SOU 1956:18
Seminarieorganisationen
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet
Den 24 september 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastik- departementet att tillkalla tre sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas organisation. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 6 oktober 1954 såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn Hakon Lauritz Edgar Sjödahl, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Gustaf Valfrid Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen Erik Alfred Johannes Brevner även- som uppdrog åt Sjödahl att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Vidare tillkallade departementschefen samma dag rektorn vid folkskole- seminariet i Jönköping Karl Otto Börje Svensson, rektorn vid småskole- seminariet i Skara Eric Samuel Nilsson, övningsskolläraren vid folkskole- seminariet i Umeå Ruth Margareta Levander och småskolläraren i Hälsing- borgs skoldistrikt Ellen Ingeborg Sondén, född Hemberg, att såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande.
De sakkunniga har antagit benämningen seminarieutredningen.
Den 11 november 1954 uppdrog departementschefen åt kanslisekretera- ren i ecklesiastikdepartementet Lars Ingvar att, räknat från och med den 1 november 1954, tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.
Genom beslut den 25 mars 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt seminarie- utredningen att verkställa en allmän översyn av gällande stadga och under— visningsplan för folkskoleseminarierna.
Seminarieutredningen har nu slutfört sitt arbete i vad det avser små- skollärarutbildningen och seminarieorganisationens framtida omfattning. Utredningen får härmed vördsamt överlämna förevarande betänkande
rörande dessa frågor. Utredningen kommer senare under innevarande år att avlämna ett betänkande angående folkskollärarutbildningen, vidare- utbildning av småskollärare till folkskollärare samt stadga för seminarierna.
Stockholm den 13 juni 1956.
Edgar Sjödahl
Gustaf Sundelin Erik Brevner
/ Lars Ingvar
Förslag till undervisningsplan för utbildning av småskol- lärare
I. Allmänna anvisningar
1. Arbetet inom seminariet bör så ordnas, att elevernas självverksamhet tages i anspråk i största möjliga utsträckning. Friare arbetsformer, såsom elevföredrag eller andra individuella uppgifter, diskussioner, elevlabora- tioner, demonstrationer, museibesök, studieutfärder, föreläsningar med efterföljande samtal, individuell undervisning och handledning och dylikt, bör därför, allt efter de olika ämnenas art, begagnas som medel vid semi- nariearbetet. I samband med undervisningen i de särskilda ämnena bör eleverna er- hålla nödiga anvisningar angående användandet av seminariebiblioteket och offentliga bibliotek på seminarieorten.
2. För underlättande av studiearbetet må koncentrationsläsning inom tilli- planens ram tillämpas, varvid olika ämnen växelvis under viss eller vissa delar av läsåret erhåller ett större timtal och under andra tider läses under ett mindre antal timmar eller helt nedlägges. Härvid iakttages, att under- visningstimmarna för de ämnen, vilkas studium är beroende av årstiden, huvudsakligen förlägges till den för undervisningens bedrivande lämpligaste tiden.
3. Såväl undervisningen som den praktiska lärarutbildningen bör, så långt det är möjligt, erhålla en individualiserad samt efter elevernas ut— vecklingsståndpunkt avpassad läggning. Vid den praktiska lärarutbild- ningen bör särskilt beaktas, att klasslärarens huvuduppgift inte endast är meddelandet av kunskaper utan även en allmän fostran av de unga. Det är betydelsefullt, att båda dessa moment uppmärksammas under den tid, som är anslagen till den praktiska lärarutbildningen. Undervisningen i de särskilda ämnena skall planläggas och bedrivas med hänsyn till elevernas före inträdet inhämtade kunskaper och färdigheter. Skulle härvid i fråga om något kursmoment repetition befinnas erforderlig, bör denna inriktas på för lärarutbildningens mål väsentliga synpunkter. Vid undervisningen i de olika ämnena bör hänsyn ständigt tagas till vad som är av särskild betydelse för elevernas framtida lärarverksamhet i folkskolan, utan att därför stu- diemålet alltför snävt begränsas. En grundlig kännedom om vårt samhälls- liv bör eftersträvas. Ett levande och aktivt studieintresse bör väckas och underhållas hos de blivande lärarna. Vid elevernas experiment, demonstra- tioner och laborationer bör särskild uppmärksamhet ägnas åt sådana för— sök, som kan komma till användning vid arbetet i folkskolan.
4. Elevernas studieresultat skall på lämpligt sätt kontrolleras. Kunskaps- kontrollen bör inte taga alltför mycken tid i anspråk av den till de olika ämnena anslagna tiden. Vidare bör kunskapskontrollen i de olika ämnena planläggas så, att anhopning av förhör undvikes.
5. Behandlingen av sådana kursmoment, vilka på olika sätt berör två eller flera ämnen, bör för uppnående av önskvärd och nödvändig koncentration noga planläggas vid gemensam ämneskonferens.
6. Vid undervisningen i metodik bör metodikundervisningens olika gre— nar, allmän metodik, de olika läro- och övningsämnenas metodik, ämnes- metodik, metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik, beaktas och samordnas vid kon- ferenser med samtliga i metodik undervisande lärare. Vid undervisningen i ämnesmetodik bör särskild uppmärksamhet ägnas åt en genomgång av de olika ämnenas kurser på folkskolans lågstadium, varvid bör beaktas kursernas avvägning efter barnens åldersstadium och det för deras ålder lämpliga arbetssättet. I samband därmed bör behandlas den i folkskolan använda läro— och läsebokslitteraturen.
7. Den praktiska lärarutbildningen förlägges huvudsakligen till folksko- lans klasser 1—3. Några auskultationer och lektioner bör emellertid för- läggas till högre klasser, företrädesvis klass 4. De praktiska övningarna planeras så, att eleverna får ta del av olika arbetssätt och undervisnings- metoder. Tillfälle bör beredas att använda de tekniska hjälpmedel och den undervisningsmateriel, som behandlas i metodikundervisningen. Klasslära- rens uppgifter studeras lämpligast under auskultationer och övas under klasslärarövningar, då en elev under någon eller några dagar helt omhän- derhar undervisningen i en klass. De olika momenten av den praktiska lärarutbildningen planlägges efter konferens med metodiklärarna och de lärare, som medverkar i undervisningsövningar av olika slag.
8. Vid utformningen av studiegången för den tvååriga linjen, som är avsedd för studenter, bör hänsyn tagas till den studieerfarenhet, som dessa förvärvat genom sina gymnasiestudier. Den komplettering, som erfordras i de olika ämnena, skall direkt inriktas på vad den blivande småskolläraren behöver för sin yrkesutövning. Undervisningen i metodik och den prak- tiska lärarutbildningen skall vara av samma omfattning som i klasserna II och III på den treåriga linjen.
II. Timplaner
I nedanstående tabeller angives antalet veckotimmar. Siffrorna inom parentes anger den tid, som av angivet antal veckotimmar skall ägnas åt metodikundervisning. I fysik, kemi och övningsämnen meddelas metodik— undervisning i samband med den övriga undervisningen i respektive ämnen.
» Klass Klass Klass Amne I II III Summa Kristendomskunskap ....... 3 2 (1/2) 2 (1/2) 7 (1) Modersmålet ............... 5 3 (1/2) 4 (1) 12 (1 1/2) Engelska .................. 3 3 -— 6 Historia med samhällslära . . . 3 2 (%) 2 (1/2) 7 (%) Geografi .................. 3 1 (1) — 4 (1) Psykologi och pedagogik . . . . —— 4 5 9 Matematik ................ 2 2 (1) -—— 4 (1) Biologi med hälsolära ....... 3 2 (1/2) — 5 (1/2) Fysik ..................... 2 _ — 2 Kemi ..................... 1 — — 1 Summa 25 19 (31%) 13 (2) 57 (5%) Teckning .................. 2 1/2 2 2 6 %, Välskrivning ............... 1/2 — _ 1/2 Musik ..................... 2 2 2 6 Gymnastik med lek och idrott 3 3 4 10 Slöjd ..................... 2 2 — 4 Hemkunskap .............. —— 2 »— 2 Trädgårdsskötsel ........... 1 _ _ 1 Summa 11 1 1 8 30 Praktisk lärarutbildning: Metodik ................. — 2 3 5 Auskultationer och under- visningsövningar ....... — 2 8 Summa — 4 13 Totalsumma 36 34 30 100 Tvåårig småskollärarlinje Ämne Klass Klass Summa I II Kristendomskunskap ................... 2 (1/2) 1 (%,) 3 (1) Modersmålet ........................... 2 (1/2) 2 (1) 4 (11/2) Historia med samhällslära ............... _— 3 (%) 3 (%) Geografi .............................. 2 (1) — 2 (1) Psykologi och pedagogik ................ 4 5 !) Matematik ............................ 2 (1) _ 2 (1) Biologi med hälsolära ................... 2 (1/2) — 2 (1/2) Fysik ................................. 2 — 2 Kemi ................................. 1 — 1 Summa 17 (3 1/2) 11 (2 %) 28 (S%) Teckning .............................. 2 1/2 2 4 1/2 Välskrivning ........................... 1/2 — 1/2 Musik ................................. 2 2 4 Gymnastik med lek och idrott ........... 3 4 7 Slöjd ................................. 2 2 4 Hemkunskap .......................... 2 — 2 Trädgårdsskötsel ....................... 1 —— 1 Summa 10 Praktisk lärarutbildning: Metodik ............................. 2 3 5 Auskultationer och undervisningsövningar 2 6 8 Summa 4 9 Totalsumma
Anmärkningar till timplanerna
1. Till tid utom timplanen förlägges: frivillig kurs i finska, 2 veckotimmar i klass I och 2 veckotimmar i klass II på varje linje; frivillig teckning under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i vec- kan på varje linje; körsång under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; individuell undervisning i instrumentalmusik och, i den mån så är nö- digt, i sång, sammanlagt 5 lärartimmar i veckan för varje klassavdelning, vilka lektioner, där annan anordning icke kan träffas, lnå kunna förläggas till timmar, då klassavdelningen är upptagen med arbete, som icke oav- brutet kräver gemensam undervisning; frivillig orkesterspelning under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; simundervisning, obligatorisk intill dess att vissa grundläggande prov av— lagts och därefter frivillig, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; samt frivillig gymnastik med lek och idrott under lärares ledning, samman— lagt 1 lärartimme i veckan på varje linje.
2. 0111 den praktiska lärarutbildningen organiseras så, att antalet studie- veckor för läro— och övningsämnen, teoretiska studieveckor, understiger 29 per läsår, skall antalet veckotimmar i respektive ämnen ökas i proportion till minskningen av antalet teoretiska studieveckor. För klass II på den tre- åriga linjen och för klass I på den tvååriga erhålles antalet effektiva vecko— timmar genom att multiplicera antalet veckotimmar enligt timplanen med 30 och dividera med antalet teoretiska studieveckor. För klass III på den treåriga linjen och för klass II på den tvååriga erhålles antalet effektiva veckotimmar genom att multiplicera antalet veckotimmar enligt timpla- nen med 29 och dividera med antalet teoretiska studieveckor. De så er- hållna veckotimtalen för vart ämne avrundas till närmast liggande % vecko- timtal.
3. För att möjliggöra de friare arbetsformer, som omnämnes i punkt 1 i Allmänna anvisningar, må klassen, då elevantalet är större än 16, helt eller delvis, under ett antal lektionstimmar, som av skolöverstyrelsen på rektors förslag bestämmes, vara uppdelad i två eller flera grupper, som undervisas var för sig på olika tider.
4. För de elever, som inte tidigare genomgått kurs i hushållsgöromål i realskola, kommunal flickskola, folk- och fortsättningsskola eller annan kurs av likvärdig omfattning, anordnas i klass I en kompletteringskurs i hushåltsgöromål omfattande 2 veckotimmar (4 veckotimmar under halva läsåret).
5. För elever på den tvååriga linjen anordnas kompletteringskurser i äm- nena geografi, matematik och biologi med hälsolära. Kompletteringskurs är obligatorisk för elev, som inte äger godkänt vitsord i ämnena geografi och biologi med hälsolära i studentexamen, respektive fyllnadsprövning till sådan examen, och i matematik vid flyttning till näst högsta ring eller i studentexamen, respektive fyllnadsprövning till sådan examen. Elev nlå icke utan skolöverstyrelsens medgivande deltaga i flera än två komplette- ringskurser under sin seminarietid. Varje kompletteringskurs omfattar 2 veckotimmar.
III. Kursplaner och anvisningar
Anvisningarna har utformats med särskild tanke på den treåriga linjen men gäller i tillämpliga delar även för den tvååriga linjen.
Kristendomskunskap Treårig linje
Klass I, 3 veckotimmar. Religionshistoria. Bibelkuuskap: grundtankarna i judendomen, Jesu liv och förkunnelse, de viktigaste skrifterna i Nya testa- mentet.
Klass II, 2 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Huvuddragen av kyrkohistorien med särskilt beaktande av sammanhangen, idéerna och strömningarna, fromhetslivet, kristendomens förhållande till kultur— och samhällslivet, religionsfrihetens framväxande. Kristendomen i nutiden: de kristna huvudkyrkorna, världsmissionen och de ekumeniska strävandena. Metodik. '
Klass Ill, 2 veckotimmar, varav % veckotimme metodik. Fortsatt religiös nutidsorientering: svenskt kyrkoliv, innefattande såväl svenska kyrkan som de viktigaste frikyrkosamfunden; svenska kyrkans högmässa och psalm— bok; kyrkoåret. Systematisk framställning av kristen tro och etik i an- knytning till studium av bibliska texter; religionspsykologiska spörsmål; aktuella livsåskådningsfrågor. Metodik.
Tvåårig linje
Klass I, 2 veckotimmar, varav % veckotimme metodik. Bibelkunskap: grundtankarna i judendomen, Jesu liv och förkunnelse, de viktigaste skrif- terna i Nya testamentet. Religionspsykologiska spörsmål. De ekumeniska strävandena. Religionsfrihetens framväxande. Metodik.
Klass II, 1 veckotimme, varav 1/2 veckotimme metodik. Religiös nutids- orientering. Systematisk framställning av kristen tro och etik i anknyt- ning till studium av bibliska texter; aktuella livsåskådningsfrågor. Metodik.
Anvisningar
1. Kristendomsundervisningen har till syfte att ge de blivande lärarna dels religiös allmänbildning, dels handledning i ämnets metodik, avseende fokskolans tre första klasser. Därför måste seminariet söka ge dem goda kunskaper om kristendomens urkunder, idéinnehåll, utveckling och olika utformningar.
2. Vid undervisningen i bibelkunskap bör man å ena sidan metodiskt genomarbeta en del av de berättelser, som hör till kursen i klasserna 1—3. Å andra sidan är det av vikt, att eleverna lär känna bibeln och får en in— blick i vetenskaplig bibelsyn. De behöver denna som bakgrund, så att de ej låser fast barnen i en bokstavstro, mot vilken barnen måste reagera och vilken f. ö. motverkar den ekumeniska anda, som nutiden kräver. Blivande lärare behöver också vara rustade att besvara kritiska frågor från barnen. Lika viktigt är att eleverna får en praktisk inblick i vad en religiös bibel- syn innebär. De bör lära sig att fråga efter det religiösa och moraliska budskap, som en text, en bok, en gestalt har att bära fram till nya genera- tioner. Att läsa en viktig profetskrift eller ett nytestamentligt brev utifrån denna synpunkt torde f. ö. ge god behållning även kunskapsmässigt. För den blivande läraren gäller det att fråga både: »Vad har denna text att säga vuxna människor?» och »Vad kan den ge barn?» I fråga om arbetssättet bör läraren äga frihet att själv välja lämplig metod. Vid behandlingen av Gamla testamentet kan man nöja sig med att ge en överblick av den judiska religionens utveckling för att hinna stu- dera en profet eller Psaltaren mera grundligt. Jesu liv och förkunnelse måste vara huvudsaken vid läsningen av Nya testamentet, medan den apos— toliska tiden och Paulus behandlas översiktligt såsom bakgrund till en fördjupad, konkret kunskap på några punkter, t. ex. genom läsning av ett av de viktigare Paulus—breven.
3. För att kunna behandla hela kyrkohistorien i klass II krävs en stark reducering av stoffet och en målmedveten inriktning på det väsentliga. Man måste i stort sett bygga på realskolans kunskaper, aktualisera dessa och söka lära eleverna att förstå dem från nya synpunkter. Främst måste man visa på idéernas brottning och kristendomens insats i västerlandets his- toria. Av största betydelse är, att man ständigt drar linjer från det för- flutna till nutiden, så att eleverna ser, hur kristendomen varit med om att skapa den andliga situation, i vilken vi står, och så att de lättare kan förstå företeelser i nuet genom kännedom om deras uppkomst eller om deras paralleller i gången tid. Gamla tidens och medeltidens historia kan man ta upp endast ytterst summariskt. De viktigaste momenten är apostolicum, Augustinus, åskåd—
ning, germanernas kristnande, den medeltida mystiken och klosterordnar- nas betydelse.
i | 1 l
I nya tidens historia bör man få med några fylligare person- och tids- skildringar, främst av Luther och Wesley samt ur t. ex. 1600-talets from- hetsliv. Tyngdpunkten måste dock läggas vid lutherdomens, kalvinismens och katolicismens viktigaste tankar samt det karakteristiska för riktningar som pietism och upplysning. Religionsfrihetens ställning under olika tider och nu gällande lagstiftning härom bör beaktas. Till den religiösa nutids- orienteringen hör utöver det moment, som omnämnes i kursplanen, någon särpräglad sekt, kärleksverksamhet av olika slag, aktuella tilldragelser inom kristenheten. Här erbjudes tacksamma uppgifter för elevföredrag, vilka i viss utsträckning kan bygga på direkta fältstudier.
Kyrkohistoriska urkunder bör givetvis studeras, bland dem psalmbo— ken som en av de viktigaste. Psalmer, som sjunges, kan förmedla en levande atmosfär från personligheter och andliga strömningar.
4. Studiet av religionshistoriskt stoff bör främst syfta till att belysa vissa religiösa föreställningar och bruk: gudsbilden, bön, offer, askes, skuld- medvetande, försoning etc. Man bör undvika att lägga någon större vikt vid gudanamn, beteckningar på olika gudstjänstbruk och dylikt inom de olika religionerna. Med den begränsade inblick i religionernas liv, som undervis- ningen kan ge, skulle en sådan behandling av ämnet inte nå längre än till en ytlig ordkunskap. Mer givande är att studera, hur religiösa bruk och före— ställningar utformats inom de ickekristna religionerna, och sedan ställa dem i relief mot motsvarande företeelser inom kristendomen. Lämpligast torde vara att placera kursen i religionshistoria vid början av höstter- minen i klass I, eftersom eleverna då kommer att möta ett i stort sett nytt stoff, behandlat ur nya synpunkter, vilket allt kan väcka och stimulera in- tresset för ämnet i dess helhet.
5. För förståelsen av personer och företeelser såväl i bibelns värld som i kyrkohistorien är kännedom om det elementära i religionspsykologin av stort värde. Än viktigare är det för en blivande lärare att veta något om utvecklingen av barns religiösa och etiska föreställningar. I lämpliga sam- manhang bör därför religionspsykologiska spörsmål tas upp till behandling.
6. Att man ej bör studera Iivsåskådningsfrågor konfessionellt-dogmatiskt torde numera anses självklart. Läraren har ej rätt att göra propaganda för en viss kristendomstyp utan bör sakligt framlägga olika åsikter och värderingar med strävan att visa dessas positiva sidor. För den skull behö- ver han ej vara opersonlig. Den respekt han visar andras ståndpunkter har han rätt att begära också för sin egen. Det är värdefullt att få samtal till stånd, vilka hjälper eleverna att bygga upp en personlig livsåskådning och livsstil. Det är också av stor betydelse, att de får tillfälle att mera grundligt sätta sig in i vissa problem och vara beredda att försvara sina synpunkter. Friare arbetsformer såsom elevföre- drag med efterföljande diskussion tjänar väl dessa ändamål, blott man ej ställer för stora krav på de medverkande.
7. I fråga om metodiken bör man i klass II huvudsakligen inrikta sig på sådant, som eleverna kan ha nytta av vid sina första undervisnings- övningar, d. v. s. kristendomslektionens elementära problem. Man bör ge råd i konsten att berätta åskådligt och dramatiskt samt påpeka nödvändig- heten av att berättaren anpassar sig efter de olika behoven hos åhörarna i klasserna 1 och 2, vilka ännu står kvar i sagoåldern, och hos barnen i klass 3. Eleverna bör få kännedom om olika hjälpmedel att levandegöra stoffet, dels litteratur, sakligt upplysande och fantasieggande, dels film— och still- bilder, flanellograf och planscher. De måste också övas i att berätta och ge ordförklaringar samt få anvisningar på lämpliga handledningar och upp- slagsböcker. Man bör grundligt genomgå kristendomslektionernas planläggning på olika stadier: ord- och sakförklaringarnas plats, vikten av att berättelsen, frånsett den psykologiska utfyllningen, framställes i ostörd helhet såsom lektionens höjdpunkt, det rätta utnyttjandet av planscherna, barnens själv- verksamhet (teckningar i arbetsbok, växelläsning av texter, dramatise— ringar), förhörets berättigande, metoder att inprägla vissa fakta. Metodiken för kristendomslektioner av olika typ bör behandla berättelselektioner, lektioner kring ett ämne eller ett bibelord och psalmlektioner. Särskilt de sistnämnda måste ägnas stor uppmärksamhet, dels därför att de vållar ovana lärare stora svårigheter, dels därför att man just i småskolan kan göra så mycket av dem. Eleverna bör påminnas om vikten av att ge noggranna ord— förklaringar samt få lära sig att levandegöra en psalm icke genom en liten »predikan» utan genom en vacker teckning eller en berättelse, som klargör dess huvudtanke. I klass III bör man ständigt i samband med studiet av tros- och sede- läran uppmärksamma det metodiska problemet, vilka delar av stoffet som kan tas upp med barn. Olika etiska och religiösa problems behandling i lågstadiets kristendomsundervisning kan sålunda fördelas över hela detta moment av kursen. Eleverna bör tänka igenom sådana frågor som: »I vad män och hur kan man tala med barn om Gud, Jesu under, bönen, moralens krav, döden?» Vid diskussion om dessa problem bör man för de blivande lärarna betona religionsfrihetens krav och påminna dem om att all under- visning i trosfrågor måste vara saklig och objektiv och buren av respekt för oliktänkandes ärliga övertygelse. Här kan också påpekas möjligheten för lärare utan personlig kristen ståndpunkt att med bevarad ärlighet ge sina elever mycket av det, som kristendomsundervisningen avser att ge barnen: trygghet och en kärleksfull inställning till medmänniskorna. En rad praktiska specialproblem bör också behandlas: det värdefulla i att uppgöra en årsplan och att tänka igenom, vilka kulturhistoriska och geo- grafiska fakta samt moraliska och religiösa lärdomar som bör tas upp i sam- band med de olika berättelserna, kyrkoårets möjligheter att berika under- visningen, morgonandakternas utformning och planläggning samt anvis-
1 l ! l l 1 1 l i 4
ning på hjälplitteratur för dem. En del principiella frågor bör också tas upp. Man bör t. ex. påvisa, att olika metoder är möjliga, eftersom olika barnklasser ej har samma behov och eftersom det i kristendomsundervis- ningen kommer mera an på personligheten än på tekniken.
Modersmålet Treårig linje
Klass I, 5 veckotimmar. Muntlig framställning: korta berättande och be— skrivande framställningar; reproduktioner; referat av olika slag; intervjuer; övningar i dramatisk framställning och åskådligt berättande; dialoger; sagor; välläsning; memorering.
Skriftlig framställning: korta berättelser, beskrivningar och redogörelser i skissform; brev; referat; uppsatser; uppsatsteori.
Språklära: ljudlära; satslära; funktions—, betydelse- och böjningslära; skiljeteckenslära (skrivregler); språkriktighets- och stilfrågor.
Litteraturläsning: svensk litteratur från 1880-talet till våra dagar; dansk och norsk litteratur; modern utländsk litteratur i översättning; kort över— sikt av de litterära strömningarna från 1880-talet i samband med läsning av representativ litteratur.
Kurs i danska eller norska.
Bihliotekskunskap, 1], veckotimme: historik, organisation, författningar o. d.; något 0111 bibliografier och kataloger; klassifikation; katalogisering; uppslagsböcker; skolbibliotek och klassbibliotek; barnböcker.
Klass II, 3 veckotinnnar, varav 1/2 veckotimme metodik. Muntlig fram- ställning: referat; föredrag; korta lektionsavsnitt; någon morgonandakt av religiös eller profan karaktär i seminariet eller övningsskolan; välläsnings- övningar; röst- och talvård.
Skriftlig framställning: referat och andra korta övningar samt uppsatser, därav någon som bygger på tryckta källor.
Språklära: ordbildningslära; frågor rörande språkriktighet, stilarter och språkvård; kort språkhistorisk översikt.
Litteraturläsning: isländsk litteratur; svensk litteratur till 1880-talet; kort litteraturhistorisk översikt.
Kurs i danska eller norska.
Metodik: allmän orientering om modersmålsundervisningens mål och me- todik på lågstadiet; muntlig framställning och läsning; den första läsunder- visningens metodik; rättskrivningens metodik.
Klass Ill, 4 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Muntlig fram- ställning: sagor och berättelser för barn; referat och föredrag; diskussioner och övningar i mötesteknik.
Skriftlig framställning: uppsatser; recensioner av barnböcker och läro- bokslitteratur; sagor och berättelser för barn; praktiska skrivelser; rättning och bedömning av skriftliga övningar och prov; felanalys.
Språklära: repetition av viktigare delar av språkläran, främst ljud- läran; barnspråk.
Litteraturläsning: sagor; barnböcker; några av världslitteraturens klassi— ker; fria litteraturstudier.
Metodik: fortsatt behandling av den första läsundervisningens och rätt— skrivningens metodik; skriftlig framställning; språkbyggnadsövningar ; översikt över läro- och läseböcker i modersmålet för lågstadiet samt metodisk litteratur rörande modersmålsundersvisningen.
Tvåårig linje 1 Klass I, 2 veckotimmar, varav %» veckotimme metodik. Muntlig fram- ! ställning: referat; föredrag; korta lektionsavsnitt; välläsningsövningar; 1 röst- och talvård.
Språklära med särskild hänsyn till undervisningen på folkskolans låg- , stadium; språkriktighets- och språkvårdsfrågor. l
Skriftlig framställning: referat och andra korta övningar samt någon ' uppsats.
Bibliotekskunskap, 1/. veckotimme: historik, organisation, författningar 0. d.; något om bibliografier och kataloger; klassifikation; katalogisering; uppslagsböcker; skolbibliotek och klassbibliotek; barnböcker.
Metodik: Som för klass II på den treåriga linjen. Klass II, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Muntlig fram— ställning: sagor och berättelser för barn; referat och föredrag; diskussioner och övningar i mötesteknik.
Skriftlig framställning: recensioner av barnböcker och lärobokslittera- tur; sagor och berättelser för barn; praktiska skrivelser; rättning och be- dömning av skriftliga övningar och prov; felanalys.
Metodik: Som för klass III på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Självfallet skall läraren såväl i sin undervisning som beträffande de praktiska övningarna i de olika ämnesgrenarna ta hänsyn till elevernas individuella behov. Den vars svaga sida är t. ex. muntlig framställning, bör få flera tillfällen till framträdande, den mindre säkre skribenten bör få skriva flera övningsuppsatser etc. De metodiska synpunkterna bör ständigt hållas aktuella.
2. Seminarieundervisningen i modersmålet måste i första rummet tillgodo- se de praktiska kraven. För all undervisning är en god muntlig framställ— ning den viktigaste formella förutsättningen. För den som skall ge folk- skolans barn den första undervisningen i tal och läsning, är denna ämnes- gren även pedagogiskt viktigast. En grundlig utbildning i muntlig fram- ställning är således en högst angelägen uppgift. Övningar i muntlig framställning bör bedrivas under hela studietiden.
I klass I gäller det till att börja med att arbeta bort de vanliga hämningarna vid framträdande inför klass och i övrigt offentligt, vidare att lära eleverna tala tydligt och utnyttja sitt röstmaterial på bästa sätt samt använda ett korrekt språk. De i kursplanen föreslagna berättande och beskrivande fram- ställningarna kan med fördel behandla elevernas egna upplevelser, erfaren— heter och synpunkter. Genom reproduktioner, dialoger och sagoberättande tränas åskådlighet och livfullhet i framställningen. Referaten bör redan från början fylla en verklig uppgift i undervisningen och exempelvis be- handla litterära och språkliga uppgifter i riktiga sammanhang.
I klass II kan eleverna få övning i naturligt språk och uppträdande i un— dervisningssammanhang genom att övertaga korta, begränsade avsnitt av preparations- och förhörslektioner i sin egen klass.
För diskussionerna (i klass III) gäller, att de för att ge ett gott resultat — ur alla synpunkter — bör behandla ämnen, som är av aktuellt intresse för klassen eller på annat sätt har klar verklighetskaraktär. En diskussions- timme blir naturligtvis också en praktisk övning i mötesteknik.
Övningarna i sagoberättande o. d. i klass III bör i största möjliga utsträck- ning förläggas till övningsskoleklass.
3. Skriftlig framställning: En småskollärare har i sin undervisning stän- digt bruk för förmågan att skriva för barn, språkriktigt, enkelt och levande. I klass I är trägen övning att behandla lättare uppgifter av den typ, som föreslagits i kursplanen, därför nödvändig. Endast ett fåtal uppsatser av mera traditionell typ kan således komma ifråga i denna klass. Däremot bör på ämnets lärotimmar skisser och andra korta uppsatser läggas in. (Alla dessa behöver självfallet ej rättas på sedvanligt sätt.) Alla tillfällen att på papperet fästa en tankegång, huvuddragen av en framställning, ett sammandrag etc. bör tillvaratagas. Ett utmärkt komplement till övningar i skriftlig framställning är t. ex. analys av texter, som visar, hur olika ämnen behandlas av goda författare och hur en viss klart bestämd uppgift kan lösas på olika sätt av olika författare. En lämplig form av dispositionsöv- ning är att i klassen diskutera fram en plan för ett ämne, som alla väl be- härskar. I direkt anslutning härtill får eleverna utarbeta var sitt korta av- snitt, som omedelbart låses upp och diskuteras. För att uppöva den formella säkerheten, inte minst i elementärt avseende, beträffande skiljetecken och rena ordningssaker är direkta övningar nödvändiga. De bedrivs lämpligast i samband med språkläran. I klass II bör eleverna ha rätt att utbyta två vanliga uppsatser mot en längre framställning av ett ämne efter eget val (t. ex. något med anknyt- ning till hembygden). För klass III torde en mera pedagogisk inriktning av övningarna i skrift- lig framställning verka stimulerande och även ur andra synpunkter vara lämplig. Rättning av uppsatser och i samband därmed felanalys och dis- kussioner om språkliga och metodiska frågor är mycket viktiga moment.
Muntlig och skriftlig framställning bör i största möjliga utsträckning bedrivas parallellt, så att en muntlig redogörelse på olika sätt förbereder en skriftlig. Detta innebär en mycket stor vinst för bägge ämnesgrenarna och är otvivelaktigt av stor metodisk betydelse.
Att så mycket som möjligt ge dessa övningar verklighetskaraktär är det säkraste medlet att effektivisera dem.
4. Den blivande lärarens insats som undervisare i modersmålet är i myc- ket hög grad beroende av goda insikter i språklära, vilka icke får inskränka sig till en mekaniskt inlärd terminologi utan måste utgöra en levande kun- skap. En grundlig genomgång av språklärans samtliga delar är således ofrånkomlig. Såsom grund för röst- och talvård och muntlig framställning över hu- vud bör ljudläran tas upp som första moment i klass I. Det gäller att lära eleverna en riktig talandningsteknik, god tonbildning, fyllig resonans och tydlig artikulation. En viktig uppgift är också att diskutera, vilka dia— lektala drag som bör bortarbetas enligt gängse uttalsnormer. Undervisningen bör vidare vara klart inriktad på ämnets betydelse för nybörjarundervis- ningen. De praktiska övningarna är härvidlag viktigast. De bör bedrivas på ett sådant sätt, att de ger eleverna för nybörjarundervisningen användbara metodiska uppslag. Ljudanalysens betydelse för läsinlärandet och rättskriv- ningen samt för en riktig behandling av röst- och talrubbningar hos barnen hör också hemma i dessa sammanhang. Beträffande de övriga delarna av språkläran torde det vara riktigast ur metodisk synpunkt att ta satsläran som utgångspunkt för ordläran. Från satslärans subjekt och predikat är övergången naturlig till ordlärans sub- stantiv och verb och från huvudord och bestämning till adjektiv och ad- verb o. s. v. En mycket viktig del av undervisningen i språklära bör utgöras av ofta återkommande tillämpningsövningar, avsedda att systematiskt komplettera övningarna i muntlig och skriftlig framställning, framförallt beträffande sådant, som är särskilt viktigt för undervisningen i folkskolan. Lämpligt är att jämsides med genomgången av språkläran enligt elevernas läro- bok även behandla och diskutera folkskolans kurs enligt nägon för detta stadium lämplig språklära. I klass I bör också en kort översikt av språkriktighets- och stilfrågor medhinnas i samband med uppsatsgenomgång (felkategorier, stilarter). Kursen i språklära i klass II bör behandla sådana problem, som även i form av korta notiser och kommentarer kan fördjupa förståelsen för språ- kets väsen och öka den blivande lärarens förutsättningar att handha dess vård: tal och skrift, riksspråk och dialekter; tradition och utveckling, in- hemskt och utländskt, särsvenskt och samnordiskt; synonymer; stilarterna etc. I samband med den språkhistoriska översikten bör en kort framställning ges av våra person- och ortnamn.
Alla tillfällen att öva användning av handböcker i riktiga sammanhang bör utnyttjas.
5. Endast förhållandevis få av modersmålets lärotimmar kan anslås till litteraturstudium. Detta måste bli bestämmande för såväl målsättning som kursplan och metod. Det gäller först och främst att försöka komma fram till hur man skall läsa en bok för att få det utbyte, den kan ge. Men undervisningen skall också _ utan att eftersträva examensmässiga resultat i litteraturhistoria _— söka både levandegöra svensk kulturtradition och förmedla bekantskap med moderna litteraturströmningar. Utifrån dessa utgångspunkter bör undervisningen i klass I och II följa två linjer, dels grundligt behandla ett mindre antal verk och i samband därmed reda ut de viktigare litterära begreppen, dels genom korta över- sikter söka ge en inblick i de idéhistoriska sammanhangen.
Litteraturstudierna måste i mycket stor utsträckning bedrivas på egen hand, varför anvisningar för sådana studier bör meddelas. Grupparbetet är en synnerligen lämplig arbetsform, särskilt när det gäller modern litte- ratur. Samtidigt med genomgång i klassen redovisas grupparbetena i form av föredrag, gruppdiskussioner, referat, uppläsning och dramatisk fram- ställning. Även elevföredrag har i detta sammanhang en viktig uppgift.
I klass III bör eleverna vara mogna för fria litteraturstudier. Av största vikt är, att dessa studier verkligen blir fria — men för den skull ej planlösa —— och anpassade efter elevernas och lärarens intresseinriktning. Den na- turliga arbetsformen är studiecirkeln. Möjligheterna att finna lämpliga ämnen är snart sagt obegränsade. Som exempel kan nämnas: Levande gestalter i världslitteraturen (Prometheus, Don Quijote, Hamlet, Faust, Peer Gynt o. s. v.), barndomstiden i några klassiska och några moderna självbiografiska verk, svenska skolskildringar från äldre och nyare tid, nor— disk folklivsskildring (t. ex. från Björnson till Sara Lidman).
Man kan också tänka sig, att en studiecirkel sysslar med t. ex. den svenska prosans utveckling eller med en jämförelse mellan berättarstil och be- rättarteknik i exempelvis en isländsk saga, romantisk prosa och naturalistisk prosa (i båda fallen på grundval av intensivt textstudium). Om förutsätt- ningar och intressen inom någon grupp medger det, kan man ägna sig åt exempelvis Dikt och ton (d. v. s. tonsatt svensk lyrik) eller Dikt och bil- dande konst.
Tillfällen att aktualisera och levandegöra den klassiska svenska dikten bör icke förbises.
För att eleverna skall ha en viss beläsenhet att bygga på redan från början, är det lämpligt att vid meddelandet om intagning lämna uppgift på viktigare verk, som kommer att behandlas under första seminarieåret, och rekommendera dessa till ferieläsning.
6. Muntlig framställning och läsning: Talövningar. Fria samtal. Enkla berättelser. Improviserade dramatiseringar (exempelvis i anslutning till läseboksstycken). Vardagslivets talsituationer. Ljudbildnings- och uttals- övningar. Allmän orientering i läsundervisningens metodik med särskilt uppmärk- sammande av följande moment: målet för skolans läsundervisning; lås- ningens inordnande i skolans totala arbetsprogram; högläsning och tyst läsning; övning i olika lästekniska moment med hänsyn till skiftande läse— stoff och arbetsuppgifter; läsestoffets anpassning efter elevernas intressen och mognad; kollektiv och individuell läsundervisning. Grundligt studium av den första läsundervisningens problem. Härvid bör särskilt följande frågor behandlas: utvecklingsfaktorer, som är avgörande för barns läsmognad; systematisk prövning av barns läsmognad ; målsätt- ning för läsundervisningen under de första skolåren; metoder vid den första läsundervisningen; olika stadier i läslärandet; läsundervisningens organi- sation som klassarbete, grupparbete och individuellt arbete på lågstadiet; läsningens samordnande med andra aktivitetsformer; den fria läsningen; läsmaterialets anpassning efter barnens utveckling; systematisk prövning av barnens läsförmåga med hänsyn till lästeknik, språkförståelse och inne— hållsuppfattning; arbetsmateriel för den första läsundervisningen.
7. Skrivning och språklära: Rättskrivningens psykologiska och pedago- giska problem. Rättskrivningsundervisningens anordning med hänsyn till inlärningsteknik, lärjungarnas självverksamhet och arbetets differentiering efter barnens olika förutsättningar. Olika arbetsformer. Redogörelse för frekvensundersökningar. Användning av ordlista. Standardiserade stav- ningsprov. Särskilda skrivsvårigheter. Diskussion av läroböcker och andra hjälpmedel för ortografiundervisningen. Den skriftliga framställningens värde för barnens utveckling, dess prak- tiska betydelse. Olika slag av skrivning på lågstadiet. Fri och hunden upp- sats. Hur undervisningen skall ge uppslag samt öka ordförråd, variations- möjligheter och känsla för ordens valör. Hur läraren söker åstadkomma lämplig stegring från lättare till mera krävande uppgifter samt omväxling i fråga om ämnesval och arbetssätt. Granskning av läroböcker och andra hjälpmedel för uppsatsskrivning. Språkbyggnadsövningar enligt folksko- lans undervisningsplan för tredje och fjärde klasserna.
8. Vägledande översikt över Iäro- och läseböcker i modersmålet för folk- skolans lägre klasser samt viktigare metodisk litteratur rörande moders— målsundervisningen.
..Mh—m.—_n ML. ..____ __ _-
,.1...__....
Engelska Treårig linje
Klass I, 3 veckotimmar. Läsning av engelskspråkig litteratur, delvis kur- sivt. I mån av behov repetition av formläran och den mera elementära syntaxen samt därutöver i anslutning till textläsningen syntaktiska före- teelser av vikt för förståelsen. Kulturella förhållanden i samband med läst text. Hör— och talövningar, företrädesvis med utgångspunkt i den lästa tex- ten, samt referat på engelska.
Klass II, 3 veckotimmar. Läsning, delvis kursivt, av engelskspråkig lit- teratur, däri inbegripet något arbete med pedagogiskt innehåll. Syntak- tiska företeelser, kulturella förhållanden samt hör- och talövningar och referat som i föregående klass.
Anvisningar
1. Undervisningen har till uppgift att, på grundval av det i realskolan inhämtade eller motsvarande kunskaper, vidare utveckla lärjungarnas för- måga att läsa och förstå engelskt skriftspråk med god läsfärdighet som mål och giva dem någon övning i språkets muntliga bruk samt någon kännedom om engelsk och amerikansk litteratur och kultur. Textläsning och textbehandling utgör därför medelpunkten i undervisningen. Detta ute- sluter icke, att språkets muntliga sida uppmärksammas, eftersom det ta— lade språket torde vara ett minst lika effektivt sätt att vid textbehand- lingen inprägla betydelser och fixera innehållet som genomgående över- sättning. En förutsättning härför är, att den lästa litteraturen är tillräck- igt lättillgänglig, för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig den utan större svårighet och förståelsen kunna kontrolleras utan översättning av texterna i deras helhet. Förhör av hemuppgifter och kontroll av förståelsen vid kursivläsning bör i största möjliga utsträckning ske genom utfrågning och referat på engelska. Då så anses behövligt, bör eleverna emellertid, både vad hemuppgifter och kursivläsning beträffar, få tillfälle att genom stickprov och omsorgsfull översättning av valda smärre partier visa, att de har riktigt uppfattat texten; förmågan att läsa litteratur har allt att vinna på noggrannhet i fråga om ordens och konstruktionernas innebörd. Oklara och ungefärliga föreställningar om ordens betydelse och de syn- taktiska sammanhangen bör motarbetas. Detta gäller särskilt det gängse abstrakta ordförrådet, som är viktigt för förståelsen av t. ex. populär- vetenskaplig litteratur. Textläsning som hemuppgift bör omväxlande vara intensiv, med nog- grant inträngande i de lästa texterna, och extensiv, med uppövning av för- mågan att snabbare uppfatta det lästa och överblicka ett större samman- hang. Kursivläsning bör förekomma i ganska stor utsträckning och även den läggas både intensivt och extensivt. Vid kursivläsning gjorda påpekanden
bör antecknas av lärjungarna och följande lektion kort förhöras, t. ex. i talövningsform, så att de ger ett mera bestående resultat.
Anvisningar om bruket av lexikon bör ges, likaså om hur anteckningar bör föras vid förberedande av hemuppgifter och vid kursivläsning (>>glos- böcker»).
För temtvalet kan uppställas som ett allmänt önskemål, att lärjungarna får göra bekantskap med värdefull modern engelsk och amerikansk prosa, skönlitterär såväl som pedagogisk-psykologisk och aktualitetsbetonad (tid- ningar och tidskrifter). De pedagogiska eller psykologiska böcker, som läses det sista året, bör vara goda populärvetenskapliga arbeten, som kan intressera eleverna såväl genom lättfattligt och fängslande innehåll som genom klart och enkelt språk.
Vid läsning av amerikanska författare bör upplysningar lämnas om av- vikelser från brittisk engelska i det amerikanska språkbruket.
2. Hör- och talövningar bör flitigt bedrivas, så att eleverna efter hand med lätthet uppfattar det talade språket och som en naturlig sak uttrycker sig, åtminstone i enkla former, på engelska. Ur denna synpunkt är det av vikt, att undervisningen gradvis lägges så, att lektionerna, med vissa un- dantag, t. ex. beträffande den mera teoretiska grammatikbehandlingen, fö- res på engelska. Sin givna plats har det främmande språket, såsom redan påpekats, vid textläsningen, men även i andra sammanhang, t. ex. i fråga om »classroom activities» och realia, bör engelskan vara undervisnings- språket. Eleverna bör då och då få kortare individuella referatuppgifter, t. ex. något kapitel ur en skönlitterär eller populärvetenskaplig bok, en tidskrifts- artikel c. d. Sådana referatuppgifter kan omväxla med föredrag över äm- nen i samband med den lästa kursen.
3. I en kursplan, som har till syfte att ge eleverna god läsfärdighet, bör realia ha ett ej alltför snävt begränsat utrymme. I realskolan har det huvudsakligen varit vardagslivets seder och bruk samt vissa sidor av den materiella kulturen, som behandlats. På seminariet bör även litterära, i vidare mening kulturella och sociala förhållanden uppmärksammas och för- klaras som ett led i textbehandlingen. Undervisningssystemet i Storbritan- nien och Förenta staterna kan t. ex. förutsättas intressera blivande lärare, och vid behandlingen därav bör ej blott de mera pittoreska traditionella skolformerna, t. ex. public schools, omnämnas utan ännu mera de moderna strävandena och den sociala omvälvning som skett även på undervisningens område. Över huvud bör det vara läraren angeläget att, så ofta texten ger anledning därtill, på ett konkret och lättfattligt sätt göra eleverna bekanta med karakteristiska drag i anglosachsisk kultur och anglosachsiska tänke- sätt.
4. Uttalet får helt naturligt ej åsidosättas, även om huvudvikten skall läg— gas vid ordförrådet och uppfattningen av texten. Ett vårdat uttal och god
intonation bör vara målet, och särskilt bör uppmärksammas betydelsen av att en riktig uppfattning av texten får uttryck i korrekt frasering och satsaccent. Grammofonskivor och bandinspelningar kan användas som omväxling i arbetet och som lämpliga hörövningar, bandinspelningar även som kontroll av elevernas eget uttal.
5. I fråga om grammatiken torde det i stort sett räcka, om den i realsko- lan inhämtade kursen vidanakthålles, åtminstone som passiv kunskap, me- dan det mera systematiska grammatikstudiet får lämna rum för textläsning. Det torde dock vara nödvändigt att i samband med denna klargöra och inprägla sådana, särskilt syntaktiska, företeelser, som är väsentliga för en rätt förståelse av texten och som kanske ej behandlats eller blott flyktigt berörts i realskolan. Hit hör t. ex. frånvaron av bestämd artikel vid vissa substantiv i allmän betydelse, satsadverbets placering, nödvändiga och pa- rentetiska relativsatser, svårare fall av betydelseskiljande >>some>> och »any», hjälpverbet »will» och »would» med betydelse av >>vi1ja>> eller >>bruka>>, transitiva verb använda intransitivt och tvärtom, konstruktioner med ing-formen använd som verbalsubstantiv, satsförkortningar med ing- form eller perfekt particip, vissa konjunktioner etc.; hit kan också räknas ordbildningsläran, som är av stor betydelse för textläsningen.
6. Skrivningar ingår ej i kursplanen, men det bör ej vara uteslutet, att läraren ett par gånger i terminen på lektionstid anordnar t. ex. en versions— skrivning utan lexikon för att bilda sig en uppfattning om klassens all— männa ställning eller dikterar ett stycke text att av klassen nedskrivas och översättas. Sådana skrivningar får ej vara avgörande för betygsättningen, som hu— vudsakligen bör grunda sig på elevernas prestationer för övrigt, men det är å andra sidan klart, att de kan vara av värde vid uppskattningen av ele— vernas språkuppfattning, såväl vad ordförrådet som kombinationsförmå— gan beträffar. I klasser, där ett större eller mindre antal elever på grund av bristande förkunskaper behöver mera elementär undervisning, bör även övnings- skrivningar av annat slag kunna förekomma till befästande av kunskaperna.
Finska
Treårig linje
Klass [, 2 veckotimmar och klass II, 2 veckotimmar. Uttalsövningar och i samband därmed jämförande studier av ljuden i tornedalsfinskan och det svenska riksspråket. Grammatik under särskilt beaktande av de fall, där finskans särdrag påverkar svenskan i gränstrakterna. Tillämpningsövningar. Hör- och talövningar. Enkla skriftliga övningar. Det elementära ordförrådet och den grundläggande fraseologien på grundval av nybörjarböcker för låg- stadiet. Det elementära religiösa språket med inlärande av barnböner och barnpsalmer. Enkla barnvisor. Sagobokslitteratur. Barnskildringar av litte- rärt värde.
24 Tvåårig linje Klass I, 2 veckotimmar och klass II, 2 veckotimmar. Som för klasserna I och II på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Studierna har till huvudsaklig uppgift att tillgodose det pedagogiska behovet av finskkunnighet hos lärarna på lågstadiet i finsktalande gräns— trakter.
2. Undervisningen bör först och främst syfta till att ge grunderna av finska språket för att de blivande lärarna icke blott skall kunna förstå finsktalande barn utan även förstå språkegenheter hos tvåspråkiga barn.
3. Tyngdpunkten av studierna bör läggas på ljudläran, de centrala de- larna av formläran och syntaxen. Lågstadiets ordförråd bör inläras.
4. Läsning av finska bör inriktas på finska läroböcker, speciellt nybör- jarböcker, samt barnböcker och lämpliga delar av psalmboken.
5. Hör- och talövningar bör bedrivas så, att eleverna övas i att uppfatta och uttrycka sig enkelt på finska.
6. I den mån tiden tillåter bör realia givas ett visst utrymme, så att för- ståelse för finsk kultur skapas.
7. Övningar i skriftlig behandling av finska språket bör inte givas allt- för stort utrymme. Således bör blott enkla skrivövningar förekomma men inga skriftliga prov.
8. För elever med förkunskaper i finska bör särskild kurs anordnas. Det gives då möjlighet att fördjupa de i kursplanen angivna kursmomenten. Tiden torde tillåta behandling av de viktigaste avvikelserna i tornedals- dialekterna från det finska riksspråkets ljudförhållanden och ordböjning samt någon läsning av finsk pedagogisk litteratur.
Historia med samhällslära Treåriglinje
Klass I, 3 veckotimmar. Valda partier av forntidens och medeltidens all- männa historia såsom bakgrund till studiet av motsvarande epoker i svensk historia. Forntidens och medeltidens svenska historia utförligt behandlad samt i anknytning därtill grunddragen av de nordiska grannländernas historia under samma perioder. Studium av seminarieortens fornminnen, historiska minnesmärken, museisamlingar, folktraditioner och lokalhisto— ria. Orientering om arkeologiens, kulturminnesvårdens och hembygdsvår- dens mål och arbetsmetoder. Orientering om historievetenskapens arbets- material och metoder.
Klass II, 2 veckotimmar, varav 1]; veckotimme metodik. Valda partier av nya tidens allmänna historia såsom bakgrund till studiet av motsvarande epok i svensk historia. Översiktlig behandling av nya tidens svenska histo- ria t. o. m. är 1809, utförligare behandling av tiden efter 1809. Studiet av
svensk samhällskunskap påbörjad. Fortsatt studium av seminarieortens historiska minnesmärken, museisamlingar, folktraditioner och lokalhistoria. Metodik.
Klass Ill, 2 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Svensk sam- hällskunskap med huvudvikten lagd vid kommunalkunskap och sociala frågor. Skildring av samhällslivet, sådant det möter på seminarieorten. Skolsociala spörsmål samt barna— och ungdomsvård bör särskilt beaktas. Orientering om de sociala och ekonomiska miljöer, från vilka skolans ele— ver kommer. Privat— och samhällsekonomiska frågor. Metodik.
Tvåårig linje
Klass II, 3 veckotimmar, varav 3/. veckotimme metodik. Kort genomgång av forntidens och medeltidens svenska historia samt i anknytning härtill de nordiska grannländernas historia under samma perioder. Studium av seminarieortens fornminnen, historiska minnesmärken, museisamlingar, folktraditioner och lokalhistoria. Orientering om arkeologiens, kulturmin- nesvårdens och hembygdsvårdens mål och arbetsmetoder. Orientering om historievetenskapens arbetsmaterial och metoder. Svensk samhällskunskap med huvudvikten lagd vid kommunalkunskap och sociala frågor. Skildring av samhällslivet med utgångspunkt från seminarieorten. Särskilt bör skol— sociala spörsmål samt barna- och ungdomsvård beaktas. Orientering om de sociala och ekonomiska miljöer, från vilka skolans elever kommer. Privat- och samhällsekonomiska frågor. Metodik.
Anvisningar
1. Undervisningen i historia bör ha som en väsentlig allmänbildande uppgift att framhäva det historiska perspektivet, påvisa historiens bety- delse för förståelsen av vår egen tid samt motverka en anakronistisk syn på det förgångna. Undervisningen har till uppgift att ge såväl vidgad all- mänbildning som mera speciell yrkesutbildning. Yrkesutbildningen bör inriktas på att ge nödiga kunskaper för undervisning i de historiska och samhälleliga momenten i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar samt för undervisning i ämnena historia och samhällskunskap i klass 4, kännedom om det nutida svenska samhället samt orientering om historie— och samhällsundervisningens metodik. En koncentration av lärostoffet kring väsentliga och samlande synpunk- ter måste eftersträvas. Särskilt gäller detta den allmänna historien samt tiden 1523—1809 i svensk historia, vilka kursavsnitt måste behandlas myc- ket översiktligt. Allmän och svensk historia bör i görligaste mån läsas syn- kront, så att utvecklingen i vårt land inpassas i ett större sammanhang. Särskild vikt bör läggas vid sådana avsnitt av historien, som kan bidraga till att ge förståelse för vårt samhällsliv av i dag, för våra politiska, eko- nomiska och sociala förhållanden. Behandlingen av ämnet hör icke i främsta
rummet inriktas på en kvantitativ utvidgning av förut inhämtade kunska- per utan på en fördjupning av vissa partier samt på att ge översikter av det historiska orsakssammanhanget.
2. Vid stoffurvalet måste särskilt avseende fästas vid sådana sidor av den historiska utvecklingen, vilka speciellt bör framhävas vid undervis- ningen i klasserna 3 och 4. Det är därför angeläget, att eleverna framför- allt erhåller konkreta upplysningar om kulturlivets olika sidor — verk- tyg, redskap och vapen, deras utseende, tillverkning och användning; nä- ringsfång och hushållning; bostäder och andra byggnader; klädedräkt; gravskick ; folksed och folkliv. Framställningen kan därvid läggas upp så, att eleverna får inspiration och stoff till sådana historiska genrebilder i ord, vilka visat sig särskilt användbara vid historieundervisningen i lägre klasser, t. ex. Med renjägare mot iskanten, Ett besök i en jägar- och fiskar- by under stenåldern, En jordbrukarby under stenåldern, I bronsgjutarens verkstad, Hos mästersmeden, En storbondegård under vikingatiden, Vi re- ser till Birka, På vikingafärd i österled, En medeltida gudstjänst, Herr Sten bygger en borg, En dag i ett kloster, Hur en stad kunde uppstå under medeltiden, På landskapstinget, Hur man färdades under medeltiden, Ett besök i det medeltida Stockholm, Vi följer med en hanseatisk köpman, En resa i Bergslagen på Engelbrekts tid, Dagligt liv i det gamla Egypten, Upp— täckten av Tutankamons grav, Med fenicier på handelsfärd, Ett besök i Perikles' Aten, Ett besök i kejsartidens Rom.
3. Vid stoffurvalet bör tillses, att kursen i svensk samhällslära erhåller tillräcklig historisk underbyggnad. Vid historieundervisningen i klasserna I och II bör alltså särskild uppmärksamhet ägnas sj älva samhällsutvecklingen, varjämte eleverna under hand bör bibringas säker kännedom om de vanli- gaste politiska, sociala och ekonomiska begreppen. Härigenom kan läggas en god grund för den mera systematiska kursen i samhällslära.
4. Undervisningen bör söka ge eleverna åtminstone elementära begrepp om det källmaterial, det forskningsarbete och den vetenskapliga litteratur, som bildar grundval för handböckernas och läroböckernas sammanfatt- ningar. Sålunda kan vid behandlingen av t. ex. vikingatiden uppmärk- sammas, hur olika typer av källmaterial och olika vetenskapsgrenar bidra- git till vår kännedom om denna period (geologi, botanik, zoologi, arkeologi, historia, litteraturhistoria, religions— och kyrkohistoria, språkvetenskap o. s. v.). Citat ur källor bör fortlöpande få belysa framställningen, varjämte ele- verna bör beredas tillfälle att själva studera källpublikationer för skolbruk. Ävenså bör de mera direkt konfronteras med åtminstone något källkritiskt problem, t. ex. Unionsdokumentet av år 1397, Stockholms blodbad, Västerås- riksdagen 1527 eller Karl XII:s död. I undervisningen bör också klart komma till uttryck, att uppfattningen om historiska händelser, företeelser och personligheter kan växla. Denna
___-".:..mm. .
synpunkt kan anläggas exempelvis i följande fall: Hällristningarna, Det svenska rikets uppkomst, Erik den helige, Engelbrekt, Mötet i Arboga 1435, Sten Sture d. y., Erik XIV, Drottning Kristina, Erik Dahlberg, Karl XII, Frihetstiden, Gustav III, Gustav IV Adolf.
5. Inte minst för att eleverna skall erhålla uppslag av metodisk art, bör olika slag av konkretiserande undervisningsmateriel målmedvetet utnyttjas, t. ex. tidslinjer (med symboler), synkronistiska översikter, kartor (även kartskisser på tavlan), teckningar, planscher (även uppförstoring av t. ex. bokillustrationer), bilder, bildband, film, faksimilereproduktioner, modeller. (i. Särskilt vid studiet av seminarieortens kulturminnen och lokalhistoria kan det vara lämpligt, att eleverna får utarbeta en arbetsbok, vilken kan tjäna som mönster för deras egen undervisning i hembygdskunskap och historia.
7. Möjligheterna till grupparbete och individuella arbetsuppgifter bör utnyttjas. Som exempel på sådana arbetsuppgifter kan nämnas tillverk— ning och demonstration av undervisningsmateriel, såsom enklare kartor (t. ex. Vikingatågen, Eriksgatan, Det svenska väldets omfattning vid olika tidpunkter), modeller (Stenkanunargravar, Fornborg, Järnåldersgravfält, Vikingaskepp, 1100-talskyrka, Riddarborg); planering och ledning av histo— riska exkursioner; studier av vissa kursavsnitt med hänsyn till stoffurval för undervisningen, främst i folkskolans klass 3; förslag till teckningsupp- gifter i anknytning till historiekursen ; kulturhistoriska översikter — gärna med metodiska aspekter —— t. ex. Forntidens gravskick i Sverige, Klädedräk- tens utveckling, Bostadens utveckling, Jordbrukets och jordbruksredska- pens historia, Våra kyrkobyggnadsstilar, Färdvägar och färdsätt, Brott och straff, Undervisning, Lekar och nöjen. Ett och samma källkritiska problem kan utdelas som arbetsuppgift åt olika grupper, vilka sedan vid en diskussion får jämföra och motivera sina slutsatser.
Gruppundervisning kan också bedrivas vid studiet av vissa avsnitt av själva historiekursen; En epok, t. ex. Yngre stenåldern (6 gruppuppgifter: klimat, geologi, flora och fauna; vapen och redskap; näringsfång; bostäder; gravskick; problemet om nyinvandringar). En historisk personlighet, t. ex. Gustav Vasa (6 gruppuppgifter: Barndom och ungdom; Befrielseverket; Gustav Vasa och kyrkan; Bondeupproren; Gustav Vasas förvaltningssystem; Gustav Vasa i vardagslivet). En historisk epok eller en historisk personlig— het, avspeglad i dikten, t. ex. Vikingatiden (Tegnér, Geijer, Linclater, Frans G. Bengtsson, U. P. Olrog); Erik XIV (Nicander, Snoilsky, Strindberg, Frö- ding) ; Gustav Vasa (Bäckström, Strindberg, Snoilsky, Karlfeldt); Karl XII (Dalin, Anders Odel, Tegnér, Strindberg, Heidenstam).
Alldeles särskilt väl lämpar sig kursen i svensk samhällslära för grupp- studium. Inledande och sammanfattande översikter av läraren är dock nödvändiga, för att icke sammanhanget skall gå förlorat.
8. Vid undervisningen i samhällslära måste största möjliga konkretion eftersträvas. Framställningen får alltså inte stanna vid allmänna principer och organisatoriska utanverk utan måste ge direkta och konkreta upplys- ningar om olika samhällsorgan i arbete, om sociala förhållanden, om eko- nomiska problem av direkt betydelse för vårt folk och för den enskilde o. s. v. Väl förberedda studiebesök under sakkunnig ledning ger givetvis de mest levande föreställningarna. Därvid bör tiden om möjligt disponeras så, att eleverna även får tillfälle att ställa frågor. Som lämpliga studieobjekt kan nämnas: Länsstyrelse, Landsting, Stads- och kommunalfullmäktige, Dom- stolar, Pastorsexpedition, Socialvårdsbyrå, Arbetarskydd vid en industri etc. Studiebesök och intervjuer kan också göras av grupper eller av enskilda elever, vilka sedan redovisar inför klassen. Likaså vinnes ökad åskådlighet, om framställningen belyses av konkreta fall: Behandlingen av ett visst riksdagsärende, Den kommunala organisa- tionen och verksamheten i en bestämd stads- resp. landskommun, Ett be- stämt barnavårdsärende (låt vara anonymt), En småskollärares självdekla- ration o. s. v. Ökad konkretion vinnes också genom åskådningsmateriel av olika slag, [. ex. kartor, bilder, bildband, tidningsurklipp, radioutsändningar (ev. upp— tagna på bandinspelningsapparat), diagram, riksdagstryck, Svensk för- fattningssamling, Kungliga expeditioner och andra ämbetsskrivelser, blan- ketter av olika slag, valkuvert, röstsedlar, valpropaganda. Likaså bör ele- verna stifta direkt bekantskap med grundlagarna och kommunallagarna i någon lättillgänglig edition. Till diskussion upptages allmängiltiga eller aktuella samhällsproblem, t. ex. Monarki eller republik, Den demokratiska samhällsordningens svå- righeter. Tvåkammarsystemets vara eller icke vara, Folkomröstningsinsti- tutet, Vår gällande valordning, Skattebörda och välfärdsstat, Straffets upp- gift, Ungdomsbrottsligheten. Sådana diskussioner kan bidraga att fostra eleverna till saklighet i debatten samt bringa dem till insikt om samhälls- frågornas aktualitet för varje enskild medborgare. I samband med sådana meningsutbyten får eleverna också tillfälle till praktiska övningar att leda mötesförhandlingar och skriva diskussionsprotokoll. Likaså bör eleverna intresseras för aktiv och kritisk tidningsläsning. Ett hjälpmedel härvid kan vara att låta ett par elever varje vecka samman- ställa en inrikes- eller utrikeskrönika i form av tidningsurklipp och kom— mentarer. Ledare ur tidningar av olika politisk färg, behandlande samma fråga, kan också diskuteras i klassen. Riksdagens arbete kan fortlöpande följas i en »riksdagskrönika» med material hämtat från dagspressen. För att i någon mån belysa de skiftande miljöer, från vilka skolbarnen kommer, bör någon uppmärksamhet ägnas sociologiska spörsmål. Som grupparbete kan inför klassen redovisas, hur några olika typfamiljer har det beträffande budget och levnadsstandard, bostad, vanor, intressen o. s .v.
Därmed är en lämplig bakgrund given till en behandling av privatekono- miska frågor, t. ex. upprättande av budget, försäkringsskydd, sparande, självdeklaration. Med utgångspunkt härifrån kan också diskuteras sam- hällsekonomiska spörsmål av direkt betydelse för den enskilde.
9. Metodiska synpunkter bör fortlöpande delgivas eleverna speciellt be— träffande stoffurvalet. Vid den metodiska genomgången bör bl. a. beaktas: olika metoder för tidsbegreppets klargörande; stoffurvalet; förslag till gruppuppgifter; den elementära samhällsundervisningens metodik; använd- ningen av arbetsböcker; berättarteknik; sammanfattning av konkretise- rande hjälpmedel, kartor, planscher, bilder, bildband, film, faksimilerepro- duktioner, modeller, dramatiseringar, skolradio; planering och ledning av exkursioner; anvisningar om preparationslitteratur ; översikt över den metodiska litteraturen.
Geografi Treårig linje
Klass I, 3 veckotimmar. Hembygdsstudium avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiskt typiska drag. Exkursioner och studie- besök vid representativa anläggningar. Insamling av studiematerial rörande seminarieortens natur, näringsliv, bebyggelse och socialgeografi. Behandling av viktigare kapitel ur den allmänna geografin (fysisk geografi med geologi, bebyggelse-, befolknings- och socialgeografi samt kartkunskap) huvud- sakligen med hänsyn till nordiska förhållanden.
Översikt av jordens befolkning, bebyggelse, näringsliv och socialgeografi. De stora geografiska regionernas särdrag och orsakerna till att Sverige har handelsförbindelser med dessa regioner. Jorden som himlakropp.
Klass II, 1 veckotimme metodik. Metodisk genomgång av de geografiskt betonade momenten i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar i klas- serna 1—3 och geografiundervisningens metodik vid genomgång av hem— landskapets geografi. I samband därmed behandling av viktigare avsnitt ur den fysiska och ekonomiska geografin. J ordglobens användning vid geografi- undervisningen på primärt stadium.
Tvåårig linje Klass I, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Hembygsstudium avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiskt typiska drag. Exkursioner och studiebesök vid representativa anläggningar. Insam- ling av studiematerial rörande seminarieortens natur, näringsliv, bebyggelse och socialgeografi. Metodik, som för klass II på den treåriga linjen. Kompletteringskurs, 2 veckotimmar. Viktigare kapitel ur den allmänna geografin (fysisk geografi med geologi, bebyggelse-, befolknings- och social- geografi samt kartkunskap) huvudsakligen med hänsyn till nordiska för- hållanden.
Översikt av jordens befolkning, bebyggelse, näringsliv och socialgeografi. De stora geografiska regionernas särdrag och orsakerna till att Sverige har handelsförbindelser med dessa regioner. Jorden som himlakropp.
Anvisningar
1. Undervisningen i geografi skall bygga på elevernas tidigare inhämtade kunskaper motsvarande realskolans kurs och i första rummet syfta mot att ge de blivande småskollärarna utbildning för undervisning i de geogra- fiskt betonade momenten i klasserna 1—3 i folkskolan, så att de efter av- lagd examen på egen hand kan studera och undervisa om den hembygd, där undervisningen bedrives. Därjämte bör även i geografiundervisningen upptagas de fysiska, ekonomiska och kulturella faktorer, som kan påverka människornas arbete och levnadssätt.
2. Hembygdsstudiet bör grundas på exkursioner och studiebesök efter en noggrant genomtänkt plan. Genom insamling och bearbetning av det in- samlade materialet bör god kännedom förvärvas om de viktigaste bergärts— bildande mineralen, huvudtyperna av vårt lands bergarter samt de vikti- gaste jordarterna. Vid behandlingen av terrängformerna bör uppmärksam- heten fästas vid samspelet mellan berggrundens byggnad, sprickbildningar, förvittring, erosion, ackumulation och nivåförändringar.
3. Mot bakgrunden av naturförhållandena genomföres studiet av hem- bygdens näringsliv, bebyggelseförhållanden (tätorts- och glesbebyggelse), befolkningsgeografi (befolkningspyramid, yrkesstruktur) och socialgeo- grafi (t. ex. stadens inre differentiering med citybildning, kartläggning av affärscentra, olika slags butiker, en tätorts omland med resandetäthet med buss eller tåg, gränser mellan omland och något om flyttningsrörelser).
4. I anslutning till punkt 3 behandlas olika kartors förmåga att återge terrängformer, strandkonturer, bebyggelse, kommunikationsleder m. m., varvid tillgängliga topografiska kartor i olika skalor hör jämföras med geologiska och ekonomiska kartor samt sjökort.
5. Valda kursmoment kan göras till föremål för elevernas självverk- samhet, t. ex. åskådliggörandet i en sandlåda eller plastisk massa av veck- ning, förkastning, glaciärbildning, erosion och deltabildning. Enkla reliefer kan även utföras över instruktiva områden. Den erforderliga namngeogra— fin bör repeteras av eleverna själva enligt anvisningar, som lämnas av lä- raren vid läsårets början med angiven tidpunkt för redovisningen av kun— skaperna.
6. För klimatstudiet bör väderleksiakttagelser göras. De kan omfatta övningar i att avläsa temperatur, lufttryck, nederbörd och vindriktning samt bedömning av vindstyrka, molnighetsgrad och uppträdande huvud- typer av moln. Iakttagelserna bör göras på bestämt klockslag under en längre period och journalföras samt sammanställas i diagramform. För att
de lokala väderleksiakttagelserna skall bli inplacerade i ett större samman- hang, bör de jämföras med väderlekskartan i de större dagliga tidningarna.
7. I samband med studiet av den allmänna geografin bör om möjligt en längre studieresa anordnas för att bereda eleverna tillfälle att närmare lära känna natur och näringsliv inom någon viktig och representativ del av landet. Material som insamlas under färden bör bearbetas och redovisas som självständiga arbetsuppgifter i form av uppsatser, korta föredrag, gra- fiska framställningar etc.
8. Emedan geografiundervisningen skall förberedas och påbörjas i folk- skolans tredje klass med hemlandskapet och, om så befinnes lämpligt, nå- got närliggande geografiskt område eller landskap, bör geografiundervis- ningen vid seminariet omfatta några typiska landskap.
9. Vid studiet av kulturgeografin bör eleverna vänjas vid att utnyttja lämplig handbokslitteratur, bland vilken särskilt må nämnas valda delar av Sveriges officiella statistik. I anslutning härtill kan olika arbetsövningar utföras. Här bör även dags- och veckopressens artiklar och bildmaterial utnyttjas liksom det aktuella geografiska kunskapsmaterial, som meddelas genom radion. Vissa delar av den ekonomiska geografin kan med fördel studeras i form av studiecirkelarbete. 10. Behandlingen av jorden som himlakropp bör särskilt omfatta jor- dens form och storlek, tidvattenfenomenet, geografisk ortsbestämning och årstidernas uppkomst. 11. Den metodiska genomgången i klass II anknytes lämpligen till det i klass I insamlade och bearbetade materialet.
Psykologi och pedagogik Treårig linje
Klass II, 4 veckotimmar. Psykologins uppgift och mål. Grunddragen av den allmänna psykologin i samband med laborationer. Sinnes-, varsebliv- nings-, föreställnings— och uppmärksamhetspsykologi. Inlärning och minne. Tänkande och problemlösning. Behov och motiv. Känslolivet: emotioner, sentiment och attityder. Intelligens och begåvning. Anlags- och intelligens- undersökningar. Arbete och trötthet.
Allmän undervisningslära.
Pedagogikens historia t. o. m. Rousseau.
Klass Ill, 5 veckotimmar. Utvecklingspsykologi. Arv och miljö. Utveck- lingshämningar. Skolmognadsproblemet. Läsningens och skrivningens psy- kologi och pedagogik. Testteori och testmetodik med praktiska övningar. Kunskapsprövningar: standardprov, diagnostiska prov, betygsättning. Peda— gogisk statistik.
Karaktär och personlighet. Psykisk hälsa och sjukdom. Psykisk hygien. Socialpsykologi.
Karaktärsfostran. Anvisningar för pedagogisk terapi inom och utom skolan av barn med beteenderubbningar. Skolhygien.
Pedagogikens historia till vår tid. En kort framställning av svenska folk- skolans historia. Modern reformpedagogik.
Tvåårig linje Klass I, 4 veckotimmar. Som för klass II på den treåriga linjen. Klass II, 5 veckotimmar. Som för klass III på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Studierna i psykologi och pedagogik syftar till att göra seminarie- eleverna väl skickade för lärarens yrke. Denna allmänna målsättning gäller emellertid för alla ämnena på seminariets timplan. Det specifika för peda- gogikstudiernas mål är, att den studerande skall få kunskaper om och lära sig förstå: 1) barnets situation, när det övergår från hemmet till skolan; 2) de metoder och tillvägagångssätt, som skall användas, för att skolans fostran och undervisning skall bli så framgångsrik som möjligt. Denna mer specifika målsättning förutsätter i sin tur kännedom om barnets kroppsliga, psykiska och sociala växt och utveckling i främsta rummet under spädbarnsåldern, förskoleåldern och skolåldern men också med utblickar mot puberteten och adolescensen. Därjämte erfordras goda kunskaper om undervisnings— och uppfostringsmetodernas psykologiska grundvalar: inlärningens och vanebildningens psykologi. Läraren bör också ha kännedom om de vanligaste anpassnings- och inlärningssvårigheternas symtom och orsaker. Detta förutsätter oftast kontakter med föräldrar, målsmän, läkare, kuratorer och andra, liksom också förmåga att urskilja relevanta observationer, när det är fråga om remittering till olika barna- vårdande institutioner.
2. Beträffande litteraturanvisningarna må rent allmänt poängteras, att eleverna utöver den rena kurslitteraturen även bör göra sig förtrogna med den skönlitteratur, som behandlar barn och barns utveckling. Detta är ett så pass viktigt moment, att varje psykologilärare bör förelägga eleverna vissa skönlitterära verk om barn som obligatoriska.
3. Den ordning i vilken momenten står uppräknade i kursplanen anger inte deras tidsföljd. Sålunda är det ju mycket vanligt, framför allt utom- lands, att undervisningen i psykologi, efter en inledande orientering om psykologins mål och metoder, börjar med reaktionernas och handlingens psykologi, fortsätter med behov, motiv och emotioner och slutar med sin- nespsykologi. Läraren har givetvis full frihet i detta avseende. Han kan mycket väl börja höstterminen i klass II med pedagogikens historia. Den allmänna undervisningsläran bör komma tidigt, så att eleverna får nytta av den i sin praktik. _
4. Studierna i klass II bör ligga på experimentell bas. Härvid delas klas-
.. .-.-. -=-. a._—a...._ ___—m......
_ -——— d'i-a__..._ in.. ___
sen i två grupper. Experimenten bör följas av redogörelser, vilka senare i sin utformning bör vara så standardiserade som möjligt. Detta underlättar lärarens kontroll och elevernas arbete. Alla experiment kan inte utföras av eleverna under laborationerna utan får göras som demonstrationsförsök inför hela klassen. En del kan också sparas till sista året, det gäller i synner— het visningar av psykologiska filmer. Experiment och träning i enklare testning får också hänskjutas till klass 111. I laborationsserien bör ingå vanliga experiment i sinnes— och varseblivningspsykologi, gestaltpsykologi, inlärning, minne, uppmärksamhet etc. Experiment över mer komplexa företeelser såsom motivation, känsloreaktioner o. (I. får förmedlas genom film i den mån sådan kan erhållas. Experimentens målsättning skall vara klar och distinkt. Sålunda skall de sinnes- och varseblivningspsykologiska experimenten ge kunskap om hur varseblivningar bygges upp med bidrag från olika sinnen och inte endast från synen. Även blinda har varsebliv- ningar. Inlärningsexperimenten bör låta eleverna åskådligt erfara, att en enkel inlärningssituation kan vara ett problem, som en del individer inte kan lösa. Det dagliga skolarbetets paralleller till inlärningsexperimenten påpekas. Eleverna bör få tillfälle att iakttaga, hur fel bortarbetas, hur stereotypier och affektiva reaktioner utvecklas, hur en inlärningskurva konstrueras och hur insikt uppkommer. Experimenten bör alltid på före- läsningarna efteråt kommenteras och anvisningar ges om tillämpliga stäl- len i litteraturen.
5. De enklaste statistiska grundbegreppen (medeltal, standarddeviation samt frekvensfördelningar) måste genomgås i samband med experimenten, även om den egentliga statistikkursen ligger i klass III. Olika inlärnings- kurvor gör eleverna också bekantskap med i experimenten. Man kan näppe- ligen genomföra en experimentell undervisning, utan att eleverna får lära sig några enkla statistiska handgrepp.
6. Gestaltpsykologin nämnes inte som ett särskilt moment i kursplanen men bör självfallet beredas ett relativt brett utrymme i varseblivnings- psykologin liksom också i inlärnings- och tankepsykologin. Detta är av särskild vikt, om undervisningen på traditionellt sätt börjar med sinnes- psykologi och enkla reaktioner.
7. De svåraste momenten i kursplanen för klass II är inlärningens, mo- tivens och känslolivets psykologi jämte begåvningsläran. Dessa moment torde därför ta den längsta tiden i anspråk. Känslobindningar och attityder bör exempelvis behandlas ingående, så att eleverna får förståelse för hur fördomar och värderingar uppkommer, hur konflikter uppstår och utveck- las. Dessa företeelser behandlas visserligen senare i klass III i samband med barnpsykologin, men deras allmänpsykologiska bakgrund bör klar— läggas i klass II.
3—602925
8. Djurpsykologin upptas inte som ett speciellt kursmoment, men er- farenheterna från denna forskning är oumbärliga för en rätt förståelse av bl. a. inlårningslagarna.
9. Vid studierna i pedagogikens historia bör inte historisk fullständighet eftersträvas. Snarare bör det vara bilder ur pedagogikens historia ägnade att belysa sambandet mellan skolans verksamhet och samhällslivet i övrigt. Som exempel må nämnas medborgarnas behov av utbildning och föränd- ringarna i skolans målsättning under olika samhällsförhållanden, de re- formpedagogiska idéernas uppkomst och utveckling etc. Därjämte bör de nyskapande pionjärernas insatser skildras och ställas i relation till dels den tid de levde i, dels nutida strömningar. 10. I klass III skall de psykiska funktionernas utveckling under späd- barns-, förskole- och skolåldern studeras: barnets varseblivning, intelligens, tänkande, fantasi, språk, lek, teckning, affekt och handlingsliv. Puberteten och adolescensen behandlas i sina huvuddrag. 11. Problemet arv och miljö diskuteras som bakgrund till utvecklings— hämningarnas psykologi och pedagogik. Därefter behandlas Skolmognads- problemet, intellektuell efterblivenhet, tal-, läs- och skrivsvårigheter, hör- selsvaga barn, synsvaga barn. Särskilt viktigt är, att de pedagogiska åtgär— derna vid olika former av utvecklingshämning får en ingående behandling. Vanliga former av psykonervösa besvär hos barn uppmärksammas, och de möjligheter läraren har att komma tillrätta med dessa besvär exemplifieras. Finns specialister för behandling av barn med ovan nämnda utvecklings— hämningar och besvär, är det lämpligt, att de anlitas för att komplettera lärarens framställning. Studiebesök på institutioner för handikapade barn är också värdefulla. 12. Olika metoder för karaktärsfostran bör ingående diskuteras, såsom vanor, exempel, suggestion, belöning, straff, befallning, förbud, råd, samtal med barn etc. Såsom särskilt viktiga moment i detta avseende bör klass- rumsarbetets organisation och lärarens uppträdande diskuteras. Läxans funktion och rätta användning förtjänar att behandlas ur förevarande synpunkt. 13. I samband med en kort kurs i socialpsykologi, eventuellt med kur- sivläsning av ett mindre socialpsykologiskt arbete, orienteras eleverna om kontakten med föräldrar och mälsmän. 14. Alla eleverna bör få god orientering om testningens mål och medel. När exempelvis vänsterhäntheten behandlas, bör demonstrationerna åtföljas av diskussion om dessa prövningars pedagogiska aspekter. Någon systema- tisk träning i testningens teknik kan självfallet inte organiseras utom möj- ligen för en eller annan elev. 15. Vid elevföredrag och diskussioner i klass III får man begränsa sig till mindre uppgifter. Som exempel på diskussionsämnen kan nämnas: barnskildringar, barnteckningar, kvarsittningsprohlemet, referat av re-
formpedagogiska arbeten, metodiska problem, sexualundervisningen på låg— stadiet.
