SOU 1959:32

Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. : förslag

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Genom beslut den 9 maj 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för social- departementet att tillkalla sex utredningsmän för att utreda vissa i stats- rådsprotokollet för samma dag angivna frågor rörande invalid— och familje- pensioneringen.

Med stöd av bemyndigandet har departementschefen såsom utrednings- mån tillkallat förste vice talmannen i riksdagens första kammare, riksgälds- fullmäktigen Axel Strand, ordförande, lantbrukaren Alvar Andersson, leda- moten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, överdirektören Rolf Broberg samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Rolf Eliasson och Ture Königson.

Utredningsmännen har antagit benämningen 1958 års socialförsäkrings— kommitté.

T.f. byråchefen i pensionsstyrelsen Carl Björhammar har förordnats att vara sekreterare åt kommittén och förste byråsekreteraren S. E. Strand- berg hos samma ämbetsverk att vara biträdande sekreterare.

T.f. försäkringsrådet Allan Lundberg och byrådirektören hos pensions- styrelsen S. Å. Kjellström har tillkallats att såsom experter biträda kom- mittén.

Den 10 oktober 1958 har kommittén till departementschefen avlämnat ut- redning med förslag angående förbättrade grundpensionsförmåner m. m. ( stencilerat) .

Kommittén får härmed vördsamt överlämna betänkande angående för- bättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m.

Reservationer har avgivits av herrar Andersson, Eliasson och Königson samt särskilda yttranden av herr Broberg och experten Lundberg.

Stockholm i oktober 1959.

Axel Strand Alvar Andersson Ingemund Bengtsson Rolf Broberg Rolf Eliasson Ture Königson

/Carl Björhammar S. E. Strandberg

KAPITEL I

Sammanfattning av förslagen

1958 års A-riksdag har fattat principbeslut angående utformningen av folkpensioneringens familjeförmåner fr. o. m. den 1 juli 1960. Samtidigt har riksdagen begärt närmare utredning av åtskilliga därmed samman- hängande problem. De frågor, som behandlas i förevarande betänkande, avser i allt väsentligt en närmare utformning av riksdagens beslut samt därjämte förslag i de frågor på familjepensioneringens område, beträffande vilka riksdagen hemställt om utredning. I anslutning till den förbättring av familjeförmånerna, som kommittén föreslår, framlägges jämväl förslag till jämkning av nuvarande regler om samordning mellan folkpensione- ringen, å ena sidan, och annan socialförsäkring, å andra sidan.

Vad angår änkepensioneringen föreslår kommittén ändringar i lagen om folkpensionering, vilka ändringar avses skola träda i kraft den 1 juli 1960. De nya bestämmelserna har visserligen allmängiltig karaktär men genom att rätten till änkepension för kvinnor, som blivit eller blir änkor före den 1 juli 1960 (övergångsfallen), i vissa betydelsefulla avseenden regleras i övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen, blir ifrågavarande nya bestämmelser helt tillämpliga endast å kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960 (huvudfallen).

För rätt till änkepension i huvudfallen gäller enligt förslaget i huvudsak följande.

Änkepension skall utan inkomstprövning utgå med samma belopp som ålderspension för ogift pensionär — för närvarande 2450 kr. — under förutsättning att änkan

antingen uppnått en ålder av 50 år vid mannens död och varit gift med honom minst fem år,

eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos modern,

eller fyllt 50 är senast vid den tidpunkt då barn som förut sagts upp- nådde 16 års ålder eller eljest upphörde att påverka rätten till eller stor- leken av änkans pension.

För änka, som vid mannens död eller vid nyssnämnda tidpunkt i fråga

om barnet, ännu ej fyllt 50 år, minskas pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid den avgörande tidpunkten understiger 50 år. Detta innebär att änka, som då icke fyllt 36 år, är utesluten från rätt till änkepension.

Frågan i vad mån kommunalt bostadstillägg skall utgå till änka, som uppbär en med hänsyn till änkans ålder graderad änkepension, skall bero av de grunder för bostadstillägget, som fastställts av vederbörande kommun.

Ogift kvinna, som stadigvarande sammanbor med en ogift man vid den- nes frånfälle och som har eller har haft barn med honom, likställes med änka i fråga om rätten till änkepension.

Ingår kvinna, som uppbär änkepension, äktenskap skall pensionen in- dragas. Detsamma gäller om kvinnan stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har eller har haft barn eller med vilken hon tidigare har varit gift.

Änka, som gifter om sig, men vars nya äktenskap upplöses inom fem år, återinträder i samma rätt till änkepension som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Motsvarande gäller om sådant samboende som avses i föregående stycke.

För övergångsfallen gäller i princip samma regler som i huvudfallen. Änkepensionen i övergångsfallen skall dock vara inkomstprövad och vid pensionsrättens fastställande tages hänsyn endast till barn, som den 1 juli 1960 icke fyllt 16 år.

För kvinna, vars make avlidit under tiden 1 juli 1958—30 juni 1960, förordar kommittén en begränsning av inkomstprövningen i så måtto att sådan kvinna garanteras skola erhålla minst,

om hon blivit änka under tiden 1 juli 1958—30 juni 1959, en tredjedel av pensionen samt,

om hon blivit änka under tiden 1 juli 1959—30 juni 1960, två tredje- delar av pensionen.

Den angivna garantiregeln omfattar icke kommunalt bostadstillägg. Änkepension, som efter avdrag för inkomst understiger 1/15 av full pen— sion, skall icke utgå.

Kommitténs förslag innefattar också bestämmelser om pensionsrätt för frånskild kvinna, vars förre make avlider efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Pensionen skall i dessa fall utgöra hälften av den änke- pension som eljest utgår. För pensionsrätt skall i övrigt i stort sett gälla samma regler som för annan änkepension. Dock förordas den avvikel- sen från de föreslagna reglerna om änkepension att förekomsten av barn skall beaktas endast, om det är fråga om barn till den avlidne, som stadig— varande vistades i den frånskilda kvinnans hem såväl vid skilsmässan eller hemskillnad, som föregått skilsmässan, som vid den förre makens död. Från rätt till pension uteslutes frånskild kvinna, då äktenskapsskillnaden

grundats på 11 kap. 3 & giftermålsbalken, efter hemskillnad enligt 2 5 första stycket på talan av mannen, eller då det dömts till äktenskapsskill- nad på talan av mannen enligt någon av 5—13 åå i nämnda kapitel (i all— mänhet är här fråga om fall, då äktenskapet upplösts på grund av grov försummelse från hustruns sida eller annan dylik omständighet).

Kommittén har behandlat frågan om engångsbelopp till vissa yngre änkor utan barn för att täcka de särskilda omställningskostnader, som för sådana änkor uppkommer vid mannens död. Under erinran om de möjligheter som arbetsmarknadsmyndigheterna nu har att lämna utbildningsbidrag och nå- ringshjälp till bl. a. änkor och andra ensamställda kvinnor, har kommit- tén ansett att förevarande fråga är att betrakta som ett spörsmål, vars lös- ning bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Kommittén har haft att taga ställning till frågan om änklingspensioner skall utgå från folkpensioneringen men har därvid icke funnit skäl före- slå införande av sådana pensioner. Såsom framgår av redogörelsen rörande barnpensioneringen föreslås att barnpension skall utgå även i de fall 1110- dern avlidit.

Änkepensioner, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande utgår enligt äldre bestämmelser, skall utan ansökan omräknas till änkepension enligt de nya reglerna. Motsvarande skall gälla beträffande de änkebidrag, som då utgår enligt lagen den 26 juli 1947 0111 bidrag till änkor och änk- lingar med barn. Ifrågavarande lag föreslås skola upphöra att gälla fr. 0. 111. den 1 juli 1960. De änklingsbidrag (nu omkring 30), som utgår _vid lagens upphörande, skall utgå enligt förut gällande grunder. Bidragen skall dock icke förhöjas med nytillkommande index- och standardtillägg.

Den föreslagna änkepensionsreformen innebär att omkring 62 000 änkor blir berättigade till änkepension omedelbart efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. För dessa kommer de föreslagna övergångsbestämmelserna att tillämpas. Omkring 28 000 av dessa änkor torde vid sagda tidpunkt åt- njuta änkepension eller änkebidrag enligt äldre regler, vilka förmåner av- löses av änkepension enligt övergångsbestämmelserna. Under det första året efter den nya lagstiftningens ikraftträdande beräknas omkring 11 000 änkor bli pensionsberättigade enligt huvudbestämmelserna.

Kommittén föreslår att av kommittén förordade bestämmelser om barn- pensioner skall intagas i en lag om barnpensioner.

Enligt förslaget till denna lag skall barnpension utgå fr. o. m. den 1 juli 1960 utan inkomstprövning med ett belopp av 1 000 kr. om året till varje barn under 19 år, vars fader eller moder avlidit. Pensionen utgår med samma belopp även i de fall båda föräldrarna avlidit.

De föreslagna reglerna gäller barn såväl i som utom äktenskap. Rätt till barnpension bör dock ej föreligga för barn utom äktenskap, om den av- lidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess under- håll utge visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn likställes i barnpensioneringslagen med eget barn. Å andra sidan skall barnpension ej utgå till eget barn, som är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make. Ett bortadopterat barn får sålunda rätt till pension endast efter adoptivföräldrarna.

Rätten till barnpension påverkas icke av att den efterlevande av har- nets föräldrar ingår äktenskap och ej heller av den omständigheten att den barnpensionsberättigade själv ingår äktenskap.

Den föreslagna barnpensioneringen beräknas budgetåret 1960/61 om- fatta omkring 97 000 barn. Av dessa torde omkring 14 000 vid den nya lag- stiftningens ikraftträdande åtnjuta särskilt barnbidrag, vilket omräknas till barnpension.

Ansökningar om barnpension skall enligt förslaget icke prövas av pen- sionsnämnd utan av pensionsnämndens ordförande insändas till pensions- styrelsen, som — om barnet är berättigat till pension _— beslutar om pen— sionens utbetalande.

Förslaget om barnpensioner föranleder vissa ändringar i lagen om sär— skilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Ur nämnda lag utbrytes nämligen nu gällande regler om särskilt barnbidrag till faderlösa samt föräldralösa eller med dem jämställda barn. Barnbidraget till dessa barn ersättes av de nya barnpensionerna.

Omkring 14000 till särskilt barnbidrag berättigade barn kommer icke att omfattas av barnpensioneringen. Det gäller barnbidrag till dels barn, vars försörjare (fader eller i vissa fall moder eller styvfader) uppbär folk- pension, och dels vissa utomäktenskapliga barn. Det särskilda barnbidraget till ifrågavarande barn, vilket bidrag alltjämt skall utgå efter inkomst— prövning, föreslås höjt från nuvarande högst 600 till högst 1 000 kr. per år och barn.

I anslutning till utformningen av den nya änkepensionslagstiftningen har kommittén funnit det påkallat med en översyn av de nuvarande bestäm- melserna i 12 5)" folkpensioneringslagen. Enligt dessa bestämmelser kan, om särskilda skäl föreligger, dels gift pensionsberättigad anses såsom ogift och dels ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne. Bestämmelserna i den förra delen bör enligt kommittén kvarstå i stort sett oförändrade, medan bestämmelserna i övrigt omarbetats, varvid man eftersträvat att ur lagstiftningen utmönstra sådana ur lagtillämpnings-

synpunkt svårbedömbara eller eljest mindre tilltalande begrepp som »sam- manlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden» samt »anses såsom gift». Dessa har ersatts med andra objektivt lätt konstaterbara om— ständigheter. Enligt kommitténs mening är det i huvudsak två omständig- heter, som bör medföra att ett samboendeförhållande utan vigsel skall i folkpensionshänseende likställas med äktenskap, nämligen dels att man och kvinna varaktigt sammanbor och har eller har haft barn tillsammans och dels att man och kvinna, som tidigare varit gifta med varandra men vilkas äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad, återupptagit sam- manlevnaden. Kommitténs förslag till ändrad lydelse av 12 5 folkpensione- ringslagen har utformats från nu angivna utgångspunkter. De nya be— stämmelserna torde resultera i att frågan huruvida ogift pensionsberätti— gad skall likställas med gift pensionsberättigad uppkommer i avsevärt färre fall än enligt nuvarande praxis.

Den förbättring av folkpensioneringens familjeförmåner, som ett reali— serande av kommitténs förslag medför, påkallar enligt kommitténs mening en jämkning av nuvarande regler om samordning mellan folkpensionsför- måner, å ena sidan, och vissa yrkesskadelivräntor m. m., å andra sidan. Kommitténs förslag i dessa delar innebär i huvudsak följande.

Förutsättningar kan samtidigt föreligga för rätt till folkpensionsförmån och för rätt till yrkesskadelivränta. I syfte att förebygga att förbättringen av folkpensioneringen medför en omotiverat hög sammanlagd ersättnings— nivå förordas vissa reduktionsregler. För de fall då yrkesskadan inträffat före utgången av juni 1960 men dödsfallet efter nämnda månad skall änke- pensionen reduceras med änkelivräntans belopp, dock att alltid minst hälf- ten av änkepensionen skall utgå. Vidare skall barnpension i fall då yrkes- skadan inträffat före den 1 juli 1960 —— oberoende av tidpunkten för döds- fallet —— minskas med harnlivräntans belopp, dock att alltid minst en fjärdedel av barnpensionsbeloppet skall utgå.

För yrkesskadefall, som inträffar efter den 30 juni 1960, skall erforder— lig reduktion i stället göras på livräntesidan. Sålunda skall i dessa fall änkelivräntan utgå med en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst i stället för som nu med en tredjedel före och en fjärdedel efter uppnåen- det av 67-årså1dern. Motsvarande jämkning föreslås i fråga om sådana andra efterlevande, för vilka bestämmelserna nu anknyter till de för änka gällande. Barnlivräntans belopp förordas bli en tolftedel i stället för en sjättedel av arbetsförtjänsten. Maximigränsbeloppen för fall av flera efter- levande skall i konsekvens härmed sänkas till hälften av de nuvarande.

Motsvarande jämkning av samordningsreglerna föreslås för de fall då efterlevandelivränta utgår enligt någon av de till tidigare och nu gällande yrkesskadeförsäkringslagstiftning anknutna författningar avseende ska— dor under bl. a. militärtjänst.

Ett genomförande av nu berörda jämkningar i samordningsreglerna på- kallar ändringar i lagen om yrkesskadeförsäkring och i militärersättnings— förordningen samt i 1955 års lag angående omreglering av vissa ersätt- ningar enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i ar— bete m. m.

Kommittén har också tagit upp frågan huruvida det förhållandet att en person uppbär något slag av folkpensionsförmån skall vara avgörande för hans skyldighet att erlägga folkpensionsavgift och avgift för sjukvårds- försäkringen inom den allmänna sjukförsäkringen. I sådant hänseende för— ordar kommittén att åtnjutandet av änkepension, barnpension eller hustru— tillägg inte i och för sig skall medföra befrielse från avgiftsskyldig- het men att sådan befrielse skall bibehållas för ålderspensionärer, invalid— pensionärer och sjukbidragstagare. De förordade ändringarna i fråga om avgiftsskyldigheten påkallar ändringar i lagarna om folkpensionering och om allmän sjukförsäkring.

Kommittén föreslår vidare, att åtnjutande av änkepension, barnpension eller hustrutillägg inte skall föranleda reducering av Sjukhjälpstiden inom den allmänna sjukförsäkringen. Omkring 20 000 änkepensionärer och om- kring 30 000 hustrutilläggstagare skulle härigenom få sitt sjukförsäkrings- skydd förbättrat. Vad kommittén sålunda föreslår föranleder ändringar i lagarna om folkpensionering och om allmän sjukförsäkring.

Kostnaderna för folkpensioneringens familjeförmåner enligt kommit— téns förslag beräknas uppgå till omkring 264 milj. kr. för budgetåret 1960/61, varav 156 milj. kr. belöper på änkepensioneringen, 94 milj. kr. på barnpensioneringen och 14 milj. kr. på de särskilda barnbidragen.

Kostnaderna för änkepensioner, änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag har enligt statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 be— räknats till omkring 82 milj. kr. Kostnadsökningen för folkpensioneringens familjeförmåner mellan innevarande och nästkommande budgetår utgör alltså omkring 182 milj. kr.

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förordar kommittén att nu gällande grunder bibehålles tills vidare. Från denna ut— gångspunkt uppskattas statens andel i kostnaderna för budgetåret 1960/61 till omkring 183 milj. kr. och kommunernas andel till omkring 81 milj. kr.

Statens andel i kostnaderna för folkpensioneringens familjeförmåner har för budgetåret 1959/60 beräknats till omkring 40 milj. kr. och kommu— nernas andel till omkring 42 milj. kr. Kostnadsökningen uppgår alltså till omkring 143 milj. kr. för staten och till omkring 39 milj. kr. för kom— munerna.

I reservation av herrar Andersson, Eliasson och Königson föreslås att barnpension till barn, vars båda föräldrar avlidit, skall bestämmas till 1 500 kr. per år.

I reservation av herrar Andersson och Eliasson föreslås att barnpensions- åldern bestämmes till 16 år.

Särskilda yttranden har avgivits av herr Broberg och av experten Lund- berg.

KAPITEL II

Den nuvarande folkpensioneringen

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947, 527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953, 134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957, 192/1958 och 66/1959) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner m. m. (nr 264; ändr. 193/1958 och 68/1959) har dessa förmåner förhöjts med s. k. standardtillägg. Dessa utgår fr. o. m. juli 1958 med belopp motsvarande sju indextillägg. På förmånerna utgår vidare indextillägg, vilkas antal för närvarande är åtta.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna är icke inkomstprövad och utgår för närvarande för nedan angivna kategorier med följande belopp per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag), vari ingår tilläggspension, eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår pensionen med 1 360 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillågg (åtta tillägg å 40 kr.) eller sammanlagt 1 960 kr. För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpensionsförmån, utgår 1 700 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standard- tillägg och 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.) eller tillhopa 2 300 kr. För annan pensionsberättigad slutligen utgår 1 700 kr. i grundbelopp, 350 kr. i standardtillägg och 400 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 50 kr.) eller sammanlagt 2 450 kr.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjuk- dom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som varaktig. Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension.

Till den, som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpen- sion, utgår i stället sjukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.

Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och till-

läggspension. Grundpensionen förhöjes med indextillägg och tilläggspen- sionen med standardtillägg. Grundpensionen, som utgår utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, utgör för närvarande 520 kr. (var— av 320 kr. i indextillägg) om året för gift pensionsberättigad, vars make åt- njuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 600 kr. (varav 400 kr. i indextillägg ) för annan pensionsberättigad. Tilläd ggspensionen där- emot är inkomstprövad och utgör för närvarande för år räknat högst 1 440 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustru- tillägg, högst 1 780 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsbe- rättigad, vars make åtnjuter enbart grundpensionsförmån, samt högst 1 850 kr. (varav 350 kr. i standardtillägg) för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som fyllt 55 år, kan dock — om särskilda skäl föranleder därtill — änkepension utgå, även 0111 nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionen, som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande till högst 1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i index- tillägg).

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder där- till, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget, som i sin helhet är inkomst-= prövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen, dvs. för när- varande med totalt högst 1 960 kr. om året. Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustrutillägg be- viljas.

Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranle— der dai till gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pen— sionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne.

I fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verkställa beräk- ning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj:t se- nast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procent- tal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda fast- ställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som beräk— ningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet över- stiger 100, utgör indextillägget för år räknat —— såsom framgår av det före- gående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspen— sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, 2—906559

ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustru- tillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspristalet, ef— ter att ha stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger när- mast lägre hela mångfald av tre.

Pensionspristalet har för november 1959 fastställts till 124. Antalet index- tillägg har sedan juli 1958 varit åtta.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg skall utgå till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för beräkningen. I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a. att inkomstprövning av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler.

Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som eljest är ur stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200 kr. om året.

Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension och hustru- tillägg jämte de index- och standardtillägg, som må utgå å dessa förmåner, ävensom kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen av veder- börandes årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension, barnbidrag och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst, att förmögen- het överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000 kr.) medför höjning av årsinkomsten med 20 procent av det belopp varmed förmögen- heten överstiger nämnda gränsbelopp samt att gift pensionsberättigads års- inkomst och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.

I vissa fall kan dispens medges från inkomstprövningen för helt arbets- oförmögen gift invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension. Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att till- läggspensionen bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder där- till, likväl i sådan pension — bortsett från standardtillägg _ utges upp till 1 100 kr. om året, 5. k. hjälplöshetstillägg.

Folkpensioneringen kompletteras med vissa förmåner, bland dem de 5. k. änke— och änklingsöidragen, om vilka bestämmelser finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531; ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna lag äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den avlidne ma— ken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades i makar- nas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgår dock

endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt att vårdnadshava- ren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt folkpensione— ringslagen och förhöjes genom indextillägg, standardtillägg och kommunalt bostadstillägg med samma belopp som änkepensionen. Bidraget är beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade folkpensionsför- månerna.

En annan bidragsform är de särskilda barnbidragen, om vilka bestämmel- ser återfinnes i lagen den 26 juli 1947 0111 särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953, 69/1954, 401/1955 och 174/1957). Bidragen utgår längst t. o. m. den månad, varunder barnet fyller 16 år. De utgör högst 600 kr. per barn och år och reduceras på visst sätt med hänsyn till barnets och eventuell försörjares inkomst.

Beträffande inverkan av försörjarens inkomst gäller olika regler beroende på huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berättigad till folkpensionsförmån resp. änkebidrag eller ej. I förra fallet tillämpas folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till försörja- rens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt bort- fall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änkebidrag. I det senare fallet minskas barnbidraget med en tredjedel av den del av försörjarens årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kr. om året, och med två tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4200 kr., varvid avses makarnas sammanlagda årsinkomst.

Kostnaderna för folkpensionerna liksom för änke- och änklingsbidragen bestrides av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår vissa för- måner. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband med de allmänna skatterna, samt den årliga avkastningen av folkpensioneringsfonden. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommu- nerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952, 135/1954 och 67/1959). Enligt denna lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg ävensom för indextillägg till grundpensioner, änkepensioner och hustrutillägg, som under året utbetalats för inom kom- munen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel som motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen (dvs. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), dock högst 60 procent av nämnda kostnad. Beträffande kostnaderna för kommunala bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i stället är 1/5 procent för varje fullt tiotal skatteören (dvs. 2 procent för varje skattekrona) och att

även en minimigräns satts för kommunens delaktighet i kostnaden, näm— ligen 25 procent av hela kostnaden. Standardtilläggen finansieras på samma sätt som den pensionsförmån som förhöjts genom tillägget.

Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stad— gade förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66 år erlägga pensionsavgift för varje år. Den som under året näst före taxe- ringsåret inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension eller som avlidit före årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller också för den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte upp- går till 1 200 kr. eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 1 200 kr. Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga pensionsavgift, bl. a. här mantals- skrivna personer som är medborgare i något av de andra nordiska länderna.

Pensionsavgiften är fr. o. m. den 1 januari 1959 höjd till 4 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att makar, som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyl- dig gällande bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst över— stiger 7 500 kr., envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgif— ter ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr.

Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt.

Folkpensioneringsfondens behållning uppgår till 1 337 milj. kr., som be- räknas ge en årlig avkastning av omkring 56 milj. kr.

De totala kostnaderna för folkpensioneringen, änke- och änklingsbidra— gen samt de särskilda barnbidragen under budgetåret 1959/60 beräknas vid åtta indextillägg till omkring 2419 milj. kr. Av totalkostnaderna antages omkring 2 037 milj. kr. belöpa på staten och återstoden eller omkring 382 milj. kr. på kommunerna. Av statens kostnader beräknas drygt 1 000 milj. kr. täckas av inflytande folkpensionsavgifter.

Ärenden angående folkpension, änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag handlägges centralt av pensionsstyrelsen och lokalt av pensions— nämnderna, vid vilkas sammanträden ortsombud för pensionsstyrelsen i regel skall närvara. Ärendena — dock i regel ej ansökningar om enbart all- män ålderspension — prövas av pensionsnämnderna. Avser ärendet invalid— pension, sjukbidrag, blindtillägg, vårdtillägg eller hjälplöshetstillägg skall detsamma av pensionsnämnderna underställas pensionsstyrelsen, som grans— kar och beslutar i alla dylika ärenden. Pensionsstyrelsens befattning med pensionsnämndernas beslut i övriga ärenden inskränkes, därest besvär ej anförts, i huvudsak till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning samt pensionens utbetalning.

Antalet personer med nedan angivna förmåner beräknas i januari 1960 utgöra:

Ålderspension ...................................................... 739 000 Invalidpension eller sjukbidrag ........ - ............................ 141 000 Änkepension ........................................................ 23 000 Hustrutillägg ........................................................ 32 000 Änke- eller änklingsbidrag .......................................... 5 000 Särskilda barnbidrag ................................................ 28 000

KAPITEL III

Riksdagens ställningstaganden år 1958

På grundval av ett av allmänna pensionsberedningen i februari 1957 avgivet betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957: 7) framlade Kungl. Maj :t i proposition nr 55 till 1958 års A-riksdag förslag om dels vissa för— bättringar av folkpensionerna från den 1 juli 1958 och dels principerna för en allmän pensionsreform. I anledning av propositionen och i samband där- med väckta motioner tog riksdagen principiell ställning till vissa frågor rö- rande folkpensioneringens framtida utformning. Beträffande åtskilliga frå- gor hemställde riksdagen däremot om fortsatt utredning.

Vad angår storleken av folkpensioneringens ålderspension förordade riks— dagen, att pensionen höjes så att den år 1968 uppgår till 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar och 3 600 kr. för ensamstående, räknat i 1957 års penningvärde. Vad angår den takt i vilken höjningarna skulle ske för att man skall nå det uppställda målet fann riksdagen det icke lämpligt att binda sig.

Riksdagen ansåg vidare, att den generella pensionsåldern av 67 år inom folkpensioneringen skulle bibehållas, men fann att frågorna om förtida resp. uppskjutet pensionsuttag borde bli föremål för fortsatt utredning.

Beträffande invalidpensioneringen föreslog riksdagen, att därmed sam— manhängande problem skulle utredas snarast möjligt. Utredningsarbetet borde bedrivas från utgångspunkten att den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopades. Olika möjligheter att i ökad utsträckning bereda rätt till pension före 67 år borde undersökas. I samband med utredningen om invalidpensioneringen borde prövas frågan om barntillägg till barn, vars försörjare uppbär folkpension.

Riksdagen förordade, att änkepensionen fr. 0. m. den 1 juli 1960 höjes till samma belopp som ålderspensionen till ogift pensionär och därefter _ lik- som ålderspensionen — successivt ökas till 3 600 kr. år 1968. Full änkepen- sion borde utgå till änka, som vid mannens död uppnått 50 års ålder eller, om hon då var yngre, hade barn under 19 år i hemmet. För andra änkor över 35 år skulle pensionen graderas med hänsyn till änkans ålder vid man- nens död eller då det yngsta barnet fyllde 19 år. Änkepensionen borde i så-

dant fall reduceras med 1/15 av full pension för varje år varmed änkans ålder vid mannens frånfälle resp. vid yngsta barnets 19—årsdag underskred 50 år. Änkepensionen skulle utgå utan inkomstprövning. De nämnda reg- lerna borde bli tillämpliga beträffande kvinnor som blir änkor fr. o. m. den dag då den nya lagstiftningen träder i kraft.

Vad angår de kvinnor som blivit eller blir änkor före nämnda dag (över- gångsfallen) uttalade riksdagen, att det vore angeläget att även de i rimlig utsträckning erhölle del av folkpensionsförbättringarna. Riksdagen förorda- de, att dessa änkor skulle få änkepension med samma maximibelopp och en- ligt samma villkor beträffande änke- och barnålder som föreslagits för dem som blir änkor efter den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande avväg- ningssvårigheter och samordningsproblem som eljest uppkommer, borde dock enligt riksdagens mening rätten till änkepension i övergångsfallen göras beroende av inkomstprövning. Även vid inkomstprövning kunde emel- lertid uppkomma svårigheter vid gränsdragningen mellan änkor i över- gångsfallen och änkor, som på grund av att mannen avlider efter den 30 juni 1960 blir berättigade till änkepension utan inkomstprövning. Riksdagen föreslog därför, att frågan om utformningen av reglerna för änkepension i övergångsfallen blev föremål för utredning. Utredningen borde vara förut— sättningslös, men riksdagen pekade på möjligheten att ge ifrågavarande änkor ett garantibelopp, som kunde vara högre ju kortare tid som förflutit från mannens dödsfall till lagstiftningens ikraftträdande.

Riksdagen uttalade vidare, att frågan om änklingspension borde bedömas i samband med spörsmålet om barnpension till barn, som förlorat den av föräldrarna som ej är den huvudsakliga försörjaren. Enär denna senare fråga borde bli föremål för utredning, ansåg sig riksdagen icke böra taga ställning till frågan om änklingspension utan föreslog att den ytterligare prövades i samband med nämnda utredning.

Riksdagen förordade, att barnpension skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1960 i samtliga fall då barnets huvudsakliga försörjare avlidit samt att barnpen- sionen skall utgivas intill dess barnet fyller 19 år. Pensionen borde be— stämmas till 1 000 kr. om året och utgå utan inkomstprövning.

Fortsatt utredning rörande vissa speciella frågor på familjepensionering- ens område förordades av riksdagen. Sålunda borde utredning ske bl. a. rö- rande änkepensioner i form av engångsbelopp till yngre änkor utan barn samt beträffande barnpensioner i sådana fall, då den av föräldrarna avlidit som icke är den huvudsakliga försörjaren. Spörsmålet huruvida barnpension borde utgå med högre belopp då båda föräldrarna avlidit skulle också utre- das. Uppmärksamhet borde även ägnas frågan om pensionsförmåner åt bl. a. frånskilda kvinnor, vilkas f. d. make avlider.

Riksdagen hemställde vidare om utredning av frågan om fördelningen

mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen. Be— träffande folkpensioneringens finansiering på längre sikt förutsatte riks- dagen att denna fråga finge prövas senare.

Riksdagen uttalade därjämte, att under utredningsarbetet borde upptagas frågan om en långt gående samordning i materiellt hänseende av de social- försäkringsgrenar som ligger varandra närmast, varvid enhetlighet även i fråga om finansiering och administration borde eftersträvas.

KAPITEL IV

Huvuddragen av lagstiftningen om allmän tilläggspension

Den av 1959 års vårriksdag antagna lagen om försäkring för allmän tilläggs- pension (SFS 1959: 291) träder i kraft den 1 januari 1960. Tilläggspensio- ner skall börja utges 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillför- säkra alla förvärvsarbetande rätt till ålders—, invalid- och familjeskydd av- vägt i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten.

Rätt till tilläggspension skall kunna förvärvas av svensk medborgare och av här mantalsskriven utlänning. Tilläggspensionen grundas på arbetsin- komst, som förvärvas i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000 och 30 000 kr. i 1957 års penningvärde. Beträffande in- komst av annat förvärvsarbete än anställning är regeln, att det belopp som överskjuter 8000 kr. räknas som pensionsgrundande till två tredjedelar. Den pensionsgrundande inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig. Även de ovan nämnda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.

Älderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vil- ket krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning av pensionen.

Förtidspension utgår till den som åtnjuter invalidförmån från folkpen- sioneringen. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension från 67 års ålder. Vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan utgår 60 procent av hel förtidspension.

Familjepension utgöres av änkepension och barnpension.

Änkepension utgår förutsatt att äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år och att det varat i minst fem år. Efterlämnar den för- säkrade barn eller adoptivbarn, som tillika är barn till änkan eller adopte- rat av henne, utgår dock änkepension oavsett om dessa förutsättningar före- ligger eller ej. Rätten till änkepension upphör, om änkan ingår nytt äk- tenskap.

Barnpension utgår då den avlidne efterlämnar eget barn under 19 år. Adoptivbarn likställes med eget barn. Rätt till barnpension föreligger dock ej för barn, som är adopterat av annan än den försäkrade eller dennes make. Sådant barn har i stället rätt till pension efter adoptivföräldrarna. Slutligen gäller, att barn utom äktenskap inte har rätt till pension, om den försäkrade genom för barnet bindande avtal åtagit sig att till barnets underhåll utge ett belopp en gång för alla.

Tilläggspensioneringens familjepension motsvarar en viss del av den till- läggspension som den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit, 0111 han blivit invalid. Familjepensionens storlek för envar pensionsberättigad är dessutom beroende av antalet pensionsberättigade. Familjepensionerna vid olika antal pensionsberättigade efterlevande utgör följande procentuella andel av den försäkrades egen pension.

Antal efterlevande Procenttal 1 ............................ 40 2 ............................ 50 3 ............................ 60 4 ............................ 70 5 eller flera ................. 80

En enda pensionsberättigad efterlevande, antingen det är barn eller änka, erhåller alltså i familjepension 40 procent av den avlidnes egen pension. Består de efterlevande av änka och ett eller flera barn, erhåller änkan 35 procent av mannens egen pension. I den mån familjepensionen inte utgöres av änkepension är den barnpension. Om de pensionsberättigade barnen är flera, skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan dem. Består den efterlevande familjen av pensionsberättigad änka och ett barn under 19 år, erhåller således änkan 35 procent av den försäkrades egen pension i änkepension och barnet 15 procent i barnpension. Efterlämnar den försäkrade däremot endast två barn som pensionsberättigade efterlevande, får vartdera barnet 25 procent av egenpensionen i barnpension osv.

Det är att märka, att den angivna fördelningen av familjepensionen mel- lan änka och barn gäller även om änkan och barnen inte skulle höra sam- man. Efterlämnar den försäkrade exempelvis dels pensionsberättigad änka och dels ett barn under 19 år i ett tidigare äktenskap, utgör änkepensionen 35 och barnpensionen 15 procent av den försäkrades egen pension. Om en kvinna, som förvärvat rätt till egenpension, avlider och efterlämnar änkling

och ett barn, utgår familjepension efter henne i form av barnpension med 40 procent av hennes egenpension. Till jämförelse kan nämnas, att om i stället mannen avlidit familjepension efter honom skulle ha utgått i form av änke- och barnpension med sammanlagt 50 procent av mannens egen- pension.

Familjepensionen är maximerad vid 80 procent av den egenpension som den försäkrade var eller skulle ha kunnat bli berättigad till. Bestämmelsen om maximering av familjepension är så utformad, att den nedsättning av pensionerna som blir en följd av maximeringen skall göras proportionellt å envar av de utgående familjepensionerna.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 100 till 1959 års vårriksdag, vilken proposi— tion ligger till grund för lagen om försäkring för allmän tilläggspension, har förutsatts att den nya lagstiftningen kommer att kompletteras på en del punkter, främst beträffande förtids— och familjepensionerna. Ifrågavarande kompletteringar avses skola ske innan förmåner börjar utges från tilläggs- pensioneringen.

Familjepension från tilläggspensioneringen kommer liksom övriga former av tilläggspension i regel att utgå samtidigt med motsvarande förmån från folkpensioneringen. Storleken av den sammanlagda familjepensionen för olika fall har icke kunnat närmare preciseras i propositionen med hänsyn till att den framtida utformningen av folkpensioneringens familjepensions— avsnitt ännu inte fastställts. I propositionen erinras dels om att statsmak- terna inte tagit ställning till den takt i vilken de av 1958 års A-riksdag för- ordade folkpensionshöjningarna skall vidtagas och dels om att betydelse— fulla frågor, som rör folkpensioneringens familjepension, är föremål för ut— redning inom 1958 års socialförsäkringskommitté.

I förenämnda proposition framhålles slutligen följande. Kombinationen av folkpensionering och tilläggspensionering pä familjepensions- sidan inrymmer vissa problem med hänsyn till risken för överförsälcring. Särskilt med den storlek av folkpensioneringens familjepensionsförmåner i framtiden, som 1958 års A-riksdag förutsatte (3 600 kr. för änka och 1 000 kr. för varje barn är 1968), skulle familjepensionen kunna bli större än den avlidnes inkomst. Innan större klarhet vunnits i de folkpensioneringsfrågor, vilka enligt vad förut sagts står öppna, torde det inte vara möjligt att taga ställning till spörsmålcn rörande samordning mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i familjepen— sionsavseende. Dessa frågor torde få beaktas under det fortsatta utredningsarbetet.

Ytterligare må nämnas att, om någon för samma månad är berättigad till flera pensioner enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, endast den största av dem utgives eller, om samtliga eller de största är lika stora, en av dessa, i första hand ålders- eller förtidspension. Ett barn kan sålunda inte enligt lagens nuvarande lydelse samtidigt uppbära barnpension efter

fader och barnpension efter moder. Fortsatt utredningsarbete rörande detta och vissa andra spörsmål har emellertid förutsatts av riksdagen.

Tilläggspensioneringen skall i likhet med folkpensioneringen finansieras enligt ett fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan till- skott av skattemedel.

I fråga om administrationen av tilläggspensioneringens förmånssida an- knyter lagen om försäkring för allmän tilläggspension i viss utsträckning till folkpensioneringens administration. Emellertid är lagens administrativa bestämmelser endast av grundläggande natur. De är alltså avsedda att i de flesta avseenden kompletteras genom särskilda bestämmelser. Förslag rö- rande tilläggspensioneringens administration har framlagts i ett av social- försäkringens administrationsnämnd utarbetat betänkande (SOU 1959: 12).

KAPITEL V

Utredningsuppdraget och allmänna synpunkter på utrednings- arbetet

Utredningsdirektiven

I anförande till statsrådsprotokollet den 9 maj 1958 anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, bl. a. följande.

Frågan om en allmän pensionsreform förelades 1958 års riksdag genom Kungl. Maj:ts proposition nr 55. I propositionen angavs principerna för en dylik reform. Reformen skulle innefatta förbättringar av folkpensioneringen samt införande av en lagfäst tilläggspensionering. Det nya pensionssystemet skulle bereda ålders—, invalid- och familjeskydd. I propositionen förutsattes, att ytterligare utredning skulle ske beträffande olika spörsmål, främst rörande invalid- och familjepensione- ringen, innan detaljerade förslag kunde framläggas.

Riksdagens beslut i anledning av propositionen innebar, att riksdagen tog prin- cipiell ståndpunkt till utformningen i stort av folkpensioneringen, medan däremot frågan om tilläggspensioneringen icke vann sin principiella lösning. Riksdagsbe— slutet innefattade en rad uttalanden beträffande det fortsatta utredningsarbetet, vilka uttalanden återfinnes i det av riksdagen i nu angivna hänseenden godkända utlåtandet från riksdagens särskilda utskott (nr 1).

Riksdagen föreslog sålunda, att invalidpensioneringens problem skulle utredas snarast möjligt. Utredningen, som enligt riksdagens uppfattning borde vara parla- mentariskt sammansatt, borde bedriva sitt arbete i princip förutsättningslöst. Emellertid förordades, att utredningsarbetet skulle bedrivas med utgångspunkt från att den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopades. Därvid uttalades, att storleken av invalidpensionen i det enskilda fallet i stället torde böra bestäm- mas på grundval av en uppskattning av vederbörandes eventuellt kvarstående ar- betsförmåga. Frågan om att mildra det inom folkpensioneringen nu tillämpade kra- vet på minst två tredjedels nedsättning av arbetsförmågan för rätt till invalidför- mån borde också övervägas av utredningen. Likaså borde undersökas olika åtgär- der för att åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67 år, varvid bl. a. frågan om rätt att uttaga ålderspension före nämnda ålder borde bli föremål för fortsatt utredning. I samband därmed borde utredas de spörsmål som sammanhänger med frågan om uppskjutet pensionsuttag.

Beträffande invalidpensioneringen framhöll riksdagen vidare, att rehabilite- ringen borde spela en dominerande roll vid invaliditetsbedömningen, och erinrade därvid om att en särskild kommitté, nämligen utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning, behandlat frågan om rehabiliteringsätgärder i anslutning till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Riksdagen fann det vara angeläget, att frågorna om rehabiliteringsverksamheten och socialförsäkringen i stort upptoges till prövning.

Med hänsyn till att utredningsarbetet på invalidpensionsområdet kunde befaras bli relativt långvarigt hemställde riksdagen att i avvaktan på en mera definitiv lös- ning förslag snarast möjligt skulle utarbetas om en provisorisk höjning av det nu-

varande, icke inkomstprövade grundpensionsbeloppet 200 kr. för invalidpension och sjukbidrag från folkpensioneringen.

Frågan om barntillägg till barn vars försörjare uppbär folkpension —i regel in- validpension _ borde enligt riksdagens mening prövas i samband med den före- slagna utredningen om invalidpensioneringen m. 111.

Vad angår familjepensioneringen föreslog riksdagen, att änkepension till kvin- nor, som blir änkor efter de nya reglernas ikraftträdande, skall utgå utan inkomst- prövning. Vad åtcr angår förutsättningarna för änkepension till kvinnor, som blivit änkor dessförinnan, borde enligt riksdagens mening göras en snabbutredning, vars resultat borde föreligga i sådan tid, att statsmakterna kunde fatta beslut härom senast hösten 1959.

Fortsatt utredning rörande olika familjepensionsfrågor förordades, bl. a. rörande änkepensioner i form av engångsbelopp till yngre änkor utan barn, angående änk- lingspcnsioncr samt beträffande barnpensioner i sådana fall då den av föräldrarna avlidit, som icke är den huvudsakliga försörjaren. Spörsmålet huruvida barnpen— sion skall utgå med högre belopp då båda föräldrarna avlidit borde enligt riks- dagens mening också utredas. Vid det fortsatta utredningsarbetet borde uppmärk— samhet även ägnas frågan om pensionsförmåner åt bl. a. frånskilda kvinnor, vilkas f. d. make avlider, och kvinnor, som efter omgifte blir änkor för andra gången.

Riksdagen uttalade att under utredningsarbetet borde upptagas frågan om en långt gående samordning i materiellt hänseende av de socialförsäkringsgrenar som ligger varandra närmast, varvid enhetlighet även i fråga om finansiering och administration borde eftersträvas.

Vidare hemställde riksdagen om skyndsam utredning av frågan om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

För egen del anser jag det vara synnerligen viktigt att ifrågavarande utrednings— arbete kommer till stånd utan dröjsmål. I propositionen rörande pensionsfrågan föreslogs, att det administrativa utredningsarbetet skulle anförtros åt en särskild nämnd. Mot inrättande av en sådan nämnd har riksdagen inte gjort erinran. Jag ämnar i annat sammanhang förorda, att en sådan nämnd inrättas. Utrednings— arbetet torde, i den mån det inte skall ankomma på denna nämnd, böra anförtros åt en utredning inom socialdepartementet. Utredningen bör erhålla parlamentarisk sammansättning, och jag föreslår att särskilda utredningsmän nu utses.

Det utredningsarbete som skall ankomma på utredningsmänncn bör omfatta de frågor, rörande vilka riksdagen enligt vad nu sagts förutsatt att utredning verk- ställes, i den mån dessa frågor inte avser administrationen. Utredningen bör börja med de mera brådskande uppgifterna rörande familje- och invalidpensionerna inom folkpensioneringen.

Rörande frågan om kommunernas finansiella medverkan bör utredningen hålla kontakt med 1958 års skatteutjämningskommitté. Vidare bör beaktas det utred- ningsarbete, som 1957 års pensionskommitté omhändcrhar rörande olika finan- siella spörsmål som sammanhänger med pensionsfrågan.

Genom beslut den 28 maj 1959 har Kungl. Maj:t anförtrott kommittén visst ytterligare utredningsarbete, vilket emellertid icke berör de frågor som be- handlas i detta betänkande.

Allmänna synpunkter på utredningsarbetet Beträffande de frågor som kommittén således har att pröva har kommittén såsom en första etapp i sitt utredningsarbete den 10 oktober 1958 avgivit ett

förslag om förbättrade grundpensionsförmåner m. m. (stencilerat). Ett på grundval härav utarbetat förslag har tidigare i år genom proposition nr 29 förelagts och antagits av riksdagen.

Vad angår de frågor som kommittén behandlar i detta betänkande, får kommittén anföra följande.

Som framgår av utredningsdirektiven och framställningen i kap. III har 1958 års A-riksdag tagit principiell ståndpunkt i vissa huvudfrågor rörande utformningen av en Väsentligt förbättrad änke- och barnpensionering inom folkpensioneringen. Däremot saknas ståndpunktstaganden beträffande åt— skilliga detaljfrågor på hithörande område. I fråga om en rad spörsmål på familjepensioneringens område har riksdagen uttryckligen begärt att utred— ning skall verkställas.

I detta betänkande upptager kommittén allenast frågor, som berör folk- pensioneringens familjeförmåner eller som har nära samband därmed. Det är kommitténs mening, att härefter fortsätta med utredningsarbetet rörande övriga frågor som ligger inom ramen för kommitténs utredningsuppdrag. Därvid märkes främst invalidpensioneringens framtida utformning och där- med sammanhängande problem.

Som torde framgå av det föregående innefattar det förevarande betän- kandet i allt väsentligt förslag till en närmare utformning och ett effektue- rande fr. 0. in. den 1 juli 1960 av de beslut som fattats vid 1958 års A—riksdag. Kommittén har sålunda icke ansett sig böra ingå på några bedömanden av nämnda beslut mot bakgrunden av vad som framkommit vid utrednings— arbetet eller eljest.

Ett realiserande av kommitténs förslag medför väsentliga förbättringar av folkpensioneringens familjeförmåner och detta påkallar jämkning av reg- lerna om samordningen mellan folkpensionsförmåner, å ena sidan, och vissa yrkesskadelivräntor eller liknande livräntor m. m., å andra sidan. Kommittén framlägger förslag i detta avseende.

KAPITEL VI

Ankep ensioneringen

1. Utredningens omfattning m.m. Kommitténs utredningsuppdrag avser vad änkepensioneringen beträffar i första hand de närmare förutsättningarna för änkepension till kvinnor, som blivit eller blir änkor före den 1 juli 1960 (övergångsfallen). Andra frågor som omnämnes i utredningsuppdraget är frågan om änkepensioner i form av engångsbelopp till yngre änkor utan barn samt frågan om pension till frånskilda kvinnor, vilkas förre make avlider, och kvinnor, som efter omgifte blir änkor för andra gången. Det principbeslut som fattades av 1958 års A-riksdag rörande änkepen- sioneringens utformning berörde endast vissa huvudfrågor. Till övriga frågor — som delvis är av stor betydelse — har någon ställning icke tagits. I de flesta av dessa har icke heller under pensionsfrågans tidigare behandling gj orts några uttalanden som kan tjäna till ledning för en närmare utformning av lagstiftningen. En utredning och ett ståndpunktstagande till huru dessa frågor skall lösas i den nya lagstiftningen måste, även om något uttryck— ligt uppdrag icke givits kommittén i denna del, utgöra en förutsättning för kommitténs utformning av bestämmelserna för övergångsfallen. Dessa bestämmelser skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1960 och skall tillämpas jäm- sides med den nya lagstiftningen rörande änkepension åt kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960. Det är under dessa omständigheter i praktiken icke gärna möjligt att vid utformningen av reglerna för över- gångsfallen bortse från hur motsvarande frågor skall lösas för de nya änke- fallen.

Kommittén har på grund härav funnit sig böra framlägga förslag rörande utformningen av änkepensionslagstiftningen fr. o. m. den 1 juli 1960 ej en- dast såvitt angår övergångsfallen utan även i fråga om de nya änkefallen. I sistnämnda del har kommittén sett som sin uppgift att inom ramen för det av riksdagen fattade principbeslutet finna en lösning av kvarstående problem och utarbeta förslag till en fullständig lagstiftning rörande rätten till än— kepension. Frågorna angående de nya änkefallen behandlas i det följande under rubriken Huvudbestämmelserna.

Riksdagens principbeslut angående änkepensionerna innebär en avse- värd utvidgning av kretsen pensionsberättigade kvinnor i förhållande till

nuvarande lagstiftning. De nya änkepensionerna kommer att ersätta såväl de nuvarande änkepensionerna som änkebidragen enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Kretsen av pensionsberättigade har vidgats icke blott genom att åldersgränsen för änkorna sänkts samtidigt som åldersgränsen för hemmavarande pensionsrättsgrundande barn höjts utan även genom att inkomstprövningen av änkepensionerna slopats såvitt avser kvinnor som blir änkor efter den 30 juni 1960.

Under det fortsatta utredningsarbetet bör enligt uttalanden i proposi- tion nr 100 till 1959 års riksdag med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspensionering även beaktas frågan om åtgärder till undvi— kande av den överförsäkring som kan uppkomma därigenom att den sam- manlagda familjepensionen från folk- och tilläggspensioneringen kan bli högre än den försäkrades egen pension, om familjeförmånerna från folk— pensioneringen utgår med de belopp som förutsattes av 1958 års A-riksdag. Kommittén har icke funnit det påkallat att i detta sammanhang föreslå regler i syfte att förhindra sådan överförsäkring. Frågan härom torde få upptagas under det fortsatta utredningsarbetet rörande samordningen mel— lan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

H uv udbestämmelserna

2. Rätt till änkepension på grund av änkans ålder

Riksdagens principbeslut innebär att full änkepension skall utan in- komstprövning utgå till änka, som fyllt 50 år vid mannens frånfälle eller som har barn under 19 år i hemmet eller som fyllt 50 år vid den tidpunkt då yngsta hemmavarande barnet uppnår 19 års ålder. För änka, som icke fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då yngsta barnet uppnår åldersgränsen, skall änkepensionen minskas med en fem- tondel för varje år, varmed änkans ålder vid den avgörande tidpunkten un- derstiger 50 år. Detta innebär att änka, som vid nämnda tidpunkt inte fyllt 36 år, är utesluten från rätt till änkepension.

Enligt nu gällande lagstiftning utgår änkepension till änka, som fyllt 55 år, om hon uppnått denna ålder redan innan hon blivit änka eller se- nast under det kalenderår varunder mannen avlidit. Till änka, som fyllt 55 år, må, när särskilda skäl föranleder därtill, änkepension utgå även om hon uppnått denna ålder efter utgången av det kalenderår varunder mannen avlidit. Denna dispensbestämmelse tolkas enligt direktiv i lagens förarbeten restriktivt. De åberopade skälen måste vara starkare ju yngre änkan var vid mannens frånfälle. Endast i mycket sällsynta undantagsfall kan änkepension påräknas, om änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 53 år.

Då änkepensionen fr. o. m. den 1 januari 1948 infördes som en förmån i den svenska folkpensioneringen, gällde såsom en av förutsättningarna för

3—906559

lätt till sådan pension att änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år. Kvin- na, som fyllde 55 är dagen efter mannens dödsdag, var sålunda utesluten från rätt till änkepension. Redan vid 1948 års höstriksdag ändrades bestäm— melserna bl. a. så att änkepension skulle kunna utgå, om änkan fyllde 55 år före utgången av det kalenderår under vilket mannen avlidit, oaktat hon cj hade uppnått denna ålder vid tiden för mannens död. Ändringen, som syftade till uppmjukning av de stela gränserna för rätt till änkepension, har den innebörden att en kvinna, som blir änka den 1 januari ett visst är och senare under samma kalenderår fyller 55 år, kan få änkepension fr. o.m. den månad under vilken hennes 55-årsdag infaller.

Med hänsyn till att det i den nya änkepensioneringen kommer att bli en efter änkans ålder graderad reduktion av pensionen för änkor, som ej upp- fyller kvalifikationsåldern för full änkepension, är en regel, som anknyter pensionsrätten till det kalenderår, under vilket mannen avlidit, icke påkal- lad i fortsättningen. Icke heller föreligger behov av en regel, som ger möjlig- het att dispensera från åldersvillkoret på grund av »särskilda skäl».

Som allmän princip gäller, att folkpensionsförmån utgår fr. o. m. den månad under vilken rätten till förmånen inträder t. o. m. den månad under vilken pensionsrätten upphör. Folkpension utgår sålunda alltid för hel kalendermånad. Med hänsyn härtill kunde det synas naturligt att ålders- gränsen för rätt till full resp. reducerad änkepension bestämdes så, att det avgörande skall vara icke änkans ålder vid mannens dödsdag utan hennes ålder den kalendermånad då mannen dog eller yngsta barnet uppnådde åldersgränsen. Konsekvensen kräver emellertid inte en sådan lösning. Dess- utom blir lagreglerna väsentligt enklare om de i fråga om mannens från- fälle och barnets uppnående av åldersgränsen bygger inte på en månads- period utan på en viss dag. Kommittén förordar att så sker.

Allmänna pensionsberedningen föreslog, att engångsbelopp i stället för årliga pensioner borde utgå till änkor, som var yngre än 40 år vid man- nens frånfälle. Såsom motivering anfördes att det inte syntes rationellt att utge så små årliga pensioner som enligt beredningens förslag skulle till— komma ifrågavarande änkor. För sådana änkor borde i stället pensionen utbytas mot engångsbelopp, motsvarande exempelvis den pension som eljest skulle ha tillkommit vederbörande under fem år.

Under riksdagsbehandlingen gjordes flera ändringar i pensionsbered- ningens förslag i fråga om änkepensionerna. Sålunda innebar principbe— slutet att änkepensionernas belopp höjdes från 2 700 kr. år 1968 till 3 600 kr. samt att reduktionsfaktorn för änkor, som ej uppfyller åldersvillkoret för rätt till full änkepension, ändrades från av beredningen föreslagna 1/20 till 1/15. Härigenom har frågan om engångsbeloppen kommit i ett an- nat läge.

En jämförelse mellan storleken av de årliga pensionsbeloppen enligt pensionsberedningens förslag och riksdagens principbeslut lämnas i ne— danstående tablå.

Den årliga pensionens storlek sedan den avsedda nivån uppnåtts för änka som vid enligt pensionsbe- enligt riksdagens mannens död fyllt redningens förslag principbeslut

39 år 540 kr. 960 kr. 38 » 405 » 720 » 37 » 270 » 480 » 36 » 135 » 240 »

Riksdagens beslut innebär sålunda att de årliga beloppen höjes med omkring 78 procent.

Övervägande skäl talar enligt kommitténs mening för att lagstiftningen utformas så, att jämväl ovannämnda änkor erhåller de pensionsbelopp, som tillkommer dem vid tillämpning av reduceringsreglerna. Beloppen torde nämligen numera icke kunna anses så små att man av den anled— ningen bör utbyta dem mot engångsbelopp. Genom en sådan lösning und- viker man också vissa komplikationer som blir en följd av engångsbelopp, t. ex. då en änka, som erhållit engångsbelopp, förvärvar änkepensionsrätt på nytt, varvid fråga uppkommer om och på vad sätt engångsbeloppet skall påverka den nya pensionsrätten.

Ett spörsmål, som uppkommer i fråga om de reducerade änkepensio- nerna, är vilka pensionsförmåner som skall omfattas av reduktionen. Pen- sionen består för närvarande dels av ett i folkpensioneringslagen angivet grundbelopp, dels av det i en särskild lag om höjning av folkpensioner m. m. reglerade s. k. standardtillägget, dels ock av indextillägg. Därutöver" kan folkpensionerna förhöjas genom kommunala bostadstillägg.

Indextillägget och standardtillägget kan anses utgöra en del av själva pensionen och bör reduceras i samma proportion som grundbeloppet. Är en änka berättigad till reducerad pension med exempelvis 4/15 av full än- kepension, får hon således vid indexhöjningar 4/15 av nytillkommande indextillägg.

Beträffande de kommunala bostadstilläggen ligger frågan annorlunda- till. Enligt 7 & folkpensioneringslagen bestämmes storleken av dessa till— lägg och grunderna för utgivandet av desamma, med vissa i lagen angivna begränsningar (de är således alltid inkomstprövade), av vederbörande kommun. Härvid uppkommer frågan om man skall överlåta åt kommu- nerna att avgöra, huruvida en änka med reducerad änkepension skall få också det kommunala bostadstillägget reducerat i motsvarande mån (vil- ket innebär att bostadstillägget utgår med fullt belopp om ej annat stad--

gas i vederbörande kommuns grunder), eller om man skall överväga in- förandet av för kommunen tvingande reduktionsregler i 7 & folkpensio- neringslagen.

De kommunala bostadstilläggen är inkomstprövade, och det torde bland de änkor som är berättigade till reducerad pension vara förhållandevis många, som på grund av sin inkomst är uteslutna från rätt till bostads- tillägg. De änkor åter, som har små eller inga inkomster, torde inte sällan behöva det stöd som ett fullt bostadstillägg är avsett att ge.

Enligt kommitténs mening föreligger icke något praktiskt behov av en i lag fastslagen reduktionsregel beträffande de kommunala bostadstilläggen. En bestämmelse av sådan art kunde för övrigt anses innebära ett intrång i kommunernas principiella rätt att själva få utforma grunderna för ifrå- gavarande tillägg.

3. Rätt till änkepension för änka med barn i hemmet I de fall änkepension skall utgå på grund av förekomsten av barn i hem— met ersätter änkepensionen de nuvarande änkebidragen, där bidragsrätt dock föreligger endast intill dess barnet uppnår 12 års ålder. Enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn kräves, att den efterlevande maken skall ha vårdnaden om barnet och stadigvarande bo tillsammans med detsamma. I fråga om annat barn än makarnas ge- mensamma barn fordras dessutom att barnet vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. Dessa villkor får ses mot bakgrunden av syftet med änkebidragen, vilket i korthet kan sägas vara samhällets intresse av att bereda änka eller änkling med minderårigt barn tillfälle att trots andra makens död fortfarande hålla ihop hemmet och familjen.

I förarbetena till riksdagens principbeslut rörande de nya änkepensio— nerna har icke angivits vilka motiv som legat till grund för en särskild pensionsrätt för yngre änkor med barn i hemmet. Syftet är dock uppen— barligen detsamma som ligger till grund för det nuvarande änkebidraget, nämligen önskemålet att bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen medan barnen ännu är så små att de utgör ett hinder för henne att försörja sig genom förvärvsarbete.

Vid nu gällande lagstiftning, där änkepension kan utgå endast till än- ka som fyllt 55 år samt rätt till änkebidrag föreligger endast till dess yngsta hemmavarande barnet fyller 12 år, är det förhållandevis sällsynt att en änka samtidigt uppfyller förutsättningarna för båda förmånerna. Om detta undantagsvis är fallet, utgår i första hand änkepension, eftersom denna förmån ej är tidsbegränsad på samma sätt som änkebidraget.

De nya änkepensionsreglerna medför att en änka, som uppbär änkepen- sion pä grund av förekomsten av minderårigt barn i hemmet, i allmänhet på grund av sin ålder vid mannens död skulle ha varit berättigad till änke-

pension — ehuru med reducerat belopp — även om barnvillkoret ej varit uppfyllt. Finns barn i hemmet, får hon emellertid full änkepension och kan dessutom, sedan barnet uppnått åldersgränsen, få en förmånligare pensions- rätt för framtiden.

Då i detta avsnitt talas om förutsättningarna för rätt till änkepension, avses, om ej annat framgår av sammanhanget, blott den särskilda pensions- rätten för änka med barn i hemmet.

Då det gäller att utforma förutsättningarna för rätt till änkepension för yngre änkor med barn, måste i första hand fastslås, vilka kategorier barn som principiellt bör få grunda pensionsrätt.

I den nuvarande änkebidragslagstiftningen har begreppet barn i föreva— rande hänseende en mycket vidsträckt innebörd. Det omfattar icke blott den avlidnes egna barn utan över huvud taget varje barn, som uppfyller vissa vårdnads- och vistelsevillkor. För åskådlighetens skull kan ifrågakomman— de barn uppdelas i följande grupper:

a) barn i äktenskap mellan makarna, inbegripet även barn till den av— lidne som födes först efter hans död (postumt barn),

b) barn som adopterats av makarna,

e) den avlidne mannens barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap eller mannens (men ej den efterlevande hustruns) adoptivbarn,

(1) den efterlevande hustruns barn utom äktenskap eller i tidigare äk- tenskap eller hustruns (men ej den avlidne mannens) adoptivbarn, och

e) sådant barn som ej är barn eller adoptivbarn till någondera av ma- karna men som står under hustruns vårdnad (fosterbarn).

Om de särskilda förutsättningar som må krävas i fråga om vårdnad m. m. är uppfyllda, torde det vara uppenbart, att den avlidnes egna barn (i eller utom äktenskapet) och adoptivbarn, dvs. grupperna a)——c), bör få påverka änkans pensionsrätt. Däremot kan det, även om de nämnda för- utsättningarna är uppfyllda, råda tvekan beträffande de två övriga grup- perna.

Barn tillhörande grupp (1) är ej arvsberättigade efter mannen men mannen har, om hustrun haft dem under sin vårdnad, så länge äktenska- pet bestod varit skyldig att bidraga till deras underhåll. Vid mannens död kan givetvis för änkan uppkomma samma svårigheter att i fortsättningen hålla samman hemmet, oavsett om barnet är hennes eller makarnas ge- mensamma eller mannens. På grund härav och då förekomsten av ifråga- varande barn nu ger rätt till änkebidrag, kan skål tala för att sådant barn också bör beaktas vid bedömande av rätten till änkepension. För en me— ra restriktiv utformning av barnkretsen kan dock tala dels att änkepensio- nen i fortsättningen avses skola utgå utan inkomstprövning, och dels att änkepensionen inte blott utgår tills barnet uppnått en betydligt högre ålder än då fråga är om änkebidrag utan även fortsätter att utgå med fullt eller

eventuellt reducerat belopp —— beroende på änkans ålder då barnet når ålders- gränsen — ända tills änkan fyller 67 år. De ekonomiska konsekvenserna blir alltså helt andra än inom änkebidragslagstiftningen.

Barn som avses i grupp e) torde på grund av sitt fåtal sakna större be— tydelse i nuvarande änkebidragslagstiftning. Det kan t. ex. vara fråga om ett makarnas barnbarn, som fötts utom äktenskapet. Sedermera har modern av- lidit, varefter ena maken eller båda makarna av domstol fått den rättsliga vårdnaden om barnet. I praxis lär också ha förekommit sådant fall, att makar tagit hand om och av domstol anförtrotts vårdnaden om ett finskt barn. Makarnas avsikt har kanske varit att adoptera barnet, men adoptionen kan ha mött svårigheter. Så avlider mannen och efterlämnar änka och nämn- da barn, som i praktiken är tämligen jämställt med ett makarnas adoptiv— barn. Ur kostnadssynpunkt torde dessa fall vara av ringa betydelse.

Allmänna pensionsberedningen gick inte in på frågan, vilka barnkatego- rier som skulle beaktas i förevarande sammanhang.

Kommittén har vid övervägande av frågan icke funnit tillräckliga skäl föreligga att föreslå ändring i vad som nu gäller beträffande änkebidragen. De fall där det är fråga om barn, som ej är barn till den avlidne mannen, torde bli relativt fåtaliga. Såsom framgår av det följande förordar kom— mittén att endast sådana barn skall beaktas som stadigvarande vistas i makarnas hem vid mannens död. Härigenom vinner man en tillräcklig ga- ranti för att barnet står i ett nära och fast förhållande till makarna.

Vad beträffar den åldersgräns för barnet, som skall vara av betydelse för änkans rätt till pension, vill kommittén framhålla följande.

När socialvårdskommitte'n framlade sitt förslag om bidrag till änkor och änklingar med barn (SOU 1947: 21), gjorde den i fråga om åldersgränsen för barnet följande uttalande.

Änkans behov av bidrag beror i avsevärd grad av barnets eller barnens ålder. Ju mindre barnet är, i desto högre grad blir modern bunden vid hemmet och desto svårare har hon att skaffa sig arbetsinkomster. När barnet når skolåldern, ökas hennes möjligheter i dylikt hänseende och därför kunde man tänka sig att begränsa rätten till bidrag till änkor med barn under sju eller åtta år. Emeller- tid är det obestridligt, att barnen även senare äro i stort behov av att modern kan ägna tid åt dem, och särskilt ställas stora anspråk på modern, om det finns flera barn i t. ex. åldern 8, 10 och 12 år. Med hänsyn härtill har kommittén stannat för att föreslå, att ifrågavarande bidrag skall kunna utgå så länge änkan i hem- met har barn som icke uppnått tio års ålder.

Statsmakterna följde förslaget, därvid dock anmärktes att ifrågavaran- de bidragsform borde betraktas endast såsom ett provisorium.

Änkepensioneringskommittén diskuterade frågan om barnets ålders- gräns i sitt betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. (SOU 1952: 36), varvid kommittén stannade för att tio- årsgränsen skulle bibehållas.

Vid remissbehandlingen av änkepensioneringskommitténs betänkande förordades att åldersgränsen borde höjas, i ett fall till tolv år och i ett an- nat fall till att omfatta hela skolåldern. Det ifrågasattes också dels att åldersgränsen borde göras avhängig av antalet barn i familjen och dels att en uppmjukning av åldersgränsen borde åstadkommas för de fall, då spe- ciella svårigheter förelåg för modern att vara borta från hemmet efter det barnet fyllt tio år.

Föredragande departementschefen anförde i proposition nr 128 till 1955 års riksdag följande.

Enligt min mening måste tioårsgränsen anses för låg. Visserligen kan väl sägas, att barnet efter denna ålder icke längre behöver samma passning och övervak- ning som tidigare erfordrats och att modern därför skulle kunna ha större möj- ligheter att ägna sig åt förvärvsarbete. Men å andra sidan är åren närmast efter tioårsåldern en känslig period i barnets utveckling, då det är i stort behov av personlig kontakt med modern och behöver en känsla av trygghet, som ej kan erhållas i ett hem där modern en stor del av dagen är borta på arbete och under återstående tiden har sina hemsysslor att sköta. Jag vill därför förorda att ålders- gränsen nu höjes till tolv år.

Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens hemställan.

Allmänna pensionsberedningen erinrade om att beredningen i fråga om barnpensioner och barntillägg förordat att sådana förmåner skulle utgå till dess barnet blir 19 år. Härefter tillade beredningen: »Samma åldersgräns bör enligt beredningens mening gälla för barnet i fall då fråga är om änkepen— sion». Någon närmare motivering för detta ståndpunktstagande lämnades inte i beredningens betänkande.

1958 års A-riksdag godtog det sålunda framlagda och av föredragande departementschefen biträdda förslaget.

Någon närmare utredning rörande åldersgränsens placering har härvid icke skett, utan man har utgått ifrån, att den för rätten till barnpension fastställda 19—årsgränsen kunde vara lämplig även i förevarande avseende. Under kommitténs arbete har emellertid framkommit, att ett ytterligare övervägande av denna fråga är motiverat.

Hur åldersgränsen för barnet skall bestämmas vid utformandet av rät— ten till änkepension, måste enligt kommitténs uppfattning vara beroende av såväl de behov det gäller att tillgodose genom en särskild pensionsrätt för yngre änkor med barn som de konsekvenser som en viss åldersgräns medför i tillämpningen.

Vad angår de behov som är avsedda att tillgodoses genom att yngre än- kor med barn behandlas på ett särskilt gynnat sätt, vill kommittén er- inra om det motiv som främst legat till grund för införandet av änkebi- dragen, nämligen önskemålet att bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen medan barnen ännu är så små att de utgör ett hin— der för henne att försörja sig genom förvärvsarbete.

Vid bedömandet av frågan, intill vilken ålder för barnet behov av särskilt stöd för änkan kan anses föreligga med hänsyn till det angivna syftet, bör främst uppmärksammas den utsträckning i vilken barnen i allmänhet kan antagas kvarbo i hemmet och i vad mån barnen, oavsett om de bor kvar i hemmet eller inte, själva brukar försörja sig genom arbete.

Man torde härvid kunna räkna med att barnen normalt kvarbor i hem- met, så länge skolplikten varar. Med hänsyn härtill och med beaktande av de krav som bör ställas på det reformerade pensionssystemet framstår den för änkebidragen nu gällande 12-årsgränsen enligt kommitténs mening som alltför låg. En förbättring i detta avseende är sålunda påkallad.

Då det gäller att avgöra, hur långt man bör sträcka sig vid en höjning av åldersgränsen, bör beaktas att barn, som kommit upp i 16-årsåldern, endast undantagsvis torde hindra modern att utföra förvärvsarbete. Det torde icke heller vara riktigt att förutsätta att samboende mellan änka och barn regelmässigt består efter det barnet fyllt 16 år.

Av statistiskt material, som kommittén erhållit från riksförsäkringsanstal- ten, har kommittén inhämtat att totala antalet barn i åldern 16—18 år den 31 december 1957 var 285 200 samt att av dessa 147 300 var sjukpenningför— säkrade inom sjukpenningklasserna 4—13, dvs. hade minst 3 000 kr. i årlig arbetsinkomst. Även om en del av klassplaceringarna kan ha föranletts av tillfälliga ferieanställningar e. d., synes dock över hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år ha förvärvsarbete.

Av anförda omständigheter framgår att i flertalet fall behov inte torde föreligga att låta förefintligheten av barn över 16 år påverka änkepensions- rätten. Skulle så bli fallet, uppkom säkerligen mycket stora svårigheter att vid lagtillämpningen kontrollera huruvida barn över 16 är verkligen bor kvar i hemmet. Risk skulle föreligga att en änka genom felaktiga upp— gifter sökte förskaffa sig högre pension än som rätteligen tillkom henne för såväl tiden intill det yngsta barnet fyllde 19 år som för tiden därefter. Vidare kunde den inverkan barnets bostadsförhållanden skulle ha å än- kans pensionsrätt innebära ett tvång för barnen att stanna kvar i hem- met längre tid än de själva önskade, varigenom motsättningar och slit— ningar skulle kunna uppkomma i familjen. Sådana följder av pensions- rättens utformning skulle dåligt överensstämma med syftet med densamma.

