest.

Professorn vid Tekniska högskolan John Rydberg, som ägnat hithörande problem stor uppmärksamhet anför bl. a. följande.1

»Det visar sig mycket svårt att vid ved- eldning i med magasinseldstad försedda värmeledningspannor, och även för ved speciellt utförda sådana, undvika stora förluster genom oförbränt i rökgaserna. En del av dessa förluster förorsakas av de enkla gaserna koloxid, väte och metan m. fl. Förluster genom dessa gaser kunna emellertid i regel nedbringas till ett mi- nimum genom sådan inreglering och drift av pannorna, att man får tillräckligt hög förhränningstcmperatur och tillräckligt luftöverskott samt en god gashlandning. Även i de fall, då förluster genom nämnda enkla gaser kunna bringas att försvinna, kvarstår dock ofta en avsevärd förlustpost, som i regel torde härröra från tyngre kol- väten framförallt tjärångor. Följande sam- manställning visar två ungefärliga värme- balanser, hämtade från prov med vedeld- ning i en medelstor kokspanna (Norra- hammar, NH I, 15 mg).

Prov nr .................... 1 2 Belastning kcal/m2h ........ 5 000 5 800 (102 + CO % ................ 13,2 7,3

Verkningsgrad % ............ 60 68 Förlust genom rökgasernas vär—

1 Gasblandningens inflytande på förbrän— ningshastigheten i flammor (1941).

meinnehåll % Förlust genom oförbrända gaser

i rökgaserna enligt Mono- och Orsatanalyser ca % .......... 9 0 Förlust genom ledning och strålning % ................ 5 4 Förlust genom oförbränt i askan % .................... 1 1 Restförlust % ................ 16 13 S:a 100 100

Restförlustcn beror sannolikt till största delen på att oförbrända tjärångor gått bort med rökgaserna. Dessa tjärångor, som ge sig tillkänna genom starka tjäravlagringar i panna och skorsten kunna icke kvantita- tivt fastställas med vanliga gasanalysappa- rater därför att de kondensera i apparaten eller ledningarna fram till densamma. Ge— nom förbränning av rökgasprov i elektrisk ugn, innan gasen avkylts, och uppmätning av syreförbrukningen har det dock bestyrkts, att restförlusten härrör från tjärångor. Värmeutvecklingen vid förbränning är nämligen, oberoende av vilka bränslen det är fråga om, approximativt proportionell mot syreförbrukningen, och en uppmätning av denna ger alltså en möjlighet att approximativt bestämma förlusten.

I prov nr ] voro förlusterna genom ga— ser, som kunde påvisas med vanlig rök- gasanalys, 9%. I prov nr 2 hade luft- överskottet ökats och pannan försetts med sekundärluftrör i varje rökkanal, varige— nom en god fördelning och inblandning av sekundärluften erhölls. Denna åtgärd med- förde, att förlusten genom de gaser, som kunde påvisas med vanlig gasanalys, för- svann. Den restförlust, som med all sanno— likhet härrörde från tjärångorna, minska- des dock härigenom endast obetydligt.

Detta är ett förhållande, som ständigt återkommer icke endast vid vedeldning i kokspannor utan även i stor utsträckning vid eldning i för ved specialbyggda pan- nor. Fenomenet är mera utpräglat, när förbränningsförhållandena äro ogynnsam— ma såsom vid små pannor eller vid låga belastningar, i vilka fall fyrtemperaturen blir låg.

De anförda förhållandena leda till den slutsatsen, att det synes vara avsevärt lät— tare att åstadkomma en fullständig för- bränning av de enkla gaserna CO, Hg, CH4, o. s. v. än av de samtidigt förekommande mera komplicerade tjärprodukterna. De enkla gaserna synas i vissa fall till och

med kunna förbrännas restlöst utan att de tjärångor, med vilka de måste förut- sättas vara blandade från början, nämn— värt påverkas.»

Den 31 juli 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt Kungl. Tekniska Högskolan och Ingeniörsvetenskapsakademien att utreda möjligheterna till förbättring av nu förekommande värmepannor för ved. Utredningen anförde bl. a. föl- jande.1

»Det har emellertid icke i någondera fallet lyckats att förhindra eldens spridning upp i magasinet. Orsaken härtill är den, att de gashastigheter man kan uppnå genom att leda förbränningsluften på ett visst sätt genom rosten eller bränslemagasinet blir mycket små, i regel av storleksord- ningen 0,1 m/s. På grund av temperatur— skillnaden i bränslemagasinet uppkomma emellertid av tyngdkraften förorsakade cirkulationsströmmar, som ha betydligt högre hastighet. I magasinets mitt ha ga- serna hög temperatur och stiga därför uppåt. När de nå taket, avkylas de, vika av utåt och falla ned utefter magasinets väggar, där de ytterligare avkylas. Gashas— tigheten i magasinets mitt kan bli av storleksordningen 1 ä 2 m/s. Den av tem- peraturdifferenserna förorsakade gascirku- lationen i magasinet blir helt bestämmande för strömningens karaktär, och om man använder underförbränning eller omvänd förbränning, synes spela en underordnad roll. Det har också visat sig, att man i samtliga de större pannor, som förts i marknaden, oberoende av vilka principer, som använts för luftföringen, erhållit gas— cirkulationsfenomen av ovan antydd art. I de flesta pannor erhålles en uppåtgående gasström i magasinets mitt. Några timmar efter påfyllningen har denna gasström vanligen hunnit bränna ett ofta skarpt markerat hål i vedmassan. Hålet har, se- dan det blivit fullt utbildat, formen av en kon med basytan på rosten och spetsen stickande upp genom vedmassan i maga— sinets övre del. Finnes en anvisning, t. ex. ett luftintag vid ena eller andra sidan av magasinet, förskjutes ofta hålbildningen på ett eller annat sätt. Vid småstyckiga bränslen, exempelvis stenkol, erhålles icke en sådan gascirkulation i bränslemagasi- net som vid kastved. I konsekvens härmed

1 Se IVA tekniskt meddelande 17/1949.

försvinner gascirkulationen, om man fin- fördelar veden. Det visar sig också, att man vid förbränning av exempelvis såg— spån eller trätugg har betydligt lättare att behärska avgasningsförloppet än vid kast- ved. Möjligheterna att komma till rätta med gascirkulationsfenomenen i fyren ge- nom inskränkning av rostytan eller lik— nande åtgärder ha visat sig vara ganska små, då man, om rostytan göres nämn— värt mindre än bränslemagasinets tvär- snittsarea, lätt råkar ut för svårartade hängningar i vedmassan.»

Förugnar

För förbränning av mindervärdiga bränslen eller bränslen, som av någon anledning icke lämpa sig för de pan- nor i vilka de skola förbrännas, an— vändas förugnar. De kunna vara an- tingen tillverkade av gjutjärn och plåt eller murade. Karakteristiskt för båda typerna är att förbränningen sker i själva förugnen. Ifrån denna, som är ansluten till pannans front, ledas rök- gaserna till pannan och avge sitt vär- me till dennas eldyta.

Den gjutna förugnen, som användes för eldning med småkol, småkoks och småantracit, är utförd så att förbrän- ningszonen står i förbindelse med pan- nans vattenrum, varigenom en viss ök- ning av eldytan erhålles. Ett sådant ut- förande är icke lämpligt beträffande förugnar för eldning med träbränslen. Anledningen härtill är, såsom redo- gjorts i det föregående, att rökgaserna kylas ner vid kontakten med de vat— tenfyllda väggarna, varigenom svårig- heter uppstå att erhålla den högre tem— peratur — 700 51 8000 C — som erford- ras för en fullständig förbränning. Dessa svårigheter bli än större vid använd- ning av fuktiga träbränslen. Är bränslet torrt uppstå andra svårigheter. Man er- når nämligen vid eldning med sådant bränsle en så hög temperatur i för- bränningszonen att det gods, varav för- ugnen är tillverkad, löper risk att för-

störas. Denna risk kan emellertid min- skas genom att tillförseln av primär- och sekundärluft avpassas efter bräns- lets fuktighet.

Eldning med finfördelad ved

En nackdel av särskilt stor bety- delse vid eldning med kastved är, som här ovan framhållits, den gascirkula- tion, som uppkommer på grund av i vedfyren befintliga hålrum. Cirkulatio- nen kan hävas på olika sätt, exempel- vis genom att man har en tunn fyr, så- som vid liandeldning på planrost, eller genom att man finfördelar veden så, att hålrummen elimineras. Vid eldning med tunn fyr har liian möjlighet att dosera bränslet, dvs. att icke tillföra fyren större mängd bränsle än som svarar mot det aktuella värmebehovet. Att dosera kastved är — som tidigare framhållits — mycket arbetskrävande och användes därför endast om anlägg- ningen ändoek skall vara ständigt be- mannad. I många fall kan arbete in- besparas genom eldning med finför- delad ved i form av sågspån eller flis och dennas införande i eldstaden på automatisk väg. Spån är ett utmärkt bränsle i härför lämpade spånugnar och spånstokrar. Det är emellertid icke nödvändigt att driva vedens fin- fördelning så långt; det räcker att hugga sönder den till flis. Flis kan framställas av såväl rundved som ribb och bakar.

Flisverk

Ett flisverk i sin enklaste form be- står endast av en flishuggmaskin. Av de uppgifter utredningen erhållit och sammanställt från vissa svenska till— verkare av huggmaskiner framgår bl. a. att avverkningsförmågan varierar mel— lan 6 och 128 lma per timme och mo- torstyrkan mellan 15 och 260 hk. Den erhållna flisens längd är 20—55 mm.

En kubikmeter travad ved1 ger 1,3— 2,0 m3 flis.

Det finns huggmaskiner både för huggning av rundved och huggning av ribbved. Den väsentliga skillnaden mellan dessa maskiner ligger däri att en ribbhuggmaskin är försedd med en dämpnings- och styranordning, varige— nom en jämnare flis erhålles. Det finns även kombinerade maskiner för ling,,- ning av såväl rundved som ribb och bakar.

För att på ett rationellt sätt bedriva flistillverkning fordras i allmänhet förutom flishuggmaskin vissa andra anordningar. I första hand krävs en flis- ficka för förvaring av den upphuggna flisen. Fiekan bör vara så konstruerad att flisen kan tömmas direkt i det for- don med vilket den skall transporte- ras. Fickans storlek får bestämmas från fall till fall.

Ibland äro de lokala förhållandena sådana, att transporten av flis mellan flisverk och flisficka eller annat flis- förråd lämpligen ombesörjes medelst flistransportör. En dylik transportör kan vara ett elmotordrivet transport- band eller en pneumatisk anordning.

Det har tidigare i allmänhet ansetts nödvändigt att installera flissåll, vilka befria flisen från stickor o. dyl. som kunna komma in i stokern och försvåra inmatningen av flisen till eldstaden. Numera torde man dock vanligen kun- na undvara flissåll, dels emedan den flis, som framställes med en modern huggmaskin endast föga varierar så- vitt angår längden, dels enär speciella flisstokrar äro synnerligen okänsliga för både stickor och träbitar. Erfarenhet från senare tid ger dock vid handen att flissåll kunna ha viss betydelse om flisen transporteras på pneumatisk väg, blåses. Stickor och träbitar kunna fast-

1 En kubikmeter fast mått uppges motsvara 1,55—1,65 kubikmeter travat mått.

na i det rör genom vilket flisen blå- ses. Riskerna härför äro synnerligen

stora om röret bildar — även en obe- tydlig — vinkel. För en rationell framställning av

flis kunna även andra anordningar, så- som vedtransportörer från upplag till flisverk vara av betydelse.

En flishuggningsanläggning, beståen- de av vedtransportör, huggmaskin, flis- såll och flistransportör för huggning av 30 mat per timme, fordrar följande

energimängder. Vedtransportör ...... 4,0 kWh Huggmaskin .......... 45,0 » Flissåll .............. 3,0 » Flistransportör ...... 2,0 »

S:a 54,0 kWh

Av den nämnda kvantiteten kastved, 30 mat, erhålles erfarenhetsmässigt 45 m3 flis. För framställning av en kubik- meter flis kräVS sålunda omkring 1,2 kWh.

Då det volymmässiga förhållandet mellan kastved och flis är 1:1,5, och kastvedens värmevärde 1200 000

Pcnnlmm Skruvlmpplinq . ...g-mikiimfi _A'A-

=_=.551==_—=—_ ..”—;LLV-Vu m'v-vu'l [VI HAV-'un'” '_'

kcal/mat, så följer därav att flisens värmevärde är 800000 kcal/ma. Enligt ovan är den uppoffrade elenergien 1,2 kWh/ma flis, dvs. 1032 kcal/m3 flis eller 0,13 % av värmevärdet hos en ku- bikmeter flis. Om flisen eldas med en verkningsgrad av 75 %, utgör elener- gien 0,17 % av det nyttiggjorda värmet.

Inte ens om elenergi alstrad i ång- kraftverk skulle användas, blir energi- uppoffringen anmärkningsvärt stor. För tillverkningen av en kubikmeter flis åtgår 3840 kcal eller endast 0,64% av den av flisen alstrade värmemäng- den vid 75 % verkningsgrad.

Flisstokrar

Nedanstående bild visar den princi- piella konstruktionen av en skruv— stoker. Konstruktionen kännetecknas av att bränslet, som förvärvas i behållaren, tillföres pannan medelst en elmotor- driven ändlös skruv innesluten i ett rör, som mynnar ut i en i pannans botten befintlig retort i vilken för- bränningen sker.

!chållun

x

(till

Aulom. Luftregulclor

I

Flölu

Sloppluzku

_luuisk !

___: Underredc

Molnrröl

Sedan luck" skmven lou kan thvon lim va- en: bon.

Bild 3. Flisstoker.

Smulflöniud lkrvv / Rexorrundenede

Reruluck Sidan:"

Hämtas? X

Röknvvimre Askröv med remlvcku

l l

Hur stor kvantitet flis, som skall till- föras pannan, regleras genom att ma- tarskruven ges en efter värmebehovet avpassad hastighet.

I stället för en med stokern sam- manbyggd behållare användes ibland en silo, som kan rymma mycket stora kvantiteter. Siloanordningar bruka pla— ceras så att de kunna fyllas direkt från fordonet.

Flis har en viss benägenhet att hänga upp sig och bilda valv i behållaren så att ingen inmatning kan ske till pan- nan. Den jämna och stickfria flis, som numera kan erhållas, försvårar valv- bildningar och hängningar. Riskerna för valvbildning ha visat sig kunna elimineras genom att behållaren kon- strueras som en vagga som regelbun— det får en stötande rörelse, varigenom eventuella valv rasa samman.

Vid eldning med flis kan själva eld- ningen helautomatiseras. Man kan an- vända rumstermostat eller panntermo- stat eller bådadera. I sistnämnda fallet

tjänstgör panntermostaten som maxi- maltermostat, dvs. bryter elströmmen till stokermotorn så att denna stannar i händelse av att rumstermostaten icke skulle fungera. Har man icke rums- termostat bör man ha två panntermo- stater, av vilka den ena fungerar som maximaltermostat.

Om man avser att använda flis som huvudbränsle, bör man vid installation av flisstoker tillse, att denna dimensio— neras för eldning med sådant bränsle. Flis har per volymsenhct endast om- kring en femtedel så stort värmevärde som exempelvis stenkol och måste så- lunda kunna tillföras i större mängd än vad en kolstoker medger. Användes en rätt dimensionerad flisstoker kan varje erforderligt värmebehov tillgodo- ses.

Effektbehovct vid eldning med flis i flisstokrar är givetvis beroende av an— läggningens storlek och varierar mellan ungefär 0,75—7,5 kWh (1—10 hk).

Eldning med vedbränsle i industribyggnader

De eldningsanordningar, för vilka i det föregående redogjorts, hänföra sig till bostadshus, kontors- och affärsfas- tigheter etc. Industrien har ofta större pannor av annan beskaffenhet än de som nämnts. Eldningsproblemen inom industrien bli därför annorlunda. Då det primära behovet inom industrien ofta är ett behov av ånga för fabrika- tionen, få eldningsanläggningarna ett mera individuellt utförande än de i det föregående beskrivna.

Beskickning av bränslet kan ske ma- nuellt eller mekaniskt. Ofta äro indu- strianläggningarna av sådan storlek, att anskaffandet av även mycket dyrbara mekaniska påfyllningsanordningar icke

nämnvärt påverkar kostnaderna för alstring av värmet. Härtill kommer att nämnda anläggningar skola stå under ständig tillsyn av kompetent personal. Detta medför, att eldningen sköts på ett ojämförligt mera ekonomiskt sätt än vad som i regel är fallet vid upp- värmning av bostadsfastigheter. Man kan rent generellt säga, att några tek— niska problem återstå icke att lösa, när det gäller eldning av industriens ång- anläggningar. ' Detta gäller även eldning med ved. Den kan med gott resultat handeldas på planrost eller magasinseldas i för— ugn eller i eldstäder med trapprost.

Den fliseldning, som i normala tider bedrives i vårt land, är av mycket bc- gränsad omfattning och förekommer egentligen endast vid anläggningar, där träbränslet är billigt och lätt tillgäng- ligt, såsom vid sågverk och snickeri- fabriker. Fliseldning äger i viss om- fattning rum även vid anläggningar, tillhörande mejeri- och slakteriför- eningar med flera dylika föreningar.

Vidare användes flis inom vissa större industriföretag. Eldningstekniskt uppges problemet om fliseldning inom industrien som förut nämnts vara löst. Någon sammanfattning av de resultat, som uppnåtts, har dock icke offentli- gen framlagts. De vid eldning inom industrier erhållna resultaten kunna emellertid icke läggas till grund för ett generellt bedömande av fliseldningens för- och nackdelar, när det gäller cen— tralnppvärmning av bostadshus och lik- nande anläggningar, eftersom värme— pannorna äro av alltför olika beskaffen- het. Här nedan skall redogöras för eld— ningsförsök vid ett sjukhus och ett re- gemente, av vilka det förra ännu på- går och det senare avslutades under december 1953.

Sommaren 1953 påbörjades eldning med flis vid Hässleholms lasarett en- ligt ett mellan Kristianstads läns lands— ting och Skånes skogsägareförening träffat avtal. Den ved, som flisas, ut- göres av 1-meters kastved och trans- porteras med lastbil från upplagsplat- ser, belägna inom ett avstånd av 30 km från flisverket. Huggmaskinen är placerad under bar himmel ungefär en kilometer från sjukhuset. Från lastbilen matas veden för hand in i huggmaski— nen, varifrån flisen i en plåtledning blåses till en flisficka. Sedan bilen los— sats, körs den in under flisfickan, vars innehåll störtas ner i bilen, som därpå

Eldningsförsök

fraktar flisen till lasarettets flisförråd. Huggmaskinen är endast igång i sam— band med nämnda vedkörningar.

Följande uppgifter rörande kostna- der och resultat ha lämnats till utred- ningen av den nyssnämnda skogägarc- föreningen.

Priset på flisen beräknas efter kvan- titeten avkokat vatten och ett kolpris av 101250 kr per ton. På basis härav har i medeltal erhållits ett pris av 16 kr/m3t pannved, flisad och levererad vid lasarettet. För sekunda blandad bok- och björkved har erhållits ett un- gefär 1:50 kr/mst högre pris. Vedens transport till flisverket och flisning samt flisens transport till lasarettet kos- tar i medeltal 4:50 kr/m3t. Kostnaden för elkraft, slipning av huggknivar och underhåll beräknas till 1 kr/mat. Ränta och amortering uppgår ävenledes till 1 kr/mst. Täckning av veden under vinterhalvåret kostar cirka 50 öre/mat, eller för helt år 25 Öre/mat. Räntekost— nader för lagerhållning, inmätning av veden och övriga förvaltningskostna- der uppgå — lågt räknat »— till 75 öre/ mf't. De sammanlagda omkostnaderna bli sålunda 7: 50 kr/mat. Om kast- vedspriset av 16 kr för pannved min- skas med de angivna sammanlagda kostnaderna av 7:50 kr/mst får man ett kastvcdspris vid bilväg av 8: 50 kr/ mst. Föreningen framhåller, att om större kvantiteter kunde finna avsätt— ning skulle priset på veden troligtvis kunna höjas med 1 kr/mat.

Flisutbytet av 1 mat pannved anges vara i medeltal 1,3 m3 och omkring 10 % lägre vid flisning av sekunda bok och björk. Verkningsgraden uppges till i det närmaste 70 % eller densamma som erhålles vid eldning med stenkol.

Föreningens uppgift rörande den er— hålla verkningsgraden bekräftas av den

l l l

driftsrapport, som utredningen erhållit från lasarettet. Rapporten, som omfat- tar tiden 1/11—15/11 1953, visar i sam- mandrag följande resultat av fliseld- ningen, som sker i en Hvilans tubulär- panna om 45 m2 cldyta och vid ett ångtryck av 7 kg/cmf.

driftstid per dygn . 14,5 timmar, förbrukad flismängd 312,1 111-*, motsvarande mängd kast-

ved ................ 195,1 mat, mängd flis av 1 m3t 1,6 m”,

omräkningstal kastved till

kol .................. 0,12, använd mängd kastved ut-

tryckt i normalton sten- kol .................. 23,46 ton, avkokat vatten .......... 212,1 ma, spiidvattcn

Veden uppgives vara 2 år gammal och delvis mycket rötskadad.

Av det ovan anförda framgår att un- der ifrågavarande tid förbrnkats en flismängd motsvarande 195,1 mitt ved. Kostnaden per inst är 16 kr eller till— hopa kr 3121: 60. Nämnda vedkvanti- tet motsvarar 23,46 ton stenkol. Då stenkolen kostar kr 101:50 per ton, skulle kostnaden för motsvarande eld- ning med kol uppgått till kr 2 381: 19. bildningen har alltså i förevarande fall ställt sig dyrare än stenkolseldning skulle ha gjort; merkostnaden har va- rit kr 3: 80 per mat ved eller kr 2: 37 per ma flis.

I samband med ombyggnad av vissa av försvarets äldre värmeanläggningar till stora värmecentraler, gemensamma för huvuddelen av ett förbands bygg— nader, har fråga uppkommit rörande val av värmepannor. Kungl. Arméför- valtningens intendenturavdelning (Ka- fi) har därför efter samråd med Kungl. Fortifikationsförvaltningen igångsatt en serie provcldningar vid Kungl. Svea

infanteriregemente (II) i Sörentorp i syfte att klarlägga driftsekonomien och driftsegenskaperna hos större värme- pannor av de i marknaden förekom- mande tvenne hnvudtyperna, gjutna resp. smidda pannor. Driftsekonomien är av avgörande betydelse vid valet av pannor, vilket framgår därav att under en pannas livslängd utgör kost- naden för i pannan förbrukat bränsle 20—40 gånger anskaffningskostnaden för pannan. En höjning av verknings— graden med endast några få procent kan därför innebära en besparing i bränslekostnader lika stor som pan- nans anskaffningskostnad.

Försvarets nya större panncentraler utrustas normalt med kolstokrar eller aggregat för eldning med olja 3 eller 4. Emellertid måste pannan av bered— skapsskäl även kunna eldas med ved eller torv. I vissa fall har ifrågasatts installation av flisstokrar för eldning antingen med flis eller krossad ma- skintorv. I anledning härav har utförts prov med eldning av flis i stoker, som monterats på en stor gjuten värmepan- na, NH IV, 88 m2 eldyta.

Vid II är värmeeentralen försedd med anordningar för bestämning av mängden cirkulerande pannvatten och temperaturstegringen på detsamma. Med kännedom om den tillförda vär- memängden, dvs. kvantiteten bränsle och dess värmevärde, kan sålunda pann— verkningsgraden beräknas. Vid proven har i tillämpliga delar följts de normer och anvisningar för verkningsgrads— prov med värmepannor, som fastställts av Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen.

Den använda flisen har tillverkats vid Nyby såg i Uppland. Omedelbart efter huggningen har flisen transporte- rats med bil till I 1. Protokoll har förts över de i flisen ingående vedsortimen- ten, varjämte flisens volymvikt be-

stämts genom uppmätning och vägning av nästan varje lass. Här nedan åter-

gives ett sammandrag av protokollet över flistillverkningen.

Lass nr. Kvalitet mat Framställd flismängd Flisens Anm. totalt per mat ved Vlkt per m”, kg 1—37 Torr blandlångved 548 740 1,34 244 Vikten avser 560 ms 38 Rå blandlångved 13,6 20 1,47 266 Avverkad hösten 53 39—40 Rå ribbved ........ 24,2 40 1,65 329 41—42 Nyhuggen gallrings— ved 29,2 40 1,37 318

Då proven med flis från nyhuggen ved äro av särskilt intresse ur bered- skapssynpunkt, kan nämnas att denna ved avverkats vid gallring av ett 40 år gammalt bestånd av 40 % tall, 30 % gran och 30% björk. Veden höggs obarkad i tremeters längder, släpades

till bilväg och kördes därifrån med bil till Nyby såg, där den omedelbart höggs till flis.

Analysvärden jämte övriga data rö— rande de olika flissortimenten återgivas i nedanstående sammanställning ord- nade efter fukthalten.

Vedsortiment m3 flis Fukt Volym— Effektivt värmevärde m3 flis per per ma % vikt kg/in3 kcal per kcal per ekvivalent ved flis kg flis m= flis stenkolston

Torr blandlångved ....... 1,34 30 244 3 000 730 000 9,2 Rå blandlångved ........ 1,47 40 266 2 470 660 000 10,2 Nyhuggen gallringsved. . . 1,37 46 318 2 170 690 000 9,7 Våt ribbved ............ 1,65 52 329 1 910 630 000 10,6

Proveldningarna med flis ha omfattat dels åtta dygnsprov med noggrann passning dels fyra veckoprov med nor- mal skötsel av pannan. Dygnsproven äro att betrakta som laboratoriemäs- siga, under det att veckoproven mot- svara praktisk drift.

Här nedan har intagits en samman- ställning över resultaten av eldnings- proven med den gjutna NH IV-pannan.

Av sammanställningen framgår bl. a. följande. Någon nämnvärd skillnad mellan dygns— och veckoproven vid samma bränsle och belastning förelig- ger icke. Vid dygnsprov med torr flis av skogsved uppnåddes en verknings- grad av 83 % vid halv belastning av pannan och 60 % vid maximal belast—

ning, dvs. 25% utöver pannans hel- belastning. Med flis av rå skogsved var verkningsgraden vid halv belastning 81 % och vid helbelastning 68 %. Verk- ningsgraden var sålunda vid dygnspro- ven ungefär lika, oavsett om flisen var rå eller torr. En icke oväsentlig skillnad föreligger dock ifråga om be- lastningen. Vid eldning med torr flis kunde maximalbelastningen —— 10000 kcal/mah _ uppnås, medan man vid eldning med rå flis endast kom upp till 8000 kcal/mgh. Med flis av våt ribb- ved kunde endast halv belastning upp- nås, varvid verkningsgraden var 58 %, dvs. betydligt sämre än vid flis av torr eller rå ved. Ännu sämre blev resul- tatet vid magasinseldning med kast-

.- ___-...- ___—4 am:—__

4 #mäjv;fm_me—M_4_ _.

Pannbe— lastning

Eldningssätt Bränsle Provnings- Anm. tid dygn

Verknings- grad %

torr flis av skogsved 1/4 1 77 Kontinuerlig drift

(30 % fukt)

» torr flis av skogsved 1/4 1 71 Intermittent » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 1/2 1 83 Kontinuerlig » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 3/4 1 79 » » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 1 1/4 1 66 » » (30 % fukt)

» torr flis av skogsved 1 /4 7 79 Intermittent » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 1/2 7 84 Kontinuerlig » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 3/4 7 77 » » (30 % fukt) » torr flis av skogsved 1 1/4 7 66 » »

(30 % fukt) .

» rå flis av skogsved 1/2 1 81 » » (40 % fukt) » rå flis av skogsved 1/1 1 68 » » (46 % fukt) » flis av ribbved 1/2 1 58 » » (52 % fukt)

» kol 1/2 4,5 80 » » » » 3/4 4,5 75 » » » » 1/1 4,5 71 » »

Magasin kastved (21 % fukt, 1/2 1 56 » » 350 kg/ma t)

» kastved (21 % fukt, 1/1 1 54 » » 350 kg/ma t)

För samtliga verkningsgrader gäller en noggrannhet om ungefär :]: 3 %.

ved. Vid halv belastning utgjorde verk— ningsgraden 56 % och vid hel belast- ning 54%. Den ved, som användes, hade en fuktighet av endast 21 % och vägde 350 kg/mat, varför resultatet ter sig synnerligen anmärkningsvärt i för— hållande till de resultat, som uppnåd- des vid eldning med flis.

Vid magasinseldning med ved i stora smidda pannor har enligt uppgifter från Kafi uppnåtts verkningsgrader va- rierande mellan 73 och 91 % beroende på vedkvaliteten. Verkningsgraden är i stort sett oberoende av belastningen. Vid fliseldning i gjutna pannor är där—

emot verkningsgraden i betydligt högre grad avhängig av belastningen. Sålunda har vid halv belastning erhållits lika goda verkningsgrader vid eldning med flis som vid magasinseldning med ved i smidd panna, under det att vid såväl högre som lägre belastningar resultatet vid fliseldningen varit sämre. Någon förbättring av verkningsgraden torde sålunda icke kunna ernås genom flis- eldning i smidda pannor.

I samband med proven vid II har arbetskraftsbehovet vid olika eldnings- sätt och bränsleslag bedömts i förhål— lande till koleldning i stoker. Genom

att hänföra arbetsmängden till ett ekvi- valent stenkolston har jämförbarhet mellan olika bränsleslag ernåtts. Resul- tatet framgår av nedanstående tabell.

Eldningssätt och bränsleslag Arbetskraftsbe-

hov Stokereldning med kol ..... 1 » » flis ..... 21%; Magasinseldning med ved i gjuten panna ........... 21/2 Magasinseldning med ved i smidd panna ........... 2 Eldningsolja 4 ............ 1/3

Ovanstående värden gälla de förhål- landen som voro rådande vid försöken vid Il. De äro icke utan vidare till- lämpliga på andra värmecentraler. Sär- skilt bör uppmärksammas, att transpor- ten av flisen icke var automatiserad. Kafi anför bl. a.: »Fliseldning är avse-

värt mera arbetskrävande än koleld- ning i stoker. Genom användning av mekaniska transportanordningar (t. ex. transportband med lastningsanordning) torde arbetskraftsbehovet vid fliseld- ning kunna minskas avsevärt.»

