SOU 1981:61

Familjepension

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Pensionsålderskommittén tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970. Kommittén, som i april 1975 antog benämningen pensions— kommittén, har under arbetet med föreliggande betänkande haft följande sammansättning: f. d. presidenten i försäkringsöverdomstolen Liss Granqvist, ordförande, f. d. riksdagsledamötema Alvar Andersson och Britta Bergström, departementsrådet Gustav Jönsson, riksdagsledamötema Göran Karlsson och Ivar Nordberg samt f. d. riksdagsledamoten Carl Göran Regnéll.

Som experter har medverkat försäknngsrättsrådet Leif Alkman, försäk- ringsdomaren Kenneth Bratthall (t. o. m. den 31 december 1980), generaldi- rektören Lennart Nilsson (t.o.m. den 31 oktober 1980), sekreteraren hos Landsorganisationen i Sverige Gustav Persson, avdeln'ingsdirektören Carl— Göran Sjögren (fr. o. m. den 1 januari 1981), bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Inge Svensson, försäkringsrättsrådet och chefen för försäkringsrätten för Södra Sverige Börje Wilhelmsson samt ombudsmannen i Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion Margot Öd- man.

Sekreterare åt kommittén har varit hovrättsfiskalen Lars Göran Abelson, ' hovrättsfiskalen Per Eriksson (fr. o. m. den 4 oktober 1978) och hovrättsas- sessom Kjerstin Nordborg(t.o. m. den 1 november 1978);

Huvuddelen av kommitténs kostnadsberäkningar har utförts av Sjögren, vilken bistått kommittén härmed också under tiden innan han förordnades som expert. I vissa delar har Sjögren erhållit biträde av annan personal vid riksförsäkringsverket.

Kommittén har tidigare avlämnat betänkandena (SOU 1974:15) Sänkt pensionsålder m. m., (SOU 1975110) Rörlig pensionsålder, (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. och (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Familjepension. I betänkandet lägger kommittén fram förslag till bl. a. en omfattande reforme- ring av etterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen och av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén redovisar vidare i betänkandet förslag om hustru- och bamtilläggens ställning i framtiden. Slutligen framlägger kommittén överväganden i fråga om rätt i vissa fall till pensionstillskott.

Betänkandet är enhälligt och avgivet med instämmande av experterna. Kommitténs arbete är härmed avslutat.

Stockholm i september 1981

Liss Granqvist Alvar Andersson Britta Bergs/rörn GHSICII' Jönszso n Göran Karlsson Ivar Nordberg Carl Göran Regnéll '/'Lar.s' Göran .»lln'lron

Per E riksuvon

4. Förbundsrepublike'n Tyskland 5

6

489 489 490 49 1 494

497

505

U| O Ur

536

543

544

544

545

545

546 546

547 547 553

563 563 572 577 584 597 602

Författningsförslag

] Förslag till Lag om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkringl dels att 10 kap. 5 å skall upphöra att gälla. dels att 3 kap. 3.5 och 8 åå. 5 kap. 2 och 5 åå. 8 kap. 1—6 åå. 9 kap. 1 och 6 åå, 10kap. l och4 åå, 14kap. 1—5 och7 åå. 16 kap. 1,2, 5,8 och 11 åå. 17 kap. 1,2 och 4åå. 18 kap. 20å samt 20 kap. 2 och 3åå skall ha nedan angivna

lydelse.

dels att i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 8 kap. 7—12 åå. 14 kap. 6 och 8—10 åå samt 16 kap. 2 a och 7 a åå. av nedan angivna lydelse.

Nu vara nde lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. Om sjukpenning

Försäkrad, som åtnjuter hel för- tidspension enligt denna lag eller åtnjutit sådan pension under måna- den närmast före den. varunder han börjat åtnjuta hel ålderspension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad. varunder försäkrad fyllt sjuttio år eller dessför- innan börjat åtnjuta hel ålderspen- sion enligt denna lag. må sjukpen- ning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Ej ,mdjörsökrad på grund av vad i lå andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiofem år. '

Försäkrad, som uppbär hel förtids- pension eller heltförsörjningsbitlrag enligt denna lag eller uppburit sådan pensionunder månaden närmast före den, vanmder han börjat uppbära hel ålderspension. harej rätt till sjukpen- ning. För tid elter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sjut- tio år eller dessförinnan börjat upp— bära hel ålderspension enligt denna lag. jär sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Försäkrad/år inte på grund av vad i 1 å andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad. varunder han fyller sextiofem år.

' Lagen omtryckt 1977:630.

3 Senaste lydelse 1981z692.

N ttvarande l 1 'de/se

Ft'ireslagen /_1 'del1 ('

553

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk- rades tillhörighet till sjukpenningför- säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den för— säkrades sjukpenninggrundande in- komst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande in- komsten är att hänföra till anställ- ning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpen— ningförsäkringen skall omprövas

å) när kasSan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan- den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändringi den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. samt

() när del pension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras 'med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk- rades tillhörighet till sjukpenningför- säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den för- säkrades sjukpenninggrundande in- komst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande in- komsten är att hänföra till anställ- ning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpen- ningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan— den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade el ler redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.

e) när försörjningsbidt'ag ett/igt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sadant bidrag ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. samt

d) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket 3) ej ske förrän trettio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller. i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 å andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider. vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Den fastställda sjukpenninggrun- Den fastställda sjukpenninggrun- dande inkomsten skall ej sänkas dande inkomsten skall ej sänkas under tid då den försäkrade bedriver under tid då den försäkrade bedriver

.N'rtvttrantle fvt/else

studier. för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödsla- gen (1973:349) eller utbildningsbi- drag för doktorander enligt förord- ningcn (1976:536) om utbildningsbi— drag för doktorander. eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbets- marknadsmyndighet genomgår yr- kesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b) eller e). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i ar— betsmarknadsinstitut. under förut- sättning att arbetsträningen pågått sex månader.

Ft'ireslagen lvdelse

studier. för vilka han uppbär särskilt

. vuxenstudiestöd enligt studiestödsla-

gen (1973:349) eller utbildningsbi- drag för doktorander enligt förord- ningen ( 1976:536) om utbildningsbi- drag för doktorander. eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbets- marknadsmyndighet genomgår yr- kesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b). e) eller a'). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut. under förut- sättning att arbetsträningen pågått sex månader.

åå

Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan före- ligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är urståndsatt att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet. som angives i 2 kap. 1 1 å. skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

.»ltnjrtter den försäkrade förtids- pension enligt denna lag. skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av arbetsförmå- gan. som ligger till grund för utgåen- de pension.

L'ppba'r den försäkrade förtidspen- sion eller _försörjningsbia'rag enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning be- dömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsätt- ning av arbetsförmågan eller lör- värvsmöjlig/teten. som ligger till grund för utgående pension.

5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension 251

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare. som har rätt till tilläggspension enligt denna lag. berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension ävensom tillägg till pension i form av bamtillägg eller

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare. som har rätt till tilläggspension enligt denna lag, berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, barn- pension eller omställningsbidrag ävensom tillägg till pension i form av

3 Senaste lydelse 1979: 127.

4 Senaste lydelse 1979: 127.

N ttva rande lvdelse

handikappersättning. I fall som nu sagts utgår folkpensionsförmånen i förhållande till det antal år. för vilka den pensionsberättigade eller, när fråga är om .lami_/jepenst'on. den avlidne vid tilläggspensionens beräk- ning tillgodoräknats pensionspoäng.

Ft'it'eslagen l_ 1 'de/se

bamtillägg eller handikappersätt— ning. 1 fall som nu sagts utgår folk- pensionsförmånen i förhållande till det antal år, för vilka den pensions- berättigade eller, när fråga är om barnpension eller omstt'illningsbi— drag. den avlidne vid tilläggspensio- nens beräkning tillgodoräknats pen- sionspoäng.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst trettio år, utgår folkpensions- förmånen med oavkortat belopp. Iannat fall utgår förmånen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensions- poäng tillgodoräknats, och talet trettio.

Till den som har rätt till tilläggs- pension iform av änkepension skall

folkpension enligt denna paragrafi form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år. för vilka den avlidne tillgo- doräknats pensionspoäng.

Äro makar båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension. ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till pensionerna med fördelning efter förhållandet mellan dessa.

Är makar båda berättigadetill folk- pension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension, ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräk— nade pensioner, skall ett tillägg mot- svarande skillnaden utgå till pensio- nerna med fördelning efter förhållan— det mellan dessa.

554

Förtidspension eller änkepension, vartill rätt föreligger enligt 4 å, ersät- tes utan hinder av 4 å första stycket a) med ålderspension från och med den månad, varunder den pensionsberät- tigade fyller sextiofem är.

Förtidspension. vartill rätt förelig- ger enligt 4 å, ersätts utan hinder av 4å första stycket a) med ålderspen- sion från och med den månad, varun- der den pensionsberättigade fyller sextiofem år.

Barn. för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4å första stycket d), är berättigat till förtidspension eller handikappersättning utan hinder av 4å första stycket b).

Nr 1 va rat tde lj delse

Fr't'reslagen lydelse

8 kap. Om familjepension

15

Rätt till folkpension i form av än k e p e n s io n lil/kommer änka. sotn ej atttjrtterfitlkpettsion iform av a'lderspetrsiot1.för tid,/öre den manad da ltotr fj'ller sextio/ein ar. därest Iron

a) har vårdnaden om och stadigva- rande sammanbor tned barn ttnder sexton år, som vid makens död stav digvarande vistades i makarnas ltem eller hos änkan; eller

b) vid makens dödfj'llt tt'ettiosex år och varit gift med honotn minst/em är.

Upphör rätt till änkepension en ligt första stycket 0). skall vid bedöman- det av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då rätten till pension enli gt a) upplu'irde. samt äktenskapet varat till nämnda tid- punkt.

Fo/kpension iform avfamiljepen- sion utgår till efterlevande enligt vad nedan sägs.

Till barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. utges barnpension. Till man eller kvinna. vars tnake har avlidit, utges omställ- ningsbidt'ag och _fötsötjjningsbidrag.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningsbidrag ochföt'sötjjningsbidrag den som. utan att vara gift. stadigvarande samman- bodde med icke gift man eller kvinna vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denne.

25

Ogift eller frånskild kvinna eller änka. sotn stadigvarande samman- bodde med ogift ellet'fi'änskild man eller änkling vid dennes död och som varit gifi med eller har eller har haft barn med ltonom, lt'kställes med änka ifråga om rätt till ('inkepension. Den tid. under vilken kvinnan oav— brutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död. _jämställes vid tillämpningen av ] _å' första stycket b) med tid. varunder äktenskap bestått.

Rätt till barnpension tillkom- mer barn som inte har fyllt arton år.

Har en avliden förälder genom avtal som sägs i 7 kap. 7 å andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge 1tnderhä/lsbidrag i _ form av ett engångsbelopp. föreligger rätt till barnpension efter föräldern endast i den mån pensionen översti- ger en livränta som ltar köpts eller krtnnat köpas ät barnet/ör engångs- beloppet.

3å

Kvinna äger icke rätt till änkepen— sion efter man. från vilken hon vid dennes död levde åtskild. därest kvin- nan efter det samtnanlevnaden med

Barnpension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet efter varje avliden förälder. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant

Nu va rande lt 'de/se

mannen upphörde stadigvarande samman/tott med annan man. med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap eller stadigvarande sam- manbor med man. med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. L'pplöses t'iktenskapet innan det bestått ifem år eller upphör sambo— endet inom tid som nu sagts. skall pensionen ånyo börja utgå. om förut- sättningarna i övrigtför rätt till pen— sion alltjämt äroför handen.

Fr't'reslagen lt'delse

belopp att pensionen. i förening med barnet tillkommande tilläggspensioit iform av barnpension, utgörfj'rtioen procent av basbeloppet efter varje avliden . förälder.

45

Änkepension utgör. där ej annat följer av vad nedan sägs. för år räknat nittio/em procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämp- ning av 1 _é'första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej . f vllt _ fem— tio år vid mannens död eller vid den tidpunkt. som avses i l _é'andra styck- et. minskas pensionen med enfem- tande/för varje år. varmed antalet är som den pensionsberättigadefi'llt vid mannens död eller vid nämnda tid- punkt undwtstigen femtio.

Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 _e' upphört att utgå. skall änke— pensionen minskas med motsvaran- de tillämpningav lmstämmelserna i 6 kap. 3 och 4åå.

Rätt till omställningsbidrag til/kommer._ för tid före den manad da den efterlevande fj'ller sextio/em ar. efterlevande. som stadtgn'arande sammanbodde med sin make vid dennes död om den efterlevande

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under atta år. som stod under vardnad av makarna eller endera av dem, eller

b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst/ent år*/ram till tidpunkten för dödsfal— let.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat/rån tidpunktenför dödsfallet.

5å

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke f_vllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal som är bindande/ör barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst

Rätt till omställningsbidrag till- kommer vidare efterlevande. som stadigvarande samman/tedde med sin make vid dennes död. om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. som vid dödsfallet stadigvarande vistades [ makarnas

Nu va ra nde l vde ls e

belopp en gång/ör alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta. som inköpts eller kunnat inköpas åt bar- net för engångsbeloppet.

Föreslagen lydelse

hem. Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådant bidrag enligt 4 55.

Rätten till omställningsbidrag en- ligt denna paragraf upphör, om den efterlevande ingår äktenskap. Det- samma gäller om den efterlevande stadigvarande. sammanbor med an— nan. med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft eller väntar barn.

6å5

Barnpension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet. Bampension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen, i förening med pensionsförmåner. som enligt bestämmelserna i andra styck- et skall beaktas, utgör

]. för barn. vars båda föräldrar avlidit, trettioen procent av basbelop- pet efter envar avföräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott. tret- tioen procent av basbeloppet samt

3.för barn, som i annatfall uppbär barnpension efter en av föräldrarna, _fyrtioen procent av basbeloppet.

Vid tillämpning av bestämmelser- na i föregående stycke beaktas bar- net tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, ifall som avses ipunkt 3, folkpension iform av änkepension, vilken utgår till kvinna som är moder till barnet'eller varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne, underförutsätt— ning att barnet och kvinnan stadigvar rande sammanbo. Äro flera barn berättigade till barnpension fördelas vid avräkning änkepensionen lika mellan barnen.

Rätt till försörjningsbidrag tillkommer,/ör tid före den månad då den efterlevande fyller sextiofem år och under de närmare förutsättning- ar som anges nedan, efterlevande som avses i 4 eller 55. .

Rätt till försörjningsbid'rag inträ— der vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag enligt detta ka- pitel upphör.

Försötjningsbidrag utgår till efter- levande, vars möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är. på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, ned- satt- hälsotillstånd eller annan där- med jämförlig omständighet, nedsatt med minst hälften alltsedan makens-

död. om nedsättningen kan antas icke vara endast kortvarig.

Har ansökan om försörjningsbi— drag inte gjorts inom ett årfrån det rätten till bidrag har inträtt. förelig- ger inte längre rätt tillförsärjnings'bi- drag.

. 5 Senaste lydelse 1981:325.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lvde/se 7 f

Efterlevande make. vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår. erhåller helt försörjningsbidrag. Är den efterlevandes möjlig/tet att bere- da sig inkomst genom arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avse- värt mer än hälften. utgår två tredje- delar av helt försörjningsbidrag. I övriga/all utges halvt_försörjningsbi- drag. i

85

I fråga om _förvörjningsbidrag skall. vid bedömande i vad mån _fön'ärvsmöjligheten är nedsatt, beak- tas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hen- nes krafter ochfärdigheter och som rimligen katt begäras av honom eller henne med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder. bo- sättningsförhållanden och andra därmed (jämförliga omständigheter.

9 _s

F ötsörjn in gsbidrag utgår inte med anledning av sådan nedsättning av Iförvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till '

a) förtidspension enligt denna lag.

b) sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringensförord- nande eller

c) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med till— lämpning av den lagen.

N uva rande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppbär den efterlevande ålders- pension eller omställningsbidrag en- ligt denna lag, utgår inte försörj- ningsbidrag.

[ fråga om försörjningsbidrag har 5 &" tredje stycket motsvarande till- lämpning.

10.5

F örsörjningsbidrag kan begränsas till viss tid. Rätten till bidrag skall ömpt'övas när skäl därtill föreligger, dock minst en gång varje år.

Omprövningen får inte medföra höjning av utgående försörjningsbi- drag.

1159

Omställningsbidrag och helt för- sötjningsbidrag utgår för år räknat med belopp motsvarande ett basbe- lopp.

1255”

Har den som uppbärförsörjnings- bidragför samma tid och,/ör samma nedsättning av förvärvsmöjligheten

rätt till förmån som nedan. sägs. "

minskas försötjjningsbidraget med den andraförmånens belopp. Sådan minskning'skall göras med hänsyn till dagpenningfrån erkänd arbets— Iöshetskassa. kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen ( 1 973.'3 71) om kontant arbetsmarknadsstöd. utbild- ningsbidrag under arbetsmarknads- tttbildning och yrkesinriktad rehabi- litering iform av dagpenning. vuxen- studiebidrag enligt studiestödslagen(1973:349) samt timersättning vid grundläggande utbildning för vux- na.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lvde/se

9 kap. Om särskilda folkpensionsförmåner

Barntil lägg utgår för varje barn under sexton år till försäkrad förälder som åtnjuter ålderspension eller för- tidspension. Har en av föräldrarna avlidit, äger även pensionsberättigad make till den efterlevandeföräldern rätt till bamtillägg. om den efterle- vande -har vårdnaden om den avlid— nes barn under sexton år. Bamtillägg utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal åta- git sig att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång/ör alla.

Bamtillägg till hel ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent eller, om barnet är berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 59. tio procent av basbe- loppet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspen- sion, utgör bamtillägget motsvaran- de andel av bamtillägg till hel pen— sion.

Åtnjuter den försäkrade tilläggs- pension enligt denna lag. minskas honom tillkommande bamtillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat översti- ger halva basbeloppet.

156

Barntillägg utgår för varje barn under arton år till försäkrad förälder som uppbär ålderspension eller för- tidspension. Bamtillägg utges ej till ålderspension, som den försäkrade uppbär för tid före den månad varun- der han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer någon som genom avtal som sägs i 7 kap. 7 3" andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge underhållsbi— drag iform av ett engångsbelopp.

Bamtillägg till hel ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent av basbelop- pet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtids- pension eller halv förtidspension, utgör bamtillägget motsvarande an- del av bamtillägg till hel pension.

Uppbär den försäkrade tilläggs- pension enligt denna lag, minskas honom tillkommande bamtillägg med tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger ett basbelopp.

6 7 6 Senaste lydelse &

1981z325. Om pensionstillskott, hustrutill- Om pensionstillskott och kommu- 7 Senaste lydelse lägg och kommunalt bostadstillägg nalt bostadstillägg gäller särskilda l979:127. gälla särskilda bestämmelser. bestämmelser.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lydelse

10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension

lå

Gift pensionsberättigad. vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall. där ej särskilda skäl till ' annat föranleda. vid tillämpningen av 6 och 7 kap. likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad lik- ställes vid tillämpning av nämnda kapitel pensionsberättigad, som sta- digvarande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall. där särskilda skäl inte föranleder till annat. vid tillämpning-

en av 6 och 7 kap. likställas med ogift pensionsberättigad. .

Med gift pensionsberättigad lik- ställs vid tillämpning av nämnda kapitel pensionsberättigad, som sta- digvarande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft eller väntar barn.

45

Är någon för samma månad berät- tigad tillflera änkepensioner,utgives endast den största av dem eller. om de äro lika stora, pensionen efter den sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt till två eller flera avförmånerna ba m- pension. förtidspension, änkepen- sion eller hustrutillägg utgives endast en av förmånerna. Utgives i enlighet härmed änkepension eller hustrutill— lägg till någon som är berättigad till förtidspension skall vid tillämpning av 2 kap. 12 å och 3 kap. 3. 5 och 8 558 anses som om denförsäkrade kom- mit i åtnjutande avförtidspension.

Är någon för samma månad berät- tigad till omställningsbidrag efter mer än en avliden, utges endast det största av dem eller, om de är lika stora. bidraget efter den sist avlid- ne.

Föreligger för samma månad rätt till såväl barnpension som förtids- pension, utges endast en av förmå- nema.

5.5

Äro enligt bestämmelserna i 9 kap. ' 1 &” flera försäkrade berättigade till bamtillägg för samma barn utgår barntillägget till den pension. varom de träffar överenskommelse. Träffas ej överenskommelse ellerframställes särskild begäran. utgår barntillägget till var och en av dem med hälften av

N uva rande - lvde/se

det belopp somföljer av bestämmel- serna i nämnda paragraf I sådant fall skall minskning av bamtillägg enligt sista stycket i paragrafen göras med en fjärdedel av den tilläggspen- sion som tillkommer den barntill- läggsberättigade. i den mån pensio- nen för är räknat överstiger halva basbeloppet.

Föreslagen lvde/se

14 kap. Om familjepension

. . Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. lé varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit berättigad till förtidspension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspen- sion i forrn av familjepension enligt vad nedan sägs. '

15

Har försäkrad avlidit och är han eller hon vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtids- pension eller ålderspension eller skulle han eller hon, om fall som avses i 13 kap. l & varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, ha varit berättigad till förtidspension, har den försäkrades efterlevande rätt till till- läggspension i form av familjepen- sion enligt vad nedan sägs.

Familjepension utgår iform av barnpension till efterlevande barn till den försäkrade samt i form av omstä lln in gsb idra g och. fönsörjn in gs- bidrag till efterlevande make till den

försäkrade.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningsbidrag oehfötso'tjjningsbidrag den som. utan att vara gift, stadigvarande samman- bodde med ieke gift försäkrad vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denförsäkrade.

25

Rätt till änkepension til/kom— mer änka efter den försäkrade. om äktenskapet vara! minst/em är och ingåtts senast den dag då den försäk—

Rätt till barnpension tillkom— mer barn. som inte harfj'llt nitton år. . .

I fråga om rätt till pension enligt

Nuvarande lvde/se

rade/_i'l/de sextio ar.

Ära de i första stycket angivna fönttsättningarna för rätt till änke- pension icke upp/jt/lda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan pension. därest denförsäkrade efter- lämnar barn, som tillika är barn till änkan.

Änkepension skall indragas. om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap. Upplöses äktenskapet in- nan det bestått i km är. skal/pensio- nen ånyo börja utgå.

Föreslagen lydelse

denna paragraf/tar 8 kap. 2 34 andra stycket motsvarande tillämpning.

3.5

Änkepension utgör för år räknat. om efter denförsäkrade finnes barn som enligt 4 $$ är berättigat till pen- sion efier honom. trettio/em och i annat!/allfvrtio procent av hel förtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3559. som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kom- mit i åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller. om den försäk- rade var berättigad till ålderspension. av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 259 första och andra styckena.

Rätt till barnpension tillkom- mer denförsc'ikrades barn. som icke fvllt nitton år.

Vad i 8 kap. 5 39 andra stycket stadgas skall äga motsvarande till- lämpningbeträffande rätt till pension enligt denna pa lagra/."

Barnpension för ett barn utgörför år räknatfyrtio procent av helförtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 ;Så. som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av om rätt till sådan pen— sion hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. eller. om den försäkrade var berättigad till ålderspension. av sådan pension beräknad enligt 12 kap. 2 s* första och andra styckena. Ä r flera barn berättigade till barnpen- sion efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med tjugo för varje barn utöver det första ochförde- las det sammanlagda barnpensions- beloppet lika mellan barnen.

4å

Rätt till omställningsbidrag tillkommenför tid före den månad då den efterlevande fvller sextiofem år. efterlevande make, som stadigvaran- de sammanbodde med den försäk- rade vid dennes död och som uppfvl- ler de närmare förutsättningar som anges i 8 kap. 4 59 första stycket.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknatfrån tidpunktenför dödsfallet.

Nuvarande lydelse

Barnpension/ör ett barn utgörför år räknat. om efter den försäkrade finnes någon, som enligt detta kapitel är berättigad till änkepension efter honom, femton och i annatihzllfyrtio procent av den förtidspension eller ålderspension som i 3 & sägs. Äro de pensionsberättigade barnen flera. ökas de nämnda procenttalen med tiofo'r varje barn utöver detförsta: och skall det sammanlagda barnpen— sionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Föreslagen lvde/se

55

Rätt till omställningsbidrag till— kommer vidare efterlevande make. som stadigvarande samman/tedde med den försäkrade vid dennes död, om den e/iet'levande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådant bidrag enligt 459

I fråga om rätt till omställningsbi- dragenligt dennaparagra/har8 kap. 5 &” tredje stycket motsvarande til/— lämpning.

6 s*

Rätt till försörjningsbidrag tillkommer, för tid före den månad då den eäerlevandefvller sextio/”mn år och under de närmareförutsättning— är som anges i 8 kap. 659 tredje stycket. efterlevande make som avses i 4 eller 5 & detta kapitel.

Rätt till försörjningsbidrag inträ— der vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag enligt detta ka- pitel upphör.

I fråga om försörjningsbidrag en- ligt detta kapitel har8 kap. ögjärde stycket och .7—10939 motsvarande til/- lämpning.

75

Är någon för samma månad berät— tigad till/lera tilläggspensioner iform av_ familjepension, utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de största äro lika stora. en av dessa. A v lika stora änkepensioner utgives pensionen efter den sist avlidne man- nen. -

Försörjningsbidrag enligt detta kapitel utgår endast till eder/evande som är bosatt i Sverige. Efterlevande. som börjat uppbära sådant bidrag men vars rätt härtill upphört til/följd av bosättning utom riket. får dock även [fortsättningen uppbära bidra- get, om regeringen för vissa fall så

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

förordnat eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in bidraget.

8.8

Omställningsbidrag och helt för- sörjningsbidrag utgör för år räknat. om efter den försäkrade finns barn som enligt 29” är berättigat till pert— s ion efter ha nom eller hen ne. tio och i annatfäll trettio procent av denför- tidspension eller ålderspension som i 3 &” sägs.

9.5

Ifråga om försörjningsbidrag en- ligt detta kapitel har 8 kap. 1259 motsvarande tillämpning. Minsk- ning som där sägs skall i första hand göras på tilläggspension.

1059

Är någonför samma månad berät- tigad till omställningsbidrag efter mer än en avliden utges endast det största av dem eller. om de är lika stora. bidraget efter den sist avlid- ne.

16 kap. Om utgivande av pension m. m.

158

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa 1 enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning el- ler ersättning för sjukhusvård enligt denna lag. må allmän försäkringskas- sa tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsamma skall gäl- la då försäkrad åtnjuter sjukpenning. ersättning för sjukhusvård eller liv- ränta enligt lagen (19761'380) om

Uppbär försäkrad sjukpenning el- ler ersättning för sjukhusvård enligt denna lag.får allmän försäkringskas- sa tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gäl- la då försäkrad uppbär sjukpenning. ersättning för sjukhusvård eller liv- ränta enligt lagen (l976:380) om

8 Senaste lydelse 1979:644.

Nuvarande lj 'de/se arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vård- bidrag tillerkänts honom för begrän- sad tid. må den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringkassa tiller- känna den pensionsberättigade pen— sion enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtan- de vid ansökan om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Såsom villkor för rätt till förtids— pension eller handikappersättning må föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio dagar vara intagen å visst sjukhus eller under- kasta sig undersökning av viss läkare. Vad som sagts nu ska/! äga motsva- rande tillämpning i fråga om rätt till vårdbidrag. För den försäkrades kost- nader i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Föreslagen /_l 'de/se

arbetsskadeförsäkring eller motsva—

rande ersättning som utgår enligt . annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Upp/tär försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vård- bidrag tillerkänts honom för begrän- sad tid, får den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts. Motsvarande gäller i fråga om _ försörjningsb idrag som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.

I den mån regeringen så förordnar fårallmän försäkringskassa tillerkän- na den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. '

För den försäkrades eller den ener— levandes kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansö- kan om förtidspension, hmdikapp- ersättning. vårdbidrag eller försörj- ningsbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förord-

' nar.

2?)

Såsom villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning fär föreskrivas att den firsäkrade skall under högst trettio digar vara intagen på visst sjukhus eller under- kasta sig undersökning av vss läkare. Vad som sagts nu har motsvarande tillämpning i fråga om rätt till vård— bidrag och förzsörjningsbiarag. För den försäkrades eller den efer/evan- des kostnader i anledning rv sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlig— het med vad regeringen förordnar.

Nuvarande lvde/sc

Föreslagen lydelse

Zag"

Innan bes/ut tncddelas i fråga om rätt till försörjningsbidrag skall allmän försäkringskassa. i den ut- sträckning riksförsäkringsverket så

föreskriver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidta åtgärd som är

ägnad att,/örbättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. Finner försäkrings- kassan att åtgärd som nu sagts är erforderlig. skall kassan tillse att lämplig sådan vidtas. Vad sålunda

föreskrivs skall gälla även vid om- prövning av rätten til/försörjningsbi- drag.

Såsom villkor för rätt till försörj— ningsbidrag får föreskrivas att den efterlevande skall genomgå yrkesin— riktad rehabilitering. arbetsmark- nadsutbildning eller annan utbild- ning eller medverka vid annan ar-

betsrnarknadspolitisk åtgärd. Sådan ' föreskrift får även avse skyldighet/ör

den efterlevande att vara anmäld som

arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen och anta erbju- det lärnpligt arbete.

559

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller. om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare. från och med den månad som angives i pensions- ansökningen. ' Förtidspension. bamtillägg. han- dikappersättning och vårdbidrag utgå från och med den månad. varunder rätt till förmånen inträtt. ] fall som avsesi l åandra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den. då beslutet om pension meddelats.

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare. från och med den månad som angesi pensionsan- sökningen.

Förtidspension. bamtillägg. han- dikappersättning och vårdbidrag ut— går från och med den månad, varun- der rätt till förmånen inträtt. 1 fall som avses i l å andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den. då beslutet om pension meddelats.

9 Senaste lydelse 19791127.

Nuvarande lydelse

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

lnträder rätt till ålderspension eller familjepension vid annan tidpunkt än

Föreslagen lvde/se

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och med den månad, varunder rätten inträtt.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansök- ningsmånaden.

Pension får ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansök- ningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension. skall

pensionen så minskas, att det sammanlagda

beloppet för båda makama motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 åeller 7 kap. 4 5.

Från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 8 kap. 559 skall avdra- gas vad som enligt 9 kap. 15 utbeta- lats i bamtillägg för den tid som pensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbe- slutet förelegat vid utbetalningen av barntillägget. På motsvarande sätt skall avdrag göras/rån barnpension enligt 14 kap. 4 _fför vad som utbeta- lats med ,äir högt belopp i änkepen— sion enligt 14 kap. 2 59.

Från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 14 kap. 259 skall avdra- gas. vad som utbetalats i omställ— ningsbidrag enligt 14 kap. 4 eller 5 _Q' eller försörjningsbidrag enligt 14 kap. 6 _f för den tid som pensionsbe- loppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av omställningsbi- draget eller,försörjningsbidraget.

7675

Ont möjligheten att bereda sig in- komst genom arbete väsentligt ”för- bättrasför en efterlevande som upp- bärförsörjningsbidrag. skall bidra- get dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Kan det antas att förbättringen inte kommer att bestå avsevärd tid. får

förordnas att _försörjningsbidraget ska/! dras in eller minskas endast för viss tid. Föreligger anledning till sådant antagande redan vid prövning av ansökan om _äirsörjningsbidrag,

får/öra rdnas attförsörjn ingsbidraget

Nu va ra nde !) 'de/se

Föreslagen lydelse

helt eller delvis inte ska ll u tgå _ för viss tid. Förordnande enligt detta stycke får avse en tid av högst ett år.

8é

Försäkrad som åtnjuter förtidspen-- sion enligt 7 kap. 1 åförsta stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras. utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvaran- de skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension grundats på ' varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla. om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren.

Under/åtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skål, må pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

Försäkrad som uppbär förtidspen- sion enligt 7 kap. l & första stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvaran— de skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension grundats på varaktig arbetslöshet, och beträffan- de den som uppbär omställningsbi- drag.försörjningsbidrag eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren.

Under/åts anmälan söm avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.

llå

Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om livet eller medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 & strafflagen sägs äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.

Familjepension må indragas eller skäligen nedsättas, om den efterle- vande annorledes än iäirsta stycket sägs vållat dödsfallet genom hand- ling, för vilken ansvar genom laga- kraftägande dom ådömts honom.

Den som genom brottslig gärning uppsåtligen berövat annan livet eller medverkat till brottet såsom i 23 kap. 4 eller 5 Ö brottsbalken sägs har ej rätt till familjepension efter den avlid- ne.

Familjepension får dras in eller skäligen sättas ned. om den efterle- vande på annat sätt har vållat döds- fallet genom handling för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom.

10 Senaste lydelse l98 [:692.

Nuvarande lt'delse

Föreslagen lydelse

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m. m.

lå”)

Det pensionsbelopp som först för- faller till betalning sedan förtidspen— sion beviljats skall minskas med den sjukpenning den försäkrade har rätt till enligt denna lag i den mån pen- sion och sjukpenning belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag. skall minskningen dock göras endast på det belopp. varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga ellermöj- lighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidra- get. I första hand minskas folkpensio- nen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning av pensionen då sjukpen- ning har utgått gäller även när dag- penning enligt 16 å arbetsmarknads- kungörelsen (f966:368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. stu- diestödslagen (1973:349) har utgått.

Det pensionsbelopp som först för- faller till betalning sedan förtidspen- sion beviljats skall minskas med den sjukpenning den försäkrade har rätt till enligt denna lag i den mån pen- sion och sjukpenning belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskningen dock göras endast på det belopp. varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möj- lighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidra- get. [ första hand minskas folkpensio— nen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning av pensionen då sjukpen- ning har utgått gäller även när/(”ir— sörjningsbidrag enligt denna lag. dagpenning enligt 165 arbetsmark- nadskungörelsen (1966:368) eller särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349) har utgått.

Om den omprövning som skall ske enligt 3 kap. 5 åförsta stycket b) har lett till att den försäkrade även efter det att pensionen beviljats är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning. skall för dag. då hel sjukpenning utgivits. sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle ha utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar beträffande belopp som förtidspensionen ökas med, om den försäkrades förmåga eller möjlighet att få inkomst genom förvärvsarbete ytterligare nedsätts.

Har sjukpenning enligt denna lag utgivits till någon som beviljas jör- sörjningsbidrag, skall/"rån det pen-

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lvde/se sionsbelöpp som först för/aller till betalning avdragas vad som utgivits [ sju/(penning utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbes/ulet_lörele- gat vid utbetalningen av sjukpen- ningen. [första hand minskas därvid

llblk pe nsi on.

25

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäk- ring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadelörsäkring eller äger hanjömlikt annan lag eller särskild författning eller enligt rege- ringens förordnande rätt till livränta. som bestäm/nes av eller utbetalas från riksförsäk'ringsverket. minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsva- rande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstift- ning om yrkesskadcförsäkring. Med- för skada. för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berät- tigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjuk- domstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grun- dema svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders- pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för sam- ma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock md avdrag a annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras

Har pensionsberättigad rätt till liv- ränta på grund av obligatorisk försäk- ring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. lagen om försäk- ring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller har han enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta. som bestäms av eller utbetalas från riks- försäkn'ngsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan (föreskrivs. Motsvarande skall äga tillämpningi fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utges. åter- igen sjukdom som berättigar till sjuk- penning. skall det anses som om livränta utgår under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp. skall anses som om livränta utgareller den utgående liv- räntan fir förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade för- säkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders- pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för sam- ma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock jär avdrag på annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag på tilläggspension göras

' ' Senaste lydelse 19791127.

Nuvarande lj 'de/se

endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspen- sion. änkepension eller barnpension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barn pension min— skas med tre fjärdedelar av den pen- sionsberättigade för samma tid till- kommande livränta såsom efterle- vande; dock må avdrag å tilläggspen- sion göras endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras åtilläggspen- sion. Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller barn- pension med minst en fjärdedel, i

_ form av änkepension med minst häl/l ten samt i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976380) om arbetsskadeför— säkringjöreskrivesi 4 kap. 4 å och 6 kap. l & sagda lag.

Föreslagen lvde/se

endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspen- sion. barnpension, omställningsbi— drag eller försörjnin gsb idrag även- som tilläggspension i form av bam— pension, omställningsbidrag eller

försörjningsbidrag minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberätti- gade för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande; dock/år avdrag på tilläggspension göras en- dast om den avlidne ägt tillgodoräk- na sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträf- fat. '

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggs- pension. Utan hinder av vad i para- grafen _/öreskrivs skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller bampension med minst en fjär— dedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skulle ha utgått.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestäms med tillämpning av lagen (19767380) om arbetsskadeför- säkring/öreskrivs i 4 kap. 45 och 6 kap. l & sagda lag.

4å”

Har pensionsberättigad i väsentlig mån erhållit sin- försörjning av allmänna medel, må den myndighet. som tillhandahållit försörjningen uppbära sådan delav det pensionsbe- lopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension som motsva- rar vad myndigheten visar sig ha utgivit för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som

Har pensionsberättigad i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel,]år den myndighet som tillhandahållit försörjningen uppbära sådan delav det pensionsbe- lopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension som motsva- rar vad myndigheten visar sig ha utgivit för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som

Nu va rande lj 'de/se

pensionsbeloppet avser.

Från det belopp, samförst/ör/a ller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 8 kap. 5 &” skall avdra- gas vad som enligt lagen (l964:l43) om bidragsg/örskott utbetalats [ bi- drags/örskott I/ör den tid som pen- siunsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsheslutet förelegat vid utbetalningen av bi- dr ägs/ör skottet. '

Föreslagen lydelse

pensionsbeloppet avser.

Har livränta som utgår enligt eller eljest bestämts med tillämpning av lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring utgivits till någon som beviljas pension enligt denna lag, skall från det pensionsbelopp som först förfaller till betalning avdragas vad som utgivits i livränta utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av livräntan.

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall det pensionsbelopp som först förfal- ler till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspension minskas med den del av arbetslös- hetsstödet, som visas ha utgivits för tid som pensionsbeloppet avser, ut- över vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbe- talningen av stödet. Vad nu sagts skall, när kontant arbetsmarknads- stöd utgått, gälla även efter beslut om änkepension.

Har delpension enligt lagen (1975.'380) om delpensionsförsäkring utgått till någon som beviljas ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag, skall "det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslutet minskas med delpensionsbe- 1opp som avser samma tid som ålders- eller förtidspensionen.

Vad i denna paragraf _löreskrives skall äga motsvarande tillämpning vid beslut om ökning av pension eller upphävande av förordnande som avses i 16 kap. 3 & andra stycket.

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall det pensionsbelopp som först förfal- ler till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspension minskas med den del av arbetslös- hetsstödet, som visas ha utgivits för tid som pensionsbeloppet avser, utö- ver vad som skulle ha utgått om » pensionsbeslutet förelegat vid utbe— talningen av stödet.

Har delpension enligt särskild lag utgått till någon som beviljas ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag, skall det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslutet minskas med delpensionsbe- lopp som avser samma tid som ålders— eller förtidspensionen.