Matematik Treårig linje Klass 1, 2 veckotimmar. Folkskolans och realskolans kurs i aritmetik och algebra behandlad och något utvidgad för att att ge en logisk grund för olika räkneoperationers innebörd. Elementär kurs i geometri påbörjad. Klass II, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Elementär kurs i geometri fortsatt.Grafisk framställning och funktionslära. Metodik.
Tvåårig linje
Klass I, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Folkskolans kurs i aritmetik behandlad och något utvidgad för att ge en logisk grund för olika räkneoperationers innebörd. Grafisk framställning och funktions- lära. Metodik.
Kompletteringskurs, 2 veckotimmar. Realskolans kurs i aritmetik och algebra behandlad och något utvidgad. Elementär kurs i geometri. Funk- tionslära.
Anvisningar
1. Aritmetik. Kursen i aritmetik bör syfta till att ge grundlig insikt och ökad färdighet. Sammanhang bör eftersträvas mellan undervisningen i aritmetik och i räknemetodik. Bland moment som bör upptagas till behand- ling må nämnas: de hela talen (talsystem, talord, talbeteckning), tallinjen, de fyra räknesätten med hela tal jämte olika metoder och uppställningar för deras skriftliga utförande, primtalen, delbarhetssatser, kontrollmetoder, bråkbegreppet, de fyra räknesätten med allmänna bråk och decimalbråk, sortförvandlingar, förhållandebegreppet, proportionalitet. I såväl detta som i övriga kursavsnitt torde historiska notiser vara ägnade att väcka elevernas intresse och vidga blicken för kulturhistoriska sammanhang.
2. Algebra. Vid diskussionen av de aritmetiska räknelagarna må alge- braiska beteckningar komma till användning och räkning med algebraiska uttryck övas i den utsträckning, som efordras för detta ändamål och för kursen i övrigt. Grunderna för lösning av linjära ekvationer och ekvations— system med två obekanta repeteras. Tillämpningar på enkla problem inom kursområdet.
3. Geometri. Repetition av geometrins grunder och några viktigare geo- metriska satser. Likformig avbildning. Begreppet skala. Enkla planimetriska och stereometriska beräkningar inom ramen för gällande inträdesford- ringar.
4. Grafisk framställning och funktionslära. Detta kursavsnitt syftar till att bereda det matematiska underlag, som erfordras för förståelse av den grafiska framställning, som möter eleverna vid studiet av övriga läro-
ämnen. Bland grundläggande moment må nämnas: variabler, funktionsbe- greppet, rätvinkliga koordinater och deras användning vid grafisk fram— ställning, studiet av olika slags diagram, såsom polygon- och kurvdiagram, stapeldiagram, ytdiagram och bildenhetsdiagram samt annan bildframställ- ning. Grafiskt studium av några enkla, algebraiskt definierade funktioner av första och andra graden jämte enkla tillämpningar. Beteckningar och terminologiska frågor behandlas grundligt.
5. Metodik. Metodikkursen bör ge en utförlig behandling av undervis— ningen i matematik under de tre första skolåren. Modernare arbeten på om- rådet bör beaktas. Väsentliga olikheter i framställningssättet belyses med härför lämpade räkneläror. Olika slag av räknemateriel och dess använd— ning behandlas. Additions-, subtraktions-, multiplikations- och divisionsta- bellerna samt metoderna för deras inlärande och inövande genomgås. Prin- ciper för huvudräkning diskuteras. Den första geometriundervisningens metodik studeras. Olika slag av prov, deras ändamål, byggnad och räck- vidd behandlas. Det bör inte förbigås, att räkning förekommer i skolarbetet inte bara på för ämnet anslagna timmar utan även vid lektioner i t. ex. hembygdskunskap. Matematiken som ett moment i samlad undervisning bör beaktas.
6. Ett par gånger i terminen må två ä tre timmar anslås till provskriv- ningar i matematik och metodik.
Biologi med hälsolära Treårig linje Klass I, 3 veckotimmar. Naturstudier. Några viktiga kapitel ur växternas och djurens liv. Ärftlighetslärans grunder. Huvuddragen av utvecklings- läran. Klass II, 2 veckotimmar, varav 1], veckotimme metodik. Naturstudier. Några viktiga kapitel ur människans fysiologi samt hälsolära. Metodik.
Tvåårig linje Klass I, 2 veckotimmar, varav % veckotimme metodik. Naturstudier. Några viktiga kapitel ur växternas och djurens liv. Metodik. Kompletteringskurs, 2 veckotimmar. Ärftlighetslärans grunder. Huvud— dragen av utvecklingsläran. Några viktiga kapitel ur människans fysiologi samt hälsolära.
Anvisningar
1. Naturstudierna måste inta en central ställning i utbildningen. Ele— verna måste lära sig att se i naturen och känna igen det sedda. Artkänne- dom får bli ett medel att väcka naturintresset och en förutsättning för en djupare kunskap om naturen och inlevelse i densamma. Växtstudierna inledes lämpligen med studium av nyttoväxter i trädgård
l l l l
och på åker samt ogräs. I parker studeras vanliga träd, buskar och pryd- nadsväxter. Inledande studier över växtsamhällen. Huvudvikten lägges vid igenkännandet av arterna, men även ekologiska problem beaktas. Pollina- tionsbiologi, frukt- och fröspridning samt vegetativ förökning studeras. Anpassningsföreteelser, t. ex. förberedelser för övervintring, iakttages.
Artkännedomen kräver återupplivande av realskolekunskaper i organo- grafi samt övning i växtbestämning.
Kryptogamerna får icke försummas. Kryptogamexkursioner bör anord- nas, varvid studeras och inläres vanligare ätliga och giftiga svampar, valda typer för grupperna ormbunkar, fräkenväxter, lummerväxter, mossor och lavar. Elevernas självverksamhet tages i anspråk genom insamlingsarbete under exkursionerna samt anordning av utställningar av det insamlade materialet.
Frågan om anläggande av herbarier (enskilda, klass- eller gruppherbarier eller ett av läraren iordningställt studieherbarium) samt lämplig form av kunskapskontroll avgöres av ämneskonferensen.
Djurstudierna inledes lämpligen med insektsstudier i samband med pol- linationsbiologin. Fågelstudierna är lämpligast att påbörja under senhösten och vintern, då endast stannfåglarna finns kvar. Korta besök i seminariets omgivningar, i parker, vid öppet vatten i fågeldammar och hamnar eller vid vattenfall och forsar, ger rika studiemöjligheter. Fågelbordet bör icke försummas. Strykfåglars och eventuella invationsarters uppträdande stu— deras och de näringsbiologiska orsakerna diskuteras. På våren studeras flyttfåglarna i stort sett i den ordning de anländer. Fortlöpande anteck- ningar göres över de olika arternas ankomsttid, och de vanligaste arternas sång studeras och läres för igenkännande. Hithörande ekologiska problem beaktas.
Under våren studeras även växterna. Förutom artkännedom även vår- växternas organisation, groning, lövsprickning rn. m. Ekologiska studier i samband med vårens framskridande. Djurlivet i stillastående vatten stu— deras såväl i naturen som genom insamlat material i laboratoriet.
Naturstudierna kompletteras med en översikt över växters och djurs livs- förhållanden, i synnerhet deras sätt att lösa de näringsfysiologiska och fortplantningsbiologiska problemen. Det stora kretsloppet i naturen med kemiska reaktioner av uppbyggande och nedbrytande art belyses, varvid banden mellan växter och djur samt mellan högre och lägre organismer betonas. Den ställning människan intager till övriga levande varelser göres till föremål för särskild behandling.
Inom många avsnitt finnes lärostoff, som ingår i kursen i hembygdskun—
' skap och som måste behandlas med tanke härpå.
2. Ur växternas liv genomgås följande avsnitt. Studiet av ämnesomsätt- ningen inledes med huvuddragen av markläran och näringsupptagningen, varefter tyngdpunkten lägges på fotosyntesen och den bildade organiska
substansens användning av växter och djur. Fotosyntesens betydelse för tillvaratagandet av solenergi betonas. Anpassningsföreteelser föranledda t. ex. av vattenproblemet och våra växters övervintring. Groning och tillväxt. De behövliga kunskaperna rörande byggnaden, bl. a. den mikroskopiska, inhämtas i lämpligt sammanhang.
3. Ur djurens liv genomgås följande avsnitt. Sambandet mellan byggnad och levnadssätt hos en del vanliga djur, företrädesvis sådana som tillhör kursen i hembygdskunskap. Fortplantningsförhållandena, inklusive yngel- vård, hos t. ex. insekter, groddjur, fiskar, fåglar och däggdjur. Djurens flyttningar och vandringar. Jämvikten i naturen. Den behövliga artkännedomen torde kunna förvärvas genom självstudier i de biologiska samlingarna under samtidigt användande av handböcker i ämnet. Eleverna bör uppmanas att ta kännedom om bibliotekets samling av natur- och djurlivsskildringar. De anatomiska kunskaperna måste in- hämtas genom dissektioner (t. ex. fisk, fågel, kanin) och genom iakttagel- ser på olika slag av preparat.
4. Ur kapitlet om människans ställning till övriga levande varelser kan följande moment bli föremål för behandling. Hur människan i forna tider utvann sitt livsuppehålle ur växt- och djurvärlden. Något om våra vik— tigaste svenska gagnväxter med tyngdpunkten på odlingsförhållanden och användning. I samband härmed något om den biologiska forskningens till- lämpning inom jordbruk och skogsbruk. Våra husdjur och den moderna boskapsskötseln. Människan och de vilda djuren, inklusive fiske och jakt samt rättsfrågor beträffande dessa näringsfång. Naturvård. I kursavsnittet bör ingå studieutflykter, och det är önskvärt, att härvid även anlitas fackmän inom jordbruk och skogsbruk.
5. Ärftlighetslärans och utvecklingslärans grunder. Den blivande läraren måste känna till problemställningen arv—miljö. Tyngdpunkten vid studiet lägges på arvsanlagens och miljöns betydelse för utformning av egenska- perna. Avsnittet avslutas med en översikt över praktiska tillämpningar av ärftlighetsforskningen inom växt- och djurförädlingen samt över män— niskans ärftlighetsförhållanden.
6. Viktiga kapitel ur människans fysiologi samt hälsolära. Småskollära— rens medverkan i skolans hälsovårdande arbete kräver goda insikter i hälso- lära. Genom undervisningen i fysiologi bör förklaring till hälsoreglerna erhållas. Studiet av nervsystemet och sinnesorganen lägger en grund för undervisningen i psykologi. De moment som följaktligen lämpligen behand— las är fortplantningsbiologin, ämnesomsättningen, nervsystemet samt sin- nesorganen. Elevernas tidigare inhämtade kunskaper om organens byggnad återupp- livas genom undersökningar av organ från slaktdjur samt mikroskopiska preparat. Inom den fysiologiska delen är det ofta tillfälle att orientera eleverna om
vissa vanliga sjukdomar och defekter, sjukdomsdiagnostiska medel och medicinska hehandlingsmetoder, kända till namnet och gagnet av en större allmänhet. De viktigaste infektionssjukdomarna, bl. a. förkylningssjuk— domarna och tuberkulos, kan behandlas i samband med genomgången av bakterierna.
Inom detta kursmoment behandlas även alkoholproblemet samt bruket och missbruket av tobak, eventuellt även kaffe.
För övrigt bör kursen i hälsolära omfatta såväl personlig hygien som social hälsovård, i den män i dem ingående moment ej behandlas i kvinnlig slöjd (klädedräktens hygien) och i hemkunskap (vatten-, livsmedels- och bostadshygien) som speciellt skolhygieniska spörsmål. Inom den person- liga hygienen beaktas de i hembygdskunskapen ingående momenten, d. v. s. renlighet, mat och dryck, kroppsrörelser och frisk luft samt vila och sömn. Inom den sociala hygienen bör eleverna få en översikt över dels i renhåll- nings- och smittoskyddssyfte verkande grenar, dels socialhygieniska verk- samhetsgrenar med individen som föremål för övervakning och hälsokon- troll, t. ex. barnavården, folktandvården, dispensärvården m. m. Härvid bör samråd ske med läraren i samhällslära.
Det kan också vara lämpligt, att detta avsnitt påbörjas redan under första läsåret, varigenom tid vinnes för naturstudier under andra läsåret. De moment, som utan olägenhet kan överföras, är infektionssjukdomarna, om vilka eleverna för sin egen skull bör informeras redan under första läsåret, samt fortplantningsbiologin, vilken kan behandlas i anknytning till fortplantningsförhållandena hos växter och djur.
7. Ämnesmetodiken. Av stor vikt är, att eleverna informeras om det rika stoff, som kan behandlas inom de intresseområden, som folkskolans under- visningsplan föreslår. Undervisningen bör grundas på barnens egna iakt- tagelser av verkligheten. Anvisningar för studieutflykternas allmänna an- ordning bör givas. Då den biologiska terminologin i folkskolan måste skarpt begränsas, är det önskvärt, att upplysning lämnas om vilka termer som lämpligen kan användas på lågstadiet. De fostrande möjligheter ämnet har för att hos barnen grundlägga en god hygien och att vänja dem vid ett rätt umgänge med naturen, hör till- varatagas. Stor uppmärksamhet ägnas undervisningsmaterielen och dess vård.
Fysik
Treårig linje Klass 1, 2 veckotimmar. Valda delar av kursen i fysik för realskolan be- handlade med hänsyn till undervisningen i hembygdskunskap med arbets- övningar och för att öka förståelsen av fysiska företeelser i naturen och
det dagliga livet. Demonstrationer av enkla experiment och laborations— övningar. Metodik för undervisningen i hembygdskunskap med arbets- övningar.
Tvåårig linje Klass I, 2 veckotimmar. Som för klass I på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Undervisningen bör sikta mot att ge utbildning för undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar samt en viss fysikalisk allmänbild- ning och kunskap om fysikens betydelse för samhällets utveckling och be- stånd. Betydelsefulla fysikaliska uppfinningars och upptäckters inflytande på kulturutvecklingen bör diskuteras. Tekniska detaljer bör inte inkräkta på tiden. Förståelsen av principerna är långt viktigare.
2. Hembygdsundervisningen aktualiserar ofta fysikaliska fenomen, som småskolläraren ej får stå främmande för. De praktiska tillämpningarna av fysikaliska lagar, som behandlas i hembygdsundervisningen, måste därför särskilt beaktas. Undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt bygga på elevlaborationer och elevdemonstrationer. Det torde vara lämp- ligt att utdela uppgifter av sådan art, som förekommer vid undervisningen i hembygdskunskap, och låta eleverna gruppvis med hjälp av litteratur- anvisningar under lärares ledning utarbeta förslag till hur respektive feno— men med enkla hjälpmedel och teckningar kan förklaras för barnen. Dessa uppgifter redovisas sedan för kamraterna antingen i form av fingerad lek- tion eller som föredrag med demonstrationer.
3. Vid behandling av kursen hör energiprincipen vara den sammanhål- lande tråden, och stoffet bör grupperas däromkring.
4. I den allmänna fysiken bör de olika grundenheterna repeteras med utgångspunkt från gällande författningsbestämmelser. Begreppen arbete, energi och effekt behandlas grundligt. Som exempel på fysikaliska före- teelser och tillämpningsområden, som kan behandlas, kan nämnas: väg- ning, volymbestämning, blocket, lutande planet, skruven, hävstången, frik- tionshjulet, kullager, rullager, centrifugalapparater såsom torkmaskin och mjölkseparator, vägkurvor, hydrauliska pressar, kommunicerande rör, vat- tenledning, vattenståndsrör, vattenådror i marken, vattenlås, vattenhjul, vattenturbiner, Arkimedes princip (med tillämpning på båtar, is, badande och areometrar), ytspänning (insekter springer på vattenytan), oljans ut- bredning på vatten, vattnets uppsugande i porösa ämnen, luftens bärkraft, jämförelse mellan ballong och flygmaskin, barometrar, manometrar, hävert, vattenpumpar, cykelpump, vindkraftens användning.
5. Utvidgningslärans grunder bör endast kortfattat repeteras. Huvud- vikten lägges på konsekvenserna av volymförändringar, t. ex. solvittring, ett glaskärl spricker vid hastig uppvärmning, bimetallapparater, täthets- ändringar. Med hänsyn till grunderna för väderleksförutsägelser behandlas
täthetsändringar hos vatten och luft och på grund därav uppkomsten av vindar. Principen för en termometer genomgås.
Värmeströmning behandlas med utgångspunkt från enkla försök, som belyser företeelserna i naturen och det dagliga livet. Som exempel på före- teelser och tillämpningar som kan behandlas, må nämnas: värmeström- mar i vatten och luft, olika ämnens värmeledningsförmåga, utstrålningens och absorptionens beroende av ytans beskaffenhet, uppvärmning av bostä- der och värmeisolation av dessa, våra kläders funktion, djurens skydd mot kyla, solvärmets absorption i jorden med åtföljande utstrålning, luftens och molnens roll som skydd mot värmeutstrålning från jorden.
Kalorimetrin diskuteras ytterst kortfattat. Som exempel på tillämpningar kan nämnas: vattnets stora specifika värme, volymökningen då vatten fry- ser till is, kokkärl, tryckkokare, luftens fuktighet.
Sambandet mellan mekanisk energi och värme belyses. Ångmaskinens, ångturbinens, förbränningsmotorns princip jämte betydelse för kulturut- vecklingen diskuteras.
6. I magnetismen behandlas magnetiska kraftfält för förståelsen av kom- passnålens inställning och induktionsströmmars uppkomst. De elektrostatiska grundfenomenen behandlas kortfattat med utgångs- punkt från atomernas byggnad. De elektrokemiska grundfenomenen och den elektriska strömmens mag- netiska verkningar behandlas endast repetitionsvis. En strömgenomfluten ledares rörelse i ett magnetfält behandlas för förståelsen av de elektriska motorerna. Strömstyrka, spänning, motstånd, Ohms lag, Joules lag, elek- trisk energi och effekt klarlägges, och de fundamentala enheterna repe- teras. Grunderna för elektrisk induktion behandlas för förståelse av elek- triska generatorer. Som exempel på praktiska tillämpningar kan nämnas: kompassen, för- nickling, glödlampor, kokapparater, doppvärmare, elektriska kastruller, strykjärn, elspisar, kortslutning, säkerhetsproppar, lagbestämmelser för el- ledningar i boningsrum, S-märkt materiel, olyckor, som förorsakas av el- ström, transformatorer, elektriska motorer i olika apparater i hemmet.
7. Som exempel på tillämpning av akustiken kan nämnas: musikinstru- menten, eko, ekolodning, buller och något om ljudisolation.
8. De grundläggande lagarna i optiken behandlas kortfattat för förstå- elsen av tillämpningsföreteelser såsom belysningslagen, betydelsen av lämp— lig belysning, lumenjwatt, kameran, olika typer av projektionsapparater, luppen, begreppet dioptri, optiska ögonfel, regnbågen, ljusets brytning i ett glasprisma.
9. Astronomikursen kan meddelas helt eller delvis som elevföredrag in- lagda under hela läsåret. Eleverna bör utföra ett mycket begränsat antal egna observationer. Som exempel kan nämnas: bestämning av solhöjden vid olika tider under en dag, solhöjden vid middag under olika årstider,
observation av månen och någon planet med en astronomisk tub, en planets skenbara rörelse på stjärnhimlen, de vanligaste stjärnbilderna.
10. I några föreläsningar behandlas utvecklingen inom atomfysiken, var— vid problem som solenergins ursprung, radioaktivitet, den moderna världs- bilden och atomenergi kan diskuteras.
Kemi Treårig linje Klass I, 1 veckotimme. Valda delar av kursen i kemi för realskolan be— handlade med hänsyn till undervisningen i hembygdskunskap med arbets- övningar och för att belysa avsnitt av kemin av praktiskt och aktuellt intresse. Demonstrationer av enkla experiment och laborationsövningar. Metodik för undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar.
Tvåårig linje
Klass I, 1 veckotimme. Som för klass I på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Undervisningen skall i största möjliga utsträckning grunda sig på av eleverna själva utförda enkla experiment och observationer. Det är inte nödvändigt, att samtliga elever utför samma experiment. Lämpligt är att utdela uppgifter av sådan art, som kan tänkas bli utförda i samband med undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar, och låta eleverna gruppvis med hjälp av litteraturanvisningar under lärares ledning utarbeta förslag till hur respektive försök med enkla försöksanordningar och teck- ningar kan förklaras för barnen. Dessa uppgifter redovisas sedan för kam- raterna i form av fingerad lektion eller som föredrag med demonstrationer.
2. Som exempel på lämpliga uppgifter att behandla laborativt kan näm- nas: undersökning av hårt och mjukt vatten; undersökning av putsmedel och fläckurtagningsmedel; rengöring av koppar, järn, silver, aluminium; socker, stärkelse och cellulosa; undersökning av äggviteämnen; undersök— ning av mjölk; förbränning och släckning av eld.
3. Kursen bör med hänsyn 'till under punkt 1 rekommenderade under- visningsmetoder koncentreras till ett halvt läsår med 2 veckotimmar i följd.
4. Några av de kemiska processer, som förekommer inom växt- och djur- världen, bör beaktas, så att undervisningen i kemi kan beräknas stödja un- dervisningen i biologi med hälsolära.
5. Med hänsyn till den stora betydelse kemin fått i det nutida samhällets näringsliv bör eleverna föreläsningsvis orienteras om några av de tekniska produkterna. Som exempel kan nämnas: nylon och liknande vävnadspro- dukter, plastprodukter, tvättmedel, gödningsmedel, färgämnen, metallege— ringar och läkemedel. Föreläsningarna bör illustreras med lämpliga före- läsningsexperiment.
.M .. _. _ ___Mm-_w ......—
I samband med föreläsningarna lämnas uppgifter om kemister, som ar- betat på de olika områdena. Grundämnen och det periodiska systemet dis- kuteras föreläsningsvis.
6. Inredning av ett enkelt kemiskt laboratorium, anskaffning av labo- ratorieutrustning, beredning av några enkla provlösningar, rengöring av glas och porslin behandlas mycket kortfattat.
Teckning
Treårig linje
Klass I, 21/2 veckotimmar. Orientering i ämnet. Den manuella färdighe- tens uppövande, textning, drillövningar. Övningar för den skapande akti- vitetens frigörelse — rytmiska övningar, ornamental komposition i anslut- ning till de frigörande och rytmiska övningarna. Klipp och klistring. Profil- teckning. Modellering. Teckning på tavlan. Materialkännedom. Metodik.
Klass II, 2 veckotimmar. Teckning efter naturen. Färglära och perspek- tivteckning, pedagogisk teckning, dekorativ fantasiteckning och kompo- sition. Teckning på tavlan. Metodik.
Klass Ill, 2 veckotimmar. Teckning efter naturen. Form och färgstudier. Pedagogisk teckning, teckning på tavlan. Dekorativ fantasiteckning. Barn— teckningsanalys. Konsthistoria. Metodik.
Tvåårig linje
Klass I, 21/2 veckotimmar. Orientering i ämnet. Teckning efter naturen. Övningar för den skapande aktivitetens frigörelse — rytmiska övningar, ornamental komposition och dekorativ fantasiteckning. Klipp och klistring. Modellering. Profilteckning. Teckning på tavlan. Materialkännedom. Kom- plettering av gymnasiets kurs i färglära. Metodik.
Klass II, 2 veckotimmar. Teckning efter naturen. Teckning på tavlan. Pedagogisk teckning. Dekorativ fantasiteckning. Barnteckningsanalys. Me- todik.
Anvisningar
1. Kursplanen i teckning tar i främsta rummet sikte på uppövning av motoriken och de funktioner, som direkt måste ställas i samband med vakenhet, sinne för estetiska värden, kombinations- och uppfattningsför- måga samt frigörandet av den aktivitet, som gör teckningen till ett medel för uttryck av tankar och känslor.
2. Orienteringen i ämnet bör omfatta: teckningen såsom barnets ut- trycksmedel för berättelser, kunskaper och upplevelser, lärarens behov av teckningen i undervisningen på lågstadiet, teckningsundervisning förr och nu, kort översikt över den konsthistoriska utvecklingen.
3. Den manuella färdigheten kan övas genom mekanisk drill med t. ex. den raka linjen och den runda linjen ev. utvecklade till mönster. Drill-
övningarna syftar till att öva motoriken samt att ge en god koordination mellan öga och hand. Som redskap kan användas såväl tavelkrita som pensel. Som drillövningar sättes exempelvis in stora och lilla alfabetets textade bokstäver samt siffror. Uppmärksamheten bör fästas vid att textning, sär— skilt av stora alfabetets bokstäver, är mera teckning än skrift. Övningar för den skapande aktivitetens frigörelse bör börja som klotterrörelser och utvecklas enligt 5. k. scribblemetod. Olika teknik kan användas. Rytmisk teckning och målning kan då och då övas till musik. Kursmomentet orna- mental komposition bör illustreras med visning av äldre ornamentik från skilda världsdelar.
4. Klipp och klistring i kulört papper eller tyg kan utföras ornamentalt eller dekorativt. Övningar med tryck 't. ex. med kork, potatis, schablontryck samt mål- ning av klisterpapper bör läggas så, att de blir inspirerande för fantasin och förmågan att kombinera.
5. Vid profilteckning bör vikt läggas vid att eleven snabbt och tydligt kan avbilda ett föremåls karakteristiska form. Övningarna kan ha skissens karaktär och kan utföras i olika teknik.
6. Modelleringen bör utnyttjas så, att eleverna får god kännedom om materialet och övning i fri formgivning.
7. Teckning efter naturen bör lämpligen förekomma först i klass II. Dock kan under hösten i klass I, innan den egentliga teckningsundervis- ningen börjar, naturiakttagelser göras, eventuellt kombinerade med skisse- ring. I klass II göres direkta studier av träd, grenar, blad, blommor, frukter o. (1. I klass III kan studier och övningar i ämnet omfatta gatuperspektiv, landskapsskisser, människor och djur.
8. Elementär kunskap om färglära bör meddelas. Grunderna för den ve- dertagna perspektivbildens uppkomst förklaras såväl beträffande runt och rätlinjigt perspektiv som färgperspektiv.
9. Pedagogisk teckning avser åskådningsteckningar i anslutning till un- dervisningen. Eleven bör vinnlägga sig om en god estetisk verkan av bilden. Till pedagogisk teckning hör bilder av olika slag för undervisning i mo- dersmålet, matematik, hembygdskunskap m. m. 10. Teckning på tavlan såväl med avseende på drillövningar som övningar i pedagogisk teckning är av stor betydelse för den blivande läraren. 11. Vid den dekorativa fantasiteckningen bör man utgå från barnens egna föreställningar. Det bör påpekas, att barnens spontana alster alltid här en omisskännlig dekorativ prägel. 12. Vid barnteckningsanalysen bör de teckningar, som demonstreras, visa barnets teckningspsykologiska utveckling från det första klottret till en vuxens visuella uppfattning och återgivande av en bild. Analysen syftar till att klargöra, vad barnet avser att berätta genom sin teckning samt vad teckningen berättar om barnet.
nm.-.....”— .-. - _ i
13. Hur kulturströmningar avspeglas i konsten, bör bli föremål för stu— dier och iakttagelser. Tillfällen bör ges till musei- och utställningsbesök. 14. Metodik: Vid den metodiska genomgången av kursmomenten bör bl. a. noga klargöras övningens karaktär och syfte, hur barnen skall ut- nyttja den teknik övningen kräver, hur de bör handskas med materialet samt hur läraren bör organisera lektionen. Övningar i stimulering är av stor vikt. Dessa kan lämpligen göras inför fingerad klass över i förväg givna ämnen. Flera dylika kan medhinnas un- der en lektionstimme. Dessa ämnen utgör ett utmärkt underlag för dis- kussion. Metodik för tryck på lämpligt material, klipp i papper och tyg, uppgifter av dekorerande art för modellering. Upplysning lämnas angående grupp- arbeten. Förslag till sådana arbeten diskuteras och några utföres.
Teckningspedagogiska, barnteckningspsykologiska och estetiska problem behandlas. Syftet är en fördjupad kunskap om och beredskap inför de problem av såväl praktisk som teoretisk art, som en handledare av har- nens skapande verksamhet ständigt möter. Barnets teckningar som uttryck för missanpassning, aggressioner, efterblivenhet o. s. v.
Illustrationsmaterial är här av största vikt. Arbetsböckernas och läseböc- kernas bilder diskuteras. Eleverna bör intresseras för ett gott bildurval i sin undervisning och övas i bildanalys. Genom att fotografier ur tidningar och tidskrifter samlas, kan en bilderbok med särskild aspekt på hem- bygdsundervisningen åstadkommas, som ger ett sakligt och levande ut— tryck för verklighet. '
Ett kompendium innehållande de viktigaste synpunkterna på ämnet, an— visningar angående material, metodiska anvisningar för uppläggning av lektioner m. ni. kan lämpligen sammanställas av läraren att användas som stöd i elevernas blivande undervisningsarbete. Förslagsvis kan elevarbetena i ordningsföljd insättas i en samlingspärm, till vilken kompendiet kan bifogas.
Välskrivning Treårig linje Klass I, %» veckotimme. Orientering angående skrivning och Skrivunder- visning. Tekniska hjälpmedel. Skrivningens hygien. Skrivning: stora och lilla alfabetets bokstäver, siffror. Skrivgymnastiska och rytmiska övningar. Övningar i förskriftstil. Övningar i handstil. Metodik angående Skrivunder- visningen i småskolan.
Tvåårig linje Klass I, % veckotimme. Som för klass I på den treåriga linjen.
1. Undervisningen i välskrivning avser att ge eleverna en allmän insikt om skrift och skrivning samt att uppöva deras förmåga att skriva god för- skriftstil. Vården av elevernas egen handstil måste också uppmärksammas. Vid utbildning av lärare i skrivning för småskolan måste förutsättas, att alla elever kan skriva med höger hand.
2. En allmän orientering angående skrift, handstil och skrivning i små- skolan meddelas, varvid en framställning av skrivningens psykiska och fy- siska förlopp lämnas. De vänsterhänta barnens problem diskuteras. Olika skrivmetoder demonstreras och jämföres liksom skrivhäften med skrift av äldre och nyare typ. En klar skillnad bör göras mellan värdet av den för- skrift, som är uppbyggd efter en systematisk metodik, och den förskrift, som endast är avsedd att imiteras. En enkel, lättskriven och lättläst skriv- stil övas.
3. Tekniska hjälpmedel för skrivningen diskuteras, exempelvis blyerts— pennan oeh dess hårdhetsgrad, skruvpennor, kulpennor, reservoarpennor, Olika typer av pennstift. Pennhållning, skrivställning, arm-, hand- och fingerrörelser demonstreras. Skrivlinjens läge vid textning och vid skriv- ning visas. .
4. Skrivning av lilla alfabetets bokstäver genomgås i ordningsföljd efter den grupp de tillhör genom sin konstruktion, och i samband härmed in— läres benämningarna för bokstävernas olika delar, skrivlinjer, stilhöjd, etc. Eleverna bör få kännedom om stora bokstäver från olika skrivmetoder. En jämförelse mellan stora bokstäver av äldre och nyare typ bör göras för att visa nödvändigheten av en enkel, lättskriven och lättläst stor bokstav. Olika typer av skrivna siffror bör demonstreras och de tydligaste rekom- menderas.
5. Eleverna meddelas kännedom om Skrivgymnastiska och rytmiska övningar samt motiveringen för deras användning. De rytmiska övningarna kan utföras efter musik, lämpligen i 2/4 eller 4/4 takt.
6. Övningar i förskriftstil göres efter samma kontinuerliga gång med av- seende på stilhöjden och med samma hjälpmedel, som användes vid under- visningen av barnen från och med första klass. Samtidigt med skrivövningar i bok övas förskriftstil på tavlan. Skriften bedömes gemensamt av lärare och elever.
7. Det är av vikt, att elevernas egen handstil är väl vårdad. Skulle den till välskrivning anslagna tiden icke medge inövning av en så god för- skriftstil och handstil, som är önskvärd, kan eleverna erhålla uppgifter för fortsatta övningar under sin återstående seminarietid.
8. Metodikundervisningen har till uppgift att informera eleverna om skrivningens hygien, handledandet av skrivövningarna och de tekniska hjälpmedlens användning vid skrivningen.
Välskrivningen bör betraktas som en viktig del av inlärningsproceduren. Sambandet med läsundervisningen bör beaktas.
Instruktion bör lämnas om olika manuella sysselsättningar, genom vilka handmotoriken hos barnen kan uppövas, innan den egentliga Skrivunder- visningen sättes in. Observeras bör, att skrivställning, pennhållning och lut— ning är individuella hos barnen. Vänsterhänthetens problem behandlas och råd lämnas om i vilka fall träning till högerhänthet bör förekomma.
Musik Treårig linje
Klass I, 2 veckotimmar. Allmänna kursmoment: Andnings- och röstorga— nens byggnad, funktion och vård; talteknikens grunder; språkljudens bild- ning; tonbildningsövningar och andningsövningar; musikens elementa ; ton— höjd; ljudstyrka; klangfärg; rumsakustik; gehörsutbildning.
Sång: Tonbildnings-, gehörs- och tontråffningsövningar, rytmiska öv- ningar i förening med taktering, taktord, nyanseringsövningar, musikdiktat, instuderande efter noter av enklare koraler och unisona sånger, kanonsång, förberedande övningar för flerstämmig sång, körsång, sånger och psalmer lämpliga för skolans lägre klasser, Sånglekar och barnsånger med beled- sagande rörelser.
Teori: Notskrift; läran om rytm, takt och accent; olika taktarter; musi— kens föredragstecken; dur- och mollskalor; tonarter.
Metodik: Orientering om den grundläggande undervisningen i klass 1 och 2 i folkskolan.
Klass II, 2 veckotimmar. Sång: Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tontråff- nings-, takterings— och nyanseringsövningar ; dirigering, två-, tre-, fyr- och sextakt; fermat och övningar med upptakt; musikdiktat; unison sång, ko- ralsång, körsång; fortsatt övning av sånger för skolans lägre klasser jämte Sånglekar, sånger med rörelser o. d.; stamsånger.
Teori: Intervallära, treklangen, ackordlärans grunder, fyrstämmig sats, kadenser, analys av enkla sånger eller koraler, handledning i instrumental transposition av enkel melodistämma.
Metodik: Fortsatta övningar i metodik, musiklyssnandets metodik med hänsyn till lågstadiet (grammofonillustrationer), fritt musikskapande (me— lodiuppfinningar, rytmimprovisationer), skolmusikundervisningens uppgif- ter och mål, olika skolsångsmetoder, skolsångsmetodik för folkskolans klass 3.
Klass III, 2 veckotimmar. Sång: Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass II, sånger med textlig anknytning till andra undervisningsämnen, Svenska mässan.
Teori: Musikens vanligaste former (korta definitioner, grammofonillu- strationer), olika musikstilar i samband med musikhistorisk översikt, mo-
dulation, orkesterinstrumenten (grammofonillustrationer), orgelharmoniet och dess vård.
Metodik: Översikt av sånglitteraturen för folkskolans lägre klasser samt tryckta handledningar i tonbildning, skolsångsmetodik, musikteori m. m.; skolradions sångstunder; magnetofonens användning.
Instrumentalmusik. Klass I, II och Ill, 5 veckotimmar för läraren i varje klass. Övningar å orgelharmonium, eventuellt jämsides med piano eller violin eller andra melodiinstrument; inövning av koraler och skolsånger; preludieanvisningar; enkla ackompanjemang; stamsånger.
Tvåårig linje
Klass I, 2 veckotimmar. Allmänna kursmoment: Andnings- och röstorga- nens byggnad, funktion och vård; talteknikens grunder; språkljudens bild- ning; tonbildningsövningar och andningsövningar; komplettering av gym- nasiets kursmoment beträffande musikens elementa; tonhöjd; ljudstyrka; klangfärg; rumsakustik; gehörsutbildning.
Sång: Tonbildnings-, gehörs-, tontråffnings-, takterings- och nyanse- ringsövningar; musikdiktat; instuderande efter noter av enklare koraler och unisona sånger; kanonsång; förberedande övningar för flerstämmig sång; körsång; sånger och psalmer lämpliga för skolans lägre klasser; Sånglekar och barnsånger med beledsagande rörelser; stamsånger.
Teori: Komplettering av gymnasiets kursmoment beträffande notskrift; läran om rytm, takt och accent; takt- och tonarter; musikens föredrags- tecken; dur- och mollskalor; intervallära; treklangen; ackordlärans grun- der; fyrstämmig sats; kadenser; analys av enkla sånger.
Metodik: Orientering om den grundläggande undervisningen i klass 1 och 2, musiklyssnandets metodik med hänsyn till lågstadiet (grammofon— illustrationer), skolmusikens uppgifter och mål, olika skolsångsme'toder.
Klass II, 2 veckotimmar. Sång: Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass I; dirigering, två-, tre-, fyr- och sextakt ; fermat och övningar med upptakt; musikdiktat; sånger med textlig anknytning till andra undervis— ningsämnen; Svenska mässan.
Teori: Handledning i instrumental transposition av enkel melodistäm- ma, musikens vanligaste former (korta definitioner, grammofonillustratio- ner), olika musikstilar i samband med musikhistorisk översikt, modulation, orkesterinstrumenten (grammofonillustrationer), orgelharmoniet och dess vård.
Metodik: Skolsången i folkskolans klass 3; fritt musikskapande (melodi- uppfinningar, rytmimprovisationer) ; översikt över sånglitteraturen för folk— skolans lägre klasser samt tryckta handledningar i tonbildning, skolsångs- metodik, musikteori m. m.; skolradions sångstunder; magnetofonens an- vändning.
Instrumentalmusik. Klass I och II, 5 veckotimmar för läraren i varje "klass. Som för den treåriga linjen.
1. Tonbildningsövningarna avser att utveckla elevernas eget röstmaterial samt att bibringa eleverna någon kännedom om barnröstens speciella ka- raktär. Det är viktigt, att anvisningar lämnas om sättet att avhjälpa de vanligaste tonbildningsfelen och befrämja ren och klangfull barnsäng. Ton- bildning och röstvård bör ej inskränkas till speciella övningar utan jämväl noggrant beaktas vid all sångutövning. Tonträffnings-, takterings— och rytmiska övningar utformas i huvudsak så, att de kan tillämpas i små- skolan. Dessa övningar kan med fördel sättas i direkt samband med någon enkel visa eller barnsäng. Småskolans repertoar av sånger övas flitigt un- der hela seminarietiden.
2. Alla teoretiska lärdomar bör praktiskt tillämpas och syfta till att göra eleverna väl förtrogna med det tonmaterial de i sin dagliga gärning kom- mer att handskas med. Sålunda bör modulationsövningarna närmast gälla övergång till dominant- och parallelltonarter. Studiet av harmoniläran åsyf- tar först och främst att bibringa eleverna teoretisk och praktisk kännedom om huvudtreklangerna, så att de kan sätta ackord till en enkel melodis byggnad, varvid i det senare fallet de sånger, som sjunges vid elevernas sånglektioner, kan tjänstgöra som studiematerial.
3. Undervisningen i metodik bör gå hand i hand med sångundervis— ningen. Olikheter hos nybörjare i fråga om musikalisk begåvning och utveckling bör diskuteras. Särskilt beaktas valet av sånger, deras tonomfång och inne- håll. Gehörssångens metodik, inte minst med hänsyn till gehörssvaga barn. Övningar att för barnen ge en kort redogörelse i berättelse— eller sagoform om sångens innehåll, gärna i förbindelse med en enkel teckning på tavlan. Inlärandet av texten. Inlärandet av melodin. Dramatisering av sånger. Rö— relser. Sånglekar. Rytmik och rytmorkester. Undervisningsmateriel och andra hjälpmedel vid sångundervisningen (klangspel, lilltambi o. d.). Bruket av notsymboler. Lektionsplaner. Lektionsförberedelse. De metodiska övningar, som genomgåtts, kan lämpligen praktiseras vid korta, fingerade lektioner inom övningsgruppen. Magnetofonen är ett utom— ordentligt hjälpmedel i sådana sammanhang. Metodiska anvisningar bör i allmänhet givas vid genomgången av varje nytt kursmoment. Det är dock nödvändigt att några gånger varje termin anslå tid till ett mera speciellt studium av rent metodiska spörsmål. Även här gäller det, att eleverna bör få tillfälle att i praktiken omsätta sina lärdomar. Olika skolsångsmetoder bör behandlas. Det viktigaste är emel- lertid, att eleverna får lära sig att så grundligt som möjligt behärska ett arbetssätt. Detta bör vara anpassat efter barnens ålder och förmåga. Det bör vidare skapa förutsättningar för en fantasifull och glädjebetonad sång— undervisning. Mycken omsorg bör nedläggas på att lära eleverna olika sätt för gehörsmässigt inövande av sånger, vilket är den naturliga utgångspunk-
ten i småskolan. Men de bör även få lära sig, hur man med tillhjälp av enkla beteckningssätt på ett tidigt stadium kan låta barnen använda sym- boler för grundton, dominant och andra tonsteg inom en tonart och upp- teckna dem. Sångens utnyttjande vid undervisningen i andra ämnen bör även uppmärksammas. Slutligen bör även de metodiska problemen i sång- undervisningen beträffande s. k. brummare behandlas.
4. Elev med godkänt vitsord i vokalmusik bör beredas tillfälle att aktivt deltaga i körsång. Förberedande övningar hör äga rum i samband med den vanliga sångundervisningen i form av enkla kanons och melodikombina- tioner (exempelvis Blinka, lilla stjärna där + Alla fåglar kommit ren eller Majas visa + Plocka vill jag skogsviol + Bä, bä, vita lamm). Därefter övergår liian till tvåstämmiga sånger i enkla sättningar, varvid hela klassen bör inlära båda stämmorna, som vid samsjungning alternerande sjungs av de båda sånggrupperna. På de gemensamma körsångtimmarna bör samtliga ele- ver deltaga, som därtill äger musikaliska förutsättningar. Sångvalet bör ske med hänsyn till elevmaterialets kvalifikationer men bör alltid syfta till att göra eleverna förtrogna med olika stilepoker och kompositionsformer inom vokalmusiken.
5. Elevernas förkunskaper i instrumentalmusik är av oerhört skiftande art och grad. Någon enhetlig plan för denna undervisning kan därför ej givas. Eleverna bör emellertid lära sig hantera ett orgelharmonium. Jäm- sides med orgelspelningen kan därtill hågade och lämpliga elever bedriva andra instrumentala studier. Musikläraren bör uppmuntra eleverna att lära sig olika melodiinstrument. Redan förvärvade dylika kunskaper bör på lämpligt sätt tillvaratagas och även inverka vid bedömningen av elever— nas allmänna framsteg i instrumentalmusik. När en elev nöjaktigt genom— gått kursen i orgelspelning, kan han, om han så önskar, få ägna sig helt åt piano, violin eller annat instrument. Ett av de viktigaste målen för instrumentalundervisningen är, att eleverna skall bli i stånd att leda och understödja barnens sång under lektioner och morgonandakten.
6. Instrumentalundervisningen bör ordnas så, att eleverna beredes till- fälle till sådan undervisning varje vecka. Blockflöjtspelning kan lämpligen anordnas som gruppundervisning under sångtimmar.
7. Elever, som avlagt organist- och kantorsexamen, bör kunna befrias från instrumentalundervisning. Det bör dessutom stå musikläraren fritt att i samråd med rektor något minska uppspelningstiden, dock till lägst 5 mi- nuter per vecka för de elever, som äger nöjaktiga förkunskaper i instru- mentalmusik.,Den på detta sätt inbesparade lektionstiden bör utnyttjas dels i form av gruppundervisning för nybörjare i klass I och dels till individuell undervisning med förlängd uppspelningstid för de elever, som musikaliskt sett är i behov härav.
8. För de elever, som anmäler sig till de vid seminarierna anordnade kyrkomusikerkurserna, bör musikläraren kunna i samråd med rektor sam-
ordna den ordinarie uppspelningstiden med den tid, som tillkommer veder- börande i egenskap av kyrkomusikerelev. Sådan förlängd uppspelning bör ske på elevens fritid.
Gymnastik med lek och idrott Treårig linje
Klass 1, 3 veckotimmar. Praktik. Dagövningar avpassade för seminarie- eleverna samt fotgymnastik. Smålekar, bollekar och bollspel. Trafikövningar och enkla oricnteringsövningar. Grunderna för fri idrott. Simning och liv- räddning. Längdlöpning och utförsåkning på skidor. Elementär skridsko- åkning och skridskolekar, enkla övningar i konståkning. Sånglekar och enklare folkdanser.
Teori och metodik. Den fysiska fostrans mål och medel. Lektionernas or- ganisation. Småbarnsdagövningens byggnad och terminolögi. Lekregler. Kartans och kompassens användning. Utrustningen under friluftsövningar.
Metodik: Gymnastikdagövningar, smålekar, Sånglekar och terrängöv- ningar, lämpade för klasserna 1 och 3. Demonstration av lektioner i gymna- stik och lek med barn ur klasserna 1 och 3. Övning i att leda klasskam— rater i gymnastik och lek.
Klass II, 3 veckotimmar. Praktik. Dagövningar i gymnastik, avpassade för seminarieeleverna och för lågstadiet. Lekar och bollspel. Barnrytmik. Terrängövningar och enkla orienteringsövningar. Simning. Fri idrott. Skid—— löpning. Skridskoåkning. Folkdanser och Sånglekar.
Teori och metodik. Träningens och trötthetens problem. Rytmens bety- delse. T rafikundervisning. Bad— och båtvett. Metodisk genomgång av dag- övningar i gymnastik och smålekar, avsedda för klasserna 2 och 4. De- monstrationer av lektioner i gymnastik och lek med barn ur klasserna 2 och 4. Övningar i att leda klasskamrater i gymnastik och lek. Övning i att på egen hand instruera efter färdiga gymnastikprogram.
Klass Ill, 4 veckotimmar. Praktik. Dagövningar i gymnastik. Rytmik. Avspännings- och koncentrationsövningar. Bollspel. Terrängövningar, lä- gerarbeten och orienteringsövningar. Simning. Fri idrott. Skidlöpning. Skridskoåkning. Folkdanser.
Teori och metodik. Fordringar på gymnastik- och lekledaren. Undervis— ningen i olika skolformer under olika yttre betingelser. Genomgång av gäl— lande anvisningar för undervisningen i gymnastik, lek och idrott i folk- skolan. De vanligaste hållningsfelen. Demonstration av hållningsrättande övningar och fotgymnastik. Demonstration av dagövningar för olika skol- former och 10-minutersövningar. Demonstration av övningar utomhus som ersättning för inomhuslektioner vid skolor, där gymnastiksal saknas. ÖV- ning i samband med metodisk genomgång i att leda klasskamrater i gym- nastik, smålekar, bollekar, Sånglekar och trafikövningar. Simundervisning. Den frivilliga gymnastikens och idrottens organisation, anslagsmöjligheter
o. d. Vården av gymnastik- och lekmateriel. Planläggning och ledning av lågstadiets friluftsverksamhet. Gymnastik— och idrottsmärkesprov för skol- ungdom. Försiktighetsåtgärder vid gymnastik- och idrottsövningar.
Tvåårig linje
Klass I, 3 veckotimmar. Praktik. Dagövningar avpassade för seminarie- eleverna och för lågstadiet samt fotgymnastik. Smålekar, bollekar och bollspel. Barnrytmik. Trafikövningar. Terrängövningar och enkla oriente- ringsövningar. Grunderna för fri idrott. Simning och livräddning. Längd— löpning och utförsåkning på skidor. Elementär skridskoåkning och skrid- skolekar, enkla övningar i konståkning. Sånglekar och enkla folkdanser.
Teori och metodik: Den fysiska fostrans mål och medel. Träningens och trötthetens problem. Lektionernas organisation. Småbarnsdagövningens byggnad och terminologi. Rytmens betydelse. Lekregler. Trafikundervisning. Bad- och båtvett.
Metodik: Gymnastikdagövningar, smålekar, Sånglekar och terrängöv- ningar, lämpade för klasserna 1 och 3. Demonstration av lektioner i gym- nastik och lek med barn ur klasserna 1 och 3. Övning i att leda klasskam- rater i gymnastik och lek.
Klass II, 4 veckotimmar. Praktik. Dagövningar i gymnastik. Rytmik. Av- spännings- och koncentrationsövningar. Bollspel. Terrängövningar, läger- arbeten och orienteringsövningar. Simning. Fri idrott. Skidlöpning. Skrid- skoåkning. Folkdanser.
Teori och metodik. Fordringar på gymnastik- och lekledaren. Undervis- ningen i olika skolformer under olika yttre betingelser. Genomgång av gällande anvisningar för undervisningen i gymnastik, lek och idrott i folk- skolan. De vanligaste hållningsfelen. Demonstration av hållningsrättande övningar och fotgymnastik. Demonstration av lektioner i gymnastik och lek med barn ur klasserna 2 och 4 samt av dagövningar för olika skolformer och lO-minutersövningar. Demonstration av övningar utomhus som ersätt— ning för inomhuslektioner vid skolor, där gymnastiksal saknas. Övning i att på egen hand instruera efter färdiga gymnastikprogram samt övning i samband med metodisk genomgång i att leda klasskamrater i gymnastik, smålekar, bollekar, Sånglekar och trafikövningar. Simundervisning. Meto- disk genomgång av dagövningar i gymnastik och smålekar för klasserna 2 och 4. Den frivilliga gymnastikens och idrottens organisation, anslagsmöjlig- heter o. d. Vården av gymnastik- och lekmateriel. Planläggning och ledning av lågstadiets friluftsverksamhet. Gymnastik- och idrottsmärkesprov för skolungdom. Försiktighetsåtgärder vid gymnastik- och idrottsövningar.
Anvisningar 1. Undervisningen i gymnastik, lek och idrott har till främsta uppgift att lära seminariets elever att leda barnens övningar i ämnet gymnastik
med lek och idrott men avser också att ge eleverna själva den avkoppling och motion, som de behöver under studieåren vid seminariet. Det är av stor vikt, att undervisningen ger eleverna förståelse för vad ett ändamålsenligt rörelsesätt och en god hållning betyder, så att undervisningen med barnen från början inriktas härpå. Lika viktigt är det, att undervisningen skänker en god uppfattning om det stora rörelsebehovet hos lågstadiets barn och hur detta bäst skall tillgodoses under skoldagen. Meningen med de olika övningarna och lekarna, deras rätta stegringsföljd och betydelsen av att lektionerna organiseras väl bör klart framgå av undervisningen. Bäst bi- bringas eleverna den rätta uppfattningen härom, genom att de själva får utföra de övningar och lekar, som är lämpliga och mest lustbetonade för lågstadiets barn. Fortlöpande bör lämnas anvisningar om hur undervis- ningen kan bedrivas i skolor, som saknar eller endast har bristfälliga eller bristfälligt utrustade inomhuslokaler och lekplaner. Hygieniska anvisningar bör också lämnas i samband med undervisningen, varvid särskilt beaktas renlighetens betydelse, värdet av dusch och bad i samband med kropps- övningar o. s. v.
2. Till gymnastiklektioner bör beräknas omkring halva av den till ämnet gymnastik med lek och idrott anvisade tiden. Vägledande bör vara att prak- tiska övningar, teori och metodiska anvisningar i anslutning till dem bör meddelas samtidigt. I viss utsträckning är lektioner med uteslutande teore- tisk undervisning nödvändiga, men deras antal bör begränsas. Då folkskole- klasserna 1 och 2 är svåra att leda för seminarieeleverna, bör de första praktiska övningarna få göras med högre klasser, exempelvis klasserna 3 och 4.
3. Vid gymnastik med barn bör eleverna vänjas vid att i huvudsak an— vända tillsägelser i stället för kommandoord. Bland de övningar, som in- läres, bör ingå rikligt med fotstärkande övningar. Rika tillfällen bör ges för eleverna att leda varandra i dagövningar för olika skolformer och i 10- minutersövningar. Seminarieelevernas egen personliga färdighet bör upp- övas, så att de får förmåga att själva visa det rätta utförandet av barnens färdighetsövningar. Det rytmiska momentet bör betonas starkt i gymna- stiken, och övningar, som motverkar vådan av den framåtböjda sittande ställningen, bör förekomma rikligt.
4. Rytmikundervisning bör meddelas. Då eleverna i seminariet i regel är musikaliska och kan traktera något instrument, finns goda möjligheter att utbilda dem i rytmik, varav de kan ha god nytta som lärare. Även folk- danserna, vilka bör ingå som en självklar del i undervisningen, uppövar rytmkänslan.
5. Den egentliga gymnastiken bör på lågstadiet — särskilt under de båda första skolåren — till stor del bestå av lekbetonade övningar. Omkring en tredjedel av den till ämnet gymnastik med lek och idrott anslagna tiden
bör ägnas åt lekar. Eleverna måste därför göras förtrogna med ett stort antal lekar av olika slag.
6. Bland idrottsgrenarna bör simningen tillmätas särskild betydelse, un- der det att den fria idrottens grenar är av mindre vikt för barnen på låg- stadiet. Simundervisningen bör i första hand sikta mot att göra alla semi- narieelever simkunniga. De bör göras väl förtrogna med vattenvaneövningar, elementär simundervisning i övrigt samt metoder för livräddning och konst— gjord andning. Terrängövningar, lägerarbeten, orientering, skidlöpning och skridskoåkning förlägges lämpligen till friluftsdagar, då dessa övningsfor- mer kräver längre tid än vanliga lektioner. Skridskoåkningen, som lämpar sig väl för lågstadiets barn, bör övas så, att varje elev äger förmåga att visa de grundläggande övningarna för barnen. Enkla skridskolekar genomgås, liksom livräddning på is.
7. För seminarieelevernas egen del är bollspelen av stor betydelse, då de stärker konditionen och är roande. Av fri idrott bör särskilt övas de grenar, som ingår bland proven för skolidrottsmärkets lägsta valör. För- mågan att orientera i okänd terräng bör uppövas. Genom övningarna ute i skog och mark bör eleverna bibringas förståelse för naturvårdens krav och få upp ögonen för den rekreation, som umgänge med naturen innebär. Eleverna bör känna till reglerna för uppgörande av eld utomhus och övas i att göra upp och släcka eld.
8. Trafikundervisningen är av stor betydelse för lågstadiets barn, varför varje seminarieelev bör erhålla grundlig kännedom om det lärostoff och de övningar, som bör genomgås med barnen.
9. Stor omsorg skall ägnas undervisningen rörande friluftsverksamhetens organisation och genomförande på folkskolans lågstadium. Eleverna bör medverka som ledare vid övningsskolans friluftsverksamhet. De bör erhålla någon kännedom om funktionärsskap vid bollspel, provtagningar och skol- tävlingar i idrott.
Slöjd Treårig linje
Klass I, 2 veckotimmar. Vikningsarbeten och klippning, trädning på våffelvävsduk eller duk. Tillverkning av vävskivor, uppsättning av liten vävstol och vävning av enkla föremål. Bast och spånarbeten, flätning med peddigrotting. Virkning ooh stickning. Tillverkning av barnarbeten.
Klass II, 2 veckotimmar. Symaskinens skötsel och användning, sömnad av enkla plagg. Stoppning och lagning. Prydnadssöm. Arbete i mjukt skinn eller galon. Elementär materialkunskap. Enkel träslöjd. Tillverkning av barnarbeten. Metodik.
Tvåårig linje Klass I, 2 veckotimmar. Som för klass I på den treåriga linjen. Klass II, 2 veckotimmar. Som för klass II på den treåriga linjen.
. :TTLnLtrru 'm—c.u.==-__:_—s.. - a.: - .. Fr:.
1. Undervisningen inriktas på småslöjd och slöjd företrädesvis för klas- serna 1—3 i folkskolan.
2. Då slöjden på folkskolans lågstadium ingår i arbetsövningar i anslut- ning till hembygdsundervisningen, har övningarna inordnats så, att de följer planen för denna. Undervisningen bör därför ta sikte på att eleverna får börja från grunden och sedan följa barnets utveckling. De bör även få uppmärksamheten inriktad på hur de olika övningarna metodiskt inordnats i uppgifterna. Metodiken måste meddelas eleverna i samband med den prak- tiska undervisningen under hela utbildningstiden. Eleverna bör få en god orientering i ämnet, och det bör klart framhållas, att det inte är fristående utan hör samman med den övriga undervisningen.
3. Slöjdens målsättning skall vara att stimulera elevernas fantasi och utveckla deras förmåga till självverksamhet, samtidigt som den bör uppöva den allmänna händigheten. Småslöjden såväl som textilslöjden bör bidraga till elevernas estetiska fostran genom att ge dem känsla för form, färg och goda kvaliteter.
4. Kursen för klass I avser att ge eleverna färdighet i att föra sax och nål, flätning, enkel vävning och grunderna för virkning och stickning. Kursen för klass II avser att ge grunderna för textilslöjd jämte viss utvidgning av kursen i klass I. Textilslöjden bör lära eleverna tillklippning efter färdiga mönster och sömnad av enkla plagg i modeller, som är lämpliga för folksko- lans lägre klasser. Som exempel kan nämnas plagg av enkla bomullstyg, så- som enkel blus, midjeförkläde och nattlinne. Prov på knapphål, knappisätt- ning, fällsöm och vändsöm bör utföras. Stoppning och lagning av vanligaste slag övas. Läraraspiranterna bör få någon kännedom om hemslöjdsförening- . arnas organisation och arbetssätt. Ungefär 10—12 timmar beräknas åtgå för undervisningen i träslöjd, vari ingår lnätnings- och spikövningar, sågning och målning av hyvlat virke. Som exempel på enkla arbeten kan nämnas lövsågsarbeten, dockmöbler, bilar, båtar, Sparbössa, fågelbord, byggklotsar, helgprydnader.
5. För var och en av klasserna på folkskolans lågstadium kan lämp- ligen utarbetas en arbetsbok, vari införes utförliga beskrivningar, verktyg, material och övningar samt en del förslag till arbeten och modeller, lämpade för det åldersstadium, för vilket respektive häfte är avsett. Då eleverna ej bör åläggas något hemarbete, är det lämpligt, att de indelas i grupper med olika arbetsuppgifter inom samma intresseområde. Lärar- aspiranterna får härigenom tillfälle att se olika material utnyttjas, och resultaten diskuteras gemensamt med klassen. Med givna övningar som huvudmoment bör läraraspiranterna få stor frihet med plats för fantasi och skaparglädje, då det gäller utformning av modeller, så att arbetet blir . ett uttrycksmedel för individens personlighet. Som exempel på barnarbeten i klass I må nämnas: servettring, näsduks-
väska, nålbok, förvaringspåsar, cykelvimpel, inomhusboll, enkel vävning av kudde, duk och halsduk, flätning med peddigrotting av karottbricka och flaskställ, påtning av nyckelkedjor och halsduk, stickning av vante på två stickor och på fyra stickor. Som exempel på barnarbeten i klass II må nämnas: någon enkel prydnadssöm, förfärdigande av föremål, såsom djur, hus, båtar, bilar, indiansaker, dockkläder, dockmöbler, klocka, modell av termometer, av värdelöst material (kork, träpinnar, piprensare, tändsticks- askar, tyglappar, papp och ståltråd).
Vid val av material till arbeten är det av vikt, att det svarar mot den prestationsförmåga, som barnen har under olika utvecklingsstadier.
6. Upplysning om inköpskällor för olika slag av material lämnas ele- verna. Materialkunskap i övrigt meddelas i samband med den övriga under- visningen.
Hemkunskap
Treårig linje
Klass II, 2 veckotimmar. Det grundläggande inom den moderna närings- fysiologin. Lämpligt kosthåll för barn i olika åldrar, särskilt de första skol- åren. Näringsfysiologiska synpunkter på skolniåltidsverksamheten. Vidgad varukännedom. Hemmet som arbetsplats och hemmet som samlingsplats. Läxläsningen i hemmet, arbetsro och belysning. Hemarbetets organisation och rationalisering. Arbetsbesparande maskiner och redskap. Samarbetet mellan familjemedlemmarna. Estetiska och praktiska synpunkter på bosta- dens inredning. Åtgärder för att skydda barnen mot olycksfall och för- giftningar i hemmen. Orientering i samhällets kollektivanordningar till hemmets tjänst. Hemmets ekonomi. Husmoderns ansvar och rättigheter i hem och samhälle.
1 lämplig utsträckning demonstrationer till belysning av de olika kurs— momenten. Studiebesök.
Kompletteringskurs i hushållsgöromål, klass I, 2 veckotimmar. Närings— ämnena, deras förekomst, egenskaper och uppgifter. Varukunskap. Hygien vid handhavandet av livsmedel. Livsmedlens hållbarhet, olika konserve- ringsmetoder. lnköpskunskap, god och mindre god reklam. Bostadsvård. Klädvård, Tvättmedel och tvätt.
Matlagning och matlagningslära: uppgörande av matsedlar, tillagning av ur näringssynpunkt rätt sammansatt vardagskost med betoning av tids— besparande tillagningssätt. Bakning av enklare brödsorter, Konservering. Dukning och servering. Rengöringsarbeten i samband med matlagningen. Städning av kök, förrådsutrymmen och sovrum. Tvätt, mangling och stryk- ning. Fläckurtagning.
I samband med det praktiska arbetet kostnadsberäkningar.
Klass 1, 2 veckotimmar. Som för klass II på den treåriga linjen. Kompletteringskurs i hushållsgöromål, 2 veckotimmar. Som för klass I på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Läraraspiranterna har tidigare inhämtat elementära kunskaper i äm- net. Undervisningen bör läggas med tanke på att eleverna har valt ett yrke och skall utbildas för detta. Största vikten lägges vid sådana moment, vilka en lärare, som skall taga hand om barn på lågstadiet, bör känna till, och vid sådana kunskaper, som är erforderliga för att meddela undervisning i hembygdskunskap med arbetsövningar. Intresseområdet hemmet återkom- mer ofta inom hembygdsundervisningen, och de blivande lärarna bör därför erhålla grundliga kunskaper om hemmet och insikter om sådant, som är förknippat med hemmet. I början av kursen bör eleverna orienteras om hemkunskapens mål och mening.
2. Undervisningen bör omfatta noggrann genomgång av det viktigaste i kostläran med särskild vikt lagd vid våra vanligaste födoämnen och deras betydelse för hälsan. Barnens näringsbehov behandlas ingående, likaså hur ett olämpligt kosthåll inverkar menligt på deras såväl psykiska som fysiska hälsa och utveckling. Skolmåltidernas betydelse för barnen, goda matvanor och matsedlar för barn diskuteras. Kvalitetsbedömning, förvaring och kon- servering av livsmedel, färdiglagad mat, hel- och halvfabrikat behandlas. Ekonomiska beräkningar göres, och inköpssätt diskuteras. Nya rön inom hemforskningens område och inom livsmedelsindustrin uppmärksammas, likaså den enskildes och hemmets ekonomi, olika ekonomisk standard, vikten av hemarbetets rationalisering samt organisation och samarbete.
3. Med tanke på hembygdsundervisningen upptages till behandling exem- pelvis: hur man bor nu och hur människor bodde förr; inredning av bosta- den; en bra bädd; praktiska och moderna hushållsartiklar; hjälpmedel, som underlättar arbetet; försiktighet vid handhavandet av elektriska appa- rater; ordning och trevnad; högtider i hemmet; föräldrar och barn; gott uppförande; kroppsvård; klädernas skötsel (hygien och ekonomi); lämplig och ändamålsenlig klädsel; aktsamhet om tillhörigheterna; sparsamhet.
4. Studiebesök göres vid t. ex. bageri, mejeri, kollektiv tvättstuga eller andra dylika institutioner.
5. Kompletteringskursen i hushållsgöromål har till uppgift att göra det möjligt även för sådana elever, som inte tidigare åtnjutit undervisning häri, att kunna tillgodogöra sig kursen i hemkunskap.
Trädgårdsskötsel Treårig linje
Klass I, 1 veckotimme. Teoretisk undervisning. Människan och kultur— växterna. Hemträdgårdens planläggning. Köksväxtodling. Blomsterodling. Skolträdgårdens och typväxtodlingens planläggning. Moment av ämnet hem- bygdskunskap med arbetsövningar med anknytning till ämnet trädgårds- skötsel.
Praktiskt arbete. Höstmånader: Demonstration av växtmaterial. Plan- tering av blomsterlökar för drivning i klassrum. Skörd och förvaring av frukt. Skörd och förvaring av köksväxter. Vårmånader: Sticklingsförökning och sådd av krukväxter. Omplantering av krukväxter. Jordens gödsling och vårbearbetning. Sådd av köksväxter och annuella växter (sommarblommor, studiesortiment). Demonstration av växtmaterial.
Tvåårig linje Klass I, 1 veckotimme. Som för klass I på den treåriga linjen.
Anvisningar
1. Den teoretiska undervisningen (omkring 15 lektionstimmar) förlägges till vintermånaderna och bör meddelas i helklass. Vissa moment, såsom växtkännedom, förutsättes bli behandlade under vår och höst på tid, som är anslagen till praktiskt arbete. Kort orientering om den svenska trädgårdsodlingens historia (klostren, slottsträdgården etc.). Hemträdgårdens planläggning: grunderna för planlösningen, inhägnad, gångar och plattstigar, prydnadsträdgården — vardagsrummet i det fria, ekonomitrådgården med köksväxt-, bår- och fruktodling, barnens trädgård m. m. Köksväxtodling: odlingsplan, jordens gödsling och beredning, sådd och plantering, skötsel, skörd och förvaring, några viktiga köksväxter. Blomsterodling: skötsel av krukväxter och snittblommor i klassrum, driv- ning av blomsterlökar i klassrum, drivning av blommande grenar i klass- rum och planteringar i sandlåda för undervisningen i hembygdskunskap (sådd av gräsfrö inomhus, vinter— och vårlandskap m. m.). Skolträdgårdens och typväxtodlingens planläggning. Metodik med hänsyn till de moment i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar, som har anknytning till ämnet trädgårdsskötsel.
2. Det praktiska arbetet förlägges till seminarieträdgården under höst— och vårmånaderna med omkring 8 elevtimmar på hösten och 8 elevtimmar på våren. Vid det praktiska arbetet förutsättes klassen vara delad i två undervisningsgrupper. Praktiskt arbete bör helst anordnas som dubbellek- tioner. Under de praktiska övningarna bör eleverna beredas tillfälle att studera de vanligaste frukttråden, bärväxterna, prydnadsväxter av olika
-.Å—a
slag _ träd, buskar, perenner, utplanteringsväxter och annueller — samt olika slag av köksväxter.
Under höstmånaderna genomgås de viktigaste av de eftersommar- och höstblommande prydnadsväxterna. Samtidigt behandlas prydnadsträd och prydnadsbuskar. Plantering av blomsterlökar i kruka samt nedsättning för vinterförvaring demonstreras och övas. Drivningen bör ske i seminariets klassrum och lärosalar. I samband med arbetet med fruktens skörd och förvaring demonstreras de vanligaste äpple- och päronsorterna. Seminarie- eleverna bör själva planlägga och anordna en mindre utställning av frukt, som hälles tillgänglig för samtliga seminarie- och övningsskoleklasser. Vid skörd av köksväxter bör lämpligt material utväljas för fröodling. Materialet utplanteras följande vår i skolbarnsträdgården.
Under försommarmånaderna demonstreras och övas förökning av vissa krukväxter samt läggning av blomsterknölar.
Omplantering av krukväxter. Jordens gödsling och iordningställande för sådd och plantering. Sådd av köksväxter och annuella prydnadsväxter (som- marblommor). De senare bör anordnas som studiesortiment. Demonstration av vårblommande växter.
Praktisk lärarutbildning Treårig linje
Klass I. Auskultationer 12 dagar. Klass II. Metodik, 2 veckotimmar. Allmän metodik, 1]? veckotimme. Ar- betssättet i folkskolan, timplaner, kursplaner, undervisningens organise- rande, inlärningsmetoder, tal-, läs- och skrivsvårigheter.
Ämnesmetodik (antal veckotimmar för respektive ämnen angives i tim- planen). Genomgång av respektive ämnens metodiska behandling först och främst med hänsyn till gällande lärokurser i klasserna 1—3 i folkskolan samt även i klass 4. Behandling av olika arbetsformer, som är lämpliga för respektive ämnen. Grupparbete och individualiserade arbetsformer med hänsyn till den samlade undervisningen i hembygdskunskap med arbets- övningar. Översikt över läse- och lärobokslitteraturen. Pedagogiska och metodiska synpunkter på olika hjälpmedels användning vid undervisningen i folkskolan. Inblick i undervisningen i klasserna efter klass 4 i respektive ämnen.
Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälp- medel, teknisk metodik, 1/._. veckotimme. Användning, skötsel och vård av tekniska hjälpmedel vid undervisningen, såsom dupliceringsapparater, epi- diaskop, småbildsprojektorer, filmprojektorer, radiogrammofoner, magneto- foner. Övningar i att sköta de olika apparaterna. Lokalinredningar för att kunna utnyttja den tekniska utrustningen. Metodiska anvisningar. Under- visningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis.
Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, prak- tikmetodik, 1 veckotimme. Den praktiska utbildningens mål, övnings- skolans organisation, anvisningar för auskultationer och undervisnings- övningar, planläggning av lektioner, diskussion av hållna lektioner, kon- kretisering av olika undervisningsmetoder, barnens självverksamhet, barn- iakttagelser, aktuella pedagogiska och metodiska frågor. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis.
Auskultationer och undervisningsövningar, Auskultationer med övnings- lektioner, 18 dagar. Gruppauskultationer och gruppövningar, 2 vecko- timmar.
Varje elev håller i näst högsta klassen sammanlagt omkring 24 lektioner. Klass III. Metodik, 3 veckotimmar. Allmän metodik, 1/2 veckotimme. Skol- författningar, tillämpning av föreskrifter för kunskapskontroll och betyg— sättning, skoladministrativt arbete, läraren i klassen, skolarbetets sociala former, skola och hem, läraren som socialarbetare, undervisning i fler— klassiga avdelningar.
Ämnesmetodik. Som för klass II. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälp— medel, teknisk metodik, 1/2 veckotimme. Fortsatta övningar i att använda de i föregående klass genomgångna tekniska hjälpmedlen. Skötsel och vård av undervisningsmateriel för undervisning i läro- och övningsämnen, in- redning av materielrum, inköp av undervisningsmateriel, skolsalens inred— ning. Allmänna metodiska anvisningar för användning av undervisnings— materiel och tekniska hjälpmedel. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis.
Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, prak- tikmetodik, 11/2 veckotimme. Pedagogiska och metodiska frågor aktuali- serade vid auskultationer och undervisningsövningar, aktuella Skolsociala frågor och disciplinfrågor, klasslärarens speciella uppgifter, undervisnings- avdelningar med flera klasser. Undervisningen meddelas i erforderlig ut- sträckning gruppvis.
Speciell metodik ihembygdskunskap med arbetsövningar, 1]? veckotimme. Samlad undervisning, planering av intresse- och arbetsområden, undervis- ningen i hembygdskunskap som konkret inledning till studierna i historia, samhällskunskap, geografi och naturkunskap. Översikt över lämpliga hjälp- medel och lämplig undervisningsmateriel. '
Auskultationer och undervisningsövningar. Auskultationer med seric— : övningar 15 dagar. Klasslärarövningar 3 dagar. Gruppauskultationer och ] gruppövningar 6 veckotimmar. ?
Varje elev håller i avslutningsklassen sammanlagt omkring 57 lektioner.
Tvåårig linje
Klass 1. Som för klass II på den treåriga linjen. Klass II. Som för klass III på den treåriga linjen.
1. Allmänna synpunkter. Den praktiska lärarutbildningen börjar lämp- ligen med auskultationer. Seminarieeleven bör i begränsad omfattning bere- das tillfälle att biträda läraren i hans arbete. Genom samtal mellan hand- ledaren och eleven bör elevens uppmärksamhet inriktas på väsentligheter i lärarens arbetsuppgifter, både rent pedagogiska spörsmål och fostrande uppgifter. Sedan eleven biträtt handledaren och samlat egen erfarenhet, bör eleven hålla övningslektioner. Eleven omhänderhar då undervisningen helt i en klass en hel lektionstimme eller en del därav. Övningslektioner kan hållas antingen i samband med auskultationer eller i form av gruppövningar eller serieövningar. Vid gruppövningar håller eleverna i en grupp i allmän- het enstaka lektioner. Under serieövningar omhänderhar däremot eleven undervisningen i ett ämne under en följd av lektioner. Såväl gruppövningar som serieövningar kan förläggas i samband med auskultationer. Övningslektionerna, vilka inte betygsättes, bör efterhand övergå i betyg- satta elevlektioner. Mot slutet av den praktiska lärarutbildningen bör inläggas klasslärar— övningar, då eleven under några dagar i följd omhänderhar klasslärarens arbetsuppgifter. Som grund för avgångsbetyget i undervisningsskicklighet bör ligga elev- lektioner under gruppövningar och serieövningar samt klasslärarövningar, utförda företrädesvis under sista utbildningsåret.
Metodik
2. Den allmänna metodiken omfattar frågor, som hör intimt samman med läroämnet psykologi och pedagogik. Inom detta ämne behandlas under- visningens grunder med utgångspunkt från den vetenskapliga forskningens resultat. I den allmänna metodiken bör de allmänna grundprinciperna kon- kretiseras med hänsyn till gällande stadgor och undervisningsplaner. Det är av vikt, att nya rön beaktas. Aktuella metodiska spörsmål bör tagas upp till diskussion, så att eleven inte efter avslutade studier står främmande inför den pedagogiska idédebatten. Det är nödvändigt att eleverna får klart för sig, att debatten alltid går vidare och att de inte går ut från semi- nariet som färdiga lärare. Skolans huvuduppgifter, fostran och undervisning, bör i olika samman- hang diskuteras med utgångspunkt från gällande undervisningsplaner. I klass II behandlas t. ex. sådana frågor som klassundervisning, grupp- undervisning, individuellt arbete i olika former, aktivitetsbetonade under— visningsmetoder, grupparbete och samlad undervisning. Eleven bör göras förtrogen med gällande föreskrifter i timplaner, kursplaner och metodiska anvisningar. Om det låter sig göra, bör de olika arbetsformerna demon- streras, vilket lämpligen kan ske i samband med auskultationer. Åskådlig- heten i undervisningen och barnens självverksamhet bör diskuteras. Plan-
läggning av lektioner bör behandlas grundligt. Inlärningstekniska frågor diskuteras och exemplifieras. Tal-, läs- och skrivsvårigheter bör behandlas med utgångspunkt från de teoretiska synpunkter, som lämnats på dessa problem i undervisningen i modersmålet samt i psykologi och pedagogik. Konkreta fall bör studeras.
I klass III fortsätter den allmänna metodiken med speciella problem. För den enskilde läraren väsentliga delar av gällande stadgor behandlas. Hem-— uppgifter, olika former för kunskapsprövningar, diagnostiska prov, standard— prov, betygsättning och flyttning diskuteras med utgångspunkt från den teoretiska behandling, som dessa frågor fått i ämnet psykologi och peda— gogik. Skoladministrativt arbete belyses lämpligast med exempel. Eleverna bör beredas tillfälle att fylla i olika typer av blanketter och föra klass— journal för en folkskoleklass. Ledigförklarande av, ansökan om och till— sättning av lärarplatser genomgås. Skolarbetets sociala former och läraren som socialarbetare konkretiseras genom exempel, och anvisningar om gäl— lande föreskrifter lämnas. Samarbetet mellan skola och hem diskuteras, och aktuella fall tages upp till behandling. Eleverna bör beredas tillfälle att närvara vid föräldramöten. Undervisning i flerklassiga avdelningar genomgås i anslutning till gällande föreskrifter; kursväxling och tysta öv— ningar behandlas och demonstreras under auskultationer.
Vid undervisningen i allmän metodik bör samarbete ske med lärarna i läro- och övningsämnen.
Undervisningen i allmän metodik bör inte enbart bedrivas i form av föreläsningar utan kan även ske under friare arbetsformer, så att samtliga elever aktivt deltager.
3. I ämnesmetodiken bör de enskilda ämnenas särart komma till uttryck. Olika arbetsmetoder diskuteras och demonstreras. Olika specialister inom seminariets lärarkår kan och bör anlitas för speciella frågor. Det är dock mycket betydelsefullt, att undervisningen i de olika ämnena samordnas. Undervisningen på olika stadier bör diskuteras. Väsentliga och metodiskt sett besvärliga delar av gängse kurser för folkskolan bör särskilt beaktas och behandlas. Grupparbete, samlad undervisning och individuella arbets- metoder bör genomgås särskilt med hänsyn till undervisningen i hem— bygdskunskap med arbetsövningar. För metodik i övningsämnena har ingen särskild tid angivits. Den meto— diska behandlingen av respektive ämnen bör ske parallellt med den övriga undervisningen. Samordning med de teoretiska läroämnena bör äga rum. Olika hjälpmedel och modern undervisningsmateriel demonstreras, och ele— verna bör också beredas tillfälle till övning därmed. I främsta rummet bör ämnesmetodiken inriktas på klasserna 1—3. Med hänsyn till målsättningen för undervisningen på lågstadiet bör eleverna få en inblick i kursernas omfattning och utformning i de på lågstadiet följande klasserna. Metodiken
l ,1 ?
för undervisningen i dessa klasser kan lämpligen belysas med konkreta exempel.
4. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälp- medel, teknisk metodik. Under höstterminen i klass II bör eleverna lära sig att handha de enklaste tekniska hjälpmedlen. Olika typer av duplice- ringsapparater bör vara ett av de första momenten. Enkla apparater och enkla förfaringssätt bör inte förbises. Konstruktionsprinciperna för epidia- skop och småbildsprojektorer bör genomgås. Allt för mycken tid bör inte ägnas åt de rent tekniska detaljerna. Följande moment bör tagas upp till behandling: skötsel och vård av apparater, rengöring, lämpliga förvaringssätt; anvisningar för framställ- ning av handgjorda genomskinliga bilder och fotografiska diapositiv; utbyte av lampor och omställning av apparater för anslutning till olika elektriska spänningar; övningar i att läsa anvisningar för olika apparattyper; igen- känningstecken för växelström, likström och allström. Beträffande stum- och ljudfilmsprojektorer, som lämpligen genomgås i klass II, är det väsentligt, att tillräckligt omfattande manuella övningar sker i insättning av film samt i återspolning. Någon detaljerad genomgång av konstruktionen för radioapparater, gram- mofoner och magnetofoner bör inte förekomma. Manuella övningar i att sköta apparaterna bör dominera. Olika typer av magnetofoner och grammo- foner bör genomgås. Vidare bör följande moment behandlas: mörk]äggningsanordningar, vägg- uttag för elektrisk energi, projektionsdukar, anvisningar om filmarkiv, all- männa metodiska föreskrifter i anslutning till utgivna anvisningar. Den speciella användningen av apparaterna inom olika läro- och övnings- ämnen behandlas i samband med ämnesmetodiken. I klass III bör en sammanfattande repetition äga rum av de i klass II genomgångna apparaterna. Repetitionen bör ske i form av övningar i att använda apparaterna under metodiklektioner men först och främst i sam- band med undervisningsövningar i olika former. Vid genomgången av un- dervisningsmaterielens skötsel och vård bör inte blott anvisningar lämnas, utan även övningar i dess användning bör anordnas. Eleverna bör under några dagar i begränsad omfattning anmodas sköta ett materielrum. Sär- skilt bör ordningens betydelse betonas och vikten av att söndrig och för- sliten materiel återställs i fullgott skick. Inredning av materielrum disku- teras, och olika typer av föredömliga materielrum demonstreras. Allmänna metodiska anvisningar för användning av undervisningsmaterielen bör dis- kuteras. Den för respektive läro- och övningsämnen erforderliga speciella materielen och dess användning bör behandlas under ämnesmetodiken. Anvisningar för inköp av materiel bör ges, och materielvårdarens uppgifter diskuteras.
Skolsalens ändamålsenliga inredning och tekniska utrustning diskuteras med utgångspunkt från gällande normer och anvisningar.
Ny undervisningsmateriel och nya tekniska hjälpmedel demonstreras vid lämpliga tillfällen.
Med hänsyn till de speciella förhållandena vid undervisningen i teknisk metodik bör denna undervisning i stor omfattning meddelas gruppvis. Tab. 1 visar en plan för den tekniska metodikens organisation. Planen är dock endast avsedd att tjäna som exempel.
Tabell ]. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik
Gruppindelning och elevtimmar Momth 1 den tekniska metodiken Antal Lektions— Hcl Elev- 55:13; grupper timmar klass timmar per grupp
a) Dupliceringsapparater, skötsel och
vård ......................... 6 3 — 3 18 b) Projektionsapparater, skötsel, vård
och metodiska anvisningar ...... 6 2 1 3 13 c) Filmapparater, skötsel, vård och
metodiska anvisningar ......... 6 2 1 3 13 d) Radioapparater och grammofoner,
skötsel, vård och metodik ....... 3 2 2 4 8 e) Magnetofoner, skötsel, vård och me-
todiska anvisningar ............ 3 2 1 3 7 i) Undervisningsmateriel, förvaring,
skötsel, vård och metodik ....... 3 6 3 9 21 g) Skolsalens inredning och tekniska
utrustning .................... 2 2 — 2 4 h) Aktuella nyheter ................ 2 3 — 3 6
Summa timmar —— -— _ 30 90
Sammanfattning: Elcvtimmar, 1 veckotimme, varav 1/2 veckotimme i klass II och 1/2 veckotimme i klass III. Lärartimmar, 3 veckotimmar.
5. Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik. Praktikmetodiken bör börja redan i klass I i samband med elevernas auskultationer. Dessa bör föregås av en eller flera lektioner, då eleven erhåller anvisningar för ett aktivt auskultationsarbete. Om flera elever auskulterar samtidigt i en klass, bör den handledande läraren dela ut speciella arbetsuppgifter, såsom observation av ett eller flera barn, för— hörsteknik, genomgång av nya kursmoment, repetition, hur barnens upp- märksamhet inriktas på väsentligheter. Eleverna bör på lämpligt sätt redo- visa sina iakttagelser. I tab. 2 visas ett exempel på hur metodikundervisningen i klass I lämp- ligen kan organiseras.
Ma.--—Jim
Auskultations- dagar i följd
Lektioner med hel seminarieklass
Lektioner per elevgrupp (6 grupper)
Elev— timmar
Lärar— timmar
3 3 2 5 15 3 _ 2 2 12 6 — 3 3 18 Summa 12 10 45
Antalet lärartimmar motsvarar 11/2 veckotimme. Elcvtimmarna är inte upptagna i timplanen. De förlägges helt till auskultationsdagarna utom den helklasstimme, som förlägges omedelbart före första auskultationstilltållet.
I klass II börjar praktikmetodiken med några helklasslektioner, då mål- sättningen för den praktiska lärarutbildningen klarlägges. En redogörelse bör i samband därmed lämnas för övningsskolans organisation jämte en överblick över seminarieortens skolorganisation. Med beaktande av de an- visningar, som lämnats i klass I för auskultationer, lämnas helklassvis anvisningar för auskultationer och olika former av undervisningsövningar. I samband med auskultationer och gruppövningar diskuteras planläggning av lektioner med utgångspunkt från konkreta exempel. Såväl av elever som av lärare hållna lektioner bör diskuteras.
I samband med auskultationerna bör eleverna erhålla speciella upp— gifter som i klass I. I övrig metodikundervisning diskuterade undervisnings- former demonstreras och diskuteras med utgångspunkt från demonstra- tionslektioner. Under metodiklektionerna bör elever, som auskulterar i olika övningsskoleklasser, beredas tillfälle att utbyta erfarenheter och diskutera aktuella pedagogiska problem.
I tab. 3 och 4 visas ett exempel på hur praktikmetodiken lämpligen kan organiseras i klass 11.
Tabell 3. Praktikmetodik i klass II
. . Antal Elev- Lärar-
Lektionsmnehåll grupper timmar timmar Förberedande anvisningar .............................. 1 4 j 6 2 1 Metodik i samband med auskultationer 3 +3 +6 +6 dagar . . 12 4 48 Metodik i samband med gruppauskultationer och gruppöv-
ningar, G perioder (se tab. 4) .......................... 6 21 126 Summa 30 180
Sammanfattning: Elevtimmar, 1 veckotimme. Lärartimmar, 6 veckotimmar.
Under praktikmetodiken i klass III behandlas inte enbart rent pedago- giska frågor utan även aktuella Skolsociala frågor och aktuella disciplin- fall. Klasslärarens många uppgifter bör belysas med utgångspunkt från
i klass 11
Tabell 4. Praktikmetodik i samband med gruppauskultationer och gruppövningar
Elevgrupp
Elevtimmar för grupp
Vecka tI'Jårar- i perioden A B c D E F ""m”
1 1 1 1 1 1 1 6
2 1/2 1/2 1/z 1/2 % % 3 3 1/2 1/2 1/2 1/2 1/2 1/2 3 4 1/2 1/z % l/z 1/z 1/2 3 5 1 1 1 1 1 1 6
Summa 3 % 21
kan organiseras.
Tabell 5. Praktikmetodik i klass III
vad som händer i klassen. Lärarens kontakter med hemmen och kommu- nala institutioner diskuteras. Några lektionstimmar bör lämpligen ägnas åt att diskutera erfarenheter, som elever vunnit under auskultationer och undervisningsövningar. Vid besök i b- och B-skolor diskuteras undervis- ningen i flerklassiga avdelningar.
Med utgångspunkt från kursplanen för auskultationer och undervisnings- övningar i klass III visas i tab. 5 och 6, hur praktikmetodiken exempelvis
. . Antal Elev— Lärar- Lektionsmnehåll elevgrupper timmar timmar Metodik i samband med auskultationer och serieövningar 6 dagar .......... 12 1 12 Metodik i samband med auskultationer, serieövningar och klasslärarövningar 3 +3 dagar, 2 perioder ............. 12 4 48 Metodik i samband med gruppauskulta— tioner och gruppövningar, 6 perioder (Se tab. 6) ........................ 6 33 198 . . j 1 2 2 Diskussmner om aktuella problem ..... l 2 5 10 Summa 45 270
Sammanfattning: Elevtimmar, 1 1/2 veckotimme. Lärartimmar, 9 veckotimmar.
i klass III
Tabell 6. Praktikmetodik i samband med gruppauskultalioner och gruppövningar
Elevgrupp
Vecka 1
Elevtimmar för grupp
perio den
B C D E F
Lärar- timmar
us-eiluåMr.-.:..ä-. -... .
Om den praktiska lärarutbildningen i klass III organiseras enligt alter- nativförslaget, kan praktikmetodiken i denna klass lämpligen ordnas på sätt framgår av tab. 7 och 8.
Tabell 7. Praktikmetodik i klass III, alternativförslag
Elevtimmar Lärartimmar , . . Antal Lektionsinnehåll grupper per under per under period läsåret period läsåret Metodik i samband med auskultatio- ner, serieövningar och klassläraröv— ningar, 4 perioder (Se tab. 8) ...... 12 5 20 60 240 1 5 20 5 20 Diskussion om aktuella problem ...... 2 — 5 — 10 Summa 10 45 65 270
Sammanfattning: Elevtimmar, 1 1/2 veckotimme. Lärartimmar, 9 veckotimmar.
Tabell 8. Praktikmetodik i samband med auskultationer, serieövningar och klassläraröv— ningar under praktikperiodema
Elevgrupp Elevtimmar för grupp
Lärar-
Hel timmar ABCDEFGHIJKLklass
Dag under perioden
monument—wm—
Hulll—|—|l|_ _alll—l—llla _alll—l—IIIH __llI—|—|l|_ Hulll—lulllu __lllul—llla HulllHlHlllH __Illwl—IIIH HHIIIHI—Illa Hulllul—lllu HHIllHlHlllH
m Ill—HIIIHHHI H N
Summa 5
6. Speciell metodik ihembygdskunskap med arbetsövningar avser i främ— sta rummet att på grundval av den metodikundervisning, som har med- delats i olika läro- och övningsämnen, planera ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar som ett enhetligt ämne. Eftersom denna metodikunder- visning först kommer i klass III, har eleverna vid undervisningen i ämnet psykologi och pedagogik och under de praktiska övningarna fått klarlagt och fått se och pröva olika arbetsformer, som kommer till användning på lågstadiet. Huvuddelen av tiden bör anslås till planering av olika intresse- eller arbetsområden.
En översikt över kursplanen för klasserna 1—3 i folkskolan i hembygds- kunskap med arbetsövningar lämnas. Praktiska exempel bör givas på läro- stoffets fördelning med hänsyn till barnets mognad, hembygdens karaktär och ämnets egenskap av konkret inledning till de mera bokliga studierna i historia, samhällskunskap, geografi och naturkunskap. Förslag om grund- kurs, minimikurs och överkurs diskuteras. Tillbörlig tid anslås till plan- läggning av olika slag av studieutflykter. Av särskilda händelser och om- ständigheter aktualiserat lärostoff belyses. Särskilt bör påpekas de kon- kreta upplevelsernas stora betydelse som grund för studierna i naturkun- skap, geografi och samhällskunskap. Med utgångspunkt från konkreta exempel belyses, hur kunskapsstoffet bearbetas, fördjupas och redovisas: barnens samtal lärarens åskådliga förklaringar, orsak—verkan, slutsat— ser, dramatisering, rollekarna och barnens inlevelse, ordkunskap, friare skrivning, räkning till vissa kursmoment. Anvisningar lämnas för hur man för skolbruk gör en hembygdsinventering och ordnar ett hembygdsarkiv.
Planering av några kursavsnitt kan utformas som grupparbete. Varje elevgrupp bör planera minst ett arbetsområde för var och en av klasserna 1—3. Några av dessa utarbetade planer för arbetsområden _ hur ett arbets- område lägges upp, genomarbetas och redovisas — upptages till diskussion. Sedan metodikläraren granskat de av elevgrupperna utarbetade planerna, dupliceras dessa och bytes mellan grupperna i klassen.
Vid ämneskonferensens detaljplanering av metodikkursen i speciell meto- dik i hembygdskunskap med arbetsövningar bör samråd äga rum med läraren i psykologi och pedagogik, lärare, som undervisar i för hembygds- kunskapen grundläggande ämnen och samtliga lärare, som undervisar i metodik.
Auskultationer och undervisningsövningar
7. Vid auskultationerna i klass I uppdelas eleverna i klassen i 6 grupper med 4 elever per grupp. Besöken i övningsskoleklasserna bör för varje elev omfatta minst 3 dagar i följd. Lämpligen fördelas auskultationsdagarna på två 3—dagarsperioder och en 6-dagarsperiod. Alternativt kan halvdagsaus- kultationer förekomma i viss utsträckning. Dock iakttages alltid, att den sammanlagda tiden för auskultationer blir oförändrad. I anvisningarna för praktikmetodiken lämnas exempel på arbetsuppgifter vid auskultationerna. Seminarieeleverna bör i begränsad omfattning beredas tillfälle att biträda läraren, dock utan att helt övertaga undervisningen.
8. I klass II bör heldagsauskultationerna vid varje auskultationstillfälle för varje elev omfatta minst 3 dagar i följd i samma klass. Auskultations— dagarna kan exempelvis fördelas på två 3-dagarsperioder och två 6-dagars- perioder. Antingen bör hela eller halva klassen auskultera samtidigt. Två elever kan lämpligen auskultera samtidigt i samma klass. Eleverna bör börja med att biträda läraren i hans arbete. Sedan kan eleven övertaga undervisningen själv, en del av en lektion eller en hel lek—
[ l l
tion, och håller då 5. k. övningslektioner, vilka inte betygsättes. Varje elev bör under dessa auskultationer hålla omkring 18 övningslektioner. Det är av vikt, att seminarieeleverna beredes tillfälle att lära känna eleverna i respektive auskultationsklasser, innan övningslektionerna hålles. Övnings- lektionerna bör således ligga under senare delen av varje auskultations- period.
Gruppauskultationer och gruppövningar, 2 veckotimmar, bör i medeltal omfatta 1 veckotimme gruppauskultationer och 1 veckotimme gruppöv- ningar eller halva läsåret 2 veckotimmar gruppauskultationer och halva läsåret 2 veckotimmar gruppövningar.
Vid gruppauskultationerna indelas klassen i antingen 6, 4 eller 3 grupper. Gruppauskultationerna avser i främsta rummet att bereda eleverna tillfälle att under några veckor i följd följa den första läs—, skriv- och räkneunder- visningen.
Vid gruppövningarna kan klassen indelas i 6 grupper med 4 elever per grupp och läsåret i 6 perioder. Fördelas gruppövningarna över hela läs— året, håller varje elev i medeltal 1 lektion per period. Koncentreras däremot gruppövningarna till halva läsåret, håller varje elev i medeltal 2 lektioner per period. I båda fallen beräknas antalet av varje elev hållna lektioner till sammanlagt 6 per läsår. Varje gruppövningsperiod skall börja med en av klassläraren hållen s. k. handledarlektion.
För att befordra ökad koncentration i arbetet kan gruppauskultationerna och gruppövningarna eller bådadera utbytas mot heldagsauskultationer med övningslektioner i begränsad omfattning. En veckotimme skall då be— räknas motsvara 6 dagar under ett läsår. Vid den omräkning av antalet veckotimmar i respektive ämnen, som härvid blir nödvändig, skall bestäm- melserna i punkt 2 i Anmärkningar till timplanerna tillämpas.
Varje elev i klass II bör, oberoende av vilken plan som följes vid den praktiska lärarutbildningen, hålla sammanlagt omkring 24 lektioner.
9. I klass III bör om möjligt minst ett auskultationstillfälle för varje elev *nmfatta 6 dagar i följd i samma klass. Auskultationer bör i lämplig omfattning förläggas till skolor av b-form, Iäsklasser, hjälpklasser, observationsklasser eller till skolor med försöks- verksamhet. Vid heldagsauskultationer kan lämpligen två elever auskultera samtidigt i samma klass. Under auskultationerna beräknas varje elev hålla omkring 8 övningslektioner och 2 serieövningar med omkring 4 lektioner per serie- övning, eller sammanlagt omkring 16 lektioner. Vid gruppauskultationerna och gruppövningarna indelas klassen lämp— ligen i 6 grupper med 4 elever per grupp och läsåret i 6 perioder. Under gruppauskultationer bör eleverna under varje period beredas tillfälle att under 3 lektionstimmar per vecka följa undervisningen i en klass. Under dessa auskultationer håller varje elev högst en övningslektion per period, således under läsåret högst 6 övningslektioner.
Gruppövningslektionerna bör förläggas i följd i samma klass. Genom en sådan koncentration kan eleverna få tillfälle att använda olika arbetsformer, speciellt samlad undervisning, exempelvis vid undervisningen i hembygds- kunskap med arbetsövningar. Under gruppövningarna håller varje elev 3 lektioner under varje period, således under läsåret omkring 18 lektioner.
Under vårterminen i avslutningsklassen bör varje elev helt övertaga un- dervisningen i en klass under 3 dagar, 5. k. klasslärarövningar. Dessa 3 dagar bör föregås av 3 dagars auskultation, så att seminarieeleven får till- fälle att lära känna klassen och dess elever. Under klasslärarövningarna bör seminarieeleven övertaga klasslärarens arbetsuppgifter. Under den för- beredande auskultationen och under klasslärarövningarna beräknas varje elev hålla omkring 17 lektioner.
För att öka koncentrationen i arbetet kan det vara lämpligt att helt eller delvis förlägga den praktiska lärarutbildningen till andra tidsperioder än den övriga undervisningen vid seminariet. Liksom i klass II kan grupp- auskultationerna och gruppövningarna helt eller delvis utbytas mot hel- dagsauskultationer med serieövningar. Härvid skall då, såsom ovan nämnts, en veckotimme beräknas motsvara 6 dagar under ett läsår. Vidare mäste bestämmelserna i punkt 2 i Anmärkningar till timplanerna tillämpas.
Som ett alternativ till den i kursplanen angivna ordningen för den prak- tiska lärarutbildningen i klass III kan samtliga veckotimmar för gruppaus- kultationer och gruppövningar utbytas. Vid ett utbyte av samtliga 6 vecko- timmar får man 36 dagars auskultationer med serieövningar. I detta fall erhålles således i klass III sammanlagt 54 dagar för den praktiska lärar- utbildningen. Dessa kan lämpligen för varje elev fördelas på fyra praktik- perioder om vardera 12 dagar samt en period om 6 dagar eller två perioder om 3 dagar. Under var och en av tre praktikperioder om 12 dagar auskul- terar varje elev om möjligt i samma klass och håller 3 serieövningar om vardera omkring 4 lektioner, således sammanlagt omkring 36 lektioner under 3 praktikperioder. En vecka av en praktikperiod om 12 dagar under vårterminen ägnas åt klasslärarövningar med förberedande auskultationer, varvid varje elev beräknas hålla 17 lektioner. Den andra veckan under samma praktikperiod auskulterar eleven och håller en serieövning med om- kring 4 lektioner. De återstående auskultationsdagarna kan helt ägnas åt auskultationer utan att eleverna håller några egna lektioner.
Under samtliga auskultationer beräknas 2 elever auskultera samtidigt utom vid auskultationer i olika typer av specialklasser och i skolor med försöksverksamhet, då ett större antal elever kan auskultera samtidigt.
Auskultationer bör liksom enligt huvudalternativet i lämplig omfattning förläggas till skolor av b—form, läsklasser, hjälpklasser, observationsklasser eller till skolor med försöksverksamhet.
Oberoende av vilket alternativ som följes (16+6+ 18 +17 eller 36+ 4+ 17), håller varje elev i avgångsklassen sammanlagt omkring 57 lek- tioner.
Seminarieorganisationen
Inledning
Utredningsuppdraget
Direktiven för seminarieutredningen framgår av chefens för ecklesiastik— departementet anförande till statsrädsprotokollet den 24 september 1954, vari departementschefen yttrade bl. a. följande:
Med 1950 års riksdagsbeslut angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande lades grunden till en genomgripande reform av lärarutbildningen i vårt land.
I vad beslutet avser upprättandet av en lärarhögskoleorganisation måste dess förverkligande dock enligt min mening vara ett företag på lång sikt. I mitt anförande till statsrädsprotokollet den 19 mars 1954, då proposition avläts om en första lärarhögskola, framhöll jag, att varje lärarhögskola måste ses som ett organisationsproblem för sig. Det första villkoret för inrättandet av en ny lärarhögskola måste varje gång vara, att något väsent- ligt vunnes och att intet väsentligt förlorades genom upprättandet av den nya utbildningsanstalten. -
Under den av allt att döma långa övergångstid, som torde komma att förflyta, innan lärarhögskoleorganisationen allmänt genomföres, kan semi- narieorganisationen icke hållas oförändrad redan av den anledning, att lärarexaminationen för folkundervisningens behov synes komma att starkt variera. Enligt beräkningar, som i fjol utfördes inom skolöverstyrelsens statistiska kontor, skulle examinationsbehovet både vid folk- och små- skoleseminarierna starkt avtaga under 1950-ta1ets senare hälft för att sedan åter tillväxa. En utredning synes mig på grund härav påkallad an- gående folk- och småskoleseminariernas organisation under övergångstiden.
Med hänsyn till den relativt begränsade tidsrymd utredningen avser kan frågan om ett överförande av lärarutbildningen till lärarhögskolor vid utredningen lämnas å sido. Hänsyn bör visserligen tagas till den första lärarhögskolan, sådan jag tänkt mig den i propositionen i våras, men det faller utanför utredningsuppdraget att föreslå upprättandet av ytterligare lärarhögskolor.
Däremot måste åtskilliga redan fattade beslut eller påbörjade omlägg- ningar, som kan påverka lärarbehovet, beaktas vid utredningen. Jag nämnde i berörda proposition utom riksdagsbeslutet angående småskol- lärarutbildningen, bland annat frågan om den nya gränsdragningen mel-
lan klasslärargruppernas arbetsområden och den lämpliga tidpunkten för återgången till 1947 års bestämmelser om läraravdelningarnas storlek i folkskolan (prop. 209 s. 48—49). Seminarieorganisationens omfattning med hänsyn till dessa förhållanden och dess ändamålsenliga lokala orga- nisation borde avvägas från enhetliga synpunkter, så att en någorlunda välproportionerad lösning av lärarutbildningsfrågorna bleve uppnåelig.
Statsutskottet underströk i sitt utlåtande angående seminarieanslagen för innevarande budgetår, att en utredning av detta slag snarast möjligt borde komma till stånd särskilt med hänsyn till frågan om seminarieorganisa- tionens framtida omfattning (utl. 138 s. 42).
Jag förutsätter, att de sakkunniga i sitt arbete i sak belyser de av mig berörda frågorna i deras sammanhang och konsekvenser, men vill i övrigt icke binda deras arbete. Däremot vill jag framhålla vikten av att de sak- kunniga i sina förslag rörande seminarieorganisationen även beaktar sam— hällsekonomiens krav på att kostsamma anordningar undvikes. De sak- kunnigas förslag bör givetvis åtföljas av kostnadsberäkningar; därest olika organisationsalternativ diskuteras, bör även deras ekonomiska konsekven- ser utredas.
Utredningsarbetet
På framställning av seminarieutredningen har departementschefen den 12 mars 1955 tillkallat följande personer att, räknat från och med den 1 mars 1955, stå till utredningens förfogande för att utarbeta kursförslag med anvisningar för en treårig småskollärarutbildning, nämligen övnings- läraren vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm Hjördis Adding, övningsläraren vid småskoleseminariet i Skara Karin Matilda Almgren, extra ordinarie Övningsläraren vid folkskoleseminariet för kvinn- liga elever i Göteborg Carl Göran Ander, övningsläraren vid småskole— seminariet i Skara Gunhild Johanna Berg. seminarieadjunkten vid små- skoleseminariet i Växjö John Valter Bohlin, seminarieadjunkten vid små- skoleseminariet i Skara Axel Helfrid Bredby, övningsläraren vid folk- skoleseminariet för manliga elever i Göteborg Bror Olof Arvid Ekerot. seminarieadjunkten vid småskoleseminariet i Landskrona Karin Sigrid Elna Elander, lektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm Carl Josua Ernolv, rektorn vid småskoleseminariet i Stockholm Karl Gösta Freygård, övningsskolläraren vid småskoleseminariet i Växjö Sven Artur Georg Green, lektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stock- holm Bror Axel Gustave Gustaver, rektorn vid småskoleseminariet i Lyck- sele Cecilia Hilma Maria Jeppson, rektorn vid småskoleseminariet i Falun Otto Bror Edvard Kronborg, extra ordinarie övningsläraren vid småskole- seminariet i Stockholm Dagmar Lemke, rektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping Einar Albert Lilja, rektorn vid folkskole— seminariet för manliga elever i Göteborg August Rikard Anselm Lindahl,
extra ordinarie lektorn vid folkskoleseminariet i Jönköping Gösta Holgers- son Lundberg, lektorn vid folkskoleseminariet i Lund Oskar Fredrik Rickard Modess, övningsläraren vid folkskoleseminariet i Jönköping Carl Elof Vil- helm Nordström, extra ordinarie övningsläraren vid folkskoleseminariet i Jönköping Märtha Noréhn, extra ordinarie seminarieadjunkten vid små- skoleseminariet i Stockholm Hilding Svante Nyman, icke-ordinarie läraren vid gymnastiska centralinstitutet Anna-Lisa Näsmark, seminarieadjunkten vid småskoleseminariet i Växjö Harriet Charlotte Louise Petrén-Overton, övningsläraren vid småskoleseminariet i Strängnäs Torsten Allan Son- nander, lektorn vid folkskoleseminariet för manliga elever i Göteborg Sven Birger Swedberg, övningsläraren vid småskoleseminariet i Landskrona Anna Karin Ester Rudmark, lektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm Ivar Knut Alexis Thorén, extra ordinarie lektorn vid folkskoleseminariet i Jönköping Hjalmar Ansgarius Trane, lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Karl Gustaf Erik Vanäs, seminarieadjunkten vid småskoleseminariet i Strängnäs Assar Torsten Eugen Widéen samt lektorn vid folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping Johannes Richard Öster.
För utredningens räkning har chefen för skolöverstyrelsens statistiska kontor fil. dr Axel Mebius verkställt beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan läsåren 1955/56—1977/78. Beräkningarna är framlagda i en P. M., vilken är fogad som bilaga till betänkandet.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av uppdraget har den 22 juli 1955 till utredningen överlämnats framställning av Sveriges småskol- lärarinneförbund rörande anställningsförhållandena för småskollärare vid folk— och småskoleseminariernas övningsskolor.
Till utredningen har inkommit skrivelser den 8 juni 1955 från Semina- riernas övningslärarförening rörande den praktiska lärarutbildningen i övningsämnen vid seminarierna och den 10 augusti 1955 från kursstyrelsen vid en av skolöverstyrelsen under tiden 4—10 augusti 1955 i Växjö an- ordnad kurs angående barnantalet i folkskolans och enhetsskolans klasser.
På grund av särskild remiss har utredningen den 29 februari 1956 av- givit utlåtande till Kungl. Maj:t över realskoleutredningens betänkande »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53).
FÖRSTA KAPITLET
Utbildning av småskollärare
1. Historik
Den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna fastställdes 1919 i samband med en reformering av landstingsseminarierna. Vid genomföran- det av nämnda reform var utbildningen vid de icke statliga seminarierna tvåårig och vid statsseminarierna treårig. I 1919 års stadga fastställdes, att lärokursen vid landstingsseminarierna skulle vara tvåårig, där ej Kungl. Maj :t i särskilda fall annorlunda föreskrev.
Redan i samband med 1919 års reform hade emellertid den 1918 nybildade Sveriges småskollärarinneförening framställt krav på att småskollärarna skulle erhålla en med folkskollärarna likvärdig d.v.s. fyraårig utbildning. I detta sammanhang uttalade Sveriges allmänna folkskollärarförening, att man i avvaktan på härför erforderlig utredning omedelbart borde som en övergångsform förlänga utbildningen till tre år. I en framställning till Kungl. Maj:t i mars 1928 framhöll centralstyrelsen för Sveriges allmänna folk- skollärarförening som skäl för utsträckning av lärotiden dels de stora och ökade krav, som den grundläggande undervisningen ställer på lärarinnan, dels nödvändigheten av att effektivt komma tillrätta med den överansträng— ning av eleverna, som inte kunde undvikas med den föreskrivna alltför korta utbildningstiden.
I sitt utlåtande över sistnämnda framställning i november 1928 var också skolöverstyrelsen inne på tankegången 0111 en treårig lärokurs vid de framtida statliga småskoleseminarierna och påpekade, att folkskolan genom 1927 års skolreform i högre grad än tidigare komme att bli grundskola för det högre skolväsendet. Det ligger i sakens natur, sade överstyrelsen, »att höjandet av folkskolans allmänna standard och dess skickliggörande att kunna på ett till- fredsställande sätt uppbära sin ställning som bottenskola är i väsentlig mån beroende av, hur småskolan, där den egentliga grunden lägges för lärjungar- nas färdigheter samt deras moraliska och intellektuella daning, är i stånd att fylla sin uppgift. Hela tidsläget på skolans område är sålunda enligt överstyrelsens mening sådant, att ett närmare upptagande av frågan, huru— vida behov av en förstärkt småskollärarinneutbildning verkligen förefinnes, må anses påkallad.»
Sammanfattningsvis ansåg skolöverstyrelsen så starka skäl vara anförda för en utsträckning av utbildningstiden, att den ej skulle tveka att tillstyrka, för den händelse småskollärarutbildningens krav ensamt finge vara bestäm-
! -mk'. ..
mande. Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget fann överstyrel- sen det dock utsiktslöst att påyrka en sådan förlängning.
I sitt i december 1930 avgivna betänkande (SOU 1931: 4) har 1929 års seminariesakkunniga ingående diskuterat skälen för och emot en treårig utbildning. De sakkunniga kom härvid bland annat till den slutsatsen, att de skäl för seminariekursens förlängning, som centralstyrelsen byggde på isin framställning, saknade bärighet. Däremot konstaterade de sakkunniga, »att den orientering i den moderna pedagogiken, som numera kräves av en lärare på barndomsstadiet, ingalunda bör vara mindre för småskol- lärarinnan än för läraren på det egentliga folkskolestadiet». Emellertid stannade de sakkunniga för att avstyrka treårig lärokurs och nöjde sig med att föreslå höjda inträdesfordringar. En av utredningsmäunen, statsrådet Almkvist, förklarade dock reservationsvis, att den dåvarande utbildnings- tiden av två är icke var tillräcklig för den teoretiska och praktiska utbild- ning, småskollärarna borde vara i besittning av.
I proposition till 1931 års riksdag angående småskoleseminariernas för- statligande gav departementschefen sitt fulla erkännande åt det pedago- giska behovet av förlängd lärokurs men avstyrkte likväl av statsfinansiella skål. Riksdagen (skrivelse nr 199) följde Kungl. Maj:ts förslag men utta— lade samtidigt, att det syntes obestridligt, att en bättre lärarutbildning skulle vinnas, därest tiden utsträcktes till tre år.
Då kravet på förlängd utbildning icke kunnat tillgodoses, har i möjli- gaste mån försök gjorts att vinna kompensation efter andra linjer. 1919 för- längdes således läsåret från 34 % veckor till 38 veckor. Emellertid har man framförallt försökt uppnå en förbättring av utbildningen genom att höja in- trädesfordringarna och omlägga det inre seminariearbetet genom moderni- sering av undervisningsplanen.
I 1919 års stadga för småskoleseminarierna fastställdes inträdesfordring- arna till det kunskapsmått, som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. Redan 1918 hade emellertid från lärarhåll framförts önskemål att inträdesfordringarna skulle sättas lika med dem som gällde för folkskole- seminarierna. Utvecklingen gick också i den riktningen, att allt fler sökande med avgångsexamen från real- eller flickskola anmälde sig till småskolese- minarierna. Frågan upptogs av 1932 års seminariesakkunniga (SOU 1935 : 44), vilka efter en grundlig utredning och i nära anslutning till fram— ställning från folkskolans lärarorganisationer förordade i huvudsak lik- artade inträdesfordringar till småskoleseminarierna och folkskolesemina- riernas fyrååriga linje, d.v.s. ett kunskapsmått, som med vissa modifika- tioner motsvarade realexamen. De sakkunniga framlade också förslag till re- viderad undervisningsplan. Hänsyn hade härvid tagits till de vidtagna änd— ringarna i inträdesfordringarna. Förslaget förutsatte vidare en avsevärd utökning av seminarieelevernas undervisningsövningar i övningsskolan. Reformförslaget upptogs i proposition till 1936 års riksdag (nr 100) och
lämnades av riksdagen (skrivelse nr 347) utan anmärkning. Som en följd av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 21 januari 1938 den nu gällande stadgan och undervisningsplanen för småskoleseminarierna.
Skolkommissionen framhöll i sitt år 1948 avgivna principbetänkande (SOU 1948 :27), att det ur flera synpunkter skulle »Vara önskvärt, att all lärar— utbildning byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gym- nasieutbildning, avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkom- missionen betonade, att lärarna på småskolestadiet hade en utomordentligt viktig och ansvarsfull uppgift, och konstaterade, att de »inåste vara vidsynta människor med god allmänbildning och tillräcklig psykologisk och pedago— gisk utbildning». Den nuvarande utbildningen var enligt skolkommissionen otillräcklig, särskilt med hänsyn till att småskolestadiet föreslogs bli utökat med det tredje skolåret, varför utbildningstiden för småskollärare måste avsevärt förlängas. Emellertid ansåg skolkommissionen det inte möjligt att under överskådlig framtid fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen och framhöll även, att småskolans lärare be- hövde något mindre ämneskunskaper än mellanskolans. Kommissionen föreslog, att examen efter genomgång av elfte skolåret fastställdes som grund för småskollärarutbildningen. Emellertid skulle det under många år inte bli möjligt att bygga småskollärarutbildningen på denna förutbild- ning. Skolkommissionen föreslog därför, att utbildningen övergångsvis ut- ökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen byg- gande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fackutbildningen oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskunskaper och allmän— bildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk fackutbildning, som så nära som möjligt anslöt sig till den utbildning, som kommissionen skisserat för de föreslagna lärarhögskolorna.
I avvaktan på den omläggning av lärarutbildningen för småskolestadiet, som skolkommissionen föreslagit i sitt principbetänkande 1948, avgav kom- missionen i maj samma år förslag till provisorisk omläggning av utbild- ningen vid småskoleseminarierna. För kommissionen gällde det att få fram en bättre utbildning inom den givna tvåårsramen. Detta försökte kommis- sionen uppnå bland annat genom att som inträdesvillkor kräva realexamens- kunskaper i samtliga ämnen. Vidare föreslog kommissionen en avsevärd reducering av obligatoriska timmar i de olika ämnena, framför allt i övnings— ämnena, för att få mera tid till den egentliga yrkesutbildningen och enskilt arbete. Skolkommissionens förslag är emellertid ännu inte i sin helhet av Kungl. Maj :t prövat. I detta sammanhang må dock erinras om att riksdagen under de sista åren anvisat visst belopp å småskoleseminariernas avlönings- stat till försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar.
I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ord- nande ansåg sig departementschefen inte i stånd att föreslå en på fullständig
gymnasiekurs grundad småskollärarutbildning. I stället förordade departe- mentschefen, att inträdesfordringarna höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byggande ettårig kurs anordnades vid små- skoleseminarierna och att den egentliga yrkesutbildningen skulle baseras på denna. Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4)den av departements- chefen föreslagna utbildningen tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidgningen av småskollärarnas tj änstgöringsområde. Vid ett rea- listiskt bedömande av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsik- ten, att småskollärarutbildningen skulle vara grundad på en tvåårig kurs. Enligt riksdagens principbeslut (skrivelse nr 404) skall den egentliga yrkes- utbildningen för småskollärare från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kun- skapsmått i huvudsak motsvarande realexamen.
I sitt principbetänkande har skolkommissionen föreslagit, att undervis- ningen i klasserna 1—3 skulle ombesörjas av speciellt för nybörjarundervis- ningen utbildade småskollärare. Enligt 1950 års proposition angående rikt— linjer för det svenska skolväsendets utveckling bör småskollärarnas arbets— område vara de tre första klasserna i A-skolorna, de två första i B 1- och B 2— skolorna samt, där så befinnes lämpligt, klasserna 3 och 4 i B 1-skolorna. I sitt principbeslut har riksdagen (skrivelse nr 341) däremot icke fastställt några detaljer utan endast uttalat, att enhetsskolan är avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett i regel omfattande tre år, samt att undervisningen på vart och ett av dessa stadier i första hand skall bestridas av lärare, som sär- skilt utbildats för undervisning huvudsakligen på stadiet i fråga. Vid 1953 års riksdag (skrivelse nr 8) bemyndigades Kungl. Maj:t att tills vidare för— ordna om småskollärares övertagande av undervisningen i tredje klassen i skolor av A-form. Genom kk 1954: 230 har Kungl. Maj:t utfärdat vissa bestämmelser härom att tillämpas under åren 1954/61. I vilken utsträckning sådant övertagande skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj :i: efter förslag av skolöverstyrelsen.
2. Treårig utbildning
Enligt riksdagens beslut 1950 skall, som ovan nämnts, den egentliga två- åriga yrkesutbildningen för småskollärare från tidpunkt, som senare be- stämmes, tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs. Detta innebär, att småskollärarutbildningen förlänges med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.
Innan utredningen närmare redogör för sitt förslag till treårig småskol- lärarutbildning, har utredningen emellertid funnit det lämpligt att försöka
sammanfatta den kritik, som riktats mot den nuvarande tvååriga utbild- ningen.
En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av små— skollärare har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Denna anmärkning framfördes redan på 1920-talet men torde vara ännu mera befogad nu. Vid småskoleseminarierna bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följ— aktligen elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdri- ven. Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får inte den nödvändiga arbetsron.
Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schema- bundna undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och frihet i arbetssättet. Som utredningen närmare utvecklar i sin motivering till timplan för den treåriga utbildningen, har ytterst få läroanstalter en så omfattande schemabunden tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbild- ningen har huvudsakligen måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genom- snittseleven knappast haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till eftertanke och kompletterande studier.
I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskole- seminarier i stor utsträckning är flickor i 18—-20-årsåldern. De flesta av dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-, real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första tiden.
En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräck- lig praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elevernas arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära semi- nariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning är
begränsade, vilket också visade sig vid den undersökning, som skolkommis- sionen gjorde 1948 i sin utredning angående provisorisk omläggning av utbildningen vid småskoleseminarierna. I detta sammanhang kan nämnas, att den treåriga utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare praktisk utbildning.
Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och övnings- ämnen har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste använ- das till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra sko- lor. Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således mins- kats. Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i små- skollärarnas utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser. Gedigna kunskaper i dessa ämnen är åtminstone minst lika behövliga på lågstadiet som på följande stadier. Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Beträffande övningsämnena gäller, att studier idessa svårligen kan forceras, då de huvudsakligen är ämnen av färdighets- karaktär. Vad musiken beträffar, kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora" arbetsbörda.
Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skäl för förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser synnerligen viktigt _ nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänst- göringsområde att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade tjänstgöringsomräden torde i och för sig motivera en utsträckning av läro- tiden. Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skol- ning och praktisk utbildning. När nu i princip samtliga småskollärare skall meddela undervisning de tre första skolåren, torde därför kravet på en för- stärkning av småskollärarnas utbildning vara fullt berättigat.
Slutligen vill utredningen något beröra de skäl, som anförts mot en ut- sträckning av lärotiden vid småskoleseminarierna.
Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna på ett tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av utbild- ningen. Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småsko- lans lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de be- drivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar om en förlängning av den obligatoriska utbildningen.
I diskussionen angående möjligheterna att förbättra småskollärarutbild- ningen har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två åren skulle då mer nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle få mer tid till praktisk ut- bildning. En avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att denna förlängning sker utanför seminariernas ram.
Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarut- bildningen på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt så lång som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett år. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskollärarlin— jen. Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett är längre ut— bildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsområde inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som denna utbild- ning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det även i fram- tiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med speciellt in- tresse för småskolläraryrket. Med hänsyn till utbildningskostnaderna är det dock en betydande skillnad mellan en treårig och en fyraårig utbildning. Därtill kommer att det för många blivande lärare är ett särskilt intresse att få undervisa barn just på småskolans åldersstadium.
Ser man föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odisku— tabelt kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader både för statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa ytterli- gare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet att bli mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande organisation. Med treårig utbildning skulle de nuvarande nio småskoleseminarierna vid oför- ändrat antal avdelningar kunna utexaminera omkring 360 lärare årligen mot för närvarande omkring 550. Fler lokaler och fler lärare kommer följ- aktligen att behövas för att utbilda samma antal lärare. Vid den av utred- ningen föreslagna samordningen av utbildningen för både folk— och småskol- lärare torde dock de här antydda merkostnaderna för lokaler och lärare kun- na något reduceras. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskollärarutbildningen från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt nedbringa antalet schema- bundna timmar så mycket som möjligt för att kunna ge eleverna tillräck- ligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet av lärare och 10- kaler jämförelsevis mindre. Den av de sakkunniga föreslagna timplanen om- fattar 100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt, därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för
det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30 procent.
För egen del har utredningen kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande småskollårarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan, anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en två- årig utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utred— ningen, att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres och att utbildningen därvid organiseras på sätt utredningen närmare redogör för i det följande.
I detta sammanhang vill utredningen slutligen något beröra frågan om utbildningstidens längd vid småskoleseminariet i Haparanda. Som bekant är detta seminarium nu landets enda med en treårig linje. Inträdesford— ringarna är något lägre än till tvåårig linje. Anledningen härtill har varit de förhållandevis- sämre utbildningsmöjligheterna i de nordliga gräns- trakterna. Emellertid har förhållandena härvidlag under senare tid avse- värt ändrats genom de förbättrade möjligheterna även för ungdomen inom seminariets huvudsakliga rekryteringsområde att avlägga realexamen. Under åren 1948/53 var också en tillfällig tvåårig linje förlagd till semi- nariet och rekryteringen till denna linje var god. Tillräckliga skäl synes sålunda inte längre föreligga att bibehålla en längre utbildningstid vid seminariet i Haparanda än vid övriga seminarier. Seminariets rektor har även påpekat, att en fyraårig linje säkerligen skulle möta svårigheter i fråga om rekryteringen. Med hänsyn till de förbättrade undervisnings- möjligheterna, framförallt utbyggandet av enhetsskolan, kan det ifråga— sättas om den statliga preparandkursen om en termin även i fortsätt- ningen bör anordnas för de inträdessökande vid seminariet. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att kursen kan indragas. Övergångsvis bör emellertid preparandkursen bibehållas, varvid dock, såsom hittills varit fallet, behovet av kursen årligen prövas. Utredningen räknar således med treårig småskollärarutbildning vid seminariet i Haparanda liksom vid övriga seminarier.
3. Utbildning av studenter
Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller studentlinjer. I viss omfattning har emellertid studenter ända sedan mitten av 1920-talet sökt in vid småskoleseminarierna. År 1927 avlades småskollä- rarexamen första gången av studenter. Antalet var då 3. Under de följande åren steg antalet till småskollärare examinerade studenter och var 1930 uppe
i 15. Siffran synes under 1930-talet ha gått ned något. Under åren 1930—1934 intogs sålunda vid de då i gång varande småskoleseminarierna sammanlagt 26 studenter.
Genom 1938 års stadga för småskoleseminarierna medgavs rätt att vinna inträde i seminariernas högsta klass för sökande, som visade sig uppfylla inträdesfordringarna till första klassen av vederbörande linje samt dessutom ägde godkända insikter och färdigheter i den eller de föregående klassernas lärokurser. Vederbörande inträdessökande skulle dessutom under minst två terminer med goda vitsord ha uppehållit lärartjänst vid någon under skol- överstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Av denna möjlighet har en del stu- denter begagnat sig. Möjligheterna att vinna inträde i högsta klassen har dock varit ganska ringa, då klasserna i regel redan varit fulltaliga.
Under 1940-talet har man emellertid kunnat märka en oavbruten stegring av antalet inträdessökande studenter till småskoleseminariernas första klass. Antalet inträdessökande med studentexamen under åren 1949—1955 fram- går av tab. 1. Som synes nåddes kulmen 1955, då inte mindre än 86 studenter vann inträde i första klass. Kungl. Maj:t hade läsåret 1955/56 medgivit in— tagning i småskoleseminariernas första klass av 23 klassavdelningar med högst 24 elever per avdelning. De intagna studenterna, varav huvudparten kom på seminarierna i Stockholm och Landskrona, var alltså så många, att de räckte till att fylla gott och väl tre klassavdelningar, och de utgjorde omkring 16 procent av samtliga intagna.
Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studenters utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i under- visningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast kan anses utgöra god studieekonomi. Bättre synes vara att sammanföra elever
Tabell 1. Uppgifter angående antalet i första klassen
Hela antalet i inträdeSprövnin arna .. Vid småskole- deltagande sökande g Därav med studentexamen seminariet i
1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 Falun ....... 168 190 223 186 — 210 — 1 3 4 6 — 9 —- Haparanda. . 147 123 97 47 60 73 110 0 0 0 0 0 0 0 Härnösand. . 186 233 183 167 188 208 331 1 1 3 0 3 8 14 Landskrona . 203 228 172 199 162 192 291 12 11 4 11 11 10 29 Lycksele. . . . 144 129 133 95 95 129 233 0 0 O O 0 2 Skara ....... 271 336 294 237 251 289 333 6 5 11 7 11 13 11 Stockholm. . . 270 318 264 222 233 259 266 15 28 34 27 35 45 61 Strängnäs. . . 201 227 204 177 215 220 335 4 2 4 4 6 9 18 Växjö ....... 299 264 281 224 254 332 467 11 4 8 9 5 12 18 Summa 1 889 2 048 1 851 1 554 1 458 1 912 2 366 50 54 68 64 71 107 153 I procent _— — — — — —— — 2,6 2,7 3,7 4,1 4,9 5,6 6,5
med studentexamen till särskilda avdelningar, där utbildningen är upplagd med tanke på att vederbörande avlagt studentexamen.
Ivissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga äm- nen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många av betydande omfattning —— vilka också studenterna måste tillägna sig, om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta gäller så- väl kunskapsämnen som övningsämnen. En viss tidsvinst är att räkna med genom att engelska helt kan falla bort, men å andra sidan torde utbildningen i psykologi och pedagogik kräva lika lång tid för studenterna som för eleverna på den treåriga linjen. Samtliga läroämnen med undantag av engelska och samtliga övningsämnen, som finns upptagna på den treåriga linjens kurs- plan, bör således förekomma på studentlinjen. I sådana ämnen, där student- examen kan anses ha gett tillräckliga ämneskunskaper, torde endast vissa tilläggskurser av huvudsakligen metodiskt innehåll böra förekomma. Slut- ligen bör den praktiska lärarutbildningen, innefattande såväl undervisning imetodik som auskultationer och olika slag av undervisningsövningar, vara av samma omfattning på båda småskollärarlinj erna.
Olika skäl — även ekonomiska — talar för att en kortare utbildningsväg bör skapas för studenter. För att det skall kunna bli möjligt att ställa studen- terna i paritet med andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det emellertid inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år.Ar- betsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen densamma som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser.
Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärar- linjen en särskild tvåårig linje inrättas för elever, som avlagt studentexamen. Beträffande den närmare utformningen av denna linje hänvisar utredningen till det följande.
intagna elever med studentexamen åren 1949—1955
Hela antalet intagna elever Därav med studentexamen
1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1949|1950|1951|1952|1953|1954| 1955
54 48 48 48 — 48 — 1 3 2 4 — 8 — 56 56 48 25 22 24 24 0 0 0 0 O 0 0 84 82 72 70 70 71 72 0 1 2 0 3 8 10 105 135 70 95 96 72 96 12 11 4 11 10 10 22 55 57 47 48 46 48 47 0 0 0 0 0 1 2 111 140 94 95 95 71 94 3 5 8 6 10 12 9 56 56 48 48 48 48 46 11 14 19 19 22 28 22 112 1 12 72 72 72 72 70 4 2 3 4 6 6 10 140 1 12 96 95 96 95 94 8 4 8 7 5 7 1 1 798 595 596 545 549 543 39 40 46 51 56 80 86
—— -—— — —— —— — — 5,0 5,0 7,7 8,6 10,3 14,6 15,8
4. Inträdesfordringar och inträdesprövning
Treårig linje
För att vinna inträde i första klass på den nuvarande tvååriga linjen ford- ras i fråga om ålder att före det kalenderår, då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i treåriga linjen är åldersgränserna 16 och 27 år. Undantag kan dock medgivas av skolöverstyrelsen. Den inträdessökande skall bl.a. vara känd för gott uppförande, vara fri från sådan sjukdom och sådant lyte, som medför olämplighet för seminariearbetet och för lärar- kallet, samt hava undergått godkända inträdesprov.
Utredningen föreslår, att övre åldersgränsen för inträde i den nya tre— åriga småskollärarlinjen höjes till 30 år. Enligt vad utredningen inhämtat, ] har nämligen skolöverstyrelsen regelbundet lämnat dispens upp till 30 år, ! och intrycken från seminarierna av dessa äldre elever har övervägande j
! l l l !
varit goda. Beträffande den nedre åldersgränsen anser utredningen det i princip önskvärt, att en småskollärare med hänsyn till det stora ansvar, som är förknippat med yrket, uppnår myndig ålder sitt examensår. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att inträdesåldern vid förskole- seminarierna, vilka har en tvåårig utbildning, är tjugo år. För att samtliga elever vid treårig småskollärarutbildning skulle vara myndiga vid examen, finge som villkor för inträde föreskrivas, att sökanden uppnått 18 år före den 1 juli det år inträde önskas.
Tabell 2. Elevernas ålder i första klassen vid småskoleseminarierna den 1/ 10 resp. år
Medel- . Medel— Övre Undre Kvartil- Typ- År Antal värde Mmm avvikelse kvartil kvartil vidd Värde l | 1943 285 21,12 20,48 2,79 22,46 19,15 3,31 19,25 ', 1944 309 20,97 20,42 2,58 22,49 18,96 3,53 19,25 1 1945 642 20,87 20,22 2,70 22,20 18,91 3,29 19,25 * 1946 750 20,79 19,72 3,09 21,92 18,67 3,25 19,25 * 1947 751 20,78 19,64 3,40 21,86 18,59 3,27 18,25 1948 831 20,49 19,49 2,82 21,31 18,47 2,84 18,25 1949 836 20,68 19,66 3,21 21,68 18,74 2,94 19,25 1950 917 20,81 19,71 3,44 21,61 18,64 2,97 18,25 1951 627 20,99 19,97 4,50 22,12 18,67 3,45 18,25 1952 627 20,94 19,83 3,58 21,65 18,82 2,83 19,25 1953 554 21,02 19,75 2,43 21,66 18,62 3,04 18,25 1954 553 20,61 19,80 2,92 21,44 18,68 2,76 18,25
Av tab. 2 framgår emellertid, att medianåldern för eleverna vid början av höstterminen i första klassen vid småskoleseminarierna de tio sista åren varit ungefär 20 år. Redan nu har således större delen av småskollärarna uppnått myndig ålder, när de börjar sin första tjänstgöring. Ett års förläng- ning av studietiden torde därför sannolikt medföra, att praktiskt taget samt- liga elever kommer att vara myndiga vid examen. Enär utredningen vidare
funnit det svårt att avgöra, hur en eventuell höjning av inträdesåldern kom- mer att påverka rekryteringen, har utredningen ansett sig böra stanna för att föreslå bibehållande av de bestämmelser, som nu gäller för inträde i tvåårig linje. Då emellertid den nuvarande formuleringen av 5 22 i stadgan för småskoleseminarierna »att före ingången av nämnda år (det år, då in- träde sökes) hava fyllt sjutton år» kan vålla missförstånd, bör lämpligen åldersgränsen mera direkt anknytas till själva året för inträde. Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna får den innebörden att vederbörande under inträdesåret uppnår lägst aderton år.
Enligt nuvarande stadga fordras för inträde godkända skriftliga och muntliga inträdesprov i läroämnen samt prov i teckning, välskrivning, sång och slöjd. Skolöverstyrelsen kan medgiva, att dessutom visst prov av annan art anordnas. '
Beträffande läroämnena fordras för inträde i tvååriga linjen ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära, geografi och biologi med hälsolära. I matematik fordras real- skolans kunskapsmått med undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast folkskolekunskaper. Kunskaper i främmande språk fordras ej. Inträdesfordringarna för den treåriga linjen vid seminariet i Haparanda är desamma utom i fråga om modersmålet och biologi med hål- solära, ivilka ämnen fordringarna är något lägre.
I realiteten ligger emellertid inträdeskraven på grund av konkurrensen högre. Vid småskoleseminarierna har sålunda inträdessökande med realexa- men eller därmedi intagningshänseende likställd examen (studentexamen, normalskolekompetens) ständigt ökat i antal.
Tabell 3. Inträdessökandes och intagna elevers förkunskaper åren 1952—1.955 vid småskoleseminarierna
Vid småskole- seminariet i
Därav med realexamen eller därmed i intag- ningshänseende likställd examen (studentexamen, normalskolekompetens)
Hela antalet i inträdes— prövningarna deltagande sökande
Hela antalet intagna elever
Därav med real- examen eller där- med i intagnings— hänseende likställd examen (student- examen, normal-
skolekompetens)
1952 1953 1954 1955 1952 1953 1954 1955 1952 1953 1954 1955 1952 1953 1954 1955 = Falun ......... 186 —— 210 —— 143 — 172 — 49 — 48 — 39 -— 45 -— Haparanda. . . . 47 60 73 110 14 31 31 67 25 22 24 24 12 13 8 12 Härnösand. . . . 167 188 208 331 91 116 152 250 70 72 71 72 42 53 55 57 Landskrona. . . . 204 171 208 291 144 129 148 233 96 96 72 96 84 82 63 86 , Lycksele ...... 95 95 129 233 48 52 69 176 48 48 47 47 24 25 24 25 3 Skara ......... 237 251 289 333 163 180 210 257 95 95 71 94 65 68 60 80 Stockholm ..... 261 272 259 266 236 242 243 245 48 48 48 46 45 46 48 46 Strängnäs ..... 177 215 220 335 109 125 153 253 72 72 72 70 55 57 60 63 Växjö ......... 224 254 332 467 155 182 243 370 95 96 95 94 70 74 76 82 Summa 1 103 1 421 439 I procent 69,0 73,7 80,1
Såsom framgår av tab. 3 hade år 1955 av de 2 366 i inträdesprövningarna deltagande sökandena 1 851 nämnda förkunskaper. Vidare framgår, att av de 543 elever, som intogs 1955, 451 hade realexamen eller motsvarande. Detta innebär, att 1955 78 procent av hela antalet i inträdesprövningarna deltagande och 83 procent av samtliga intagna elever hade realexamen eller därmed i intagningshänseende likställd examen. Vid seminarierna i Hapa- randa och Lycksele hade dock endast hälften av de intagna eleverna real- examen eller motsvarande.
Enligt riksdagens principbeslut angående lärarutbildningen skall små- skollärarnas yrkesutbildning från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kun- skapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Då utredningen nu före- slår, att den treåriga småskollärarutbildningen skall genomföras, anser ut- redningen det lämpligt, att i samband därmed inträdesfordringarna skärpes på sätt riksdagen förordat. Eftersom flertalet av de inträdessökande numera har en förutbildning, som motsvarar realexamens nivå, torde denna skärp- ning av inträdesfordringarna inte medföra någon större risk för otillräcklig rekrytering till småskollärarbanan. Om inträdesfordringarna höjdes, skulle även en bättre överensstämmelse med den faktiska kunskapsnivån hos de inträdessökande uppnås. »
Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kun- skaperna skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i fram— tiden kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning.
Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande inträdes- fordringar beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera avsevärd sådan beträffande engelska. Som förut nämnts, fordras för när- varande inga förkunskaper i främmande språk, och någon obligatorisk un- dervisning häri förekommer inte. Utom timplanen meddelas dock frivillig undervisning i engelska, och redan nu begagnar sig omkring hälften av eleverna härav. Då enligt utredningens förslag undervisning i engelska skall vara obligatorisk på den treåriga linjen, måste det emellertid av samtliga inträdessökande krävas, att de har realexamenskunskaper i detta ämne.
Enligt 5 27 i nuvarande stadga kan till elev antagas inträdessökande, som blivit underkänd i ett läroämne och ett övningsämne, därest han erhållit godkänt vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Här— vid skall avsaknaden av godkänt vitsord vid bedömandet uppvägas av sö- kandens i övrigt ådagalagda begåvning eller av visad lämplighet för lärar- kallet. Om dessa bestämmelser blir gällande även i framtiden, skulle alltså en studiebegåvad och lämplig sökande utan tillräckliga förkunskaper i
& l i !
engelska kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning. För elever med bristande förkunskaper i engelska bör dock under seminarietiden i någon form anordnas förstärkt undervisning i detta ämne. Exempelvis kan detta ordnas på samma sätt som vid folkskoleseminarierna, där, om så är behöv- ligt med hänsyn till elevernas olika förkunskaper, undervisning kan ske i två skilda grupper.
I övningsämnena är inträdesfordringarna i nuvarande stadga angivna utan jämförelse med någon särskild skolform. F ordringarna är rätt små. Med hänsyn till den betydelse ämnena musik och teckning har i småskol- lärarutbildningen, kunde det frågasättas, om inte inträdesfordringarna i dessa ämnen borde skärpas. Detta gäller särskilt ämnet musik. De nuvarande fordringarna i musik saknar nämligen föreskrift om viss färdighet i instru- mentalmusik. Av elever med svaga musikaliska förkunskaper kräver ämnet oproportionerligt mycken tid. Om dessa elever före inträdet på seminariet inhämtat de första grunderna i orgel- och pianospelning, skulle deras arbets- börda bli avsevärt mindre, och de skulle få mer tid till annat seminarie- arbete. Skolkommissionen har i lärarhögskolebetänkandet föreslagit, att för inträde på den förberedande kursen till småskollärarlinjen vid lärarhögsko- lan skall krävas någon färdighet i enklare tonträffning och i spelning av lättare koraler. I sitt år 1954 avgivna betänkande (SOU 1954: 2, s. 328) har 1947 års musikutredning förklarat sig helt instämma i Skolkommissionens förslag, dock att kravet på att den, som tas in till den förberedande kursen, skall ha såväl musikaliska förutsättningar som förvärvade färdigheter, borde få ett bestämdare uttryck. Frågan om eventuellt ändrade inträdesford- ringar i musik och teckning torde emellertid böra lösas i samband med den översyn av stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna, som utredningen senare kommer att företaga. Utredningen är därför inte be— redd att nu föreslå några ändrade bestämmelser för småskoleseminarier— nas del.
Vad ämnet slöjd beträffar fordras nu för inträde, att sökanden skall upp- visa färdighet i stickning och enkel linnesömnad. Vidare avser slöjdutbild- ningen vid småskoleseminarierna att ge eleverna kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser. Som utredningen närmare utvecklar i avsnittet om undervisningsplanen, bör emellertid slöjdkursen enbart an- passas efter vad lärarverksamheten på lågstadiet fordrar. Då ämnet sålunda får en annan karaktär, kan det ifrågasättas, om inträdesprov bör bibehållas. Möjligen kunde provet avse att huvudsakligen utröna sökandens allmänna händighet, men det torde vara diskutabelt, om något vinnes med ett så ut- format prov. Utredningen vill därför föreslå, att provet i slöjd helt utgår. En viss uppfattning om hur eleverna kan använda sina händer torde kunna framgå av provet i teckning.
Då de flesta inträdessökande numera har avlagt realexamen, har det synts
onödigt att för dessa och andra, som kan åberopa vitsord om motsvarande kunskaper, anordna inträdesprövning i läroämnena. Skolkommissionen framlade i mars 1947 ett förslag om ändrat intagningsförfarande, och Kungl. Maj:t bemyndigade den 15 augusti 1947 skolöverstyrelsen att medgiva till- lämpning försöksvis av det föreslagna förfarandet vid de seminarier, som så önskade. Sedan vårterminen 1948 har därefter detta ändrade prövningsför- farande försöksvis tillämpats vid inträdesprövningarna. Enligt av skolöver— styrelsen den 21 mars 1956 meddelade anvisningar för försöken innebär dessa, att nyssnämnda inträdessökande endast prövas i de kunskapsämnen, i vilka de ej har godkända vitsord. I teckning, sång och slöjd anordnas prov, varjämte färdighet i välskrivning bedömes. För att bedöma de sökan- des lämplighet anordnas dcls prov i muntlig framställning, dels ett enskilt samtal med varje sökande. Till grund för den allmänna bedömningen av de sökandes lämplighet skall läggas dels ansökningshandlingarna, dels en självbiografisk redogörelse.
Under åren 1952—1954 har dock samtliga inträdessökande, alltså även de som avlagt realexamen eller styrkt sig äga däremot svarande kunskaper, undergått prövning i modersmålet och matematik i huvudsak enligt bestäm- melserna i gällande stadga. Vårterminen 1951 förrättades prövning endast i modersmålet.
Med hänsyn till att inträdessökande med realexamen eller liknande un- der ett flertal år, frånsett proven i modersmålet och matematik åren 1951 —1954, endast prövats i sådana kunskapsämnen, där de ej har godkända vitsord, och erfarenheterna härav varit gynnsamma, anser utredningen det lämpligt, att i samband med genomförandet av den treåriga utbildningen motsvarande bestämmelser införes i själva stadgan.
Avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9g och 9a bör även i fortsätt- ningen meritera vid inträdesprövning enligt kungörelsen den 14 maj 1954 angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg och av skolöver— styrelsen med stöd av denna kungörelse utfärdade bestämmelser. Vidare bör inträdessökande, som erhållit flyttning till ring II4 eller högre ring av gym- nasiet jämställas med sökande med realexamen. Vid bedömning av sökande med betyg från flickskola eller med praktisk realexamen hör av skolöver- styrelsen lämnade anvisningar gälla. Härvid måste dock observeras, att enligt utredningens förslag fordringarna i matematik, fysik, kemi och engelska är skärpta.
Utredningen anser slutligen, att någon form av lämplighetsprov bör före- komma. Då emellertid försöksverksamheten för utformning av dessa prov ännu inte avslutats, anser sig utredningen inte nu kunna framlägga något detaljförslag. I stället bör liksom för närvarande utformningen av lämplig— hetsproven tills vidare överlåtas åt skolöverstyrelsen.
Beträffande den närmare utformningen av utredningens förslag hänvisas till förslaget till ändring av stadgan för småskoleseminarierna (bilaga 2).
Tvåårig linje
I likhet med vad som föreslagits för den treåriga linjen vill utredningen föreslå, att den övre åldersgränsen för inträde i första klass på den tvååriga linjen sättes till 30 år. Då det är önskvärt, att även eleverna på studentlinjen uppnår myndig ålder sitt examensår, måste beträffande den nedre ålders- gränsen föreskrivas, att sökanden uppnår lägst 19 år under det år, då in- träde önskas. Med hänsyn till att åldern för avläggande av studentexamen för närvarande genomsnittligt är 20 år, kommer den föreslagna nedre ålders- gränsen att i praktiken utestänga ytterst få inträdessökande.
Berättigade till inträde på tvåårig linje bör sökande vara, som avlagt stu- dentexamen på de gamla latin- och reallinjerna eller på de under uppbygg- nad varande latin—, real- och allmänna linjerna.
I likhet med vid folkskoleseminarierna bör intagning även kunna grun- das på avgångsexamen från tekniskt gymnasium eller avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, varvid dock vissa kompletteringar blir nödvändiga.
Då en elev inte gärna kan genomgå kompletteringskurs i mer än två äm- nen, bör godkända vitsord i studentexamen fordras i kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande levande språk. Vidare bör godkända vitsord fordras i minst ett av läroämnena geo- grafi, matematik och biologi med hälsolära. Beträffande fysik och kemi an- ser däremot utredningen, att inträdesfordringarna inte behöver sättas högre än för den treåriga linjen, d. v. s. godkända vitsord i realexamen eller mot- svarande kunskaper.
I teckning och gymnastik med lek och idrott bör det vara tillräckligt, att sökanden erhållit godkända vitsord i studentexamen.
I musik bör däremot inträdesprov anordnas. Visserligen bör elever, som på gymnasiet utöver den obligatoriska undervisningen i musik deltagit i instrumentalmusik och körsång, ha fått vidgade förutsättningar att till— ägna sig seminariets undervisning. Med den erfarenhet man har från stu- dentlinjen vid folkskoleseminarierna hyser dock utredningen allvarliga far- hågor för att det föreslagna veckotimtalet är i knappaste laget. Erforderlig utbildning torde emellertid kunna medhinnas på två år, om inträdeskraven blir desamma som till den nuvarande studentlinjen vid folkskolesemina- rierna, d. v. 5. att för inträde skall fordras någon kännedom om musik- lärans elementer samt någon färdighet i enklare tonträffning och i spel- ning av lättare koraler på orgelharmonium, piano eller violin.
Slutligen bör lämplighetsprov förekomma i samma utsträckning som vid intagning i treårig linje.
Beträffande detaljerna i utredningens förslag hänvisas även här till för- slaget till ändring av stadgan för småskoleseminarierna (bilaga 2).
5. Undervisningsplan Allmänna anvisningar
I de allmänna anvisningarna till gällande undervisningsplan för småskole- seminarierna rekommenderas, att arbetet inom seminariet anordnas så, att elevernas självverksamhet tages i anspråk i största möjliga utsträckning. Enligt kungörelsen angående undervisningsplan för småskoleseminarierna (kk 1938: 43) har vidare rektor rätt att efter beslut av lärarkollegiet vid- taga de jämkningar med avseende på timtal, som kan vara önskliga, exem- pelvis för vinnande av koncentration i undervisningen och ett mera själv- ständigt och fritt arbetssätt för eleverna. Det Kungl. brevet den 13 april 1951 angående försök vid folk- och småskoleseminarierna med ändrad timplan m. m. innebär därutöver möjlighet att som försök ändra timplanen, dock under förutsättning av därav ej föranledes ökade kostnader för statsverket. Härvid skall skolöverstyrelsen efter förslag av rektor fastställa timplan för seminarium, som önskar bedriva försöksverksamhet. Nu nämnda föreskrif- ter har skapat möjligheter för friare arbetsformer, vilket medfört en betyd- ligt ökad självverksamhet bland eleverna. För att skapa förbättrade möjlig- heter till ett friare studiesätt föreslår utredningen vissa ändringar i och tillägg till de allmänna anvisningarna.
Utredningen vill bland annat rekommendera den studieform, som vid universitet och högskolor benämnes seminarieövningar, men har avstått från att använda denna beteckning med anledning av att läroanstalterna be- nämnes seminarier. Utredningen vill här understryka bibliotekets betydelse i utbildningsarbetet. Eleverna bör redan i början av första utbildningsåret erhålla anvisningar angående användandet inte blott av seminariebibliotek utan även av offentliga bibliotek på seminarieorten.
Som ett viktigt led i strävandena efter ett friare arbetssätt ingick till för några år sedan det 5. k. enskilda arbetet. Detta var till och med läsåret 1950/51 obligatoriskt för eleverna i vissa klasser. Det enskilda arbetet hade till huvudsakligt syfte att utveckla elevernas förmåga av självverksamhet. För ändamålet skulle eleverna beredas viss föreskriven ledighet.
I skrivelse till Konungen angående försök med ändrad timplan m. 111. vid folk- och småskoleseminarierna påpekade skolöverstyrelsen 1951, att se— minarierna mer och mer sökt tillämpa ett friare och till mera självständigt arbete syftande studiesätt, och ställde frågan, huruvida det enskilda arbetet längre fyllde den uppgift, som det ursprungligen var avsett att ha. För att erhålla underlag för att bedöma det enskilda arbetets värde hade skolöver— styrelsen inhämtat uppgifter från seminarierna. Det visade sig då, att det enskilda arbetet i stor utsträckning användes för att möjliggöra betygshöj— ning, särskilt i vissa ämnen, som av eleverna ansågs vara särskilt »mat- nyttiga», d. v. s. sådana examensämnen, i vilka vitsorden vid meritvärde— ring ger dubbel poäng. Vidare använde eleverna det enskilda arbetet för att
förbättra sina kunskaper i ämne, som de hade svårigheter med. Detta över- ensstämde knappast med det ursprungliga syftet med det enskilda arbetet.
I detta sammanhang vill utredningen erinra om att enligt 5 36 mom. 3 stadgan för folkskoleseminarierna och 5 33 mom. 3 stadgan för småskole- seminarierna skall vid bestämmandet av vitsord i respektive ämnen hänsyn tagas även till elevens enskilda arbete. Denna bestämmelse har tolkats på olika sätt. Den behöver inte innebära, att ett dåligt genomfört enskilt ar- bete skall medföra ett högre betyg. I allmänhet torde bestämmelsen ha tol- kats så, att endast ett förtjänstfullt genomfört enskilt arbete bör ge anled- ning till ett högre betyg.
Av skolöverstyrelsens sammanfattning av uppgifterna från seminarierna framgår, att flertalet av såväl seminariernas kollegier som elever önskade, att bestämmelserna om det obligatoriska enskilda arbetet skulle upphöra att gälla. Flera kollegier och även eleverna vid några seminarier önskade emel- lertid bibehålla det enskilda arbetet i modifierad form. Med hänsyn härtill föreslog skolöverstyrelsen, att överstyrelsen finge efter framställning av rektor bestämma, huruvida eller i vilken utsträckning bestämmelser rörande det obligatoriska enskilda arbetet skulle upphöra att gälla eller bibehållas i modifierad form. Vidare föreslog skolöverstyrelsen, att anteckning om enskilt arbete på betyg över folk- och småskollärarexamen från och med vårterminen 1952 inte längre skulle förekomma samt att den föreskrivna ledigheten för enskilt arbete skulle disponeras på sätt, som skolöverstyrelsen på förslag av rektor bestämde. Skolöverstyrelsens förslag bifölls sedermera och föranledde vissa bestämmelser i ovannämnda Kungl. brev den 13 april 1951.
Sedan läsåret 1951/52 har enskilt arbete endast i mycket begränsad om- fattning förekommit vid seminarierna. Det har numera praktiskt taget för- svunnit. Med anledning härav och då utredningen genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att elevernas självverksamhet tages i anspråk, föreslår utredningen, att det »enskilda arbetet» avskaffas vid seminarierna.
Enligt gällande undervisningsplan må den sammanlagda tid, som skall tillkomma varje särskilt ämne, kunna minskas, därest lärokursen i ämnet på grund av koncentration anses kunna medhinnas på kortare tid. Utred- ningen har inte föreslagit att denna möjlighet bibehålles, då redan i tim— planen veckotimtalen trots utvidgade kurser starkt begränsats.
Utredningen vill understryka vikten av att vid undervisningen i de olika ämnena hänsyn ständigt tages till vad som är av särskild betydelse för lärar- verksamheten i folkskolan, utan att därför studiemålet alltför snävt begrän- sas. En verklig yrkesutbildning bör eftersträvas, utan att allmänbildnings- kravet eftersättes.
Utredningen hyser farhågor för att kunskapskontrollen understundom kan taga alltför mycket tid i anspråk, så att tiden för den mera omedelbara undervisningen reduceras. Med anledning därav föreslår utredningen, att det
i de allmänna anvisningarna varnas för att för mycket tid anslås till kun- skapskontroll. Med hänsyn till elevernas arbetsbörda är det vidare ofrån- komligt, att tiden för kunskapskontrollen i de olika ämnena planlägges så, att anhopning av förhör undvikes.
Kurserna i de olika ämnena griper ofta in i varandra. För att undvika onödig dubbelbehandling av kursmoment, som berör två eller flera ämnen, är det nödvändigt, att en noggrann planläggning sker vid gemensamma äm- neskonferenser. Särskilt komplicerade förhållanden kan uppstå beträffande utbildningen för ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar. Här måste en samordning ske mellan ett stort antal läro- och övningsämnen, nämligen historia med samhällslära, geografi, biologi med hälsolära, fysik, kemi, teck- ning, gymnastik med lek och idrott, hemkunskap och trädgårdsskötsel. För att vissa samlande metodiska synpunkter skall kunna meddelas, före- slår utredningen, att för speciell metodik i hembygdskunskap med arbets- övningar en halv veckotimme anslås.
Metodikundervisningen har under de senaste åren alltmer förstärkts och organiserats särskilt med hjälp av anslaget till försök med metodisk hand- ledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordning. En mycket stor förvirring har rätt och råder ännu rörande benämningen av metodik- undervisningens olika moment. Utredningen föreslår med utgångspunkt från uppgifter, som finns i seminariernas årsredogörelser, och från uppgifter direkt inhämtade från de olika seminarierna, att metodikundervisningens olika moment med hänsyn till innehåll fördelas på allmän metodik, ämnes- metodik, metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, och metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik. Därtill kommer med hänsyn till ämnets art speciell metodik i hembygdskunskap med arbetsövningar. Metodikundervisningens omfattning och innehåll diskuteras utförligt i sam- band med behandlingen av den praktiska lärarutbildningen.
Enligt gällande stadga skall övningsskolan omfatta en småskola och en egentlig folkskola, dock att vid seminarium med tvåklassig linje den egent- liga folkskolan i regel skall omfatta allenast tredje och fjärde klasserna. Det finns dock inga preciserade anvisningar om hur elevernas undervis— ningsövningar skall föredelas på de olika klasserna i övningsskolan. Utred- ningen anser, att det i undervisningsplanen bör ingå anvisningar härom.
Enligt utredningens förslag skall den praktiska lärarutbildningen för- läggas huvudsakligen till folkskolans klasser 1—3. De praktiska övningarna bör nämligen förläggas till det stadium, på vilket småskollärarna skall un- dervisa. Eftersom en småskollärare under vissa förhållanden kan beräknas undervisa även i klass 4 i en B 1-avdelning för klasserna 3 och 4, bör auskul- tationer och ett begränsat antal lektioner förläggas till klass 4. Detta för- hållande bör särskilt beaktas i ämnesmetodiken. Auskultationer bör även i begränsad omfattning förläggas till någon av folkskolans högre klasser.
För en blivande småskollärare måste det emellertid också vara värdefullt att lära känna arbetet inom förskolorna. Utredningen vill därför föreslå, att några auskultationer förlägges dit.
Utredningen inför beträffande undervisningsövningarna en ny benäm- ning, klasslärarövningar, för att beteckna de övningar, under vilka en elev under några dagar helt omhänderhar undervisningen i en klass. Utred- ningen vill härmed framhålla, att det gäller en utbildning av lärare, som ensamma skall omhänderha all undervisning i en klass. Klasslärarövningar i den av utredningen föreslagna formen har med framgång prövats vid några folkskoleseminarier. Liknande övningar har tidigare förekommit och förekommer nu under de s. k. heldagsbesöken i övningsskolans klasser men dock inte under så organiserade former, som utredningen föreslår.
Utredningen föreslår, att det i de allmänna anvisningarna påpekas, att de olika momenten av den praktiska lärarutbildningen planlägges efter kon- ferens med metodiklärarna och de lärare, som medverkar i undervisnings- övningar av olika slag. Föreskrifter om konferens med dessa lärare har medtagits för att ytterligare understryka föreskrifterna i & 123 i stadgan för småskoleseminarierna.
Vid utformningen av studiegången för den tvååriga linjen, som är avsedd för studenter, har utredningen funnit det nödvändigt att påpeka, att hänsyn tages till den studieerfarenhet, som studenterna förvärvat genom sina gym- nasiestudier. För att missförstånd beträffande de föreslagna komplette- ringskurserna inte skall uppstå, har utredningen särskilt velat framhålla, att det gäller en komplettering av gymnasiestudier för att ge, vad den bli- vande småskolläraren direkt behöver för sin yrkesutövning. Utredningen föreslår slutligen, att både undervisningen i metodik och den praktiska ut- bildningen skall vara av samma omfattning som i klasserna II och III på den treåriga linjen.
Timplaner
Timplanen för den nuvarande tvååriga linjen vid småskoleseminarierna upptager 39 veckotimmar i klass I och %% veckotimmar i klass II, således sammanlagt 74% veckotimmar. Därtill kommer tid utom timplanen för frivilliga laborationer i biologi med hälsolära samt i fysik och kemi sam- manlagt 1 veckotimme, frivillig kurs i engelska 6 veckotimmar, frivillig teckning 1 lärartimme i veckan samt körsång 1 lärartimme i veckan och individuell undervisning i instrumentalmusik (4 lärartimmar i veckan) 1/5 veckotimme i vardera klassen. Deltagandet i körsången och den indi- viduella musiken kan inte anses som frivilligt utan är obligatoriskt. Om en elev skulle beredas tillfälle att deltaga i samtliga frivilliga ämnen skulle det sammanlagda veckotimtalet uppgå till ungefär 84. Dessutom kan det in- träffa, att några serielektioner och autskultationer i övningsskolan förlägges på för eleverna lediga timmar på schemat. Utöver denna schemabundna tid
kommer den handledning i metodiska frågor, som meddelas i samband med auskultationer, gruppövningar och serieövningar. Såväl före som efter lek- tionerna sammanträffar handledare och elever och diskuterar föreliggande pedagogiska spörsmål. Genom tillkomsten av anslaget till försök med meto- disk handledning m. 111. har handledningen i metodiska frågor i omedelbar anslutning till undervisningsövningar tagit fastare former. Det kan emeller- tid befaras, att även den planlagda schematiden i vissa fall ökats. Även om det finns en önskan hos eleverna att deltaga i all frivillig undervisning, torde dock såväl schematekniska svårigheter som den alltför stora arbetsbördan lägga hinder i vägen härför. Medeltimtalet för en elev uppskattar utred- ningen till omkring 80 sammanlagt för båda klasserna. Ytterst få läroanstal- ter har en så omfattande schemabunden tid. Bland allmänna läroanstalter torde endast de tekniska gymnasierna och vissa klasser i folkskolsemina- rierna komma upp till omkring samma veckotimtal. I de båda nämnda ty- perna av läroanstalter är man dock fullt övertygad om att en schemabun- den tid av 40 veckotimmar är alltför stor. I den nyligen avslutade utred- ningen om »Tekniska skolutbildningen» (SOU 1955:21, s. 128) förordas för de tekniska gymnasierna en reduktion av antalet veckotimmar från 40 veckotimmar per klass till för klasserna I och II 39 veckotimmar och till 38 veckotimmar under höstterminen och 37 veckotimmar under vårterminen i klass III med möjlighet för överstyrelsen för yrkesutbildning att fastställa kortare lärotid per vecka förslagsvis ned till 32 veckotimmar.