En jämförelse mellan stokereldning med stenkol och sådan eldning med flis vid Hässleholms lasarett ger en annan bild rörande arbetskraftsbeho- vet. Enligt därifrån erhållna uppgifter är flis att föredraga framför kol, bl. a. därför att något slaggningsarbete icke erfordras och arbetet med uraskning är obetydligt i jämförelse med eldning med kol. Någon ytterligare arbetskraft erfordras icke vid lasarettet i Hässle- holm vid fliscldning. Å andra sidan kunna på grund av arbetstidslagen inga inbesparingar göras ifråga om ar- betskraft, oavsett vilket bränsle som användes.

Föreslagna försök med eldning med flis

Av den föregående redogörelsen framgår, att om ved eldas med dose- ring, ernås en högre verkningsgrad än vid magasinseldning i kokspannor. Uu- dantag får dock göras för magasinseld- ning i stora smidda pannor med spe— ciella anordningar för förbränningsluf- tens tillförsel. Vid magasinseldning med ved i kokspannor kan man icke räkna med högre verkningsgrad än 50 %. Fliseldning i kokspannor ger emeller- tid en väsentligt högre verkningsgrad. De prov, som hittills företagits av skogsägare, mejerier, snickerifabriker 111. fl. ha emellertid icke varit av den beskaffenhet, att de kunnat läggas till grund för ett rättvisande bedömande av fliseldningen. Den förut skildrade försökseldningen vid Svea livgarde har icke varit så omfattande, att den ger ett klart besked om de ekonomiska

möjligheterna att elda med vedbränsle. Ett klarläggande av dessa möjligheter skulle enligt utredningens uppfattning vara av synnerligen stort värde. Bland annat är det ur beredskapssynpunkt högst angeläget att möjligheterna att på ett effektivare sätt än hittills an- vända ved som bränsle prövas. I skri— velse till chefen för handelsdeparte- mentet den 21 december 1953 föreslog utredningen därför att åt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap måtte uppdragas att i samråd med arméför- valtningen verkställa försök med eld- ning med flis samt att medel därför till ett belopp av 200000 kr ställdes till riksnämndens förfogande. I den nämnda skrivelsen anförde utredning— en härutöver bl. a. följande.

»Det är för bränsleförsörjningen, särskilt i avspärrningstider, av stor betydelse att

k...—__»...—

! t t

man vid vedeldningen uppnår högsta möj- liga verkningsgrad. Den kvantitet ved, som under en avspärrning måste anskaffas —- utredningen anser sig för närvarande böra utgå ifrån att veden i ett sådant läge blir huvudbränslet — skulle icke oväsentligt kunna minskas om verkningsgraden kunde höjas från 50 %, vilken verkningsgrad säl- lan torde överskridas vid eldning med kastved i kokspannor, till 70% vid flis— eldning. En annan fördel vid fliseldning är att man icke behöver upprätthålla sam- ma krav på vedens kvalitet i fråga om rakhet, dimension m. in., som är fallet vid eldning med kastved. Vidare motive- rar den förändrade struktur, som värme- anläggningar tagit under senare år — stora värmecentraler för hela kvarter — flis- eldning i avspärrningstider. Härutöver må erinras om, att ur beredskapssynpunkt har flis även den fördelen att flisen kan an- vändas som bränsle även om dess fuktig— hetshalt är stor. I ett avspärrningsläge kan alltså eldning med ved komma igång be— tydligt tidigare, om veden sönderdelas till flis, än om kastved först måste huggas och torka. Vidare synes det som om huggning av flis drar mindre arbetskraft än hugg- ning av kastved.

Allteftersom centralvärmeanläggningar vinna ytterligare insteg minskas eldningen med ved. Anledningen härtill är främst att de värmeledningspannor, som installe- ras, i de allra flesta fall äro avsedda för koksbränsle och icke lämpade för eldning med ved. Då koksens halt av flyktiga be— ståndsdelar är endast omkring en procent mot vedens omkring 70 %, är det näm- ligen svårt att bemästra eldning med ved, dvs. kastved, i kokspannor. Verkningsgra- den vid vedeldning blir låg, omkring 50% mot 70% vid eldning med koks. Det finns visserligen pannor, som äro speciellt konstruerade för vedeldning, men de sy- nas ännu icke ha erhållit en sådan ut— formning att problemet om eldning med kastved kan anses löst; man har fortfa— rande svårigheter att reglera den rikliga gasalstring, som sker vid fyrens antänd- ning.

Helt annorlunda än vid eldning med kastved blir emellertid förbränningsför— loppet vid eldning med flis. Flisen till— föres pannan medelst en stokerapparat, be— stående av en elmotor, som driver en änd— lös skruv innesluten i ett rör, varigenom flisen matas in till en i pannan befintlig

retort, i vilken förbränningen sker. En sådan apparat kan monteras på nästan alla medelstora och större kokspannor. Stokrar för mindre pannor finnas ännu icke.

En stor fördel med fliseldningen är att denna eldning kan automatiseras så att pannan icke tillföres mera flis än vad krävs för det åsyftade värmebehovet. Vid eldning med kastved är däremot icke en sådan automatisering möjlig utan täta ma— nuella påfyllningar äro nödvändiga. Vid sistnämnda eldning måste således anlägg— ningen ständigt vara bemannad. Tack vare den relativt höga automatisering, som är möjlig vid fliseldning, torde vid sådan eldning icke erfordras mer arbetskraft än vid eldning med koks eller stenkol.»

»Försöken böra enligt utredningens upp- fattning ske å ort med en eller flera stor- förbrukare av bränsle och där flis i pris- hänseende har möjligheter att åtminstone i viss mån hävda sig i konkurrensen med importerade bränslen. Försöken synas för att ge tillförlitliga resultat böra pågå un- der en tid av åtminstone två år och ske vid en anläggning med en årlig bränsleför- brukning av omkring 2000 ekvivalenta stenkolston, motsvarande cirka 20000 1113 flis. Lämpligt synes vara att välja någon större ort i Kronobergs eller Jönköpings län. Angående tillverkningen av flis synes avtal böra träffas med skogsägare eller or- ganisation av skogsägare, som garanterar tillförsel av flis under försökstiden.

Försöken höra gälla flis av skogsved med olika fuktighetshalt. Därest så kan finnas lämpligt bör försöken även avse flis av sågverksavfall. Med fliseldningen sammanhängande transporttekniska och ekonomiska frågor böra ingående upp- märksammas. Intresse bör även ägnas åt korrosion i pannorna. Resultatet av för- söken bör redovisas så att en särskild redogörelse lämnas för flistillverkningens och eldningens tekniska sida. De olika kostnadsmomenten — kostnaderna för av- verkning, transporter, sönderhuggning etc. _ vid flistillverkningen framläggas sär- skilt och över eldningsförsöken upprättas en särskild värmebalans. I den mån så är möjligt bör under försökens gång en fort- löpande redogörelse för desamma läm- nas. En snabbare utveckling på förevaran- de område torde främjas, om intresserade lämnas tillfälle att följa försöken.»

En bränsleförbrukare eftersträvar i regel att få det bränsle, för vilket hans värmeanläggning är avsedd, till så lågt pris som möjligt. Ofta förekommer dock, att förbrukaren förkastar ett hil- ligare men beträffande verkningsgraden fullt godtagbart bränsle för ett dyrare

Tabell 2. Bränslepris i kronor per 1 milj

sådant, på grund av att det senare är bekvämare att använda.

Utredningen skall här nedan göra en jämförelse mellan priserna å olika bränslen. I nedanstående tabell jämföras priserna i juni 1954 per 1 milj. kcal vid 100 % verkningsgrad.

. kcal vid 100 % verkningsgrad. Juni 1954

Ort Koks Stora Små Olja 1 Olja 2 Prima Sek. Pann- 40/60 kol kol björkv. björkv. ved mm Umeå ................ 23: 34 18:39 19: 45 21:91 19:89 25. 70 25:00 28:00 Härnösand ........... 23:70 18:07 19:18 21:34 19:33 27:10 27:50 28:00 Sollefteå ............. 24: 84 19: 86 21: 87 24: 34 22: 25 25: 00 25: 00 27: 00 Östersund ............ 27: 62 22:24 23: 66 21: 68 19: 66 25: 00 25: 00 27: 00 Gävle ................ 23:40 17:83 18: 89 20:07 18:09 20: 00 19:20 18: 00 Falun ................ 25:86 19:80 20: 91 21: 11 19:33 19:30 19: 60 22:50 Stockholm ............ 22:94 17: 21 18:34 18:80 16: 85 21:40 20:80 21:00 Uppsala .............. 24: 58 17: 95 19:03 20:18 18:20 19:30 19:20 19:00 Västerås ............. 23:11 17:33 18:34 20:07 18:09 17:10 16:70 16:00 Eskilstuna ............ 24:58 18: 70 20:06 20:65 18:65 22:20 21: 60 21:00 Linköping ............ 24:68 18:47 19:59 20 99 18:99 17:90 17:50 18:00 Eksjö ................ 25:86 19:70 20:91 23 18 21:12 21:40 20:00 21:00 Jönköping ............ 26: 22 20:36 20:73 20. 88 18:88 21:40 20:00 21:00 Växjö ................ 25:56 20:85 20:86 20:99 18:99 20:00 18:30 18:00 Kristianstad .......... 23:57 18:30 19:41 20:42 18:43 17:90 16:70 16:00 Hässleholm ........... 24:71 18:86 20:01 21:57 19:55 17:80 14:30 16:00 Hälsingborg .......... 23:11 17:72 18:78 18:80 16: 85 22:90 25:00 25:00 Halmstad ............ 23: 21 17:93 18:11 20:18 18:20 17:90 16:70 15:00 Göteborg ............. 23:43 18: 20 18:40 18:80 16: 85 23:60 24: 20 24:—00 Falköping ............ 25:69 20:02 20:37 21:91 19:89 21:40 18:30 22:00 Mariestad ............ 25: 63 19:24 19: 52 22' 26 20:22 17:80 18: 30 19: 00 Karlstad ............. 23:14 17:99 18:29 20.76 18:76 17:80 17:50 17:00 Arvika ............... 25:53 20:21 20:35 21:57 19:55 17:80 17:50 17:00 Karlskoga ............ 24:78 19:65 20:08 21:80 19:78 15:00 16:70 18:00 Visby ................ 24:15 20:32 21:91 20:88 18:88 21' 40 20:80 23:00

De värmevärden, som använts vid omräkning till kcal äro följande:

för koks 40/60 mm.. 305500 kcal/hl

» stora kol ........ 482 400 » » » små kol ......... 447 300 » » » eldningsolja 1 . 8 670 000 » m3 » eldningsolja 2 . 8 900 000 » » » prima björkved . . 1 400 000 » m3t sekunda björkved 1 200 000 » » » pannved ........ 1 000 000 » »

De ovan angivna värmevärdena avse

de effektiva värmevärdena vid 100 % verkningsgrad. En dylik verkningsgrad kan, som tidigare anförts, aldrig upp- nås med de nämnda bränslena. Man kan endast utnyttja en viss del av bränslets värmevärde. Förluster genom varma rökgaser, oförbrända gaser, aska etc. äro ofrånkomliga.

En rättvisande jämförelse mellan olika bränslens priser bör därför avse likvärdiga pris. dvs. priset per 1 milj. kcal med beaktande av verkningsgra-

Nomogram, ulvisande jämförelsepriser mellan några olika slag av bränslen.

1:a 1:u Koks barrved björkved 40/60 ermil kr,m"l knhl . _ 12:50- _1 250:—— :50— 50— '

Flis uv pannved kr/mlt :—-— 22:——

Stora kol Sma kol Olja 1 Olja 2 LYSfC'o' Elström

krihl kry'hl kr/m3 kr;m* ,, se" öre/kWh ore/iller '

Pannved _ krjm'it

32-

1

11111

1 1 | |

| lLl 1111 M T' |

! lllllllll 111| | 111111111I111111111|1111

_, _l

| 11l I

|

lllllllllllillllllLlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll

|

19:—

Hur nomogrammet användes: Räkna först ut vad bränslet kostar fritt bränslerummet. (I ved- priset skall givetvis inräknas även köparens eventuella kostnader för sågning och klyvning.) Sök upp det aktuella priset på den prisskala, som gäller för det bränsle, som vanligen använ- des. Drag genom den punkt på skalan som representerar detta pris ett vågrätt streck över hela nomogrammet. På samtliga prisskalor äro priserna under strecket lägre och priserna ovan strecket högre än det pris, som det vanligen använda bränslet betingar. Priserna på strecket äro likvärdiga.

den. I ovanstående nomogram anges dvs. för koks, stenkol, eldningsolja och de jämförbara bränslepriserna varvid flis 70 % samt för kastved 55 %. hänsyn tagits till verkningsgradssiffror, Ur nomogrammet kan exempelvis av- som vanligen erhållas i praktisk drift, läsas hur mycket man bör betala för

pannved i jämförelse med eldningsolja 1. Om oljan kostar 200 kr/ma, motsvarar detta ett pannvedspris av 18 kr/m3t. Måste veden kapas, skall kastvedspriset minskas med kapningskostnaden. Även eventuella travningskostnader måste be- aktas.

I nomogrammet ha även inlagts pri- serna på lysfotogen och elström, som finner en allt större användning för 10- kal uppvärmning. För både fotogen och elström räknas med en verkningsgrad av 100 %.

Vid nomogrammets upprättande har hänsyn icke kunnat tagas till kostna- derna för eldningsarbetet. I vissa fall uppkomma icke några kostnader alls och i de fall, där kostnader i regel före— komma, nämligen vid uppvärmning av hyreshus, äro dessa ofta bestämda ge- nom riksavtal. Arbetskostnaderna äro beroende av pannanläggningarnas stor- lek, det använda bränsleslaget, om varmvatten skall tillhandahållas etc. Vedeldning i kokspannor betingar den högsta arbetskostnaden, oljeeldning den lägsta. Den låga arbetskostnaden vid oljeeldning motverkas emellertid av

kostnaderna för oljeanläggningens amortering, av ränteutgifter, kostnad för elkraft, service 111. m. Generellt tor- de man kunna påstå, att om ved kan an- skaffas till ett med oljepriset likvärdigt pris enligt nomogrammet blir vedeld- ning icke dyrare än oljeeldning.

Av nomogrammet framgår vidare att på grund av fliseldningens högre verk- ningsgrad kan ett högre pris betalas för flisen än för kastveden. Dock måste beaktas, att vid fliseldning tillkommer amortering av flisstoker, räntor 111. in. Till vilket belopp arbetskostnaden vid fliseldning kan uppgå, kan icke uppges. Priset blir beroende av i vilken ut- sträckning flistillförseln och eldningen kan automatiseras. Man torde dock kunna utgå ifrån, att kostnaden för ar- betskraft vid fliseldning kommer att avsevärt understiga kostnaden för eld— ning med kastved men något överstiga kostnaden vid oljeeldning.

Här nedan lämnas exempel på gäl- lande pris i juni 1954 på vissa bränslen samt likvärdiga bränslepriser för fyra orter.

Jämförelsen är baserad på priset på

Ort Koks 40/60 Stora kol Små kol Eldnings- Pannved kr/hl kr/hl kr/hl olja 1 kr/m3 t kr/m3 Umeå pris juni 1954 ....... .. 7:13 8:87 8:70 190 28:00 Likvärdigt pris ........ 6: 70 10: 55 9: 75 —— 17: 00 Gävle pris juni 1954 ......... 7:15 8:60 8: 45 174 18:00 Likvärdigt pris ........ 6: 10 9: 60 8: 90 — 15: 60 Stockholm pris juni 1954 ......... 6: 51 8: 30 8: 20 163 21:00 Likvärdigt pris ........ 5: 70 9: 00 8: 40 _— 14: 60 Växjö pris juni 1954 ......... 7: 80 10:06 10:06 182 18:00 Likvärdigt pris ........ 6: 40 10: 10 9: 35 —— 16:40

eldningsolja 1, varvid hänsyn tagits till de tidigare angivna verkningsgradssiff— rorna.

Av tabellen framgår, att intet bränsle

med undantag för kol kan vid angiven tidpunkt, juni 1954, konkurrera med eldningsolja ifråga om inköpspris. Beträffande vedpriserna föreligga an-

f..;am_

—.—.l=r -

märkningsvärt stora differenser mel— lan olika delar av vårt land. Högst äro vedpriserna i övre Norrland. I Umeå t. ex. kostar pannveden 28 kr pr mat. under det att det likvärdiga priset på eldningsolja 1 är endast 17,00 kr/ma t. I mellersta och södra Sverige äro ved— priserna i allmänhet betydligt lägre. I vissa fall synes det som om vedpriset satts i relation till oljepriset. Rent ge— nerellt kan man påstå, att vid kusten och dess närmaste uppland är det för närvarande icke möjligt för vedbränsle att med framgång konkurrera med im— portbränslen. Däremot äro möjlighe- terna större i inlandet, där oljan för- dyras på grund av dyra frakter. Det sy- nes som om en sänkning av vedpriset på åtskilliga platser icke behöver bli sär-

skilt stor för att veden i prishänseende skall kunna konkurrera med oljan.

Man bör dock vid en prisjämförelse icke ensidigt jämföra veden med oljan. Även i konkurrensen med andra fossila bränslen än oljan har veden svårt att hävda sig, i synnerhet vid försäljning från lager.

Den nu gjorda jämförelsen avser gi- vetvis endast avsaluvedens prissättning i förhållande till andra bränslen. När det gäller jordbrukets husbehovsved blir givetvis förhållandet ett annat, då veden ofta är lätt tillgänglig och kost- naderna för dess avverkning och han- tering genom skogsägarens egen insats kunna bli mindre betungande för ho- nom.

NIONDE KAPITLET

Förbrukning av husbehovsvirke inom jordbruket

En betydande del av avkastningen av vårt lands skogar förbrukas för hus- behov till bränsle, byggnads- och häg- nadsändamål m. in. av skogsägarna själva. Då husbehovsvirket ej är någon avsaluprodukt i egentlig mening och därför mera sällan blir föremål för

uppmätning, är det svårt att fastställa hur stor virkesförbrukningen inom jordbruket är. Genom särskilda under- sökningar har man emellertid sökt er— hålla en uppfattning om virkesåtgången på jordbruksfastigheter av olika storlek.

Tidigare undersökningar

De första undersökningarna voro lokalt begränsade. Den undersökning, som 1920 utfördes av de sakkunniga för utredning och anordnande av skogs- avverkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga skogar, avsåg för— brukningen av virke till husbehov på Värmlands landsbygd. Den utfördes så att vid 667 utlottade försöksgårdar av olika storlek särskilda mätare uppmätte allt under ett år förbrukat virke.1

Under 1930- och 1940-talen företo- gos ytterligare två lokala undersökning— ar, den ena åren 1930—1932 av skogs- vårdsstyrelsen i Södermanlands län och den andra åren 1936—1941 av skogs— vårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Båda undersökningarna voro av mindre om- fattning. Den förra omfattade sålunda 46 jordbruksfastigheter, varav förhål— landevis många med stor åkerareal. Den senare avsåg ett 100-tal gårdar, utvalda _ icke såsom i Värmland och Södermanland efter åkerarealens stor- lek — utan efter den produktiva skogs- markens storlek. Genom denna under-

1 Resultatet av undersökningen framlades i särskilt betänkande (SOU 1924: 42).

sökning åsyftade man nämligen att —— genom virkes- och dagsverksjournaler, förda av hemmansägarna själva — få kännedom dels om arbetsgången inom bondeskogsbruket dels om virkets för— delning på avsalu- och husbehovsvirke ävensom husbehovsvirkets användning. Gårdar med stor åkerareal och liten skogsmark voro därför av mindre in— tresse. De 100 kontrollgårdarna utgjor- de omkring en procent av samtliga går- dar i respektive storleksgrupper inom länet.2

Den första riksomfattande undersök- ningen av jordbrukets husbehovsför- brukning av virke företogs av 1938 års jordbruksutredning. Uppgifter om vir- kesuttag för husbehov från egen skog under 1937 inhämtades från omkring 20 000 utvalda gårdar med en minsta åkerareal om 2 hektar. Då urvalet sked— de med hänsyn till jordbrukets bety— delse, blev den egentliga skogsbygden mindre väl representerad; inlandet av

2 Resultatet av undersökningarna har pub- licerats i tidskriften »Skogenv 1933 nr 8 resp. »Svenska skogsvårdstöreningens tidskrift» 1944 nr 1.

r...-:.

Norrbottens och Västerbottens län samt Jämtlands fjällbygd föllo helt utanför undersökningen. Uppgifterna lämnades av jordbrukarna själva å särskilt formu— lär. Undersökningen gav vid handen att virkesförbrukningen för husbehov upp- gick till cirka 8 miljoner msf pb. Här— till kom förbrukningen i det inre av Norrland samt vid fastigheter med en åkerareal under 2 hektar.1

Norrlandskommittén företog 1944 en undersökning av virkesförbrukningen vid 646 jordbruksfastigheter med varie- rande åkerareal inom de fyra nordli- gaste länen. Undersökningen avsåg den genomsnittliga virkesförbrukningen per år under den närmast före 1944 förflut- na tioårsperioden. Uppskattningen skedde genom vederbörande länsskog- vaktares försorg.2

Husbehovsundersökningen 1950

För utförandet av sitt uppdrag att fastställa huru stora virkestillgångar, som stå till skogsindustriernas förfo- gande, har det varit en viktig uppgift för utredningen att skaffa sig känne- dom bl. a. om hur stor del av virkestill- gångarna, som förbrukas för husbehov. Att grunda en aktuell uppskattning av denna förbrukning på de förut nämnda lokala undersökningarna var knappast möjligt. Icke heller 1938 års jordbruks- utrednings undersökning ansågs böra läggas till grund för en sådan uppskatt- ning, då undersökningen var ofullstän- dig och icke längre representativ för förhållandena efter det senaste världs- kriget. Norrlandskommitténs utredning avsåg endast norrlandsförhållanden.

Utredningen bereddes tillfälle att i samband med arealinventeringen 1950 inhämta de för uppdragets fullgörande behövliga uppgifterna.

Uppgifter begärdes om husbehovsför- brukningen 1950 eller alternativt bräns- leåret 1950/51 av brännved och rund- virke.3 Kvantiteterna rörande brännve-

1 1938 års jordbruksutrednings undersök- ning angående husbehovsförbrukningen av virke är icke publicerad.

'-' Resultatet av undersökningen finns publi— cerat i SOU 1948: 32.

3 Då uppgifterna avlämnats i maj 1951, torde de sannolikt i regel avse bränsleåret 1950/51.

den skulle fördelas på barrved, lövved och avfallsved och rörande rundvirket på timmer, avsett att försågas, hägnads— och hässjevirke samt »diverse rund— virke». Till »diverse rundvirke» hän- fördes bilat timmer, takspånsvirke, bro— virke och överhuvudtaget sådant rund- virke, som användes utan att försågas å cirkel- eller ramsåg. Uppgiftslämna— ren skulle vidare ange, om virket här- rörde från egen avverkning eller in- köpts i avverkat skick. Till ledning för granskningen av de lämnade uppgif- terna begärdes uppgift om det antal rum och kök, som utnyttjades av ägaren eller brukaren saint dennes driftsperso- nal och hushåll, ävensom upplysning om eventuellt andra bränslen användes än ved, såsom kol, koks och elkraft. Under krisårens bränslereglering har nämligen vunnits en så god kännedom om bränslebehovet för rumsuppvärm- ning, matlagning m. m., att den genom- snittliga totala bränsleåtgången tämligen säkert låter sig bestämmas med utgångs- punkt från bostadsbeståndets storlek. Virke, som inköpts i färdigsågat skick, uteslöts från undersökningen, då kän- nedom om trävaruproduktionen vid sågverken i landet erhållits på an- nat sätt.

Arealinventeringarna inom jordbru- ket skedde under 1940-talet som total-

undersökningar. År 1950 övergick man till stickprovsmetodik, s. k. stratifierad sampling. Stickprovets omfattning be- stämdes till 10 % av det totala antalet brukningsdelar om minst 2 hektar åker i hela landet med undantag för Norr- bottens och Västerbottens läns inland samt Jämtlands fjällbygd. Härigenom erhöllos uppgifter beträffande nära 28 000 brukningsdelar.

Sedan frågeformulären insamlats och underkastats en första översyn av kom- munala organ, i regel kommunalnämn- derna å vederbörande orter, insändes de till statens jordbruksnämnd för cen- tral granskning och bearbetning. Av de insamlade uppgifterna kasserades 2,7 %, enär de voro felaktiga eller ofullstän- diga. Återstående uppgifter, avseende 27050 brukningsdelar eller 9,1 % av samtliga brukningsdelar med en åker- areal av minst 2 hektar, blevo föremål för bearbetning. Om brukningsdelar med en åkerareal mellan 0,26 och 2 hektar medtagas vid jämförelsen blir procenttalet 6,5. Ser man på urvalets omfattning för olika stora bruknings- delar, var representativiteten lägst för

brukningsdelarna med en åkerareal av 2—10 hektar och högst för de största brukningsdelarna. Sålunda undersöktes av brukningsdelarna i storleksgruppcn 2—10 hektar 4,1 %, i storleksgruppcn 10—20 hektar 11,7 %, i storleksgrup- pen 20—25 hektar 25,0 %, i storleks- gruppcn 50—100 hektar 55,4 % och i storleksgruppcn över 100 hektar 90,5 % av det totala antalet.

För att möjliggöra i olika samman- hang önskvärda grupperingar och jäm- förelser har utredningen bearbetat lna- terialet länsvis. Virkesätgången har uppskattats för brukningsdelarna i storleksgruppen 0,2G——2 hektar, vilken ej ingått i urvalet, med stöd av tidigare undersökningar beträffande brännved till 80 % och beträffande rundvirke till 70 % av förbrukningen vid bruknings- delarna inom närmast större storleks— grupp. För de inre delarna av Norr— land, som ej heller omfattades av un— dersökningen, har förbrukningen per brukningsdel av brännved och rund— virke antagits vara 25% större än i motsvarande storleksgrupp inom de närmast belägna undersökta områdena.

Förbrukning per brukningsdel

Med ledning av de inkomna uppgif- terna har utredningen i första hand beräknat husbehovsförbrukningen per brukningsdel. Förbrukningen av bränn- ved (tabellbilaga 1 vid detta kapitel) stiger helt naturligt med brukningsde— larnas storlek. En jämförelse avseende förbrukningen i olika län måste för att en alltför stark inverkan av olikheterna i storleksstrukturen skall undgås avse en och samma storleksgrupp. Skiljaktig- heter i fråga om bostadsbeståndets stor- lek föreligga mellan olika landsdelar men äro inom samma storleksgrupp jämförelsevis obetydliga. När det gäl-

ler de högsta brukningsdelarna bör dock ihågkommas att bostadsbeståndets stor— leksstruktur m. in. kan förete avsevärda olikheter från ett län till ett annat. Tabellbilagan ger vid handen att —— helt naturligt _ ett visst samband finns mellan förbrukning av vedbränsle samt skogstillgångar och klimatförhållanden. Förbrukningen är sålunda minst i Malmöhus län och störst i de skogrika och kallare norrlandslänen. Beträffan- de de större brukningsdelarna äro även andra faktorer än skogstillgångarnas storlek och temperaturförhållandena av betydelse. De största storleksgrupperna

.... A&M—|__. _';______.____.____.____

-.-:— Hf.— _— _._,_

inrymma sålunda jordbruk med mycket varierande åkerareal och med stora olikheter i fråga om bränslebehov. Så— lunda förklaras den höga förbruknings- siffran i de båda högsta storleksgrup- perna i Kronobergs län av att vid åt— skilliga av jordbruken därstädes finnas handelsträdgårdar, där uppvärmning av växthus fordra stora kvantiteter bränsle.

Även åtgången per brukningsdel av rundvirke har beräknats av utredning- en (tabellbilaga 2).

Olikheterna mellan länen äro här gi— vetvis i mindre grad än i fråga om bränsleförbrukningen betingade av tem- peraturförhållandena. De senare äro dock icke helt utan betydelse för beho- vet av byggnadsvirke. Större betydelse

för virkesförbrukningen har skogstill- gången och jordbrukets struktur. I om— råden med huvudsakligen animal pro- duktion blir stängselbehovet relativt stort. De stora variationerna i förbruk- ningen inom olika län i de högsta stor- leksgrupperna sammanhänga i några fall med att omfattande nybyggnader pågått under undersökningsåret.

Inom nästan samtliga län utvisa åt- gångstalen en mycket kraftig stegring från den näst högsta till den högsta storleksgruppen av jordbruk. Förkla— ringen härtill är, att den senare grup— pen innesluter en del jordbruk med flera hundra hektar åker med stor vir— kesförbrukning.

Förbrukning per hektar åkerjord

Av tabellbilagorna 1 och 2 har fram- gått att förbrukningen av brännved och rundvirke per brukningsdel i allmän- het ökar från lägre till högre storleks- klasser. Förbrukningen per hektar åker- jord av brännved och rundvirke är dock betydligt större vid små än vid stora jordbruk (tabellbilaga 3). Anled- ningen härtill är att söka främst i en relativt större brännvedsförbrukning för de små jordbruken.

Det finns emellertid även en annan omständighet, som i viss mån förkla- rar varför förbrukningen är så stor vid de minsta brukningsdelarna. Småjord-

bruken äro i stor utsträckning koncent- rerade till skogsområdena, där virkes— tillgången är god. De medelstora och i främsta rummet de stora jordbru- ken finnas däremot på slättbygder- na, där knappheten på virke med- fört en övergång till bränsle och bygg- nadsmaterial av andra slag än trä. Om man jämför brukningsdelar inom ett ur jordbrukssynpunkt enhetligare områ— de än ett län, blir skillnaden mellan olika stora jordbruk ifråga om virkes— förbrukning per hektar åkerjord mindre.

Total förbrukning

De åtgångstal per brukningsdel som redovisats i de nämnda tabellbilagorna ha av utredningen använts för att fram- räkna jordbrukets totala förbrukning av husbehovsvirke, fördelad på län och storleksgrupper (tabellbilaga 4). Anta-

let brukningsdelar är känt genom 1944 års jordbruksräkning. Senare uppgifter ha icke stått till buds. Efter 1944 skedda förändringar torde icke vara av alltför stor betydelse i detta sammanhang.

I runt tal användes enligt beräkning-

arna 8,5 miljoner mat brännved årligen inom jordbruket. Värmlands och Väs- terbottens län uppvisa den största för- brukningen, något över 600 000 mat. Minst är förbrukningen i Malmöhus län, 110 000 mat.

Husbehovsförbrukningen av rund- virke inom hela landet uppgår till icke fullt 900000 mif u. b. eller något mer än en femtedel av brännvedsförbruk— ningen (tabellbilaga 5). Som förut fram- hållits ingår icke inköpt sågat virke i undersökningen utan endast virke från egen avverkning. Helt naturligt är rund-

virkesförbrukningen minst i de skogfat- tiga delarna av landet.

