SOU 1955:49

Värme- och sanitetsbranschen : en ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn till distributionsproblemen

N 4-0 (;(

oå (—

- Cija,

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:49

Socialdepartementet

VÄRME- OCH SANITETS BRANSCHEN

En ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn

till distributionsproblemen

PÅ BYGGNADSMATERIALUTREDNINGENS UPPDRAG UTFÖRD AV

PER HOLM

Stockholm 1955

UIQ!»

IO.

12. 13.

14. 15. 16. 18. 19. 20.

2I. 22.

23.

24.

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk förteckning

Lag om jorbrukskasserörelsen m. rn. Kihlström 160 8. Jo. Stöd åt den nindre och medelstora tkeppdarten. Idun. 280 |. H. 0. 4. Nordisa post- och teleuxor. Idun. 37 s. U. . Prissättningo på jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 101 3.

Jo. . Vattenvårdn. Hcggström. 133 1. Jo. . Det mindroordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsam-

het. Berlinga Boktryckeriet, Lund. 402 !. Jo. Tvätt. Kihlzröm. 368 |. S. . Frågan om :atsinlösen av stamaktierna i LKAB. Marcus. 181 !. Fl Vidlyitiga rttegångar. Norstedt. 72 :. Ju. . Psykologisk-tbildning och forskning. Idun. 324 1. E.

Rationaliseng av sjukhusdril'ten. Kihlström. 283 :. I. Utlandstraraktionerna och den svenska ekonomin. Av B. Me- telius. Idun 245 s. Fi. Yrke-skolans handelsundervisning m. m. Marcus. 489 s. E. Detaljdistriutörerna samt deras råkrnltkostnader och priser vid distribuon av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. Kihlstsm. 47 s. K. Pris och prltation i handeln. Idun. 478 :. H. . Sekretelsen-id Förundersökning i brottmål. Kihlström. 92 |. I.

Undersöknigar rörande rmå avlopporeningunlaggnmgar. Victor Peta—son. 105 s. 1. Administravt rättsskydd. Kihlström. 104 s. Ju. Det döva bmets språk- och talutveckling. Idun. 88 s., 2 pl. E. Tekniska sklutbildningen. Idun. 392 1. E. Detaljdistriutörema samt deras råkraltkonnader och priler vid distributiomv elektrisk kraft. Västernorrlands, Jlmtlands och Våsterbottes lan. Kihlström. 60 s. K. Busslinjeutrdningen. 2. Betänkande rörande översyn av vissa bestämmelsr i 1940 års Förordning angående yrkesmässig auto- mobiltratikn. m. jämte Förslag till lag angående företag, som driva yrkeslässig trafik med omnibus. Katalog och Tidskrifts- tryck. 142 sx. Ny batsgerila. Arbetstidsutredningens betänkande. 6. Beckman. 98 s. .

25. 26. 27.

28. 29. 30. 31.

32. 33- 34- 35- 36.

87— 38.

39- 4.0. 41.

42. 43»

44-

Finanspolitikens ekonomiska teori. Av B. Hansen. Almqvist & Wiksell, Upplala. 403 s. Fl. Fly: d;. v ' ' 216 s., 5 kartor. Jo. Förslag till ny förordning om erklnda arbetslöshet-kassor m. 111. Norstedt. 264 s. 8. Samlingslokaler. Beckman. 190 s., 14 s. pl. S. Samhället och barnfamiljerna. Idun. 294 |. S. Tjänsteboatåder. Idun. 266 3. G. _ Skolvåsendets lokala och regionaln ledning samt lårartillsätt- ningen. Kihlström. 582 s., 3 kartor. E. Allmän pensionsförsikring. Norstedt. VIII, 476 |. K. Nordiska vägtmlikbestämmelser m. m. Idun. 155 s., 3 s. pl. U. Arhetskraltsbehovet inom oB'entlig verksamhet. Idun. 266 5. S. Hyreercgleringens nwockling m. m. Gummason. 165 :. Ju. Lag angående jordfästning och gravsättning m. m. Idun. 32 s. J 11. Utredningshem. Beckman. 126 |. S. Tobakshandelsregleringen. Katalog och Tidskriftstryck. 194. s. Fl. Statsstöd för samlingslokaler. Idun. 128 |. S. leongplanens fullföljande. Kihlström. 112 s. Ju. Arbetarskyddsstyrelsen och yrketinspektionen. Kihlström. 172 &. S. Luttfartslag. Norstedt. 238 s. Ju.

Om riksbankens sedelutgiivningsrååt ochG där?:d samman- hängande penningpolitiska ragor. nn. 1 os. . Betänkande med Fönlag till låkemedelsförordning. Victor Petter-Ion. 496 s. I.

45. Konkurrens och priser. Marcus. 219 s. H. 46. Besittningsskydd lör hyresgäst. Idun. 21 s. Ju.

47. Ky-' "* ' grum" " *"” '- * m. m. Kihlström. 322 1. E.

48. Nya skatteskalor. Idun. 130 :. Fi.

49 - Vårme- och sanitetsbranschen. Av P. Holm. Victor Petterson. 344 :. S.

Aum. Om sä:kild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra hegynnelsebokstäverna till det depar- tement, under vlket utredningen avgivits, t. ex. E. =- ecklesiastikdepartementet, Jo. =- jordbruksdepartementet.

Sacialdepartementet

VÄRME- OCH SANITETS BRANSCHEN

En ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn

till distributionsproblemen

PÅ BYGGNADSMATERIALUTREDNINGENS

UPPDRAG UTFÖRD AV

PER HOLM

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI A KTIEBOLAG

STOCKHOLM 1955

vi”. :.,"

%li—il fil ,,,]?-

.rY"

'» , Arn-.,å

Innehållsförtcckning

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet ............. 7 Skrivelse till Byggnadsmaterialutredningen ...................................... 9 Kap. 1.

Undersökningens omfattning och inriktning ................................... 11

Kap. 2.

Värme- och sanitetsbranschen —— en översikt .................................. 18 Antal företag och produktionsvärde ........................................ 18 VVS-installationer i bostadshus. — Några kostnadsuppgifter ................... 22 Vilka varuslag ingår i en VVS-installation? ................................. 23

Kap. 3.

Branschstrukturen —— Produktionen .......................................... 28 Marknadsstrukturen — en översikt ......................................... 28 Radiatorer ............................................................. 31 Stålrör och stålrördelar ................................................... 35 Gjutna rör och rördelar .................................................. 38 Aducerade rördelar ...................................................... 41 Värmepannor ........................................................... 42

Gjutna värmepannor ................................................... 44 Smidda värmepannor .................................................. 44 Antalet tillverkade gjutna och smidda pannor ............................. 45 Badkar ................................................................. 45 Sanitetsporslin .......................................................... 48 Armatur ............................................................... 49 Kap. 4.

Branschstrukturen — Grosshandeln .......................................... 52 Inledning .............................................................. 52 Antal företag, antal anställda och omsättning ................................ 53 Lokalisering och marknad ................................................ 55 Företagens ålder ........................................................ 58 Antal anställda och omsättning åren 1938—1950 ............................. 59 Omsättningen per anställd inom de olika företagen 1948—1950 ................ 65 Lagerförsäljningen ....................................................... 66 Säsongvariationer inom försäljningen ....................................... 69 Importen ............................................................... 70 Sortiment .............................................................. 70 Kundstrukturen ......................................................... 73

Antal kunder, leverantörer och expeditioner ................................. 75

Några sammanfattande synpunkter ........................................ 76 Konkurrensbegränsande avtal ............................................. ' 80 Kap. 5.

Branschstrukturen — Installatörerna ......................................... 81 Inledning .............................................................. 81 Organisationer .......................................................... 82 Antal produktionsenheter, antal anställda och produktionsvärde ................ 1 82 Lager .................................................................. 87 Konkurrensbegränsande avtal ............................................. 88

Kap. 6.

Integration och företagskontakter inom VVS-branschen ......................... v 90 Större företag eller organisationer med intressen i VVS-branschen .............. » 91 Integration mellan företag inom VVS-branschen ............................. , 93 Företagskontakter inom VVS—branschen .................................... - 94 Vertikala konkurrensbegränsande avtal ..................................... - 94

Kap. 7.

Avsättningsmarknadens omfattning och struktur ............................... 95 Den allmänna marknadsutvecklingen ....................................... 95 Avsättningsmarknadens omfattning och geografiska fördelning ................. 98 Den framtida efterfrågan på. branschens produkter — några siffror .............. 1 101

Kap. 8.

Priser och prispolitik 1938—1954 ............................................ 1 107 Prismaterialet ........................................................... 1 107 Prisutvecklingen 1938—1954, en översikt .................................... 1 108 Prisutvecklingen för olika varuslag ......................................... 1 1 13

Radiatorer ........................................................... 1 1 14 Värmepannor ......................................................... 1 1 15 Stålrör ............................................................... 1 1 16 Aducerade rördelar .................................................... 1 1 1 7 Gjutna rör ........................................................... 1 1 17 Sanitetsporslin ........................................................ 1 1 1 9 Badkar ............................................................... 1 120 Grossisternas inköps- och försäljningspriser .................................. 1 121 Priser till olika konsumentgrupper ......................................... 1 125 Avslutande synpunkter ................................................... 1 126 Kap. 9.

Distributionsvägar och—distributionskostnader — en teoretisk analys ............... 1 128 Problemet .............................................................. 1 128 Distributiva funktioner i olika distributionsled ............................... 1 130 Sambandet mellan kostnader och distribuerad varukvantitet .................. 1 132

Försäljning respektive inköp ............................................. 1 132 Lagring .............................................................. I 137 Hantering ............................................................ 1 140 Några slutsatser rörande inköps- och lagerkostnader ........................ 1 142 Transporter .......................................................... 1 145 Distributionskostnader vid olika distributionsvägar — några modellexempel ...... 1 149

Inledande synpunkter .................................................. 1 1 49

Förutsättningarna för kalkylerna ......................................... 152 Kostnaderna vid olika distributionsvägar .................................. 157

En översikt av kalkylresultatet ......................................... 157 Samtliga funktioner — en jämförelse ................................... 162 Kostnaderna för olika distributionsled .................................. 163 Detaljanalys för olika funktioner ....................................... 165 Avslutande synpunkter ................................................... 1 70

Kap. 10.

Distributionsvägar — Leveransernas storlek och sammansättning — En empirisk analys 1 73

Använda distributionsvägar — en översikt ................................... 173 Distributionsvägen över grossist .......................................... 174 Distributionsvägarna via installatör till byggnadsplatsen ..................... 177 Leveransvägar och leveransernas struktur vid ett bostadsbygge ................. 180 Rörgrosshandeln; ordernas storlek och sammansättning — resultat från en stick- provsundersökning ....................................................... 192 Expeditionernas storlek ................................................. 193 Expeditionernas sammansättning av varor och artiklar ...................... 197 Marknadsargument för val av distributionsvägar ............................. 201 Försäljning över grossist ................................................ 201 Leveransvägar ........................................................ 203 Distributionsvägarnas bundenhet ........................................ 207

Kap. 1 1.

Distributionskostnader ..................................................... 209 Kostnadsanalysens omfattning ............................................. 209 Prestationsbegreppet vid distributionskostnadsanalyser ........................ 2 10 Grossisternas kostnader ................................................... 212

Ett grossistföretags kostnader — ett exempel ............................... 212 Kostnadsbegreppet .................................................. 2 1 3 Kostnader och omsättning ............................................ 213 Kostnadsslag ........................................................ 2 14 Kostnaderna fördelade på funktioner ................................... 215

Omsättning, bruttointäkt, kostnader och rörelseresultat — några synpunkter på grossistföretagens ekonomi under åren 1937—1951 ......................... 217 Bruttointäkt, kostnader och bruttoöverskott ............................. 217 Omsättning samt vissa redovisade kostnader åren 1950 och 1951 ........... 222

' Det ekonomiska resultatet inom rörgrosshandeln åren 1937—1950 ........... 226 Sammanfattande synpunkter .......................................... 232 Expeditionernas storlek och grossistföretagets kostnader ..................... 232 Fabrikantens distributionskostnader — ett exempel ........................... 234. Försäljningskostnader .................................................. 235 Kostnader för lager, expedition och transporter ............................ 237 Fabrikantens totala distributionskostnader ................................. 238 Installatörernas distributionskostnader ...................................... 239 Distributionskostnaderna totalt inom olika led och för olika distributiva funktioner . . 241

Kap. 12. , Transportkostnader samt lokalisering av produktionsenheter och lager ............. 244 l Allmänna synpunkter .................................................... 244. ] NIarknad och transportkostnader för radiatorer 1938 och 1948 ................. 245 4 Undersökningens uppläggning och omfattning ............................. 245

Fabrikernas läge och storlek 1938 och 1948 ................................ 245 Avsättningsmarknaden 1948 ............................................. 245 Fabrikernas avsättningsområden ......................................... 247 Varifrån tar olika landsdelar sina radiatorer? .............................. 247 Transportkostnader och marknadsuppdelning. Kalkylmetod ................. 249 Alternativ för marknadsuppdelning och produktionsvolym ................... 250 Transportkostnaderna enligt de tre alternativen ............................ 253 Transportkostnader samt lokalisering av ett varierande antal produktionsenheter under olika förutsättningar rörande avsättningsmarknadens storlek .............. 254 Kap. 13.

Synpunkter och rekommendationer .......................................... 263 Kan distributionskostnaderna sänkas? ...................................... 263 Distributionsproblem, som utredningen aktualiserat .......................... 264

Oekonomisk orderstruktur .............................................. 264 Installatörernas planering bristfällig ...................................... 265 Prispolitiken hos fabrikanter och grossister: otillräcklig prisdifferentiering ...... 265 Distributionsvägarnas bundenhet ........................................ 266 Lagrens lokalisering och utrustning ...................................... 266 Standardisering — förpackningar ........................................ 267 Rekommendationer ...................................................... 267

Undersökningar av kostnaderna i olika led ................................ 268 Ny prispolitik — prisdifferentiering och ökad frihet att välja leveransväg ........ 269 Lagren: lokalisering — storlek — utrustning ............................... 272 Standardisering — enhetsförpackningar ................................... 274 Installatörernas planering —Vad betyder rationaliseringen av byggnadsplatsen för rationaliseringen av distributionen ....................................... 275 Är samköp en utväg att minska materialkostnaderna? ....................... 276 Övriga problem, som aktualiserats av utredningen ........................... 278

Marginaler och vinster inom rörgrosshandeln .............................. 278 De många små installationsföretagen ..................................... 279 Säsongutjämningen .................................................... 280 Installatörernas kalkyleringsprinciper ..................................... 280

Utvecklingstendenser — Avslutande anmärkningar ........................... 281

Bilagor:

Bilaga till kapitel 1 Förteckning över varugrupper och varuslag ................... 285

kapitel 4 Frågeformulär för grosshandeln med värme- och sanitetsartiklar. . 290 kapitel 7 Beräkning av bostadsbeståndets utrustningsstandard 1950 ....... 298 kapitel 8 Prisuppgifter för olika varuslag. Tabeller ...................... 299 kapitel 9 Distributionskostnadskalkyler. Tabeller ....................... 317 kapitel 10 Kod för gruppering av varuslag ............................ 329 kapitel 10 Detaljredovisning av leveranser till ett bostadsbygge. Tabell B 10/2 330 kapitel 1 1 Procentuell fördelning av kostnaderna på kostnadsställen ........ 333 kapitel 12 Radiatorkonventionens leveranser. Tabell B 12/1 .............. 334

Tabellförteckning ............................................................ 33 5

Förklaring av i tabellerna använda tecken ....................................... 339

Bildförteckning .............................................................. 340

Litteraturförteckning ......................................................... 343

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Saeialde/Jartementet

Byggnadsmaterialutredningen får härmed till Herr Statsrådet överlämna en av 61. lic. Per Holm för utredningens räkning utförd undersökning rörande värme- och sanitetsbranschens ekonomiska struktur med särskild hänsyn till distributionsproblemen.

Undersökningen överlämnades i preliminärt skick till utredningen redan hösten 1953 och låg till grund för ett antal diskussioner samma år mellan utred— ningen och representanter för branschens grossister och installatörer samt för rörarbetarna och Vissa byggherrar.

Utredningen erinrar om att på dess hemställan monopolutredningsbyrån inom kommerskollegium har undersökt förekomsten av konkurrensbegrän- sande samverkan inom branschen och publicerat följande redogörelser: Radia- torkonventionen (Kartellregistret 1951: 7—8), Diskbänksfabrikantföreningen (Kartellregistret 1953: 5—6) och Svenska Rörgrossistföreningen (Näringsfri- hetsfrågor 1955: 4).

Utredningens eget ställningstagande till förhållandena inom värme- och sanitetsbranschcn med ledning av Holms och monopolutredningsbyråns under- sökningar skulle ha redovisats i det av utredningen planerade slutbetänkandet. Så kommer emellertid icke att ske, enär utredningen under år 1954 erhöll departementschefens föreläggande att icke upptaga de därmed förbundna arbetsuppgifterna. Mot utredningens beslut att av anfört skäl icke fullfölja sina arbetsuppgifter har ledamoten herr Persson reserverat sig. Herr Persson har ansett, att utredningen hade bort göra framställning till departements- chefen om att erhålla tillräckliga medel för utredningsuppdragets slutförande.

Stockholm den 13 december 1955.

RICHARD STERNER

LAUR FRANZON HJALMAR OLSON IVAR OLSSON SET PERSSON ERIK WIHLBORG B. lv . ÅKERMAN

/ just Gustavsson /

W ' " ' éE-J' ”ARE ,.1'11'1 .. .

| ”5.112 .,1. .. ,|..,|||.,'E r'.,'.'..' ,,||...

|,1'3'.r..._..'.|1.,'_,.,., ' "-"1'- '111' .'"- g...,

-.|.I 'Nl".'.' .. —.||'..'. .. ,||,| —.|"1||'|'||||,|| ||| .||1|"|'1|-1|'.j.' _.

.. ...—...a... . |||||||| || "Fä" || || |1-1|.;| . ' l _ ' | |__| | _ | .. _ |... ..

"15535qu 11"... ' ' ,l. |.|,||||=| . ||

f',,1'*.f, » .. . 751..'..'.".";"..' . | " . .. |...|,|_,||, _ |_ _ '- '"1"'1T. | " ": | |, . Pläffqllä' E&Qll"#ä,'11-,"p'. ftw./i:.1"'r1.1...; .' ijfw; '|.'_|'|.f'5.|.| . : 41' . .". . ww, ' '

, .ul

||||||£Jl %” "off/w ' .? ,,3'|'J"|'lä.."','l "';|'— . . . ,||—' 1- 11 "2111;:',4[,1.'."i.ål,|v|$j"vfå " .*frånååt'uu. lä..., " _ 135.555, | hårt-lim.. ,.1110'11511 ||:1|||,| h'u' .-..gs.1,.,w1 mmm || jssapmledllrt'l lfflltf" till-Älta... ?. 41,15, ',: 1_..,'1'1&J[|'Ha,"'..i g,, ,f'1r,':',,,,._.i- ,'.. 19, tl. vii—' hägn.—P, .. 'I.” _ ,... ,,,. .- ..., 3... ,. 11. : 41- a

' _ HM' —'l'|'_.", ;|,-, J|'f#-"' ',.|'_'|.'?._.,,,1,, ""'-'.». "' ätlig—";) J"”ällhu m Nil J'Oj'l'n'lf'l':

_ .| ._ 1-1 . .|, ' _ . ||

li#n'åi. m.fl-his? .. .1111143'll111w ».."':' .%"Ö-fl '. '"'5'5' "" ""' ||:|| V." '4 |1_;1 | »" .”. _.1-1 ':':51'1311'1115'W '.': ,

, """ "' .'—'...' ..'.."'- -. u .. » "' 11: J 0|1.F|'.|J||_&|14l1|,|,|l[frlil '$,ff.11_l|2.1.|"",1l_.|w| li. f||'|ff.1.|| li,-Fl .||1.l' l;*;|' |? .|. . ..'1.|_1.5|1,

*. IJ * _ _ ' '” . 31.151...me .. ...,...Wm. 1711":

_1.1177'11"fq" '$. ll'lww. 71,1" '? [Luft, ,1_Q"l'..'.'|.1r'f4u' ”11.1..1. F NH... ':J_E| |"?th ..,..,.',,'. . , 11- .. -

2.131,” ,|_'|||'| -'.|ll|.'.|'1'*|.,5,' "Pi", in”... ||'1_||_1'|'.|J'1'_1..|_ '|.E_|.'..',',,L1»*(.t,ml1|y£1_£; .FA' ,PM' "vägg.-M. ||1|'[,Qj'”:||r'| ' lFl 'å'—LHWUWMH,m,.mug-mi111574;-.-,-l'-l..1'f"-'—|l'_'.'c'."11l'1i1""""'u"f>= .. 1:01. wti, minut./l

"'_'1 ,|_L||,,||_.||||| ,|| | || _|.— 1.31. N'" _'.-,-'||"J|,111'1|# '.,"|.1E,11"i1,* ._|,,,_||.._,||| ,,.., |'.|.||.,'|.. .uin.| ”| . 'tlin'réå'l'i' 1' ',ri'ig'rT ".' lll'". ' i""'f|i" '.'_1,||" ||J'l', ll—QT'tai-b 'L'ikliu.) '

r.: 13.1, x...." T'" ,'.1, 1.1" . '. .. .' ' " '1' _ _ _| |.| ||| '#'I'ltf'ånld'w' . t...,rw. 11.431". . EMM.; ";-'å': H'MÅ'E'WM” "1.1 ?,, ”".) i,! nu...... ' JJ” _äeq-,'l'"v 1!JF"'5F1..1£'11'1 '|1'Ji ' . ,- ".£|.1-'.1'-'ff11' ,. '|'1'1',_'1 . Malå-"flå”

,'L'qln'

stammarna./,'., mE' nytta...... larmat-Hc- . ' ,'.E'C'l' ".,' J-lljlt' 155551? . hf'vrn'"! " nämnlluiqsp '

1 1 " | | || | .1 | |, . |. ' J'JJ ll. -' ”"fi'ä'l'å'ä'gåm" .'_# "i",", 55; . | 13% .,'?" .. ...: "äL' ':'i'ul *: #1". .1. _..1'. ' ." ' '- ,: ,. ;")l ÄL-1M|lf!*_ "'# i.. m .. '.f'l- h_f 3.1 | , - '|'

."..1,,'1';,tvs|..l|".,, ...ti ,.f'

###—it:"- H?! 111. stt—51.118: ' pmms raka...—.?

. .11 .. .1 91" |:. | .

Il; , _ 'I ,I i ! lll * |. .. ll' . , .1 . " IJ ll

Till

Byggnadsmaterial utredningen

Byggnadsmaterialutredningen har uppdragit åt mig att undersöka produktion och distribution av de byggnadsmaterial, som användes vid installationer av vatten-, värme- och sanitetsanläggningar i byggnader. Efter slutfört arbete får jag härmed överlämna föreliggande redogörelse.

Arbetet, som utförts på deltid, har varit oväntat tidskrävande. Under arbetets gång har emellertid utredningsresultaten fortlöpande delgivits byggnadsmaterialutred- ningen i form av muntliga föredragningar och skriftliga promemorior. Olika delav- snitt, exempelvis den i kapitel 4 redovisade undersökningen av rörgrosshandeln, har även under hand delgivits representanter för berörda grenar av branschen. Insam— lingen av materialet var i huvudsak avslutat 1952, varefter en redogörelse utarbe- tades och överlämnades till byggnadsmaterialutredningen i stencil ioktober 1953. Utredningsresultaten diskuterades av byggnadsmaterialutredningen vid samman- träden i december 1953 med olika representanter för branschen. I den nu tryckta redogörelsen har, där så utan större omarbetningar kunnat ske, officiella statistiska data publicerade efter 1953 medtagits. Kapitel 13 har överarbetats med ledning av de synpunkter som framkom vid ovannämnda sammanträde inför utredningen. I öv- rigt har i 19 5 3 års redogörelse endast företagits en språklig överarbetning av texten.

I samråd med byggnadsmaterialutredningen har utredningens tyngdpunkt förlagts till distributionsproblemen. Härav följer att en likformig och fullständig kartläggning av hela det problemkomplex som berör produktion, distribution och installation av de studerade byggnadsmaterialen icke utförts. Detta hade dessutom varit en för stor arbetsuppgift för en man. Den genomförda begränsningen av undersökningen kan naturligtvis diskuteras. Syftet har emellertid varit att på några punkter utöver all- männa synpunkter nå fram till ett sakmaterial, som kan ligga till grund för konkreta rationaliseringsåtgärder. Enligt givna direktiv har det emellertid icke varit min upp- gift att framlägga några konkreta förslag. Denna uppgift åligger byggnadsmaterial- utredningen. De synpunkter som framföres i kapitel 13 har emellertid icke samma objektiva karaktär som jag hoppas präglar framställningen i övriga kapitel. Jag har ansett det lämpligt att där som underlag för utredningens ställningstagande fram- lägga några personliga värderingar och rekommendationer. Trots detta kanske det för många läsare kan synas som om de praktiska förslag, vari utredningen utmynnar, är alltför allmänna och fåtaliga. Det bör då erinras om att det största värdet av en ut- redning av detta slag ligger i de synpunkter och impulser den kan ge den stora grupp intresserade fackmän, som dagligen brottas med bransch ens rationaliseringsproblem.

De kan ha en helt annan uppfattning än utredningsmannen om hur problemen bör lösas. Men om utredningen ger dessa av löpande arbete hårt trängda män tillfälle till överblick, eftertanke och omprövning, nås sannolikt på kort tid större insatser och större förändringar än någon statlig utredning skulle kunna åstadkomma under åra— tals arbete. Det är min förhoppning att min utredning i denna mening skall ge frukt— bara resultat.

Vid utarbetandet av utredningen har jag haft ett fortlöpande samarbete med kom— merskollegii monopolutredningsbyrå. På byggnadsmaterialutredningens uppdrag har monopolutredningsbyrån undersökt konkurrensbegränsande samverkan inom VVS-branschen. Jag har därför avsiktligt underlåtit att mer ingående beröra dessa problem.

En utredning av denna karaktär kan icke utföras utan medhjälpare. Jag tackar ordföranden i byggnadsmaterialutredningens arbetsutskott ingenjör Hjalmar Olson för det sätt på vilket han entusiasmerat mig för arbetsuppgiften. Han har visat en ovanlig förståelse för att en undersökning av denna karaktär alltid måste ta lång tid — enligt effektiva industrimäns uppfattning säkerligen en otroligt lång tid.

Ett stort antal chefer och tjänstemän i olika branschföretag har varit vänliga att lämna uppgifter till utredningen och ställa dyrbar tid till utredningsmannens förfo- gande. Jag är dem alla stort tack skyldig för deras tålamod och tillmötesgående. Sär- skilt vill jag här nämna direktör L. E. Fosselius, direktör Sven Sjölander, ingenjör E. Wiberg och direktör Per Östberg, vilka samtliga vid Hera sammanträden visat stort tålamod inför mina närgångna frågor.

Civilekonomen Bertil Björk har varit mig behjälplig med insamling och bearbet- ning av materialet och en ovärderlig sparringpartner vid otaliga diskussioner om distributionsekonomi. Till slut tackar jag alla de medarbetare, som under de gångna åren hjälpt mig med statistiska bearbetningar, manuskript och korrektur och därvid särskilt fru Bibbi Berg för hennes ambition och aldrig sviktande intresse.

Stockholm i september 1955

PER HOLM

FÖRSTA KAPITLET

Undersökningens omfattning och inriktning

Husbyggnadsindustrien kan betraktas som en sammansättningsindustri för en rad hel- och halvfabrikat tillverkade av ett stort antal industriföretag som sinsemellan har mycket olika karaktär.1 Kostnaderna för ett husbygge kan sammanföras i tre grupper: materialkostnader, arbetslöner och övriga kostnader. I den sista posten ingår då bl. a. utgifter för administration (huvudsakligen löner), ränta under bygg- nadstiden och arkitektarvoden. Materialkostnadernas andel av de totala byggnads- kostnaderna varierar givetvis från fall till fall och från tidpunkt till tidpunkt beroende på hustyp, byggnadssätt och priserna på produktionsfaktorerna? Som exempel kan nämnas, att i ett bostadshus av traditionell typ fördelade sig byggnadskostnaderna år 1954 på följande sätt:3

Byggnadskostnad i O,,

lvlaterial ............................................ 50

Arbetslöner .......................................... 3

Övriga kostnader (administration, räntor, arkitektarvoden etc.) 20 Totalt 100

Åtgärder i syfte att sänka byggnads- och därmed bostadskostnaderna bör uppen- barligen inriktas både på att sänka kostnaderna för det egentliga byggnadsarbetet och att sänka priserna på den av byggnadsindustrien använda materialen. Byggnads- materialutredningens uppdrag berör det sistnämnda problemet. Arbetsuppgiften är

1 Begreppet byggnadsindustri omfattar traditionellt såväl anläggnings- som husbyggnadsarbete. An- läggningsarbeten (t. ex. vägar, kraftverk och hamnar) faller praktiskt taget helt utanför ramen för detta arbete. Ett gränsfall utgör vatten- och avloppsanläggningar utomhus. Material för dessa produ- ceras och försäljes i viss utsträckning av företag som ingår i denna undersökning. ? Tengvik har, per den 1/ | 1948, beräknat materialandelen för bostadsstyrelsens dåvarande åtta in- dexhus på lika många orter. För respektive hus var materialkostnadernas procentuella andel av bygg- nadskostnaderna 43, 50, 49, 51, 49, 49, 52 och 49 %. (Se Tengvik: Den svenska byggnadsmaterial- marknaden, SOU 1951: 35, s. 18, tabell 101, s. 19, tabell 102, samt textens. 15—19, där närmare uppgifter lämnas om husens karaktär.) Jämför även Bertil Sundberg: Bostädernas byggnadssätt och kostnader 1910—4953. Kungl. Bostadsstyrelsen 1953 (stencil). Sundberg redovisar relativt utförliga uppgifter för olika publicerade index i fråga om såväl husens konstruktion och kvalitet som använda vikter (s. 22—24). Han anger för 1/1 1950 följande siffror för materialkostnadernas relativa andel av byggnadskostnaderna enligt olika index (s. 25). Flerfamiljshus av sten: A. 65,5, B. 54,5. C. 54,5, D. 54,5; Enfamiljs trähus: E. 65,0, F. 62,5, G. 52,5, H. 62,0, I. 60,5. Härvid år C. ett index samman- vägt av de åtta hus som redovisats separat av Tcngvik. Procenttalens storlek beror bl. a. på hur pass fullständigt ”övriga kostnader” redovisats. I textens tablå har bland dessa inräknats även byggherrens kostnader. 3 Enligt uppgifter från bostadsstyrelsen 1955. Siffrorna är beräknade med ledning av styrelsens bygg- nadskostnadsindex som avser ett stenhus av genomsnittlig standard uppfört 1950—1951.

mycket omfattande och differentierad. Materialsidan består således av flera hundra produkter tillverkade inom industrigrenar med så olika produktionsteknik som järn- verken, verkstadsindustrien, jord- och stenindustrien, träindustrien, pappersindu- strien och kemisk-tekniska industrien. Byggnadskostnaderna är beroende av effekti- viteten hos företagen inom varje sådan industriell sektor och hos de handels- och installationsföretag som samarbetar med industriföretagen vid varornas distribution till byggnadsplatsen.

Den föreliggande undersökningen skall begränsas till att studera produktion, di- stribution och installation av de material som användes för vatten-, värme- och sanitetsanläggningar i husbyggnader.”l I bostadshus svarar dessa installationer nor- malt för 12 å 18 % av de totala byggnadskostnaderna.2 Motsvarande materialkost- nader utgör mindre än 10 % av byggnadskostnaderna. Sänktes materialpriserna till hälften, skulle således vid i övrigt oförändrade förutsättningar de totala byggnads- kostnaderna icke sjunka med mer än 5 % och bostadskostnaderna eller hyrorna en- dast med ett par procent. l&len det årliga produktionsvärdet av utförda installationer var år 1954 över 700 miljoner kronor och värdet av använd material utgjorde nära 500 miljoner kronor.3 Ur nationalekonomisk synpunkt skulle därför varje procents sänkning av materialpriserna betyda att produktionsresurser motsvarande ett årligt produktionsvärde av omkring 5 miljoner kronor fristålldes.”I

Det har varit förenat med Vissa svårigheter att fastställa både vilka varor och vilka företag som skall anses tillhöra VVS-branschen. Enligt den allmänna definition som givits ovan skall undersökningen omfatta de varar5 som användes vid installation av

1 För enkelhetens skull används i det följande förkortningen VVS-branschen (”vatten, värme och sanitet”) som gemensam beteckning för de företag som producerar, distribuerar och installerar ifråga- varande material. VVS används även i betydelsen ventilation, värme och sanitet. 2 Se kapitel 2. 3 Se kapitel 2. ** Förutsatt att prissänkningen var ett resultat av effektivare produktion eller distribution. I annat fall innebar den en motsvarande inkomstöverflyttning från producenter till konsumenter. 5 Vid klassificeringen av de studerade varorna måste praktiska synpunkter bli avgörande. Två grunder för klassificeringen synes lämpliga i detta sammanhang, å ena sidan likheten eller likvärdig- heten ur konsumtionssynpunkt och å andra sidan enhetligheten ur tillverkningssynpunkt. I bägge dessa avseenden torde det endast vara i undantagsfall som varorna kan indelas i klart avgränsade grupper. Praktiska synpunkter — såsom tillgänglig statistik, praxis i form av enhetliga benämningar i kata- loger och uppslagsverk -— har i undersökningen fått avgöra grupperingen. Detta betyder i regel, att både konsumtionssynpunkter och tillverkningssynpunkter, ehuru i olika grad, legat till grund för upp- delningen. Följande grupper och beteckningar har använts i undersökningen.

1. Varuslag (material) är en relativt grov indelning huvudsakligen efter användningssätt, t. ex. i tvätt- ställ, w.c., sanitetsarmatur, vattenarmatur, gasarmatur etc.

2. Varor. Här uppdelas varje varuslag huvudsakligen efter tillverkningsteknik, t. ex. badkar i gjutna badkar och badkar av pressad plåt, gjutna rör i muffrör och normalrör, sanitetsarmatur i tvättställs- kranar, badkarsblandare etc.

3. Artiklar, slutligen, är en undergrupp till varor. En artikel är varje enhet av en vara som skiljer sig från andra enheter av samma vara i fråga om storlek, utseende eller kvalitet och som därför lager- föres eller prissättes för sig.

4. Varugrupp. I vissa sammanhang kan det vara lämpligt att sammanföra fiera varor huvudsakligen efter tillverkningssätt och använd råvara. I stället för varuslag användes i så fall beteckningen aamgrupp. Sanitetsporslin är t. ex. en barngrupp bestående av varorna tvättställ, w.c., urinaler etc. De här använda begreppen överensstämmer i stort med dem som använts av F. Kristensson i Studier i svenska textila industriers struktur, Uppsala 1946 s. 30—31, samt 51. Kristensson skiljer mellan varu- grupp, varuslag och vara.

vatten, värme och sanitet i bostadshus och de företag1 som producerar, distribuerar och installerar dessa varor.

Företagarsidans allmänna struktur skall detaljanalyseras i kapitlen 2—5. Den består av följande grupper:

Installationer av VVS-anläggningar utföres i regel av självständiga företag, rörin- stallatörer (vanligtvis kallas dessa rörledningsfirmor eller rörledningsentreprenörer).

Distributionen av VVS-material sker i stor utsträckning genom fristående grosshan- delsföretag. Den huvudsakliga grosshandeln sker genom en på branschvarorna spe- cialiserad rörgrosshandel. I viss omfattning tjänstgör även järnhandeln som återförsäljare. Den köper då i regel sina varor från grossister och säljer dem till mindre installatörer. Järnhandelns betydelse som distributör redovisas, men i övrigt har dess verksamhet icke särskilt undersökts.

Producenter av VVS-varor återfinns inom så olika industrigrupper som järnverk, verkstadsindustri och porslinsindustri. I många fall är VVS-produkterna endast en detalj i ett stort och differentierat tillverkningsprogram. Endast en mindre del av marknadens behov importeras.

Till branschen räknas ofta även en grupp konsulterande ingenjörer, som utarbetar ritningar och program till de anläggningar, som utförs av installatörerna. Denna grupp ingår icke i denna utredning.

I övrigt har avgränsningen av undersökningen skett på följande sätt: Utgångspunkt för utredningen har varit en förteckning över varor, som ingått i en VVS-installation i ett bostadshus.” Av dessa varor har ett antal ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla specificerats och betecknats som huvudvarurlag. Produktion och distri- bution av dessa huvudvaruslag har studerats mer i detalj. För några varuslag har det varit tveksamt om de skulle medtagas i undersökningen eller ej. Detta gäller exempelvis varuslagen diskbänkar, spisar och kylskåp. Alla tre varuslagen säljs ge- nom rörgrosshandeln och delvis genom rörinstallatörer, men det är endast gasspisar som installeras av rörinstallatörer. Spisar och kylskåp har icke särredovisats i under- sökningen. Diskbänkar har icke medtagits bland huvudvaruslagen men återfinns i tabeller som berör samtliga varuslag.a

Ventilations- och kylanläggningar utföres ofta av VVS-installatörer. Varuslag för sådana anläggningar har emellertid icke särredovisats i undersökningen. Material för vatten- och avloppsanläggningar utomhus tillverkas av företag, som även tillverkar rena VVS-artiklar, de säljes av VVS-grosshandeln men de köpes och installeras i regel icke av rörinstallatörer utan av kommuner eller entreprenörfirmor, som annars icke sysslar med VVS. Med hänsyn till den betydelse som produktionen och distributionen av s. k. heltjocka muffrör har för företag tillhörande branschen har vissa uppgifter rörande detta varuslag insamlats.

1 I denna utredning avses med företag, juridiskt självständiga enheter och med produktionsenheter självständiga produktionsplatser (arbetsställen). Jämför begreppet företag hos Dahmén: Svensk in- dustriell företagarverksamhet, band I 5. 180. Uppsala 1950. , 2 En förteckning över varor som tillhör VVS-branschen fördelade på varugrupper och varuslag redo- visas i bilaga 1. :"Se not 1 sid. 11.

Studeras branschen utifrån företagarsidan uppstår liknande gränsdragningsproblem. Som nämnts omfattar undersökningen företag i tre led, producenter, distributörer och installatörer. I de fiesta fall producerar, distribuerar och installerar företagen även andra varor än de ovannämnda VVS-varorna. När de individuella företagen utgör undersökningsobjekt kan undersökningen därför icke alltid skarpt avgränsas till att gälla huvudvarorna eller en angiven grupp VVS-varor. Den totala varugrupp som berörs växlar mellan de olika branschleden och även mellan de olika företagen.

På samma sätt uppstår svårigheter, när man med ledning av det heterogena sorti- mentet av varor skall bestämma, vilka företag, som skall anses tillhöra branschen och ingå i undersökningen. Skall varje företag som under en period producerat, sålt eller installerat en VVS-vara räknas till branschen? Om icke, hur skall gränsdragningen ske? För samtliga tre branschled har av praktiska skäl möjligheterna att få statistiska. uppgifter fått avgöra, vilka företag, som sorterats in under branschbegreppet. Urvals- principen redovisas i varje enskilt fall.1

Undersökningen lämnar först en översiktlig redogörelse för VVS-branschens eko- nomiska struktur, priserna på olika varuslag, företagsstrukturen inom produktion, distribution och installation, samt avsättningsmarknadens storlek och sammansätt- ning. Redan denna uppgift har varit vidlyftig och svår då officiella statistiska upp- gifter om de nämnda strukturkomponenterna antingen helt saknas eller är mycket ofullständiga. '

En huvudsakligen extensiv beskrivning av branschstrukturen har emellertid ett begränsat värde som underlag för en bedömning av strukturens betydelse för priser, kostnader och effektivitet. När bristen på kunskaper om viktiga marknadsfaktorer är så stor som i detta fall bör emellertid redan en översiktlig sammanställning kunna ge ett indirekt bidrag till rationaliseringsarbetet genom att de ökade kunskaperma minskar riskerna för misstag vid planeringen av produktion och distribution.

Skall en undersökning av denna typ kunna ge ett mera direkt bidrag till rationali- seringsarbetet inom branschen måste den dock kompletteras med intensivanalyserr, som belyser hur olika strukturfaktorer påverkar priserna via kostnader och vinsten. Av olika skäl har det i detta fall visat sig lämpligt att koncentrera intensivanalysen på distributionsproblemen. Sakligt motiveras detta av att distributionskostnaderna _ vilket är ett av de väsentliga undersökningsresultaten —- i genomsnitt uppgår till i runt tal en tredjedel av varuslagens pris på byggnadsplatsen. Att VVS-branschems varuslag sammanförts till en grupp beror dessutom främst på deras gemensamma am- vändningsområde; de installeras i byggnader av en speciell företagargrupp, rörim- stallatörerna, och distribueras till dessa huvudsakligen genom en specialiserad sort:i- mentsgrosshandel, rörgrosshandeln. Distributionsproblemen lämpar sig därför v:äl för en specialundersökning. Studier av de tekniskt mycket olika industribranscherma skulle däremot bli arbetskrävande och svåra att genomföra.

Den utförda distributionsundersökningen är exempel på en ”vertikal strukturum- dersökning”, dvs. den analyserar distributionsproblem inom samtliga led från fabtri- kant till konsument. Metodproblemen i samband med en sådan ”strukturundersölk-

1 Se beträffande producenter kapitel 3, grosshandel kapitel 4 och installatörer kapitel 5.

ning” skall diskuteras mer utförligt i ett senare kapitel. Endast några för upplägg- ningen av undersökningen viktigare'synpunkter skall dras fram i detta sammanhang.

En undersökning av denna typ utgår från en kartläggning av branschstrukturen genom statistisk registrering och mätning av olika ,”strukturkomponenter”? Vilka strukturkomponenter som registreras beror på strukturanalysens syfte; de strukturpro- blem som skall analyseras kan variera. En väsentlig uppgift för strukturanalysen kan vara att söka klargöra om och eventuellt hur de nationalekonomiska kostnaderna för distributionen varierar, när man varierar strukturen, exempelvis företagens antal, storlek och lokalisering eller de distributiva funktionernas fördelning på olika distri- butionsled. För att kunna genomföra en sådan analys, måste man veta, hur distribu- tionskostnaderna varierar med storleken av olika strukturkomponenter. Det kan exempelvis gälla att studera, hur distributionskostnaderna varierar med den per gång distribuerade (köpta, sålda, hanterade, lagrade eller transporterade) kvantiteten, eller hur distributionskostnaderna varierar, när en vara distribueras olika vägar, eller när den distribueras av olika slags företag.

När strukturproblemet angripes på detta sätt kan det visa sig lämpligt, att som en första approximation bortse från de bindningar i ”strukturen” som marknadsmeka- nismen och andra institutionella förhållanden medför. I stället förutsättes full rör- lighet i den meningen att man i ett visst ögonblick har obegränsade möjligheter att förändra strukturen, exempelvis genom att minska antalet produktionsenheter till hälften, att slopa all lagerhållning hos grossister eller alternativt hos installatörer. F ör- utsättningarna för en ””strukturrationaliseringl” av den undersökta branschen kan då anges genom teoretiska modeller som visar kostnaderna för olika alternativa ”struk- turer”. En sådan förenkling av problemet kan vara ändamålsenligt för att teoretiskt studera vissa tänkbara samband av betydelse ur struktursynpunkt. De erhållna resul- taten kan emellertid icke användas för praktiska slutsatser förrän den statiska och atomistiska analysen kompletterats med en mer realistisk och dynamisk teori samt med direkt på konkreta problem inriktade empiriska studier.

För att undvika missförstånd bör kanske också påpekas, att strukturundersökningen såsom den här fattats i och för sig icke behöver beröra den använda tekniken vid pro- duktion och distribution eller för att tala i nationalekonomiska termer; de tekniska koefficienterna betraktas som givna.2 Det som varieras är i stället de utvalda struk- turkomponenterna. Vid varje kombination av strukturkomponenter kan man förut- sätta, att den ur teknisk synpunkt mest gynnsamma kombinationen av produktions- faktorer använts.

Byggnadsmaterialdistributionen synes särskilt väl lämpad för en analys efter de lin- jer som här skisserats. Vid studier av distributionen av konsumtionsvaror kompli- ceras kostnadsanalyserna i regel av svårigheterna att mäta och värdera dels den service som lämnas konsumenterna av detaljhandlarna och dels de prestationer som

1 Begreppet komponenter har införts av Folke Kristensson: a. a. s. 30. Exempel på strukturkompo- nenter är företag, företagsstorlek, lagemtorlek, per gång distribuerad kvantitet etc. 2 Detta behöver naturligtvis inte hindra att man genom strukturekonomiska studier kan spåra upp skillnader i kostnader mellan olika företag som beror på skillnader i teknik.

utföres av konsumenterna. Dessa svårigheter föreligger icke i samma omfattning vid byggnadsmaterialdistribution. Installatören av VV S-material fungerar både som de- taljhandlare och ”konsument”. Han skall ta betalt för sitt distributionsarbete, är intresserad av att göra det så billigt som möjligt och kan beräkna vad distributions- arbetet kostar. Även den service som lämnas av materialleverantörerna kan bedömas rent ekonomiskt.

Strukturanalysens uppgift blir således att klarlägga sådana orsakssammanhang som är för komplicerade för att kunna uppfattas av den som endast har kontakt med en begränsad del av marknaden. I VV S-branschen är det lätt att finna exempel på problem av denna typ. En rationaliseringsåtgärds effekt på byggnadskostnaden kan exempelvis många gånger bedömas först sedan de kostnadssammanhang, som råder mellan olika led av produktions- och distributionsprocessen, klarlagts. En ökning av distributionskostnaderna i ett led kan medföra en minskning i ett annat led och total- resultatet blir beroende av storleken av kostnadsförändringarna. Stort utrymme har därför ägnats analyser av de totala distributionskostnadernas storlek och variationer vid olika distributionsvägar (kapitel 9—12).

Det råder emellertid även ett viktigt samband mellan produktions-, distributions- och installationskostnader. I byggnadsverksamheten är det lätt att finna fall då en ökning av produktionskostnaden medför en sänkning av distributions- eller installa- tionskostnaden och vice versa. En minskning av antalet producerade rördelstyper kan således minska både produktions- och distributionskostnaden men öka kostnaden vid installationen genom att tvinga till användningen av grövre och dyrare rör än som annars skulle ha behövts. Genom att överföra ett arbetsmoment t. ex. ett montage- arbete från byggnadsplatserna till en fabrik ökar produktions- och kanske även distri- butionskostnaderna men minskar installationskostnaderna. Om sådana förändringar mellan arbetsuppgifterna i olika led är samhällsekonomiskt motiverade beror på kost- nadsrelationerna i varje speciellt fall. Även om en ändrad arbetsfördelning skulle vara ekonomiskt fördelaktig så uppstår det i praktiken många gånger svårigheter att ge- nomföra rationaliseringsåtgärder som är till fördel för ett led men till nackdel för ett annat. Möjligheterna till anpassning bör emellertid ökas om sammanhangen mellan kostnaderna för olika leds prestationer kan kartläggas. En del problem av denna typ skall tas upp till behandling.

Undersökningen ger ingen sammanfattande beskrivning och analys av de karteller, som existerat inom branschen. I den redogörelse för branschstrukturen, som lämnas i kapitlen 3—5, redovisas emellertid uppgifter om förekomsten av konkurrensbegrän- sande samarbete mellan företagen. På hemställan av byggnadsmaterialutredningen har monopolutredningsbyrån dessutom verkställt en rad specialundersökningar inom värme- och sanitetsbranschen. Undersökningar rörande radiatorkonventionen, disk- bänksfabrikantföreningen samt samarbetet mellan företag inom rörgrosshandeln har publicerats.1 På samtliga fält har kontakt upprätthållits mellan monopolutred- ningsbyrån och författaren, så att dubbelarbete undvikits, samtidigt som resultaten

1Se Kartellregistret 1951 nr 7—8 (radiatorkonventionen), 1953 nr 5—6 (diskbänksfabrikantför- eningen) och Näringsfrihetsfrågor 1955 nr 4 (Svenska rörgrossistföreningen).

från de olika undersökningarna kunnat ömsesidigt utnyttjas till en fördjupning av framställningen.

Undersökningen berör ett mycket stort problemkomplex. Det har icke varit möjligt att ingående analysera alla berörda problem. Vad som redovisas är främst ett urval av fakta samt ett försök att belysa olika för distributionen relevanta kostnadssamman- hang. Avsikten är att ställa problem under debatt, att klarlägga ekonomiskt relevanta sammanhang, icke att presentera färdiga lösningar på praktiska problem.

ANDRA KAPITLET

Värme- och sanitetsbranschen — en översikt1

Antal företag och produktionsvärde

Värdet av under år 1950 utförda installationer för ”vatten, värme, sanitet och gas” i husbyggnader kan uppskattas till i runt tal 480 milj. kronor.8 År 1953 var motsvarande siffra omkring 640 milj. och 1954 sannolikt över 700 milj. kronor.3 Siffrorna inkluderar såväl nybyggnader som underhålls- och reparationsarbeten.

I tabell 1 och bild 1 redovisas ett försök till en 'approximativ fördelning av 1953 års beräknade produktionsvärde på installationer i byggnader för olika ända- mål.l

Av branschens totala produktionsvärde var detta är ca 400 miljoner eller drygt 60 % installationsarbeten i bostadshus. De nybyggda husens installationer svarade dock endast för ca 40 % av det totala produktionsvärdet. Installationerna i byggnader för industri och handel var av ungefär samma storleksordning som installationerna i offentliga byggnader — skolor, sjukhus, förvaltningsbyggnader rn. rn. — eller vardera icke fullt 15 % av totala värdet. Gruppen övriga byggnader —- som omfattar ekono- mibyggnader för jordbruket, garage och andra byggnader för kommunikationsvä- sendet samt militära byggnader — har uppskattats svara för återstående 10 % av produktionsvärdet. Siffrorna för de tre sista grupperna är dock så grovt uppskattade, att man icke kan säga något bestämt om de skillnader i installationsvärden, som an- ges i tabellen, är reella.

1 I detta kapitel anförda siffror är i huvudsak hämtade från kapitlen 3—5, som mer i detalj be- skriver företagsstrukturen inom produktion, distribution och installation. Samtidigt bör påpekas att många siffror är resultatet av grova och vågade uppskattningar. De anföres därför att avsikten med framställningen här är att ge en allmän överblick av vissa väsentliga faktorers storleksordning och relativa betydelse. Redovisningen av kunskapsunderlag och kalkylteknik gör det möjligt att bedöma graden av approximation i varje enskilt fall.

2 Enligt 1951 års företagsräkning, se i övrigt 5. 21. 3 Beräknat under förutsättning att värdet av VVS-installationerna åren 1950—1954 förändrat sig proportionellt med värdet av bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar för grupperna bostäder, jordbruk m. m., eg. industri, handel, förvaltning, sjukvård, skolor, enligt konjunkturinsti- tutets rapporter. För dessa grupper har erhållits följande index för åren 1950—4953: 1950 = 100, 1951 = 117, 1952 = 130, 1953 =133. För 1954 har index antagits bli = 150. Meddelanden från konjunkturinstitutet serie B 13—B 16 samt A 21 och A 25. ' Det måste starkt understrykas att uppdelningen bygger på mycket grova uppskattningar och att tabellen närmast bör betraktas som ett räkneexempel. För de tre sista grupperna är uppdelningen särskilt godtycklig.

1 9 Bild I . Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter är 1953 ( uppskattade rszor )

Mu]. kr.

Bostäder Skolor. Industri Övr. sjukhus etc. och handel verksamhet.

_ Bostäder; ombyggnader och underhåll :] Bostäder; nybyggnader

Tabell !. Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter år 1953. Uppskat-

tade sinkar)

Värdet av VVS-installationer

Område . . milj. kr % Bostäder .................................. 400 63 Nybyggnader ........................... 250 40 Ombyggnader och underhåll .............. 150 23 Offentliga byggnader ....................... 90 14 Industri och handel ........................ 85 13 Övrig verksamhet .......................... 65 10 Summal 640 100

1 Fördelningen på olika områden är beräknad med utgångspunkt från totala värdet av investe- ringar i byggnader och anläggningar inom olika områden år 1953. Meddelanden från konjunktur- institutet, serie A 25 samt B 16. Detta bruttovärde har i några fall reducerats till att avse byggnader med VVS-installationer (netto). Följande brutto- resp. nettovärden för investeringarna har använts (1 milj. kronor): bostäder 2 560, därav nybyggnader 1 808, ombyggnader 752, offentliga byggnader 736, industri, brutto 762, netto 571, handel 124, jordbruk etc., brutto 507, netto 400, övrigt, netto 300. Värdet av VVS-installationer i % av totala byggnadsvärdet har antagits vara: för bostäder, ny- byggnader 14 %, ombyggnader 20 %, för offentliga byggnader (skolor, sjukhus m. m.) 12 %, för industri och handel 12 %, för jordbruk, skogsbruk och fiske 10 %, samt för övrigt 8 %.

Tabellen fäster emellertid särskilt uppmärksamheten på den relativt begränsade betydelse, som produktionen av nya bostäder har för branschen. Reparationer av gamla anläggningar och installationer i hus, som tidigare saknat VVS-anläggningar, torde svara för 30 å 40 % av branschens totala produktionsvärde; det bräckliga siffer- undcrlaget gör det omöjligt att komma fram till någon säkrare uppskattning.

Det redovisade produktionsvärdet av under ett år utförda installationer kan be- traktas som en summa av produktiva insatser under Hera produktionsled; insatser av materialproducenter, distributörer och installatörer.1

Tabell 2 ger en första överblick av denna produktionskedja; antal företag, antal sysselsatta och respektive företagsgruppers produktionsvärden. Uppgifterna avser omväxlande åren 1950 och 1951 för vilka siffror föreligger eller kan beräknas.

När branschstrukturen, så som här skett, analyseras vertikalt, framträder tydligt olikheten i de olika ledens allmänna struktur och ekonomiska betydelse. Antalet företag och företagens storlek är starkt varierande. Mot ca 2 800 installatörer står icke fullt 300 materialproducenter och ett 40-tal grossistföretag.” Av de omkring 2 800 installationsföretagen är den överväldigande majoriteten små företag med mindre än 10 anställda. Räknat efter antalet anställda är grossistföretagen genom- snittligt väsentligt större företag än installatörerna. Det finns ett 30-tal grossistföretag som huvudsakligen handlar med VVS-artiklar. Genom sitt begränsade antal utgör de en överblickbar enhet och genom sina kontakter bakåt mot produktionen och framåt mot konsumtionen ger de forskaren en naturlig utgångspunkt, från vilken han kan angripa distributionsproblemet i dess helhet.

Importen av ”färdigvaror” spelar numera icke någon större roll för branschen i dess helhet. Dess betydelse har minskat genom att den svenska produktionen starkt utbyggdes under krigsårens avspärrning.

Tabell 2 redovisar även ett försök att ange respektive produktionsleds ”föräd- lingsvärde”.3 Det visar sig, att av det totala produktionsvärdet svarade installatörer- na genom sin egen insats för uppskattningsvis 1/3, materialproducenterna bidrog med ytterligare 1 / 3, medan återstoden var ersättning dels till grossisterna med icke fullt 1/9 av produktionsvärdet och dels till de leverantörer av råvaror och halvfabrikat längst bak i produktionskedjan, som icke beröres av denna under- sökning, med drygt 2/9 av produktionsvärdet. Dessa siffror får icke tas för precist — de syftar endast till att ge en ungefärlig ”ansvarsfördelning”, när det gäller att bedöma möjligheterna att via priser och kostnader för olika produktiva insatser på- verka storleken av slutposten 480 miljoner.

1 Produktionskedjan följes i denna utredning icke längre bakåt än till producenterna av de slut- produkter, som användes vid installationerna. Leverantörer av halvfabrikat och råvaror till mate- rialproducenterna behandlas icke. 2 I tabellen saknas en för branschen icke oväsentlig grupp distributörer, nämligen järnhandlarna. Dessa företag köper i huvudsak de produkter, som de säljer till VVS-installatörer, genom VVS-gross- handeln. Som skall redovisas i det följande utgjorde järnhandlarnas inköp från VVS-grossisterna år 1950 drygt 10 % av dessas omsättning eller drygt 30 milj. kronor. För järnhandlarnas övriga kontakter med producenter och installatörer saknas helt siffror och de har därför uteslutits ur tabellen. 11 Med förädlingsvärde avses här omsättningen minus värdet av inköpta varor eller råvaror och kraft. Jämför tabell 2, not 2, 4 och 7.

Slutligen har i sista kolumnen angivits värdet av inneliggande varulager 1950 hos installatörer och grosshandlare. Tyvärr har det varit praktiskt omöjligt att ens approximativt uppskatta motsvarande post hos producenterna. Det intressanta är, att vid denna tidpunkt var varulagren större hos installatörerna än hos grossisterna. Totalt utgjorde alltså dessa lager ungefär 1/3 av hela årsbehovet av varor.

Tagen som helhet på detta sätt framträder branschens heterogena karaktär. Den följande undersökningen skall söka klarlägga hur samspelet mellan dessa heterogena delar fungerar, när det gäller att distribuera branschens alla artiklar från mångfalden av fabriker ut till de tusentals byggnadsplatserna.

Tabell 2. Installation, distribution och produktion av VVS-artiklar. Antal företag och antal anställda 1950—1951 samt produktionsvärde och lager 1950.

1950—1951 1950 1950 Värde i milj. kronor Antal _ Produktionsområde Produktion Lager därav ”för- milj. kronor företag sysselsatta totalt ädlings- värde” Installation : Installatörerl ............... 2 820 20 900 483 2160 57 Av installatörer använd VVS- material ................. s320 Distribution: Grosshandel' ............... 40 2 2 50 325 40 50 M aterialproduktion : Svenska företag ............. ca 15300 . . 6275 7140 Utländska företag ........... . . . . 640 720 Källa: Uppgifter i kap. 3, 4 och 5. 1 Enligt 1951 års företagsräkning. Beträffande förädlingsvärdet 160 milj. kronor se not 2. Jämför även kapitel 5, s. 83. Lagervärdet skulle enl. företagsräkningen anges till återanskaffningspris eller om så ej kunde ske till inköpspris.

11 Förädlingsvärdet antages vara 1/3 av 480. s Materialandelen antages vara 2/3 av produktionsvärdet. ' Grosshandelns siffror enligt kapitel 4, tabellerna 18 och 30. Enligt tabell 30 var lägrets värde år 1949 45,6 milj. Med hänsyn till att där alla företag icke var representerade har siffran här avrundats till 50 milj. Förädlingsvärdet har beräknats vara ca 12 % av omsättningen, vilket är relativt lågt. Jämför kapitel 1 1. Lagren är värderade till inköpspris. 5 Antalet producenter av huvudvaror var enligt kapitel 3, tabell 6, 187. Antalet producenter av övriga varor kan icke exakt anges. Uppskattningsvis och med rimlig avgränsning av varuförteck- ningen kan de beräknas uppgå till ett 100-tal. ** Värdet av levererad material uppskattad sålunda: Grosshandelns import beräknad med ledning av kapitel 4, tabell 32. Total import uppskattad till ca 40 milj. 325—40 milj. ger 285 milj.för av gross- handeln sålda svenska varor. Dras grosshandelns ”marginal” 12 % ifrån, erhålles inköpsvärdet 250 milj. En del produkter säljes av fabrikanterna direkt till installatörerna. Enligt kapitel 11 kan denna del uppskattas till ca 10 %. 2 50 + 25 ger 275 milj. som avrundad siffra för svenska materialproducen- ternas produktionsvärde av VVS-varor. En del av grossisternas VVS-varor går dessutom icke till installatörer utan till andra köpare såsom kommuner och industrier. Värdet av denna försäljning kan med ledning av kapitel 4, tabell 36, uppskattas till ca 10 % av grossisternas omsättning. 7 Förädlingsvärdet för berörda industrier har uppskattats vara i genomsnitt 50 %.

VVS-installationer i bostadshus. —- Några kostnadsuppgyfzter

För att ge en uppfattning om storleken av kostnaderna för en VVS-installation i ett bostadshus i relation till de totala byggnadskostnaderna redovisas i det föl- jande några siffror, som är hämtade från bostadsstyrelsens-s. k. ”indexhus”.1 De anförda uppgifterna är alltså icke representativa genomsnitt utan endast exempel, som anger storleksordningen av relationstalen för den hustyp, som använts för in- dexberäkningen. I detta sammanhang är det icke behövligt med någon större pre- cision i sifferuppgifterna.I

Tabell 3 visar, att för indexhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö varierade kostnaderna för VVS-installationen, räknat i procent av den totala byggnadskost- naden, mellan 13,2 och 14,0 %. Uppdelas kostnaderna för installationen på huvud— posterna materialkostnader, arbetslöner, administration (inklusive vinst), finner man att materialkostnaderna utgör omkring 65 % av de totala kostnaderna för installationen, arbetslönerna knappt 20 % och administrationen 15 %.

Tabell 3. Kostnader jär VVS-installation i procent av total byggnadskostnad. Indexhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö 1948.3

Kostnader för VVS-installationen i % av total Kostnadsslag byggnadskostnad Stockholm Göteborg Malmö Material .............................. 8,2 9,1 9,2 Arbetslön .............................. 2,6 2,7 2,6 Administration och vinst ................ 2,4 2,2 1,7 Summa 13,2 14,0 13,5

Kostnaderna för VVS-installationen fördelade på kostnadsslag i %

Material .............................. 62 65 68 Arbetslön .............................. 20 1 g 1 9 Administration och vinst ................ 18 16 1 3

Summa | 100 100 100

1 För uppläggningen av ett byggnadskostnadsindex insamlade bostadsstyrelsen åren 1947—1948 detaljerade uppgifter rörande byggnadskostnaderna för ett antal flerfamiljshus uppförda åren 1945—— 1947 på nio olika orter. Dessa hus kallas i denna utredning bostadsstyrelsens indexhus eller indexhusen. 2 Att spridningen i relationstal av här anförd typ måste bli relativt betydande ligger i sakens natur. Siffrorna varierar icke endast mellan olika slags hus och anläggningar av olika standard utan även från dag till dag beroende på. prisförskjutningar och förändringar i byggnadstekniken. ” Byggnadskostnadema innefattar samtliga kostnader för uppförande av resp. hus inkl. allmänna omkostnader och administration men exkl. tomtkostnad. Indexhusen är flerfamiljshus av följande storlek: Stockholm våningsyta 837 111”, 12 lägenheter, medelyta 56 1112 Göteborg våningsyta 1 080" m”, 18 lägenheter, medelyta 48 in2 Malmö våningsyta 1648 in?, 23 lägenheter, medelyta 54,7 m2

Kostnadsuppdelningen på dessa tre grupper har då skett enligt en traditionell metod, så att materialkostnaderna innefattar kostnaderna för använda varor enligt uppgifterna i entreprenaden. Denna kostnad är i regel lika med installatörens in- köpspris med tillägg för eventuella fraktkostnader och med uteslutande av eventuell bonus. Arbetslönerna utgör löner till arbetare på byggnadsplatsen beräknade enligt gällande avtal och inkluderande övertids-, semester- och olycksfallsersättningar. I administrationsposten ingår i första hand alla kostnader för den tekniska och eko- nomiska arbetsledningen. Av betydelse för den fortsatta diskussionen är därför, att i administrationskostnaderna har inräknats icke bara alla kostnader för inköp av material utan även de kontorskostnader och arbetslöner som krävts för att sköta lagring och transporter av använda varor. Även i posten arbetslöner ingår kost- nader, som enligt vårt betraktelsesätt närmast är att hänföra till distributionskost— nader, exempelvis arbetslönerna för den materialhantering, som erfordrats på bygg- nadsplatsen innan installationsarbetet påbörjats.

Det är ett svårlöst praktiskt-statistiskt problem att för installatören skilja ut samt- liga de delkostnader, som tillsammans utgör distributionskostnaderna.1 Vid en distributionskostnadsanalys, som skall omfatta alla led i distributionskedjan, är det dock nödvändigt att så långt det är möjligt lösa detta problem.

Vilka varuslag ingdri en VVS—installation?

Tabell 4 ger en uppfattning om vilka varuslag som ingår i en VVS-installation i ett bostadshus. Uppgifterna är hämtade från indexhuset i Malmö. Detta inrymde totalt 24 lägenheter, varav 23 bostadslägenheter. Tabellen redovisar dessutom hur många artiklar och enheter av varje varugrupp som användes vid denna installa- tion.2 Till installationen användes 504 olika artiklar om sammanlagt ca 5 700 en- heter.a Totalt kostade den räknat i priserna per den 1/7 1947 38 005 kronor eller 1 590 kronor per lägenhet. I 1954 års priser blir motsvarande siffror ca 53 000 och 2 200 kronor. Varorna har sammanförts till 19 varugrupper. Den varugrupp, som har den största frekvensen artiklar och enheter, är ”rördelar”. Av smidda och adu— cerade rördelar förbrukades exempelvis 200 olika artiklar och totalt nära 3 000 enheter. Även armaturen bestod av ett stort antal små enheter, totalt 115 artiklar och över 1 300 enheter.

Förteckningen över de ingående varugrupperna ger en uppfattning om, hur pass differentierad den bakomliggande produktionssidan måste vara. Uppdel- ningen på varugrupper har approximativt gjorts så, att varje varugrupp motsvaras av fabriker med enhetlig produktionsteknik.i

1 En preciserad definition av vad som skall förstås med distributionskostnader lämnas i kapitel 9 s. 128.

” För definition av artikel se kap. 1 s. 12. 3 Det är alltid svårt att utröna, om den för ett bygge i efterhand redovisade materialåtgången exakt motsvarar, vad som faktiskt förbrukats på byggnadsplatsen. Indexhusets materialspecifikation är mycket detaljerad, men den har inte kunnat i detalj kontrolleras.

4Jämför nedan kapitel 3.

Tabell 4. Material till VVS-installation i indexhuset i Malmö fördelat på varugrupper, artiklar, enheter och kastnader ( per

1/7 1947)- »»

Nr Varugrupp

Antal artiklar

Enheter1

Kostnader

Sort

Antal

Totalt kr

%

Per lägenhetz kr Per artikel kr

Per enhet

kr

01 Radiatorer.................... 02 Värmepannor.................. 03 Varmvattenberedare . . . . . . . . . . . . 04 Stålrör........................ 05 Stålrördelar 06 Aducerade rördelar ] 07 Kopparrör och -delar . . . . . . . . . . . 08 Gjutna rör och -delar Normalrör . . . . . . . Normalrördelar . 09 Cementrör.................... 11 Sanitetsgjutgods . . . . 1 2 Sanitetsporslin Tvättställ 13 Badkar . . 14 Rostfritt (diskbänkar) . . . . . . . . . . . 15 Armatur (inkl. instrument): Sanitet...................... Teknisk (gas, vatten+värme) . . 16 Pumpar 18—19, 22 Isoleringsmaterial m. m. . . . . . . . . 21 Div. gjuteri- och verkstadsproduk- ter (tillbehör till pannor) . . . . . .

Summa

EN—

23 200

7

m” st. st. 111

st. 111 St. st. St. St. st. st. st. st. st. st. st. st. st.

307

1920 2811

21

156 447 182

84 25 25 23 23

273

1 084 4

73 12

4 673 3 665 I 245 3 756 1 991 97 1 784 1 691 423 958

550 2 775 3 896 3 160

2 648 2 141 830 I 554 168

12,3 9,6 3,3 9,9

5,2 0,2 4,7 414 1,1 2,5 1,4 7,3 10,2 8,3 7,0 5,6 2,2 4,1 0,4

195 153 52 157 83

74 70 18 40 22 111 169 137

110 89 34

65

7

668

1 832 1 245 163 10 97

1 78 48 42 80

275 2 775 1 948 3 160 166 22 415

21

24

15 1 832 1 245

2 1 5 114 4 2 11

22 111 169 I37 10 208 21 14

504

st.

5715

38 005

100

1 590 75 7

1. Vid summeringen av antalet enheter (st.) har följande omräkningar skett: antalet radiatorer har antagits vara 102 st. Samtliga rör har förutsatts

ligga på 5 m längder, dvs. antalet enheter har satts lika med total

enheter satts lika med antalet artiklar.

rörlängd i m.

5

För gruppen tätnings-, isolerings— och förbrukningsmaterial har antalet

” Antalet lägenheter har för samtliga varugrupper satts = 24 utom för w.c. och tvättställ, där totalsumman delats med 25 och för badkar och disk-

bänkar, där totalsumman delats med 23.

Det är tydligen ett relativt komplicerat distributionsproblem att förse en byggnads- plats med de varor, som skall användas i en VVS-anläggning. Av de 19 olika varu- grupperna skall det levereras ett stort antal artiklar och av varje artikel ett begränsat antal enheter. Varorna förbrukas dessutom under en relativt lång tidsperiod. Den totala byggnadstiden för ett husbygge av denna storleksordning är normalt 9—12 månader, och VVS-installationen pågår i olika moment under större delen av bygg- nadstiden. Först dras vatten fram till byggnadsplatsen. När stommen är rest, dras rörledningar och sedan följer successivt värmeinstallation och när huset börjar bli färdigt sanitetsinstallation och eventuell installation av gas. Det är naturligt, att vid detta arbete stora anspråk måste ställas på distributionsapparaten. Exakt det material som behövs måste vid varje tidpunkt finnas på byggnadsplatsen, annars uppstår dyrbara förseningar. Distributionsproblemet kompliceras av svårigheterna att för vissa varor, exempelvis rördelar och armatur, i förväg exakt beräkna vilka kvantiteter som vid en viss tidpunkt erfordras på byggnadsplatsen. Ritningar och byggnadskonstruktioner ändras ofta under arbetets gång, vilket medför ändringar av installationerna och ändrat materialbehov. En rationell distribution kan icke

Tabell 5. Materialkostnaderna för VVS-installationer, procentuellt fördelade på varuslag. Bostadshus i Malmö och Karlskoga.

Kostnader i %

Nr Var 115135 (VB-TUEWPP) Malmö Karlskoga I94-7 I952 01 Radiatorer ..................................... 1 2,3 1 I ,2 02 Värmepannor ................................... 9,6 1 1,5 03 Varmvattenberedare ............................. 3,3 3,5 04. Stålrör ......................................... 939 932 05—06 Stålrördelar och aducerade rördelar ................ 5,2 2,8 Tubkrökar och flänsar ......................... . . 0,6 Aducerade rördelar1 ........................... . . 2,2 07 Kopparrör och —delar ........................... 0,2 3,4 ' Kopparrör ................................... . . 2,8 Kopparrördelar ............................... . . 0,6 08 Gjutna rör och -delar ............................ 9,1 7,0 Normalrör .................................... 4,7 4,7 Normalrördelar ............................... 4,4. 2,3 09 Cementvaror ................................... 1 , 1 0,7 1 1 Sanitetsgjutgods ................................. 2, 5 2,5 12 Sanitetsporslin .................................. 8,7 7,5 Tvättställ .................................... 1,4 1,4 w.c. ......................................... 7,3 6,2 13 Badkar ......................................... 10,2 7,6 14 Rostfritt ........................................ 8,3 710 15, 20 Armatur (inkl. instrument) ........................ 12,6 9,6 16 Pumpar ........................................ 2,2 2,9 18—19, 22 Isoleringsmaterial m. m. ......................... 4,1 5,0 21 Div. gjuteri- och verkstadsprodukter ................ 0,4 0,9 2 1 Stokeraggregat .................................. —- 4,5 23 Ventilationsmaterial ............................. —— 3, 1

Summa 100 100

1 Här ingår ev. en mindre del stålrördelar.

Bild 2. Olika oaruslags andel av materialkostnadenför en VVS—installation i ett bostadshus 1952

Pannor

Radiatorer

Armatur inkl. instrument Stålrör

Badkar

Saniteisoorslin

Gjutna normolrör Gjutna normolrördelor

Siål- o. uduc. rördelar

Rostfritt Siokeruggregqi .6 Vurmvutienberedore 3_4 Kopparrör och -de|or 2.9

2.5 9.7

Pumpar Suniteisglutgods Diverse produkter

1 20 30 40 50 60 l70| 80 90 100 %

Specialundersökie huvudvaror —>Ik1)+— Övriga _JI varor som berörs av undersökningen

T”

1) Produktion och distribution av rostfria disk- bänkar har undersökts av monopolutredningsbyrån

åstadkommas utan en rationell planering av byggnadsarbetet och ett intimt sam— arbete mellan installatörer och byggnadsmaterialleverantörer.

De olika varuslagens andel av de totala materialkostnaderna vid en VVS-installa- tion varierar givetvis från hus till hus och från tidpunkt till tidpunkt. För index- huset gäller särskilt att på grund av materialbrist användes icke kopparrör och -delar i normal omfattning. I tabell 5 har därför de relativa materialkostnaderna i indexhuset jämförts med motsvarande kostnader för ett något större bostadshus i Karlskoga, uppfört 1952.1 Installationen i sistnämnda hus skiljer sig från Malmö- husets bland annat genom att vid den använts kopparrör i normal omfattning och genom att den inkluderar ett stokeraggregat och ventilationsmaterial. Procent- talen i tabell 5 ger alltså uttryck för de variationsmöjligheter som vidlåder relativ- tal av denna typ.

Det framgår dock av tabellen, att om varuslagen ordnas efter sin ekonomiska be- tydelse så ”toppar” samma sju varuslag bägge listorna, ehuru i något olika inbördes ordning, nämligen radiatorer (11 a 12 %), pannor (10 a I 1 %), stålrör (9 å 10 %),

1 Materialleveranserna till sistnämnda hus har studerats i en särskild undersökning, som redovisas i kapitel 10. Här har alltså alla redovisade leveransbesked genomgåtts, men trots detta kan mate- rialet vara inkorrekt genom felaktig rapportering.

armatur (10 å 13 %), badkar (8 a 10 %), sanitetsporslin (8 å 9 %) och rostfritt (7 a 8 %). (Av anförda skäl blir procenttalen för Karlskoga-huset i regel lägre än för Malmö-huset.)

Den inbördes ordningen mellan olika varor framgår tydligare av bild 2. För Karl- skoga-huset har varorna där indelats i tre grupper, dels de huvudvaror, för vilka särskilda uppgifter om produktion och priser redovisas i det följande, dels rostfria artiklar, som på byggnadsmaterialutredningens uppdrag specialstuderats av mono- polutredningsbyrån och dels övriga branschvaror. Sistnämnda varor ingår i utred- ningens totalstudier av distribution och installation.

Av den totala materialkostnaden täcker huvudvarorna i Karlskoga-huset 66 % och i Malmö-huset 78 %. Inräknas de rostfria diskbänkarna, blir motsvarande tal 73 % och 86 %.

TREDJE KAPITLET

Branschstrukturen — Produktionen

Marknadsstrukturen — en översikt

Som nämnts tillverkas de varor som användes vid VVS-installationer av företag tillhörande olika industrigrupper. Produkterna kommer från järnverk, mekaniska verkstäder, gjuterier och porslinsfabriker. Vanligtvis har produktionsföretagen en differentierad tillverkning men det förekommer att en eller flera VVS-varor är den enda eller den helt dominerande tillverkningen för ett företag eller vid en pro- duktionsenhet (radiatorer, gjutna rör, värmepannor, badkar). Heterogeniteten mo- tiverar att beskrivningen av branschstrukturen begränsas till ett fåtal fakta av be— tydelse för distribution och marknadsprisbildning. För huvudvarorna1 redovisas således svensk produktion, import, export samt tillgång inom landet under åren 1938—1954). För den svenska produktionen anges vidare antalet producenter, produktionsenheternas lokalisering samt vissa uppgifter om produktionsenheternas storlek. Tekniska och ekonomiska problem som berör de enskilda företagen ute- lämnas däremot. Dessutom anges vissa data om standardisering, produktsspeciali- sering samt konkurrensbegränsande samarbete. En sammanfattande översikt av marknadsläget för huvudvarorna år 1952 redovisas i tabell 6. Tabellsiffrorna är hämtade från den följande redovisningen för varje varuslag.

Siffrorna ger vid handen att denna del av byggnadsmaterialmarknaden till över- vägande del försörjes genom produktionen vid svenska fabriker. Importens relativa betydelse nämnda år för de olika varuslagen kan sammanfattas sålunda:

(Procenttalen anger importens andel av den beräknade tillförseln till den svenska marknaden.)

Ingen eller obetydlig import: (0—5 %) radiatorer, gjutna och smidda pannor, mindre kompletteringsimport: (6—20 %) stålrördelar, aducerade rördelar, gjutna normalavloppsrör och -delar, badkar, sanitetsporslin, armatur,

betydande import : (21 %—) stålrör, gjutna heltjocka muH'rör och -delar. Importen har minskat i betydelse sedan förkrigsåren. I fråga om badkar och sanitetsporslin var landet under 1930-talet nästan helt beroende av importen men hade 1952 tillräcklig produktionskapacitet för att tillgodose den svenska mark-

1jämför kap. 2 s. 26. 2 Vid utarbetandet av detta avsnitt fanns fullständiga uppgifter endast t. o. m. 1952. Under sätt- ningen har vissa uppgifter för senare år blivit tillgängliga. De har i så fall införts i respektive tabeller, men den allmänna branschbeskrivningen baserar sig på förhållandena t. o. rn. 1952.

Tabell 6. Sammanfattande översikt för olika huvudvaror 1952. Produktion, export och import i I ooo-tal ton, kr, st. Antal produktionsenheter.

Ethet Produktion Tillförsel (HP-33,11" Am. Huvudvaror 1 _. . Import till sv. e.. av m ' prod.- 1 000- for sv. for ex- tot markn forseln enheter tal markn. port ' ' i % Radiatorer .............. ton 22,6 0 22,6 —— 22,6 — 20 Stålrör .................. ton 3 1 ,o . . 31,0 24,0 55,0 44 3 Stålrördelar .............. ton 3,o* . . 3,0* 0,5* 3,5* 14* 3 Gjutna rör och -delar1 ..... ton 33,0* 0* 33,0* 24,0* 57,0* 42"' — Heltjocka muffrör ....... ton 11,0* 0* 11,0* 21,0* 32,0* 66* 1 Heltjocka muffrördelar . . ton 2,0* 0* 2,0* 1,0* 3,0* 33* 7 Normalavloppsrör ...... ton 14,0* 0* 14,0* t,o* 15,0"[ 7* 2 Normalavloppsrördelar . . ton 6,0* 0 * 6,0* 1,0 * 7,0* 1 4* 22 Aducerade rördelar ....... ton 3,0 0,7 3, 7 0,6 3,6 16 1 Värmepannor: gjutna ..... ton 1 4,2 0,4 3 14,6 0,3 14, 5 2 1 5 smidda . . . . kr 23,9 .. 323,9 .. 23,9 .. 25 Badkar .................. st. 40,0 20,0 60,0 3,0 43,0 7 4 Sanitetsporslin ........... ton 5,9 1 , 1 7,0 1,3 7,2 1 8 2 Tvättställ .............. st. 1 3 5,0 20,0 155,0 25,0 r60,0 16 2 w.c. .................. st. I 20,0 25,0 1 45,0 30,0 1 50,0 20 2 Armatur ................ ton . . . . 1 4,3 . . 78

nadens efterfrågan. Även för stålrör och gjutna rör har självförsörjningsgraden ökat. Utvecklingen sedan förkrigsåren kommer att belysas mer ingående i det följande. Förhållandena 1952 som registrerats i tabellen och som i stort sett varit desamma fram till 1955 kan sammanfattas sålunda:

I den första gruppen har företagen arbetat praktiskt taget oberoende av utländsk konkurrens.

I den mellersta gruppen, med vad som rubricerats som mindre kompletterings- import, har situationen för de olika varorna icke varit helt likartad; importens betydelse för de svenska företagens pris- och produktionspolitik har varierat. All— mänt kan sägas att de svenska företagen har haft ett avgörande inflytande på marknaden. Importmöjligheterna har dock begränsat rörelsefriheten. Importen tenderar att öka så snart den svenska marknaden ger möjligheter härtill genom att antingen de svenska företagens priser ligger högre än de utländska eller de svenska fabrikernas kapacitet är otillräcklig i förhållande till efterfrågan. Som exempel kan nämnas att efter 1948 har importpriserna vid flera tillfällen för några av varorna sannolikt verkat pristryckande. Det gäller exempelvis badkar, sanitetsporslin och gjutna normalrör. Detta skall närmare belysas i kapitel 8. Importen har vidare haft betydelse för företagens distributionspolitik.

I den sista gruppen har importen varit så stor att de svenska företagen haft be— gränsade möjligheter till självständig prispolitik. Även här har sannolikt importen inverkat på distributionspolitiken.

Det kan anmärkas att under en stor del av perioden 1938—1952 neutraliserade

1 För dessa varor avser uppgifterna ett genomsnitt för åren 1950—1952. 2 Antalet tillverkade gjutna och smidda pannor år 1948 var 26 000 resp. 14 900.

statliga krisregleringar av olika slag, framför allt priskontroll, mer eller mindre be- tydelsen av de marknadsfaktorer som diskuterats.

Nämnvärd export har förekommit i fråga om badkar, sanitetsporslin och stålrör. Ur exportsynpunkt är framför allt marknadeni de nordiska grannländerna av in- tresse. I de fall där den svenska tillverkningen varit tillräckligt stor för export har de kvantitativa regleringarna begränsat exportmöjligheterna till dessa länder.1

Den svenska produktionen av flertalet varor bedrives av ett begränsat antal företag och vid ett begränsat antal produktionsenheter. Detta framgår av följande tablå:

Antal svenska tillverkare Varugrupp/vara I heltjocka muffrör, aducerade rördelar 2 normalavloppsrör, sanitetsporslin 3—5 stålrör, stålrördelar, badkar 6—2 5 radiatorer, normalrördelar, gjutna pannor, smidda pannor 26— armatur

För samtliga varor i den näst sista gruppen är det ett mindre antal (2—5) stora fabriker som svarar för 2/3 eller mer av tillverkningen inom landet och därmed utövar ett bestämmande inflytande på produktions- och prispolitik. Här finns dock flera småföretag än i de tidigare grupperna och de ger marknaden en något annan karaktär. För radiatorer och gjutna pannor har starka karteller minskat betydelsen ur marknadssynpunkt av att antalet producenter varit relativt stort.

Genom att för varje varuslag sammanställa uppgifterna om importens relativa storlek och antalet svenska tillverkare med uppgifter om konkurrensbegränsande avtal, kan man ge en mer generell karakteristik av marknadsläget på produktions- sidan. Följande uppställning är ett sådant försök till schematiseringza

Marknadsstruktur (1950—4953) Varuslag

I Utan konkurrens av betydelse och avtalsbundna a) ensamföretag — begränsad import aducerade rördelara b) stark kartell -— ingen import radiatorer II Med konkurrens av betydelse A. Delvis avtalsbundna

a) oligopol —— avsevärd import stålrör och -delar b) oligopol — begränsad import normalavloppsrördelar c) oligopol —— obetydlig import gjutna pannor, armatur B. Ej avtalsbundna a) ensamföretag — betydande import heltjocka muifrör b) duopol —— begränsad import sanitetsporslin, normalrör c) oligopol — begränsad import heltjocka muffrördelar, badkar d) oligopol —— obetydlig import smidda pannor

1 I några fall, bl. a. inom radiatorbranschen, har svenska företag uppfört fabriker utomlands. 2Avtalsbundenhet bestämd genom av monopolutredningsbyråns registrerade och den 1/6 1953 gällande avtal. 3 Marknadsläget för aducerade rördelar förändrades under 1954 genom tillkomsten av en ny svensk fabrik. (Se nedan sidan 42.)

I fråga om de konkurrensbegränsande avtal som beröres av tablån hänvisas till de följande redogörelserna för varje varugrupp och till en av monopolutrednings- byrån utarbetad översikt.1 Det framgår av uppställningen att för de flesta varugrup- perna har de avtal som funnits haft begränsad betydelse därför att de icke täckt hela eller ens större delen av marknaden. För stålrör har påpekats importens stora om- fattning, för de gjutna pannorna har det dels funnits företag utanför kartellen, dels förelegat en påtaglig substitutionskonkurrens med tillverkare av smidda pannor, för normalrördelar och armatur har antalet tillverkare utanför kartellen varit betydande. Härtill kommer att samarbetet inom ramen för dessa avtal icke haft samma fasta karaktär som inom exempelvis radiatorkonventionen.

Den i tablån under II återgivna marknadsstrukturen kan sammanfattande bäst karakteriseras som delmarknader pendlande mellan duopol (två företagare) och oligopol (ett fåtal företagare). Importens variationer kan åstadkomma svängningari marknadssituationen och detta måste som redan antytts de svenska producenterna ta hänsyn till. Så kan exempelvis de svenska tillverkarna av sanitetsporslin respektive av gjutna normalrör vid vissa tillfällen agera utifrån förutsättningen att de bara har en konkurrent, medan de i andra fall även måste ta hänsyn till importörerna.

Som kommer att framgå av den följande redogörelsen är marknadsstrukturen på produktionssidan en viktig faktor när det gäller att klarlägga vissa speciella drag i såväl prisutvecklingen som framför allt distributionsstrukturen för de nämnda varorna.

Den ökade självförsörjningsgraden under 1940-talet berodde delvis på att det tillkom nya produktionsenheter. Redan före krigsutbrottet hade AB Gustavsbergs Fabriker och AB Iföverken börjat tillverka sanitetsporslin men under krigsårens avspärrning expanderade produktionen snabbt. Vidare startades under slutet av kriget och de första efterkrigsåren stora fabriker för tillverkning av gjutna rör och badkar. För samtliga varor har produktionen visat sig vara konkurrenskraftig även sedan importregleringarna undanröjts. Även i fråga om tillverkning av vissa gjuteri- och verkstadsvaror, såsom radiatorer, värmepannor, gjutna rördelar och armatur förekom en begränsad nybildning och avgång av produktionsenheter under 1940- talet. Statliga regleringar och initiativ hade viss betydelse för företagsbildningen under krigsåren.

Radiatorer '

]l/Iaterialbeskrivning. För uppvärmning av byggnader med varmvattensystem an— vändes kamHänsrör och radiatorer. De förstnämnda användes endast i fabriker, garage, källare och liknande lokaler, där värmarens utseende är av mindre bety—

1 PM angående konkurrensbegränsningar inom byggnadsmaterialbranschen, utarbetad inom monopolutredningsbyrån (stencil maj 1953, ej tryckt) s. 29—39. Det kan anmärkas att bland de varugrupper som icke medtagits i detta kapitels översikt fanns den 1/6 1953 avtal i kraft för bl. a. kopparrör och sanitetsgjutgods. 2 För en utförlig redogörelse av radiatorindustriens struktur hänvisas till Kartellregistret 1951 nr 7—8.

delse. Radiatorer tillverkas av gjutjärn eller av plåt. Plåtradiatorer började till- verkas i större skala under 1920-talet. Gjutna radiatorer användes numera endast i speciella fall, t. ex. för ångvärmeledningar.

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Landet försörjes helt genom in- hemsk tillverkning. Endast obetydliga kvantiteter importeras och exporteras. Pro- duktionsvolym 1938—1953 framgår av tabell 7.

1939 tillverkades över 26 000 ton radiatorer. Under krigsåren låg produktions- volymen väsentligt lägre. 1946—1949 utgjorde produktionen i medeltal 21 500 ton och 1950—1952 23000 ton. Produktionen 1946—1951 var otillräcklig i förhål- lande till byggnadsföretagens efterfrågan. Knapphet på plåt och tidvis svårigheter att få erforderlig arbetskraft hindrade enligt fabrikanterna den produktionsökning, som skulle varit nödvändig för att tillgodose den löpande efterfrågan. Som framgår av tabellen är tillverkning och förbrukning av gjutjärnsradiatorer numera begränsad till något 100-tal ton årligen. 1954 års produktion av radiatorer, 27000 ton, mot- svarar ett salutillverkningsvärde av drygt 38 miljoner kronor.

Tabell 7. Förbrukning och tillverkning av radiatorer 1938—1954. Ton och värde (tillgång inom landet = svensk tillverkning + import —— export).

Plåtradiatorer Gjutjämsradiatorer .

Total till-

Är Tillgång Svensk tillverkning Tillgång Svensk tillverkning gång inom inom landet " d 2 inom landet __ d : latndet

( 1 var e to 1 var C on on tonl 1 000 kr 11 ton1 1 000 kr 1938 18 833 18 970 I5 767 507 454 224 19 340 1939 25 977 26 150 18 959 56I 512 235 26 538 1940 8 738 8 955 8 940 427 426 240 9 I65 1941 10 211 10 235 11 718 337 336 182 10 548 1942 13 987 14 075 15 787 303 303 238 14 290 1943 14 273 14 300 16 367 266 267 210 14 539 1944 16 459 16 485 18 857 234 234 180 16 693 1945 13 774 13 780 I5 979 154 155 152 13 928 1946 22 731 22 735 26 675 104 53 56 22 835 1947 21 950 21 962 24 690 162 35 41 22 112 1948 21 093 21 044 24 249 124 26 40 21 217 1949 20 315 20 490 25 799 137 28 43 20 452 I950 23 423 23 300 31 069 98 35 58 23 521 I95I 23 400 23 400 34 672 247 193 190 23 547 1952 22 578 22 578 35 575 241 75 80 22 819 1953 22 695 22 695 35 585 98 40 57 22 793 319541 26 750 26 750 38 237

Källor.- 1 Kartellregistret 1951 nr 7—8 s. 164 åren 1938—1948. Fr. o. m. 1949 äro siffrorna hämtade ur Industri nr 505 och 303.

2 Industri nr 505 = plåtradiatorer och nr 303 = radiatorer av gjutgods. Med värde avses här salutillverkningsvärde dvs. ”de saluförda produkternas försäljningsvärde fritt banvagn, fartyg eller bil etc., med frånräkning av rabatter men med inräkning av emballerings- och andra försåljningskost- nader samt kostnad för transport med egna transportmedel. Accis, omsättningsskatt eller liknande avgifter är, då annat ej särskilt angives, ej medräknade i värdet.” 3 Prel. siffror.

Bild 3. Radiatorer: Producenter 1952

Medlemmar i Radiatorkonventionen

AB Plåtförädling, Hälsingborg (fr. o. m. 1955 en sammansättningsfabrik, AB Norr- lands Radiatorfabrik i Långsele) F. Ecks Fabriker AB, Nacka Sv. AB Gasaccumulator, Lidingö Hjo Mek. Verkst. o. Elv., Hjo (fr. o. m. 1952 filial i Älvsbyn) AB Hedemora Verkst., Hedemora

AB Lidköpings Värmeledn.-Ind., järpäs AB Ankarsrums Bruk, Ankarsrum

. Medlemmar|_radiat0rkonvenlionen ö...,a

Luth & Roséns El. AB, Eskilstuna (tillverk- ningen nedlagd 1955. Företaget har utträtt ur Radiatorkonventionen)

AB Götaverken, Göteborg AB Bruzaholms Bruk, Bruzaholm Övriga _fb'retag1 AB Örebro Radiatorfabrik, Örebro AB Fellingsbro Verkst., Fellingsbro AB Thermia-Verken, Arvika

Lenhovda Radiatorfabriks AB, Lenhovda Plåtradiator AB, Skänninge AB Kollin o. Ström, Borlänge Plåtslagerif. Bröd. Mejyr, Flen Radiatorfabr. Expando, Rättvik

] Fr. o. m. 1955 även AB Värmeprodukter, Norrköping.

Produktionsenheter. Lokalisering. År 1952 var det 19 företag, som tillverkade radia- torer vid lika många produktionsenheter. Företagen redovisas å bild 3. Mellan 1938 och 1953 har ett företag startats och fyra nedlagts. 1952 var tio av fabrikerna, bland dem de största, anslutna till den s. k. radiatorkonventionen.

De 18 företag som fanns 1948 redovisas i tabell 8 fördelade efter företagens storlek, varvid skilts mellan företag tillhörande radiatorkonventionen och övriga företag.1

Åtta av företagen tillverkade mindre än 500 ton. Ett företag, AB Plåtförädlingi Hälsingborg, var väsentligt större än övriga företag och svarade ensamt för mellan 25 å 30 % av den totala produktionen i landet. De därnäst största fyra företagen tillverkade tillsammans 35 å 40 % av totalproduktionen. Motsvarande siffra för radiatorkonventionens samtliga medlemmar var 87 %.

Som framgår av bild 3 är de flesta radiatorfabrikerna belägna i södra och mel- lersta Sverige. Den sydligaste och samtidigt största fabriken är AB Plåtförädling i Hälsingborg. När denna utredning påbörjades saknades helt fabriker i Norrland, som huvudsakligen försörjdes med radiatorer av de mellansvenska fabrikerna.2 En specialundersökning rörande distributionen av radiatorer från de olika fabri- kerna har utförts och redovisas delvis i kapitel 12.

Standardisering. År 1944 beslöt radiatorkonventionen efter förhandlingar med branschföreningar bland konsumenterna att slopa omkring 40 olika typer och stor- lekar av radiatorer. Tillverkningen begränsades till 12 s. k. standardtyper med enhetliga beteckningar. Radiatorerna tillverkades dessutom i olika höjder. Radia- torer med en höjd av 59 cm omfattade enligt på 1940-talet utförda undersökningar nära 60 % av samtliga radiatorer, och de två vanligaste typerna tillsammans över 50 % av tillverkningen.”

Tabell 8. Tillverkare av radiatorer fördelade efter tillverkningens storlek 1048.

Tillverkning i ton kolrisgrifibjrien Outsiders Summa

Under 100 ............................ — 3 3 100— 500 ........................... 2 3 5 500—1 000 ........................... 1 2 3 1 ooo—2 ooo ........................... 6 — 6 Över 2000 ........................... 1 — 1 Totalt 10 8 18

Tillverkning totalt i ton ................ 18 300 2 700 21 000 Tillverkning totalt i % ................. 87 13 100 Per företag: ton ........................ 1 800 . 340 1 200

Källa: 1 Kartellregistret (1951) nr 7—8 s. 165. Se även kap. 12 s. 246. * Sedermera har tagits ett par initiativ för att tillverka radiatorer i Norrland. Sålunda öppnade Hjo Mek. Verkstad våren 1952 en sammansättningsfabrik i Alvsbyn.

” Se Kartellregistret a. a. s. 170—171.

Konkurrensbegränsande avtal. Som nämnts samarbetar de största företagen (10 st.) i radiatorkonventionen (se Kartellregistret nr 12). Konventionens konkurrens- begränsande åtgärder har efter framställning från byggnadsmaterialutredningen undersökts av kommerskollegii monopolutredningsbyrå.1 Numera är konventionens uppgifter begränsade till att fastställa gemensamma pris- och försäljningsvillkor.

Stålrör och stdlrördelar

Materialbeskrivning. De rör av smidesjärn, s. k. stålrör, som användes vid VVS— installationer, är av olika utförande beroende på vad de skall användas till.2 Man skiljer sålunda bl. a. mellan gängade rör och tuber. Av de förstnämnda kan här nämnas fem typer och av de sistnämnda två. Beteckningar och användningsom- råden framgår av följande tablå:

Svensk standardbeteckning Utförande Användes till Gängade rör: SMS 326 — nr 1001 svarta” gasledningar SMS 326 — nr 1002 gröna SMS 326 — nr 1004 galvaniserade vattenledningar SMS 326 — nr 1007 bruna (rödbruna) värmeledningar SMS 327 — nr 1011 röda ångledningar Ogängade rör: dimensionerade för standardrörgängning: SMS 329 — nr 1021 ogängade högtrycksanläggningar Tuber: SMS 330 —— nr 1426 (kvalitetsbestäm- melser) ångpanne- och högtrycksanläggningar SMS 331 — nr 1421 — värmeledningstuber för lågtrycks-

anläggningar (handelstuber)

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. I tabell 9 har industri- och handels- statistikens siffror för stålrör och -delar redovisats för de varunummer som är meSt aktuella i detta sammanhang. Redovisningen klarlägger att för där upptagna rör- typer var den totala svenska produktionen väsentligt högre i början av 1950-talet än den var de sista förkrigsåren. Import och export var något högre än förkrigsåren. Nämnda siffror kan kompletteras med uppgifterna i tabell 10 över försörjningen åren 1944, 1946 och 1950—1953 med de vanligaste typerna av stålrör som användes i VVS-branschen.

1 Se Kartellregistret a. a. 2 Med hänsyn till vid tillverkningen använd teknik skiljer man mellan två slags rör, rör med söm (svetsade rör) och sämlösa rår. Rör med söm tillverkas av band eller plåtstrimlor som svetsas ihop. Vid tillverkningen av sömlösa rör utgår man från med hål försedda rörämnen, som bearbetas i rörvalsverk. De i WS-branschen använda rören benämnes varmvalsade eller helvalsade eller hel— dragna rör. Sömlösa och svetsade rör tillverkas även genom kallvalsning eller kalldragning. Dessa rör är dock av högre kvalitet och användes ej vid vanliga värmeinstallationer. 3 Svarta = vällda eller gassvetsade, gröna = elektriskt svetsade och glödgade (normaliserade).

Tabell 9. Stålrör och -delar, oarmoalsade och svetsade, alla slag. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954. Anmärkning: Tabellen redovisar alltså icke bara rör för byggnadsverksamheten (handelsrör) utan även 5. k. kvalitetsrör och rörämnen.

Produktion

År I nr 701 I nr 144, Summa Import4 Exporö

Tillgång inom landet

ton 1 000 kr ton 1 000 kr ton 1 000 kr ton 1 ooo kr ton (I 000 kr ton 1 000 kr

1938 67170 35 574 .. .. .. .. 16239 6260 29 254 16 581 .. .. 1939 .. 81 573 40122 .. .. .. .. 34 241 11974 31 898 17 651 .. 1940 . . . .. 65 487 47 962 2 321 1 666 67 808 49 628 18 678 8 666 22 315 16 935 64 171 41 359 194I -—-— 68 551 51 402 4 133 3 415 72 684 54 817 18 547 8 379 31 379 24 493 59 852 38 703 1942 . . 65 858 56 778 2 901 2 398 68 759 59 176 18 932 9 062 23 877 23 806 63 814 44 432 I943 70 036 69 063 4 575 3 852 74 611 72 915 14 379 7 072 18 211 21 925 70 779 58 062 1944- 64 242 56 664 5 623 4 468 69 865 61 132 25 013 11 074 19 538 20 580 75 340 51 626 1945 70 333 56 056 8 611 8 378 78 944 64 434 636 343 10 839 10 937 68 74I 53 840 1946 . . 77 866 66 964 9 217 9 823 87 083 76 787 9 645 6 046 14 459 16 482 82 269 66 351 1947 ..... 82 082 78 287 14 468 17 601 96 550 95 888 43 035 29 749 15 526 18 955 124 059 106 682 1948 ... . . 85 907 86 483 13 463 16 063 99 370 102 546 38 814 30 646 17 960 23 854 120 224 109 338 1949 ... . . 36 512 62 347 40 429 68 502 18 010 20 325 116 869 129 256 37 227 31 621 30 801 41 408 123 295 119 469 1950 ..... 35 146 65 823 36 747 67 398 18 555 20 449 119 524 124 594 25 244 19 720 29 101 38 105 115 667 106 209 I95I __ 33 877 67 332 39 905 71 510 319 636 *27 584 120 845 138 999 37 380 46 077 35 949 52 719 122 276 [32 357 1952 36621 71 489 45 363 90210 22 501 36224 130611 171797 31 863 46 950 33 872 60836 128602 157 911 1953 . . . .. 46 072 72 768 56 922 107 645 18 062 27 371 136 902 191 938 27 242 28 502 39 629 70 828 124 515 149 612 51954 . 112779 133578 .. .. .. .. 44281 39816 36944 57 763 .. .. Källor: 1 Industri nr 70 = rör (inkl. ihåliga tubämnen). Fr.o.m. 1949 är nr 70 uppdelat på 70: 1 = kul- lagerrör och ämnesrör; 70: 2 = andra rör. 2 Industri nr 144 = järnrör och rördelar, smidda och svetsade. ” För 1951 har kommerskollegium muntligen lämnat följande specifikation: ton 1 000 kr 4 Handel nr 1424—1428; 1566: 2 Smidbart järn och stål 1424—1428 Rör: valsade eller varmdragna. Icke bearbetade 1424 tubämnen 1428 bearbetade 1425—1427 andra 1566: 2 Rördelar (ej av smidbart gjutgods). 5 Prel. siffror.

&) b) C)

vattenledningsrör, förzinkade 1 1 264 14 554 gas-, ång- och värmeledn. samt värmeledningstuber 707 634 andra slag 7 665 12 396

5:31 19 636 27 584

Tabell 10. Leveranserna av de vanligaste typerna av stdlrörfrdn svenska och utländska verk.1

Ton, rör År Summa svenska utländska 1944 ........... 31 000 25 000 56 000 1946 ........... 27 000 10 000 37 000 1950 ........... 34 000 23 000 57 000 1951 ........... 31 000 31 000 62 000 1952 ........... 31 000 24 000 55 000 1953 ........... 34 000 24 000 58 000

Källa: Näringsfrihetsfrågor 1955 nr 4 bil. 1 s. 37.

Den svenska marknaden skulle konsumera 55 000 a 60 000 ton av dessa stålrör per år, varav icke fullt hälften täckes genom import.

Stålrören importerades före kriget framför allt från Tyskland, men åren 1945— 1950 skedde importen huvudsakligen från England, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Tjeckoslovakien. Under 1950-talet har Västtyskland ånyo blivit en stor leverantör.

Genom utbyggnader av produktionskapaciteten torde de svenska rörverken 1954 ha haft tillräcklig kapacitet för att kunna tillgodose branschens behov av stålrör.

För stålrördelar finns inga officiella uppgifter över produktionsvolymen redo- visade. Enligt uppgifter från industrikornmissionen uppgick förbrukningen av stål— rördelar och ilänsar åren 1945—1947 till mellan 3000 och 4000 ton årligen. För- brukningen torde ha varit av samma storleksordning även åren 1950—1 9 53. Större delen av behovet tillgodoses genom inhemsk tillverkning.

Produktionsenheter. Lokalisering. Stålrör och -delar produceras av Sandvikens jern- verks AB, Uddeholms AB i Storfors, AB Wirsbo Bruk samt fr. o. m. 1954 Fagersta Bruks AB (se bild 4). Fagersta och Wirsbo tillverkar svetsade rör, medan Sand- viken och Uddeholm tillverkar sömlösa rör. Wirsbo har framför allt koncentrerat sig på tillverkning av rördelar och galvaniserade rör. Stålrördelar tillverkas i viss omfattning även i Sandviken och Uddeholm. De två sistnämnda företagen domi- nerade den svenska produktionen under hela 1940-talet.

Standardisering. Som nämnts finns för stålrör och rörflänsar svensk standard.” De redovisas under grupp 621. 6 rörledningar, rör, tillbehör till ledningar samt med nummerbeteckningen SMS.

Konkurrensbegra'nsande avtal. Sandvikens jernverk och Uddeholms AB har avtalat, att gemensamt diskutera och överenskomma om prissättningen på varmvalsade stålrör m. m. (Kartellregistret nr 189). Samarbetet utgör en fortsättning på tidi- gare samarbete inom den i och med krigsutbrottet upplösta internationella rör- kartellen. Jämför även de numera upplösta avtalen i Kartellregistret nr 186—188.

' Avser rör och tuber enligt SMS—326 B, SMS—327 B, SMS—331 C i dimensioner t. o. m. 191 mm y. d. (på senare är t. o. m. 216 mm).

2 Sveriges Standardiseringskommission (SIS) och dess anslutna organisationer utger tre fonner av standardpublikationer: svensk standard, rekommendationer och handböcker. Det finns möjligheter att abonnera på dessa publikationer.

38. Gjutna rör och rördelar

Materialbeskrivning. Gjutna rör användes dels för avloppsledningar inom byggna- der, normalrär, dels för vatten- och avloppsledningar utomhus, heltjocka mufrör.

Rören tillverkades tidigare genom gjutning i sandformar. Denna metod, som fortfarande användes vid tillverkning av gjutna rördelar, har numera i regel över- givits till förmån för en maskinell tillverkning genom 8. k. centrifugalgjutning.

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Före andra världskriget var den svenska produktionen av gjutna rör av ringa omfattning och landets behov till- godosågs huvudsakligen genom import. Tabell II redovisar produktionen och ut- rikeshandeln av gjutna rör och rördelar åren 1938—1952 enligt den officiella sta- tistiken”. Åren 1938 och 1939 var den totala tillgången inom landet 40 000 respek- tive 65 000 ton. Importen minskade under krigsåren medan den svenska produk— tionen från och med 1942 låg över förkrigsnivån. Två nya fabriker för tillverkning av gjutna rör uppfördes under 1940-talet. 1948 var den svenska produktionen uppe

Tabell 11. Rör och rördelar, gjutna. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet

1938—1954- År Produktion1 ImportI Exportz Tlufägeånom ton 1 000 kr ton | 1 000 kr ton 1 000 kr ton 1 000 kr 1938 - - . 4 827 1 953 35 296 7 507 99 57 40 024 9 403 1939 6 275 2 589 58 967 10 821 102 58 65 140 13 352 1940 3 718 2 049 28210 6 150 203 99 31 725 8 100 1941 . .. 3 318 1 770 21 012 4 762 65 37 24 265 6 495 1942 ... 7 170 4 271 20 002 4 982 27 12 27 145 9 241 1943 . . . 8 740 5 677 21 718 5 995 58 50 30 400 1 1 622 1944 13435 9179 21217 5301 2 5 34550 15 475 1945 13612 9931 2463 892 80 68 15995 10 755 1946 ... 18 630 13 773 21 745 7 886 218 175 40157 21 484 1947 ... 17 872 12 929 22 803 8 538 60 52 40 615 21415 1948 ... 30 927 19 615 29 661 12 571 111 89 60 477 32 097 1949 . .. 35 930 24 561 14 214 6 032 182 202 49 962 30 391 1950 —— - 41 740 27 372 15 064 5 553 92 73 57 692 33 588 1 354 978 374 242

1951 . .. 12 142 7187 32 125 13 082 175 156 44092 20113

34 698 27 379 3 617 2 805 847 520 37 468 29 664 1952 15402 8641 16 764 8674 377 311 31 789 17004

22 219 20 250 6 202 5 352 290 192 28 131 25 410 1953 . . . 18 802 10 721 19 980 10 426 433 295 38 349 20 852

25 072 20 099 6 788 5 310 45 35 3I 815 25 374 31954 .. 448 418 433175 30837 16666 87 109 91 146 58 939

12 091 9 293 1 13 86

Källor:

1 Industri nr 304 = rör och rördelar ej 8. n. Fr. o. m. 1951 är 304:1 = heltjocka muffrör och -delar (övre siffran) och 3042 = andra gjutna rör och -delar (undre siffran). ” Handel 1342, 1343 = rör och rördelar, icke bearbetade, med en inv. diameter av 145 mm eller däröver (nr 1342); mindre än 145 mm (1343). Fr. o. m. 1950 är 1342:1 och 1343:1 = heltjocka muffror >resp. ( 145 mm (i. d.) (övre siffran) 1342:2 och 134312 = andra slag (undre siffran). * Prel. siffror. * Totalt för 304:1 och 3042. 5 I denna statistik torde ingå vissa rör som icke användes i byggnads- och anläggningsarbeten.

Bild 4 Rör: Producenter 1954

Stålrör och -delar

Uddeholms AB, Storfors Sandvikens Jernverks AB Wirsbo AB Fagersta Bruk AB (fr. 0. m. 1954)

Aducerade rördelar

AB Jämförädling, Hälleforsnäs AB Gustavsbergs Fabriker, Västervik (fr. 0. m. 1954)

Helt] ocka muffrör

AB Centrifugalrör, Oxelösund

Heltiocka mutfrördelar

Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo AB Forsviks Bruk, Forsvik Maskin- & Gjuteri AB, Kalmar Mölltorps Gjuteri Friberg & Johansson, Mölltorp Rörverken i Göteborg AB, Göteborg AB Säffle Gjuteri & Mek. Verkstad, Säffle

Normalavloppstör

AB Centrifugalrör, Oxlösund Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad AB Åkers Styckebruk, Åkers Styckebruk

O sms» och 4.14.» . Mr och delar av udvolrul gjutgods ' Heltlocku mulrvbr Å Hcltloeku mvtlrördclur

? Normalrör

_ Normalrördelar

Normalavloppsrördelar

Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo AB Eksjöverken, Eksjö Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad AB M. Lundgrens Gjuteri, Halmstad Maskin- & Gjuteri AB, Kalmar AB Pump-Separators Gjuterier, Katrine- holm

i 31 000 ton och var för första gången sedan 1938 större än importen som dock upp- gick till nära 30 000 ton. Medan den svenska produktionen under åren 1949 och 1950 fortsatte att öka gick importen tillbaka. Detta berodde bl. a. på ett visst stöd från myndigheterna åt den svenska produktionen.1 Den fria importen 1951 med- förde tillsammans med en rekordnotering för den svenska produktionen att till- gången inom landet uppgick till över 80 000 ton, en kvantitet som låg avsevärt över det löpande behovet.

Värdet av de nämnda totala kvantiteterna av gjutna rör och rördelar åren 1950 och 1951 utgjorde 33 respektive 50 milj. kronor. Den svenska produktionen 1952 var 38 000 ton och produktionsvärdet 29 milj. kronor.

Det är icke möjligt att med ledning av dessa siffror redovisa exakta siffror för den svenska marknadens försörjning med rör av olika slag. I följande tablå göres emeller- tid ett försök att approximativt beräkna den genomsnittliga produktionen, importen och tillgången inom landet av olika slags rör under perioden 1950—1952.” Den totala tillgången på gjutna rör och rördelar var enligt tabell 11 dessa är ca 66 000 ton. Häri ingår emellertid sannolikt även rör som icke användes inom VVS-bran- schen. Såväl ifråga om muH'rör som normalrör har produktion och import varierat ganska kraftigt mellan enskilda år. Efter 1952 har importen av normalrördelar ökat betydligt.

Ton vara Produktion Import" Tillgång överskott

Heltjocka muffrör .............................. 11 000 21 000 32 000 Heltjocka muffrördelar .......................... 2 000 1 000 3 000 Normalrör .................................... 14 000 1 000 15 000 Normalrördelar ................................ 6 000 1 000 7 000 Övrigt ....................................... 9 000 . . 9 000 42 000 24 000 66 000

Produktionsenheter. Lokaliseringar. Normalrör tillverkas i Sverige huvudsakligen av AB Centrifugalrör och AB Åkers Styckebruk. Bägge fabrikerna är belägna i Sörm- land. AB Centrifugalrör tillverkar dessutom heltjocka muffrör (se bild 4).

Produktionen av gjutna normalrördelar och muffrördelar har bedrivits av ett tjugotal gjuterier.3 Bland dessa kan nämnas Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo, Central- gjuteriet, Göteborg, Forsviks Bruk, Forsvik, AB Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad, samt AB Pump-Separator, Katrineholm. Åren 1948—1951 hade dessutom Norrbot- tens järnverk en stor tillverkning av normalrördelar, som emellertid nedlades 1952.