Ett fastställande av åldersgränsen för barnet till 16 år kommer i jäm- förelse med en 19-årsgräns att innebära en förhållandevis ringa förändring av änkans pensionsrätt i vad avser tiden efter det yngsta barnet uppnått ål— dersgränsen. Änkepensionen kommer sålunda i regel icke att bortfalla, då barnet fyller 16 år. För änka, som fyllt 50 år vid barnets 16-årsdag, utgår den med oförändrat belopp. För de flesta andra änkor utgår den med ett reducerat belopp. Även om reduktionen blir större vid en 16-års- gräns än vid en 19-årsgräns, kommer skillnaden dock icke att överstiga 20 procent av pensionsbeloppet sedan barnet fyllt 19 år. Det förevarande problemet är därför inte av större ekonomisk betydelse relativt sett.

Kommittén har funnit de anförda skälen för en 16-årsgräns för barnet vara så vägande, att kommittén anser sig böra förorda denna gränsdrag- ning. En höjning av åldersgränsen för barnet från 12 till 16 år kommer att väl tillgodose syftet med den särskilda pensionsrätten för yngre änkor med barn. En ytterligare höjning av åldersgränsen kommer däremot, som också framgår av det följande, att medföra svårlösta administrativa pro- blem och andra olägenheter utan att höjningen kan anses fylla något mera påtagligt behov.

I den nuvarande lagstiftningen om änkebidrag uppställes kravet att änkan skall ha barnet under sin vårdnad. Härmed avses den rättsliga vårdnaden, icke den faktiska vården. Vem som skall ha vårdnaden om barn är reglerat i föräldrabalken och avvikelse från huvudreglerna kan ske endast genom domstols beslut. Enligt föräldrabalken gäller om vårdna— den i huvudsak följande.

Barn i äktenskap står under föräldrarnas gemensamma vårdnad till dess barnet fyller 21 år eller ingått äktenskap. Om den ene av föräldrar— na dör, tillkommer vårdnaden den andre ensam. Om föräldrarna erhåller hemskillnad eller äktenskapsskillnad, skall domstolen i samband därmed förordna, vilkendera av dem som skall ha vårdnaden om barnen. Så kan även _ efter särskild ansökan — ske om föräldrarna eljest lever åtskilda på grund av söndring eller om den ene av föräldrarna av någon anledning befinnes olämplig att handha vårdnaden. Om båda föräldrarna är döda eller olämpliga att handha vårdnaden, skall domstol förordna annan person till vårdnadshavare.

För barn utom äktenskap har modern vårdnaden. Om modern dör el- ler befinnes olämplig att ha vårdnaden om barnet, kan rätten förordna annan person att vara vårdnadshavare.

Beträffande adoptivbarn gäller, att vårdnaden tillkommer adoptanten eller, om barnet är adopterat av äkta makar, adoptivföräldrarna gemensamt.

I principbeslutet om änkepension har vårdnadsrekvisitet icke diskute- rats. Skäl föreligger enligt kommitténs mening icke att ifrågasätta av- vikelse från nu i änkebidragslagstiftningen gällande krav, att änkan skall ha barnet under sin vårdnad. Detta är ett kriterium på nära gemen- skap mellan änka och barn.

Såväl i allmänna pensionsberedningens förslag som vid pensionsfrågans behandling vid 1958 års A-riksdag användes uttrycket »barn i hemmet» för att karaktärisera kravet på att barnet skall vistas hos änkan. Uttrycket i fråga är emellertid ingalunda entydigt utan behöver närmare preciseras.

Enligt bestämmelserna om änkebidrag kräves bl. a. att den efterlevande maken stadigvarande bor tillsammans med barnet och, om det är annat barn än makarnas gemensamma barn (adoptivbarn), dessutom att har-

net vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. Dessa villkor får ses mot bakgrunden av att syftet med änkebidragen främst är att be- reda änka med minderåriga barn tillfälle att trots mannens död fortfarande hålla ihop hemmet och familjen.

Vid den för änkebidragen gällande 12-årsgränsen för barnen har det förutsatts att i det stora flertalet äktenskap de gemensamma barnen un— der uppväxtåren vistas hos föräldrarna och att så är förhållandet vid mannens död. För ifrågavarande barn har det därför icke ansetts erfor- derligt att i lagen föreskriva att denna fråga skall prövas i varje särskilt fall. Man har funnit det tillfyllest att stadga att änkebidrag utgår om änka och barn stadigvarande bor tillsammans.

Vidkommande andra barn, t. ex. änkans barn i ett tidigare äktenskap eller barn utom äktenskap, har det emellertid ansetts påkallat att dess— utom fordra, att barnet skall ha stadigvarande vistats i makarnas hem vid makens död. Beträffande nu angivna barn är det nämligen betydligt van-— ligare än i fråga om barn i äktenskap att uppfostran sker hos annan än modern. Utan den föreskrivna begränsningen skulle änkan kunna föranle- das att taga till sig barn, som vid mannens död varit utackorderat, på grund av möjligheten att erhålla änkebidrag.

Det kan emellertid varken i fråga om makarnas gemensamma barn eller andra ifrågakommande barn anses stå i överensstämmelse med syftemå— let med pensionsrätten, att ett barn som lämnat hemmet skall kunna återföras dit enbart för att bereda änkan pension efter mannen. Vid be- dömandet av rätten till änkebidrag är endast barn under 12 år (ursprung— ligen 10 år) av betydelse. Det stora flertalet barn under sagda ålder vistas regelmässigt stadigvarande i hemmet. Den formella skillnad som i den nuvarande änkebidragslagstiftningen göres mellan makarnas gemensam- ma barn och andra barn i fråga om kravet på stadigvarande vistelse i hemmet vid mannens död har därför icke medfört några nämnvärda olä- genheter. Utvidgas änkepensionsrätten genom att åldersgränsen för barnet höjes avsevärt, synes det däremot icke motiverat att bibehålla olika vill- kor i fråga om olika barnkategorier.

Såvitt angår frågan om barnets vistelse vid mannens död föreslår kom- mittén därför att endast sådant barn skall påverka änkans pensionsrätt som vid sagda tidpunkt stadigvarande vistades i makarnas hem. Detta krav, som nu gäller i fråga om annat barn än makarnas gemensamma barn, ut— vidgas alltså att omfatta också de gemensamma barnen.

Rörande tolkningen av uttrycket »stadigvarande vistades» må fram— hållas att det ej får ges alltför snäv innebörd. Sålunda torde barn, som vid mannens död på grund av skolgång, värd å kroppssjukhus, mannens sjukdom eller liknande särskild anledning vistas på annat håll, likväl böra anses ha stadigvarande vistats i hemmet, även om bortovaron är av rela- tivt långvarig beskaffenhet. Däremot torde barn, som mera regelmässigt

vistas utom hemmet, exempelvis på grund av att det är varaktigt omhän- dertaget för vård på anstalt eller i fosterhem icke böra få påverka änkans pensionsrätt. Detsamma torde böra gälla, om barnet har tagit anställning, skaffat sig egen bostad och lämnat moderns hushåll.

Vad härefter angår det nuvarande i änkebidragslagstiftningen uppställ- da villkoret att änkan efter mannens död stadigvarande bor tillsammans med barnet uppkommer frågan dels om den närmare innebörden av att de stadigvarande bor tillsammans, dels om detta förhållande skall ha fö- relegat oavbrutet sedan dödsfallet.

Det kan inte vara rimligt att en rent tillfällig vistelse i hemmet skall konstituera änkepensionsrätt resp. rätt till full i stället för reducerad än- kepension. Kravet på gemensam bostad bör således avse ett stadigvarande förhållande.

Begreppet »stadigvarande bor tillsammans» bör i likhet med vad fal— let är i fråga om vistelseförhållandena vid mannens död vid tolkningen icke tilläggas en alltför snäv innebörd. Det bör tolkas på ett sätt, som tal hänsyn till vanligen förekommande förhållanden. Om barnet under fe- rierna bor i hemmet, bör sålunda den omständigheten att det under termi- nerna vistas å annan ort för skolgång icke i och för sig anses medföra att rekvisitet bortfaller. Bor barnet i hemmet under terminerna men till- bringar ferierna å annan ort, bör det alltjämt anses stadigvarande bo till— sammans med modern. Samma är förhållandet om det skulle bli intaget på sjukhus för några månader. Är barnet däremot varaktigt omhänderta- get för anstaltsvård, bör stadigvarande samboende inte anses föreligga.

I de fall detta medför en förmånligare pensionsrätt för änkan skall en- ligt principbeslutet i stället för tidpunkten för mannens död den senare tidpunkt vara avgörande då yngsta barnet uppnår åldersgränsen. Avlider barnet innan det uppnått åldersgränsen, blir naturligen tidpunkten för barnets död i stället avgörande. Viss tveksamhet kan däremot uppkomma för det fall att samboendet mellan änkan och barnet upphör genom att har- net flyttar hemifrån innan det uppnått åldersgränsen.

Det kan sålunda förekomma, att barnet vid mannens död stadigvarande vistas i hemmet, att det därefter flyttar hemifrån men att det så små- ningom åter bosätter sig där. Enligt den nuvarande lagstiftningen utgår änkebidrag, så länge barnet stadigvarande bor tillsammans med änkan, men upphör bidraget, om barnet flyttar hemifrån. Återvänder barnet hem, återinträder änkan i rätten till änkebidrag. Ju högre den avgörande ålders- gränsen för barnet är, ju större blir möjligheten att det lämnar hemmet, innan denna gräns uppnåtts. En tillämpning av nu gällande principer i en kommande lagstiftning skulle medföra att änkepensionen i de flesta fall måste omregleras, då barnet flyttar hemifrån, varvid änkan får pensionen

sänkt från full till reducerad pension efter hennes ålder vid tiden för av— flyttningen. Återvänder barnet hem, blir änkan ånyo berättigad till full änkepension intill dess barnet uppnår åldergränsen eller flyttar hemifrån på nytt, varvid en ny omreglering av pensionen kan bli följden. Ett sådant system kan bli administrativt betungande och komma att förorsaka en strävan hos änkan att behålla barnet hemma så länge som möjligt eller föranleda henne att kort tid innan ett barn, som flyttat hemifrån, passerar åldersgränsen taga hem barnet över den avgörande tidpunkten för att hon därigenom skall få förmånligare pensionsrätt för framtiden. Även om man i stället skulle uppställa det villkoret att pensionsrätt endast skall föreligga, så länge barnet oavbrutet vistas i hemmet, kommer svårigheter av liknande natur att uppstå.

Det angivna förhållandet är vid den nu gällande barnåldersgränsen av 12 år av ringa praktisk betydelse och torde inte ha medfört nämnvärda olägenheter. Även om frågan kommer att få större betydelse vid en ålders— gräns av 16 år, kan man dock enligt kommitténs uppfattning utgå ifrån att barnen i de allra flesta fall kommer att vistas hemma under hela skol- tiden. Anledning att frångå nu gällande regler anser kommittén därför icke föreligga vid en 16-årsgräns. En ytterligare höjning av åldersgränsen torde däremot medföra komplicerade problem, vilka enligt vad ovan anförts utgör starka skäl mot att införa en högre åldersgräns än 16 år.

4. Krav på viss tids äktenskap för rätt till änkepension Enligt nu gällande lag kräves för rätt till änkepension att änkan varit gift med den avlidne mannen minst fem år. När särskilda skäl föranleder där- till, må änkepension dock utgå, även om änkan varit gift kortare tid än fem år. I fråga om de nuvarande änkebidragen gäller icke något tidsvillkor av angivet slag. Änkepensionen infördes som förut nämnts som en pensionsförmån i den svenska folkpensioneringen genom nu gällande lag om folkpensionering, som trädde i kraft den 1 januari 1948. Förslaget till den nya pensionsfor— men hade utarbetats av socialvårdskommittén, som ansåg att änkepension endast borde tillkomma änka, som varit gift med den avlidne mannen minst tio år. Änkepension borde nämligen enligt socialvårdskommitténs åsikt icke utgå till en kvinna, som varit gift endast kort tid med sin man. En änka kunde inte anses ha nämnvärt sämre möjligheter att genom för- värvsarbete försörja sig än andra kvinnor i samma ålder, såvida hon icke varit gift en relativt lång tid. Även kvinnor, som varit gifta längre tid än tio år, hade visserligen relativt ofta under äktenskapet kvar förvärvsarbete utom hemmet, men med hänsyn till att änkepensionerna föreslogs skola bliva inkomstprövade fann kommittén det onödigt att uppställa särskilda bestämmelser för dessa fall. Genom kravet å viss längre tids äktenskap eli-

minerades även möjligheten av att äktenskap ingicks i syfte att tillförsäkra hustrun änkepension.

Föredragande departementschefen fann i proposition nr 220 till 1946 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering m. ni. det vara till- räckligt med fem års äktenskap för att tillgodose de av socialvårdskom— mitte'n framförda synpunkterna. Detta blev också riksdagens beslut.

Vid tillkomsten av lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änk- lingar med barn ifrågasattes icke något krav på viss tids äktenskap för rätt till änkebidrag.

Enligt kommitténs mening torde det också vara uppenbart, att man icke kan uppställa något krav på viss tids äktenskap, såvitt angår änkepension grundad på förefintligheten av minderåriga barn i hemmet.

Vad beträffar änkepension grundad på änkans ålder vid mannens död eller vid den tidpunkt då barnet passerar åldersgränsen vill kommittén däremot framhålla följande.

Någon statistik, som för änkor i olika åldrar utvisar hur många år äk- tenskapet bestått vid mannens frånfälle, finns icke. Enligt en för några är sedan gjord uppskattning hade emellertid av änkor i änkepensionsberätti- gande ålder — alltså över 55 är endast ca 2 procent vid änkeblivandet varit gifta kortare tid än fem år och sålunda på grund av tidsvillkoret varit diskva— lificerade från rätt till änkepension. Utsträckes rätten till änkepension även till änkor, som vid mannens död är i åldern 36—55 år, kommer givetvis inom denna åldersgrupp antalet änkor, som vid mannens död varit gifta kortare tid än fem år, att relativt sett bli betydligt större än i fråga om änkorna över 55 år. Av samtliga änkepensionsberättigade änkor utan barn i hemmet torde dock de som varit gifta mindre än fem år uppskattningsvis icke överstiga 5 procent.

Det av socialvårdskommittén på sin tid åberopade skälet att det ej fanns någon större anledning att göra åtskillnad mellan en kvinna, som blivit änka efter ett relativt kortvarigt äktenskap, och en ogift kvinna synes --— om man bortser från änkor med minderåriga barn —— äga giltighet även i dagens läge. Denna synpunkt torde t. 0. ni. ha fått en ökad betydelse när rätten till änkepension utvidgas att avse betydligt yngre änkor än vad man då räknade med. Kommittén anser därför att det icke finnes anledning släppa eller mildra det nu gällande kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension, såvitt angår änkor utan minderåriga barn.

Ursprungligen lämnade folkpensioneringslagen icke någon möjlighet till undantag från kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension. Be- stämmelsen att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, må utgå även om änkan varit gift med den avlidne mannen kortare tid än fem år tillkom genom lag den 3 juni 1955. Samtidigt infördes motsvarande dis— pensregel i fråga om kravet på fem års äktenskap för rätt till hustrutillägg.

Genom dessa bestämmelser avsåg man att öppna möjlighet för en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag och gifter om sig med en folkpen- sionär, att erhålla hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år samt änkepension, om den nye mannen skulle dö innan äktenskapet varat fem år. I förarbetena underströks angelägenheten av att ifrågavarande dis- pensregler endast tillämpades i de speciella fall som sålunda angivits. I praxis synes man i huvudsak ha hållit fast vid den restriktiva tolkning som förarbetena anvisat. Ur tillämpningssynpunkt måste det emellertid anses otillfredsställande att ett lagstadgande av ifrågavarande natur har en ut- formning, som enligt ordalydelsen medger en mycket vidsträcktare dispens— givning än som enligt förarbetena är meningen.

Då kommittén, som framgår av det följande, framlägger förslag till reg- lering av omgift änkas rätt till änkepension, om den nye mannen avlider, kvarstår icke längre det åberopade motivet tör att behålla den nuvarande dispensmöjligheten från kravet på fem års äktenskap. Denna bestämmel- se kan därför utgå ur lagstiftningen.

Som framgår av det föregående, föreslås att krav på viss tids äktenskap icke uppställes, då rätten till änkepension grundar sig på förefintligheten av minderåriga barn i hemmet. I övriga fall skall däremot kravet på fem års äktenskap kvarstå i lagstiftningen. Då ett barn uppnår den ålder att dess vistelse i hemmet icke längre grundlägger någon särskild rätt till än— kepension för modern, bedömes rätten till fortsatt änkepension, som om modern blivit änka vid den tidpunkt då barnet uppnår den relevanta ålders— gränsen. Det synes naturligt att den tid änkan uppburit änkepension på grund av barnrekvisit därvid likställes med den tid under vilken hon le- vat i äktenskap, såvitt fråga är om kravet på fem års äktenskap.

5. Iudragning av änkepension vid omgifte Enligt nu gällande lag om folkpensionering skall änkepension indragas, om änkan ingår nytt äktenskap. Undantag från denna regel finns icke. I socialvårdskommitténs tidigare omnämnda förslag till lag om folkpen— sionering m. m. utgick kommittén från såsom självfallet att änkepension borde upphöra att utgå, om änkan gifter om sig. Enligt 23 & sista stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspension upphör rätten till änke— pension inom tilläggspensioneringen, därest änkan ingår nytt äktenskap. I förarbetena till lagrummet säges härom endast, att i enlighet med veder— tagna grundsatser inom all familjepensionering änkepension inte utgår sedan änkan ingått nytt äktenskap. Det skäl som skulle kunna anföras till stöd för att låta änkepension utgå _— helt eller delvis _ även efter det änkan ingått nytt äktenskap vore att en indragning av pensionen motverkar vederbörandes intresse av att lega- lisera en eventuell ny förbindelse genom vigsel. I fråga om de nuvarande änkepensionerna, som ju endast utgår till änkor över 55 år, spelar denna

omständighet mindre roll. Genom att rätten till änkepension utsträckes till alla yngre änkor med minderåriga barn i hemmet får frågan långt större praktisk betydelse.

Att låta änkepension utgå även till kvinnor, som ingått nytt äktenskap, torde emellertid framstå som främmande för den allmänna rättsuppfatt— ningen. Då det är fråga om änka med minderåriga barn, är det egentligen barnens fortsatta pensionsförmåner efter det nya äktenskapets ingående som bör bli föremål för övervägande. Detta spörsmål kommer att behandlas i samband med barnpensionerna.

För att förebygga att en förmånstagare undviker att legalisera ett utom- äktenskapligt förhållande och därigenom gå miste om en utgående förmån finnes inom yrkesskadeförsäkringen en regel om utgivande av engångsbelopp vid omgifte. Skall efterlevandelivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår vederbörande äktenskap före fyllda 60 år, skall sålunda enligt 20 å sista stycket i lagen ett engångs- belopp utgivas, motsvarande tre årsbelopp av livräntan.

Kommittén har icke funnit bärande skäl föreligga vare sig att förorda att änkepension helt eller delvis skall kunna utgå efter omgifte eller att föreslå införandet av ett engångsbelopp vid omgifte.

6. Rätt till änkepension för omgift kvinna, om det nya äktenskapet upplöses Frågan om pensionsförmåner åt kvinnor, som efter omgifte ånyo blir än— kor, finns särskilt upptaget i direktiven bland de spörsmål som kommit- tén bör ägna uppmärksamhet. Denna fråga blir av betydelse i de fall det senare äktenskapet icke grun— dat en självständig änkepensionsrätt för kvinnan. Har det senare äktenska- pet upplösts genom mannens död och har det bestått minst fem år eller sammanbor änkan med barn under 16 år, som vid den siste makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, äger hon redan enligt de allmän- na reglerna rätt till änkepension. Om däremot pensionsberättigande barn ej finnes och äktenskapet upplösts genom mannens död efter kortare tids äktenskap än fem år, grundar det nya äktenskapet ej någon pensionsrätt för änkan. Samma sak gäller givetvis för kvinna, vars senare äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad. Särbestämmelser för att garantera änkepensionsrätt för kvinnan i ifråga- varande fall kan anses påkallade endast, om kvinnan redan före det senare äktenskapets ingående uppburit änkepension, vilken indragits vid gifter- målet. Det är som nämnts i det föregående detta förhållande som föranlett införandet av stadgandet i nu gällande lag att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, må utgå även om änkan varit gift med den avlidne mannen kortare tid än fem år. Enligt nuvarande lagstiftning inträder rätt till änkepension först vid en ålder för änkan av 55 år. Då antalet änkor som därefter gifter om sig torde vara obetydligt, saknar frågan för närva-

rande större praktisk betydelse. Förhållandet blir ett annat i samband med att även avsevärt yngre änkor blir pensionsberättigade.

Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att kvinna, som efter omgifte blir änka på nytt, i vissa fall får återinträda i samma rätt till änke- pension som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Äter— upplivning av den latenta änkepensionsrätten bör emellertid inte få ske om det nya äktenskapet varat mera avsevärd tid. Då för änkepensionsrätt i de fall då det inte finns barn kräves att äktenskapet varat fem år synes lämp- ligt att stadga att återinträde i änkepensionsrätt får ske endast om det nya äktenskapet upplösts inom fem år. Återinträde bör därvid enligt kommitténs mening äga rum oberoende av om äktenskapet upplöses genom mannens död eller genom äktenskapsskillnad.

7. Rätt till änkepension, då lagligt äktenskap icke förelegat Då det gäller att bestämma kretsen av de änkepensionsberättigade kvinnor- na, uppkommer även frågan, huruvida andra förhållanden mellan man och kvinna än ett legalt äktenskap skall kunna grundlägga rätt till änkepension för kvinnan när mannen avlider. I nu gällande lagstiftning om folkpension finnes icke något stadgande av sådant innehåll. Däremot innehåller 12 å lagen om folkpensionering en bestämmelse, som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger, ogift pensions- berättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äk- tenskapsliknande förhållanden, vid tillämpningen av lagen må anses såsom gift med denne. I rättspraxis har änkepensionsreglerna givits den tolkningen att, om en sådan äktenskapsliknande samlevnad som avses i 12 & förelegat mellan man och kvinna, kvinnan vid den samboende mannens död ansetts jämställd med änka i fråga om rätt till änkepension. I ett följande avsnitt kommer frågan om den framtida utformningen av den angivna bestämmelsen i 12 å folkpensioneringslagen att upptagas till behandling. I nu förevarande sammanhang skall beröras de förhållanden som direkt avser änkepensionsrätten. Man torde härvid rent allmänt kunna fastslå som ett önskemål, att det av lagtexten direkt bör framgå om och i så fall under vilka förutsättningar änkepension skall kunna tillerkännas kvinna, som civilståndsmässigt icke är änka efter den avlidne mannen. Nuvarande praxis får anses intaga en liberal ståndpunkt beträffande rätt till änkepension för kvinna, som icke var gift med den avlidne mannen. Motsvarande gäller i viss mån också inom yrkesskadeförsäkringen, där man efter mönster från folkpensioneringen infört en bestämmelse som tillerkän- ner ogift kvinna, vilken sedan avsevärd tid sammanlevat med en ogift man under äktenskapsliknande förhållanden, rätt till efterlevandelivränta, om mannen avlidit till följd av yrkesskada. Så till vida är dock bestämmelsen i

yrkesskadeförsäkringslagen strängare än den praxis som tillämpas inom folkpensioneringen att inom yrkesskadeförsäkringen fordras att både man- nen och kvinnan är ogifta, dvs. icke förenade med annan i bestående äktenskap. Inom folkpensioneringen kräver man i praxis endast att veder- börande varit att anse såsom ogift. En gift person kan enligt 12 5 folkpen— sioneringslagen, när särskilda skäl föranleder, anses såsom ogift vid till- lämpningen av lagen. Detta stadgande anses tillämpligt i de flesta fall där makar stadigvarande lever åtskilda från varandra. Har en gift person, som avbrutit samlevnaden med sin make och på grund härav ansetts så- som ogift enligt 12 å, inlett äktenskapsliknande samlevnad med annan än maken, kan vederbörande trots det bestående äktenskapet komma att an- ses såsom gift med den samboende, varvid förhållandet i händelse av den samboende mannens död kan grunda rätt till änkepension för kvinnan.

Inom den allmänna tilläggspensioneringen kan till skillnad från folk- pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen änkepension efter en avliden man endast ifrågakomma för kvinna, som varit gift med den avlidne. Samma är förhållandet med familjepension inom den statliga och kom- munala tjänstepensioneringen.

Ett önskemål att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan till- läggspensionering och folkpensionering skulle kunna leda till att man även inom folkpensioneringen begränsade änkepensionsrätten till de legala än- korna. Emellertid torde man få lägga delvis andra synpunkter på änke— pensionerna inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen. Inom folkpensioneringen gäller det att skapa ett minimiskydd för med— borgarnas försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar fö- religga. En kvinna, som utan äktenskap sammanlevat med en man under en följd av år och har barn med honom, torde sålunda vid hans frånfälle i regel vara i lika stort behov av nämnda minimiskydd som en kvinna som varit gift med mannen (legal änka).

I den kommande lagstiftningen om änkepensionering synes emellertid större återhållsamhet böra iakttagas än som enligt nuvarande praxis sker vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej varit gift med den avlidne mannen. Slopandet av inkomstprövningen och höjningen av pensionsbe- loppen bör härvid beaktas. Dessa omständigheter och den stora utvidg- ningen av kretsen pensionsberättigade ger anledning till försiktighet vid de nya bestämmelsernas utformning. I utomäktenskapliga förbindelser kan det antagas, att den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större utsträckning än när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna är barnlösa. I dylika fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen i allmänhet att änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i praktiken inte innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i sämre läge än enligt nuvarande praxis. Till vad nu sagts kommer att kom-

4A906559

mittén, som framgår av det följande, föreslår en delvis ny lydelse av 12 % folkpensioneringslagen. Reglerna om änkepensionsrätt för kvinnor, som ej är legala änkor, bör i huvudsak korrespondera med den nya lydelsen av 12 5.

Vad sålunda anförts har föranlett kommittén att i nära anslutning till den nya utformningen av 12 & folkpensioneringslagen föreslå, att rätten till änkepension begränsas, så att den tillkommer, förutom legala änkor, en- dast sådan ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde i huvudsak vara i de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan för sin försörj— ning är beroende av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat att vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension. Genom att begränsa pensionsrätten till de fall där kon- trahenterna var för sig varit ogifta erhålles i denna detalj överensstämmelse med yrkesskadeförsäkringen.

Som framgår av det följande föreslår kommittén en sådan lydelse av 12 å andra stycket folkpensioneringslagen att den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall likställas med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till än— kepension jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död återupptagit samlevnaden med honom, synes däremot icke påkallat. Om kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt till änkepension redan enligt ovan föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av frånskild kvinna enligt det förslag härom som kommittén samtidigt framlägger.

Då änka ingår nytt äktenskap, skall änkepensionen indragas. Detsamma bör ske, om änkan utan vigsel sammanbor med en man under sådana om- ständigheter att hon jämlikt 12 & folkpensioneringslagen skall likställas med gift pensionsberättigad. Så sker i nuvarande rättspraxis. De omständig- heter SOm enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 å andra stycket skall föranleda att en ogift person likställes med en gift i folkpensionshänseende är att samboendet är att betrakta som stadigvarande samt att de samboende antingen har eller har haft barn tillsammans eller också tidigare varit gifta med varandra. Den nyss angivna begränsningen i fråga om uppkomsten av pensionsrätt att det skall vara fråga om samboende mellan ogifta personer gäller inte enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 5. För en änka, som sam- manflyttar med en man, vars äktenskap med annan kvinna fortfarande be- står, och får barn med honom, indrages änkepensionen efter maken, trots att hon inte kan förvärva pensionsrätt efter den samboende mannen.

Det förhållandet att nuvarande rättspraxis låtit samlevnad under äkten- skapsliknande förhållanden grunda rätt till änkepension för kvinnan, när mannen avlider, har icke haft den konsekvensen i praxis att man velat utesluta en legal änka från änkepensionsrätt på den grund att hon vid man- nens död levat åtskild från honom. Detta är också helt naturligt. Ena ma— kens anstaltsvistelse är t. ex. en mycket vanlig orsak till att makarna en- ligt 12 å behandlats såsom ogifta. Det skulle säkerligen i de flesta fall framstå som synnerligen obilligt att utesluta en änka från rätt till änke- pension för att mannen vårdats på anstalt vid sin död.

I andra fall kan det dock vara uppenbart att makarna avbrutit sin sam- levnad samt all gemenskap i ekonomi och umgänge under sådana förhål- landen att de är att jämställa med frånskilda. Hit hör främst de fall där samlevnaden avbrutits på grund av söndring, vare sig det dömts till hem- skillnad eller icke, under förutsättning tillika att makarna levat åtskilda under avsevärd tid, samt de fall då endera maken efter samlevnadens hävande upptagit äktenskapsliknande samlevnad med annan person. Vidare förekommer icke så sällan fall, där mannen för lång tid tillbaka lämnat hemmet för att söka sin försörjning å annan ort och makarna se- dan aldrig kommit att återupptaga samlevnaden samt kontakten dem emellan så småningom blivit mer och mer sporadisk för att slutligen helt upphöra.

Kommittén föreslår, som framgår av kapitel IX, att pensionsrätt införes för frånskild kvinna, vars förutvarande make avlider. Sådan pensionsrätt skall dock icke föreligga, om på talan av mannen dömts till äktenskapsskill- nad eller hemskillnad på grund av att kvinnan på ett kvalificerat sätt förbru- tit sig mot familjen.

Det kan synas ligga nära till hands att änka, som vid mannens död se- dan avsevärd tid levat åtskild från honom på grund av söndring eller annan liknande omständighet, jämställes med frånskild med avseende ä rätten till änkepension. Det måste emellertid ofta vara en ömtålig sak och vålla stora svårigheter att efter mannens död kunna fastslå vilka orsakerna varit till att makar levat åtskilda eller om makarna helt av- brutit eller fortfarande uppehållit viss personlig och ekonomisk kontakt med varandra. Utredningar och bedömningar av omständigheter av detta slag bör enligt kommitténs uppfattning i möjlig mån undvikas. Om däremot makar vid mannens frånfälle levat åtskilda efter vunnen hemskillnad och denna beviljats på talan av mannen under åberopande av grov försummelse från hustruns sida eller annan dylik omständighet som angives i 11 kap. 2 5 första stycket giftermålsbalken, bör i analogi med vad som fö— reslagits för frånskilda änkepensionsrätt icke föreligga. För övriga fall av särlevnad synes det enligt kommitténs mening inte föreligga tillräckliga skäl för en inskränkning av pensionsrätten.

Övergångs fallen 9. Allmänna synpunkter

Den nya lagstiftningen om änkepensionerna är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1960 och skall tillämpas å kvinnor, som blir änkor efter utgången av juni 1960.

Vad angår de kvinnor, som blivit eller blir änkor före den 1 juli 1960, har riksdagen uttalat att det är angeläget att även de i rimlig utsträckning erhåller del av folkpensionsförbättringarna. Det förordades, att dessa än- kor finge änkepension med samma maximibelopp och enligt samma vill- ]cor beträffande änke— och barnålder som föreslagits för dem som blir än- kor efter den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande avvägningssvårig— heter och samordningsproblem som eljest uppkommer förordade riksda— gen dock att rätten till änkepension i förevarande fall (övergångsfallen) skulle göras beroende av inkomstprövning. Frågan om utformningen av reglerna för änkepension i övergångsfallen borde snabbutredas, och utred- ningen borde vara obunden i sin bedömning av reglernas närmare utform- ning. Samtidigt har dock pekats på möjligheten att i vissa fall utan in- komstprövning ge övergångsfallens änkor ett visst minsta belopp (garan- tibelopp) i änkepension. Vidare har uttalats att änkor, som har barn, lik— som änkor i högre åldrar borde särskilt uppmärksammas under utrednings- arbetet.

Av riksdagens principbeslut framgår sålunda att i övergångsfallen än- kepension i princip skall utgå efter samma grunder som gäller för övriga änkor. Pensionen skall dock i dessa fall vara inkomstprövad. Änkor, som ej har några inkomster eller som har endast små inkomster, kommer alltså under i Övrigt likartade förhållanden att erhålla samma änkepension, oavsett om mannens frånfälle inträffat före eller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

De modifikationer till huvudbestämmelserna, som erfordras för över- gångsfallen, torde lämpligen böra utformas som övergångsbestämmelser. Den första tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande torde praktiskt taget alla änkepensionsberättigade falla under övergångsbestämmelserna. Över- gångsfallen minskar så småningom i antal, alltefter det de berörda änkorna uppnår 67 års ålder eller eljest upphör att vara pensionsberättigade. Över- gångsbestämmelserna kommer dock att vara av betydelse under lång tid framåt.

10. Inkomstprövning och avdragsregler- Som allmän förutsättning gäller att rätten till änkepension i övergångsfallen skall vara beroende av inkomstprövning. Även om en summarisk översikt av gällande inkomstprövnings— och av-

dragsregler redan lämnats i kapitel II, intages här en något utförligare redogörelse för dessa regler, utvisande hur desamma verkar i fråga om de änkepensionsberättigade.

Angående uppskattning av pensionsberättigads inkomst lämnas vissa regler dels i folkpensioneringslagen och dels (beträffande naturaförmåner) i ett kungl. brev den 18 juli 1952. I lagen stadgas som huvudregel, att med årsinkomst skall förstås all den inkomst, för år räknad, som någon skäli- gen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta. De vanligast förekommande inkomsterna är inkomst av fastighet (kontant och i natura), av lönearbete, rörelse eller yrke, av kapital samt av arbetsgivarpension, an- nan pension eller livränta. Såsom inkomst räknas ej folkpension, allmänt barnbidrag, sjukhjälp från allmän sjukkassa eller understöd som utgives på grund av skyldskap eller svågerlag. Socialhjälp räknas ej heller såsom inkomst.

Enligt det nämnda kungl. brevet skall med vissa avvikelser värdet av na- turaförmåner som folkpensionär åtnjuter uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid taxering till statlig inkomstskatt.

För innehavare av förmögenhet av viss storlek föreskrives s. k. skärp- ning av inkomsten. Enligt skärpningsregeln skall vid uppskattning av för- mögenhets avkastning denna höjas med 20 % av det belopp varmed för- mögenheten må överstiga 20 000 kr.

Årsinkomst skall avrundas till närmaste hela tiotal kronor. En årsinkomst av upp till 1 000 kr. är avdragsfri, dvs. den medför ej reduktion av pensionen. För inkomster mellan 1 000 och 1 400 kr. sker avdrag med en tredjedel och för inkomster överstigande 1 400 kr. med två tredje— delar. '

Det är alltså två omständigheter, som påverkar storleken av änkepensio- nen, dels den avdragsfria inkomsten, 1 000 kr., dels den s. k. avdragsfak- torn, dvs. den del _ 1/3 resp. 2/3 — av den överskjutande inkomsten varmed änkepensionen reduceras.

Inkomstprövningsreglerna medför, att inkomster av viss storlek uteslu- ter från rätt till änkepension. Hur stor inkomst som i det enskilda fallet behövs för att utesluta en person från rätt till änkepension, är beroende av pensionens storlek före inkomstavdrad, och denna varierar i olika kommuner allt efter storleken av de kommunala bostadstilläggen.

Då det gäller att bedöma, huruvida en ändring av folkpensioneringens avdragsregler i ena eller andra avseendet kan vara påkallad i nu föreva— rande sammanhang, är det flera omständigheter som måste beaktas. Det må sålunda erinras om, att kommittén har att utreda bl. a. invalidpensione— ringens problem och att enligt riksdagens uttalande detta utredningsarbete bör bedrivas med utgångspunkt från att den nuvarande inkomstprövningen

om möjligt slopas. Vidare är frågan om de kommunala bostadstilläggen icke löst. Under sådana förhållanden synes man icke utan mycket tvingande skäl böra ändra avdragsreglerna för folkpensioneringen i dess helhet. Enligt kommitténs åsikt kan sådana skäl icke nu anses vara för handen.

Fråga uppkommer då, om man bör överväga en ändring av gällande avdragsregler enbart för änkepensioneringen i övergångsfallen. Att ha särskilda avdragsregler på detta område torde i och för sig icke vara otänk- bart. Men att komplicera avdragssystemet inom folkpensioneringen med olika avdragsregler för olika slag av förmåner är dock av praktiska skäl icke lämpligt. Med den uppräkning av änkepensionernas grundbelopp som är avsedd att ske måste det vidare anses omotiverat att ytterligare förbätt- ra änkepensionärernas ställning i förhållande till exempelvis invalidpen- sionärerna genom att ge änkepensionärerna gynnsammare avdragsregler än andra pensionärer.

Kommittén har på grund härav icke funnit skäl föreslå ändring av nu gällande inkomstprövningsregler.

ll. Garantibelopp I särskilda utskottets utlåtande angående rätten till änkepension i övergångsfallen framhölls möjligheten av att ge kvinnor, som blivit än- kor före den nya lagstiftningens ikraftträdande, ett garantibelopp i änke— pension, vilket syntes kunna utformas så att beloppet blev högre ju korta- re den tid var som vid lagstiftningens ikraftträdande förflutit från man— nens död.

Införandet av en regel om garantibelopp motiverades av en önskan att mildra övergången mellan å ena sidan dem som blivit änkor relativt kort tid före den 1 juli 1960 och som på grund av storleken av sin årsinkomst enligt avdragsreglerna antingen är uteslutna från rätt till änkepension el— ler kan få sådan pension med mycket reducerat belopp och å andra sidan dem som blir änkior efter den 30 juni 1960 och är berättigade till änke- pension utan inkomstprövning. För änkor utan eller med låg årsinkomst saknar frågan om garantibelopp sålunda betydelse.

Vid vilket inkomstläge en garantiregel kommer att bli av betydelse, be- ror givetvis på hur regeln utformas, dvs. hur stort pensionsbelopp den pensionsberättigade skall garanteras alltid minst erhålla. Sättes garantin högt, kommer densamma att bli tillämplig även i fråga om pensionsberät- tigade med relativt låga inkomster.

Även om riksdagens principbeslut icke innefattar något bestämt stånd- punktstagande till huruvida garantibelopp skall införas, torde den stora olikhet i behandlingen som vid i övrigt likartade förhållanden kan upp- stå mellan dem som blivit änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens ikraftträdande i och för sig utgöra ett till-

räckligt skäl för införandet av en garantiregel i enlighet med särskilda ut- skottets uttalande.

En garantiregel betraktades i det särskilda utskottets utlåtande närmast som ett medel att undvika vissa otillfredsställande tröskelproblem. Att utsträcka garantin till att gälla för samtliga övergångsfall skulle ge den- samma en annan innebörd än att skapa en jämnare övergång mellan änkor, vilkas make avlidit kort tid före den 1 juli 1960, och änkor, på vilka den nya lagstiftningen är tillämplig. Eftersom ändamålet med garantin främst bör vara att erhålla en jämnare övergång och minska olikheterna mellan dem som blivit änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lag- stiftningens ikraftträdande, föreslår kommittén, att garantiregeln begrän— sas att avse änkor, vilkas make avlidit under de närmaste två åren före den I juli 1960.

Den glidande övergång som man genom garantiregeln eftersträvar för övergångsfallens änkor kan konstrueras på olika sätt.

Av de lösningar som härvid kan tänkas är det enligt kommitténs me— ning närmast två, som man bör välja mellan. Den ena är att differentiera garantibeloppet så att det för kvinnor, som blivit änkor året närmast före den nya lagstiftningens ikraftträdande, dvs. under tiden 1/7 1959—30/6 1960, kommer att utgöra 2/3 av änkepensionen samt för kvinnor, som bli- vit änkor året dessförinnan, dvs. under tiden 1/7 1958—30/6 1959, 1/3 av pensionen. Den andra lösningen är att ha en enhetlig garanti, motsva- rande 1/2 av pensionen, för dem som blivit änkor under de närmaste två åren före den 1/7 1960, alltså under tiden 1/7 1958—30/6 1960.

Den sistnämnda regeln blir enklare i tillämpning. Emellertid blir över- gången mellan de olika fallen jämnare med den förstnämnda differentierade skalan, och då icke heller denna lösning synes medföra några speciella svårigheter ur tillämpningssynpunkt, har kommittén ansett sig böra för- orda att garantiregeln utformas enligt densamma.

Garantiregeln bör givetvis icke avse kommunala bostadstillägg.

12. Minimibelopp Ett system, enligt vilket hela den utgående pensionsförmånen är inkomst- prövad, måste kompletteras med en bestämmelse om minsta pensionsbe- lopp som skall kunna utgå, därest icke i många fall alltför obetydliga små- belopp skall behöva utbetalas. I nuvarande lagstiftning gäller sålunda den regeln, att änkepension icke skall utgå, om den understiger 60 kr. om året. Härtill kommer att även de föreslagna garantibeloppen i vissa fall blir mycket obetydliga. För en änka, som på grund av sin ålder vid mannens död är berättigad endast till reducerad pension, innebär t. ex. garantire— geln att en kvotdel av den sålunda reducerade pensionen skall utgå. Det minsta garantibelopp som härvid skulle kunna komma i fråga utgör en

tredjedel av 1/15 av full pension eller, uträknat efter förutsatt pensionsbe- lopp den 1 juli 1960 (2 450 kr.), 54 kr. om året.

För att undvika att sådana obetydliga och för mottagaren skäligen be- tydelselösa pensionsbelopp skall behöva utgivas föreslår kommittén att änkepension icke skall utgå, om den understiger 1/15 av full pension. Här- igenom vinner man i detta avseende en överensstämmelse med huvudbe- stämmelserna, där lägsta pension som kan utgå likaledes utgör 1/15 av full pension. Genom att bestämma minimibeloppet till viss kvotdel av pensio- nen kommer detsamma vidare att behålla sitt reella värde även vid för- ändringar i penningvärdet, något som ej är fallet, om man anger minimi- beloppet direkt i kronor.

13. Änkepension till änkor med barn i hemmet

Frågan om änkepension, som grundar sig på förekomsten av barn i hemmet och inte på änkans ålder vid mannens frånfälle, har tidigare be— handlats beträffande de nya änkefallen. Denna fråga måste ytterligare uppmärksammas, när det gäller övergångsfallen.

Enligt kommitténs förslag skall för nya fall rätt till änkepension före— ligga bl. a. för änka, som har barn under 16 år i hemmet. Då yngsta hem- mavarande barnet fyller 16 år, skall änkans rätt till fortsatt pension be- dömas, som om hon blivit änka vid denna tidpunkt. Är hon 50 år, då har- net fyller 16 år, blir hon allt framgent berättigad till full änkepension, och är hon i åldern 36—49 år, får hon reducerad pension.

Skulle motsvarande regler konsekvent tillämpas även då fråga är om kvinna, vars make avlidit före den 1 juli 1960, skulle detta kunna medfö- ra att en änka fr. o. m. sagda dag förvärvar rätt till änkepension även om mannen avlidit mer än 40 år tidigare. Att ge övergångsbestämmelserna en så vidsträckt retroaktiv verkan är emellertid enligt kommitténs mening icke motiverat. Änkepension i övergångsfallen på grund av förekomsten av barn under 16 är bör enligt kommittén icke beviljas med mindre sådant barn finns vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Genom att upp- ställa detta villkor undvikes i stort sett de betydande svårigheter som eljest ofta skulle ha uppkommit, då det gällde att förebringa utredning i fråga om förhållanden, som förelegat lång tid tillbaka, t. ex. barnets vistelse i makar- nas hem vid mannens död eller änkans och barnets samboende vid tiden för barnets 16-årsdag.

14. Änkepension i övergångsfallen till kvinna, som civilståndsmässigt sett icke är änka I fråga om de nya huvudbestämmelserna i änkepensioneringen har kommittén ansett att viss restriktivitet måste iakttagas, då det gäller att utsträcka rätten till änkepension till andra kvinnor än legala änkor. Rätt till änkepension för sådana kvinnor föreslås endast skola ifrågakomma i de fall en ogift man och en ogift kvinna stadigvarande sammanbott vid man-

nens död och hade eller hade haft gemensamt barn eller kvinnan vid döds- fallet var havande med barn till mannen. Här är det lätt att konstatera om förutsättningarna för pensionsrätten är för handen.

Vad övergångsfallen beträffar uppstår emellertid vid en tillämpning av motsvarande regler lätt svårigheter, då det gäller att fastslå hur förhål- landena gestaltat sig vid dödsfallet, som ju kan ha inträffat för lång tid tillbaka. Att en kvinna har eller har haft barn tillsammans med en avliden liian torde i de flesta fall lätt kunna styrkas, men att kunna tillfredsställan- de visa att de vid dödsfallet sammanbodde stadigvarande torde ofta vara betydligt svårare.

Det vore givetvis tänkbart att på grund av nämnda svårigheter begränsa rätten till änkepension i övergångsfallen till de legala änkorna. I de fall omständigheterna är klara och ostridiga, t. ex. då dödsfallet inträffat kort före den 1 juli 1960 och kontrahenterna sammanbodde i ett gemen- samt hem och hade harn tillsammans, synes det dock otillfredsställande med en så kategorisk bestämmelse.

Även om någon begränsning för övergångsfallens del därför icke före— slås, utan samma villkor som i huvudfallen förutsättes gälla för rätt till änkepension åt kvinna, som icke är legal änka efter den avlidne mannen, vill dock kommittén framhålla att änkepension i dylika fall endast bör beviljas, då det är tillfredsställande klarlagt att kontrahenterna stadig— varande sammanbott vid dödsfallet.

Som tidigare nämnts må jämlikt 12 & folkpensioneringslagen i dess nu gällande lydelse ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sam- manlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses så- som gift med denne. I de flesta fall blir det därvid till den pensionsberätti- gades nackdel att anses såsom gift, beroende dels på att pensionsbeloppet för ogift pensionär är större än för envar av två pensionsberättigade ma- kar, dels på att vid beräkning av inkomstprövade pensionsförmåner hän- syn skall tagas jämväl till den andra kontrahentens inkomst. I vissa fall blir det dock fördelaktigare för de sammanlevande att bli betraktade så- som gifta. Detta kan t. ex. medföra rätt till hustrutillägg. Vidare kan det enligt nuvarande praxis medföra rätt till änkepension för kvinnan, då den sammanboende mannen avlider.

Kommittén har som förut nämnts föreslagit strängare villkor för rätt till änkepension i hithörande fall än vad som nu gäller i praxis. Det torde emellertid föreligga starka skäl för att i de fall då man och kvinna redan ansetts såsom gifta enligt 12 å i lagrummets nuvarande lydelse kvinnan bör få rätt till änkepension, även om sammanboendet ej uppfyller de krav som enligt den nya lagstiftningen fordras för rätt till änkepension. Det i praktiken vanligen förekommande fallet är att den avlidne mannen varit folkpensionär samt att han vid pensionens beviljande ansetts såsom gift

med den samboende kvinnan. Även om kontrahenterna i ett sådant fall icke har barn tillsammans, kan det ofta nog, t. ex. om kvinnan uppburit hustru— tillägg, framstå som skäligt att hon tillerkännes änkepension vid mannens frånfälle. Kommittén föreslår att så sker.

Det nu sagda gäller i första hand de egentliga övergångsfallen dvs. då mannen avlidit före den 1 juli 1960. Men även då mannen avlidit efter den nya lagstiftningens ikraftträdande och denna sålunda i princip skall tillämpas torde förhållandena ej sällan vara likartade. Detta gäller främst då kvinnan uppburit hustrutillägg. På grund av övergångsbestämmelserna till den av kommittén föreslagna nya lydelsen av 12 å folkpensionerings- lagen blir den gamla lydelsen av nämnda paragraf i vissa fall alltjämt gäl— lande. Har kontrahenterna till följd härav behandlats som gifta intill man— nens frånfälle, bör änkepensionsrätt föreligga även om sådan rätt inte finns enligt de nya huvudbestämmelserna.

Sammanfattning

Kommitténs förslag innebär i korthet, att en kvinna, som blir änka efter den 30 juni 1960 och på vilken den nya lagstiftningens huvudbestämmelser blir tillämpliga, utan inkomstprövning erhåller rätt till änkepension med samma belopp som ålderspensionen för ensamstående ålderspensionär under förutsättning att hon

antingen uppnått 50 år vid mannens död och varit gift med honom minst fem år

eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem,

eller fyllt 50 är senast vid den tidpunkt då barn, som avses i föregående stycke, uppnådde 16 års ålder eller eljest upphörde att grunda särskild pensionsrätt för änkan.

För änka, som vid mannens död eller då barnet uppnådde åldersgränsen ännu ej fyllt 50 år, minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed än- kans ålder vid den avgörande tidpunkten understiger 50 år. Detta innebär att änka, som då icke fyllt 36 är, är utesluten från rätt till änkepension. Reduktion, som nu sagts, omfattar icke kommunalt bostadstillägg å re— ducerad änkepension, därest icke så stadgats i de för tilläggets utgivande fastställda grunderna.

Ogift kvinna, som stadigvarande sammanbor med en ogift man vid dennes frånfälle och som har eller har haft barn med honom, likställes med änka i fråga om rätten till änkepension.

Om makar vid mannens frånfälle levat åtskilda efter dom å hemskill— nad och denna beviljats på talan av mannen under åberopande av grov för- summelse från hustruns sida eller annan dylik omständighet som angives i

11 kap. 2 5 första stycket giftermålsbalken, föreligger icke rätt till änke- pension för änkan.

Ingår kvinna, som uppbär änkepension, äktenskap skall pensionen indra- gas. Detsamma skall gälla om kvinnan stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har eller har haft barn eller med vilken hon tidigare har varit gift.

Änka, som gifter om sig, men vars nya äktenskap upplöses inom fem år, återinträder i samma rätt till änkepension som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Motsvarande gäller om sådant samboende som avses i föregående stycke upphör.

Kvinna, vars make avlidit före den 1 juli 1960 och i fråga om vilken övergångsbestämmelserna är tillämpliga, erhåller änkepension efter i prin— cip samma regler som gäller för huvudfallen, dock att

änkepensionen är inkomstprövad samt vid pensionsrättens fastställande hänsyn tages endast till barn, som den 1 juli 1960 icke fyllt 16 år.

För kvinna, vars make avlidit under tiden 1 juli 1958—30 juni 1960, föreslås en begränsning av inkomstprövningen i så måtto att sådan kvinna garanteras alltid minst skola erhålla,

om hon blivit änka under tiden 1 juli 1958—30 juni 1959, en tredjedel av pensionen samt,

om hon blivit änka under tiden 1 juli 1959—30 juni 1960, två tredjedelar av pensionen.

Den angivna garantiregeln omfattar icke kommunala bostadstillägg. Änkepension, som efter avdrag för inkomst understiger 1/15 av full pen— sion, skall icke utgå.

Kommitténs förslag innebär en avsevärd utvidgning av antalet änkepen- sionsberättigade kvinnor jämfört med nuvarande lagstiftning. Antalet änkor som blir berättigade till änkepension med tillämpning av övergångsbestäm- melserna omedelbart från den nya lagstiftningens ikraftträdande _ den 1 juli 1960 —— kan uppskattas till omkring 62 000. Av dessa torde vid sagda tidpunkt omkring 28 000 uppbära änkepension eller änkebidrag enligt nuva- rande lagstiftning, vilka förmåner avses skola omräknas till änkepension en- ligt de nya reglerna. Återstoden eller omkring 34000 blir berättigade till änkepension efter ansökan. Antalet änkor med änkepension enligt övergångs— bestämmelserna sjunker sedan för varje år. I stället tillkommer nya änke— fall, där pension skall utgå enligt huvudbestämmelserna. Det antal änkor som på grund av nämnda bestämmelser blir berättigade till änkepension successivt under det första budgetåret efter lagstiftningens ikraftträdande kan uppskattas till i runt tal 11 000 eller omkring 98 procent av alla kvinnor under 67 år, som blir änkor under sagda budgetår.

KAPITEL VII

Barnp ensioneringen

1. Vissa uppgifter angående de nuvarande särskilda barnbidragen

Barnbidrag enligt nu gällande lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn kan med hänsyn till de förutsättningar under vilka de utgår hänföras till tre grupper: barnbidrag som utgår såsom efterlevandeförmån, barnbidrag som utgör ett [complement till försörja— rens folkpension och barnbidrag till vissa utomäktenskapliga barn med okänd fader.

Till den första gruppen, som är den som är av huvudsakligast intresse i förevarande sammanhang, hör barnbidragen för barn, vars båda föräldrar avlidit (5 & 1. lagen om särskilda barnbidrag), och barnbidragen för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande bor till- sammans med den efterlevande av föräldrarna (5 5 2.). Till denna grupp hör vidare barnbidragen för barn, vars fader avlidit (6 g 1 mom. 1.).

Till den andra gruppen hör de i 6 g 1 mom. 2.Ä4. samma lag reglerade fall, då särskilt barnbidrag utgår till barn, vars försörjare (fader eller i vissa fall moder eller styvfader) åtnjuter allmän ålderspension, inva— lidpension eller sjukbidrag.

Den tredje gruppen regleras i 6 5 1 mom. 5. samma lag.

För adoptivbarn utgår särskilt barnbidrag i huvudsak enligt samma regler som för andra ovan angivna barn men med hänsyn till adoptiv- föräldrarnas förhållanden i stället för de naturliga föräldrarnas.

Såsom allmän förutsättning för rätt till särskilt barnbidrag gäller, att barnet skall vara svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket. Barnbidrag utgår längst t. o. m. den månad under vilken barnet fyller 16 år.

Det särskilda barnbidraget utgör högst 600 kr. per barn och år. Be- loppet är inkomstprövat enligt särskilda regler och kan reduceras med hänsyn till såväl barnets som försörjarens inkomst.

Det totala harnbidragsbeståndet i januari 1958 omfattade 29 220 barn, vilka fördelade sig på de olika huvudgrupperna enligt nedanstående upp— ställning.

Grupp 1 14 861 barn, varav där båda föräldrarna avlidit ...................... 452 barn, där en av föräldrarna avlidit och vårdnaden över— flyttats å särskilt förordnad förmyndare ...... , . . . 572 » där fadern avlidit ................................ 13 837 »

Grupp 2 13 517 barn, varav de fall där fadern åtnjöt folkpension ............... 13 180 »

Grupp 3 (barn med okänd fader) ................... 842 barn

2. Barnförmänema inom folkpensioneringen enligt 1958 års A-riksdag Allmänna pensionsberedningen framhöll i sitt betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957:7), att vissa av de särskilda barnbidragen, näm— ligen de som utgått på grund av att barnet förlorat sin huvudsakliga för- sörjare (jfr grupp 1 ovan), nu fullgör funktionen av barnpension. Be— stämmelserna om dessa bidrag borde inarbetas i folkpensioneringslagen. Enligt beredningens förslag borde barnpension utgå intill dess barnet fyl- ler 19 år och utan inkomstprövning. Barnpensionen borde fr. 0. 111. den 1 juli 1960 utgöra 750 kr. Beträffande de särskilda barnbidrag, som utgår till vissa utomäkten- skapliga barn med okänd fader (jfr grupp 3 ovan), anförde beredningen, att de närmast tillhörde familjepolitiken och inte borde hänföras till folk- pensioneringssystemet. De borde avskiljas från övriga barnbidrag för att administreras av barnavårdsorganen. I fråga om återstående särskilda barnbidrag (jfr grupp 2 ovan) uttalade beredningen, att de hade karaktären av barntillägg till försörjarens folk— pension. Reglerna om dessa tillägg borde införas i folkpensioneringslagen. Även för barntilläggen borde gälla en åldersgräns av 19 år. Tilläggen borde tills vidare vara inkomstprövade och maximibeloppet borde sättas lika med barnpensionen, dvs. 750 kr. den 1 juli 1960.

I proposition nr 55 till 1958 års A-riksdag anslöt sig departementsche- fen i huvudsak till de riktlinjer som pensionsberedningen dragit upp för familjepensioneringens framtida utformning.

Riksdagens principiella ståndpunktstagande i frågan om barnförmå— nerna innebar bl. a. att i anslutning till propositionen och pensionsbered— ningens förslag barnpension skall fr. o. m. den 1 juli 1960 utan inkomst— prövning utgå i samtliga fall, då barnets huvudsakliga försörjare avlidit, intill dess barnet fyller 19 år. Beträffande barnpensionens belopp fann riksdagen emellertid att det borde utgöra I 000 kr. om året.

Frågan huruvida barnpension skall utgå även då den icke huvudsak- liga försörjaren avlidit liksom frågan om pensionen skall utgå med högre belopp, då båda föräldrarna avlidit, vilka frågor genom motioner dra- gits under riksdagens prövning, hade inte närmare behandlats av pensions-

beredningen. På grund härav och då behovet av ekonomiskt stöd i dessa fall ej heller eljest blivit klarlagt, ansåg riksdagen att förevarande frå- gor borde utredas. Ifrågavarande utredningsuppdrag har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitte'.

Frågan om barntillägg till barn, vars försörjare uppbär folkpension (i regel invalidpension), borde enligt riksdagens mening prövas i samband med den föreslagna utredningen om invalidpensioneringen m. m.

3. Bamförmånerna inom tilläggspensioneringen Beträffande rätten till barnförmåner inom tilläggspensioneringen hän- visas till den redogörelse för familjepensionen inom tilläggspensione- ringen som lämnats i kapitel IV. Här må endast i korthet erinras om att barn- pension tillkommer den försäkrades egna barn, som icke fyllt 19 år. Det är utan betydelse om den försäkrades egna barn är födda inom eller utom äktenskapet. Rätt till barnpension föreligger dock ej för barn utom äkten- skap, om den försäkrade enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva ett visst belopp en gång för alla. Barnpension kan utgå efter försäkrad moder. Dock kan tilläggspension ej utgå samtidigt efter båda föräldrarna. I sådant fall utgår den av pensionerna som är störst. Med egna barn likställes barn som den försäkrade adopterat. Rätt till barnpension föreligger dock ej för barn, som är adopterat av annan 'än den försäkrade eller dennes make (bortadopterat barn). Sådant barn har i stället rätt till pension efter adoptivföräldrarna.

Familjepensionen inom tilläggspensioneringen utgör viss procentuell andel (från 40 procent, då det blott finns en pensionsberättigad efterle- vande, upp till 80 procent vid fem eller flera pensionsberättigade efter- levande) av den pension som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av, om rätt till förtidspension inträtt för ho- nom vid dödsfallet.

Familjepensionen är maximerad till högst 80 procent av den försäkra— des egenpension. I förarbetena har i detta hänseende framhållits att, om den avlidne t. ex. var förtidspensionär med hel förtidspension, det i en pensionering av ifrågavarande slag inte kunde anses tilltalande, att famil— jen skulle kunna erhålla lika stor pension efter pensionärens död som medan han levde. Pensionärens frånfälle skulle i så fall kunna medföra en förbättring av de övriga familjemedlemmarnas försörjningsläge, efter- som pensionen skulle vara densamma men kostnaden för pensionärens uppehälle och måhända även kostnaden för särskild vård av honom skulle bortfalla.

Som framhållits i det föregående vid behandlingen av änkepensione- ringen torde de överförsäkringsproblem som kan uppkomma vid från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen samtidigt utgående familje-

pensionsförmåner komma att upptagas av kommittén i samband med ut— redningen om samordningen av de båda pensionssystemen.

4. Allmänna synpunkter på utredningsuppdraget Vad kommittén främst erhållit i uppdrag att utreda i fråga om barn- förmånerna inom folkpensioneringen gäller dels frågan om barnpensio— ner i sådana fall då den av föräldrarna avlidit som icke är den huvudsak- liga försörjaren, dels frågan, huruvida barnpensioner skall utgå med högre belopp då båda föräldrarna avlidit, och dels frågan om barntillägg till barn, vars försörjare uppbär folkpension, i regel invalidpension. Barn— tilläggen bör enligt utredningsdirektiven behandlas i samband med ut- redningen om invalidpensioneringen —— alltså i nästa etapp av kommitténs arbete.

Utöver de nämnda frågorna måste emellertid vissa andra problem an- gående barnpensionerna också upptagas till behandling. Sålunda bör be- slutet att barnpension skall utgå till barn, som förlorat sin »huvudsakliga försörjare», närmare preciseras och, som framgår av det följande, i det väsentliga tagas under omprövning. Vidare måste kommittén taga ställning bl. a. till frågan, om barn skall bibehållas vid sin rätt till barnpension, då fadern eller modern gifter om sig.

Fråga uppkommer även om icke införandet av barnpensioner fr. 0. In. den 1 juli 1960 nödvändiggör en viss provisorisk höjning av de därefter kvarstående särskilda barnbidragen.

5. Barnpensioneringens omfattning Det första spörsmål som uppställer sig är vilka grupper av barn som bör omfattas av en lagstiftning om efterlevandeförmåner åt barn, dvs. den pensionsberättigade kretsen. En återblick på folkpensioneringens utveckling visar att vissa arbets- oförmögna personers egna barn och adoptivbarn först erhöll ekonomiskt stöd inom folkpensioneringen. För ifrågavarande barn utgick från år 1918 s. k. barntillägg, om barnens huvudförsörjare genom sjukdom eller ål- derdom blivit arbetsoförmögen (invalid i pensionsförsäkringslagens me- ning). En annan grupp barn, vars hjälpbehov tidigt uppmärksammades, var änkornas barn och de föräldralösa barnen. 1934 års barnpensioneringssak- kunniga framhöll i sitt år 1936 avlämnade betänkande om bidrag åt barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn (SOU 1936:6) att, om föräldrarna sammanlevat i äktenskap, faderns frånfälle ofta in- nebar, icke blott personligt utan även rent ekonomiskt, en sådan kata- strof för familjen, att dess levnadsställning helt förändrades. I de flesta fall var det nämligen genom mannens arbetskraft, som familjen erhållit

sin huvudsakliga försörjning. En lagstiftning borde därför i första hmd omfatta änkornas barn.

Huru stor betydelse ur försörjningssynpunkt, som i ett äktenskap bor— de tillmätas moderns frånfälle, var däremot en fråga som var betydligt svå— rare att besvara. Det ansågs obestridligt att makans och moderns l))rt- gång ofta medförde ekonomiska svårigheter för mannen och barnen, icke blott då hon i livstiden genom förvärvsarbete lämnat tillskott till det ge— mensamma hushållet utan även då hennes arbete varit förlagt uteslutande till hemmet. Ur ekonomisk synpunkt kunde emellertid hustruns flän- fälle i regel icke tillmätas samma betydelse som mannens, och även om en änkling efter hustruns död kunde få svårigheter för sina barns värd, ansågs han i allmänhet kunna anskaffa nödig hjälp i hemmet utan att därför behöva det allmännas stöd. På i huvudsak nu anförda skäl fmn de sakkunniga att hjälp av ifrågavarande karaktär icke borde tillförsäkras barn till arbetsföra änklingar.

På grundval av de sakkunnigas förslag tillkom 1937 års lag om barn— bidrag, som i anslutning till förslaget i huvudsak omfattade tre hmud— grupper barn, nämligen barn vars föräldrar avlidit, barn vars fader av- lidit samt barn till vissa arbetsoförmögna personer. För föräldralösa och faderlösa barn gällde samma bidragsrätt oberoende av om barnen var födda inom eller utom äktenskap. Bidraget utgick med förhöjt belopp för han, vars båda föräldrar avlidit.

År 1947 tillkom på förslag av socialvårdskommitte'n (SOU 1947: 21) en ny lagstiftning, nämligen lagen om särskilda barnbidrag. Rörande ny- heterna i denna lag må här blott nämnas att med föräldralösa barn. vilka fortfarande ansågs skola erhålla förhöjt barnbidrag, jämställdes barn, vars fader eller moder avlidit, då vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bodde till- sammans med den efterlevande av föräldrarna.

Socialvårdskommittén diskuterade i det betänkande som låg till grund för lagstiftningen om de särskilda barnbidragen även frågan om bidrag till änklingars barn men fann inte skäl föreslå att barnbidrag skulle utgå i sådant fall. Det särskilda hjälpbehov som föranleddes av de genom hustruns frånfälle ökade kostnaderna för skötseln av hemmet och barnen borde enligt socialvårdskommitténs åsikt täckas av änklingsbi- drag enligt det förslag om bidrag till änkor och änklingar med barn som kommittén samtidigt framlade.

I proposition nr 288 till 1947 års riksdag anslöt sig föredragande departe— mentschefen till vad socialvårdskommittén i angivna avseenden föreslagit, vilket också godkändes av riksdagen. I motiveringen för denna ståndpunkt anfördes bl.a., att vår familjerättsliga lagstiftning icke gjorde någon skill- nad mellan makarna. Att mannen i de flesta fall vore huvudförsörjaren återspeglade sig sålunda icke i denna lagstiftning. Rent principiellt måste

det därför vara riktigt att barn, vars moder avlidit, i bidragshänseende skulle vara likställt med barn, vars fader avlidit. Befarade svårigheter i den praktiska tillämpningen ansågs dock väga så tungt, att det var ofrånkom- ligt att undantaga barn, vars moder avlidit, från rätten till särskilt barn— bidrag.

Kommittén vill i det följande återge några synpunkter som familje- beredningen anförde i sitt år 1956 avlämnade betänkande (SOU 1956: 47) om stöd åt ofullständiga familjer. Beredningen hade tillkallats för att inom socialdeparteinentet biträda vid handläggning av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål.

I kapitlet Kontanta samhällsbidrag för barnens försörjning angav be- redningen följande principiella synpunkter på hjälpbehovet.

Analysen av det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras barn leder till slutsatsen, att ett särskilt stöd för barnförsörjningen inom dessa ofull- ständiga familjer behövs vid sidan av de allmänna barnbidragen. Vad som främst konstituerar detta behov är självfallet det förhållande, att det direkta ansvaret för barnens försörjning åvilar endast en vuxen. Härtill kommer att kvinnornas inkomstläge och allmänna situation på arbetsmarknaden ytterligare skärper disproportionen mellan behov och försörjningsförmäga.

Flertalet gifta kvinnor med barn har icke något förvärvsarbete utan ägnar sig uteslutande åt skötseln av hemmet och barnen. Det är alltså i allmänhet man- nen, som ensam svarar för de kontanta inkomsterna. Om hans bidrag till fa- miljens försörjning uteblir, betyder detta i regel att kvinnan är hänvisad till att med den ofta avsevärt blygsammare inkomst hon själv kan erhålla dels till- godose de behov — bortsett från mannens egen konsumtion — som tidigare bli- vit täckta med mannens inkomst, dels bära utlägg för hemhjälp eller andra vård- kostnader för barnen.

Om familjen i stället består av man och barn är situationen åtminstone del- vis en annan. Är han arbetsför har han i regel ett arbete, som ger honom samma inkomst som när familjen var fullständig. Han måste avlöna arbetskraft för bar- nens vård och i regel även för hemarbetet i övrigt, och den högre kostnad detta innebär i förhållande till kostnaderna för hustruns konsumtion utgör i stort sett ett mått på försämringen av familjens ekonomiska förmåga. Måhända bör man dessutom räkna med att hans förvärvsmöjligheter blir något beskurna, eftersom han knappast kan förutsätta att en anställd hemarbetskraft skall prestera lika stora arbetsinsatser som en hemarbetandc hustru.

I båda fallen innebär det under alla förhållanden en krympning av famil- jens ekonomiska bas, om någon av föräldrarna förlorar sin försörjningsförmå- ga eller undandrar sig sina förpliktelser. Detta gäller oavsett om det är fadern eller modern som försvinner ur familjekretsen. Om förvärvsarbetskraft bortfaller, blir följden en minskning av penninginkomsten; om hemarbetskraft går förlorad ökar kostnaden för hemarbetet, bl. a. barnens vård. Diskussionen om samhälle- ligt stöd åt barnen i ofullständiga familjer synes därför inte kunna begränsas till att gälla familjer med kvinnlig hushållsföreståndare. Även familjer i vilka modern är invalid eller mannen är änkling eller där han är frånskild och har vårdnaden om barnen måste komma in i bilden.

I fråga om familjer, i vilka föreståndaren är änkling eller frånskild, konstaterade beredningen, att en viss försämring av familjeekonomien

naturligen inträder, när familjen blir ofullständig. Om denna försämring icke kompenseras genom underhållsbidrag, som kan vara fallet när fa— miljen består av frånskild med barn, kan ett behov av ekonomiskt stöd, stort eller litet, generellt presumeras. Något allmängiltigt mått på stor— leksordningen av detta behov kunde dock ej erhållas.

I fråga om kretsen av de bidragsberättigade anförde familjeberedningen följande.

Ett karakteristikum för såväl bidragsförskottslagen som lagen om särskilda barnbidrag har länge varit att rätten till förskott eller bidrag i vissa fall varit beroende av könstillhörighet. Före innevarande års ändring av bidragsförskotts— lagen kunde sålunda förskott endast beviljas ä bidrag, som fadern förpliktats erlägga. Den nyligen genomförda ändringen av lagen innebär, att jämväl un— derhållsbidrag, som barnets moder skall betala, kan förskotteras av allmänna medel. Vad beträffar lagen om särskilda barnbidrag gäller alltfort, att sådana kan tillkomma barn till änkor men ej barn till änklingar (såvida inte dessa åt— njuter folkpension). Vidare kan bidrag tillkomma barn, vars moder åtnjuter folk- pension, allenast under förutsättning att föräldrarna ej sammanbor och att mo— dern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet. Upp- bär fadern folkpension, utgår särskilt barnbidrag, även om föräldrarna sam— manbor.

De här ifrågavarande bestämmelserna utgår från ett rådande faktiskt för- hållande, nämligen att fadern i flertalet fall är den som tillför familjen de hu- vudsakliga penninginkomsterna. Om hans försörjningsförmåga blir otillräck— lig, har samhället därför ansetts böra under alla förhållanden träda hjälpande emellan. Även ett bortfall av den hemarbetande moderns försörjningsförmåga påverkar i väsentlig grad familjeekonomien. Penninginkomsten för familjen minskas emellertid inte, och med det betraktelsesätt som för närvarande till— lämpas anses därmed något hjälpbehov icke uppkomma.