Vad i denna paragraf föreskrivs skall äga motsvarande tillämpning vid beslut om ökning av pension eller upphävande av förordnande som avses i 16 kap. $& andra stycket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap. Om allmänna försäkringskassor

205

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 åandra stycket, samt om han- dikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföran- den i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföran- den i kassans styrelse, två av riksför- säkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda leda- möter som skola hava särskild erfa- renhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verk- samhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda le- damöter. Då skäl ära därtill må rege- ringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelega- tion.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supp- leant. Regeringen mä föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsveré ket utsedda läkarna skola utses två suppleanter.

l allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 éandra stycket, samt om för- sörjningsbidrag, handikappersätt- ning och vårdbidrag avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdele- gation, bestående av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans sty- relse, som tillika för ordet i delegatio- nen, vice ordföranden i kassans sty- relse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäk- ringsverket utsedda ledamöter som skal/ha särskild erfarenhet av arbets— förhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområ- de utgörs av kommun, av kommun- fullmäktige utsedda ledamöter. Då skäl föreligger därtill får regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple- ant. Regeringen får föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsverket ' utsedda läkarna skall utses två sup- pleanter. .

1 allmän försäkringskassa får med. regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

20 kap. Övriga bestämmelser

25

Vid tillämpningen av bestämmelse i 3 kap. 1 åoch 4 kap. 8—10 55 samt 21 kap. 1 Qom försäkrad, som sammanbormed barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn." ' '

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. och 9 kap. 4 & likställas den, med vilken förälder är eller va rit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbo.

Vid tillämpning av bestämmelse i 8 kap. och 14 kap. om rätt till barn— pension skall med barn ”som där sägs

Nu va rande lydelse

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas. om den som är berättigad till ersättning- en * a) uppsåtligen åsamkat sig sjuk-

dom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsför- mågan, för vilken ersättning begä- res;

b) ådragit sig sjukdomen eller ska- dan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig under- sökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälso- synpunkt; '

d) medvetet eller av grov vårdslös—

' het lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt- ning.

Vägrar försäkrad utan giltig an led- ning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 1 1 & må sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

l i

Föreslagen lydelse

likställas utländskt barn som, med socialnämnds medgivande. tagits emot i ett enskilt hem för vård och

fostran i adoptio nssyfte. Med förälder

skall därvid likställas den som i detta syfte tagit emot barnet.

36

Ersättning enligt denna lag får dras in eller skäligen sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjuk- dom eller skada, som orsakat den "utgift eller nedsättning av arbetsför- _ mågan, för vilken ersättning begärs;

b) ådragit sig sjukdomen eller ska- dan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig under- sökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälso- synpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslös- het lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt- ning. . Vägrar försäkrad utan giltig anled- ning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 1 l 5 får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsva- rande skall ifråga om försörjningsbi- drag gälla om efterlevande utan giltig anledning vägrar att efterkomma föreskrift som meddelats med stöd av 16 kap. 2 a 5.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1983.

A. Beträffande ändringama i 9 kap. l 5, 10 kap. 1 och 5 55 samt 16 kap. 5 & sjunde stycket, den sistnämnda vad avser bamtillägg, gäller följande över- gångsbestämmelser.

1. Är försäkrad enligt beslut som har meddelats på grund av äldre bestämmelser berättigad till bamtillägg för december månad 1982 skall förmånen inte upphöra eller minskas med mindre så skulle ha skett om äldre bestämmelser alltjämt hade ägt tillämpning.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmån för tid före ikraftträdandet.

B. Beträffande övriga ändringar än de som avses under A gäller följande övergångsbestämmelser.

]. De nya bestämmelserna gäller, såvida annat inte sägs nedan, endast i fall då rätten till familjepension grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträ- dandet.

2. I fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet gäller, såvida annat inte sägs nedan, fortfarande äldre bestäm- melser.

3. I fråga om familjepension till efterlevande kvinna som är född år 1937 eller tidigare gäller, även i fall då dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet, fortfarande äldre bestämmelser om änkepension i 8 kap. 1—4 55 samt 14 kap. 1—3 och 7 åå i stället för de nya bestämmelserna i 8 kap. 1 och 4—12555amt 14 kap. 1 och 4—10 55. Ifall som nu sagts gäller vidare alltjämt äldre bestämmelser om änkepension i 5 kap. 2 och 5 åå, 10 kap. 4 &, 16 kap. 8 & samt 17 kap. 2 och 4 55.

4. I fråga om hustrutillägg, som efter ikraftträdandet kan utgå med stöd av * övergångsbestämmelsema till lagen (0000:000)om ändringi lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, gäller fortfarande 1.0 kap. 45 andra stycket i dess äldre lydelse.

5. Föreligger för samma månad rätt såväl till folkpension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser härom som till folkpension i form av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag utges endast änkepensionen. Motsvarande gäller om rätt föreligger för samma månad såväl till tilläggspen- sion i form av änkepension enligt äldre bestämmelser härom som till tilläggspension i form av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag.

6. a) I fråga omlbam pension gäller de nya bestämmelsema, såvida annat inte sägs nedan, även om dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet.

b) Beträffande bampension för tid före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension.

c) Den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 & tredje stycket gäller endast i fall då rätten till barnpension grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträdan- det.

(1) Finns efter den avlidne någon som är berättigad till änkepension enligt äldre bestämmelser gäller, oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter ikraftträdandet, med avseende på barnpension efter den avlidne vad nedan sägs. '

Utgår folkpension i form av änkepension till kvinna som är moder till barnet eller varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne

och sammanborbamet stadigvarande med kvinnan, skall vid tillämpning av 8 kap. 3 å i dess nya lydelse änkepensionen likställas med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan bamen. .

Föreligger rätt till tilläggSpension i form av änkepension efter försäkrad skall vid bestämmande av tilläggspension i form av barnpension efter den försäkrade, i stället för 14 kap. 3 å idess nya lydelse, tillämpas 14 kap. 5 åi dess äldre lydelse. ] fall som nu sagts skall dock änkepension och barnpension sammanlagt utgå med minst det belopp som skulle ha utgivits om det efter den försäkrade hade förelegat rätt till endast barnpension och denna hade beräknats enligt 14 kap. 3 åi dess nya lydelse. Skall på grund härav ökning ske av familjepension efter den försäkrade, skall denna ökning avse bampensio- nen och fördelas lika mellan de bampensionsberättigade barnen. 1 fall som avses i detta stycke gäller fortfarande 16 kap. 5 å sjunde stycket i dess äldre lydelse.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ringl dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3, 8 och 11 åå Skall utgå, dels att 5 kap. 2—14åå. 6 kap. 1. 6 och 7 å och 8 kap. 4å samt rubriken närmast före 5 kap. 6å skall ha nedan angivna lydelse, ' dels att i lagen skall införas. fyra nya paragrafer, 5 kap. 15418 åå, av nedan angivna lydelse, dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 9å respektive 12å skall sättas närmast före 5 kap. 4å respektive 17 å.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lvde/se

5 kap. Ersättning vid dödsfall Livräntor till efterlevande 2å

Har försäkrad avlidit till följd av Har försäkrad avlidit till följd av arbetsskada, utgår livräntor till hans arbetsskada, utgår li'vräntor till hans efterlevande enligt detta kapitel. eller hen nes efterlevande enligt detta Uppbar den försäkrade livränta kapitel. * enligt4 kap. med anledning avförlust Livränta utgår iform av barnliv- av arbetsförmågan til/följd av ska— ränta till efterlevande barn till den dan. grundas livränta efter honom på försäkrade samt iform av omställ- hans egen livränta. Livränta efter ningslivränta ochförsörjningslivrän- annanförsäkrad grundas på vad som ta till efterlevande make till den för- enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta säkrade. 4 till honom vid förlust avarbets/örmå— Med efterlevande make likställs i 1 Lagen omtryckt gan, om sådan livränta skulle ha fråga om rätt till omställningslivrän- 1977:264.

Nuvarande lydelse

' börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkning av li vrän— ta till ejierlevande lägges även pen— sion, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån detär skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död

Änka

Änka efter försäkrad har rätt till livränta, om hon

I. har vårdnaden om och stadigva- rande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. hadeÅ/llt 36 år vid den försäk— rades död.

Upphör rätt till livränta enligt/ör— sta stycket 1, skall vid bedömning av rätt till livränta enligt-2 anses som om den försäkrade avled vid den tid- punkt då rätten till livränta enligt 1 upphörde. ' '

45

Livränta till änka utgår med belopp som, när denförsäkrade efter- lämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, mot-

Föreslagen lydelse

ta och försörjningslivränta den som. utan att ' vara gill. stadigvarande sammanbodde med icke giftförsäk- rad vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denförsäkrade.

35

Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med än ledning avförlust av arbetsförmågan till följd av ska- dan, grundas livränta e/ter den för- säkrade på hans eller hennes egen livränta. Livränta efter annanförsäk- rad grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom eller henne vid förlust av arbetsför- mågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkning av livrän— ta till efterlevande läggs även pen- sion, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än .som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död

Barn

Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den 4 månad då barnet fyller 19 år." Om barnet efter den tidpunkten till följd

Nu va rande I ydelse

svarar 40 och i annatfall 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 $.

Livränta enligt 3 35 första stycket 2 till änka som ej hade fvllt 50 år vid den försäkrades död eller vid den tidpunktsom avses 13 $andra stycket minskas med en femtonde! för varje år som då återstod till 50 års ålder.

Föreslagen lydelse

av sjukdom eller av annan dylik orsak ej kan försörja sig, utgår liv- räntan även för sådan tid, dock längst till och med den månad då barnet fyller 21 år.

Hade den försäkrade genom avtal som sägs i 7 kap. 7 9 andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till bar-

net utge underhållsbidrag iform av ett engångsbelopp, har barnet rätt till livränta endast i den mån denna överstiger en livränta som har köpts eller kunnat köpas åt barnet för en— gångsbeloppet.

Med barn likställs utländskt barn som, med socialnämnds medgivan- de, tagits emot i ett enskilt hem för vård och fostran i adoptionssyfte. Med förälder skall därvid likställas den som i detta syfte tagit emot barnet.

55

Änkas rätt till livränta upphör om hon gifter om sig eller avsevärd tid lever samman med man under äktenskapsliknande förhållanden. Uppläses äktenskapet inom _fem år eller upphör sammanlevnaden inom samma tid, skall livräntan börja utgå på nytt. '

Med änka jämställd kvinna

Livränta för ett barn utgår för år räknat med belopp som motsvarar 40 procent av ersättningsunderlag som sägs i 3 &. Ärflera barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och förde- las det sammanlagda livräntebelop- pet lika mellan barnen.

Efterlevande make

65

Ifråga om rätt till livräntajämstäl- les med änka kvinna som vidförsäk- rads död

]. stadigvarande sammanbodde med den försäkrade och

hade varit gift med honom eller hade eller hade hafi barn med ho- nom eller

var havande med barn till honom

Rätt till omställningslivränta till- kommer för tid före den månad då den efterlevande fyller 65 år efterle- vande make, som stadigvarande sammanbodde med den försäkrade vid dennes död, om den efterlevan- de

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under åtta

Nuvarande lydelse

eller 2. annars levde samman med den försäkrade sedan avsevärd tid under äktenskapsliknandeförhållanden. Första stycket gäller ej om den försäkrade eller kvinnan var gift.

Om kvinna som avses i 6 59 har rätt till underhållsbidragfrånförutvaran— de make, minskas livräntan till hen- ne med belopp som svarar mot bidra- get. Motsvarande gäller om kvinnan som efterlevande till denne har rätt till livränta, pension i annan/orm än folkpension eller tilläggspension, skadestånd eller annan sådan ersätt- ning som upphör att utgå, om hon ingår nytt äktenskap. Avdrag göres även för livränta efter man med vil- ken kvinnan tidigare har levt sam- man under äktenskapsliknandeför- hållanden.

F rånskild kvinna

Föreslagen lvde/se

år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem. eller

b) oavbrutet hade samman/tott med maken under en tid av mi nst fem årfram till tidpunkten för dödsfal- let.

Omställningslivränta enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat/rån tidpunkten/ör dödsfallet.

75

Rätt till omställningslivränta till- kommer vidare efterlevande make. som stadigvarande sammanbodde med den_ försäkrade vid dennes död, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Omställningslivränta enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådan livränta enligt 6 9".

Rätten till omställningslivränta enligt denna paragraf upphörpm den eherlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevan- de stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han eller hon har varit gift" eller har eller har haft eller väntar barn.

85

Varförsäkrad vid sin död skyldig att utge lagstadgat periodiskt under— hållsbidrag till förutvarande hustru, har han rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget, om hon

I. har vårdnaden om och stadigva— rande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död

Rätt till försörjningslivränta till- kommer, för tid före den månad då .den efterlevande fyller 65 år och ,under de närmare förutsättningar som anges nedan, efterlevande som avses i 6 eller 7 9”.

Rätt till.försörjningslivränta inträ— der vid den tidpunkt då rätten till

ut) tauätjjptu sapuma/Jat/o uap sot

uynaq ”110.900qu uata [18 _t/fjtrius.t.tp.1.to/ '

uput pm _z apunutopoq pm 'jjoys mupm_t/sb'ujiilliosztgj' M.!O vägt/' [ & 'mupJ -.x_t/s8u_tu_l."t_(_)s.ig/'slot; satttn [[a/'ob'uso ] "output/sätt)apostel/' [all sp .to/ap pipa.” ps) .tpi'ltn *uot/jpu up .tatu ups -as.m pall! [pss/tj uout pata? ,).tputtu ! Jtvs'pau mac/.it? utouoä tstuoyut X_is op -a.toq tm touö'ytjotu sapumonJj/b uap .tV "output/stimutkosug/ jot/ dal/[)L/AJ '.'t'ptsmtp smpp lap oäuit ua tsnpua Jo,/o mu] no prziåuopps _: livspau xp amt/.it) tuouaä tstuoyu; äts opamq tm tat/ätjf'out &th 'aymu option/.iatjg "öl.! -mt.to.y )sopua mm 9.73; smtm uv); uoäutuupspau tuo 'pgp sum/mu upp psi/jo uog/jpu Isutul paul tmspau 'tal/ —8_1puptsiuo Sipo/”Lupfpaimpp unuuo Jalla puptsnttosjpu twspau "m)/s pb”;ss_putspouym'tustano so putta? pd 'Jp ataqm tät/dutta] auuaz/ Jajja utouoz/ .te/"tta tuouaX mum/ut S_ts op -,7.taq 1117 tat/ätliga! sum 'apuo.m/.mt/;) ]]!) .tpöln mannt/sätt)uppsteg alot/(län mupmt/såtntq/ptsiuo (;s/ap.l"; ttaänpuztgiq

[ys/up mamp/Jojjo apwypsuQ/"uap Luo 'g'; ] söps tuos Hit/.tapunsäujuttpsm so IMJJOJCI OZ m.m.tstotu tuos ddolaq poiu zum, oftas ”_Il .mätn nit/pm _17

OI

'poupdpn sum/mu .mpun pots taumq tuo 'oJup.m1/11_1111pJ Luo vägt/'i pb.!)jpSJQfHU umq paiu sa] _]gtstupt' u.:vq sayviu apumapay'g "ladda] -aqsäup8ua JQ/ taumq ip sade)! mu -un>/ .te/ja sido); mu mos mupmy ua mänsxang ouuap upa: uap _] mupmy ”11 1th zaumq mu 'ddolaqszlupåua m Luxo] ] timptqsppumpun aäzn tau '.,th [[_ll Jm åts ttåmp uayloqmplpxof ha)/sits mpuo få "do); _4 ] söps Laos [m.m utouoä apvxsjpsdgfuap oppH zip 15 mm] ]JLMDq Dp pouptu trap pour Lpo ”]] tSXLIp/ y.)!tp 'pn uoppstg/ump umupv 5.11] .rpätn ”äts ntirosztgj' ut»; 12) .ymuo w.l'p unuuo so Ja!/a utopyn/s m pgg/"”;] uazyundpn uap Jaya taumq tuo arp öl Ja!/tlf 1011.qu pp pvuput WP paul 1130 ll.” Pl! Jil/_ mupmy ll.” ap.l mu pvpmsxoj'uapym []]] umg

56

tr./og

nu .nu), pip/sttp._t/'][_it pulpit]! tuo vägt/' ! Hun/dumpn opummstotu mil 10

-.y.).t'ts alpin) &” g _: mtr,).s'jotutuptsag '_Q'g _1 sägs utos är)/.tapunsb'ututtpsxo .m lamont ;;, zsö'pu [jo/"mulm ; tpo Oj, [sägt] mmstotu 'En] nuuap tät/ua utouou Jat/9 17”!de _I] II.” up.: mu tuos uma mamp/Jojjo apan/szQ/"uop xpu

zip/' toym'ts insug/" tät/ua njut-34.117 pop sopar

->/_t__7s.t_Q/' uap pm .tp gg ”ji/',)pm/ ] .te/la 'auuai/ soil JJ,/(7 utaz/ sauna/7 _: S'()pD1S_IA apummmpnts

JS] 0/7. (] (7,7 l I I).! IM HA] [93l86l HOS

N u va rande lydelse

. eller kvinna som avses i 6 55. I annat fall utgör livränta för ett barn 40 procent av nämnda underlag. Är i sådant fall flera barn berättigade till livränta, ökas procentta let 40 med 20 för varje barn utöver det första och fördelas det sammanlagda livränte— beloppet lika mellan barnen.

Förälder

Föreslagen lydelse

bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hen- nes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller hen ne med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bo- sättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.

115

Förälder till avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp, dock högst med belopp som motsvarar 20 procent av ersättningsunderlag som sägs i 291

Gemensamma bestämmelser

Försörjningslivränta utgår inte med anledning av sådan nedsättning avförvärvsmöjlighetenför vilken den efterlevande är berättigad till

a) förtidspension enligt lagen ( 1 962.381) om allmän försäkring,

b) sjukpenning enligt denna lag eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning än lagen om allmänförsäkring eller på grund av regeringens förordnande eller

e) livränta enligt 4 kap. denna lag eller motsvarande livränta som be— stäms med tillämpning härav.

Uppbär den efterlevande omställÄ ningslivränta enligt denna lag eller ålderspension enligt lagen om allmänförsäkring, utgår inteförsörj— ningslivränta. " Ifråga omförsörjningslivränta har 7 59 tredje stycket motsvarande till- lämpning.

12;

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterle- vande rätt till livränta. Som villkor för utbetalnin g av li vräntafår dock krä— vasförklaring på heder och samvete

Försörjningslivränta kan begrän- sas till viss tid. Rätten till livränta skall omprövas när skäl därtillföre— ligger, dock minst en gång varje år. '

Omprövningen får inte med/öra höjning av utgående försörjningsliv— ränta.

N u va rande lydelse

av efierlevande att denne saknar var- je underrättelse om denförsäkrade. I fråga om omyndigfår sådan,/örkla- ring krävas/rån hansförmyndare.

Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än arbetsska- da. upphör rätten till livränta.

Föreslagen lvde/.se

135

Harflera efterlevande rätt till liv— ränta efterförsäkrad enligt 3, 6 och 8 5959 och överstiger livräntornas sam- manlagda belopp 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 ©, sättes livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar nämnda andel av underlaget. Efter- lämnar den försäkrade även barn som är berättigat till livränta efter honom, bytes procenttalet 45 ut mot 40.

Försörjningslivränta utgår endast till efterlevande som är bosatt i Sveri- ge. Efterlevande, som börjat uppbära sådan livränta men vars rätt härtill upphört till följd av bosättning utom riket, får dock även i fortsättningen uppbära livräntan, om regeringen/ör vissa fall så förordnat ellerdet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in liv- räntan.

145

Uppgår livräntorna till eflerlevan- de eller försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger ersättningsun- derlag som sägs i 2 $, sättes li vräntor- na ned proportionellt så att de till- sammans motsvarar detta underlag. Nedsättningskall dockförst göras av livräntor enligt 1135. .

Omställningslivränta och hel för- sörjningslivränta utgår med belopp som, när denförsäkrade efterlämnar barn som har rätt till livränta enligt detta kapitel efter honom eller henne. för år räknat. motsvarar 20 och i

annatfall 45 procent av ersättnings- underlag som sägs i 3 55.

155

Har den som uppbärförsörinings— li vränta för samma tid och för samma nedsättning av _förvärvsmöjligheten rätt till förmån som nedan sägs. minskas försörjningslivräntan med den andraförmånens belopp. Sådan minskning .skall göras med hänsyn till dagpenning från erkänd arbets- löshetskassa, kontant arbetsmark—

(mum —.t_t/ ]]]! uattpu .rouddn 'npoysstaqw

up ymzto uouuo m [_l/)]IAD mu uou . Jojjo um, IlU Jojjo A]] pm .tp optrtypsroj'

uop no mantra/Jas bits Jap .IDS'!A "ualopus'urugf up._r/'so.1p.ry Hum —n/.y.tg/' tropps .lgfö]pll.fl.tl() tuo värn/'

[ 'apo.typsztgf upp tuo asyanpuapun atm Jom/ps uou .te/j,) unt] tm apum -a/.iayo uap tm atanums L/JO Japou pd -

Eutin/3119] sm pry spop .tp/ptupmy tm Xujujmaqtn .te/".tosj/jm tang 'mupmy [It] Up.! opunsojuatja .sapouypsug/uap Jmf 'vpv-yswqw w pile/"11.11 up!/Av mu LlOL/ Jajja tmu Jm smun lap um] 11.70 äuvuumuums muuo _! .te/ja osa; Japan mmq lidt/q pms/ps.!o/"my

stt

.! ().S'IJLLI LtlpIS'Jq DLL! LL! )?.YMJLUJD

än] outta/7 tajt/ua mums!/såmutt-(rsugf pd öullldltlp/Ijl optmxmstout .tm/ ätit.! ->/_t_7.s.t_(_)/'tt_t_7tul/n tuo (189596 ] ) uoän/ 91801 11.70 n g ”g *] "(toy 9] _! Ent/no -s8ut tt]'1_(_rs'.tg/ ' tuo metas/ourutptsog &” 9l

'umupmysåuju -_/.'t_(_>s.ig/'pd smyg pum/ utsug/'] söps to ->/.).—1'1sr71.s.t_(_),/'t tuos uplllJQ/j/U u. ist/pu poiu öulu)!SL/jlu ”n)/s mhn/psalm" urna/jo uto llSF—"Z96ll uaäpj tät/ua Xar/a_iqsb'ujufrostg/ ”11 Lpo join/n), nuo/7 tajt/ua muszt/såirtu_/.'t_o.s:tg/' ]]]! up.! jämna/os apan/psug/"uap mH 'ou -_x'rm .leöLl/Llp/jqnl opuoääp/puruå pm ätituttpsuaunt tums föpflffö [ ) L!åi3"l)/.S'])Q]S'J_lpHIS [XII/LM är;.rquajpnis -tta.x'n.t 'Xu/uuadtipp m utlo/"j Button] _qu/(u pDIÄIj.lll_I.S'())/.l.f l/JO A*ujupjtqm -spnu.y.rt)tustaq.tn .mpun ävupgqsäutu -p/_i qtn potsspnuymiustat/m tumuoy tim (11 55051) u,);m/ [Ill/Lh) potssjmu (;s/ap.l”! män/sara.]

oslo/M] JplltZIDAIIN

Nu va rande lydelse [föresla gen lydelse _18 _s

L'ppgår li vräntorna till efterlevan- de efter försäkrad sammanlagt till belopp .som överstiger ersättningsun- derlag som sägs i 3 $ sätts li vräntor- na ned proportionellt så att de till— sammans motsvarar detta under- lag.

6 kap. Särskilda bestämmelser om ersättning [ 52

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepen- sion enligt "lagen (19621381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan. utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Li vränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 _$ utgår från och med den månad under vil- ken hon/iller 65 är endast i den mån hon ej har rätt til/folkpension iform av ålderspension och tilläggspension iform av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livrän- teunderlaget enligt 5 kap. 2 _$. Bestämmelserna i 4 kap. 4 _$ tredje stycket har därvid motsvarande till- lä m p n ing.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. '

Om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har tillgodo- räknats pensionspoäng enligt 1 l kap. Gå lagen om allmän försäkringför år efter det då arbetsskadan har inträffat. skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 åhänsy'n tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts.

6 5 Ansökan om ersättning enligt den- Ansökan om ersättning enligt den- na lag skall göras inom sex år. na lag skall. om inte annat/ölier av andra stycket, göras inom sex år, beträffande sjukpenning och liv- beträffande sjukpenning och liv- ränta från den dag ersättningen ränta från den dag ersättningen ZSenastclydclse avser, avser. 19811693.

Nuvarande lydelse

beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet,

beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det belopp för vilket ersättning begä- res.

Om detta/örsummas, är rätten till ersättning förlorad

Bestämmelserna i l0 kap. 45, 16 kap. ll å och 20 kap. 3—755 lagen (196238 1) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, in- dragning och nedsättning av ersätt— ning i vissa fall, återbetalningsskyl— dighet, preskription, utmätningsför- bud och rätt till skadestånd har mot- svarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäk- ringen.

Föreslagen lydelse

beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet,

beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det belopp för vilket ersättning begärs.

Ansökan om försörjaings/ivränta skall göras inom ett år/rän den dag då rätten till sådan livränta har inträtt.

Har ansökan inte gorts inom/öre- skriven tid, är rätten till ersättning förlorad

Omställn ing.in vrä n ta eller/örsörj- ningslivränta/år inte utgå/är längre tid tillbaka än tre månader _löre ansökningsmånaden.

75

Bestämmelserna i 10 kap. 45, l6 kap. 5 $ sjunde stycket och l l &, 17 kap. 1 $]örsta stycket och 4 _$ _lönsta och tredje styckena samt 20 kap. 3—7åé lagen (1962z381) om allmän försäkring om förmåner som sam— manträffar, indragning och nedsätt- ning av ersättning i vissa fall, återbe- talningsskyldighet, preskription, ut- mätningsförbud och rätt till skade— stånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskade- försäkringen.

8 kap. Övriga bestämmelser

45

Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende upp- kommen fråga huruvida den försäk- rade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall skall i försäkringskassa avgöras av pen— sionsdelegation.

Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkom- men fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och ärende angå-

_endeförsår/"ningslivränta skall i för-

säkringskassa avgöras av pensions- delegation.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller, såvida annat inte sägs nedan, endast i fall då rätten till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av arbetsskada som inträffar "efter ikraftträdandet.

3. 1 fall då rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av arbetsskada som inträffat före ikraftträdandet gäller. såvida annat inte sägs nedan, fortfarande äldre bestämmelser.

4. I fråga om livränta till efterlevande kvinna som är född år 1937 eller tidigare gäller, även i fall då den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet, fortfarande äldre bestämmelser om livränta till änka och därmed jämställd kvinna samt till frånskild kvinna i 5 kap. 2—8 och 12—14 55 samt 6 kap. 1 & i stället för de nya bestämmelserna i 5 kap. 2, 3 och 6—18 55 samt 6 kap. lå.

5. Har änka eller kvinna som avses i 5 kap. 65 i dess äldre lydelse rätt samtidigt till livränta enligt 5 kap. i dess äldre lydelse och till folkpension eller tilläggspension i form av familjepension enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring i dess lydelse efter den 31 december 1982, skall 6 kap. l å andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpas. Därvid skall vad som sägs om tilläggspension i form av änkepension gälla folkpension och tilläggspension i form av omställningsbidrag enligt 8 kap. 5 å och 14 kap. 5 & lagen om allmän försäkring.

6. 1 fall som avses i punkterna 3 och 4 harbestämmelsema i 10 kap. 4 ålagen (1962z38l) om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse den 31 december

1982, motsvarande tillämpning.

7. Har en kvinna för samma månad rätt till livränta såsom efterlevande såväl enligt äldre som enligt nya bestämmelser, utges endast livräntan enligt äldre bestämmelser. -

8. I fråga om livränta till barn gäller de nya bestämmelserna, såvida annat _ inte sägs nedan, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit har inträffat före ikraftträdandet. _ Beträffande livränta till barn för tid före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 4 åtredje stycket gäller endast i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Finns efter den avlidne någon, som är berättigad till livränta till änka eller med änka jämställd kvinna enligt äldre bestämmelser, skall, oavsett om arbetsskadan inträffat före eller efter ikraftträdandet, vid bestämmande av livränta till-bam. i stället för 5 kap. 5 åidess nya lydelse, tillämpas 5 kap. 10 åi dess äldre lydelse. .

3 Förslag till _ . Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension '

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19621392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionl dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse. dels att 1 5 skall upphöra att gälla, ' ' 1 Lagen omtryckt dels att 2—4 $$ och 6—9 $$ skall ha nedan angivna lydelse. 1976:1014.

2 Senaste lydelse 19772371 .

Nuvarande lydelse

Lag om hustrutillägg oclt kommu- nalt bostadstillägg till . /i)lkpension.

Föreslagen lydelse

Lag om kommunalt bostadstillägg till . folkpension.

If

I] us ! ru ! i l lä gg tillkommer/ör tid före den manad. da hustrun fyller Äs'extio/em ar. hustru till den. som attt/1tter/o/kpension iform av a'lders- pension ellerförtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter sådan folkpension och ma- karna varit gifta minst A/em är. När särskilda skäl äro därtill. mä hustru- tillägg utgä. oaktat hustrun ej _/_i'llt sextio är eller makarna varit gifta kortare tid än . lem är.

Hus/rutillc'igg skall. där ej äntrat följer av vad i 4 _$ stadgas. I/ör är räknat motsvara skillnaden mella n (i ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension i form av hel ålderspen- sion till två makar jämte två pen- sionstillskott till ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å andra sidan jalkpension iform av hel ålderspension till ogi/t jämte ett sådant pensionstillskott, ålderspen- sionerna och pensionstillskolten be- räknade för är och under,/öratsätt- ning att de börjat utgå/rån och med den månad varunder den pensions- bcrc'itttgadejjfllt sertio/em år.

252

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion eller änkepension och är man- talsskriven inom kommunen. eller till där mantalsskriren' hustru som atnjutcr hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen be- stämmer. Avvikelse från vad i 4 och

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtids- pension och är mantalsskriven inom kommunen.

Kommunalt bostadstillägg utgår

_ enligt -de grunder kommunen be—

stämmer. Avvikelse från vad som

Nu va rande lr 'de/se

5 $$ stadgas mä dock icke äga rum, och för rätt till kommunalt bostads- tillägg mä ej fordras viss tids bosätt- ning inorn kommunen eller uppstäl- las annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksförsäkringsver- ket beslutar om grunder för beräk- ning av bostadskostnadema i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som mä utgå i kom- munalt bostadstillägg för pensions- berättigad, som är bosatt i ålder- domshem eller därmed likställt hem. Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riks- försäkringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde kommunen är belä- gen. ofördröjligen underrättas.

Hustru/illägg eller kommunalt bostadstillägg mä ej utgå till ålders- pension, som den till sådan pension berättigade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiofem ar.

Föreslagen lydelse

föreskrivs i 4 och 5 $$fär dock inte äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg/är inte fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, riksförsäk- ringsverket beslutar om grunder för beräkning av bostadskostnadema i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som får utgå i kommunalt bostadstillägg för pen- sionsberättigad, som är bosatt i ålder- domshem eller därmed likställt hem. * Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skall riks- försäkringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde kommunen är belä- gen, ofördröjligen underrättas.

Kommunalt bostadstillägg/är inte utgå till ålderspension, som den till sådan pension berättigade uppbär för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år.

4g3

Hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberätti- gades årsinkomst som överstiger 750 kronor för den som är gift och 1 000 kronor för annan.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg .som kommunalt bo- stadstillägg föreligger, göras först ä bostadstillägget och därefter å hus- tri/tillägget.

Kommunalt bostadstillägg min- skas med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kronor för den som är gift och 1000 kronor för annan.

3 Senaste lydelse 1980: 1037.

Nu varande lr 'de/se

Har för någon som åtnjuter hustru— tillägg års inkomsten ökats till sådant belopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer henne, indrages

Föreslagen l_l'(/('l.8'('

65

Har för någon som uppbär kom- munalt bostadstilläggförhållandena så ändrats att rätten till tillägget påverkas därav, får detta i enlighet

förmånen. Sker-eljest mera avsevärd därmed ökas eller minskas. Förelig- ändring i den inkomst. efter vilken hustrutillägget blivit bestämt. må detta i enlighet därmed ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där för någon som åtnjuter kommunalt bo- stadst illä gg förhålla ndena så ändrats att rätten till tillägget därav påver- kas.

Därest någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åberopat oriktig uppgift av beskaf— fenhet att kunna påverka rätten till förmån enligt denna lag, ehuru skäli- gen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om hustrutill- lägg eller kommunalt bostadstillägg avslås och redan beviljad sådan för- mån indragas: ock må därvid viss tid bestämmas under vilken rätten till förmånen skall vara förverkad.

Vad nu sagts skall, när skäl,/örelig- ga därtill. gälla jämväl därest någon utan vederlag eller mot uppenbarli- gen otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom isådan myck- enhet att avhändelsen avsevärt inver- kar vid beräkningen av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, ehu— ru han insett eller bort inse att avhän- delsen skulle kunna påverka rätten till sådan förmån för honom själv eller maken. 1 fall som nu sagts må ock i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid faststäl- landet av den pensionsberättigades

ger på grund av sådan ändring inte längre rätt till bostadstillägg skall detta dras in.

7Ö

Om någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åberopat oriktig uppgift av beskaf— fenhet att kunna påverka rätten till kommunalt bostadstillägg, ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om bo- stadstillägg avslås och redan beviljat sådant tillägg dras in. Därvid får också bestämmas viss tid under vil- ken rätten till bostadstillägg skall vara förverkad.

Vad nu sagts skall, när skälförelig- ger därtill, gälla också om någon utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig in- komst eller egendom i sådan omfatt- ning att avhändelsen avsevärt inver- kar vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg, ehuru han insett eller bort inse att avhändelsen skulle kun- na påverka rätten till bostadstillägg för honom själv eller maken. 1 fall som nu sagtsfår även i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet av den pen- sionsberättigades årsinkomst anses

.Yuvararulc lr 'de/se

årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmän- na försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldig- het åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man- talsskrivesi annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbäres förmånen av myndig- het eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes för- myndare, ärjämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

Under/åtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där underlåtenheten inverkat på rät- ten till eller beloppet av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, så- dan förmån i ndragas såsom stadgas i 7$ första stycket.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad lik— stå/les pensionsberättigad, som sta-

Föreslagen lydelse

som om han fortfarande, helt eller delvis, äri besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Den som uppbär kommunalt bo- stadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhål- landen väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan här- om till den allmänna försäkringskas— sa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Samma skyldighet åligger honom, om han uppbär kommunalt bostads— tillägg och mantalsskrivs i annan kommun än förut. Motsvarande gäl- ler om han" ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom ma- kens död eller annorledes. Är den som uppbär tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbärs förmånen av myndig— het eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes för- myndare, är även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

Under/åts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får, där underlåtenheten inverkat på rät- ten till eller beloppet av kommunalt bostadstillägg, detta dras in såsom

föreskrivs i 7$ första stycket.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall, där ej särskilda skäl föranleder till annat, vid tillämpning- en av denna lag likställas med ogift

pensionsberättigad. Med gift pensionsberättigad lik-

ställs pensionsbe rätt igad. som stadig-

Nuvarande lvde/se ' Föreslagen lydelse digvarande sammanbor med annan, varande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft varit gift eller har eller har haft eller barn. väntar barn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2. Äldre bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinna, som är född år 1937 eller tidigare.

3. Äldre-bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinna. som är född år 1938 eller senare och som har rätt till sådant tillägg för december månad 1982. Dras hustrutillägget in efter ikraftträdandet, föreligger dock inte längre rätt till sådan förmån. '

4. Äldre bestämmelser om kommunalt bostadstillägg till hustrutillägg och till änkepension gäller fortfarande för kvinna. som med stöd av punkten 2 eller 3 uppbär hustrutillägg, samt för kvinna, som med stöd av övergångsbestäm- melsema till lagen (0000:000) om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring uppbär folkpension i form av änkepension efter ikraftträdan- det.

5. 1 fall som avses under punkterna 2, 3 Och 4 skall, i stället för9 $ i dess äldre lydelse, tillämpas den nya bestämmelsen.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs att 1—3 $$ lagen (1969z205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lr 'de/se Föreslagen l i 'de/s e

| 5

Till folkpension i form av ålders- Till folkpension i form av ålders— pension, förtidspension eller änke- pension eller förtidspension utgår pension utgår pensionstillskott enligt pensionstillskott enligt denna lag. denna lag. Sådant tillskott utgår också till/ölk-

pension ijbrm av änkepension. som uppbärs med stöd av övergångslw- stämmelserna till lagen (00000001 om ändring i lagen (1962.'38lt om allmän försäkring

2 tj' Pensionstillskott till ålderspension Pensionstillskott till ålderspension . eller änkepension utgör fyrtiofem eller änkepension utgör fyrtiofem 1 Senaste lydelse procent av basbeloppet. om ej an nat procent av baSbeloppet enligt lagen

1975:381. följer av bestämmelserna nedan i (1962."381)omallmärtförsäkring. om

.X'ui'arande lydelse

denna paragraf.

Under nedannc'intnda tider skall petr.s'ioristi/[skottet till ålderspension eller änkepension utgöra

den ljttli 1976 — den 30juni 1977 tjugo/ent

den litt/i 1977 — den 30jtlni 1978 tjugonio.

den [juli 1978 —— den 30juni 1979 trettiotre.

den [juli 1979 — den 30juni 1980 trettiosjt'u.

den [juli 1980— den 30juni 1981 .li'rtioen procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspen- sion. som börjat utgå tidigare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex- tiofem år. utgör det belopp som fram- kommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen min- skas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen (196238!) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till änkepension. som enligt 8 kap. 45 andra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen minskas i mot- svarande mån. Pensionstillskott till halv ålderspension utgör hälften av pensionstillskott som angivits i för- sta. andra eller tredje stycket.

Fiireslagen lvde/.se

ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Pensionstillskott till ålderspen- sion, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex- tiofem år, utgör det belopp som fram- kommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensio- nen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4å andra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring, i detta lagrums lydelse den 31 december 1982. utgår med min- skat belopp, utgör det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i mot- svarande mån. Pensionstillskott till halv ålderspension utgör hälften av pensionstillskott som angivits i första eller andra stycket.

22152

Pensionstillskott till förtidspension utgör nittio procent av basbeloppet, om ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedanna'nrnda tider skall pensionstil/skottet till förtidspension utgöra

den Ijuli 1976 — den 304juni 1977

2 Senaste lydelse 1975z38 ] .

3 Senaste lydelse ] 975:38 ] .

Nuvarande l i ”delse

femtio, - den [ju/11977 — den 30juni 1978 _letntioåtta, den Ijuli 1978 — den 30juni 1979 sextiosex, den Iju/i 1979 — den 30juni 1980 sjuttio/yra. den ljuli 1980 — den 30juni 1981 åttiotvå procent av basbeloppet. Pensionstillskott till förtidspen- sion, som enligt 7 kap. 2 åandra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pen- sionstillskott som anges i första eller andra stycket. Pensionstillskott till förtidspension, som utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 . kap. 35 lagen om allmän försäkring upphört att utgå, skall minskas i motsvarande mån som pensionen minskas enligt 7 kap. 45 lagen om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Pensionstillskott till förtidspen— sion, som enligt 7 kap. 2 éandra eller tredje stycket lagen (1962.-3811 om allmän försäkring utgår med två tred- jedelar eller hälften av hel förtidspen- sion, utgör motsvarande andel av pensionstillskott som anges i första stycket. Pensionstillskott till förtids- pension, som utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring upphört att utgå, skall minskas i motsvarande mån som pensionen minskas enligt 7 kap. 4é lagen om allmän försäk- ring.

3é3

Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgår eji den mån det tillsammans med vad den försäk- rade har rätt att uppbära i tilläggs— pension i form av ålderspension och änkepension överstiger vid

hel ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder den försäkrade [tt/ler sextiofem år, under tiden

den [juli 1976 — den 30junt'1977 trettio/yra, '

' den 1 juli 1977 — den 30juni ] 978 trettioåtta,

den [juli 1978 — den 30jun1'1979 _fyrtiotvå

samth'ån och med den 1 juli 1979 fjtrtt'o/em procent av basbeloppet;

halv ålderspension hälften av ovan nämnda procenttal:

Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgår endast i den mån det överstiger vad den försäk- rade har rätt att uppbära i tilläggs- pension i forrn av ålderspension och änkepension.