1jämför kap. 8 s. 118. = Tablån bygger, förutom på tabell 11, på uppgifter från monopolutredningsbyrån. 3 I industristatistiken redovisas sålunda — utöver de här ovan nämnda företagen — som tillver- kare av muffrördelar (304: 1) 7 företag varav 6 nämnvärda återges å kartan och som tillverkare av normalrördelar (304: 2) 22 företag varav 16 ”nämnvärda". Av de sistnämnda har enl. uppgift4 nu- mera (1954) icke någon tillverkning. Återstående 12 företag redovisas å kartan. Med nämnvärda före— tag menas här och i det följande företag som för den redovisade varan hade ett produktionsvärde av minst 50 000 kronor år 1952.

Standardisering. För normalrör och -delar finnes av Svenska Kommunaltekniska Föreningen fastställda normalier. De svenska företagen tillverkar även standardrör för normal våningshöjd.

För muffrör och muffrördelar (för gas- och vattenledningar) finns svensk stan- dard (se grupp 621. 6 SMS nr 405—428 samt nr 430).

Konkurrensbegra'nsande avtal. När under kriget industrikommissionen stimulerade några företag att ta upp tillverkning av normalrördelar bildade de tre största av de ovan nämnda företagen jämte AB Ankarsrums Bruk och Norrahammars Bruk, där tillverkningen sedermera nedlagts, den s. k. Normalrördelskonventionen (Kartell- registret nr 54). Konventionen finns kvar men prisöverenskommelsen har satts ur funktion. För normalrör och för heltjocka muffrör finns inga registrerade avtal.

Tabell 12. Aducerade rördelar m. m. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet

1941—1954- År Produktion1 Import2 Export2 Tillgåglgdelpom ton 1 000 kr ton | 1 000 kr ton | 1 000 kr ton 1 000 kr 1941 . .. 1 774 3 518 200 429 778 1 805 1 196 2 142 1942... 2731 5698 250 615 782 1828 2 199 4485 I943- -— 3 079 7 347 146 372 532 I 404 2 693 6 315 1944. .. 2 851 7 230 146 364 528 1 646 2 469 5 948 1945... 2715 6758 5 9 406 1 118 2314 5649 1946... 3327 8321 50 122 863 2430 2514 6013 1947- -. 3 245 8 I74 258 653 388 1 178 3 115 7 649 1948. .. 3 446 9 245 198 532 760 2 652 2 884 7 125 1949- - - 3 643 9 752 I 16 330 793 2 805 2 966 7 277 1950... 4050 10 867 996 2 508 728 2 570 4318 10805 1951... 4438 14578 951 2 740 1088 4342 4301 12 976 1952... 3687 13113 559 1981 700 2686 3546 12408 1953. . . 3 223 10 625 436 1 426 849 2 874 2 810 9 177 31954... 3947 H 940 921 3 I20 1 935 5371 2933 9689 Källor:

1 Industri nr 290 = Rör och rördelar av ad. gjutgods (inkl. gängade). 3 Handel nr 1566: 1, 1568: 1, 1570: 1, rördelar av smidbart gjutgods. 3 Prel. siffror.

Aducerade rördelar

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. I tabell 12 redovisas den officiella statistikens siffror över produktion och utrikeshandel med rör och rördelar av adu- cerat (smidbart) gjutgods.1 Landets behov kan tillgodoses genom inhemsk tillverk- ning. Den högsta produktionssiffran under åren 1941—1952 nåddes år 1951 med 4 400 ton rördelar till ett värde av 14,6 milj. kronor. Produktionen detta år torde ha överstigit det löpande behovet. Det är överraskande att den redovisade pro- duktionen under åren 1946 och 1947 med dess höga byggnadsverksamhet ligger avsevärt under produktionen åren 1950—1952.

1 AB järnförädling, som fram till 1954 varit den enda svenska tillverkaren, har av sekretesskäl icke ansett sig kunna lämna ut sina siffror Huruvida i industri- och handelsstatistikens uppgifter ingår andra rördelar än de som användes i V VS-branschen har icke kunnat klarläggas.

Produktionsenheter. Lokalisering. Fram till 1953 fanns endast en svensk tillverkare av aducerade rördelar, AB _]ärnförädling, Hälleforsnäs (se bild 4). Fr. o. m. 1954 har även AB Gustavsbergs Fabriker börjat tillverka rördelar i Västervik.

Standardisering. Svensk standard finns omfattande 48 typer (se grupp 621. 6 SMS nr 431—478)-

Ifonkurrensbcgränsande avtal. AB Järnförädling har ett registrerat avtal med den internationella organisationen International Malleable Tube Fittings Association (IMATUFIA), Kartellregistret nr 190.1 Enligt bestämmelserna för denna kartell skall minimipriserna på aducerade rördelar och rörflänsar för den svenska mark- naden fastställas av IMATUFIA:s svenska medlemmar, dvs. för närvarande AB Järnförädling, varvid dock skall iakttagas att priserna i stort sett håller sig i överens- stämmelse med grannländernas.

Värmepannor

Materialbeskrivning. Ur tillverkningssynpunkt skiljer man mellan gjutna och smidda värmepannor. Pannorna kan utföras för att eldas med olika bränslen som koks, kol, olja, ved eller avfall.

För villor och småhus användes såväl smidda som gjutna pannor s. k. villapannor. För medelstora hus (med pannor upp till ca 20 m” eldyta) är det vanligare med gjutna pannor. Vid pannanläggningar för större bostadshus eller panncentraler för en grupp bostadshus användes i regel smidda pannor. Dessa stora pannor till- verkas efter beställning. För varje anläggning konstrueras därför den panna, som bäst passar föreliggande behov. Tabell 13. Gjutna värmepannor. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954.

År Produkti0n1 Import1 Export” Tillglåplgieltnom ton | 1 000 kr ton | 1 000 kr ton 1 000 kr ton j 1 000 kr 1938. .. 15 034 8 469 1 180 349 1 365 655 14 849 8 163 1939. .. 18 688 10 265 1 356 394 1 806 875 18 238 9 784 1940. . . 9 658 6 510 287 142 384 229 9 561 6 423 1941... 8 160 6540 300 164 141 100 8319 6604 1942. .. 11573 9 815 280 198 195 189 11658 9 824 1943... 12 589 10157 149 101 52 57 12 686 10201 1944. .. 12 754 11452 20 16 27 31 12 747 11 437 1945. .. 10 237 9 800 6 7 36 56 10 207 9 751 1946... 17990 17 173 209 176 108 152 18091 17197 1947... 17 597 17963 711 540 65 111 18 243 18 392 1948. . . 17 955 18 431 833 758 119 232 18 669 18 957 1949... 14821 14278 49 43 259 300 14 611 14 021 1950... 17033 17017 67 60 1 021 935 16079 16 142 1951 . . . 16 266 21 454 168 154 759 771 15 675 20 837 1952- - - 14 562 23 242 299 307 405 599 14 456 22 950 I953- - - 15 598 28 034 499 507 448 643 I5 649 27 883 31954. .. 16 156 29833 1238 1 230 608 1 019 17 786 30 044 Källor:

1 Industri nr 305 = värme- eller lågtryckspannor. ' Handel nr 1351 = värme- eller lågtryckspannor samt delar därtill. 3 Prel. siffror. 1 Detta avtal har upphävts den 30.4.1954.

Bild 5. Värmepannor :

Företag, som redovisat produktion till Kommers- kollegium, industristatistiken 19521

Värmepannor, gjutna (Statistiskt nr 305. Vänne- eller Idgtqyckspmnor)

Totalt 15 företag, därav följande 10 med produktionsvärde av minst 50 000 kr.

Medlemmar i pannkonventionen

AB Bruzaholms Bruk, Bruzaholm Norrahammars bruk, Norrahammar AB Klafreströms Bruk, Klavreström AB Norrhults Gjuteri, Norrhult AB Götaverken, Göteborg AB Skoglund & Olson, Gävle

Övriga

Prestoverken i Motala AB, Motala AB Fagerfors Gjuteri & Mek. Verkstad, Fagerfors AB Svenska Strebelverken, Västervik (numera Gustavsbergs Fabriker) Askersundsverken AB, Askersund

Värmepannor, ei gjutna

(Statistiskt nr 506, värmeledningspannor ej g jut- jäms. ) Totalt 25 företag, därav följande 17 med produktionsvärde av minst 50 000 kr. AB Gustavsbergs Fabriker, Gustavsberg AB Nyköpingsverken, Nyköping (Tillverk- ningen numera nedlagd) Hälla Bruks AB, Hävla AB Svenska järnvägsverkstädcrna, Linkö— pms AB Vatten & Ånga, Sävsjö Skogsfors Bruks AB, Reftele (fr. o. rn. 1954 AB Gustavsbergs Fabriker, Reftele) AB CTC, verkstaden i Ljungby Exoverken AB, Kalmar Storebro Bruks AB, Storebro AB Vattenvärmare-Kompaniet, Osby S. _]. Skoghs Verkstäder, Örebro

Producenter I 9 52

[] Giulnu pannor (övriga)

I Smidda pannor

AB Gustavsbergs Fabriker, avd.Värmeledn.- pannor, Västerås (Tillverkningen numera övertagen av G. Hammarqvist, Plåtslageri) AB Bröderna Rylander, Falun

Swendsén & Wikström AB, Gävle Nya AB Luleå Varv & Verkstäder, Luleå F. Nilson & C:o Mek. Verkstad, Boden Albin Petterssons Mek. Verkstad, Kalix- Nyborg

1 I förteckningen nämnda förändringar har beaktats vid ritningen av kartan.

6 ulnu annor medlemmar I pannkonvenllon) | P

44 GJUTNA VÄRMEPANNOR

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Sveriges försörjning med gjutna värmepannor sker nästan helt genom inhemsk tillverkning. Av tabell 13 framgår att förkrigsåren 1938 och 1939 motsvarade import och export vardera omkring 10 % av den beräknade förbrukningen inom landet. Under efterkrigsåren har utrikeshandeln varit av väsentligt mindre betydelse. Räknat i ton — en måttenhet, som ehuru föga adekvat användes i den officiella statistiken — var tillgången på gjutna pannor inom landet åren 1950—1952 ca 15 000 ton per år, vilket är något lägre än är 1939 och åren 1946—1948 då motsvarande siffror var omkring 18000 ton. Tillverkningsvärdet år 1953 var 28 milj. kronor för 15 600 ton.1

Produktionsenheter. Lokalisering. Antalet företag som tillverkar gjutna värmepannor har varierat något under efterkrigstiden. 1952 var 15 företag redovisade i industri- statistiken, varav tio med ett produktionsvärde över 50 000 kronor återfinns å bild 5.

De företag som är medlemmar i pannkonventionen har svarat för ca 3/4 av den totala produktionen av gjutna pannor.2 De två största företagen är Götaverken och Norrahammar. Enbart deras tillverkning har utgjort omkring hälften av samtliga företags.3 Bland företag utanför pannkonventionen kan nämnas AB Gustavsbergs Fabriker som till 1953 bedrev tillverkning vid AB Strebelverken i Västervik. Gustavs- bergs andel av marknaden under efterkrigsåren var 10 å 15 %.

De företag som tillverkar gjutna pannor är till stor del koncentrerade till små- ländska brukssamhällen. Den nordligaste tillverkaren finns i Gävle.

Standardisering. Svensk standard finns ej.

Konkurrensbegrånsande avtal. De sex ovan angivna företagen samarbetar som nämnts i pannkonventionen (Kartellregistret nr 14).

SMIDDA VÄRMEPANNOR

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Den svenska tillverkningen är till- räcklig för landets behov. Någon export av betydelse förekommer inte. Statistiska uppgifter över produktionen av smidda pannor särredovisas i industristatistiken sedan 1941, men endast i form av salutillverkningsvärde. Siffror för åren 1941— 1954 redovisas i tabell 14. År 1952 var tillverkningsvärdet 24 miljoner. Tas hänsyn till prisförändringar synes produktionsvolymen ha varit av ungefär samma storleks- ordning åren 1946—1953.

Produktionsenheter. Lokalisering. I bild 5 redovisas tillverkare av smidda pannor. Enligt industristatistiken fanns 1952 totalt 25 tillverkare. Av 17 nämnvärda åter- ges 16 st. å bild 5.

Av fabrikerna torde de tre största CTC, Gustavsbergs fabriker och Svenska Järn- vägsverkstäderna tillsammans ha svarat för 60 a 70 % av tillverkningen (1950). Lo- kaliseringen är i hög grad koncentrerad till mellansverige.

1 Räknas med en vikt av 125 a 150 kg per 1112 eldyta motsvarar 16 000 ton ca 1 15 000 m2 eldyta. = Monopolutredningsbyråns PM. Industrikommissionen. 3 Se not 1.

Tabell 14. Smidda värmepannor. Salutillverkningsvärde 1941—1954. .Milj. kronor.l

År Värde milj. kr | Ar ] Värde milj. kr 1941 ............. 4,7 1948 ............. 23,1 1942 ............. 8,1 1949 ............. 21,8 1943 ............. 6,5 1950 ............. 23,8 1944 ............. 8,9 1951 ............. 26,3 1945 ............. 11,5 1952 ............. 23,9 1946 ............. 20,9 1953 ............. 24,1 1947 ............. 21,2 31954 ............. 31,0 Källa: 1 Industri nr 506 = värmeledningspannor (ej gjutjäms-). ” Prel. siffror.

Standardisering. Svensk standard finns ej. Konkurrensbegrå'nsande avtal. Någon samverkan mellan tillverkarna har icke re- gistrerats.

ANTALET TILLVERKADE GJUTNA OCH SMIDDA PANNOR

Enligt uppgifter från industrikommissionen var antalet tillverkade pannor i Sverige 1947—1948 totalt ca 44 000, varav ca 15 000 smidda pannor och 29000 gjutna pannor.1 Det är av intresse att jämföra denna uppgift med uppgifter över antalet uppförda husbyggnader. Enligt den officiella statistiken utgjorde antalet uppförda byggnader i samtliga orter ca 17 000 åren 1946 och 1947, varav icke fullt 13 000 var bostadshus. Om statistiken skulle omfatta hela riket hade siffran över antalet byggnader sannolikt blivit icke oväsentligt högre än 20000. Åren 1950—— 1953 varierade totala antalet uppförda bostadshus i hela riket mellan 12 800 och 9 500 samt antalet en- och tvåfamiljshus mellan 10 700 och 7 400.2 Dessa siffror har angivits närmast för att visa att även för värmepannor synes den årliga nyproduk- tionen av bostäder svara för knappt hälften av den totala efterfrågan.

Badkar

Materialbeskrivning. Två slag av badkar finns på den svenska marknaden, gjutna badkar och badkar av pressad plåt.3 Karen emaljeras och levereras antingen som inmurningsbadkar eller som fristående badkar. Badkar av pressad plåt började tillverkas i Sverige i slutet på 1940-talet. Badkaren erhålles genom pressning av ett enda plåtstycke.

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Det finns endast ofullständiga sta- tistiska uppgifter om produktion av och utrikeshandel med badkar. Tabell 15 redovisar siffror baserade på uppgifter från olika källor. Den svenska produktions—

1 Totala antalet tillverkade pannor åren 1943—1948 enligt industrikommissionens statistik. År 1 943 1 944 I 945 1 945 I 947 Antal pannor 22 700 28 000 24 700 42 000 43 700 2 Statistisk Årsbok 1954 tab. 219. 3 Under andra världskriget tillverkades dessutom bl. a. badkar av konststen.

kapaciteten ökade avsevärt år 1948 då Gustavsbergs fabriker började tillverka badkar av pressad plåt. Åren 1938 och 1939 importerades uppskattningsvis 25 000 resp. 44 000 badkar. År 1944 har den svenska produktionen uppskattats till 20 000 och importen till 22 000 badkar. Tillförseln till marknaden skulle alltså ha varit ca 42 000 badkar.

Åren 1950—1952 var tillgången på badkar så stor att tidvis betydande lager upp- stod. Den genomsnittliga tillförseln till marknaden dessa år var omkring 55 000 kar.

Tabell 15. Badkar. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1953.

Antal badkar, totalt Gjutna badkar År _ Import Produktion Import Export ingififåiidget Kvantitet Värde ton 1 000 kr

1938 . . .. .. 25 000* 100* . . (2 646) (1 910) 1939 . . .. . . 44 000* 100* .. (4 589) (3 389 1940 . . .. . . 10 000* 100* .. (1 078) (908) 1941 .... .. 3 000* 100* .. 292 331 1942 . . .. . . 7 000* -— . . 682 839 1943 ... . .. 16 000* _- . . 1 579 2 293 1944 . . . . 20 000 22 000* — 42 000* 2 152 3 058 1945 16000 1 000* -—— 17 000* 140 188 1946 . . . . 37 000 4 000* — 41 000* 360 650 1947 .... 30 000 27 000* —— 57 000* 2 712 5 832 1948 40 000* 25 000* —— 65 000* 2 461 4016 1949 . . . . 51 000* 9 000* 2 000* 58 000* 1 001 1 328 1950 .. .. 55 000* 9 om" 7 000* 57 000* 890 1 029 1951 .... 70 000* 18 000* 22 000* 66 000* 1 874 2 447 1952 . . . . 60 000* 3 000* 20 000* 43 000* 337 497 1953 70 000* 7000* 12 000* 65 000* 689 961

Källa : Ur Handel har importen 1938—1940 uppskattats med ledning av importen i ton under nr 1348. Från 1941 särredovisas importen av badkar i ton under 1348. Antalet badkar har förutsatts vara 10 per ton. Exporten samt produktionen 1944—1953 har uppskattats med ledning av uppgifter från industrikommissionen och enskilda företag. Siffrorna för den svenska produktionen åren 1949— 1953 torde ha en felmarginal av storleksordningen 5 000 badkar.

Produktionsenheter. Lokalisering. Gjutna badkar tillverkas av två fabriker, AB An- karsrums Bruk och AB M. Lundgrens Gjuteri, Halmstad. Badkar av plåt tillverkas av AB Gustavsbergs Fabriker i Gustavsberg och Svenska Stålpressnings AB, Olof- ström. Se bild 6. Produktionsvolymen har under de senaste åren varit 25 000 å 30 000 gjutna kar och 40 000 å 50 000 plåtbadkar. Tillverkningskapaciteten ligger icke oväsentligt högre.

Standardisering. Ankarsrum tillverkar elva storlekar av helgjutna kar, varav fem inmurningsbadkar, fyra koniska och två sittbadkar. Gustavsberg tillverkar endast en storlek, ett 1 600 mm långt kar. Olofström tillverkar två storlekar 1 500 mm och 1 600 mm. Svensk standard finns, omfattande en typ av kar, grupp 69 SIS nr 60 00 12.

Konkurrensbegränsande avtal finns ej.

Bild 6. Badkar och sanitetsporslin : Producenter 1954

Badkar: gjutna

AB Ankarsrums Bruk AB M. Lundgrens Gjuteri, Halmstad Badkar: plåt

AB Gustavsbergs Fabriker Svenska Stålpressning AB, Olofström

Budkurx glu'na

W Badkar: plåt . Saniteuponlln

Sanitetsporslin

AB Gustavsbergs Fabriker AB Iföverken, Bromölla

48. Sanitetsporslin

A/Iaterialbeskrivning. De mest betydande produkterna inom denna varugrupp är w.c. och tvättställ. Numera tillverkas endast 5. k. tättsintrat sanitetsporslin.

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Före kriget var ca 80 % av det sanitetsporslin som användes i Sverige importerat. Det finns numera två svenska företag som tillverkar sanitetsporslin, AB Gustavsbergs Fabriker och AB lföverken. Dessa företag har efterhand kunnat tillgodose en allt större del av förbrukningen i landet. Detta framgår av tabell 16. Under åren 1949—1952 har importen ut- gjort 10 å 20 % av produktionen. 1950 och 1951 var exporten större än importen. Totala förbrukningen av sanitetsporslin utgjorde 1953—1954 8 000 ä g 000 ton. Saluvärdet av den svenska produktionen var 1954 över 26 milj. kronor. Före kriget var de främsta importländerna Finland, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Efter kriget har importen huvudsakligen skett från Finland och Nederländerna.

De nämnda siffrorna kan för de båda huvudvarorna w.c. och tvättställ omräknas att gälla antalet producerade, resp. importerade enheter. Härvid erhålles att an- talet producerade tvättställ 1952 uppgick till 150 000 år 160 000 och antalet w.c.- stolar till 140 000 år 150 000. Import och export var av storleksordningen 30 000 å 40 000 för bägge produkterna.

Produktionsenheter. Lokalisering. De två svenska fabrikerna är belägna i Gustavs- berg och Bromölla (Iföverken). Se bild 6.

Tabell 16. Sanitetsporslin. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954.

År Produktion1 Import” Export2 Tlnåilåitmom ton 1 000 kr ton | 1 000 kr ton | 1 000 kr ton [ 1 000 kr 1938 ... 752 598 2 539 2 256 20 44 3 271 2 810 1939 .. . 908 1 071 3 738 2 998 10 22 4 636 4 047 1940 1 068 1 042 907 781 12 22 1 963 1 801 1941 1 132 1609 622 516 46 74 1708 2 051 1942 2 324 4 147 822 892 38 84 3 108 4 955 1943 2913 5539 916 1 128 46 81 3783 6586 1944 2894 5219 859 1 050 23 55 3730 6214 1945 --- 3 793 7 744 845 959 215 347 4 423 8 356 1946 ... 4 016 8 892 971 I 259 94 193 4 893 9 958 1947 ... 4 976 11 770 1 702 2 600 20 49 6 658 14 321 1948 5871 14 024 1 438 2322 98 272 7211 16074 1949 5335 11595 1106 1615 326 834 6115 12376 1950 6014 13 730 858 1216 985 2307 5887 12 639 1951 ... 6 200 18 384 1 040 1 893 1 308 3 785 5 932 16 492 1952 6 970 22 424 1 324 2 698 1 112 3 346 7 182 21 776 1953 ... 7 863 23 598 1 287 2 441 1 051 3 300 8 099 22 739 31954- -- 8 505 26 402 I 791 3 142 1 546 4 553 8 750 24 991 Källor:

1 Industri nr 775 = porslin för sanitära ändamål. 2Handel nr 1287. (Enl. tulltaxeringspraxis importeras allt sanitetsporslin under nr 1287 såsom ”fajans”. Under 1287 importeras också en del annan fajans men i förhållande till sanitetsporslinet i mycket ringa kvantiteter.) * Prel. siffror.

Standardisering. Svensk standard fmns för vissa artiklar (grupp 69 SIS nr 56 52 01 —03 tvättställ, nr 56 58 01 w.c.-stolar). Tillverkningen omfattar en mångfald typer utöver de standardiserade.

Konkurrensbegrånsande avtal finns ej.

Armatur

.Materialbeskrioning. Armatur av olika slag användes vid värme-, vatten-, gas- och sanitetsinstallationer. Denna armatur kan med hänsyn till råmaterial och tillverk- ningsmetod indelas i armatur huvudsakligen av järn respektive av annan metall. Den sistnämnda gruppen kan indelas i metallarmatur utan speciell ytbehandling (t. ex. skjutventiler, stoppventiler, radiatorventiler) och metallarmatur med speciell ytbehand- ling (t. ex. förkromade eller förnicklade tvättställsventiler, blandare för tvättställ, badkar eller disklådor). Den sistnämnda gruppen brukar även kallas sanitetsarmatur och de två förstnämnda teknisk armatur. Huvuddelen av den armatur som användes vid VVS-anläggningar är metallarmatur.

Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Den svenska produktionen är till- räckligt stor för att täcka den svenska marknadens behov. Icke oväsentliga kvanti- teter armatur importeras och exporteras dock. I tabell 17 har relevanta nummer från industri- och handelsstatistiken redovisats. Härunder redovisas även armatur som användes för andra ändamål än för VVS-installationer (t. ex. i industrier, fartyg etc.). Enligt dessa siffror tillverkades i Sverige 1952 ca 9 000 ton armatur av järn och stål med ett värde av 31 milj. och 5 000 ton av annan metall med ett värde av 53 milj. kronor.

Tabell 17. Produktion av armatur åren 1938—1953.

Produktion av armatur1 År Huvudsakligen av järn Huvudsakligen av annan Totalt och stål metall ton 1 000 kr ton 1 000 kr ton 1 000 kr 1938 .. .. .. .. '6020 '19284 1939 .. .. .. .. '7355 '22695 1940 .. .. .. .. !5866 ”17951 1941 3050 450I 2325 13177 5375 17 678 1942 4270 7 171 2825 16 222 7095 23 393 1943 . . . . 4 530 7 579 3 050 18 842 7 580 26 421 1944 4440 6121 3300 20059 7740 26180 1945 3615 5052 2865 17 766 6480 22 818 1946 . . . . 5 470 9 186 4 700 28 568 10170 37 754 1947 7307 11 608 6048 36 010 13 355 47618 1948 7600 16 738 6280 40410 13 880 57 148 1949 7900 18815 6086 35 477 13 986 54 292 1950 7 710 20344 5209 35 606 12919 55950 195I ---- 7 915 25 732 5 940 57 858 13 855 83 590 I952 ---- 9 200 30 698 5 090 53 259 14 290 83 957 I953 3545 27 253 4770 47 031 13 435 74 294- Källor: 1 Industri nr 227 resp. nr 228. ” Inkl. smörjapparater (inkl. -kannor och -koppar). Posten är av mindre betydelse (1941 var således prod. av smörjapparater 57 ton med ett värde av 175 100: —).

Produktionsenheter. Lokalisering. Enligt Industrikalendern 1955 var antalet svenska tillverkare av några olika slag av armatur följande:

sanitetsarmatur ....................... I 5 slussventiler av järn .................. 9 slussventiler av övriga metaller ........ 13 vattenarmatur ....................... 1 7 ventiler, back- ....................... 23 Hottör- ...................... 13 gas- ........................ 15 reducerings- ................. 1 3 säkerhets- .................... 12 vatten- ...................... 17

Det finns emellertid ett stort antal småföretag som inte står upptagnaZiZIndustri- kalendern. År 1952 redovisade sålunda 76 företag till industristatistiken att de till- verkade armatur av ”annan metall än järn och stål” (nr 228) vid 78 arbetsställen. Huruvida alla dessa tillverkade sådan armatur som ingår i en VVS-installation har icke kunnat kontrolleras. 59 av dessa företag tillverkade för mer än 50 000 kronor vid 61 arbetsställen. Av de 61 arbetsställena var 9 st. förlagda till Gnosjö,16 st. till Mora och 4 st. till Kungsör. Lokaliseringen i övrigt framgår av bild 7. De största tillverkarna av armatur är följande (siffra inom parentes anger antalet anställda):l AB Nordiska Armaturfabrikerna (1 380) med fabriker i Linköping, Lund, Kungsör, Solna”, Åtvidaberga, AB Färe Armaturfabrik, Sibbhult (486), AB Vårgårda Arma- turfabrik, Vårgårda (191), AB Köpings Armaturfabrik, Köping (183), AB A. H. Andersson & C.:o, Ljung (153), AB F. M. Mattsson, Mora (119), AB Mora Arma- turfabrik, Mora (105) samt AB Armaturfabriken Svea, Kungsör (90). I

' Standardisering. För en stor del av den armatur som. användes i VVS-branschen finns Svensk standard. (Se grupp 621. 6 under rubrikerna: armatur allmänt, värme- armatur, vatten- och ångarmatur, gasarmatur samt sanitetsarmatur.)

Konkurrensbegränsande avtal. Enligt stadgarna för Svenska Armaturfabrikantför- eningen (11 st. medlemmar 1948) som antogs 30/1 1933 (Kartellregistret nr 233) skall föreningen fastställa priser och försäljningsvillkor för medlemmarna. Pris- överenskommelserna inom föreningen —- medlemmarna äga icke rätt att utan för- eningens medgivande sänka de priser de tillämpade vid tidpunkten för inträdet i föreningen —— torde numera sakna aktualitet (1954).a Som tidigare framhållits finns flera tillverkare utanför föreningen.

1 Enl. Sv. Arbetsgivareföreningens Kalender (1953). Samtliga fabriker utom AB Mora Armatur- fabrik, Mora, tillhör Svenska Armaturfabrikantföreningen. Enligt uppgift utgick AB Färe Armatur- fabrik ur föreningen 1951. 2 Ej medtagen på kartan. 3Monopolutredningsbyrån anfört PM.

Armatur

Företag som redovisat produktion till Kommers- kollegium, industristatistiken 1952. (Statistiskt nr 227 och 228. ) Totalt 76 företag, därav följande 59 med produktionsvärde av minst 50 000 kr.

bledlemmar i Svenska Annaturfabrikant/breningen AB Nordiska Armaturfabrikerna fabrikeri Linköping, Lund, Kungsör AB Färe Armaturfabrik, Sibbhult1 AB Vårgårda Armaturfabrik, Vårgårda AB Köpings Armaturfabrik, Köping A. H. Andersson & C:o AB, Ljung AB F. M. Mattsson, Mora AB Armaturfabriken Svea, Kungsör Armaturfabriken Svecia AB, Norrtälje AB Malmö Armaturfabrik, Lomma Erik Sörberg, Armaturfabrik, Kungsör

Övriga Ingeniörsfirman Fliesberg AB, Spånga

Allmänna Brandredskapsaffären AB, Stock- holm Hässelby Mekaniska AB, Hässelby Villastad AB Ramo, Stockholm Armaturfabriken Trio AB, Hägersten F. Wennerström Gjuteri & Metallfabrik, Stockholm Åström & Co Metallfabrik, Stockholm Werkless Elektromek. Verkst., M. Heinrichs, Johanneshov Verkstad AB Durgo, Hagalund Helmer Sjökvist, Eskilstuna Edeverken E. Dingel, Söderköping _]. A. Svenssons Metallfabrik AB, jönköping Bröderna Walfridson Metallfabrik, Nässjö Mattssons Metall AB, Anderstorp AB Bergvalla Metallfabrik, Gnosjö Gnosjö Armaturfabrik, Bröd. Hyltén Gnosjö järn- & Metallfabrik, A. Bolander Gnosjö Metallindustri, johansson & Nilsson AB Gårö El. Armaturfabrik, Gnosjö A. Holmgrens Metallfabrik, Gnosjö Rudolf Holmgrens Metallfabrik, Gnosjö ]. E. Hylténs Metallvarufabrik, Gnosjö Metallfabriken Stacke AB, Edvin Stacke Järn- & Metallindustri Bröderna Forsberg & Persson, Bredaryd Holsby Installationsmetallfabrik, Eric Gleis- ner, Holsbybrunn AB Bröderna Hammarströms Gjuteri, Klavreström AB C T C, verkstaden i Ljungby AB Broby Armaturfabrik, Broby E. Sandberg Metallindustri, Åstorp Landskrona Kirurgiska Sliperi & Metall- varufabrik, E. & H. Jönsson, Landskrona G. Berggrens Metallvarufabn'k, Tygelsjö AB Ljungmans Verkstäder, Malmö AB Ohio, Halmstad C. M. Hammar, Göteborg AB Marinarmatur, Göteborg

Bild 7. Armatur: Producenter 1952

”»..- —"-.

. = Medlemmar lSvemku Nmuturfubrlkunttörenlngen . =- Övrlgu

AB Alingsås Armaturfabrik, Alingsås Ljungs Gjuteri & Verkstads AB, Borås Herrljunga Metallfabrik AB, Herrljunga Metallverken Nilsson & C:o, Floby Arvika Metallfabrik, Harry Nilsson, Arvika Örebro Metallfabrik, Gunnar Andersson, Ramnäs Bruks AB, Järnverket, Ramnäs A. C.Johanssons Metallfabrik AB, Västerås Bogårdhs Värme- & Sanitetsfirma, Th. Bogårdh, Kungsör _ AB Moraindustri, Mora AB Mora-Kranar, Mora Bröderna Ström, Mora Mora Armaturfabrik AB, Östnor, Mora Mora Metall, Ivar Lindgren,'Mora

1 Enligt uppgift är Färe Armaturfabrik numera icke längre medlem av föreningen.

FJÄRDE KAPITLET

Branschstrukturen —— Grosshandeln

Inledning

En grosshandel med uppgift att förse byggnadsindustrien med installations- material för vatten-, värme-, gas- och avloppsanläggningar uppstod redan i slutet av 1800-talet.1 Denna grosshandels utveckling har nära följt byggnadsverksamhetens starka expansion. Då efter hand en allt större del av uppförda byggnader försetts med VVS-installationer har försäljningsvolymen sannolikt t. o. m. stigit snabbare än volymen av den totala husbyggnadsverksamheten.'

Rörgrosshandeln var ursprungligen övervägande inriktad på försäljning av im— porterade varor, men efterhand som den svenska tillverkningen av VVS-artiklar utvidgats, har importens andel av grossisternas försäljning minskat. De flesta svenska tillverkarna i denna bransch distribuerar nämligen sina produkter över grossis- terna. I början av 1950-talet distribuerades sålunda omkring 90 % av de varor som användes vid VVS-installationer via grossistföretag.3

Grosshandelsföretagens stora betydelse för distributionen motiverar en relativt utförlig beskrivning och analys av branschstrukturen. Officiella statistiska upp- gifter om grossistföretagens verksamhet saknas emellertidf Den följande redogö- relsen baseras på material, som 1951 insamlats från branschens företag genom sär- skilt frågeformulär.s

Vid planeringen av undersökningen framstod det som önskvärt att för vissa fak- torer av strukturell betydelse få uppgifter för en så lång tidsperiod att det blev möj- ligt att studera deras anpassning till de skiftande konjunkturlägen som rätt under

1 Se nedan avsnitt 5. 58 samt Svensk Handel s. 337. ” Exempelvis redovisas för Stockholm följande siffror för antalet lägenheter med centralvärme resp.

med bad och duschrum: (i % av samtliga lägenheter resp. år) I915 1930 1935 I945

med bad- eller duschrum 9,2 34,3 . . 60,7 med centralvärme 10,8 . . 60,7 75,1 Statistisk Årsbok för Stockholm 1953, tab. 106 s. 97 och tab. 109 s. 98. Siffrorna enligt bostadsräk- ningarna. De avser förhållandena vid slutet av resp. är. Ingen hänsyn har tagits till områdesreg- lcringar. I fråga om bad- eller duschrum avser siffrorna åren 1915 och 1930 antalet bad- eller duschrum per 100 lägenheter.

8Jämför nedan kap. 11 där även orsakerna till valet av olika distributionsvägar behandlas. 4 Här bortses från de uppgifter som de företag, vilka är aktiebolag enligt aktiebolagslagen lämnar till Kungl. Patent- och Registreringsverket. Se även de uppgifter som redovisats i Svensk Handel för de företag, som 1946 var medlemmar i Svenska Rörföreningen 11. p. a., a. a. s. 338.

* Undersökningen utfördes i samråd med Svenska Rörgrossistföreningen och Industriens Utred- ningsinstitut.

krigs- och efterkrigsåren. Om möjligt borde även ur struktursynpunkt väsentliga kostnadsuppgifter redovisas. Utförda förarbeten visade emellertid att om man önskade en relativt fullständig redovisning från de flesta av branschens företag, var det nödvändigt att begränsa formulärets omfång — bl. a. i fråga om historiska data _ och att utesluta alla kostnadsuppgifter.1

Önskemålen att få studera vissa strukturella faktorers variationer under en tids- period kunde tillgodoses i följande omfattning:

För antal anställda och totalt försäljningsvärde skulle redovisningen omfatta samtliga år perioden 1938—1950.

För andra faktorer såsom företagens import, omsättningens fördelning på lager- leveranser och direktleveranser begärdes uppgifter endast för åren 1938, 1944, 1946 och 1949. Dessa år utvaldes så att de representerade olika konjunkturlägen. 1938 var ett högkonjunkturår för byggnadsverksamheten, men icke präglat av speciella krigsförhållanden som 1939. Även 1946 var ett utpräglat högkonjunkturår, med den —— vid sidan av 1947 — sannolikt största byggnadsverksamhet som fram till 1950 förekommit i landet. 1944. var ett utpräglat krigsår med varuknapphet, omfattande priskontroll och en från 1940—1941 års bottennivå relativt snabbt ex- panderande byggnadsvolym. 1949 till sist kännetecknades av en väsentligt lägre byggnadsvolym än 1946 och, med de flesta import- och exportmarknaderna åter öppna, en relativt god varutillgång.

Beträffande lagrets genomsnittliga storlek erhölls uppgifter endast för åren 1944, 1946 och 1949, och för sortimentets sammansättning, kundstrukturen och antal ex- peditioner endast för 1949.

I de följande kapitlen skall den här lämnade allmänna bilden av branschen kom- pletteras med resultat från specialundersökningar, vilka belyser sådana faktorer som orderstruktur, kostnader och vinster.

Antal företag, antal anställda och omsättning

Frågeformuläret utsändes till 33 företag, tillhörande Svenska Rörgrossistför- eningen, samt 14 företag, som icke var medlemmar av nämnda förening, men enligt olika uppgifter handlade med branschens artiklar.” Av sistnämnda företag

1 För att klarlägga företagens möjligheter att redovisa olika fakta gjordes förundersökningar på två svenska företag. Dessutom företogs en studieresa till England för att ta del av de erfarenheter en statlig engelsk kommitté gjort vid en undersökning av den engelska byggnadsmaterialhandeln. (The Distri- bution of building materials and components. Report of the Committee of enquiry appointed by the Minister of Works. London 1948. Se även P. Holm: Distributionen av byggnadsmaterial i England. Rapport från ett studiebesök 1950, stencil.) Slutligen diskuterades ett förslag till frågeformulär med olika representanter för grosshandelsföretagen. Formulärets slutgiltiga utseende framgår av bilaga 4. ” Formuläret utsändes till företagen i juni 1951. De sista formulären inkom i början av oktober och den statistiska bearbetningen påbörjades den 15 oktober 1951. Urvalet av de nämnda 14 före- tagen skedde med ledning av Sveriges Handelskalender. (Del III Svenskt Inköpsregister 1949.) Under rubriken Rör och rördelar urplockades de företag, som icke var medlemmar av Svenska Rörgrossist- föreningen och icke var försäljningsbolag för något industriföretag. Den erhållna listan kollades munt- ligen med ett par grossister. Härefter återstod de 14 företag som omnämnes i texten. Det urval av företag som erhållits på detta sätt innebär att endast sådana grossistföretag som säljer ”rör och rör- delar” betecknats som VVS-grossister. Det förekommer att vissa varor, som tillhör VVS-branschen (enl. varuförteckningen i bilaga till kap. 2) säljes genom andra grossister än de som här kallats VVS-

svarade 7, att de icke längre eller endast i speciella fall sålde rörartiklar. Det åter- stod alltså 40 företag vilka kunde betecknas som VVS-grossister.

Till grosshandeln har vidare icke räknats järnhandlare. Dessa köper emellertid huvudsakligen VVS-varor från grossisterna och köpen har registrerats i undersök— ningen (se nedan 5. 73).

Tabell 18. Rörgrosshandeln. Antal anställda och omsättning i milj. kronor 1950 i samtliga grossistföretag samt i de företag som deltagit i undersökningen.1

Antal företag Antal anställda Omsättn. milj. kr Företagets typ Därav Svars- I fire' Svars- I fin:- Svars- Totalt som pro— Totalt g pro- Totalt g pro- som som svarat cent cent cent svarat svarat Enbart VVS .......... 27 24. 89 1 800 1 712 95 259 244 94 VVS + maskinföm. . . .. 8 6 75 314.* 279 89 41 36 88 VVS +järn o. balk 5 2 40 134.* 69* 52 25* 16* 64 40 32 80 2 24.8* 2 060* 92 325* 296* 91

I tabell 18 redovisas dels för branschens samtliga 4.0 företag, dels för de företag, som deltagit i undersökningen, antal anställda samt omsättningen i milj. kronor 1950?

Företagen har härvid fördelats på tre grupper med hänsyn till om försäljningen omfattar endast branschartiklar (rör-, värme- och sanitetsartiklar), branschartiklar jämte maskinförnödenheter eller branschartiklar tillsammans med järnvaror.

Det utsända formuläret har besvarats av 32 företag eller 80 % av samtliga. De företag som besvarat frågeforrnuläret har emellertid 92 % av samtliga anställda i branschen och svarar för praktiskt taget lika stor andel av branschens omsättning. Av tabellen framgår vidare, att representativiteten är bäst för de renodlade rör-, vänne- och sanitetsgrossisterna. I denna grupp saknas endast 3 av 27 företag och räknat efter såväl antalet anställda som i förhållande till omsättningen blir repre- sentativiteten ca 95 %. Den sämsta svarsprocenten (4.0) redovisar de företag, som samtidigt är järn- och balkgrossister. De torde ha haft svårt att särredovisa flera av de begärda uppgifterna. Någon större skillnad i svarsprocent föreligger icke mellan företag belägna på olika orter eller mellan företag av olika storlek.

De flesta företagen har besvarat formuläret tillfredsställande. Det är dock endast ca 2 / 3 av företagen som besvarat samtliga uppställda frågor fullständigt. I fråga om

grossister och ingår i denna undersökning. För huvudvarorna är emellertid denna försäljning obetyd- lig. En kontroll på detta har erhållits genom de uppgifter som insamlats från fabrikanterna — hu- vudsakligen muntliga — rörande distributionsvägar och som redovisas i kap. 11.

1 Hänsyn har inte tagits till att några företag även säljer andra varor än de som användes vid VVS- installationer. " Antalet anställda skulle vara genomsnittliga antalet anställda. Med omsättning avses här och i det följande nettofakturavärdet, varmed menas det åsatta försäljningspriset minskat med alla rabatter utom kassarabatt och årsbonus. (Jfr bilaga 4.)

de viktiga frågorna rörande lagerförsäljningens storlek, sortimentets sammansättning och kundstrukturen saknas många uppgifter eller redovisas endast ofullständiga upp- gifter. Representativiteten av undersökningsresultaten på dessa punkter framgår av det följande.

År 1950 kan man beräkna att grosshandeln med rör-, värme- och sanitetsartiklar sysselsatte över 2 200 personer och omsatte varor för över 300 milj. kronor (jämför tabell 18). Branschens ”förädlingsvärde” år 1950 kan beräknas uppgå till mellan 30 och 40 milj. kronor.1

I det följande skall för de företag, som lämnat mer utförliga uppgifter, lämnas en detaljerad redovisning över företagens storlek fördelade efter antalet anställda. Sam- manfattningsvis ger emellertid följande tablå en uppfattning om hur branschens samtliga företag fördelar sig efter antalet anställda.2

Företag med antal anställda Antal företag Omsättning Omsäottning milj. kr /0 1—19 .................... 8 12 4 20—49 .................... 21 96 29 50—99 .................... 4 36 1 1 100— .................... 7 181 56 Summa 40 325 100

Lokalisering och marknad

Grossistföretagens lokalisering framgår av tabell 19 och bild 8. Härvid har filialer förts till den ort, där de är lokaliserade, och tabellen redovisar alltså antalet ”distri- butionsenheter”. Det visar sig, att 14. enheter var förlagda till Stockholm. Dessa företag hade 1 0 51 sysselsatta vilket betydde att icke mindre än 46 % av grossistverk- samheten var lokaliserad till huvudstaden. Som jämförelse kan nämnas, att mellan en fjärdedel och en femtedel av landets bostadsproduktion 1949 skedde inom Stor- Stockholm. I Göteborg och Malmö fanns 11 respektive 9 företagsenheter, och till- sammans svarade de tre storstäderna för 85 % av branschens anställda. I södra och mellersta Sverige fanns 14. mindre och medelstora företag (inklusive filialer till större företag) spridda på de största städerna, men Norrland var praktiskt taget helt utan grossisthandel. Undantaget utgjordes av en medelstor lagerftlial i Gävle och två mindre filialer utan lager i Sundsvall.

När man bedömer lokaliseringen får man hålla i minnet att koncentrationen till storstäderna delvis är historiskt betingad, bl. a. var tidigare och som skall redovisas i det följande ännu i slutet på 1930-talet importen av väsentligt större betydelse än för närvarande.

1År 1954 torde omsättningen ha uppgått till 4.50 a 500 milj. kronor och förädlingsvärdet till 45 a 55 milj. kronor.

* Hänsyn har icke tagits till att några företag även säljer andra varor än de som användes vid VVS- installationen.

Bild 8. GrosshandelWretagens lokalisering 1950

Huvudkontor med lager 100 unsldlldo Filialer med lager 100 anställda

Nolsmngg -'_' * '— Fuluuler utan quer 100 anslblldu

Om man undantar Stockholms- och Göteborgsföretagen, är grossistföretagens avsättningsmarknad i stort sett begränsad till landsdel, dår företaget eller filialen är belägen. Stockholmsföretagen säljer emellertid i de Hesta fall även på Norrland och på sydöstra Sverige ner till Småland. En del Göteborgsföretag säljer över hela Mellansverige och Sydsverige och i några fall ganska långt upp i Norrland.

Tabell 19. Grossistfb'retagens lokalisering. Antal anställda på olika orter 41950.l

An Antal anställda tal Städer distributions- S Därav vid filialer enheter” umma med lager utan lager Stockholm ............ 14 1 033 — —— Göteborg ............. 1 1 586 1 5 — Malmö ............... 9 289 74 —- Norrköping ........... 2 53 — — Hälsingborg .......... 3 63 1 2 — Orebro ............... 4 51 15 -— Kalmar .............. 2 73 —— — Karlstad ............. 2 47 — . . Sundsvall ............. 2 0 —— . . Gävle ................ 1 27 27 — Borås ................ 1 26 — —— Summa 51 | 2 248 143

För år 1949 har 31 distributionsenheter (21 huvudkontor plus 10 filialer) upp- givit vilken andel av den totala försäljningen, som försäljningen till kunder på ”hem- orten” utgjorde. Som hemort har härvid räknats det samhälle, där företagets lager är beläget, samt det område däromkring, som dagligen betjänas av företagets bilar. Det har synts vara av intresse att söka klarlägga, om det finns någon skillnad mellan omfattningen av den lokalt bundna avsättningen dels med hänsyn till företagens lokalisering, dels med hänsyn till företagens storlek. Det begränsade materialet har i tabell 20 fördelats efter distributionsenheternas hemort, Stockholm, Göteborg, Malmö och ”landsorten”. Att döma av detta material ökar hemmamarknadens betydelse för företagets avsättning med ortens storlek. Av Stockholmsenheternas försäljning sker i genomsnitt 37 % till kunder på hemorten medan motsvarande siffra för landsorten är 16 %. Fördelas enheterna efter storlek, finner man att för de allra minsta företagen är spridningen av procentsiffran för ”försäljning på hemorten” relativt stor. Detta beror främst på att de mindre landsortsföretagen avsätter en relativt liten del av sin försäljning på hemorten, medan de mindre Stockholms- företagen i högre grad koncentrerat sin försäljning till vissa köpargrupper inom storstaden. För sju enheter med mer än 50 anställda är försäljningen på hemorten endast i ett fall mer än 4.0 % av totala omsättningen.

1 Redovisningen omfattar samtliga i tab. 18 redovisade företag. För de 32 företag som besvarat formuläret är i förekommande fall filialer särredovisade. För övriga 8 företag har antalet anställda i vissa fall fått uppskattas, och för dem saknas även uppgifter om eventuella filialers lokalisering och storlek.

2 Uttrycket används här som synonym till ordet produktionsenheter (= arbetsställen för produk- tionsföretagen). I vissa fall har dock icke filialer utan lager räknats som självständig distributions- enhet.

Tabell 20. Grossistföretagens försäljning på ”hemorten”1 i procent av totala omsättningen 1949.

Antal distributionsenheter med — % av försäljningen på (émäiråirts' Hemort / storlek hemorten Medeftal se]. 0— 1 9 20—39 40—60 S:a företag Distributionsenheternas hemort Stockholm .......... 1 2 3 6 37 Göteborg ........... 3 4 1 8 23 Malmö ............. _ 2 _ 2 28 ”Landsorten" ....... 9 4 2 1 5 1 6 Summa 13 12 6 31 23 Distributionsenhetcrnas storlek. Antal anställda - 1 —1 9 .............. 5 1 3 9 20—49 .............. 7 7 1 15 50—99 .............. 1 1 — 2 100— ................ 1 3 1 5 Summa 14 12 5 31

Företagens ålder

Formuläret innehöll även en fråga om det år då företagen började handla med rörartiklarf Av tabell 2! framgår, att åtta företag som ingår i undersökningen har börjat sin verksamhet före år 1900 och sex företag mellan 1900 och 1920.Sl I början på 1920-talet var företagsbildningen livlig, och icke mindre än tio av företagen till- kom under perioden 1920—1929. Endast två företag härstammar däremot från1930-, och lika många från 1940-talet.

Tabell 21. Grossistfb'retagens ålder.

År då företaget började .. verksamheten Antal fo1etag

Före 1900 .............. 8 1900—1909 .............. 4 1910—1919 .............. 2 1920—1929 .............. 10 1930—1939 .............. 2 1940—1949 .............. 2 Ej angiven .............. , 3

Summa 31

1 "Hemorten" har definierats som förläggningsorten jämte det område däromkring, som företaget regelbundet (dagligen )kontaktar med egna bilar.

2 Definitionen innebär att för företag som ombildats eller sammanslagits med andra företag har det äldsta företagets startår angivits. 3 De åtta äldsta företagen har angivit att företaget började sin nuvarande verksamhet följande år: 1861, 1874, 1877, 1878, 1879, 1880, 1881 och 1890.

59 Antal anställda och omsättning ären 1938— 1950

I tabell 22 har grossistföretagen fördelats på storleksgrupper efter antalet anställda år 1950. Redovisningen omfattar de 30 företag som besvarat formuläret på denna

punkt.1 Tabell 22. Grossistfäretagen fördelade efter antalet anställda 1950. Antal i undersökningen ingående .. . . S'älvständi Storleks- Antal anstallda Företag Flhaler distribution? 81" UPP I 950 (juridiska med utan S :a enheter enheter) lager lager 1 ........... 1— 19 4 4 2 6 8 2 ........... 20— 34 9 2 — 2 11 3 ........... 35— 49 6 — —— — 7 4 ........... 50— 99 5 -— -— -— 5 5 ........... 100—349 6 _— _ _. 5 Summa 330 6 2 &8 436

13 företag eller något mindre än hälften av samtliga har mindre än 35 anställda medan 6 företag har mer än IOO anställda.

Med anledning av officiella uppgifter kan tabell 22 approximativt kompletteras med de 11 företag, som utöver ovannämnda 30 företag ingår i tabell 18.15 De flesta av dessa 1 I företag bedriver emellertid utom grosshandel med rörartiklar även annan verksamhet och antalet sysselsatta i rörbranschen har därför här liksom i tabell 18 endast kunnat grovt uppskattas. Sannolikt har emellertid endast ett av dessa företag fler än 34 anställda inom rörbranschen. De mindre företagen — mätt efter antalet anställda —— är således något underrepresenterade i undersökningen.

I tabell 22 redovisas dessutom åtta filialer, varav sex med lager. Två av dessa hade mellan 20 och 34 anställda. Delas de företag som har filialer med lager upp, så att filialen och företaget i övrigt betraktas som självständiga distributionsenheter, förskjutes företagens storleksgruppering så som kolumnen ytterst till höger i tabell 22 anger. I det följande skall i flera fall redovisningen baseras på vad som här kallats distributionsenheter.

1 Motsvarar dock 29 företag enligt tab. 18 enär en filial som efter 1950 utbrutits från moderföretagct och blivit ett juridiskt självständigt företag här särredovisats som sådant. * Häri ingår även ett företag som först efter 1950 blivit självständigt företag men har uteslutits två företag, som ej angivit uppgifter om antalet anställda. 3 Totalt tio filialer, varav en filial ej är särredovisad och en, som nämnts under 1. är räknad som juridisk enhet. * I denna ingår alltså utöver de 30 juridiska enheterna sex filialer med lager, för vilka ett stort antal självständiga uppgifter redovisats. 5 3 av de 11 företagen har besvarat vissa frågor i formuläret, men har på grund av ofullständiga uppgifter helt uteslutits från bearbetningen.

Tabell 23. Antal anställda 1938—1950 för olika grupper av grossistföretag.

A 20 "gener 353135- å.?riifå ”225352... här 6 r gfåenzzle gifter fr. 0. 111. gifter för Summa de" företag fore—tag l944

ore ag 1944 1950 1938 = 100 _ 100 1938 .. . . 941 _ _ _ 100 _ 1939 1062 _ _ _ 113 _ 1940 . . . . 958 _ _ _ 102 _ 1941 964 _ _ _ 102 — 1942 ' 049 _ — — 1 1 1 _ 1943 1 094 _ _ _ 116 _ 1944 1 172 130 _ 1 302 125 100 1945 .... 1 217 140 _ 1 357 129 108 1946 1 295 158 _ I 453 138 122 1947 . . .. 1 375 166 _ 1 541 146 128 1948 . . . . 1 402 182 _ 1 584 149 140 1949 . . .. 1 429 189 _ 1 618 152 145 1950 . . .. 1490 208 231 1 893 158 160

Tjugo företag har lämnat fullständiga uppgifter rörande antalet anställda och omsättning hela perioden 1938_1950.1 Från och med 1944 tillkommer sex företag, som lämnat fullständiga uppgifter för åren 1944—1 9 50. Återstående fyra företag har endast lämnat uppgifter för 1950 eller lämnat en ofullständig serie bakåt i tiden. Antalet anställda och omsättning för dessa tre grupper av företag kan läsas ut ur tabellerna 23 och 24. Det där representerade materialet är anmärkningsvärt. Antalet anställda, som år 1938 var 941 personer i de 20 ”genomgående företagen” sjönk endast obetydligt under krigskrisen 1940—1941 och har därefter stigit kontinuerligt ' år från år upp till 1 490 anställda 1950. I företag som redovisas från och med 1944.

Tabell 24. Omsättning 19 38—1950 för grupper av grossistföretag i 1 000 kronor.

Omsättning i 1 000 kr Index Indexi 1950 års Ål" .. . .. 20 företa 6 företa prisi— 20 företag 6 företag 4 foretag 1938 = logo 1944 = 160 20 företag 6företag

1938 ... 77 252 _ — 100 — 180 _ 1939 . . .. 102 471 — _ 133 _ 239 _ 1940 .. .. 58 044 _ _ 75 _ 108 — 1941 68 813 — _ 89 — 121 _ 1942 95 006 _ _ 123 _ 149 _ I943 .... 99 339 — — 129 — 148 — 1944 116968 15083 _ 151 100 171 113 1945 112974 15640 _ 146 104 159 113 1946 145 371 21 913 _ 188 145 205 158 1947 . . .. 189 924 26 275 _ 246 174 258 183 1948 . . .. 204 817 29 325 _ 265 194 276 202 1949 . . . . 188 726 25 398 _ 244 168 249 171 1950 209 462 30 034 35 075 27[ 199 27I 199 1950 S:a 274 571

1 Dessa kallas i det följande för ”genomgående företag”. ” Enl. det prisindex för VVS-varor, som redovisas i kap. 8, s. 109.

ökar antalet anställda under efterkrigsåren ännu snabbare än i de genomgående före- tagen. Detta beror framför allt på att det inom denna grupp finns ett par nystartade företag. Förändringarna av antalet anställda hos de individuella företagen redo- visas i bild 9. Företagen har här indelats i tre grupper efter antalet anställda 1938. 1. Företag med högst 19 anställda.

2. Företag med 20—49 anställda.

3. Företag med fler än 50 anställda. För de minsta företagen har utvecklingen varit olikartad. Ett par företag har mycket starkt ökat antalet anställda. Även i mellangruppen är spridningen stor. Dock gäller att minskningen i sysselsättningen mellan 1939 och 1940—1941 var obetydlig för samtliga företag. I den största gruppen är utvecklingen enhetlig så när som för ett enda företag. Mellan 1939 och 1940 skedde en viss sysselsättningsminsk-

Inde!

Gm” | Företag mm 1918 had! hög" 19 anstallda

19)! 39 40 41 11 4] 44 45 46 47 48 49 1950

Gm” ] Faulog mm 1915 hade Ior—49 untlällda

193! 39 40 41 41 4] 44 45 46 47 49 49 l950

Gru”! Forna; Iom 191! hade Nero dn 50 untldlldo

Bild 9. Antal anställda i grosshandelg'b'retag av olika storlek 1938—1950.

191139 40 41 42 4) 44 45 44 47 40 491950 Index 1938=100

_— Gruppem samtliga Rtrevug.

ning dock icke under 1938 års nivå. Från och med 1942 stiger antalet sysselsatta nära nog oavbrutet fram till 1950.

Av tabell 24 framgår att omsättningen icke förändrat sig på samma sätt som antalet anställda. För de 20 genomgående företagen steg således omsättningen mellan 1938 och 1939 med icke mindre än 33 %; ökningen berodde delvis på lagringsköp inför krigsutbrottet och delvis på ökad byggnadsverksamhet. Tillbakagången 1940 var emellertid kraftig, omsättningen var detta år trots prisstegringar endast 3/4 av värdet 1938. Från 1941 ökar omsättningen men relativt sakta, 1944 passeras 1939 års värde men sedan går det fortare och 1948 är värdet nästan precis det dubbla mot 1939.

Omsättningssiffrorna har i tabellens högra del korrigerats för inträffade pris- stegringar1 och den där angivna indexserien _ omsättningen i 1950 års priser kan alltså sägas ge en uppfattning om förändringarna i försäljningsvolymen under den studerade perioden.

Med reservation för det approximativa i beräkningsmetoden _ prismaterialet är osäkert och ofullständigt och varusortimentet har förutsatts vara detsamma under hela perioden _ erhålles följande bild:

Försäljningsvolymen för de 20 företagen var 1940—1941 endast 60 å 70 % av volymen 1938. Åren 1942_1945 var den fortfarande avsevärt lägre än förkrigs- åren. År 1946 passerades emellertid 1938 års nivå och åren 1947—1950 har för- säljningsvolymen för dessa företag legat omkring 10 % högre än 1939.

Tabell 25. Grossistjb'retagens omsättning per anställd i I 000 kronor. 1938—1950.

Å För 20 genomgående företag 6 företag 1944—1950 r i löpande priser i 1950 års priser i löpande priser i 1950 års priser

1938 82 148 — _ 1939 96 173 _ _ 1940 61 88 — _ 1941 71 96 _ _ 1942 91 110 _ _ 1943 91 105 _ _ 1944 100 113 116 131 1945 93 101 112 122 1946 112 122 139 152 1947 138 145 158 166 1948 146 152 161 167 I949 132 135 134 137 1950 141 141 144 144

I tabell 25 redovisas omsättningen per anställd åren 1938_1950 för de undersökta företagen, dels när omsättningen räknatsi respektive års priser, dels när omsättningen omräknats till 1 9 50 års priser (försäljningsvolymen) .

Räknat i 19 50 års priser var omsättningen per anställd för de 20 företagen 148 000

1 Vid omräkningen av omsättningen i 19 50 års priser har använts ett av författaren specialkonstruerat index för byggnadsmaterial inom värme- och sanitetsbranschen. Se kap. 8 tab. 52.

Bild 10. Antal anställda, järsäljningsvolym, _ försäljningsvolym per anställd och bostadsbyggandet 1938—1950. Index 1938=100

Index 160

140

120"

100

80

60

40

20 l 1 | 1 | | | | | | 1 | | 1938 39 40 41 42 -43 44 45 46 47 48 49 1950 '

_ 20 företag: antal anställda

— — — , 20 företag: försöllningsvolym

_. _. 20 företag: försäljningsvolym per anställd —————— Bostadsbyggandet. Antal färdlgslälldu lägenheter I hela riket:

kronor 1938 och 173 000 kronor 1939. Den senare siffran hade fram till 1950 icke uppnåtts något år och 1938 års siffror hade endast överskridits ett år 1948, då siffran var 152 000 kronor. Krigsåren och efterkrigsåren i övrigt låg omsättnings- volymen per anställd icke oväsentligt lägre än åren före kriget. '

Den redovisade utvecklingen är anmärkningsvärd och den framträder tydligare i de indexserier som återges i tabell 26 och bild 10. Där jämföres för de ”genom- gående” företagen indexserier över antal anställda, försäljningsvolym, omsättning per anställd och bostadsbyggandet (= antalet färdigställda lägenheter) åren 1938 _1950 (1938 = 100).

Förändringarna i försäljningsvolymen har i stort sett följt bostadsbyggandets ut- veckling. Nedgången i bostadsbyggandet under kriget var dock kraftigare än ned- gången i företagens försäljning, och försäljningsvolymen åren 1947—1950 har legat högre i förhållande till bostadsbyggandet än under förkrigstiden.l

Mera egenartad och svårare att förklara är utvecklingen av kurvan för omsätt- ning per anställd. Innebörden av detta mått skall strax närmare kommenteras. Index för omsättningen per anställd i 1950 års priser var således under krigsåren avsevärt lägre än under förkrigsåren. Om 1938 sättes lika med 100 var index 68 år 1945. Härefter följde en stegring i samband med den starka försäljningsökningen 1946—1948, men index har aldrig nått i närheten av siffran för 1939 och endast ett är (1948) varit obetydligt högre än r938.

Förklaringen är att döma av detta material att söka på sysselsättningssidan. Den oavbrutna och starka ökningen av antalet anställda har särskilt under krigsåren icke motsvarats av en lika stor ökning av försäljningsvolymen.

Tabell 26. Antal anställda, försäljningsvolym, försäljningsvolym per anställd och bostad;- byggandet 1938—1950. 20 genomgående företag. Index 1938 = 100.

Försäljningsvolym = omsättningen resp. år i 1950 års priser. Bostadsbyggandet = antalet färdigställda lägenheter i hela riket (ur tabell 46).

År Antal anställda F örsäljn.-volym Foiiggzlsgtäfåym Bostadsbyggande 1938 100 100 100 100 1939 ”3 133 118 110 1940 . . . . 102 60 59 49 1941 . . . . 102 67 66 32 1942 ni 83 75 55 1943 116 82 71 74 1944 . . .. r25 95 76 84 1945 . . . . 129 88 68 92 1946 138 ”4. 83 108 1947 . . .. 146 14.3 98 108 1948 .. . . 149 153 103 90 1949 152 138 gr 78 rgso . . . . 158 150 95 82

Det är ofta påtalat, att de anställda i ett handelsföretag utgör en relativt fast kostnad för företagen i den meningen, att vid en minskning i försäljningsvolymen som bedömes vara relativt kortvarig antalet anställda minskar mindre eller i lång- sammare takt än försäljningen. Den relativt obetydliga minskningen av antalet anställda mellan 1939 och 1940—1941 torde förklaras av det säregna marknadsläget. Företagen kunde förutsätta, att byggnadskrisen var tillfällig. Inkallelser till mili- tärtjänst desorganiserade arbetet och minskade arbetseffektiviteten. De gjorde det

1 Det sistnämnda ter sig naturligt med hänsyn till dels att annan byggnadsverksamhet än bostads- byggande trots byggnadsregleringen varit omfattande under efterkrigsåren, dels att bostadsbyg- gandet här mätts genom antal lägenheter. Då den genomsnittliga lägenhetsstorleken har stigit under efterkrigsåren underskattas således den faktiska byggnadsvolymen om man försöker mäta volymen genom antalet lägenheter.

även svårt att avskeda sådan personal som var obehövlig. (Det är möjligt att in- kallelserna medfört att företagen redovisat Her anställda de första krigsåren än vad som faktiskt motsvarade utförda arbetsdagar.) Men detta förklarar inte varför sys- selsättningen inom grosshandeln kontinuerligt stiger från och med 1943, trots att försäljningsvolymen alltjämt ligger väsentligt under förkrigsårens. Här skulle möj- ligen kunna påstås, att varuknappheten och regleringarna skapade sådana svårig- heter för handeln, att ett ökat personalbehov uppstått i förhållande till förkrigs- nivån. Det förefaller emellertid icke sannolikt, att personalbehovet i någon större utsträckning skulle påverkats av dessa förhållanden — en slutsats som även stödes av den utveckling som ägde rum åren 1947—1950. Under dessa år hade regle- ringarna i stort sett upphört och varubristen till huvudsaklig del försvunnit — i den mån den fanns kvar bör den snarast ha medfört att försäljningsarbetet underlättades. Trots att försäljningsvolymen 1949 och 1950 ligger avsevärt lägre än 1947 och 1948, fortsätter personalökningen.

Omsättningen per anställd inom de olika företagen 1948— 1950

De siffror som anförts över omsättningen per anställd (benämnes i det följande O/A) har varit ett genomsnitt för ett stort antal företag. I tabell 27 redovisas O/A åren 1948—1950 för 29 (31) företag. Härvid visar det sig att spridningen i fördelningen är anmärkningsvärt stor. År 1950 understeg omsättningen per anställd för ett företag 100 000 kronor medan den för två företag uppgick till nära 200 000 kronor. ”Median- företaget” har en omsättning av 139 000 kronor per anställd. För 50 % av företagen låg omsättningen mellan 122 000 kronor (undre kvartilen) och 158 000 kronor (övre kvartilen). År 1948 var värdena för O/A något högre och 1949 något lägre än 1950 men spridningen i serierna var även dessa är stor.

Det är tydligt att vi vid jämförelse mellan antalet anställda och omsättningen stött på ett problem, som ofta tagits upp i de senare årens diskussion om distribu-

Tabell 27. Grossistföretagens omsättning per anställd ( i 1950 års priser) åren 1948—— 1950. : 000 kronor.

Omsättning per anställd : 000 kr Antal företag

1950 års priser 1950 | !949 1943

o—— 99 ............................ 1 3 1 100—119 ............................ 6 6 3 120—139 ............................ 8 g 4 140—! 59 ............................ 8 9 9 160—179 ............................ 4 2 6 180—igg ............................ 2 — 6 Summa 129 229 29

Undre kvartil ng ! 15 137 Median igg 1 32 156 Ovre kvartil 155 147 i75

1 Exkl. två företag med O/A 143 resp. 170. 2 Exkl. ett företag med O/A 165.

tionen: Har utvecklingen inneburit att distributionsföretagen successivt tagit i an- språk mer arbetskraft för att utföra en given prestation? Har inte ”effektiviteten” minskat inom grosshandeln sedan förkrigstiden? Är de stora skillnaderna i O/A mellan olika företag uttryck för motsvarande skillnader i ”effektivitet”?

Olikheter mellan olika företag i fråga om O/A eller mellan ett företags O/A vid olika tidpunkter kan givetvis icke utan vidare tas som ett mått på olikheter i före— tagens ”effektivitet”. För att detta skall kunna ske måste företagens prestation vid jämförelsetidpunkterna vara densamma. Att med god säkerhet mäta ”prestationen” i grossistföretag (eller över huvud taget handelsföretag) är utomordentligt svårt; en något utförligare diskussion om detta problem skall föras i samband med analysen av grossisternas kostnader (kapitel II). Som där klarlägges kan man skilja mellan den prestation som hänför sig till den s. a. s. ”fysiska varuförmedlingen” och den som hänför sig till försäljningsarbetet. Volymen varor utgör ett mycket approxi- mativt mått endast på den förstnämnda typen av prestation. Bland de faktorer som vid given försäljningsvolym (såsom den här mätts = omsättning i givet penning- värde) kan påverka den fysiska prestationen och därmed 0 /A märkes andelen varor som tas över grossistens lager respektive endast säljes via grossisten, expeditionernas storlek samt varusortimentets sammansättning.

I vilken utsträckning här anförda siffror över O/A skall tolkas som en förändring av ”effektiviteten” inom rörgrosshandeln kan således inte bedömas förrän det arbete grosshandelsföretagen utfört ytterligare belysts. I det följande skall göras ett försök att klarlägga om VVS-grosshandelns prestationer förändrats under den diskuterade perioden —— t. ex. genom att grosshandeln övertagit distributionsfunktioner från fabrikanter och installatörer. Härefter skall framställningen avslutningsvis åter- komma till i detta avsnitt anförda siffror för O/A.

Lagerförsäljningen

För åren 1938, 1944, 1946 och 1949 begärdes att företagen skulle redovisa hur stor del av omsättningen respektive år, som föll på varor levererade från eget lager och hur stor del som föll på varor vilka såldes av företaget men levererades från fabrikanten direkt till köparen. Särskilt för 1938 är de redovisade uppgifterna alltför ofullständiga för att man skall få en mer exakt bild över utvecklingen av lagerför- säljningen sedan 1938. Endast 14 företag redovisar uppgifter för hela perioden, och av dessa är uppgifterna för sju företag grundade på uppskattningar. För senare år är redovisningen fullständigare, och för år 1949 har 25 företag lämnat uppgifter, dvs. samtliga företag så när som på 6. I tabell 28 har företagen fördelats med hänsyn till den procentuella andel av försäljningen, som skett över lager respektive år. År 1949 levererade de 25 företagen i genomsnitt drygt 2/3 av sina varor över lager. Sprid- ningen var emellertid relativt betydande. För 8 företag var procenttalet mindre än 64, och för 4. företag större än 85. Variationerna mellan de olika åren har såvitt man kan döma av detta material varit måttliga. För 14 företag som redovisat upp- gifter för samtliga de utvalda åren har procenttalen räknat som genomsnitt varierat

mellan 69—72 %.

Tabell 28. Grossist/ärelagens försäljning över lager i procent av företagens totala försäljning

olika är. ___ __ , . __ Samtliga företag som ”Genomgående företag” Porsabmpg over redovisat resp. år 1938—1949 lager | %

I949 1945 | 1944 | 1938 1944 1946 1949

—55 .......... 1 1 2 3 — _ _— 55—64 .......... 7 8 7 2 7 6 5 65—74 .......... 6 4 4 3 l 1 2 75—84 .......... 7 8 6 4 5 6 4 85— .......... 4 3 4 2 1 1 3 Summa 25 24 23 14 14 14 14

Medeltal % ...... 67 66 66 72 69 70 72

Variationerna i lagerprocenten kan ses som ett uttryck för företagens skilda funk- tioner ur distributionssynpunkt. Det finns skäl antaga, att de mindre landsorts- företagen skulle ha större andel lagerförsäljning än riksgrossisterna. Vidare bör importen spela en viss roll. Företag med relativt stor importhandel bör redovisa högre lagerprocent än i övrigt likvärdiga företag. Olikheter i lagerprocent __kan vidare sammanhänga med sortimentets sammansättning. Av huvudvaruslagen är det främst radiatorer, pannor och pumpar, som av samtliga grossister regelbundet säljes för leverans direkt från fabrik. Till sist kan olikheter i lagerlörsäljningen sam: manhänga med olikheter i kundstrukturen. Försök har gjorts att finna ett samband mellan lagerprocenten och dessa faktorer, men något sådant har icke kunnat ut- läsas ur materialet.

I tabell 29 har företagen fördelats efter lagerförsäljning och företagens storlek (antalet anställda) är 1949. Det visar sig, att av 11 företag med minst 75 % a'v

Tabell 29. Grossistfäretagen fördelade efter försäljningen över lager i procent och antal anställda

l'949- % av för-_ Samtligaad- Företag1 med säljning ministrativa Därav företa 1— | — | 100— ' -- enheter som g 34 35 49 50—99 over lager __ svarat antal anstallda ' 35—44 I I i _ _ _ 45—54- — — —— _ _ __ 55—64 8 7 2 1 , 3 65—74 8 6 . , , 2 _ 75—84 8 7 3 2 2 _ _: 85— 4 4 4 — _ __ Summa 29 25 11 4 _ 4 5 , Medeltal 71,7 371,3 2773 (72,5) (71,2) (65,2) '

1 Exkl. ett företag med lagerprocent 65—74, som ej redovisat totala antalet anställda 1949. ” Exkl. företaget i gruppen 35—44, som på grund av speciella förhållanden har en från övriga företag awikande siffra för lagerförsäljningen. ' 3 Om under not 1 och 2 angivna företag fränräknas blir medeltalet för de återstående 23 företagen 73a0 %- |

försäljningen över lager hade 9 företag mindre än 50 anställda. De 5 största före- tagen med över 100 anställda hade en lagerförsäljning, som varierade mellan 55 och 74 %. I gruppen med mer än 75 % lagerförsäljning återfinns dessutom samt- liga företag, som utom VVS-artiklar säljer maskinförnödenheter (6 företag).

Något tillförlitligt material som belyser förändringarna i lagerförsäljningens stor- lek under hela perioden 1938—1950 finns som framgick av tabell 28 icke. För företag som redovisat siffror från och med 1938 hade icke några större eller enhetliga för- ändringar inträffat i lagerhållningens relativa betydelse mellan 1938 och 1949. Den oenhetliga utvecklingstendensen framgår av följande tablå.

1949 i jämförelse med i938 Antal företag Lagerprocenten: Minskat mer än 2 % . . . . 3 Oförändrat: ;t: 2 % ..... 6 Ökat mer än 2 % ...... 5

Av de företag för vilka lagerprocenten minskat är emellertid endast ett företag ekonomiskt helt fristående från andra företag i branschen och det är oklart, om för de övriga två företagen minskningen bara inneburit en förskjutning ilagerförsälj- ningen från ett företag till ett annat. För de 5 företag, som ökat sin lagerförsäljning är ökningen påtaglig endast i 3 fall. I 2 fall har hela ökningen skett mellan 1946 och 1949. För åren 1946 och 1949 har 24 företag redovisat lagerförändringar. Här kan man spåra en svag tendens till ökad andel lagerförsäljning 1949 i förhållande till (946.

Redovisningen har emellertid klarlagt, att lagerförsäljningen för samtliga företag så när som på ett är den dominerande distributionsvägen. Det förefaller, som om för branschen i sin helhet lagerförsäljningen skulle svarat för ungefär samma andel av totalförsäljningen 1949 som 1938. Materialets brister gör det emellertid omöj- ligt att uttala sig med större säkerhet.1

Uppgifter om genomsnittligt lager värderat till inköpspris har redovisats av 25 företag för åren 1944, 1946 och 1949 samt för ytterligare 2 företag för år 1949. 2I av de 25 företagen har förutom uppgifter om lagrets storlek även redovisat hur stor del av försäljningen som resp. år skedde över eget lager. Som framgår av tabell 30 var totala värdet av samtliga 27 företags genomsnittliga lager år 1949 nära 46 milj. kronor. För de 21 genomgående företagen var motsvarande siffra 38,2 milj. kronor. Relateras sistnämnda siffra till försäljningsvärdet över lager, erhålles ett mått på lagrens omsättningshastighet.a Det visar sig, att räknat för branschen i sin helhet omsattes lagret 3,8 gånger är 1944, 4,4 gånger är 1946 och 3,4 gånger år

1”Denna slutsats har muntligt bekräftats av flera företagsledare inom grosshandeln. ' Omsättningshastigheten har här beräknats som värdet av försäljningen över lager, dividerat med la retsvärde. Det bör observeras att försäl'nin svärdet icke redovisats till inkö s ris. g .) 8 P P

1949. Variationerna i lagrets omsättningshastighet har således varit överraskande små, samtidigt som den totala omsättningshastigheten är relativt låg.1

Tabell 30. Grassist/b'retagen: Genomsnittligt lager till inköpspris samt lagrets omsättningshas- lighet 1944, 1946 och 1949.

1944 1946 ]949

Samtliga företag, som redovisat resp. år

Antal företag ................................ 25 26 27 Lagrets värde till inköpspris, milj. kr .......... 21,6 26,1 45,6 Genomgående företag, som redovisat resp. år

Antal företag ................................ 21 21 21

Lagrets värde till inköpspris, milj. kr ........... 19,6 22,4 38,2 Värdet av försälja. över lager, milj. kr ......... 74,1 97,5 129,8 Lagret omsattes antal gånger .................. 3,8 4,4 3,4

Säsongoariationer inom försäljningen

Genom den utjämning av byggnadssäsongen som ägt rum under senare delen av 1940-talet har även säsongvariationerna i försäljningen av byggnadsmaterial begränsats. Av tabell 31 framgår, att höstmånaderna augusti—november ännu 1949 var de bästa försäljningsmånaderna och att mindre toppar även förekom på våren. Variationerna är dock alltjämt förvånansvärt stora. Genomsnittligt ligger försälj- ningen under augusti—september 16 % över årsgenomsnittet och i januari 11 % under.

Tabell 31. Grassistföretagen: Försäljningens månatliga variationer 1949. Index. Årsmedeltal = 100.

Storleksgrupp. Antal anställda Antalet fär- Totalt digställda 0—34 35—99 100— lägenheter Antal företag ........... 29 13 1 1 5 Januari .............. 89 90 92 86 98 Februari ............. 100 86 1 03 1 03 86 Mars ................ 105 99 105 107 91 April ................ 96 87 95 100 9 1 Maj ................. 1 o 1 1 02 99 1 02 58 juni ................. 91 90 87 95 86 juli .................. 80 87 83 77 58 Augusti .............. 116 111 113 119 79 September ............ 113 132 1 14 107 165 Oktober .............. 108 113 1 12 103 142 November ............ 105 1 12 106 102 107 December ............ 95 92 92 98 137 Årsmedeltal ........... 1 00 1 00 1 00 1 oo 1 00

1 Enligt ”Svensk Grosshandel" skulle för de där undersökta 14 Företagen lagren ha omsatts 6 gånger år 1938 och 7 gånger är 1946. Det i denna undersökning redovisade materialet är större och bör vara mer representativt.

70- Importen

Under förkrigsåren var rörgrosshandeln i stor utsträckning inriktad på import. Under det andra världskriget utbyggdes den inhemska produktionen på ett flertal områden samtidigt som importen delvis försvårades, då branschens varor i huvudsak importerades från Mellaneuropa. I Svensk Grosshandel har angivits, att förkrigs- importen för rörgrosshandeln uppgick till 20—30 % av de totala inköpen men 1946 hade sjunkit till ca 5 % av totalinköpen.1

Importens andel av totala omsättningen enligt denna undersökning framgår av tabell 32.

Tabell 32. Grouistföretagen: Importens procentuella andel av omsättningen olika är.

Antal företag

Import 1.% av Samtliga som redovisat ”Genomgående” 1 38—1 49 omsattnmgen 9 9

1949 | 1946 | 1944 1938 1944 | 1946 1949

o .......... 1 1 2 — 2 — — J— 9 .......... 6 11 4 — 1 4 2 10—19 .......... 10 1 1 2 1 1 3 20—29 .......... 2 1 5 1 3 1 2 30—39 .......... 1 — — 1 — —— —— 40—49 .......... — 1 — 1 — 1 — 50— .......... — — — 2 — —— — Summa 20 15 12 7 7 7 7

Medeltal % ...... 13 8 12 (35) (12) (13) (13)

Endast sju företag har redovisat importen år 1938. För dessa företag utgjorde im- portvarorna år 1938 icke mindre än 35 % av totala omsättningen. Åren 1944, 1946 och 1949 var importandelen för samma företag i medeltal 12 å 13 %. Av samtliga 20 företag som redovisat uppgifter för 1949 hade endast ett företag högre importandel än 30 %, medan år 1938 fyra företag av sju hade högre importandel än 30 %. De varor som importerats är främst rör och rördelar samt i mindre utsträck- ning badkar och sanitetsporslin. För branschen totalt är den redovisade import- andelen sannolikt för låg på grund av att en del import sker genom fristående företag, som icke ingått i denna undersökning och som i sin tur levererar varor till grossis— terna.

Sortiment

Uppgifter om försäljningens fördelning på olika varuslag begärdes endast för år 1949. Härvid indelades sortimentet med hänsyn till, dels varor tillhörande värme- och sanitetsbranschen, dels varor utanför värme- och sanitetsbranschen. Inom den förstnämnda huvudgruppen begärdes specialuppgifter för följande undergrupper: Rör, Värme, Sanitet, Armatur, Övrigt.

,. För varje sådan undergrupp skulle företagen dessutom om möjligt redovisa en—

1A. 3. s. 337.

skilda varugrupper och varor. Redovisningen av de enskilda varorna borde avse ”hela” artiklar, medan däremot försäljningen av kompletteringsartiklar eller re— servdelar helst borde redovisas under gruppen ”övrigt”.

Hur företagen besvarat frågan om sortiment framgår av nedanstående tablå.

Svarat med | Antal företag Detaljsiffror för varor ................. 12 Ovan nämnda huvudgrupper .......... 13 Ofullständiga sortimentsuppgifter ....... 3 Ej besvarat .......................... 14 Summa 32

Grupperas företagen först med hänsyn till försäljningens inriktning på värme- och sanitetsartiklar, befinns det, att endast ett fåtal företag i någon betydande ut- sträckning handlar med andra varor.

I nedanstående tablå har antalet företag grupperats efter den procentuella andel, som försäljningen av andra artiklar än VVS-artiklar utgör av totala omsättningen.

Omsättningen för andra artiklar än VVS-artiklar i % av totala omsättningen Antal företag

o ............................... 15 1—9 ............................... 9 10—24 .............................. 2 25— .............................. 4

Summa 30

Av 30 företag, som redovisat exakta eller uppskattade siffror på denna punkt, är det således endast fyra som har mer än 25 % främmande varor. Hälften av före- tagen är rena ”rörgrossister”.

När företagen fördelat sin försäljning på formulärets huvudgrupper, har det sannolikt trots försöken att precisera vilka varor som skulle föras till resp. grupper icke kunnat förhindras att olika företag i en del fall redovisat samma vara på olika huvudgrupper.

Tabell 33 redovisar sortimentets sammansättning för 21 företag av de 25, som redovisat försäljningens fördelning å huvudgrupper. Företagen har härvid indelats i tre grupper med sinsemellan något olika karaktär ur sortimentssynpunkt.

Till grupp I har förts sju företag, för vilka rörförsäljningen är mera dominerande än för de andra företagen och som även har relativt stor del av omsättningen igruppen ”övriga artiklar”. Till grupp II har förts tio företag, där rörartiklarna intager en betydande men icke fullt så dominerande roll inom försäljningen men där värme- och sanitetsartiklarna spelar större roll än i grupp I. Grupp III slutligen består av

1 Två företag har dock lämnat uppgifter om försäljning av värme- och sanitetsvaror resp. av övriga varor.

Tabell 33. Sortimentets sammansättning för grupper av grossistföretag. Försäljningsvärden i procent av totala omsättningen. 1949.

Varuslag Sortimentsgrupp I II III Rör ................................. 45 38 23 Värme .............................. 20 22 37 Sanitet .............................. 9 17 8 Armatur ............................. 9 9 Övriga varuslag tillhörande värme och 32 sanitet ............................. 17 14 Summa 100 100 100 Antal företag ......................... 7 10 4 Företagens storlek: ——34 ............................. 5 1 2 35—99 ............................. 2 5 2 100— ............................. —— 4 ——

fyra företag, för vilka försäljningen av värmeartiklar dominerar över rörförsälj- ningen. De fyra företag, som redovisat användbara siffror för försäljningens fördelning på huvudvaruslag men trots detta icke medtagits i tabell 33, har en mera speciell sortimentsinriktnjng på ettdera av här nämnda varuslag. De faller därför utanför ramen för de här preciserade, relativt homogena grupperna.

Inom varje grupp är dock spridningen kring de för gruppen angivna procenttalen relativt stor. Om för ett företag stor avvikelse från genomsnittet förekommer i fråga om något varuslag ansluter sig i regel siffrorna på andra punkter relativt väl till den genomsnittliga fördelningen inom varje grupp.

Tabell 33 visar emellertid, att för majoriteten av företag utgör rörartiklarna om- kring 40 % av den totala omsättningen, värmeartiklarna omkring 20 %, sanitets- artiklarna 10 a 15 %, armaturartiklarna knappt 10 % och övriga artiklar _ en stor grupp utgöres här av pumpar, hydroforer osv. —- omkring 15 %.

Mer detaljerade uppgifter rörande försäljningens fördelning på varor har läm- nats av 12 företag. De flesta av dessa företag är mindre eller medelstora företag — det är således endast ett av företagen, som har mer än 50 anställda. Elimineras detta företag, återstår en relativt homogen grupp av företag.

Tabell 34 redovisar de olika varuslagens andel av den totala omsättningen för dessa företag. Som synes av siffrorna för huvudgrupperna, ligger genomsnittet för dessa företags sortiment mellan genomsnitten för grupp I och II, ehuru även företag från grupp III ingår i materialet. Om de enskilda varorna grupperas på det sätt som här gjorts, blir räknat efter omsättningen Stålrören den dominerande artikeln. De svarar ensamma för 22 % av omsättningen. Ingen annan vara kommer över 10 %. Den med hänsyn till omsättningen näst efter Stålrören mest betydelsefulla varan är för dessa företag gjutna pannor med 9,1 % av totala omsättningen. För radia- torer, smidda och aducerade rördelar samt gruppen normalrör och normalrör- delar ligger motsvarande procenttal mellan 7 och 8 %.

73. Kundstrukturen

Rörinstallatörerna utgör grossisternas största kund, men en icke oväsentlig för- säljning sker även till järnhandlare, stat och kommun, industrier och andra kon- sumenter.

I tabell 35 har de 22 företag, som redovisat sin kundstruktur grupperats med hän- syn till den andel av försäljningen, som sker till rörinstallatörer. Företagen har dess- utom fördelats efter storlek. Fyra företag, samtliga med mindre än 50 anställda, är praktiskt taget helt inriktade på att sälja till rörinstallatörer. För ytterligare I 1 företag är installatörerna den absolut dominerande kundgruppen; deras köp utgör mellan 66 och 85 % av företagens totala försäljning. Så följer till sist sju företag, för vilka försäljningen till andra kundgrupper än installatörerna uppgår till minst 1/3 av den totala försäljningen.

I tabell 36 har för de grupper av företag, som ingår i tabell 35, de olika kund- gruppernas genomsnittliga andel av omsättningen år 1949 redovisats. I gruppen ”övriga” ingår övriga grossister, kooperativa företag samt enskilda byggnadsföre- tagare eller personer.

I bild 1 1 ges en sammanfattning av hur varorna fördelar sig på import och inhemsk produktion, på vilka varuslag, på leverans över grossistens lager respektive leverans direkt installatör samt fördelning på olika kundgrupper för försäljningen.

Tabell 34. Omsättningenv fördelning på varor, 11 grossistföretag 1949.

% av total Varor omsättning

Rör .............................................. 38,9 Stålrör ......................................... 21,8 Rördelar, smidda och aduc. ...................... 7,3 Normalrör och -delar ............................ 7,0 Övriga gjutna rör och -delar ..................... 1,5 Övriga rörartiklar ............................... 1,3 Värme ............................................ 25,8 Radiatorer ..................................... 7,9 Pannor, gjutna ................................. 9,1 Pannor, smidda ................................. 5,6 Varmvattenberedare ............................. 2,9 Spisar ......................................... 0,3 Sanitet ............................................ 7,7 Badkar .......................... ' ............... 2,5 Tvättställ ...................................... 1 , 5 W.c. .......................................... 3,7 Armatur .......................................... 11,2 Värmearmatur .................................. 5,6 Vattenarmatur .................................. 4, 5 Gas m. m. ..................................... 1,1 Övrigt ............................................ 16,2 Summa värme och sanitet 100,o

Tabell 35. Grossistföretagenfördelade efter den andel ctr/försäljningen, som sker till rörinstalla- törer 1949. '

% av total Därav företag med G försäljn. till Antal 0 | rupp rörinstalla- företag —34 | 35—5 5 1—99 I 00— törer antal anställda 1949 A —55 2 — 2 — — B .. .. 56—65 5 3 — —— 2 C 66—75 5 1 — 1 3 D . . . . 76—85 6 4 1 1 — E 86—99 4 2 2 —— — | Summa 174 22 10 5 2 5 | 1 Medeltal

Tabell 36. Kundfärdelning i procent av omsättningen för olika grupper av grossistföretag 1949.

% av omsättningen i medeltal för grupp A | B C | D E Samtligal

Installatörer ................. 49 60 73 82 97 74 , Järnhandlare ................ 22 15 1 1 6 1 10 l Stat och kommun ........... 6 7 4 3 .. 4 ' Industrier .................. 14 9 8 4 1 6 Övriga ..................... 9 9 4 5 1 5 l

. Summa 100 100 100 100 100 100 1 Antal företag ............... 2 5 5 G 4 22

* Dessa siffror skiljer sig något från motsvarande siffror i bild 1 1, som baserats på uppgifter endast från 20 företag.

Tabell 3 7. Grossistjb'retagen fördelade efter antalet kunder 1949.

Antal kunder1 Antal företag 100— 300 ............. 3 400— 699 ............. 4 700— 899 ............. 3 goo—1 199 ............. 7

1 600—3 000 ............. _ 4 21

1 Klassgränsema har icke gjorts lika stora utan anpassats efter materialet,

Bild 1 1 . Schema över rörgrosshandelns omsättning procentuellt fördelad pa” grupper av leverantörer, varuslag, distributionsvägar och kunder 1949

lmport Sm. för 13 0 A och delar Rorurl. 29 % 39 % " _ÖTr_öF— ., _ _ ochldelor . Forsuljn. lnstallatorer 10_Z, över lager 70 % 73 % Rodiaf. 9 % Värmeortlklur Pannor Svensk 26 % 15 % _ prod. __ ___ _ Ovr .. 37 % Badkar o. sonltetsporslln Järnhandl. 8 0 A 11 % Armatur Stel och " o kommun 2 Å Direkt 4 o/ 0 Installatör | d ' | : 11 vs r er 30 0 Övr. ort. & 3 % o . ”' o... 47. [I]

Antal kunder, leverantörer och expeditioner

I den tabell, där företagen skulle lämna uppgifter om kundfördelningen, efter- frågades även antalet kunder, antalet leverantörer samt antalet expeditioner. Som expeditioner kunde då anges antalet fakturor eller antalet ”order”. I fråga om an- talet leverantörer skulle även angivas hur många som var svenska. De uppgifter, som lämnats på denna punkt, har visat sig vara av begränsat värde. Särskilt upp- gifterna om expeditioner kan variera icke bara med hänsyn till om företaget använt fakturor eller order utan även därför att det har varit svårt att göra någon exakt räkning och den bedömning, som i flera fall företagits, kan vara mer eller mindre säker. Trots dessa brister ger emellertid siffrorna en uppfattning om storleksord- ningen av de efterfrågade faktorerna.

Uppgifter om antalet kunder har lämnats av 21 företag. Antalet kunder varierar mycket kraftigt från endast drygt ett hundratal för ett företag upp till mellan 2 000 och 3 000 kunder för de allra största företagen. Sammanföres företagen i några grova klasser, erhålles tabell 37.

De stora variationerna synes huvudsakligen sammanhänga med företagens storlek.

Sammanställer man uppgifter om antalet ”expeditioner” med uppgifter om an- talet kunder och beräknar antalet expeditioner per kund, finner man, att denna siffra varierar väsentligt mellan olika företag.

Tabell 38. Grossistfb'retagen fördelade efter antal expeditioner (fakturor eller order) per kund

[949-

Expeditioner per kund Antal företag 1— 25 ................ 6 26— 50 ................ 7 51— 75 ................ 5 76—100 ................ 1 101— ................ 2 21

För 12 företag varierar antalet fakturor (order) per kund mellan 26 och 75 och för ytterligare sex företag är det mindre än 25 expeditioner per kund. Spridningen i tabell 38 är så stor, att det finnes anledning tro att redovisningen i flera fall icke är korrekt, eller att samma princip icke använts vid redovisningen och t. o. m. att i vissa fall uppskattningar gjorts som varit felaktiga.

I Svensk Grosshandels undersökning av rörgrosshandeln angives antalet fak- turor per kund till 30 st. (aritmetiskt medium) respektive 26 st. (median). Enligt vår undersökning ligger medianen mellan 40 och 43 fakturor per kund och aritme- tiska mediet icke oväsentligt högre eller vid 50 fakturor. I många fall torde antalet expeditioner sannolikt ha varit väsentligt större än vad som här angivits. Stickprov på några medelstora firmor har visat att fakturorna i regel är väsentligt färre än antalet order eller antalet expeditioner.

Tabell 39 redovisar antalet leverantörer i olika företag ställda i relation till an- talet kunder. Vart och ett av de 20 företagen har ett mycket stort antal leveran- törer. Extremvärdena är 77 leverantörer för ett företag och 800 leverantörer för ett annat företag. För 12 företag ligger antalet leverantörer mellan 77 och 400, för 6 företag mellan 401 och 600. Även på denna punkt är det tydligt, att begrep- pet leverantör tolkats olika av olika företag. En del företag torde ha lämnat uppgift om de firmor som faktiskt utfört leveranser till företaget (vilket frågan avsett) medan andra har redovisat alla företag i sina leveransregister.

Tabell 39. Grossisy'öretagenfö'rdelade efter antalet leverantörer och kunder 1949.

Antal kunder Antal leverantörer Summa —-699 | 700—999 1 000—

77—200 ............. 4 2 — 6 201—400 ............. 2 3 1 6 401—600 ............. 1 1 4 6 601—800 ............. —— 1 1 2

| 7 7 | 6 20

Några sammanfattande synpunkter

Avslutningsvis kan det vara skäl att återvända till de siffror över omsättningen per anställd (O/A) vilka redovisades i tabellerna 25—27.

I ! i i 1

I vilken utsträckning kan redogörelsen för företagsstrukturen i fråga om sorti- mentets sammansättning, lagerförsäljningens storlek och kundstrukturen bidraga till att förklara variationerna i O/A mellan olika är och mellan olika företag? Kan man spåra något samband mellan företagsstorlek och O/A?

I fråga om sortimentet har tyvärr uppgifter endast kunnat redovisas för ett år, 1949, och även för detta relativt ofullständigt. Finns det några skäl antaga att sorti- mentet för denna bransch — i betydelsen försäljningens sammansättning på olika varuslag _ skulle undergått någon större förändring under perioden? Inriktningen på material för installationer av värme- och sanitetsanläggningar talar emot detta. Vad gäller sortimentets djup, dvs. antalet artiklar och typer inom varje vara så kännetecknades utvecklingen under 1940-talet i flera fall av att antalet artiklar som en följd av krigsårens varubrist eller rationaliserings- och standardiseringsåtgärder imånga fall minskade. Detta gäller bland annat varor som radiatorer, sanitetsporslin och rördelar. Till frågan om sortimentets betydelse för variationerna i O/A mellan olika företag skall framställningen återkomma.

Materialet har vidare visat att av allt att döma har några större förskjutningar i direktförsäljning och lagerförsäljning icke ägt rum mellan 1944 och 1949. En viss konjunkturell variation har förekommit så att försäljningen över lager varit något mindre under högkonjunkturåret 1946 än under lågkonjunkturåren. Det knapp- händiga materialet antyder vidare att försäljningen över lager 1938 snarast skulle varit högre än under 1940—talet. Detta torde i så fall sammanhänga med att im- portens andel av den totala försäljningen under 1940-talet varit icke oväsentligt lägre än under förkrigsåren. Man kan utgå ifrån att distribution av en given varu- kvantitet över lager kräver större arbetsinsats än direktdistribution och alltså under i övrigt lika omständigheter medför en lägre omsättning per anställd än direktför- säljning. Gäller detta, skulle de antydda förändringarna i lagerförsäljningen snarast ha lett till en relativ minskning av antalet anställda och en ökning av O/A, istället för den minskning som faktiskt skett.

Tabell 40. Grossisfäretagenfb'rdelade efter andelen lageyförsäljning och omsättning per anställd

194.9- Omsättning per an- Antal företag.1 Försäljning över lager i % Därav

Stånd ' 000 kr 35—54 55—64 (35—74 75—84 85— | S:a —74 75—

— 99 ........... —— — — — I 1 — 1

100—1 19 ........... — 2 — 2 1 5 2 3 120—139 ........... -— 2 2 2 —— 6 4 2 140—159 ........... — 3 2 2 1 8 5 3 160—179 ........... 1 — 1 1 1 4 2 2

Summa 1 7 5 7 4 1 24 13 11

Medeltal ............ .. .. .. .. .. 135 141 128

1 Exkl. ett företag, som ej redovisat antalet anställda 1949. Detta företag hade 65—74 % lager- försäljning och omsättningen per anställd låg 1950 mellan 140 000—159 000 kronor.

I tabell 40 redovisas för år 1949 sambandet mellan O/A och andelen av försälj- ningen som skett över lager. För dessa grossistföretag kan icke spåras någon minsk- ning av O/A när lagerprocenten ökar. Spridningen i tabellen är påtaglig. Den skillnad, som framträder i de två kolumnerna längst till höger, är icke säkerställd.

I tabell 41 har O/A slutligen kombinerats med företagens storlek mätt genom antalet anställda.1 Ej heller i detta fall har något påvisbart samband kunnat erhållas.

Tabell 41. Grossistfb'retagen : Omsättning per anställd i 1 000 kronor 1950.

Omsättning , 000 kr Antal Därav för företag med följande antal anställda per anställd företag 10—19 20—34 35—49 50_99 100— _ 99 .......... 1 1 — _ _ _ 100—1 19 .......... 6 1 2 1 _ 2 120—139 .......... 8 — 3 2 3 _ 140—159 .......... 9 _ 4 1 1 3 160—179 .......... 5 1 _ 1 2 1 180_1gg .......... 2 1 _ 1 _ _ Summa 31 4 9 6 6 6 Medeltal .......... 140 (129) (134) (150) (145) (138) Undre kvartil ...... 121 .. . . .. .. .. Median ........... 140 (1 36) (139) (146) ( 140) ( 146) Övre kvartil ....... 158 .. .. .. .. ..

Det anmärkningsvärda är i detta fall att den stora spridning mellan företagen, som framträdde i tabell 40, i stort sett finns kvar inom de olika storleksgrupperna.

Materialet är tyvärr för litet och för dåligt för att man genom en finare statistisk bearbetning i form av partialkorrelation skulle kunna fastställa ivilken grad en eller flera av de faktorer, som här diskuterats, inverkat på siffran för omsättningen per anställd för olika företag. I bild 12 har emellertid de 19 företag, för vilka uppgifter finns om O/A lagerprocent, sortimentsstruktur och storlek, klassificerats enligt de nämnda faktorerna. Bilden antyder att det föreligger ett om än svagt negativt sam— band mellan lagerprocent och omsättning per anställd.s Företag, som tillhör sorti- mentsgrupp 11 (se tabell 33) och som huvudsakligen består av medelstora och större företag, visar en tydligare tendens till samband mellan lagerprocent och omsättning per anställd än de minsta företagen, som i regel tillhör sortimentsgrupp I. Det är dock frapperande vilken hög siffra för O/A som vissa av småföretagen utvisar. Detta trots att de redovisar hög siffra för försäljningen över lager och har en kundstruktur som kan förutsättas medföra relativt stort arbete.

1 Statistiskt skulle det vara korrektare att kombinera anställda och omsättning, men det mera lätt- tolkade sambandet O/A till A har dock ansetts kunna användas i denna grova analys. ” För 17 företag som ingår i diagrammet har korrelationen mellan omsättning per anställd och om- sättningen över lager beräknats. Trots den stora spridningen hos fördelningen blev korrelations— koefficienten r = 0,84 + 0,07. Det lilla materialet gör dock att resultatet av beräkningen måste tolkas med stor försiktighet. Två av de minsta företagen uteslöts vid denna beräkning, ett tillhörde sorti- mentsgrupp I och ett tillhörde sortimentsgrupp III, därför att deras verksamhet av allt att döma präglats av alltför speciella förhållanden.

Bild 12. GrosshandelWretag, fördelade efter ”lagerprocent” och omsättning per anställd 1949.

Omsättnlng per anställd | 1000 kr.

x

180 _

170 —

160 _ 0 D 150 - Ela GJ . 0 140 - 5 0 130 - U A 120 - D | B % 110 - 100 _ . . . . . . _; [| 40 50 60 70 80 90 Försällnlng över lager | % l 0 (48) Sortlmentsgrupp ' Sortimentsgrupp || Sortlmentsgrupp lll . 1—34 anställda I 1—34 anställda . 1—34 anställda 035—99 anställda 035—99 anställda 635—99 anställda

9 100— anställda

Företagare har vid intervjuer som förklaring till det ökade personalbehovet bl. a. angivit de ökade krav på försäljningsarbetet i form av service och teknisk information som uppstått under 1940-talet, de vidgade kontakterna med myndig- heterna under krigsåren och efterkrigsåren, kraven på en effektivare redovisning och kontorsorganisation samt en allmän nonnalisering och förkortning av arbets- tiden.

Installatörer har i sin tur uppgivit, att de icke ansett att grosshandelns genom- snittsprestation gentemot installatörerna varit större i slutet av 1940-talet än tidigare.

Det framlagda materialet har visat att det föreligger mycket stora variationer mellan olika företag i fråga om omsättningen per anställd. Skillnaderna kan inte bestämt förklaras genom en hänvisning till olikheter i sådana faktorer som företags- storlek, andel av försäljningen som sker över lager eller sortimentsstruktur.

Materialet har även visat att det mellan 1938—1939 och 1948_195o sannolikt skett en större ökning av antalet sysselsatta i grosshandelsföretagen än som varit motiverat med hänsyn till förändringar i försäljningsvolymen. Detta har medfört att omsättningen per anställd _ räknat i samma penningvärde resp. år _ varit lägre under efterkrigsåren än före kriget. Denna utveckling har inte kunnat för- klaras med hänvisning till förändringar i någon av de faktorer vilkas effekt på om- sättningen per anställd diskuterats i föregående stycke.

Konkurrensbegränsande avtal

Inom rörbranschens grossistled har tidigare organiserad samverkan förekommit i stor utsträckning. Monopolutredningsbyrån har på byggnadsmaterialutredningens uppdrag utarbetat en särskild redogörelse härom.1 Det fanns fram till 1948 fyra föreningar inom grossistledet som var registreringspliktiga enligt monopolövervak- ningslagen. Svenska Rörkonventianen (nr 52) handlade prisöverenskommelser om smidda rör och tuber och Föreningen Svenska Rörgrossister (nr 55) prisöverenskommelser om smidda och aducerade rördelar. Under kriget införde dessa föreningar även kvotering av medlemmarnas inköp av avtalsbundna rörartiklar. I samförstånd med Statens Industrikommission och i huvudsakligt syfte att medverka vid den importreglering som framtvingades av kriget bildades 1940 Svenska Rörfo'reningen upa (nr 46) för smidda rör och tuber samt Normalröy'öreningen upa (nr 53) för normalrör och normalrördelar.

Som nämnts upplöstes samtliga dessa föreningar i slutet av 1948. Den då bildade intresseorganisationen, Svenska Rörgrossistföreningen, har icke några konkurrens- begränsande uppgifter. Den har emellertid som skall beskrivas i kapitel 13 medverkat vid de avtal om kvantitetsrabatter vid inköp av VVS-varor som under 1950-talet slutits med installatörer och järnhandlare.

1 Näringsfrihetsfrågor 1 955 :4.

FEMTE KAPITLET

Branschstrukturen _ Installatörerna

Inledning

Installationer av vatten-, värme- och sanitetsanläggningar utföres i regel av spe- cialföretag, s. k. rörledningsfirmor. Endast i undantagsfall har en byggnadsföre- tagare en egen organisation för arbeten av detta slag. I begränsad omfattning ut- föres smärre reparations- och underhållsarbeten för bostads- och industrianlägg- ningar av maskinister, portvakter etc. Rörledningsfirmorna installerar icke bara rör-, värme- och sanitetsanläggningar utan handhar ofta även installation av ven- tilationsmaterial, tvättutrustning m. 111. Det förekommer, att olika företag inom branschen specialiserat sig på olika arbetsuppgifter, så att vissa företag huvudsak- ligen ägnar sig åt installationer i bostadshus, medan andra koncentrerar sig på an- läggningar för industrier, handelsföretag och sjukhus. Företagen skiljer sig även åt genom att en del företag åtager sig såväl projektering som kalkylering och installe- ring av en anläggning, medan andra företag endast installerar färdigplanerade anläggningar. Projektering och viss kalkylering utföres i sistnämnda fall av byggnads- företagaren eller olika självständiga ingenjörsbyråer. Ur distributionssynpunkt är alltså installatörerna _ och icke byggmästarna _ att betrakta som ”förbrukare” av de olika varorna. Det är dessa firmor som inköper erforderligt material. De har i regel egna lager och bestämmer genom sin inköpspolitik, om materialet skall distri- bueras direkt till byggnadsplatsen eller till det egna lagret. De har ansvaret för de kostnader, som uppstår i samband med materialets inköp och hantering på arbets- platsen.

Installatörerna köper i regel sina varor från grossister, men i begränsad ut- sträckning köper de även direkt från fabrikanter.1 Det förekommer att större firmor har egen import. När det gäller smärre arbeten, som utföres av maskinister, portvakter och egnahemsbyggare, tillhandahålles erforderligt material många gånger av järn- handlare. Rörledningsärmornas dominerande ställning som konsumenter moti- verar att undersökningen av konsumentsidan begränsas i huvudsak till denna grupp.2

1 Se kap. 11.

2 Då det i det följande talas om rörledningsinstallatörer avses således i regel de rörledningsfirmor, som bedriver installationsarbete som kommersiell verksamhet. Dessa kallas ofta även rörlednings- entreprenörer.

Organisationer

Inom rörledningsbranschen finns två stora organisationer. Den största, Rörled- ningsfirmornas Riksorganisation (RR), har sitt säte i Stockholm och räknar som medlemmar de flesta medelstora och större företagen i städerna. Den andra orga- nisationen, Rörledningsfirmornas Landsortsförbund (RL), har sitt huvudkontor i Norrköping och omfattar huvudsakligen installatörer i mindre städer och sam- hällen. De bägge organisationernas storlek och arbetsuppgifter skall belysas i olika sammanhang i det följande. Dessutom finns ett betydande antal företag helt utanför organisationerna. Bland dessa kan särskilt nämnas Fackföreningarnas produktions- företag. Av övriga icke organiserade företag består de fiesta bara av ett par man.

Antal produktionsenheter, antal anställda och produktionsvärde

Tabell 42 ger en uppfattning om antalet företag, antalet produktionsenheter samt antal anställda arbetare inom rörledningsbranschen. Totalt fanns år 1951 ca 2 600 företag, som tillsammans hade 2 800 produktionsenheter på olika platser. Företagen sysselsatte ca 17 000 arbetare (exkl. tjänstemän).

Tabell 42. Rörinstallatörer, antal företag, produktionsenheter samt arbetare. 1951.

Antal produktions- Antal företag ( juri- Antal arbetare

Organisation enheter diska enheter)

| % % % RR = Rörledningsfirmomas riksorganisation1 ............. 564 20 445 17 g 223 54 RL = Rörledningsfirmornas - landsortsförbund2 ............ 368 13 368 14 1 433 8 Övriga ..................... 31 888* 67 31 815* 69 ' 6 300* 38 Totalt ...................... 32 820 100 32 628 100 *17 000 100

Genomsnitt]. antal arbetare per produktionsenhet:

RR ........................ 16 RL ........................ 4 Källor:

1 RR:s matrikel per den 9/5 1951. 3 RL:s medlemsförteckning 1951. 3 Enligt 1951 års företagsräkning. Gruppen övriga har erhållits som en restpost. Antalet i telefon- katalogens yrkesregister upptagna rörinstallatörer var både 1951 och 1954 ca 2 200. I gruppen övriga ingår 5. k. kooperativa installationsföretag (fackföreningarnas olika företag). Enligt uppgift från Svenska Riksbyggen fanns 1954 10 sådana företag med 14 produktionsenheter. Antalet anställda var 709 varav 621 arbetare. * Uppskattat med ledning av företagsräkningen. Enligt uppgift från Byggnadsfackens utrednings- avdelning har antalet medlemmar i Svenska Byggnadsarbetareförbundets röravdelning varit: (per den 1/1 resp. år) 1949 _ 13 195, 1950 _ 13 329, 1951 _ 15 300, 1952 — 16 000, 1953—1954 ca 16 000. Siffrorna är delvis byggda på uppskattningar. Genom att för 1951 dra antalet arbetare i RR och RL från 17 000 erhålles antalet arbetare i gruppen ”övriga”.

För att få en fullständig bild av branschen skall siffrorna i tabell 42 kompletteras med uppgifter över sysselsatta tjänstemän och totalt produktionsvärde. Ofullstän-

diga uppgifter om dessa faktorer finns i den officiella statistiken.1 Sammanställes dessa uppgifter erhålles följande approximativa totalsiffror för 1951.ll

År 1951 Företag, antal .................................................... 2 800 Anställda: Arbetare, antal ......................................... 17 000 Förvaltningspersonalf antal ............................... 4 000 Totalt 21 000 Produktionsvärde, milj. kr. ................................... 560 Lagerua'rde, milj. kr! ....................................... 57

Antalet tjänstemän skulle enligt denna uppskattning vara ca 4 000. Produktionsvärdet 560 milj. kronor inkluderar alltså icke sådana ändrings- och reparationsarbeten, som utföres av andra än rörledningsfirmornas personal. Värdet av sistnämnda arbete torde icke uppgå till 50 milj. kronor. Totala produktionsvärdet 1951 för installationer av VVS-material skulle således bli upp emot 600 milj. kronor. Under åren fram till 1954 torde produktionsvärdet ha stigit ganska kraftigt. Sist- nämnda år kan det beräknas ha varit över 700 miljoner kronor. Volymen av utförda arbeten låg av allt att döma på ungefär samma nivå 1953 som 1950. Mellan 1953 och 1954 torde produktionsvolymen ha ökat med ca 10 %.

Av tabell 42 framgår även att över hälften av de redovisade företagen icke tillhör någon av organisationerna RR eller RL, men dessa fristående företag är, med ett par undantag, genomgående mycket små. I regel består de, som nämnts, endast av en man jämte en eller två medhjälpare.

Rörledningsfirmornas Riksorganisation svarar således bara för 20 % av produk— tionsenheterna men sysselsätter drygt 50 % av branschens arbetare. En del av före- tagen i denna organisation bedriver verksamhet på flera orter, dvs. har flera ”pro- duktionsenheter”. Det genomsnittliga antalet arbetare per produktionsenhet är 16. Rörledningsfirmornas Landsortsförbund som har 13 % av antalet redovisade pro- duktionsenheter har bara 8 % av samtliga arbetare anställda i anslutna företag. Antalet arbetare per produktionsenhet är fyra.

Rörledningsfirmornas Riksförbund ställer vissa krav på företagen för att de skall kunna vinna inträde i organisationen. I företagsledningen skall bl. a. finnas en branschkunnig person, som har ett s. k. ”mästarbrev”.5 Tabellsiffrorna visar att organisationen och dess bestämmelser icke hindrat en omfattande nyetablering i branschen.

1 Se tab. 45. * SiH'roma har en felmarginal, som dock inte torde röra sig om mer än högst 1 ooo-talet anställda och ca 10 % på produktionsvärdet. 3 Uppskattat med ledning av tabell 45 och företagsråkningen. * Se 5. 21 ooh 87.

5 Se Kungl. Maj:ts kungörelse angående mästarbrev för hantverksutövare. SFS 1940 nr 873 och 1951 nr 675. Mästarbrev utdelas av Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation. Kommers- kollegium fastställer de villkor, som utöver författningens bestämmelser skall gälla för utdelandet av mästarbrev.