Familjeberedningen har i föregående resonemang hävdat, att förlust på ena eller andra sättet av en försörjare får anses framkalla ett hjälpbehov. Det är m. a. 0. från principiell synpunkt likgiltigt, till vilket kön försörjaren hör. Skulle denna princip konsekvent upprätthållas, borde resultatet bli, att könsgränserna borttoges även i lagen om särskilda barnbidrag, så att dylika bidrag utginge utan hänsyn till om den kvarstående försörjaren är man eller kvinna.

Behålles inkomstprövningen, förefaller det självklart, att någon könsgräns ej bör finnas. Om en familj med kvinnlig försörjare har samma inkomst som en familj med manlig försörjare, kan det ju icke rimligen hävdas, att ett större hjälp— behov skulle föreligga i den förstnämnda familjen enbart på grund av försörja— rens kön.

Slopas inkomstprövningen, kan det från vissa synpunkter anses föreligga än starkare skäl att även borttaga könsgränsen. Om nämligen familjer med kvinn— liga försörjare skulle komma i åtnjutande av bidrag utan att deras behov blir individuellt prövat, skulle det te sig egendomligt och stötande, om familjer med manliga försörjare bleve utan sådant stöd, även när deras inkomster vore myc- ket små. Å andra sidan är det klart, att hjälpbehovet för kvinnorna genomsnittligt sett, på grund av deras mindre gynnade ställning på arbetsmarknaden, kan kon- stateras vara större än för männen. Slopas inkomstprövningen i det enskilda fallet innebär ju detta, att hjälpbehovet presumeras på generella grunder, och det kan då knappast råda något tvivel om att behovet måste anses vara störst i de ofullständiga familjer, som har kvinnliga föreståndare.

Efter samråd med allmänna pensionsberedningen fann familjebered- ningen det icke lämpligt att, innan pensionsberedningens förslag förelåg, taga ställning till frågan om en utvidgning av bidragsrätten till änklingars barn.

Enligt pensionsberedningens förslag skulle barnpension utgå till barn som förlorat sin »huvudsakliga försörjare». Någon definition av begrep— pet huvudsaklig försörjare lämnades dock icke.

I detta sammanhang må emellertid erinras om vissa bestämmelser i 6 5 lagen om allmän sjukförsäkring. Som allmän regel gäller enligt 6 g 1 st. att varje medlem i allmän sjukkassa är sjukvårdsförsäkrad. På grund av sådan försäkring är jämväl i riket bosatt barn till medlemmen under 16 år sjukvårdsförsäkrat. Om barn skulle bli sjukvårdsförsäkrat genom makars försäkring skall enligt 6 g 2 st. barnet anses vara försäkrat alle— nast såsom barn till mannen. Sjukkassa må dock efter framställning av makarna medgiva, att barnet i stället skall vara sjukvårdsförsäkrat så— som harn till hustrun. Sådant medgivande må lämnas allenast såframt hustruns årsinkomst av förvärvsarbete överstiger mannens årsinkomst av dylikt arbete.

I fråga om dessa bestämmelser anfördes i proposition nr 312/1946 föl- jande.

Under bestående äktenskap tillkommcr emellertid vårdnaden om barn re- gelmässigt båda föräldrarna, och därest icke nyssnämnda regler kompletterades med andra, skulle följden bli, att barn komme att räknas som familjemedlem till båda makarna. För att undvika därmed förbundna olägenheter har i andra stycket av paragrafen upptagits en bestämmelse, att i dylikt fall barnet skall räknas såsom familjemedlem till den av makarna, som är att anse såsom den huvudsakliga försörjaren, dvs. i regel mannen. Om hustrun i det särskilda fallet i realiteten skulle vara den huvudsakliga försörjaren, har dock möjlighet ansetts böra finnas för makarna att få barn, som eljest skulle räknas såsom familjemedlem till mannen, överfört såsom familjemedlem till hustrun för att därigenom få barntillägget till sjukpenningen anknutet till hustruns sjukpen- ning.

Då det gäller att anknyta rätten till barnpension inom folkpensione- ringen till den omständigheten att barnets huvudsakliga försörjare avli— dit, torde det enligt kommitténs åsikt i praktiken uppkomma betydande svårigheter. Även om man har anledning utgå ifrån att mannen i regel är den huvudsakliga försörjaren, torde —— såvitt icke annat föreskrives _ utredning härom erfordras i varje särskilt fall. Mången gång skulle också svårigheter uppkomma att rätteligen bedöma, om den ena eller andra maken varit den huvudsakliga försörjaren, t. ex. om båda makarna haft förvärvsarbete och ungefär lika stor arbetsinkomst. Den huvudsakliga försörjningsbördan kan också ha växlat, så att den tidvis åvilat den ena maken och tidvis den andre. Familjefadern kan ha varit sjuklig under en

längre tid och endast i begränsad omfattning kunnat bidraga till famil— jens försörjning, som därför i huvudsak kommit att åvila hustrun. Det vore knappast rimligt, om man i ett sådant fall skulle vid hans frånfälle anse att barnpension inte kan ifrågakomma för makarnas barn på grund av att den efterlevande hustrun varit den huvudsakliga försörjaren. Här- till kommer att med en barnpensionsålder av 19 är många pensionsberät- tigade barn i de högre åldersgrupperna kommer att vara självförsörjan- de, varvid ingen av föräldrarna kan anses vara barnets huvudsakliga för— sörjare.

Kommittén har på grund härav funnit det mest ändamålsenligt att vid utformandet av barnpensionsbestämmelserna bortse från vem av föräld— rarna som varit att anse som den huvudsakliga försörjaren. Detta kommer att i hög grad underlätta tillämpningen av bestämmelserna i praktiken.

Att med en sådan utgångspunkt rätt till barnpension bör föreligga för barn, vars fader avlidit, framstår som naturligt. I sådant fall utgår sär— skilt barnbidrag enligt nuvarande lagstiftning.

Härefter uppkommer frågan om rätt till barnpension för barn, vars mo- der avlidit. Härmed sammanhängande spörsmål kan ses ur såväl princi- piella som praktiska synpunkter.

Ur principiell synpunkt må det här vara tillräckligt att hänvisa till den i det föregående berörda diskussionen, där det bl. a. åberopats att den famil- jerättsliga lagstiftningen i vårt land icke gör någon skillnad mellan ma- karna. Denna princip om likställighet mellan könen har ansetts motive— ra likställighet mellan änklingar med hemmavarande minderåriga barn och änkor med sådana barn. I dessa fall utgår änklings— resp. änkebidrag. Beträffande barnen till änklingar och änkor råder emellertid icke likstäl- lighet. Änkebarnen är berättigade till särskilt barnbidrag, under det att änklingsbarnen är uteslutna därifrån. Enligt kommitténs mening låter det sig inte göra att konstruera pensioneringen med utgångspunkt från nyss- nämnda likställighetsprincip, särskilt om man avvisar tanken på änklings- pensioner.

Bedömer man frågan om det allmännas ekonomiska stöd till änklingar med barn ur praktiska och sociala synpunkter, torde man finna att ett hjälpbehov ofta föreligger. Delade meningar kan givetvis råda beträffan— de frågan om utformningen av hjälpen, dvs. om man skall skilja på stöd åt barnens försörjning och stöd åt familjeföreståndarens egen försörjning. Härvid kommer frågan om barnpensioner för moderlösa barn att bli nära förknippad med frågan om änklingspensionerna.

Enligt riksdagens uttalande bör frågan om änklingspensionering ut— redas samtidigt med frågan, huruvida barnpensioner skall utgå även då den icke huvudsakliga försörjaren (i regel modern) avlidit. Av socialmi- nistern utfärdade direktiv för kommitténs arbete ansluter sig till av riks- dagen uttalade önskemål. Härav följer att kommittén äger ingå på en

fri bedömning av det ekonomiska stöd som samhället inom folkpensione- ringens ram bör bereda änklingarna och deras barn. Olika lösningar kan därvid övervägas.

Pensionsberedningen anvisade en lösning. Den innebar, att arbetsföra änklingar med barn i hemmet skulle erhålla änklingspension, motsvarande hälften av full änkepension, under det att änklingens barn skulle erhålla pension endast om den avlidna hustrun varit att anse såsom den huvud- sakliga försörjaren. Då mannen i allmänhet är den huvudsakliga försör— jaren, skulle änklingarnas barn enligt beredningens förslag i regel icke erhålla pension. Såsom allmän motivering till förslaget om änklings— pension f'amhöll beredningen, att änklingar med icke vuxna barn i hem- met ofta befinner sig i ett svårt läge, eftersom den kvinnliga arbetskraft, som vanligen behövs i hemmet, ställer sig mycket kostsam. Samtidigt för— utsattes att en änkling normalt har större arbetsinkomst än en änka i motsvarande situation.

En annan lösning är att låta barnpensioner utgå till samtliga barn, som förlorat endera av föräldrarna, alltså även till änklingsbarnen, utan att samtidigt tillerkänna änklingen pension för egen del. En sådan anordning har den fördelen, att hjälpen kan avvägas med hänsyn till antalet barn i familjen. Detta alternativ skulle medföra ekonomisk hjälp också i de fall då barnen eller något av dem icke tillhör änklingens hushåll utan är läm- nade i annans vård (utackorderade hos anhöriga eller andra), något som torde vara oftare förekommande i änklingsfamiljer än i familjer, där fa- dern är död men modern lever.

Nu nämnda lösningar kan tillämpas var för sig men också kombineras med varandra så att änklingen erhåller änklingspension för egen del och barnen barnpensioner i analogi med nu utgående förmåner till änka och barn. Vilkendera lösningen som ur änklingsfamiljens synpunkt är förmån— ligast, beror på förmånernas avvägning och barnantalet i det enskilda fal— let. I princip torde man vid bedömandet av effekten av det ekonomiska stödet böra fästa mindre avseende vid en teoretisk uppdelning av detta på änklingen och barnen. Den huvudsakliga vikten bör fästas vid den totala ef— fekten på familjeenheten, dvs. på det gemensamma hushållet.

Vid övervägande av de anförda omständigheterna har kommittén fun- nit, att det allmännas stöd åt barnfamiljer, där modern avlidit, lämpligast bör utformas som ett bidrag till barnets egen försörjning. Kommittén fö— reslår därför, att barnpension skall utgå även till barn, vars moder avlidit. Härigenom kommer hjälpen att anpassas med hänsyn till barnens antal, och även moderlösa barn, som icke vistas i hemmet utan år lämnade i annans vård, kan bli delaktiga av hjälpen.

Huruvida vid sidan av barnpensionerna något stöd åt änklingarna i

form av änklingspensioner härvid kan anses erforderligt, kommer att när- mare behandlas i nästkommande kapitel.

Eftersom kommittén beslutat föreslå, att barnpension skall utgå både till barn, vars fader avlidit, och till barn, vars moder avlidit, följer härav att barnpension också tillkommer barn, vars båda föräldrar avlidit. Sär- skilda regler för föräldralösa och med dem jämställda barn kommer här- vid endast att erfordras, om pensionen till dessa barn anses böra utgå med högre belopp än till övriga barn. Kommittén återkommer till denna fråga i det följande.

De föreslagna reglerna bör avse såväl barn i äktenskap som barn utom äktenskap. Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension uteslutes barn utom äktenskap från rätt till barnpension, därest den försäkrade enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla. Ett motsvarande undantagsstadgande finnes i yrkesskadelagstiftningen men däremot ej i barnbidragslagen.

Då den avlidne genom engångsbelopp med bindande verkan för barnet avlöst sin normala underhållsskyldighet mot detta, röner barnets försörj— ning ingen inverkan av hans dödsfall. På grund härav och med hänsyn till önskvärdheten att erhålla likformiga regler i detta avseende inom folkpen— sioneringen och tilläggspensioneringen har kommittén funnit att det angivna undantagsstadgandet bör införas även för barnpensionerna inom folkpensio- neringen.

Med så hög åldersgräns som 19 år för rätt till barnpension, kommer det att inträffa, att barn ingår äktenskap, innan denna åldersgräns uppnåtts. Fråga uppstår härvid om giftermålet skall inverka på rätten till barnpension om någon av föräldrarna avlider, sedan barnet ingått äktenskap. Frågan är av ringa praktisk och ekonomisk betydelse. Den rätt till familjepension som barn har enligt de statliga och kommunala familjepensionsreglementena påverkas icke av barnets giftermål. Icke heller inom tilläggspensioneringen finnes något stadgande, som inskränker rätten till barnpension i detta hän- seende.

Kommittén har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att föreslå någon begränsning av rätten till barnpension för barn, som ingått äktenskap.

6. Rätt till barnpension för adoptivbarn m. fl.

Enligt tidigare gällande lagstiftning har adoptivbarn stått i familjerättsligt förhållande både till adoptanten och till sin egen släkt, ehuru barnet ofta rent faktiskt varit avskuret från förbindelse med släkten. Genom lagändringar, som trätt i kraft den 1 juli i år, har adoptivbarns allmänna rättsställning omgestaltats så att barnet i princip kommer att stå i samma förhållande till

adoptanten och hans släkt som ett adoptantens eget barn, varvid samtidigt det familjerättsliga bandet mellan adoptivbarnet och dess släkt avskäres. Konsekvenserna härav framträder främst i fråga om arvsrätten men också beträffande frågan om underhållsskyldigheten mellan de naturliga för- äldrarna och adoptivbarnet. I den senare delen har tidigare gällt, att för— äldrarna haft icke primär men väl subsidiär underhållsskyldighet mot sitt bortadopterade barn och att barnet trots adoptionen varit pliktigt att vid behov underhålla föräldrarna. Enligt de nya reglerna upphör underhålls- skyldigheten mellan föräldrarna och barnet i och med att barnet bort- adopteras. Då den som är gift adopterar sin makes barn, kvarstår dock givetvis det familjerättsliga bandet med den naturliga fadern eller modern. Adoptionen har i detta fall till syfte att barnet skall få samma rättsställning i förhållande till båda makarna.

Adoptionen avser att skapa ett band mellan adoptivföräldrar och barn, vilket så nära som möjligt överensstämmer med det som finns mellan för- äldrar och bröstarvingar. Härav följer att adoptivbarn bör erhålla samma rätt till barnpension som övriga barn men att rätten bör bedömas med hänsyn till adoptivföräldrarnas förhållanden i stället för de naturliga föräldrarnas. I enlighet med dessa grundsatser regleras också adoptivbarnens nuvarande rätt till särskilt barnbidrag. Vidare må nämnas att adoptivbarn enligt yrkes- skadeförsäkringslagen äger samma rätt till livränta som eget barn. Lagen om försäkring för allmän tilläggspension stadgar att adoptivbarn likställes med eget barn.

Kommittén föreslår därför att adoptivbarn vid bedömande av rätten till barnpension inom folkpensioneringen likställes med eget barn.

Reglerna härom bör som framgår av det förut sagda kompletteras med en bestämmelse, som hindrar att ett bortadopterat barn får rätt till barn- pension efter sina naturliga föräldrar. Någon anledning att utge sådan pension efter de naturliga föräldrarna finnes icke, då banden med dem helt avklippts genom bortadopteringen. I överensstämmelse med vad som gäller inom tilläggspensioneringen bör bestämmelsen härom givas den utformningen att barnpension ej skall utgå till barn, som är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make.

Kommitténs ståndpunktstaganden i fråga om den barnpensionsberättigade kretsen innebär att barnpension efter en avliden person icke utgår till andra makens barn eller adoptivbarn, som varken är barn till den avlidne eller adopterat av honom. Ej heller utgår barnpension till fosterbarn.

7. Bampensionens storlek

Enligt riksdagens principbeslut skall barnpension till barn, vars huvud- sakliga försörjare avlidit, utgå med ett belopp av 1 000 kr. om året. Härmed

torde man ha avsett pensionsnivån vid den nya lagstiftningens ikraft- trädande den 1 juli 1960.

Kommittén har som framgår av det föregående intagit den ståndpunkten, att barnpension bör utgå till såväl faderlösa som moderlösa barn, oavsett vilken av föräldrarna som varit att betrakta som den huvudsakliga för- sörjaren. Enligt kommitténs mening bör pensionsbeloppet vara detsamma, vare sig det är fråga om faderlösa eller moderlösa barn.

Frågan, huruvida barnpension bör utgå med högre belopp, då båda för- äldrarna avlidit, hör enligt utredningsdirektiven till de spörsmål som kom— mittén erhållit i uppdrag att utreda.

Antalet föräldralösa och med dem likställda barn under 19 år är rela- tivt litet. Sammanlagt torde det vara fråga om ca 3 000 barn.

Till belysning av spörsmålet vill kommittén först redovisa några synpunk— ter som tidigare åberopats vid avvägningen av barnbidragens belopp.

Barnbidrag till föräldralösa barn har funnits sedan år 1938. Förslag härom hade avgivits av 1934 års barnpensioneringssakkunniga. För bedömande av barnbidragets belopp hade de sakkunniga införskaffat vissa utredningar beträffande fattigvårdsunderstöd till änkor med minderåriga barn och rörande barnavårdsnämndernas utackorderingskostnader. Med ledning härav stannade de sakkunniga vid att föreslå belopp, som ungefärligen skulle motsvara medeltalet av det månatliga fattigvårdsunderstöd som läm- nades för minderåriga barn till änkor. För sådana barn skulle bidrag utgå för första barnet med högst 240, 300 och 360 kr. i resp. ortsgrupper 1—-—3 och därefter med proportionellt minskade belopp i den mån barnantalet var större. Utan annan närmare motivering än att barnbidraget till föräldralösa barn hörde utgå med högre belopp än till andra barn, bestämdes barn— bidraget för de föräldralösa barnen till 300, 360 och 420 kr. i resp. orts— grupper.

Barnbidragslagen ersattes fr. o. m. den 1 januari 1948 med lagen om särskilda barnbidrag. Den tidigare graderingen av barnbidragen efter dyrort och efter barnantalet inom varje familj upphörde nu. Man fann däremot icke anledning att frångå differentieringen av bidragsbeloppen för å ena sidan föräldralösa och med dem jämställda barn och å andra sidan övriga bidragsberättigade barn. För barn tillhörande den förra gruppen fastställdes barnbidragets maximibelopp till 420 kr. och för barn i den senare gruppen till 250 kr. Det må anmärkas att allmänna barnbidrag å 260 kr. samtidigt infördes. De särskilda barnbidragens belopp fastställdes med ledning av vissa för 1941 års befolkningsutredning verkställda undersökningar om barnkost- nadernas storlek och statsmakterna utgick från att de särskilda barn- bidragen jämte övriga samhälleliga barnförmåner, såsom de allmänna barn- bidragen och de fria skolrnåltiderna, skulle i princip svara mot de totala kostnaderna för barnens försörjning vid en av samhället accepterad stan—

dard. Tanken var således att komplettering av förmånerna med understöd efter fri behovsprövning skulle behöva förekomma endast i undantagsfall.

Fr. o. m. den 1 juli 1953 bröts principen om högre barnbidrag för de för— äldralösa barnen. Lagändringen var föranledd av en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående mödrar. Däri erinrades om att de dåvarande maximibeloppen för barnbidragen på många håll låg under fat- tigvårdsstandarden och var avsevärt lägre än de fosterlegor som social- styrelsen ansåg motiverade. Utan mycket avsevärda kommunala tillägg till förmånerna kunde, framhölls det i promemorian, dessa förmåner icke förslå till försörjning. Det ifrågasattes huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp borde fastställas till 600 kr. om året. Ett månatligt högsta belopp om 50 kr. ansågs ej vara tilltaget i överkant utan ansågs ligga i när- heten av —— om också under —— riksgenomsnittet för fattigvård och foster— legor.

I promemorian uttalades vidare den meningen, att det ur sociala syn- punkter syntes motiverat att barnbidragen i samtliga fall bestämdes lika till sitt högsta belopp. I praktiken förekomme det icke så sällan, att barn som endast kunde få det lägre bidraget befunne sig-i en situation fullt jäm- förlig med läget för de barn som åtnjöte det högre bidraget. Bidragen syntes därför böra avvägas efter barnens behov i förhållande till den av försörjaren ådagalagda förmågan att svara för försörjningen, vilket skedde genom att bidraget var inkomstprövat med hänsyn till försörjarens inkomst. Ett avsteg från denna regel borde göras beträffande de föräldralösa barnen. Eftersom fosterföräldrarna, om sådana funnes, icke hade försörjningsplikt gentemot barnet borde man för deras del ej fråga efter försörjningsförmågan.

I proposition nr 36 till 1953 års riksdag föreslog socialministern, att det särskilda barnbidraget skulle generellt för alla kategorier av barn, som om— fattades av lagen, fastställas till högst 600 kr. om året. Detta förslag god— kändes av riksdagen. Ur socialministerns motivering till lagändringen må här återges följande.

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från har- nets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har någon försörjare eller icke. Belop- pet avser alltså såväl de föräldralösa barnen som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid måste det förhållandet att de senare har båda eller den ene av föräldrarna i livet, som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande på barnbidragets storlek, enär behovet av understöd från det all- männa då blir mindre. Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till uttryck däri att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra barn, utan endast i så måtto, att försörjarens förmåga att svara för försörjningen inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande till den försörjningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord, där försörjare finnes, vara inkomst- prövat med hänsyn till försörjarens inkomst.

Vid den tidigare avvägningen av barnbidragsbeloppen för de olika barn— kategorierna har man, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, gått fram efter två skilda linjer. Å ena sidan anfördes vid barnbidragens till- komst att barnbidragen till faderlösa barn borde utgå med belopp som unge— färligen skulle motsvara medeltalet av det månatliga fattigvårdsunderstöd, som lämnades för minderåriga barn till änkor, samt att barnbidraget för föräldralösa barn borde utgå med högre belopp än för andra barn. Å andra sidan ansågs det, när barnbidragets maximibelopp genom 1953 års reform gjordes lika för alla barn, att man borde utgå från de föräldralösa barnens behov av understöd. Om de övriga barnen hade båda eller den ene av för- äldrarna i livet, som kunde draga försorg om dem, borde detta komma till uttryck på det sättet att barnbidraget reducerades med hänsyn till den för— sörjningsskyldiges ekonomi.

När det nu gäller att taga ställning till frågan om barnpension bör utgå med högre belopp till föräldralösa barn än till övriga pensionsberättigade barn, är utgångsläget det att pensionen för barn, som förlorat sin huvud— sakliga försörjare, enligt riksdagens ställningstagande skall utgöra 1000 kr. om året, oberoende av den efterlevande försörjarens eller barnets egen inkomst. Detta belopp är lika litet som av pensionsberedningen föreslagna 750 kr. något uttryck för barnkostnadens storlek utan får mera anses ha framkommit som en efter fritt skön gjord uppräkning av det nuvarande barnbidragsbeloppet 600 kr. Man torde också kunna säga att uppräkningen är avsedd att kompensera penningvärdets förändringar, varjämte viss hän- syn tagits till standardutvecklingen. Någon principiell motivering eller mål- sättning har i varje fall icke angivits såsom grund för barnpensionsnivån för de fader— eller moderlösa barnen. Man bör emellertid hålla i minnet att ifrågavarande barn har en av föräldrarna i livet, som ofta genom kontant- bidrag eller genom vård och tillsyn lämnar sitt bidrag till barnets försörj- ning. Vidare må framhållas att de fader- eller moderlösa barnen ofta ingår såsom medlem i en ofullständig familj, där vissa konsumtionskostnader såsom utgifter för bostad m. m. är gemensamma för samtliga familjemed— lemmar, varigenom barnets levnadskostnader nedbringas. Det anförda torde ge vid handen att ett fader— eller moderlöst barn ofta kan beredas en till- fredsställande försörjning med en lägre pension än som erfordras för de föräldralösa barnen.

Då det icke finns någon av föräldrarna i livet, som kan bidraga till ett barns försörjning, kommer barnets” behov av bidrag härtill från folk- och tilläggspensioneringen att ofta motsvara den faktiska försörjningskost— naden. Huru stor denna kostnad i genomsnitt är kan knappast generellt besvaras. Detta beror icke blott på att de faktiska utgifterna växlar från fall till fall utan också på att det råder delade meningar om vilka slags utgifter, som skall anses ingå i barnkostnaderna.

Av intresse i detta sammanhang är emellertid vårdkostnaderna för de

fosterbarn som står under barnavårdsnämndernas tillsyn. Med vårdkost- nader avses här inackorderingsavgifter i enskilda hem, däremot ej avgifter för den direkta värden på barnhem, sjukhus 0. d. och ej heller andra kost- nader i samband med vården såsom resor, utrustning m. m. Enligt social— styrelsens publikation Samhällets barnavård år 1956 växlade inackorde- ringsavgifterna kraftigt beroende på olika omständigheter såsom barnens ålder och kön, om barnet var inackorderat hos släktingar eller andra och om fosterhemmet var beläget i stad eller på landsbygden. Vårdavgifternas stor- lek för de vårdavgiftsbetalande (för ca 30 procent av barnen utgick ingen vårdavgift) uppgick år 1956 i genomsnitt till 66 kr. per månad (792 kr./är). Utöver vårdavgiften erhöll fosterföräldrarna allmänt barnbidrag. Enligt under hand inhämtade uppgifter har vårdkostnaden stigit under år 1957 till i genomsnitt 73 kr. per månad (876 kr./år). För under år 1957 nyutackor— derade barn utgjorde den genomsnittliga fosterlegan 92 kr. per månad (I 104 kr./dr). Under åren 1958 och 1959 torde fosterlegorna ha stigit ytterligare något.

Inackorderingskostnadernas stegring återspeglas i Svenska socialvårds— förbundets taxa vid ersättning för kostnad enligt barnavårdslagen. Enligt den nya taxan fr. o. m. den 1 januari 1958 skall ersättning för av barnavårds- nämnd omhändertagna friska, normala barn utgivas med högst 100 kr. per månad (tidigare 90 kr.). Har barnet annan inkomst eller kontant förmån än arbetsinkomst, skall taxebeloppet minskas med motsvarande förmån; dock skall därvid hänsyn icke tagas till allmänt barnbidrag eller allmänt studiebidrag.

Det kan anmärkas att ovannämnda taxebelopp icke är avsett att vara normgivande vid överenskommelse mellan kommun och fosterhem om vård- kostnadens storlek; man har dock räknat med att omkring 90 procent av inackorderingsavgifterna inrymmes i månadsbeloppet 100 kr.

Det ovan redovisade materialet ger föga ledning då man söker bedöma storleken av pensionen till de föräldralösa barnen. Några mera preciserade hållpunkter för en skälig och riktig avvägning torde dock knappast kunna förebringas. Fixerandet av pensionens storlek blir därför i väsentlig grad en bedömningsfråga. Härvid bör erinras om att det nu gällande barnbidrags- beloppet — 600 kr. — är avvägt med tanke i första hand på ensamstående barn och att för övriga barn en viss gradering av beloppet avsetts skola ske genom en inkomstprövning, vid vilken den efterlevande försörjarens in— komster beaktas. Då inkomstprövningen avskaffas, bortfaller möjligheten till en sådan automatiskt verkande gradering.

Vad som främst manar till återhållsamhet, då det gäller att bestämma barnpensionens storlek för föräldralösa barn inom folkpensioneringen, är att barnen framdeles får möjlighet att bestrida en avsevärd del av sina för- sörjningskostnader genom de tilläggspensioner de regelmässigt kommer att bli berättigade till. Om en försäkrad avlider och efterlämnar ett barn under

19 år som enda pensionsberättigad efterlevande, kommer detta barn att erhålla barnpension från tilläggspensioneringen med samma belopp som skulle ha utgått till den avlidnes änka, om pensionsberättigade barn ej fun— nits. Som en jämförelse angives här nedan med vilka belopp tilläggspension vid ett basbelopp av 4 000 kr. utgår till å ena sidan vissa faderlösa, å andra sidan vissa föräldralösa barn.

A. Fadern död, efterlämnar änka och barn

Faderns Tilläggspension för inkomst ”_ änka + 2

kr. anka + 1 barn barn

6 000 total pension ....... 600 720

därav å varje barn. . 180 150

10 000 total pension ...... 1 800 2 160

därav å varje barn. . 540 450

20 000 total pension ...... 4 800 5 760

därav å varje barn. . 1 440 1 200

30 000 total pension ...... 7 800 9 360

därav å varje barn. . 2 340 1 950

B. Båda föräldrarna döda

Faderns _ " (moderns) Tilläggspensmn for inliomst 1 barn 2 barn (vartdera) r. 6 000 480 600 (300) 10 000 1 440 1 800 (900) 20 000 3 840 4 800 (2 400) 30 000 6 240 7 800 (3 900)

Utöver tilläggspensionen tillkommer enligt båda sammanställningarna barnpensioner från folkpensioneringen samt i sammanställningen A. änke— pension från folkpensioneringen.

Den tilläggspension som tillkommer föräldralösa barn är sålunda avse— värt högre än den som tillkommer barn, vars fader avlidit men vars moder lever och är berättigad till änkepension. Även om kostnaderna för de för— äldralösa barnen ofta torde vara högre än för barn, som förlorat endast den ena av föräldrarna, kommer detta sålunda i regel att kompenseras av de högre förmåner det föräldralösa barnet erhåller från tilläggspensioneringen. Det kan därför enligt kommitténs mening icke vara motiverat att därutöver tillgodose de föräldralösa barnen med en större barnpension från folk— pensioneringen än vad som gäller för fader— eller moderlösa barn.

Kommittén föreslår sålunda, att barnpension skall utgå med samma belopp, 1 000 kr., oavsett om blott en eller båda av barnets föräldrar avlidit.

8. Fråga om indragning av barnpension vid faders eller modets omgifte

Ursprungligen gällde i barnbidragslagen den regeln att barnbidrag åt barn, vars fader avlidit eller vars moder var invalid, indrogs om modern ingick äktenskap med arbetsför man. Denna regel motiverades av barnpensione-

ringssakkunniga med att förutsättningen för samhällets ekonomiska bistånd, nämligen det nödläge som barnförsörjarens frånfälle vållat i dylika fall i allmänhet blivit undanröjt. Vidare borde beaktas den omständigheten, att mannen i det nya äktenskapet enligt civilrättsliga bestämmelser var skyldig att, så länge äktenskapet bestod, efter sin förmåga bidraga till styvbarnens underhåll.

Bestämmelser om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn tillkom år 1920 i samband med den då genomförda nya äktenskapslagstift- ningen. Förevarande regler återfinnes nu i 7 kap. 4 5 föräldrabalken och de innebär att om make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, andre maken jämte honom är skyldig att efter sin för- måga bidraga till barnets underhåll. Denna underhållsskyldighet varar så länge äktenskapet består. Det är utan betydelse om barnet vistas i makar- nas hem eller annorstädes. Vad sålunda är stadgat medför ingen ändring i den underhållsskyldighet som åligger den andre av barnets föräldrar.

I den proposition (276/1937) varigenom förslag till bl. a. lag om barn- bidrag förelades riksdagen medgav föredragande departementschefen, att stadgandet om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn ofta vållat slitningar och förvecklingar. Så länge emellertid denna grundsats vore gällande, torde den enligt departementschefens uppfattning böra iakt- tagas jämväl i lagstiftningen om barnbidrag.

I det förslag till lag om särskilda barnbidrag som socialvårdskommittén framlade år 1947 erinrade kommittén om vad riksdagens andra lagutskott yttrat i anledning av en vid 1944 års riksdag väckt motion, vari yrkats utredning om avskaffande av ifrågavarande indragningsregel i barnbidrags- lagen. Utskottet hade därvid framhållit bl. a. att det avgörande för frågan om omfattningen av samhällets hjälpverksamhet i förevarande hänseende endast torde vara skälighets- och rättvisesynpunkter. Om det ur sådana synpunkter skulle vara önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för lagen om barnbidrag till att omfatta jämväl barn, som hade styvfader, syntes den omständigheten att styvfadern vore underhållspliktig icke i och för sig böra utgöra hinder mot en sådan åtgärd. Socialvårdskommittén instämde helt i vad utskottet sålunda yttrat. Med hänsyn till det prekära läge vari styvbarn ofta befunne sig, syntes enligt kommittén starka skäl tala för slopande av ifrågavarande regel. Den tillämpades icke beträffande bidrags— förskott. Sålunda lämnade samhället hjälp i form av bidragsförskott åt barn i äktenskap till frånskild omgift moder, om fadern var i livet, medan normaliserat bidrag icke kunde utgå, om fadern var död. Ett annat skäl som påkallade regelns avskaffande var att densamma i åtskilliga fall torde medföra en stark benägenhet för moder att hellre leva i en fri förbindelse än att gifta om sig. På grund av det anförda upptogs icke i kommitté— förslaget någon motsvarighet till den äldre indragningsregeln.

I den proposition (288/1947), vari bl. a. förslag till lag om särskilda

barnbidrag förelades riksdagen, fann föredragande departementschefen det välbetänkt att slopa ifrågavarande indragningsbestämmelse, och riksdagen hade intet att erinra häremot.

Nu gällande regler innebär sålunda att änkas omgifte icke i och för sig medför indragning av det särskilda barnbidraget. Rätten till fortsatt barn- bidrag efter omgifte är emellertid beroende av änkans och den nye man- nens gemensamma inkomster. Är dessa tillräckligt höga, medför de indrag— ning av barnbidraget. Inkomstprövningen i förevarande fall är sträng, och rätten till särskilt barnbidrag bortfaller vid förhållandevis låga inkomst— belopp. Antalet fall där särskilt barnbidrag utgår till faderlöst barn, vars moder ingått nytt äktenskap, är därför mycket begränsat. Även i de fall där särskilt barnbidrag utgår, är bidraget i allmänhet på grund av inkomst- reduceringen obetydligt till beloppet.

Såsom framgår av det föregående har den ursprungliga regeln att barn— bidrag indrages, om barnets moder ingår äktenskap med arbetsför man, i nu gällande lagstiftning ersatts av en inkomstprövningsregel, varigenom barnbidrag efter moders omgifte alltjämt kan utgå helt eller delvis, om makarnas inkomster är av begränsad storlek. En sådan lösning står icke till buds i en kommande lagstiftning, då barnpensionerna är avsedda att utgå utan inkomstprövning. Vidare bör bemärkas, att frågan om indrag— ning av barnpension i fortsättningen aktualiseras icke blott av moders utan även av faders omgifte. Delvis nya synpunkter får därför läggas på frågan om barnens pensionsrätt då den efterlevande av föräldrarna gifter om sig.

Grunden för barns pensionsrätt kan sägas vara, att det antages ha inträffat en försämring i familjens ekonomi, om familjen blir vad man brukar kalla ofullständig och den ene av föräldrarna lämnas ensam att sköta hemmet och vårda barnen. Genom mannens död försvinner i allmänhet den kontra- hent i familjen som tillskjutit familjens förvärvsinkomster och genom hust- runs bortgång den av makarna som bidragit till försörjningen genom sitt hemarbete. Då familjen genom mannens eller hustruns omgifte åter blir fullständig, återställes i många fall det normala försörjningsläget i en familj, vilket i och för sig kunde tala för att samhällets ekonomiska stöd till barnen upphörde. Den nye familjemedlemmen blir ju subsidiärt an- svarig för försörjningen av andra makens barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap.

I samma riktning kan tala kostnadssynpunkter. En relativt betydande del av de fader- eller moderlösa barnen har en fader eller moder som ingått nytt äktenskap. Den officiella statistiken ger emellertid icke något tillför- litligt underlag för beräkningen av antalet styvbarn i nya äktenskap. Den lämnar över huvud taget mycket osäkra uppgifter om antalet barn, som förlorat sin fader eller moder eller båda föräldrarna. I statistiken finns visserligen uppgift på antalet hemmavarande barn inom ofullständiga fa- miljer men däremot inga uppgifter om antalet utackorderade fader- eller

moderlösa eller föräldralösa barn. Med de gjorda reservationerna skall i nedanstående tablå lämnas en grov uppskattning dels av det totala antal barn, som kan antagas bli pensionsberättigade den 1 juli 1960, och dels av det antal sådana barn som beräknas vara styvbarn i nya äktenskap.

I tablån indelas barnen i följande grupper:

1. Barn, vars föräldrar avlidit, samt barn, vars fader eller moder avlidit och som, utan att stadigvarande sammanbo med den efterlevande av för- äldrarna, står under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare.

2. Andra fader— eller moderlösa barn än dem som anges under 1:

a) faderlösa barn, vars moder ej är omgift,

b) moderlösa barn, vars fader ej är omgift,

c) barn vars fader eller moder avlidit; den efterlevande av föräldrarna är omgift.

Antalet barn inom varje grupp beräknas utgöra:

Antal barn Grupp under 16 år under 19 år 1 .................... 1 500 3 000 2 a .................... 28 000 42 000 2 b .................... 16 000 24 000 2 c .................... 18 000 28 000 Summa 63 500 97 000

Ett uteslutande från rätt till barnpension av fader- eller moderlösa barn, då den efterlevande av föräldrarna är omgift (grupp 2 c), skulle alltså vid en åldersgräns av 19 år medföra en kostnadsbesparing av ca 28 milj. kr. om året.

Gentemot de synpunkter som talar för indragning av barnpensionen vid änklings eller änkas omgifte må anföras följande skäl, som talar mot en sådan indragning.

Först må åberopas det i tidigare diskussioner anförda skälet att risken att förlora barnpension säkert i åtskilliga fall skulle medföra en stark benägenhet hos änklingen eller änkan att leva i en fri förbindelse i stället för att gifta om sig. Sannolikheten för en dylik tendens torde öka ju större barnpensionerna är.

Grundad anledning finns också att antaga att en indragning av barn— pensionen skulle vålla slitningar och förvecklingar i den nya familjen. Många till relativt vuxen ålder komna barn skulle sannolikt icke med blida ögon se en styvmoder i hemmet, om de därigenom går miste om sin pen- sion. En sådan konsekvens skulle uppenbarligen kunna vålla irritation och skapa osämja familjemedlemmarna emellan.

Nu anförda skäl mot indragning ligger huvudsakligen på det psykologiska planet. Andra motiv kan också anföras. Sålunda må nämnas att omgifte resulterar i att ytterligare en person skall erhålla sin försörjning av familje— inkomsten. Huruvida denna inkomst vid omgifte ökas eller blir-oförändrad,

beror ofta på om det är en änka eller änkling som gifter om sig. Att göra åtskillnad mellan verkningarna av änkas resp. änklings giftermål torde dock svårligen låta sig göra.

En annan synpunkt som bör beaktas är att rätten till barnpension är helt oberoende av faderns eller moderns inkomster. Den består även om barnet flyttar hemifrån och försörjer sig genom eget arbete. Vid sådant förhållande kan man knappast motivera en indragning av barnpensionen vid faders eller moders omgifte med familjens förbättrade försörjnings- möjligheter.

Vidare kunde man tänka sig en olika bedömning av pensionsrätten mel- lan styvbarn som stadigvarande vistas i det nya hemmet och sådana som erhåller sin försörjning och vård genom utackordering hos anhöriga eller andra. De senare barnens intressen skulle sannolikt bli eftersatta i större grad än de förras, om pensionen indrages. Förhållandena torde emellertid vara alltför skiftande _ vissa tider vistas barnet kanske i makarnas hem och vissa tider annorstädes — för att en kategoriuppdelning av angivet slag skulle kunna anses lämplig.

Ett starkt skäl mot indragning av barnpension vid faders eller moders omgifte utgör slutligen det förhållandet att barns rätt till familjepension inom tilläggspensioneringen icke röner inverkan av att barnets fader eller moder ingår nytt äktenskap. Samma förhållande gäller vidare såväl i fråga om barns rätt till familjepension enligt de statliga och kommunala familje- pensionsreglementena som i fråga om barns rätt till livränta enligt yrkes- skadeförsäkringslagen.

Det vore givetvis tänkbart att låta en —— exempelvis till hälften —— redu— cerad barnpension utgå efter faders eller moders omgifte eller att vid om— giftet utge ett engångsbelopp i stället för barnpensionen. Någon hållbar motivering eller allmängiltig norm för att införa generella bestämmelser härom torde dock svårligen kunna andragas. Att å andra sidan göra rätten till en sådan fortsatt reducerad pension eller till ett engångsbelopp bero- ende av skälighetsprövning i det enskilda fallet torde enligt kommitténs mening knappast böra övervägas.

Kommittén har funnit de skäl som anförts mot en indragning av barn- pensionen vid faders eller moders omgifte vara så beaktansvärda att kom- mittén funnit sig böra föreslå, att rätten till barnpension icke skall på- verkas av att barnets fader eller moder ingår nytt äktenskap. En sådan lösning synes mest förenlig med barnets intressen.

9. Fråga om indragning av barnpension i vissa andra fall

Av vad tidigare anförts i fråga om rätt till barnpension för adoptivbarn framgår att ett barn, som adopterats, endast är berättigat till barnpension i sin egenskap av adoptivbarn. Därav följer att om barnet vid adoptionen

uppbär barnpension t. ex. på grund av att dess naturliga föräldrar avlidit, pensionen skall indragas vid adoptionen.

Kommittén har tidigare föreslagit att barnpension skall beviljas även för barn, som ingått äktenskap och vars fader eller moder därefter avlider. lndragning av en utgående barnpension till ett fader- eller moderlöst barn bör då icke heller ske, om barnet före 19 års ålder ingår äktenskap.

10. Provisorisk förhöjning av kvarstående särskilda barnbidrag De barnbidragsberättigade barn som icke kommer att beröras av lagstift- ningen om barnpension är dels barn, vars fader, styvfader eller i vissa fall moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Frågan om de barnbidrag som har karaktären av barntillägg — för närvarande omkring 13500 — är avsedd att prövas i samband med utformningen av invalidpensioneringen, och barnbidragen i den andra grup— pen — omkring 850 — har förutsatts skola regleras utanför folkpensione- ringens ram. En betydande förbättring av det samhälleliga stödet till de fader- eller moderlösa barnen samt till de föräldralösa barnen fr. o. m. den 1 juli 1960 måste väcka frågan om icke i avvaktan på invalidpensions- frågans lösning vissa åtgärder bör vidtagas för en provisorisk uppräkning av de kvarstående barnbidragen. Vad beträffar barnbidragen för barn till arbetsoförmögen försörjare så är situationen den att barnbidrag utgår vid sidan om folkpension (i regel invalidpension eller sjukbidrag) till ensam— stående invalid person eller till familj, där fadern, styvfadern eller båda föräldrarna är invalider. I en familj, där fadern är invalid och modern arbetsför, kan moderns ställning i viss mån anses vara likartad med en änkas. Är mannen intagen på vårdanstalt, är den praktiskt taget den— samma. Folkpensionen är enbart avsedd att täcka pensionärens eget behov. Rättviseskäl synes tala för att stödet till barnen i dessa fall icke utmätes lägre än när det är fråga om barnpension till arbetsför änkas eller änk- lings barn.

Kommittén föreslår på grund härav att de särskilda barnbidrag som icke ersättes av barnpensioner den 1 juli 1960 provisoriskt skall höjas till 1 000 kr. per år och barn. Då den framtida utformningen av barnförmånerna i dessa fall kommer att bli föremål för fortsatt utredning, föreslås att någon annan ändring beträffande dessa barnbidrag än höjningen av beloppen nu icke sker. Barnbidragen kommer sålunda fortfarande att vara inkomst- prövade och utgå till dess barnet fyller 16 år.

Kommittén är medveten om att den föreslagna höjningen kan aktualisera krav på motsvarande höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. En sådan höjning av dessa förmåner torde enligt från socialstyrelsen inhämtad uppgift komma att medföra en kostnadsökning av 4 a 5 milj. kr.

6—906559

11. Fråga om indexreglering av barnpensionerna Allmänna pensionsberedningen ansåg, att värdeheständigheten av folk— pensioneringens huvudförmåner borde liksom hittills ordnas genom en automatisk indexreglering. Vidare anfördes att när barnpensioner och barn- tillägg inarbetades i folkpensioneringslagen de borde indexregleras liksom folkpensionsförmåner i allmänhet. Härutöver må nämnas att förslag om indexreglering av de särskilda barnbidragen tidigare framförts dels av änkepensioneringskommittén år 1952 och dels av familjeberedningen år 1956. Riksdagens principbeslut om barnpensioner å 1 000 kr. om året är där- emot icke förknippat med något uttalande om indexreglering. Det kan dock antagas att man underförstått att ifrågavarande pensionsförmån skulle vara värdebeständig liksom pensionerna i övrigt. Det torde emellertid vara tveksamt om förslag i nuvarande läge bör framläggas om automatisk index- reglering av barnpensionerna.

Folkpensioneringens nu gällande indexsystem bygger på penningvärdet i december 1951, under det att barnpensionsbeloppet 1 000 kr. avser tid— punkten den 1 juli 1960, då den nya lagstiftningen skall träda i kraft. Skulle det nu gällande indexsystemet tillämpas å barnpensionerna, skulle alltså från början i pensionsbeloppet ingå ett betydande antal indextillägg av viss storlek. Beloppet 1 000 kr. skulle således motsvara summan av ett grundbelopp för barnpension och det antal indextillägg och motsvarande standardtillägg därtill, som utgår å övriga pensioner. En sådan lösning synes föga tilltalande. Att å andra sidan tillskapa ett särskilt indexsystem för barnpensionerna synes icke heller lämpligt.

Vidare må anföras att folkpensioneringens indexsystem av flera skäl måste revideras inom de närmaste åren — senast fr. o. m. den 1 januari 1963 då allmänna tilläggspensioner skall börja utgå. Basperioden torde då komma att framflyttas, och sannolikt kommer indextilläggen att konstrue- ras på annat sätt än för närvarande. Utgående indextillägg eller flertalet av dem torde då jämte standardtilläggen komma att inarbetas i folkpen- sionens grundbelopp. Vid en sådan revision bör givetvis barnpensionerna också inrymmas i indexsystemet. En särskild indexreglering av barnpen— sionerna från juli 1960 skulle slutligen även aktualisera frågan om en motsvarande reglering av de särskilda barnbidrag som icke avlöses av barn— pensioner.

Kommittén har med hänsyn till den sålunda förestående revisionen av indexsystemet inom folkpensioneringen icke funnit skäl att nu framlägga förslag om indexreglering av barnpensionerna.

l avvaktan på folkpensioneringens slutliga och enhetliga utformning torde barnpensionerna och de kvarstående särskilda barnbidragen genom särskilda beslut av statsmakterna böra anpassas till rådande ekonomiska förhållanden för varje gång en sådan anpassning visar sig erforderlig.

KAPITEL VIII

Fråga om änklingspensionering

1. Gällande bestämmelser om änklingsbidrag och andra änklingsförmåner m.m.

Inledningsvis får kommittén erinra om nuvarande lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. Enligt denna lag kan inkomstprövade bi- drag motsvarande änkebidraget utgå till änklingar med hemmavarande barn under 12 år. Till grund för lagen ligger socialvårdskommitténs år 1947 avgivna betänkande angående särskilda barnbidrag m. m. (SOU 1947: 21), i vilket kommittén bl. a. föreslog att bidrag skulle utgå till änk- lingar med barn under tio år enligt samma grunder som bidrag till änkor med barn.

I proposition nr 288 till 1947 års riksdag, vari bl. a. framlades förslag till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn, anförde föredragande departementschefen följande.

För en änkling med minderåriga barn uppkommer ofta genom hustruns från- fälle behov av särskild barnhjälp, vilket för lägre inkomsttagare regelmässigt torde medföra en ökning av kostnaderna för familjens uppehälle. Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster, kan det bereda honom stor svårig- het att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn härtill kan det vara påkallat att tillerkänna honom särskilt understöd från det allmänna. Kom- mittén har föreslagit att till änkling skall kunna utgå bidrag efter samma nor- mer som till änka, därvid kommittén emellertid själv framhållit, att sådant änk- lingsbidrag med hänsyn till de föreslagna inkomstgränserna komme att utgå endast i mera sällsynta fall. Om hjälpen till änklingarna skulle erhålla ett vid- sträcktare tillämpningsområde, måste inkomstprövningen göras lindrigare. Om det föreslagna änkebidraget i detta hänseende anses godtagbart, bör det emeller- tid enligt min mening icke förekomma att hjälpen till änklingarna göres rikligare. Ehuru jag inser, att ett änklingsbidrag av den utformning som kommittén för- ordat icke kan komma till någon större användning, vill jag likväl med hänsyn till de allra mest behövande fallen tillstyrka att förslaget genomföres.

Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens hemställan, och lagstiftningen om bidrag till änkor och änklingar med barn trädde i kraft den 1 januari 1948.

I det ursprungliga beslutet har fr. o. m. den 1 januari 1956 vidtagits den ändringen, att åldersgränsen för barn, som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för rätt till bidrag, höjts från tio till tolv år.

Såsom förmodats vid lagstiftningens tillkomst har änklingsbidraget blivit

tämligen ineffektivt. På grund av inkomstprövningen utgår sådant bidrag f. n. endast i omkring 30 fall.

Härefter må lämnas en kort sammanfattning av bestämmelserna om änklingsförmäner inom annan pensionslagstiftning och inom yrkesskade- försäkringen.

Enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente är änkling likställd med änka i fråga om rätt till familjepension. Enligt de kommunala normal- pensionsreglementena har änkling däremot i regel ej rätt till familjepension. Inom tjänstepensioneringen hos Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) gäller att änklings rätt till familjepension är beroende på vad som avtalats om försäkringens omfattning.

I 1954 års lagstiftning om yrkesskadeförsäkring stadgas att änkling är berättigad till livränta efter försäkrad hustru efter behovsprövning, dvs. om han genom hustruns dödsfall kommer att sakna erforderligt underhåll. Till grund för nämnda bestämmelse ligger socialvårdskommitténs år 1951 avgivna betänkande med förslag till yrkesskadeförsäkringslag (SOU 1951: 25). Kommittén föreslog däri att såsom villkor för änklings rätt till livränta skulle gälla, att han för sitt uppehälle varit beroende av den av- lidnas arbete.

I proposition nr 60 till 1954 års riksdag med förslag till lag om yrkes- skadeförsäkring framhöll föredragande departementschefen bl. a. följande.

För att livränta skall kunna tillerkännas änkling kräves enligt nu gällande lag- stiftning, att änklingen varit för sitt uppehälle beroende av hustruns arbete. Änklingslivräntan är alltså i motsats till änkelivräntan behovsprövad. Såsom framhållits av socialvårdskommittén och i några remissyttranden kan den skill- nad, som sålunda göres mellan änka och änkling, knappast anses stå i överens- stämmelse med modern uppfattning om makars inbördes rättsförhällanden. Det oaktat har kommittén ansett, att skillnaden bör upprätthållas även i fortsätt- ningen. Jag delar denna uppfattning. Enbart den omständigheten att äkta makar är fullt jämställda i civilrättsligt hänseende, behöver nämligen enligt min mening inte medföra, att de likställes även i fråga om rätten till sociala förmåner; och det skulle knappast stå i god överensstämmelse med de principer, som eljest lig— ger till grund för den sociala yrkesskadelagstiftningen, att tillförsäkra alla änk- lingar en ovillkorlig rätt till livränta. Änklingslivränta bör därför liksom nu utgå endast efter en prövning av behovet i varje särskilt fall.

Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens hemställan.

Slutligen må här omnämnas allmänna pensionsberedningens förslag i fråcra om änklings ension inom folk ensionerinden. Beredninden ansåd, att D Ö D D D familjepensioneringen inom folkpensioneringen borde omfatta änklings- pensioner, som tar sikte på att tillgodose de fall som änklingsbidragen avser. Beredningen anförde härom följande.

Det torde nämligen vara ovedersägligt, att änklingar med icke vuxna barn i hemmet ofta befinner sig i ett svårt läge, eftersom den kvinnliga arbetskraft, som vanligen behövs i hemmet, ställer sig mycket kostsam. Behov av ekonomisk hjälp föreligger ofta i dessa fall. I de fall då inga barn eller endast vuxna barn finnes i hemmet synes däremot i allmänhet liite föreligga något behov av änklingspensiou.

För rätt till änklingspension bör alltså krävas att barn finnes i hemmet, varvid en åldersgräns av 19 är bör gälla för barnet liksom i motsvarande änkepensions- fall.

I likhet med änkepensionen bör änklingspensionen inte vara underkastad in- komstprövning. Då det kan förutsättas att änklingen normalt har större arbets- inkomst än änka i motsvarande situation, har beredningen funnit skäligt att änk- lingspensionens belopp sättes till hälften av full änkepension.

Beredningen föreslog vidare att barnpension skulle utgå till barn under 19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare (i regel fadern). Som regel skulle barnpension alltså icke utgå till arbetsför änklings barn.

I proposition nr 55 till 1958 års A-riksdag anslöt sig föredragande de— partementschefen i huvudsak till de riktlinjer som pensionsberedningen enat sig om för den framtida familjepensioneringens utformning. I fråga om änklingspensionen förutsattes dock fortsatt utredning före det slutliga ställningstagandet. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning och ut- talade att frågan, huruvida barnpension skall utgå även då den icke huvud- sakliga försörjaren avlidit, samtidigt borde utredas.

Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension utgår inga änk- lingspensioner men däremot barnpension även efter försäkrad moder. Ställ- ningstagandet i fråga om änklingspensionen är emellertid icke definitivt.

2. Några uppgifter om antalet änklingar samt om änklingarnas inkomstförhållanden Antalet änklingar under 67 år utgjorde vid slutet av år 1957 omkring 36 000. Av dessa kan 6 500 beräknas ha hemmavarande barn under 16 år. Tillgänglig statistik lämnar icke uppgifter om antalet änklingar med barn under 19 år, men detta antal torde kunna uppskattas till omkring 10 000.

Av intresse att belysa i detta sammanhang är främst änklingarnas in- komstförhållanden. Den enda statistiska uppgift som därvid står till för— fogande är den årliga inkomststatistiken. Dennas användbarhet för att ge en bild av änklingarnas ekonomiska förhållanden är emellertid mycket begränsad. Den lämnar nämligen inga separata uppgifter om änklingarnas inkomster, utan änklingarna sammanföres med frånskilda till en grupp, benämnd förut gifta män. En brist är vidare att inkomststatistiken icke redovisar inkomsttagarna uppdelade efter barnantal utan blott efter kön och civilstånd m. 111.

En mera fullständig belysning av det ekonomiska läget hos änklingar med barn hade därför varit önskvärd. För att man skulle kunna bedöma i

vilken omfattning ett verkligt behov av ekonomiskt stöd föreligger för ifrå- gavarande änklingar, erfordras en omfattande utredning rörande bl. a. de merkostnader, som uppkommer därigenom att i en änklingsfamilj med min- deråriga barn lejd arbetskraft måste anlitas för skötseln av barnen. Av värde skulle också vara uppgifter om dessa kostnaders variation med hänsyn till antalet barn. För en dylik undersökning har tillräcklig tid dock ej stått till buds.

Med de gjorda reservationerna mot inkomststatistikens värde i före- varande sammanhang lämnas i nedanstående tablå en sammanställning rörande de förut gifta männens uppdelning efter inkomstklasser. Som jäm- förelse har medtagits jämväl uppgifter om de förut gifta kvinnorna (änkor och frånskilda). Uppgifterna avser alla åldersgrupper, alltså även ålders- gruppen 67 år och däröver. Inkomstförhållandena avser år 1957 (taxerings- året 1958), och uppdelningen i inkomstklasser grundas på den samman— räknade nettoinkomsten.

Inkomstklasser, kronor

Kön 2 000— 3 000— 5 000— 7 000— 10 000— summa

_2 000 3 000 5 000 7 000 10 000 20 000 20 000—

Antal inkomsttagare Förut gifta män 3 460 29 570 27 420 16 190 25 100 39 200 5 521 146 461 Förut gifta

kvinnor ....... 13 620 71 980 68 160 37 420 38 260 25 340 4 803 259 583 I procent

Förut gifta män 2,4 20,2 18,7 11,0 17,1 26,8 3,8 100

Förut gifta kvinnor ....... 5,2 27,7 26,3 14,4 14,7 9,8 1,9 100

Av tablån framgår att inkomstfördelningen för de förut gifta männen är avgjort gynnsammare än för de förut gifta kvinnorna. Av de sistnämnda kom 59,2 procent i inkomstklasserna under 5 000 kr., medan detta är fallet med endast 41,3 procent av de förut gifta männen.

Inkomstens medelvärde utgjorde 8 198 kr. för de förut gifta männen och 5 745 kr. för de förut gifta kvinnorna.

Såsom framhållits omfattar inkomstuppgifterna i ovanstående tablå alla åldersgrupper, alltså även åldringarna. Det skulle ha varit av värde att kunna fördela de förut gifta männens och kvinnornas inkomster efter åldersgrupper, så att man med varandra kunnat jämföra inkomsterna hos män och kvinnor, under exempelvis 50 eller 55 år, i vilka åldersgrupper minderåriga barn i allmänhet finnes. Detta är emellertid icke möjligt med ledning av den tillgängliga statistiken. Däremot kan man med varandra jämföra inkomsterna hos de yrkesverksamma förut gifta männen och kvin-

norna (anställda och företagare). Därvid uteslutes alltså från jämförelsen de icke yrkesverksamma, där de flesta åldringarna torde förekomma. Redo— visningen av de yrkesverksamma förut gifta männens och kvinnornas inkomster sker i nedanstående tablå, där inkomstuppgifterna liksom i tablån ovan avser de sammanräknade nettoinkomsterna år 1957 (taxe— ringsåret 1958).

Inkomstklasser, kronor

Kön 2 0004 3 000— 5 000— 7 000— 10 000— summa

_2 000 3 000 5 000 7 000 10 000 20 000 20 000—

Antal inkomsttagare Förut gifta män 1 530 5 990 12 620 11 370 19 010 35 900 4 828 91248

Förut gifta

kvinnor ....... 5 540 12 070 22 450 21 510 30 250 19190 2 943 113 953 I procent

Förut gifta män 1,7 6,6 13,8 12,5 20,8 39,3 5,3 100 Förut gifta kvinnor ....... 4,9 10,6 19,7 18,9 26,5 16,8 2,6 100

Av tablån framgår att av de yrkesverksamma förut gifta kvinnorna kom 35,2 procent i inkomstklasserna under 5 000 kr., medan detta var fallet med endast 22,1 procent av motsvarande män. Blott 19,4 procent av kvinnorna hade inkomster överstigande 10000 kr., under det att så var fallet med 44,6 procent av männen. Inkomstens medelvärden var 10 283 kr. för männen och 7 432 kr. för kvinnorna.

Inkomststatistiken redovisar såsom nämnts icke särskilt inkomstför- hållandena för å ena sidan änkor och änklingar och å andra sidan från- skilda, utan dessa sammanföres i en grupp, benämnd förut gifta. För att erhålla en närmare uppfattning om änkornas och änklingarnas inkomst- förhållanden har gjorts en specialundersökning med ledning av uppgifter, som inhämtats ur det s. k. befolkningsregistret. De ur befolkningsregistret erhållna siffrorna har uppskrivits så att de avser totala antalet änkor och änklingar dels under 55 år och dels mellan 55 och 66 år. Uppgifterna avser inkomståret 1955.

Med hänsyn till att uppräkningen av siffrorna i befolkningsregistret i många fall grundar sig på ganska små tal, får resultatet av undersök- ningen bedömas med en viss försiktighet, men det torde ändock ge en ungefärlig uppfattning om olikheterna i inkomstförhållandena hos änkor och änklingar i de olika åldersgrupperna.

Inkomstens medelvärde för änklingar under 55 år utgjorde 9 840 kr. och för änklingar i åldern 55—66 år 8050 kr. Motsvarande medelvärde för änkorna utgjorde 5 520 resp. 4 080 kr. För att kunna jämföra dessa siffror

med medelvärdena i de två ovan redovisade tablåerna, avseende inkomst- året 1957, bör en uppräkning ske med 10 procent, motsvarande ökningen i de taxerade inkomsterna för åren 1956 och 1957. Man erhåller då för änk- lingar under 55 år medelvärdet 10 820 kr. och för änklingar i åldern 55—66 år medelvärdet 8 860 Icr. Motsvarande medelvärden för änkorna utgör 0 070 resp. 4490 kr.

En sammanfattning av de i det föregående redovisade inkomstuppgif— terna ur inkomststatistiken och befolkningsregistret ger följande resultat.

Inkomstens medelvärde år 1957 kr. Samtliga förut gifta män ............ 8 198 Samtliga förut gifta kvinnor ......... 5 745 Skillnad 2 453 Yrkesverksamma förut gifta män . . . . 10 283 Yrkesverksamma förut gifta kvinnor . 7 432 Skillnad 2 851 Änklingar under 55 år .............. 10 820 Änkor under 55 år ................. 6 070 Skillnad 4 750 Änklingar i åldern 55—66 år ........ 8 860 Änkor i åldern 55—66 år ............ 4 490 Skillnad 4 370

3. Kommitténs överväganden Diskussionen om det allmännas stöd till de ofullständiga familjerna har i huvudsak begränsats till en typ av sådana familjer, nämligen ensam- stående mödrar med barn. Deras ekonomiska och sociala läge har bli— vit föremål för utredningar i olika sammanhang. Därvid har konstate- rats att många av de ensamstående mödrarna lever under blygsamma ekonomiska förhållanden och att det allmännas ekonomiska stöd är otill- räckligt. En annan grupp ofullständiga familjer, nämligen ensamstående fäder med barn, har däremot rönt relativt liten uppmärksamhet. Skälen därtill torde vara flera. Det kan nämnas att den sistnämnda gruppen nume— rärt sett är relativt liten. Enligt 1950 års folkräkning uppskattades sålunda antalet ensamstående fäder med hemmavarande barn under 16 år till om— kring 11 000, varav det övervägande antalet var änklingar och frånskilda, under det att antalet ensamstående mödrar med sådana barn utgjorde omkring 79 000. Vidare må framhållas att de ensamstående fädernas eko— nomiska ställning i allmänhet presumeras vara bättre än mödrarnas, något som också bestyrkes av de i det föregående lämnade uppgifterna om in- komstförhållandena. Den ekonomiska situationen vid en makes frånfälle kan kort beskrivas så, att vid mannens död den inkomst som bildat under-

laget för familjens försörjning ofta försvinner helt eller till större delen, under det att vid hustruns död samma inkomst i regel består, därvid dock familjens levnadskostnader ofta stiger därigenom att den lejda kvinnliga arbetskraft SOm i regel behövs för skötseln av hemmet och barnen ställer sig mycket kostsam. Någon allmängiltig norm för bedömandet av den berörda kostnadsstegringen finnes emellertid icke.

Enligt kommitténs utredningsuppdrag bör frågan om änklingspensione- ring utredas samtidigt med frågan, huruvida barnpension skall utgå även då den icke huvudsakliga försörjaren (i regel modern) avlidit.

Kommittén vill härvid till en början, i likhet med allmänna pensions— beredningen, konstatera att det torde vara obestridligt, att änklingar med icke vuxna barn ofta befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge. Av det material som tidigare redovisats angående änklingarnas inkomstförhållanden fram- går väl att änklingarnas inkomster i regel är större än änkornas. Material saknas dock för bedömande av i vilken omfattning hustruns död medför ökade levnadskostnader för en änkling med barn. Att denna kostnads- ökning är betydande —— särskilt om barnen är små och flera _ torde vara ställt utom allt tvivel.

Då det gäller att tillgodose det hjälpbehov som uppkommer för familjen vid en gift kvinnas frånfälle, kommer frågan om änklingspensionerna och frågan om rätt till barnpension för de moderlösa barnen att stå i för- grunden. Dessa båda pensionsförmåner kommer härvid att stå i ett nära sammanhang med varandra.

Som tidigare nämnts i samband med behandlingen av barnpensionerna är det närmast tre olika alternativ som står till buds, då det gäller att lösa frågan om änklingsfamiljernas hjälpbehov.

Det första alternativet är att låta hustruns frånfälle grunda rätt till änklingspension för mannen men däremot ej rätt till barnpension för bar- nen. Pensionsberedningens förslag anslöt sig närmast till detta alternativ.

Det andra alternativet är att låta dödsfallet grunda rätt till barnpension för barnen men ej rätt till änklingspension för den efterlevande mannen.

Det tredje alternativet är att vid hustruns frånfälle utgiva både änklings— pension till mannen och barnpension till barnen. Ett motsvarande för- faringssätt tillämpas f. n. beträffande änkorna, som kan erhålla änke— bidrag för egen del samtidigt som deras barn erhåller särskilt barnbidrag.

Genom sitt ställningstagande till frågan om rätt till barnpension för barn, vars moder avlidit, har kommittén redan avböjt det första av de nämnda alternativen. Kommittén anser på skäl som åberopats vid behand- lingen av barnpensionerna att änklingsfamiljernas hjälpbehov bäst till- godoses genom att giva de moderlösa barnen barnpensionsrätt. Barnpen- sionen föreslås också skola utgå, oberoende av om fadern ingår nytt äktenskap.

Emellertid återstår frågan, huruvida en särskild änklingspension kan anses erforderlig vid sidan av barnpensionen.

Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finnes hemmavarande icke vuxna barn, som ett verkligt behov av fortlöpande ekonomisk hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att till- erkänna en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änklingarnas inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsva- rande situation.

I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hem- met, kommer barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensions— förmåner förhöjda med tilläggspension efter henne.

Med anledning av vad sålunda anförts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folkpensione- ringen. '

KAPITEL IX

Rätt till familjepension för vissa frånskilda kvinnor

Enligt utredningsdirektiven skall uppmärksamhet ägnas frågan om pen- sionsförmåner åt bl. a. frånskilda kvinnor, vilkas f. d. make avlider. Till be- lysande av denna fråga skall till en början lämnas en orientering om vilka bestämmelser som på olika områden gäller eller övervägts beträffande från- skild makes familjepensionsrätt.

1. Bestämmelser om familjepensionsrätt för frånskild make m. m.

Inledningsvis må nämnas att det ej inom den nuvarande folkpensioneringen förekommer några särskilda förmåner för frånskild make.

Enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag utgår livränta till frånskild make (man eller hustru), om den avlidne var skyldig att utge periodiskt under- hållsbidrag till den efterlevande. Livräntan skall utgå, så länge underhålls- bidraget skolat utgå. Om rätten till underhållsbidrag varit begränsad till en viss tid, gäller denna tidsbegränsning således också beträffande livräntan. Livräntan får ej överstiga underhållsbidraget. Inom denna ram bestämmes livräntan till frånskild efter samma grunder som för änka eller änkling. Föreligger livränterätt såväl för sådan efterlevande som för frånskild, sker proportionell nedsättning av livräntebeloppen, så att de tillhopa uppgår till det ensam änka under 67 år tillkommande beloppet eller en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Livränterätten upphör, om den frånskilde maken ingår nytt äktenskap. Om livränta tillerkänts frånskild make utan annan tidsbegränsning än att den skall utgå så länge han lever ogift, erhåller han vid omgifte före fyllda 60 år ett engångsbelopp.

Livränterätt för frånskild make inom yrkesskadeförsäkringen infördes som en nyhet genom 1954 års lag. Med hänsyn härtill må från förarbetena återges följande uttalande av föredragande departementschefen (prop. nr 60/1954).

Enligt socialvårdskommitténs förslag skall — i motsats till vad som nu gäller _ livränta kunna utgå även till frånskild make. Som villkor härför har kommittén föreslagit, att vederbörande enligt dom eller enligt avtal, som förelegat i skillnads- målet, var berättigad till underhåll av den avlidne. Undantag har dock gjorts för det fall, att den efterlevande faktiskt inte åtnjöt något bidrag från den avlidne. I dylikt

fall skall nämligen enligt förslaget livränta ej utgå med mindre det kan antagas, att bidrag skulle ha utgått om skadan ej inträffat. Livräntan föreslås skola motsvara det belopp, som den avlidne skolat betala i underhållsbidrag, dock högst 1/1, av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, och utgå så länge den efterlevande är ogift.

I remissyttrandena har några principiella invändningar inte gjorts mot att un- derhållsberättigad frånskild make tillerkännes rätt till livränta. Själv finner jag förslaget härom väl motiverat, och jag tillstyrker därför att det genomför—es. Såsom påpekats av Svea hovrätt bör emellertid rätt till livränta föreligga endast då under- hållsbidraget bestämts skola utgå å särskilda tider. Av skäl som närmare utveck- lats vid behandlingen av frågan om livränta till änka, som på grund av söndring levat åtskild från sin man, bör vidare den omständigheten, att en underhållsberät- tigad frånskild make faktiskt inte kommit i åtnjutande av något bidrag från den avlidne, ej tillmätas någon betydelse för livränterätten. Var den avlidne enligt dom eller avtal skyldig att utgiva periodiskt underhållsbidrag, hör den underhålls— berättigade således ha rätt till livränta oavsett om underhållsskyldigheten full— gjorts eller ej.

Givetvis bör livränta till frånskild ej i något fall beräknas efter förmånligare grunder än livränta till änka. Inom denna ram bör livräntan till frånskild utgå med det belopp, som vederbörande ägt utbekomma i bidrag från den avlidne. Hän- syn bör tagas ej blott till storleken av det bidrag, som utdömts eller avtalats, utan även till sådan förhöjning av bidraget, som kan ha bestämts genom lagstiftning. Jag tänker härvid närmast på lagen den 6 juni 1952 om höjning av vissa under— hållsbidrag, vilken är avsedd att bereda vissa underhållsberättigade kompensation för penningvärdets fall. Att, såsom kommittén föreslagit, alltid låta livräntan utgå så länge den underhållsberättigade är ogift, synes inte motiverat. Har genom do— men eller avtalet bestämts, att underhållsbidraget skall utgå endast för begrän- sad tid, bör denna tidsbegränsning gälla även beträffande livräntan.

Propositionens förslag i denna del godtogs av riksdagen.

Enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente av år 1959, vilket i första hand gäller statliga anställningshavare (tjänstemän och arbetare), föreligger under vissa förutsättningar rätt för frånskild till familjepension vid anställningshavarens frånfälle. Rätt till familjepension eller familjeliv— ränta tillkommer sålunda frånskild make (hustru eller man), som inte in- gått nytt äktenskap, såframt domstol i äktenskapsskillnadsdomen eller se- nare förordnat om pensionsrätt. Förutsättning för sådant förordnande är att

a) äktenskapet ingåtts innan anställningshavaren fyllt 60 år,

b) maken genom dom eller avtal tillerkänts underhållsbidrag av anställ- ningshavaren,

c) makarna levat tillsammans under minst 5 år,

d) maken vid sammanlevnadens hävande fyllt minst 30 år,

e) det med hänsyn till omständigheterna —— i förekommande fall med be— aktande av förhållandena för annan, med vilken anställningshavaren varit eller är gift _ finnes skäligt att maken får pensionsrätt.

Villkoret under a) skall inte gälla, där maken genom äktenskapet förlorat rätt till familjepension, som utgått på grund av statliga pensionsbestämmel-

ser, eller maken tidigare varit gift med anställningshavaren, innan denne överskridit åldersgränsen.

Förordnande om pensionsrätt skall, där ej domstol annorlunda bestäm- mer, upphöra att gälla, då skyldighet att utge periodiskt underhållsbidrag upphört. Förordnande gäller inte under tid, då enligt annat förordnande rätt till familjepensionsförmån föreligger för anställningshavarens make i tidigare äktenskap. Under tid, då förmånsberättigad efterlevande make inte finnes, får dock två förordnanden samtidigt äga giltighet.

Även de båda tidigare statliga familjepensionsreglementena av år 1947 medgav familjepensionsrätt för frånskild, reglementet för arbetare dock endast för frånskild hustru (ej man). I övrigt innebär 1959 års reglemente i fråga om rätt för frånskild till familjepension ingen principiell ändring jämfört med de båda tidigare reglementena utan i huvudsak endast vissa uppmjukningar av förutsättningarna för domstolens förordnande.

För de flesta av städernas och landskommunernas anställda gäller nor— malpensionsreglementen. Enligt dessa utgår familjepension till frånskild hustru (i regel ej till frånskild man), som ej gift om sig, under förutsättning att äktenskapet ingåtts innan arbetstagaren fyllt 60 år.

Att märka är, att familjepensionsrätten för frånskild hustru icke såsom när det gäller statsanställda är beroende av domstols förordnande om pen- sionsrätt och av att hon tillerkänts underhållsbidrag av mannen. Mannen anses för det fall att tidigare äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad ha intj änat viss del av familjepensionsrätten under den tid han var gift med den förutvarande hustrun, och denna anses därför äga rätt till familjepen- sion i förhållande till sagda del.

I fråga om SPP-försäkringen må nämnas, att frånskild hustru från början inte kunde få någon del i mannens SPP-pension efter hans död men att det nu finns möjlighet härtill under förutsättning att mannen tillsammans med sin arbetsgivare gör ansökan härom hos SPP och att det sker senast i sam— band med skilsmässan. Det förekommer två olika typer av familjepensione- ring inom SPP, s. k. helkollektiv och halvkollektiv. Den helkollektiva pen- sionen kan »delas upp» mellan en eller flera frånskilda hustrur och en se- nare änka till den försäkrade mannen, och den delas då i proportion till äktenskapens längd. Den halvkollektiva pensionen däremot kan gälla endast den hustru mannen har, när försäkringen tecknas. Vill han skydda även en senare hustru genom familjepension, måste ny halvkollektiv försäkring teck— nas. Alla dispositioner av en SPP-försäkring förutsätter att mannen skrift- ligen ansöker om de önskade ändringarna hos SPP och att hans arbetsgivare skriftligen godkänner hans ansökan innan den inlämnas. En hustru kan alltså inte mot mannens vilja tilltvinga sig någon del av en SPP-försäkring.

Pensionsutredningen diskuterade frågan om familjepension åt frånskild

hustru såväl i principbetänkandet (SOU 1950: 33) som i slutbetänkandet (SOU 1955: 32). Utredningens diskussion avsåg endast pensionsrätten enligt den föreslagna allmänna pensionsförsäkringen. Någon ändring inom folk- pensioneringen ifrågasattes icke.

Utredningen övervägde tre olika alternativ. Enligt det första skulle familje- pension utgå under liknande förutsättningar som enligt statens allmänna fa— miljepensionsreglemente av år 1947. För rätt till familjepension skulle alltså fordras bl. a. att den frånskilda hustrun var berättigad till underhålls- bidrag, och domstol skulle i varje särskilt fall i målet om äktenskapsskill— nad efter skälighetsprövning avgöra, huruvida rätt till familjepension skulle föreligga. Enligt det andra alternativet skulle omständigheterna vid skils- mässan icke påverka rätten till familjepension. Denna rätt skulle betraktas som >>intjänad>> under äktenskapet och alltså vara oantastbar'. Pension skulle utgå oavsett huruvida den frånskilda hustrun vid dödsfallet var berättigad till underhållsbidrag eller ej. Ett tredje alternativ som kommit till an- vändning i lagen om yrkesskadeförsäkring — var att rätten till familjepen- sion gjordes beroende allenast av att den frånskilda hustrun var berättigad till underhållsbidrag vid mannens död; någon skälighetsprövning av dom— stol skulle icke förekomma.

Vid valet mellan dessa alternativ stannade utredningen för det andra. Pensionsrätt borde alltså tillkomma frånskild hustru, om mannen under äktenskapet förvärvat pensionsrätt.

Vad beträffar verkan därav att änka eller frånskild hustru gifter om sig, anförde pensionsutredningen att det torde stå utom diskussion, att familje— pension ej bör utgå så länge det nya äktenskapet varar. Utredningen disku- terade vidare frågan, huruvida inte änka eller frånskild hustru, om och när det nya äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad eller genom man- nens död, borde kunna helt eller delvis åter komma i åtnjutande av pension efter den förste mannen. En dylik regel tillämpas inom den av SPP bedrivna tjänstepensioneringen, och en liknande regel har funnits beträffande änke— pension efter statstjänstemän. Utredningen stannade för sin del för att före- slå att änkas eller frånskild hustrus rätt till familjepension skulle definitivt upphöra vid omgifte. Det var främst praktiska skäl som föranledde detta förslag. Det syntes nämligen lämpligt att man, då en försäkrad man dör, såvitt möjligt omedelbart får klarhet om vilka pensionsberättigade som finns. Om den avlidne efterlämnar frånskild hustru, som är omgift vid tiden för dödsfallet, skulle man med motsatt regel inte kunna veta, om hennes latenta pensionsrätt någonsin komme att aktualiseras. Genom att inte medge rätt till återupplivning av familjepension undgick man vidare den svårlösta frå— gan om hur man skall förfara, då pensioner efter flera män sammanträffar.

Allmänna pensionsberedningen framhöll (SOU 1957: 7), att det kunde övervägas huruvida frånskilda kvinnor borde inom folkpensioneringens

ram tillerkännas rätt till pension, då den frånskilde mannen dött. Bedöm- ningen av denna fråga borde lämpligen anstå tills avgörande fattats rörande huvudprinciperna för ålders— och familjepensioneringen. ] avsnittet om för- fattningsreglerad påbyggnad av bottenpensioneringen anfördes att omfatt- ningen av tilläggspensioneringens familjepensioner blir väsentligen bero- ende av bottenpensioneringens utformning i detta avseende. Beträffande stor- leken av tilläggspensionerna för änkor och barn angavs vissa riktlinjer, men frågan om storleken av sådana pensioner för frånskilda upptogs icke till diskussion.

2. Bestämmelser angående underhålllskyldighet Med hänsyn till den betydelse som tillmätts förefintligheten av underhålls- skyldighet skall lämnas en kort redogörelse för reglerna om sådan skyldig- het för makar och frånskilda makar. Äkta makar har enligt giftermålsbalken underhållsskyldighet mot var- andra. Makar är nämligen pliktiga att, var efter sin förmåga, bidraga till att bereda familjen tillbörligt underhåll (GB 5: 2); till detta underhåll hör bl. a. vad som erfordras för den gemensamma hushållningen och för till— godoseende av vardera makens särskilda behov. Lämnar vad ena maken sålunda har att tillskjuta inte tillgång till bestridande av utgifterna för hans särskilda behov och de utgifter han eljest har att ombesörja för familjens underhåll, är andra maken pliktig att i lämpliga poster tillhandahålla ho— nom erforderliga medel (GB 5: 3). Underhållsbidrag kan tillkomma make i bestående äktenskap, oavsett om makarna sammanlever eller lever åtskilda på annan grund än söndring (GB 5: 3) eller makarna lever åtskilda på grund av söndring utan att dock ha vunnit hemskillnad (GB 5: 7) eller ma- karna vunnit hemskillnad (GB 11:25). Underhållsplikten kan bestå även sedan äktenskapet upplösts genom äktenskapsskillnad (GB 11:26). Efter återgång av äktenskap är däremot makarna inte skyldiga att försörja var- andra (GB 10: 7). I fråga om bidrag efter äktenskapsskillnad gäller (GB 11:26) att dom- stolen, om den finner att ena maken efter skilsmässan blir i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, äger ålägga andra maken att utge sådant bidrag efter vad som prövas skäligt med avseende å hans förmåga samt övriga onl- ständigheter. Underhållsbidrag får emellertid inte tillerkännas make, som huvudsakligen bär skulden till skillnaden. Bidraget kan bestämmas till en— gångsbelopp under förutsättning att den underhållsskyldiges förmögen- hetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föranleder därtill. I allmän- het fastställes bidraget att utgå periodiskt. Det kan därvid tidsbegränsas. Skyldighet att utge periodiskt bidrag bortfaller helt då den berättigade gifter om sig eller när den förpliktade avlider. Vanligt är emellertid, att frågan om underhållsskyldighet inte bringas under rättens prövning. Det står nämligen makarna fritt att genom avtal

själva reglera hithörande förhållanden. Avtal om underhållsbidrag ingår ofta som ett led i en mera omfattande uppgörelse mellan makarna, i vilken regleras även sådana frågor som angår barnens underhåll och fostran, boets delning och skyldighet att utge skadestånd. _

Underhållsskyldighetens omfattning kan ändras genom dom. Avtal, som makar med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad träffat om underhållsbidrag, kan (GB 11: 29) sålunda på ena makens yr- kande jämkas av domstolen, om avtalet är uppenbart obilligt för den maken och avtalet ej slutits under hemskillnad. Utan hinder av tidigare domstols- beslut eller tidigare avtal äger vidare domstolen på endera makens yrkande förordna annorledes om underhållsbidraget, när väsentligt ändrade förhål— landen påkallar det (GB 11: 28); dock får endast om synnerliga skäl före- ligger underhållsbidrag till frånskild make utdömas, såframt sådant bidrag inte tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bi- draget tidigare varit bestämt. Jämkningsbestämmelserna är inte tillämp- liga, då underhållsbidrag skall utgå i form av engångsbelopp.

För periodiska underhållsbidrag bl. a. till make och förutvarande make gäller enligt lag den 6 juni 1952, om bidragsbeloppet senast bestämts genom dom eller avtal före den 1 januari 1955, regler om automatisk höjning med hänsyn till penningvärdets fall i den mån domen eller avtalet inte innehåller föreskrifter av motsvarande art. Enligt nu gällande regler är förhöjningen 90 procent, om bidraget bestämts år 1940 eller tidigare, och sjunker förhöj— ningen successivt till 10 procent, vilket procenttal gäller då bidraget bestämts åren 1952—1954.

Bestämmelserna om makes underhållsskyldighet mot frånskild make inne- bär (i domstolsfallen) att det gjorts beroende på domstolens fria prövning i varje särskilt fall, såväl huruvida bidrag över huvud taget skall utgå som till vilket belopp det skall bestämmas. Vid bedömandet av dessa frågor har dom— stolen att ta hänsyn till alla de förhållanden, vilka kan tjäna till upplysning om vardera makens behov och förmåga, såsom förmögenhetsvillkor, yrkes- skicklighet, hälsotillstånd, försörjningsplikt mot andra närstående, samhälls- ställning osv. Andra omständigheter av stor betydelse är varaktigheten av makarnas äktenskap och de förhållanden som föranlett skilsmässan. Ehuru lagen likställer man och hustru, ligger det i sakens natur att det oftast är till hustrun som underhållsbidrag ifrågakommer. Efter äktenskapsskillnad an- ses hustrun av domstolarna mera regelmässigt än under hemskillnad vara skyldig att utan underhållsbidrag från mannen försörja sig genom eget arbete.

3. Vissa statistiska uppgifter

Enligt uppgifter hämtade från den officiella statistiska publikationen >>Be- folkningsrörelsen år 1957» har antalet skilsmässor ökat kraftigt särskilt

under loppet av 1940-talet. Detta framgår av följande uppställning (års- medeltal).

Upplösta äktenskap genom År mannens död hustruns död skilsmässa antal % antal % antal % 1931—1935 15 007 51,9 11 396 39,3 2 548 8,8 1936—1940 16 089 51,8 11 648 37,5 3 303 10,7 1941—1945 15 419 49,7 10 745 34,6 4 876 15,7 1946—1950 16 721 47,8 10 986 31,4 7 289 20,8 1951—1955 17 528 47,7 10 771 29,3 8 476 23,0 1954 17 699 47,7 10 773 29,1 8 588 23,2 1955 18 013 48,0 10 702 28,6 8 785 23,4 1956 18 616 49,2 10 596 28,0 8 608 22,8 1957 19 243 49,4 10 870 27,9 8 858 22,7

I de angivna talen för skilsmässa ingår några enstaka fall av återgång av äktenskap.

Vid utgången av år 1957 fanns det 69 513 frånskilda kvinnor under 67 år. De fördelades efter åldersgrupper på följande sätt.

Åldersår Födelseår Frånskilda kvinnor 0—19 1957—1938 10 20—24 1937—1933 1 154 25—29 1932—1928 4 175 30—34 1927—1923 7 133 35—39 1922—1918 9 703 40—44 1917—1913 10 348 45—49 1912—1908 10 780 50—54 1907—1903 9 412 55—59 1902—1898 7 968 60—64 1897—1893 6 576 65—66 1892—1891 2 254 Summa 69 513

Efter tillämpat lagrum i 11 kap. giftermålsbalken fördelades de år 1957 genom äktenskapsskillnad upplösta äktenskapen på sätt framgår av följande uppställning.

3 & (hemskillnad jämte särlevnad ett år) ........................................ 7 091 4 5 (särlevnad sedan minst tre år på grund av söndring) ......................... 441 5 & (ena maken har under två år egenvilligt undandragit sig sammanlevnaden) 10 6 å (ena maken försvunnen sedan tre år) ........................................ 20 7 & (tvegifte) .................................................................. 3 8 & (äktenskapsbrott) .......................................................... 1097 9 & (smittosam könssjukdom) .................................................. 0 10 &" (misshandel eller stämplande mot makens liv) ................................ 4 11 & (straffdom) ................................................................ 30 12 5 (dryckenskap) ............................................................. 89 13 & (sinnessjukdom) ............................................................ 71

Summa 8 856

De under år 1957 avlidna frånskilda männen och kvinnorna fördelade sig på följande sätt i åldersgrupper.

Åldersgrupper Män Kvinnor Under 30 år 6 5 30—34 år 17 14 35—39 » 32 28 40—44 » 42 28 45—49 » 63 35 50—54 » 82 59 55—59 » 104 72 60—64 » 127 98 65—69 » 124 115 Minst 70 år 397 524

Summa 994 978

Av särskilt intresse skulle vara att veta i huru många av de fall då från— skild man avled hans förutvarande hustru fanns kvar i livet utan att ha fyllt 67 år eller ingått nytt äktenskap. Uppgifter härom finnes dock inte att tillgå. Antalet frånskilda, som ingår nytt äktenskap, är emellertid betydande. Under år 1957 ingick sålunda 5 116 frånskilda kvinnor nytt äktenskap, medan an- talet skilsmässor samma år som förut angivits uppgick till 8 856.

Av följande uppställning framgår huru de under år 1957 upplösta äkten- skapen fördelades med hänsyn till äktenskapets varaktighet och makarnas ålder vid upplösningen (i medianer) samt efter orsaken till upplösningen.

Mannens död Hustruns död Skilsmässa Äktenskapets varaktighet ............. 36,58 39,27 9,82 Ålder vid upplösningen mannen ....................... 69,07 69,18 38,07 kvinnan ....................... 63,90 67,58 35,34

l fallen av äktenskapets upplösning genom skilsmässa var sålunda kvin— nans ålder väsentligt lägre och hade äktenskapet varat avsevärt kortare tid än i de fall då äktenskapet upplöstes genom mannens död. Även med av- seende å andra faktorer är de frånskilda kvinnornas utgångsläge bättre än änkornas. Detta framgår av en av socialstyrelsen publicerad redogörelse för en statistisk undersökning rörande ensamstående mödrars sociala och ekono- miska förhållanden år 1955. Det var här fråga om en urvalsundersökning, där det bearbetade materialet avsåg 437 ogifta, 470 frånskilda och 464 änkor. Enligt denna undersökning var antalet minderåriga hemmavarande barn i stort sett detsamma för de frånskilda och änkorna. De frånskilda mödrarna hade emellertid i större utsträckning högre skolutbildning och mer kvalifi- cerad yrkesutbildning än änkorna. De hade vidare i större omfattning haft förvärvsarbete före och under äktenskapet och fler av dem hade förvärvs—

arbete vid intervjutidpunkten. Att döma av de i kapitel VIII redovisade sta- tistiska uppgifterna har de frånskilda kvinnorna i genomsnitt betydligt högre inkomster än änkorna.

Det vore av intresse att få veta i hur stor utsträckning och med vilka be- lopp frånskilda genom dom eller avtal tillerkännes underhållsbidrag för egen del samt i vad mån sådana underhållsbidrag faktiskt erlägges. Några närmare uppgifter härom finnes dock inte i den officiella statistiken.

Vissa uppgifter i det här önskade hänseendet har emellertid redovisats i ånkepensioneringskommitténs betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor 111. m. (SOU 1952: 36 sid. 118—121). Änkepensione— ringskommittén utsände i december 1949 en rundskrivelse till landets rätts- hjälpsanstalter med anhållan om att få del av anstalternas erfarenhet i vissa angivna hänseenden. En fråga löd: I vilken utsträckning tillerkännes hustru, som vid äktenskapsskillnad erhåller vårdnaden om något eller några barn under 10 år, genom dom eller avtal underhållsbidrag från mannen för egen del? Svaren varierade mellan å ena sidan »endast sällan» resp. »2,5 %» och å andra sidan >>något över 20 %». Kommittén, som framhöll att enligt vad utredningen visade frånskilda hustrur tillerkändes underhållsbidrag allenast i ringa omfattning, uttalade bl. a.: »Förekomsten av barn, om vilka hustrun erhåller vårdnaden och till vilka mannen därför skall betala underhållsbi- drag, torde påverka frågan om underhållsbidrag åt hustrun så att storleken av sådant underhåll kommer att stå i ett slags omvänd proportion till antalet barn. Om flera barn finnas, lär det ofta inträffa att hustrun, trots att hon i och för sig är i behov av underhållsbidrag, blir helt utan sådant, emedan mannen saknar ekonomisk förmåga att betala bidrag till både hustrun och barnen.»

Enligt den förut nämnda mödraundersökningen var det endast 10 procent av de frånskilda mödrarna som under perioden januari—september 1955 från förre maken erhöll underhållsbidrag för egen del. I huru många fall därutöver underhållsskyldighet förelåg men inte fullgjordes framgår emel— lertid inte.

4. Kommitténs överväganden och förslag Som förut nämnts avser socialförsäkringskommitténs uppdrag rörande frånskildas pensionsrätt frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vilkas f. d. make avlider. Då kommittén dessutom — såsom framgår av kapitel VIII — stannat för att inte förorda pensionsrätt för änkling, saknas anledning att här gå in på frågan om pensionsrätt för frånskild man. Att döma av den i det föregående lämnade statistiska redogörelsen har de frånskilda kvinnorna allmänt sett ett bättre utgångsläge vid äktenskapets upplösning än änkorna. Emellertid kan antagas att en frånskild kvinna, som genom förre mannens död mister hela eller en väsentlig del av sin för--

sörjning, kommer i en lika besvärlig situation, som om äktenskapet upplösts genom och vid samma tidpunkt som dödsfallet och hon alltså blivit änka i vanlig mening. På grund av dödsfallet bortfaller den rätt till underhållsbi- drag från förre mannen som den ifrågavarande frånskilda kvinnan dess— förinnan haft enligt dom eller avtal. Rätt till underhållsbidrag förutsätter i princip ett behov av sådant bidrag för kvinnans tillbörliga underhåll. Starka skäl finnes sålunda att — liksom man för några år sedan gjort inom yrkes- skadeförsäkringen — medge underhållsbidragsberättigade frånskilda kvin- nor rätt till efterlevandepension. Detta är helt i enlighet med socialförsäk- ringens allmänna syfte att tillgodose hjälpbehov till följd av nedsättning eller bortfall av försörjningsförmåga genom invaliditet, ålderdom eller döds- fall. Kostnadsökningen för folkpensioneringen som följd av att pensions— rätt införes för frånskilda kvinnor kan förutsättas bli ringa. Införande av pensionsrätt för ifrågavarande kvinnor förordas därför.

Ehuru så kunde synas ligga nära till hands, anser kommittén likväl inte att yrkesskadeförsäkringens regler bör överföras till folkpensioneringen och således underhållsbidraget bli avgörande såväl för pensionsrätten i och för sig som för pensionens storlek. I de fall då underhållsbidrag utdömes eller avtalas är bidragets storlek beroende bl. a. av mannens ekonomiska resurser. Har han stora inkomster, kan bidraget bli större än om han har små inkoms- ter. Överflyttades yrkesskadeförsäkringens ifrågavarande regel till folkpen- sioneringen, skulle man gynna ekonomiskt bättre ställda framför ekono- miskt sämre ställda. Detta strider emellertid mot de principer på vilka folk- pensioneringen är och bör vara byggd.

Mot nämnda principer strider också att för rätt till änkepension för från- skild kvinna kräva att hon enligt dom eller avtal är berättigad till under- hållsbidrag. Anledningen till att dom eller avtal om underhållsskyldighet mot den frånskilda kvinnan inte föreligger är nämligen mången gång det förhållandet att mannen saknar ekonomiska möjligheter att utge under- hållsbidrag. Detta gäller särskilt om det finns underhållsberättigade barn. Med nu tillämpad praxis i fråga om underhållsbidrag till frånskild kvinna skulle ett krav på avtal eller dom om sådant underhållsbidrag från änke- pensionsrätt utestänga åtskilliga, som har större behov av sådan pension än de frånskilda som fått rätt till underhållsbidrag. Ett sådant resultat kan kommittén för sin del inte acceptera.

Det kan vidare antagas att, om man för änkepensionsrätt åt frånskild kvinna skulle kräva dom eller avtal om underhållsskyldighet, så skulle i fortsättningen i långt större utsträckning än för närvarande träffas avtal om underhållsbidrag. Men pensionsorganen skulle då vid lagtillämpningen ställas inför det mången gång svårlösta problemet, huruvida avtal om under- hållsbidrag i giftermålsbalkens mening verkligen föreligger. Har avtalet till— kommit enbart i syfte att bereda pensionsrätt och är parterna överens om att det inte skall medföra några ekonomiska förpliktelser för mannen, kan

det näppeligen godtagas som avtal om »lagstadgad underhållsskyldighet». Inte heller kan gärna hur obetydligt belopp som helst godtagas som under- hållsbidrag enligt giftermålsbalken . Lagtillämparen eller lagstiftaren skulle ställas inför det svårlösta problemet att fastställa en rimlig beloppsgräns. Detta problem kan givetvis bemästras. Men även om så skedde och man kunde förutsätta att ett krav inom pensioneringen om underhållsbidrag skulle medföra en väsentligt ökad frekvens av verkliga avtal om sådana bi- drag, åstadkommer man inte därigenom en rättvis gräns mellan sådana frånskilda kvinnor som bör bli berättigade till änkepensionsrätt och övriga frånskilda. Mannens större eller mindre medgörlighet skulle nämligen ofta bli avgörande för änkepensionsrätten. Även nu anförda synpunkter talar en- ligt kommitténs mening bestämt mot att anknyta änkepensionsrätten för frånskild kvinna till hennes rätt till underhållsbidrag.

Går man i enlighet med det anförda utöver den krets av frånskilda kvin— nor som avgränsas genom rekvisitet rätt till underhållsbidrag, uppkommer frågan om man över huvud taget skall uppställa någon särskild förutsättning för pensionsrätten. Gör man inte det, kommer man uppenbarligen att i ett antal fall ge pension utan att detta är i och för sig motiverat. Detta är en konsekvens som lagstiftaren tagit, såvitt angår de vanliga änkorna. När det gäller att inom folkpensioneringen bereda pensionsrätt åt en helt ny grupp, anser emellertid kommittén att en viss försiktighet bör iakttagas. Kommittén anser också att det inte är rimligt att medge en frånskild kvinna änkepen- sionsrätt efter förre mannen, om på talan av denne dömts till äktenskaps- skillnad på grund av att hustrun grovt åsidosatt sina plikter mot mannen. I dylika fall har han i princip rätt till skadestånd. Det kan inte vålla något större administrativt besvär att tillämpa lagbestämmelser, enligt vilka dylika fall uteslutes från pensionsrätt. Huruvida sådant fall är för handen framgår av äktenskapsskillnadsdomen.

Innan kommittén närmare anger vilka fall som bör uteslutas från pen- sionsrätt, vill kommittén referera reglerna i giftermålsbalkens kap. 11 an- gående förutsättningarna för hemskillnad och äktenskapsskillnad.

1 &: Makar, som finner sig på grund av djup och varaktig söndring ej kunna fortsätta sammanlevnaden, äger — när de är ense därom — vinna domstols dom å hemskillnad.

2 5 1 st.: Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att för- sörja andra maken eller barnen, eller åsidosätter han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äger andra maken vinna hemskillnad, såvida inte med hänsyn till hans eget förhållande eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.

2 5 2 st.: Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna och vill endera erhålla hem- skillnad, är han berättigad därtill, om inte med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.

3 5: Har makar efter vunnen hemskillnad levat åtskilda ett år och har samman- levnadeu ej heller därefter återupptagits, kan var och en av dem få dom på äkten- skapsskillnad.

4 5: Om makar utan dom å hemskillnad på grund av söndring lever åtskilda se— dan minst tre år, äger envar av dem vinna äktenskapsskillnad. Dock får det inte dömas till äktenskapsskillnad, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter äktenskapet finnes skä- ligen inte böra på hans talan upplösas.

5 &: Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig samman- levnaden två år och ej sedermera upptagit den, äger andra maken vinna äkten- skapsskillnad.

6 5: Är ena maken borta och vet man inte att han inom de tre sista åren varit vid liv, äger andra maken vinna äktenskapsskillnad.

7 5: Har ena maken begått tvegifte, äger andra maken vinna äktenskapsskill- nad, om han anställer talan därom inom sex månader från det han fick kunskap om den nya vigseln.

8 &: Bryter ena maken äktenskapet med hor eller övar han eljest otukt med an- nan, har andra maken rätt till äktenskapsskillnad, såvida han inte varit delaktig i gärningen eller samtyckt till den. Han måste dock stämma inom sex månader efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år sedan den begicks.

9 &: Har make, som lider av könssjukdom i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge utsatt andra maken för fara att bli smittad, äger denne vinna äktenskapsskillnad, såvida han inte med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock får inte dömas till skillnad, om inte talan därom anställes inom sex månader från det maken fick veta att han blivit utsatt för smittofara, och inte heller om maken inte blivit smittad och sjukdomen när talan anställes inte längre är i smittosamt skede.

10 %: Stämplar ena maken mot den andres liv eller förövar han grov misshandel mot andra maken, äger denne rätt till skillnad i äktenskapet. Här gäller samma preskriptionstid som enligt 8 5.

11 %: Dömes ena maken till straffarbete i tre år eller svårare straff eller till in- ternering i säkerhetsanstalt, äger andra maken vinna skillnad i äktenskapet. Dö- mes ena maken till straffarbete på viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till förvaring i säkerhetsanstalt eller till fängelse eller tvångsarbete i minst ett år och yrkar andra maken äktenskapsskillnad, prövar domstolen huru- vida med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omstän- digheter skillnad må ske. Detsamma gäller om ena maken av utländsk domstol dömts till frihetsstraff i minst tre år och andra maken på den grund vill skiljas. För straffdom får inte skillnad äga rum, om andra maken varit delaktig i brottet eller samtyckt till det. Talan måste instämmas inom sex månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år sedan den föll.

12 &: Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, får på talan av andra maken dömas till äktenskapsskillnad, när domstolen finner synnerliga skäl därtill föranleda.

13 5: Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under äktenskapet varat tre år samt finnes inte skälig förhoppning om den sjukes varaktiga återställande till hälsan, har andra maken rätt till äktenskapsskillnad. Kände han till sjukdomen vid vigseln, får dock inte dömas till skillnad, om det skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Den frånskilda kvinnan bör enligt kommitténs mening vara utesluten från änkepensionsrätt endast i de fall då på mannens yrkande dömts till äkten—

skapsskillnad på grund av att hustrun på ett kvalificerat och av domstolen angivet sätt förbrutit sig mot honom. Så är inte förhållandet i de vanligaste fallen, nämligen då det dömts till äktenskapsskillnad enligt 3 5 efter hem- skillnad enligt 1 5 eller 2 å andra stycket. Har däremot hemskillnadsdomen på talan av mannen meddelats med åberopande av 2 5 första stycket, bör den frånskilda kvinnan inte kunna grunda pensionsrätt på äktenskapet. I de fall då utan föregående hemskillnad dömts till äktenskapsskillnad enligt 4 5 på mannens yrkande, synes inte generellt vara motiverat att vägra den frånskilda kvinnan änkepensionsrätt. Dom enligt 4 5 bör därför inte vara diskvalifikationsgrund. Har hustrun betett sig på sätt som anges i de föl- jande paragraferna och domstolen lägger detta till grund för äktenskapsskill- naden, bör hon emellertid inte rimligen kunna grunda pensionsrätt på äk- tenskapet. I de fall som avses i 13 5 kan visserligen inte hustrun lastas, men synes det lämpligare att tillgodose hennes pensionsbehov genom invalid- pensioneringen.

Efter övervägande av olika lösningar har kommittén stannat för att för- orda, att änkepensionsrätt införes för frånskilda kvinnor i alla fall utom dem, då det dömts till äktenskapsskillnad jämlikt 11 kap. giftermålsbalken an— tingen enligt 3 5, efter hemskillnad enligt 2 5 första stycket på talan av man- nen, eller på talan av mannen enligt någon av 5—13 55.

Säframt nu angivna förutsättningar för änkepensionsrätt föreligger, hör den frånskilda kvinnan vara berättigad till pension vid förutvarande man- nens död under i princip samma förutsättningar i fråga om ålders- och barn- villkor som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Detta får naturligtvis inte tolkas så, att i de fall då för änkepensionsrätt kräves att makarna varit gifta med varandra minst fem år, skilsmässotiden får till- godoräknas i annan mån än den skulle ha ansetts såsom med äktenskapstid likställd samboendetid när fråga är om »änkepensionsrätt» för ogift kvinna efter man, med vilken hon sammanbott (jfr kap. VI). För de frånskildas del bör vidare barnrekvisitet utformas så, att kravet på stadigvarande vis- telse i makarnas hem vid mannens död jämkas till sådan vistelse i den från- skilda kvinnans hem såväl vid skilsmässan eller hemskillnad, som före- gått skilsmässan, som vid förre mannens död. Barnrekvisitet bör vidare jämkas så, att endast sådana barn som är barn (adoptivbarn) till den av- lidne förre mannen kan grunda pensionsrätt för den frånskilda kvinnan.

Frågan om storleken av pensionsbeloppet till efterlevande frånskild kvinna är något tveksam. Inom folkpensioneringen är det ju inte fråga om en för- säkring i egentlig mening med samband mellan förmåner och erlagda av- gifter. Det synes därför ej finnas anledning att bestämma pensionsbeloppets storlek utifrån det betraktelsesättet att viss pensionsrätt intjänats för hust- run under äktenskapet genom de folkpensionsavgifter och allmänna skatter som familjen då erlagt. Pensionsbeloppets storlek bör sålunda inte variera efter äktenskapets varaktighet. Såsom framgår av vad tidigare anförts har

kommittén avvisat tanken att anknyta änkepensionen till de individuella be- loppen av underhållsbidrag. Vid ställningstagande till frågan om storleken av pensionsbeloppen till frånskilda kvinnor bör man emellertid enligt kom— mitténs mening fästa stort avseende vid att de frånskilda kvinnorna i all- mänhet befinner sig i ett bättre ekonomiskt läge än änkorna. Med hänsyn härtill och till storleken av vanligen förekommande underhållsbidrag anser kommittén att frånskild kvinna skäligen bör få hälften av vad som skulle ha utgått i änkepension, om hon varit vanlig änka.

Efterlämnar den avlidne såväl en vanlig änka som en frånskild hustru, re- duceras enligt yrkesskadeförsäkringslagen livräntorna proportionellt, så att de tillhopa uppgår till en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dvs. samma belopp som om endast en änkelivränteberättigad funnits. Enligt exempelvis pensionsreglerna för statsanställda tillämpas, när pensionsrätt föreligger för flera efterlevande, fördelningsregler eller reduktionsregler för frånskild. Inom folkpensioneringen, där förmånernas storlek som nyss nämnts är oberoende av aktivtidens inkomster och av de folkpensionsavgifter och allmänna skatter som erlagts under nämnda tid, synes det emellertid inte finnas tillräcklig anledning att föreskriva dylika nedsättningsregter. Kommittén förordar i stället att förekomsten av pensionsrätt samtidigt för vanlig änka och frånskild hustru inte skall inverka på storleken av pensions- beloppen.

På samma sätt som en frånskild kvinna under visst villkor i princip jäm- ställes med änka i fråga om förutsättningarna för inträde av pensionsrätt, bör enligt kommitténs mening jämställdhet råda även på andra punkter så- som i fråga om pensionsrättens upphörande exempelvis genom den pen- sionsberättigades omgifte och i fråga om återinträde i pensionsrätt. Beträf- fande frågan om kommunalt bostadstillägg å änkepension till frånskild kvinna har kommittén lika litet som när det gäller sådant tillägg till ålders- graderade änkepensioner funnit anledning föreslå särskilda lagregler.

Vad slutligen angår ikraftträdandet av regler om pensionsrätt för från- skild kvinna vid förre makens död må framhållas följande. Eftersom det gäller att införa en helt ny grupp i den till efterlevandepension berättigade kretsen, synes viss försiktighet böra iakttagas. Så stor restriktivitet som ett krav på att både äktenskapsskillnaden och dödsfallet skall ha inträffat efter den nya lagstiftningens ikraftträdande (den 1 juli 1960) torde dock inte vara påkallad. Det bör enligt kommitténs mening räcka med att dödsfallet in- träffat efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

KAPITEL X

Fråga om engångsbelopp till vissa yngre änkor

Enligt uttalande av departementschefen i proposition nr 55 till 1958 års A- riksdag borde man överväga, huruvida engångsbelopp kunde utgå till yngre änkor utan barn för att täcka särskilda omställningssvårigheter. Särskilda utskottet framhöll i anslutning härtill och till i ärendet väckta motioner att denna fråga borde bli föremål för fortsatt övervägande. Änkepension i form av engångsbelopp till sådana yngre änkor har därför också upptagits bland de frågor kommittén enligt utredningsdirektiven har att pröva.

Antalet änkor år 1960 i åldrar under 67 år kan uppskattas till omkring 120 000. Därav torde cirka 11 000, huvudsakligen i de äldre årsklasserna, vara berättigade till invalidpension. Av återstoden 109 000 torde omkring 106 000 omfattas av den nya änkepensioneringen och drygt 3 000 vara ute- slutna från rätt till änkepension, därför att de vid mannens död var yngre än 36 år och utan barn. Det årliga antalet nytillkommande änkor under 36 år och utan barn kan beräknas till 100 a 150.

Vid utformandet av de särskilda änkeförmånerna inom folkpensionering— en har man tidigare varit mycket restriktiv. Den pensionsberättigade kret- sen har begränsats till änkor, som har att vårda minderåriga barn, och till kvinnor, som blivit änkor vid relativt hög ålder. Den sålunda gjorda begräns- ningen har motiverats bl. a. av arbetsmarknadsmässiga överväganden. Där— vid har starkt understrukits vikten av att änkornas försörjningsförmåga tillvaratages så långt möjligt är. I den allmänna diskussionen har uppmärk- samheten vidare riktats på möjligheterna att ge änkor stöd i annan form än genom fortlöpande pensioner. Därvid har betonats vikten av att sådana speciella och akuta behov av hjälp som erfarenhetsmässigt föreligger under den allra närmaste tiden efter försörjarens frånfälle blir snabbt och effektivt tillgodosedda.

Av de förslag till åtgärder i denna riktning som tidigare framlagts märkes främst änkepensioneringskommitténs förslag i mars 1951 om korttidshjälp. Änkepensioneringskommittén, som enligt sina direktiv främst hade att ut- reda frågor om stöd åt efterlevande vid gift mans frånfälle, framlade ett förslag med två alternativa lösningar, båda i väsentliga delar anknutna till den allmänna sjukförsäkringen och syftande till att minska de försörjnings- svårigheter som uppstår under den närmaste tiden efter en makes död. Skillnaden mellan de båda alternativen var i huvudsak den att enligt det ena hjälpen utgick utan behovsprövning medan det andra förutsatte en inkomst-

prövning. Förslaget, som vid remissbehandlingen blev föremål för vissa erinringar i olika avseenden, har icke föranlett någon statsmakternas åt— gård.

Änkepensioneringskommittén behandlade i sitt år 1952 avgivna betänkan— de (SOU 1952: 36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamställda kvinnor m. m. sådana kvinnors problem såväl i vad detta utgjorde ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsproblem som i vad det var en fråga om att bereda dem ett direkt ekonomiskt stöd. I förra avseendet föreslog kommittén olika åtgärder för inplacering i förvärvslivet av än- kor och frånskilda m. fl. kvinnor, vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden men på grund av ändrade levnadsför— hållanden åter sökte sig dit. Förslaget innebar bl. a. att de åtgärder som vidtagits eller föreslagits för partiellt arbetsföra och s. k. civilskadade i form av arbetsförmedling, yrkesutbildning, omskolning och näringshjälp borde utvidgas att omfatta även änkor och andra ensamställda kvinnor.

Arbetsmarknadsstyrelsen underströk i yttrande över betänkandet ifråga vikten av att omskolningsmöjligheter skapades och fann i likhet med kom— mittén, att den mest ändamålsenliga lösningen var att bereda de ensamställ— da kvinnorna samma möjligheter till omskolning och yrkesutbildning inom det ordinarie yrkesutbildningsväsendets ram som tillkom de partiellt ar- betsföra.

Frågan om utbildningsbidrag upptogs sedermera till behandling i stats- verkspropositionen till 1955 års riksdag. Departementschefen hade icke nå- got att erinra mot att bereda ensamstående kvinnor samma utbildningsmöj- ligheter som partiellt arbetsföra men ansåg att verksamheten i avvaktan på ytterligare erfarenheter borde bedrivas på försök och i begränsad omfatt- ning. Riksdagen anslöt sig till departementschefens uppfattning.

Frågan om näringshjälp till ensamstående kvinnor ledde däremot icke till något beslut av statsmakterna. Denna fråga aktualiserades ånyo av familje- beredningen, som i sin promemoria om stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956: 47) föreslog att näringshjälp skulle kunna utgå till ensamställda kvin— nor på samma villkor som gäller för pensionsstyrelsens motsvarande verk- samhet beträffande partiellt arbetsföra. I statsverkspropositionen till 1957 års riksdag förordade departementschefen, som då inte kunde taga slutlig ställning till förslaget, att en försöksverksamhet sattes igång i det angivna syftet. Riksdagen hade intet att erinra häremot.

Medel för omskolning av viss arbetskraft samt näringshjälp har tidigare anvisats å det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till »Kostnader för överflyttning av arbetskraft». För budgetåret 1958/59 anvi- sades sålunda anslag å tillhopa 190 000 kr., varav 140 000 kr. för utbild- ningsändamål och 50 000 kr. till näringshjälp. Fr. o. m. innevarande budget- år har nämnda anslag uppgått i anslaget till »Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.».

Änkepensioneringskommitténs ovan berörda betänkande om korttids- hjälp var avsett att lösa ett understödsbehov, som föreligger allenast de närmaste månaderna efter makens frånfälle. Förslaget avsåg däremot icke att täcka de särskilda kostnader som uppkommer i samband med makes dödsfall. Dessa kostnader, framför allt begravningskostnaderna, uppgår ge- nomsnittligt till avsevärda belopp även inom grupper som före dödsfallet haft relativt små inkomster. Anledningen till att kommittén icke tog hän- syn till nu nämnda kostnader var att inom socialvårdskommittén då pågick utredning om införande av allmän begravningshjälpsförsåkring. Förslag härom avlämnades i juli 1951 (SOU 1951: 23) men förslaget har icke för- anlett någon statsmakternas åtgärd.

De engångsbelopp till yngre änkor utan barn som socialförsäkringskom- mittén har att överväga är avsedda att täcka dessa änkors särskilda om- ställningskostnader. Engångsbeloppen år-sålunda principiellt inte avsedda att täcka vare sig det tillfälliga understödsbehov som på grund av inkomst- bortfall uppkommer de närmaste månaderna efter en makes dödsfall eller de särskilda ökade kostnader som uppstår i anledning av dödsfallet. Pro- blemen i sistnämnda hänseenden är inte begränsade till de ovannämnda yngre änkorna utan föreligger för alla änkor oavsett ålder vid mannens död. Av det angivna syftet med engångsbeloppen torde framgå, att engångsbelop- pen icke bör konstrueras efter mönster av den tidigare föreslagna korttids- hjälpen och ej heller såsom någon form av begravningshjälp. Vad som er- fordras är ett stöd åt änkan under den efter mannens död mången gång ofrånkomliga omställningsprocessen. Vilka åtgärder som därvid bör kom- ma i fråga varierar i hög grad från fall till fall. Någon schematisk regel för att lösa omställningssvårigheterna torde därför knappast kunna uppställas. Snarare torde det vara så att i varje individuellt fall en noggrann utred- ning måste ske rörande arten och omfattningen av de åtgärder som är erfor- derliga.

Fråga uppkommer därvid, om erforderliga anordningar för att lösa om- stållningsproblemen hos ifrågavarande starkt begränsade grupp änkor bör organiseras inom folkpensioneringens ram. Detta är såväl ett administrativt som ett ekonomiskt spörsmål.

I det föregående har erinrats om de möjligheter som nu finns att lämna bl. a. änkor och andra ensamställda kvinnor utbildningsbidrag och närings- hjälp. Denna verksamhet administreras av arbetsmarknadsstyrelsen, som sedan några år tillbaka erhåller anslag för utgivande av utbildningsbidrag och näringshjälp. Bidragsverksamheten har hittills varit av relativt be- gränsad omfattning. Verksamheten är emellertid tämligen ny, den har bedrivits på försök, och kännedomen om densamma torde vara föga spridd. Efterfrågan om hjälp har ökat, och anledning finns till antagande att den kommer att ytterligare öka i den mån en intensivare upplysningsverksamhet kommer till stånd.

Kommittén har därför funnit att den nu diskuterade frågan är att be- trakta som ett spörsmål, vars lösning bör ankomma på arbetsmarknads- styrelsen. Det förutsättes att arbetsmarknadsstyrelsens ifrågavarande verk- samhet kommer att bibehållas och effektiviseras. En särskild organisatorisk anordning inom folkpensioneringen för att lösa omställningsproblemen för en jämförelsevis liten grupp änkor kan då icke anses erforderlig eller lämp— lig. Det är emellertid angeläget att folkpensioneringens organ aktivt sam— arbetar med arbetsvårdsorganen så att dessa kommer i kontakt med de hjälpbehövande.

KAPITEL XI

Sammanträffande i vissa fall av folkpensionsförmån och efterlevandelivränta m.m.

1. Inledning

Enligt gällande lagstiftning kan förutsättningar samtidigt föreligga för rätt till folkpensionsförmån och för rätt till yrkesskadelivränta. Det kan därvid vara så, att samma händelse i princip ger upphov till rätt till för- män från båda hållen. Exempel härpå är att en olycksfallsskada föranleder rätt såväl till invalidlivränta från yrkesskadeförsäkringen som till invalid- pension från folkpensioneringen eller att ett dödsfall medför rätt både till änkelivränta och till änkepension. Men det kan också vara fråga om sam- manträffande av annan art, exempelvis så att rätt till invalidlivränta eller änkelivränta föreligger för en person, som uppbär ålderspension från folk— pensioneringen. Mer än tjugo olika typer av sammanträffandesituatiouer kan komma i fråga när det gäller yrkesskadeförsäkringen, å ena sidan, och folkpensioneringen (häri inbegripet ånke— och änklingsbidrag samt sär— skilda barnbidrag), å andra sidan.

Någon närmare systematisk samordning mellan yrkesskadelivräntor och folkpensionsförmåner har inte skett. Vissa regler av samordningsnatur har emellertid alltid funnits. De har dock till sitt innehåll och sin praktiska verkan varit rätt skiftande under olika tider. I vart fall ibland har det varit så, att man genomfört ändringar i fråga om förmånerna från den ena eller den andra socialförsäkringsgrenen utan att man tagit nämnvärd hänsyn till problemen med anledning av sammanträffande av sådan förmån med förmån från den andra socialförsäkringsgrenen.

Den beslutade genomgripande pensionsreformen med väsentlig förbätt- ring av folkpensioneringen och påbyggnad av denna med en obligatorisk tilläggspensionering nödvändiggör en omprövning av förmånerna vid yr- kesskada. Eljest skulle nämligen bl. a. kunna uppkomma en omotiverat hög sammanlagd ersättningsnivå.

Självfallet hade det varit lämpligast om man på en gång kunnat under- söka och taga ståndpunkt till samordningsproblemen i samtliga de nyss åsyftade typfallen av sammanträffande. Detta förutsätter emellertid att man dessförinnan kunnat taga ståndpunkt till invalidpensioneringens fram— tida utformning. Enligt direktiven för kommittén förutsättes dock att en reformerad änke- och barnpensionering sättes i kraft den 1 juli 1960, till

vilken tidpunkt man inte hinner genomföra även en reformerad invalid— pensionering. Med hänsyn härtill nödgas man inrikta sig på en proviso- risk lösning för efterlevandeförmånernas del fr. o. m. nämnda tidpunkt. Kommittén tager därför i detta betänkande upp till behandling endast vissa av sammanträffandefallen. Frågan om samordning mellan yrkesskadeför- säkring samt folk- och tilläggspensionering får därefter tagas upp i hela sin vidd i anslutning till utformningen av invalidpensioneringen.

2. Yrkesskadeförsäkringens livränteregler

Innan kommittén går närmare in på frågan om sammanträffande mellan folkpensionsförmåner och vissa yrkesskadelivräntor, skall lämnas en kort redogörelse för livräntereglerna inom yrkesskadeförsäkringen.

Enligt 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring utgår livränta till den, som genom yrkesskada mer eller mindre varaktigt förlorat 10 % eller mer av sin arbetsförmåga. Livräntans belopp bestämmes dels efter graden av för— lorad arbetsförmåga och dels efter storleken av den årliga arbetsförtjäns- ten vid skadetillfället.

Hänsyn tages ej till den årliga arbetsförtjänsten i den mån den överstiger 15 000 kr. Invalidlivräntans belopp står i visst förhållande till det s. k. er— sättningsunderlaget, som räknas ut på grundval av den årliga arbetsför- tjänsten. Härvid medräknas arbetsförtjånster upp till 7 200 kr. helt. Den del av arbetsförtjänsten som överstiger 7 200 men ej 10 800 kr. medräknas till % och belopp som överstiger 10 800 kr. medräknas till hälften. Vid en arbetsförtjänst av t. ex. 9 000 kr. utgör ersättningsunderlaget 3(9 000 — 7 200)

4 utgör ersättningsunderlaget

(7 200 + ) 8550 kr. Vid en arbetsförtjänst av 12 000 kr.

(7 200 + 300 800; 7 200) + 12 000 ; 10 800 10 500 kr. Högsta ersätt- ningsunderlag utgör (7 200 + 300 8004— 7 200) + 15 000 _; 10 800) 12 000

kr.

Vid förlust av arbetsförmågan utgör livräntan 11/12 av ersättningsunder- laget, dvs. vid de årliga arbetsförtjänsterna 7 200, 9 000, 12 000 och 15 000

11 X 7200 11 X 8550 11 )( 10500

k . . —————- ., _— ;7; _, __

r resp( 12 >6600kr( 12 >78'3 50 kr( 12 ) 9625 kr. och E%Q—QE 11000 kr. Vid nedsättning av arbetsförmå- gan med minst 30 % utgör livräntan den mot graden av invaliditet sva— rande delen av ersättningsunderlaget, minskad med 1/12 av detta. Vid ned— sättning av arbetsförmågan med mindre än 30 % utgör livräntan den del av 2/3 av ersättningsunderlaget, som svarar mot graden av invaliditet.

Vad som nu sagts om kompensationsgraden gäller då invaliden är under 67 år. För tid fr. o. m. månaden näst efter den, under vilken han fyllt 67 år, utgör livräntan 3/. av det belopp vartill den skall beräknas enligt de nyss- nämnda reglerna. Om den skadades årliga arbetsförtjänst vid skadetill- fället utgjorde 7 200, 9 000, 12 000 resp. 15 000 kr., får han som 100 % in-

valid efter 67 år i livränta (”(ALM) 4 950 kr., (%&—52) 5 878: 13 kr., &? 7 218: 75 kr. resp. (B.—iw 8 250 kr.

Änkelivråntans belopp skall för tid t. o. m. den månad, under vilken änkan fyller 67 år, motsvara % och för tid därefter 1/. av den avlidnes år- liga arbetsförtjänst (ej ersättningsunderlag). Motsvarande bråkdelar ut- gör maximibelopp för den behovsprövade änklingslivräntan. Barnlivränta utgår med belopp motsvarande 1/3 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Barnlivräntan utgår till den dag barnet fyller 16 år; den kan dock utgå till dess barnet fyller 21 år i den mån barnet till följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att försörja sig. Den behovsprövade livrän- tan till fader eller moder är för envar av dem maximerad till 1/8 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Livräntor till flera efterlevande får ej sam- manlagt överstiga % av det för den avlidne gällande ersättningsunderlaget (alltså ej arbetsförtjänsten); livräntorna nedsättes därvid proportionellt, dock att livräntor till make och barn har företräde framför livräntor till 15 000

föräldrar. Högsta änkelivränta utgör (

15 000

> 5000 kr., högsta barnliv-

ränta ( 2500 kr. och högsta livräntebelopp sammanlagt till flera

10 000 kr.

efterlevande (&)

Yrkesskadeförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 1955. För yr— kesskador som inträffat dessförinnan gäller alltjämt 1901 års olycksfalls- ersättningslag, 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrlcessjuk- domsförsäkringslag. Ifrågavarande äldre lagstiftning har ändrats ett fler— tal gånger. De vid varje tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade skadorna. I detta sammanhang torde det ej vara nöd— vändigt att redovisa de äldre bestämmelserna i annan mån än såvitt avser skillnaden mellan de i det föregående refererade reglerna enligt yrkesskade— försäkringslagen och de regler, som gällde efter 1948 års ändringar av olycksfallsförsäkringslagen.

Den högsta årliga arbetsförtjänsten, som enligt olycksfallsförsäkrings- 1agen kunde ligga till grund för livräntorna, utgjorde 7 200 kr. Något sär- skilt ersättningsunderlag begagnades ej.

Enligt huvudregeln utgjorde invalidlivräntan vid förlust av arbetsför- mågan ett belopp motsvarande 2/3 av den skadades årliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan (med minst 10 %) den del av nyss— nämnda belopp, som svarade mot graden av nedsättningen. Emellertid skulle livräntan till den som förlorat arbetsförmågan eller fått den nedsatt med minst 30 % förhöjas för tid fr. o. m. månaden näst efter den, varunder han fyllt 18 är, t. o. m. den månad, varunder han fyller 67 år. Den för- höjda livräntan motsvarade per år vid förlust av arbetsförmågan 11/12 av den skadades beräknade årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av ar- betsförmågan ett mot graden av nedsättningen svarande belopp av arbets- förtjänsten, minskat med l/m av denna. Högsta invalidlivräntan utgjorde 11 X 7 200 2 )( 7200)4 800 kr.

12 3

Änkelivråntans belopp och änklingslivräntans maximibelopp utgjorde alltid 1/3 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Genom den vid 1955 års riksdag beslutade omregleringslagstiftningen har vissa livräntor enligt den före yrkesskadeförsäkringslagen gällande lag— stiftningen förhöjts. Principen för omregleringen var att den för livräntan gällande ursprungliga årliga arbetsförtjänsten skulle räknas upp till nivå med arbetsförtjänsterna för nya fall, varefter yrkesskadeförsäkringslagens regler om kompensationsgrader skulle tillämpas på den uppräknade arbets- förtjänsten. Arbetsförtjänsten i skadefall från år 1918 uppräknades med drygt 300 %, medan uppräkningen av arbetsförtjänsten i fall från exempel— vis 1949 utgjorde ca 27 %. I fall från de 3 sista åren (1952—1954) skedde en uppräkning med 10 %. Arbetsförtjänsten skulle inte i något fall få upp- räknas till högre belopp än 7 920 kr.; högsta ersättningsunderlaget blev därvid 7 740 kr. Omregleringen avsåg i första hand invalider under 67 år med en invaliditetsgrad av minst 30 %, efterlevande make under 67 år samt efterlevande barn. Även i vissa andra invalid- och efterlevandefall skedde en omreglering ehuru av mindre omfattning.

Efter omregleringen utgör i skadefall före år 1955 högsta livräntan till 100 %-invalider 7 095 kr. före 67 år och 4 800 kr. efter 67 är, högsta änke— livräntan 2 640 kr. före 67 år och 2 400 kr. efter 67 är, högsta barnlivräntan 1 320 kr. och högsta summan av flera efterlevandelivräntor 6 450 kr.

således före 67 å1( )6 600 kr. och efter 67 år(

3. Vissa statistiska uppgifter

På grundval av uppgifter, som erhållits från riksförsäkringsanstalten, kan nämnas följande angående beståndet av här aktuella efterlevandelivräntor.

Vid utgången av år 1958 utgick enligt 1901 års olycksfallsersättningslag, 1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag och 1954 års yrkesskadeförsälu'ingslag från riksförsäkringsanstalten och so— rialförsälu'ingsbolagen

1 512 livräntor till änkor och änklingar (1 st.) under 67 år med samman- lagt 2 553 livränteberåttigade barn, 3 460 » till änkor och änklingar (4 st.) under 67 år utan livränte— berättigade barn, 2 042 » till änkor och änklingar (7 st.) över 67 år utan livränte- beråttigade barn, samt 563 >> till barn utan livränteberåttigad fader eller moder. I angivna siffror ingår ej antalet livräntor på grund av skada i statens tjänst i de fall då livräntan utbetalades från annan myndighet än riksför- säkringsanstalten, dvs. i huvudsak de affärsdrivande verken. Riksförsäk- ringsanstalten äger inga närmare uppgifter om dessa fall. Man torde dock kunna antaga att det i dessa andra fall rörde sig om antalssiffror, som ungefärligen motsvarade antalet statsskadelivräntor, vilka utbetalades av riksförsäkringsanstalten. l ovannämnda antalssiffror ingår 160, 200, 70 resp. 80 av riksförsäkringsanstalten utbetalade statsskadelivräntor. I de angivna siffrorna ingår inte heller livräntor, som utbetalades av annan ar- betsgivare (ån staten), som står självrisk. Antalet sådana livräntor år med all sannolikhet väsentligt mindre än (kanske blott omkring 20 % av) an- talet efterlevandelivräntor vid statsskador.

Här må vidare nämnas, att motsvarande livräntor utgår även enligt en rad till tidigare och nu gällande yrkesskadeförsäkringslagstiftning anknutna ersättningsförfattningar, avseende skador under bl. a. militärtjänst, civilför- svarstjänst, fullgörande av tjänsteplikt, brandsläckning, vistelse i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalter. Statistiska uppgifter motsvarande de ovan anförda finns inte tillgängliga för här avsedda livräntefall. Det stora fler- talet fall avser ersättning på grund av skada under militärtjänst. Enligt riksförsäkringsanstaltens årsberättelse utgick vid utgången av år 1957 på grund av sistnämnda slag av skada 867 livräntor till änkor och 710 livrän- tor till barn.

4. Sammanträfande av änke- och barnlivräntor med tänke-, barn- och ålderspensioner

De sammanträffandesituationer, som i första hand kräver beaktande i detta sammanhang, är de då rätt samtidigt föreligger till änke- eller barnförmån från folkpensioneringen och till änke- eller barnlivränta från yrkesskade- försäkringen. I samband härmed bör behandlas sammanträffande mellan änkelivränta och ålderspension.

För ifrågavarande situationer gäller för närvarande sammanfattningsvis följande regler. Änkeförmånen från folkpensioneringen — änkepension el— ler änkebidrag — är inkomstprövad. Änkelivråntan från yrkesskadeförsäk- ringen utgår utan hänsyn till folkpensionsförmånen men reducerar denna enligt samma regler som de som gäller för inkomst i allmänhet. För änka,

8—906559

som fyllt 67 år, utgöres pensionsförmånen av den icke inkomstprövade åt— derspensionen. I fall som omfattas av yrkesskadeförsäkringslagen är emel— lertid änkelivräntan efter det änkan fyllt 67 år 25 % lägre än dessförinnan. För äldre fall finnes inte sistnämnda regel. En motsvarande effekt erhålles emellertid genom att förhöjning genom omregleringslagstiftningen endast i vissa fall och därvid i liten grad avser efterlevandelivräntor för tid efter 67 år. Änkepension, änkebidrag och ålderspension kan förhöjas genom in- komstprövat kommunalt bostadstillägg. Änkelivråntan reducerar detta bi- drag efter samma grunder som inkomst i allmänhet. Folkpensioneringens nuvarande barnpensionsförmån, nämligen vissa av de särskilda barnbidra- gen, är inkomstprövad. Barnlivräntan utgår oberoende av barnbidraget men reducerar detta genom inkomstprövningen.

Reglerna om livräntorna från yrkesskadeförsäkringen till efterlevande under 67 år har fastställts med utgångspunkt från att något sammanträf- fande med icke inkomstprövade folkpensionsförmåner inte varit aktuellt. Pensionsförmånerna har vidare varit låga. Den avsedda höjningen av folk- pensionsbeloppen och framför allt borttagandet av inkomstprövningen inom barnpensioneringen och för nya fall även inom änkepensioneringen liksom den väsentliga uppmjukningen av åldersvillkoren för änkepensions- rätt skapar emellertid ett nytt läge.

För den följande diskussionen har kommittén funnit det motiverat att skilja mellan följande tre huvudgrupper av fall:

A: dödsfallet på grund av yrkesskada har inträffat före den 1 juli 1960, B: yrkesskadan har inträffat före den 1 juli 1960 men dödsfallet på grund härav efter den 30 juni nämnda år,

C: såväl yrkesskadan som det härav föranledda dödsfallet har inträffat efter den 30 juni 1960.

Inom huvudgrupperna A och B måste skiljas mellan fall, som omfattas av yrkesskadeförsäkringslagen dvs. inträffat efter 1955 års ingång, och äldre fall. Vidare måste inom alla grupperna skiljas mellan fall då änkan är under 67 år och fall då hon uppnått nämnda ålder.

A. Dödsfallet på grund av yrkesskada har inträffat före den 1 juli 1960 Yrkesskadan har inträffat före den 1 januari 1955

För enkelhetens skull förutsättes här att yrkesskadan inträffade våren 1954, då yrkesskadeförsåkringslagen antogs. Med hänsyn till omregleringen spelar för övrigt tidpunkten för yrkesskadans intråffande föga roll. Det förutsättes vidare, att åldersvillkoren för rätt till änkepension eller änke— bidrag föreligger. I många fall kommer dock sådan rätt att finnas först fr. o. m. den 1 juli 1960, då ifrågavarande villkor kraftigt modifieras. Före nämnda tidpunkt utgår därvid endast yrkesskadeersättningen och har sam- manträffandesituation ännu inte uppkommit.

Av efterföljande uppställning (tabell 1) framgår beloppen av yrkesskade- livränta och pensionsförmån för det fall att även dödsfallet inträffade vå- ren 1954, att den avlidnes årliga arbetsförtjänst beräknades till 7 200 kr. eller det högsta belopp, som då kunde komma i fråga, och att änkan är under 67 är. Änkepensionens maximibelopp var våren 1954 1 050 kr. Pen— sion användes som beteckning för såväl änkepension som änkebidrag, sår- skilt barnbidrag och barnpension.

För inkomstprövningen av särskilt barnbidrag till föräldralöst barn gäller inte de eljest inom folkpensioneringen föreskrivna matematiska reglerna. I stället skall ske en skälighetsbedömning, varvid hänsyn tages till kostna- derna för utackordering av barnet och eventuell inkomst för barnet (under— hållsbidrag, personalpension, livränta etc.). I tabell 1 samt i tabell 4 nedan har för dessa fall upptagits ett belopp, som kan antagas något så när mot- svara genomsnittet enligt praxis. Med hänsyn till att beloppet sålunda är ett antaget belopp har det satts inom parentes.

Folkpensionsförmånerna kan förhöjas genom inkomstprövat kommunalt bostadstillägg. För att inte tabellerna skall bli alltför svåröverskådliga har här och i efterföljande tabeller bortsetts från bostadstillägg och har dessutom förutsatts att vederbörande inte har någon annan inkomst än yr- kesskadelivräntan, när inkomstprövade pensionsförmåner räknats ut.

Som framgår av tabell 1 har i den medtagits även de belopp som gäller alltsedan juli 1958 (vare sig dödsfallet inträffade då eller tidigare).

Tabell 1 Våren 1954 Nu Efterlevande Livränta Pension Summa Livränta Pension Summa Änka .......... 2 400 250 2 650 2 640 1 000 3 640 1 barn ......... 1 200 (200) (1 400) 1 320 (150) (1 470) ' 2 » ......... 2 400 (400) (2 800) 2 640 (300) (2 940) ' Änka + 1 barn 2 400 + 1 200 250 + 0 3 850 2 640 + 1 320 1 000 + 0 4 960 » + 2 » 2 400 + 2 400 250 + 0 5 050 2 640 + 2 640 1 000 + 0 6 280 » + 3 » 2 400 + 3 600 250 + 0 6 250 2 580 + 3 870 1 040 + 0 7 490 » + 4 » 2 000 + 4 000 517 + 0 6 517 2 150 + 4 300 1 327 + 0 7 777

Om de avsedda allmänna folkpensionsförbättringarna genomföres den 1 juli 1960 men inga särskilda reduktionsregler införes vid yrkesskada, kommer beloppen i tabell 1 att förändras på sätt framgår av tabell 2. En- ligt riksdagens principbeslut skall änkepensionsbeloppet fr. o. m. juli 1960 höjas till att motsvara ålderspensionen för ensamstående. Dennas nuva- rande belopp 2 450 kr. avses bli högre i juli 1960 genom ytterligare stan- dardtillägg, men hur mycket högre är ännu ej bestämt. Vid utarbetande av tabellen har därför begagnats beloppet 2450 kr. (inkomstprövat). I verk- ligheten hlir därför pensions- och summabeloppen för änkorna ännu högre — även med bortseende från bostadstilläggen.

Tabell 2 Efterlevande Livränta Pension Summa 2 640 1 490 4 130 1 320 1 000 2 320 _ 2 640 2 000 4 640 : Änka + 1 barn .............. 2 640 + 1 320 1 490 + 1 000 6 450 . » +2 » .............. 2640+2640 1490+2000 8770 » + 3 » .............. 2 580 + 3 870 1 530 + 3 000 10 980 » +4 » .............. 2150+4300 1817+4000 12267

Som framgår av tabell 2 skulle man i juli 1960 komma fram till samman- lagda belopp från yrkesskadeförsäkringen och folkpensioneringen, som är omotiverat höga i förhållande såväl till den avlidnes arbetsförtjänst som till de förmåner som skulle utgått om skadan i stället medfört 100 % in- validitet. Enligt förut lämnade uppgifter skulle helinvaliden ha fått 7 095 kr. i livränta och 600 (eller 520) kr. i invalidpension jämte inkomstprövat särskilt barnbidrag (och eventuellt även inkomstprövat kommunalt bo- stadstillägg). Kommande, i princip redan beslutade standardhöjningar av änkepensionen ökar successivt »överpensioneringen».

Enligt vad förut anförts bestämmes livräntorna enligt yrkesskadeförsäk— ringslagen med tillämpning av den lydelse av nämnda lag, som gällde då skadefallet inträffade, oberoende av tidpunkten för dödsfallet. Motsvarande gäller beträffande den äldre lagstiftningen med de modifikationer som *följer av 1955 års omregleringslagstiftning. Reduktion av livräntorna kan därför inte lagligen ske, när pensionerna höjes. Detta hinder föreligger dock inte beträffande livränteförhöjningarna genom omregleringen. Kommittén anser emellertid att någon reduktion av dessa förhöjningar inte lämpligen bör komma ifråga.

Vad beträffar alternativet att reducera på pensionssidan, finner kommit- tén det mycket tveksamt om det bör komma i fråga att från pensionsreg- lerna — som får sägas vara generella trots att de för änkepensioneringens del får karaktären av övergångsbestämmelser -— göra undantag för de rela- tivt få fall då sammanträffande sker med efterlevandelivränta från yrkes- skadeförsäkringen. Eftersom änkepensionen i här aktuella fall alltjämt skall vara inkomstprövad, skulle bestämmelserna och deras handhavande väsent- ligt kompliceras, om man införde särskilda regler om reduktion av änke— pension på grund av änkelivränta. Då yrkesskadelivräntorna inte är auto- matiskt indexreglerade, kan >>överpensioneringen» antagas komma att minska i betydelse vid en successiv penningvärdeförsämring. I exemplet har räknats med den högsta årliga arbetsförtjänst, som kunde ligga till grund för livränta (7 200 kr.). Var den avlidnes arbetsförtjänst lägre, blir »överpensioneringen» större. Men var arbetsförtjänsten högre än 7 200 kr., blir »överpensioneringen» mindre. Och hade yrkesskadan inte inträffat,

hade nog i allmänhet vederbörandes arbetsförtjänst höjts mer än som mot- svarar höjningen genom omregleringen. Bl. a. enär det i allmänhet måste ha förflutit minst 51/2 år mellan yrkesskadans intråffande och juli 1960, torde det vara sällsynt med flera livränteberättigade barn.

Å andra sidan skulle de sammanlagda beloppen i juli 1960 bli så höga (och senare ändå högre), att kommittén anser det ofrånkomligt att införa en särskild reduktionsregel. Det är främst de icke inkomstprövade harn- pensionerna, som skulle medföra den kraftiga höjningen i juli 1960. Att införa reduktionsregler på barnpensionssidan skulle inte medföra några mera betydande komplikationer. Såväl i yrkesskadeförsäkringslagen som i de nya statliga tjänstepensionsbestämmelserna finns för vissa sammanträf- fandefall regler om att 25 % av den ena förmånen alltid skall läggas utan- för samordningen.

På grund av vad sålunda anförts föreslär kommittén att i här aktuella fall barnlivräntan skall drogas av från barnpensionen, dock att alltid minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå.

Under i övrigt samma förutsättningar som i tabell 2 skulle vid genom- förande av detta kommitténs förslag beloppen i juli 1960 bli de, som fram— går av tabell 3.

Tabell 3

Efterlevande Livränta Pension Summa

Änka ...................... 2 640 1 490 4 130 1 barn ..................... 1 320 250 1 570 2 » ..................... 2 640 500 3 140 Änka + 1 barn .............. 2 640 + 1 320 1 490 + 250 5 700 » + 2 o .............. 2 640 + 2 640 1 490 + 500 7 270 » + 3 » .............. 2 580 + 3 870 1 530 + 750 8 730 » +4 » .............. 2150+4300 1817+1000 9267

Även de i tabell 3 angivna beloppen kan te sig väl höga. Kommittén anser dem emellertid godtagbara.

Vad härefter beträffar det fall att änkan fyllt 67 år, så fick änkan »— un— der samma förutsättningar som i tabell 1 — våren 1954 i livränta 2 400 kr. och i pension 1 750 kr. eller tillhopa 4 150 kr. om året. Sedan juli 1958 ut- gör summan 4 850 kr., varav 2 400 kr. i livränta och 2 450 kr. i pension. Med samma antaganden som i tabell 2 skulle även i juli 1960 utgå sam- manlagt 4 850 kr. Sistnämnda belopp kan anses väl högt jämfört med den avlidnes arbetsförtjänst. Kommittén anser dock detta förhållande icke till- räckligt bärande för ett förslag att vid sammanträffande med änkelivränta reducera en sådan förmån som den allmänna ålderspensionen. Kommittén föreslår alltså oförändrade regler på denna punkt.

Skulle en livränteberåttigad änka över 67 år ha barn, som också uppbär

efterlevandelivränta, bör barnpensionen självfallet reduceras med tillämp- ning av den nyss föreslagna 25-procentregeln.