Omräknat i fast mätt har under 1950 förbrukats sammanlagt 5,1 milj. kubik— meter brännved och rundvirke för hus- behov (tabellbilaga (i).

Den totala avverkningen inom landet av allt slags rundvirke för såväl husbe- hov som avsalu samma år beräknas till ca 35 milj. 111—tf u. b. För jordbrukets husbehov har sålunda 15 % av den to— tala avverkningen tagits i anspråk. Dess andel har tidigare varit större.

väsentligt

Husbehovsvirkets fördelning på olika sortiment

Vid undersökningen uppdelades vir- keskvantiteterna såsom tidigare nämnts på vissa sortimentsgrupper (tabellbi- laga 7).

Brännveden utgöres till närmare 50 % av barrved. Resten fördelar sig ungefär lika på lövved och avfallsved. Såsom naturligt är har lövveden sin relativt största betydelse i de sydligaste länen men även i de fyra nordligaste länen spelar lövveden en stor roll. Att löv- vedens andel är så betydande i Skåne, Halland och Blekinge beror på de stora bokskogstillgångarna i dessa landskap. Vad Norrland beträffar torde den stora förbrukningen av lövved för husbehov bl. a. ha sin grund i svårigheten att finna avsättning för lövvirke.

Till avfallsved synas vederbörande uppgiftslämnare ha hänfört mindre värdefull ved av de mest skilda slag, såsom grenar, toppar, rotved, gammalt stängsel o. dyl. Som avfallsved torde ha medräknats även ved av gammalt byggnadstimmer. Vidare är möjligt, att en del skogsved av icke prima kvalitet rubricerats som avfall; detta skulle för- klara avfallsvedens oväntat stora an- del i brännveden.

Det rundvirke, som förbrukas för husbehov, utgöres till mer än två tred— jedelar av sågtimmer. Förbrukningen av sågtimmer är störst i Västerbottens län. Hägnads- och hässjevirke, som ut- gör icke fullt 20 % av rundvirket, har sin största användning i Norrland och Värmland. Detta är naturligt, ty i om- råden, där jordbruket är inriktat på animal produktion, åtgår _ såsom förut framhållits — alltjämt icke obe- tydliga kvantiteter virke till hässjor och hägnader. I stor utsträckning användas dock numera andra material för detta ändamål.

Den ökade efterfrågan på råvara för industriellt ändamål har medfört sti— gande virkespriser. I allmänhet efter— sträva skogsägarna därför att sälja allt fullgott virke och godta för husbehov virke av lägre kvalitet. Som brännved för eget bruk kan med fördel användas toppar från gagnvirkesavverkningar och virke från röjningar. Den förut nämnda undersökningen av husbehovsförbruk- ningen i Gävleborgs län under åren 1936—1941 visade, att redan då inom detta län praktiskt taget intet virke av en i förhållande till användningsända-

målet för hög kvalitet förbrukades som husbehovsvirke.

I utredningens betänkande om barr- skogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning har utredningen framlagt en beräkning av hur stor del av husbehovsveden, som utgöres av gagnvirke, d. v. s. virke, som är an- vändbart som industriell råvara. Beräk- ningen, som bygger på uppskattningar, verkställda av vederbörande länsskog- vaktare, visade att 7 % av husbehovs- vcden utgöres av gagnvirke. Gagnvir- kesandelen var lägst i Övre och mel- lersta Norrland 3 %, Smålandslänen 4 %, samt Skåne, Halland och Blekinge 2 %. I övriga områden, Dala-Hälsinge- området, Östra Mellansverige och Väst-

sverige, voro 8 %, 13 % respektive 7 % gagnvirke. Såsom utredningen framhål- lit i det nämnda betänkandet förklaras den låga procentsatsen i södra Sverige av god tillgång på lövskog. Toppar och grenar av ek, bok etc. äro där ett van— ligt husbehovsbränsle.

Av det rundvirke, som åtgår för hus- behov, kan förutom sågtimmer »diverse rundvirke» antagas i sin helhet vara av gagnvirkcskvalitet. I vilken omfatt- ning hägnads— och hässjevirket utgö— res av gagnvirke är svårare att be- döma men ett antagande, att en tredje— del är sådant virke, torde icke vara alltför missvisande.

Under dessa förutsättningar skulle man, såsom tabell 1 ger vid handen,

Tabell 1. För husbehov år 1950 använt gagnvirke av barrträd Måttenhet 1 000 mai ub.

Område Bränn— Såg- Hägnads- Diverse Summa ved timmer och hässje- rundvirke gagnvirke virke

Övre och mellersta Norrland. . 33 168 21 42 264 Dala—Hälsingeområdet ........ 40 52 5 7 104 Östra Mellansverige .......... 115 142 8 9 274 Västsverige .................. 60 125 13 20 218 Smålandslänen ............... 20 83 7 13 123 Skåne, Halland och Blekinge.. 6 45 2 4 57

Hela riket 274 615 56 95 1 040 komma fram till att cirka en miljon ningen till att så stora kvantiteter gagn- m3f ub. av husbehovsvirket gagnvirke. Anmärkningsvärt är att icke mindre än 115 000 m3f gagnvirke användes som brännved i östra Mellansverige. Anled-

utgöres av

Jämförelser

Virkesförbrukningen inom jordbru- ket har under senare år väsentligen nedgått. Vid god tillgång på husbehovs- skog utgör dock veden alltjämt det hu- vudsakliga bränslet för jordbrukarna.

virke i detta område gå till uppvärm- ningsändamål torde främst vara mindre god efterfrågan på sulfatved. Men även inom andra områden är förbrukningen av gagnvirke som brännved betydande.

och slutsatser

Naturligt är att man på de många helt skoglösa jordbruken på slättbygderna alltmer övergår till bränslen, som äro lättare att anskaffa och bekvämare att använda, stundom kanske också billi—

gare i användning än ved, som fördy- rats genom långa transporter. Koks och olja har blivit ett vanligt bränsle även på landsbygden. Vedförbrukningen har vidare minskat genom installation av elspisar i jordbrukarköken i ganska stor omfattning. Om man jämför resul- taten av de tidigare undersökningarna och utredningens undersökning, visar det sig också — såsom framgår av vad nedan anföres _ att en minskning av husbehovsförbrukningen ägt rum. Det bör dock hållas i minnet att undersök- ningarna utförts, bearbetats och redo- visats efter delvis olika grunder.

Med värmlandsundersökningen kan dragas en parallell i fråga om förbruk- ningen av husbehovsvirke per hektar åkerjord. Medan denna förbrukning 1920—1921 uppgick till 2,9 m3f per hektar, hade den 1950 sjunkit till 2,0 msf per hektar eller med omkring 30 %.

I Södermanland var förbrukningen av husbehovsvirke år 1932 vid de un- dersökta 46 gårdarna 1,7 maf per hekt— ar åkerjord. År 1950 var den enligt ut- redningens undersökning 1,0 msf per hektar i genomsnitt för hela länet. Ned- gången skulle alltså vara 40 %. Repre- sentativiteten hos det statistiska ma- terialet vid 1932 års undersökning är dock så svag, att en jämförelse är vansklig. Det finns dock flera skäl, som tala för att minskningen av förbruk- ningen av husbehovsvirke skulle vara förhållandevis större i Södermanland än i Värmland. I Södermanland utgö— res en stor del av jordbruksfastighe- terna av stora gods. Jordbrukets meka— nisering torde därför ha medfört en större minskning av personalbeståndet där än i Värmland. Statarsystemets er- sättning med kontantavlöning av lant- arbetare torde också ha medfört en minskning av husbehovsförbrukningen av brännved. Den ved de kontantavlö- nade lantarbetarna inköpa är nämligen

icke att hänföra till husbehovsvirke i den mening, som här avses.

Norrlandskommitténs undersökning om husbehovsvirket åren 1934—1943 i de fyra nordligaste länen visade att brännvedsförbrukningen å bruknings— delar med en areal av minst 0,26 hekt- ar uppgick till 2900 000 mnt. Den ge- nom utredningens försorg verkställdå undersökningen redovisar för samma område en nedgång i förbrukningen till ungefär 2000 000 mät eller med 29 %. Minskningen är anmärlmingsvärt stor med hänsyn till den jämförelsevis korta tidrymd, som ligger mellan de båda un- dersökningarna. Skillnaden mellan un- dersökningsresultaten kan till viss del bero på brister i undersökningsmateria- let. Detta omfattade 646 gårdar vid den tidigare undersökningen och 2 300 vid den senare.

En jämförelse med resultatet av 1938 års jordbruksutrednings undersökning är möjlig beträffande brännved från egen avverkning på brukningsdelar med en minsta areal av 2 hektar åker. På grund av luckor i det statistiska mate- rialet hos jordbruksutredningens un- dersökning måste övre och mellersta Norrland uteslutas från jämförelsen. Resultatet av jämförelsen framgår av tabell 2.

Minskningen i brännvedsförbruk- ningen är enligt tabellen störst inom de mera jordbruksbetonade områdena. Det- ta förhållande styrker riktigheten av det tidigare antagandet, att nedgången i förbrukningen gått fortare i Söder- manlands län än i Värmlands län.

Det må uppmärksammas, att jämfö- relsen gäller endast brukningsdelar med skog åtminstone för husbehov. Vid de skoglösa jordbruken har nedgången i vedförbrukningen med säkerhet varit väsentligt större än 18 %, som enligt tabell 2 utgör genomsnitt för jordbruk med egen skog.

Tabell 2. Brännvedsförbrukning 1937 och 1950 vid brukningsdelar om minst 2 hektar

åker (ved från egen avverkning)

Måttenhet 1 000 mat

Område

1937 1950

Nedgång

Dala—Hälsingeområdet ...................... Östra Mellansverige ........................ Västsverige ................................ Smålandslänen ............................. Skåne, Halland, Blekinge ...................

778 744 4 .. .. 1 919 1 395 27 . . .. 1 363 1 181 13 . . .. 949 888 6 679 429 37

Hela riket 5688

4 637 18

Med ledning av uppgifter om bostads- beståndets storlek vid de undersökta fastigheterna och det totala bränslebe- hovet, beräknat med ledning av de nor- mer, som tillämpades vid tilldelning av bränsle under krisåren, har utredning- en funnit att bränslebehovet 1950 till cirka 80 % täcktes med ved. Vedbräns- let har helt naturligt minst betydelse i Malmöhus län, där vedförbrukningen uppgick till endast 20 % av den totala bränsleförbrukningen och störst bety- delse i norrlandslänen och smålandslä- nen, där veden i vissa län var det helt dominerande bränslet.

Flera skäl tala för att veden sedan 1950 förlorat ytterligare i betydelse. Under de senaste åren har använd- ningen av koks, olja och elkraft på landsbygden blivit allt större. Elspisar,

agaspisar och centralvärmeanläggning- ar har fått en stor utbredning. År 1945 uppgick antalet lägenheter på den rena landsbygden1 som voro försedda med centralvärmeanläggningar till drygt 20 % av totalantalet fastigheter; år 1952 var enligt vad utredningen inhämtat i det närmaste en tredjedel av lägenhe- terna försedda med sådana anlägg- ningar. Med få undantag torde de fas- tigheter, som efter 1945 försetts med centralvärmeanläggningar, även ha varmvattenberedning. Endast i mindre omfattning använder man på dessa fas- tigheter, som ofta äro försedda med elspisar eller agaspisar, ved som bränsle.

1 Häri ingår även orter med mindre än 200 invånare.

Tabellbilaga 1. H usbehovsförbrukning av brännved per brukningsdel inom olika län och storleksgrupper av brukningsdelar 1950 Måttenhet mät.

Län Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal i hektar 0,26—21 2—10 10—20 20—50 50—100 över 100 Samtliga

Stockholms ........... 13,4 16,7 23,5 30,1 78,8 233,1 24,7 Uppsala .............. 15,5 19,4 23,6 29,3 55,4 175,9 26,5 Södermanlands ........ 15,2 19,0 23,6 34,6 85,3 229,4 31,4 Östergötlands ......... 15,1 19,2 24,5 32,3 62,0 171,4 26,3 Jönköpings ........... 18,1 22,7 27,3 36,8 72,8 140,0 23,4 Kronobergs ........... 16,7 20,6 27,4 38,9 149,0 285,0 21,0 Kalmar .............. 14,4 19,1 21,1 29,5 58,9 167,4 21,7 Gotlands ............. 13,8 17,4 23,2 29,9 42,7 83,0 20,2 Blekinge ............. 13,3 17,4 23,3 33,7 57,9 218,3 18,0 Kristianstads ......... 9,7 11,7 12,5 15,0 21,0 68,1 12,2 Malmöhus ............ 3,0 4,9 5,3 4,7 6,5 53,4 5,3 Hallands ............. 10,2 14,2 15,9 16,6 28,3 129,6 14,7 Göteborgs och Bohus.. 7,9 13,0 18,0 23,3 62,6 66,0 12,4 Älvsborgs ............ 13,4 17,8 20,5 28,9 63,6 168,8 18,0 Skaraborgs ........... 11,3 14,2 16,6 22,2 48,4 158,2 17,3 Värmlands ........... 17,4 20,9 27,7 35,4 68,0 156,0 21,5 Örebro ............... 14,9 18,9 24,4 32,0 76,8 214,8 22,0 Västmanlands ......... 13,8 17,6 24,7 33,3 55,8 164,4 25,6 Kopparbergs .......... 19,3 23,7 31,0 47,2 61,6 193,8 22,9 Gävleborgs ........... 19,2 23,6 40,8 51,4 136,0 83,5 25,8 Västernorrlands ....... 17,6 22,1 45,3 56,9 45,2 130,7 21,5 Jämtlands ............ 20,4 26,1 35,2 51,9 168,3 _ 24,9 Västerbottens ......... 19,8 23,4 26,3 35,7 153,8 — 22,6 Norrbottens .......... 22,2 27,9 34,8 81,2 82,5 -— 26,2 Riksmedeltal ......... 15,8 19,6 22,0 26,3 55,1 158,3 20,5

1 Kvantiteterna i denna storleksgrupp äro uppskattade. Jfr texten.

Tabellbilaga 2. Husbehovsförbrulcning av rundvirke per brukningsdel inom olika län och storleksgrupper av brukningsdelar 1950 Måttenhet mat.

Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal i hektar 0,26—21 2_10 10_20 20_50 50—100 över 100 Samtliga

Stockholms ........... 0,6 0,9 3,1 4,6 13,6 28,5 2,6 Uppsala .............. 1,1 1,3 2,1 3,4 7,3 27,9 2,8 Södermanlands ........ 0,6 1,1 2,6 4,2 9,5 50,1 3,7 Östergötlands ......... 0,8 1,2 2,2 4,1 6,7 36,0 2,8 Jönköpings ........... 2,1 2,4 4,7 3,5 16,4 13,3 2,7 Kronobergs ........... 1,7 2,3 3,0 6,7 35,0 60,0 2,5 Kalmar .............. 0,7 1,3 1,9 2,7 5,3 27,0 1,8 Gotlands ............. 0,2 0,5 1,2 3,5 8,9 17,4 1,1 Blekinge ............. 1,0 1,5 2,9 2,6 3,0 14,2 1,5 Kristianstads ......... 0,6 0,9 0,7 0,7 1,7 21,2 0,9 Malmöhus ............ 0,0 0,0 0,4 0,1 0,7 10,9 0,3 Hallands ............. 0,5 1,0 1,3 0,8 1,4 32,4 1,2 Göteborgs och Bohus. 0,6 1,0 4,1 2,3 6,3 0,0 1,3 Älvsborgs ............ 1,3 1,8 3,5 4,0 10,0 31,9 2,1 Skaraborgs ........... 0,8 0,9 1,7 2,5 7,1 26,2 1,6 Värmlands ........... 1,3 1,9 4,6 6,2 14,8 16,4 2,3 Örebro ............... 0,6 1,0 2,6 2,8 10,6 28,2 1,6 Västmanlands ......... 0,4 0,7 2,1 3,4 5,1 17,9 1,9 Kopparbergs .......... 1,0 1,4 2,4 5,0 4,0 26,3 1,4 Gävleborgs ........... 1,3 2,0 4,1 5,3 3,0 53,8 2,2 Västernorrlands ....... 2,1 2,7 6,7 8,8 1,2 19,3 2,8 Jämtlands ............ 1,9 2,7 7,0 6,5 22,0 _ 2,7 Västerbottens ......... 2,9 4,5 4,7 11,7 _ _ 3,9 Norrbottens .......... 2,3 3,4 6,7 8,0 10,0 _ 3,1 Riksmedeltal ......... 1,3 2,0 2,6 2,9 7,1 27,5 2,1

1 Se not vid tabellbilaga 1.

Tabellbilaga 3. Förbrukning av husbehovsvirke (brännved och rundvirke) per hektar åker/"ord inom olika län och storleksgrupper av brukningsdelar 1.950

Måttenhet mat 11. b.

Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal i hektar 0,26-—21 2—10 10—20 20—50 50—100 över 100 Samtliga

Stockholms .......... 7,4 Uppsala ............. 8,3 Södermanlands ....... 8,1 Östergötlands ........ 7,6 Jönköpings .......... 8,5 Kronobergs .......... 7,9 Kalmar ............. 7,3 Gotlands ............ 6,0 Blekinge ............ 7,0 Kristianstads ........ 5,0 Malmöhus ........... 1,3 Hallands ............ 5,1 Göteborgs och Bohus . 5,0 Älvsborgs ........... 6,1 Skaraborgs .......... 5,2 Värmlands .......... 8,2 Örebro .............. 7,3 Västmanlands ........ 7,1 Kopparbergs ......... 9,3 Gävleborgs .......... 8,6 Västernorrlands ...... 8,2 Jämtlands ........... 9,7 Västerbottens ........ 9,1 Norrbottens ......... ,

Riksmedeltal ........ 7,6

0,6 0,6 0,7 0,6 0,7

.. ».

WWWNMMHHMHHHHOHHHHMMHHHH c .. a—HmhaowhwwMQåHmmqwnm—imm

»

NÅUIUIGÄOOUQUWQ

& w

..

v

..

COCOOOOOOOPOOOOHOOHOO QQOOQOOCDGOOUYGMUDQJÄQHOÄOOOGG

Ill

f_n bonTP—Hoaaoo

H bwwwNNOHMOHrOOOHHHNNHHOt—t vb— Hwoumw—xiwwooocnwoowxiuoowoooooo

o HHHHt—Åb-looo

o owrpuooo av q—iqwommq

P o:

».

o HHHNHHOHHOOPOOOHOOHHHHOH w qsmmqmwowqowawmommwwoowo

_” ..;

u

1 Se not vid tabellbilaga 1.

Tabellbilaga 4. Beräknad total husbehovsförbrukning av brännved inom jordbruket 1950 med fördelning på län och storleksgrupper av brukningsdelar Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal i hektar. 0,26—21 2_10 10—20 20—50 över 100 Summa 1 000- härav 1 000— härav 1 000- härav 1 000- härav 1 000- härav 1 000— tal från tal från tal från tal från tal från tal mat egen mst egen mat egen th egen mat egen mat avverk— avverk— avverk- avverk— avverk- ning ning ning ning ning

% % % %

Stockholms. . . . 49,3 90 97 96 Uppsala. . . . . . . 28,5 59 86 90 Södermanlands. 24,6 86 83 91 Östergötlands. . 50,7 76 83 70 Jönköpings. . . . 51,4 94 97 97 Kronobergs. . . . 73,5 96 93 92 Kalmar. . . . . . 38,3 89 90 92 Gotlands. . . . 24,7 62 92 96 Blekinge. . . . 42,9 88 94 96 Kristianstads . 46,2 61 69 54 Malmöhus. . . . 14,2 25 40 51 Hallands. . . . . 28,6 72 69 64 Göteborgs och

Bohus. . . . . 51,3 85 94 95 Älvsborgs. . . . 95,3 88 93 96 Skaraborgs. . . 46,2 73 77 86 Värmlands.. . . . 183,8 87 96 98 Örebro. . . . . . .. 77,8 79 97 Västmanlands . 28,6 83 96 91 Kopparbergs. . . 202,7 89 97 93 Gävleborgs. . . . 99,8 89 98 92 Västernorrlands 169,0 88 80 85 Jämtlands. . . .. 112,9 84 55 Västerbottens. . 146,8 86 99 54 Norrbottens. . . 175,3 83

Hela riket 1 862,4 85

we'd—"oömma 1—1

H

NCOLDGDHOOON

610wa00?) 6 6 5 4 3: 5 4 4

......

FQQQQHFHQ OFWCOXOIOCOv—GO cav-40101

1 Se not vid tabellbilagail.

Tabellbilaga 5. Beräknad total husbehovsförbrukning av rundvirke inom jordbruket 1950

med fördelning på län och storleksgrupper av brukningsdelar

Måttenhet 1 000 maf u. b.

Län Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal i hektar 0,26—21 50—100 över 100 Summa Stockholms .......... 2,3 2,7 6,7 5,8 5,2 5,4 28,1 Uppsala ............. 1,8 2,7 3,9 5,9 2,6 4,6 21,5 Södermanlands ....... 1,0 3,5 5,7 5,8 4,0 14,0 34,0 Östergötlands ........ 2,6 6,8 6,6 9,5 4,8 10,2 40,5 Jönköpings .......... 5,8 29,0 10,6 2,1 1,4 0,4 49,3 Kronobergs .......... 7,2 25,8 3,9 1,5 1,4 0,9 40,7 Kalmar ............. 2,0 9,2 5,8 4,7 1,4 3,0 26,1 Gotlands ............ 0,4 1,0 2,0 3,6 1,0 0,4 8,4 Blekinge ............ 2,9 5,8 3,1 1,1 0,2 0,2 13,3 Kristianstads ........ 2,9 9,2 3,5 1,3 0,5 2,7 20,1 Malmöhus ........... 0,0 0,1 1,7 0,3 0,6 3,6 6,3 Hallands ............ 1,5 6,8 4,2 1,1 0,2 2,3 16,1 Göteborgs och Bohus. . 3,7 7,7 7,6 0,9 0,3 0,0 20,2 Älvsborgs ........... 9,2 29,5 13,8 4,5 1,3 1,5 59,8 Skaraborgs .......... 3,2 9,2 11,1 7,5 3,1 5,8 39,9 Värmlands .......... 13,6 26,7 13,4 6,7 3,0 1,5 64,9 Örebro .............. 3,6 5,8 6,5 3,6 2,6 3,3 25,4 Västmanlands ........ 0,9 1,7 4,1 6,5 2,0 2,9 18,1 Kopparbergs ......... 10,9 13,8 4,0 2,6 0,2 0,5 32,0 Gävleborgs .......... 6,8 18,3 10,5 2,4 0,1 0,7 38,8 Västernorrlands ...... 20,0 41,1 7,0 1,1 0,0 0,1 69,3 Jämtlands ........... 10,3 24,0 6,7 0,8 0,1 —— 41,9 Västerbottens ........ 18,3 80,9 6,6 0,7 —— —— 106,5 Norrbottens ......... 18,3 5,3 0,5 0,1 _ 61,6 Hela riket 149,2 154,3 36,1 64,0 882,8

1 Se not vid tabellbilaga 1.

Tabellbilaga 6. Beräknad total förbrukning av husbehovsvirke ( brännved och rundvirke )

inom jordbruket 1950 med fördelning på län och storleksgrupper av brukningsdelar

Måttenhet 1 000 maf 11. b.

Län Storleksgrupper av brukningsdelar efter åkerareal 1 hektar 0,26—21 2—10 10—20 20—50 50—100 över 100 Summa Stockholms .......... 27,1 28,3 31,7 25,4 20,2 27,5 160,2 Uppsala ............. 16,0 21,8 26,0 31,0 12,5 19,2 126,5 Södermanlands ....... 13,3 33,6 32,6 30,0 22,0 46,5 178,0 Östergötlands ........ 27,9 57,7 41,9 46,7 27,1 34,5 235,8 Jönköpings .......... 31,5 167,7 41,9 13,0 4,5 2,5 261,1 Kronobergs .......... 44,0 141,9 21,7 6,3 4,4 3,0 221,13 Kalmar ............. 21,1 77,2 40,3 29,9 9,2 12,3 190,0 Gotlands ............ 12,7 23,6 20,8 19,0 3,5 1,4 81,0 Blekinge ............ 24,4 40,7 15,8 8,1 2,0 1,8 92,8 Kristianstads ........ 26,0 67,6 31,7 16,3 3,4 7,1 152,1 Malmöhus ........... 7,1 17,1 13,5 8,6 2,6 12,6 61,5 Hallands ............ 15,8 52,5 28,1 11,3 2,4 7,0 117,1 Göteborgs och Bohus . 29,4 53,8 24,4 5,4 1,5 0,7 115,2 Älvsborgs. . . . . . . . . . . 56,8 174,3 54,3 21,3 5,3 5,5 317,5 Skaraborgs .......... 26,3 83,6 61,2 40,7 13,8 23,1 248,7 Värmlands. . . . . . . . . . 105,5 171,9 53,7 25,8 10,0 8,4 375,3 Örebro .............. 42,5 61,6 37,1 24,7 11,9 16,2 194,0 Västmanlands ........ 15,2 27,1 29,0 38,7 13,5 15,5 139,0 Kopparbergs ......... 112,2 132,0 30,2 14,9 1,7 2,3 293,3 Gävleborgs .......... 56,7 128,9 62,1 14,0 2,5 1,2 265,4 Västernorrlands ...... 104,5 197,4 30,5 4,9 0,3 0,3 337,53 Jämtlands ........... 66,8 139,2 23,5 4,0 0,4 -— 233,9 Västerbottens ........ 91,7 292,5 25,3 1,7 0,3 —- 411,5 Norrbottens ......... 106,0 190,7 19,2 3,2 0,3 —— 319,4 Hela riket 1 080,5 2 382,7 796,5 444,9 175,3 248,6 5 128,5

Anmärkning. Vid omräkning av kubikmeter travat mått inklusive bark till fast mått utan bark har använts relationstalet 0,50.

1 Se not vid tabellbilaga 1.

Tabellbilaga 7. Beräknad total förbrukning av husbehovsvirke ( brännved och rundvirke ) inom jordbruket 1950 länsvis med fördelning på huvudsortiment

Län Brännved 1 OOO-tal m3 travat mått Rundvirke 1 OOO-tal maf ub mittmått barr— löv- avfalls- summa därav säg- häg- div. summa ved ved ved bränn- från tim- nads- rund- rund—

ved egen mer och virke virke

avv. hässje- virke Stockholms. . . . 147,1 30,2 86,9 264,2 249,5 21,2 4,8 2,1 28,1 Uppsala ....... 131,9 25,8 52,3 210,0 177,4 16,7 3,6 1,2 21,5 Södermanlands. 165,2 33,7 88,9 287,8 259,7 29,8 3,1 1,1 34,0 Östergötlands. . 194,4 56,5 139,9 390,8 311,0 32,1 6,0 2,4 40,5 Jönköpings. . . . 177,7 77,9 168,0 423,6 400,3 35,9 7,4 6,0 49,3 Kronobergs. . . . 124,5 74,3 162,4 361,2 346,4 30,3 6,2 4,2 40,7 Kalmar ....... 111,5 76,4 140,0 327,9 294,9 16,3 7,1 2,7 26,1 Gotlands ...... 91,7 6,2 47,3 145,2 115,0 6,6 1,6 0,2 8,4 Blekinge ...... 34,4 57,4 67,3 159,1 144,6 10,6 1,7 1,0 13,3 Kristianstads. . 50,4 146,8 66,8 264,0 177,8 16,8 2,4 0,9 20,1 Malmöhus ..... 14,6 80,1 15,7 110,4 47,7 4,9 1,2 0,2 6,3 Hallands ...... 61,5 78,8 61,5 201,8 148,3 12,3 2,0 1,8 16,1 Göteborgs och

Bohus ...... 88,6 37,2 64,1 189,9 166,5 16,3 2,9 1,0 20,2 Älvsborgs ..... 242,2 97,7 175,6 515,5 462,3 43,3 10,3 6,2 59,8 Skaraborgs. . . . 231,1 87,7 98,9 417,7 323,4 28,9 8,3 2,7 39,9 Värmlands. . . . 226,4 172,7 221,7 620,8 550,7 39,0 15,8 10,1 64,9 Örebro ........ 196,6 62,6 78,0 337,2 289,7 20,3 3,5 1,6 25,4 Västmanlands. . 160,5 27,2 54,0 241,7 218,4 14,8 2,5 0,8 18,1 Kopparbergs. . . 314,8 85,4 122,2 522,4 473,8 23,5 6,3 2,2 32,0 Gävleborgs. . . . 283,3 95,5 74,6 453,4 415,2 25,2 8,6 5,0 38,8 Västernorrlands 228,4 205,1 103,5 537,0 468,1 41,1 17,2 11,0 69,3 Jämtlands ..... 181,3 129,9 72,7 383,9 330,4 26,5 11,0 4,4 41,9 Västerbottens. . 216,9 255,6 137,6 610,1 539,5 65,8 21,7 19,0 106,5 Norrbottens. . . 219,7 216,8 79,3 515,8 442,7 37,2 16,9 7,5 61,6 Hela riket 3 894,7 2 217,5 2 379,2 8 491,4 7 353,3 615,4 172,1 95,3 882,8

Statens skogsforskningsinstituts beräk- ningar av de årliga avverkningarna av barrvirke under 3” och lövvirke grun- das på under åren 1938—1950 före- tagna taxeringar, därvid antagits att det skogsbrukssätt, som var gängse vid de olika tillfällen, taxeringarna företo- gos, komma att tillämpas jämväl fram- deles. Emellertid är skogsskötseln un- derkastad en ständig utveckling, såväl på grund av ändringar av skogsvårdens allmänna målsättning och landvinning- ar inoni den skogsvetenskapliga forsk- ningen som på grund av nya rön och erfarenheter inom det praktiska skogs- bruket.

För att få belyst i vad mån redan skedda och eventuellt framtida föränd- ringar i skogsbrukssättet påverkat eller kunna komma att påverka tillgångarna på virke av klenare dimensioner och

Skogsvårdens

1948 års skogsvårdslag fastslår i första paragrafen, att de ekonomiska synpunkterna äro grundläggande vid bedömande av skogsvårdens problem. Paragrafen lyder sålunda.

»Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt ut— byte vinnes och sä vitt möjligt i huvudsak jämn avkastning erhålles.»

I propositionen till 1948 års riksdag med förslag till skogsvårdslag anförde chefen för jordbruksdepartementet bl. a. följande.

