SOU 1957:2

JO och kommunerna

Kungl. Justitiedepartementet

Vid 1956 års riksdag antogs såsom vilande för vidare grundlagsenlig he- handling ett förslag till ändring av 5 96 regeringsformen, enligt vilket riks- dagens omubuudsmän skola efter den instruktion riksdagen utfärdat ha till— syn över dem som i allo äro underkastade ämbetsansvar. Sammansatt konstitutions- och första lagutskott, som behandlade ifrågavarande ärende, förklarade sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 2) anse att vissa föreskrifter, som begränsade J0:s tillsyn, erfordrades för att trygga den kommunala självstyrelsen. Föreskrifter i sådant avseende skulle enligt ut- skottets mening lämpligen kunna införas i instruktion, enär tillsynen enligt 5 96 regeringsformen skall ske efter den instruktion riksdagen utfärdat. Ut— skottet uttalade att utformningen härav syntes böra ske genom särskild ut— redning i samråd med representanter för de kommunala förbunden. I skri- velse den 31 maj 1956 (nr 342) anhöll riksdagen under åberopande av ut- skottets utlåtande hos Kungl. Maj :t om den ytterligare utredning varom anförts i utlåtandet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 har Herr Stats- rådet den 23 juli 1956 för att verkställa den av riksdagen begärda utred- ningen tillkallat justitierådet Nils Beckman, tillika ordförande, samt leda- moten av riksdagens första kammare cementgjutaren Emil Ahlkvist, leda- moten av riksdagens andra kammare professorn Elis Håstad, andre vice tal- mannen hemmansägaren Gunnar Lodenius och ledamoten av riksdagens första kammare häradshövdingen Erik Alexanderson, varjämte hovrätts- assessorn Bertil Holmquist den 8 september 1956 förordnats till sekreterare åt de sakkunniga.

I fråga om JO:s tillsyn på det kommunala området har kommittén sam- rå>tt med representanter för de kommunala förbunden. Förbunden företräd— des därvid, svenska landskommunernas förbund av andre vice talmannen Anders Olsson, ledamoten av riksdagens första kammare Rudolf Anderberg och förste sekreteraren Fritz Kaijser, svenska landstingsförbundet av leda- moten av riksdagens andra kammare Erik Fast. leda-moten av riksdagens första kammare Rune Johansson och förbundsdirektören Ivar Dahlgren samt svenska stadsförbundet av borgarrådet Hjalmar Mehr, konsuln Carl Petri och sekreteraren Sten—Sture Landström.

Representanterna för kommunförbunden ha uttalat att _ sedan riks- dagen som vilande antagit den grundlagsändring som de tre kommunför- bunden ursprungligen avstyrkt och det sålunda endast återstått att i enlig- het med riksdagens önskan biträda med samråd om utformningen av in- struktionsbelstämmelser om ombudsmännens tillsyn på det kommunala om— rådet — de under sålunda givna förutsättningar och sedan av dem till kommittén framförda önskemål beaktats kunde i huvudsak biträda kom- mitténs förslag.

Kommittén får härmed till fullgörande av sitt uppdrag vördsamt över- lämna betänkande med förslag till instruktion för riksdagens ombudsmän jämte motiv samt såsom bilagor statistik över klagomål] hos JO och JK under åren 1950—1955 rörande kommunala myndigheter och befa-t'tnings- havare med fullständigt äm—betsan-svar vilka ej stå under JO :s tillsyn.

Stockholm den 16 januari 1957.

Nils Beckman

Emil Ahlkvist Elis Håstad Gunnar Lodenius Erik Alexanderson

/Bertil Holmquist

FÖRFATTNINGSTEXT

Gällande instruktioner för riksdagens ombudsmän

JO:s instruktion

1 5 första stycket.

Riksdagens justitieombudsman å- ligge att utöva en allmän tillsyn över lagars, författningars och in- struktioners efterlevnad av domare, ämbets— och tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplik- ter, dem vid vederbörliga domstolar i laga ordning därför tilltala eller låta tilltala; dock vare de som hava att taga befattning med militära mål, såvitt angår denna ämbetsutövning. samt ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsvä'sendet anslagna medel jämväl i Övrigt, så ock Konungens justitiekansler och riksdagens militieombudsman un- dantagna från justitieombudsman- nens tillsyn.

11 å andra stycket.

Står domare, ämbets- eller tjäns- Icman, över vars åtgärd klagan föres hos justitieombudsmannen, för sin äni-betsutövning ej under hans utan under militieombudsmannens till- syn, må justitieombudsmannen giva den klagande anvisning att, där ho- nom så gott synes, hänvända sig till militieombndsmannen.

MQ:s instruktion

1 € första stycket.

Riksdagens militieomlbudsman å- ligge att utöva en allmän tillsyn över lagars. författningars och in— struktioners efterlevnad i militära mål samt eljest av ämbets- och tj äns- temän med avlöning från de till för- svarsväsendet anslagna medel även- som att, om ämbets- eller tjänste- man i sitt ämbetes utövning i mili- tärt mål eller i annnan ämbetsutöv- ning, för vilken åtnjutes avlöning från nämnda medel, av våld, man- namån eller ann-an orsak begått nå- gon olaglighet eller underlåtit natt behörigen fullgöra sina ämbetsplik- ter, honom därför i laga ordning till— tala eller låta tilltala vid vederbörlig domstol; dock vare Konungens justi- tiekansler undantagen från militic- ombudsmrannens till-syn.

9 å andra stycket.

Står domare, ämbets- eller tjäns- teman, över vars åtgärd klagan föres hos militieombuld—smannen, för sin ämbetsutövning ej under hans utan under justitieombudsmannens till- syn, mri militieombndsmannen giva den klagande anvisning att, där ho- nom så gott synes, hänvända sig till justitieombudsmannen.

Förslag till instruktion för riksdagens ombudsmän

1955 års förslag 1 &.

Riksdagens ombudsmän åligge att utöva en allmän tillsyn över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad, mil'itie—ombudsmannen i vad de skola tillämpas i militära mål samt i övrigt av ämbets- och tjänste- män med avlöning från de till för- svarsväsendet anslagna medel även- som av dem som under ämbetsansvar verka inom stiftelser och kårer, som äro försvarsväsendet närstående, och justitieombudsmannen i vad de el- jest skola av dem, som äro un- derkastade ämbetsansvar, tillämpas, samt att enligt den fördelning nu är sagd vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala eller låta tilltala dem, som i sina äm'betens utövning av våld. mannamån eller annan or- sak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter; dock vare ombuds- männen, envar iförhållande till den andre, så ock Konungens justitie- kansler undantagna från tillsyn.

Står (ten, över vars åtgärd klagan föres hos ombudsman, för sin äm- betsutövning ej under hans utan un- der den andre ombuds—mannens till— syn, skall ärendet överlämnas till denna.

Kommitténs förslag

1 &.

Riksdagens ombudsmän ålig-ge att utöva en allmän tillsyn över lagars, författningars och in-strruktioners efterlevnad, militieombuld'smannen i vad de skola tillämpas i militära mål samt i övrigt av ämbets- och tjänste- män inom försvarsväscn'de-t ävensom av dem som under ämbetsansvar fullgöra uppgifter inom sammanslut— ningar eller stiftelser, vilka samver- ka med försvarsväscndet, och justi- ticombudsmannen i vad de eljest skola av dem, som äro underkastade fullständigt ämbetsansvar, tillämpas, samt att enligt den fördelning nu är sagd vid vederbörliga domstolar i la- ga ordning tilltala eller låta tilltala dem, som i sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan or- sak begått någon olaglighet eller un- derlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter; dock vare ombuds- männen, envar i förhållande till den andre, så ock Konungens justitie- kansler undantagna från tillsyn.

Står den, över vars åtgärd klagan föres hos ombudsman, för sin äm— betsutövning ej under hans utan un- der den andre ombudsmannens tilll— syn, skall ärendet överlämnas till denne.

Kursivcringarna i 1955 års förslag och i gällande instruktioner utmärka endast olikhe— ter mellan då föreslagen och gällande lydelse, dock icke olikheter som allenast äro en följd av att gemensam instruktion föreslagits. Kursiveringarna i de tre första spalterna äro alltså desamma som i SOU 1955:50.

I kommitténs förslag har kursivering skett endast då lydelsen avviker från den i 1955 års förslag.

1 5 andra stycket.

Har jämte ämbets- eller tjänste- man, vars ämbetsutövning står under justitieombudsmannens tillsyn, an— nan ämbets— eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under militie- ombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som justitie-ombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan åtgärd anställa och ut- föra talan även ämbets- eller tjänsteman.

mot sist nämnde

1 5 andra stycket.

Har jämte ämbets- eller tjänste- man, vars ämbetsutövning står under militieombudsmannens tillsyn, an- nan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under justitie- ombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som militieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan åtgärd anställa och ut- föra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

2 5.

Vid fullgörande av vad enligt 1 & åligger militieombudsmannen skall han särskilt övervaka efterlevna- den av

strafflagstiftningen för krigsmak- ten, militära rättegångstlagen och därmed sammanhängande författ- ningar;

värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och entledigande »av den vid krigsmakten fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten an- ordnade utbilrdningskurser;

bestämmelser om k-rig-smäns be- handling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendct anslagna me- del samt av t'örsvarsväsendet tilll- hörande fastigheter;

bestämmelser om statens upp— handlings- och envtreprenradväsende, i vad de äga tillämpning inom för- svarsväsendet, om anskaffande, un- derhåll och vård av materiel, anskaf-

Utan hinder av vad ovan sägs äge ombudsman, då han finner särskilda skäl därtill, icke blott avgöra hos honom på grund av förd klagan eller av annan anledning uppkommen fråga, som enligt den nyss angivna fördelningen ej tillhör hans utan den andre ombudsmannens verksamhets- område, utan även till den andre ombudsmannen hänskjuta fråga, som eljest ej tillhör dennes verk- samhetsområde.

Ombudsman är skyldig att avgöra ärende som till hon-om överlämnats.

2 5.

Vid fullgörande av vad enligt 1 & åligger militieombudsmannen skall han särskilt övervaka efterlevna- den av

straf'flagstiftningen för krigsmak- ten, militära rättegångslagen och därmed sammanhängande författ- ningar;

värnpliktslagen samt på därav utfärdade författningar; bestämmelser om antagande och

entledigande av den vid krigsmakten

grund

fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten an- ordnade utbildning-skurser;

bestämmelser om krigsmäns be- handling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna me— del samt av försvarsväsendet till- hörande fastigheter;

bestämmelser om statens upp— handlings- och entreprenadväsende, i vad de äga tillämpning inom för- svarsväsendet, om anskaffande, un- derhåll och vård av materiel. anskaf-

Utan hinder av vad ovan sägs äge ombudsman, då han finner särskilda skäl därtill, icke blott avgöra hos honom på grund av förd klagan eller av annan anledning uppkommen fråga, som enligt den nyss angivna fördelningen ej tillhör hans utan den andre ombudsmannens verksam—hets- område, utan även till den andre ombudsmannen hänskjuta fråga. som eljest ej tillhör dennes verk- samhetsområde.

Ombudsman är skyldig att avgöra ärende som till honom överlämnats.

2 5.

Vid fullgörande av vad enligt 1 & åligger militieombudsmannen skall han särskilt övervaka efterlevna- den av

strafflaglstiftningen för krigsmak- ten, militära rättegångslvagen och därmed sammanhängande författ- ningar;

värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten an- ordnade utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns be- handling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna me— del samt av försvarsväsendet till-- hörande fastigheter;

bestämmelser om statens upp- handlings- och entreprena'dväsende, i vad de äga tillämpning inom för- svarsväsendet, om anskaffande, un- derhåll och vård av materiel. anskaf-

25.

Justitieombudsmannen bör för- nämligast anmärka och beivra så- dana av domare, ämbets- och tjäns- temän begångna fel, som synas ho- nom antingen härröra från egen- nytta, vrångvisa, våld eller grov för- sumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättig- heter.

17 lå första punkten. Justitieombudsmannen bör nog— grant övervaka tillämpningen av la- gar ooh författningar angående fri- hetsberövanden inom området för hans verksamhet.

' 3 &.

Finner justitieombudsmannen nå- gon domare, ämbets- eller tjänste- man, vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

osäkerhet för Gällande lydelse av MO:s instruktion fande och användande av andra för- nödenheter samt utfönande av arbete för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrust- ning och annat, som avser krigshe- reldskap; saint

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvara-nde och till- han-dahållande såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra handlingar.

3 å.

Militieombudsmannen bör för— nämligast anmärka och beivra sä- dana av domare, ämbets- eller tjäns— temän begångna fel, som synas ho- nom antingen härröra från egen- nytta, vrångvisa, våld eller grov för- sumlighet eller bereda en allmän medborgares rättig— heter eller kunna föranleda, att an- stalter inom försvarsväsendet ie'kc uppfylla sitt ändamål.

14 5 första punkten. Militieombudsmannen bör nog- grant övervaka tillämpningen av la- gar och författningar angående fri- hetsberövanden inom området för hans verksamhet.

4 &.

Finner militieombudsmannen nå— gon domare, ämbets- eller tjänste- man, vars ämbetsutövning står under hans tillsyn hava felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

tande och användande av andra för- nödenheter samt utförande av arbete för försvarsväsendets belhov;

bestämmelser om förråd. utrust- ning och annat, som avser krigshe- redskap; samt

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och till- handahållande såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra handlingar.

3 %.

Ombudsman 'bör förnämligast an- märka och beivra sådana fel, som synas honom antingen härröra från egennytta, vrångvi-sa, våld eller grov försumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättig- heter eller, såvitt angår militieom- budsmannen, kunna föranleda, att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

20 5 första stycket första punkten.

Ombudsman bör noggrant över— vaka tillämpningen av lagar och för- fattningar angående frihetsberövan- (len inom området för hans verk- samhet.

4 &.

Finner ombudsman någon, älnbet-sutövning står under hans till- syn, hava felat endast av ovarsam- het, utan vrång avsikt, må han låta hero vid vunnen rättelse eller av- given förklaring eller vad eljest före- kommit i saken.

VIII'S

tande och användande av andra för- nödenheter samt utförande av arbete för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrust- ning och annat, som avser krigshe— redskap; samt

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande ooh tilll- h'andahåltlande såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra handlingar.

3 &.

Ombudsman *bör förnämligast an- märka och beivra sådana -fel, som syna-s honom antingen härröra från egennytta, -vrångvi|sua, våld eller grov försumlighet eller bered—a en allmän osäkerhet för medborgares 'rärttig— heter eller, såvitt angår mi'litieom- buldsmannen, kunna föranleda, att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

Särskilt bör ombudsman noggrant övervaka tillämpningen av lagar och författningar angående frihetsberö— vanden. evad de grunda sig på judi- ciellt eller administrativt, statligt eller kommunalt beslut.

4 %.

Finner ombudsman någon, vars ämbetsu-tövning står under hans till- syn. hava felat endast av ovarsam- het, utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller av- given förklaring eller vad eljest före- kommit i saken.

Gällande lydelse av JO:s instruktion 4 '5.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konung- ens högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål, [som icke utgjort militärt mål, av egennytta, vrångvisa eller för- sumlighet så orätt dömt, att där- igenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrk- ta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära, eller egendom, eller regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter funnes hava vid prövning av be— svärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare justitie- ombudsmannen pliktig att vid riks— rätt den eller de felande under till- tal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före justitieombuds- mannen då alltid själv talan.

5- fr.—

Då riksdagens konstitutionsut- skott enligt 5 106 regeringsformen stä'lllt någon statsrådets ledamot un- der tilltal av justitieombudsmannen. åligge honom likaledes att inför riksrätten själv föra talan.

6 5.

Har riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer förordnat om åtal mot fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller mot direk- tionsledamot i riksbanken eller riks- gäldsdirektören och chefen för riks- gäldskontoret, där dessa icke äro

5 5.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konung- ens högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i militärt mål av egennytta, vnång- visa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och be— hörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig fri- het, ära eller egendom, vare militic— ombudesmanunen pliktig att vid riks- rätt den eller de felande under till- tavl ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före miflitieombuds— mannen då alltid själv talan.

5 5.

Skulle antingen hela Konungens högsta domstol eller av dess leda- möter en eller flera finnas hava av egennytta, vrångvisa eller försumlig- het så orätt dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta för- hållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egen- dom, eller regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter finnas hava vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare ombudsman såvitt rör hanns verksamhetsområde pliktig att vid riksrätt den eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före ombuds- mannen då alltid själv talan.

6 5.

Då riksdagens konstitutionsut- skott enligt € 106 regeringsformen ställt någon statsrådets ledamot un- der tilltal av justitieombudsmannen, åligge honom att inför riksrätten själv föra talan.

7 5.

Har riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer förordnat om åtal mot fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller mot direk- tionsledamot i riksbanken eller riks- gäldsdirektören och chefen för riks- gäldskontoret, där dessa icke äro

Kommitténs förslag 5 ä.

Skulle ant-ingen hela Konungens högsta domstol eller av dess leda- möter en eller flera finnas Ihava av egennytta, vrångvisa eller försumlig— het så orätt dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta för- hållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egen- dom, eltler regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter-finnas hava vid prövning av mål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare ombudsman såvitt rör hans verksamhet-sområde pliktig att vid riksrätt den eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före ombuds- mannen dvå alltid själv talan.

6 5.

Då riksdagens konstitutionsut— skott enligt 5 106 regeringsformen ställt någon statsrådets ledamot un- der tilltal av justitieombudsmannen, åligge honom att inför riksrätten själv föra talan.

7 55.

Har riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer förordnat om åtal mot fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller mot direk- tionsledamot i riksbanken eller riks- gäld'sdirektören och chefen för riks- gäl'dskontoret, där dessa icke äro

fullmäktige, eller hava, i sist'berörda händelse, fullmäktige i riksbanken beslutit ställa direktionsledamot i banken under tilltal eller fullmäk- tige i riksgäldskontoret förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret, åliggc det justitieombudsmannen att sådan talan utföra. Yppas anledning till åtal under tid, då riksdagssession ej pågår eller revisorerna icke äro församlade, äge justitieombudsman- nen utan särskilt förordnande väcka åtalet.

7 45.

Beslutar riksdagen beivra sådan t'örbrytelsc mot riksdagens, dess kamrars eller utskotts eller någon enskild riksdagsmans frihet, varom förmäles i 5 110 första stycket tred-

je punkten regeringsformen, åliggc det justitieombudsmannen att utföra åtalet.

Där kammares talman hos justi— tieombudsmannen för beivran an— mäler störande uppträdande av åhö- rare till dess överläggningar, ankom- mc å justitieombudsmannen att till- se. att saken vardcr i laga'ordning behandlad.

1955 års förslag fullmäktige, eller hava, i sistberörda händelse., fullmäktige i riksbanken heslutit ställa direktionsledamot i banken under tilltal eller fullmäk- tige i riksgäldskontoret förordnat om åtal mot riksgäldsdirelktören och chefen för riksgäldskontoret, åligge det justitieombudsmannen att sådan talan utföra. Yppas anledning 'till åtal under tid, då riksdagssession ej pågår eller revisorerna icke äro församlade, äge justiticombudsman— nen utan särskilt förordnande väcka åtalet.

8 å. Beslutar riksdagen beivra sådan förbrytelse mot riksdagens, dess kamrars eller utskotts eller någon enskild riksdagsman—s frihet, varom förmäles i 5 110 första stycket 'tred- je punkten regeringsformen, åligge det justitieombudsmannen att utföra åtalet.