Yrkesskadan har inträffat efter den 31 december 1954 Vid genomförande av kommitténs förslag om garantibelopp för vissa änkor blir för den här aktuella gruppen av sammanträffandefall resultatet i vissa lägen olika beroende på om dödsfallet inträffat under tiden 1/1 1955—30/6

Tabell 4 Nu Juli 1960 Efterlevande Livränta | Pension | Summa Livränta Pension Summa Arbetsförtjänst 7 200 (ersättningsunderlag 7 200) kr. Änka .......... 2 400 1 160 3 560 2 400 1 650 4 050 1 barn ......... 1 200 (200) (1 400) 1 200 1 000 2 200 2 » ......... 2 400 (400) (2 800) 2 400 2 000 4 400 Änka+1barn 2400+1200 1160+0 4760 2400+1200 1650+1000 6250 » +2 » 2400+24001160+0 5960 2400+2400 1650+2000 8450 » +3 » 2400+36001160+0 7160 2400+3600 1650+3000 10650 » +4 » 2000+40001427+0 7427 2000+4000 1917+4000 11917

Arbetsförtjänst 9 000 (ersättningsunderlag 8 550) kr.

Änka .......... 3 000 760 3 760 3 000 1 250 4 250 1 barn ......... 1 500 (0) (1 500) 1 500 1 000 2 500 2 » ......... 3 000 (0) (3 000) 3 000 2 000 5 000 Änka + 1 barn 3 000 + 1 500 760 + 0 5 260 3 000 + 1 500 1 250 + 1 000 6 750 » + 2 » 3 000 + 3 000 760 + 0 6 760 3 000 + 3 000 1 250 + 2 000 9 250 » + 3 » 2 850 + 4 275 860 + 0 7 985 2 850 + 4 275 1 350 + 3 000 11 475 » +4 » 2375—1—47501180+0 8305 2375+47501670+4000 12795

Arbetsförtjånst 12 000 (ersättningsunderlag 10 500) kr.

. _ 817 4 817 Anka .......... 4 000 93 4 093 4 000 € (583) (4 583) 1 barn ......... 2 000 (0) (2 000) 2 000 1 000 3 000 2 » ......... 4 000 (0) (4 000) 4 000 2 000 6 000

-- 817 + 1 000 7 817 Anka + 1 barn 4 000 + 2 000 93 + 0 6 093 4 000 + 2 000 l(583 + 1 000) (7 583)

817 + 2 000 10 817 » + 2 » 4 000 + 4 000 93 + 0 8 093 4 000 + 4 000 l(583 + 2 000) (10 583) » + 3 » 3 500 + 5 250 427 + 0 9 177 3 500 + 5 250 917 + 3 000 12 667 » + 4 » 2 917 + 5 833 813 + 0 9 563 2 917 + 5 833 1 303 + 4 000 14 053 Arbetsförtjänst 15 000 (ersättningsunderlag 12 000) kr. .. 817 5 817 Anka .......... 5 000 0 5 000 5 000 (0) (5 000) 1 barn ......... 2 500 (0) (2 500) 2 500 1 000 3 500 2 » ......... 5 000 (0) (5 000) 5 000 2 000 7 000 - 817 + 1 000 9 317 Anka + 1 barn 5 000 + 2 500 0 + 0 7500 5 000 + 2 500[ (0 + 1 000) (8 500) 817 + 2 000 12 817 » + 2 » 5 000 + 5 000 0 + 0 10 000 5 000 + 5 000£ (0 + 2 000) (12 000) 817 + 3 000 13 817 » + 3 » 4 000 + 6 000 93 + 0 10 093 4 000 + 6 000 l(583 + 3 000) (13 583) » + 4 » 3 333 + 6 667 540 + 0 10 540 3 333 + 6 667 1 030 + 4 000 15 030

1958, under tiden 1/7 1958—30/6 1959 eller under tiden 1/7 1959—30/6 1960. I tabell 4 har förutsatts att dödsfallet inträffat i juli 1958, varvid 1la-garan- tin skulle gälla. I tabellen har inom parentes tillagts pensionsbeloppen med bortseende från garantin.

Under samma förutsättningar som i tabellerna 1 och 2 i fråga om pen- sionsrätt och pensionsbelopp (särskilt barnbidrag), övriga inkomster samt kommunalt bostadstillägg skulle 'efterlevandeförmånerna vid arbetsför- tjänster för den avlidne om 7 200, 9 000, 12 000 resp. 15 000 kr. utgöra de i tabell 4 angivna beloppen dels för tiden alltsedan juli 1958 och dels i juli 1960, om särskilda reduktionsregler inte införes. Änkan antages vara under 67 år.

Om ej särskilda reduktionsregler införes, kommer, som framgår av tabell 4, att i juli 1960 föreligga en icke godtagbar >>överpensionering» på samma sätt som fallet var enligt tabell 2. Härvid bör beaktas att livräntan vid 100 % invaliditet vid de här antagna fyra olika arbetsförtjänsterna såsom förut nämnts utgör 6 600, 7 837: 50, 9 625 resp. 11 000 kr.

I stort sett samma synpunkter på >>överpensioneringsfrågan» som i det föregående anförts för fall att yrkesskadan inträffat före 1955 års ingång är aktuella för de här avsedda fallen att skadan inträffat efter ingången av nämnda år. Dock föreligger här aldrig den lucka på minst 5 1/2 år som är aktuell för de äldre fallen. Luckan blir alltid kortare. »Överpensionerings- problemet» kan därför här sägas kraftigare påkalla åtgärder. Vill man göra en reduktion av den totala ersättningen, kan som förut nämnts en sådan lag- ligen komma i fråga endast på pensionssidan.

Att komplicera inkomstprövningen av änkepensionerna genom särskilda avdragsregler för yrkesskadelivränta anser kommittén inte heller för denna grupp av fall böra komma i fråga. Möjligen kunde tänkas att från till- lämpningen av garantiregeln för de två sista årens övergångsfall undan- taga de fall då sammanträffande med änkelivränta äger rum. Enligt kom- mitténs mening föreligger dock inte tillräckligt vägande skäl för att kompli- cera inkomstprövningen av änkepensionerna med ett sådant undantag. Dess- utom medverkar garantiregeln till utjämnande av den skillnad i förhål- lande till de i tabell 9 avsedda fallen, som med hänsyn till de olika förut- sättningarna inte kan undvikas.

Kommittén föreslår att för den här avsedda gruppen av fall tillämpas den i det föregående förordade regeln om avdrag & barnpensionen för barn- livränta, dock att alltid minst en fjärdedel av pensionen skall utgå.

Under i övrigt oförändrade förutsättningar skulle vid genomförande av kommitténs förslag de i tabell 4 för juli 1960 angivna beloppen bli de, som framgår av tabell 5.

Vad härefter beträffar änka SOm fyllt 67 är, så har hon alltsedan juli 1958, om man bortser från det kommunala bostadstillägget, vid en årlig arbets— förtjänst för den avlidne av 7 200 kr. i livränta 1 800 kr. och i pension

Tabell 5 Efterlevande Livränta Pension Summa Arbetsförtjänst 7 200 kr. Änka ...................... 2 400 1 650 4 050 1 barn ..................... 1 200 250 1 450 2 » ..................... 2 400 500 2 900 Änka + 1 barn .............. 2 400 + 1 200 1650 + 250 5 500 » + 2 » .............. 2400 + 2400 1 650 + 500 6 950 » + 3 » .............. 2 400 + 3 600 1 650 + 750 8 400 » +4 » .............. 2000+4000 1917+1000 8917 _ Arbetsförtjänst 9 000 kr. Änka ...................... 3 000 1 250 4 250 1 barn ..................... 1 500 250 1 750 2 » ..................... 3 000 500 3 500 Änka + 1 barn .............. 3 000 + 1 500 1 250 + 250 6 000 » + 2 » .............. 3 000 + 3 000 1 250 + 500 7 750 » + 3 » .............. 2 850 + 4 275 1 350 + 750 9 225 » +4 » .............. 2375+4750 1670+ 1000 9795 Arbetsförtjänst 12 000 kr. - 817 4 817 Änka ...................... 4 000 i (583) (4 583) 1 barn ..................... 2 000 250 2 250 2 » ..................... 4 000 500 4 500 817 + 250 7 067 Änka + 1 barn .............. 4 000 + 2 000 (583 + 250) (6 833) 817 + 500 9 317 » + 2 » .............. 4 000 + 4 000 (583 + 500) (9 083) » + 3 » .............. 3500 + 5 250 917 + 750 10 417 » + 4 » .............. 2917 + 5833 1303 + 1000 11053 Arbetsförtjänst 15 000 kr. ' 817 5 817 Änka ...................... 5 000 (0) (5 000) 1 barn ..................... 2 500 250 2 750 2 » ..................... 5 000 500 5 500 817 + 250 8 567 Änka + 1 barn .............. 5 000 + 2 500 (0 + 250) (7 750) 817 + 500 11 317 » + 2 » .............. 5 000 + 5 000 (0 + 500) (10 500) 817 + 750 11 567 » + 3 » .............. 4 000 + 6 000 (583 + 750) (11 333) » + 4 » .............. 3333 + 6 667 1 030 + 1 000 12 030

2 450 kr. eller tillhopa 4 250 kr. om året. Utgjorde arbetsförtjänsten 9 000 kr., är livräntan 2 250 kr. och summan därför 4 700 kr. Vid en arbetsförtjänst om 12000 kr. är livräntan 3 000 kr. och summan således 5450 kr. Var arbetsförtjänsten minst 15 000 kr., utgör livräntan 3 750 kr. och summan 6 200 kr. I juli 1960 höjs summorna med det belopp varmed ålderspensionen kommer att standardhöjas.

I fråga om denna grupp av fall kan anläggas samma synpunkter som i det föregående för den situation att yrkesskadan inträffat före den 1 janu- ari 1955. Kommittén föreslår därför oförändrade regler på denna punkt.

B. Yrkesskadan har inträffat före den I juli 1960 men dödsfallet på grund härav efter den 30 juni nämnda år

Yrkesskadan har inträffat före den 1 januari 1955

Först behandlas här den situationen då änkan är under 67 år.

Om dödsfallet inträffar i juli 1960 och särskilda reduktionsregler ej infö- res, kommer ersättningen till efterlevande änka och barn att då utgå med belopp per år, som anges i tabell 6. Vid tabellens utarbetande har liksom för motsvarande fall under A ovan förutsatts att den avlidnes årliga arbetsför- tjänst uppgick till 7 200 kr. Vidare har antagits att änkepensionsbeloppet utgör 2 450 kr. samt har bortsetts från det kommunala bostadstillägget.

Tabell 6

Efterlevande Livränta Pension Summa

Änka ...................... 2 640 2 450 5 090 1 barn ..................... 1 320 1 000 2 320 2 » ..................... 2 640 2 000 4 640 Änka + 1 barn.. 2640 + 1 320 2450 + 1 000 7410 » + 2 » 2640 + 2640 2450 + 2000 9730 » + 3 » 2580 + 3870 2450 + 3000 11900 » + 4 » 2 150 + 4 300 2450 + 4 000 12 900

Eftersom änkepensionen i dessa fall utgår utan inkomstprövning, skulle »överpensioneringen» här i allmänhet bli större än i de motsvarande under avsnitt A behandlade fallen (jfr tabell 2). Åtgärder i reduktionssyfte är där- för i samma mån än mer påkallade. Om man bortser från omregleringsför— höjningen av livräntorna, kan reduktion även här lagligen komma i fråga endast på pensionssidan.

De i det föregående anförda synpunkterna angående reduktion å barn- pensionen är tillämpliga även här. Men ytterligare reduktion är erforderlig. Eftersom änkepensionen här är icke inkomstprövad, gäller inte det under avsnitt A anförda skälet om komplikationer vid avdrag å änkepensionen för änkelivränta. Med tillämpning av samma avdragsregler som i fråga om barnpensionerna skulle emellertid totalersättningen bli väl låg jämfört med vad som förutsatts för motsvarande yrkesskadefall under avsnitt A. Med hänsyn till de olika förutsättningarna kan samma ersättningsbelopp som där inte komma i fråga. Om man stadgar att minst hälften av änkepensionen skall utgå, synes emellertid resultatet bli skäligt.

Kommittén förordar att för här avsedda fall änke- och barnpensionerna minskas med motsvarande livränta, dock att alltid minst hälften av änke- pensionen och minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå. Under i öv— rigt samma förutsättningar skulle de i tabell 6 angivna beloppen i juli 1960 i stället bli de, som tabell 7 utvisar.

Tabell 7 Efterlevande Livränta Pension Summa Änka ...................... 2 640 1 225 3 865 1 barn ..................... 1 320 250 1 570 2 » ..................... 2 640 500 3 140 Änka + 1 barn .............. 2 640 + 1 320 1 225 + 250 5 435 » + 2 » .............. 2 640 + 2 640 1 225 + 500 7 005 » + 3 » .............. 2 580 + 3 870 1 225 + 750 8 425 » + 4 » .............. 2 150 + 4 300 1 225 + 1 000 8 675

En jämförelse med tabell 3 visar att änkorna i den här avsedda gruppen av fall skulle få något lägre pension. Med anledning härav må framhållas, att änkepensionsbeloppet i tabell 7 utgår oberoende av den inkomst utöver liv- räntan, som kan förefinnas, medan sådan inkomst reducerar änkepensions— beloppen i tabell 3.

Om änkan fyllt 67 år, skulle under i övrigt samma förutsättningar som i närmast föregående fall i juli 1960 ersättningarna utgöra i livränta 2 400 kr. och i pension 2 450 kr. eller tillhopa 4 850 kr. per år. Med samma motivering som i motsvarande fall under avsnitt A föreslår kommittén oförändrade reg- ler på denna punkt.

Yrkesskadan har inträffat efter den 31 december 1954

Under samma förutsättningar som i tabell 6 i fråga om pensionsbelopp och kommunalt bostadstillägg samt tidpunkt för dödsfallet skulle efter- levandeförmånerna vid 7 200, 9 000, 12 000 resp. 15 000 kr. i årlig arbets— förtjänst för den avlidne utgöra de i tabell 8 angivna beloppen, om änkan är under 67 år och särskilda reduktionsregler inte införes.

Även här blir uppenbarligen »överpensioneringen» större än i motsva- rande under avsnitt A behandlade fall (jfr tabell 4). Reduktion kan inte heller här lagligen ifrågakomma annat än på pensionssidan. Samma regler som nyss förordades för det fall att yrkesskadan inträffat före den 1 januari 1955 ger även här ett enligt kommitténs mening godtagbart resultat. Kom- mittén förordar därför att även för här avsedda fall änke- och barnpensio- nerna minskas med motsvarande livränta, dock att alltid minst hälften av änkepensionen och minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå. Under i övrigt oförändrade förutsättningar skulle därvid de i tabell 8 angivna beloppen i juli 1960 bli de, som tabell 9 utvisar.

Om änkan fyllt 67 år, skulle under i övrigt samma förutsättningar som i närmast föregående fall i juli 1960 livräntebeloppet ha utgjort 1 800 kr. och pensionsbeloppet 2 450 kr. eller tillhopa 4 250 kr. vid en årlig arbetsförtj änst för den avlidne om 7 200 kr. Utgjorde arbetsförtjänsten 9 000 kr., skulle livräntan bli 2 250 kr. och summan således 4 700 kr. Vid en arbetsförtjänst

Tabell 8 Efterlevande Livränta Pension Summa . Arbetsförtjänst 7 200 kr. Anka ...................... 2 400 2 450 4 850 1 barn ..................... 1 200 1 000 2 200 2 » ..................... 2 400 2 000 4 400 Änka + 1 barn .............. 2400 + 1 200 2 450 + 1 000 7 050 » + 2 » .............. 2 400 + 2 400 2 450 + 2 000 9 250 » + 3 » .............. 2 400 + 3 600 2 450 + 3 000 11 450 » + 4 » .............. 2 000 + 4 000 2 450 + 4 000 12 450 " Arbetsförtjänst 9 000 kr. Anka ...................... 3 000 2 450 5 450 1 barn ..................... 1 500 1 000 2 500 2 » ..................... 3 000 2 000 5 000 Änka + 1 barn .............. 3 000 + 1 500 2 450 + 1 000 7 950 » + 2 » .............. 3 000 + 3 000 2 450 + 2 000 10 450 » + 3 » .............. 2 850 + 4 275 2 450 + 3 000 12 575 » + 4 » .............. 2 375 + 4 750 2 450 + 4 000 13 575 _. Arbetsförtjänst 12 000 kr. Anka ...................... 4 000 2 450 6 450 ' 1 barn ..................... 2 000 1 000 3 000 2 » ..................... 4 000 2 000 6 000 Änka + 1 barn .............. 4 000 + 2 000 2 450 + 1 000 9 450 » + 2 » .............. 4 000 + 4 000 2 450 + 2 000 12 450 » + 3 » .............. 3 500 + 5 250 2 450 + 3 000 14 200 » + 4 » .............. 2 917 + 5 833 2 450 + 4 000 15 200 " Arbetsförtjänst 15 000 kr. Anka ...................... 5 000 2 450 7 450 1 barn ..................... 2 500 1 000 3 500 2 » ..................... 5 000 2 000 7 000 Änka + 1 barn .............. 5 000 + 2 500 2 450 + 1 000 10 950 » + 2 » .............. 5 000 + 5 000 2 450 + 2 000 14 450 » + 3 » .............. 4 000 + 6 000 2 450 + 3 000 15 450 » + 4 » .............. 3 333 + 6 667 2 450 + 4 000 16 450

om 12 000 kr., skulle livräntan bli 3 000 kr. och summan 5 450 kr. Var arbets- förtjänsten minst 15 000 kr., skulle livräntan utgöra 3 750 kr. och summan 6 200 kr. Med samma motivering som i de tidigare nämnda motsvarande fal- len föreslär kommittén oförändrade regler i fråga om änka över 67 år.

C. Såväl yrkesskadan som dödsfallet har inträffat efter den 30 juni 1960 Här antages som förut att änkepensionsbeloppet är 2 450 kr. Ävenledes bortses från det kommunala bostadstillägget. Om särskilda reduktionsregler inte införes, kommer efterlevande änka under 67 år och barn att vid arbets- förtjänster om 7 200, 9 000, 12 000 resp. 15 000 kr. för den avlidne få ersätt- ning med de belopp, som angivits i tabell 8 i det föregående.

Om änkan fyllt 67 år skulle —— som framgår av slutet av avsnittet B i det föregående —— ersättningen till henne vid ifrågavarande fyra exempel på arbetsinkomster bli totalt 4 250, 4 700, 5 450 resp. 6 200 kr.

Tabell 9 Efterlevande Livränta Pension Summa __ Arbetsförtjänst 7 200 kr. Anka ...................... 2 400 1 225 3 625 1 barn ..................... 1 200 250 1 450 2 » ..................... 2 400 500 2 900 Änka + 1 barn .............. 2 400 + 1 200 1 225 + 250 5 075 » + 2 » .............. 2 400 + 2 400 1 225 + 500 6 525 » + 3 » .............. 2 400 + 3 600 1 225 + 750 7 975 » + 4 » .............. 2000 + 4 000 1 225 + 1 000 8 225 __ Arbetsförtjänst 9 000 kr. Anka ...................... 3 000 1 225 4 225 1 barn ..................... 1 500 250 1 750 2 » ..................... 3 000 500 3 500 Änka + 1 barn .............. 3 000 + 1 500 1 225 + 250 5 975 » + 2 » .............. 3 000 + 3 000 1 225 + 500 7 725 » + 3 » .............. 2 850 + 4 275 1 225 + 750 9 100 » + 4 » .............. 2375 + 4750 1225 + 1000 9350 Arbetsförtjänst 12 000 kr. Änka ...................... 4 000 1 225 5 225 1 barn ..................... 2 000 250 2 250 2 » ..................... 4 000 500 4 500 Änka + 1 barn .............. 4 000 + 2 000 1 225 + 250 7 475 » + 2 » .............. 4 000 + 4 000 1 225 + 500 9 725 » + 3 » .............. 3 500 + 5 250 1 225 + 750 10 725 » + 4 » .............. 2 917 + 5 833 1 225 + 1 000 10 975 _ Arhetsförtjänst 15 000 kr. 'Anka ...................... 5 000 1 225 6 225 1 barn ..................... 2 500 250 2 750 2 » ..................... 5 000 500 5 500 Änka + 1 barn .............. 5 000 + 2 500 1 225 + 250 8 975 » + 2 » .............. 5 000 + 5 000 1 225 + 500 11 725 » + 3 » .............. 4 000 + 6 000 1 225 + 750 11 975 » + 4 » .............. 3 333 + 6 667 1 225 + 1 000 12 225

Vid övervägande av vilka åtgärder, som bör vidtagas för den här avsedda huvudgruppen av fall i syfte att bereda en skälig total ersättningsnivå, bör beaktas att det gäller yrkesskadefall, SOm inträffat efter den 30 juni 1960, dvs. efter den tidpunkt då en ändring av yrkesskadeförsäkringslagen för nya fall kan vara genomförd. Här är det därför — i motsats till vad som är fallet beträffande de under avsnitten A och B diskuterade huvudgrupperna av fall — möjligt att göra en reduktion på livräntesidan.

Den praktiska samordningsregeln, när två skilda icke inkomstprövade socialförsäkringsförmåner _ varav en allmän och en speciell — samman- träffar, är enligt kommitténs mening att den allmänna förmånen dvs. folk- pensionen utgår fullt ut, medan den speciella förmånen dvs. livräntan för- svinner eller efter erforderlig reduktion utgår som ett tillägg till den all- männa förmånen.

En sådan uppfattning gav även allmänna pensionsberedningen uttryck åt. Beredningen lade visserligen inte fram något närmare utarbetat förslag till samordningsregler men uttalade dock bl. a. följande i avdelningen om folk- pensioneringen (SOU 1957: 7).

Beredningen har i det föregående förordat, att inkomstprövningen av efter- levandepensionerna (bortsett från de kommunala bostadstilläggen) skall slopas. En konsekvens härav bör bli att livräntorna från yrkesskadeförsäkringen i stället blir föremål för viss reduktion, om överförsäkring skall undvikas. Det kunde därvid anses motiverat att minska livräntan med familjepensionens hela belopp. Uppgår pensionen till högre belopp än livräntan, skulle därvid endast pensionen utgå. Om livräntan är större än familjepensionen, skulle den sistnämnda utges helt och därjämte den del av livräntans belopp som överstiger pensionen.

Emellertid har den under senare år vidtagna liberaliseringen av reglerna om efterlcvandeförmåner från folkpensioneringen medfört att i vissa fall utgår såväl sådan förmån som yrkesskadelivränta. Om man skulle önska att generellt ge en mcrförmån vid yrkesskada, kan detta — efter mönster av en bestämmelse i 25 & yrkesskadeförsäkringslagen för ett annat sammanträffandefall _— ske genom en föreskrift att t. ex. minst en fjärdedel av livräntan alltid skall utgå.

1 den mån familjepensionsförmånen förhöjes genom kommunalt bostadstillägg eller barntillägg bör utgående efterlevandelivränta på samma sätt som annan inkomst verka reducerande på dylika tillägg.

Det nyss förda resonemanget har närmast avsett tiden före pensionsåldern, dvs. när livräntan sammanträffar med efterlevandeförmån från folkpensioneringen. Motsvarande synpunkter bör läggas även på de fall då änke- och änklingsliv— ränla utgår efter 67 års ålder och sammanträffar med ålderspension.

Kommittén har undersökt vilket resultatet skulle bli vid reduktion av liv— räntorna med tillämpning av en sådan fjärdedelsregel, som omnämnts i beredningens betänkande. De därvid framkomna beloppen kan visserligen anses i och för sig godtagbara. De ligger emellertid icke oväsentligt under de belopp, som följer av de av kommittén i avsnitten A och B förordade reglerna. Kommittén anser därför att i nuvarande läge en större del av änke— och barn— livräntorna, lämpligen hälften, bör undantagas från avdrag. En omprövning härav får sedan ske i samband med utformandet av en mera definitiv sam— ordning mellan folkpensionering, tilläggspensionering, yrkesskadeförsäkring och sjukförsäkring.

Den av pensionsberedningen framförda avdragsregeln borde givetvis ut- formas så att vid dödsfallet gällande pensionsbelopp bleve avgörande och att alltså omräkning och eventuell sänkning av livräntan inte skulle ske vid kom- mande index- eller standardhöjningar av folkpensionen. Kommittén anser det emellertid mera ändamålsenligt att regeln utformas efter en ren netto- princip, dvs. i yrkesskadeförsäkringslagen anges direkt det belopp (hälften av det nuvarande) som skall utgå vid sidan av och utan inverkan på stor- leken av icke inkomstprövad folkpension. En sådan regel kan med hänsyn till pensionens väntade storlek förutsättas ge samma resultat som avdrags— regeln för alla nya änkor med full änkepension. För de ytterligt få nya änkor under 67 år, som inte blir berättigade till änkepension, och i vissa fall

Tabell 10 Efterlevande Livränta Pension Summa __ Arbetstörtjänst 7 200 kr. Anka ...................... 1 200 2 450 3 650 1 barn ..................... 600 1 000 1 600 2 » ..................... 1 200 2 000 3 200 Änka + 1 barn .............. 1 200 + 600 2 450 + 1 000 5 250 » + 2 » .............. 1 200 + 1 200 2 450 + 2 000 6 850 » + 3 » .............. 1 200 + 1 800 2 450 + 3 000 8 450 » +4 » .............. 1000+2000 2450+4000 9450 __ Arbetsförtjänst 9 000 kr. Anka ...................... 1 500 2 450 3 950 1 barn ..................... 750 1 000 1 750 2 » ..................... 1 500 2 000 3 500 Änka + 1 barn .............. 1 500 + 750 2 450 + 1 000 5 650 » + 2 » .............. 1500+ 1500 2450+ 2000 7450 » +3 » .............. 1425 +2137 2450+ 3000 9012 » + 4 » .............. 1 187 + 2 375 2450 + 4 000 10 012 Arbetsförtjänst 12 000 kr. Änka ...................... 2 000 2 450 4 450 1 barn ..................... 1 000 1 000 2 000 2 » ..................... 2 000 2 000 4 000 Änka + 1 barn .............. 2 000 + 1 000 2450 + 1 000 6450 » + 2 » .............. 2 000 + 2 000 2 450 + 2 000 8 450 » + 3 » .............. 1 750 + 2 625 2 450 + 3 000 9 825 » + 4 » .............. 1458 + 2917 2450 + 4000 10825 __ Arbetsförtjänst 15 000 kr. Anka ...................... 2 500 2 450 4 550 1 barn ..................... 1 250 1 000 2 250 2 » ..................... 2 500 2 000 4 500 Änka + 1 barn .............. 2 500 + 1 250 2450 + 1 000 7 200 » + 2 » .............. 2 500 + 2 500 2 450 + 2 000 9 450 » + 3 » .............. 2000 + 3000 2450 + 3000 10450 » + 4 » .............. 1667 + 3333 2450 + 4000 11450

med en på grund av änkans ålder reducerad änkepension medför den efter nettoprincip utformade regeln en lägre ersättning. Kommittén anser detta resultat fullt rimligt.

Eftersom i nya änkefall änkepension och ålderspension skall utgå med samma belopp, finner kommittén det naturligt att änkelivräntan utgår med samma belopp före och efter 67-årsgränsen. I fråga om livräntebeloppen bör bibehållas samma motsvarighet som nu mellan å ena sidan legal änka och å andra sidan vissa samboende eller trolovade kvinnor, änkling och frånskild make. Livräntorna till flera sådana efterlevande är nu maximerade till en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Denna gräns bör nu ändras till en sjättedel. Vidare bör den i det föregående omnämnda regeln om maxi- mering av flera efterlevandelivräntor (t. ex. till änka och flera barn) till fem sjättedelar av det för den avlidne gällande ersättningsunderlaget ändras till fem tolftedelar.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att änke— och barn— livräntorna i nya yrkesskadefall skall utgå med en sjättedel resp. en tolfte— del av den avlidnes årliga arbetsförtjänst i stället för med en tredjedel före och en fjärdedel efter 67-årsgrånsen resp. en sjättedel, att motsvarande jämkning göres i livräntereglerna för sådana efterlevande, för vilka bestäm- melserna nu anknyter till de för änka gällande, och att maximigränserna sän- kes till hälften mot nu.

Vid bifall till vad kommittén sålunda föreslagit och med samma antagande som förut om änke- och ålderspensionsbeloppen samt med bortseende från det kommunala bostadstillägget skulle vid de förut använda fyra årliga arbetsförtjänsterna totalersättningarna utgå med de belopp, som framgår av tabell 10.

En ändring av livräntebestämmelserna i enlighet med kommitténs förslag kan antagas medföra att yrkesskadeförsäkringens utgifter för nya skadefall minskas med mellan 10 och 15 procent.

Här må tilläggas att vid en efter nya grunder genomförd samordning mel— lan efterlevandelivräntor och folkpensioner kunde övervägas att skapa en ökad enhetlighet mellan de båda socialförsäkringsgrenarna i fråga om för- utsättningarna för att förmån skall utgå. Sålunda borde exempelvis yrkes- skadeförsäkringens åldersgränser för barnlivränta omprövas. Kommittén anser emellertid att vid förevarande provisoriska reform endast nödvän- diga ändringar inom yrkesskadeförsäkringen bör vidtagas.

5. Vissa andra fall av sammantråfande mellan yrkesskadelivränta och folkpension

Den som har rätt till änkelivränta kan samtidigt vara berättigad till invalid- pension (sjukbidrag). Vid sammanträffande sker nu i princip en reduktion på pensionssidan, genom att pensionen är inkomstprövad och livräntan räk— nas som inkomst. I avbidan på en kommande reform av invalidpensione- ringen är pensionen inkomstprövad även efter den 30 juni 1960. I föregående avsnitt har föreslagits en sänkning av änkelivräntan i yrkesskadefall, som inträffar efter nämnda dag. Tillräcklig anledning att bibehålla nuvarande liv- räntebelopp för fall av sammanträffande med invalidpension (sjukbidrag) synes ej föreligga. Praktiskt taget alltid då änkelivränta i nya yrkesskade- fall skall utgå kommer — i motsats till för närvarande att föreligga rätt till änkepension. Nyssnämnda förslag om sänkning av änkelivräntan är till— kommet med tanke just på denna sammanträffandesituation. Men änkeliv- räntan kommer att sammanträffa med invalidpension (sjukbidrag) prak- tiskt taget endast då denna pensionsförmån blir större än änkepensionen, dvs. invalidpension (sjukbidrag) + änkelivränta blir mer än änkepension

+änkelivränta. Kommittén föreslår därför ingen specialregel för denna situation.

Barnlivränta kan sammanträffa med invalidpension (sjukbidrag) endast i de ytterligt få fall då livräntan på grund av sjukdom eller liknande om— ständighet — utgår efter fyllda 16 år (intill 21 år). Livräntan kan nu inverka minskande på pensionen genom att denna är inkomstprövad och livräntan räknas som inkomst. Enligt förslaget i föregående avsnitt skall barnlivrän- tan utgå med lägre belopp i nya yrkesskadefall, De sammanlagda förmå— nerna kan därvid bli lägre än för närvarande. Förutsättningen härför är emellertid i regel att barnet har även andra inkomster än pensionen och liv- räntan. Vidare må framhållas att pensionen och livräntan i praktiken båda utgår på grund av att barnet till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ej kan försörja sig. Kommittén finner därför ej anledning föreslå någon special- regel för denna sammanträffandesituation.

Barnlivränta kan i nyssnämnda sällsynta fall sammanträffa även med änkepension. Sänkningen av livräntan har föreslagits med tanke på sam— manträffande med barnpension. I här avsedda fall är förutsättningarna även för barnpension uppfyllda. Denna utgår emellertid ej då änkepensionen är förmånligare. Anledning föreligger därför enligt kommitténs mening ej att föreslå någon specialregel för barnlivränta vid denna sammanträffande- situation.

lnvalidlivränta kan sammanträffa med änke- eller barnförmån från pen— sioneringen. Härvid kan nu genom inkomstprövningen ske en reduktion på pensionssidan. För nya änkefall och alla barnpensionsfall avses fr. o. m. den 1 juli 1960 inkomstprövningen skola borttag-as. En annan reduktions- regel kunde då komma i fråga. Detta spörsmål bör emellertid lämpligen anstå till dess i anslutning till utformningen av en ny invalidpensionering en mera definitiv samordning med yrkesskadeförsäkringen överväges.

Änkepension kan tänkas sammanträffa även med föräldralivränta. Om pensionen börjat utgå när frågan om livränta aktualiseras, skall pensionen beaktas vid skälighetsprövningen av livräntefrågan. Skulle livräntan aktuali- seras först, torde det inte finnas laglig möjlighet att jämka den på grund av att änkepensionsrätt sedermera inträder. Det synes emellertid inte finnas tillräcklig anledning att i samband med den nu ifrågakomna partiella refor- men av samordningsreglerna införa särskilda regler för sådana föga prak- tiska fall som detta.

6. Sammanträfande mellan folkpension och vissa andra ersättningar

Samordningsproblem av i stort sett samma slag som de i det föregående berörda i fråga om yrkesskadeförsäkringen föreligger beträffande de till tidigare och nu gällande yrkesskadeförsäkringslagstiftning anknutna författ-

ningarna avseende skador under bl. a. militärtjänst, civilförsvarstjänst, full- görande av tjänsteplikt, brandsläckning och vistelse i fångvårds- eller tvångs— arbetsanstalter. Lösningarna av samordningsproblemen bör bli desamma för dessa fall som för yrkesskadefallen, trots att här samma legala hinder för reduktion å ersättningarna i äldre skadefall i allmänhet inte torde före- ligga.

KAPITEL XII

Skyldighet för folkpensionär att erlägga folkpensionsavgift

Avsikten är att fr.o.m. den 1 juli 1960 nuvarande bestämmelser om änke- pension och om änkebidrag skall avlösas av nya regler om väsentligt för- bättrade änkepensioner. Änkepension och änkebidrag har nu olika verkan i fråga om skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift. Dessa omständig- heter påkallar en omprövning av nuvarande regler om nämnda skyldighet. Denna fråga aktualiseras även av de nya barnpensionerna. Kommittén fin- ner det lämpligt att beröra avgiftsfrågan för samtliga grupper av folk- pensionärer.

1. Gällande bestämmelser och bakgrunden till dem

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring förvärvades genom er— läggandet av årliga pensionsavgifter rätt till avgiftspension att utgå från inträdet av varaktig oförmåga till arbete (invaliditet) och senast från fyllda 67 år, även om sådan invaliditet då ännu inte förelåg. Denna pensions- försäkring innefattade icke efterlevandepension.

Skyldighet att erlägga avgifter gällde fr.o.m. 16 t.o.m. 66 års ålder. Avgift skulle dock ej erläggas av den som var till arbete varaktigt oför— mögen.

Angående avgiftsbefrielse för åldringar och invalider uttalades i för- arbetena till 1913 års lag (prop. 126/1913): »Enär för den, som erlagt pen- sionsavgifter, rätt till pension inträder, då han blir till arbete varaktigt oförmögen eller fyller 67 år, ligger det i sakens natur, att erläggande av pensionsavgifter skall upphöra, så snart någon av angivna förutsättningar föreligger.»

1935 års lag om folkpensionering, som avlöste 1913 års lag, gav rätt till folkpension från inträdet av varaktig oförmåga till arbete och senast från fyllda 67 år, även om varaktig arbetsoförmåga då ännu inte var för han- den. Inte heller denna lagstiftning omfattade efter]evandepensionering.

Den nya lagen innebar en principiell förändring på det sättet, att pen— sionernas storlek inte längre blev försäkringstekniskt beroende av de er- lagda avgifterna. Sambandet med avgifterna bibehölls endast såtillvida, att grundpension skulle utgå till envar pensionsberättigad med — utöver ett fast belopp å i regel 70 kr. — en tiondel av de erlagda avgifterna. För

personer, som ej var berättigade till grundpension, infördes genom en särskild förordning en pensionsförmån benämnd invalidunderstöd.

Trots borttagandet av det tidigare försäkringstekniska sambandet mel- lan avgifter och pension bibehölls i 1935 års lag i princip den tidigare avgiftsbefrielsen för pensionstagare. Frågan om avgiftsbefrielse för ålders- pensionärerna synes över huvud taget inte ha diskuterats i förarbetena till 1935 års lag. Den tidigare 66-årsgränsen sänktes ett år. Orsaken härtill var rent praktisk; man ville reducera komplikationerna vid uträknandet av grundpensionen.

Angående förarbetena till 1935 års lag må nämnas att lagen byggde på förslag från 1928 års pensionsförsäkringskommitte' (SOU 1934: 18). Denna kommitté hade utarbetat två alternativ för en revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Alternativen skilde sig från varandra huvudsakligen däruti, att det ena — som förordades av kommitténs majoritet —— innebar ett överförande från den obligatoriska pensionsförsäkringen till den fri- villiga sjukförsäkringen av uppgiften att meddela försäkring för invaliditet före den för rätt till ålderspension stadgade åldern, under det att enligt det andra — minoritetsförslaget som genomfördes — bibehölls en kom- binerad obligatorisk invaliditets- och ålderdomspensionering.

Kommittémajoriteten anförde i fråga om avgiftsbefrielse i huvudsak föl- jande.

Med den dittillsvarande kombinerade invaliditets- och ålderdomsförsäkringen läge det i sakens natur, att erläggandet av pensionsavgifter skulle upphöra inte endast i det fall att den försäkrade uppnått pensionsåldern utan även om han dess- förinnan blivit invalid. Vid en ren ålderdomspensionering däremot syntes en av- giftsbefrielse för invalider kunna motiveras endast med ett åberopande av deras genom invaliditeten minskade betalningsförmåga. Häremot kunde dock med fog an— märkas, att icke alla invalider vore oförmögna att bidraga till sin ålderdomsförsörj- ning samt att tillräcklig anledning saknades att bland betalningsoförmögna per- soner privilegiera dem, vilkas oförmåga berodde på invaliditet. Även av admi— nistrativa skäl måste en avgiftsbefrielse på grund av invaliditet avstyrkas. Där— emot borde avgiftsplikt i princip inte föreskrivas för personer, som saknade för- måga att erlägga ens den lägsta avgiften, vare sig betalningsoförmågan berodde på invaliditet eller andra omständigheter. Avgiftsbefrielse föresloges därför för dem som av allmänna fattigvården vore omhändertagna för varaktig försörjning.

Minoritetsförslaget innehöll såväl sistnämnda undantag som ett undan- tag för invalider. I motiveringen anfördes att det förhållandet, att pension enligt lagen skulle utgå vid varaktig oförmåga till arbete, torde nödvändig— göra, att invaliderna befriades från skyldigheten att erlägga pensionsavgifter.

I departementschefsyttrandet (prop. 217/1935) framhölls bl.a. att då i det genom propositionen framlagda lagförslaget bibehölls möjligheten att komma i åtnjutande av folkpension, medan vederbörande ännu befinner sig i den avgiftspliktiga åldern, det vore naturligt att frihet från avgifts— plikt stadgades för dem som åtnjuter folkpension. Likaså borde från av- giftsplikten undantagas även de invalider som åtnjöte s. k. invalidunderstöd.

Enligt 1946 års lag om folkpensionering, som avlöst 1935 års lag, kan som förut nämnts utgå ålderspension, invalidpension, sjukbidrag, änke- pension eller hustrutillägg. Folkpensioneringen kompletteras med särskild lagstiftning om vissa förmåner, nämligen de s.k. änke- och änklings- bidragen samt de särskilda barnbidragen.

Kostnaderna för folkpensionerna liksom för änke— och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen bestrides av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter som upptages i samband med de allmänna skatterna samt avkastningen av folkpensioneringsfonden. .

Ehuru de sista resterna av samband mellan pensionsavgifter och pen- sionsrätt slopades med 1946 års folkpensioneringslag, bibehölls —— utan någon i förarbetena redovisad diskussion —— avgiftsbefrielsen för folkpen— sionärerna. I fråga om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift gäller numera _ såvitt är av intresse i detta sammanhang _— följande (19 & folk- pensioneringslagen) .

Envar svensk medborgare skall erlägga pensionsavgift för år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsätt- ning att han vid utgången av året fyllt minst 18 och högst 66 år. Avgift skall dock inte erläggas av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension. Avgiftsbefrielse gäller också för den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte uppgår till 1 200 kr. eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skatt- skyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 1 200 kr. Pensionsavgiften utgör fr.o.m. 1960 (dvs. på grundval av 1959 års för- hållanden) 4 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxe— rade inkomst. Makar, som båda är avgiftspliktiga och som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall i avgift betala samman- lagt högst 600 kr. Om vardera makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., skall därvid envar av dem påföras 300 kr. i avgift. Överstiger endast den ene makens taxerade inkomst 7 500 kr., minskas dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas avgifter ej överstiger 600 kr. Annan avgiftspliktig än de nämnda makarna skall betala högst 600 kr. i pensions- avgift.

Hustrutillägg betraktas inte som folkpension i förevarande avseende och medför sålunda inte avgiftsbefrielse. Ehuru reglerna om änke- och änk— lingsbidragen hänvisar till vad som stadgas om änkepensioner, har man i praxis ansett den avgiftsbefrielse som stadgats för dem som uppbär folk- pension inte gälla dem som har änke— eller änklingsbidrag.

2. Kommitténs synpunkter och förslag

Som framgår av det förut anförda kommer änkepensionens belopp fr.o.m. den 1 juli 1960 att bli väsentligt större än nuvarande änkepensioner och änkebidrag. Inkomstprövningen avskaffas för nya änkefall men bibehålles i huvudsak för övergångsfallen. På grund av de nya reglerna kan över 100 000 änkor antagas ifrågakomma till änkepension mot omkring 23 000, som nu har änkepension, och omkring 5 000, som nu har änkebidrag. Av de nämnda över 100000 änkorna kan dock en successivt minskande del förutsättas bli utesluten från änkepension på grund av inkomstprövningen i övergångsfallen.

Det synes icke föreligga någon saklig grund att efter den 1 juli 1960 för olika kategorier änkepensionärer bibehålla den skillnad i fråga om skyldig- het att erlägga folkpensionsavgift som nu föreligger mellan änkepensionä- rer och änkebidragstagare.

Vidare uppkommer som ett nytt problem frågan, huruvida avgiftsbe- frielse bör införas för 18-åringar, som uppbär barnpension.

Om för de nämnda grupperna av folkpensionärer skall gälla generell avgiftsbefrielse, kommer detta att leda till minskade inkomster för stats- verket på folkpensionsavgifter med belopp, som för första året kan antagas uppgå till omkring 5 milj. kr. och som därefter ökar.

Generell avgiftsbefrielse för änkepensionärer kommer att öka deras för- månsställning i förhållande till invalidpensionärerna. Änkorna kan näm- ligen antagas ha väsentligt större inkomster än invaliderna. Detta gäller redan övergångsfallen, men är fallet särskilt beträffande de »nya» änkorna. För en änka med en taxerad inkomst (änkepensionen inräknad) av 15 000 kr. eller mer betyder avgiftsbefrielsen en ytterligare förmån om 600 kr. om året vid nuvarande pensionsavgift. Höjes avgiften till 6 %, vilket ifråga- satts, blir den ytterligare förmånen i stället 900 kr.

Vid den nuvarande allmänna undre gränsen för avgiftsplikt _ 1 200 kr. i till statlig inkomstskatt taxerad inkomst — kan det inte bli fråga om någon folkpensionsavgift för barn, som har enbart barnpension. Med hän- syn till de 5. k. schablonavdragen vid beskattningen blir så fallet först om inkomsten av tjänst därutöver överstiger 450 kr.

Vissa skäl talar sålunda emot avgiftsbefrielse för änke- och barnpen- sionärer i denna deras egenskap. Frågan är emellertid om för folkpen- sionärer i allmänhet finns övervägande skäl för avgiftsbefrielse.

Enligt 1946 års folkpensioneringslag föreligger inte längre något som helst samband mellan avgifter och förmåner. Folkpensionerna bekostas till största delen av allmänna skatter (statliga och kommunala) och i övrigt — om man bortser från avkastningen av folkpensioneringsfonden — genom en särskild avgift, benämnd folkpensionsavgift. Denna är inte en försäkringspremie i vanlig mening utan närmast att betrakta som en

specialskatt. Den har närmast motiverats med att det av psykologiska skäl ansetts vara av värde att varje medborgare i arbetsför ålder åtminstone i någon mån bidrager till sin egen försörjning vid ålderdom och invaliditet. Med hänsyn till folkpensionsavgiftens karaktär kan man inte som prin- cipiell grund för befrielse för folkpensionär från skyldighet att erlägga avgiften direkt åberopa den för en livränteförsäkring gällande principen att avgiftsskyldigheten upphör när försäkringsfallet inträffar. Till grund för befrielse för folkpensionärerna från skyldigheten att betala folkpen- sionsavgift synes i övrigt kunna läggas sådana omständigheter som hänsyn till avgiftens inverkan på vederbörandes försörjningsmöjligheter eller upp— hördsekonomiska synpunkter eller båda dessa faktorer.

Att döma av tillgängliga uppgifter om förekomsten av kommunalt bo— stadstillägg har majoriteten av ålderspensionärerna redan nu inte obetyd— liga inkomster vid sidan av folkpensionen. Avskaffas inkomstprövningen för änkepensionens och barnpensionens del, kan nya änkor samt barn i 17—18-årså1dern antagas ofta komma att ha betydande inkomster vid sidan av pensionen. Det betydligt höjda maximibeloppet för änkepension i övergångsfallen medger att sådan pension kommer att utgå även vid åt— skilligt större sidoinkomster än som är möjligt med nuvarande regler. Bestämmelserna om garantibelopp medför samma verkan. Man kan så- lunda inte säga att det är karakteristiskt för folkpensionärerna som grupp att de _ i motsats till andra medborgargrupper ; har mycket blygsamma inkomster. När tilläggspensioner med större belopp kommer att utgå, kan i regel bortses från försörjningssvårigheter. Det bör vidare observeras att folkpensionsavgiften, eftersom den är procentuell, är lägre för mindre in— komster och högre för större inkomster (under viss maximigräns), var— igenom alltså avgiftsbetalningsförmågan i viss mån beaktats.

Vad härefter beträffar den upphördsekonomiska grunden för avgifts- befrielse dvs. att kostnaderna för upphörd och debitering av avgifterna inte skulle stå i rimlig proportion till storleken av de inflytande avgifts- beloppen, må framhållas att man funnit det motiverat inom sjukförsäk- ringen att debitera avgifter för grundsjukpenningförsäkring och sjukvårds- försäkring, som uppgår endast till hälften av den lägsta folkpensions- avgift som uttages på grundval av 1959 års inkomster. Vidare må erinras om att folkpensionsavgiften bara för några år sedan var mindre än hälf- ten av den nuvarande.

De anförda skälen för en allmän avgiftsbefrielse för folkpensionärer synes kommittén sålunda inte ha någon större bärkraft. Det synes dock kommittén rätt naturligt i fråga om ålderspensionärer att man _— såsom för närvarande — när försäkringsfallet, dvs. 67-årså1dern, inträffar, upp- hör att uttaga folkpensionsavgift. Detsamma är förhållandet även när vederbörande uppbär någon av de övriga egenpensionsförmånerna, näm- ligen invalidpension och sjukbidrag. Beträffande dessa sistnämnda tillkom-

mer att inga andra ändringar än absolut nödvändiga bör göras i avvaktan på arbetet med utformningen av en ny invalidpensionering.

Vad angår familjepensionsförmånerna — änkepension och barnpension — bör beaktas att änkans och barnets folkpensionsavgift, om den likställes med avgift för livränteförsäkring, avser deras egna ålders— och invalid- förmåner samt den familjepensionsrätt, som kan tillkomma deras efter- levande. Att de själva blivit berättigade till änke- eller barnpension inne- bär däremot icke att något »försäkringsfall», som konstituerar avgifts— befrielse för dem, inträffat.

Efter övervägande av de olika skälen har kommittén funnit sig böra förorda, att nuvarande regler om avgiftsbefrielse för folkpensionärer inte skall gälla för dem som åtnjuter änkepension, barnpension eller hustru- tillägg men att ifrågavarande avgiftsbefrielse i vart fall tills vidare skall bibehållas för ålderspensionärer, invalidpensionärer och sjukbidragstagare. De folkpensionärer, som sålunda inte blir avgiftsbefriade, bör dock givetvis i förekommande fall slippa avgift på grund av den allmänna regeln be- träffande dem, vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.

Kommittén vill tillägga att kommittén något övervägt frågan om höj- ning av 1 200—kronorsgränsen och om en glidande skala för avgiften i syfte att tillgodose små inkomsttagare i allmänhet. Denna fråga bör emellertid enligt kommitténs mening anstå tills vidare i avbidan bl.a. på slutföran— det av en undersökning, som riksdagsrevisorerna i samråd med kommittén påbörjat angående utfallet av skatte- och avgiftsdebiteringen av små in- komsttagare.

KAPITEL XIII

Samordningen mellan folkpensionering och sjukförsäkring

Familjepensionsreformen och vad kommittén i kapitel XII föreslagit i fråga om folkpensionsavgiften rullar upp vissa frågor om samordningen mellan folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen. Frågorna avser så- väl avgiftssidan, dvs. frågan om för folkpensionärerna skall gälla särskilda regler om avgifterna för sjukförsäkringen, som förmånssidan, dvs. frågan om Sjukhjälpstiden för folkpensionärer.

Skyldighet för folkpensionär att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkring 1. Gällande bestämmelser och bakgrunden till dem

I den ursprungliga lydelsen av 1947 års lag om allmän sjukförsäkring sak— nades bestämmelser om befrielse för folkpensionärer från skyldighet att be- tala avgift för sjukförsäkringen. I den lydelse lagen hade fått vid ikraft- trädandet den 1 januari 1955 — efter revisionen vid 1953 års riksdag — hade däremot införts sådana bestämmelser. När här talas om sjukförsäk- ringslagen, avses lagen i dess sistnämnda lydelse.

Sjukförsäkringslagen skiljer mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för grundsjukpenning och försäkringen för tilläggssjukpenning. De båda förstnämnda finansieras genom avgifter av de försäkrade och statsbidrag, sjukvårdsförsäkringen även genom arbetsgivarbidrag. Försäkringen för till- läggssjukpenning finansieras genom avgifter av de försäkrade och arbets- givarhidrag.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall (33 5 2 st. sjukförsäkringslagen) erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1200 kr. och som inte vid utgången av sistnämnda är fyllt 67 år eller uppbär folk- pensionsförmån i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall (33 g 3 st.) betalas av medlem, som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för så- dan sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst 1 200 kr.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning slutligen skall (33 g 4 st.) erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller del därav är försäkrad för sådan sjukpenning.

Specialregler gäller för vissa, här ej aktuella fall. Vad ovan sagts om med- lems taxerade inkomst skall i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse makarnas sammanlagda taxerade inkomst.

Avgiftsbefrielsen för folkpensionärer gäller som framgår av det anförda avgiften för sjukvårdsförsäkringen. I sjukförsäkringslagen har man använt uttrycket >>folkpensionsförmån», varigenom avgiftsbefrielsen kommit att omfatta även dem som uppbär hustrutillägg. Sistnämnda grupp skall där— emot betala folkpensionsavgift, enär man i det sammanhanget använt ter- men »folkpension». För dem som uppbär änke- eller änklingsbidrag till- lämpas inte heller inom sjukförsäkringen avgiftsbefrielse.

Bestämmelsen i 33 9 2 st. sjukförsäkringslagen om avgiftsbefrielse för bl. a. folkpensionärer har medfört att man infört ett särskilt statsbidrag — avgiftserswättningsbidrag — till sjukkassorna. Bidraget utgår med 10 kr. för varje på grund av nämnda bestämmelse avgiftsbefriad sjukkassemedlem.

Här må vidare omnämnas att i sjukförsäkringslagen finns, utom den allmänna regeln om avgiftsbefrielse vid taxerad inkomst under 1200 kr., även en generell regel om avgiftsnedsättning (35 5). Enligt denna skall, om medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning överstiger 2 procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året efter det år avgiften avser taxerade inkomst, avgiften nedsättas till 2 procent av nämnda inkomst. Är medlemmen taxerad enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Ned- sättning skall i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.

För täckande av belopp, varmed sjukförsäkringsavgift nedsatts på grund av bestämmelsen om avgiftsnedsättning, utgår ett särskilt statsbidrag, be- nämnt augiftslindringsbidrag.

Det kan tilläggas att avgiften för sjukvårdsförsäkringen för år 1958 torde ha uppgått till i genomsnitt 37 kr. Under år 1958 beslöts höjning av avgif- ten för sjukvårdsförsäkringen i flertalet sjukkassor. Vid utarbetandet av källskattetabellerna för år 1959 har man räknat med en avgift för nämnda ändamål om 55 kr. i Stockholm och 44 kr. i landet i övrigt.

Angående förhistorien till de berörda bestämmelserna i sjukförsäkrings- lagen må framhållas följande.

Socialförsäkringsutredningen erinrade (SOU 1952 : 39) om att de som har mindre än 1 200 kronors inkomst — och det är i regel deSSa som skulle bli enbart sjukvårdsförsäkrade _ inte blir beskattade och inte heller be- höver erlägga folkpensionsavgift. Av dem kunde man därför inte skatte— vägen taga ut avgift enbart för sjukförsäkringen. Utredningen föreslog att avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning skulle uttagas endast av dem som hade en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst av minst 1 200 kr. Utredningen anförde vidare:

Även de vars enda inkomst är folkpension torde i regel ha en taxerad inkomst som överstiger 1 200 kr. Att uttaga avgift för sjukvårdsförsäkringen av dessa medborga- re, som inte skall erlägga folkpensionsavgift ochi regel blir befriade från skattskyl- dighet på grund av nedsatt skatteförmåga, torde dock inte vara lämpligt. Då det vidare är svårt att draga en gräns mellan de folkpensionärer som bör undantagas från avgiftsplikten och de som kan anses ha möjlighet att betala avgift, föreslår utredningen att samtliga folkpensionärer undantages från avgift till sjukvårds- försäkringen även om deras taxerade inkomst överstiger 1 200 kr. Enligt utred— ningens mening saknas däremot anledning att undantaga folkpensionärer med minst 1 200 kr taxerad inkomst från skyldigheten att bidraga till sin sjukpenning— försäkring.

Utredningen föreslog vidare att för personer i de lägsta inkomstskikten avgiften för sjukvårdsförsäkringen och grundsjukpenningförsäkringen borde begränsas genom en föreskrift att avgiften inte fick överstiga 2 procent av den taxerade inkomsten. Den subvention, som härigenom gavs de små in— komsttagarna, borde åvila statsverket.

I propositionen (nr 178/1953) anslöt sig departementschefen utan när- mare uttalande till utredningens förslag om avgiftsbefrielse för folkpen- sionärer.

2. Kommitténs synpunkter och förslag Som framgår av föregående avsnitt synes grunden för avgiftsbefrielse inom sjukvårdsförsäkringen för folkpensionärer i första hand ha varit det för— hållandet att befrielse gäller inom folkpensioneringen. Ytterligare grund torde ha varit att det gällde personer, vilka antogs som regel ha mycket blygsamma inkomster att röra sig med. Vidare torde upphördsekonomiska synpunkter ha spelat en väsentlig roll. Vid en generell befrielse för änke- och barnpensionärer i fråga om avgift för sjukvårdsförsäkringen blir det en omedelbar icke oväsentlig ökning av den grupp, som slipper att betala nämnda avgift. Antalet änkepensionsbe- rättigade beräknas genom änkepensionsreformen stiga avsevärt. Nyss- nämnda ökning avser i första hand de änkor, som inte skulle vara berätti- gade till änkepension enligt nu gällande bestämmelser men som blir det enligt de nya reglerna, under förutsättning att de bortsett från pensionen skulle ha en taxerad inkomst om minst 1 200 kr. Antalet stiger därefter successivt genom att den endast för övergångsfallen gällande inkomstpröv- ningen kommer i fråga beträffande en allt mindre del av änkeheståndet. Skulle man — i motsats till vad kommittén föreslår skola ske i denna etapp av pensionsreformen — helt föra in barnpensioneringen under folkpensio- neringen, kommer antalet avgiftsbefriade att dessutom öka med dem av de drygt 33 000 barnpensionärerna mellan 16 och 19 år, som bortsett från pen- sionen skulle ha en taxerad inkomst om minst 1 200 kr. Avgiftsbefrielse för nya grupper kräver bl. a. ökat statligt avgiftsersättningsbidrag med 10

kr. per befriad person och verkar i höjande riktning på avgifterna för sjuk- vårdsförsäkringen.

I kapitel XII har föreslagits att den hittillsvarande befrielsen för folk— pensionärer från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift inte skall avse (lem, som åtnjuter änkepension, barnpension eller hustrutillägg.

Vad sålunda anförts talar för att bestämmelserna om avgiftsbefrielse inom sjukförsäkringen omprövas i samband med de nu aktuella ändring- arna av folkpensioneringen.

De i kapitel XII angivna skälen för att inte befria dem som uppbär änkepension, barnpension eller hustrutillägg från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift är tillämpliga även i fråga om sjukvårdsförsäkringen. För de nyblivna änkornas och för de efterlevande barnens del tillkommer att det synes omotiverat att befria dem från avgiftsplikt enbart av den an— ledningen att de uppbär änke- eller barnpension, då de ju vid sidan av pen- sionen kan ha betydande inkomster av förvärvsarbete eller av annat slag. Det anförda talar för att avgiftsbefrielse inom sjukvårdsförsäkringen för änke- och barnpensionärerna inte generellt bör föreligga utan att avgifts- befrielse eller avgiftslindring får ske genom de allmänna reglerna om be- frielse vid taxerad inkomst under viss gräns och maximering av avgiften till viss procent av den taxerade inkomsten.

Om avgiftsbefrielsen i fråga om sjukvårdsförsäkringen bibehålles för ålders- och invalidpensionärer samt sjukbidragstagare men ej skall gälla övriga grupper med folkpensionsförmån, erhålles överensstämmelse med vad kommittén föreslagit i fråga om folkpensionsavgiften. Detta får anses innebära en fördel bl. a. ur administrativ synpunkt.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att befrielsen från skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen ej skall gälla dem, som uppbär änkepension, hustrutillägg eller barnpension, men tills vidare skall bibehållas för dem som fyllt 67 år eller uppbär invalidpension eller sjukbidrag.

Den föreslagna lösningen av förevarande spörsmål kommer att medföra att den allmänna regeln om avgiftslindring behöver tillämpas i något flera fall än för närvarande. Detta påverkar i sin tur statsverkets utgifter för avgiftslindringsbidrag. Å andra sidan sjunker statens utgifter för avgifts— ersättningsbidrag. Skulle det över huvud taget bli någon ökning av statens utgifter för dessa båda bidrag tillsammans, blir den mycket obetydlig.

Sjukhjälpstiden för folkpensionär

3. Gällande bestämmelser m.m.

Vid 1955 års riksdag beslöts bl. a. vissa ändringar i lagarna om allmän sjuk- försäkring och om folkpensionering avseende samordningen mellan dessa båda socialförsäkringsgrenar. Avsikten var att genom olika åtgärder mot—

verka uppkomsten av luckor i försäkringsskyddet och av dubbelersätt— ningar. Det angavs att lösningen var att anse som provisorisk och att en fullt tillfredsställande lösning av hithörande samordningsproblem inte var möjlig att åstadkomma utan en mera genomgripande reform. En sådan måste betraktas som en reform på längre sikt. Bl. a. borde avvaktas resul- tatet av pågående utredning om allmän pensionsförsäkring.

Efter en viss jämkning vid 1958 års riksdag i fråga om sjukhusvården gäller följande bestämmelser om samordning mellan sjukförsäkringen och folkpensioneringen på förmånssidan.

Ersättning för läkarvård och resor utgår utan tidsbegränsning. Sådan gäller däremot beträffande sjukpenning och ersättning för sjukhusvård. Sjukhjälp från allmän sjukkassa i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgår nämligen enligt 29 % sjukförsäkringslagen i regel för högst 730 dagar vid samma sjukdom (sjukhjälpstid). För folkpensionä— rer gäller emellertid särskilda regler, som i allmänhet ytterligare begrän— sar deras sjukhjälpstid. Den som fyllt 67 år eller åtnjuter annan folkpen- sionsförmån än ålderspension äger nämligen för tid efter utgången av den månad, då han nått nämnda ålder eller börjat uppbära förmånen, vid varje sjukdom uppbära sjukpenning för högst 90 dagar; ersättning för sjukhus- vård kan under sådan tid utgå för högst 180 dagar. Om den, som uppbär annan folkpensionsförmån än ålderspension — dvs. invalidpension, sjuk— bidrag, hustrutillägg eller änkepension — och som på grund av förvärvs— arbete är placerad i sjukpenningklass, insjuknar i en ny sjukdom, gäller emellertid i fråga om den sjukdomen en sjukhjälpstid på 730 dagar, såvida inte folkpensionen höjes till följd av ändrade inkomstförhållanden. Sker sådan höjning, tillämpas den nyss angivna begränsade Sjukhjälpstiden efter utgången av den månad, varunder den försäkrade börjat uppbära den högre folkpensionsförmånen. I fråga om sjukdom, som inträffat innan folkpen- sionen börjat utgå, gäller som framgår av det sagda alltid den begränsade Sjukhjälpstiden efter utgången av den månad, då pensionen börjat utgå.

I allmänhet dröjer det en längre eller kortare tid från det ansökan om invalidpensionsförmån enligt folkpensioneringslagen göres till dess pen— sionen beviljas och pensionären kan börja uppbära den. Pensionen utbeta- las då retroaktivt från och med ansökningsmånaden eller ofta en ännu tidi- gare månad. Under denna retroaktivtid, vari regelmässigt inräknas även utbetalningsmånaden, kan sjukpenning eller hempenning ha utgivits. Med hänsyn härtill har införts ett stadgande i 38 5 2 mom. folkpensionerings- lagen, enligt vilket sjukhjälp i form av sjukpenning eller hempenning jämte barntillägg i den mån sjukhjälpen överstiger 90 kr. avdrages från den retroaktiva pensionen för den tid som sjukhjälpen avser. När det gäl— ler hempenning skall avdrag ske som om sjukpenning utgått. Är det fråga om ökning av redan utgående pension på grund av att inkomsten sjunkit får avdraget ske endast på det belopp varmed pensionen ökat. Nu anförda

regler om avdrag å retroaktiv folkpension för sjukpenning gäller invalid— pension, sjukbidrag, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostads- tillägg till sådan förmån. Det gäller däremot inte änke- och änklingsbidrag. Enligt 16 5 1 mom. lagen om särskilda barnbidrag skall sjukhjälpsbelopp, som skolat avdragas på folkpension, till den del så inte kunnat ske avdra- gas på särskilt barnbidrag för samma tid. Avdraget belopp utbetalas till sjukkassan. I de här avsedda fallen sker alltså avdrag å folkpensionsför- månen efter särskilda regler. Med hänsyn härtill har även stadgats (i 13 & folkpensioneringslagen) att sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas som inkomst; till följd härav föranleder sjukhjälpen inte avdrag å inkomst- prövade folkpensionsförmåner enligt vanliga regler.

Här må vidare beröras bestämmelserna om tillhörigheten till den obliga— toriska sjukpenningförsäkringen. Enligt huvudregeln förutsättes för sådan försäkring att sjukkassemedlemmen har en årsinkomst av förvärvsarbete, som beräknas uppgå till minst 1 200 kr. Oberoende av storleken av even— tuell förvärvsinkomst är emellertid s. k. hemmafruar under vissa förut- sättningar obligatoriskt försäkrade _för grundsjukpenning, dock ej för tid efter utgången av den månad, under vilken kvinnan fyller 67 år eller under vilken hon börjat uppbära invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpen- sioneringslagen, så länge sådan förmån åtnjutes. Före de år 1955 beslutade ändringarna utgjorde även änkepension och hustrutillägg diskvalifika— tionsgrund för >>hemmafruförsäkringen».

4. Kommitténs synpunkter och förslag Det är enligt kommitténs mening inte möjligt att i denna etapp av pen- sionsreformen åstadkomma en mera definitiv lösning av problemen om sam— ordning mellan folkpensionering och sjukförsäkring. För den stora grupp av folkpensionärer som uppbär invalidpension eller sjukbidrag —— för när- varande omkring 140 000 personer — bör omprövningen av nuvarande samordningsregler ske i anslutning till utformningen av en ny invalidpen- sionering. I samband därmed bör man söka åstadkomma en nära samord- ning mellan folkpensionering, tilläggspensionering, sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. Nuvarande samordningsregler på förmånssidan bör därför tills vidare lämnas orubbade, såvitt avser ålders- och invalidpensio- närer samt sjukbidragstagare. Vad beträffar änkorna ligger emellertid problemet annorlunda till. De nuvarande änkebidragen inverkar i motsats till änkepensionerna ej på sjuk— försäkringsförmånerna och avdrag för utbetald sjukpenning sker inte heller på retroaktivt utgående änkebidrag. Enligt redan fattat principbeslut för— svinner änkebidragen den 1 juli 1960 för att uppgå i de nya änkepensio- nerna. Dessa ökas betydligt till sin storlek — för nya fall skall de dess- utom utgå utan hänsyn till änkans inkomstförhållanden —— och göres till- lämpliga å en väsentligt större personkrets än för närvarande. Ingen kvinna

bör enligt kommittén komma i sämre läge i sjukförsäkringshänseende' genom att hon får änkepension.

Vidare må framhållas att om man # såsom kommittén föreslagit i ett tidigare avsnitt —— slopar nuvarande regel om att den som uppbär änke- pension är befriad från skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäk— ringen, så synes det naturligt att samtidigt ta bort begränsningen av sjuk— hjälpstiden för ersättning för sjukhusvård.

Regleras barnpensionerna i en särskild lag utan att helt ges karaktären av folkpension i teknisk mening, kommer de och sj ukförsäkringsförmånerna att utgå helt oberoende av varandra. Detsamma bör emellertid enligt kom— mitténs mening bli fallet även om barnpensionerna skulle göras till folk- pension i teknisk mening.

Frågan om hustrutilläggen är mera tveksam. Hustrutillägget är inte en personlig folkpension på samma sätt som exempelvis änkepension och barn- pension. Ehuru hustrutillägget utbetalas direkt till hustrun, utgör det ett tillägg till mannens ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag. Kom- mittén har emellertid i det föregående _föreslagit att avgiftsbefrielse beträf- fande sjukvårdsförsäkringen inte skall gälla för hustrutilläggstagare samt änke— och harnpensionärer men väl för ålders— och invalidpensionärer samt sjukbidragstagare. Det synes då naturligt att hustrutillägget lika litet som änke- och barnpensionen skall medföra reduktion av Sjukhjälpstiden. Jäm- ställes hustrutillägg med änkepension så att pensionsförmånen ej skall påverka Sjukhjälpstiden, erhålles också överensstämmelse med vad som efter 1955 års reform gäller angående folkpensionsförmåns inverkan på tillhörigheten till grundsjukpenningförsäkringen för hemmafruar.

Efter övervägande av olika i frågan aktuella omständigheter har kom— mittén stannat för att förorda, att änkepension, barnpension och hustru— tillägg inte skall föranleda reducering av Sjukhjälpstiden inom sjukförsäk- ringen.

Kommitténs förslag innebär, att sjukförsäluingsförmånerna förbättras för omkring 20 000 änkepensionärer och omkring 30 000 hustrutilläggstagare. Sjukförsäkringens utgifter för grundsjukpenning och för sjukhusvårds- ersättning åt änkor och hemmafruar med änkepension eller hustrutillägg kommer till följd härav att öka något. Till sjukhusvårdsersättning utgår inte statsbidrag. Detta är däremot fallet med grundsjukpenningen. En viss kostnadsökning för statsverket uppkommer därför. Denna torde emellertid ligga inom den osäkerhetsmarginal man måste räkna med vid statsbidragets beräkning.

KAPITEL XIV

Vissa särskilda frågor

A. Revision av bestämmelserna i 12 5 lagen om folkpensionering

1. Frågans anknytning till kommitténs utredningsuppdrag Den pensionsberättigades civilstånd är enligt folkpensioneringslagen av be— tydelse framför allt i två hänseenden. Dels utgår ålderspension och till— läggspension (vid invalidpension och sjukbidrag) samt index- och stan- dardtilläggen med olika belopp för å ena sidan gift pensionsberättigad, vars make också är berättigad till folkpension, och för å andra sidan an- nan pensionsberättigad. Dels är vissa pensionsförmåner förbehållna per— soner tillhörande viss civilståndskategori såsom änkepension förbehållen änka samt hustrutillägg förbehållet gift pensionärs hustru. Enligt gällande lagstiftning och praxis är emellertid i nämnda hänseenden det legala civilståndet icke ensamt utslagsgivande. Genom ett stadgande i 12 & folkpensioneringslagen har möjlighet nämligen öppnats att i pensions- hänseende göra avsteg från det legala civilståndsbegreppet och i stället i viss utsträckning låta vederbörandes faktiska bostads- och samlevnadsför- hållanden påverka pensionsrätten. Enligt lagrummet ifråga må sålunda vid tillämpningen av folkpensioneringslagen, där särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad anses såsom ogift (i fortsättningen benämnt 12 5 första punkten) samt ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses så- som gift med denne (12 å andra punkten). Att verkställa en översyn av de principer som kommit till uttryck i ifrågavarande lagrum ingår icke i och för sig i kommitténs utrednings— uppdrag. Att kommittén ändock funnit sig föranlåten att taga upp denna fråga till behandling sammanhänger med att änkepensionen är en civil- ståndsmässigt betingad pensionsförmån och att den framtida utformningen av änkepensioneringen i vissa avseenden är beroende av vilka principer som gäller i förevarande hänseende. Som nämnts i det föregående finns i nu gällande lagstiftning icke något direkt stadgande om att änkepension skall kunna utgå till annan kvinna än den som varit gift med den avlidne mannen. I praxis har emellertid be- stämmelserna om rätt till änkepension i 3 5 4 inom. folkpensioneringslagen givits den tolkningen, att kvinna, som sammanlevat med en man under sådana omständigheter som avses i 12 5 andra punkten samma lag, vid

mannens frånfälle ansetts likställd med änka i fråga om rätt till änke- pension.