För Rörledningsfirmornas Riksförbund och Rörledningsfirmornas Landsorts- förbund finns uppgifter rörande antalet anställda arbetare vid varje produktions- enhet. Tabell 43 redovisar produktionsenheterna inom den förstnämnda organisa- tionen, fördelade på olika storleksgrupper år 1951. Nära 50 % av produktions- enheterna hade mindre än tio arbetare, och endast 0,7 % (fyra stycken) mer än 100 arbetare.

Tabell 43. Antalet produktionsenheter i företag tillhörande Rörledningxfirmomas Riksorganisa- tion fördelade efter antalet anställda. 1951.

Totalt Därav filialer Produktionsenheter antal pro- antal pro- med antal arbetare duktions- (y antal 0/ duktions— mal enheter 0 arbetare 0 enheter arbetare 1_ 5 .......... 112 19,8 336 3,6 37 108 6— 10 .......... 159 28,2 1 272 13,8 30 216 11— 15 .......... 108 19,1 1 404 15,2 20 221 16— 20 .......... 56 9,9 1 008 10,9 10 180 21— 25 .......... 38 6,7 874 9,5 4 92 26— 50 .......... 64 11,3 2 184 23,7 13 474 51— 75 .......... 18 3,2 1 159 12,6 2 192 76—100 .......... 5 0,9 430 4,7 1 94 101—125 .......... 1 0,2 113 1,2 _ _ 126— ............. 3 0,5 443 4,8 _ _ Summa 564 | 100,0 | 9 223 | 100,0 117 1 577 Källa: RR:s matrikel per den 9/5 1951.

I Rörledningsfirmornas Landsortsförbund fanns 17 företag med mer än 10 an— ställda arbetare år 1949.[ Av de icke organiserade företagen hade samtliga av fack- föreningarnas produktionsföretag fler än 10 arbetare 1954. Övriga produktions- enheter torde praktiskt taget samtliga ha haft mindre än 10 arbetare 1951. Samman- ställes dessa i fråga om tidpunkten något skiljaktiga uppgifter erhålles följande approximativa fördelning av installationsföretagen på storleksgrupper.'

Produktionsenheter med Produktionsenheter Arbetare antal arbetare Antal % Antal % —10 ............... 2 491 89 8 360 50 11—20 ............... 184 6 2 670 16 21—50 ............... 115 4 3 450 20 51— ............... 30 1 2 470 14 Summa 2 820 100 17 000 100

Det framgår att nära 90 % av branschens produktionsenheter har mindre än tio arbetare. Dessa sysselsätter hälften av branschens arbetare. Endast I % av samt-

1 Uppgifter om företagsstorleken saknas i 1951 års RL-katalog. * Härvid har fördelningen av RLzs företag 1949 använts för att beräkna motsvarande fördelmng 1951. De kooperativa företagens fördelning 1954 har använts oförändrad. Övriga icke organiserade företag har förutsatts ha färre än tio anställda.

liga enheter hade mer än 50 arbetare, men antalet arbetare i dessa ”storföretag” utgör omkring 15 % av samtliga. Om man i stället för produktionsenheter utgår från företagen ökar de stora enheterna i antal och betydelse. Av RR:s företag hade 33 stycken över 50 anställda. Av dessa hade fyra stycken över 200 arbetare _ och det största exakt 400 arbetare. Härtill kommer bland de 5. k. kooperativa företagen Svesab med 190 arbetare samt F ackföreningarnas byggnadsproduktion, som om de 9 ortsföretagen betraktas som en enhet hade 431 arbetare. Det är emellertid uppenbart att småföretagens ekonomiska betydelse både i egenskap av materialkonsumenter och producenter av installationer icke får underskattas.

I tabell 44 har antalet företagsenheter och antalet sysselsatta inom de två organisa- tionerna Rörledningsfirmomas Riksorganisation och Rörledningsfirmornas Lands- ortsförbund redovisats länsvis. Som framgår av tabellen är antalet arbetare per företagsenhet störst i Stockholm. Genomsnittsföretaget har där 40 anställda arbe-

Tabell 44. Företag tillhörande Rörledningm'rmomas Riksförbund (RR) och Rörledningq/ir— mornas LanzlmrtWrbuna' (RL) jördelade länsvis. Antal produktionsenheter och antal arbetare 1951.

RR RL än antal pro- arbetare antal pro- arbetare L duktions- aribxöifre per prod. - duktions— uälåe per prod.- enheter enhet enheter enhet

Malmöhus .................. 63 849 1 3 24 80 3 Kristianstads ................ 26 2 31 9 32 1 07 3 Blekinge .................... 10 157 16 12 40 3 Hallands ................... 16 187 12 1 1 37 3 Kronobergs ................. 1 0 103 10 1 5 50 3 Kalmar .................... 1 5 20 1 1 3 9 32 3 Gotlands ................... 4 28 7 24 96 4 Jönköpings .................. 23 271 12 14 55 4 Östergötlands ............... 25 408 1 6 26 1 04 4 Skaraborgs .................. 20 222 1 1 1 5 67 4 Älvsborgs ................... 25 348 14 8 3 1 4 Göteborgs och Bohus ........ 48 920 19 4 1 8 4 Värmlands .................. 25 3 54 1 4 26 1 1 6 4 Örebro ..................... 16 252 16 21 94 4 Södermanlands .............. 25 331 13 9 37 4 Stockholms stad ............. 52 2 1 05 40 _ — _ Stockholms län .............. 29 243 8 24 1 00 4 Upplands ................... 1 2 22 7 1 9 7 29 4 Västmanlands ............... 2 1 307 1 5 6 27 4 Kopparbergs ................ 1 9 309 1 6 2 1 94 4 Gävleborgs ................. 1 9 260 1 4 10 36 4 jämtlands .................. 9 1 32 1 5 14 46 3 Västernorrlands ............. 14 288 2 1 1 4 46 3 Västerbottens ............... 1 6 226 1 4 7 29 4 Norrbottens ................. 2 1 257 1 2 1 5 62 4 Totalt 563 9 216 16 368 1 433 4

Därav: Göteborg ............ 38 806 2 1 _ _ _ Malmö .............. 10 350 35 — — —

Källa : Organisationernas kataloger.

tare. Även i Göteborg och Malmö ligger den genomsnittliga företagsstorleken högre än genomsnittet för hela riket. Inom RL varierar den genomsnittliga företagsstorleken för de olika länen obetydligt. Genomsnittsföretagen har tre eller fyra arbetare.

Tabell 45 redovisar industristatistikens siffror för rörledningsinstallatörernas verk- samhet åren 1938—1951. Siffrorna omfattar endast en del av branschens företag _ särskilt för åren 1946—1951. Då endast företag med mer än 5 arbetare medtagits i statistiken är redovisningen ofullständig. Tabellen ger emellertid en ungefärlig upp- fattning om variationerna i verksamhetens omfattning år från år och om förvalt- ningspersonalens storlek i förhållande till arbetarantalet.

Som synes har antalet produktionsenheter varierat icke oväsentligt mellan olika år. Vid omläggningen av redovisningen 1946 synes drygt ett 100-tal tidigare redo- visade produktionsenheter ha ”fallit" bort. Den totala personalstyrkan har varierat med variationerna i bostadsbyggandet. Den redovisade förvaltningspersonalen har dock förändrats mindre än arbetarantalet. Under byggnadskrisen 1940—1942 redovisas sålunda ett nära nog lika stort antal förvaltningstjänstemän som hög- konjunkturåren 1938 och 1939. Därefter ökade förvaltningstjänstemännens antal kontinuerligt fram till 1949_1951, då det varit drygt 2 000.1 Arbetarantalet där-

Tabell 45. Rörinstallatörer. Antal arbetsställen, personal samt tillverkningsvära'e för rör-

ledningsverkstäder. Personal = Arbetare Index (195319 100) Affär Salutillv.- per för- t 1

pro ' -- å de val .- an 3 an-

År tions- FSE/alt- Arbetare Totalt 1,21; kr tjäng?e_ bostaåis- ställda i

enheter gs man pro ' rörledn.-

branschen 1938. .. 757 1315 10 169 11484 148 8 91 92 1939. .. 782 1 384 11 127 12 511 173 8 100 100 1940... 721 1 323 7713 9036 108 6 44 72 1941 . . . 685 1 306 7 036 8 342 103 5 29 67 [9412- - - 714 | 347 7 957 9 304 142 5 50 74 1943... 730 1406 8111 9517 161 6 67 76 1944. . . 741 1 486 8 599 10 085 179 6 76 81 1945. .. 762 1 620 9 290 10 910 189 6 84 87 :1946. .. 642 1 774 10 280 12 054 238 6 98 100 1947. .. 664 1 977 11 587 13 564 302 6 98 112 1948... 660 2020 11 624 13 644 315 6 81 113 1949... 641 2015 10799 12 814 298 5 70 106 1950... 627 2012 10700 12 712 306 5 74 106 1951 . .. 627 2 035 10 820 12 855 364 5 67 107 1952. .. 614 2 009 10 564 12 573 403 5 76 100 1953... 596 2006 10115 12121 400 5 88 97

Källa: Industri, tab. I. 1 I förvaltningspersonalen ingår icke ägarna i de fall där företaget är aktiebolag. Enligt manuskript- tabellen i Kommerskollegium var år 1948 antalet sådana ägare 480. För att få totala antalet syssel- satta i dessa företag, bör således siffran över förvaltningspersonal och arbetare ökas med detta antal.

2 Fr. o. m. 1946 ändrade redovisnmgsprinciper, varigenom bl. a. företag med mindre än 5 anställda icke redovisas.

emot sjunker kraftigt mellan 1939 och 1942 (minskningen är nära 30 %), stiger där- efter snabbt, men når ett maximum 1947—1948 något över förkrigsårets nivå. Ned— gången mellan 1948 och 1949 torde kunna hänföras till minskningen i arbetsvolymen dessa år. Med hänsyn till materialets bristfällighet är det dock svårt att dra några slutsatser ur här anförda siffror.

Lager

Rörinstallatörerna har praktiskt taget alltid egna lager. Lagrens storlek och sam- mansättning varierar icke bara med konjunkturläget utan även med hänsyn till av- ståndet mellan installatörens lager och närmaste grossistlager.

Som nämnts var enligt företagsräkningen värdet av samtliga lager i installations- lcdet 57 milj. kronor den 31/12 1950.1 Denna uppgift kan kompletteras med upp- gifterna i nedanstående tablå, som redovisar lagrens storlek hos några installations- företag på olika orter åren 1949—1951.”

Lagervolym 1949_1951

i kronor per i procent av anställd arbetare prod. Värde 1. Större företag å grossistort ..... 2 000 a 3000 6 33. 7 2. Medelstort företag å grossistort . 4000 a 4500 8 år 11 3. Litet företag ej å grossistort3 . . . . 4500 år 5 000 18 4. Litet företag ej å grossistort . . . . 6 000 å 8 000 15 å 18 5. Litet företag ej å grossistort' . . . . 7 000 a 8 000 14

Lagrets storlek har dels angivits i kronor per anställd arbetare, dels i procent av produktionsvärdet. Som är att vänta skiljer sig lagervärdena för företag å grossistort väsentligt från värdena för företag belägna utanför ort med grossistlager.

Göres med ledning av ovannämnda siffror en approximativ kalkyl över den totala lagervolymen hos installatörerna under åren 1949—1951, finner man, att den för företag tillhörande RR kan ha varit av storleksordningen 40 å 50 milj. kronor” för- delad på mellan 500 och 600 lagerenheter. Värdet av det genomsnittliga lagrets storlek för varje produktionsenhet motsvarande ett företag med 16 anställda arbetare skulle ligga vid ca 100 000 kronor. Man kan förutsätta, att lagerhållningen hos de mindre företag, som icke är organiserade i RR, sannolikt är mindre än den som redovisas i tabellen.

Som jämförelse erinras om att enligt kapitel 4 uppgick lagerhållningen hos 27

1 Lagervärdet skulle beräknas i återanskaffningspris eller om så ej kunde ske till inköpspris. Den angivna siffran skulle alltså motsvara lagrets värde för 2 820 företag med 20 900 sysselsatta och ett produktionsvärde 1950 av 483 milj. kronor och 1951 ca 560 milj. kronor. ” Uppgifterna har erhållits vid muntliga intervjuer, som i övrigt redovisas i kapitel 10 s. 178.

' avser 1949. * avser 1950.

5 Ett genomsnittslager motsvarande 4 000 kronor per arbetare ger 37 milj. kronor och 6 000 kronor per arbetare 55 milj. kronor.

grossistföretag år 1949 till 46 milj. kronor. Siffrans storleksordning belyses också av att enligt i kapitel 2 redovisade siffror, kan materialkostnaderna för ett installations- arbete i genomsnitt uppskattas till ca 2 /3 av den totala kostnaden. Räknas med ett produktionsvärde av ca 480 milj. kronor för samtliga installatörer, bör motsva- rande värde för använd material vara ca 300 milj. kronor. Detta skulle motsvara en lageromsättningshastighet hos installatörerna av ca 5 gånger per år, vilket i sin tur är ungefär samma omsättningstakt som den genomsnittliga för grossisterna enligt kapitel 4, tabell 30.

Enligt dessa uppgifter har installatörernas lager varit anmärkningsvärt stora. De intervjuade företagarna har även ansett, att deras egen lagerhållning varit onödigt stor.1

Samtidigt underströks, att det varit nödvändigt för företagen att under det ända fram till 1948 rådande bristläget försöka att skaffa sig så mycket varor, som de över huvud taget kunde komma över, för att kunna fullgöra åtagna arbetsuppgifter. Före- tagare har även framhållit, att svårigheterna att exakt beräkna materialkonsum- tionen på en anläggning gör det nödvändigt med ett relativt stort lager för att kunna göra kompletteringsleveranser omgående. Av samma skäl varierar lagerhållningen kraftigt i storlek mellan företag belägna på orter med grossistlager, där grossisterna utför daglig service och företag belägna på orter, som ligger långt från grossistlager och kanske även från större välsorterade järnaffärer.

Även om lagren hos installatörerna är välorganiserade och välskötta, måste han- terings- och lagringskostnadcrna bli betydande. Lagerlokalerna är i allmänhet pri- mitiva. En del av lagerarbetet torde visserligen kunna utföras billigt av företagets arbetarpersonal under dödtider i arbetet, men då lagren i regel är för små för tek- niska hjälpmedel och även för rationell planering av lagerarbetet, torde icke desto mindre hanteringskostnaderna vara betydande. Icke i något undersökt fall har installatörens lager haft direkt anknytning till järnvägsspår.

Slutligen må framhållas, att behovet av lager för installatörerna blir beroende av vilken distributionsväg som installatören väljer, respektive av ekonomiska skäl tvingas att välja för olika slags arbeten. Detta är i sin tur beroende på grossistlagrens lokalisering och grossistens service samt icke minst grossistens prispolitik. Problemet skall behandlas utförligt i kapitlen 9 och 10.

Konkurrensbegränsande avtal

Rörledningsfirmornas Riksorganisation är topporganisation för ett antal lokala kretsar och avdelningar med egna styrelser. RR:s bestämmelser är registrerade i kartellregistret (nr 42). I kartellregistret är

1 Under 1952 och 1953 minskade installatörernas lagerhållning. Prissänkningar inträffade på en rad produkter och ledde till en lagerminskning. Huruvida denna främst konjunkturbetonade lagerminsk- ning skall bli bestående, är ännu för tidigt att yttra sig om.

vidare registrerade tre lokala sammanslutningar av installatörer (nr 193, 197 och 203). Ytterligare tolv sammanslutningar som varit registrerade i kartellregistret har upplösts. Inom föreningarna tillämpades gemensamma omkostnads- och vinstpålägg, vilka i de flesta fall var identiska med av RR utarbetade normalkalkyler. I några fall fungerade föreningarna som anbudskarteller vilka med hjälp av skyddsprissätt- ning fördelade anbudsobjekten mellan medlemmarna efter vissa bestämda regler.l

1 Enligt lagen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet, som trädde i kraft 1954, får överenskommelse om samverkan mellan företagare innan någon giver anbud icke ske utan tillstånd av näringsfrihetsrådet (& 3).

SJÄTTE KAPITLET

Integration och företagskontakter inom VVS-branschen

Med integration menas i detta sammanhang, att företag inom VVS-branschen har samma ägare. Vertikal integration säges föreligga när företag inom ett bransch- led äger företag inom ett annat branschled, exempelvis när ett industriföretag äger ett grossistföretag eller när ett installationsföretag äger ett grossistföretag. Horisontell integration föreligger när företag inom samma branschled har samma ägare, exempel- vis när ett industriföretag äger flera radiatorfabriker. VVS-branschen uppvisar talrika exempel på båda slagen av integration.

Med företagskontakter menas i det följande de kontakter, som föreligger mellan företag inom VVS-branschen på grund av att i företagens styrelser delvis ingår samma personer. Det finns naturligtvis många skäl till att en person samtidigt är styrelseledamot i Hera företag. Det kan exempelvis bero på att vederbörande person är aktieägare i båda företagen och därigenom har valts till styrelseledamot i båda bolagen, men det kan också bero på att han företräder ett annat bolag eller privata personer med intressen i båda företagen. Ytterligare en anledning kan vara, att vederbörande äger tekniska, administrativa eller ekonomiska kun- skaper, som ansetts vara så värdefulla, att han knutits till flera företag. Betydel- sen av dessa företagskontakter för företagens pris- och produktionspolitik kan givetvis variera.

Nyetableringssakkunniga har i sin diskussion av orsakerna till konkurrensbe- gränsning i första hand behandlat de fall, där tillverkare behärskar större delen av marknaden, antingen i ett företag eller i flera samtidigt ägda företag.

”Samma slag av konkurrensbegränsning (som monopolfallet, vår anmärkning) föreligger emellertid också när en grupp företag, som äro i Finansiellt hänseende förenade med varandra och faktiskt i åtminstone viss utsträckning, uppträda såsom en enhet — i varje fall såtillvida, att konkurrensen mellan dem är begränsad — intar en motsvarande ställning på marknaden. Detta kan t. ex. gälla om företag, som ingå i samma koncern, t. ex. i egenskap av moder- eller dotterbolag, eller två dotterbolag, tillhörande samma ägare.”1

Nyetableringssakkunniga har även pekat på möjligheten att personkontakter mellan företag kan vara konkurrensbegränsande i de fall, då företagen uppträder på samma marknad.

”Skulle t. ex. två bolag inom samma bransch båda ha gemensam kreditgivare och delvis gemensamma styrelseledamöter, kan det ofta te sig rimligt att betrakta dem såsom ingående i en gemensam grupp av här angivet slag.”z

1SOU 1951: 27 s. 520. 'a. a. s. 521.

En tredje form av samverkan mellan olika företag är de kartellavtal, som regi- streras av monopolutredningsbyrån. Dessa har redovisats i kapitlen 3—5.

Den redogörelse för förekommande integration och företagskontakter inom VVS- branschen, som lämnas i det följande får endast uppfattas som en relativt omfattande" exemplifiering. Någon fullständig genomgång av alla förekommande integrationer eller kontakter har inte kunnat utföras. Underlaget för beskrivningen utgör före- tagens publicerade årsberättelser samt Svensk Industrikalender (1953). Därur har dels registrerats företagsinnehav av aktier i andra bolag, dels enskilda personers styrelseuppdrag i olika bolag. Förhållanden eller personkontakter mellan företag, som inte drivs som aktiebolag, har inte kunnat registreras.

I bild 13 redovisas, för de företag som studerats, integration och personkon- takter. Därvid har i vertikal led skilts mellan följande grupper: å ena sidan företag utanför VVS-branschen, men med intressen i branschen, och å andra sidan företag, som arbetar inom VVS-branschen, vilka i sin tur uppdelats i producenter, grossister och installatörer.

Större företag eller organisationer med intressen i VVS -bransehen

En av de mest betydande ”koncernerna” inom VVS-branschen är numera Koo- perativa Förbundet, som dels äger AB Gustavsbergs fabriker, dels grossistföretag i Stockholm och Göteborg. AB Gustavsbergs fabriker driver tillverkning i Gustavs- berg, Västervik (t. o. m. 1952 under namnet Svenska Strebelverken) och i Reftele. Vidare säljer Gustavsberg produktionen av gjutna rör från AB Centrifugalrör som äges av Mälardalens Tegelbruk (där KF är huvudintressent) och Svenska Riks- byggen. De av Kooperativa Förbundet ägda grossistföretagen är AB Park & Co i Göteborg och Sanitetsfirman GG i Stockholm. Under en kort tid var dessutom Gustavsberg huvuddelägare i ett stort installationsföretag, men detta engagement har numera awecklats.

Svenska AB Gasaccumulator eller som det i dagligt tal kallas AGA, är ett av den svenska verkstadsindustriens största företag med tillverkning av AGA-fyrar, radioapparater m. m. Det har också betydande produktion inom VVS-branschen genom tillverkning av radiatorer, dels i AGA:s verkstäder på Lidingön, dels i dotter- bolaget AB Plåtförädling och dels slutligen i AB Eck”s fabriker, som äges av radiator- konventionen där AGA är huvudintressent. Förutom Eck's fabriker äger Radiator- konventionen även AB Forsviks Bruk, som bl. a. tillverkar rördelar. AGA är också intressent i branschens största grossistföretag, AB Ahlsell-Rylander.

En annan verkstadsindustri med intressen i VVS-branschen är Husqvarna Vapen— fabriks AB, som i Norrahammar (AB Norrahammars Bruk) tillverkar pannor och sanitetsgjutgods och som är anslutet till pannkonventionen. Företaget var dessutom tidigare medlem av radiatorkonventionen men Norrahammars tillverkning av radia- torer är numera nedlagd. Husqvarna är dock fortfarande representerad i den av konventionen ägda Eck”s fabriker. Husqvarna har också intressen i två företag i gros-

= i 3 ' Kao :raltva stam.: "”W"" 3 $ ; i » Sepuralor ASEA , .. smunun Cement Vupenlobrlk 5 »; .a _l 7 _ 5 |_____ '$ 1 I I | | ! Pum . — Gutenbergs P , ,, Fagersta Norraham— l .a. albert,” W ***" .... ..... .... __| | _] | T I , | | " ' | | WIFI— ' ' A . ' l ' . ., .., vmuw- | |; , i Vöslervxk : [fabriken Trio] I””yudlmg || 0 ""O” : : I | | | | I | | — '. , |: * —————————————————————— J | ?— _______________________ .. | % r———————— ———» '.' | I | f | L-dkepxng | | !

Hedemora )( Bruzaholm:

| Bruk

Guava-ken "1” f***- Vmsm

___—_______ ___—___._.'__..._._

___—______—_______..___________l ___—_____._..__....____—___4..._______

Sunucw firman GG Park | C:).

Ahlsell _- Rylander Ahlsell ; Bornxlröm

Holm & Knrlslrbm

donubotug

Fcuellul . Alpm

nu (amg A—

?

_ _ .. ___... delägare eller perwnkonmkl

AJA'JIDHDBUI ___»

|

sistledet, nämligen dels i dotterbolaget AB Tage Johansson i Göteborg och dels i AB Ahlsell-Rylander.

Iföverken tillhör samma koncern som Skånska Cement AB. Iföverken var ett av de stora företag, som 1947 förvärvade grossistfirman AB Rylander-Asplund och är numera sedan Ahlsell-Rylander förvärvat detta bolag intressent i Ahlsell— Rylander.

Sveriges största verkstadsföretag, Allmänna Svenska Elektriska AB (ASEA) är genom dotterbolaget AB Luth & Rosén, som tillverkar plåtradiatorer, engagerat i VVS-branschen.

Slutligen kan nämnas att ytterligare ett storföretag, AB Separator, genom två

* Enligt uppgift har numera AB Askania förvärvats av AB Ahlsell—Rylander. Tillverkning av ra- diatorer hos Luth & Rosén har enligt uppgift nedlagts 1955. AB Axel Hedberg har upphört med sin verksamhet 1955.

98. Bild 13. Exempel på integration oehjb'retagskontakter inom VVS—branschen 19531

Sv. lmvdgy Kallin & anku klllngsbm w,. Våfså'do "UM" mknaeum Strom Armaturfahr. Vubl'ddu Armamrlubr. milen . | Svar—uge” W'Cknfåm

Rundqutsl |. Schullx

|. ...-___..-______.________._.____—_

Svenxln Rov— Soderberg slam; & ' l:»mj- |.....| l.....l &wa

| I | I I | I | | I I I | I | | l I I | l I | | l l I | I | | I .-— | | l l | I I = | | | | | | I I I l !

En ru p Ex:; soerlg fn. Am Hedberg xlnllomrer

H.And=ruaus Varm:

dotterbolag har VVS-produkter i sitt tillverkningsprogram. Bolagen är AB Pump— Separators Gjuterier i Katrineholm, som tillverkar rördelar, och Svenska Stålpress- nings AB i Olofström med tillverkning av plåtbadkar och rostfria diskbänkar.

Integration mellan företag inom VVS-branschen

Ett företag med betydande tillverkning av VVS-artiklar är Ankarsrums Bruk, som tillverkar gjutna badkar och sanitetsgjutgods i Ankarsrum och gjutna rördelar vid dotterföretaget Ankarsrum-Skåne AB i Sjöbo. AB Svenska järnvägsverkstäderna i Linköping, som är en av de stora tillverkarna av smidda pannor, äger mekaniska verkstadsföretaget AB Svendsén & Vickström i Gävle, som också tillverkar pannor.

Flera grossistföretag är integrerade bakåt i branschen. Sålunda äger AB Askania i Stockholm Fellingsbro Verkstäder, som tillverkar radiatorer. Grossistfirman AB

Hill & Co i Kalmar äger det likaledes i Kalmar belägna Exoverken, som tillverkar pannor. Slutligen äger göteborgsgrossisten AB Sjöberg & Bengtsson Vårgårda Arma- turfabrik, som tillverkar VVS-armatur.

Slutligen finns några fall, då större installationsföretag är integrerade bakåt i grossist- och fabrikantleden. AB Sanitet med lager i Stockholm, är ett grosshandels- företag som äges av 20 installationsföretag. Rörinstallationsfirman Duberg i Örebro äger AB Örebro Radiatorfabrik, som tillverkar plåtradiatorer.

I grossistledet finns två betydande koncernbildningar. Ahlsell-Rylander bildades 1952; tidigare fanns tre företag nämligen AB Ahlsell-Bernström och Rylander & Asplund, båda i Stockholm, samt det senares dotterföretag i Norrköping AB Holm & Karlström. Ahlsell-Bernström förvärvade Rylander & Asplund, varefter ett nytt bolag bildades, nämligen Ahlsell-Rylander, som numera driver den rörelse, som tidigare var uppdelad på de tre företagen. Branschens andra koncernbildning ut- göres av ett före tag i Stockholm, AB Nordiska Rör, och ett i Göteborg, Fosselius och Alpen. Det sistnämnda företaget är en sammanslagning av AB Fosselius och AB Alpen. Dessa två företag tillhör en nordisk företagsgrupp i branschen, Bröderna Dahl, med företag i Danmark, Norge och Finland.

Företagskontakter inom VVS-branschen

Förutom de kontakter mellan företag, för vilka ovan redogjorts, kan vissa person- kontakter härledas ur uppgifter om företagens styrelseledamöter. Sålunda finns sådana personkontakter mellan Uddeholms AB —— som är engagerat i branschen genom sin rörtillverkning i Storfors _— och Iföverken. År 1947 när dåvarande grossist- firman Rylander och Asplund inköptes av fyra industriföretag var Uddeholms AB ett av dessa. De övriga var Iföverken, AGA och Norrahammar, vilka fortfarande be- hållit sitt intresse i det senare bildade AB Ahlsell-Rylander, medan Uddeholm inte längre är engagerat i grossistledet. I Ahlsell-Rylander är förutom de tre nämnda industrierna också Ankarsrum representerat. Personkontakter finns också mellan Husqvarna och Fagersta. Som tillverkare av rör har Fagersta intresse i branschen, men också som leverantör 'av råvaror till Husqvarna.

Vertikala konkurrensbegränsande avtal

Redogörelserna för fabrikanter, grossister och installatörer har innehållit upplys- ningar om s. k. horisontella avtal dvs. avtal mellan företagare inom samma led. Tidigare fanns även en del 5. k. vertikala avtal, dvs. avtal mellan fabrikanter och grossister, järnhandlare eller installatörer och mellan grossister och järnhandlare och installatörer registrerade i Kartellregistret (nr 47—49, 186—188, 191). Dessa innehöll främst överenskommelser om mest gynnad ställning i rabatthänseende och förbin- delser att uteslutande köpa varor hos viss grossist eller fabrikant. Sedan 1948 är samtliga dessa avtal upphävda.

SJUNDE KAPITLET

Avsättningsmarknadens omfattning och struktur

Siffrorna i kapitel 2 visade, att av den totala konsumtionen VVS-material i landet förbrukades omkring 2 / 3 vid installationsarbeten i bostadshus. Av denna förbrukning kom i sin tur omkring 2 /3 — eller 40 % av totalkonsumtionen —- på installationer i nybyggda hus.

Det finns ganska detaljerade statistiska uppgifter om antalet nybyggda bostads— lägenheter på olika platser, och det är därför möjligt att närmare kartlägga denna del av avsättningsmarknaden för VVS-produkter ur geografisk synpunkt. Ombygg- nads- och reparationsverksamhetens omfattning och geografiska fördelning är svå- rare att statistiskt registrera. Genom att sammanställa uppgifter från bostadsräk- ningen 1945 med den löpande officiella statistikens på denna punkt sparsamma upp- gifter kan man dock erhålla en relativt fyllig bild även av denna avsättningsmark- nad. Marknaden för andra VVS-installationer är det icke möjligt att få något grepp om med hjälp av officiell statistik.l Det råder dock ett visst samband mellan lokali- seringen av bostadsbyggandet och lokaliseringen av en rad andra byggnader, exem- pelvis skolor, vilket betyder att resultaten från marknadsstudierna för bostadsbyg- gandet kan anses tillämpliga på en större del av marknaden.

Som framgick av siffror i kapitel 4 har även rörgrosshandelns försäljning av VVS- material under 1940-talet relativt väl följt variationerna i nyproduktionen av bostä- der, även om det i vissa marknadslägen uppstått karakteristiska avvikelser.

Den allmänna marknadsutveeklingen

I tabell 46 redovisas omfattningen av bostadsbyggandet åren 1938—1954. Siff- rorna avser antalet inflyttningsfärdiga, nybyggda lägenheter respektive år.

Styrkan i de konjunkturella variationerna i bostadsproduktionens omfattning under den studerade perioden framträder naket i sifferserien. Krigsårens samman- brott kan återföras på den fria marknadens reaktioner inför en tillfällig minskning i efterfrågan samtidigt med ökade produktionskostnader. Då siffrorna i tabell 46 avser antalet färdigställda lägenheter respektive år återger de icke fullt korrekt den faktiska byggnadsverksamhetens variationer i tiden.

Mer anmärkningsvärd än de första krigsårens starka begränsning av bostadspro- duktionen är den minskning med icke mindre än 28 %, som framtvingades mellan

1 Vissa data om denna byggnadsverksamhets omfattning i olika län och på olika platser kan dock erhållas via byggnadstillståndsstatistiken.

Tabell 46. Bastadsproduktianen _ antal lägenheter åren 1938—1954.

Därav i Därav i År Hela riket 1 års eg lands- . e lands- tgåfgrter bygden stader köpingar kogmmuner

1938 ... . 53 500 42 500 11 000 1939 . . . . 59 000 48 500 10 500 1940 . . . . 26 000 20 000 6 000

1941 17000 12500 4500

1942 . . . . 29 500 24 000 5 500 1943 . . . . 39 500 34 500 5 000 1944 ... . 45 000 39 500 5 500 1945 49500 43000 6500 .. .. .. 1946 .. .. 58 000 .. .. 38 500 3 000 16 500 1947 .. .. 58 000 .. .. 32 000 3 500 22 500 1948 . . . . 48 000 . . . . 30 000 3 000 15 000 1949 41 551 .. .. 28 109 3249 10 193 1950 43935 .. .. 30 100 3282 10553

1951 39 784 .. .. 27601 3001 g 182 1952 44736 .. .. 33000 3167 8569 1953.... 51911 .. .. 36413 4399 11099 11954.... 58211 .. .. 40275 4454 13484

Källa: Sociala Meddelanden 1954: 11. Siffrorna grundar sig för åren 1938—1948 delvis på beräkningar utförda inom bostadsstyrelsen. ”Uppgifterna avser i huvudsak nybyggnader. I viss utsträckning ingår emellertid även genom ombyggnad tillkomna lägenheter. Till följd av källmaterialets beskaffen- het måste särskilt uppgifterna om bostadsproduktionen i egentliga landskommuner åren 1946—1948 anses som icke fullt säkra." För åren 1949—1953 avser statistiken endast inflyttningsfärdiga nybygg- nader. Sid. 699.

1 Sociala Meddelanden 1955z8.

åren 1947 och 1949 genom en skärpt byggnadsreglering.1 Från 1949 till 1951 följer en period med en i stort sett Stabiliserad byggnadsverksamhet. Härefter sker en ny ökning upp till de första efterkrigsårens relativt höga nivå.

Ur de produktions- och distributionsekonomiska synpunkter, som dominerar denna framställning, blir det följande faser i konjunkturförloppet på bostadsbygg- nadsmarkaden och den därav bestämda delen av byggnadsmaterialmarknaden, vilka framstår som väsentliga.

Period.

1. 1938—1939. Typisk högkonjunktur med inslag av viss ”krigslagring”.

2. 1939—1942. Kraftigt minskad efterfrågan samtidigt med skärpt varuknapphet till följd av avspärrningen. Stigande kostnader för materialproducenterna medför tendenser till prisstegringar, som utlöses när mot slutet av perioden efter- frågan ökar. Betydande lager finns hos grossister och installatörer. 321. 1942—1946. Expansionsperiod. Prisstopp. Begränsade importmöjligheter. Skärpt ut- byggnad av inhemsk materialproduktion. Mot slutet av perioden begyn- nande varuknapphet på flera områden.

b. 1946—1947. Utpräglad högkonjunktur med varubrist och säljarens marknad. Trots pris- kontrollen starka prisspånningar främst från den ånyo öppnade importmark- naden. Delvis ”svart” prisbildning.

1 Under hela mellankrigsperioden 1918—1939 med dess fria marknad inträffade endast en gång en lika stark produktionsminskning, nämligen mellan åren 1930 och 1933 då bostadsproduktionen i stadssamhällena minskade med drygt 30 %. Uppgifter om bostadsbyggandet på landsbygden saknas för dessa år.

4. 1947—1952. Den reglerade byggnadsverksamhetens minskning åstadkommer stark kon- junkturdämpning. Varubristen upphör. Lagerökning hos installatörer och grossister tillika med ökad utländsk konkurrens skärper avsättningssvårig- heterna för vissa materialproducenter.

Bilden av detta marknadsförlopp skall i det följande priskapitlet nyanseras och fördjupas.

För annan nybyggnadsverksamhet än bostadsbyggandet torde den allmänna kon- junkturutvecklingen i stort sett ha varit densamma som för bostadsbyggandet. Av tillgängliga siffror att döma var dock produktionstoppen högkonjunkturåren 1946 och 1947 icke lika markerad inom denna produktionssektor, dels därför att expan- sionen dessa år icke var lika stark som inom bostadsbyggandet, dels därför att åren 1948 och 1949 minskningen av den reglerade byggnadsverksamheten för exempelvis skolor och sjukhus icke var lika kraftig som för bostadsbyggandet.

Kanske ännu väsentligare för en bedömning av förändringarna i den totala VVS-produktionen är, att underhålls- och reparationsverksamheten för bostäder av allt att döma under åren 1947—1950 varierade på ett annat sätt än som anges av siffrorna över antalet nybyggda lägenheter. Statistiken över underhålls- och re- parationsverksamheten är emellertid alltför ofullständig för att kunna ge underlag för några säkra påståenden härom.

Enligt den officiella statistiken skulle antalet lägenheter vilka genom ombyggnad utrustats med moderna bekvämligheter ha varit följande.1

Antalet lägenheter

I950 I95I [952 I953

Totalt ändrade lägenheter ....................... 7 274 6 725 6 6 32 5 725 Därav: installation av avlopp .................... 3 955 3 867 4 2 52 3 867 installation av centralvärme ............... 4 156 3 730 3 791 2 686 installation av enskilt w.c. ................ 3 426 3 399 3 510 3 098 installation av badrum ................... 2 223 2 254 2 160 2 190

Flera skäl finns för att antaga att den faktiska ombyggnadsverksamheten varit väsentligt större än som här redovisats. Statistiken över försäljningen av olika mate- rial stöder detta antagande. Försäljningen av produkter som w.c. och badkar antyder exempelvis, att under efterkrigsåren antalet äldre lägenheter som försetts med dessa bekvämligheter årligen torde ha uppgått till ett femsiffrigt tal. Även redovisade kostnader för utförande av gemensamma vatten- och/eller avloppsledningar på landsbygden pekar mot en högre siffra för lägenheter med sådana installationer än här för enbart avlopp registrerade 3 900.

Sammanställer man olika indikatorer på utvecklingen av reparationsverksam- heten åren 1946—1950, såsom exempelvis konsumtionen av olika material, och förändringarna i antalet byggnadsarbetare respektive år, står det fullt klart, att underhålls- och reparationsverksamheten åren 1947—1 950 icke minskade i takt med nybyggnadsverksamheten — om den över huvud taget minskade. Det förbättrade

1 Sociala Meddelanden 1954: 11 s. 710. 7

realekonomiska läget på landsbygden —— där en sträng byggnadskontroll var svår att upprätthålla _— torde vid slutet av 1940-talet ha höjt ombyggnadsvolymen där väsentligt över förkrigsnivån. Även i stadssamhällenas icke hyresreglerade delar av bostadsbeståndet torde reparationsverksamheten ha varit i stort sett oförändrad åren 1946—1949-

Den kraftiga nedskärningen i den reglerade byggnadsverksamheten mellan 1947 och 1949 motsvarades alltså icke av en lika kraftig nedgång i den totala byggnads- verksamheten.1

Ur distributionssynpunkt har den minskning av byggnadsverksamhetens säsong- variationer som skedde under 1940-talet via byggnadsregleringen varit betydelsefull. Alltjämt sker emellertid en viss koncentration av materialdistributionen till installa- törerna under höstmånaderna.2

För fabrikanterna har emellertid variationerna i avsättningen vid några tillfällen varit större än som motsvarats av variationerna i själva byggnadsverksamheten, emedan lagerhållningen hos installatörer och grosshandlare varierat på ett annat sätt än denna. Sådana förstärkta svängningar i grossisternas efterfrågan gjorde sig särskilt gällande under 1948 i samband med den kraftiga minskningen av det regle- rade bostadsbyggandet, vidare under hösten 1951 i samband med de prisstegringar som blev en följd av Koreakriget, och vid årsskiftet 1951/52 då konjunktursväng- ningen skapade en tendens till lagerminskning.

Aosättningsmarknadens omfattning och geogra/iska fördelning

Den avsättningsmarknad som installationsarbetet i bostadshus utgör kan alltså uppdelas på följande grupper: a) konsumtionen vid nybyggda bostadslägenheter b) konsumtionen vid modernisering av befintligt lägenhetsbestånd som saknar VVS-installationer c) utbyten och reparationer av produkter i lägenheter som har VVS-installationer. Omfattningen av den årliga efterfrågan från grupp a) kan approximativt be- räknas med ledning av i tabell 46 angivna siffror.3 För en bedömning av efterfrågans storlek under b) och 0) kan man sammanställa vissa uppgifter med ledning av ma- terial från 1945 års bostadsräkning. I tabell 47 redovisas för Stockholm, Göteborg, Malmö samt för olika ortsgrupper, antalet bostadslägenheter utan installationer av centralvärme, badrum, w.c., vatten och avlopp år 1945. Tabellen visar tydligt att graden av modernisering var störst i de större städerna och minst på den egentliga landsbygden. Sedan 1945 har såsom nyss beskrivits pågått en omfattande upprust- ningsverksamhet. I tabell 48 redovisas ett försök att för hela riket beräkna antalet lägenheter med och utan moderna bekvämligheter år 1951.

1Jämför exempelvis uppgifterna över grossistföretagens omsättning åren 1946—1947 med utveck- lingen av bostadsbyggandet i kapitel 4 bild 10. 2Jämför kapitel 4, tabell 31. är:, Lägenheternas storlek och produktionen av olika hustyper har förändrats under perioden. Detta ett väsentligt skäl till att efterfrågan varierat på ett annat sätt än tabellens produktionssiffror. Jämför även i kapitlen 2 och 10 redovisade siffror över konsumtionen per lägenhet av olika varor.

Tabell 47. Antalet lägenheter som saknade vissa bekvämligheter år 1945.

Därav ( i %) lägenheter utan

Samtliga Ortsgrupp lägen- heter

antal

centralvärme

(1! /O

ensk. badrum

antal

%

w.c. inom lägenheten

antal %

vatten och avlopp inom lägenheten

antal

%

kyl- eller

isskåp 0

A)

gas- eller el.spis

%

Stockholm 233353 46904 Göteborg 105272 34845 Malmö....... 61067 20580 Orter med 30 000—100 000 inv. . . . . 233 039 87 156 10 000— 30 000 inv. 217 244 87 549 5 000— 10 000 inv. .... 105 325 48 450 1 000— 5 000 inv. . .. 225 508 121 098 200— 1 000 inv. .. .. 176 300 113 008 Eg. landsbygd . . . . . . . . . . 744 682 583 831 Helariket............. 101790 1145476 Därav orter med minst 1000 inv............

Cl .—

180 808 448 707

20,9 33.1 3317 37.4 40.3 46.0 53.7

264,1

2784 54,5

38,0

104 542 66 32 1

37 862

154 505 154460 77 730 189 201 158 494 710 427 1 654109 785 237

44,8 63,0 62,0 66,3 71.1 73.8 83.9 89.9 95.4 78.7 66,5

23 335 10,0 35 371 33.6 21 740 35,6 99 741I 42.8 104 712 48,2 57 297 54.4 I59 835 70.9 146 858 :*(83.3) 704 469 194,6 1 353 553 64,4

503 024 42,6

5 134- 3 474 1 832

17 478 26 504 18 010 67 427 84 800 495 958 720 914

1 39 335

2,2 33

69,6 853 81,2

82, 1 87,2 88,4 92,8 8(96.1 1969 89.3

83.5

)

1535 1935 21,5 37,3 61.3 68,2 82,0 90.6 97,2 67,0

4414-

Källa: Bostäder och hushåll. 1945.

1 Enl. bost.förhållandena i 100 landskommuner. ” Enl. tolftedelssamplingen.

3. Enl. bost.förhållandena i 100 landskommuner. Motsvarar ung. orter med

200—1 000 inv.

Tabell 48. Antal lägenheter i hela riket den I/ I 1951 fördelade med hänsyn till utrustning.

Antal lägen- % heter

Totalt ......................... 2 340 000 100 Därav med cv ................ 1 250 000 53 w.c. ................. 1 020 000 44 bad ................. 680 000 29 vatten och avlopp . . . . 1 670 000 71

Därav utan cv ................ 1 090 000 47 w.c. ................. 1 320 000 56 bad ................. 1 660 000 71 vatten och avlopp . . . . 670 000 29

Källa: Bostäder och hushåll 1945 samt framskrivning baserad på bostadsstyrelsens årliga statistik.1

Av drygt 2,3 milj. lägenheter är 1951 saknade enligt denna uppskattning om- kring 1,1 milj. lägenheter centralvärme, och 1,7 milj. lägenheter eget badrum. En så elementär nyttighet som avlopp saknades i nära 0,7 milj. lägenheter. De flesta av dessa ur utrustningssynpunkt undermåliga bostäder var belägna på landsbygden.

Det är av intresse att mer i detalj än vad som skett i tabell 47 söka kartlägga den geografiska fördelningen av de bostäder som saknar VVS-installationer och där- igenom utgör en latent efterfrågereserv. I detta syfte har en särskild bearbetning utförts. För samtliga större tätorter respektive landsbygdskommuner inom 92 tid- ningsspridningsområden har registrerats omfattningen 1950 av det bostadsbestånd, som är utrustat med, respektive saknar olika slag av VVS-installationer, såsom bad- rum, vatten och avlopp samt w.c.1 Källmaterialet för kartläggningen har utgjorts av uppgifterna i 1945 års bostadsräkning. Där redovisades uppgifter över bostads- beståndets lokala fördelning och lägenheternas utrustningsstandard har sedan med hjälp av statistiken över nybyggda lägenheter och deras utrustningsstandard fram- skrivits till 1951. Vid registreringen av nyproduktionen 1946—1950 har använts bostadsstyrelsens statistik över antalet inflyttningsfärdiga lägenheter. Tabellerna 49 och 50 ger en översikt länsvis respektive regionsvis av resultatet”. Regionerna redovisas i bild 14.

Praktiskt taget alla nybyggda lägenheter förses med centralvärme, vatten och avlopp samt w.c. De fiesta lägenheter förses numera även med badrum. År 1950 var således nära 90 % av antalet nybyggda lägenheter försedda med eget badrum. Bara för några årtionden sedan var emellertid dessa utrustningsdetaljer långt ifrån vanliga i större delen av bostadsbeståndet. I Stockholm var ännu år 1915 endast 11 % av totalt 100 000 lägenheter försedda med centralvärme och 9 % med bad- rum. I samband med ombyggnader och reparationer har emellertid det äldre bo- stadsbeståndet successivt försetts med värme- och sanitetsinstallationer. Att det

1 Framskrivningen redovisas i detalj i bilaga 7. 2 För regionindelningen se Affärsekonomi nr 13 1948 och nr 14 1949. 3 Primärmaterialet finns grupperat så att man för varje region även kan särredovisa alla större tätorter.

finns ett mycket stort upprustningsbehov inom det äldre bostadsbeståndet framgår emellertid av de anförda siffrorna.

Den framtida efterfrågan pa" branschens produkter _ nägra siffor

Den framtida konsumtionen av VVS-produkter kommer i hög grad att bero på hur snabbt det omoderna bostadsbeståndet upprustas och i vilken takt redan in- stallerade anläggningar utbytes. I tabell 48 redovisade siffror kan användas för att i några räkneexempel precisera tänkbara alternativ för den framtida konsum— tionens storlek inom dessa två sektorer av avsättningsmarknaden. Först skall det omoderna bostadsbeståndets upprustning behandlas.

Centraluärme: Av de 1,1 milj. lägenheter som 1951 saknade centralvärme kommer under de följande tio eller tjugo åren en del att rivas, en del att förbli omoderna och en del att moderniseras. Antag att ca 10 000 lägenheter per år av dessa rives — en siffra som ligger avsevärt över den nuvarande rivningsfrekvensen. Om av de kvar- stående lägenheterna ca 75 % förses med centralvärme under en period av 10 re-

Tabell 49. Antalet lägenheter och folkmängd 1/ 1 1951 samt bostadsproduktion 1946—1950 fördelade på län.

Antal lägenheter Bostadsbestånd den 1/1 1951 Folkmängd Län Därav Produktion 1/1 1951 Totalt I5346—1950 utan cv utan badrum

Malmöhus ............ 246 422 110 270 175 686 24 420 583 008 Kristianstads ......... 47 307 29 623 37 681 5 362 258 895 Blekinge .............. 48 423 31 089 38 903 3 518 145 909 Kalmar .............. 79 967 55 573 65 677 6 072 236 762 Kronobergs ........... 48 852 33 754 40 981 3 991 157 751 Jönköpings ............ 87 721 48 560 65 573 9 385 271 905 Hallands .............. 53 562 27 767 42 799 4 739 163 363 Göteborgs och Bohus . . 202 310 75 710 132 410 25 204 557 238 Alvsborgs ............. 106 238 48 954 81 687 11 530 358 506 Skaraborgs ............ 79 151 41 659 64 392 5 665 248 567 Östergötlands ......... 1 15 200 60 205 82 931 12 653 347 996 Södermanlands ........ 78 246 40 014 58 853 8 322 214 254 Stockholms stad och län 389 435 90 666 185 333 57 162 1 103 868 Uppsala .............. 53 970 27 926 36 701 5 702 154 791 Västmanlands ......... 78 419 37 047 54 708 1 1 585 203 803 Örebro ............... 84 725 42 198 61 392 9 758 247 990 Värmlands ............ 90 526 55 013 73 146 6 833 280 149 Kopparbergs .......... 77 492 48 500 62 350 7 326 267 019 Gävleborgs ............ 94 488 55 175 77 284 8 748 284 993 jämtlands ............. 41 679 27 051 34 655 2 430 144 137 Västernorrlands ........ 91 451 54 847 75 653 7 359 283 620 Västerbottens .......... 66 904 34 051 57 107 4 561 231 740 Norrbottens ........... 59 249 27 728 49 035 6 465 241 602 Gotlands .............. 17 294 1 1 413 14 1 14 877 59 054

Totalt 2 339 031 l 1 114 793 1 669 051 249 667 7 046 920

Källa: 1945 års bostadsräkning (särskild bearbetning). Bostadsstyrelsens produktionsstatistik. Folkmängden ur Statistisk årsbok 1951 tabell 9.

Tabell 50. Antalet lägenheter 1/1 1951jö'rdelade pd regioner.1

Antal lägenheter Antal lägenheter

Reg.nr Totalt Utan cv Utan bad- Reg.nr Totalt Utan cv Utan bad- rum rum 1 ..... 129 640 51 485 84 029 48 ..... 5 855 3 858 4 744 2 ..... 7713 3316 5210 49 ..... 4224 1 976 3399 3 ..... 12 417 5 323 9 374 50 ..... 9 266 5 406 7 694 4 ..... 33 441 10 367 23 140 51 ..... 60 172 37 742 48 953 5 ..... 30128 17 859 26 222 52 ..... 1 1 355 6101 8 588 6 ..... 28 229 19071 23217 53 ..... 5490 3779 4512 7 ..... 29 332 18 789 23 990 54 ..... 13 239 3 668 8 330 8 ..... 15320 8919 11 807 55 ..... 49833 24265 35106 9 ..... 6 908 4 232 5 774 56 ..... 6 310 4 046 5 208 10 ..... 3 491 2 224 2 852 57 ..... 10 028 6 235 8 246 11 ..... 18 794 12 116 15583 58 ..... 5041 3763 4455 12 ..... 26 768 17304 21075 59 ..... 7 151 4320 5319 13 ..... 32 681 22 090 25 801 60 ..... 30141 12 950 21 733 14 ..... 4 467 3 280 3 770 61 ..... 14 292 8 292 10 939 15 ..... 20 360 15 132 17 328 62 ..... 26 996 15 207 20 857 16 ..... 16 022 10 389 13 307 63 ..... 7 160 3 852 5 373 17 ..... 6 561 4 770 5 488 64 ..... 368 936 77 827 169 775 18 ..... 37677 25 912 31 528 65 ..... 11 618 7085 8873 19 ..... 1 1 090 7 786 9 444 66 ..... 7 997 4 896 6 459 20 ..... 30 309 15 420 23 483 67 ..... 43 991 21 770 28 908 21 ..... 11 098 6 459 9 307 68 ..... 11 851 6 940 8 980 22 ..... 8 238 3 971 6 738 69 ..... 10 877 7 056 8 038 23 ..... 4172 2116 3313 70 ..... 35130 13335 22711 24 ..... 166 754 55 554 103 668 71 ..... 9 585 4 593 6 561 25 ..... 29 002 15 504 22 493 72 ..... 15 333 8 375 11 177 26 ..... 25 375 11 273 19 172 73 ..... 24813 15 312 19 436 27 ..... 11439 5 547 9 064 74 ..... 14 399 10 243 12 616 28 ..... 7 961 5 241 7 120 75 ..... 7 971 4 765 6 409 29 ..... 7411 5270 6469 76 ..... 29 439 17446 23810 30 ..... 46 762 18 169 34 829 77 ..... 46 419 23 135 36 568 31 ..... 8 098 4 320 6 547 78 ..... 9 898 6 309 8 199 32 ..... 14619 8011 11 429 79 ..... 16 187 10 397 13769 33 ..... 34 144 16 643 23 900 80 ..... 16 398 11 597 13 867 34 ..... 24 910 15 053 19 352 81 ..... 5 798 3 889 4 908 35 ..... 8 551 5 787 6 933 82 ..... 37 519 23 589 30 060 36 ..... 45 018 23212 30918 83 ..... 21 232 12 386 17878 37 ----- 5 476 3 030 3 946 84 ----- 41 679 27 051 34 655 38 ..... 6301 4167 5330 85 ..... 15269 10288 13 119 39 ..... 11 078 5 805 8 045 86 ..... 17 431 8 584 14 596 40—41 . 52 468 26 761 38 585 87 ..... 36 220 17 895 30 388 42 ..... 11 701 5 336 9 262 88 ..... 31 003 16 382 26 759 43 ----- 18 095 9 770 15 694 89 ----- 10 533 5 392 9 293 44 ..... 11 526 6118 9 448 90 ..... 40 509 17 712 32 643 45 ..... 17 761 8 445 12 966 91 ..... 7 888 4 398 7 059 46 ..... 14 772 8715 12512 92 ..... 17294 11413 14114 47 """ 5 I83 3 212 4 505 Totalt 2 339 031 | 1 114 793 1669 051

1 Regionerna överensstämmer med 92 tidningsspridningsområden. jämför not 1 ä 5. 100.

redovisas i tabell 50

Bild 14. Indelningen i de regioner ( tidningsspridningsomräden ) för vilka antalet lägenheter 1951

axiom-pund

..... doo

" 12 13 14 15 16 17 18 19 2 2 n 2 24 25 26 17 2 2 10 :

40

1.1

om

.-

Malmö Trelleborg Landskrona Hälsingborg Ängelholm Ystad Kristianslad Hässleholm Hörby Sölvesborg Karlshamn Karlskrona Kalmar Borghol m Oskarshamn Västervik Vimmerby Växjö Ljungby Halmstad Falkenberg Varberg Ku ngsbaska Goteborg U ddevallo Vänersborg Alingsås Bengtsfors Strömstad Borås Ulricehamn

32 Värnamo 33 Jönköping 34 Eksjö 35 Vetlanda 36 Linköping 37 Tranås 38 Vadstena 39 Motala

40 Norrköping 41 Söderköping 41 Lidköping 43 Skara 44 Falköping 45 Skövde

46 Mariestad 47 Tidaholm 48 Åmål 49 SöHIe 50 Arvika 51 Karlstad 52 Kristinehamn 53 Filipstad 54 Karlskoga 55 Örebro

56 Nora 57 Lindesberg 58 Askersund 59 Arboga 60 Eskilstuna 61 Katrineholm 62 Nyköping

63 Strangnes 64 Stockholm 65 Norrtälje 66 Östhammar 67 Uppsala 68 Sala 69 Enköping 70 Västerås 71 Köping 72 Fagersta 73 Borlunge 74 Mora 75 Hedemora 76 Falun 77 Gävle 78 Söderhamn 79 Bollnäs BO Hudiksvall 81 Ljusdal 82 Sundsvall 83 Härnösand 84 Östersund 85 Sollefteå 86 Örnsköldsvik 87 Umeå 88 Skellelleå 89 Piteå 90 Luleå 91 Haparanda 92 Visby

spektive 20 år erhålles följande antal installationer (lägenheter) för modernisering: a) om uppgiften genomföres på IO år ca 75 000 lägenheter per år

b) om uppgiften genomföres på 20 år, ca 35 000 lägenheter per år. Siffrorna är höga och ligger även i fall b) uppenbart över den nuvarande frekvensen för installationer i befintliga fastigheter. Exemplet visar emellertid vilken stor efter- frågereserv som finns i det gamla bostadsbeståndet.

Vatten och utlopp. I ett statligt betänkande om vatten- och avloppsfrågan 1951 räk- nade man med att de flesta bostäder på den egentliga landsbygden skulle förses med vatten och avlopp inom en 20-årsperiod. Detta skulle enligt de sakkunnigas mening möjliggöra en ökning av nuvarande ombyggnadstakt från 8 000 a 10 000 lägenheter om året upp till 16 000 a 17 000 lägenheter. Totalt skulle detta betyda investeringar under 20-årsperioden i s. k. gemensamma va-anläggningar för 1,5 miljarder kr.1 Enligt tabell 48 saknade vid början av 1951 omkring 670 000 lägenheter vatten och avlopp. Under samma förutsättningar rörande rivnings— och ombyggnadsfrekvens som för lägenheter utan centralvärme, skulle antalet nya installationer av va bli:2 a) om uppgiften genomföres på 10 år ca 50 000 lägenheter per år b) om uppgiften genomföres på 20 år ca 25 000 lägenheter per år.

w.c. Man kan utgå ifrån att en ökning av va-anläggningarna på landsbygden i den takt som här föreslagits skulle medföra en liknande ökning av antalet w.c.-instal— lationer. År 1951 torde omkring 1,3 milj. lägenheter ha saknat w.c. Med samma förutsättningar rörande rivnings- och ombyggnadsfrekvens som för centralvärme och va-anläggningar erhålles följande siffror för antalet w.c.-installationer:

a) om uppgiften genomföres på 10 år ca 90 000 lägenheter per år

b) om uppgiften genomföres på 20 är ca 40 000 lägenheter per år. Under åren 1950—1952 torde motsvarande efterfrågan ha varit 10 000 21 20 000 lägenheter.

Badrum. För badrum är det svårare än för övriga mer ”nödvändiga” utrustnings- detaljer att välja räkneexempel som skulle kunna sägas exemplifiera tänkbara ut— vecklingsmöjligheter. Det stora antalet lägenheter utan bad, 1,7 miljoner, antyder emellertid ett stort upprustningsbehov. Med ledning av de i kapitel 3 redovisade konsumtionsuppgifterna kan man uppskatta att i början på 1950-talet har omkring 5 000 badkar per år använts för modernisering av äldre lägenheter.3 Det inses att denna siffra efter hand som bostäderna allmänt förses med cv, va, w.c. kan komma att öka högst avsevärt. Om 20 000 badrum inreddes per år, skulle det efter 20 år dock finnas kvar fler lägenheter utan badrum än det antal lägenheter som 1951 var utan centralvärme.

1 Vatten- och avloppsfrågan, SOU 1951: 26 5. I 50—1 51. Siffrorna avser lägenheter som försetts med s. k. ”gemensamma vatten- och avloppsanläggningar”. En del av dessa har tidigare haft enskilda va-anläggningar. ” I vilken utsträckning tekniska och finansiella resurser för en upprustning av denna omfattning kan komma att föreligga beröres icke här. ='Jfr kapitel 3 tab. 15. Här redovisas en total konsumtion 1950—1952 av ca 55 000 badkar. Nypro- duktionen av bostäder torde ha konsumerat ca 40 000 kar samma tid. Återstoden skall fördelas på övriga nybyggen (sjukhus, hotell etc.), utbyten av gamla kar samt installationer i äldre byggnader, som tidigare saknat badrum.

Till det upprustningsbehov som här beräknats får vid en totalkalkyl av den fram- tida efterfrågan på olika produkter läggas efterfrågan på grund av utbyten av redan befintliga anläggningar. Härvid måste hänsyn tagas till dels att antalet befintliga anläggningar successivt ökas, dels att såsom framhållits installationer av w.c. och badrum började bli mera allmänna i bostäderna först en bit in på 1900-talet. Livs- längden på de äldre VVS-anläggningarna är svår att uppskatta men torde röra sig om ca 20 a 30 år.1 Detta betyder att reparations- och underhållsbehovet succes- sivt kommer att stiga och stiga snabbt under 1950- och 1960-talen, allt efter som den relativt stora stocken av installationer från 1920- och 1930-talen börjar bli ersättnings- mogen. Ett exempel kan antyda vilken strukturförskjutning som under 19 50-talet äger rum i fråga om åldersfördelningen på bostadsbeståndets VVS-anläggningar.

Tabell 51. Antalet lägenheter med bad— och duschrum i Stockholm 1915—1945.

Antal lägenheter med bad- och duschrumz T'd e ' d . ' - 1 sp rxo Tillskott Bestand VSUFCNOdenS Per 100 lägenheter 1915 ................. 8 900 9 1916—1920 ........... 1 600 10 500 10 1921—1925 ........... 7 800 18 300 16 1926—1930 ........... 31 700 50 000 34 1931—1935 ........... 32 300 82 300 47 1936—1945 ........... 329 100 140 500 61 1946—1950 ........... 32 000 172 500 65 Källa: Statistisk Årsbok f. Stockholms stad 1950, s. 105.

Tabell 5! anger således för Stockholms stad hur antalet bad- eller duschrum för- ändrades mellan åren 1915 och 1945. Femårsperioden 1916—1920 ökade detta antal med endast 1 600 men från och med 1926 har ökningen varit ca 30 000 per femårsperiod.

Skulle dessa installationer ha en livslängd på 25 a 30 år så skulle det uppstå ett mycket kraftigt stegrat ersättningsbehov under 1950-talet. I Stockhom skulle er- sättningsbehovet ungefär tiodubblas i förhållande till tidigare år, så som följande siffror utvisar.

. Ersättningsbehov, antal lägenheter Period Totalt Per år 1941—1945 .............. 2 000 400 1946—1950 .............. 8 000 1 600 1951—1955 .............. 32000 6400 1956—1960 .............. 32 000 6 400

1 K. Bildmark (Byggmästaren nr 23/1948) redogör i en artikel "Hur länge lever huset?” för en un- dersökning av byggelementens varaktighet som företages på uppdrag av Statens kommitté för bygg- nadsforskning. Livslängden på värmeledningsmaterial anges där till 15 a 25 år. För rör anges en livs- längd på ca 30 år. Sedan detta skrevs har undersökningen i sin helhet publicerats: Underhållskost- nader för hyresfastigheter i Stockholm. Stockholm 1954. 2 Siffrorna avser beståndet enl. bostadsräkningarna vid slutet av resp. år. T. 0. m. 1935 redovisas an- talet bad- och duschrum men år 1945 och 1950 lägenheter med bad- eller duschrum. 3 Per femårsperiod lika med hälften av totala tillskottet 58 200.

Som jämförelse kan nämnas att under senare år antalet lägenheter i nybyggda hus i Stockholm utgjort 6 000 a 7 000 per år.

För hela landets bostadsbestånd kan siffrorna i tabell 4.8 användas för beräk- ningar av antalet utbyten av olika produkter vid befintliga anläggningar. Om ge— nomsnittsåldern på 1951 års anläggningar sätts till antingen 20 eller 30 år kommer ersättningsbehovet räknat i lägenheter att uppgå till:

Antal ”sanerade lägenheter” per år Utrustning vid en livslängd av 20 år 30 år Vatten och avlopp ........ 80 000 50 000 Centralvärme ............ 60 000 40 000 W.c. ................... 50 000 35 000 Bad ..................... 30 000 20 ooo

Kombineras beräkningar av den typ, som här givits exempel på, med antaganden rörande omfattningen av den framtida nyproduktionen av bostäder, så erhålles siffermässiga uttryck för bostadsmarknadens framtida efterfrågan på olika VVS— produkter.

ÅTTONDE KAPITLET

Priser och prispolitik 1938—1954

Prismaterialet

När man skall statistiskt registrera priser för varuslagen inom VVS-branschen, stöter man på en rad praktiska svårigheter. Vilket pris är det, som skall anges? För exempelvis tvättställ kan priset variera icke bara mellan tvättställ av olika storlek, utseende och kvaliteter utan även med leveransorten, leveranssättet, leveransens storlek samt för samma tvättställ och samma leverans mellan köpare av olika slag —— som grossister, installatörer,_statliga och kommunala verk etc.1

För den följande analysen vore det önskvärt att för varje varuslag ha tillgång till kontinuerliga uppgifter rörande a) producentens, distributörens och installatörens priser för representativa artiklar

av varje varuslag b) prisdiff'erentieringar till olika kundgrupper c) övriga försäljningsvillkor.

Ett fullständigt material rörande dessa förhållanden har icke varit möjligt att in- samla. Officiella prisuppgifter på de flesta av de undersökta varorna saknas. Detta kapitel bygger för tiden fram till 1952 på material insamlat från myndigheter, branschorganisationer och enskilda företag. Härefter har prisutvecklingen endast studerats med hjälp av ett prisindex, som utarbetats av Rörledningshrmornas Rikt- organisation.2 Prismaterialet redovisas relativt fylligt i bilaga 4.”

Här nämnt material avser alltså i någon form mer allmänt noterade priser. Det

1 H. Dickson har i ”Byggnadskostnader och Byggnadsmaterialmarknader" berört problemet att mäta priser för byggnadsmaterial, vilka som varuslag är mer enhetliga än de här behandlade. Statens kommitté för byggnadsforskning. Meddelanden nr 4 1946 s. 28. 2 Av myndigheter har uppgifter erhållits från priskontrollnämnden, monopolutredningsbyrån och bostadsstyrelsen. PKN har icke för de varor som nämnden kontrollerat, kunnat ge en fullständig pris- serie för den period varorna varit under kontroll. Från PKN har dock erhållits ett antal prisuppgifter för varor, som varit priskontrollerade och där nämnden medverkat till prisförändringar. För några varuslag, som produceras av företag tillhörande karteller, har fortlöpande prisstatistik förts av kar- tellorganen. Sådan statistik har i några fall kunnat användas. Sedan 1950 följer Rörledningsfirmornas Riksorganisation priserna på olika material i branschen genom ett internt index, som registrerar in- träffade prisförändringar. Detta material har använts för att belysa prisutvecklingen 1951—1954. Även för varuslag, som produceras av företag, vilka icke samarbetar i prisfrågor, finns i flera fall av producenterna fastställt bruttopris eller ”högstpris”, och med hjälp av prislistor kan man få en unge— färlig bild av prisutvecklingen för dessa varor. Även i vissa andra fall har producenternas prislistor erhållits och använts. Slutligen har i en del fall producenter, grossister och installatörer lämnat pris- uppgifter vid muntliga intervjuer. ** Härutöver finns ett antal ej tryckta prisuppgifter.

har givetvis förekommit att de officiella priserna frångåtts och särskilda prisavtal träffats mellan köpare och säljare. Uppgifter om vilka priser som faktiskt betalats skulle endast kunnat erhållas genom en statistisk bearbetning av fakturorna hos köpare eller säljare. Även ett på detta sätt kartlagt pris kan emellertid vara miss- visande. Säljaren kan t. ex. bevilja en kund, som köper ett större sortiment varor, en särskild rabatt, som frånräknas totala fakturabeloppet vid en viss tidpunkt eller fakturabeloppen under en viss period.[

De officiella uppgifter som här nämnts har i några fall kunnat kompletteras genom uppgifter från fabrikanter, grossister och installatörer om icke officiella prisföränd- ringar — i enstaka fall kontrollerade genom prisuppgifter insamlade direkt från fak- turor hos fabrikanter och grossister.

Prismaterialet kan för några varuslag synas föga representativt, då det kanske endast redovisas prisuppgifter för en eller ett par artiklar från en eller ett par företagare. När det gäller kapitalvaror av denna typ och prisbildningen försiggår på en oligopolistisk marknad, kan emellertid prisutveckling och prisrörlighet ofta väl beskrivas genom uppgifter för en representativ produkt.

Prisutvecklingen 19 38— 1954, en översikt

Tabell 52 samt bild 15 redovisar prisutvecklingen för olika VVS-material åren 1938—1954. De här registrerade prisuppgifterna avser genomgående rörinstalla— törernas registrerade inköpspriser (i fall där differentierad prissättning förekommit, pri- serna till installatörer tillhörande Rörledningsfirmornas Riksorganisation.a Räknat efter värde svarar de i tabell 52 registrerade varorna för ca 70 % av VVS-varorna i ett bostadshus.

Framställningen skall främst uppmärksamma de drag i prisutvecklingen, som sammanhänger med företagens prispolitik i relation till förändringar i marknads- läget. Mer detaljerade prisuppgifter föreligger för följande material:a

Radiatorer Värmepannor: smidda villapannor, gjutna medelstora pannor Stålrör Aducerade rördelar Gjutna rör: normalrör, heltjocka muffrör

Sanitetsporslin

Badkar

1 Prisbestämningar blir således svåra, när grosshandeln ger rabatter, som har karaktär av pris- reduktioner på hela det sålda sortimentet och man icke vet vilket pris som kalkylerats för varje enskild vara. Detsamma gäller när en fabrikant eller en grossist ger en köpare en fast årsbonus. 2 I bilaga 8 redovisas separat de absoluta pristal, på vilka indextalen beräknats. Dessa tabeller innehåller även för några varuslag uppgifter om priserna till andra köpare än installatörerna, i första hand fabrikantens priser till grossisten samt beräkningar av grossistens marginal. Bristerna i pris- materialet framgår dels av tabellerna dels av de följande kommentarerna. Priserna till andra köpare än rörinstallatörer skall behandlas i ett följande avsnitt. 3 För varmvattenberedare och armatur redovisas endast indextal och för rostfria diskbänkar se Kartellregistret nr 5—6 1953.

Tabell 52. Pris till installatärfär olika VVS-produkter åren 1938—1954. Index 1942 = 100.

Priser på Bad- Arma- T 1 Tim- impor- kar tur om t lön svensk terat plåt tack- järn1

. Varm- - . . . Smidda .. Aduce- Gjutna Sam- År Rad1a- Gjutna villa— vatten- Stålrör rade normal- tets-

torer pannor pannor lågi- (galv.) rördelar ror porslin

Använda vikter2 10 11 7 4 27 9 _9 6 3 14 100 . . . . .

1938 74 63 .. .. 68 .. . . 70* 58 65 67 74 62 58 1939 . 68 66 58 .. 68 .. 66 70* 59 71 67 77 74 58 1940 97 81 77 .. 88 .. .. 70* 68 90 85 84 101 84 1941 101 87 77 .. go .. .. 79 93 91 89 91 101 89 1942 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1943 105 100 100 100 112 100 108 100 109 103 105 103 101 109 1944 . 104 102 96 100 109 100 137 100 108 103 107 105 101 103 1945 104 104 95 100 114 100 165 100 101 103 111 111 101 110 1946 105 103 95 100 114 100 165 100 109 103 110 116 101 135 1947 .- .. 106 107 95 100 127 100 165 100 130 102 115 132 101 138 1948 . .. 106 115 95 101 127 100 176 100 109 101 116 144 104 160 1949 . .. 110 126 95 103 131 100 176 100 101 101 119 149 106 164 1950 123 126 96 108 135 100 176 99 98 106 122 156 104 122 1951 145 147 119 145 191 124 183 122 116 154 156 188 .. 199 1952 ... 181 184 128 152 202 143 222 134 120 156 174 228 .. 287 1953 . 159 190 128 135 169 137 215 134 110 132 158 240 .. . . 1954 ... 159 184 122 135 147 136 202 134 108 132 150 ..

Källa:

I följande bilagetabeller återfinnes primärkälla (primära prisuppgifter). För åren 1951—1953 är källan där ej annat anges RR:s nettoprislista.

Radiatorer, tabell B 8/ 5, gjutna pannor, tabell B 8/6 (omräknad till kalenderår), smidda villapannor, tabell B 8/7 (omräknad till kalen- derår), varmvattenberedare, tabell B 8/23, stålrör, tabell B 8/12 (omräknad till kalenderår), gjutna normalrör, tabell B 8/15, aducerade rörde- lar, tabell B 8/14, sanitetsporslin, tabell B 8/20, badkar, tabell B 8/22, armatur, tabell B 8/24. Timlön: Kartellregistret 7—8. 1951 s. 216, samt för 1949—1951 Statistisk Årsbok 1954 tabell 249, för 1953 Soc. Meddelanden 195418 5. 523. Genomsnittlig löneinkomst per timme för vuxna arb. (inkl. dyrtidstillägg, semesterlön, övertidsersättning etc.), mek. verkstadsindustrin, övr. mek. verkstäder. Svensk plåt: Kartellregistret 7—8 1951 s. 216. Importerat tackjärn: Importvärde per ton enligt Handel (statistiskt nr 1330: 1 och 2). (jfr not 1.)

1 I Kommersiella Meddelanden publiceras fr. o. m. 1954 priser är svenskt g juteritackjärn för åren 1938, 1939 samt fr. o. m. 1948. Enligt denna var priserna i kronor per 1 000 kg (leverans i banvagn fob eller fritt banvagn vid verket): 1938 — 94, 1948 — 200, 1949 — 214, 1950 — 206, 1951 — 263, 1952 — 319, 1953 — 316, maj 1954 — 255. Enligt uppgift från en tillverkare var vidare priset på skrot fritt Oxelösund om 1947 års pris sätts = 138: 1948—138, 1949 —— 132, 1950 —— 124, 1951 _ 196, 1952 —— 178.

* Vid sammanvägning av totalindex. Jämför kap. 4 tabell 34.

Bild 15. Priset till installatörer på olika VVS-produkt åren 1938—1954. Index 1942 = [00

Index

220

G|utnu normalrör

G|utno pannor

Radiatorer

. Tofu” Stålrör

Aducerade rördelar Vurquhenberedere Sanitetsporslin

_ Armatur

Smudda ”' ,

Badkar

40

l | 1 | 4 | | | L 1 | 1 1 I I

1938 40 42 44 46 48 50 52 1954

Innan prisutvecklingen för de olika varuslagen kommenteras, skall med ledning av redogörelsen i kapitel 7 beskrivas hur marknadsförhållandena förändrades mellan åren 1938 och 1953. Härvid följes den periodindelning, som skisserades i kapitel 7, varvid dock åren 1942—1947 behandlas som en period. Redogörelsen föres fram till 1953.

1. 1938—1939. Under förkrigsåren rådde en livlig efterfrågan, som skapar goda försäljningsmöjligheter men icke någon utpräglad knapphet på något material. För de flesta varor ledde rustningarna och krigshotet redan dessa år till en viss åtstram- ning av marknaden registrerad i ökad lagring och mindre prishöjningar.

2. 1939—1942. Dessa år präglades å ena sidan av starkt reducerad byggnadsverk- samhet och därav följande avsättningssvårigheter, å andra sidan av genomgående starka prishöjningar som en följd av krigsförhållandena. Prishöjningarna satte in med olika styrka och vid olika tidpunkter för olika artiklar. Prisstoppet hösten 1942

anteciperades dock av de flesta företagarna, så att priserna genomgående var an- passade till det höjda kostnadsläget. Sannolikt medförde byggnadsverksamhetens ringa omfattning och därav följande försämrade avsättningsmöjligheter att före- tagare och distributörer iakttog en viss försiktighet vid genomförandet av pris— höjningar.

3. 1942—1947. I och med prisstoppets införande inträdde ett nytt marknadsläge. För svenska varor var prisnivån i stort sett oförändrad hela perioden. Samtidigt steg byggnadsverksamhetens omfattning successivt och i snabb takt till rekordnivån 1946—1947. Bortfallet av importvaror jämte den ökade byggnadsverksamheten medförde en successivt skärpt knapphet på branschens alla varuslag. Särskilt mot slutet av perioden uppstod för vissa varuslag så stor varubrist att extra ansträng- ningar fick göras för att på de i kriget desorganiserade utländska marknaderna söka erhålla erforderlig material. De prishöjningar som blev följden härav fick slå igenom på den svenska marknaden. Vid sidan av dessa inom ramen för priskontrollen god- kända prisökningar ledde marknadsläget 1946 och 1947 sannolikt till en rad i offi- ciellt prismaterial icke registrerbara prisökningar såväl i grossist- som detaljistledet. Storleken av dessa prisökningar kan icke statistiskt mätas. De torde huvudsakligen ha bestått i att bonus och andra liknande förmåner föll bort.

4a. 1947—1950. Den första statliga budgeten för begränsning av byggnads- och anläggningsverksamheten, som framladesi 1947 års statsverksproposition, förebådade en kraftig nedskärning av den totala byggnadsverksamheten. Denna fick dock icke någon märkbar effekt i fråga om påbörjade byggnadsarbeten förrän mot slutet av år 1947, och takten i exempelvis antalet färdigställda bostadshus minskade påtagligt först under år 1948. Åtstramningen på byggnadsmarknaden förändrade mycket snabbt läget på materialmarknaderna. På nära nog samtliga varor sjönk efterfrågan under det utbud som motsvarade den löpande inhemska produktionen. Enda undan- tag utgjorde radiatorbranschen där bristläget varit starkast. Dock framstår det som egenartat att för denna sektor jämvikt inte kunde uppnås under 1948.

För samtliga varor utom radiatorer uppstod genom efterfrågeminskningen ökad tillgång som fyllde lagren. I vissa fall blev lagerökningen betydande, så att lagren hos samtliga led — fabrikanter, grossister och installatörer —— blev ovanligt stora. Marknadsläget förändrades mycket snabbt och svängningarna i konjunkturvågen fördjupades när efterfrågeminskningen fortplantats från den löpande byggnadsverk- samheten över installatörer och grossister ner till fabrikanterna.

Det intressanta marknadsförloppet kan förklaras sålunda. Under 1946 och 1947 hade installatörerna fått varor i underkant i förhållande till de löpande behoven. Dubbelbeställningar var regel. Ett stort antal arbeten pågick samtidigt utan att dock kunna bedrivas kontinuerligt och fortlöpande. När nybyggnadsverksamheten mins- kade, minskade inte efterfrågan omedelbart, pågående arbeten måste kompletteras och slutföras. Härefter skedde — kanske delvis motvilligt — en viss lagerhållning i detaljistledet, som påtvingades varor genom beställningar eller köpavtal, som var svåra att annullera. Till slut bröt efterfrågan plötsligt samman och pressades mot nollpunkten. Återhämtningen gick långsamt. Lagren skulle först avvecklas, konsu-

meriterna spekulerade i prissänkningar, när de såg fabrikanternas välfyllda lager. Läget för fabrikanterna började lätta våren 1949. Under 1949 steg byggnadsverk- samheten med 5 å 10 % i förhållande till 1948. Från efterfrågesidan var marknads- läget härefter i stort sett stabilt fram till hösten 1950.

4 b. 1950—1952. Som en följd av Koreakrigets utbrott inträffade under senare hälften av 1950 starka prisstegringar på råvaror, bl. a. järn. Detta ledde i sin tur till prisstegringar på samtliga VVS-produkter. Prisstegringen stöttades upp av den löne- stegring, som ”engångsinilationen” förde med sig. Prisstegringen kulminerade vid årsskiftet 1951—1952. Under 1952 och kring årsskiftet 1952—1953 skedde vissa prissänkningar. Den starka byggnadskostnadsstegringen medförde samtidigt för- skjutningar i efterfrågans storlek och inriktning. Ehuru den löpande nybyggnads- verksamheten icke avsevärt föråndrades till sin volym, minskade underhålls- och reparationsverksamheten i sådan omfattning, att på vissa områden en icke oväsentlig efterfrågeminskning inträdde. Nybyggnadsverksamheten 1951 var den lägsta note- rade sedan 1943. Åren 1952—1954 skedde en fortlöpande ökning av efterfrågen på byggnadsmaterial, men utbudet synes i stort sett ha hållit takt med den ökade efterfrågan och någon påtaglig bristsituation uppstod icke.

Tabell 53, som uppgjorts med ledning av tabell 52 gör det möjligt att för varje varuslag studera de relativa prisförändringarna under de nämnda perioderna. Varu- slagen har grupperats med hänsyn till marknadens karaktär på utbudssidan. Härvid har skilts mellan varuslag med avtalsbundna priser och varuslag för vilka prisavtal icke förekommer. För varuslag i sistnämnda gruppen varor har det rått konkurrens mellan tillverkarna. De avtalsbundna varuslagen har i sin tur indelats i 2 grupper. Till den första har förts aducerade rördelar och radiatorer, där tillverkaren haft en monopolistisk ställning på marknaden. Till den andra gruppen har förts varuslag, där det visserligen förekommit konkurrensbegränsande samarbete mellan svenska tillverkare, men där det trots detta rätt relativt stark konkurrens, antingen med ut- ländska tillverkare (stålrör) eller med tillverkare av substitutionsvaror (gjutna pannor).

Skillnaden i prisutvecklingen under de olika perioderna framträder markerat i tabellen:1 stark och överraskande likformig prisstegring 1939—1942, stabiliserade priser under prisstoppsperioden 1942—1947, utom för varuslagen smidda och gjutna rör, där prisutvecklingen påverkats av importprisstegringar, samt måttligt stigande priser mellan 1947 och 1950. En mer förfinad analys skall visa att det även upp- träder tendenser till prissänkningar för några varor under de två sistnämnda perioderna.

Om priset för samtliga registrerade VVS-varor 1942 sättes lika med 100 så blir indexsiffran för år 1952 enligt tabell 52 174. Under samma tid hade motsvarande index för arbetslöner stigit till 228 och för priset på importerat tackjärn till 287. Prisstegningen på VVS-produkter var något större än den genomsnittliga prissteg-

1 Det måste starkt varnas för att jämföra prisutvecklingen på olika varuslag i syfte att dra några slutsatser om skillnader i prispolitik, vinster eller effektivitet hos de företag, som tillverkat och sålt

respektive varuslag.

Tabell 53. Prisförändringar för olika varuslag under olika perioder 1939—1952.

Prisökning i %

Totalt under perioden Per år

1939— 1942— 1939— I942_ 1947" I950— I939— 1942— 1947— 1950— I952 I952 1942 !947 1950 I952 I942 I947 1950 1952

A. Avlalsbundna a) utan internatio- nell el. inhemsk konkurrens av betydelse: Radiatorer.... 166 81 47 6 16 47 16 1 5 24 Aducerade rör-

delar ......... .. 43 .. o o 43 .. o 0 22

b) med konkurrens av betydelse: Gjutna pannor 1 79 84 52 7 18 46 1 7 1 6 23 Stålrör, galv. ......... 197 102 47 27 6 50 16 5 2 25

B. Ej avtalsbundna och med betydande kon- kurrens

Smidda pannor .. 121 28 72 - 5 1 33 24 -1 0 17 Gjutna normalrör . 236 1 22 52 65 7 26 1 7 13 2 13 Sanitetsporslin . . . 91 34 43 o - 1 35 14 o o 18 Badkar ......... 103 20 69 30 -25 22 23 6 -8 1 1 Samtliga varor ..... 169 74 49 15 6 43 16 3 2 22 Timlön ........... 1 96 1 28 30 32 1 8 46 10 6 6 2 3 Tackjärnl ......... a) 395 a) 187 72 38 -12 a) 135 24 8 -4 a) 68

b) 207 b) 78 b) 44 b) 22

Tunnplåt .......... . . . . 35 1 3 . . 12 o 1 . .

Källa: Tabell 52. 1a) 1939——1 im orterat tack'ärn. bx 1 ——1 2 'ut'ärnsskrot fritt Oxelösund. 947 P J ) 947 95 g.] J

ringen på konsumtionsvaror; levnadskostnadsindex för 1952 blir 140, om 1942 sätts lika med 100.

Prisutvecklingen för olika varuslag

Någon systematisk analys av sambandet mellan priser och kostnader under un- dersökningsperioden har icke utförts. En sådan undersökning har ansetts vara alltför omfattande med hänsyn till det stora antalet sinsemellan olikartade industriföretag, som producerar VVS-varor, och med hänsyn till undersökningens inriktning.1

För radiatorbranschen föreligger vissa uppgifter om lönsamhet och kostnader genom monopolutredningsbyråns utredning och radiatorkonventionens yttrande över denna. För några varuslag skall sambandet mellan priser och kostnader be- lysas genom en jämförelse med prisutvecklingen på vid produktionen använda pro- duktionsfaktorer såsom råvaror och arbetslöner. För rörgrosshandeln skall dess- utom vissa uppgifter om vinster och kostnader redovisas i ett följande avsnitt (ka- pitel 11).

1 Härtill kommer att för Hera varuslag skulle en undersökning av företagens lönsamhet icke ge möj- lighet till några slutsatser om relationen pris—kostnader, då tillverkningen omfattar flera produkter.

För detta varuslag steg priset med 47 % mellan 1939 och 1942. Då radiatorpri- serna 1939, som framgår av tabell 52, låg lägre än 1938 var prisökningen från sist- nämnda år lägre eller 35 %. Åren 1943—1948 låg radiatorpriserna praktiskt taget stilla liksom priserna på den plåt som användes vid tillverkningen. 1949 beviljade priskontrollnämnden konventionen en prishöjning. Prisstegringen mellan 1947 och 1950 var ca 16 %. Brist på radiatorer rådde ända fram till 1950. Prisutvecklingen från 1950 har påverkats av att radiatorfabrikerna i viss utsträckning varit tvingade att använda utländsk radiatorplåt som varit dyrare än den svenska.

Beträffande räntabiliteten inom radiatorindustrien har monopolutredningsbyrån gjort vissa beräkningar. I sitt yttrande över denna utredning har radiatorkonven- tionen presenterat mer fullständiga undersökningar av lönsamheten inom branschen åren 1941, 1950 och 1951. Monopolutredningsbyråns undersökningar visar att räntabiliteten å det egna kapitalet under 1930-talet av allt att döma var hög om man bortser från krisåren 1932—1934. Under 1940-talet har räntabiliteten varit lägre.

Tabell 54 återger siffror rörande kostnader och lönsamhet inom radiatorindustrien

Tabell 5.4. Kostnader och lönsamhet inom radiatorindustrin 1950 och 1951.

1950 1951 (företag med ca (företag med ca 80 % av total- 2/3 av total- omsättn.) omsättn.) Intäkt: 1 000 kronor .................................... 18 545 15 903 Kostnader m. m. Råvaror och tillbehör ................................. 51,4 53,3 Dir. arbetslön ........................................ 12,7 13,7 Svetsgas och övriga tillverkningskostnader ............... 3,4 3,5 Frakter och kassarabatter ............................. 4,7 4,6 Summa rörliga 72,2 75,1 Div. fasta tillverkningskostnader ........................ 11,5 10,0 Försäljn., kontorskostnader m. m. ....................... 5,0 5,4 Avskrivningar ....................................... 3,5 3,6 Summa 20,0 19,0 Bruttoöverskott1 a) 4 % ränta å hela det investerade kapitalet ........... 2,8 3,2 b) övrigt .......................................... 5,0 2,7 Summa 7,8 5,9 Totalt (= nettointäkt) ................................ 100,0 100,0 Investerat kapital:2 1 000 kronor ........................ 13 066 12 770 Resultat (före skatter och räntor) ....................... I 573 1 000 doi % av inv. kapital .............................. 12,0 7,8 Källa: Radiatorkonventionens yttrande över av kommerskollegii monopolutredningsbyrå verkställd under- sökning.

1 Detta inkluderar alla kostnader för räntor. 2Se not 3 s.115.

åren 1950—195 1 , som redovisats i radiatorkonventionens yttrande. De kostnader, som i undersökningen klassificerats som rörliga, utgjorde ca 75 % åren 1950—1951.l

I undersökningen har räntekostnader a 4 % å totala investerade kapitalet be- räknats och redovisats som kostnad. Posten har i tablån särredovisats som en del— post av vad som kallats bruttoöverskott.2 Det investerade kapitalet3 omsattes ca 1,5 gånger under dessa år. Avkastningen på det investerade kapitalet (före skatter och räntor) var 12 % år 1950 och 7,8 % år 1951.

Materialet omfattar åtta företag är 1950 och sex företag är 1951. Mellan företagen råder båda åren en anmärkningsvärt stor spridning i fråga om rörelseresultatet. Rörelseresultatet (totalt försäljningsvärde — totala kostnader), angivet i % av totalt försäljningsvärde, varierar således på följande sätt:

Resultat i % för företag

År A E B F C D G H Samtliga I950 +6.6 +6,4 +6.3 +5.8 +4,6 +2.2 +0.4 —2,9 +5,0 1951 ' ' ' ' "074 +5>0 +0,7 __116 "'i—016 —215 +237

Det är givetvis omöjligt att utan tillgång till mer detaljerade uppgifter avgöra, om redovisade skillnader mellan de olika företagen motsvarar olikheter i produktions- kostnader, som skulle kunnat reduceras genom en strukturrationalisering.

VÄRMEPANNOR

För gjutna och smidda pannor är det av intresse att studera sambandet mellan prisutveckling och marknadsförhållanden. Importkonkurrens saknas. För gjutna pannor bestämde en stark kartell prispolitiken fram till slutet av 1940-talet. Till- verkningen av smidda pannor har skett vid ett stort antal sinsemellan konkurrerande fabriker. Kartellens betydelse ur prissynpunkt begränsades emellertid påtagligt av att gjutna värmepannor i betydande utsträckning är substituerbara med smidda.

Att registrera prisutvecklingen för värmepannor är svårt då det finns pannor av många storlekar, utseende och kvalitet och få panntyper varit helt oförändrade under perioden. I tabellbilagan redovisas priser för några mindre och medelstora gjutna panntyper, samt mindre smidda pannor för enfamiljshus — villapannor.

För större pannanläggningar användes i regel smidda pannor, som levereras efter anbud i varje särskilt fall. Priser för sådana pannor har därför icke kunnat registreras.

De registrerade prisindexen (tabellerna 52 och 53) visar, att de smidda villapannorna sjönk i pris mellan 1942 och 1950. Prisökningen under 1951 och 1952 var över 30 %.

För de gjutna medelstora pannorna var prisökningen 25 % mellan 1942 och 1950. Fyra prishöjningar företogs av pannkonventionens företag fram till 1951. Prishöjning- arna under 195 1—1952 skedde successivt (sex gånger) och medförde att priset i mitten

1 Radiatorkonventionens yttrande över av kommerskollegii monopolutredningsbyrå verkställd un- dersökning angående konkurrensbegränsande samverkan inom radiatorbranschen. Uppsala 1952, s. 38. 2 I övrigt har skatter och extraordinära kostnader icke medtagits. Se a. a. s. 36—37. 3 Med investerat kapital avses: investering i förråd och lager, maskiner och inventarier samt fas- tigheter. Maskiner, inventarier och fastigheter har därvid beräknats till återanskaffningsvärdet med avdrag för normal avskrivning.

av 1952 låg drygt 50 % över nivån vid början av 1950.1 I vad mån förändringar företagits i pannornas utförande som förändrat produktionskostnadema och som därför varit av betydelse för prispolitiken har icke kunnat avgöras.

STÅLRÖR

Priserna på stålrör var 1952 nära tre gånger priserna 1939. Mellan 1939 och 1942 var prisstegringen 47 % eller densamma som för radiatorer. Den registrerade ganska betydande prisstegringen mellan 1942—1947 hänför sig nästan helt till periodens senare del (jfr tabell B 8/ 12 bil. 48). Tendenser till prissänkningar upp— trädde i samband med den ökade importen och stabiliseringen av marknaden 1948—1949. Härefter kommer den starka prisökningen 1950—1951, som kulmine- rade i oktober 1951. Prissänkningen under 1952—1953 var betydande.

När man bedömer prisutvecklingen, måste man ta hänsyn icke bara till de spe— ciella marknadsförhållanden som rått under den diskuterade perioden, utan fram— för allt till de prisreglerande ingreppen.

Priserna på stålrör och -rördelar har varit priskontrollerade sedan 1942. Som ti- digare visats (s. 36—37) importerade Sverige före kriget betydande kvantiteter stål- rör. Under krigsåren reglerades import, produktion och handel med rör av staten via industrikommissionen och priserna av priskontrollnämnden. Regleringarna ut- fördes i samråd med rörgrossisternas organisationer dvs. tidigare Svenska Rörför— eningen samt sedermera Svenska Rörgrossistföreningen.

Under större delen av den tid priskontrollen existerat har de svenska rörverkens priser legat under importpriserna, med undantag för priserna på de rör som im- porterades från England.

Det var därför önskvärt att åstadkomma en utjämning av priserna på importerade och svenska rör. För detta ändamål poolades priserna via en särskild poolnings- kassa. År 1947 inrättades en clearingkassa som handhades av statens reservför- rådsnämnd.a Kassan fungerade dels så att de svenska rörverken, sedan de av PKN fått tillstånd att höja sina utdebiteringspriser inbetalade skillnaden mellan de tidigare och de nya priserna till clearingkassan, dels så att kassan till impor- törer utbetalade skillnaden mellan det eventuellt högre importpriset och gällande avräkningspris.3 Härvid gällde, att importpris upp till en viss gräns erhöll full täckning från clearingkassan medan importpriser över en viss gräns endast fick halv ersättning för de belopp varmed priset översköt den bestämda gränsen för full ersättning. Import som skedde direkt av förbrukare såsom statliga verk, industrier, varv, byggmästare och rörinstallatörer ingick icke i den statliga clearingen. Den statliga clearingen upphörde den I september 1949.

Prissättningen på stålrör baseras på en s. k. svensk standardprislista som använts i över 30 år och leder sitt ursprung från tyska standardprislistor. På bruttopriserna i standardprislistan utgår procentuella tillägg och avdrag. Vid prisändringar ändras

1 Den genomsnittliga prishöjningen mellan 1950—1952 var som framgår av tabell 53 något lägre. ” Bestämmelserna för clearingkassan återfinnes i meddelande från statens priskontrollnämnd nr 875 den 20 mars 1947 och nr 1050—1051 den 6 juli 1948. ” Om importpriset var lägre än avräkningspriset skulle skillnaden inbetalas till kassan.

endast dessa procentsatser och man behöver då icke trycka ny katalog. De priser som här registrerats genom indextal är alltså priserna till rörinstallatörer och utgör ett genomsnittspris för importerade och svenska rör. Prisbildningen var under hela perioden relativt bunden genom avtal mellan grossisterna eller mellan statliga myndigheter och grossister. Efter det att relativt fria priser rått under 1937 bands således priserna av rörgrossisterna under 1938. Under [939 tillämpades ånyo fria priser men med fasta grundrabatter som utgångspunkt. Vid ombildningen av Svenska Rörföreningen år 1940 bands ånyo priserna per den I I / 12 1939.1 Härefter kom den nyss relaterade poolningen mellan svenska och importerade rör under kriget. De priser och rabatter som fastställdes av PKN fungerade i praktiken som minimipris. Den 1/9 1949 infördes av priskontrollnämnden godkända högstpriser, som kunde ge utrymme åt individuella rabattsånkningar. Från och med denna tid- punkt torde det förelegat en relativt fri prisbildning inom ramen för enhetliga högst- priser.

Som framgår av tabellbilagan har samtidigt priserna varit rörliga i den meningen att prisändringar varit relativt vanliga. 1939 ändrades grossisternas priser sju gånger och under krigsåren skedde årligen två å tre prisändringar.

ADUCERADE RÖRDELAR

Ensam svensk tillverkare av aducerade rördelar under den behandlade perioden var AB järnförädling. Priset för detta varuslag låg oförändrat från r942 fram till 1950.” Prisutvecklingen är anmärkningsvärd med hänsyn till att råvarukostnaden tar en relativt stor andel av tillverkningskostnaderna för detta varuslag och med hänsyn till den fortlöpande prisstegringen på råvaran.3 Jämför t. ex. med prisutvecklingen på de gjutna och smidda rören.

Från 1950 till 1952 steg dock priset på rördelarna med 43 % vilket var mer än prisstegringen på gjutna rör.

GJUTNA RÖR

Prisutvecklingen för de gjutna normalrören och de heltjocka muffrören har, trots att varorna ur tillverkningssynpunkt är relativt likartade, varit mycket olika.

Normalrör. De pristal för normalrör, som redovisas i tabellerna 52 och 53 visar, att dessa rör mellan 1939 och 1952 steg mer i pris än övriga varuslag. Detta berodde framför allt på att priserna icke som för de andra varuslagen låg relativt fasta under krigsåren 1942 till 1945. Trots prisstoppet skedde således enligt detta prismaterial en prisökning med 65 % under dessa år. Sannolikt sammanhängde detta med att en ökad svensk produktion måste stimuleras för att klara vår försörjning sedan im- porten praktiskt taget upphört. Fr. o. m. 1948 har den svenska produktionen i stort sett varit tillräcklig för landets behov och de två största svenska tillverkarna bestämt

1 Grossisternas prispolitik har skildrats i monopolutredningsbyråns 1955 publicerade utredning om Svenska Rörgrossistföreningen (se 5. 80 not 1). 2 Prisuppgifter för tiden före 1942 saknas. 3 Företaget har anmärkt att det oförändrade priset huvudsakligen beror på den fortskridande ratio— naliseringen och den utländska konkurrensen.

priserna på marknaden. Mellan 1948 och 1950 var priserna oförändrade. 1951—— 1952 skedde prisökningar successivt. Pristoppen nåddes i juli 1952 varefter en mindre prissänkning inträffade mot slutet av året. Prisökningen till följd av Korea- kriget var mindre än för de heltjocka muffrören och Stålrören. Prisaktiviteten var dock väsentligt mindre än för stålrör och för heltjocka muffrör. Under 1951 och 1952 företogs omkring ett halvt dussin officiella prisändringar.

Gjutna heltjocka mufrör. Som tidigare nämnts skedde Sveriges försörjning med dessa rör åren 1938—1947 praktiskt taget helt genom import. Priserna bestämdes av im- portpriserna samt av grossisternas prispolitik, respektive av priskontrollnämnden.1

I nedanstående tablå redovisas förändringar i kilopriset på importerade rör enligt handelsstatistiken 1938—1952.2 Detta är ett bristfälligt material men ger en uppfatt- ning om tendensen i prisutvecklingen?

Index - Index År Öre/kg 1942 = mo År Öre/kg 1942 : mo

1938 ........ 19,9 89 1946 ....... 35,3 158 1939 ........ 15,6 70 1947 ....... 35,0 157 1940 ........ 19,7 88 1948 ....... 37,7 169 1941 ........ 20,4 91 1949 ....... 39,6 178 1942 ........ 22,3 100 21) b) 1943 ........ 24,9 112 1950 ....... 36,1 82,0 173 1944 ........ 27,2 122 1951 ....... 40,1 78,9 189 1945 ........ 36,7 164 1952 ....... 51,0 93,1 258

Under de första efterkrigsåren rådde brist på heltjocka muffrör, trots stark an— svällning av importen. 1948 kom, som nämnts, rör tillverkade vid en svensk fabrik ut i marknaden och importpriserna var därför icke längre ensamma avgörande för marknadspriset. För att begränsa importen föreskrev industrikommissionen att vid försäljning av större poster en viss del alltid skulle utgöras av svenska rör.4 De svenska priserna kunde därför i viss utsträckning sättas oberoende av priserna på importerade rör. Under 1949 förbättrades försörjningsläget samtidigt som importpriserna låg icke oväsentligt under det svenska företagets priser. Härigenom framstod ”inmal- ningstvånget” enbart som ett prisstöd åt den svenska tillverkaren. Regleringen av—

1 Under 1930-talet synes importen ha varit reglerad genom internationella överenskommelser. De utländska exportörerna bestämde genom ett centralorgan, Gussrohrverband i Köln, vilka svenska företag som hek importera och fastställde försäljningskvoter och priser. Fyra större svenska rörgros- sister hade importrätt. 2 Handel stat. nr 1342. Fr. o. m. 1950 redovisas under a) 1342: 1 heltjocka muffrör, minst 14.5 mm och under b) 1342: 2 andra rör, minst 145 mm. 1342: 1 utgjorde detta år 95 % av import- kvantiteten. Indexsiffran 1950—1952 är dock räknad på hela 1342. 3 Kilopriset varierar således beroende på rörets dimensioner och längd, större rör har lägre kilopris än mindre. Importstatistiken upptar dessutom andra slags rör än ”heltjocka”, vilket kan ha påverkat genomsnittspriset olika under olika år. ' Enligt avtal mellan tillverkaren, AB Centrifugalrör, industrikommissionen och vederbörande im- portörer, skulle vid försäljning i poster över 10 ton först 60 %, sedan 50 % av den sålda kvantiteten vara svenska rör. Avtalet upphörde vid årsskiftet 1949—1950. Detta avtal var i sin tur en direkt följd av att den svenska tillverkningen startats efter förhandlingar med staten, representerad av industri— kommissionen och statens reservförrådsnämnd. Särskilda avtal upprättades således (1944, 1946 och 1947), varvid kronan förband sig att t. o. m. 1948 garantera avsättningen av en viss kvantitet rör. Avsikten härmed var att ur beredskapssynpunkt säkerställa landets behov av avloppsrör och vatten-

ledningsrör.

veeklades därför vid årsskiftet 1949—1 9 50. En av orsakerna till prisdifferensen mellan de svenska och utländska rören angavs av den svenska tillverkaren vara de höga råvarukostnader som han varit tvungen att betala.1 Från och med 1950 har emel- lertid priserna på de heltjocka rören bestämts av importpriserna. Inga prislistor tryckes. Varje fabrik har sitt eget pris. Det har således funnits engelska, franska, väst- tyska och polska priser. Priserna 1950—1953 har över huvud taget varit mycket rörliga och köpen har i regel skett efter anbud, varför priserna har varierat från plats till plats och från tid till annan.

Importpriserna har legat lågt även jämfört med priserna i exportländerna. Detta var särskilt fallet under 1951 och 1952. Under 1952 sålde enligt uppgift flera länder — dock icke England _——rör till priser som låg lägre än hemmamarknadspriserna. På de importerade rören var prisstegringen mellan 19 50 och 19 52 enligt tablån å 5. I 18 av storleksordningen 50 %. — Stegringen i konsumentpriserna synes dock ha varit icke oväsentligt mindre till följd av den förut nämnda konkurrensen mellan importörerna och den svenska tillverkaren. Vid bedömning av de senaste årens prisutveckling och särskilt av importpriserna måste även beaktas, att de utländska rörverken haft ett stort intresse av att återvinna sin förkrigsmarknad genom att söka slå ut den svenska fabriken och att detta stimulerat dem att hålla låga priser. Så länge flera länders rörverk konkurrerar på den svenska marknaden och importen är fri, före- ligger dessa möjligheter till ”låga” priser.

SANITETSPORSLIN

För sanitetsporslin var prisstegringen 1939—1942 i stort sett densamma som för övriga varor. Redan före krigsutbrottet hade som tidigare nämnts de två svenska fabrikerna för sanitetsporslin börjat en omfattande rationalisering och utbyggnad. De svenska producenterna anpassade sina priser i stort sett efter de tidigare för im- portvarorna gällande priserna.2

Priserna kunde sedan hållas oförändrade ända fram till 1950; till en del sanno- likt på grund av de valda priserna i utgångsläget, men främst därför att kostnads- stegringen på vissa produktionsfaktorer, råvaror, löner, transporter etc., kunde neu- traliseras genom en ökad produktionsvolym och genom fortsatt rationalisering inom nybyggda anläggningar. Produktionen ökade således i stort sett i takt med efter— frågans ökning (jämför kapitel 3). Ett visst knapphetsläge rådde ända fram till 1948, men detta medförde icke någon aktivitet på prisfronten. Företagen företog icke några prisändringar och priskontrollnämnden behövde icke ingripa. När under efterkrigs— åren importen ånyo ökade — dock utan att ta mer än 10 å 20 % av marknaden —— anpassades importörernas priser efter de svenska företagens. Det mindre produk- tionsöverskott som uppstod 1948 och den produktionskapacitet som friställdes genom byggnadsverksamhetens minskning tvingade de svenska företagen att söka exportera

1 Handeln med tackjärn var reglerad och priserna på det fria järnet mycket olika på olika mark- nader och i olika länder. ? Åren 1940—1942 var dock marknaden så desorganiserad att något enhetligt importpris knappast kan påvisas.

och verkade pressande på prisnivån. Tendenser till prissänkningar uppträdde.1 En officiell prissänkning på 2 % vidtogs sålunda hösten 1949. Prishöjningen 1950—1951 genomfördes i två etapper och slutpriset 1951 låg drygt 30 % över priset vid början av 1950. Mellan december 1951 och januari 19 53 skedde inga prisändringar.

De senaste åren har importkonkurrensen även om den varit kvantitativt be- gränsad, påverkat de svenska företagens prispolitik. Prispolitiken synes, inom ramen för de tekniska förutsättningar som förelegat, ha förts i överensstämmelse med gängse teorier för företagens handlande vid oligopol. Antalet prisförändringar har varit mycket få, tre stycken åren 1944—1953. Fabrikernas prisändringar har skett i stort sett syno- nymt. Den ”köparnas marknad” som uppstod efter 1948 mötte producenterna med kvalitetskonkurrens. Fabrikerna ökade antalet tillverkade typer och började 1952 sälja färgat porslin.

BAD KAR

Även för detta varuslag är sambandet mellan marknadsstruktur och prisutveck- ling intressant. Marknadsstrukturen har starkt förändrats under 15-årsperioden från 1938 till 1953. Under förkrigsåren dominerade importen av badkar, och de kar som såldes var av gjutjärn. Under krigsårens avspärrning och bristsituation expanderade den svenska produktionen, men ända fram till 1947—1948 var importen så stor, att den starkt påverkade den allmänna prisutvecklingen.

Som framgår av pristalen och bild 15 steg priserna på badkar successivt fram till 1944. Prisstegringen 1939—1942 på importerade kar var ca 70 %,2 och 1943 var priset nästan det dubbla mot 1938. Till följd av den ökade svenska produktionen av gjutna kar, som var billigare än de importerade, sjönk det vägda prisindextalet något mellan 1944 och 1945, men när byggnadsverksamheten expanderade 1946—1947, måste gjutna kar importeras till höga priser och en ny pristopp erhölls. På grund av prisstoppet var priserna på de svenska karen oförändrade hela perioden 1942—1947. Totalsil'frorna kan alltså uppdelas på följande delsiffror, index 1942 = 100:

1939 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 I949 1950 1951 1952

importerade 59 100 118 115 109 146 175 133 112 100 116 120 svenska . . . . . . 100 100 100 100 100 100 100 100 98 116 120 Samtligaa 59 100 109 108 101 109 130 109 101 98 116 120

Svenska kari %avsamtliga (25) 75 50 50 80 80 60 75 90 90 90 90

Prisökningen 1946—1947 i totala indexserien kan alltså helt tillskrivas den akuta bristsituationen till följd av den höga byggnadsverksamheten och de höga import- priserna. Då importpriserna är baserade på handelsstatistiken är de osäkra; det kan dessutom tänkas, att konsumenten trots priskontrollen ibland fick betala ännu högre

1 Framför allt genom att grossisterna i motsats till vad som gällt tidigare avstod från en del av sin ersättning och underskred ”riktpriser”. 2 Beräkningen baserad på importpriserna. ” Vägt medeltal.

pris. Från och med 1948 förändrades marknadsläget och prissituationen. Byggnads- verksamhetens minskning och tillkomsten av två inhemska fabriker, som tillverkade badkar av pressad plåt, varav den ena hade mycket stor kapacitet, betydde, att det uppstod en köparens marknad. Överpriserna för de importerade karen försvann. Det vägda prisindexet sjunker till 1945 års nivå och ligger oförändrat fram till 1950, då avsättningssvårigheter medför en viss sänkning av priserna på svenska kar. Den svenska produktionen hade alltså — med priskontrollens medverkan — medfört att priserna på badkar 1950 var desamma som 1942, trots de stegrade priserna på gjut- järn respektive plåt och trots de ökade lönerna.

Prisförändringen 1950 till 1953 har även varit måttlig. De svenska gjutna karen höjdes i två etapper i början av 1951 med totalt 21 %. Plåtbadkaren följde efter men slutade 1952 något under de gjutna. I början på 1953 sänktes priserna till 14 % resp. 10 % över 1950 års nivå. Även denna prisstegring var lägre än på något av de andra i tabellen redovisade varuslagen och det betyder att badkarspriserna 1953 i förhållande till priserna 1942 var lägre än priserna på övriga VVS-varor.

Karakteristiskt för prispolitiken på en marknad med få företagare är, att varje företagare vet att om han företar en prisändring, så leder detta omedelbart till mot- åtgärder från konkurrenterna. Den enskilde företagaren saknar alltså istort sett möjlighet att ta kunder från konkurrenterna genom en självständig prispolitik. Konkurrensen tar därför gärna formen av kvalitets- eller servicekonkurrens.

Detta har i hög grad gällt marknaden för badkar fr. o. m. 1948. När tillverk- ningen av plåtbadkar startades i stor skala 1948, hade produktionen standardiserats till endast en typ av kar med en genomsnittslängd av 1 600 mm. Priserna på detta kar anpassades efter priserna på de svenska gjutna karen. Det gällde att först slå ut importen. Fabrikanterna av gjutna kar har av tillgängliga uppgifter att döma icke gett sig in på någon priskonkurrensi syfte att söka hindra de nya konkurrenterna att intränga på marknaden. Den största fabrikanten av gjutna kar, Ankarsrum, tryckte i stället i reklamen på sin stora produktdifferentiering; som nämnts tillverkade fabriken kar i elva storlekar. Gustavsberg mötte denna konkurrens genom att i stället för typdifferentiering emaljera sitt standardkar i olika färger. Samtidigt genomfördes en prisdifferentiering så att priset på de färgade karen höjdes med 10 %.

Grossisternas inköps- oclzförsäljningspriser

Som framgick av redogörelsen i kapitel 4 säljes alla varuslag inom VVS-branschen av grOSSister. Distributionsvägarna skall utförligt beskrivas i ett följande kapitel.1 De stora förändringar i marknadsstrukturen, som ägt rum mellan 1939 och 1953 —— nybildade och upplösta karteller, priskontroll, importregleringar, varubrist och varuöverHöd _ har medverkat till att förändra grossisternas inflytande på priserna. Men stabiliteten i utvecklingen har just med hänsyn till de stora miljöförändringarna varit överraskande stor.

För samtliga de varuslag, som tillverkades av svenska företag, fanns 1939—1950

1 Kap. 10. Kostnaderna för olika distributionsvägar behandlas i kap. 11.

av fabrikanterna fastställda prislistor, som angav dels katalogpris, dels de priser (rabatter), som skulle utgå till grossister och olika köparegrupper. För flera varuslag har grossisterna varit bundna av att vid försäljningen tillämpa de priser, som fabri- kanterna fastställt; dvs. dessa priser har varit formella bruttopriser. Detta har gällt varuslag som tillverkats av företag tillhörande radiatorkonventionen (radiatorer), pannkonventionen (gjutna pannor), normalrördelskonventionen (normalrördelar), sanitetsgodskonventionen (sanitetsgjutgods) samt IMATUF IA (aducerade rör- delar).1

Dessa varuslag torde ha omfattat ca 25 % av försäljningen av VVS-produkter. De företag, som icke tillhörde dessa konventioner men tillverkade något av de be— rörda varuslagen, har i stort sett tillämpat samma villkor som konventionerna (t. ex. tillverkare av gjutna pannor, som icke tillhört konventionen).

För stålrör och stålrördelar har som tidigare skildrats svenska och utländska rörverk konkurrerat på marknaden.

Vid krigsutbrottet förekom samarbete i prisfrågor mellan de svenska rörverken och rörgrossisterna samt i fråga om utländska rör mellan rörgrossisterna inbördes. Kartellorganens inflytande på marknadspolitik och prisbildning förstärktes genom de nya organisationer, som i samråd med industrikommissionen skapades 1940. Ge- nom kartellerna blev prissättningen i grossistledet bunden.