Skogsvård och klenvirke

lövvirke vände sig utredningen beträf— fande statens skogar till domänstyrel- sen och beträffande de enskilda sko- garna till Skogsstyrelsen med hemstäl- lan att få del av dessa myndigheters syn- punkter på ifrågavarande spörsmål. Till diskussion upptogos sålunda vissa åter- växtfrågor berörande skogsodling och ungskogsvård — d. v. s. åtgärder av be- tydelse för den framtida tillgången på klenskog och lövskog — ävensom frå- gor om gallring samt hyggesbchandling och avveckling av skräp- och glessko- gar — d. v. s. åtgärder med omedelbar inverkan på virkesutfallet såväl till kvantitet som dimensions— och träd- slagssammansättning.

För att utröna skogsvårdsstyrelsernas uppfattning i de av utredningen berör- da frågorna begärde Skogsstyrelsen vissa uppgifter från dessa.

målsättning

Utformningen av skogsvårdslagcn måste ju ytterst bliva beroende på vad man vill uppställa som mål för skogsproduktionen. Bland annat med hänsyn härtill finner jag, i likhet med Skogsstyrelsen, det lämpligt, att i skogsvårdslagen skola angivas de all- männa riktlinjer, som det allmänna anser böra följas inom skogsvården. Även om dessa riktlinjer endast få karaktären av allmänt hållna uttalanden beträffande principerna för skötseln av skogsmark och växande skog, synas de nämligen bland an- nat kunna bliva av betydelse såsom en principdeklaration från samhällets sida och såsom ett underlag för tolkningen av andra bestämmelser i lagen, vilka äro av tving- ande natur. I stort sett kan jag även an— sluta mig till vad Skogsstyrelsen anfört

rörande ifrågavarande allmänna riktlinjer. Det synes mig sålunda klart, att de eko— nomiska synpunkterna måste vara grund- läggande vid bedömande av skogsvårdens problem. Strävandena på detta område höra i enlighet härmed främst gå ut på att av- kastningsförmågan hos den mark, som an- vändes eller bör användas för skogspro- duktion, skall utnyttjas på ett ur ekono— misk synpunkt ändamålsenligt sätt. Skogs- bruket bör med andra ord bedrivas som ett ekonomiskt företag, inriktat på att upp- nå en tillfredsställande lönsamhet.

I kommentarer till ifrågavarande lag- bestämmelse1 framhåller skogsforsk- ningsinstitutet att det här är fråga om en avvägning mellan olika synpunkter bland vilka det ekonomiska kravet in- tager en central ställning. Vidare un- derstryker institutet, att det i ett eko- nomiskt skogsbruk gäller att produ- cera värden och att en avkastning, som utfaller tidigare, är värd mer än den, som förväntas i en senare framtid.

I anvisningar rörande skogsvårdsla- gens tillämpning anför Skogsstyrelsen beträffande tillämpningen av ovan cite- rade paragraf följande:

Bestämmelsen innebär en principdekla— ration från samhällets sida beträffande de allmänna riktlinjerna för skogsvården och utgör ett underlag för tolkningen av de stadganden i lagen, vilka äro av reglerande natur. Vid behandlingen av skogsvärdens problem lärer —— med lönsamhetsprineipen som grundval — skälig hänsyn böra tagas till framför allt (len enskilde Skogsägarens intressen och vissa sociala önskemål.

Vid bedömandet av hur skogsmarks vir- kesalstrande förmåga skall utnyttjas höra

till en början de erfarenheter beaktas, som vunnits vid tillämpningen av 1923 års skogsvårdslag. De ändringar av praxis. som betingas av den nya lagen, avse i allmän- het åtgärdcr, vilka syfta till att åstadkom— ma ökad skogsavkastning. Stadganden som i detta hänseende äro av särskild betydelse gälla skogsmarkens utnyttjande, den ut— vecklingsbara skogen och återväxten. Även om kraven på den enskilde skogsägaren i anslutning härtill skärpts i vissa avseen- den, lämnar givetvis lagen alltjämt möjlig— heter öppna för skogsägarens egna initiativ och syftar ej till någon i detalj gående reglering av det sätt på vilket skogen skall skötas. Skogsägarens bedömande av vad som kan vara ändamålsenligt skall alltså respekteras, så länge hans handlingar eller underlåtenheter icke mera påtagligt stå i strid mot lagens syfte.

Den praktiska erfarenheten bör i första hand ge handlingsnormer för skogsmar- kens rätta utnyttjande. Särskilt under la— gens första tillämpningstid, då det är vanskligt att bedöma vilket handlande som ur ekonomisk synpunkt är mest ändamåls- enligt, blir lönsamhetsprövningen mera av vägledande än avgörande betydelse för be— slut i anknytning till lagens stadganden.

Åt de allmänna principer för skogs- vårdens inriktning, som ovan behand— lats, ges uttryck i det moderna skogs- vårdsarbetet, där man under mycket skiftande utgångsförhållanden strävar att genom skilda åtgärder åstadkomma en med målsättningen överensstämman- de skogsproduktion. De av dessa åt- gärder, som av utredningen ansetts äga särskild betydelse för de årliga utta- gen av lövvirke och barrklenvirke, ha i det följande var för sig beskrivits.

Skogsodling

Skogsvårdsarbetena ha i väsentliga avseenden givits en ny utformning, var- igenom man anser sig vinna ett för— bättrat ekonomiskt utbyte. Nyheterna äro framförallt att man ökat skogsod—

1 Meddelande från statens skogsforsknings— institut 39: 2. -

lingsverksamheten och att plantförban- det gjorts glesare än tidigare.

Vad först skogsodlingarnas omfatt- ning beträffar så peka skogsvårdssty- relsernas uppgifter i stort sett i den riktningen att såddernas omfattning un- der de närmaste två årtiondena kom-

mer att bli oförändrad eller att minska med undantag för Dala-Hälsingeområ- det, där sådderna antas öka med 100— 250 %. För planteringarna beräknas däremot en ökning av varierande stor— lek. I Norrland och Dalarna förutses sålunda en ökning av planteringarna med 300—400 %, i östra Mellansve- rige och Västsverige med 100 %, i Små- landslänen med 50—200 % och i Skåne, Halland och Blekinge med 50—100 %.

Att den procentuella ökningen av planteringsfrekvenscn i södra och mel- lersta Sverige är lägre än i norra Sve— rige torde sammanhänga med att man i landets sydligare delar sedan gammalt bedrivit en mer intensiv planterings— verksamhet.

Domänstyrelsen uppger, att skogsod- lingcn ökat kraftigt under de senaste åren och att ökningen, allteftersom till- gången på plantor stiger, kommer att fortsätta under den närmaste tioårspe- rioden. Under den därpå följande tio- årsperioden torde däremot skogsod— lingsvolymen icke komma att undergå några större förändringar. På grund av kostnaderna för efterbehandling ställer sig sådd i de flesta fall dyrare än plantering. Av denna anledning och till följd av rådande brist på frö, torde kulturerna i allt större utsträckning komma att utföras genom plantering.

Domänstyrelsen uppger att plante- ringsförbanden ökats Linder de senaste åren framförallt i Norrland och anför vidare följande. Några generella siff- ror kunna icke anges, då förbandet är beroende av trädslag, avsättningsläge, bonitet m. 111. För att minska plante- rings— och röjningskostnaderna kommer förbandet att ökas så långt det är möj- ligt med hänsyn till trädslag och stånd— ortens produktionsfaktorer. Enligt do- mänstyrelsens uppfattning måste man sträva efter ett skogsbrukssätt, som ger så små kvantiteter virke av klenare di-

mensioner som möjligt. Förbanden mås- te därför ökas.

Vad beträffar förändringarna hos planteringsförhanden och utvecklingen på detta område under de närmaste två årtiondena äro skogsvårdsstyrelser- na i regel av den uppfattningen, att förbanden under senare år uttänjts i sådan grad att någon röjning oftast icke vore erforderlig för att gagnvirke skulle erhållas vid första gallringen. In- om några län hade utvecklingen på det- ta område fördröjts men eftersläpning— en torde vara av övergående art och syntes enligt Skogsstyrelsens uppfatt- ning i varje fall icke komma att även- tyra den lönsamhetsförbättring beträf- fande skogsproduktionen som man ef— tersträvar.

Inom skogsforskningsinstitutet har på basis av produktionsforskningens se- naste rön till ledning utarbetats vissa tabeller, som för olika länsgrupper och för olika trädslag ange det antal plantor eller besådda fläckar per ha, som an- ses böra erfordras för nöjaktig föryng- ring vid anläggning av kultur och mark- beredning samt vid naturlig föryngring. En tillämpning av de i dessa tabeller angivna förbanden kommer att enligt vad forskarna vid institutet anse att vä- sentligt minska behovet av ungskogs- röjning i kulturen samt att i jämförel- se med oröjda, naturliga föryngringar vid första gallringen ge ett utfall av bättre och i genomsnitt grövre virke. I ett sådant bestånd utfallande kvan- titet klenvirke från småträd blir liten.

Ett ungt träds tillväxtförmåga är bätt- re än ett äldre träds under i övrigt lika betingelser. Genom skogsodling till- varatager man denna, det unga trädets —plantans — särskilda egenskap. Ung- skogsstadiet förkortas väsentligt och trädet beredes snabbt möjligheter att tillgodogöra sig markens virkesalstran- de förmåga för att producera virke av

gagnvirkesdimension i stället för klen- virke. Skogsforskningens rön i detta avseende har icke endast betydelse för

skogsodlingsförfarandet utan kanske framför allt för ungskogsvården.

Ungskogsvård

I de av ålder skötta skogarna har ungskogsvården hittills väsentligen be- stått i en röjningsgallring i ungskogen när denna uppnått en ålder av 25—40/50 år, varvid ett stort antal mindre träd utfällts. Virket tillvaratages i regel som brännved, ofta för husbehov, eller för kolning. Användningssätten ha i viss mån förlänat röjningsgallringen en fluk- tuerande karaktär som följt priserna för vedbränslen.

På grundval av de ekonomiska prin- ciper och skogliga forskningsrön, som ovan berörts, har även ungskogsvården omformats under senare tid och man övergår alltmer till tidiga röjningsin- grepp.

Tidiga röjningar — plantröjningar _ medföra enligt vid skogsforsknings- institutet vunna forskningsresultat att man icke får något nämnvärt problem med småträden. Man har emellertid än- nu ej kommit så långt i praktiken på förevarande område. Därför har man alltjämt ett klenvirkesproblem i ung- skogarna.

I de rena barrungskogarna, som ut— göra ungefär hälften av ungbestånden, är det biologiskt sett vanligen icke all- deles nödvändigt att röja, utan de sva- gare individerna kunna stå tills de tor- ka. Om röjning —— sen röjning _ ut- föres, ökar dock bruttovärdet av bestån- dets produktion, men kostnaderna för röjningens utförande1 äro för den sena röjningen så höga att åtgärdens lämp- lighet ur ekonomisk synpunkt kan ifrå- gasättas.

1 Meddelande från statens skogsforsknings- institut 38: 3.

I lövinblandade barrskogar och löv- blandskogar är det däremot i regel skadligt att eftersätta ungskogsgallring- arna. Olikheterna i ungdomsutveckling- en för de skilda trädslagen gör det nöd- vändigt att röja innan avsevärd skada sker i beståndet till men för hela den framtida utvecklingen av detsamma. Ur skoglig produktionssynpunkt framhål- les det såsom ett synnerligen angeläget önskemål att ungskogarnas förväxande lövsmåträd tas ut innan de hinna göra någon större skada i de unga bland- skogsbestånden.

Vidare framhålles från skogsforsk- ningshåll att röjningsarbetet främst bör utföras där det lönar sig bäst dvs. i de yngsta bestånden och framförallt i de unga lövbestånden eller i bestånd med lövinblandning.

Riktlinjer för arbetet med den tidi- ga röjningen har med ledning av skogs— forskningsinstitutets undersökningsre- sultat sammanställts av Skogsstyrelsen i en särskild instruktion.2 Däri framhål— les att sådder och självsådder måste röjas på ett tidigt stadium, om värde- produktionen skall bli den bästa möj- liga. I övrigt anför skogsstyrelsen föl- jande angående utförandet av tidig röj— ning.

För att ernå bästa ekonomiska resultat bör röjningen göras så stark, att gagnvir— ke av varje kvarlämnad stam i regel skall kunna påräknas. En jämn stamfördelning och ett jämnt krontak bör eftersträvas för ernående av bästa möjliga värdeproduk- tion och kvalitet. Luckor i beståndet få ej skapas genom röjningen.

3 Rön och erfarenheter angående återväxt— frågor.

Det för marken lämpligaste trädslaget skall gynnas. I blandbestånd bör tall gyn— nas på svagare marker och gran på bättre marker. Viss inblandning av björk är all— tid värdefull.

På mycket goda avsättningslägen eller boniteter kan plantantalet ökas något och på mycket dåliga avsättningslägen eller boniteter minskas i förhållande till vissa angivna medelvärden.

Högsta möjliga kronskikt, som ger det eftersträvade antalet stammar med till— fredsställande stamfördelning, bör sökas. Stora höjdskillnader från stam till stam böra icke förekomma. Däremot kan kron- taket vara mjukt vågformigt. Principen innebär borttagande av enstaka förväxan- de plantor och en stark plantutglesning underifrån.

Skogsvårdsstyrelserna ha i regel en positiv inställning till de skogsvårds- och produktionsmotiv, som ligga bak— om tanken på en tidig plantröjning, och de sprida upplysning därom vid kurser och undervisning.

Intresset för tidig plantröjning är en- ligt skogsvårdsstyrelsernas uppgifter större i Norrland än annorstädes. I Norrland ha åtgärder av betydande om— fattning vidtagits sedan 1949. Det är främst skogsbolagen och domänverket som utfört sådant arbete. Under de se- naste åren har dock tidig plantröjning ägt rum även i bondeskogarna.

Förevarande spörsmål har ägnats uppmärksamhet också i de flesta mel- lansvenska och sydsvenska län. På några håll redovisas en betydande in- sats. För Skåne, Halland och Blekinge konstateras, att de tidiga röjningarna ej torde komma att få särskilt stor om— fattning på grund av att planteringarna dominera återväxtarbetet. Genom plan- teringarna har man i viss utsträckning kunnat eliminera de olägenheter som följa med alltför tätslutna självföryng- ringar och sådder.

8—407125

Domänstyrelsen understryker, att av- verkningskostnaderna stiga i hög grad med avtagande virkesgrovlek, medan försäljningspriset sjunker. Vidare be— tonas att värdeproduktionen kan höjas väsentligt genom att röjningar och gall- ringar utföras tidigt. Inom domänsty— relsen eftersträvar man därför att ge- nom tidiga röjningar och genom plan- teringar i glesa förband nå en minskad produktion av virke av klenare dimen- sioner. Efter 1950 har förmärkts en tendens att verkställa allt tidigare röj— ningar. Allteftersom tillgången på ar— betskraft förbättras kan man räkna med en ökad omfattning av sådana röjningar.

Domänstyrelsen uppger vidare. Röj- ningarna böra sättas in så tidigt som möjligt för att nedbringa kostnaderna för desamma. Effekten av röjningen blir lägre om man skjuter den framåt i tiden. Om röjningen exempelvis göres vid en beståndshöjd av en halv meter, bli kostnaderna endast hälften så stora som när man gör ingreppet vid en och en halv meters höjd. Det är dock icke möjligt att röja alla bestånd vid en viss höjd utan man får eftersträva att sätta in röjningen så tidigt som det är möj— ligt med hänsyn till virkeskvalitet, bio— logiska skäl etc.

Domänstyrelsen anser, att omfattning— en av röjningsarbetet kommer att stiga under den närmaste tioårsperioden. De röjningar, som hittills eftersatts, torde kunna slutföras under de närmast där- efter följande åren vid sidan av det aktuella röjningsarbetet. Sedan dessa röjningar skett, torde det bli möjligt att verkställa de aktuella röjningarna på ett tidigare stadium, då de äro mindre arbetskrävande, varigenom behovet av arbetskraft för röjningsarbetet minskas väsentligt.

Gallring

Med gallring avses en utglesning av skogsbeståndet, varvid virket från de utfällda träden tillvaratages. Vid den första gallringen i ett bestånd erhålles gagnvirke vanligen endast ur ett mindre antal av de träd som borttagas. Första gallringen är sålunda en kombination av röjning och gallring — röjningsgall- ring.

Den skogliga produktionsforskningen vid skogsforskningsinstitutet har visat att den s. k. Iåggallringsprincipen i stort sett bör tillämpas, enär skogsproduk- tionen då ger det bästa ekonomiska re- sultatet.

Vid låggallring utfälles en propor- tionsvis större andel av beståndets kle- nare stammar än av de grövre träden i beståndet. Enligt låggallringsprincipen är det således önskvärt att — särskilt vid första gallringen men även vid de senare gallringarna _— utfälla små- träden. Som förut framhållits växer det unga trädet i regel snabbare än det äldre under i övrigt lika betingelser. Liksom röjningen på grund härav bör utföras tidigt gäller detta även den första gallringen. Ett tidigt gallrings— ingrepp är särskilt nödvändigt i de lövinblandade barrskogarna, där björ- ken i regel har en så mycket snabbare ungdomsutvcckling att även ett icke särskilt stort hjörkinslag kan piska sönder topparna på den under björk- kronorna uppväxande tall- och gran- skogen. Är björkinslaget större skadas icke endast barrskogen, utan björk- skogen förstör sin egen värdeproduk- tion genom att björkarna piska sönder varandra så att tillväxten stagnerar. En björk, som en gång stannat i väx- ten, börjar i regel icke att åter växa trots friställning vid gallring. Första gallringen anses även med hänsyn till

kravet på bästa ekonomiska produk- tionsresultat böra sättas in tidigt. En förskjutning av de första gallringarna 5 eller 10 år fram i tiden torde med— föra avsevärda skador, främst i bland— bestånden. Låggallringsprincipen kan även anses innebära att träd, vilka på grund av skada eller av annan anled- ning äro mindervärdiga, utgallras ti- digare än träd av högre värde. Denna princip är därmed av särskild betydelse för gallringsutfallet av lövvirke från blandskogarna. Lövträden äro där van- ligen mindre värda än harrträden —— även då dessa äro av klenare dimen- sion — och höra därför rent principi- ellt utgallras till förmån för beståndets barrträd.

Vad beträffar de verkliga avverkning- arna av klenare virke under de när- maste tjugo åren kan man enligt skogs- vårdsstyrelsernas uppfattning räkna med en viss ökning av uttagen i de yngre gallringsskogarna, särskilt i Da— la-Hälsingeområdet samt Skåne, Hal— land och Blekinge. Ett par skogsvårds— styrelser betona att om en ökning skall komma till stånd eller ej beror på kon- junkturerna på arbetskraftsmarknaden och avsättningsmöjligheterna för vir- ket.

Avverkningarna av björk anses kom- ma att bli av något större omfattning än för närvarande i övre och Mel- lersta Norrland samt Dala—Hälsingeom- rådet. Inom Östra Mellansverige kom— mer enligt så gott som samstämmiga rapporter intresset för en produktion av björk att minska till följd av ogynn— samma avsättningsmöjligheter.

Skogsstyrelsen framhåller, att skogs— vårdsstyrelsernas bedömning av om- fattningen av de framtida avverkning- arna innebär ett försök till jämförelse mellan klenvirkeshuggningarnas om-

fattning under en framförliggande tju- goårsperiod och motsvarande hugg— ningars omfattning under den sist för- flutna tjugoårsperioden. Vidare under- stryker skogsstyrelsen, att skogsforsk— ningsinstitutets prognoser rörande ifrå— gavarande avverkningar endast ge ut- tryck för det aktuella huggningsbeho— vet. Skogsstyrelsen fortsätter:

Då det vid återkommande riksskogstaxe— ringar konstaterats, att en stor del av de på grundval av provstämplingar tidigare beräknade klenvirkeshuggningarna aldrig kommit till utförande, kan man dra den rimliga slutsatsen, att icke heller 1953 års prognos ger någon utan vidare godtagbar ledning för beräkning av den klenvirkes- massa, som sannolikt kommer att avverkas under tioårsperioden före 1959. För att få ett säkrare grepp på en dylik beräkning torde det vara nödvändigt att först inhämta besked från skogsforskningsinstitutet i vil— ken ungefärlig omfattning tidigare på hugg— ningsbehovet uppbyggda klenvirkesprogno- ser täckts av verkligen utförda huggningar. Sedan denna kvot (utförda huggningar) i möjligaste mån bestämts, har skogsindu— striutredningen större möjligheter att nå- got så när nöjaktigt beräkna den framför- liggande periodens klenvirkesutfall med ledning av bl. a. skogsvårdsstyrelsernas yttranden.

Skogsstyrelsen sammanfattar skogs— vårdsstyrelsernas yttranden så att man sannolikt kan vänta en svag förskjut- ning i utfallets trädslagssammansätt— ning så att björken ökar. Svårare är däremot enligt Skogsstyrelsens uppfatt- ning att bedöma huruvida någon för- skjutning i klenvirkets dimensioner

kommer att inträffa. Skogsstyrelsen an- för:

Då man under de senaste åren alltmer insett angelägenheten av att tidigt ingripa med röjningsgallringar, kan kanske ändå förmodas, att en viss förskjutning neråt av klenvirkets medeldimension kan för— väntas under en kortare övergångsperiod. Denna nedåtriktade tendens torde emeller— tid snart nog avlösas av en förskjutning i andra riktningen. Under förutsättning att tidig plantröjning och plantering småning— om blir verkligt dominerande inslag i den framtida skogsvården, bör den nyss an- tydda uppåtriktade tendensen vara skönj— bar redan i slutet av framförliggande tju— goårsperiod. Efter tidig plantröjning eller efter plantering i tillräckligt vida förband bör nämligen den första gallringen kunna sparas till dess de utfallande träden ge avsättningsbara massadimensioner.

Domänstyrelsen framhåller, att det för närvarande finns ett ackumulerat röjnings— och gallringsbehov i sådana bestånd, som i huvudsak ge utbyte av klenare dimensioner. Omfattningen av röjnings- och gallringsåtgärderna torde därför komma att stiga under de när— maste åren för att därefter minska, när bestånden hunnit saneras, vilket kan beräknas inträffa om 10—15 år.

Enligt domänstyrelsens mening är en viss inblandning i bestånden av sådan björk, som lämnar avsättningsbart vir- ke, önskvärd. Någon förändring av in- ställningen till björken som bestånds— element kan därför icke sägas ha skett under senare år.

Hyggesbehandling och avveckling av skräp- och glesskogar

På fråga huruvida det är sannolikt, att en radikalare hyggesbehandling och en ökad avveckling av restbestånd un- der de närmaste två tioårsperioderna kan få en sådan omfattning, att klen— virkesutfallet påverkas, uppge skogs- vårdsstyrelserna i regel att avverk—

ningarna i förevarande avseende knap— past torde undergå någon förändring, som nämnvärt kan väntas påverka klenvirkesutfallet. Endast i Jämtland kan man vänta någon ökning.

Enligt domänstyrelsens uppfattning kommer klenvirkesutfallet sannolikt ic—

ke att påverkas i någon större grad genom avverkning av restbestånd, då man icke bör avveckla dylika bestånd snabbare än man hinner skogsod-la de därigenom uppkomna kalmarkerna.

I skilda, sammanhang framhålles att det allmänt praktiserade hyggesbruket

Åtgärder till skydd

Skada på skogsproduktionen kan upp- komma icke endast direkt genom bris- tande skogsvård utan även indirekt ge- nom markbiologiska förändringar eller genom att uttagen bli så stora att mar- ken på lång sikt utarmas. Vidare kan genom utfällning av löv- och klenvirke exempelvis genom insektshärjningar skada uppstå.

Utredningen har vid sammanträde med representanter för skogsforsk— ningsinstitutet berört dessa spörsmål, varvid framkommit att någon nämn- värd återverkan på markbetingelserna icke är att vänta. Sättet för behand- lingen av tallvirket ansågs däremot kun- na medföra allvarliga risker för skade- görelse. Den större märgborren an- sågs särskilt böra uppmärksammas. Vid sammanträdet ifråga framhölls bl. a. följande.

Den större märgborren skadar tallskogen. Det vid avverkning och röjning lämnade

i förening med betesfredning väsentli- gen gynnat uppkomsten av björk. Detta anses nödvändiggöra en radikal hygges- behandling samt tidig plantröjning så att björkens andel i de framtida sko- garna icke ökar.

mot skadegörelse

avfallet av tall blir yngelplatser för denna skadeinsekt. I övre Norrland blir det efter varje avverkning eller röjning en märg- borrhärjning i 8 å 10 års tid, vilket mins- kar skogens tillväxt, emedan märgborrarna förstöra de känsliga, växande delarna av trädet, topp och årsskott. Avverkningsav- fall, såsom toppar och grenar, kan icke om det är klenare än 3" ge upphov till någon skadegörelse av betydelse. Lump och vrak samt stubbar bli däremot yngelplatser för märgborrar.

Runt varje sågverk med upplag av obar— kat tallvirkesavfall blir det stora märg- borrskador på skogen inom ett område med 11/2—2 km radie. '

Röjningsvirke av tall, som lämnas på marken, blir yngelplats för märgborren. Om röjningen utföres under månaderna juni och juli minskas dock skadeverkningarna. Småträd 3—7 cm kunna utan större olä- genhet röjas under hela sommaren t. o. m. augusti, men småträd 7—10 cm kunna endast röjas under juni månad, annars stiger antalet märgborrar snabbt. Om röj- ningen utföres med höga stubbar, kan röjningstiden förlängas något.

Om åtgärder för främjande av tidig röjning och röjningsgallring

Flertalet skogsvårdsstyrelser fram- hålla, att tillhandahållandet av fri ar- betsledning skulle vara en åtgärd av värde för främjande av tidig röjning och röjningsgallring. En sådan åtgärd Vore att föredra framför penningbi— drag. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län anförde.

Tillhandahållandet av fri förman med skyldighet för skogsägarna att hålla minst

två arbetare vore den smidigaste och mest praktiska bidragsformen. Svårigheten för de privata skogsägarna att inom detta län tillhandahålla van och lämplig arbetskraft till ett sådant arbete som röjning gör dock, att åtgärder på denna väg sannolikt ej bleve utförda i önskvärd utsträckning. Lämpligt vore därför, om Skogsvårdssty— relsen hade möjligheter att sätta upp ar— betslag på en förman plus 2 ä 3 arbetare, som kunde ställas till skogsägarnas tjänst på fördelaktiga villkor, förslagsvis: arbets-

kraften betalas av markägaren efter avtals- enliga priser, och förmannen erhålles till reducerad taxa, medan Skogsvårdsstyrelsen svarar för lagets resekostnader (lön under spill- och liggedagar o. dyl.)

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län förklarade att den enda form av stat- ligt stöd, som den för sin del vore be- redd att tillstyrka, vore tillhandahållan- det av röjningsförman utan kostnad för skogsägaren. Skogsvårdsstyrelsen fortsatte.

En dylik åtgärd skulle säkerligen positivt medverka till tidigare röjningar. En för- utsättning för tillhandahållandet av dessa röjningsförmän skulle dessutom vara, an- tingen att markägaren ålades att hålla ett arbetslag på minst fem personer, eller att Skogsvårdsstyrelsen tillhandahöll ett orga- niserat röjningslag. Skogsvårdsstyrelsen för sin del finner det sistnämnda förslaget i och för sig vara det bästa men ifrågasät— ter, om länets skogsägare (till övervägande delen småbrukare) kunna bära de relativt stora utgifterna i samband därmed. I detta sammanhang vill emellertid skogsvårds-

styrelsen dels efterlysa kurser för dylika röjningsförmän (som skola vara av typen arbetande röjningsförmän), dels ock ifråga— sätta om icke kostnaden för fri röjning kunde täckas genom ett ökat anslag till kostnadsfria stämplingar.

Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upplyser, att röjningsverk- samheten till stor del bedrives av lo-' kala skogsvårdsföreningar samt att markägaren i allmänhet kan räkna med 30 % bidrag (ej statsbidrag) till kost- naderna. Detta bidrag motsvarar un- gefär utgifterna för förman, säger Skogsvårdsstyrelsen. ,

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län anser röjningsförmän onödiga, då markägaren mycket väl kan utföra röj- ningsarbetet själv. »Ett bidrag, som under mycket fria former ställts till styrelsens förfogande och ginge ut som direkt röjningsbidrag för godkänt ar- bete skulle säkerligen göra god nytta», slutar Skogsvårdsstyrelsen.

Reproduktionsskyldighetens omfattning

På Skogsstyrelsens förfrågan om Skogsvårdsstyrelserna ansågo att tidig röjning i vissa fall kunde vara en i reproduktionsförpliktelserna ingående skyldighet för att bibehålla återväxten i nöjaktigt skick — innan föryngring— en ännu lämnat planskogsstadiet — sva— rade en tredjedel av Skogsvårdsstyrel— serna att det knappast vore möjligt att anse, att den tidiga plantröjningen in— ginge i reproduktionsskyldigheten en- ligt skogsvårdslagen. Tre skogsvårds- styrelser voro tveksamma. Av övriga skogsvårdsstyrelser ansåg en att skyl— dighet förelåg ur rent teoretisk syn- punkt men knappast ur praktisk till- lämpningssynpunkt. Tretton skogsvårds— styrelser voro av den uppfattningen att tidig plantröjning under vissa för— hållanden kunde anses ingå i repro-

duktionsskyldigheten. Såsom exempel på sådana fall framfördes, att minder- värdig björk uppkommit som förkväv- de tall- och granföryngringen. Å tall- hedar ansågs i vissa fall röjning ingå i reproduktionsplikten. Skogsvårdssty- relsen i Uppsala län anförde.

Innan föryngringen lämnat plantstadiet kvarstår markägarens plikt att svara för att nöjaktig återväxt finnes på marken inom rimlig tid. Om en plantskogsföryng- ring t. ex. hotar att förkvävas genom ett för marken uppenbarligen olämpligt träd- slag, synes reproduktionsplikten böra inne— fatta skyldigheten att borttaga det ej önsk— värda trädslaget. Eljest erhålles ej inom rimlig tid en nöjaktig föryngring.