Kommittén har vid utformandet av den nya änkepensionslagstiftningen funnit erforderligt att i lagtexten uttryckligen ange under vilka närmare förutsättningar rätt till änkepension skall föreligga för kvinna, som icke varit gift med den avlidne mannen.

Kommittén har härvid haft att taga ställning till om man även i fort- sättningen skall i fråga om rätt till änkepension utgå från de grundsatser som gäller enligt nuvarande 12 & folkpensioneringslagen eller om man skall modifiera dessa. Av skäl som redovisats vid behandlingen av änke- pensionerna har kommittén ansett att vid utformandet av den nya lag- stiftningen större återhållsamhet är påkallad i fråga om möjligheten att bevilja änkepension åt kvinna, som icke är legal änka, än vad fallet är i nuvarande lagstiftning och rättstillämpning.

Fråga uppkommer därvid, om det är lämpligt eller ens möjligt att lösa förevarande spörsmål separat för änkepensioneringens del —— vilket i så fall skulle innebära att tillämpningen av 12 å lämnas oförändrad för resten av folkpensionsområdet. Därvid torde emellertid en bristande överensstäm- melse uppkomma mellan de principer som gäller för änkepensioner och de som gäller för övriga folkpensionsförmåner. Exempelvis skulle sådana inadvertenser kunna tänkas uppkomma som att rätt till änkepension före- ligger för en kvinna enligt änkepensionsbestämmelserna, samtidigt som en med kvinnan samboende man jämlikt 12 å andra punkten anses såsom gift med henne, då det gäller en av honom ingiven ansökan om ålders- eller invalidpension. På grund härav och då en översyn av bestämmelserna i 12 5 enligt kommitténs mening synes sakligt motiverad, har kommittén upptagit frågan härom till behandling.

2. Tillkomsten av 12 5 och bakgrunden till lagrummet

Före ikraftträdandet av 1946 års lag om folkpensionering utgick folkpen- sionerna med lika stora belopp för gifta och ogifta. I det då gällande pen- sionssystemet förekom ej heller änkepension och hustrutillägg. Indelningen av de pensionsberättigade i olika kategorier efter civilstånd saknade därför i stort sett betydelse för pensionsrätten.

Emellertid återfanns i 7 5 sista stycket i 1935 års lag om folkpensione- ring en bestämmelse att pensionsstyrelsen vid bestämmandet av årsin- komsten kunde betrakta gift pensionsberättigad såsom ogift. Folkpensions- förmånerna var före år 1948 till huvudsaklig del inkomstprövade. Bestäm— melsen i fråga innebar att, medan man i vanliga fall ansåg hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst belöpa på vardera maken, pensions— styrelsen genom att betrakta makarna såsom ogifta kunde påföra vardera maken hans egna inkomster, vilket kunde vara till fördel för make som saknade eller ägde obetydlig inkomst men till nackdel för make som hade

betydligt större inkomst än andre maken. Bestämmelsen tillämpades i fall, då makar stadigvarande levde åtskilda från varandra och avbrutit den ekonomiska kontakten och gemenskapen.

Med det genom 1946 års folkpensioneringslag införda systemet med pensioner differentierade efter civilstånd får en ensamstående pensionär större pension än envar av två pensionsberättigade makar. Två samman- boende ogifta pensionärer erhåller därigenom avsevärt större samman- lagda pensionsförmåner än två pensionsberättigade makar.

Till grund för nämnda lag låg socialvårdskommitténs år 1945 avlämnade betänkande med förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945: 46), vari kommittén bl.a. uttalade följande.

Fråga uppkommer då vilka pensionärer, som skola åtnjuta det högre beloppet, och vilka, som skola åtnjuta det lägre. Icke allenast äkta makar sammanbo, utan samboende förekommer även med avseende å föräldrar och barn eller syskon eller oskylda personer. Å andra sidan sammanbo makar icke alltid. Beträffande pensionärer, som äro intagna ä anstalter, spelar samboendeförhållandet icke någon större roll.

I fråga om icke sammanlevande makar innebar socialvårdskommitténs förslag att den förut gällande regeln, som endast avsåg årsinkomstens be- räkning, skulle utsträckas att gälla tillämpningen av lagen över huvud, vilket skulle medföra konsekvenser framför allt för själva pensionsbelop- pets beräkning. I motiveringen till stadgandet framhöll kommittén följande.

Kommittén har utgått ifrån att i de fall, där den ena av två makar är för avse- värd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning av pensionsnämnd, kunna betraktas såsom icke gifta. Den föreslagna utformningen av folkpensio- nerna leder till att behov av tillämpning i detta avseende av förevarande paragraf kommer att föreligga i långt större utsträckning än vad förhållandet är med motsvarande bestämmelse i nu gällande lag.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 220 till 1946 års riksdag härom följande.

Dä pensionsförmånernas storlek göres beroende av den pensionsberättigades civilstånd, yppar sig ett behov av att i särskilda fall kunna göra undantag från de vanliga reglerna. — Socialvårdskommittén har utgått från att i de fall, där den ena av två makar är för avsevärd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning, kunna betraktas såsom icke gifta. Det motsvarande synes böra gälla också om två makar på grund av söndring leva åtskilda och överhuvudtaget, där ett samboendeförhållande mellan makarna icke existerar.

I fråga om andra samboende än äkta makar innehöll socialvårdskommit- téns betänkande följande uttalande.

Utgår man ifrån att äkta makar skola relativt sett erhålla lägre folkpension än två ensamboende pensionärer, ligger det nära till hands att göra gällande, att den lägre pensionen bör utgå även i andra fall, där samboende- eller inneboende— förhållande föreligger. Tydligt är emellertid att man icke gärna kan sänka pen— sionen för pensionär, därför att han sammanbor med, innebor hos eller har hos sig inneboende en oskyld person, som ej har tilläggspension. I så fall skulle en

tilläggspensionär knappast kunna ha hos sig boende en hushållerska eller vår- darinna, inackordera sig på ett pensionat eller i något privat hem eller hyra ut ett överflödigt rum. Om samboendet äger rum med en oskyld person, som också har tilläggspension, äro förhållandena i viss mån likartade. Det är ju ej alls säkert att de båda pensionärerna ha hushåll och ekonomi gemensamt och samboendet kan vara av mera tillfällig natur. Sistnämnda omständighet är även tillämplig då fråga är om samboende med anhöriga, åtminstone om de icke utgöras av för- äldrar eller barn. Det skulle t. ex. säkerligen icke vinna förståelse bland allmän- heten därest folkpensionen minskades för två systrar, som båda hade tilläggs— pension, därför att de flyttat samman i en bostad. Kontrollsvårigheterna skulle dessutom vara av sådan natur, att en bestämmelse av sagda innebörd säkerligen icke skulle tillämpas annat än i begränsad omfattning. Där fråga är om sam— boende mellan barn och föräldrar ligger saken otvivelaktigt något annorlunda till. Här föreligger nämligen försörjningsplikt och samboendet kan i många fall antagas bli livsvarigt. Då kommittén likväl icke heller i detta fall ansett sig kunna föreslå att folkpensionen reduceras på grund av samboendet beror detta på att kommittén kommit till den uppfattningen att särskilt föräldrars inneboende hos barn ofta dikteras av ekonomisk nödvändighet och icke är tillfredsställande vare sig för föräldrarna eller för barnen. Mången gång kan också tvånget för barnen att taga hand om en åldrig fader eller moder försena eller omöjliggöra bildandet av egen familj. De fall, då barn med tilläggspension innebor hos föräldrar, äro i allmänhet av sådan art att det för föräldrarna är en stor belastning att hos sig ha barnet, som kanske lider av fallandesjuka, sinnesslöhet eller höggradig van— förhet. Anledning synes sålunda saknas även i dessa fall att sänka folkpensionen. Gemensamma för de ovan uppräknade olika fallen äro slutligen två omständig- heter, som tala emot sänkandet av pensionen vid samboende, nämligen dels att ekonomien åtminstone i juridiskt avseende ej är gemensam för de samboende och dels att en sänkning av pensionen på grund av samboendet skulle avsevärt inskränka pensionärernas möjlighet att inom ramen av sina tillgångar ordna sin försörjning på bästa sätt. Kommittén har dock ansett, att det skulle verka syn- nerligen stötande för rättsmedvetandet om personer, vilka sedan en följd av år sammanbott såsom makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta. Enligt förslaget skola dessa därför jämställas med äkta makar.

Kommittén förklarade vidare att tillämpningen av den föreslagna be— stämmelsen att ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sam- manlevde med annan, skulle anses som om han vore gift med denne uppen- barligen komme att utgöra en grannlaga uppgift för pensionsmyndig- heterna. Kommittén förutsatte att bestämmelsen allenast skulle komma till användning, där vederbörande mera varaktigt sammanbodde såsom äkta makar, varvid det skulle verka stötande, om de erhölle pension efter andra grunder än som gällde för makar. Hade vederbörande flyttat samman först vid högre ålder, borde särskild försiktighet iakttagas vid bestämmelsens tillämpning.

Föredragande departementschefen biträdde socialvårdskommitténs för— slag och förklarade i proposition nr 220 till 1946 års riksdag att en bestäm- melse av förevarande art knappast torde kunna undvaras, om icke direkt stötande konsekvenser av den föreslagna beräkningen av pensionsförmå-

nernas storlek skulle uppstå. Han framhöll särskilt att, om bestämmelsen ej infördes, två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrange- rad äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare. Så- SOm förutsättning för bestämmelsens tillämpning borde emellertid före- skrivas att särskilda skäl skulle föreligga.

Den sålunda fastslagna principen att en sammanlevnad mellan man och kvinna under äktenskapsliknande förhållanden under avsevärd tid bör jämställas med äktenskap har numera upptagits även inom yrkesskade- försäkringen. Enligt 20 å andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen kan livränta efter avliden ogift man utgå till ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Likaså skall enligt tredje stycket av samma paragraf rätten till efterlevande- livränta upphöra, därest den efterlevande avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 60 till 1954 års riksdag med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. att man för rätt till efterlevandelivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen borde i ana- logi med vad som gällde inom folkpensioneringen såsom villkor uppställa att kvinnan ej var gift med annan och att hon sammanlevat med den av- lidne under avsevärd tid. Att i lagtexten närmare angiva vad som borde förstås med >>äktenskapsliknande förhållanden» och »avsevärd tid» syntes inte möjligt. Till ledning för tillämpningen uttalade departementschefen att livränterätt borde föreligga endast i sådana fall där förbindelsen inte skilde sig från ett äktenskap på annat sätt än att den ej legaliserats genom vigsel.

I anledning av uttalandet i sistnämnda proposition att 12 & folkpen- sioneringslagen för sin tillämplighet förutsatte, att kvinnan ej är gift med annan, må framhållas att lagrummet i praxis icke givits en sådan tolk- ning. Även gift pensionsberättigad, som lever åtskild från sin make och som därför enligt 12 5 första punkten ansetts såsom ogift i förhållande till denne, har i praxis betraktats såsom gift med annan person, med vilken han sedan avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhål- landen.

3. Betydelsen av 12 å i den praktiska tillämpningen

I vilken utsträckning 12 & folkpensioneringslagen kommit till tillämpning framgår av nedanstående från pensionsstyrelsen erhållna uppgifter, av- seende förhållandena i oktober 1958.

12 5 första punkten: Gifta pensionstagare, som behandlats såsom ogifta i pensionshän— seende ...................................................... 9 058

Den angivna siffran avser 7 057 äktenskap, av vilka 2 001 utgör äkten— skap där båda makarna är pensionsberättigade och 5056 äktenskap där endast ena maken har folkpension.

12 å andra punkten:

Pensionstagare, som icke är gifta men som behandlats såsom gifta i pensionshänseende .......................................... 5 373

Av dessa har 1 561 behandlats som gifta med icke pensionstagare, 551 utgör män som behandlats som gifta med kvinnor, som därigenom blivit berättigade till hustrutillägg, och 2 710 utgör pensionstagare, som behand- lats såsom gifta med varandra.

Den angivna siffran 5 373 skall rätteligen höjas med antalet av de kvin— nor som beviljats änkepension på grund av äktenskapsliknande samman— levnad med numera avliden man. Någon uppgift å detta antal är dock icke för närvarande tillgänglig.

4. Tillämpningen av 12 & enligt gällande praxis Den i detta avsnitt lämnade översikten av gällande praxis bygger i huvud- sak på de inom pensionsstyrelsen utarbetade redogörelser som publicerats dels vid olika tillfällen i tidskriften Folkpensioneringen, dels i en av sty- relsen utgiven lagbroschyr med kommentarer rörande folkpensioneringen. För att bilda sig en uppfattning om hur tillämpningen av 12 5 verkat i praktiken har kommittén vidare tagit del av folkpensionsärenden, som underställts Kungl. Maj:ts prövning efter besvär över beslut av pensions— styrelsen. Av ärenden, där fråga varit om tillämpning av 12 5 första punkten, har endast vissa av de av Kungl. Maj:t prövade fallen utvalts; däremot har huvuddelen av de ärenden där tillämpning av 12 å andra punkten varit aktuell genomgåtts. Ett icke obetydligt antal ärenden gällande tolkningen av 12 5 har be- svärsvägen blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Även om pensions- styrelsens beslut i vissa fall ändrats, har dock det övervägande flertalet beslut fastställts. Styrelsens synpunkter på sättet för tillämpningen har i stort sett sanktionerats av Kungl. Maj:t. Först skall redogörelse lämnas för när gift pensionsberättigad anses såsom ogift, därefter för när ogifta samboende anses såsom gifta.

a) Gift pensionsberättigad anses såsom ogift

Lagtexten innehåller endast att gift pensionsberättigad må anses såsom ogift, där särskilda skäl föreligger.

Till ledning för tolkningen av stadgandet har man haft att tillgå de förut återgivna uttalandena i förarbetena, enligt vilka makar bör betrak— tas såsom icke gifta dels då den ena av dem för avsevärd tid är intagen

på anstalt, dels då makarna på grund av söndring lever åtskilda och över huvud taget där ett samboendeförhållande mellan makarna icke existerar.

Av dessa uttalanden att döma har avsikten varit att stadgandet skulle komma till ganska vidsträckt användning. Så har i stort sett också skett. Huvudprinciperna för när gift pensionsberättigad i praxis betraktats som ogift kan sammanfattas på följande sätt:

1. Bor makar var och en på sitt håll och är anledningen till att de sepa- rerat uppenbarligen icke att de skall få högre folkpension, torde de i regel betraktas som icke gifta. Så är exempelvis fallet, om de lever åtskilda på grund av söndring och det kan antagas att de kommer att leva åtskilda ytterligare avsevärd tid. Detsamma gäller om de är nödsakade att bo på skilda orter, t. ex. på grund av att ett barn måst taga till sig den ena av föräldrarna, medan den andra bor kvar i det gamla hemmet, eller att fadern och modern måst omhändertagas av olika barn.

2. Är den ena av två makar intagen på anstalt och kan det antagas att anstaltsvistelsen blir av mera stadigvarande natur, anses makarna i regel såsom ogifta. Med anstalt förstås här kommunalt ålderdomshem eller vård- hem, sinnessjukhus, hem för kroniskt sjuka etc. Den omständigheten att ena maken är för vård intagen å vanligt kroppssjukhus eller å sanatorium anses i allmänhet icke utgöra särskilt skäl att betrakta makarna såsom ogifta, då sådan vård oftast är av övergående natur.

3. Är båda makarna intagna på olika anstalter och beräknas vistelsen där bli mera stadigvarande, betraktas de i regel såsom ogifta.

4. Är makar intagna på samma anstalt, anses i regel särskilda skäl icke föreligga att anse dem såsom ogifta, såvida icke makarna före anstalts- vistelsen levat åtskilda på grund av söndring, som uppenbarligen fortfar efter makarnas intagning å anstalten. Föreligger icke söndring, har sam- boendeförhållandet ofta icke helt upphört och förhållandena kan i varje fall lätt förändras. Det har framhållits att bestämmelsen att gift pensionär må anses såsom ogift närmast tillkommit med tanke på de fall där den ena av två makar är intagen på anstalt och att syftet därvid i första hand varit att bereda den hemmavarande maken samma försörjningsmöjligheter som om han vore ogift. Däremot har bestämmelsen icke utformats med hänsyn till den anstaltsvårdade eller till det allmännas möjligheter att med folkpensionen erhålla större gottgörelse för vårdkostnaderna.

Då en tillämpning av ovan angivna principer i vissa fall skulle leda till mindre tillfredsställande resultat, har man i praxis gjort undantag från dem i två avseenden.

Det ena undantaget sammanhänger med att hustrutillägg är en förmån, som endast tillkommer gift kvinna och alltså ej kan utgå, när makar vid lagens tillämpning anses såsom icke gifta. En omreglering av en gift mans folkpension vid hans intagning å anstalt skulle därför medföra indragning

av eventuellt utgående hustrutillägg. Detta har i praxis ansetts icke böra ske, utan har frågan om tillämpning av 12 å i detta fall ansetts i regel böra bedömas på det för makarna fördelaktigaste sättet. l överensstäm— melse härmed har mannens anstaltsvistelse icke ansetts utgöra hinder för att bifalla en av makarna gjord ansökan om hustrutillägg för hustrun, givetvis med åtföljande nedsättning av mannens pension. Då hustrun blir 67 år eller berättigad till invalidpension eller sjukbidrag, kan åter nytt bedömande vara påkallat, om hon genom att makarna betraktas såsom ogifta erhåller större pension.

Det andra undantaget avser makar i relativt god ekonomisk ställning. Särskilda skäl för tillämpning av 12 5 har icke ansetts föreligga, om sådana makar genom att betraktas som icke gifta skulle erhålla ett överskott av inkomstprövade pensionsförmåner, vilket speciellt kan bli fallet då den ena maken vårdas på anstalt mot en relativt låg vårdavgift. Då fråga är om makar, som endast är berättigade till allmän ålderspension utan in- komstprövade tillägg, torde dock vid bedömande av frågan om de må anses såsom ogifta i allmänhet icke fästas avseende vid deras inkomst och för- mögenhet.

b) Ogift pensionsberättigad anses såsom gift Enligt 12 % må, där särskilda skäl föreligger, ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskaps- liknande förhållanden, anses såsom gift med denne.

Av de i lagtexten angivna omständigheter, som utgör förutsättning för att en ogift pensionsberättigad må anses såsom gift, har man i praxis lagt huvudvikten vid att det skall föreligga en sammanlevnad »under äkten- skapsliknande förhållanden».

Innebörden av detta uttryck har av departementschefen i hans motive- ring till motsvarande stadgande i 20 å yrkesskadeförsäkringslagen defi— nierats på så sätt att livränterätt bör föreligga endast i sådana fall där förbindelsen icke skiljer sig från ett äktenskap på annat sätt än att den ej legaliserats genom vigsel. Vid tillämpningen i praxis har det ansetts klart att, om de samboende har gemensamma barn, de i allmänhet skall betraktas som makar. Samma har ansetts vara förhållandet, då frånskilda makar återupptagit sammanlevnaden. I övrigt har man sökt bedöma frå- gan, huruvida man och kvinna sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden efter allmän sed och gängse uppfattning. Stor vikt tillmätes härvid det sätt på vilket kontrahenterna själva uppträder utåt och om de allmänt på orten och bland grannar betraktas som jämställda med makar. Bland de indicier som tyder på att en sammanlevnad kan vara av äkten- skapsliknande natur brukar nämnas sammanlevnadens längd, bostadsför- hållandena, gemensam ekonomi m.m.

Det erfordras enligt lagtexten vidare att sammanlevnad som nu sagts

skall föreligga »sedan avsevärd tid». I förarbetena sägs ej mera härom än att vederbörande skall mera varaktigt sammanbo. I praxis torde man härvid fästa stor vikt vid hur förhållandena kan antagas komma att ge— stalta sig i framtiden. Framstår det som sannolikt att sammanlevnaden kommer att bli bestående, torde man i praxis anse kravet på sammanlev- nad sedan avsevärd tid vara uppfyllt även om sammanlevnaden ej bestått mer än något år.

Enligt lagtexten skall vidare de samboende anses såsom gifta endast »där särskilda skäl föreligga». Av förarbetena framgår att det för tillämp— ning av 12 å ej är tillräckligt att sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden anses styrkt. Härutöver måste det föreligga särskilda skäl att anse de samboende som makar.

Vilka särskilda skäl som åsyftats framgår emellertid ej av departements— chefens uttalanden i propositionen; det torde dock vara klart att meningen varit att en betydande återhållsamhet skulle iakttagas vid tillämpningen.

Socialvårdskommittén uttalade i detta avseende att om vederbörande flyt- tat samman först vid högre ålder särskild försiktighet borde iakttagas vid bestämmelsens tillämpning. I anledning härav framhölls i en i tidskriften Folkpensioneringen i början av år 1949 intagen uppsats att två samboende personer i regel icke borde betraktas såsom äkta makar, om den kvinn- liga kontrahenten vid tiden för sammanflyttningen uppnått en ålder av 55—60 år. År 1956 angavs i en annan uppsats i samma tidskrift att sär- skild försiktighet borde iakttagas vid stadgandets tillämpning, om kontra- henterna flyttat samman först vid en ålder av omkring 60 år.

De angivna allmänna riktlinjerna för lagrummets tillämpning är emel- lertid icke tillfyllest för att ge en klar och uttömmande bild av hur till— lämpningen verkat i praktiken. För detta ändamål mäste hänsyn tagas även till följande omständigheter.

Att erhålla en hållbar bevisning för att ett samboendeförhållande mel— lan en man och en kvinna är eller varit av äktenskapsliknande natur _ härför förutsättes ju icke endast gemensam bostad, gemensamt hushåll och gemensam ekonomi utan även att kontrahenterna har eller tidigare haft sexuellt umgänge med varandra —— är i regel så gott som omöjligt, för såvitt ej kontrahenterna har eller har haft barn tillsammans.

De sammanlevandes egna uppgifter om samlevnadens natur kan ofta tillmätas endast ett begränsat bevisvärde. Erfarenheten visar nämligen att dessa uppgifter i stor utsträckning varierar efter vad som vid varje till- fälle synes fördelaktigast i pensionshänseende för vederbörande.

Vid prövningen av ett samboendeförhållandes natur måste pensions- myndigheterna huvudsakligen stöda sig på indiciebevisning. Härvid kom- mer i främsta rummet de tidigare angivna omständigheterna, t.ex. hur länge samlevnaden varat, bostadsförhållandena, gemenskap i hushåll och

ekonomi, den allmänna uppfattningen i orten m.m., att få tagas i beak- tande. De utredningar som i många, kanske flertalet fall erfordras före ärendenas avgörande blir ofta av besvärlig och grannlaga natur. Pröv- ningen av det föreliggande bevismaterialet kommer vidare att lämna stort utrymme för mer eller mindre subjektiva värderingar.

I utlåtanden till Kungl. Maj:t över besvär i pensionsärenden, där till- lämpning av 12 å folkpensioneringslagen varit aktuell, har pensionsstyrel— sen också flera gånger hänvisat till de svårigheter styrelsen i detta hän— seende har att kunna bedöma de faktiska förhållandena och förklarat att styrelsen i detta hänseende huvudsakligen måste lita till de lokala pen— sionsmyndigheternas omdöme och uppfattning. I åtskilliga andra pensions- ärenden av i stort sett likartat slag har styrelsen emellertid underkänt pensionsnämndernas uppfattning äveni fråga om rena omdömesavgöranden.

Det torde dock få anses ligga i sakens natur, att de lokala pensions- myndigheternas avgöranden mången gång går i olika riktningar, trots att förutsättningarna ofta är relativt likartade. Det gäller alldeles särskilt på förevarande svårbedömda område men även vid avgörandet av andra frågor inom folkpensioneringen såsom vid invaliditetsbedömningen och inkomst- prövningen. Över tusentalet pensionsnämnder bedömer icke samma sak på samma sätt. Icke sällan kan detta bero på rent subjektiva uppfattningar, men mången gång har det också sin grund i bristande kännedom om lag- stiftningens verkliga innebörd. Även om pensionsstyrelsen fäster stort av— seende vid nämndernas uppfattning, måste styrelsens avgöranden icke sällan gå mot nämndens mening, då styrelsen har att i görlig mån verka för en likformig lagtillämpning.

5. Kommitténs bedömanden

Nuvarande rättstillämpning i fråga om att betrakta gift pensionsberättigad såsom ogift torde kunna anses såsom praktisk och ändamålsenlig. Praxis synes också väl överensstämma med den tillämpning lagstiftaren avsett vid tillkomsten av 12 &.

Emellertid torde i detta sammanhang böra erinras om vad de sakkun- niga för anstaltsvårdades rätt till folkpension anfört i sitt i november 1951 (SOU 1951: 47) avgivna betänkande.

De sakkunniga vilja betrakta frågan om tillämpning av 13 51 på anstaltsvårdade främst ur den synpunkten att vårdkostnaden ju icke är beroende av den vårda- des civilstånd. Att pensionsbeloppet kan variera med hänsyn till civilståndet ter sig av denna anledning irrationellt. Särskilt måste det vid anstalter som tillämpa fast avgift verka egendomligt, att pensionärer från samma ort och i samma eko- nomiska ställning har mer eller mindre lätt att betala avgiften, beroende på om deras folkpension är beräknad som för ogift eller som för gift person.

De sakkunniga förorda därför en regel av innebörd att varje pensionstagare, som intages på anstalt för mera varaktig vård, skall vid folkpensioneringslagens tillämpning betraktas såsom ogift. Rent formellt lägger väl den nuvarande for-

1 13 5 = nuvarande 12 5.

muleringen av 13 %* ej hinder i vägen för en sådan tolkning av lagrummet, och för en ändring av praxis skulle det måhända vara tillräckligt med ett uttalande härom av statsmakterna vid genomförandet av de sakkunnigas övriga för- slag. — _ —

Såsom främsta hindret mot en lagtillämpning av sådan art har framstått den omständigheten, att hustrutillägg ej kan utgå till hustru, vars make anses såsom ogift. Utan tvivel skulle det i regel te sig obilligt att vid gift mans intagning på anstalt indraga till hustrun utgående hustrutillägg. De sakkunniga förorda därför att i samband med den föreslagna ändringen av 13 51 göres ett tillägg till para- grafen av innebörd att hustrun i dylikt fall skall bibehålla sin rätt till hustru- tillägg, där söndring mellan makarna ej föreligger och hustrun ej är intagen" i anstalt för mera varaktig vård.

Det sålunda framlagda förslaget, som emellertid ej föranlett någon stats- makternas åtgärd, skulle ha medfört de fördelarna framför den nuvarande ordningen, att alla anstaltsvårdade pensionärer erhållit folkpension efter enhetliga grunder civilståndsmässigt sett, vilket på längre sikt kan tänkas underlätta lösandet av problemet om vårdavgifterna för anstaltsvårdade folkpensionärer, samt att man sluppit ifrån den inkonsekvens i den nu- varande tillämpningen av 12 å som yttrar sig i att makarna, då fråga är om rätt till hustrutillägg resp. folkpension för hustru till anstaltsvårdad folk- pensionär, ibland betraktas som gifta och ibland som ogifta, allt eftersom det blir fördelaktigast för den hemmavarande hustrun.

Ett genomförande nu av de sakkunnigas förslag skulle å andra sidan få till omedelbar följd att överskottsproblemet skärptes beträffande åt- skilliga av de pensionärer som förut uppburit folkpension med det för gift person gällande lägre beloppet och som fick sin pension förhöjd. Vidare kan vissa svårlösta detaljproblem antagas komma att uppstå i fråga om bl. a. inkomstprövningen i de fall den anstaltsvårdade mannen erhåller pension såsom ogift medan hustrutillägg samtidigt skall utgå till hans hustru.

Kommittén har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att upptaga det av de sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension på sin tid fram- lagda förslaget. Visserligen kan inkonsekvensen i 12 å-tillämpningen i hustrutilläggsfallen framstå som otillfredsställande ur principiell synpunkt, men ur praktisk synpunkt — som torde böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang —— synes däremot det tillämpade förfaringssättet knap- past kunnaanses ge upphov till några tyngre vägande invändningar.

Vad beträffar 12 5 andra punkten folkpensioneringslagen, dvs. den be- stämmelse som reglerar när ogift pensionsberättigad skall anses såsom gift, föreligger däremot enligt kommitténs mening starka skäl för en omarbet— ning av bestämmelsen så att den bättre motsvarar de krav som kan ställas på en modern sociallagstiftning.

1 13 5 = nuvarande 12 5.

Socialvårdskommittén fann, som framgår av det föregående, det icke vara möjligt att låta det faktiska samboendeförhållandet vara avgörande för pensionens storlek utan ansåg det nödvändigt att i princip grunda pensions- beräkningen på den pensionsberättigades civilstånd, dock med den möjlig— het till undantag som följer av 12 &. Skälen för att man inte undantags— löst följde civilståndet var, såvitt avser 12 å andra punkten, framför allt

dels att det ansågs såsom synnerligen stötande för rättsmedvetandet att personer, vilka sedan en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit makar,

dels att två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrange— rad äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare.

Dessa skäl äger fortfarande giltighet och kommer genom riksdagens principbeslut om förändrade relationer i pensionsbelopp mellan ensam— stående pensionärer och pensionsberättigade makar att få än större bety- delse i framtiden. Två makar har nu 3 920 kr. tillsammans i pension, under det att två ogifta samboende har 2 450 kr. var eller tillsammans 4 900 kr. Efter den ändrade makeavvägningen och den avsedda höjningen av pen- sionerna blir år 1968 beloppen 5 400 för två makar och 7 200 kr. för de båda ogifta.

Med det inom folkpensioneringen för närvarande gällande systemet med olika pensionsbelopp för gifta och ogifta torde de av socialvårdskommittén anvisade riktlinjerna för frågans lösning fortfarande i princip böra vara normgivande. Den nuvarande detaljutformningen av 12 5 andra punkten måste emellertid anses såsom olämplig framför allt av följande orsaker.

Med folkpensionsförmånernas alltmer växande storlek och med den i princip beslutade ändrade avvägningen av pensionernas storlek mellan ensamstående och makar framstår det såsom betänkligt att låta pensio- nernas avhängighet av civilstånds- och samlevnadsförhållanden regleras av ett så allmänt hållet stadgande som nuvarande 12 å andra punkten. Lagrummet ger möjlighet till en vidsträckt skälighetsprövning i det en— skilda fallet, och även om detta i vissa situationer kan vara fördelaktigt framstår det dock ur likformighetens och rättssäkerhetens intresse som önskvärt att få en lydelse, som mera exakt fastslår under vilka objektiva förutsättningar lagrummet skall tillämpas.

Kommittén har av de avgöranden i folkpensionsärenden varav kommit— tén tagit de] ej kunnat undgå att få det intrycket att 12 å, då det gäller att anse ogifta samboende som makar, kommit till tillämpning i en ut- sträckning, som går längre än vad lagstiftaren torde ha avsett vid bestäm— melsens tillkomst. Tillämpningen synes dessutom utmärkas av en viss ojämnhet.

Härtill kommer att det administrativa förfarandet i här avsedda slag av ärenden, främst undersökningen och prövningen av samboendeförhållande-

nas natur, vållar en betydande belastning, framför allt hos de lokala pen— sionsmyndigheterna. Härjämte uppstår en stundom mycket stark irritation och olust hos pensionsberättigade, som blir utfrågade om sina mest intima förhållanden, samt hos de tjänstemän och kommunala förtroendemän som har att syssla med handläggningen av pensionsärendena och som har att i tjänsten verkställa utredningar om angivna förhållanden.

Över huvud taget synes den nuvarande lagtextens uttryck »samman- lever med annan under äktenskapsliknande förhållanden» samt »anses så- som gift» lätt kunna ge intrycket av ett moraliskt ställningstagande från det allmännas sida, något som bör undvikas i en lagstiftning av föreva- rande art.

Kommittén har i anslutning till vad sålunda anförts funnit det önskvärt att utmönstra de angivna uttrycken »sammanlever med annan under äkten- skapsliknande förhållanden» samt »anses såsom gift» ur den kommande lagstiftningen. I stället bör i lagtexten anges vissa objektivt lätt konstater- bara omständigheter, vilkas förhandenvaro medför att pensionen skall utgå med det för gift pensionsberättigad gällande beloppet och i övrigt enligt motsvarande regler som för gift pensionsberättigad.

Det är i huvudsak två omständigheter, som därvid enligt kommitténs mening bör medföra att ett samboendeförhållande utan vigsel skall i folk- pensionshänseende likställas med ett äktenskap, nämligen

dels att man och kvinna stadigvarande sammanbor och har eller har haft barn tillsammans,

dels att man och kvinna, som tidigare varit gifta med varandra men vilkas äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad, återupptagit samlev— naden.

Även med en begränsning av lagrummets tillämpning till ifrågavarande båda kategorier torde de flesta av de fall komma att inrymmas under stad- gandet som socialvårdskommitte'n ursprungligen torde ha avsett med be- stämmelsen i 12 å andra punkten.

Då vid den föreslagna avgränsningen någon tveksamhet icke torde be- höva uppkomma, om när förutsättningarna för lagrummets tillämplighet är för handen, synes den ändrade lydelsen av lagen komma att medföra en väsentlig lättnad för det administrativa förfarandet. Tillika underlättar lagändringen för de pensionsberättigade själva att i förväg kunna över- blicka, hur deras pensionsrätt skall bedömas.

B. Fråga om inkomstavdrag å samtidigt utgående inkomstprövade pensionsförmåner

Jämlikt 8 5 andra stycket lagen om folkpensionering i dess nu gällande lydelse skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustru-

tillägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, minskning av de nämnda förmånerna på grund av pensionsberättigads årsinkomst ske proportionellt å tilläggs— eller änkepensionen eller hustrutillägget och bostadstillägget. Indextillägget — i den mån det är inkomstprövat — samt standardtill- lägget minskas först sedan de nämnda förmånerna i övrigt bortfallit. Denna metod för inkomstavdragets verkställande medför att det alltid kvarstår ett visst kommunalt bostadstillägg i exempelvis en änkepension ända till dess inkomstavdraget är så stort att det konsumerat hela pensionen utom index- och standardtillägget.

Föreskriften att minskning skall ske proportionellt å det kommunala bostadstillägget och å annan samtidigt utgående inkomstprövad pensions- förmån (frånsett index— och standardtillägg) sammanhänger med att kom- munbidragen utgår efter olika procentsatser. För tilläggspension, änke- pension och hustrutillägg utgör sålunda bidraget i princip 1,5 % för varje skattekrona per invånare i kommunen och för de kommunala bostadstill- läggen 2 %. För båda slagen av förmåner är bidraget dock maximerat till 60 % av kostnaderna.

Genom det angivna beräkningssättet kommer, som ovan nämnts, det kommunala bostadstillägget att ingå i pensionen ända till dess inkomst— avdraget är så högt att endast index- och standardtillägg kvarstår. Här- igenom blir kommunernas bidrag till pensionskostnaderna något högre än vad fallet skulle vara, om inkomstavdrag i första hand sker på de kom- munala bostadstilläggen så att dessa faller bort innan övriga inkomst- prövade förmåner börjar reduceras. För kommuner, som har att erlägga maximalt bidrag eller 60 % av kostnaderna för såväl de kommunala bo- stadstilläggen som övriga pensionsförmåner, blir kommunandelen oföränd- rad, vilken avdragsmetod som än tillämpas.

Beräkningssättet har praktisk betydelse enbart för uträkningen av kom- munernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. För den pensions- berättigade själv är det utan direkt intresse, om minskningen av pensions- förmånerna sker proportionellt å de olika förmånerna eller om den sker successivt, så att först den ena förmånen avräknas, därefter den andra. Det sammanlagda pensionsbelopp som utgår blir i båda fallen lika stort.

Den ursprungliga anledningen till den nu gällande avdragsmetoden, dvs. syftet att erhålla en exakt avvägning av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen mellan stat och kommun, har numera förlorat större delen av sin praktiska betydelse genom att ett allt större antal kommuner har att betala maximal andel eller 60 % av kostnaderna för såväl de kom- munala bostadstilläggen som övriga inkomstprövade pensionsförmåner, var— vid alltså kostnadsfördelningen blir densamma för båda grupperna av pen- sionsförmåner.

Av rikets 1 036 kommuner har sålunda 646 haft att för år 1958 erlägga maximalt bidrag för de kommunala bostadstilläggen och 229 maximalt bi-

drag för övriga inkomstprövade pensionsförmåner. Bland sistnämnda 229 kommuner ingår de till invånarantalet största kommunerna i riket.

En övergång från den nu tillämpade metoden med parallella och pro- portionella inkomstavdrag till ett system, där avdrag för inkomst först sker å kommunalt bostadstillägg, därefter å tilläggspension, änkepension (i övergångsfallen) eller hustrutillägg och i sista hand på indextillägg och standardtillägg, kommer visserligen att innebära en viss överflyttning av kostnader från kommunerna till staten, men denna kostnadsförskjutning blir på grund av vad som anförts i föregående stycke numera mycket obe— tydlig.

Det kan nämnas att allmänna pensionsberedningen i sitt betänkande om förbättrad pensionering förordade en ändring av avdragsreglerna på sätt ovan angivits. Pensionsberedningen motiverade sitt förslag med att den ändrade avdragsmetoden skulle medföra en minskning av antalet utgående kommunala bostadstillägg. Beredningen uppskattade denna minskning till ca 5 000 bostadstillägg. Numera torde antalet bli betydligt större.

Orsaken till att kommittén i detta sammanhang tagit upp frågan om en ändring av förevarande avdragsregler är närmast den att det hittillsva— rande beräkningssättet skulle bli relativt komplicerat i de fall, då garanti- regeln blir tillämplig för övergångsfallens änkor. Ett system, där avdrag för inkomst i första hand sker å bostadstillägget och i andra hand å an- nan pensionsförmån, medför en icke oväsentlig förenkling vid utformningen och tillämpningen av regler om garantibelopp för vissa änkor. På grund här- av och då en övergång till det angivna beräkningssättet även i övrigt torde medföra en förenkling, vill kommittén förorda att en sådan ändring vidta- ges av avdragsreglerna i 8 5 andra stycket folkpensioneringslagen.

C. Handläggningen av vissa familjepensionsärenden

Kommitténs förslag om barnpension till vissa kategorier barn innebär dels att sådana barn som vid utgången av juni 1960 uppbär särskilt barnbidrag enligt bestämmelserna i 5 5 och 6 5 1 mom. 1. lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, blir berättigade till barnpension fr. o. m. den 1 juli 1960 och dels att därutöver ett bety- dande antal fader— eller moderlösa eller föräldralösa barn kommer att bli berättigade till barnpension från sagda dag. Vad angår förstnämnda fall bör enligt kommitténs mening särskild ansökan om barnpension icke göras utan det bör ankomma på pensionsstyrelsen att automatiskt omräkna barnbidrag enligt ovan angivna lagrum till barnpension enligt de nya be— stämmelserna. I övriga fall måste ansökning om barnpension göras hos pensionsnämndens ordförande.

I fråga om handläggningen av sådan ansökan får kommittén anföra följande synpunkter.

Först må nämnas att enligt 16 5 1 mom. första stycket lagen om sär— skilda barnbidrag ansökningar om sådant bidrag, som icke avser bidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till någon som uppbär invalidpension eller sjukbidrag, handlägges i den ordning som gäller beträffande änke- pension. Reglerna därom återfinnes i 36 & fjärde stycket folkpensionerings— lagen, varav framgår att den slutliga beslutanderätten i angivna ärenden ligger hos pensionsnämnderna, såvida besvär icke anförts över pensions- nämndernas beslut. Detta innebär i princip, att pensionsstyrelsen har — då besvär ej anförts — att förordna om förmånens utbetalande i enlighet med pensionsnämndens beslut, därest beslutet icke blivit felaktigt i följd av fel- räkning, misskrivning eller annan dylik uppenbar oriktighet, då styrelsen må verkställa nödig rättelse.

Pensionsnämnd sammanträder, på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om ök- ning av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en månad, såvida icke pensionsstyrelsen, där särskilda skäl föranleder därtill, annorlunda förordnar. Nämndens sammanträde skall kungöras minst en vecka i förväg. Sedan nämndens protokoll justerats, vilket skall ske inom åtta dagar, och meddelande härom anslagits skall underrättelse om ären- dets utgång tillställas sökanden. Beslutet kan därefter överklagas hos pen- sionsstyrelsen av sökande, kommunrepresentant eller pensionsstyrelsens ombud. I ärende om särskilt barnbidrag må också barnavårdsman för det barn, varom fråga är, överklaga beslutet oberoende av om han är sökande. Besvär skall ingivas till pensionsnämndens ordförande (eller eventuellt till pensionsstyrelsen) inom 14 dagar efter den dag protokolljusteringen kun- gjordes. Först efter besvärstidens utgång kan ordföranden insända ansök- ningarna jämte nämndens beslut till pensionsstyrelsen. Styrelsens befatt- ning med nu ifrågavarande ärenden är, därest besvär ej anförts, i huvud- sak inskränkt till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning samt pen- sionens utbetalning. Det ligger i sakens natur, att den nu beskrivna hand- läggningen medför viss tidsutdräkt. I syfte att förenkla behandlingen och möjliggöra en snabbare utbetalning har kommittén upptagit frågan, huru- vida icke en förenkling är möjlig att genomföra beträffande vissa ärenden.

Pensionsnämndernas prövning av ärenden om särskilt barnbidrag, som icke sammanhänger med ärenden rörande invalidpension eller sjukbidrag, avser i allt väsentligt fastställande av den årsinkomst, som skall ligga till grund för barnbidragets beräkning. Då barnpensionerna avses skola utgå utan inkomstprövning, synes behov icke föreligga att för ärenden härom föreskriva en handläggning motsvarande den som nu gäller för barnbidrag till änkors m. fl. barn. Ett slopande av denna prövning skulle innebära en

betydande administrativ förenkling och resultera i att barnpensionerna kunde utbetalas väsentligt snabbare än eljest, vilket får anses önskvärt.

Kommittén vill här erinra om att pensionsstyrelsen har att utan före— gående prövning av pensionsnämnd avgöra en stor grupp ärenden, näm- ligen ansökningar om enbart allmän ålderspension. Sådana ansökningar tarvar prövning av pensionsnämnd endast i de relativt få fall, där fråga uppkommer om tillämpning av 12 å folkpensioneringslagen. I övriga fall skall pensionsnämndens ordförande omedelbart insända ansökningarna jämte tillhörande handlingar direkt till pensionsstyrelsen. På styrelsen an- kommer det sedan att kontrollera vissa uppgifter om faktiska omständig— heter av betydelse för pensionsrätten, såsom frågor om medborgarskap, ålder, mantalsskrivning i riket, civilstånd etc. Därefter beslutar styrelsen om pensionens utbetalande. Denna anordning har stora fördelar. Kommit- tén hyser den uppfattningen, att ett liknande förfarande bör kunna till- lämpas i fråga om ärenden angående barnpension. Kommittén föreslår därför, att sådana ärenden behandlas på samma sätt som i regel gäller för ansökningar om enbart allmän ålderspension.

Änkepension till kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960, skall också utgå utan inkomstprövning. Fråga uppkommer därför om icke för ifrågavarande ansökningar bör gälla motsvarande bestämmelser. Det är dock att märka, att i dylika ärenden erfordras mången gång kontroll av att änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, vilken granskning lämpligen bör ske av ett lokalt organ. Vidare torde nämnda ansökningar icke sällan vara förenade med framställning om in— komstprövat kommunalt bostadstillägg. Slutligen må framhållas att refor- men i denna del icke medför en anhopning av ansökningar omedelbart vid reformens genomförande. Beträffande nu diskuterade ärenden har kom- mittén därför stannat för att icke föreslå någon inskränkning i pensions- nämndernas nuvarande prövning. Det förutsättes sålunda att samtliga änke- pensionsärenden — huvudfall och övergångsfall — tills vidare prövas av pensionsnämnd enligt nu gällande regler. Kommittén har härvid beaktat, att frågan om socialförsäkringens administration är föremål för utredning av socialförsäkringens administrationsnämnd.

D. Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna m.m.

Enligt det principbeslut som fattats vid 1958 års A—riksdag skall de för— bättrade familjeförmånerna från folkpensioneringen börja utgå fr.o.m. den 1 juli 1960. Kommitténs förslag om änkepensioner, barnpensioner samt om höjning av vissa efter barnpensioneringens genomförande kvarstående särskilda barnbidrag har utarbetats från denna utgångspunkt. Kommitténs förslag innebär jämfört med nuvarande lagstiftning en avse- värd utvidgning av det antal personer, som blir berättigade till familje—

förmåner från folkpensioneringen. Antalet änkor, som med tillämpning av övergångsbestämmelserna blir pensionsberättigade fr. o. m. den 1 juli 1960, uppskattas till omkring 62000. Av dessa torde omkring 28000 uppbära änkepension eller änkebidrag enligt äldre bestämmelser, vilka förmåner av- ses skola ersättas av änkepension enligt de nya bestämmelserna. Enligt des- sa bestämmelser torde ytterligare omkring 34 000 änkor, som icke tidigare åtnjuter änkeförmåner från folkpensioneringen, efter ansökan bli berätti- gade till änkepension fr. o. m. den 1 juli 1960. Antalet ansökningar om änkepension i övergångsfallen kan dock förväntas bli rätt avsevärt större, då pensionsansökningar med säkerhet kommer att ingivas i icke så få fall, ehuru rätt till änkepension icke föreligger. Antalet ansökningar om jämk— ning av redan beviljad änkepension torde vidare bli större än normalt un— der den första tiden efter lagstiftningens ikraftträdande.

Det antal ansökningar om änkepension enligt huvudbestämmelserna, som inkommer till pensionsnämnderna successivt under budgetåret 1960/61, torde kunna uppskattas till omkring 10 000.

Vad angår barnpensioneringen innebär kommitténs förslag att omkring 97 000 barn blir berättigade till barnpension fr. o. m. den 1 juli 1960. Av dessa torde omkring 14 000 åtnjuta sådant särskilt barnbidrag, som avses skola ersättas av barnpension. Antalet barn, som därutöver blir berät- tigade till barnpension fr. o. m. nämnda dag, uppgår sålunda till omkring 83 000. Antalet nya ansökningar om barnpension torde dock bli avsevärt mindre _ i runt tal 50 000 — då ett stort antal ansökningar kommer att omfatta två eller flera barnpensionsberättigade barn.

Efter barnpensioneringens genomförande torde kvarstå omkring 14000 särskilda barnbidrag, som icke avlöses av barnpensioner. Dessa skall en- ligt förslaget uppräknas med 400 kr. eller från högst 600 till högst 1 000 kr. Uppräkningen av barnbidragsbeloppet torde medföra en viss successiv ökning av antalet barnbidrag.

Det är givet att den av kommittén förordade reformen medför en ökad arbetsbelastning för pensionsmyndigheterna. Kommittén får i detta hän- seende anföra följande.

Kommittén föreslår, att vid den nya lagstiftningens ikraftträdande ut— gående änkepensioner, änkebidrag och särskilda barnbidrag omräknas av pensionsstyrelsen till änkepensioner, barnpensioner och barnbidrag enligt den nya lagstiftningen. Omräkningen förutsättes skola ske med ledning av uppgifter som finns tillgängliga hos pensionsstyrelsen och alltså utan sär- skild ansökan. Omräkningsarbetet blir av betydande omfattning och tiden för arbetets planläggning och genomförande blir kort, även om proposition i anledning av kommitténs förslag förelägges 1960 års vårriksdag på ett tidigt stadium. Organisationen av ifrågavarande omräkningsarbete torde emellertid kunna påbörjas i god tid innan statsmakterna tagit slutlig ställ- ning till reformen. Arbetet är av engångsnatur.

Ett ytterligare merarbete uppkommer för pensionsstyrelsen vid genom- förande av kommitténs förslag om ändring av de i 8 & folkpensionerings— lagen stadgade grunderna för inkomstavdrag å samtidigt utgående inkomst- prövade pensionsförmåner. Totalstorleken av ifrågakommande pensions- förmåner rubbas icke härigenom men väl fördelningen av statens och kom- munernas andel i kostnaderna för pensionerna. Kommunernas bidrag ut— räknas kalenderårsvis och ändringen medför att styrelsen under kalender- året 1960 måste tillämpa olika heräkningsgrunder under första resp. andra halvåret. Härav beröres icke blott de omräknade änkepensionerna i över- gångsfallen utan även invalidpensioneringens tilläggspensioner samt hustru- tilläggen. Nu nämnda arbete behöver emellertid icke vara slutfört förrän i början av år 1961 då pensionsstyrelsen lämnar kommunerna uppgift om de belopp, som skall erläggas för år 1960.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen blir antalet nya ansökningar om änkepension och barnpension betydande. Det är att för- vänta, att det stora flertalet av de nya ansökningarna inkommer till pen- sionsnämnderna omkring den 1 juli 1960 eller den närmaste tiden därefter. Detta medför en ökad arbetsbelastning för såväl pensionsstyrelsen som för pensionsstyrelsens ombud och pensionsnämnderna.

Pensionsstyrelsen måste utarbeta nya ansöknings- och beslutsblanketter. Arbetet härmed torde kunna påbörjas så tidigt, att blanketterna föreligger färdiga kort efter det den nya lagstiftningen utfärdats. Styrelsen måste vidare informera styrelsens ombud och pensionsnämnderna om den nya lagstiftningens innebörd. Slutligen ankommer det på pensionsstyrelsen att handlägga de från pensionsnämnderna inkommande ansökningarna och besluten samt att besluta om utbetalning av de nya änke- och barnpen- sionerna. Granskningen hos pensionsstyrelsen av barnpensionsansökning- arna torde bli relativt enkel. Beträffande änkepensionsärendena förutsät— tes handläggningen fortfarande vara decentraliserad, vilket i normala fall innebär att endast en mera formell granskning av pensionsnämndernas beslut behöver ske i pensionsstyrelsen, såvida icke besvär anförts över nämndernas beslut. Innan de lokala pensionsorganen blivit närmare för- trogna med den nya lagstiftningen får man räkna med att misstag i fråga om den nya lagstiftningens innebörd i åtskilliga fall kan förekomma. Styrel- sens granskning torde därför till en början få bli något mera omfattande än eljest är erforderligt. Här må anmärkas att antalet besvär i änkepen— sionsärendena kan antagas bli större under övergångstiden än eljest. På grund härav torde för pensionsstyrelsen uppkomma en hård arbetsbelast— ning särskilt under andra halvåret 1960. Viss tillfällig arbetsbalans torde därför icke kunna undvikas med ty åtföljande fördröjd utbetalning av de nya änke- och barnpensionerna. Denna konsekvens av den korta förbere- delsetiden för den nya lagstiftningens genomförande torde dock icke be-

11—906559

höva väcka större betänkligheter. Pensionärerna går nämligen icke miste om någon pension på grund av förekommande dröjsmål med utbetalningen.

Av det anförda framgår att pensionsstyrelsens personella och tekniska resurser blir hårt ansträngda under den tid, som erfordras för att genom- föra de föreslagna förbättringarna av folkpensioneringens familjeförmåner. Vissa merkostnader torde uppkomma i anledning av de nya arbetsuppgif- terna. Det torde få ankomma på pensionsstyrelsen att framställa de för- slag till anslagsförstärkningar som på grund härav blir erforderliga.

För pensionsstyrelsens ombud och för pensionsnämnderna uppkommer såsom torde framgå av det föregående en avsevärt ökad arbetsbelastning under övergångstiden, vilket blir särskilt kännbart under andra halvåret 1960. Den av kommittén föreslagna förenklade handläggningen av ansök- ningar om barnpension torde dock underlätta arbetet för såväl ombud som nämnder.

KAPITEL XV

Kostnadsfrågor

Kommitténs uppskattning av kostnaderna för änke- och barnpensione— ringen grundas på beräkningar, för vilka en närmare redogörelse återfinnes i en särskild bilaga till detta betänkande. -

För änkepensioneringen har kostnadsberäkningar utförts dels för bud- getåret 1960/61 och dels för budgetåret 1968/69. Rörande förutsättningarna för beräkningarna må här blott nämnas, att full änkepension för budget- året 1960/61 antagits utgöra 2450 kr., motsvarande den nuvarande folk- pensionen till ogift ålderspensionär, samt att fullt kommunalt bostads- tillägg antagits utgöra i genomsnitt 700 kr. För budgetåret 1968/69 har full änkepension antagits utgöra 3 700 kr., motsvarande den avsedda pen- sionsnivån nämnda år _ 3 600 kr. —— jämte de två indextillägg å vartdera 50 kr., som tillkommit efter utgången av år 1957.

Kostnaderna för den föreslagna änkepensioneringen uppskattas för bud- getåret 1960/61 till 156 milj. kr., varav 27 milj. kr. belöper på de kom- munala bostadstilläggen. För budgetåret 1968/69 uppskattas kostnaderna till 343 milj. kr., varav 35 milj. kr. hänför sig till bostadstilläggen.

Inom kommittén har också gjorts en grov kalkyl rörande änkepensions- kostnaderna för budgetåret 1978/79, då flertalet änkepensioner i övergångs- fallen upphört att utgå. Kostnaderna beräknas vid oförändrat penning- värde utgöra omkring 360 milj. kr. Därvid har dock ej medräknats kost- naderna för bostadstillägg. Det är nämligen icke möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning sådana tillägg kommer att utgå vid nämnda tid. Det kan emellertid antagas, att tilläggspensioneringen då nått en sådan effek- tivitet att behovet av bostadstillägg är mindre än nu. Man torde därför kunna utgå från att kostnaderna för bostadstilläggen budgetåret 1978/79 snarare kommer att understiga än överstiga motsvarande kostnader för budgetåret 1968/69.

Om åldersgränsen för (yngsta) barnet vid bedömande av änkepensions- rätten bestämmes till 19 år i stället för 16 år, beräknas kostnaderna för änkepensionen till 160 resp. 348 milj. kr. för budgetåren 1960/61 resp. 1968/69, en ökning sålunda med 4 resp. 5 milj. kr.

En höjning av änkepensionens belopp budgetåret 1960/61 med 50 kr. — motsvarande ett indextillägg _ beräknas medföra en kostnadsökning ä 2, 7 milj. kr.

Särskilda beräkningar har icke uppgjorts beträffande kostnaderna för den föreslagna änkepensionen till vissa frånskilda kvinnor. Några säkra hållpunkter för uppskattning av antalet sådana pensioner finns icke men anledning finns att antaga att de blir relativt få i varje fall under det första året efter lagstiftningens ikraftträdande. Ifrågavarande kostnader torde därför vad gäller budgetåret 1960/61 kunna inrymmas i de ovan angivna änkepensionskostnaderna.

Ej heller har kostnaderna beräknats för de få övergångsvis från den 1 juli 1960 kvarstående änklingsbidragen. Dessa kostnader blir emellertid så små att de saknar praktisk betydelse.

Vid ovannämnda kostnadsberäkningar har icke beaktats den kostnads- besparing för änkepensioneringens del som uppkommer genom de av kom- mittén i kapitel XI föreslagna reglerna vid sammanträffande i vissa fall av folkpensionsförmån och efterlevandelivränta. Nämnda besparing blir emel- lertid för änkepensioneringens del så ringa för budgetåret 1960/61 att man kan bortse från densamma.

Kostnaderna för änkepensioneringen under budgetåret 1960/61 kan på grund av vad sålunda anförts beräknas till omkring 156 milj. kr.

Till jämförelse må nämnas att de sammanlagda kostnaderna för änke- pensioner samt änke- och änklingsbidrag enligt statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 har uppskattats till 66,2 milj. kr., varav 17 milj. kr. belöper på de kommunala bostadstilläggen. Kostnadsökningen mellan in— nevarande och nästkommande budgetår utgör sålunda omkring (156 — 66) 90 milj. kr.

Kostnaderna för den föreslagna barnpensioneringen för budgetåret 1960/61 skulle med en barnpension ä 1 000 kr. till vart och ett av 97000 barn uppgå till 97 milj. kr. Emellertid uppkommer även inom barnpensione- ringen en kostnadsbesparing genom de ovannämnda reglerna om samman- träffande i vissa fall av folkpensionsförmån och efterlevandelivränta. Ifråga— varande besparing beräknas för budgetåret 1960/61 utgöra omkring 3 milj. kr. Kostnaderna för barnpensioneringen under sagda budgetår kan därför uppskattas till omkring 94 milj. kr. Med en barnpensionsålder å 16 år i stället för 19 år skulle kostnaderna utgöra i runt tal 60 milj. kr.

Kostnaderna för de efter barnpensioneringens införande kvarstående och förhöjda särskilda barnbidragen till invaliders m. fl. barn beräknas för budgetåret 1960/61 till omkring 14 milj. kr., varav omkring 6 milj. kr. hän- för sig till den föreslagna höjningen av barnbidragets maximibelopp från 600 till 1 000 kr.

För budgetåret 1959/60 har kostnaderna för de särskilda barnbidragen uppskattats till 15,9 milj. kr. Kostnadsökningen mellan innevarande och

nästkommande budgetår för inom folkpensioneringens ram utgående barn— förmåner utgör därför i runda tal (94 + 14—16) 92 milj. kr.

Totalkostnaderna för folkpensioneringens familjeförmåner kommer vid bifall till kommitténs förslag att uppgå till omkring (156+94+ 14) 264 milj. kr. för budgetåret 1960/61 mot omkring (66+ 16) 82 milj. kr. för innevarande budgetår. Kostnadsökningen blir sålunda omkring (264— 82) 182 milj. kr.

Härefter vill kommittén behandla frågan om kostnadsfördelningen mel- lan stat och kommun. En redogörelse för nu gällande fördelningsgrunder har lämnats i kapitel 11.

Kommittén utgår ifrån att kostnaderna för de icke inkomstprövade familjeförmånerna skall helt bestridas av staten samt att kostnaderna för övriga familjeförmåner delas mellan staten och kommunerna. Frågan om eventuell ändring av nu gällande grunder för fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för de inkomstprövade familjeförmå- nerna har kommittén ansett sig icke böra upptaga i detta sammanhang. Kommittén får i det hänseendet framhålla, att den nu föreslagna folk- pensionsreformen bör betraktas såsom ett provisorium i avvaktan på in- validpensionsfrågans slutliga lösning. Kommittén har för avsikt att omedel- bart upptaga denna fråga till fortsatt behandling och i det sammanhanget torde också frågan om en omfördelning av statens och kommunernas andelar i folkpensionskostnaderna bli föremål för prövning.

Från nu angivna utgångspunkter uppskattar kommittén statens kost- nader för änkepensioner m. m. för budgetåret 1960/61 till 81 milj. kr. samt kommunernas kostnader till 75 milj. kr. Barnpensionskostnaderna 94 milj. kr. faller helt å staten. Av kostnaderna för de kvarstående särskilda barn- bidragen torde 8 milj. kr. belöpa å staten och 6 milj. kr. å kommunerna. Statens totala kostnader för folkpensioneringens familjeförmåner uppgår sålunda till (81 + 94 + 8) 183 milj. kr. och kommunernas totala kostnader till (75 + 6) 81 milj. kr.

Vad angår budgetåret 1968/69 torde statens kostnader för änkepensio- nerna uppgå till omkring 290 milj. kr. och kommunernas till omkring 53 milj. kr.

Kommittén får vidare framhålla, att _ om de nuvarande grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna skulle förbli oför- ändrade — den nu förordade reformen skulle på längre sikt innebära en successiv förskjutning av kostnaderna till kommunernas fördel alltefter- som de inkomstprövade änkepensionerna till övergångsfallens änkor upp— hör att utgå.

Det må här erinras om att statens andel i kostnaderna för folkpensione- ringens familjeförmåner för budgetåret 1959/60 har uppskattats till 39,9

milj. kr. samt att kommunernas motsvarande andel har uppskattats till 42,2 milj. kr. Kostnadsökningen mellan innevarande och nästkommande budgetår uppgår alltså till omkring (183—40) 143 milj. kr. för staten och till omkring (81 ———42) 39 milj. kr. för kommunerna.

Kommittén får slutligen framhålla, att de gjorda kostnadsuppskattning- arna är behäftade med en viss osäkerhet. Detta gäller särskilt kostnaderna för de inkomstprövade pensionerna till övergångsfallens änkor. En bety- dande ovisshet måste nämligen föreligga vid beräkningen av dessa änkors inkomster och inte minst av den inverkan som änkepensioneringens ut- byggnad kan få på änkornas förvärvsförhållanden.

Författningsförslag

Förslag till

lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 5 2 och 4 mom., 4 5 3 mom., 6 5 3 mom., 8, 11 och 12 åå, 13 5 1 mom., 14 5 2 mom., 15 och 16 55, 19 5 1 mom., 36 5 samt 38 5 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

135.

2 mom. För tid före fyllda sextio- sju år utgår folkpension i form av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller sinnes— sjukdom, sinnesslöhet, vanförhet el- ler annat lyte är ur stånd att försör— ja sig genom sådant arbete som mot- svarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsätt- ningen av arbetsförmågan kan an- ses varaktig.

2 mom. Folkpension i form av in— validpensionutgårtillden,som på grund av kropps— eller sinnessjuk— dom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsva— rar hans krafter och färdigheter, un- der förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varak—

tig.

Den som ———————— saknar ledsyn.

4 mom. Änka, som fyllt femtiofem år, äger, om hon uppnått denna ål- der senast under det kalenderår, var- under mannen avlidit, och varit gift med honom minst fem är, rätt till folkpension i form av ä n k e p e n— s i o n, såframt han ej eljest åtnjuter folkpension. Ingår hon nytt äkten- skap upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

4 mom. Folkpension i form av änkepension tillkommer

a) änka, som stadigvarande sam- manbor med och har vårdnaden om barn under sexton år, därest barnet vid mannens död stadigvarande vis- tades i makarnas hem eller hos mo- dem; samt

b) annan änka än under a) sågs, som vid mannens död fyllt trettiosex

1 Senaste lydelse av 3 5 4 mom. och 4 5 3 mom. se SFS 1955: 394, av 6 5 3 mom., 8 5, 19 5 1 mom. samt 38 5 1 och 2 mom. se SFS 1959:66, av 11 och 12 55 samt 14 5 2 mom. se SFS 1952: 396, av 13 g 1 mom. se SFS 1955:400 samt av 15, 16 och 36 55 se SFS 1954:134.

(Gällande lydelse)

må, när särskilda skäl föranleda där- till, änkepension utgå, även om hon uppnått denna ålder efter det kalen- derår, varunder mannen avlidit, el- ler varit gift med honom kortare tid än fem år.

(Föreslagen lydelse)

år och varit gift med honom minst fem år.

Upphör änka att vara berättigad till änkepension jämlikt första styc- ket a), skall vid bedömandet av hen- nes rätt till pension jämlikt första stycket b) anses som om mannen av- lidit, då rätten till pension enligt första stycket (1) upphörde, samt äk- tenskapet varat till och med nämnda tidpunkt.

Levde makar vid mannens död åt- skilda efter hemskillnad, må änke- pension ej utgå, därest på talan av mannen dömts till hemskillnad jäm- likt 11 kap. 2 &” första stycket gifter- målsbalken.

Frånskild kvinna likställes vid den förutvarande mannens död med änka i fråga om rätt till änkepen— sion, varvid dock i fall som avses i första stycket (1) beaktas endast barn eller adoptivbarn till den avlidne, som stadigvarande vistades i den frånskilda kvinnans hem såväl vid tiden för äktenskapsskillnaden eller hemskillnad, som föregått äkten- skapsskillnaden, som vid dödsfallet. Änkepension enligt vad nu sagts ni- går ej, dä jämlikt 11 kap. 3 & gifter- målsbalken dömts till äktenskaps- skillnad efter dom å hemskillnad, som på talan av mannen meddelats med tillämpning av 2 5 första styc— ket samma kapitel, eller då mannen vunnit äktenskapsskillnad enligt nå— gon av 5—13 55 nämnda kapitel.

Ogift kvinna, som stadigvarande sammanbodde med ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom, likställes i fråga om rätt till änkepension med

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse) änka. Den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död, jämställes vid tillämpningen av förs- ta stycket b) med tid, varunder äk- tenskap bestått.

Rätt till änkepension föreligger ic- ke för kvinna, som ingått äkten— skap med annan man eller upptagit stadigvarande samboende med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Rätt till änke- pension, som förelegat men upphört på grund av äktenskap eller sambo- ende som nyss sagts, inträder ånyo, om äktenskapet upplöses eller sam- boendet upphör innan det bestått i fem år.

45.

3 mom. Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, I 360 kronor om året.

3 mom. Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, 1 700 kronor om året.

Utgår änkepension jämlikt 3 &” !; mom. första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tid— punkt, som avses i andra stycket samma moment, minskas pensionen med en femtondel för varje år, var- med antalet år som den pensionsbe— rättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio. I fall som avses i 3 £ 1!— mom. fjärde stycket utgör änkepension hälften av eljest utgående pension.

65.

3 mom. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet översti—

3 mom. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiå

(Gällande lydelse)

ger 100, utgör indextillägget för år räknat

40 kronor för gift pensionsberätti— gad, vars make åtnjuter ålderspen— sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- lägg, ävensom för änkepensionsbe- rättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsbe- rättigad.

Där pensionspristalet _____

ger 100, utgör indextillägget för år räknat

40 kronor för gift pensionsberätti- gad, vars make åtnjuter ålderspen— sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- lägg, ävensom för hustru, som upp- bär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsbe— rättigad.

I fall som avses i 4 5 3 mom. and— ra stycket minskas indextillägg till änkepensionsberättigad i samma mån som änkepensionen i övrigt.

— —— av tre.

85.

Tilläggspension, änkepension, hust- rutillägg och kommunalt bostadstill— lägg minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för gift pen- sionsberättigad 750 kronor och för annan pensionsberättigad 1 000 kro- nor samt med ytterligare en tredje- del i vad årsinkomsten må överstiga 1 050 kronor för gift pensionsberät— tigad och 1 400 kronor för annan pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hust- rutillägg som kommunalt bostadstill- lägg föreligger, med bortseende från indextillägg ske proportionellt å till- läggs- eller änkepensionen eller hust— rutillägget och bostadstillägget. In- dextillägg till änkepension och hust- rutillägg minskas först sedan änke- pensionen eller hustrutillägget i öv- rigt bortfallit.

Tilläggspension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den pensionsbe- rättigades årsinkomst i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad 750 kronor och för annan pensions- berättigad 1 000 kronor samt med yt- terligare en tredjedel i vad årsin- komsten må överstiga 1050 kronor för gift pensionsberättigad och 1 400 kronor för annan pensionsberätti- gad.

Minskning skall, där rätt till såväl tilläggspension eller hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg före- ligger, först ske å bostadstillägget och därefter å tilläggspensionen eller luzstrutillägget. Indextillägg till hust- rutillägg minskas först sedan hust- rutillägget i övrigt bortfallit.

171 (Föreslagen lydelse)

11 &.

Uppgår folkpension ej till helt an— tal kronor, skall den avrundas till närmaste hela krontal. Änkepension, som efter avrundning som nu sagts understiger 60 kronor, skall ej utgå.

Rätt till invalidpension, sjukbi- drag, änkepension eller hustrutillägg föreligger icke, sedan rätt till ålders— pension inträtt.

Är någon för samma månad be— rättigad till flera änkepensioner, ut— gives endast den största av dem eller, om de äro lika stora, pensionen ef- ter den sist avlidne mannen. Före- ligger rätt till såväl invalidpension eller sjukbidrag som änkepension, ut- gives endast en av dessa förmåner. Äger barn för samma månad rätt till såväl folkpension som barnpension enligt lagen om barnpensioner och är barnpensionen större, utgives icke folkpensionen.

Uppgår folkpension ej till helt an- tal kronor, skall den avrundas till närmaste hela krontal.

12 å.

Vid tillämpningen av denna lag må, där särskilda skäl föreligga, gift pensionsberättigad anses såsom ogift så ock ogift pensionsberättigad, vil- ken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknan- de förhållanden, anses såsom gift med denne.

Gift pensionsberättigad, vilken sta- digvarande lever åtskild från sin ma- ke, skall, där ej särskilda skäl till an- nat föranleda, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift pen— sionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad lik- ställes i denna lag pensionsberätti- gad, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pen- sionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.

13 Q.

1 mom. Med årsinkomst avses i denna lag all den inkomst, för år räknad, som någon skäligen kan an—

1 mom. Med årsinkomst avses i denna lag all den inkomst, för år räknad, som någon skäligen kan an-

172 (Gällande lydelse) tagas komma att under den närmas- te tiden åtnjuta. Såsom inkomst räk- nas icke folkpensionsförmån, all— mänt barnbidrag, sjukhjälp från all- män sjukkassa eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att ut— giva.

tagas komma att under den närmas- te tiden åtnjuta. Såsom inkomst räk- nas icke folkpensionsförmån, barn- pension enligt lagen om barnpensio- ner, allmänt barnbidrag, sjukhjälp från allmän sjukkassa eller under- stöd som någon på grund av skyld- skap eller svågerlag må vara föran- ledd att utgiva.

14 5.

2 mom. Har för någon som åtnju— ter tilläggspension, änkepension eller hustrutillägg årsinkomsten ökats till sådant belopp att rätt till sådan för- mån ej längre tillkonnner honom, in- drages förmånen. Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, ef- ter vilken förmånen blivit bestämd, må pensionen i enlighet därmed ökas eller minskas.

2 mom. Har för någon som åtnju- ter tilläggspension eller hustrutill- lägg årsinkomsten ökats till sådant belopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer honom, indrages förmånen. Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken förmånen blivit bestämd, må pensio- nen i enlighet därmed ökas eller minskas.

Vad sålunda —————— därav påverkas. Befinnes någon —————— alltid indragas. 15 5.