För övriga produkter av svenska tillverkare — smidda pannor, normalrör, hel- tjocka muffrör, sanitetsporslin, badkar samt armatur — har grossisternas prisbild- ning icke varit formellt bunden på samma sätt. Fabrikanterna har emellertid även för dessa artiklar utfärdat prislistor som angivit priser för konsument eller olika konsumentgrupper, men grossisterna har icke varit bundna att hålla dessa priser, som alltså närmast haft karaktär av högstpriser.”

Under åren 1942—1948 med varubrist och priskontroll blev emellertid skill- naden mellan varugrupper med avtalsbundna ”bruttopriser” och icke avtalsbundna ”högstpriser” i praktiken obetydlig. Priskontrollnämnden fastställde grossistens ut- försäljningspriser och grossisten saknade anledning att underskrida dessa högst— priser, Under dessa år förekom att kunder, som köpte stora partier, fick mindre prisreduktioner och detta var vanligare för varor inom den fria sektorn än för varor inom den bundna. Sådana prisreduktioner var emellertid enligt uppgifter från branschmän över huvud taget sällsynta.

Från och med 1948 då varubristen släpper blir läget för grossistens del något för- ändrat. Under 1947 hade vidare kommerskollegii monopolutredningsbyrå börjat publicera en rad avtal rörande konkurrensbegränsande överenskommelser inom VVS-branschen. Som en följd härav upphävdes en rad av dessa avtal under de föl- jande åren.a

1Kartellregistret nr: 12, 14, 54, 2, 190. 21 vilken utsträckning rörgrossisterna genom sina organisationer bedrivit gemensam prispolitik i fråga om ett eller flera av dessa varuslag diskuteras i monopolutredningsbyråns ovan nämnda rapport om samarbetet inom grossistledet.

3 Rörgrossisternas äldre sammanslutningar ombildades 1948 till en ny organisation ”Svenska Rör- grossistföreningen”, vars stadgar icke innehöll några konkurrensbegränsande bestämmelser.

Rörligheten i grossisternas prispolitik blir nu större. Detta tar sig mest uttryck i att extrarabatter på den fria sektorns produkter blir vanligare och framför allt i att anbudsförfarandet till installatörer, som köper för en större anläggning, får ökad betydelse. I den vikande marknaden 1948—1949 ökar konkurrensen mellan gros- sisterna, som i viss utsträckning ger efter på sina marginaler.1 Som skall visas i ka- pitel 10, är det relativt vanligt, att en installatör köper varuslag till en större in- stallation från flera grossister.

Under 1951 sker en ny åtstramning av marknaden i samband med Koreakriget. Samtidigt med de starka prisstegringar, som registrerats i föregående avsnitt, av- vecklades en del av de inofficiella prisreduktionerna och grossistens ställning för- bättrades av allt att döma något.

För bedömning av grossisternas prispolitik och förändringarna i grossisternas marginaler (ersättning) åren 1938—1950 hänvisas läsaren till den redogörelse för rörelseresultaten inom rörgrosshandeln dessa år, som lämnas i kapitel 11. Vid en sådan bedömning bör även hänsyn tagas till att under en period av stigande priser och samtidig varubrist, har en lagerförande grosshandel möjligheter att vid sidan av de så att säga officiella ersättningarna göra vinster på prisstegringarna. Motsatsen gäller givetvis under perioder av prisfall. Som tidigare visats, har mellan 1946 och 1953 prisstegringar varit vanliga; endast under ett par korta perioder efter 1948 har några smärre prisfall på enstaka varuslag inträffat.

F abrikanternas och — i tillämpliga fall —— priskontrollnämndens riktlinjer för grossisternas försäljningspriser innehöll fram till 19 50 icke några andra bestämmelser om differentierad prissättning än den begränsade uppdelning på kundkategorier, som fanns vid försäljning av vissa varuslag och som skall refereras i det följande. Undantag utgjorde även ett företag, som differentierat sin ersättning till grossisten så att denne fick större ersättning för lagerleveranser än för leveranser som gick direkt från fabrik till slutliga köparen. I vilken omfattning fabrikanterna lämnat grossisterna prisre- duktioner i form av bonus har icke kunnat utrönas.

I tabell 55 ges exempel på storleken av grossisternas ”marginaler” för ett antal varor åren 19 50—1 9 51. Ytterligare vissa data finns i tabellbilagan. Vissa synpunkter på grossisternas ersättning skall redovisas i kapitlen 1 1 och 13.2

Under åren 1939—1942 har att döma av det sparsamma material, som insamlats, grossistmarginalerna icke utvecklats oförmånligt i förhållande till förändringarna i den viktigaste kostnadsposten, ”lönenivån”. I överensstämmelse med tradition inom handeln förefaller marginalerna ha bibehållits vid i stort sett samma procentuella andel av försäljningspriset som tidigare. Den relativt starka prisstegringen bör därför i och för sig ha varit tillräcklig för att rörelseresultatet icke skulle ha för- sämrats; att så trots allt blev fallet berodde sannolikt främst på den minskade om- sättningen.”

1 Samtal med branschrepresentanter. _]ämför även kap. 13. 3 S. 217 och 269. 3Jämför t. ex. uppgifterna i kap. 4 s. 59.

Tabell 55. Exempel på priser till olika köpare och grossistens marginal för olika varuslag

1950—1951. Inköpspris kronor Grossistens marginal för grossister vid för kundgrupp1 kronor pålägg Katalog- försäljn. till i % till Varuslag Enhet pris Datum kundgrupp1 kund- kronor grupp1 A B A B A B A resp. B Radiatorer2 ........ 1112 24.50 1951 15.33 15.61 16.40 16.70 1.07 1.09 7,0 3 16.76 3 17.93 3 1.17 Pannor, gjutna. Pann- konventionens större st. 1 704.— juli-51 1 363.— 1 442.— 1 465.— 1 550.— 102.— 108.— 4 7,5 pannor, 5 sekt. 81 584.— 31 704.— 3119.— Pannor, smidda st. 1 180.— 13/8-51 1020.— 1 121.—— 101.-—— 9,9 (villa-) (1,6 m”) Varmv.-beredare, galv, (mindre) st. 2/11-50 5 108.99 129.75 20.76 19,0 5 108.99 118.07 9.08 8,3 Stålrör, 1/4” galv. . . . 111 1.10 18/7-51 1.59 1.69 1.85 1.95 0.26 0.26 415,4 Stålrör, 1/8—1/4”, 111 1.10 18/7-51 1.06 1.12 1.24 1.30 0.18 0.18 d16,1 svarta svetsade Stålrör, tuber nr 70 m 4.27 18/7-51 5.23 5.55 6.— 6.32 0.77 0.77 '13,9 Aducerade rördelar, st. 3.-—— 12/3-51 1.47 1.77 0.30 20,4 3/4” raka, galv. Gjutna rör, normal- pipa 10.15 1951 9.76 10.27 10.90 11.47 1.14 1.20 11,7 rör/m 2 muff. 4” Sanitetsporslin: tvätt- st. 30.— nov.-51 5 23.66 28.43 4.77 20,2 ställ ** 24.90 28.43 3.53 14,2 ,, w.c. st. 128.—— nov.-51 5 115.52 135.42 19.90 17,2 .*121.60 135.42 13.82 11,4. Badkar: gjutna ..... st. 168.— 1951 136.— 151.-— 15.— 11,0 ,, plåt- ....... st. 179.— 1951 5127.— 149.— 22.— 17,0 5134.—— 149.— 15.—— 11,1 Källa: Bilaga 8 samt uppgifter från företag.

1 Där prisdifferentiering till olika kundgrupper förekommit har detta markerats genom att pris- uppgifter lämnats både i kolumn A och B. För några varuslag där priset differentierats till tre kund- grupper har priset till ”grupp G" även angivits i kolumn B. Vilka kunder som förts till grupp A resp. B varierar något för olika varuslag. Där indelning i två kundgrupper förekommit har i regel större installatörer (tillhörande RR) samt eventuellt andra stor- köpare förts till grupp A medan övriga köpare förts till grupp B. För några varuslag har den sist- nämnda gruppen delats varvid exempelvis stat och kommun, järnhandlare samt medelstora köpare förts till grupp B och övriga mindre köpare till grupp G. 2Priserna är beräknade på genomsnittligt bruttopris (katalogpris) enl. Kartellreg. a. a. s. 219. Konsumenternas inköpspris angivna exkl. bonus. Grossistens marginal i %, genomsnitt enligt Kartell- registret. 3 Kundgrupp C. " Pålägget beräknat på B. 5 Vid leverans till grossists lager. 5 Vid leverans direkt konsument.

Från och med 1942 höll PKN under en lång period för flera varor marginalen i kronor och ören oförändrad. Detta gällde t. ex. stålrör och stålrördelar, för vilka marginalen ändrades först 1950. De absoluta marginalerna höjdes sålunda vid slutet av 1950 med i förhållande till pris- och lönestegringar blygsamma 6 %. Lik-

nande utveckling visar marginalerna för aducerade rördelar och normalrör. Även för badkar och sanitetsporslin var marginalerna i kronor och ören formellt oföränd— rade hela perioden 1942—1950. Då för vissa varuslag prisbildningen i konsument- ledet var friare än för de avtalsbundna varuslagen, inträffade mindre förändringar i marginalens storlek, framför allt så att konkurrensen, när varubristen upphörde 1948, pressade grossisternas marginal i absoluta tal. Att grossisternas rörelseresultat trots detta var relativt tillfredsställande berodde — utom på ett relativt gott utgångs- läge — sannolikt på den förmånliga utvecklingen av försäljningsvolymen och deras möjligheter att dra fördel av de successiva prisstegringarna vid leveranser från eget lager.

Priser till olika konsumentgrupper

Tabell 55 redovisar även några uppgifter om hur priset på olika varuslag varierat vid försäljning till olika konsumentgrupper.

En mer differentierad officiell kundklassindelning har under 1940-talet funnits för de kartellprisbundna varuslagen radiatorer och gjutna pannor. Kundklassindel- ningen och de olika klassernas relativa betydelse för avsättningen åren 1938 och 1948 framgår av tabellbilagan.

I övrigt har det vanligaste varit, att kunderna indelats i två grupper, ”förmåns- berättigade” och ”övriga kunder”.

Till den första gruppen har i regel förts rörinstallatörer tillhörande Rörlednings— firmornas Riksorganisation, statliga och kommunala verk och inrättningar samt övriga större köpare, t. ex. industrier. I samtliga fall har kundklassuppdelningen varit bestämd eller förordats av fabrikanterna. Under priskontrollens tid synes åtminstone fram till 1950 nämnden icke ha ingripit mot de vid tidpunkten för prisstoppet exis- terande kundklasserna.

Vid bedömningen av ”prisdifferentieringen” till olika kundgrupper bör följande beaktas. Rörinstallatörerna har en viss särställning som köpare; de kan i viss ut- sträckning jämställas med detaljhandlare vid distribution av konsumtionsvaror. De har som tidigare nämnts egna lager och de ”säljer” i viss utsträckning varan till de uppdragsgivare för vilka de utför installationer. Installatörernas lokala lager har framstått som nödvändiga komplement till grossisternas centrallager. Det har både för fabrikanter och grossister framstått som naturligt att ge installatörerna en sär- skild rabatt, som bl. a. skulle ge installatören möjlighet att täcka sina kostnader för inköp, materialhantering och lagring.

För installatörerna har prisbildningen varit oenhetlig på grund av att de största och inflytelserikaste varit sammanslutna till en branschorganisation, som sökt stärka sin ställning genom att för medlemsföretagens räkning förhandla om förmåns- rabatter. RR har alltså i vissa situationer närmast uppträtt som ett förhandlande inköpsorgan. Denna organisation kräver dessutom viss yrkeskunskap och ekonomisk soliditet av sina medlemmar. Detta har sannolikt i en del fall underlättat för dem att förhandla sig till förmånliga priser. Producenter har uppgivit, att de ansett det

riktigt, att den fackman som skulle sköta en installation också gjorde inköpen av de erforderliga varorna. Härigenom skulle antalet felrekvisitioner, kompletterings- rekvisitioner och reklamationer minska. Om sålunda en förmånsrabatt till de större installatörerna i och för sig icke framstår som orimlig, måste dess begränsning till företag tillhörande en viss organisation anses olämplig.

Att järnhandlarna för vissa varuslag fått ett särskilt inköpspris förklaras av att järnhandlarna lagerför varan och i övrigt fungerar som detaljhandlare. järnhand— larna sälj er ju till mindre installationsfirmor men framför allt till särskilda konsument- grupper såsom fastighetsbolag och villaägare.

De övriga prisdifferentieringar som förekommit är för inköp, som gjorts av statliga verk och inrättningar, större industrier eller storföretag inom byggnadsbranschen (t. ex. HSB genom ”Allt för byggnadsfacket”), eller trädgårdsmästare (gjutna vär- mepannor för växthus). Om man undantar konventionsartiklarna, pannor och radiatorer, så torde priserna vid köp från grossist av sådana större konsumenter, som velat och haft möjligheter att gå förbi installatören, ha bestämts genom avtal från fall till fall. Detsamma har skett när sådana konsumenter har försökt köpa varor direkt från fabrikant. Prisförmånerna vid dessa köp torde dock endast i undantags- fall ha varit lika stora som de prisförmåner vilka normalt lämnats installatörer till- hörande RR. Under varubristens tider torde vidare även större konsumenter sällan ha kunnat köpa ett varuslag direkt från fabrik. En ökad rörlighet såväl i fråga om distributionsvägar som i fråga om prisdifferentiering har skett under 1950-talet.1

När mindre installatörer utanför RR placerats i en mindre gynnad ställning ur prissynpunkt, har detta sannolikt i många fall icke kunnat motiveras med att dessa kunder företagsekonomiskt sett genomgående var ”dyrare” än RR-kunderna. Å andra sidan är det icke osannolikt, att vid en rent kostnadsmässigt motiverad pris- differentiering —— t. ex. efter leveransernas storlek och sammansättning — så skulle större differenser uppstått mellan olika installatörers inköpspriser än de skillnader som existerat på grund av förmånsrabatterna.

Utredningar hos ett par grossistföretag 1949 och 1950 visade att orderstrukturen varit irrationell. Undersökningsresultaten skall redovisas i kapitel 10. Den oekono— miska orderstrukturen har de senaste åren uppmärksammats av grossistföretagen. Svenska Rörgrossistföreningen genomförde därför under 1952 en differentierad prissättning på stålrör och stålrördelar varvid priserna differentierades efter order— storlek. Den utvidgades under 1953 att gälla även vissa andra produkter. jämför kapitel 13.

Avslutande synpunkter

För samtliga här berörda produkter har de engagerade företagens prispolitik gi— vetvis starkt påverkats av att avsättningsmöjligheterna dels är beroende av ”förenad efterfrågan”, dels av att tillverkarna av varje enskilt varuslag har relativt liten möj— lighet att genom prispolitiska åtgärder påverka avsättningens omfattning, i reali—

1 Distributionsvägarnas bundenhet diskuteras i kap. 10, prisdifferentieringen i kap 13.

teten byggnadsverksamhetens omfattning. Det kan ifrågasättas, om en fabrikant över huvud taget kan kalkylera utifrån föreställningen, att efterfrågan på hans varor är elastisk för prisförändringar inom de gränser, som från hans synpunkt är aktuella. Företagarna bör med andra ord vara mindre priskänsliga än exempelvis de företaga- re, som tillverkar traditionella konsumtionsvaror. I alla händelser måste den statliga regleringen av bostadsproduktionen i förening med den allmänna bristsituationen under åren 1942—1950 givit företagarna en föreställning om att totala efterfrågan varit oelastisk för prisförändringar på deras individuella varor. Som nämnts har det endast varit korta perioder, 1948—1949 och 1952—1953, som relationen mellan utbud och efterfågan varit sådan, att prispolitiska åtgärder i syfte att öka efterfrågan kunnat bli aktuella. Trots den starka lagerökningen på många håll medförde den första perioden inga större prissänkningar. Vissa överpriser från boomen 1946—1947 föll bort och den ökade konkurrensen mellan grossisterna ledde till att de pressade sina priser på vissa varor under en kortare period. Producenternas priser låg i stort sett fasta.

Även om den för de olika varuslagen gemensamma marknadssituationen lett till vissa gemensamma drag i den prispolitiska aktiviteten, har den naturligtvis inte hindrat att det uppstått vissa skillnader i företagens handlande, när det gäller varu- slag, för vilka förhållandena på utbudssidan skiljer sig åt.

De ”höga” priser som under 1930-talet sannolikt förekom på vissa varor både i fabrikant- och grossistledet synes i stort sett ha eliminerats under krigsårens och efter— krigsårens priskontroll.

NIONDE KAPITLET

Distributionsvägar och distributionskostnader —— en teoretisk analys

Problemet

Det distributionsproblem som skall analyseras kan förenklat beskrivas sålunda. En rörinstallatör har under en tidsperiod ett Hertal byggnadsplatser. På varje plats behövs ett stort sortiment av varor som tillverkas av ett antal fabriker. In- stallatören kan nu välja mellan att köpa alla de varor han behöver hos en rörgrossist och att köpa varje vara direkt från varje fabrikant.1 I bägge fallen kan han antingen göra inköpen för varje byggnadsplats för sig och begära att få varorna distribuerade direkt till byggnadsplatsen, eller också köpa vad han behöver för Flera byggnads- platser på en gång, men måste då i regel själv lagra de varor han erhåller. Grossisten i sin tur kan variera sin inköpspolitik på liknande sätt. Han kan direkt vidarebefordra de order han får från installatörerna till fabrikanten och låta dessa ombesörja trans- porten av varan direkt till varje installatör eller varje byggnadsplats. Eller han kan köpa och lagerföra så stora kvantiteter av varje fabrikants vara att han själv kan distribuera färdiga sortiment till den plats installatören anger. Ett flertal kombina- tioner och variationer av dessa alternativ förekommer i praktiken.

Men man kan nu fråga: Vilket sätt att distribuera en given kvantitet varor från producent till konsument är det ur samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigaste under vissa givna tekniska och institutionella förutsättningar? Den frågan skall vi söka besvara i detta kapitel.

Problemet skall angripas genom en analys av vissa förenklade och schematiserade typfall. Typfallen har utformats med utgångspunkt från de konkreta förhållanden som råder vid distribution av byggnadsmaterial för värme- och sanitetsanläggningar. Resonemanget är emellertid tills vidare hypotetiskt, dvs. det bygger på en rad an- taganden, vilkas överensstämmelse med verkligheten icke närmare diskuteras. Av- sikten med analysen är att klarlägga arten av de samband som logiskt måste råda mellan de studerade faktorerna under de valda givna förutsättningarna. De valda förutsättningarnas och de genomförda resonemangens grad av realism, använd- barhet vid förklaringen av verkligheten samt värde som underlag för förslag till rationalisering av distributionen, skall behandlas i ett följande avsnitt.

Distributionen har tidigare definierats såsom den verksamhet, som erfordras för

1 Här bortses från att valet i praktiken kan vara bundet. De faktiska möjligheterna att välja väg redovisas i kapitel 10.

att överflytta en vara från fabrik till _ i detta fall — byggnadsplats och ägande- rätten från producent till konsument.1

Gränsdragningen mellan distribution och fabrikation respektive mellan distri- bution och konsumtion måste alltid bli konventionell. Den får bestämmas från fall till fall beroende på vilket problem som skall analyseras och de möjligheter som före- ligger statistiskt att särredovisa olika funktioner och kostnader. Här studeras distri- butionen av vissa byggnadsmaterial. Produkterna distribueras till byggnadsplatsen, där de ”konsumeras”, dvs. i detta fall installeras. Byggnadsplatsen bör därför utgöra slutledet i distributionsanalysen. I den mån produkten lagras på byggnadsplatsen, bör analysen även omfatta inhanteringen på detta lager, samt kostnaderna för lager- hållningen. Uthantering från detta lager och transporten upp i bygget räknas där- emot icke till distribution utan till installation. Rörinstallatörens distributiva funk- tion motsvarar för våra varor i stort sett detaljistens funktion vid distributionen av konsumtionsvaror; verksamheten omfattar inköp, lagring både centralt och på bygg— nadsplatsen samt transport av varan. Installatörens ”försäljning” av varan räknas däremot icke till distribution.'

I den mån varan passerar grossist eller annan mellanhand kommer all befattning som mellanhanden tar med varan att inräknas i distributionen: inköp och försälj- ning, lagring, transport och administration.

För producenten blir gränsdragningen svårare. Även för denne är det dock lämp- ligt att försäljning, lagring och transport inräknas i distributionen. Likaså de adminis- trativa funktioner, som direkt sammanhänger med dessa verksamheter, debitering, fakturering osv. Till distribution räknas med andra ord sådana funktioner, för vilka kostnaderna vid given omsättning och given produktion under en tidsperiod är be- roende av antalet köp, leveranser, samt leveransernas storlek och sammansättning. Gränsdragningen i övrigt mellan tillverkning och distribution skall icke här preci- seras. Denna fråga skall behandlas på annan plats.3

1 Med producent jämställes importör. Med konsument förstås i detta sammanhang installatör, bygg- herre eller den som över huvud taget slutgiltigt står som mottagare av varan på byggnadsplatsen. jämför den följande diskussionen av distributionskostnaderna. * Härför talar icke bara att vid installatörens ”försäljning” av en ”installation” (till entreprenad) varorna endast utgör en obestämbar del av försäljningsarbetet utan även att köpets kvantitet i dessa fall praktiskt taget alltid är bestämd. Genom denna gränsdragning blir termen ”distribution" även en- tydigt bestämd när en byggmästare samtidigt är köpare och installatör av ett material. 3 I den teoretiska ekonomin är det vanligt att skilja mellan produktionskostnader och försäljnings- kostnader, men motiveringen för gränsdragningen varierar. I pristeorin har försäljningskostnader de- finierats som "costs incurred in order to alter the position or shape of the demand curve for a product” (Chamberlin The theory of monopolistic competition. Harward University Press 1933, s. 117, jämför även s. 123). Enligt denna definition blir ett flertal kostnader, som vi här räknat till distributionskost- nader, inräknade i produktionskostnaderna, såsom kostnaderna för ”transportation, handling, storing and delivering, all of which add utilities to the good, i.e. make it more capable of satisfying wants" (a. a., s. 123). Stigler ifrågasätter (The theory of Price, s. 251) det berättigade ur pristeoretisk synpunkt att skilja mellan produktions- och försäljningskostnader. Det skall icke förnekas att det finns fall där en uppdelning icke är nödvändig. När det gäller att analysera och förklara olikheter i priser och pris- utveckling mellan olika varor är emellertid en distinktion i regel nödvändig; framför allt är det olika faktorer som påverkar kostnadernas höjd inom produktions- och distributionsledet. Törnqvist har i olika sammanhang sökt precisera vad som bör inräknas i distributionen. Se t. ex. den mångordiga definitionen av "distributionskostnader” i Varudistributionens struktur och kostnader (Stockholm 1946 s. 1 1), som i stort sett överensstämmer med den ovan givna. Fabrikantens lagerkostnader är där icke särskilt nämnda, däremot inräknas varuförluster ”dels genom fysisk förstörelse och svinn, dels genom avmodernisering” bland distributionskostnaderna.

Distributiva funktioner i olika distributionslea'

Den avgränsning av distributionen, som gjordes i föregående avsnitt, får utgöra utgångspunkten för en analys av motsvarande distributionskostnader.

Innebörden av begreppet ”distributionskostnad” problematiseras icke här. Det förutsättes att den period för vilken kostnaderna kalkyleras är bestämd, att ersätt- ningen till produktionsfaktorerna är bestämd och att även övriga med preciseringen av kostnadsbegreppet sammanhängande problem är tillfredsställande lösta.1

Kostnaderna skall studeras, dels totalt för hela distributionskedjan, dels för varje ”distributionsled”, dels slutligen för olika distributiva funktioner inom varje distri- butionsled. De i detta fall aktuella distributionskostnaderna kan för varje distribu- tionsled lämpligen fördelas på de funktioner och kostnadsslag, som angives i tablån s. 131 och i bild 16.

Uppdelningen i tablå och bild vill i första hand fästa uppmärksamheten på att samma distributiva funktion kan förekomma inom olika, ibland t. 0. 111. inom samt- liga distributionsled.

Vid distributionen av en given kvantitet varor på en given marknad kommer distributionskostnadernas fördelning på olika distributionsled och på olika distribu- tiva funktioner inom varje led att variera beroende på vilken väg som varan distri- bueras. Kostnaderna för lagerhållning av en vara hos fabrikanten är exempelvis be- roende av om varan lagerhålles hos grossisten eller distribueras direkt till installa-

Bild 16. Dirtributionskostnader: uppdelning pa” olika funktioner inom olika distributionsled

Fubrlk Grossist Inslallalör Byggnadsplul:

% T ' //I / ”/.////% Installatör

"iTTTTTTTT

Grosusi

Dlnrlbullonskosmad

Fn brl k

X

TIlIverknlngskosmud

5 EEE Hantering (Inkl. lastning och lossning) %% Försdllnlngs- och lnköpskostnuder

_ Lagerkoslncder [Dm Transportkostnader (underv'dgskoslnadu)

1_]"ämför nedan 5. 209 samt Kling-Wadstein, Industriföretagets Ekonomi. Stockholm 1952, s. 68, Stigler a. a., s. 102, och J. M. Clark, Studies in the Economics of Overhead Costs, Chicago 1937, s. 35—69.

törerna. Grossistens kostnader för lagerhållning blir i sin tur beroende av om installa- tören tar varan över lager eller får den distribuerad direkt till de olika arbetsplat-

serna.

Uppdelning av kostnader inom olika distributionsled vid distri- bution av värme- och sanitetstekniska material

A. Fabrikantens kostnader

I.

Försäljnings/rosmarin

a) Kontaktkostnader

b) Reklam- och liknande försäljningskostnader c) Övriga kostnader

Lagringskoslnader

a) Hanteringskostnader

b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.)

d) Övriga kostnader

. Transportkostnader

a) Terminalkostnader (hanteringskostnader) b) Undervägskostnader

B. Grossistens kostnader

1.

|G

Inköpr- och försäljningskostnader a) Kontaktkostnader aa) Inköp ab) Försäljning b) Reklam och liknande försäljningskostnader 0) Övriga kostnader

. Lagringskostnader

a) Hanteringskostnader

b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.) (1) Övriga kostnader

. Transportkostnader

a) Terminalkostnader (hanteringskostnader) b) Undervägskostnader

C. Installatören: kostnader

1.

Inköpskoslnader a) Kontaktkostnader b) Övriga kostnader

. Lagringskostnader

a) Hanteringskostnader

b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.) ('I) Övriga kostnader

. Transportkostnader

a) Terminalkostnader b) Undervägskostnader

. Kostnader pa" byggnadsplatsen

a) Hanteringskostnader b) Lagringskostnader c) Övriga kostnader

Sambandet mellan kostnader och distribuerad varukvantitet

Innan kostnaderna vid olika distributionsvägar behandlas skall inledningsvis klar- göras hur distributionskostnaderna varierar vid utförandet av de olika distributiva funktioner som angivits i tablån. Härvid har liksom i bild 16 varuhanteringen ut- brutits till en självständig funktion.

a) Försäljning respektive inköp

b) lagring (lokal-, räntekostnader) c) hantering

d) transport

I samtliga fall förutsättes tekniken given. Kostnaderna mätes per distribuerad enhet av varje vara (artikel) vid en bestämd distributiv transaktion (på samma sätt som pro- duktionskostnad respektive pris relateras till varje enskild enhet av varje artikel).1 Analysen är t. v. statisk, dvs. den studerar kostnaden för de distributiva funktionerna i en viss situation. Förhållandena kan anses motsvara en kalkyl för en bestämd period inom ett företag, som är fullständigt integrerat från producent- till konsumentled. I första hand studeras hur kostnaderna förändras när följande faktorer förändras: a) den distribuerade kvantiteten av en given artikel b) den distribuerade artikelns (enhetens) vikt, volym och värde. Analysen sker i överensstämmelse med den schematiska metod, som användes i nationalekonomiska textböcker vid presentation av sambandet mellan kostnader och produktionsvolym i ett industriföretag — dvs. i form av kurvor, som anger olika kostnadssamband, vilka gäller under vissa förenklade förutsättningar. Exemplen väljes så, att de anknyter till förhållandena inom VVS-branschen, men kan icke direkt hänföras till konkret studerade fall.

I följande avsnitt ges för varje funktion en allmän redogörelse för de diskuterade kostnadssambanden — kostnadskurvans form och läge. Redogörelsen är elementär; läsare, som endast vill följa framställningens huvudlinjer, kan direkt anknyta till det sammanfattande resonemanget i inledningen till avsnittet om distributionskostnader vid olika distributionsvägar (sidan 149).

FÖRSÄLJNING RESPEKTIVE INKÖP

Finns ingen konkurrens och är de varor som efterfrågas respektive utbjudes redan kända av konsumenten reduceras försäljnings- och inköpskostnaden till kostnaden för den kontakt som erfordras för att registrera köparens rekvisition —- kontakt- kostnaden.”

Bild 17 (och tabell 9.1, se bilaga) visar ett exempel på hur kontaktkostnaderna varierar i ett enkelt fall. Tre artiklar a, b och c med olika vikt och volym försäljes, dels var för sig (varuköp) dels på en gång (sortimentsköp). Vid individuell försälj- ning av artiklarna a, b och c ökar försäljningskostnaderna icke alls, eller endast obe-

1 I detta sammanhang intresserar främst den genomsnittliga och inte den marginella kostnaden. 2 Även vid monopolfallet närmar sig försäljningskostnaderna de rena kontaktkostnaderna.

tydligt, när antalet försålda enheter ökar (heldragna kurvan). Kostnaden är under angivna förutsättningar densamma för de olika artiklarna dvs. kurvans utseende är oberoende av varje artikels volym och vikt. Är varan känd blir totalkostnaden för en försäljning i huvudsak beroende av kostnaden för att ta kontakten t. ex. skriftväx- lingen, telefonkontakten eller den personliga kontakten. Kontaktens längd ökar icke (eller endast obetydligt) när antalet försålda enheter ökar.

När vid en kontakt flera artiklar skall säljas (sortimentsköp) så ökar kontakttiden och därmed kontaktkostnaden. I bild 17 har detta markerats genom att kostnads- kurvorna för sortimentsköpen (a + b) respektive (a + b + c) ligger högre än kurvan för varuköp av antingen a, b eller c. Ökningen av kontaktkostnaden bör i detta fall bli relativt liten i förhållande till själva kostnaden för kontakten (antalet rader på ordersedeln ökar med 1 resp. 2 etc.). Kostnaden för att samtidigt sälja 1 st. 3. + 1 st. b + 1 st. c blir således i regel endast obetydligt högre än att sälja 1 st. av varje särskild vara och enhetskostnaden blir därför endast omkring 1/3 av kostnaden för att köpa varje vara för sig.

I vårt exempel blir kostnadskurvans läge i första hand bestämt av kostnaden för att ta kontakten och kontaktens längd. Till kontaktkostnaden kan även räknas säl-

arens ofrånkomliga kostnader för administrativt arbete med att registrera, fakturera

och bokföra köpet, samt kostnaderna för köparens motsvarande aktiviteter. Kurvans läge förskjutes uppåt men kurvans form förblir i stort sett oförändrad. Det ligger i sakens natur att kontakten köpare—säljare medför kostnader hos bägge parter, men icke ens i de här relaterade förenklade fallen blir deras kostnader lika stora. Den som tar kontakten får en merkostnad. Om exempelvis en rörinstallatör ringer upp en grossist för att beställa en vara kommer merkostnaden på honom, om grossisten ringer upp installatören faller merkostnaden på honom. Det anförda gäller alltså under förutsättning att konkurrens saknas vid ”försäljningen”. Även i det speciella marknadsläge som brukar betecknas som ”ren” konkurrens blir försäljningskostna- derna endast kontaktkostnader av här diskuterad art. Ren konkurrens förutsätter en standardiserad produkt och ett stort antal tillverkare, två faktorer, som gör reklam i vidsträckt mening överflödig.1

Släpper vi förutsättningen om fullständig varukunskap men behåller förutsätt- ningen ”ingen konkurrens” så kommer vi in på gränsområdet till de kostnader som brukar hänföras till '*försäljningskostnader”? Även om det inte föreligger konkurrens kan det finnas behov av varuupplysning mellan olika led i distributionskedjan såsom förmedling från tillverkare till konsument av uppgifter om olika varuslags tekniska egenskaper. Vid introducerandet av nya varor (artiklar) med nya egenskaper på marknaden blir en sådan ”information” nödvändig. Kostnaden för detta är en

1 ”Selling costs are very naturally passed over in competitive theory, since they are at odds with the assumption pure competition; they seem, likewise, to have no place in monopolistic theory, since there is apparantly no upon whom the monopolist, in possession of the entire marked could encroach.” Chamberlin a. a. s. 126—127.

2 Enligt Chamberlins ovan citerade definition uppstår inga försäljningskostnader under förutsätt- ning att ”wants are given (i. e., *held constant”) and that buyers have perfect knowledge. . ." ( a. a. s. 117). Han inräknar med andra ord tidigare i detta avsnitt diskuterade kostnader i produktionskost- naden.

Kostnad Totalt: 10 _ _________________________________ a + |: -L : _ ______________________ a + b 8 — a. b eller ( 5 _ 4 ; 2 _ __ Per enhet ! I | I | l | | _-I._-_I 10 20 30 40 50

Antal enheler Vara :i eller b eller : ("vqruköp")

_____ Varorna a + b ———-— Varorna a + b + :: (Enhetskostnodskurvun för [a + b] har ej urrlluts.)

Bild 17. Försäljning resp. inköp: Kontaktkostnaa'ernas variation med såld (köpt) kvantitet, totalt och per enhet

distributionskostnad, som kan inordnas under begreppet ”kontaktkostnad”. Ju mer komplicerad en framställd produkt är, ju snabbare den tekniska utvecklingen sker och ju större antal konsumenter till vilka produkterna skall distribueras desto större kostnader för denna tekniska information.

Går vi till sist ifrån förutsättningen ”ingen konkurrens” och betraktar en marknad där konkurrens förekommer mellan olika företag och där produkterna icke är lik- värdiga, uppstår kostnader för åtgärder som syftar till att påverka efterfrågan på produkter av visst slag dvs. egentliga försäljningskostnader enligt traditionell ekono- misk teori.

I de exempel som anges i bild 17 —— som illustrerar alternativa ”kontaktkostna— der” — skulle sådana egentliga försäljningskostnader medföra att kostnadskurvorna försköts uppåt. Förändringen kan bli olika stor för olika varor. Kurvans form kan förändras. Det kan finnas ökat köpmotstånd när man försöker öka den sålda resp. köpta kvantiteten. Dvs. kostnaderna kommer att stiga när kvantiteten ökar. Stor- leken av de egentliga försäljningskostnaderna bestämmes alltså, dels av den allmänna karaktären av den marknad som föreligger både på utbuds- och efterfrågesidan, dels av det individuella företagets och den individuella varans relation till denna mark-

nad. Försäljningskostnaderna liksom kontaktkostnaderna påverkas även av avståndet mellan köpare och säljare. Sammanfattningsvis kan fastslås följande. Kostnaderna för samtliga nämnda ””försäljningsfunktioneH, är oberoende av varans vikt och volym. Den tekniska informationskostnaden blir högre för tekniskt komplicerade än för enkla produkter. Omvänt blir den tekniska informationskostnaden lägre när artiklarna inom ett område är standardiserade och typiserade än när det finns en mångfald variationer i utförandet. Resterande egentliga försäljningskostnader beror på graden av faktisk eller latent konkurrens på marknaden.

En analys av inköps- och försäljningskostnader för en given kvantitet varor under en given tidsperiod bör således om möjligt klarlägga:

a) antalet kontakter och vid varje kontakt försåld (inköpt) kvantitet (eller försälj- ningsvärdet av inköpt kvantitet)

b) kontakternas karaktär: orderupptagning, behövlig ”teknisk” information med hänsyn till varans karaktär och köparens varukunskap

c) erforderlig ”reklam” eller andra försäljningsfrämjande åtgärder, som samman- hänger med marknadsläget och avser att påverka efterfrågans storlek och in- riktning. När det finns ett stort antal köpare som var för sig efterfrågar ett stort antal varor tillverkade av Hera producenter (vid olika företag), så kan under vissa förutsätt- ningar det erforderliga antalet kontakter och därmed eventuellt även kostnaderna för ”försäljningen” nedbringas genom införandet av en mellanhand.

Tabell 56. Exempel på hur antalet kontakter varierar när antalet fabrikanter (F), mellan- händer (G) och konsumenter (K ) varierar.

Antal Antal kontakter när antalet konsumenter är fabrikanter mellanhänder 5 l 1 0 | 20 1 00 3 o 15 30 60 300 1 8 13 2 103 2 11 16 26 106 3 14 19 29 I09 5 20 25 35 ! Is 7 —— 31 4,1 121 5 o 25 50 100 500 1 10 15 25 105 2 15 20 30 1 10 3 20 25 35 ! I5 5 30 35 45 125 7 — 45 55 135 10 o 50 100 200 ! 000 1 15 20 30 110 2 25 30 40 120 3 35 40 50 130 5 55 60 70 150 7 — 80 90 170 20 0 100 200 400 2 000 1 25 30 4.0 120 2 45 50 60 140 3 65 70 80 160 5 105 1 10 120 200 7 — 150 160 240

Antal kontakter I 60 |. ! / 5F+2OK 1 | ,/' l ,- 50 | I I/ / SF+10K ! | / ' ll : ," ./ ll” /.- ./ // 3F+20K ' = . / / " lll /' f/ vi är +1OK Bild 18. Antalet kontakter vid direkt köp och vid köp via mellanhand under olika förutsättningar

Antal mellanhänder

. . ' v ' x . v :

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 F + 1014 = 3 Fabrlkanler. 10 Konsumenter etc.

Tabell 56' och bild 18 ger några exempel på hur antalet kontakter varierar i några olika fall. Antag att fabrikerna FI, F2, F3 . . . Fn tillverkar varorna 1, 2t 3 ...... 11 som förbrukas av konsumenterna KI, K2, K3 . . . Kn. Varje konsumen- K kan direkt kontakta varje enskild fabrikant eller han kan köpa sitt behov av samt- liga fabrikers varor hos en ”mellanhand”. Finns det fem fabriker, som alla säljer sina varor till 100 konsumenter, blir antalet kontakter vid direktköp — varje kon- sument kontaktar varje fabrikant — 500. Införandet av en mellanhand, som kan samla alla konsumenternas köp till en beställning hos varje fabrikant, minskar det erforderliga antalet kontakter till 105.

Exemplen i tabell och bild förutsätter att varje konsument köper hela det aktuella sortimentet av varor vid en kontakt med mellanhanden och att mellanhanden köper samtliga konsumenters behov av en viss vara vid en kontakt med vederbörande fabrikant. Endast under denna förutsättning varierar antalet kontakter på det sätt som anges i bilden.1

1 Det i bild 18 och tabell 56 återgivna sambandet kan även återges i följande enkla formler. Antag att vi har nf fabrikanter, ng grossister och ”k konsumenter och att varje konsument köper en kvantitet av varje vara t gånger om året. Vid direktköp (ng = 0) blir antalet kontakter per år (M D) följande:

MD=t-nf-nk ......... (1)

Om köpen sker genom mellanhänder, ändras formeln. Antag att varje konsument ! gånger om året hos en mellanhand samtidigt köper hela det sortiment de nf fabrikerna tillverkar och att mellanhän- derna t gånger om året hos varje fabrikant köper samtliga konsumenters varubehov. Då blir antalet kontakter

MG = t(nk + ng - nf) ......... (2)

Härav följer, att om n! = 1 är MD > MG för alla värden på "I: och nf större änia.

I praktiken inträffar det naturligtvis sällan att konsumenten köper alla varor på en gång hos grossisten och grossisten alla varor på en gång hos fabrikanten. Minsk- ningen av antalet kontakter genom införandet av en mellanhand blir därför i regel mindre än som förutsatts i våra exempel. Det förekommer sannolikt fall då mellan- handen ökar antalet kontakter.

Skall man bedöma hur kontaktkostnaderna förändras genom införandet av en mellan- hand, ger emellertid enbart uppgifter om antalet kontakter icke någon säker ledning. Kontaktkostnaderna är icke direkt proportionella mot antalet kontakter. Som nämnts blir sortimentskontakterna dyrare än kontakternajör köp av en vara — varnköp. Kostnaderna för kontakt kan öka när den vid kontakten köpta eller sålda kvantiteten ökar. Vid införandet av en mellanhand minskar därför kontaktkostnaderna alltid relativt sett mindre än antalet kontakter. Avgörande för det ekonomiska resultatet blir hur kon- taktkostnaderna varierar när den köpta (respektive sålda) kvantiteten varierar, dvs. utseendet i det konkreta fallet av de kostnadskurvor, som illustrerades i bild 17. Problemet om hur kostnaderna förändras vid olika distributionsvägar skall illustreras med sifferexempel i ett följande avsnitt.

Härtill kommer, att om en mellanhand så som förutsatts vid beräkningen av mi- nimum för antalet kontakter skall kunna köpa samtliga konsumenters behov av varje fabrikant och därefter leverera fullt sortiment till konsumenterna, så måste han i praktiken även ta hand om leveranserna av varorna till var och en av konsumen- terna. Han får då kostnader för expedition, lagerhållning, hantering och eventuellt transport.l Problemet blir om kostnaderna för att utföra dessa funktioner kan täckas genom vinster på andra håll i distributionskedjan.

LAGRING

För att smidigt kunna anpassa produktion och konsumtion till varandra kan det bli nödvändigt att vid ett eller Hera tillfällen under distributionsprocessen lagra en vara under kortare eller längre tidsperiod. Lagring kan ske hos såväl producent som grossist och installatör. För några fall då lagring erfordras skall diskuteras, var lag- ring bör ske och i vilken omfattning lagring är ekonomiskt lönande. Samtidigt skall vissa för lagring karakteristiska kostnadssamband analyseras.

Ekonomiskt kan lagring bli lönande i två olika fall:2 A) med hänsyn till produktionskostnaderna B) med hänsyn till distributionskostnaderna.

Fall A. Antag att efterfrågan varierar periodiskt (t. ex. säsongvariation). Om kost- naderna per producerad enhet vid kontinuerlig produktion blir lägre än när produk- tionen varierar i takt med efterfrågan, lönar sig kontinuerlig produktion och lagring

1 En minskning av antalet kontakter och kontaktkostnaden kan erhållas utan att något behov av lagerhållning behöver uppstå, exempelvis genom att grossisten kan samla upp sortimentsorder från ett antal konsumenter samtidigt och därefter till varje fabrikant vidarebefordra samtliga konsument- order. Den sistnämnda sortimentskontakten blir dyrare än om kontakten hade avsett samma kvantitet till en kund.

2 Observera dock vad som sägs nedan om företagsekonomiskt motiverad lagring för att öka in- täkterna.

så länge skillnaden i alternativens produktionskostnader är större än lagringskost- naden.1

Ett enkelt exempel kan klargöra det ekonomiska problemet. Antag att under en tids- period på fyra månader efterfrågas totalt 4 000 enheter av en produkt. Efterfrågan varierar som i alternativ 1 i tablån nedan. Produktionskostnaderna förutsättes sjunka vid ökad pro- duktion. De sjunker dock mer när produktionen ökar från 900 till 1 000 än från 1 000 till 1 100. I alternativ 2 förutsättes att produktionen hålles konstant.

Alternativ 1 , varierad produktion Alternativ 2, konstant produktion Tids- Efterfrå- Prod. kost- Total— Prod. kost- Total . PCTiOd gan antal _Produk-l nad per prod. _Produk-l nad per prod. Lager Vld (månad) enheter tion anta enhet kostnad tlon anta enhet kostnad periodens enheter kr kr enheter kr kr slut 1 900 900 11: 00 g 900 1 000 10: 00 10 000 + 100 2 900 900 11: 00 9 900 1 000 10: 00 10 000 +200 3 1 100 1 100 g: 50 10450 1000 10:00 10 000 +100 4 1 100 1 100 g: 50 10 450 1 000 10:00 10000 :l; 0 Summa] 4 000 4 000 10: 18 | 40 700 4 000 | 10: 00 ' 40 000 —

Enligt förutsättningarna blir produktionskostnaderna 700 kronor lägre i alternativ 2. I stället måste i detta fall tillgripas lagring.

Den genomsnittliga lagringstiden per enhet blir två månader för en lagervolym av 200 enheter. Så länge lagringskostnaden per enhet är mindre än kr 3: 50 så lönar sig alternativ 2.

Fall B. Lagring kan sänka distributionskostnaderna genom att den gör det möj- ligt att köpa (sälja) och transportera i större partier än vid distribution utan lager och därmed minskar kostnaderna per distribuerad enhet för dessa funktioner. Då lagring alltid medför kostnader, blir lagring samhällsekonomiskt motiverad endast när besparingen blir större än lagerkostnaden.

Utöver dessa skäl för lagerhållning tillkommer de skäl, som sammanhänger med tvånget att tillräckligt snabbt kunna tillgodose tillfälliga variationer i efterfrågan, och med behovet att kunna ge konsumenterna tillfälle till att utan större besvär se på produkter av olika standard och kvalitet osv. Vidare kan lagring i vissa marknads- lägen vara företagsekonomiskt motiverad genom att den ger möjligheter att ta ut högre priser. Från alla dessa i praktiken viktiga skäl till lagring bortses i detta sam- manhang, de har främst en företagsekonomisk motivering; lagringen ökar de sam- hällsekonomiska kostnaderna men framstår som företagsekonomiskt lönande genom att den ökar företagets intäkter mer än kostnaderna.

Kostnaderna för lagerhållning skall här beröras med hänsyn till några variabler som är av betydelse för jämförelser mellan olika distributionsvägar.

Det förutsättes tills vidare att endast en vara med given vikt och volym skall lagras. Vid analysen fördelas lagerkostnaderna schematiskt på:

a) lokalkostnader och b) ränta för varulagret.

a) Lokalkortnader. Kostnaderna för en lagerlokal av given standard står i regel i direkt relation till lokalernas storlek och lokalbehovet bestämmes i sin tur av det utrymme,

1 Här har förutsatts att produktionen kan varieras. I andra fall, exempelvis inom jordbruket, va- rierar produktionen periodiskt och framtvingar lagring eller periodisk konsumtion.

Kostnad

tt

Kostnad A

Lt

totalt La

Lz / totalt l l l l | | l l

l

_ _ X _____——|=.—-_-_ per enhet x per enhet & _ _ > ____________ 3 Lagrad ngrud kvantitet kvontltet

Bild 19. Lagring 1. Lokalkostnadernas va- Bild 20. Lagring 2. Lokalkostnaderna varia- riation med den lagrade kvantiteten när la— tion med den lagrade kvantiteten i en lokal av gerlokalens storlek kan varieras given storlek

som erfordras för den maximala kvantitet som måste lagerföras vid vissa tidpunkter.

Lokalkostnaden torde räknat för byggnader och med för detta resonemang rimlig approximation kunna antagas växa proportionellt med eller icke fullt i samma takt som lagerutrymmet ökar (enligt kurvorna L, eller L, i bild 19). Detta betyder att lokalkostnaden per lagrad enhet är konstant eller sjunker något när lagerlokalens storlek ökar.1

För varor av samma ömtålighetsgrad varierar behovet av lokalutrymme med varans volym (när vissa gränser passeras även med varornas vikt; tunga varor kan icke lagras till samma höjd som lättare varor osv.). Lokalkostnaden är oberoende av varans värde. Om sex tvättställ till ett sammanlagt värde av 120 kronor tar samma utrymme som sex badkar värda 900 kronor, blir varornas lokalkostnader desamma.

I och med att en lagerbyggnad uppförts, blir lokalkostnaden en på relativt lång sikt i stort sett konstant kostnad. I bild 20 anges hur kostnaden varierar när varu- kvantiteten varierar i en lagerlokal av given storlek, men lagringstiden är konstant (L,). De varianta kostnaderna är begränsade (i bilden förutsättes totalkostnaderna endast öka med ca 10 % om lagret är fullt utnyttjat jämfört med om det utnyttjas endast till 1/10). Lokalkostnaderna per lagrad enhet sjunker därför mycket snabbt vid ett ökat lagerutnyttjande.

1 Det har i detta sammanhang icke ansetts nödvändigt att söka precisera hur kostnaden per rn2 lageryta varierar för lagerbyggnader av olika storlek och standard. För bostadshus finns utredningar som berör detta problem. Se t. ex. SOU 1947: 26.

Kostnad At

toto It

per enhet

Logrqd kvantitet

Bild 21. Lagring 3. Räntekostnaderna: variation med den lagrade kvantiteten vid olika fa'rut- sättningar rörande ränta och lagringstid

b) Räntekostnader. Räntekostnaderna för ett varulager varierar med värdet av den lagrade produkten, lagringstiden och räntefoten. I bild 21 återges tre exempel på räntekostnadernas variationer.

Lagringskostnaden för en given kvantitet är proportionell mot lagringstiden. RI och Ra representerar lagerkostnaden för samma vara antingen när räntefoten är 5 % och lagringstiden är vid RI 1/2 år och vid RQ 1/4. år, eller när lagringstiden är densamma t. ex. 1/2 är och räntefoten sjunker från 5 % (RI) till 2,5 % (Ra). Linjerna kan också illustrera räntekostnaderna för två varor med samma lagringstid vid samma räntefot men där den ena varans värde (R2) är hälften av den andra varans (RI).

Om för en vara som lagras den genomsnittliga lagringstiden växer samtidigt med att den lagrade kvantiteten växer, Växer totalkostnaderna icke rätlinjigt utan accellererat så som illustreras av kurvan Rg.

HANTERING

Bortses till en början från problemet att utnyttja personal och mekaniska hjälp- medel kontinuerligt kan hanteringskostnaderna under förutsättning av given teknik vid ett visst tillfälle anses bestämda av a) den hanterade varans vikt per enhet b) den hanterade varans volym per enhet c) antalet hanterade enheter.

Oberoende av om hantering sker manuellt eller mekaniskt blir kurvan för han- teringskostnadens variationer med hanterad kvantitet av den typ som illustreras i bild 22.1

Inom den gräns som bestämmes av ””hanteringskapaciteten” hos den person, truck eller annan maskin som skall hantera sjunker kostnaden per hanterad enhet starkt när antalet hanterade enheter ökar — den konstanta kostnaden för att utföra han- teringen utgör inom denna gräns i regel en betydande del av hanteringskostnaden. Överskrides kapacitetsgränsen — t. ex. om en truck måste göra en ny ”hämtningstur” —— ökar enhetskostnaden med ett språng för att därefter på nytt sjunka tills hante— ringskapaciteten blir fullt utnyttjad. Hanteringskostnaderna är starkt korrelerade med hanteringsenhetens vikt och volym. När vikten och volymen per hanterings- enhet ökar, ökar även hanteringskostnaden: kurvan förskjutes uppåt.

Så länge man rör sig inom ”hanterarens” volym- och viktkapacitet varierar kost- naden främst med den tid hanteringsarbetet tar. Det kan t. ex. kosta lika mycket att ”hantera” en rördel som ett tvättställ eller en pump trots stora variationer i vikt och volym för de olika artiklarna.2

Kostnad A

totalt

t &

X

& x __;— ——__,.--____u'———-_v per enhet

s '

Antal enheter

Bild 22. Hantering. Kostnaderna; variation med den hanterade kvantiteten

1 Kurvans läge och utseende för olika varuslag och inom olika kvantitetsgränser varierar säkerligen mer än läget och utseendet på motsvarande kurva för kontaktkostnader. z Ur företagsekonomisk synpunkt blir hanteringskostnaderna mycket beroende av möjligheterna att kunna kontinuerligt utnyttja den personal och de maskinella hjälpmedel som erfordras för han- teringen. Detta är i sin tur i hög grad beroende på efterfrågans periodicitet. Konstant efterfrågan minskar hanteringskostnaderna, och variationer i efterfrågan ökar dem.

Sambandet mellan den hanterade viktsmängden och antalet hanterade enheter innebär, att om samma viktsmängd av två varor hanteras, blir hanteringen dyrare för den vara, som har Hesta antalet hanterade enheter. Om en rördel väger 0,5 kg och ett w.c. 50 kg, blir det dyrare att hantera 100 rördelar än ett w.c. Om emellertid rördelarna sammanföres till en förpackning om 100 enheter, kan kostnaderna bli desamma för hanteringen av rördelarna som för hanteringen av ett w.c.

Kostnaderna för själva förpackningen i jämförelse med vinsten i hanteringskost- nader anger gränsen för när förpackning är lönande. Förpackningens storlek be- stämmes i sin tur av konsumtionens storlek och periodicitet.

Inom VVS-branschen är förpackningsfrågan främst ett problem för rördelar och armatur. Inom såväl grossistlager som installatörlager lagrades armatur och rör- delar ännu 1954 huvudsakligen i lösa enheter i särskilda fack för varje artikel. Detta medförde betydande lager- och hanteringskostnader.1

Varorna inom VVS-branschen — ett rör, en värmepanna, ett tvättställ, en rördel — är mycket varierande när det gäller den hanterade enhetens vikt och volym. Då det inte råder något bestämt samband mellan olika varors vikt och volym å den ena sidan och varornas pris å den andra sidan, så måste också hanteringskostnadernas relativa storlek i förhållande till priset bli mycket olika.

NÅGRA SLUTSATSER RÖRANDE INKÖPS- OCH LAGERKOSTNADER

Om en distributör säljer en viss kvantitet av en vara från eget lager varje år, så uppstår alltid frågan hur ofta och därmed hur stora kvantiteter han skall köpa till lagret för att summan av inköpskostnader (kontakt och hantering) och lagringskost- nader (lokal och varuränta) skall bli minsta möjliga. Köper han stora partier relativt sällan får han relativt låga inköpskostnader men relativt höga lagringskostnader och vice versa om han köper mindre partier relativt ofta. För några typfall skall i det följande effekten av tänkbara variationer i inköps- och lagringspolitik illustreras.

Exempel 1. Problemet är i detta fall: hur varierar de totala kostnaderna för inköp och lagring (K), när den under en tidsperiod (t. ex. ett år) försålda kvantiteten är konstant, men lagrets storlek (och därmed lagringstiden) samt antalet inköp va- rierar. Förändringarna i kostnaderna för de olika funktionerna redovisas i bild 23 (se även tabell 9.2 i bilagan). Exemplet avser två varor, som har samma volym och vikt per lagerenhet men den ena varan (B) har ett 10 gånger så högt inköpspris per enhet som den andra varan (A).

När lagrets storlek växer, växer såväl lokal- som räntekostnader liniärt och efter- som antalet omsatta enheter är konstant, gäller detta även kostnaderna per såld enhet. När lagret växer, minskar emellertid antalet erforderliga inköp och den in-

1 Hittills torde det varit vanligt att problemet om förpackning eller ej huvudsakligen bestämts med hänsyn till fabrikantens kostnader. I företag, som varit integrerade med distributionsledet, t. ex. cementindustrien, förefaller förpackningsfrågan ha ägnats större intresse än i helt självständiga fabriks- företag. Under de senaste åren har ökat intresse ägnats förpackningsfrågan och vissa företag levererar nu rördelar förpackade. jämför kapitel [ 3.

Kostnad Totalt 5 , '/ 30” //, Lokuloehrdnlaa _ , / , / 7.6— / / / /

" / / Total! A

Lokal och (onto A

Inköp (A och :)

r . : | . . . 1

loojooaoomosooboomouoo Lagrets storlek (antal enheter)

Bild 23. Lager: Exempel I. Kostnaderna för inköp (kontakt, hantering) och lagring (lokal, ränta) , när den över lager per är försålda kvantiteten är konstant men lagrets storlek varierar. Två varor, A och B, med samma volym och vikt per enhet, men B:s värde per enhet är 10 ggr A:s. [ 000 enheter säljas per år. Kurvorna representerar både totalkostnader och enhetskostnader

köpta kvantiteten blir större per gång. Därför minskar inköpskostnaden totalt och per enhet, när lagret växer.1 Omsättningshastigheten på lagret sjunker och lagrings- tiden ökar. Förändringarna i totalkostnaden K kan illustreras med en konkav kurva, vilken har ett minimum, som för vara A i vårt räkneexempel ligger vid 200 enheter. Ett lager, som rymmer ca 200 enheter blir alltså ur dessa speciella synpunkter eko- nomiskt mest fördelaktigt.

Ökar priset per enhet av den sålda varan, stiger räntekostnaden, övriga kostnader blir oförändrade och minimum på totalkostnadskurvan förskjutes åt vänster (kur- vorna B). Minskar lokal- och räntekostnaden — t. ex. för varor som är billigare per enhet eller mindre skrymmande —— förskjutes kurvans minimum åt höger. Om in- köpskostnaden faller mindre brant, så förskjutes också kurvans minimum åt höger osv.

Exempel 2. Här skall visas hur de totala kostnaderna för inköp och lagring för- ändras, när det finns en lagerbyggnad av given storlek men den per år försålda kvan- titeten varierar. I och med att en lagerbyggnad uppförts är lokalkostnaden given. Bild 24 (tabell 9.3 bilagan) visar hur kostnaderna för lokal, ränta och inköp varierar för vara A under följande förutsättningar. Lagrets storlek är konstant = 500 enheter. Den under ett år försålda kvantiteten ökar successivt. Det innebär att om- sättningshastigheten successivt växer och att lagringstiden i motsvarande grad minskar. Räntekostnaden för varulagret blir härigenom totalt sett konstant och kostnaden per enhet för såväl lokal som ränta fallande. Antal inköp växer samtidigt med den ökade omsättningshastigheten men kvantiteten per inköp blir i detta fall

1 Här har förutsatts att kostnaden per inköp är konstant, vilket kan vara realistiskt för kontakt- kostnaden men sannolikt är föga realistiskt för hanteringskostnaden. Om man inkluderar hanterings- kostnaden i inköp och förutsätter att denna ökar vid ökat antal per gång hanterade enheter, så skulle kurvan för inköp icke falla så brant som i bild 23.

Totalkostnader Kostnader per försåld enhet Kostnad Kostnad 20— 5ch Inköp. 40- lokal och ränta 18 — 36 - 16 - 32 " 14 _ Lokal och ränta 28 _ 12 — 24- 10 — 20- 8 — 16— 6 " Inköp 12 _ S:a Inköp. lokal 4 _ 8 — och ränta 2_ 4_ N*—— lokal och ranta ................................ Inkop 0 . . . 0 . . a— . f 1 000 2000 3 000 Antalet för- 1 000 2000 3 000 Antalet för- sålda enheter per år saldo enheter per år

Bild 24. Lager: Exempel 2. Kostnaderna för inköp (kontakt, hantering) och lagring (lokal, ränta), när lagerlokalens storlek och den till lagret per gång inköpta kvantiteten är konstant men den per årjrån lagret sålda kvantiteten varierar. Lagervolym = 500 enheter

oförändrad. I enlighet med tidigare antaganden förutsättes att inköpskostnaden är direkt proportionell med antalet inköp. Kostnaderna per enhet för inköp blir då konstant för de olika alternativa försäljningsvolymerna, medan summan av lokal- och räntekostnaderna sjunker med växande försäljningsvolym liksom totalkostna- derna. Vid de kostnadsrelationer som förutsattes i tabell 9.3 i bilagan blir för ett före- tag, som omsätter sitt lager sex gånger om året, kostnaderna per enhet sålunda 6,4 % av inköpspriset, medan kostnaderna för ett företag, som omsätter sitt lager endast två gånger om året, 15,8 % av inköpspriset. (Siffrorna är givetvis endast exempel, som antyder relationen för kostnaderna under angivna förutsättningar.) För vara B för- skjutes räntekostnaden och därmed totalkostnadskurvan uppåt. I övrigt får kurvorna samma utseende.

Exempel 3. Kombineras exemplen I och 2 kan vi illustrera, hur den totala kost- naden förändras när dels lagrets storlek (den till lagret inköpta kvantiteten), dels den totalt per år sålda kvantiteten förändras (bild 25). De heldragna kurvornai bild 25 motsvarar för olika försäljningsvolymer totalkostnadskurvor av den typ som illustrerades i bild 23. Sammanbindes minimipunkterna, erhålles en kurva, som anger den förmånligaste lagerstorleken vid varierande försäljningsvolymer. Under angivna förutsättningar kommer totalkostnaden per enhet successivt att sjunka, om vid växande omsättning lagrets storlek och därmed lagerbyggnaden och inköpen på ett lämpligt sätt kan anpassas till den ökade omsättningen.

Antag exempelvis att en distributör har ett lager som rymmer 200 enheter, så utgör enligt bild 25 hans inköps- och lagerkostnader 10 a 11 kronor per enhet. Om hans omsättning ökar till det dubbla, sjunker kostnaderna till 7 a 8 kronor. Redan vid

Kostnad 1000 enheter

22- 20— 18* 16—

2000 enh. 14 —

3000 enh.

4000 enh. 5000 enh.

| | | | | l 1 r i I 100 ZOC 300 400 500 600 700 800 900 1000 Kvantitet (lagrets storlek)

Lagerkostnaderna vid angivet antal försålda enheter.

Den storlek på lagret som för olika omsatta kvantiteter ger den minsta totala lagerkostnaden.

Bild 25. Lager: Exempel 3. Kostnaderna för lagring (lokal, ränta, inköp och inhantering) när såvälförsäljningsvolymen som lagrets storlek varierar

denna ökning i omsättningen skulle det löna sig att något öka lagrets storlek. Fort- sätter distributörens omsättning att öka till 5 000 enheter, fortsätter visserligen kost- naderna att sjunka även om distributören har kvar sitt lilla lager på 200 enheter, men han skulle nu vinna avsevärt på att ungefär fördubbla sitt lagerutrymme.

TRANSPORTER

Med transportkostnader förstås vanligen dels lastnings— och lossningskostnader (”terminalkostnader”) och dels kostnaderna för själva transporten (”undervägskost- nader”). Lastnings- och lossningskostnader kan jämställas med hanteringskostnader och skall icke här bli föremål för ytterligare kommentarer.]L

1 Som framgår av det följande ingår i transportbolagens transporttaxor i regel icke kostnaderna för lastning och lossning. Där så är fallet, t. ex. i fråga om järnvägstransporter av styckegods, fordras re- gelbundet en extra lastning eller lossning av varan i samband med överantvardandet av godset åt transportbolaget. Ur vår synpunkt kan därför taxorna vid styckegods och vagnslastgods jämställas (och betraktas som undervägskostnader).

Bild 26. Exempel på frakttaxor 1952.

Kr/100 kg Fraktgodstarift ' 6 A & 7 A Kr/100 kg 9 A _ Minst 2,5 ton ' Minst 5 ton 700 ' 500 — 300 — 100 - 1 | A I I J | | | 1 100 200300 400 500 600 700 800 9001000 700 km K m 26: I. Frakttaxor för bil. 26: II. järnväg: Kostnader för olika varuslag (taxor)

vid fraktgods. 6 A = badkar, tvättställ, 7 A = smidda pannor, 9 A = radiatorer, gjutna pannor, rör.

Ur transportekonomisk synpunkt är valet av trafikmedel och den transporttaxa som tillämpas betydelsefullt. Transportbolagens officiella transporttaxor kan ge en uppfattning om hur kostnaderna för transporter varierar med olika i detta samman- hang relevanta faktorer, nämligen:

a) den transporterade varans vikt

b) den transporterade varans karaktär (volym, bräcklighet, värde) c) transportlängden

d) transporttiden

Transporttaxorna för de olika transportmedlen järnväg, bil och båt är i olika grad utformade med hänsyn till variationer i de nämnda faktorerna.

De följande kommentarerna baserar sig i huvudsak på taxan för järnvägstrans- porter men vissa uppgifter skall även lämnas för biltransporter.1 Vid transport av en viss vara är transportkostnaden i regel proportionell mot den transporterade varans vikt. Kostnaderna beror samtidigt av transportmedlens kapacitet. För exempelvis

1 Sjötransporter förekommer knappast för de material som studeras i denna utredning och berörs därför icke alls i det följande. En jämförelse mellan transportkostnaderna för olika transportmedel har gjorts av Tengvik. (Se a. a. s. 40.) Tengvik redovisar icke på vilket material jämförelsen grundar sig, och det är därför icke möjligt att avgöra hur pass allmängiltiga hans siffror är.

Kr/100 kg 40.00 — ligods (styckegods) 30.00 - 20.00 _ _ . Froktgods (styckegods) _ ' / .- / u. / 10.00 » / __ __ ___ __ ___ — - Fraktgods (vognslastgods. /_"_____--—"" varur 6A)

100 200 300 400 500 600 700 800 9001000 Km

26: III. Järnväg: Kostnader för en vara (taxa 6 A) vid sändningar av olika storlek och med olika snabbhet.

Kr pr 100 kg 20 " 100 km

300 km

18—

16—

14—

12—

10—

W % m m

"? "! "! n o o o o' I | I | I | | | I J) | | | | ' Kvantitelton .0 | | | q 0 _” | | 0 o ., | | 0 m _” o o, q åäåfåeåoäåsw ååäåeådN—mer Styeke- Vagnslast- Stycke- Vagnslast- Stycke- Vagns- Stycke- Vagns- gods gods gods gods gods lastgods gods lustgods llgods Fraklgods llgods Frnktgods

26: IV. järnväg: Kostnader för transport av olika kvantiteter av en vara med olika transportsätt.

järnvägstransporter sjunker transportkostnaden när vissa viktgränser passeras. För samma viktsmängd av olika varor, som skiljer sig åt i fråga om volym, bräcklighet och värde, kan transportkostnaderna variera. Järnvägens fraktgodstariffer illustrerar den tillämpade s. k. värdeprincipen, som innebär, att en dyrare och mer förädlad vara placeras i en högre tariH' än en billigare, mindre förädlad.

När det gäller sambandet mellan transportkostnader och transportavstånd, kan taxan vara uppbyggd antingen enligt en s. k. ”avståndstariff” — kostnaden växer proportionellt med transportavståndet — eller en s. k. ”zontaritf” —— kostnaden per vägenhet blir lägre ju längre väg godset fraktas. Den svenska järnvägstaxan är en zontariif-taxa.

Med hänsyn till transporttiden gäller i regel, att om transporttiden kan varieras, blir kostnaderna i regel högre för den snabbare transporten.

Bild 26 (tabell 9.4 i bilagan) ger exempel på hur kostnaderna för järnvägs- och biltransporter varierar med ovan nämnda faktorer. För järnväg har utvalts tre frakt— godstariffer som illustrerar hur några VVS-artiklar påverkas av taxans utformning (6 A, badkar, tvättställ; 7 A, smidda värmepannor; 9 A, radiatorer, gjutna värme- pannor, gjutna och smidda rör).

Biltaxorna är föga standardiserade. De bygger visserligen i huvudsak på tidigare nämnda faktorer, men de har större möjlighet att avpassas individuellt för varje sär- skild transport. Vid biltransport beräknas för korta transporter kostnaderna i regel till ett fixt belopp per körtimme. För något längre körningar tillämpas zontariH', i regel baserad på särskilda avtal. I bild 26 bygger taxan för biltransporter på upp- gifter från ASG. (Se även tabell 9.5 bilaga.)

Bild 26 och tabell 57 ger även siffror som belyser hur för en given vara kost- naderna vid järnvägstransporter varierar med hänsyn till den transporterade kvan- titeten och transportsättet (il- eller fraktgods). Kostnaderna har beräknats för tre transportavstånd, [O, 100 och 300 km. (I bilden återges endast kostnaderna för de två sistnämnda avstånden.)

Det framgår att kostnaderna för transport av en vara en given sträcka t. ex. 100 km sjunker mycket snabbt när den transporterade kvantiteten överskrider minimi— gränsen 500 kg och fraktas som styckegods och ilgods. Bortses från ilgodstarilfen blir kostnaderna vid transporter av ett litet parti styckegods nära nog dubbelt så höga som kostnaderna, när samma vara fraktas i parti om minst 2, 5 ton (kr 4: 02 för styckegods under 500 kg och kr 2: 18 för vagnslastgods om 2, 5 till 5 ton). Ytter- lighetsfallen i tabell 57 skiljer sig avsevärt åt. Ett ilgods under 500 kg kostar kr 11: 37 per 100 kg att transportera 100 km. Transporteras en kvantitet av minst 15 ton samma sträcka som vagnslastgods, sjunker kostnaden per too kg till kr I: 29.1

1Jacobsson återger ett försök att beräkna hur vid biltransporter kostnaden varierar med bilstor- leken. Enligt dessa beräkningar skulle för en fullastad bil och om körtiden utgjorde ca 40 % av ar- betstiden, kostnaden per tur sjunka med ca 50 %, när bilens storlek och den lastade kvantiteten ökar från 2 ton till 8 ton. Beräknad transportlängd 5 km. M. Jacobsson. Byggnadsmaterialens transporter. Studier av metoder och kostnader. Statens Kommitté för Byggnadsforskning. Meddelanden nr 5, 1946, & sir—99-

Tabell 57. Kostnader jör att per järnväg transportera olika kvantiteter av en vara 10, 100 och 300 km med användande av olika transportsätt. S] 1952.!

Kostnad i kronor per 100 kg Transportsätt/kvantitet 10 km I 100 km I 300 km Ilgods: Styckegads

60—500 kg ......................... 2:40 11:37 20:37 500— kg ......................... 1:96 5:24 12:50

Vagnslastgods minst 2500 kg .................... 1:23 3:08 7:19 minst 5 000 kg .................... 0:88 2:20 5: 13 minst 10 ooo kg .................... 0:66 1:83 4:43

Fraktgods: Styckegods

60—500 kg ....................... 1:44 4: 02 9: 73 500— kg ....................... 1'15 2:81 6:49

Vagnslastgods 2 500—— 5 000 kg2 ................. 0:89 2: 18 5:03 5000—10000kga ................. 0:59 1:49 3:49 10 000—15 000 kg' ................. 0:49 1:29 3:04 15 000— kg4 ................. 0:49 1 : 29 2:99

Distributionskostnader vid olika distributionsvägar — några modellexempel

INLEDANDE SYNPUNKTER

Låt oss nu anknyta till den fråga som ställdes inledningsvis: vilken distributionsväg är den ur samhällsekonomisk synpunkt mest fördelaktiga?

Den föregående analysen har klargjort att detta beror på a) konsumtionens storlek och periodicitet och den därav bestämda kvantiteten varor

som distribueras ”per gång” b) de konsumerade varornas karaktär| c) ”kostnadskurvornas” form och läge för olika distributiva funktioner.

Studiet av fördelar och nackdelar ur ekonomisk synpunkt av olika distributionsvägar synes bäst kunna ske genom modeller som illustrerar hur kostnaderna varierar under olika förutsättningar.

Härvid är det ändamålsenligt att antaga konsumtionens sammansättning, storlek och periodicitet som givna. Konsumenternas och producenternas antal och geogra- fiska läge antages även vara bestämt. På ett givet antal platser konsumeras det per

1 Frakt och fraktsatstabeller. Gäller fr.o.m. den 1/4 1952. Bihang till tillägg 2 till Statens Jäm- vägars Godstaxa (särtryck nr 87 b). ” Motsvarar tariff 3. 3 Motsvarar följande tariffer: vid 10 km 4—9, 100 km 4—7 och 300 km 4—6. * Motsvarar följande tariffer: vid 10 och 100 km 5 A—9 A och vid 300 km 6 A resp. 7 A. 5 Jämför sidan 132.

tidsenhetl ett visst sortiment av varorna a, b, c . . . n, som tillverkas av fabrikerna Fa, Fb, Fc . . . Fn.

Däremot uppställes ett begränsat antal antaganden om hur distributionskostna- derna för olika funktioner och inom olika led varierar med den kvantitet varor som distribueras. Under angivna förutsättningar kan man beräkna kostnaderna för distribution olika vägar av den kvantitet, som konsumeras under en period. Antag exempelvis att för tre varor a, b, c varierar kostnaderna för kontakt, hantering, transport och lagring per distribuerad enhet som i bild 27.

Kostnad Kostnad Kostnad Kostnad

1, Kontakt 2. Hantering ]. Transport 4 Lagring (lokal, ränta)

| |

(1) (21 i (i) m & in a)

kvantitet kvantitet kvantitet kvantitet

| | 1 n t 1 | i | |

| | | | | I | _ I (1)

(1)

Bild 27. Funktionerna kontakt, hantering, transport och lagring. Kostnader per enhetfo'r olika kvantiteter

Om exempelvis en konsument förbrukar en viss kvantitet av varorna a, b, c varje dag, kan hans dagsbehov beställas och levereras genom direkt kontakt varje dag fabrikant—konsument. Det blir små kvantiteter, som distribueras och relativt höga kostnader per hanterad enhet, men samtidigt inga kostnader för lagring. Totalkost- naderna erhålles genom att addera kostnaderna i punkt (1), på kurvorna 1, 2 och 3, samt multiplicera med antalet distribuerade enheter. Genom att på en gång distribuera en längre periods konsumtion kan kostnaderna för varje transaktion vid funktionerna 1—3 minska genom att den per ”kontakt” etc. distribuerade kvanti- teten ökar, varvid man hamnar på den högra delen på kurvorna 1—3 med dess låga enhetskostnader (punkterna 2 i figuren).

Antalet erforderliga kontakter för att tillgodose en viss periods konsumtion blir samtidigt färre. Om konsumtionen per tidsenhet, som vi förutsatt, är given, kan större kvantiteter vid distributionen erhållas endast genom att exempelvis flera dagars kon- sumtion sammanföres och produkten lagerföres tills den skall konsumeras. De minskade kostnaderna för inköp, hantering och transport som härvid uppstår mot- verkas därvid av de ökade kostnaderna för lagring. Kostnaderna för lagringen ökar snabbt ju mer den lagrade kvantiteten och lagringstiden ökar. Schematiskt kan re- sonemanget illustreras på det sätt som skett i bild 28. Beroende på kurvorna A:s och B:s form och läge erhålles ett minimum för den totala distributionskostnaden, som anger hur stor kvantitet, som bör distribueras per gång och därmed hur stor lagerhållning, som blir erforderlig.

1 Med konsumtion per tidsenhet avses i detta fall förbrukningen under en period vilken är så kort att det icke erfordras någon ”lagring”, som drar kostnader under tiden konsumtionen pågår.

Det här skisserade schemat kan lätt utbyggas och samtidigt göras mer realistiskt genom att man ökar antalet fabrikanter och konsumenter och samtidigt inför en mellanhand—grossist. Om varje konsument konsumerar varor från flera fabriker får vi många kontakter och hanteringar vid direkt distribution. En ”mellanhand”, som kan köpa i stora poster från varje fabrik, kan vid dessa köp och leveranser krypa längre ned på kostnadskurvorna 1—3 än som förutsattes i föregående exempel. Den besparing, som härigenom göres, kan vara tillräcklig för att täcka kostnaderna för hans arbete.

Kostnad IN

x . Totalt (A+B) I

Lagring (A)

Kontakt + hantering + transport (B)

; I

Kvontutel Antal distribuerade enheter

Bild 28. Kostnader per enhet för olika funktioner när den distribuerade kvantiteten varierar

En kalkyl, som anger kostnaderna för distributionen olika distributionsvägar, förutsätter att man icke bara för de olika varorna, utan även för olika sortiment av de konsumerade varorna, känner utseendet av de kostnadskurvor, som illu- strerades i bild 27. Som tidigare påpekats finns det icke något empiriskt material som kan utnyttjas för att mer precist bestämma de erforderliga kostnadskurvornas form och läge. '

Genom att för varje enskilt arbetsmoment i distributionskedjan göra antaganden om kostnadskurvornas utseende kan man beräkna hur de totala distributionskost- naderna varierar mellan olika distributionsvägar. Varieras sedan dels formen på och dels läget av varje erforderlig kostnadskurva, så blir det möjligt att erhålla en serie modeller, som visar hur den ekonomiskt ”optimala” distributionsvägen för- ändras när kostnadsrelationerna förändras.1

1 Det kan anmärkas att modeller byggda på ett så stort antal antaganden med obetydlig förankring i verkligheten blir alltför verklighetsfrämmande för att kunna utnyttjas i en realistisk analys. Härtill må svaras: Modellerna avser att illustrera en metod för ekonomiska studier av olika distributions- vägar. Fortsatta undersökningar får klargöra om det i konkreta fall är möjligt att skapa ett empiriskt underlag som kan utnyttjas för hållbara kalkyler och praktiska slutsatser.

De i det följande presenterade modellerna har givetvis en viss anknytning till faktiskt konstaterade förhållanden inom VVS-branschen såväl när det gäller kost- nader som övriga förutsättningar. Det betyder icke att resultaten utan vidare kan användas för praktiska slutsatser. Räkneexemplen får icke tolkas så att de generellt visar vilken distributionsväg, som är mest förmånlig ur samhällsekonomisk syn- punkt. De ger bara uttryck för några kombinationsmöjligheter av ett mycket stort antal. Genom att variera de olika faktorerna är det emellertid möjligt att utnyttja de framlagda kalkylerna till att studera under vilka förutsättningar en viss distribu- tionsväg är överlägsen andra distributionsvägar.

FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR KALKYLERNA

Marknad. Antag att det finns 3 fabriker Fa, Fb och Fc som tillverkar varorna a, b och c. Varorna efterfrågas av 12 installatörer (I 1—1 12), som har ett varierande antal byggnadsplatser. Varje installatör har ett eget lager. Distributionen till in- stallatörerna kan ske via en rörgrossist G, som även har ett lager (se bild 29).

Konsumtion. Installatörernas konsumtion av de tre varorna a, b och c varierar med installationsarbetets karaktär. För varje installatör förutsättes emellertid ”konsum- tionen” per dag, vecka och månad vara densamma och av följande storlek:

Konsumtion, antal enheter . Var'e installatör I Fabr1k Varuslag J ( ) å d S:a (12 I) per månad = per m na od kt'on e å d per dag per vecka (4 veckor) pr U 1 P " m na F a ......... a 2 12 48 576 F b ......... b 1 6 24 288 F c ......... c 1 6 24 288 Summa F a—F c 4 24 96 1 152 Summa (12 I) 48 288 1 152

Tablån kan illustrera flera olika konsumtionsalternativ. Antag att varje installatör varje dag har en ny byggnadsplats, som konsumerar sortimentet a + b + c, dvs. 6 byggnadsplatser per vecka eller 24 per månad. Större leveranser än sortimentet 2 + I + 1 till varje byggnadsplats är otänkbar, liksom lagring på byggnadsplatsen. I praktiken skulle detta fall kunna motsvara förhållandena vid små s. k. ”lapp- arbeten” dvs. reparationer. Om varje installatörs veckokonsumtion sker på en bygg- nadsplats _ men den dagliga konsumtionen alltjämt motsvarar den i tablån angivna — kan installatören välja mellan dagsleveranser eller veckoleveranser men i sista fallet uppstår behov av ett lager på byggnadsplatsen. Vi får fyra byggnadsplatser per installatör och månad i dessa bägge fall.

Dessa tre alternativ täcker i princip de flesta tänkbara alternativ för konsumtionen. Man kan variera kvantiteten och tiden på lämpligt sätt. Vid kalkyler av distribu— tionskostnader kan man i stället för att ytterligare variera antagandet på denna punkt lämpligen variera form och läge på de kostnadskurvor för olika distributiva funktioner, som presenteras:

Fabriker

Fa Fb | FC

Grossist

G MnnqdoFer

Byggnadsplatser

Bild 29. Förutsatt marknadsstruktur: Antalet företag inom olika distributionsled

Distributionsvägar. Kostnaderna för följande sex vägar att överföra äganderätten till varorna från fabrikanten till installatören och varorna från fabriken till bygg- nadsplatsen skall beräknas:

I Fabrik—Grossist (lager)—Installatör (lager)—Byggnadsplats II Fabrik—Grossist (lager)—Installatör—Byggnadsplats III Fabrik—Grossist—Installatör (lager)—Byggnadsplats IV Fabrik—Grossist—Installatör—Byggnadsplats V Fabrik—Installatör (lager)—Byggnadsplats VI Fabrik—Installatör—Byggnadsplats.

Dessutom har förhållandena på byggnadsplatsen varierats så att för samtliga sex distributionsvägar räknats ett alternativ [7 där varorna inte lagras på byggnadsplatsen, och ett alternativ q, med lager på byggnadsplatsen. Dessa sex (tolv) tänkbara distribu— tionsvägar från en fabrik till en byggnadsplats har illustrerats ibildgo där varje kon- takt, som icke motsvarats av en lagerföring av varan, markerats med en telefon, varje lager med en fyrkant och varje lastning eller lossning med sneda streck och trans- porter med vågräta streck.

Ekonomisk rationell distribution förutsätter ett direkt samband mellan leverans- Väg samt leveransens storlek och sammansättning. Köper installatören direkt av varje

Tabell 58. Modellkalkylens förutsättningar: Antalet enheter som vid olika distributionsvägar distribuerats vid köp- och jörsäljningskontakter samt vid leveranser. V= Varukäp ; S =Sorti- mentsköp; [: = utan lager på byggnadsplats; g = med lager på byggnadsplats.

. . _. Antal enheter av varorna a, b, c vid varje D_lStnbU' Kontakt mellan Kopkontakt kontakt resp. leverans vid alternativen tionsväg resp. leverans

P Cl . . K t kt I Fabrik—Grossmt Låfeåns ) 576+288+288 = 1 152 V . .. Kontakt Grossnt—Installator Leverans ) 12+6+6 = 24 S Installatör—b-plats Leverans 2+1 +1 = 4 S 12+6+6 = 24 S . . K takt II Fabnk—Grossxst Leoiiierans ) 576+288+288 = 1 152 V Grossist—Installatör Kontakt 2+ 1 + 1 = 4 S 12+6+6 = 24 S Grossist—b-plats Leverans 2+ 1 +: = 4 S 12 +6+6 = 24 S III Fabrik—Grossist Kontakt I 24+ 12+12 = 48 V Fabrik—Installatör Leverans I 12+6+6 = 24 V Grossist—Installatör Kontakt 12+6+6 = 24 S Installatör—b-plats Leverans 2+ 1 +1 = 4 S 12 +6+6 = 24 S IV Fabrik—Grossist Kontakt 4+2+2 = 8 V 24+ 12+ 12 = 48 V Fabrik—b-plats Leverans 2+ 1 +1 = 4 V 12+6+6 = 24 V Grossist—Installatör Kontakt 2+1 +! = 4 S 12+6+6 = 24 S _. .. Kontakt _ V Fabuk—Installator Leverans ) 12+6+6 _ 24 v VI Installatör—b-plats Leverans 2+1+1 = 4 S 12+6+6 = 24 S Fabrik—Installatör Kontakt _ _ Fabrik—b-plats Leverans ) 2+1—H _ 4 V 12+6+6 _ 24 V

fabrikant och inte vill ta varan över eget lager, kan han vid varje köp maximalt köpa den kvantitet varje enskild vara, som konsumeras på varje byggnadsplats.1 Köper installatören av grossist, kan han köpa ett sortiment av de varor som konsumeras på varje byggnadsplats och få varorna levererade direkt till byggnadsplatsen. Detta kräver i regel lagerhållning på byggnadsplatsen. Genom att ta varan till eget lager kan han köpa och få levererat flera byggnadsplatsers behov på en gång.

I det följande kombineras varje distributionsväg med de inköps- och leverans- kvantiteter som anges i tabell 58. S betecknar sortimentskbp, dvs. köp av tre fabrikers varor samtidigt och V varuköp, dvs. köp av endast en fabriks varor.”

Det förutsättes vidare att grossisten köper en månads konsumtion till eget lager. Installatören köper veckokonsumtionen till eget — eller till byggnadsplatsens — lager.

1 Här bortse: från möjligheten att sammanföra två olika byggnadsplatsers varubehov till en beställ- ning (köp—leverans). ” För att förenkla framställningen förutsättes även att varje köp motsvaras av en leverans.

y vlun lag" på byggnudrylmn _ _— med lager ps byggnudlplahen rut-nh ns: »! Cronin 24 ; Inilullumr . Byggnadwluh m.m. 1151 1! amn-1 u; lnuuuum Iyggnadiploh | "51. :4.; 41 "av 24: 14: | ”Siv Ål & "51! Ht & " [j "lh CI 4. i :( 115114 lif 24; I:" i ' l u v & 14 . | oa ' & u . .., :( n. i:! u * :( 14. 1: :4. En" : v & 4 ; a 40 . & u . & [:( 4 ' =. :( 14 v b W 24 v 10 v » :( 24 . *r—_—r 4 ' |:! 14 . tzr zu G V 4 v & 24 v & w :( o . * :( 24 . bv» :] (op o hannah—gummi! _ mum namn" lage! a.m.; av" uqmpcmlrxl '. unlokv kbplu nu.: tålde (n'—(lor & m;» a. lcridllnlngskonlukl _ amt-I Intrum sm... .,m. Iruupodnrul = unlul'l lmnxponuude och hanterad! . IRM! Kap. &. VöMllnlngllonlmll _m nu byggwdxplqn utan Iaqu

. ; varukép |I||r Jammu: (avin endnu en vumxlaql / U., eo- mammas

1 W, lxrxommenukoa nu" .mmm: (mer om vulurleg) __ mu

Bild 30. Sex olika distributionsvägar. Försålda/käpta och levererade kvantiteter

Funktioner—kvantiteter. Vid den fortsatta analysen skiljs mellan följande distributiva funktioner:

a) kontakt (= köp-, försäljningskontakt) b) hantering

c) lagring

d) transport

De olika distributionsvägarna och de kvantiteter av varorna, som under angivna förutsättningar distribuerats mellan de olika distributionsleden, redovisas i tabell 58, samt bild 30. Härvid anges relevanta data för a) antalet per kontakt köpta eller sålda varuenheter (å bilden siffra och beteckning över sammanbindningslinjen) b) antalet hanterade resp. transporterade varuenheter (siffra och beteckning under linjen).

Funktioner—kostnader. I tabellerna 59—61 samt motsvarande bilder 31 och 32 anges hur kostnaderna för olika funktioner förutsatts variera med köpets storlek och karaktär.

Av tabeller och bilder framgår att för varje funktion utom lagring har gjorts tre antaganden om kostnadskurvans form och läge. Alternativ 1. Kostnadskurvans läge och lutning kallas medelbrant. Alternativ 2. Kostnadskurvan är brantare än i alternativ 1. Alternativ 3. Kostnadskurvan ärjlackare än i alternativ 1 och samtidigt är kostna-

derna lägre än i alternativ 1.

K tn d Kontaktkostnademas varlatlon Kostnad os a med antalet vld kontakter köpta resp. sålda enheter. 6 _ 6 ' Varuköp

i s —'.

| I |

!

4 ' |

| 1 l

l

3 . |

I | | 1 l

Hanteringskostnaderna varlatlon med antalet hanterade enheter.

Varuköp

alt. 1

___ alt. 2 -....- alt. ]

40 50 60 Antal enheter Kostnad Kostnad

l |

|| Sortlmentsköp

| 4 — l l l l 3 _

Antal enheter

50 60

Transportkostnader vld ollka alternativ. J & r 11 v & g

300 km 340 km 350 km

Antal enheter

Sorllmentsköp

alt. 1 ....- alt. 2 -.-.- alt. 3

Antal enheter

50 60

Bil

Bild 31. Förutsättningarna för kalkylen: kontakt, hantering, transport.

30—

Kvanlllet

1 i 3 4 s 6 1 & 91öngTngsud veckor

Bild 32. Förutsättningar för kalkylen. Lagring: Lokal- och räntekostnader får varorna a, b och c. (Källa: tabell 6!)

Genom att göra kalkyler för var och en av dessa kostnadskurvor blir det möjligt att illustrera, hur relationerna mellan kostnaderna för distributionen olika distribu- tionsvägar förändras, när form och läge för de olika funktionernas kostnadskurvor förändras.

KOSTNADERNA VID OLIKA DISTRIBUTIONSVÄGAR

En översikt av kalkylresultatet

Resultaten av beräkningarna finnes redovisade i detalj i tabellerna 9.6 A—F (bilaga). Bilderna 33 och 34 sammanfattar översiktligt resultaten och kan studeras parallellt med den följande texten och deltabellerna.1

Tabell 62, som anger hur de totala kostnaderna varierar mellan olika distri- butionsvägar och för olika alternativ ger en första orientering i materialet. De där redovisade alternativen illustrerar hur kostnadskurvornas läge och form i varje en- skilt fall bestämmer vilken distributionsväg som är ekonomiskt förmånligast. (Jämför bild 33.)

När kostnadskurvorna är medelbranta och kostnaderna för samtliga funktioner utom lagring relativt höga (alternativ p 1) blir direkt distribution från fabrik till varje in- stallatörs lager och därifrån i sortiment till varje byggnadsplats förmånligast. Distri- bution över grossistens lager ger obetydligt högre kostnader. Utan diskussion dyrast

1 Diagrammen bygger i sin tur på tabellerna 63 resp. 64.

Tabell 61. Maa'ellkalkylens förutsättningar. Funktion: lagring.

Lager- Hyra kronor _. Ränta kronor S:a hyra och ränta kronor , Lagervardc utrymme 111 totalt per enhet totalt per enhet totalt per enhet

Vara Relevant lagringstid Kvantitet

a vecka 1 0,2 0:05 0:05 30: — 0:03 0:03 0: 08 0: 08 vecka 2 0,4 0: 10 o: 05 60: — 0: 06 0:03 0: 16 0:08 vecka 12 2,4 0:60 0: 05 360: — 0: 38 : 03 0: 98 0: 08 2 veckor 24 4,8 2: 40 0: 10 720: — 1: 50 0:06 3: 90 0: 16 månad 48 9,6 9: 60 0:20 1 440: — 6: — : 12 15: 60 0: 32 kvartal 144 28,8 86: 40 0: 60 4 320: — 54: — 0: 38 140: 40 o: 98 år 576 115,2 1 382: 40 2: 40 17 280: — 864: — 1: 50 2 246: 40 3:90

b vecka 1 0,4 0: 10 0: 10 100: — : 10 : 10 0:20 0: 20 vecka 6 2,4 0: 60 : 10 600: —— 0:62 0: 10 1: 22 0: 20 2 veckor 12 4,8 2: 40 :20 1 200: _ 2: 50 :21 4:90 0: 41 månad 24 9,6 9: 60 o: 40 2 400: — 10: — : 42 19: 60 0: 82 kvartal 72 28,8 86: 40 1: 20 7 200: _— 90: —— 1: 25 176: 40 2: 45 år 288 115,2 1 382: 40 4: 80 28 800: — 1 440: —— 5: — 2 822: 40 9: 80 0 vecka 1 0,17 0: 04 0: 04 150: — 0: 16 0: 16 0: 20 0:20 vecka 6 1,02 0: 26 0: 04 900: —— 0: 94 : 16 1: 20 o: 20 2 veckor 12 2,04 1: 02 : 09 1 800: —— 3: 75 : 31 4: 77 0:40 månad 24 4,08 4: 08 : 17 3 600: — 15: — : 62 19: 08 0:79 kvartal 72 12,24 36: 72 0:51 10 800: —— 135: —— 1: 87 171: 72 2: 38 år 288 48,96 587: 52 2: 04 43 200: —— 2 160: _ 7: 50 2 747: 52 9: 54 Sorti- ment. a+b+c vecka 0,97 0: 24 0:06 310: —— 0:32 0:08 0: 56 o: 14 vecka 2 5,82 1: 46 0:06 1 860: — 1: 94 0: 08 3: 40 o: 14 2 veckor 4 11,64 5: 82 0: 12 3 720: — 7: 75 0: 16 13:57 0:28 månad 96 S 23,28 23: 28 0: 24 7 440: — 31: —— 0:32 54: 28 0: 56 kvartal 288 S 69,84 209: 52 o: 73 22 320: — 279: — 0: 97 488: 52 1: 70 år 1 152 S 279,36 3 352: 32 2: 91 89 280: — 4 464: — 3: 88 7 816: 32 6: 79

(Dt/JU) ++i»

Anmärkning: Följande inköpsvärden förutsättes gälla för såväl grossist som installatör: vara a = 30: —, vara b = 100: —— och vara e = 150: _. Hyran har antagits vara 12: —-—/m* och år, 1: —/m2 och månad och 0: 25 kr/m* och vecka samt räntan 5 %.

Tabell 59. Modellkalkylens förutsättningar. Funktioner: kontakt och hantering.

Relevanta kvanti- Kostnader i kronor per enhet enligt olika antaganden leter av varorna Köpets Kontakt Hantering a b c karaktär Alternativ Alternativ 1 | 2 3 I | 2 3 2 1 1 4V 3:50 6:20 1:32 0:95 2:08 0:52 2 1 1 4 5 1:75 2: 70 0:70 0:70 0: 88 0:42 4 2 2 8 V 2: — 3: 20 o: 76 — — — 12 6 6 24 V 1:— 1: 20 0:38 0:58 0: 52 0:34 12 6 6 24 S 0: 71 0: 62 0:28 0:53 0: 31 0:32 24 12 12 48 V 0:75 0:70 0:29 —— — — 576 288 288 1 152 V 0:51 0:22 0:20 0 50 0:20 0 30

Tabell 60. Modellkalkylens förutsättningar. Funktion: transport.

R 1 t Vikt i kg per transporterad Kostnad i k e evan a > l—l enhet för kr/enh. vid vantlteter av 4 *: . K" ts & El, _, [4 olika anta- varorna karfkctär Transportväg ?; é varukop rr & ganden ” 0 g . vr 0. a b c 5 & a b c "0 % Alternativ | *? 1 | 2 | 3 2 1 1 4 V Fabr.—b—plats 340 ng 40 30 50 — 3: 12 2: 34 1: 56 2 1 1 4 S Gross,—b-pl. 90 Bil — — — 120 o: 82 o: 62 o: 41 2 1 1 4 S Inst.—b-plats 10 Bil — — — 120 o: 66 o: 50 o: 33 12 6 6 24 V Fabr.—Inst. 350 _]vg 240 180 300 — 3: 18 2: 38 1: 59 12 6 6 24 S Gross—Inst. 100 Bil — — — 720 o: 80 0: 60 0:40 576 288 288 1 152 V Fair.—Gross. 300 _]vg 11 520 8 640 14 400 — o: 95 o: 71 0:48

Anmärkning: Uppgifter om transportkostnaderna har hämtats från Taxa för befordring av gods m. m. på Statens järnvägar (Särtryck nr 87 b från Statens Järnvägars författningssamling) vid järn- vägstransporter och från Frakttaxa för biltrafiken av AB Svenska Godscentralen vid biltransporter.

Tabell 62. Totala distributionskostnaderna för olika distributionsvägar under olika förutsätt- ningar. I 000 kronor.

Dis tribu tionsväg Distribunonsväg vars

Alternativ? kostnader ar

1 11 | 111 N V W lägst högst

p = utan lagring på 1 10,4 10,7 11,0 14,6 10,0 14,0 V IV byggnadsplatsen 2 8,0 1 1,4 9,8 21,2 9,6 21,9 I VI 3 5,7 5.6 5,5 6,5 5,1 6,2 V IV

q = med lagring på 1 10,1 8,0 10,8 8,6 9,7 7,5 VI III byggnadsplatsen 2 6,8 5,4 8,7 7,2 8,4 6,9 II Ill 3 5.6 4,3 5,4 4.1 5,0 3,7 VI I

? För kostnadsalternativen se tabellerna 59, 60 och 61.

blir vägarna IV och VI — leverans från fabrik direkt till byggnadsplats vid grossist- köp respektive vid direkt köp. För sistnämnda vägar ligger kostnaderna 40 a 50 % över minimialternativets.

Om kostnadskurvornas form och läge bibehålles oförändrade och lika med I men den slutliga konsumenten kan köpa sitt veckobehov och lagra det på byggnads- platsen — alternativ q 1 — så minskar distributionskostnaderna för alla distribu- tionsvägarna, och kostnadsminskningen blir i vissa fall mycket stor. Dessutom sker det en kraftig förskjutning mellan olika distributionsvägar. Vägarna IV (över grossist med direktdistribution fabrik—konsument) och VI (direkt kontakt och distribution fabrik—byggnadsplats) får sina kostnader sänkta 40 å 50 % och blir nu ur kostnads- synpunkt mycket fördelaktiga. Väg VI har nu till och med de lägsta kostnaderna av alla vägar, de därnäst lägsta kostnaderna har vägarna II och IV i nu nämnd ordning.

Att vägarna I, III och V endast får sina kostnader obetydligt sänkta vid lagring på byggnadsplatsen är givet enligt förutsättningarna. Vid dessa vägar tas varan över installatörens lager. Den kostnadssänkande effekten av större leveranser till byggnads- platsen får således endast effekt på uthanteringen från installatörens lager och vid transporten till samt inhanteringen på bygget. Såsom kostnaderna här förutsatts variera blir denna kostnadssänkning större än lagerkostnaden på byggnadsplatsen och totalkostnaderna på byggnadsplatsen sjunker. Övriga kostnader i distributions- kedjans tidigare led blir emellertid oförändrade, varför den totala kostnadsminsk— ningen i förhållande till alternativ p 1 blir begränsad. När vi i det följande studerar olika delposter kommer detta sammanhang att framstå klarare.

Dessa exempel visar alltså, att varierar kostnaderna för olika funktioner som i al- ternativ 1, och är endast dagsleveranser i små kvantiteter till varje konsumtionsplats möjliga, bör varan levereras över grossists och/eller installatörs lager (I, II, III eller V). I VVS-branschen skulle detta fall t. ex. kunna tänkas motsvara konsumtionen för s. k. lapparbeten.

Om däremot lagring kan ske på byggnadsplatsen och konsumtionen på varje bygg- nadsplats kan sammanföras till veckoleveranser —— t. ex. vid större lapparbeten eller medelstora byggnadsplatser, så medför lagring på byggnadsplatsen möjligheter till myc— ket stora kostnadsbesparingar oavsett vilken distributionsväg som anlitas.

I alternativen 2 där kostnadskurvorna är brantare än i alternativ 1 blir resultatet av kalkylen väsentligt annorlunda. Vinsten av att köpa mer sällan men i större kvan- titeter blir större än vid alternativ 1 och de distributionsvägar, som genom lagring sammanför iiera dagars, flera installatörers eller flera byggnadsplatsers konsumtion, får i förhållande till alternativ I sina kostnader mer sänkta än övriga alternativ.

Detta framgår av en jämförelse mellan alternativen p 1 och p 2. Det sistnämnda alternativet har större ”spridning” i kostnaderna för olika distributionsvägar än alternativ 1. Kostnaderna blir lägst vid anlitandet av väg I (8 000 kronor) och högst vid väg VI (21 900 kronor). Vägarna IV och VI blir med andra ord relativt sett försämrade i förhållande till alternativ 1. '

Om vid kostnadskurvorna 2 lagring sker på byggnadsplatsen och veckoleveranser därmed blir möjliga (q 2), bör vinsten av ett sådant arrangemang bli större än i

Bild 33. Distributionskostnaderna fördelade på funktioner vid olika distributionsvägar och kostnadsalternativ

Utan lagring på byggnadsplatsen Med lagring på byggnadsplatsen 1000 Kr

Medelbranl koslnadskurva

Transport Hantering Lagring Kontakt

alternativen I. Så är också fallet. De totala kostnaderna sjunker mycket kraftigt, och av samma skäl som vid alternativen I, för vägarna II, IV och VI (jämför q 2 med q 1 och p 2). På grund av att kostnaderna påtagligt sjunker även vid övergång från vecko- till månadskvantiteter blir väg II i detta fall den mest förmånliga distribu- tionsvägen (5 400 kronor i total kostnad) — leverans över grossistens lager lönar sig. Härefter följer på sins emellan ungefär samma kostnadsnivå vägarna I (6 800 kro- nor), VI (6 900 kronor) och IV (7 200 kronor). Vägarna V och III medför ytter— ligare kostnadsstegringar.

När kostnadskurvan är ”brant” (2) finner vi alltså, att om lager på konsumtions- platsen är omöjligt att ordna, blir det lönande att leverera över både grossistens och installatörens lager. Kan konsumentlager ordnas, blir direkttransporter från gros- sistlager till byggnadsplatsernas lager gynnsammast. Leveranser över både gros- sistens och installatörens lager, liksom direkt köp från fabrik med direktleveranser till byggnadsplatserna är icke oväsentligt dyrare men sins emellan jämförbara ur kostnadssynpunkt.

I alternativen 3 är kostnadskurvorna flackare än i 2 samtidigt som kostnaderna är lägre. Ordnas distributionsvägarna efter distributionskostnadernas storlek blir vid p 3 ordningsföljden likartad den vid alternativ I.Väg V är förmånligast och vägarna IV och VI oformånligast precis som vid I. Den inbördes ordningsföljden mellan I, II och 111 är emellertid omkastad så att i alternativ 3 väg III har lägre kostnader än II och I.

Även q 3 skiljer sig obetydligt från q 1 i fråga om ordningsföljden ur kostnads- synpunkt mellan olika distributionsvägar.

Samtligafunklioner —— en jämförelse

Tabell 63 utgör underlaget för uppdelningen av totala distributionskostnaderna på olika funktioner i bild 33. Både tabellsiffrorna och bilden illustrerar klart hur vid givna kostnadsrelationer olika distributionsvägar kan ha lika stora totala distri- butionskostnader, samtidigt som kostnadernas sammansättning på olika funktioner kraftigt varierar. Jämför t. ex. vid alternativ p I vägarna I, II, III och V, för vilka totala distributionskostnaderna varierar mellan 10 000 och I 1 000 kronor. Vid väg I är hanteringskostnaderna störst, vid väg II kontaktkostnaderna och vid vägarna III och V transportkostnaderna.

De stora individuella variationerna i funktionskostnadernas andel av totalkost- naderna framträder påtagligt i relativtalen i tabellens högra del. Kontaktkostna- dernas relativa andel — för att ta ett exempel — uppgår i p 3 väg V endast till 18 % av totala distributionskostnaderna men i alternativ p 2 väg VI är samma andel 65 %.

En detaljerad diskussion av hur kostnaderna för varje delfunktion varierar vid de olika vägarna och alternativen ges å sidorna 165—170.

Kostnaderna för olika distributionsled

Den andel av de totala distributionskostnaderna som kommer att falla på fabri- kantwgrossist och installatör varierar helt naturligt vid olika distributionsvägar. Tabell 64 och bild 34 visar for de olika vägarna och alternativen distributionskost- nadernas fördelning på distributionsled. För varje funktion redovisas i tabellerna 9.7—9.10 (se bilaga) distributionskostnaderna, fördelade på distributionsled.

Tabell 63. Kostnaderna för olika funktioner vid olika vägar och alternativ —— en sammanfatt-

ningstabell. Distributionsväg

Alter- F kt' o nativ 11" 10" 1 000 kronor A, I II III IV V VI I II III IV V VI p 1 Kontakt 2,8 5,2 3,4 8,6 2,3 8,1 27 48 31 59 23 58 Transport 2,8 2,0 4,4 3,6 4,4 3,6 27 19 40 25 44 26 Hantering 4,0 2,8 3,0 2,2 3,0 2,2 38 26 27 1 5 30 16 Lagring 0,8 0,6 0,3 0,2 0,3 0,2 8 6 3 1 3 1 Summa 10,4 10,7 11,0 14,6 10,0 14,0 100 100 100 100 100 100 q 1 Kontakt 2.8 2,8 3,4 3,4 2,3 2,3 28 35 32 40 24 31 Transport 2,8 2,0 4,4 3,6 4,4 3,6 28 25 41 42 45 48 Hantering 3,6 2,4 2,6 1,3 2,6 1,3 36 30 24 1 5 27 1 7 Lagring 0,9 0,8 0,4 0,2 0,4 0,2 9 10 4 2 4 3 Summa 10,1 8,0 10,8 8,6 9,7 7,5 100 100 100 100 100 100 p 2 Kontakt 1,9 6,7 3,0 13,6 2,8 14,3 24 59 31 64 29 65 Transport 2,0 1,5 3,3 2,7 3,3 2,7 25 13 34 13 34 I2 Hantering 3,2 2,5 3,2 4,8 3,2 4,8 40 22 33 22 33 22 Lagring 0,8 0,6 0,3 0,2 0,3 0,2 10 5 3 1 3 1 Summa 8,0 11,4 9,8 21,2 9,6 21,9 100 100 100 100 100 100 q 2 Kontakt 1,9 1,9 3,0 3,0 2,8 2,8 28 35 34 42 33 41 Transport 2,1 1,5 3,3 2,7 3,3 2,7 31 28 38 38 39 39 Hantering 1,9 1,2 1,9 1,2 1,9 1,2 28 22 22 17 23 17 Lagring 0,9 0,8 0,4 0,2 0,4 0,2 I3 15 5 3 5 3 Summa 6,8 5,4 8,7 7,2 8,4 6,9 1 00 100 100 1 00 1 00 1 00 p 3 Kontakt 1,1 2,3 1,3 3,4 0,9 3,0 19 41 24 52 18 48 Transport 1,4 1,0 2,2 1,8 2,2 1,8 24 18 40 28 43 29 Hantering 2,4 1,7 1,7 1,2 1,7 1,2 42 30 31 18 33 19 Lagring 0,8 0,6 0,3 0,2 0,3 0,2 14 1 1 6 3 6 3 Summa 5,7 5,6 5,5 6,5 5,1 6,2 100 100 100 100 100 100 q 3 Kontakt 1,1 1,1 1,3 1,3 0,9 0,9 20 26 24 32 18 24 Transport 1,4 1,0 2,2 1,8 2,2 1,8 25 23 41 44 44 49 Hantering 2,2 1,4 1,5 0,8 1,5 0,8 39 32 28 20 30 22 Lagring 0,9 0,8 0,4 0,2 0,4 0,2 1 6 19 7 5 8 5 Summa] 5,6 | 4,3 5,4 | 4,1 5,0 3,7 100 100 100 100 100 100

För fabrikanten blir det alltid höga kostnader vid direktdistribution (V och VI) men relativt låga kostnader vid distribution över grossists lager (I och II). Detta bör vara ett psykologiskt incitament till att anlita grossistens lager.

För konsumenten—installatören är variationerna i kostnader vid olika distribu- tionsvägar mindre. Distributionsväg IV —— köp över grossist, leverans direkt till byggnadsplats —— ger vid alla alternativ utom q 3 installatören den relativt sett minsta andelen av de totala distributionskostnaderna. Räknat i kronor är distribu- tionsväg IV förmånligast för installatören i alla alternativ utom p 2.

Grossistens distributionskostnader blir i regel störst när varan tas över lager, men detta är icke alltid fallet. I alternativen p 1 och p 2 får grossisten större kostnader vid väg IV än vid väg I, ja i p 2 t. o. m. större än vid väg II. Detta beror naturligt- vis på att de många små kontakterna blir mycket dyrbara.

Tabell 64. Kostnaderna för olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ —— en sammanfattningstabell.

Distributionsväg Alt - . . - nas; Distributionslcd 1 000 kronor % I II III IV V VI I II III IV V VI pl Fabrik 2,4 2,4 5,3 7,1 5,6 8,8 23 22 48 49 56 63 Grossist 3,1 4,5 1,7 4,3 _ _ 30 42 15 30 _ _ Installatör 4,9 3,8 4,0 3,2 4,4 5,2 47 36 37 22 44 37 Summa 10,4 10,7 11,0 14,6 10,0 14,0 100 100 100 100 100 100 qi Fabrik 2,4 2,4 5,3 5,2 5,6 5,5 23 30 49 61 58 74 Grossist 3,1 3,1 1,7 1,7 _ _ 3I 39 16 20 _ _ Installatör 4,6 2,5 3,8 1,6 4,1 2,0 46 32 35 19 42 26 Summa 10,1 8,0 10,8 8,6 9,7 7,5 100 100 100 100 100 100 152 Fabrik 1,4 1,4 4,2 8,9 4,8 12,3 18 12 43 42 50 56 Grossist 2,0 5,1 1,5 6,8 —- — 26 45 16 32 — — Installatör 4,5 4,9 4,1 5,6 4,8 9,6 57 43 42 26 50 44 Summa. 8,0 11,4 9,8 21,2 9,6 21,9 100 100 100 100 100 100 q2 Fabrik 1,4 1,4 4,2 4,2 4,8 4,8 21 26 49 58 57 69 Grossist 2,0 2,0 1,5 1,5 — — 30 38 18 21 — — Installatör 3,4 1,9 2,9 1,5 3,6 2,1 50 36 34 20 43 31 Summa 6,8 5,4 8,7 7,2 8,4 6,9 100 100 100 100 100 100 pg Fabrik 1,2 1,2 2,6 3,4 2,8 4,0 22 22 48 52 54 65 Grossist I ,8 2,5 0,6 1,7 _ _ 3 1 46 1 2 26 _ _ Installatör 2,7 1,8 2,2 1,5 2,4 2,2 47 32 40 22 46 35 Summa 5,7 5,6 5,5 6,5 5,1 6,2 100 100 100 100 100 100 q3 Fabrik 1,2 1,2 2,6 2,6 2,8 2,7 22 28 48 63 55 74 Grossist 1,3 1 ,8 0,6 0,6 _ _ 32 41 I 2 I 5 _ _ Installatör 2,6 1,3 2,2 0,9 2,3 1,0 46 31 39 21 45 26 summa 5,6| 4,3 5,4 4,1] 5,0| 3,7 100 100 100 100 100 100

Bild 34. Distributionskortnaderna fördelade på distributörer vid olika distributionsvägar och

kostnadialternativ 1000 K Utan lagring på byggnadsplatsen Med lagring på byggnadsplatsen ,. p1 Medelbrant kostnadskurva q1 14 10 6 2 I II III N V VI I II lll IV v VI 1 000 Kr p2 Brant kostnadskurva q2 1B — 14 — 10 - 6 _ 2 _ I II III IV V VI I II III N V VI 1 000 Kr p3 Flack kostnadskurva q3 6 2 I II ||| IV V VI | II I" N V W Fabrikant Grossist Installatör

Detaljanalys för olika funktioner1

Kontaktkostnader. Tabell 59 redovisade hur kontaktkostnaden per enhet varierade för de sålda resp. köpta kvantiteter som var relevanta i våra modeller. I tabell 65 ges ett sammandrag av kontaktkostnaderna för de olika alternativen.

1 Den som endast vill följa framställningens huvudlinjer kan direkt övergå till sidan 170.

Tabell 65. Kontaktkostnader och antalet kontakter vid olika vägar och alternativ.

Distributionsväg 1 | 11 111 IV V W Antal kontakter ....................... 51 291 120 720 144 864 Därav mellan fabrik—grossist ..................... 3 3 172 2432 — — fabrik—installatör ................... —— — — —— 144 864 grossist—installatör .................. 48 288 48 288 — —— Kostnaderi 1 000 kronor Alternativ: ; p 1 ...... ". . ." ....................... 2,8 5,2 3,4 8,6 2,3 8,1 q 1 ................................ 2,8 2,8 3,4 3,4 2,3 2,3 p 2 ................................ 1,9 6,7 3,0 13,6 2,8 14,3 q 2 ................................ 1,9 1,9 3,0 3,0 2,8 2,8 p 3 ................................ 1,1 2,3 1,3 3,4 0,9 3,0 q 3 ................................ 1,1 1,1 1,3 1,3 0,9 0,9

Samtidigt anges antalet ”kontakter” vid varje alternativ. Som synes råder det icke något direkt samband mellan antalet kontakter och total kontaktkostnad inom varje alternativ. I alternativ p 1 blir således kostnaden lägre vid distributionsväg V med 144 kontakter än vid väg I med 51 kontakter. Detta förefaller egendomligt, när det är en given kvantitet som distribueras och kostnaden per enhet sjunker, när den per kontakt sålda kvantiteten ökar. Delkostnaderna för de olika distributörerna för- delar sig emellertid i detta speciella fall på följande sätt: (I tablån har antalet kon- takter fördubblats i förhållande till antalet i tabell 65 dvs. hänsyn har tagits till att det vid varje kontakt finns två parter, som bägge åsamkas kostnader.)