Även Skogsvårdsstyrelsen i Västman- lands län delade uppfattningen att re- produktionsskyldighet i vissa fall om- fattar skyldighet att vidtaga tidig röj-

ning.- Med hänsyn till att betydelsen av ifrågavarande vård av plantskogen än- nu ej ingått i det allmänna skogliga medvetandet —— och att lång tid sä- kerligen kommer att förflyta innan så blir fallet _ borde emellertid enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning någon sådan skyldighet för närvarande ej av- krävas markägaren utan att den för— enades med erbjudande om skäligt bi- drag av allmänna medel till täckande av kostnaderna för åtgärderna. Skogsstyrelsen hänvisade till ett ytt- rande av styrelsen under förarbetena till 1948 års skogsvårdslag. I samband med en viss föreslagen ändring av ly- delsen av den bestämmelse som regle- rade skyldigheten för markägaren att efter avverkning vidtaga återväxtåtgär- der anförde Skogsstyrelsen följande.1

En annan anledning till den förändrade lydelsen av samma punkt är, att jämväl i de fall, då naturlig föryngring kan på- räknas, vissa åtgärder likväl skulle vara er— forderliga, såsom röjning och markbered- ning å avverkningsområdet samt fredande av detsamma mot betesdjur. Dylika åtgär- der må givetvis kunna i mån av behov ut— krävas med stöd av lagen. Även om en självsådd kommer till stånd, utan att några särskilda åtgärder behöva vidtagas, kan dock ett visst omhändertagande av föryngriugen vara påkallat, intill dess den- samma får anses på nöjaktigt sätt säker— ställd. Detta är framför allt fallet i det mera intensivt bedrivna skogsbruket. Så- lunda kan, alltefter de lokala förhållan- dena, exempelvis ifrågakomma hjälpkultur

1 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. S.O.U. 1946141, sid. 163.

å glesa eller kala partier, utglesning av så tätväxande plantbestånd, att dessa eljest löpa risk att stagnera, samt bortröjning av uppenbart mindervärdiga eller föryngringen hindrande individer.

Beträffande reproduktionsskyldighe- tens omfattning anförde departements- chefen2 följande med anledning av Skogsstyrelsens förslag till vilket de- partementschefen — frånsett viss av- vikelse — anslöt sig.

Innan jag ingår på sagda avvikelse tor- de jag emellertid få något uppehålla mig vid skyldigheten att vidtaga återväxtåtgär- der efter avverkning. Denna skyldighet tor- de, som Skogsstyrelsen föreslagit och även är fallet enligt 1923 års lag, böra omfatta alla sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt skall erhållas inom skälig tid, 5. k. full reproduktions— skyldighet. Skyldighetens omfattning kom— mer alltså i det enskilda fallet att be— gränsas endast av vad som kan anses så- som nöjaktig återväxt och skälig tid. Det ligger i sakens natur, att kraven härvidlag icke under alla förhållanden kunna ställas lika högt, utan att hänsyn måste tagas till förutsättningarna för en lönsam skogspro— duktion å den ifrågavarande marken. Det- ta bör givetvis gälla både vid övervägande huruvida den naturliga återväxten kan anses tillfyllest och, därest så ej är fal- let, främja återväxten, och den tid inom vilken dessa åtgärder skola vara vidtagna.

Skogsvårdsfrågorna äro enligt utred- ningens uppfattning av allra största be- tydelse, när det gäller att lösa frågan om klenvirket. Utredningen återkom— mer till denna fråga i förslagskapitlet.

= Kungl. Maj:ts proposition 1948: 34, sid.103

Tillgångarna på klenvirke, under vil- ken benämning utredningen sammanfat— tar barrvirke under 3”, lövvirke av alla dimensioner, tekniskt skadat barrvirke och sågverksavfall, äro såsom visats i andra kapitlet mycket betydande. Om dessa tillgångar kunde tillföras våra skogsindustrier för förädling, skulle det- ta i väsentlig grad vidga råvarubasen för dessa industrier och möjliggöra en be— tydande utbyggnad av desamma. Emel- lertid kunna klenvirkestillgångarna av olika skäl — kvalitet, belägenhet etc. _— icke tillvaratagas i sin helhet. Både vid deras användning som industriell råvara och vid deras utnyttjande som bränsle möta svårigheter av skilda slag. Bedömandet av möjligheterna att ut- nyttja klenvirke måste enligt utredning- ens uppfattning ske ur ekonomisk syn- punkt. Därvid bör hänsyn tagas icke allenast till det direkta ekonomiska ut- byte, som kan utvinnas genom klen- virkets användande som industriell rå- vara eller som bränsle, utan även, när det giiller klenved och lövved, till den ekonomiska betydelse dess tillvaratagan- de kan ha med hänsyn till skogsvården och skogsbruket överhuvudtaget. Utredningen anser, att klenvirke i första rummet bör utnyttjas som råvara inom förädlingsindustrierna, främst in— om massaindustrien, då ett sådant ut— nyttjande synes ge det fördelaktigaste ekonomiska resultatet. I den mån klen- virket icke kan användas inom för- ädlingsindustrierna bör det begagnas som bränsle i största möjliga utsträck- ning.

Förslag och rekommendationer

Som industriell råvara finns det ett flertal olika användningsområden för klenvirket, icke endast såsom nyss nämnts inom massaindustrien utan även för framställning av fiberblock, wall- board m. m. Flera svårigheter före- ligga dock vid klenvirkets industriella användning. Kostnaderna för tillvara- tagande av virke av klenare dimen— sioner äro ofta så höga, att dess an- vändning icke blir lönsam. Flerstädes inom landet är skogsindustriens kapa- citet otillräcklig för tillvaratagande av såväl vad som vanligen kallas gagn- virke som klenvirke. Skogsbrukets och sågverksindustriens splittring på många små enheter i vissa delar av landet in- nebär också särskilda problem för ut- nyttjande av klenvirket som industriell råvara.

Även på bränslemarknaden är det ofta svårt att finna avsättning för klenvirket, i främsta rummet på grund av att ved- bränslet icke synes kunna hävda sig i konkurrensen med det importerade bränslet, som i allmänhet är icke endast billigare utan även bekvämare i an- vändning.

Träkolsförbrukningen inom järnindu- strien har under de senaste årtiondena i hög grad minskat. En ytterligare ned- gång av denna förbrukning är att emot- se. Någon mera betydande avsättning av klenvirke för framställning av träkol synes därför icke vara att vänta. Några möjligheter att i väsentlig grad påverka denna utveckling torde knappast före— ligga.

Enligt utredningens mening är det

emellertid möjligt att utnyttja klenvir- ket i betydligt större omfattning än vad som nu är fallet. Härför fordras främst en utbyggnad av industrikapaciteten i de områden, där virkesöverskott för närvarande finns. Därjämte gäller för landet i dess helhet att en mera om- fattande användning kräver stora in— satser, i första rummet beträffande vir- kets beredning och transport till för— ädlings— eller förbrukningsställen. An- strängningar att lösa hithörande pro- blem synas i första hand böra vidtagas av företagarna, dvs. skogsägarna och sågverksägarna själva. Statsmakterna böra enligt utredningens uppfattning

främja strävandena att tillvarataga klenvirket genom att stödja forskning och försöksverksamhet på områden, ' som äro av betydelse för klenvirkets utnyttjande, samt genom inrättande av ett rationaliseringsorgan för sågverks- industrien.

Svårigheter torde alltid komma att föreligga då det gäller tillvaratagande av virke av klenare dimensioner. Ange— läget synes därför vara att söka efter vägar på vilka man kan nå en minsk- ning av produktionen av klenved. Här- vid spelar en rätt skogsvård stor roll. En ökning av insatserna på skogsvår- dens område synes vara önskvärd.

Användbara klenvirkeskvantiteter och deras utnyttjande hittills

De beräknade årliga avverkningarna av barrklenvirke och lövvirke uppgå under tioårsperioden 1950—1959 enligt skogsforskningsinstitutets beräkningar till icke mindre än omkring 30 % av de totala årsavverkningarna i landet eller cirka 15 milj. m3f uh., varav 11 milj. maf lövvirke och 4 milj. m3f barrklenvirke. Avverkningsberäkningarna grundas på provstämplingar enligt gängse skogs- brukssätt under åren 1938—1950. Det har emellertid vid företagna undersök- ningar befunnits, att de sålunda beräk- nade avverkningarna i väsentlig omfatt- ning icke utförts trots de omfattande brännvedsavverkningarna under kris- åren. Tillgångarna på barrklenvirke och lövvirke torde därför i viss mån sam- manhänga med en upplagring till följd av eftersatta röjningar och gallringar. Huru stora årsavverkningar man efter 1959 har att räkna med kommer att främst bli beroende av hur den fram- tida skogsskötseln gestaltar sig. Genom tidiga röjningar och gallringar synes man i hög grad kunna minska utfallet av virke av klenare dimensioner och

därmed öka produktionen av grövre och värdefullare virke.

Emellertid är det icke möjligt att till- varataga allt klent virke för industriellt ändamål eller som bränsle. Enligt den i tredje kapitlet framlagda utredningen synes det sålunda på grund av de höga kostnaderna för huggning och transport av virke av klenare dimensioner icke vara och i varje fall under den när- maste framtiden icke heller bliva möj- ligt att industriellt tillgodogöra sig virke under 11/2 tum i topp annat än i extrema högkonjunkturer och i vissa goda avsättningslägen. Därtill kommer att endast i gynnsamma fall kan obar- kat eller randbarkat virke mellan 11/2 och 2 tum i topp levereras till industri till pris som ekonomiskt möjliggör an— vändning av detsamma. I skogen hel— barkat virke under 2'/-_» tum i topp blir alltför kostnadskrävande för att kunna användas inom industrien. Särskilt dra- ger tillvaratagandet av klenvirke från toppar stora kostnader.

De höga avverknings- och transport- kostnaderna medföra givetvis, att det

klenaste virket icke heller i större om- fattning kommer till användning som bränsle. Inom jordbruket torde dock alltid vissa kvantiteter komma att ut— nyttjas för husbehov.

Det synes sålunda icke vara realis- tiskt att räkna med någon avsättning i nämnvärd utsträckning av virke under 2" i topp. Detta virke utgör ungefär 2 milj. mff, varav ca 11/2 milj. m3f harr— virke.

Tillsvidare måste man i avvaktan på transportvägarnas utbyggnad bortse även från de kvantiteter lövvirke, som äro belägna utom järnvägsräjong och därför ställa sig alltför dyrbara att fram- föra till förbrukningsplats. Dessa kvan— titeter uppgå till närmare 2 milj. maf, varav cirka 85 % björkvirke.

De kvantiteter barrklenvirke och löv- virke, som årligen torde kunna avverkas och framföras till förbrukningsställe till sådana kostnader, att de icke synas hindra ett ekonomiskt utnyttjande, kun- na sålunda beräknas sammanlagt uppgå till cirka 11 milj. maf uh. Av denna kvan- titet är 2,5 milj. maf barrklenvirke med en grovlek av 2"—3" samt 6 milj. maf björkvirke och 2,5 milj. maf övrigt löv- virke med en dimension av 2" och där- över.

Tillgångarna på tekniskt skadat barr- virke med en dimension av minst 3”, cirka 1 milj. mi'f uh., kunna endast i mindre omfattning utnyttjas på annat sätt än som husbehovsbränsle.

I Viss omfattning användes barrklen- virke och lövvirke som industriell rå- vara Och bränsle samt för framställning av träkol. Av barrklenvirket förädlas omkring 600 000 maf för närvarande vid industrien. Huvuddelen av det barrklen- virke, som sålunda kommer till använd— ning, håller en dimension av 2”—3”. Till följd av utbyggnad av industrien och en väntad övergång till kontinuerlig drift har beräknats att förbrukningen av

klenvirke av nämnda grovlek under de närmaste åren kommer att stiga till närmare 1 milj. maf.

Icke obetydliga kvantiteter barrklen- virke användas f. 11. som bränsle. Att med exakthet fastställa hur stora kvan- titeter barrklenvirke i grovleksklassen 2”—3”, som framdeles kunna komma till sådan användning, är icke möjligt. Med fog torde emellertid kunna antas att mellan 500 000 och 1 000 000 maf harr- klcnvirke i dimensionsklassen 2"—3" kommer att årligen förbrukas som brännved under det närmaste årtiondet.

Vissa mängder barrvirke åtgå för framställning av träkol för järnindu- striens behov. Dessa kvantiteter upp— gingo 1951 till omkring 700000 maf, varav uppskattningsvis 200000 maf i grovleksklassen 2”—3”. Förbrukningen av virke för nämnda ändamål kommer såsom framgår av vad anförts i sjunde kapitlet att minska väsentligt på grund av nedgången i produktionen av trä- kolstackjärn. År 1960 torde förbrukning- en komma att uppgå till endast hälften av 1951 års.

Det nu sagda ger vid handen att 400 000—900 000 maf ub. barrklenvirke med en dimension av 2”—3” årligen icke skulle finna användning. Det måste observeras, att ungefär hälften av barr- klenvirket i ifrågavarande dimensions- klass utgöres av toppar, som såsom förut nämnts äro mycket dyrbara att ta ut. Till nyssnämnda mängd barrklenvirke komma vissa smärre kvantiteter tek- niskt skadat virke.

De kvantiteter Iövvirke, som utnyttjas som råvara inom massaindustrien, äro små och uppgå för närvarande till en- dast 300 000—400 000 maf. Vissa mäng- der lövvirke försågas. Dessa kunna upp- skattas till cirka 300000 m3f. Härtill kommer ungefär 150000 maf, som an- vändes för framställning av plywood, faner och tändstickor. Det lövvirke som

enligt vad nu sagts kommer till använd- ning håller en diameter av minst 3". Det klenare lövvirket utnyttjas ej inom industrien. I obetydlig omfattning fram- ställes träkol av lövved. Stora kvantite— ter lövvirke avsättas som brännved. Dessa torde uppgå till mellan 2,5 och 3 milj. m3f. För närvarande skulle alltså ca 5 milj. maf uh. lövvirke inom järn- vägsräjong sakna användning. Huvud- delen härav utgöres av björkvirke.

Till de nu nämnda kvantiteterna barr— klenvirke och lövvirke skall läggas såg- verksavfallct, som i andra kapitlet upp— skattas till omkring 6 milj. m3f uh., varav 3,5 milj. maf ribb och bakar, 1,6 milj. maf sågspån och 0,9 milj. maf splitved, justeringsändar och diverse spill. Här- till kommer bark till ungefär samma kvantitet som sågspånen.

I Norrland och Dalarna tillföres unge- fär två tredjedelar av ribben och bakar- na i form av flis industrien för föräd- ling. I södra Sverige torde ungefär en sjättedel få en sådan användning. Detta innebär, att ungefär 1,3 milj. 1n3f av rib- ben och hakarna förädlas, medan nå- got mer än 2 milj. maf ej finner någon sådan användning. Andra användnings- områden för ribben och bakarna är trä- kols- och småvirkesframställning. En betydande del av sågverksavfallct ut- nyttjas som bränsle hos olika industrier och i hushåll.

Under senare år har det blivit allt svårare att finna avsättning för såg- verksavfallet. Efterfrågan på sågverks- avfall för bränsleändamål blir allt mind— ' re till följd av en allt allmännare över- gång till fossila bränslen. Sågspån och bark användas endast i ringa omfatt- ning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att de kvantiteter barrklenvirke, lövvirke och sågverksavfall i form av ribb och bakar,

justeringsändar o. dyl., som för närva- rande ej användas men som äro möjliga att utnyttja för olika ändamål, uppgå till icke mindre än omkring 7—9 milj. n13f ub. Härutöver sakna vissa kvanti- teter tekniskt skadat virke samt bety— dande mängder sågspån och bark av— sättning.

Utredningen vill understryka, att de ovannämnda siffrorna äro i hög grad approximativa, samt framhålla, att den pågående övergången till kontinuerlig drift vid massaindustrierna och den planerade utbyggnaden av desamma gi- vetvis komma att medföra en förhål- landevis betydande ökning i utnytt- jandet av klenvirke av olika slag. Å andra sidan synes utvecklingen gå i den riktningen att allt mindre kvantiteter finna användning som bränsle.

Även med dessa reservationer torde de nämnda siffrorna klart ge vid han- den att resterande klenvirkeskvantite- ter äro av sådan omfattning, att det är av väsentlig ekonomisk betydelse för vårt land om möjligheter kunde skapas att utnyttja desamma för förädling inom industrien eller som bränsle. Denna be- tydelse framstår så mycket starkare när man finner att de kvantiteter klenvirke — sågspån och bark oräknat _ som äro möjliga att tillföra industrien, cn- ligt utredningens beräkningar uppgå till icke mindre än närmare hälften av massaindustriens beräknade behov vid intermittent drift och mer än en tredje- del vid kontinuerlig drift. Övergång till sådan drift medför icke att förefint- ligt överskott på både gagnvirke och klenvirke utnyttjas. De kvantiteter gagn- virke, som stå till buds i vissa delar av landet för att tillgodose massaindustri- ens ökade behov av råvara, äro mycket större än vad industrien för närvarande har möjlighet att förädla.

Fjärde kapitlet utvisar, att det finns ett flertal olika möjligheter att använda klenvirke som råvara inom industrien. Flera produkter av värde kunna fram- ställas. Emellertid synes det vara så att endast ett par av de angivna använd- ningssätten kunna medföra en önskvärd ökning av avsättningen av klenvirke.

En ökad användning inom massain- dustrien torde vara det användnings- sätt som är mest betydelsefullt. Frik- tionsbarkat barrklenvirke kan användas för framställning av sulfatmassa. Massa- utbytet uppges vara praktiskt taget det- samma för klenved som för grövre sul- fatved. Styrkeegenskapcrna hos massa, framställd av klena dimensioner, äro icke underlägsna dem hos vanlig sulfat- massa. Även av björk får man en god sulfatmassa. Särskilt är anmärkningsvärt att björkmassa visar så höga styrkevär— den. Kokningsförsök, som utförts på en blandning av lika delar björk, tall och gran, ge vid handen att den erhållna massan är jämnt uppsluten och att styr- kan hos densamma är lika hög som hos den massa som man får av grövre tall- ved.

Klengranen ger en fullt acceptabel sulfitmassa. Även av tall och björk kan numera framställas sådan massa. Här är barkningen av stor betydelse. Massa av tall och björk bör helst underkastas blekning.

För tillverkning av halvkemisk massa är klenvirke synnerligen lämpligt. Även viss mängd bark kan utan olägenhet förekomma i råvaran. Vid framställning av viss slags sådan massa säges träavfall Överhuvudtaget kunna användas som rå- vara. Den halvkemiska massan år fram- förallt lämplig för tillverkning av well-

papper. Under senare tid gjorda försök visa, att denna massa efter raffinering och blekning kan användas för tillverk- ning av vissa papperskvaliteter, såsom tidnings- och tidskriftspappcr.

Vid tillverkning av träfiberplattor, wallboard, kan klenvirke användas. Un- der wallboardiudustriens tidigaste skede utnyttjades huvudsakligen sågverksav- fall som råvara. Den ökade efterfrågan medförde emellertid efter hand att rund- virke började begagnas och så småning- om tvingades man av konkurrensen att använda barkfri råvara.

Ett annat användningsområde, som kan tänkas medföra en viss avsättning av klenvirke, är framställning av fiber— block. Som råvara är möjligt att utnyttja det allra sämsta träavfall, såväl spån som obarkad ytved.

Klenvirke kan vidare såsom framgår av fjärde kapitlet användas vid till- verkning av spånplattor, formpressade produkter och trämjöl.

Här skall slutligen nämnas träförsock- ringen. Träförsockring bedrevs under första och andra världskriget, framför allt i Tyskland, främst för tillverkning av sprit. Under andra världskriget kom träsockret ytterligare till användning för produktion av foderjäst, en vara, som i viss utsträckning ersatte importe— rade äggvitefodcrmedel. Klenvirke är användbart vid framställningen. Några större kvantiteter torde det dock icke bli tal om. En produktion av 30000 ton kristallträsocker per år erfordrar så- lunda endast cirka 200 000 m3f som rå- vara. En tillverkning av sådant socker utöver angiven kvantitet kan knappast tänkas ske utan att export kommer till stånd.

Såsom inledningsvis antytts finnas faktorer av olika art, som försvåra an- vändningen av klenvirke. I tredje kapit- let har lämnats en redogörelse för de höga kostnader, som äro förknippade med klenvedens huggning, övriga hante- ring och transport. Av den utav utred- ningen verkställda enkäten till skogsin— dustriföretagen, för vilken redogjorts i femte kapitlet, framgår, att många före- tag sakna erforderlig teknisk utrustning för klenvirkets utnyttjande. Vidare gö- res från vissa håll gällande, att slut- produkterna försämras vid användning av klenvirke. Ett förhållande, som men- ligt inverkar på sågverksavfallets till— varatagande, är den splittring på en mångfald små enheter, som är utmär- kande för sågverksindustrien inom stora delar av landet. Liknande förhållanden inom skogsbruket försvåra ett rationellt tillvaratagande av klenveden som indu- striell råvara.

Kostnaderna för klenvedens tillvara- tagande

Ett hinder av svårlöst natur för klen- vedens utnyttjande är de höga kostna- derna för dess huggning, övriga hante- ring och transport. Dessa kostnader bli ofta så stora, att det icke är ekonomiskt lönsamt att tillvarata klenveden för in— dustriell användning. Av redogörelsen i tredje kapitlet framgår dock att förut- sättningar finnas att vid nuvarande pris- nivå tillvarata obarkat eller randbarkat virke ner till 2” i topp, i mycket gynn- samma fall ned till 11/2”. Uttalanden från industrihåll bestyrka detta. Utredningen vill understryka, att möjligheter synas föreligga att genom effektiviseringsåt- gärder och arbetsförenklingar nedbringa kostnaderna för klenvedens tillvarata- gande. Särskilt torde förutsättningar fö- religga att genom rationalisering minska

kostnaderna för virkets upparbetning i skogen, lastning och lossning samt transport.

En rationalisering av klenvirkets till- varatagande sammanhänger mycket nära med den allmänna rationaliseringen av avverkning och transport av gagnvirke och torde sålunda ej böra betraktas som en fristående fråga, som kan eller bör lösas utan sitt sammanhang med gagn- virkestillverkningen. Härför talar även det förhållandet att klenvirket i fram- tiden — i den mån det kommer att till- godogöras — i stor utsträckning sanno— likt kommer att avverkas och transporte- ras tillsammans med gagnvirket. En ra- tionalisering av drivningsarbetet, som även allmänt sett är mycket önskvärd, befrämjar alltså möjligheterna att till- godogöra sig klenvirket. I en sådan rationaliseringsverksamhet är en av de viktigaste uppgifterna att finna enklare och billigare metoder för massavedens avverkning, hantering och transport, varvid huvudvikten ligger på sådana arbetsoperationer som äro av grund- läggande betydelse även vid klenvirkets utdrivning, såsom barkning, buntvis hantering och lagring av virket.

Utvidgning av skogs/orskningsinstilutets verksamhet

Ett viktigt led i rationaliseringsverk- samheten är forskningen. Genom att ökade resurser ställas till forskningens förfogande skapas underlag för en snab- bare effektivisering av drivningsarbetet. Forskning på detta område bedrives för närvarande vid avdelningen för arbets- lära vid skogsforskningsinstitutet samt vid de tre enskilda arbetsstudieorgani- sationerna, Föreningen skogsarbetens och Kungl. Domänstyrelsens arbetsstu- dieavdelning, Föreningen Värmlands

skogsarbctsstudier samt Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier.

Avdelningen för arbetslära vid skogs— forskningsinstitutet tillkom den 1 juli 1949. Den omfattar en avdelningsföre- ståndare (professor), en försöksledare, en assistent, en biträdande skogstekni- ker, ett kanslibiträde samt ett kontors- biträde. För forskningsverksamheten disponerar avdelningen ett sakanslag av 15000 kr. per år. Vid avdelningen utföras undersökningar och utredningar rörande virkets avverkning och trans- port samt därmed förbundna frågor ävensom beträffande de tekniska hjälp- medlens rationella användning vid skogsarbete i övrigt. För att undvika onödigt dubbelarbete utformas avdel- ningens arbctsplaner efter samråd med de enskilda arbetsstudieorganisationer- na. Det tillkommer därjämte förestånda— ren för avdelningen för arbetslära att meddela undervisning i arbetslära vid skogshögskolan.

Utredningen anser det angeläget att forskningen i fråga om skogsarbetet, särskilt beträffande virkets avverkning och transport, intensifieras. Möjlighe- terna att rationalisera huggning och hantering av klenvirke ha behandlats i tredje kapitlet. Utöver vad där anförts om transportproblemen vill utredning- en tillägga följande.

Billiga och ändamålsenliga transpor— ter av skogsprodukter äro av fundamen- tal betydelse för ett intensivt och expan- derande skogsbruk. De mekaniserade transportmetodernas genombrott nöd- vändiggöra djupgående förändringar och anpassningar av skogsbrukets trans— portapparat. Denna utvecklingsprocess har just inletts. På grund av den stora andel, som transportkostnaderna utgöra i skogsbrukets rörelse, är det av utom- ordentlig vikt att denna utveckling sker i sunda banor, samtidigt som de nya transportmedlen förbättras och anpas-

sas efter rådande förhållanden och snabbt komma till användning. Forsk- nings— och försöksverksamhet spelar en viktig roll i denna utveckling. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt sådana transportspörsmål, som ha stor inver- kan på möjligheterna att effektivt till- varata klenvirket samtidigt som de för- billiga gagnvirkets utdrivning, t. ex. bil- vägnätets rationella utformning, sam- ordning av de olika transportoperatio- nerna, förbättrade metoder för hante- ring — lastning och lossning —— av virke samt fordonstekniska frågor.

Under åberopande av vad sålunda an— förts föreslår utredningen inrättandet av ytterligare dels en befattning som försöksledare i lönegrad Ce 32 dels en befattning som skogstekniker i lönegrad Ce 17 vid avdelningen för arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut. Kostnaderna härför uppgå årligen till 33 792 kr. Härtill komma utgifter för resor, traktamenten och undersökning- ar, som äro nödvändiga för befattning— arnas skötande. Kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar samt för undersökningar kunna beräknas till 7 000 kr. respektive 4 000 kr. per år. Den sammanlagda årskostnaden för denna utvidgning av skogsforskningsinstitutets verksamhet skulle sålunda uppgå till inemot 45 000 kr. per år.

Samordning av forskning och försöks- verksamhet

Som förut anförts utformas avdel- ningens för arbetslära vid skogsforsk- ningsinstitutet verksamhet efter samråd med de enskilda arbetsstudieorganisa- tionerna. Enligt utredningens uppfatt- ning skulle det vara av utomordentligt värde om forskningen och försöksverk- samheten kunde ytterligare samordnas och utbyggas, så att den kommer att an- passas efter och omfatta de skiftande problem, som föreligga för alla skogs-

ägarekategorier. En enhetligare ledning syftande till ett långsiktigt och plan— mässigt angripande av problemen samt en mera allsidig förmedlingsverksamhet för spridande av forskningens resultat synes särskilt värdefull. Härigenom skulle säkerligen skogsägarna stimule- ras att ekonomiskt stödja forskningen i än större utsträckning, än vad som nu är fallet.

Skogsvägar

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att det synes värdefullt att allmänna medel jämväl i fortsättningen ställas till förfogande för byggnad av skogsvägar. Det är av allmänt intresse, att även mera svåråtkomliga skogstill- gångar tillvaratagas. Detta synes lämp- ligen kunna ske genom anläggande av skogsvägar som föra fram till järnväg, allmän landsväg och flottled.

Järnvägstransporter

I tredje kapitlet har framhållits, att transportkostnaderna exklusive lastning och lossning vid transport till fabrik normalt utgöra en tredjedel till en fjär- dedel av den totala kostnaden för klen- vedens tillvaratagande, samt att de nämnda transportkostnaderna ej torde kunna nedbringas annat än i samma utsträckning som transportkostnaderna för grövre virke kunna nedpressas. Enär järnväg är det billigaste transportmed— let för längre landtransporter av vir- ke, torde — heter det vidare i nämnda kapitel _ den för närvarande mest an- gelägna åtgärden vara att genom för- bättrade omlastningsåtgärder vid sta— tionerna, för skogsbruket bättre an- passad tilldelning av järnvägsvagnar o. dyl. befrämja en övergång från last- bilstransport till järnvägstransport. Då ett ökat tillvaratagande av virke av kle— nare dimensioner i hög grad är bero- ende av en minskning bl. a. av fraktsat—

serna, och då kostnaderna för trans- port av klenvirke stå i nära samband med motsvarande kostnader för trans- port av virke av grövre dimensioner, ifrågasätter utredningen, om inte sta— tens järnvägar bl. a. med hänsyn till ett väntat ökat uttag av klenved och virke överhuvudtaget skulle vidta en undersökning av möjligheterna att sänka frakttaxorna för virke. Enligt utredning- ens uppfattning äro järnvägstransportcr- na av virke i vårt land av ringa omfatt- ning i förhållande till avverkningarnas storlek. Utredningen vill erinra om att i andra länder med stora skogstillgångar har man särskilda virkeståg, som från större upplagsplatser för virke trans- portera detta till förädlingsindustrierna. Såsom framhålles i tredje kapitlet har den skogliga transportapparaten i vårt land numera en sådan kapacitet och smidighet, att den medger en stark koncentration av utlastningarna. Förut— sättningar synas sålunda föreligga för en ökning av virkestransporter med järn— väg.

Landsvägstransporter

Av synnerlig betydelse för möjlighe- terna att tillvarata klenvirke och virke överhuvudtaget är också landsvägarnas beskaffenhet och utsträckning. Såsom omnämnts i femte kapitlet har från industrihåll framhållits värdet av ett förbättrat vägnät för en ökning i an- vändningen av klenvirke. Utredningen kommer att i sitt slutbetänkande uppta förevarande fråga till behandling.

Tekniska faktorer

I den enkät, som utredningen låtit verkställa och redogjort för i femte ka- pitlet, har skogsindustrien angivit flera faktorer _ i främsta hand avsakna— den av blekerier och lämpliga bark— ningsmaskiner — som försvåra klen- virkets utnyttjande som industriell rå-

vara. Från flera håll uppges, att an- vändning av klenvirke försämrar slut- produkten. I detta sammanhang fram— hålles önskvärdheten av att den svenska skogsindustrien främst inriktar sig på en produktion av kvalitetsvaror och icke försöker konkurrera lned andra länder, som på grund av god tillgång på råvara till lågt pris ha större möjligheter att framställa billiga men mindre hög— klassiga varor än den svenska indu— strien. Utredningen delar uppfattning— en, att den svenska skogsindustrien bör så långt det är möjligt inrikta sig på tillverkning av kvalitetsvaror. Men där- för bör man inte underlåta att använda klenvirke i den utsträckning så kan ske utan att produkten försämras. Att goda produkter kunna framställas av klen- virke ha de förut relaterade undersök— ningarna vid träforskningsinstitutet gi- vit vid handen.