Den som åtnjuter tilläggspension, änkepension, hustrutillägg eller kom- munalt bostadstillägg är pliktig att, om hans eller hans makes ekonomis- ka förhållanden väsentligt förbätt- rats, utan oskäligt dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen eller pen- sionsnämndens ordförande i det pen- sionsdistrikt, där han senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldig- het åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man- talsskrives å annan ort än tillförne, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Anmä- lan som nu sagts skall ock göras av

Den som åtnjuter tilläggspension, hustrutillägg eller kommunalt bo- stadstillägg är pliktig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhål- landen väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen eller pensions— nämndens ordförande i det pensions- distrikt, där han senast blivit man— talsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man- talsskrives å annan ort än tillförne, så ock om han ingår äktenskap el— ler om hans äktenskap upplöses ge- nom makens död eller annorledes. Anmälan som nu sagts skall ock 'gö-

(Gällande lydelse)

den som åtnjuter invalidpension el- ler sjukbidrag, om hans arbetsför- måga väsentligt förbättrats, samt av den som åtnjuter vårdtillägg, om för- hållandena så ändrats att rätten till tillägget därav påverkas.

ras av den som åtnjuter invalidpen- sion eller sjukbidrag, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättrats, samt av den som åtnjuter änkepen- sion eller vårdtillägg, 0111 förhållan— dena så ändrats att rätten till förmå- nen därav påverkas.

I första —————— person anmälningsskyldig. 16 &. För pensionsberättigad som be- För pensionsberättigad som be—

träffande sin eller sin makes inkomst eller egendom eller ekonomiska för— hållanden i övrigt åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till pension, ehuru skäligen kunnat fordras av honom att uppgiften varit riktig, skall an- sökning om tilläggspension, änke— pension, hustrutillägg eller kommu— nalt bostadstillägg avslås och redan beviljad sådan förmån indragas; dock att, där ej annat finnes påkal- lat, viss tid skall bestämmas under vilken rätten därtill skall vara för- verkad. I samband med sådant be- slut skall ock bestämmas huruvida rätten att erhålla förmånen efter den angivna tidens utgång skall vara be- roende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl där- till prövas föreligga, gälla jämväl för pensionsberåttigad, som utan veder- lag eller mot uppenbarligen otill- räckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning av tilläggspension, änke- pension, hustrutillägg eller kommu- nalt bostadstillägg, ehuru han bort förutse att avhändelsen skulle föran- leda behov av sådan pensionsförmån

träffande sin eller sin makes in- komst eller egendom eller ekonomis- ka förhållanden i övrigt åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till pension, ehuru skäligen kunnat fordras av honom att uppgiften varit riktig, skall ansökning om tilläggspension, hustrutillägg eller kommunalt bo— stadstillägg avslås och redan bevil- jad sådan förmån indragas; dock att, där ej annat finnes påkallat, viss tid skall bestämmas under vilken rätten därtill skall vara förverkad. I sam- band med sådant beslut skall ock be— stämmas huruvida rätten att erhålla förmånen efter den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny an- sökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl där- till prövas föreligga, gälla jämväl för pensionsberättigad, som utan veder- lag eller mot uppenbarligen otill- räckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning av tilläggspension, hust- rutillägg eller kommunalt bostads- tillägg, ehuru han bort förutse att avhändelsen skulle föranleda behov av sådan pensionsförmån eller av

(Gällande lydelse)

eller av högre sådan. I fall som nu sagts må ock, i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet av den pensionsbe- rättigades årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Harnågon————____ Vägrar någon—_______

(Föreslagen lydelse)

högre sådan. I fall som nu sagts må ock, i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fast- ställandet av den pensionsberättiga- des årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

stycket stadgats.

—— denna påföljd.

19 5.

1 mom. Såsom bidrag — _ — _

Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, eller för den, som avli- dit före ingången av året näst före taxeringsåret. Ej heller skall pen- sionsavgift erläggas av den, för vil- ken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till 1200 kronor eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyldig- het att erlägga pensionsavgift, ma- karnas till statlig inkomstskatt be- räknade taxerade inkomster sam— manlagt icke uppgå till minst 1 200 kronor.

_ — svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära invalidpension eller sjukbidrag, eller för den, som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift erläggas av den, för vilken den till statlig inkomst- skatt taxerade inkomsten icke upp- går till 1 200 kronor eller, om han är gift och skall taxeras enligt för så- dan skattskyldig gällande bestämmel- ser samt andra maken icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyl- dighet att erlägga pensionsavgift, ma- karnas till statlig inkomstskatt be— räknade taxerade inkomster sam- manlagt icke uppgå till minst 1200 kronor.

36 å. Finner pensionsstyrelsen —————— pensionens utbetalande. Pensionsnämnds beslut ———————— eller omvänt. Om pensionsstyrelsen ———————— därom utfärdar. Där i ———————— förnyad prövning. Skall i anledning av inträffad för— ändring med avseende å pensionsbe- rättigads ålder eller civilstånd eller som en följd av att hustrutillägg be-

Skall i anledning av inträffad för- ändring med avseende å pensionsbe- rättigads ålder eller civilstånd, barns ålder eller vårdnaden om barn eller

vilj as folkpension beräknas på annat sätt än före förändringen eller skall på grund av pensionsberättigads mantalsskrivning i annan kommun kommunalt bostadstillägg bortfalla, må pensionsstyrelsen utan ansök— ning eller föregående prövning av pensionsnämnd verkställa erforder- lig jämkning av pensionen. Pensions- styrelsen må ock, där med avseende å pensionsberättigad eller hans ma— ke fall föreligger som i 17 5 eller 18 5 2 mom. sägs, utan föregående pröv- ning av pensionsnämnd förordna om tillämpning av 12 5 samt verkställa därav föranledd jämkning av pen- sionen.

Där pensionsstyrelsen — —— — --— _. Vad angående ________

38

1 mom. Folkpension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt, vilket, där ej rät- ten visas hava tidigare varit för han- den, anses hava skett vid den tid, då pensionen söktes, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit eller pensionen eljest skall upphöra att utgå. Pension utgår dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före den månad, under vil- ken pensionen söktes, ändå att rät- ten visas hava tidigare förvärvats.

som en följd av att hustrutillägg be- viljas folkpension beräknas på annat sätt än före förändringen eller skall på grund av pensionsberättigads mantalsskrivning i annan kommun kommunalt bostadstillägg bortfalla, må pensionsstyrelsen utan ansökning eller föregående prövning av pen- sionsnämnd verkställa erforderlig jämkning av pensionen. Pensionssty- relsen må ock, där med avseende å pensionsberättigad eller hans make fall föreligger som i 17 5 eller 18 Q 2 mom. sägs, utan föregående prövning av pensionsnämnd förordna om till- lämpning av 12 & samt verkställa där- av föranledd jämkning av pensionen. — — — styrelsen bestämmer. meddelat beslut.

5.

1 mom. Folkpension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt, vilket, där ej rätten visas hava tidigare varit för handen, anses hava skett vid den tid, då pen- sionen söktes, till och med den må- nad, varunder pensionstagaren av- lidit eller pensionen eljest skall upp- höra att utgå. Pension utgår dock ej för längre tid tillbaka än tre må- nader före den månad, under vilken pensionen söktes, ändå att rätten vi- sas hava tidigare förvärvats. Änke- pension efter man, som vid sitt från- fälle åtnjöt ålderspension, invalid- pension eller sjukbidrag, utgår tidi- gast från och med månaden näst ef- ter den, varunder dödsfallet inträf- fade.

Lag samma — — —— — — —— _— — av pension.

Folkpension utbetalas —————

—— _ _ december månad.

2 mom. Vid utbetalning av invalid- pension, sjukbidrag, änkepension, hustrutillägg eller kommunalt bo- stadstillägg till sådan förmån mled belopp, avseende längre tid än en månad, till den som är berättigad till sjukhjälp från allmän sjukkassa i form av sjukpenning eller hempen- förekommande fall barntillägg därå skall, såvida ej an- nat följer av vad nedan sägs, från pensionen för den tid sjukhjälpen avser avdragas sjukhjälpsbeloppet till den del det överstiger nittio kro- nor. När fråga är om hempenning, skall avdrag ske som om sjukpen- ning utgått. Avdraget belopp skall utbetalas till sjukkassan.

ning jämte i

2 inom. Vid utbetalning av invalid- pension eller sjukbidrag eller kom- munalt bostadstillägg till sådan för- män med belopp, avseende längre tid än en månad, till den som är berät- tigad till sjukhjälp från allmän sjuk— kassa i form av sjukpenning eller hempenning jämte i förekommande fall barntillägg därå skall, såvida ej annat följer av vad nedan sägs, från pensionen för den tid sjukhjälpen av- ser avdragas sjukhjälpsbeloppet till till den del det överstiger nittio kro- nor. När fråga är om hempenning, skall avdrag ske som om sjukpen— ning utgått. Avdraget helopp skall ut- betalas till sjukkassan.

Vad i ———————— pensionen ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960; dock skall 19 5 1 mom. i dess äldre lydelse fortfarande gälla i frå- ga om pensionsavgifter, som påföras för år 1960 eller tidigare år, och 38 5 2 mom. i dess nuvarande lydelse äga tillämpning å avdrag för sjuk- hjälp avseende tid före den 1 juli 1960. Vad i 3 5 4 mom. fjärde stycket stadgas äger ej tillämpning då döds— fallet inträffat före den 1 juli 1960.

Utgår änkepension i anledning av dödsfall efter den 30 juni 1960 till följd av skada, som inträffat före den 1 juli 1960, och äger kvinnan på grund av dödsfallet rätt till livränta, vilken enligt 20 5 lagen om yrkesska— deförsäkring eller motsvarande stad— gande i annan lag eller särskild för— fattning eller Konungens förordnan— de bestämmes av eller utbetalas från

12—906559

riksförsäkringsanstalten eller bolag varom sägs i 1 5 lagen om yrkesska- deförsäkring, skall livräntan avdra- gas från änkepensionen i vad förmå— nerna belöpa på samma tid, dock att alltid minst hälften av pensionen skall utgivas. Livräntan skall i vad den sålunda avdragits icke räknas så— som inkomst vid tillämpning av 8 5.

Pensionsberättigad, som vid ikraft- trädandet med tillämpning av 12 å i dess nuvarande lydelse åtnjuter folk- pensionsförmån såsom gift, skall, så— framt förutsättningarna därför enligt nämnda lagrum alltjämt föreligger, likställas med gift pensionsberättigad även om 12 5 i nya lydelsen icke är tillämplig. Har kvinna i sådant fall ansetts såsom gift fram till tidpunk- ten för mannens död, äger hon sam— ma rätt till änkepension som änka.

Har kvinna sammanbott med man, som avlidit före ikraftträdandet, och vid tiden för dödsfallet jämlikt 12 å i dess nuvarande lydelse ansetts så- som gift med honom, likställes hon i fråga om rätt till änkepension med änka, varvid äktenskapstid beräknas med tillämpning av 3 5 4 mom. fem- te stycket.

Då fråga är Om änkepension efter man, som avlidit före ikraftträdan— det, skall 3 5 4 mom. andra stycket i nya lydelsen tillämpas endast om de i första stycket a) angivna förut— sättningarna voro uppfyllda för juli 1960. Utgår änkepension vid ikraft- trädandet jämlikt 3 & 4 mom. andra stycket i dess nuvarande lydelse, ehu— ru den pensionsberättigade icke varit gift med den avlidne minst fem år, skall vid tillämpningen av 3 5 4

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse) mom. första stycket b) anses som om äktenskap bestått under sådan tid.

Änkepension efter man, som avli- dit före ikraftträdandet, minskas en- ligt bestämmelserna i8 ,; i dess nuva— rande lydelse. Minskning skall dock därvid ske i första hand å kommu- nalt bostadstillägg. Änkepensionen skall, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, utgå med minst en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under ti- den den 1 juli 1959—den 30 juni 1960, med minst två tredjedelar av det belopp, som utan minskningen skulle tillkommit den pensionsbe— rättigade. Änkepension, som efter minskningen understiger en femton- del av full pension, skall ej utgå.

I fall som avses i förra stycket sko- la 14 5 2 mom. och 16 å i dessa lag- rums äldre lydelse alltjämt gälla.

Genom denna lag upphäves lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn. Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla i fråga om bidrag enligt sist— nämnda lag till änkling, som åtnju- ter sådant bidrag för juni 1960. Bi- draget beräknas därvid med till— lämpning av de vid utgången av nämnda månad gällande grunderna; dock skall bortses från indextillägg i den mån det överstiger vad som utgår i sådant tillägg för sagda månad.

Kvinna, som vid ikraftträdandet åtnjuter änkepension eller bidrag en- ligt nyssnämnda lag, skall erhålla änkepension enligt de nya bestäm- melserna utan särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen att verk- ställa därvid erforderlig omräkning.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner m.m.

Härigenom förordnas att lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpen- sioner m. ni.1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15.

Folkpension i form av allmän ål— derspension, tilläggspension, änke— pension eller hustrutillägg skall hö- jas för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberät— tigad, vars make åtnjuter ålderspen— sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- lägg, ävensom för änkepensionsbe- rättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsbe- rättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änk— lingar med barn skall höjas med 280 kronor för år.

Folkpension i form av allmän ål— derspension, tilläggspension, änke- pension eller hustrutillägg skall hö- jas för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberät- tigad, vars make åtnjuter ålderspen- sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- lägg, ävensom för hustru, som upp- bär hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsbe— rättigad.

25.

Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen och lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn stadgas rörande indextillägg skall i tillämpliga delar

1 Senaste lydelse se SFS 1959: 68.

Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering och lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensione- ringen stadgas rörande indextillägg skall i tillämpliga delar gälla med av- seende å höjning enligt förevarande

180 (Gällande lydelse) gälla med avseende å höjning enligt förevarande lag, dock att i fråga om höjning av tilläggspension skall vid tillämpning av 8 & förstnämnda lag gälla vad som stadgas rörande index— tillägg till änkepension.

lag, dock att i fråga om höjning av tilläggspension skall vid tillämpning av 8 5 förstnämnda lag gälla vad som stadgas rörande indextillägg till hust- rutillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, dock att lagen i dess nuvaran- de lydelse alltjämt skall äga tillämp— ning ifall, då bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår efter den 30 juni 1960.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 55 lagen den 30 juni 1947 om kommu- nernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lå.

Kommun skall för varje kalender- år bidraga till kostnaderna för pen— sioner enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering med

(1 e l s viss andel, motsvarande tre tjugondels procent för varje fullt tio— tal skatteören per invånare i kom- munen, av kostnaden för tilläggspen- sioner, änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg, som under året ut- betalats för inom kommunen man— pensionsberättigade, dock högst tre femtedelar av nämn- da köstnad,

d el s 0 ck viss andel, motsvaran- de en femtedels procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kom- munen, av kostnaden för kommunala bostadstillägg, som under året utbe— talats för pensionsberättigade, man— talsskrivna inom kommunen, dock högst tre femtedelar och lägst en fjärdedel av sagda kostnad. talsskrivna

Vad i första stycket stadgats om kommuns skyldighet att bidraga till

1 Senaste lydelse se SFS 1959: 67.

Kommun skall för varje kalender- år bidraga till kostnaderna för pen- sioner enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering med

(1 e 1 s viss andel, motsvarande tre tjugondels procent för varje fullt tio— tal skatteören per invånare i kom- munen, av kostnaden för tilläggspen- sioner, hustrutillägg och vårdtillägg, som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensions- berättigade, dock högst tre femtede— lar av nämnda kostnad,

(1 el s 0 ck viss andel, motsva- rande en femtedels procent för var- je fullt tiotal skatteören per invå- nare i kommunen, av kostnaden för kommunala bostadstillägg, som un— der året utbetalats för pensions- berättigade, mantalsskrivna inom kommunen, dock högst tre femte- delar och lägst en fjärdedel av sag— da kostnad.

Vad i första stycket stadgats om kommuns skyldighet att bidraga till

(Gällande lydelse)

kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg skall avse även indextill- lägg till grundpensioner, änkepensio- ner och hustrutillägg.

(Föreslagen lydelse) kostnaderna för tilläggspensioner, hustrutillägg och vårdtillägg skall av— se även indextillägg till grundpensio— ner och hustrutillägg.

35.

Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Därvid skall en tolftedel av pensionsberättigad årli— gen tillkommande tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och vård- tillägg, ävensom indextillägg och kommunalt bostadstillägg anses be- löpa på varje månad. Angående tid och sätt för gätdande av kommunbi- drag förordnar Konungen.

Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Därvid skall en tolftedel av pensionsberättigad årli— gen tillkommande tilläggspension, hustrutillägg och vårdtillägg, även- som indextillägg och kommunalt bo— stadstillägg anses belöpa på varje månad. Angående tid och sätt för gäl- dande av kommunbidrag förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, dock att lagen i dess nuvarande lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fråga om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet.

Förslag till lag om barnpensioner

Härigenom förordnas som följer.

1 5.

För barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, skall, om barnet är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket, av all- männa medel utgå barnpension enligt vad nedan stadgas.

Adoptivbarn likställes i denna lag med den avlidnes eget barn. Rätt till barnpension föreligger ej för barn, som är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

2 &. Barnpension utgår till och med den månad, under vilken barnet fyller nitton år.

3 5. Barnpension utgör för år räknat 1 000 kronor.

4 5. Är barn för samma månad berättigat till såväl folkpension som barnpen— sion enligt denna lag och är folkpensionen större eller lika stor som barn- pensionen, utgives icke barnpensionen.

5 &.

Ansökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordföran- de i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskri— ven.

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadig- varande vistas.

Ansökning göres av barnets förmyndare. Har barnavårdsman förordnats för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om barnpension.

184 6 5.

Vad i 11 5 andra stycket, 14 5, 15 & fjärde och femte styckena samt 16— 18 55 lagen om särskilda barnbidrag finnes stadgat om sådant bidrag skall i tillämpliga delar gälla beträffande barnpension enligt denna lag, dock att ansökning om barnpension med tillhörande handlingar skall av pensions- nämndens ordförande utan föregående prövning av pensionsnämnd ofördröj- ligen insändas till pensionsstyrelsen. Finner pensionsstyrelsen barnet vara berättigat till barnpension, skall styrelsen besluta om pensionens utbeta— lande.

7 5. Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna lag å personer, som icke äro svenska medborgare.

8 5. De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av pensionsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. Utgår barnpension i anledning av dödsfall till följd av skada, som in- träffat före den 1 juli 1960, och äger barnet på grund av dödsfallet rätt till livränta, vilken enligt 21 5 lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvaran— de stadgande i annan lag eller särskild författning eller Konungens förord- nande bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsanstalten eller bo— lag varom sägsi 1 5 lagen om yrkesskadeförsäkring, skall livräntan avdragas från pensionen i vad förmånerna belöpa på samma tid, dock att alltid minst en fjärdedel av pensionen skall utgivas.

Barn, som vid ikraftträdandet av denna lag åtnjuter särskilt barnbidrag enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn och är berättigat till barnpension enligt denna lag, skall erhålla sådan pension utan särskild ansökan. Det åligger pensionssty- relsen att därvid omräkna särskilt barnbidrag till barnpension.

Förslag till

lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m.fl. barn

Härigenom förordnas, dels att lagen den 26 juli 1947 om särskilda barn- bidrag till änkors och invaliders m. fl. barn1 skall erhålla ny rubrik, lydan— de Lag om särskilda barnbidrag, dels ock att 1 och 5 åå, 6 5 1 och 3 mom. samt 7, 8, 12 och 15 55 i lagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 5. Till uppehälle —————— särskilt barnbidrag. Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, med 600 kronor för barn och år.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, med 1 000 kronor för barn och år.

55.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad eljest stadgas i denna lag,

1. för barn, vars föräldrar avlidit; samt

2. för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om bar— net överflyttats till särskilt förord- nad förmyndare samt barnet ej sta-- digvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej här- rör från dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig män kan anses täcka kostnaden för dess uppe- hälle och uppfostran, skall särskilt barnbidrag antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som finnes

Särskilt barnbidrag utgår icke för barn, som är berättigat till barnpen- sion enligt lagen om barnpensioner.

1 Senaste lydelse av 1 och 5 55, 6 5 3 mom. samt 7 och 8 åå se SFS 1953: 105.

(Gällande lydelse)

skäligt. Såsom inkomst skall jämväl räknas underhållsbidrag samt bi- dragsförskott, vartill barnet må va— ra berättigat enligt bidragsförskotts- lagen.

(Föreslagen lydelse)

65.

1 m 0 m. Särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej annat följer av vad eljest stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader avlidit;

2. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpen- sionering;

3. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej sammanleva samt modern har vård— naden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet;

4. för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfa- dern åtnjuter folkpension samt mo- dern har vårdnaden om eller stadig— varande bor tillsammans med har— net; samt

5. för barn utom äktenskap, be— träffande vilket faderskapet ej fast— ställts och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt femte punkten må ej utgå, där i mål angående fast— ställande av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkstäl- las, förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag.

3 mom. För barn som avses i 1 mom. skall enligt vad nedan sägs särskilt barnbidrag minskas med hänsyn till försörjarens årsinkomst. Såsom försörjare anses i fråga om barn varom sägs i 1 mom. första stycket 1 och 3—5 barnets moder

1 m 0 m. Särskilt barnbidrag ut- går, där ej annat följer av vad eljest stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpen- sionering;

2. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej sammanleva samt modern har vård— naden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet;

3. för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om eller sta— digvarande bor tillsammans med barnet; samt

4. för barn utom äktenskap, be- träffande vilket faderskapet ej fast- ställts och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt fjärde punkten må ej utgå, där i mål angående fast- ställande av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkstäl- las, förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag.

3 m 0 m. För barn som avses i 1 mom. skall enligt vad nedan sägs särskilt barnbidrag minskas med hänsyn till försörjarens årsinkomst. Såsom försörjare anses i fråga om barn varom sägs i 1 mom. första stycket 2—4 barnets moder samt i

t

(Gällande lydelse)

samt i fall som angives i samma styc— ke 2 dess fader eller, därest barnet stadigvarande vistas hos modern, denna eller, om barnet ej stadigva- rande vistas hos någon av föräld— rarna, den av dem som har eller se- nast haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpen- sion eller uppbår hustrutillägg eller skulle ägt erhålla sådan förmån, därest ej hans årsinkomst uteslutit honom från rätten därtill, skall vad i lagen om folkpensionering är stad- gat rörande minskning av folkpen- sion på grund av den pensionsberät- tigades årsinkomst gälla även i trä- ga om minskning av särskilt barnbi- drag; dock skall hänsyn tagas till årsinkomsten endast i vad den över- stiger belopp, vid vilket den pen- sionsförmån bortfaller, vartill för- sörjaren eljest skulle varit berätti- gad. Vad nu sagts skall äga motsva— rande tillämpning i fråga om bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

(Föreslagen lydelse)

fall som angives i samma stycke 1 dess fader eller, därest barnet sta- digvarande vistas hos modern, den- na eller, om barnet ej stadigvaran- de vistas hos någon av föräldrarna, den av dem som har eller senast haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpen- sion eller uppbär hustrutillägg eller skulle ägt erhålla sådan förmån, där— est ej hans årsinkomst uteslutit ho- nom från rätten därtill, skall vad i lagen om folkpensionering är stad- gat rörande minskning av folkpen- sion på grund av den pensionsberät- tigades årsinkomst gälla även i frå- ga om minskning av särskilt barnbi- drag; dock skall hänsyn tagas till årsinkomsten endast i vad den över- stiger belopp, vid vilket den pen- sionsförmån bortfaller, vartill försör- jaren eljest skulle varit berättigad.

I annat _ ——. _____ -# _— 4 200 kronor. Finnas, då —— '»— ————————— varje barn. Är den, ————————— sådant bidrag.

7 5. För barn, ——————————— sådant bidrag.

I fråga — — — — — — _ — _ mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag:

1. enligt 5 5, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyt- tats till särskilt förordnad förmyn— dare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med adoptanten;

2. enligt 6 5, då adoptanten även- som, om barnet adopterats av kvin-

För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag:

1. då adoptanten ävensom, om barnet adopterats av kvinna, då den-

(Gällande lydelse) na, då dennas make åtnjuter ålders- pension, invalidpension eller sjukbi- drag enligt lagen om folkpensione- ring; samt

3. enligt 6 5, om barnet adopterats av kvinna som före eller efter adop— tionen ingått äktenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2 och 3 skall vid tillämpning av be- stämmelserna i 6 g 3 mom. adoptan— ten anses såsom barnets försörjare.

(Föreslagen lydelse) nas make åtnjuter ålderspension, in- validpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering; samt

2. 0111 barnet adopterats av kvin— na som före eller efter adoptionen ingått äkenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket skall vid tillämpning av bestämmel— serna i 6 5 3 mom. adoptanten an- ses såsom barnets försörjare.

Där ej —— — _ »— — —— -— _— — pensionen söktes.

Så.

Inkomst som jämlikt 6 5 3 mom. eller 7 5 fjärde stycket skall läggas till grund för beräknandet av barn- bidrag uppskattas i enlighet med de grunder som i lagen om folkpensio— nering angivas angående beräkning av den pensionsberättigades årsin— komst; dock skall i fall som avses i 6 5 3 mom. tredje stycket hänsyn icke tagas till försörjarens makes in- komst då makarna ej sammanleva. Såsom inkomst skall icke räknas bi— drag, vartill änka må vara berättigad enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas — -— — —

Inkomst som jämlikt 6 5 3 mom. eller 7 &” fjärde stycket skall läggas till grund för beräknandet av barn— bidrag uppskattas i enlighet med de grunder som i lagen om folkpensio— nering angivas angående beräkning av den pensionsberättigades årsin- komst; dock skall i fall som avses i 6 5 3 mom. tredje stycket hänsyn icke tagas till försörjarens makes in- komst då makarna ej sammanleva.

— —— tiotal kronor.

12 5.

Den vars inkomst jämlikt 6 5 3 mom. eller 7 & fjärde stycket lagts till grund för beräknandet av barn- bidrag är pliktig att till pensionssty- relsen eller pensionsnänmd utan oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes eller

Den vars inkomst jämlikt 6 5 3 mom. eller 7 5 fjärde stycket lagts till grund för beräknandet av barn- bidrag är pliktig att till pensionssty- relsen eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla:

1. 0111 han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes eller

om sammanlevnaden med make upp— hör eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller bar- nets ekonomiska förhållanden Vär sentligt förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt 6 ä 1 mom. första stycket 3 eller 4, om modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag ut- gåi utan att modern har vårdnaden, om barnet får stadigvarande bostad annorstädes än tillsammans med modern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 5 1 mom. första stycket 5, om fader— skapet fastställes eller uppgiven fa- der förpliktas utgiva underhållsbi— drag till barnet.

Har barn Särskilt förordnad för— myndare, åligger det denne att göra anmälan som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats samt, där barnbidrag ut— går enligt 5 59 första stycket 2, om barnet får bostad tillsammans med fader, moder eller adoptant.

Uppbäres barnbidrag ______

om sammanlevnaden med make upphör eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller har— nets ekonomiska förhållanden vä— sentligt förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt 6 5 1 mom. första stycket 2 eller 3, om modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag utgår utan att modern har vårdnaden, om barnet får stadigvarande bostad an- norstädes än tillsammans med mo— dern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 5 1 mom. första stycket 4, om fader- skapet fastställes eller uppgiven fa- der förpliktas utgiva underhållsbi- drag till barnet.

Har barn särskilt förordnad för- myndare, åligger det denne att göra anmälan som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats.

_ person anmälningsskyldig.

15 5.

Ansökning om särskilt barnbi— drag skall göras:

1. om barnbidrag sökes enligt 5 5 av den anledningen att barnets för- äldrar, adoptant eller adoptivföräld- rar avlidit, hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där den sist avlidne av föräldrarna eller, om barnet varit adopterat, där adoptanten eller den sist avlidne av adoptivföräldrarna senast varit mantalsskriven;

Ansökning om särskilt barnbi— drag skall göras hos pensionsnämn- dens ordförande i det pensionsdi- strikt där den, vars inkomst enligt 6 5 3 mom. eller 7 5 fjärde stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget skall beräknas i förhållande till makars eller sammanlevande föräldrars in- komst, mannen senast blivit man- talsskriven.

2. om barnbidrag sökes enligt 5 ä' av den anledningen att vårdnaden överflyttats till särskilt förordnad förmyndare, hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där fader eller moder, från vilken vårdnaden överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven; samt

3. om barnbidrag sökes enligt 6 5, hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där den, vars inkomst enligt 6 5 3 mom. eller 7 & fjärde stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget skall beräknas i förhållan- de till makars eller sammanlevande föräldrars inkomst, mannen senast blivit mantalsskriven.

Finnes ej — — — —— — — _ — —— stadigvarande vistas. Ansökning göres, — — — — — — särskilt barnbidrag.

Ansökning, som _ _ _ __ _ __ Vid ansökningen _ _ _ __ _ __

—— — — å denne. _ — — skäl godtaga.

Vad sålunda ————————— sådant bidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

Det åligger pensionsstyrelsen att utan särskild ansökan i enlighet med bestämmelserna i denna lag omräk- na vid lagens ikraftträdande utgåen- de särskilt barnbidrag för barn, som icke erhåller barnpension enligt la— gen om barnpensioner.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 29 och 33 åå lagen den 3 januari 1947 om all— män sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 &.

Sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård ut- går vid varje sjukdom för högst sju- hundratrettio dagar. Den som fyllt sextiosju år eller åtnjuter annan folkpensionsförmån än ålderspen- sion äger dock, för tid efter utgången av den månad då han uppnått nämn— da ålder eller börjat uppbära för- månen, vid varje sjukdom åtnjuta sjukhjälp som nyss nämnts för högst etthundraåttio dagar, sjukpenning likväl för högst nittio dagar. Är den, som redan före sjukdomens första sjukperiod uppbär annan folkpen— sionsförmån än ålderspension, sjuk— penningförsäkrad enligt 7 5 första stycket, skall nämnda tid av ett— hundraåttio dagar ej räknas förrän från utgången av den månad, varun- der han börjat uppbära dylik förmån med ett till följd av ändrade in- komstförhållanden ökat belopp.

Sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård ut- går vid varje sjukdom för högst sju- hundratrettio dagar. Den som fyllt sextiosju år eller åtnjuter folkpen- sion i form av invalidpension eller sjukbidrag äger dock, för tid efter utgången av den månad då han upp— nått nämnda ålder eller börjat upp— bära folkpensionen, vid varje sjuk- dom åtnjuta sjukhjälp som nyss nämnts för högst etthundraåttio da— gar, sjukpenning likväl för högst nittio dagar. Är den, som redan före sjukdomens första sjukperiod upp— bär invalidpension eller sjukbidrag, sjukpenningförsäkrad enligt 7 5 första stycket, skall nämnda tid av etthundraåttio dagar ej räknas förr- än från utgången av den månad, var- under han börjat uppbära dylik folk- pension med ett till följd av ändrade inkomstförhållanden ökat belopp.

Från den —————————— minst hälften.

Vid tillämpning _______

_ _ — nämnda tid.

1 Senaste lydelse av 29 å se SFS 1958: 457. 33 5 i lydelse enligt prop. 161/1959.

33 5.

Medlem i ————————

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade in- komst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst ettusentvåhundra kronor och som icke vid utgången av sistnämn- da år upphört att vara medlem eller fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år ägt upp- bära folkpensionsförmån i annan form än ålderspension.

båda kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade in- komst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst ettusentvåhundra kronor och som icke vid utgången av sistnämn- da år upphört att vara medlem eller fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år ägt upp— bära folkpension i form av invalid- pension eller sjukbidrag.

Denna lag träder i kraft den I juli 1960, dock att 33 5 i dess äldre lydelse alltjämt skall gälla i fråga om avgifter för år 1959 och tidigare år.

Bestämmelserna i 29 å" i dess nya lydelse skola äga tillämpning å sjuk— dom, som inträffat före ikraftträ- dandet, såframt icke sjukhjälpsti— den enligt nämnda lagrums äldre ly- delse utlöpt dessförinnan.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954- (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 20, 21 och 23 åå lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkringx skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 &.

Änka efter den avlidne äger upp- bära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, under vil- ken änkan fyller sextiosju år, mot— svara en tredjedel och för tid där— efter en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde ma- karna ätskilda efter vunnen hem- skillnad, skall livränta dock ej utgå till änka med mindre hon enligt dom eller avtal var berättigad till under- håll av den avlidne.

Var den __________ Rätten till __________

Efterlämnar den som avlidit änk- ling och kommer denne genom döds— fallet att sakna erforderligt under— håll, skall livränta tillerkännas ho- nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un— der vilken han fyller sextiosju år, motsvara högst en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

1 21 5 i lydelse enligt prop. 161/1959.

Änka efter den avlidne äger, så länge hon lever ogift, uppbära liv— ränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde makarna åt— skilda efter vunnen hemskillnad, skall livränta dock ej utgå till änka med mindre hon enligt dom eller av- tal var berättigad till underhåll av den avlidne.

varit trolovad.

—- med annan.

Efterlämnar den som avlidit änk- ling och kommer denne genom döds- fallet att sakna erforderligt under- håll, skall livränta tillerkännas ho- nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt motsvara högst en sjättedel av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

(Gällande lydelse)

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under- hållsskyldighet å särskilda tider ut- giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den månad, under vilken den berättiga- de fyller sextiosju år, motsvara högst en tredjedel och för tid där- efter högst en fjärdedel av den avlid- nes årliga arbetsförtjänst. Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna be- räkningsgrunder livräntornas sam- manlagda belopp överstiga en tredje- del av den avlidnes årliga arbetsför- tjänst, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsät- tas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av den årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, _______

(Föreslagen lydelse)

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under- hållsskyldighet å särskilda tider ut- giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget, dock högst en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna beräk— ningsgrunder livräntornas samman- lagda belopp överstiga en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsför— tjänst, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsät- tas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av den årliga arbetsförtjänsten. ———23 5.

21 5.

Varje barn till den avlidne äger till den dag det fyller sexton år upp- bära livränta med belopp, som mot— svarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet ef- ter sagda tidpunkt till följd av sjuk— dom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall liv- räntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till den dag har- net fyller tjuguett år. Till barn, som var adopterat av annan än den av- lidnes make, skall livränta dock ej utgivas. Ej heller skall livränta utgå till barn utom äktenskap, därest den

Varje barn till den avlidne äger till den dag det fyller sexton år upp— bära livränta med belopp, som mot— svarar en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet ef- ter sagda tidpunkt till följd av sjuk- dom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall liv- räntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmå- gan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller tjuguett år. Till barn, som var adopterat av annan än den avlidnes make, skall livränta dock ej utgivas. Ej heller skall livränta utgå till barn utom äktenskap, där—

(Gällande lydelse) avlidne enligt avtal som är bindan- de för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

(Föreslagen lydelse) est den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst be- lopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger —— _ —— _ — —— _ —— --— eget barn. Var den ——————————— erforderligt underhåll. 23 5.

Skulle enligt de i 20#22 åå an— givna beräkningsgrunderna samtli- ga livräntor till efterlevande översti- ga fem sjättedelar av det i 16 5 an-

givna ersättningsunderlaget, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas proportio- nellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av ersättningsun- derlaget; dock skola livräntor till efterlevande, som avses i 20 och 21 55, utgå före livräntor till efter— levande, varom sägs i 22 5.

Skulle enligt de i 20—22 åå an- givna beräkningsgrunderna samtliga livräntor till efterlevande överstiga fem tolftedelar av det i 16 & angivna ersättningsunderlaget, skola livrän— torna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämn- da andel av ersättningsunderlaget; dock skola livräntor till efterlevan- de som avses i 20 och 21 55, utgå före livräntor till efterlevande, var- om sägs i 22 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960 men äger icke tillämpning i fråga om skada, som inträffat dess— förinnan, och ej heller i fråga om så- dan i 6 5 första stycket b) eller c) eller tredje stycket lagen om yrkes- skadeförsäkring avsedd skada, som yppats senare, därest den avlidne icke efter denna lags ikraftträdande varit utsatt för inverkan av den art, som orsakat skadan.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 6 % lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående om- reglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m.

Härigenom förordnas, att 6 € lagen den 17 juni 1955 angående omregle- ring av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för- säkring för olycksfall i arbete 111. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

65.

Livränta till efterlevande make för tid till och med den månad, under vilken maken fyller sextiosju år, samt till barn eller adoptivbarn skall beräknas på grundval av den avlid- nes enligt 2 5 förhöjda arbetsför- tjänst och med tillämpning av, så- vitt angår make, 20 och 23 55 lagen om yrkesskadeförsäkring och, be- träffande barn eller adoptivbarn, 21 och 23 55 samma lag.

Livränta till efterlevande make för tid till och med den månad, un— der vilken maken fyller sextiosju år, samt till barn eller adoptivbarn skall beräknas på grundval av den avlid- nes enligt 2 5 förhöjda arbetsför- tjänst och med tillämpning av, så— vitt angår make, 20 och 23 55 lagen om yrkesskadeförsäkring och, be- träffande barn eller adoptivbarn, 21 och 23 55 samma lag, allt i lagens lydelse före den 1 juli 1960.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 g 2, 3 och 5 mom. militärersättnings- förordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 7 5 2, 3 och 5 mom. militärersättningsförord- ningen den 2 juni 19501 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

75.

2 mom. Änka efter den avlidne äger uppbära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, un— der vilken änkan fyller secctiosju år, motsvara en tredjedel och för tid därefter en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde makar- na åtskilda efter vunnen hemskill— nad, skall livränta dock ej utgå till änkan med mindre hon enligt dom eller avtal var berättigad till under- håll av den avlidne.

2 m 0 m. Änka efter den avlidne äger, så länge hon lever ogift, upp— bära livränta med belopp, som mot— svarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde makar- na åtskilda efter vunnen hemskill— nad, skall livränta dock ej utgå till änkan med mindre hon enligt dom eller avtal var berättigad till under- håll av den avlidne.

Var den ——————————— varit trolovad. Rätten till ————————— med annan. Efterlämnar den som avlidit änk- ling och kommer denne genom döds— fallet att sakna erforderligt under- håll, skall livränta tillerkännas ho- nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un- der vilken han fyller sextiosju år, motsvara högst en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Efterlämnar den som avlidit änk- ling och kommer denne genom döds- fallet att sakna erforderligt under- håll, skall livränta tillerkännas ho- nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt motsvara högst en sjättedel av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

1 Senaste lydelse se SFS 1954: 460; 3 mom. i lydelse enligt prop. 16111959.

(Gällande lydelse)

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under- hållsskyldighet å särskilda tider ut- giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den må- nad, under vilken den berättigade fyller sextiosju år, motsvara högst en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna be- räkningsgrunder livräntornas sam- manlagda belopp överstiga en tred- jedel av den avlidnes årliga arbets- förtjänst, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsät— tas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av den årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, _______ 3 m 0 m. Varje barn till den avlid- ne äger till den dag det fyller sexton år uppbära livränta med beIOpp, som motsvarar en sjättedel av den avlid- nes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall liv— räntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmå- gan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller tjuguett år. Till barn, som var adopterat av annan än den avlidnes make, skall livränta dock ej utgivas. Ej heller skall livränta utgå till barn utom äktenskap, där- est den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under- hållsskyldighet å särskilda tider ut- giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget, dock högst en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna be- räkningsgrunder livräntornas sam— manlagda belopp överstiga en sjätte— del av den avlidnes årliga arbetsför- tjänst, skola livräntorna så länge anledningen härtill fortfar, nedsät— tas proportionellt sä att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av den årliga arbetsförtjänsten.

— _ här nedan.

3 111 0 111. Varje barn till den avlid— ne äger till den dag det fyller sexton år uppbära livränta med belopp, som motsvarar en tolftedel av den avlid- nes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall liv- räntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsför— mågan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller tjuguett år. Till barn, som var adopterat av annan än den avlidnes make, skall livrän- ta doek ej utgivas. Ej heller skall livränta utgå till barn utom äkten- skap, därest den avlidne enligt av- tal, som är bindande för barnet,

till dess underhåll utgiva visst be- lopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger ______

åtagit sig att till dess underhåll ut— giva visst belopp en gång för alla.

_ _ _ eget barn.

Var den ________ erforderligt underhåll. 5 111 o m. Skulle enligt de i 2_4

mom. angivna beräkningsgrunderna samtliga livräntor till efterlevande överstiga fem sjättedelar av det i 6 5 3 mom. angivna ersättningsunderla- get, Skola livräntorna, så länge an- ledningen härtill fortfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa upp- gå till nyssnämnda andel av ersätt- ningsunderlaget; dock skola livrän- tor till efterlevande, som avses i 2 och 3 mom., utgå före livräntor till efterlevande, varom sägs i 4 mom.

5 m 0 111. Skulle enligt de i 2—4 mom. angivna beräkningsgrunderna samtliga livräntor till efterlevande överstiga fem tolftedelar av det i G 5 3 mom. angivna ersättningsun- derlaget, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsät- tas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av er- sättningsunderlaget; dock skola liv- räntor till efterlevande, som avses i 2 och 3 mom., utgå före livräntor till efterlevande, varom sägs i 4 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960 och skall äga tillämp- ning beträffande skador, som inträf— fa efter ikraftträdandet.

Förslag .

till

lag angående ändrad lydelse av 22 5 lagen den 4 juni 1954- (nr 483) om under- visning och vård av vissa psykiskt efterblivna

Härigenom förordnas, att 22 5 lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 &.

Undervisning och vård enligt den- na lag av psykiskt efterbliven, som är inskriven eller för observation in- tagen vid särskola eller som är in- skriven vid vårdanstalt och ej fyllt tjuguett år, skall vara kostnadsfri, dock att landstinget eller efter Ko- nungens bestämmande annan som driver särskola eller vårdanstalt äger att såsom ersättning för kost- naden uppbära den inskrivne till- kommande folkpension eller särskilt barnbidrag så ock allmänt barnbi— drag, som enligt 7 5 lagen om all- männa barnbidrag må utgå för den efterblivne. Den som sålunda upp- bär folkpension skall vara skyldig att enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar tillhandahålla den pensionsberättigade fickpengar eller använda motsvarande belopp för ökande av hans trivsel eller el- jest till hans personliga nytta.

Undervisning och vård enligt den- na lag av psykiskt efterbliven, som är inskriven eller för observation in- tagen vid särskola eller som är in- skriven vid vårdanstalt och ej fyllt tjuguett år, skall vara kostnadsfri, dock att landstinget eller efter Ko— nungens bestämmande annan som driver särskola eller vårdanstalt äger att såsom ersättning för kost-' naden uppbära den inskrivne till- kommande folkpension, barnpension enligt lagen om barnpensioner eller särskilt barnbidrag så ock allmänt barnbidrag, som enligt 7 5 lagen om allmänna barnbidrag må utgå för den efterblivne. Den som sålunda uppbär folkpension skall vara skyl- dig att enligt de närmare föreskrif- ter Konungen meddelar tillhanda- hålla den pensionsberättigade fick— pengar eller använda motsvarande belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta.

För vård _________ Konungen bestämmer. Utan hinder _ _ —— _ _ _ ——- _ — centralstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1960.

Speciell motivering till författningsförslagen

Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering

3 5 2 mom. Rörande motiven för ändringen i detta lagrum må hänvisas till vad som anföres vid 11 g.

3 5 4 mom.

Detta lagrum föreslås erhålla en helt ny lydelse. I lagrummet anges de allmänna förutsättningarna för rätt till änkepension. stadgandet är väsent- ligt mera omfattande än motsvarande stadgande i nu gällande folkpensio— neringslag, beroende bland annat på att änkepensionen efter den föreslagna lagändringen kommer att innefatta jämväl änkebidragen, vilka nu regleras i en särskild lag vid sidan av folkpensioneringslagen. Vidare tillkommer än- kepension för frånskilda kvinnor, vilkas förre make avlider, en pensions- förmån vartill motsvarighet icke finns i nuvarande lagstiftning. Slutligen har vissa för närvarande enbart i praxis uppställda villkor för rätt till änke- pension för kvinna som civilståndsmässigt icke är änka nu reglerats i lagen.

I första stycket a) regleras rätten till änkepension för änka med barn i hemmet. Enligt stadgandet i fråga gäller bland annat som villkor för dess tillämplighet att barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos modern. Närmare motivering för detta stadgande har lämnats i kapitel VI, avsnitt 3. Här mä tilläggas, att det har ansetts naturligt att med det förhållandet att barnet stadigvarande vistades i makarnas hem vid man— nens död jämställa att barnet stadigvarande vistades hos modern. Att ma- karna vid tiden för mannens död ej sammanbodde i ett gemensamt hem kan ofta bero på sådana omständigheter som exempelvis mannens långvariga vård å anstalt eller att mannen lämnat hemmet. Har hustrun därvid fått taga hand om barnen, är det enligt kommitténs mening inte rimligt att hen— nes rätt till änkepension skulle bedömas ogynnsammare än om makarna sammanbott.

Jämlikt första stycket 1) ) förutsättes för rätt till änkepension, att makarna varit gifta minst fem år. Den omständigheten att den avlidne mannen upp— burit folkpension samt att han därvid jämlikt 12 5 första stycket vid pen- sionens beviljande likställts med ogift pensionsberättigad (t. ex. på grund

av att han vårdats å anstalt) synes icke böra medföra att, då fråga är om kravet på fem års äktenskap, från äktenskapstiden avräknas den tid man- nens pension utgått såsom för ogift person.

Vad beträffar stadgandet i andra stycket må framhållas att rätt till änke— pension enligt samma moment första stycket a) upphör då yngsta barnet fyller 16 år, då barnet dessförinnan avlider eller icke längre stadigvarande bor tillsammans med änkan eller då änkan upphör att ha vårdnaden om detsamma.

I syfte att förhindra att en kvinna, som blivit änka efter mindre än fem års äktenskap men som erhållit änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet, förlorar sin pensionsrätt, då barnet fyller 16 år eller eljest upphör att grunda särskild pensionsrätt för henne, har i sista punkten av andra stycket intagits en bestämmelse, enligt vilken äktenskapet skall anses ha varat till den tidpunkt då änkan upphörde att vara berättigad till änke- pension på grund av barnrekvisit. I övrigt må beträffande andra stycket hänvisas till kapitel VI avsnitt 4.

Beträffande bestämmelsen i tredje stycket hänvisas till kapitel VI av— snitt 8.

I fjärde stycket regleras frånskild kvinnas rätt till änkepension vid den förutvarande mannens död. Angående motiven för det föreslagna stadgandet hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel IX.

Liksom fallet är i nu gällande rättspraxis föreslås änkepension under vissa förutsättningar skola utgå även till kvinna, som ej varit gift med den avlidne mannen. Uttryckliga bestämmelser härom har intagits i femte styc- ket. För att pensionsrätt skall inträda förutsättes emellertid i olikhet mot nu tillämpad praxis men i överensstämmelse med motsvarande bestäm- melse i yrkesskadeförsäkringslagen att såväl den avlidne mannen som kvin— nan varit ogifta. Med ogift menas i förevarande avseende att vederbörande ej är förenad med annan i bestående äktenskap. Under ogifta innefattas alltså även änkor, änklingar och frånskilda men däremot icke gift pensions— berättigad, som jämlikt 12 5 första stycket folkpensioneringslagen i pen— sionshänseende likställts med ogift pensionsberättigad.

Angående sista stycket må i första hand hänvisas till kapitel VI avsnitten 5_7.

Första punkten reglerar tre olika situationer med avseende på tidpunkten för dödsfallet. För det första innebär stadgandet att änkepension, som börjat löpa, skall indragas om kvinnan ingår äktenskap eller utan vigsel blir stadig— varande samboende med en man under sådana omständigheter att hon jäm— likt 12 å andra stycket folkpensioneringslagen skall likställas med gift pen-

sionsberättigad. Vid en jämförelse mellan stadgandena i förevarande moment femte stycket och sista stycket framgår att det för förvärv av rätt till änke- pension enligt femte stycket fordras bl. a. att den man med vilken hon sammanbott varit ogift, under det att redan förvärvad pensionsrätt upphör enligt sista stycket oavsett om den man med vilken hon sammanbor är gift eller ogift.

Rätt till änkepension, som i enlighet med vad nyss sagts upphört på grund av att kvinnan ingått äktenskap, återupplivas emellertid enligt det före— slagna stadgandet i andra punkten, om äktenskapet upplöses inom fem år. Detta gäller vare sig äktenskapet upplöses genom mannens död eller genom äktenskapsskillnad. Motsvarande gäller enligt förslaget då änkepension in— dragits till följd av samboende under ovan angivna förhållanden och sam— boendeförhållandet upplöses inom fem år. Avlider mannen nr 2 under fem— årstiden, vare sig äktenskapet då bestod eller ej, eller upphör samboende— förhållandet inom fem år genom mannens död, kan kvinnan vara berättigad till änkepension jämväl efter denne man förutsatt att hon har barn under 16 år. Den konkurrens mellan två änkepensioner, som därvid kan uppstå, regleras av en bestämmelse i 11 å andra stycket.

För det andra innebär stadgandet i första punkten att änkepensionsrätt aldrig inträder vid en tidigare mans död, om kvinnan då är gift med annan man eller stadigvarande sammanbor med en man, med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Här kan det inte bli fråga om >>återinträde» i pensionsrätt, då det inte börjat utgå någon pension, som indragits på grund av den senare förbindelsen. Och enligt vad som uttalats i den all- männa motiveringen anser kommittén särbestämmelser i förevarande hän- seende påkallade endast om kvinnan uppburit änkepension, vilken indragits till följd av äktenskap eller visst samboendeförhållande. Vad särskilt gäller frånskild kvinna må tilläggas, att om en sådan kvinna gift om sig före den frånskilde mannens död, följer redan av fjärde stycket att hon inte äger pensionsrätt efter honom. Har en frånskild kvinna ingått nytt äktenskap, är hon nämligen inte längre att anse som >>f1'ånskild».

Stadgandet i första punkten innebär för det tredje att änkepensionsrätt aldrig kan föreligga efter en tidigare man, om denne avlider först sedan den senare förbindelsen avbrutits. Lika litet som i den i föregående stycke be- handlade situationen kan det här bli fråga om >>återinträde>>.

4 5 3 mom.

I första stycket anges änkepensionsbeloppet 1 700 kr. Beloppet motsvarar storleken av den allmänna ålderspensionen till ogift pensionär.

I andra stycket regleras änkepensionens storlek i de fall då full änke— pension icke skall utgå. Första punkten innehåller bestämmelser om pen- sionens storlek, när minskning av pensionen på grund av änkans ålder skall ske med tillämpning av femtondelsregeln. I andra punkten stadgas att änke—

pension i fall som avses i 3 5 4 mom. fjärde stycket _ dvs. pension till från- skild kvinna _ utgör hälften av eljest utgående pension.

Det må framhållas, att ifrågavarande bcstännnelser endast avser att reg- lera grundförmånens storlek. Frågan om indextillägg å full och reducerad änkepension behandlas i 6 5. Beträffande kommunalt bostadstillägg har det icke ansetts föreligga tillräckliga skäl att ha en i lag fastslagen reduktions— regel. Dessa spörsmål har närmare behandlats i den allmänna motiveringen (kap. VI avsnitt 2 samt kap IX avsnitt 4).

6 5.

Andra stycket innehåller bestämmelser om att indextillägg till änkepen— sionsberättigad minskas i samma mån som änkepensionen i övrigt, varom hänvisas till kapitel VI avsnitt 2. Av hänvisningen till 4 5 3 mom. andra stycket framgår att indextillägget skall på angivet sätt minskas, vare sig änkepensionen på grund av änkans ålder är reducerad enligt femtondelsre— geln eller i fråga om frånskild utgår med hälften av eljest aktuellt belopp.

8 &.

Ändringen i första stycket är betingad av att änkepension enligt huvud- bestämmelserna i folkpensioneringslagen icke skall minskas på grund av den pensionsberättigades årsinkomst.

Rörande ändringen i andra stycket må här hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel XIV avdelning B.

11 &.

Ur denna paragraf utgår det nuvarande stadgandet att änkepension, som ej uppgår till 60 kr., inte skall utgivas. En sådan regel blir inaktuell för de nya änkefallen, där inkomstavdrag inte skall äga rum.

Enligt nuvarande materiella bestämmelser i folkpensioneringslagen kan det för samma person bli fråga om rätt till mer än en av de olika formerna av folkpension för en och samma månad. Detta gäller såväl vid övergång till ålderspension från invalidpension (sjukbidrag), hustrutillägg eller änke- pension som vid övergång från en förmån till en annan inom sistnämnda grupp.

Enligt pensionsstyrelsens praxis sker övergång till ålderspension fr. o. m. den månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Vad gäller övergång dessförinnan från en folkpensionsförmån till en annan förfares i praxis så, att den nya förmånen ges retroaktivt fr. o. m. den månad, varunder rätten till densamma inträtt, men att vid utbetalningen av den nya förmånen av— drag göres för den tidigare förmånen i den mån den belöper på den nya förmånens retroaktivtid.

Lagreglerna för ifrågavarande sammanträffandesituationer har emellertid för närvarande en skiftande utformning för olika fall. Kommittén har ansett det angeläget att i samband med utarbetandet av de nya änkepensions-

—_—___________._._..__.._. _

bestämmelserna söka åstadkomma större enhetlighet på förevarande om- råde. Härför erforderliga regler synes i nuvarande läge lämpligen kunna införas i 11 5.

I det föreslagna första stycket regleras övergång till ålderspension från annan folkpensionsförmån. Enligt detta stycke jämfört med 38 Q 1 inom. sker övergången vid ingången av den månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Då den föreslagna bestämmelsen är generell, bör stadgandet i förevarande hänseende i 3 5 2 mom. för invalidpension (sjukbidrag) utgå.

Enligt de föreslagna änkepensionsbestämmelserna kan återinträde ske i rätten till änkepension, som indragits i anledning av nytt äktenskap eller Visst samboende. Rätt till änkepension kan samtidigt föreligga i anledning av två eller flera dödsfall. Därvid bör givetvis endast en pension utgå, näm- ligen den största. I allmänhet är det utan intresse att anknyta änkepensions- rätten till det ena eller det andra dödsfallet. I vissa fall _ såsom vid sam— manträffande med änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen _ är det dock erforderligt att hänföra pensionsrätten till visst dödsfall. Bestämmelser härom har intagits i första punkten av andra stycket i förevarande paragraf.

I de båda övriga punkterna av andra stycket har införts bestämmelser för fall att rätt föreligger till såväl invalidpension eller sjukbidrag som änkepension och till såväl folkpension som barnpension. Frågan om över- gång från hustrutillägg till änkepension blir reglerad genom det av kom- mittén föreslagna tillägget till 38 ä 1 mom.

Då rätt samtidigt föreligger till såväl invalidpension eller sjukbidrag som änkepension skall enligt den föreslagna lydelsen av 11 å andra stycket andra punkten utges endast en av dessa förmåner. Här har icke föreskrivits att den största förmånen skall utgå. Såsom skäl härför må anföras följande. I vissa fall _ t. ex. på grund av bestämmelsen i lagen om försäkring för allmän tilläggspension att förtidspension förutsätter invalidpension eller sjukbidrag — kan det vara förmånligare att uppbära invalidförmånen från folkpensioneringen även om den är mindre än änkepensionen. Det är därför icke säkert att den pensionsberättigade alltid önskar komma i åtnjutande av den folkpensionsförmån som till beloppet är störst. Den som icke åtnjuter någon folkpensionsförmån kan på grund av det föreslagna stadgandet i sin ansökan själv välja den förmån som han föredrager. Skulle den som redan beviljats en folkpensionsförmån senare vilja välja en annan sådan förmån, till vilken jämväl föreligger rätt, kan det önskade resultatet uppnås genom att vederbörande avsäger sig sin rätt till den tidigare förmånen samtidigt som den nya förmånen sökes. Det kan nämnas att enligt praxis framställning om indragning av invalidpension har ansetts kunna bifallas trots oförändrade förhållanden i fråga om arbetsförmågan, då invaliden föredragit bättre sjukhjälpsförmåner från den allmänna sjukförsäkringen framför en ringa invalidpension.

12 &.

Beträffande ändringarna i denna paragraf må hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel XIV avdelning A. Utöver vad där anförts må i detta sammanhang framhållas följande.

De nuvarande bestämmelserna i 12 5 är sammanförda i ett stycke. Det har ansetts lämpligt att i den föreslagna nya lydelsen dela upp lagrummet.

I första stycket behandlas det fall då gift pensionsberättigad skall likställas med ogift. Där har angivits att gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleder, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift pensionsberättigad. Nu gäller att gift pensionsberättigad må anses såsom ogift, där särskilda skäl föreligger. Den nya lydelsen torde stå i nära överensstämmelse med nuva- rande praxis. Såsom exempel på särskilda skäl, som må föranleda till av- vikelse från huvudregeln, må erinras om att hustrutillägg icke kan utgå, om en gift man likställes med ogift, något som ofta skulle framstå som oskäligt då mannen intagits på anstalt.

I andra stycket stadgas att vid tillämpningen av folkpensioneringslagen med gift pensionsberättigad likställes pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Det må betonas att lagrummet ifråga icke avser att reglera förutsättningarna för rätt till änkepension. Dessa förutsättningar har såsom framgår av det föregående angivits i 3 g 4 inom. femte stycket.

13 5 1 mom., 14 5 2 mom. samt 15 och 16 55.

Rörande ändringarna i angivna lagrum må blott framhållas följande. Den nya förmånen barnpension bör icke räknas såsom inkomst enligt folkpensio- neringslagen. Ett tillägg härom har intagits i 13 5 1 mom.

Ändring i de ekonomiska förhållandena påverkar icke rätten till änke- pension i de nya änkefallen. Anmälningsplikt härom bör alltså icke före— ligga, vilket föranleder att ordet änkepension utgår i 15 5 första stycket första punkten. I 15 5 första stycket sista punkten har införts stadgande att anmälan skall göras av den som åtnjuter änkepension, om förhållan— dena så ändrats att rätten till änkeförmånen därav påverkas. Anmälnings- plikt föreligger sålunda om ett barn under 16 år, som tidigare stadigvarande sammanbott med änkan och som är av betydelse för rätten till eller storleken av änkepension, flyttar hemifrån eller avlider, om vårdnaden om sådant barn upphör och om änka ingår nytt äktenskap eller stadigvarande samman- bor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. För änka, som uppbär kommunalt bostadstillägg, föreligger redan enligt första punkten anmälningsskyldighet beträffande förbättrade ekonomiska förhållanden.

207 19 &.

Motivering för ändringen har lämnats i kapitel XII.

36 5.

Av tillägget i femte stycket framgår att pensionsstyrelsen må utan före- gående prövning av pensionsnämnd verkställa erforderlig jämkning av änke- pension i anledning av förändringar med avseende å barns ålder eller vård- naden om barn. Ifrågavarande ändringar gäller ostridiga fakta i motsats till ändringar som avser frågan huruvida änka och barn stadigvarande samman- bor eller icke. Frågan om ändring i sistnämnda fall bör underställas pen- sionsnämnds prövning.

38 5 1 mom.

Det föreslagna tillägget avser att förhindra dubbla förmåner under döds— fallsmånaden. Motsvarande stadgande finns i 42 & tredje stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

38 & 2 inom.

Kommittén har i kapitel XIII föreslagit viss ändring av bestämmelserna om Sjukhjälpstiden inom den allmänna sjukförsäkringen för änkepensionä- rer och hustrutilläggstagare. Detta förslag, som föranleder ändring av 29 & sjukförsäkringslagen, påkallar sådan ändring av 38 5 2 mom. folkpensio- neringslagen att utgiven sjukhjälp inte längre skall medföra avdrag å änke— pension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg dårå vid retroaktiv pen— sionsutbetalning.

I detta sammanhang må nämnas att kommittén uppmärksammat att sjuk— penning kan komma att utgå upp till två är samtidigt med hustrutillägg eller inkomstprövad änkeförmån. Kommittén har emellertid inte ansett denna omständighet påkalla ett förslag till sådan ändring av reglerna i 13 & folkpensioneringslagen att sjukhjälpen i dessa fall skall räknas som inkomst vid inkomstprövningen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Enligt 1958 års A-riksdags principbeslut skall änkepensionsreformen träda i kraft den 1 juli 1960. En huvudregel om ikraftträdandet i enlighet härmed har intagits i första stycket. Vissa modifikationer av huvudregeln är emel- lertid erforderliga.

Folkpensionsavgiften debiteras för kalenderår och grundas därvid på föregående års inkomster. Det är möjligt att _ i motsvarighet till vad som skedde vid en ändring innevarande år av 19 5 1 mom. — låta den föreslagna lydelsen av nämnda lagrum träda i kraft den 1 juli 1960 och därvid bli till- lämplig vid debitering av avgifterna för år 1960, dvs. på grundval av 1959 års inkomster. Emellertid föreslås att 33 5 lagen om allmän sjukförsäkring

skall i förevarande hänseende erhålla samma lydelse som 19 5 1 mom. folk- pensioneringslagen. Det skulle stöta på mycket stora praktiska svårigheter att inom sjukförsäkringen låta ändringen avse avgift, som grundas på tidi— gare års inkomster än 1960 års. Enhetlighet på detta område bör enligt kommitténs mening av praktiska skäl eftersträvas. Kommittén föreslår där- för att den nuvarande lydelsen av 19 ä 1 mom. alltjämt skall gälla i fråga om avgifter, som påföres för år 1960 eller tidigare år. Stadgande härom har intagits i första stycket av övergångsbestämmelserna.

Anledning finnes ej att låta de föreslagna avdragsreglerna i 38 5 2 mom. folkpensioneringslagen avse pension för tid före ikraftträdandet, vilken ut— betalas därefter. Föreskrift i detta hänseende har intagits i första stycket av övergångsbestämmelserna.

I nämnda stycke har jämväl införts den i kapitel IX föreslagna regeln, enligt vilken änkepensionsrätt för frånskild kvinna föreligger endast om dödsfallet inträffat efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.

Beträffande stadgandet i andra stycket första punkten må hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel XI. Det har icke ansetts rimligt att liv— ränta som avdragits från änkepension i enlighet med bestämmelserna i första punkten också skall medföra avdrag å kommunalt bostadstillägg till sådan pension enligt de vanliga inkomstprövningsreglerna. Därför har i sista punkten intagits en föreskrift om att livräntan i vad den sålunda av- dragits icke skall räknas såsom inkomst vid tillämpningen av 8 &. Tillämp- ning av denna undantagsregel torde bli aktuell i blott ett fåtal fall varje år.

Bestämmelserna i tredje stycket avser att reglera övergången från de nuvarande till de föreslagna nya bestämmelserna i 12 & folkpensionerings— lagen i de fall då pensionsberättigad vid den nya lagstiftningens ikraftträ- dande med tillämpning av 12 5 i dess nuvarande lydelse åtnjuter folkpen- sionsförmån såsom gift.

Beträffande sista punkten i tredje stycket må hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel VI avsnitt 14.

Av fjärde stycket framgår att ett beslut att jämlikt 12 5 i lagrummets nu gällande lydelse anse en ogift pensionsberättigad såsom gift kan medföra att rätt till änkepension efter den nya lagstiftningens ikraftträdande inträ— der för den kvinnliga kontrahenten vid mannens frånfälle även om den nya lagens Villkor i detta hänseende ej är uppfyllda. Angående motiven härför hänvisas till kapitel VI avsnitt 14.

Bestämmelserna i femte stycket första punkten har behandlats i den all- männa motiveringen i kapitel VI avsnitt 13. Därav framgår att den särskilda pensionsrätt som grundas på förekomsten av barn icke gäller för övergångs- fallens änkor, såvida icke samtliga barnrekvisit förelegat vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har barnet fyllt 16 år före den 1 juli

1960, skall änkans rätt till pension bedömas efter hennes ålder vid mannens död. Detsamma skall gälla om i juli 1960 änkan inte har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet.

I motsats till nuvarande stadganden om änkepension innehåller icke de föreslagna nya bestännnelserna någon dispensregel från kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension. Om änkepension vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna utgår med tillämpning av dispensregeln, skall vid tillämpning av 3 5 4 mom. första stycket anses som 0111 äktenskapet bestått minst fem år. Föreskrift härom har upptagits i sista punkten av femte styc- ket.

Av stadgandena i sjätte stycket framgår att änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960 skall minskas enligt nu gällande regler. Dock skall avdrag på grund av inkomst först ske å kommunalt bostadstillägg. Denna regel är i överensstämmelse med vad som i 8 5 andra stycket före— slagits i de fall då det samtidigt utgår två inkomstprövade pensionsförmåner. Tredje punkten innehåller bestämmelser om s. k. garantibelopp, varom må hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel VI avsnitt 11.

Av sjunde stycket framgår att i fråga om änkepension efter man, som avlidit före ikraftträdandet, 14 5 2 mom. och 16 å i dessa lagrums äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning.

I åttonde stycket stadgas att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn upphäves. De bidrag enligt nämnda lag som vid lagens upphörande utgår till änkling bör dock alltjämt utgå med tillämpning av de vid ut— gången av juni 1960 gällande grunderna. Indextillägg utöver vad som i så- dant tillägg utgår för juni månad 1960 bör emellertid inte tillkomma ifråga- varande bidragstagare.

I sista stycket har intagits föreskrift om att änka, som vid ikraftträdandet åtnjuter änkepension eller änkebidrag, skall erhålla änkepension utan sär- skild ansökan. Härom hänvisas till kapitel XIV avdelning D.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om höjning av folkpensioner m.m.

Ändringarna i 1 5 första stycket är betingade av att änkepensionsberätti— gad från den 1 juli 1960 hänföras till den pensionärskategori, som är berätti- gad till höjning av pensionen med 350 kr. Av stadgandet i 2 5 att vad i folkpensioneringslagen stadgas rörande indextillägg i tillämpliga delar skall gälla med avseende å höj ning enligt förevarande lag framgår att om index- tillägg minskas i fall som angives i det nya andra stycket av 6 5 3 mom. folkpensioneringslagen också den förevarande höjningen skall minskas i samma mån som indextillägget.

14—906659

I fråga om höjning av tilläggspension hänvisas nu till vad som stadgas rörande indextillägg till änkepension. Denna hänvisning kan icke längre gälla, då änkepensionen i nya änkefall icke är inkomstprövad. Hänvisningen föreslås i fortsättningen i stället skola gälla indextillägg till hustrutillägg.

På grund av förslaget i övergångsbestämmelserna till folkpensionerings- lagen att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn upphäves, hör vad i lagen om höjning av folkpensioner m. m. stadgas lörande bidrag till änkor och änklingar med barn utgå. I övergångsbestämmelserna till ändringarna i sistnämnda lag har intagits föreskrifter om att lagen i dess nuvarande lydelse dock alltjämt skall äga tillämpning i fall, då änklings- bidrag utgår efter den 30 juni 1960.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Ändringarna föranledes av att kommunerna icke skall bidraga till kost— naderna för änkepension i nya änkefall. I övergångsbestämmelserna stadgas att lagen i den nuvarande lydelsen alltjämt skall äga tillämpning i fråga om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet. Härom hänvisas till kapitel XV.

Förslaget till lag om barnpensioner

Kommittén hyser i likhet med allmänna pensionsberedningen den upp- fattningen att bestämmelserna om sådana barnförmåner som utgår såsom efterlevandeförmåner, barnpensioner, eller såsom komplement till försörja- rens folkpension, barntillägg, bör inarbetas i folkpensioneringslagen samt att de nuvarande bestämmelserna om särskilda barnbidrag till vissa utom- äktenskapliga barn bör utbrytas ur folkpensioneringssystemet för att admi- nistreras av barnavårdsorganen. Enligt kommitténs mening är det emeller- tid icke lämpligt att i detta sammanhang vidtaga en sådan omgestaltning av lagstiftningen. Prövningen av denna fråga torde böra ske i anslutning till den definitiva utformningen av en enhetlig pensionslagstiftning, som blir aktuell under de närmaste åren.

Från denna utgångspunkt har kommittén diskuterat, huruvida den före- varande reformeringen av barnförmånerna bör ske genom en revision av' bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn eller om bestämmelserna om barnpensioner bör intagas i en ny lag om barnpensioner. Kommittén har stannat för den senare lösningen. På grund härav föreslås att bestämmelserna om sådana särskilda barnbidrag, som avlöses av barnpensioner, utbrytes ur barnbidragslagen, vilken därefter skulle omfatta reglerna om särskilt barnbidrag till dels barn, vars försörj are (fader eller i vissa fall moder eller styvfader) uppbär folkpension och dels vissa utomäktenskapliga barn.

___ __ ___._____.__.__._a

Utöver den allmänna motivering, som lämnats i kapitel VII, vill kommit- tén här behandla vissa detaljer i förslaget till lag om barnpensioner 1 an-- slutning till de särskilda paragraferna.

1 &.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen, omfattar den föreslagna lagstiftningen barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. Detta har angivits i första stycket, som även innehåller vissa allmänna förut- sättningar för rätt till barnpension. Dessa förutsättningar motsvarar dem som nu gäller enligt 3 5 lagen om särskilda barnbidrag.

Stadgandena i förevarande paragraf avser de allmänna förutsättningarna _ bortsett från åldersvillkoret _» för såväl inträde av barnpensionsrätt som upphörande av sådan rätt. Kommitténs förslag i den allmänna motive- ringen (kap. VII avsnitt 9) att utgående barnpension skall indragas, om barnet blir adopterat, torde därför inte kräva särskilt stadgande.

2 5. Föreskriften att barnpension utgår t. o. m. den månad, under vilken barnet fyller nitton år, är utformad i överensstämmelse med det princip- beslut som fattats vid 1958 års A-riksdag.

3 &. Rörande barnpensionens belopp må här hänvisas till den allmänna moti- veringen i kapitel VII avsnitt 7.

4 5. I 4 5 har intagits en konkurrensregel i förhållande till' folkpensioneringen. Härom må i övrigt hänvisas till 11 å andra stycket lagen om folkpensione- ring.

5 5.

Reglerna om var ansökning om särskilt barnbidrag skall göras återfinnes nu i 15 g barnbidragslagen. Enligt detta lagrum gäller olika regler för skilda kategorier barn.