. Kostnad i kronor Antal kontakter Enheter per kontakt Distributionsled

I V I V I V

Fabrik ................ 590 1150 3 144 1152V 24V Grossist .................... 590 _ 3 —- 1 152 V — Grossist .................... 820 — 48 —— 24 S — Installatör .................. 820 1 150 48 144 24 S 24 V Summa | 2 820 2 300 102 288 — ——

Installatörernas kostnader minskar med nära 30 % när de i stället för att från fabrik köpa direkt till eget lager (V) köper från grossist till eget lager (I). F abrikan- ternas kostnader går samtidigt ned till hälften. Hela denna besparing förslår emel— lertid icke till att täcka de kostnader som uppstår för grossisten — alternativ V får totalt lägre kontaktkostnader.

1 Hälften av maximala antalet kontakter som blir 144. ” Hälften av maximala antalet kontakter som blir 864.

I alternativ 2 med den brantare kostnadskurvan blir besparingen vid övergången till ”storköp” större och kontaktkostnaderna blir totalt lägre i I än i V. ”Lagrings- vägarna” blir mer lönande ju brantare kurvan är. Distributionsvägarna IV och VI samt ehuru icke i samma grad II, blir relativt sett oförmånligare än vid alter- nativ 1.

Den flacka kurvan i alternativ p 3 ger i stort sett samma bild som alternativ p 1.

I alternativ q finns ett lager vid varje byggnadsplats (för veckokonsumtion). Ingen hänsyn har tagits till de interna kontakter som eventuellt blir erforderliga när man trots lagret på byggnadsplatsen i I, III och V tar varorna över installatörernas lager.1

Antagandena vid q innebär att distributionsvägarna parvis får samma kontakt- kostnader, nämligen

I II III IV V VI

ty i II, IV och VI slutar nu kontakterna vid rekvisitionen till installatörens lager. I alla alternativen har III och IV de högsta kontaktkostnaderna. Mellan de två övriga grupperna växlar ordningsföljden så att paret I, II har lägsta kontaktkostnad i alternativ q 2 medan V, VI har lägsta kostnaderna i q 1 och q 3. När det gäller kontakter medför alternativ q således minskade kostnader endast i vägarna II, IV och VI.”

Hanteringskostnader. De olika distributionsvägarna skall nu jämföras sins emellan i fråga om kostnaderna för hantering av varan. Den studerade funktionen anses i överensstämmelse med tidigare gjorda distinktioner omfatta varans uthantering från fabrikant, in- och uthantering hos grossist och installatör samt inhantering på byggnadsplats. Gränsdragningen till funktionen transport kan diskuteras — uthan- teringen från fabrik innebär exempelvis att varan tas från lager (en hantering) och lastas på ett transportmedel (en hantering). På samma sätt är övriga ”lagerhante- ringar” direkt förbundna med en transport.

Ehuru hanteringskostnaderna i praktiken varierar mellan olika varor beroende på varans vikt och volym har i de antaganden som använts vid kalkylerna förutsatts att hanteringskostnaderna är desamma för de studerade varorna. (Jämför tabell 59.) Antagandena om hur hanteringskostnaderna varierar med den hanterade kvantiteten är relativt godtyckliga, då underlag för bestämmande av kostnadskur— vornas läge och form saknas. För analysen är det väsentligt, att antagandena innebär att hanteringskostnaderna sjunker, när antalet hanterade enheter växer. För att

1 Det bör observeras att alternativ q —— lager på byggnadsplatsen — i vissa fall icke framstår som rimligt utifrån de givna förutsättningarna. Om det gäller en byggnadsplats, där man endast förbrukar en enhet av en vara, eller där man visserligen förbrukar Hera enheter, men det sker vid praktiskt taget samma tidpunkt, blir det meningslöst med lager på byggnadsplatsen för denna vara i vägarna IV och VI. Alternativ q blir även orimligt, om arbetet kan slutföras mycket snabbt, t. ex. vid ett reparations- arbete över en dag. 2 Det skulle bli en kostnadsminskning även om vi antog att det fanns en kontaktkostnad mellan installatörens lager och byggnadsplats vid leverans över installatörens lager.

Tabell 66. Antal hanteringar vid olika vägar och alternativ.

Antal hanteringar vid distributionsväg Alternativ/distributionsled III IV I II V VI Alternativ p totalt ................. 678 582 864 1 728 Därav ha: fabrik—(ut) ................... 3 3 144 864 grossist—(in +ut) .............. 51 29 1 — — installatör—(in+ut) ............ 336 _ 432 —— b-plats—(in) .................. 288 288 288 864 Alternativ q totalt ................. 198 102 384 288 Därav hos fabrik—(ut) ................... 3 3 1 44 144 grossist—(in +ut) .............. 51 5 1 — — installatör—(in +ut) ............ 96 _ 192 —— b-plats—(in) .................. 48 48 48 144

förenkla analysen har även här gjorts det, i och för sig osannolika, antagandet att kostnaderna för hantering av en viss kvantitet av en vara eller ett varusortiment är desamma oberoende av vilken distributör som utför hanteringen. Hanteringarna avser samma kvantiteter och samma vara resp. varusortiment; dels vägarna III och V, dels IV och VI. De sex vägarna reduceras med andra ord till fyra. Detta gäller såväl vid p som vid q. I fallet q minskar emellertid antalet hanteringar i samtliga fall genom att man kan övergå till större hanteringsenheter och dessa faktorer verkar så att hanteringskostnaderna vid givna kostnadsrelationer blir lägre än i p.

Hanteringskostnaderna för de olika alternativen särredovisas jämte antalet han- teringar i tabellerna 66 och 67.

I alternativ p 1 blir hanteringskostnaderna lägst vid vägarna IV och VI. Trots att dessa vägar redovisar det största antalet hanteringar, blir på grund av kostnads- kurvans relativt Hacka utseende i detta alternativ de små hanteringarna vid direkt- distribution icke avsevärt dyrare per distribuerad enhet än i övriga alternativ. Kost— nadsbesparingen vid vägarna I, II och III/V med dess färre kontakter och större hanteringsenheter är otillräcklig för att kunna täcka merkostnaderna för lagerhan- teringarna. När kostnadskurvan blir brantare som i alternativen 2, stiger emellertid hanteringskostnaderna för direktdistributionen (IV, VI) till mer än det dubbla mot

Tabell 67. Hanteringskostnader vid olika vägar och alternativ. 1 000 kronor.

Distributionsväg Vägar som har Alternativ I II III IV lägsta högsta V VI kostnaderna p 1 ........................ 4,0 2,8 3,0 2,2 IV+VI I q 1 ........................ 3,6 2,4 2,6 1,3 IV+VI I p 2 ........................ 3,2 2,5 3,2 4,8 11 IV+VI q 2 ........................ 1,9 1,2 1,9 1,2 II+IV+VI I+III+V p 3 ........................ 2,4 1,7 1,7 1,2 IV+VI I q 3 ........................ 2,2 1,4 1,5 0,8 IV+VI I

i alternativ 1, medan samtidigt kostnaderna för hanteringarna vid distribution över grossistlagret i vägarna I och II sjunker. I alternativ p 2 blir därför hanteringskost- naderna lägst vid distributionsväg II. I övrigt framgår av tabellen den stora bety- delse för nedbringande av hanteringskostnaderna, som ett lager vid byggnadsplatsen får. (Jämför alternativen p och q vid respektive kostnadskurvor.)

Lagerkastnader. Tabell 68 redovisar lagerkostnaderna vid olika distributionsvägar och kostnadsalternativ. Enligt förutsättningarna uppstår inte någon skillnad i lag- ringstider mellan olika kostnadsalternativ. Lagringstiden är genomgående för gros- sistlagret en månad och för installatörernas lager, liksom i förekommande fall för lagren på byggnadsplatserna, en vecka.

Tabell 68. Lagerkortnader vid olika vägar och alternativ.

Kostnad i 1 000 kronor III IV I II V VI p 1—3 ......... 0,8 0,6 0,3 0,2 q 1—3 ......... 0,9 0,8 0,4 0,2

(Den genomsnittliga lagringstiden blir halva den angivna tiden.) Det har ej heller ansetts nödvändigt att variera lokalkostnaderna mellan de olika alternativen. De beräknade lagerkostnaderna, som alltså avser kostnader för lokal och räntor, skiljer sig med andra ord endast i fråga om alternativen p och q, varvid q blir något dyrare än p, med hänsyn till att vid varje distributionsväg förekommer ytterligare ett lager nämligen lagret vid byggnadsplatsen. Liksom vid transport- och hanteringskostnader blir alternativen III och V samt IV och VI sins emellan lika. Lagringskostnaderna blir givetvis lägst vid direkt distribution dvs. vid vägarna IV och VI. De största lag- ringskostnaderna uppstår vid distributionsväg I och alternativ q dvs. i de fall där varan lagras både hos grossist, hos installatör och på byggnadsplatsen. De i tabellen redovisade lagerkostnaderna är obetydliga i förhållande till de totala distributions- kostnaderna. De torde vara små även i jämförelse med de kostnader för lagren som förekommer i praktiken. Lagringstiderna är dock i våra exempel väsentligt kortare än de lagringstider som vanligen förekommer inom Värme- och sanitetsbranschen.1

Transportkostnader. I förutsättningarna för transportkalkylerna tabell 60 redovisades avstånden i kilometer mellan de olika produktions- och distributionsenheterna. I tabell 69 redovisas de transportlängder, som med hjälp av dessa avstånd erhålles för de olika distributionsvägarna. Den kortaste transportvägen erhålles enligt antagan- dena vid vägarna IV och VI, medan den längsta distributionsvägen erhålles vid väg I, där varan både skall passera grossistlager och installatörens lager innan den når byggnadsplatsen.

1 Som redovisas på annan plats har våra undersökningar visat, att under slutet av 1940—talet om- sattes grossistlagren 3 a 4 gånger per år. Omsättningshastigheten synes icke ha varit mycket större för installatörernas lager. (jämför kapitel 4 och 5.)

Tabell 69. Transportkostnader och transportlänga'er vid olika vägar och alternativ.

Distributionsväg Distributionsled/alternativ I III IV ” V VI

Avstånd i kilometer

Total transportlängd ............... 410 390 360 340 därav mellan fabrik—grossist .................. 300 300 _— —— fabrik—installatör ................ —— — 3 50 — fabrik—b-plats .................. — — — 340 grossis t—installatör ............... 1 00 — -——- —- grossist—b-plats ................. — 90 — — installatör—b-plats ............... 1 0 —- 1 0 -—

Kostnader i 1 000 kronor

Alternativ p 1+q 1 ........................ 2,8 2,0 4,4 3,6 p 2+q 2 ........................ 2,1 1,5 3:3 2,7 p 3+q 3 ........................ 1,4. 1,0 2,2 1,8

Enligt antagandena uppstår ingen skillnad mellan p och q i fråga om transport- kostnaderna för varje alternativ. Den ökning av kvantiteterna som uppstår genom lager på byggnadsplatsen är så obetydlig, att någon sänkning av transportkostna- derna icke uppstår. Kostnadsalternativen 1, 2 och 3 inverkar icke på den inbördes ordningen mellan de olika distributionsvägarna. Vid samtliga de 3 kostnadskur- vorna blir distributionsväg II den förmånligaste och distributionsvägarna III och V de ofördelaktigaste.

Avslutande synpunkter

I följande kapitel skall redovisas uppgifter över vilka distributionsvägar som an- litats inom VVS-branschen och vilka kvantiteter som distribuerats olika distribu- tionsvägar samt vissa uppgifter om distributionskostnader. Några allmänna re- flexioner över de i detta kapitel erhållna resultatens praktiska användbarhet skall dessförinnan göras.

Två faktorer begränsar särskilt värdet av de erhållna resultaten; den schematiska karaktären av alla antaganden om kostnader och den statiska analysen.

Kostnadsantagandenas schematiska karaktär. I fråga om kostnadsantagandena kan anmärkas, att kostnaderna har förutsatts vara desamma för utförande av varje funk- tion inom olika distributionsled. I brist på tillförlitligt empiriskt material är detta ett rimligt antagande. Samtidigt är det föga realistiskt när det gäller den bransch som behandlas i denna utredning. Kontaktkostnaderna måste således vara större för fabrikanter och grossister än för installatörer; de sistnämnda har ju endast inköps- kostnader och icke några försäljningskostnader. För övriga funktioner finns icke lika entydiga skillnader. Det förefaller visserligen sannolikt, att lagrings- och hanterings- kostnaderna skall vara lägre hos grossisten än hos installatören, då den förre kan

arbeta i större produktionsenheter och i mer kontinuerlig drift. Det är emellertid icke statistiskt verifierbart och förhållandet kan i praktiken mycket väl vara det motsatta.

Utöver de nämnda svagheterna lider de presenterade modellerna av att kostnads- kurvorna för de olika funktionerna kombinerats parvis, dvs. att för kontakt, han- tering, lagring och transport kurvor av samma typ kombinerats med varandra: kurva nr 1 för kontakt med kurva nr 1 för övriga funktioner osv. Ett annat resultat, dvs. en annan rangordning mellan de olika distributionsvägarna skulle erhållas, om man kombinerade exempelvis kurva 3 för kontakt med kurva 1 för hantering. När kost- naderna för lagring blir relativt sett högre, bör också de distributionsvägar som medför lagring fördyras i förhållande till distributionsvägar med direkta leveranser. Med ledning av de uppställda modellerna är det lätt att se, vilka förskjutningar som inträffar till följd av sådana variationer i systemet.

Man kan även fråga, i vilken utsträckning resultaten beror på den förutsatta rela- tionen mellan antalet enheter i distributionskedjan — 3 fabrikanter, 1 grossist och 12 installatörer —— samt på konsumtionens förutsatta storlek och periodicitet. Även här gäller naturligtvis, att kalkylerna är en metodstudie, som icke gör anspråk på att ge direkta svar på empiriska frågor; när man vill tillämpa metoden på konkreta problem, får man välja här diskuterade förutsättningar så realistiskt som möjligt. Avgörande för hur många fabriker man skall räkna med ”per grossist” blir beroende av hur stora sortiment man räknar med att grossisten skall leverera till installatören eller byggnadsplatsen. Ökar man i våra modeller antalet fabriker, får man större sortimentssändningar vid lagerleveranserna. Om detta kommer att göra lagervä— garna förmånligare (i förhållande till modellen med 3 fabriker) beror på kostnads— kurvorna för dels den nya varan, dels de nya sortimentskvantiteterna.

Ökar antalet installatörer i förhållande till antalet grossister (utöver Vår relation 1211), så påverkas främst grossistens möjligheter att köpa i större partier från fabri- kerna. Hans kostnader för inköp till lager blir lägre om kostnadskurvan inom det relevanta avsnittet är sjunkande. Men om antalet installatörer ökar och om deras inköp sker diskontinuerligt, Hnns sannolikt en punkt, där man icke kan räkna med ökat antal installatörer utan att räkna med ökad lagringstid; det gäller att beräkna antalet installatörer för den kombination, som ger lägsta totalsumma för lagringstid och inköp.

Försöker man på denna punkt göra mer realistiska studier, så kommer man å andra sidan sannolikt inte ifrån att ta hänsyn till att kostnaderna påverkas av distributions— enheternas storlek.

Den statiska analysens begränsning. Den kanske största begränsningen i det förda re- sonemanget sammanhänger med analysens statiska karaktär.

Ett enkelt exempel på hur en förändring i marknadens struktur påverkar kalkyl- resultatet skall anföras. I alternativ p 1 och q I sammanhänger den dåliga ekonomin vid distributionsvägarna IV—V med förutsättningen att relativt små kvantiteter av varorna konsumeras på varje byggnadsplats. Antag att det samtidigt med dessa små byggnadsplatser finns ett stort bygge, som ”konsumerar” lika mycket material som

alla de andra tillsammans. Installatören köper erforderligt material direkt av de tre fabrikanterna —— och han köper alltså samma kvantiteter som en grossist i modell- kalkylerna. Distributionskostnadskalkylen för denna storköpare skulle då komma att se ut på ungefär följande sätt:

Distributionsväg

VI Kontakt med 3 fabriker för köp av 1 152 enheter ..................... 1 180: — Hanteringar: 3 fabriker; ut ...................................... 547: — Byggnadsplatsen: in ............................................ 547: — Transporter: direkt från 3 fabriker ............................... 2 200: _ 4 474 _ Tillkommer för lagring på byggnadsplatsen ........................ 100: —

Summa kr 4 574: —

Siffran 4600 kronor kan jämföras med siffran ca 10 000 kronor, som är kostnaden enligt alternativ p 1 för motsvarande kvantiteter distribuerade till de tolv småinstalla- törerna via distributionsvägen I eller V.

Med samma antaganden om kostnadsstrukturen för varje funktion som i alternativ p 1, har vi fått en minskning av distributionskostnaderna av storleksordningen 50 %.

Naturligtvis är jämförelsen inte realistisk. Om en sådan storkonsument fanns på marknaden och anlitade de normala distributionsvägarna, dvs. som här förutsättes väg I över grossist, skulle grossistens kostnader för kontakten med installatören bli lägre än vad som förutsatts i alternativ p 1. Detsamma gäller hanterings- och trans- portkostnaderna. Men även om hänsyn tages härtill, blir distributionen över grossist dyrare, så länge man inte ändrar förutsättningen för kontakterna fabriker—grossister. Om prisbildningen inom distributionsledet är stel, kan det tänkas, att en konsument med starkt avvikande inköpsbehov har svårt att få anlita den billigaste distributions— vägen och att ens delvis få tillgodogöra sig de besparingar som uppstår vid distribu— tionen av hans varor i förhållande till distributionen av andra varor.

TIONDE KAPITLET

Distributionsvägar —— Leveransernas storlek och

sammansättning — En empirisk analys

I anslutning till den teoretiska analysen skall framställningen i detta kapitel koncentreras till två frågor; vilka vägar distribueras VVS-varorna, och hur sker leveranserna från grossist och till byggnadsplats?

Använda distributionsvägar — en översikt

För en beskrivning av vilka vägar olika VVS-varor distribueras skall de sex al- ternativ som presenterades i kapitel 9 användas (se bild 30 s. 155). Det har dock visat sig lämpligt att först redovisa i vilken utsträckning olika varor försäljes respek- tive levereras via grossist. Detta kan ske genom att parvis sammanföra de sex distri- butionsvägarna till följande huvudalternativ:

Alternativ Distributionsväg (enligt kap. 9, bild 30) I, II Köp av grossist —— leverans över grossists lager III, IV Köp av grossist — leverans från fabrikants lager V, VI Köp av fabrikant — leverans från fabrikants lager

Inom varje huvudgrupp skiljer sig sedan alternativen åt genom att de udda num- ren förutsätter fortsatt leverans över installatörens lager innan varan når byggnads— platsen, medan de jämna förutsätter direkta leveranser till byggnadsplatsen.1 In— stallatörens distributionsvägar skall beskrivas senare.

Medan köparen—installatören själv fritt bestämmer om han skall ta varan över eget lager eller ej, föreligger i regel icke samma valfrihet i fråga om huvuddistribu- tionsvägarna. Beroende på de villkor för inköp och leveranser som uppställs av fabrikanterna, måste inköpet göras antingen hos fabrikant eller grossist och sker leveranserna antingen från fabrikantens eller grossistens lager.” Stelheten och bun- denheten i huvuddistributionsvägarna skall särskilt uppmärksammas i analysen.

1 De sex alternativen täcker inte hundraprocentigt de distributionsvägar som användes. Sålunda saknas den icke helt oväsentliga distributionsvägen över järnhandlare i schemat. Vanligtvis köper järn- handlarna sina varor från grossist och får ”lagervaror” levererade från grossistens lager._]ärnhandlarna säljer sedan i sin tur till installatörer och distributionsvägarna blir alltså fabrikant—grossist (lager)— järnhandlare (lager)—installatör (lager)—byggnadsplats. Järnhandlarnas köp hos grossisten var en- ligt kap. 4 ca 30 miljoner år 1950. Denna väg går en del material till mindre installatörer utanför grossistort och material till sådana reparationer som utföres av fastighetsskötare och villaägare. Distri- butionsvägen har spelat en viss roll i Norrland. ? Fabrikantens inköps- och leveransvillkor är naturligtvis icke absoluta. De förändras med mark- nadsläget och avvikelser sker i individuella fall. Ofta är villkoren resultat av förhandlingar mellan Hera fabrikanter inbördes, eller mellan fabrikanter och grossister, eller mellan fabrikanter och kunder.

1 74 DISTRIBUTIONSVÄGEN ÖVER GROSSIST

I tabell 70 redovisas för olika varugrupper i vilken omfattning de tre nämnda huvuddistributionsvägarna anlitades år 1950.1

Tabell 70. Huvuddistributiomvågarjör olika varugrupper i procent av tataltförsäljningsvärdc I 9 50. [.fippskattade sz'jfrar.2

Distributionsväg enl. _ S:a Andel av kapitel 9: I, II III, IV S.a I-IV V, VI I-VI total Svensk produktion kon- sumtion Försäljning över grossist Försäljn. och (svejnsk Varugrupp Leverans leverans di- lå ro ) 'stm s,, över rekt installa- S:a ? .. över gros- direkt in- grossist tör eller an- gar over sists lager stallatör nan kund gross. lager Radiatorer .................. . . 100 100 . . 100 . . Villapannor: gjutna .......... 10 75 85 15 100 10 smidda ......... 40 50 90 10 100 40 Medelstora och större pannor: gjutna .................... . . 80 80 20 100 smidda ................... . . 30 30 70 100 Varmvattenberedare (större) . . . 5 75 80 20 100 . . Stålrör ..................... 85 5 90 10 100 95 Stålrördelar ................. 100 . . roo . . 100 100 Aducerade rördelar .......... 100 . . 100 . . 100 100 Gjutna rör: normalrör ........ 80 IO 90 IO 100 90 heltjocka muffrör . . . . 90 90 10 100 50 Gjutna rördelar: normalrör . . . 90 10 100 . . 100 95 Sanitetsporslin ............... 90 5 95 . . 100 95 Badkar: gjutna .............. 85 10 95 . . 100 90 plåt ................ 90 5 95 . . 100 90 Rostfritt (diskbänkar) ........ 90 to mo .. 100 90 Armatur .................... 70 5 75 25 100 70 Pumpar .................... 70 20 90 1 0 100 80

För samtliga varuslag skedde praktiskt taget all försäljning över grossist (vägarna I—-IV). Direktförsäljning till installatörer (vägarna V och VI) förekom i mer be- tydande omfattning endast för följande varuslag:

Armatur —— några fabrikanter, däribland det största företaget, sålde direkt till in- stallatörer. Uppskattningsvis gick ca 25 % av den svenska produktionen förbi gros- sisterna (vägarna V eller VI).

1 Siffrorna är uppskattningar och avrundade till jämna 5- eller lo-tal. Se noten till tabell 70. ” Siffroma grundar sig på skriftliga och muntliga uppgifter erhållna från fabrikanter, grossister och installatörer, samt olika myndigheter såsom handels- och industrikommissionen, priskontrollnämnden och kommerskollegium, monopolutredningsbyrån. Siffrorna är uppskattningar, som har avrundats till jämna 5- eller ro-tals procent. Bl. &. har anställda hos följande företag och organisationer lämnat uppgifter eller granskat författarens siffror. AB Ankarsrums Bruk, AB Gustavsbergs Fabriker, HSB, Husqvarna Vapenfabriks AB Gjuteri & Mek. Verkstad (Norrahammar), AB Iföverken, AB Järnförädling, AB Nordiska Armaturfabrikerna, Radiatorkonventionen, Rörledningsfirmornas Riksorganisation (samt ett antal enskilda installations- företag), AB Svenska järnvägsverkstäderna, Svenska Riksbyggen, Svenska Rörgrossistföreningen (samt ett antal enskilda grossistföretag), Uddeholms AB.

Större värmepannor — särskilt de stora smidda pannorna för värmecentraler blir ofta beställningsprodukter som utformas vid direkt kon takt mellan säljare och köpare. De har därför ofta både sålts och levererats direkt till köparen.

Gjutna heltjocka mufrör — den betydande importen säljes helt genom grossister. Även den svenska producenten sålde fram till 1951 huvuddelen av sin produktion genom grossister. De senaste åren har emellertid distributionsvägen för de svenska rören förändrats och 1953 såldes 4/5 av produktionen direkt till konsumenterna. Det bör observeras att köparna i detta fall främst är kommuner, kommunala företag samt industrier och alltså inte VVS-installatörer.

Direktförsäljning fabrik-installatör förekom i övrigt endast i undantagsfall när en köpare haft direkt kontakt med en fabrik och har köpt i stora partier —— t. ex. en industri eller kommun som köpt ett större parti rör. Som framgår av tabellen hade denna direktförsäljning liten omfattning. Det normala under hela perioden 1937— 1952 har alltså varit att fabrikanterna inom VVS-branschen sålt sina produkter genom grossister. Det är härvid karakteristiskt, att de fl esta fabrikanter sålt sina varor genom ett stort antal grossister och att många grossister alltså fört konkurrerande fabrikers varor. I monopolutredningsbyråns rapport om radiatorkonventionen ges således följande skildring av försäljningen år 1947.

”En undersökning år 1947 visade, att konventionen hade 54. grossister och 3 extragrossister. . . De 54. grossisterna hade sålunda 99 % av konventionens försäljning.1 Med bortseende från den del av Eck's Fabrikers försäljning, som ej kunnat specificeras på olika grossister, uppgick år 1947 den genomsnittliga storleken av konventionsverkens försäljning till olika grossister till 7 954 m2. Variationerna kring detta medelvärde voro avsevärda. Ett konventionsverk sålde t. ex. hela sin tillverkning, 147 000 ni2 genom en enda grossist medan andra verk an- vände sig av ett 40-tal grossister, av vilka en del endast uttagit mellan 30 och 50 mg.”2

Agaa har i sina annonser (1952) angett, att försäljningen sker genom landets största grossistföretag Ahlsell & Rylander, men företaget säljer även till andra företag.

Genom ett större antal grossister säljes även varor som sanitetsporslin, rör och rördelar samt armatur. Så säljer exempelvis AB Gustavsbergs Fabriker icke bara, eller ens huvudsakligen, genom de två grossistföretag som KF äger. Iföverken, som är delägare i grossistfirman Ahlsell-Rylander, har icke koncentrerat sin försäljning till detta företag. Praxis är emellertid varierande. Vissa fabriker har liksom AGA valt att ha ett företag som huvudförsäliare. Detta företag får då i realiteten karaktären av ensam- jiirsäljare. Bland företag som ordnat sin distribution på sistnämnda sätt märkes An- karsrum, som distribuerar de produkter tillhörande VVS-branschen, som de tillver-

1 Övriga leveranser har i allmänhet gått direkt till kunderna utan förmedling av grossist (kartell- registrets not). ” Kartellregistret nr 7—8, 1951, s. 171. De i texten omnämnda ”54 grossisterna” var ej samtliga VVS-grossister i föreliggande undersöknings mening. Som framgår av fortsättningen på citatet fanns bland grossistköparna företag med mycket små årsköp. Undersökningen av konventionens försäljning 1947 torde ha avsett samtliga företag som detta år fått leveranser på grossistvillkor. Monopolutred- ningsbyrån har under hand uppgivit att vid denna tidpunkt fanns ca 40 VVS-grossister varav 32 st. tillhörde dåvarande Svenska Rörgrossistföreningen. Detta stämmer väl med vår klassificering, jämför kap. 4. 3 Svenska AB Gasaccumulator, Lidingö.

kar _ badkar, radiatorer, elspisar och sanitetsgjutgods — genom den stora grossist- koncern, där Ahlsell-Rylander är moderföretag.

Ibland har en fabrikant endast överlåtit försäljningen inom ett område till ett gros- sistföretag. Norrahammar har således i Göteborg grossistfirman Tage Johansson som försäljare.

En fabrikant, som säljer sina produkter genom grossister, vilka även för konkur- rerande företags produkter, vill sällan låta grossisten ensam sköta försäljnings- bearbetningen av köparna. Han är orolig för att grossisten söker påverka konsumen- ten att köpa konkurrentens varor. Eller han anser det föga önskvärt ur försäljnings- synpunkt att grossisten intar en neutral ställning och icke söker påverka konsumenten att köpa just hans varor. Vid grossisthandel av denna typ anser sig därför producen- terna tvungna att själva bearbeta konsumenterna. De flesta fabrikanter inom VVS- branschen har även ganska stora försäljningsorganisationer. Bearbetningen av kon- sumenten sker både genom reklam och genom egna försäljare, som direkt kontaktar konsumenterna. Reklamen får i stor utsträckning karaktär av information och under- visning. När tillverkarnas försäljare besöker en installatör, är avsikten icke främst att ta upp order utan besöket är ett försök att påverka installatören att använda fabri- kantens varor i sina anläggningar. Ordern tas sedan upp av grossisten, som i regel även ombesörjer leveransen.

Tabell 70 anger även i vilken omfattning olika varuslag levereras över grossists lager (distributionsväg I—II). Härvid har värdet av svenska och importerade produkter sammanvägts. Då de importerade produkterna till 100 % går över lager, har för att skapa full klarhet om de svenska produkternas distributionsväg i en särskild kolumn angivits andelen leveranser via grossistlager för dessa.

Av den totala försäljning som skett till VVS-grossisterna, levererades —- räknat efter värde —ca 2 /3 till grossisternas lager och 1/3 direkt till installatörerna.1 För de i tabell 70 redovisade varugrupperna var motsvarande tal, dvs. det efter försälj- ningsvärdet vägda medeltalet för lagerleveranserna, 64 %. Tages hänsyn endast till de svenska fabrikanternas varor, blir dessa relationstal något lägre.

De enskilda varorna hade sinsemellan olika leveransvägar. Man kan skilja på två grupper; varorna i den ena levereras nästan alltid direkt till köparna och va- rorna i den andra lika regelbundet till grossistens lager.

Radiatorer levererades enligt avtal alltid direkt från fabrik till installatör. För pannor, pumpar och varmvattenberedare var direktleverans fabrik—konsument det normala, men lagerleveranser förekom i begränsad omfattning.

För alla övriga varor skedde leverans praktiskt taget alltid över grossists lager. Detta gällde således stålrör, stålrördelar och aducerade rördelar, normalrör, nor- malrördelar, rostfria diskbänkar, sanitetsporslin och badkar. Endast när det gällde köp i stora partier eller det annars förelåg speciella skäl förekom direktleveranser.

Under 1950-talet har skett en viss omsvängning, så att direktleveranser ånyo blivit något vanligare.

1 Kap. 4 s. 67.

1 77 DISTRIBUTIONSVÄGARNA VIA INSTALLATÖR TILL BYGGNADSPLATSEN

Distributionsvägarna fram till byggnadsplatsen har studerats dels genom en specialundersökning av leveranserna till en installation i ett medelstort bostadshus, dels genom intervjuer med installatörer på olika orter.1

I tabell 71 redovisas använda distributionsvägar i två konkreta fall. Fall A avser det ovannämnda medelstora specialstuderade bostadshuset och fall B en ungefär lika stor installation varom uppgifter erhållits vid en företagsintervju.

I bägge fallen var byggnadsplatsen belägen på en ort som saknade grossistlager. I fall A hade installatören eget lager på byggnadsorten medan detta icke var fallet vid B.

Tabell 7]. Använda leveransvägar till två bostadshus, samtliga varuslag, I_950.

Värdet av använd material Leveransväg i % vid byggnadsplats

A | B I Fabrik—grossist (lager)—installatör (lager)—byggnadsplatsen . . . . *36 30 II Fabrik—grossist (lager)_installatör—byggnadsplatsen .......... 30 35 III Fabrik—grossist—installatör (lager)—byggnadsplatsen .......... — — IV Fabrik—grossist—installatör—byggnadsplatsen ................ 25 30 V F abrik—installatör (lager)—byggnadsplatsen .................. —— 5 VI Fabrik—installatör—byggnadsplatsen ........................ 9 — Summa 100 100 Därav: över grossists lager (I+II) .............................. 66 65 över installatörs lager (I+III+V) ....................... 36 35

Leveransvägarna överensstämmer i stort sett. Till båda byggnadsplatserna hade mer än 9/ 10 av använd material köpts av grossister. Räknat efter värde hade om— kring 2 / 3 av alla varor passerat grossistens lager och omkring I /3 installatörens lager.

1 Specialundersökningens uppläggning jämte övriga resultat redovisas på sidan 180. Sex installa- törer har intervjuats om sina synpunkter på distributionsproblemen. De i det följande redovisade upp- gifterna har huvudsakligen hämtats från tre intervjuade företag av olika typ, ett storföretag med ut- grenat filialsystem, ett medelstort företag av regional karaktär med ett par mindre filialer samt ett litet företag. Samtliga företag tillhör Rörledningsfirmornas Riksförbund.

Företagen var i huvudsak rena rörledningsinstallatörer. Verkstadsrörelse av servicekaraktär ut- gjorde mindre än 5 % av de två största företagens omsättning och saknades helt hos det lilla företaget.

För samtliga tre företag gällde, att nyanläggningar av fullständiga värme- och sanitetsanläggningar —— entreprenader — räknat efter produktionsvärde dominerade verksamheten. De utgjorde mellan 80 och go % av totala omsättningen för det mindre och medelstora företaget och 90 % för det större företaget. S. k. reparationer och "lapparbeten" skulle således icke ha motsvarat mer än ca 10 å 20 % av totala produktionsvärdet i dessa företag. (Det synes sannolikt att för många andra företag och särskilt för småföretag utanför Rörledningsfirmomas Riksorganisation en väsentligt större del av omsätt— ningen utgöres av reparations- och underhållsarbeten.)

Storföretaget hade koncentrerat sig på större anläggningar huvudsakligen för industrier, sjukhus och större bostadsprojekt. Det medelstora företaget sysslade även huvudsakligen med större projekt. För dessa företag var över tre fjärdedelar av omsättningen arbeten till en kostnad av över 85 000 kronor, och arbetena för bostadshus tog normalt icke mer än ungefär hälften av totala produktions- värdet. För det lilla företaget omfattade däremot bostadshusen 50—75 % av verksamheten. Anförda siffror innebar, att de tre firmornas årliga materialköp var av storleksordningen 10 milj. kronor, I milj. kronor och 1/4 milj. kronor.

* Häri kan ingå även mindre poster som gått leveransväg III eller V. 12

Distributionsvägarna I, II och IV hade använts i ungefär samma omfattning. Leveransväg III (köp av grossist, leverans från fabrik till installatörens lager och därifrån till byggnadsplatsen) hade inte alls anlitats.1 Detta sammanhänger med att varor, som köpes av grossist men som fabrikanten levererar till den plats köparen önskar, huvudsakligen är sådana tunga varor som installatören inte kan eller vill lagerföra —— t. ex. värmepannor och varmvattenberedare.

Leveransvägarna V och VI —- direktköp från fabrik —— har använts för köp av armatur och varmvattenberedare. Hit har också något oegentligt förts småköp från järnhandlare på orten. Den från fabrik köpta armaturen har i detta fall levererats till installatörens lager och därifrån till byggnadsplatsen.

Fördelar man de olika varugrupperna på de olika distributionsvägarna erhålles tabell 72.

För byggnadsplatsen A ger den detaljerade undersökningen för varje varugrupp uppgifter om antal leveranser och leveransvärde. I tabellen anges leveranserna i absoluta tal och värdet i procent. För byggnadsplats B anger erhållna uppgifter för varje varuslag endast värdet av samtliga leveranser respektive vägar.

När flera vägar använts för distribution av ett varuslag har deras relativa be- tydelse uppskattats.

Det synes hur leveransvägarna I och II dominerar vid distribution av rör och rördelar. I två fall har inköp direkt från fabrik förekommit; i fall A har köpts en varm- vattenberedare som levererats till byggnadsplats, i fall B har köpts armatur, som leve- rerats till installatörens lager.

Den bild av använda distributionsvägar i två konkreta fall som här red0visats är av allt att döma i stort sett representativ för hur byggnadsplatserna försetts med VVS-material åren kring 1950. Övriga intervjuer med installatörer och grossister har givit i stort sett samma bild av de leveransvägar som använts till installationer i nybyggnader.

Följande sammanfattar vid intervjuerna erhållna upplysningar: Företagens inköpsvägar har givetvis varierat under olika perioder med hänsyn till marknadsläget och med hänsyn till produktionens inriktning. Av de tre installa— tionsföretag som lämnade mer detaljerade upplysningar, köpte såväl det medelstora som det mindre företaget praktiskt taget samtliga varor från grossist. Inköpen direkt från fabrikant uppskattades i bägge fallen till mindre än 5 % av det totala inköps- värdet. Även det större företaget köpte huvudsakligen sitt materialbehov genom grossist. Endast i speciella fall träffade det avtal om leveranser direkt med fabrikant.

De varor som levererades till installatörens lager kom till övervägande del från gros— sistens lager. Vid smärre installationsarbeten användes nästan genomgående varor från eget lager. Vid medelstora och större arbeten växlade praxis bl. a. beroende på att det egna lagrets sortering varierat med konjunkturläget. Som ett genomsnitt angavs vid intervjuerna att 50 å 60 % av lagerleveranserna skedde från eget lager

1 Det förekommer naturligtvis att denna leveransväg användes — t. ex. att installatören tar villa— pannor, sanitetsporslin, badkar, normalrör direkt till eget lager och därifrån levererar materialen till byggnadsplatserna. Vid intervjuerna har dock bekräftats att denna distributionsväg sällan användes.

Tabell 72. Använda leveransvägar till två bostadshus. För varje varuslag redovisas antal leve— ranser och leveransernas värde i procent av totalt leveransvärde.

Distributionsväg Köp från grossist 142233; n a :

Bygg- antal1 lev. från gros- lev. från f ab— lev. från fab-

Varuslag nads- v = sists lager rikants lager rikants lager S:a plats värde2 _ , , via direkt via direkt Via direkt inst.- byggn.- inst.- byggn.- inst.- byggn.- lager plats lager plats lager plats I II III IV V VI

A a 2 —— 2 _ — 6 Radiatorer V 1 4- _ 95 _ _ 100 B V _ _ _ 100 * — — 1 00 A 3 _ 1 _ 2 _ _ 3 Värmepannor m. tillbehör v _ o _ 100 _ _ I 00 B V _ _ _ I 00 * —— — 1 00 A 3 _ _ _ — — 1 1 Varmvattenberedare v _ _ _ _ _ I 00 I 00 B V _ _ _ 100 — —— 100 A 3 9 4 _ _ —— — 1 3 Stålrör V ' 78 2 2 _ — — — 100 B V -— 100 * — — — — 1 00 A a 80 9 _ _ _ _ 89 Stålrördelar och ad. rördelar v 78 22 _" _ _ _ 100 B V 50 50 _ _- — — 100 A 3 5 _ _ _ _ _ 5 Kopparrör V 1 00 _ _ _ _— — 100 B v I 00 * — _ _ _ _ 100 A a 6 2 -— —— _ _ 8 Kopparrördelar V 65 35 _ — — — 1 00 B v 1 00 * _ _ _ _ _ 100 A 3 1 1 _ _ _ _ 2 Normalrör V 3 97 _ _ — —— 1 00 B v — 1 00 * —-— —- — —— 100 A a 1 7 6 — _ _ __ 2 3 Normalrördelar V 86 1 4 _ _ — — 1 00 B V 50 50 _ _ — _ 100 A 3 _ 3 _ _ _ _ 3 Sanitetsporslin V _ 100 _ — — — 1 00 B V — 1 00 * — — —— — 1 00 A 3 _ 1 _ _ _ _ ! Badkar V _ 1 00 _ _ _— — 100 B v — 1 00 — — _ _ 100 A a 3 7 _ I _ —— 1 1 Rostfritt (diskbänkar) v 1 2 35 _" 53 _ _ 100 B V — 1 00 * — — — — 1 00 A a 40 8 _ 4 —— — 52 Armatur V 80 1 3 _ 7 _ — 100 B v 50 — —— — 50 — 1 00

och 40 å 50 % från grossistlager. Grossistlagret utnyttjades givetvis mer av företagen på grossistorter än av företag på orter som saknar sådant lager.1

Materialinköp för entreprenader eller över huvud taget större installationsarbeten, skedde genomgående med ledning av en detaljerad materialspecifikation som upptog samtliga de material som erfordras för installationen. Materialspecifikationen över- sändes till grossisten och överenskommelse om priser skedde sedan muntligt eller skriftligt. För större arbeten inhämtades särskilda prisanbud. Det syntes vara rela- tivt vanligt, att medelstora och större företag anlitade flera grossister och köpte ett varuslag hos en grossist, ett annat varuslag hos en annan, beroende på var de kunde erhålla lägsta priset. Mindre installatörer syntes huvudsakligen ha anlitat en fast grossist för sina inköp. I det fall beställningen placerats hos en grossist genom skrift- lig materialspecifikation, överenskoms ofta om ungefärliga leveranstider för olika slags varor. Ett exempel på en sådan tidsbestämd rekvisition ger följande tablå:

Materialgrupp Leverans önskas den Rör och rördelar ........................... 15/2 Pannor, radiatorer ......................... 15/3 Sanitetsartiklar m. m. ...................... 1/8 Anläggningen beräknas vara färdig ........... 1/10

Den materialspecilikation, som här använts som exempel, omfattade mellan 600 och 700 artiklar och flera tusen enheter. Ett exemplar av materialspecifikationen till- ställdes arbetsledaren. Denne rekvirerade sedan materialet muntligen efter hand som detta behövdes på bygget. Materialspecilikationen gav således icke någon som helst garanti för att leveranserna kom att ske i ekonomiska enheter. Den blev främst ett led i en prisuppgörelse vid köpets avslutande genom att ange de totala kvantiter som installatören önskade köpa under en preciserad tidsperiod. Hur rekvisitionerna och leveranserna till byggnadsplatsen i praktiken sedan skedde, blev i hög grad be- roende på arbetsledarcn på byggnadsplatsen.

Leveransvägar oeh leveransernas struktur vid ett bostadsbygge

Leveranserna av material till en VVS-installation i ett medelstort bostadshus har som nämnts studerats i detalj. Arbetet skedde under 1951 och byggnadsplatsen var belägen i en medelstor stad i mellansverige, som saknar grossistlager. Installatören har ett eget lager på orten. Huset var ett trevåningshus i sten med en våningsyta av 621 m2, och innehöll följande antal bostadslägenheter:

Lägenhetstyp Antal Lägenhetsyta i

lägenheter genomsnitt rn11 2 rum och kök, med bad .......... 24 50 1 rum och kokvrå, med bad ........ 6 25

1 Vid intervjuerna erhållna uppgifter om företagens lager har i övrigt redovisats i kap. 5.

Totalkostnaden för hela arbetet var 109 600 kronor. Härav utgjorde den rena materialkostnaden1 83 600 kronor samt vissa verkstadsarbeten och transporter 4 300 kronor eller totalt 87 900 kronor.2 Den totala materialkostnaden utgjorde så- ledes ca 76 % av totalkostnaden.s

I vad mån resultatet från denna undersökning är representativt för installationer i bostadshus kan icke avgöras. Då installatören är en större firma, som ägnat visst arbete åt att få leveranserna till sina byggen väl planlagda, finns anledning förmoda att leveranserna till detta bygge i alla händelser icke är sämre än vad som är vanligt vid arbeten av detta slag. En jämförelse med den orderstruktur för grosshandeln, som skall beskrivas i nästa avsnitt, bekräftar detta intryck.

Tabell 73. Totala antalet leveranser, fördelade efter leveransens storlek och leveransväg. Ett bostadsbygge 1951.

Antal leveranser Köp från grossist Leverans från instal— Leveransens KÖP 0911 KÖP från latörens lager storlek leverans å järnhan- , .. Lev. fr n .. kr. från Lev. fran ossists del m. m. utanfor på bygg- S:a fabrik fabrik gj lokalt byggnads- nads- ager orten orten

Lev. väg enl. kap. 9 W rv 11 — 1, 111, v _ | o— 49 ..... _ 1 1 1 _ 6 52 70 50— 99 ..... _ 3 g 1 2 18 33 100— 199 ..... 1 2 5 1 1 6 16 200— 299 ..... _ 2 5 — 2 3 12 300— 399 ..... _ _ 4 — _ _ 4 400— 499 ..... _ _ _ _ _ 2 2 500— 999 ..... 2 2 5 — 1 2 12 1 ooo—1 999 ..... 2 _ 1 _ 5 2 10 2 ooo—4 999 ..... 1 2 3 _ _ _ 6 5 ooo— ..... _ 2 l _ _ 2 5 Summa 6 14 44 2 17 87 170

Tabell 73 redovisar samtliga leveranser4 till byggnadsplatsen, fördelade efter leve- ransernas storlek och använd leveransväg. Totalt kom erforderlig material till bygget i 170 leveranser. Av dessa var 104 leveranser från eget lager, 58 leveranser kom

1 Materialkostnaden avser, liksom de uppgifter om värdet av leveranser, som lämnas i det följande, av installatören till resp. leverantörer erlagda belopp enligt utfärdade fakturor eller leveranssedlar. Priserna är således fabrikant- eller grossistpriser, räknade netto, dvs. med avdrag för erhållna ra- batter utom kassarabatter och eventuell bonus. Leveranserna från installatörens lager har prissatts lika med det vid leveranstillfället gällande nettopriset vid leverans från grossists lager. 3 I denna summa ingår dock material med ett totalt värde av 6 305 kronor, som i 33 leveranser åter- sänts från byggnadsplatsen. ="jämför kap. 2, tabell 3. 1 Vid detta bygge har, sedan arbetet avslutats, alla leveransbeskeden samlats i en särskild pärm, som använts för efterkalkyl av arbetet. Leveransbeskeden utgöres av fakturor från leverantörer i de fall varan inköpts från fabrikant eller grossist. Av grossisternas fakturor framgår data för leveranserna samt om leverans skett från grossists lager eller från fabrik. Vid leverans från installatörens lager har särskilda leveranssedlar utskrivits, som anger levererade varor, varje artikels värde samt leveransdagen. Om flera leveranser skulle ha skett samma dag, har dessa icke kunnat särskiljas utan registrerats som en leverans.

från grossister, varav 44 st. från grossists lager, medan 14 leveranser beställdes via grossist men levererades direkt från fabriksorten. Endast i sex fall skedde inköpet direkt från tillverkaren, som också levererade varan direkt till byggnads- platsen. Slutligen anlitades i två fall en järnhandlare på orten.

För 103 leveranser av de 170 var värdet mindre än 100 kronor. I 34 fall var leve- ransernas värde mellan 100 och 500 kronor och i 21 fall var det över 1 000 kronor. Förvånansvärt nog var flera av de leveranser som skedde direkt från fabrik relativt små. För 9 av de 20 leveranserna var värdet mindre än 300 kronor.

Av de fem leveranserna med värde över 5 000 kronor skedde två direkt från fabrik och avsåg varuslagen radiatorer och värmepannor, medan en leverans av badkar kom från grossistlager och två leveranser var sortimentsleveranser inne- hållande huvudsakligen rör och rördelar från installatörens lager.

Det har inte undersökts hur använda varor distribuerats till installatörens lager. Detta lager påfylles emellertid normalt till övervägande del genom leveranser från grossistens lager. Som en approximation kan därför leveranserna från installatörens lager i tabell 73 anses motsvara distributionsväg I enligt kapitel 9. Leveranserna till bygget från grossistens lager får motsvara distributionsväg II, och de fall där köpen skett hos grossist men leveranserna skett från fabrik motsvarar distribu- tionsväg IV. Köp och leverans från fabrik till sist motsvarar distributionsväg VI. Med den reservationen att vi i väg I inräknat vissa leveranser, som de facto har skett vägarna III och V enligt vår modellkalkyl, så ger nedanstående tablå en sam- manfattning över använda distributionsvägar och leveransernas storlek, som an- knyter till analysen i kapitel 9.

Antal leveranser Värde Värdet i kronor för Leveransvä 1 " g abs' % kr % kli/låg; median kiåliil

I .............. 106 62 30 285 36 20 45 100 II .............. 44 26 25 472 30 50 140 360 IV .............. 14 8 20 799 25 100 300 4 500 VI .............. 6 4 7 139 9 _ (1 000) _ Summa 1 70 100 83 695 100 30 70 | 270

Till frågan om distributionen till byggnadsplatsen skett på det ekonomiskt mest gynnsamma sättet återkommer framställningen.

Hur är leveranserna sammansatta. Tabell 74 redovisar de 170 leveranserna, fördelade efter leveransernas storlek och de varuslag som levererats. Härvid har en första grov uppdelning gjorts i varuköp, dvs. sådana leveranser som omfattat endast ett varu- slag, och sortimentsköp, där flera varuslag sammanförts till en leverans. Dessutom har varje leverans karakteriserats med hänsyn till de varuslag, som ingått i leve- ransen. Uppdelningen har fått bli ganska grov men bör ge en viss uppfattning om särskilt sortimentsleveransernas sammansättning. Vilka varor som ingår under varje

1Jämfor bild 30.

Tabell 74. Totala antalet leveranser fördelade efter leveransernas storlek och antalet levererade varuslag. Ett bostadsbygge 1951.

Leveransens storlek. Kronor !

Leveransstruktur 100— 200— 300— 400— 500— 1 000— 2 ooo—

| o—49 50_99 199 299 399 499 999 ]999 4999 5000—l

Varzlköp : Rördelar .............................. 2 1 Rör ................................... _ Armatur .............................. 3 Värme ................................ 5

4 o

35 12 19 12 I7

(?)—*N—

III""I

Sanitet ................................ Övrigt ................................ 1

I

| "”'—"|| NHmNo—u

N

l—l='=='l===

l||"|Nm ll'-'NNNIN | _.

Summa 43 1 9 10 101

CO _ N [*

Sartimentsköp : (fördelade efter antal varor)

2 varor ................................ 3 varor ................................ 4 varor ................................ 5 eller flera varor .......................

__ __ 17 14 _ 1 10

el COQ _ © ON ] _

I MNIN [* co__... gp mln-coin [ | Olli—Nm

Summa 2 _ 2 69

+ u-c lx

Sartimentsköp :

(fördelade efter varuslag)

Rördelar .............................. Rör ................................... Armatur .............................. Sanitet ................................ Övrigt ................................ Rör + rördelar + armatur m. m. ......... Rördelar + armatur .................... Rördelar + värme + övrigt .............. Sanitet + armatur + rördelar + övrigt . . . . Armatur + övrigt ...................... Kombinationen av 5 eller flera varugrupper

drums—md-mooctm HN | |

| """llullwll

| |lll|l"l"ll ll|"l"""l|| "Illlc'"""|l |lllll©"*|l "I"!""mf""| |||||"||"|"*” !

g 04 | !_ l-l N ln CD :* lx Cl

Summa

grupp redovisas i detalj i bilaga 10.1 som anger den använda varukoden. Som fram- går av tabellen var ca 60 % av leveranserna varuleveranser. Det var ovanligt att många olika varuslag sammanfördes till en sortimentsleverans. Leveranser, som om- fattade minst fyra varor, utgjorde sålunda endast ca 15 % av samtliga leveranser. Det är att märka att antalet varor enligt den använda koden uppgick till totalt 57 st.

Tabell 75. Totala antalet leveranser fördelade efter leveransstrukturen och tidpunkten för leve- ransen. Ett bostadsbygge 1951.

Rör + rördelar + arma- tur m. m.

Rördelar Rördelar + arma- + värme tur + övrigt

Leve- .. Ror- rans-

vecka

Rör Arma-

delar tur Varme Sanitet Övrigt

n-u

_II__.__.l||._

llIllllll|ll||l||l|_—l|nl_|—I

... _lllm____n__—I|l||ll

|llll|ill|lll—Hl—A—wlllnm——nnwn|nl—+n—ul—l I—Illnlnl|ll||——|n|ll—l——|—|—||l|||

l—lllll—lllill—l———llnln——nn————l—llw—llll

Illl—IllII—nl——_IIlllllllll—lllnlllllnl

l l ! Illllll

6 _l——l|llllll|l|III—_ll||——||—m|—l——|—n——l|

UI &: 5 5 nu (.c © xx ... .p. ... .;x _ QD LO ... .:. lo 02

Som synes av tabellen är leveransernas värde icke påtagligt högre för sortiments- köpen än för varuköpen. Det kan anmärkas, att fördelningen mellan varuköp och sortimentsköp i stort överensstämmer med den fördelning som senare skall redovisas för grossistföretagens leveranser från lager. Uppdelningen på varuslag visar även, att antalet leveranser av rördelar och armatur är mycket stort. Dessa leveranser avser även i regel småbelopp. Av de 103 leveranserna med ett värde understigande 100 kr. var 78 st. leveranser, där rördelar eller armatur ingick. Av samtliga 170 leveranser fanns rördelar eller armatur med i omkring 110.

När kommer materialen till byggnadsplatsen? Det är av stort intresse att studera, vid

Leverans- vecka

Sanitet + armatur + rördelar + övrigt

Armatur + övrigt

Kombination av 5 eller flera varu-

grupper

Summa

Därav

varuköp

sortiments- köp

I I 2

»—

... l-u _ _ Hw— rd v-l HAUINQNINWNIUI-P '-'Ul N moms—o: QUI ODU'INIC.” 0503 QNINIQD-PUI "!

! I 2

o:||lllllI||llllllllllllllllllllllll|Illnl—I

.. x: 0

& NIH—HMI | l—naminom»>—mixas—n—ut—mn—axwmwmmwwuu-numn-F—i

.—

G) | © I—l ' ln—nnln—nw-r—ln—r-cl iw—mwunnnwnpnwlwnwmn——

Tabell 76. Antal leveranser och leveransvärde per vecka. Ett bostadsbygge 1951.

Antal leveranser Leverans- Summa värde

vecka o—gg 100—499 500—999 1 000_ S:a kr 01 ........ _ _ _ 1 1 1 046 05 ........ 2 _ 1 2 5 5 619 06 ........ 1 1 _ 2 4 2 982 07 ........ 3 2 1 3 9 12 200 08 ........ 2 5 _ 2 7 7 812 09 ........ 1 3 1 2 7 4 395 10 ........ 1 5 1 1 8 3 410 11 ........ 2 — _ 1 3 2 647 12 ........ 3 1 2 _ 6 1 471 13 ........ 1 3 1 _ 5 1 243 14 ........ 3 3 — 1 7 7 758 15 ........ 4 1 _ _ 5 318 16 ........ 5 _ 1 2 8 9 473 17 ........ 5 _ _ _ 5 150 18 ........ 5 _ 1 _ 6 952 19 ........ 3 _ _ _ 3 65 20 ........ 1 1 1 1 4 4 175 21 ........ 5 2 _ 1 8 6 120 22 ........ 5 1 _ 6 442 23 ........ 1 _ _ 1 2 4 480 24 ........ 4 _ 1 _ 5 851 25 ........ 1 _ _ — 1 9 26 ........ 3 1 _ _ 4 194 27 ........ 5 — — _ 5 97 28 ........ 5 _ 1 1 7 3 519 29 ........ 2 1 _ 3 280 30 ........ 2 — _ _ 2 39 31 ........ 6 1 _ _ 7 438 32 ........ 3 1 _ _ 4 237 33 ........ 2 ._ _ _ 2 28 35 ........ 4 1 _ — 5 236 36 ........ 1 3 _ _ 4 622 38 ........ 1 _ _ _ 1 10 40 ........ 1 _ _ _ 1 69 44 ........ 1 _ _ _ 1 10 45 ........ 1 _ — — 1 7 46 ........ 3 _ _ _ 3 37 49 ........ 1 _ _ — 1 67 50 ........ 1 _ _ _ 1 81 51 ........ 1 _ _ _ 1 18 53 ........ 1 _ _ _ 1 3 59 ........ 1 _ _ _ 1 85

Summa | 103 34 12 21 170 83 695

vilka tidpunkter under byggnadstiden de 170 leveranserna till byggnadsplatsen skedde. I tabell 75 har leveranser av olika ”varustruktur” fördelats efter tidpunkt för leveransen. Tiden har härvid mätts genom angivande av den vecka under vilken leveransen skett, varvid veckorna numrerats i ordning fr. 0. m. den dag den första leveransen skedde. Till detta bygge skedde den sista leveransen 59 veckor efter den första, dvs. leveranserna pågick under nära ett år och två månader. Efter den första leveransen till bygget dröjde det en månad till nästa leverans. Men fr. 0. rn. den 5:e t. o. m. den 33:e veckan kom material kontinuerligt till bygget varje vecka.

Tabell 77. Antal leveranser vid olika leveransvägar och antalet ”främmande” leverantörer per vecka.1 Ett bostadsbygge 1951.

Antal ”främmande"

Leveransvä .. g leverantorer

Leve- rans- __ vecka Kop OCh leverans Lev. fr. LCV- fr-

. ' del m.m . ts ' fr-fabrlk fabrik gigs; lokalt , byggm- byggm-

orten orten

Köp från grossist Leverans från in- S:a

KÖP från stallatörens lager leve- Jämhan-

utanför på ranser Gross. Övr. S:a

!

01

05. III 06

07 08

09

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 ') ... 26 27 28 29 30 31 32 33 35 -- 38 40

» wnwmnnnp

lm———ll|ni

_

I i—n—i—n—tQI—v—rawnin—wn-Pn

la NJ

45 46 49 50 51 53

| |lllilll|lnwiH—lllllilllillllll———Hii—nn—|

l—[Iloa—...»..—_mnnmnwu-hm—»—++nww+++nnw[mounta|__... _lllllllIl—Il—llI—lIlll—Illllwlnlll|——l——l

1-1 H u-u _ ut): H >— .— wém Nupxl neogen-1:- mm!—') mamp—ua 0301 QUINIU' 6303 WNINIROÖUI _

_|———l||l|_

lHl———II|Il—nl——I|__»!—lnmnln—mlenl—nnnnnnl l

mlllllllllllllllIl—llllIlllllll—Il————Il|ll

[ |

Summa

IR i|———l|lllllll—li|_rol-c—v—J—tolm—v—lmnl—mnwm—nl |

» .— xx 00 x; ... x' 0

1 Med främmande leverantörer avses alla utom det egna lagret. ” I fyra fall har en ”främmande” leverantör levererat sin vara över installatörens lager, varför leve- ransvägen kodats med nr 5, men leverantören kodats som ”främmande”.

Efter den 33:e veckan blev leveranserna något mer sporadiska, men leveranser före- kom alltjämt var och varannan vecka fram emot tidpunkten för arbetets avslutande. Under de veckor då det egentliga byggnadsarbetet pågick, var det vanligt att det kom 5—9 leveranser under samma vecka. Det var sannolikt inte ovanligt att flera leveranser kom till bygget samma dag.

I tabell 76 har leveranserna fördelats på leveransvecka och leveransernas värde. Av intresse är härvid, att de stora leveranserna i hög grad är koncentrerade till den första tiden av arbetet. Av de 21 leveranserna med värde överstigande 1 000 kronor har således 14 st. skett under de första 1 1 veckorna. Sedan förekommer ströleveranser upp till den 28:e veckan. Efter den 28:e veckan förekommer över huvud taget inga leveranser med ett värde överstigande 500 kronor. Fr. o. m. den 29:e veckan har man med andra ord haft 39 leveranser, varav 32 till ett värde under 100 kronor. Det behö— ver knappast anmärkas, att dessa leveranser måste bli mycket kostsamma.

Fördelas varje veckas leveranser efter leveransväg, får man en ännu klarare bild av vilka distributionstekniska möjligheter som kan ha förelegat att begränsa antalet leveranser. Sådana uppgifter lämnas i tabell 77. Det visar sig, att leveranserna från såväl grossistens lager som från installatörens eget lager är relativt jämnt utspridda i tiden. Det är icke ovanligt att det skett 4——5 leveranser från något av dessa lager under en vecka. Av leveranserna från fabrik har 3 skett under den period fr. 0. m. 29:e veckan till byggets avslutande som kommenterades i samband med föregående tabell. Men det övervägande antalet leveranser denna tid har kommit från installa- törens lager.

Har levereras varje varuslag? En detaljerad bild av hur varje varuslag levererats till byggnadsplatsen ges i bilaga 10.2. För varje varuslag har angivits antalet leveranser och leveransernas värde för varje vecka när leverans skett. Resultatet har sammanfattats i tabell 78.1 Vad som frapperar är utspridningen under nästan hela byggnadstiden av leveranserna av vissa varor. Det gäller framför allt rördelar och armatur. Exem- pelvis har rördelar för bruna rör levererats i 53 poster, där den första leveransen sked- de under den 5 :e veckan efter sedan installationen påbörjades, och den sista strax före installationens slut den 53:e veckan. På samma sätt kom rördelar för galvaniserade rör i 24 leveranser, varvid dock halva behovet tillgodosågs genom den första leveran- sen som skedde i 9:e veckan. Andra exempel som kan nämnas: badkarsarmatur och diverse småmaterial för badrummet levererades i nio poster, totalt Värda 3 135 kro- nor. Bortses från enstaka leveranser av smärre tillbehör har av huvudvaruslagen, varmvattenberedare, badkar och stokeraggregat kommit i en leverans, pumpar och värmepannor i två leveranser, sanitetsporslin i tre leveranser, radiatorer och kamröri två huvudposter och fyra småposter; av de olika slagen av rör levererades tubrören i sex, de galvaniserade rören i fyra, de bruna rören i tre och kopparrören i fem poster; normalrör har kommit i en stor post under 5:e veckan och därefter i en mycket liten kompletteringsleverans under 36:e veckan.

Huvudintrycket är att antalet leveranser med bättre planering skulle kunna ned— bringas väsentligt. Uppgifterna i denna tabell ger sammanställda med tidigare

1 Endast leveranserna för varje vara är räknade netto.

Tabell 78. Antal leveranser samt leveransvärde per varugrupp. Ett bostadsbygge 1951.

V Antal leve- Värde totalt fyeckans nr for arugrupp ranser kr orsta resp. Slsta leverans 01 Radiatorer och kamrör ................. 6 8 272 1—29 Radiatorer .......................... 5 7 407 1—29 Kamrör ............................ 1 865 16 02 Pannor ............................... 3 8 486 16—1 7 03 Varmvattenberedare ................... 1 2 600 1 1 04 Stålrör ............................... 13 10 549 6—35 Tuber .............................. 6 1 719 6_35 Galv. rör ........................... 4 2 900 7—12 Bruna rör ........................... 3 5 930 7_ 8 o5_06 Stålrördelar och aducerade rördelar ...... 89 3 073 5—53 Tubkrökar och flänsar ................ 12 487 8—33 Rördelar för galv. rör ................ 24 1 167 9—40 Rördelar för bruna rör ............... 53 1 419 5—53 07 Kopparrör och -delar ................... 13 4 625 7—28 Kopparrör .......................... 5 3 320 7—13 Kopparrördelar ...................... 8 1 305 9—28 08 Gjutna rör och -delar ................... 25 7 273 5—36 Normalrör .......................... 2 3 446 5—36 Normalrördelar ...................... 23 3 827 5—31 09 Cementvaror .......................... 3 609 9—1 2 11 Sanitetsgjutgods ....................... 17 1 978 1—46 Brunnar av gjutjärn .................. 10 1 056 1—46 V attenlås ........................... 7 922 1—46 12 Sanitetsporslin ......................... 3 5 521 22—24 Tvättställ ........................... 2 1 052 22—24 w.c.-stolar .......................... 1 4 469 23 13 Badkar ............................... 1 5 508 2 1 14 Rostfritt .............................. 11 5 182 7_4g Tvättlåda ........................... 1 230 10 Armatur ............................ 6 992 7—49 Diskbänkar ......................... 4 3 960 7—28 15 Armatur .............................. 52 7 643 1—46 Stopp-, matar- och säkerhetsventiler . . . . 8 500 7—30 Sluss- och skjutventiler ................ 12 1 346 1—33 Pack- och kikboxkranar ............... 6 333 1—33 Tapp- och kikkranar, vacuumskydd ..... 2 335 1—10 Blandare, div. ....................... 1 43 7 Tvättställsarmatur ................... 2 297 7—45 Badkarsarmatur, insp.luckor m. m. ..... 1 1 3 265 7—46 Ventiler och kopplingar .............. 10 1 524 1—40 16 Pumpar .............................. 2 2 105 9—12 18 Isoleringsmaterial ...................... 15 1 148 7—32 19 Tätningsmaterial ...................... 1 7 1 682 5—46 Bly och kabelgarn .................... 3 ' 1 589 5— 8 Övrigt tätningsmaterial ............... 14 93 8—46 20 Instrument ............................ 7 413 5—59 21 Div. gjuteri- och verkstadsprodukter ...... 14 4 014 5—51 Slits- och rensluckor, durkplåt ......... 2 178 6_14 Smidesarbeten (askhinkar) ............ 2 115 5—26 Stokeraggregat ...................... 2 3 318 20—51 Expansionskärl ...................... 1 250 8 Svetsgas och svetsmat. ................ 7 153 8—14 22 Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc ....... 33 774 7—53 23 Ventilationsmaterial .................... 2 2 240 10—28 Luftreningsaggregat .................. 1 1 552 10 Ventilationsmaterial .................. 1 688 28 Summa netto 170 | 83 695 1—59

Tabell 79. Antal leveranser och antal främmande leverantörer per varugrupp. Ett bostadsbygge

1951.1 Antal leveranser _ ” " Antal ”främ- Varugrupper Fran fram- mande" leve- Totalt mande" leve- rantörer rantörer 01 Radiatorer och kamrör ................. 6 4 2 02 Pannor ............................... 3 3 1 03 Varmvattenberedare ................... 1 1 1 04 Stålrör ............................... 13 4 4 05—06 Stålrördelar o. aducerade rördelar ....... 89 9 6 07 Kopparrör och —delar ................... 13 2 1 08 Gjutna rör och -delar ................... 25 7 3 09 Cementvaror .......................... 3 1 1 1 1 Sanitetsgjutgods ....................... 17 4 3 12 Sanitetsporslin ......................... 3 3 2 13 Badkar ............................... 1 1 1 14 Rostfritt .............................. 1 1 8 5 15 Armatur .............................. 52 13 7 16 Pumpar .............................. 2 2 1 18 Isoleringsmaterial ...................... 1 5 2 2 1 9 Tätningsmaterial ...................... 1 7 1 1 20 Instrument ............................ 7 5 3 21 Div. gjuteri- och verkstadsprod. .......... 14 6 4 22 Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. ..... 33 3 3 23 Ventilationsmaterial .................... 2 2 2 Summa 327 81 53 Netto 170 _ 18

redovisade uppgifter ett starkt intryck av att möjligheterna till sortimentsleveranser från de anlitade lagren icke utnyttjas i önskvärd omfattning.

Antalet anlitade leverantörer. Materialleveransema har som framgick av tabell 77 skett från ett stort antal leverantörer. I tabell 79 redovisas för varje varuslag antalet ”främmande” leverantörer och antalet leveranser från dessa. Bortsett från leve- ranserna från eget lager har för övriga leveranser anlitats två fabrikanter, två järn- handlare och fjorton grossister. I några fall har för leveranser av samma varuslag anlitats tre olika leverantörer.

Denna uppdelning av leveranserna på ett stort antal grossistföretag är egenartad men karakteristisk för branschen. När det gäller en större installation är det så- ledes vanligt, att anbud inhämtas från flera grossistföretag. Om icke ett speciellt förmånligt totalt anbud erhålles från en firma, utväljes för varje varuslag den firma som för just denna vara offererar det lägsta priset. Detta system gör det alltså icke möjligt för grossisten att i större utsträckning ordna sortimentsleveranser. Sådana blir möjliga endast i den mån installatörerna först tar resp. varor till eget lager. Det kan tyckas, att köp av samtliga varuposter hos en grossist skulle bli förmånligast för bägge parter. Sannolikt har här det sätt varpå installatören rekvirerar sitt ma- terial till byggnadsplatsen och den långa byggnadstiden försvårat en mer rationell

1Jämför not 1 s. 188.

leveranspolitik. Så länge installatören rekvirerar i små poster, blir fördelarna för grossisten att göra upp om större köp av mindre betydelse.

I tabellerna 80 och 81 har antalet leveranser fördelats med hänsyn till antalet artiklar i varje leverans och leveransens storlek resp. anlitade leveransvägar. (Med en artikel avses enligt tidigare definition varje typ av en vara som prissättes och lagerföres åtskild från andra varutyper.) Tabellerna bestyrker det intryck som er- hållits av det tidigare refererade siffermaterialet, att antalet leveranser, samman- satta av många artiklar, varit relativt få. En tredjedel av de 170 leveranserna bestod av fem eller flera artiklar. I fem fall upptog leveranserna mer än 20 artiklar. Tabell 81 visar, att det huvudsakligen är leveranser från installatörens eget lager som om- fattat fem eller flera artiklar. Av leveranserna från grossistens lager bestod mer än hälften av endast en artikel.

Tabell 80. Antal leveranser fördelade efter antal artiklar ingående i leveransen och leveransens storlek. Ett bostadsbygge 1951.

Ant ] Antal leveranser. Leveransens storlek i kronor a artiklar 0_49 50—99 100— 200— 300— 400— 500— 1 000— 2000— 5000— S:a I 99 299 399 499 999 I 999 4999

1 .......... 27 12 4 3 2 _ 4 3 4 2 61 2 .......... 17 3 2 3 _ _ 1 — 1 — 27 3 .......... 8 2 1 1 _ _ _ _ _ _ 12 4 .......... 10 2 1 — _ _ _ 1 — — 14 5_ 9 ...... 7 9 6 1 2 1 3 3 1 _ 33 10—19 ...... 1 5 2 3 _ 1 4 1 _ 1 18 20—49 ...... — — _ 1 — _ _ 1 — 1 3 50— ........ — _ _ _ _ _ _ 1 — 1 2 Summa 70 33 16 12 4 2 12 10 | 6 | 5 | 170

Tabell 81. Antal leveranser jördelade efter antal artiklar och leveransvägar. Ett bostadsbygge

1951. Antal leveranser Köp från grossist K" f _ Leverans från instal- .. 0 r n '- Antal artiklar KÖP OCh L järnllanzilel latorens lager leverans Leverans f åeverans m m Utanför På b 513. från fabrik ' f n gros- ' ' _ Våg- från fabr1k sists lager lokalt byggnads nadsorten orten 1 ............. 5 10 24 _ 8 14 61 2 ............. _ 1 6 1 2 17 27 3 ............. _ _ 3 _ _ 9 12 4 ............. _ — 1 _ 2 1 1 14 5_ g ......... 1 1 9 1 3 18 33 10—19 ......... — 1 1 — 1 15 18 20—49 ......... _ 1 — _ 1 1 3 50— ........... — — _ _ _ 2 2 Summa 6 14 44 2 17 87 170

Rörgrosshandeln; ordernas storlek och sammansättning — resultat från en stick- provsundersökning

Som visats i kapitel 9 måste man för att kunna bedöma fördelar och nackdelar av att ett varusortiment distribueras över grossist bland annat veta hur konsumenterna gör sina inköp (ordernas storlek och sammansättning) och hur leveranserna till kon- sumenterna sker (expeditionernas storlek och sammansättning).

För att få en uppfattning om expeditionsstrukturen inom rörgrosshandeln har en stickprovsundersökning utförts hos två företag här kallade A och B.1

De undersökta företagens karaktär i förhållande till branschens medianföretag framgår av följande tablå.

De undersökta företagen Samthga fore- Anmärk- tag (med1an- . A B värde) "mg”

1. Antal anställda .................. 42 42 41 2. Omsättning 1950 i 1000 kronor . . . . 7 311 6 402 5 700 3. Försäljningen "över lager” 1949 i % (70) 58 72 ( jämför kap. 4. Sortimentsstruktur ................ II II II l4, tab. 16) 5. Kundstruktur: försäljningen till rör- installatörer 1949 i % ......... 83 54 74 6. Försäljningen på hemorten i % ..... . . 15 23 medeltal 7. Antal exp. per kund 1949 .......... 31 _ 40

De två undersökta företagen är alltså medelstora företag. A avviker i sin allmänna struktur icke från den karaktär som präglar majoriteten av företagen inom bran- schen. B har lägre lagerförsäljning och mindre försäljning till installatörer än me- dianföretaget.

Representativitet. Urvalet av uppgifter. Stickproven av expeditionerna har erhållits på följande sätt. I företaget A, som hade sina fakturor registrerade per år och månad, utvaldes en representativ månad (maj) för åren 1949 och 1950. Samtliga fakturor genomgicks och för var femte expedition hämtades ett urval av uppgifter.2 I före- taget B som för varje år hade fakturorna registrerade på kunder i bokstavsordning genomgicks i stället var femte pärm och inom dessa var tionde order. Samplingen blev härigenom av ungefär samma storleksordning som i företag A, dvs. ungefär

1 För mer intensiva studier av här och i det följande berörda problem är omfattningen av det pre- senterade materialet icke helt tillfredsställande. Såväl antalet undersökta företag som antalet under- sökta expeditioner inom dessa företag borde ha varit större. Som underlag för den följande allmänna diskussionen och de slutsatser som baseras på denna är dock det erhållna materialet tillräckligt. 2 Det har varit förenat med svårigheter att fastställa i vilken utsträckning en order motsvarats av en expedition. I bägge företagen skrives en order för varje beställning som kommer in. Om en kund gör Hera beställningar omedelbart efter varandra, t. ex. samma dag, kan det hända att flera order hinner sammanföras till en expedition. Detta framgår inte direkt av fakturan. I samråd med företags- ledningen har vid bearbetningen för kunder inom hemorten varje order satts lika med en expedition. För kunder utanför hemorten har i de fall där flera order inkommit samma dag gjorts ett undantag från denna regel så att samtliga order under en dag sammanförts till en expedition.

20 % av samtliga fakturor under en månad och 2 ä 3 % av samtliga fakturor under ett år.1

Varje expeditions (orders) huvuduppgifter överfördes på ett s. k. nålkort. Följande fakta antecknades på kortet: vara (varuslag) antal artiklar orderns sammanlagda värde antalet enheter av varje artikel leveransorten den kundgrupp köparen tillhörde.

EXPEDITIONERNAS STORLEK

Expeditionernas storlek har mätts på två sätt, dels genom sammanlagda värdet i kronor, dels genom antalet artiklar av varje vara och i vissa fall även genom an- talet enheter av varje artikel. En artikel fordrar vanligen en egen rad på ordersedeln och måste lagras åtskild från andra artiklar.

Tabell 82 (och bild 35) redovisar expeditionerna fördelade efter storlek i kronor för företagen A och B, dels när leveransen gått till kunder på den ort där grossisten haft sitt lager, dels när leveransen gått till andra platser.

De mycket små expeditionerna _ med ett expeditionsvärde under 100 kronor — utgjorde en stor del av samtliga expeditioner eller 57 % för företag A och 42 % för företag B.

Det högre procenttalet för företag A beror framför allt på att de expeditioner som detta företag sände ut på ”hemorten” i de flesta fall var mycket små och mindre än 325. Mer än hälften av A:s hemortsexpeditioner hade ett värde som understeg 50 kronor. I fråga om den relativa fördelningen efter storlek av expeditionerna till kunder utanför hemorten föreligger praktiskt taget icke någon skillnad mellan före- tagen A och B. Även i dessa fall var emellertid expeditionerna i de flesta fall över- raskande små: 40 % har ett värde mellan 100 och 499 kronor, och endast omkring 20 % hade ett värde av minst 500 kronor.

Det är sannolikt, att företaget A:s försäljning på hemorten i ovanligt stor utsträck- ning är inriktad på kompletteringsköp från kunder, som i övrigt placerar en del av sina större order på andra företag.

1 Samplingen är således liten om man tar året som jämförelseled. Den goda överensstämmelsen mellan samplingarna för företag A de båda undersökta åren antyder dock att variationerna i order- storlek mellan dessa år i respektive totalpulationer (månader) måste vara begränsade. Det är ej troligt att variationerna mellan olika månader inom respektive år är stora. Jämföres ”samplingen" med vissa uppgifter som företagen lämnat i den enkät som redovisats tidi- gare, erhålles följande bild.

Företag Enl. stickprovet Enl.

enkäten Försäljningen över lager i % ............................. A Uppgifter saknas B 86 58 Kundstruktur, försäljningen till rörinstallatörer i % ......... A 95 83

B 76 54 13

FÖRETAG A

vi 10

60—

50&

20—

0 _ Exp. storlek 0—49 50—99 100—499 500—999 1000—_ ' kronor

FÖRETAG B

50— 40—

30—

20 —

10 —

0 Exp. storlek 0—49 50—99 100—499 500—999 1000_ i kronor

Antal expedilioner i %

' Expeditionernas värde

Bild 35. Expeditioner inom rörgrosshandeln procentuellt fördelade efter storlek. ;Två företag 1948—1950

Tabell 82. Expeditionerna fördelade på storleksgrupper. Två grossistföretag 1948-—1_950.

Försäljningsområde resp. Expeditionsstorlek i kronor undemökt företag 0—49 | 50—99 ! 100—499 ! 500—999 | 1 000— I Summa Procentuell fördelning av antalet expeditioner Hemorten Företag A ................ 51 15 29 3 2 100 _ Företag B ................. 30 18 36 9 7 100 Övriga orter Företag A ................ 22 19 40 1 1 9 100 Företag B ................. 25 13 40 13 9 100 Hela landet Företag A ................ 41 16 32 6 5 100 Företag B ................. 27 15 39 1 1 8 100 Procentuell fördelning av expeditionernas värde Hela landet Företag A ................ 3 4 30 16 47 100 Företag B ................. 1 2 17 15 65 100

De medianer och kvartiler, som angives i tabell 83 ger en sammanfattande bild av expeditionsstrukturen med hänsyn till expeditionernas storlek.

Den redovisade stickprovsundersökningen har sedermera kompletterats med en mer fullständig undersökning, som för företagen A och B samt ett tredje företag C om- fattar samtliga fakturor under tre månader 1953. Fakturoma har härvid endast för- delats efter värde. Undersökningsresultatet redovisas i tabell 84. Tack vare det stora materialet har fakturorna i detta fall kunnat fördelas på flera storleksgrupper. Det visar sig, att expeditionsstrukturen inom de tre företagen detta år var nästan den- samma som strukturen för 1948—1950 års stickprov. För företaget A var andelen med ett värde under 50 kronor 41 % åren 1948—1950 och 38 % år 1953. För B var motsvarande siffror 27 % och 31 %. För företaget C var år 1953 andelen små order 46 %.

Tabell 83. Expeditionernas storlek för två grossistföretag, median och kvartiler kronor.

1948— I 9 50. F örsäljningsområde respektive undersökt Expeditionsstorlek i kronor företag Undre kvartil Median Övre kvartil

Hemorten

Företag A ........................... 19 49 169

_ Företag B ........................... 29 1 18 41 1

Övriga orter

Företag A ........................... 59 163 431 Företag B ........................... 52 171 443 Hela landet

Företag A ........................... 24 78 245 Företag B ........................... 45 154 419

Tabell 84. Antalet expeditioner i tre rörgrossist/företag efter storlek (värde) 1953.l

Företag Faliåuravärde A B C Summa ronor

Antal % Antal % Antal % Antal % o— 9 ----- 1 488 9,8 896 7,3 2 958 11,4 5 342 9,9 10— 49 ..... 4 388 28,7 2 920 23,8 9 134 35,1 16 442 30,8 50— 99 ..... 2 180 14,3 1 888 15,2 4 486 17,3 8 554 15,9 100—199 ..... 2 380 15,6 1 816 14,7 3 826 14,7 8 022 15,0 200—299 ..... 1 060 6,9 1 012 8,3 1 394 5,3 3 466 6,5 300—399 ..... 640 4,2 620 5,0 916 3,6 2 176 4,0 400—499 ..... 532 3,5 512 4,2 562 2,1 1 606 3,0 500—999 ..... 1 204 7,9 1 184 9,6 1 194 4,6 3 582 6,7 1 000— ..... 1 388 9,1 1 472 11,9 1 530 5,9 4 390 8,2

Summa 15 260 100 12 320 100 | 26 000 100 53 580 100

Det stora antalet småexpeditioner visar, att rörgrosshandeln i praktiken i stor utsträckning fungerar som en detaljhandel —— man säljer i minut och inte i parti. Detta ter sig ganska överraskande med hänsyn till att kunderna till största delen utgöres av rörinstallatörer, som själva för lager, och att många av de varor som säljes kostar mer än 50 kronor per enhet.

Beräknas emellertid det totala försäljningsvärde, som motsvarar antalet expeditio- ner av en viss storlek, så ter sig de små expeditionerna naturligtvis inte lika betydande för företagets verksamhet. Av tabell 82 framgår således, att expeditioner med ett värde under 100 kronor endast svarade för 7 % av A:s omsättning och 3 % av B:s, medan motsvarande andelar för expeditioner med ett värde av minst 500 kronor var 63 % respektive 80 %.

Följande tablå visar att storleken av de undersökta expeditionerna inom rör- branschen överraskande nog i stort sett överensstämmer med expeditionernas storlek i ett kolonialvaruföretag.

Antal expeditioner i % Expeditionernas storlek i kronor —50 50—99 100—199 | 200— Summa

Rörgrossist enligt stick-

prov

A ................. 41 16 14 29 100 B .................. 27 15 16 42 100 Kolonialvaruföretag= . .. 17 26 31 26 100

I Svensk Grosshandel anges som ett genomsnitt för rörgrosshandeln åren 1945— 1946 antalet fakturor per kund och år till 20—29 och det genomsnittliga faktura- beloppet till 200—399 kronor. Dessa siffror kommenteras på följande sätt:

1 Undersökningen utförd på fakturorna för månaderna januari, februari, april. Siffrorna har härefter uppmultiplicerats att gälla helår. * Siffrorna för kolonialvarufo'retag från Svensk Grosshandel, bild 1 1, s. 1 12.

”Inom el-, planglas— och rörbranscherna, vilka höra till gruppen byggnadsmaterial o. dyl., är det många gånger oegentligt att tala om genomsnittligt fakturabelopp på grund av de stora variationer, som förekomma. Man behöver t. ex. endast tänka på inköp å ena sidan för en stor installation och å den andra för en mindre reparation. Dock är det tydligt, att ge- nomsnittligt fakturabelopp såväl för el— och planglasgrosshandeln som för rörgrosshandeln ligger högre än för de tidigare nämnda branscherna.

Antalet fakturor per kund uppgår för el- och planglasgrosshandeln till ungefär 10 per år, medan siffrorna för rörgrosshandeln äro 20—29. Delvis beror denna skillnad som nämnts på, att inom många rörgrossistföretag ofta Hera fakturor utskrivas för varje expedition. Även bort- sett härifrån göra emellertid rörgrossisternas kunder tätare inköp. Flera orsaker härtill skulle kunna nämnas, men den viktigaste torde vara kundernas storlek. Rörentreprenörerna äro inte sällan av den storleksordningen, att de ha entreprenader i gång på flera håll samtidigt. In- köpen av material till dessa, särskilt kompletteringsköpen, kunna inte alltid ske centralt, utan materialet rekvireras ofta direkt från de olika entreprenaderna. De största rörgrossisterna, som äro mest välsorterade, äro särskilt anlitade för kompletteringsköp och för dessa ligger också antalet fakturor per kund Hera gånger över genomsnittet för branschen.",

En av de väsentligaste orsakerna till de små expeditionerna är givetvis de i citatet nämnda kompletteringsköpen, som företages till varje enskild byggplats. Men även då det inte är fråga om kompletteringsköp sker som tidigare redovisats rekvisition av material till en arbetsplats ofta i små poster.

Det stora antalet expeditioner med obetydligt värde betyder också att de flesta expeditionerna endast omfattar ett fåtal artiklar. Tabell 85 redovisar för företaget A antalet expeditioner fördelade efter värde och antal artiklar.

Tabell 85. Antalet expeditioner fördelade efter värde och antal artiklar. Ett grossistföretag A

1949—1950— _ _ Antal artiklar Summa Antal ar- Expeditions- tiklar i storlek, kronor I__.2 3_4 5—9 10— antal % medeltal 0—— 24....... 98 20 15 1 134 26 2,5 25— 49 37 16 16 6 75 15 3,9 50— 99....,... 39 19 17 8 83 16 4,1 100—299 ....... 48 15 29 24 116 23 5,3 300—499 ....... 1 5 6 14 1 5 50 10 6.4 500— .......... 14 8 8 24 54 10 7,3 Summa 25 1 84 99 78 512 -— 4,5 % 49 16 19 15 —— 100 —

EXPEDITIONERNAS SAMMANSÄTTNING AV VAROR OCH ARTIKLAR

Stickproven har även omfattat en undersökning av vilken vara eller vilka varor som ingått i varje enskild expedition. I tabell 86 (bild 36) och 87 redovisas för res-

1 A. 3. s. 111. Anmärkningen att ”inom många rörgrossistföretag ofta (!) flera fakturor utskrivas för varje expedition” är egendomlig. Även om detta kan ske i något enstaka fall har, i det material som jag studerat, förhållandet snarare varit det motsatta, ibland innehåller varje faktura flera ex- peditioner. Påståendet att de större företagen skulle ha relativt sett fler kompletteringsköp än de mindre förefaller alltför kategoriskt med hänsyn till det redovisade materialet.

Antal Sortimentsköp expeditioner k 2 Övriga exp. OO -— V k" qru OP Exp. bestående av armatur eller

180 " rördelar 160 l- _" 140 -— 120 —- 100 -- W

& 80 -- & % 60 . %

* s

& 40 " 20 -— '

Y & ; Exp. storlek

0—49 50—99 100—499 500—999 1000— ' i kronor Bild 36. Expeditionsstruktur inom rörgrosshandeln 1948—1949

pektive grossistföretag frekvensen av olika slags expeditioner. Expeditionerna har härvid indelats i två huvudgrupper, ”Varuköp” och ”Sortimentsköp”.

Som varuköp har räknats alla expeditioner som endast upptagit en huvudvara, varvid dock varubegreppet förutsatts inkludera nödvändiga tillbehör (t. ex. kon- soler till tvättställ). Avgränsningen innebär således, att ett varuköp kan omfatta flera artiklar. Om man t. ex. på en gång köpt två tvättställ av olika storlek, så räknas detta som varuköp av två artiklar.

Sortimentsköp förekommer givetvis i ett otal kombinationer, och det har varit svårt att göra en enkel och klar systematisering. I första hand har en uppdelning försökts på gemensamma köp av sådana varor, som i större grossistföretag vanligtvis är sammanförda till en avdelning, nämligen varor tillhörande endera av grupperna rörartiklar (grupperna A och B), värmeartiklar (grupp C) eller sanitetsartiklar (grupp D). "Sortimentsexpeditioner” av varor tillhörande en av dessa grupper borde kunna förekomma relativt ofta. Varje grupp motsvarar således olika moment i ett installationsarbete och de olika gruppernas varor behövs därför vid olika tid- punkter. I regel används först rörartiklar, därefter värmeartiklar och sist sanitets—

artiklar. Det finns en rad andra kombinationer av sortimentsköp, som i och för sig är lika sannolika och naturliga som de nämnda. Övriga sortimentsköp har emel- lertid endast fördelats med hänsyn till antalet ingående huvudvaror och fördelats på två grupper: grupp E, då sortimentsköpet endast omfattar två varor (kombina— tioner ej nämnda under A—D), och grupp F, då sortimentsköpet omfattar minst tre olika sorts varor (ej kombinationer nämnda under A—Dl).

Expeditionerna har dessutom fördelats efter storlek mätt dels genom expedi- tionens värde, dels genom antalet artiklar. I tabellerna 86 och 87 har dock endast värdet angivits.

Grupperingen kan givetvis diskuteras. Den som använts ger emellertid en grov bild av i vilken utsträckning expeditionerna endast omfattat varor som normalt kan levereras av en fabrik _ ”varuköp” — respektive varor som kommer från flera fabriker av olika typ — ”sortimentsköp”. Den ger även möjlighet att studera vilka varor, som de små expeditionerna består av.

Tabellerna 86 och 87 visar att i bägge de undersökta företagen dominerade varu- köpen i överraskande stor omfattning. Proportionerna framgår av följande tablå.

Antal expeditioner i % Därav expeditioner under 50 kr i % av samtliga exp. Företag i resp. grupp A | B A B Varuköp .......................... 68 58 47 39 Sortimentsköp ..................... 32 41 28 8 Summa 100 | 100 41 27

Det stora antalet varuköp beror i hög grad på köp av armatur och rördelar i små- poster. För A omfattade över 60 % av varuköpen ettdera av dessa varuslag. Av samtliga expeditioner med ett värde mindre än 50 kronor avsåg över hälften i bägge företagen köp av armatur eller rördelar.

Tabellerna 86 och 87 visar även, att av de stora expeditionerna med ett värde överstigande 500 kronor är sortimentsköp av tre eller flera varor vanligast.

Den stora frekvensen av små order skulle således kunna förklaras av att en stor grupp kunder gör betydande kompletteringsköp av särskilt armatur och rördelar i mycket små poster. Kunde dessa kompletteringsköp begränsas, skulle en avsevärd lättnad uppstå i grossistens expeditionsarbete. Samtidigt har undersökningen visat, att av allt att döma möjligheterna att köpa varor i större poster och i sortiment för att därigenom nedbringa distributionskostnaderna icke utnyttjas i den utsträckning som man skulle kunna vänta med hänsyn till att de flesta kunderna har betydande egna lager och med hänsyn till att i de Hesta fall ”konsumtionen” av material på arbetsplatsen omfattar ett betydligt större sortiment än vad expeditionsstrukturen antyder.

1 En fullständigare här icke redovisad fördelning på olika kombinationer av sortimentsköp har utförts.

Tabell 86. Antal expeditioner fördelade efter värde i kronor och de varor som expedierats åren 1948—1949. Grossistföretag A.

Expeditioner Antal exp. med värde av . . . kronor Antal 0 _ 0 100— 500— _ A 0 49 5 —99 499 999 1 000 I Varuköp Armatur ................ 74 1 4 43 18 1 3 —— — Rördelar ................ 1 13 22 67 16 28 2 _— Rörartiklar .............. 32 6 5 5 1 5 3 4 Värmeartiklar ........... 22 4 3 2 8 2 7 Sanitetsartiklar ........... 30 6 7 3 1 7 2 1 Övrigt .................. 76 16 37 16 19 4 —— Summa 347 68 1 62 60 100 1 3 12 H Sortimentskåp A Rörartiklar i eller utan

komb. med rördelar eller armatur .............. 1 1 2 3 _ 6 2 — B Rördelar + armatur . . . . 52 10 26 1 1 14 1 _— C Värmeartiklar ......... 6 1 — — 3 3 — D Sanitetsartiklar ........ 3 1 1 — I — 1 E Två varor (ej A—D) . . . . 36 7 10 4 16 3 3 F Tre eller flera varor (ej A—D) ................ 57 11 7 8 26 10 6 Summa 165 32 47 23 66 19 10 Totalsumma 512 100 209 83 166 32 22

Tabell 87. Antal expeditioner fördelade efter värde och de varor som expedierats år 1950. Grossist/öretag B.

Expeditioner Antal exp. med värde av . . . kronor Antal % 0—49 50—99 1239— 5339— 1 000—— I Varukåp Armatur ................ 28 11 15 7 6 — — Rördelar ................ 35 14 22 7 4 1 1 Rörartiklar .............. 18 7 1 3 9 1 4 Värmeartiklar ........... 1 5 6 4 -—— 7 3 1 Sanitetsartiklar ........... 23 9 4 — 18 1 — Övrigt: Småvaror ........ 8 3 5 2 — 1 — Större artiklar . . . . 15 6 4 2 9 —— — Diverse ................. 6 2 3 3 — — — Summa 148 58 58 24 53 7 6 II Sortiment:/söp A Rörartiklar i eller utan

kom . med rördelar eller armatur .............. 10 4 _” 2 3 4 1 B Rördelar+armatur ..... 14 6 3 2 8 '— I C Värmeartiklar ......... 5 2 "— _ I 3 1 D Sanitetsartiklar ........ 4 2 I I I _ 1 E Två varor (ej A—D) .. .. 15 6 2 4 7 3 — F Tre eller flera varor (ej A—D) ................ 51 21 2 4 23 1 1 1 1 Summa 100 41 8 13 43 21 1 5 Totalsumma 248 1 00 66 37 96 28 21

Marknadsargument för val av distributionsvägar

Redogörelsen för hur VVS-material distribueras från fabrik till byggnadsplats har klargjort den betydelsefulla roll som grossistledet spelar för distributionen. Sam— tidigt har undersökningarna över orderstrukturen hos två grossistföretag och struk- turen av leveranserna till ett bostadsbygge visat att den omfattande distributionen över lager —— såväl grossistens som installatörens — icke medfört att köp och leve- ranser i någon större utsträckning sammanförts till större sortiment. Stickprovens resultat får naturligtvis icke utan vidare generaliseras. Vid muntliga intervjuer med grossister och installatörer har emellertid anförts att de ger en i stora drag riktig bild av order- och leveransstrukturen åren omkring 1950. I kapitel 9 analyserades möjligheterna att nedbringa distributionskostnaderna genom att i varje speciellt fall anlita den distributionsväg och den distributionsstruktur, som ger lägsta tänkbara distributionskostnader. I anknytning till den analysen kan nu frågas: Är det ur konsumentens synpunkt rationellt att fabrikanten säljer sina varor via grossist i den utsträckning som nu sker? Om det är rationellt att fabrikanten säljer sina varor över grossist, är det rationellt att varorna i den omfattning som sker levereras över grossistens lager? Är det riktigt av installatörerna att köpa varor till eget lager och därifrån leverera till sina byggnadsplatser?

Det kan vara lämpligt att först söka förklara, vilka faktorer som medverkat till uppkomsten av de existerande distributionsvägarna.

FÖRSÄLJNING ÖVER GROSSIST

Av redovisningen i kapitel 4 framgick, att det existerat grosshandelsföretag som handlat med VVS-artiklar ända sedan slutet av 1800-talet, då installationer av vatten, värme och sanitet började bli mer allmänna. Vid denna tid tillgodosågs be— hovet av material i väsentligt högre grad än för närvarande genom import. Det var naturligt, att det uppstod en importgrosshandel. Men marknadsstrukturen har varit gynnsam även för uppkomsten av en sortimentsgrosshandel. Konsumenten— installatören använder ett stort antal olika varuslag, som i regel icke tillverkas av samma producent. Under 1940-talet fanns således flera hundra svenska industriföre- tag som tillverkade VVS-artiklar. Samtidigt har antalet konsumenter varit relativt stort och varje konsument en relativt liten företagsenhet. I rörgrosshandeln hade medianföretaget år 1949 nära 900 kunder och antalet expeditioner (fakturor eller order) per kund var 42.1 Variationerna kring dessa medianvärden var stora.

Såväl producent- som konsumentsidan inom VVS-branschen har således haft

1 Kap. 4 tab. 37 och 38. jämför Svensk Grosshandel s. 101—103. Antalet kunder 1945—1946 i rör- grosshandeln var enligt den i Svensk Grosshandel presenterade undersökningen i genomsnitt 750—— 999, och omsättningen per kund mellan 5 ooo—9 999 kronor.

den allmänna struktur, som brukar anses vara ett starkt motiv för försäljning genom 5. k. sortimentsgrosshandel.1

För majoriteten av konsumenterna har det tett sig rationellt att göra sina inköp genom en välsorterad grosshandel. De små företagsenheterna har icke haft någon större administrativ organisation för sin inköpsverksamhet. De har ansett det för— delaktigt att genom en kontakt kunna få samtliga de varor de önskar. Arbetenas art har gjort det svårt att i detalj planera materialbehovet; trots att installatören i regel har lager, har han i viss utsträckning kunnat utnyttja grossisten som en detaljist.

Även för de svenska fabrikanterna av VVS-artiklar har en distribution genom gross— handeln framstått som rationell. De många små rörinstallatörerna köper i många och små poster, och detta gäller även när köpen eller beställningarna totalt avser större partier, t. ex. material för installation i ett stort bostadskomplex eller i ett stort sjukhus. För varje enskild fabrik skulle en direktförsäljning och direktleverans till denna kundkrets ha krävt många kontakter samtidigt som försäljningen och le- veransen per kontakt blivit liten. Överlämnades försäljningsarbetet till en grossist förenklades distributionen för fabrikanten. Även en önskan att minska kredit- riskerna har enligt lämnade uppgifter stimulerat fabrikanterna att sälja via grossist. Rörledningsinstallatörerna har varit små firmor med ofta instabil ekonomi. Gros— sisten med många och regelbundna kontakter med sina kunder har haft goda möj- ligheter att sköta kreditgivningen till installatörerna billigt och effektivt.

För fabrikanten har utöver här diskuterade sortiments- och kreditargument för försäljning över grossist funnits ett argument, som skulle kunna rubriceras som konkurrensargumentet. Det är tydligt att för fabrikanten blir fördelarna av att sälja genom grossist och utnyttja grossistens funktion som lagerhållare delvis beroende av marknadsläget på utbudssidan. I stort sett gäller att fabrikantens bundenhet till grossisten ökar, när konkurrensen ökar. Föreligger importkonkurrens eller starkt hot för sådan, såsom exempelvis varit fallet med stålrör, kan fabrikanten minska denna genom att sälja sina produkter genom branschens grossister. Finns det flera konkurrerande svenska tillverkare, riskerar den som går vid sidan av grosshandeln att konkurrenten, som använder sig av grosshandeln, får en starkare ställning genom att han kan utnyttja den kontinuerliga kontakt, som grossisten har med kundkretsen. Grossistens ställning blir alltså delvis beroende av konjunkturläget.

På en marknad, där många företag konkurrerar och säljer genom grossist, kan dock för en tillverkare försäljningskostnader och ersättning till grossist ibland nå en sådan böjd att det blir lönande att gå vid sidan av grossisterna och sälja direkt

1 I Svensk Grosshandel beskrives detta motiv sålunda: "Den enskilda producenten kan oftast endast erbjuda en detaljist en mycket ringa del av de varor denna efterfrågar. Detaljistens inköp per gång blir då mycket små och kostnaderna för direktkontakt mellan producenten och detaljistcn höga, efter— som de i stor utsträckning är av tämligen fast natur per kund, per besök eller per expedition. Grossisten kan däremot vanligen erbjuda detaljisten alla de varor eller en mycket stor del av de varor denna efterfrågar. På samma sätt som producenten genom grossisten samtidigt kan träda i kontakt med hundratals eller ibland tusentals detaljister, kan detaljisten genom grossisten samtidigt träda i kontakt med hundratals eller ibland tusentals producenter. En order till grossisten omfattar som regel varor från många producenter och blir under i övrigt lika förhållanden därför större och billigare än en order till den enskilde producenten.” Se Svensk Grosshandel s. 23.

till en grupp kunder, som ligger geografiskt förmånligt till. Exempel på sådan di- rektförsäljning har inom VVS-branschen funnits bland tillverkare av armatur.

En monopolist eller en stark kartell har en friare ställning gentemot grossisten än en grupp sinsemellan konkurrerande fabrikanter. Men i praktiken finns i regel ett latent konkurrenshot, som förstärks när en vara i ett sortiment distribueras vid sidan av en annars stark sortimentsgrosshandel och det samtidigt finns importmöj- ligheter. AB järnförädling som ensamtillverkare av aducerade rördelar eller ra- diatorkonventionen med sitt starka grepp Över marknaden har kunnat agera relativt självständigt gentemot grossisterna. Både Järnförädling och konventionen har dock valt att sälja sina produkter via grossisterna. De skiljer sig emellertid åt beträffande valet av leveransväg.

Det ligger vidare i sakens natur att argumenten för försäljning över grossist minskar i tyngd ju större del av en huvudgrupps sortiment som en fabrikant till- verkar.

De anförda synpunkterna förefaller tillräckliga som förklaring till att fabrikan- terna inom VVS-branschen — med några få undantag — bestämt sig för att sälja sina varor genom grossister. Valet av försäljningsväg har tidigare sannolikt icke varit svårt för fabrikanterna; deras problem har snarare varit att via priserna söka rätt avväga grossistens ersättning. Småningom har grossisten fått en stark ställning på marknaden. När under de senaste åren företagsstrukturen på efterfrågesidan delvis förändrats och ett flertal större företag uppträtt, som velat köpa i större poster direkt från fabrikanten, har den sistnämnde icke velat bryta distributionssystemet och sälja direkt till dessa stora kunder, även om detta varit ekonomiskt fördelaktigt. Risken att i så fall friktioner skulle uppstå med grossisterna och därmed svårigheter för avsättningen av den större del av produktionen, som normalt skulle försäljas denna väg, har bedömts för stor. Som senare skall utvecklas är det av praktiska skäl svårt att kombinera försäljning över grossist med direktförsäljning.

LEVERANSVÄGAR

Bland de faktorer som bestämmer leveransvägar och leveransernas struktur (stor- lek och sammansättning) kan nämnas varans natur (dess vikt, volym och förstör- barhet), efterfrågans sammansättning (företagsstrukturen på köparsidan, arbets- platsernas läge, arbetets art) samt konjunkturläget. Härtill kommer speciella före- tagsekonomiska faktorer; för fabrikanter företagsstrukturen på utbudssidan (kon- kurrensläget) och för grossister och installatörer möjligheterna att gynnsamt på- verka intäkter och kostnader genom lagring.

Leveranser över grossists lager. Den indelning av varusortimentet i ”lagervaror” och ”direktvaror” som framträdde i tabellerna 70 och 73 kan endast delvis återföras på olikheter i varornas vikt, volym och förstörbarhet.

För värmepannor och varmvattenberedare har således varans tyngd, storlek och ömtålighet gjort det naturligt med direkt distribution till kunden. Som nämnts träffas dessutom i många fall särskilda avtal om varans slutliga utförande. Efter

kriget har det således blivit vanligt att i betydande omfattning distribuera mindre och medelstora pannor per bil direkt från fabriken till byggnadsplatsen. För villa- pannor har grossisten haft behov att i vissa fall kunna utföra relativt snabba leve- ranser och därför har dessa till en del levererats över lager.

Det kan synas som om för flera andra branschvaror, exempelvis rör, badkar och sanitetsporslin hänsyn till varornas storlek, vikt eller ömtålighet skulle medfört att de i största möjliga omfattning levererades direkt från fabrik till byggnadsplats. Som nämnts sker detta icke. Andra hänsyn spelar större roll.

För fabrikanterna torde i dessa fall leveransvägen via grossists lager ha valts på grund av både företagsstrukturen på köparsidan och konkurrensläget på utbuds- sidan. Leveranser till grossistlagret har förenklat expeditionsarbetet. Genom att välja leverans över grossistlager har de svenska fabrikanterna velat minska risken för importkonkurrens via grossisterna.

En intervjuad fabrikant har som argument för lagerleveranser anfört, att det är fördelaktigt att grossisten övertar en del lagerhållning från fabrikanterna. Gros- sisten fick ökat ansvar för distributionen och större intresse för försäljningen av produkterna. Han ansåg sig även få ökade möjligheter att bedriva produktionen kontinuerligt om grossistlagren kunde användas som buffert mot svängningar i marknadsläget. Totalt sett kunde man då under en som tillfällig betraktad avsätt- ningskris öka lagerhållningen. Det inses att detta argument ensamt har föga tyngd, det är dessutom endast användbart för en fabrikant, som har stark ställning gent- emot grossisterna.

Av de fabrikanter som icke behövt ta så stor hänsyn till konkurrerande företag har som nämnts radiatorkonventionen valt direktleveranser medan Järnförädling valt att distribuera de aducerade rördelarna över grossistens lager. Enligt mono- polutredningsbyrån har konventionen valt direktleveranser av radiatorer för att bättre kunna kontrollera sin pris— och marknadsordning.1 Några ekonomiska skäl för att konventionen valt direktleveranser redovisas inte i monopolutredningsbyråns undersökning. Man kan dock icke utesluta möjligheten att konventionen ansett leveranser direkt till kunderna vara den ekonomiskt fördelaktigaste distributions- vägen och att därför denna distributionsväg skulle valts, även om man velat föra en annan prispolitik. Ty ett av de starkaste skälen för distribution över grossist, nämli- gen behovet att kunna bevaka konkurrenternas försäljning via grossisterna, föll ju bort genom kartellen med dess kvotering. Dessutom har sannolikt icke besväret med expediering av radiatorer till enskilda kunder tett sig så betungande för radiator- fabrikanterna; produkten är relativt lätt att hantera och lagra.

Att Järnförädling valt att distribuera de aducerade rördelarna över grossisternas lager är naturligt med hänsyn till det stora sortimentet av rördelar och till att ex- peditionerna även till stora köpare i regel är små.

Att samma skäl, de många och små expeditionerna till installatörerna, varit av- görande för att leveranserna av smidda och gjutna rördelar samt armatur i över-

1 Kartellregistret 7—8 1951. Avsnitten ”Marknadsordning” s. 181—192 samt”Konventionensin- flytande på distributionen", s. 237—239.

vägande grad skett över grossisternas lager förefaller sannolikt. För dessa varor får grossisternas lager i stor utsträckning fungera som detaljhandel. Det bör dock obser- veras att den störste producenten av armatur både säljer och levererar direkt till in- stallatörerna. Detta har stimulerat övriga fabrikanter att leverera över grossist och vilket varit väl så betydelsefullt, grossisterna att till egna lager köpa armatur från övriga fabrikanter. Konkurrensen har framtvingat leveranser från grossistlager vid sidan av storföretagets direktdistribution.

Fabrikanternas val av leveransväg har påverkats av grossisternas inställning. För grossisterna har leveranser över eget lager tett sig naturliga. Härigenom har deras möjligheter att tillgodose installatörernas krav på snabba leveranser ökats. De har kunnat leverera ett sortiment av flera varor — låt vara att detta i praktiken sketti relativt begränsad omfattning. De har framför allt kunnat föra en självständigare prispolitik än om de icke haft något lager. Samtidigt har varulagren varit värdefulla avskrivningsobjekt. En förutsättning för att en grossist skall vara intresserad av lagerleveranser, är att han har möjligheter att få täckning för de hanterings-, lag- rings- och transportkostnader som uppstår. Konjunkturläget påverkar därför hans intresse för lagerhållning. I perioder med varuknapphet och stigande priser, dvs. säljarens marknad, ökar intresset för lagerförsäljning. Detsamma är fallet om för- säljningspriserna av andra skäl ligger högt i förhållande till grossisternas kostnader. Lagerleveransernas omfattning beror därför i hög grad på maktbalansen grossister- fabrikanter och konkurrensen grossisterna sinsemellan, vilka faktorer i sin tur är beroende av marknadsstruktur och konjunkturläge. Härav följer att de konkur- rensbegränsande avtal som funnits inom VVS-branschen kan ha haft betydelse för den leveranspraxis som utbildats under 1930- och 1940-talen.

Leverans över installatörens lager. Här skall diskuteras vilka faktorer som påverkar installatören när han väljer mellan att ta en vara till eget lager respektive direkt till byggnadsplatsen. Vissa enhetliga normer kan spåras i installatörernas hand- lande. Således gäller, att de varor som icke passerar grossistlager, i regel icke heller passerar installatörens lager. När fabrikanten åtager sig att skicka varorna dit in- stallatören önskar, så utnyttjar installatören detta och beställer varje byggnadsplats behov för sig. Vidare kan installatörernas inköpsvanor och val av distributionsvägar i stor utsträckning förklaras av de speciella krav på materialförsörjningen som ar- betsplatsen ställer. Två faktorer är härvid av betydelse. Den långa byggnadstiden gör det svårt att i förväg beräkna när en viss vara behövs på byggnadsplatsen. För många arbeten är ritningar och projekteringar icke så detaljerade, att det går att beräkna exakt vilken kvantitet som behövs på arbetsplatsen. Som våra undersök- ningar visat, är det med andra ord svårt att organisera materialinköp och leveranser så att rätt kvantitet kommer till byggnadsplatsen vid rätt tidpunkt.

Installatörerna har därför ansett det mest praktiskt — på orter som saknar gros- sistlager nödvändigt — att ha egna lager för att tillgodose arbetsplatsernas behov av snabba kompletteringsleveranser. Lagren har byggts upp kring de varuslag, som ur dessa synpunkter varit viktigast, nämligen rördelar och armatur. Men även övriga grossistlagervaror, som rör av olika slag, sanitetsgjutgods, sanitetsporslin,

badkar och rostfritt, har installatörerna hållit i lager. De har emellertid sällan haft möjligheter att hålla ett komplett branschlager utan har ofta fått anlita komplette- ringsleveranser från grossister.

Tages hänsyn till både företagsstrukturen och arbetsplatsernas behov, så verkar därför leveransvägarna I och II:s starka dominans i vårt material förklarlig. För— hållandena på arbetsplatserna och de många småföretagen med begränsade resurser att planera materialinköp och leveranser gynnar uppkomsten av dels grosshandel, dels leveranser via lager både hos grossister och hos installatörer.

I kapitel 9 påpekades att lagring på byggnadsplatsen under vissa förutsättningar var samhällsekonomiskt fördelaktig. Våra undersökningar ger inga uppgifter om förekomsten av lager på byggnadsplatserna. Vid intervjuerna har dock under- strukits de stora praktiska svårigheterna vid lagring på byggnadsplatsen.Kostna- derna för mottagning, registrering och icke minst stöldbevakning av material som lagras på byggnadsplatsen har anförts vara så stora att lagring icke bör ske i större omfattning än vad som är nödvändigt för att säkerställa att arbetet kan bedrivas i planerad takt.1 Det kan icke utan vidare avgöras om denna slutsats är ekonomiskt riktig. Vid en bedömning bör följande hållas i minnet. När slutsatserna drogs, fanns ingen differentierad prissättning och leveransvägarna över grossist var bundna. Det var icke ens vid stora installationsarbeten möjligt att kombinera lagring på bygg- nadsplatsen med köp och leveranser till detta lager direkt från fabrik. En reduktion av inköpspn'serna, som kunde täcka de speciella lagerkostnaderna på byggnads- platsen, var därför i praktiken icke möjlig att erhålla. De intervjuades slutsatser byggde av allt att döma ej heller på några noggrant genomförda kalkyler. Ut- vecklingen under 1950-talet har ej heller medfört ökad lagring på arbetsplatsen. I stället har installatörerna börjat att så långt det är möjligt minska de egna lagren och i ökad utsträckning ta varorna väg II, dvs. från grossistlager direkt till bygg- nadsplatsen.