Nuvarande lvde/se

ålderspension. som börjat utgå tidigare eller sena re änfrån och med den månad varunder denförsäkrade fyller sextio/em år, det belopp som framkommer om ovan nämnda pro-.

centta/ minskas eller ökas [ motsva- rande mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring;

änkepension ovan för olika tider angivna procenttal eller, om den enligt 8 kap. 4 59 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, det belopp som/ramkomtner om nämn- da procenttal minskas i motsvarande mån.

Pensionstillskott till förtidspen- sion utgår ej i den mån det tillsam- mans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension eller änke- pension överstiger under tiden

den Ijuli 1976 — den 30juni1977 sextioåtta.

den [juli 1977— den 30juni 1978 sjuttiosex,

den [juli 1978 — den 30juni 1979 åttio/yra ,

samt,/från och med den Ijuli 1979 nittio procent av basbeloppet.

Utgår/örtidspension enligt 7 kap. 2 59 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring med två tredjede- lar eller hälften av helförtidspension eller utgår förtidspension enligt 7 kap. 4 59 andra stycket samma lag eljest med minskat belopp. utgör "pensionstillskottet det belopp som framkommer om de i föregående stycke nämnda procenttalen min- skas i motsvarande mån.

Föreslagen lvdelse

Pensionstillskott till förtidspen- sion utgår endast i den mån det överstiger vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension och änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt l976:277. 2 Senaste lydelse l978:858.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsema till lagen (19811694) om ändring i lagen (19692205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nu va rande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 ' januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension en- ligt lagen (1962138l) om allmän för- säkring gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott enligt 35 hänsyn tagas till den tilläggspen- sion som skulle ha utgått om undan- tagande ej ägt rum.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den I januari l982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension en- ligt lagen (l962z38l) om allmän för- säkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 39" av pensionstill— skott til/ den försäkrade hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 7 åå lagen (l964:143) om bidragsförskott' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande "lydelse

. Föreslagen lydelse

2s2

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan'giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt; .

b) det föreliggergrundad anledning antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 & första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll.

Bidragsförskott lämnas ej. om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt;

b) det föreligger grundad an ledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 45 första stycket:

e) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt för eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll.

.N'uvarande lvde/se

Fir't'eslagen lvde/se

453

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtioen procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 ålagcn(l962:38l) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsför- skottct avser.

Skall bia'ragsförskon utga iförlral—

lande till savt'ilfader som moder eller är barnet berättigat till barn/n'nsion ett/igt 8 kap. 59" lagen om allmän försäkring. utgör dock bidragsför- skottet trettioen procent av det basbe- lopp som anges i_ första stycket, i. förra fallet iförlrällande till varje under— hål/sskyldig.

Föreligger grundad anledning an— taga att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp enligt första eller andra stycket samt underhållsbidra— gets belopp.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen under— stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag, lämnas inte bidrags— förskott enligt första eller andra stycket med högre belopp än under- hållsbidraget. ] fall som avsesi tredje stycket lämnas inget bidragsför- skott.

Bidragstörskott utgör för år räknat. i förhållande till varje under/talls— skvldig, fyrtioen procent av det bas- belopp som enligt 1 kap. 655 lagen (1962138 1 ) om allmän försäkring har fastställts för månaden töre den som bidragsförskottet avser.

. Föreligger grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning. utgör bidrags— förskottet skillnaden mellan lör- skottsbelopp enligt första stycket samt underhållsbidragets belopp.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen under- stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. lämnas inte bidrags- förskott enligt första stycket med högre belopp än underhållsbidraget. [ fall som avses i andra stycket läm- nas inget bidragsförskott.

rst

Sedan bidragsförskott sökts skall. under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas. omedelbart till honom avsändas meddelande om ansökningen med föreläggande att. därest han har något att anföra i anledning av ansökningen. inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall til/ika lämnas underrättelse om stadgan-

Sedan bidragsförskott sökts skall. under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas. omedelbart till honom sändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att. om han har något att anföra i anledning av ansökningen. inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall lämnas underrät- telse om stadgandena i l ä första och

3 Senaste lydelse l98 ] :396. 4 Senaste lydelse 19 7 8: 858.

' Senaste lydelse 1976: 1 066.

N 11 vara nde l 1 *de/se

dena i 1 5 första och andra styckena, 2 5 b) och c) samt 4 5 tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät-

' tas om beslutet. Beslutet skall skrift—

ligen de/givas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits ellerbifallits endast till viss del. skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 55 samt. i annat fall än som avses i 4 5 tredje stycket, den under- hållsskyldige om föreskrifterna i 25 b) och c) samt 16 5.

Niles/(igen lvdelte

andra styckena, 2 5b) och c) samt 45 andra stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät— tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delges den underhållsskyldige. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del. skall beslutet delgesäven sökan- den och vårdnadshavaren. Har för- skott beviljats. skall därvid underrät- telse lämnas sökanden och vårdnads- havaren om stadgandena i 12 och 13 55 samt. i annat fall än som avses i 45 andra stycket, den underhålls- skyldige om föreskrifterna i 2 5 b) och c) samt 16 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott för tid före ikraftträdandet.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 245 lagen (1973:371) om kontant arbetsmark- nadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lydelse

245]

Uppbär stödtagare än ke- eller änk- lingspension eller annan ålderspen- sion än enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjuk- bidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1975380) om delpensions/ör- säkring nedsättes det kontanta ar— betsmarknadsstödet med pensions- beloppet.

Uppbär stödtagare änke- eller änk- lingspension eller annan ålderspen- sion än enligt lagen (19621381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension. mindre än helt sjuk- bidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt särskild lag. nec/sätts det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensions- beloppet. Sadan nedsättning skall dock inte göras med hänsyn till omstå/lnings— eller 4försörjningsbi— drag enligt lagen om allmänförsäk- ring.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkes-

skada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket. Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

8 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370) Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 50 åkommunalskat- telagen (19281370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lydelse

Anvisningar till 50 5

2.1 Vid bedömningen av om skatt- skyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke hampension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till- läggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

2. Vid bedömningen av om skatt- skyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke_/arniljepension eller vårdbidrag. , ed_/olkpensio_n avses doc/(folkpen— sion i form av änkepension, som utgår med stöd av övergångsbestäm— melserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om all- män _/örsäkring, samt hustrutillägg, som utgår med stöd av övergångsbe- stämmelserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg till folkpension. Den omständigheten att folkpension un- der ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till- läggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

1 Senaste lydelse 1980: 1062.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxeradc inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp. skall avdraget beräknas till vad som behövs föratt den skattskyldige icke skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 6 000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 25 första stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 6 100 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 5 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpen- sion.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomst— beloppet enligt föregående stycke. reduceras avdraget med belopp motsvaran- de 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattsky'ldigs statligt taxcmde inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor. skall avdrag inte medges. Fastighet. som avses i 245 2 mom., och jordbruksfastighet. som i huvudsak används för bostadsändamål, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten. i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronorjämte den del av skillnaden som överstiger 250 000 kronor. Har den'skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter. som avses här. gäller bestämmelserna endast fören fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås. när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning avavdrag förgift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 525 1 mom. sista stycket.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

9. Förslag till

Lag om ändring i taveringslagen (1956z623)

Härigenom föreskrivs att 22 _" 3 mom. taxeringslagen1 (19561623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Ft'ireslagen lydelse 225

3 mom.2 Skattskyldig, som uppbu- rit folkpension. är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 20 400 kronor. eller. om hans make uppburit folk- pension. till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension. förtidspen- sion. änkepension och hustrutillt'igg. Som folkpension räknas inte barn- pension eller vårdbidrag.

3 mom. Skattskyldig. som uppbu- rit folkpension. iir med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 20400 kronor, eller. om hans make uppburit folk- pension. till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension och förtids- pension. Här/nedförstas även fl)/Å"— pension [jorm av änkepension. som niga/' med stöd av ävergangshestänt— nte/serna till lagen (()()0():()l)()) om ändring i lagen (196138!) om all- ntän försäkring. samt hustrutillt'igg, som utgar med stöd av Övergangshe— stlintntelserna till lagen (0000000) om ändring i lagen (1961'392) om lllLYll'Illfl/(lgg och kommunalt Im- stadstillägg till lol/(pension. Som folkpension räknas inte annan./antil- .l('/7t't1.s't'(>tt och inte heller vårdbi-

drag.

Bestämmelsema i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har va rit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. 1 fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket såvitt avser förmögen- het.

Denna lag'träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om självdeklaration för 1984 ars taxering.

' Lagen omtryckt 19711399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741773. 3 Senaste lydelse 1980:1063.

1. Kommitténs uppdrag m. m.

1.1. Utredningsuppdraget 1.1.1 .—1/lmänl

Kommitténs ursprungliga direktiv framgår av vad chefen för socialdeparte- mentet anförde till statsrådsprotokollet den 27 maj 1970 i samband med att departementschefen bemyndigades tillkalla sakkunniga för utredningen.

l direktiven framhålls inledningsvis att den allmänna pensioneringen under det senaste decenniet genomgått en utomordentligt kraftig utveckling vad gäller såväl de årliga utbetalningarna som antalet personer vilka åtnjuter förmåner från pensioneringen. Det framhålls vidare att genom tillkomsten av ATP-systemet. vilket alltjämt är under uppbyggnad. har tillskapats pensioner med målsättningen att vid ålderdom. invaliditet eller familjeförsörjarens död ge ett pensionsskydd som ansluter till den standard som den försäkrade levt på som aktiv förvärvsarbetande, l direktiven påpekas att ikraftträdandet av 1962 års lag om allmän försäkring utgjorde en markerad milstolpe i reformarbetet. Det erinras vidare om att ett stort antal förbättringar har genomförts under de år som gått sedan dess. Därvid hänvisas bl. a. till 1969 års beslut om införande av pensionstillskott och till 1970 års beslut rörande en vidgad förtidspensio- nering. Ytterligare framhålls att familjepensioneringen har byggts ut med särskild betoning av skyddet för barnen. och det erinras om beslutat utredningsarbete med sikte att skapa större likställdhet mellan män och kvinnor.

Det anförs i direktiven att de reformer som genomförts på den allmänna pensioneringens område under 1960-talet har inneburit en ökad trygghet för alla medborgare men att de försäkrades krav ökar i takt med att systemet förbättras. l direktiven framhålls att det därför är naturligt att frågorna om en översyn av pensionssystemet i vissa hänseenden blivit mer aktuella. Denna översyn fick kommittén i uppdrag att utföra.

De frågor som i direktiven anförtroddes kommittén gällde bl. a. sänkning av den dåvarande 67-årsgränsen inom ålderspensioneringen; ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. uppföljning av den år 1970 beslutade vidgningen av rätten till förtidspension samt reglerna för intjänande av tilläggspension. Ytterligare skulle kommittén överväga frågoma om den övre beloppsgränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst och om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen.

De nämnda frågorna jämte ett flertal andra spörsmål som överlämnats för utredning har kommitten behandlat i de tidigare avgivna delbetänkandena

(SOU 1974: f 5) Sänkt pensionsålder m. m.. (SOU 1975: 10) Rörlig pensions— alder. (SOU 1975:74) Socialförsz'ikringsavgif'ter på uppdragsinkomster m. m. samt (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

1 kommitténs direktiv understryks att redan beslutade pensionsrefbrmer och det starkt ökade antalet pensionärer innebär att konsumtionsutryrnrnet för pensionärerna kommer att tillväxa betydligt snabbare än för den övriga befolkningen. Ytterligare reformer måste därför förutsätta en lägre takt i den i övrigt möjliga konsumtionshöjningen för den aktiva befolkningen. Kommit— téns överväganden måste ske mot bakgrunden av en befolkningsutveckling som innebäratt befolkningen i aktiv ålder'kommer att vara oförändrad medan antalet åldringar kommer att öka väsentligt. Det framhålls att det självfallet också måste göras en avstämning mot andra angelägna sarnhällsuppgifter.

Det är slutligen enligt direktivenkommitten obetaget att utreda och framlägga förslag i frågor som inte särskilt nämnts men som anknyter till de utredningsuppgifter som angetts i det föregående. 1 redovisningen av resultatet av kommitténs arbete bör ingå kostnadskalkyler.

Utöver de uppdrag som kommitten erhållit genom direktiv har regeringen vid skilda tillfällen under utredningsarbetets gång överlämnat ett antal riksdagsskrivelser. utskottsbetänkanden och motioner. Vidare har chefen för socialdepartementet överlämnat ett flertal framställningar från myndigheter och organisationer för behandling av där berörda frågor eller för beaktande vid fullgörandet av andra uppdrag. Ytterligare har till kommittén inkommit olika skrivelser från myndigheter. organisationer och enskilda personer. Vissa av dessa överlämnade handlingar har kommittén tagit upp till prövningi tidigare avgivna delbetänkanden. Återstående uppdrag redovisas i föreliggande slut- betänkande.

Kommittén behandlar sålunda i detta betänkande olika spörsmål på den allmänna pensioneringcns område. vilka i huvudsak prövas på grundval av sådana skrivelser och framställningar som har överlämnats till kom mitte'n. En huvudfråga i betänkandet gäller efterlevandepensioneringens framtida omfattning och utformning. Andra uppdrag beträffande vilka kommitten redovisar överväganden avser bl. a. hustrutilläggets och bamtilläggets ställ- ning i framtiden. En närmare redogörelse för de utredningsuppdrag som anförtrotts kommittén lämnas i det följande. . .

Särskilda tilläggsdirektiv (Dir. 1978140) till samtliga kommittéer angående finansiering av reformer har beslutats av regeringen den 20 april 1978. 1 tilläggsdirektiven anförs med hänvisning till en redogörelse för det rådande statsfinansiella läget att det är uppenbart att något nämnvärt utrymme för genomförande av kostnadskrävande komrnitte'lörslag inte kommer att före- ligga under de närmaste åren. Genom direktiven åläggs samtliga kommittéer därför att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser. Kommittéema bör enligt tilläggsdirektiven också göra en prioritering mellan angelägna önskemål inom utredningsområdet.

Genom beslut den 13 mars 1980 utfärdade regeringen ytterligare riktlinjer (Dir. 198020) till samtliga kommittéer angående finansiering av reformer. Enligt dessa direktiv skall utgångspunkten vara att alla förslag som kommit- téerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade

resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnads— krävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingari form av rationaliseringar och omprövningar av pågående verksamhet inom utredningsområdet.

1.1 .2 [;f/ter/evandepensioneringen Till grund för kommitténs uppdrag i denna del ligger socialförsäkringsutskot- tets betänkande 1974324. Med överlämnande av betänkandet har Kungl. Maj:t den 15 november 1974 uppdragit åt kommittén att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning och att till Kungl. Maj:t redovisa resultatet därav.

l socialförsäkringsutskottets betänkande behandlas ett flertal olika motio- ner angående efterlevandcpensionering m. m. 1 nmtr'onerr [974."158— begärdes utredning om och förslag till ett nytt familjepensionssystem, som bygger på allmän egenpension och som åstadkommer likställdhet mellan kvinnor och män inom familjepensioneringen. Det framhålls i motionen bl. a. att den nu förefintliga familjepensioneringen vilar på värderingar som inte stämmer med en modern syn på jämlikhet mellan män och kvinnor och att det på sikt inte är rimligt med ett system där man har änkepension men inte änklingspension i de fall där båda makama förvärvsarbetar. _l/Iotionerr [974.206 innehåller hem- ställan om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att äkta makar jämställs såvitt gäller ATP i form av cfterlevandepension. Motionärerna framhåller att. eftersom pensionsrätt inte finns för efterlevande man, nuva- rande bestämmelser kan leda till mycket otillfredsställande resultat t. ex. i fall då mannen avstår från förvärvsarbete för att ta hand om makarnas barn eller då hustrun genom sitt arbete har betydligt högre inkomst än mannen. Det understryks att avgiften till tilläggspensioneringen beräknas enligt samma grunder vare sig det är mannen eller hustrun som tjänar in pensionspoängen. [ nwtionerr [974.410 hemställdes om lösning av problemet med rättvis fördelning mellan makar av ålderspension inom ATP. Motionärerna framför tanken att. om en av två makar har haft'ATP—grundande inkomst medan den andra maken haft ingen eller endast ringa inkomst, ATP-poängen skall delas mellan makarna. Motionen [974.677 innehåller yrkande om utredning rörande efterlevandeskydd för hemmafru. Motionärerna påpekar att många hemmafruar har ett otillfredsställande försäkringsskyddoeh att de efterlevan- de kan hamna i en ekonomiskt och praktiskt mycket svår situation om hustrun skulle avlida. l motionen [974.681 begärdes en översyn av de bestämmelser som gäller pensioner åt efterlevande i syfte att ge lika villkor för män och kvinnor i det allmänna pensionsförsäkringssystemet. Motionärerna framhål- ler att de är medvetna om att änkepensionema inte kan slopas på en gång. Enligt motionärerna borde dock ske en gradvis medveten ökning av bampen- sionema samtidigt med en dämpning av ökningen av änkepensionsbeloppen på det sättet att efter några år endast äldre änkor utan barn fick pension och så att dessa änkor efter hand fick sin försörjningsfråga löst genom en speciell, individuellt anpassad förtidspension. Om änkepension anses böra kvarstå. borde samma rätt till efterlevandepension finnas för män, speciellt inom ATP-systemet som direkt bygger på intjänade och avgiftsfinansierade pen-

sionsförmåner. l motionen [97451296 begärdes" förslag om ändrade bestäm- melser innebärande att efterlevandeskyddet görs neutralt i förhållande till kön. Motionärerna anför att den stigande utbildnings- och förvärvsfrekvensen bland kvinnorna bör medföra att båda parterna i ett äktenskap är kapabla att vid den andre makens frånfälle försörja sig själva. Efterlevandeskyddet bör därför i första hand inriktas på trygghetsgarantier för eventuella barn. Motionärerna framhåller att de delar den principiella uppfattning som pensionsförsäkringskommittén gav uttryck föri betänkandet (SOU 1971: l9) Familjepensionsfrågor m. m. (jfr nedan) och anser det angeläget att ett förslag om sådan förändring av det allmänna pensionssystemet snarast framläggs. Avslutningsvis konstaterar motionärema att därvid garantier självfallet måste skapas för efterlevande vilka på grund av ålder, brist på arbetstillfällen eller av andra skäl inte har möjlighet att gå ut på arbetsmarknaden eller inte hinner intjäna tillräckligt antal tjänsteår för full pension.

So:'iallörisäkringri(Lr/ante! erinrade inledningsvis om de överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem som pensions- försäkringskommittén redovisat i slutbetänkandet SOU l97lzl9. Utskottet anförde därefter:

Kraven på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare år vuxit sig allt starkare. Sedan i december 1972 har en av statsministern tillkallad delegation (delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor) till uppgift att på samhällets olika områden verka för åtgärder som skapar ökad jämställdhet mellan könen. Betydelsefulla reformer inom arbetsmarknadspolitiken och på utbildningsområdet har redan bidragit till att utjämna skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighet att erhålla en produktiv sysselsättning. Inte minst torde övergången till individuell beskattning av inkomst av förvärvsarbete ha ökat kvinnornas benägenhet att ta anställning. Den pågående daghemsutbyggnaden är också av betydelse i detta samman- hang.

Under senare år har riksdagen antagit flera beslut i syfte att undanröja eller utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan gifta och ogifta i sociallörsäkringssys— temct. Utskottet vill i sammanhanget särskilt erinra om l973 års beslut om föräldra- försäkring och om utbyggd barnpension samt riksdagens begäran tidigare i år om en allsidig och lörutsättningslös översyn av frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet och om deltids- och korttidsansfälldas ställning inom tilläggspensioneringen. Detta utredningsuppdrag har numera anförtrotts pensionsålderskommitte'n.

Som pensionsförsäkringskommittcn framhöll i sitt slutbetänkande kan det enligt utskottets mening — med hänsyn till samhällsutvecklingen och till kvinnomas ökade utträde i arbetslivet — ifrågasättas om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda. att frågan hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kan nämiare utformas nu blir föremål för fortsatta. mer ingående överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angivits av pensionsförsäkringskommittén bör enligt utskottets mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet. som lämpligen bör bedrivas inom ramen för pensionsålderskommittén.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle begära att pensionsålderskommittén (numera pensionskommittén) fick i uppdrag att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning. Denna hem- ställan bifölls av riksdagen (rskr 197-4:293).

Inom ramen för pensionskommitténs uppdrag på familjepensioneringens

område faller även frågan om efterlevandeskyddet i arbetsskadeförsäk- ringen.

Därjämte har regeringen till kommittén för behandling av de där berörda frågoma överlämnat riksdagens skrivelse 1978/792164 och socialförsäkrings- utskottets betänkande 1978/7911 5 med anledning av motioner om bampen- sion till invandrarbam och om barnpension vid adoption.

Regeringen har vidare till kommitten överlämnat riksdagens skrivelse 1979/8015 och skatteutskottets betänkande 1979/8014 med anledning av motioner om beskattning av barnpension.

Ytterligare har från socialdepartementet till kommittén överlämnats en framställning den 10 maj 1974 från Pensionärernas riksorganisation till chefen för socialdepartementet och en framställning den 7 april 1975 från Opinionsgruppen för rättvisa åt pensionärer till chefen för finansdepartemen- tet. båda rörande änkepension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli. 1960, samt en framställning den 8 mars 1978 från Fredrika—Bremer- Förbundet till chefen för socialdepartementet med begäran att reglerna för familjepension inom den allmänna pensioneringen revideras och att egenför- sörjarbegreppet därvid tillämpas fullt ut samt att alla pensioner görs indivi— duella med försörjningsberoende barn som enda undantag.

1 . 1 .3 H ustrutillägget Chefen för socialdepartementet har till kommittén för övervägande i anslut- ning till fullgörande av tidigare lämnade utredningsuppdrag överlämnat skrivelse den 20 juni 1974 och promemoria (stencil S 1974z6) av riksförsäk- ringsverket rörande översyn av vissa regler om hustrutillägg till folkpensionärs maka.

Från socialdepartementet har till kommittén överlämnats skrivelse den 27 september 1974 från Husmodersförbundet Hem och Samhälle till departe— mentet angående ersättande av hustrutillägget med ett maketillägg.

Regeringen har till kommittén överlämnat riksdagens skrivelse 1975/761195 och socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:25 med anledning av en motion om smidigare övergång från hustrutillägg till änkepension.

1.1.4. Barntillägget

Socialdepartementet har till kommittén överlämnat en skrivelse den 21 december 1977 från en tjänsteman vid Västerbottens läns allmänna försäk- ringskassa till departementet rörande reglerna för reduktion av bamtillägg.

1.1.5. Övriga frågor

Regeringen har till kommittén överlämnat socialförsäkringsutskottets betän- kande 1977/7811 7 med anledning av en motion om extra pensionstillskott till förtidspensionärer också efter inträdet i den allmänna pensionsåldern. Regeringen har vidare till kommittén för behandling av där berörda fråga överlämnat riksdagens skrivelse 1978/79: 164 och socialförsäkringsutskottets

betänkande 1978/79:15 med anledning av en motion om kvalifikationstiden för handikappersättning till invandrare.

Till kommittén har slutligen från socialdepartementet överlämnats fram- ställning den 30 december 1976 från riksförsäkringsverket till socialdeparte- mentet angående inverkan av undantagande på pensionstillskott till änkepen- sion och till ålderspension åt änka.

1.2. Utredningsarbetet

Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt ligger tyngdpunkten i de överväganden som kommittén redovisar i föreliggande betänkande på det uppdrag som avser en total översyn av den nuvarande familjepensioneringen. För att erhålla underlag för översynen har kommittén bl. a, sammanställt och genomfört vissa undersökningar samt inhämtat upplysningar från olika myndigheter, organisationer och andra.

Kommittén har genom statistiska centralbyrån gjort en bearbetning av änkors och änklingars inkomster år 1976 enligt taxeringssstatistiken. & ' Under utredningsarbetets gång—har kommittén. bl. a. genom bistånd av utrikesdepartementet, inhämtat upplysningar om efterlevandepensione- ringen i våra nordiska grannländer och i ett antal utomnordiska länder. Under hösten 1979 gjorde kommittén en studieresa till Förbundsrepubliken Tysk- land för att erhålla information om det västtyska pensionssystemet och aktuella reformförslag på familjepensioneringens område. Kommittén fick därvid tillfälle att diskutera olika pensionsfrågor med företrädare för depar- tement och myndigheter samt med representanter för arbetsmarknadens organisationer och för paniema i förbundsdagen.

Under arbetet har kommittén vidare i olika former haft återkommande kontakter med andra kommittéer i frågor som berörs i det nu föreliggande slutbetänkandet. Därvid har kommittén bl. a. fått redogörelser för familjelags- sakkunnigas (Ju 1970152) pågående arbete genom de sakkunnigas sekreterare samt genom experten i utredningen, docenten Jan Trost. Den senare har även informerat om gjorda undersökningar m.m. angående samboende utan äktenskap. Vidare har kommittén haft kontinuerlig kontakt med socialpoli- tiska samordningsutredningen och erhållit upplysningar om arbetet inom samrådsgruppen om socialförsäkringstillägg. Genom ordföranden och sekre- terama har kommittén haft fortlöpande kontakter med bl. a. ensamförälder- kommittén (S 1977:16), familjeekonomiska kommittén (S 1979:06). studie- stödsutredningen (U 1975:16),jämställdhetskommittén (Ju 1976208) och bo- stadsbidragskommittén (Bo l979:01). Kommittén har vidare samrått med företrädare för riksförsäkringsverket i administrationsfrågor.

Kommittén har avgivit remissyttranden över olika betänkanden m.m. Sålunda har kommittén yttrat sig bl.a. över promemoria (Ds A 19801) angående den framtida finansieringen av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m. samt överbetänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäk- ring och rapporten (Ds S 198021) SOFT.

Frågorna om den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP och om förtidspensionemas standardutveckling har kommittén behandlat i sitt förra betänkande (SOU 1977146) Pensionsfrågor m. m. Därvid förklarade kommittén att den kunde komma att på nytt pröva

dessa spörsmål i det fortsatta arbetet. Emellertid har regeringen nyligen i propositionen 1980/81:178 om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m. framhållit att det i nuvarande ekonomiska läge inte finns anledning att ta upp en diskussion i frågan om en höjning av förmånstaket inom ATP. Vidare har regeringen aviserat en särskild proposition med förslag om fortsatt utbyggnad av pensionstillskotten för tiden efter år 1981. Med hänsyn härtill berör kommittén i föreliggande betänkande inte ånyo de nämnda spörsmå-

len.

2. Gällande bestämmelser om pension m. m.

2.1. Den allmänna försäkringen 2.1.1 Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring (AFL) omfattar folk/mrsion och tilläggspension (ATP). lnom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension.jörtidspension ochfämilicpen- sion (änkepension och barnpension). Dessutom förekommer inom folkpen- sioneringen vissa särskilda förmåner: bamtillägg, handikappersättning och vårdbidrag. 1 särskilda lagar finns regler om pensionstillskott och om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring kan utgå delpension till förvärvsarbetan- de som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension.

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare. dels utländska med- borgare som är bosatta i Sverige(f kap. 3 åAFL). Försäkrad förtilläggspension är dessutom utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han inte är bosatt i riket. Utländsk medborgare som inte uppfyller de nämnda förutsätt- ningama är vidare alltjämt försäkrad för tilläggspension om han här har tillgodoräknats pensionspoäng till ATP.

I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånemas storlek till penning- värdesutvecklingen relateras dessajämte flertalet av de särskilda förmånerna till det s.k. basbeloppet (1 kap. 65 AFL). Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje månad, följer förändringar i prisläget. Fr. o. m. januari 1981 gäller en regel av innebörd att basbeloppet utgör 15 400 kr multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. Därvid skall — för tid efter oktober 1980 — förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt med tillägg för subventioner. För tiden t. o. m. oktober 1980 har beräkningarna gjorts på grundval av konsu- mentprisindex. Ändring av basbeloppet sker först då jämförelsetalet har stigit eller gått ned med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till närmaste hundra- tal kronor. Förjanuari 1981 varbasbeloppet 16 100 kr och förjuli 1981 utgör det 17 300 kr.

Den som vill erhålla en pensionsförrnån enligt AFL måste i regel göra ansökan härom till allmän försäkringskassa. Ålderspension utgår fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år eller, om han önskar att pensionen

skall börja utgå tidigare eller senare. fr. o. m. den månad som anges i pensionsansökningen. Förtidspension. bamtillägg. handikappersättning och vårdbidrag utgår fr. o. m. den månad varunder rätt till förmånen har inträtt. Familjepension utgår fr. o. m. den månad då den försäkrade har avlidit eller. om denne vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension. fr. o. m. månaden näst efter den varunder dödsfallet har inträffat. Pensionsförmåner kan beviljas att utgå retroaktivt. dock inte för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension. två år före ansökningsmånaden. Förmånema utgår t. o. m. den månad varunder den pensionsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen eljest har upphört (16 kap. AFL).

Folkpension utgår oberoende av tidigare avgiftsbetalning eller förvärvs— verksamhet. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhållanden. Rätten till ATP är däremot knuten till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. Tilläggspensionen relateras storleksmässigt till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid.

2.1.2. Folkpension

Folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige. I detta fall utgår pensionen oberoende av bosättnings- eller försäk- ringstidens längd.

Vid bosättning utomlands är svensk medborgare. som har rätt till tilläggs- pension. berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller. när fråga är om familjepension, den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgo- doräknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Härvid skall som poängår räknas även år för vilket försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning inte har tillgodoräknats pensionspoäng till följd av att han underlåtit att inom föreskriven tid till fullo erlägga tilläggspen- sionsavgift eller till följd av att undantagande från försäkringen för tilläggs- pension varit gällande för honom. Med poängår skall även jämställas år före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt. Beträffande den som har rätt till tilläggspension i form av änkepension skall vid bosättning utomlands folkpension i form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng. Vid bosättning utom riket utges enbart folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och familjepension samt — som tillägg till pensionen — bamtillägg och handikappersättning. Däremot utges då inte pensionstillskott eller vårdbidrag och inte heller de inkomstprövade förmå- nerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (5 kap. 2 och 3 åå AFL).

Utländsk medborgare (eller statslös) som är bosatt i Sverige är på samma villkor och med samma tilläggsförmåne'r som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här under sammanlagt

minst tio år. Förtidspension och handikappersättning utgår till utlänning. om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller. om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år. har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Rätt till vårdbidrag för barn tillkommer utländsk förälder om föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. För att familjepension skall utgå till utlänning fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt häri landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. Om utlänning enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller änkepension. ersätts denna automatiskt avlålderspension då han uppnår 65 års ålder. även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Likaså är barn. för vilket förälder har uppburit vårdbidrag. berättigat till förtidspension eller handikappersätt- ning från 16 års ålder utan hinder av att kvalifikationstiden för dessa förmåner då inte är uppfylld (5 kap. 4 och 5 && AFL).

1 fråga om såväl svensk som utländsk medborgares rätt till folkpension finns vissa dispensregler som kan åberopas av den som flyttar utomlands sedan han beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna innebär att svensk medbor- gare. som har börjat uppbära folkpension. liksom utländsk medborgare. som efter viss tids bosättning här har beviljats folkpension. kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudre— geln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så förordnat för vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen (5 kap. 6 & AFL). Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (196215 16) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade — efter ansökan — få fortsätta att uppbära pensionen om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för- behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

1 övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om utländsk medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i konventioner som har ingåtts mellan Sverige och annat land (se under avsnitt 2.5.1). I sådana konventioner kan även föreskrivas kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till folkpension vid bosättning i Sverige.

Ålderspension utgår fr. o. rn. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspensionen utgå tidigare. dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsuttag. som kan begränsas till att avse hälften av pensionen. måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlighet finns också att uppskjuta uttag av hela eller halva pensionen till mellan 65 och 70 års ålder (6 kap. AFL).

Tas ålderspensionen ut i förtid. minskas pensionen med 0.5 % för varje månad som. då pensionen har börjat utgå. återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Uppskjuts uttaget. ökas pensionen med 0.6 % för varje månad som. då pensionen börjar utgå. har förflutit från

ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år. Härvid tas dock inte hänsyn till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år och inte heller till tid då den försäkrade har uppburit tilläggspension i form av ålderspension ellerinte varit berättigad till folkpension. Då uttag avser hälften av ålderspension skall minskning eller ökning av pensionen beräknas med tillämpning av de nämnda reglerna enbart på den hälft som tas ut före resp. lämnas outtagen efter 65 års ålder. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag — liksom ökningen vid uppskjutet uttag — är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder. Den försäkrade har rätt att närhelst han så önskar -— dvs. såväl före som efter 65 års ålder — återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelse kan även ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till hälften.

Ålderspension som tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en ensamstående pensionär 95 % av basbeloppet. dvs. 16 435 kr vid basbeloppet 1,7 300 kr.. För gift försäkrad. vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidSpension. utgör ålderspensionen 77.5 % av basbeloppet. dvs. 13 408 kr vid nämnda basbelopp. Om den försäkrades make uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension utgår ålderspensionen i förra fallet med 83 1/3 % och i senare fallet med 86 1/4 % av basbeloppet. dvs. med 14417 kr resp. 14921 kr per år vid det angivna basbeloppet.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid. har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid. men i övrigt gäller vad som är stadgat om förtidspension enligt ovan nämnda regler även sjukbidrag (7 kap. AFL).

Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller har uppbu rit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar eller dessförinnan har uttömt sin rätt till stöd. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till förtidspen- sion i dessa fall gäller att den försäkrades möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare har utfört ellergenom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.

Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så. att försäkrad vars förmåga eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår erhåller hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension. Vid bedömande avi vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare

verksamhet samt ålder. bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om äldre personer skall bedömningen främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare har utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Om förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete väsentligt har förbättrats för en försäkrad som uppbär förtidspension. skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen (16 kap. 75 AF L).

l—lel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgetts till försäkrad för 90 dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning. skall försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes rehabiliteringsåtgärd som nu sagts erforderlig skall kassan tillse att lämplig sådan vidtas (2 kap. 1 1 åoch 3 kap. 13 & AFL). U nder tid då den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd av detta slag skall vid bedömning av rätten till sjukbidrag arbetsförmågan anses nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete (7 kap. 3 & andra stycket AFL).

Ålderspension och förtidspension kan kompletteras med bamtillägg. hustrutillägg. kommunalt bostadstillägg. handikappersättning och pensions- tillskott. Bamtillägg, hustrutillägg, och kommunalt bostadstillägg kan dock inte utgå som komplement till ålderspension som tagits ut före 65 års ålder förrän denna ålder har uppnåtts.

Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension - och förtidspension skall gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad. om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. 1 & AFL).

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. En änka, som inte fyllt 65 år och som ej uppbär folkpension i form av ålderspension. har rätt till änkepension under förutsättning att hon antingen har fyllt 36 år vid marinens död och varit gift med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet. skall vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt (8 kap. AFL).

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Därvid jämställs den tid under vilken kvinnan

oavbrutet har sammanbott med mannen fram till hans död med tid varunder äktenskap bestått. En kvinna äger däremot inte rätt till änkepension efter sin make om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande har sammanbott med annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap eller om hon stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Om det nya äktenskapet upplöses inom fem år resp. om samboendet upphör inom samma tid börjar änkepensionen ånyo att utgå. om övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt är för handen.

Till änka som vid mannens död eller den dämredjämställda tidpunkten har fyllt 50 år utgår änkepensionen med samma belopp som ålderspension från 65 år för en ensamstående ålderspensionär. dvs. med 95 % av basbeloppet för år räknat. Samma belopp utgår till änka vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

För kvinna som blivit änka efter den 30juni 1960 utgår änkepensionen utan inkomstprövning. För änka vars man avlidit före den 1 juli 1960 är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 — den 30 juni 1960 är dock viss del av pensionen. det 5. k. garantibe- loppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör. om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 — den 30juni 1959. en tredjedel och. om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1959 — den 30 juni 1960. två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning. Reglerna för inkomstprövning av änkepension i dessa fall är desamma som beträffande hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (165 lagen om införande av lagen om allmän försäkring).

En kvinna som gjort förtida uttag av ålderspension och som därefter blir änka kan — om de allmänna förutsåttningama för erhållande av änkepension är uppfyllda — efter återkallelse av uttaget av ålderspension få änkepension. Änkepensionen minskas därvid med hänsyn till den tid ålderspensionen har utgått.

1 förekommande fall kanjämte änkepension utgå kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott.

Är en kvinna för samma månad berättigad till flera änkepensioner. utges endast den största av dem eller. om pensionema är lika stora. pensionen efter den sist avlidne mannen. Om kvinnan för samma månad har rätt till två eller flera av förmånerna barnpension. förtidspension. änkepension eller hustru— tillägg utgår endast en av dessa förmåner. varvid hon äger välja vilken av dem hon önskar (10 kap. 4é AFL).

Fr. o. m. den månad då änkan fyller 65 år utbyts— till skillnad från vad som är fallet inom tilläggspensioneringen — änkepension mot ålderspension.

Banrpension utgår till barn under 18 år vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make. Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta som har köpts eller kunnat inköpas åt barnet

för engångsbeloppet (8 kap. 55 AFL).

Ett barn som under hel månad på statens bekostnad åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och bostad. är inte berättigat till barnpension för den månaden (10 kap. 25 AFL).

Bampensionen utgör—enligt regler som gäller fr. o. m. den 1 juli 1981— för år räknat 26 % av basbeloppet. dvs. 4498 kr vid basbeloppet 17 300 kr. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande tilläggspension i förrn av barnpension utgör — enligt de fr. o. m. den 1 juli 1981 gällande reglerna - 62 % av basbeloppet (10 726 kr) om båda föräldrarna har avlidit. 31 % av basbeloppet (5 363 kr) om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott samt 41 % av basbeloppet (7 093 kr) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrama. l sistnämnda fall beaktas även sådan folkpension i form av änkepension som utgår till kvinna som är barnets moder eller som har varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne. under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension. fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.

Folkpensic':=förmånerna finansieras genom statliga medel. Staten erhåller bidrag till finansieringen genom socialförsäkringsavgiftema till folkpensione- ringen. vilka erläggs av arbetsgivare samt av försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

2. 1 .3 Särskilda förmåner inom _folkpensioneringen Som framhållits i det föregående utgörs de särskilda förmånerna inom folkpensioneringen av bamtillägg. handikappersättning. vårdbidrag. pen- sionstillskott. hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Till ålders- och förtidspension utgår bamtillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Har en av föräldrarna avlidit äger även pensionsberät- tigad make till den efterlevande föräldern rätt till bamtillägg om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år. Till ålders- pension som den försäkrade uppbär för tid före 65 års ålder eller till pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal har åtagit sig att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla utgår inte bamtillägg (9 kap. 1 & AFL). . '

Bamtillägget utgör—enligt regler som gällerfr. o. m. den 1 juli 1981— för år räknat 26 % av basbeloppet. Om barnet är berättigat till. barnpension. utgör det 10 % av basbeloppet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension. sker motsvarande reducering av bamtillägget. Uppbär den försäkrade tilläggspension. minskas honom tillkommande bamtillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. 1 övrigt är bamtillägget inte inkomstprövat. _ .