Där kammares talman hos justi— tieombudsmannen för beivran an- mäler störande uppträdande av åhö- rare till dess överläggningar, ankom- me å justitieombudsmannen att till- se, att saken varder i laga ordning behandlad.

fullmäktige, eller hava, i sisutberörda hän-delse, fullmäktige i riksbanken beslutit ställ-a direkt'ion'sledamot i banken under tilltal eller fullmäk- tige i riksgäldskontoret förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören och chefen för riksgäl-dskon'toret, åligge det justitieombudsmannen att sådan talan utföra. Yppas anledning till åtal under tid, då riksdagssessi-on ej pågår eller revisorerna icke äro församlade, äge justitieombudsman— nen utan särskilt förordnande väcka åtalet.

8 &. Beslutar riksdagen beivra sådan t'örbrytelise mot riksdagens, dess kamrars eller utskotts eller någon enskild riksdagsm-ans frihet, varom förmäles i '5 110 första stycket tred- je punkten regeringsformen, åligge. det justitieombudsmannen att utföra åtalet.

Där kammares talman hos justi- tieombudsmannen för beivran »anmä- ler störande uppträdande av åhörare till dess överläggningar, ankomme ä justitieombudsmannen att tillse, att saken varder i lagga ordning be— handtlad.

9 5.

Tillsynen över kommunala myn- digheter och befattningshavare skall ske med beaktande av de särskilda betingelser under vilka den folkliga självstyrelsen arbetar och med iakt- tagande av att den kommunala verk— samheten icke onödigt hämmas. I sådana fall, då fråga ej är om fri— hetsberövande eller uppenbart över-

8 &.

Justitieombudsmannen äge i and- ra fall än de i 4 och 5 55 nämnda att antingen själv eller genom om- bud utföra de åtal mot (lo-mare, ämbets- och tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten. I mål, som bli- vit vid underrätt anhängiggjort, bör jus-titieombudsmannen fullfölja åtal hos högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro. Innaun rättegång anställes, bör justitieom- budsmannen lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas, till- fälle att, inom kort av honom före- skriven tid, inkomma med de upp- lysningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmänuen i allmänhet må han fordra den lag- liga handräckning, som de efter 15 99 regeringsformen äro skyldiga att honom lämna," samt av alla fiskaler äska biträde att anställa och utföra :italefterzde— "föreskrifter, vilka han bör dem meddela. Vid infordrande av förklaring eller upplysning äge justitieombudsmannen förelägga vite till högst. etthundra kronor ;— f örSuttet vit-e: skall på ju-s'titieomhudsmaimens begäranuttagas. . .t :- na.-. ' '-

n. ':'.

- Slå: : i; emot fförinodair," ju'stitie- mnbuclsm'arinen någon domare,- ('im- hets-eller-rtjänsteman utan-skäl till- tala ' eller' fläta. *tilltalaneller- genom

f.*Skulle',

6 €.

Militicombudsmannen äge i andra fall än det i nästföregå—ende &; nämn— da att antingen själv eller genom ombud utföra de åtal mot domare. ämbets- och tjänstemän, vartill than finner sig föranlåten. I mål, som blivit vid underrätt anhängiggjort, bör militieombudsmannen fullfölja åtal hos högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro. In- nan rättegång anställes, bör militic- ombudsmannen lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas. tillfälle att, inom kort av honom föreskriven tid, inkomma med de upplysningar, till vilka de kunna an- se sig hefogade. Av ämbetsmännen i allmänhet må han fordra den lag— liga hlandräckning, som de efter lå 99' regeringsformen äro skyldiga att honom-lämna, samt av alla fiskaler äska biträde att anställa och utföra åtalefter de föreskrifter, vilka 'han bör dem meddela. Vid infor-dran'de- av förklaring eller upplysning äge militlieombudsmannen förelägga vite- till högst etthundra kronor; försuttet vite skall på inilitiemnbudsmannens

begäran uttagas. 7 &. Skulle, emot förmodan, militic- ombudsmannen någon domare, äm— lrels— eller tjänsteman utan skäl till- tala eller låta tilltala eller genom

Jai-c ; "

9 5.

I andra fall än de i 5 och 6 åå nämnda äge ombudsman att anting- en själv eller genom ombud utföra de åtal, vartill han finner sig föran- låten. I mål, som blivit vid under- rätt anhängiggjort, bör ombudsman fullfölja åtal hos högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro. lnnzan rättegång anställes, bör ombudsman lämna den eller dem. vilka äro i fråga att tilltalas, till- fälle att, inom kort av honom före- skriven tid. inkomma med de upp- lysningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet må ombudsman fordra den lagliga handräckwning, som de efter & 99 regeringsformen äro skyl- diga att honom lämna, samt av alla fiskaler äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter. vilka han bör dem meddela. Vid infordrande av förklaring eller upp- lysning äge ombudsman förelägga vite till högst femhundra kronor; försuttet vite skall på ombudsmans begäran uttagas.

10 5.

Skulle ombudsman någon utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga tillmälen och olag- liga påståenden förolämpa, vare han.

Kommitténs förslag

grepp, bör ombudsman ej ingripa in- nan möjligheten till rättelse genom hänuändelse till kommunal myndig— het eller överklagande av sådan myn— dighets beslut prövats.

10 5.

I andra faltän de i 5 och 6 55 nämnda äge ombudsman att anting- en själv eller genom ombud utföra de åtal. vartill han finner sig föran- låten. I mål, som blivit vid under- rätt anhängiggjort, bör ombudsman fullfölja åtal hos högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro. Innan rättegång anställes, bör ombudsman lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas, till- fälle att, inom kort av honom före- skriven tid, inkomma med de upp— lysningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet må ombudsman fordra den lagliga handräckn-ing, som de efter 5 99 regeringsformen äro skyl— diga at't honom lämna, samt av alla fiskaler äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör dem meddela. Vid infordrande av förklaring eller upp- lysning äge ombudsman förelägga vite till högst femhundra kronor; l'örsut'tet vite skall på ombudsmans begäran uttagas.

11 5.

Skulle ombudsman någon utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga tillmälen och olag- liga påståenden förolämpa, vare han,

obehöriga tillmälen och olagliga på— ståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet, förfallen till ansvar hänför efter lag och författningar. För årtal och påståen- den, som justitieomb—udsmannens omlbud utföra och framställa i en- lighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare han ansva— ng.

obehöriga tillmälen och olagliga på- ståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och påståen- den, som militieombudsmannens ombud utföra och framställa i en— lighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare han ansva— rig.

1955 års förslag

lika med åklagare i allmänhet, för— fallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och på- ståenden, som ombudsmans ombud utföra och framställa i enlighet med och således icke utöver han före- skrifter, vare han ansvarig.

11 &.

.—inmäles till ombudsman någon, som för sin ämbetsutöuning står under hans tillsyn, för ntom tjäns— ten förövat brott eller göres eljest i ärende, anhängigt hos ombudsman, påstående eller yppas misstanke om sådant brott, har ombudsmannen, därest vederbörande, om han skulle vara skyldig till brottet, kan anses iavsevärd mån ha skadat det an- seende som innehavaren av tjänsten bör äga, att till behörig åklagarmyn- dighet överlämna till ärendet hö- rande handlingar av betydelse för sakens bedömande.

12 5.

Ombudsman åligge att biträda klagande med utredning om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, oaktat straff för brottet förfallit. Sådan skyldighet föreligger dock ej om anspråket är preskriberat eller, då talan därom skall upptagas av underrätt, om det måste anses vara av ringa betydelse för klaganden att hans talan vinner prövning.

h'mnmitténs förslag

lika med åklagare i allmänhet, för- fallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och på- ståenden, som ombudsmans ombud utföra och framställa i enlighet med 0011 således icke utöver hans före— skrifter, vare han ansvarig.

12 å. . . . Ari/"öres hos ombudsman klagomål mot någon som för sin ämbetsutöv- ning står under hans tillsyn vföraut— om tjänsten förövat brott eller göres eljest i ärende, anh-ängigt hos om— budsman, påstående eller yppas misstanke om sådant brott, har om- budsmannen, därest vederbörande, om han skulle vara skyldig till brot- tet, kan anses iavsevär'd mån ha skadat det anseende som innehava- ren av tjänsten bör äga, att till be- hörig åklagarmynd-ighet överlämna till ärendet hörande handlingar av betydelse för sakens bedömande."

13 &.

Uppkommer fråga om cnskillt an- språk på gnu-nd av ämlbetsbrott, å'lig- ge ombudsman att biträda med ut- redning om brottet, oakttat straff därför förfallit. Sådan skyldighet fö- religger dock ej om anspråket är preskriberat eller, då tala-n därom skall upptagas av underrätt, om det måste anses vara av ringa betydelse för klaganden att hans talan vinner prövning.

Gällande lydelse av JO:s instruktion 10 å.-

Justitieom'bud'smannen må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser, övervzara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars, äm- betsverks samt älnbet-s- oc-h tjänste- mäns protokoll och handlingar.

11 5 första stycket. Klagomål, som hos justitieom- budsmannen anföras. böra vara skriftligen avfattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis slyrkta.

11 å tredje stycket.

Då klagande sådant begär, låte justitieombud-smannen meddela ho- nom bevis att han emottagit klago- skriften.

12 &.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av en- skild person anmäld klagan, utgöre- dctta icke hinder för justitieombuds- mannen ua'tt, om saken tillhör om- rådet för hans äm'beltsutövni-ng, giva klaganden det lagliga biträde, som justitieombudsmanncn må finna ut- av- omstän—digbeterna påkalla-t.

13 å. Justitieombudsmanneln skall år- ligen företaga inspektionsresor för att göra sig noga underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden i övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.

8 5.

Militieombudsmannen må, när han för sitt ämbete-s utövning det nödigt anser, övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars, äm- betsverks samt ämbets- och tjänste- mäns protokoll och handlingar.

9 ?; första stycket. Klagomål], som hos militieom- budsmannen anföras, böra vara skriftligen avfattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

9 'å tredje stycket.

Då klagande sådant begär, låte militieomhudsmannen meddela ho- nom bevis att 'han emottagirt klago— skriften.

10 5.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av en- skild person anmäld klagan, utgöre- detta icke hinder för militieombuds— mannen att, om saken tillhör om- rådet för hans ämbetsutövning, giva klaganden det lagliga biträde, som militieombudsmannen må finna ut- av omständigheterna påkallat.

11 &

Mili-tieombudsmannen skall är- ligen företaga in'spekti-onsresor för att göra sig noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra områ- det för hans ämbetsu'tövn-ing.

13 å.

Ombudsman må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser, övervara domstolars och myndig- heters överläggningar och beslut. dock utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars. myndigheters samt ämbets— och tjänstemäns proto- koll och handlingar.

14 5.

Klagomål, som hos ombudsman anföras, böra vara skriftligen av- fattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

Dä klagande sådant begär, låte ombudsman meddela hon—om bevis att han emottagit klagoskriften.

15 5.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av en- skild person anmäld klagan, utgör—e detta icke hinder för ombudsman att, om saken tillhör området för hans ämbetsutövning. giva klagan- den det lagliga biträde, som om- hudsmannen må finna utav om- ständigheterna påkallat.

16 5. skall

Ombudsman taga inspektionsresor för att göra sig noga underrättad om lagskip- ningens tillstånd och om de förhål- landen i övrigt, som tillhöra områ- det för hans ämbetsutövning.

årligen före-

Kommitténs förslag

14 5.

Ombudsman m-å, när han för sitt äm'betes utövning det nödigt anser. övervara domstolars och myndig- heters överläggningar och beslut. dock utan rättighet att sin mening därvid yttra. ävensom äga tillgång till alla domstolars, myndigheters samt ämbets- och tjäns-temäns proto- koll och handlingar/

15 &.

Klagomål, som hos ombudsman anföras, böra vara skriftligen av— fattade samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

Då klagan-de sådant begär, låte ombudsman meddela honom bevis att han emottagit klagoskri'frten.

16 5.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av en- skild person anmäld klagan, utgöre detta icke hinder för ombudsman att, om saken tillhör området för hans ämbetsutövning, giva klagan— den det lagliga biträde, som om— budsmannen må finna utavom— s—tändigheterna påkallat.

17 &.

Ombudsman skall årligen före- taga inspektionsresor för att göra sig noga underrättad om lagskip- ningens tillstånd och om de förhål- landen i övrigt, som tillhöra områ- det för hans ämbetsutövning.

Gällande lydelse av JO:s instruktion

Justitieombndsmannen må även förordna tjänsteman vid sin expedi- tion att företaga tjänsteresa för verkställande i visst fall av under— sökning eller utredning, som befin- ncs önskvärd för justitieombuds- mannens ämbetsverksam'het.

14 &. (första punkten)

Det åligge justitieombudsman— nen att årligen till riksdagen av- lämna en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom an— förtrodda ämbetet samt däruti med avseende på området för sin ämbets- utövning utreda lagskipningens till- stånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.

(andra punkten)

Han vare ock skyldig att årligen för riksdagen uppgiva, såväl vilka av föregående rik-sdlagar fattade be- slut och gjorda framställningar bli- vit "uxnder.de*t sist-förflutna året av Konungen gillade oc—h föranlett be- stämmelsers utfärdande eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit för Ko- nungen föredragna eller av Konung- en prövade.

(tredje punkten) Jnstitieombudsmannens ovan- nämnda redogörelse och berättelse böra genast vid riksdagens början .ngivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskott, d'i't

Gällande lydelse av MO:s instruktion

Militieombudsmvannen må även förordna tjänsteman vid sin expedi— tion att företaga tjänsteresa för verkställande i visst fall av under- sökning eller utredning, som befin- nes önskvärd för militieomsbuds- mannens ämbetsverksamhet.

12 5. (första punkten)

Det åligge militieombuds'man- nen att årligen till riksdagen av- lämna en allmän redogörelse. för sin förvaltning av det honom an- t'örtrodda ämbetet samt däruti med avseende på området för sin ämbets— utövning utreda lagskipningens till- stånd i riket, anmärka bristerna i lagar och- författningar samt avgiva förslag till deras förbättring. .

(andra punkten)

Nämnda redogörelse bör genast vid riksdagens början ingivas för att kunna i tid hänvisas till gransk- ning av lagutskott, dit jämväl i samma ändamål till militieombuds-

1955 års förslag

Ombudsman må även förordna tjänsteman vid sin expedition eller särskilt anlitad utredningsman att företaga tjänsteresa för verkställan- de i visst fal-l av undersökning eller utredning, som befinnes önskvärd för ombud-smannens ämbetsverksam- het.

17 5.

Det åligge ombudsman att år- ligen till riksdagen (avlämna ämbets- berättelse, innefattande en allmän redogörelse för förvaltningen av det honom anförtrodda ämbetet, samt däruti med avseende på området för sin ämbet'sutövning utreda lagskip- ningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag till deras för- bättring.

Jus'titicombudsmannen vakre ock skyldig att i sin berättelse för riks- dagen uppgiva, såväl vilka av före- gående riksdagar fattade beslut och gjorda framställningar blivit under det sistförtflutna året av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställ- ningar icke blivit för Konungen föredragna eller av Konungen prö- vade.

Ombudsmans ämbetsberättelse bör genast vid riksdagens början in- giva's för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskott, dit jämväl i samma ändamål till om-

Kommitténs förslag

Ombudsman må även förordna tjänsteman vid sin expedition eller särskilt anlitad utredningsman att företaga tjänsteresa för verkställan- de i visst fall av undersökning eller utredning, som befinnes önskvärd för ombudsmannens ämbetsver'ksam- het.

18 5.

Det åligge ombudsman att år- ligen till riksdagen avlämna ämbets- bcrättelse, innefattande en allmän redogörelse för förvaltningen av det honom anförtrodda ämbetet, samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda lag-skip- ningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag till deras för- bättring. '

Justitieombndsmannen pare ock skyldig att i sin berättelse för riks- dagen uppgiva, såväl vilka av före- gående riksdagar fattade beslut och gjorda framställningar blivit under det si-stförflutna året av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställ— ningar icke blivit för Konungen föredragna eller av Konungen prö- vade.

Ombudsmans ämbetsberättelse bör genast vid riksdagens början in- givas för att kunna itid hänvisas till granskning av lagutskott, dit jämväl i samma ändamål till om-

jämväl i samma ändamål till justi- ticom-budsmansexpeditio-nen hörande ämbetsdiarier, protokoll och registra- tur inlämnas.

15 5.

Finner justitieombudsmannen att inom området för hans ämbetsut- övning föreligga brister i lagar och författningar eller att eljest någon anstalt är nödig till främjande av allmänt gagn, må han därom göra framställning omedelbarligen till Konungen; redogöre ock i sin berät- telse till riksdagen för alla dylika framställningar.

16 5.

De lagförklaringar, som högsta domstolen på inkomna förfrågningar av domare och ämbetsmän givit, skala av föredrag'anden i högsta domstolen opåmint tillställas jus- titieombudsmannen, vilken det ålig- ger att anmäla dem hos riksdagen och därvid tillkännagiva, om han finner någon sådan förklaring vara olämplig eller under namn av för- klaring ny lag stiftad.

17 vå andra punkten Det åligge honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att göra sig underrättad om de där intagnas skötsel och underhåll.

mansexpeditionen hörande ämbets— di-arier, protokoll och registratur in- lämnas.

13 %.

Finner militieombudsmannen att inom området för hans ämbetsut- övning föreligga brister i lagar och författningar eller att eljest någon anstalt är nödig till främjande av allmänt gagn, må han därom göra framställning omcdelbarligen till Konungen; redogöre ock i sin berät— telse till riksdagen för alla dylika framställningar.

14 'å andra punkten.

Det åligge honom ock att besöka militärhäkten och arrester för att gö- ra sig underrätta—d om där förvarade personer skötsel och underhåll.

hudsmansexpedit-ionen hörande. äm- betsdiarier, protokoll och registra- tur inlämnas.

18 5.

Finner ombudsman att inom om- rådet för hans ämbetsutövning f_öre- ligga brister i lagar och författ- ningar eller att eljest någon an- stalt är nödig till främjande av all— mänt gagn, må han därom göra framställning ome—delbarligen till Konungen; redogöre ock i sin berät- telse till riksdagen för alla dylika framställningar.

19 5. Av högsta domstolen given lag— förklaring skall av föredraganden opåm'int tillställas ombudsmännen, åligge det den ombudsman, som har att utöva tillsyn över till- Iämpningen av den lag förklaringen avser, att anmäla förklaringen hos riksdagen och därvid tillkännagiva. om han finner densamma olämplig eller under namn av förklaring ny lag stiftad. och

20 5 första stycket andra punkten.

Det åligge ock ombudsman att be- söka, militieombudsmannen militär-- häk—ten ooh arrester sam-t justitieom- budsmannen övriga anstalter och in- rättningar, där personer vilka berö- vats friheten äro intagna, för att gö- ra sig underrättad om de intagnas eller förvarades skötsel och under- håll.

l»udsmansexpeditionen hör—ande äm- betsdiarier, protokoll och registra— tur inlämnas.

19 å.

Finner ombudsman att inom om- rådet för hans ämbetsutövning före- ligga brister i lagar och författ- ningar eller att eljest någon an- stalt är nödig till främjande av all- lnänl gagn, må han därom göra framställning omedelbarligen till Konungen: redogöre ock i sin berät- telse till riksdagen för alla dylika framställningar.

20 €.

Av högsta domstolen given lag- förklaring skall av föredragan'den opåmint tillställas ombwudsmånnen, och åligge det den ombudsman. som har att utöva tillsyn över till- lämpningen av den lag förklaringen avser, att anmäla förklaringen ho-s riksdagen och därvid tillkännagiva. om han finner den-samma olämplig eller under namn av förklaring ny lag stiftad.

21 5.