Det nu gällande veckotimtalet för småskoleseminarierna är även vida högre än vad som förekommer i gymnasiet. På den allmänna linjens sociala gren på det treåriga gymnasiet uppgår veckotimtalen för de obligatoriska ämnena till 36 i ring I, 34,5 i ring II och 31 i ring III. Adderas timtalen för samtliga frivilliga ämnen därtill erhålles veckotimtalen 37, 37,5 och 37. Där- till kommer frivilligt deltagande i körsång och teckning. Även om en gymna- sist deltager i alla frivilliga ämnen, kan han inte erhålla ett veckotimtal, som motsvarar det nu normala för en elev vid ett småskoleseminarium.
Vid en jämförelse med andra skolor, som undervisar elever på samma stadium, synes sålunda skäl föreligga för att överväga en reducering av antalet veckotimmar vid utbildningen av småskollärare. Därtill kommer, att utredningen rekommenderar undervisningsmetoder, som bygger på en om- fattande självverksamhet hos eleverna. En ofrånkomlig förutsättning här- för är, att eleverna beredes ökad tid för egna studier. Detta kan endast upp- nås genom en minskning av den schemabundna undervisningen. Särskilt måste den schemabundna tiden för läro- och övningsämnen reduceras i av- slutningsklassen, där den praktiska lärarutbildningen bör få en dominerande plats.
Utredningen vill fastslå, att den dagliga arbetsbördan på den nuvarande tvååriga linjen med hänsyn till det stora schemabundna veckotimtalet är
alltför krävande och inte ger tillfälle till egna studier i någon större om- fattning. Denna fråga synes endast kunna lösas genom en treårig utbild- ning. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att erfarenheterna från den treåriga linjen vid seminariet i Haparanda tydligt visar, att utbild- ningen där kunnat ske i ett lugnare tempo, trots att det schemabundna veckotimtalet varit så högt som i medeltal 38.
Utredningen anser alltså, att en väsentlig reduktion av det schemabundna arbetet måste ske. Samtidigt måste emellertid, såsom framhållits i annat sammanhang, en utökning av den praktiska lärarutbildningen komma till stånd. Båda dessa syften kan inte uppnås annat än genom en förlängning av utbildningstiden.
Som grund för det av utredningen framlagda förslaget till timplan och kursplan jämte anvisningar för en treårig linje ligger utredningens förslag om en treårig utbildningslinje för småskollärare baserad på realexamens kunskapsnivå.
Även vid en utvidgning av utbildningstiden till tre läsår har utredningen funnit det svårt att nå en enligt utredningens uppfattning icke alltför schematyngd timplan. Trots allvarliga försök att begränsa antalet veckotim- mar för de enskilda läro- och övningsämnena upptager dessa sammanlagt 87 veckotimmar. Motsvarande veckotimtal för den nuvarande tvååriga linjen är 68%. Det må i detta sammanhang påpekas, att i den nya timplanen med- tages 6 veckotimmar för undervisningen i engelska, som tidigare varit ett frivilligt ämne med samma timtal. Ökningen av antalet veckotimmar för läro— och övningsämnen uppgår till 87—683/4 = 181/4 och om den frivilliga undervisningen i engelska medtages till 121/4. Denna ökning anser utred- ningen nödvändig och betingad av behovet av förbättrad allmänbildning, fördjupade ämneskunskaper och ökade färdigheter för att omhänderha un- dervisningen i allmänhet och särskilt i klass 3.
Metodikundervisningen har, såsom tidigare påpekats, under de senaste åren alltmer organiserats och ökat i omfattning. Utredningen följer denna utvecklingslinje och har gått vidare. Den metodikundervisning, som är av mera allmän natur, erhåller på timplanen 41/2 veckotimmar mot nu 21/2 veckotimmar på den tvååriga linjen och 4 veckotimmar på den treåriga. Ut- över dessa 41/2 veckotimmar, som inte ägnas åt något särskilt undervisnings- ämne, tillkommer 1/2 veckotimme speciell metodik i hembygdskunskap med arbetsövningar, så att totala antalet veckotimmar metodik blir 5. I dessa metodiktimmar har inlagts moment, som nu i viss omfattning meddelas med hjälp av det särskilda anslaget till försök med metodisk handledning m. m., såsom materielvård, tekniska hjälpmedel och metodik i anslutning till un- dervisningsövningar.
Till den metodik, som ägnas åt de särskilda läro- och övningsämnena, an- slås i den nuvarande undervisningsplanen i regel inte någon särskild tid.
Utredningen anser det ändamålsenligt att inom parentes direkt angiva det antal veckotimmar, som skall ägnas åt metodisk behandling av lågstadiets kurs i respektive läroämnen.
Utredningen är fullt medveten om att metodikundervisning förekommer i en viss utsträckning under lektionerna i respektive ämnen. Vid genom- gång av olika kursmoment bör, där så är lämpligt, lämnas synpunkter på behandlingen av motsvarande kursmoment i folkskolan. Den till metodik särskilt anslagna tiden för de olika läroämnena bör ägnas åt en mera syste- matisk metodisk genomgång av lågstadiets kurser.
Utredningen vill framhålla, att metodikundervisningen bör meddelas av den lärare, som är bäst skickad därför. Vidare kan undervisningen i metodik mycket väl fördelas mellan olika lärare. Det är inte heller alltid nödvändigt, att metodikundervisningen meddelas av en vid seminariet heltidsanställd lä— rare, utan denna undervisning kan anförtros åt annan härför särskilt skic- kad lärare vid seminarieortens övriga skolor.
I fysik, kemi, teckning, slöjd, hemkunskap och trädgårdsskötsel bör me- todikundervisningen omfatta sådana moment, som ingår i ämnet hembygds— kunskap med arbetsövningar. Utredningen har inte funnit det lämpligt eller nödvändigt att i de uppräknade ämnena skilja metodikundervisningen från undervisningen i övrigt. Det har således i timplanen för dessa ämnen inte angivits någon särskild tid för metodikundervisning. Beträffande de övriga övningsämnena, välskrivning, musik, gymnastik med lek och idrott, har utredningen inte heller funnit skäl att precisera tid för metodikundervis— ningen, då denna är så intimt förknippad med undervisningen i övrigt.
Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten på de tre seminarie- åren har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar avskiljes till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en lärares arbetsuppgifter. Under andra studieåret påbörjas jämsides med fortsatta ämnesstudier en planmässig praktisk lärarutbildning, omfattande metodik, auskultationer och undervisningsövningar. Under tredje studieåret ges ökat utrymme åt metodikundervisning jämte auskultationer och undervisnings- övningar. Ämnesstudierna är däremot under detta år av mindre omfattning.
På timplanen har det nu såsom »fysik och kemi» betecknade ämnet upp- delats i två ämnen, fysik och kemi. Engelska har införts på timplanen som- ett obligatoriskt läroämne, medan ämnet hushållsgöromål har utgått. I stäl- let för hushållsgöromål har införts ämnet hemkunskap. Hushållsgöromål förekommer endast i form av kompletteringskurs för de elever, som inte tidigare genomgått kurs i ämnet. Beteckningen »Praktisk utbildning: Me- todik Gruppövningar» har utbytts mot »Praktisk lärarutbildning: Metodik Auskultationer och undervisningsövningar».
Redan tidigare har utredningen framhållit betydelsen av att tid i tillräck- lig omfattning anslås till elevernas egna studier. Med hänsyn till de nyin-
tagna elevernas många gånger ringa erfarenhet av ett friare studiesätt föreslår utredningen, att undervisningen under det första året göres mer schemabunden än under de följande. Utredningen förutsätter emellertid, att sådana studieformer, som nödgar eleverna till mera självständigt arbete, prövas på ett så tidigt stadium som möjligt.
Vid uppgörandet av timplanen för den tvååriga linjen har utredningen gjort den praktiska lärarutbildningen i klass I och II lika omfattande som i klass II respektive klass III på den treåriga linjen.
Kravet på allmänbildning kan anses tillgodosett hos studenterna. Trots ' detta har vissa svårigheter förelegat att på den tvååriga linjen tillgodose den
direkta yrkesutbildningen. Med hänsyn till den korta utbildningstiden måste (' därför metodikundervisningen och de praktiska övningarna på denna linje
börja omedelbart i klass I. , Utredningen har försökt begränsa tillfällena till frivillig undervisning. ; Erfarenheten har visat, att eleverna i mycket stor omfattning deltager i fri- l villig undervisning, vilket medför splittring i arbetet och ofta undanskym- ; mer väsentligheter i den obligatoriska undervisningen. Den frivilliga kur- l sen i finska är endast avsedd för eleverna vid seminariet i Haparanda. Ut- redningen har övervägt att föreslå frivillig undervisning i tyska och franska i samma omfattning som enligt undervisningsplanen för folkskoleseminari- erna. Samma skäl som finns för frivillig undervisning vid folkskoleseminari- erna i dessa ämnen kan även synas föreligga vid en treårig småskollärarut- bildning. Utredningen, som senare skall göra en översyn av undervisnings- planen för folkskoleseminarierna, avser därför att i det sammanhanget när- mare undersöka behovet och lämpligheten av frivilliga kurser i tyska och franska och vill inte föregripa denna undersökning. Föreskrifterna om fri- villig teckning och körsång är oförändrade. Utöver den undervisning på tid utom timplanen, som tidigare funnits, föreslår utredningen frivillig orkes— terspelning, frivillig gymnastik med lek och idrott samt simundervisning. Nämnda undervisning diskuteras utförligt under respektive ämnen i av- snittet angående kursplaner och anvisningar. Enligt utredningens bestämda uppfattning bör det finnas möjligheter att helt eller delvis skilja auskultationer och undervisningsövningar från den övriga undervisningen. Även de på schemat upptagna veckotimmarna för auskultationer och undervisningsövningar bör således kunna förläggas till andra tidsperioder än undervisningen i läro- och övningsämnena. För att emellertid denna undervisning skall få i det närmaste samma timtal till sitt förfogande, oberoende av hur auskultationerna och undervisningsövningarna ordnas, har utredningen föreslagit vissa regler för omräkning av antalet veckotimmar i respektive ämnen. Om dessa regler följes, får de olika äm— nena praktiskt taget alltid samma effektiva timtal.
Vid upprepade tillfällen har utredningen betonat betydelsen av friare ar- betsformer. Utredningen försöker också på olika sätt skapa bättre förutsätt-
ningar för ett sådant studiesätt. Redan i den nuvarande undervisningsplanen finns möjligheter att i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning, musik och slöjd uppdela klassen i två grupper, som undervisas var för sig på olika tider. Likaledes må jämlikt Kungl. brev den 22 april 1949 klassavdelning vid den praktiska undervisningen i trädgårdsskötsel vara uppdelad i två grupper. I Slöjd samt i fysik och kemi tillämpas praktiskt taget alltid del- ning av klassen. I de övriga ämnena sker delning av klassen något olika. Vid några seminarier användes uppdelningsmöjligheterna i så stor utsträckning som möjligt under motivering, att det då gives tillfälle till en mera indi- vidualiserad undervisning. Genom att särskilda medel anslagits har man kunnat uppdela klassen i två grupper även i andra ämnen. Vid laborationer i psykologi och pedagogik har således vid några seminarier klassen uppde- lats i två grupper. Även vid undervisningen i modersmålet har en viss upp- delning av klassen prövats. Utredningen anser, att de möjligheter, som nu finns för delning av klassen i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga läro- och övningsämnen samt metodikundervisningen.
Vissa avsnitt av metodikundervisningen nödvändiggör en uppdelning av klassen i betydligt mindre grupper än halvklass. Undervisningen om tek- niska hjälpmedel och praktikmetodiken förutsätter understundom under— visningsgrupper på 2—4 elever. I de till kursplanen fogade anvisningarna finns exempel härpå.
Den möjlighet, som nu finns att dela klassen vid undervisningen i engel- ska, bör bibehållas. Utredningen förutsätter, att denna möjlighet inrymmes under de mera allmänna föreskrifterna om delning av klassen i två eller flera grupper.
Kursplaner och anvisningar
Vid utarbetandet av kursplaner och anvisningar till dessa har utredningen haft tillgång till särskilda specialister för de olika ämnena. De av specialis— terna utarbetade planerna har legat till grund för det förslag till kursplan, som utredningen framlägger. Anvisningarna till kursplanerna har utfor— mats med särskild tanke på den treåriga linjen men gäller i tillämpliga delar även för den tvååriga linjen.
Det kan synas, som om de kunskaper, vilka krävs av småskolläraren för undervisningen i klasserna 1—3, inte skulle behöva vara alltför omfattande. Med den frihet, som karakteriserar undervisningen i våra dagar, ställer dock lågstadiet stora krav på lärarens kunskaper och färdigheter i olika ämnen. Utöver kunskaper och färdigheter fordras psykologisk insikt, allmän peda- gogisk skolning och metodiskt kunnande. Beträffande de olika läro— och övningsämnena har utredningen sökt väga mellan ämneskunskaper och fär- digheter å ena sidan samt metodik å den andra. Metodikundervisningen i de olika ämnena måste bygga på fasta ämneskunskaper och väl uppövade
färdigheter. Ämnesmetodiken kan i många fall inte helt skiljas från den övriga undervisningen. Metodiska anvisningar bör, såsom påpekats i annat sammanhang, alltid lämnas, när de genomgångna kursmomenten kan ge anledning därtill.
I den följande diskussionen om kursplanerna göres jämförelser endast med den nuvarande tvååriga linjen, enär denna linje helt har dominerat. För att underlätta jämförelsen mellan de av utredningen föreslagna timpla- nerna och de nu gällande återges de senare här nedan.
Timplaner enligt 1938 års undervisningsplan för småskoleseminarierna
2-åriga linjen | 3-äriga linjen Ämnen Klass I Klass II Summa Klass I Klass II Klass Ill Summa j Kristendomskunskap ..... 3 3 6 3 3 2 8 Modersmålet ............ 6 4 10 6 5 5 16 Matematik .............. 2 1 1/2 3 1/2 3 2 1 6 Historia med samhällslära 2 2 4 2 2 2 6 Geografi ................ 2 1 3 2 2 1 5 Biologi med hälsolära. .. 3 1 4 2 2 2 6 Fysik och kemi ......... 1 1 2 1 1 2 4 j Psykologi och pedagogik. 4 4 8 1 3 4 8 ! 23 17 v, 40 12, 20 20 19 59 Teckning ............... 2 3 5 2 2 2 6 Välskrivning ............ % -— 1/2 %; _ — % Musik .................. 2 2 4 2 2 2 6 Trädgårdsskötsel ........ 1 1/2 v., 1 3,4 1 1 1/2 — 1 1/2 Slöjd ................... 3 3 6 3 3 —— 6 Hushållsgöromål ........ 2 2 4 2 2 — 4 Gymnastik med lek och idrott ................ 4 3 7 3 4 4 11 15 13 %, 28 1/4 13 1/2 13 1/2 8 35 Praktisk utbildning: Metodik ................ 1/2 2 2 1/2 — 1 3 4 Gruppövningar .......... %, 3 3 1/2 —— 2 4 6 1 5 G —— 3 7 10 Summa timmar 39 35 % 74 % 33 % 36 1/2 34 104
Kristendomskunskap
På den treåriga linjen föreslås för ämnet 7 veckotimmar, således 1 vecko- timme mer än på den nuvarande tvååriga linjen. Vid tillämpningen av den _ nuvarande undervisningsplanen har det visat sig svårt att bereda tillbörlig plats åt undervisningen i bibelkunskap utan att göra intrång på andra vik- tiga delar av ämnet. Särskilt torde emellertid tidsnöden ha gått ut över religionshistorien. Likaså torde diskussionerna i tros- och livsåskådnings— frågor samt den kyrkohistoriska orienteringen ha alltför knappt utrymme på den nuvarande timplanen. Utredningen anser, att studierna i kyrko- historia bör inriktas på huvuddragen med särskilt beaktande av kristen-
domens förhållande till kultur- och samhällslivet. Religionsfrihetens fram- växande och den nu gällande lagstiftningen i denna fråga bör behandlas.
Sammanlagt 1 veckotimme metodik kan synas vara mycket. Utredningen har dock funnit, att ett lägre timtal inte ger tillräcklig tid för behandling av de olika momenten. Metodikundervisningen skall inte blott ge anvisningar om uppläggning av lektioner utan även söka skapa förståelse för barnens inställning till religiösa frågor. Barn till föräldrar, som tillhör olika tros— samfund eller är konfessionslösa, kan i en skolklass skapa svårlösta pro— blem, som den unge läraren måste lära sig att bemästra.
Utredningen har övervägt att koncentrera ämnet till två läsår men har kommit till den slutsatsen, att kursen hör fördelas på tre läsår. Ämnet kris- tendomskunskap lämpar sig inte för forcerat studium; eleverna kommer ofta själva med frågor och begär handledning rörande såväl det rent kun- skapsmässiga som den metodiska behandlingen av detsamma. I de flesta fall ligger bakom elevernas frågor ett starkt personligt engagemang.
En utökning av veckotimtalet med en veckotimme och en fördelning av kursen på tre år i stället för på två måste ge seminarieeleverna betydligt större möjligheter än hittills att tillgodogöra sig det inhämtade lärostoffet och andligen mogna för sin uppgift som kristendomsundervisare.
På den tvåriga linjen har ämnet kristendomskunskap tilldelats 3 vecko— timmar. På det treåriga gymnasiet har kristendomskunskap erhållit 5 vecko- timmar. Det sammanlagda veckotimtalet i kristendomskunskap kommer så- ledes att uppgå till 8 veckotimmar eller 1 veckotimme mer än på den tre- åriga linjen. Detta större timtal synes väl motiverat med hänsyn till att gymnasiekursen har en annan inriktning än den treåriga seminarielinjens kurs. Eleverna torde genom sina gymnasiestudier ha förvärvat tillräckliga kunskaper i kyrko- och religionshistoria samt i kyrkokunskap och de olika kyrkosamfundens organisation. Däremot gäller det att ge studenterna ökade kunskaper om bibelns tillkomst och innehåll och om den kristna tros- och livsåskådningen samt större insikt i sådana frågor, som rör barns religiösa och etiska föreställningar. Metodiken är av samma omfattning som på den treåriga linjen.
Modersmålet
För den treåriga linjen föreslås ämnet få 12 veckotimmar, således 2 veckotimmar mer än på den nuvarande tvååriga linjen. Ämnet modersmålet rymmer så många moment, att det är väsentligt med noggrann avvägning mellan dem. Ur allmänbildningssynpunkt bör litteraturläsningen inte efter- sättas. Utredningen anser, att någon nämnvärt ökad tid härtill inte kan erhållas. Som nytt moment föreslår dock utredningen »dansk och norsk litteratur; modern utländsk litteratur i översättning».
Utredningen anser, att större vikt än tidigare bör läggas vid elevernas öv- ning i muntlig framställning. Ljudläran bör få tillräckligt utrymme. Ele-
vernas egen ljudbildning bör kontrolleras och uttalsfrågor i allmänhet be- handlas. Önskvärt vore att tal- och röstvård kunde ingå i modersmålsunder- visningen. Eftersom modersmålsläraren i allmänhet saknar tillräcklig ut- bildning på detta område, torde liksom nu kurser ledda av utomstående böra anordnas. Enligt utredningens åsikt bör modersmålsläraren i framtiden erhålla en utbildning, som gör honom skickad att omhänderha undervis- ningen i tal- och röstvärd. En annan möjlighet torde vara att överflytta un- dervisningen häri till musikläraren, men även denne saknar i allmänhet kompetens härför. Lämpligen bör skolöverstyrelsen i tillräcklig omfattning anordna kurser i tal- och röstvärd för vid seminarierna tjänstgörande mo- dersmålslärare och musiklärare. Utredningen anser, att eleverna bör bi- bringas god kännedom om de tal-, läs- och skrivsvårigheter, som kan före- finnas hos barn, samt om hur dessa svårigheter skall kunna förebyggas och behandlas. En mera omfattande undervisning härom bör därför ges än vad tiden hitintills medgett. Beträffande dessa moment bör ett intimt samråd ske mellan övningsskollärarna samt lärarna i modersmålet och i psykologi och pedagogik.
? I modersmålsundervisningen har inlagts en kortare kurs i bibliotekskun- i skap, 1/, veckotimme. Denna kurs bör komma så tidigt som möjligt.
Metodikundervisningen är i ämnet modersmålet ett synnerligen betydelse- fullt moment, speciellt beträffande den första läs- och skrivundervisningen. Utredningen förutsätter, att metodikundervisningen omhänderhas av de för ändamålet mest skickade lärarna. Utredningen vill varna för ensidighet. Inte blott en metod bör tagas upp till behandling utan flera. Det bör därför övervägas, om inte mer än en lärare bör anlitas. Parallellt med genomgången av den första läs- och skrivundervisningen bör auskultationer anordnas i nybörjarklasser och i läsklasser för att konkretisera undervisningen. Utred- ningen vill erinra om den möjlighet som föreligger att i samband med praktikmetodiken ge eleverna råd och anvisningar i dessa frågor.
På den tvååriga linjen har modersmålet erhållit sammanlagt 4 veckotim- mar. På det treåriga gymnasiets allmänna linje har modersmålet erhållit 12 veckotimmar. Det sammanlagda veckotimtalet i modersmålet blir således denna studieväg 16 veckotimmar eller 4 veckotimmar mer än på den tre- åriga linjen. Gymnasiets kurs i litteraturhistoria får anses vara tillräcklig. Den anslagna tiden på den tvååriga linjen måste helt inriktas på yrkesut- bildningen och ägnas åt t. ex. muntlig framställning, barnspråkets egenart, bibliotekskunskap, ljudlära, röst- och talvård, tal-, läs- och skrivsvårigheter. Metodikundervisningen är av samma omfattning som på den treåriga linjen.
Engelska
Ämnet engelska föreslås av utredningen bli obligatoriskt med 6 vecko- timmar, samma timtal som den nuvarande frivilliga kursen. Ur allmänbildningssynpunkt torde det vara synnerligen önskvärt, att en
lärare har tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett främmande levande språk. Dessutom anser utredningen, att det är nödvändigt för en lärare att kunna tillgodogöra sig den pedagogiska litteraturen på minst ett främmande språk. Då den anglosachsiska litteraturen för närvarande är särdeles rik på det psykologiska och pedagogiska fältet, synes engelska vara det språk, som närmast bör bli föremål för studier. Behovet av att kunna tillfreds- ställande tillägna sig även rått svårtillgänglig litteratur på engelska språket måste anses vara lika stort för lärare på lågstadiet som på mellanstadiet. Kursen bör således i främsta rummet inriktas mot att ge goda läskunskaper, kompletterade med tal- och hörövningar. Läsning av pedagogisk litteratur ingår som kursmoment. Realia bör ges ett visst utrymme. I den mån små- skollärarlinjer kommer att finnas tillsammans med folkskollärarlinjer, bör behörighetskursen i engelska stå öppen för båda linjerna. Huruvida sådan behörighetskurs bör anordnas vid anstalt med enbart småskollärarutbild- ning, får bero på speciellt övervägande.
På den tvååriga linjens kursplan har engelska inte upptagits. Utredningen anser, att obligatorisk undervisning i engelska inte bör förekomma med hänsyn till de språkkunskaper eleverna inhämtat i gymnasiet.
Finska
Utredningen föreslår sammanlagt 4 veckotimmar. Vid bestämmandet av timtalet för den frivilliga undervisningen i finska har utredningen ställts inför problemet att mot varandra väga å ena sidan det faktiska, omedelbara behovet av en sådan undervisning med hänsyn till att eleverna skall få sitt framtida arbetsfält i en gränsbygd, där många barn vid sin intagning i skolan är antingen tvåspråkiga eller i vissa fall enbart finskspråkiga, å andra sidan ett i och för sig angeläget bildningsintresse av inte omedelbar betydelse för det pedagogiska arbetet. Vid ett studium av den nuvarande kursplanen i språket synes det, som om det förra intresset fått stå tillbaka för det senare. Kursplanen syftar till att bibringa eleverna förmåga att i tal och skrift uttrycka sig på finskt riksspråk och samtidigt via litteraturläsning och meddelanden ur finska litteraturhistorien ge dem kontakt med finskt kulturliv genom tiderna. Nuvarande kursplan tar på det sättet närmast sikte på en kulturell kommunikation över riksgränsen från lärarnas sida.
En kursplan i finska måste beakta, att seminarieutbildningen är en yr— kesutbildning med en av utbildningstidens relativa korthet betingad hård arbetsbelastning av eleverna. Målsättningen för seminariearbetet över huvud taget måste därför i första hand bestämmas av rent praktisk-pedagogiska synpunkter. Lika klart som det är, att studiet av finska bör bibehållas vid gränsseminariet, lika uppenbart är det också, att detta studium inte kan göra anspråk på paritet med engelskan med dennas rika litteratur också på det pedagogiska området. Enligt utredningens uppfattning bör finskunder-
visningen vid seminariet i Haparanda i första hand syfta till att bibringa eleverna den insikt i finska språket, som kan underlätta och effektivisera deras arbete som lärare på lågstadiet, framför allt i småskolans första klass. Om denna syn på problemet accepteras och det vidare bildningssyfte, varom den nuvarande kursplanen bär vittne, alltså inskränkes, bör ämnets timtal kunna nedsättas till 4 timmar. Studiets tyngdpunkt måste därvid läggas på ljudläran, de centrala delarna av formläran och syntaxen samt småskole- stadiets ordförråd. I stället för läsning av finska författare bör komma läs- ning av finska läroböcker och finska barnboksförfattare. Som underlag för översättningsövningarna kan de gängse svenska läroböckerna på lågstadiet tjäna.
Historia med samhällslära
För den treåriga linjen föreslås för ämnet 7 veckotimmar, således 3 veckotimmer mer än på den nuvarande tvååriga linjen. Den föreslagna ök- ningen motiverar utredningen med det ökade krav på allmänbildning, som numera ställs på lärarna, samt med övertagandet av klass 3, där grunden för historieundervisningen lägges i ämnet hembygdskunskap med arbetsöv- ningar. En väsentlig del av det anslagna veckotimtalet bör ägnas åt studiet av vårt nuvarande svenska samhälle. Beträffande den historiska delen bör huvudvikten läggas på svensk historia.
Forntiden och medeltiden i svensk historia bör göras till föremål för ett relativt grundligt studium med tanke på att småskollärarna i viss utsträck- ning kan förväntas undervisa även om denna del av historien. Historiska arbetsmetoder och kritisk värdering av olika källor bör uppmärksammas. Metodikundervisningen begränsas till % veckotimme.
På den tvååriga linjen begränsas veckotimtalet till 3 veckotimmar. Lägges därtill det veckotimtal, som ämnet historia med samhällslära har sig till- delat i gymnasiet, blir det sammanlagda veckotimtalet, oberoende av vilken linje som våljes, större än på den treåriga seminarielinjen. Kursplanen be- gränsar undervisningen i historia till en kort genomgång av forntidens och medeltidens svenska historia. Studiet av samhällsläran omfattar en komplet- tering av gymnasiestudierna. Huvudvikten bör läggas vid ett studium av samhällslivet, sådant det möter på seminarieorten. Gymnasiekunskaperna kompletteras också med moment, som ingår i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar, t. ex. kulturhistoriska minnesmärken. Metodikundervisning- en är av samma omfattning som på den treåriga linjen.
Geografi
I geografi föreslår utredningen på den treåriga linjen 4 veckotimmar eller 1 veckotimme mer än på den nuvarande tvååriga linjen. Den föreslagna ök- ningen motiveras huvudsakligen med det utökade arbetsområdet för lärarna. I klass 3 i folkskolan är ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar ett av
de mest omfattande läroämnena. Hembygdsstudierna bör fördjupas mer än vad tiden nu medger. Studiet av hembygdens geografi går inte helt att skilja från studiet av hembygdens historia. Utredningen förutsätter en samordning på denna punkt. Undervisningen bör planeras så, att eleverna uppövas i att göra iakttagelser, samla material och bearbeta detsamma. l metodikundervis- ningen bör ingå anvisningar om och övningar i att leda studiebesök och studieutfärder. Den rikligt anslagna tiden till metodik medger en grundlig genomarbetning av de geografiska momenten i hembygdskunskap med ar- betsövningar.
På den tvååriga linjen upptar timplansförslaget 2 veckotimmar. Gym- nasieutbildningen kompletteras med hembygdsstudier avseende seminarie- ortens och den omgivande bygdens geografiska särdrag. Den av utredningen föreslagna kompletteringskursen på 2 veckotimmar åsyftar att ge de ämnes— kunskaper, som ingår i den treåriga kursen men som ej medhinnes under den obligatoriska kursen. Ämneskonferensen bör fatta beslut om uppdel- ningen av den treåriga kursens moment på den obligatoriska kursen och kompletteringskursen. Härvid bör beaktas, vad kursen i geografi i ringarna 14, 114 och I3 omfattar.
Psykologi och pedagogik
Utredningen föreslår, att ämnet psykologi och pedagogik på den treåriga linjen erhåller 9 veckotimmar, således 1 veckotimme mer än på den nu- varande tvååriga linjen. Det torde vara få ämnen på timplanen, som under de senaste årtiondena så expanderat och som i så hög grad behandlar för en blivande lärare betydelsefulla problem. Erfarenheten har visat, att svå- righeter föreligger att inom det nuvarande veckotimtalets ram taga upp till behandling alla de problem, som vore önskvärt. Vissa lättnader torde dock nu kunna förväntas, enär ämnet psykologi och pedagogik kommer in på timplanen först i klass II, då eleverna är mer mogna och hunnit förvärva en viss studievana. Psykologidelen har något utvidgats, och viss tid bör anslås till laborationer. Särskild uppmärksamhet bör enligt utredningens uppfatt- ning ägnas åt inlärningsfrågor med speciell hänsyn till de första skolåren. Testteori och testmetodik med praktiska övningar har inlagts i kursen. En elementär kurs i pedagogisk statistik har medtagits. Elementära kunskaper inom detta område är nämligen nödvändiga, om man skall kunna tillgodo- göra sig den moderna psykologiska och pedagogiska litteraturen.
Några moment, som ingår i kursen för den nuvarande tvååriga linjen, så- som folkskolans organisation, skolsociala frågor och tillämpningsföreskrif— ter om kunskapsprövningar, standardprov och betygsättning, har överförts till allmän metodik. Tilläggen till den nuvarande kursen är dock av väsent- ligt större omfattning än de moment, som överförts till allmän metodik. Ämneskonferensen bör i detalj planera, var olika kursavsnitt lämpligen skall behandlas.
Den tvååriga linjens kurs i psykologi och pedagogik överensstämmer helt med den treåriga linjens. Även om en del av de intagna studenterna genom gymnasiekursen i filosofi erhållit vissa förkunskaper i psykologi, torde det på grund av ämnets vikt vara lämpligt att ge psykologin och pedagogiken samma utrymme på båda seminarielinjerna.
Matematik
Veckotimtalet i matematik på den treåriga linjen har ökats med endast 1/2 veckotimme i jämförelse med den nuvarande tvååriga linjen. Utredningen anser, att de 4 veckotimmar, som timplansförslaget upptar, bör ägnas åt att fördjupa folkskolans och realskolans kurser samt åt metodik. Ytterst liten tid kan ägnas åt kursmoment, som ligger högre än realskolans. För att un- derlätta förståelsen av grafiska framställningar, vilka kan förekomma i olika ämnen, medtages en kortare kurs i grafisk framställning och funk- tionslära.
Metodiken beräknas taga minst 1 veckotimme i anspråk. Utredningen vill varna för ensidighet i den metodiska framställningen. Olika metoder för den första räkneundervisningen bör behandlas.
På den tvååriga linjen omfattar timplansförslaget 2 veckotimmar för samtliga elever samt en kompletteringskurs om 2 veckotimmar. Den när- mare gränsdragningen mellan de båda kurserna bör ske på ämneskonferen- sen. Genom att deltaga i båda kurserna erhåller de elever, som inte har föreskrivna studentkunskaper i matematik, kunskaper i ämnet och insikter i dess metodik, som motsvarar den treåriga linjens kurs.
Biologi med hälsolära Veckotimtalet på den treåriga linjen har i jämförelse med den nuvarande tvååriga linjen ökats med 1 veckotimme till 5 veckotimmar. Det föreligger stora svårigheter att medhinna nu föreskrivna kursmoment, särskilt om na— ] turstudierna skall beredas tillräckligt utrymme. Utredningen vill framhålla ' betydelsen av studier i naturen under alla årstider. De kunskaper, som eleverna inhämtar genom egna iakttagelser i naturen, torde vara synner— ligen värdefulla. Inom biologin år det därför särskilt viktigt, att eleverna redan vid sina egna studier vänjes vid de undervisningsmetoder, som de se- i dan som lärare skall tillämpa. I övrigt syftar undervisningen väsentligen till att fördjupa realskolans kurs. Utredningen förutsätter, att undervis- ningen i största möjliga utsträckning bedrives laborativt. Eleverna bör ge- nom experiment och demonstrationer vänjas vid att handskas med den många gånger ömtåliga och dyrbara undervisningsmaterielen. Med hänsyn till den egenart ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar har, bör metodikundervisningen samordnas med metodikundervisningen i geografi. På den tvååriga linjen upptar timplansförslaget en för alla elever gemen— sam kurs om 2 veckotimmar. Vidare föreslås en kompletteringskurs om 2
veckotimmar. Utredningen anser, att den för alla elever gemensamma kur— sen huvudsakligen bör omfatta naturstudier och metodik samt i anslutning till naturstudierna några viktiga kapitel ur växternas och djurens liv. De övriga avsnitten av den treåriga linjens kurs torde inrymmas i de gängse gymnasiekurserna. Elev, som icke genomgått fullständig gymnasiekurs, bör genom den obligatoriska kursen i ring I på det treåriga gymnasiet, kompletteringskursen och den för alla elever gemensamma kursen få de ämneskunskaper och den metodik, som inhämtas på den treåriga linjen.
Fysik
Det nuvarande ämnet »fysik och kemi» har på den tvååriga linjen 2 vecko- timmar. Därtill kommer frivilliga laborationer i biologi med hälsolära samt i fysik och kemi 1 veckotimme. Den del, som normalt faller på fysik och kemi, kan uppskattas till % veckotimme. Sammanlagt har således det nu- varande ämnet fysik och kemi 22/3 veckotimmar. Det nya timplansförslaget upptar 2 veckotimmar fysik och 1 veckotimme kemi, således en ringa ök- ning, som kan uppskattas till 1/3 veckotimme. Ökade kunskaper i fysik hos de blivande lågstadielärarna torde dock kunna förväntas främst på grund av de högre inträdesfordringarna _— förut folkskolans kurs, nu enligt ut- redningens förslag realskolans kurs. I folkskolans kurs i hembygdskunskap med arbetsövningar finns många moment, som fordrar fysikaliskt kunnan— de. Utredningen tar särskild hänsyn därtill i den föreslagna kursplanen. Med hänsyn till undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar måste även valda delar av realskolans kurs fördjupas. En småskollärare bör inte stå främmande inför fysiska företeelser i naturen och det dagliga livet och inte heller för de viktigaste företeelserna inom den tekniska utveck— lingen.
Utredningen har inte föreslagit någon särskild tid till metodik utan räk- nar med att all undervisning i detta ämne mer eller mindre är att betrakta som metodik. Laborationer och demonstrationer av enkla experiment bör ges stort utrymme i undervisningen.
Den tvååriga linjens timplansförslag upptar 2 veckotimmar, vilka är ge- mensamma för samtliga elever. Kursen överensstämmer med den treåriga linjens. I begränsad omfattning må studenter, som avlagt studentexamen på reallinjen, kunna befrias från deltagande. När metodiska moment be- handlas, bör däremot ingen befrias.
Kemi
För den treåriga linjen föreslås 1 veckotimme kemi. Vad som ovan sagts angående kursen i fysik gäller i tillämpliga delar även kemikursen. Med hän- syn till timtalet är det nödvändigt, att undervisningen uteslutande tar sikte på de moment, som den blivande läraren kan förväntas få behov av i sin undervisning. Utredningen vill också framhålla lämpligheten av att sådana
kemiska processer behandlas, som återkommer inom fysiologin i ämnet biologi med hälsolära.
För den tvååriga linjen föreslår utredningen samma veckotimtal, 1 vecko- timme, som för den treåriga linjen. Angående närvaro bör gälla, vad som föreskrives för fysikkursen.
Teckning .
Ämnet teckning har på den nuvarande tvååriga linjen 5 veckotimmar. Ut- redningen föreslår för den treåriga linjen 61/2 veckotimmar, således en icke ringa ökning. Utredningen inser till fullo den utomordentligt stora betydelse teckningsämnet har. Den svarta tavlan är alltfort ett betydelsefullt hjälp-
* medel. Teckningsundervisningen syftar mot att utveckla elevens egen ma- i nuella färdighet och vidga hans konstförståelse. Det bör också beaktas, att teckningen är ett hjälpmedel i all annan undervisning, vilket bör observe- ras vid lärarutbildningen. Utredningen förutsätter, att metodiken är invävd i övrig undervisning. % Den tvååriga linjens timplansförslag upptar 41/2 veckotimmar. Tillsam— ' mans med teckningstimmarna i gymnasiet blir det sammanlagda veckotim- i talet denna studieväg större än på den treåriga seminarielinjen. I den två- » åriga linjens kursplan ingår inte sådana moment, som behandlas i gymna- siet. Den tvååriga linjens kurs är därför mer direkt yrkesinriktad än den . treåriga linjens.
Den frivilliga teckningen, 1 lärartimme i veckan på varje linje, anser ut— redningen bör bibehållas. Utredningen är dock angelägen framhålla, att del- tagandet verkligen skall vara frivilligt. Några anmälningar om deltagande bör inte ske, och de enskilda elevernas närvaro bör inte heller antecknas. Den frivilliga teckningen bör placeras på schemat på sådant sätt, att samtliga elever på en linje har möjlighet att deltaga. Utredningen räknar med att den frivilliga teckningen bör vara lämplig för elever, som önskar råd och anvisningar vid förberedelser till lektioner i övningsskolan. Elever, som har speciella intressen liggande inom teckningsämnets område, bör också be- redas tillfälle att odla dessa under lärares ledning.
Välskrivning
Utredningen föreslår för båda linjerna samma timtal, 1/2 veckotimme, som i den nuvarande undervisningsplanen. Kursinnehållet är i det närmaste det-— samma.
Musik
Antalet veckotimmar i musik på den nya treåriga linjen har i jämförelse med nu gällande timplan för den tvååriga linjen ökats med 50 procent till sammanlagt 6 veckotimmar. Det hävdas, att musiken mer än något annat ämne intar en särställning med hänsyn till att en »omusikalisk» elev inte
hålla godkänt vitsord i musik i sin examen. Vidare anses det, att en lärare på lågstadiet bör vid seminariet ha erhållit undervisning, så att han på ett tillfredsställande sätt kan omhänderha musikundervisningen i sin egen klass. På mellanstadiet däremot kan man räkna med ämnesbyte mellan lärarna, varvid musiktimmarna kan bytas bort. Som en konsekvens härav föreslår musikutredningen i sitt betänkande (SOU 1954: 2), att inträdes- fordringarna i sång och instrumentalmusik till lärarhögskolans småskol- lärarlinje skall göras kategoriska, så att musiksvaga inträdessökande skall vägras inträde. Utredningen är inte beredd att nu taga slutlig ställning till inträdesfordringarna i musik, vilket har framhållits i annat samman- hang. Den föreslagna kursen i musik innebär praktiskt taget ingen ökning jämfört med den nuvarande. Även om inträdeskraven tillsvidare bibe- hålles oförändrade, bör det ökade veckotimtalet ge en lugnare studiegång och därigenom bättre möjligheter än nu för musiksvaga elever att nå fram till godkänt betyg i examen. Utredningen förordar, att övningar i tal- och röstvård där så befinnes lämpligt förlägges till musikundervisningen.
Timplansförslaget för den tvååriga linjen upptar 4 veckotimmar. Såsom utredningen närmare utvecklat i avsnittet om inträdesfordringar och in- trädesprov, förutsätter utredningen, att inträdeskraven i musik tillsvidare skall vara desamma som till den nuvarande studentlinjen vid folkskole- seminarierna. För att erforderlig utbildning skall kunna medhinnas, är det dock viktigt, att dessa inträdeskrav verkligen uppfylls.
För närvarande finns vid folkskoleseminarierna möjligheter till frivillig orkesterspelning. Då utredningen anser, att denna möjlighet bör finnas även för blivande småskollärare, föreslår utredningen frivillig orkester- spelning med 1 lärartimme i veckan. Om det vid ett mindre seminarium inte skulle vara möjligt att få alla stämmor besatta, hänvisar utredningen till ensemblen, vilken innebär sammusicerande av mindre grupper. Besätt- ningen i ensembler kan vara högst olikartad. Utredningen vill för små— skoleseminarierna rekommenderar ensemblespel med blockflöjt. Detta in- strument införes nämligen i folkskolan på ett tidigt stadium. Det är där- för värdefullt, att musikintresserade småskollärare utöver den obligatoriska undervisningen erhåller övning i samspelning med blockflöjt. Vid de semi- narier, där förhållandena så medger, bör ensemblen växa ut till en orkester. Ensemblen kan också utformas som stråkkvartett.
Individuell undervisning i instrumentalmusik har ökats från 8 till 15 lärartimmar. Trots detta innebär förslaget, att varje elev på den treåriga linjen endast får 14 timmars undervisning under hela seminarietiden.
Gymnastik med lek och idrott . Timplansförslaget för den treåriga linjen upptar 10 veckotimmar, en ökning med 3 veckotimmar jämfört med den nuvarande tvååriga linjen.
har förmåga att tillgodogöra sig seminariets musikundervisning och er-
l l l
Utredningen anser, att gymnastikundervisningen alltfort bör ha en stark ställning inom småskollärarutbildningen. Den teoretiska delen får dock inte dominera.
Eftersom man en lång tid framåt måste räkna med att många skolor kommer att sakna gymnastiksal, bör särskild omsorg ägnas åt att göra eleverna skickade att leda gymnastik-, lek- och idrottsövningar i det fria samt att ha gymnastiklektioner i icke för detta ändamål inredd lokal. Vidare bör eleverna beredas tillfälle att under lärares ledning deltaga i planläggning och genomförande av friluftsövningar för övningsskolans elever.
Utredningen har övervägt att som kursmoment i avslutningsklassen upp- taga den nu utom timplanen förlagda kursen i brandskydd och olycksfalls— vård (ke 1953: 384) men anser, att denna kurs tillsvidare bör anordnas på samma sätt som nu.
För den tvååriga linjen har utredningen föreslagit 7 veckotimmar. På denna linje bör de rent metodiska momenten överväga.
Den föreslagna frivilliga undervisningen i gymnastik med lek och idrott, 1 lärartimme i veckan på varje linje, är en nyhet vid småskoleseminarierna. Undervisningen i gymnastik med lek och idrott har i den av utredningen föreslagna timplanen erhållit ett ökat antal veckotimmar jämfört med den nuvarande timplanen. Det finns dock många skäl, som talar för en ytter- ligare förstärkning av gymnastikutbildningen genom frivillig undervis- ning. Många elever har på grund av den rådande bristen på gymnastik- lokaler inte fått någon regelbunden undervisning, och de elever, som avlagt realexamen som privatister, saknar ofta färdigheter i gymnastik. Sådana elever — liksom givetvis även övriga elever _ kan under de frivilliga timmarna beredas tillfälle att uppöva den personliga färdigheten. Den anslagna tiden kan även i viss utsträckning användas för mera avance- rade övningar för elitgymnaster liksom för elevernas förberedelse till under- visningsövningar. Slutligen finns det inom gymnastiken ett arbetsområde, som ligger småskollärarna nära, nämligen småbarnsgymnastiken. Redan nu finner man bland ledarna för denna många småskollärare. De fri- villiga gymnastiktimmarna kan därför även lämpligen användas till.ut- bildning av ledare för den s. k. småbarnsgymnastiken.
Liksom beträffande den frivilliga teckningen vill utredningen påpeka, att deltagandet verkligen skall vara frivilligt.
Utredningen har vidare föreslagit simundervisning, 1 lärartimme i veckan på varje linje. Även detta är en nyhet vid småskoleseminarierna. Enligt gällande kursplan skall Simundervisningen meddelas under den tid, som är anslagen till gymnastik med lek och idrott. I den av utredningen före- slagna kursplanen för gymnastik ingår också simning, men den tid, som kan ägnas häråt, torde dock inte vara tillräcklig för att ge en tillfreds- ställande simundervisning. Vid folkskoleseminarierna finns nu möjlighet
att ordna simundervisning på tid, som ligger utom timplanen. Denna under- visning är obligatorisk för samtliga elever, som inte är simkunniga. När vissa färdighetsprov avlagts, är undervisningen frivillig. Den frivilliga undervisningen inriktas mot att ge eleverna frivillig siminstruktörsutbild- ning. Denna anordning vid folkskoleseminarierna har varit till stor nytta, och ett stort antal siminstruktörer har utbildats. Såväl små- som folk- skollärare är skyldiga att meddela undervisning i simning från och med klass 1 och uppåt och i livräddning från och med klass 4 och uppåt. Vidare är lärare skyldiga att kontrollera barnens simkunnighet genom provtag- ning. Då man nu anser, att barnen skall lära sig simma så tidigt som möjligt, ligger det nära till hands att för denna undervisning anlita små- skollärare, som i övrigt är utbildade att ta hand om barn i 7—10 års- åldern. Åtskilliga elever är inte alls eller mycket bristfälligt simkunniga, när de börjar i seminariet. Ännu fler elever saknar kunskaper och färdig- het i livräddning. Erfarenheten visar, att det är svårare att lära vuxna simma än att lära barn. Ofta använder de nyintagna eleverna tidigare fel- aktigt inlärda rörelser, som måste bortarbetas och ersättas med riktiga. Det till gymnastik med lek och idrott anslagna veckotimtalet ger inte till- räcklig tid för övningar i simning för de elever, som saknar färdigheter häri. Vidare räcker inte gymnastiktimmarna till att ge siminstruktörs- utbildning.
Utredningen förutsätter obligatoriskt deltagande i Simundervisningen, intill dess att vissa simkunnighets- och livräddningsprov avlagts.
Slöjd
Utredningen föreslår 4 veckotimmar för varje linje. På de nuvarande två- och treåriga linjernas timplaner upptar slöjd 6 veckotimmar. Den nuvarande kursplanen avser att utbilda lärare för kvinnlig slöjd för hela folkskolestadiet. Den föreslagna utbildningen avser däremot endast utbild- ning för undervisning på lågstadiet, dels för arbetsövningar i ämnet hem- bygdskunskap med arbetsövningar och dels för slöjd i klass 3. Målsätt- ningen för undervisningen i slöjd är således helt förändrad. Utredningen har.betänkt de konsekvenser en sådan förändring innebär. Småskollärarna har i viss omfattning omhänderhaft undervisningen i kvinnlig slöjd i den egentliga folkskolan. Några småskollärare har haft slöjdundervisningen som fyllnadstjånstgöring enligt kk 1946: 309 med däri sedermera vidtagna ändringar. Andra lärare åter har haft slöjdundervisning som tilläggstim- mar. Utredningen har undersökt förhållandena läsåret 1954/55. Under detta läsår fanns i riket med undantag av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle sammanlagt 11446 småskol- lärartjänster. Sammanlagt undervisade 3 508 småskollärare på dessa tjäns- ter i slöjd i den egentliga folkskolan, och av dessa lärare fullgjorde 611 slöjdundervisningen som fyllnadstjånstgöring. Inför dessa siffror har ut-
redningen hyst en viss tvekan att ändra målsättningen för den kvinnliga slöjden. Utredningen anser dock, att timplanen är så ansträngd, att den inte tillåter lärarutbildning annat än för lågstadiet.
Efter tillkomsten av 1954 års tim- och kursplaner för sjuårig folkskola (kk 1954: 570) föreligger ett något mindre behov av fyllnadstjånstgöring för småskollärare än tidigare. Lärare som undervisar i läraravdelningar av a-typ med mindre än 15 elever måste, om de tjänstgör i klass 1, beredas 4 veckotimmars fyllnadstjånstgöring och om de tjänstgör i klass 2, 2 veckotimmars fyllnadstjånstgöring. För lärare i läraravdelningar av b-typ föreligger behov av 2 veckotimmars fyllnadstjånstgöring, då elevantalet är mindre än 12. För småskollärare, som undervisar i klass 3, föreligger inget behov av fyllnadstjånstgöring. I stället finns i klass 3 i folkskolan ett överskott av lärartimmar. Är klassen helt odelad, föreligger ett över- skott av 4 (32—28) lärartimmar. Är klassen partiellt delad, föreligger ett överskott av 6 (34—28) lärartimmar. I och med att småskollärarna över- tager undervisningen i klass 3, minskas behovet av fyllnadstjånstgöring i högre klasser i skolor av A-form. l skolor av B1b-form finns tillfälle till fyllnadstjånstgöring för en småskollärare i kvinnlig slöjd i läraravdel- ningar med klasserna 3 och 4. Härvid förutsättes dock, att den slöjdutbild- ning, som småskolläraren erhållit, ger erforderlig kompetens för under- visning i klass 4. I skolor av B2b—form ger den av utredningen föreslagna kursen i slöjd inte erforderlig kompetens för att undervisa i kvinnlig slöjd. I sådana fall torde en småskollärare kunna beredas erforderlig fyllnads— tjänstgöring i annat övnings- eller kunskapsämne, för vilket hon visat sär- skilt intresse. I de fall, då en småskollärare inte kan beredas fyllnadstjånst- göring, vill utredningen hänvisa till följande bestämmelse i Anmärkningar till timplanerna för a- och b-formerna (kk 1954: 570, sid. 1178): >>Skulle klassläraren icke kunna beredas annan fyllnadstjånstgöring, böra dock i samråd med statens folkskolinspektör åtgärder såvitt möjligt vidtagas för uttagande även i detta fall i avdelningen av lärarens tjänstgöringstimmar.» Eventuell fyllnadstjånstgöring för småskollärare torde alltid kunna ord- nas, utan att de är utbildade för undervisning i kvinnlig slöjd för den egentliga folkskolan. Utredningen anser dock, att av ämnet särskilt in- tresserade småskollärare bör beredas tillfälle att genom sommarkurser i slöjd förvärva erforderlig kompetens för undervisning i kvinnlig slöjd i den egentliga folkskolan.
I den föreslagna kursplanen dominerar den s. k. småslöjden, vilket dock inte får innebära, att textilslöjden försummas.
Hemkunskap
Utredningen föreslår, att ämnet hushållsgöromål utgår som obligato- riskt ämne och att istället ämnet hemkunskap upptages på timplanen med 2 veckotimmar på varje linje. Utredningen anser det värdefullt, att de bli-
vande lärarna får en grundlig kännedom om hemmet och vad som där förekommer. Få lärare får en sådan kontakt med hemmen, som en lärare på lågstadiet. Det är därför angeläget, att han inte står främmande inför hemmens problem. Även betydelsen för barnen av Skolmåltider bör belysas. Många kursmoment torde dessutom ha stor betydelse för undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar. Utredningen förutsätter, att samt- liga elever antingen före inträdet i seminariet eller under första läsåret där genomgått kurs i hushållsgöromål.
Den föreslagna kompletteringskursen i hushållsgöromål, 2 veckotimmar, avser att ge grundläggande kunskaper åt sådana elever på båda linjerna, vilka inte förut i realskola, kommunal flickskola, folk- eller fortsättnings- skola genomgått kurs i detta ämne. Då kursens uppgift är att skapa förut- sättningar även för dessa elever att tillägna sig kursen i hemkunskap, måste undervisningen inriktas på därför väsentliga moment.
Trädgårdsskötsel
Timplansförslagen upptar 1 veckotimme för varje linje. Utredningen vill framhålla att undervisningen i detta ämne är ett värdefullt komplement till den mera teoretiska undervisningen i biologi med hälsolära. Elevernas kontakt med det praktiska arbetet torde sedan sporra dem att som lärare använda de förvärvade praktiska erfarenheterna. Ämnet innehåller många moment, som är av betydelse för undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar.
6. Praktisk lärarutbildning
Den praktiska lärarutbildningen, vilken omfattar såväl metodik som praktiska övningar, är enligt utredningens förslag väsentligt förstärkt jämfört med motsvarande utbildning enligt gällande undervisningsplan. Förstärkningen betingas i främsta rummet av de ökade krav, som ställs på lärarna på lågstadiet med anledning av att de skall omhänderha under- visningen även i klass 3 i folkskolor av A-form och i begränsad omfattning i klass 4 i skolor av B—form. Den praktiska lärarutbildningen vid de nu- varande folkskoleseminarierna är betydligt mera omfattande än motsva— rande utbildning vid småskoleseminarierna. Då det nu gäller en utbildning av lärare för ett treårigt lågstadium, finner utredningen inga skäl föreligga för en mindre omfattande praktisk lärarutbildning än den, som nu före- kommer vid folkskoleseminarierna, i all synnerhet med hänsyn till de sär— skilda svårigheter, som är förenade med undervisningen på lågstadiet.
Den föreslagna utökningen av studietiden för utbildning av småskollärare från två till tre år har i betydande utsträckning kommit den praktiska lärarutbildningen tillgodo.
På timplanen har utredningen under rubriken »Praktisk lärarutbildning» sammanfört metodik, auskultationer och undervisningsövningar. Då utred—
ningen inte finner det möjligt att helt skilja auskultationer och undervis- ningsövningar från varandra, har härvid dessa båda former av praktisk utbildning sammanförts.
Metodik
I gällande undervisningsplan finns, utom vad under de särskilda ämnena angives, endast ytterst kortfattade anvisningar för metodikundervisningen. En uppfattning om vad som borde behandlas under den nu till metodik anslagna tiden, torde kunna erhållas av det av 1932 års seminariesak- kunniga utarbetade förslaget till anvisningar till ordning för den praktiska lärarutbildningen ( SOU 1935:44 , sid. 316 f.). Huvudsakligen innehåller dessa anvisningar moment, som nu inryms under rubrikerna allmän meto- dik och praktikmetodik. I ringa omfattning skulle uppmärksamhet även ägnas åt kursplan och anvisningar i Undervisningsplanen för rikets folk- skolor med hänsyn såväl till olika ämnen som till skilda skolformer. Inom den åt behandling av metodiska frågor anslagna tiden skulle också anord- nas en kort kurs i skolbiblioteksskötsel, vilken dock inte kom till stånd. Dessutom skulle erforderlig handledning meddelas rörande skolbokföring, skolstatistik och materielvård i folkskolan.
Alltsedan tillkomsten av nuvarande undervisningsplan har man emel- lertid vid seminarierna brottats med svårigheter att under den till metodik anslagna tiden hinna med alla föreskrivna moment.
Utredningens förslag innebär en avsevärd förstärkning av metodikunder- visningen. Särskilt märkbar blir denna förstärkning vid en jämförelse med den nuvarande tvååriga linjen. Formellt kan ökningen synas vara större än vad den i verkligheten är. Man måste emellertid beakta den ökning och den effektivisering av metodikundervisningen, som under provisoriska for- mer möjliggjorts tack vare ovan nämnda anslag till försök med metodisk handledning m. 111. Man torde kunna säga, att undervisningen i metodik under det senaste årtiondet har omgestaltats mer än undervisningen i något läro- eller övningsämne. Vad man framförallt har eftersträvat är en mera planmässig undervisning än tidigare. I utredningens förslag har de erfaren- heter, som vunnits under försöksverksamheten, tillgodogjorts beträffande kursplanen för metodikundervisningen.
Såsom redan framhållits i avsnittet »Allmänna anvisningar» har utred— ningen föreslagit, att metodikundervisningen skall fördelas på allmän me- todik, ämnesmetodik, teknisk metodik, praktikmetodik samt speciell meto- dik i hembygdskunskap med arbetsövningar. Som en följd av den livliga försöksverksamhet, som pågår vid såväl folk- som småskoleseminarierna, har under de senaste åren skapats en rik flora av namn på de olika for- merna av metodik. Seminariernas årsredogörelser uppvisar också många prov på olika benämningar. Vad som av utredningen inrymmes under exempelvis rubriken teknisk metodik, benämnes sålunda materielmetodik,
kompletteringsmetodik, särmetodik eller specialmetodik. Den av utred- ningen föreslagna benämningen praktikmetodik motsvaras av instruktions- metodik, gruppmetodik, grupphandledning, metodik enligt särskild ord- ning eller uö-metodik. Meningarna har gått starkt isär, när det gällt att rubricera sådana moment som t. ex. de lägre skolformernas metodik, sam- lad undervisning, hjälpklassundervisning, metodik i läs- och skrivsvårig- heter, audiovisuella hjälpmedel samt instruktioner före och kritik efter undervisningsövningar.
Utredningen anser, att man bör sträva efter att använda sådana beteck- ningar på metodiken, vilkas innebörd är någorlunda begriplig utan alltför långa definitioner. Vidare torde det vara ägnat att underlätta diskussionen i hithörande frågor, att man under samma benämning inrymmer samma moment vid de olika seminarierna, vilket nu inte alltid är fallet.
Den allmänna metodiken upptar frågor, som intimt hör samman med psykologi och didaktik. Allmän metodik ingår i icke ringa omfattning i ämnet psykologi och pedagogik. Hur kursmomenten skall fördelas, avgöres lämpligast på ämneskonferenserna. Anvisningarna för allmän metodik är utförliga, då utredningen anser, att man därigenom torde kunna skapa en viss likformighet vid seminarierna.
Ämnesmetodiken har behandlats i samband med de olika ämnena. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälp- medel, teknisk metodik, har skilts från övrig metodikundervisning. Det har från småskoleseminarierna allmänt framhållits, att undervisningen i vad utredningen kallar teknisk metodik på grund av tidsnöd måst starkt försummas. Ett ofta återkommande klagomål från folkskolinspektörer och överlärare har varit, att nyexaminerade lärare saknat vana vid hand— havandet av för undervisningsarbetet nödvändiga hjälpmedel. Att icke till- räcklig tid kunnat anslås till sådana för den framtida lärargärningen vik- tiga områden som radiolektionernas och filmundervisningens metodik, har framhållits som en brist i utbildningen. Utredningen anser det väsentligt, att de blivande lärarna får anvisningar om lämplig undervisningsmateriel. Nyheter bör demonstreras. Under de senaste årtiondena har en serie tek— niska apparater, som ursprungligen utformats för andra ändamål, fått en vidsträckt användning inom undervisningen. Det är viktigt, att eleverna lär sig använda och vårda de i kursplanen och i anvisningarna omnämnda apparaterna. Eleverna bör givetvis även beredas tillfälle att använda appa- raterna i samband med undervisningsövningar.
Metodik i anslutning till undervisningsövningar, praktikmetodik, har alltid funnits. Utredningen är dock inte tillfredsställd med de nuvarande anordningarna. Metodiska spörsmål diskuteras mestadels omedelbart efter varje undervisningsövning. Vanligen brukar då en elevlektion sluta några minuter före den utsatta tiden. Den därigenom vunna tiden och den föl— jande rasten användes för genomgång av den hållna lektionen. Tiden till—
% i |
låter inte då att mera ingående behandla metodiska frågor, som den hållna lektionen aktualiserat. Att helt avskaffa lektionsgenomgången under ras- terna efter en elevlektion torde inte vara praktiskt genomförbart. Eleverna önskar i allmänhet ett omedelbart omdöme om sina lektioner, vartill kom- mer att åtskilliga under lektionen aktualiserade frågor inte bör skjutas på framtiden. Utredningen anser dock, att den omedelbara genomgången bör bli kort. Redan nu finns särskild tid anslagen till praktikmetodik. Den har emellertid utformats olika vid seminarierna. Särskilt så länge under- visningsplanens anvisningar om gruppövningar följes, föreligger svårig- heter att inpassa metodiklektionerna i nära anslutning till de hållna elev- lektionerna. Om det dröjer en eller ett par veckor, innan de frågor, som aktualiserats under en elevlektion, kan diskuteras, torde åtskilligt ha fallit i glömska, och behållningen av diskussionen torde bli ganska ringa. Ut- nyttjar man däremot den i utredningens timplansförslag angivna tiden och följer de i kursplanen jämte anvisningar givna riktlinjerna, torde praktikmetodiken kunna utformas mera rationellt än hittills. Vid under- visningen i praktikmetodik bör klassen i så stor utsträckning som möjligt kunna uppdelas i mindre grupper. Där metodikundervisningen försöksvis ordnats enligt de i anvisningarna givna riktlinjerna, har erfarenheterna härav varit goda.
Enligt utredningens förslag börjar metodikundervisningen på den tre— åriga linjen redan i klass I med praktikmetodik. Denna metodikundervis- ning har inte upptagits på timplanen, då undervisningen helt bör anord- nas i omedelbar anslutning till auskultationer och antalet veckotimmar, som kan beräknas till knappt % veckotimme, är ytterst litet. Någon mot- svarighet till metodikundervisningen i klass I på den treåriga linjen finns inte på den tvååriga. Utredningen har emellertid funnit det värdefullt, att eleverna på den treåriga linjen redan under första utbildningsåret kom- mer i kontakt med metodiska frågor. Vad som nedan sägs om metodik- undervisningen i klass II respektive klass III på den treåriga linjen gäller även helt för klass I respektive klass II på den tvååriga linjen.
Vid fördelningen av metodikundervisningens olika moment på de båda sista utbildningsåren har utredningen ansett det lämpligt att fördela den allmänna metodiken på båda läsåren. Det finns moment inom detta av- snitt, som bör komma så tidigt som möjligt, medan däremot andra moment lämpligen torde behandlas, först sedan eleverna vunnit en viss erfarenhet av undervisning. Ämnesmetodiken sprides ut över hela utbildningstiden. Det är dock väsentligt, att eleverna först inhämtar ämneskunskaper. Den tekniska metodiken har liksom den allmänna metodiken fördelats på två läsår. Allt under det att undervisningsövningarna fortskrider, märker ele- verna, hur nödvändigt det är att behärska den materiel och de tekniska hjälpmedel de skall använda. Intresset för metodikundervisningen stegras alltid under utbildningstiden. Det är emellertid av praktiska skäl inte
lämpligt att koncentrera metodikundervisningen till avslutningsklassen, då metodiska anvisningar i viss utsträckning måste meddelas på ett tidigt stadium.
Praktikmetodiken i klass II och 111 har fördelats på de båda klasserna i proportion till omfattningen av undervisningsövningarna. Utredningen vill i detta sammanhang påpeka, att de förslag till praktikmetodikens an- ordnande, som utredningen framlägger i anvisningarna, endast avser att , visa några exempel på hur denna metodik lämpligen kan organiseras.
Speciell metodik i hembygdskunskap med arbetsövningar har omnämnts i annat sammanhang. Då denna metodik avser att ge en helhetssyn på ämnet, bör den, såsom föreslagits i undervisningsplanen, förläggas till sista läsåret.
Auskultationer och undervisningsövningar
Undervisningsövningar omfattar alla de tillfällen, då en seminarieelev under en handledares överinseende övertager en klasslärares arbetsupp- gifter, först och främst undervisning men även andra arbetsuppgifter, såsom skolbokföring, vakt under raster och bespisning samt tillsyn över omklädning vid gymnastiklektioner. Med hänsyn till hur undervisnings- övningarna organiseras, talar man om gruppövningar, serieövningar och klasslärarövningar. Med gruppövningar menas i allmänhet sådana under- visningsövningar, då en grupp seminarieelever under en följd av veckor, gruppövningsperioder, återkommer till en och samma övningsskoleklass på bestämda lektionstimmar. Gruppövningarna inledes vanligen med en av handledaren hållen förevisande lektion, som understundom kallas hand— ledarlektion. Under de återstående lektionerna håller eleverna inom grup- pen ett begränsat antal enstaka lektioner. Koncentrerade gruppövningar i samband med auskultationer kan även förekomma. Dessa gruppövningar tillgår så, att en grupp elever under en följd av dagar auskulterar i en klass, varvid de i tur och ordning håller ett begränsat antal lektioner. Serieövningarna avser att bereda eleverna tillfälle till en mera självständig och sammanhängande undervisning. Serieövningarna omfattar således en följd av lektioner i samma ämne. Serieövningarna anordnas många gånger på så sätt, att eleverna går ifrån den ordinarie undervisningen de timmar de undervisar i övningsskoleklassen. Under de senaste åren har man mera övergått till att anordna serieövningarna i samband med auskultationer. En tredje typ av undervisningsövningar är klasslärarövningar, då en seminarie- elev under en följd av dagar helt övertager en klasslärares arbetsuppgifter.
Enligt gällande undervisningsplan omfattar auskultationerna, som be- nämnes heldagsbesök i övningsskolan, på den tvååriga linjen i klass I sammanlagt 6 dagar och i klass II sammanlagt 8 dagar. Därtill kommer besök i andra läroanstalter. Enligt från småskoleseminarierna infordrade uppgifter är antalet auskultationsdagar, vari då medräknas såväl heldags-
besök i övningsskolans klasser som heldagsbesök i andra läroanstalter, väsentligt större än det i undervisningsplanen föreskrivna minimiantalet 6 + 8: 14 dagar. Det minsta antalet auskultationsdagar på tvåårig linje är 18 och det största 60. Medeltalet är 27 auskultationsdagar. För den nuvarande treåriga linjen föreskriver undervisningsplanen följande antal auskultationsdagar: i klass I 4 dagar, i klass II 9 dagar och i klass Ill 9 dagar eller sammanlagt 22 dagar. Liksom på den tvååriga linjen före- skrives även besök i andra läroanstalter. Totala antalet auskultationsdagar på den treåriga linjen i Haparanda uppgår till 27, således även på denna linje större än undervisningsplanens minimiantal.
Heldagsbesöken i övningsskolans klasser ordnas nu på så sätt, att en- skilda elever lämnar undervisningen enligt schema för att i stället auskul- tera i en övningsskoleklass. Denna anordning innebär, att minst en elev alltid är frånvarande under den schemabundna undervisningen. Besök i andra skolor ordnas i allmänhet samtidigt för hela klassen. Vid några seminarier ordnas även heldagsbesöken i övningsskolan samtidigt för hela klassen. Tyvärr är dock i allmänhet övningsskolorna för små för en sådan anordning.
l gällande undervisningsplan finns inga närmare anvisningar för be- söken i andra skolor. Dessa besök torde i allmänhet ordnas på det sätt 1932 års seminariesakkunniga tänkt sig (SOU 1935: 44, sid. 317): »Besöken i andra läroanstalter omfatta dels, i anslutning till undervisningen i psy- kologi och pedagogik, besök i olika slag av skolor, däribland även, där till— fälle härtill gives, kindergarten, hjälpklasser och abnormskolor, dels hospi- tering av enskilda elever i folkskola.» Vid flera seminarier förekommer även auskultationer i specialklasser för barn med tal-, läs- och skrivsvårig— heter. Förutom de här nämnda heldagsauskultationerna förekommer även auskultationer i samband med gruppövningar, då eleverna åhör varandras lektioner.
Undervisningsövningarna omfattar för närvarande övningslektioner un- der heldagsbesöken i övningsskolan, gruppövningar och serieövningar. I 1932 års seminariesakkunnigas förslag till anvisningar för den praktiska lärarutbildningen (SOU 1935: 44, sid. 316) föreslås, att elev i avslutnings— klassen »må någon dag under ett av de sista heldagsbesöken sköta skol— avdelningen på eget ansvar och bestrida all undervisning med undantag av den, som tillkommer annan elev».
I nuvarande undervisningsplan anges icke, hur många övningslektioner en elev bör hålla under heldagsbesöken i övningsskolan. Med utgångspunkt från diskussionen om den praktiska lärarutbildningen i 1932 års seminarie- sakkunnigas betänkande torde emellertid antalet övningslektioner härunder kunna beräknas uppgå till omkring 8 per elev.
Gruppövningarna på den nuvarande tvååriga linjen skall enligt undervis- ningsplanen börja på vårterminen i klass I med i medeltal 1 veckotimme
för varje grupp om 4—5 elever, således under hela läsåret i medeltal 1/2 veckotimme. I klass II på samma linje omfattar gruppövningarna 3 vecko— timmar för varje grupp om 3—4 elever. Enligt de i undervisningsplanen givna riktlinjerna kan antalet hela gruppövningslektioner per elev i första klassen på den tvååriga linjen uppskattas till 3 och i andra klassen till 24, således sammanlagt 27 gruppövningslektioner per elev. Serieövningarna på den tvååriga linjen omfattar två serier om vardera 3 lektioner eller sam- manlagt 6 lektioner. Totala antalet lektioner, som en elev håller på den tvååriga linjen, beräknas uppgå till omkring 41. En rundfråga till de olika småskoleseminarierna angående det antal lektioner, som varje elev verkli- gen håller, visar, att antalet av eleverna hållna lektioner på den tvååriga linjen ligger mellan 63 och 34. Medeltalet för seminarierna med tvååriga linjer blir 42, ett antal som står i god överensstämmelse med de enligt un— dervisningsplanen beräknade. I 1932 års seminariesakkunnigas betänkande uppskattas antalet övningslektioner under heldagsbesöken på den treåriga lin- jen till omkring 11. Gruppövningarna på den treåriga linjen omfattar i klass II 2 veckotimmar för varje grupp om 4—5 elever och i klass III 4 vecko- timmar för varje grupp om 3——4 elever. Varje elev beräknas göra två serie- övningar om vardera 4 lektioner. Det sammanlagda antalet lektioner, som varje elev håller, beräknas uppgå till 63. Vid småskoleseminariet i Hapa- randa, där landets enda treåriga linje finns, uppgår antalet av eleverna hållna lektioner till 62, vilket således mycket nära överensstämmer med givna föreskrifter. '
Tillkomsten av nu gällande undervisningsplan medförde utan tvivel en betydande förbättring av den praktiska lärarutbildningen. Det finns dock vissa brister, som utredningen vill påpeka. Då en elev lämnar den schema- bundna undervisningen för heldagsbesök i övningsskolan, går han miste om ett inte ringa antal lektioner. Heldagsbesöken i övningsskolan innebär nämligen en förutberäknad frånvaro om minst 14 arbetsdagar. Eleverna ålägges därför att samtidigt med heldagsbesöken med hjälp av kamraterna följa undervisningen i seminarieklassen. Man måste emellertid i detta sam- manhang även räkna med att heldagsbesöken medför vissa förberedelse- arbeten för eleverna. Om eleverna följde alla anvisningar, skulle de såle- des få en oerhörd arbetsbelastning under tiden för heldagsbesöken. Med hänsyn till den betydelse den praktiska lärarutbildningen har, torde dock i praktiken arbetsuppgifterna i samband därmed ha fått företräde på be— kostnad av läro- och övningsämnena. Lärarna i dessa ämnen har också alltid den obehagliga känslan, att en eller flera elever inte får del av de genomgångna kursmomenten, och många gånger torde det uppstå luckor ielevernas kunskaper. Därtill kommer, att heldagsbesöken ofta måste för- läggas till klasser, i vilka gruppövningar försiggår. Härigenom reduceras åhörandet av övningsskollärarnas lektioner i stor omfattning. Det förelig- ger ett bestämt önskemål från både lärare och elever vid samtliga semi-
narier, att en sådan undervisningsplan måtte fastställas, som möjliggör närvaro för samtliga elever vid alla lektioner. De nya föreskrifterna bör således innehålla normer, som möjliggör auskultationer för hel eller halv klass samtidigt. Genom de möjligheter till försöksverksamhet, som nu finns. har en sådan anordning kunnat prövas vid flera seminarier. Resultatet av denna försöksverksamhet är enbart tillfredsställande.
Vid folkskoleseminarierna pågår försök att minska antalet gruppövningar, men även på den tvååriga linjen vid småskoleseminarierna har föreskrif- terna om gruppövningar i några fall frångåtts. Gruppövningar torde emel— lertid vara en lämplig form av undervisningsövningar, när eleverna skall börja sin egen undervisning. Ofta framhålles, att samarbete bör äga rum inom gruppen, så att eleverna får medverka vid planläggningen av inte endast sin egen lektion utan även kamraternas, vilket kan leda till givande pedagogiska debatter. Vid några folkskoleseminarier har sedan flera år gruppövningarnai avgångsklassen avskaffats och ersatts med serieövningar, ofta i samband med auskultationer. Där detta system införts, vill man inte i något fall gå tillbaka till systemet med gruppövningar. I de fall, då man helt övergått till serieövningar i samband med auskultationer, har man så- ledes förlagt serieövningarna till tid, då schemabunden läsning inte pågår. Utvecklingen visar således, att gruppövningarnas antal minskar och serie- övningarnas ökar.
De i nuvarande undervisningsplan föreskrivna serieövningarna förlägges liksom heldagsbesöken i övningsskolan till tid, då undervisning pågår en- ligt schema. Även av denna anledning är således eleverna frånvarande från lektionerna i läro- och övningsämnen. Förlägges däremot serieövningarna till heldagsauskultationer undvikes nämnda missförhållanden. Om man emel- lertid både utbyter gruppövningarna mot serieövningar i samband med auskultationer och förlägger föreskrivna serieövningar till auskultations— dagar, måste tiden för auskultationer ökas.
Till den ovan framförda huvudsakligen av organisatoriska skäl motive- rade kritiken kommer även rent pedagogiska synpunkter. Det torde för en lärare vara en i högsta grad konstlad situation att endast ha en lek— tion i en klass utan att känna klassens allmänstandard och de enskilda barnen. Vid serieövningarna undvikes emellertid den enstaka lektionen. Eleven beredes då tillfälle att behandla ett visst avsnitt inom ett ämne, och iviss utsträckning torde eleven kunna lära känna barnen. Det är vidare betydelsefullt, att den praktiska lärarutbildningen tar sikte på klasslära- rens uppgifter. För att ge eleverna tillfälle att öva dessa uppgifter har vid vissa seminarier anordnats s. k. klasslärarövningar.
Det av utredningen föreslagna antalet auskultationer och undervisnings- övningar år betydligt större än det nu föreskrivna. Enligt utredningens huvudförslag förlägges på den treåriga linjen 12 auskultationsdagar till klass I, 18 till klass II och 15 till klass III, således sammanlagt 45 dagar.
På den tvååriga linjen föreslås 18 auskultationsdagar i klass I och 15 i klass II eller sammanlagt 33 dagar. Förslaget innebär ett större antal auskultationsdagar för den treåriga linjen än för den tvååriga. Utredningen anser det emellertid vara viktigt, att eleverna på ett tidigt stadium av sin utbildning kommer i kontakt med undervisningen och finner därför de föreslagna auskultationsdagarna i klass I på den treåriga linjen väl moti- verade. Det hade varit önskvärt, att även eleverna på den tvååriga linjen omedelbart i början av höstterminen i klass I kunde ha beretts tillfälle till 12 dagars auskultationer som motsvarighet till auskultationerna i klass I på den treåriga linjen. Utredningen finner dock, att detta inte är möjligt, eftersom alltför mycket tid då skulle tagas bort från de teoretiska studierna. Den kortare tiden för auskultationer på den tvååriga linjen uppvägs i viss mån av bättre förkunskaper och större studievana. Såsom framgår av an- visningarna till kursplanen bör auskultationstillfällena inte omfatta kor- tare tid än 3 dagar i följd. Det är nämligen viktigt, att seminarieeleverna lär känna barnen, vilket inte är möjligt på alltför kort tid.
Auskultationerna i klass I på den treåriga linjen förlägges lämpligen till andra klasser än klasserna 1 och 2 i småskolan, då det ställer sig svårare att undervisa i dessa klasser än i de högre. Det är inte nödvändigt, att auskultationerna anordnas som heldagsauskultationer, utan 3 heldags— auskultationer kan utbytas mot t. ex. 6 halvdagsauskultationer. När man anordnar halvdagsauskultationer, bör tillses, att auskultationerna fördelas på sådant sätt, att minskningen av den teoretiska undervisningen fördelas likformigt över schemat. För att inte belastningen på övningsskolan skall bli alltför stor, bör seminarieklassen lämpligen delas upp i 6 grupper med 4 elever per grupp. I klass II på den treåriga linjen och i klass I på den tvååriga linjen bör däremot högst 2 elever auskultera samtidigt i samma klass. Under dessa auskultationer inlägges övningslektioner, vilka inte be- tygsättes. Allt efter övningsskolans storlek och fördelningen av klassavdel- ningarna på de olika årsklasserna kan antingen hela eller halva seminarie- klassen auskultera samtidigt. Redan på ett tidigt stadium bör klasslärarens alla arbetsuppgifter klarläggas för eleverna. Barnstudier bör förekomma under auskultationerna.
Förutom heldagsauskultationer i klass II på den treåriga linjen och klass I på den tvååriga linjen föreslår utredningen i dessa klasser även gruppauskultationer under i medeltal 1 veckotimme. Gruppauskultationer avser enbart auskultationer utan någon övningsundervisning. Vid grupp- auskultationer kan grupperna vara större än vid gruppövningar. Utred- ningen har ansett det synnerligen värdefullt, att eleverna beredes tillfälle att med en veckas mellanrum under några veckor följa den första läs-, skriv- eller räkneundervisningen.
Vid gruppövningarna i klass II på den treåriga och i klass I på den två-
!