För det fall båda föräldrarna eller styvförälderjämte förälder är berättigade till bamtillägg för samma bam. utgår bamtillägget till den pension varom de träffar överenskommelse. Om sådan överenskommelse inte träffas eller om särskild begäran framställs härom. utgår bamtillägget med halva beloppet till var och en av dem. I sådant fall skall avräkning mot samtidigt utgående

tilläggspension ske för var och en med en fjärdedel av tilläggspensionen i den mån denna överstiger halva basbeloppet (10 kap. 5 & AFL). '

Rätt till hanclikapperräl/ning tillkommer — oberoende av om annan pensionsförmån utgår eller inte— försäkrad som fyllt 16 år och som innan han fyllt 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid. Nedsätt- ningen i funktionsfömrågan skall vara sådan att den försäkrade i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver fortlöpan- de hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest behöver vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av rätten till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med merutgifter i anledning av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annat avseende skall bedömningen således grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Med försäkrad som utför förvärvsarbete jämställs studerande som uppbär studiestöd enligt studiestödslagen ( 19731349) eller endast på grund av bestämmelse om behovsprövning är utesluten från sådan förmån (9 kap. 2 & AFL).

Handikappersättning utgår alltid till försäkrad som är blind. döv eller gravt hörselskadad om handikappet har inträtt innan den försäkrade har uppnått 65 års ålder.

Handikappersättningen utgår alltefter hjälpbehovets omfattning eller mer- utgiftemas storlek med 61. 46 eller 31 % av basbeloppet per år. För blinda utgår handikappersättning med 61 % av basbeloppet för tid före den månad då hel ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå. För tid därefter utgår ersättning med 31 % av basbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Döva och gravt hörselskadade är berättigade till handikapp- ersättning med 31 % av basbeloppet. Högre ersättning kan dock utgå om stödbehovet ger anledning härtill. Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av sådan ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade tillerkänns ålderspension (9 kap. 3å AFL).

Rätt till värd/)iclragtillkommer försäkrad förälder för vård av barn under 16 år. Sådant bidrag kan utgå om barnet på grund av sjukdom. psykisk utvecklingsstöming eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall beaktas också sådana merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp (9 kap. 45 AFL).

Allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merutgiftemas storlek utgår vårdbidrag med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen". Vårdbidrag kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall omprövas vart tredje år. såvida inte skäl föreligger för omprövning med kortare mellanrum.

Till folkpension i form av ålderspension. förtidspension och änkepension utgår pensionstillskott enligt lagen (19691205) om pensionstillskott till försäkrade som har låg ATP eller ingen ATP alls.

Pensionstillskottet till ålderspension och änkepension uppgår fr. o. m. den 1 juli 1981 till 45 % av basbeloppet. Tillskottet till hel förtidspension utgör fr. o. rn. nämnda tidpunkt 90 % av basbeloppet. Pensionstillskottet utgår med samma belopp till gift och ogift pensionstagare. Vid basbeloppet 17 300 kr

utgör tillskottet till hel ålderspension och hel änkepension 7 785 kr samt till hel förtidspension 15 570 kr.

Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension som utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension utgör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Till änkepension som utgår med viss andel av hel sådan pension utgår pensionstillskott med motsvarande andel av helt tillskott. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal minskas eller ökas pensionstillskot— tet i motsvarande mån.

Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspension med belopp överstigande en garantinivå inte får något pensionstillskott. Till den som uppbär tilläggs- pension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger garantinivån. Avräkning mot tilläggspension görs krona för krona. Garantinivån är 45 % av basbeloppet såvitt gäller hel ålderspension och hel änkepension. För det fall att pensionen utgår med lägre eller högre belopp än hel pension (halv ålderspension. två tredjedelar av hel förtidspension. halv förtidspension. reducerad änkepension eller förtida uttagen eller uppskjuten ålderspension) reduceras eller ökas garantinivån i motsvarande mån. Pensionstillskott till ålderspension och änkepension avräknas mot tilläggspension i form av ålderspension och änkepension. medan pensionstillskott till förtidspension avräknas mot tilläggspension i form av förtidspension och änkepension.

Såvitt gäller försäkrad. som omfattas eller har omfattats av undantagande från tilläggspensioneringen enligt 11 kap. 7å AFL. eller änka till sådan försäkrad skall vid bedömningen av rätten till pensionstillskott hänsyn tas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Motsvarande regel gäller i fall då pensionspoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats försäkrad.

Regler om vissa inkomstprör'acleI/örmriner finns i lagen (1962z392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Hustrun/lägg är en inkomstprövad förmån som för tid före 65 års ålder tillkommer hustru till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makama har varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sam- manlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makarjämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning utgår man från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 65-årsmånaden. Detta innebär att oreducerat hustrutillägg fr. o. m. den ljuli 1981 utges med belopp motsvarande 105 % av basbeloppet.

Kommunaltbostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som efter beslut av kommun kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension. förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg. KBT har numera införts i alla kommuner.

Det kommunala bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen själv bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreg— lema får dock inte göras. och inte heller får kommunen uppställa villkor om viss tids bosättning i kommunen eller liknande. Bostadstillägget administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och utbetalas samtidigt med folkpensionen.

Med hänsyn till att kommunerna själva bestämmer grunderna för kommu— nalt bostadstillägg varierar storleken av tillägget kommunerna emellan. För att minska skillnaderna i bostadstilläggens maximibelopp före inkomstpröv- ning mellan olika kommuneroch i syfte att uppnå en ökad samordning mellan reglema för KBT och statskommunalt bostadsbidrag infördes emellertid fr. o. m. år 1980 statsbidrag till kommunemas kostnader för KBT. För-år 1981 gäller att statsbidrag utgår under förutsättning att kommunens grunder för bostadstillägg innebär att tillägget före inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp till 750 kr per månad för ensamstående pensionstagare och 850 kr per månad för makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostna- der än de angivna. men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Statsbidrag lämnas inte heller Rör kostnader för KBT som inte är knutna till bostadskostnaden. De angivna bostadskostnadsgränsema för statsbidrag till KBT höjs den 1 januari 1982 till 800 resp. 950 kr per månad.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg liksom änkepension i anled- ning av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med den försäkrades inkoms- ter vid sidan av folkpensionen. således bl.a. med eventuellt utgående tilläggspension. Enligt fr. o. m. den 1 juli 1981 gällande bestämmelser sker. om den årliga sidoinkomsten överstiger 1 000 kr för ensamstående. minskning med en tredjedel av den pensionsberättigades inkomst därutöver. För man och hustru är fr. o. m. nämnda tidpunkt motsvarande gränsbelopp sammanlagt 1 500 kr. Årsinkomster under 1 000 kr för ensamstående och 1 500 kr för makar medför inte något avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst för år räknatisom någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Med inkomst avses inkomster av alla slag. såsom tilläggspension. tjänstepen- sion. arbetsinkomst. ränteinkomst och avkastning av fastighet. Såsom in- komst räknas inte allmänt barnbidrag. folkpension. tilläggspension till den del den föranlett minskning av pensionstillskott eller-av bamtillägg. livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. i vad den har avdragits från pension. eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag är föranledd att utge. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt studiestöds— lagen eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Vid inkomst- . prövningen för den som uppbär partiell förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan faktiskt utgående förtidspension från folkpensioneringen jämte pensionstillskott och å andra sidan hel förtidspension från folkpensioneringen jämte härtill hörande pensionstill- skott. i förekommande fall reducerat med hänsyn till den tilläggspension som skulle ha utgått om pensionstagaren hade uppburit hel pension. Vid uppskattning av fömrögenhets avkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 60 000 kr (för makar tillhopa således 120 000 kr) och för annan 75 000 kr. Vid beräkningen

av förmögenhet skall värdet av fastighet. som är inrättad till bostad åt en eller två familjer och som bebos av den pensionsberättigade. tas upp till hälften av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet. där den pensionsberättigade är bosatt. För sammanlevan- de makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövningen först bostadstillägget och därefter hustrutill- lägget. För" änka som uppbär inkomstprövad änkepension minskas vid inkomstprövningen i första hand eventuellt kommunalt bostadstillägg.

Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensionsbe- rättigade fyller 65 år kan. som nämnts i det föregående. inte utgå hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg.

Vid tillämpning av bestämmelserna om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall — i likhet med vad som gäller i fråga om ålderspension och förtidspension — gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad. om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberätti- gade har varit gift eller har eller har haft barn.

Fr. o. m. den ljanuari 1978 har öppnats möjlighet för folkpensionärer utan barn att erhålla statskommtotalt bostadsbidrag när reglerna för detta ger ett gynnsammare utfall än reglerna för kommunalt bostadstillägg. Bestämmelser härom finns intagna i förordningen (19771392) om statskommunala bostads- bidrag till vissa folkpensionärer m. fl. Enligt förordningen kan bostadsbidrag utgå under förutsättning att kommunen har beslutat om det. Bostadsbidrag utges i sådant fall till dels ogift person som uppbär folkpension i form av ålderspension. förtidspension eller änkepension. dels makarom någon av dem uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. Till ålders- pension som utgår för tid före den månad varunder pensionstagaren fyller 65 år utgår dock inte statskommunalt bostadsbidrag. Bidrag utges inte heller till barnfamilj som avses i förordningen (19761262) om statskommunala bostads- bidrag till barnfamiljer m. fl.

Bostadsbidragets storlek är beroende av dels bostadskostnaden. dels den berättigades taxerade inkomst. Bostadsbidrag. som inte är reducerat med hänsyn till inkomst. utgår med 20 kr för varje helt 25-tal kr av bostadskost- naden till den del kostnaden. räknat per månad. överstiger 500 kr men inte är högre än 750 kr för ogift och 850 kr för makar. Bidraget motsvarar således i princip 80 % av bostadskostnaden inom nämnda intervall. Om den bidrags- berättigade har barn som utan att anses försörjda av honom vistas hos honom under så lång tid under ett år att extra bostadsutrymme behövs för barnet. kan de övre kostnadsgränsema höjas till 1 250 kr för ett eller två barn. 1 500 kr för tre eller fyra barn och 1 800 kr för fem eller flera barn. För den som är handikappad kan kostnadsgränsema höjas om särskilda skäl föreligger. De angivna bostadskostnadsgränsema höjs fr. o. m. den 1 januari 1982.

Oreducerat bostadsbidrag utgår till ogift person. om hans inkomst enligt den senaste statliga taxeringen inte överstiger 29000 kr. För makar får den sammanlagda inkomsten inte överstiga detta belopp om helt bidrag skall utgå.

Vid högre. inkomst minskas bidraget med 15 % av den taxerade inkomsten mellan 29 000 och 59 000 kr och med 24 % av den taxerade inkomsten över 59 000 kr. Har bidragstagaren, ensam eller tillsammans med make. förmö- genhet över 75 000 kr skall en femtedel av det överskjutande beloppet läggas till den taxerade inkomsten.

För pensionstagare som har rätt också till kommunalt bostadstillägg till folkpension minskas det statskommunala bostadsbidraget med bostadstilläg- gets belopp. Det statskommunala bostadsbidraget utgår då —i förekommande fall — som ett utfyllnadsbidrag.

2.1.4 Försäkringen för tilläggspension (A TP) Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension. förtidspension och familje- pension. Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek (1 1—15 kap. AFL).

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsar- bete under åren fr. o. m. det år då han fyller 16 årt. o. m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911—1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensionsgrundande. Vid förtida uttag av halv ålderspension eller vid förtida uttag av hel ålderspension för kortare tid än hela året beräknas pensionsgrundande inkomst för fortsatt förvärvsarbete. Detta görs också för den som uppbär förtidspension.

Förvärvsinkomstema indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund förberäkning av förvärvsinkomst läggsi princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost. bostad eller bil som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses även ersättning för arbete som någon har utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruk betraktas den dock som inkomst av anställning endast om uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens härom genom att träffa ett s. k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte lön eller ersättning från en och samma arbetsgivare som under ett år inte har uppgått till 500 kr. Som inkomst av anställning anses även bl. a. sjukpenning. föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL. delpension enligt lagarna (1975z380) och (1979z84) om delpensionsförsäkring. dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning. Till sådan inkomst hänförs också timstudiestöd. inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349). utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna. Även dagpenning till bl. a. vämpliktiga-och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning samt till civilförsvarspliktiga betraktas som inkomst av anställning. Till sådan inkomst hänförs slutligen egenlivränta som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestämmes med

tillämpning av den lagen samt vissa bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden (l 1 kap. 2 & AFL).

Vid beräkning av inkomst av anställning tas inte hänsyn till lön eller annan ersättning som den försäkrade har erhållit från arbetsgivare. som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person. i annat fall än då den försäkrade har sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Å andra sidan kan även svensk medborgare som är bosatt utomlands under vissa förutsättningar tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Detta gäller bl. a. svensk medborgare som arbetar utomlands för svensk arbetsgivare. Vidare skall lön till svensk medborgare från utländskt dotterföretag räknas som inkomst av anställning för ATP. om det svenska moderföretaget äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen och moderföretaget enligt en av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att svara för avgift till försäkringen för tilläggspen- sion. Även för det fall att svenska staten har åtagit sig att svara för ATP-avgiften kan inkomst av tjänst hos arbetsgivare bosatt utom riket eller hos utländsk juridisk person räknas som pensionsgrundande inkomst. Ut- ländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands tillgodoräknas inte i något fall pensionsgrundande inkomst.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade. Härmed förstås också ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete för annans räkning i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning (11 kap. 3 & AFL).

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns. nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet (16 100 kr för år 1981). Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkom- sten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet (120 750 kr för år 1981). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete (1 1 kap. 55 AFL).

För varje år. för vilket pensionsgrundande "inkomst fastställs för en försäkrad. skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Poängen beräknas med två decimaler. 1 den mån den pensionsgrun- dande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel pensionspoäng endast om tilläggspen- sionsavgift för året till fullo har erlagts inom föreskriven tid.

1 fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensione- ringen gäller särskilda regler för beräkning av pensionspoäng. I dessa fall beräknas pensionspoäng på den försäkrades förvärvsinkomster efter samma regler som gäller för övriga försäkrade. Har den försäkrade under minst halva året uppburit partiell förtidspension. som har beräknats med ledning av s. k. antagandepoäng (se nedan). erhåller han vid beräkningen av pensionspoäng— förutom poäng på förvärvsinkomsten — en mot invaliditeten svarande del av antagandepoängen. dvs. halva antagandepoängen vid halv förtidspension och två tredjedelar av nämnda poäng vid två tredjedels förtidspension. Den försäkrade skall emellertid — oberoende av om han för hela eller för delar av

året uppburit hel eller partiell förtidspension — alltid för året tillgodoräknas lägst en pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. De sålunda förvär- vade pensionspoängen beaktas vid bestämmandet av den försäkrades ålders- pension och av familjepension efter honom. Poängen påverkar däremot inte den utgående förtidspensionen (1 1 kap. 6 5 AFL).

För försäkrad som är född under något av åren 191 1—1927 skall under vissa förutsättningar beräknas pensionspoäng även för det år varunder han fyller 65 år. Pensionspoäng för det året fastställs med tillämpning av reglerna om beräkning av antagandepoäng inom förtidspensioneringen. Vid poängberäk- ningen anses således att den försäkrade har erhållit rätt till förtidspension fr. o. m. januari månad det år han fyller 65 år. Detta" medför normalt att den försäkrade tillgodoräknas antagandepoäng för det året på grundval av tidigare pensionspoäng. Om det senare visar sig att den pensionsgrundande inkomsten för det sextiofemte levnadsåret ger en faktisk pensionspoäng som är högre än den poäng som har gottskrivits enligt metoden med antagandepoängberäk- ning. tillgodoräknas den försäkrade denna högre. faktiska poäng (15 kap. 2 & AFL). .

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräk— nats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom folkpensioe neringen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år. beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (lS-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). ] pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896—1914. För den som är född något av åren 1915—1923 fordras. i stället för 30 år. 21 år för den som är född år 1915. 22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångsregler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension medan de som är födda åren 1896—1913 maximalt kan få så många 20—delar av full pension som antalet år fr. o. m. år 1960 t. o. rn. det år då vederbörande fyller 65 år (15 kap. 1 QAFL). Även för utländska medborgare födda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäk- ningen (15 kap. 1 aåAFL). '

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensio- när uppnår 65 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension (13 kap. AFL). '

De grundläggande förutsättningama för rätt till förtidspension från tilläggs- pensioneringen är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförrnågan vara nedsatt med minst hälften och nedsättningen skall vara av varaktig natur. Är nedsättningen av arbetsförmå- gan inte att anse såsom varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid

kan den försäkrade. liksom inom folkpensioneringen. erhålla sjukbidrag. som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger. äger försäkrad. som har fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös under de förutsättningar som har angivits beträffande förtidspension från folkpensioneringen. rätt till förtidspension också från tilläggspensioneringen. Invaliditetsgraderingen är densamma som inom folkpensioneringen. Förtids- pensionen kan således vara hel. två tredjedels eller halv pension beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensio- neringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarari princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 65 års ålder.

Härvid skall. så snart vissa förutsättningar är'uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. ni. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 191 1—1927) har tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. _

Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga. varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen (13 kap. 2 & AFL). '

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensione- ringen. Antalet poängår skall alltså. inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng. beräknas förtids— pensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr. o. m. den månad då 65 års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad förtidspension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år (13 kap. 35 AFL).

Rätt till famil/(wension efter en avliden försäkrad föreligger om den försäkrade vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtidspen- sion eller ålderspension eller orn den försäkrade skulle ha varit berättigad till förtidspension därest hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så ' nedsatt som krävs för rätt till förtidspension. Familjepension från tilläggspen- sioneringen utgår — i likhet med vad som gäller inom folkpensioneringen — i form av änkepension och barnpension. Efter avliden kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension (14 kap. AFL). '

Familjepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Familjepensionens storlek påverkas inte av den avlidne försäkrades eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Familjepensionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas familjepensionen i förhållande till den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Detta görs även i det fall att den avlidne vid dödsfallet uppbar förtidspension men efter det denna beviljades tillgodoräknats pensionspoäng med stöd av 1 1 kap. öé första och tredje styckena AFL.

Änkepension utgårtill änka efter försäkrad. om äktenskapet har varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, är änkan likväl berättigad till änkepension om den försäkrade efterlämnar barn som också är barn till änkan. Det är härvid utan betydelse om barnet är minderårigt eller har uppnått vuxen ålder. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensione- ringen krävs för rätt till tilläggspension i form av änkepension alltid att legalt äktenskap har förelegat. Änkepension dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Upplöses det nya äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepen- sionen emellertid ånyo börja utgå (14 kap. 2 & AFL).

Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkas inte av att änkan samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension. I sådant fall kan alltså två pensioner utgå samtidigt. Änkepension från folkpensione- ringen kan däremot, som förut har framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller ålderspension eller hustrutillägg. En änka kan således samtidigt uppbära såväl folkpension och tilläggspension i form av ålderspension som tilläggspension i form av änkepension.

Änkepensionens storlek är beroende av om den försäkrade förutom änkan efterlämnar barn som är berättigat till tilläggspension i form av bampension efter honom. Om så är fallet utgör änkepensionen 35 % av den avlidnes egenpension, dvs. i princip den förtids- eller ålderspension som utgick till den avlidne eller — om sådan pension inte utgick — den förtidspension som han skulle ha erhållit om rätt till hel förtidspension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Finns inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 % av den nämnda egenpensionen (14 kap. 3 & AFL).

Rätt till barnpension från tilläggspensionen'ngen tillkommer avliden försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivför- äldrarna men inte efter sina biologiska föräldrar. Har underhållsskyldighet mot bam'avlösts av engångsbelopp. gäller motsvarande regel som beträffande

barnpension inom folkpensioneringen (14 kap. 45 AFL).

Storleken av bampensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat. blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda bampensions- beloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 5 & AFL).

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av familjepen- sion — t. ex. barnpension efter både fader och moder eller såväl änkepension som barnpension — utges sålunda endast den största av dem eller, om de är lika stora, en av dem. Av lika stora änkepensioner utges pensionen efter den sist avlidne mannen (14 kap. 7 & AFL).

En försäkrad har — med samtycke av sin make — möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Har anmälan om undanta- gande skett skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantagandet har trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning eller till delpension (1 1 kap. 75 AFL). Undantagande kan också ha viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning. Sålunda skall vid beräkning av ålderspension talet 30 ökas med ett för Varje år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet inte har tillgodoräknats pensionspoäng eller har förlorat merän en poäng. Talet 30 får dock inte ökas till merän 50 (12 kap. 2 5 andra stycket AFL). Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng kan inte utgå om undantagande ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade och undantagandet tillika har föranlett att den försäkrade för något av de fyra åren som närmast föregått pensionsfallet har gått miste om mer än en pensionspoäng (13 kap. 2 (i tredje stycket AFL). Eftersom familjepension - beräknas på grundval av den avlidnes tilläggSpension, kan även änkepension och barnpension påverkas av att denne omfattats av undantagande. Undan- tagande kan också, som framhållits i det föregående, reducera storleken av utgående pensionstillskott.

Möjligheten att begära undantagande från tilläggspensioneringen avskaffas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1982. De som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande från ATP har dock alltjämt möjlighet att stå utanför försäkringen om de så önskar (prop. 1980/81:178, SfU 28, rskr 406). .

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter på inkomst av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning betalas av arbetsgivaren. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning betalar den försäkrade själv tilläggspensionsavgift.

2.1.5. Delpension

Som ett led i det system med rörlig pensionsålder som infördes den 1 juli 1976 fick arbetstagare en helt ny socialförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete. Bestämmelserna härom intogs i lagen (1975z380) om delpen-

sionsförsäkring. ] samband med att delpensioncringen fr. o. rn. den 1 januari 1980 utvidgades till att gälla även för egna företagare och uppdragstagare omarbetades lagstiftningen och den tidigare lagen ersattes av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring." Enligt denna kan delpension utgå till förvärvsar- betande i åldern 60—64 år som minskar sin arbetstid.

Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och som under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst fem månader enligt bestämmelsema om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk- ring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Som förutsätt- ning för att vara försäkrad för delpension gäller dessutom att personen i fråga skall fr. o. m. det år då han fyllde 45 år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt AFL.

Rätt till delpension tillkommer försäkrad som fr. o. m. den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetari genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka. Delpension kan utgå längst t. o. m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålderspension enligt AFL.

Den som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar enbart som anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. Den nya arbetstiden måste också med minst fem timmar per vecka understiga ordinarie arbetstid i arbetet. För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd (egenföretagare, uppdragstagare och den som vid sidan av anställning har rörelse eller uppdrag) gäller att han för att vara berättigad till delpension måste ha minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften. Som den försäkrades arbetstid före arbetstidsminskningen räknas i princip hans genomsnittliga arbetstid under den ramtid om ett år som föregår ansökningen. Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen beräknas med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året. Om förvärvsar- betet efter arbetstidsminskningen inte utförs fortlöpande är den försäkrade berättigad till delpension endast om han under varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet vanliga arbetsdagar. Om synner- liga skäl föreligger kan dock medges undantag härifrån. För försäkrad som har mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga förvärvsarbete gäller att rätten till delpension under särskilda förutsättningar kan bedömas med bortseende från bisysslan.

Delpension utgick ursprungligen med belopp som motsvarar 65 % av den försäkrades pensionsunderlag. Ifall då pension har beviljats på grund av ansökan efter den ljanuari 1981 utgår delpensionen med belopp motsvarande 50% av pensionsunderlaget.

För försäkrad som förvärvsarbetar enbart som anställd utgörs pensionsun- derlaget i allmänhet av skillnaden mellan hans normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstids- minskningen kan antas ha tills vidare. Skillnaden mellan förvärvsinkomsten före och efter arbetstidsminskningen får för år räknat inte beräknas till högre belopp än skillnaden mellan vad som utgör den försäkrades sjukpenninggrun- dande inkomster före och efter arbetstidsminskningen. Detta innebär att

underlaget för inkomstberäkningen är begränsat till sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Avviker den försäkrades inkomst väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller avviker inkomstbortfallet väsentligt från vad som är motiverat med hänsyn till minskningen av arbetstiden. särskilda arbetsförhållanden eller ändrade arbetsuppgifter skall vid beräkningen av pensionsunderlaget bortses från sådana avvikelser.

För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha hälften av den tidigare inkomsten. minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Den tidigare förvärvsinkomsten beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension vilka tillgodoräknats den försäkrade för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. För varje år som sålunda ligger till grund för beräkningen tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng även för inkomst som ryms inom det basbeloppsavdrag som görs vid poängberäkningen. För den som under ramtiden förvärvsarbetat enbart som anställd eller som uppdragstagare beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen enligt de regler som gäller för anställda. under förutsättning att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst.

Fastställd delpension är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension som den försäkrade är berättigad till från 65 års ålder. Delpensionen räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP. .

' Delpensioneringen administreras av riksförsäkringsverket och försäkrings— kassorna. Den finansieras genom avgifter från arbetsgivare och från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

2.2 Arbetsskadeförsäkringen m. m. Lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977. samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. YFL trädde ikraft den 1 januari 1955. Genom YFL upphävdes bl. a. på området tidigare gällande lag (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. De upphävda författningarna skall dock fortfarandetillämpasi fråga om skada som harinträffat före den ljanuari 1955 och i fråga om skada till följd av annat än olycksfall om skadan visat sig senare och den försäkrade inte efter nämnda dag varit" utsatt för sådan inverkan som orsakat skadan. 1916 års lag föregicks i sintur av lagen(l901 :39 s. l)angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Den 1 juli 1977 trädde vidare i kraft lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen ( 1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. 1 den förra lagen har förts samman bestämmelser om ersättning vid personskada som har inträffat i verksamhet som åläggs genom tjänsteplikt eller myndighets

beslut. Den senare lagen ersätter äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskada.

Arbetsskadeskyddet enligt LAF omfattar alla förvärvsarbetande dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Beträffande de båda sistnämnda kategorierna förutsätts dock att den försäkrade är bosatt i Sverige och att undantagande från ATP inte gäller för honom. Försäkringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada.

Om försäkrad drabbas av arbetsskada. ger LAF i princip rätt till full ersättning för det inkomstbortfall som skadan medför. Med arbetsskada förstås samtliga skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Också olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig. Detta innebär att LAF, i stället för YFL eller äldre lagstiftning, kommer att gälla i fråga om arbetssjukdom som har uppstått till följd av en inverkan som har skett före den 1 juli 1977 närsjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt.

Arbetsskadan skall i princip ha varat längre än 90 dagar för att ge den försäkrade rätt till ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan, samord- ningstiden, gäller sjukförsäkringen enligt AFL. Efter samordningstiden utgår sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen. Hel sjukpenning motsvarar 1/365 av årsinkomsten.

Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtonde] har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Invaliditetsbedömningen i LAF anknyter till vad som gäller inom den allmänna försäkringen. Det är således den reella nedsättningen i den försäkrades förmåga att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete och inte den medicinska defekten såsom sådan som grundar rätt till livränta. Invaliditeten binds dock inte såsom sker vid förtidspension till vissa bestämda invaliditets- grader. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter inkomstförlust upp till samma —inkomsttak som gäller för ATP. dvs. 7,5 basbelopp. lnkomstbortfall som för år understiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till livränta.

Som underlag för beräkning av livränta läggs i princip den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utgå eller, om han inte var sjukpenningförsäkrad, den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst. Underlaget skall dock alltid beräknas till minst 6 000 kr. ] livränteunderlaget inräknas även inkomst som är undantagen från ATP. Skall livräntan börja utgå först sedan avsevärd tid har förflutit efter den skadliga inverkan i arbetet får underlaget bestämmas med ledning av annan högre förvärvsinkomst än den sjukpenninggrundande inkomsten om särskilda skäl talar för det.

För försäkrad som inte har fyllt 25 år när skadan inträffade gällersärskilda

regler för beräkning av livränteunderlaget. vilka regler tar sikte på den försäkrades sannolika framtida inkomst såsom frisk. Reglerna innebär att en uppräkning av underlaget görs för den försäkrade vid 18, 21 och 25 års ålder. Uppräkningen bygger på antaganden om genomsnittslönen för berörda åldersgrupper i den försäkrades yrke.

För försäkrad som genomgår utbildning utgörs livränteunderlaget under beräknad utbildningstid av lägst den inkomst han sannolikt skulle ha fått om han vid tiden då skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningens slut utgörs underlaget av lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått om skadan inte hade inträffat. Underlaget får i dessa fall inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar två basbelopp för tid före 21 års ålder, två och ett halvt basbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder samt tre basbelopp för tid fr.o.m. 25 års ålder.

Livräntan utgåri princip till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. För tid därefter gäller dock en garantiregel. Enligt denna skall fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år livränta utgå endast i den mån den försäkrade inte har rätt till ålderspension enligt AFL med belopp som uppgår till minst 65 % av livräntebeloppet. Med ålderspension förstås härvid en i normal tid uttagen hel ålderspension.

Efter försäkrad som avlidit till följd av arbetsskada utgår begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet vid tiden för dödsfallet. . Om försäkrad avlider till följd av arbetsskada kan vidare livränta utgå till efterlevande änka, med änka jämställd kvinna, frånskild hustru, barn och förälder. Änkling äger däremot inte rätt till livränta.

Underlaget för beräkning av efterlevandelivränta (ersättningsunderlaget) utgörs av den försäkrades egen livränta om sådan livränta vid tiden för dödsfallet utgick med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan. [ annat fall grundas efterlevandelivräntan på vad som skulle ha utgjort livränta till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet. [ ersättningsunderlaget inräknas även — i den mån det är skäligt — pension, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada. Ersättnings- underlaget får aldrig överstiga ett belopp motsvarande 7,5 gånger basbeloppet vid den försäkrades död. »

Änka efter försäkrad har rätt till livränta under förutsättningar som är likartade med reglerna för änkepension från folkpensioneringen. Efterlevan— delivränta till änka utgår således om hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. eller om hon har fyllt 36 år vid mannens död. Något minimikrav på äktenskapets längd finns inte uppställt. Upphör änkan att ha barn under 16 år i hemmet skall vid bedömande av hennes rätt till livränta i fortsättningen anses som om mannen hade avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till livränta. '

För änka. vars rätt till livränta grundar sig på sammanboende med barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten har fyllt 50 år, utgår livräntan med belopp som, när mannen efterlämnar livränteberättigat barn. motsvarar 40 % och i annat fall 45 % av ersättningsunderlaget, För annan änka minskas livräntan med 1/15 för varje '

år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Med änka jämställs enligt 5 kap. 65 LAF kvinna som vid den försäkrades död stadigvarande sammanbodde med honom och-som hade varit gift med eller hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom. Även kvinna som vid försäkrads död annars levde samman med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden sedan avsevärd tid jäm- ställs med änka i fråga om rätt till livränta. Som avsevärd tid ansågs ca två åri den praxis som utbildats vid tillämpning av motsvarande regel i YFL. Någon ändring härvidlag är inte avsedd enligt förarbetena till LAF. Om den försäkrade eller kvinnan var gift vid dödsfallet tillämpas inte de nämnda reglerna.

Om kvinna som avses i 5 kap. 6 5 LAF (dvs. med änka likställd) har rätt till underhållsbidrag från förutvarande make, minskas livräntan till henne med belopp som svarar mot bidraget. Motsvarande gäller om kvinnan såsom efterlevande till förutvarande make har rätt till livränta, pension i annan form än folkpension eller tilläggspension. skadestånd eller annan sådan ersättning som upphör att utgå om hon ingår nytt äktenskap. Avdrag på änkelivräntan görs också för livränta efter man med vilken kvinnan tidigare har levt samman under äktenskapsliknande förhållanden.

Rätten till änkelivränta upphör om änkan gifter om sig eller avsevärd tid lever samman med man under äktenskapsliknande förhållanden. Upplöses äktenskapet eller upphör sammanlevnaden inom fem år börjar livräntan utgå på nytt.

Frånskild hustru till den försäkrade som var berättigad till underhållsbidrag från denne har'rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget. ] likhet med vad som gäller för änkor görs dock undantag för unga kvinnor utan minderårigt barn. Som förutsättning för att livränta skall utgå gäller sålunda att den frånskilda hustrun antingen har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i dennes hem eller hos henne, eller hade fyllt 36 år vid den försäkrades dödepphör den frånskilda hustrun att ha barn under 16 åri hemmet skall vid bedömande av hennes rätt till livränta i fortsättningen "anses som om mannen hade avlidit då bamet upphörde att påverka rätten till livränta.

Livränta till frånskild hustru får inte utgå under längre tid än som varit bestämd för underhållsbidraget. Den får inte heller sättas högre än under- hållsbidraget eller överstiga vad som maximalt kan utgå till änka. Livräntan får således motsvara, när den försäkrade efterlämnar barn som har rätt till livränta enligt LAF efter honom, högst 40 % och iannat fall högst 45 % av ersättningsunderlaget. Någon avtrappningsregel motsvarande den som gäller för barnlös änka under 50 år finns inte i fråga om livränta till frånskild kvinna.

Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid t. o. m. den månad då bamet fyller 19 år. Om bamet på grund av sjukdom ellerannan liknande orsak . inte kan försörja sig kan rätten till livränta utsträckas längst t. o. m. den månad då barnet fyller 21 år. Hade den försäkrade genom avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst engångsbelopp. föreligger rätt till livränta endast i den mån denna överstiger en livränta som har köpts eller _ kunnat köpas åt barnet för engångsbeloppet. Med eget barn jämställs i fråga

om rätt till livränta barn till efterlevande make om barnet stod under makens vårdnad.

Storleken av bamlivränta är beroende av om livränteberättigad änka eller därmed jämställd kvinna finns samt av familjemedlemmamas antal. Efter- lämnar den försäkrade änka och barn blir varje barns livränta 20 % av ersättningsunderlaget. Om barnet är ensamt utgör livräntan 40 % av ersätt- ningsunderlaget. Är i sistnämnda fall flera bam berättigade till livränta ökas ' procenttalet 40 med 20 för varje barn utöver det första, varefter det sammanlagda livräntebeloppet fördelas lika mellan barnen.

Fi'irt'i/tlertill avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp, dock högst 20 % av ersättningsunderlaget.

Om änka och med änka jämställd kvinna eller någon av dessa och frånskild hustru samtidigt har rätt till livränta efter försäkrad och om livräntornas sammanlagda belopp överstiger 45 % av ersättningsunderlaget. sätts livrän- torna ned proportionellt så 'att de tillsammans motsvarar nämnda andel av underlaget. Efterlämnar den försäkrade därjämte barn som är berättigat till livränta efter honom. byts procenttalet 45 ut mot 40.

Uppgår livräntorna till efterlevande efter en försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger ersättningsunderlaget. sätts livräntorna ned proportio— nellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag. 1 första hand skall dock nedsättning göras av livräntor till den försäkrades föräldrar.

Vidare gäller — genom en hänvisning till 10 kap. 45 AFL — att en efterlevande kvinna inte samtidigt kan uppbära två änkelivräntor och att änkelivränta inte kan utgå samtidigt med egenlivränta.

Utgående livräntor är värdebeständiga genom anknytning till basbelop- pet.

Livräntor enligt LAF är på visst sätt samordnade med allmän pension. Är den som uppbär livränta (egenlivränta eller efterlevandelivränta) samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. [ pensionen innefattas därvid pensionstillskott och bamtillägg. Tilläggspen- sion i form av ålderspension påverkar inte livräntan.

Änkelivränta utgår fr. o. m. den månad då änkan fyller 65 år endast i den mån hon inte har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggs-_ pension i form av änkepension med belopp som motsvarar en efterlevande- livränta som är beräknad på 65 % av ersättningsunderlaget.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenav- gifter. Staten står dock själv risken beträffande ersättning till arbetstagare i statlig tjänst och erlägger därför inte avgift.

Bestämmelser om ersättning från staten för skada ådragen under militär— tjänst, civilförsvarstjänst, räddningstjänst och vistelse på anstalt har samman- förts i lagen (19775265) om statligt personskadeskyda'. _ Den skyddade personkretsen omfattar bl. a. den som fullgör värnplikts- eller civilförsvarstjänstgöring och den som deltar i räddningstjänst. Lagen omfattar också den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt. ungdoms- vårdsskola eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt den som är häktad eller anhållen elleri annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsan-

stalt, häkte eller polisarrest. Alla skador. dvs. såväl olycksfallsskador som s. k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar som inträffar under skyddstiden. grundar rätt till ersättning. Skyddet gäller i viss utsträckning inte endast under den egentliga verksamheten eller anstaltsvistelsen utan även under fritid och annan ledighet. Omfattas skada även av LAF skall ersättning enligt lagen om personskadeskydd utgå endast i den mån ersättningen därigenom blir högre.

Enligt den nya lagstiftningen utgår ersättning vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF i huvudsak tillämpliga. *

Äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskada har ersatts av lagen ( 197 7:26 7) om krigsskadeersättning till sjömän. Den nya lagstiftningen innebäratt ersättning av statsmedel skall utgå till sjöman på svenskt fartyg som vid vistelse utomlands på den ört där fartyget ligger har skadats till följd av olycksfall på grund av krigshändelse. Ersättning utgår även till sjöman vid krigsskada i samband med resa till ort därtjänstgöringen skall tillträdas liksom i samband med hemresa efter avslutad tjänstgöring. Vid dödsfall utgår ersättning till sjömannens efterlevande. Lagen gäller inte den som har rätt till ersättning enligt LAF och inte heller den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

Ersättning enligt den berörda lagen utgår med tillämpning av bestämmel- serna i LAF.

2.3 Tjänstepensioneringen inom avtalsområdet.

Pensionsförmånema från den allmänna pensioneringen kompletteras med särskilda förmåner för anställda. Dessa utgår på grundval av avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. I huvudsak förekommer fyra typer av sådana kompletterande pensioner: a) pension till statsanställda, b) pension till kommunalanställda, c) pension till privatanställda tjänstemän och arbetsle- dare samt d) den särskilda tilläggspensionen (STP) för privatanställda arbetare. Efterlevandepension förekommer inom de tre förstnämnda medan sådana förmåner inte finns inom STP.

2.3.1. Statlig tjänstepension

Bestämmelser om de statsanställdas pensioner finns i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Administrationen handhas av statens . löne- och pensionsverk (SPV).

Pensionsavtalet omfattar statsanställda vilka innehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst samt vissa arvodesanställda. Härutöver omfattar avtalet vissa icke statsanställda som har lön enligt statligt löneavtal, t. ex. skolledare och lärare inom det obligatoriska skolväsendet. Arbetstagare har statlig pensionsrätt om han har fyllt 20 år, har en anställning som avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltidstjänstgöring, uppfyller villkor om kvalifikationstid och inte vid anställningstidpunkten har uppnått den ålder vid vilken han enligt pensionsavtalet har rätt att avgå med ålderspen-

. sron.

Förmånerna enligt pensionsavtalet utgörs av egenpension (ålderspension, sjukpension och förtidspension). egenlivränta (ålderslivränta och förtidsliv- ränta). familjepension och familjelivränta. Dessutom kan kompletterande delpension utgå.

Två huvudfaktorer bestämmer pensionens storlek. nämligen antalet tjänst- år och pensionsunderlaget. För hel pension fordras i regel 30 tjänstår. Tid för deltidstjänstgöring tillgodoräknas i förhållande till tjänstgöringens omfatt- ning. För den som inte har erforderligt antal tjänstår reduceras pensionen i proportion till felande tjänstetid. 'Pensionszmo'er/aget beräknas på grundval av den pensionslön som för december månad året före avgångsåret gällt för arbetstagaren i den anställning på vilken rätten till tjänstepensionen grundas. Med pensionslön förstås månadslön enligt löneplan (eller motsvarande). 1 lönegradsplacerad tjänst utgörs pensionslönen av den högsta månadslönen inom lönegraden. l pensionslönen inräknas inte mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet enligt AFL vid årets ingång och inte någon del av det belopp varmed månadslönen överstiger 250 % av nämnda basbelopp.