Det åligge ombudsman att besöka. militicombudsmannen militärhäkten och arr-ester samt justitieombuds- mannen övrigla anstalter och inrätt— ningar, där personer vilka herövats friheten äro intagna, föratt göra sig underrättad om de förvarades eller intagnas skötsel och underhåll.

17 & tredje punkten.

De fånglistor, som enligt särskilda författningar inkomma till justitie- ombudsmannen, skala av honom granskas.

18 %. Justitieombndsmannen hör synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga vad till skyddande av tryck— friheten är stadgat.

med

19 %.

Över alla mål, som anmälas hos justitieombudsmannen, och alla å't- gärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes registratur av utgåen— de expeditioner. Särskilt protokoll skall föras över vad som förekom— mit vid sådana inspektions- och tjänsteresor, som avses i 13 5.

21 5.

Under den tid justitieombudsman— nen åtnjuter semes-ter, liksom ock då justitieombudsmannen eljest är av laga för-fall hindrad att utöva sitt ämbete, skall detta förestås av hans ställföreträdare.

För att bliva itillfälle bereda ärende av särskilt vidlyftig eller invecklad beskaffenhet, vilket krä- ver jnstitieombudsmannens odelade arbetskraft under viss samman- hängande tid, må justitieombuds- mannen uppdraga åt sin ställföre— trädare att förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål, dock högst

14 & tredje punkten.

De fånglistor för militärhäkten och arrester samt de andra fånglis— tor, som enligt särskilda författning— ar inkomma till militieombndsman- nen, skola av honom granskas.

15 &.

Över alla mål, som anmälas hos mi-litieombudsmannen, och alla åt- gärder, som han vi-dtagexr, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes registratur av utgåen- de expeditioncr. Särskilt protokoll skall föras över vad som förekom— mit vid sådana inspektions— och tjänsteresor, som avses i 11 5.

17 5.

Under den tid militieombudsman- nen åtnjuter semester, liksom ock då militieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete. skall detta förestås av hans ställföreträdare.

För att bliva i tillfälle bereda ärende av särskilt vidlyftig eller invecklad beskaffenhet, vilket krä- ver militieombudsmannens odelade arbetskraft under viss samman- hängande tid, mä militieombuds- mannen uppdraga åt sin ställföre- trädare att förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål, dock högst

20 5 andra stycket.

De uppgifter, som enligt 54 5 Kungl. kungörelsen den 19 november 1948 ang. den militära rättsvården inkomma till militie-ombndsmannen, skola av honom granskas.

21 5.

Ombudsman bör med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.

22 &.

Över »alla ärenden, som inkomma lill ombudsman, och alla åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes registratur av utgående expeditioner. Särskilt protokoll skall föras över vad som förekommit vid sådana inspektions— och tjänstere— sor, som avses i 16 5.

31 lå första stycket.

Under den tid ombudsman ät- njuter semester eller annan ledighet. liksom ock då ombudsman eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete, skall detta före-stås av hans ställ-företrädare.

23 &.

Där arbetets behöriga gång det kräver ävensom då särskilda skäl därtill eljest föreligga må ombuds- man uppdraga åt sin ställföreträdare att i den utsträckning som för ända- målet erfordras förrätta å ämbetet ankommande göromål, dock högst under sammanlagt tre månader är- ligen; och åligge det ombudsman att

De uppgifter, som enligt 54 & Kungl. kungörelsen den 19 november 1948 ang. den militära rättsvården inkomma till militieombudsmannen, skola av honom granskas.

22 å.

Ombudsman bör med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.

23 5.

Över alla ärenden, som inkomma till ombudsman, och alla åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes registratur av utgående expeditioner. Särskilt protokoll skall föras över vad som förekommit vid sådana inspektions- och tjänstere- sor, som avses i 17 5.

24 5.

Under den tid ombudsman åt- njuter semester, liksom ock då om- budsman eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete, skall detta förestås av hans ställföreträ— dare.

Där arbetets behöriga gång det kräver ävensom då särskilda skäl därtill eljest föreligga må ombuds- man uppdraga åt sin ställföreträdare att i den utsträckning som för ända- målet erfordras förrätta å ämbetet ankommande göromål, dock högst under sammanlagt tre månader är- ligen; och åliggc det ombudsman att.

under sammanlagt en månad är— ligen; och åligge det justitieom- budsmannen att i sin berättelse till riksdagen fullständigt uppgiva, för vilka ärenden och under vilka tids— perioder han begagnat sig av sådan tjänstledighet.

20 %. Justitieomhudsmansexpeditionen. vilken är förlagd till huvudstaden. skall varje söckendag hållas öppen för allmänheten under den tid justi- tieombudsmannen bestämmer.

När justitieombudsmannen för iimbctsresa lämnar huvudstaden, skall" han bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att un- der tiden öppna till ämbetet ankom- mande brev och besörja sådana upp- skov cj tålandei anteckningar och meddelanden, som ej innefatta be- slut eller annan justitieombudsman- nen tillhörande ämbetsåtgärd.

22 5. .

Å justi-tieombudsmansexpeditioe nen äro .anställda de ordinarie be! faltningshavare 'som angivas i gäl- lande persona-lf'örteckning .och där— utöver'gi mån av behov, icke ordiu narie personal. ' '

under sammanlagt en månad är— ligen; och åligge det militieom- budsmannen att i sin berättelse till riksdagen fullständigt uppgiva, för vilka ärenden och under vilka tids- perioder han begagnat sig av sådan tjänstledighet.

16 %. Militieombudsmansexpeditionen. vilken är förlagd till huvudstaden. skall varje söckendag hållas öppen för allmänheten under den tid mili- lieombudsmannen bestämmer.

När militicombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall han bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att un- der tiden öppnatill ämbetet ankom— mande brev och besörja sådana upp- skov ej tålande anteckningar och meddelanden. som ej inne-fatta be- slut eller annan militieombudsman- nen tillhörande ämbetsåtgärd.

' 18 '5. "Å militieombuds-mansexpeditio-

äro anställda :de ordinarie be- fattningshava're sontangivas i gäl- lande 1')ersonalförteckn-ing och där- utöver, i 'mån av.:bchov, irkerordi- narie personal. "' *

11 en

i sin ämbetsberättelse fullständigt uppgiva, under vilka tidsperioder och av vilken anledning ställföre- trädaren sålunda tjänstgjort.

29 & första stycket. ()mbudsmans expedition skall va— ra förlagd till huvudstaden och hål- las öppen för allmänheten minst 5 timmar varje arbetsdag å bestämd lid: dock nui ombudsman, där så fin- nes utan olägenhet kunna ske, in- skränka e.tpeditionstiden & dag före söu- eller helgdag till 37/2 timmar för högst tre månader under tiden juni »—september och till 14%; timmar för övriga nio månader av året.

24 5.

När ombudsman för ämbetsresa lämnar sin expedition och ej finner skäl att uppdraga åt sin ställföre- trädare att förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål, skall han be- myndiga en tjänsteman vid expedi- tionen att under tiden besörja så- dana uppskov ej tålande anteck- ningar och meddelanden. som ej innefatta beslut eller annan ombuds- mannen tillhörande ämbetsåtgärd.

25 &.

Ä ombudsmans exp-edition äro an- ställda de ordinarie tjtins'emän som angivas i gällande personalförteck- ning och därutöver, i mån av behov. icke—ordinarie personal.

i sin ämbetsberättelzsc fullständigt uppgiva, under vilka tidsperioder och av vilken anledning ställföre— trä—daren sålunda tjänstgjort.

25 s.

()mbndsmans expedition skall va— ra förlagd till huvudstaden och bål- las öppen för allmänheten under den tid ombudsmannen bestämmer.

När ombudsman för ämbetsres'a' lämnar sin expedition och ej finner skäl att uppdraga åt sin ställföre- trädare att förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål, skall han he— myn-diga en tjänsteman vid expedi- tionen att under tiden besörja så- dana uppskov ej tålande anteck— ningar och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan ombud-s- mannen tillhörande ämbetså'tgärd.

26 %.

Å ombudsmans expedition äro an- ställda de ordinarie tjänstemän som angivas i gällande personalförteck- ning och därutöver, i mån av behov. icke-ordinarie personal.

23 %.

Justitieombudsmannen antager tjänstemännen vid sin expedition. Av tjänstemännen tillsättes byrå- chefen genom förordnande tills vi- dare och den övriga ordinarie per— sonalen genom konstitutoria'l.

24 &. Tjänstemännen vid j-usrtitieom- hu'd'smansexpeditionen vare skyldiga att efterkomma justitieombudsman- nens föreskrifter i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göro- målen.

19 -å. Militieombudsmannen antager tjänstemännen vid sin expedition. Av tjänste-männen tillsättes byrå- chefen genom förordnande tills vi— dare och den övriga ordinarie per- sonalen genom konstitutorial.

20 %. Tjänstemännen vid mili'tieom- hudsmansexpeditionen vare skyldiga att efterkonimua militicomhu-dsman— nens föreskrifter i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göro- målen.

26 &.

Ombudsman antager tjänstemän- nen vid sin expedition.

Av tjänstemännen till-sättas kans- lichef genom förordnande för viss tid, militär byråchef hos militieom- budsmannen genom fullmakt, övriga byråchefer ävensom sekreterare ge- nom förordnande tills vidare och or— rinarie personal i övrigt genom kon— stitutorial.

32 5. om avsked eller entle- digande prövas av ombudsman.

Ansökan

27 %.

Tjänsteman vid ombudsmans ex- pedition vare skyldig att efterkomma ombudsmannens föreskrift-er i tjäns- ten, och äge denne att mellan tjänste- männen fördeta göromålen. Ombuds- man må bemyndiga kanslichef och byråchef att på eget ansvar vidtaga åtgärd för ärendes beredande.

28 5.

1. För tjänsteman med full tjänst- göring skall, i den mån ej annat för— anledes av resor i tjänsten eller ne- dan annorlunda stadgas, arbetstiden d tjänsternmmet utgöra 42 timmar i veckan eller, då vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i för- hållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar. Arbetet skall förläggas till tider, som bestämmas i arbetsordning eller eljest av veder- börande ombudsman, med iakttagan- de av att arbetstiden icke någon ar- betsdag må understiga 41/2 timmar.

Kommitténs förslag

27 5.

Ombudsman antager tjänstemän- nen vid sin expedition.

Av tjänstemännen tillsättas kans- lichef genom förordnande för Viss tid, byråchefer och sekreterare ge- nom förordnande tillls vidare samt ordinarie personal i övrig-t genom konstitutori-al. En av byråchefstjäns— terna hos militieombudsmannen må dock tillsättas genom förordnande för viss tid.

Ansökan om avsked eller entledi- gande prövas av ombudsman.

28 &.

Tjänsteman vid ombudsmans ex— pedition vare skyldig att efterkomma ombudsmannens föreskrifter i tjäns- ten, och äge denne att mellan 'tj änste- männen fördela göromålen. Ombuds- man må bemyndiga kansliehef och byråchef att på eget ansvar vidtaga åtgärd för ärendes beredande.

I arbetstiden må ej inräknas måltids- rast.

Om och i den mån omständighe- terna det tillåta, mä ombudsman för högst tre månader under tiden juni ——september medgiva att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till !)*% timmar.

Å påskafton, midsommarafton och julafton är arbetet inställt, såvida icke annat särskilt bestämts. Viss inskränkning i arbetstiden mä av ombudsman kunna medgivas vid sär- skilda tillfällen.

För fullgörande av något av Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande med- delat allmänt uppdrag må enligt om— budsmans bestämmande erforderlig inskränkning ske i arbetstiden å tjänsterummet.

Därest i särskilda fall arbete fin- nes med fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i ar- betstiden å tjänsterummet lämnas av vederbörande ombudsman.

Med iakttagande av föreskrifterna i 32 5 avlöningsreglementet för riks- dagens verk och i anslutning därtill meddelade bestämmelser må om- budsman, då göromålens gång det kräver, påfordra utsträckning av arbetstiden samt expeditionsvakt åläggas den tjänstgöring nattetid, som erfordras för bevakning av äm- betets lokaler.

2. Tjänsteman, som icke har full tjänstgöring, skall utföra sitt arbete (2 tid och plats som bestämmes av vederbörande ombudsman.

Kommitténs förslag

Gällande lydelse-av" JO:s instruktion Gällande lydelse av MO :s instruktion

25 45 första punkten. '* 21 % första punkten. Byråchefen och övriga befatt- Byråchefen och övriga befatt- ningshavare å justitieombudsmans- ningslzavare å militieombudsmans— expeditionen äga åtnjuta dem till— expeditionen äga åtnjuta dem till— kommande semester å tid som justi- kommande semester å. tid som mili- tieombudsmannen bestämmer. tie-ombudsmannen bestämmer.

29 & andra—fjärde styckena. För ombudsman och kanslichef skall viss daglig, för allmänhetens mottagande avsedd tid vara bestämd. Om så finnes erforderligt, skall viss mottagningstid bestämmas även för annan tjänsteman.

Expeditions- och mottagningstider skola tillkännagivas genom anslag i ämbetets lokal.

Under expeditionstiden skall all- mänheten mottagas av ombudsman och tjänstemän iden mån icke tjäns- tegöromålen lägga hinder i vägen.

30 5.

Ombudsman äger själv bestämma till vilken tid hans semester skall förläggas. Utöver semester mä om- budsman begagna sig av ledighet un- der högst femton dagar årligen å tid, som han likaledes själv äger bestäm- ma. Fråga om ledighet under längre tid skall avgöras av delegerade. för riksdagens verk.

Fördelningen av semester mellan tjänstemännen bestämmes av veder— börande ombudsman.

Annan ledighet än semester äger ombudsman bevilja kanslichef och byråchef under högst fyrtiofem da- gar för år. Fråga om ledighet under längre tid skall hänskjutas till av— görande av delegerade för riksdagens verk.

Övrig personal må av ombudsman beviljas ledighet efter omständighe- terna.

' 25 å andra punkten.

Enfordras vikarie för befattnings- havare eller är befattning ledig, må justitieombudsmannen förordna lämplig person att uppehålla befatt- ningen, 'dock att ledigbliven ordi- narie befattning skall tillsättas inom två år.

26 å ] mxom. Åtal mot byråchefen för fel eller försummelse i tjänsten anställes in- för Svea hovrätt.

26 5 2 och 4 mom.

Gör annan ordinarie befattnings- havare å justitieombudsmansexpedi- tionen sig skyldig till fel eller för- summelse i tjänsten eller visar han vanvördnad mot förman eller olyd- nad, äge justitieombudsmannen ef- ter omständigheterna antingen till- dela honom varning eller döma ho- nom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön.

Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffen- het, varde antingen ställd under åtal inför vederbörande underrätt eller av justitieombudsmannen skild från tjänsten.

21 å andra punkten.

Erfordras vikarie för befattnings— havare eller är befattning ledig. må militieom'bud-smannen förordna lämplig person att uppehålla befatt- ningen, dook att ledigbliven ordi- narie befattning skall tillsättas inom två år.

22 Q 1 mom. Åtal mot byråchefen för fel eller försummelse i tjänsten anställes in- för Svea hovrätt.

22 5 2 och 4 mom.

Gör annan ordinarie befattnings- havare å militieombudsmansexpedi- tionen sig'skyldig till fel eller för- summelse i tjänsten eller visar han vanvördnad mot förman eller olyd- nad, äge militie-ombudsmannen ef- ter omständigheterna antingen till- dela honom varning eller döma ho- nom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön.

Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffen- het, varde antingen ställd under åtal inför vederbörande underrätt eller av militieombudsmannen skild från tjänsten.

31 å andra stycket.

lirfordras vikarie för tjänsteman och hava delegerade för riksdagens verk, i fall då delegerade beviljat ledighet, medgivit att vikarie får för— ordnas eller ä-r tjänst ledig, må om- budsman förordna lämplig person att uppehålla tjänsten, dock att le- digbliven ordinarie tjänst skall till- sättas inom två år.

33 %.

Beträdes kanslichef eller byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänsteman med ämbetsbrott, som i 25 kap. 1—4 55 strafflagen omför- mäles, sker åtal därför vid Svea hovrätt.

34 5.

Äsidosälter annan tjänsteman än i 33 å sågs av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, denna instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller vi- sar han klandervärt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot för- man må den ombudsman, under vil- ken han lyder, efter omständighe- terna döma honom till varning eller till löneavdrag under högst trettio dagar eller till suspension i högst tre månader från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller har han icke låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han dömas till avsättning.

Löneavdrag skall bestämmas till belopp motsvarande A-avdrag enligt

29 5.

Beträdes kanslichef eller byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänsteman med ämbets'brott, som i 25 kap. 1—4 55 strafflagen omför- mäles, sker åtal därför vid Svea hovrätt.

30 &.

Åsid-osä-tter annan tjänsteman än i 29 5 sägs av försummelse, oförstånd elle-r oskicklighet vad honom åligger enligt lag, denn-a instruktion eller annan författning; särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller vi- sar han klandervärt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot för- man må den ombudsman, under vil- ken han lyder. efter omständighe— terna döma honom till varning eller till löneavdrag under högst trettio dagar eller till suspension i högst tre månader från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller har han ic—ke låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han dömas till avsättning.

Löneavdrag skall bestämmas till bel-opp motsvarande A—avdrag enligt

Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger för- sumlighet, oskicklighet eller klan- dervärt uppförande eller eljest visar sig olämplig, äge justitieombudsman- nen att tilldela honom varning eller skilja honom från befattningen. Vid svårare förseelse sker åtal inför ve- derbörande underrätt.

26 ä 3 mom.

Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äge justitieombudsmannen av- stänga den felande från tjänstensut- övning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annor- lunda förordnar. Har justitieombuds- mannen fattat beslut om befattnings- havares suspension eller skiljande från tjänsten, äge justitieombuds- mannen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den fe- lande från utövning av tjänsten.

Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger för- sumlighet, oskicklighet eller klan- dervärt uppförande eller eljest visar sig olämplig, äge militieombudsman- nen att tilldela honom varning eller skilja honom från befattningen. Vid svårare förseelse sker åtal inför ve— derbörande underrätt.

22 5 3 mom.

Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äge militieombudsmannen av- stänga den felande från tjänstens ut- övning, till dess över honom blivi! slutligen dömt eller domstolen annor- lunda förordnar. Har militieombuds- mannen fattat beslut om befattnings- _havares suspension eller skiljande från tjänsten, äge militieombuds-

mannen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den fe- lande från utövning av tjänsten.

avlöningsreglementet för riksdagens

verk.

Innan ombudsman prövar fråga om disciplinär bestraffning av tjäns- teman, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför ombudsmannen, uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare.

35 &. Vidtages åtgärd för att anställa .åtal eller inledes disciplinärt förfa- rande mot tjänsteman, äger ombuds— man, om särskilda skäl därtill äro, avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke för längre tid än till dess Iagakraftägande dom eller beslut föreligger.

36 5.

Vad i 34 och 35 55 stadgas om tjänsteman gäller icke den som i sin tjänst hos ombudsman är underkas— tad ansvar såsom krigsman.

avlöningsrcglementet för riksdagens verk.

Innan ombudsman prövar fråga om disciplinär bestraffning av tjäns- teman, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen ell-er, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför ombudsmannen, uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare.

31 €.

Vidtages åtgärd för att anställa äta] eller inledes udisciplinärt förfa- rande mot tjänsteman, äger ombuds- man, om särskilda skäl därtill äro, avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke för längre tid än till dess Iagakraftägande dom eller beslut föreligger.

32 5»

Vad i 30 och 31 55 stadgas om tjänsteman gäller icke den som .i sin tjänst hos ombudsman är underkas- tad ansvar såsom krigsman.

27 &.

Över justitieombudsmannens be- slut rörande befattningshavares var- ning, avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, sus— pension eliler skiljande från befatt- ningen må besvär anföras hos riks— dagens bankoutskott.