Leveransvägen över lager motiveras även för installatörerna av företagsekonomiska skäl, som icke direkt sammanfaller med frågan om vilken väg som ger de lägsta kost- naderna, utan snarare med vilken väg som ger de största intäkterna. De flesta in- stallationsarbeten utförs på entreprenad, varvid materialkostnaderna inkluderas i kostnaden för entreprenaden. I konjunkturlägen med stigande priser blir det för installatören — liksom för grossisten -—- ekonomiskt fördelaktigt att kunna använda material från eget lager inköpt till tidigare gällande lägre priser. Under åren 1938—— 1952 var möjligheterna till försäljningsvinster på skickliga inköp stora för installatö- rerna och riskerna för lagringsförluster små och kortvariga. Detta bidrog till att lager- hållningen i den mån materialtillgången tillät var relativt stor denna period.

Slutligen kan anföras att installatörer med lager haft möjligheter att goda år göra avskrivningar på lagret och därigenom kunnat konsolidera sin ställning, vilket varit betydelsefullt då installationsrörelsen i övrigt icke kräver större fasta tillgångar.

1 Samtal med övering. Gabrielsson, direktör Backmark, direktör Östberg.

Frågan om en VVS-vara skall säljas och levereras via en grossist har hittills be- handlats som en fråga om ett avgörande främst mellan fabrikanter och grossister. Detta betraktelsesätt torde vara rimligt ur historisk synpunkt. Grosshandeln har sedan början på 1900-talet haft en självständig och stark ställning på marknaden.1 I och med att det finns en stark grosshandel tenderar distributionsvägarna också att bli ganska hårt bundna, konsumenternas valfrihet minskar. För installatö- rerna har sålunda gällt, att de beträffande de flesta varor saknat möjlighet att välja dels mellan att köpa från grossist eller från fabrikant, dels mellan att få varan leve- rerad direkt från fabrikant eller från grossistens lager. Några orsaker till att en sådan bundenhet i fråga om leveransvägar uppstått på marknaden har redan berörts. Distributionsvägarnas beroende av marknadsmekanismen skall här något ut- vecklas.

Grossisterna strävar helt naturligt efter att så stor del av försäljningen som möjligt skall ske via dem. Fabrikanten ger grossisten en viss ersättning för att utföra ett försäljningsarbete, hålla kontakt med flera köpare etc! För fabrikanten uppstår alltid frågan vilka krav som skall uppfyllas för att en köpare skall nomineras som grossist och få grossistersättning. Detta blir ett svårt problem om inte schematiska regler uppställs. Ofta anser både fabrikanter och grossister det lämpligt att munt- ligt eller skriftligt avtala om vad som skall krävas för att ett företag skall kunna bli grossist. Ibland har föreskrivits att fabrikanterna icke får sälja vid sidan av grossist direkt till konsument. Fabrikanterna är ofta ense med grossisterna om det fördel- aktiga i en sådan försäljningsordning. De vill antingen sköta all kontakt med kun- derna själva eller överlåta så många kontakter som möjligt på sina grossistföretag. Skulle de tillåta direktförsäljning till några konsumenter, så skulle det uppstå en besvärlig gränsdragning mellan konsumenter som erhöll och icke erhöll denna för- män. Resultatet blir därför i regel att fabrikanten bestämmer vilka företag som skall betraktas som grossister och förklarar sig sälja eller säljer endast genom dessa. Har då grossisterna en stark ställning, dvs. är de sortimentsgrossister och säljer åt fler fabrikanter och samtidigt köparna är många småföretag, blir distributionsvägen hårt bunden även om inte särskilda avtal förekommer. Grossisterna anser sig böra få vara med och avgöra, vilka som skall betraktas som grossister och vilka av deras kunder som skall få köpa direkt. Fabrikanten kan få avsättningssvårigheter om han nominerar nya grossister eller säljer direkt till kunder som tidigare köpt av grossist. Fabrikanten har själv inget intresse av att ta på sig större del av det försäljningsarbete han velat avlasta på grossisterna, om han inte får ersättningi form av högre priser.

Den diskussion som förts har avsett försäljningsvägen. När det gäller leveransvägen har fabrikanten som redan klarlagts större frihet att välja, om han i det enskilda fallet vill leverera över grossistens lager eller direkt till konsumenterna. Säljer fabri-

1 Se Kartellregistret, och där registrerade tecken på grossisternas enhetliga uppträdande på mark- naden såväl mot fabrikanter som installatörer under åren fram till 1948. Svenska Rörkonventionen bildades redan 1908. 2 I och med att grossisten gör ett försäljningsarbete motiverar detta en särskild ersättning vid sidan av eventuella kostnadsmässigt bestämda kvantitetsrabatter.

kanten genom grossist blir grossistens inställning till leveransvägen närmast en fråga om den ersättning han kan få (respektive det inköpspris fabrikanten sätter). I det föregående har dock klarlagts att lagerleveranser har vissa fördelar för grossisten. Erfarenheterna inom VVS-branschen tyder även på att det är svårt att ordna ett system, som fungerar så att varorna ibland passerar grossistens lager och ibland leve- reras direkt till konsumenten. Som visats har även i de fall där överenskommelserna mellan fabrikanter och grossister tillåtit fri leveransväg, praxis medfört att leve- ranserna i regel koncentrerats till en väg, antingen huvudsakligen direktleveranser eller också huvudsakligen lagerleveranser. Härvid har de tidigare refererade argu- menten för leverans via grossistlager visat sig starkast.

Vid grosshandel blir alltså distributionsvägarna lätt bundna. Detta gäller även om det icke föreligger några påtagliga skriftliga eller muntliga överenskommelser. Konsu- menterna tvingas anlita den av fabrikanten ensam eller i kontakt med grossisten fast- ställda distributionsvägen. Härigenom kan uppstå svårigheter att i det enskilda fallet välja den distributionsväg, som skulle ge de lägsta distributionskostnaderna. Denna bindning av distributionsvägarna blir speciellt problematisk, när någon eller några konsumenter blir lika stora köpare hos en fabrikant som en grossist. Inom VVS- branschen har detta problem fått ökad aktualitet under efterkrigsåren. Några in- stallationsföretag har blivit mycket stora.1 Bostadsbyggandet sker i ökad utsträckning inom stora enheter, varvid produktionen koncentreras både lokalt till ett område och ekonomiskt-juridiskt till ett företag. Det är naturligt om materialförsörjningen till små reparations- och ombyggnadsarbeten måste ske och sker på ett annat sätt än till stora bostadsområden med hundratals lägenheter, som projekteras och bebygges som en enhet. För att distributionen skall kunna ske till lägsta totala kostnaderna krävs frihet att för varje arbetsplats anlita den lämpligaste distributionsvägen. Stelheten i marknadsmekanismen gör att en sådan anpassning inte utan vidare har kunnat komma till stånd.

1Jämför kap. 5.

E LFTE KAPITLET

Distributionskostnader

Kostnadsanalysens omfattning

I denna undersökning har det icke varit möjligt att företaga några mer omfattande kostnadsundersökningar. Det material som presenteras har karaktär av ”case studies”. Urvalet av uppgifter har i hög grad bestämts av möjligheterna att få kostnadsuppgifter från företag i branschen.1 Samtidigt har eftersträvats att få ett material som kan belysa följande problem:

1. Distributionskostnadernas höjd och sammansättning inom olika distributionsled: fabrikanter, grossister och installatörer.

2. Distributionskostnadernas storlek under varierande marknadsförhållanden.

3. De totala kostnaderna för distributionen av all inom VVS-branschen förbrukad material från fabrikerna via grossister och installatörer till byggnadsplatserna.

För grossistledet har distributionskostnadernas storlek och fördelning på olika funk- tioner som köp och försäljning, lagring, transport detaljstuderats hos ett företag. Viktiga kostnadsposters variationer under olika konjunkturlägen har kunnat följas för ett par företag. En jämförelse har , jorts mellan den relativa storleken av olika kostnadsslag hos 9 grossistföretag åren 19 50 och 1951. Till sist har räntabiliteten inom rörgrosshandeln perioden 1937—1950 studerats.

För fabrikanterna är materialet knapphändigare. En större fabrikants distribu- tionskostnader under åren 1946—1951 har analyserats. Kostnaderna har kunnat fördelas på olika funktioner och kostnadsslag.

För installatörerna har icke insamlats något primärmaterial rörande kostnader. I texten redovisas endast vissa uppskattningar av distributionskostnadernas relativa storlek inom detta branschled.

Kostnadsuppgifterna är huvudsakligen hämtade från olika företags bokföring. Ur bokföringen kan direkt erhållas uppgifter om olika slag av under en period ned- lagda kostnader, exempelvis för försäljning, lagring eller transport av under perioden

1 Det finns få svenska undersökningar för industri- eller handelsföretag över kostnadernas storlek och deras variationer med olika i detta sammanhang relevanta faktorer. I Tömquists arbete Varu- distributionens struktur och kostnader (1946) anmärkes: "Tyvärr sakna vi i vårt land nästan allt behövligt material för att beräkna handelns kostnader; detta gäller även om man vill begränsa sig till den fristående handeln. För att göra dylika beräkningar måste man vända sig till de amerikanska distributionsräkningarna, särskilt de två som härstamma från åren 1929 och 1935” (a. a. s. 113). Endast en obetydlig förbättring har väl inträffat sedan detta skrevs. Vissa kostnadsuppgifter har så- ledes publicerats i arbetet Svensk Grosshandel (se 5. 186—202).

14

distribuerade varor. Svagheten med uppgifter av denna karaktär är främst att man sällan på ett tillfredsställande sätt kan ange den prestation som svarar mot de beräk- nade kostnaderna. Om således två undersökta grossistföretags försäljningskostnader under ett år utgör 10 respektive 15 % av omsättningen, så kan man icke avgöra om skillnaden är ett uttryck för skillnad i effektivitet, förrän man i detalj klarlagt varu- sortimentets sammansättning och en rad andra faktorer som ger ett mått på försälj- ningsarbetets omfattning. Utgår man å andra sidan från en enstaka klart avgränsad prestation, uppstår vanligen stora svårigheter att mäta kostnaderna. Bokförda sam- kostnader för flera prestationer måste fördelas och periodiseras, nedlagt arbete måste mätas genom tidsstudier, produktionsfaktorer måste prissättas.

Det har i denna utredning icke varit möjligt att undersöka kostnaderna för indivi- duella prestationer, exempelvis hur distributionskostnaderna för en vara varierar med expeditionens storlek. Analysen har fått begränsas till att ge exempel på genom- snittliga kostnader för olika funktioner och kostnadsslag.

Prestationsbegreppet vid distributionskostnadsanalyser

Ytterligare något skall sägas om svårigheterna att vid analys av distributions- kostnader ange eller mäta den prestation som svarar mot en viss kostnad.

Vid produktion kan man i regel ange kostnaderna per producerad enhet. Den framställda produkten utgör ett mått på den produktiva prestationen. Om analogt härmed distributionskostnaden mätes i kronor per distribuerad enhet, blir emellertid den distributiva prestationen otillräckligt preciserad för att kostnadsangivelsen skall få någon mening.

Vilka uppgifter bör då lämnas om den distributiva prestationen för att en uppgift om distributionskostnad skall anses meningsfull? Följande faktorer, som påverkar omfattningen av det distributiva arbetet, måste uppmärksammas:1 A) Varans a) fysiska karaktär: vikt, volym, förstörbarhet b) tekniska karaktär

B) Distributionsavståndet C) Konsumtionens storlek och pen'odicitet D) Övriga marknadsfaktorer

För att en uppgift om distributionskostnaden skall få någon rimlig mening, bör förhållandena i fråga om A, B, C vara kända och kunna anges på ett lättfattligt sätt. Punkt A kan klarläggas tillfredsställande genom att ange vilken eller vilka varor som distribuerats. När det är fråga om ett sortiment av olika varor, måste sorti- mentets sammansättning karakteriseras i detalj eller alternativt kostnaderna för- delas på de i sortimentet ingående varuslagen. Problemen blir desamma som vid

1Jämför ovan kap. 9.

förenad produktion. Punkt B bör i regel kunna preciseras med erforderlig nog- grannhet.l

När det däremot gäller punkt C, ”konsumtionens storlek och periodicitet", kan en något utförligare kommentar vara motiverad.

Räknat per distribuerad enhet beror kostnaderna för samtliga distributiva funk- tioner — såsom visats i kapitel 9 —— på storleken av den per gång distribuerade kvantiteten. Detta gäller såväl försäljning som hantering, lagring och transport. Varje uppgift om distributionskostnadernas storlek måste därför, om siffran skall säga något, på lämpligt sätt relateras till de kvantiteter som distribuerats. Hur preci- seringen skall ske, beror emellertid på vilka kostnadsproblem som analysen gäller.

Enklast är att ange prestationen genom den per gång distribuerade kvantiteten. Om man känner eller kan bedöma hur kostnaderna varierar med distribuerad kvan- titet blir det då möjligt att vid jämförelser av distributionskostnader korrigera för eventuella skillnader i per gång distribuerad kvantitet.

Många gånger är emellertid den per gång distribuerade kvantiteten icke en given faktor vid distributionsarbetet, utan dess storlek beror på hur distributionsarbetet utförs. Den per gång distribuerade kvantiteten är ett uttryck för effektiviteten i dis- tributionsarbetet, icke ett mått på detta arbete. I regel är däremot den konsumtion som skall tillgodoses genom distributionen given till storlek och periodicitet. Upp- gifter om konsumtionens storlek per tidsenhet är därför att i regel föredra framför uppgifter om den per gång distribuerade kvantiteten. Det förefaller således uppenbart att om det t. ex. på två byggnadsplatser ”konsumeras” 100 kg rördelar per vecka, men distributionen i det ena fallet skett med två leveranser per vecka om 50 kg och i det andra med en leverans per vecka om 100 kg, och det visar sig att kostnaderna för hela distributionsarbetet räknat per kg är 50 % högre i det första fallet, så får skillna- den anses vara ett uttryck för skillnad i effektivitet. Någon korrigering för olikheterna i den per gång distribuerade kvantiteten är icke erforderlig.

I detta och liknande fall kan registrerade skillnader i sättet att utföra distributions- arbetet således jämföras med olika tillverkningsmetoder vid industriell produktion och kan vid kostnadsjämförelser icke påstås bero på skillnader i utförd prestation.'

' Distributionsavståndet får betydelse huvudsakligen för kostnader som sammanhänger med leve- ranser av produkten —— när det gäller försäljningskostnader blir det av mindre vikt men dock icke beydelselöst.

* I Svensk Grosshandels kap. 9 s. 192—193 ”Kostnader" avsnitt ”kostnadspåverkande faktorer” föres en kortfattad diskussion om problemet effektivitet _ prestation — kostnader i ett grossistföretag. Härvid säges bl. a.: ”Medan t. ex. olika varor inom samma bransch kunna medföra olikheter i kost- nader på många procent — upp till 10 % — är det knappast troligt att ens stora olikheter i effektivi- teten betyda mer än ett par procent." I en not kommenteras detta sålunda: ”Det bör observeras att begreppet effektivitet då setts i inskränkt bemärkelse och icke berör de rationaliseringsåtgärder, som innebär ändrade prestationer." Antagandet om effektivitetens ringa betydelse är en gissning, som saknar täckning i det framlagda materialet. Denna utrednings material ger ej heller möjlighet till några bestämda slutsatser om effektivitet och kostnader, men vissa data antyda att det kan förekomma stora olikheter i effektivitet mellan olika företag som medföra stora olikheter i kostnader — något som a priori förefaller rimligt —— se t. ex. s. 62—64, 78—79. Måhända har författarnaiSvensk Gross- handel vid formuleringen av den citerade meningen missletts av sin egen systematik, enligt vilken företagens varierande ”sysselsättningsgrad" icke anses vara en faktor som påverkar effektiviteten men väl kostnaderna (s. 192) vilket är en orimlig slutsats. Även i övrigt är framställningen så oklar att missförstånd är oundvikliga. Således kan ”ett par procent” i kostnader i den citerade meningen t. o. m

Om man jämför--distributionskostnaderna för olika företag får man naturligtvis samtidigt uppmärksamma om olikheter i fråga om använd distributionsväg eller per gång distribuerad kvantitet beror på faktorer som företagen icke kan påverka eller är ett resultat av de distribuerande företagens sätt att arbeta.

Punkt D. Distributionskostnaderna beroende av marknadens struktur är påtagligt. Detta gäller särskilt försäljningskostnaderna som kan variera kraftigt med graden av konkurrens på marknaden. Marknadsförhållandena kan dock i regel icke beaktas när den distributiva prestationen skall anges. Vilken hänsyn som skall tagas till marknads- förhållanden. vid mätningar och jämförelser av distributionskostnader får bedömas från fall till fall.

Uppgifter om distributionskostnader bör således åtföljas av uppgifter om: varuslag (varusortiment) —— eventuellt vikt och värde per enhet den per gång distribuerade kvantiteten (t. ex. medeltal +spridningstal för under en period distribuerade kvantiteter) transportavstånd distributionsväg (lager/direkt).

Grossisternas kostnader ETT GROSSISTFÖRETAGS KOSTNADER __ E'IT EXEMPEL

För att belysa hur kostnaderna för ett grossistföretags verksamhet fördelar sig på funktioner och kostnadsslag, har författaren detaljstuderat ett företags bokföring för åren 1944, 1946 och 1949.1 Det utvalda företagets karakteristika i förhållande till medianföretaget i den undersökning som redovisades i kapitel 4 framgår av tabell 88.”

Det redovisade företagets ekonomiska struktur är således ganska lik medianföre- tagets. Det är av samma storlekskategori och har samma sortimentsstruktur men har något större direktförsäljning och mindre försäljning till rörinstallatörer än median- företaget.

Kostnadskalkylerna har genomförts för åren 1944, 1946 och 1949. Avsikten var att få kostnadsuppgifterna relaterade till de speciella marknadslägen, som känne- tecknade dessa år, högkonjunkturåret 1946 omgivet av två år med väsentligt lägre total omsättning. Emellertid visade sig det utvalda företagets omsättning dessa år icke följa den för branschen genomsnittliga. Den önskade belysningen av varia— tionerna i ett grossistföretags kostnader under olika konjunkturlägen har därför icke erhållits.

betyda ett par procent av den totala omsättningen. Då blir emellertid uttrycket "mer än” missvi- sande. "Ett par procent" motsvarar i så fall för de branscher. som Svensk Grosshandels undersökning omfattar, 10 å 30 procent av de totala kostnaderna — en så betydande andel att det torde vara möj- ligt att studera den skiftande effektivitetens inverkan på de totala kostnaderna.

1 I det ursprungliga enkätformuläret till samtliga grossistföretag fanns även vissa frågor rörande företagens kostnader. Dessa frågor måste emellertid uteslutas i det slutliga formuläret, sedan förbe- redande förhandlingar visat att de sannolikt icke kunde ifyllas tillfredsställande. * Med hänsyn till företagets önskan att förbli anonymt har redovisningen i flera fall skett genom '-"gruppkarakteristik"-. '

Tabell 88. Strukturkomponenterfb'r grossistföretag 1949 och 1950.

. .. nd .. Strukturkomponent 1949 och 1950 Sägäligäjåiågg Detnpret:;pkta I. Antal anställda ................................ 41 4,2 2 Årlig omsättning, [ 000 kronor .................. 5 700 6 400 Årlig omsättning per anställd .................... 140 152 3. Försäljningen över lager 1949 i % ................ 72 58 4. Sortimentsstruktur ............................. 111 1II 5. Kundstruktur, försäljningen till rörinstallatöreri %. . 74 54. 6. Försäljningen på ”hemorten” i % ................ 26 i 5 7. Import 1949 i % av totala inköpsvärdet ........... 213 5"' KOSTNADSBEGREPPET

Kostnadsuppgifterna är som nämnts hämtade från företagets bokföring. Periodise- ringsproblemen är för ett företag av detta slag av begränsad betydelse. Lönerna utgör den dominerande kostnadsposten, och för dessa behöver man i detta samman- hang icke göra någon omfördelning i tiden.& Kostnaderna för företagsledningen varierar från företag till företag beroende på speciella omständigheter. Denna kost- nadspost har därför i detta fall normerats med utgångspunkt från de faktiska för- hållandena 1944 och med hänsyn till praxis för ett företag av denna storleksord- ning. Kostnaderna har satts till följande belopp respektive år:

1944 = 25 000 kronor 1946 = 26 700 kronor 1949 = 30 000 kronor

Kapitalkostnaderna har beräknats på följande sätt. I räntekostnaderna ingår fak- tiskt utbetald ränta på främmande kapital (exklusive leverantörskrediter) och be- räknad ränta (efter 4 %) på eget kapital. Avskrivningar har räknats på inventarier och bilar och satts till 10 % av återanskaffningsvärdena. Ränta och avskrivning på egen fastighet ingår i posten för lokalkostnader—- räntan beräknad enligt ovan och avskrivning verkställd med 2 %.

Det är av betydelse för tolkningen av materialet att företaget mellan 1946 och 1949 Hyttade från förhyrda, mindre moderna lokaler in i nybyggda kontors- och lagerlo- kaler, som hade väsentligt större ”kapacitet” än de gamla.

När slutsatser skall dragas ur materialet, bör den i vissa fall grova metodiken hållas 1 minnet.

KOSTNADER OCH OMSÄTTNING

Tabell 89 redovisar företagets omsättning och kostnader åren 1944, 1946 och I94g. Företagets omsättning i löpande priser steg hastigt mellan 1944 och x946. Ök- ningen fortsatte men i långsammare takt mellan 1946 och 1949. Tages hänsyn till

1Jämför kap. 4 tab. 18.

3 Medeltal.

3 Om man skall relatera kostnaderna exempelvis till en sådan prestation som ”försåld kvantitet” och göra jämförelser mellan olika är, så kan dock jämförelsen påverkas av att inköps- och lagerarbete hänför sig till produkter som försäljs först följande år osv.

Tabell 89. Företagets omsättning och kostnader i I 000 kronor.

Kostn. i % av om- Beräknad förändring

År Omsättning Kostnader totalt sättn. av fÖfSälJ'"ingWOL1

Index 1944 = 100

1944. 1 833 205 11,2 100 1946 3435 294 8,6 180 1949 5 026 496 9,9 247

prisförändringarna mellan 1946 och 19492 finner man att ökningen i försäljnings- volymen var mindre än ökningen i försäljningsvärde. Kostnaderna steg mindre än försäljningsintäkterna 1944—1946 men mer än dessa intäkter från 1946 till 1949. De låg dock relativt sett väsentligt lägre 1949 än 1944. Räknat i % av omsättningen var kostnaderna således 9,9 % 1949 mot 8,6 % 1946 och 11,2 % 1944. Dessa siffror är dock icke utan vidare jämförbara. Jämförelseledet ”omsättningen” behöver således icke vara ur kostnadssynpunkt likvärdigt de olika åren.

KOSTNADSSLAG

Totalkostnaderna har i tabell 90 (bild 37) fördelats på kostnadsslag (en finare uppdelning på undergrupper finns i arbetstabeller).

Tabell 90. Kostnaderna fördelade på kostnadsslag. Ett grossistföretag 1944, 1946 och 1949.

Absoluta kostnader Kostnadsslag Totalkostnader % Index 1944 = 1 oo [94,4 1946 1949 1944 1946 I949 Löner. Administration (inkl. före- tagsledning) ............... 1 5 1 3 r 1 100 1 24. 1 78 Inköp och försäljning ....... 22 27 19 100 176 202 Lager .................... 18 16 18 100 126 233 Transport ................. 0 3 4. —- — — Summa 55 59 52 100 I 54 222 Övrig personalkostnad ........ 8 6 4 — — — Lokalkostnader .............. 8 6 1 2 100 1 10 3 70 Resor, representation ......... 5 3 GI Reklam .................... — o IJ 100 120 364 Kontorskostn. (tel., porto etc.) . . 8 6 7 100 126 205 Räntor” och försäkringar ...... 7 10 12 -— — — Transportkostnader .......... 2 5 4 100 402 520 Div. kostnaderAl .............. 7 4 3 —— — -— Totalt l 100 100 100 100 14.3 ' 241

År 1949 utgjorde lönerna 52 9/ av totalkostnaderna (den lägsta siffran under perioden). Därnäst i storleksordning korn lokalkostnader samt posten räntor och

1 Omsättningen beräknad i 1950 års penningvärde. ” Beräknade med ledning av författarens prisindex för VVS-varor. Jämför kap. 8. 3 Avser kalkylmässig ränta på i företaget investerat kapital exkl. fastighet och bilar. 4 Inkl. kalkylerad avskrivning på maskinutrustning i lager.

Bild 37. Exempel på ett grossistföretag kostnader. 1944, 1946 och 1949

f Transport 00 Övrigi 90 90 ' Kentorskosm.

Lager BO _ BO Räntor 70 70 Trunsportkostn, 60 60 Lokuikostn. so rika.? 50 '

orsd jning Löner + övriga 40 40 ' personuikostn. 30 30 20— 20 ' 10 . Administration 10 _

4 0 1944 1946 1949 1944 1946 1949 % Kostn. vld försaunlng

över lager

dlreki

Kostnader i procent av omsättningen för samtliga levererade varor samtför 1 varor levererade över lager resp. direkt.

W

1946 1949 46 4 »o . o- .- »o

försäkringar, som var för sig uppgick till 12 % av totalkostnaderna. Av övriga kost- nadsposter var kontorskostnaderna 7 %, resor och representation 6 % (häri ingår nästan bara rena resekostnader). Transportkostnaderna, som för grossistföretaget främst består av utkörningar på hemorten, utgjorde endast 4.% av företagets kostnader.

jämför man åren 1944, 1946 och 1949 förändringarna för de enskilda kostnadssla- gen med förändringarna i totalkostnaderna, finner man att mellan 1946 och 1949 har lokalkostnader samt resor och reklam stigit mer än genomsnittet för samtliga kostna— der. Mellan 1944 och 1946 steg däremot löner (inköp och försäljning) och transport- kostnader mer än andra kostnadsslag. Lokalkostnadernas ökning 1949 beror på flytt- ningen till ny egen fastighet.

KOSTNADERNA F ÖRDELADE PÅ FUNKTIONER

I tabell 91 har gjorts ett försök att fördela kostnaderna för verksamheten på dels fyra, dels tre funktioner. I första fallet har skilts mellan inköp och försäljning, lager, transport samt administration, medan i andra fallet administrationen icke har be-

traktats som en självständig funktion utan har fördelats på de tre övriga funktionerna. Den nyckel som använts vid fördelningen redovisas i bilaga.1

År 1949 svarade det direkta inköps- och försäljningsarbetet för ca 40 % av total- kostnaderna, medan motsvarande andel var för lagret 30 %, administrationen 22 % och transporterna 8 %. Administrationskostnadernas andel har successivt nedgått sedan 1944.

Tabell 91. Kostnaderna procentuellt fördelade på olika funktioner 1944, 1946 och 1949 samt 1949 fördelade på löner och övrigt.

Kostnader 1949 procentuellt Kostnader, totalt, i % fördelade på löner och övriga Funktioner kostnader 1 944 1 946 1 949 Löner Övrigt Summa Administration .............. 35 25 22 5 1 49 100 Inköp och försäljning ......... 37 44 40 45 55 100 Lager ...................... 26 23 30 59 41 100 Transport ................... 2 8 8 47 53 100 Totalt 1 00 1 00 1 oo 5 1 49 1 00 Inköp och försäljning ......... 63 63 57 Lager ...................... 35 29 35 Transport ................... 2 8 8 Totalt] 100 100 100

Som redan nämnts behöver försäljningsvolymen, mätt genom omsättningen i oförändrade priser, i och för sig icke ge en ur kostnadssynpunkt riktig bild av före- tagets prestationer vid skilda tidpunkter. Vid given försäljningsvolym kan varu- sortimentet, den del av försäljningen som skett över lager, orderstrukturen och kundstrukturen ha förändrats. Då kostnaderna är känsliga för variationer i dessa faktorer, kan de i det föregående refererade variationerna mellan de tre åren för de olika kostnadsslagen och funktionerna helt eller delvis bero på sådana förändringar i fråga om de utförda prestationerna.

Betydelsen av variationer i försäljningen över lager kan direkt uppskattas för åren 1946 och 1949.2 Följande tabell 92 anger för respektive år de beräknade kostnaderna för ”lagerleveranser” respektive ”direktleveranser” samt värdet av lagerleveranserna i procent av den totala omsättningen.

Tabellen visar, att räknat på det schematiska sätt som här gjorts, lagerleveran- serna var ungefär dubbelt så kostsamma för grossistföretaget som direktleveranserna. Det ligger nära till hands att erinra om att grossistens försäljningspriser för de varor där både direktleveranser och lagerleveranser förekom icke var differentierade med

1 Se bilaga 11. Personalen har utan större svårighet kunnat fördelas på de fyra funktionerna. Av övriga kostnader kan vissa direkt föras på lager respektive transport. Restposten, som omfattar mindre än 20 % av de totala kostnaderna, har efter kontakt med företagsledningen fördelats med ledning av schematiska procenttal. ' Exakta uppgifter över lagerförsäljningens andel 1944 saknas.

Tabell 92. Kostnader för lagerleveranser respektive direktleveranser i procent av omsättningen.

Kostnader i % av omsättningen för leveranser Lagerleveranser Samtliga kostna- Är i % av totala der i % av om- Direkt Över lager Samtliga omsättningen sättningen ”Vägda tal" 1946 5,3 10,6 8,6 61 8,4 I949 5,6 12,9 9,9 58 9,9

hänsyn till den väg som varan faktiskt distribuerades.1 I de flesta fall var icke heller inköpspriset differentierat efter leveransväg.

Kostnaderna i relation till omsättningen har mellan 1946 och 1949 ökat både vid direkt försäljning och vid försäljning över lager. Om lagerleveransernas procen- tuella andel 1946 hade varit densamma som 1949, skulle procenttalet för totalkost— naderna under i övrigt oförändrade förutsättningar ha varit 8,4 i stället för 8,6.

Omsättning, bruttointäkt, kostnader och rörelseresultat —— några synpunkter på grossistföretagens ekonomi under åren 1937— 1951

BRUTTOINTÄKT, KOSTNADER OCH BRUTTOÖVERSKOTT

Bild 38 visar schematiskt de faktorer som direkt inverkar på det ekonomiska re- sultatet av en grosshandelsrörelse. Grossisten strävar efter dels att få stor brutto- intäkt genom att köpa in varorna så billigt som möjligt och sälja dem till ett så för- månligt pris som möjligt, dels att få ett stort bruttoöverskott genom att hålla om— kostnaderna så låga som möjligt.

Vinster skuller cvskr

aneunmgspm (omsdnmng)

">"" Brunoimokl

Omkosinuder Idkul

eli.

Bruuooverskon ? j ,.— _ lnköpxpm

Omsdhnlng

Kozlnoder lör (Brunomwkm Inköpta av saada produkter)

men."

)

Bild 38. Olika faktorer som bestämmer ett grosshandelsföretags ekonomiska ställning.

Av naturliga skäl har inom grosshandeln och inom handeln över huvud taget, för- mågan att skapa stor bruttointäkt — att vara en ”skicklig affärsman” —varit av

1 Detta gällde dessa är generellt och icke bara det undersökta företaget.

särskild betydelse för en framgångsrik verksamhet. När bruttointäkten vid försälj- ning av en vara rör sig om I 5 % av omsättningen och motsvarande bruttoöverskott kanske om 5 %, kan en prisökning på 5 % öka bruttoöverskottet till det dubbla och betyda lika mycket som en sänkning av kostnaderna med 50 %.

Härmed är naturligtvis inte sagt, att företagare inom grosshandeln skulle sakna intresse för kostnadssidan. Men kostnadssidan har inte samma betydelse för före- tagets ekonomi som den har i ett industriföretag. Minst lika viktigt är att det ofta råder en positiv korrelation mellan nedlagda kostnader och rörelseresultat. Detta gäller särskilt kostnader för försäljning och för inköp. De förra kan inriktas icke bara på att öka omsättningen utan även på att få ut ”höga” priser, de senare kan in- riktas på att göra ”billiga” varuinköp. Inom vissa gränser och i vissa konjunktur- lägen kan därför ökade försäljnings- och inköpskostnader öka bruttointäkten och förbättra resultatet.1

Även för andra kostnader kan råda en sådan positiv korrelation med resultatet. Så exempelvis kan lagerhållning öka möjligheterna att ta ut ett högre försäljningspris; under perioder med tendenser till prisstegringar uppstår därför spekulativ lagerhåll- ning.

Den sektor av grosshandelsverksamheten, där det kan bedrivas en rationalisering och effektivisering av arbetet som direkt påverkar rörelseresultatet, är alltså relativt begränsad. Ju mindre utrymme som finns för handelsföretagen att påverka brutto- intäkten via marknadsprisbildningen ju större betydelse får dock de för rationalise- ring påverkbara kostnaderna. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det av största vikt att kostnaderna inom grosshandeln blir de lägsta tänkbara. Ur konsumenternas syn- punkt är det därjämte önskvärt att bruttoöverskottet i grosshandeln icke blir större än vad som erfordras för att företagen skall få ”skälig vinst”. Några exempel på stor- leken av bruttointäkter, kostnader och bruttoöverskott inom rörgrosshandeln åren 1937—1951 skall redovisas.

Såsom framgått av redovisningen av priser och grossistmarginaler (bruttoin- täkter) i kapitel 8 har ersättningen till grossisterna för ett stort antal varuslag varit relativt hårt bunden av bruttoprisbindningar eller riktprisangivelser. Härtill kom- mer att marginalerna under en stor del av perioden kontrollerats av priskontroll- nämnden. Först skall därför ges några allmänna synpunkter på sambandet mellan bruttointäkter, kostnader och bruttoöverskott, när grossisten har en procentuell marginal som är bunden eller trögrörlig och förändringar inträffar i priser och kostnader.

Är den procentuella marginalen bunden och det sker en prisstegring, så växer grossistens intäkter proportionellt mot prisstegringen. Grossistens kostnader består _— som nyss visats — huvudsakligen av löner. Orsakas prisstegringen av andra fak- torer än en allmän höjning av lönenivån, blir prisstegringen fördelaktig för grossisten. Detta gäller således vid knapphetsprisstegring eller prisstegring till följd av höjda råvarupriser. Förhållandet är omvänt om försäljningspriset sjunker på grund av

1 Resonemanget gäller naturligtvis icke bara handelsföretag men har en särskild relevans för dessa på grund av inköps- och försäljningskostnademas stora betydelse.

stort utbud. Grossisten blir ytterst känslig för sådana prissänkningar, då hans in- täkter snabbt sjunker. Är försäljningsvolymen oförändrad kan kostnaderna förut— sättas kvarstå i stort sett oförändrade; personalbehovet minskas inte och lönekost- naderna kan därför minskas endast genom lönesänkningar. Vid prissänkningar kan alltså en grossist snabbt komma i svårigheter, om han icke får bibehålla sin marginal oförändrad i kronor räknat (får högre procentuell marginal) eller kan genomföra en snabb rationalisering av verksamheten. Detta förklarar även varför sänkningar av konsumentpriser tenderar att bli procentuellt lägre än sänkningar av motsva- rande fabrikspriser.

Tabell 93. Teoretiskt beräknad genomsnittlig bruttointäkt för ett grossistföretag åren 1942, 1946 och 1950. — Ett räkneexempel.

| 1942 1946 1950

1. Bruttointäkt1 i % av omsättning ......................... 14,0 12,8 12,7 2. Omsättning2 (index 1942 = 100)

a) i löpande penningvärde .............................. 100 153 220

b) i oförändrat penningvärde = försäljn.-volym ............ 100 138 182 3. Index för bruttointäkt i kronor vid ovan angivet procenttal för

resp. år och beräknat på

a) omsättning i löpande penningvärde .................... 100 140 199

b) omsättning i oförändrat penningvärde .................. 100 126 164

I tabell 93 redovisas en teoretisk beräkning av de genomsnittliga intäkterna för ett rörgrosshandelsföretag åren 1942, 1946 och 1950 under följande förutsättningar: Företaget har sålt ett sortiment varor, där varje varuslags andel av den totala för- säljningsvolymen varit den som angivits i kapitel 4, tabell 34. På de olika varorna har grossisterna erhållit de officiellt fastställda ”rabatterna”. Försäljningsvärdet respektive år har antagits motsvara det genomsnittliga försäljningsvärdet för de undersökta grossistföretagen.

Under dessa förutsättningar erhålles den genomsnittliga bruttointäkten räknat i % av omsättningen, som återges i tabell 93. Bruttointäkteni % av omsättningen sjunker från 14,0 år 1942 till 12,8 år 1946 och 12,7 år 1950. Omsättningen mer än fördubblas under samma tid, medan Stegringen av försäljningsvolymen uppgår till drygt 80 %.

Enligt lönestatistiken steg lönerna för affärsanställda med 22 % mellan 1942 och 1946 och med ca 16 % mellan 1946 och 1950.3 Om löneökningen inom rörgross- handeln varit av samma storleksordning skulle vid oförändrat personalbehov löne- ökningarna endast tagit en del av de ökade inkomsterna. Men förutsättes att per- sonalbehovet ökat i takt med ökningen av försäljningsvolymen och tas samtidigt

1 Beräknad med ledning av uppgifter i kap. 8 samt bilaga 8. '"” Beräknat på det faktiska genomsnittliga iörsäljningsvärdet för 21 företag. Jämför kap. 4. 3 Lönestatistisk Årsbok 1947, tab. 53, s. t41, Egentlig kontorspersonal inom industrien. Sociala Meddelanden 4: 1951, s. 294, tabell 5, Kontorspersonal inom handeln. Anförda siffror beräknade som ett genomsnitt mellan personal bestående av 2 / 3 män och 1 / 3 kvinnor.

hänsyn till lönenivåns stegring, blir jämförelsen mellan utvecklingen av intäkter och löner icke lika gynnsam. Vi får i så fall följande siffror för lönekostnaderna: 1942 = 100, 1946 = 168, 1950 = 260.

Lönekostnaderna skulle alltså i detta fall ha stigit mer än bruttointäkterna. Det lönar sig föga att på denna punkt driva den formella analysen längre, bl. a. därför att såväl bruttointäkter som kostnader i verkligheten torde ha icke oväsentligt avvikit från de här teoretiskt beräknade.

Tabell 94 redovisar några uppgifter över omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott för två företag. Uppgifterna för företaget C är hämtade från den officiella redovisningen och för företaget A baserade på en specialbearbetning. I fall C har materialet således icke kunnat kontrolleras och bruttointäkten har icke kunnat korrigeras för eventuella variationer i värderingen av varulagret. I företaget A har i bruttoöverskottet inräknats alla företagna avskrivningar. Däremot har inga korrigeringar gjorts för eventuella variationer i företagsledarens ersättning. Till- sammans ger dock sifferserierna en intressant bild av variationerna i rörelseresul- tatet under den studerade perioden.

I företaget C har omsättningen åren 1937—1947 i stort sett förändrats som genom- snittet för branschen. Återhämtningen r942—1944 gick dock långsammare än ge- nomsnittligt. Det råder en påtagligt stark parallellitet i utvecklingen av de fyra re- gistrerade ekonomiska faktorerna. (jämför kurvorna å bild 39.) För bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott går de årliga förändringarna hela perioden i samma riktning utom mellan 1941 och 1942 då bruttoöverskottet minskar men in- täkter och kostnader ökar. Omsättningen avviker från utvecklingen av övriga fak- torer mellan 1943 och 1944 samt mellan 1946 och 1947 då omsättningen i faktiska siffror ökar medan övriga faktorer minskar. Här nämnda avvikelser låter sig för- klara av sannolika variationer i den redovisade bruttointäkten i förhållande till den reella samt genom en hänvisning till utvecklingen av försäljningsvolymen. Bilden visar också att i överensstämmelse med den nyss framförda tesen sjunker kostna— derna vid en minskning av omsättningen mindre än omsättning och intäkter (I939— 1940) ; vad som förorsakar den relativt starka Stegringen av omkostnaderna mellan 1945 och 1946 är oklart, möjligen kan lönekontot ha påverkats av den starka om- sättningen och det gynnsamma resultatet.

Den redovisade bruttointäkten har varierat mellan lägst 10,6 % år 1947 och högst 17,5 % år 1940. Bruttoöverskottet har varierat mellan lägst 3,6 % år 1947 och högst 6,8 % år 1941.

För företag A redovisas endast omsättning och bruttoöverskott 1939—1949. Ut- vecklingen av företagets omsättning avviker något från C:s. Samvariationen mellan omsättning och bruttoöverskott är mer påtaglig än för företag C. Som framgår av bild 40 har kurvorna endast olika riktning från år 1948 till 1949; medan omsätt- ningen fortsatt att stiga nominellt och reellt, sjunker överskottet kraftigt. Det sam- manhänger framför allt med att under 1949 var det varuöverflöd och i den hård- nande konkurrensen mellan grossisterna måste företaget nöja sig med mindre brutto— intäkt —— priserna till konsumenterna pressades. Den starka samvariationen mellan

Tabell 94. Omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott i två grossistföretag åren 1937—1949. Index 1939 = 100.

Företag C1 Företag As År Index I % av omsättn. Omsättn. i Index Bruttoöver- Omsättn. i oförändrade skott i % av oförändrade priser. Index omsättn. priser. Index

Omsätt- Brutto- ning överskott

Brutto— Div. Brutto- S:a brutto- överskott omkostn. överskott intäkt

Omsätt- Brutto-

ning intäkt Omkostn.

[937 73 81 79 83 7,6 5,3 12,9 73 .. - - .. 1938 74 85 82 90 7,8 5,6 13,4 74 .. . . . . . . 1939 100 100 100 100 7,1 4,6 11,7 100 100 100 10,6 100 1940 43 65 79 43 12,9 4.6 17,5 34 58 20 3.6 46 1941 76 97 88 112 8,1 6,8 14,9 58 70 50 7,6 53 1942 105 99 103 92 6,9 4,0 10,9 70 101 66 6,9 68 1943 I I9 133 [31 [37 7,7 5,3 13,0 76 122 75 5,5 78 1944 122 116 127 100 7,4 3,8 11,2 77 164 104 6,7 103 1945 130 149 163 128 8,8 4,6 13,4 78 160 83 5,5 96 1946 199 218 242 182 8,6 4,2 12,8 119 220 156 7 4 132 1947 204 186 203 160 7,0 3,6 10,6 118 207 134 6,8 120 1948 .. .. .. .. .. .. .. .. 234 143 65 136 1949 .. .. .. .. .. .. .. .. 239 82 36 136

1 Enligt officiellt bokslut. * Enligt speciell bearbetning.

Index

300

200

150

50

[ I I | 193733 40 42 44 kHso

omsättning

— _ — brunolntåkl

— -— - omkostn.

+ + + + bruttoöverskott

Bild 39. Ett grossistföretags omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöver-

skott 1937—1947

Index

1

I l l 1 1939 40 42 44 46 43 1950

omsättning — ——-— bruttoöverskott _"—— omsättnlng ! 1939 års priser

Bild 40. Ett grossisyöretags omsättning- värde och volym samt bruttoöverskott

1939—1949

försäljningsvolym och bruttoöverskott är slående; en beräkning av korrelationskoeffi- cienten ger r = 0,87 & 0,07, ett, med reservation för att serierna bara omfattar elva värden, intressant resultat.

OMSÄTTNING SAMT VISSA REDOVISADE KOSTNADER ÅREN 1950 OCH 1951

För nio grossistföretag har företagens officiella redovisning för 1950 och 1951 de- taljanalyserats. Genom den utvidgade redovisningsskyldigheten1 finnes för dessa år uppgifter om ”intäkten av rörelsen” (omsättningssumman) samt utbetalda löner

1 Svensk författningssamling nr 89/1950. Lag angående ändrad lydelse av 103 5 mom. 1 lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Bild 41. Löner, räntor m. m. i % av omsättningen inom 9 grossistföretag 1950—1951

'i" 1950 . Årets vinst 12 ” Skatter Avs. iill Pens. fond 10" :::;1 ""H"" Avskrivningar Räntor Löner

8

.. mmm

och ersättningar under räkenskapsåret. Tillsammans med övriga uppgifter, som bo- lagen enligt lagen skall redovisa, utgör dessa uppgifter en värdefull komplettering till det material som tidigare redovisats.

Bland de undersökta nio företagen återfinnes två av branschens största företag (omsättning 54 respektive 30 milj. år 1950), fyra mindre och medelstora grossister utanför Stockholm (omsättning 4 å 10 milj. år 1950), ett företag som tjänar som inköpscentral för ett antal större installatörer i olika delar av landet1 (omsättning 10 milj. 1950) samt två företag som äges av Kooperativa Förbundet (omsättning 6 å 7 milj. 1950). Resultatet av undersökningen redovisas i tabell 95 och bild 41.

1 Då detta företag icke på samma sätt som övriga företag bedriver försäljningsarbete i form av ackvi— sition torde företagets siffror icke vara direkt jämförbara med övriga företags. Det har dock icke sär- skilt utmärkts i tabellerna.

Tabell 95. Löner, räntor m. m. i procent av omsättningen inom 9 grossistföretag 1950—1951.

Vissa kostnader i % av omsättningen Företag Omsättn. . Avsättn. År nr 1 000 kronor Löner Räntor Avskriv- till pens.- Skatter Årets S:a ningar fond vmst 1950 1 54 157 6,2 0,2 0,7 — 0,8 1,0 8,9 2 5 374 6,8 0 0,1 —— o 0 6,9 3 6 026 6.8 0 1.5 — 0.3 0.5 9,1 4 3 924 4.7 0,3 0.8 — 0.5 0.3 6,6 5 7 48I 4.7 0.6 0,7 — 0.1 0.1 6.2 6 30 000 5,7 0,2 1,5 0,7 2,2 2,5 12,8 7 9 693 3.5 0.1 0,1 — o 0 3.7 8 6 402 4,4 1,0 1,0 — 0,3 0,2 6,9 9 7 311 4.6 0.4 0.1 _ 0.5 0.6 6.2 1951 . 96 651 5.9 0.4 0.9 0.9 0.5 0,6 9.2 2 5 637 6,7 0.5 0.8 0.9 o o 8.9 3 7 417 6,6 o 0,1 — 0.3 0.4 7.4 4 4 849 4.6 0.3 0.6 — 0.4 1.0 6,9 5 9 063 5.4 0.5 0.8 — o.: 0.1 6.9 6 41 800 5,5 0,2 0,7 0,5 1,8 2,0 10,7 7 10 561 3,5 0 0 — o 0 3,5 8 7 688 4,6 1,4 0,3 — 0,2 0,2 6,7 9 8 454 4,6 0,6 0,2 —— 0,6 0,7 6,7

I tabellen har för varje företag och år angivits omsättningen i 1 000 kronor, samt följande kostnadsposter _— räknade i procent av omsättningen: löner räntor (netto) avskrivningar (redovisade) avsättningar till pensionsfond skatter nettovinst för räkenskapsåret.

De anförda relationstalen kan icke användas för direkta jämförelser mellan före- tagens kostnader såsom mått på företagens effektivitet.

Av tabellen framgår att lönerna —— om man bortser från företag nr 7 — varierat mellan 4,4 och 6,8 % av omsättningen 1950 och mellan 4,6 och 6,7 % år 1951. Lönepostens storlek är bland annat starkt beroende av vilka produkter företagen säljer och hur stor andel av företagens försäljning som sker över lager. Särskilt er- sättningen till företagsledningen kan variera icke oväsentligt mellan olika företag. Företaget nr 7, som redovisar de lägsta relativa lönekostnaderna, har sannolikt dessa år haft en väsentligt lägre andel lagerförsäljning än övriga företag.1 Lönekostnaderna har relativt sett icke förändrats mer avsevärt mellan 1950 och 1951. I företag nr 5 har dock andelen höjts med 0,7 % av omsättningen eller ca 15 % i förhållande till 1950.

Övriga redovisade kostnader, inklusive årets vinst, är obetydliga i förhållande till lönerna. De redovisade avskrivningarna har endast i två fall utgjort mer än

1 Enligt kap. 4 var lagerförsäljningen 1950 för de undersökta företagen ca 60 % av den totala om- sättningen. Företag nr 7, har muntligen angivit sin lagerandel till ca 50 % år 1950.

1,0 % av omsättningen. Företag nr 6 har således genom avsättning till pensionsfond såväl 1950 som 1951 disponerat belopp som tillsammans med redovisade avskriv- ningar utgjort 2,2 resp. 1,2 % av omsättningen.

Endast företagen nr 1 och 6 redovisar år 1950 större vinster och därigenom även betydande skattebelopp. Företagen 2 och 7 redovisar över huvud taget ingen vinst och företaget nr 5 endast obetydlig vinst. För företaget 7 kan detta återföras på speciella ägareförhållanden. Även för företag nr 5 torde ägareförhållandena ha haft betydelse för den låga vinst företaget redovisade. Företag nr 2 har karaktär av familjeföretag, där den ej redovisade vinsten motsvaras av en relativt hög lönepost.

Bland de kostnader som ej redovisas i det officiella materialet märks alla ”driftskostnader” utöver löner, såsom lokalkostnader, kontorskostnader, transporter, resor osv. Dessutom redovisas inte de extra avskrivningar eller nedskrivningar å maskiner, byggnader, anläggningar och varulager, som kan ha företagits.

Storleken av de ovan nämnda i detta material ej redovisade driftskostnaderna har för ett grossistföretag redovisats å sidan 214. Enligt den där redovisade under- sökningen var dessa kostnader för det undersökta företaget år 1949 nära 80 % av lönekostnaderna och motsvarade 3,7 % av företagets omsättning.

Antag att de kostnader som ej redovisats i boksluten —— exklusive dolda avskriv- ningar — utgjorde 75 % av respektive företags redovisade lönekostnader.1 Dessa kostnader skulle då uttryckta i procent av företagens omsättning respektive år variera mellan 2,6 och 2,7 % för företag nr 7 och mellan 3,3 och 5,1 % för övriga företag.

En mycket grov bild av storleksordningen av företagens bruttointäkt minus dolda avskrivningar kan erhållas genom att summera i tabell 95 redovisade kostnader och till dem lägga ej redovisade omkostnader.

Grupperas företagen efter redovisade kostnader erhålles:

Tabell 96. Redovisade kostnader (inkl. skatt och vinst) i procent av omsättningen för nio gros- sistföretag 1950 och 1951.

1950 1951 F" Redovisade ”kostnader” Företa nr Redovisade "kostnader" ("etag "' (inkl. skatt och vinst) % (inkl. skatt och vinst) 7 317 7 3,5 2. 4. 5. 8. 9 6,2—6.9 3, 4. 5. 8. 9 6,7—7,4 1, 3 8,9—9,1 1, 2 8,9—9,2 6 12,8 6 10,7

Om ej redovisade omkostnader utgör 3 ä 5 % av omsättningen, skulle den er- forderliga bruttointäkten ha varierat 1950 från 7 å 9 % för företag nr 7 till 16 å 18 % för företag nr 6. 1951 förskjutes siffrorna utom för nr 7 med en eller annan

1 Även om de diskuterade driftskostnadema i stort sett kan antagas variera med personalbehovet kan en uppskattning av den typ som här gjorts naturligtvis bara ge en viss uppfattning om storleks- ordningen av diskuterade kostnader.

procent. De företag som redovisat de höga bruttointäkterna, är större företag som redovisat stora vinster.

Det förefaller sannolikt att några företag i dessa tabeller kunnat redovisa relativt låg bruttointäkt, därför att de ej tagit fram sina vinster utan använt dessa för dolda av- eller nedskrivningar. I dessa siffror ingår alltså icke de dolda avskrivningar som kan ha förekommit dessa år.1 Siffrorna antyder emellertid att bruttointäkten för många företag legat över de drygt 12 % som enligt den formella kalkylen i tabell 93 skulle erhållits vid utnyttjande av de officiella marginalerna.

Vid bedömningen av här framlagt material bör, utöver den naturliga hänsynen till materialets ofullständighet och i övrigt speciella karaktär, även beaktas att det kan förekomma betydande skillnader mellan grossistföretagen i fråga om storleken av ”bruttointäkten” beräknad i procent av företagens omsättning. Det ena före- taget kan ha lyckats sälja till högre och köpa till lägre priser än det andra och här- igenom fått en större ”marginal”. Härtill kommer att skillnader i företagens presta- tioner måste motsvaras av skillnader i kostnader.

EET EKONOMISKA RESULTATET INOM RÖRGROSSHANDELN ÅREN 1937—1950

För att få en uppfattning om hur rörelseresultatet for rörgrossisterna förändrats under de skiftande konjunkturer som rått under perioden 1937—1950, har författaren gjort en bearbetning av de balansräkningar, som av aktiebolagen insänts till patent- och registreringsverket. Som tidigare visats karakteriseras denna period för gross- handelns del av en stigande omsättning mellan 1937—1939, därefter en kraftig våg- dal under de första krigsåren 1940—1943 och från och med 1944 en snabb åter- hämtning, som åren 1946 och 1947 för försäljningen upp till och över förkrigsnivån. En kraftig försäljningsminskning 1948 och 1949 följs av en relativt stabiliserad om- sättningsvolym 1949 och 1950 på en något högre nivå än under förkrigsåren. Ur företagens synpunkt var givetvis krigskonjunkturen speciell i flera avseenden, framför allt genom importbegränsningen och den omfattande priskontrollen under krigsåren och de första efterkrigsåren.

Som nämnts ingår i undersökningen endast de grossistföretag som drivs i aktie- bolagsform. Då emellertid endast två grossistföretag drivit sin verksamhet i egenskap av handelsföretag eller enskild firma, spelar denna begränsning mindre roll.

Syftet med undersökningen har i första hand varit att få en bild av hur det eko- nomiska resultatet varierat under den studerade perioden. Det är därför av bety- delse att balansräkningarna icke ger tillräckliga informationer om rörelsens resultat. Bristerna är av flera slag. Bland annat kan i regel förändringar i dolda reserver i varulager icke utläsas. Över huvud taget påverkas resultatet av balansvärderings- principer som icke framgår av de officiella handlingarna.2 Företagsledningen söker

1 Hänsyn har ej heller kunnat tas till att i vissa fall för icke självständiga företag avräkningar kunnat ske, som påverkat här redovisade siffror. ” Av viss betydelse är att reglerna för den officiella redovisningen förändrats under den studerade perioden.

Bild 42. Räntabiliteten inom rörgrosshandeln 19 37—1950

Semlligu (oremg Fem slörr: förelag

50—

40.

10

': . 1._ : | :

V . . : . . ,. 0 ,. . . . . . . . 193735 39 40 4142 AWS 47 43 49 SOÅr "37 331” 40 " " *3 44 45 46 47 49 49 50”

Forc'ug med hogslu mp. lsgslu rdnnnulimen. ______ Medmnlorelugel. Varle punk! anger en förelag.

Fem mindre fristående företag Se: mlndre larnlljeförelog

'I. %

30

20

1937 38 39 40 4'1 414 43 44 45 46 4'7 45 49 se År 1937 is 39 40 41 42 43 44 45 46 47 45 49 50 A,

i regel utjämna rörelseresultaten olika är och redovisade variationer i avkastningen blir därför i regel mindre än de varit i verkligheten.

Variationerna i rörelseresultatet har studerats genom en enligt traditionella me- toder genomförd beräkning av räntabiliteten, dvs. av avkastningen på det egna kapitalet.1

Ett första mått på avkastningen ger den i vinst— och förlusträkningen redovisade vinsten för året. Av olika skäl måste emellertid denna vinst justeras. Avskrivningarna

1 Ur samhällsekonomisk synpunkt vore det givetvis önskvärt att beräkna avkastningen på hela det i företaget investerade kapitalet. Detta är dock av praktiska skäl i regel icke möjligt. Tidigare under- sökningar har nöjt sig med att kalkylera avkastningen på det egna kapitalet. Se t. ex. Socialiserings- nämnden: Svenska Aktiebolags balansräkningar 191 1—2 5, Stockholm 1928. S. Carlsson: Några jäm- förelser mellan aktiebolagens räntabilitet inom kontrollerade och icke kontrollerade industrier. SOS 1940: 35 bilaga 1 s. 339. R. Elinder: Studier i den svenska skoindustrins struktur, Stockholm 1948, s. 146.

Tabell 97. Räntabiliteten inom rörgrosshandeln åren 1937—1950.

Samtliga företag 21 "genomgående" företag

År Antal Räntabiliteti % Räntabilitet i %

företag Medeltal Median | Högsta värde | Lägsta värde Medeltal Median Högsta värde Lägsta värde

1937 21 17.2 14.3 46.3 6.4 17.2 14.3 46.3 6.4 1938 21 19.7 17,6 42.7 3.7 19.7 17.6 42,7 3,7 1939 23 13.8 11.5 36.3 2.2 14.7 12.5 36,3 2.2 1940 25 6,4 6,9 15,1 — 5,1 7,3 7,0 15,1 0,1 1941 25 7.2 5.5 19.4 0.0 8.1 7.0 19.4 0.0 1942 26 7,6 7,2 18,6 0,3 8,8 8,6 18,6 0,3 1943 26 6,2 5,5 15,8 0,3 7,0 7,8 15,8 0,3 1944 28 10.4 9.4 34.7 —— 1.2 12,6 9.9 34.7 1,7 1945 . . . 29 13,2 12,2 43,1 — 0,2 15,5 14,0 43,1 — 0,1 1946 29 17.7 13.5 54.2 0.2 19.3 13.6 44,3 4,9 1947 30 9,6 8.7 36.9 0.2 11.7 10.7 36.9 1.2 1948 . . . 30 5,2 3,0 18,6 0,2 6,0 4,6 18,6 0,2 1949 32 3,6 3,4 8,7 0,0 3,7 4,1 8,7 0,0 I950 32 4,7 4.1 20.3 0.1 5.2 4.3 20 3 0,1

Tabell 98. Ränlabililet inom rörgrosshandeln åren 1937—1950. Särredoviming av 16 företag.

Företag1 1937 1938 1939 1940 1941 1942 I943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950

- . 23.3 30.8 40.1 12.7 6.0 10.3 1.0 3.6 25.9 44.3 41.4 16.9 10.0 18.0 . . 14,8 26,8 14,4 8,1 8,1 12,8 9,4 10,8 8,4 32,8 18,3 13,1 25,2 10,4 . . 17,3 24,1 25,6 15,0 20,6 12,1 10,4 22,9 28,5 7,0 12,6 9,1 11,1 7,2 ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' 1316 13,1 792 239 3,0 837 2,4 939 737 11,0 1374 619 575 5,5 ... . . . . . . . . . 27,7 29,1 31,3 10,0 4,8 17,6 13,7 12,6 28,2 23,7 31,9 19,8 10,7 25,8

(299009:

Medeltal . . . . . . . . . 19,3 24,8 23,7 9,7 8,5 12,3 7,4 12,0 19,7 23,8 23,5 13,2 12,5 13,2 Median . . . . . . . . . . 17,3 26,8 25,6 10,0 6,0 12,1 9,4 10,8 25,9 23,7 18,3 13,1 10,7 10,4 11 A - - . 27.9 26.5 17.3 2.7 0.3 2.9 3.5 13.7 6.8 13.5 10.7 6.7 2.8 8.7 . . 33,0 24,1 23,7 8,3 15,8 18,6 12,3 28,4 44,4 6,2 11,1 6,8 4,1 1,4 C . . . . . . . . . .. 6,4 6,0 11,0 8,1 6,3 7,8 5,8 15,7 16,6 25,5 12,8 1,4 0,3 0,1 D . . . . . . . . . . . 9,6 18,9 16,3 12,8 12,4 15,6 15,8 20,0 30,3 39,6 18,7 18,6 0,6 12,5 E . . . . . . . . . . .. 15,0 14,0 18,6 18,3 22,2 12,0 16,0 20,8 11,4 32,6 7,7 2,2 4,1 3,8

Medeltal . . . . . . . . . 18,4 17,9 17,4 10,0 1 1,4 1 1,4 10,7 19,7 21,9 23,5 12,2 7,1 2,4 5,3 Median . . . . . . . . . . 15,0 18,9 17,3 8,3 12,4 12,0 12,3 20,0 16,6 25,5 1 1,1 6,7 2,8 3,8

* III A . 22,5 42,4 25,0 — 0,6 0,3 0,3 0,6 2,4 16,0 37,0 8,1 5,2 0,3 5,4 B . . . . . . . . . . . . 10,0 20,8 11,5 6,6 3,1 4,1 0,9 1,9 3,9 8,2 5,9 0,8 0,0 0,8 C —----- 7.2 31.1 3.3 2.6 2.5 3.8 4.9 15.9 13.9 23,8 13.7 2.0 0.1 0.3 D . . . . . . . . 15,6 15,9 17,4 5,2 7,6 2,6 2,6 2,6 6,2 16,3 16,5 2,4 2,5 3,4 E . . 8,1 14,6 2,2 2,0 4,1 4,5 0,3 1,8 — 0,1 8,6 1,2 4,6 0,0 1,1 F . 6,1 3,8 1,7 0,2 1,7 1,7 1,6 1,8 2,0 8,4 1,5 1,4 0,1 1,2

Medeltal . 11,6 21,4 10,2 2,7 3,2 2,8 1,8 4,4 7,0 17,1 7,8 2,7 0,5 2,0 Median . . . . . . . . . . 9,0 18,4 7,4 2,3 2,8 3,2 1,3 2,2 5,1 12,5 7,0 2,2 0,1 1,2

1 I = större företag; II = mindre fristående företag; III = mindre familjeföretag.

bör normaliseras. Vidare synes det här lämpligt att låta avsättningar till pensions— stiftelser ingå i vinsten, trots att de till en del har karaktär av kostnader.

I familjebolag har en del av den till företagsledningen utgående ersättningen ofta karaktär av vinstutdelning. Det hade därför för sådana bolag varit önskvärt, att man kunde korrigera den redovisade vinsten genom att öka den med skillnaden mellan faktisk ersättning och en normaliserad ersättning. En sådan korrigering förutsätter emellertid en kännedom om företagsledningens sammansättning, som i flera fall saknas och därför icke har kunnat företagas.

I företag som icke är självständiga utan beroende av andra företag kan vinstens storlek dessutom ha påverkats genom avräkningar av olika slag mellan företagen. De företag av denna typ, som ingår i denna undersökning, redovisar i regel låg vinst eller ingen vinst alls.

Balansräkningarna för totalt 32 rörgrossistföretag har analyserats. För 21 företag som existerat i aktiebolagsform sedan 1937 avser analysen hela perioden 193 7—1950.

Resultaten av den utförda räntabilitetsundersökningen redovisas i tabellerna 97 och 98 samt bild 42. Sifferserierna visar de mycket stora variationer i räntabiliteten som förekommit under perioden. Under förkrigsåren 1937—1939 låg den på angivet sätt beräknade räntabiliteten genomgående mycket högt. Det sista ”hela” fredsåret 1938 var den i genomsnitt för 21 undersökta företag 19,7 %. Under krigsåren 1940— 1943 var den mycket lägre eller i genomsnitt 7 ä 9 %. Därefter kom en ny mer gynn- sam period åren 1944—1947. Den stora försäljningsvolymen 1946 och 1947 skapar en utpräglad topp i avkastningen, och räntabiliteten når 1946 samma nivå som 1938. Under periodens tre sista år 1948, 1949 och 1950 var den genomsnittliga ränta- biliteten ånyo låg och till och med lägre än under krigsåren eller 4 ä 6 %. Det an- förda återspeglar i grova drag utvecklingen för samtliga undersökta företag. För de enskilda företagen avviker emellertid räntabiliteten avsevärt från de angivna pro- centtalen, även om variationerna mellan olika år är likartad. Detta framträder tyd- ligt i bild 42, där varje enskilt företags räntabilitet inprickats.

I tabell 98 och bild 42 särredovisas utvecklingen för tre grupper av företag: Grupp I fem större fristående företag Grupp II fem mindre fristående företag Grupp III sex mindre ”familjeföretag”. Av de 21 genomgående företagen i tabell 97 återstår fem, som här icke medtagits. Dessa är företag där leverantörer eller konsumenter har så starka intressen, att före- tagens vinstresultat kan ha blivit påverkat därav. Den redovisade räntabiliteten för dessa fem företag var i allmänhet låg, men utvecklingen var oenhetlig.

För företagen i grupp I och II visar bild 42 och tabell 98 att den genomsnittliga räntabiliteten ligger högre än för samtliga 21 företag enligt tabell 97. För de större företagen är medianräntabiliteten åren 1938 och 1939 ca 25 %, och den når ungefär samma nivå 1945. Utvecklingen 1945 till 1947 är en smula oenhetlig. I grupp I sjunker medianvärdet från 1945 till 1947. Medeltalet är emellertid högst 1946. I grupp II är räntabiliteten högst 1946 och avsevärt lägre 1947 än 1945. Det förefaller sannolikt att den kraftiga minskningen av byggnadstillståndsgivningen under 1947

och det försämrade konjunkturläget vid årsskiftet 1947/48 lett till en försiktig resul- tatredovisning i 1947 års bokslut. Samtidigt får man hålla i minnet att 1946 års gynnsamma resultat delvis sammanhänger med att detta år var ”skattefritt”.

Från och med 1948 med dess kraftiga minskning av byggnadsvolymen har ränta- biliteten varit relativt låg. Det kan anmärkas, att flertalet företag i grupp I under efterkrigsåren gjort betydande investeringar i lagerbyggnader och därför haft goda avskrivningsobjekt. För de mindre företagen i grupp II ligger räntabiliteten på en något lägre nivå än företagen i grupp 1. Om denna skillnad beror på materialets ofullkomlighet eller är reell kan icke avgöras. Grupp III, slutligen, de mindre fa- miljeföretagen, redovisar i stort sett en lägre räntabilitet än grupp I och II. Detta sammanhänger såsom nämnts troligen med att en större del av vinsten här kunnat tagas ut i form av löner till företagsledningen.

Vinstens storlek i förhållande till omsättningen. För de företag vilkas räntabilitet redo- visas i tabell 98 har den beräknade vinsten även relaterats till omsättningen resp. år. Re- sultatet framgår av tabell 99. De tre sifferserierna som är medeltal för fem företag i varje grupp varierar i stort sett som siffrorna i tabell 98. För de större företagen ut- gjorde år 1938 vinsten 3,9 % av omsättningen och sjönk därefter till 1,2 % år 1943. Under senare delen av 1940-talet låg den något högre. För de mindre fristående företagen har vinstandelen varierat något mer. Den var 5,3 % år 1938 men har i slutet av 1940-talet knappt uppgått till I %.

Avslutningsvis bör starkt varnas för bestämda slutsatser om lönsamheten inom rörgrosshandeln från jämförelser mellan de redovisade procenttalen för räntabili- teten och på motsvarande sätt beräknade tal för industriföretag. Handelsföretag är i allmänhet i jämförelse med industriföretag föga kapitalkrävande i förhållande till verksamhetens omfattning. När verksamheten ett år ger stort överskott kan ränta- biliteten mätt såsom här har skett bli mycket hög. I synnerhet blir detta förhållandet

Tabell 99. Vinst i procent av omsättningen (årets vinst + avsättning till pensionsfonden i vinst- och järlusträkning). Medeltal för grupper av grossistjöretag åren 1938—4950.1

År Större företag Mindre fristående företag Mindre familjeföretag I II III 1938 ----- 3.9 5.3 2.5 1939 ..... 2,6 3,9 1,0 1940 ..... 2,1 4,0 0,2 1941 ..... 1,9 1, 5 0,3 1942 ..... 1,7 1,2 0,3 1943 ..... 1,2 1,2 0,2 1944 ..... 1,7 1,9 0,4 I941-5 ----- 2.7 2.5 0.9 1946 ..... 2,9 3,0 1,8 1947 ..... 2,4 1,6 0,5 1948 ..... 1,6 1,1 0,2 1949 ..... 2,0 0,3 0 1950 ..... 2,1 0,9 0,4

1 I fråga om grupperingen jämför tabell 98.

för företag med agenturverksamhet. Man får då hålla i minnet att avkastningen under goda år måste ses i relation till ”förlustrisken” under mindre goda år. I för- hållande till det använda kapitalet kan förlustriskerna vara lika betydande som vinst- möjligheterna. Den undersökta 13-årsperioden har dock, kanske främst till följd av prisutvecklingen, förluster varit sällsynta i denna bransch.

Dolda reserver. Ett företag kan skaffa sig 5. k. dolda reserver genom att under goda år göra avskrivningar som är större än vad som motiveras av värdeminskningen å före- tagets tillgångar. Härigenom får företaget möjligheter att överHytta vinster från ett år till ett annat. De dolda reserverna kan avse dels anläggningstillgångar i form av byggnader, maskiner och inventarier, dels varulager. En viss uppfattning om storle— ken av de dolda reserverna i anläggningstillgångar kan man få genom att jämföra det bokförda värdet med brandförsäkringsvärdet. En undersökning av 16 grossist- företag, vilkas kapital utgör 76,5 % av det totala kapitalet i företag, som ingår i undersökningen, visar, att anläggningstillgångarna den 31 december 1950 var bok- förda till 12 624 000 kronor och brandförsäkrade för 23 181 000 kronor. Skillnaden uppgick således till 10 5 57 000 kronor.

Genom särskilda undersökningar har även en viss uppfattning erhållits om stor- leksordningen av den i varulagren dolda reserven. Det genomsnittliga lagret 1949 beräknat som medeltalet av in- och utgående bokfört värde i de undersökta före- tagen uppgick 1949 till 11,5 milj. Motsvarande lager räknat i anskaffningsvärde uppgick till 31,1 milj. Det fanns således en dold reserv i varulagren på närmare 20 milj. kronor, dvs. för dessa företag utgjorde det bokförda värdet ca 36 % av an- skaffningsvärdet. Uppenbart är, att företagen i lagren har betydande reserver, vilka, då de upplösas, kan medföra vinsttillskott, som i hög grad påverkar utseendet av den beräknade räntabilitetskurvan. De avvikelser från den normala utvecklingen av årsvinsterna som vissa företag visat under enstaka år, kan bero på en upplösning av dolda reserver.

Sammanfattande .gynpunkter

Tillsammantagna ger i detta avsnitt redovisade uppgifter trots sin ofullständighet och fragmentariska karaktär en ganska god bild av rörgrossistföretagens ekonomiska utveckling under 1940-talet.

Räntabilitet och avkastning har varit god. Bruttointäkten har sannolikt under större delen av perioden 1938—1950 legat omkring 15 %; den har varit högre under förkrigsåren och briståren omkring fredsslutet än under periodens sista år. Genom varubristen åren 1943—1947 undveks priskonkurrens, men priskontrollens press på priser och marginaler begränsade samtidigt möjligheterna till större förtjänster. Under åren 1948—1950 hårdnade konkurrensen inom grossistledet bl. a. till följd av visst varuöverskott. Grossistens bruttointäkt, överskott och redovisade vinster låg dessa år lägre än tidigare år.

Expeditionernas storlek och grossistföretagets kostnader Stickprovsundersökningarna i kapitel 10 visade, att inom rörgrosshandeln de små

orderna och expeditionerna dominerade i antal. Särskilt på ”grossistorterna” var antalet mycket små expeditioner anmärkningsvärt stort. Resultatet är överraskande av två skäl: dels efterfrågar konsumenterna i regel flera varor samtidigt, s. k. ”förenad efterfrågan”, dels har den största kundgruppen —installationsf1rmorna — betydande lager till vilka de borde köpa i större poster.

Kan den rådande expeditionsstrukturen betraktas som rationell ur företagsekono— misk och ur samhällsekonomisk synpunkt? Om problemet till en början ses enbart ur grosshandelns företagsekonomiska synpunkter skulle utan tvekan en övergång till större expeditioner medföra betydande besparingar.

I detta sammanhang har inte utförts någon detaljerad analys av hur kostnaderna varierar med expeditionens storlek.”L Låt oss emellertid i anknytning till den teoretiska analysen i kapitel 9 och de siffror över kostnaderna i ett företag som nyss presenterats göra vissa antaganden. Genom ett räkneexempel blir det då möjligt att visa hur en förskjutning av expeditionernas storlek och antal skulle kunna påverka kostnaderna. Tabell 100 redovisar ett sådant exempel.

De i tabellen angivna kostnaderna per expedition är endast hypotetiska värden. De bygger emellertid delvis på faktiskt material. Totalkostnaden utgör så som den beräknats i fall I, 9,6 % av ordervärdet, dvs. det är i stort sett samma relativa kost- nad, som redovisats för ett grossistföretag år 1949 (sidan 214). Genomsnittskostnaden per order blir kr. 22: 82. (Ett grossistföretag med relativt sett låga kostnader har uppgivit att dess kostnader per faktura år 1953 uppgick till ca 22 kronor.) När man skall bedöma hur kostnaderna förändras med expeditionens storlek mätt genom dess

Tabell 100. Kostnader inom ett grossistföretag för expeditioner av olika storlek. Ett _)ingerat

exempel. Exp. Kostnad per exp. Fall I Fall II storlek ' o -- '— kr elpévärde i kronor Agrell Koänad for Antal exp. Kostpad for . p. sam iga exp. samtliga exp. 25 50 12: 50 41 512: 50 5 62: 50 75 20 15: — 16 240: — 18 270: — 300 10 30: — 32 960: — 32 960: — 750 6 45: — 6 270: — 7 315: — 1 500 4 60: — 5 300: — 5 300: — Summa — — 100 2 282: 50 67 1 907: 50

1 Få svenska undersökningar av detta slag finns publicerade. I Svensk Grosshandel anges ett exempel från "ett antal företag inom kolonialvarubranschen”. För order (expeditioner) om 25 kronor utgör de fördelbara kostnaderna 30 % av orderbeloppet, men denna andel minskade till 10 % för order med ett värde av 100 kronor och till 5 % för order med ett värde av 250 kronor (a. a. s. 190—191). Antages att en order på 25 kronor motsvarar en enhet av en vara och en order på 250 kronor tio enheter, skulle således den fördelbara distributionskostnaden per enhet bli 7: 50 respektive 1:25 kronor. I det anförda fallet skulle tydligen en övergång till större order medföra avsevärda besparingar i grossistledet. Jämför även ”Orderpremiering inom svensk kolonialvarugrosshandel'*, S. Lundberg Alfärsekonomi 1952 nr 10, s. 548 ff. Lundberg refererar till en undersökning 1946 och 1947 av B. Lindström och U. af Trolle, av allt att döma den som refererats i Svensk Grosshandel.

värde, är det av betydelse att expeditionernas sammansättning på varuslag icke är densamma för expeditioner av olika storlek. Det framgick av redogörelsen i kapitel 10 att de små expeditionerna till mycket stor del bestod av armatur- och rördelar, varor som i förhållande till sitt värde är dyra per enhet i lagring och särskilt i hantering. Med hänsyn till bl. a. här nämnda faktorer är den i tabell 100 använda kostnadsför- delningen av allt att döma icke särskilt oförmånlig för de små expeditionerna.

I tabell 100 har vidare sedan införts den fördelning av expeditionerna på storleks- grupper som i tabell 82 kapitel 10 redovisats för företaget A (fall I). Härefter har antagits att man genom stark prisdifferentiering eller andra åtgärder nedbringar antalet småexpeditioner till en obetydlighet och att expeditionerna, vid oförändrad försäljningsvolym, fördelar sig som i fall II. Detta betyder att antalet expeditioner nedgår från 100 till 67 och att distributionskostnaderna förändras på följande sätt:

Omsättning Kostnader Kostnader i % Index för kostn. i kronor av omsättning Fall I = 100 Fall I ............... 23 825 2 282: 50 9,57 100 Fall II ............... 23 825 1 907: 50 8,00 84 Diff.: I—II ........... — 375: — 1,57 16 %

Grossistens kostnader som i fall I utgör 9,57 % av försäljningsvärdet sjunker i fall II till 8,00 % eller med ca 16 %. Det må återigen understrykas att detta bara var ett fingerat räkneexempel, som icke kan användas för att draga några slutsatser om vilka faktiska kostnadssänkningar som skulle kunna nås genom en ändrad order- struktur.

Vad beträffar effekten av en ändrad orderstruktur på kostnaderna inom andra distributionsled må här endast nämnas, att kostnadsminskningar vid en ökad storlek av expeditionerna från grossist till konsument (installatör) uppstår även för konsu- menten i fråga om inköps- och hanteringskostnader (jämför kapitel 9). En kostnads- ökning hos honom kan uppstå, om han genom att beställa större expeditioner tvingas att i större utsträckning än tidigare ta varor över eget lager eller att öka sin lager- hållning (lagerutrymme och lagringstid) antingen i fast lager eller på byggnads- plats.

De intervjuer som utförts med rörinstallatörer (kapitel 10) har gjort det sannolikt, att vid den relativt begränsade förändring i expeditionernas storlek, som här an- tagits, ökade kostnader i sistnämnda avseende icke behöver inträffa och i alla hän- delser icke behöver bli av sådan storleksordning, att de uppväger vinsten genom minskningen av kostnaderna för inköp, hantering och transport.

Fabrikantens distributionskostnader — ett exempel

Från ett företag, som tillverkar och försälj er ett stort antal av branschens produkter, har uppgifter erhållits om företagets distributionskostnader under åren 1946 —1951.

Kostnadsuppgifterna är hämtade från företagets bokföring.1 De har redovisats för- delade på följande funktioner och kostnadsslag. Funktion Kostnadsslag Försäljning Löner Övriga kostnader Lager och expedition Löner Emballage Övriga kostnader Transporter (frakter) —

Försäljningskostnaderna har avgränsats på följande sätt: Företaget har en sär- skild försäljningsavdelning. Kostnaderna för all personal på denna avdelning _— försäljningschef, fasta och resande försäljare, kontorspersonal — har redovisats som försäljningskostnader (löner). Denna avdelning sköter även fakturering och viss för- säljningsstatistik. Utöver lönekostnaderna ingår bland försäljningskostnaderna, kostnaderna för lokal, reklam och trycksaker, sedvanliga kontorskostnader och re- presentationskostnader. Däremot har icke några kostnader för företagsledning eller central förvaltning i övrigt — t. ex. bokföring —- redovisats som försäljningskost- nader.

Till funktionen ”lager och expedition” har förts kostnaderna för den personal som sysslar med emballering, lagrings- och expeditionsarbete, kostnaderna för använda mekaniska hjälpmedel, samt lokalkostnader. Däremot ingår räntekostnader för varulagret icke i denna post för åren 1946—1950, men däremot med ett relativt sett mindre belopp för 1951.a

Under ”transporter” redovisas såväl kostnaderna för uttransporter med före- tagets egna transportmedel, som erlagda transportavgifter för lejda transporter. I detta fall har icke skiljts mellan lönekostnader och övriga kostnader.

FÖRSÄLJNINGSKOSTNADER

Det undersökta företaget har under perioden sålt ett brett sortiment bransch- varor. Sortimentet har växlat från år till år och även omfattat produkter tillverkade av andra företag. Försäljningen har nästan hundraprocentigt skett till grossist. Såsom brukligt är inom branschen har försäljningsarbetet även omfattat direkt bearbetning av de slutliga köparna — installatörerna.

Försäljningskostnaderna har för den undersökta perioden 1946—1951 studerats för hela verksamheten, dvs. utan försök till fördelning på de enskilda varuslag eller artiklar, som försålts respektive år. Jämförelser mellan de olika åren försvåras av att sortimentet varit olika stort respektive år. Under åren 1948 till 1951 är emellertid den enda förändringen att försäljningen av ett varuslag upphörde 1950.

1 Avgränsningen mellan här redovisade distributionskostnader och företagets produktionskostnader synes i bokföringen ha skett på ett sätt som i stort sett ansluter till den formella boskillnad mellan dessa begrepp som uppdrogs i kap. 9. ” Bristen på uppgifter för åren 1946—1950 har betydelse huvudsakligen för 1948 då ganska bety- dande lager fanns.

Tabell 101. Försäljningskostnader jämförda med värdet och volymen av sålda produkter för ett produktionsföretag inom VVS-branschen åren 1946—1951. Index, 1948=zoo samt kostnaderi procent av fakturerad försäljning.

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1. Fakturerat värde ............................. 38 63 100 98 126 146 2. Försäljningskostnader ......................... 38 71 100 149 159 180 Därav: a. löner ............................ 46 55 100 114 127 161 b. övrigt ............................ 35 78 100 165 173 189 3. Beräknad försäljningsvolym .................... 38 63 100 98 127 127 4. Beräknat försäljningsarbete .................... 43 74 100 146 156 152 Därav: a. löner ............................. 58 58 100 114 127 141 b. övrigt ............................ 38 81 100 162 168 159 5. Försäljningsarbete per volymsenhet (rad 4/rad 3) . . . 110 116 100 153 125 126 6. F örsäljningskostnader i % av fakturerat värde . . . . 4,1 4,6 4,1 6,2 5,2 5,1 Därav: a. löner ............................ 1,6 1,1 1,3 1,5 1,3 1,4 b. övrigt ............................ 2,5 3,5 2,8 4,7 3,9 3,7

Anmärkning:

I raderna 3 och 4 har indextalen i raderna 1 och 2 (beräknade på faktiska värden) omräknats att gälla under förutsättning av oförändrat penningvärde resp. oförändrad lönenivå. Vid omräk- ningen har följande indexserier använts:

1946 1947 1948 1949 1950 1951

Priser å företagets produkter1 ..................... 99 100 100 100 99 115 Lönenivå2 ..................................... 79 94 100 1 00 1 00 1 14 Övriga utgifter:| ................................ 93 96 100 102 103 119

Av tabell 101 framgår hur försäljningskostnaderna varierat under den studerade perioden. Som jämförelseled redovisas förändringarna i fakturerat värde för för- sålda produkter under samma tid. Företagets försäljning har icke strikt varierat i takt med omfattningen av den totala byggnadsverksamheten eller med den totala materialkonsumtionen i branschen såsom dessa faktorers utveckling beskrivits i kapitel 7.

Genom att omräkna indextalen i raderna 1—2 med hänsyn till prisförändringarna på företagets produkter, av penningvärdets förändringar motiverade förändringar i löner och övriga kostnader, har erhållits siffror, som bör ge en uppfattning om hur de faktiska prestationerna förändrats — försåld varuvolym, nedlagt försäljningsarbete. Resultaten kan avläsas i raderna 3, 4 och 5 i tabellen.

Siffrorna visar hur försäljningsarbetet och därmed försäljningskostnaderna ökat i det nya marknadsläge som inträdde för branschen från och med 1948 på grund av investeringsbegränsningen och den successivt ökande konkurrensen från ut- ländska producenter. Ökningen av försäljningskostnaderna 1947 förklaras av att företaget mötte statsmakternas detta år deklarerade beslut att minska den reglerade

1 Vägt genomsnitt av priserna för olika varuslag resp. år. * Förändringar i lönerna på grund av förändringar i penningvärdet (indextillägg). 3 Förändringar i penningvärdet mätt genom levnadskostnadsindex (1935 års serie — utan direkta skatter och sociala förmåner). Soc. Meddelanden 1954: 5 s. 314.

byggnads- och anläggningsverksamheten med en ökad aktivitet i företagets försälj- ningsarbete.

Försäljningskostnadernas andel av det fakturerade värdet av försålda produkter har varierat mellan 4,1 % åren 1946 samt 1948 och 6,2 % år 1949. Lönekostna- derna har förändrats mindre och långsammare än övriga försäljningskostnader. Deras andel av totala försälj ningskostnaderna har varit mellan 38 % (1946) och 24 % (1949)-

Undersökningsresultaten kan sammanfattas sålunda. För det undersökta före— taget har under den studerade perioden försäljningskostnaderna varierat mellan 4 och 6 % av fakturavärdet för de sålda varorna. Försäljningskostnaderna visar icke någon bestämd tendens att minska när kvantiteten försålda produkter ökar; om en sådan negativ korrelation föreligger, har den i detta fall delvis upphävts av tendenser som verkat i motsatt riktning. Under periodens tre sista år har försäljningskostna— derna legat väsentligt högre än under de tre första åren. Detta synes delvis kunna återföras på den väsentligt hårdare konkurrens som rått på marknaden under dessa år.

Siffrorna bygger på uppgifter från ett enda företag och det är sannolikt att resul- tatet är beroende av flera faktorer, som är speciella för det studerade företaget. Både försäljningskostnadernas höjd och utveckling under den studerade perioden kan antagas variera icke oväsentligt mellan olika företag inom branschen. Att konkur- rensen under åren kring 1950 ökat försäljningskostnaderna i fabrikantledet är dock en slutsats som stödes av muntliga uttalanden av branschmän och därför måhända kan ges en mer generell innebörd.1

KOSTNADER FÖR LAGER, EXPEDITION OCH TRANSPORTER

Fabrikantens kostnader för lager, expedition och transporter har studerats för två varuslag. Uppgifterna avser i detta fall perioderna 1948—1951. Tillsammans svarade varuslagen för ca 3/4 av företagets totalt förbrukade värde 1948. Med 1948 som basår redovisas index för dessa kostnader samt för motsvarande fakturerat värde i tabell 102. Mellan 1948 och 1949 sjönk det fakturerade värdet. Trots detta ökade samtliga här redovisade kostnader. Ökningen av lager- och expeditionskostnader beror framförallt på större lagerhållning. Mellan 1949 och 19 50 stiger det fakturerade värdet högt över 1948 års prisnivå. Lager- och expeditionskostnader ökar mindre än fakturerat värde, övriga kostnader mer. 1951 är kostnaderna, ställda i relation till fakturerat värde, väsentligt högre än 1948. Under 1950 stiger samtliga kostnads- poster mer än vad som motsvaras av stegringen i försäljningsvärdet. Den starka steg- ringen av emballagekostnaden beror helt på ökade materialpriser. Transportkostna- dernas ökning beror till största delen på ökade transporttaxor. Till en icke oväsentlig del kan emellertid kostnadsökningen under denna post tillskrivas den successivt skärpta konkurrensen. Fabrikanten har tvingats göra betydande marknadsutvidg-

1 Det måste understrykas att här redovisat material icke utan noggrann granskning av principerna för bokföringen kan jämföras med liknande material från andra företag.

ningar och har i ökad utsträckning varit tvungen att ta på sig transportkostnader för leveranser som tidigare betalats av köparen. Det har inte heller varit möjligt att i det nya marknadsläget ordna transporterna så rationellt som när det rådde varu-

knapphet.

Tabell 102. Kostnaderfär expedition, lager och transporter samt fakturerat värde hos en fabrikant inom VVS—branschen. 1948—1951. Index 1948 = 100.

1948 1949 1950 1951

1. Fakturerat värde ............. 100 84 137 187 2. Lager och exp. ............... 100 123 134 208 3. Emballage ................... 100 121 217 493 Summa 2+3 ................. 100 122 182 374

4. Transporter .................. 100 129 231 396

FABRIKANTENS TOTALA DISTRIBUTIONSLAGER

Fabrikantens totala distributionskostnader för egna varor kan icke entydigt beräk— nas, därför att försäljningskostnaderna svårligen kan på ett rimligt sätt fördelas på enskilda varor. Som en arbetshypotes har emellertid antagits, att varje varuslags andel av totala försäljningskostnaden är direkt proportionell mot försäljningsvärdet.1

De under dessa förutsättningar erhållna totala distributionskostnaderna har i tabell 103 fördelats på olika funktioner och kostnadsslag. Redovisningen avser även här åren 1948—1951.

Tabell 103. Fabrikantens distributionskostnader procentuellt fördelade på funktioner och kost- nadsslag åren 1948—1951.

Funktioner/Kostnadsslag 1 948 1 949 1950 1 951

1. Försäljning .................. 43 54 45 34 a) Löner .................... 14 13 1 1 9 b) Övrigt .................... 29 41 34 25 2. Lager och exp. ............... 17 14 1 1 1 1 a) Löner .................... 7 8 7 6 b) Övrigt .................... 10 6 4 4 3. Emballage ................... 24 19 26 36 Summa 2+3 ................. 41 33 37 47 4. Transporter .................. 15 13 17 18 Summa 100 100 100 | 100

De speciella förhållanden som påverkat utvecklingen de olika åren har redan berörts.

Av de på detta sätt definierade distributionskostnaderna skulle således försälj- ningskostnaderna ha varierat mellan 43 och 54 % om vi bortser från 1951 med dess av höga emballeringskostnader präglade speciella förhållanden. Lager- och ex-

1 En mindre del av försäljningskostnaderna har varit direkt hänförliga till respektive varuslag — t. ex. vissa trycksaker — varför försäljningsvärdet inte varit den enda bestämningsgrunden vid för-

delningen.

peditionskostnader har varierat mellan 1 1 och 17 % under hela perioden. Transport- kostnaderna har utgjort mellan 13 och 18 % av totala distributionskostnaden.

I tabell 104 har till sist sammanförts uppgifter som belyser, hur samtliga här ana- lyserade distributionskostnader satta i relation till det fakturerade värdet av de distribuerade varorna förändrats. Fabrikantens totala distributionskostnader har dessa år varierat mellan 10,6 % år 1948 och 18,2 % år 1951. Kostnaderna har legat på en väsentligt högre nivå 1949—1951 än är 1948.

Tabell 104. Fabrikantens distributionskostnader i procent av fakturerat värde och fördelat på funktioner åren 1948—1951.

Distributionskostnader % 1948 l 1949 1950 l l95I

1. Försäljning .................. (4,1) (6,2) (5,2) (5,1) 2. Lager och exp. ............... 2,0 2,9 1,9 2,2 3. Emballage ................... 2,8 4,0 4,4 7,3 2+3 ........................ 4,8 6,9 6,3 9,5 4. Transporter .................. 1,7 2,6 2,9 3,6 Summa 1—4 10,6 15,7 14,4 18,2 Summa 1, 2 och 4 7,8 11,7 10,0 10,9 Summa 2+4 3,7 5,5 4,8 5,8

Installatörernas distributionskostnader

Någon särskild undersökning av installatörernas distributionskostnader har icke företagits. Med hjälp av material som finns redovisat på olika håll i denna utred- ning kan dock vissa mycket grova uppskattningar göras, som ger en uppfattning om distributionskostnaderna inom dessa led. Först kan erinras om resultatet av den formella distributionskalkylen i kapitel 9. Installatörens andel av de totala kostna- derna för distribution av detta varusortiment från fabrik till byggnadsplats1 varie- rade i dessa exempel mellan lägst 19 % och högst 56 %. Om hänsyn tas till den relativa frekvens som visar hur de olika distributionsvägarna ipraktiken utnyttjas, skulle det vägda medeltalet för installatörens kostnadsandel ligga så högt som mellan 30 och 40 % av totalkostnaden. Härvid bör emellertid observeras, att inga egentliga försäljningskostnader för grossister och fabrikanter ingår i kalkylen. Den formella kalkylen är även i övrigt svår att relatera till. faktiska förhållanden. Det är således oklart hur de antagna kostnaderna för de olika funktionerna förhåller sig till de faktiska kostnaderna. Men kalkylen visar att installatörernas distributionskostnader kan vara av minst samma storleksordning som grossisternas och fabrikanternas.

En mer realistisk källa för uppskattning av distributörernas kostnader är de ”rikt- linjer för beräkning av s. k. 'omkostnadspålägg' vid arbeten på anbud”, som under 1940-talet utarbetades av Rörledningsfirmornas Riksorganisation.z Vid sin kalky- lering har installatörerna resonerat sålunda:

1 För avgränsningen till produktion resp. installation se kap. 9, s. 129. '" De följande uppgifterna baserar sig på 1946 av riksorganisationen i skrivelse till medlemmarna rekommenderade principer.

En rörledningsentreprenör har att räkna med vissa givna ”ingående kostnader”, nämligen kostnaderna för erforderlig material samt kostnaderna för arbetslöner. Utöver dessa kostnader måste entreprenören få täckning för sina transporter, frakter, projekteringsarbete och över huvud taget alla administrativa kostnader samt dess- utom få skälig vinst på rörelsen. För att få täckning för sina kostnader gör han ett visst pålägg till utgifterna för material och arbetslöner. Dessa pålägg räknas i procent. De direkta påläggen på material och arbetslöner varierar med hänsyn till arbetets storlek så att pålägget är högst för småarbeten. Påläggens storlek varierade t. ex. under slutet av 1940-talet efter en glidande skala på följande sätt:

Om inkäpssumman netto1 för material var

1—374 kronor, var pålägget 15 % 1 500—3 749 kronor, var pålägget 7 % 37 500 och däröver, var pålägget 3 % Om arbetslönen var

1—124 kronor, var pålägget 65 % 1 250—2 499 kronor, var pålägget 45 % 12 500 och däröver, var pålägget 40 %

Totalkostnaden erhölls genom en beräkning av självkostnaderna, varvid till ovan- nämnda kostnader lades faktiska kostnader för transporter, resor etc. I anbuds- priset ökades självkostnaderna med ett pålägg för ränta, avskrivning och vinst.

Kalkylering enligt denna formel förtjänar några kommentarer. Påläggsbaserna i kalkylen, dvs. dels materialkostnaden dels kostnaden för arbetslönen, är inom vissa gränser att betrakta som rörliga faktorer. Ett välskött företag kan förutsättas erhålla mindre spill i fråga om material och lägre kostnader för materialinköpen _antingen i form av lägre priser eller lägre kostnader för inköpsarbetet —— än ett mindre väl- skött företag. Även om arbetslönen till stor del är låst enligt gällande ackordspris- listor, bör arbetskostnaderna bli mindre för de företag som planerar sina arbeten väl. Att procenten för påläggen differentierats efter arbetenas storlek är i princip riktigt. Men en schematisk tillämpning av kalkyleringsprinciper av detta slag kan givetvis slå mycket olika för olika arbeten.

De brister som vidlåder den rekommenderade kalkyleringsprincipen är uppen— bara. Ur konsumentsynpunkt är kanske den främsta nackdelen att de procentuella ”påläggen” minskar installatörernas intresse för att hålla nere priserna på material och arbetslöner. Denna princip utnyttjades dock i sina huvuddrag vid rörled- ningsfirmors kalkylering av anbud, åtminstone under senare hälften av 1940-talet.2

Den här återgivna kalkylformeln kan icke direkt användas för beräkningar av installatörernas distributionskostnader. Den ger emellertid vissa möjligheter till slutsatser om vad installatörerna själva uppskattat vara normala distributionskost-

1 Nettopriserna skulle beräknas med avdrag för förmånsrabatter, däremot behövde icke kassarabatt och bonus frånräknas.

3 Under de senaste åren har förts en diskussion i fackpressen om olika kalkyleringsprinciper. Här- vid har den ovan redovisade formeln utsatts för stark kritik och förslag till mera rationella kalkyle- ringsnormer framlagts. Se t. ex. Rörinstallatören 1952—1954.

nader. Om således materialkostnadspålägget antages vara beräknat för att täcka inköps-, lager- och hanteringskostnaderna för ”materialen” skulle distributionskost- naderna erhållas genom att till dessa lägga kostnaderna för transporter och frakter samt den andel av ränta, avskrivningar och eventuell vinst som kan anses falla på ”distributionen”. Om transportkostnaderna genomsnittligt antas uppgå till 3 % —— installatören betalar ofta transporten från grossistens lager till eget lager och alltid från eget lager till byggnadsplatsen — får vi följande distributionskostnader för tre arbeten med olika stora materialkostnader: Distributionskostnad

Materialkostnad . 0 . 1 . i kronor . 1 A) av mater1a_pris_ (installatörens mkopspris) 500 14,0—19,6 2 000 10,0—15,5 20 000 7,0—11,2

Dessa siffror antyder, att rörinstallatörerna vid uppgörandet av kalkyleringsprin- ciperna vid nämnda tidpunkt räknade med att ”'distributionskostnaderna,' för mindre och medelstora arbeten motsvarade 9 a 17 % av inköpspriset på varorna.

Även på annat sätt kan kostnadsuppskattningar göras. Installatörens lagerhåll- ning av varor kan knappast vara billigare än grossistens. Redovisade uppgifter visar att installatörernas lager omsättes ca 3 gånger per år.1 Installatörerna har ofta större kostnader för transporter än grossisterna. Är kostnaden för lagerhållningen ca 6 % av varornas inköpsvärde och transportkostnaderna 2 a 3 % så skall härtill läggas ”kontaktkostnader” och eventuella kostnader för lagring på byggnadsplatsen. Mycket talar därför för att installatörens distributionskostnad för en vara som tas över eget lager som ett genomsnitt icke kan understiga ca 10 % räknat i 1950 års priser och kostnader.

Som en arbetshypotes kan det bräckliga kunskapsunderlag, som redovisas i detta avsnitt, sammanfattas sålunda: installatörernas distributionskostnader räknat som ett genomsnitt för ett är (alltså inklusive s. k. lapparbeten) och angiveti % av inköpsvärdet för konsmnerad (distribuerad) material, torde vara av storleksordning 10 a 15 %_

Distributionskostnaderna totalt inom olika led och för olika distributiva funktioner

De för branschleden lämnade kostnadsuppgifterna är sinsemellan alltför olika för att utan vidare kunna sammanställas till en bild av de totala distributionskost- naderna för VVS-varor.

I tabell 105 har författaren emellertid med ledning av det material som står till buds ”gissat sig fram till” de relativa distributionskostnadernas storlek inom olika distri- butionsled 1950. ”Relativt” innebär att kostnaderna beräknats i % av installatörens inköpspris för varorna 1950. Procenttalen avser att utgöra ett genomsnitt för de VVS-varor som distribueras a) över både grossists och installatörs lager (kol. 2)

1 Omsättningshastigheten i detta fall räknad endast på värdet av lagervaroma.

b) från fabriken direkt till byggnadsplatsen (eller installatörens lager) (kol. 3). I kolumnerna 4——6 har dessutom redovisats vissa ofullständiga uppgifter om några varuslags distributionskostnader. Översikten kan icke göra anspråk på vetenskaplig korrekthet — därtill är det sakliga underlaget alltför ofullständigt — men den kan bidraga till att ge en uppfattning om distributionens ekonomiska betydelse.

Enligt denna uppskattning skulle distributionskostnaderna utgöra omkring en tredjedel av de totala kostnaderna för VVS-materialen när de på byggnadsplatsen tas om hand för ”installation”. Denna siffra skulle alltså ange ett ungefärligt ge- nomsnitt för samtliga de material som under året använts i olika slags VVS-in- stallationer.1

Tabell 105. Räkneexempel som visar distributiomkostnaderjör VVS-material inom olika distri- butionsled 1950.

I | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 Kostnader i % av installatörens inköpspris Samtliga VVS-varor Exempel, varuslagen2 Genomsnitt A | B Försäljning via grossist Försäljning via grossist Distributionsled/ leverans leverans funktion över grossists från fabrik till över grossists från fabrik till från fabrik lager ——instal- installatörens lager —instal- installatörens direkt till latörens lager lager eller latörens lager lager eller byggnadsplats — byggnads- byggnadsplats -—— byggnads- byggnadsplats plats plats väg I väg III o. IV väg I väg III o. IV väg IV

Fabrikant:

Försäljning ......... 4 ä 6* 4 ä 6* 5 . . Lager o. expedition .. 2 a 3* 3 a 4* 3 ..

Transport .......... 2 a 3 3 a 4 3 4 Summa 8 a 12* 10 a 14* 11 8 a 10'"

Grossist: & Inköp och försäljning . 5 a 7 6 a 10 8 11 6 ' Lager och expedition . 7 a 8 —— 7 . — , Transport .......... 1 _ 1 . _ _ ;

Summa 13 a 16 6 a 10 16 11 6 !

Installatör: ! Inköp .............. nå 3* 3a 4* 2a 3* 3ä 4* gå 4 ' Lager och expedition . 6 a 8* 5 å 7"[ 8 a 10 5 a 7 3 a 4 Transport .......... a a 3* 3 a 4 1 a 2 1 1

Summa 10å14* 11a15 11ä15 9å12 7a g 1

Totalt:

Inköp och försäljning . 11 a 16 13 a 20 15 å 16 19 a 20 9 a 10 Lager och expedition. 15å 19 8ä 11 181) 20 Så 1o gå 4 Transport .......... 5 a 7 6 a 8 5 a 6 4 5 Summa 31 a 42 27 a 39 38 a 42 31 a 34 21 a 25

ljämför även tabellsiffrorna med motsvarande siffror i kap. 9. * Uppskattade genomsnittssiffror inom varje distributionsled för alla köp resp. försäljningar och leveranser av varan i fråga.

Om det totala värdet av den material som distribuerats 1954 uppskattas till ca 500 miljoner, skulle det nationalekonomiska värdet av utfört distributionsarbete inom VVS-branschen utgöra ca 160 år 170 miljoner.

I tabellen har förutsatts att den distribution, som sker över både grossisten och in- stallatörens lager (kolumn 2), tar en relativt sett större andel av priset på byggnads- platsen än de varor, som levereras direkt från fabrikant till byggnadsplatsen eller installatörens lager och icke passerar över grossists lager. I enlighet med diskus- sionen i kapitel 10 har härvid förutsatts att ”direktleveranserna” i genomsnitt är större än grossistens leveranser från eget lager.1

Vid direktdistributionen minskar de relativa kostnaderna för grossistledet vä- sentligt —— kostnaderna för fabrikanten förutsättes ökade, medan installatörens kost- nader antagits vara totalt i stort sett oförändrade men ändrade för de olika funk- tionerna. Kostnaderna för lagring minskar, medan kostnaderna för inköp och för- säljning samt transport ökar.

ljämlör kap. 10 s. 182. Där gäller det dock leveranser till ett medelstort bostadsbygge. Vid 3. k._ ”lapparbeten” till vilka lagerleveranser är regel blir sändningarna ”per gång” ännu mindre.

TOLFTE KAPITLET

Transportkostnader samt lokalisering av produktionsenheter och lager

Allmänna synpunkter

De transportkostnader som skall behandlas i detta kapitel avser endast sådana kostnader, som normalt inräknas i frakttaxor för respektive transportmedel. Någon hänsyn tas alltså icke till terminalkostnader som faller på avsändare eller mottagare av det transporterade godset.

I regel innebär taxorna att transportkostnaderna för en vara varierar med den transporterade kvantiteten och med transportens längd. Om avsättningsmarknaden är given — dess geografiska utbredning och storleken av konsumtionen på varje plats —— så är det ett nationalekonomiskt intressant problem att studera, hur de totala transportkostnaderna för att distribuera önskade kvantiteter av en vara eller ett varusortiment kan variera, när antalet produktions- respektive distributionsenheter och dessa enheters lokalisering varierar. Vilken lokalisering ger minimum för trans- portkostnaderna? Hur stora avvikelser från ett sådant transportkostnadsminimum medför en förändring av lokaliseringsstrukturen? Svaren kommer att variera med hänsyn såväl till antalet enheter från vilka distributionen skall ske som till de indi- viduella enheternas geografiska läge.

Sambandet mellan transportkostnader och lokalisering av produktionsenheter inom VVS-branschen har i utredningen studerats för följande konkreta fall.

1. För radiatorer —— som distribueras direkt fabrik-installatör —— har utförts en specialundersökning, som redovisar fabrikernas leveranser till olika områden och transportkostnader år 1948. De faktiska transportkostnaderna har sedan jämförts med kostnaderna vid en transportekonomiskt motiverad marknadsuppdelning mellan fabrikerna och vid en ändrad lokalisering av produktionen.1

2. Det i kapitel 7 framlagda materialet över bostadsproduktionens och bostads- beståndets geografiska fördelning över landet har använts för en mer generell dis- kussion av transportkostnadernas variation med produktionsenheternas lokalisering. Härvid har den distributionsekonomiskt viktiga frågan om lagerenheternas storlek och lokalisering inom VVS-branschen ägnats särskild uppmärksamhet.

1Jämför analysen hos Tengvik av en genomförd marknadsuppdelnings inverkan på transport- kostnaderna. Tengvik a. a. s. 212—226. Tengvik har för cement och tegel registrerat de faktiska trans- portkostnaderna. Därefter diskuteras vilka transportkostnader som skulle uppstått därest inte före- tagen inom berörda branscher samverkat och genom marknadsuppdelning sökt minska transport- kostnaderna. Se även Jacobssons studier av lokala korstransporter för trävaror och tegel, a. a. s. 61 ff.

Marknad och transportkostnader för radiatorer 1938 och 1948

UNDERSÖKNINGENS UPPLÄGGNING OCH OMFATTNING

Efter framställning till radiatorkonventionen ställde denna under 1949 till för- fattarens förfogande fullständiga uppgifter rörande leveranserna av radiatorer åren 1938 och 1948. Materialet bestod av uppgifter från varje fabrik rörande till varje orti Sverige levererade kvantiteter radiatorer. Leveranserna var dessutom fördelade på olika kundgrupper enligt den indelning som bestämdes av försäljningsvillkoren vid respektive tidpunkter.

Detta material har använts för att i detalj studera avsättningsmarknaderna och transportkostnaderna dessa år. I undersökningen redovisas även vissa data rörande radiatorfabrikernas storlek och lokalisering.1

FABRIKERNAS LÄGE OCH STORLEK 1938 OCH 1948

I tabell 106 redovisas tillverkningen av plåtradiatorer åren 1938 och 1948 procen- tuellt fördelad på olika företag. Av tabellen framgår den relativa storleken av dels de företag som de angivna åren tillhörde radiatorkonventionen, dels produktionsvoly— men 1948 för outsiders.2

Fabrikernas lokalisering har redovisats i bild 3, kapitel 3 (se. 5. 33). Av denna framgick att år 1951 var radiatorkonventionens största fabrik (Plåtförädling) lokali- serad till Skåne. Två fabriker (Ankarsrum, Bruzaholm) låg i nordöstra Småland, två fabriker (Lidköping, Hjo) i Västergötland, en (Götaverken) i Göteborg, två (AGA, Eck's) i Stockholm, en (Luth & Rosén) i Sörmland och en (Hedemora) iDalarna. Av företag som ej tillhörde konventionen var de två största belägna i Örebro.

Enligt tabell 106 svarade konventionsfabrikerna år 1948 för 87 % av radiatortill- verkningen och åtta fabriker utanför konventionen —— outsiders _ för tillsammans 13 %. Plåtförädling i Hälsingborg producerade ensam nära 30 % av konventionens tillverkning. Stockholmsfabrikerna och Luth & Rosén nådde tillsammans upp till samma andel.

AVSÄTTNINGSMARKNADEN 1948

För att studera efterfrågan på radiatorer inom olika områden har landet indelats i 91 regioner motsvarande indelningen av marknaden i kapitel 7.3 Denna region- indelning innebär att regionerna skiljer sig åt beträffande såväl storlek som folk- mängd. Indelningen är emellertid vald så att den skall kunna ligga till grund för relativt detaljerade transportkostnadsberäkningar samt dessutom utgöra underlag för vissa allmänna reflektioner om konsumtionen inom och omkring olika central- orter.

1Jämför kap. 3 samt kartellregistret a. a. 5 r 1950 nedlades radiatortillverkningen i Norrahammar och denna fabriks tillverkning övertogs av Plåtförädling. Tillverkningen vid Rosengrens fabrik hade redan tidigare nedlagts och Thermiaverken i Arvika lämnade konventionen under krigsåren. I redovisningen för 1948 återfinnes alltså Thermia- verken bland outsiders. Eck's Fabriker ägs av konventionen. För de flesta konventionsfabrikerna är radiatortillverkningen bara en del av företagets totala tillverkning.

** Ursprungligen 92 regioner men två regioner har sammanslagits vid bearbetningen.

Tabell 106. Tillverkningen av plåtradiatorer procentuellt fördelad på olika företag. Åren 1938

och 1948. 1948 1938 Tillverkning Tillverkning Företag . 0 procent- i % av procent- i % av procent- tl tÅl SSH talen radiator- talen radiator- talen O Ekn'l ' kumule- konv. till- kumule- konv. till- kumule- ver ing rade verkning rade verkning rade AB Plåtförädling, Hälsingborg . . 25,6 25,6 29,4 29,4 30,1 30,1 F. Eck's Fabr. AB, Nacka ..... 12,3 37,9 14,1 43,5 9,0 39,1 Sv. AB Gasackumul., Lidingö1 . . 10,0 47,9 1 1,4 54:9 9,6 48,7 AB Lidköpings Värmeled.ind., Järpås .................... 8,3 56,2 9,5 64,4 8,6 57,3 AB Hedemora Verkst., Hede- mora ..................... 7,9 64,1 9,0 73,4 10,7 63:0 Hjo Mek. Verkstad, Hjo ...... 7,2 71,3 8,2 31,6 5,4 74,4 AB Ankarsrums Bruk, Ankars- rum ..................... 6,6 77,9 7,5 89,1 8,0 82,4 Luth & Rosén, Eskilstuna ..... 3,9 81,8 4,5 93,6 3,7 36,1 AB Götaverken, Göteborg ..... 2,0 83,8 2,3 95,9 1,8 879 AB Bruzaholm, Bruzaholm . . . . 1,9 85,7 2,3 98,2 bö 89,5 Norrahammars Bruk, Norra- hammar .................. 1,6 87,3 1,8 "30,0 6,5 96,0 Rosengrens Kassaskåpsfabrik, Göteborg ................. 272 9832 Thermiaverken, Arvika ....... 1,9 1003! Summa 87,3 =187,53 100 [00 Outsiders ................... s 1 2,7 Summa 100 100 100 100 too Summa tillverkning i 1 000 m” 1 770 'I 400 Källa: Radiatorkonventionen.

1 Häri ingår ej Planello- och kylskåpsradiatorer. ' Procenttalen 87,3 och 12,7 skiljer sig något från motsvarande tal i Kartellregistret 1951 nr 7—8 s. 169. I tabell 106 har uppgifter om konventionens fabrikers tillverkningsvolym (i m") hämtats direkt från i texten redovisat material, medan motsvarande siffra för outsiders hämtats från Kartellregistret. 3 Tillverkningen 226 000 ma for outsiders hämtad från Kartellregistret a. a. s. 169. Om 12 kg mot- svarar 1 1113 blir tillverkningen 226000 m”. ' Endast radiatorkonventionens fabriker.

Ur de förteckningar över leveransernas fördelning på kunder som fabrikerna redovisat för radiatorkonventionen har sammanställts varje fabriks leveranser till de nämnda 91 regionerna.1 Redovisningen avser åren 1938 och 1948. Konventio- nens totala leveranser till de olika regionerna 1948 redovisasi tabell B 12.! (bilagan).'

Av de tre storstadsregionerna konsumerade år 1948 Stockholm över 200 000 m” radiatorer samt Göteborg och Malmö över 100 000 rn2 vardera. Dessutom utgjorde Umeå med en årlig konsumtion av över 75 000 ni” ett mycket betydelsefullt kon-

1 Det fullständiga materialet som redovisar leveranserna fördelade på varje fabrik och för varje fabrik på samtliga 91 regioner finnes tillgängligt i primärtabeller. ” Materialet innehåller en felkälla, då för några större installatörer, som har kontor i olika delar av landet, inköpen redovisats på huvudkontorets hemort, medan leveranserna skett till respektive filialer.

sumtionscentrum. Över huvud taget var konsumtionen inom norrlandsregionerna anmärkningsvärt stor.

En bättre överblick av marknadens lokala fördelning erhålles av tabell "107, där de uppgifter som redovisas i tabell B 12.1 sammandragits och redovisas landsdelsvis och för de tre ”storstäderna”. (Indelningen i landsdelar redovisas å bild 43.)

Tabell 107. Radiatorkonventionens leveranser 1948jb'ra'elade på storstäder och landsdelar.