åriga linjen, 1 veckotimme i vardera klassen, bör antalet elever per grupp inte vara större än 4. Med ett elevantal av 4 per grupp kommer således klassen att delasi 6 grupper. En gruppövningsperiod bör då omfatta minst 5 veckor. Handledaren håller första veckan en s. k. handledarlektion, och under de därpå följande veckorna håller eleverna antingen hela eller halva lektioner allt efter förhållandena. Under ett läsår medhinnes 6 grupp— övningsperioder, och varje elev kommer således att hålla lektioner i sådan omfattning, att de motsvarar 6 hela lektioner. Utredningen har också över- vägt att föreslå mindre grupper om 3 elever per grupp. Varje period kom- mer då att omfatta 4 veckor. Läsåret indelas i 8 gruppövningsperioder, och varje elev kommer att hålla 8 lektioner under läsåret. Utredningen har av- stått från att följa det senare alternativet, ty erfarenheten har visat, att det föreligger svårigheter att kunna utnyttja 32 veckor under ett läsår för praktiska övningar. Dessutom innebär en delning av klassen på 8 grupper en ökad belastning av övningsskolan. Utredningen vill i detta samman- hang peka på den i anvisningarna medtagna möjligheten att koncentrera gruppövningarna till halva läsåret med 2 veckotimmar. Då de nyssnämnda gruppauskultationerna avser den första läs-, skriv- och räkneundervisningen, kunde det vara lämpligt att förlägga gruppauskultationer till början av läs- året och därefter gruppövningarna.
I avgångsklasserna föreslår utredningen sammanlagt 6 veckotimmar gruppauskultationer och gruppövningar. Härvid indelas avgångsklasserna lämpligen i 6 grupper med 4 elever per grupp. Såväl gruppauskultationer som gruppövningar sammanföres var för sig, så att besöken i övnings- skoleklassen vid varje tillfälle kommer att omfatta 3 lektionstimmar i följd. Genom en sådan koncentration kan eleverna beredas tillfälle att använda olika arbetsformer, speciellt samlad undervisning. För att de i kursplan och anvisningar givna föreskrifterna skall kunna tillämpas, bör läsåret lämpligen indelas i 6 perioder. Under gruppauskultationerna beräknas antalet övningslektioner under läsåret uppgå till 6 för varje elev. Under gruppövningarna beräknas varje elev under var och en av de 6 perioderna hålla 3 lektioner, således sammanlagt 18 under läsåret.
I avgångsklasserna bör antalet auskultationsdagar vid varje auskulta- tionstillfälle inte understiga 6 dagar i följd i samma klass. Utredningen an- ser, att kortare tid för auskultationer inte ger auskultanterna kännedom om en klass och klasslärarens arbetsuppgifter. Auskultationerna bör för- läggas till klasser av olika typer. Två elever kan lämpligen auskultera sam- tidigt i samma klass.
De av utredningen föreslagna klasslärarövningarna bör komma i slutet av seminarieutbildningen, så att de olika momenten i klasslärarens arbets- uppgifter hunnit att behandlas i metodikundervisningen och inövats under grupp- och serieövningar. Klasslärarövningar förlägges därför lämpligen
till sista terminen i avslutningsklassen. Övningarna bör föregås av minst 3 dagars auskultationer, så att seminarieeleven beredes tillfälle att lära känna klassens allmänna standard och de enskilda barnen.
Såsom framhållits i avsnittet om allmänna anvisningar, anser utredning- en, att de i de föreslagna timplanerna upptagna veckotimmarna för auskul- tationer och undervisningsövningar bör kunna utbytas mot heldagsauskul- tationer med övningslektioner. Vid utbytet av veckotimmar räknar utred- ningen med 33 effektiva studieveckor i klass II på den treåriga och i klass I på den tvååriga linjen samt 32 effektiva studieveckor i avslutningsklasserna. Hur utredningen beräknar antalet effektiva studieveckor framgår av föl- jande sammanställning.
Under förutsättning att läsåret omfattar 39 veckor, måste enligt gällande stadga för småskoleseminarierna ett visst antal dagar frånräknas såsom icke effektiv lästid för eleverna.
Antal dagar 5 15 mom. 3 Uppropsdagen vid början av höstterminen .......... 1 Ledighet vid slutet av höstterminen (avslutningsdagen inräknad) ...................................... 3 Uppropsdagen vid början av vårterminen ............ 1 Ledighet vid slutet av vårterminen (avslutningsdagen inräknad) ........................................ 3 Påsklov .......................................... 6 Pingstlov ........................................ 2 g 15 mom. 4 Gemensam ledighet 5—7 dagar .................... 6 5 25 mom. 1 Inträdesprövningar .............................. 11 5 16 . Annan ledighet (friluftsövningar) .................. 3
Summa dagar 36
Sammanlagt bortgår således 6 veckor från läsårets 39 veckor och det åter- står 33 effektiva studieveckor. I avslutningsklasserna bortgår dessutom om- kring 6 dagar för examen, varför man i dessa klasser blott kan räkna med 32 effektiva studieveckor.
För att visa, hur den föreslagna möjligheten att utbyta de i timplanen upptagna veckotimmarna för gruppauskultationer och gruppövningar mot heldagsauskultationer med övningslektioner inverkar på schemat, har ut— redningen sammanställt tab. 4—7. Av dessa framgår antalet effektiva un- dervisningstimmar i läro- och övningsämnen samt i metodik med undan- tag av praktikmetodik. Denna metodik knytes nämligen helt till auskulta- tioner och undervisningsövningar.
Tabell 4. Utbyte av gruppauskultationer och gruppövningar mot auskultationer med serieövningar i klass II på treårig linje
Enligt kursplanen 2 vtr utbytes vtr Summa lekt. vtr Summa lekt.
Ix'ristelldomskunskap .............. 2 ( 1/2) 60 (15) 2 )(; ( 1/2) 63 (14) Modersmålet ..................... 3 ( 1/2) 90 (15) 3 % (1/2) 91 (14) Engelska ........................ 3 90 3 % 91 Historia med samhällslära ........ 2 (1/4) 60 (8) 2 y, 1,4.) 63 (7) Geografi ......................... 1 (1) 30 (30) 1 (1) 28 (28) Psykologi o. pedagogik ........... 4 120 41,4, 119 Matematik ....................... 2 (1) 60 (30) 2 1,2, (1) 63 (28) Biologi med hälsolära ............ 2 (1/2) 60 (15) 21/4 (Vz) 63 (14) Fysik ........................... — — — —— Kemi ........................... — — — -—
Summa 19 570 * 20 =)./["" 581 Teckning ........................ 2 60 2 % 63 Välskrivning ..................... — — —— — Musik ........................... 2 60 2 % 63 Gymnastik med lek och idrott. . . . 3 90 3 14 91 Slöjd ............................ 2 60 2 % 63 Hemkunskap .................... 2 60 2 1/4 63 Trädgårdsskötsel ................. — — _ _
Summa 11 330 12 1/4 343 Praktisk lärarutbildning: Metodik ......................... 1 + 11 30 + 301 1+ 11 28 + 301 Auskultationer och underv.-övningar 21 601 — ——
Summa 1 30 1 28
Total summa 31 930 34 952
1 Praktikmetodik och undervisningsövningar medräknas inte.
med serieövningar i klass I på tvåårig linje
Tabell 5. Utbyte av gruppauskultationer och gruppövningar mot auskultationer
Enligt kursplanen
2 vtr utbytes
Ämne vtr Summa lekt. vtr Summa lekt.
Kristendomskunskap .............. 2 ( 1/2) 60 (15) 2 % (1/2) 63 (14) Modersmälet ..................... 2 (1/2) 60 (15) 2 1/3 (1/1) 63 (14) Historia med samhällslära ........ —— — — — Geografi ......................... 2 (1) 60 (30) 2 1/4 (1) 63 (28) Psykologi och pedagogik ........... 4 120 4 1,5, 119 Matematik ....................... 2 (1) 60 (30) 2 1/4 (1) 63 (28) Biologi med hälsolära ............ 2 (1/2) 60 (15) 2 1/4 (1/2) 63 (14) Fysik ........................... 2 60 2 1/4 63 Kemi ........................... 1 30 1 28
Summa 17 510 18 3,3 525 Teckning ........................ 2 1/2 75 2 3,3 77 Välskrivning ..................... 1/2 15 1/2 14 Musik ........................... 2 60 2 % 63 Gymnastik med lek och idrott. . . . 3 90 3 1/4 91 Slöjd ............................ 2 60 2 1/4 63 Hemkunskap .................... 2 60 2 14 63 Trädgårdsskötsel ................. 1 30 1 28
Summa 13 390 14 % 399 Praktisk lärarutbildning: Metodik ......................... 1+11 30+301 1+11 28+301 Auskultationer o. underv.-övningar 21 601L — ——
Summa 1 30 1 28
Totalsumma 31 930 34 952
1 Praktikmetodik och undervisningsövningar medräknas inte.
med serieövningar i klass III på treårig linje
Tabell 6. Utbyte av gruppauskultationer och gruppövningar mot auskultationer
Ämne
Enligt kursplanen
3 vtr utbytes 6 vtr utbytes
vtr Summa lekt. vtr Summa lekt. vtr så?,gHa Kristendomskullskap 2 ( 1/2) 58 (15) 2 1/4 (1/2) 59 (13) 2 1/2 (%) 58 (17) Modersmålet ........ 4 (1) 116 (29) 4 1/2 (1) 117 (26) 5 (1 1,4) 115 (29) Engelska ........... — — _ — — —— Historia med sam— hällslära .......... 2 ( %) 58 (15) 2 1/ (1/2) 59 (13) 2 1/2 (%) 58 (17) Geografi ............ — _ _ _ _ _ Psykologi och peda— gogik ............ 5 145 51/2 143 6 1/4 144 Matematik .......... — — — — — —— Biologi med hälsolära — _ —— — —— — Fysik .............. »— — — — — — Kemi .............. — +— »— -— _ -— Summa 13 377 14 1/2 378 161/4 375 Teckning ........... 2 58 2 1/3 59 2 1/2 58 Välskrivning ........ — —— — — —— —— Musik .............. 2 58 2 14 59 21/2 58 Gymnastik medl. o. i. 4 116 4 1/2 117 5 115 Slöjd ............... — — +— — — — Hemkullskap ....... —— _ _ _ _ _ Trädgårdsskötsel. . . . — -— — — — -— Summa 8 232 9 235 10 231 Praktisklärarutbildn.: Metodik ............ 1 1/2+1 1/21 44+451 1 3/;+1 l/zl 46+451 2+1 1/21 46+451 Auskultationer 0. ull- derv.-övningar. . . . 61 1801 31 901 — — Summa 1 1/2 44 1 % 46 2 46 Totalsumma 22 1/2 653 25 1/4 659 28 % 652
1 Praktikmetodik och undervisningsövningar medräknas inte.
Tabell 7. Utbyte av gruppauskultationer och gruppövningar mot auskultationer med serieövningar i klass I I på tvåårig linje
1 Praktikmetodik och undervisningsövningar medräknas inte.
Av tabellerna torde framgå, att inga större differenser uppstår mellan an- talet effektiva lektionstilllmar. De små variationer, som förekommer, ligger inom de felgränser, som kan uppkomma vid en olikformig fördelning av lovdagar på olika veckodagar.
Utbytes samtliga 6 veckotimmar för gruppauskultationer och gruppöv— ningar i avslutningsklassen, erhålles sammanlagt 54 dagar för auskultatio- ner och undervisningsövningar. Eleverna blir då i denna klass i tillfälle att under sammanlagt 9 veckor följa arbetet i olika klasser. Härigenom torde eleverna få en god insyn i en klasslärares arbetsuppgifter.
För att belysa de olika möjligheterna att ordna auskultationer och un— dervisningsövningar har utredningen grafiskt sammanfattat sina förslag i tab. 8 och 9. Anmärkas bör att i de fall, då auskultationer och undervis- ningsövningar förlagts till andra tidsperioder än den övriga undervisningen, praktikmetodiken beräknats ingå i dessa övningar.
Enligt kursplanen 3 vtr utbytes 6 vtr utbytes Ämne vtr Summa lekt. vtr Summa lekt. vtr 511; 111151 m
Kristendomskunskap 1 1/2) 29 (15) 1 ( %) 26 (13) 1 % %) 29 (17) ! godersmåletä ...... 2 (1) 58 (29) 2 1,1, (1) 59 (26) 2 1/2 (1 %) 58 (29) ] ls orla me sam— . G hällslfära .......... 3 (3,3) 87 (22) 3 % (%) 85 (20) 3 % (1) 86 (23) i eogra l ............ — _ _ _ _ — ; Psykologi och peda— ; gogik ............ 5 145 5 % 143 6 % 144 ) Matematik .......... _ _ _ — _ _ i Biologi med hälsolära _ — _ _ _ — 1 Fysik .............. — _ _ _ _ — | Kemi .............. — _ _ _ _ _ i Summa 11 319 12 313 13% 317 | I Teckning ........... 2 58 2 % 59 2 1/2 58 ! Välskrivning ........ — — _ — _ _ % Musik .............. 2 58 2 % 59 2 1/2 58 ! Gymnastik med 1. o. i. 4 116 4 1/2 117 5 115 * Slöjd ............... 2 58 2 % 59 2 % 58 ! Hemkunskap ....... — _ _ — _ — | Trädgårdsskötsel. . . . _ _ _ _ _ _ 3 Summa 10 290 11 % 294 12 1/2 289 i I Praktisk lärarutbildn.: ! Metådilk ............ 1 1/2+1%1 44+45l 1 %+1 %1 46+451 2+1 1/21 464-451 1 . us u tationer o. un- !
derv.-övuingar. . . . 61 1801 31 901 _ ——
Summa 1 % 44 1 % 46 2 46
Totalsumma 22 1/2 653 25 653 28 % 652 : i l l
Tabell 8. Grafisk framställning av fördelningen mellan teoretisk och praktisk lärarut-
bildning för klass II på den treåriga linjen och klass I på den tvååriga linjen. A = enligt kursplanen, B = 2 vtr ga + gö utbytes mot a + sö + gö
Alt. d _. N (» 456 91011121314151617
34 a'avl
/3Åi/8/x/ // //// ////
3 vtr prm ”93'91'
06 >>))
1 / , E 5 .. E / 2 a :* x%.. :; :o :; 3 g 31. vtr ; 34 vtr ? / B 3 x.: ;/ 4 ; '. :. 5 / : / : :; 6 V
Alt.d 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33
Zan/* %
'; :
o o o . II II 5 1) 'n
(0 to 6
Svtr prm 'na—gu X
;( Q/ 51//
/ / Gd aoövt_+göoprm Ed a'övhgöowm / i &
A = enligt kursplanen, B = 6 vtr ga + gö utbytes mot a + sö + klö
Tabell 9. Grafisk framställning av fördelningen mellan teoretisk och praktisk lärarut- bildning för klass III på den treåriga linjen och klass II på den tvååriga linjen.
Alt. 1 2 3 4 5 5 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 N / 221/2 vtr A .. / v X XXX 71/2 vtr prmogzvgö / x 28% vtr 124 28%. vtr lzd aosö avsö 'prm 'prm B / Ali. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 22'/z vtr _ A 3 / ; :O W X 71/2 vtr prmOangö . x Gd 12 d 12d a a'sö 281/4 vtr a'sö 'prm / 'klö
Förklaringar till tab. 8 och 9:
v : veckor
(1 : dagar vtr : veckotimmar
a : auskultationer
ga : gruppauskultationer gö : gruppövningar sö : serieövningar övl : övningslektioner klö : klasslärarövningar i prm : praktikmetodik 1 //// : teoretisk lärarutbildning 1 X : praktiska övningar och praktikmetodik
ej streckad yta : tid för egna studier
| ! 7. Praktikanttjänstgöring % 1932 års seminariesakkunniga behandlade ingående problemet om fördel- i ningen mellan teoretisk och praktisk utbildning och försökte förstärka den senare genom att förorda besök i andra läroanstalter. Den sammanlagda tiden för dessa besök borde vid folkskoleseminarierna uppgå till tre veckor och vid småskoleseminarierna till en vecka. Rektor skulle med Skolmyn- digheterna träffa de överenskommelser, som var erforderliga för ordnandet i av denna del av elevernas utbildning. Då emellertid dessa besök huvudsak- ; ligen borde kunna förläggas till sommarferierna före den sista seminarie— klassen, ansäg de sakkunniga, att de icke nämnvärt behövde inkräkta på seminariets teoretiska utbildning.
Förslaget från 1932 års seminariesakkunniga kom aldrig att i denna del 1 i nämnvärd grad förverkligas, och 1946 års skolkommission tog på nytt upp och behandlade ingående problemet om fördelningen mellan teoretisk och praktisk utbildning. Skolkommissionen tänkte sig i sitt principbetänkande, att utbildningen av såväl mellanskollärare som småskollärare skulle tillgå så, att undervisningsövningar och auskultering förlades till halvdagspass (i regel morgontimmar) eller till längre perioder (i regel två veckor). Samt- liga lärarkandidater skulle samtidigt vara engagerade vid undervisnings— övningarna och auskultationerna, och den teoretiska undervisningen skulle förläggas till andra veckodagar och annan tid av läsåret. För att tillgodose behovet av längre sammanhängande kontakt med den skolform, där den bli- vande läraren skall undervisa, framförde skolkommissionen sitt förslag om det 5. k. aspirantåret.
Skolkommissionen betraktade aspiranttjänstgöringen som ett mycket vik- tigt led i utbildningen. Emellertid räknade kommissionen med en sådan an- ordning, att två aspiranter gemensamt skulle bestrida en och samma aspi—
ranttjänst. Planen för deras arbete skulle vara uppgjord av lärarhögskolan, och under hela tjänstgöringen borde de erhålla handledning och bli föremål för övervakning av rektor och olika lärarkategorier vid lärarhögskolan. Ett antal tjänster ute i skoldistrikten skulle hållas lediga för aspirantlärare, och lärarhögskolan skulle fördela aspiranterna. Aspirantåret skulle infalla mellan de båda egentliga utbildningsåren, och aspiranterna skulle avlönas som extra folk- respektive småskollärare. Kommissionen förutsatte vidare, att aspiranterna under hela sin tjänstgöring även skulle erhålla handledning och viss övervakning av överlärare eller därtill utsedda handledare ute i distrikten. För handledning skulle utgå arvode.
Skolkommissionen påpekade, att huru mycket elevernas praktiska utbild- ning än utökades vid en lärarutbildningsanstalt man aldrig kunde nå där— hän, att eleven under någon längre tid fick ta det fulla ansvaret för en klass. Övningsskolorna skulle för att möjliggöra detta bli oformligt stora. I någon män skulle detta emellertid kunna förverkligas genom aspirantåret, även om det egentligen bleve ett delansvar genom att två aspiranter omhänder- hade en klassavdelning. De blivande lärarna borde också enligt kommissio- nens mening självständigare än i övningsskolan kunna tillämpa, vad de in- hämtat under utbildningens första del.
Förslaget om ett aspirantår blev emellertid utsatt för en ganska hård kritik. Från småskoleseminariehåll påpekades, att utbildningstiden genom aspirantåret förlängdes samt att det skulle bli omöjligt bibringa eleverna ett sådant underlag, att de tillfredsställande skulle kunna sköta en skolklass. De skulle dessutom komma att mötas med misstro från både lokal skol— ledning och målsmän. Det vore vidare varken psykologiskt eller pedagogiskt riktigt att efter första utbildningsåret, just då eleverna förvärvat en viss rutin i studiearbetet, avbryta detta för praktisk tjänstgöring i skolan för att sedan efter ett helt år upptaga de teoretiska studierna igen. Ingen större tilltro sattes på seminariehåll till möjligheterna att under aspirantåret be- driva några nämnvärda teoretiska studier. Det stora flertalet seminarier föreslog, att aspiranttjänstgöringen skulle omfatta endast en termin.
Åtskilliga folkskolinspektörer och även något seminarium förordade, att aspirantåret skulle utbytas mot en eller två terminers auskultering och övningstjänstgöring hos erfarna folk- och småskollärare samt att eleverna skulle få stipendier i stället för aspirantlön.
Skolöverstyrelsen fann förslaget om ett aspirantår vara ett uttryck för en mycket värdefull strävan att förbättra den praktiska lärarutbildningen men ansåg, att handledningen av aspiranterna måste få avsevärt större om- fattning, om aspirantåret skulle kunna fylla sin uppgift som ett viktigt led i utbildningen. Om handledningen blev så obetydlig, som skolkommissionen förutsatte, kunde aspirantåret endast betraktas som ett övningsår, men då borde tiden kunna begränsas till en termin.
I prop. 219 till 1950 års riksdag angående riktlinjer för lärarutbildningens
ordnande upptog departementschefen förslaget om aspiranttjänstgöring som ett led i utbildningen vid lärarhögskolan. Enligt honom skulle aspirant- tjänstgöringen göra det möjligt för de blivande lärarna att självständigare än i övningsskolan tillämpa vad de inhämtat under utbildningens första del och samtidigt ge dem tillfälle att skaffa sig erfarenheter, som kunde utgöra en konkret grund för den senare delen av utbildningen. Han ansåg emeller— tid, att aspiranttjänstgöringen åtminstone tills vidare, intill dess praktiska. erfarenheter förelåg, borde begränsas till en termin. Departementschefen pekade också på andra vägar att fullgöra aspiranttjänstgöring, exempelvis korttidsvikariat i skoldistrikt med lärarbrist eller placering av två aspiran- ter i var sin klassavdelning i en skola under handledning av en erfaren lärare, som själv bestred någon del av undervisningen i de båda klassavdel- ningarna.
Enligt riksdagens principbeslut (skrivelse nr 1950: 404) skall den egent- liga yrkesutbildningen för ämneslärare, mellanskollärare och småskollärare från tidpunkt, som senare bestämmes, omfatta dels utbildning vid lärar- utbildningsanstalt, dels viss aspiranttjänstgöring.
Med anledning av departementschefens uttalanden och den kritik, som framkom mot Skolkommissionens utformning av aspirantåret, sökte den inom skolkommissionen sommaren 1949 tillsatta särskilda delegationen för utredning av frågor i samband med inrättandet av en första lärarhögskola finna nya vägar för aspiranttjänstgöringen. I betänkandet angående den första lärarhögskolan har tjänstgöringen fått följande utformning.
Aspiranttjänstgöringen skall tills vidare omfatta en termin. Önskemålet om en förstärkt handledning av aspiranterna tillgodoses på så sätt, att en erfaren och lämplig ordinarie lärare förordnas till klassföreståndare för två klassavdelningar och har i vardera avdelningen viss undervisning samt tjänstgör därjämte som handledare för en aspirant i vardera avdelningen. Handledarna skall erhålla ett visst arvode. Lärarhögskolan begär ett behöv- ligt antal tjänster för aspiranter och träffar sedan överenskommelse med ett antal skoldistrikt beträffande tjänsternas placering. Aspiranthandledare utses av den lokala Skolstyrelsen men i samråd med lärarhögskolan och vederbörande folkskolinspektör. Korttidsvikariat kan inplaceras i aspirant- tjänstgöringen. Under aspiranttiden bör lärarkandidaterna uppehålla en viss kontakt med lärarhögskolan, och lärare från lärarhögskolan bör beredas tillfälle besöka aspiranterna ute på fältet. Aspiranterna förutsättes erhålla lön enligt begynnande löneklassen för icke-ordinarie folkskollärare, respek- tive småskollärare.
Det omarbetade förslaget om en praktiktermin upptogs i propositionen om den första lärarhögskolan (1954: 209) och lämnades av riksdagen utan anmärkning. På förslag av departementschefen infördes härvid för undvi- kande av missförstånd de mera neutrala beteckningarna praktiktermin och praktikanttjänstgöring i stället för aspiranttermin och aspiranttjänstgöring.
I detta sammanhang vill utredningen fästa uppmärksamheten på att enligt den nya danska seminarielagen av den 11 juni 1954 skall samtliga seminarie- elever där ha minst tre månaders samlad praktik i en eller flera skolor.
Då förslaget om aspiranttjänstgöring onekligen är ett av de senaste årens intressantaste bidrag till diskussionen om lärarutbildningen, har utred- ningen velat något så när ingående följa frågans utveckling för den första lärarhögskolans del. Observeras bör dock, att förhållandena ändrats på så sätt, att småskollärarutbildningen tills vidare strukits från lärarhögskolans utbildningsplan. Utredningen anser för sin del starka skäl tala för införan— det i någon form av praktikanttjänstgöring även vid seminarierna. Dock finner utredningen svårigheterna att nu genomföra en praktiktermin vara mycket stora och vill söka belysa några av dessa svårigheter.
Antalet elever, som under loppet av ett år skulle behöva sändas ut från seminarierna på praktikanttjänstgöring, är för närvarande inemot 1 800. Att på en gång beträffande all klasslärarutbildning i landet genomföra ett system med en handledare till två praktikanter torde därför vara organisa- toriskt ogenomförbart. Om praktikanttjänstgöringen förenklades till att om— fatta auskultation och övningsundervisning under en termin hos erfarna lärare, som har hand om endast en klassavdelning, skulle problemet bli något lättare att lösa, men det torde vara i hög grad osäkert, om det skulle bli möjligt uppbringa ett så stort antal villiga och lämpliga handledare, som här erfordrades.
För seminariernas expeditioner skulle organisationen av praktikterminen innebära en högst väsentlig belastning. Utplaceringen av eleverna i skol- distrikten måste ske genom seminariets försorg. Detta förutsätter långa och tidsödande underhandlingar. Praktikanterna är även under praktik- terminen att betrakta som seminariets elever och sorterar under seminariet. De bör erhålla kontinuerliga meddelanden från seminariet och bör om möjligt någon gång under terminen kallas till metodisk konferens på semi- nariet. Olika lärarkategorier vid seminariet bör under terminens gång be- söka eleverna ute på deras verksamhetsfält för att kunna följa deras utbild- ning. För dessa frånvarande lärare måste vikarier anskaffas.
Kostnaderna för själva praktikterminen blir också ganska betydande. Om ersättningen till handledarna sättes till samma belopp, som nu föreslås skall utgå för handledning under praktikterminen vid den första lärarhög- skolan, nämligen till 500 kronor per lärarkandidat, skulle årskostnaden för handledandet av 1 800 seminarieelever uppgå till (1800 X 500 =) 900 000 kronor.
Den största posten kommer dock lönerna till lärarkandidaterna att bli. Utgår man ifrån att av de 1 800 seminarieeleverna 1200 är blivande folk- skollärare och 600 blivande småskollärare samt att de under praktikter— minen skall avlönas som extra folkskollärare i 17 löneklassen respektive som extra småskollärare i 11 löneklassen, kan årskostnaden för löner
beräknas på följande sätt. Två praktikanter antages ersätta en ordinarie folkskollärare i exempelvis 23 löneklassen respektive en ordinarie småskol- lärare i exempelvis 17 löneklassen. Då varje handledare har två praktikanter 1.200 600 T + _” per termin eller fyra per läsår blir antalet praktikställen 4 Ett praktikställe kommer att kosta antingen 2 årslöner i 17 löneklassen _ 1 årslön i 23 löneklassen eller 2 årslöner i 11 löneklassen —— 1 årslön i 17 löneklassen. Kostnaden för 1800 elever på 3-ort kommer således att bli
! 1 200
4
Totalt kommer alltså kostnaden för praktikterminen att stiga till omkring !
!
600 (2 X 11 280—15 264) + T(2 )( 9 144— 11 280) = 3 240 000 kronor.
4 miljoner kronor. Härtill kommer en del smärre utgifter, såsom ökade an- slag till expenser vid seminarierna, reseersättningar till de seminarielärare, som besöker eleverna ute i distrikten, och avlöningar till vikarier för dessa seminarielärare, vilka sammanlagt torde uppgå till ett inte oväsentligt belopp.
Även om man utgår från att praktikterminen är avlönad, vilket vid be- handlingen av denna fråga alltid förutsatts, kan man dock knappast komma ifrån att den utgör en förlängning av studietiden. Då utredningen nu föreslår en förlängning av småskollärarutbildningen från två till tre år, anser sig utredningen svårligen kunna på samma gång förorda en ytterligare förläng- ning av studietiden för denna kategori av lärare. Och att genomföra en praktiktermin enbart för folkskollärare vore knappast rimligt, då behovet av denna förstärkta utbildning måste anses vara lika stort för båda dessa lärargrupper.
I nyssnämnda prop. 1954: 209 har departementschefen förutsatt, att den
i då planerade seminarieutredningen skulle uppmärksamma förslagen om | praktikanttjänstgöring för seminarieelever. På ovan angivna grunder anser | sig emellertid utredningen inte nu kunna förorda ett allmänt genomförande ] av praktikterminen. När däremot lämpligheten av en sammanhängande ! praktiktermin någon tid prövats vid lärarhögskolan, bör frågan huruvida & praktikanttjänstgöring även i viss utsträckning kan anordnas vid semina— _ rierna, upptagas till förnyad undersökning.
8. Övningsskolan
Nuvarande anordningar
Enligt gällande stadga för småskoleseminarierna 5 66 skall övningsskolan omfatta en småskola och en egentlig folkskola, dock att vid seminarium med tvåklassiga linjer den egentliga folkskolan i regel skall omfatta allenast tredje och fjärde klasserna. Antalet klasser i övningsskolan bestämmes av skolöverstyrelsen på förslag av rektor inom ramen av tillgängliga anslag.
Den övningsskola, som beskrives i stadgan, är vad utredningen hädanefter kallar en intern övningsskola. Denna står helt under samma ledning som seminariet och inrymmes ofta i själva seminariehyggnaden eller ligger i omedelbar anslutning till denna.
Enligt den av 1936 års riksdag (skrivelse nr 347) på grundval av 1932 års seminariesakkunnigas förslag beslutade organisationen av småskole- seminarierna skulle det vid ett tvåårigt enkelseminarium finnas 3 övnings- skoleklasser, vid ett tvåårigt dubbelseminarium 5 övningsskoleklasser och vid ett treårigt enkelseminarium 4 övningsskoleklasser. Enligt 1936 års organisation beräknades, att varje elev på tvåårig linje skulle hålla sam— manlagt omkring 41 lektioner och varje elev på treårig linje sammanlagt omkring 63 lektioner. Beräknas övningsskolan kunna utnyttjas under 32 veckor per läsår och är elevantalet i varje seminarieklass 24, erhålles följan- de antal elevlektioner per övningsskoleklass och vecka: tvåårigt enkelsemi- narium 431 ' 24 = 10,3, tvåårigt dubbelseminarium ___41 ' 24 ' 2 = 12,3 och 2-3 325 63—24 =11,8.
2 - 4 Gällande undervisningsplan föreskriver heldagsbesök av enskilda elever i övningsskolans klasser. Det torde vara av ett visst intresse att få en uppfatt- ning om i vilken omfattning heldagsbesöken belastar övningsskolans klas- ser. Varje elev på tvåårig linje skall sammanlagt fullgöra 14 heldagsbesök och varje elev på treårig linje 22 heldagsbesök. Antalet heldagsbesök per klassavdelning i övningsskolan blir då i ett tvåårigt enkelseminarium
1424 = 112 dagar, i ett tvåårigt dubbelseminarium £24—'2 = 134 dagar 22 - 24 treårigt enkelseminarium
och i ett treårigt enkelseminarium = 132 dagar. För att få en upp-
fattning om totala elevnärvaron i övningsskolans klasser har utredningen omräknat antalet heldagsbesök till lektionstimmar, varvid utredningen räk— nat med i medeltal 5 lektioner per dag. I tab. 10 och 11 sammanställes elev— närvaro, uttryckt i lektionstimmar, och antal elevlektioner. Anmärkas bör i detta sammanhang, att gruppövningar i viss omfattning måste förläggas till klasser, i vilka heldagsbesök pågår.
Vid utvidgningen av småskoleseminarieorganisationen i mitten och slutet av 1940-talet ökades antalet klassavdelningar och höjdes elevantalet i klas- serna. 1943 års riksdag höjde elevantalet per klassavdelning från 24 till 26, varefter 1945 års riksdag höjde antalet till 28. Sistnämnda riksdag bestämde, att vid permanenta seminarier med 3 parallella tvååriga linjer skulle finnas 7 övningsskoleklasser och vid seminarier med 4 parallella tvååriga linjer 9 övningsskoleklasser. Vidare inrättades tre nya provisoriska småskolesemi- narier. Då det inte visade sig möjligt att vid alla nya seminarier upprätta särskilda övningsskolor eller att göra befintliga eller nyinrättade övnings- skolor tillräckligt stora för att kunna tillgodose behovet av erforderlig prak-
Tabell 10. Översikt över elevnärvaro och antalet undervisningsövningar i övnings- skolan på en tvåårig småskollärarlinje enligt 1938 års undervisningsplan
(lt = lektionstimmar, (1 = dagar)
.. Grupp- . .. . .. Helda sbesok .. . Serieovnm ar Elevnarvaro It i Elev eller g ovmngar g | Klass övnmgs— , i Elev- Elev- Elev- Elev— Elev- Aus- Elev— ; klass d lt lek— när- lek- när- lek- kulta- lek- Summa tioner varo lt tioner varo lt tioner tioner tioner | I2 6 30 152 3 —- -— — _ 45 112 Elev 3 40 l 8 963 24 6 e _— j 41 142 Summa 14 70 8 111 27 6 6 146 41 187 * 12 Övnings- 1441 720 904 721 _ _ _— , 810 _ II” skoleklass 1921 960 192 7684 5761 1441 1441 _ 984 1872 ' Summa 336 1 680 192 858 648 144 144 1 698 984 2 682
...
24 elever per klass, ) 24 x 6 (1 = 144 d ! 24 x 8 = 192 d | 24 x 3 = 72 , 24 X 24 = 576
24 x 6 = 144 1 lt per vecka, varje period 5 veckor, 3 perioder | 3 x 5 x 1 = 151t
3 lt per vecka, varje period 4 veckor, 8 perioder 8 x 4 x 3 = 961t
, 6 grupper, 6 x 15 = 901t
8 grupper, 8 x 96 = 768 lt
M N
_
Tabell 11. Översikt över elevnärvaro och antalet undervisningsövningar i övnings- skolan på en treårig småskollärarlinje enligt 1938 års undervisningsplan.
(lt = lektionstimmar, (1 = dagar)
Heldagsbesök "Grupp- Serieövningar Elevnärvaro lt Elev eller ovmngar leass övnings- i i Elev- Elev- Elev- Elev- Elev- Aus- Elev- klass lt lek- när- lek- när- lek- kulta— lek- Summa
tioner varo lt tioner varo lt tioner tioner tioner I” 4 20 — — — — =— 20 II” Elev 9 45 11 602 12 —— -—- — 63 105 1113 9 45 1283 32 8 8 _ 181 Summa 22 110 1 1 188 44 8 8 243 63 306 I3 Övnings- 961 480 _— _ _ _ _. 480 II3 skole- 2161 1 080 264 3604 2881 _ _— _ 1 512 1 440 III3 klass 2161 1 080 1 0244 7681 1921 1921 — 2 296 Summa 528 2 640 264 1 384 1 056 192 192 2 704 | 1 512| 4 216
1 24 elever per klass, 24 x 4 C] = 96 d 3 4 lt per vecka, varje period 4 veckor, 8 perioder 24x9d=216d 8x4x4=1281t 24 x 12 = 288 4 6 grupper 6 x 60 = 3601t 24 x 32 = 768 8 grupper 8 x 128 = 1 024 lt 24 X 8 = 192 3 2 lt per vecka, varje period 5 veckor, 6 perioder 6 x 5 x 2 = 601t
tisk lärarutbildning, anställdes i stället lärare vid seminarieorternas folk- skolor mot arvode som handledare för seminarieeleverna. I större utsträck- ning anlitades handledare först vid de provisoriska småskoleseminarierna, vid vilka inga särskilda övningsskolor inrättades. Ett handledararvode skulle utgöra ersättning för handledning i ungefär samma omfattning som en övningsskollärare meddelade. Därest flera lärare anlitades för mindre upp- gifter, skulle beloppet uppdelas i proportion till de olika lärarnas medver- kan. Den ovan nämnda höjningen av elevantalet i seminarieklasserna ökade väsentligt antalet elevlektioner och auskultationer per övningsskoleklass.
Från och med budgetåret 1945/46 har därför vissa belopp anvisats till såväl de provisoriska som de permanenta småskoleseminarierna till arvoden åt de folk- och småskollärare vid folkskolorna på seminarieorterna, som förordnats som handledare för seminarieeleverna. Härigenom avlastades de interna övningsskolorna något. Under de därpå följande läsåren utnytt- jades småskoleseminariernas kapacitet helt och några år inlades även extra avdelningar utöver vad organisationsplanen angav. Etappvis har småskole- seminarierna tilldelats ökade anslag för att kunna utnyttja seminarieortens folkskolor.
Det visade sig emellertid snart vara förenat med åtskilliga olägenheter för bl. a. de tre provisoriska småskoleseminarierna att för den praktiska lärarutbildningen endast ha tillgång till arvodesanställda handledare vid folkskolorna. Från och med budgetåret 1947/48 fick därför ett mindre antal av folkskolans lärare på seminarieorterna anställas som extra ordinarie övningsskollärare med bibehållande av sina klasser i folkskolan. Sedan läs- året 1951/52 har det antal handledararvoden som tilldelats småskolesemi- narierna varit i det närmaste konstant. Genom att samma antal handledar- arvoden bibehållits, har emellertid i realiteten antalet elevlektioner per övningsskoleklass minskats. Elevantalet i seminarieklasserna har nämligen minskats från 28 till 24, och vidare har småskoleseminariet i Norrköping nedlagts.
Innevarande läsår finns vid småskoleseminarierna det antal övningsskol- lärartjänster och handledararvoden, som angives i tab. 12. För att få en uppfattning om det antal klasser som småskoleseminarierna använder för sin övningsundervisning har utredningen räknat med att varje övningsskol- lärartjänst och varje fullt handledararvode motsvaras av en övningsklass. Av tab. 12 kan då utläsas, att ett småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer har omkring 7 övningsklasser, ett seminarium med 3 tvååriga linjer omkring 11 och ett seminarium med 4 tvååriga linjer omkring 14%. Småskolesemina— riet i Haparanda, som har en treårig linje, har omkring 61/2 övningsklasser.
De klasser i folkskolan, som utnyttjas för den praktiska lärarutbildningen, kallar utredningen i fortsättningen externa övningsskoleklasser. I dessa klasser tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie folk- och småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie övningsskollärare eller
uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av handledare för seminarie- eleverna.
Extra ordinarie övningsskollärartjänster i den externa övningsskolan har i småskoleseminarieorganisationen endast funnits vid de provisoriska semi— narierna i Falun, Stockholm och det nu nedlagda seminariet i Norrköping. Vid de övriga småskoleseminarierna har det ökade behovet av övningsklas- ser tillgodosetts genom att nya ordinarie och extra ordinarie övningsskol- lärartjänster inrättats vid den interna övningsskolan och genom ett ökat antal handledararvoden.
Tabell 12. Övningsskollärartjänster och handledararvoden vid småskoleseminarierna | läsåret 1955/56
. Elev- ! Antal seml- Övningsskollärar— An- till;/[åå Sum- lekt. , narieavdel- . .. slag _ .. , . tjänster . led- an ma ov- per ningar till slag . _ hall d- svaram mngs- klass I II 0 e. o. sum” ledare (le ÖV" klasser ”Ch ; ' ma "'HBSkl- veckaa Falun .................. —— 2 — 4= 4 3 000 3 7 7,5 ; Haparanda ............. 1 1 + 11 4 1 5 1 500 1,5 6,5 7,0 ; Härnösand ............. 3 3 5 2 7 4 000 4 11 8,4 Landskrona ............ 4 3 7 2 9 4 000 4 13 7,4 Lycksele ............... 2 2 4 1 5 2 000 2 7 8,8 Skara .................. 4 3 7 2 9 4 000 4 13 7,4 Stockholm ............. 2 2 — 42 4 3 000 3 7 8,8 ; Strängnäs .............. 3 3 5 2 7 4 000 4 11 8,4 | Växjö ................. 4 4 7 2 9 5 500 5,5 14,5 8,5 &, Summa eller medelvärde 23 24 39 20 59 — 31 90 8,0
1 Klass Ill 2 Avser e. 0. övningsskollärartjänster för folk- eller småskollärare vid seminarieortens folkskolor f 3 Antalet lektioner per elev x antalet elever per klass antalet veckor x antalet övningsklasser
I stort sett har anordningen med externa övningsskoleklasser fungerat till belåtenhet. Den delvis dubbla administrationen av de externa övnings- skoleklasserna har emellertid i vissa fall försvårat arbetet, och åtskilliga komplikationer har uppstått. Utredningen avser att senare behandla frågan om de externa övningsskoleklasserna och de där tjänstgörande extra ordina- rie övningsskollärarnas ställning i samband med behandlingen av motsva- rande frågor vid folkskoleseminarierna.
Övningsskolor för en treårig småskollärarutbildning
Utredningen vill understryka, hur Viktigt det är för en lärarutbildnings- anstalt att ha en övningsskola, som är administrativt helt införlivad med anstalten. För den första lärarhögskolans behov skall också en direkt under lärarhögskolans ledning stående övningsskola upprättas. Denna skall dock kompletteras med övningsklasser inom det kommunala skolväsendet. Den
erfarenhet, som samlats under det senaste årtiondet, har haft till följd, att man inte helt vill återgå till ett system med endast interna övningsskolor. I de externa övningsskoleklasserna kan nämligen seminarieeleverna i viss utsträckning få en mera direkt kontakt med arbetsförhållandena i vanliga folkskolor. Det torde därför vara oriktigt att numera betrakta de externa övningsskoleklasserna som en krisföreteelse. Viktigt är dock, att seminariets rektor kan förfoga över de externa övningsskoleklasserna på i huvudsak samma sätt som över de interna.
Utredningen utgår från att övningsskolan vid seminarierna även i fram- tiden skall omfatta såväl interna som externa avdelningar. I vilken utsträck- ning de interna övningsklasserna skall kompletteras med externa, får bli helt beroende av de olika seminariernas storlek och förläggning.
Beträffande de externa avdelningarna vill utredningen framhålla, att extra ordinarie övningsskollärartjänster för småskollärarutbildningens be- hov bör kunna inrättas vid alla seminarier, där sådan utbildning bedrives. Det är nämligen för seminarierna ofta värdefullare att ha en extra ordinarie övningsskollärartjänst vid folkskola än ett helt handledararvode. Semina— rierna kan då få en stam fast anställda väl kvalificerade handledare. Som utredningen närmare utvecklar i nästa avsnitt, hör även småskollärare i viss utsträckning kunna anställas som ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare på lågstadiet. Utredningen vill dock understryka, att handledararvoden alltfort bör utgå, särskilt med hänsyn till det skiftande behovet av handledare för den första läs- och skrivundervisningen i klas- serna 1 och 2.
Till folkskoleseminarierna utgår nu ett visst belopp till arvoden åt de folk- och småskollärare, som tjänstgör som handledare vid seminarieelever- nas studiebesök i andra skolor. Från början gällde dessa besök särskilt B 2- och B 3-skolor men har senare utsträckts till skolor med försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Även gällande undervisningsplan för småskole— seminarierna föreskriver besök i andra läroanstalter, men däremot utgår inga arvoden till handledarna vid dessa besök. För småskollärarnas del betyder »andra skolor» närmast b- och B l-skolor. Det kan emellertid knap- past krävas av lärarna i dessa skolformer, att de utan ersättning skall hand- leda besökande seminarieelever. Seminarium med småskollärarutbildning bör därför erhålla samma möjligheter att ersätta dessa handledare, som folkskoleseminarierna nu har.
För att kunna beräkna hur stor övningsskola ett seminarium behöver är det nödvändigt att avgöra, hur mycket varje övningsskoleklass kan belastas med auskultationer och undervisningsövningar. Enligt utredningens upp- fattning torde auskultationer i och för sig inte vara särskilt betungande för arbetet i övningsskoleklasserna, men med hänsyn till barnen kan dock inte alltför mycket undervisningsövningar förläggas till en sådan klass. Vidare kan de olika klasserna i övningsskolan inte belastas lika mycket. Känsligast
har klass 1 visat sig vara, särskilt under höstterminen. Vid uppgörande av arbetsordning kan således endast ett mindre antal undervisningsövningar förläggas till klass 1, medan däremot ett något större antal kan förläggas till de övriga klasserna. Även rent pedagogiska skäl talar för att övnings- skoleklasserna inte bör belastas alltför hårt med undervisningsövningar. Det framhålles ofta, att det i övningsskolans klasser skall uppvisas en föredöm- lig undervisning. Övningsskollärarna bör därför själva ha hand om under- visningen i sådan omfattning, att tillfälle beredes att pröva nya metoder och ge möjlighet till ett friare arbetssätt. När antalet undervisningsövningar per vecka och övningsskoleklass fastställes, bör slutligen efterprövningarna i undervisningsskyldighet beaktas. Det torde vara svårt att med säkerhet fastställa, i vilken omfattning dessa efterprövningar belastar övningsskolan. För närvarande torde antalet efterprövningar kunna uppskattas till 6 a 7 per år vid varje småskoleseminarium. Belastningen med efterprövningar utgör alltså 60—70 lektioner per läsår. Dessa lektioner medtages dock inte vid utredningens beräkningar.
När det gällde att beräkna storleken av övningsskolan vid den första lärarhögskolan, anslöt sig skolkommissionen till ett uttalande av 1932 års seminariesakkunniga. Enligt dessa var det inte tillrådligt att låta antalet övningslektioner i en klass överstiga i medeltal 2 lektioner per dag, vilket motsvarar 12 lektioner per vecka. Skolkommissionen ansåg denna bedöm- ning rimlig och riktig. Beräkningen lämnades också av departementschefen utan anmärkning och godtogs av riksdagen.
I detta sammanhang bör dock påpekas, att det för lärarhögskolans del gällde en övningsskola för både folk- och småskollärarutbildning. En öv- ningsskola för enbart småskollärarutbildning torde nämligen inte kunna belastas lika mycket, vilket även påpekades av 1932 års seminariesakkun- niga (SOU 1935: 44 sid. 221 f). Dessa förordade för småskoleseminariernas del, med >>hänsyn till att huvuddelen av övningsskolan vid denna seminarie- form utgöres av klasserna 1 och 2, vilka äro känsligast för belastning med elevlektioner», att belastningen begränsades till 8,5 elevlektioner per vecka och klassavdelning under höstterminen och 10,7 under vårterminen. Sprides denna belastning jämnt över läsåret, blir med hänsyn till terminernas olika längd motsvarande tal för läsåret 10,25.
Innevarande läsår kan enligt tab. 12 antalet elevlektioner i småskole— seminariernas övningsklasser uppskattas till i medeltal 8 per klass och vecka. Då utredningen räknar med att varje blivande småskollärare skall hålla omkring 81 lektioner, skulle en motsvarande belastning för ett treårigt 81 X24 = 7,6 övningsklasser.
32 x 8
För att kunna jämföra elevnärvaron i övningsskolan på de nuvarande seminarielinjerna (tab. 10 och 11) med elevnärvaron i övningsskolan enligt utredningens förslag har utredningen sammanställt tab. 13 och 14. enkelseminarium innebära ett behov av
Tabell 13. Översikt över belastningen av övningsskolan enligt utredningens förslag. Utbyte av gruppauskultationer och gruppövningar mot auskultationer med serie- övningar har inte skett
(lt = lektionstimmar, (1 = dagar)
Heldagsauskultatio- ner, övningslektioner, Grupp- Grupp- Elev eller serieövningar och auskultationer övningar Klass övnings- klasslärarövningar ., skoleklass Elev- Elev- Elev- Elev- Elev- Elev- Elev- Aus- Elev—
närv. närv. lektio- närv. lektio- närv. lektio- kulta— lek— Summa *
Elevnärvaro lt
(1 lt ner lt lt ner lt lt ner lt tioner tioner I3 12 60 — — — =— —— 60 —— 60 1 H3 Elev 18 90 18 30 — 30 6 126 24 150 . III3 18 90 33 90 6 90 18 213 57 270 ! Summa 48 240 51 120 6 120 24 399 81 480 13 721 360 — — — =— — 360 — 360
113 Övnings- III” skoleklass
21611080 7922 5401 1442 5401 4322 792 1368 2160 Summa 504 2520 1224 720 144 720 576 2016 1944 3960
1' 2161 1080 4322 1801 —- 1801 1442 864 576 1440 i l
1 ögrupper, 6 x 12 d = 72d 6 x 301t = 1801t 6x901t=5401t ' 12 grupper, 12 x 18 (1 = 216 d , 2 24 elever per klass 24 x 18 lt = 432 lt 24 x 33 lt = 792 lt 24x 61t=144lt .
Tabell 14. Översikt över belastningen av övningsskolan enligt utredningens förslag. I avslutningsklassen har 6 vtr gruppauskultationer och gruppövningar utbytts mot auskultationer med serieövningar
(lt = lektionstimmar, (I = dagar)
Heldagsauskultatio- ner, övningslektioner, Grupp- Grupp— : . .. ,
Elev eller serieövningar och auskultationer övningar Llevnarxaro lt ? Klass övnings- klasslärarövningar skoleklass Elev- Elev— Elev- Elev- Elev— Elev- Elev- Aus- Elev- närv. närv. lektio— närv. lektio- närv. lektio- kulta- lek- Summa
d lt ner lt lt ner lt lt ner lt tioner tioner I5 12 60 — —— — — — 60 -— 60 113 Elev 18 90 18 30 _ 30 6 126 24 150 III3 54 270 57 — — — _ 213 57 270 Summa 84 420 75 30 — 30 6 399 81 480
la . 72 360 _ _ _ _ _ 360 _ 360
113 332125; 216 1080 432 180 _ 180 144 864 576 1440 ,
Ill3 5 6121 3060 1368" _ _ _ _ 1692 1368 3060 - Summa 900 4500 1800 180 _ 180 144 2916 1944 4860
1 12 grupper, 12 x 54 = 612 2 24 elever per klass, 24 x 57 = 1 368 Se i övrigt tabell 13
Då utredningen kommer att föreslå en organisation, där utbildning av såväl folk- som småskollärare skall äga rum vid flertalet seminarier, måste givetvis vid seminarier av detta slag övningsskolan anpassas efter behovet på båda utbildningslinjerna. I vart fall under en övergångstid kommer emel— lertid vissa seminarier att uteslutande utbilda småskollärare. För dessa seminarier räknar utredningen med en övningsskola av den storleken, att varje klassavdelning kan belastas med något mer än det i tab. 12 angivna medeltalet elevlektioner innevarande läsår, 8 lektioner per vecka. Såsom nyss nämnts räknade 1932 års seminariesakkunniga för småskolesemina- riernas del med genomsnittligt 10,25 lektioner per vecka och klassavdelning . under hela läsåret. Med hänsyn till att den praktiska lärarutbildningen i enligt utredningens förslag mer än tidigare bör inriktas även på klass 3, som bättre bör kunna bära en sådan belastning än klasserna 1 och 2, torde den nämnda genomsnittliga belastningen fortfarande kunna godtagas, men den bör ej överskridas. Om varje treårig småskollärarlinje får 6 övnings- klasser till sitt förfogande, skulle detta innebära att belastningen per vecka 81 X 24 . . .. ..
32 6 = 10,13 elevlektioner, Vilket nara overens- stämmer med den av 1932 års sakkunniga godtagna belastningen. Utred- ningen föreslår således, att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur detta antal skall fördelas på statliga eller kommunala övningsskoleklas- ser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare. Ytter- ligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom nu tillgodoses % genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anställes mot arvode som i handledare för seminarieeleverna.
och klassavdelning blev
Slutligen vill utredningen något beröra frågan om övningsskolans inre organisation.
De nuvarande övningsskolorna vid småskoleseminarierna omfattar klasser— na 1—4 utom i Haparanda, där övningsskolan omfattar klasserna 1—6. Ell- ligt utredningens förslag till allmänna anvisningar till undervisningsplanen skall den praktiska lärarutbildningen huvudsakligen förläggas till klasserna 1—3. Utredningen anser det emellertid vara betydelsefullt, att de blivande småskollärarna ges tillfälle att i Viss mån följa undervisningen på mellan- stadiet, där de främst genom auskultation kan sätta sig in i de svårigheter, som möter på detta stadium, och kanske även för sin blivande lärargärning l inspireras till grundligare genomgång av vissa partier av lågstadiets kurs. Då således även några auskultationer och lektioner bör förläggas till högre klasser, företrädesvis klass 4, föreslår utredningen, att övningsskolan vid en anstalt för utbildning av enbart småskollärare skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Det synes dock utredningen lämpligt, att övningsskolor— na i den utsträckning, som förhållandena medger, göres sexåriga. Vid fler- talet av seminarier med småskollärarutbildning kommer dock att finnas en
än större övningsskola för folkskollärarutbildningens behov. Liksom nu bör givetvis övningsskolan huvudsakligen organiseras enligt A-form, men även läraravdelningar av B 1 b-form bör förekomma.
Utredningen har tidigare vid flera tillfällen framhållit vikten av att be- handlingen av talfel samt läs- och skrivsvårigheter särskilt beaktas vid små- skollärarutbildningen. Det vore därför av värde, om vid seminariernas öv— ningsskolor tillfälle kunde beredas till behandling av barn med dylika svå- righeter. Utredningen är dock inte beredd att generellt föreslå några läs— klasser eller någon talfelsklinik vid seminarierna men vill i stället starkt betona vikten av att samarbete sökes med dylika institutioner på seminarie- orten.
9. Lärarkompetensen
Amneslärare
Undervisningen i läroämnen vid småskoleseminarierna handhaves för närvarande av adjunkter. Vid löneförhandlingar 1952 erhöll dessa titeln seminarieadjunkt. För behörighet till adjunktstjänst fordras beträffande teoretisk och praktisk utbildning, antingen att sökanden uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk i de äm- nen, den sökta tjänsten omfattar, eller att han avlagt filosofisk ämbetsexa— men i sagda ämnen jämte folkskollärarexamen. Slutligen finnes möjlighet för sökande, som med hänsyn till vissa särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för ämneslärartjänst vid lärarutbildningsanstalt, att av Kungl. Maj:t bli förklarad behörig till adjunktstjänst vid småskoleseminarium i de ämnen, som hör till den sökta tjänsten.
Adjunkturerna vid småskoleseminarierna tillkom genom riksdagsbeslut 1937 efter förslag av 1932 års seminariesakkunniga. Dessförinnan fordrades för anställning som ordinarie ämneslärare att med goda vitsord ha avlagt folkskollärarexamen samt att av skolöverstyrelsen ha blivit förklarad he- hörig och lämplig till den sökta tjänsten. Kompetensvillkoren var lika för ämneslärare och för övningsskollärare, och lönen var densamma för båda.
Alltsedan seminarieadjunkturerna vid folkskoleseminarierna 1918 för- vandlats till lektorat, har emellertid önskemål framförts om samma lärar- kompetens för ämneslärarna vid småskoleseminarierna som vid folkskole- seminarierna. Önskemålet framfördes sålunda redan 1919 från lärarhåll. I en framställning till Kungl. Maj:t 1933 hemställde centralstyrelsen för Sve- riges allmänna folkskollärarförening m. fl. lärarsammanslutningar, att kompetensfordringarna för lektorer vid folkskoleseminarierna måtte ut— sträckas att gälla jämväl för huvudlärare vid småskoleseminarierna. Före— liggande spörsmål upptogs, som nämnts, även till behandling av 1932 års seminariesakkunniga, vilka fann det naturligt, att ämneslärarkompetensen
vid småskoleseminarierna höjdes till att motsvara åtminstone den, som fordras för anställning som adjunkt vid allmänt läroverk.
I sitt betänkande rörande de organisatoriska och pedagogiska förutsätt— ningarna för en tjänsteförteckningsrevision för ämneslärare vid högre sko- lor m. 111. (stencilerat) anförde 1950 års lärarutredning beträffande adjunkts- tjänsterna vid småskoleseminarierna följande. »Enligt stadgan för små- skoleseminarierna (kk 42/1938) understiga kunskapsfordringarna för in— träde i småskoleseminarium fordringarna för en godkänd realexamen. Seminarieadjunkternas undervisningsskyldighet är 22—28 veckotimmar, således lägre än för adjunkt med realskoletjänstgöring men högre än för adjunkt med gymnasietjänstgöring. Småskoleseminarierna ha därigenom på sätt och vis anvisats en plats mellan realskola och gymnasium. Nivån vid småskoleseminarierna har emellertid sedan 1938 ständigt förskjutits uppåt. Flertalet av de intagna eleverna ha numera realexamen, normalskolekom— petens eller motsvarande kunskaper. Skolformen måste redan nu anses i det hela ha gymnasial karaktär; bland annat förekommer enskilt arbete.» Senast vid tidpunkten för genomförandet av den treåriga småskollärarutbild- ningen borde enligt lärarutredningen frågan om inrättande av lektorstjäns— ter vid småskoleseminarierna komma att aktualiseras. Lärarutredningen konstaterade emellertid, att undervisningen vid småskoleseminarierna re- dan nu utan tvekan måste inrangeras i det arbetsområde, som enligt lärar— utredningens åsikt normalt borde omhänderhas av lärare med ställning minst som förste adjunkt.
I detta sammanhang bör påpekas, att i Kungl. brev den 30 juni 1952 före- skrives, att undervisningsskyldigheten för seminarieadjunkt från och med den 1 juli 1952 skall utgöra 22—26 veckotimmar. Härigenom har seminarie- adjunkternas undervisningsskyldighet ännu mera närmat sig läroverks- lektorernas om 20—24 veckotimmar.
I sitt betänkande angående den första lärarhögskolan föreslog skolkom- missionen, att särskilda lärartjänster skulle inrättas vid den förberedande kursen för småskollärare, d. v. s. den ettåriga allmänbildande kurs, på vilken lärarnas egentliga yrkesutbildning skulle vara grundad enligt riksdagens principbeslut. Då undervisningen vid kursen skulle bygga på realexamen, skulle den följaktligen få en klart gymnasial karaktär. Principiellt borde det då enligt kommissionen få anses naturligt, att lärarna vid kursen finge samma ställning som lektorerna vid vanliga läroverk. Kommissionen ansåg vidare, att eftersom grundvalen för utbildningen skulle vara realexamen och undervisningen i övrigt ansluta sig till lärarhögskolans utbildningsplan, lärartjänsterna —— i analogi med förhållandet vid folkskoleseminariernas fyraåriga linje _ genomgående borde ha karaktären av lektorat.
Utredningen finner de skäl, som hittills anförts för ökade kompetens- krav för ämneslärarna vid småskoleseminarierna, till fullo värda att beak— tas. Undervisningsstadiet vid dessa seminarier måste redan nu jämställas
med gymnasiet och den fyraåriga linjen vid folkskoleseminarierna. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att såväl 1949 års arbetskrafts— utredning som realskoleutredningen i sina nyligen avgivna betänkanden (SOU 1955:34 och SOU 1955:53) räknat småskoleseminariestadiet till gymnasiestadiet. Inträdesfordringarna är i stort sett desamma, och ele— verna befinner sig på ungefär samma åldersstadium. Många elever vid små- skoleseminarierna är även äldre än gymnasisterna, och en del torde ha bättre förkunskaper än dessa. Sålunda har nu ungefär 15 a 16 procent av de intagna eleverna avlagt studentexamen. Slutligen hör särskilt framhållas, att småskoleseminariernas egenskap av lärarutbildningsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram det väsentliga utan att därvid för- lora helhetssynen.
När nu småskollärarutbildningen blir treårig och baseras på realexamen, blir undervisningen vid småskoleseminarierna i sin helhet parallell med gymnasiet. Organiseras vidare utbildningen så som de sakkunniga föresla- git, med särskilt betonande av fria studieformer, kommer utan tvivel större krav än hittills att ställas på seminarielärarna.
Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de äm- neslärare, som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lek- torskompetens. För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av små— skollärarutbildningen skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att se— minarierna har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen före- slagna seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärar- linjen. En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att man måste eftersträva. Om samtliga ämneslärare har lektorskompetens, kan nämligen undervisningen vid seminarierna allt efter behovet lätt om— ställas från folkskollärarutbildning till småskollärarutbildning och tvärtom, liksom folkskollärarlinjer kan kombineras med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras.
I detta sammanhang vill utredningen starkt framhålla angelägenheter) av att undervisningen vid de framtida seminarierna i största möjliga ut- sträckning handhas av ordinarie lektorer. För kvaliteten i utbildningen är det ett grundvillkor, att seminarierna förfogar över fullt utbildade lä- rare med tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Detta krav bör gälla även icke-ordinarie lärare. Det måste nämligen anses som mycket otill- fredsställande, att lärare, som själva ännu ej kan anses färdigutbildade, skall tjänstgöra vid lärarutbildningsanstalter.
För lektorskompetens vid folkskoleseminarium krävs, att sökanden upp- fyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid allmänt läro-
verk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, samt att han där- jämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk eller filosofisk fakul- tet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov. Alltjämt gäller således disputationsprov som behörighetsvillkor beträffande ordinarie lektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid finns även möjlighet för sökande, som med hänsyn till vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregå- ende verksamhet visat sig lämplig för ämneslärartjänst vid lärarutbildnings- anstalt, att av Kungl. Maj :t bli förklarad behörig till lektorstjänst vid folk- skoleseminarium. Enligt utredningen bör för behörighet till lektorstjänst vid den nya typen av seminarier gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium.
För att bereda de nuvarande ordinarie seminarieadjunkterna möjligheter att kvarstanna vid seminarierna bör övergångsbestämmelser meddelas motsvarande dem, som meddelades vid inrättandet av lektorat vid folk- skoleseminarierna. Således bör efter Kungl. Maj:ts beprövande å övergångs- stat med tjänstgöring som ämneslärare vid den nya typen av seminarier kunna uppföras både sådana nuvarande seminarieadjunkter, vilka kan an- tagas framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillko- ren, och sådana, om vilka dylikt antagande inte kan göras men som likväl anses kunna väl fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Vidare bör se- minarieadjunkt, som med hänsyn till särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för lektorstjänst vid seminarium, kunna av Kungl. Maj :t förklaras behörig till dylik lektorstjänst.
För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskolesemi- narium. För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast, att sökanden innehar behörighet till adjunktstjänst vid småskolesemina- rium. I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkom— petensen vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor, som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rektors- tjänst vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den nya typen av seminarier.
Behörighet för småskollärare till övningsskollärartjänst
I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet anhöll Sveriges små- skollärarinneförbund i december 1951, att undersökning måtte företagas angående anställningsförhållandena för småskollärare vid folk- och små- skoleseminariernas övningsskolor. I samband därmed överlämnade för- bundet en undersökning i ärendet. Efter att ha hört rektorerna vid folk- och småskoleseminarierna samt svenska seminarielärarföreningen avgav skolöverstyrelsen utlåtande i september 1953. Det av överstyrelsen i utlå-
tandet framlagda förslaget har hittills ej föranlett annan åtgärd, än att handlingarna i ärendet överlämnats till utredningen för att tagas i över- vägande vid fullgörande av det åt utredningen lämnade uppdraget.
Innan utredningen går in på vad hittills förekommit i ärendet, torde det vara lämpligt att lämna en orientering över småskollärarnas nuvarande anställningsförhållanden vid folk- och småskoleseminariernas övnings- skolor.
Enligt gällande stadga'för folkskoleseminarierna & 146 mom. 1 b) respek— tive gällande stadga för småskoleseminarierna 5 141 mom. 1 b) skall sö- kande till övningsskollärartjänst vara behörig för anställning som ordi- narie lärare vid egentlig folkskola d. v. s. — jämlikt folkskolestadgan & 18 mom. 1 e) — ha i föreskriven ordning avlagt folkskollärarexamen.
Såsom nämnts i avsnittet om övningsskolan visade det sig vid utvidg- ningen av folk- och småskoleseminarieorganisationen i mitten och slutet på 1940-talet inte möjligt att vid alla nya seminarier upprätta särskilda övningsskolor eller att göra befintliga eller nyinrättade övningsskolor till— räckligt stora för att kunna tillgodose behovet av erforderlig praktisk lärar- utbildning. I stället anställdes lärare vid seminarieorternas folkskolor mot arvode som handledare för seminarieeleverna vid undervisningsövningar. Istörre utsträckning anlitades handledare först vid de år 1945 upprättade provisoriska småskoleseminarierna i Falun, Norrköping och Stockholm, vid vilka inga särskilda övningsskolor inrättades. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 anförde skolöverstyrelsen i detta sammanhang föl- jande: »Då den praktiska utbildningen vid de provisoriska seminarierna enligt överstyrelsens förslag kommer att förläggas till seminariestadens folkskola och då denna utbildning i första hand bör förläggas till småskole- klasserna, blir det i stor utsträckning småskollärarinnor, som komma att tjänstgöra såsom handledare för eleverna. Överstyrelsen förutsätter, att detta bör kunna ske utan hinder av att så icke är förhållandet vid de per- manenta seminarierna. Vid den provisoriska organisation, varom här är fråga, är det givetvis viktigast, att man för elevernas handledning anlitar de lämpligaste lärarna, oavsett om dessa avlagt folkskollärarexamen eller småskollärarexamen.»
Från och med budgetåret 1945/46 har vissa belopp anvisats till såväl folkskoleseminarier som de provisoriska och permanenta småskolesemina— rierna till arvoden åt de folk- och småskollärare vid folkskolorna på semi- narieorterna, som förordnats som handledare för seminarieeleverna.
Det visade sig emellertid snart vara förenat med åtskilliga olägenheter för bl. a. de tre provisoriska småskoleseminarierna att för den praktiska lärarutbildningen endast ha tillgång till arvodesanställda handledare vid folkskolorna. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 föreslog skol- överstyrelsen, att ett mindre antal av folkskolans lärare i berörda seminarie- städer skulle få anställas som extra ordinarie övningsskollärare med bibe—
hållande av sina klasser i folkskolan. Då ifrågavarande seminariers övnings— skola till stor del måste bestå av småskoleklasser, borde man enligt skol- överstyrelsen bortse från gällande behörighetsvillkor och göra det möjligt för överstyrelsen att till befattningarna även förordna småskollärarinnor. Överstyrelsens förslag tillstyrktes av departementschefen, och riksdagen beslöt i enlighet därmed.
Även vid folkskoleseminarierna inrättades från och med budgetåret 1947/ 48 extra ordinarie övningsskollärartjänster avsedda för lärare vid seminarie- orternas folkskolor (>>vid folkskola»). Här upprätthålles emellertid kravet på folkskollärarexamen. Överstyrelsen kan dock på framställning av rek- tor medgiva, att en eller flera dylika övningsskollärartjänster icke tillsät- tes utan i stället en eller flera folk- eller småskollärare vid seminarie- ortens folkskolor anställes såsom handledare mot arvode.
För närvarande kan sålunda småskollärare engageras såsom arvoderad handledare vid såväl folk— som småskoleseminarium men kan vinna an— ställning säsom extra ordinarie övningsskollärare endast vid de två provi- soriska småskoleseminarierna i Falun och Stockholm och är i övrigt for- mellt icke behörig till ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärartjänst. Enligt stadgan för folkskoleseminarierna & 150 mom. 1 respektive stadgan för småskoleseminarierna & 145 mom. 1 kan emellertid skolöverstyrelsen, därest i visst fall utsikt skulle finnas att till ledig lärartjänst förvärva lärare, som, med hänsyn till läroanstaltens art och uppgift samt den lediga tjänstens beskaffenhet, synes i särskild grad skicklig och lämplig, kunna utan tjänstens ledigförklarande och utan hinder av övriga givna föreskrif- ter i fråga om tjänst, som skolöverstyrelsen tillsätter, kalla den ifråga- satta läraren till innehavare av tjänsten.
Under läsåret 1952/53 syntes enligt för skolöverstyrelsen tillgängliga upp- gifter småskollärare ha varit engagerade såsom handledare vid drygt halva antalet folkskoleseminarier och vid samtliga småskoleseminarier utom två.
I sina yttranden till skolöverstyrelsen har rektorerna efter kollegiets hörande framlagt sina synpunkter beträffande frågan, huruvida det vore önskvärt eller ej, att småskollärare kunde erhålla ordinarie eller extra or— dinarie övningsskollärartjänst. Av yttrandena framgår, att meningarna vid seminarierna är delade beträffande denna fråga. Majoriteten inom kolle- gierna vid 12 av de 19 folkskoleseminarierna synes vilja avstyrka småskol- lärares behörighet till övningsskollärartjänst, medan majoriteten vid de övriga 7 seminarierna vill tillstyrka. Halva antalet kollegier vid småskole- seminarierna vill tillstyrka, medan kollegierna vid de övriga avstyrker.
Svenska seminarielärarföreningen anser den möjlighet skolöverstyrelsen har att kalla särskilt förtjänta småskollärare till ordinarie eller extra ordi- narie övningsskollärartjänst vara en tillfredsställande utväg i nuvarande läge att tillförsäkra seminarierna lämpliga småskollärare. Vidare fram- håller föreningen, att de krav, som för närvarande ställes på övningsskolans
lärare i det praktiska lärarutbildningsarbetet, är sådana, att en sänkning av den formella behörigheten till övningsskollärartjänst icke kan anses moti- verad.
De kollegier eller kollcgiemedlemmar, som avstyrker, har liknande moti- veringar. Sålunda framhålles, att övningsskollärarna borde ha en grundli- gare allmänbildning och en vidare orientering i pedagogiska och psyko- logiska frågor, än vad såväl folkskollärarexamen som småskollärarexamen ger. I realiteten hade en icke oväsentlig vidareutbildning utöver folkskol- lärarexamen fordrats av dem, som på senare år erhållit ordinarie övnings- skollärartjänst. Enligt en undersökning, som övningsskollårarsektionen och Sveriges folkskollärarförbund företagit bland ordinarie övningsskollärare, utnämnda under åren 1947—51, vore antalet tjänsteår före ordinarieblivan- det i medeltal 17, och omkring 16 procent hade före ordinarieblivandet avlagt akademisk examen, medan ytterligare 16 procent bedrivit akademiska stu- dier och så gott som samtliga dessutom deltagit i ett flertal fortbildnings— kurser, bl. a. beträffande undervisningen på lågstadiet. Med styrka ville man betona, att utvecklingen på det pedagogiska och psykologiska området klart motiverade en skärpning av behörighetsvillkoren beträffande övningsskol- lärartjänst.
Många seminarier betonar de organisatoriska svårigheter, som skulle upp- stå. Övningsskolläraren skulle inte kunna följa sin klass högre upp än i andra klassen, i varje fall icke högre än i tredje. Vid småskoleseminarier med fyra klasseri övningsskolan kunde ej gärna tjänstgöring i tredje klaSS tänkas, eftersom barnen då skulle få byta lärare både efter tredje och fjärde klassen. Möjligheterna att disponera och fördela lärarkrafterna i övnings- skolan på olika klasser skulle väsentligt minskas. Det framhålles i yttrande— na, att det i stort sett inte förelegat några svårigheter att placera övnings- skollärare på småskolestadiet.
De kollegier eller kollegiemedlemmar, som tillstyrker, anser, att den ut— bildning för undervisning på småskolestadiet, som ingår i utbildningen vid folkskoleseminarierna, inte är tillräcklig för att folkskollärare, utan flerårig praktik i småskolan, skulle kunna handleda seminarieeleverna i fråga om undervisning på sagda stadium. Det fordras olika metodik och olika person- liga egenskaper för undervisning på småskolestadiet respektive folkskole- stadiet. Småskollärarnas specialutbildning för småskolestadiet borde, om den är förenad med duglighet och lång erfarenhet av undervisning på detta stadi- um, utgöra tillräcklig kompetens för undervisning på småskolestadiet vid övningsskola. Bildningsnivån hos småskollärare behövde inte vara lägre än hos folkskollärare, då åtskilliga småskollärare avlagt studentexamen. Många småskollärare har på olika sätt, genom pedagogiskt författarskap och i prak— tisk lärargärning, dokumenterat sig som nydanare, när det gäller undervis- ningen på småskolestadiet. Sådana framstående pedagoger skulle givetvis kunna göra betydande insatser som övningsskollärare. Vidare betonas, att
då en särskild utbildning är stadgad för lärare i folkskolans två lägsta klas- ser, det i princip vore föga lämpligt med undantag härifrån vid seminariernas övningsskolor, i varje fall för första klassen. De, som tillstyrker ifrågavaran— de behörighet, anser i regel, att övningsskollärartjänst på lågstadiet bör stå öppen för såväl folk- som småskollärare, då det ju finns folkskollärare väl förtrogna med undervisningen på småskolestadiet.
Skolöverstyrelsen anser, att de invändningar mot behörighet, som gjorts av seminarierna, inte saknar tyngd. Vidare framhålles, att det kan synas egendomligt, att då man eljest icke minst från småskollärarnas egen fack- organisation starkt betonar den nuvarande småskollärarutbildningens otill- räcklighet för undervisning på småskolestadiet i den vanliga folkskolan, man skulle godta den som behörighet för undervisningen på småskolestadiet i seminariernas övningsskolor, där kraven måste ställas högre. Överstyrelsen påpekar också, att några seminarier ifrågasätter, om inte frågan om små- skollärares behörighet till övningsskollärartjänst borde få vila, till dess småskollärarutbildningen förstärkts.
Enligt skolöverstyrelsens uppfattning gäller frågan inte allmän behörighet för småskollärare till övningsskollärartjänst utan behörighet till sådan tjänst på småskolestadiet och sålunda möjlighet att på ett fastare sätt knyta särskilt lämpliga och väl kvalificerade småskollärare till seminariernas övningsskolor. I själva verket är sådana lärare redan i icke ringa utsträck- ning engagerade såsom handledare, och vid de provisoriska småskolesemi- narierna är småskollärare förordnade såsom extra ordinarie övningsskol- lärare. Såvitt skolöverstyrelsen har sig bekant, har dessa småskollärare skött sina åligganden på ett tillfredsställande sätt. Skolöverstyrelsen på- pekar, att skolkommissionen föreslår, att möjlighet bör finnas även för lärare med småskollärarexamen att erhålla anställning som övningsskol- lärare vid lärarhögskolan på övningsskolans småskolestadium men att där- vid särskilda kvalifikationer bör erfordras, t. ex. vidare studier i psyko- logiska eller pedagogiska ämnen, specialisering på frågor av särskild bety- delse för lärarutbildningen eller verkligt värdefullt pedagogiskt författar- skap. Skolkommissionen förklarar dock, att liknande ytterligare meritering givetvis är mer eller mindre erforderlig också för mellanskollärare, som skall vinna anställning vid övningsskolan.
Beträffande kallelseförfarandet upplyser skolöverstyrelsen, att det i praktiken mycket sällan kommer till användning, och tillägger, att det hit- tills icke torde ha förekommit, att lärare, som avlagt enbart småskollärar- examen, kallats till innehavare av övningsskollärartjänst.
Skolöverstyrelsen kommer till den slutsatsen, att starka skäl talar för att särskilt väl kvalificerade småskollärare bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom folk- eller småskoleseminariums övningsskola. Ett visst antal tjänster bör dock inte reserveras för enbart småskollärare. Om vid uppkommande ledig-
het på ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärartjänst det befinnes önskvärt, att tjänsten förenas med undervisningsskyldighet företrädesvis på småskolestadiet, bör det ankomma på rektor att efter kollegiets hörande hos skolöverstyrelsen föreslå, att det vid tjänstens ledigförklarande angives, att den är förenad med undervisningsskyldighet företrädesvis på småskole- stadiet. Till sådan tjänst bör småskollärare liksom självfallet också folk- skollärare vara behörig, och fri tävlan bör alltså råda mellan de båda kate- gorierna lärare.
Överstyrelsen anser sig inte höra förorda ett i åtskilliga yttranden fram- fört förslag, att småskollärare skulle kunna söka på angivet sätt ledigför- klarad tjänst, endast om vederbörande tidigare efter därom gjord framställ- ning av skolöverstyrelsen förklarats behörig till sådan tjänst. Det synes mest praktiskt, att sökandens lämplighet prövas och bedömes i samband med tillsättningen av ledigförklarad tjänst.
Skolöverstyrelsen anser, att frågan i praktiken i varje fall till att börja med får sin största betydelse beträffande extra ordinarie övningsskollärar- tjänster »vid folkskola». För detta ändamål bör det vara tillräckligt, att bestämmelserna i regleringsbreven angående folkskoleseminarierna ändras så, att de extra ordinarie övningsskollärartjänsterna »vid folkskola» blir avsedda för folk- eller småskollärare vid seminarieortens folkskolor.
Skolöverstyrelsens utlåtande slutar med en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte utfärda kungörelser enligt av överstyrelsen uppgjorda förslag an- gående ändringar i vissa delar av stadgorna för folk- respektive småskol- seminarierna samt företaga den ändring i regleringsbreven, som överstyrel- sen föreslagit.
I stort sett ansluter sig utredningen till skolöverstyrelsens förslag. Dock anser utredningen, att skolöverstyrelsen även utan framställning från rektor bör kunna besluta, att ledigförklarad tjänst skall vara förenad med under— visningsskyldighet företrädesvis på småskolestadiet. Givetvis skall skolöver- styrelsen dessförinnan alltid höra rektor och kollegiet.
Utredningen har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbild- ningen viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärar- tjänst på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri konkurrens mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen för övnings— skollärare inte sänkes.
Om möjligheter öppnas för småskollärare att söka anställning som öv- ningsskollärare, kommer seminarierna i många fall att få fler kvalificerade sökande att välja bland. Småskollärarna har nämligen för närvarande inte några andra befordringsmöjligheter, varför de skickligaste av dem med största sannolikhet kommer att söka sig till seminarierna.
Utredningen har övervägt frågan, huruvida en särskild behörighetsför- klaring borde meddelas av skolöverstyrelsen. Emellertid har utredningen funnit ett dylikt förfarande mindre lämpligt. Bland annat skulle det säker- ligen komma att öka skolöverstyrelsens arbetsbörda utan att medföra några däremot svarande praktiska fördelar. Sökandens lämplighet bör därför, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, prövas i samband med tillsättningen av ledigförklarad tjänst.