Besvären skola. vid äventyr av talan-s förlust, hava inkommit till justitieombudsmannen sist å tret— tionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet. Besvärshand- lingar, som inkomma med pos- ten, skola anses ingivna av den som undertecknat besvänss'kri-ften. Handlingarna skola anse-s ingivna den dag, då handlingarna elller avi om försändelse, i vilken handling- arna finnas inneslutna, inkommo till justitieombudsmannen. Justitieom- bndsmannen har att så snart ske kan överlämna besvären jämte eget ut- låtande till bankoutskottet.

Justitieombud'smannens beslut om befaltningshavares avstängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hin-der av anförda besvär.

23 &.

Över mivlitieombudsmannens be— slut rörande befattningshavares var- ning, a-vstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, sus- pension eller skiljande från befatt- ningen mä besvär anföras hos ri-ks- dagen-s bankoutskott.

Besvären skola, vid äventyr av talans förlust, haVIa inkommit till militieombudsmannen sist å tret- tionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet. Bevsärshand- lingar, som inkomma med pos- ten, skola anses ingivna av den som undertecknat besvänsskriften. Handlingarna skola anses ingivna den dag, då handlingarna eller avi om försändelse, i vilken handling- arna finnas inneslutna, inkommo till militieombudsmannen. Militieom- budsmannen har att så snart ske kan överlämna besvären jämte eget utlå- tande till bankoutskottet.

Mil-itieombudsmannens beslut om befattningshavares avstängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

37 (5.

Över ombudsmans beslut rörande tjänstemans avstängande från tjänst- göring och dömande till varning, lö- neavdrag, suspension eller avsätt— ning må besvär anföras hos riksda- gens bankoutskott,

Besvären skola, vid äventyr av ta- lans förlust, hava inkommit till om- budsmannen inom tre veckor från det klaganden fick det av beslutet. Besvärshandlingar må lill ombuds- man inlämnas genom bud eller in— sändas med posten i betalt brev och skola anses ingivna av den som un— dertecknat besvärss-kriften. Huand- lingarna skola anses inkomna då handlingarna eller avi om försändel- se, i vilken hand-lingarna finnas in- neslutna, avlämnats till ombudsman- nen eller dennes. expedition. Om- budsmannen har att så snart ske kan överlämna besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

Ombudsmans beslut om tjänste- mans av-stängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

33 5.

Över ombudsmans beslut rörande tjänstemans avstängande från tjänst-. göring och dömande till varning, lö- neavdrag, suspension eller avsätt- ning må besvär anföras hos riksda- gens banko-utskott.

Besvären skola, vid äventyr av ta- lans förlust, hava inkommit till om- budsmannen inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Besvärshandlingar må till ombud—s- man inlämnas genom bud eller in- sändas med posten i betalt brev och skola anses ingivna av den som un- dertecknat besvärsskriften. Hand- lingarna skola anses inkomna då handlingarna eller avi om försändel- se, i vilken handllingarna finnas in— neslutna, avlämnats till ombudsman- nen eller dennes expedition. Om— budsmannen har att så snart ske kan överlämna besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

Ombudsmans beslut om tjänste- mans avstängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

Hittillsvarande behandling av frågan om JO:s tillsyn på det kommunala området

JO:s tillsyn har alltid omfattat domare samt statliga ämbets- och tjänste— män. Vid tillkomsten av 1809 års regeringsform funnos — förutom domare _ kommunalt anställda befattningshavare endast i begränsad utsträckning, såsom vid polis- och åklagarväsendet. Även dessa befattningshavare ha all- tid varit underkastade JO:s granskning. Efter hand som under 1800—talet en kommunalförvaltning av modernt slag uppstod, intogs emellertid i praxis den ståndpunklten att denna principiellt icke omfattades av JO:s tillsyn. I frå— ga om ämbetsansvaret lik—ställde man däremot genom 1864 års strafflag i hu- vudsak den statliga och den kommunala förvaltningen. Att kommunalför- valtningen sålunda icke anses falla under JO:s behörighet har emellertid ej hindrat att kommunal tjänsteman, vilken liksom tjänsteman vid polis- eller åklagarväsendet haft att fullgöra statliga uppgifter, ansetts vara före- mål för JO:s tillsyn beträffande handhavandet av dessa uppgifter. Som exempel från ämbetsberättelsen kan nämnas kronokassör (1908 s. 64 ff), exekutionsbetjänt (1914 s. 24 ff), stadsstyrelses ordförande (1919 s. 102 ff), stadsstyrelse (1919 s. 108 ff) och kommunalborgmästare (1948 s. 36 ff). Även härutöver har en viss utvidgning av JO:s ämbetsområde skett så— vitt angår-kommunala befattningshavalre. Sålunda har JO e-fter ett uttalande av lagutskottet vid 1905 års riksdag ansett sig höra till saklig prövning upp- tag—a klagomål mot kommunalt anställda, av Kungl. Maj:t utnämnda läkare. Av kommunala funktionärer i övrigt 'har JO ansett ordförande i valnämnd å landet och ordförande i pen-sionsnänmd, vilka båda utses av länsstyrelse. falla under hans tillsyn.

Vid 1954 års riksdag väcktes flera motioner, som berörde JO-institutio— nen och dess verksamhet. Motionerna hänvisades till sammansatt konstitu- tions— och första lagutskott, som i sitt över motionerna avgivna utlåtande (nr 1) förklarade att vissa frågor rörande JO och hans verksamhet vore i behov av utredning, att en sådan utredning därför syntes böra komma till stånd samt att, då likformigheten mellan de båda ombudsmannainstitu- tionerna bor-de bevaras, även förslagens återverkan på MO-ämbe-tet bl. a. i organisatoriskt avseende måste beaktas.

Utskottet uttalade som sin mening att JO-instutitionen icke borde föränd- ras till sin allmänna natur och att ämbetet sålunda borde bibehållas vid sina dittillsvarande uppgifter att öva tillsyn över lagars och författningars

efterlevnad och att verka för lagstiftningens förbättring. Vad angår JO:s verksamhetsområde uttalade utskottet — i anslutning till att i vissa motio- ner ifrågasatts, huruvida JO:s befogenheter icke borde utsträckas till viss del av den kommunala förvaltningen — att det vid en översyn av JO-äm- betets ställning syntes naturligt att även överväga, huruvida skäl förelåge att bibehålla skillnaden mellan JO:s och JKzs kompetens i nyss omförmält hänseende samt huruvida och i vilken omfattning de kommunala förtroende- männen, i de fall då dessa vore underkastade ämbetsansvar, med avseende å JO:s tillsyn borde intaga en särställning. Utskottet framhöll att en för— ändring i vad som nu gällde icke finge ske på sådant sätt att därigenom den kommunala självstyrelsen inskränktes. I ett avseende syntes det ut- skottet vara tydligt att skäl förelåge för en utvidgning av JO:s verksam— hetsområde, nämligen i fråga om frihetsberövanden. Det syntes utskottet höra övervägas, huruvida icke alla anstalter, där frihetsberövanden verk- ställdes, borde oavsett huvudmannaskapet vara ställda under JO:s tillsyn.

Utskottet uttalade sig även för en utredning i vissa andra hänseenden. Slutligen hemställde utskottet att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående JO-institutionen i de i utlåtandet an— givna hänseendena och därmed sammanhängande spörsmål samt om fram— läggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt och avlät skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t den 3 april 1954 (nr 156).

Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 april 1954 tillkallade chefen för justitiedepartementet såsom sakkunniga borgmästaren Olov Rylander, tillika ordförande, samt kommunalborgmästaren Lars Lindén, advokaten Birger Gezelius och lantbrukaren Ivar Nilzon att verkställa den begärda utredningen. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades hov- rättsassessorn Bertil Holmquist.

De sakkunniga avlämnade betänkande i ämnet den 10 december 1955 (SOU 1955:50).

I betänkandet föreslogo de sakkunniga att tillsynen från riksdagens om- budsmän skulle omfatta alla som vore underkastade ämbetsansvar. Den praxis som utvecklat sig beträffande JO:s befogenheter att ingripa mot kommunala myndigheter och befattningshavare var enligt de sakkunnigas mening icke godtagbar. Åtminstone förefölle det oegentligt, framhöllo de sakkunniga, att JO skulle sakna behörighet att ingripa mot kommunala självförvaltningsorgan, varmed de sakkunniga åtsyftade kommunala organ, som fullgöra statliga uppgifter, t. ex. barnavårdsnämnd, byggnadsnämnd, fattigvårdsstyrelse, folkskolestyrelse, hyresnämnd, hälsovårdsnämnd, nyk- terhetsnämnd, pensionsnämnd, sjukvårdsberedning, styrelse för rättshjälps- anstalt, valnämnd. Vissa exempel å inkonsekvenser i den praxis som ut- vecklat sig påvisades av de sakkunniga, vilka i anslutning därtill framhöllo

att, sedan ämbetsansvaret genom 1864 års strafflag utsträckts till i prin— cip hela det kommunala området och man —— dock utan att ändra tidigare praxis beträffande t.ex. kommunala polismyndigheter _— ansett att kom— munala organ och tjänstemän i princip ej stå under JO:s tillsyn samt de till.- lämpade principerna godtagits av riksdagen, någon enskild JO ej kunnat göra ändring härutinnan. Emellertid hade det, påpekade de sakkunniga, med den fortsatta samhällsutvecklingen visat sig att principen ej helt kunnat upprätthållas och skilda ombudsmän hade ansett sig icke kunna underlåta att under sin tillsyn föra vissa fall av kommunalt bedriven verksamhet. Där- vid hade man varit nöd'sakad att på något sätt karakterisera verksamheten el— ler des-s utövare som statlig. Vissa inkonsekvenser hade varit ofrånkomlign och skilda ombudsmän hade haft olika uppfattningar om hur långt inan kunnat gå. Sedan en JO ansett sig behörig öva tillsyn syntes senare JO dock ej ha brutit denna praxis.

De sakkunniga ansågo att den sålunda använda vägen icke vore fram- komlig, om man ville nå sakligt tillfredsställande resultat. Man måste en- ligt deras uppfattning i stället söka att genom lagstiftning få ett enhetligt och efter tillsynsbehovet avpassat ämbetsområde. I betänkandet erinrades om att JO:s betydelse som konstitutionellt kontrollorgan minskat, medan ämbetet i stället utvecklats till en modern folktribun, hos vilken den enskilde visste sig kunna påräkna hjälp och stöd mot godtyckligt ämbetsmannavälde. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde målet för lagstiftningen vara att fullfölja denna utveckling och bereda den enskilde skydd av JO mot över- grepp även från andra myndigheter och tjänstemän än statliga.

De sakkunniga ing-inge härefter på frågan om JO bör ha tillsyn över den kommunala förvaltningsverksamheten, d. v. s. verksamheten av de kom- munala organ och tjänstemän, som ha fullständigt ämbetsansvar. Det star- kaste skälet att låta JO:s tillsyn omfatta även dessa kategorier syntes de sak- kunniga vara att den enskilde med-borgaren borde ha samma skydd mot övergrepp av myndigheter eller tjänstemän, oavsett varifrån övergreppen komme. Att så borde vara fallet framstode särskilt tydligt, då det gällde fri- hetsberövanden. De sakkunniga framhöllo, artt o-frfentligrättsliga uppgifter i allt större omfattning ansetts höra anförtros åt kommunala organ som följd av samhällsutvecklingen' efter införandet av 1809 års statsskick. Att den stå- lu'nda framvuxna kommunala sj ä'lvförvaltningen i tillsynshänseende ej borde behandlas på annat sätt än om staten sj älv ombesörjt dessa uppgifter föreföll de sakkunniga välmotivera't. Den omständigheten att staten åt annan myn- dighet än statlig delegerade viss uppgift, -som'det ytterst ankomme på staten att svara för, borde ej föranleda till att kontrollen över uppgiftens riktiga fullgörande ansåges mindre angelägen än om uppgiften handhaf't—s av statlig myndighet. Härtill komme att de myndigheter,-hos vilka talan finge föras mot beslut av de kommunala självförvaltning'sorganen, vore statliga och stode under JO:s tillsyn. Det syntes svårt att med) sakliga skäl försvara ett

bibehållande av den nuvarande ordningen enligt vilken en enskild, som hos JO klagade över beslut i samma ärende av t. ex. byggnadsnämnd och länsstyrelse, kunde få klagomålet prövat i vad det avsåge länsstyrelsen men icke i vad det avsåge byggnadsnämnden. Den omständigheten att högre myndighet, hos vilken klagan kunde föras, stode under tillsyn av JO vore enligt de sakkunnigas uppfattning icke något skäl till att undantaga den lägre myndigheten från tillsyn.

», I fråga om kommunal egenförvaltning uttalade de sakkunniga, att något behov av tillsyn av JO knappast syntes kunna anses föreligga. Med egenför— valtning avsåge de sakkunniga en kommuns förvaltning av sådana enskilda angelägenheter, som sammanhängde med dess karaktär av privaträtts- ligt subjekt med egen förmögenhet och i följd därav vore av ekonomisk natur. De sakkunniga föreslogo likväl, att även den kommunala egenför- valtningen ställdes under JO:s tillsyn. Som skäl härför anfördes i betän- kandet:

* »Först må framhållas det i och för sig naturliga i att tillsynen sammanfaller I med ämbetsansvarct. Så länge sådant ansvar föreligger synes man nämligen ej

med fog kunna göra någon invänding mot att en anmälan till JO om felaktigt för— l farande vinner saklig prövning liksom en anmälan till JK eller till allmän åkla- | gare i samma sak skulle göra. De invändningar, som kan göras, bör i stället riktas | mot det förhållandet att ämbetsansvar föreligger. En annan sak är att en kontroll i är mindre angelägen, där intresset av ämbetsansvar är mindre. ———— Ytterligare [ skäl att ej undantaga egenförvaltningen från JO:s tillsyn är att kommunala förvalt- 4 ningsorgan kan taga befattning både med frågor, som tillhör självförvaltningen I och frågor som är hänförliga till egenförvaltningen. En uppdelning av tillsynen * över förvaltningsorganen så, att de i vissa hänseenden skall vara underkastade till— | syn och i andra ej, torde vara mindre lämplig, då hela verksamheten sker under : ämbetsansvar. Slutligen må framhållas, vilket gäller såväl självförvaltningen som ! egenförvaltningen, att JK utövar tillsyn däröver och att det, då tillsyn redan finnes, " ej synes föreligga anledning att vända sig mot hur tillsynen anordnas. __»—

Den enskilde skall ej behöva grubbla över i vilka hänseenden han kan gå till JO och när han allenast har JK att vända sig till. ——-———— I detta sammanhang må även framhållas att någon invändning ej gärna skulle kunna riktas mot att JO ; upplyste en klagande om möjligheten att vända sig till JK. Tvärtom synes vissa 1 skäl tala för att den enskilde med nuvarande ordning borde få denna hjälp, om 1 hans klagomål ej framstode som uppenbart ogrundade. Därest i det ovan anförda exemplet om klagomål mot byggnadsnämnd och länsstyrelse för beslut i sam- ma ärende länsstyrelsen fastställt ett byggnadsnämndens beslut och JO finner be- slutet lagstridigt, synes det ej tillfredsställande att JO vidtager åtgärd mot läns— styrelsen men avskriver ärendet i vad det rör byggnadsnämnden utan att ens upp- lysa klaganden om att ärendet i den delen kan prövas av JK. Man kan till och med gå ett steg längre och fråga sig om icke ärendet borde av JO överlämnas till JK för kännedom. Godtager man-nu dessa tankegångar kan man knappast ha något emot det mer praktiska förfarandet att JO får pröva ett sådant ärende i dess helhet.»

De sakkunniga motiverade även närmare sitt förslag till utsträckning av ombudsmännens tillsyn såvitt angick kommunala organ med endast partiellt ämbetsansvar — framförallt de beslutande församlingarna -— samt enskilda, som äro underkastade ämbetsansvar.

I fråga om fnihetsberövanden ucttalade de sakkunniga att all verksamhet på detta område borde vara underkastad tillsyn av riksdagens ombudsmän, varvid kontrollen över de administrativa frihetsberövandena i allt väsentligt fölle på JO. I ett särskilt avsnitt behandlade de sakkunniga frågan i vilken utsträckning ämbetsansvar föreligger och tillsyn från ombudsmännen äger rum vid olika former av administrativa frihetsberövanden. Som vissa organ och befattningshavare med befogenhet att besluta om frihetsberövande åt— gärder icke ha ämbetsansvar föreslogo de sakkunniga att till 25 kap. 11 &; strafflagen skulle göras ett av de sakkunniga utarbetat tillägg, varigenom möjliggjordes att personkretsen för ämbetsansvaret vidga'des att omfatta alla som toge befattning med frihetsberövanden. All frihetsberövande verk— samhet skulle därigenom falla under ombudsmännens tillsyn.

Flertalet remissinstanser tillstyrkte eller lämnade utan erinran de sak— kunnigas förslag att ombudsmännens tillsyn skulle omfatta alla som vo— ro underkastade ämbetsansvar. Förslaget avstyrktes av svenska stadsför— bundet och svenska landskommunernas förbund. Svenska landstingsför- bundet gav uttryck åt tveksamhet rörande den föreslagna utvidgningen. En starkt kritisk hållning till förslaget intogs av JK och dåvarande JO medan nuvarande JO, då han sedermera vid utskottshehandlingen av propositionen i ärendet och däri väckta motioner bereddes tillfälle att inför utskottet fram— föra sina synpunkter på förslaget, tillstyrktc den föreslagna utvidgningen av verksamhetsområdet.

Svenska stadsförbundet ansåg att något behov av den föreslagna utök— ningen av JO:s tillsynsområde icke förefunnes. Samma ståndpunkt intogs av svenska landskommunernas förbund.

JK intog den principiella ståndpunkten, att utökningen av JO:s verksam- hetsfält bl. a. med hänsyn till hans nuvarande arbetsbörda och angelägen— heten av att JO bereddes tillfälle att ägna sig åt mera väsentliga rättssäker— hetsuppgifter, borde bestämmas av synpunkten om ett påvisbart praktiskt behov av tillsyn förelåge, samt att det kunde ifrågasättas, om så skett i förslaget. JO intog en liknande ståndpunkt. Svenska landstingsförbundet ifrågasatte, om behov förelåge att utsträcka JO:s ämbetsbefogenheter till den kommunala verksamheten.

Vad närmare angår behovet av att utsträcka JO:s tillsyn till kommunal— förvaltningen höll svenska stadsförbundet före att den hittillsvarande kon— trollen från statens, den kommunala allmänhetens och de kommunala kon— tr—o'llorganens sida vore tillräcklig samt anförde Vidare följande.

Med intensivare författningsreglering följde, att den legalitetskontroll, som utövades genom kommunalbesvärsinstitutet, effektiviserades. Genom särskilda rättsmedel, exempelvis förvaltningsbesvär, vilka medgåve lämp- lighetsprövning, stärktes rättsskyddet ytterligare. Om därjämte en spe— eiell tillsyn över viss kommunal verksamhet uppdragits åt överordnad stat—

lig myndighet, nåddes en allomfattande kontroll av verksamheten. Kommu- nalförvaltningen vore på annat sätt än statsförvaltningen föremål för kon- tinuerlig insyn från medborgarnas sida. Det vore i detta sammanhang av utomordentlig betydelse, att kollektivorganen, som kommunim'edlem-marna själva ino-m sig direkt eller indirekt utsåge, ansvarade för verksamhetens riktiga och ändamålsenliga bedrivande. Det väsentliga i all verksamhet, som kommunallagen omspände, vone att ledningen av och ansvaret för den l-o— kala verksamheten i sista hand fölle på lekmän. Det huvudsakliga remediet mot brister i lekmannastyret borde vara underlåtet omv—al.