1 det statliga pensionssystemet finns för civila anställningar tre olika pensioneringsperioder. De tre pensioneringsperiodema är 60—63 år. 63—65 år och 65—66 år. För militär och civilmilitär personal gäller fasta pensionsåld— rar.

Ala'erspension utgår om arbetstagaren avgår tidigast vid pensioneringspe— riodens nedre gräns (pensionsåldern). Hel ålderspension utgår med 65 % av pensionsunderlaget (normalbelopp). Detta normalbelopp höjs under vissa förutsättningar genom multiplikation med en särskild lönetilläggsfaktor. Härtill kommer ett tilläggsbelopp vilket utgår från 65 års ålder. Detta tilläggsbelopp motsvarar vid hel pension 3.1 % av det för varje tid gällande basbeloppet.

Sjukpension. som utgår om arbetstagaren entledigas från tjänsten på grund av varaktig förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan. beräknas på samma sätt som ålderspension. Eftersom tiden från pensionsfallet till pensionerings- periodens övre gräns tillgodoräknas som tjänstår blir sjukpensionens normal- belopp lika stort som ålderpensionens normalbelopp skulle ha blivit om den anställde hade stått kvar i tjänsten till pensioneringsperiodens övre gräns. Till sjukpensionens normalbelopp utgår för den som uppbär sjukbidrag eller förtidspension enligt AFL — förutom tillägg om 3,1 % av basbeloppet — ett särskilt tilläggsbelopp. Detta utgör — oavsett om sjukpensionens normalbe- lopp är reducerat med hänsyn till antal tjänstår eller ej — 25 % av normalbe- loppet för hel sjukpension och utgår till 65 års ålder. Uppbär den berättigade partiell förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL reduceras tilläggsbeloppet i motsvarande män.

Den som avgår ur statstjänst utan att ha rätt till ålders— eller sjukpension kan erhålla egenlivränta antingen i form av älderslivränta. som utgår fr. o. m. 65 års ålder. 'elleri form avjörtidslivränta. om han uppbär helt sjukbidrag eller hel förtidspension enligt AFL. Villkor för rätt till livränta är att arbetstagaren efter 28 års ålder har haft minst tre års tjänst med statlig pensionsrätt. Underlaget för beräkning av livränta är dels 95 % av pensionsunderlaget, dels en tjänstetidsfaktor — intjänade tjänstår efter 28 års ålder i förhållande till beräknat antal tjänstår fram till 65 års ålder. Normalbeloppet av hel

egenlivränta är lika med summan av dels 10 % av livränteunderlaget till den del detta ej överstiger en tolftedel av 7. 5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret dels 65 % av återstående del av livränteunderlaget.

Förtidspension kan — efter prövning av regeringen — utgå i stället för egenlivränta, om den anställde har minst 20 tjänstår eller under minst 20 år har varit underkastad statliga pensionsbestämmelser samt om det dessutom återstår högst fem år till pensioneringsperiodens nedre gräns. Förtidspensio- nen beräknas på samma sätt som ålderspension. Förtidspension minskas dock med 0.5 % för varje helt eller påbörjat kvartal som vid den tidpunkt då pensionen börjat utgå återstår till pensioneringsperiodcns nedre gräns (pen- sionsåldern). Reduktionen är livsvarig.

Familiepension utgår till efterlevande make tänka eller (ink/ine) efter arbetstagare för vilken pensionsavtalet gällde vid dödsfallet eller som då uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenpension. En förutsättning för rätt till pension är dock att äktenskapet hade ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år. 60-årsregeln äger inte tillämpning. om maken genom äktenskapet har förlorat rätt till familjepension som utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser eller om maken tidigare varit gift med arbets- tagaren innan denne överskridit åldersgränsen.

Franski/d make (man eller kvinna) äger rätt till familjepension under förutsättning att maken på grund av dom eller skriftligt avtal var berättigad till periodiskt utgående underhållsbidrag från arbetstagaren. Såsom ytterligare förutsättningar gäller att makarna levt tillsammans minst fem ar att maken vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 at och att, om inte statens tjänstepen- sionsnämnd medger annat. underhållsbidraget utgick vid tiden för arbetsta- garens frånfälle. Frånskild make har rätt till familjepension endast för tid under vilken underhållsbidraget skulle ha utgått. Pensionen utgår högst med ett belopp som svarar mot det sista underhållsbidragsbeloppet. Under tid då efterlevande make och frånskild make i tidigare äktenskap samtidigt har rätt till familjepension efter den avlidne kan frånskild make i senare äktenskap inte erhålla sådan pension. Finns inte pensionsberättigad efterlevande make kan dock pension utges till två. frånskilda makar.

Rätt till familjepension upphör för efterlevande make och frånskild make vid ingående av nytt äktenskap.

Familjepension tillkommer även efterlevande barn som inte har fyllt 19 år. .

Familjepensionens belopp beräknas på grundval av den egenpension som skulle ha utgått till arbetstagaren om denne vid tidpunkten för dödsfallet i stället hade blivit sjukpensionerad. Familjepension efter egenpensionär beräknas på grundval av den egenpension som utgick vid dödsfallet. [ båda fallen utgår man från egenpensionens normalbelopp. Halva detta belopp utgör]ämiljepensionens normalbelopp, vilket belopp utgår till en efterlevan- de. För två efterlevande utgör familjepensionen 140 % av detta normalbelopp. Den höjs för varje ytterligare efterlevande med 20 % av normalbeloppet. Därvid räknas efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar som endast en pensionsberättigad. Mellan efterlevande make (eller makar) och barn delas familjepensionen så. att 80 % av beloppet till en efterlevande tillkommer maken (makarna) och barnen delar återstående belopp lika. Frånskild make, som är pensionsberättigad jämte arbetstagarens

barn i annat äktenskap. erhåller dock inte högre belopp än 40 % av normalbeloppet.

Familjepensionsförmåner utgår fr.o.m. dagen efter dödsfallet eller. där fråga är om barn som fötts efter dödsfallet. fr. o. m. den dag då barnet föddes. Förmånema utgår t. o. m. den dag då en månad förflutit efter det att den förmånsberättigade avlidit eller. där rätten till förmånen upphör dessförinnan, t. o. m. den månad under vilken rätten upphört.

Familje/intima kan utgå under förutsättning att arbetstagaren vid sitt frånfälle uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenlivränta och att livränteunderlaget överstiger en tolftedel av 7,5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret. Berättigade till familjelivränta är samma kategorier efterlevande som de vilka har rätt till familjepension. Familjeliv- räntas normalbelopp utgör 32,5 % av livränteunderlaget till den del detta överstiger en tolftedel av 7,5 gånger det nämnda basbeloppet.

Till arbetstagare som uppbär delpension från den allmänna pensioneringen kan utgå kompletterande delpension under förutsättning att inkomsten före arbetstidsminskningen översteg 7.5 basbelopp. Ytterligare krävs för rätt härtill att arbetstagaren efter fyllda 35 år varit underkastad statliga eller kommunala pensionsbestämmelser under sammanlagt minst 10 år eller kan tillgodoräkna minst 10 tjänstår enligt avtalet.

De statliga pensionerna är samordnade med pensionsförmåner från den allmänna försäkringen på så sätt att en viss bruttopensionsnivå alltid är garanterad. Denna bruttosamordning innebär att den enskilde alltid är tillförsäkrad belopp motsvarande minst de förmåner som pensionsavtalet berättigar till. Skulle socialförsäkringsförmånema vid något tillfälle överstiga tjänstepensionens belopp, utgår alltså endast socialförsäkringsförmånema. Samordningen är individuell. SPV utbetalar socialförsäkringsförmånema till statlig pensionstagare. Livräntor enligt pensionsavtalet är inte samordnade med allmän pension.

Den statliga pensionen är också samordnad med annan tjänstepensionsrätt som förvärvats på grund av kommunal eller annan icke-statlig tjänstepensio- nering (bl. a. ITP och STP). Samordningen innebär bl. a. att arbetstagaren får räkna den tid han har haft sådan annan anställning som om det var tjänstår med rätt till statlig pension.

Utgående statliga pensioner jämte tillägg samt livräntor är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet.

2.3.2 Kommunal tjänstepension Kommunernas pensionsförpliktelser gentemot sina anställda bygger på kollektivavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Gällande regler finns samlade i pensionsbestämmelser för arbetstagare hos kommuner. förkortade PAK i fråga om kommunanställda och LPAK beträffande anställda hos landsting. Pensioneringen är utformad enligt bruttopensionssystemet och således samordnad med förmåner från bl. a. socialförsäkringen. Den överens- stämmer till sin uppbyggnad i allt väsentligt med den statliga tjänstepensio- neringen. Pensionsrätt tillkommer arbetstagare hos kommuner och landsting vilka har minst 40-procentig sysselsättningsgrad och har fyllt 20 år. För pensionsrätt

fordras vidare i regel att arbetstagaren har minst fem år kvar till pensionsål— dern vid tillträdandet av anställningen.

Förmånema utgörs av ålderspension, garantipension. visstidspension, familjepension, kompletterande delpension samt egen- och familjelivränta. Sjukpensionsförmåner utgår numera huvudsakligen genom den avtalsgrupp- sjukförsäkring (AGS-KL). som har införts fr. o. m. den 1 juli 1974 (se under avsnitt 2.3.4).

För hel pension krävs en tjänstetid om 30 år. I fråga om visstidspension är den erforderliga tiden dock 12 år. Är tjänstetiden kortare än 30 år, reduceras pensionsförmånema i motsvarande mån. Tjänstetid tillgodoräknas under tiden från 28 och längst till 65 års ålder. I tjänstetiden inräknas i regel tid då arbetstagaren har förvärvat rätt till statlig tjänstepension eller ITP-pension eller pension enligt STP-planen. Tid för deltidsanställning tillgodoräknas i regel i motsvarande mån som tjänstgöringens omfattning.

Pensionslönen utgörs normalt av månadslönen i slutlöneklassen inom den lönegrad där arbetstagaren är placerad. [ pensionslönen inräknas inte mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret och inte någon del varmed månadslönen överstiger 250 % av nämnda basbelopp. Pensionsunderlaget utgör i regel en femtedel av summan av de pensionslöner som gällt för arbetstagaren under den femårsperiod som omfattar det kalenderår då han uppnår pensionsåldern och de fyra kalenderåren dessförinnan. Pensionslönema räknas därvid upp på visst sätt med hänsyn till penningvärdesförändringen. Pensionsunderlaget framräknat på detta sätt förhöjs sedan i regel med en särskild lönetilläggsfak- tor.

Pensionsåldern är med vissa angivna undantag 65 år. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av pension. Åldenspensionen utgör 65 % av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktom. Dessutom utges ett särskilt tilläggsbelopp vars storlek varierar med avgångsåldem.

Visstidspension utgår till arbetstagare, anställd på särskilt visstidsförord— .nande, vilken avgår på grund av att förlängt förordnande inte erhålls. Visstidspensionen utgår under tiden från avgången till pensionsåldem med 65 % av pensionsunderlaget multiplicerat med en tjänstetidsfaktor.

Garantipension utges till den som på grund av arbetsoförmåga måste sluta sin anställning före pensionsåldern.

Familjepension utgår efter arbetstagares frånfälle till dels änka och änkling under förutsättning att äktenskapet har ingåtts senast den dag arbetstagaren fyllt 60 år, dels barn intill dess bamet fyllt 19 år. Om maken tidigare varit gift med arbetstagaren innan denne fyllt 60 år, gäller inte detta åldersvillkor. Ingår make nytt äktenskap *upphör familjepensionen att utgå.

Rätt till familjepension tillkommer även frånskild hustru under förutsätt- ning att hon enligt domstols beslut eller på grund av avtal är berättigad till underhållsbidrag från arbetstagaren. Sådan rätt föreligger dock endast om makarna sammanlevt minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 år. Pension utgår inte om avtal om underhållsbidrag eller medgivande i rättegång att utge sådant bidrag kan antas ha tillkommit i huvudsakligt syfte att bereda kvinnan rätt till pension. Familjepension till frånskild hustru kan utges endast för tid varunder underhållsbidraget skolat utgå. Frånskild hustru kan uppbära familjepension även i fall då rätt till sådan

pension föreligger för änka. Finns änka och två frånskilda hustrur, utges pension endast till den frånskilda hustrun i det första äktenskapet. Finns inte förmånsberättigad änka, kan dock två frånskilda samtidigt ha rätt till familjepension. '

Familjepensionens storlek beräknas på grundval av ett normalbelopp. För en efterlevande utgör norrnalbeloppet, om arbetstagaren var anställd vid frånfället, 32,5 % av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktom och, om arbetstagaren vid frånfället uppbar ålderspension, hälften av ålderspensionens normalbelopp. Vid beräkning av familjepension tillgodo- räknas såsom tjänstetid tiden från dödsfallet till pensionsåldern. Normalbe- loppet utgår, som ovan nämnts, till en efterlevande. Härvid räknas änka och frånskild hustru eller två frånskilda hustrur som en förmånsberättigad. Familjepensionen till frånskild hustru får inte överstiga underhållsbidragets belopp. Mellan änka och frånskild hustru fördelas norrnalbeloppet så, att den frånskilda hustrun erhåller belopp motsvarande underhållsbidraget, dock högst hälften av normalbeloppet. och änkan återstoden av normalbelop- pet.

Om det finns två efterlevande utgår familjepension med belopp motsvaran- de 140 % av normalbeloppet. Detta ökas sedan med ytterligare 20 % för varje därutöver tillkommande efterlevande.

Mellan flera efterlevande fördelas förmånsbeloppet enligt samma grunder som inom den statliga tjänstepensioneringen (se avsnitt 2.3.1).

När familjepensionen är samordnad med förmåner från folkpensioneringen erhåller änka och frånskild hustru — jämte dem tillkommande andelar av familjepension — ett tilläggsbelopp per månad som utgör 51,5 % av änkepen- sionen eller ålderspensionen från folkpensioneringen.

Arbetstagare 'som avgår från sin tjänst före pensioneringen erhåller under vissa förutsättningar egenlivränta och familjelivränta för sin intjänade pen- sionsrätt. Familjelivränta utgår till efterlevande enligt samma regler som i fråga om familjepension.

Utgående pensioner och livräntor är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet.

2.3.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Tjänstepensioneringen för tjänstemän inom den privata sektorn omdanades i samband med den allmänna tilläggspensioneringens tillkomst till att omfatta kompletterings- och påbyggnadsförmåner till ATP och folkpensioneringen. En ny, enhetlig pensionsplan — ITP-planen - utformades år 1960 efter förhandlingar mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) å ena sidan samt Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledareför- bund (SALF) å andra sidan. Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan SAF och Privattjänstemannakartellen (PTK) och gäller t. o. m. den 31 mars 1982. ITP-planen gäller som kollektivavtal mellan förbund anslutna till SAF resp. PTK. ITP-planen har tjänat som förebild för pensionsplaner inom bl. a. bank- och försäkringsväsendet samt inom kooperationen.

ITP omfattar ålderspension, kompletterande ålderspension (ITPK), del- pension, sjukpension, familjepension, särskild änkepension och särskild

änklingspension. Ålderspensionen kompletteras i vissa fall av en särskild garantitilläggspension till ålderspension (ITPG).

Försäkrade är tjänstemän och arbetsledare i företag som har infört ITP-planen. För deltidsanställd tjänsteman gäller planen endast om tjänste- mannen har en ordinarie arbetstid som uppgår till i genomsnitt minst I6 timmar per helgfri vecka. Planen gäller inte om det för tjänstemannen återstår mindre än 36 månader från anslutningen till ordinarie pensionsåldern. Ålderspension, ITPK och familjepension kan tjänas in från 28 års ålder medan anslutningsåldem för övriga fömtåner är 18 år.

Till grund för beräkning av pensionsförmånema ligger den pensiotis"/ned- _/örande länen. varmed i huvudsak avses den aktuella fasta lönen jämte naturaförmåner i form av kost eller bostad. För det fall tjänstemannen fått förhöjd lön under de sista 60 månaderna före pensionsåldern gäller vissa spärregler för hur stor del av lönehöjningen som räknas såsom pensionsmed- förande. Den pensionsmedförande lönen är begränsad till 30 gånger basbe— loppet vid årets ingång.

För full pension krävs en beräknad tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360-delar som det saknas månader för full tjänstetid. Som tjänstetid tillgodo- räknas tid varunder tjänstemannen har tjänat in rätt till ålderspension och — i förekommande fall — familjepension på grund av statlig eller kommunal anställning. '

Pensionsåldem är normalt 65 år. Hel ålderspension utgår med 10 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp. För pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp utgår ålderspension med 65 %. och för sådan lön mellan 20 och 30 basbelopp utgår pensionen med 32.5 %. Vicl pensions- åldrar lägre än 65 år utges hel ålderspension t. 0. m. månaden före den under vilken tjänstemannen fyller 65 år med 65 % även på lönedelar upp till 7.5 basbelopp. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av ålderspen- sion. '

Den senast träffade överenskommelsen innehåller också en kompletterande ålderspension. ITPK. Denna pensionsdel är inte fixerad i förhållande till lönen utan uppgår för var och en till det belopp vartill ett fastställt avgiftsuttag förslår. ITPK kan användas t. ex. för att höja pensionen livsvarigt från 65 år eller under ett begränsat antal år. Den kan också tas ut som en temporär pension, om tjänstemannen vill avgå före 65 års ålder. dock tidigast från 62 års ålder. ITPK redovisas i första hand som ett från pensionsåldern utgående livsvarigt belopp. Storleken är beroende på Iöneförloppet men normalt kommer ITPK att vid pensionsåldem uppgå till 2,5 år 3 % av lönen. Den som avgår tidigast från 62 år fortsätter att intjäna rätt till ålderspension och familjepension fram till den ordinarie pensionsåldern. lntjänandet baseras på de avgifter som gällde för dessa förmåner vid avgången.

Rätt till delpension föreligger för tjänsteman med lön överstigande 7,5 basbelopp vilken uppfyller kraven för delpension enligt lagen om delpen- sionsförsäkring och uppbär sådan pension. Delpension från ITP utgår med 65 % av bortfallande lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp och med 32.5 % av sådana lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Under delpensionstiden upprätthålls ITP som svarar mot lönen före övergången till deltidstjänst. varvid denna lön anpassas till prisutvecklingen.

Sin/(pension från ITP utbetalas vid till minst hälften nedsatt arbetsförmåga — på grund av sjukdom eller olycksfall — som har varat mer än 90 dagar. På lönedelar intill 7.5 basbelopp är det totala skyddet av sjukpenning och ITP 95 % av lönen. Om arbetsoförmågan blir varaktig eller bedöms bli bestående under avsevärd tid och sjukpenningen byts ut mot förtidspension eller sjukbidrag. blir det totala skyddet från den allmänna försäkringen och ITP 80 % av lönen på lönedelar intill 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 30 basbelopp överensstämmer procenttalen med dem som gäller ålderspen- sion. Är arbetsoförmågan partiell utgår sjukpensionen i proportion till graden av arbetsoförmåga. Vid uppnåendet av pensionsåldern byts sjukpensionen ut mot ålderspension.

Famil/epension utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätten består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern. Adoption grundlägger inte pensionsrätt för barn och giftermål inte rätt till familjepension för änka om adoptionen eller giftermålet äger rum efter det att tjänstemannen har fyllt 60 år eller när tjänstemannens arbetsförmåga var varaktigt nedsatt med minst hälften eller när tjänstemannen led av sjukdom som inom sex månader efter adoptionen eller giftermålet ledde till tjänste- mannens död.

Familjepensionen utges fr. o. m. månaden efter den under vilken tjänste- mannen har avlidit. Pensionen utgår för make t. o. m. den månad under vilken maken avlider eller gifter om sig. För barn utgår pensionen t. o. m. den månad varunder barnet fyller 20 år eller dessförinnan avlider. Om emellertid barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförmöget, har barnet rätt till familjepension så länge detta förhållande består.

Familjepensionens storlek bestäms för varje kalendermånad med utgångs- punkt från dels ett grundbelopp, dels antalet förmånstagare vid månadens ingång. Grundbeloppet för full familjepension utgör 32,5 % av pensionsmed- förande lön mellan 7.5 och 20 basbelopp samt 16,25 % av pensionsmedför- ande lön mellan 20 och 30 basbelopp. Familjepensionen utges med nedan angivna procental av grundbeloppet.

________________.——_————

Förmånstagare Familjepension i % av grundbeloppet

___—_____—_——————— (

Efterlevande make

utan barn 100 med I bam . 130 med 2 barn 150 med fler än 2 barn 150 + + för varje bam utöver 2 10 Enbart barn 1 barn 75 2 barn I IO 3 barn 135 4 barn 150 fler än 4 bam 150 + + för varje barn utöver 4 10 ___/f_—

De nämnda reglerna avser full familjepension. dvs. sådan pension som utges vid beräknad full pensionsgrundande tjänstetid. Om den beräknade pensions-

grundande tjänstetiden är kortare, reduceras familjepensionen enligt samma regler som gäller för ålderspension.

Särskild änkepension utgår till manlig tjänstemans make som inte äger rätt till änkepension från ATP därför att äktenskapet har varat mindre än fem år och hon inte heller har något bam gemensamt med tjänstemannen. Änkans ålder vid mannens död är utan betydelse för pensionsrätten. men mannen måste då han avled ha fyllt 18 år för att pension skall kunna utgå. Rätten till pension upphör då makan avlider eller ingår nytt äktenskap. Hel särskild änkepension utges med 26 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp.

Särskild änklingspension utgår till kvinnlig försäkrads make under samma förutsättningar som gäller för familjepension. Pensionsrätten upphör då änklingen avlider eller gifter om sig. Hel särskild änklingspension uppgår till 20 % av den pensionsmedförande lönen intill 7,5 basbelopp.

Ett särskilt avtal om plan för garantitilläggspension till ålderspension enligt ITP-planen (ITPG) har träffats med ikraftträdande år 1976. Avtalet avser enbart ålderspension på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Genom ITPG garanteras tjänstemän som är födda ijuni 1911 eller senare en ålderspension som lägst motsvarar vad STP ger inom LO-området. ITPG är främst av betydelse för tjänstemän som har kort pensionsgrundande tjänstetid.

Tjänsteman som slutar sin anställning efter 28 års ålder .men före pensionsåldern har rätt till fribrev på den intjänade pensionsrätten för ålderspension, ITPK-pension och — i förekommande fall — familjepension.

Utgående pensioner ärinte värdesäkrade genom anknytning till basbelop- pet. Såsom kompensation för levnadskostnadsökningar har emellertid regel- mässigt Iämnats tillägg till utgående pensioner. I den senaste överens- kommelsen mellan SAF och PTK beslöts också att en särskild värdesäkrings- fond skulle inrättas som garanti upp till viss nivå för värdesäkring av pensionerna.

ITP bygger på principen om nettosamordning, vilket innebär att pensionen — till skillnad från vad som gäller för statlig och kommunal tjänstepension — i regel inte påverkas av samtidigt utgående folkpension eller ATP. I fråga om en del förmånsslag— t. ex. ålderspension före 65 års ålder och sjukpension — sker dock sådan samordning i viss utsträckning.

ITP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt ett premiereservsystem. Ålderspensionema kan säkras på två sätt, antingen genom försäkring i Svenska Personal — Pensionskassan (SPP) eller genom avsättning i bokslut av tillräckliga pensionsmedel enligt det 5. k. FPG/PRI-systemet (FPG = Försäk- ringsbolaget Pensionsgaranti, PRI : Pensionsregistreringsinstitutet). Familje- pension och de 5. k. riskdelama' har hittills alltid försäkrats i SPP. FPG/PRI- systemet innebär att arbetsgivaren under posten ”Avsatt till pensioner” redovisar kapitalvärdet av intjänad pensionsrätt. De skuldförda beloppen kreditförsäkras hos FPG. Förvaltningen av pensioneringen handhas av PRI, som i sin tur förvaltas av SPP.

2.3.4 Särskild tilläggspension (STP) och avtalsgrupp- sjuk/örsäkring (A GS) Den särskilda tilläggspensirmen (STP) för arbetare har tillkommit efter överenskommelser aren 1971 och 1972 mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO). Nuvarande STP- plan gäller fr.o.m. den 1 juli 1976. STP omfattar 1 huvudsak arbetstagare som arbetar mom de sakliga tillämpnings- områdena för kollektivavtalen inom SAF/LO- området Även utanför detta område har slutits kollektivavtal om skyldighet att teckna försäkring för STP. Försäkringsgivare är Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktie- . bolag (AMF-pensionsförsäkring). Försäkringsavtalen sluts mellan arbetsgiva- ren och detta bolag. STP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt en s. k. kapitaltäckningsmetod.

Avsikten med STP är att fr.o.m. 65 års ålder ge ett livsvarigt tillägg till ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Pensionens storlek påverkas inte av folkpension eller ATP.

Rätt' till STP tillkommer den som är född i juni 191 1 eller senare och som har fyllt 65 år. Såsom ytterligare förutsättningar för att erhålla STP gäller att den anställde kan tillgodoräkna sig pensionsbevarande anställningstid och pensionsgrundande tid om minst tre STP— år.

Den anställde anses ha fullgjort pensionsbevarande anställningstid om han antingen harintjänat minst tre STP- år undertiden fr. o. m. det år då han fyller 55 ar och t o. in. det då han fyller 64 ar eller också för vart och ett av de två år under vilka han fyller 63 resp. 64 år kan tillgodoräkna sig minst 0,25 STP-år.

Pensionsgrundande tid (STP- år) beräknas fr.o.m. det år då den anställde uppnår28 årsåldert. o. m. det arda han fyller64år. Tiden räknasfr. o. m. den tidpunkt då den anställde omfattas av försäkringsavtal om STP. För äldre anställda finns särskilda regler om retroaktiv beräkning. Anställd som hos en arbetsgivare har fullgjort minst 208 timmars arbete under året får tillgodo- räkna sig pensionsgrundande tid för året. Helt STP-år tillgodoräknas om arbetstiden har uppgått till minst 832 timmar. Har den anställde arbetat mellan 208 och 832 timmar beräknas STP- år genom att den fullgjorda arbetstiden divideras med 832.

STP. s storlek beräknas med utgångspunkt från den anställdes inkomster under de ar då han fyllt 55— 59 ar. De tre bästa aren under denna femårsperiod används för beräkning av den s. k. pensionslönen.

Hel STP utgör 10% av pensionslönen och utges om den anställde kan tillgodoräkna sig minst 30 STP— år. Vid kortare anställningstid reduceras pensionen på visst sätt. För äldre försäkrade gäller särskilda övergångsregler. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av pension till 70 års ålder

STP ärinte värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Överskott som uppstår inom AMF- pensionsförsäkn'ng används dock 1 första hand till att höja utgående pensioner. STP är på visst sätt samordnad med annan tjänstepen- sion.

STP innehåller, som nämnts ovan, inte familjepension. Den avtalsgruppsjuk/örsäkring (A GS) som tillkom genom överenskommel- ser mellan SAF och LO åren 1971 och 1972 är avsedd att vara ett komplement till sjukpenning och förtidspension (sjukbidrag) från den allmänna försäk-

ringen. AGS gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare på den privata sektorn. För anställda hos kommuner och landsting finns en motsvarande försäkring. AGS—KL. Försäkringama tecknas av arbetsgivaren i ett särskilt bolag: Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag (AMF-sjuk- försäkring).

AGS gäller för anställd som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL och som inte har fyllt 65 år. Dessutom skall den anställde under ett kalenderkvartal ha arbetat minst 208 timmar hos arbetsgivaren och då ha omfattats av försäkringen (s. k. kvalifikationstid). AGS gäller därefter för den anställde så länge han arbetar minst 208 timmar per kalenderkvartal. Försäkringen har ett efterskydd som innebär att den fortsätter att gälla viss tid efter det att den anställde slutat sin anställning. Detta efterskydd ges i regel under två kalenderkvartal eller — vid arbetslöshet — högst åtta kalenderkvartal.

Rätt till ersättning från AGS har försäkrad som är arbetsoförmögen till minst 50 %. Ersättning lämnas endast för sjukperiod som varar utöver en karenstid om 30 dagar. I sådant fall utges ersättning i regel fr. o. m. åttonde dagen efter insjuknandedagen.

Ersättning utgår dels under tid då den försäkrade uppbär sjukpenning enligt AFL. dels under tid då han uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt nämnda lag.

Under sjukpenningtid utges AGS-ersättning med 3 kr per dag då hel sjukpenning utgår. Under förtidspensionstid utges AGS-ersättning i form av _ månadsbelopp vars storlek varierar med hänsyn till den försäkrades sjukpen- ninggrundande inkomst vid tidpunkten för insjuknandet och graden av arbetsoförmåga. Under år 1981 är månadsbeloppet lägst 90 kr och högst 727 kr. Utgående belopp är skattefria.

2.3.5. Trygghets/örsäkringar vid arbetsskada

Under senare år har 5. k. trygghetslörsäkringar vid arbetsskada vuxit fram genom olika kollektivavtal på arbetsmarknaden. Överenskommelser härom gäller såväl för stats- och kommunalanställda som för arbetstagare inom SAF/LO/PTK-området. Även för anställda inom andra områden har träffats sådana avtal. Avsikten med trygghetsförsäkringama är att den som drabbas av personskada som utgör arbetsskada i princip skall få ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer utan att behöva visa att arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Från försäkringarna utges således ersättning oavsett om någon är vållande till skadan. Ersättningen bestäms i huvudsak enligt skadeståndsrättsliga regler, vilket innebäratt den skadade får full ersättning för bl. a. inkomstförlust och kostnader (jfr avsnitt 5.2). I princip skall den skadade försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat.

Trygghetsförsäkringar finns f. n. enligt två olika försäkringssystem. nämli- gen TFA (trygghetsförsäkring vid arbetsskada) och statens personskadeförsäk- ring.

TFA gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare och tjänstemän på den privata sektorn samt för anställda hos kommuner, landsting. församlingar m. fl. TFA finansieras genom avgifter av arbetsgivaren, som enligt kollektiv- avtalen är skyldig att teckna försäkring hos ett särskilt försäkringskonsortium: Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring. Försäkringen gäller från

anställningens början.

Ersättning utgår vid personskada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet (arbetsskada).

Ersättning till den som skadats i arbetet utges under akut sjukdomstid. vid invaliditet. för rehabilitering och vid dödsfall.

Under akut sjukdomstid utgår ersättning för förlorad arbetsinkomst. för sjukvårdskostnader och andra utgifter samt för sveda och värk i den mån ersättning inte utges från annat håll. t. ex. från den allmänna försäkringen. Förlorad arbetsinkomst ersätts om sjukskrivningen har varat mer än åtta dagar. Ersättningen utges då fr. o. m. dagen för insjuknandet och motsvarar den faktiska förlusten av arbetsinkomst. Under de första 30 dagama'utgår dock dagersättning enligt särskild tabell. För lönedelar över 7.5 basbelopp ersätts den faktiska förlusten.

Om arbetsskadan har medfört invaliditet utgår ersättning för inkomstförlust i form av livränta eller engångsbelopp samt för lyte eller annat stadigvarande men. för olägenheter i övrigt till följd av skadan och för sjukvårdskostnader och andra utgifter. Dessutom kan skäliga kostnader för erforderlig rehabili- tering till annat jämförbart yrke ersättas. Även dessa ersättningar är samord- nade med belopp som kan utgå på grund av bl. a. andra försäkringar på så sätt att ersättningen från TFA reduceras med nämnda belopp.

Vid dödsfall lämnas ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler för begrav- ningskostnader och för förlust av underhåll till efterlevande. Ersättning för förlust av underhåll lämnas till efterlevande som vid tiden för dödsfallet hade rätt till eller faktiskt fick eller kunde antas inom en nära framtid få underhåll av den försäkrade. Vid fastställandet av ersättningen tas hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller på annat sätt bidra till sin försörjning. Vissa minimibelopp utgår dock alltid till efterlevande make— med vilken jämställs sådan person som den avlidne stadigvarande har sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden — samt till barn under 20 år och. under vissa förutsättningar, till förälder. Till efterlevande make eller därmed jämställd lämnas alltid ersättning med minst 25 000 kr. Varje bam får alltid ett belopp som motsvarar minst 2 500 kr för varje år som återstår till det år då barnet fyller 20 år. Till varje förälder som vid tiden för dödsfallet sammanbodde med den avlidne och uppbar underhåll från denne och som inte erhöll sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete lämnas alltid ersättning med minst 25 000 kr. '

Också ersättningar vid dödsfall är samordnade med vissa andra förmåner från stat. kommun. försäkringsanstalt. arbetsgivare eller annan i form av bl. a. periodisk ersättning. Samordning sker dock inte beträffande ersättning på grund av försäkring som har tecknats och i sin helhet betalats av den anställde. om det inte gäller skadestånd eller kostnadsersättning.

Inom det statliga området kallas den på avtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden grundade trygghetsförsäkringen för statens personskade/ör— säkring. Personskadeförsäkringen gäller för bl. a. alla tjänstemän inom det område där statens arbetsgivarverk kan sluta kollektivavtal. Frågan om ersättning enligt peisonskadelörsäkringen avgörs av en statlig nämnd. trygg- hetsnämnden.

Försäkringen omfattar bl. a. sådan skada som är att anse som arbetsskada enligt LAF eller YFL. Ersättning utges för förlorad arbetsinkomst. sveda och

värk, bestående lyte och men m. m. med tillämpningi huvudsak av de normer som gäller enligt avtalet på den privata sektorn. Ersättning för förlorad arbetsinkomst utgåri princip inte om tjänstemannen tillerkänts livränta enligt LAF på grund av skadan. Samtliga ersättningar samordnas med ersättningar av motsvarande slag enligt lag eller särskild författning, anställningsavtal eller från försäkringsanstalt, i' sistnämnda fall med samma undantag som ovan angivits beträffande TFA. .

Vid dödsfall till följd av sådan skada som omfattas av personskadeförsäk— ringen utges ersättning för förlust av underhåll till efterlevande make, barn under 20 år och förälder. Med efterlevande make jämställs sådan ogift person med vilken den avlidne enligt trygghetsnämndens bedömande stadigvarande sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. För att förälder skall vara ersättningsberättigad fordras att vederbörande vid tiden för dödsfallet såväl sammanbodde med den avlidne som uppbar underhåll från denne samt att föräldern inte erhöll sin huvudsakligaste försörjning genom förvärvsarbe- te.

För förlust av underhåll utges, vid dödsfall som inträffar under år 1981, till efterlevande make eller därmed jämställd ersättning med 40 250 kr. Även varje ersättningsberättigad förälder erhåller ersättning med 40 250 kr. Till varje efterlevande bam utgår ersättning med ett engångsbelopp som motsvarar 4 025 kr multiplicerat med skillnaden mellan 20 och det antal hela år som barnet fyllt vid dödsfallet. De angivna beloppen utbetalas oavsett vad som eljest kan tillkomma den efterlevande i ersättning från annat håll. Inte heller görs någon prövning av den efterlevandes förmåga och möjligheter att själv bidra till sin försörjning eller av dennes faktiska förlust av underhåll.

Härjämte kan — efter framställning därom — ersättning utges för skäliga begravningskostnader. Denna ersättning är samordnad med andra förmåner som kan utgå på grund av "dödsfallet.

2.3.6. Tjänstegruppliv/örsäkringar

De flesta arbetstagare i Sverige är grupplivförsäkrade i sin anställning. För anställda inom det statligt lönereglerade området bygger grupplivskyddet på en överenskommelse år 1962 mellan staten och statstjänstemännens fackliga organisationer. För anställda som arbetar under kollektivavtal mellan SAF och LO gäller AFAzs tjänstegrupplivförsäkring TGL (AFA = Arbetsmarkna— dens Försäkringsaktiebolag). Anställda inom kooperationen och folkrörelser- na som arbetar under motsvarande kollektivavtal har en likartad försäkring i Folksam, vilken benämns avtalsgrupplivförsäkring (AGL). Anställda som arbetar under kollektivavtal mellan SAF och PTK har ett avtal om tjänstegrupplivförsäkring (TGL) som är nästan identisk med TGL på SAF/LO-området. Försäkringen tecknas dock i andra försäkringsbolag än AFA. Också tjänstemän _utanför PTK, liksom anställda hos kommuner och landsting, har avtal om tjänstegrupplivförsäkring. Sådana avtal finns även på andra områden, t. ex. beträffande lantbrukare. Försäkringsvillkoren är i allt väsentligt lika inom de statliga, kommunala, kooperativa och privata områdena.

Från försäkringarna ges ersättning till efterlevande om den försäkrade avlider under anställningstiden. Försäkringama gäller så länge anställningen

består, dock i regel tidigast från 18 års ålder och längst till 70 års ålder. För att försäkringarna skall ge fullt skydd krävs i regel att arbetstagaren har en arbetstid som är minst 16 timmar per vecka. Vid kortare arbetstid kan utges reducerade försäkringsbelopp.

Försäkringama lämnar vid den försäkrades frånfälle ersättning i form av grundbelopp till efterlevande eller i form av begravningshjälp. Till den avlidnes barn under 20 år utbetalas dessutom tilläggsbelopp. Försäkringsbe- Ioppen är anpassade till den allmänna försäkringens basbelopp. Som utgångs- punkt tas därvid det basbelopp som gällde för november månad året före det då den försäkrade avled. För år 1981 räknas sålunda med basbeloppet 16 100 kr.

Grundbeloppets storlek beror på den försäkrades ålder vid frånfället enligt följande.

___________f___——————

Arbetstagarens Helt grundbelopp [ kr år 1981 ålder, är motsvarar (basbelopp) __________________———— — 54 6 96 600

55 5,5 88 550 56 5 80 500 57 4,5 72 450 58 4 64 400 59 3,5 56 350 60 3 48 300 61 2,5 40 250 62 2 32 200 63 1,5 24 150 64 — 1 16 100

Det högsta grundbeloppet (6 basbelopp) utgår dock alltid, även om den försäkrade fyllt 55 men inte 70 år, i de fall då denne efterlämnar barn som vid dödsfallet inte har fyllt 17 år.

Enligt statens gruppliv/örsäkring. TGL på SAF/LO-omrädet och tjänste— grupplityörsäkringen inom den kommunala sektorn utgår helt grundbelopp om arbetstagaren efterlämnar make, barn under 20 år, förälder eller icke gift person med vilken arbetstagaren vid tiden för dödsfallet sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden. Efterlämnar den försäkrade barn över 20 år men inte annan förmånstagare, utges halvt grundbelopp. Förmånstagare till försäkringsbeloppet är sålunda i vissa fall person med vilken arbetstagaren'vid tiden för dödsfallet sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden. Fråga om någon iskall anses ha—varit sammanboende och därmed berättigad till försäkringsbelopp avgörs av särskilda organ. Enligt de statliga och kommu- nala tjänstegrupplivförsäkringama skall vid prövningen beaktas sådana omständigheter som längden av den tid under vilken samlevnaden bestått. beroendeförhållanden till arbetstagaren, varaktigheten av sådant beroendeför- hållande och gemensamma barn.

Enligt de nämnda grupplivförsäkringama gäller vidare att — om arbetsta- garen inte gjort annat förmånstagarförordnande — make erhåller hela grund- beloppet. Efterlämnar den försäkrade inte make är barnen gemensamt förmånstagare till hela beloppet eller. om sammanboende finns, till halva beloppet. ] sistnämnda fall erhåller den sammanboende andra hälften av

beloppet. Om arbetstagaren inte heller efterlämnar barn. får den sammanbo- ende hela beloppet ellcr. om föräldrar finns. halva beloppet. I det siSt angivna fallet erhåller föräldrarna (föräldern) den andra hälften av beloppet. Efterläm- nar arbetstagaren inte make, bam eller sammanboende, erhåller föräldrarna (föräldern) hela grundbeloppet.

Förmånstagare till grundbeloppet enligt TGL pa SAIÖ'PTK—omradet är i första hand make. i andra hand barn och i tredje hand föräldrar (förälder). Sammanboende ärinte automatiskt förmånstagare. Även här har arbetstaga- ren dock möjlighet att göra förmånstagarförordnande till annan person.