ANDRA KAPITLET
Behovet av folk- och småskollärare
Vid beräkningarna av behovet av folk- och småskollärare måste hänsyn bl. a. tagas till antalet klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora svårig- heter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på längre sikt. Det har för övrigt visat sig svårt att göra pålitliga beräkningar även för de närmast liggande år, för vilka man kan grunda beräkningarna på den kända storleken av årskullarna barn, och i fråga om prognoser längre fram i tiden, då man måste bygga på antaganden rörande de framtida födelsetalen, måste kalkylerna bli mycket osäkra. Det är därför inte ägnat att förvåna, att de beräkningar rörande folkskollärarbehovet för åren 1939/55, som 1932 års seminariesakkunniga framlade i sitt betänkande angående folk- och småskoleseminariernas organisation (SOU 1935:44), inte kom att överensstämma med den verkliga utvecklingen. De sakkun- niga kunde givetvis inte förutse den oväntade nativitetsökningen under förra hälften av 1940—talet. De framlade emellertid beräkningarna med all reservation, varvid bl. a. (sid. 137) framhölls, att skolorganisatoriska åtgär- der kunde komma att öka lärarbehovet eller nativitetskurvan följa en annan riktning än den av den statistiska sakkunskapen beräknade. De sakkun— niga framlade förslag om examinationens omfattning för de närmaste tio åren men ansåg det inte möjligt att angiva, hur stor den längre fram i tiden borde vara.
Hur skolorganisatoriska åtgärder påverkar lärarbehovet, belyses av hela utvecklingen på folkskolans område sedan slutet av 1930-talet. Under 1930- talet var det sedan 1920-talet förefintliga överskottet av småskollärare på väg att avvecklas, och vid folkskolseminarierna hade man en tämligen lugn period med en examination av omkring 400 lärare per år. Den jämna utvecklingen bröts emellertid av de besparingsåtgärder på folkskolans om- råde, som föranleddes av det andra världskrigets utbrott. Ett stort antal lärartjänster drogs in, vilket hade till följd, att under läsåren 1939/42 anta- let folkskollärartjänster minskade med mer än 700 och antalet småskol- lärartjänster med omkring 1200. Detta föranledde en avsevärd minskning av elevintagningen vid seminarierna, en återhållsamhet, som ett stycke in på 1940—talet visade sig ha varit för stor. Den stigande nativiteten i början
i 1 i i | !
av detta årtionde, genomförandet av obligatorisk sjuårig skolgång och andra omständigheter medförde en stark ökning av lärarbehovet.
Det ökade lärarbehovet gjorde sig först gällande beträffande småskole- stadiet, och efter förslag av skolöverstyrelsen ökades 1943 och 1944 elev- intagningen vid småskoleseminarierna, varjämte 1944 elever intogs på till- fälligt upprättade småskollärarlinjer vid vissa folkskoleseminarier. Genom beslut den 3 mars 1944 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att skynd- samt verkställa utredning angående småskoleseminariernas lämpliga orga- nisation. I utredningen, som överlämnades den 24 november 1944, fram- lades överväganden rörande behovet av småskollärare under de närmaste två decennierna. I proposition till 1945 års riksdag följde Kungl. Maj:t i stort sett skolöverstyrelsens förslag (se 1945 års statsverksproposition, bilaga åttonde huvudtiteln, punkt 155), och i enlighet därmed beslöt riks— dagen en betydande utvidgning av vissa av de befintliga småskolesemina- rierna och inrättande av tre nya provisoriska seminarier.
För att utreda frågan om elevintagningen vid folkskoleseminarierna och därav föranledda organisationsändringar tillkallade chefen för ecklesia- stikdepartementet den 1 mars 1945 särskilda sakkunniga, 1945 års semi- nariesakkunniga, vilka framlade sina överväganden och förslag i fyra sten- cilerade betänkanden. I de båda sista av dessa, daterade den 11 februari 1946, respektive den 21 januari 1947 (se prop. 1946: 242, respektive 1947:23), återfinnes de sakkunnigas beräkningar av folkskolans lärar- behov och synpunkter på därmed sammanhängande problem. Lärarbehovet beräknades i det sista betänkandet, med betonande av förefintliga osäker— hetsmoment, ända fram till mitten av 1960-talet. Beträffande tiden t. o. m. läsåret 1952/53 kunde de sakkunniga bygga på under år 1946 genom folk- skolinspektörerna infordrade uppgifter från de olika skoldistrikten rörande det väntade barnantalet i varje särskild skola i riket. Med ledning av dessa uppgifter hade inspektörerna beräknat det erforderliga antalet lärar- avdelningar och lärartjänster i de olika skolorna. När det gällde att upp- skatta antalet lärartjänster längre fram i tiden för de vid tidpunkten för beräkningarna ännu ofödda barnårgångarna, utgick de sakkunniga från av professor Sten Wahlund utförda beräkningar rörande födelsetalen. Ett sam- mandrag av dessa beräkningar hade publicerats i Socialvårdskommitténs folkpensionsbetänkande (SOU 1945: 46). På grundval av de erhållna siff- rorna för antalet barn i de ettårsgrupper, som normalt motsvarade folk- skolestadiet, beräknades antalet erforderliga lärartjänster under läsåren 1953/66 genom enkel proportionering med den för läsåret 1952/53 erhållna siffran för antalet lärartjänster som bas.
De förslag, som framlades av 1945 års seminariesakkunniga, genomfördes i stort sett och hade till följd en kraftig utvidgning av folkskoleseminarie- organisationen. De sakkunniga betonade emellertid starkt osäkerheten i
beräkningarna på längre sikt rörande lärarbehovet och antydde, att efter några år en ny utredning måhända skulle bli erforderlig i fråga om lärar- behovet under mitten och slutet av 1950-talet.
Sedan 1945 års seminariesakkunniga med sitt sista betänkande den 21 januari 1947 fullgjort det åt dem anförtrodda uppdraget, har skolöversty- relsen varje år vid avgivandet av sina anslagsäskanden rörande folk- och småskoleseminarierna framlagt nya beräkningar beträffande lärarbehovet i folkskolan, småskolan inbegripen. Beräkningarna har utförts av skolöver- styrelsens statistiska kontor, som därvid begagnat de av 1945 års seminarie— sakkunniga tillämpade beräkningsmetoderna, under senare år med viss modifiering i fråga om proportioneringsmetoden. Med två eller tre års mel- lanrum har genom folkskolinspektörerna uppgifter inhämtats från skol- distrikten om det väntade barnantalet i de olika skolorna under de när- maste läsåren, medan för de mellanliggande ären det ansetts tillräckligt, att inspektörerna vid sitt uppgiftslämnande byggde på de närmast förut erhållna uppgifterna.
På begäran av seminarieutredningen har skolöverstyrelsen ånyo inhämtat uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barnantalet i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55 ävensom antalet inom respektive Skolområden bosatta barn, födda vart och ett av åren 1948 t. o. m. 1954. Folkskolinspektörerna har på vanligt sätt beräknat det erfor- derliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet kom- mit fram t. o. m. läsåret 1961/62 och beträffande det egentliga folkskole- stadiet t. o. m. läsåret 1963/64. På grundval av de lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgång och andra omständigheter har chefen för skolöverstyrelsens statistiska kontor fil. dr Axel Mebius verk- ställt beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vilka beräkningar på utredningens begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78. Mebius” beräkningar har framlagts i en P. M., daterad den 11 augusti 1955, vilken bifogas såsom bilaga 1. Då det gällt att uppskatta antalet lärar- tjänster efter läsåret 1961/62 i fråga om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan, har Mebius framlagt alternativa beräk- ningar med utgångspunkt i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.
Utredningen vill i likhet med Mebius starkt betona, hur osäkra beräk- ningarna av lärarbehovet så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen, framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna, som kan komma att inträffa. Framtida änd- ringar i fråga om skolorganisationen, vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt påverka de gjorda kalkylerna. Trots alla de osäkerhetsmoment,
| i l i » »
som vidlåder beräkningarna, har utredningen dock funnit det nödvändigt att bilda sig en uppfattning om utvecklingen av det framtida lärarbehovet för folkskolan på något längre sikt än de närmaste fem sex åren.
Beträffande beräkningarna av antalet lärartjänster måste hänsyn tagas till gällande bestämmelser rörande lärjungeantalet i folkskolans läraravdel- ningar, vilka nu återfinnes i k k 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av lokal— och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren 1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i sko- lor av A—form skall tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis ange- läget, att en återgång till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande k k 1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärar— bristen icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan komma att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande. Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöjliggöras av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har Mebius därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå från den förutsättningen, att k k 1950: 137 skall gälla till och med läsåret 1958/59 och— att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till tillämp- ning av k k 1947: 234.
Skolorganisatoriska förändringar har avgörande betydelse för beräkning- arna av lärarbehovet. Genom k k 1954:230 har Kungl. Maj:t utfärdat vissa bestämmelser angående småskollärares övertagande av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen att tillämpas under läsåren 1954/61. I vilken utsträckning sådant övertagande skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen. Till grund för bestämmelserna ligger beslut av 1953 års riksdag (se 1953 års statsverks— proposition, åttonde huvudtiteln, punkt 214, statsutskottets utlåtande nr 8 punkt 201:o, riksdagens skrivelse nr 8). Ifrågavarande åtgärd betingades i första hand av det väntade stora behovet av folkskollärare för tjänstgöring vid de högre skolorna, inklusive enhetsskolans högstadium och i folkskolan inbyggda realskollinjer. I den mån småskollärare på grund härav skulle användas i den egentliga folkskolan, syntes det ändamålsenligt, att de fick tjänstgöra i klass 3 och icke planlöst placerades i vilka klasser som helst på folkskolestadiet. Det framhölls också, att småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor överensstämde med de år 1950 beslutade riktlinjerna för skolväsendets utveckling.
Skolöverstyrelsen föreslog ursprungligen, att småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolorna skulle ske under en övergångstid av åtta år och vara genomfört läsåret 1960/61. På grund av de hittills gjorda erfaren— heterna beräknar Mebius nu i sin P. M., att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läsåret 1964/65. Ett uppehåll i övertagandet har
emellertid förutsatts för läsåret 1958/59, enär Mebius haft att utgå från den förutsättningen, att småskollärarutbildningen fr. o. m. läsåret 1956/57 generellt skulle förlängas med ett år och alltså bli treårig. Detta skulle få till följd, att examinationen 1958 endast skulle omfatta en klassavdelning på den redan nu treåriga linjen vid småskoleseminariet i Haparanda.
Det bör här anmärkas, att småskollärarnas övertagande av klass 3 i A- skolor medför totalt sett ett något ökat antal läraravdelningar, eftersom i dylikt fall lärjungeantalet i avdelningar av klass 3 måste beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2. Skulle ett fortsatt över- förande av klass 3 till småskollärarnas verksamhetsområde uppskjutas eller längre övergångstid härför beräknas, borde sålunda elevintagningen vid folkskoleseminarierna göras större än den nu beräknade och småskollärar- utbildningen få mindre omfattning.
Det under angivna förutsättningar beräknade antalet folk- och småskol- lärartjänster (avrundade på hundratal) har Mebius sammanställt i de till hans P. M. fogade tab. I och III. Med ledning av de gjorda beräkningarna har i tab. II a och II b rörande folkskollärartjänsterna respektive IV a och IVb i fråga om småskollärartjänsterna i kolumn 5 angivits den årliga ökningen eller minskningen av antalet tjänster, varjämte i kolumn 6 angi- vits den beräknade ökningen eller minskningen av vikariebehovet. I kolumn 7 har angivits den beräknade årliga läraravgången, och de i kolumn 8 upp- förda summasiffrorna anger sålunda det årliga examinationsbehovet.
Mebius har emellertid i sina beräkningar icke kunnat ta hänsyn till be— hovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium eller inom klass 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte heller i högre skolor i övrigt. Det gäller sålunda här framför allt att beräkna beho- vet av folkskollärare i 23:e lönegraden, varvid under en övergångstid hänsyn också måste tas till behovet av folkskollärare för att täcka bristen på akade- miskt utbildade lärare på realskolestadiet. Seminarieutredningen har icke ansett sig böra utföra egna undersökningar rörande dessa frågor, då detta ålegat realskoleutredningen, och seminarieutredningen bygger därför på de beräkningar, som framlagts av realskoleutredningen i dess betänkande Real- skolan under övergångstiden (SOU 1955: 53). Beträffande motiveringen för beräkningarna hänvisas till andra kapitlet i nämnda betänkande. Det torde här vara tillräckligt att medtaga den i realskoleutredningens betänkande publicerade tab. 24 (sid. 69) angående kalkylerad efterfrågan på folkskol- lärare med vidareutbildning åren 1956—65.
Läsår 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962196319641965
För enhetsskolan och realskolans lägre
klasser m.m ........................ 130 150 160 260 270 300 300 300 300 100 För täckande av underskott på akad. utb. lärare .............................. 150 170 130 180 40 — — — — —
mwn- _. ....—
_.... __ _.._.1_,_.___.—_...-..-_n..e-—._._ __
Med de i tabellen erhållna summasiffrorna bör sålunda det i Mebius” P. M. beräknade årliga examinationsbehovet av folkskollärare ökas. Det bör här anmärkas, att såsom departementschefen framhåller i 1956 års stats- verksproposition, bilaga åttonde huvudtiteln, sid. 434, det för beräkning- arna av examinationsbehovet av folkskollärare saknar betydelse, huruvida all undervisning i den nuvarande realskolans lägre klasser skall omhänder- has av folkskollärare med vidareutbildning eller i stället övergång ske till treårig realskola.
Ytterligare en betydelsefull faktor måste beaktas vid beräkningen av folk— skolans lärarbehov, nämligen den nuvarande bristsituationen. Av Mebius” P. M. framgår, att den 15 oktober 1954 på folkskollärartjänster tjänstgjorde 635 lärare, som saknade formell kompetens, varjämte i två fall vikarie ej kunnat erhållas för kortare tid. Vidare tjänstgjorde 201 pensionerade folk— skollärare. Av de 635 formellt icke—kompetenta lärarna hade emellertid 171 vikariat, vilkas längd icke översteg en månad, och detta var också fallet med 96 av de pensionerade lärarna. Normalt bör dock enligt utredningens uppfattning de pensionerade ersättas med yngre krafter. Skolöverstyrelsen har i sina årliga beräkningar av lärarbehovet framhållit, att man knappast kan förutsätta, att examinerade lärare alltid skall stå till förfogande för kortare vikariat. Med hänsyn härtill kunde lärarbristen vid folkskolan höst— terminen 1954 uppskattas till (635 — 171 + 201 — 96 :) omkring 570.
Av de 635 formellt icke-kompetenta lärarna var 368 icke-pensionerade småskollärare. Samtidigt tjänstgjorde på småskollärartjänster 19 formellt icke-kompetenta lärare och 37 pensionerade småskollärare, vilkas förord- nande avsåg längre tid än en månad, varjämte ett längre förordnande ej hade kunnat tillsättas. Småskolläraröverskottet kunde alltså för höstter- minen 1954 uppskattas till (368 — 19 —— 37 — 1 :) omkring 310.
Under de senaste åren har lärarbristen vid de högre skolorna varit mycket besvärande. I Aktuellt från skolöverstyrelsen 195315 lämnades uppgifter härom för höstterminerna 1947/52. Nya uppgifter har sedan inhämtats för höstterminerna 1953 och 1954 och har jämte de tidigare uppgifterna publi- cerats i Skolan och de stora årskullarna1 sid. 85 ff (delvis även i realskole- utredningens betänkande sid. 51). Utredningen inskränker sig här till att medtaga sammanställningarna för 1953 och 1954 beträffande antalet tjänst— görande lärare i teoretiska läroämnen, som icke innehade anställning vid högre skola såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare i läroämnen. Av kommentaren till uppgifterna i Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953 sid. 57 framgår, att kortare anställningar på högst 14 dagar icke medtagits och att uppgifterna avser ett bestämt datum under höstterminerna.
1 Förslag framlagt av Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna, Stock- holm 1955.
Tabell 15. Antal tjänstgörande lärare i teoretiska läroämnen, som icke innehade an— ställning vid högre skola såsom ordinarie, extra ordinarie1 eller extra2 lärare eller
läraraspiranter i läroämnen höstterminerna 1953 och 1954
Antal lärare med Lårar ru .,. .. . partiell tjänst— g PP full tjänstgormg göring
ht 53 ht 54 ht 53 ht 54
1. Pensionerade lärare vid högre skolor ............. 12 14 66 98
2. Från högre lärarinneseminarium utexaminerade . . . 7 — 29 17
3. Filosofie kandidater och jämförliga ............... 201 171 411 421
4. Folkskollärare utan akademisk examen ........... 315 318 70 88
5. Studerande vid teol. el. fil. fakultet .............. 104 96 61 71 6. Högskolebildade ingenjörer och studerande vid tek- nisk högskola ................................. 25 22 17 10
7. Övriga med teknisk utbildning .................. 35 42 26 27
8. Övningslärare ................................. 6 6 43 34
9. Övriga
a) med studentexamen ......................... 40 37 35 52
b) utan studentexamen ......................... 2 6 20 23
Summa 747 712 | 778 841
1 I högre än 19:e lönegraden. * I högre än 17:e lönegraden.
Med utgångspunkt i dessa uppgifter samt uppgifterna i Mebius” P. M. angående antalet heltidstjänster i kunskapsämnen inom enhetsskolans hög— stadium och i folkskolan inbyggda realskollinjer uppskattade skolöversty— relsen behovet av folkskollärare för tjänstgöring i högre skolor läsåret 1954/55 till omkring 300 utöver vid dylika skolor redan tjänstgörande (se 1956 års statsverksproposition, bilaga åttonde huvudtiteln, sid. 429). Då bristen på folkskollärare beträffande folkskolan uppskattades till 570, räk- nade överstyrelsen sålunda med en sammanlagd folkskollärarbrist läsåret 1954/55 av 870.
De här ovan angivna olika faktorer, som bestämmer examinationsbehovet beträffande folk- och småskollärare, sammanställdes av skolöverstyrelsen i en tabell, återgiven i nyssnämnda statsverksproposition, sid. 428, för vil- ken sammanställning en av förutsättningarna varit, att småskollärarutbild- ningen skulle bli treårig från och med läsåret 1956/57 . Överstyrelsen gjorde även en alternativ sammanställning under den förutsättningen, att små- skollärarutbildningen skulle förlängas först från och med läsåret 1957/58, vilken tabell återfinnes i nämnda statsverksproposition, sid. 431. Då en för- längning av småskollärarutbildningen nu kan bli aktuell tidigast från och med läsåret 1957/58, medtar seminarieutredningen endast sistnämnda tabell, här betecknad som tab. 16. I detta sammanhang bör anmärkas, att vid den nya lärarhögskolan i Stockholm de första studenterna på mellanskollärar- linjen skall tas emot läsåret 1956/57 . De från lärarhögskolan utexaminerade folkskollärarna har i tabellen beräknats bli disponibla för tjänstgöring från och med läsåret 1959/60.
Folkskollärare
A.
Examinationsbehov Överliltrott Summa Läsår Examination rispe 1ve överskott ”St per ller brist 1 2 3 Summa läsår e 1954/55 —— 870 55/56 995 290 1 285 1 470 + 185 —— 685 56/57 945 280 1 225 1 460 + 235 _ 450 57/58 645 320 ——45 920 1 360 + 440 — 10 i 58/59 265 290 20 575 510 + 75? + 10 0 i 59/60 345 440 20 805 440 + 275? + 901 0 , 60/61 —50 310 20 280 190? + 901 0 5 61/62 35 300 335 245? + 901 0 ? 62/63 25 300 325 235? + 901 0 ;? 63/64 60 300 360 270? + 901 0 64/65 175 300 475 385? + 901 0 65/66 590 100 690 600? + 901 0 1 1 Beräknad examination vid lärarhögskolan. ; B. Småskollärare Examina- Överskott Summa & Läsår tionsbehov Examination respektive överskott * brist per år eller brist i l i 1954/55 + 310 , 55/56 550 540 _ 10 + 300 ; 56/57 590 540 — 50 + 250 ; 57/58 495 540 + 45 + 295 58/59 450 540? + 90 + 385 ' 59/60 410 25? — 385 0 [ 60/61 950 375? + 575?1 0 i 61/62 870 375? + 495?1 0 , 62/63 710 375? + 335?1 0 » 63/64 930 375? + 555?1 0 64/65 930 375? + 555?1 0 65/66 440 375? + 65?1 0
1 Beräknad examination på småskollärarlinje vid folkskoleseminarierna. Anm. till tabell 16. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet, som erhållits genom Mebius' beräkningar, dock med viss justering på grund av uppskjutandet av småskollärarut- bildningens förlängning. För de år på 1960-talet, då Mebius' siffror är olika i dennes tab. Ila och IIb, har räknats med medeltalet av motsvarande siffror. Kol. 2 anger behovet av folk- skollärare för högre skolor enligt realskoleutredningens betänkande. I kol. 3 anger siffran -—45 den minskning av examinationsbehovet, vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring, som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Föl- jande siffror i kol. 3 är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare in- rättade avdelningar av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhets— skolans utveckling har utredningen ej tagit med siffror för de följande åren. I tab. B har beträffande examinationsbehovet för de år på 1960-talet, då Mebius' siffror är olika i dennes tab. IVa och IVb, räknats med medeltalet av motsvarande siffror. Alla siffror är avrundade till 5— eller 10—ta1. Med frågetecken markeras siffror för ännu ej beslutad examination.
Såsom tidigare framhållits vidlåder större eller mindre osäkerhet alla de faktorer, som bestämmer examinationsbehovet. Detta gäller även de siffror,
som i tab. 16 A kol. 2 anger behovet av folkskollärare för tjänstgöring i högre skolor. Såsom framhålles i statsverkspropositionen, grundar sig dessa siffror bl. a. på det av realskoleutredningen gjorda antagandet, att 25 pro- cent av de vid de filosofiska fakulteterna ett visst antal år tidigare inskrivna går till lärarbanan. Detta procenttal uppgick emellertid under åren 1948/52 till knappt 20 procent. Av försiktighetsskäl har i statsverkspropositionen räknats med sistnämnda procenttal. Siffrorna i kolumn 2 i tab. 16 A ovan blir då betydligt större och därmed också examinationsbehovet för mot- svarande år större. Resultatet framgår av följande tab. 17, som återfinnes i 1956 års statsverksproposition, bilaga åttonde huvudtiteln, sid. 435.
Tabell 17 Folkskollärare Examinationsbehov Överskott Summa Läsår Examination resp. brist överskott 1 2 3 Summa per år eller brist 1954/55 —— 870 55/56 995 390 1 385 1 470 + 85 — 785 56/57 945 370 1 315 1 460 + 145 —640 57/58 645 410 —45 1 010 1 360 + 350 — 290 58/59 265 400 20 685 510 + 465? + 290 0 59/60 345 570 20 935 440 + 405? + 901 0 60/61 —50 450 20 420 330? + 901 0 61/62 35 330 365 275? + 901 0 62/63 25 390 415 325? + 901 O
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
Rent räknemässigt har för läsåret 1955/56 enligt tab. 16 A erhållits en folkskollärarbrist av 685, medan den enligt tab. 17 blir 785. Småskol- läraröverskottet, som enligt tab. 16 B för läsåret 1954/55 uppskattats till 310, blir för läsåret 1955/56 rent räknemässigt 300. Utredningen har ansett det angeläget att verifiera de sålunda erhållna siffrorna för läsåret 1955/56. Detta har också varit möjligt beträffande folkskolan. Skolöverstyrelsens statistiska kontor har nämligen, sedan från folkskolinspektörerna inhäm— tade uppgifter hunnit bearbetas, meddelat, att medan folkskollärarbristen vid folkskolan, såsom tidigare angivits (sid. 157), för läsåret 1954/55 kal- kylerades till 570, den nu med tillämpning av samma beräkningsgrunder kan för läsåret 1955/56 uppskattas till omkring 710. Småskolläraröverskottet beräknas för läsåret 1955/56 ha nedgått till 240.
Det har däremot ännu icke varit möjligt att för höstterminen 1955 erhålla uppgifter beträffande lärarbristen vid de högre skolorna motsvarande de uppgifter, som ovan sid. 158 angivits för höstterminen 1954. Enligt den inventering av lärarbeståndet vid de högre skolorna, som realskoleutred- ningen föranstaltade höstterminen 1954, var antalet folkskollärare vid de högre skolorna, enhetsskolans högstadium och inbyggda realskollinjer inbe—
gripna, 565, medan det beräknade behovet uppgick till 1 625 (realskoleutred- ningens betänkande sid. 70 samt tab. 73 sid. 399 och tab. VIII sid. 409). Bris- ten skulle alltså bli (1 625 — 565 =) 1 060. Såsom nedan sid. 168 angives har Mebius meddelat, att denna brist höstterminen 1955 torde kunna uppskat— tas till omkring 1 000. Av denna brist kommer emellertid sammanlagt 670 att sedermera täckas genom frigörande av de folkskollärare, som beräknas ersäUa en övergående brmt på akadennker läsåren 1956——61 (se undre raden i realskoleutredningens tab. 24, återgiven sid. 156 ovan, vilka siffror ingår i kol. 2 i tab. 16 A). Då under en övergångstid fil. kandidater med flera liksom för närvarande torde komma att stå till förfogande för tjänst— . göring vid högre skolor, anser sig utredningen icke böra räkna med att '» folkskollärare snarast möjligt bör utexamineras för att täcka hela nämnda brist av 1 000 vid högre skolor. För läsåret 1955/56 anser sig utredningen därför inte höra räkna med en större brist på folkskollärare för tjänst- göring vid högre skolor än omkring (1 000 670 =) 330. Den sammanlagda folkskollärarbristen sagda läsår skulle alltså uppgå till omkring ( 710 + 330 =) 1 040. Då det emellertid kan övervägas, huruvida icke examinerade folk- skollärare i viss utsträckning bör stå till förfogande för tjänstgöring i folkskolan även på vikariat, som omfattar kortare tid än en månad, anser » sig utredningen böra räkna med en folkskollärarbrist läsåret 1955/56 av omkring 1 100.
Det bör här anmärkas, att den beräknade folkskollärarbristen läsåret 1955/56 har betydelse för beräkningarna av examinationsbehovet endast för de närmaste fyra fem åren. Den nuvarande seminarieorganisationen har nämligen så stor examinationskapacitet, att bristen snabbt kan täckas, under förutsättning att elevintagningen 1956 och 1957 göres tillräckligt stor.
Såsom tidigare betonats, framlägger utredningen beräkningarna rörande det framtida lärarbehovet med all reservation på grund av den osäkerhet, som måste vidlåda det material, vilket ligger till grund för beräkningarna. Siffrorna i sammanställningar sådana som de i tab. 16, 17 och 20 presen— terade får icke fattas såsom exakta i matematisk mening. I tab. 17 har exempelvis folkskollärartillskottet från studentlinje för läsåret 1958/59 uppskattats till 465. I statsverkspropositionen föreslås en intagning 1956 på studentlinjen av (19 )( 26 =) 494 elever. Man måste emellertid räkna med att en del elever bortfaller under seminarietiden eller av olika anledningar icke går till folkskollärarbanan efter avlagd examen, varför antalet dispo- nibla för tjänstgöring läsåret 1958/59 i statsverkspropositionen uppskattats till endast 465. I propositionen föreslås en intagning 1956 på 4-årig linje av (12 X 24 =) 288 elever, men utredningen beräknar i tab. 20 A nedan, att av dessa endast omkring 260 blir disponibla för tjänstgöring läsåret 1960/61, och har alltså uppskattat bortfallet till omkring 10 procent.
Det är givetvis mycket vanskligt att bedöma, hur många av de i semi- narierna intagna eleverna som av olika anledningar inte kommer att ägna
sig åt tjänstgöring i folkskolan. Bortfallet under utbildningstiden är ej sär- skilt stort, medan det efter examen torde vara större. Åtskilliga av de kvinnliga folk- och småskollärarna inträder icke på lärarbanan på grund av giftermål, men många av dessa torde längre fram i tiden vilja ha lärar- tjänstgöring. Åtskilliga av de gifta lärarinnorna önskar av familjeskäl tjänstgöra endast på viss ort och utgör alltså där en latent reserv, då de inte har tjänstgöring. I sistnämnda fall bör de inte betraktas såsom i egentlig mening arbetslösa. Särskilt under de senare åren torde ett ökat antal folk- skollärare direkt efter examen ha ägnat sig åt fortsatta studier.
1932 års seminariesakkunniga uppger i sitt betänkande (sid. 136), att av de under åren 1928—32 examinerade folkskollärarna i medeltal 3,9 procent ej direkt övergått till folkskollärartjänst på grund av fortsatta studier, an- ställning i andra skolor eller av andra orsaker. För att vara på den säkra sidan räknade de sakkunniga med att 5 procent av de examinerade ej direkt skulle söka sig in på folkskollärarbanan. Denna avgång, beräknad på en årlig examination av omkring 400, ansågs dock i det närmaste kompen- seras av det antal folkskollärare, som efter att tidigare ha innehaft ordinarie tjänst men lämnat denna skulle komma att återgå till sådan tjänst.
I sin ovannämnda utredning den 24 november 1944 framhöll skolöversty- relsen i fråga om avgången av småskollärare under utbildningstiden och de allra första åren efter examen, att vissa seminarierektorer uppskattade denna avgång till 12 a 20 procent av antalet intagna, medan andra rektorer beräk— nade avgången till endast 2 a 3 procent. 1945 års seminariesakkunniga gick inte närmare in på ifrågavarande spörsmål. Skolöverstyrelsen synes under de senare åren i sina beräkningar rörande examinationsbehovet vid semina- rierna ha räknat med en avgång under seminarietiden och omedelbart efter examen av omkring 2 a 3 procent av de intagna eleverna. Utredningen har uppmärksammat, att under de senaste åren den för varje läsår på grundval av inhämtade uppgifter konstaterade bristen på folkskollärare varit större än den som ett år tidigare rent räknemässigt erhållits för ifrågavarande läsår. En bidragande orsak härtill kan vara, att avgångsprocenten varit större än den skolöverstyrelsen räknat med.
Till utredningens förfogande har ställts uppgifter, som skolöverstyrelsen genom vederbörande rektorer inhämtat från avgångsklasserna vid folk- skoleseminarierna vårterminerna 1954 och 1955 i fråga om elevernas planer beträffande fortsatta studier m. m. efter avlagd folkskollärarexamen. Upp— gifterna framgår av sammanställningen i tab. 18.
Givetvis får uppgifterna i tab. 18 bedömas med försiktighet. Elevernas pla- ner vid uppgifternas lämnande kan komma att ändras. Uppgifterna tyder dock på att skolöverstyrelsens uppskattning av avgångsprocenten under se— minarietiden och omedelbart efter avlagd folkskollärarexamen är hållen i underkant.
Under de senaste åren har folkskollärare i avsevärt ökad omfattning åtnju-
_ . ”'_— ,- EM."?4Ln—O- ___a "':'—-
Tabell 18. Uppgifter från folkskoleseminarierna rörande seminarieelevernas planer beträffande fortsatta studier m. m.
Vårterm. 1954 Vårterm. 1955 IV4 112 W4 112 Antal % Antal % Antal % Antal | %
Avgån gsklass
1. Hela antalet elever i respektive avgångsklasser .............. 748 100 707 100 778 100 705 100
2. Antal elever, som redan första läsåret efter folkskollärarexa- men ämnar fortsätta med aka- demiska studier ............. 4 0,5 27 3,8 2 0,3 28 4,0
l 3. Antal man]. el., som har att omedelbart efter folkskoll. ex. fullgöra militärtjänst och som omedelbart därefter ämnar fort- sätta med akadem. studier. . . . 6 0,8 8 1,1 5 0,6 10 1,4
4. Antal el., som efter ett eller . flera års tjänstgöring i folkskola ! ämnar fortsätta medakad.stud. 97 13,0 228 32,2 110 14,1 187 26,5
* 5. Antal el., som efter minst 3 års tjänstgör. i folkskola skulle vil- ja deltaga i befordringskurs för vinnande av behörighet till lä- rartj. i 23 lönegr ............. 159 21,3 138 19,5 123 15,8 135 19,1
6. Antal el., som av andra skäl än fortsatta studier eller militär- tjänst inte ämnar inträda på folkskollärarbanan ........... 8 1,1 4 0,6 4 0,5 6 0,9
Tabell 19. Antalet ordinarie och e.o. folkskollärare med tjänstledighet för studier läsåren 1952/55
Ht 1952 Vt 1953 Ht 1953 Vt 1954 Ht 1954 Vt 1955
Akademiska studier Samtliga tjänstled ............... 71 119 2691 301?' 5633 5714 Därav nytillkomna5 ............. . . 72 211 160 392 212 Befordringskurser
Samtliga tjänstlediga ............ -— — _ _ 1473 2087 Därav nytillkomna5 ............. _ — _ _ 139 121 1 Därav hela terminen 150, större delen av terminen 86, mindre delen av terminen 33.
? Dzo 162, 79 och 60. 3 D:o 443, 80 och 40. ** D10 430, 95 och 46. 5 Siffrorna avser lärare, som icke var tjänstlediga för studier föregående termin. " Därav hela terminen 144, större delen av terminen 3.
'I
D:o 184 och 24.
tit tjänstledighet för studier, såsom framgår av sammanställningen i Mebius' PM. sid. 213, vilken sammanställning här återges i tab. 19. Det är uppenbart, att det ökade antalet tjänstledigheter för studier i hög
grad bidragit till att förlänga bristsituationen beträffande folkskollärare. Då tj änstledigheterna medfört ökat behov av vikarier, har de emellertid redan indirekt beaktats vid beräkningarna ovan av folkskollärarbristen läsåren 1954/55 och 1955/56. Utredningen är väl medveten om att vikariatsbehovet kommer att minska, i och med att det latenta behovet av vidareutbildning blir tillfredsställt. Då det emellertid är mycket svårt att förutsäga, när detta inträffar, har utredningen inte kunnat taga hänsyn härtill vid sina be- räkningar. En stor del av de folkskollärare, som åtnjuter tjänstledighet för studier, torde komma att gå till adjunktstjänster eller 23-gradstjänster. I förra fallet är de definitivt borta som tillgång på folkskollärarsidan och måste ersättas med nya folkskollärare. I senare fallet torde de i viss utsträck— ning komma att fylla det folkskollärarbehov, som redovisas i kolumn 2 i tab. 16 A, 17 och 20 A. Risk föreligger således för dubbelräkning av det av ifråga- varande tjänstledigheter orsakade ökade folkskollärarbehovet.
Det skulle givetvis ha varit värdefullt att kunnat erhålla uppgifter beträf— fande sysselsättning m. m. från de olika examinationsårgångarna något år sedan de lämnat seminarierna. En sådan undersökning skulle emellertid ha varit mycket svår att genomföra och krävt ett omfattande arbete. Utred- ningen har därför måst avstå därifrån.
Utredningen anser sig likväl, på grund av vad ovan anförts, beträffande folkskollärarna böra räkna med en avgång under seminarietiden och de närmaste åren efter folkskollärarexamen av omkring 10 procent av de i semi- narierna intagna eleverna. Beträffande småskollärarna, för vilka icke sam— ma fortbildningsmöjligheter för närvarande föreligger som för folkskol- lärarna, räknar utredningen med en avgång av 5 procent. Det bör anmär- kas, att den här behandlade avgången ej får förväxlas med den avgång på grund av pensionering, dödsfall m. ni., som blivit vederbörligen beaktad i Mebius' beräkningar.
Med hänsyn till den sålunda uppskattade avgångsprocenten har siffrorna för redan beslutad examination i tab. 16 och 17 ovan justerats i tab. 20 nedan liksom också den examination, som följer av förslaget i 1956 års statsverksproposition om elevintagningen 1956 och som i tab. 20 (liksom i tab. 17) i kolumnen för examination markerats dels med kursivering, dels med frågetecken. Beträffande övriga i examinationskolumnen med fråge- tecken markerade siffror för ännu ej beslutad eller föreslagen examina- tion bör observeras, att dessa siffror beräknats så, att varken brist eller överskott skall uppstå. Den verkliga intagningen vid seminarierna bör alltså få en sådan omfattning, att om antalet intagna elever minskas med 10 pro- cent beträffande folkskollärarutbildningen och 5 procent beträffande små- skollärarutbildningen, de i examinationskolumnen med frågetecken mar— kerade siffrorna minst skall uppnås.
Beträffande behovet av folkskollärare för tjänstgöring i högre skolor utgår utredningen i tab. 20 A kol. 2 från de av realskoleutredningen fram—
. +.r nu.....» -7 man. .- vm. _. ... - _
___.-.r_.._. , ..
lagda siffrorna och räknar alltså inte med det eventuellt större behov, som redovisats i tab. 17 ovan. Då det här närmast gäller att beräkna exami- nationsbehovet för de kommande tio åren, anser utredningen det riktigast att bygga på realskoleutredningens överväganden.
Tabell 20. Examinationsbehov och examination läsåren 1956/66
A. Folkskollärare
Examinationsbehov gzeälää Summa . Läsår Examination b P överskott rlst per . ! 1 2 3 Summa år el. brlSt : 1955/56 _ 1 1002 1 56/57 945 280 1 225 1 350 + 125 _ 975 ; 57/58 645 320 —45 920 1 255 + 335 _ 640 i 58/59 265 290 20 575 475 + 445? + 345 _ 295 » 59/60 345 440 20 805 410 + 445? + 901 + 140 — 155 i 60/61 —50 310 20 280 260? + 85? + 901 + 155 0 ; 61/62 35 300 335 245? + 901 0 » 62/63 25 300 325 235? + 901 0 * 63/64 60 300 360 2707 + 901 0 1 64/65 175 300 475 385? + 901 O ! 65/66 590 100 690 600? + 901 0 1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
| ' Jfr sid. 161. i B. Småskollärare i Överskott S : L" å Examina— E . t' respektive .. umlimät ; as r tionsbehov xamma ion brist per overs o ' år eller brist | i 1955/56 + 240 1 56/57 590 525 — 65 + 175
57/58 495 525 + 30 + 205 58/59 450 525? + 75 + 280
59/60 410 25? + 20?1 _ 365 _ 85
60/61 950 990? + 45?1 + 85 0 61/62 870 825? + 45?1 0 62/63 710 665? + 45?1 0 63/64 930 885? + 45?1 0 64/65 930 885? + 45'.71 0 65/66 440 395? + 45?1 O
* ' Anm. till tabell 20. Beträffande kol. 1 och 3 i tab. A gäller vad ovan angivits i anmärkningarna till tab. 16. I kolumnen för examination i tab. A anger den andra siffran (kursiverad) för läs— året 1958/59 beräknat lärartillskott från studentlinjen 1958 och den första siffran (kursiverad) för läsåret 1960/ 61 beräknat lärartillskott från 4-årig linje 1960, därest elevintagningen 1956 får den i statsverkspropositionen föreslagna omfattningen.
I tab. B utgår utredningen från att småskollärarutbildningen blir treårig i stället för två- årig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.
Alla siffror år avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu ej beslutad examination.
l l 1 j 1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje. l l
I de uppgifter från folkskolinspektörerna, varpå Mebius grundat sina beräkningar av lärarbehovet i folkskolan, ingår också uppgifter om antalet lärartjänster i hjälpklasser och andra specialklasser. I prop. 1956: 80 har Kungl. Maj:t framlagt förslag om gynnsammare normer för inrättande av dylika klasser; bl. a. skulle hjälpklass få anordnas, om vid skola eller skolenhet finns minst 8 elever, som är i behov av hjälpundervisning, medan enligt nu gällande bestämmelser minst 10 dylika elever fordras. Bifall till det framlagda förslaget torde komma att i viss utsträckning öka behovet av folk- och småskollärare, men det är svårt att uppskatta detta ökade behov. Det kan sålunda tänkas, att vissa planerade hjälp- eller specialklass- avdelningar redan finns med i folkskolinspektörernas uppgifter. Det råder brist på specialutbildade hjälpklasslärare, vilket torde verka fördröjande på inrättande av hjälpklasser. Skolöverstyrelsens i propositionen redovisade förslag om nya normer för anordnande av skolmognadsklasser har icke hi- trätts av departementschefen (sid. 61). Kostnadsberäkningarna bygger på inrättande av 50 nya hj älpklasser. Dessa torde knappast kunna förväntas bli inrättade omedelbart. Om man antar, att deras inrättande fördelas på för- slagsvis 5 år, påverkar detta mycket obetydligt det beräknade examinations— behovet i tab. 20, varför utredningen icke ansett det nödigt att ändra de där angivna siffrorna med hänsyn till de i propositionen framlagda försla- gen. Det här antydda ökade utbildningsbehovet torde emellertid stärka motiveringen för de i tab. 20 anförda siffrorna för examinationsbehovet av folk- och småskollärare.
Såsom framgår av Mebius' P. M., har i de infordrade uppgifterna från skoldistrikten sådana distrikt, som räknat med avgång till högre skolor från folkskolans klass 4 (och 5), också fått lämna alternativa uppgifter be- träffande lärjungeantalet i klasserna 5 och 6, beräknat under den förut- sättningen, att ingen avgång till högre skolor skulle äga rum från klass 4 (5) från och med vårterminen 1956 ; i stället skulle räknas med motsva- rande större avgång från klass 6. Enligt Mebius' sammanställning på sid. 206 i hans P. M. skulle ett inställande av avgången till högre skolor från klass 4 medföra ett ökat behov i klasserna 5 och 6 i folkskolan av 600 å 700 folkskol— lärartjänster. Mebius framhåller emellertid, att detta till en del kunde kom- ma att motverkas därav, att ett nedläggande av de båda lägsta klasserna i den femåriga realskolan eventuellt skulle kunna bereda större utrymme för parallellavdelningar i realskolan, så att antalet från denna på grund av platsbrist avvisade, vilka nu går i folkskolans 7:e (och i förekommande fall 8:e och 9 :e) klass, blir mindre, varigenom lärarantalet i dessa klasser kunde minskas.
På realskoleutredningens betänkande grundade förslag har framlagts i prop. 1956: 123. Då detta skrives, har riksdagen ännu icke fattat beslut med anledning av dessa förslag. Utredningen finner det därför icke möjligt att nu
,. .. A__w'—4_F-Mmm H ;, '. . -._ ,-u.- _.,
_"... a_n—m.".
bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning och hur snabbt femåriga och fyraåriga realskollinjer kan komma att ersättas av treåriga.
Utredningen har i tab. 20 fört beräkningarna av folk- och småskollärar- behovet fram t. o. m. läsåret 1965/66, alltså lika långt fram i tiden som real- skoleutredningen beträffande beräkningarna av lärarbehovet vid de högre skolorna. Ju längre fram i tiden man kommer, desto osäkrare blir givetvis kalkylerna. Det har emellertid synts utredningen önskvärt att med hänsyn till sina överväganden rörande seminarieorganisationens lämpliga omfatt- ning försöka få en om än mycket osäker uppfattning om behovet av folk- skollärare även under slutet av 1960-talet. De följande övervägandena mås- te dock betraktas endast som ett räkneexempel, vilket inte kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet.
I sin P. M. angående lärarbehovet i folkskolan har Mebius på utred- ningens önskan fört fram beräkningarna t. o. m. läsåret 1977/78. Hänsyn har därvid inte tagits till behovet av folkskollärare för tjänstgöring på en— hetsskolans högstadium eller i inbyggda realskollinjer. Något beslut före- ligger ännu inte rörande tidpunkten för enhetsskolans fullständiga genom- förande. Men beräkningarna rörande lärarbehovet under 1960-talet kan ej genomföras, om man ej utgår från ett antagande rörande viss fixerad tidpunkt, då enhetsskolan kan tänkas vara helt genomförd. Ett sådant anta- gande har gjorts av realskoleutredningen, som i sina överväganden rörande lärarbehovet vid de högre skolorna i bil. 1 till sitt betänkande räknat med att enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i början av 1970-talet, enligt tab. 67 (sid. 391) i och med läsåret 1972/73. Detta läsår beräknas enhetsskolans högstadium omfatta samman- lagt 11330 avdelningar.
Realskoleutredningen uppskattar (sid. 398) behovet av lärare i kunskaps— ämnen på enhetsskolans högstadium till ungefär 0,95 per klassavdelning förutom timlärare m. m. Med tillämpning av sådan beräkning skulle 11 330 klassavdelningar sålunda motsvara 10 764 lärare i kunskapsämnen. Vid de mycket approximativa beräkningar, varom här är fråga, räknar seminarie- utredningen med i runt tal 11 000 lärartjänster, av vilka minst hälften, alltså minst 5 500, borde beräknas för 23-gradslärare, således lärare med folkskollärarexamen som grundutbildning. Om man tänker sig en jämn tillväxt av enhetsskolan fram t. o. m. läsåret 1972/73, kan man emellertid inte helt enkelt dela upp nämnda antal på de 17 läsåren från och med 1956/57 till och med 1972/73 och lägga den erhållna kvoten till det årliga folkskollärarbehov, som erhållits genom Mebius' beräkningar i bil. 1. I dennes beräkningar ingår nämligen också ett antal avdelningar med lär- jungar från klasserna 7—9, och det skulle alltså bli fråga om dubbelräk- ningar. På begäran av utredningen har Mebius gjort vissa överslagsberäk- ningar rörande antalet dylika tjänster läsåret 1972/73 och uppskattat antalet
till 2 600 ä 2 700, med vilka Mebius” siffror bör minskas, om de skall sam- manläggas med ovannämnda 5500. Å andra sidan bör tilläggas c:a 600 tjänster för klasserna 5 och 6 som en följd av den treåriga realskolans re— spektive enhetsskolans genomförande (jfr Mebius' P. M. sid. 206). Antalet befintliga folkskollärartj änster i klasserna 7—9 kan alltså för läsåret 1972/73 uppskattas till omkring 2000.
Realskoleutredningen beräknar behovet av folkskollärare med vidareut- bildning vid de högre skolorna läsåret 1965/66 till 4000 (realskoleutred- ningens betänkande tab. 21 sid. 66 och tab. 73 sid. 399). Av detta antal kan sammanlagt (2 270 + 670 =) 2 940 beräknas bli utexaminerade under läsåren 1956/66 enligt realskoleutredningens tab. 24 (återgiven sid. 156 ovan), vars siffror ingår i examinationsbehovet enligt tab. 20 A ovan (kolumn 2). Enligt av Mebius meddelade preliminära siffror hade höst— terminen 1955 456 folkskollärare utan akademisk examen full tjänstgöring vid högre skolor utom enhetsskolans högstadium och inbyggda realskol— linjer, vilket innebär en ökning i jämförelse med höstterminen 1954 med (456—318 :) 138. Då antalet klassavdelningar på enhetsskolans högsta- dium och i inbyggda realskollinjer läsåret 1955/56 ökat med sammanlagt omkring 150, för vilka torde kunna beräknas omkring 75 folkskollärare med vidareutbildning, skulle således antalet folkskollärare vid samtliga högre skolor läsåret 1955/56 ha ökat med (138 + 75 :) omkring 200. Då antalet folkskollärare vid högre skolor enligt realskoleutredningens invente— ring hösten 1954 var 565, kan alltså motsvarande antal för läsåret 1955/56 beräknas till ca (565 + 200 =) 765. Enligt realskoleutredningens ovan nämnda tab. 21 och 73 har emellertid behovet av folkskollärare med vidare- utbildning vid de högre skolorna läsåret 1955/56 beräknats till 1 730, varför bristen detta läsår skulle uppgå till omkring (1 730 _ 765 =) 965. Då siffror- na är mer eller mindre osäkra torde bristen kunna uppskattas till om- kring 1 000. Av dessa 1 000 har (1 000 _ 670 =) 330 inräknats i den sam- manlagda folkskollärarbristen av 1 100, som ovan beräknats för läsåret 1955/56.
Det behov av 4 000 folkskollärare med vidareutbildning, som realskole- utredningen räknar med för läsåret 1965/66, tillgodoses sålunda av dels de 2 940 folkskollärare, som beräknas bli disponibla läsåren 1956/66, dels av det beräknade förefintliga antalet av omkring 765 folkskollärare vid högre skolor läsåret 1955/56, dels av de 330 folkskollärare, som är inräknade i folkskollärarbristen 1955/56, eller sammanlagt (2 940 + 765 + 330 :) om- kring 4 000. Dessa folkskollärare blir alla (bortsett från en mindre avgång) disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73. Vidare blir detta läsår disponibla de 2 000 folkskollärare, som enligt det ovan förda resone- manget motsvarar i Mebius' tab. I inräknade tjänster i klasserna 7—9. Sammanlagt skulle sålunda omkring (4 000 + 2 000 =) 6 000 folkskollä- rare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73, medan behovet ovan uppskattats till minst 5500.
Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att göra sig gällande först under senare hälften av 1960-talet. Med hänsyn härtill och till Siffrornas osäkerhet för denna tid finner utredningen icke nödvändigt att vid beräkningen av examinationsbehovet beakta detta över- skott. I varje fall synes någon ytterligare examination av folkskollärare för att tillgodose behovet för enhetsskolans högstadium av folkskollärare med vidareutbildning icke vara erforderlig för läsåren 1966/73. Behovet av folk- skollärare liksom av småskollärare under nämnda tidsperiod kan alltså sammanställas enbart på grundval av Mebius' beräkningar i bil. 1. Utred- ningen vill ånyo understryka, att det här är fråga om mycket approxima- tiva beräkningar och sammanställer i följande tab. 21 med all reservation det kalkylerade behovet av folk— och småskollärare för läsåren 1966/73.
Tabell 21. Examinationsbehov läsåren 1966/ 73
A. B. Läsår F olkskol- Småskol-
lärare lärare
1966/67. . . 590 475 67/68. . 610 310 68/69. . . . 610 345 69/70 ........ 560 215 70/71 ........ 485 265 71/72 ........ 435 185 72/73 ........ 375 280
Anm. Tabell A: Medeltalet av examinationsbehovet enligt Mebius' P.M. (bil. 1), tab. lIa och IIb. Tabell B: Medeltalet av examinationsbehovet enligt Mebius' tab. IVa och IVb.
Med utgångspunkt i de i tab. 20 och 21 angivna siffrorna för examina- tionsbehovet kan antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och små— skollärarutbildningen vid seminarierna beräknas enligt sammanställningen i tab. 22. Därvid räknar utredningen med 24 elever per klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57 enligt statsverkspro- positionen skall intas i folkskoleseminariernas studentlinje och beräknas skola ha 26 elever per avdelning. Såsom ovan framhållits, räknar utredningen med att 10 procent av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 pro- cent av de intagna eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen räknar vidare med att av det i tab. 21 A för varje är angivna examinationsbehovet ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar ungefär fyra avdelningar på studentlinje vid folkskolesemina- rierna.
I detta sammanhang anser sig utredningen också böra gå in på frågan om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskoleseminarierna.
Tabell 22. Beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna
55/56 56/57 57/53 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71
Folkskolliiraralbildning:
klass 14. . . . . . . . . . . . . . 10 10 13 16 13 14 11 10 (8) (8) » II4. . .. 12 9 10 13 16 13 13 11 8 (8) » III4. . . 19 10 9 10 13 16 14 13 10 8 » IV'. . . . 22 12 10 9 10 13 14 14 11 10
klasslf.......... 20 2 2 3 5 12 10 9 6 5 » 112 19 4 2 2 3 5 10 10 7 6
Summa klassavdelningar 102 47 46 53 60 73 72 67 Summa avgångsavdelningar 41 16 12 11 13 18 24 24 18 16
Småskollärarutbildning:
klassla............. 29 39 39 18 19 11 » Ila.......... 36 29 39 39 18 7 » 1113 . . 43 36 29 39 39
klass la...... 2 2 2 2 2 » IIS”... 2 2 2 2 2
Summa klassavdelningar 80
Summa avgångsavdelningar 45 38 31 41 41
Falk— och småskollärarutbildning sam- manlagt:
Summa klassavdelningar 188 169 170 157 159 154 164 160 153
Summa avgångsavdelningar 73 73 64 41 61 50 42 54 59
Anm. 1. Kursiva siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar. Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. 0. in. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.
I utredning och förslag den 10 november 1931 angående den framtida orga— nisationen av folkskollärar- och småskollärarutbildningen i riket framhöll skolöverstyrelsen (se prop. 1931: 143 sid. 201), att det vid alla tidigare beräkningar förutsatts en proportion av 3: 2 mellan manliga och kvinnliga lärare. Då emellertid antalet manliga lärare nedgått till 56,4 % år 1929 och avgången bland de kvinnliga lärarna beräknades vara större procentuellt sett än bland de manliga, föreslog överstyrelsen för framtiden proportionen 11: 9 i fråga om elevintagningen vid folkskoleseminarierna, d. v. s. 55 % manliga och 45 % kvinnliga elever. Departementschefen anslöt sig i princip till detta förslag, och riksdagen beslöt i enlighet därmed.
1932 års seminariesakkunniga (SOU 1935: 44 sid. 168) fann icke anled- ning föreslå någon annan proportion mellan antalet manliga och kvinnliga elever än den av statsmakterna sålunda beslutade proportionen 11 : 9. Genom riksdagens beslut 1936 om den nya seminarieorganisationen rubbades emel— lertid detta förhållande, då organisationen normalt skulle möjliggöra intag- ning av S% manliga och 7% kvinnliga avdelningar, d. v. 5. en proportion av 17: 15 eller omkring 47 % kvinnliga elever. Detta påpekade skolöverstyrel— sen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 (se 1945 års statsverks- proposition, bilaga åttonde huvudtiteln, sid. 328), samtidigt som överstyrel— sen kunde påvisa, att de kvinnliga folkskollärartjänsternas antal under de senare åren i själva verket minskat. Medan procenttalet för kvinnliga ordi- narie folkskollärare vid slutet av vårterminen 1931 hade varit 42,4 hade det vid slutet av vårterminen 1944 nedgått till 39,2. Överstyrelsen föreslog där— för för elevintagningen 1945 en proportion av ungefär 60:40, vilket också beslöts av riksdagen.
Även 1945 års seminariesakkunniga fann en proportion av omkring 60 % manliga och 40 % kvinnliga elever lämplig (se prop. 1946: 242 sid. 14 f.), och departementschefen hade intet att erinra häremot (sid. 22). Riksdagen beslöt i enlighet härmed men förutsatte, att Kungl. Maj:t alltjämt skulle ha sin uppmärksamhet riktad på frågan om den lämpliga proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid seminarierna (riksdagens skrivelse 1946: 366, sid. 3). På grund av den stora elevintagningen och särskilt med hänsyn till rekryteringen till studentlinjen har det emellertid under senare är icke varit möjligt att tillämpa proportionen 60:40. Under åren 1947/55 har vid intagningarna proportionen mellan manliga och kvinnliga elever sammanlagt på 4-årig linje och studentlinje enligt uppgift från skolöver- styrelsen varit (ungefär) 57: 43, 51: 49, 54:46, 55: 45, 55:45, 55:45, 54:46, 52: 48 och 50: 50.
Frågan om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folk- skoleseminarierna måste givetvis ses i samband med efterfrågan på manliga och kvinnliga lärare. Beträffande ordinarie folkskollärartjänster har antalet kvinnliga innehavare minskat något sedan 1944, såsom framgår av upp- gifterna i tab. 23, meddelade av skolöverstyrelsens statistiska kontor.
Tabell 23. Procent kvinnliga ordinarie folkskollärare vid slutet av vårterminen åren 1945/55. (Vakanta tjänster ej medräknade)
1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 Landsbyg— den ..... 34,4 34,4 34,2 33,8 33,8 33,5 33,4 33,1 33,0 32,8 32,6 Städerna.. 50,2 49,7 49,2 48,9 48,7 48,5 48,2 48,2 48,5 48,6 48,8 Hela riket. 39,0 38,9 38,7 38,5 38,5 38,4 38,3 38,4 38,6 38,7 38,7 När ordinarie folkskollärartjänst ledigförklaras enligt folkskolestadgan
5 19 mom. 1 d), synes hinder icke föreligga, att tjänsten förklaras ledig för endast manlig respektive kvinnlig sökande. Så sker också i ganska stor ut- sträckning. Skolöverstyrelsen har för åren 1947/53 undersökt, i vilken om— fattning ordinarie folkskollårartjånster i Post- och Inrikes Tidningar ledig- kungjorts med angivet förbehåll, och ställt materialet till utredningens för- fogande. Resultatet av undersökningen framgår av tab. 24.
Tabell 24. Sammanställning av i Post- och Inrikes Tidningar åren 1947—53 ledig- kungjorda ordinarie folkskollärartjänster
a) Antal tjänster, fördelade på olika kategorier
Dlåågkåzä—lfågigre Förenade tjänster Vid folkskola För all- För För För all- För För all- män an- . män an- För man]. . män an- För man]. För kvinnl. .. , mani. kvrnnl. .. , kvmnl. .. _ sokan sokan sokan
1947 34 36 — 65 27 (5) 334 247 (4) 104 1948 46 33 — 12 3 (1) 355 378 (12) 122 1949 30 31 — 26 7 (2) 557 449 (11) 179 (1) 1950 43 18 —— 95 49 (5) 511 415 (5) 172 (1) 1951 94 100 (1) _ 188 174 (25) 2 260 276 (4) 119 (1) 1952 45 56 — 144 137 (29) 2 (1) 471 348 (8) 153 (2) 1953 46 38 — 148 116 (19) 1 533 399 (7) 188
Anm.: Siffrorna inom parentes anger i bredvidstående siffror ingående antal tjänster med undervisning även i manlig respektive kvinnlig slöjd, utan att tjänsterna direkt ledigkungjorts för manlig eller kvinnlig sökande. Dessa tjänster har således här räknats såsom avsedda för manliga respektive kvinnliga lärare.
b) Summa Iedigkungjorda tjänster
1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953
För allm. ansökan För man]. lärare För kvinnl. lärare Summa Antal % Antal % Antal % 433 51,1 310 36,6 104 12,3 847 413 43,5 414 43,6 122 12,9 949 613 47,9 487 38,1 179 14,0 1 279 649 49,8 482 37,0 172 13,2 1 303 542 44,7 550 45,3 121 10,0 1 213 660 48,7 541 39,9 155 11,4 1 356 727 49,5 553 37,6 189 12,9 1 469
1951 års skolstyrelseutredning har i sitt betänkande Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen (SOU 1955: 31) för sin del hävdat (sid. 445 f.), att sedan kvinnor tillerkänts grundlagsenlig rätt att lika med män antagas till och befordras i statstjänst, denna regel i princip även bör Vinna tillämpning inom det statsunderstödda skolväsendet. Utredningen anser dock, att speciella förhållanden vid en skola kan utgöra skäl för att en lärartjänst skall kunna förbehållas kvinnlig eller manlig sökande, och föreslår därför, att mellaninstans skall efter framställning av skolstyrelse på särskilda skäl kunna i fråga om tjänst inom det obligatoriska skolväsen- det medge undantag från den allmänna regeln, att ledig tjänst skall stå öppen för såväl kvinnliga som manliga sökande.
Den ovan redovisade proportionen manliga och kvinnliga lärare i fråga om ordinarie folkskollärartjänster skulle kunna motivera, att den propor- tion 60:40 beträffande intagningen av manliga och kvinnliga elever vid folkskoleseminarierna, som riksdagen uttalade sig för 1946, fortfarande skulle få gälla. Det har också visat sig, att vidareutbildningen i större ut— sträckning användes av de manliga lärarna, varför även av denna anledning behovet av manliga lärare är större. Å andra sidan är det icke möjligt att nu förutse, hur skolstyrelseutredningens förslag, om det genomföres, skulle komma att inverka på proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare och därmed på examinationsbehovet.
Ur principiell synpunkt kunde med fog hävdas, att samtliga elevplatser vid seminarierna borde stå öppna för såväl manliga som kvinnliga sökande och att de mest meriterade och lämpligaste borde vinna inträde oavsett kön. För närvarande är det emellertid inte möjligt att genomföra en sådan prin- cip. Sedan gammalt är nämligen vissa folkskoleseminarier avsedda för en- bart manliga och andra för enbart kvinnliga elever, medan några är sam- seminarier, För att alla seminarier skall kunna fungera som samseminarier, kräves omändringar i seminariebyggnaderna för att bl. a. kunna tillgodose undervisningen i gymnastik och slöjd för båda könen. Men även om möjlig- heter beredes samtliga seminarier att ta emot både manliga och kvinnliga elever, torde det vara nödvändigt att beräkna visst antal elever av de bägge könen, då det eljest kunde inträffa, att undervisningen i ovan nämnda ämnen i viss utsträckning skulle få bedrivas med ett mycket ringa antal elever, vilket bleve en kostsam anordning.
I avvaktan på ytterligare erfarenheter i förevarande spörsmål och med hänsyn till att vissa seminarier för närvarande kan ta emot endast manliga eller kvinnliga elever, vill utredningen förorda, att ungefär lika många man- liga och kvinnliga elever tas in vid folkskoleseminarierna, varvid utredning- en dock förutsätter, att hänsyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga lärare, som kan förefinnas. Samtidigt vill utredningen som sin mening uttala, att flertalet folkskoleseminarier bör erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot såväl manliga som kvinnliga elever. Ut—
redningen har emellertid icke varit i tillfälle att undersöka, på vilket sätt och till vilka kostnader detta kan ske vid ifrågakommande seminarier, och anser, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen att framlägga förslag i dessa hänseenden, allteftersom skäl för sådana anord- ningar kan uppkomma.
TREDJE KAPITLET
Seminariebehovet
1. Historik och nuvarande organisation
Folkskoleseminarierna
' Från och med läsåret 1923/24 ända fram till år 1936 vidtogs i nästan oav- bruten följd åtgärder för att begränsa folkskoleseminarieorganisationen. Förstnämnda läsår fanns femton seminarier med sammanlagt 31 examina- tionsavdelningar med normalt 30 elever per avdelning. Examinationskapa— citeten var alltså högst 930 elever årligen.
Vid 1936 års riksdag framlade Kungl. Maj :t ett förslag till en allmän omorganisation av folkskoleseminarierna (prop. nr 100). Detta förslag grundade sig huvudsakligen på 1932 års seminariesakkunnigas betänkande. Enligt riksdagens beslut (skrivelse nr 347) skulle seminariernas antal vara tio. Hur organisationen såg ut framgår av tab. 25.
Tabell 25. Folkskoleseminariema enligt 1936 års organisation
4-årig linje 2—årig linje
Falun kvinnligt ....... 1 11 Göteborg samsem ......... 1 1 Kalmar kvinnligt ....... 1 —— Karlstad manligt ........ 1 — Linköping manligt ........ 1 1 Luleå samsem. ....... 1 — Lund samsem. ....... 1 1 Stockholm kvinnligt ...... 1 — Umeå samsem. ....... 1 1 Uppsala manligt ........ 1 1
Summa 10 6
1 Särskild kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskol- lärare.
Denna organisation kunde alltså årligen ta emot sammanlagt 16 avdel— ningar. Med 24 elever i varje klass innebar detta en årlig examination av 384 lärare. 1936 blev vidare studentlinjen för första gången fast inordnad i seminarieorganisationen, och antalet studentavdelningar utökades.
Frånsett att den särskilda kursen för småskollärarinnor i Falun från 1944 provisoriskt utbyttes mot en studentlinje, kvarstod 1936 års seminarieorga-
nisation i stort sett till läsåret 1946/47. Rent formellt är emellertid 1936 års organisation fortfarande normalorganisation. De 1936 fastställda tio semina— rierna betecknas nämligen som permanenta och de senare tillkomna som provisoriska.
Såsom nämnts i föregående kapitel blev folkskoleväsendet vid krislägets inträde i början på 1940-talet föremål för särskilda rationaliserings— och besparingsåtgärder. Intagningen av seminarieelever inskränktes för läsåret 1940/41 till 2 avdelningar på fyraårig linje, och följande läsår intogs elever endast vid ett seminarium. Läsåret 1942/43 åter intogs sammanlagt 6 klass- avdelningar och året därpå 10.
För att motverka den lärarbrist som uppstod i mitten på 1940-talet intogs läsåret 1944/45 18 avdelningar (1. V. 8. 2 mer än 1936 års organisation normalt var avpassad för, och följande läsår sammanlagt 22 klassavdelningar.
Det stod emellertid 1945 klart, att folkskollärarbehovet inte kunde till- godoses inom ramen för den dåvarande seminarieorganisationen. 1945 års seminariesakkunniga föreslog som en första åtgärd för att häva den akuta bristen på lärare, att tillfälligt 14 avdelningar skulle intagas på studentlinj en vårterminen 1946. Genom att utnyttja somrarna skulle denna linje vara klar för examination redan i början på hösten 1947. Detta förslag bifölls även av 1945 års riksdag (skrivelse nr 601).
1945 års seminariesakkunniga föreslog vidare i sina år 1946 och 1947 avgivna betänkanden inrättandet av sammanlagt sex provisoriska semina- rier, förlagda till Gävle, Hälsingborg, Stockholm (manligt), Göteborg (kvinn— ligt), Härnösand och Kristianstad. 1946 års riksdag (prop. nr 242; skrivelse nr 366) beslöt inrättandet av de tre förstnämnda. I prop. 1947: 230 tillstyrkte departementschefen förslaget att upprätta seminarier i Göteborg, Härnösand och Kristianstad samt föreslog, att folkskoleseminarier skulle upprättas jämväl i Jönköping och Linköping, och vid frågans behandling i riksdagen framkom förslag om upprättandet av ett provisoriskt seminarium även i Växjö. Riksdagen biföll (skrivelse nr 326) dessa förslag, dock att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och avgöra, huruvida ett provisoriskt seminarium borde anordnas jämväl i Växjö. Genom riksdagsbesluten 1946 och 1947 hade alltså tillkommit sammanlagt nio provisoriska seminarier.
Slutligen må i detta sammanhang något nämnas angående antalet intagna elever i varje avdelning. Enligt 5 33 i gällande stadga för folkskolesemina- rierna får normalt i varje klass eller avdelning av klass icke intagas flera elever, än att hela antalet samtidigt undervisade uppgår till högst 24. Emel- lertid höjdes från och med läsåret 1945/46 antalet elever i seminarieklas- serna från 24 till 28 samt från och med läsåret 1947/48 från 28 till 32. Här— efter har antalet elever per avdelning successivt minskats.
Av tab. 26 framgår antalet intagna avdelningar och högsta antalet elever i varje avdelning samt det högsta antal elever, som kunnat intagas under de senaste åren.
Ant. intagn. avd. Summa HOgSt? antal elever l Högsta
Läsår intagna varje avdelning . antal
4-åriga 2-åriga avdel- 4-åriga 2-åriga intagna
linjen linjen "Ingar linjen linjen elever
1950/51 .......... 26 23 49 30 32 1 516 1951/52 .......... 27 24 51 30 28 1 482 1952/53 .......... 26 24 50 30 32 1 548 1953/54 .......... 26 24 50 26 30 1 396 (lägst 28) 1954/55 .......... 22 24 46 24 30 1 248 (lägst 28) 1955/56 .......... 19 24 43 24 30 1 176 (lägst 28) 1956/571 ......... 12 19 31 24 26 782
1 Departementschefens förslag i 1956 års statsverksproposition, bilaga åttonde huvudtiteln, sid. 436 f.
Enligt beslut av 1955 års riksdag (skrivelse nr 158) nedlägges det proviso- riska folkskoleseminariet i Hälsingborg vid utgången av budgetåret 1955/56. Vidare skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1955 det provisoriska seminariet för manliga elever i Stockholm successivt avvecklas från och med budgetåret 1956/57 , i samband med att seminariets lokaler övertages av den första lärarhögskolan. Sedan dessa två seminarier nedlagts, kommer folk- skoleseminarieorganisationen att omfatta sjutton seminarier och får det utseende som framgår av tab. 27.
Tabell 27. Den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen
Falun Gävle Göteborg Göteborg Härnösand Jönköping Kalmar Karlstad Kristianstad Linköping Linköping Luleå Lund Stockholm Umeå Uppsala Växjö
Antal linjer
4-åriga 2-åriga
Summa klassavdeln.
kvinnl ........................... samsem. provisoriskt ............. kvinnl. » manl ............................ samsem. provisoriskt ............. samsem. » kvinnl ........................... man] ........................... samsem. provisoriskt ............. kvinnl. » man] ............................ samsem ......................... samsem. kvinnl ........................... samsem ......................... manl ............................ mani. provisoriskt ................
MHMHHNMHMNHHNHHMH
HH >— oooooooooooaaooocncäooaaoooooo
,...
Summa M 01
u OO
136
För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att när-
12—602925 mare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas.
I detta sammanhang bör anmärkas, att från och med höstterminen 1956 folkskollärare även kommer att utbildas vid lärarhögskolan i Stockholm. Såsom påpekats i föregående kapitel motsvarar lärarhögskolans examina- tionskapacitet ungefär fyra studentavdelningar vid folkskoleseminarierna.
Småskoleseminarierna
Intill läsåret 1933/34 upprätthölls småskoleseminarierna huvudsakligen av landstingen och vissa städer under kontroll av staten och med dess under- stöd. Förutom fyra statliga seminarier fanns 1931 sammanlagt nitton semi- narier, nämligen aderton landstingsseminarier och Göteborgs stads semina— rium.
1931 års riksdag (skrivelse nr 199) beslöt, att den utbildning av småskol- lärare, vilken dittills tillkommit landsting samt stad, som ej deltager i lands- ting, skulle övertagas av staten. I samband härmed beslöts även, att varje klassavdelning vid seminarierna skulle ha högst 28 elever. Sedermera beslöt 1932 års riksdag (skrivelse nr 353), att småskoleseminarierna skulle vara till antalet åtta, därav fyra dubbelseminarier förlagda till Härnösand, Strängnäs, Skara och Landskrona samt fyra enkelseminarier förlagda till Haparanda, Lycksele, Falun och Linköping. Nominellt skulle alltså finnas 12 examinationsavdelningar om 28 elever per avdelning, vilket innebar en examinationskapacitet av högst 336 småskollärare.
Den av 1931 och 1932 års riksdagar beslutade omorganisationen av små— skoleseminarierna trädde emellertid aldrig i full verksamhet. Under 1930- talet och början av 1940-talet var nämligen tillgången på utexaminerade småskollärarinnor avsevärt större än efterfrågan. Anledningen härtill var dels en tidigare överproduktion av småskollärare vid de många landstings- seminarierna, dels en vittgående indragning av tjänster för lärare med småskolekompetens.
I sitt år 1935 avgivna betänkande föreslog 1932 års seminariesakkunniga, att småskoleseminarieorganisationen skulle utformas efter en normal exa- mination av 240 lärare per år. På grundval av seminariepropositionen vid 1936 års riksdag (nr 100; riksdagens skrivelse nr 347) beslöts den ändringen beträffande småskoleseminarierna, att seminarierna i Falun och Linköping skulle nedläggas för att från höstterminen 1938 ersättas med ett nyinrättat dubbelseminarium i Växjö. Sammanlagt skulle 10 examinationsavdelningar finnas, och elevnumerären i klassavdelningarna sänktes från 28 till 24, vil- ket allt innebar en intagningskapacitet av 240 elever.
Mot mitten av 1940-talet började förhållandet mellan tillgång och efter— frågan på lärare med småskolekompetens att utjämnas, och den sedan flera år rådande arbetslösheten inom småskollärarkåren avvecklades. Den är 1936 beslutade småskoleseminarieorganisationen visade sig även snart för liten för det ökade behovet av nyexamination. Med anledning härav beslöt 1943
års riksdag (skrivelse nr 8 s. 31), att de tre förutvarande enkelseminarierna i Härnösand, Växjö och Lycksele skulle utökas till dubbelseminarier. Läs- året 1944/45 intogs enligt riksdagens medgivande utöver 13 klassavdelningar i de befintliga småskoleseminarierna jämväl 8 klassavdelningar på vid vissa folkskoleseminarier tillfälligt upprättade småskollärarlinjer. Vidare medgav Kungl. Maj:t, att elevantalet sistnämnda läsår finge höjas till 26 i varje klass. '
Såsom nämnts i föregående kapitel anbefallde Kungl. Maj:t i mars 1944 skolöverstyrelsen att verkställa utredning angående småskoleseminariernas lämpliga organisation. I sin utredning kom överstyrelsen till det resultatet, att de dåvarande småskoleseminariernas examinationskapacitet inte skulle förslå ens om deras resurser till fullo utnyttjades samt att provisoriska seminarier följaktligen måste inrättas. Vid sin anmälan av frågan under 1945 års åttonde huvudtitel föreslog departementschefen, att småskolesemi- narierna i Skara, Strängnäs och Växjö skulle utvidgas på sådant sätt, att seminariet i Strängnäs kom att omfatta 3 och vartdera seminariet i Skara och Växjö 4 parallella avdelningar av varje klass samt att provisoriska dubbelseminarier skulle upprättas i Falun, Norrköping och Stockholm. Detta förslag biträddes av riksdagen (skrivelse nr 201). Redan följande år utvidga- des seminariet i Landskrona med två avdelningar samt seminariet i Härnö- sand och det provisoriska seminariet i Norrköping med vartdera en avdel- ning av varje klass (riksdagens skrivelse nr 216). Det provisoriska små- skoleseminariet i Norrköping har sedermera genom beslut av 1954 års riks- dag (prop. nr 68; skrivelse nr 324) nedlagts vid utgången av budgetåre 1953/54. "
Slutligen må nämnas, att under åren 1948/52 en linje för utbildning av småskollärare tillfälligt var förlagd till folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Göteborg. "
Småskoleseminarieorganisationen omfattar nu nio seminarier, av vilka två är provisoriska. Organisationens utseende framgår av tab. 28.
Tabell 28. Den nuvarande småskoleseminarieorganisationen
Antal linjer Summa
och klass- klass- avdelningar avdelningar Falun (provisoriskt) ............... 2 x 2 4 Haparanda ....................... 1 X 3 3 Härnösand ....................... 3 x 2 6 Landskrona ...................... 4 x 2 8 Lycksele ......................... 2 x 2 4 Skara ............................ 4 x 2 8 Stockholm (provisoriskt) ........... 2 x 2 4 Strängnäs ........................ 3 )( 2 6 Växjö ........................... 4 x 2 _ 8 Summa 25 51
Med 24 elever per avdelning kan denna organisation mottaga 600 elever i klass I. Emellertid har Kungl. Maj:t för åren 1953/55 medgivit och för år 1956 föreslagit intagning i seminariernas första klass av endast 23 klass- avdelningar, varav 1 på 3-årig linje, med högst 24 elever per avdelning, vilket inneburit en intagning av sammanlagt högst 552 elever.
I 1955 års statsverksproposition föreslogs, att det provisoriska småskole- seminariet i Falun skulle nedläggas med utgången av budgetåret 1955/56. I anslutning till motioner ansåg emellertid statsutskottet (utlåtande nr 56), att frågan borde anstå till 1956 års riksdag, då ett ståndpunktstagande till spörsmålet borde kunna ske mot bakgrunden av resultatet av denna utred- nings arbete. Däremot förordade utskottet, att någon elevintagning inte skulle ske vid seminariet hösten 1955. Utskottets förslag biträddes av riks- dagen (skrivelse nr 158), och någon intagning har inte skett sistlidna höst- termin. I 1956 års statsverksproposition har därefter ånyo förslag framlagts, att småskoleseminariet i Falun skulle nedläggas med utgången av inne— varande budgetår. Härvid framhåller departementschefen, att han delar statsutskottets uppfattning, att även framgent möjligheter till småskollärar- utbildning bör erbjudas i Falun.
2. Utredningens förslag till seminarieorganisation Seminarier för både folk- och småskollärarutbildning
Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervis- ningen i tredje klassen i folkskolor av A—formen, kommer enligt utred- ningens beräkningar (tab. 20) examinationsbehovet av folkskollärare under första hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nuvarande behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av små- skollärare att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av små— skollärarutbildningen samtidigt med en betydande nedskärning av folkskol- lärarutbildningen kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av seminarieorganisationen som sådan.
Om den situation, som då uppstår, har departementschefen (prop. 1954: 209, sid. 47) förklarat, att man står >>i valet mellan två handlingslin- jer: antingen att upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till folkskoleseminarierna förlägga den små- skollärarutbildning, som de existerande småskoleseminarierna icke kan taga»,
Av tab. 28 framgår, att den nuvarande småskoleseminarieorganisationen normalt endast kan utbilda 51 klassavdelningar. Under läsåren 1959/63 måste emellertid enligt tab. 22 seminarierna utbilda mellan 112 och 100 klassavdelningar blivande småskollärare. Detta innebär, att den nuvarande småskoleseminarieorganisationens kapacitet om fem år inte skulle förslå
__ :..—mmm..; _._- nu
...—_- .»- mz _
tumma—MHF:
. .. man u'M-äåim—anP-h'n
mer än till knappt hälften av behovet. Den nuvarande folkskoleseminarie- organisationen däremot har enligt tab. 27 en normal kapacitet av 136 klass- avdelningar men kommer under nämnda läsår troligen inte att behöva ut- nyttjas mer än för mellan 46 och 60 klassavdelningar. Det kommer således att vid folkskoleseminarierna finnas gott om plats för den småskollärar- utbildning, som inte kan förläggas till småskoleseminarierna.
Vid sina överväganden har seminarieutredningen tveklöst anslutit sig till departementschefens andra alternativ, d. V. 8. att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning förlägges till folkskoleseminarierna. Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter och inte som skett vid ett par tillfällen endast >>inackordera>> småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utredningen inhämtat har de erfaren- heter man hittills haft av småskollärarutbildning vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämpligt att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av småskollärare.
En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfatt- ning att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan re— form att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet, som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas verk- samhet.
Vid gemensamma utbildningsanstalter kan folkskollärarlinjer kombineras med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras. För att undervisningen vid utbildningsanstalterna allt efter behovet skall kunna omställas från den ena utbildningen till den andra, måste dock förutsättas, att alla ämneslärare har samma kompetens. I avsnittet om lärarkompeten- sen har utredningen även kommit till den slutsatsen, att de ämneslärare, som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lektorskompe— tens.
Ur organisatorisk synpunkt kommer det att ställa sig enklare med endast ett slag av utbildningsanstalter och en gemensam stadga för dessa. Vidare har det visat sig, att ett småskoleseminarium, som omfattar endast en tre- årig linje, är i minsta laget ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt.
Den småskollärarutbildning, som förlägges till folkskoleseminarierna, kommer att få tillgång till en mera omfattande samling av undervisnings- materiel och till bättre utrustade institutioner. En gemensam lärarutbild- ningsanstalt kan vidare bättre utnyttja hela sin övningsskola än folk- och småskoleseminarierna var för sig.