Svenska landskommunernas förbund instämde i vad stadsförbundet an- förde.

Svenska landstingsförbundet erinrade om att den kommunala verksamhe— ten i olika former kontrollerades av statliga myndigheter, vilka stode under JO:s kontroll. Enlligt förbundets mening förelåge härigenom betryggande rättssäkerhetsgarantier för den enskilde.

I fråga om den kommunala egenförvawlltni'ngen påpekade JK, att de sak- kunniga själva uttalat, att behov av tillsyn över denna förvaltning knappast torde kunna anses föreligga. Även JO var av den meningen, att något be— hov av att ställa kommunernas egenförvaltning under hans tillsyn icke syntes förefinnas.

Beträffande den kommunala självförvaltningen höll JK före att det för en utvidgning av JO:s kompetens på föreslaget sätt borde fordras, att ett praktiskt behov därav, tillika av ej allför obetydlig styrka och icke begrän- sat till blott någon del av förvaltningsområdet, kunde anses föreligga. För ämbetet vore emellertid icke känt, att ett sådant generellt behov vore för handen. Det kunde självfallet likväl förhålla sig så, att de som vore för— trogna med kommunala förhållanden kunde vitsorda förefintligheten av ett behov av erforderlig omfattning och styrka. JK riktade vidare kritik mot de sakkunnigas uttalande, att det skulle vara oegentligt att JO saknade behö- righet att ingripa mot kommunala självförvaltningsorgan. Om det förhölle sig så, att JO vore att betrakta som ett folkets värn mot ämbetsmannaväl- det, syntes det JK icke oegentligt, om JO skulle vara förhindrad att ingripa mot dem som utöva kommunal förvaltning. Sådan förvaltning fullgjordes ju av de av folkvalda förtroendemän bestående styrelserna och nämnderna eller av därunder lydande befattningshavare, och handhavandet därav stode ytterst under kommunmedlemmarnas eget inseende. JK gjorde även an— märkning i fråga om de sakkunnigas uttalande, att den omständigheten att staten åt annan myndighet än statlig delegerade viss uppgift, som det ytterst ankomme på staten att sörja för, ej borde föranleda till att kontrollen över uppgiftens riktiga fullgörande ansåges mindre angelägen än om uppgiften handhafts av statlig myndighet. Det kunde enligt JKzs mening förhålla sig så, att uppgiften genom att läggas i en lokal myndighets hand kunde för- väntas bli bättre ombesörjd, så att av denna anledning kontrollbehovet i

och för sig vore mindre. Vidare kunde den lokala kontrollen anses vara så pass god, att ytterligare kontroll rent faktiskt med fog bedömdes såsom

icke erforderlig. JO anförde om behovet av tillsyn över självförvaltningen:

»Mera tveksamt är om dylikt behov förefinnes i fråga om kommunernas själv- förvaltning, vilken ofta är förbunden med maktutövning gentemot medborgarna. Det torde emellertid knappast vara möjligt för JO att i någon nämnvärd omfattning verkställa inspektioner hos de kommunala självförvaltningsmyndigheterna, vilka kunna räknas till inemot 10 000. Sin kännedom om dessa organs verksamhet måste JO därför erhålla genom till honom inkomna klagomål och genom inspektioner hos de statliga myndigheter, som öva kontroll av självförvaltningsorganens verk- samhet.

Därest JO erhåller resurser för ett starkt utvidgat inseende över statsförvalt- ningen, kunna inom ramen för hans nuvarande verksamhetsområde inspektionerna hos tillsynsmyndigheterna göras särskilt ingående. Genom granskning av före- fintliga arbetsredogörelser och andra handlingar, däribland klagomål som in- kommit till de statliga myndigheterna från personer, vilka ansett sig ha blivit felaktigt behandlade eller utsatta för övergrepp från de kommunala organens sida, kan JO genom tillsynsmyndigheten åvägabringa rättelse såväl i oriktig praxis som i enskilda fall, där fel förelupit. Hinder möter icke heller att JO överlämnar till honom inkomna klagomål mot ett kommunalt självförvaltningsorgan till veder- börande tillsynsmyndighet med begäran att myndigheten måtte behandla saken och därefter inkomma med upplysning om vad som åtgjorts. Skulle sedermera av de lämnade upplysningarna framgå, att tillsynsmyndigheten gjort sig skyldig till försummelse, äger ju JO vidtaga åtgärd mot denna myndighet och såmedelst förhjälpa klaganden till rättelse. Genom en dylik ändring av JO:s praxis komme de kommunala självförvaltningsorganen jämväl i anledning av inkomna klago- mål indirekt under JO:s tillsyn utan att området för hans ämbetsverksamhet därför behövde förändras.

'De sakkunnigas uppfattning att den kommunala självförvaltningen bör omfattas av JO:s direkta tillsyn synes huvudsakligen betingad av principiella hänsyn och icke av att något påvisbart praktiskt behov därav skulle föreligga.»

'JK medgav, att det i ett hänseende kunde sättas i fråga att utöka JO:s befogenhet beträffande den kommunala förvaltningen. Om i ett ärende söm rörde statlig myndighets förfarande, fråga uppkomme, huruvida under- ordnad kommunal myndighet i det påtalade hänseendet handlat riktigt, syntes sålunda JK såväl sakliga som arbetsekonomiska skäl tala för att JO skulle äga bedöma även den kommunala myndighetens handlingssätt. Det ville synas, som om dessa och liknande fall borde omfattas av JO:s behörighet.

'Vad anginge de sannolika följderna av den föreslagna utvidgningen av JO:s kompetensområde fördes risken för intrång på den kommunala själv- styrelsen på tal av JK främst såvitt angår egenförvaltningen.

"Svenska stadsförbundet ansåg, att farhågor "för att förslagets genomfö- rande skulle äventyra den kommunala självstyrelsen icke kun-de anses obe- fogade. Skulle JO-ämbetet tilläggas tillsyn över kommunalförvaltningen, funnes det enligt förbundet anledning förmoda, att med denna förvaltning

missnöjda personer, särskilt om syftet vore att diskreditera politiska mot- ståndare, skul'le föredraga att vända sig till JO framför att använda nor— mala rättsmedel. Det tidsödande utredningsarbetet, avfattande av förkla— ringsskrivelser, medverkan vid inspektioner m. m., som vore normala följd- företeelser av JO:s tillsynsverksamhet, skulle bli hindersamma moment i den kornmumala verksamheten och hos lekmännen minska villsigheten att åtaga sig kommunala uppdrag. Svenska landskommunernas förbund syntes vara av samma uppfattning.

JO befarade att allehanda partitvister och prestigefrågor inom kommu- nerna komme att hänskjutas 'till JO för erhållande av ett gynnsamt utta- lande för den klagande till stöd för hans fortsatta fejd med sina motstån- dare i kommunen. För rättsskyddet i det närmaste betydelselösa spörsmål, t. ex. befordrings- och lönetvister eller andra anställningsfrågor, kunde bliva föremål för JO:s verksamhet, liksom ock rent privaträttsliga menings- skiljaktigheter, som härrörde från kommunernas egenförvaltning.

Även JK ifrågasatte om icke risk kunde uppkomma för att ärenden och tvister från det kommunala området, varmed JO ej rätteligen borde taga befattning, skulle diragas under hans prövning.

I propositionen — nr 161 till 1956 års riksdag — erinrade chefen för justitiedepartementet till en början om att JO:s ämbetsområde kommit att präglas av en viss oenhetlighet till följd varav icke sällan förekomme, att en viss myndighet eller tjänsteman vore underkastad JO:s tillsyn, me- dan en annan myndighet eller funktionär, som fullgjorde samma eller lik- artade uppgifter, icke stode under JO:s uppsikt. Enligt departementschefens mening vore det föga tillfredsställande, att den enskildes rättsskyddsbehov på detta sätt vore i olika grad tillgodosett. Särskilt olämpligt vore, att den bristande konsekvensen även förekomme på områden, där den offentliga maktutövningen vore av mera ingripande natur, såsom fallet vore på de administrativa frihetsberövandenas område. Departementschefen ansåg det därför angeläget att söka åvägabringa en 1iktigare bestämning av JO: s ämbetsområde. '

Departementschefen framhöll att delade meningar kunde råda om efter vilken metod en rationell avgränsning av JO:s ämbetsområde skulle åstad- kommas samt erinrade om att under remissbehandlingen ifrågasatts att bestämma ämbetsområdet efter förhandenvaron av ett påvisbart praktiskt tillsynsbehov. Departementschefen anförde vidare följande:

»Mot denna metod kan emellertid anmärkas, att den långtifrån alltid leder till den eftersträvade likformigheten. Det måste nämligen med ett dylikt tillväga gångssätt antagas ej sällan komma att inträffa, att myndigheter eller funktio- närer med samma befogenheter än blir underkastade, än undantagna JO: s tillsyn, allteftersom ett konkret tillsynsbehov låter sig konstatera eller icke Då svårighe- terna att fastställa, om ett sådant behov är förhanden, stundom är betydande, är denna metod förenad med vissa svagheter ur rättsskyddssynpunkt. Det skulle icke vara tilltalande, att en person, som utsatts för ett rättsligt övergrepp från en myn-

dighets sida, saknade möjlighet att påkalla JO:s ingripande av den anledningen att övergreppet skett på ett område, där verksamheten, åtminstone såvitt känt vore, i allmänhet handhades på ett tillfredsställande sätt. Härtill kommer, att det kon- kreta tillsynsbehovets styrka på ett visst område kan variera från tid till annan. Då det gäller att i grundlag bestämma området för JO:s ämbetsbcfogenheter, är en så pass föränderlig faktor mindre väl ägnad att tjäna som riktmärke. Skall önsk- värd likformighet och stabilitet uppnås, synes ämbetsområdet böra bestämmas efter mera allmänna kriterier. Härvid förefaller det ändamålsenligt att fästa hu- vudsaklig vikt vid verksamhetens art. Alla som utövar en offentligrättslig funktion av icke alltför underordnad betydelse torde i princip böra stå under tillsyn av riksdagens ombudsmän. Kretsen av dem som fullgör en sådan funktion lärer i stora drag sammanfalla med personkretsen för ämbetsansvaret sådant detta är bestämt i gällande lag. Det faller sig därför naturligt att på sätt de sakkunniga föreslagit och i likhet med vad som gäller JKzs kontrollbefogenheter anknyta till— synen till området fög ämbetsansvaret. Med hänsyn härtill anser jag de sakkun- nigas förslag böra genomföras, såvitt icke olägenheter ur andra synpunkter skulle lägga hinder i vägen härför.

Att tillsynen med den tilltänkta lösningen även kommer att omfatta områden, där det konkreta tillsynsbehovet är ringa, torde icke spela någon större roll ur arbetsekonomisk synpunkt, eftersom 'tillsynens intensitet givetvis bör avpassas efter hehovets styrka och klagomålen på dylika områden i allmänhet får antagas vara relativt fåtaliga.

Enligt förslaget skall jämväl den kommunala förvaltningen stå under tillsyn av JO, i den mån ämbetsansvar föreligger. Från några retnissinstansers sida har framförts farhågor för att den kommunala självstyrelsen härigenom skulle komma att lida intrång. En sådan uppfattning torde emellertid bero på ett missförstånd. JO:s uppgift är att kontrollera, att de offentliga organens beslut och övriga åtgö— randen står i överensstämmelse med lag och författning. I den mån lagstiftningen överlämnat åt vederbörande organ att träffa avgörande efter diskretionär pröv- ning, vilket i vidsträckt omfattning skett på kommunalförvaltningens område, lä- rer det icke tillkomma JO att granska beslutets eller åtgärdens lämplighet. __1) Det kan förtjäna tilläggas, att det veterligen aldrig gjorts gällande, att den av JK utövade tillsynen över kommunalförvaltningen skulle ha medfört något intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Ej heller i övrigt kan jag finna, att den av de sakkunniga förordade lösningen skulle föranleda några olägenheter av beskaffenhet att höra hindra förslagets genomförande. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag, vilket tillstyrkts av flertalet remissinstanser.»

Departementschefen uttalade vidare bl.a. att det av de sakkunniga ut— arbetade förslaget till ändring i strafflagen syntes få upptagas i annat sam- manhang.

I riksdagen väcktes i båda kamrarna likalydande motioner om avslag på propositionen. De av motionärerna härför anförd'a skälen anslöto sig nära till vad kommunförbunden amfört i sina remissyttranden.

Propositionen och motionerna behandlades av sammansatt konstitutions— ooh första lagutskott, som i sitt utlåtande (nr 2) till en början uttalade:

»Enligt utskottets mening bör JO ej öva tillsyn över dem som är underkastade allenast partiellt ämbetsansvar. För de brott varom kan bliva fråga tagande av

muta och brott mot tystnadsplikt — torde nämligen annan påföljd än åtal knap- past vara möjlig, varför JO ej skulle kunna vidtaga annan åtgärd än som jämväl allmän åklagare är behörig att vidtaga. Under sådana förhållanden och då något praktiskt behov av kontroll i ifrågavarande hänseenden knappast torde föreligga, bör JO enligt utskottets mening ej tilläggas tillsynsrätt.

Att administrativa frihetsberövanden bör vara underkastade tillsyn av JO oav- sett om befattning därmed tages av statlig eller kommunal myndighet eller tjänsteman eller av enskild, som är underkastad ämbetsansvar, står däremot enligt utskottets mening utom tvivel. I fråga om den kommunala verksamhet i övrigt som utövas under ämbetsansvar bör kraftigt understrykas att den kommunala sjz'ilvstyrelsen icke får på något sätt inkräktas genom tillsyn av JO.»

Sedan utskottet därefter uttalat, att utskottet ansåge sig höra förorda att som vilande antoges det i propositionen framlagda förslaget till grundlags- ändringar med endast den ändringen att i S 96 regeringsformen tillsynen angåves omfatta allenast dem som i allo äro underkastade ämbetsansvar, anförde utskottet vidare följande:

»För att trygga den kommunala självstyrelsen anser utskottet vissa föreskrifter erforderliga som begränsar JO:s tillsyn. Sålunda bör — i annat fall än då fråga är om administrativt frihetsberövande — klagomål som regel icke upptagas då möj- lighet att hos statlig myndighet överklaga kommunal myndighets beslut ej ut— nyttjats; om klagorätten utnyttjats bör JO däremot alltid vara oförhindrad att vid prövning av lagligheten av den statliga myndighetens beslut även pröva lagligheten av det kommunala organets beslut. Föreskrifter i sådant avseende skulle lämpligen kunna införas i instruktion, enär tillsynen enligt & 96 regeringsformen skall ske efter den instruktion riksdagen utfärdar. Utformningen härav synes böra ske genom särskild utredning i samråd med representanter för de kommunala för- hunden.»

Utskottet hemställde slutligen att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga det genom propositionen fram- lagda förslaget till grundlagsändringar med allenast den ändring som fram— går av det förut anförda samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om den ytterligare utredning varom i utlåtandet anförts.

Mot utskottsutlåtandet avgåvos dels tre blanka reservationer och dels reservation av fem ledamöter, vilka yrkade att riksdagen måtte såsom vi— lande för vidare grundlagsenlig behandling antaga det vid propositionen fogade förslaget till grundlagsändringar. För sitt yrkande androgo reser- vanterna i huvudsak samma skäl som departementschefen anfört i propo- sitionen samt tillade därutöver följande:

»För den i propositionen föreslagna gränsdragningen för JO:s verksamhetsom— råde talar även det skälet, att den enskilde ej skall behöva tveka om i vilka hän- seenden han kan gå till JO och när han allenast har JK att vända sig till.

I detta sammahang må påpekas att, om det i grundlag stadgas att riksdagens ombudsmän skall utöva tillsyn över alla som är underkastade fullständigt äm— betsansvar, denna tillsyn icke rimligen kan i instruktion inskränkas på det sättet att vissa i tjänsten vidtagna åtgärder undantages från vederbörande ombudsmans granskning, I instruktion bör endast regleras anordnandet av och sättet för till- synen och därmed sammanhängande frågor.

Ombudsmännens granskning avser endast lagars och författningars efterlevnad och icke rättelse av meddelade beslut. Ombudsmans prövning är sålunda av helt annan karaktär än den som förekommer då ett beslut i stadgad ordning överklagas till högre instans. Det förekommer ej sällan att den vars rätt äsidosatts genom ett olagligt beslut på grund av bristande förtrogenhet med gällande föreskrifter icke begagnar den möjlighet han kan ha att inom viss kort tid överklaga beslutet. Att mcdgiva klagorätt till ombudsman allenast i samband med klagan över över- ordnad myndighets beslut kan därför icke vara tillräckligt. Om den överordnade myndigheten ändrat beslutet föreligger ju för övrigt ingen anledning att rikta klagomål mot denna. Även om rätten att klaga hos ombudsman inskränkes för det fall att den normala besvärsmöjligheten icke uttnyttjats, skulle i varje fall återstå möjligheten för ombudsmannen att av eget initiativ ingripa. Det skulle vara i hög grad stötande om en riksdagens ombudsman väl skulle kunna ingripa då han fått sin uppmärksamhet riktad på ett felaktigt förfarande, t. ex, genom en tidningsartikel, men icke då han uppmärksammats därpå genom en klagoskrift från den förfördelade.»

Riksdagen biföll efter debatt i båda kamrarna utskottets hemställan och anhöll i skrivelse den 31 maj 1956 (nr 342) under åberopande av utskottets utlåtande hos Kungl. Maj:t om den ytterligare utredning varom anfö'rts i utlåtandet.

Kommitténs ståndpunktstagande

Grundval för kommitténs arbete har varit det såsom vilande antagna för- slaget till grundlagsändringar i vad detta berör tillsyn av riksdagens om- budsmän på det kommunala området. Förslaget innebär i denna del att kom- munala myndigheter och befattningshavare, med undantag av ledamöter i beslutande kommunal församling, ställas under ombudsmännens uppsikt i den mån ämbetsansvar överhuvud föreligger för dem. Kommitténs uppgift har i enlighet med riksdagens beslut varit att med beaktande av vad ut- skottet uttalat om tillsynen på det kommunala området utforma instruk- tionsbestämmelser om denna tillsyn. Som det endast i undantagsfall torde kunna bli fråga om att MO handlägger ärende mot kommunal myndighet eller befattningshavare talas i förevarande sammanhang i fortsättningen allenast om JO.

Kommitténs förslag har utformats som en överarbetning av 1955 års in- struktionsförslag (SOU 1955:50 s. 10—45) så att sårbeståmmelser avseende tillsynen på det kommunala området tillagts (se den allmänna motivering- en) , varjämte övriga bestämmelser såtillvida justerats, [att enligt kommitténs mening befogade ändringsförslag i remissyttrandena beaktats (se special— movtive ningen) .

I detta sammanhang må nämnas att kommittén ansett att vissa i 1955 års förslag upptagna föreskrifter av reglementarisk art böra utgå (se s. 64— 66). Kommittén lämnar öppet om ifrågavarande föreskrifter böra upp- tagas i ett särskilt reglemente för riksdagens ombudsmän eller kunna anses obehövliga. I instruktionen synas de i allt fall ej böra inflyta.

Kommittéförslagets genomförande föranleder icke några kostnader utöver i 1955 års förslag beräknade, men den i sagda förslag förordade personalför- stärkningen synes kommittén nödvändig, även om JO:s tillsyn över den kommunala förvaltningen skulle i enlighet med kommitténs förslag ej få fullt samma omfattning som utredningen år 1955 tänkte sig.