När den försäkrade efterlämnar barn under 20 år utbetalas enligt samtliga försäkringar tilläggsbelopp för varje sådant barn med belopp som motsvarar följande antal basbelopp.

& Om bamet vid dödsfallet Utgör tilläggs— 1 kr beloppet är 1981 Ej har fyllt 1 7 år 2 basbelopp 32 200 Har fyllt 17 men inte 19 är 1.5 basbelopp 24 150 Har fyllt 19 men inte 20 år I basbelopp 16 100

För bam under 20 år kan sålunda i vissa fall utgå såväl helt grundbelopp som tilläggsbelopp. Förmånstagare till tilläggsbeloppet är det barn som tillägget avser. Enligt statens grttpp/itj/örsäkring, kommliner/tas grupp/irjfärst'ikring och TGL pa SAI'VLO-omradet gäller dessutom att tilläggsbeloppet utges till syskon under 20 år i fall då arbetstagaren inte efterlämnar annan förmånsbe- rättigad efterlevande.

Om grundbeloppet inte kan betalas ut. t. ex. därför att förmånsberättigad efterlevande inte finns eller till följd av att arbetstidsvillkoret inte är uppfyllt, lämnas enligt samtligal/ärsr'ikringar vanligen begravningshjälp med belopp som varierar mellan 0.5 och I basbelopp. Begravningshjälp utbetalas till dödsboet. .

Make eller person med vilken arbetstagaren stadigvarande sammanbor som inte har grupplivförsäkring i egen anställning är enligt samtliga försäkringar medförsäkrad om det i hemmet finns barn under 17 är (gemensamt barn om det gäller sammanboende). När sådan medförsäkrad avlider utgår ett belopp motsvarande 1 basbelopp (16 100 kr år.l981) till varje barn under 17 år. Dessutom utgår enligt statens och kommunernas grupplivförsäkring begrav- ningshjälp med 0,5 basbelopp (8 050 kr år _1981) och enligt TGL samma belopp till tjänstemannen.

Förutom från tjänstegrupplivförsäkring kan vid dödsfall utgå ersättning från frivillig grupplivförsäkring och från privat livförsäkring eller olycksfallsför- säkring. *

2.4. Beskattning av pensionsfö—mtåner

Pensionsförmåner äri princip skattepliktiga och skall enligt kommunalskat- telagen (1928z370), KL. i skattehänseende jämställas med inkomst av tjänst (31 och 32 åå KL med anvisningar). Detta gäller såväl folk- och tilläggspension

enligt AFL som pensionsförmåner inom andra pensionssystem. Från denna regel har dock undantag gjorts beträffande kommunalt bostadstillägg och handikappersättning. vilka enligt 19% KL undantagits från skatteplikt. De skattepliktiga pensionsförmånema behandlas som A-inkomst. vilket bl.a. innebär att makars pensionsförmåner särbeskattas vid inkomstbeskattningen och att förmåncma kan grunda rätt till förvärvsavdrag.

Såvitt gäller folkpensionsförmånema kommer dessa, även om de således i princip behandlas som skattepliktiga tjänsteintäkter, ändå ofta på grund av regler i 50ä KL om avdrag för nedsatt skatteförmåga att i praktiken bli skattefria eller lindrigare beskattade än andra inkomster. Sålunda är skatt- skyldig. vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension. berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Närmare bestämmelser om beräkningen av sådant avdrag ges i anvisningama till 505 KL. På grundval härav lämnas föreskrifter och anvisningar av riksskatteverket (senast i RSV Dt 1980218). Som folkpension räknas i detta sammanhang ålderspension. förtidspension (sjukbidrag). änke— pension och hustrutillägg. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga på barnpension (jfr avsnitt 7.5) eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ringa belopp. t. ex. till följd av att folkpensionen inte åtnjutits under hela året. utgör inte hinder mot att medge den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen är huruvida folkpensionen. om den hade uppburits i full utsträckning. skulle ha utgjort en inte obetydlig del av inkomsten. Enligt riksskatteverkets anvisningar medges normalt avdrag om folkpension för helt år räknat uppgått till minst 1/5 av inkomsten eller om pensionen uppgått till minst 3 000 kr.

Vid beräkning av det extra avdraget för folkpensionärer görs en inkomst- och förmögenhetsprövning. Vid inkomstprövningen beaktas endast pensions- tagarens egen inkomst medan vid förmögenhetsprövningen hänsyn tas till såväl pensionstagarens som dennes makes förmögenhet. '

Det extra avdraget bestäms i första hand med hänsyn till storleken av pcnsionstagarens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp. beräknas avdraget till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 6 000 kr. Nämnda gränsbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under inkomstårct inte haft annan inkomst än ålderspension från folkpensioneringen och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om. i vad avser inkomstårct 1980. sammanlagt 5 400 kr och åtnjutit avdrag med högst schablonbeloppet 100 kr. Då fråga är om ensamstående ålderspensionär utgår man härvid från en folkpension om 95 % av basbeloppet. För gift ålderspen- sionär vars make uppbär folkpension i form av ålderspension utgår man från en pension om 77.5 % av basbeloppet. Om pensionstagarens sammanlagda taxerade inkomst överstiger folkpensionens grundbeloppjämte högsta tillåtna sidoinkomst — i vilken inräknas bl. a. pensionstillskott och tilläggspension — reduceras det extra avdraget med 40 % av det överskjutande beloppet.

Beloppet 5 400 kr är så avpassat att det extra avdraget i förening med grundavdraget vid taxering till kommunal inkomstskatt och den särskilda skattereduktionen leder till att en ålderspensionär med enbart grundpension och pensionstillskott inte påförs någon inkomstskatt.

För en ensamstående folkpensionär utgör det maximala extra avdraget för

inkomstårct 19.80 13 600 kr. Motsvarande belopp för en folkpensionär vars make också uppbär folkpension är 11000 kr. Är sidoinkomsten högre reduceras. som nyss nämnts. avdraget med 40 % av den del av den totala taxerade inkomsten som överstiger den skattefria nivån. Denna avtrappnings- regel medför att det extra avdraget helt upphör vid en taxerad inkomst år 1980 som uppgår till minst 53 600 kr då fråga är om en ensamstående pensionsta- gare och 44 500 kr beträffande pensionstagare vars make också uppbär folkpension.

Storleken av det extra avdraget har bestämts år för årgenom särskilda beslut av riksdagen. Med hänsyn till bl. a. penningvärdesförändringen och höjningar av pensionstillskotten har reglerna avpassats så att grundpension och pensionstillskott undantas från inkomstskatt. För inkomståret 1981 gäller härvid att maximalt extra avdrag ges den som utöver folkpensionens grundbelopp har en sidoinkomst om högst 6 100 kr.

Såsom ovan nämnts påverkas det extra avdraget inte bara av pensionsta- garens taxerade inkomst utan även av hans och hans makes förmögenhet. Härvid gäller enligt anvisningarna till 50å KL att. för inkomstårct 1980, det extra avdraget reduceras så snart makamas sammanlagda förrnögenhet uppgår till 75 000 kr. Överstiger förmögenheten 125 000 kr föreligger inte längre rätt till extra avdrag. För inkomståret 1981 har dessa beloppsgränser höjts till 90000 resp. 150000 kr. Schablontaxerad Villafastighet och jord- bruksfastighet som i huvudsak används för bostadsändamål inräknas i förmögenheten med reducerat belopp.

Det här redovisade extra avdraget kan i vissa fall höjas. Så kan t.ex. folkpensionär som haft inte obetydliga kostnader till följd av sjukdom medges högre avdrag än eljest. Det kan härvid röra sig om kostnader för läkemedel, hjälpmedel m. m. I dessa fall höjs avdraget, efter inkomstprövning, med hela eller viss del av kostnaden sedan avdrag gjorts för ersättning härför vilken utgivits av försäkringskassa e. d.

I ett nyligen avlämnat betänkande (Ds B 1981:7) Folkpensionäremas beskattning har kommittén om folkpensionäremas skattelättnader lagt fram förslag till ändringar av de ovan berörda reglerna. Bl. a. har kommittén därvid föreslagit att bestämmelserna om avtrappning av det extra avdraget skall successivt ändras så att avdrag fortsättningsvis inte kommer att utges i så höga inkomstskikt som f. n.

2.5. Konventioner på pensionsförsäkringsområdet

Sverige har ingått ett stort antal internationella konventioner på socialförsäk- ringsområdet. Konventionema är av två slag, nämligen dels bilaterala och multilaterala överenskommelser som likställer medborgare i ett avtalsslutan- de land med medborgare i annat land när det gäller rätt till socialförsäkrings- förmåner och löser frågor om samordning av ländemas socialförsäkringssys- tem för enskilda fall, dels multilaterala överenskommelser som ålägger ratificerande land att garantera sin befolkning en viss minimistandard inom det sociala trygghetssystemet.

2.5.1 Konventioner om jämställande av utländska medborgare med svenska 1 olika bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige träffat med andra länder ochi multilaterala överenskommelser som Sverige anslutit sig till finns stadganden som bl. a. modifierar den svenska pensionslagstiftningen till förmån för invandrare. Sådana konventioner gäller f. n. i förhållande till de övriga nordiska länderna samt Schweiz, Italien. Storbritannien, Jugoslavien, Österrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Portugal. Turkiet och Frankrike. Även med en hel del andra länder har genomförts eller pågår förhandlingar om konventioner. Det gäller beträffande Spanien, Holland, Marocko. USA, Israel och Luxemburg. Mellan Sverige. Danmark, Finland. Island och Norge träffades den 15 september 1955 en nordisk konvention om social trygghet (SFS 1955z491). Konventionen har senare reviderats vid flera tillfällen. Någon redogörelse för innehållet i denna konvention kommer inte att lämnas här, eftersom den kan väntas upphöra att gälla inom kort. Mellan de nämnda länderna har nämligen den 5 mars 1981 träffats en ny nordisk konvention om social trygghet. vilken är avsedd att ersätta 1955 års överenskommelse. Den nya konventionen har under våren 1981 godkänts av den svenska riksdagen (prop. 1980/81: 152, SfU 27. rskr 373). Huvudtanken bakom den nya konventionen är att nordiska medborgare skall ha ett fullständigt socialt skydd var de än befinner sig i Norden. En viktig princip i konventionen är jämställdhetsprincipen. En medborgare i ett nordiskt land, som bor eller arbetar i annat nordiskt land än hemlandet, skall omfattas av detta lands lagstiftning om social trygghet på jämställd fot med landets egna medborgare. En annan allmän princip är att alla personer som bor i Norden skall omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta, oavsett nationalitet. Alla avgifter skall erläggas där och förmåneri princip utgå från bosättningslandet. På grundpensionsområdet skall som huvudregel gälla att den som är bosatt i annat nordiskt land än hemlandet efter viss kortare karenstid skall få grundpension (folkpension enligt svensk lagstiftning) som motsvarar minst 1/40 av full grundpension för varje år som han under aktiv ålder varit bosatt inom Norden. Rätt till grundpension och därtill hörande förmåner i annat nordiskt land än det i vilket vederbörande är medborgare förutsätter sålunda i allmänhet vistelse i det andra landet oavbrutet under viss minsta tid. För rätt till ålderspension fordras i princip minst tre års oavbruten bosättningstid omedelbart före ansökan om pension. För rätt till efterlevandepension krävs antingen att den efterlevande har oavbrutet vistats i landet minst tre år eller

också att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i landet och den avlidne vid .

sin död uppbar invalidpension (förtidspension enligt svensk lagstiftning) från landet eller hade vistats där i tre år. Förtidspension kan utgå antingen efter tre år eller också efter minst ett års oavbruten bosättningstid om vederbörande under denna tid har varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet under en sammanhängande period av minst ett år. Grundpensionens storlek beräknas, som ovan nämnts, i regel på grundval av den totala bosättningstiden i Norden i vuxen ålder. Uppgår bosättningstiden till minst 40 år utgår grundpension utan avkortning med hänsyn till bosättningstid. I annat fall

utgår grundpension med minst 1/40 för varje bosättningsår. Om pension börjar utgå innan den pensionsberättigade uppnår den allmänna pensionsål- dern tillgodoräknas även tid framtill tidpunkten för inträdet i pensionsåldern. Familjepension till efterlevande make utgår med hänsyn till den avlidnes på motsvarande sätt beräknade bosättningstid. om denna är längre än den pensionsberättigades. Detsamma gäller ålderspension till efterlevande make som skulle ha varit berättigad till familjepension om vederbörande inte uppnått pensionsåldern. Barnpension utgår alltid utan avkortning. oavsett bosättningstidens längd. Vid flyttning till annat nordiskt land får utgående grundpension behållas tills villkoren i konventionen eller den nationella lagstiftningen för rätt till grundpension i inflyttningslandct är uppfyllda. Inträffar efter flyttning från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land ett pensionsfall innan sådan tid har förflutit att grundpension kan utgå från inflyttningslandet. skall pension tills vidare utgå från det land därtidsvillkoren för rätt till grundpension senast uppfyllts. Vid flyttning till icke-nordiskt land medger konventionen inte någon rätt att behålla grundpension. Regleringen i konventionen utgör ett minimiskydd. Ger bestämmelserna i den inhemska lagstiftningen i visst fall ett förmånligare utfall. tillämpas därför i stället dessa lagregler. Sverige och Finland utger exempelvis full grundpension utan hänsyn till total bosättningstid i Norden för personer som varit bosatta ett visst antal år i landet.

På tilläggspensionsområdet innebär konventionen att varje land var för sig utger sin del av pensionen oavsett i vilket land personen i fråga bor som pensionstagare. Konventionen ger även en person som inte uppfyller ett lands krav på minsta försäkringstid rätt att åberopa försäkringstid inom annat nordiskt lands tilläggspensionssystem.

Sverige ingick den 1 1 november 1975 en iireren.s'komme/se med Österrike om socialtrvgghet (SFS 19762722). Denna konvention har tagits till mönster för därefter träffade konventioner. Dennas principer återfinns sålunda i iii'erenskomtnelser med Förbiinc/srepriblike/r Turk/und (SFS 1977z740), Jugoslavien (SFS 1978z798). Grekland (SFS 1979156). Portugal (SFS 1979z869). Selin—ei: (SFS l980:32). Turkiet (SFS 19811208) och Frankrike (SFS 1981:584).

1 de nämnda konventionema finns bestämmelser att medborgare i den andra staten. så länge han är bosatt i Sverige, är likställd med svensk medborgare i fråga om rätt till folkpensionsförmåner under förutsättning av viss minsta bosättningstidi Sverige. Dessa kvalifikationstider överensstämmer med dem som är uppställda enligt den svenska lagstiftningen beträffande utlänningars rätt till folkpension vid bosättning här i landet (se avsnitt 2.1.2).

De nämnda konventionerna innehåller också regler om rätt till svensk folkpension för medborgare i den andra staten som inte uppfyller de angivna kraven för rätt till folkpension men som förvärvsarbetat i Sverige och tillgodoräknats pensionspoäng inom ATP. Med stöd av dessa bestämmelser kan utbetalas folkpension med tilläggsförmåner vid bosättningi Sverige men också vid bosättning i vilket annat land som helst. Förutsättning för att folkpension skall kunna utgå enligt dessa regler är att personen i fråga är berättigad till svensk tilläggspension. Storleken av folkpensionen är då beroende av antalet poängår för ATP. Sålunda utgår full folkpension till den

som uppbär ATP baserad på 30 eller fler poängår. Utgår ATP grundad på mindre än 30 poängår. utges 1/30 av full folkpension för varje år med ATP-poäng. När det gäller familjepension anknyts pensionsberäkningen till den avlidnes poängår inom ATP. Hänsyn tas vid bedömningen av rätt till förtids— eller efterlevandepension inte bara till faktiska poängår utan även till år för vilka s. k. antagandepoäng har tillgodoräknats inom ATP. Vid tillämpningen av dessa regler likställs år före år 1960, för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, med år för vilka har fastställts pensionsgrundande inkomst. Handikappersättning, som inte utgår som tillägg till folkpension. liksom pensionstillskott och inkomstprövade folkpensions- fömiåner utges dock endast för tid då den till förmånen berättigade är bosatt i Sverige.

I konventionema föreskrivs i fråga om ATP att en person. som inte uppfyller den svenska lagstiftningens krav på minst tre år med ATP-poäng för rätt till sådan pension. har rätt att lägga samman sina försäkringsår i det andra landet med sitt eller sina svenska ATP-år för att uppfylla treårskravet. Den svenska tilläggspensionens storlek beräknas däremot enbart på grundval av i Sverige intjänade poängår och därvid registrerade ATP-poäng. Denna sammanläggningsregel tillämpas oavsett vederbörandes nationalitet.

Ifrågavarande konventioner innehåller även stadganden om rätt till social- försäkringsförrnåner för svenska medborgare från det andra landets system härför. _

Förutom de beskrivna modernare socialförsäktingskonventionema gäller alltjämt ett par äldre bilaterala överenskommelser. Dessa har träffats mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Italien (SFS 19571458, ändrad 19732750) resp. Storbritannien (SFS 19571154). Enligt dessa konventioner likställs italiensk och brittisk medborgare med svensk medborgare när det gäller rätten till folkpension med tilläggsförrnåner vid bosättning i Sverige under förutsätt- ning att personen i fråga varit bosatt i Sverige viss minsta tid.

För att änkepension skall kunna utgå till änka efter italiensk medborgare uppställs i konventionen krav på att den avlidne skall ha varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under sammanlagt minst 15 år, varav minst fem år i oavbruten följd omedelbart före dödsfallet, och att den efterlevande vid dödsfallet är bosatt och mantalsskriven i Sverige. Änkepension utgår även för det fall att änkan uppfyllt nämnda bosättningskrav. Barnpension utgår efter avliden italiensk medborgare om antingen den avlidne varit bosatt i Sverige den tid som gäller i fråga om rätt till änkepension och barnet vid dödsfallet var bosatt här eller barnet självt omedelbart före ansökan om barnpension har varit oavbrutet bosatt i Sverige minst fem år. Konventionen mednltalien ger även under särskiltangivna förutsättningar rätt till folkpension vid flyttning från Sverige och möjlighet att erhålla folkpension vid efter flyttningen inträffat pensionsfall. Dessa villkor anknyter bl. a. till antalet år med ATP-poäng i Sverige. Förhandlingar har nyligen slutförts med Italien om en revision av konventionen. .

För att änkepension skall kunna utgå till änka med brittiskt medborgarskap uppställs i konventionen med Storbritannien krav på att den avlidne eller änkan varit bosatt i Sverige under en tid av minst fem år omedelbart före ansökan om pension. Om kvalifikationstiden har fullgjorts av endast den avlidne krävs att också änkan var bosatt här vid dödsfallet. Var den avlidne

berättigad till förtidspension vid dödsfallet och var änkan då bosatt här erhåller hon dock änkepension vid fortsatt bosättning i Sverige oberoende av om övriga bosättningsvillkor är uppfyllda. I fråga om rätt till barnpension för brittisk medborgare finns i konventionen inte uppställt några krav på viss minsta tids vistelse i Sverige eller liknande. Familjepension kan utges även efter flyttning från Sverige om den berättigade uppfyller de för svenska medborgare gällande villkoren om rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Förhandlingar pågår med Storbritannien om revidering av den nu gällande konventionen.

] detta sammanhang kan vidare nämnas att det inom Europarådet och Internationella arbetsorganisationen (ILO) har utarbetats vissa överenskom- melser om jämställande av utländska medborgare bosatta i ett land med det landets egna medborgare såvitt gäller rätten till sociala förmåner. Idet följande kommeri korthet att redovisas det väsentligaste innehållet i dessa. Det rör sig om tre skilda överenskommelser. av vilka Sverige har biträtt en medan de andra två inte har ratificerats av Sverige.

Inom ramen för samarbetet i Europarådet har utarbetats en den 11 december 1953 undertecknad provisorisk äverenskommelse jämte tilläggs- protokoll avseende social trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande (SFS 195563). Till denna överenskommelse, som för Sveriges del avser endast folkpension, har — förutom Sverige — anslutit sig de flesta andra västeuropeiska länderna. Enligt tilläggsprotokollet skall flyk- tingar erhålla folkpension på samma villkor som är föreskrivna i huvud- överenskommelsen. Medborgare i land som är anslutet till överenskommelsen är berättigad till folkpension i Sverige i samma omfattning som svenska medborgare under förutsättning att vederbörande efter fyllda 20 år har uppehållit sig i Sverige i sammanlagt minst 15 år, att han omedelbart före ansökan om pension har varit stadigvarande bosatt i Sverige under minst fem år i oavbruten följd och att han därefter fortsätter att vara stadigvarande bosatt i Sverige. För rätt till förtidspension krävs därjämte att vederbörande stadigvarande bosatt sig i Sverige innan den sjukdom som förorsakat hans arbetsoförmåga eller nedsatta arbetsförmåga första gången medicinskt konsta- terades. Efter de den 1 juli 1979 ikraftträdda ändringarna i den svenska lagstiftningen om utlänningars rätt till folkpension vid bosättning häri landet (se avsnitt 2.1.2) saknar förevarande överenskommelse i princip betydelse såvitt gäller. rätten till pension vid bosättning i Sverige.

ILO antog år 1962 en konvention (nr 1 18) om utlänningars likställande med ett lands egna medborgare ifråga om social trygghet (SFS 1964157). Genom att ratificera denna konvention förbinder sig ett land att =- i den omfattning konventionen föreskriver beträffande olika grenar av social trygghet — med landets egna medborgare likställa flyktingar, statslösa och medborgare i de andra länder som har ratificerat konventionen. Sveriges ratifikation av konventionen avser inte pensionsförmåner. Konventionen föreskriver vad angår förmåner att lika behandling skall garanteras utan villkor med avseende på bosättning. Vissa undantag från denna regel ges dock såvitt gäller förmåner som utgår oberoende av inbetalda avgifter eller utfört förvärvsarbete, dvs. förmåner av den typ som bl.a. den svenska folkpensionen utgör. Sålunda gäller bl. a. att som villkor föratt utge sådan pension till utländska medborgare och likställda får uppställas krav på att vederbörande skall ha uppehållit sigi

landet eller. när detär fråga om efterlevande, att den avlidne hade uppehållit sig i landet under en tid som, när det gäller förtidspension eller efterlevande- pension. inte får överstiga fem åri oavbruten följd omedelbart före ansökan om pension resp. före dödsfallet.

Inom Europarådet har år 1972 utarbetats en europeisk konvention om social trygg/ret. Denna har inte ratificerats av Sverige. Bestämmelserna i konventionen om pensioner av den typ som den svenska folkpensionen utgör innebär bl. a. att det som villkor för att utge pension till utlännningar får uppställas krav på att vederbörande skall ha uppehållit sig i landet eller, när det är fråga om efterlevande, att den avlidne hade uppehållit sig i landet under en tid som. när det gäller förtidspension eller efterlevandepension, inte får överstiga fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökan om pension resp.- före dödsfallet. Därjämte föreskrivs att utlänning, som inte uppfyller bosätt- ningsvillkoren för rätt till full pension men som har varit omfattad av landets lagstiftning åtminstone ett år, skall erhålla pension i förhållande till intjän- andetid i form av bosättning. Sådan intjänad partiell pension — eller full pension — skall utges även efter vederbörandes avflyttning från landet. Från export som nu sagts får dock undantas bl. a. inkomstprövade förmåner.

2.5.2 Minimistandardskonventioner Inom Europarådet och ILO har utarbetats och pågår fortfarande arbete med att utforma olika överenskommelser och rekommendationer om social trygghet. Genom ratificering helt eller delvis av vissa av dessa konventioner har Sverige åtagit sig internationella förpliktelser på socialförsäkringens område. Vissa andra konventioner åter har inte biträtts av Sverige. 1 konventionerna uppställs särskilda minimivillkor för ländernas lagstiftning på området för social trygghet. I det följande lämnas en kortfattad översikt över innehållet i de olika konventionemas bestämmelser om förmåner till efterlevande.

De multilaterala minimistandardskonventionema har, som nämnts, utar- betats dels av ILO, dels av Europarådet. Den grundläggande ILO-konventio- nen är konventionen nr 102 om minimistandard för social trygghet (antagen år 1952). Beträffande delarna om ålders-, invaliditets- och efterlevandeförmåner gäller emellertid numera i stället [LO:s konvention nr 128 om invaliditets-. älders— och eller/evande/örmåner. som ratificerades av Sverige år 1968 (prop. 1968139). '

Varje medlemsstat, för vilken bestämmelserna i konventionen nr 128 om förmåner till efterlevande är i kraft, skall tillförsäkra av skyddet omfattade personer efterlevandeförmåner enligt följande. I konventionen avsett riskfall skall åtminstone gälla änkas eller barns förlust av försörjningen till följd av familjeförsörjarens frånfälle. I fråga om änka får rätten till efterlevandeförmån göras beroende av att hon uppnått en viss föreskriven ålder. Denna åldersgräns får inte vara högre än den som föreskrivits beträffande förmån vid ålderdom. Något ålderskrav får dock inte uppställas om änkan är invalid eller i sin vård har bam som var beroende av den avlidne. För att barnlös änka skall äga rätt till efterlevandeförmån kan krävas att äktenskapet bestått viss minsta tid. Efterlevandeförmånema skall utges under hela den tid riskfallet omfattar.

Den skyddade personkretsen skall omfatta

a) hustrur och barn samt, om så är föreskrivet. andra beroende personer efter alla familjeförsörjare som var arbetstagare eller lärlingar; eller

b) hustrur och barn samt, om så är föreskrivet, andra beroende personer efter familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen. vilka kategorier skall utgöra minst 75 % av hela den förvärvs- arbetande befolkningen; eller

c) alla i landet bosatta änkor och barn samt alla andra i lagstiftningen angivna personer, vilka förlorat sin familjeförsörjare och vilkas medel i förekommande fall under den tid riskfallet avser inte överstiger vissa föreskrivna väsentliga belopp.

Med hustru förstås i konventionen hustru som är beroende avsin make, och med änka förstås kvinna som vid tidpunkten för makens död var beroende av honom. Med uttrycket beroende avses ett tillstånd av beroende som förutsätts föreligga i föreskrivna fall. Begreppet barn omfattar: a) barn under den ålder då skolplikten upphör eller barn under 15 år. varvid den högre av dessa åldersgränser skall gälla; och b) andra bam under en föreskriven högre ålder än som angivits under a och somär lärling eller studerande eller lider av kronisk sjukdom eller invaliditet, som gör bamet oförmöget till förvärvsarbete. allt under föreskrivna villkor, om inte den nationella lagstiftningen definierar begreppet såsom innefattande varje barn under en ålder som är avsevärt högre än den under a angivna.

När det gäller förmånerna och villkoren för deras uppbärande ansluter konventionen nära till 1952 års konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet. Förrnånsbeloppen bestäms med hänvisning till standardför- månstagare, som i fråga om efterlevandeförmåner definieras såsom änka med två barn. Efterlevandeförmåner skall utgöras av periodiska utbetalningar. Växlande metoder begagnas för bestämmande av varje utbetalningsbelopp. - men de kan i regel hänföras till någon av följande tre: ]) förmån i proportion till förmånstagarens tidigare inkomst; 2) förmån som uppgår till ett fastställt belopp. vilket kan uttryckas i procent av en icke yrkesutbildad arbetares lön; eller 3) förmån som är tillräcklig för uppehållet. om hänsyn tas till förmånstagarens övriga tillgångar. Inom system för den sociala tryggheten. vilka grundar sig på erlagda avgifter. tillämpas metoden 1 eller 2. medan system som inte grundar sig på avgifter tillämpar metod 3.

Efterlevandeförmånema skall sammanlagt uppgå till minst 45 % av famil- jeförsörjarens tidigare förvärvsinkomster resp. en vuxen manlig icke yrkesut— bildad arbetares lön. (Beträffande åldersförmåner och förmåner vid invaliditet är motsvarande procenttal 45 resp. 50.) Härvid beaktas även utgående familjebidrag (motsvarande de svenska allmänna barnbidragen).

Enligt konventionen kan betalning av efterlevandeförmån innehållas. under föreskrivna villkor, om förmånstagaren är sysselsatt i förvärvsarbete. Av avgifter beroende efterlevandeförmån kan nedsättas, om förmånstagarens förvärvsinkomster överstiger ett föreskrivet belopp, dock att nedsättningen av förmånen inte får överstiga inkomstema. Efterlevandeförmån som inte är beroende av avgifter kan nedsättas, om förmånstagarens förvärvsinkomster eller övriga tillgångar eller dessa tillsammans överstiger ett föreskrivet belopp. Förmån, vartill en änka eljest skulle vara berättigad, kan innehållas i den utsträckning som kan vara föreskriven så länge änkan sammanbor med en

man under äktenskapsliknande förhållanden. Ytterligare gäller att. om en person som är eller eljest skulle ha varit berättigad till förmån som utgår enligt konventionen och för samma riskfall erhåller annan kontant socialförsäk- ringsförmån än familjebidrag, förmån som utgår enligt konventionen under föreskrivna villkor kan reduceras eller innehållas, förutsatt att den del av förmånen som reduceras eller innehålles inte överstiger den andra förmå- nen.

Artikel 41 i konventionen innehåller bestämmelse som under särskilda villkor medger ratificerande stat att göra avvikelser från vissa regler, om staten har ett väl utvecklat socialt trygghetssystem som trots att det inte uppfyller alla konventionens detaljbestämmelser likväl omfattar större andel av de ekono- miskt verksamma och erbjuder en högre förrnånsstandard än den i konven- tionen föreskrivna. En förutsättning härför är att medlemsstaten skyddar en procentandel av den förvärvsarbetande befolkningen som är åtminstone tio enheter högre än den som eljest erfordras och att staten med avseende på åtminstone två av de tre riskfallen som omfattas av konventionen garanterar förmåner till belopp som med minst fem enheter överstiger de tal som eljest krävs. Sådan medlemsstat äger bl. a. bestämma kretsen förmånstagare som skall åtnjuta efterlevandeförmåner på annat sätt än som anges i konventionen men som likväl garanterar att det sammanlagda antalet förmånstagare inte understiger det antal förmånstagare som skulle bli resultatet vid en strikt tillämpning av konventionens regler om förmåner till efterlevande.

Under remissbehandlingen och departementsbehandlingen (prop. 1968139) i Sverige av konventionen uppmärksammades att den svenska lagstiftningen när det gällde reglerna om förmåner till efterlevande då inte på alla punkter uppfyllde konventionens krav. Detta gällde bl. a. reglerna om pensionsrätt för änkor och barn som är invalidiserade och reglerna om pensionsrätt efter fyllda 16 år för bam som studerar eller är lärling. Inte heller gav konventionen möjlighet att för rätt till änkepension kräva — såsom den svenska tilläggspen- sioneringen gör — att äktenskapet ingåtts innan mannen fyllt 60 år. Departe- mentschefen fann emellertid att Sverige med hänvisning till undantagsbe- stämmelsen i konventionens artikel 41 hade möjlighet att ratificera konven- tionen också såvitt angick förmåner till efterlevande.

Vid sidan av olika ILO—konventioner har Sverige ratificerat en av Europa- rådet utarbetad europeisk social stadga (prop. 1962zl75). Denna stadga kommer inte att beröras vidare i det följande, eftersom den i fråga om det sociala trygghetssystemet endast innehåller ett åtagande för ratificerande land att hålla det sociala trygghetssystemet på en nivå som åtminstone är likvärdig med den som krävs för ratificering av ILO:s konvention nr 102 samt att söka fortlöpande förbättra det sociala trygghetssystemet.

Av grundläggande betydelse är i stället en av Europarådet utarbetad europeisk balk om social trygghet och ett protokoll till denna (prop. 1965: 1 15). Avsikten med balken är främst att för medlemsstaterna föreskriva en högre standard för social trygghet än den som avses i ILO:s konvention nr 102. Protokollet syftar till social trygghet på en högre nivå änibalken förutser. Balkens första del innehåller allmänna bestämmelser, bl.a. angående de förpliktelser som ett ratificerande land behöver ikläda sig. Balkens andra t.o.m. tionde delar avser olika förmånsgrenar. varav den tionde tar upp förmåner till efterlevande. För ratifikation fordras enligt huvudregeln att

ratificerande stat ikläder sig förpliktelsema för minst sex förrnånsgrenar. Härvid räknas delen om hälso- och sjukvård som två delar och delen om förmåner vid ålderdom som tre delar. Protokollet till den europeiska balken föreskriver ändrad lydelse av vissa avsnitt av balken. De avsnitt av balken som inte har förändrats genom protokollet behåller sin giltighet och kompletterar de ändrade avsnitten. För ratifikation av protokollet krävs enligt dess huvudregel att ratificerande stat ikläder sig förpliktelsema för minst åtta förrnånsgrenar. I sin ratifikation har Sverige godtagit förpliktelsema enligt balken utom del VI som gäller förmåner vid yrkesskada samt vidare förpliktelsema enligt protokollet utom vad gäller del II (Hälso- och sjukvård). del IV (Förmåner vid yrkesskada) och del VIlI (Förmåner vid havandeskap och bamsbörd). .

Enligt såväl balken som protokollet skall förmånerna vid ålderdom. invaliditet och familjeförsörjarens död samt familjeförmånema utgå under hela den tid som riskfallet består.

Såvitt gäller förmåner till efterlevande stadgas att varje fördragsslutande stat skall tillförsäkra de av skyddet omfattade personerna förmåner vid familje- försörjarens frånfälle. I denna del avsett riskfall är änkas eller barns förlust av försörjningen till följd av familjeförsörjarens frånfälle. Ifråga om änka fårdock rätten till förmån göras beroende av att enligt den nationella lagstiftningen presumtion för oförmåga till självförsörjning kan anses föreligga. Den nationella lagstiftningen får vidare föreskriva att förmånerna inte betalas ut, om den därtill eljest berättigade utövar visst förvärvsarbete, eller att förmåner som grundar sig på erlagda avgifter får nedsättas, om förmånstagarens arbetsinkomst överstiger ett föreskrivet väsentligt belopp. Också förmåner som inte grundar sig på erlagda avgifter får nedsättas, om förmånstagarens arbetsinkomst eller övriga tillgångar eller bådadera sammanlagt överstiger ett föreskrivet belopp.

Den i fråga om efterlevandeförmåner skyddade personkretsen skall omfat- ta

a) hustru och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av arbetstagare, utgörande minst 50 % (balken) resp. minst 80 % (protokollet) av samtliga; eller

b) hustru och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen, utgörande minst 20 % (balken) resp. 30 % (protokollet) av alla i landet bosatta; eller

c) alla i landet bosatta änkor och barn, vilka förlorat sin försörjare och vilkas tillgångar under den tid riskfallet omfattar inte överstiger viss gräns.

Enligt protokollet gäller att änkor och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av personer bestämda i enlighet med punkterna a och b ovan skall tillförsäkras föreskrivna förmåner utan behovsprövning.

Med hustru förstås i såväl balken som protokollet hustru som försörjs av sin make, och med änka förstås kvinna som vid tidpunkten för makens död försörjdes av honom. Med begreppet barn förstås i balken barn under den ålder då skolplikten upphör eller barn under 15 år. Enligt protokollet skall med begreppet bam förstås barn under 16 år eller barn under den ålder då skolplikten upphör, dock att med begreppet skall förstås barn under 18 år, då fråga är om barn som fortsätter sin utbildning, är lärling eller invalid.

För att barnlös änka, som enligt den nationella lagstiftningen förutsätts vara

oförmögen att själv försörja sig, skall äga rätt till förmåner vid familjeförsör- jarens frånfälle får krävas att äktenskapet bestått viss minimitid. Efterlevan- depension vartill änka eljest skulle vara berättigad får innehållas så länge änkan sammanlever med en man under äktenskapsliknande förhållanden.

Förmånema till efterlevande skall utgöras av periodiska utbetalningar. Dessa skall beräknas enligt särskilda bestämmelser i artikel 65 eller artikel 66, när skyddet omfattar hustru och barn till familjeförsörjare inom vissa kategorier av arbetstagare eller av den förvärvsarbetande befolkningen. Förmånema skall beräknas enligt bestämmelser i artikel 67, när skyddet omfattar alla i landet bosatta änkor och barn. vilkas tillgångar under den tid riskfallet omfattar inte överstiger föreskrivna gränser. Enligt artiklarna 65—67 är kontantförmånema fixerade för en standardförmånstagare, som i fråga om lörmåner till efterlevande är änka med två barn. Beträffande andra förrnåns- tagare skall förmånema stå i skäligt förhållande till standardförmånstagarens förmån.

Enligt artikel 65 gäller att vid periodisk utbetalning varpå artikeln äger tillämpning (dvs. förmåner till efterlevande efter föreskrivna kategorier arbetstagare) förmånerna, ökade med beloppet av familjebidrag. skall vara sådana att de för standardförmånstagaren uppgår till minst en fastställd procent av summan av familjeförsörjarens tidigare inkomster och det familjebidrag som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt. För förmånsbeloppen liksom för de inkomster som” ligger till grund för beräkningen av förmånerna får fastställas ett högsta belopp under förutsätt- ning att detta bestäms på sådant sätt att föreskrifterna i artikeln uppfylls när försörjarens tidigare inkomster inte överstiger en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares lön.

1 artikel 66 stadgas att vid periodisk utbetalning varpå den artikeln äger tillämpning (dvs. förmåner till efterlevande efter föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen) förmånemas storlek, ökade med beloppet av familjebidrag, skall vara sådan att den för standardförmånstagaren uppgår till minst en fastställd procent av summan av en vuxen manlig grovarbetares lön och det familjebidrag som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt som standardförmånstagaren.

Vid periodisk utbetalning varpå artikel 67 äger tillämpning (dvs. förmåner närmast av svensk folkpensionstyp) skall det sammanlagda beloppet av förmåner och samtliga övn'ga tillgångar vara sådant att det är tillräckligt för att tillförsäkra förmånstagarens familj sunda och drägliga levnadsförhållanden. Beloppet får inte understiga det förmånsbelopp som beräknats i enlighet med artikel 66. Enligt en tilläggsregel skall dessa bestämmelser emellertid anses uppfyllda om det sammanlagda beloppet av utgivna förmåner med minst 30 % överstiger det sammanlagda förmånsbelopp som skulle erhållas genom tillämpning av artikel 66 på minst 20 % av hela befolkningen.

De fastställda procentsatsema för delområdet efterlevande utgör 40 enligt balken öch 45 enligt protokollet. Standardförrnånstagare skall vara änka med två barn (eller två barn, om änkepension endast utgår i de fall då änkan är oförmögen att försörja sig).

Förmån vartill skyddad efterlevande eljest skulle vara berättigad får innehållas i den utsträckning som kan vara föreskriven så länge vederbörande åtnjuter annan kontant social trygghetsförmån än familjebidrag, under

förutsättning att den sålunda innehållna delen inte överstiger sist- nämnda förmån.

3. Bakgrund till nuvarande familje- pensionering m. m.

3.1. Översikt över familjepensioneringens utveckling

Allmän pensionsförsäkring. innefattande invaliditets— och ålderdomsförsäk- ring. infördes i Sverige genom lag den 30juni 1913. vilken trädde i kraft den 1 januari 1914. Försäkringen var obligatorisk och omfattade i princip hela befolkningen. Till sitt system var försäkringen sammansatt av å ena sidan en på årliga avgifter uppbyggd livränteförsäkring med efter försäkringstekniska grunder individuellt beräknade pensioner och å andra sidan en av allmänna medel bekostad understödsverksamhet. grundad på behovsprincipen. Genom erläggandet av avgifter förvärvades rätt till avgiftspension att utgå från inträdet av varaktig oförmåga till arbete (invaliditet) och senast från fyllda 67 år även om invaliditet då inte förelåg. Utöver avgiftspensionen utgick av allmänna medel pensionstillägg till pensionstagare som var varaktigt oförmögen till arbete och vars årsinkomst understeg visst i lagen angivet belopp. Någon änke— eller barnpension fanns inte enligt nämnda lagstiftning.