Beträffande ämneslärarna vid seminarierna kan dessa få ett vidgat arbets- fält och större omväxling i arbetet. Det vidgade arbetsfältet torde vidare medföra, att det pedagogiska utbytet mellan lärarna blir rikare. Ett sam-
manförande av undervisningen torde även medföra, att småskollärarutbild- ningen får en mera differentierad lärarkår med fler ämnesspecialister.
Förslaget att ombilda seminarierna till lärarutbildningsanstalter, som skall mottaga elever såväl för småskollärar- som folkskollärarutbildning, överensstämmer med de riktlinjer för lärarutbildningens ordnande, som riksdagen godkänt 1950. Gemensamma utbildningsanstalter kan bland annat bidraga till att öka kontakten mellan de olika lärargrupperna och sålunda redan under utbildningstiden motverka en stundom framträdande splittring mellan lärarkårerna.
I detta sammanhang vill utredningen något beröra frågan om manliga småskollärare. För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskollärare. I sitt principbetänkande har emellertid skolkommissionen tänkt sig, att alla lärarhögskolor borde stå öppna för både män och kvinnor. Sedan 1949 har kvinnor grundlagsenlig rätt att lika med män antagas till och befordras i statstjänst. Enligt utredningens uppfattning bör denna prin- cip även kunna tillämpas, när det gäller manliga sökande till småskollärar- tjänst. Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervis— ningen på lågstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår sålunda, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbild— ning. Då antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga. Lämpligen bör alla manliga elever av skolöverstyrelsen hänvisas till ett seminarium.
Beträffande frågan om vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har under diskussionen om lärarhögskolan beteckningen >>ofullständiga lärar- högskolor» använts. Utredningen finner emellertid denna beteckning olämp— lig. De namnförslag, som närmast har diskuterats, har varit lärarsemina- rium och folkskoleseminarium. För namnet lärarseminarium talar bland annat, att läroanstalterna skall utbilda klasslärare för både små- och folk- skola. Om beteckningen lärarseminarium införes, skulle det i framtiden komma att finnas lärarutbildningsanstalter av två typer nämligen lärarhög- skolor och lärarseminarier. Utredningen har emellertid funnit det lämpligast att bibehålla den gamla vedertagna termen folkskoleseminarium även när det gäller den nya typen av läroanstalter. Enligt folkskolestadgan & 1 inne— fattar folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt för både små- och folkskollärare som ett folkskolesemi- narium.
I detta sammanhang vill utredningen slutligen påpeka, att utredningen har för avsikt att utarbeta förslag till en gemensam stadga för både folk— och småskollärarutbildning. Detta förslag kan utredningen dock inte fram- lägga, förrän utredningen slutfört den översyn av stadga och undervisnings— plan för folkskoleseminarierna, som pågår inom utredningen. För att emel- lertid visa, vilka ändringar i nuvarande stadga för småskoleseminarierna som skulle erfordras vid ett genomförande av det förslag till småskollärar-
|, AIP-h.. _Lm—Jb._i
utbildning, som utredningen framlägger i detta betänkande, har utredningen utarbetat ett förslag till ändringar i denna stadga (bilaga 2). Till ändrings- förslaget har även fogats en kortfattad specialmotivering (bilaga 3).
Seminarieorganisationens storlek
Innevarande läsår undervisas vid seminarierna sammanlagt 188 klass- avdelningar. Enligt utredningens beräkningar (tab. 22) kommer emellertid seminarieorganisationen läsåret 1970/71 troligen endast att omfatta omkring 80 klassavdelningar. Det är således ingen lätt uppgift att planera en semi- narieorganisation för de närmaste femton åren. Inskränkes uppgiften till de tio närmaste åren, torde däremot problemet bli något lättare att lösa, men då antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt, har utredningen inte ansett sig nu kunna framlägga organisationsplan för seminarierna för längre tid än t. o. m. läsåret 1963/64. Redan nästa läsår beräknas antalet klassavdelningar nedgå till 169. Utredningen har emeller— tid funnit det lämpligt att utgå från det beräknade antalet klassavdelningar läsåret 1959/60, vilket är läsåret närmast efter det samtliga de elever, som höstterminen 1955 intogs på folkskoleseminariernas fyraåriga linjer, avslu- tat sin utbildning. Detta erfordras med hänsyn till att dessa elever bör full- följa sin utbildning vid det seminarium, som de intagits vid, varför ett eventuellt beslut om nedskärning av seminarieorganisationen inte kan verk- ställas omedelbart. Sker intagning på den nya treåriga småskollärarlinjen första gången hösten 1957 såsom utredningen föreslagit, kommer denna utbildning även att vara i full verksamhet läsåret 1959/60. Nämnda läsår beräknas antalet klassavdelningar vara 159. Antalet avdelningar beräknas sjunka till 153 läsåret 1963/64. Någon jämn minskning är däremot inte att förutse, utan under något är i början av 1960-talet kommer troligen antalet klassavdelningar att stiga till något över 160, enligt tab. 22 164 avdelningar.
Utredningen vill här än en gång betona, hur osäkra prognoser på detta område nödvändigtvis måste vara på längre sikt än några få är. Hade beräk- ningarna varit fullt pålitliga, hade uppgiften gällt att avpassa seminarie- organisationen för högst något över 160 klassavdelningar och lägst något över 150 avdelningar. Av försiktighetsskäl bör emellertid seminarieorganisa- tionen inte alltför drastiskt nedskäras på en gång. Med hänsyn till progno— sernas osäkerhet har utredningen därför kommit till den slutsatsen, att orga- nisationen under de närmaste åren —— i varje fall t. o. m. läsåret 1963/64 — bör anpassas för ungefär 160 klassavdelningar. Såsom påpekats i före- gående kapitel räknar utredningen härvid med 24 elever per klassavdelning. En seminarieorganisation av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvändig för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpas- sas efter växlande behov och förhållanden.
I detta sammanhang vill utredningen erinra om, att en del seminariers lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar.
Det i tab. 27 och 28 angivna antalet klassavdelningar fastställdes nämligen i slutet på 1940-talet, då det gällde att examinera största möjliga antal lärare. Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100- procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respek— tive seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervis- ningen. När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en bety- dande nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berät- tigade krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfreds- ställas.
Såsom nyss nämnts kan folkskoleseminarierna nu normalt mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 51 avdelningar. Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 187 klassavdelningar. Om seminarie- organisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för ungefär 160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste indragas.
En nedskärning av seminarieorganisationen kan antingen ske på det sät— tet, att en eller annan avdelning indrages vid ett flertal seminarier och att minskningen sålunda sprides på hela organisationen eller också att ett fåtal hela seminarier nedlägges. Enligt det första alternativet skulle de kvar- varande avdelningarna vid seminarierna bland annat kunna få bättre lokal- resurser till sitt förfogande, och även på denna väg skulle således belast- ningen kunna minskas på de mest ansträngda seminarierna. Utredningen har emellertid stannat för det andra alternativet, d. v. 5. att nedlägga ett fåtal hela seminarier. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärar- utbildningen koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur orga- nisatorisk synpunkt ställer sig detta alternativ fördelaktigare.
Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas, har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör såle- des i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade.
Ett folkskoleseminarium av den nya typen måste emellertid kunna ta emot både manliga och kvinnliga elever. Av de nuvarande folkskolesemina- rierna är några samseminarier, d. v. s. avsedda för både manliga och kvinn- liga elever, medan andra är avsedda för antingen manliga eller kvinnliga elever. Då samtliga seminarier under de närmaste åren huvudsakligen måste utbilda småskollärare, torde dock i detta sammanhang endast de seminarier, som är avsedda för enbart manliga elever, utgöra något problem. Såväl samseminarierna som de kvinnliga seminarierna bör nämligen utan
>=— u..m»..—.. s. i.:.5.an..—.=E"
- nm.—in. ,a' *
kr?—U 1—1' ':: 'i'-*s* * :
4 hål—__|"
vidare kunna ta emot elever för småskollärarutbildning. Vid vissa av de manliga seminarierna torde mindre om- eller tillbyggnader erfordras beträf- fande toaletter och omklädningsrum för gymnastik samt lokaler för kvinn- lig slöjd. Sammanlagt torde det dock inte röra sig om några mera kostnads— krävande byggnadsarbeten.
Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills vidare bibehålles, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska. Utredningen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Detta seminarium tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de 5. k. provisoriska semi- narierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen åter kunde minskas. Folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping dispo- nerar nu över en mindre nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla seminariet och en barackbyggnad. I gymnastikbygg- naden finnes även en kemisal samt en kombinerad tecknings- och biologi- sal. Såsom samlingssal användes ett närbeläget församlingshus, och dit för- lägges även viss undervisning i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folk- skolor. Även om seminariets huvudbyggnad får anses vara efter förhållan- dena väl lämpad för sitt ändamål, torde det av den här lämnade beskriv- ningen framgå, att seminariet arbetar under relativt improviserade förhål- landen. Seminariet kan därför knappast tänkas bibehållas för framtiden.
Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår ned- läggandet av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det därstädes även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskoleseminariet för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i fram- tiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärar- utbildning liksom också blivande småskollärare. Möjligheter till lärar— utbildning för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i Linköping.
I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att utredningen varit mycket tveksam, huruvida det provisoriska folkskoleseminariet i Jönköping skall bibehållas. Seminariets lokaler måste nämligen betecknas som otill- fredsställande, även om utrustningen, särskilt i fråga om de naturvetenskap- liga institutionerna, får anses vara av god beskaffenhet. För närvarande är seminariet inrymt i ett äldre bostadshus av trä i två våningar med delvis in- redd vind och källarvåning. Byggnaden tillhör Jönköpings stad och hyres av staten. I en intilliggande byggnad disponeras en undervisningssal och en samlingssal, Vilken även användes som skrivsal, och undervisningen i gym— nastik bedrives i två friliggande gymnastiksalar. Såsom övningsskola dispo- neras en av stadens folkskolor, vilken nyligen helt renoverats.
För utredningen har emellertid en annan synpunkt varit avgörande. I dagens situation torde det ställa sig betydligt enklare att bibehålla ett semi-
narium med en lektorskompetent ämneslärarkår än att rekrytera lektorer till ett till folkskoleseminarium ombildat småskoleseminarium. Därtill kom- mer, att ett folkskoleseminarium lättare kan utbilda folkskollärare med hänsyn till de naturvetenskapliga institutionerna. Med anledning härav har utredningen stannat för att föreslå, att folkskoleseminariet i Jönköping tills vidare upprätthålles.
De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibe- hållas, kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom ovan nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorga- nisation, som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således under- visningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskole— seminarierna. Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 51 avdel- ningar. Detta innebär, att omkring 21 avdelningar kommer att bli obehöv- liga vid småskoleseminarierna och måste indragas.
Det kan synas opåkallat att, då den befintliga småskoleseminarieorganisa- tionen inte blir tillräcklig för examinationsbehovet, ifrågasätta nedläggning av något småskoleseminarium. Såsom ovan nämnts, finner emellertid ut- redningen flertalet småskoleseminarier mindre lämpliga att ombildas till den nya typen av seminarier än de nuvarande folkskoleseminarierna. Vidare blir det, såsom likaledes ovan framhållits, god plats vid folkskolesemina— rierna för förläggning dit av småskollärarutbildning. Vid den nedskärning av seminarieorganisationen, som blir nödvändig under den närmaste fram- tiden, bör alltså enligt utredningens bestämda uppfattning i första hand ett antal småskoleseminarier nedläggas.
Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall ned- läggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämpligen kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollärar- linje och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar. Vidare hör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte vara alltför litet. Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Falun, Haparanda, Lycksele och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folkskoleseminarier. Beträffande seminarierna i Hapa- randa och Lycksele torde det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta lärare.
Småskoleseminariet i Haparanda har alltifrån sin tillkomst för 80 år sedan haft som en av sina uppgifter att utbilda lärarinnor vid skolor med finsktalande barn. För eleverna vid seminariet finnes även möjlighet att deltaga i frivillig undervisning i finska. Deltagandet i denna undervisning har dock varit ringa. Sålunda deltog läsåret 1952/53 endast 11 av samman- lagt 95 elever, läsåret 1953/54 18 av 68 och läsåret 1954/55 16 av 74 elever. Enligt vad utredningen inhämtat får seminariets övningsskola endast ytterst sällan mottaga barn, som är rent finskspråkiga. Däremot är för närvarande omkring tre fjärdedelar av övningsskolans barn tvåspråkiga. All undervis-
Tfllit. "Ö_F
ning sker dock numera på svenska. Enbart seminariets speciella uppgift att utbilda lärare för skolor med finsktalande barn synes sålunda knappast längre kunna motivera, att möjligheter till småskollärarutbildning bibe- hålles i Haparanda. Då det vidare av nyss anförda skäl ställer sig mindre lämpligt att omvandla seminariet till folkskoleseminarium, har utredningen varit mycket tveksam, huruvida seminariet skall upprätthållas i framtiden. Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda förhål- landena anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att semi- nariet i Haparanda nedlägges. Utredningen vill i stället föreslå, att semina- riet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare.
Såsom ovan påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapa- citet för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att anskaffa kompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har haft till särskild uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med lärar— krafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor. Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är på väg att dö ut. Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska kontor undervisades höstterminen 1955 endast omkring 1.000 barn i hela riket i mindre folkskolor. Av dessa barn fanns 383 i Västerbottens län. Vårter- minen 1950 var motsvarande siffror 4.165 respektive 1.439. Sammanlagt finns innevarande läsår endast 30 mindre folkskolor i länet. Seminariets särskilda uppgift kan sålunda inte längre anföras som motiv för att bibe- hålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet. Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbottens län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedläggas, kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att utbilda sig till små- skollärare vid folkskoleseminariet i Umeå. Utredningen anser sålunda, att det nu inte föreligger tillräckliga skäl att bibehålla småskoleseminariet i Lycksele, och föreslår därför, att seminariet nedlägges.
I och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskole— seminarier, kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som små- skollärare. Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom ovan fram- hållits anser utredningen, att folkskoleseminarierna i första hand bör bibe— hållas. Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer det här gäller är Falun, Härnösand, Stockholm och Växjö.
I detta sammanhang vill utredningen påpeka, att det även i Göteborg finnes två seminarier. Då det emellertid här rör sig om två folkskolesemina- rier, torde det vara fullt motiverat att båda bibehålles. Härtill kommer att
det ena seminariet kan tänkas inom en inte alltför avlägsen framtid komma att omvandlas till lärarhögskola.
Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom ovan påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium.
Nedlägges förutom småskoleseminariet i Falun även småskolesemina- rierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 26 klassavdelningar. Såsom ovan framhållits kommer emellertid enligt utredningens beräkningar endast om- kring 21 avdelningar att bli obehövliga vid de nuvarande småskolesemina- rierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier måste sålunda tills vidare bibehållas.
Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda semina- rierna har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålles småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand, skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskole- seminarier av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norr— land endast skulle finnas fem. Bibehålles däremot småskoleseminariet i Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland få sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålles och att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.
I detta sammanhang vill utredningen påpeka, att utredningen allvarligt övervägt att föreslå nedläggandet av folkskoleseminariet i Växjö. Härvid skulle i stället småskoleseminariet omvandlas till folkskoleseminarium. Folkskoleseminariets lokaler tillhör nämligen Växjö stad, medan däremot småskoleseminariets tomt och byggnader tillhör staten. Ur statsekonomisk synpunkt är det givetvis betydligt förmånligare att utnyttja de lokaler, som staten redan äger. Emellertid kan enligt utredningens uppfattning folkskole— seminariets byggnad bereda lämpligare lokaler åt ett folkskoleseminarium. Utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att i första hand folkskole- seminariet bibehålles.
Vid sammanträffande med representanter för Växjö stad har staden Visat stort intresse för att byta till sig småskoleseminariets byggnader jämte erforderlig tomtmark mot att staten erhöll folkskoleseminariets byggnad med erforderlig tomtmark. Utredningen utgår ifrån, att Växjö stad vid ett sådant utbyte tillhandahåller ny gymnastikbyggnad och utökade lokaler för övningsskolans behov.
___—M ...a.
Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdel- ningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålles även småskoleseminariet i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarie- organisationen kan taga emot 31 klassavdelningar.
De tjugoen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas, kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960- talet troligen plats beredas för ett något högre antal avdelningar, enligt tab. 22 164. Den marginal, som kan bliva erforderlig, torde säkerligen kunna åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssys- tem, d. v. 5. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord undersökning använder innevarande läsår icke mindre än 11 av samtliga seminarier systemet med ämnesrum i en eller annan form och synes på detta sätt kunna bättre disponera sina lokaler.
Utredningens här framlagda förslag innebär, att seminarierna t. o. m. läsåret 1963/64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 29. Till jämförelse har även den nuvarande organisationen angivits.
Tabell 2.9. Seminarieorganisationen !. o. m. läsåret 1963/64
. , Utrednin ens förslag Seminarium Nuvarantde organisa- Anåa) klass— till organisgation t.o.m. Anåall klass- ion av e ningar läsåret 1963/64 a» e ningar
Falun ........... Folkskoleseminarium 8 Folkskoleseminarium 8 Gävle ........... » 8 » 8 Göteborg (kv) . . . » 8 » 8 Göteborg (m). . . . » 6 » 6 Härnösand ...... » 8 » 8 Jönköping ....... » 6 » 6 Kalmar ......... » 6 » 6 Karlstad ........ » 10 » 10 Kristianstad ..... » 8 » 8 Linköping (kv). . . » 6 Nedlägges -— Linköping (m) . . . » 10 Folkskoleseminarium 10 Luleå ........... » 10 » 10 Lund ........... » 8 » 8 Stockholm (kv) . . » 8 » 8 Umeå ........... » 10 » 10 Uppsala ......... » 8 » 8 Växjö ........... » 8 » 8 Falun ........... Småskoleseminarium 4 Nedlägges — Haparanda ...... » 3 Folkskoleseminarium 3
(enbart småskollärar— utbildning)
Härnösand ...... » 6 Folkskoleseminarium 6 Landskrona ..... » 8 » 8 Lycksele ....... » 4 Nedlägges — Skara ........... » 8 Folkskoleseminarium 8 Stockholm ....... » 4 Nedlägges — Strängnäs ....... » 6 Folkskoleseminarium 6 Växjö ........... » 8 Nedlägges —
Summa
Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills. för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrel- sen. Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen beräknat efter den nuvarande organisationen.
Omvandlingen till den nya typen av folkskoleseminarier kommer, såsom ovan påpekats, att ställa sig betydligt svårare vid småskoleseminarierna än vid folkskoleseminarierna. Emellertid måste seminarierna under många år' framåt huvudsakligen utbilda småskollärare. Under övergångstiden bör där- för lämpligen endast småskollärarlinjer förläggas till de förutvarande små- skoleseminarierna. Enligt av utredningen utförda beräkningar torde dessa seminarier inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förrän fram mot mitten av 1960-talet. Småskoleseminarierna kommer således att få god tid på sig att omvandlas till folkskoleseminarier.
Såsom inledningsvis påpekats har utredningen inskränkt sig till att fram- lägga ett organisationsförslag för tiden t. o. m. läsåret 1963/64. Med hänsyn till prognosernas osäkerhet även för så relativt kort tid anser utredningen det inte motiverat att nu föreslå, hur stor seminarieorganisationen bör vara under tiden _därefter. Erfarenheten har även visat, att en period av tio år är i längsta laget vid planering för seminarierna. Sålunda måste 1936 års orga- nisation avsevärt utökas omkring 1945, liksom den då beslutade organisa- tionen nu visat sig mogen för nedskärningar. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att det vid mitten av 1960—talet antagligen kommer att bliva aktuellt att i betydande utsträckning nedskära seminarieorganisationen.
Slutligen Vill utredningen påpeka, att upprättandet av ytterligare lärar-v högskolor kan komma att avsevärt påverka utredningens förslag. Emeller- tid kan enligt direktiven för utredningen frågan om överförande av lärar- utbildningen till lärarhögskolor lämnas åsido. Vidare faller det utanför ut- redningsuppdraget att föreslå upprättandet av ytterligare lärarhögskolor. Med anledning härav anser sig utredningen inte behöva gå närmare in på nämnda problem.
FJÄRDE KAPITLET
Kostnadsberäkningar
Om ett folkskoleseminarium och fyra småskoleseminarier nedlägges, med- för detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.
För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräk- ningar genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare räk- nas inte med de nya lönerna från den 1 januari 1956.
Utredningen har inte ansett sig böra göra någon detaljerad kostnads- beräkning, utan en sådan beräkning bör liksom hittills årligen ankomma på skolöverstyrelsen.
Budgetåret 1955/56 beräknas totalkostnaden för samtliga folkskolesemi— narier till 16 650 000 (avlöningar) + 1 373 900 (omkostnader) + 375 000 (materiel, böcker m. m.) + 400 000 (utrustning) = 18 798 900 eller i runt tal 18,8 mkr.
Innevarande budgetår finnes 19 folkskoleseminarier (inklusive Hälsing- borg) med sammanlagt 141 klassavdelningar. Den årliga driftskostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till 18—'8 mkr. Nedlägges folk-
141 skoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna uppskattas till 6X18'8 =0,8 mkr. 141
Totalkostnaden för småskoleseminarierna har innevarande budgetår be- räknats till 4 139 000 (avlöningar) + 457 900 (omkostnader) + 83 000 (ma- teriel, böcker m. m.) + 65 000 (utrustning) = 4 744 900 eller i runt tal 4,75 mkr.
Antalet småskoleseminarier är innevarande budgetår 9 (inklusive Falun) med sammanlagt 47 klassavdelningar. Då småskoleseminarierna i Falun, Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, innebär detta, att 20 avdelningar
_2_O_X4*_75 =2,02 mkr. 47
Årliga besparingen genom nedläggande av de fem ovannämnda semina- rierna torde kunna uppskattas till 0,8 + 2,02 = 2,82 eller i runt tal 2,8 mkr. Enligt utredningens förslag skall samtliga kvarvarande seminarier om- vandlas till den typen av folkskoleseminarier, avsedda att utbilda både folk- och småskollärare. Härvid räknar utredningen med att. den småskol- försvinner. Besparingen kan således uppskattas till
lärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna, inte skall medföra några ökade årliga kostnader. Vid dessa finnes nämli- gen bl. a. redan en lektorskompetent ämneslärarkår.
De ökade kostnaderna enligt den nya organisationen för de 31 klassavdel— ningarna vid de förutvarande småskoleseminarierna kan uppskattas till 31 (IS—'s—Q = 0,992 eller i runt tal 1 mkr. 141 47 Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,8 — 1 = 1,8 mkr.
Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid de förutvarande småskoleseminarierna förrän fram mot mitten av 1960-talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskollärarutbildning. För de fem förutvarande småskoleseminarierna kan dessa kostnader beräknas på följande sätt.
Rektorerna placeras i samma lönegrad som de nuvarande rektorerna vid folkskoleseminarierna. Av rektorerna vid de fem seminarierna är nu 4 pla- cerade i lönegraden Cb 13 och 1 i Cb 11. Vid beräkningarna antages en genomsnittlig placering i ortsgrupp 3. Kostnaderna för den höjda löne- gradplaceringen kan då uppskattas till 4 (29 976—29 148) + (29 976— 27 504) = 5 784 kronor.
De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänsterna i lönegraden Ca 29 vid de fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster. Vidare om- vandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie seminarie- adjunktstjänsterna i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster. Vid beräkningarna antages samma lönegradsplacering som för ordinarie lek- torer vid de nuvarande folkskoleseminarierna, Ca 33, samt en genomsnitt- lig placering i 33 löneklassen och ortsgrupp 3. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen skulle således kunna uppskattas till 32 (24180— 20 424) = 120 192 kronor.
Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslärartjänster vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker blir givetvis kostnaderna mindre.
I detta sammanhang vill utredningen påpeka, att undervisningen i engel— ska inte beräknas medföra någon nämnvärd extra kostnad. Vidare beräk— nas undervisningen i hemkunskap inte heller draga några nämnvärda extra kostnader genom att undervisningen i hushållsgöromål inskränkes till en kompletteringskurs för elever, som inte tidigare genomgått kurs i ämnet.
Enligt utredningen bör för varje 3-årig småskollärarlinje beräknas 6 öv- ningsskoleklasser. Detta innebär, att ytterligare 29 övningsskollärare kom- mer att behövas vid de fem förutvarande småskoleseminarierna (1 i Hapa- randa, 5 i Härnösand, 9 i Landskrona, 9 i Skara och 5 i Strängnäs, jfr tab. 12). Beräknas lönerna genomsnittligt efter 25 löneklassen och orts-
.-—.=... ... f— a_i-nl
.—. ”.:—.». mai.—41.1. wa
grupp 3 kan kostnaden för 29 övningsskollärare uppskattas till 29 x 16 428 = 476 412 kronor.
Härifrån bör emellertid dragas statsbidraget till avlönande av 29 folk- skollärare. I detta sammanhang bortses från att övningsskolans klasser torde vara något mindre än klasser i det kommunala skolväsendet och att således samma antal barn kräver fler övningsskollärare än folkskollärare. Antages även här en placering i ortsgrupp 3 och beräknas folkskollärar- lönerna efter 21 löneklassen kan statsbidraget för 29 folkskollärare upp— skattas till 29 x 13 092 —— 29 X 1 600 = 333 268.
Mei-kostnaden för statsverket för 29 övningsskollärare skulle alltså kunna uppskattas till 476 412 _ 333 268 = 143 144 kronor. Härvid bör dock anmär- kas, att ökningen av antalet övningsskollärare för seminariekommunerna kommer att medföra en besparing på omkring 45 000 kronor (29 x 1 600).
Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminarierna kan således uppskattas till 5 784 + 120 192 + 143 144 = 269 120 eller i runt tal 0,3 mkr.
Emellertid har utredningen vid sina beräkningar inte tagit med kost- naderna för de ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis i såväl kunskaps- och Övningsämnen som metodik, som utredningen rekom— menderat. Dessa kostnader torde vara mycket svåra att beräkna. Då en stor del av övningsskollärarna skall tjänstgöra i klass 1 och 2 i övnings— skolan, där timtalet är lägre, torde dock en del av dessa lärare kunna inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet meddela undervisning i me- todik. Detta kan givetvis i någon mån minska kostnaderna för den för- stärkta metodikundervisningen. I detta sammanhang bör även påpekas, att de medel, som hittills anslagits till försök med metodisk handledning m. m., till stor del använts till förstärkning av metodikundervisningen och delning av seminarieklasserna. Slutligen har vid beräkningarna hänsyn inte tagits till kostnad för handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov av omkostnader, materiel, böcker och utrustning. Med hänsyn "till dessa ovissa kostnader anser utredningen, att den ovan beräknade kostnadsökningen 0,3 mkr bör höjas till 0,4 mkr.
Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till 2,8—0,4:2,4 mkr, medan den såsom ovan framhållits vid organisatio- nens fullständiga genomförande kan uppskattas till 1,8 mkr.
Den av utredningen föreslagna omläggningen av seminarieorganisatio- nen och förstärkningen av småskollärarutbildningen kan således genom- föras med icke obetydliga kostnadssänkningar. Vid den tidpunkt, då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli förlagd till de förutvarande små- skolseminarierna, beräknas vidare examinationsbehovet ha sjunkit, så att det antagligen blir aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.
Såsom utredningen påpekar i kapitlet om seminarieorganisationen, kom—
mer utredningens förslag att medföra att vissa smärre byggnadsarbeten måste utföras vid några av de rent manliga seminarierna för att dessa skall kunna ta emot småskollärarutbildning. Emellertid torde dessa arbeten, såsom likaledes framhålles, medföra relativt små engångskostnader.
I detta sammanhang vill utredningen påpeka, att utredningen inte ansett sig böra gå in på sådana hyggnadsfrågor, som inte aktualiserats av utred- ningens förslag.
FEMTE KAPITLET
Sammanfattning
Utbildning av småskollärare
Utredningen har kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuva- rande småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Denna för- stärkning betingas särskilt av de ökade krav, som ställs på småskollä— rarna med anledning av att de skall omhänderha undervisningen även i klass 3 i folkskolor av A—form. På grund härav föreslår utredningen, att den av riksdagen i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres. Utbildningen bör därvid organiseras på sätt utred- ningen närmare redogör för i sitt förslag till undervisningsplan för utbild- ning av småskollärare.
Då emellertid ett stigande antal inträdessökande till småskolesemina— rierna avlagt studentexamen — hösten 1955 omkring 16 procent av samt- liga intagna —— föreslår utredningen, att med hänsyn till dessa elevers förkunskaper och studieerfarenhet vid sidan om den treåriga linjen en särskild tvåårig linje inrättas för studenter.
För inträde till den treåriga småskollärarlinjen skall fordras avlagd real- examen eller motsvarande kunskaper. Detta innebär en Viss skärpning av nu gällande fordringar beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera avsevärd sådan beträffande engelska.
Utredningen har genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att elevernas självverksamhet tages i anspråk. För att eleverna skall få till- räckligt med tid till egna studier, har utredningen försökt nedbringa anta- let schemabundna timmar så mycket som möjligt. I likhet med skolkom- missionen har utredningen vidare funnit lämpligt, att det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier.
Redan nu begagnar sig omkring hälften av eleverna av frivillig under— visning i engelska. Utredningen föreslår, att ämnet blir obligatoriskt för samtliga elever på den treåriga linjen. Det torde nämligen ur allmänbild— ningssynpunkt vara synnerligen önskvärt, att en lärare har tillfredsstäl— lande kunskaper i åtminstone ett främmande levande språk. Ämnet hus- hållsgöromål föreslås bli ersatt med ämnet hemkunskap. Veckotimtalet i musik föreslås ökat med 50 procent. Vidare har antalet lärartimmar i individuell undervisning i instrumentalmusik i det närmaste fördubblats. Slöjdkursen bör endast omfatta utbildning för undervisning på lågstadiet och icke såsom nu avse att ge eleverna kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser.
Den föreslagna utökningen av studietiden har i betydande utsträckning kommit den praktiska lärarutbildningen tillgodo. Metodikundervisningen har förstärkts, och antalet auskultationer och undervisningsövningar har ökat. Enligt utredningens uppfattning bör den praktiska lärarutbildningen helt eller delvis kunna förläggas till andra tidsperioder än den Övriga un- dervisningen, varför utredningen försökt skapa möjligheter härtill.
För varje småskollärarlinje bör vid seminarium med enbart småskol- lärarutbildning 6 övningsskoleklasser beräknas.
De ämneslärare, som skall handha utbildningen av småskollärare, måste enligt utredningens uppfattning ha lektorskompetens. För att den av riks— dagen beslutade förstärkningen av småskollärarutbildningen skall kunna genomföras, är det nödvädigt, att seminarierna har tillgång till högkvalifi- cerade lärarkrafter. För behörighet till lektorstjänst bör gälla samma kom- petensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarierna.
Vid tillsättning av övningsskollärartjänst på lågstadiet bör speciella me- riter för detta stadium och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Möjligheter bör därför öppnas för väl kvalificerade små- skollärare att kunna anställas som övningsskollärare på lågstadiet.
Behovet av folk- och småskollärare
På begäran av utredningen har chefen för skolöverstyrelsens statistiska kontor fil. dr Axel Mebius verkställt beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, omfattande läsåren 1955/56—1977/78. Mebius beräkningar grun- dar sig på uppgifter inhämtade direkt från skoldistrikten rörande det be- räknade barnantalet i skolorna med utgångspunkt i de kända födelsetalen t. o. m. läsåret 1954. Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan, har Mebius framlagt alternativa be- räkningar med utgångspunkt i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda dels av professor C.—E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.
Utredningen har funnit sig böra beräkna så stor examination av lärare, att en återgång till 1947 års kungörelse angående lärjungarnas fördelning på läraravdelningar vid folk- och småskolor icke skall omöjliggöras av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har Mebius därför vid be- räkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå från den förutsättningen, att fr. o. m. läsåret 1959/60 sker en på tre läsår fördelad återgång till tillämpning av kk 1947: 234.
Vidare beräknar Mebius, att småskollärarnas övertagande av undervis— ningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen icke kan vara helt genom- fört förrän läsåret 1964/65. Ett uppehåll i övertagandet har emellertid förutsatts för läsåret 1958/59 av det skälet, att Mebius haft att utgå från
den förutsättningen, att småskollärarutbildningen fr. o. m. läsåret 1956/57 generellt skulle bli treårig, varför examinationen 1958 endast skulle om- fatta en klassavdelning på den redan nu treåriga linjen vid småskolesemi- nariet i Haparanda.
Beträffande behovet av folkskollärare i 23 lönegraden och för att täcka bristen på akademiskt utbildade lärare på realskolestadiet har seminarie- utredningen icke ansett sig höra utföra egna undersökningar utan bygger på de beräkningar fram t. o. m. läsåret 1965/66, som framlagts av real- skoleutredningen i dess betänkande Realskolan under övergångstiden (SOU 1955: 53). För beräkningarna rörande behovet av folkskollärare för tjänst- göring på enhetsskolans högstadium och i inbyggda realskolor för tiden efter läsåret 1965/66 har seminarieutredningen utgått från det av real- skoleutredningen gjorda antagandet, att enhetsskolan skall vara helt ge— nomförd såsom obligatorisk nioårig skola i början av 1970-talet.
Utredningen vill starkt betona, hur osäkra prognoser rörande lärarbeho- vet mer än för några få år framåt i tiden måste vara. Utredningen fram— lägger därför sina beräkningar med all reservation för osäkerheten beträf- fande det material, som ligger till grund för beräkningarna. När det gäller lärarbehovet under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet måste ut- redningens prognoser endast betraktas som ett räkneexempel, vilket icke kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet.
Sina prognoser av lärarbehovet har utredningen sammanfattat i tab. 20 och 21. Härvid har utredningen räknat med att småskollärarutbildningen fr. o. m. läsåret 1957/58 skall bli treårig.
Enligt prognoserna kommer examinationsbehovet av folkskollärare un- der första hälften av 1960-talet att nedgå till mindre än tredjedelen av det nuvarande behovet för att därefter stiga till ungefär hälften av nuvarande behov. Omkring år 1970 beräknas behovet åter minska.
Examinationsbehovet av småskollärare beräknas stiga till nästan det dubbla mot nuvarande behov under första hälften av 1960-talet för att där- efter fram till omkring år 1970 någorlunda jämnt minska till något mindre än hälften av nuvarande behov.
Seminariebehovet
Utredningen föreslår, att utbildningen av såväl folk- som småskollärare förlägges till samma utbildningsanstalter. En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma lärarutbildningsanstalter kommer att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet, som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas verk- samhet. Vid gemensamma utbildningsanstalter kan nämligen folkskollärar- linjer kombineras med småskollärarlinjer på det sätt, som vid varje tid- punkt erfordras. Att utbilda såväl små- som folkskollärare vid samma läro-
anstalter överensstämmer även med de riktlinjer för lärarutbildningens ord— nande, som riksdagen godkänt 1950.
Den gamla hävdvunna beteckningen folkskoleseminarium bör bibehållas även för den nya typen av läroanstalter.
Småskollärarutbildningen bör stå öppen även för män. Beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever på folk- skollärarlinjerna förordar utredningen, att ungefär lika många manliga och kvinnliga elever tas in men att hänsyn städse tages till den efterfrågan på manliga respektive kvinnliga folkskollärare, som kan förefinnas.
Med utgångspunkt från prognoserna i tab. 20 och 21 har utredningen i tab. 22 gjort en beräkning av antalet erforderliga klassavdelningar för folk— och småskollärarutbildningen vid seminarierna. Utredningen räknar med 24 elever per klassavdelning med undantag för de avdelningar, som läs— året 1956/57 intas i folkskoleseminariernas studentlinje. Vidare räknar utredningen med att av det för varje år angivna examinationsbehovet av folkskollärare ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan.
Med hänsyn till att det beräknade antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 synes nedgå synnerligen starkt, har utredningen icke ansett sig nu kunna framlägga organisationsplan för seminarierna för längre tid än t. o. m. läsåret 1963/64.
Utredningen har kommit till den slutsatsen att seminarieorganisationen under de närmaste åren bör avpassas för ungefär 160 klassavdelningar. Då seminarierna nu är beräknade för sammanlagt 187 avdelningar innebär detta att omkring 25 klassavdelningar måste indragas.
Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas, har utredningen utgått från att i första hand de seminarier bör bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskollärare. Utan tvekan är detta de nuvarande folkskoleseminarierna.
Utredningen räknar med att samtliga folkskoleseminarier utom folk- skoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping tillsvidare bibehålles. Detta seminarium arbetar nämligen under relativt improviserade förhål- landen och kan därför knappast tänkas bibehållas för framtiden. Vidare finnes i Linköping även ett av landets största seminarier, nämligen folk- skoleseminariet för manliga elever, vilket i framtiden kan mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning liksom också bli- vande småskollärare.
Då de 16 folkskoleseminarier, som utredningen föreslår skall bibehållas, normalt är beräknade för 130 klassavdelningar, måste således undervis- ningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskole— seminarierna. Härvid bör dock endast de seminarier, som lämpligen kan ombildas till den nya typen av folkskoleseminarier, bibehållas. Vidare bör enligt utredningens uppfattning i stad med både ett folkskoleseminarium och ett småskoleseminarium det ena seminariet nedläggas. Möjligheter till
H..-4
_.IT S*
såväl folk- som småskollärarutbildning kommer nämligen att finnas kvar vid det seminarium som bibehålles. Såsom nyss framhållits bör i första hand folkskoleseminarierna bibehållas.
Med utgångspunkt från dessa principer borde förutom småskolesemina— riet i Falun även småskoleseminarierna i Haparanda, Härnösand, Lycksele, Stockholm och Växjö nedläggas. Emellertid har utredningen måst göra två avsteg från dessa principer. Seminariet i Haparanda bör tills vidare bibehållas med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande sär- skilda förhållandena, dock endast för utbildning av småskollärare. Vidare måste något av de största småskoleseminarierna bibehållas för att samt- liga 160 avdelningar skall kunna beredas plats. Valet har härvid närmast stått mellan småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö. Då ett bibehål- lande av småskoleseminariet i Växjö skulle medföra, att det i Småland skulle finnas fyra seminarier medan det i hela Norrland endast skulle fin- nas fem, har utredningen stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålles. Utredningen föreslår sålunda, att förutom småskole- seminariet i Falun även småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges.
Den av utredningen föreslagna seminarieorganisationen omfattar 21 se- minarier och 161 klassavdelningar. En seminarieorganisation av denna stor- lek torde få den elasticitet, som är nödvändig för att examinationen av klass- lärare snabbt skall kunna anpassas efter växlande behov och förhållanden. Utredningens förslag innebär, att seminarierna t. o. m. läsåret 1963/64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 29.
Beträffande tiden efter läsåret 1963/64 kommer det antagligen att vid mitten av 1960-talet bli aktuellt att i betydande utsträckning ytterligare nedskära seminarieorganisationen.
Kosmadsber" ' ar
Årliga besparingen genom nedläggande av ett folkskoleseminarium och fyra småskoleseminarier torde kunna uppskattas till omkring 2,8 mkr.
Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folk- skoleseminarierna, beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.
När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kost- naderna för de förutvarande småskoleseminarierna uppskattas till omkring 1 mkr.
Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,8—1: 1,8 mkr.
Då emellertid utredningen inte räknar med någon folkskollärarutbildning vid de förutvarande småskoleseminarierna förrän fram mot mitten av 1960- talet, kan de ökade årliga kostnaderna för småskoleseminarierna fram till denna tid uppskattas till 0,4 mkr.
Årliga besparingar under övergångstiden kan således uppskattas till 2,8 —- 0,4 = 2,4 mkr.
Den av utredningen föreslagna omläggningen av seminarieorganisatio- nen och förstärkningen av småskollärarutbildningen kan således genom- föras med icke obetydliga kostnadssänkningar. Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli förlagd till de förutvarande små- skoleseminarierna kommer det vidare antagligen att bli aktuellt att ned- lägga ytterligare ett antal seminarier, vilket kommer att medföra ytterli- gare besparingar för statsverket.
Bilaga 1
P. M. angående lärarbehovet i folkskolan läsåren 1 95 5 / 5 6—1 9 77 / 7 8
Utarbetad av chefen för skolöverstyrelsens statistiska kontor fil. dr Axel Mebius
A. Folkskolliirarkåren
Lärarbristen. Enligt av statens folkskolinspektörer jämlikt cirkulär den 30 september 1954 lämnade uppgifter1 fanns den 15 oktober 1954 561 vikarier å folkskollärartjänster2 och 74 innehavare av icke-ordinarie folkskollärartjänster, eller i allt 635 lärare, vilka saknade formell kompetens. I 2 fall hade vikarie ej kunnat erhållas. Vidare tjänstgjorde 201 pensionerade folkskollärare, varav 192 å vikariat.
Då man med hänsyn till lärarförmedlingens verksamhet torde kunna förut- sätta, att det stora flertalet personer med folkskollärarexamen, vilka varit villiga till tjänstgöring vid folkskoleväsendet, även blivit utnyttjade härför, förelåg sålunda ht 1954 en brist på ca 640 examinerade folkskollärare, bortsett från de av pensionerade lärare uppehållna tjänsterna. Anses även sistnämnda fall böra inräknas i bristen, uppgår denna till ca 840.
Av de 635 formellt icke-kompetenta lärarna hade emellertid 171 vikariat, vilkas längd icke översteg en månad (de båda fall, då vikarie ej kunnat erhållas, avsåg likaledes kortare tid). Enligt skolöverstyrelsens mening torde man icke höra förutsätta, att examinerade lärare alltid skall stå till förfogande för vi- kariat av mindre varaktighet. Med hänsyn härtill synes det vara motiverat att räkna med en lärarbrist ht 1954 av endast omkring 460, d. v. s. antalet icke-kom- petenta lärare med mer än en månads anställning, eller 570, om motsvarande 105 fall med pensionerade lärare medräknas. Å förordnanden, omfattande hela terminen, tjänstgjorde 248 icke-kompetenta och 34 pensionerade lärare (därav å vikariat resp. 174 och 25).
Av ovannämnda 635 lärare uppgives 368 vara icke-pensionerade småskollärare (29 var pensionerade sådana)3. Bland de övriga märkes främst omkring 160 studenter, ett 30-tal seminarieelever och ett 15-tal personer med akademisk exa- men (inkl. präster) samt 10 med utländsk (folkskol)lärarexamen. Några hade endast avlagt realexamen eller genomgått flickskola.
Störst var relativa antalet icke-kompetenta i följande inspektionsområden: Västerbottens läns norra och mellersta (29 % av samtliga vikarier och övriga icke—ordinarie lärare) samt Norrbottens läns östra (22 %). över huvud fanns 242 av de 6371 fallen utan formellt kompetenta lärare i de norrländska inspek—
1 Beträffande Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle införskaf— fades dock uppgifter direkt från vederbörande folkskolestyrelser (detsamma gäller beträffande övriga i det följande omnämnda cirkulär). Ifrågavarande uppgifter ingår i de i texten angivna siffrorna. 2 Här och i det följande avses ej folkskollärartjänster i 23:e lönegraden. 3 Här avses icke sådana småskollärare, som jämlikt k. kung. 1954z230 tjänstgjorde i klass 3 av A-form. Ifrågavarande tjänster är att hänföra till småskollärartjänster.
tionsområdena (i fråga om lärare med mer än 1 månads anställningstid 206 av 464).
Läraravgången. Genom cirkulär den 4 december 1954 införskaffades från sta- tens folkskolinspektörer uppgifter om antalet ordinarie och e. o. folkskollärare, som önskade uppskjuta sin pensionering från 1955 till 1956 (eller senare). Då seminarieutredningen önskat erhålla en ungefärlig uppfattning om lärarbehovet beträffande folkskolan ända fram till senare delen av 1970-talet, har vidare på grundval av de nyaste uppgifterna till undervisningsstatistiken (redovisningsåret 1953/54) en prickning verkställts å skolöverstyrelsens statistiska kontor av åldersfördelningen för de lärare, som normalt kommer att pensioneras fram till nämnda tid. Med ledning av sålunda föreliggande nya uppgifter i nämnda båda hänseenden har de för ett år sedan för skolöverstyrelsens riksdagspctita gjorda beräkningarna angående läraravgången justerats och kompletterats.
Följande tabell ger en översikt av de erhållna uppgifterna om uppskjuten pen- sionering. De avser dels folkskollärare, födda 1/7 1891—30/6 1892, vilka alltså med utgången av juni månad 1955 uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns, dels äldre i tjänst varande lärare.
Antal folkskollärare Uppnådd » . . Födelsedatum ålder Med avsedd pensmnermg 30/6 1955 30/6 1955 30/6 1956 Summa eller senare
Före 1/7 1888 ........... 67 år 4 —— 4 1/7 1888—30/6 1889 ..... 66 » 13 (76,5 %) 14 (23,5 %) 17 1/7 1889—30/6 1890 ..... 65 » 59 (89,4 %) 17 (10,6 %) 66 1/7 1890—30/6 1891 ..... 64 » 57 (36,8 %) 98 (63,2 %) 155 1/7 1891—30/6 1892 ..... 63 » 170 (47,0 %) 192 (53,0 %) 362
1 Anstånd endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.
Enligt föregående års uppgifter önskade av dåvarande yngsta åldersgrupp (1890/91) endast 45,5 % kvarstå i tjänst, av den näst yngsta (1889/90) 65,5 %.
Av de 192 folkskollärare, födda 1891/92, som önskade kvarstå läsåret 1955/56, har åtskilliga givetvis för avsikt att ytterligare uppskjuta avgången efter upp- nådda 64 års ålder. Vid beräkningarna har förutsatts, att dessas antal uppgår till 64,2 % av ifrågavarande lärare (för att bereda tillfälliga variationer mindre spelrum har det härvid ansetts lämpligt att taga hänsyn till icke endast årets uppgifter utan även fjolårets). På liknande sätt har av lärare (födda 1891/92 och 1890/91), som beräknas i tjänst uppnå 65 års ålder, 15,3 % antagits erhålla anstånd av Kungl. Maj:t till 66 år och av de sistnämnda 23,5 % ytterligare till 67 år (uppgifter om dylika fall föreligger i år för första gången).
Beträffande de folkskollärare, som uppnår pensioneringsperiodens nedre gräns åren 1956, 1957 o. s. v., har förutsatts, att pensioneringen kommer att uppskjutas av 49,4 %, vilket motsvarar förhållandena bland samtliga de lärare, som 1954 och 1955 uppnådde nämnda nedre gräns. I övrigt har använts de i föregående stycke angivna procenttalen 64,2, 15,3 och 23,5. Dessa procenttal innebär, att av de folkskollärare, som når den nedre gränsen, 50,6 % förutsatts avgå genast, 17,7 % efter ett år, 26,8 % efter två år, 3,7 % efter tre år och återstående 1,2 %
1 Därav 2 utan vikarie (dessa avsåg ej Norrland).
efter fyra år (vid 67 års ålder). Givet är, att dessa siffror är mer eller mindre osäkra.
De nu gjorda beräkningarna beträffande den totala läraravgången har givit ett resultat, som för redovisningsåren 1954/55 och 1955/561 visar omkring 35 resp. 15 avgångna mindre än vad som i liknande sammanhang beräknades för ett år sedan. Huvudsakligen beror detta på att flera lärare förklarat sig ämna kvarstå i tjänst än som beräknades föregående år. — Under återstoden av 1950- talet är skillnaderna obetydliga.
Enligt beräkningarna skulle läraravgångcn nå sitt maximum vid mitten av 1960-talet (jfr kol. 7 i tab. Ila och II b2), vilket sammanhänger med att födelse- årgångarna 1901/03 är de talrikast representerade inom folkskollärarkåren bland här ifrågakommande årgångar. Under 1970-talet är en avsevärd minskning i av- gången att förvänta. Denna sammanhänger väsentligen därmed, att intagningarna vid folkskoleseminarierna efter mitten av 1920-talet och under 1930-talet var be- tydligt mindre än under förra hälften av 1920-talet. För övrigt är givetvis av- gångsheräkningarna för särskilt senare delen av 1960—talet och 1970-talet mycket osäkra, bl. a. med hänsyn till svårigheten att bedöma, hur avgången utan pension (av annan orsak än dödsfall) kommer att gestalta sig.
Antalet lärartjänster. Beträffande det väntade antalet folkskollärartjänster under de närmaste nio läsåren (t. o. m. 1963/64) har siffror införskaffats från folkskolinspektörerna jämlikt ovannämnda cirkulär den 4 december 1954. Be- räkningarna är baserade på av skoldistrikten lämnade uppgifter för varje skol- område, dels om antalet barn i vederbörande skola läsåret 1954/55 (med fördel— ning å klasser), dels om antalet barn, som ännu ej börjat skolan (med fördelning efter födelseår). Med utgångspunkt från dessa uppgifter har för de olika skolorna det väntade lärjungeantalet i varje klass beräknats av skoldistrikten för de berörda läsåren. Då de yngsta barnen är födda 1954, kunde beräkningarna beträffande klass 3 och därmed folkskolestadiet som helhet framföras t. o. m. läsåret 1963/64.
Det väntade antalet lärartjänster har beräknats av folkskolinspektörerna, dels enligt bestämmelserna om lärjungarnas fördelning på läraravdelningar enligt k. kung. 1947: 234, dels enligt föreskrifterna i k. kung. 1950: 137 angående pro- visoriska åtgärder med anledning av lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Tjänster å enhetsskolans högstadium och vid inbyggda realskolelinjer klass 7—9 skulle redovisas särskilt för sig. Det skulle i brist på närmare kännedom om de framtida förhållandena i varje inspektionsområde icke räknas med att småskol- lärare skulle övertaga avdelningar av klass 3 av A-form utöver vad som jämlikt k. kung. 1954: 230 redan ägt rum läsåret 1954/55.
Vad beträffar beräkningarna av antalet tjänster, må några synpunkter av gene- rell betydelse framhållas. Ifrågavarande beräkningar är grundade på i huvudsak nuvarande organisation av skolväsendet och tager alltså ej hänsyn t. ex. till genomförande av enhetsskolan (utöver vad som kunnat förutses beträffande redan förefintliga försöksdistrikt och eventuellt vissa tillkommande sådana), ej heller till ändring i övrigt av arbetsområdet för folk- resp. småskollärare (annat än den, som redan ägt rum läsåret 1954/55). Vid framskrivningen av de olika
1 Siffrorna är i tab. II a och II b hänförda till resp. 1955/56 och 1956/57 (jfr not 6 till tabellerna). * Såsom framgår av tab. I har det för läsåren fr. o. m. 1964/65 gjorts alternativa beräkningar i fråga om antalet tjänster. Med hänsyn härtill kunde man eventuellt tänka sig olika beräkningar även rörande läraravgången. Förhållandet blir emellertid icke av praktisk betydelse, vad be- träffar denna, förrän de under 1960-talet nyanställda lärarna uppnår pensionsåldern. I övrigt är det endast fråga om en skillnad på några enheter varje år.
födelseårgångarna från klass till klass å de blanketter rörande barnantalet, som ifyllts av skoldistrikten för de olika skolområdena, skulle i möjligaste mån hänsyn tagas till avgång till högre läroanstalter samt till förekomst av starkare in- eller utflyttning till resp. från vederbörande Skolområden. För distrikt med avgång till högre skolor från folkskolans klass 4 (och 5) skulle för läsåren fr. o. m. 1956/57 alternativa uppgifter lämnas beträffande lärjungeantalet i klas- serna 5 och 6, beräknat under förutsättning, att ingen avgång till högre skolor kommer att äga rum från klass 4 (5) vt 1956 och senare. I stället skulle räknas med motsvarande större avgång från klass 6.
Framtida ändringar i den relativa tillströmningen till de högre läroanstalterna har säkerligen i regel icke kunnat beaktas. Denna tillströmning torde de närmaste åren komma att minskas som följd av att födelsetalets starka ökning åren 1942, 1943 och 1944, vilken ännu ej hunnit göra sig gällande beträffande klass 14, sannolikt icke kan motsvaras av en lika stor ansvällning av det högre skolväsen— det. Härigenom kommer relativt flera barn än tidigare att kvarbliva i folksko- lans högre klasser, vilket påverkar antalet folkskollärartjänster i stegrande rikt- ning gentemot vad beräkningarna anger (i den mån undervisningen i dessa klasser icke kommer att bestridas av ämneslärare, som icke är folkskollärare). Svårigheterna att förutse införandet av 8:e eller 9:e klasser under 1950-talets lopp och början av 1960-talet (med eller utan genomförande av enhetsskolan) torde även medföra för låg beräkning av antalet tjänster. _ I motsatt riktning verkar vissa andra förhållanden. Medan sålunda större distrikt med inflyttning åtminstone approximativt kunnat taga hänsyn till av denna troligen föranledd ökning av barnantalet, har motsvarande utflyttning, vilken med ofta helt små belopp är fördelad på ett stort antal smärre Skolområden, i allmänhet icke kunnat beaktas. Sistnämnda omständighet — jämte försummandet av dödlig— heten samt medräknandet av barn (t. ex. sinnesslöa), som sedermera icke kom- mer att besöka folkskolan — tenderar att för sin del åstadkomma, att lärjunge— antalet och därmed antalet tjänster blir något för högt beräknat. I samma rikt- ning verkar en ökning av den relativa tillströmningen till högre läroanstalter (utöver den, som lagts till grund för distriktens beräkningar), om en sådan längre fram i tiden kommer till stånd.
I följande tabell meddelas resultatet av de nya beräkningarna rörande antalet folkskollärartjänster. Siffrorna avser icke tjänster & enhetsskolans högstadium och vid inbyggda realskolelinjer klass 7—9. Till jämförelse meddelas de siffror, som i liknande sammanhang erhölls från inspektörerna föregående år. Dessa siffror avsåg endast tiden t. o. m. 1960/61.
Jämförelse mellan årets och fjolårets beräkningar
Antal tj. enl. beräkn. 1954/55 1955/56I1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62'1962/63 1963/öA Folkskollärartjänster enligt k. kung. 1947: 234 a) Jan. 1955 ........ . . 21 730 22 342 22 643 22 533 22 096 21 498 20 963 20 592 20 25 b) April 1954 ....... 21 123 21 978 22 572 22 745 22 630 22 220 21 818 . . . . . . Diff. a)——b) ...... . . — 248 — 230 — 102 _ 97 — 124 — 320 . . Folkskollärartjänster enligt k. kung. 1950: 137 a) Jan. 1955 ........ 120 539 21 264 21 858 22 128 22 026 21 596 21 020 20 515 20 145 19 Bli b) April 1954 ....... 20 668 21 484 22 066 22 219 22 110 21 701 21 324 . . . . . . Diff. a)—b) ...... — 129 — 220 — 208 — 91 — 84 —— 105 — 304
1 Faktisk siffra.
Vid jämförelsen mellan årets och fjolårets beräkningar är att observera, att 1954/55 ett större antal småskollärare tjänstgjort i klass 3 av A-form (enligt k. kung. 1954z230) än 1953/54 (enligt k. kung. 1953:314), och att folkskol— inspektörerna vid sina beräkningar i fjol och i år icke skulle taga hänsyn till småskollärares framtida övertagande av klass 3. Som följd härav är det natur- ligt, att årets beräkningar beträffande antalet folkskollärartjänster ligger lägre än fjolårets (i samma riktning verkar det, om vissa klasser, som i fjolårets be- räkningar för ett visst läsår hänfördes till den egentliga folkskolan, i år räknats till enhetsskolans högstadium eller inbyggda realskolelinjer). Skillnaden be- träffande klass 3 kan anslås till i runt tal 225 tjänster. Tages hänsyn härtill, kan man anse, att beträffande läsåren 1955/56 och 1956/57 årets och fjolårets be- räkningar stämmer mycket väl överens. Beträffande läsåret 1954/55 ligger där- emot fjolårets beräkning i realiteten omkring 100 tjänster lägre än det faktiska antalet tjänster enligt årets uppgifter. För åren 1957/58—1959/60 är årets upp- gifter högre än fjolårets (100 år 150), för 1960/61 däremot närmare 100 lägre.
Nedanstående tabell lämnar enligt årets beräkningar en översikt över antalet tjänster jämlikt föreskrifterna i k. kung. 1950:137 i jämförelse med bestämmel— serna i k. kung. 1947z234.
Jämförelse mellan bestämmelserna i k. kung. 1.950: 137 och 1947: 234
än?! 3 1955/56 1956/57 1957/58 1953/59 1959/60 1960/61 1961 /62 1962/63 1963/64 1947; 234 21 730 22 342 22 643 22 533 22 096 21 498 20 963 20 592 20 256 1950: 137 21 264 21 858 22 128 22 026 21 596 21 020 20 515 20 145 19 311 Diff.. . . . 466 484 515 507 500 478 443 447 445
Tillämpning av 1950 års bestämmelser beräknas sålunda medföra en inbespa- ring av 450 år 500 tjänster (varvid förutsatts, att småskollärare ej övertagit ytter- ligare avdelningar av klass 3).
Förändringen i antalet tjänster från läsår till läsår vid tillämpning av de olika bestämmelserna gestaltar sig på följande sätt:
Ökning resp. minskning från läsår till läsår
gått tå" 1955156 1956/57 1957/53 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1947: 234 .. + 612 + 301 _ 110 _ 437 _ 598 _ 535 _ 371 _ 336 1950: 137 + 725 + 594 + 270 _ 102 _ 430 _ 576 _ 505 _ 370 _ 334
Ökningen av antalet tjänster 1955/56 enligt 1950 års bestämmelser beräknas nu till 725 mot 816 enligt fjolårets beräkningar. Skillnaden beror på att det fak- tiska antalet tjänster 1954/55 visat sig ligga omkring 100 högre än som förutsågs för ett år sedan (efter reduktion, som ovan angivits, av dåvarande siffror på grund av småskollärarnas övertagande av vissa avdelningar i klass 3). Läsåret 1957/58 har folkskolinspektörerna däremot räknat med drygt 100 tjänsters större ökning än enligt fjolårets uppgifter, medan minskningen 1960/61 beräknats till ca 200 tjänster mera än tidigare. Övriga år är skillnaden obetydlig (uppgifter. lämnades i fjol endast t. o. m. 1960/61). De anförda olikheterna åskådliggör
tydligt osäkerheten i beräkningar av föreliggande slag, även när som här ett relativt fast underlag, nämligen barnantal skolområdesvis, finnes för desamma (fjolårets beräkningar var emellertid i regel icke baserade på särskilt för detta år införskaffade skolområdessiffror utan på dylika uppgifter, som erhållits ett år tidigare).
Som ovan anförts skulle distrikt, som räknat med avgång till högre skolor från folkskolans klass 4 (och 5), för läsåren fr. o. m. 1956/57 även lämna alter- nativa uppgifter om lärjungeantalet i klasserna 5 och 6, beräknat under förut- sättning, att ingen avgång till högre skolor kommer att äga rum från klass 4 (5) vt 1956 och senare (i stället skulle räknas med motsvarande större avgång från klass 6). Det enligt dessa uppgifter av folkskolinspektörerna beräknade an- talet folkskollärartjänster framgår av följande tabell. Till jämförelse återges i tabellen de i det föregående meddelade siffrorna, som erhållits under förutsätt- ning, att avgång från klass 4 (5) äger rum i ungefär samma utsträckning som hittills. Läsåret 1956/57 har ej medtagits i tabellen på grund av särskilda brist- fälligheter i primärmaterialet. Därest avgången från klass 4 upphör vt 1956, blir klass 5 »fullständig» ht 1956, men beträffande klass 6 gäller detta först från ht 1957. Ett relativt betydande antal distrikt har emellertid icke beaktat detta utan förutsatt, att klass 6 redan ht 1956 nått full styrka.
Antal tjänster, omavg.från 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64
klass 4 (5) Folkskollärarljänster enligt k. kung. 194 7: 234 a) ej äger rum . . 23 318 23 214 22 788 22 171 21 611 21 227 20 891 b) äger rum ..... 22 643 22 533 22 096 21 498 20 963 20 592 20 256 Diff. a)—b) . . 675 681 692 673 648 635 635
Folkskollärartjänster enligt k. kung. 1950:137 3) ej äger rum . . 22 772 22 681 22 258 21 662 21 128 20 743 20 412 b) äger rum ..... 22 128 22 026 21 596 21 020 20 515 20 145 19 811
Diff. a)—b) .. 644 655 662 642 613 598 601
Ökningen av lärjungeantalet i klasserna 5 och 6 skulle sålunda medföra ett ökat behov av 600 å 700 folkskollärartjänster. Till en del kan detta emellertid komma att motverkas därav. att efter nedläggande av klasserna 15 (17) och 25 (27) större utrymme eventuellt kan beredas för parallellavdelningar i realskolan (flick- skolan), så att antalet från denna på grund av platsbrist avvisade, vilka nu går i folkskolans 7:e (och i förekommande fall 8:e och 9:e) klass blir mindre.
Folkskolinspektörernas beräkningar omfattar tiden t. o. m. läsåret 1963/64 och kunde baseras på nuvarande lärjungeantal resp. kända födelsetal (t. o. m. 1954). Då seminarieutredningen som nämnt emellertid ansett det önskvärt att erhålla en ungefärlig uppfattning om lärarbehovet vid folkskolan även under det följande årtiondet fram till senare delen av 1970-talet, erfordras jämväl beräkningar beträffande ändringarna i antalet tjänster under denna tid. Några hållbarare prognoser (i mera egentlig mening) kan givetvis ej åstadkommas så långt framåt i tiden, allra minst med hänsyn till den omvandling av skolväsendet, som pågår och som är att förvänta. Man är nödsakad att inskränka sig till beräk— ningar av räkneexempels karaktär, baserade på vissa antaganden och i huvudsak nuvarande organisation av skolväsendet. Härvid uppkommer givetvis betydande osäkerhetsmoment. Det erforderliga antalet lärartjänster är främst beroende
) 1
av antalet lärjungar, vilket i sin tur för den här avsedda tidrymden samman- hänger med antalet födda under senare delen av 1950-talet och under 1960-talet. Beträffande den framtida nativiteten föreligger olika prognoser, av vilka i detta sammanhang närmast ifrågakommer dels en av professor C.-E. Quensel hösten 1954 utarbetad prognos, som ej blivit publicerad men ställts till seminarieutred- ningcns förfogande, dels en inom statistiska centralbyrån av byrådirektör T. Widstam verkställd prognos, vilken återgivits i Statistisk Tidskrift 1955, nr 1. På grund av de olika antaganden, som i skilda hänseenden blivit gjorda, avviker dessa prognoser från varandra. Resultatet av resp. beräkningar framgår av föl— jande tabell.
Medeltal födda per år
1951/55 1956/60 1961/65 1966/70 1971/75 Quensel ............ 109 300 106 600 103 000 100 500 108 100 Stat. centralbyrån . . 108 000 102 000 99 000 102 000 . .
Årliga medeltalet födda femårsperioden 1956/60 har sålunda av Quensel beräk- nats till 106 600 mot av statistiska centralbyrån till endast 102 000. För de båda följande femårsperioderna är skillnaderna mindre, men minimum skulle enligt Quensel infalla 1966/70, enligt statistiska centralbyrån redan 1961/65. Med hän- syn till dessa omständigheter har det ansetts lämpligt att i föreliggande samman— hang göra lärjungeberäkningar enligt båda de nämnda prognoserna.
Lärjungeberäkningarna har verkställts klassvis med utgångspunkt från lär- jungeantalet ht 1954. De då förefintliga eleverna har framskrivits från klass till klass med begagnande av vissa empiriskt funna procenttal, som anger pro— portionerna mellan de olika klasserna (klass 2 i procent av klass 1 föregående år, klass 3 i procent av klass 2 o. s. v.). Enhetsskoledistrikt och inbyggda real- skolelinjer har behandlats särskilt för sig, enär avgången från högre klasser till andra läroanstalter där kunde väntas vara mindre än från den egentliga folkskolans klasser. Någon hänsyn till i framtiden tillkommande försöksdistrikt har i brist på säkrare uppgifter icke tagits. _- Vad beträffar barn, födda 1948— 1952, vilka normalt börjar skolan först ht 1955 och senare, föreligger av statis- tiska centralbyrån gjorda beräkningar av deras antal vid slutet av år 1952 (för publikationen »Befolkningsrörelsen år 1952»). Ifrågavarande barn har vid här föreliggande beräkningar framskrivits, till dess de nått klass 1, och sedan vidare genom högre klasser. För åren 1953 och 1954 har förelegat preliminära uppgifter om antalet levande födda. För födelseårgångarna fr. o. m. 1955 t. o. m. 1970 har Quensels och statistiska centralbyråns prognoser kommit till användning (sedan femårsmedeltalen genom grafisk interpolation omvandlats till ettårssiff— ror). Nämnda prognoser påverkar sålunda siffrorna för klass 1 från ht 1962 och framåt och för klass 3 från ht 1964.
Såsom belysande den osäkerhet i lärjungeberäkningarna, som följer enbart av de olika prognoserna rörande det framtida antalet födda, kan nämnas, att me- dan skillnaden i det totala lärjungeantalet (samtliga klasser) ht 1962 endast uppgår till ca 4 000 (på omkring 730 000), utgör densamma ht 1970 (då samtliga nio klasser berörts) ca 32000 (på mindre än 700000). I samband med ned- gången av Quensels födelsetal femårsperioden 1966/70 och ökningen av statistiska centralbyråns samma period uppgår differensen ht 1977 till endast omkring 2 000 (för övrigt i motsatt riktning).
På grundval av prognoserna rörande lärjungeantalet kan under vissa anta—
ganden beräkningar göras beträffande det framtida antalet folkskollärartjäns- ter under den tid, som inspektörernas uppgifter icke berör. Närmast till hands skulle det ligga att med utgångspunkt från slutåret för nämnda uppgifter (1963/64) beräkna det framtida antalet tjänster under förutsättning, att detsamma varierar direkt proportionellt mot lärjungeantalet i ifrågakommande klasser. En dylik enkel proportioneringsmetod medför emellertid vissa olägenheter. Det är sålunda _icke sannolikt, att under en period med sjunkande lärjungeantal, vilket torde bli fallet från 1963/64 åtminstone till ett stycke in på 1970—talet, en indragning av järartjänster kan äga rum i så stor utsträckning som den siffermässiga nedgången av lärjungeantalet kunde göra trolig. Liksom vid det senaste tillfälle, då dylika beräkningar gjordes å skolöverstyrelsens statistiska kontor (år 1952), torde det _därför vara att föredraga att på något sätt modifiera proportioneringsmetoden. Härvid synes man kunna erhålla vissa hållpunkter genom att betrakta förhållan— dena under perioden 1957/58 (då tjänsterna beräknas nå sitt maximum) t. o. m. 1963/64, för vilken inspektörsuppgifter om antalet tjänster föreligger. Medan det beräknade antalet lärjungar å folkskolestadiet (bortsett från enhetsskolans högstadium och inbyggda realskolelinjer klass 7—9) under denna tid skulle minskas med ca 16 %, nedgår det väntade antalet tjänster enligt inspektörerna endast med drygt 10 % (hänsyn tagen till de genom småskollärares övertagande frigjorda folkskollärartjänsterna i klass 3 1954/55, jfr det följande), detta enligt såväl 1947 som 1950 års bestämmelser. Som följd härav har det vid beräkning- arna för tiden efter 1963/64 räknats med att lärjungeantalets minskning endast _till 65 % slår igenom ifråga om antalet tjänster. Detta innebär en viss, ehuru ännu på 1970-talet föga betydande nedgång av lärjungeantalet per avdelning.
Givetvis måste detta antagande innebära en ganska betydande felmarginal. Såsom i någon mån belysande denna kan nämnas, att från 1964/65 (då småskol- lärare förutsättes helt ha övertagit klass 3 av A-form) till 1977/78 antalet tjänster ined utgångspunkt från Quensels födelsetal —— dessa innebär minskat lärjunge- antal under hela ifrågavarande period — beräknats nedgå med ca 825. Hade man i stället räknat med en mot lärjungeantalet direkt proportionell minskning, skulle man erhållit en nedgång av omkring 1 250, d. v. s. i genomsnitt med ett 30-tal tjänster mera per år. Reducerar man tjänsternas minskning till 75 % av lär- jungarnas (i stället för 65 %), blir resultatet en nedgång av omkring 950, medan 50 % ger ca 625, alltså en avvikelse av ca 10 resp. 15 tjänster årligen från den gjorda beräkningen.
Beräkningen har genomförts i två etapper. Den första innebär en framskriv- ning av folkskolinspektörernas slutsiffror 1963/64, vilka såsom nämnts i det före- gående skulle beräknas under förutsättning, att småskollärare icke skulle över- taga avdelningar av klass 3 utöver vad som redan ägt rum läsåret 1954/55. Denna etapp omfattar endast läsåret 1964/65, enär vid början av detta läsår småskol- lärare förutsättes helt övertaga undervisningen i klass 3 av A-form (se det följande). Proportioneringen har här skett mot det beräknade lärjungeantalet i klass 3—9, enhetsskolans högstadium och inbyggda realskolelinjer klass 7—9 ej inräknade (hänsyn har även tagits till att småskollärare frigjort ett antal folk— skollärartjänster i klass 3 1954/55). -— I den andra etappen, för vilken utgångs- punkten alltså är 1964/65, räknas med att klass 3 av A—form undervisas nte- slutande av småskollärare. Läsåret 1953/54 (det sista, för vilket uppgifter före- ligger) tillhörde 71 % av lärjungarna i normalklass 3 avdelningar av A-form. Med hänsyn härtill har vid proportioneringen denna andel av lärjungarna i klass 3 fråndragits. I verkligheten torde i framtiden en större del av lärjungarna i klass 3 än 71 % komma att tillhöra A-formen. Detta förhållande är utan bety-
delse för proportioneringen, om procenttalet är i huvudsak konstant (t. ex. 80) under den behandlade perioden 1964/65—1977/78. Skulle det däremot stiga från t. ex. 80 % till 90 %, innebär detta (enligt Quensels födelsetal) drygt 250 folk- skollärartjänster mindre vid periodens slut.
En sammanställning av de gjorda beräkningarna beträffande antalet folkskol- lärartjänster efter 1963/64 återfinnes i tab. I, som för den i detta sammanhang l berörda perioden avser förhållandena efter återgång till 1947 års bestämmelser
(jfr det följande). I tabellen har siffrorna i kol. 5 och 9 avrundats, och differen— serna (kol. 10) mellan resultaten enligt Quensels och statistiska centralbyråns födelsetal baserats på de avrundade siffrorna. Enligt de förstnämnda födelse- talen har antalet tjänster beräknats nedgå från ca 17900 1964165 till ca 17 000 1977/78, enligt de sistnämnda skulle det sjunka från ca 17800 förstnämnda år till i runt tal 16800 omkring mitten av 1970-talet för att sedan stiga till ca 16900 1977/78. Störst är skillnaden mellan beräkningarna enligt Quensels och statistiska centralbyråns födelsetal beträffande början av 1970-talet, då den uppgår till ca 600 tjänster.
Småskollärarnas övertagande av klass 3 av A-form. I anslutning till bestäm- melserna i k. kung. 1954: 230 har läsåret 1954/55 ca 570 småskollärare tjänstgjort i klass 3 av A-form. Jämlikt nämnda kungörelse skall skolöverstyrelsen, inom av Kungl. Maj:t fastställda gränser, för varje läsår t. o. m. 1960/61 bestämma, huru många småskollärare som skall tjänstgöra i klass 3 av denna skolform. I skri- velse den 26 april 1955 har överstyrelsen beträffande läsåret 1955/56 föreslagit dessa gränser till 850 och 950, vilket av Kungl. Maj:t blivit fastställt. I brist på exakta uppgifter om antalet torde man i föreliggande sammanhang kunna räkna med ca 900 småskollärartjänster i klass 3 sistnämnda läsår. Detta innebär en ökning gentemot läsåret 1954/55 av ca 330 tjänster. Motsvarande antal inbe- sparade folkskollärartjänster kan anslås till omkring 260, skillnaden gentemot antalet småskollärartjänster betingad därav, att beträffande lärjungeantalet i så- dan klass 3, som enligt nämnda kungörelse undervisas av småskollärare, skall gälla vad som är föreskrivet om lärjungeantalet i läraravdelning på småskolesta— diet (alltså ett mindre elevantal än för folkskollärare). För de följande läsåren har det vid föreliggande beräkningar förutsatts, att årligen ytterligare 300 små- skollärare, vilket motsvarar medeltalet för åren 1953/54—1955/56, kommer att övertaga klass 3 t. o. m. läsåret 1963/64, dock med undantag för 1958/59, då intet ytterligare övertagande antages äga rum. Detta antagande är gjort under förut- sättning, att småskollärarutbildningen genomgående blir treårig fr. o. m. läsåret 1956/57 (jfr 1955 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, sid. 444), vilket skulle innebära, att examinationen vt 1958 skulle bli helt obetydlig. Uppskjutes förlängningen av småskollärarnas utbildning, bör inställandet av deras över- tagande av klass 3 lämpligen förskjutas lika mycket. Det mot de 300 småskol- lärartjänsterna svarande årliga antalet frigjorda folkskollärartjänster har antagits uppgå till 240 eller 80 % av småskollärartjänsterna (åtskillnad har här ej gjorts mellan 1947 och 1950 års bestämmelser, jfr noterna till efterföljande tabell).
Huru snart småskollärarnas övertagande av klass 3 av A-form kan vara av- slutat, beror utom på det årliga övertagandets storlek på det i framtiden behöv- liga antalet läraravdelningar av ifrågavarande slag. Läsåret 1954/55 fanns en— ligt inspektörernas uppgifter 2494 sådana avdelningar, som undervisades av folkskollärare. I efterföljande tabell anges det av inspektörerna för de följande
j åren t. o. m. 1963/64 beräknade antalet. Beräkningarna har gjorts under förut- sättning, att småskollärare ej skulle övertaga fler avdelningar än som redan skett 1954/55.
Beräknat antal läraravdelningar i klass 3 av A-form, undervisade av folkskbllärare
Antal avd. enl. 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/6 k. k. 1947: 234 2 667 2 643 2 606 2 485 2 349 2 266 2 242 2 247 12 201 1950:137 2 560 2 536 2 499 2 385 2 251 2180 2152 2152 32112
1 Det antal småskollärartjänster, som skulle erfordras för att ersätta dessa folkskollärartjänster, kan grundval av uppgifter från folkskolinspektörerna beräknas till 2 760. Proportion 2 201: 2 760 = 79,7 %. ' Motsvarande antal småskollärartjänster 2 594. Proportion 2 112: 2 594 = 81,4 %.
Frigöres 1955/56 260 folkskollärartjänster och de följande åren utom 1958/59 årligen 240, skulle 1963/64 1940 folkskollärartjänster vara utbytta mot 2430 småskollärartjänster. Återgång till 1947 års bestämmelser antages då ha ägt rum, varför ca 260 avdelningar fortfarande skulle undervisas av folkskollärare. Full- ständigt övertagande förutsättes äga rum 1964/65. Det mot tabellens siffror svarande antalet avdelningar detta år jämlikt 1947 års bestämmelser kan beräknas till enligt Quensels födelsetal 2 262, enligt statistiska centralbyråns 2 2031 (härvid har använts en proportioneringsmetod i huvudsak motsvarande den, för vilken i det föregående redogjorts). Det antal folkskollärartjänster, som skulle behöva övertagas 1964/65 skulle sålunda uppgå till ca 320 resp. 260. För detta ändamål skulle erfordras ca 400 resp. 330 småskollärartjänster. Härvid bortses från att vid vissa skolor av speciella skäl övertagandet måhända anses böra tills vidare uppskjutas, varigenom en mindre rest av folkskollärare kan komma att kvarstå i klass 3 av A-form.
Återgång till 1947 års bestämmelser angående Iäraravdelningarnas storlek. Enligt direktiv av seminarieutredningen har det vid de slutliga beräkningarna förutsatts, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947: 234, vilka i fråga om större skolor av A-form innebär ett mindre antal lärjungar per avdelning än 1950 års bestämmelser, kommer att äga rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår. Enligt tabell å sid. 205 uppgick sist- nämnda läsår, då övergången skulle vara avslutad, skillnaden mellan antalet folk- skollärartjänster enligt 1947 och 1950 års bestämmelser till ca 450, motsvarande en ökning av omkring 150 tjänster för vart och ett av de tre nämnda läsåren. Differensen 450 är emellertid baserad på beräkningar av folkskolinspektörerna, vilka ej skulle taga hänsyn till småskollärares ytterligare övertagande av klass 3 (utöver vad som redan skett 1954/55). På grund av de av småskollärare över- tagna avdelningarna (jfr tab. I, kol. 4 och 8) är emellertid siffran 450 något för hög som uttryck för vad övergången till 1947 års bestämmelser faktiskt kan vän- tas innebära i fråga om folkskollärartjänsterna 1961162. Skillnaden kan enligt de siffror för klass 3, som återfinnes i tabellen ovan, uppskattas till ett 50-tal tjänster eller i medeltal knappt 20 för vart och ett av de tre åren 1959/60—-- 1961/62. Den förutsättes ingå i den årliga minskningen 240 i kol. 4 och 8 av tab. I. Jfr närmare vad som i motsvarande punkt anföres beträffande småskol— lärarkåren, där den primära sidan i föreliggande sammanhang, d. v. s. ökningen av antalet småskollärare i klass 3, behandlas.
Vikariebehovet. ökningen resp. minskningen av det framtida antalet tjänster bör normalt även medföra en ökning resp. minskning i behovet av vikarier
1 Motsvarande siffror enligt 1950 års bestämmelser är 2 170 resp. 2 114.
för på grund av sjukdom eller av annan anledning tjänstlediga lärare. Vid slutet av vt 1953 utgjorde antalet sådana vikarier inemot 9 % av antalet tjänster, vid mitten av ht 1953 och slutet av vt 1954 drygt 914 % och vid mitten av ht 1954 så'mycket som 111/2 % (stegringen kan förmodas väsentligen bero på en ökning av antalet tjänstledigheter för studier). Emellertid bör pensionerade lärare fort— farande i viss utsträckning kunna påräknas som vikarier, och man torde icke behöva räkna med att examinerade lärare alltid skall vara disponibla även för kortare vikariat. Antalet för tjänstlediga lärare vikarierande personer, pensione- rade ej inräknade, med mer än en månads förordnande uppgick ht 1952 till ca 61/2 %, ht 1953 till ca 715 % och ht 1954 till inemot 9”: %. Vid motsvarande beräk- ningar föregående år räknades med ett vikariebehov för framtiden av 6 % (tidi- gare 5 %). Denna siffra synes nu böra höjas. I avvaktan på ytterligare erfarenhe- ter, huruvida stegringen av vikariebehovet kommer att bli bestående, torde det vara skäl att för närvarande icke räkna med högre siffra än 7 %.