Allmän motivering

Allmän enighet torde råda om att tillsynen över kommunala myndighe- ter och befattningshavare icke får utövas så att den kommunala självsty- relsen därigenom inkräktas. Dessutom är man ense om att JO:s tillsyn bör vara oinskränkt beträffande frihetsberövanden. Vikten av en tillsyn såvitt angår frihetsberövan-den har kommittén funnit anledning att särskilt be- tona genom tillägg till 3 5. Enligt sakens natur omfattar detta tillägg all frihetsberövande verksamhet under JO:s tillsyn och sålunda även frihets- berövcanden som verkställas vid enskilda anstalter, vilkas verksamhet är underkastad ämbetsansvar.

Det synes naturligt att reglera tillsynen över kommunala myndigheter så att de särskilda betingelser, varunder den kommunala självstyrelsen ut- övas, beaktas. De kommunala förtroendemännen utses genom val allenast för viss tid samt äro i princip oavlönade. Deras verksamhet är föremål för insyn från kom'munlmedlem—marnas sida på ett helt annat sätt än som är fallet med statlig förvaltningsverksamhet. Den lok-ala pressen har genom förbindelser med olika intressegrupper långt större möjligheter till kritik än som enbjudes i fråga om den statliga förvaltningen. Särskilt i de mindre kommunerna lär det dessutom ofta vara så, att kommunmedlem har möj- lighet att, vid missnöje med någon åtgärd av kommunal nämnd eller sty- relse, direkt taga kontakt med ordföranden eller någon annan ledamot han känner i nämn-den eller styrelsen. På många områden finnas dessutom statliga tillsynsorgan till vilka den mis-snöjde kan vända sig och som även utan sådan hänvändelse 'i olika avseenden granska den kommunala verk- samheten. Det är även av betydelse att kommunerna numera fått ökade möjligheter att erhålla råd och anvisningar från de kommunala förbunden. Här må understrykas att den kommunala verksamheten icke får hämmas genom alltför betungande tillsyn. Det ligger nära till hands att anse för- hållandena inom den kommunala förvaltni'ng-sverksamheten vara så spe— ciella att rättelse i första hand bör sökas med ordinära rättsmedel. Därvid bör även beaktas att JO till skillnad från besvärsinstansen aldrig kan un— danröja eller ändra ett fat-tat beslut.

Vidare bör iakttagas att den klagandes rätt i många fall kan lättare och bättre tillgodoses genom hänvändelse till kommunal myndighet. Som exempel kan nämnas det fall att en kommunal tjänsteman vägrat vidtaga viss åtgärd. Det torde vara följdriktigt att den som anser sig förfördelad i sådant fall av JO hänvisas att först vända sig till det kommunala organ, varu-nder tjänstemannen lyder, för vinnande av rättelse. Förr än så skett är som regel ärendet icke att anse som slutbehandlat av kommunal myn- dighet.

Innan föreliggande möjlighet till rättelse genom hänväncdelse till kom— munal myndighet eller överklagande av kommunal myndighets beslut prö— vats, bör JO ej ingripa. Har dylik möjlighet till rättelse försuttits, bör in— gripande ske allenast om särskilda skäl föranleda där-till. Det får icke bli någon vana att anlita JO i stället för besvärsvägen.

Vad hittills sagts innebär ej att JO skulle vara förhindrad att införskaffa handlingar i ett ärende eller däri begära viss upplysning från en kommunal myndighet eller tjänsteman innan han beslutar huruvida han skall ingå i vidare prövning av ett klagomål eller ej. Själva klagomålet kan nämligen vara sådant att JO ej därav kan erhålla tillräckligt säker upplysning för sitt ställningstagande. Den klagande påstår t. ex. att han ej fått sin rätt men hans uppgifter äro alltför knapphändiga för att kunna läggas till grund för ett slutligt beslut.

I enlighet med vad som nu sagts och tidigare från riksdagens sida fram— hållits bör — i annat fall än då fråga är om administrativt frihetsberövande — klagomål som regel icke upptagas då möjlighet att hos statlig myndighet överklaga kommunal myndighets beslut ej utnyttjats; om klagorätten ut— nyttjats bör JO däremot alltid vara oförhindrad att vid prövning av laglig- heten av den statliga myndighetens beslut även pröva lagligheten av det kommunala organets beslut.

Vid övervägande av vilka föreskrifter i instruktionen som kunna erford— ras för sådana undantagsfall. vilka icke böra följa den nyss omtalade regeln utan i likhet med de administrativa frihetsberövandena i första hand bliva föremål för JO:s uppmärksamhet, synes man närmast ha att tänka på sådana fall, som angivas i 2 5 av JO:s instruktion, nämligen då fel synas härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försumlighet. Emellertid må erinra-s om att det straff-rättsliga bedömandet måste bli olika då det gäller en för uppgiften särskilt skolad person, t. ex. en statlig ämbetsman. och en kommunal förtroendeman. som åtminstone innan han får viss er- farenhet lättare kan göra sig skyldig till fel. Med frihetsberövanden synas i överensstämmelse med det förut sagda kunna likställas sådana fall, då uppenbart övergrepp eller därmed jämförlig underlåtenhet föreligger. Så- dana fall böra allt-så prövas av JO, även om rättelse ej sökts i annan ord- ning. Såsom övergrepp böra i huvudsak blotJt räknas sådana fall, då klart missbruk av tjänsteställning föreligger. Framhållas må för övrigt, att ett

övergrepp till sin natur kan vara sådant att rättelse ej kan sökas, t. ex. vid missfirmelse från tjänsteman.

Med tillämpning av de principer som sålunda angivits torde JO i många fall, särskilt då det gäller klagomål över smärre formella fel utan saklig betydelse, kunna lämna klagomål utan vidare åtgärd.

J() erhåller genom det framlagda förslaget avsevärd frihet att efter eget omdöme begränsa sin tillsyn på det kommunala området. Det är av vikt att JO:s verksamhet på detta område utövas med varsam-het så att den ej verkar hämmande på den kommunala verksamheten. Att denna bedrives under något friare former än den statliga förvaltningsverksamlheten ligger i den folkliga självstyrelsens natur. JO:s ingripanden höra i princip be- gränsas till mera flagranta fall.

Vidare må framhållas att det icke är meningen att JO skall ingå i pröv— ning av skälighetsfrågor, i vilka de kommunala organen böra fritt bestämma, och ej heller i frågor om den kommunala kompetensen, vilka frågor rege- ringsrätten har att slutligt avgöra.

Om prövning av ett påstått fel utföres av JO i stället för av allmän åkla- gare kan detta även i vissa hänseenden vara av värde ur kommunal syn- punkt. JO torde nämligen ha bättre förutsättningar för frågornas princi- piella bedömande och hans rätt att efterge åtal är betydligt vidsträcktare än allmän åklagares. Ur den enskildes synpunkt må framhålla-s att man ej bör bortse från att prövning hos JO är kostnadsfri medan anställande av privat rättegång kan bliva ekonomiskt mycket betungande. '

Det låter sig icke göra att i instruktionen i detalj reglera de fall då JO bör ingripa och de fall då han icke zbör ingripa. Emellertid torde de mo-tiv— uttalanden som fogas till ett instruktionsstadgande vara av särskild be— tydelse då det gäller JO:s tillsyn. Man har all anledning att vänta sig att JO skall på ett fullt godtagbart sätt i praktiken omsätta de intentioner som ligga bakom nu ifrågavarande instruk-tionsbestämmelser. JO står för övrigt under kontinuerlig tillsyn av riksdagen.

Genom 'den ovan förordade utformningen av JO:s tillsyn på det kom- munala området klargöres att missnöjda icke få tillåtas missbruka till- synen till att diskreditera politiska motståndare eller att i skandaliserings-- syfte angripa förtroendemän eller tjänstemän.

Ytterligare må framhållas att JO:s eget initiativ bör vara detsamma i fråga om frihetsberövanden, evad de grunda sig på statligt eller kommu- nalt beslut. Annars bör JO genom inspektion eller på annat sätt själv taga initiativ beträffande kommunal myndighet endast då det föran—ledes av om— ständigheterna i ett anhängigt ärende eller eljest påkallas av särskilda skäl. JO:s viktigaste tillsynsobjekt inom förvaltningen äro nämligen utan tvivel de statliga förvaltningsmyndigheterna och där hör han sätta in sin av egen drift bedrivna kontrollverksamhet i den utsträckning hans arbetsbörda och tillgången på personal det medger.

Till slut vill kommittén erinra om att, såsom förut framhållits, kommu- nala förtroendemän kunna göra sig skyldiga till fel på grund av bristande erfarenhet. I sådana fall synes åtal säl-lan behöva tillgripas. En erinran lorde mestadels vara fullt tillräcklig.

Speciell motivering

Motiven för den av kommittén förordade lösningen av frågan om JO:s tilllsyn—she'fogenhet gentemot kommunala organ och tjänstemän ha redo- visats ovan. På grund härav har denna fråga allenast i korthet berörts ne- dan; se vid 3 och 9 åå.

Kommittén har _ utöver den omarbetning av 1955 års instru'ktions—för— slag (SOU 1955:50 s. 10—45) som är direkt följd av kommitténs ställ- ningstagande till frågan om JO:s tillsynsbefogenlhet gentemot kommunala myndigheter och befattnin-gshavare även gjort viss överarbetning av nämnda instruktionsförs'lag i övrigt. Så har dock skett allenast med stöd av i remissyttrandena över förslaget gjorda påpekanden av den art att det synts uppenbart motiverat att ändring bort ske. Kommittén har därutöver icke tagit ställning till innehållet i 1955 års förslag. Som en följd av det anförda har kommittén valt att i ifrågakommarnde fall utförligt redovisa remi-ssin-stansernas skäl för ändring i 1955 års förslag, v-are'mot kommitténs synpunkter därå framförts endast då kommittén på grund av framställd erinran utarbetat förslag till ändrad lydelse eller då så eljest av särskilda skäl ansetts påkallat. Paragrafnumren nedan äro, där ej annat uttryckligen angivas, hänförliga till kommitténs förslag.

15.

M0 har om lydelsen av denna para-graf anfört följ-ande: »Vid fördelningen ombudsmännen emellan av deras behörighetsområden måste uppenbarligen — såsom skett i 1 5 av instruktionsförslaget —— alltjämt tillämpas den principen att därvid bestämmes vilka befattningshavare som skola stå under militieombudsmannens tillsyn, varefter justitieombudsmannens tillsyn angives av- se övriga befattningshavare som äro underkastade ämbetsansvar. För närvarande angives — i 96 & regeringsformen och därtill anslutna föreskrifter i instruktio- nerna för ombudsmännen _— militieombudsmannens ämbetsområde såsom omfat— tande tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad de skola tillämpas, förutom i militära mål, av >>ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel» och detta stadgande har oförändrat överförts till den föreslagna för ombudsmännen gemensamma instruktionen. Vad till en början angår innebörden av uttrycket »försvarsväsendet» framgår av förarbetena till den lagstiftning, varigenom militieombudsmansämbetet år 1915 inrättades, ävensom av bestämmelser i andra delar av militieombudsmannens instruktion att med nu ifrågavarande uttryck avsetts försvarsväsendet i mera egentlig mening, d. v. 5. vad som även skulle kunna betecknas såsom det militära försvarsväsendet. Till försvarsväsendet i denna mening höra alltså icke övriga, i flera fall efter år 1915 tillkomna delar av det 5. k. totala försvaret, såsom civilförsvaret och den

ekonomiska försvarsberedskapen. Dessa verksamhetsgrenar ha också i praxis ansetts tillhöra justitieombudsmannens och icke militieombudsmannens ämbets- område och enligt utredningens förslag är det ju även avsett att denna fördel— ning alltjämt skall bestå. Även om såsom framgår av det nu anförda olika upp- fattningar kunna råda om vad som allmänt sett bör inläggas i uttrycket försvars- väsendet, lär det knappast i det sammanhang vari uttrycket här använts kunna bliva fråga om att tolka detsamma såsom åsyftande annat än försvarsväsendet i nu angivna mera begränsade bemärkelse. Att införa någon annan beteckning för militieombudsmannens tillsynsområde än den redan hävdvunna synes därför knappast påkallat och det är helt visst icke heller lätt att finna någon annan fullt adekvat beteckning.

Då enligt vad nu angivits militieombudsmannens tillsyn skall avse visst av- gränsat verksamhetsområdc, som bestämts med hänsyn till där föreliggande spc- ciella förhållanden, är det också naturligt att denna tillsyn bör avse alla ämbets- och tjänstemän i den mån deras verksamhet faller inom ifrågavarande tillsyns- område, alltså försvarsväsendet i nyss angiven mening. Den härför ytterligare uppställda förutsättningen att vederbörande skall åtnjuta »avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel» måste, om det ifrågavarande stadgandet skall tillämpas efter ordalagen, innebära en från rationell synpunkt icke påkallad och säkerligen ej heller avsedd begränsning i den tillsyn som, då det gäller militära förhållanden, bör odelad ankomma på militieombudsmannen. Såsom exempel på de icke sällan förekommande fall, där vid en strikt tillämpning av det nu om- handlade stadgandet tillsynen inom det militära området skulle ankomma icke på militieombudsmannen utan på justitieombudsmannen, kan nämnas ingripanden mot befattningshavare, som mer eller mindre tillfälligt av annan statlig verksam- hetsgren ställts till försvarsväsendets förfogande utan att därifrån uppbära avlö- ning, eller mot någon som efter eget åtagande oavlönad fullgör tjänstgöring inom försvarsväsendet. Ytterligare kan nämnas fall där vederbörandes avlöning icke. åtminstone ej i budgetteknisk mening, utgår från något för ändamålet anvisat anslag. Så är förhållandet exempelvis beträffande befattningshavare vid försva- rets fabriksverk, som icke, frånsett vissa utgifter av beredskapskaraktär, för sin verksamhet åtnjuter några anslag på driftshudgeten och därför avlönar sina an- ställda med anlitande av i verksamheten inflytande inkomster. Militieombuds- mannen har likväl ansett det uppenbart att det varit avsett att ålägga honom och icke justitieombudsmannen tillsyn över försvarets fabriksverk (se bl. a. äm- betsberättelsen 1956 s. 129)_ Med hänsyn till vad nu anmärkts synes det lämpligt att i det föreslagna stadgandet uttrycket »ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel» utbytes mot »ämhets- och tjänste- män inom försvarsväsendet».

Vidkommande frågan om fördelningen mellan ombudsmännen av det enligt utredningens förslag nytillkommande tillsynsområdet, d. v. s. tillsynen över dem, som med ämbetsansvar fullgöra uppgifter av i stort sett icke statlig karaktär, torde såsom utredningen funnit under militieombudsmannens inseende böra ställas de, som med nämnt ansvar verka inom organisationer vilkas verksamhet är nära an- sluten till försvarsväsendet, såsom Föreningen svenska röda korset, Riksförbundet Sveriges lottakårcr och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, medan det nytill- kommande tillsynsområdet i övrigt bör vara underställt justitieombudsmannen. Med hänsyn till dessa organisationers nära samverkan med försvarsväsendet har det framstått som en brist att tillsyn ej kunnat i förekommande fall (se bl. a. utred— ningens betänkande s. 99) utövas med avseende å åtgärder från organisationernas sida som berört försvarsväsendet. — Angivandet i instruktionen av den person-

krets varom här är fråga har av utredningen föreslagits skola ske genom använ- dande av uttrycket »dem som under ämbetsansvar verka inom stiftelser och kå- rer, som äro försvarsväsendet närstående». I betänkandet anmärkes att uttrycket >;försvarsväsendet närstående» vore. något vagt men att utredningen ej kunnat finna något bättre. Enligt min mening skulle större tydlighet vinnas om organi- sationernas ändamål att samverka med försvarsväsendet mera betonades. Här— jämtc torde det använda uttrycket >>kårer>> kunna leda till en alltför snäv gräns- dragning i förevarande avseende, särskilt för den enskilde som har att ur instruk- tionen utläsa områdct för militieombudsmannens ämbetsutövning, och synes böra uthytas mot »sammanslutningar». I enlighet med vad nu sagts torde uttrycket »dcm som under ämbetsansvar verka inom stiftelser och kårer, som äro försvarsväsen» det närstående» lämpligen böra utbylas mot »(lcm som under ämbetsansvar full- göra uppgifter inom sammanslutningar eller stiftelser, vilka samverka med för- svarsväsendet». Den sålunda föreslagna avfattningen torde av det nytillkommande området för ombudsmännens verksamhet täcka de delar, som genom uttrycklig bestämmelse i instruktionen böra föras under militieombudsmannens tillsyn. Där- est i övrigt det i visst fall skulle visa sig att något redan förefintligt eller annat avsnitt av det nytillkommande tillsynsområdet är av beskaffenhet att närmast tillhöra militieombudsmannens och ej justitieombudsmannens verksamhet, torde detta kunna tillgodoses med utnyttjande av den möjlighet till jämkning av be- hörighetsgränsen ombudsmännen emellan som beredes genom det i 1 & tredje stycket upptagna stadgandet.»

3 5. Till ett nytt andra stycke i paragrafen har överförts föreskriften i 20 5 första punkten i 1955 års förslag. Det har synts lämpligt att understryka

vikten av en noggrann tillsyn över frihetsberövanden genom att upptaga föreskrift härom redan i den paragraf, vari stadgas mot vilka fel ombuds— man i första 'hand bör ingripa. Som tillsynen över kommunala myndigheter enligt 9 5 i princip avses skola utövas efter i viss mån andra grunder än tillsynen" över statliga myndighetbr men detta icke gäller frihetsberövanden. har uttryckligen föreskrivits att tillsynen däröver skall vara oberoende av vilken myndighet som beslutat om frihetsberövandet (Jfr 's. 57).

5 5. Med hänsyn till att regeringsrätten prövar även andra mål än besvärs- mål *har ordet »besvärsmål» utbytts mot >>mål>>.

9 &.

Motiven till denna paragraf ha redovisats s. 57—60. Att tillsynen över kommunala organ och tjänstemän icke bör inskränkas såvitt angår frihets— berövanden har, såsom nyss påpekats. särskilt understruk'its genom stad- gandet i 3 5 andra stycket.

12 och 13 55. JO har på anförda skäl förklarat sig anse att dessa paragrafer höra utgå ur instruktionen. Därest bestämmelser i de i paragraferna angivna hänse—

'3 endena skola meddelas, böra stadgandena enligt JO:s förmenande erhålla en tydligare avfattning än i 1955 års förslag. JO anför härom följande:

»Av 11 S [12 5] framgår ej klart, vare sig om överlämnande till allmän åklagare förutsätter skriftlig anmälan enligt 14 5 [15 5] eller om misstanke skall ha yppats i ett hos ombudsmannen anhängigt ärende. Den föreslagna 12 g [13 %] synes innebära, att ombudsmannen skall biträda klaganden (ej övriga eventuella måls— ägande) med utredning av själva det enskilda anspråket. Det är dock icke skade- ståndsanspråket såsom sådant, som ombudsmannen har att utreda, utan det till grund för anspråket liggande ämbetsbrottet. Paragrafen har givits sådan lydelse, att ombudsmannen skulle, innan han förordnade om ett åtal, biträda klaganden med utredning till styrkande av dennes enskilda anspråk. Något sådant kunna de sakkunniga uppenbarligen icke ha avsett.»

Den av JO uttalade tveksamheten, huruvida i 12 & förutsåttes skriftlig anmälan, torde bortfalla med den föreslagna omformuleringen, vilken an- knyter till stadgandet i 15 5 att klagomål böra vara skriftligen avfattade. Härigenom synes bliva klart att i princip samma form gäller för alla klagomål hos ombudsman. Att misstanke skall ha yppats i ett hos om— budsman anhängigt ärende torde framgå av paragrafens lydelse enligt 1955 års förslag. — 13 5 har omformulerats med visst beaktande av de kritiska synpunkter JO framfört.