Enligt de inkomna uppgifterna från industriföretagen möta de största svårig- heterna för klenvirkets användning in- om sulfitindustrien. I några fall fram- hålles emellertid, att en inblandning av lövmassa kan ske utan att den färdiga produkten försämras. Vid träforsknings- institutet företagna prov visa att god sulfitmassa kan framställas av klenved av gran samt även av tall och björk under förutsättning att massan under- kastas blekning. Klenved av gran, tall och björk ger enligt vid institutet före- tagna försök en acceptabel sulfatmassa.

En anmärkningsvärd orsak till att klenvirke för närvarande icke använ- des vid vissa företag uppges vara bris— ten på lämpliga harkningsmaskiner. Knivbarkning förklaras av flera före- tag vara nödvändig för framställning av oblekt sulfitmassa. Sådan barkning anses emellertid medföra så stor ved— förlust, att det är ekonomiskt uteslutet att använda densamma vid barkning av klent virke.

Under senare år torde dock — såsom ett flertal yttranden från industrihåll ge vid handen —— barkningsfrågan ha lösts, när det gäller tillverkning av sulfat— eller blekt sulfitmassa. Barkning enligt den virkesbesparande friktionsprinci- pen syncs utvecklas till att bli den i stort sett normala behandlingen av såg— timmer och massaved. Det finns bark- ningsapparater för barkning av vanlig cellulosaved, användbara jämväl för klenved av liten dimension.

Sågverksindustriens splittring

Sågverksavfallet utnyttjas som indu— striell råvara i betydligt större utsträck- ning i Norrland och Västsverige än i övriga delar av landet. Anledningen till den förhållandevis ringa användningen av sågverksavfall i södra Sverige är främst sulfatindustriens otillräckliga ka- pacitet i denna del av landet och den sydsvenska sågverksindustriens splitt— ring på en mångfald små enheter.

En modernisering och koncentration av sågverksindustrien och en nära sam— verkan mellan denna industri och sulfat- industrien skulle enligt utredningens mening utan tvivel medföra förutsätt- ningar för ett bättre tillvaratagande av avfallet. Förhållandena i Norrland be- styrka detta påstående. Det avfall, som tillvaratas i denna landsdel, motsvarar ungefär avfallsmängden från sågverken därstädes med en årlig produktion av minst 2000 stds.

En väg, som skulle kunna leda till ett förbättrat utnyttjande av sågverksavfal- let, är en ökad samverkan mellan såg— verksägarna, bland annat genom gemen- sam anskaffning av den maskinella ut— rustning som erfordras för timrets bark- ning. De fasta barkningsanläggningarna äro visserligen så dyrbara i anskaffning att det knappast torde vara lönsamt för mindre verk att installera sådana. Men numera synas transportabla barknings-

maskiner stå till buds till priser, som äro överkomliga. De svårigheter, som äro förenade med en transport av avfall från ett flertal sågverk till förädlings- ställe, torde icke vara omöjliga att över- vinna genom samarbete mellan sågverks- ägarna. Sådant samarbete har redan eta- blerats på visst håll; initiativet härtill synes ha utgått från köparen av avfal- let, som även ekonomiskt medverkat vid inköp av barkningsutrustningen.

Rationaliseringsorgan för sågverks- industrien

Det är emellertid ovisst om ett så långtgående samarbete mellan sågverks- ägarna, som erfordras för sågverksavfal- lets tillvaratagande i någorlunda till- fredsställande omfattning, är möjligt att åstadkomma. Sågverksägarnas bransch- organisationer synas här ha en stor upp- gift att fylla. Ett mycket stort antal såg- verksägare stå dock utanför dessa orga- nisationer.

Som utredningen framhållit i sitt be— tänkande om sågverksindustrien torde de bästa resultaten uppnås, om sågverks- industrien själv bildar en sammanslut- ning för rationalisering av industrien. Verkliga förutsättningar härför synas dock saknas bl. a. av skäl som nyss anförts. Den fria konkurrensen inom ifrågavarande näring har hittills icke medfört önskvärda resultat. Utredning- en fann därför att statsmakterna borde vidta åtgärder för inrättandet av ett sär- skilt rationaliseringsorgan. Utredning- ens uppfattning, att den sydsvenska såg- verksindustriens nuvarande struktur och arbetsformer måste betecknas som ir- rationella, delas i stor utsträckning av näringslivets egna representanter, vilket framgår av remissvaren över betänkan— det. Något förslag om inrättande av ett rationaliseringsorgan har dock icke framlagts av Kungl. Maj:t utan har an- setts att man genom en viss intensifie-

ring av verksamheten vid svenska trä— forskningsinstitutet kunde i ej ringa mån tillgodose utredningens önskemål. Vederbörande departementschef förut— satte, att institutets styrelse beaktade vikten av att vunna forskningsresultat av praktiskt värde i snabba och effek- tiva former fördes ut till företagen.

Enligt flertalet remissvar _— även från sågverkshåll — borde utredningens för— slag genomföras. Utredningen ifrågasät- ter om inte frågan om sågverksindustri— ens rationalisering bör upptas till för- nyad prövning av Kungl. Maj:t.

I sitt betänkande om sågverksindu- strien framförde utredningen som sin åsikt, att det icke syntes vara rationellt att sammankoppla det vetenskapliga ar- bete, träforskningsinstitutet bedriver, lned en konsulterande verksamhet. Sty- relsen för institutet har senare i sam- band med förhandlingar om avtal om fortsatt drift av institutet framfört en liknande åsikt men framhållit att en forskare på trätekniska avdelningen bör ha till speciell uppgift dels att om- sätta avdelningens forskningsresultat i en för industriföretagen lämplig form, dels medverka vid kursverksamhet för den trätekniska industrien. Vidare har styrelsen anfört, att den trätekniska av- delningens institution för sågverkstek- nik kommer att bedriva grundläggande och tillämpad forskning beträffande de mindre sågverkens problem, däribland virkesvård, torkning, maskinfrågor samt överförande av ribb och bakar till nyt- tiga sortiment. Genom informations- verksamhet och forskning av detta slag borde det enligt styrelsens mening bli möjligt att i stor utsträckning tillgodose utredningens önskemål om institutets medverkan till lösandet av de mindre sågverkens problem.

Enligt utredningens uppfattning äro stora fördelar förenade med en anknyt- ning av rationaliseringsverksamheten

till träforskningsinstitutet. Om man skall uppnå resultat av betydelse, erfordras en verksamhet och en samverkan mel- lan industrien och forskningen av be- tydligt större omfattning än vad styrel- sen för institutet angivit. Anses emeller- tid rationaliseringsorganet icke böra di— rekt anknytas till träforskningsinstitu— tet, bör ett fristående organ inrättas. En intim samverkan mellan detta organ och institutets trätekniska avdelning bör eta— bleras redan från början. Möjligt är kan— ske att anknyta organet till institutet på likartat sätt som de till institutet an— knutna centrallaboratorierna för tilläm— pad forskning och viss konsulterande verksamhet på cellulosa- och pappers- området. Givetvis får rationaliserings— verksamheten icke inkräkta på forsk- ningsverksamheten.

Enligt utredningens uppfattning kom- mer en effektivisering av de enskilda verken att indirekt ha en väsentlig bety- delse för industriens rationalisering överhuvudtaget med ökade möjligheter att bl. a. ta tillvara sågverksavfallct på ett mera tillfredsställande sätt. Där sul- fatindustri och sågverk drivas i förening med varandra, är frågan om sågverks- avfallets tillvaratagande, såsom utred- ningen påpekat i sitt betänkande om sågverksindustrien, icke något problem. Sågspån och bark användas som bränsle, medan ribb och bakar i form av flis gå till massaframställning.

Utvidgning av träforskningsinstitutets verksamhet

Av fjärde kapitlet framgår att såg- verksavfall kan tillgodogöras för skif- tande ändamål. Forskningen har numera löst många av de vetenskapliga problem, som varit förbundna med klenvirkets utnyttjande. I flera avseenden har man dock endast hunnit till ringa del ut- forska de användningsområden, som öppnats under senare tid; detta gäller

kanske främst framställning av skilda slag av fiberplattor. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten av ett effektivt tillvaratagande av sågverksavfallet och klenvirket i övrigt anser utredningen det vara av utomordentlig betydelse om forskningen på förevarande område in- tensifieras och mera direkt anknytes till de föreliggande aktuella problemen rörande bl. a. sågverksavfallets tillvara— tagande. Träforskningsinstitutet bör där- för ges ökade resurser.

I en redogörelse, som avser ordnan- det av forskningsverksamheten vid svenska träforskningsinstitutet med. an- slutna centrallaboratorier från och med den 1 juli 1954 och som utarbetats av representanter för institutet och för stiftelsen svensk träforskning, framhål- les bl. a. att inom sågverksindustrien dominera önskemålen ifråga om en bättre hushållning med råvaran", varför bearbetningsforskningens närmaste mål gäller en sådan utveckling av träarbet- ningsmaskiner och försågningsteknik, som medför ökat nyttigt utbyte och minskat avfall.

Vid institutets trätekniska avdelning är det främst underavdelningen för såg— verksteknik och underavdelningen för träavfallets nyttiggörande, som syssla med frågor, som röra sågverksavfallet. Underavdelningen för sågverksteknik har enligt den nyssnämnda redogörel- sen till huvuduppgift att bedriva meto— dikstudier av försågningstekniken samt att vetenskapligt klarlägga grunderna för de inom den trätekniska industrien använda bearbetande maskinernas och verktygens arbetssätt samt därmed ska- pa förutsättningar för dessa maskiners och verktygs förbättring, ändamålsenliga utförande och förhöjda effektivitet. I re- dogörelsen framhålles i detta samman- hang, att —— bortsett från förbättringar- na vid transportanordningarna och andra hjälpanordningar — ha några

nämnvärda förändringar beträffande själva försågningstekniken icke ägt rum på åtskilliga decennier, vilket i hög grad torde sammanhänga med att ve- tenskaplig forskning på detta område tidigare icke ägt rum vare sig i Sverige eller i utlandet.

Underavdelningen för träavfallets nyttiggörande är en relativt nystartad avdelning med uppgift att efter veten- skapliga grunder söka utfinna metoder dels för förbättrat utnyttjande av trä- avfallet i dess olika former, dels för minskning av avfallsmängden i förhål— lande till den utnyttjade råvaran. I re- dogörelsen understrykes, att värdet av det totala virkesspillet i vårt land kan uppskattas till åtminstone ett par hun- dra miljoner kronor per år, varför även procentuellt små förbättringar härutin- nan, som kunna uppnås genom centralt bedriven forskning på området, bli be- tydelsefulla. Underavdelningen bedri- ver i samband med underavdelningen för sågverksteknik undersökningar bl. a. angående möjligheten att förändra för- sågningstekniken i sådan riktning, att spånens fiberlängd kan ökas. Redan en ganska obetydlig ökning av den nu fö- rekommande fiberlängden skulle nämli- gen —— enligt uppgift i redogörelsen _ kunna förvandla sågspånet från avfalls— vara till fullvärdig råvara för viss typ av massatillverkning.

Enligt den nämnda redogörelsen skul- le för utövande av en effektiv forsk- ning erfordras två kvalificerade forska- re vid var och en av trätekniska av- delningens åtta underavdelningar eller inklusive avdelningsföreståndaren sex- ton personer. Med hänsyn till andra omständigheter föreslogs i redogörelsen emellertid inrättandet av endast tretton forskarebefattningar, varav en avdel— ningschefsbefattning, två laborators- och fem förste forskningsingenjörsbefatt- ningar samt fem forskningsingenjörs-

befattningar. Två forskare ansågos böra ha ställning som forskningsingenjörer för att i möjligaste mån eliminera upp- komsten av de svårigheter och den ned- sättning i effektiviteten, som den nuva- rande personalbegränsningen vållar. En forskningsingenjör skulle bestrida en tjänst som teknisk sekreterare. Denne skulle avlasta såväl avdelningsförestån— daren som de ledande forskarna ifråga om förbindelserna och samarbetet med respektive industribranscher och indu- strier och med in- och utländska forsk- ningsinstitutioner samt ifråga om be- sök av och kontakter med enskilda per— soner och kooperativa sammanslutning- ar, ävensom såsom biträde åt avdel- ningsföreståndaren ifråga om publika- tioner samt organiska och administra— tiva frågor. En sådan befattningshava— re borde även kunna komma till gagn i och för ordnandet av den inom denna avdelning önskvärda kursverksamheten, som synes vara en av industrien myc- ket uppskattad metod att snabbt för- medla det vid institutet samlade kun- skapsmaterialet till praktisk omsättning inom industrien.

Det i redogörelsen framlagda försla— get innehar en ökning av den trätek- niska avdelningens personal med tre personer, varav en forskningsingenjör, som även skulle fullgöra den tekniska sekreterarens uppgifter. Beträffande forskningsingenjören, för vilken förut- sattes civilingenjörs eller motsvarande kompetens, togs enligt redogörelsen som riktpunkt för löneplaceringen lö— neklass 22 med rätt för träforsknings— institutets styrelse att sätta lönen lägre eller högre, dock högst enligt löne- klass 25.

Inom handelsdepartementet tillkalla- de sakkunniga framhöllo i betänkande med förslag till avtal om fortsatt drift av svenska träforskningsinstitutet bl. a. att den grundläggande forskningsverk-

samhet, som bedrivits vid institutet va- rit av stor betydelse för utvecklingen inom träindustrien och därmed också för ett rationellt utnyttjande av skogs- kapitalet samt att behovet av forskning successivt stegrats. De sakkunniga an- sågo sig dock icke i rådande statsfinan- siella läge kunna tillstyrka annan höj- ning av det avtalsbundna statsbidraget än vad i stort sett följde av en regle- ring av vissa löner. I proposition nr 95 till 1954 års vårriksdag förklarade chefen för handelsdepartementet, att han delade de sakkunnigas uppfatt— ning.

Såsom framhållits av representanter- na för träforskningsinstitutet och stif- telsen svensk träforskning uppgår vär- det av det totala sågverksavfallet i vårt land till mycket stora belopp. Framsteg på försågningsteknikens område, som kunna medföra en minskning av av- fallsmängderna, skulle därför bli av synnerlig betydelse. Detta gäller även en förbättring av möjligheterna att i ökad omfattning tillvarata sågverksav- fall för förädling. Mot denna bakgrund synes det därför synnerligen väl moti- verat att ställa medel till träforsknings- institutets förfogande för möjliggöran- de av en ökad vetenskaplig forskning i främsta rummet vid trätekniska av- delningens underavdelningar för såg— verksteknik och för träavfallets nyttig- görande. De av de förutnämnda repre- sentanterna uttalade önskemålen om en ökning av antalet befattningar vid (len trätekniska avdelningen synas där— för böra tillmötesgås åtminstone såtill— vida att statsmedel ställas till institutets förfogande för inrättande dels vid var- dera av de två nyssnämnda underav- delningarna ytterligare en befattning som forskningsingenjör i löneklass 25 dels en befattning som forskningsingen- jör och teknisk sekreterare ävenledes i löneklass 25 med uppgifter av förut

nämnd art. Kostnaderna härför uppgå till 49 392 kr. årligen.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om sitt tidigare framlagda för— slag (SOU 1953:19 sid. 149—151) att medel borde ställas till förfogande för en utbyggnad av träforskningsinstitutets verksamhet.

Skogsbrukets struktur

De svårigheter för ett rationellt skogs- bruk, som förorsakas av skogsbrukets splittring i många små lotter, torde kom- ma att minskas bl. a. på grund av av- flyttningen från landsbygden och den därmed sammanhängande s. k. yttre rationaliseringen av jordbruket. En yt— terligare splittring skulle försvåra ett effektivt skogsbruk och kunna skapa mycket svårlösta problem. Skogsägare- föreningarna torde enligt utredningens uppfattning ha en utomordentlig upp- gift att fylla, när det gäller att övervin- na de nackdelar, som äro förknippade med nu nämnda förhållande.

I sitt slutbetänkande kommer utred- ningen att ta ställning till hithörande problem, därvid utredningen avser att beakta frågan om den inverkan skogs- brukets splittring kan ha då det gäller en utbyggnad av skogsindustrien.

Tillgången på gagnvirke. Industriens otillräckliga kapacitet

Såvitt gäller södra Sverige är otvivel- aktigt den främsta anledningen till att klenvirket utnyttjas endast i förhållan— devis ringa omfattning att tillgången på barrvirke av grövre dimensioner i vissa områden är så god, att massa- och wall- boardindustrierna för sin råvaruförsörj- ning icke behöver tillgripa klenvirke. Industrien utnyttjar icke ens allt barr- gagnvirke dvs. barrvirke av gran och tall över 3" i topp. I begreppet indu- strien inneslutas då icke endast massa— oeh wallboardindustrierna utan även sågverksindustrien samt vissa andra

användningsområden för grövre virke, såsom gruvindustrien, kommunikations— väsendet med behov av props, stolpar och slipers m. fl. Med barrvirke över 3" täcks vidare en stor del av vårt lands brännvedsbehov.

Utredningen har genom särskilda un- dersökningar kunnat konstatera, att även efter en beräknad utbyggnad av Sågverks-, massa- och wallboardindu- strierna under 1950-talet och efter en allmän övergång till kontinuerlig drift överskott på barrgagnvirke kommer att förefinnas i östra Mellansverige, Små- landslänen samt Skåne, Halland och Blekinge. Om man utnyttjar barrklen- virke i grovleksklass 2”—3”, föreligger underskott endast i övre och mellersta Norrland samt Västsverige.

Om man utgår från det av norrlands- kommittén framlagda siffermaterialet (SOU 1948: 32), får man ett underskott i övre och mellersta Norrland, som kan synas betydande. Endast vid utnyttjan- de av barrvirke och lövvirke ned till 1” i topp samt av sågverksavfall skulle det vara möjligt att täcka behovet. Detta gäller som nyss sagts om massaindu- strien allmänt går över till kontinuerlig drift. Norrlandskommitténs siffermate— rial är emellertid baserat på skogstill- ståndet enligt andra riksskogstaxeringen 1938—1941. Enligt vad senare undersök- ningar ge vid handen har virkesförrådet därefter ökat. Enligt uppgifter från skogsforskningsinstitutet hade inom om- rådet från och med Ljungans flodområde och norrut under de 15 år, som förflöto mellan första och andra riksskogstaxe- ringarna, virkesförrådet sjunkit med om- kring 7 % med avseende på förrådet från 10 om vid brösthöjd och cirka 13 % i fråga om förrådet från 25 cm. Under de i medeltal 13 år, som förflutit sedan andra riksskogstaxeringen, har skett en förrådsökning av ungefär samma stor— leksordning som den tidigare minsk—

ningen såväl beträffande totalförrådet som den grövre delen därav.

Även i Västsverige torde industrien behöva delvis täcka sitt behov med löv- virke och sågverksavfall. Inom övriga områden föreligga dock mycket stora överskott på både gagnvirke och klen— virke.1

Olikheterna mellan de norrländska och de värmländska industrierna å ena sidan och industrierna i landet i övrigt å andra sidan ifråga om utnyttjande av klenvirke av olika slag äro betingade dels av en tids knapphet på råvara i Norrland och Västsverige dels såvitt gäl— ler sågverksavfallet av att sågverksindu- strien i dessa områden ofta drives till- sammans med sulfatindustri. Knapphe- ten på grövre virke har sålunda tvingat massaindustrien både i Norrland och Värmland att utnyttja massaved med dimension under 3”. Under vissa gynn— samma konjunkturer har man i den norrländska industrien tillgodogjort sig 5. k. industrilångved ned till 4 cm i topp med mindre lövinblandning både från egna och främmande skogar. I Värmland har industrien under senaste tid å egna skogar uttagit barrvirke understigande 21/2”; något köp av sådant klent virke synes dock icke ha förekommit där- städes.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att det numera enligt till ut— redningen lämnade uppgifter är möjligt att framställa sulfitmassa av tall. Enligt vid Skutskärsverken verkställda försök har man nämligen lyckats framställa sulfitmassa av tall — även sådan med kärnved — som råvara. Vid försöken har man erhållit en fullgod tryckpap- persmassa, något mjukare än sulfit av granved, utan tidigare befarade harts-

1 I ett följande betänkande kommer utred- ningen att mera ingående belysa industriens kapacitet och virkestillgångarna inom olika geografiska områden.

svårigheter samt lättblekt, t. o. ni. av något vitare färg än gransulfiten. Enligt vad utredningen erfarit kommer denna tallsulfitmetod att under vissa licenser få utnyttjas annorstädes än vid Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolags an-

Av vad här ovan i föregående avsnitt framförts framgår bl. a. följande. De klcnvirkestillgångar, som synas möjliga att framföra till industrien för föräd- ling, äro mycket betydande. Det finns ett flertal ur teknisk och ekonomisk synpunkt möjliga användningsområden för klenvirket. Genom en intensifierad forskning är kanske en utvidgning av dessa områden möjlig. De svårigheter, som för närvarande föreligga i fråga om klenvirkets tillredning för indu— striell användning och dess transport till förädlingsställe, synas kunna i vä- sentlig utsträckning övervinnas under förutsättning av krafttag från skogs- ägarnas och sågverksägarnas sida samt visst ytterligare statligt stöd åt forsk- nings- och försöksverksamhet på berör- da områden ävensom åt en rationalise- ring av sågverksindustrien. Skogsindu— strien är inom vissa landsdelar otill— räcklig för förädling av tillgängliga skogstillgångar.

Skogsindustriens kapacitet bör ökas

Utredningen anser, att det är en ange- lägenhet av utomordentlig vikt att in— dustrien i de områden, där överskott på virke föreligger, byggs ut i sådan omfattning att icke endast barrgagnvir- ket utan även klenvirket kommer att tillfullo utnyttjas som råvara inom in- dustrien, i den mån detta kan vara eko- nomiskt lönsamt. Med klenvirke avser

Skogsindustriens utbyggnad

läggningar. Av allt att döma synes så- lunda tallved numera kunna jämställas med granved som råvara. Vid bolagets fabriker i Skutskär bereder man sig att använda uteslutande tall både för sulfat— och för sulfitmassetillverkning.

utredningen här liksom eljest, där an— nat ej anges eller framgår av innehållet, barrklenvirke, lövvirke, tekniskt skadat barrvirke och sågverksavfall.

Ett mera omfattande tillvaratagande av virkestillgångarna förutsätter i främsta rummet en utbyggnad av mas- saindustrien i södra Sverige. Såsom förut framhållits synes det i första hand vara inom massaindustrien som klen- virke av olika slag kan komma till an— vändning. En större tillverkning av halv- kemisk massa torde bli av stort värde för klenvirkets avsättning. Utredningen vill vidare peka på möjligheterna att använda klenvirke som råvara vid fram- ställning av fiberblock, wallboard m. m.

En träsockerindustri

Sedan ett femtiotal år tillbaka bedri— ves i olika former i skilda länder trä- försockring i kommersiell skala. Klen- virke av olika slag, även sågspån, synes enligt uppgifter, som lämnats utred- ningen av forskare vid träforsknings- institutet, vara en god råvara för fram- ställning av kristalliserat druvsocker och andra sockerprodukter. Veden be- höver icke barkas. Härutöver har från nyss nämnt håll följande uppgifter läm- nats utredningen.

Vid tillräcklig fabriksstorlek uppges produkterna —— i första hand kristall- sockret — bli så billiga i tillverkning att de kunna konkurrera med betsoc- ker och stärkelsesocker. Icke heller lär

vara uteslutet att uppföra en socker- industri för avsättning icke endast på den inhemska marknaden utan även för export. I flera europeiska länder sy- nes nämligen en på stärkelse uppbyggd sockerindustri ha föga utsikter att kon- kurrera med en träsockerindustri.

Utredningen föreslår därför att stats- makterna låta undersöka de ekonomiska förutsättningarna för uppförandet av en träsockerindustri i landet.

Den erforderliga utbyggnaden av skogsindustrien bör enligt utredningens mening ske i fri konkurrens mellan statliga och enskilda företag. Man synes kunna vänta, att det i första hand kom- mer att bli skogsägarna, som vidtaga

erforderliga investeringar för en in- dustriell utbyggnad. Skogsägarnas pla- nering av sulfatfabrik i Mönsterås och fabrik för halvkemisk massa i Skåne ävensom deras inköp av Fridafors AB tyda härpå. Vissa svårigheter för en önskvärd utbyggnad synas emellertid ligga i skogsbrukets struktur. Skogarna i södra Sverige ägas endast i förhållan- devis ringa utsträckning av enskilda in— dustriföretagare. Dessa synas obenägna att investera pengar i nya anläggningar med mindre från skogsägarnas sida lämnas garantier för leverans av virke. Ett visst samarbete mellan industriföre- tagen och skogsägarna synes sålunda delvis kunna lösa problemet om indu- striens utbyggnad.

Avsättningsmöjligheterna för en ökad industriell produktion

Såsom förut framhållits är en utbygg- nad av industrien nödvändig, om en mera omfattande förädling av klenvir- ket skall kunna ske. Man frågar sig, om avsättning finns för en ökad mas- saproduktion. Vid en bedömning av detta spörsmål är av intresse att ta del av de undersökningar av det framtida behovet av massaprodukter, som ägt rum under de senare åren.

Enligt en under 1953 av FAO- och ECE-sekretariaten framlagd undersök- ningl kan Europas konsumtion av pap- pers- och pappemballage beräknas stiga med 65% från 1950 till 1960, under förutsättning att Europas totalproduk- tion 1960 är 20 % högre än 1950, och med 113 %, om totalproduktionen mel- lan nämnda år ökar med 50 %. Kon- sumtionen av tryck- och skrivpapper antas stiga med 42 % respektive 67 %.

1 »European timber trends and prospects.» A study prepared jointly by the secretariats of the Food and Agriculture Organization of the United Nations and the United Nations' Economic Commission for Europe.

OEEC:s cellulosa- och papperskommit- té har granskat de av FAO- och ECE- sekretariaten framlagda siffrorna och anser, att den beräknade konsumtions- ökningen är för hög. Kommittén hyser den uppfattningen att en betydande ök- ning av efterfrågan på trämassa dock är att vänta.

Enligt FAO- och ECE-sekretariaten kan behovet av råvara för massain- dustrien täckas endast vid ett synner- ligen effektivt utnyttjande av Europas råvarukällor, bl. a. genom en intensi- fierad gallring av skogarna, en revision av avverkningsprogrammen samt en ökad användning av brännved, sågverks- avfall och annat industriavfall som in- dustriell råvara. Vidare måste effektivi- teten hos industrien ökas. Massafabri- kerna måste lokaliseras så att de lokala råvarutillgångarna, inbegripet lövvirke och sågverksavfall, kunna till fullo ut- nyttjas. Vidare framhålla sekretariaten, att den erforderliga ökningen av till— verkningen icke uppnås så länge som sågverk och massaindustrier fortsätta

att drivas åtskilda. En integration av deras verksamhet samt en organisk och fortlöpande samverkan mellan dem och skogsbruket är nödvändig. Under dessa förutsättningar anses icke någon mera betydande brist på massa och papper komma att föreligga 1960.

Cellulosa- och papperskommittén har vid sina undersökningar däremot fun- nit att enligt uppgifter, som lämnats av medlemsländerna i OEEC, anledning icke föreligger att tro på någon allvar- lig brist på massaved i Europa 1960.

I detta sammanhang är det av intres- se att ta del av en är 1952 publicerad undersökning rörande.bl. a. den vän- tade förbrukningen 1975 av papper och papp samt pappersmassa i USAl. För- brukningen av dessa produkter antas stiga med 76 % i förhållande till 1950. Enligt undersökningen kan behovet 1975 icke täckas utan en betydande im- port. Efterfrågan 1970—79 i USA, Alas- ka och Kanada på industriellt virke, dvs. alla primära skogsprodukter utom brännved samt ved för träkolsfram- ställning och destillering, antas komma att överstiga produktionen med 14—15 % eller med 54 milj. m3f. För Väst- europa har beräknats en brist i virkes- balansen på icke mindre än 40 % eller 70 miljoner milf. Det framhålles vidare, att även om en betydande import från Sovjetunionen skulle komma till stånd, kan efterfrågan icke tillgodoses.

En pågående undersökning inom FAO, som utföres i samarbete med ECE, ECLA (Economic Commission for Latin America) och Unesco2, säger sig kunna bekräfta den förut allmänt framförda uppfattningen, att efterfrågan på massa och papper kommer att fortsätta att öka. Undersökningen, som såvitt gäller USA och Europa huvudsakligen bygger på de nyss nämnda undersökningarna, upp- skattar ökningen av efterfrågan på papper och papp i världen i dess helhet under tioårsperioden 1950—1952 till 1960—1962 till 31 % eller omkring 14 milj. ton. Större delen av ökningen, 10 milj. ton, faller på Europa och USA.

Även om det av de olika undersök- ningarna framlagda siffermaterialet kan diskuteras i vissa avseenden, måste man enligt utredningens uppfattning räkna med en betydande ökning av den fram— tida efterfrågan på pappersmassa samt papp och papper. Utredningen anser därför alla skäl tala för en utbyggnad av den svenska massaindustrien och ett uppförande av fabriker för framställ- ning av halvkemisk massa i den takt, som den ökade efterfrågan kan medge. Om den industriella utbyggnaden an- passas efter ökningen av efterfrågan, torde under förutsättning av en fredlig utveckling av de politiska förhållandena och ett normalt ekonomiskt framåtskri- dande den ökade produktionen kunna avsättas till goda priser.

Träkolning

Som utredningen påpekat i sjunde kapitlet har förbrukningen av träkol successivt minskat under de senaste år- tiondena. Medan förbrukningen 1938

1 Resources for Freedom. A Report to the President by the Presidenfs Materials Policy Commission. U. S. Government Printing Office. Washington 1952. Ett sammandrag av under— sökningen har i februari 1954 publicerats av Industriens utredningsinstitut.

uppgick till något mer än 2 milj. mit, var den 1953 endast cirka 600000 mi'. Då träkol är alltför dyrbart i framställ- ning för att kunna konkurrera med koks, har man anledning anta att denna

2 En preliminär stencilerad rapport har pub- licerats, Preliminary summary of The World's pulp and paper resources and prospects. Sep- tember 1953.

utveckling kommer att fortsätta. Möj- ligheter att bevara den avsättning av barrklenved och sågverksavfall för framställning av träkol, som nu finns, torde sålunda ej föreligga; än mindre synas förutsättningar för en ökad av- sättning för nämnda ändamål förefin- nas. Några genomförbara åtgärder för att hindra att barrklenved och sågverks- avfall ytterligare trängas tillbaka på denna marknad äro knappast tänkbara.