Sammanfattning. En sammanfattning av de i det föregående omnämnda beräk- ningarna rörande läraravgången och förändringarna i antalet lärartjänster (resp. vikariebehovet) lämnas i tab. II a och II b. Att observera är, att det därstädes an- givna examinationsbehovet (kol. 8) icke tager hänsyn till sådana omständigheter som redan förefintlig lärarbrist eller behov att använda folkskollärare å enhets- skolans högstadium eller vid högre skolor o. s. v. (jfr det följande).
Det i tabellerna angivna examinationsbehovet visar enligt tab. IIa (Quensels födelsetal) en markant nedgång från slutet av 1960-talet, beroende på minskad läraravgång som följd av begränsningen av intagningarna i folkskoleseminarierna efter mitten av 1920-talet och under 1930-talet. Enligt tab. Ilb (statistiska cen- tralbyråns födelsetal) är nedgången mindre påfallande och förbyts de sista åren i en uppgång. Förändringarna i antalet tjänster uppträder här som en modere— rande faktor.
En jämförelse med motsvarande beräkningar föregående år, vilka omfattade tiden t. o. m. 1960/61, kan icke utan vidare göras med hänsyn till de olika förut- sättningarna beträffande återgång till 1947 års bestämmelser angående lärar- avdelningarnas storlek och småskollärares övertagande av klass 3 av A-form. Olikheterna gentemot fjolåret i folkskolinspektörernas beräkningar angående an- talet tjänster ävensom i den beräknade läraravgången har berörts i det före- gående, där även vissa större eller mindre osäkerhetsmoment vid beräkningarna omnämnts.
Av mycket stor betydelse för det totala examinationsbehovet av folkskollärare är deras anlitande för tjänstgöring på högre skolstadier. Antalet folkskollärare vid högre läroanstalter har ökats åtskilligt under senare år, bortsett från det sist förflutna läsåret. Höstterminerna 1949 t. o. m. 1954 hade sålunda resp. 119, 186, 224, 255, 315 och 318 folkskollärare utan akademisk examen full tjänstgöring vid högre skolor under överstyrelsens inseende. Å heltidstjänster i kunskapsäm- nen å enhetsskolans högstadium eller vid i folkskolan inbyggda realskolelinjer klass 7—9 tjänstgjorde läsåret 1954/55 enligt uppgifter av folkskolinspektörerna ca 180 folkskollärare (i 23:e eller lägre lönegrad) mot föregående år ca 130. Dessa 180 lärare uppehöll omkring hälften av heltidstjänsterna i kunskapsämnen vid ifrågavarande båda skolformer. Beträffande utvecklingen under de närmaste åren av det totala antalet dylika tjänster har uppgifter erhållits från folkskol- inspektörerna. Resultatet framgår av efterföljande tabell. Givetvis låter det sig ej göra att med någon säkerhet förutse tillkomsten av nya distrikt med enhetsskola etc. Siffrorna torde därför redan efter ett eller annat år vara för låga.
1954/ 1955/ 1956/ 1957/ 1958/ 1959/ 1960/ 55 56 57 58 59 60 61
Enh.sk. högstad.: k. k. 1947: 234 .. .. 410 583 » » 1950: 137 .. 1282 396 561 Inb. realsk. l.. . . . . '58 110 157
1 Därav uppehållna av folkskollärare 158. * Do 25.
Den icke oväsentliga minskningen beträffande inbyggda realskolelinjer efter 1958/59 beror på förhållandena i Stockholm, där en nedgång från drygt 100 tjänster 1958/59 till ca 20 i början av 1960-talet förväntats, medan däremot tjänsterna å enhetsskolans högstadium beräknats bli flerdubblade.
Under återstoden av 1950-talet torde även ett betydande antal folkskollärare behöva tagas i anspråk för tjänstgöring som ämneslärare vid högre skolor. Att närmare precisera detta antal låter sig ej här göra. Ifrågavarande lärarbehov beror icke endast på utvidgningsbehovet och ersättningsbehovet vid de högre läroan- stalterna utan även på den akademiska produktionen av läraraspiranter. Dessa förhållanden torde komma att utredas i annat sammanhang. Enligt vissa av un— dervisningsrådet Ragnar Lundblad inom ecklesiastikdepartementet våren 1954 gjorda överslagsberäkningar', som icke gör anspråk på att vara annat än helt ungefärliga och delvis av räkneexempels karaktär, skulle vid det högre skol- väsendet (inkl. enhetsskolans högstadium etc.) läsåren 1955/56—1960/61 utöver akademiskt utbildade läraraspiranter (fil. magistrar) 1 600 å 2600 nya lärare behöva anlitas (variationen är beroende på olika antaganden om det högre skolväsendets procentuella tillväxt under återstoden av 1950-talet, varvid Lund— blad närmast givit den högre siffran företräde). I huvudsak torde folkskollärare (med vidareutbildning eller i vissa fall utan påbyggnad av examen) komma i fråga för att fylla ett dylikt behov.
Därest 3-årig realskola genomföres under 1950-talet, kommer klasserna 15, 25 och (åtminstone i huvudsak) 14 vid allmänna läroverk och kommunala real- skolor att indragas. Detta skulle kun'na innebära en besparing — enligt förhål- landena läsåret 1954/55 — av i runt tal 1 000 tjänster vid nämnda skolformer, motsvarande 1960/61 ca 1300 resp. 1400 tjänster enligt de alternativ, varmed Lundblad räknat beträffande det högre skolväsendets utveckling. Till avsevärd del uppväges detta emellertid av att de lärjungar, som skulle ha tillhört klas- serna 15 och 25, i stället kommer att undervisas i folkskolans 5:e och 6:e klasser, varigenom lärarbehovet där ökas. Enligt tabellen å sid. 206 rör det sig om i runt tal 650 tjänster, vilken siffra dock beräknats under en förutsättning, som i själva verket innebär, att ej heller någon avgång till klass 17 skulle äga rum (jfr även vad å nämnda sida anförts beträffande parallellavdelningar i realskolan).
I vilken utsträckning övergång av folkskollärare till tjänstgöring vid högre skolor etc. faktiskt kommer att äga rum i framtiden, kan ej säkrare bedömas. Följande tabell visar omfattningen av tjänstledighet för studier bland ordinarie och e. o. folkskollärare under de tre senaste läsåren enligt från folkskolinspek- törerna till 1 mars resp. vårterminer infordrade uppgifter:
* »P.M. angående behovet av lärare vid högre skolor och inom folkundervisningen under den återstående delen av 1950-talet», dagtecknad den 9 april 1954.
Ht 1952 Vt 1953 Ht 1953 Vt 1954 Ht 1954 Vt 1955
Akademiska studier
Samtliga tjänstlediga. . .. 71 119 1269 *301 3563 '571 Därav nytillkomnas ...... . . 72 211 160 392 212 Befordringskurser (auordn. av skolöverst.) Samtliga tjänstlediga . . . . —— _— — — '147 7208 Därav nytillkomnai ..... _— — — — 5139 121
1 Därav hela terminen 150, större delen av terminen 86, mindre delen av terminen 33. ” De 162, 79 och 60. * Do 443, 80 och 40. * Do 430, 95 och 46. 5 Siffrorna avser lärare, som icke var tjänstlediga för studier föregående termin. ' Därav hela terminen 144, större delen av terminen 3. " De 184 och 24. 8 Av samtliga 147 tjänstlediga uppgives 8 ha haft tjänstledighet föregående termin, synbar- ligen för akademiska studier.
Siffrorna visar en betydande ökning av antalet tjänstlediga de båda senaste läsåren. Bland de »nytillkomna» kan ingå ett antal, som.visserligen ej var tjänst- lediga föregående termin men däremot någon tidigare termin.
B. Småskolliil'arkt'u'enl
Antal lärare utan formell kompetens. Enligt folkskolinspektörernas uppgifter fanns den 15 oktober 1954 57 vikarier å småskollärartjänster (inkl. biträdande lärartjänster och lärartjänster vid mindre folkskola) och 2 innehavare av icke- ordinarie dylika tjänster, eller i allt 59 lärare, vilka saknade formell kompe- tens. Av desamma hade 19 förordnande å mer än en månad (varav 3 för hela terminen). Vidare hade i 1 fall någon lärare till efter terminens början beviljad ny avdelning ej kunnat anskaffas. Antalet tjänstgörande pensionerade småskol- lärare etc. uppgick vid nämnda tidpunkt till 137 (samtliga å vikariat), därav 37 med mer än en månads anställning (8 för hela terminen). Samtidigt tjänstgjorde 368 icke-pensionerade småskollärare å folkskollärartjänster (ävensom 29 pen- ;ionerade).2
Av de 59 lärarna utan formell kompetens var ett 30-tal studenter, medan ca 20 avlagt realexamen eller genomgått flickskola. Bland de övriga märkes 4 seminarieelever.
Läraravgången. På samma sätt som i fråga om folkskollärartjänsterna har en justering och komplettering vidtagits av de för ett år sedan gjorda beräkningarna angående läraravgången med ledning av nya uppgifter om uppskjuten pensione- ring ävensom verkställd prickning av åldersfördelningen för de lärare, som kom- mer att pensioneras fram till senare delen av 1970-talet.
Följande tabell ger en översikt av de erhållna uppgifterna om uppskjuten pensionering.
1 Jfr i tillämpliga delar vad som anförts under A. Folkskollärarkåren. * Här avses icke sådana småskollärare, som jämlikt k. kung. 1954z230 tjänstgjorde i klass 3 av A—form.
»A—ntal småskollärare etc. U nådd . . Födelsedatum låt; der Med avsedd pensmnermg 30/6 1955 30/6 1955 30/6 1956 Summa eller senare
Före 1/7 18911 .......... 264 år 13 (56,5 %) 810 (43,5 %) 23 1/7 1891—30/6 1892 ..... 63 » 73 (81,1 %) 317 (18,9 %) 90 1/7 1892—30/6 1893 ..... 62 » 44 (28,2 %) 112 (71,8 %) 156 1/7 1893—30/6 1894 ..... 61 » 65 (29,1 %) 158 (70,9 %) 223 1/7 1894—30/6 1895 ..... 60 » 159 (41,4 %) 225 (58,6 %) 384
1 Denna grupp kunde enligt övergångsbestämmelserna till k. kung. 1951z342 kvarstå utan särskild ansökan endast ett år (t.o.m. 30/6 1952). ' Några av hithörande lärare torde 30/6 1955 ha uppnått 65 års ålder. 3 Anstånd endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.
Enligt föregående års uppgifter önskade av dåvarande yngsta åldersgrupp (1893/94) 54,3% kvarstå i tjänst, av de båda närmast äldre grupperna resp. 68,0% (1892/93) och 65,9% (1891/92).
Beträffande de 225 småskollärare, födda 1894/95, som avsåg att kvarstå läsåret 1955/56 och alltså avgå tidigast efter uppnådda 61 års ålder, har det förutsatts, att 69,5 % önskade uppskjuta avgången ännu ett år (procenttalet baserat såväl på årets som på fjolårets uppgifter). På liknande sätt har det antagits, att av 62- åringar (födda 1894/95 och 1893/94) 69,1 % önskade kvarstå i tjänst och av 63- åringar, efter anstånd av Kungl. Maj:t, 18,9 % (för dessa föreligger uppgifter i år för första gången). Beträffande 64-åringar kan förhållandena ännu ej närmare bedömas, enär först nästa år uppgifter kan erhållas beträffande lärare, som utan ansökan kvarstått till pensioneringsperiodens övre gräns (63 år) och där- efter erhållit anstånd ett år av Kungl. Maj:t.
I fråga om de småskollärare, som uppnår pensioneringsperiodens nedre gräns åren 1956, 1957 o. s. v., har förutsatts, att pensioneringen kommer att uppskjutas av 56,4 %, vilket motsvarar förhållandet bland samtliga lärare, som 1954 och 1955 uppnådde nämnda nedre gräns. I övrigt har använts de i föregående stycke angivna procenttalen 69,5, 69,1 och 18,9. Detta innebär, att av de lärare, som når den nedre gränsen, 43,6 % förutsatts avgå genast, 17,2 % efter ett år, 12,1 % efter två år, 22,0 % efter tre år och återstående 5,1 % efter 4 år. Dessa siffror är givetvis mer eller mindre osäkra.
Den beräknade läraravgången redovisningsåret 1954/551 är omkring 40 lägre än vad som förväntades för ett år sedan. Uppskjutande av pensionering har varit vanligare än vad då beräknades. Till en del beror detta på att i brist på upp- gifter hänsyn ej kunde tagas till av Kungl. Maj:t medgivna anstånd. — För de följande åren av 1950-talet har läraravgången beräknats till årligen ett 30-tal mera än tidigare. Bl. a. sammanhänger detta med att antalet småskollärare i de högsta åldrarna visat sig vara större än som tidigare förutsattes.
Enligt beräkningarna (jfr kol. 7 i tab. IVa och IV b) skulle läraravgången nå sitt maximum i början av 1960-talet — födelseårgången 1902 är talrikast repre- senterad inom småskollärarkåren bland här ifrågakommande årgångar _— och därefter sjunka i rask takt till mitten av 1970-talet. Avgången då har beräknats till endast omkring 200 årligen mot ca 600 vid början av 1960-talet. Orsaken till minsk— ningen är väsentligen den starka nedgången av intagningarna vid småskolesemi-
1 Siffran är i tab. IV a och IV b hänförd till 1955/56 (jfr not 6 till tabellerna).
narierna 'i slutet av 1920-talet och i- synnerhet efter 1930. I övrigt är särskilt för småskollärarkåren beräkningarna rörande avgången längre fram i tiden mycket osäkra, enär på grund av pensioneringarnas stora minskning antalet avgångna utan pension (en annan orsak än dödsfall), vilket ej kan säkrare förutses, spelar en relativt betydande roll.
Antalet lärartjänster. Skoldistriktens beräkningar av det kommande lärjunge- antalet i varje skola är baserade, förutom på antalet elever klassvis läsåret 1954/55, på uppgifter för vederbörande skolområde om antalet barn (med fördel- ning efter födelseår), som ännu ej börjat skolan. Då de yngsta barnen är födda 1954, kunde beräkningarna, vad beträffar klass 1 och därmed småskolestadiet som helhet, framföras endast t. o. m. läsåret 1961/62. Folkskolinspektörernas be- räkningar rörande det behövliga antalet småskollärartjänster omfattar därför tiden t. o. m. nämnda läsår. Såsom nämnts i motsvarande punkt beträffande folk— skollärarkåren skulle inspektörerna icke räkna med att småskollärare skulle övertaga avdelningar i klass 3 av A-form utöver vad som jämlikt k. kung. 1954: 230 redan ägt rum läsåret 195455.
Resultatet av folkskolinspektörernas beräkningar framgår av nedanstående tabell. Till jämförelse meddelas de siffror, som erhölls från inspektörerna före— gående år och avsåg tiden t. o. m. 1960/61.
Jämförelse mellan årets och fjolårets beräkningar
Antal tj. enligt ,, - _ beräkningarna 1904/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 Småskollärartjånster etc. enligt k. kung. 1947: 234 1 11) Jan. 1955 ....... .. 13122 12 836 12 462 12 055 11 785 11 740 11 587 b) April 1954 ...... 12 866 12 659 12 410 12 065 11 722 11 521 11 536 . . Diff. a)—b) ..... . . 463 426 397 333 264 204 Småskollärartjänsier etc. enligt k. kung. 1950: 137 a) Jan. 1955 ....... !13 040 12 757 12 472 12114 11715 11 454 11 396 11 253 b) April 1954 ...... 12 516 12 297 12 047 11 718 11 381 11 188 11 209 . . Diff. a)——b) ..... 524 460 425 396 334 266 187
1 Faktisk siffra.
Jämförelsen mellan årets och fjolårets siffror påverkas därav, att 1954/55 ett större antal småskollärare tjänstgjort i klass 3 av A-form än 1953/54 och att folkskolinspektörerna vid sina beräkningar i fjol liksom i är icke skulle taga hänsyn till småskollärares framtida övertagande av klass 3. På grund härav bör årets siffror ligga högre än fjolårets. Skillnaden skulle förväntas uppgå till omkring 320 tjänster. Tages hänsyn härtill finner man, att fjolårets beräkning för 1954/55 ligger omkring 200 tjänster lägre än det faktiska antalet enligt årets uppgifter. För de följande läsåren minskas skillnaden, så att den 1958/59 är obe- tydlig. Vad beträffar läsåren 1959/60 och 1960/61, har årets beräkningar i reali— teten givit till resultat ca 50 resp. drygt 100 tjänster mindre än fjolårets.
» Göres enligt årets beräkningar en jämförelse mellan antalet tjänster jämlikt föreskrifterna i k. kung. 1950:137 och i k. kung. 1947:234, blir resultatet föl— jande:
Jämförelse mellan bestämmelserna i k. kung. 1950: 137 och 194 7: 234
Antal tjänster enligt R_kung. 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62
1947: 234 ...... 13122 12 836 12 462 12 055 11 785 11 740 11 587 1950:137 ...... 12 757 12 472 12114 11 715 11 454 11 396 11 253 Diff ........... 365 364 348 340 331 344 334
Bestämmelserna av 1950 skulle alltså medföra en inbesparing av i runt tal 350 tjänster (varvid förutsatts, att småskollärare ej övertagit ytterligare avdel- ningar av klass 3).
Förändringen i antalet tjänster från läsår till läsår vid tillämpning av de olika bestämmelserna gestaltar sig på följande sätt:
Ökning resp. minskning från läsår till läsår
Antal tjänster enligt k. kung. 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62
1947: 234 ...... . . —— 286 — 374 —— 407 —— 270 _ 45 —— 153 1950: 137 ...... — 283 — 285 — 358 — 399 — 261 — 58 — 143
Minskningen av antalet tjänster 1955/56 enligt 1950 års bestämmelser är ett 60- tal större än som förväntades för ett år sedan. Även för vart och ett av de föl— jande läsåren t. o. m. 1959/60 är nedgången större än enligt fjolårets beräkningar, varierande mellan ett 30-tal och ett 70-tal tjänster per år. Läsåret 1960/61 förvän- tades i fjol en obetydlig ökning av antalet tjänster, i år en minskning med ett 50-tal.
Då folkskolinspektörernas uppgifter endast omfattar tiden t. o. m. läsåret 1961/62, men det för seminarieutredningen varit önskvärt att erhålla siffror fram till senare delen av 1970-talet, har en beräkning av antalet tjänster fr. o. m. 1962/63 verkställts på motsvarande sätt som i fråga om folkskollärartjänsterna efter 1963/64, (1. v. 5. genom proportionering, med viss modifikation, mot det beräknade lärjungeantalets förändringar. Medan lärjungeantalet å småskole- stadiet från ht 1954 till ht 1961 beräknats nedgå med ca 17 %, skulle det väntade antalet tjänster enligt inspektörerna (med avdrag för i klass 3 placerade tjänster) endast minskas med drygt 14 % (någon nämnvärd skillnad synes ej bestå mellan förhållandena enligt 1950 och 1947 års bestämmelser). Med hänsyn härtill har det vid beräkningarna för tiden efter 1961/62 räknats med att lärjungeantalets minsk- ning endast till 85 % motsvaras av en minskning av antalet tjänster. Såsom be— lysande den härvid uppkommande felmarginalen må anföras, att från 1964/65 till 1977/78 antalet tjänster med utgångspunkt från Quensels födelsetal — vilka i huvudsak innebär minskat lärjungeantal under hela ifrågavarande period — beräknats nedgå med ca 850. Hade man i stället räknat med en mot lärjunge- antalet direkt proportionell minskning, skulle man erhållit en nedgång med ca 1000, d. v. s. i medeltal ett 10-tal tjänster mera per år. Om man i stället reducerat tjänsternas minskning till 65 % av lärjungarnas (liksom beträffande folkskollärartjänsterna), skulle resultatet blivit en nedgång med omkring 650.
Liksom i fråga om folkskollärartjänsterna har beräkningen utförts i två etap- per. Den första innebär en framskrivning av folkskolinspektörernas slutsiffror 1961/62 till 1964/65. Siffrorna är alltså beräknade under förutsättning, att små-
skollärare icke skulle övertaga avdelningar av klass 3 av A-form utöver vad som redan ägt rum läsåret 1954/55. Proportioneringen har skett mot det beräknade lärjungeantalet i klasserna 1—2 (hänsyn har dock tagits till det antal småskol- lärare, som tjänstgjort i klass 3 1954/55). —— I den andra etappen, vars utgångs- punkt alltså är 1964/65, räknas med att klass 3 av A-form undervisas enbart av småskollärare. Av lärjungarna i klass 3 har därvid 71 % förutsatts tillhöra av- delningar av A-form, såsom fallet var 1953/54. Troligen kommer dock i fram- tiden en större del av lärjungarna i klass 3 att tillhöra A-formen. Skulle procent- talet under den här behandlade perioden 1964/65—1977/78 stiga från t. ex. 80 till 90, innebär detta (enligt Quensels födelsetal) närmare 400 tjänster mera vid periodens slut än vad som nu räknats med (vore procenttalet under perioden kon- stant 80, påverkas ej den tidigare siffran nämnvärt).
Det beräknade antalet småskollärartjänster efter 1961/62 framgår av tab. III. I denna tabell har siffrorna i kol. 5 och 9 avrundats, och differenserna (kol. 10) mellan resultaten enligt Quensels och statistiska centralbyråns födelsetal baserats på de avrundade siffrorna. Enligt Quensels födelsetal skulle antalet tjänster i samband med småskollärares ytterligare övertagande av klass 3 stiga till ett maximum av ca 14 400 tjänster 1964/65, varefter detsamma så gott som oavbrutet skulle nedgå till omkring 13 500 vid mitten av 1970-talet. Enligt statistiska central- byråns födelsetal skulle tjänsterna från omkring 14 000 1964/65 minskas till ca 13300 1971/72, varefter en ökning skulle inträda till omkring 13900 1977/78. Störst är skillnaden mellan beräkningarna enligt Quensels och statistiska central- byråns födelsetal i slutet av 1960—talet (ca 600), varefter den minskas alltmera. De tre sista åren visar beräkningarna enligt statistiska centralbyråns födelsetal i motsats till tidigare ett större antal tjänster än enligt Quensels födelsetal.
Småskollärares övertagande av klass 3 av A-form. Såsom närmare angivits i motsvarande punkt beträffande folkskollärarkåren har det förutsatts, att läs- året 1955/56 ytterligare 330 småskollärare kommer att övertaga undervisningen i klass 3 av A-form och under de följande läsåren t. o. m. 1963/64 årligen 300, dock med undantag för 1958/59, då det ej räknats med någon utökning av antalet småskollärare i klass 3. I och med läsåret 1964/65 skulle övertagandet vara av- slutat. Detta år beräknas omkring 400 eller 330 småskollärare (beroende på om Quensels eller statistiska centralbyråns födelsetal lägges till grund för beräk- ningen) erfordras för det slutliga övertagandet.
Återgång till 1947 års bestämmelser angående Iäraravdelningarnas storlek. Liksom i fråga om folkskollärarkåren har återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947:234 förutsatts komma att äga rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62. Enligt tabell å sid. 216 beräknades skillnaden sistnämnda läsår mellan antalet småskollärartjänster enligt 1947 och 1950 års bestämmelser till ca 330, motsva- rande ett ökat antal tjänster av ungefär 110 per år, om återgången fördelas jämnt på de tre nämnda läsåren. Ifrågavarande differens 330 är emellertid baserad på beräkningar av folkskolinspektörerna, vilka ej skulle taga hänsyn till småskollärares ytterligare övertagande av klass 3 (utöver vad som redan skett 1954/55). På grund härav är siffran 330 något för låg som uttryck för den totala inverkan av återgången till 1947 års bestämmelser. Skillnaden kan med utgångs- punkt från de siffror beträffande antalet avdelningar i klass 3, som anges i tabellen å sid. 210, samt från den beräknade proportionen mellan antalet små- och folkskollärartjänster i denna klass (125 %) anslås till ett 60-tal tjänster eller ca 20 i medeltal per år. Detta antal kan emellertid förutsättas ingå i den årliga ökningen av 300 småskollärare i klass 3 (tab. III, kol. 4). Skulle
hela återgången till 1947 års bestämmelser-ske på en gång 1961/62 (och ej för- delas på tre år), innebär denna förutsättning, att avide 300 då tillkomna små- skollärarna omkring 240 skulle övertaga klass 3 i »nya» skolor, medan ca 60 begagnas för den utökning av antalet avdelningar i klass 3, som erfordras i skolor, där ett övertagande redan ägt rum men ej av inspektörerna kunnat beaktas (ur resonemangssynpunkt kan här bortses från att i större skolor möjligen en del avdelningar av klass 3 övertagits, andra icke).
Vikariebehovet. Vad beträffar behovet av vikarier för tjänstlediga lärare, ut- gjorde antalet sådana vikarier vid slutet av vt 1953 och vt 1954 ca 81/2 % av antalet uppehållna tjänster och vid mitten av ht 1953 ca 9 %. Ht 1954 närmade sig siffran 10 %. Av skäl, som i det föregående anförts beträffande folkskollärarkå- ren, torde det emellertid vara lämpligt att vid beräkningarna använda ett lägre procenttal, nämligen den vid tidigare beräkningstillfällen begagnade siffran 6%. Antalet för tjänstlediga lärare vikarierande personer, pensionerade icke inräknade, med mer än en månads förordnande uppgick ht 1952 och ht 1953 till drygt ö'lz % av antalet tjänster, ht 1954 till 7'/= %.
Sammanfattning. En sammanfattning av de i det föregående omnämnda beräk- ningarna rörande läraravgången och förändringarna i antalet lärartjänster (resp. vikariebehovet) lämnas i tab. IV a och IV b. Det därstädes angivna examinations- behovet (kol. 8) tager alltså icke hänsyn till bl. a. möjligheten att framdeles frigöra de icke-pensionerade småskollärare, som enligt sid. 201 läsåret 1954/55 uppehöll folkskollärartjänster (här avses icke småskollärare, som tjänstgjorde i klass 3 av A—form jämlikt k. kung. 1954:230) eller till en eventuell stegring av deras antal i samband med ökad folkskollärarbrist på grund av folkskol— lärares övergång till högre skolor etc. (jfr vad i det föregående anförts beträf- fande folkskollärarkåren).
En jämförelse med motsvarande beräkningar föregående är, vilka omfattade tiden t. o. m. 1960/61, kan ej utan vidare göras på grund av olika förutsättningar beträffande återgång till 1947 års bestämmelser angående läraravdelningarnas storlek ävensom beträffande småskollärares övertagande av klass 3 av A-form (se för övrigt jämförelsen i det föregående beträffande antalet lärartjänster även— som läraravgången).
Det i tabellerna angivna examinationsbehovet är efter mitten av 1960-talet väsentligt lägre än tidigare, beroende på att övertagandet av klass 3 av A-form då beräknas vara avslutat samt att läraravgången väntas avsevärt nedgå som följd av minskningen av intagningarna i småskoleseminarierna i slutet av 1920- talet och i synnerhet efter 1930. Tab. IVb (statistiska centralbyråns födelsetal) visar beträffande större delen av 1960-talet åtskilligt lägre siffror än tab. IVa (Quensels födelsetal), medan förhållandet under 1970-talet är det motsatta.
Stockholm den 11 augusti 1955.
Axel Mebius
Tabell I
Beräknat antal folkskollärarliänslerl
Anm. 1. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947:234 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår.
Anm. 2. Antalet tjänster fr. o. m. 1964/65 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) mot det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidare texten). Kol. 2 och 6 1955/56 t. o. m. 1963/64 enligt folkskolinspektörernas beräkningar, 1954/55 faktiskt antal tjänster.
1 Vid folkskolor, utom enhetsskolans högstadium och inbyggda realskolelinjer kl. 7—9. 2 Beträffande 1964/65 proportionering (jfr Anm. 2). ” Beträffande Siffrornas beskaffenhet se texten. ' Det har antagits, att fr. o. m. 1956/57 t. o. m. 1963/64 (utom 1958/59) ytterligare 240 folkskollärare varje år ersättes av småskollärare genom att 300 sådana övertager kl. 3 av A-form (1955/56 260 folkskollärare resp. 330 småskollärare). Slutligt övertagande förutsättes äga rum 1964/65. ** Siffrorna fr. o. m. 1964/65 i kol. 5, 9 och 10 är avrundade.
| 1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 8 | 9 10 ; j Quensels födelsetal Stat. centralbyråns födelsetal Diff. | Läsår Best Best llfnoilriuås l Inspza= 1947; Kl. 34 Summa Insp:a= 1947; Kl. 3. Summa kol. 9 1954/55 20 539 _ _ 20 539 20 539 — _ 20 539 _ 1955/56 21 264 _ _ 260 21 004 21 264 _ _ 260 21 004 _ 1956/57 21 858 _ _ 500 21 358 21 858 _ _ 500 21 358 — ' 1957/58 22 128 _ — 740 21 388 22 128 — _ 740 21 388 — l 1958/59 22 026 _ _ 740 21 286 22 026 _ _ 740 21 286 _ l 1959/60 21 596 + 149 _ 980 20 765 21 596 + 149 _ 980 20 765 _ 1960/61 21 020 + 298 _ 1 220 20 098 21 020 + 298 — 1 220 20 098 _ l 1961/62 20 515 + 448 _ 1 460 19 503 20 515 + 448 _ 1 460 19 503 _ j 1962/63 20 592 _ - _ 1 700 18 892 20 592 — _ 1 700 18 892 _ | 1963/64 20 256 _ _1 940 18 316 20 256 _ _ 1 940 18 316 _ ! 51964/65 20 113 _ _ 2 262 17 900 20 012 — ' _ 2 203 17 800 100 ' 1965/66 _ _ _ 17 800 _ _ _ 17 600 200 ' 1966/67 _ _ _ 17 700 _ _ _ 17 500 200 1967168 _ _ _ 17 700 _ _ _ 17 300 400 | 1968/69 _ _ _ 17 600 _ _ _ 17 200 400 ! 1969/70 _ _ _ 17 600 _ _ _ 17 100 500 ? 1970/71 _ — — 17 600 — _ — 17 000 600 1971/72 _ _ _ 17 500 _ _ _ 16 900 600 [ 1972/73 _ _ _ 17 400 _ _ _ 16 800 600 & 1973/74 _ _ _ 17 300 _ — _ 16 800 500 & 1974/75 _ — _ 17 200 _ _ _ 16 800 400 ; 1975/76 _ _ _ 17 200 _ _ _ 16 800 400 & 1976/77 _ _ _ 17 100 _ _ _ 16 800 300 l 1977/78 _ _ _ 17 000 _ _ _ 16 900 100 |
Tabell II a (Quensels födelsetal)
Beräknad ärlig ändring i antalet folkskollärartjc'inster,1 läraravgång m.m.
Anm. ]. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947:234 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår. !
Anm. 2. Antalet tjänster fr. o. m. 1964/65 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) = mot det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidare ; texten). 1 föreliggande tabell har räknats med Quensels födelsetal. Kol. 2 1955/56 t. o. m. 1963/64 enligt folk- - skolinspektörernas beräkningar.
i 1 2 | 3 | 4 | 5 | 6 7 8 9 * Ökning resp. minskning av , l _ antalet tjänster Lärar- Summa . . 5 Lasår vikariebe- avgånga kol. 5—7 Examinat10n7 ? In- Best. K] 3, Sum- hovet5 spca2 1947s ' ma 1955/56 + 725 _ _260 + 465 + 33 498 996 783 + 707 = 1 490 1956/57 + 594 _ — 240 + 354 + 25 566 945 777 + 715 = 1 492 1957/58 + 270 _ _ 240 + 30 + 2 615 647 670 + 720 = 1 390 1958/59 _ 102 _ _ _ 102 _ 7 633 524 523 + ? 1959/60 _ 430 + 149 _ 240 _ 521 _ 36 647 90 456 + ? 1960/61 _ 576 + 149 _ 240 _ 667 _ 47 663 _51 1961/62 — 505 + 150 _ 240 _ 595 _ 42 670 33 1962/63 _ 371 _ _ 240 _ 611 _ 43 679 25 1963/64 _ 336 _ _ 240 _ 576 _ 40 676 60 a1964/65 _ 140 _ _ 320 _ 460 _ 35 690 195 1965/66 _ _ _ _ 70 _ 5 720 645 ; 1966/67 _ _ _ _ 80 _ 5 720 635 . 1967/68 _ _ _ _ 40 _ 5 710 665 ; 1968/69 _ _ _ — 10 0 670 660 1969/70 _ _ _ _ 30 0 620 590 " 1970/71 _ _ _ _ 60 _ 5 570 505 * 1971/72 _ — — — 70 _ 5 520 445 3. 1972/73 — _ _ _ 90 _ 5 470 375 & 1973/74 _ _ _ _ 80 _ 5 420 335 1974/75 _ _ _ _ 80 _ 5 410 325 1975/76 _ _ _ _ 70 _ 5 400 325 1976/77 _ _ _ _ 70 _ 5 380 305 1977/78 _ _ _ _ 60 _ 5 360 295
1—4 Se motsvarande noter till tab. I. " Vikariebehovet har antagits uppgå till 7 % av antalet tjänster. 5 Att ersättas före läsårets början. 7 Vid slutet av föregående vårtermin. _ Den första siffran avser 4-årig linje, den andra 2-årig linje. Siffrorna är baserade på uppgifter om antalet närvarande elever i folkskoleseminarierna ht 1954 utan reduktion för avgång resp. på riksdagens beslut om intagningens storlek ht 1955.
3 Siffrorna fr. o. m. 1964/65 är avrundade.
Tabell II b (Stat. centralbyråns födelsetal)
Beräknad årlig ändring i antalet folkskollärarljz'inster,1 läraravgång m.m.
Anm. ]. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947: 234 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår.
Anm. 2. Antalet tjänster fr. o. m. 1964/65 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) mot det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidare texten). I föreliggande tabell har räknats med statistiska centralbyråns födelsetal. Kol. 2 1955/56 t. 0. m. 1963/64 enligt folkskolinspektörernas beräkningar. ) * 1 2 | 3 | 4 | 5 | 6 7 8 9 ' Ökning resp. minskning av .. antalet tjänster Lärar- Summa _ _ . . * Lasår vikarie- avgång” kol. 5_7 Examinat10n7 & In- Best. Kl 34 Sum- behovets & spzafl 1947a ' ma 1955/56 + 725 _ _ 260 + 465 + 33 498 996 783 + 707 = 1 490 1956/57 + 594 — _ 240 + 354 + 25 566 945 777 + 715 = 1 492 1957/58 + 270 _ _ 240 + 30 + 2 615 647 670 + 720 = 1 390 1958/59 _102 — _ _102 _ 7 633 524 523 + '? 1959/60 _430 + 149 _ 240 _ 521 _36 647 90 456 + " 1960/61 _ 576 + 149 — 240 — 667 _ 47 663 _ 51 1961/62 _ 505 + 150 _ 240 _ 595 _ 42 670 33 1962/63 _ 371 _ _ 240 _ 611 _ 43 679 25 1963/64 _ 336 _ _ 240 _ 576 _ 40 676 60 31964/65 _ 240 _ _ 260 _ 500 _ 35 690 155 1965/66 _ _ _ _ 180 _ 10 720 530 1966/67 _ _ _ — 170 _ 10 720 540 . 1967/68 _ _ _ _ 150 _ 10 710 550 1968/69 _ _ _ _ 110 _ 5 670 555 1969/70 _ _ _ _ 90 _ 5 620 525 | 1970/71 _ _ _ _ 100 _ 5 570 465 [ 1971/72 _ — _ _ 90 _ 5 520 425 1972/73 _ _ — _ 90 _ 5 470 375 | 1973/74 _ _ _ _ 60 _ 5 420 355 | 1974/75 _ _ _ _ 20 0 410 390 1975/76 _ _ _ + 10 0 400 410 1976/77 _ _ _ + 40 + 5 380 425 1977/78 _ _ _ + 80 + 5 360 445
1_4 Se motsvarande noter till tab. I. 5 Vikariebehovet har antagits uppgå till 7 % av antalet tjänster. 0 Att ersättas före läsårets början. 7 Vid slutet av föregående vårtermin. _ Den första siffran avser 4-årig linje, den andra 2-årig linje. Siffrorna är baserade på uppgifter om antalet närvarande elever i folkskoleseminarierna ht 1954 utan reduktion för avgång resp. på riksdagens beslut om intagningens storlek ht 1955.
3 Siffrorna fr. 0. m. 1964/65 är avrundade.
Tabell I I I
Beräknat antal småskollärartjänster1
Anm. 1. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947 : 234 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår.
Anm. 2. Antalet tjänster fr.o.m. 1962/63 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) mot det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidare! texten). Kol. 2 och 6 1955/56 t.o.m. 1961/62 enligt folkskolinspektörernas beräkningar, 1954/55 faktiskt'é antal tjänster. !
1 2 | 3 | 4 | 5 6 7 8 9 10 4
!
Quensels födelsetal Stat. centralbyråns födelsetal Diff. . Läsår kol. 5 Best. Best. minus
. 2 l - 8 ' 4 Insp.a 19473 Kl. 3 Summa Insp.a 19473 kl. 3 Summa kol. 9
1954/55 13 040 _ _ 13 040 13 040 _ _ 13 040 _ 1955/56 12 757 _ + 330 13 087 12 757 _ 330 13 087 _ 1956/57 12 472 _ + 630 13 102 12 472 _ 630 13 102 _ 1957/58 12 114 _ + 930 13 044 12114 _ 930 13 044 _ 1958/59 11 715 _ + 930 12 645 11 715 _ 930 12 645 _ €
12 795 — . 1 530 13148 _ i 1 830 13 417 _
1959/60 11 454 + 111 + 1230 12 795 11454 + 111 1960/61 11 396 + 222 + 1 530 13 148 11 396 + 222 1961/62 11 253 + 334 + 1 830 13 417 11 253 + 334
+++ +++++++ H [0 en 0
51962/63 11 474 _ + 2130 13 600 11 310 _ 2 130 13 400 200 ; 1963/64 11 558 _ + 2 430 14 000 11 249 _ 2 430 13 700 300 1964/65 11 533 _ + 2 833 14 400 11 206 _ 2 759 14 000 400 1965/66 _ _ _ 14 300 _ _ _ 13 800 500 ' 1966/67 _ _ _ 14 300 _ _ _ 13 800 500 ? 1967/68 _ _ _ 14 200 _ _ _ 13 600 600 |. 1968/69 _ _ _ 14 100 _ _ _ 13 600 500 1969/70 _ _ _ 14 000 _ _ _ 13 400 600 1970/71 _ _ _ 13 900 _ _ _ 13 400 500 . 1971/72 _ _ _ 13 800 _ _ _ 13 300 500 ; 1972/73 _ _ _ 13 800 _ _ _ 13 400 400 | 1973/74 _ _ _ 13 700 _ _ _ 13 500 200 i 1974/75 _ _ _ 13 600 _ _ _ 13 600 0 . 1975/76 _ _ _ 13 500 _ _ _ 13 600 _ 100 ! 1976/77 _ _ _ 13 500 _ _ _ 13 800 _ 300 1977/78 _ _ _ 13 500 _ _ _ 13 900 _ 400 ;
1 Inkl. biträdande lärartjänster och lärartjänster vid mindre folkskola. ” Fr. o. m. 1962/63 proportionering (jfr Anm. 2). 3 Beträffande siffrornas beskaffenhet se texten. ' Det har antagits, att fr. o. m. 1956/57 t. o. m. 1963/64 (utom 1958/59) ytterligare 300 småskollärare varje år övertager kl. 3 av A-form (1955/56 330). Slutligt övertagande förutsättes äga rum 1964/65. * Siffrorna fr. o. m. 1962/63 i kol. 5, 9 och 10 är avrundade.
Tabell IV a (Quensels födelsetal)
Beräknad årlig ändring i antalet småskollärartjänster) Iäraravgång m.m.
Anm. 1. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947 : 234 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår.
Anm. 2. Antalet tjänster fr. o. m. 1962/63 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) mot det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidare texten). I föreliggande tabell har räknats med Quensels födelsetal. Kol. 2 1955/56 t. 0. m. 1961/62 enligt folk- skolinspektörernas beräkningar.
1 2 | 3 | 4 | 5 | 5 7 8 9 Ökning resp. minskning av .. antalet tjänster Lärar- Summa . . Lasår vikarie- avgånga kol. 5—7 Examinat10n7 In- Best. Kl 34 Sum- behovets spza2 1947s ' ma
1955/56 _283 _ + 330 + 47 + 3 500 550 524 + 26 = 550 1956/57 _ 285 — + 300 + 15 + 1 573 589 527 + 24 = 551 1957/58 _ 358 _ + 300 _ 58 _ 3 555 494 528 + 24 = 552 1958/59 _ 399 _ _ _ 399 _ 24 555 132 ? + 24 1959/60 _ 261 + 111 + 300 + 150 + 9 567 726 1960/61 _ 58 + 111 + 300 + 353 + 21 577 951 1961/62 _ 143 + 112 + 300 + 269 + 16 583 868 31962/63 _ 110 _ + 300 + 190 + 10 600 800
1963/64 + 80 _ + 300 + 380 + 25 600 1 005 1964/65 _ 30 _ + 400 + 370 + 25 580 975
1965/66 _ _ _ _ 80 _ 5 550 465 1966/67 _ _ _ 0 O 510 510 1967/68 _ _ _ _ 110 _ 5 450 335 1968/69 _ _ _ — 50 — 5 400 345 1969/70 _ _ _ _ 150 _ 10 350 190 1970/71 _ _ _ _ 50 _ 5 310 255 1971/72 _ _ _ _120 _ 10 280 150 1972/73 _ _ _ _ 30 0 250 220 1973/74 _ _ _ _ 110 _ 5 240 125 1974/75 _ _ _ — 30 0 220 190 1975/76 _ _ _ _ 110 _ 5 200 85 1976/77 _ _ _ + 10 0 190 200 1977/78 _ _ . _ _ 30 0 190 160
1—' Se motsvarande noter till tab. III. 5 Vikariebehovet har antagits uppgå till 6 % av antalet tjänster. 5 Att ersättas före läsårets början. 7 Vid slutet av föregående vårtermin. _ Den första siffran avser 2-årig linje, den andra 3-årig linje. Siffrorna är baserade på uppgifter om antalet närvarande elever i småskoleseminarierna ht 1954 utan reduktion för avgång resp. på riksdagens beslut om intagningens storlek ht 1955.
” Siffrorna fr. o. m. 1962/63 är avrundade.
Tabell IV b (Stat. centralbyråns födelsetal)
Beräknad årlig ändring i antalet småskoIlärartjz'inster,1 Iå'raravgång m. m.
Anm. 1. Beräkningen är gjord under förutsättning, att återgång till bestämmelserna i k. kung. 1947 : 23 äger rum läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 i ungefär lika stor omfattning varje läsår.
Anm. 2. Antalet tjänster fr. o. m. 1962/63 har erhållits genom proportionering (med viss modifikation) mo det beräknade lärjungeantalets förändringar och är därför beroende av födelsetalen efter 1954 (jfr vidar texten). I föreliggande tabell har räknats med statistiska centralbyråns födelsetal. Kol. 2 1955/56 t. o. m. 1961/6 enligt folkskolinspektörernas beräkningar.
1 |2|3l4|5|
Ökning resp. minskning av
antalet tjänster Examination7
vikarie- Best. , 4 Sum- behovet5 1947a ”3 ma
1955/56 + 330 + 47 524 + 26 = 550 1956/57 + 300 + 15 527 + 24 = 551 1957/58 + 300 _ 58 528 + 24 = 552 1958/59 _ _ 399 ? + 24 1959/60 + 300 + 150 1960/61 + 300 + 353 1961/62 + 300 + 269 31962/63 + 300 + 20 1963/64 + 300 + 240 1964/65 + 330 + 290 1965/66 _ 130 550 1966/67 _ 70 510 1967/68 _ 160 450 1968/69 _ 50 400 1969/70 _ 110 350 1970/71 _ 40 310 1971/72 _ 60 280 1972/73 + 80 250 1973/74 + 30 240 1974/75 + 120 220 1975/76 + 60 200 1976/77 + 160 190 1977/78 + 70 190
UOWUIOUIUIOUVU!
.—
1—* Se motsvarande noter till tab. Ill. 5 Vikariebehovet har antagits uppgå till 6 % av antalet tjänster. ” Att ersättas [öre läsårets början. 7 Vid slutet av föregående vårtermin. — Den första siffran avser 2-årig linje, den andra 3—årig linje. Siffrorm är baserade på uppgifter om antalet närvarande elever i småskoleseminarierna ht 1954 utan reduktion fö avgång resp. på riksdagens beslut om intagningens storlek ht 1955.
3 Siffrorna fr. o. m. 1962/63 är avrundade.
Bilaga 2
Förslag till ändringar i stadgan för småskoleseminarierna
Kungl. Maj:t har funnit gott att beträffande stadgan den 21 januari 1938 för små- skoleseminarierna1 förordna, dels att följande bestämmelser skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen 55 1_3, 5 6 mom. 1 och 3, 5 7 mom. 1, 5 11 mom. 1, 5522—24, 5 25 mom. 1 och 2, 526, 528 mom. 1, 533 mom. 3, 553 mom. 2, 5 55 mom. 1, 559 mom. 1, 5 65, 5 66 mom. 1 och 4, 5 81 mom. 1 och 2, 5 90 mom. 2 och 5, 5 128, 5 131 mom. 2 och 3, 5 132 mom. 2, 5 140 mom. 1, 5 141 mom. 1 och 5 159 samt övergångsbestämmelserna, dels att i 5 79 mom. 1, 5 82, 5 87 mom. 1, 589 mom. 1, 5131 mom. 1, 5132 mom. 1 och 4, 5133, 5134 mom. 3, 5 och 6 ävensom i rubriken närmast före 5 131 orden adjunkt, adjunkter respektive adjunktstjänst skola utbytas mot orden lektor, lektorer respektive lektorstjänst, dels att 5 9, 5 25 mom. 3, 5 54, 5 56, 5 97 mom. 2 och mom. 4 punkt e) samt 5 151 skola upphöra att gälla, dels att till 5 6 skall fogas ett nytt moment, betecknat mom. 4, av nedan angiven lydelse, dels att till 5 7 skall fogas ett nytt moment betecknat mom. 2 av nedan angiven lydelse i följd varav nuvarande mom. 2, 3 och 4 skola betecknas 3, 4 och 5, dels ock att närmast efter 5 28 skall införas tre nya paragrafer, betecknade 28 a, 28 b och 28 c, av nedan angivna innehåll.
Småskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda lärare huvudsakligen för klasserna 1—3 i rikets folkskolor. Seminariernas lärokurs avslutas med småskollärarexamen.
52.
Småskoleseminarierna äro avsedda för såväl manliga som kvinnliga elever. Närmare föreskrifter rörande intagning av manliga elever meddelas av skolöver— styrelsen. 5 3.
Vid småskoleseminarierna finnas följande linjer: treårig linje samt tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.
5 6. 1. Vid seminariet skall meddelas undervisning i följande ämnen: läroämnen: å treårig linje: kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi,
51. i i ; | i i i i
1 Senaste lydelse av 5 3 se 1943: 376, av 56 mom. 3 se 1939: 48, av 59 mom. 3 och 5 59 mom. 1 se 1940: 970, av 522, 523 mom. 2, 5 24 och 5 128 se 1952:131, av 525 mom. 1 och 5 134 mom.-6 se 1951:64, av 579 mom. 1 och 5 133 se 1940: 341, av 5 81 mom. 1 och 2 och 5 132 mom. 2 se 1953: 651, av 597 mom. 4 se 1944:591, av 5 132 mom. 1 se 1953:144 och av 5132 mom. 2 se 1943: 497.
psykologi och pedagogik, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi;
å tvåårig linje: kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära, geografi, psykologi och pedagogik, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi;
övningsämnen: teckning, välskrivning, musik, innefattande sång och instrumentalmusik, gymnas— tik med lek och idrott, slöjd, hemkunskap och trädgårdsskötsel.
3. Vid undervisningen _ _ _ och 8.
Undervisning i finska meddelas vid seminariet i Haparanda åt de elever, som så önska, dock efter rektors i varje särskilt fall med hänsyn till elevs studieförutsätt- ningar lämnade medgivande.
4. Kompletteringskurser anordnas i vissa ämnen på sätt föreskrives i den i 5 10 omförmälda undervisningsplanen.
57.
1. Elev å treårig linje, vilken avlagt studentexamen tidigast fyra år före det kalen- derår, under vilket han vunnit inträde vid seminariet, skall, om han så önskar, vara befriad från deltagande i undervisningen i ett eller flera av ämnena engelska, fysik och kemi, därest han i det eller de av dessa ämnen, från vilka han önskar befrielse, erhållit minst godkänt vitsord i studentexamen eller fyllnadsprövning till sådan examen eller beträffande fysik och kemi vid flyttning till näst högsta ringen på all- männa linjen eller reallinjen. Har eleven avlagt studentexamen tidigare än nyss sagts, ankommer det på kollegiet att bestämma, huruvida han må erhålla sådan befrielse. 2. Elev å tvåårig linje, som erhållit godkänt vitsord i ämnena fysik eller kemi eller i båda dessa ämnen i studentexamen respektive fyllnadsprövning till sådan examen eller vid flyttning till näst högsta ringen på allmänna linjen eller reallinjen, skall, om han så önskar, vara befriad från undervisningen i det eller de av ifrågavarande ämnen, där godkänt vitsord erhållits.
5 11.
1. I överensstämmelse med stadgandet i 5 10 och med iakttagande av övriga hit- hörande bestämmelser skall rektor efter kollegiets och seminarieläkarens hörande för varje läsår eller, om så prövas lämpligt, för viss del därav uppgöra och bestämma dels plan för arbetets fördelning mellan seminariets lärare, upptagande såväl deras tjänstgöring på lärorummet som ock dem åliggande granskning av skriftliga arbeten samt ledning i övrigt av elevernas studier; dels timplan; dels arbetsordning med uppgift om arbetet för varje lektion under veckan samt om vederbörande lärares namn; dels ock plan för de ändringar häri, som föranledas av skrivningar på lärorummet eller i hemmet samt lovdagar.
5 22.
1. För inträde i treårig linje fordras
a) att före ingången av det år, då inträde önskas, icke hava uppnått trettio år, men att under nämnda år uppnå lägst aderton år, om inträde önskas i första klassen, nitton år om inträde önskas i andra klassen, och tjugo år, om inträde önskas i tredje klassen;
skolöverstyrelsen dock obetaget att i särskilda fall medgiva inträde vid lägre eller högre ålder;
b) att om sökanden ej haft smittkoppor, hava undergått vederbörlig skydds- koppympning eller blivit därifrån lagligen undantagen;
e) att vara känd för gott uppförande;
d) att vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på andra elever eller göra sökanden olämplig för lärarkallet; samt
e) att hava undergått godkända inträdesprov på sätt i 5 27 sägs. 2. För inträde i tvåårig linje fordras
a) att före ingången av det år, då inträdet önskas, icke hava uppnått trettio år, men att under nämnda år uppnå lägst nitton år; skolöverstyrelsen obetaget att i särskilda fall medgiva inträde vid lägre eller högre ålder;
b) att uppfylla de i moment 1 b)_d) angivna villkoren;
c) att hava avlagt studentexamen och i sådan examen eller i därefter genom— gången fyllnadsprövning till sådan examen hava erhållit godkända vitsord på sätt i 5 28 b sägs; skolande studentexamen hava ägt rum tidigast fyra år före det kalender— år, under vilket inträde önskas; skolöverstyrelsen obetaget att, då särskilda skäl föreligga, medgiva inträde för sökande, som undergått studentexamen tidigare än nyss sagts; samt
(1) att hava undergått godkända inträdesprov på sätt i 5 28 a sägs.
5 23.
1. Ansökning om inträde skall ingivas till rektor av sökande till treårig linje senast den 10 maj och av sökande till tvåårig linje senast den 1 augusti det år, då inträde önskas. Skolöverstyrelsen äger dock i särskilda fall medgiva, att ansökning må in— givas senare än vad sålunda stadgats.
2. Vid ansökningen _ — _ bestyrkt avskrift:
a) vederbörligt intyg om sökandens ålder och födelseort samt om förhållande, som avses i 5 22 mom. 1 h);
h) intyg av _ _ _ sökandens kroppsbeskaffenhet;
d) om inträde önskas i treårig linje: avgångsbetyg från folkskolan eller senast erhållna betyg från annan läroanstalt, vid vilken sökanden må hava åtnjutit under— visning eller avlagt examen;
om inträde önskas i tvåårig linje: betyg över studentexamen samt, därest sökanden undergått fyllnadsprövning till samma examen, betyg över sådan prövning;
e) vederbörligt tjänstgöringsbetyg _ _ _ för inträdesprövningen.
5 24.
Omedelbart efter ansökningstidens utgång skall rektor till seminarieläkaren för granskning överlämna de inkomna läkarredogörelserna. Skulle läkaren vid denna granskning finna, att det i fråga om någon inträdessökande redan på grund av den insända läkarredogörelsen, utan att ytterligare läkarundersökning erfordras, är klart, att han icke fyller de i 5 22 mom. 1 d) angivna förutsättningarna för intagning, skall läkaren anmäla detta för rektor, vilken avgör, huruvida sökanden skall omedel- bart förvägras inträde eller skall infinna sig till sådan läkarundersökning, som här nedan sägs. Finner sig rektor böra förvägra sökande inträde, skall han omedelbart underrätta sökanden därom.
Beträffande övriga inträdessökande iakttages, att särskild undersökning genom seminarieläkaren skall i varje fall anställas med inträdessökande, som under det år, då inträde önskas, icke uppnår lägst aderton år, ävensom med annan inträdes- sökande, där seminarieläkaren finner sådan undersökning nödig.
För inträdesprövningens _ _ _ för lärarkallet.
1". Inträdesprövningen-till'treårig linje förlägges till vårterminens slut. Den skall i regel omfatta åtta prövningsdagar, med rätt för skolöverstyrelsen att förlänga denna tid, samt förrättas i av rektor uppgjord ordning. Mellan årsavslutningen och dagen för inträdesprövningens början må högst en dag, frånsett sön- och helgdagar, förflyta. Där särskilda _ _ _ undergå prövning.
2. Prövning för inträdei första klassen skall ha följande omfattning: A. Samtliga sökande skola undergå prov i teckning och sång i enlighet med i 5 26 angivna fordringar, varjämte deras färdighet i välskrivning bedömes. Vid prövningen i sång bör avseende fästas huvudsakligen vid förefintligheten av musikaliskt gehör. B. Samtliga sökande skola undergå lämplighetsprov i enlighet med av skolöver- styrelsen utfärdade anvisningar. C. Inträdessökande, som tidigast fyra år före det kalenderår, under vilket inträde sökes, avlagt realexamen eller på sätt skolöverstyrelsen föreskriver styrker sig äga däremot svarande kunskaper, prövas endast i sådana kunskapsämnen, där han ej har godkända vitsord. För godtagande av upp till sex år gammal examen äger rektor bevilja dispens. D. Sökande, som icke enligt mom. 2 punkt C är befriad från deltagande i prov i kunskapsämnen, har att undergå prov i följande omfattning:
a) Skriftliga prov bestående av uppsatsprov över ett bland flera uppgivna lättare ämnen; räkneprov; samt skriftligt besvarande av enkla frågor, fallande inom området av de i 5 26 nämnda läroämnenas kurser; skolande detta prov förekomma i de ämnen och i den utsträck- ning, som rektor efter samråd med de i prövningen deltagande lärarna finner lämpligt.
För vartdera av uppsats- och räkneproven medgives en tid av fyra timmar. Upp-' gifterna för de skriftliga proven bestämmes av rektor efter förslag av vederbörande lärare.
b) Muntliga prov, omfattande förhör i de läroämnen och inom de kurser, som i 5 26 nämnas.
Vid proven bör den prövande läraren taga hänsyn till sökandens i 5 23 mom. 2 omförmälda redogörelse för sina förberedande studier och till innehållet i de läro- böcker, som sökanden vid dessa studier använt.
5 26. För godkänt vitsord vid inträde i treårig linjes första klass skall fordras:
i kristendomskunskap: kännedom om det viktigaste av de bibliska böckernas innehåll med särskilt beaktande av den israelitiska religionens utveckling. Jesu verksamhet och för- kunnelse samt kristendomens grundläggningstid enligt Apostlagärningarna och valda stycken av Pauli brev,
kännedom om huvuddragen av kristendomens, kyrkans och missionens historia med huvudvikten lagd vid nutida förhållanden och vid utvecklingen i vårt eget land,
någon kunskap om de främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring, insikt i den kristna tros- och livsåskådningen,
i i | i | i
i i i ! i
någon kännedom om svenska kyrkans psalmbok och gudstjänst samt om kyrkoåret; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i modersmålet:
kännedom om det viktigaste av form- och satsläran, säkerhet i rättskrivning,
färdighet i att läsa väl samt i muntlig och skriftlig framställning, någon förmåga att använda uppslagsböcker samt att jämföra olika källor, någon kännedom om svensk litteratur från 1800- och 1900— talen, förvärvad genom läsning av några av våra främsta författares viktigaste verk,
någon förmåga att läsa och förstå dansk och norsk litteratur, någon kännedom om språkbruk, språkriktighet och stilarter; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i engelska: förmåga att läsa och förstå lätt engelsk text, någon färdighet att uppfatta enkel och tydligt talad engelska och att aktivt använda sitt ordförråd muntligt och skrift- ligt;
allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i historia med samhällslära:
kännedom om allmän och svensk historia från äldsta till nuvarande tid, elementär kännedom om folkrörelser och politiska partier, om huvuddragen av samhällets ekonomiska och sociala byggnad, om samhällsstruktur och socialgrupper, om kommunernas verksamhet, om demokratins innebörd och huvudproblem samt om grunddragen av Sveriges statsförfattning, förvaltning och rättsväsen;
allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i geografi: god insikt i Sveriges geografi, översikt över topografien, landytans förändring och klimatet, växt- och djurgeografi, naturtillgångar, näringsliv, befolkningsförhållanden, viktigare orter, samfärdsmedel, indelning i landskap och län,
insikter' 1 Nordens geografi jämförd med Sveriges geografi, kännedom om det övriga Europas och de främmande världsdelarnas geografi, kännedom om jordens form, världshaven och avbildning genom kartan; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i matematik: god insikt och färdighet i räkning med hela tal _ positiva och negativa _ deci— malbråk och allmänna bråk,
kännedom om räkning med bokstavsuttryck, användning av enklare formler, ekvationer och ekvationssystem av första graden, räkning med kvadratrötter samt grafisk framställning,
god kännedom om viktigare geometriska begrepp och satser såsom olika slag av vinklar, Vinkelsumman i en triangel, parallella linjer, trianglars kongruens och lik- formighet, längdskala och ytskala, konstruktion av höjd, median och bissektris, satsen om den rätvinkliga triangeln, cirkelns geometri, något om likformighet samt enklare planimetriska och stereometriska beräkningar,
god insikt i procent- och promilleberäkning, blandningsräkning, medelvärdes- beräkningar, kännedom om räkning med främmande länders mynt, obligationer och växlar samt praktiska planimetriska och stereometriska beräkningar; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i biologi med hälsolära:
kännedom om djurrikets huvudgrupper, husdjurens egenskaper, skötsel och deras roll i produktionen,
kännedom om växtrikets huvudgrupper, växternas livsföreteelser, jordbrukets växter, våra vanligare trädslag inom skogsbruket, ogräs, skadeinsekter och växt— sjukdomar,
kännedom om Sveriges viktigaste växt— och djursamhällen samt grundlig känne— dom om en bygds växt— och djursamhällen,
kännedom om naturskydd och naturvård, kännedom om människokroppens byggnad och funktioner, cellen och dess liv, kännedom om hälsoläran, såsom bostadshygien, födans rätta sammansättning, verkan av olika gifter (kaffe, te, tobak, alkohol), infektionssjukdomar, social hälso— vård, sexualfrågor,
någon kännedom om ärftlighetslärans grunder; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan;
i fysik: goda insikter i fysikens grundenheter, längd- och volymmätning, vägning, kraftens sammansättning, de enkla rörelselagarna, mekaniskt arbete, olika energiformer, de viktigaste egenskaperna hos vätskor och gaser,
goda insikter i kroppars utvidgning, temperaturmätning, de olika aggregations- tillståndens fysik, värmets spridning, värmemotorer och elementär meteorologi,
insikter i läran om permanenta magneter, magnetfält, jordens magnetiska fält, galvaniska element och ackumulatorer, den elektriska strömmens magnetiska verk- ningar, värmeverkningar, elektrisk energi och effekt, induktionslagarna med till- lämpning på elektriska maskiner,
kännedom om ljudets natur och utbredning, ljusets utbredning, reflexion och brytning, belysningslagen, bildalstring i enkla optiska instrument samt någon känne- dom om olika slag av strålning,
kännedom om himlakropparnas skenbara och verkliga rörelser, almanackan och tidberä'kningen;
allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan;
i kemi: kännedom om kemiska grundbegrepp såsom grundämne, förening och blandning, oxidation och reduktion, syror och baser, neutralisation, innebörden av enkla kemiska formler, grunderna av elektrolys, några organiska ämnesgrupper, några kemiska industrier; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan;
i teckning: någon förmåga att genom teckning efter föremål och ur fantasien ådagalägga uppfattning av enklare former;
i välskrivning: jämn och redig handstil;
i sång: förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller på annat sätt ådagalagt musikaliskt gehör.
5 28.
1. Efter avslutad inträdesprövning till treårig linjes första klass sammanträder ett kollegium, bestående av rektor och de lärare, som förrättat prövningen, samt en av seminariets gymnastiklärare, varjämte seminarieläkaren kallas att deltaga i kol- legiets överläggningar. Sedan vitsord över de avlagda proven angivits, har kollegiet
i &
att med tillämpning av här givna föreskrifter dels förklara, vilka sökande som be— funnits behöriga att vinna inträde, dels ock bestämma, vilka av dessa som skola intagas.
& 28 a.
1. Inträdesprövningen till tvåårig linie förrättas vid höstterminens början i av rektor uppgjord ordning och skall i regel omfatta två dagar, med rätt för skolöver- styrelsen att förlänga denna tid. Rektor skall i god tid skriftligen underrätta sökan- den om den tidpunkt, då denne har att infinna sig vid seminariet för att undergå prövning.
2. Den, som söker inträde i tvåårig linjes första klass, prövas i musik och har att undergå lämplighetsprov. För godkänt vitsord i musik fordras någon kännedom om musiklärans elementer samt någon färdighet i enklare tonträffning och i spelning av lättare koraler på orgelharmonium, piano eller violin. Lämplighetsproven utformas i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade an- visningar.
3. För sökande, som i ämnena teckning eller gymnastik med lek och idrott saknar godkänt vitsord i studentexamen eller i fyllnadsprövning till nämnda examen, anordnas inträdesprövning i dessa ämnen, avseende att utröna, huruvida sökanden äger förutsättning att i nämnda ämnen tillgodogöra sig undervisningen på den två— åriga linjen.
4. Såsom vitsord över inträdesproven användas de betygsuttryck, som äro före— skrivna i 5 33 mom. 2. Vitsorden införas i den längd över inträdessökande, som omförmäles i 5 103.
528 b.
1. För inträde i tvåårig linjes första klass skall fordras, att sökanden dels i student- examen på gymnasiets allmänna linje, latin— eller reallinje eller i fyllnadsprövning till sådan examen erhållit godkända vitsord i kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande levande språk ävensom i minst ett av ämnena geografi, matematik och biologi med hälsolära, dels i ämnena teckning samt gymnastik med lek och idrott antingen erhållit godkända vitsord i nämnda examen, respektive fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, eller undergått godkända inträdesprov, som i 5 28 a mom. 3 sägs, dels i realexamen erhållit godkända vitsord i fysik och kemi eller på sätt skolöverstyrelsen föreskriver styrker sig äga däremot svarande kunskaper, dels ock undergått godkänt inträdes— prov i musik och blivit godkänd i lämplighetsprovet, som i 5 28 a mom. 2 sägs. Undantag må dock kunna göras för ett av ämnena musik eller gymnastik med lek och idrott.
2. Avsaknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad lämplighet som lärare.
528 e.
1. Efter avslutad inträdesprövning till tvåårig linjes första klass sammanträder ett kollegium, bestående av rektor, de lärare, som förrättat prövningen, samt de lärare, som under läsåret skola bestrida undervisningen å den tvååriga linjen, för att med tillämpning av här givna föreskrifter dels förklara, vilka sökande, som befunnits behöriga att vinna inträde, dels ock bestämma, vilka av dessa som skola intagas. Seminarieläkaren kallas att deltaga i kollegiets överläggningar.
2. Kunna ej alla till inträde godkända sökande mottagas, skall företräde lämnas dem, som genom vitsord i examina och vid inträdesprövning ådagalagt större mognad och kunskaper samt visat sig vara lämpliga för lärarkallet, varvid hänsyn jämväl må tagas till den mognad och erfarenhet, som sökande kan hava vunnit genom deltagande i socialt eller annat praktiskt arbete.
5 33. 3. Högsta betygsgraden — — — synnerlig skicklighet.
g 53.
2. Examen omfattar undervisningsprov.
5 55.
1. Undervisningsproven övervakas och ledas av en ledamot av skolöverstyrelsen eller, om ledamot av överstyrelsen ej kan närvara, av inspektor eller vid förfall för denne av annan för ändamålet av överstyrelsen utsedd person. Examen skal-l därjämte övervaras av två eller flera ojäviga personer såsom vittnen, vilka utses av inspektor. Dessa äga jämväl övervara kollegiesammanträde, som enligt 5 59 hålles i samband med examen.
. 5 59. 1. Efter avslutad ———— mom. 2. Vitsord i — —— fastställt formulär. % 65.
Övningsskolan omfattar dels statliga avdelningar (intern övningsskola), dels av— delningar tillhörande det kommunala skolväsendet (extern övningsskola). Den bör vara så anordnad, att den kan dels, så långt omständigheterna medgiva, utgöra mönster för en god skola, dels ock i behövlig omfattning bereda seminarieeleverna tillfälle till praktisk utbildning. Den interna övningsskolan står under samma styrelse och tillsyn som seminariet.
Beträffande den externa övningsskolan gäller vad därom är eller kan bliva stadgat.
5 66.
1. Övningsskolan skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Antalet klasser i övningsskolan bestämmes av skolöverstyrelsen på förslag av rektor inom ramen av tillgängliga anslag.
4. Beträffande lärotider m. m. skall för den interna övningsskolan i tillämpliga delar gälla, vad som är föreskrivet i 55 15—20; dock att beträffande omfattningen av den dagliga lärotiden för varje lärjunge skall gälla vad därom i folkskolestadgan är stadgat.
5 81. 1. Om anställning av extra ordinarie lektor äro särskilda bestämmelser meddelade. 2. Extra ordinarie ————— befinnes erforderliga.
Såsom här avsedd adjunkt må antagas allenast den, som är behörig till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk. & 90. 2. För lektor är undervisningsskyldigheten tjugo till tjugofyra veckotimmar. 5. I den undervisningsskyldighet, som åligger lärare, ingå även vissa särskilda
? | » ,
i | i i
åligganden såsom förrättande av morgonandakt, granskning av skriftliga arbeten, laborationsredogörelser, herbarier m.m., handledning vid elevernas studier och undervisningsövningar samt uppdrag att vara klassföreståndare, föreståndare för institution eller i övrigt vårda undervisningsmateriel. '
g 128.
För behörighet till rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras dels att innehava ordinarie ämneslärartjänst vid någon till statens undervisningsväsende hörande läroanstalt, högre kommunal skola eller privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda privatläroverken, dels ock att innehava behörighet till lektors— tjänst vid folkskoleseminarium eller småskolesemina rium.
Behörighet till —A —— — eller småskoleseminarium. & 131. 2. Därjämte åligger ———— grundar sig.
Vid avgivande av sådant förslag iakttages, att lektorstjänst i regel bör omfatta ett eller två ämnen. I sistnämnda fall böra ämnena förenas väsentligen med hänsyn till sin inbördes samhörighet, dock att nödigt avseende även må fästas vid semi— nariets förhandenvarande behov av lärarkraft i visst ämne, ävensom därvid att varje å seminariets timplan upptaget läroämne om möjligt bör ingå i någon av seminariets lektorstjänster.
3. Skolöverstyrelsen beslutar, vilka ämnen den lediga tjänsten skall omfatta, och kungör därefter, för det fall att stadgandet i 5 145 mom. 1 icke anses böra tillämpas, ledigheten genom anslag i skolöverstyrelsens lokal och annons i den tidning, vari officiella meddelanden införas. Därest tjänst, som omfattar två ämnen, anses böra medföra undervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne, skall sådant angivas vid ledigförklarandet.
& 132.
2. Beträffande teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet fordras, att
a) antingen uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid all- mänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, samt att därjämte hava, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov,
D) eller med hänsyn till genom vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarutbild- ningsanstalt hava av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst vid småskoleseminarium i det eller de ämnen, som höra till den sökta tjänsten.
Beträffande behörighet enligt a) till lektorstjänst, vari ämnet psykologi och pedagogik ingår, gäller att detta läroämne skall i filosofisk ämbetsexamen, avlagd enligt stadgan den 25 september 1953 (nr 610) angående filosofiska examina, mot- svaras av huvudämnet psykologi och pedagogik med minst betyget Med beröm godkänd i båda examensämnena samt att läroämnet må i filosofisk ämbetsexamen, avlagd enligt äldre bestämmelser, motsvaras av endast examensämnet pedagogik ävensom att läroämnet skall i filosofie licentiatexamen motsvaras av examens— ämnet pedagogik eller psykologi.
& 140. 1. Beträffande åtgärder för tillsättande av övningsskollärartjänst skall i tillämpliga delar gälla vad i motsvarande avseende är stadgat i 5 131 mom. 1 i fråga om lek- torstjänst.
Övningsskollärartjänst kungöres ledig på sätt i & 131 mom. 3 är stadgat, under förutsättning att icke stadgandet i 5 145 mom. 1 anses böra tillämpas. Skolöver- styrelsen må vid ledigförklarandet angiva, att tjänst skall omfatta undervisnings- skyldighet företrädesvis på småskolestadiet inom övningsskolan. Innan sådant beslut meddelas skall skolöverstyrelsen höra rektor och kollegiet.
5 141. 1. Sökande till ———års ålder;
b) vara behörig för anställning som ordinarie lärare vid egentlig folkskola eller, därest tjänsten ledigförklarats att omfatta undervisningsskyldighet företrädesvis på småskolestadiet inom övningsskolan, vid småskola; samt
c) hava efter avlagd folkskollärarexamen respektive småskollärarexamcn under minst fyra läsår med nit och skicklighet tjänstgjort med full tjänstgöring som lärare vid folkskola.
5 159.
Vad i denna stadga sägs om lärare, läkare, elev eller lärjunge gäller, där ej annor- lunda är angivet, såväl man som kvinna.
Denna kungörelse träder i kraft den
Övergångsbcståmmelser
1. Utan hinder av föreskrifterna i 5 128 må nuvarande innehavare av rektorstjänst vid småskoleseminarium kunna föreslås till förnyat rektorsförordnande.
2. Efter i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen gjord framställning meddelar Kungl. Maj:t beslut, huruvida ledig lektorstjänst vid småskoleseminarium skall hava karaktär av ämneslärarbefattning, å vilken må kunna förordnas nuvarande seminarieadjunkt.
3. Förvärvar seminarieadjunkt, som i punkt 2 sägs, före utgången av 1962 behörighet till lektorstjänst vid seminarium, skall han, därest behörigheten avser minst ett av de ämnen, som tillhöra hans innehavande adjunktstjänst, utan tjänstens ledig- förklarande befordras till innehavare av den mot sagda adjunktstjänst svarande lektorstjänsten vid seminariet, och må han, därest behörigheten avser annat ämne, kunna erhålla motsvarande befordran, för den händelse sådant prövas vara lämp- ligt för undervisningens anordning vid seminariet.
4. Beträffande seminarieadjunkt, som uppföres å övergångsstat, gäller i tillämpliga delar vad i denna stadga är föreskrivet om lektor.
5. Med de ärenden, vilkas handläggning påbörjats före denna kungörelses ikraft- trädande, skall förfaras efter hittills gällande bestämmelser.
6. Bestämmelserna rörande undervisningsämnen, befrielse från viss undervisning, flyttning och småskollärarexamen skola tillämpas successivt, i den mån den nya organisationen genomföres.
Bilaga 3.
Specialmotivering till föreslagna ändringar i stadgan för småskoleseminarierna
51.
Sedan småskollärarna börjat övertaga undervisningen i klass 3 i folkskolan är begreppet småskola inte längre entydigt. Vidare anställes småskollärare numera endast i ringa omfattning såsom biträdande lärare och de mindre folkskolorna är på väg att dö ut. Med hänsyn härtill har de äldre bestämmelserna omredigerats.
52.
Utredningen anser, att principiellt även män bör ha tillträde till småskollärar— banan. Se kapitlet ang. seminarieorganisationen sid. 182.
53.
Såsom påpekas i avsnittet om treårig utbildning anser utredningen, att utbild— ningstiden vid seminariet i Haparanda bör vara lika lång som vid övriga seminarier. Övriga ändringar i paragrafen är en konsekvens av att utredningen föreslår en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.
56.
Läro— och övningsämnena är uppräknade i den ordning de förekommer i tim- planen för gymnasiet. Motiveringen för de olika ämnena och kompletteringskurserna framgår av avsnittet om undervisningsplanen sid. 98 ff.
57.
Enligt gällande stadga kan elev, som avlagt studentexamen tidigast fyra år före det kalenderår, under vilket han vunnit inträde vid seminariet, befrias även från undervisningen i matematik, historia med samhällslära, geografi och biologi med hälsolära.
De nu föreslagna kursplanerna i ovan uppräknade läroämnen har ett väsentligt större omfång än på den nuvarande tvååriga linjen. Kurserna är i stor utsträckning direkt inriktade på den blivande yrkesutövningen och rör sig således på områden, som inte direkt ingår i gymnasiekursen. Utredningen anser sig därför inte kunna förorda möjlighet till allmän befrielse i dessa ämnen. Skulle ett särskilt kvalificerat studentbetyg föreligga eller vederbörande elev förete intyg om utbildning utöver studentexamen, torde befrielse kunna lämnas enligt 5 7 mom. 3.
59.
Utredningen föreslår, att det »enskilda arbetet» skall avskaffas vid seminarierna. Med anledning härav bör denna paragraf utgå. Utredningen förutsätter därjämte att härav föranledda ändringar i övriga paragrafer vidtages. Se motivering till all- männa anvisningar sid. 90 f.
5 22.
Ändringarna i denna paragraf har motiverats i avsnittet om inträdesfordringar och inträdesprövning sid. 84 ff.
5 23.
Ansökningstiden till tvåårig linje har angivits på samma sätt som för student- linjen vid folkskoleseminarierna. Mom. 2 punkt d) har ändrats med hänsyn till den nya tvååriga linjen.
g 24.
Ändringarna i denna paragraf är en direkt följd av ändringarna i 5 22. Beträffande andra stycket har utredningen övervägt föreslå, att även rektor skall äga föranstalta om särskild undersökning, men låtit denna fråga anstå till den översyn av stadgan för folkskoleseminarierna, som utredningen senare skall företaga.
55 25 och 26.
Motiveringen till ändringarna av dessa paragrafer framgår av avsnittet om inträ- desfordringar och inträdesprövning sid. 84 ff.
5 28.
Ändringen av denna paragraf motiveras av att utredningen anser det vara nöd- vändigt med en specialisering av intagningskollegiets sammansättning.
55 28 a och 28 b.
Motiveringen till dessa paragrafer framgår av avsnittet om inträdesfordringar och inträdesprövning sid. 89. 5 28 c.
Beträffande denna paragraf hänvisas till motiveringen för 528.
gg 53—56.
Kungl. Maj:t har den 22 juli 1949 bemyndigat skolöverstyrelsen att på framställ- ning av rektor medgiva, att skriftliga och muntliga prov i småskollärarexamen försöksvis finge avskaffas. Småskollärarexamen har sålunda kommit att omfatta enbart undervisningsprov. Utredningen förordar, att denna ordning bibehålles, och föreslår därför, att ändringar vidtages i dessa paragrafer.
5 59.
Mom. 1 andra stycket torde utgå då hushållsgöromål enligt utredningens förslag inte längre förekommer som särskilt ämne på seminariets timplan. Jämför & 6.
5 55.
Då numera även klasser i folkskolan normalt utnyttjas för den praktiska lärar— utbildningen, anser utredningen, att detta bör framgå av stadgan. Se avsnittet om övningsskolan sid. 133 ff.
5 66.
Såsom framhållits i motiveringen till 5 1, är begreppet småskola inte längre entydigt, varför övningsskolans omfattning bör angivas på sätt utredningen före— slagit. Se vidare avsnittet om övningsskolan sid. 141.
Ändringarna i dessa paragrafer är en omedelbar följd av att utredningen före— slagit lektorskompetens för lärarna i läroämnen. Se avsnittet om lärarkompetensen sid. 142 ff. g 97.
Med hänsyn till ändringen i 5 2 bör mom. 2 utgå.
55 140—141. Ändringarna i dessa paragrafer motiveras av vad utredningen föreslagit i av— snittet om lärarkompetensen sid. 145 ff. & 151.
Då 55 146—150 tidigare upphävts, finner utredningen det lämpligt att även 5 151 upphör att gälla.
5 159.
Med hänsyn till ändringen i 5 2 föreslår utredningen att ordet »elev» tillägges.
Övergångsbestämmelser
Beträffande dessa bestämmelser se avsnittet om lärarkompetensen sid. 145.
KUNGL. BIBL.
26. JUN 1956 STOCKHOLM
,.W'