21 *5. Se kommentaren till 3 5.

24 och 25 åå.

Första stycket i 24 5 har överförts från 31 å i 1955 års förslag och därvid givits med motsvarande stadgan-den i 21 5 första stycket JO:s och 17 15 första stycket MO:s instruktion överensstämmande lydelse. Första stycket i 25 5 har överförts från 29 'å i 1955 års förslag och i samband därmed änd— rats till i sak samma innehåll som 20 5 första stycket respektive 16 5 första stycket i gällande instruktioner (se härom närmare nedan vid 28—32 55 i 1955 års förslag). 24 och 25 åå komma därmed att i sin helhet motsvara, förstnämnda paragraf 21 å JO:s och 17 IS MO:s instruktion samt sistnämnda paragraf 20 & JO :s och 16 å MO:s instruktion. Att man i 1955 års förslag . utbröt första stycket i dessa paragrafer i gällande instruktioner och med vissa ändringar sammanförde dem till 31 5 första stycket respektive 29 5 första stycket i förslaget torde ha varit en följd av att föreskrifter om ledig- het samt om tjän'stgörings- och expeditionstider efter mönster av verks— stadlgan föreslogos i 28——31 åå. Då bestämmelser härom emellentid, av skäl som närmare angivas nedan vid 28—32 55 i 1955 års förslag, med undan- tag för .de nu i första styckena av 24 och 25 555 föreslagna föreskrifterna an- setts böna utgå, har det syn—ts följdriktigt att återinsätta sistnämnda före— skrifter i deras tidigare samman-hang. Att därvid orden >>eller annan ledig- het» ej medtagits i 24 5 är en följd av att övriga i 1955 års förs-lag upptagna bestämmelser om annan ledighet än semester helt utgått.

Den ändrade lydelsen av paragrafens andra stycke har föreslagits av de- legerade för riksdagens verk. Delegerade ha liksom lönenämnden för riks- dagens verk framhållit att fullmaktstjänster icke finnas vid riksdagens verk, varför anledning saknas att inrätta fu'llm-aktstjänst hos ombudsman. Delegerade och lönenämnden ha vidare såvitt angår MO avstyrkt i 1955 års betänkande upptaget förslag om inrättande av =kanslichefstjänster. Lö- nenämnden har förordat att den nuvarande byråchefstjänsten hos MO i stället tillsättes genom förordnande för viss tid, medan delegerade före- slagit att MO bör få valfrihet att tillsätta tjänsten if-räga genom förordnande för viss tid eller tillsvidare. Som skäl för sitt förslag ha delegerade angivit att det kanske i vissa fall kan visa sig lättare att förvärva för tjänsten lämp- lig person o—m möjligheten kvarstår att på sätt hlittil'ls skett tillsätta den- samma medelst förordnande tillsvidare. Delege-rades förslag synes vara att föredraga.

Den omständigheten att kommittén sålunda ansluter sig till delegerades förslag till instrukt'ionstext innebär icke att kommittén tagit ställning till frågan om en kanslichefstjänst bör inrättas jämväl hos MO. Stannar man för att så bör ske torde, enär kanslichefstjänst avses skola tillsättas genom förordnande tills vidare, skäl att upptaga denna anställningsform som al- ternativ beträffande föreslagen ny byräohefstjänst hos MO ej föreligga, varför -i sådant fall sista punkten i andra stycket bör utgå.

Kommittén har med sitt upptagande av delegerades förslag till instruk- tionstext lika litet som beträffande kanslichefstjänst hos MO tagit ställ- ning till frågan huruvida tjänsten för militär befattningshavare hos MO bör vara en byrådirektörstjäust i lönegrad 33 å löneplan 1, vilket delege— rade förordat, eller en byråchefstjänst—i lönegrad 37 å samma löneplan i enlighet med MO:s uppfattning och 1955 års förslag. Ly—delsen av andra stycket första punkten lämnar valfrihet härvidlag.

Stadgandet om avsked och entledigande i 32 å i 1955 års förslag har såsom nedan vid 28—32 '55 i 1955 års förslag närmare angives ansetts böra överföras till 27 å och upptages här som ett tredje stycke.

28——32 åå i 1955 års förslag. Delleg—erade för riksdagens verk ha om dessa paragrafer anfört följa—nde: »Dc sakkunniga ha sökt att i görligaste mån anpassa bestämmelserna i 28—31 55 i förslaget till den för ombudsmännen gemensamma instruktionen efter den av Kungl. Maj :t den 7 januari 1955 utfärdade allmänna verksstadgan. I och för sig är det också motiverat att beträffande de i dessa paragrafer reglerade förhål- landena — alltså i fråga om arbetstid, öppethållande, beviljande av ledigheter för tjänstemännen å ombudsmansexpedition m. m. —— gälla i huvudsak ena- handa regler, som intagits i verksstadgan. Det har emellertid synts delegerade mindre lämpligt att belasta instruktionen för ombudsmännen med detaljerade bc- stämmelser av dylikt innehåll, detta oaktat att i instruktionen för justitiekanslern

finnas likartade stadganden. Det må i detta sammanhang omnämnas att det icke för riksbanken och riksgäldskontoret samt riksdagens ekonomibyrå finnas några av riksdagen meddelade bestämmelser om tjänstgöringstidens längd, utan före- skrifter härom ha utfärdats av bankofullmäktige, respektive riksgäldsfullmäktige. (För riksdagsbibliotekets tjänstemän gäller däremot en i stadgarna för biblioteket bestämd arbetstid.) Med hänsyn till ombudsmännens ställning torde de, liksom hit- tills, kunna anförtros att meddela bestämmelser om tjänstgöringstidens längd. därvid det kan förutsättas att de skola följa samma principer som tillämpas inom andra jämförliga grenar av den statliga verksamheten. Skulle mot förmodan en dylik befogenhet i fortsättningen icke anses böra tillkomma ombudsmännen, torde delegerade kunna bemyndigas att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. _— Beträffande öppethållande av ombudsmans expedition samt expeditions- och mot- tagningstider vill det synas tillräckligt att i instruktionen meddelas bestämmelser av samma innehåll som i gällande instruktioner (20 5 första stycket instruktio- nen för JO och 16 % första stycket instruktionen för MO). Hittills har allmänheten haft tillträde till justitieombudsmannens och militieombudsmannens expeditioner när som "helst under tjänstgöringstiden.

Även de föreslagna bestämmelserna i 30 & torde kunna utgå. Det synes icke heller motiverat att till den nya instruktionen överflytta 25 5 första punkten i gällande instruktion för justitieombudsmannen (21 5 första punkten instruktio- nen för MO). Eftersom justitieombudsmannen och militieombudsmannen äga till- sätta samtliga befattningar vid sina expeditioner, bör därav följa att de också böra äga bevilja tjänstemännen semester och annan ledighet med iakttagande av bestämmelserna i avlöningsreglementet för riksdagens verk. Att till delegerade hänskjuta exempelvis frågor om sjukledighet för kanslichef och byråchef så snart det gäller dylik ledighet utöver 45 dagar per år (se 30 & tredje stycket i förslaget) synes opraktiskt eftersom det vissa tider kan möta svårighet för delegerade att sammanträda utan relativt långt varsel och ärendets vikt för övrigt väl-i regel knappast kan motivera ett särskilt sammanträde med delegerade. Att justitieom- budsmannen och militieombudsmannen själva skola kunna bestämma om förlägg- ningen av den egna semestern torde icke heller behöva föreskrivas och något stadgande härom återfinnes ej i gällande instruktioner. Som en konsekvens härav torde 31 & kunna formuleras i huvudsaklig överensstämmelse med 21 5 första stycket i gällande instruktion för JO (17 5 första stycket instruktionen för MO).>>

JO har i denna del anfört:

»De tillägg till gällande bestämmelser, som hämtats från verksstadgan och vilka innehållas i 28—32 55 i instruktionsförslaget, böra enligt min mening utgå. Det synes föga lämpligt, att detaljföreskrifter av förevarande slag intagas i en författ- ning sådan som riksdagens instruktion för sina ombudsmän, och de måste också anses obehövliga. —— — —— Beträffande förslaget att ledighet för ombudsmännen i vissa fall skall sökas hos delegerade för riksdagens verk må erinras om att ombudsmännen i sina ämbetsberättelser redogöra för de ledigheter, varav de begagnat sig, och att de följaktligen bliva även i sådant hänseende föremål för granskning av lagutskott. Delegerades medverkan synes ej heller erforderlig i fråga om tjänstemännen å ombudsmännens expeditioner.»

M0 har anlagt följ ande synpunkter på de ifrågavarande stadgandena:

»I instruktionsförslaget ha i 28—30 55 och 31 5 andra stycket upptagits vissa be- stämmelser rörande tjänstgöringstider å ombudsmännens expeditioner, tider för ex- peditionernas öppethållande för allmänheten ävensom ordningen för beviljande av ledigheter m. m. De sålunda föreslagna bestämmelserna ha i huvudsak utformats

efter förebilder som hämtats från den av Kungl. Maj:t den 7 januari 1955 ut- färdade allmänna verksstadgan. Någon motsvarighet till dessa synnerligen detal- jerade bestämmelser finnes i stort sett icke i de för ombudsmännen för närva- rande gällande instruktionerna. Enligt min uppfattning kan det icke anses på- kallat att genom bestämmelser i den blivande instruktionen reglera frågor av det slag det här gäller; snarare 'synes det kunna ifrågasättas om det överhuvud— taget kan vara lämpligt att jämsides med stadganden som i väsentliga hänseenden reglera ombudsmännens ställning och arbetsuppgifter belasta instruktionen med detaljbestämmelser i ämnen av ifrågavarande slag. Vid avgöranden i här avsedda frågor böra givetvis även för omhudsmansämbetenas vidkommande tillämpas samma principer som inom andra jämförliga grenar av statsförvaltningen och det torde helt visst också kunna förutsättas att detta utan särskilda föreskrifter skall iakttagas. Någon anledning att icke låta bestämmandet i sådana frågor fort— farande ankomma på ombudsmännen torde så mycket mindre vara för handen som, därest i något särskilt hänseende skulle yppas behov av instruktionsmässig reglering, därutinnan erforderliga föreskrifter torde kunna efter bemyndigande meddelas av delegerade för riksdagens verk. Till det nu anförda må tilläggas att det måhända kan finnas anledning att till en blivande instruktion överföra den i 20 5 första stycket i justitieombudsmannens och 16 5 första stycket i militieom- budsmannens instruktion meddelade föreskriften att ombudsmans expedition skall vara förlagd till huvudstaden och hållas öppen för allmänheten under tid om- budsmannen bestämmer, vilken föreskrift inarbetats i de under 29 5 instruktions— förslaget upptagna bestämmelserna.

I enlighet med vad ovan anförts kan jag, med det undantag som föranledes av nyss angivna förbehåll, icke tillstyrka vad utredningen föreslagit om införande i en blivande instruktion av nu ifrågavarande i 28—30 åå och 31 å andra stycket i instruktionsförslaget upptagna bestämmelser.»

Kritiska synpunkter ha i denna del även framförts av JK oclh Svea hov— rätt.

En sammanställning av de ovan anförda synpunkterna synes medföra att med visst undantag 28—30 155 och 31 å andra stycket i 1955 års förslag böra utgå ur instruktionen. Det berörda undantaget gäller 29 5 första stycket. Föreskrift i det däri ifrågakomna hänseendet har upptagits i 25 5 första stycketi kommitténs förslag. Stadganldet i 32 å i 1955 års fönslag är väl i och för sig knappast nödvändigt, men har man bestämmelse om an— tagande av ombudsmans person-a'] (27 å 'i kommitténs förslag) synes ej ur vägen att upptaga [föreskrift om vem som prövar [frågor om avsked och ent— ledigande. Stadgandet härom synes dock lämpligen böra överföras till 27 5.

R 0 G A L I B

Tilll upplysning vid bedömande av frågan om JO:s tillsyn på det kom— munala området har kommittén genom sin sekreterare låtit utarbeta den såsom bilagor till betänkandet fogade statistiken för sexårsperioden 1950—- 1955. Däri upptagas hos JO och JK anförda klagomål mot sådana kommu- nala myndigheter och befattningshavare som enligt nuvarande ordning ej anses stå under JO:s tillsyn, dock med den inskränkningen att klagomål mot kommunala organ, som äro underkastade allenast partiellt ämbetsan- svar —— klagomål mot stadsfullmäktige, komxmunalifull-mäktiige och kyrko- fullmäktige ha förekommit _ ej medtagits. De i bilaga 1 angivna siffrorna utvisa icke antalet ärenden, vari klagomål anförts, utan antalet myndig- heter ooh befattn'in-gs-hzavare mot vilka klagomålen riktats. Då i samma ärende klagomål anförts mot t. ex. en kommunal (nämnd och en tjänsteman ha klagomålen sålunda i bilaga 1 medräknats under båda de ifrågakom— mande xrru'brikerna. Då samm-a klagomål upprepats i nytt ärende ha även dessa klagomål medräknats. I bilagorna 2 och 3 har icke särskilt angivits att enahanda klagomål i samma ärende riktats mot t. ex. två barnavård-s— nämnder eller flera än en sjukvårdare.

Statistiken har uppgjorts med ledning av JO:s och JKzs diarier och, då så funnits påkallat, aktern-a li ärendena. I vissa fall, t. ex. då handlingar överlämnats till annan myndighet eller återtagits, har ej otvetydligt fram— gått mot vilken kommunal myndighet klagomål riktats. Klagomålen ha då hänförts till den myndighet som de närmast synts avse. Alla förekommande klagomål mot barnavårdsman ha medräknats, oaktat det i vissa fall kan vara tveksamt om ämbetsansvar förelegat. Ett mindre antal klagomål, som varit så orediga att erforderlig ledning för staltistikuppgsifter ej kunnat hämtas dänur, ha icke medtagits.

Den i bilagorna 2 och 3 angivna arten av de anförda klagomålen hänför sig till klagandenas påståenden. Sammanställningarna avse allenast 'att ge en kortfattad orientering om klagomålens huvudsak-liga innehåll.

Vid uppgörandet av statistiken har det visat sig atti några fall klago- mål anförts i samma hänseende hos såväl JO som JK.

Antalet kommunala myndigheter och befattningshavare med fullständigt ämbetsansvar som ej stå under JO:s tillsyn och beröras av klagomål hos JO och JK 1950—1955 (Forls.)

Ar- Bo- .. . Fat-

Al..1_ Ar- bets- Barna- stads- Bygg- Drat— Ram.”- tig- Hälso— Kom- Kyr-

man .. .. sel- jebi- Gatu- Hyres- mu- ko-

. bets- Ios- vårds- for- nads- vårds- .. .. vårds-

sjuk- hem hets- nämnd med- nämnd kam- drags- t namnd namnd nämnd nal- gårds- * kassa nämnd * ling mare nämnd få; nämnd nämnd

Klagomål hos JO

D — — — 6 —— 3 l — 3 — 3 1 4 —— l — — 4 3 1 — 5 1 2 1 — — 3 —- 1 1 6 —— 3 — 1 5 — 7 — 1 —— 3 _ —— 3 I 1 1 — 3 — 4 1 1 — l _ 1 — 3 — 1 _ — 4 1 4 —— 1 — 5 2 1 _ 3 4 2 3 — 1 —— 13 2 2 — * Klagomål hos JK D -— — — 4 1 1 —— — 3 — 3 3 — —— L -— — — 4 —— 3 — — 1 — 3 2

— — — 3 1 1 — — 2 1 2 1 1 1

— — — 4 — — — — 1 —— —— l. — —

— —— — 4 — 1 — —— — —— —- 2 — —- f! — — — 2 1 1 1 — 2 — 5 2 — —- i | i fs.) . Lands- : tings Salu- . Torg- i %?nngtissi-hÅLÄO— Löne- blå?: Pen- Rätts- halls- Sjuk- Skol- Stads- och Över-

hus- Skol- . .. slakt- Tjäns- för- Sum- direk- sjuk- nämnd hets- mus— mall”" for" direk- råd S'y' ”lane” hus- temän myn- ma

tion vår-ds. nämndnamud anstalt få::- 'tion relse amnd sty- dare bered- g relse ning

Klagomål hos JO

1955

1952 1954 1955

1952

1950

1951

1952

1953

År Ärende

590

757

23 74 468

365

163 306 335

38

448 449 604

52 76 206 218 352 656

50 229

506

80 155

Arten av de hos JO anförda klagomålen

Allmän sjukkassa

avslag å begäran om ersättning för biltransport som läkare förklarat erforderlig utskrivande av försäkringsbesked på sådant sätt att därav kunde an- tagas att vederbörande vore intagen i fångvårdsanstalt

Arbetshem

intagning och behandling kvarhållande utebliven permission

Arbetslösheisnämud

underlåtenhet att vid anvisning av arbete åt klaganden taga hänsyn till dennes sjukdom

Barnavårdsnämnd

åtgöranden i fråga om två barn vägran att lämna upplysning huruvida kvinna fött barn utom äkten- skap frihetsberövande (skolhem) avslag å begäran att återfå son förlust av underhållsavtal som handhades av nämnd delfående av anmälan m. m. i ärende om missförhållanden i klagan- dens hem utseende av olämplig person till barnavårdsman omhändertagande av barn omhändertagande för skyddsuppfostran övervakning av en klagandens adoptivson missfirmelse intagning å arbetshem trakasseri från övervakare över klaganden och dennes hustru vägran att låta klaganden vårda sina tre barn dröjsmål med yttrande till domstol hot om intagning av klagandens son å barnhem underlåtenhet att till hemmet återföra klagandens dotter som bosatt sig hos annan familj underlåtenhet att biträda klaganden med åtgärder för verkställighet av dom i vårdnadsfråga vägrad medverkan till återförande av barn till hemmet förmaning och erinran på grund av påstått alkoholmissbruk samt övervakning av hemmet _ omhändertagande för skyddsuppfostran

1955 173 underlåtenhet att vidtaga åtgärder till rättelse av felaktig dom 5 un- derhållsbidrag 513 underlåtenhet att vidtaga åtgärder för efterspaning och skydd av en klagandens son krav på underhållsbidrag

Bostadsförmedling

1953 153 underlåtenhet att ge klaganden bostad 1955 110 underlåtenhet att ge klaganden godtagbar bostad 153 ställande av villkor som ej stå i bostadssökandenas egen makt att uppfylla 459 utebliven tilldelning av lägenhet 461 underlåtenhet att besvara skriftlig hänvändelse och visande av man- namån vid fördelning av bostadslägenheter

B yggnad snäm nd

' 1950 230 underlåtenhet att återställa inteckningshandlingar sedan lån lösts 631 beslut att ej tillstyrka andra byggnadstillstånd än sådana som gällde byggande med statliga län 671 underlåtenhet att delge beslut i fråga om byggnadstillstånd 1951 84 dröjsmål med avstyckning | 277 handläggning av egnahemslåneärende på sådant sätt att klaganden j stode utan bostad 601 byggnadslov av ej beslutför nämnd och utan att beslutet protokoll— förts ! 1952 97 lagligheten i handläggningen av byggnadsärende ! 529 åläggande att borttaga utan byggnadslov uppförd kiosk ! 602 intrång genom grannes uppförande av byggnad på sådant sätt att klaganden ej kunde använda tvättstuga 1953 181 dröjsmål med byggnadstillstånd 1954 647 husrivning 1955 262 underlåtenhet att låta verkställa laga skifte å fastigheter 649 dröjsmål med behandling av ansökan om avstyckning m. m.