I detta sammanhang vill utredningen något beröra beredskapsfrågorna på trä- kolningens område, främst de problem som i ett avspärrningsläge med ringa eller ingen import av koks kunna upp- komma. Brist på kolningskunnig per-

sonal i ett sådant läge skulle kanske tvinga järnindustrien att för en tid ned- lägga eller inskränka driften. Det är därför synnerligen angeläget att redan nu åtgärder vidtagas för bevarandet av teknik och yrkeskunnighet på träkol- ningens område. En viss beredskapslag- ring av koks för järnbrukens behov kanske är nödvändig om driftsavbrott i en avspärrningssituation skall undvikas. Det torde ankomma på den berörda in- dustrien att lösa dessa frågor. Utred- ningen har ansett sig böra fästa upp- märksamheten på problemen ifråga. Att framställa några förslag till deras lös- ning ligger utanför utredningens upp— drag.

Klenvirkets utnyttjande som bränsle

Skogsägare och sågverksägare ha som bekant under senare år vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över svårig- heterna att finna avsättning för klen- virke icke endast såsom industriell råvara utan även såsom bränsle. Vid olika tillfällen ha de genom sina orga- nisationer hänvänt sig till statsmakter- na med hemställan om bistånd vid klen- virkets avsättning. Därvid synas de närmast tänkt sig ett statligt ingripan- de i form av genomförande av tvångs- mässig eldning med ved vid statliga och kommunala inrättningar samt en sub- ventionering av bränslet.

Klenvirke — barrvirke under 3" i topp, lövvirke, tekniskt skadat virke och sågverksavfall -— bör såsom utred- ningen tidigare understrukit i första hand utnyttjas som industriell råvara. Vid ett sådant utnyttjande torde otvivel- aktigt såväl skogsägaren som sågverks- ägaren i regel ha möjligheter att erhålla ett större ekonomiskt utbyte än om klen- virket användes som bränsle. Ur natio- nalekonomisk synpunkt är det en större

vinning om klenvirket kan utnyttjas som råvara vid förädlingsindustrierna än om det eldas upp.

Av de av utredningen framlagda un- dersökningsresultaten framgår emeller- tid, att det ej är och ej heller såvitt nu kan bedömas framdeles torde bli möj- ligt att utnyttja allt klenvirke för för- ädling inom industrien. Man synes vara tvungen att räkna med att kostnaderna för tillvaratagande av virke under 11/2" —2" i topp och såvitt gäller toppar även av virke med en dimension av 2"-—3" bli så höga att det endast i un- dantagsfall blir ekonomiskt att använ- da detsamma inom industrien. Härtill kommer att industrien i södra Sverige för närvarande icke har tillräcklig ka- pacitet för att kunna förädla ens det grövre virket. För att nå därhän att icke endast detta virke utan även vad utred- ningen benämner klenvirke kan gå som råvara till industrien i denna del av landet fordras en omfattande utbygg- nad av densamma. Intill dess industrien utbyggts i erforderlig utsträckning,

måste man därför söka använda även sådant klenvirke som bränsle som el— jest skulle lämpa sig som industriell råvara.

Vid en diskussion av klenvirkets ut- nyttjande för bränsleändamål måste man hålla isär dess användning under normala tider och i mer eller mindre krisbetonade lägen. Under sistnämnda förhållanden — vid avspärrning av im- port av fossila bränslen — äro de eko- nomiska synpunkterna icke lika fram- trädan'de.

Under normala tider använder bräns- lekonsumenten det bränsle, som ställer sig billigast ur pris- och hanteringssyn- punkt. Bekvämlighetssynpunkterna spe- la också en betydelsefull roll. Förbruka- ren betalar icke ogärna ett högre pris för ett bränsle, som är bekvämt att elda med.

Vedbränslet har under senare år va- rit och är alltjämt alldeles för dyrbart för att kunna konkurrera med andra bränslen. Vedbränslet har därför allt- mer trängts tillbaka på bränslemarkna- den. I ett yttrande 1949 av statens bränslekommission över en hemställan från Sveriges skogsägareföreningars riksförbund om statliga åtgärder för främjande av en ökad avsättning av vedbränsle framhölls, att skogsägare- föreningarna icke tagit några egna ini- tiativ till prisnedsättningar. Icke hel- ler under senare tid ha, såvitt framgår av till utredningen lämnade uppgifter, skogsägareföreningarna gjort några större ansträngningar för att behålla nuvarande eller återvinna förlorade av- sättningsområden. De i åttonde kapitlet framlagda siffrorna visa med all tyd- lighet, att vedpriserna i regel ligga så högt, att veden varken i kusttrakterna eller i inlandet kan med framgång kon- kurrera med andra bränslen. Vad nu sagts om skogsägarnas insatser i före- varande avseende för vedeldningens

främjande torde i stort sett äga giltig- het även beträffande sågverksägarna, i vad avser sågverksavfallct.

När det gäller prissättningen på ved- bränsle önskar utredningen framhålla följande.

Skogsägaren synes i första hand böra bedöma icke endast om det pris, som han erhåller för brännveden, täcker hans kostnader för detsammas avverk- ning och hantering i övrigt utan även i vad mån arbetet är en ren skogsvårds- åtgärd. Det synes alldeles klart, att en konsument icke eldar med ved eller flis under annan förutsättning än att kostnaderna bli mindre eller desamma som vid eldning med annat bränsle, så- som olja eller kol. Med nuvarande olje— pris torde ved av pannvedstyp icke kun- na betalas med mer än 8—10 kr per mat vid bilväg.

Vad sågverksavfallct beträffar, får utredningen framhålla att ju större såg— verksenheterna äro desto större äro möjligheterna att tillvarataga råvaran på ett effektivt sätt. I första hand bör man därför söka i möjligaste mån kon- centrera industrien till större enheter och i övrigt rationalisera densamma. De mindre sågverken, särskilt i södra Sve- rige, torde i viss mån kunna övervinna sina svårigheter genom ett gemensamt handlande, genom att gemensamt an- skaffa de maskiner som erfordras för avfallets bearbetning för ytterligare för- ädling och genom att gemensamt ordna med transporterna till förädlingsin- dustrierna. Det är givet att man vid ett samarbete har större möjligheter att avsätta avfall även för bränsleändamål. I dessa avseenden torde industriens branschorganisationer ha en stor upp- gift att fylla. Om sågverksägarna kunna ordna hopsamling och transport av såg- verksavfallet, torde industrien utan

tvekan komma att använda avfall som

bränsle i långt större utsträckning än vad nu är fallet.

Eldning vid allmänna inrättningar

I de framställningar, som skett från skogsägarnas och sågverksägarnas sida till statsmakterna angående klenvirkets tillvaratagande, har man såsom inled- ningsvis nämnts merendels pekat på en mer eller mindre tvångsmässig eldning med ved vid statliga och kommunala inrättningar i samband med en subven- tionering av bränslet.

Enligt utredningens uppfattning sy- nas skäl icke föreligga för genomföran- de av någon av dessa åtgärder under nuvarande förhållanden. Såsom utred- ningen förut framhållit måste röjning av ungskogarna i sig själv anses eko- nomisk —- den är ett led i en rationell skogsskötsel och lönsam på längre sikt. Under sådana förhållanden torde grund saknas för att på sätt som nämnts stödja avsättningen av klenvirke som bränsle. Det är givet, att statsmakterna ha ett stort intresse av att skogarna i landet skötas på ett effektivt sätt och att virket tillvaratages och icke förfares men att skapa möjligheter att avsätta virket an- kommer på näringen själv. Med tanke på det värdefullare utbyte som vinnes i framtiden torde det t. o. m. ofta vara lönsamt att i ungskogarna fälla små- träden och låta dem kvarligga i skogen.

Det bör ihågkommas att den tvångs- eldning och den subventionering av vedbränsle, som genomfördes under 1930-talet, i första hand föranleddes av arbetsmarknadspolitiska skäl och att några sådana skäl för närvarande icke äro för handen. Denna tvångseldning och subventionering medförde för öv- rigt icke någon väsentlig ökning av vedförbrukningen. Den vedkvantitet, som under något är ytterligare vann av- sättning, var icke större än 1,75 milj. mit, motsvarande 290000 ton stenkol

eller 2,5 % av vårt lands behov av ved, stenkol, koks och eldningsolja vid ifrå- gavarande tidpunkt.

Någon anledning för statsmakterna att genom tvångseldning vid allmänna inrättningar och genom subventione- ring hjälpa sågverksnäringen att av- sätta sågverksavfallet synes ej heller förefinnas. De större sågverksföretagen ha själva löst sitt problem och det vill synas som om de mindre förtagen ge- nom samverkan i viss utsträckning ha möjlighet att nå vissa resultat. I övrigt torde endast en rationalisering av såg- verksindustrien och kanske framför- allt en nära samverkan mellan denna industri och massaindustrien kunna le- da till en tillfredsställande användning av sågverksavfallct. Förutsättningen härför är dock, som redan nämnts en utbyggnad av förädlingsindustrierna i vissa områden av landet.

Från vissa intressenter framförda ön- skemål om minskning av oljeimporten, beskattning av oljan och begränsning av antalet vedhandlare genom särskild auktorisation vill utredningen på det be- stämdaste avvisa.

Ändamålsenligare dislributions- och försäljningsorganisalion

Avsättningen av vedbränsle skulle enligt utredningens mening främjas ge- nom en ändamålsenligare distributions— och försäljningsorganisatz'on än den nu- varande. Enligt en av utredningen verk- ställd enkät till skogsägareföreningar och vedhandlare är den kundtjänst och upplysningsverksamhet, som bedrives beträffande vedeldning, otillräcklig.

Utredningen hyser den uppfattningen, att en större marknad för vedbränsle skulle vara möjlig att vinna, därest ved— producenterna bedreve en ackvisitions- verksamhet av liknande art och om- fattning som den som från kolbolagens

och oljebolagens sida bedrivits under åren efter det andra världskriget för att vinna avsättning för fossila bräns- len av olika slag.

Skall veden under normala tider icke helt utestängas från bränslemarknaden, synes det utredningen nödvändigt, att vedhandeln organiseras så att vedkon- sumenternas anspråk på en tillfreds- ställande service tillgodoses. Veden skall kunna levereras snabbt, den skall upp- fylla kundens önskemål beträffande kvalitet; säljaren skall vara beredd att ge köparen råd och anvisningar röran- de vedbränslets rätta användning. Säl- jaren skall vidare kunna garantera att önskad vara erhålles under begärd tid- rymd. Sådana garantier torde knappast kunna lämnas av andra än vedprodu- centerna själva, dvs. skogsägarna och sågverksägarna. Det synes därför ut- redningen som om dessa borde driva vedhandeln i egen regi.

Skall det överhuvudtaget bli möjligt att i framtiden under normala förhål— landen vinna avsättning för vedbränsle, fordras verkliga krafttag från vedpro- ducenternas sida. Redan ett bibehållan- de av den nuvarande konsumtionen av ved kräver stora ansträngningar. För en ökad avsättning av vedbränsle skulle utan tvivel vara av stor betydelse om exempelvis inom skogsägarföreningar- nas riksförbund funnes en särskild av- delning, som hade till uppgift att följa utvecklingen på bränsleområdet samt bedriva upplysnings— och ackvisitions- verksamhet. Men en avsättning av ved- bränsle fordrar framförallt en sådan prissättning på bränslet att det blir kon- kurrenskraftigt i förhållande till andra bränslen.

Försöks- och beredskapseldning med flis

Ur beredskapssynpunkt är det ett framträdande intresse att det under normala tider bedrives vedeldning i så

stor utsträckning som möjligt. Därmed kan kunskap om vedeldningens pro- blem vidmakthållas, ökade erfarenheter vinnas på skilda områden, nya kon- struktioner av verktyg, maskiner, trans- portredskap och eldningsanordningar framkomma. Av särskild betydelse är enligt utredningens uppfattning att möj- ligheterna att på ett effektivare sätt än hittills elda med vedbränsle undersö- kas. Såsom omnämnts i åttonde kapitlet har utredningen därför i skrivelse till chefen för handelsdepartementet hem- ställt, att åt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uppdrages att verk- ställa vissa försök med eldning med flis samt att medel därför ställas till nämn- dens förfogande. I nämnda kapitel har närmare redogjorts för de fördelar, som synas vara förknippade med flis- eldning.

Utredningen vill understryka, att fliseldning synes innebära det mest rationella utnyttjandet av veden som bränsle. De transporttekniska och trans— portekonomiska problem, som upp- ställa sig vid flisberedningen, torde del- vis vara av samma natur som då det gäller tillvaratagande av klenved för industriellt ändamål. Till en lösning av dessa problem skulle otvivelaktigt forskningen vid skogsforskningsinstitu- tet verksamt kunna bidraga, i synner- het om institutet utbygges på sätt ut- redningen föreslagit. Det synes för öv- rigt kunna förväntas, att skogsägare och sågverksägare äro beredda att göra en insats av betydelse på detta område.

De av utredningen föreslagna eld- ningsförsöken med flis böra såsom ut- redningen i sin skrivelse till chefen för handelsdepartementet föreslagit ske å ort, där flis i prishänseende har möj- lighet att åtminstone i viss mån hävda sig i konkurrensen med importerade bränslen. Vidare böra försöken utföras under praktiska driftsförhållanden, så— ledes icke vid laboratorier eller vid

någon av tekniska högskolans eller in- geniörsvetenskapsakademiens försöks- stationer. Icke heller böra försöken för- läggas till industriföretag. I regel äro nämligen pannanläggningarna vid dessa företag icke av sådan konstruktion att de eldningsresultat, som uppnås, kun- na läggas till grund för ett ekonomiskt och tekniskt bedömande av eldning i bostadshus, kvarterscentraler och dy- likt.

Enär vid en avspärrning av import av fossila bränslen vedbränslet sanno- likt kommer att bli det huvudsakliga bränslet, anser utredningen det vara av utomordentlig betydelse, om viss eld- ning med ved under normala tider kunde upprätthållas inom olika delar av landet vid allmänna inrättningar av olika slag samt vid industriella anlägg- ningar. Särskilt synes vara att rekom- mendera att varje landstingsområde ordnade med fliseldning vid någon in- rättning inom området. Någon tvångs- eldning eller subventionering av bräns- let bör dock såsom utredningen tidi- gare framfört ej komma i fråga.

Genom samarbete mellan statliga myndigheter, skogsägareföreningar, såg- verkens branschorganisationer och bo- stadsföretag bör det vara möjligt att få till stånd en beredskapseldning av betydande omfattning, som kan ge vär- defulla erfarenheter.

Utvidgning av riksnämndens för ekono- misk försvarsberedskap verksamhet

Enligt utredningens uppfattning är det ur allmän synpunkt av synnerlig vikt om riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erhåller personell förstärkning så att dessa för landets försörjning så betydelsefulla frågor kunna ägnas nödig uppmärksamhet. Vidare synes riksnämnden böra er- hålla särskilda medel för att kunna be- driva en upplysningsverksamhet i frå-

gor rörande vedeldning hos allmänna inrättningar av skilda slag ävensom hos industrierna. Utredningen erinrar i detta sammanhang om riksdagens i skrivelse den 31 maj 1950 framställda önskemål om eldning med vedbränsle vid statliga inrättningar, om kostna- derna icke bli högre än motsvarande kostnader för eldning med importerade bränslen. En upplysningsverksamhet av föreslagen art skulle bidraga till en ökad avsättning av klenvirke. Kostna- derna för verksamheten, som bör om- händerhas av riksnämnden för ekono- misk försvarsberedskap, äro svåra att beräkna, då de helt äro beroende av den omfattning, verksamheten skall ges. Enligt utredningens mening bör verk- samheten bli av sådan storleksordning, att resultat av betydelse kunna väntas. Härför torde erfordras att den anför- tros åt en särskild befattningshavare med speciella insikter i de frågor, som kunna bli aktuella på ifrågavarande område. Utgivandet av vissa publika- tioner rörande eldning med olika slags vedbränsle i skilda sorters pannor torde bli ofrånkomligt. Överslagsvis uppskat— tar utredningen kostnaderna i föreva- rande avseende till omkring 75 000 kr.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår utredningen, att vid riksnämnden för ekonomisk försvars- beredskap inrättas en särskild befatt- ning för frågor rörande beredskap på vedeldningens område, samt att riks- nämnden erhåller ett engångsanslag om 75 000 kr. för särskild upplysningsverk- samhet i frågor rörande vedeldning hos allmänna inrättningar av skilda slag och hos industrien. Kostnaderna för en sådan verksamhet torde kunna bestri- das av medel ur fonden för försöks— verksamhet och forskning på bränsle- området, då verksamheten huvudsakli- gen torde få karaktär av försöksverk- samhet.

En minskning av klenvedsutfallet

Enligt nu gällande skogsvårdslag bör skogsmark med därå växande skog ge- nom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skö- tas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och såvitt möjligt i hu- vudsak jämn avkastning erhålles. De ekonomiska synpunkterna äro sålunda grundläggande vid bedömande av skogs- vårdens problem. Strävandena på detta område höra i enlighet härmed främst gå ut på att avkastningsförmågan hos den mark, som användes eller bör an- vändas för skogsproduktion, utnyttjas på ett ur ekonomisk synpunkt ända— målsenligt sätt, inriktat på att uppnå en tillfredsställande lönsamhet. Att skogsskötseln upplägges och bedrives efter ekonomiska linjer är för övrigt en förutsättning för att skogsindustrien även i fortsättningen skall kunna hävda sig i konkurrensen på världsmarkna- den.

Klenvirket bör såsom utredningen tidigare deklarerat i första hand använ— das som industriell råvara och i andra hand som bränsle. Under alla förhållan- den måste man emellertid räkna med att betydande kvantiteter klenvirke icke kunna tillvaratagas vare sig för in- dustriell förädling eller för bränsleända— mål. Av tredje kapitlet framgår att myc- ket stora svårigheter föreligga, när det gäller tillvaratagandet på ett ekono- miskt sätt av klenved i de lägsta dimen— sionerna, särskilt klenved av toppar. Virke under 11/2"—2" synes såvitt man nu kan bedöma överhuvudtaget knap- past kunna på ett ekonomiskt sätt till- godogöras på grund av de höga hugg— nings—, hanterings— och transportkostna- derna. Synnerliga skäl föreligga därför enligt utredningens uppfattning att stora ansträngningar göras för att upp-

Skogsvårdsfrågor

nå en minskning av det framtida klen- vedsutfallet. Det är emellertid klart, att vissa kvantiteter klenved måste man alltid räkna med i skogsproduktionen. Huruvida detta virke skall avverkas för utnyttjande som råvara inom industrien eller som bränsle, kvarstå i skogen tills vidare eller utfällas och kvarlämnas i skogen, måste bedömas efter rent ekono— miska synpunkter. Viss ledning på detta område torde kunna lämnas av produk- tionsforskningen vid skogsforsknings— institutet. Vetenskapligt synes vara klar- lagt, att man genom röjningar och gall- ringar har möjlighet att i betydande grad påverka beståndens fortsatta ut- veckling. Om ett bestånd ej röjes eller gallras, blir större delen av stammarna smala och gängliga. Visserligen produ- cerar det oröjda och ogallrade beståndet samma kubikmassa per hektar som det röjda och gallrade beståndet eller till och med något större, men det senares värde blir högre på grund av att ge— nom de nämnda skogsvårdsåtgärderna produktionen lägges på de kvalitativt bästa stammarna av lämpliga trädslag och trädens dimensionsutveckling på- verkas i önskvärd riktning. Det kan så- lunda vara mera ekonomiskt för skogs- ägaren att låta fälla klenare träd och låta desamma kvarligga i skogen än att vänta med avverkningen tills avsättning för desamma kan vinnas.

Frågan om klenvirkets tillvaratagan- de är sålunda en ekonomisk fråga, där vederbörande skogsägare enligt utred- ningens uppfattning inom skogsvårds— lagens ram har att själv överväga och avgöra när och hur röjning, gallring och avverkning skola sättas in. I myc- ket stor omfattning beror det nuvaran- de klenvirkesproblemet på eftersatta röjningar och gallringar, till följd av att alla skogsägare ännu icke till fullo

insett att tidiga röjningar och gallringar i sig själva äro ekonomiskt lönande och ge skogsägaren ett ekonomiskt utbyte genom att värdet på de kvarvarande tråden och deras tillväxt längre fram blir så mycket större.

En framtida minskning av klenvir- kesutfallet ser utredningen som en na- turlig följd av en strikt tillämpning av skogsvårdslagen. Enligt denna lags 14 % åligger det skogsägaren att efter avverk- ning vidtaga sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen kom- mer att finnas på det avverkade om- rådet. Att lagstiftaren ansett, att tidig röjning kan ingå i reproduktionsförplik- telserna framgår därav att i propositio- nen uttalats av departementschefen att skyldigheten att vidtaga återväxtåtgär- der efter avverkning bör omfatta alla så- dana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt skall erhållas inom skälig tid. Att även Skogsstyrelsen, som utarbetade förslaget till skogsvårds- lagen, är av denna mening framgår av Skogsstyrelsens uttalande att alltefter de lokala förhållandena kan ifrågakom— ma utglesning av så tätväxande plantbe- stånd, att dessa eljest löpa risk att stag- nera, samt bortröjning av uppenbart mindervärdiga eller föryngringen hind- rande individer.

Ett skogsbruk med tidiga röjningar och gallringar leder som nyss nämnts till en minskning av det klena virket. De genom produktionsforskningen vunna resultaten ge vid handen att sådana åt- gärder i det långa loppet äro lönsamma. På grund av den långa tidrymd, som förflyter mellan en åtgärd av nu nämnd art och det slutliga resultatet, är det knappast möjligt för den enskilde skogs- mannen att själv förvissa sig om den vidtagna åtgärdens riktighet. Därför är det av synnerlig betydelse att de resul- tat, som uppnås inom den skogsveten-

skapliga forskningen på olika områden, nå ut till skogsägarna så snabbt som möjligt.

Enligt utredningens uppfattning är det av utomordentlig vikt att ansträngning— ar göras för att undvika en sådan di- lemma som den nuvarande. Medlet att på längre sikt minska klenvirkesutfallet är att tidigt röja naturliga föryngringar och sådder och att därvid, liksom vid anläggning av planteringar, avpassa an— talet kvarställda plantor så, att en till- fredsställande dimensionsutveckling kan ske för samtliga, samt att föryngringens trädslagsammansättning därvid på ett lämpligt sätt bestämmes.

De tidiga röjningarna äro föga kost- nadskrävande i jämförelse med de sena. Genom röjningen minskas konkurrensen om det tillgängliga näringsförrådet i marken och det blir möjligt för plan— torna att fritt utveckla sig under len tid i deras liv, då tillväxtförmågan är störst. Härigenom uppnå de grövre di- mensioner, än eljest skulle varit fallet och uppnå dem dessutom mycket tidigt.

Den samlade ekonomiska effekten av ett skogsbrukssätt, som rör sig med ti- diga röjningar och plantering, är bety- dande. Den mätes av nuvärdet av be— ståndets alla framtida nettoavkastning- ar. Detta, som brukar kallas W—värlet, kan genom de nämnda åtgärderna san— nolikt ökas med mer än 35 % och det finns skäl att tro, att ökningen i vissa fall kan uppgå till 100 %.

Utvidgning av skogsforskningsinstitutets verksamhet

Alla de här berörda problemen äro emellertid otillräckligt utforskade. Man kan bland annat icke ge bestämda anvis— ningar om plantantal och förband, plan- tornas fördelning och höjdskiktning, om den bästa tidpunkten för röjningsin— grepp, de sena röjningarnas effekt m fl. frågor av största betydelse för den prak—

tiska tillämpningen. De resurser, som för närvarande stå till buds för forsk- ningen på dessa områden, äro icke till— räckliga för de undersökningar och ut- redningar, som de nämnda problemen påkalla. En intensifierad forskning rö- rande ifrågavarande problem skulle vara av mycket stort värde. Genom en sådan forskning och utförande av dess resultat till en så vid krets av skogsägare som möjligt synes man ha möjligheter att i avsevärd grad minska utfallet av kle- nare virke.

Enligt vad utredningen erfarit dispo— nerar skogsforskningsinstitutet för när- varande endast 25000 kr. för att upp- rätthålla beredskap och vinna en orien- tering i frågor rörande plantskogsröj- ning. Anslaget avser femårsperioden 1954—1958 och utgår ur prisutjämnings- medel. En forskning av önskvärd om- fattning på förevarande område kräver emellertid enligt utredningens mening att ökade resurser ställas till skogsforsk— ningsinstitutets förfogande. Medelsbeho— vet för femårsperioden kan beräknas till något över 170 000 kr. Detta belopp åt- går i främsta rummet till utgifter för anläggning och primärbearbetning av de för förevarande problems belysning er- forderliga försöksytorna. Beloppets dis- position framgår av nedanstående upp- ställning:

Löner (1 assistent med arvode motsvarande löneklass 27 i

ortsgrupp 5) ...... 91 380 Resor och traktamenten . , 28 250 Hantlangning (praktikanter, ma-

teriel m. m.) . 12 975 Häknebiträde (med arvode mot-

svarande löneklass 8 i orts—

grupp 5) ...... 37 740

Summa kronor 170 345

Efter avdrag för de medel, som på detta forskningsområde redan stå till buds, 25 000 kr., skulle således erfordras

en anslagspåfyllnad av 145 345 kr. för en femårsperiod eller 29 069 kr. per år. Med nu nämnd ökning av förevarande forskningsanslag synes forskningens be- hov för de närmaste fem åren på före— varande speciella område vara tillgodo- sett.

Utredningen föreslår sålunda, att utöver tidigare anslag om 25 000 kr. av prisutjämningsmedel 145 345 kr. ställas till statens skogsforskningsinstituts för- fogande för undersökningar angående plantskogsröjning under femårsperio- den 1954—1958.

Utvidgning av Skogsstyrelsens verksamhet

Beträffande den praktiska tillämp- ningen av de resultat, som skogsforsk— ningen vunnit, har utredningen konsta- terat, att storskogsbruket i regel snab- bare och i högre grad än bondeskogs- bruket kunnat tillgodogöra sig vad som meddelats. Under de allra senaste åren synes emellertid bondeskogsbrukets verksamhet i vad avser återväxtfrågor ha i avsevärd omfattning intensifierats. Detta torde delvis vara en följd av skogs- styrelsens, skogsvårdsstyrelsernas och skogsägareföreningarnas verksamhet på detta område.

Då det gäller de för klenvirkestill— gångarna mera på kort sikt betydelseful- la frågorna angående beståndsvård och Skogshushållning, skulle enligt utred— ningens mening även på detta område ett snabbt förmedlande av vetenskap— liga forskningsresultat kunna ha en stor betydelse för det praktiska handlandet.

Genom skogsvårdsstyrelsernas tjänste- män utföres en mycket stor del av ut- stämplingarna i bondeskogarna och des— sa äga i samband därmed goda möjlig- heter att lämna skogsägarna upplysning— ar om det ur skogsvårdssynpunkt lämp- ligaste uttaget. Att utföra de för en ända- målsenlig gallring erforderliga bedöm—

ningarna på ett tillfredsställande sätt ställer mycket stora krav på stämplings— personalen. Denna bör kunna övertyga skogsägaren om en föreslagen åtgärds ekonomiska innebörd och ändamålsen— lighet. Detta torde vara särskilt ange- läget, när fråga är om ägare av mindre skogsfastigheter. En viss fortbildning av den personal, som är sysselsatt på be- ståndsvårdens område, synes därför önskvärd.

Föreskrifterna i skogsvårdslagen sy- nas entydiga därutinnan att ganska långtgående förpliktelser åvila skogs— ägaren beträffande skogsskötseln, men det är av synnerlig vikt att vederböran- de myndighet, som närmast har att övervaka skogsvårdslagens efterlevnad erhåller medel så att den kan påtagligt visa, att de ingripande åtgärder, det kan vara fråga om, i längden visa sig lönsamma. Därigenom torde det bli lät- tare att nå fram till en skogsskötsel av önskvärd art.

Skogsforskningsinstitutets föryngrings— forskning och produktionsforskning har under senare är nått för skogsvårds- arbetet mycket betydelsefulla resultat, vilka varit av grundläggande betydelse såväl vid tillkomsten av 1948 års skogs- vårdslag och den efterföljande lagtill- lämpningen som vid Skogsvårdsstyrel- sernas arbete i övrigt för en förbättrad skogsvård. Nya rön, som kunna möjlig- göra betydande vinster inom skogs- vårdsarbetet, synas nu ligga inom räck- håll.

Skogsforskningsinstitutets arbete be— drives med sikte på att vinna resultat av betydelse såväl för skogsproduktio— nens inriktning på lång sikt som för den aktuella behandlingen av befintliga be- stånd och kalmarker.

Forskningsresultaten vid skogsforsk- ningsinstitutet förmedlas till allmänhe- ten och den i praktiskt skogsvårdsarbete sysselsatta personalen på sedvanligt

sätt, genom publikationer, föredrag m. 111. Då det gäller Skogsvårdsstyrelser- nas verksamhet, är det av vikt, förutom att forskningsrönen snabbt komma till fältpersonalens kännedom, att de till— lämpas med erforderlig enhetlighet. En- hetligheten i tillämpningen har särskild betydelse med hänsyn till skogsvårds- lagens krav. Av denna anledning har Skogsstyrelsen under senare år med ut- nyttjande av särskilda prisutjämnings- medel anställt en konsulent i skogsvårds- frågor, vilken kan sägas närmast ha haft till uppgift att tjäna som kontakt- man mellan skogsforskningsinstitutet och Skogsvårdsstyrelserna. Konsulenten har beretts tillfälle till specialutbildning under ett halvt år vid institutet. Han har i fältet demonstrerat de vid institutet uppnådda resultaten och förmedlat det- sammas intentioner. Vidare har han ut- nyttjats som instruktör vid kurser främst för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän och förmän och har därvid verkat i in- tim kontakt med skogsforskningsinstitu- tets och storskogsbrukets personal. Hu- vudsakligen har han hittills använts på återväxtforskningens område.

Erfarenheterna av detta arbetssätt an- ses av skogsstyrelsen som mycket goda och konsulentverksamheten har i hög grad uppskattats av Skogsvårdsstyrel- serna.

Konsulenten har åtnjutit avlöningsför— måner såsom extra tjänsteman i Cg 27. På grund av bl. a. den osäkra anställ- ningsformen och de mindre tillfreds- ställande avlöningsförmånerna har den person, som hittills innehaft anställning- en, nyligen begärt och erhållit avsked från sin befattning.