Genom lagändring år 1918 (prop. 19181184) kompletterades emellertid 1913 års lag med bestämmelser om bamtillägg. Enligt dessa regler kunde utges särskilt pensionstillägg till pensionsberättigad änkling. änka, frånskild make eller ogift kvinna som var varaktigt oförmögen till arbete och hade att försörja barn som var under 15 år. Det särskilda pensionstillägget var inkomstprövat och utbetalades med visst belopp för varje barn som berättigade till tillägg. På motsvarande sätt tillkom rätt till bamtillägg också äkta makar, av vilka mannen var pensionsberättigad och varaktigt oförmögen till arbete och vilkas årsinkomst understeg visst i lagen angivet belopp.

1913 års lag om allmän pensionsförsäkring ersattes av 1935 års lag om .[bl/(pensionering. Den nya lagstiftningen innebar en principiell förändring av folkpensioneringens uppbyggnad. I stället för de äldre avgiftspensionema trädde grundpensioner, vilka även de skulle utgå utan behovsprövning. Grundpensionemas storlek blev emellertid nu inte längre försäkringstekniskt beroende av erlagda avgifter. 1 huvudsaklig överensstämmelse med den äldre lagstiftningen kombinerades i 1935 års lag rätten till grundpension med efter behovsprövning utgående tilläggspensioner. vilka dock tillkom även pen— sionstagare som inte var invalid. Liksom enligt 1913 års lag inträdde rätt till folkpension vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid 67 års ålder. även om varaktig arbetsoförmåga då inte var för handen. Någon motsvarighet till den tidigare lagstiftningens bestämmelser om bamtillägg upptogs inte i 1935 års lag om folkpensionering. Inte heller innefattade denna lag regler om familjepension.

Genom 1937 ars lag om barnbidrag infördes emellertid bestämmelser om barnbidrag. vilka trädde i stället för den äldre lagstiftningens bamtillägg. Enligt 1937 års lag kunde av allmänna medel i vissa fall utgå behovsprövade bidrag till uppehälle och uppfostran åt barn under 16 år. då en gentemot barnet försörjningspliktig person hade avlidit eller var varaktigt arbetsoför- mögen. Bidragsverksamheten omfattade tre huvudgrupper barn: föräldralösa barn. faderlösa barn och barn vars fader var arbetsoförmögen. Om barnets moder hade avlidit, utgick inte barnbidrag.

Nästa stora reform på folkpensioneringens område skedde i och med antagandet av 1946 års lag om_lblkpensionering, vilken trädde i kraft den 1 januari 1948. Denna lag innebar den väsentliga nyheten att ålderspensionen. som bestämdes till 1 000 kr om året för ogift och 800 kr om året för gift pensionsberättigad vars make också uppbar pension, inte till någon del blev inkomstprövad. Rätt till ålderspension tillkom den som fyllt 67 år. lnvalid- pension utgick fortfarande i form av dels en icke inkomstprövad grundpen- sion. dels en inkomstprövad tilläggspension.

Genom 1946 års lag infördes vidare rätt till inkomstprövat hustrutillägg. som kunde utgå till pensionsberättigad gift man vars hustru hade fyllt 60 år och inte var berättigad till folkpension.

En annan viktig nyhet i 1946 års lag om folkpensionering var att därigenom infördes änkepension. Sådan pension var i sin helhet inkomstprövad och kunde uppgå till högst 600 kr om året. Som förutsättningar för rätt till änkepension gällde att änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år och varit gift med honom minst fem år samt inte uppbar annan folkpension. Vid tillämpningen av reglerna för bl. a. änkepension kunde. där särskilda skäl förelåg, ogift kvinna som sedan avsevärd tid sammanlevde med man under äktenskapsliknande förhållanden anses såsom gift med denne.

De nämnda bestämmelserna om änkepension hade sin grund i de förslag som socialvårdskommittén framlade i sitt betänkande (SOU 1945:46) med förslag till lag om folkpensionering. Den enda skillnaden gentemot de sedermera antagna reglerna var att socialvårdskommittén ansåg tio års äktenskap böra krävas för att rätt till änkepension skulle föreligga. Som motivering för förslaget att införa en änkepensionering anförde kommittén:

Sedan gammalt har änkomas lott ansetts särskilt svår. I våra dagar torde. sedan ' förvärvsmöjlighetema för kvinnorna blivit större, förhållandena för änkoma i många

fall te sig ljusare än fordom. Emellertid intaga fortfarande dels änkor. som ha att vårda minderåriga barn. samt dels änkor, vilka - utan att vid änkeblivandet eller kortare tid dessförinnan ha ägnat sig åt förvärvsarbete — blivit änkor vid relativt hög ålder. en framträdande plats bland de kategorier. som behöva samhällets hjälp. Man kan vad angår de sistnämnda änkoma icke göra gällande att deras ställning är ungefärligen densamma som ogifta kvinnors i motsvarande ålder. enär änkoma oftast genom äktenskapet kommit att stå vid sidan av förvärvslivet och därför ha särskilt svårt att vid högre ålder erhålla sin bärgning genom arbete. Då det gäller änkor. som ha minderåriga bam i sin vård. sammanhänger hjälpbehovet nära med bamens antal och ålder. Hjälpen till dessa änkor måste därför utformas i intim anslutning till bambidragslagstiftningen. Man kan till och med tänka sig att barnbidragen bestämmas på sådant sätt att de förslå att täcka försörjningen helt eller delvis även lör den person. som har barnen i sin vård. Skulle så ske behövas tydligen icke särskilda åtgärder för att tillförsäkra sådan änka erforderlig samhällelig hjälp av fortlöpande natur.

Vad beträffar frågan om den åldersgräns som borde sättas för rätt till änkepension ansåg socialvårdskommittén att en icke förut förvärvsarbetande kvinna som uppnått 55 års ålder i regel torde ha svårt att helt försörja sig genom arbete även om hennes kroppskrafter och själsförmögenheter var utan anmärkning. Skulle åldersgränsen sättas mera avsevärt lägre. kunde man enligt kommittén måhända befara att änkoma i vissa fall underlät att helt utnyttja den försörjningsförmåga som dåmera i regel fick anses förefintlig hos medelålders kvinnor. Det villkoret för rätt till änkepension att äktenskapet haft en viss ej alltför kort varaktighet motiverade kommittén med att en änka som varit gift endast kort tid inte kunde anses ha nämnvärt sämre möjligheter att försörja sig än andra kvinnor i samma ålder och med motsvarande kroppskrafter och färdigheter. Man kunde, anförde kommittén, med andra ord inte presumera att en änka har svårare än andra kvinnori samma ålder att erhålla förvärvsarbete, såvida hon inte varit gift en relativt lång tid. Någon anledning att utge änkepension till kvinnor med lönande förvärvsarbete syntes enligt kommittén inte föreligga.

Frågan om en revision av bambidragslagen och i samband därmed utredning om understöd till änkor med minderåriga bam behandlades inte vid genomförandet av 1946 års lagstiftning. Dessa spörsmål uppsköts i avbidan på 1941 års befolkningsutrednings förslag om allmänna barnbidrag. Sedan befolkningsutredningen avslutat sitt arbete upptog socialvårdskommittén de nämnda frågorna och lämnade i betänkandet SOU 1947:21 förslag i dessa. På grundval av betänkandet avläts proposition (19471288) till riksdagen, som antog där framlagda förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders rn. 11. barn och lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1948 samtidigt som 1937 års lag om barnbidrag upphörde att gälla.

Enligt lagen (1947:531) om bidrag till änkor och änklingar med barn ägde änka eller änkling. som under sin vårdnad hade barn under tio år, rätt till bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgick endast under förutsätt- ning att vårdnadshavaren stadigvarande bodde tillsammans med barnet och inte uppbar folkpension, t. ex. i form av änkepension. Bidraget utgavs med belopp motsvarande änkepension enligt 1946 års lag om folkpensionering och var beroende av inkomstprövning.

Lagen (1947:530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m.fl. barn innehöll bestämmelser om bidrag som utgick längst t. o. m. den månad varunder barnet fyllde 16 år. Bidraget utgick med visst belopp per barn och år och reducerades med hänsyn till bamets och eventuell försörjares inkomst. De barn som berättigade till särskilt bambidrag var i huvudsak dels föräldralösa barn. dels bl. a. faderlösa barn och barn vars fader uppbar folkpension eller vars moder erhöll sådan pension och vars föräldrar- inte sammanlevde.

Enligt den sistnämnda lagen kunde särskilt barnbidrag inte utgå för barn till änkling och inte heller för barn i familjer där hustrun var invalidiserad. Detta motiverades under förarbetena (SOU 1947:21) med att lagstiftningen med nödvändighet måste begränsas att avse fall där särskilda omständigheter förelåg. vilka regelmässigt påkallade understöd från det allmänna och klan avgränsade det föreliggande behovet från understödsbehov i allmänhet. Vid denna gränsdragning måste man enligt socialvårdskommittén utgå från att de gifta männen i regel hade förvärvsarbete. de gifta kvinnorna ej, och att sålunda

familjerna i allmänhet levde på männens arbetsinkomst. Då en moder som inte hade förvärvsarbete dog eller blev invalid. förändrades den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida att kostnaderna för skötseln av, hemmet och barnen kunde bli större än tidigare därigenom att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. Att fylla sådant nytt understödsbehov genom att göra barnen berättigade till barnbidrag fann socialvårdskommittén inte lämpligt. eftersom barnbidragen inte alls var avpassade för det ändamå- let.

Som motivering för förslaget om bidrag till änkor och änklingar med barn framhöll föredragande departementschefen (prop. 1947z288):

I likhet med socialvårdskommittén anserjag det påkallat. att änkor. som ha att vårda minderåriga barn och därigenom äro bundna vid hemmet. av allmänna medel erhålla bidrag till sin egen försörjning. Frågan är emellertid. när en änka kan anses bunden vid hemmet i sådan män att hennes möjligheter att utöva förvärvsarbete äro i avsevärd mån beskurna. Bidraget bör icke erhålla sådan karaktär att det kan tänkas i större utsträckning verka återhållande på änkomas vilja att genom eget arbete sörja för familjens uppehälle. Sett ur denna synpunkt sammanhänger hjälpbehovet nära med barnens antal och ålder. Ju flera och yngre barnen äro. desto större måste behovet av stöd vara. Men även en änka med endast ett barn kan vara i behov av understöd för egen del. om barnet ärsjukligt eller eljest svårskött eller nödig tillsyn ej kan beredas detsamma under tid då modern kunde taga förvärvsarbete. l sistnämnda hänseende må särskilt framhållas. att tillgången på daghemsplatser ej svarar mot behovet. Och även om sådant hinder för förvärvsverksamhet ej föreligger, är modern mången gång genom hem— syssloma betagen möjligheten att fullt utnyttja sin förvärvsförmåga. På grund härav är jag icke benägen att. såsom föreslagits i vissa yttranden. i princip begränsa rätten till ifrågavarande bidrag att gälla endast vid större bamantal. Hänsyn till de synpunkter som föranlett kravet på sådan begränsning synes emellertid böra tagas vid bestämmandet av bidragets belopp. Detta bör sålunda ej sättas så högt att en änka. som har möjlighet att skaffa sig förvärvsarbete. kunde tänkas hellre vilja lyfta bidrag än åtaga sig arbetet.

Rätten till bidrag av berört slag tillkom inte enbart änkor utan också änklingar. Som motivering för att ge dessa senare rätt till bidrag framhölls under förarbetena (prop. 1947z288) att det för en änkling med minderåriga barn ofta genom hustruns frånfälle uppkom behov av särskild bamhjälp. vilket för lägre inkomsttagare regelmässigt torde medföra en ökning av kostnaderna för familjens uppehälle. Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster. kunde det bereda honom stor svårighet att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn härtill kunde det vara påkallat att tillerkänna honom särskilt understöd från det allmänna. Det antogs dock att änklingsbidraget. på grund av inkomstprövningsreglema. inte skulle komma till någon större användning och att det skulle utgå endast i mera sällsynta fall.

Änkepensioneringen enligt 1946 års lag om folkpensionering samt 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn betraktades redan vid införandet som provisoriska lösningar. Avsikten var att dessa stödformer skulle göras till föremål för översyn i samband med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som var lämpliga i sådana fall då en familjs ekonomiska läge helt förändrades genom försörjarens frånfälle. Detta uppdrag anförtroddes änkepensionerirrgskommille'n, som år 1952 avgav ett betänkan— de (SOU 1952:36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m.

1 betänkandet behandlade kommittén de ensamställda kvinnomas problem såväl i vad detta utgjorde ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörs— mål som i vad det var fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle genom direkt ekonomiskt understöd. 1 det förra avseendet föreslog kommitten olika åtgärder för inplaceringi förvärvslivet av änkor och frånskilda m. f1. kvinnor. vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden men på grund av ändrade levnadsförhållanden åter sökte sig dit. I denna del lade kommitten fram förslag om vidtagande av ytterligare åtgärder i förrn av bl. a. arbetsförmedling, yrkesutbildning. omskolning. utbildningsbidrag och näringshjälp.

I frågan om ekonomiskt stöd till ensarnställda kvinnor föreslog änkepen- sioneringskommittén en förbättring av bl. a. änkepensioner. änkebidrag och särskilda bambidrag. Kommittén lade också fram förslag om införande av en ny. för andra ensamstående kvinnor än änkor avsedd bidragsform som skulle sammanföras med änke- och än klingsbidragen under benämningen vårdnads- bidrag. Beträffande änkepensionen föreslog kommittén en utvidgning av kretsen av de berättigade. Såsom huvudförutsättningar för rätten till änke- pension uppställde kommittén. att änkan vid mannens död fyllt 50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande sammanbott med barn. som inte fyllt tio år. samt att hon varit gift med den avlidne minst fem år. Under dessa förutsättningar skulle enligt förslaget änkepensionen utgå till den som fyllt 55 år. Pensionen skulle alltjämt vara inkomstprövad. Till den angivna huvudförutsättningen för rätt till änkepension fogades i förslaget vissa kompletterande bestämmelser enligt vilka änkepension skulle kunna utgå efter en skälighetsprövning. Vid denna skulle främst beaktas huruvida änkan rimligen kunde inpassas i förvärvsli- vet.

Förslagen i änkepensioneringskommittens betänkande behandlades i pro- positionen 1955:128. Beträffande den föreslagna utvidgningen av kretsen änkepensionsberättigade anförde föredragande departementschefen att denna innebar en icke oväsentlig sänkning för änkor av pensionsåldern. 1 den delen kunde enligt departementschefens mening ifrågasättas huruvida förslaget var väl avvägt. eftersom tendensen med hänsyn till befolkningsutveeklingen och läget på arbetsmarknaden gick mot en höjning av pensionsåldern. Kommit- téns utredning visade för övrigt att man. så snart man gick utanför den dåvarande kretsen av förmånsberättigade. rörde sig på ett område där de ensamställda kvinnornas hjälpbehov erbjöd så stora variationer och var beroende av så olika förutsättningar att det inte gick att konstruera schema- tiska regler som gav rättvisa. Att söka föra in dessa fall under en hjälpform av socialförsäkringstyp med dess med nödvändighet mera stela och schematiska regler syntes enligt departementschefens mening inte lämpligt, utan området torde vara mera lämpat för en på allmän behovsprövning uppbyggd hjälp- form. Med hänsyn till det anförda kunde departementschefen inte biträda förslaget om en utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat. och inte heller dess förslag om vårdnadsbidrag.

Däremot lades i propositionen fram förslag om en höjning från tio till tolv år av den beträffande rätten till änke— och änklingsbidrag uppställda åldersgrän- sen för barnet. Den föreslagna höjningen antogs av riksdagen. och lagänd- ringen trädde i kraft den 1 januari 1956.

Redan under tiden före den sistnämnda ändringens ikraftträdande hade startat ett betydande utrednings- och reformarbete, vilket så småningom utmynnade i genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Redan år 1947 tillkallades sålunda den s. k. pensionsutredningen, vilken i oktober 1950 avgav ett principbetänkande (SOU 1950z33) med förslag till allmän pensionsförsäkring. År 1951 tillsattes en ny utredning, som fick i uppdrag att på grundval av 1950 års principbetänkande och under hänsynstagande till avgivna remissyttranden utarbeta ett slutligt förslag till allmän pensionsför- säkring.

Detta utredningsuppdrag redovisades i betänkandet (SOU 1 95532) Allmän .

pensionsförsäkring. Enligt förslaget skulle utgå bl.a. familjepension. vartill rätt skulle tillkomma änka. förutvarande hustru samt barn under 19 år efter avliden försäkrad. Utredningen framhöll som grund för sitt förslag att familjepension alltid borde utgå till personer som enligt vad erfarenheten visade mera regelmässigt var berättigade till underhåll och för sin försörjning på en viss standard beroende av den försäkrade. Å andra sidan borde rätten till familjepension begränsas till att avse allenast sådana personer. Någon individuell behovsprövning borde alltså inte förekomma.

Medan pensionsutredningens slutbetänkande ännu var föremål för remiss— behandling tillkallades i januari 1956 den s.k. allmänna pensionsbered— ningen med uppdrag att biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål. Bered- ningen avgav i februari 1957 betänkandet (SOU 1957:7) Förbättrad pensio- nering, vilket hade karaktär av ett principbetänkande och avhandlade både folkpensioneringen och en påbyggnad på denna genom en tilläggspensione- ring.

I fråga om folkpensioneringen ansåg beredningen bl. a. att dess familjepen— sionering borde ges en större enhetlighet samtidigt som förmånema för- bättrades och inkomstprövningen begränsades. Enligt förslaget skulle under beteckningen änkepension sammanföras de änkeförmåner som reglerades i folkpensioneringslagen och i lagen om änke- och änklingsbidrag. Villkoren för rätt till förmånen borde enligt beredningen utformas efter nya och mer schematiska grunder. Sålunda borde full änkepension utgå till änkor som fyllt 55 år vid mannens död, medan pensionen till yngre änkor borde utgå med lägre beloppju yngre de var vid dödsfallet. Till änka som inte uppnått 36 års ålder borde inte utges pension. om hon inte hade barn under 19 år i hemmet. Alla änkor med sådant barn borde oavsett egen ålder erhålla full änkepension. Vidare skulle enligt förslaget utges änklingspension till änkling med barn under 19 år i hemmet. Beredningen framhöll härvidlag att det torde vara ovedersägligt att änklingar med icke vuxna barn i hemmet ofta befann sig i ett svårt läge, eftersom den kvinnliga arbetskraft som vanligen behövdes i hemmet ställde sig mycket kostsam. Behov av ekonomisk hjälp förelåg ofta i dessa fall. 1 de fall då inga bam eller endast vuxna barn "fanns i hemmet syntes däremot i allmänhet inte föreligga något behov av änklingspension.

Vidare framhöll beredningen att vissa av de särskilda barnbidragen, nämligen de som utgick på grund av att barnet förlorat sin huvudsakliga försörjare, fullgjorde funktionen av bampension. Bestämmelserna om dessa bidrag borde inarbetas i folkpensioneringslagen. Pensionen borde utges tills barnet fyllde 19 år. Återstående särskilda barnbidrag hade karaktären av

bamtillägg till försörjarens folkpension. och även reglerna om dessa tillägg borde inarbetas i lagen om folkpensionering.

Enligt förslaget skulle änke- och änklingspension samt barnpension fram- deles utgå utan inkomstprövning. Beredningen anförde att inkomstpröv- ningen av änkepension var ägnad att göra de änkor som under äktenskapet inte utövat förvärvsarbete obenägna att inträda i förvärvslivet. ehuru de var fullt arbetsföra. Även andra skäl anfördes mot en sådan prövning. Bl.a. framhölls att inkomstprövningen försvårade påbyggnaden å folkpensionen i form av frivillig pensionering eller sparande av olika slag. Den nödvändig- gjorde vidare en prövning av de pensionsberättigades inkomst— och förmö- genhetsförhållanden. vilken var administrativt betungande och mindre tillta- lande ur den enskildes synpunkt.

Vad angår tilläggspensioneringen förelåg inom allmänna pensionsbered— ningen tre olika alternativ. Enligt majoritetens förslag skulle alla löntagare omfattas av en obligatorisk tilläggspensionering. enligt vilken förmånerna skulle relateras till den försäkrades tidigare inkomster. Familjetilläggspension borde i princip utgå till sådana änkor och änklingar som fick rätt till motsvarande bottenpension samt till barn under 19 år. Det förutsattes att änketilläggspension i princip skulle kunna utgå även sedan änkan blivit ålders- eller invalidpensionär.

Sedan pensionsfrågoma år 1957 gjorts till föremål för folkomröstning, lörelade regeringen i prtnrositionen 1958 A:55. på grundval av allmänna pensionsberedningens betänkande, riksdagen dels förslag om ändringar inom den gällande lagstiftningen om folkpension. dels förslag till riktlinjer för en allmän pensionsreforrn. Riksdagen godtog i stort sett propositionen såvitt gällde folkpensioneringen. medan förslaget om lagfäst tilläggspensionering avslogs.

Vid 1958 års riksdag fattades sålunda viktiga beslut rörande folkpensione— ringen. Det fastslogs att ålderspensionen skulle successivt höjas. Riksdagen beslutade också att fr.o.m. den 1 juli 1960 införa icke inkomstprövade barnpensioner samt änkepensioner för äldre änkor och änkor med barn. Änkepensionen skulle i princip bli lika stor som ålderspensionen för ensamstående. Samtidigt förordade riksdagen fortsatt utredning av olika frågor på familjepensioneringens område.

Efter det att nyval skett till riksdagens andra kammare. lade regeringen till 1959 års riksdag fram propositionen 19591100 med förslag till lag om ,törsäkr'ittgför'allmän tilläggspension. Denna antogs av riksdagen och trädde i kraft den ljanuari 1960.

Reglerna för familjepension utformades i 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension efter mönster av personalpensioneringen på avtalsom- rådet och erhöll därvid i huvudsak den utformning de har än i dag. Enligt 1959 års lag gällde dock att. om någon samtidigt med tilläggspension i form av familjepension var berättigad till tilläggspension i form av ålders- eller förtidspension. endast den största av tilläggspensionema utgavs.

Som motivering för de föreslagna reglerna om familjepension hänvisade föredragande departementschefen till sina uttalanden härom i 1958 års principproposition. I denna (prop. 1958 A155) framhöll han att änkepensio- neringen inom folkpensioneringen byggde på förutsättningen att en kvinna som blev änka vid relativt hög ålder eller en änka som hade små barn ofta inte

kunde klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Trots att pensionsskyd'det för änkoma och deras barn successivt byggts ut. hade de i pensionshänseende med fog kunnat betraktas som en eftersatt minoritet i vårt samhälle. Strävandena på pensionsområdet hade i detta fall förenats med de krav på en aktiv familjepolitik — med särskild inriktning på de ensamstående mödrarna — som hade vuxit sig allt starkare på senare år. För den enskilda familjen hade ett effektivt familjeskydd kommit att framstå som allt viktigare. ju mer man uppnått av trygghet i arbetet och trygghet för ålderdornen. Departements- chefen framhöll att de tre delarna av pensionsskyddet, som avsåg ålderdom. invaliditet och försörjarens död. inte kunde skiljas från varandra utan sociala vådor. Liksom folkpensioneringen måste den framtida tilläggspensioneringen av både principiella och praktiska skäl omfatta såväl ålderspensionering som invalid- och familjepensionering.

Den av 1958 års riksdag förordade utredningen rörande familjepensione- ringen inom folkpensionssystemet anförtroddes 1958 års .s'ot'ial/iirsäkringr— konunitte. som i oktober 1959 avlämnade ett betänkande (SOU 1959:32) med förslag till förbättrade familjeförmåner inom folkpensioneringen m. m. På grundval av betänkandet framlades propositionen 196075. vilken antogs i huvudsak oförändrad av riksdagen (ZLU 20 och 37). De beslutade ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1960. Genom dessa tillkom i huvudsak de regler om änkepension inom folkpensioneringen vilka alltjämt är gällande.

Samtidigt infördes en ny lag om bampensioner. till vilken överfördes reglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag såvitt gällde bidrag till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar. Barnpension skulle utan inkomstprövning utgå med 1 000 kr om året till dess barnet fyllde 16 år. Om barnet mist båda föräldrarna utgjorde pensionen 1 400 krom året. De antagna lagändringarna motsvarade i huvudsak innehållet i det principbeslut på området som fattades av 1958 års riksdag.

I fråga om förutsättningama för oreducerad änkepension till änkor med barn i hemmet framhöll socialförsäkringskommittén (SOU l959:32)att syftet med pensionen i dessa fall var önskemålet att bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen medan barnen ännu var så små att de utgjorde hinder för henne att försörja sig genom förvärvsarbete. I fråga om åldersgrän- sen för barnet föreslog kommittén att denna skulle bestämmas till 16 år. Efter den tidpunkten utgjorde barnet enligt kommitténs uppfattning inte något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete. och någon särställning för änkan i pensionshänseende var inte längre motiverad på grund av att hon hade barn i hemmet. Till denna bedömning anslöt sig föredragande departements- chefen och riksdagen. ' '

Enligt de ändrade reglerna skulle änkepension på grund av dödsfall efter den 30juni 1960 inte vara beroende av inkomstprövning. Härom uttalade andra lagutskottet (ZLU 1960z20) att det torde vara ostridigt att med inkomstpröv— ningen följer vissa icke önskvärda verkningar. Sålunda motverkade den ofta de pensionsberättigades vilja att skaffa sig förvärvsarbete. Det erinrades om att riksdagen år 1958 uttalat sig för att inkomstprövningen borde avskaffas inom de två mest betydelsefulla områden där den ännu fanns kvar, nämligen inom änkepensioneringen och invalidpensioneringen. Det i enlighet härmed fram- lagda förslaget att ta bort inkomstprövningen för kvinnor som blev änkor efter den 30juni 1960 var således. framhöll utskottet, ett stegi riktning mot att helt

slopa inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Enligt utskottet borde de härför erforderliga reformerna genomföras så snart finansiella och andra förutsättningar förelåg.

I enlighet med sina direktiv prövade soeialförsäkringskommittén frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor vilkas förutvarande make avlidit. Kommittén anförde på denna punkt att det kunde antas att en frånskild kvinna. som genom förre mannens död miste en väsentlig del av sin försörjning, kom i en lika besvärlig situation som om äktenskapet upplösts genom och vid samma tidpunkt som dödsfallet. På grund av dödsfallet bortföll den rätt till underhållsbidrag från förre mannen som den frånskilda kvinnan dessförinnan kunde ha haft. Kommittén lade fram förslag om att en efterlevandepension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skulle utges till frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar när det gällde ålder och förekomst av barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. För pensionsrätt skulle inte vara avgörande att underhållsbidrag utgick vid dödsfallet. Ett sådant krav ansåg kommittén oacceptabelt eftersom det skulle utestänga åtskilliga som hade större behov av pension än de frånskilda som fått rätt till underhållsbi- drag. Ekonomiskt bättre ställda skulle gynnas framför ekonomiskt sämre ställda, något som skulle strida-mot de principer på vilka folkpensioneringen var och borde vara byggd. — Kommittéförslaget i berörd del utsattes för kritik under remissbehandlingen och i propositionen (nr 75) till 1960 års "riksdag avvisades detta med den motiveringen att pensionsrätten borde reserveras för sådana fall då det kunde antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kom i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Även sambandet med tilläggs- pensioneringen borde beaktas. Frågan borde därför enligt departementschefen övervägas i ett större sammanhang.

Socialförsäkringskommittén upptog vidare frågan om änklingspension och framhöll härvidlag att den ekonomiska situationen vid en makes frånfälle kort kunde beskrivas så, att vid mannens död den inkomst som bildat underlag för familjens försörjning ofta försvann helt eller till större delen, under det att vid hustruns död samma inkomst i regel bestod, därvid dock familjens levnads- kostnader ofta steg därigenom att den lejda kvinnliga arbetskraft som i regel behövdes för skötseln av hemmet och barnen ställde sig mycket kostsam. Enligt kommittén torde det vara obestridligt att änklingar med icke vuxna barn befann sig i ett svårt ekonomiskt läge. Emellertid ansåg kommittén att änklingsfamiljemas hjälpbehov bäst tillgodosågs genomatt ge moderlösa barn rätt till barnpension, något som kommittén hade föreslagit. Kommittén prövade emellertid också spörsmålet huruvida en särskild änklingspension kunde anses erforderlig vid sidan av barnpensionen. Härom anförde kommit- tén:

Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finnes hemmavarande ieke vuxna barn. som ett verkligt behov av fortlöpande ekonomisk hjälp-efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsar- bete, och änklingamas inkomstförhållanden är bättre än änkomas i motsvarande situation.

1 de fall åter där minderåriga bam finnes torde barnpensionen i de flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska stödet med hänsyn till

barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommerbamen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner förhöjda med tilläggspension efter henne.

Med anledning av vad sålunda anförts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folkpensioneringen.

I enlighet med socialförsäkringskommitténs uppfattning upptogs i propo— sitionen 1960z75 inte något förslag om införande av änklingspension inom folkpensioneringen. Även riksdagen (ZLU 1960:20)anslöt sig till kommitténs ståndpunkt. Genom riksdagens beslut upphävdes, som en följd av den nya lagstiftningen om bampensioner, 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Vad gällde rätten till de föreslagna bampensionema ansåg socialförsäk— ringskommittén att sådan pension borde utgå både till barn vars fader avlidit och till barn vars moder avlidit. Kommittén hänvisade härvid bl. a. till att den familjerättsliga lagstiftningen inte gör någon skillnad mellan könen. Den av allmänna pensionsberedningen förordade lösningen att anknyta rätten till barnpension till den huvudsakliga försörjarens frånfälle var enligt kommittén inte lämplig, bl. a. med hänsyn till svårigheterna i vissa fall att avgöra vem av föräldrarna som skulle anses inta en sådan ställning. Härtill anslöt sig föredragande departementschefen och riksdagen.

I fråga om storleken av pensionen till barn vars båda föräldrar avlidit förordade socialförsäkringskommittén samma pensionsbelopp som då en av föräldrarna var död. [ proposition 1960:75 fann departementschefen sig böra godta detta förslag, med hänsyn bl. a. till storleken av de förmåner som dessa barn erhöll med beaktande av både folkpension och tilläggspension. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen biträddes förslaget också av utskottets majoritet. 1 en reservation till utlåtandet ansåg dock några ledamöter att pensionen borde utgå med högre belopp än eljest då barnets båda föräldrar avlidit. Vid omröstning i riksdagen stannade första och andra kammaren i olika beslut i den berörda frågan. När denna senare ånyo behandlades av andra lagutskottet (ZLU 1960:37) fann utskottet — enhälligt — att sammanjämkning av kamramas skiljaktiga meningar lämpligen borde ske på så sätt att det beslutades att barnpension till barn vars båda föräldrar avlidit skulle utgå med 1 400 kr om året. dvs. med 400 kr högre än för barn som förlorat en av sina föräldrar. Riksdagen biträdde utskottets hemställan.

Sedan ett omfattande utredningsarbete genomförts antogs vid 1962 års riksdag lagen om allmänförsäkring, vilken trädde i kraft den 1 januari 1963. Den innebar en samordning mellan sjuk- och moderskapsförsäkring samt folk— och tilläggspensionering. Vissa nya ersättningsforrner infördes också i pensionssystemet. Såvitt gäller pensionsbestämmelsema innebar lagen om allmän försäkring ett införande av i stort sett de regler som fortfarande gäller. Rätten till ålderspension inträdde fortfarande vid 67 års ålder, men möjlighet infördes till förtida uttag vid tidigast 63 års ålder och till uppskjutet uttag. Invalidpensionen ersattes av icke inkomstprövad förtidspension. Som en särskild tilläggsförmån till ålders— och förtidspension infördes ett icke inkomstprövat bamtillägg, vilket ersatte återstoden av det tidigare särskilda barnbidraget. Reglerna för barnpension sammanfördes med bestämmelser om änkepension under rubriken familjepension. Samtliga pensionsformer an; knöts till det 5. k. basbeloppet och fönnånemas storlek angavs i procent härav.

Enligt övergångsbestämmelser till lagen trädde de ovannämnda reglerna om anknytning till basbeloppet inte i kraft omedelbart. Under en övergångstid, längst fram till utgången avjuni 1968, skulle i stället pensionsbeloppen anges i absoluta belopp. Såvitt gäller tilläggspensioneringen innebar lagen om allmän försäkring inga större förändringar gentemot lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Genom lagen om allmän försäkring upphävdes bl.a. 1946 års lag om folkpensionering, 1947 års lag om särskilda barnbidrag och 1960 års lag om bampensioner.

Till grund för den nya lagstiftningen låg bl. a. 1958 års socialförsäkrings- kommittés slutbetänkande (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpen- ningförsäkring m. m. samt den inom socialdepartementet i anslutning härtill utarbetade departementspromemorian (SOU 1961 :39) Lag om allmän försäk- ring. rn. m. På grundval härav förelades riksdagen propositionen [962190 med förslag till lag om allmän försäkring. Förslagen antogs i huvudsak oförändrade av riksdagen (ZLU 196227). På någon punkt vann propositionen dock inte riksdagens bifall.

Som en nyhet inom tilläggspensioneringen infördes genom AFL regeln att vid sammanträffande av egenpension och efterlevandepension båda pensio- nerna kan utgå samtidigt. Till motivering av den föreslagna ändringen anförde socialförsäkringskommittén att full änkepension utgår oberoende av de inkomster änkan samtidigt kan ha av anställning eller av annat förvärvsarbete. Det förhållandet att arbetsinkomsten sedermera faller bort och ersätts av egenpension i form av förtidspension eller ålderspension kunde då enligt kommitténs mening inte rimligen tas till intäkt för att dra in änkepensionen, till vilken rätt grundats genom den avlidne mannens försäkring för tilläggs— pension.

1 propositionen (1962190) lades — på grundval av den inom socialdeparte- mentet utarbetade departementspromemorian (SOU 1961:39)— fram förslag att änkepension skulle kunna utgå också till frånskilda kvinnor. Sådan kvinna skulle enligt förslaget kunna erhålla pension efter den förutvarande mannen under förutsättning att denne vid tidpunkten för dödsfallet var skyldig att utge underhållsbidrag till kvinnan. Som motivering för förslaget erinrade departe- mentschefen inledningsvis om de grundprinciper på vilka den allmänna pensioneringen vilar. Han framhöll därvid bl. a. att syftet med änke- och barnpension är att ge en ersättning för vad familjen i ekonomiskt hänseende går miste om genom försörjarens död. Pension skulle allmänt sett ersätta bortfallen förvärvsinkomst enligt vissa grunder, vilka inom ett pensionssystem som det förevarande med nödvändighet måste bygga på generella bedöm-. ningar av pensionsbehovet. På en sådan generell bedömning vilade exempel- vis regeln att änkepension upphör, om kvinnan ingår äktenskap. Tillämpade man dessa grundsatser på spörsmålet om pensionsrätt för frånskilda kvinnor blev resultatet, framhölls det i propositionen, att pensionsrätt inte borde föreligga i andra fall än då kvinnans försörjningsläge försämrades vid den förutvarande mannens död. Det naturliga var därvid att knyta pensionsrätten till förhandenvaron av underhållsbidrag. Pensionen kom då att ersätta det underhållsbidrag som föll bort genom mannens död. Ytterligare anförde departementschefen:

Obestridligen kommer med denna lösning en del frånskilda 'kvinnor att sakna pensionsrätt. ehuru det av sociala skäl kunde vara motiverat att de erhöll någon form av

ekonomiskt stöd. Emellertid kan jag inte finna det riktigt att söka lösa detta problem inom ramen för änkepensioneringen. Frågan om de ensamstående kvinnornas och särskilt de ensamma mödramas problem i allmänhet bör tas upp från andra utgångspunkter. Jag vill i detta sammanhang inte underlåta att påpeka. att det i många fall skulle te sig egendomligt att utge änkepension till en frånskild kvinna, mot vilken mannen inte har någon underhållsskyldighet. Det finns enligt min mening inga skäl att exempelvis en frånskild kvinna i full förvärvsverksamhet helt plötsligt, kanske lång tid efter det äktenskapet upplösts, skulle bli berättigad till änkepension efter en man, vars död till ingen del påverkar hennes egna försörjningsmöjligheter.

Förslaget om införande av rätt till änkepension för frånskilda kvinnor godtogs emellertid inte av riksdagen. I sitt, av riksdagen godtagna. utlåtande (ZLU 1962:27) över propositionen och i anledning därav väckta motioner avstyrkte andra lagutskottet förslaget och förordade i stället en ny, förutsätt- ningslös utredning. '

Denna av utskottet förordade utredning borde ta upp även vissa motions-

. vägen framförda spörsmål om införande av änklingspensioner inom den allmänna pensioneringen och om en eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inorn tilläggspensioneringen. Utskottet framhöll därvid att i ett äktenskap, där båda makarna arbetar, familjens gemensamma ekonomi är uppbyggd på makarnas sammanlagda inkomster. Enligt utskottet vardet sannolikt att räkna med att detta skulle bli-alltmera vanligt i framtiden. En efterlevande make i ett sådant äktenskap kunde, anförde utskottet, ha samma behov av efterlevandepension som en hustru. Frågan borde därför underkastas en förutsättningslös utredning.

— Den av riksdagen begärda utredningen kom till stånd inom ramen för pensionsförsäkringskommitténs arbete (se avsnitt 3.2).

Efter ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring har denna och de därtill anknutna författningarna ändrats vid ett flertal tillfällen.

Såvitt gäller beräkningen av ålderspension, förtidspension och änkepension

' från folkpensioneringen slopades övergångsbestämmelsema med verkan fr. o. m. den 1 juli 1968. För ensamstående pensionär utgick därefter ålders— och förtidspensionen med 90 % av basbeloppet medan pensionen för gift pensionstagare, vars make också uppbar hel pension, utgjorde 70 % av basbeloppet för år räknat. Full änkepension utgick med 90 % av basbeloppet, medan barnpensionen uppgick till 25 % av basbeloppet för barn som förlorat en av sina föräldrar och 35 % härav för föräldralösa barn. Fram till nämnda datum uppräknades folkpensionens grundbelopp successivt genom beslut av riksdagen. Bampensionema anknöts dock till basbeloppet redan fr. o. m. den 1 juli 1964.

Med verkan fr. o. m. den 1 juli 1969 infördes, enligt en särskild lag av år 1969, pensionstillskott att utgå till pensionstagare med låg eller ingen ATP. Under tiden den 1 juli 1969 - den 30 juni 1970 utgick pensionstillskott med 3 % av basbeloppet för att därefter höjas med 3 % av basbeloppet den 1 juli varje år. Pensionstillskotten avsågs att stiga så att de den 1 juli 1978 uppgick till 30 % av basbeloppet. I samband med ikraftträdandet av en omfattande pensionsreform den 1 juli 1976 ändrades emellertid reglerna, och det beslutades att pensionstillskottet skulle stiga ytterligare så att det fr. o. m. den 1 juli 1981 skulle uppgå till 45 % av basbeloppet för år räknat såvitt gäller ålders- och änkepension. Samtidigt förordnades att pensionstillskott till

förtidspension skulle utgå med dubbelt så högt belopp och fr. o. m. nämnda tidpunkt utgöra 90 % av basbeloppet.

Ytterligare höjning av folkpensionen skedde den 1 januari 1975. Grund- förrnånen i form av hel ålders- eller förtidspension utgör därefter 95 % resp. 77,5 % av basbeloppet beroende på den försäkrades civilstånd och makens pensionsförmåner. Även änkepensionen höjdes till 95 % av basbeloppet (prop. 1974:129, SfU 32).