1950 631 återköpsförbehåll vid försäljning av stad tillhörig mark 1951 671 dröjsmål med anläggande av vatten- och avloppsnät 1953 375 orättfärdig behandling av klaganden i byggnadsärende 1955 388 handläggning av upphandlingsärende i strid med gällande statliga be- stämmelser 639 krav på återbetalning av familjebostads— och barnbidrag samt vägran att ge besvärshänvisning intrång vid utläggning av gata

Drätselkammare l

Familjebidragsnämnd

avslag å ansökan om familje- eller näringsbidrag

1950

1951

1953

1954

1955

1951

1954

1950

1951

1952

40 141

349 110 304 317 433 533

5

23 106

419 613

50 446 541

27 284 285

430 786

24

366

459 688

698 : .19 618

24 138 309 445 459 579 641

Falligvdrdsslyrelse

vägran att utbetala ersättning för tandproteser åtgörande beträffande fastighet tillhörig en av kommunen omhänder- tagen person vägran att lämna socialhjälp intagning av klaganden å arbetshem trots att denne var fullt arbetsför intagning och kvarhållande å fattigvårdsinrättning behandling i strid med »lag och rätt» fråntagande av pension behandling av klaganden »på ett upprörande sätt» förflyttning från anställning som sjukvårdare utan utredning om framställda beskyllningar intagning å arbetshem m. m. undanhållande av pensionsbelopp för klaganden vid dennes vistelse å sinnessjukhus behandling av föreståndarinna för kommunhem intagning å alkoholistanstalt vägran att lämna understöd innehållande av sjukpension för tidigare utlägg avslag å begäran om kontantunderstöd intagning å arbetshem innehållande av pension överförande till vårdhem för sinnessjuka utan föregående läkarunder- sökning avslag å begäran om socialhjälp underlåtenhet att utbetala klaganden tillkommande socialunderstöd

Gatunämnd

avslag å besvär över disciplinär bestraffning från renhållningsinspek- tör oaktat straff för förseelsen ådömts av domstol anordnande av dans m.m. på störande sätt

H yresnämnd

handläggning av ärende om fastställande av hyra handläggning av dels ärende om fastställande av hyra och dels ärende om uppsägning fastställande av för låga hyror handläggning av hyresärende handläggning av hyresärende

partisk handläggning

underlåtenhet att ge klaganden tillfälle att utveckla och slutföra talan behandlingen av klagandens hyresangelägenheter avslag å ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning meddelande av beslut i fråga som hörde under domstols prövning ärerörig och falsk beskyllning, godtycklig handläggning m.m. underlåtenhet att höra hyresvärd i ärende om bränsleklausul

1950 1951 1953 1955

1952 1953 1954 1955

116 313 581 620 296 358 448 581

18 53

70 82 146 184 285 320

332

338 419 461 696

372 623 607 262 521

95 176 529 662

558

75 423 415

behandling av ärende om hyreshöjning behandlingen av klagandens hyresangelägenheter felaktigt avgörande av ärende angående uppsägning felaktigt förfarande vid besiktning av lägenhet godkännande av uppsägning från möblerat rum förbud att uthyra rum utan förut skedd fastställelse av hyra fastställande av hyra bifall till framställning om förlängning av hyresförhållande oaktat framställningen inkommit för sent upptagande av fråga som hörde under domstols prövning underlåtenhet av ordförande att meddela vice ordförande att ord- föranden var sjukledig och vistades å annan ort avgörande av hyresärenden »på ett verklighetsfrämmande sätt» ogiltigförklaring av uppsägning genom felskrivning oriktigt beslut ogiltigförklarande av uppsägning behandlingen av klagandens hyresangelägenheter underlåtenhet i hyresärende att meddela beslut och att tillställa kla- ganden protokoll underlåtenhet att ge klaganden tillfälle att yttra sig före besluts med- delande partiskhet och oskicklighet

felaktig lagtillämpning felaktig handläggning

jävig ledamots deltagande i handläggning av hyresärende

Hälsovårdsnämnd

åläggande att flytta minkfarm

förföljelse

åtgärder till återställande av husfriden i det hus där klaganden bor falska uppgifter om vattenförorening i älv förhalning av avgörandet i visst ärende

Kommunalnämnd

godkännande av annat byggnadsförslag än av klaganden uppgjort osanna och oriktiga uppgifter till bostadsstyrelsen avdrag å lön till gäldande av telefonavgifter oriktiga uppgifter av ordförande i nämnd om arbetskraftsbehov i ytt- rande över ansökan om uppskov med militärtjänstgöring underlåtenhet att besvara skrifter användande av medel för annat än beslutat ändamål vägran att meddela vissa uppgifter medverkan av kommunalnämnds ordförande till klagandens intag— ning å sinnessjukhus tillstånd till uppsättande av försäljningskiosk invid klagandens kafé

19 5 0

187 333 628 633 733 267 155

262 360

N yklerhelsnämnd

förbud mot utlämnande till klaganden m. fl. av alkoholhaltiga drycker förbud mot utlämnande till klaganden m.fl. av alkoholhaltiga drycker förbud mot utlämnade till klaganden av alkoholhaltiga drycker intagning å alkoholistanstalt trakasseri intagning å alkoholistanstalt erinran jämlikt alkoholistlagen, övervakning, vägran att låta klagan- dena taga del av utredning, m. m. hänsynstagande till Obestyrkta uppgifter av endast en person vägran att utfärda nykterhetsintyg för körkort och att låta klaganden få del av utredningen i ärendet

Pensionsnämnd

innehållande av folkpension underlåtenhet att vidarebefordra ansökan till pensionsstyrelsen lämnande av felaktiga och missvisande uppgifter i ett av klaganden till pensionsstyrelsen fullföljt ärende om invalidpension

Rällshjälpsanslalt

misskötsel av ärende vägran att hjälpa uraktlåtenhet att lämna hjälp vägran att väcka talan dröjsmål med utredning

Saluhallsförvalfning

hyreshöjning i strid med gällande lagstiftning

Sjukhusdirekiion

ersättning för arbete under vistelse å sinnessjukhus ersättning för arbete under vistelse å sinnessjukhus vägran att låta klaganden utföra visst med hans befattning vid sjuk- hus förenat arbete ogrundade anklagelser mot klaganden innehållande av folkpension i avräkning å vårdkostnader å sjukhus undanhållande av folkpension m. m.

Skolråd

skolråds likvidering av en klagandens fordran folkskollärares avskedande med sjukpension m.m. underlåtenhet att lämna begärd avskrift av skolråds protokoll folkskollärares avskedande

! l l : l

1950

1951 1953 1954

1950

1951

1953

632 711

362

81 185 549

384 463

236 285 532

547

740 24

64 110 180

181 270 362 585

697 733 756

107 299

316 435 579 1 25 30

. Skolstyrelse

vägran att låta klaganden taga del av folkskolestyrelses protokoll folkskolestyrelses förflyttning av vissa skolbarn, nedsättning av vits- orden i tjänstgöringsbetyg för lärare, m.m. folkskolestyrelses handläggning av tjänstledighetsärende folkskolestyrelses handläggning av tjänstledighetsärende förfarande av folkhögskolestyrelse vid entledigande av rektor underlåtenhet av folkskolestyrelse att ompröva skolgångs ordnande för barn på sätt skolöverstyrelsen funnit böra ske ärekränkning m. m. från skolstyrelseordförande framställning av folkskolestyrelse om sinnesundersökning av lärare

. Tjänstemän

stadsbesiktningsveterinär — utfärdande i samma sak av två intyg med olika innehåll rådhusrättskommissionär — debitering i lagsökningsmål stadsläkare och stadsdistriktsläkare —— remiss till sinnessjukhus stadsdistriktsläkare —— utfärdande av intyg för intagning å sinnessjuk- hus utan föregående undersökning kanslibiträde vid rådhusrätt —— debitering av lösen för besked att be- ställd avskrift funnes i hovrätt hälsovårdskonsulent — ärekränkning i utlåtande inspektör vid renhållningsverk —— meddelande av disciplinär bestraff- ning trots att klaganden dömts av domstol för samma förseelse inspektör vid nykterhetsnämnd — partisk och ofullständig utredning stadsdistriktsläkare — förpassniug till sinnessjukhus läkare vid sinnessjukhus — kvarhållande av klaganden för sinnessjuk- vård trots att denne led av epilepsi socialassistent — underlåtenhet att besvara begäran om understöd underläkare vid sinnessjukhus —— misshandel m. m. stadsdistriktsläkare — vårdslöshet vid utfärdande av intyg inspektör vid nykterhetsnämnd —— tillåtelse åt alkoholist att dricka sprit vid transport till alkoholistanstalt underläkare vid sinnessjukhus -— ockerpris för intyg socialbyråföreståndare —— trakasseri barnavårdsman — hindrande av adoption m. m. stadsläkare —— förflyttning från anställning som sjukvårdare utan ut- redning om framställda beskyllningar

rådhusrättskommissionär _ arvode

kommunalkamrer — vägran att lämna vissa upplysningar från sam- manträde med kommunalnämnd hälsovårdskonsulent — handläggning av ärende om avloppsledning stadsarkitekt — utfärdande av oriktigt intyg i ärende om byggnadslov hälsovårdstillsyningsman —— åsidosättande av tjänsteplikt m.m. kommunalkamrer _ förföljelser barnavårdsdirektör -— utlämnande av hemliga handlingar till pressen barnavårdsman _ åtgöranden beträffande barn utom äktenskap underläkare vid sinnessjukhus — oriktig vårdattest

1953

1954

1955

1951

81

119 137 332 348 546 581 101 118 134 262

264 284 419

517

579 690 691

135 169 187

415 460 636 649 651 712

1950 653

21

folkskoleinspektör _ lämnande av oriktiga uppgifter om skolstyrelses beslut i tjänstledighetsärende underläkare vid sinnessjukhus _ intagning å sjukhuset barnavårdsnämnds tjänstemän _ utredningsmetoder underläkare vid länslasarett _ tvångsundersökning inspektör vid socialbyrå _ handläggning av understödsärende socialvårdstjänstemän _ bristande tillmötesgående stämningsman _ felaktig delgivning kamrerare hos barnavårdsnämnd — överflyttning till sinnessjukhus socialvårdssyssloman _ undanhållande av folkpension barnavårdsman _ namn åt barn utom äktenskap socialvårdsassistent _ lämnande av kränkande upplysningar om kla- ganden i trafikkortsärende förste stadsläkare _ olämpligt uppträdande föreståndarinna för ålderdomshem _ störande samkväm på hemmet barnavårdsman _ underlåtenhet att lämna klaganden hjälp i fader- skapsmål underläkare vid sinnessjukhus _ otillbörligt uppträdande sjukvårdare vid sinnessjukhus _ otillbörligt uppträdande andre stadsläkare _ partisk medverkan vid förundersökning hälsovårdsinspektör _ fullgörande av arbetsuppgifter barnavårdsinspektör —— lagligheten av åtgärder för omhändertagande för skyddsuppfostran assistent vid nykterhetsnämnd _ oriktigt förfarande sjukvårdare vid sinnessjukhus »— misshandel läkare vid vårdhem — olämpligt uppträdande vårdarinna å ålderdomshem _ försumlighet vid mordförsök av pen— sionär å annan pensionär läkare vid länslasarett — sinnessjukvård och annan vård socialassistent och syssloman _ tjänstefel i vårdnadsärende socialvårdsassistent — lämnande av osanna och kränkande uppgifter kommunalkamrer _ missledande uppgifter i ärende om tomtgräns barnavårdsman _ orätt krav på underhållsbidrag sjukkasseföreståndare — kränkande yttranden till besökare samt un- derlåtenhet att iakttaga tystnadsplikt

Överförmyndare

vägran att inköpa kamera åt klaganden försäljning av fastighet till underpris

Bostads/örmedling

Arten av de hos JK anförda klagomålen

Barnavårdsnämnd

1950 114 handläggning av vissa ärenden rörande underhållsbidrag 161 omhändertagande för skyddsuppfostran 218 underlåtenhet att vidtaga erforderliga åtgärder för barns överförande i klagandens vård i enlighet med dom 241 intagning å arbetshem 1951 181174 beslut om förflyttning av barn till nytt fosterhem 196 anhållan om handräckning för klagandens inställande å arbetshem 241 vägran att låta klaganden få hem dotter 248 förmaning åt föräldrar jämlikt 235 1 mom. a) barnavårdslagen m.m. 1952 71 varning till föräldrar utan att erforderlig opartisk utredning verkställts om sons förhållande 81 omhändertagande av barn 267 omhändertagande för skyddsuppfostran 1953 14 försummelse i samband med avgivande av yttrande till domstol 71 förpassning av klaganden till arbetshem oaktat denne var sjukskriven 1 | 7 l l l

94 omhändertagande för skyddsuppfostran 187 underlåtenhet att granska barnavårdsmans räkenskaper 1954 20 utredning i ärende angående omhändertagande för samhällsvård 171 kallelser till förhör i ordalag som, oavsett förhörens resultat, misstänk- liggjort barn 208 omhändertagande av barn 224 omhändertagande av barn 1955 110 underhållsbidrag »på en falsk äktenskaplig börd» 166 felaktiga uppgifter i yttrande till domstol m. m.

1950 64 vägran att hyra ut lägenheter till utlänningar 1952 90 underlåtenhet att ge klaganden bostad m.m. 1955 43 ställande av villkor som ej förutsatts i författningar

Byggnadsnämnd

l 1950 238 av ledamot i byggnadsnämnd i nämndens namn men utan dess be- ' slut meddelat förbud att ingångsätta byggnadsarbete 1 1951 130 underkännande av klaganden som arbetsledare

237 byggnadslov av ej beslutför nämnd och utan att beslutet protokollförts % 256 utelämnande av vissa handlingar i stadsplaneförslag , 1952 49 underkännande av klaganden som arbetsledare l 1954 214 underlåtenhet att tillse att byggnad blev riven i enlighet med utslag 1 av Kungl. Maj:t * beslut att tillåta visst bygge

Drätselkammare

utfåen de av tjänstepension

1950

1951 1952

1953 1955

27 61 161 98 57 102 104 54 57

Fattiguårdsslyrelse

fråntagande av socialhjälp förflyttning från arbetshem medverkan till intagande å sinnessjukhus intagning å ålderdomshem vägran att intaga klaganden å ålderdomshem förhållandena å ålderdomshem intagning å arbetshem underlåtenhet att underrätta pensionsanstalt om anställning m.m. intagning å ålderdomshem m. m.

Gatunämnd

underlåtenhet att undanröja av renhållningsinspektör meddelad dis- ciplinär bestraffning oaktat straff för samma förseelse ådömts av domstol

H yresnämnd

fastställande av grundhyra

handläggning av hyresärende dröjsmål med översändande av protokoll till hyresrådet och under— låtenhet att tillställa part besked om beslut fastställande och nedsättning av grundhyra ogiltigförklaring av uppsägning

godkännande av uppsägning m. m. otydlig formulering av beslut

prövning av fråga utanför nämndens behörighet tillämpning av hyreslagen antag—å -hegäran—>om- hyresnedsättning ' prövning av fråga utanför nämndens behörighet handläggning av hyresärende utdömande av bostäder och fastställande av grundhyra för »obefint- liga kontrakt»

Hälsovårdsnämnd

lämnande av vilseledande uppgifter m. m. underlåtenhet att avhjälpa sanitära olägenheter underlåtenhet att avhjälpa sanitära olägenheter underlåtenhet att avhjälpa sanitära olägenheter underlåtenhet att besvara skrivelse med begäran om avskrift av hand- lingar

yttrande angående vatten- och avloppsförhållanden underlåtenhet att avhjälpa sanitära olägenheter takhöjd i lägenhet underlåtenhet att avhjälpa sanitära olägenheter åläggande att reparera kök handläggning av avloppsfråga

Kommunalnämnd underlåtenhet att besvara brev

K yrkogdrdsnämnd

1952 264 beslagtagande av grav på grund av vanvård utan att föreläggande dessförinnan givits gravägaren

Landslingsdireklfon 1952 162 vägran att utlämna handlingar

Landstings hälso- och sjukvårdsberedning 1955 152 utredning om felaktig läkarbehandling

Lönenämnd 1955 62 storlek av pension

L Nyklerhelsnämnd | 1950 72 förbud att utlämna alkoholhaltiga drycker till klaganden ! 167 förflyttning från alkoholistanstalt l 224 utverkande hos pensionsstyrelsen att klaganden ej själv fick lyfta sin ' folkpension 1954 22 likgiltighet och ohjälpsamhet inför klagandens problem

Rällshiälpsanslalt

1953 246 underlåtenhet att taga hänsyn till klagandens hälsotillstånd 1955 110 underhållsbidrag »på en falsk äktenskaplig börd»

Sjukhusdirekfion 1954 142 underlåtenhet att besätta vakant maskinistbefattning vid sjukhus

Skolråd 1952 73 tvångspensionering från folkskollärartjänst m. m.

Skolstyrelse ' 1950 10 avsked från folkskollärartjänst * 29 underlåtenhet av folkskolestyrelse att betala viss ersättning l 1954 105 erinran av folkskolestyrelse till lärare utan att skäl angivits i beslutet , m. m. 1 1955 129 tillsättning av lärartjänst vid praktisk mellanskola !

; Stadsplan enämnd

1951 242 behandling av förslag till spårtunnelsystem 1952 189 beviljande av avsked

Torg- och slakthusslyrelse uttagande av överhyra för kylcell

1950

1952

1953

1954

1955

1953

27 76

80

141 183 192

198 13

39 94 180

197

68 94

100 203

251 22

95 98 142

105

166

211 230

45

Tjänstemän

socialvårdsombudsman _ försök att tvinga till läkarundersökning barnavårdsman _ lämnande av hjälp åt klagandens dotter vid pro- cess mot klaganden hälsovårdsinspektör _ lämnande av veterligen felaktig uppgift i yttrande

inspektör vid nykterhetsnämnd _ utredning i ärende om intagning å alkoholistanstalt läkare vid lasarett _ vägran att behandla klaganden kantor _ begravning av oskyld person å klagandens gravplats överlärare _ missledande uppgifter i yttrande över ansökan av små- skollärarinna att få kvarstå i tjänst kommunalkamrer — expediering av protokollsutdrag barnavårdsman _ motarbetande av klagandens försök att få sitt barn utom äktenskap adopterat av sin man förste stadsläkare _ medverkan till intagning å sinnessjukhus kanslichef _ olämpligt uppträdande vid besök i rådhusrätts lokaler kommunalingenjör _ yttrande angående vatten- och avloppsförhål- landen folkskoledirektör _ vägran att lämna upplysning om antalet sökande till en tjänst

barnavårdsman _ oförstånd och försummelse i tjänsten barnavårdsnämnd biträdande tjänstemän _ omhändertagande för skyddsuppfostran socialvårdsassistent _ överträdelse av gällande sekretessbestämmelser läkare å sinnessjukhus _ underlåtenhet att upplysa intagen om kla- gomöjligheter m.m. assistent vid arbetsförmedling — utverkande av polisingripande mot klaganden m. m. kurator vid sinnessjukhus _ lögnaktiga påståenden socialvårdstjänstemän —— sätt att behandla klaganden

läkare vid alkoholklinik _ nedlåtande och förödmjukande behandling tjänsteman vid elverk — lämnande av oriktiga uppgifter om räkning förste stadsläkare — olämpligt uppträdande barnavårdsman _ misskötsel av åliggande genom bristande tillsyn syssloman _ jourtjänst som maskinist å sjukhus stadskamrer _ ersättning av enskilda för uppdrag i tjänsten m. m. byggnadsinspektör _ ersättning av enskilda för i tjänsten utförda ritningar socialassistent — lämnande av okontrollerade uppgifter i skrivelse i vårdnadsfråga sjukkasseföreståndare _ ärekränkning föreståndarinna för ålderdomshem _ utfärdande av för intagen pen- sionär kränkande intyg

Överförmyndare

utfående av han ' r "155 HEC'ETE— ] € FEB 1957 STOCKHOLM