Trots att konsulenten hittills i huvud- sak endast arbetat inom ett —— i förhål- lande till skogsvårdsstyrelsernas allmän— na skogsvårdande verksamhet — be- gränsat område, har tiden icke medgett honom att på långt när tillgodose skogs-

vårdsstyrelsernas hela behov av special— utbildat biträde inom detta verksamhets- fält. Redan av denna anledning är det önskvärt att Skogsstyrelsen beredes möj- ligheter att utöka sin konsulentverksam- het. Vidare är det angeläget, att den kontakt mellan skogsforskningsinstitu- tet och skogsvårdsstyrelserna, som kon- sulenten närmast haft att svara för, ut- vidgas att avse även frågor utöver åter- växtforskningens område. Produktions- forskningens resultat har väsentlig be- tydelse för gallringeus utförande och kan som tidigare framhållits bidraga till klenvirkesproblemets lösning på kor- tare sikt. *

Den här skisserade och ur skoglig synpunkt mycket önskvärda konsulent- verksamheten kan icke bedrivas med Skogsstyrelsens nuvarande personalre- surser. Uppgiften kräver minst två skogskonsulenter _ en för Norrland och Dalarna samt en för övriga landet — vilka, för att deras arbete skall bli effektivt, behöva var sitt biträde, lämp- ligen med skogsmästarekompetens.

Vad beträffar lönesättning och anställ— IlillgSfOl'Ill anser utredningen med hän- syn till Skogsstyrelsens gjorda erfaren— heter, att en skogsvårdskonsulent måste erbjudas säker anställningsform och tämligen hög lön. Denne måste dels ha goda personliga kvalifikationer dels un- der en lärotid få tillfälle förskaffa sig sådana insikter om den moderna skog— liga forskningens arbetsmetoder och re- sultat, att han på ett auktoritativt sätt kan förmedla kunskaperna. Med hänsyn härtill böra konsulenterna placeras lägst i lönegrad Ca 29.

Skogsstyrelsens årliga kostnader för anställande av två skogsvårdskonsulen- ter kunna beräknas till 59 000 kr., varav 40 300 kr. utgöres av lön till två tjänste- män i lönegrad Ca 29, 16 200 kr. av rese- kostnads- och traktamentsersättningar 10—407125

och 2 500 kr. kostnader för publikaf tionstryck m. m.

Kostnaderna för avlöning samt rese— kostnads- och traktamentsersättning till biträden åt skogsvårdskonsulenterna kunna beräknas till omkring 38 000 kr. per år, med vilket belopp skogs— vårdsstyrelsernas driftsmedel böra för- stärkas.

En omorganisation och utvidgning av konsulentverksamheten tar givetvis viss tid i anspråk efter det beslut därom fattats, bl. a. på grund av den erforder— liga specialutbildningen av konsulenter- na vid skogsforskningsinstitutet, vilken kan beräknas ta ett halvt år i anspråk. Det är emellertid önskvärt att fortbild- ning av den skogliga biträdespersona- len kan börja omedelbart. Det synes därför lämpligt att Skogsstyrelsen redan budgetåret 1954/55 erhåller särskilda medel, ett engångsanslag, för att anord- na speciella fortbildningskurser för per- sonal, som inom Skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna och överhuvud- taget inom det mindre skogsbruket sys- selsättas med skogsvårdsfrågor. Ett be- lopp av 40 000 kr. synes erforderligt för att täcka kostnaderna för kurserna ifrå- ga. Fortbildningen bör genomföras i nära samarbete med skogsforsknings— institutet.

Utredningeu föreslår sålunda, att vid Skogsstyrelsen inrättas två befattningar som skogsvårdskonsulenter i lönegrad Ca 29 med uppgift att till personal, verk- sam huvudsakligen inom det mindre skogsbruket, förmedla den skogliga forskningens rön, främst inom föryng- ringsforskningens och produktionsforsk— ningens områden. Vidare hemställes, att medel till belopp av 18 700 kr. ställas till Skogsstyrelsens förfogande för de med nämnda befattningar förenade kost- naderna för resor, traktamenten, publi— kationer in. m. Utredningen föreslår där- jämte, att skogsvårdsstyrelsernas drifts-

medel förstärkas med 38 000 kr. per år för avlöning samt resekostnadsersätt- ning och traktamenten åt föreslagna bi— träden åt skogsvårdskonsulenterna. Ytterligare föreslår utredningen, att Skogsstyrelsen för budgetåret 1954/55 tilldelas ett belopp av 40 000 kr. för an- ordnande av fortbildningskurser för skogsvårdsstyrelsernas, skogsägareför- eningarnas och annan inom det mindre skogsbruket biträdande skoglig personal.

Om bidrag för främjande av vissa skogs- vårdsåtgiirder

De bidrag, som för närvarande utgå

för skogsvårdande ändamål, avse i främ— '

sta rummet skogsvårdsåtgärder på mark, där reproduktionsskyldighet icke kan anses föreligga med mindre än att stats- bidrag utgår, såsom ljunghedar eller gamla betesmarker. Endast i undantags- fal' kan bidrag erhållas för åtgärder, som omfattas av i skogsvårdslagen före- skriven reproduktionsplikt efter avverk- ning. Såsom förut framhållits ge produk— tionsfrämjande åtgärder inom skogsbru- ket resultat först efter lång tid. Den som vidtagit åtgärderna får ofta icke själv se resultatet av desamma. Därför är icke sällan den enskilde skogsägaren mindre intresserad av vidtagande av skogsvårds- åtgärder i den omfattning, som ur all- män synpunkt skulle vara önskvärd. Ut- redningen anser sig dock icke kunna föreslå att statsmakterna bidragsvägen söka uppmuntra till verksamhet av före- varande slag. Utredningen vill med skär- pa understryka, att de redan uppnådda forskningsresultaten vid skogsforsk- ningsinstitutet ge klart vid handen att man genom tidig plantröjning och gall— ring kan producera ekonomiska värden som äro väsentligt större än de som er- hållas i annorlunda skött skog. Även en utfällning där man låter de fällda trä— den kvarligga i skogen är under förut-

sättning att den utföres i rätt tid på längre sikt lönsam. Under sådana för— hållanden synas icke bärande skäl före- ligga för statsmakterna att främja före- varande produktionsfrämjande åtgärder genom ekonomiska bidrag på mark, där reproduktionsskyldighet föreligger.

Skogskontot

Utredningen vill i bidragsl'rågan ytter- ligare framhålla följande. Vid inneva- rande års riksdag har antagits ett för- slag om permanent lagstiftning angå- ende rätt för skogsägare att göra insätt— ning på särskilt Skogskonto i bank. Ge— nom denna lagstiftning synes enligt ut- redningens mening stimulans ha skapats för erforderliga åtgärder på skogsvår- dens område. Lagstiftningens innebörd är i huvudsak följande.

Insättaren erhåller uppskov med taxe- ringen till kommunal och statlig in- komstskatt för den del av inkomsten, som insatts å skogskonto, till det år då uttag från kontot sker. Insättning får ske med högst 60 % av köpeskillingen för rotsåld skog, 40 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Rätten att göra insättning tillkommer fysisk person, oskift dödsbo eller famil- jestiftelse, d. v. s. skattskyldiga vilka äro underkastade progressiv beskattning. Genom att insättaren erhåller uppskov med taxeringen på sätt nämnts åstad- kommes en utjämning i beskattnings- avseende av skogsinkomsterna. Lagstift— ningen ifråga har hälsats med stor till— fredsställelse, enär genom densamma sy- nes i viss mån ha tillgodosetts skogs- vårdens intresse att få återväxtåtgärder utförda. Under lagstiftningsarbetets gång framfördes önskemål, att särskilda föreskrifter rörande användningen av de insatta medlen skulle uppställas.

Bland annat ville man från skogsvår- dande myndigheters sida ha vissa ga- rantier för att medlen komma att an- vändas för skogens vård. Några regler i detta avseende ansågos emellertid icke

böra utfärdas. Från flera håll framhölls nämligen att även utan bindande före- skrifter hade man att vänta att lag- stiftningen ifråga komme att stimulera till skogsvårdande åtgärder.

Sammanfattning

Under senare år ha skogsägare och sågverksägare vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över de alltmer växan- de svårigheterna att finna avsättning för barrklenvirke, lövvirke och sågverksav- fall. Man har framhållit, att det ur skogs- vårdssynpunkt är av utomordentlig vikt att klenved och lövved uttagas ur sko- garna, samt att åtgärder böra vidtagas för att intensifiera forsknings— och för- söksverksamheten rörande användning— en av de nämnda virkessortimenten för olika ändamål. Från sågverkshåll har

påtalats, att stora värden gå till spillo till följd av att sågverksavfallct ej kan avsättas.

Hos Kungl. Maj:t ha skogsägare och sågverksägare hemställt, att statsmakter- na måtte vidta åtgärder för att möjlig- göra en Ökad avsättning av de ifråga- varande virkessortimenten. Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj:t fram- hållit angelägenheten av att de statliga myndigheterna, där så kan ske, utnyttja inhemskt vedbränsle.

Klenvirkestillgångarna och deras betydelse

Barrvirke under 3", lövvirke och såg- verksavfall sammanfattar utredningen under beteckningen klenvirke. Hit räk- nar utredningen också det tekniskt ska- dade barrvirket av grövre dimensioner, som varit föremål för utredningens upp- märksamhet i vissa avseenden.

De möjliga årsverkningarna av barr- virke och lövvirke i vårt land, cirka 45 milj. maf ub., utgöras enligt statens skogsforskningsinstituts beräkningar till 4 milj. m3f av barrvirke under 3” och till 11 milj. m3f av lövvirke. Det tek- niskt skadade barrvirket med en dimen— sion av minst 3” kan uppskattas till ungefär 1 milj. maf ub. Det årligen ut- fallande sågverksavfallet har utredning- en beräknat till omkring 6 milj. möf uh., varav 3,5 milj. maf ribb och bakar, 1,6 milj. mi'f sågspån och 0,9 milj. m3f juste- ringsändar och diverse spill. Härtill komma stora mängder bark.

Klenvirkestillgångarna kunna emeller-

tid icke i sin helhet tillföras industrien eller bränslemarknaden. Virke med en dimension under 2" i topp ställer sig så dyrbart i avverkning och transport, att det icke är realistiskt att räkna med att större mängder sådant virke kunna uttagas. Lövvirkestillgångarna äro delvis belägna på så avlägsna plat— ser, att det icke ur ekonomisk synpunkt är möjligt att utnyttja desamma. Indu- strien saknar i viss omfattning teknisk utrustning för användning av klenvirke. Sågverksindustriens splittring på en mångfald små enheter försvårar i avse- värd grad möjligheterna att tillvarata sågverksavfallct i stora delar av vårt land. Skogens uppdelning i många små lotter medför vissa svårigheter för ett effektivt utnyttjande av skogstillgång- arna.

Det klenvirke, som ur ekonomisk syn- punkt skulle kunna tillföras industrien för förädling, kommer för närvarande

endast i mindre utsträckning till så- dan användning. Detta kommer att bli fallet även om den befintliga massa- industrien allmänt övergår till kontinu- erlig drift. Icke heller som bränsle fin- ner klenvirket avsättning i en omfatt- ning, som under nuvarande förhållan- den skulle vara önskvärd. Enligt ut- redningens beräkningar uppgå dc kvan- titeter klenvirke, som för närvarande icke kunna avsättas, till mellan 7 och 9 milj. mät uh., oräknat stora mängder sågspån och bark samt vissa kvanti- teter tekniskt skadat barrvirke. Av det- ta klenvirke utgöres huvuddelen av löv— virke.

Det är en angelägenhet av utomor-

dentlig vikt att tillvarata klenvirkestill- gångarna i största möjliga utsträckning. Förutsättningar finnas att i väsentlig mån bredda råvarubasen för våra skogs- industrier och utbygga desamma. Vad ett totalt utnyttjande av de klenvirkes- tillgångar, som äro möjliga att tillföra industrien, ekonomiskt skulle betyda för vårt land belyses därav, att de motsvara icke mindre än närmare hälften av mas- saindustriens behov vid intermittent drift och mer än en tredjedel av dess behov vid en allmänt genomförd kon- tinuerlig drift. Härtill kommer den för— månliga verkan i skogsvårdsavsecndc ett ökat utnyttjande av klenved och löv- ved skulle ha.

Använd ningsområden

Möjligheter att utnyttja klenvirke för ett flertal olika ändamål föreligga. En ökad användning inom massaindustrien skulle utan tvivel betyda mest för klen- virkets avsättning. För framställning av halvkemisk massa är klenvirke lämpligt. 't'räavfall av alla slag kan utnyttjas här- för. Veden fordrar icke någon barkning. Av klenvirke kan göras wallboard, spån- plattor och fiberblock. Vidare kan näm- nas träförsoekring. Härutöver finnas andra industriella användningsområden men dessa torde dock vara av mindre betydelse för klenvirkets avsättning.

Klenvirket har hittills haft sin största användning som bränsle. Icke obetyd- liga kvantiteter ha åtgått för fram— ställning av träkol. Både vedbränslet och träkolet trängas emellertid för närvarande tillbaka av importerade bränslen.

Man synes enligt utredningens upp- fattning i första hand böra eftersträva en ökad avsättning av klenvirke för in- dustriella ändamål. En användning som industriell råvara synes ge det bästa ekonomiska utbytet.

Förslag och rekommendationer

En ökad avsättning till skogsindustri— en av klenvirke förutsätter, att man över- vinner dc svårigheter, som äro för han- den vid klenvirkets utnyttjande. Först och främst krävs en utbyggnad av för- ädlingsindustrierna.

Utredningen anser, att det ankommer på skogsägare, sågverksägare och indu- striföretagare att vidta de åtgärder, som

äro erforderliga i förevarande avseende. Statsmakterna böra lämna sin medver- kan till klenvirkets tillvaratagande i första hand genom att stödja forsknings— och försöksverksamhet på de områden, som beröras av ifrågavarande problem.

En rationalisering av klenvedens av- verkning och transport synes vara möj—

lig. Om ökade ekonomiska resurser stäl- las till forskningens förfogande på detta område, skulle förutsättningar skapas för en snabbare rationalisering av driv- ningsarbetet. Särskilt böra transport- problemen ägnas uppmärksamhet. Ut- redningen föreslår en viss utvidgning av avdelningen för arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut. Två ytterligare befattningar, en som försöksledare och en som skogstekniker, böra inrättas. Kostnaderna härför beräknas till ca 45 000 kr. per år.

Verksamheten vid skogsforsknings- institutets avdelning för arbetslära och vid de enskilda skogsarbetsstudieorga- nisationerna synes böra ytterligare sam- ordnas. Särskilt värdefullt vore om forskningsarbetet finge en enhetligare ledning.

För åtkommande av avsides belägna skogstillgångar understryker utredning- en värdet av att allmänna medel jämväl i fortsättningen ställas till förfogande för anläggning av skogsvägar.

I jämförelse med flera andra länder äro järnvägstransporterna av virke i vårt land i förhållande till avverkning- arnas storlek av ringa omfattning. Inom statens järnvägar synes böra undersö- kas, om inte möjligheter finnas att sän— ka frakttaxorna för längre transporter. En koncentration av utlastning och för- bättrade omlastningsmöjligheter samt ett väntat ökat uttag av virke torde ska- pa förutsättningar för en sådan sänk- ning. Längre landtransporter av virke synas om de utföras rationellt kunna ske billigare på järnväg än på annat sätt.

Sågverksindustriens splittring försvå- rar tillvaratagandet av sågverksavfallct. Enligt utredningens uppfattning skulle en koncentration av sågverksindustrien och en nära samverkan mellan denna industri och massaindustrien möjliggöra ett bättre utnyttjande av sågverksavfal-

let. Ett ökat samarbete mellan sågverks- ägarna skulle vara av betydelse vid an- skaffning av utrustning för sågverksav- fallets tillredning och dess transport till industrien. Sågverksägarnas bransch- organisationer torde här ha en stor upp- gift att fylla. En rationalisering av såg- verksindustrien skulle vara av synner- lig vikt i förevarande avseende. Utred- ningen ifrågasätter därför om inte frå- gan om inrättandet av ett rationalise- ringsorgan för sågverksindustrien, var- om utredningen tidigare framlagt för- slag, borde upptas till förnyad pröv— ning av Kungl. Maj:t. Vissa fördelar sy- nas vara förenade med en anknytning av organet till träforskningsinstitutet. Kan detta ej ske, bör frågan om ett fri- stående rationaliseringsorgan prövas på nytt.

Den vetenskapliga forskningen har under senare tid löst många av de pro— blem, som äro förknippade med klen- virkets användning för skilda industri- ella ändamål. Flera användningsområ- den äro dock ännu outforskade. Trä- forskningsinstitntet bör därför ges öka- de resurser för en intensifierad forsk- ning på dessa områden. Utredningen föreslår, att statsmedel ställas till trä- forskningsinstitutets förfogande för in- rättande vid dess trätekniska avdelning dels av en befattning som forskningsin— genjör och teknisk sekreterare i löne- klass 25, dels vid vardera av underav- delningarna för sågverksteknik och för träavfallets nyttiggörande av en befatt- ning som forskningsingenjör, ävenledes i löneklass 25. Kostnaderna härför be- räknas till 50 000 kr. årligen.

Såvitt gäller södra Sverige torde den främsta anledningen till att klenvirket utnyttjas som industriell råvara i för— hållandevis ringa omfattning vara den goda tillgången på barrvirke av grövre dimensioner och skogsindustriens otill-

räckliga kapacitet i vissa områden. Det är därför enligt utredningens mening en angelägenhet av utomordentlig vikt att industrien i de områden, där virkes- överskott finns, utbygges i sådan om-' faltning att både gagnvirket och klen- virket kan i sin helhet tillvaratagas. Detta synes främst böra ske genom en ökning av massaindustriens kapacitet. Industrier för framställning av halvke- misk massa böra anläggas. Utredning- en föreslår, att statsmakterna låta un- dersöka de ekonomiska förutsättning— arna för uppförande av en träsockerin- dustri i landet.

Den erforderliga utbyggnaden av skogsindustrien bör enligt utredningens uppfattning ske i fri konkurrens mellan statliga och enskilda företag. Då många industriföretagare äro tveksamma be- träffande en utbyggnad av sina industri— företag på grund av de svårigheter för råvaruförsörjningen, som äro förbund- na med skogsbrukets splittring på många små enheter, synes en lösning av pro- blemet om klenvedens och lövvedens tillvaratagande delvis vara beroende av ett samarbete mellan skogsägarna och industriföretagarna.

Eftersom en allmän ökning av efter— frågan på massa, papper och papp synes vara att vänta i världen, bedömer ut- redningen möjligheterna att avsätta en ökad produktion av sådana varor som goda.

Så länge skogsindustriens kapacitet är otillräcklig för förädling av allt vir- ke, måste man söka avsätta så mycket klenvirke som möjligt som bränsle.

Under senare år har vedbränslet trängts alltmer tillbaka på bränslemark- naden till följd av konkurrensen från billiga importerade bränslen. Om veden icke helt skall utträngas från markna- den, måste i första hand vedpriserna hållas på samma eller något lägre nivå

än priserna på importerade bränslen. Vid prissättningen av brännveden böra skogsägarna ta hänsyn till i vad mån avverkningsarbetet är en skogsvårds- åtgärd.

Enligt utredningens uppfattning synas skäl icke föreligga för genomförande av en mer eller mindre tvångsmässig eld- ning med ved vid statliga och kommu- nala inrättningar eller en subventione- ring av vedbränslet. Framställda önske- mål om minskning av oljeimporten, be- skattning av oljan och begränsning av antalet vedhandlare genom särskild auktorisation avvisas. En rationell distributions- och för- säljningsorganisation skulle enligt ut- redningens mening främja avsättningen av vedbränsle. En sådan organisation saknas för närvarande. Skall veden icke helt undanträngas på bränslemarknaden under normala tider, måste vedhandeln organiseras så att vedkonsumenternas anspråk på en tillfredsställande service tillgodoses. Lämpligast synes vara om vedproducenterna själva, skogsägare och sågverksägare, ombesörja distributionen och försäljningen av vedbränslet.

Enär vid en avspärrning av importen av fossila bränslen vedbränslet sanno- likt blir det huvudsakliga bränslet, är det ett beredskapsintresse av framträ- dande art att under normala tider ved- eldning bedrives i så stor utsträckning som möjligt, särskilt vid allmänna in- rättningar av olika slag samt vid indu- striella anläggningar i skilda delar av landet. Därmed kan kunskap om ved- eldningens problem vidmakthållas, öka— de erfarenheter vinnas, nya konstruk- tioner av maskiner, transportredskap och eldningsanordningar framkomma. Genom samarbete mellan statliga myn- digheter, skogsägareföreningar, sågver- kens branschorganisationer och bostads- företag bör det vara möjligt att få till stånd en beredskapseldning av betydan-

de omfattning, som kan ge värdefulla erfarenheter. Av särskild betydelse är att möjligheterna att elda på ett effek- tivare sätt än hittills undersökas. Utred- ningen har därför i annat sammanhang föreslagit anordnandet av viss försöks- eldning med flis. Fliseldningen synes innebära det mest rationella utnyttjan- det av veden som bränsle.

Utredningen föreslår, att nämnden för ekonomisk försvarsbered- skap inrättas en särskild befattning för frågor rörande beredskap på vedeld— ningens område samt att riksnämnden erhåller ett engångsanslag om 75 000 kr. för särskild upplysningsverksamhet i frågor rörande vedeldning.

vid riks—

Förut har framhållits, att stora svårig- heter föreligga att utnyttja klenved. Vir- ke under 2” synes på grund av de höga kostnaderna för avverkning och trans- port knappast bli möjligt att tillvarata i någon större omfattning. Synnerliga skäl föreligga därför enligt utredningens uppfattning att ansträngningar göras för att genom lämpliga skogsvårdsåtgärder uppnå en minskning av det framtida klenvedsutfallet.

I hög grad beror det nuvarande stora utfallet av klenved på eftersatta röjning- ar och gallringar. Tidigt utförd röjning är enligt vad produktionsforskningen visat i regel en i sig självt ekonomiskt lönande skogsvårdsåtgärd. På grund av den långa tidrymd, som förflyter mellan vidtagandet av en åtgärd av nu nämnd art och till dess resultatet av densam- ma slutligt visar sig, är det knappast möjligt för den enskilde skogsmannen att själv förvissa sig om den vidtagna åtgärdens riktighet. Överhuvudtaget kan han knappast av egen erfarenhet ernå säker kunskap om det lämpligaste sättet för skogens skötsel. Det är därför av synnerlig betydelse att åtgärder vidtagas så att de resultat, som uppnås inom den.

skogsvetenskapliga forskningen på olika områden, så snabbt som möjligt delges skogsägarna.

Värdet av plantröjning är otillräck- ligt känt. De resurser, som för när- varande stå till buds för forskningen på detta område äro enligt utredningens mening otillräckliga. Utredningen före- slår därför, att statsmakterna utöver ti- digare anslag ställa ytterligare medel till statens skogsforskningsinstituts för- fogande för undersökningar angående plantskogsröjning under femårsperio- den 1954—1958. Enligt företagen un- dersökning erfordras för att täcka kost- naderna för arvode till en särskild he- fattuingshavare inom förevarande om- råde och övriga utgifter för denna ut- vidgade forskningsverksamhet under nämnda tidsperiod ca 145 000 kr. Beträffande den praktiska tillämp- ningen av de resultat, som uppnåtts vid skogsforskningsinstitutet, har utred- ningen konstaterat, att storskogsbruket i regel snabbare och i högre grad än hon- deskogsbruket kunnat tillgodogöra sig vad som meddelats. Enligt utredningens uppfattning skulle ett snabbt förmed- lande av vetenskapliga forskningsre- sultat ha en stor betydelse för det prak— tiska handlandet. Så torde vara fallet även då det gäller de för klenvirkestill— gångarna mer på kort sikt betydelse- fulla frågorna angående beståndsvård och Skogshushållning. Utredningen fö- reslår därför, att vid Skogsstyrelsen inrättas två befattningar som skogs- vårdskonsulenter i lönegrad Ca 29 med uppgift att till personal, verksam hu- vudsakligen inom bondeskogsbruket, förmedla den skogliga forskningens rön, främst på föryngringsforskningens och produktionsforskningens områden. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 40 300 kr. per år. Vidare föreslår ut— redningen att medel till belopp av 18700 kr. årligen ställas till Skogssty-

relsens förfogande för vissa med nämn- da befattningar förenade kostnader. Ut- redningen föreslår vidare, att skogs- vårdsstyrelsernas driftsmedel förstärkas med 38 000 kr. per år för avlöning till föreslagna biträden åt skogsvårdskon- sulenterna samt för täckande av kost- nader för resor och traktamenten. Då det är önskvärt, att en fortbildning av

den skogliga biträdespersonalen kan börja omedelbart, hemställer utredning- en slutligen att Skogsstyrelsen för bud- getåret 1954/55 tilldelas ett belopp av 40 000 kr. för anordnande av fortbild- ningskurser för skogsvårdsstyrelsernas, skogsägareföreningarnas och annan inom det mindre skogsbruket biträdan- de skoglig personal.

Särskilt yttrande av herrar Edströmiocthlhammar

I detta betänkande ha svårigheterna att lösa klenvirkesfrågan angivits bl. a. bero på skogsbrukets nuvarande struk- tur med den splittring i mindre lotter, som i stora delar av landet är utmär- kande för bondeskogsbruket. Därvid ha i betydelsefulla sammanhang gjorts uttalanden om verkningarna av denna skogsbrukets splittring så allmänt håll- na, att de lätt kunna tolkas och åbero— pas som utredningens omdömen om bondeskogsbrukets mindre lämplighet överhuvudtaget som ekonomisk drifts— form. Eftersom utredningen icke haft uppdrag att syssla med berörda för- hållanden och icke heller haft stöd av vederhäftiga undersökningar om hon- deskogsbrukets mer eller mindre ratio- nella bedrivande, dess lämpliga avväg- ning och dess framtidsmöjligheter, sy- nes framställningen ha bort göras mera försiktig i berörda avseenden.

. I sak vilja vi endast framhålla, att i samma mån som avsättningsmöjligheter

kunna skapas för allt tekniskt och eko- nomiskt användbart virke, främst i en utbyggd massaindustri svarande mot våra råvarutillgångar, kommer den kle- nare delen av virkesskörden att tagas ut i naturligt samband med det hittills användbara gagnvirket och på vanligt sätt tillföras industrien ifråga. Under sådana förutsättningar synes det finnas anledning antaga att den hittills gynn- samma försörjningen för våra skogs- industrier med virke, till stor del från det splittrade bondeskogsbruket, icke skall försämras i praktiken, om virkes- fångsten från samma skogar utökas med virke av klenare dimensioner utan tvärtom. Enligt vårt förmenande inne- håller därför påståendet om de särskilda svårigheterna för klenvirkets tillgodo— görande från det mindre skogsbruket icke det berättigande, som utredningen i olika, upprepade sammanhang tillmätt detsamma.

Särskilt yttrande av herrar Danielsson, Franzén, Heijne

och Holgersson

Utredningen framhåller att splittring- en inom skogsbruket och sågverksrörel- sen i södra Sverige skapar svårigheter för ett industriellt utnyttjande av klen- virket, och understryker att en kon- centration inom sågverksindustrien bör eftersträvas. Efter att ha diskuterat oli- ka användningsområden för klenvirket, kommer utredningen fram till, att detta virke kan finna sin lämpligaste använd-

ning som råvara för cellulosaframställ- ning. Som en konsekvens härav fram- håller utredningen, att cellulosaindu- striens kapacitet i södra Sverige, som nu är otillräcklig för att taga hand om dessa råvarukvantiteter, måste utökas. Detta framstår såsom än mera motiverat då utredningen i sitt tidigare betänkan- de »Barrskogstillgångarna och skogs- industriens råvaruförsörjning» påvisar

att tillgången på gagnvirke i landets södra delar redan den motiverar en utbyggnad av skogsindustrien. Denna utbyggnad bör enligt utredningens me- ning ske i fri konkurrens mellan statliga och enskilda företag, och vi utgå ifrån att i orden »fri konkurrens» ligger att utbyggnaden bör ske på i övrigt lika villkor.

Utredningen nöjer sig med att kon- statera att en utbyggnad av cellulosa- industrien är nödvändig men diskute— rar inga andra förutsättningar härför än tillgången på råvaran.

Det bör dock närmare undersökas vad som kan göras för att snabbt befordra en ökning på frivillig våg av cellulosa- industriens kapacitet i södra Sverige. Det måste finnas någon anledning till varför denna icke hållit takt med råva- rutillgången såsom förhållandet är i övriga delar av landet. Om man under- söker skogsbrukets struktur i landets olika delar, finner man att i stort sett norr om linjen Göteborg—Stockholm, där industrien är högst utvecklad, är också skogen i betydligt mindre grad splittrad än söder därom. Norr om den- na linje är staten stor skogsägare lik- som skogsindustribolagen äga betydan- de skogsarealer. Bondeskogen är mind- re splittrad och transportlederna, flott- lcdcrna, bidraga till att hålla samman det avverkade virket oaktat det kom- mer från flera ägare. Söder om denna linje äro såväl staten som skogsindu- stribolagen tämligen små skogsägare och bondeskogen i hög grad splittrad. Allmännings- och godsskogar, som här förekomma i större utsträckning än norrut, förändra ej bildens karaktär. Transportväsendet bidrager ej heller till att här hålla samman virket.

De ökade skogstillgångarna i södra Sverige i förhållande till behovet, för- orsakade av bättre skogsvård, minskad betesgång, minskad lokal förbrukning, kvarhållande av äldre bestånd o. s. v., ha kommit till synes först under de se- naste årtiondena. Även om man anser att skogsindustrien ej haft tillräcklig tid att anpassa sig, kommer man dock icke förbi den uppfattningen, att skogs- brukets struktur har ett dominerande inflytande för skogsindustriens utveck- ling. Det är helt naturligt att stora svå- righeter föreligga att åstadkomma så kapitalkrävande anläggningar som en cellulosaindustri eller ett storsågverk utgöra, om ingen rimlig garanti finnes för att erhålla råvara så att produktio- nen kan upprätthållas såväl när tiderna äro goda som dåliga. Den bästa garan— tien härför är helt naturligt, att skogs— industriföretagen hämta en skälig kvan— titet råvara från egna skogar.

Nu gällande lagstiftning rörande för- värv av skogsegendomar lägger hinder i vägen för en sådan utveckling till men framförallt för den sydsvenska skogs- industrien.

En ändring av de lagar, som reglera förvärv av skogsegendomar, så att skogsindustrien beredes möjlighet att på lika villkor förvärva skogsmark, skulle öppna vägen för en koncentration inom skogsbruket och skogsindustrien i södra Sverige, befordra en önskvärd integra— tion samt skapa förutsättningar för ett storskogsbruk till båtnad för skogsvår- den. Därmed skulle enligt vår mening grunden vara lagd för att på frivillig väg snabbt få till stånd de betydande in- vesteringar, som erfordras för att nyt- tiggöra redan nu tillgängliga råvaru— kvantiteter.