Kommittén har vid sitt bedömande av frågan hos vilken pensionsnämnds— ordförande ansökning om barnpension skall göras funnit det önskvärt med en för samtliga barnpensionsberättigade barn enhetlig regel, som anknyter till något lätt konstaterbart förhållande. Kommittén föreslår därför, att an— sökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskriven. Ett stadgande av nu angivet innehåll har intagits i första stycket. Med den föreslagna regeln torde samma pensionsnämndsordförande i allmänhet vara behörig att emottaga såväl ansökning om barnpension för barn, vars fader avlidit, som ansökning om änkepension för barnets moder.

I andra stycket har i enlighet med vad som nu gäller enligt barnbidrags— lagen intagits en kompletterande föreskrift för det fall att ansökningsort som ovan sagts icke finns. Ansökning om barnpension skall då göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnet stadig— varande vistas.

Kommittén föreslår, att ansökning om barnpension skall göras av barnets förmyndare. I sak torde en sådan regel i stort sett motsvara vad som nu enligt 15 & tredje stycket barnbidragslagen gäller för ansökning om barn- bidrag. I likhet med vad som nu är fallet enligt barnbidragslagen föreslås att, om barnavårdsman förordnats för barnet, denne skall vara behörig att göra ansökning om barnpension. Bestämmelser om vem som är behörig sökande har intagits i tredje stycket.

6 5.

11 å andra stycket, 14 g, 15 & fjärde och femte styckena samt 16—18 55 lagen om särskilda barnbidrag, till vilka hänvisning skett, innehåller bl. a. följande bestämmelser.

Enligt 11 å andra stycket skall, om barn, för vilket särskilt barnbidrag utgår, icke längre är svensk medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, barnbidraget indragas, såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna befinnes oskäligt. _ Enligt 14 5 utgår icke särskilt barnbidrag för tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad helt bestrides av statsmedel. Sådant bidrag utbetalas dock för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.

15 & fjärde stycket stadgar att ansökning om särskilt barnbidrag skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar för utredande av rätten till barnbidrag ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna är med san- ningen överensstämmande.

15 å femte stycket föreskriver att vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där hinder därför möter, annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl godtaga.

Enligt 16 5 1 mom. första stycket gäller att för handläggningen av åren- den rörande barnbidrag skall i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 55 folk— pensioneringslagen stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålders- pension. Därvid skall ärenden om bidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag, handläggas i den ordning som gäller beträffande sådan pensionsförmån och övriga ärenden handläggas i den ordning som gäller beträffande änkepension. I andra styc— ket föreskrives att bestämmelserna i 38 5 1 mom. första och andra styckena, 3 mom. första, andra och fjärde styckena samt 4 mom. ävensom 39 och 41 55 folkpensioneringslagen skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn- bidrag. I 16 5 2 mom. stadgas att barnavårdsnämndens ordförande har rätt

att närvara vid pensionsnämndens sammanträde och deltaga i överlägg— ningen rörande barnbidrag.

Enligt 17 5 första stycket skall särskilt barnbidrag i regel utbetalas till barnets förmyndare. Om särskilda skäl därtill föreligger, äger pensionssty- relsen föreskriva att utbetalning skall ske till barnavårdsman eller annan med skyldighet för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning som är för barnet mest gagnelig. Under de förutsättningar som anges i 18 5 1 mom. folkpensioneringslagen må barnhidragsbelopp motsvarande kostnad som myndighet utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten (17 å andra stycket). Särskilt barnbidrag som utgår under tid, då barnet är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än då anstaltsvården bestrides av statsmedel, skall utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vård— kostnaden. Av vad sålunda utbetalas får det kommunala organet tillgodogöra sig viss värdkostnad. Skulle överskott uppkomma, skall det redovisas till den som enligt bestämmelserna i 17 & första stycket har att uppbära barn- bidraget (17 5 tredje stycket). I fråga om vård på anstalt för epileptiker skall vad i tredje stycket sagts om kommunalt organ äga motsvarande till- lämpning på landstingskommun eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, på annan som driver sådan anstalt.

Enligt 18 5 kan rätten till särskilt barnbidrag icke överlåtas. Bidraget kan icke heller utmätas.

Enligt kommitténs förslag skall beträffande barnpensioner i tillämpliga delar gälla vad i nämnda paragrafer finns stadgat i barnbidragslagen. Det har emellertid icke ansetts erforderligt att ansökning om barnpension prö— vas av pensionsnämnd utan sådan ansökning jämte tillhörande handlingar skall av pensionsnämndens ordförande ofördröjligen insändas till pensions— styrelsen. Närmare motivering för förslaget i denna del har lämnats i kapitel XIV avdelning C.

7 5. En motsvarighet till stadgandet i denna paragraf finns i 3 5 lagen om särskilda barnbidrag.

8 5. Denna paragraf överensstämmer med 20 5 lagen om särskilda barnbidrag.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1960. I övergångsbestämmelserna har i andra stycket intagits ett stadgande som är betingat av de samordningsregler mellan barnpension och vissa livräntor, som kommittén behandlat i kapitel XI.

Angående tredje stycket hänvisas till kapitel XIV avdelning C.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m.fl. barn

Såsom tidigare framhållits föreslår kommittén, att särskilt barnbidrag till bland andra änkors bara skall ersättas med barnpension enligt bestämmel— serna i lagen om barnpensioner. Detta medför att den nuvarande rubriken lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn bör ändras. Kommittén, som icke finner det erforderligt att i lagens rubrik närmare ange vilka kategorier barn som i fortsättningen omfattas av lagen, föreslår att lagen erhåller rubriken lag 0111 särskilda barnbidrag.

I 1 5 har angivits barnbidragets nya maximibelopp 1 000 kr., varom när- mare motivering lämnats i kapitel VII.

Kommitténs förslag om barnpensioner föranleder dels att nuvarande bestämmelser i 5 & utgår och dels att ändringar sker i 6 5 1 och 3 mom. samt 7, 8, 12 och 13 55.

I en ny 5 5 har intagits bestämmelser om att särskilt barnbidrag icke utgår för barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om barnpensioner.

Vid reformens ikraftträdande utgående särskilt barnbidrag för barn, som icke erhåller barnpension, bör omräknas av pensionsstyrelsen utan särskild ansökning. Föreskrift härom har intagits i övergångsbestänunelserna.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring

Rörande motiveringen till de föreslagna lagändringarna må hänvisas till kapitel XIII.

Angående övergångsbestämmelserna må i fråga om 33 & hänvisas till specialmotiveringen till första stycket övergångsbestämmelserna till änd- ringarna i folkpensioneringslagen. Här må endast tilläggas, att av de avgif- ter, som grundas på 1959 års inkomster, avgiften inom sjukförsäkringen benämnes avgift för år 1959 men inom folkpensioneringen räknas som avgift för år 1960.

Övergångsbestämmelsen till 29 5 första stycket har föreslagits få samma innehåll som vid tidigare ändringar av detta lagrum.

Förslagen till dels lagar angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring och om ändrad lydelse av lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete m.m. och dels förordning om ändrad lydelse av militärersättningsförordningen

Motivering för ifrågavarande författningsändringar har lämnats i kapi- tel XI.

För att den nya lydelsen av 20, 21 och 23 55 yrkesskadeförsäkringslagen inte skall bli tillämplig på de äldre skadefall, som omfattas av omregle-

ringsbestämmelserna, måste hänvisning i 6 & omregleringslagen till dessa paragrafer ändras till att avse paragraferna i deras lydelse före den 1 juli 1960.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 5 lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna

Den föreslagna nya förmånen barnpension bör upptagas i lagen om un- dervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Kommitténs förslag påkallar ändringar i vissa av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser. Förslag i dessa delar framlägges emellertid icke av kommittén.

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation av herrar Andersson, Eliasson och Königson

Kommittén har haft att taga ställning bland annat till frågan huruvida barn vars båda föräldrar avlidit skall erhålla högre barnpension än barn som förlorat en av föräldrarna. Denna fråga behandlades vid 1958 års A—riksdag, som hänsköt frågan till utredning. Kommittémajoriteten finner visserligen en del skäl tala för högre pension åt föräldralösa barn, men avstyrker dock att något göres inom folkpensioneringen då genom den allmänna tilläggs- pensioneringens konstruktion de föräldralösa barnen blir särskilt väl be- handlade.

Det synes oss vara klart att barn, som förlorat båda föräldrarna, är sämre lottade än de barn som har en av föräldrarna kvar i livet och att det därför är motiverat med en högre pension åt de föräldralösa barnen. Frågan går ej att avvisa genom hänvisning till tilläggspensioneringen, utan snarare gör dennas välvilliga behandling av de föräldralösa barnen det mo- tiverat att, i varje fall under ett övergångsskede, ge högre pension åt de föräldralösa barnen även inom folkpensioneringen. I inledningsskedet er- håller inga föräldralösa barn något från tilläggspensioneringen och under en avsevärd följd av år kommer de flesta att få lita till vad folkpensione- ringen ger. Vi föreslår därför att barnpensionen till barn, vars båda för- äldrar avlidit, bestämmes till 1 500 kr. per år.

Merkostnaderna blir obetydliga. Det finnes enligt kommitténs heräk- ningar 1 500 föräldralösa barn under 16 år och lika många mellan 16 och 19 år gamla. Om barnpensionerna till föräldralösa barn fastställes till 1 500 kr. skulle alltså merkostnaderna bli 1,5 milj. kr. per år vid en barnpensions- ålder av 19 år och 750 000 kr. per år vid en barnpensionsålder av 16 år.

Reservation av herrar Andersson och Eliasson

Vid riksdagens principbehandling 1958 av frågan om förbättrad familje- pensionering inom folkpensioneringens ram rådde delade meningar i vissa frågor. En av dessa var åldersgränsen för erhållande av barnpension. Majo- riteten hade den uppfattningen att barnpensionen skulle utgå till 19 års ålder medan en minoritet ville sätta gränsen vid 16 år.

Inom 1958 års socialförsäkringskommitté råder full enighet om att be- greppet huvudsaklig försörjares bortgång ej skall vara grunden för erhål- lande av barnpension, utan att grunden istället skall vara att någon av för- äldrarna avlidit. Likaså råder full enighet om att inom änkepensioneringen skall hemmavarande barn, som grund för änkepension, tagas i beaktande intill 16 års ålder. Kommittén har alltså i dessa fall i full enighet frångått riksdagens principbeslut. Vi förmenar att kommittén också borde ha gjort detta ifråga om barnpensionsåldern och föreslagit att denna sättes till 16 år.

Enligt kommitténs beräkningar kommer den årliga kostnaden för barn- pensionerna i inledningsskedet att utgöra omkring 94 milj. kr. om åldern sättes till 19 år och omkring 60 milj. kr. om åldern sättes till 16 år. Det betyder alltså att kostnaden för barnpensioner till ungdomar mellan 16 och 19 år kommer att utgöra omkring 34 milj. kr. eller drygt tredjedelen av totalkostnaden för de föreslagna barnpensionerna. Då minst två tredje- delar av ungdomarna i dessa åldersgrupper torde vara förvärvsarbetande, många med goda inkomster, synes det oss vara felaktigt att sätta barnpen- sionsåldern så hög. Visserligen lär det vara så att många av de ungdomar, som förlorat någon av föräldrarna, har sämre möjligheter än andra att få hjälp från hemmet till studiekostnader, men det gäller näppeligen gene- rellt. För övrigt är det utan tvekan så att studerande ungdomar från fler- barnsfamiljer, även om båda föräldrarna lever, knappast i allmänhet kan få någon hjälp från hemmet till studiekostnader. Det allmännas medverkan för att hjälpa mindre bemedlade ungdomar ifråga om studiekostnader bör ges i annan ordning.

Vi föreslår alltså att barnpensionsåldern sättes till 16 år, varigenom kost- naderna för barnpensionerna nedbringas till omkring 60 milj. kr. per år.

Särskilt yttrande av herr Broberg

Kommitténs förslag i fråga om änke— och barnpensionerna innebär väsent- ligen endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut. Från denna utgångspunkt har jag ingen anledning till erinran mot de av kommittén framlagda förslagen.

Emellertid anser jag mig inte kunna underlåta att framhålla såsom min uppfattning att kostnaderna för de ifrågavarande förmånerna skulle kunna avsevärt minskas utan att den trygghet folkpensioneringen avser att ge därigenom skulle i nämnvärd mån förminskas.

Att märka är att folkpensioneringen i motsats till den allmänna tilläggs- pensioneringen, är en hjälpform som så gott som helt finansieras genom skatter — de 5. k. folkpensionsavgifterna är icke någon försäkringsavgift utan en specialskatt. Enligt min mening måste ett annat och strängare betraktelsesätt anläggas då fråga är om skattefinansierade anordningar än då fråga är om försäkringsprestationer, vilka finansieras genom avgif-

ter som åtminstone i stort sett drabbar den enskilde i förhållande till de honom tillförsäkrade prestationernas storlek. '

Under utredningsarbetets gång har jag blivit allt mer övertygad om att änkepensionen inte är riktigt avvägd vid jämförelse med det stöd, som det allmänna genom folkpensioneringen eller på annat sätt ger andra jäm- förbara kategorier. Antages definitivt den i princip beslutade änkepensione— ringen kan det inte undgås att krav å förbättring av stödet till andra grupper kommer att framföras. Detta kravs tillgodoseende blir utomordentligt kost- nadskrävande och kraven kommer att bli svåra att avvisa.

Med hänsyn till de nu framförda synpunkterna borde enligt min mening änkepensionen i princip alltjämt vara inkomstprövad. Dock borde minst så stor del av pensionen lämnas utan inkomstprövning att man undvek att änkor efter män i lägre inkomstlägen fick mindre andel av mannens inkomst i form av folk- och tilläggspension än änkor vilkas män haft högre inkomst. Eftersom änkepensionen i tilläggspensioneringen är högst 24 % av den pen- sionsgrundande inkomsten, skulle det vara tillfyllest att änkepensionen ut— gick utan inkomstprövning till ett belopp motsvarande cirka 1/, av basbelop— pet. Detta krav skulle tillgodoses om man låter 1/3 av änkepensionen, dock lägst 1 200 kr. lämnas utan inkomstprövning. I konsekvens härmed borde det 5. k. garantibeloppet utgöra 400 kr. för kvinna, som blivit änka under tiden 1/7 1958430/6 1959, och 800 kr. för kvinna, som blivit änka under tiden 1/7 1959—30/6 1960. Genom den återstående inkomstprövningen blir kostnads- besparingen i förhållande till kommitténs förslag för budgetåret 1960/61 om- kring 11 milj. kr. och för budgetåret 1968/69 omkring 130 milj. kr.

Det bör framhållas att den verkliga kostnadsbesparingen för statsverket sannolikt skulle bli långt större än vad nyss angivits, eftersom genom den skisserade anordningen i väsentlig män skulle kunna mildras kraven å en rimligare relation mellan invalidernas och de arbetsföra änkornas pensioner samt å stöd till andra ensamstående kvinnor än änkor.

Under utredningsarbetet har det visat sig att flertalet barn i åldern 16—19 år ägnar sig åt förvärvsarbete. Då vidare anledning inte synes föreligga att i syfte att underlätta fortsatt utbildning stödja fader- eller moderlösa barn i arbetsför ålder i annan ordning än övriga barn, som behöver sam— hällets stöd för fortsatt utbildning, anser jag att barnpensioneringen bör begränsas att avse barn under 16 år. Den kostnadsbesparing som härigenom ernås kan uppskattas till 34 milj. kr. om året.

Slutligen vill jag framhålla att jag ur principiell synpunkt gärna skulle ha sett att änklingar blev pensionsberättigade på samma sätt som änkor. Vad kommittén anfört i denna fråga är dock _ särskilt om kostnadsfrå— gan beaktas —— i nuvarande läge så vägande att jag kunnat ansluta mig till den av kommitténs övriga ledamöter intagna ståndpunkten i frågan.

Särskilt yttrande av experten Lundberg

Om folkpensioneringens änkepension utformas i enlighet med 1958 års A—riksdags beslut sker enligt min mening inte en socialpolitiskt sett rim- lig avvägning av samhällets skattefinansierade stöd till skilda medborgar- kategorier genom folkpensionering eller andra åtgärder. Särskilt vill jag härutinnan peka på att ett genomförande av principbeslutet medför att de, som blir änkor efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, inom folk- pensioneringen favoriseras framför invaliderna. Friska förvärvsarbetande kvinnor, som blir änkor vid fyllda 50 år, kommer att i pensionshänseende jämställas med sådana personer, som är så höggradigt invalidiserade att de får hel invalidpension vid en invalidpensionering byggd på uppskatt- ning av arbetsförmågan. För en sådan invalidpensionering har 1958 års A-riksdag uttalat sig. Ifrågavarande änkor skulle få en större pension än invalidiserade icke-änkor, vilka tillerkännes partiell invalidpension. Såvitt avser dessa änkor tages — i motsats till vad som gäller och skulle gälla för invaliderna —— ingen som helst hänsyn till vederbörandes faktiska försörj— ningsförmåga. Änkepensionens storlek — hel eller ett större eller mindre antal femtondelar av hel pension — bestämmes med hänsynstagande enbart till om änkan har barn under viss ålder i hemmet eller om hon själv upp- nått viss ålder vid mannens frånfälle eller då ifrågavarande barnvillkor upphör att vara uppfyllt. Ett system som bygger på änkans ålder vid viss tidpunkt är Visserligen enkelt att administrera men något bevis har inte anförts för att det skulle vila på en verklighetstrogen presumtion i fråga om det hjälpbehov, som utgör den socialpolitiska grunden för änkepensionen liksom andra socialförsäkringsförmåner. Systemet medger inte hänsyns- tagande exempelvis till en för bedömning av änkans möjlighet att försörja sig så väsentlig faktor som om och sedan huru länge änkan i anledning av äktenskapet varit borta från förvärvsarbete.

Det anförda Visar att det föreligger överhängande risk för att en änke- pensionering i enlighet med nämnda principbeslut kommer att få betänk— liga konsekvenser för försäkringssystemets konstruktion och ekonomi. Har principbeslutet om änkepensioneringen väl genomförts och vill man sedan tillgodose invalidernas krav på rättvisa, talar erfarenheten för att lös- ningen blir inte att de omotiverat förmånliga änkepensionsreglerna begrän- sas utan att invalidpensionerna höjes. Om beloppet för hel invalidpension höjes, kan man emellertid knappast undvika att höja ålderspensionen. Men då skall ju också änkepensionen höjas, eftersom full sådan enligt princip- beslutet skall utgå med samma belopp som ålderspensionen till ensamstå— ende!

Enligt min mening hade en riktigare avvägning olika folkpensionärsgrup- per emellan erhållits, om änkepensionen och invalidpensionen utformats efter så lika principer som möjligt. 1958 års A-riksdag har, som nyss antytts,

uttalat sig för att i en reformerad invalidpensionering storleken av pensio- nen i det enskilda fallet bör bestämmas på grundval av en uppskattning av vederbörandes eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Vid en sådan lös- ning för invalidpensioneringens del borde till grund för änkepensionen — utan kategoriklyvning mellan nya fall och övergångsfall _ läggas en upp- skattning av änkans utnyttjbara förvärvsförmåga. Man skulle ha samma regler för invalider och änkor med den modifikation, som föranledes av att grunden för bortfallet av pensionssökandens förvärvsförmåga beträffande invaliderna är medicinsk men i fråga om änkorna väsentligen hänger sam- man med sådana omständigheter som omhändertagandet av minderåriga barn och svårigheten att vid högre ålder börja förvärvsarbete. Änkepension utan någon behovs- eller inkomstprövning skulle därvid inte utgå från folk- pensioneringen utom möjligen om änkeblivandet skett när änkan har endast ett fåtal år kvar till 67-årsåldern. Om hänsynen till tilläggspensioneringen skulle anses nödvändiggöra det — härutinnan hänvisas till ledamoten Brobergs yttrande _ kan det här förordade systemet modifieras så att en mindre del av änkepensionsbeloppet utgår utan prövning av förvärvsför— mågan.

Det här skisserade systemet för änkepensionering skulle medföra en betydande, successivt stigande kostnadsbesparing.

I fråga om barnpensioneringen har kritik mot principbeslutet vid 1958 års A-riksdag framförts av vissa ledamöter av kommittén. På grund härav vill jag uttala, att jag anser att tillgänglig utredning bestämt talar emot en så hög åldersgräns som 19 år, om pensionen skall utgå utan någon behovs- prövning. Frågan huruvida det är sakligt motiverat att från den skattefi- nansierade folkpensioneringen barnpension med resp. utan behovsprövning utgår till högre ålder än 16 år kräver enligt min mening ytterligare utred- ning.

Frågorna om änkepensionering och barnpensionering har behandlats av mig i en artikel i Svenska Socialvårdsförbundcts Tidskrift för innevarande år sid. 4—12.

Kommittén har föreslagit att de särskilda barnbidrag, som inte ersättes av barnpensioner, den 1 juli 1960 provisoriskt skall höjas till 1 000 kr. per barn och år men bibehållas inkomstprövade. Med anledning härav vill jag anföra följande.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag har föredragande departe- mentschefen uttalat att _— särskilt med den storlek av folkpensioneringens familjepensionsförmåner i framtiden som 1958 års A-riksdag förutsatt — den sammanlagda familjepensionen från folk- och tilläggspensioneringen kan bli högre än den försäkrades egen pension (sid. 67) resp. än den avlid- nes inkomst (sid. 135). Departementschefen förutsatte att 1958 års A-riks- dags ställningstagande skulle kompletteras på denna punkt med regler för undvikande av överförsäkring. En lösning av detta problem försvåras enligt

min mening, om man genomför den av kommittén föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragen för folkpensionärs barn. Frågan om barntillägg för barn, vars försörjare uppbär folkpension, bör i stället _ i enlighet med vad som anförts i direktiven för kommittén på grundval av uttalande av 1958 års A-riksdag _ prövas i samband med kommitténs utredning om invalidpensioneringen och därmed sammanhängande spörsmål.

BILAGA

Grunder för kostnadsberäkningarna

Av byrådirektören Åke Kjellström

Då den officiella statistiken inte visat sig vara tillräckligt specificerad för att möjliggöra de beräkningar som varit nödvändiga vid uppskattningen av kostna- derna för den föreslagna änkepensioneringen och därmed sammanhängande för- hållanden har socialförsäkringskommittén låtit verkställa en specialundersökning baserad på det 5. k. befolkningsregistret hos Statistiska centralbyrån. Detta register omfattar ett urval av omkring 3 % av Sveriges befolkning nämligen de personer som är födda den 15 i varje månad. Registret var vid tidpunkten för undersök- ningen aktualiserat fram till den 31 december 1956. Undersökningen omfattade samtliga änkor och änklingar under 67 års ålder, sålunda födda 1890 eller senare. De förhållanden som registrerades och som var av vikt för här avsett ändamål ut- gjordes av födelseår, år för äktenskapets upplösning samt inkomsten. Sistnämnda uppgift avsåg sammanräknad nettoinkomst år 1955. 1956 års inkomster hade ännu inte hunnit införas i registret.

Ett sammandrag av registrets uppgifter avseende änkor den 31 december 1956 med fördelning dels efter ålder, dels efter tidpunkten för änkeblivandet lämnas i tabell 1.

Tabell 1. Antal änkor den 31.12.1956 i befolkningsregistret

Är för Ålder den 31.12.1956 änkeblivandet 20-24 251—29 30_34 35_39 40_44 45_49 130—54 55—59 60—64 65—66 1910—11 ......... _ _ _ _ _ _ _ _ 1 3 1912_16 ......... _ _ _ _ _ _ _ _ 14 6 1917-21 ......... _ _ _ _ _ _ 1 14 31 28 1922_26 ......... _ _ _ _ _ 1 4 29 38 12 1927_31 ......... _ _ _ _ _ 7 19 42 68 35 1932—36 ......... _ _ _ _ 2 15 29 57 94 51 1937_41 ......... _ _ _ 3 9 29 60 99 142 64 1942—46 ......... _ _ 3 16 34 65 91 129 186 85 1947_51 ......... _ 2 12 24 53 85 115 177 238 110 1952—56 ......... 8 13 35 49 93 166 194 268 378 150 Summa 8 15 50 92 191 368 513 815 1 190 544 Summa 3 786

Som framgår av tabellen utgjorde antalet änkor i registret 3 786. Hela antalet änkor i motsvarande åldrar utgjorde vid samma tidpunkt 119 558 enligt publika- tionen Befolkningsrörelsen år 1956. Befolkningsregistret omfattade sålunda 3,17 % av hela antalet änkor. De små talen i vissa åldersgrupper gör att uppmultiplicerade tal motsvarande hela antalet i berörda åldersgrupper blir behäftade med stor osä- kerhet, vilket måste hållas i minnet vid slutsatser och omdömen grundade på dessa tal.

Om nyssnämnda totalbestånd av änkor vid tidpunkten den 31 december 1956 i åldern 20—66 år fördelas med ledning av befolkningsregistrets siffror efter ål- dern vid änkeblivandet erhålles följande uppställning (tabell 2).

Tabell 2. Antal änkor den 31.12.1956

Ålder vid Ålder den 31.12.56 änkebli- Summa vandet 20_24 25_29 30-34 35-39 40_44 45_49 50_54 55_59 60—64 65_66

65—66 _ _ _ _ _ _ _ _ — 1 330 1 330 60—64 _ — _ _ _ _ _ — 6 323 3 882 10 205 55—59 _ _ _ _ _ — _ 4 760 8 957 3 713 17 430 50—54 — _ _ _ _ — 3 621 6 713 6 521 2 617 19 472 45—49 _ _ _ _ _ 2 479 4 862 5 420 5 312 1 779 19 852 40—44 _ — _ _ 1 864 3 482 3 950 3 600 2 949 1 525 17 370 35—39 _ _ _ 1 113 1 777 2 539 2 392 2 407 2 621 1 018 13 867 30—34 _ _ 747 1 039 1 528 1 078 1 395 1 679 1 643 275 9 384 25—29 — 367 701 749 870 578 625 1 141 1 133 868 7 032 20_24 169 281 119 313 82 423 429 790 763 247 3 616

Summa 169 648 1 567 3 214 6 121 10 579 17 274 26 510] 36 222 17 254 119 558

För att göra prognoser om änkebeståndet vid olika tidpunkter i framtiden måste vissa antaganden göras angående antalet nytillkommande fall samt antalet av— gångna. Dessa senare förorsakas antingen av dödsfall eller av omgifte samt givet- vis av det förhållandet att årsklasserna efterhand överskrider 67-årsgränsen. Från migration (in— och utflyttning) bortses i detta sammanhang. Andra förhållanden som har inverkan på kostnadsberäkningarna är invaliditeten bland änkorna, före- komsten av barn i viss ålder samt inkomstförhållandena. Dessa spörsmål skall nu tas upp i tur och ordning.

Nytillkomna fall Genom tillmötesgående av Statistiska centralbyrån har manuskripttaheller ställts till kommitténs förfogande, utvisande antalet nyblivna änkor under 67 års ålder under vart och ett av åren 1951—1957 fördelade efter födelseår (för åren 1955_ 1957 också publicerade i Befolkningsrörelsen för resp. år). Sammanförda i 5-års- grupper har talen följande utseende.

Tabell 3. Antal nytillkomna änkor under nedan angivna år

Ålder 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 _19 6 8 14 3 9 5 7 20—24 87 90 111 79 75 93 67 25—29 212 197 209 193 190 197 189 30—34 374 358 345 359 315 316 303 35—39 522 535 517 537 486 490 508 40—44 864 835 808 818 734 808 785 45—49 1 203 1 176 1 178 1 205 1 186 1 195 1 217 50—54 1 634 1 656 1 696 1 693 1 729 1 757 1 862 55—59 2 087 2 150 2 233 2 180 2 360 2 314 2 347 60—64 2 522 2 473 2 527 2 547 2 602 2 757 2 930 65—66 1 040 1 106 1 097 1 092 1 118 1 113 1 225 Summa 10 551 10 584 10 735 10 706 10 804 11 045 11 450

En blick på tabellen ger vid handen att talen visar en anmärkningsvärd konstans. En svag ökning kan dock spåras totalt sett och är särskilt märkbar i åldrarna 50—64 år.

Ur Befolkningsrörelsen kan hämtas uppgifter om avlidna änkor i olika åldrar. En sammanställning av dessa uppgifter för åren 1955, 1956 och 1957 med uppgifter om antalet levande änkor i motsvarande åldersgrupper vid årets ingång har gjorts i tabell 4.

Tabell 4 Antal änkor vid Avlidna änkor Dödsfall i % Ål der ingången av år under år under år 1955 1956 1957 1955 1956 1957 1955 1956 1957

20—24 189 143 189 1 2 — 0,5 1,4 0,0 25—29 721 639 648 2 _ _ 0,3 0,0 0,0 30—34 1 813 1 606 1 567 2 1 2 0,1 0,1 0,1 35—39 3 519 3 313 3 214 3 9 5 0,1 0,3 0,2 40—44 6 489 6 208 6 121 17 15 11 0,3 0,2 0,2 45—49 10 856 10 695 10 579 52 43 54 0,5 0,4 0,5 50—54 17 532 17 371 17 274 100 87 92 0,6 0,5 0,5 55—59 26 383 26 489 26 510 232 222 233 0,9 0,8 0,9 60—64 35 585 35 853 36 222 505 503 505 1,4 1,4 1,4 65—66 16 873 17 000 17 254 320 340 374 1,9 2,0 2,2

Dödsfallssannolikheterna har före 35-årså1dern ytterst ringa betydelse i förhål- lande till omgiftesfrekvensen (se nästa avsnitt) och har därför schematiskt lanta- gits utgöra genomgående 1,5 0/00. Efter 35 års ålder stämmer de observerade döds- riskerna mycket bra med de antaganden som ligger till grund för dödlighetstabel- len L 55 för män med en åldersförskjutning uppåt av 3 år. Dödlighetsintensiteten l” skulle alltså definieras av uttrycket

103117, = 0,9 + 0.016 . 100.040 (x+1)

Omgifte

Ur Befolkningsrörelsen för åren 1955, 1956 och 1957 kan ävenledes hämtas upp- gifter om antalet änkor i olika åldrar som gift om sig. En sammanställning härav för dessa år med uppgifter om antalet änkor i motsvarande åldersgrupper vid resp. års ingång har gjorts i tabell 5.

Tabell 5 Antal änkor vid Omgifta änkor Omgiften i % Ål der ingången av år under är år

1955 1956 1957 1955 1956 1957 1955 1956 1957

20_24 189 143 169 63 28 27 33,3 19,6 16,0 25—29 721 639 648 150 57 65 20,8 8,9 10,0 30—34 1 813 1 606 1 567 261 115 114 14,4 7,2 7,3 35—39 3 519 3 313 3 214 237 164 148 6,7 5,0 4,6 40—44 6 489 6 208 6 121 246 172 150 3,8 2,8 2,5 45——49 10 856 10 695 10 579 230 185 198 2,1 1,7 1,9 50—54 17 532 17 371 17 274 188 154 146 1,1 0,9 0,8 55_59 26 383 26 489 26 510 124 91 104 0,5 0,3 0,4 60—64 35 585 35 853 36 222 53 45 58 0,1 0,1 0,2 65—66 16 873 17 000 17 254 11 9 14 O 1 0,1 0,1

Summa 1 563 1 020 1 024

Såsom framgår av tabellen ligger antalet omgiften åren 1956 och 1957 i nästan varje åldersgrupp avsevärt under motsvarande antal för år 1955. Siffror för olika åldersgrupper är inte tillgängliga för år före 1955. Totalt sett har emeller- tid antalet omgifta änkor sedan 1941 uppgått till omkring 1 250 per år som synes av följande tablå.

År Antal omgifta År Antal omgitta ankor ankor

1941 ............................... 1 004 1949 ............................... 1 369 1942 ............................... 1 175 1950 ............................... 1 300 1943 ............................... 1 199 1951 ............................... 1 305 1944 ............................... 1 266 1952 ............................... 1 211 1945 ............................... 1 337 1953 ............................... 1 199 1946 ............................... 1 462 1954 ............................... 1 092 1947 ............................... 1 369 1955 ............................... 1 579 1948 ............................... 1 379 1956 ............................... 1 045 1957 ............................... 1 024

Praktiskt taget alla omgiften har skett vid en ålder understigande 67 år. Det kan synas vara befogat att betrakta medeltalet för åren 1955, 1956 och 1957 vad beträf- far sannolikheten för omgifte vid viss ålder som en lämplig riktpunkt för de när- maste åren framöver. En utjämning härav har gett uttrycket

6.61 0.881”

som utvisar sannolikheten för en änka i åldern x år att bli omgift under året. Givetvis är denna sannolikhet olika beroende på änkeståndets varaktighet, före- komsten av barn 111. m. men det skulle ha komplicerat räkningarna avsevärt att göra speciella antaganden i dylika fall. Uttrycket ger något för höga värden för åldrar under 30 år vilket emellertid spelar föga roll då antalet änkor i dessa åldrar är mycket ringa.

Prognos för åren 1961—69 Med utgångspunkt från änkebeståndet den 1.1.1957 (: 31.12.1956) och med led- ning av de hypoteser om antal nytillkomna änkefall och deras avveckling genom dödsfall och omgiften enligt ovan har en framskrivning gjorts till tidpunkterna den 1 januari åren 1961, 1963, 1965, 1967 och 1969. Den 1 januari ligger i mitten av ett budgetår och beståndet vid sådan tidpunkt kan följaktligen med nöjaktig noggrannhet anses utgöra ett genomsnitt för budgetåret ifråga.

Resultatet av beräkningarna framlägges här för den 1 januari 1961 och 1969.

Tabell 6. Beräknat antal änkor den 1.1.1961

Ålder vid Ålder den 1.1.1961

änkebli- Summa Vändet 20_24 25—29 30_34 35_39 40—44 45_49 50_54 55-59 60—64 65—66

65—66 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 144 1 144 60_64 _ _ _ _ _ _ _ _ 6 582 5 024 ,11 606 55-59 _ _ _ _ _ _ _ 5 703 9 949 3 234 18 886 50-54 _ _ _ _ _ _ 4 254 7 831 6 175 2 559 20 819 45_49 _ _ _ _ _ 2 895 5 536 4 567 5 242 1 789 20 029 40_44 _ _ _ _ 1 791 3 618 3 322 3 614 3 329 1 253 16 927 35-39 _ _ _ 1 140 2 000 1 707 2 356 2 217 2 309 1 170 12 899 30—34 _ _ 685 1 137 986 1 366 956 1 336 1 594 660 8 720 25—29 _ 386 538 532 639 667 496 769 977 482 5 486 20_24 142 160 134 102 207 120 427 411 801 261 2 765 Summa 142 546 1 357 2 911 5 623 10 373 17 347 26 448 36 958 17 576 119 281

Tabell 7. Beräknat antal änkor den 1.1.1969

Ålder vid Ålder den 1.1.1969

änkebli- Summa vandet 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50_54 55—59 60—64 65—66

65—66 _ — _ _ _ _ _ — — 1 144 1 144 60—64 _ _ _ _ _ — _ _ 6 517 5 127 11 644 55—59 _ _ _ _ _ _ _ 5 661 11 149 4 179 20 989 50—54 — _ _ _ _ _ 4 323 8 711 7 829 2 694 23 557 45—49 _ — — _ _ 2 943 6 040 5 448 4 601 1 348 20 380 40—44 _ _ _ — 1 786 3 589 3 264 3 195 2 835 1 410 16 079 35—39 _ _ _ 1 157 2 198 1 849 1 416 1 827 2 027 884 11 358 30—34 _ — 691 1 162 919 706 1 030 959 1 019 478 6 964 25—29 _ 387 540 321 263 440 650 491 429 267 3 788 20_24 142 155 53 43 59 134 109 260 379 118 1 452 Summa 142 542 1 284 2 683 5 225 9 661 16 832 26 552 36 785 17 649 117 355

Av särskilt intresse torde vara att avskilja de fall där änkeblivandet inträffat efter den 30 juni 1960 (huvudfallen) från de övriga (övergångsfallen). I nedan- stående tablå lämnas en översikt därav.

Tabell 8. A. Huvudfallen: Änkor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 B. Övergångsfallen: Änkor som blivit änkor före den 1 juli 1960

Ålder vid änkebli- Beräknat bestånd av änkor den 1 jan. år

”"det 1961 1963 1965 1967 1969

65—66 ........... A 432 1 144 1 144 1 144 1 144 ........... B 712 _ _ _ _

1 144 1 144 1 144 1 144 1 144

60—64 ........... A 1 353 6 535 10 085 11 528 11 644 ........... B 10 253 5 173 1 559 116 _

11 606 11 708 11 644 11 644 11 644

55_59 ........... A 1 191 5 888 10 447 14 860 18 558

........... B 17 695 13 987 9 759 6 160 2 431

18 886 19 875 20 206 21 020 20 989

50_54 ........... A 927 4 587 8 142 11 594 14 946

........... B 19 892 16 796 14 031 11 124 8 611

20 819 21 383 22 173 22 718 23 557

45—49 ........... A 652 3 213 5 679 8 068 10 390

........... B 19 377 17 026 14 572 12 331 9 990

20 029 20 239 20 251 20 399 20 380

40_44 ........... A 404 1 971 3 450 4 860 6 216

........... B 16 523 14 721 13 051 11 357 9 863

16 927 16 692 16 501 16 217 16 079

35_39 ........... A 270 1 291 2 214 3 068 3 872

........... B 12 629 10 955 9 834 8 533 7 486

12 899 12 246 12 048 11 601 11 358

30_34 ........... A 172 788 1 295 1 731 2121

........... B 8 548 7 510 6 496 5 549 4 843

8 720 8 298 7 791 7 280 6 964

25—29 ........... A 108 463 708 893 1 043

........... B 5 378 4 585 3 792 3 275 2 745

5 486 5 048 4 500 4 168 3 788

20_24 ........... A 52 193 260 299 326

........... B 2 713 2 224 1 841 1 418 1 126

2 765 2 417 2 101 1 717 1 452

50—66 ........... A 3 903 18 154 29 818 39 126 46 292

........... B 48 552 35 956 25 349 17 400 11 042

52 455 54 110 55 167 56 526 57 334

35-49 ........... A 1 326 6 475 11 343 15 996 20 478

........... B 48 529 42 702 37 457 32 221 27 339

49 855 49 177 48 800 48 217 47 817

20_34 ........... A 332 1 444 2 263 2 923 3 490

........... B 16 639 14 319 12 129 10 242 8 714

16 971 15 763 14 392 13 165 12 204

20_66 ........... A 5 561 26 073 43 424 58 045 70 260

Invaliditeten bland änkor Genom pensionsstyrelsens statistik kan man få en uppfattning om antalet änkor med invalidpension eller sjukbidrag. De senast tillgängliga resultaten i detta hän- seende gäller läget i januari 1956. Sammanställes de med beståndsuppgifterna för änkor vid motsvarande tidpunkt erhålles följande uppställning.

Tabell 9 .. . Antal änkor med Ålder inAåralrfnkOål 21356 invalidpension eller % g ge av 1” sjukbidrag 20_24 143 3 2,1 25—29 639 3 0,5 30—34 1 606 19 1,2 35—39 3 313 42 1,3 40—44 6 208 123 2,0 45_49 10 695 272 2,5 50—54 17 371 779 4,5 55—59 26 489 2 092 7,9 60—64 35 853 4 757 13,3 65—66 17 000 3 003 17,6 Summa 119 317 11 093 9,3

Statistiken lämnar ingen upplysning om fördelningen av antalet invalida änkor med hänsyn till änkeståndets varaktighet. En undersökning därav skulle erfordra tillgång till ansökningshandlingarna och en sådan omständlig och dyrbar procedur har inte ansetts påkallad. Man torde för övrigt med visst fog kunna antaga att det inte föreligger några nämnvärda avvikelser från en rent proportionell fördelning. Göres en sådan proportionell fördelning i enlighet med siffrorna i varje kolumn i tabell 2 ovan, avseende beståndet den 31.12.1956 erhålles nedanstående resultat.

Tabell 10 Ålder vid .. Därav med

änkebli- Antål la; 119561 en invalidpension % vandet ' ' eller sjukbidrag 65—66 1 330 232 17,4 60—64 10 205 1 506 14,8 55—59 17 430 2 199 12,6 50—54 19 472 2 004 10,3 45—49 19 852 1 719 8,7 40_44 17 370 1 240 7,1 35—39 13 867 935 6,7 30—34 9 384 541 5,8 25—29 7 032 471 6,7 20—24 3 616 246 6,8 50—66 48 437 5 941 12,3 35—49 51 089 3 894 7,6 20_34 20 032 1 258 6,3 20_66 119 558 11 093 9,3

För närvarande är invalidpensionen till ogift större än änkepensionen, varför de änkor som drabbas av invaliditet, som berättigar dem till invalidpension torde söka och beviljas sådan pension. Efter den 1 juli 1960 däremot då änkepensionen

i huvudfallen dels blir lika stor som invalidpensionens maximibelopp _ bortsett från de fall, där änkepensionen reduceras på grund av att änkan inte fyllt 50 år vid mannens frånfälle eller då yngsta barnet uppnår 16 års ålder _ dels icke blir inkomstprövad, kan man inte räkna med att mer än ett fåtal änkepensionsberät- tigade söker invalidpension. I övergångsfallen är dock förhållandet mera komplice— rat. Så länge invalidpensionen följer nuvarande inkomstprövningsregler kommer den utom i angivna undantagsfall att vara lika stor som den inkomstprövade änke— pensionen. Om man bortser från dessa senare fall torde det inte heller i övergångs- fallen förekomma att änkepensionsberättigade söker invalidpension (om inte möj- ligen för att få behålla den vid omgifte). Vidare inverkar garantibeloppet i änke- pensioneringen i samma riktning. Om däremot invalidpensioneringens inkomst- prövning ersättes med andra normer för en gradering kan saken komma i ett an- nat läge.

I de följande kostnadsberäkningarna har antagits att inga nya invalidpensioner sökes av änkor berättigade till änkepension, varför antalet av dem som nu har invalidpension successivt skulle minska allteftersom de övergår i ålders- pensmn.

Regeln om fem års äktenskap

Statistiska uppgifter som direkt anger äktenskapets varaktighet för nyblivna änkor med fördelning efter änkans ålder finns inte tillgängliga. Godtagbara upp- gifter därom torde dock, i likhet med vad som skedde vid undersökningen rö— rande barnförhållandena, kunna erhållas ur ett studium av de bestående äkten- skapen. Enligt 1950 års folkräkning var bland äktenskapen där hustrun var 35—40 år gammal 9,3 % av kortare varaktighet än 5 år. Motsvarande procenttal för äktenskap där hustrun var 40—45 år var 6,3 % och där hustrun var 45—50 år 4,1 %. Bland äktenskap där hustrun var över 50 år var 1,4 % av kortare varak- tighet än 5 år. Uppgifterna stämmer tämligen väl med pensionsstyrelsens erfaren- het enligt vilken för änkor över 55 år uppskattningsvis omkring 2 % varit ute- slutna från rätt till änkepension av den orsaken att äktenskapet icke varat minst 5 år.

Bamförbållanden

Änkepensionens storlek enligt huvudbestämmelserna är i första hand beroende på änkans ålder vid mannens frånfälle. Full änkepension utgår till änka som fyllt 50 år vid mannens död. Understiger änkans ålder 50 år minskas pensionen med så många 15-delar som åldern är lägre än 50 år. Förekomsten av barn under 16 år modifierar ovanstående schema i så måtto att full änkepension alltid utgår i dylika fall. När yngsta barnet uppnår 16 års ålder utgår fortsatt änkepension med det belopp som änkan skulle varit berättigad till om mannen dött vid denna tidpunkt. För övergångsfallens änkor gäller samma regler vad beträffar ålders- och barn- rekvisiten. Pensionen är emellertid inkomstprövad. Avdragets totala storlek är vid viss årsinkomst densamma som för närvarande gäller, dock skall fördelningen av avdraget på det kommunala bostadstillägget och änkepensionen i övrigt ske efter andra regler än nu. Denna fråga skall emellertid behandlas i ett senare av- snitt. Vidare föreslås vissa garantibelopp för änkor som blivit änkor efter den 30.6.1958. Även denna fråga behandlas senare. I detta avsnitt tas endast upp frågan om antalet änkor i olika åldersgrupper med och utan barn. För jämförelses skull behandlas även det fallet att ovannämnda 16-årsgräns utbytes mot 19-årsgräns.

Av vad ovan sagts torde framgå att vad som är av betydelse i barnrekvisitet endast är yngsta barnets ålder vid mannens frånfälle. Om flera barn finnes har deras åldrar inverkan på rätten till änkepension eller dennas storlek endast om yngsta barnet avlider före 16 års ålder. Här måste emellertid överhuvudtaget bortses från sannolikheten för dödsfall bland barnen liksom från de fall att barn inte vistas i makarnas hem vid mannens död. Sannolikheterna är i båda hänseendena mycket små och ett hänsynstagande till dessa skulle i betydlig grad komplicera räkningarna utan att ge nämnvärt utbyte.

Statistiska uppgifter som direkt besvarar frågan om yngsta barnets ålder hos nyblivna änkor finns inte tillgängliga. Trots att en i många hänseenden mycket utförlig statistik publicerats bl. a. vid folkräkningstillfällena om äktenskapen och barnförhållandena har det visat sig mycket svårt att därur deducera fram just de uppgifter som erfordras för här föreliggande problem.

Här har gjorts det antagandet att barnförhållandena hos nyblivna änkor är jäm- förbara med motsvarande förhållanden hos gifta kvinnor i samma ålder. Detta är naturligtvis inte fullt korrekt. Åldersfördelningen hos männen i äktenskap där hustrun är i en viss ålder torde inte vara densamma som för de avlidna männen till nyblivna änkor i motsvarande ålder, sjuklighet hos mannen före dödsfallet kan ha haft inverkan på barnantalet i äktenskapet m. m. Avvikelserna torde dock inte vara större än att de ryms inom den felmarginal som av andra skäl är oundviklig.

Till att börja med skall frågan om antalet barnlösa familjer tas upp. Vid folkräk- ningen 1945 behandlades familjestatistiken tämligen ingående. I tab. 3 i folkräk- ningens del VII: 2 (tolftedelssamplingen) återfinnes uppgifter om antalet barnlösa äktenskap, fördelade efter vigselår samt hustruns vigselålder (upp till 45 år). Ur denna tabell kan efter vissa interpolationsräkningar erhållas procenttal utvisande sannolikheten för en gift kvinna i viss given ålder och med viss given varaktighet på äktenskapet att vara barnlös.

Ur 1950 års folkräkning del II tab. 13 kan hämtas uppgifter om bestående äkten- skap, fördelade efter vigselår och hustruns ålder. Därav kan härledas en pro— centuell fördelning av antalet äktenskap, där hustrun har en viss given ålder, efter äktenskapets varaktighet. Appliceras på en sådan fördelning de procenttal som ovan omtalats för sannolikheten vid en viss varaktighet av äktenskapet att det är barnlöst skulle man på detta sätt erhålla den totala sannolikheten att en gift kvinna i viss ålder (5-års-åldersgrupp) är barnlös.

För kostnadskalkylerna i här förevarande sammanhang har på anförda skäl antagits att en änka i åldern 20—24 år i 35 % av fallen är barnlös, i åldern 25—29 år i 25 % samt att denna sannolikhet i åldrar fr. o. m. 30 år genomgående är 20 %.

För att övergå till frågan om yngsta barnets ålder har till att börja med sanno- likheten för en gift kvinna i viss given ålder att få barn inom ett år undersökts.

Denna kan erhållas ur Befolkningsrörelsen om antalet i äktenskap födda barn fördelade efter moderns födelseår sammanställes med antalet gifta kvinnor i mot- svarande åldrar. Ett sammandrag härav meddelas i nedanstående tabell 11.

Sannolikheten att en gift kvinna i en viss ålder har sitt yngsta barn i ålder 0 år (dvs. 0—1 år) skulle sålunda kunna härledas ur tabell 11. Sannolikheten att hon är barnlös har tidigare angivits. Resterande procent upp till 100 skulle då motsvara sannolikheterna att yngsta barnet är 1 år, 2 år etc. Här har antagits att dessa sanno- likheter _ utom för de yngsta änkeåldrarna _ först stiger någorlunda rätlinigt till ett maximum och sedan sjunker rätlinigt till 0 vid en sådan ålder på yngsta barnet att detsamma beräknas vara fött då modern var omkring 19 år. För änkor under 30 år beräknas procentsatserna utan stegring för de lägsta barnaåldrarna

Ålder Antal gifta kvinnor Antal i äktenskap ?

den 31.12.1956 födda barn 1956 ” 20_24 91 943 23 352 25,4 25—29 173 114 30 233 17,5 30—34 212 766 22 715 11,7 35_39 230 512 12 889 5,6 40_44 218 359 4 178 1,9 45—49 209 346 363 0,2

gradvis sjunka ned till 0. Denna konstruktion svarar måhända inte mot verklig- heten i någon högre grad men vissa undersökningar har givit vid handen att änd- rade antaganden på denna punkt har relativt sett mycket obetydlig inverkan på kostnadskalkylerna. Med hjälp av de i det föregående redovisade antagandena kan man nu beräkna fördelningen av änkebeståndet vid tidpunkterna den 1.1.1961 och den 1.1.1969 för de änkor som blivit änkor före 50 års ålder dels för huvudfallen och dels för över- gångsfallen i följande fem grupper: Barnlösa änkor, Änkor med barn under 16 år, Änkor med barn över 16 år, där änkan fyllt 50 år då yngsta barnet fyllde 16 år, Änkor med barn över 16 år, där änkan ej fyllt 50 år då yngsta barnet fyllde 16 år, Änkor med barn över 16 år, där det yngsta barnet fyllt 16 år före faderns från- fälle. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tabellerna 12 och 13. ..A

???—=P

Tabell 12. Beräknat antal änkor den 1.1.1961 som blivit änkor före 50 års ålder

Med barn Ålder vid över 16 år änkebli- Barnlösa .. .. .. .. . .. Summa van det under dar ankan dar ankan ej dar yngsta 16 år fyllt 50 år då fyllt 50 år då barnet fyllt yngsta barnet yngsta barnet 16 år före fa- fyllde 16 år fyllde 16 år derns död 1 2 3 4 5 6 7

A. Huvudfallen 45_49 130 351 1 14 156 652 40_44 81 272 _ 5 46 404 35_39 54 214 — _ 2 270 30—34 34 138 _ _ _ 172 25—29 27 81 _ _ _ 108 20—24 18 34 _ — _ 52

Summa 344 1 090 1 19 204 1 658 B. Övergångsfallen 45—49 3 875 3 176 5 622 2 045 4 659 19 377 40_44 3 304 3 289 3 013 5 034 1 883 16 523 35—39 2 526 2 906 1 670 5 411 116 12 629 30—34 1 710 2 035 51 4 752 — 8 548 25—29 1 343 1 107 — 2 928 _ 5 378 20_24 949 272 _ 1 492 _ 2 713

Tabell 13. Beräknat antal änkor den 1.1. 1969 som blivit änkor före 50 års ålder

Med barn Ålder vid Över 16 år 253361;— Barnlösa under där änkan där änkan ej där yngsta Summa 16 år fyllt 50 år då fyllt 50 år då barnet fyllt yngsta barnet yngsta barnet 16 år före fyllde 16 år fyllde 16 år faderns död 1 2 3 4 5 6 7 A. Huvudfallen 45—49 2 078 3 680 1 197 935 2 500 10 390 40——44 1 243 3 070 65 1 128 710 6 216 35—39 774 2 626 _ 436 36 3 872 30—34 424 1 626 — 71 _ 2 121 25—29 261 782 _ _ _ 1 043 20—24 114 212 _ — _ 326 Summa 4 894 11 996 1 262 2 570 3 246 23 968 B. Övergångsfallen 45—49 1 998 323 4 131 1 134 2 404 9 990 40—44 1 972 518 2 673 3 576 1 124 9 863 35—39 1 497 581 1 338 4 001 69 7 486 30—34 968 412 38 3 425 — 4 843 25—29 686 187 _ 1 872 _ 2 745 20_24 394 30 _ 702 _ 1 126 Summa 7 515 2 051 8 180 14 710 3 597 36 053

Änkomas inkomstförhållanden

Beträffande änkornas inkomster föreligger de senaste statistiska uppgifterna därom i befolkningsregistret vilket som förut nämnts innehöll (vid tidpunkten för under- sökningen) uppgifter om 1955 års sammanräknade nettoinkomster. Nu är det vis- serligen inte den sammanräknade nettoinkomsten som ligger till grund för be— räkningen av den inkomstprövade änkepensionen utan ett annat inkomstbegrepp. Skillnaden är emellertid av oväsentlig betydelse i jämförelse med Övriga mera ovissa faktorer. Man torde knappast kunna komlna längre än till en uppskattning av den procentuella andel av en viss grupp änkor som kommer att uppbära full änkepension, dvs. fall där årsinkomsten ej överstiger 1 000 kr., samt den procen— tuella andel som på grund av årsinkomstens storlek är utesluten från änkepension. För den mellanliggande andelen med ett efter årsinkomsten varierande reducerat änkepensionsbelopp får man uppskatta ett genomsnittsbelopp för änkepensionen.

Innan dessa frågor skall behandlas måste några ord sägas om det kommunala bostadstillägget (kbt). Det faktiskt utgående kbt till änkepensionärer enligt nu- varande lagstiftning uppgick till 505 kr. i januari 1956, 532 kr. i januari 1957 och 558 kr. i januari 1958. För januari 1960 har det av pensionsstyrelsen beräknats uppgå till 630 kr. Dessa belopp är emellertid medelvärden av såväl maximala som på grund av årsinkomsten reducerade kbt. Det finns ingen framräknad uppgift om det genomsnittligt utgående maximala kbt till änkor men beloppet torde i ja- nuari 1960 av nyssnämnda medelbelopp att döma ligga omkring 700 kr. Om full änkepension uppgår till 2 450 kr. och därtill kommer kbt med genomsnittligt 700 kr. eller 3150 kr. sammanlagt skulle en årsinkomst av 5 840 kr. utesluta från rätt till änkepension av denna storlek. Vad som då närmast skulle intressera vore antalet änkor med en årsinkomst överstigande omkring 6 000 kr.

Ur befolkningsregistret kan hämtas följande uppgifter om inkomstförhållandena hos änkor, som blivit änkor senast år 1953. Beträffande senare års änkor hade i många fall registrerats mannens inkomst och dessa årgångar har uteslutits, enär de annars skulle ha förryckt resultatet.

Tabell 14 Procentuell andel av samtliga änkor inom resp. åldersgrupp med Ålder inkomst i kronor _ 1 000 1 000—6 000 6 000— Inalles

25—29 9 55 36 100 30—34 15 52 33 100 35_39 14 47 39 100 40—44 11 42 47 100 45_49 11 54 35 100 50—54 12 54 34 100 55—59 15 58 27 100 60—65 19 65 16 100

Siffrorna uppvisar märkligt nog inte några större skillnader de olika ålders— grupperna emellan utom beträffande de allra äldsta där man kan iakttaga en för- skjutning mot lägre inkomster.

Pensionsstyrelsens senaste statistik över de nuvarande änkepensionärernas in- komster avser förhållandena i jan. 1956. Av denna framgår att av 15901 änkor med änkepension 9 499 eller 60 % hade fulla förmåner, dvs. årsinkomsten översteg ej 1 000 kr., och resterande 40 % reducerad änkepension. Årsinkomsten kunde där i enstaka undantagsfall med höga kbt—värden överstiga 5000 kr. Dessa upp- gifter synes inte stämma särskilt bra med ovanstående siffror från befolknings- registret. Man får dock hålla i minnet att en jämförelse i realiteten inte är möj— lig enär befolkningsregistret representerar samtliga änkor i angivna åldrar obe- roende av tidpunkten för mannens frånfälle. Pensionsstyrelsens klientel omfattar endast änkor som blivit änkor efter 55 års ålder. Vidare ingår naturligt nog änke- pensionen i förekommande fall i befolkningsregistrets inkomststatistik.

För ett bedömande av inkomstförhållandena beträffande änkor, som fyllt 50 år vid mannens frånfälle är pensionsstyrelsens statistik lämpligare som utgångspunkt än befolkningsregistret.

I januari 1958 uppgick antalet änkepensionsberättigade till 19 744. Av övriga änkor i det bestånd på 30 000 som här kommer i betraktande kan 4 000 beräknas ha uppburit invalidpension eller sjukbidrag (jfr tab. 10). Följaktligen skulle drygt 6 000 änkor på grund av inkomstprövningen vara uteslutna från änkepension, dvs. omkring 25 % av de änkor som inte var invalider.

Av dem som uppbar änkepension hade som tidigare nämnts omkring 60 % fulla förmåner och 40 % reducerade förmåner. Detta gällde vid en tidpunkt då maximal änkepension förutom kbt uppgick till 1 480 kr. Stiger änkepensionen till 2 450 kr. måste givetvis under i övrigt oförändrade förhållanden procenttalet med fulla för- måner sjunka då det kan antas att åtskilliga änkor i högre inkomstlägen tillkom- mer såsom berättigade till änkepension. Man torde kunna räkna med omkring 50 % för den andel som skulle komma att uppbära fulla förmåner. För de 50 % som skulle uppbära reducerade förmåner kan man med ledning av erfarenheterna från nuvarande änkepensionslagstiftning räkna med ett genomsnittsbelopp upp- gående till omkring tre fjärdedelar av full änkepension.

För änkor, som inte fyllt 50 år vid mannens frånfälle har med stöd av befolk— ningsregistrets siffror antagits att 15 % har inkomster upp till högst 1 000 kr. och att 35 % har sådana inkomster att de vid inkomstprövning (övergångsfallen) kom- mer att vara uteslutna från rätt till änkepension. Speciella antaganden måste givet- vis göras för dem som på grund av åldern vid mannens död skulle vara berättigade till endast vissa bråkdelar av full änkepension.

Garantiregelns inverkan

För övergångsfallens änkor gäller att änka, vars make avlidit under tiden 1/7 1958 —30/6 1959, äger erhålla minst 1/3 av den änkepension hon varit berättigad till före inkomstavdrag och änka, vars make avlidit under tiden 1/7 1959—30/6 1960, minst ”"/3 av samma pension.

Vad först angår antalet fall som kan beräknas bli påverkade av dessa garanti- regler får man till att börja med utgå från samtliga nyblivna änkor under resp. tidsperioder. Betecknas för korthets skull den grupp änkor, vilkas män avlidit budgetåret 1959/60 för grupp a (skall garanteras 2/3 av full pension) och dem, vil- kas män avlidit under budgetåret 1958/59 för grupp b (skall garanteras 1/; av full pension) kan följande antal med ledning av tidigare redovisade antaganden om antal nyblivna änkor, omgiften och dödsfall m. m. framräknas.

Tabell 15. Beräknat antal änkor vid olika tidpunkter, som blivit änkor 1/7 1959——30/6 1960 (grupp 0) och 1/7 1958—30/6 1959 (grupp b)

Ålder vid änkeblivandet 1/1 1961 1/1 1963 1/1 1965 1/1 1967 1/1 1969

Grupp a

20—34 605 435 344 295 257 35—49 2 612 2 466 2 349 2 260 2 180 50—66 7 463 6 143 4 934 3 838 2 837 Grupp b

20—34 504 384 315 275 240 35—49 2 534 2 404 2 302 2 220 2 145 50—66 6 786 5 527 4 372 3 327 2 400

Dessa antal inkluderar invalidpensionärer. Härom och beträffande förhållan- dena i övrigt göres samma antaganden som redovisats i föregående avsnitt.

Sammanfattning av kostnadskalkylema

Med tillämpning av de i det föregående redovisade antagandena och metoderna har följande kostnader framräknats. Beloppet av full änkepension har budgetåret 1960/61 antagits utgöra 2 450 kr. och budgetåret 1968/69 3 700 kr. Medelbeloppet av fullt kommunalt bostadstillägg har båda budgetåren antagits utgöra 700 kr.

Kostnaderna för änkepensionerna och för de kommunala bostadstilläggen har hållits åtskilda för att möjliggöra en uppdelning av kostnaderna på staten och kommunerna.

Tabell 16. Kostnader för änkepensioneringen budgetåret 1960/61

Förutsättningar: Full änkepension 2 450 kr. Fullt kommunalt bostadstillägg i genomsnitt 700 kr. 16-drsgräns för barnen.

Kostnad i Antal milj. kr. för änkep. kbt A. Huvud/allen 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle ...................... 3 900 9,6 1,6 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfällek. 450 0,8 0,1 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 16 år ................................ 1 100 2,7 0,3 D) » » över 16 år ................................. 0 O 0 Summa 5 450 13,1 2,0 , ___; B. Övergångsfallen 15'1 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 35 200 78,2 15,2 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfälleln . 7 000 7,9 3,0 3. Ankor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 16 år ............................... 8 600 18,4 2,8 b) » » över 16 år efter den 1.7.1960 ................ 9 200 11,0 4,2 Summa 60 000 115,5 25,2 __ 140,7

Totalsumma för huvudfall och övergångsfall 65 450 155,8

1 Här ingår änkor som har barn som fyllt 16 år vid mannens frånfälle.

Tabell 17. Kostnader för änkepensioneringen budgetåret 1960/61

Förutsättningar: Full änkepension 2 450 kr. Fullt kommunalt bostadstillägg i genomsnitt 700 kr. 19-årsgräns för barnen.

Kostnad i Antal milj. kr. för

änkep. kbt A. Huvud/allen 1. Änkor' som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................... 3 900 9,6 1,6 2. Barnlösa änkor som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfällel. . . 350 0,6 0,1 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 19 år ................................ 1 200 2,9 0,3 b) » » över 19 år ................................. 0 0 0 Summa 5 450 13,1 2,0 __ 15,1 E. Övergångs/allen 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 35 200 78,2 15 2 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfälle1.. . 5 500 6,1 2,2 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder

a) Yngsta barnet under 19 år ................................ 11 500 24,9 3,8 b) » » över 19 år efter den 1.7.1960 ................ 8 800 10,5 4,0 Summa 61 000 119,7 25,2

144,9

Totalsumma för huvudfall och övergångsfall 66 450 160,0

1 Här ingår änkor som har barn som fyllt 19 år vid mannens frånfälle.

Tabell 18. Kostnader för änkepensioneringen budgetåret 1968/69

Förutsättningar: Full änkepension 3 700 kr. Fullt kommunalt bostadstillägg i genomsnitt 700 kr. 16-årsgräns för barnen.

Kostnad i Antal milj. kr. för änkep. kbt A. Huvudfallen 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 46 300 171,3 19,0 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfälle1 . . 7 200 17,8 1,9 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 16 år ................................ 12 000 44,4 3,1 b) » » över 16 år ................................. 3 800 11,0 1,0 Summa 69 300 244,5 25,0 ___—. B. Övergångsfallen 2695 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 8 700 28,9 3,6 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfällel . . 4 100 7,1 1,7 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 16 år ................................ 1 400 4,6 0,5 b) » » över 16 år efter den 1.7.1960 ................ 9 400 23,0 4,2 Summa 23 600 63,6 10,0 __... 73,6

Totalsumma för huvudfall och övergångsfall 92 900 343,1

1 Här ingår änkor som har barn som fyllt 16 år vid mannens frånfälle.

Tabell 1.9. Kostnader för änkepensioneringen budgetåret 1968/69

Förutsättningar: Full änkepension 3 700 kr. Fullt kommunalt bostadstillägg i genomsnitt 700 kr. 19-ärsgräns för barnen.

Kostnad i Antal milj. kr. för änkep. kbt A. Huvudfallen 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 46 300 171,3 19,0 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfällek. . 5 600 13,8 1,5 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 19 år ................................ 14 700 54,3 3,9 D) » » över 19 år ................................. 2 700 8,2 0,7 Summa 69 300 247,6 25,1 E. Övergångsfallen 272'7 1. Änkor som fyllt 50 år vid mannens frånfälle .................. 8 700 28,9 3,6 2. Barnlösa änkor, som fyllt 36 men ej 50 år vid mannens frånfälle1 . . 3 300 5,7 1,3 3. Änkor med barn, som blivit änkor före 50 års ålder a) Yngsta barnet under 19 år ................................ 2 800 9,4 1,0 b) » » över 19 år efter den 1.7. 1960 ............... 9 000 21,5 4,0 Summa 23 800 65,5 9,9 75,4 Totalsumma för huvudfall och övergångsfall 93 100 348,1

1 Här ingår änkor som har barn som fyllt 19 år vid mannens frånfälle.

Beträffande antalet änkor torde observeras att uppgifterna därom avser me- delantalet under resp. budgetår. Detta innebär för huvudfallen att totalantalet änkor som under det första budgetåret efter lagstiftningens ikraftträdande efter hand blir berättigade till änkepension uppgår till ungefär det dubbla mot medel- antalet, sålunda omkring 11 000.

Samma effekt, ehuru i motsatt riktning, gör sig gällande för övergångsfallen. Dessa kan antagas sjunka under nämnda budgetår med omkring 4000 fall var— för antalet berättigade vid budgetårets ingång den 1 juli 1960, kan beräknas överstiga medelantalet med omkring 2000.

Det har beräknats att det antal änkor i övergångsfallen, som eljest icke skulle erhålla änkepension men som får sådan pension på grund av garantiregeln, upp- går till omkring 5700 budgetåret 1960/61 och omkring 2 800 budgetåret 1968/69.

För att en uppfattning må kunna erhållas om läget i en framtid, då övergångs- fallen till större delen avvecklats, har en kalkyl gjorts upp för budgetåret 1978/79. Enligt denna beräkning kvarstår då endast drygt 5000 övergångsfall. Antalet fall enligt huvudbestämmelserna uppgår till drygt 100000. Under förutsättning av oförändrat penningvärde och med ett standardläge såsom under budgetåret 1968/69 uppgår kostnaderna till omkring 360 milj. kr., vari emellertid icke inräk- nats kostnader för de kommunala bostadstilläggen. Dessa kan då på grund av den allmänna tilläggspensioneringens verkan beräknas ha väsentligt avtagit i storlek och omfattning.

Fader- och moderlösa barn

Beräkningarna rörande fader— och moderlösa barn har utförts från den utgångs- punkten att man med hjälp av dödlighetsantaganden och antaganden om omgiftes- frekvensen bland änkor och änklingar framräknat sannolikheten att ett barn i viss ålder har

a) båda föräldrarna i livet,

b) endast modern i livet och ogift,

c) endast modern i livet och omgift,

d) endast fadern i livet och ogift,

e) endast fadern i livet och omgift,

f) ingen av föräldrarna i livet.

Vidare måste antaganden göras om sannolikheten av att ett nyfött barn har fader och moder i vissa angivna åldrar.

Sistnämnda förhållanden har bedömts med ledning av Befolkningsrörelsen 1956 tab. 18, som utvisar under år 1956 i äktenskap födda barn fördelade efter föräld- rarnas ålder.

Dödlighetsantagandena har följt uttrycket

103 p,. = 0.9 + 0.016-100'046(x+ 2)

för män och med en åldersförskjutning nedåt på två år för kvinnor.

Omgiftesfrekvensen för änkor har angivits tidigare. För änklingar har med stöd av uppgifterna om omgiften bland änklingar åren 1955—1957 ur Befolknings— rörelsen för nämnda år antagits formeln

3.57 - 0.917”

såsom sannolikheten för en änkling i åldern x år att gifta om sig under året. Med ledning av ovan angivna antaganden har efter omfattande beräkningar följande resultat erhållits.

Tabell 20 Sannolikheten i % att ett barn i vidstående ålder är Barnets ålder faderlöst med modern moderlöst med fadern föräldralöst änka omgift änkling omgift 1 0,07 0,05 0,06 0,05 0,000 2 0,16 0,10 0,13 0,10 0,001 3 0,27 0,15 0,20 0,15 0,002 4 0,40 0,21 0,28 0,21 0,004 5 0,55 0,26 0,37 0,27 0,007 6 0,72 0,32 0,47 0,33 0,011 7 0,91 0,38 0,57 0,39 0,016 8 1,11 0,44 0,68 0,46 0,022 9 1,34 0,50 0,80 0,53 0,030 10 1,58 0,56 0,93 0,60 0,040 11 1,85 0,62 1,06 0,67 0,051 12 2,13 0,69 1,20 0,75 0,066 13 2,43 0,76 1,35 0,83 0,082 14 2,75 0,82 1,50 0,91 0,103 15 3,09 0,89 1,67 0,99 0,128 16 3,45 0,96 1,84 1,08 0,160 17 3,83 1,03 2,01 1,17 0,196 18 4,23 1,11 2,20 1,26 0,240 19 4,65 1,18 2,39 1,35 0,294

Tillämpas dessa procentsatser på de årskullar födda 1942—1960 som beräknas vara i livet den 1.1.61 får man som resultat att vid denna tidpunkt antalet barn under 19 år som är

a) faderlösa med modern ogift .......................... uppgår till 42 000 b) faderlösa med modern omgift ........................ c) moderlösa med fadern ogift .......................... d) moderlösa med fadern omgift ........................

e) föräldralösa (och därmed jämställda)

Sättes gränsen vid 16 år erhålles, att antalet barn som är

» » 13 000 » » 24 000 » » 15 000 » » 3 000

Summa 97 000

a) faderlösa med modern ogift .......................... uppgår till 28 000 b) faderlösa med modern omgift ........................ c) moderlösa med fadern ogift .......................... d) moderlösa med fadern omgift ........................ e) föräldralösa (och därmed jämställda) ..................

» » 9 000 » » 16 000 » » 9 000 » » 1 500

Summa 63 500

Till sist må framhållas att ovanstående antalssiffror och kostnadsuppgifter, ehuru de i vissa fall angivits med stor noggrannhet, givetvis inrymmer felmargi- naler. Det sagda gäller särskilt uppskattningen av änkornas nuvarande och fram- tida inkomster.