Landsdel mz %

Malmö ............................................... 113 046 7,6 Södra Sverige .......................................... 167 923 1 1,2 Sydöstra Sverige ....................................... 161 216 10,8 Göteborg ............................................. 137 119 9,2 Västra Sverige ......................................... 224 987 15,0 Stockholm ............................................ 218 314 14,5 Mälarområdet ......................................... 169 237 I 1,3 Södra Norrland ........................................ 148 720 10,0 Norra Norrland ........................................ 154 160 10,3

Summa 11 494 722 100,0

1 I denna summa ingår ej kundgrupp V (övriga köpare) och vidare har vid prickningen från pri- märmaterialet ca 8 000 m” ej kunnat fördelas på landsdelar och regioner.

Det framgår av tabellen att avsättningen varierar från 7,6 % av totala avsättningen i malmöregionen till 15,0 % i västra Sverige exklusive Göteborg. Inkluderas stor- städerna i ”landsdelarna” blir Västsverige med Göteborg praktiskt taget lika be- tydelsefullt konsumtionsområde som Mälarområdet med Stockholm.

Skåneregionen har samma konsumtion som bägge norrlandsdelarna tillsammans, medan sydöstra Sveriges konsumtion endast är ungefär hälften av Skånes och lika stor som övre Norrlands.

FABRIKERNAS AVSÄTTNINGSOMRÅDEN

Som tidigare nämnts har varje fabriks försäljning inom olika regioner registrerats. Materialet har sammanställts i bilder och tabeller som icke redovisas här.

Det visade sig att samtliga fabriker sålde radiatorer i de flesta regionerna. Någon större koncentration av försäljningen till de regioner som för varje fabrik låg geo- grafiskt förmånligast till kunde inte spåras. Dock sålde de fabriker, som var lokali- serade till Svealand, i större utsträckning, relativt sett, radiatorer till norrlands- regionerna än fabrikerna i Götaland.

Beräkningarna har visat, att det icke rådde någon uppdelning av avsättnings- marknaden mellan konventionsfabrikerna 1948. Avsättningsmarknadernas sprid- ning är så avsevärd att den skulle kunna anses anmärkningsvärd, även om något konventionsavtal aldrig hade funnits.

VARIFRAN TAR OLIKA LANDSDELAR SINA RADIATORER?

Om uppgifterna för de olika fabrikernas leveranser sammanföres regionsvis får man ett material, som belyser varje fabriks andel i förbrukningen av radiatorer inom re-

= s .tt't'l' ) till!”

_n

7,77)! ),

fill/l; ”se?

%%

© Plåtförädling Ankarsrum O Bruzaholm Norrahammar Göloverken % "»" lekäplng AGA & Eek; Luth o. Rosén Hedemora

Bild 43. Radiatorkonventionens leveranser från olika fabriker fördelade på Stockholm, Göteborg, Malmö och landsdelar

gionen. Sammanföres uppgifterna för de olika regionerna landsdelsvis till de om- råden, som angivits i tabell 107, erhålles det resultat som redovisas i tabell 108 och bild 43.

Som bilden visar är samtliga ”fabriksområden” representerade i samtliga re- gioner med undantag av att Hedemora icke redovisar någon avsättning på skåne-

regionen exklusive Malmö. Genom sin storlek har Plåtförädling en betydelsefull andel av marknaden i samtliga regioner och är dominerande i södra Sverige.

TRANSPORTKOSTNADER OCH MARKNADSUPPDELNING. KALKYLMETOD

I detta avsnitt skall totala transportkostnaderna för konventionens radiatorpro- duktion studeras under olika alternativ för dels varje fabriks avsättningsmarknad, dels den totala produktionens fördelning på olika fabriker. Beräkningarna är över- slagsberäkningar grundade på vissa förenklade antaganden. Exakta uppgifter från företagen rörande deras totala transportkostnader har icke kunnat erhållas.1 Genom stickprovsanalyser från tre fabriker klarlades den genomsnittliga storleken av leve- ranserna från dessa fabriker 1948. Till samtliga regioner utom hemortsregionen har förutsatts att leveranserna skett per järnväg. Fraktkostnaderna för varje expedition har beräknats enligt gällande järnvägstariff hösten 1950. För leveranser i hemorts- regionen har förutsatts att leveranserna sker med lastbil. Kostnaden för biltrans- porterna har beräknats med ledning av maximitariffer som fastställes av länsstyrel- serna.

Tabell 108. Leveranser av radiatorer till storstäder och landsdelar från olika fabriker. % 1948.

() Å) Storstäder Landsdelar Fabrik .. .. Stock- Göte- .. Södra Syd- Västra Malar- Sodra Norra holm bo Malmo Sveri 6 östra Sveri e områ- Norr- Norr- rg g |Sverige g det1 land land Plåtförädling ............. 17,2 23,8 66,1 66,6 22,1 13,2 17,1 33,7 30,5 Ankarsrum .............. 4,2 15,6 6,5 3, 6 12,5 9,6 7,6 2,8 2,6 Norrahammar ............ 0,0 0,5 3,5 1,2 6,5 3,0 2,5 0,1 _ Bruzaholm ............... — 0,7 0,2 8, 2 8,6 2,2 —— 0,1 0,5 Lidköping ............... 6,2 16,4 3,6 2,4 7,9 23,2 6,8 4,5 6,2 Hjo ..................... 0,7 14,8 1,0 3,3 13,0 20,7 14,8 1,7 0,4 Götaverken .............. o, 1 4,1 7,2 4,7 1 ,8 4,0 0, 1 0,6 0,1 Aga .................... 16,8 9,5 2,2 2, 0 14,6 10,0 9,8 13,3 18,0 Eck”s .................... 28,8 12,2 6,9 7,2 6,2 3,2 15,4 18,6 28,4 Luth &. Rosén ........... 6,7 1,6 1,0 o,81,5 10,4 9,3 3,6 0,8 Hedemora ............... 19,3 0,6 1 ,6 0,4 16,5 20,8 12,5 Summal 100 ] 100 [ 100 1 100 | 100 3l 100 | 100 100 100

Källa: Radiatorkonventionen. 1 Inkl. Gotland.

De fraktkostnader som erhållits vid denna beräkning omfattar således bara en del av den totala transportkostnaden för varan från fabrik till byggnadsplats. Lokala transporter antingen från fabrik till järnvägsvagn eller från järnvägsvagn till bygg—

1 Ett försök att insamla uppgifter från varje fabrik om i vilken utsträckning olika transportmedel — tåg, båt och bil — använts för transporterna till respektive regioncentra samt om antalet expeditioner av olika storlek misslyckades. Därför valdes metoden med den approximativa kalkyl, som redovisas i texten.

nadsplats ingår icke i kalkylen. Då dessa här icke medräknade transportkostnaderi stort sett kan betraktas som oberoende av hur respektive fabrikers avsättning fördelar sig påiolika marknader, behöver denna begränsning i kalkylen icke påverka jämförel- sen mellan kostnaderna i de olika alternativ för marknadens uppdelning, som redo- visas i det följande.

För att få en uppfattning om hur expeditionerna fördelade sig efter storlek har gjorts en stickprovsundersökning av fraktsedlarna vid tre fabriker. Resultatet redo- visas i sammandrag i tabell Iog, varvid fabrikerna placerats i ordning efter storlek; A representerar den största och C den minsta av de undersökta fabrikerna.

Tabell 109. Expeditionerna fördelade efter storlek enligt stickprovsanalyser från tre radiator- fabriker 1948.

Expeditionens vikt i kg Antal expeditioner i % från fabrik

A B | C

0—— 49 ........................... 7 6 7 50— 4.99 ........................... 49 59 83 500—2 499 ........................... 39 34 10

2 500—4 999 ........................... 3 1 . . 5 000— ........................... 2 . .

Summa 100 100 100

De verkligt stora expeditionerna är fåtaliga. Expeditionerna ligger vanligen mellan 50 och 500 kg. I de följande beräkningarna har antagits att de större fabrikernas expeditioner fördelar sig efter storlek på samma sätt som leveranserna från fabrik A och de mindre fabrikernas på samma sätt som leveranserna från fabrik C)

ALTERNATIV FÖR MARKNADSUPPDELNING OCH PRODUKTIONSVOLYM

Beräkningarna har genomförts för tre alternativ. Beträffande företagens avsätt"- ningsmarknad och fabrikernas produktion innebär dessa följande: Alternativ I: Produktion och avsättningsområde för varje fabrik densamma som den faktiska år 1948. (Jämför tabell 106 samt bild 43.) Alternativ 2: Varje fabriks produktion densamma som 1948 men avsättningsområ- dena uppdelade så att korstransporter undviks och de totala transportkostnaderna blir så små som möjligt.” Alternativ 3: Produktionskapaciteten för de olika fabrikerna förändrad med hänsyn till deras läge ur transportkostnadssynpunkt i förhållande till marknaden. An- talet fabriker minskat. En ny fabrik i Luleå för övre Norrland. De olika fabri- kernas läge, produktion och avsättningsområden enligt detta alternativ framgår av bild 45.

1 Beräkningarna har ytterligare förgrovats genom antagandet att expeditionerna till varje central- ort fördelar sig på samma sätt som A:s och C:s totala leveranser enligt stickprovsundersökningen. ” Kalkylen är approximativ. Vid en noggrann beräkning av transportkostnadsminimum skulle fram- förallt Hedemoras avsättningsmarknad blivit en annan än den som visas i bild 44.

& Platfbrodllng armar:

Norrahammar

Hcdemoru

I AGA % Ecks . Luth o. Rosen

Bild 44. Radiatorfabrikemas avsättningsområden vid transportaltemativ 2

Alternativen 2 och 3 har utformats så att de kan illustrera hur mycket transport- kostnaderna skulle kunna minskas genom en marknadsuppdelning samt en föränd- ring av lokaliseringen. I alternativ 2 har marknadsuppdelningen skett efter följande principer. Först har förutsatts att Plåtförädling får leverera hela sin stora produktion till regionerna i sydvästra Sverige. Avsättningsområdena för övriga fabriker förskj u tes härigenom norrut på det sätt som framgår av bild 44. Vid studium av kartan bör observeras att transportkostnaderna från varje fabrik beräknats på grundval av

Fabrikernas antagna tillverk- Fabrik leverén- ning ser till 19 48 området m” m" Plåtförädling ..... 453 482 451 665 Ankarsrum ....... 112 540 104 729 Lidköping, Hjo 233 116 261 563 Hedemora ....... 203 328 134 434 Aga, Eck's ....... 320 850 382 792 Luleå ........... 163 782 ——

Bild 45. Radiatorfabrikernas avsättningsområden vid transportalternativ 3

avståndet till centralorten i varje region. Detta, jämte uppgiften att beräkningarna avser järnvägstransporter, förklarar varför gränslinjerna mellan olika fabrikers om- råden i vissa fall fått den skenbart nyckfulla dragning som framgår av kartan. I alter- nativ 3 har de fem minsta konventionsfabrikerna år 1948 förutsatts nedlagda. De återstående fabrikerna får försörja var och en sin angränsande landsdel. Den nya fabriken i Luleå får en produktionsvolym, som motsvarar drygt 10 % av konven-

tionens totala produktion 1948. Härigenom kan den tillgodose efterfrågan på radia- torer från hela övre Norrland.

TRANSPORTKOSTNADERNA ENLIGT DE TRE ALTERNATIVEN

De beräknade transportkostnaderna för de olika alternativen redovisas i tabell 110. Som siffrorna visar uppgick de på detta sätt beräknade transportkostnaderna till i alternativ 1 801 600 kronor i alternativ 2 571 200 kronor i alternativ 3 460 900 kronor Differenserna för de totala transportkostnaderna vid de olika alternativen är alltså 1—2 = 230 400 kronor 1 —3 = 340 700 kronor 2—3 = 110 300 kronor Resultatet kan även uttryckas så att om radiatorkonventionen för sina fabriker genomfört en försäljningskartell och sträng uppdelning av marknaden, så skulle om varje fabriks produktionsvolym bibehållits oförändrad uppstått en besparing av storleksordningen drygt 200000 kronor. Transportkostnaderna skulle ytterligare kunnat minskas med ett hundratusental kronor, om produktionen koncentrerats till ett färre antal ur marknadssynpunkt lämpligt belägna fabriker. I detta sammanhang må understrykas att ur samhällsekonomiska synpunkter sådana förändringar i transportkostnader för slutprodukten, som sammanhänger med en förändrad lokalisering av de enskilda produktionsenheterna, alltid måste

Tabell 110. Transportkostnaderna för leveranser från radiatorkonventionens fabriker. Tre alternativ.

Transportkostnad i kronor Fabrik Alternativ Alternativ Alternativ 1 2 3

Aga .................................. 100 400 89 500 76 200 Ankarsrum ............................ 60 800 31 800 32 300 Bruzaholm ............................. 17 300 7 200 — Eck's .......... . ....................... 126 000 52 300 1 Götaverken ............................ 18 400 7 500 _— Hedemora ............................. 65 200 139 600 75 300 Hjo ................................... 49 300 60 800 33 300 Lidköping ............................. 59 800 37 500 39 200 Luth & Rosén ......................... 33 800 15 200 — Norrahammar .......................... 13 800 5 700 — Plåtförädling ........................... 256 800 124 100 123 700

Summa 801 600 571 200 380 000 ”Luleå” ............................... 80 900

Summa 801 600 571 200 460 900

Källa: Radiatorkonventionens leveranser 1948. 1 Transportkostnaderna för Eck's ingår i Agas siffror.

vägas mot de förändringar i produktionskostnaderna som kan uppstå dels vid förskjut- ningar i lokaliseringen och dels vid förändringar i produktionsenheternas antal och storlek. Vanligen gäller att de interna kostnaderna för produktionen inom vissa gränser avtager, när produktionen växer. Om denna regel gäller även för radiator- produktionen inom i räkneexemplen använda produktionsvolymer för de olika fabrikerna, så skulle någon ökning av de interna produktionskostnaderna icke upp- stå, när man övergår från alternativ I till alternativen 2 och 3.

Å andra sidan är det uppenbart, att fri konkurrens alltid innebär att korsfrakter måste förekomma; den fria konkurrensen kännetecknas ju i själva verket av att de olika fabrikernas varor utbjudes på samma marknad så att konsumenterna kan välja den vara, som med hänsyn till kvalitet och pris ställer sig billigast för dem.

Till sist kan konstateras, att den redovisade transportkostnaden enligt alternativ 1 utgör omkring 4 % av totala försäljningsvärdet för motsvarande kvantitet.

Transportkostnader samt lokalisering av ett varierande antal produktionsenheter

under olika förutsättningar rörande avsättningsmarknadens storlek

I kapitel 7 redovisades den lokala fördelningen av dels bostadsproduktionen 1946—1950, dels bostadsbeståndet 1950. Avsättningen av VVS-produkter på varje ort kan beräknas stå i viss relation till såväl nyproduktionen av bostäder som det befintliga bostadsbeståndet. Det har därför synts lämpligt att vid de följande trans- portkostnadsanalyserna utgå från den avsättningsmarknad som antalet åren 1946—— 1950 byggda lägenheter utgjorde. Transportkostnadsanalyserna förutsätter alltså att konsumtionen av VVS-varor på varje plats är proportionell mot antalet där uppförda lägenheter.

Under denna förutsättning redovisar tabell III och bild 46 det vägda genomsnittliga transportavståndet per distribuerad enhet vid olika lokaliseringsalternativ för en fabrik som har hela Sverige till avsättningsmarknad. (Avstånden från varje tänkt produktionsort till respektive centralorter i de 91 regionerna, har beräknats och multiplicerats med bostadsproduktionen 1946—1950 i regionerna. Genom att di- videra produkterna med totala antalet lägenheter har det vägda medeltalet er- hållits.)

Antagandena innebär sålunda att om en fabrik (eller ett lager) på någon av de orter som ingår i kalkylen skickar sina varor över hela landet och försäljningen på varje ort är proportionell mot där bedrivet bostadsbyggande, så blir den genom- snittliga transportlängden per såld enhet den i tabell och bild angivna.

Det visar sig, att vid en förläggning inom ett ganska begränsat ovalformat område i mellansverige avgränsat i väster av Kristinehamn och Skövde, i öster av Stock- holm, i söder av Norrköping och i norr av Västerås, blir den genomsnittliga ”trans- portlängden per distribuerad enhet” i stort sett densamma eller 30—32 mil. En

Tabell 111. Transportavstånd och lokalisering !. En produktionsenhet (lager) med hela landet som marknad. Transportlängd i km per distribuerad enhet vid förläggning till olika platser.

(Vägt medeltal under förutsättningen att avsättningen på varje ort är proportionell mot antalet bo- stadslägenheter byggda 1946—1950. Avstånden beräknade med hänsyn till järnvägstransporter.)

Vägt trans- Fraktkostnad Dito index Alternativa ”produk- portavst. i km Dito index Avvikelse från k 0 k Örebro Eskils- tionsorter” per distribue- 300 km = 100 300 km Erp er 16 (Älg tuna Västerås rad enhet axa = 100

Större städer med ett ge- nomsnittligt transportav- stånd av ca 300 km (inom "transportovalen”)

rebro ............... 297 99 —— 3 3,04 100 Eskilstuna ............ 301 100 + 1 3,04 100 Västerås .............. 304 101 + 4 3,04 100 Norrköping ........... 314 105 + 14 3,12 103 Stockholm ............ 315 105 + 15 3,21 106 Skövde ............... 316 105 + 16 3,21 106 Större orter i olika delar av Sverige utanför "trans- portovalen" Hälsingborg .......... 477 1 59 + 1 77 4,38 144 Göteborg ............. 381 127 + 81 3,71 122 Karlstad ............. 368 123 + 68 3,63 119 jönköping ............ 345 115 + 45 3,46 114 Uppsala .............. 346 115 + 46 3,46 114 Sundsvall ............. 566 1 89 + 266 4,72 1 55 Skellefteå(Skelleftehamn) 1 070 357 +77o 5,98 197

1 Taxa gällande från 1 april 1952. Räknat för fraktgods/vagnslast, gods om minst 5 ton.

förläggning till någon plats inom detta område ger alltså lägsta kostnaderna för ut- transporterna till konsumenterna.1

Så snart man kommer utanför detta område stiger transportlängden snabbt. Redan i Uppsala är den 35 mil, i Göteborg 38, i Hälsingborg 48 och i Sundsvall 57 mil. Övre Norrlands belastning ur transportsynpunkt exemplifieras med Skellefteå stad, för vilken den genomsnittliga transportlängden blir 107 mil, eller nära 4 gånger så lång som vid en förläggning till en ort i minimiområdet.

Med hänsyn till att kostnaden för frakt på järnväg icke växer proportionellt med avståndet har även de mot resp. transportavstånd svarande fraktkostnaderna enligt Statens järnvägars taxa 6 A beräknats. Det framgår, att medan det genomsnittliga transportavståndet från Skellefteå är 3,6 gånger det genomsnittliga transportav- ståndet från Örebro, blir fraktkostnaden från Skellefteå endast ungefär dubbelt så hög som kostnaden från Örebro.

I tabell 112 och bild 47 har en liknande kalkyl över transportavstånd och transport- kostnader utförts under förutsättning att landet indelas i fem landsdelar som bildar

Det är sannolikt att för de flesta konsumtionsvaror minimum för ”transportlängden" har ungefär samma geografiska utsträckning för hela det svenska avsättningsområdet. Detta skulle vara ett skäl för ökad företagskoncentration till detta område. Jämför P. Holm: De lokaliseringsbestämmande fakto— rerna. SOU 1951: 6. Bilaga [.

I aln/vr ' / orrköpmg

Bild 46. Transportavstånd och lokalisering I. En produktionsenhet eller ett lager med hela landet som marknad. Sifran vid varje ortsnamn anger transportlängden i mil i genomsnitt per distributionsenhet vid transporter från orten. Den streckade ovalen avgränsar ett område, där transportlängden blir minimum. (jämför tabell III )

produktions- och avsättningsområden: Malmö, Göteborg, Stockholm, nedre Norr— land, övre Norrland.

Indelningen i landsdelar anknyter till den rådande lokaliseringen av grossist- lagren. Dessa var vid tidpunkten för undersökningen starkt koncentrerade till Stock-

Centrallager Utfrakter i mil

Stockholm 1 0 Göteborg 1 1 Malmö 1 1 Härnösand 14 Skellefteå 1 7

Vägt transportavstånd i mil

_ S:a trans- Produktionsort Infrakter till Utfrakter port-

samtliga från samtliga avstånd centrallager centrallager

Stockholm 29 1 1 40 Jönköping 36 1 1 47 Göteborg 37 1 1 48 Hälsingborg 46 1 1 57

_ Sundsvall 57 1 1 68 medeltal 41 1 1 52

Transportlängden i mil per distribuerad enhet vid, dels

?? infrakter från produktionsort till respektive ' cen'mlomr centrallager, dels utfrakter från centrallager

O Pl'OdUkllons'J'w'" till konsumenterna inom landsdelen.

Bild 47. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landsdelar med ett centrallager i varje landsdel. (jämför tabell 112 )

holm, Göteborg och Malmö (jämför kapitel 4, bild 8). Gränsdragningen mellan landsdelar har bestämts med hänsyn till avstånden vid järnvägstransporter från respektive centrallagerorter. En detaljkalkyl har visat, att om Norrland, räknat från en linje Hudiksvall—Ljusdal, betraktas som en enhet, är Umeå ur transportkostnads- synpunkt den förmånligaste lokaliseringsorten. Lägre transportkostnader erhålles

Tabell 112. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landydelar. Ett cen— trallager i varje landsdel. Produktionsorter: Stockholm, Göteborg, Hälsingborg, Jönköping och Sundsvall. Transportlängder km per distribuerad enhet vid, dels infrakter från produktionsort till respektive centrallager, dels ut- frakter från centrallager till konsumenterna inom landsdelen. (Vägt medeltal som i tabell 111, vid ut- frakter är avstånden beräknade med hänsyn till biltransporter, vid infrakter med hänsyn till järnvägs- transporter.)

Marknad Utfrakter Infrakter till centrallager — avstånd i km — från (antal lä- från cen- följande fabriksorter Landsdel trallager .. . centrallagerort genheter km per .. .. . .. Halsmg- Sundsvall uppförda distribue- Sthlm Jönköping Goteborg borg (Harno- 1946—50) rad enhet (Malmö) sand) Stockholm ...... 121 802 105 10 374 456 586 413 Härav Stock- holmsregionen (52 127) Göteborg ....... 60 531 108 456 177 5 243 736 Malmö ........ 44 660 1 12 599 285 299 68 932 Harnösand (Sundsvall) 11 642 138 413 691 736 904 5 Skellefteå ....... 1 1 032 166 981 1 240 1 285 1 453 568 S:a lägenheter 249 667 1 1 1 — -— — -— — Vägt avstånd, km per distribuerad enhet ........ 111 285 363 368 463 572

Dito medeltal för samtliga fabri- kers infrakter . . M = 410

Summa in- och ut-

frakter km per distribuerad en- het från respek-

tive fabrik . . .. —— 396 474 479 574 683 Dito medeltal för

samtliga fabri—

ker .......... M = 522

emellertid, om Norrland delas i två områden: övre Norrland och nedre Norrland med tyngdpunkten i Härnösand-Sundsvall respektive i Skellefteå eller Luleå.1

I tabell 112 har för centralorterna i de fem landsdelarna angivits dels totala an- talet producerade lägenheter 1946 —19 50, dels det vägda transportavståndet i km per distribuerad enhet för frakter från resp. centralort till varje region inom landsde- larna. Om dessa orter antages utgöra förläggningsort för exempelvis grossistlager, mäter dessa avstånd alltså utfrakterna från grossistlagren. I tabellen har dessutom in- lagts avstånden i km från fem tänkta produktionsorter till centralorten i varje distrikt. Som produktionsorter har därvid utvalts orter, som kan sägas vara representativa med hänsyn till lokaliseringen av fabriker, som tillverkar VVS—produkter. Av- stånden från var och en av dessa produktionsorter till centralorterna i distrikten har

1 Gränsen mellan Stockholm och Norrland har satts strax söder om linjen Hudiksvall—Ljusdal med hänsyn till gällande fraktkostnadsbestämmelser inom viss del av VVS-branschen. (Leverans ”fritt 62:a breddgraden”.)

Tabell 113. Transportavständ och lokalisering 3. Landet uppdelat på aderton distrikt. Ett centrallager i varje distrikt, fem produktionsorter.

Transportlängden i km per distribuerad enhet vid, dels irJrakter från produktionsort till respektive centrallager, dels utjrakter från centrallager till konsumenterna. (Vägt medeltal som i tabell 111, vid utfrakter är avstånden beräknade med hänsyn till biltransporter, vid infrakter med hänsyn till järn- vägstransporter.)

Distrikt Utfrakter Infrakter till centrallager — avstånd i km -—- från från cen- följande fabriksorter Antal lä- tralla er .. . genheter km pger .. .. . .. Halsmg- Nr Centrallagerort distribue- Sthlm Jonkopmg Goteborg borg " Sundsvall (Malmo) rad enhet 1 Malmö ....... 33 153 52 599 285 299 68 932 2 Kalmar ...... 13 308 107 446 211 352 307 830 3 Jönköping ---- 9 364 45 374 5 177 247 69' 4 Göteborg ..... 23 079 20 456 177 5 243 736 5 Uddevalla 8 940 48 466 195 91 334 738 6 Borås ........ 6 782 21 419 105 72 244 699 7 Skövde ....... 5 552 36 312 99 144 312 592 8 Karlstad ...... 6814 61 329 284 251 494 582 9 Örebro ....... 10 324 29 223 238 283 451 453 10 Norrköping 12 318 42 163 211 371 423 576 11 Katrineholm .. 8 665 53 133 259 323 471 543 12 Stockholm . . . . 53 004 20 10 374 456 586 413 13 Västerås ...... 8683 18 111 344 389 557 376 14 Uppsala ...... 11 089 46 66 440 510 652 347 15 Falun ........ 8811 63 246 455 478 668 318 16 Gävle ........ 7 107 42 180 465 510 678 233 17 Härnösand . . .. 11 642 138 413 691 736 904 5 18 Skellefteå ..... 11 032 166 965 1 224 1 269 1 437 552 Summa 249 667 Vägt avstånd, km per distribuerad enhet ---------- 50 310 341 377 473 561 Dito medeltal för samtliga fabrikers infrakter _______ M = 4l2

Summa in- och ut- frakter km per distribuerad en- het från respek- tive fabrik ..... — 360 391 427 523 61 1 Dito medeltal för samtliga fabriker M = 462

angivits i tabellen. Härefter har det vägda transportavståndet för ”infrakter” från var och en av produktionsorterna till var och en av de tänkta centrallagerorterna beräknats.1

Tabellen leder bl. a. fram till följande slutsatser. Om man i stället för en fabrik i hela landet, förlagd till orten för transportkostnadsminimum (Örebro), delar upp

1 Kalkylen arbetar liksom den föregående uppenbart med flera grova approximationer. Särskilt spelar de valda avstånden för utfrakter inom de regioner, där centrallager/fabrik förutsättes ligga, en icke oväsentlig roll. Genomsnittliga transportavstånden har förutsatts vara, Stockholm 20 km, Göteborg och Malmö 10 km samt övriga orter 5 km.

Utfrakter i mil

Nr Centrallager

Malmö Kalmar Jönköping Göteborg Uddevalla Borås Skövde Karlstad Örebro Norrköping Katrineholm Stockholm Västerås Uppsala Falun Gävle Härnösand Skellefteå

WN! CSU-(ÄNN—

___—__.— OSUIÅÄUDNP—OCD

_— NI NIF—PIF OIUI MMO!-FOO Ohh MU! M-h—Ul

CO _—

Vägt transportavstånd i mil . Utfrakter S=a tran- Produktionsort Infrakter tlll från samtliga sport- samthga central- avstånd centrallager l ager Stockholm 31 5 36 Jönköping 34 5 39 Göteborg 38 5 43 Hälsingborg 47 5 52 Sundsvall 56 5 61 medeltal 41 5 46

Transportlängden i mil per distribuerad enhet vid, dels iry'rakter från produktionsort till respektive centrallager, dels utfrakter från centrallager till konsumenterna. Siffrorna på kartan anger distriktets nr och antalet färdig- ställda lägenheter i distriktet åren 1946—1950.

Bild 48. Transportavstånd och lokalisering 3. Landet uppdelat på aderton distrikt. Ett centrallager i varje distrikt, fem produktionsorter. (jämför tabell 113)

landet i de föreslagna fem landsdelarna och lägger en fabriki den föreslagna central- lagerorten i varje landsdel, minskar totala transportlängden, räknat per distribuerad enhet, från 30 mil till 1 1 mil. Om man har en fabrik i Stockholm och därifrån distri- buerar varor till grossistlager i de nämnda centralorterna, blir de vägda transport- avstånden 29 mil för transportering av produkten till grossistlagren och ytterligare 11 mil för transporterna från grossistlager till konsumtionsorterna, eller totalt ca 40 mil. Den genomsnittliga transportlängden har alltså ökat med ca 10 mil eller 1/3 genom att varan tas över grossistlager i stället för att transporteras direkt till konsumenten. För exempelvis Göteborg blir transportlängden for uttransporterna till grossistlagren 37 mil och for transporten från grossistlagren 11 mil, eller samman- lagt 48 mil, även det en förlängning med ca 10 mil. Ökningen i transportlängd och därmed i transportkostnad blir dock relativt sett mindre än den var från Stockholm. Siffrorna i tabellen för det vägda transportavståndet från var och en av produktions- orterna till samtliga centrallagerorter kan jämföras med siffrorna tabell 1 11. Det

Tabell 114. 'I'ransportaostånd och lokalisering 4.

Sammanfattning av tabellerna 1 1 1—1 13. Fem fabriksorter. Transportlängd km per distribuerad enhet vid. dels direkttransporter fabrik—konsument, dels transporter över fem lagercentraler i olika lands- delar, dels transporter över centrallager i aderton olika distrikt. (Förutsättningen se tab. 111—113.)

Transportlängd km per distribuerad enhet vid _ direkttransporter transporter över 5 st. transporter över 18 st. Fabnksorter fabrikskonsument lagercentraler i olika lagercentraler i olika landsdelar distrikt (tabell 111) (tabell 112) (tabell 1 13) Stockholm: infrakter .................. — 285 310 utfrakter .................. 315 l 1 I 50 Summa 35 396 360 jönköping: infrakter .................. — 363 341 utfrakter .................. 345 1 l l 50 Summa 345 474 39I Göteborg: infrakter .................. — 358 377 utfrakter .................. 381 1 1 1 50 Summa 381 479 427 Hälsingborg: infrakter .................. — 463 473 utfrakter .................. 477 1 1 1 50 Summa 477 574 523 Sundsvall: infrakter .................. — 572 561 utfrakter .................. 566 1 1 1 50 Summa 566 683 611 Samtliga fem orter: infrakter .................. —— 41 l 41 2 utfrakter .................. —— 1 1 1 50 Summa — 522 462

visar sig att för fabriker i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg förkortas transpor- terna något medan de för fabriker ijönköping och Sundsvall förlängs något.

Slutligen har landet indelats i 18 distrikt. Vägledande för distriktsindelningen har härvid bl. a. varit synpunkten att få områden som skulle kunna tänkas vara av lagom storlek för att kunna direkt betjänas av centraliserade lager för ett större antal rörledningsinstallatörer inom distriktet.I Dessutom har indelningen gjorts så att som centralort i flera distrikt erhållits orter där det för närvarande finns grossistlager. Indelningen har i övrigt bestämts av statistiska hänsyn så att i bild 14 redovisade regioner icke delats. Gotland har förts till Stockholm och i Norrland har —— måhända oegentligt —— endast räknats med de två distrikt, som ingick i tabell 1 12.

Tabell 113 och bild 48 återger resultatet av en transportavståndskalkyl av samma typ som i tabell 1 12. Transporterna från resp. centrallager ut till konsumenterna blir givetvis här ännu kortare än när de skedde från fem landsdelar. Transportavståndet per distribuerad enhet har uppskattats till i genomsnitt fem mil för alla distrikten. Om man räknar med samma fabriksorter som i tabellen 1 1 1, blir transportavstånden till distriktcentra för dessa orter i stort sett desamma som det vägda transportavståndet enligt tabell 1 1 1. Från Stockholm blir avståndet 31 mil, från Göteborg 38 mil och från Sundsvall 56 mil. Man kan således säga, att ökningen i transportlängd för detta alternativ i förhållande till alternativ 1 i stort sett är lika med uttransporten från resp. centrallager eller ca fem mil.

' I tabell 114 jämföres de tre alternativen med hänsyn till de totalat ransportkostna- derna. Om man känner transportkostnaderna för en vara och vet den transporterade kvantiteten, kan man alltså med ledning av tabell 114 göra enkla överslagsberäk- ningar över hur mycket transporten förlänges och hur mycket kostnaderna där- igenom ökar, när man distribuerar över lager, lokaliserade som förutsatts.

1 Härvid har förutsatts att varje punkt inom ett distrikt skulle kunna nås med direkttransporter per bil från lagret på samma dag som beställning sker. (jämför kap. 13.)

TRETTONDE KAPITLET

Synpunkter och rekommendationer

Denna utredning beskriver i huvudsak marknadsförhållandena 1939—1952. Ut- redningsresultaten och synpunkter på de problem som borde diskuteras inom bygg- nadsmaterialutredningen har tidigare redovisats i en stencilerad redogörelse, som överlämnades till de sakkunniga hösten 1953. I anledning härav höll byggnads- materialutredningen i december samma år överläggningar med representanter för byggherrar, grossister och installatörer, vilka under hand fått ta del av utrednings- resultaten. Vid överarbetningen av detta kapitel har hänsyn tagits till de synpunkter som framfördes vid dessa överläggningar. I den mån så varit möjligt har även ut- vecklingen efter 1953 beaktats.

!( an distributionskostnaderna sänkas?

Den föregående redogörelsen har visat, att det finns ett betydande utrymme för rationalisering och effektivisering av distributionen. De redovisade kostnadsuppgif- terna ger ingen säker grund för beräkning av branschens totala distributionskostna- der. Kostnaderna för att distribuera VVS-materialen från fabrikerna till byggnads- platserna har uppskattats till i genomsnitt ca 30 % av varornas ”pris” på byggnads- platsen. Det årliga värdet av utfört distributionsarbete skulle i så fall utgöra ca 150 miljoner kronor ( 19 54)*. Det betyder, att distributionskostnaderna är av minst samma storlekSOrdning som lönerna till de arbetare som utför installationerna. Rationalise- ringen av distributionen är således ett betydelsefullt led i arbetet på att sänka bygg- nadskostnaderna_

Under 1950—talet har förhållandena inom branschen på flera väsentliga punkter förändrats i förhållande till redovisade undersökningsresultat. En del av de rationali- seringsönskemål, som på ett tidigt stadium av utredningen framstått som angelägna, har således redan helt eller delvis kunnat realiseras.

Den rationalisering av distributionen som pågått har helt naturligt i första hand varit teknisk och berört transporter, hantering och lagring. Nya lagerbyggnader med modern utrustning har uppförts av Hera grossister, truckar har förenklat lastning och lossning av de tunga varorna, rationella förpackningar har vunnit ökad utbredning. Utredningsmannen har icke ansett sig böra i detalj behandla denna typ av rationali- seringsarbete, för vilket omfattande studier förekommer inom vetenskapliga och till näringslivet knutna organisationer samt inom de enskilda företagen. För material-

1 Till distributionen har då i överensstämmelse med analysen i tidigare kapitel även räknats inköps- och försäljningsarbetet.

hanteringen användes emellertid alltjämt hos många grossister och på praktiskt taget alla byggnadsplatser traditionella och föga effektiva arbetsmetoder. Mycket återstår därför att göra, innan branschen över hela fältet nått en distributionstekniskt hög effektivitetsnivå. Det är viktigt att företagen fortsätter att bedriva detta rationalise- ringsarbete med största intensitet.

Det har samtidigt framstått som uppenbart, att det vid sidan av den tekniska rationaliseringen krävs en ganska radikal omläggning av hela branschens sätt att arbeta, om verkligt betydande samhällsekonomiska besparingar skall nås vid mate- rialdistributionen. Denna ')strukturrationalisering”* berör val av distributionsvägar, ordernas och leveransernas storlek och sammansättning, lagrens lokalisering och materialhanteringen på arbetsplatsen.

Särskilt förhållandena på arbetsplatserna är en ”strategisk faktor” vid rationalise- ringen. Distributionsproblemen måste angripas från konsumentsidan genom kon- kreta studier på byggnadsplatserna. Det brukar påpekas, att producenten i hög grad är en ”slav under marknaden” och att en strukturrationalisering av produktion och distribution i främsta rummet beror på möjligheterna att förändra marknaden för de färdiga produkterna.1 För denna bransch torde gälla att konsumenten-installatören har ett större ansvar för och inflytande över distributionen än han själv synes med- veten om. En första förutsättning för att man skall kunna skapa en effektiv distribu- tion är att installatörerna gör sina inköp och sköter sin materialhantering rationellt.

Installatörerna, för vilka själva installationsarbetet framstått som den väsentliga arbetsuppgiften, har emellertid hittills i regel icke ägnat distributionen tillräcklig uppmärksamhet. Å andra sidan är det naturligt, om de många små installatörerna ibland kommit på ”mellanhand”, när deras intressen inte sammanfallit med de kapi- talstarkare grossist- och fabrikantföretagens. De ha exempelvis icke haft full frihet vid val av distributionsvägar.

Distributionsproblem, som utredningen aktualiserat

OEKONOMISK ORDERSTRUKTUR

Redovisade stickprovsundersökningar visar att orderstrukturen inom rörgrosshan- deln i början på 1950-talet var oförmånlig; leveranserna avsåg i regel små kvantiteter och leveranser av större varusortiment var fåtaliga. I två undersökta grossistföretag 1949 och 1950 utgjorde medianen för orderstorleken 78 resp. 154 kronor. 40 å 50 % av expeditionerna hade ett värde understigande 100 kronor. En ny undersökning på större material 1953 visade i stort sett samma resultat (5. 195—196). De fåtaliga sortimentleveransema är särskilt anmärkningsvärda med hänsyn till att leveranserna i så stor utsträckning skett från grossistens lager. De små kvantiteterna är särskilt an- märkningsvärda med hänsyn till att leveranserna i så stor utsträckning sker till installatörernas lager. En undersökning av leveranserna till ett medelstort bostads-

1 Se t. ut. I. Svennilson: "Strukturrationalisering" i Harald Nordenson 60 år, sidan 350—367, sam samme förf. Förord till R. Elinder: Studier i den svenska skoindustriens struktur.

bygge visade att det även förekom mycket småleveranser till byggnadsplatsen. Sär- skilt från installatörens lager skedde leveranserna i många småposter (s. 181).

De redovisade resultaten bygger på ett begränsat material men genom intervjuer har klarlagts, att de återspeglar rådande förhållanden även inom andra företag i branschen.

INSTALLATÖRERNAS PLANERING BRISTFÄLLIG

Flera orsaker har bidragit till att distributionen skett mindre rationellt. Den oekonomiska orderstrukturen vid leveranser från grossister och från installa— törens lager beror istor utsträckning på bristfällig planering av installationsarbetet. De praktiska svårigheterna att organisera inköpen till en byggnadsplats är betydande. Byggnadstiden är lång. Ritningar görs upp av en konsulterande ingenjör, material- beställningen utföres av en installationsfirmas kontorspersonal och rekvisitionen till byggnadsplatsen oftast av en verkmästare eller byggnadsarbetare. Installatörerna torde vidare ofta ha otillräckliga kunskaper om kostnaderna för det distributionsarbete som de utför. De känner icke kostnaderna för att lagerföra och hantera varorna. Bok- föring, kostnadsanalys och kalkylering i de företag, som utför installationsarbeten, har i regel inte kunnat bedrivas på sådant sätt att denna detalj i arbetet särskilt följ ts.1 Men rationella inköp kan inte göras om inte installatören vet sina egna kostnader.

PRISPOLITIKEN HOS FABRIKANTER OCH GROSSISTER: OTILLRÄCKLIG PRISDIFFERENTIERING

Ett annat och kanske viktigare skäl till den oförmånliga orderstrukturen har varit att grossisternas oehfabrikantemas priser fram till 1953 icke var driftrentierade med hänsyn till leveransernas storlek.” Installatörerna fick inte lägre priser om de rekvirerade större en— heter, som var billigare för säljarna att distribuera, än små enheter. Det gällande systemet för prissättningen stimulerade tvärtom till uppdelning av leveranserna till en byggnadsplats på ett stort antal leverantörer, trots att varorna inköptes via grossist (s. 187, 190). Grossistens naturliga funktion som sortimentgrossist har därigenom försvagats. Detta är särskilt betänkligt, då varorna i stor utsträckning levererats över grossistens lager. (Dock förekom särskilt efter 1948 att större köp medförde vissa prisreduktioner.)

Som framgått av kapitel 8 har däremot ett flertal fabrikanter sedan länge haft viss prisdiHerentiering med hänsyn till olika köpargrupper (så t. ex. vid försäljning av radiatorer och gjutna pannor). Det har dessutom varit vanligt med en bonus som varierat i relation till årsinköpens storlek. En annan form av prisdifferentiering har varit de av vissa fabrikanter tillämpade differentierade rabatterna vid försäljning till grossist, för leveranser till grossistens lager respektive direkt till konsumenten. I dessa fall har dock konsumentens pris varit oberoende av om varan tagits över grossists lager eller erhållits direkt från fabrikant. Då de nämnda prisdiH'erentieringarna i de

1 En intensiv diskussion om installatörernas kalkylprinciper har under senare år förts i installatörernas egen fackpress. Se artiklar i "Rörinstallatören" t952—Ig54. 2 Sedan 1953 förekommer prisdiH'erentiering efter leveransens storlek vid försäljning från grossister (se nedan 5. 269).

flesta fall ej anknutit till leveransernas storlek har de icke i högre grad stimulerat till mer ekonomiska rekvisitioner.

DISTRIBUTIONSVÄGARNAS BUNDENHET

Nästan alla varor inom VVS-branschen såldes via grossister och en mycket stor del, ca 2 / 3, levererades via grossisternas lager. I stor utsträckning lagrades dessutom varor hos installatörerna (s. 21, 66—69, 87—88, 177).

Det har rätt en anmärkningsvärd stelhet i systemet så tillvida som det varit prak- tiskt taget omöjligt för en konsument att köpa varor direkt från fabrik, om han så skulle önska, och det har varit nära nog lika svårt att få en vara, som köpts av en gros- sist, levererad direkt från fabrikant till byggnadsplats. För fabrikanter som sålt genom grossist har försäljningsvillkoren i regel inneburit, dels att fabrikanterna icke säljer direkt till installatörer, dels att leverans skall ske antingen genomgående över grossis- tens lager (rör, rördelar, sanitetsporslin) eller direkt från fabrikant (radiatorer, pan- nor). Undantag från dessa regler har endast förekommit i speciella fall.

Stelheten i systemet förklaras av i och för sig förståeliga företagsekonomiska syn- punkter (s. 207). Det har emellertid varit förenat med icke oväsentliga nackdelar för olika konsumentgrupper. Som skall redovisas i det följande har det skett en viss upp- mjukning av systemet under 1950-talet. Ytterligare åtgärder är emellertid önskvärda.

LAGRENS LOKALISERING' OCH UTRUSTNING

Valet av lämplig distributionsväg sammanhänger i hög grad med var den nödvän- diga lagerhållningen av vissa varor skall ske. Vilka distributionsvägar, som anlitas, bestämmer i sin tur såväl lagrens storlek och lokalisering som fördelningen av den erforderliga lagerhållningen mellan fabrikanter, grossister och installatörer.

Fram till 1950 hade grossisterna stora centrallager. Dessa lager var koncentrerade till de största städerna, i första hand Stockholm, Göteborg och Malmö. Lagrens stor- lek och tekniska utrustning varierade ganska mycket (s. 56—57).

Under 1950-talet har skett relativt stora förändringar. Ett stort antal grossistlager har nybyggts och moderniserats. Grossistlager har upprättats på nya platser bl. a. i Norrland (se nedan). Alltjämt finns emellertid lager med omodern utrustning och dis- kutabel lokalisering.

Samtidigt med att det funnits stora grossistlager och delvis på grund av dessa lagers lokalisering har de lokala installatörerna haft egna lager av nära nog alla i branschen förekommande varor, men i första hand av ur lagringssynpunkt kostsamma varor som rördelar och armatur. Av redogörelsen har framgått, att dessa lager tidvis varit av betydande storlek, låt vara att lagervolymen sannolikt starkt varierar med det allmänna konjunkturläget. Lagren har naturligtvis varit särskilt stora på orter utan grossistlager.

Installatörernas lager är med undantag för ett fåtal stora firmors lager så små, att de icke tillåta en ur kostnadssynpunkt rationell hantering av varorna. Lagerloka- lerna är i regel omoderna och föga ändamålsenliga.

Storleken av lagren på byggnadsplatsen varierar mycket mellan olika byggnads-

platser och för olika varor. Praktiskt taget alltid gäller emellertid, att möjligheterna att ta emot och lagra varor är dåliga. Installatörernas materialbodar är sällan ratio- nellt inredda. Varorna lagras i stor utsträckning utomhus, vilket ofta leder till att material förstöres eller kommer bort. Svårigheterna att ordna tillfredsställande lager på arbetsplatserna har lett till att många installatörer under 1950-talet sökt nedbringa lagerhållningen på arbetsplatsen till ett minimum.

Det kan diskuteras om de för branschens verksamhet erforderliga lagerutrymmena är lämpligt lokaliserade. Det måste vara dyrbart med den dubbla lagerhållning som förekommer hos grossister och installatörer liksom med de många små lagren hos ett stort antal installatörer på en ort eller i en region. Den praxisfär lagerhållning som utbildade sig under 1930- och 1940-talen bär omprövas.

STAN DARDISERI NG — FÖRPACKNINGAR

Distributionen av VVS-artiklar blir dyrbar genom att det för många varuslag finns ett mycket stort antal olika varor och artiklar. Särskilt stora krav på distribu- tionsapparaten ställer distributionen av rördelar och armatur. De många typer och dimensioner som finns av rördelar kräver stora lagerutrymmen hos både grossist och installatör. Frekvensen i fråga om konsumtionen av enskilda delar varierar dessutom starkt, vilket försvårar installatörens inköps- och lagerpolitik. Lagringen och distribu- tionen har fram till den allra sista tiden skett styckevis. En standardisering som kraf- tigt minskade antalet typer och en samtidigt genomförd övergång till standardiserade förpackningsenheter vore önskvärd. Med de i huvudsak relativt enkla och enhetliga varor som användas inom rörbranschen borde det, tycker man, vara möjligt att mins- ka antalet typer av varje varuslag till ett ekonomiskt och funktionellt minimum. Sedan förkrigstiden har även som tidigare nämnts skett en ganska betydande utveck- ling i denna riktning. Branschmän torde emellertid vara eniga om att man ännu bara nått ett stycke på väg mot ökad effektivitet i detta hänseende. Oavsett hur långt standardiseringen drives, är det angeläget att sortimentet nedbringas. Detta synes särskilt angeläget i fråga om rördelar och armatur.

Rekommendationer:

I anslutning till inledningsvis framförda tankegångar bör åtgärder för att rationa- lisera distributionen anknyta till rationaliseringsarbetet på byggnadsplatsen. Distri- butionen skall tjäna arbetsplatser av helt olika karaktär. Den måste därför vara myc- ket differentierad och smidigt kunna anpassas till olika arbetsplatsers behov. Ur distributionssynpunkt skiljer sig arbetsplatserna främst från varandra genom arbets- objektets storlek. Distributionsvägar och de vid varje tillfälle distribuerade kvantite- terna bör vara olika för

a) en liten arbetsplats som efterfrågar få varuslag och få enheter av varje vara;

b) en medelstor arbetsplats som efterfrågar många varor men få enheter av varje vara eller

c) en stor byggnadsplats, där det är efterfrågan både på många varor och många enheter av varje vara. Det gäller att finna den samhällsekonomiskt optimala distri- butionsstrukturen för att tillgodose var och en av dessa ”konsumenters” behov. Vi erinra om att enligt kapitel 2 kan man uppskatta att ca 1/3 av all material går till de små reparationsarbetena. Även distributionen till dessa arbetsplatser måste göras billig. Sannolikt är de båda andra typerna av arbetsplatser ungefär lika stora, dvs. svara vardera för I / 3 av materialbehovet.

Följande åtgärder för att komma tillrätta med de ovan diskuterade svagheterna i distributionssystemet bör övervägas.

UNDERSÖKNINGAR AV KOSTNADERNA I OLIKA LED

Genom kostnadsanalyser av den typ som skisserats i kapitel 9 kan man sannolikt få ett ur praktiska synpunkter tillräckligt underlag för en uppskattning av vilka distri- butionsvägar som för byggnadsplatser av olika typ teoretiskt skulle ge de lägsta sam- hällsekonomiska kostnaderna. Det är en uppgift av gemensamt intresse för hela branschen att det framlägges ett material, som gör det möjligt att ur kostnadssynpunkt bedöma fördelar och nackdelar av olika distributionsvägar till arbetsplatser av olika storlek och karaktär. Undersök- ningsmaterialet bör göra det möjligt att bedöma vid vilken minimikvantitet (ungefär) direktleveranser fabrik—byggnadsplats av olika varuslag blir lönande, hur stora sortimentsleveranser installatören bör beställa hos grossisten, när det blir lönande för installatören att ha ett eget lager på byggnadsplatsen till vilken köp sker i stora kvantiteter, eller när installatören bör slopa all lagerhållning på byggnadsplatsen och ta varorna allt eftersom de behövs från grossistens lager osv. Självklart kan dessa problem i praktiken icke lösas genom tekniskt-ekonomiska kalkyler enligt schematise- rade formler som grundats på kostnadsstudier av ett begränsat antal typfall. I prakti- ken måste man alltid räkna med vissa — ibland betydande — avvikelser från det distributionssystem som tekniskt och samhällsekonomiskt framstår som det bästa. Men först när man har en åtminstone ytlig kunskap om de kostnadssamband dethär gäller, kan varje enskilt företag rationellt angripa distributionsproblemet.

Kostnadsundersökningar av här angiven typ har vidare just inom en bransch som VVS större möjligheter att leda till entydiga resultat än motsvarande undersök- ningar inom handeln med konsumtionsvaror. Problemet, att i olika fall mot varandra ställa pris—prestation—kostnad, blir relativt enkelt när som idetta fall alla presta- tioner som utföres av konsumenten-installatören är prissatta och mätbara — man slipper problemet att värdera en kunds gångtid, väntetid, service etc., som försvårar motsvarande analyser för t. ex. detaljhandel med konsumtionsvaror.

Materialet till den föreslagna undersökningen kan insamlas och bearbetas endast om företag i de olika branschleden samarbetar eller ställer uppgifter till förfogande för en gemensam utredningsman. Genomföres dessa undersökningar och publiceras resultaten kommer sannolikt konkurrensen i distributionsledet att öka. Samtidigt bör den ökade effektiviteten ge vinster som kommer både konsumenten, distributören och installatören till godo. En bransch med hög effektivitet är en bransch med god ekonomi.

Staten bör därför, exempelvis genom statens nämnd för byggnadsforskning, bi- draga till undersökningar, som klarlägger distributionskostnaderna i olika led av VVS-branschen. Undersökningarna bör bedrivas i samarbete med branschens företag och syfta till att belysa vilka distributionsvägar, som i olika fall framstår som samhälls- ekonomiskt förmånliga. Resultaten bör publiceras och delges alla företag i branschen.

Särskilda initiativ bör tas av installatörerna i syfte att förbättra möjligheterna till analys av kostnaderna för materialhantering och distribution. En grupp installatörer skulle exempelvis detaljstudera sina kostnader för rekvisition och lagerhållning av material till olika typer av arbetsplatser. Över huvud taget borde näringslivets bransch— organisationer satsa mer på gemensamt utredningsarbete.

Samtidigt med och efter hand som ökade kunskaper vinnas om distributionskost- nadernas struktur bör olika åtgärder övervägas i syfte att sänka kostnaderna. Exem- pel på sådana åtgärder ges i det följande.

NY PRISPOLITIK _— PRISDIFFERENTIERING OCH ÖKAD FRIHET ATT VÄLJA LEVERANSVÄG

För att förbättra orderstrukturen och åstadkomma att de för varje fall billigaste distributionsvägarna anlitas blir det nödvändigt att skapa ett rörligare och mer differentierat prissystem än det som rådde fram till 1952.1

Grossisterna införde under 1953 en prisdifferentiering med hänsyn till orderstorlek för rör och rördelar, sanitetsporslin, badkar, armatur.2 Vid diskussionerna med ut- redningen hösten t953 förklarade representanter för grossisterna, att de hade för av- sikt att utsträcka prisdifferentieringen så långt det var praktiskt möjligt. Svårig- heterna att genomföra en övergång till prisdifferentiering hade varit betydande framför allt av psykologiska skäl. Grossisterna var övertygade om att systemet konse- kvent tillämpat skulle leda till effektivisering av produktionen. Man påpekade vidare att kvantitetsrabatterna var avpassade så att den högsta kvantiteten i och för sig icke var större än att den motsvarade förbrukningen på en medelstor byggnadsplats.

Grossisterna påpekade vidare att den i utredningen studerade perioden 1 939—1 9 52 hade präglats av att det nästan hela tiden rått brist på samtliga eller en stor del av branschvarorna. Detta hade satt sin prägel på marknaden och var det kanske främsta skälet till att leveransvägarna varit så hårt bundna och leveransstrukturen så ogynnsam.

Den prisdifferentiering som infördes 1953 och sedermera utvidgats är ett mycket

1 Detta problem togs under utredningsarbetet upp till diskussion med representanter för grossisterna. Ett förslag, huvudsakligen av den innebörd som anföres i det följande, framlades i [953 års stencil. 2 I Sverige gjordes de första försöken att genom prisdifferentiering rationalisera en orderstruktur av skoindustrien och kolonialvarugrosshandeln. Efter hand har en rad olika system för orderpremiering kommit till användning. Man har använt sig av expeditibnsaugifter i form av ett extra fast pålägg för de mycket små orderna. Man har haft premier på större order efter en glidande skala, exempelvis så att man erhållit ett fast procentuellt belopp på den del av ordern som överstiger en viss lönsamhetsgräns. Andra former är premie efter genomsnittsordems storlek, varvid premien utgår efter en "hoppande” skala på genomsnittliga. årsinköpet. Den skiljer sig med andra ord från en vanligen tillämpad bonus genom att värdet av ett års inköp divideras med antalet inköp. En fjärde form utgör en direkt premie efter drsinköpets storlek, varvid man utgår från att årsinköpet står i direkt proportion till genomsnittsordern. Här nämnda system har kombinerats på olika sätt. Jämför S. Lundborg: Orderpremiering inom Svensk kolonialvaru- grosshandel. Affarsekonomi nr 10, 1952, s. 548.

viktigt steg i riktning mot sänkta byggnadskostnader. (Om man räknar med att pri- serna för varor, som svarar för ca 50 % av omsättningen, sänkts med i genomsnitt ca 3 %, betyder det en årlig besparing för konsumenterna—köparna med ca 7 milj. kronor.)

Prisdifferentieringen har enligt uppgift lett till att den gruppering av installa- tionsfirmorna, som tidigare påbörjats, i en grupp större företag, som sysslar med större installationsarbeten och en grupp mindre företag, som huvudsakligen sysslar med reparationsarbeten, blivit mer markerad. Prisdifferentieringen hade lättare att slå igenom i landsorten än i Stockholm. Stockholmarna har varit vana att kunna utnyttja grossistens lager för små kompletteringsleveranser utan särskild kostnad.

Det är angeläget att den utveckling mot en mer kostnadsanpassad prissättning som påbörjats fullföljes. Prisdiferentieringen bör sålunda om möjligt utbyggas både i grossistledet och i fabrikantledet. Priserna och de därtill knutna försäljningsvillkoren bör utformas så att de möjliggör för konsumenterna (installatörerna) att fritt välja mellan olika distribu- tionsvägar. Med ledning av det praktiska arbete som nu under flera år pågått inom rörgrosshandeln och det ytterligare material som kan insamlas bland fabrikanter och installatörer, bör slutgiltigt kunna avgöras, vilket system för prisdifferentiering som bäst lämpar sig för VVS-branschen. Några anmärkningar om prisdifferentieringens innebörd och några principiella synpunkter på dess utformning i detta speciella fall kan dock vara motiverade.1

I kapitel 9 har visats att de totala distributionskostnaderna för ett visst parti varor varierar beroende på vilka vägar och i vilka kvantiteter varorna distribueras från fabriken eller fabrikerna till konsumtionsplatsen. Om kostnaderna för de olika presta- tionerna hos fabrikant, grossist och installatör är kända, så kan man beräkna vilket sätt att distribuera, som ger de lägsta distributionskostnaderna. När distributionen sker genom köp och försäljning mellan olika företag, kan kostnadsanpassande priser göra det möjligt för köparen att välja det inköps- och leveranssätt som ger de totalt lägsta kostnaderna.

Vid försäljning över grossist är det tydligen av värde för köparen—installatören om priset kan differentieras med hänsyn till distribuerad kvantitet, distribuerat sorti- ment och leveransväg (över grossistlager respektive direkt från fabrikant).

I praktiken är det naturligt nog svårt att laborera med alltför differentierade priser på varje vara. I tabell 115 presenteras ett exempel på ett tänkbart system för diffe- rentiering av fabrikanters och grossisters pris vid försäljning av ett varuslag inom VVS-branschen. Det förutsättes att fabrikanten säljer över grossist och att grossisten för sitt försäljningsarbete skall ha en viss förmån gentemot andra kunder?I Många varianter på detta exempel är givetvis tänkbara.

Fabrikanten har tre priser vid försäljning till grossist

1. vid leverans till grossistens lager minst 25 enheter

] Se utöver nämnd litteratur om prisdifferentiering t. ex. _]. Leander: Order och expeditionskostnader. Lädertidningen nr 17, 1945. Ulf av Trolle: Prisdifferentieringens stötestenar. Svensk Handel. s. 1950. R. Mattsson: Bundna eller fria konsumentpriser; Affärsekonomi 12, 1949.

* På en marknad där det råder konkurrens synes frågan om fabrikanten skall sälja eller icke sälja över grossist kunna hållas utanför diskussionen.

271. Tabell ”5. Exempel på prisdzferentiering inom fabrikant— och grossistled vid försäljning via

grossist. Pris per levererad enhet . Grossisten1 Leveransväg Fabrikens _. .. . . .— försälj_ Antal Forsaljmngspris = Avans ningspris sålda Konsumentens er enhet enheter inköpspris p 1 3100 20 Över grossistens lager (vid leverans av upp 2 97 17 till 24 enheter) 280 3— 9 93 I 3 10—24 88 8 Direkt konsument (minst 25 enheter) 82 25 886 4

1 Vid leverans tillsammans med andra varuslag tillkommer sortimentsrabatt. * Vid leverans till grossist av mindre än 25 enheter en expeditionsavgift. ” Av fabrikanten fastställt högstpris som får underskridas.

2. vid leverans till grossistens lager av 1—24 enheter, pris (1) plus en expeditions-

avgift

3. vid leveranser direkt till kunder som av grossist köpt minst 25 enheter. Detta

pris är något högre än pris (1).

Fabrikanten har dessutom ett högstpris för grossistens försäljning av minst 25 enheter för leverans direkt från fabrik till kund. Härigenom försäkrar sig fabrikanten om att oberoende av konkurrensläget i grossistledet kan de konsumenter som önska direkt- leveranser av större kvantiter få det lägre pris som betingas av att varan direktleve- reras.1 Gränsen för det antal enheter där direktleveranser skall förekomma bör bestämmas med hänsyn till följande faktorer: a) fabrikantens distributionskostnader, b) grossistens kostnader för lagerhållning och lagerleveranser, c) installatörens efter- frågan -— vilka kvantiteter behövs på medelstora och större byggnadsplatser?

Grossistens försäljningspriser förutsättes vara fria under de nämnda riktpriserna. Grossisten genomför en relativt stor prisdifferentiering, där särskild hänsyn tagits till de höga kostnaderna för de små orderna. Han bör därjämte om möjligt införa en sortimentspremic.

För konsumenten underlättas nu ett rationellt handlande. Han kommer att sträva efter att köpa större kvantiteter för att därigenom uppnå ett lägre pris, ända tills han när den gräns, där den större inköpskvantiteten förorsakar honom kostnader som blir större än vinsten i inköpskostnader.

Här skall icke närmare diskuteras de praktiska svårigheterna att genomföra en prisdifferentiering av den typ som antytts.2 Systemet håller ju redan på att vinna terräng i branschen.

1 Det bör observeras att det finns många företagsekonomiska skäl för lagring och att det för fabrikan- ten kan vara företagsekonomiskt lönande att överlåta en viss lagerhållning på grossisterna. Även sam- hällsekonomiskt kan en sådan lagerhållning vara lönande. I sistnämnda fall är det icke motiverat med direktleveranser från fabrik till installatör till lägre priser än vid leverans från grossistens lager. Jämför kapitel 9. 2 Svårigheterna består framför allt i att upprätthålla kvantitetsrabatterna när konkurrensen hårdnar och det uppstår avsättningssvårigheter. Svårigheterna beror främst på tradition och köpvanor. I princip

LAGREN : LOKALISERING —— STORLEK — UTRUSTNING

Ännu saknas tillräckligt material för ett bestämt ståndpunktstagande till hur den nödvändiga lagerhållningen av V VS-material bäst skall kunna ske. Vi vill emellertid framhålla, att enligt vår uppfattning en totalt sett väsentligt lägre kostnad för lagring av materialen skulle kunna erhållas under följande förutsättningar.

Dubbel lagerhållning hos grossist-installatör eller tredubbel grossist—installatör- byggnadsplats måste undvikas i största möjliga utsträckning. Detta kan tänkas ske på flera sätt. När det gäller större och medelstora byggnadsplatser kan övervägas om material i ökad utsträckning kan distribueras direkt fabrikanten—byggnadsplatsen och lagras där. Installatörerna kan vidare tänkas i ökad utsträckning anlita grossister- nas lager för distribution direkt till byggnadsplatsen även när det gäller småarbeten. I viss utsträckning tycks åren 1952—1955 ha inneburit en utveckling i denna riktning. Installatörernas lager har enligt uppgifter från branschmän dessa år varit mindre än tidigare. Nya grossistlager har byggts eller planeras i Norrland (Sundsvall, Härnö- sand, Luleå) varigenom den i kapitel 4 påpekade bristen delvis undanröjts (s. 55). Härigenom behöver många norrlandsinstallatörer icke längre hålla lika stora lager som tidigare.

Om lagerhållning i ökad utsträckning skall ske på byggnadsplatsen beror på om det går att åstadkomma bättre planering på arbetsplatsen, och ändamålsenliga billiga lagerlokaler. I sin tur beror detta på hur arbetstekniken utvecklas, på möjlig- heterna att standardisera och förpacka materialen samt att standardisera material- bodarna.

Intervjuer har visat att många installatörer är skeptiska inför tanken att öka lager- hållningen på arbetsplatserna. En företagare framhöll att kontroll av materialleve- ranser och lager på de decentraliserade arbetsplatserna ställer sig mycket dyrbar. Han ansåg att man ur ekonomisk synpunkt borde föredraga korta lagringstider på byggnadsplatsen och i stället söka få till stånd välplanerade medelstora sortiments- transporter från grossistlager omfattande t. ex. en eller högst ett par veckors material- konsumtion.

Installatörerna, särskilt de som är belägna på ort utan grossistlager, är beroende av egna lager för att snabbt kunna få material till mindre reparationsarbeten och för att kunna göra kompletteringsleveranser till större byggen. Genom att materialbehovet på en byggnadsplats tills vidare icke kan exakt beräknas i förväg, får man även ofta när ett bygge är färdigt returnera material — särskilt rördelar och andra småvaror _ till det egna lagret. Hur behovet av ”närhetslager” bäst skall tillgodoses är svårt att säga.

En tänkbar möjlighet skulle vara att lokalt —— i varje större samhälle och för dess omland —— skapa ett centrallager gemensamt för en tillräckligt stor grupp installatörer. Sådana centrallager skulle försörja en räjong som icke var större än att varje liten

hindrar ju inget att prisförändringar företagas men att samtidigt storleken av rabattskalans steg bibe- hålles, liksom för närvarande prisjusteringar icke behöver medföra nägra avgörande förändringar av prisrelationerna mellan olika typer av samma varuslag. En viktig förutsättning för att systemet skall fungera torde emellertid vara, att principen med rabattdifferentiering efter distributionskostnader till- lämpas av samtliga eller de flesta företag.

byggnadsplats kunde erhålla nödvändiga varor på dagen. Samtidigt skulle lagret vara tillräckligt stort för att tillåta rationell hantering och rationell inköpspolitik (alltså försörja minst en man med kontinuerligt arbete). F unnes sådana lager skulle det vara möjligt att på lämpligt sätt differentiera materialanskaffningen, dels mellan olika slags större eller mindre byggnadsplatser, dels mellan olika slags material, så att visst material rekvirerades direkt till byggnadsplatsen och visst material via lager. Även för material som måste lagras behövde lagring endast ske en gång mellan fabrik och byggnadsplats.

Anförda uppgifter visar att under nu rådande förhållanden ha installatörer belägna på orter med grossistlager en väsentligt lägre lagervolym än andra installatörer. Under förutsättning av en riktigt avvägd prisdifferentiering och en välskött lagerpoli- tik från grossisternas sida talar mycket för att lokala centrallager —— och om installatören i så fall helt slopade de egna lagren _ avsevärt skulle kunna minska den totala lagervolymen. Härigenom skulle med säkerhet betydande besparingar uppstå. Även transport-, lagrings— och hanteringskostnaderna skulle avsevärt kunna minskas genom en sådan omläggning. I motsats till installatörernas nuvarande lager skulle centrallagren kunna lokaliseras vid järnväg. I många fall skulle man härigenom spara en omlastning och en transportomgång. Man fick alltså idet nya fallet som normal transportkedja: fabrik — (transport) — centrallager— (transport) — bygg- nadsplats mot tidigare transportkedjan fabrik —— (transport) — grossistlager — ( trans- port) — entreprenörens lager — (transport) — byggnadsplats.

I och för sig behövde omläggningen icke medföra några andra kostnader än de som nybyggnaden av lagerlokaler förde med sig.

Vi är medvetna om, att det krävs ökade kunskaper, innan det bestämt kan avgöras om problemet skall lösas på detta sätt. Vi är samtidigt medvetna om, att det skulle stöta på institutionella svårigheter att genomföra en sådan lösning. Centrallager av den typ som här diskuterats kan skötas och drivas antingen av grossister eller av en grupp installatörer i samverkan. För närvarande torde installatörernas förtjänstmöj- ligheter i hög grad vara baserade på skickligt utförda materialinköp. (Jämför vad som sägs om kalkylmetoden nedan 5. 280.) Härigenom har installatörerna ett stort in- tresse av att hålla sig med egna lager. Det kan emellertid ifrågasättas, om det icke skulle vara till fördel både för installatörerna och beställarna av installationen att de mer spekulativt betonade varuköpen försvann.

Vid diskussionen med branschrepresentanterna har grossisterna sagt sig dela upp- fattningen att lagerleveranserna under 1940-talet var relativt stora. Detta berodde främst på varubristen. Tendenser till ökade direktleveranser —'till sådana byggnads- platser, där det var motiverat — hade framträtt under 1950-talets första år. Grossis- terna var tveksamma om lokala centrallager skulle medföra den rationalisering som utredningsmannen tänkt. Man åberopade förhållandena i Danmark. Trots den mind- re folkmängden fanns det omkring dubbelt så många grossister med lager som i Sve- rige, dvs. det fanns ett lager i praktiskt taget varje småstad; samtidigt låg såvitt man kunde bedöma marginalerna icke oväsentligt högre än i Sverige. Man påpekade att grossisternas lagerhållning var motiverad icke bara med hänsyn till deras sortiment- m

funktion utan även därför att de långa byggnadstiderna och de stora variationernai byggnadsverksamhetens omfattning gjorde det nödvändigt med buffertlagring, så att fabrikanterna fick jämnare produktion och byggnadsverksamheten slapp perioder med varubrist.

Så har exempelvis byggnadsregleringen för producenter och grossister medfört att det uppstått starka svängningar i efterfrågan från månad till månad och från kvartal till kvartal. Dessa störningar har varit minst lika besvärliga som tidigare års säsong- variationer; i vissa avseenden besvärligare därför att vid säsongvariationerna visste man i förväg när de skulle komma och ungefär hur stora de kunde bli, medan sväng— ningarna i tillståndsgivningen är omöjliga att förutse. För fabrikanterna har det där- för blivit värdefullt med grossistlager som kan fånga upp sådana störningar i efter- frågan.

Fortsatta diskussioner mellan grossister, installatörer och byggherrar om hur dessa problem bör lösas är önskvärda. Det i denna utredning redovisade materialet kompletterat med de tidigare föreslagna kostnadsundersökningarna kan ge under- lag för praktiska åtgärder.

STAN DARDISERING _ ENHETSFÖRPACKNINGAR

Det förefaller som om denna bransch skulle kunna genomföra en mycket långt gående standardisering och begränsning av antalet typer av olika varor och att dessa standardiserade varor skulle kunna överföras till arbetsplatserna förpackade i lämp- liga enheter. Alla vet att orsaken till att man icke lyckats lösa detta problem främst får tillskrivas förhållandena på arbetsplatsen. Rörinstallatörerna är bara en grupp av arbetare på byggnadsplatsen och deras arbetstakt och behov av material är be- roende av hur bygget i övrigt framskrider. Under det hantverksmässiga byggeriets tid har icke mycket offrats på standardisering och samarbete. Nu är det emellertid en förändring på väg. Under efterkrigstiden har inom VVS—branschen skett en ganska betydande utveckling mot en minskning av antalet typer av varje enskilt varuslag och mot standardiserade förpackningar. Särskilt under 1950-talet har förpackningstekni- ken gått framåt. Rör levereras buntade. Armatur och aducerade rördelar kan erhål- las förpackade. Härigenom torde besparingar ha gjorts särskilt i grossistledet. Bransch- män torde emellertid vara eniga om att man ännu bara nått ett litet stycke på väg mot ökad effektivitet i detta hänseende.

Oavsett hur långt standardiseringen drives, är det angeläget att sortimentet nedbrin- gas. Detta synes särskilt angeläget i fråga om rördelar och armatur. Möjligheterna att minska sortimentet för dessa varor sammanhänger i hög grad med möjligheterna att standardisera vissa avstånd i själva byggnadskroppen. Angelägnast synes vara att för rördelar och armatur konsekvent införa enhetsförpackningar, som kunde pris- differentieras på tidigare föreslaget sätt. En sådan enhetsförpackning borde i många fall kunna distribueras fabrikant—grossisdager—byggnadsplats utan att brytas förrän på byggnadsplatsen. Härigenom borde kostnaderna för lagerhållning och hantering av dessa varuslag kunna icke oväsentligt nedbringas.

Ökad effektivitet vid distributionen skulle vidare nås om huvudvaror som sanitets-

porslin, badkar, diskbänkar, radiatorer och villapannor vid distributionen till bygg- nadsplatsen alltid åtföljdes av de tillbehör som erfordradesför installationen—konsoler, skru- var, rördelar, kranar, blandare. Vissa steg i denna riktning har tagits, t. ex. när man monterat blandare på tvättställen.

Flera lösningar av detta ”förmonteiingsproblem” kan tänkas. I vissa fall kan en standardisering till en enhet göras på fabrik. Detta torde dock endast gälla en mindre del av materialen. I andra fall kan samordningen lämpligast ske hos grossisten. Till sist kan den tänkas ske på en ,'installationsverkstad” på byggnadsplatsen. (Vad som bör undvikas är att skrymmande material tillverkat av fabrikanter i olika delar av landet skickas i omvägar till en särskild monteringsverkstad bara för att det är så svårt att ordna rationell materialhantering på arbetsplatsen.) Vilken lösning som blir den riktigaste beror på hur rationaliseringen av arbetet på byggnadsplatserna kom- mer att utvecklas.

När det gäller rör och rördelar synes en splittring på ett onödigt stort antal typer och dimensioner ha skett genom att man ensidigt sett på kostnaderna i själva bygg; nadskroppen och icke beaktat distributions— och produktionskostnaderna. Sett statiskt, dvs. om man endast tar hänsyn till byggnadskostnaderna vid givna materialpriser, blir kostnaderna för rör ,och rördelar billigare ju klenare rör man använder. Konst- ruktören strävar därför efter att finna den minsta rördimension som det tekniskt är möjligt att använda i varje del av rörsystemet. Men kostnaderna både för att produ- cera, men framför allt att lagra, ökar när antalet dimensioner ökar över en viss gräns. Om antalet typer minskades, skulle visserligen om priserna förblev oförändrade byggnadskostnaderna formellt något ökas genom att man, när en dimension för- svunnit, fick gå över till närmast grövre dimension, men mycket talar för att denna ökning skulle mer än kompenseras av prissänkningar inom produktion och distribu- tion. Särskilt när det gäller rördelar borde stora besparingar kunna göras.

Standardiseringen inom VVS-branschen har tagits upp av en 1954 bildad kommit- té inom byggstandardiseringen. Den utredningsverksamhet som föreslagits ovan bör samordnas med arbetet inom standardiseringskommittén, så att även distributions- frågorna behandlas i samband med standardiseringen.

INSTALLATÖRERNAS PLANERING — VAD BETYDER RATIONALISERINGEN AV BYGGNADSPLATSEN FÖR RATIONALISERINGEN AV DISTRIBUTIONEN

Det har varit ett genomgående tema i de gjorda reflexionerna, att lösningen av distributionsproblemet finns hos installatörerna och på arbetsplatserna. Om installa- tören i förväg för varje byggnadsplats exakt Visste, vilka kvantiteter som behövdes av varje enskild vara och när varan behövdes, skulle det givetvis vara mycket lättare att ordna distributionen rationellt.

Alla synes vara eniga om, att planeringen av arbetet och materialrekvisitionerna på de fiesta byggnadsplatserna skulle kunna avsevärt förbättras. Detta förutsätter att ritningar är färdiga i god tid. Vid medelstora och större byggen är det icke bra att såsom nu i stor utsträckning sker, lägga ”uttagningen” av material på en arbetsle- dare på byggnadsplatsen som icke är skolad i distributionsfrågor. Ju mer detaljerade

ritningar och ju bättre överensstämmelse mellan husbygge och ritningar, desto lättare blir det att exakt beräkna materialbehovet.

Mottagningen av materialen på byggnadsplatsen blir ofta onödigt dyrbar därför att materialbodar och lagringsplatser icke är standardiserade och ordentligt plane- rade. Vid utredningens branschdiskussioner sade en representant för byggnads— arbetarna: ”Materialspillet skulle också kunna minskas om arbetsplatserna vore bättre ledda. Mycket rörmaterial förstöres eller blir så nedsmutsat, att lång arbetstid måste läggas ned på rengöring, genom att materialet ligger oskyddat på arbetsplat- serna. Det händer, att rörmokarna får leta efter sitt material under högar av använt formvirke.” Med fier dugliga arbetsledare skulle ordningen på arbetsplatserna san- nolikt kunna avsevärt förbättras.

En rationalisering av installationsarbetet kan tänkas ske efter två linjer: antingen lyckas det att bygga husen med större precision — i så fall blir det möjligt att göra byggnadsplatsen till en ren montageplats för färdiga element —— eller också kommer man att göra större enheter av VVS-installationer på verkstad och skicka färdigmon- terade större enheter till byggnadsplatsen. Sannolikt kommer utvecklingen att med- föra en kombination av dessa alternativ. I bägge fallen kommer att krävas en minu- tiös organisation och ordning vid materialhanteringen på arbetsplatsen, om bygg- nadskostnaderna skall kunna sänkas.

Svårigheterna att beräkna i vilken takt arbetet framskrider gör det vidare sanno- likt i bägge fallen nödvändigt med viss lagring på byggnadsplatsen. Monteringsfär- diga materialbodar inredda för lagring av förpackningar av olika varuslag skulle kunna avsevärt minska materialspill och spilltid för arbetarna.

Det förefaller vara en angelägen samarbetsuppgift för installationsfirmorna att utreda och ge förslag till ändamålsenliga materialbodar.

På det drömda idealbygget kommer således från verkstad, fabrik eller grossist till varje badrum tvättställ med alla tillbehör till just det badrummet i en förpackning och på samma sätt med w.c. och badkar. Grejorna som alltså utgöres av ett fåtal kolli är när de kommer till byggnadsplatsens mottagningscentral redan sorterade på fastighetens badrum. De förs via lagret — eller direkt _ till materialhissen och pla- ceras ut på sina platser i bygget, där montören kan sätta dem på i förväg utmätta platser. Minsta möjliga spring, inget letande efter grejor, ingen returmaterial.

ÄR SAMKÖP EN UTVÄG ATT MINSKA MATERIALKOSTNADERNA?

I direktiven för byggnadsmaterialutredningen framhölls, att utredningen borde ”särskilt undersöka möjligheterna att samordna efterfrågan på olika slag av byggnads— material från byggnadsföretagare inom en eller flera kommuner på ett sådant sätt, att därigenom förutsättningar skapas för i prishänseende förmånliga avtal om leve- ranser av byggnadsmaterial”.

Det är inte vår sak att framlägga något förslag i denna fråga —— i undersökningen redovisat material torde ge en god grund för en bedömning av problemet ur distri— butionsekonomisk synpunkt. Endast ett par korta kommentarer skall göras.

Samköp kan tänkas motiverat av två orsaker, dels att den större inköpsenheten blir

en Starkare förhandlingspartner och därigenom kan ”tvinga” sig till lägre inköpspriser än de små enheterna, dels att den större inköpsenheten genom stora köp medför sänkta kostnader hos säljare eller köpare och därmed lägre priser.

Här skall icke fällas något slutligt omdöme om marknadsläget i branschen är så- dant att samköp skulle kunna medföra lägre ”förhandlingspriser” än de som nås vid nu vanligt system för upphandlingen. Under efterkrigsåren synes dock utrymmet för sådana vinstgivande köp ha minskats.

Skall samköpen få stor tyngd ur förhandlingssynpunkt måste efterfrågan samord- nas för en stor grupp företag, dvs. den måste i praktiken omfatta företag inom en re- gion eller inom hela riket. En sådan inköpsorganisation har emellertid icke några speciella fördelar, när det gäller att distribuera materialen till de över ett stort område spridda kunderna. Den får arbeta som en riksgrossist, men får kanske sin kundkrets än mer spridd än dessa. Problemet att organisera leveranserna till varje byggnads- plats rationellt kan inte lösas genom samköp direkt från fabrikanten. Som visats beror emellertid effektiviteten i distributionen främst på att detta leveransproblem löses.

En grupp större installatörer huvudsakligen i Stockholm äger som beskrivits i kapitel 6 ett grossistföretag. Dessa företag köper inte på långt när hela sitt material- behov från det egna företaget. Om den existerande grosshandeln sköter sitt jobb och gör det till rimliga priser, blir det inte stort utrymme för en samköpsorganisation.

Att det finns många små installatörer betyder å andra sidan att det finns många ”svaga” köpare. Det finns därför säkert fall, där en grupp installatörer eller en bygg- herre skulle kunna göra förmånligare materialköp än en individuell installations- firma. Om vid samköp de enheter till vilka materialen slutligen skall distribueras är små, uppstår emellertid vid fördelningen av materialinköpen och ordnandet av de en- skilda leveranserna ett extra arbete. Avgörande för om samköp i verkligheten leder till lägre samhällsekonomiska kostnader än direktköp blir, hur materialrekvisitionerna och leveranserna till varje enskild byggnadsplats organiseras. ”Samköp” betyder grosshandel och det blir beroende på effektiviteten hos samköpsorganisationen och hos den grosshandel, som arbetar på marknaden, vilken inköpsväg som blir mest för- delaktig.

Det är sannolikt att ett visst samarbete mellan de mindre firmorna vid materialköp och distribution i vissa fall skulle kunna betyda rationalisering av leveranser och lagerhåll- ning. Kan installatörerna eller en byggherre samordna köp och leveranser till flera byggnadsplatser på samma ort, där arbetet bedrives samtidigt eller kontinuerligt, men där annars varje byggare skulle arbeta med en egen inköpsorganisation, kan samhällsekonomiska besparingar uppstå som även bör resultera i lägre materialpriser. Sådana samköp, som eventuellt organiseras av markexploatören, kan exempelvis bli av betydelse vid samtidig bebyggelse av ett egnahemsområde (exempel: Stockholms stads småstugebyrå). För att ordna detta behövs heller icke någon stor organisation, då materialen i detta fall kan köpas via grossister.1

1 Om det rådde effektiv konkurrens mellan installatörerna och installationsarbeten för hela området koncentrerades till en firma borde samma resultat kunna uppnås utan samköp. Den inköpande firman får de billigare inköpspris som betingas av den stora leveransen och detta återspeglas i hans anbud.

De tidigare framförda synpunkterna på ett för flera installatörer gemensamt cen- trallager skulle vidare om det sköttes av installatörerna själva innebära gemensamma inköp, men om det sköttes av grossist bara bli en form av grosshandel. I de flesta fall blir emellertid efterfrågan från en på detta sätt samordnad lokal grupp köpare dock så liten att gruppen inte genom direkta förhandlingar med fabrikanter kan göra större prisreglerade ingrepp på marknaden. Den blir säkert — om den håller sig till företagen i en eller ett fåtal kommuner — avsevärt mindre än de mindre grossist- företagen. Men även om en sådan grupp bildas och köper genom grossister kan den tjäna på att samordna lagring och transporter.

Enligt vår mening är det i dagens läge viktigast att samarbeta för att finna ett så rationellt system som möjligt för den lokala lagerhållningen, för rationella transporter till byggnadsplatsen och för rationell planering av inköp och avrop. I vissa speciella fall kan samköp av byggherrar eller installatörer leda till lägre materialpriser. Ett sådant fall är egnahemsbyggande i större skala.

Övriga problem, som aktualiserats av utredningen

MARGINALER OCH VlNSTER INOM RÖRGROSSHANDELN

Ersättningen till'grossisten _— grossistens marginal _ kommer i en ekonomi med fri företagsamhet att vara avgörande för konsumenternas inställning till distributions- vägarna över grosshandeln. Under 1940-talet och början av 1950-talet synes gross- handelns marginaler genomsnittligt ha legat vid 1 2 å I 5 % av försälj ningsvärdet för de sålda produkterna, vid vissa tillfällen och för vissa företag sannolikt icke oväsentligt högre (5. 217—227). Vid ett undersökt företag var åren 1946 och 1949 kostnaderna (exkl. vinst och avskrivningar å varulager) räknade för varor som levererades över ett lager 12 % och för varor som levererades direkt från fabrik till konsument 6 % av försäljningsvärdet eller i genomsnitt ca 9 % av försäljningsvärdet (s. 212—217). Undersökningar av grossistföretagens redovisade vinster 1937—1950 har visat att lönsamheten denna period varit god; lönsamheten var särskilt stor under förra delen av perioden. Från 1939 och fram till krigsslutet skapade prisstegringarna och under senare delen av perioden ökad efterfrågan och varubrist gynnsamma vinstmöjligheter, även om priskontroll och kostnadsökningar begränsade marginalerna. Vid den normalisering av marknaden, som ägde rum under 1948 genom byggnadsverksam- hetens begränsning synes också inkomstmöjligheterna ha begränsats (s. 226—232). Utredningen ger således intryck av att grosshandelns marginaler under 1930-talet och i viss utsträckning fram på 1940-talet var relativt höga. Under den första delen av 1950-talet synes konkurrensen ha hårdnat och marginaler och vinster ha krympt. De stora variationerna i kostnader mellan olika företag, som kan spåras i det framlagda materialet, kan visserligen icke utan vidare anses motsvara faktiska skillnader i effektivitet — företagen utför delvis olika prestationer _ men vi har dock fått intryc—

ket, att skillnaderna i effektivitet mellan olika företag är betydande. Detta innebär, att det finns betydande utrymme för rationaliseringar.

En annan uppgift, som antyder rationaliseringsmöjligheter är de redovisade upp- gifterna över antalet anställda och försäljningsvolym i tjugo grossistföretag åren 1938 ——1950. Det visade sig att mellan dessa år ökade antalet anställda med 58 %, medan försäljningsvolymen under samma tid ökade mindre eller med omkring 50 % (s. 63— 64). Den anmärkningsvärda utvecklingen synes inte kunna förklaras av att sorti- mentet av försålda varor förändrats eller av att år 1950 en större del varor än före kriget levererats över lager.

Vid diskussioner med representanter för branschen har dessa förklarat, att försälj- ningsarbetet och företagsadministrationen under slutet av 1940-talet krävde mer folk än under förkrigsåren. De har påpekat, att regleringar och varubrist ökat perso- nalbehovet och att den effektiva arbetstiden för kontorspersonal förkortats. Det kan även påpekas att kriget och byggnadsregleringen begränsat möjligheterna till perso- nalbesparande ombyggnader av lagren under större delen av perioden. Oavsett orsa- ken är utvecklingen olycklig.

Vid sidan av en rad andra faktorer torde detta undersökningsresultat ha stimulerat grosshandeln till en rad rationaliseringar under 1950-talet. Ett stort antal företag har som nämnts byggt om sina lager. Även när det gäller administration och försäljning har rationaliseringar genomförts. Hur dessa åtgärder påverkat relationen personal/ försåld volym har dock icke kunnat utrönas.

Ännu återstår emellertid många rationaliseringsproblem, som icke direkt berör själva lagerhanteringen. Rationaliseringen sammanhänger i väsentlig män med hur man lyckas lösa de strukturproblem som berörs i andra avsnitt; i stor utsträckning måste grosshandelns rationalisering gå hand i hand med en motsvarande rationali— sering hos fabrikanter och installatörer. Det är dock vårt bestämda intryck, att det alltjämt finns utrymme för en effektivisering av arbetet i grossistledet som, om den genomföres, kan leda till icke oväsentliga kostnadsbesparingar.

DE MÅNGA SMÅ INSTALLATIONSFÖRETAGEN

Som framgått av kapitel 5 finns det ett mycket stort antal småföretag bland in— stallatörerna. Det brukar ifrågasättas om denna företagsstruktur är rationell. Vid utredningens diskussioner framhöll sålunda rörarbetarnas representanter att det skulle vara värdefullt för effektiviseringen i branschen om det kunde ske en viss företagskoncentration. Problemet har även förts på tal av de organiserade installa- tionsföretagen i samband med diskussioner om auktorisation eller kompetensford- ringar för att få utföra installationsarbete.

Vid bedömningen av företagsstrukturen måste man ta hänsyn till att arbetsupp- gifterna inom branschen är mycket olikartade. hflndre reparationer och ombygg- nadsarbeten upptar en mycket stor andel av branschens totala installationsvolym. Detta arbete är mycket lämpligt för hantverksbetonade småföretag. Vid större och medelstora arbeten krävs däremot stora både tekniska och ekonomiska kunskaper.

Det torde knappast kunna bestridas, att det skulle vara till fördel för utvecklingen i branschen om den genomsnittliga storleken på företagen kunde ökas. En betydande utveckling i denna riktning har emellertid skett efter kriget. Som en följd av företags- strukturen har i branschen förvånansvärt lite arbete lagts ner på att rationalisera arbetstekniken. Även de speciella förhållanden som råder genom ackordsprislistan torde delvis kunna förklaras med en hänvisning till företagsstrukturen. (Däremot har rått ett ganska intensivt nydaningsarbete, när det gäller tekniska konstruktioner.) Med många småföretag följer i regel ett litet intresse att införa nyheter och pröva nya arbetsmetoder. De små företagen får icke tillräckligt med medel för att driva rationa- liseringsavdelningar eller syssla med studier och arbetsanalyser. Man frågar sig, om icke även när det gäller problem av den typ, som här nämnts, småföretagen i större utsträckning skulle kunna samverka. Ett sätt skulle vara att man satsade mera pengar på de gemensamma organisationer som redan finns. Ur allmän synpunkt finns här stort utrymme för en samverkan av annan typ än den som under tidigare årtionden varit så intensiv på det prispolitiska området, och i motsats till den en samverkan som kunde öka framstegstakten.

SÄSONGUTJÄMNINGEN

Det brukar framhållas, att stora fördelar nåtts för byggnadsverksamheten genom att de starka, till årstiderna knutna säsongvariationerna i byggnadsverksamheten numera utjämnats. Detta är otvivelaktigt riktigt. Samtidigt kan emellertid framhållas, att det sätt på vilket byggnadsregleringen handhafts lett till på kort sikt ganska starka ryckningar och svängningar på byggnadsmaterialmarknaden, vilka skapat ganska stora svårigheter vid produktion och distribution av byggnadsmaterial och därmed ökat kostnaderna och höjt priserna (jämför ovan 5. 274). Genom att större byggnads- arbeten i regel tar omkring ett år att slutföra och måste planeras under kanske nästan lika lång tid, innan arbetet påbörjas, är det viktigt att förändringar i byggnadsvoly- men icke sker abrupt utan meddelas i god tid och genomföres successivt, så att hela byggnadsmarknaden kan anpassa sig till den väntade förändringen. Det är samti- digt uppenbart, att byggnadsmarknaden lämpar sig för långsiktig planering och att en reglering som verkligen medförde en på lång sikt jämn och hög produktionsnivå skulle medföra stora fördelar ur kostnadssynpunkt för materialproducenter och för byggnadsföretagare.

INSTALLATÖRERNAS KALKYLERINGSPRINCIPER

Skall kostnaderna kunna sänkas för installatörens arbete och särskilt för dennes mate- rialhantering, krävs att företagen har en väsentligt bättre bokföring än för närvarande. Först på 1950-talet har enligt uppgift några företag börjat att införa sådan kostnads- kontroll, att de kan beräkna vad olika arbetsmoment i ett visst bygge kostar. Men alltjämt torde detta endast vara möjligt i ett mindre antal företag. Installatörernas anbudssystem har varit baserat på kalkylnormer utarbetade av deras centrala organis sation på basis av insamlat material rörande företagens kostnader. Normerna baseras på att lönekostnaderna för arbetarna är låsta enligt avtal och att installatörerna

inköpspris för erforderligt material är givna. Den egentliga kostnadskalkylen avser alltså att beräkna det överskott som installatören behöver för att administrera och sköta arbetet. Systemet med pålägg (differentierat efter arbetsobjektets storlek) är mycket primitivt och bör allmänt kunna ersättas av mera differentierade kalkyler. Branschen har intresserat sig för detta problem. Om man över huvud taget skall arbeta med standardiserade pålägg, så är det sannolikt bättre att påläggen räknas endast på arbetslönerna. Det ligger utanför ramen för denna utredning att mer i detalj behandla detta problem, men det synes böra tas upp till mer intensiv behandling av branschorganisationerna. En första förutsättning för att kalkyleringsprinciperna skall kunna förbättras är dock att företagens kostnadsredovisning förbättras.

Utvecklingstendenser —— Avslutande anmärkningar

Förslag till radikala åtgärder eller ingrepp saknas i den föregående redogörelsen. Detta beror på uppfattningen att framåtskridandet inom denna del av byggnads— branschen främst uppstår som ett resultat av kontinuerligt arbete är från år med små detaljer. Olika vägar måste prövas. Det måste experimenteras friskt. Kanske vågar en som kommit utifrån och som inte är tekniker fälla omdömet att VVS-branschen präglas av en stor konservatism hos sina utövare. Till en del beror emellertid rädslan för att experimentera och pröva nya vägar på att man saknar överblick över de större sammanhangen. Det enskilda företaget är litet, byggnadsplatserna många och sins- emellan olika, det är svårt att få överblick. Det är också omvittnat att de bundna arbetsvillkoren begränsar arbetsgivarnas intresse för nya arbetsmetoder. (Dock på- pekar representanter för arbetarna att de är positiva mot nya arbetsmetoder men att få betydelsefulla nyheter presenterats av arbetsgivarna under senare år. Båda parter torde ha rätt.)

Det är vår förhoppning att denna utredning, som ger en överblick av hela bran- schen — låt vara från en speciell synpunkt — skall stimulera till experiment och förändringar inom det område den berör. Det bör snart vara möjligt att få se bygg— nadsplatser, t. ex. en för ett sexvåningars punkthus, dit lastbilar med VVS-material anländer, tas emot vid en materialbod, där materialen lossas direkt på lastpallar. All material till ett badrum kommer samtidigt. Från materialboden köres all material som hör till sanitetsinstallationen med truckar till hissen, och efter 20 minuter finns tvättställ med konsoler, kranar, skruvar, bultar, vattenlås och allt vad som behövs för dess inmontering på sin plats i badrummen. En montör monterar in grejorna på de i förväg exakt bestämda platserna. Hela jobbet är färdigt på den tid det nu tar för chauffören på bilen, som kommer med materialen, att leta rätt på verkmästaren och få reda på var han skall ställa grejorna. Det tar nämligen enligt utförda undersök- ningar ofta en halvtimme.

BILAGOR

285. Bilaga till kapitel 1

Förteckning över varor som tillhör VVS-branschen fördelade på varugrupper och varuslag. (Förteckningen är icke fullständig. )

A. Sammanfattning. Varugrupper (jämför B) samt varuslag (jämför C).

V a r u g r u p p e r (namn inom parentes motsvarar varuslagen med samma namn)

Varuslag

01 (Radiatorer) 02 (Värmepannor) 03 Varmvattenberedare 04 Stålrör 05 Stålrördelar 06 Aducerade rördelar 07 Kopparrör och -delar 08 Gjutna rör och -delar og Cementvaror 10 Lerrör och stengodsrör n Sanitetsgjutgods 12 Sanitetsporslin

13 (Badkar) 14 Rostfritt

15 Armatur 16 (Pumpar) 17 (Oljeeldningsmaterial) 18 (Isoleringsmaterial) 19 (Tätningsmaterial) 20 (Instrument) 2! Div. gjuteri- och verkstadsprodukter 22 (Div. järnhandelsvaror) 23 (Ventilationsmaterial) 24 Verktyg 25 Spisar, gas- 26 Tvättmaskiner

27 (Kylmaterial)

TMVNK'XCCHmewOZKFWHHEOWmUOw>

Värmare (el. radiatorer) Värmepannor Varmvattenberedare Rör och —delar inomhus (gas, vatten, värme) Rör och -delar inomhus (avlopp) Rör och -delar utomhus (vatten) Rör och -delar utomhus (avlopp) Övr. material för avlopp Tvättställ w.c.-stolar (urinaler, bidéer) Badkar

Diskbänkar Dricksfontäner Armatur för vatten och gas Armatur för värme och ånga Pumpar

Oljeeldningsmaterial Isoleringsmaterial Tätningsmaterial

Instrument Div. gjuteri- och verkstadsprodukter Div. järnhandelsvaror Ventilationsmaterial

Verktyg Spisar, gas-

Tvättmaskiner

Kylmaterial

B. Varor som användes inom VVS—branschen sammanförda till 27 varugrupper. (Härav betecknar 16 egentliga varugrupper [varor med likartad tillverkningsteknik] och 11 varuslag [varor med samma användning]. Namnen på varuslagen har satts inom parentes.) (Förteckningen är icke fullständig.)

Nr Varugrupp Nr Vara

01. (Radiatorer) 00 Gjutna radiatorer 10 Plåtradiatorer 20 Kamllänsrör

02. (Värmepannor) oo Smidda pannor 01 Smidda pannor, små 02 ,, ,, , stora

ro Gjutna pannor 11 Gjutna pannor, små

12 ,, ,, , stora (Tillbehör till pannor, se nr 21) 03. Varmvattenberedare or Beredare av koppar 02 ,, ,, galv. plåt 04. Stålrör (svetsade eller sömlösa) Gängade: 01 SMS 326—1001 svarta gas 02 ,, 326—1004 galv. vatten

03 ,, 326—1007 bruna, rödbruna, värme 04 ,, 327—1011 ångrör—högtrycks—röda

Ogängade, men dimens. för stand. rärgängor 11 SMS 329—1021 (ångrör, högtrycksrör)

Ogängade (tuber) 21 SMS 330—1426 (ångpannetuber) 22 ,, 331—1421 (värmeledn.-tuber e. han-

delstuber) 05. Stålrårdelar 01 Stålrördclar 02 Flänsar 03 Tubkrökar

02 Galv. ad. rördelar

l l t 06. Aducerade rördelar 01 Svarta ad. rördelar 1 07. Kopparrör och -delar 00 Kopparrör % I 0 Kopparrördelar . 08. Gjutna rör och -delar 00 Normalrör

io Normalrördelar 20 Heltjocka muffrör

30 Heltjocka muffrördelar

09_ Cementvaror 00 Cementrör och -delar 10 Övriga cementvaror

Lerrör och sten odsrår 00 Glacerade lerrör 10. g 10 Syrafasta stengodsrör

”_ Sanitetsgjutgods (av gjutjärn) 01 Vattenlås

02 Golvbrunnar 03 Brandposter 04 Ventilbeteckn. 05 Servisbeteckn.

Nr Varugrupp Nr Vara 12. Sanitetsporslin 00 w.c. 10 Tvättställ 20 Övrigt 21 Bidécr 22 Urinaler 23 Dricksfontäner (Tillbehör till san.-porslin, se nr 15) 13. (Badkar) oo Badkar, gjutna 10 Badkar av stålplåt 20 Badkarsfronter av stålplåt (Tillbehör till badkar, se nr 15) 14. Rostfritt ot Diskbänkar 02 Disklådor 03 Dricksfontäner 04 Sköljlådor 05 Tvättställ 06 Blötvagnar 07 Urinaler 08 Armatur (Se även nr 15) 15. Armatur oo Järn (teknisk) 0 I Reduceringsventiler 02 Skjutventiler 03 Enkelshuntventiler 10 Metall utan spec. ytbehandling (teknisk) 1 1 Stoppventiler I 2 Matarventiler ! 3 Rcduceringsventiler 14. Kikkranar 15 Securex 16 Theorellventiler 20 Metall med spec. ytbehandling (sanitet) 21 Tvättställskranar (förkrom. e. förnieklade) 22 Tvättställsblandare 23 Badkarsblandare (Rostfritt se nr 14) 16. (Pumpar) oa Handpumpar av gjutja'm or Djupbrunnspumpar 10 Maskindrivna pumpar n El. värmeledningspumpar 20 Hydroforer 17. (Oljeeldningsmaterial) oo Oljeeldningsaggregat ro Oljecisterner 18. (Isoleringsmaterial) 01 Glasullsmattor 02 Rockwoolmattor 03 Arkimattor

Nr Varugrupp Nr Vara 19. (Tätningsmaterial) 01 Kitt 02 Bly 20. (Instrument och regulatorer) 01 Termometrar 02 Manometrar 03 Hydrometrar 04. Regulatorer 21. Din. gjuleri- och verkstadsprodukter Tillbehör till värmepannor 01 Askhinkar 02 Eldningsredskap 03 Expansionskärl 04. Stokeraggregat 1 1 Springventiler 12 Jalusigaller av gjutjärn

22. (Div. järnhandelsvaror)

23. (Ventilationsmaterial)

24. Verktyg

25. Spisar, gas-

26'. Tvättmaskiner

27. (Kylmaterial)

13 hl- 15

01 02

01

01 02

03 04 01

01

01

Evakueringsventiler av gjutjärn Konsoler Skyddsventiler

Skruv

Spik Luftreningsaggregat Rörgängkloppor Spärrgängkloppor

Röravskärare Rörtänger

Gasspisar

C. Varor som användes inom VVS-branschen sammanförda efter användningssätt till 27 varuslag. (Förteckningen är icke fullständig.)

Nr enl. varu- Nr enl. varu-

Varuslag förteckn. B Varuslag förteckn. B

A Värmare (el. radiatorer) o1.oo—-or.2o K Badkar 13.00—13.1o B Värmepannor o2.01—02.04 L Diskbänkar r4.or

Yiläixågzrpmor) M Dricksfontäner 12.23, 14.03 större pannor N Armatur för vatten och gas 14.08 C Varmvattenberedare 03.01—03.o2 O Annaturjör värme och a'ngai 15.00—15.23 D Rör och rördelar inomhus för: 04.00—07.10 P Pumpar 16.00

fåflvatten Q Olieeldningsmaterial 17.00—17.10

Yärme " R Isoleringsmaterial t8.01—18.03

igfåvlåiåzyw' o7.00—07.10 S Tätningsmaterial 1901—1902

E Rör ach rördelar inomhus för T Instrument 2001—2003

avlopp (med tillbehör) 08.00—1 0.10 U Div. gjuteri- och verkstadsprodukter 21.01—21.15

F—G Rör och -delar utomhnsjör: o8.20—09.oo V Div. järnhandelsvaror 22.01—22.02 F vatten X Ventilationsmaterial 23.01

G avlopp Y Verktyg 2401—2404 H Tillbehör till förför avlopp 11.0x—1 1.05 Z Spisar, gas- 25.01 I Tvättställ 12.10, 14.05 Å Tvättmaskiner 26.01 _] w.c.-stolar (urinaler, bide'er) 12.00—12.22 Ä Kylmaterial 27.01

19

14.07

290 Bilaga till kapitel 4

Frågeformulär för grosshandeln med värme- och sanitetsartiklar

Blad I A INDUSTRIENS KONFIDENTIELLT UTREDNINGSINSTITUT Torde benäget insändas till Stockholm 16 Industriens Utredningsinstitut Tel. 23 57 90 box 16137, Sthlm 16, snarast möjligt dock senast d. 23 juli 1951.

Allmänna upplysningar:

För ifyllningen av formuläret lämnas anvisning i anslutning till varje tabell. Om önskad uppgift ej kan erhållas ur företagets redovisning, men däremot en ungefärlig siffra grundad på uppskattning eller stickprovsundersökning kan beräknas, angiv sistnämnda siffra men inom parentes.

Företag som ha jilialer böra så långt det är möjligt redovisa särskilda uppgifter för dessa. (Se Blad I B och I G.)

Skulle oklarhet råda om hur en uppgift (fråga) skall besvaras eller önskar företaget lämna någon uppgift på annat sätt än som angivits i formuläret, stå nedanstående kontaktmän gärna till tjänst för diskussion:

för Industriens Utrednings'mstitut: Sekreterare Herman Holm Malmtorgsgat. 8, Sthlm Tel. 23 57 90 För Byggnadsmaterialutredningen: Aktuarie Per Holm

Roslagsgat. 14, Sthlm Tel. 30 78 57

Företagets namn: Adress :

Upplysningar om av företaget lämnade uppgifter kunna erhållas av:

Tel. (texta namnet)

Blad I B Företagets nr:

A. Företaget har följande filialer: (som filial redovisas alla fasta försäljningsställen, med eller utan lager, från vilka kontinuerlig försäljning bedrives. Hit räknas däremot ej hemorten för resande, som större delen av året vistas utanför hemorten.)

Filialen har eget lager Ja eller Nej (Stryk det ej tillämpbara)

F 1 . adr Ja Nej F2. adr Ja Nej F 3. adr Ja Nej F4. adr Ja Naj

B. Vilket år började företaget sin nuvarande verksamhet? Anmärkning: Här anges det första år då grosshandeln med värme- och sanitetsartiklar påbörjades oberoende av om rörelsen tidigare drivits under annat namn eller om det ursprungliga företaget under verksamhetsperioden sammanslagits med andra företag. Sådana förhållanden kommenteras under C.

C. Har företaget efter ovannämnda år undergått någon större förändring, exempelvis bytt namn, sam- manslagits med annat företag, övergått från handelsbolag till AB eller dylikt? ............................................................

Blad II

Upplysningar om jörräliningsomrddets utsträckning och lagrets läge

Företagets nr:

A. Markera på kartan läget och ungefärlig utsträckning av försäljningsområdet för företagets kontor (filialernas läge och område redovisas för sig). Områden där endast enstaka försäljningar förekom- ma böra uteslutas.

B. Den lokala försäljningens andel 1950 av totala försäljningen för företagets huvudkontor och

filialer. Anmärkning: Här avses försäljningen till det område omkring huvudkontor eller filial, som dagligen betjänas med företagets egna bilar. Om företaget saknar redovisning av den lokala försäljningen, uppskatta andelen och skriv siffran inom parentes.

Lokal försäljn. i % av total försäljn. 1950

1 2 Huvudkontoret F1 i ..................................................................... F2 i .................................................................... F3 i ................................................................... F4 i .................................................................... C. Upplysningar om lagrets läge. Huvud- Lager för Elialen kontzs F1 i F2 i F3 i F4 i lager

1 2 3 4 5 6

Lagret är beläget vid järnväg (ja eller nej) Om nej ange avstånd till lastplats vid järnväg

! km ..............................

Lagret är beläget inom hamnområde (ja eller nej) ...........................

292 Blad III Företagets nr: Huvudkontoret Filial F 1 F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 1. Antalet genomsnittligt anställda ären 1938—1950. År Antal genomsnittligt anställda År Antal genomsnittligt anställda 1 2 3 4 1938 ......................................................... I945 ...................... 1939 .................................................................................. 1945 ........ 1940 ........................ l947 .................................................................................. 1941 1948 .................................................................................. 1942 ................................................................................. 1949 .................... 1943 1950 .................................. l944 ..............................................................................................

Anvisning till tabell 1: Till summan av antalet helårsanställda adderas det ytterligare antal ”helårs- arbetare”, som erhålles genom att för övriga personer, vilka varit anställda endast en del av året, anta- let anställningsmånader summeras och divideras med 12.

Tabell 2. Försäljningsvärde åren [938—1950.

År Försäljningsvärde År Försäljningsvärde Försäljningsvärde 1 1 000 kr 1 1 000 kr brutto 1 1 000 kr

1 2 | 3 4 5 1938 ....................................................... 1945 ....................................................... I939 ...................................................... 1946 ....................................................... I940 ...................................................... I947 ........................................................ 1941 ...................................................... 1948 ............................................ I942 1949 .............................................................................................. I943 ..................................................... I950 ............................................................................................................. 1944 .........................................................................................................................

Anvisning till tabell 2: Med försäljningsvärde avses här och i det följande nettofakturavärdet, varmed menas det åsatta försäljningspriset minskat med alla rabatter utom kassarabatt och årsbonus.

För åren 1949 och 1950 anges om så. är möjligt även försäljningsvärdet brutto, dvs. det åsatta försälj- ningspriset före avdrag av rabatter och bonus.

Företagets nr: Huvudkontoret Filial Ft F2 F3 F4. (markera med understrykning vilket kontor som avses)

Tabell 3. Försäljningen: fördelning på direktförsäljning och försäljning över lagerför åren 1938, 1944, 1946 och

1949- _ _ Försäljningsvärdei 1 000 kr Försäljning 1938 1944 1946 I949 1 2 3 4 5

Totalt . . . . därav direkt .....................

därav över lager .................

Anvisning: Med lagerförsäljning avses all försäljning där varor längre eller kortare tid legat i lager, däremot ej sådana fall där företaget endast ombesörjer transport.

Tabell 4. Försäljningens månatliga variationer 1949.

Månad Försäljningsvärde kr Månad Försäljningsvii 'de kr 1 2 | 3 1- Jan. .................................................................... Juli ..................................................................... Febr- .................................................................... Aug. ..................................................................... Mars ..................................................................... Sept- ..................................................................... April .................................................................... Okt- ______ Maj NOV- .................................................................... Juni ..................................................................... DeC-

Tabell 5. Den egna importens andel av totala inköpen åren 1938, 1944, 1946 och rg49.

1938

1944» I946 1949

I 2

3 4 5

Egen import i % av totalt inköpsvärde

Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fx Fa F3 F4

(markera med understrykning vilket kontor som avses)

Tabell 6. Uppgifter omförsäljningen 1949 fördelad på varuslag. Anvisning till tabell 6 se blad V A.

Redov. Inköp (I) enhet Försäl'n'n ll fö — .. . Varuslag kvant. e. Igigl g eså'ljnf Anmarkmngar : 000 kr (F)1 I 2 3 4- 5

Artiklar tillhörande värme och sanitet . .

Sanitetsartiklar: Badkar ......................

Tvättställ ....................

W.c .......................... Värmeartiklar:

Radiatorer ...................

Värmepannor, gjutna .........

Värmepannor, smidda .........

Varmvattenberedare

Spisar .......................

Rörartiklar: Rör, smidda

Rördelar, smidda o. aduc. ......

Normalrör och rördelar

Övr. gjutna rör o. rördelar ......

Övriga rörartiklar ............. Armaturartiklar: Värmearmatur ...............

Vattenarmatur ............... Gasarmatur ..................

Övriga artiklar tillh. värme och sanitet

Artiklar utanför värme- o. sanitetsbran- schen2 ........................

Totalt .......................

1 Angiv om redovisad siffra är baserad på inköpen (I) eller; försäljning (F). 2 Angiv de viktigaste artiklarna som ingå i denna grupp:

295. Blad V A

Anvisning till tabell 6 ;

Helst bör redovisningen omfatta de enskilda varuslagen. Varje sådan uppgift som företaget kan lämna, bör lämnas även om samtliga varuslag under en huvudgrupp icke kan angivas. Har företag statistik över försäljningen fördelad på angivna huvudgrupper (eller grupper av liknande typ) kan redovisningen få ske i enlighet med statistiken. Tabellens uppställning av varuslagen är främst avsedd till företagens ledning. Ordning och gruppering får ändras på det för företaget lämpligaste sättet. (An- vänd i så fall reservtabell till tabell 6, Blad V B). Angiv dock vad som ingår i varje redovisad siffra.

Redovisningen av de enskilda varuslagen avser kompletta artiklar medan däremot försäljningen av kompletteringsartiklar och reservdelar helst bör redovisas under "Övriga artiklar".

I tabellen får kvantitets- och värdesiffror blandas, alltefter den redovisning som är lämpligast för varje varuslag eller grupp. Observera dock att "Totalsumman" och summan för gruppen ”Artiklar utanför värme- och sanitetsbranschen” alltid ma'ste anges och därvid naturligtvis i värde.

Företag som icke ha direkt statistik över försäljningen räknat i kvantitet eller värde för olika varuslag eller varugrupper böra i stället basera sin redovisning på inköpsstatistiken kombinerad med lagerredovis- ningen. Beräkningen utföres så att årets inköp ökas med ingående lager och minskas med utgående lager. Redovisningen kan ske i kvantitet eller värde, beroende på vad som är enklast för företaget. Någon korrigering till försäljningsvärde behöver i så fall icke ske. Angiv endast ”1” i kolumn 4.

Blad V B

Företagets nr: Huvudkontoret Filial F 1 F2 F 3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses)

Reservtabellfär tabell 6

Användes av företag som önska redovisa försäljningen grupperad på annat sätt än enligt tabell 6.

Redov. Inköp (I) Varuslag kiZEffé Forfgljgmg dig;?" Anmärkningar 1 000 kr (F )1 r 2 3 | 4 5

Artiklar tillhörande värme och sanitet . .

Övriga artiklar tillh. värme- o. sanitet. .

Artiklar utanför värme- o. sanitetsbran- schen2 .......................

Totalt .......................

1 Angiv om redovisad siffra är baserad på inköpen (I) eller försäljning (F). '-' Angiv de viktigaste artiklarna som ingå i denna grupp:

296. Blad VI

Företagets nr:

Tabell 7. Försäljningen fördelad på kundkategorier samt antalet kunder, expeditioner och leverantörer år 1949.

Försäljningsvärde

Kundkategon 1949 : 000 kr

Rörledningsentreprenörer ....................................................... Järnhandlare ................................................................. Stat och kommun ............................................................ Industrier ..................................................................... Övriga .......................................................................

Totalt .......................................................................

Antal kunder totalt ....................

Antal expeditioner1 ............................................................. faktura/order (stryk det ej använda)

Antal leverantörer totalt .........................................................

därav svenska ...............................................................

Uppgifter om försäljningens fördelning på kundkategorier har erhållits: ur företagets statistik . . . ! I genom stickprov ...... D

Anvisning: Finnas ej uppgifter om försäljningens fördelning på kundkategorier är det önskvärt att företaget utför en stickprovsundersökning av fakturorna för 1949. Anvisningar och arbetstabeller framgå av blad VI A och B.

1 Som en expedition användes antingen en faktura eller en order, beroende på vilken av dessa som bäst motsvarar en expedition. (Om denna uppgift ej kan hämtas från företagets statistik, beräkna siff- ran genom att multiplicera antalet fakturor enligt stickprovet med 20.)

Blad VII Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fl Fa F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 8. Vissa uppgifter om varulagret, egna fastigheter, inventarier och maskiner samt lastbilar för åren 1944, 1946 och 1949. A. Storleken av genomsnittligt lager till anskaffningsvärde (inkalkylerat värde).

Genomsnittligt lager till Använd beräknings- År anskaffningsvärde metod a eller b I 000 kr Se anvisningen. ] | 2 3 1944 .......................... 1946 1949 .....................................................................................................................

Anvisning: För företag, som ha uppgifter om lagret endast vid årsskiftet, bör angivas medeltalet av ut- och ingående lager (21). Företag som ha månads- eller kvartalssiffror bör beräkna genomsnittligt lager på grundval av dessa (b).

B. Företaget utnyttjade följande egna fastigheter, inventarier, och maskiner samt lastbilar i rörelsen.

Brandförsäkringsvärdei [ 000 kr år 1951 Anskaff— Fastigheten utnytt- ningsår jades som (stryk det därav uppskattat värde för den resp. antal ej tillämpbara) Totalt andel av fastigheten som utnytt- jas i företagets rörelse.1 I 2 3 | 4 5 , Anskaff-

Faxtzghet: ningsår:

Nr 1 .................... kontor-lager ................................................................................................ ,, 2 .................... kontor-lager ................................................................................................ ,, 3 ..................... kontor-lager ____________

,, 4. .................... kontor-lager ............................................................................................... ,, 5 ..................... kontor—lager ...............................................................................................

Inventarier a.

maskiner ..... — — ............................ _ Antal Lastbilar ..................... — .......................... _

1 Denna kolumn ifylles endast av företag med egna fastigheter, som delvis utnyttjas.

Blad VIII

Företagets nr:

Var god lämna här nedan de ytterligare upplysningar, som kunna vara av intresse för undersök— ningen. Ange exempelvis om Ni anser att någon lämnad uppgift påverkats av speciella förhållanden, som behöva kommenteras, eller komplettera med uppgifter, som ej efterfrågats, men som Ni anser vara av betydelse för undersökningen.

den

1951

298. Bilaga till kapitel 7 Beräkning av bostadsbeståndets utrustningsstandard 1950 ( för tabell 48)

Förändringarna 1946—1950 har uppskattats på följande sätt. Bostadsproduktionen 1946—1950 enligt tabell 46. För denna produktion har antalet lägenheter ut- rustade med cv, w.c., badrum och avlopp antagits vara 100, 96, 84 och 100 %. Procenttalen är be- stämda med ledning av uppgifterna över nyproduktionens utrustningsstandard enligt Soc. Medde- landen 1950: 8 tabell 6 sid. 621. (Jämför även motsvarande tabell i Soc. Meddelanden 1951: 7.) För varje region har procenttalen differentierats på städer och köpingar samt egentliga landskommuner enligt siffrorna i nämnda tabell 6 (dvs. w.c. 98 resp. 90 % och badrum 87 resp. 73 %).

Ombyggnadsverksamheten skulle med ledning av tablån sidan 97 omfatta för ev och va ca 4. 000 lägenheter per år, för w.c.-anläggningar ca 3 500 och för badrum ca 2 200. Som nämndes vid presenta- tion av tablån har ombyggnadsverksamheten sannolikt varit högre. Användes anförda siffror skulle antalet lägenheter som utrustats med anförda bekvämligheter 1946—1950 ha varit ca 20 000 med cv och va, 1 7 000 med w.c. och 11 000 med badrum. Vid kalkylernai tabell 48 har nämnda siffror höjts till 40 000, 35 000 och 20 000.

Antalet lägenheter med respektive bekvämligheter vid slutet av 19 50 har därefter erhållits genom att addera i 1 :a och 2:a stycket erhållna tal till siffrorna för 1945.

Lägenheter utan VVS-utrustning erhålles som restpost sedan lägenheter ”med" dragits från totala antalet lägenheter 1950.

Kalkylen får då följande utseende.

1946—1950 30/12 1950

31/12 19451 eller =

Nyprod.a Ombyggnad Sanering Ill I95I i. Totala antalet lägenheter 2 101 800 2 50 000 10 000 =2 360 000 med centralvärme ...... 956 300 + 250 000 + 4.0 000 . . = 1 250 000 w.c. .............. 748 200 + 24.1 200 + 35 000 . . = 1 020 000 bad ............... 44.7 700 + 210 000 + 20 000 = 680 000 vatten 0. avlopp . . . . I 380 900 + 250 000 + 40 000 :i 670 000 utan cv .............. 1 145 500 — — 1 110 ooo w.c. .............. 1 353 600 _ —— i 340 000 bad .............. 1 654. 100 —— — I 680 000 va ............... 720 900 — —— 690 000

1 Se tabell 4.7 3 Följande procentuella andel av nyproduktionen har ansetts vara utrustad med moderna bekväm- ligheter: cv och avlopp ioo %, w.c. 96,5 %, bad 84 %.

Bilaga till kapitel 8

Prisuppgifter för olika varuslag

Tabell B 8/1. Radiatorer. Radiatorkonventionens bruttopriser ( katalogpriser) i kr per m2 för representativa typer och höjder åren 1938—1950.

Duplex Triplex Simplex Novello R . -R TYP Re” ) A (D) (T) (P) (E)

59|99 59 59|99 59 99 59|99 59|99

Höjd i cm

Pris (kr) per mn fr. o.m. nedan- stående tidpunkt Vid 1938 års början ............ 28 25 28 22 19 20 18 29 25 31 28 mars 1940 .................... 25 24 25 24 22 2x 20 30 29 29 29 sept. 1942 .................... 26 25 27 24. 22 21 20 30 29 29 29 Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 203.

Tabell B 8/3. Radiatorer. Provision utgående till Radiatorkonventionens grossister och extra grossister under åren

1938—1950—1 Tidpunkt för ändring Provision (%) till Provision (%) till av provisionen grossister extra grossist Från 25.1 1938 8 6 .. m 1943 7 6

Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 212. 1 ProVisionen beräknas på nettoförsäljningsbeloppet efter avdrag för grund- och tilläggsrabatt. Mellan 1/1 1941 och 1/1 1943 utgick provision å nettot efter avdrag även för bonus.

Tabell B 8/2. Radiatorer. Grundrabatt och tilläggsrabatt, som tillämpats av Radiatorkonventionen under åren 1937—1950. Grundrabatt i % av Tilläggsrabatt (%) å Sammanlagd grund- och tilläggsrabatt (%) för kundgrupperna bruttopriset för nettot för kundgrupperna I II III IV

I . . . .. . Delägare 1 .. . . Tidpunkt for (Delägare 1 (, B . (Jarnhand- (Övriga m- rabattändring Nominerade Övriga AB Sanitet, II Sanitet,

. lare tillh. stallatörer . . och fr.o.m. medl. 1 SRF . ' kpidårll kultiger medl. 1588le 25/1 1938 0. visa OS] och 1Kstatliga 01. ( ) izsthllat även 111 installat. v1ssa m- ommuna a

. stallat.) verk) i Sthlm) 1 Sthlm)

(Övriga köpare)

24.11 1937 45 30 10 25.1 1938 52 37 10 21.3 1938 55 40 10 1.1 1939 60 45 10 26-9 I939 53 38 10 24.10 1939 45 30 10 1.3 1940 40 25 10 1.8 1940 36 21 10 1.7 1941 38 23 10 23.9 1942 36 21 10 42,4 41,1 21 1-6 I948 37.5” 22,5 10 43,8 42,5 22.5 7.2 1949 Kristillägg av 62 öre netto per 1112 utöver ovanstående villkor den 1/6 1948. Kristillägget berättigar ej till bonus. 15.11 1949 Kristillägget sänkt till 37 öre netto per mz. 1.1 1950 Importtillägg av 1: 28 kr netto per mz. Importtillägget är i rabatt— och bonushänseende likställt med kristillägget. 1.5 1950 Importtillägget höjt till 1: 98 kr per m2.

Kalla: Kartellrcgistret 1951, nr 7—8, s. 204.

50,5 47.8 45 30 56,8 54.41 37 59.5 57.3 40 64,0 63,2 45 57,7 56.8 38 50.5 49.4 30 46.0 44.8 25 42,4 41,1 21 44.2 43.0 23

mmmcooooocoooooooco

1 Järnhandlare ej tillhörande CS] ägde åtnjuta grundrabatt för nominerade kunder. Samma rabatt har fr. o. m. 1946 tillämpats även för lanthandlare, som driva handel med radiatorer. * Rabatthöjningen kompenserades av ändrade bonusvillkor.

Tabell B 8/4. Radialarer. Netloprixer till olika kundgrupper åren 1946, 1948 och 1950, kr per m”.

Kundgruppernas uttag i % av konventionens försäljning år 1946

Kundkategori

Kundgruppernas medel— nettopris1 kr per 1112, år

Grossistprovisionen,

kr per m”, år

Fabrikanternas genom- snittliga nettopris2

kr per m', är

1946 1948

1950

1946 1948 1950 1946 1948

1950

Entreprenörer anslutna till RR . . . . . 55,8 Entreprenörer ej anslutna till RR . . . 35,5 Järnhandlare anslutna till SJF . . . . . 5,9 Järnhandlare ej anslutna till SJF och

lanthandlare.................. 0,4 Kungl. Byggnadsstyrelsen . . . . . . . . . 0,2 Övrigaköparea.................. 1,2

13,05 13,78 13,78 15,68 13,12 19,36 13,05 13,67 13.67

15.3 x '12.95 18,99

16,03 16,03 16,35 16,35 16.35 21,36

0:99 nox 1,01

1,10 0,99 1,35

0,96 0,99 0:99 1:07 0,96 1,33 1,12 1,12 1,14 1,14 1,14 1,50

12,06 12,77 12,77 14,58 12,13 18,01

12,09 12,68 12,68 I4:24- 1 I199 1 7,66

I4»:9I 14,91 15,21 15,21 15,21 19,86

Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 220.

1 Bruttopris å genomsnitt 24: 50 kr med avdrag för grund- och tilläggsrabatt samt genomsnittlig

bonus. ” Bruttopris med avdrag för rabatter och bonus samt grossistprovision. Kassarabatt har ej fråndragits. ” Avser köpare tillhörande nuvarande kundgrupp III. Omkring 1 % av konventionens försäljning 1946 gick dessutom till Fackföreningarnas Byggnadsproduktion och HSB. ' Det lägsta priset för en entreprenör åtnjutande högsta tilläggs- och bonifikationsrabatt.

Tabell B 8/ 5. Radiatorer. Nettoprisutvecklingen åren 1938—1950.

Fabrikantens I d

År nettoförs.-pris 11 ex kr hn, 1942= 100 1938 8,92 74 1939 8,18 68 1940 1 1,62 97 1941 12, 15 101 1942 1 2,02 100 1943 12,59 105 1944 12,50 104 1945 12,57 104 1946 12,64 105 1947 12,70 106 1948 12,72 106 1949 13,22 1 10 1950 I4,79 I23 Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 216.

Tabell B 8/ 6. Gjutna pannor. Kandklarsema: ( rabattgrupjzmas ) storlek och uttag av pannor åren 1938—1948.

År 1325- Rabatt Kunde” Uttag m'lkund Antal % m' % G+1o+5a 1938 A I G+ 108 295 15,1 47 974 66,7 163 A G+5a 423 21,6 10 970 15,2 26 B G 1 046 53,4 11 816 16,4 11 G ./ . 5 E' G G./.15 E' 196 10,0 1 190 1,7 6 Totalt 1 960 100 71 950 100 37 1948 R C'v+6a 390 18,9 49 220 63,4 126 I G 1 541 74,4 26 665 34,3 17 11 G.! .5,4 E' 50 2.4 574 0,7 ! I III G./.14 E' 90 4,3 1 200 1,5 13 Totalt 2 071 IOO 77 659 100 37 Källa.- Monopolutredningsbyrån. (Pannkonventionen.) 1 AI = SRF medlemmar och 21 inst. i Stockholm. A = 175 installatörer samt järnhandlare tillhörande SjC (Sverigesjärnhandl. förenings Central- förbund). B = Övriga installatörer och järnhandlare, statliga och kommunala verk, vissa industrier samt skeppsvarv. C = Handelsträdgårdsmästare och övriga. RR= RR-medlemmar (Rörledningsiirmornas Riksorganisation). I = Installatörer, järnhandlare, Kungl. Byggnadstyrelsen, vissa industrier och skeppsvarv. II = Statliga och kommunala verk samt handelsträdgårdsmästare. III = Övriga köpare. * G + 10 + 5 = Grundrabatten + 10 % tilläggsrabatt å nettot + 5 % extra rabatt å detta netto. ” G + visst tal = Grundrabatten + viss tilläggsrabatt å nettot + 5 %. * G ./. visst tal följt av bokstaven E = Grundrabatten ./. vissa enheter.

Tabell B 8/ 7. Smidda villapannor. Prisutvecklingen i olika distributionsled 1939—1951.

. Rabatt till Inköpspris . Inde? 31-10 1942 Fabnkens Margmal (stopprlsdagen) = 100

Datum för prisändring katalogpris' _ _ grossist _ kr entrepr. gross1st entrepr. gross1st kr Margmal

% % 1” kf entrepr. grossist grossist

Inköpspris

Fabrikat 1:

1939 530: — . .10 ./.10. .10 477: -— 429: 3 47:70 58 58 58 1940 707: 41 ./.10 ./.10. .10 636: 67 573: — 63: 67 77 77 77 1941 711: 11 ./.10 ./.10. .10 640: — 576: — 64: — 77 77 77 1942 918: 33 . .10 ./.10. .10 826: 50 743: 85 82: 65 100 100 100

17.3 1944 873: 71 ./.10 ./.1o./.1o 786: 34 707: 71 78: 63 95 95 95

nov. 1950 870:— ./.5 ./.5 ./.10 826: 50 743: 85 82:65 100 100 100

26.2 1951 995: 28 ./ ./.5 ./.10 945: 52 850: 97 94: 55 114 114 114

18.4 1951 1 050: — ./ . .5 . .10 997: 50 897: 75 99:75 121 121 121 13.8 1951 1 110: — ./ . .5 ./.9 1 054: 50 959: 60 94:90 128 128 115 Fabrikat 2:

1948 860: — ./. 0 . .10./.10 774:— 696: 60 77: 40 94 94 94

/ 5 -/-10 817=— 735: 30 81: 70 99 99 99 / .5 . .10 849: 68 764: 71 84: 97 103 103 103

/ 5 ./.10 980: 40 882: 36 98:04 119 119 119

/ 5 /.8,5 1 048: 21 959: 11 89: 10 127 128 108

1950 860: — . 26.3 1951 894: 40 . 23.5 1951 1 032: — . 13.8 1951 1 103: 38 .

Källa: Priskontrollnämnden och företagsintervjuer. 1 Inkl. justeringar av katalogpris.

Tabell B 8/8. Gjutna villapannor. Prisutvecklingen i olika distributionsled 1938—1951.1

Datum för prisändring

Katalog- pris kr

Justerat katalog- pris kr

Inköpspris—kundklass2

A1 A

B

C

Inköpspris grossist vid försäljning till

Marginal grossist vid försäljning till

Handels- trädg.-1n.

SRF A 1

SRF

A1

1.1 1938 24.2 1938

1 . 1 1939 26.9 1939 31.10 1939 14-5 1941 23.1 1942 1 1.6 1942

29.2 1944 30.4 1946 2.8 1948 11.2 1951 9.6 1951 2.7 1951

2202 _ 220: — 220: — 2202 '— 220: —- 2201—— 220: _— 2202 — 220: — 220: — 240: — 240: — 240: — 240: —

2201—— 2201——

220: — 220: — 220: — 233: 20 253: — 261: 80 277: 20 286: — 312: — 343120 351: 60 372: _

158: 40 167: 20 148: 50 157: 85 SRF, A 1, A, B 140: 80 165: — 171: 60 181: 90 197: 34 204: 20

RR I II 218: 99 218: 99 225: 94 225: 94 251: 16 251: 16 308: 88 " 316: 44 '- 338= 52 "

176: 165:

187: — 176: — 151: 80 176: —- 182:60 193: 56 2093 99 217: 29 232: 85 240: 24 266: 76 209: —

SRF, A 1, A, B

RR I II

SRF,A 1,A,B

RRI

20: 60 25: 33 25: 95 25: 39

II

Källa:

Priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån 1Jämför tabell B 8/9 som redovisar rabatter.

” Betr. kundklasserna se tabell B 8/6.

samt företagsintervjuer.

Tabell B 8/ 9. Gjutna villapannor. Rabatter till olika distributionsled i procent 19 38—195r.1

Kristids- Kundklassernas totalrabatter* Datum för t1llagg på C Rabatt t1ll prisändring Itälä?- SRF A 1 A B Handels— Övriga grå?!” % % % % % vadåm. (y 0 0 1.1 1938 — ./.31,60 ./.28 ./.24 ./.20 ./.15 ./.5 24.2 1938 — 35,88 32,5 28,75 25 20 10 SRF, A1,A, B 1.1 1939 —- 36 31 21 26.9 1939 —- 25 20 10 31.10 1939 — 22 17 7 14.5 1941 6 22 17 7 23.1 1942 15 22 17 7 11.6 1942 19 22 17 7 RR,I II 29.2 1944 26 21 21 16 6 30.4 1946 30 21 21 16 6 .. 2.8 1948 30 19,5 19,5 14,5 4,5 8,2 11.2 1951 43 10 .. .. .. 8,2 9.6 1951 46,5 10 8,2 2-7 I95I 55 9 7.5 Källa: Priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån samt företagsintervjuer.

1 Jämför tabell B 8/8 2 Betr. kundklasserna se tabell B 8/6.

20

Tabell B 8/10. Gjutna större pannor. Prisutvecklingen i olika distributionsled 1938—1951.l

Inköpspris—kundklass” Inköpspris grossist- Marginal grossist- försäljning till försäljning till

Katalog- Justerat

Datum för . katalog— C pris

- - SRF A 1 A B _ Pusandrmg kr Pk”? k, k, k, k, ilägg Övriga SRF A1 SRF A 1

kr kr kr kr kr kr

1.1 1938 850: — 850: — 581: 40 612: — 646: — 680: — 722: 50 807: 50 - - -— - 24.2 1938 850: — 850: — 545: 02 573: 75 605: 62 637: 50 680: —— 765: — - - - - 26.9 1939 850: —— 926: 50 673: 29 708: 77 748: 15 787: 52 833: 85 926: 50 - " - =- 31-10 ]939 850=— 977:5o 710: 35 747: 79 78933 830:88 879: 75 977150 " " " -— 14.5 1941 850: — 088: — 790: 65 832: 32 878: 56 924: 80 979: 20 1 088: —— - - '- - 23.1 1942 850: — 147: 50 833: 89 877: 84 926: 61 975: 38 1 032: 75 1 147: 50 - " - - 11.6 1942 850: — 207: —— 877: 13 923: 36 974: 65 1 025: 95 1 086: 30 1 207: —— - -— -' - 29.2 1944 850: — 232: 50 916: 61 967: 51 1 018: 66 1 072: 28 1 133: 90 1 232: 50 - - - - 30.4 1946 850: — 198: 50 901: 75 949: 21 1 001: 95 1 054: 68 1 114: 60 1 198: 50 - -' " -

RR I II III RR I

1.1 1947 850: — 1 198: 50 941: 54 1 024: 72 1 090: 64 1 198: 50 - - 856: 80 932: 50 84: 74 92: 22 2.8 1948 968: — 1364: 88 1 103: 37 1 173: 80 1 247: 50 1 364: 88 - - 1018: 41 1 083: 42 84:96 90: 38 11.2 1951 968: — 1 500: 40 1212: 92 1 290: 34 1371: 37 1500: 40 - - 1 119: 53 1 190: 98 93: 39 99: 36 9.6 1951 968: — 1 611: 72 1 302: 91 1 353: 84 1 611: 72 - -— 1202: 59 1249: 59 100: 32 104: 25 2.7 1951 968: — 1 703: 68 1 465: 16 1 550: 35 1 703: 68 - - 1 362: 60 1 441: 83 102: 56 108: 52

t—lU-lI—D-II-I

Källa: Priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån samt företagsintervjuer.

' Jämför tabell B 8/ 1 1 som redovisar rabatter. ? Betr. kundklasserna se tabell B 8/6.

Tabell B 8/11. Gjutna större pannor. Exempel på rabatter till olika distributionsled i procent.1

Datum för prisändring

Kristidstillägg på katalog- priset

%

Kundklassernas totala rabatterz

SRF %

A1 %

A % B % C

Handelsträd- gårdsm.

%

Övriga %

Rabatt till grossist 0

Å;

rn 242 26.9 31.10 14.5 23.1 1 1.6 29.2 30-4 LI 2.8 11.2 9.6 2.7

1938 1938 1939 I939 1941 1942 1942 1944 1946 1947 1948 1951 1951 1951

9 15 28 35 42 45 4 I

41 41 55 66,5 76

./.31,60 35,88 27,33 27,33 2713? 27,33 27:33 25,63 24,76 RR 21,44 19,16 19,16 19,16 14

./.28 32,5 23,5 2375 23,5 23,5 23,5 21,5 20,8

I405 14- 14 '4

.L24 28.75 19125 19:25 I9.25 19,25 19,25 17,35 16,40 11

8,6

./.15 20 10 IO 10 10 10

8

-/-5

IO

OOOOOOO

:. ..

:*!th 075555

Källa:

Priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån samt företagsintervjuer. 1Jämför tabell B 8/10.

” Beträffande huvudklasserna se tabell B 8/6.

Tabell B 8/12. Stålrör. Prisutvecklingen 1938—1951. Försäljningspriserfdn grossist.1

Försäljningspris från grossist

Index 1942= 100

kr per m Datum för prisändring svarta ror " tuber svarta ror galv. ror .. svetsade valsade %” 76 mm s ts d 1 d galv, ror tuber 1/8-1/4” %, (nr 70) ve a e va sa e Katalogpris kr/m ..... 1: 10 1: 10 1: 10 4: 27 Vid 1938 års början . . 0: 56 0: 56 o: 68 2: 69 68 58 69 72 1938 11.6 .......... 0:53 0:53 0:60 2: 60 65 55 61 69 14.6 ........... 0:51 0:53 0:60 2: 60 62 55 61 69 21.6 ........... 0: 51 0: 65 0:60 2: 60 62 68 61 69 1939 20.4 ........... 0: 41 90: 58 0: 54 32: 26 50 60 55 60 23.9 ........... 0:56 0: 72 o: 70 2: 78 68 75 71 74 9.10 .......... 0: 60 0: 77 0:77 2:90 73 80 79 77 1.11 .......... 0:67 0: 84 0:84 3: 16 82 88 86 84 15.11 .......... 0: 75 0: 88 0:91 3: 50 91 92 93 93 16.11 .......... 0: 75 0:84 0: 86 3: 29 91 88 88 87 11.12 .......... 0: 75 0:84 0: 88 3: 46 91 88 90 92 1940 7.3 ........... 0:67 0:79 0: 80 3: 20 82 82 82 85 1.7 ........... 0: 69 0:81 0:82 3: 20 84 84 84 85 1941 14.1 ........... 0:69 0: 82 0:84 3: 29 84 85 86 87 15.10 .......... 0: 66 0: 81 0:82 3: 24 80 84 84 86 1942 1.2 ........... 0: 72 0: 87 o: 90 3: 54 88 91 92 94 1.7 ........... 0: 73 o: 88 0:92 3: 59 89 92 94 95 16.7 ........... 0: 82 0:96 0: 98 3: 76 100 100 100 100 1943 7.1 ........... 0:86 0: 98 1: 02 3: 84 105 102 104 102 1.7 ........... o: 90 1: — 1: 06 3: 93 110 104 108 105 1.12 .......... 0:86 0: 98 1:02 3:84 105 102 104 102 1944 2.5 ........... 0:85 0: 97 1: 01 3: 84 104 101 103 102 1.9 ........... 0:82 0:96 1: — 3: 80 100 100 102 101 1945 1.2 ........... 0:90 1:— 1:06 3:93 110 104 108 105 27.8 ........... 0: 97 1: 04 1: 07 4: 10 118 108 109 109 1947 21.3 ........... 1:04 1:08 1:22 4:45 127 113 124 118 1948 8.7 ........... 1: 14 1: 18 1: 27 4: 61 139 123 130 123 1949 1.9 ........... 1:09 1:13 1: 22 4: 61 133 118 124 123 1950 6.2 ........... 1:09 1: 13 1:22 4:44 133 118 124 118 15.9 ........... 1:09 1:19 1: 33 4: 95 133 124 136 132 16.11 .......... 1: 16 1:29 1:46 5:72 141 134 149 152 1951 27.1 ........... 1: 10 4- 1: 66 5: 72 134 - 169 152 3.3 ........... 1: 16 1: 75 5:72 141 179 152 21.3 ........... 1:21 1:85 6:06 148 189 161 21.4 ........... 1: 24 1 : 88 6: 32 151 192 168 18.7 ........... 1: 30 1 : 95 6: 32 159 199 168 27.11 .......... 1:38 2:07 7:04 168 211 187 Källa: Priskontrollnämnden. 1 Till vissa namngivna köpare utgår en förmånsrabatt av 5 % utöver grundrabatten. Till denna

rabatt har ingen hänsyn tagits vid beräkning av dessa priser.

3 Svensk tillverkning 0,45. 3 Svensk tillverkning 1,88. " Punkt anger att inget pris noterats.

Typ av rör

Tidpunkt

Grundrabatt i procent

Rörtyp

IO 12 13 14

16

18 I 19 I 20 1 21 | 22 | 23 ( 24

Svcwadcrön Svarta 1. 1/8—1/4” 2- 3/8—3/4” III 3.1%—2” 4. 2aQ——6” röda ångrör 5. 1/8——1/4”

& 3/8—3/4” 7.1——6”

Sömlösa rör:

svarta och bruna 8. 1/8——1/4”

9- 3/8—1" 10.1” u.1%—4"

12. 2)&——6” röda (gula)

13. 1/4” 14- 3/8—3/4”(SMS—

I 1/4_2'I 2)Q——6”

Galvaniserade rör: 18.1/4”

19. 3/8——1” 20. 1)Q—-6”

Värmeledningstuber:

m.1%—41J

22- A.W.—5 1/2” % 53/4—7 %”

m.mö—y8mm Kåda: Priskontrollnämnden. 1 Sv. tillv. 59 =Sv.tillv.56

Vid 1938 års början 1 1/6 14/6 21/6 20/4 23/9 9/10 1/11 15/1 1 16/1 1 11/12 7/3 1/7 14/1 15/10 1/2 I/7 16/7 7/1 1/7 1/12 2/5 I/9 1/2 27/8 21/3 8/7 1/9 6/2 15/9 16/11 27/1 3/3 21/3 21/4 18/7 27/11

1938 1938 1938 I939 I939 I939 I939 I939 I939 I939 1940 1940 1941 1941 1942 1942 1942 1943 1943 I943 I944 I944 1945 1945 !947 1949 1949 1950 1950 1950 1951 I951 I95I 1951 [951 I95I

27 28 30 23 [7 10

_H

+++ UÄQD dä +++

2 6 |!) 9 13 PNFN NIO O

34 35

31 27 21 17 21 15 I2

37 33 29 22 18 22

I I I

_F 4_ 1—

I 2 3 3 7 3

16 17 18 14 10

4—2

23 24 25 20 16

In Ch.—'-

35

16 17 18 I4 10

4— 2 4— 3 +12 +l7

+32 +36

29 34i6:l:o

30 31 27 37 32 28 22

18

+8 +14 +1o +14 4—20 +15

9 17 5 14 9 !7 9 I7 5 13 4 +16 9 4—21

+31 +21 4—26 +12 +36 +16 '

4- 9 +14

4—23

13

—10

38 45

7 4 7 8 13 9 I4 4 3 10 1

6+15 10 +11

+6 -+10 —F 6

+21 +33 4—51 +59 4—9 4-68

. 4.71

4—88

4-16 4—28 +46 +63 +66 +72

au».

18 18 20 14

+2

+ 7 +19 +38

+55 +58 +64

37 39

4- 4 +16 4—34

+42 +48 +65

—+2o 4-25 'k30 4'40 +30 +36

Tabell 8/14. Aducerade rördelar. Prisutveckling i olika distributionsled 1942—19 51.

_ Rabatt till Inköospris _ Datum för Bruttopris ' __ _ _ __ _ Margmal prisändring kr 1nstallator grossist mstallator gross1st grossist % % kr kr Typ och dimension: Svarta 3/4' rak koppling (nr 1115 i RSKl) 1942 3: —— ./.65 ./.72,5 1: 05 0: 82 0:23 19.12 1950 3: — ./.63 ./.71 1:11 0:87 0:24 12.3 1951 3: —- ./.56 ./.65 1: 32 1: 05 0: 27 Index 31.10 1942 (stoppnsdagen)=1oo 1942 100 100 100 19.12 1950 106 106 104 12.3 1951 126 128 117 7.11 1951 137 12.5 1952 146 21.1 1953 141 9-2 1953 136 Typ och dimension: Galuaniserade 3 4” rak koppling (nr 11 15 i RSK) 1942 3: — ./.52 ./.62,5 1: 44 1: 12 0: 32 19.12 1950 3: — ./.50 ./.59,5 1: 50 1: 22 0 28 12.3 1951 3: — ./.41 ./.51 1:77 1:47 (.: 30 Index 31.10 1942 (stoppnsdagen)=1oo 1942 100 100 100 19.12 1950 104 109 88 12.3 1951 123 131 94 7.11 1951 133 12.5 1952 142 21.1 1953 137 9—2 I953 1333 Källa: Priskontrollnämnden.

1 Rörbranschens standardkatalog.

Tabell B 8/ I 5. Gjutna normalavloppsrör. Prisutvecklingen i olika distributionsled 1939—1951. Dimension: 3fot (0,95 m) med I muff. Rabatt resp. tillägg å Inköpsmis Marginall katalogpris vid försäljning grossistl grossist vid försäljning till

Datum för Gross1stens till entreprenör vid försäljning till kundkategori

installatör

r'sändrin katalo ris p 1 g gp kundkategori

större (A) mindre (B) större (A) mindre (B) (A) | (B) (A) (B)

1939 5: 50 ./.38 ./.15 ./.38 2:90 3: 41 2: 45 2: 88 0: 45 0:53 1942 ./.16,5./.5 ./.16,5 4: 36 4: 59 3: 68 3: 88 0:68 0:71 1943 ./.10 ./.5 . .10 4: 70 4: 95 4: 02 4: 24 0: 68 0:71 1944 +14 ./.5 +14 5: 96 6: 27 5: 28 5: 56 0:68 0: 71 1945 +38 ./.5 +38 7: 21 7: 59 6: 53 6: 88 0:68 0: 71 1948 +47 ./.5 +47 7: 68 8: 08 : — 7: 37 0: 68 0:71

1951

Index 1942: 100 1939 66 74 66 74 66 75 1942 100 100 100 100 100 100 1943 108 108 109 109 100 100 [944 [37 137 143 143 100 100 1945 165 165 177 177 100 100 1948 1 76 1 76 190 190 1 00 100

1951

Källa: Priskontrollnämnden. 1 Beräknad på basis av uppgift från priskontrollnämnden att grossistens marginal vid prisstoppet 1942 utgjorde 15 a 16 % av utförsäljningspriset.

Tabell B 8/16. Gjutna normalavloppsrör. Prisutvecklingen i olika distributionsled 1950—1951. Dimension: 1 m med 2 mufar 100 mm 4”. Rabatt till Inköpspris Marginal

Procen- tuell änd- . .. grossistförsäljning . .. grossistförsäljning grossistförsäljning Datum för Katalog- ring av 1nstallator till installatör 1nstallat0r till installatör till installatör prisändring pris katalog- pris kr % % % % % kr kr kr kr kr kr

större mindre större mindre större mindre större mindre större mindre

1950 10:15 ./.5 — ./.5 ./.10,5 9: 64 10:15 8: 63 9: 08 1: 01 1: 07

5.6 1951 10:15 +4 ./.5 —— ./.5 ./.10,5 10:93 10:56 8:98 9:45 1:05 1: 11 18.6 1951 10:15 +7,5 ./.5 —— ./.5 . .1o,5 10:36 10:91 9: 27 9: 76 1:09 1: 15 aug. 1951 10:15 +13 ./.5 — ./.5 . .10,5 10:90 11:47 9: 76 10:27 1: 14 1: 20 Index 1942=1oo. 1950 176 176 190 190 100 100

5.6 1951 183 183 198 198 104 104 18.6 1951 188 188 203 203 108 107 aug. 1951 199 113 215 215 113 112 Källa: . Priskontrollnämnden och företagsintervjuer.

Tabell B 8/17. Heltjocka mufrör. Impartvärde öre/kgför gjutna rör importerade under nr 1342 ( hely'ocka mufrör, minst 145 mm) resp. nr 1343 (heltjocka mufrår, mindre än 145 mm) 1938—1952.

nr 1342 nr 1343 År öre /k index öre / k index g 1942=100 g 1942=1oo 1938 19,9 89 22,5 80 I939 15,6 70 21.4 76 1940 19,7 88 24,4 86 1941 20,4 91 26,1 92 1942 22,3 100 28,3 100 1943 24,9 112 30,9 109 1944 27,2 [22 32,1 113 1945 36,7 164 34,7 123 1946 35.3 158 39,4 139 1947 35,0 157 42,4 150 1948 37,7 169 55,6 196 1949 39,6 178 50,0 177 19501 38.5 173 43,4 153 1951 42,1 189 52,8 186 1952 57,6 258 67,1 237

1 Fr. o. m. 1950 skiljs mellan 1342: 1 och 1343: 1 = heltjocka muiTrör och 1342: 2 och 1343: 2 = andra rör. De heltjocka muffrören utgjorde detta år 95 % av importen under 1342 och 83 % av im- porten under 1343.

Tabell B 8/18. Sanitetxporslin. Exempel på prisutvecklingen för en typ av w.c. 1940—1951.

Datum för Bruttopris . Rabatt t1ll . . Inkopsprls . Marginal prisändring kr installatör gross1st mstallatör gross1st grossmt % % kr kr kr 1940 75: _ / 18 ./.25 61: 50 56: 25 5: 25 15.9 1941 115: — ./.13./.6 ./.22./.6 94: 05 84: 32 9:73 8.4 1942 128: —— /.13./.6 ./.27,5./.5 104: 68 88: 16 16: 52 6.10 1949 ./.13./.8 ./.33 102: 45 85: 76 16:69 9.12 1950 ./.2./.8 ./.19./.5 115: 40 98: 50 16:90 11.5 1951 +9./.8 ./.12./.5 128: 36 107: 01 21: 35 20.12 1951 +15./.8 ./.5./.5 135 :42 115: 52 19:90 Index 1942 (stopprisdagen): 100. 1940 59 64 32 15-9 1941 90 95 59 8.4 1942 100 100 100 6.10 1949 98 97 101 9.12 1950 110 112 102 11.5 1951 123 121 129 20.12 1951 129 131 120 Kålle:

Priskontrollnämnden och företagsintervjuer.

Tabell B 8/19. Sanitetsporslin. Exempel på prisutvecklingen får en typ av tvättställ 1940—1951.

. _ Rabatt till Inköpspris Marginal

Datum för Bruttopris _ _ _ . prisändring kr installatör grossist installatör grossist grossmt % % kr kr kr 1940 22: —— ./.25 ./.34 16:50 14:52 1: 98 15.9 1941 27: — ./.22./.6 ./.31./.6 19: 79 17: 51 2: 28 8.4 1942 30: — ./.22./.6 £.].35,5 22: — 18: 38 3: 62 ./.15

6.10 1949 ./.22./.8 ./.40 21:53 18: —— 3: 53 9.12 1950 /.11./.8 ./.27./.5 24:56 20:80 3: 76 11.5 1951 + 3./.8 ./.17./.5 28:43 23:66 4: 77

Index 1942 (stopprisda ;en)=100. 1940 75 79 55 15.9 1941 90 95 62 8.4 1942 100 100 100 6.10 1949 98 98 98 9.12 1950 112 113 104 11.5 1951 129 129 132

Källa:

Priskontrollnämnden, företagsintervjuer. ' Rabatten ä 5 % till grossist är lagerrabatt, som endast utgår vid leverans över grossistens lager.

Tabell B 8/20. Sanitetsporslin. Index för prixutvecklingen 1938—1950.

År Index År Index År Index År Index 1942=1oo 1942=100 1942=100 1942=1oo 1938 70* 1942 1 00 1946 1 00 19 50 99 1939 70* 1943 100 1947 100 1951 122 1940 70* 1944 100 1 948 100 1 952 134 [941-1 79 I945 100 1949 100 1953 134

Beräkning av index för sanitetsporslin 1938—1942:

För åren 1938—1942 har beräknats värde per kg för, dels svensk produktion, dels import (jämför kapitel 3, tabell 16). Detta ger följande värden, resp. index om 1942=100.

Svensk produktion Import Prod. OCh År . .. . lmp. vägt öre per kg mdex ore per kg index index

1938 0,80 45 0,89 82 73 1939 1 , 18 66 0,80 74 72 1940 0,98 55 0,86 80 70 1941 1,42 80 0,83 77 79 1942 1 ,78 100 1,08 100 100

Då kg-priserna varierar mycket mellan olika produkter är dessa siffror en osäker mätare på den fak- tiska prisutvecklingen. Från grossist har inhämtats vissa kompletterande prisuppgifter för olika impor- terade fabrikat dessa år. För svenska produkter har redovisats i tabellen B 8/ 18 och B 8/19 priser från 1940. Enligt dessa låg genomsnittspriserna 1940 och 1941 för w.c. vid index 59 och 68 samt för tvätt- ställ vid index 75 och 80, vilket relativt väl stämmer med index för genomsnittsvärdet av den svenska produktionenenligt tabellen ovan.

Intervjuerna har visat att för åren 1938—1941 det vägda indexet i tablån torde ge en approximativ bild av prisnivån dessa år i förhållande till 1942. Fr. 0. m. stopprisdagen 1942 har de svenska priserna i stort sett varit prisledande.

Tabell 8/21 Badkar. Exempel pd priser i olika distributionsled 1942—1948. 1. Gjutna badkar 1 600 mm.

L' . Provision Inköpspris Marginal År 1stpr1s ossist ' —- ' ' t kr gr () 1nstallator grossist gf05515 Å) kr kr kr 1942 185:-— ./.19 185:— 168: 35 16:65

2. Pla'tbadkar 1 600 mm.

Provision till Inköpspris Marginal Brutto- Rabatt grossist grossist grossist

År pris till m- leverans installa- leverans leverans stallatör över d' k tör över d' k över di k lager 1re t lager 1re t lager re t

1948— 1/10 1950 179:— ./.10 ./.1o./.5 ./.10 161: 10 137: 74 144:99 23:36 16:11 3. Exempel på importpriser 1944—1946. Tidpunkt Typ av badkar Importland Priset noterat Pris kr 9.11 1944 inmurningsbadkar ej angivet f. a. v. grossistlager 210: — 1600 x 760 >, 540 mm 19.8 1 946 inmurning 1650 x 760 mm Tjeckoslovakien ,, 248: — 23.9 1946 ,, 1680>(72o ,, Ungern ,, 235: _— 26.9 1 946 ,, 1680 )( 740/800 Frankrike till installatör och 2 59: 60 byggmästare Källa: Priskontrollnämnden, företagsintervjuer.

Tabell B 8/22. Badkar. Prisutvecklingen 1938—1950.

Import av gjutna badkar Installatörens inköpspris År kr*/100 k 1 index Prisindex för totala

g 1942=1oo konsumtionenz 1942: 100 1938 72 58 58 1939 73 59 59 1940 84 68 68 194[ 1 14: 93 93 1942 133 100 100 1943 145 118 109 1944 142 115 108 1945 134 109 101 1946 180 146 109 X941-7 2 I5 175 130 1948 163 133 109 1949 138 1 12 101 1950 123 100 98 1951 143 116 1 16 1952 147 1 20 120

Källa:

Handel, priskontrollnämnden, företagsintervjuer.

1 Värdet av importen i kr pr 100 kg kan ungefärligen anses motsvara priset på ett badkar (ett badkar av gjutjärn väger ca 100 kg). ” 1938—1942 priset för importerade badkar enl. handelsstatistiken, 1942—1950 vägt prisindex för importerade och svenska badkar.

Tabell B 8/23. Vannvattenberedare (150 liter). Prisutvecklingen Index 1942 = 100.

År Index År Index 1942 100 1 948 1 01 1 943 100 1 949 103 1944 100 19 50 108 1945 100 1951 145 1 946 100 1952 1 52 1947 100 1953 ' 35 Källa: Priskontrollnämnden (1942—1950). RR:s pris- index 1950—1953.

Tabell B 8/24. Armatur. Prisatveeklingen 1939—19531. A. Erhållna uppgifter.

Tidpunkt Index Tidpunkt Index Våren 1939 100 Februari 1951 220 Hösten 1939 138 April 1951 230 Våren 1941 140 Juni 1951 240 Våren 1942 159 November 1951 271 Sommaren 1942 159 januari 1952 262 Våren 1943 159 Mars 1952 253 Hösten 1944 159 Maj 1952 245 Våren 1947 156 Juli 1952 239 Oktober 1950 176 September 1952 223 November 1950 187 April 1953 190 Januari 1951 199 September 1953 180

B. Siffrorna i tabell A omräknade till årssiffror.

År Index År Index I939 7 I 1 947 102 1940 90 1948 1 0 1 1941 91 1949 1 o 1 1942 100 1950 106 1943 I 03 I95 I I 54 1944 103 1952 156 1 945 I03 I953 132 1946 103

Källa: AB Nordiska Armatur'fabrikerna.

1 Vägt index för sanitets- och teknisk armatur, var- vid sanitetsarmatur förutsatts utgöra 40 % och teknisk armatur 60 % av konsumtionen.

Bilaga till kapitel 9 Tabeller.

Tabell _9/1. Exempel på ”kontaktkostnaderna" förändring vid växande försäljain_gsvolym.1 Kronor.

Kontaktkostnad vid försäljning av Angldfztrzflda Vara a Vara a + b Vara a + b + c totalt per enhet totalt per enhet totalt per enhet 1 .......... 80 80,0 — — — — 2 .......... 80 40,0 90 45,0 —— -— 3 .......... 80 26,7 90 .. 100 33,3 4 .......... 80 20,0 90 22,5 100 . . 5 .......... 80 16,0 90 . . 100 . . 6 .......... 80 1 3,3 90 1 5,0 1 00 16,7 10 .......... 80 8,0 90 9,0 100 . . 12 .......... 80 6,7 90 7,5 100 8,3 20 .......... 80 4,0 90 4, 5 100 . . 24 .......... 80 3,3 90 3,8 100 4,2 30 .......... 80 2,7 90 3,0 100 3,3 48 .......... 80 1,7 90 1,9 100 2,1 50 .......... 80 1,6 90 1,8 100 . . 96 .......... 80 0,8 90 0,9 100 1,0 100 .......... 80 0,8 90 0,9 100

lJämför bild 17.

Tabell 9/2. Exempel 1. Variationerna i kostnader för lokal, ränta och inköp, när den över lagerförsdlda kvantiteten är konstant, men lagrets storlek varierar. Tod varor av samma volym, men med olika värde.

Alternativ Kostnadsfaktorer 1 2 3 4- Gemensamma förutsättningar för vara A och B Antal sålda enheter per år ........... 1 000 1 000 1 000 I 000 Lagrets max. storlek i enheter ........ 100 200 500 1 000 Genomsnittlig lagringstid år ......... 1 /20 1/ 10 1/4 1/2 Antal inköp per år ................. 10 5 2 1 Volym enhet per 1112 ................ 4 4 4 4 Förutsättningar vara A Inköpspris per enhet ................ 10 10 10 10 Inköpsvärde per år ................. 10 000 10 000 10 000 10 000 Förutsättningar vara B Inköpspris per enhet ................ 100 100 100 100 Inköpsvärde per år ................. 100 000 100 000 100 000 100 000 Kostnader vara A Lokal (= 10: _— per mz) ............ 250 500 1 250 2 500 Ränta (5 %) ...................... 25 50 125 250 Summa 275 550 1 375 2 750 Per enhet ...................... 0:27 0:55 1: 37 2: 75 Inköp (100: —— per kontakt) s:a ...... 1 000 500 200 100 Per enhet ...................... 1: — 0: 50 0:20 0: 10 Totalt: lokal, ränta och inköp ........ 1 275 I 050 I 575 2 850 per enhet ...................... 1: 27 1: 05 1: 57 2: 85 i % av inköpspris ............... 12,7 10,5 I5,7 28,5 Kostnader vara B Lokal (= 10: — per m=) ............ 250 500 1 250 2 500 Ränta (5 %) ...................... 250 500 1 250 2 500 Summa 500 1 000 2 500 5 000 Per enhet ...................... o: 50 1: — 22 50 5: _ Inköp (100: — per kontakt) s:a ...... 1 000 500 200 100 Per enhet ...................... 1: —— 0:50 0:20 0: 10 Totalt: lokal, ränta och inköp ........ 1 500 1 500 2 700 5 100 per enhet ...................... 1: 50 1: 50 2: 70 2: 85 i % av inköpspris ............... 1,5 1,5 2,7 2,8

Tabell 9/3. Exempel 2. Variationer i kostnader för lokal, ränta och inköp när lagrets storlek är konstant men antalet per drjörsa'lda enheter varierar. Tva' varor av samma volym men med olika värde.

Alternativ Kostnadsfaktorer I 2 3 4 Gemensamma förutsättningar för vara A och B Antal sålda enheter per år ........... 500 1 000 2 000 3 000 Lagrets max. storlek i enheter ........ 500 500 500 500 Genomsnittlig lagringstid år ......... 1 /2 1/4 1/8 1/ 12 Antal inköp per år ................. 1 2 4 6 Volym enhet per 1112 ................ 4 4 4 4 Förutsättningar vara A Inköpspris per enhet ................ 10 10 10 10 Inköpsvärde per år ................. 5 000 10 000 20 000 30 000 Förutsättningar vara B Inköpspris per enhet ................ 100 100 100 100 Inköpsvärde per år ................. 50 000 100 000 200 000 300 000 Kostnader vara A Lokal (= 10: —— per ma) ............ 1 250 1250 1250 1 250 Ränta (5 %) ...................... 125 125 125 125 Summa . 375 1 375 1 375 I 375 Per enhet ...................... 2: 75 1: 38 0: 69 0:44 Inköp (100: — per kontakt) Summa 100 200 400 600 Per enhet ...................... 0: 20 0: 20 o: 20 o: 20 Totalt: lokal, ränta och inköp Summa 1 475 1 575 I 775 1 975 per enhet ...................... 2: 95 1: 58 0: 89 0:64 i % av inköpspris ............... 29,5 15,8 8,9 6,4 Kostnader vara B Lokal (= 10: —per 111”) ............ 1 250 1 250 1 250 1 250 Ränta (5 %) ...................... 1250 1 250 1 250 1 250 Summa 2 500 2 500 2 500 2 500 Per enhet ...................... 5: — 2: 50 1: 25 0:83 Inköp (100: — per kontakt) Summa 1 00 200 400 600 Per enhet ...................... 0:20 0:20 0:20 0:20 Totalt: lokal, ränta och inköp Summa 2 600 2 700 2 900 3 100 per enhet ...................... 5: 20 2: 70 1: 45 1: 03 i % av inköpspris ............... 5,2 2,7 1,4 1,0

Tabell _9/4. Ett exempel pa' taxor vid järnvägstransporter.

Öre per 100 kg

. Fraktgodsl Ilgods Avstånd 1 km

Vagnslastgods Styckegods Styckegods 6 A 7 A 9 A 1 1 i

10 ......... 49 49 49 144 240 100 ......... 129 129 129 402 1 137 200 ......... 218 215 197 687 1 653 300 ......... 304 299 254 973 2 037 400 ......... 388 371 299 1 148 2 385 500 ......... 451 401 329 1 261 2 619 600 ......... 481 431 359 1 374 2 853 700 ......... 506 456 384 1 486 3 081 800 ......... 531 481 409 1 599 3 309 900 ......... 556 506 434 1 712 3 537 1 000 ......... 581 531 459 1 825 3 765

Källa: Statens järnvägar. Taxa för befordring av gods m. m. på Statens järnvägar. Särtryck nr 87 b, Frakt— och fraktsatstabeller. Gäller fr. o. m. den 1 april 1952.

Såsom styckegods betraktas sändning under 25 ton. Gods med vikt överstigande 25 ton betraktas som vagnslastgods (undantag, då järnvägen beviljat beräkning som styckegods eller transporten enligt avsändarens önskan sker i öppen vagn).

Styckegods lastas och lossas genom järnvägens försorg utom för kolli, vars vikt överstiger 500 kg (samt vissa angivna undantag) då sändningen skall lastas och lossas genom avsändarens resp. mot- tagarens försorg.

Vagnslastgods skall lastas och lossas genom avsändarens resp. mottagarens försorg. * 10—15 ton 6 A badkar, tvättställ

7 A smidda värmepannor 9 A radiatorer, gjutna värmepannor, gjutna och smidda rör.

Tabell 9/ 5. Exempel på taxor för biltransporter.

Öre per 100 kg Avstånd i km1 _ _ minst 2,5 ton minst 5 ton 100 ............ 265 221 200 ............ 384 327 300 ............ 504 425 400 ............ 575 490 500 ............ 673 585 600 ............ 753 671 700 ............ 854 764

Källa: AB Svenska Godscentralen (ASG) Stockholmskontoret. 1952. Enligt ASG åligger det trafikant att lämna erforderligt biträde vid lastning och lossning direkt hos trafikanten. Föremål i vikt över 500 kg skall lastas och lossas genom trafikantens försorg och under dennes ansvar.

Vidare gäller: Sändningar med en sammanlagd vikt av minst 1 000 kg från en avsändare till en och samma be- stämmelseort avhämtas i regel avgiftsfritt på avsändningsorten direkt hos avsändaren.

Om de lokala ordningsföreskrifterna på bestämmelseorten icke medger trafik med fjärrtrafikbilar på berörda gator eller om hemforsling icke kan ske utan olägenhet uttages särskild hemforslingsavgift.

Sändning, som från f järrtrafikbilens slutstation vidaresändes med bil, buss eller järnväg befordras till resp. bil-, buss- eller järnvägsföretags magasin på bestämmelseorten.

1 Taxorna avser transporter mellan Stockholm och orter på angivet avstånd. Det exakta avståndet kan avvika 1—10 km från tabellsiH'rans.

Alt. p. 1 Tabell 9/ 6 A. Distributionskostnader vid olika distributionsvägar fördelade på funktioner och distributionsled. Kronor.

. _ Kostnader vid distributionsväg Funktioner/Distributionsled

I II III IV V VI Kantaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 590 590 860 2 300 —— — Installatör ......... -— — — — 1 150 4 030 S:a 590 590 860 2 300 1 150 4 030 Grossist—Fabrik ........... 590 590 860 2 300 — —— Installatör ........ 820 2 020 820 2 020 — —— S:a 1 410 2 610 1 680 4 320 — — Installatär—Fabrik .......... —- — — —— 1 150 4 030 Grossist ......... 820 2 020 820 2 020 —— — S:a 820 2 020 820 2 020 1 150 4 030 Totalsumma 2 820 5 220 3 360 8 640 2 300 8 060 Lager: Hanteringskostnader- Fabrik Uthantering ......... 580 580 670 1 090 670 1 090 Grossist Inhantering ........ 580 580 -—— — —- — Uthantering ........ 610 810 — —— — — S:a 1 190 1 390 — — — — Imtallatär Lager: Inhantering 610 — 670 _— 670 — Uthantering 810 — 810 — 810 —— S:a 1 420 —— 1 480 —- 1 480 — B-plats: Inhantering 810 810 810 1 090 810 1 090 Totalsumma 4 000 2 780 2 960 2 180 2 960 2 180 Lager: Lokal- och räntekostnader Fabrik ................... 1 00 1 00 1 00 100 1 00 1 00 Grossist .................. 500 500 — — — — Installatör ................ 170 — 1 70 — 170 — B-plats ................... 1 0 30 1 o 50 1 o 50 Totalsumma 780 6 30 280 1 50 280 1 50 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 680 680 770 1 190 770 1 190 Grossist .................. 1 690 1 890 —— — — — Installatör ................ 1 590 — 1 650 -— 1 650 — B-plats ................... 820 840 820 1 140 820 1 140 Totalsumma 4 780 3 410 3 240 2 330 3 240 2 330 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 1 090 1 090 — —— — — Installatör ......... -— _ 3 660 — 3 660 —- B-plats ............ — — —— 3 600 —— 3 600 Grossist—Installatör ........ 920 — — — — — B-plats ........... — 950 — —— — — Installatör—B-plats ......... 760 — 760 — 760 — S:a 1 680 950 760 —- 760 —— Totalsumma 2 770 2 040 4 420 3 600 4 420 3 600 Totala distributionskostnader Fabrik ................... 2 360 2 360 5 290 7 090 5 580 8 820 Grossist .................. 3 100 4 500 1 680 4 320 — — Installatör ................ 4 910 3 810 4 050 3 160 4 380 5 170 Totalsumma 10 370 10 670 11 020 14 570 9 960 13 990

Alt. [1 2 Tabell 9/ 6 B. Distributionskostnader vid olika distributionsvägarfärdelade pa' funktioner och distributionsled.

Kostnader vid distributionsväg Funktioner/Distributionsled 1 11 111 | IV | V W Kantaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 250 250 810 3 690 —- -— Installatör ......... — — — — 1 380 7 140 S:a 250 250 810 3 690 1 380 7 140 Grossist—Fabrik ........... 2 50 250 810 3 690 — -— Installatör ........ 710 3 110 710 3 110 —- —— S:a 960 3 360 1 520 6 800 — — Installatär—Fabrik .......... — —— — — 1 380 7 140 Grossist ......... 710 3 110 710 3110 — — S:a 710 3 110 710 3110 1380 7140 Totalsumma 1 920 6 720 3 040 13 600 2 760 14 280 Lager: Hanteringskostnader Fabrik Uthantering ......... 230 230 600 2 400 600 2 400 Grossist Inhantering ........ 230 230 — — — — Uthantering ........ 360 1 010 — — — — S:a 590 1 240 — — -— — Installatör Lager: Inhantering 360 — 600 — 600 —- Uthantering 1 010 — 1 010 -— 1 010 — S:a 1370 — 1 610 -— 1 610 — B-plats: Inhantering 1 010 1 010 1 010 2 400 1 010 2 400 Totalsumma 3 200 2 480 3 220 4 800 3 220 4 800 Lager: Lokal- och räntekostnader Fabrik ................... 100 100 100 100 100 100 Grossist .................. 500 500 — — ——- -— Installatör ................ 170 — 170 —— 170 —- B-plats ................... 10 30 10 50 10 50 Totalsumma 780 630 280 150 280 150 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 330 330 700 2 500 700 2 500 Grossist .................. 1 090 1 740 — — —— -— Installatör ................ 1 540 — 1 780 — 1 780 — B-plats ................... 1 020 1 040 1 020 2 450 1 020 2 450 Totalsumma 3 980 3 110 3 500 4 950 3 500 4 950 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 820 820 — _— — -— Installatör ......... — ——- 2 740 — 2 740 — B-plats ............ — — — 2 700 — 2 700 Grossixt—Installatör ........ 690 — — — — —— B-plats ........... — 710 —— —- — — Installatär—B-plats ......... 570 — 570 »— 570 — S:a 1 260 710 570 — 570 — Totalsumma 2 080 1 5 30 3 310 2 700 3 310 2 700 Totala distributionskostnader Fabrik ................... 1 400 1 400 4 2 50 8 890 4 820 12 340 Grossist .................. 2 050 5 100 1 520 6 800 — — Installatör ................ 4 530 4 860 4 080 5 560 4 750 9 590 Totalsumma 7 980 11 360 9 850 21 250 9 570 21 930 21

Alt. [7 3

Tabell _9/ 6 C. Distributionskostnader vid olika distributionsvägar fördelade på funktioner och distributionsled.

Kostnader vid distributionsväg

F unktioner/ Distributionsled

I II III IV V VI Kantaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 230 230 330 880 — — Installatör ......... — — — — 450 520 8:21 230 230 330 880 450 1 520 Grossist—Fabrik ........... 230 230 330 880 — — Installatör ........ 320 810 320 810 —— — S:a 550 1 240 650 1 690 — —— Installatär—Fabrik .......... —— —— — — 450 1 520 Grossist ......... 320 810 320 810 — —— S:a 320 810 320 810 450 1 520 Totalsumma 1 100 2 280 1 300 3 380 900 3 040 Lager: Hanteringskostnader Fabrik Uthantering ......... 350 350 390 600 390 600 Grossist Inhantering ........ 350 350 — — —-— — Uthantering ........ 370 480 — -—- — —- S:a 720 830 — —— — — Installatår Lager: Inhantering 370 _— 390 — 390 — Uthantering 480 — 480 -—— 480 ——- S:a 850 — 870 _ 870 — B-plats: Inhantering 480 480 480 600 480 600 E Totalsumma 2 400 1 660 1 740 1 200 1 740 1 200 ! Lager: Lokal— och räntekostnader Fabrik ............. . ..... 1 00 100 1 00 1 00 1 00 1 00 Grossist .................. 500 500 — —— — — Installatör ................ 170 — 170 —- 1 70 —— B-plats ................... 10 30 10 50 10 50 Totalsumma 780 630 280 150 280 150 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 450 450 490 700 490 700 Grossist .................. 1 220 1 330 — — — —— Installatör ................ 1 020 — 1 040 — 1 040 -— B-plats ................... 490 510 490 650 490 650 Totalsumma 3 180 2 290 2 020 1 350 2 020 1 350 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 540 540 — — — —- Installatör ......... —— — 1 830 — 1 830 — B-plats ............ — —— —— 1 800 — 1 800 Grossist—Installatör ........ 460 —— — —— — —— B-plats ........... — 480 -——- — — — Installatär—B-plats ......... 380 — 380 — 380 — S:a 840 480 380 — 380 — Totalsumma 1 380 1 020 2 210 1 800 2 2.10 1 800 Totala distributzbnskoslnader Fabrik ................... 1 220 1 220 2 650 3 380 2 770 4 020 Grossist .................. 1 770 2 570 650 1 690 — — Installatör ................ 2 670 1 800 2 230 1 460 2 360 2 170 Totalsumma 5 660 5 590 5 530 6 530 5 130 6 190

Alt. q I Tabell _9/ 6 D. Distributionskostnader vid olika distributionsvägar fördelade på funktioner och distributionsled.

Kostnader vid distributionsväg Funktioner/Distributionsled 1 11 | 111 | IV | v 1 VI Kontaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 590 590 860 860 —— -— Installatör ......... — — — —— 1 150 1 150 S:a 590 590 860 860 1 150 1 150 Grossist—Fabrik ........... 590 590 860 860 —— — Installatör ........ 820 820 820 820 — —— S:a 1410 1 410 1680 1 680 —— — Installatör—Fabrik .......... — — — —- 1 150 1 150 Grossist ......... 820 820 820 820 — — S:a 820 820 820 820 1 150 1 150 Totalsumma 2 820 2 820 3 360 3 360 2 300 2 300 Lager: Hanteringskostnader ...... Fabrik Uthantering ......... 580 580 670 670 670 670 Grossist Inhantering ........ 580 580 —— — —— — Uthantering ........ 610 610 — —— — — S:a 1 190 1 190 — — —— — Installatör Inhantering ...... 610 —— 670 —— 670 -— Uthantering ...... 610 — 610 —— 610 — S:a 1 220 _ 1 280 — 1 280 — B—plats Inhantering ......... 610 610 610 670 610 670 Totalsumma 3 600 2 380 2 560 1 340 2 560 1 340 Lager: Lokal- och räntekostnader Fabrik ................... 1 00 1 00 1 00 1 00 1 00 100 Grossist .................. 500 500 — —— — -— Installatör ................ 170 —— 1 70 — 1 70 — B-plats ................... 150 150 150 1 50 150 150 Totalsumma 920 750 420 250 420 250 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 680 680 770 770 770 770 Grossist .................. 1 690 1 690 -— — — — Installatör ................ 1 390 —— 1 450 —— 1 450 — B-plats ................... 760 760 760 820 760 820 Totalsumma 4 520 3 130 2 980 1 590 2 980 1 590 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 1 090 1 090 —— — — — Installatör ......... — —— 3 660 — 3 660 —— B-plats ............ — — — 3 600 — 3 600 S:a 1 090 1 090 3 660 3 600 3 660 3 600 Grossist—Installatör ........ 920 — — — — _ B—plats ........... — 950 — — — — Installatör—B-plats ......... 760 — 760 — 760 — S:a 1 680 950 760 —— 760 —— Totalsumma 2 770 2 040 4 420 3 600 4 420 3 600 Totala distributionskostnader Fabrik ................... 2 360 2 360 5 290 5 230 5 580 5 520 Grossist .................. 3 100 3 100 1 680 1 680 — — Installatör ................ 4 650 2 530 3 790 1 640 4 120 1 970 Totalsumma 10 110 7 990 10 760 8 550 9 700 7 490

324 Alt. q 2 Tabell 9/6 E. Distributionskostnader vid olika distributionsvägar fördelade på funktioner och distributionsled.

n Funktioner/Distributionsled Kost ader v1d distributionsvag I II III IV V VI Kontaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 2 50 250 810 810 — —— Installatör ......... — _— — — 1 380 1 380 S:a 250 250 810 810 1 380 1 380 Grossist—Fabrik ........... 250 250 810 810 — —- Installatör ........ 710 710 710 710 — — S:a 960 960 1 520 1 520 — -—— Installatär—Fabrik .......... — — — — 1 380 1 380 Grossist ......... 710 710 710 710 —— _— Sza 710 710 710 710 1 380 1 380 Totalsumma 1 920 1 920 3 040 3 040 2 760 2 760 Lager: Hanteringskostnader Fabrik Uthantering ......... 230 230 600 600 600 600 Grossist Inhantering ........ 230 230 —— _ _ _ Uthantering ........ 360 360 — — —— —— S:a 590 590 —— — —— _ Installatör Inhantering ...... 360 — 600 — 600 —— Uthantering ...... 360 —— 360 — 360 — S:a 720 — 960 — 960 — B-plats Inhantering ......... 360 360 360 600 360 600 Totalsumma 1 900 1 180 1 920 1 200 1 920 1 200 Lager: Lokal- och räntekostnader Fabrik ................... 1 00 1 00 100 1 00 100 100 Grossist .................. 500 500 — _ _ _ Installatör ................ 170 — 170 —— 1 70 — B-plats ................... 150 150 150 150 150 150 Totalsumma 920 750 420 250 420 250 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 330 330 700 700 700 700 Grossist .................. 1 090 1 090 — _- _ _ Installatör ................ 890 — 1 130 — 1 130 _— B-plats ................... 510 510 510 750 510 750 Totalsumma 2 820 1 930 2 340 1 450 2 340 1 450 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 820 820 — —— — — Installatör ......... ——- — 2 740 — 2 740 —— B-plats ............ — ——- — 2 700 — 2 700 S:a 820 820 2 740 2 700 2 740 2 700 Grossist—Installatör ........ 690 — — _- _ _ B-plats ........... —— 710 —— — —- _— Installatör—B-plats ......... 570 — 570 — 570 — S:a 1 260 710 570 —— 570 —- Totalsumma 2 080 1 530 3 310 2 700 3 310 2 700 Totala distributionskostnader Fabrik ................... 1 400 1 400 4 2 50 4 2 10 4 820 4 780 Grossist .................. 2 050 2 050 1 520 1 520 -— — Installatör ................ 3 370 1 930 2 920 1 460 3 590 2 130 Totalsumma 6 820 5 380 8 690 7 190 8 410 6 910

Alt. q 3 Tabell 9/6 F. Distributionskostnader vid olika distributionsvägar fördelade på funktioner och distributionsled. _ Kostnader vid distributionsväg F unktioner/ Distributionsled I II III IV V VI Kontaktkostnader Fabrik—Grossist ........... 230 230 330 330 — — Installatör ......... —— —— —— —— 440 440 5:21 230 230 330 330 440 440 Grossist—Fabrik ........... 230 230 330 330 —— — Installatör ........ 320 320 320 320 — —— S:a 550 550 650 650 — —- Installatör—Fabrik .......... — — — — 440 440 Grossist ......... 320 320 320 320 — _ S:a 320 320 320 320 440 440 Totalsumma 1 100 1 100 1 300 1 300 880 880 Lager: Hanteringskostnader Fabrik Uthantering ......... 350 350 390 390 390 390 Grossist Inhantering ........ 350 350 — — — — Uthantering ........ 370 370 — — — — S:a 720 720 — —— —— — Installatör Inhantering ...... 370 — 390 — 390 ——- Uthantering ...... 370 — 370 — 370 — S:a 740 — 760 -— 760 — E-plats Inhantering ......... 370 370 370 390 370 390 Totalsumma 2 180 1 440 1 520 780 1 520 780 Lager: Lokal- och räntekostnader Fabrik ................... 100 100 100 100 100 100 Grossist .................. 500 500 —— — —— — Installatör ................ 1 70 — 1 70 —— 1 70 — B-plats ................... 1 50 1 50 1 50 1 50 1 50 150 Totalsumma 920 750 420 250 420 250 Totala lagerkostnader Fabrik ................... 450 450 490 490 490 490 Grossist .................. 1 220 1 220 — —— — — Installatör ................ 910 — 930 — 930 — B-plats ................... 520 520 520 540 520 540 Totalsumma 3 100 2 190 1 940 1 030 1 940 1 030 Transportkostnader Fabrik—Grossist ........... 540 540 — — — — Installatör ......... — —— 1 830 — 1 830 — B-plats ............ —-— — —— 1 800 — 1 800 S:a 540 540 1 830 1 800 1 830 1 800 Grossist—Installatör ........ 460 — —— — — — B-plats ........... — 4,80 — — -——— _— Installatör—B-plats ......... 380 —— 380 — 380 —- S:a 840 480 380 — 380 —— Totalsumma 1 380 1 020 2 210 1 800 2 210 1 800 Totala distributionskostnader Fabrik ................... 1 220 1 220 2 650 . 2 620 2 760 2 730 Grossist .................. 1 770 1 770 650 650 — —— Installatör ................ 2 590 1 320 2 150 860 2 270 980 Totalsumma 5 580 4 310 5 450 4 130 5 030 3 710

Tabell 9/7. Kontaktkostnader för olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ.

Distributionsväg

Distributionsled , 000 kronor % I II 111 IV | V | VI I II III IV V IV p 1 Fabrik .............. 0,6 0,6 0,9 2,3 1,2 4 o 21 11 26 27 50 50 Grossist .............. 1,4 2,6 1,7 4,3 — — 50 50 50 50 —- —— Installatör ........... 0,8 2,0 0,8 2,0 1,2 4,0 29 39 24 23 50 50 S:a 2,8 5,2 3,4 8,6 2,3 8,1 100 100 100 100 100 100 q 1 Fabrik .............. 0,6 0,6 0,9 0,9 1,2 1,2 21 21 26 26 50 50 Grossist .............. I ,4 1,4 1 ,7 1 ,7 —— — 50 50 50 50 — —— Installatör ........... 0,8 0,8 0,8 0,8 1 ,2 1 ,2 29 29 24 24 50 50 S:a 2,8 2,8 3,4 3,4 2,3 2,3 100 100 100 100 100 100 p 2 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,8 3,7 1,4 7,1 13 4 27 27 50 50 Grossist .............. 1,0 3,4 1,5 6,8 — —— 50 50 50 50 — — Installatör ........... 0,7 3, 1 0,7 3,1 1 ,4 7, 1 37 46 23 23 50 50 S:a 1,9 6,7 3,0 13,6 2,8 14,3 100 100 100 100 100 100 q 2 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,8 0,8 1,4 1,4 13 13 27 27 50 50 Grossist .............. 1 ,o 1 ,0 1 , 5 1 , 5 — — 50 50 50 50 — — Installatör ........... 0,7 0,7 0,7 0,7 1,4 1,4 37 37 23 23 50 50 S:a 1,9 1,9 3,0 3,0 2,8 2,8 100 100 100 100 100 100 p 3 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,3 0,9 0,4 1,5 20 10 25,0 26 50 50 Grossist .............. 0,6 1,2 0,6 1,7 — — 50 50 50,0 50 — — Installatör ........... 0,3 0,8 0,3 0,8 0,4 1,5 30 40 25,0 24 50 50 S:a 1,1 2,3 1,3 3,4 0,9 3,0 100 100 100 100 100 100 q 3 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,3 0,3 0,4 0,4 20 20 25 25 50 50 Grossist .............. 0,6 0,6 0,6 0,6 — — 50 50 50 50 — — Installatör ........... 0,3 0,3 0,3 0,3 0,4 0,4 30 30 25 25 50 50 S:a 1,1 1,1 1,3 1,3 0,9 0,9 100 100 100 100 100 100

Tabell 9/8. Hanteringskostnaderfår olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ.

Distributionsväg

Distributionsled I 000 kronor % I II | III | IV | V ] VI I II III IV V VI p 1 Fabrik .............. 0,6 0,6 0,7 1,1 0,7 1,1 15 21 23 50 23 50 Grossist .............. 1,2 1,4. — — — _ 30 50 _ _ _" _" Installatör ........... 2,2 0,8 2,3 1,1 2,3 1,1 55 29 77 50 77 50 S:a 4,0 2,8 3,0 2,2 3,0 2,2 100 100 100 100 100 100 q 1 Fabrik .............. 0,6 0,6 0,7 0,7 0,7 0,7 16 24 26 50 26 50 Grossist .............. 1,2 I ,2 — — — _ 33 50 _ _ _ _ Installatör ........... 1 ,8 0,6 I ,9 o, 7 1,9 0,7 5 I 26 74 50 74 50 S:a 3,6 2,4 2,6 1,3 2,6 1,3 100 100 100 100 100 100 p 2 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,6 2,4. 0,6 2,4 7 9 19 50 !9 50 Grossist .............. 0,6 1,2 —— — — — 1 8 50 —— -— -— — Installatör ........... 2,4 1,0 2,6 2,4 2,6 2,4 74 41 81 50 81 50 S:a 3,2 2,5 3,2 4,8 3,2 4,8 100 100 100 100 100 100 qf2 Fabrik .............. 0,2 0,2 0,6 0,6 0,6 0,6 12 17 31 50 31 50 Grossist .............. 0,6 0,6 — — — — 3 1 50 — — — — Installatör ........... 1,1 0,4 1,3 0,6 1,3 0,6 57 33 69 50 69 50 S:a 1,9 1,2 1,9 1,2 1,9 1,2 100 100 100 100 100 100 p 3 Fabrik .............. 0,4 0,4 0,4 0,6 0,4 0,6 15 21 22 50 22 50 6105th .............. 0,7 0,8 — — —- —- 30 50 — — — —— Installatör ........... 1 ,3 o, 5 I ,4 0,6 1 ,4 0,6 55 29 78 50 78 50 S:a 2,4 1,7 1,7 1,2 1,7 1,2 100 100 100 100 100 100 q 3 Fabrik .............. 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 16 24 26 50 26 50 Grossist .............. 0,7 0,7 — — — — 33 50 —— — -— — Installatör ........... I , 1 0,4 I , 1 0,4 1 , 1 0,4 51 26 74 50 74 50 Sza| 2,2 | 1,4 1,5 0,8 1,5 0,8 100 100 100 | 100 [100 [ 100

Tabell 9/9. Lagerkostnaderjö'r olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ.

Distributionsväg

DIStrIbutIOnsled I 000 kronor %

I II III IV V VI I IIIIII IV|V|VI

p 1—3 Fabrik ........... 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 13 16 36 67 36 67 Grossist ........... o, 5 o, 5 — — — —— 64 79 — —— — — Installatör ........ 0,2 0,0 0,2 0,0 0,2 0,0 23 5 64 33 64 33

S:a 0,8 0,6 0,3 0,2 0,3 0,2 100 100 100 100 100 100

q 1—3 Fabrik ........... 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 11 13 24 4o 24 40 Grossist ........... 0,5 0,5 — — -— — 54 67 —— — — —- Installatör ........ o, 3 0,2 0,3 0,2 0,3 0,2 3 5 20 76 60 76 60

S:a 0,9 0,8 0,4 0,2 o,4|o,2 100 100|100 100 100 100

Tabell 9/10. Transportkostnader för olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ.

Distributionsväg

D1smbut10nsled [ 000 kronor %

I |II|III|IV|V|V1 1|II|III|IV|V VI

p 1+q 1 Fabrik .......... 1,1 1,1 3,7 3,6 3,7 3,6 39 53 83 100 83 100 Installatör ...... 1 ,7 1 ,0 0,8 — 0,8 — 6 1 47 17 — 17 —

S:a 2,8 2,0 4,4 3,6 4,4 3,6 100 100 100 100 1oo 100

p 2+q 2 Fabrik .......... 0,8 0,8 2,7 2,7 2,7 2,7 39 54 83 100 82 100 Installatör ...... 1 ,3 0,7 0,6 — 0,6 — 6 1 46 1 7 — 17 —

S:a 2,1 1,5 3,3 2,7 3,3 2,7 100 100 100 100 100 100

p3+q3 Fabrik .......... 0,5 0,5 1,8 1,8 1,8 1,8 39 53 83 100 83 100 Installatör ...... 0,8 0,5 0,4 —— 0,4 -— 61 47 17 —— 17 —

S:a 1,4 1,0 2,2|1,8|2,2 1,8 100 100 100 100 100 100

329. Bilaga till kapitel 10

Kodfär gruppering av varuslagen samt tabell

Kodjör gruppering av varuslagen.

OI.

02

03.

04

Armatur

. Rördelar

Rör

. Värme

a.

b.

U'”

Värme, gas, vatten Sanitets- och kompl.-art. S:a a+b

a. Smidda rördelar b. c. Kopparrördelar

Aducerade rördelar

a. Smidda rör b. c.

Gjutna rör Kopparrör S:a

. Radiatorer . Värmepannor

05. Sanitet

06. Övrigt

OCT»

OD—

hl

. Varmvattenberedare

S:a

. Tvättställ . W.c. . Tvättställ + W.c.

S:a

. Badkar . Diskbänkar

. Småvaror: Sanitetsgjutgods,

verktyg, cementvaror, iso- 1eringsmat., tätn. m. m.

. Större art: Pumpar, diskar,

verktyg

Tabell B 10] 2.

Antal leveranser (a) samt leveransvärde per varuslag och vecka ( v ) ( forts. )

Veckans nummer

Varuslag

9 10 a va va 12 13

01 Radiatorer ............ 02 Pannor ............... 03 Varmvattenberedare . . . 04 Stålrör ............... Tuber .............. Galv. rör ........... Bruna rör 05——06 Stålrördelar och aducerade rördelar . . Tubkrökar och Hänsar Rördelar för galv. rör . Rördelar för bruna rör Kopparrör och -delar .. Kopparrör .......... Kopparrördelar ..... Gjutna rör och -delar . . Normalrör .......... Normalrördelar 09 Cementvaror .......... 1 1 Sanitetsgjutgods ....... 12 Sanitetsporslin ........ Tvättställ ........... w.c.-stolar 13 Badkar ............... 14 Rostfritt, diskbänkar m. m. 15 Armatur Sanitets- ............ Teknisk 16 Pumpar .............. 18 Isoleringsmaterial ...... 19 Tätningsmaterial ...... 20 Instrument 21 Div. gjuteri- och verk- stadsprodukter ...... Stokeraggregat ...... Svctsgas och svetsmat. Övrigt ............. Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. ......

Ventilationnmutcrinl . . .

45

I 330

675 655 283

04

.—

lin—N

3503 3352 151

[Nl—

..

283 633 I 633 1

1426 3 1401 2

1426 3

1401 2

».

68

285

1 520 ——

97.9 24;

979

241 747 747

697— I704 4 989 I 715 3

' 537 25

38

1 49— 151 1

76—

38

75—

I 228 1 228

256 250

I

6 984

363 —

|l|**"||

657 657

333. I

103 103

333 _

556. I 210— 269 1 77— 297—

IQHMHN N 0 ©

44

61 2 36

»— 0 CD

297 _ 8

|

29 54 23 463 260

23 203

"_W-(NNN !

VIN—_NI—N

69 17 45 164

164 16

uh.-'.' lx Q %*

>..

(N I

87

N

193 _

m*"l"l*l|l'*ll|l|

230— 717— 380—— 337—

*"”"Wl I Wilco—

158—— 158— 605—

I | Nch—(NI 29 237

228

75—

2 160 I 23 I I [5521

23—

N

S:a

Antal leveranser netto

I 046 5 619 2 982 28 9 7 740 16 7 812

10 439517 3410 .?

: 471 7 758

9 318

(forts.) Tabell B IO/ 2. Antal leveranser samt leveransvärde per varuslag och vecka. (forts.)

Veckans nummer

Varuslag

via v

26 27 av

01 Radiatorer ............ 02 Pannor ............... 03 Varmvattenberedare . . . 04 Stålrör ............... Tuber .............. Galv. rön ........... Bruna rör .......... 05—06 Stålrördelar och aducerade rördelar . . Tubkrökar och flänsar Rördelar för galv. rör . Rördelar för bruna rör 07 Kopparrör och -delar . . Kopparrör .......... Kopparrördelar ..... 08 Gjutna rör och -delar .. Normalrör .......... Normalrördelar ..... 09 Cementvaror .......... 11 Sanitetsgjutgods ....... 12 Sanitetsporslin ........ Tvättställ ........... w.c.-stolar ......... 13 Badkar ............... 14 Rostfritt, diskbänkar m. m. .............. 15 Armatur ............. Sanitets— ............ Teknisk ............ 16 Pumpar .............. 18 Isoleringsmaterial ...... 19 Tåtningsmaterial ...... 20 Instrument ........... 21 Div. gjuteri- och verk- stadsprodukter ...... Stokeraggregat ...... Svetsgas och svetsmat. Övrigt ............. 22 Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. ...... 23 Ventilationsmaterial . . .

239 : 104—

Coul— I 87 49 38

114

Koala-»—

51 13

33—

Remo 'n-H—col

N !

iq

271

84

_a

13 95

33—

ln

271

84 95

94— 94—

b..

.—

s...—|

627

5 508

119

!"!"

119

IN"!

». ».

u.. ».

II 10

I *—

05 ..

| 3 300 3 300 66 22

>.. »..

S:a

Antal leveranser netto

65 8 4 !75

6 120

4194 6 280

lxm 01 a

(forts.) Tabell B 10/2. Antal leveranser samt leveransvärde per varuslag och vecka.

Varuslag

Veckans nummer

3l 32 33 35 36 38 40 44 45 46 va vavavavava

V 9.

49 50

S:a a v

01 Radiatorer ............ 02 Pannor ............... 03 Varmvattenberedare . . . 04 Stålrör ............... Tuber .............. Galv. rör ........... Bruna rör .......... 05—06 Stålrördelar och aducerade rördelar . . Tubkrökar och flänsar Rördelar för galv. rör . Rördelar för bruna rör 07 Kopparrör och -delar . . Kopparrör .......... Kopparrördelar ..... 08 Gjutna rör och -de1ar . . Normalrör .......... Normalrördelar ..... 09 Cementvaror .......... II Sanitetsgjutgods ....... 12 Sanitetsporslin ........ Tvättställ ........... w.c.-stolar ......... 13 Badkar ............... 14 Rostfritt, diskbänkar m. m. .............. 15 Armatur ............. Sanitets- ............ Teknisk ............ 16 Pumpar .............. 18 Isoleringsmaterial ...... 19 Tätningsmaterial ...... 20 Instrument ........... 21 Div. gjuteri— och verk- stadsprodukter ...... Stokeraggregat ...... Svetsgas och svetsmat. Övrigt ............. 22 Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. ...... 23 Ventilationsmaterial

17 I7

22 22

16—

| Q' cvs—|u

12—

!

9] gl

33 2 250— — 2

27—

138 81

81

|"'"|

168 168

[2 ..Nu-el |"l"

|2

>.. I | %

n.. 030)

252——110——131 1 252— -——1 3

67

30 2!

>..

28

81

20 1.9

[12— _ I

6 8272 3 8486 1 2600 11 7288 6 I 719 3 2 016 2 3553

89 3 073 12 487 24 1 167 53 I 419 12 3 426 4 2 121 8 1 305 25 7 273 2 3 446 23 3 827 3 609 17 1 978 3 5 521 2 1 052 1 4 469 1 5 508 11 5 182 52 7 643 14 3 605 38 4 038

2 2 105 15 1 148 17 1 682

7 413

4 4014 2 3318 7 I53 5 543 33 774 2 2 240

S:?

Antal leveranser netto

438

237

5286

2365 6221103692102 76

67 81 18

324 7.9 235 170

Procentuell fördelning av kostnaderna pa" kostnadsställen.

333 Bilaga till kapitel 11

Fördelningsnyckel %

Kostnadsställc Kostnadsslag _ . . . Inköp och admImstratson f" "l' . lager orsa Jmng Lokalkostnaden kontor ....................... 50 50 lager ........................ 100 Resor, represent. .................. 100 Reklam ........................ 100 Kontorsmaterial .................. - 40 50 1 0 Porto, tele on .................... 50 50 Räntor1 Personalkostnader: pension till f. d. företagsledare . . . 100 _ övrigt ....................... 33,3 33,3 33,3 Övrigt ......................... 100 Administration totalt ............ 75 25

1 Försäkringar + andel i kalkylmässig ränta föres på lager, resten på inköp +

försäljning.

Bilaga till kapitel 12

Tabell B 12/ 1. Radiatorkonventionens leveranser till de 91 regionerna 1948.

. Kvan- . Kvan-

Nr &;ng titet Nr Regmn titet

amn 2 Namn 2 111 m

1 Malmö ....................... 113 046 47 Tidaholm ..................... 1 972 2 Trelleborg .................... 8 190 48 mål ......................... 2 206 3 Landskrona ................... 11 522 49 Säffle ......................... 2 617 4 Hälsingborg ................... 20 724 50 Arvika ................... . . . . . 4 237 5 Ängelholm .................... 25 384 51 Karlstad ...................... 39 332 6 Ystad ........................ 14 087 52 Kristinehamn .................. 2 267 7 Kristianstad ................... 18 925 53 Filipstad ...................... 4 443 8 Hässleholm .................... 19 221 54 Karlskoga ..................... 4 12 5 9 Hörby ........................ 3 226 55 Örebro ....................... 38 330 10 Sölvesborg .................... 1 927 56 Nora ......................... 5 255 1 1 Karlshamn .................... 18 750 57 Lindesberg .................... 2 855 12 Karlskrona .................... 5 977 58 Askersund ................... '. . 1 61 I 13 Kalmar ....................... 16 651 59 Arboga ....................... 4 997 14 Borgholm ..................... 1 402 60 Eskilstuna ..................... 10 922 15 Oskarshamn ................... 13 364 61 Katrineholm .................. 3 2 59 16 Västervik ..................... 8 258 62 Nyköping ..................... I 7 393 17 Vimmerby .................... 4 218 63 Strängnäs ..................... 3 2 16 18 Växjö ........................ 13 779 64 Stockholm .................... 218 314 19 Ljungby ...................... 7 83 5 65 Norrtälje ...................... 3 971 20 Halmstad ..................... 18 132 66 Östhammar ................... 2 358 21 Falkenberg .................... 9 610 67 Uppsala ...................... 36 61 1 22 Varberg ...................... 6 698 68 Sala .......................... 3 045 23 Kungsbacka ................... 4 044 69 Enköping ..................... 7 597 24 Göteborg ..................... 137 119 70 Västerås ...................... 7 334 25 Uddevalla .................... 19 413 71 Köping ....................... 6 314 26 Vänersborg ................... 15 627 72 Avesta ........................ 6 451 27 Alingsås ...................... 8 816 73 Borlänge ...................... 10 942 28 ,, Bengtsfors ............. 5 548 74 Mora ......................... 6 791 29 Strömstad ..................... 3 614 75 Hedemora .................... 3 734 30 Borås ......................... 32 868 76 Falun ........................ 16 006 31 Ulricehamn ................... 5 798 77 Gävle ........................ 28 211 32 Värnamo ..................... 15 042 78 Söderhamn .................... 5 825 33 Jönköping ..................... 28 491 79 Bollnäs ....................... 6 682 34 Eksjö ......................... 17 744 80 Hudiksvall .................... 6 548 35 Vetlanda ..................... 5 372 81 Ljusdal ....................... 4 436 36 Linköping ..................... 13 419 82 Sundsvall ..................... 1 1 694 37 Tranås ....................... 5 671 83 Härnösand .................... 5 607 38 Vadstena ..................... 848 84 Östersund ..................... 20 660 39 Motala ....................... 5 837 85 ådlefteå ...................... 2 466 40 .. . 86 rnsköldsvik .................. g 622 41 %Norrkopmg ................... 17 214 87 Umeå ________________________ 75 653 42 Lidköping ..................... 8 684 88 Skellefteå ..................... 32 423 43 Skara ........................ 10 976 89 Piteå ......................... 6 768 44 Falköping ..................... 10 798 90 Luleå ........................ 33 463 45 Skövde ....................... 10 496 91 Haparanda .................... 5 853 46 Mariestad ..................... 10 798 92 Visby ........................ 5 143

Totalt 1 494 722

Kap.

10. 11.

12. 13.

14. 15. 16. 17.

Kap. 18.

19. 20. 21. 22. 23. 24.

Tabellförteckning

2.

. Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter år 19 53. Uppskat- tade siffror ............................................................ . Installation, distribution och produktion av VVS-artiklar. Antal företag och antal anställda 1950—1951 samt produktionsvärde och lager 1950 ................. . Kostnader för VVS-installation i procent av total byggnadskostnad. Indexhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö 1948 .................................... . Material till VVS-installation i indexhuseti Malmö fördelat på varugrupper, artik— lar, enheter och kostnader (per 1/7 1947) .................................. . Materialkostnaderna för VVS—installationer, procentuellt fördelade på varuslag. Bostadshus i Malmö och Karlskoga .......................................

. 3. . Sammanfattande översikt för olika huvudvaror 1952. Produktion, export och im-

port i 1000-tal ton, kr. st. Antal produktionsenheter ......................... . Förbrukning och tillverkning av radiatorer 1938—1954. Ton och värde (tillgång

inom landet = svensk tillverkning + import —— export) ...................... . Tillverkare av radiatorer fördelade efter tillverkningens storlek 1948 ........... . Stålrör och -delar, varmvalsade och svetsade, alla slag. Produktion, utrikeshandel

och tillgång inom landet 1938—1954 ...................................... Leveranserna av de vanligaste typerna av stålrör från svenska och utländska verk Rör och rördelar, gjutna. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954 ........................................................... Aducerade rördelar m. m. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet

1941—1954 ........................................................... Gjutna värmepannor. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—

1954 ................................................................. Smidda värmepannor. Salutillverkningsvärde 1941—1954. Milj. kronor ........ Badkar. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1953 ........

Sanitetsporslin. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954 Produktion av armatur åren 1938—1953 ...................................

4. Rörgrosshandeln. Antal anställda och omsättning i milj. kronor 1950 i samtliga grossistföretag samt i de företag som deltagit i undersökningen ................. Grossistföretagens lokalisering. Antal anställda på olika orter 1950 ............. Grossistföretagens försäljning på ”hemorten” i procent av totala omsättningen 1949 Grossistföretagens ålder ................................................. Grossistföretagen fördelade efter antalet anställda 1950 ....................... Antal anställda 1938—1950 för olika grupper av grossistföretag ................ Omsättning 1938—1950 för grupper av grossistföretag i 1 000 kronor ...........

I9 21

22 24-

25

29

32 34

36 37

38

42 45 46 48 49

54 57 58 58 59 60 60

25. 26.

27. 28. 29. 30. 31.

32. 33-

34- 35-

36.

37- 38.

39- 40.

41.

Kap.

42. 43-

44-

45-

50. 51.

Kap. 52. 53- 54-

Grossistföretagens omsättning per anställd i 1 000 kronor. 1938—1950 ......... Antal anställda, försäljningsvolym, försäljningsvolym per anställd och bostads- byggandet 1938—1950. 20 genomgående företag. Index 1938 = 100 ........... Grossistföretagens omsättning per anställd (i 1950 års priser) åren 1948—1950.

1 000 kronor ........................................................... Grossistföretagens försäljning över lager i procent av företagens totala försäljning olika år ............................................................... Grossistföretagen fördelade efter försäljningen över lager iprocent och antal an- ställda 1949 ........................................................... Grossistföretagen: Genomsnittligt lager till inköpspris samt lagrets omsättnings— hastighet 1944, 1946 och 1949 ............................................ Grossistföretagen: Försäljningens månatliga variationer 1949. Index. Årsmedeltal = 100 ................................................................ Grossistföretagen: Importens procentuella andel av omsättningen olika är ...... Sortimentets sammansättning för grupper av grossistföretag. Försäljningsvärden i procent av totala omsättningen 1949 ..................................... Omsättningens fördelning på varor, 11 grossistföretag 1949 ................... Grossistföretagen fördelade efter den andel av försäljningen, som sker till rörin- stallatörer 1949 ........................................................ Kundfördelning i procent av omsättningen för olika grupper av grossistföretag 1949 Grossistföretagen fördelade efter antalet kunder 1949 ........................ Grossistföretagen fördelade efter antal expeditioner (fakturor eller order) per kund 1949 ................................................................. Grossistföretagen fördelade efter antalet leverantörer och kunder 1949 .......... Grossistföretagen fördelade efter andelen lagerförsäljning och omsättning per an- ställd 1949 ............................................................ Grossistföretagen: Omsättning per anställd i 1 000 kronor 1950 ................

5. Rörinstallatörer, antal företag, produktionsenheter samt arbetare. 19 51 ......... Antalet produktionsenheter i företag tillhörande Rörledningslirmornas Riksorga- nisation fördelade efter antalet anställda. 1951 .............................. Företag tillhörande Rörledningsfirmornas Riksförbund (RR) och Rörlednings- Hrmornas Landsortsförbund (RL) fördelade länsvis. Antal produktionsenheter och antal arbetare 1951 ..................................................... Rörinstallatörer. Antal arbetsställen, personal samt tillverkningsvärde för rörled- ningsverkstäder ........................................................

. 7. 46. 47. 48. 49-

Bostadsproduktionen — antal lägenheter åren 1938—1954 .................... Antalet lägenheter som saknade vissa bekvämligheter år 1945 ................. Antal lägenheter i hela riket den 1/1 1951 fördelade med hänsyn till utrustning . . . Antalet lägenheter och folkmängd 1/1 1951 samt bostadsproduktion 1946—1950 fördelade på län ....................................................... Antalet lägenheter 1/1 1951 fördelade på regioner ........................... Antalet lägenheter med bad— och duschrum i Stockholm 1915—1945 ...........

8.

Pris till installatör för olika VVS-produkter åren 1938—1954. Index 1942 = 100 . . Prisförändringar för olika varuslag under olika perioder 1939—1952 ............ Kostnader och lönsamhet inom radiatorindustrin 1950 och 1951 ...............

62 64 65 67 67 69

69 70

72 73

74 74 74

76 76

77 78

82

84

85

86

96

99 1 00

101 102 105

109 113 114

59- 60. 61. 62.

63. 64.

65. 66.

68. 69. Kap. 70.

71. 72.

73- 74- 75-

76. 77-

78. 79-

80. 81.

82. 83.

_. Exempel på priser till olika köpare och grossistens marginal för olika varuslag

1950—1951 ...........................................................

.9. . Exempel på hur antalet kontakter varierar när antalet fabrikanter (F), mellanhän-

der (G) och konsumenter (K) varierar ..................................... . Kostnader för att per järnväg transportera olika kvantiteter av en vara 10, 100 och

300 km med användande av olika transportsätt. Sj 1952 ...................... . Modellkalkylens förutsättningar: Antalet enheter som vid olika distributionsvägar distribuerats vid köp- och försäljningskontakter samt vid leveranser. V = Varuköp; S = Sortimentsköp; p = utan lager på byggnadsplats; q = med lager på bygg- nadsplats ............................................................. Modellkalkylens förutsättningar. Funktioner: kontakt och hantering ............ Modellkalkylens förutsättningar. Funktion: transport ........................ Modellkalkylens förutsättningar. Funktion: lagring .......................... Totala distributionskostnaderna för olika distributionsvägar under olika förutsätt- ningar. 1 000 kronor .................................................... Kostnaderna för olika funktioner vid olika vägar och alternativ —— en sammanfatt- ningstabell ............................................................ Kostnaderna för olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ —— en sammanfattningstabell ............................................... Kontaktkostnader och antalet kontakter vid olika vägar och alternativ ......... Antal hanteringar vid olika vägar och alternativ ............................ . Hanteringskostnader vid olika vägar och alternativ. 1 000 kronor .............. Lagerkostnader vid olika vägar och alternativ .............................. Transportkostnader och transportlängder vid olika vägar och alternativ .........

10.

Huvuddistributionsvägar för olika varugrupper i procent av totalt försäljnings— värde 1950. Uppskattade siffror .......................................... Använda leveransvägar till två bostadshus, samtliga varuslag, 1950 ............. Använda leveransvägar till två bostadshus. För varje varuslag redovisas antal leve- ranser och leveransernas värde i procent av totalt leveransvärde ............... Totala antalet leveranser, fördelade efter leveransens storlek och leveransväg. Ett bostadsbygge 1951 ..................................................... Totala antalet leveranser fördelade efter leveransernas storlek och antalet levererade varuslag. Ett bostadsbygge 1951 .......................................... Totala antalet leveranser fördelade efter leveransstrukturen och tidpunkten för leve- ransen. Ett bostadsbygge 1951 ............................................ Antal leveranser och leveransvärde per vecka. Ett bostadsbygge 1951 ........... Antal leveranser vid olika leveransvägar och antalet ”främmande” leverantörer per vecka. Ett bostadsbygge 1951 ............................................ Antal leveranser samt leveransvärde per varugrupp. Ett bostadsbygge 1951 ...... Antal leveranser och antal främmande leverantörer per varugrupp. Ett bostads— bygge 1951 ............................................................ Antal leveranser fördelade efter antal artiklar ingående i leveransen och leveransens storlek. Ett bostadsbygge 1951 ............................................ Antal leveranser fördelade efter antal artiklar och leveransvägar. Ett bostadsbygge 1951 ................................................................. Expeditionerna fördelade på storleksgrupper. Två grossistföretag 1948—1950 . . . . Expeditionernas storlek för två grossistföretag, median och kvartiler kronor. 1948—

1950 .................................................................

154 I59 I59 158

I59

164 166 168 168 169 170

174 I77

179

181 183

184 186

187 189

190 191

191 I95

84. 85.

86.

Antalet expeditioner i tre rörgrossistföretag efter storlek (värde) 1953 .......... Antalet expeditioner fördelade efter värde och antal artiklar. Ett grossistföretag A 1949—1 9 50 .......................................................... Antal expeditioner fördelade efter värde i kronor och de varor som expedierats åren 1 948—1949. Grossistföretag A ...........................................

87. Antal expeditioner fördelade efter värde och de varor som expedierats år 1950.

Grossistföretag B ......................................................

Kap. 11.

88. Strukturkomponenter för grossistföretag 1949 och 1950 ...................... 89. Företagets omsättning och kostnader i 1 000 kronor ......................... 90. Kostnaderna fördelade på kostnadsslag. Ett grossistföretag 1944, 1946 och 1949 . 91. Kostnaderna procentuellt fördelade på olika funktioner 1944, 1946 och 1949 samt 1949 fördelade på löner och övrigt ....................................... 92. Kostnader för lagerleveranser respektive direktleveranser i procent av omsättningen 93. Teoretiskt beräknad genomsnittlig bruttointäkt för ett grossistföretag åren 1942, 1946 och 1950. —— Ett räkneexempel ..................................... 94. Omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott i två grossistföretag

åren 1937—1949. Index 1939 = 100 ..................................... 95. Löner, räntor m. m. i procent av omsättningen inom 9 grossistföretag 1950—19 51

100.

101.

102.

103.

1 04.

. Redovisade kostnader (inkl. skatt och vinst) i procent av omsättningen för nio grossistföretag 1950 och 1951 ............................................

. Räntabiliteten inom rörgrosshandeln åren 1937—1950 ...................... . Räntabilitet inom rörgrosshandeln åren 1937—1950. Särredovisning av 16 företag . Vinst i procent av omsättningen (årets vinst + avsättning till pensionsfonden i

vinst- och förlusträkning). Medeltal för grupper av grossistföretag åren 19 38—19 50 Kostnader inom ett grossistföretag för expeditioner av olika storlek. Ett fingerat exempel ............................................................. Försäljningskostnader jämförda med värdet och volymen av sålda produkter för ett produktionsföretaginom VVS-branschen åren 1946—1951. Index, 1948 = 100 samt kostnader i procent av fakturerad försäljning .......................... Kostnader för expedition, lager och transporter samt fakturerat värde hos en fab- rikant inom VVS-branschen. 1948—1951. Index 1948 = 100 ................ F abrikantens distributionskostnader procentuellt fördelade på funktioner och kostnadsslag åren 1 948— 1 9 5 1 ........................................... Fabrikantens distributionskostnader i procent av fakturerat värde och fördelat på funktioner åren 1948—1951 .............................................

105. Räkneexempel som visar distributionskostnader för VVS-material inom olika distributionsled 1950 ...................................................

Kap. 12. 106. Tillverkningen av plåtradiatorer procentuellt fördelad på olika företag. Åren 1938

107. 108. 109.

110.

III.

och 1948 ............................................................. Radiatorkonventionens leveranser 1948 fördelade på storstäder och landsdelar . . Leveranser av radiatorer till storstäder och landsdelar från olika fabrikerfä/0 1948 Expeditionerna fördelade efter storlek enligt stickprovsanalyser från tre radiator- fabriker 1948 ......................................................... Transportkostnaderna för leveranser från radiatorkonventionens fabriker. Tre alternativ ............................................................ Transportavstånd och lokalisering. 1. En produktionsenhet (lager) med hela lan- det som marknad. Transportlängd i km per distribuerad enhet vid förläggning till olika platser ........................................................ - . .

196 197

5201)

200

219

221 224

225 228 229

231

233

236 238 238 239

242

246 247 249

2 50

253

255

112. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landsdelar. Ett centrallager i varje landsdel ............................................. 2 58 1 13. Transportavstånd och lokalisering 3. Landet uppdelat på aderton distrikt. Ett cen- trallager i varje distrikt, fem produktionsorter .............................. 259 1 14. Transportavstånd och lokalisering 4 ...................................... 261 Kap. 13. 115. Exempel på prisdifferentiering inorn fabrikant- och grossistled vid försäljning via grossist .............................................................. 271

Förklaring av i tabellerna använda tecken

— Intet finns att redovisa. n Mindre än 0, 5 av enheten. . Uppgift saknas eller är alltför osäker för att anges. * Uppskattad siffra. Frekvenser mindre än 10.

(') Medeltal eller median beräknade på mindre än 10 enheter.

Bildförteckning

Kap. 2. 1. Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter år 1953 ....... 19 2. Olika varuslags andel av materialkostnaden för en VVS-installation i ett bostads- hus 1952 ............................................................. 26 Kap. 3. 3. Radiatorer: Producenter 1952 ............................................ 33 4. Rör: Producenter 1954 .................................................. 39 5. Värmepannor: Producenter 1952 ......................................... 43 6. Badkar och sanitetsporslin: Producenter 1954 ............................... 47 7. Armatur: Producenter 1952 .............................................. 51 Kap. 4. 8. Grosshandelsföretagens lokalisering 1950 ................................... 56 9. Antal anställda i grosshandelsföretag av olika storlek 1938—1950. Index 1938 = 100 61 10. Antal anställda, försäljningsvolym, försäljningsvolym per anställd och bostads- byggandet 1938—1950. Index 1938 = 100 ................................. 63 11. Schema över rörgrosshandelns omsättning procentuellt fördelad på grupper av leverantörer, varuslag, distributionsvägar och kunder 1949 .................... 75 12. Grosshandelsföretag, fördelade efter ”lagerprocent” och omsättning per anställd 1949 ................................................................. 79 Kap. 6. 13. Exempel på integration och företagskontakter inom VVS-branschen 1953 ....... 92 Kap. 7. 14. Indelningen i de regioner (tidningsspridningsområden) för vilka antalet lägenheter 1951 redovisas i tabell 50 ................................................ 103 Kap. 8. 15. Priset till installatör på olika VVS-produkter åren 1938—1954. Index 1942 = 100 110 Kap. 9. 16. Distributionskostnader: uppdelning på olika funktioner inom olika distributionsled 130 17. Försäljning resp. inköp: Kontaktkostnadernas variation med såld (köpt) kvantitet, totalt och per enhet ..................................................... 134 18. Antalet kontakter vid direkt köp och vid köp via mellanhand under olika förutsätt- ningar ................................................................ 136 19. Lagring 1. Lokalkostnadernas variation med den lagrade kvantiteten när lager- lokalens storlek kan varieras ............................................. 139 20. Lagring 2. Lokalkostnadernas variation med den lagrade kvantiteten i en lokal av

given storlek .......................................................... 1 39

21. Lagring 3. Räntekostnadernas variation med den lagrade kvantiteten vid olika för- utsättningar rörande ränta och lagringstid ................................. 140 22. Hantering. Kostnadernas variation med den hanterade kvantiteten ............. 141 23. Lager: Exempel 1. Kostnaderna för inköp (kontakt, hantering) och lagring (lokal, ränta) , när den över lager per år försålda kvantiteten är konstant men lagrets storlek varierar. Två varor, A och B, med samma volym och vikt per enhet, men B:s värde per enhet är 10 ggr A:s. 1 000 enheter säljas per år. Kurvorna representerar både totalkostnader och enhetskostnader ....................................... 143 24. Lager: Exempel 2. Kostnaderna för inköp (kontakt, hantering) och lagring (lokal, ränta) när lagerlokalens storlek och den till lagret per gång inköpta kvantiteten är konstant men den per år från lagret sålda kvantiteten varierar. Lagervolym = 500 enheter ............................................................... 144 2 5. Lager: Exempel 3. Kostnaderna för lagring (lokal, ränta, inköp och hantering) när såväl försäljningsvolymen som lagrets storlek varierar ........................ 145 26. Exempel på frakttaxor. 1952 ............................................. 146 26: I. Frakttaxor för bil ................................................. 146 26: II. Järnväg: Kostnader för olika varuslag vid fraktgods. 6 A = badkar, tvätt- ställ, 7 A = smidda pannor, 9 A = radiatorer, gjutna pannor, rör ............. 146 26: III. Järnväg: Kostnader för en vara (taxa 6 A) vid sändningar av olika storlek och med olika snabbhet ................................................. 147 26: IV. Järnväg: Kostnader för transport av olika kvantiteter av en vara med olika transportsätt .......................................................... 147 27. Funktionerna kontakt, hantering, transport och lagring. Kostnader per enhet för olika kvantiteter ....................................................... 150 28. Kostnader per enhet för olika funktioner när den distribuerade kvantiteten varierar I 5 1 29. Förutsatt marknadsstruktur: Antalet företag inom olika distributionsled ......... 153 30. Sex olika distributionsvägar. Försälda/köpta och levererade kvantiteter ......... 155 31. Förutsättningarna för kalkylen: kontakt, hantering, transport ................. 156 32. Förutsättningar för kalkylen. Lagring: Lokal- och räntekostnader för varorna a, b och c ................................................................. 157 33. Distributionskostnaderna fördelade på funktioner vid olika distributionsvägar och kostnadsalterna tiv ...................................................... 1 6 I 34. Distributionskostnaderna fördelade på distributörer vid olika distributionsvägar och kostnadsalternativ .................................................. 16 5 Kap. 10. 3 5. Expeditioner inom rörgrosshandeln procentuellt fördelade efter storlek. Två företag 1 948— 1 9 50 ........................................................... 194 36. Expeditionsstruktur inom rörgrosshandeln 1948—1949 ....................... 198 Kap. 1 1. 37. Exempel på ett grossistföretags kostnader. 1944, 1946 och 1949 ................ 215 38. Olika faktorer som bestämmer ett grossistföretags ekonomiska ställning ......... 2 17 39. Ett grossistföretags omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott 1937—1947 ........................................................... 222 40. Ett grossistföretags omsättning, värde och volym samt bruttoöverskott 1939—1949 222 41. Löner, räntor m. m. i% av omsättningen inom 9 grossistföretag 1950—1 9 51 . . . . 223 42. Räntabiliteten inom rörgrosshandeln 1937—1950 .......................... 227 Kap. 12. 43. Radiatorkonventionens leveranser från olika fabriker fördelade på Stockholm, Göteborg, Malmö och landsdelar ........................................ 248

44. Radiatorfabrikernas avsättningsområden vid transportalternativ 2 ............. 2 51 45. Radiatorfabrikernas avsättningsområden vid transportalternativ 3 ............. 2 52 46. Transportavstånd och lokalisering 1. En produktionsenhet (eller ett lager) med hela landet som marknad .................................................... 2 56 47. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landsdelar med ett centrallager i varje landsdel ............................................. 2 5 7

48.

Transportavstånd och lokalisering 3. Landet uppdelat på aderton distrikt. Ett centrallager i varje distrikt, fem produktionsorter ........................... 260

Litteraturförteckning

Ojentligt tryck.

Statistisk årsbok för Sverige. Industri. Handel.

Lönestatistisk Årsbok (1947).

1951 års företagsräkning. Statistisk Årsbok för Stockholm.

Kartellregistret. Kartellregistret 1951 nr 7—8 (radiatorkonventionen). Kartellregistret 1953 nr 5—6 (diskbänksfabrikantföreningen).

Kommersiella Meddelanden. Kommerskollegium, Monopolutredningsbyrån: PM angående konkurrensbegränsningar inom byggnadsmaterialbranschen (stencil maj 1953). Meddelanden från konjunkturinstitutet, serie B 13—B 16 samt A 21 och A 2 5. Näringsfrihetsfrågor 1955 nr 4 (Svenska rörgrossistföreningen). Sociala Meddelanden. Socialiseringsnämnden: Svenska aktiebolags balansräkningar 1952—1954. Statens järnvägar. Frakt och fraktsatstabeller den 1. 4. 1952. Statens kommitté för byggnadsforskning: Meddelanden nr 4 (se Dicksson H.), nr 5 (se Jacobsson M.), nr 24 (se Bildmark K.). Statens offentliga utredningar, SOU 1940: 35 (se Carlsson S.), SOU 1951: 6 (se Holm P.), SOU 1951: 26 Vatten och avloppsfrågan, SOU 1951: 35 (se Tengvik N.). Svensk författningssamling Kungl. Maj:ts kungörelse angående mästarbrev för hantverksutövare, SFS 1940 nr 873: 1951 nr 675.

Tidskrifter, kataloger etc. Aflärsekonomi 1948—1949. Svenska Arbetsgivareföreningens Kalender. Rörinstallatören 1 9 52— 1 954. Rörledningsentreprenörernas Landsortsförbund. Katalog. Rörledningsfirmornas Riksorganisation. Katalog. Svenskt Inköpsregister 1949.

Övrig litteratur.

Artle R.: Svenskt distributionsväsende. Stockholm 1952. Bildmark If .: ”Hur länge lever huset?” (Byggmästaren 1948:23). — Underhållskostnader för hyresfastigheter i Stockholm. (Statens Kommitté för Byggnads- forskning. Meddelanden nr 24.) Stockholm 1954. Carlsson S.: Några jämförelser mellan aktiebolagens räntabilitet inom kontrollerade industrier (SOU 1940: 35).

Chambelin E.: The Theory of Monopolistic Competition. Harwasrd University Press. 1936. Clark _) M.: Studies in the Economics of Overhead Costs Chicago 1937. Dahme'r E.: Svensk industriell företagarverksamhet. Uppsala 19550. DickranH.: Byggnadskostnader och Byggnadsmaterial. (Statens ]Kommitté för byggnadsforsk- ning. Meddelanden nr 4. Stockholm 1946.) Elinder R.: Studier i den svenska skoindustriens struktur. Stockhonlm 1948. Holm I.: De lokaliseringsbestämmande faktorerna. (SOU 1951: 16.) — Disributionen av byggnadsmaterialiEngland. Rapport fråm studiebesök 1950. (Stencil.) ]acolmm M.: Byggnadsmaterialens transporter. Studier av mettoder och kostnader. Statens Konmitté för byggnadsforskning. Meddelande nr 5. Kling- Vadsten: Industriföretagets Ekonomi. Stockholm 1952. Kristenson F.: Studier i svenska textila industriers struktur. Uppssala 1946. Mandel]: Order och expeditionskostnader. (Lädertidningen 19.)45: 17.) Lindstrmz B. och Ulf af Trolle, m. jl.: Svensk Grosshandel. Lundbog S.: Orderpremiering inom Svensk kolonialvarugrossshandel. (Affärsekonomi nr 1952: 10.) Mama: R.: Bundna eller fria konsumentpriser. (Affärsekonomi 11949: 12.) Stigler ?. _7. : The theory of Price. New York 1947. SunbergB. : Bostädernas byggnadssätt och kostnader 1910—53. Ktungliga Bostadsstyrelsen 1954. (Stencil.) Svennilon [. : Strukturrationalisering. (Ur ”Harald Nordenson 6co är”. Stockholm 1946.)

— Förord till R. Elinder: Studier i den svenska skoindustriens sstruktur. Stockholm 1948.

Tengvi: N.: Den Svenska byggnadsmaterialmarknaden. (SOU 11951: 35.) av Trole U.: Prisdiiferentieringens stötestenar. (Svensk Handel 1950: 5.) Törnqust G.: Distributionsvägarna i kritisk belysning. Stockhollm 1933.

— Vaudistributionens struktur och kostnader. Stockholm 19466.