Förutsättningama för erhållande av förtidspension mildrades genom lagändringar åren 1970, 1972 och 1973 (jfr under avsnitt 8.4.1).

Bampensionema inom folkpensioneringen förstärktes genom lagändring den 1 januari 1974, varvid även mer enhetliga regler skapades för sådan pension och för bidragsförskott (se under avsnitt 3.2).

Den 1 juli 1976 genomfördes. som ovan nämnts, en omfattande pensions- reform. Utöver de tidigare redovisade förbättringarna av pensionstillskotten innebar reformen bl. a. att den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år och att förtida uttag av ålderspension medgavs fr.o.m. fyllda 60 år. Vidare infördes genom lagen om delpensionsförsäkring rätt till pension för arbetsta- gare som inför övergången till ålderspension trappar ned sitt förvärvsarbete. Denna försäkring för delpension utvidgades den 1 januari 1980 till att omfatta även egna företagare och uppdragstagare.

En viss förstärkning av bampensionema inom folkpensioneringen genom- fördes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1981 i syfte att kompensera ändrade beräkningsgrunder för basbeloppet, vilka införts med verkan fr. o. m år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 8, 511) 21).

3.2 Pensionsförsäkringskommitténs principförslag m. m. Som nämnts i föregående avsnitt begärde riksdagen vid behandling av propositionen (1962z90) med förslag till lag om allmän försäkring en förutsättningslös utredning av frågorna om änklingspension, änkepension till frånskild kvinna vars förutvarande make avlidit och eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen. Uppdraget att göra denna utredning anförtroddes pensionsförsäkringskommittén. År 1967 fick kommittén tilläggsdirektiv att — med anledning av en framställning av riksdagen - utreda frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet.

I sitt i mars 1971 avlämnade slutbetänkande (SOU 1971.'19) Familjepen- sionsfrågor m. m. redovisade pensionsförsäkringskomm-ittén sina principiella överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. ' Dessa överväganden hade närmast formen av en målsättning på lång sikt. Härjämte lade kommittén, för mera omedelbart genomförande, fram förslag till konkreta åtgärder på olika områden inom familjepensioneringen. Ytter- ligare behandlades i betänkandet vissa andra spörsmål med avseende på efterlevandepensioneringen beträffande vilka kommittén dock inte ansåg sig böra föreslå ändring i de gällande reglerna. ' Pensionsförsäkringskommittén företog inledningsvis en genomgång av de bestämmelser inom den allmänna pensioneringen som gör skillnad mellan kvinnor och män och undersökte i vad mån dessa skillnader fortfarande var

motiverade mot bakgrund av de förändringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kunde förutses i framtiden. Kommittén framhöll därvid att den mest betydelsefulla skillnaden var att såväl folk- som tilläggspensioneringen hade regler om änkepension under det att någon motsvarande pensionsrätt för efterlevande man inte fanns. I sammanhanget erinrade kommittén också om hustrutillägget, som kunde utgå endast till kvinnor. '

Kommittén framhöll att den tid då majoriteten av de gifta kvinnorna i det övervägande antalet fall ägnade sig åt förvärvsarbete närmade sig snabbt. Att detta skulle komma att medföra en större jämställdhet mellan de gifta kvinnorna och männen i ekonomiskt avseende och i försörjningshänseende var enligt kommittén uppenbart. Detta förhållande, ansåg kommittén, måste påverka förutsättningama för familjepensionssystemet.

Vidare anförde kommittén att änkepensioneringen började framstå som i vissa avseenden mindre motiverad från social synpunkt. Det kunde ifråga- sättas om en kvinna, som inte vårdar barn och som är sysselsatt med ett välavlönat yrkesarbete. bör ha en änkepension när mannen avlider. Man kunde fråga sig varför hon, när hon efter mannens frånfälle är ensamstående, bör ha en avsevärt högre ekonomisk standard än sina arbetskamrater, bland vilka kan finnas änklingar och ogifta i en socialt sett jämförlig situation. Gällande regler kunde för den gifta kvinnan sägas innebära en garanti för viss del av den ekonomiska standard hon hade som gift. Det befogade i detta kunde diskuteras. Den pågående utvecklingen rörande kvinnors förvärvsarbetsfre- kvens gav enligt kommittén en antydan om att änkepensioneringen i dess gällande utformning inte skulle komma att vara ändamålsenlig i framti- den.

För att klargöra hur efterlevandepensioneringen skulle kunna vara utfor- mad i ett samhälle, där det övervägande flertalet av kvinnorna förvärvsarbetar och där det finns en större faktisk jämställdhet i arbetslivet, undersökte kommittén de situationer där — generellt sett — ett efterlevandepensionsskydd kunde anses vara motiverat. Kommittén fann att de personer som särskilt behövde ett sådant skydd var minderåriga barn, försörjare till sådana barn samt vissa äldre kvinnor — och män — som saknade möjlighet att gå ut i förvärvslivet. [ fråga om den sistnämnda gruppen framhöll kommittén att redan det förhållandet att dessa kvinnor på grund av omvårdnad om barn eller av andra skäl under lång tid tvingats avstå från förvärvsarbete kunde vara ägnat att skapa speciella svårigheter i fråga om försörjningen efter makens bortgång. Enligt kommittén kunde man dock. om den pågående utvecklingen i vad avser kvinnors förvärvsarbete fortsatte, utgå från att antalet kvinnor i denna kategori skulle minska. Beträffande den andra gruppen ansåg kommit- tén att-eri efterlämnad försörjare till minderåriga barn — det må vara frågan om fader eller moder— otvivelaktigt kunde när den andra försörjaren avlider ha ett starkt behov av ekonomiskt skydd även i ett samhälle där kvinnan i långt högre grad än tidigare förvärvsarbetar. Det kunde för den efterlämnade försörjaren bli nödvändigt att — åtminstone temporärt — lämna sitt förvärvsarbete och helt ägna sig åt barnen. Även i de fall då en efterlevande försörjare fick ta vård om något äldre barn — i synnerhet om dessa var flera — fanns det ofta ett uttalat behov av skydd. Kommittén påpekade därvid att arbetet med att hålla samman en familj med tonåringar ibland. kunde vara mycket betungande.

Kommittén framhöll att den primära uppgiften för den allmänna pensio- neringen alltid måste vara att ge de försäkrade ett efter den aktuella situationen anpassat skydd. Tanken att i ett framtida samhälle avskaffa änkepensionen utan att ersätta den med något annat kunde enligt kommittén inte realiseras med hänsyn till de skyddsbehov som även då skulle komma att finnas. Kommittén diskuterade därföri betänkandet hur ett ändamålsenligt pensions- skydd för de olika grupperna borde vara utformat.

Dessförinnan anlade kommittén emellertid några synpunkter på mera allmängiltiga lösningar av problemet. Härvid framhöll kommittén att syn- punkten om likställighet mellan man och kvinna naturligtvis var viktig, men den synpunkten kunde inte få bli ensam avgörande. Vidare anfördes att, när man så långt möjligt vill ge hjälp där sådan behövs, tanken på att införa en inkomstprövad efterlevandepension låg nära till hands. En fördel med en sådan ordning var att man nådde dem som bäst behöver förmånen men inga andra. Den var också relativt sett minst kostnadskrävande. Enligt kommittén var emellertid en inkomstprövning förenad med så stora nackdelar att den så långt möjligt borde undvikas i ett framtida familjepensionssystem. Bl. a. var det svårt att åstadkomma regler som accepterades av de berörda. Själva prövningen uppfattades ibland som orättvis. lnkomstprövning kunde också leda till minskad lust att gå ut i förvärvslivet. Och i fråga om tilläggspensio- neringen skulle det starkt strida mot dess principer att införa inkomstprövning av traditionell art.

En annan diskuterad linje var ett s. k. tudelningssystem, som skulle innebära att envar av makarna tillgodofördes hälften av de pensionspoäng till ATP som de tillsammans för varje år hade förvärvat och detta oavsett om en av dem eller båda haft förvärvsarbete. En hustru som hade sin verksamhet helt förlagd till hemmet skulle alltså enligt detta få hälften av mannens pensions- poäng. Systemet stod också i viss överensstämmelse med de principer på vilka giftennålsbalkens principer om giftorätten grundats. Enligt tudelningsprinci- pen kom vardera maken att bygga upp en rätt till egenpension, vilken rätt givetvis behölls om äktenskapet upplöstes, (. ex. genom skilsmässa. Kommit- tén framhöll att en sådan princip emellertid inte i sig skulle lösa frågorna om jämställdhet mellan man och kvinna inom den allmänna pensioneringen. Frågan om änke- resp. änklingspension skulle i princip vara i samma läge som förut. Principen skulle vidare innebära en genomgripande omläggning av hela tilläggspensionssystemet i riktning mot att ge äktenskapet en större betydelse i- ekonomiskt hänseende. Den skulle dessutom innebära en så väsentlig omstöpning av hela pensionssystemet att kommittén inte ansåg det vara möjligt att genomföra en sådan ändring. Som skäl mot tudelningsprincipen framhöll kommittén ytterligare: 1 de fall. där endast en av makarna har förvärvsinkomst, blir en följd av tudelnings- principen att den förvärvsarbetande endast förvärvar rätt till hälften så stor egenpension som enligt nuvarande regler— den andra hälften tillkommerju den andre maken. 1 den mån äktenskapet består får emellertid makarna, när de båda uppnått pensionsåldern och först då. egenpension med samma belopp som den förvärvsarbetande nu får för egen del. Om en av makarna avlider sedan båda fått egenpension, får den efterlevande givetvis endast behålla sin egenpension jämte eventuell efterlevandepension efter den andre. I förhållande till nuvarande läge innebär detta, att den förvärvsarbetande maken, som—nu får behålla hela sin på odelade pensionspoäng grundade pension. får det sämre och den icke förvärvsarbetande det bättre.

Kommitténs överväganden utmynnade i att änkepensioneringen i ett framtida familjepensionssystem borde ersättas med dels en utbyggd bampen- sionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension, dels särskilda åtgärder för efterlevande beträffande vilka det på grund av ålder eller av andra skäl inte kunde ifrågasättas att de skulle gå ut på arbetsmarknaden.

Försörjarpensionen var avsedd att utgå efter den ene försörjarens död — oberoende av om det var mannen eller kvinnan som levde efter — så länge vederbörande hade barn under en viss ålder att ta vård om. Förmånen skulle ersätta det bortfall av kontantinkomster och arbetsinsatser i hemmet som dödsfallet medfört. Den borde därför konstrueras som en efterlevandepension och inte som en egenpensionsfömiån. Pensionen skulle vara avvägd så att den gav den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och uppfostran.

Kommittén framhöll att man fick räkna med att vissa äldre personer måste erhålla ett speciellt skydd i ett framtida pensionssystem, varigenom tillsågs att de erbjöds en skälig standard efter makens död. Vägarna härtill var enligt kommittén flera. Det ur alla synpunkter mest önskvärda var självfallet att den efterlevande maken — i förekommande fall efter erforderlig utbildning — erbjöds ett för denne lämpligt arbete och att detta gav en sådan inkomst att vederbörande tillfredsställande kunde försörja sig. Behovet av särskilda samhälleliga stödåtgärder bortföll då i motsvarande mån. För dem som på grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknadsmässiga förhållanden hade särskilda svårigheter att få en tillfredsställande inkomst av eget arbete borde enligt kommittén hjälp beredas dels inom pensioneringens ram genom ålderspension och genom vidgad rätt tillförtidspension, dels på andra sätt t. ex. genom arbetsmarknads'politiska åtgärder. Vissa efterlevandepensions- förmåner kunde enligt kommitténs mening också bli aktuella. Kommittén menade att det var naturligt att i samband med en framtida familjepensions- reform ta upp reglerna om förtidspension till omprövning. Vid en sådan varen av de möjligheter som måste övervägas att åt den ifrågavarande kategorin ge förtidspension efter speciella regler. Det kunde då övervägas att helt släppa det gällande kravet på medicinsk grund för arbetsförmågans nedsättning. Arbets- marknadsmässiga och andrajämförbara grunder skulle då bli tillfyllest för rätt, till förtidspension. Genom de nämnda formerna för ett framtida familjepen- sionssystem skulle enligt kommittén skapas ett system som gav pensionsskydd oberoende av kön i de situationer då behov av skydd generellt sett förelåg.

Kommitténs förslag innebar att de nämnda förmånerna skulle ersätta änkepensioneringen. När detta kunde ske ansåg kommittén att det då inte var möjligt att med bestämdhet förutsäga. Det framstod för kommittén som orealistiskt att omedelbart genomföra en stor familjepensionsreform. Det viktigaste skälet härför var att änkepensioneringen fortfarande ansågs fylla ett stort socialt behov, varför övergångstiden vid genomförandet måste bli lång. Härvid anförde kommittén att sådana synpunkter hade betydelse särskilt i glesbygdema, där det på vissa håll kunde vara svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete. Problemet kom emellertid med all sannolikhet på lång sikt att minska i betydelse allteftersom förvärvsfrekvensen bland kvinnoma ökar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna byggs ut. Enligt kommittén kunde man alltså konstatera att vidgade möjligheter på arbetsmarknaden var en av de väsentligaste förutsättningama för att minska behovet av änkepensionering

efter gällande generösa regler. Samtidigt måste. framhöll kommittén, slås fast ' att utvecklingen på detta område gått snabbt under senare år. Ytterligare anförde kommittén:

I detta sammanhang bör också framhållas att frågan om behovet av änkepensionering i dess nuvarande form i stor utsträckning kan ses som ett generationsproblem. Hos den äldre generationen lever i inte ringa grad det traditionella synsättet på kvinnans roll i äktenskapet kvar. Eftersom mannens arbetsinkomst i många fall är den enda kontantinkomsten i familjen har änkepensionen för denna generation otvivelaktigt en avgörande betydelse som trygghetsfaktor. Familjens hela ekonomiska standard är uppbyggd kring mannens arbetsinkomst och de pensionsrättigheter han förvärvat. Hos den yngre generationen däremot är det i dag närmast en självklar sak att kvinnan skall ha förvärvsarbete. Eftersom änkepensioneringen fortfarande har stor betydelse som trygghetsfaktor i många fall måste anpassningen till ett försörjarpensionssystem tillåtas ta en viss tid. Detta förringar ingalunda betydelsen av att en skiss för den framtida utformningen av.efterlevandepensioneringen nu framlägges.

Dessa och andra skäl — bl. a. skulle en sådan reform fjärma oss från vad som gällde i andra jämförbara länder och från villkoren i gällande multilaterala socialförsäkringskonventioner — vägde enligt kommitténs mening så tungt att en genomgripande familjepensionsreform av det slag som kommittén dragit upp riktlinjer för måste skjutas på framtiden. Det av kommittén skisserade systemet borde emellertid ses som ett framtidsmål för reformsträvandena på familjepensioneringens område. Vid reformarbetet på familjepensionsfältet måste man arbeta med långa perspektiv. och det var därför av värde att det mera långsiktiga målet för reformsträvandena preciserades även om reformen inte kunde i hela sin vidd genomföras inom de närmaste åren därefter. I detta sammanhang framhöll kommittén också det önskvärda i att reformarbetet inom allmän. offentlig och privat tjänstepensionering i stort sett följde likartade vägar.

1 betänkandet lade pensionsförsäkringskommitten emellertid fram förslag till vissa omedelbara reformer, vilka borde ses som steg på vägen mot förverkligandet av den familjepensionsreform som angivits vara målet för reformsträvandena. De åtgärder som enligt kommitténs uppfattning kunde vidtas genast var att dels förbättra folkpensioneringens bampensioner genom att höja åldersgränsen. dels införa en särskild pensionsförmån benämnd bampensionstillägg. Vidare föreslogs att bestämmelserna om hustrutillägg skulle ges motsvarande tillämpning beträffande män. Även vissa andra ändringsförslag framlades.

Kommittén föreslog sålunda att den dåvarande åldersgränsen vid 16 år för rätt till barnpension från folkpensioneringen skulle höjas till 18 år så att överensstämmelse skulle uppnås med vad som gällde i fråga om bidragsför- skott. Som motivering till förslaget anfördes också att det ökade kravet på utbildning hade medfört att en stor andel barn fortsatte att studera också efter 16 års ålder. Det fanns anledning anta att utbyggnaden av den nya gymnasieskolan skulle ytterligare öka antalet studerande ungdomar i ifråga- varande åldrar. '

Som ett steg mot förverkligandet av fullt genomförd könsjämlikhet och ökad satsning på barnpensioneringen föreslog kommittén en utbyggnad av bam— pensionerna inom folkpensioneringen i de fall då änkepension inte utgick. Dessa förbättringar skulle komma till stånd genom införandet av det ovan

nämnda barnpensionstillägget, vilket skulle utgå till barnpension i samtliga fall då änkepension inte utgick efter den avlidne.

Kommittén ansåg vidare att det med fog kunde ifrågasättas om det var motiverat att utge änkepension till unga änkor utan barn. Dessa, framhöll kommittén, hade regelmässigt möjlighet att tillfredsställande försörja sig själva. Om så icke skulle vara fallet borde de erhålla stöd i första hand genom arbetsmarknadsmyndighetema eller genom förtidspension. Från sociala synpunkter fanns enligt kommitténs uppfattning inte något generellt behov av änkepensionsskydd för ifrågavarande kategori. Med hänsyn härtill och för att erhålla överensstämmelse mellan reglerna inom folk- och tilläggspensione- ringen föreslog kommittén att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension för barnlösa änkor skulle införas även inom tilläggspensioneringen och att denna gräns skulle sättas vid 36 års ålder, dvs. samma som inom folkpensione- ringen.

I enlighet med sina direktiv prövade pensionsförsäkringskommittén frågan om "komplettering av familjepensioneringen med änklingspensioner. I denna fråga erinrade kommittén om att de motiveringar som i huvudsak anförts för införandet av en änklingspension var dels att det skulle föreligga ett socialt behov av pension för änklingar. dels att jämställandet av könen i pensions- avseende skulle kräva en sådan pension. Som utgångspunkt fören reform hade man tagit änkepensioneringen. Enligt kommitténs mening kunde denna utgångspunkt självfallet diskuteras. Änkepensioneringen hade konstruerats med tanke på den familje- och försörjningssituation som tidigare var rådande. Att överföra regler som tillkommit mot bakgrund av dessa förhållanden på en grupp för vilka de inte ursprungligen var avsedda, nämligen änklingar, borde enligt kommitténs uppfattning inte komma i fråga utan att starka skäl kunde åberopas som hänförde sig till dagens och framtidens situation. Kommittén kunde inte finna att det i rådande situation generellt sett skulle föreligga ett socialt behov av livsvariga änklingspensioner efter mönster av änkepensio- neringen. Det räckte härvidlag att erinra om den kritik som riktats mot änkepensioneringen såvitt gällde vissa grupper av änkor, som av många ansågs alltför gynnade i pensionsavseende. Att införa änklingspensioner efter dessa regler ansåg kommittén vara uteslutet. Det skulle i ganska stor utsträckning innebära socialt sett helt omotiverade inkomstöverföringar. En man utan hemmavarande barn och med ett välbetalt arbete var regelmässigt inte i behov av ett periodiskt utgående livsvarigt ekonomiskt tillskott. Det låg enligt kommittén i sakens natur att det på sikt var önskvärt att i pensionsavseende åstadkommajåmlikhet mellan könen. Det skulle emellertid vara en kortsiktig lösning att införa en speciell pensionsförmån för änklingar, vilken inte skulle kunna utformas efter mönster av änkepensioneringen. Kommittén fann därför att jämlikhet mellan könen i pensionsavseende bäst åstadkoms på lång sikt genom en familjepensionsreform av det slag som i sina huvuddrag tidigare skisserats av kommittén. Ett införande dessförinnan av änklingspension skulle direkt försvåra en sådan framtida genomgripande reform. Kommittén avvi- sade sålunda tanken på att införa generella eller inkomstprövade änklings- pensioner.

l betänkandet behandlade pensionsförsäkringskommittén även frågan om frånskild kvinnas rätt till änkepension. I denna del anförde kommittén att det för ett socialförsäkringssystem var naturligt att man försökte finna de

situationer där behovet av skydd — generellt sett — var störst. Kommittén framhöll att den pågående utvecklingen mot en allt större ekonomisk självständighet för kvinnan talade för att behovet av ekonomiskt skydd för frånskilda kvinnor alltmer skulle komma att minska vid den förutvarande makens död. Syftet med kommitténs övriga förslagi betänkandet hade varit att skapa större jämställdhet mellan man och kvinna. Det skulle mot den bakgrunden te sig egendomligt att i ifrågavarande hänseende föreslå utvidg- ning av de förmåner som endast kunde tillkomma kvinnor utan att göra något motsvarande förslag för män. Kommittén ansåg sig därför inte böra föreslå en utvidgning av änkepensionsskyddet till att omfatta efterlevande frånskild maka. Det skyddsbehov som fanns för vissa äldre frånskilda kvinnor frck i stället tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom egenpensionering eller arbets- marknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av ett överlämnat utskottsutlåtande (2 LU 1964z55) prövade pensionsförsäkringskommittén frågan om änkepension inom ATP till sam- boende kvinna. En närmare redogörelse för kommitténs överväganden härvidlag lämnas i avsnitt 8.6.2.

1 avgivna remissyttranden över pensionsförsäkringskommitténs betänkan- de ställde sig det stora flertalet remissinstanser positiva till tanken att i en framtid avskaffa änkepensioneringen. Många betonade dock att detta, på grund av änkepensionens stora sociala betydelse, kunde ske först efter avsevärd tid. I några yttranden fann man att tiden ännu inte var mogen för ett slutligt ställningstagande till pensionssystemets framtida utformning. 1 andra yttranden åter efterlystes en tidsplan för reformeringen av efterlevandepen- sionen.

Familjelagssakkunniga, som i sitt utredningsarbete behandlar de ekono- miska rättsverkningama av äktenskap, togi avgivet remissyttrande upp frågan om samordning mellan lagstiftningen på äktenskapsrättens och familjepensioneringens område. Enligt de sakkunnigas mening borde utgångs- punkten vara att samstämmighet mellan de två områdena måste uppnås, så att om makar i äktenskapslagstiftningen behandlas som två ekonomiskt själv- ständiga individer samma utgångspunkt skall gälla också i pensionshänseen- de. I sitt yttrande anförde familjelagssakkunniga vidare:

Om samhälls- och familjestrukturen således—såsom också kommittén funnit- i dag inte gör det möjligt att avveckla änkepensioneringen är det otvivelaktigt även på pensions- området betydelsefullt att ha en någorlunda bestämd uppfattning om det långsiktiga målet för att kunna samstämma tid efter annan aktualiserade partiella reformer med detta mål. Och att målet måste vara ett läge. där det ekonomiska oberoendet vuxna familjemedlemmar emellan är normalfallet och där följaktligen pension för efterlevande make bara i ett mindre antal fall har en skyddsfunktion att fylla. torde det knappast råda delade meningar om. Endast i ett sådant läge har den fullajåimlikheten mellan man och kvinna realiserats. Di rektiven för reformarbetet inom familjelagstiftningen har en sådan samhälls— och familjestruktur som riktpunkt och anvisar denna lagstiftning som ett bland flera instrument att förverkliga målet. Vi kan därför inte finna någon motsättning mellan det av kommittén skisserade framtidsmålet och de riktpunkter som gäller för reformema inom familjelagstiftningen.

När det gällde frågan om vad som i en framtid skulle ersätta änkepensionen godtogs kommitténs förslag av de allra flesta remissinstansema. Avvikande mening anmäldes dock av riksförsäkringsverket. familjelagssakkunniga och

familjepolitiska kommittén. Dessa avstyrkte införandet av försörjarpension och menade att det utbyggda stödet i stället borde tillkomma barnet. vilket ”konstituerar behovet av vård och uppfostran och därmed av medel för att få behovet täckt" (familjelagssakkunniga). Riksförsäkringsverket framhöll att utvecklingen tveklöst gick i den riktningen att kvinnor likaväl som män har förvärvsarbete och att ett väsentligt ökat ansvar för barntillsyn läggs på samhället. Har mannen eller kvinnan inte möjlighet att förvärvsarbeta borde enligt verkets mening, allt efter omständigheterna, antingen åtgärder vidtas inom arbetsmarknadspolitikens ram eller förtidspension utgå. Med detta 4 betraktelsesätt blev det inte utrymme för vare sig efterlevandepension åt make utan barn eller försörjarpension för efterlevande förälders egen del. Familje- politiska kommittén betonade att ett förverkligande av pensionsförsäkrings- kommitténs tankegångar skulle innebära ett slags vårdnadsbidrag för änkors och änklingars barn. De skäl som kunde anföras för ett sådant bidrag gällde också andra typerav enförälderfamiljer och i princip även tvåförälderfamiljer. Familjepolitiska kommittén erinrade om att frågan om vårdnadsbidrag prövades inom den kommittén och fann det inte rationellt att lösa denna fråga specifikt för efterlevande med barn. Överhuvudtaget ställde sig kommittén tvivlande till tanken att "pensionera” ensamföräldrar på grund av att de hade barn. Liknande tankegångar utvecklades av riksförsäkringsverket, som mena- de att stödet borde ersätta bortfall av den avlidnes försörjningsinsats och inte bortfall av den kvarvarande försörjarens ekonomiska insats för att denne i större eller mindre omfattning skulle lämna sitt förvärvsarbete för vårdnad om minderårigt barn. Förmånen borde alltså ha formen av barnpension.

1 ett yttrande anfördes att det kunde vara" motiverat att i ett framtida pensionssystem bibehålla någon form av efterlevandepension för personer som var svårplacerade på arbetsmarknaden. Det fanns också skäl att utreda möjligheterna att utge temporär efterlevandepension under viss begränsad tid efter dödsfallet. En dylik pension skulle bidra till att underlätta omställningen och på ett mindre abrupt sätt låta den efterlevande anpassa sig till de nya förhållandena. Också i andra yttranden underströks vad kommittén anfört i fråga om skyddet för vissa äldre personer vars make avlidit samt framhölls det väsentliga i att man i framtiden lät de arbetsmarknadsmässiga synpunkterna väga tungt vid behandling av familjepensionsfrågor. Detta var av vikt inte minst mot bakgrund av den ofta mycket skiftande bild som arbetsmarknaden företedde på olika håll i landet. 1 olika yttranden betonades att man i första hand borde erbjuda arbetsmöjligheter och eventuellt utbildning samt först i andra hand tillgripa utvägen att medge förtidspension.

Pensionsförsäkringskommitténs uppfattning att änklingspensioner inte borde införas delades av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig i frågan. ] ett yttrande anfördes att det skulle vara att ta ett steg tillbaka i utvecklingen om man införde en försörjar- eller änklingspension. Handlingslinjen för framtiden borde i stället vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gällde efterlevande Vuxna.

Det övervägande antalet remissinstanser som särskilt tog upp frågan instämde i kommitténs uppfattning att änkepensionsrätten inte borde utvid- gas till att avse också frånskilda kvinnor.

Pensionsförsäkringskommitténs framlagda förslag har inte lagts till grund för någon proposition till riksdagen och har således inte lett till ändrad

lagstiftning.

Emellertid har pensionsförsäkringskommitténs betänkande och de däröver avgivna remissyttrandena överlämnats till pensionskommittén i anslutning till att kommittén anförtrotts uppdraget att göra en fullständig översyn av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen.

Vidare gjordelamiljepolitiska kommittén en överarbetning av pensionsför- säkringskommitténs förslag om förbättringar av bampensionema inom folkpensioneringen och redovisade förslag på detta område i sitt slutbetän— kande (SOU 1972:34) Familjestöd. På grundval härav förelades riksdagen i propositionen 1973:47 angående förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen förslag om höjning av åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen från 16 till 18 år och om förstärkning av bampensionema genom införande av garantinivåer för folkpension i form av barnpension. Förslagen antogs av riksdagen. och de ändrade reglerna trädde i kraft den 1 januari 1974. Härigenom erhöll bampensionema inom folkpensioneringen den utformning de alltjämt har.

För tiden före den nämnda lagändringen utgick barnpension inom folkpen- sioneringen för år räknat med belopp motsvarande 25 % av basbeloppet, om en av barnets föräldrar avlidit, och 35 % härav eljest. [ sinmotivering till de föreslagna förstärkningama erinrade familjepolitiska kommittén om att samhällets ekonomiska stöd till enförälderfamiljema utgår främst genom bampensioner och bidragsförskott. De ensamstående vårdnadshavare som är änkor får därutöver ett försörjningsstöd genom änkepensioneringen. Kom- mittén framhöll som sin principiella uppfattning att stödet i olika enföräl- derssituationer borde vara lika stort oberoende av om fadern eller modern var vårdnadshavare och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren var ensamstående. Stödet borde ha till syfte att ersätta bortfallet av den ena förälderns försörjningsinsats för bamet,,inte att "pensionera" barnets vård- nadshavare under hela barnets uppväxttid. Enligt kommittén borde hand- lingslinjen för framtiden vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna och i stället i ökad utsträckning inrikta de ekonomiska stödåtgärdema på barnen. Samhällsutvecklingen och de ändrade familjemönstren ledde till att skälen för att bibehålla änkepensio- nen blev allt svagare i framtiden. Kommittén ansåg att alla ensamstående vårdnadshavare borde tillförsäkras ett garantistöd motsvarande bidragsför— skottets nivå. I de fall då änkepension utgick var stödet redan normalt avsevärt större än bidragsförskottsnivån. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om änkomas ekonomiska förhållanden fann kommittén inte skäl att förorda någon höjning av bampensionema i dessa fall. När barnpension från tilläggspensioneringen utgick i sådan omfattning att den sammanlagda barnpensionen motsvarade bidragsförskottets nivå fann kommittén inte heller någon höjning av bampensionema från folkpensioneringen vara motiverad. l övriga fall borde enligt kommitténs uppfattning barnpension utgå med samma belopp som bidragsförskottet. Detta skulle ske genom införande av garanti- .nivåer för barnpension från folkpensioneringen. Kommittén framhöll att konstruktionen betydde. förutom likformighet med bidragsförskottet, att olikheterna i behandlingen av olika grupper efterlevande föräldrar minskade. Stödet till änkoma låg kvar på oförändrad nivå, medan barnstödet ökade för änklingar liksom för frånskilda och ogifta efterlevande kvinnor.

Kommitténs synpunkter och förslag i denna del fick allmänt stöd vid remissbehandlingen. Även föredragande departementschefen (prop. 1973J47) delade kommitténs principiella uppfattning att det särskilda stödet till enförälderfamiljema borde ges mer enhetlig utformning och ta sikte på att i större utsträckning ersätta bortfallet av en förälders försörjningsinsats för barnet. Departementschefen framhöll att den föreslagna förstärkningen av bampensionema medförde en angelägen förbättring för de grupper av enförälderfarniljer som hade den lägsta förmånsnivån och skapade härigenom en större enhetlighet i samhällets insatser för olika grupper av enförälderfa- miljer.

Också vid riksdagsbehandlingen framfördes liknande synpunkter. Social- försäkringsutskottet (S/L' 1973519) konstaterade att den föreslagna konstruk- tionen av barnpensionen hade tillkommit som ett led i strävandena att i ökad utsträckning inrikta de ekonomiska stödåtgärdema på barnen. Förslaget innebar att olikhetema i behandlingen av skilda grupper efterlevande föräldrar minskade. Förslaget låg således. framhöll utskottet, i linje med de överväganden i fråga om inriktningen av ett framtida familjepensionssystem som redovisats av pensionsförsäkringskommittén och som riksdagen i andra sammanhang uttalat sin anslutning till.

3.3. Senare behandling av frågor rörande efterlevande- pensionering

3.3. l Rr'ksdagsbchand/ing Frågor om efterlevandepensioneringens utformning har. också efter det att pensionskommittén anförtroddes uppdraget att göra. en översyn härav. prövats av riksdagen varje år med anledning av olika motioner. Dessa har regelmässigt avslagits under hänvisning till kommitténs arbete.

Sålunda avslog riksdagen (SfU 1974124) redan år 1974, samtidigt som den uttalade sig för den översyn av efterlevandepensioneringen som det senare uppdrogs åt pensionskommittén att utföra, en motion om rätt till änkepension för frånskild kvinna. Därvid anförde socialförsäkringsutskottet bl.a. att utskottet i avvaktan på resultatet av den begärda utredningen inte var berett medverka till att kretsen änkepensionsberättigade kvinnor utvidgades till att avse även frånskilda. 1 det sammanhanget avslogs vidare en motion om höjning till 18 år av åldersgränsen för rätt till bamtillägg under hänvisning till det förordade Utredningsarbetet avseende efterlevandepensioneringen. Ytter- ligare avslog riksdagen en motion om vidgad rätt till pension för vissa änkor med femtondelsreducerad änkepension från folkpensioneringen. Härvid framhölls att frågan närmast syntes röra spörsmålet om rätt till ersättning vid arbetslöshet. Slutligen kan nämnas att riksdagen i angivna sammanhang avslog också en motion om borttagande av inkomstprövningen av änkepen— sion till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960. Som grund för detta ställningstagande hänvisades till de skäl mot en sådan åtgärd vilka framlagts av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (jfr avsnitt 9.4).

[ betänkandet 197519 prövade socialförsäkringsutskottet ett flertal änke- pensions- och bampensionsfrågor m. m. Bl. a. framhöll utskottet, med anledning av ett förnyat yrkande om vidgad rätt till pension för kvinnor med

femtondelsreducerad änkepension från folkpensioneringen. att det syfte som motionärerna ville uppnå därmed inte borde tillgodoses inom ramen för en utbyggd änkepension, utan frågan berörde närmast rätten till arbetslöshetser- sättning. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen. I andra motioner begärdes att åldersgränsen för rätt till bamtillägg skulle höjas till l8 år och att änkepension inom folkpensioneringen grundad på bamförekomst skulle utgå till dess yngsta barnet fyllde 18 år. Utskottet ansåg att frågan om rätten till änkepension och bamtillägg lämpligen borde prövas i samband med pen- sionskommitténs utredning av efterlevandepensioneringens framtida utfomi- ning samt avstyrkte därför motionerna i dessa delar. 1 det nämnda betänkandet avstyrkte utskottet också bifall till motioner med yrkanden om avskaffande av inkomstprövningen av änkepension i s.k. övergångsfall. Slutligen prövade utskottet en motion vari hemställdes om höjning av garantinivån för barnpension inom folkpensioneringen. Utskottet erinrade därvid om att det så sent som år 1973 genomfördes väsentliga förbättringar av barnpensionen genom höjningar av pensionens garantinivå och av den åldersgräns vid vilken pensionen upphör att utgå. Med hänsyn härtill och då även en prövning av frågan om barnpensionen och dess utformning ingick i det utredningsarbete som pensionskommittén skulle bedriva ansåg sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen. Utskottets hemställan bifölls på alla punkter av riksdagen.

l betänkandet 1975/76:25 behandlade socialförsäkringsutskottet ånyo frågan om inkomstprövning av änkepension i s.k. övergångsfall. Härvid hänvisade utskottet till sina tidigare uttalanden samt förklarade sig. med hänsyn härtill och till att spörsmålet om efterlevandepensioneringens fram- tida utformning utreddes av pensionskommittén. inte berett tillstyrka bifall till väckta motioner i frågan. [ samma betänkande tog utskottet upp till prövning även motioner om införande av änklingspensioner. Utskottet erinrade därvid om pensionskommitténs uppdrag att göra en översyn av familjepensioneringen samt framhöll att till grund för utredningsarbetet skulle ligga de riktlinjeri fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angivits av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (SOU 197 I 119) Familjepensionsfrågor m. m. och som främst syftade till att åstad- komma ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön. Motio- nerna avstyrktes av utskottet. Till utskottets ställningstaganden anslöt sig riksdagen.

Vid 1976/77 års riksmöte väcktes flera motioner om utbyggnad av efterlevandepensioneringen i olika avseenden. Bl. a. begärdes likabehandling av män och kvinnor i pensionshänseende och en utvidgning av rätten till änkepension för personer som sammanbott utan äktenskap. l betänkandet 1976/77:15 erinrade socialförsäkringsutskottet om pensionskommitténs arbete och om de riktlinjer härför som riksdagen angivit. Vidare framhöll utskottet att detta innebar att arbetet inom pensionskommittén borde ha till ändamål att bereda ett efterlevandeskydd för i första hand minderåriga bam. försörjare till sådana barn och andra efterlevande vilka på grund av ålder. hälsotillstånd eller andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Syftet med utredningen är således. anförde utskottet, både att söka åstadkom- ma en jämställdhet mellan män och kvinnori fråga om rätten till efterlevan- depension och att begränsa pensionsskyddet till fall då ett sådant skydd kan anses motiverat. Det kunde enligt utskottet därför förutsättas att de i

motionerna väckta frågorna skulle komma att prövas i pensionskommitténs arbete. Utskottet förklarade sig i huvudsak dela de synpunkter som kom till uttryck i motionerna men ansåg det inte motiverat att begära förtursbehand- ling av särskilda avsnitt i utredningsarbetet. Motionerna avstyrktes med hänsyn till det anförda av utskottet, och denna hemställan vann riksdagens bifall.

Spörsmålet om jämställdhet mellan män och kvinnor i vad gäller efterlev- andeskyddet inom den allmänna försäkringen togs upp på nytt av socialför- säkringsutskottet i betänkandet 1977/7812 ]. Motioner härom avstyrktes under hänvisning till pensionskommitténs uppdrag på området. I samband därmed prövade utskottet också en motion. vari begärdes utredning syftande till ändring av den regel som innebär att rätten till änkepension upphör om änkan gifter om sig. Enligt utskottet hade den i motionen aktualiserade frågan ett direkt samband med efterlevandepensioneringen och dess utformning. Det kunde således. framhöll utskottet. förutsättas att pensionskommittén i sitt arbete skulle komma att behandla också det spörsmål som tagits upp i motionen. Eftersom det inte förelåg någon anledning att överlämna motionen till kommittén och då riksdagens ställningstagande i frågan lämpligen borde anstå i avvaktan på resultatet av pensionskommitténs arbete, avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottets hemställan godtogs av riksdagen.

[ betänkandet l979/80:6 behandlade socialförsäkringsutskottet åter frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor såvitt gäller den allmänna försäkringens efterlevandeskydd. Därvid prövades bl.a. en motion i vilken begärdes översyn av de bestämmelser inom arbetsskadeförsäkringen vilka innebär att livränta inte kan utgå till efterlevande man. Beträffande yrkandet i denna motion erinrades om att utskottet i annat sammanhang ställt sig bakom ett uttalande av departementschefen i propositionen 1975/76: 197, innebäran- de att ett slutligt ställningstagande till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen bör anstå i avvaktan på resultatet av pensions- kommitténs utredningsarbete. Utskottet fann inte anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt i frågan, varför motionen avstyrktes. Denna avslogs senare av riksdagen.

Slutligen prövade socialförsäkringsutskottet olika spörsmål om efterlevan- depensioneringen i betänkandet 1980/8128. Därvid avstyrktes två motioner med begäran om ökadjämställdhet mellan kvinnor” och män med hänvisning till pensionskommitténs förestående betänkande på området. Vidare behand- lade utskottet ett motionsyrkande med begäran om förslag till lagstiftning av innebörd att det blir möjligt att vid skilsmässa ge hemarbetande make del i den förvärvsarbetande makens ATP. Utskottet framhöll att förslaget om ATP-rätt vid skilsmässa hade samband med pensionskommitténs arbete med bl. a. efterlevandepensioneringen samt avstyrkte yrkandet under hänvisning till kommitténs kommande betänkande vari frågan skulle komma att behandlas. Riksdagen följde utskottets hemställan.

3.3.2. Socialpolitiska samordningsutredningen

Socialpolitiska samordningsutredningen lade i november 1979 fram betänk- andet (SOU 1979z94) En allmän socialförsäkring. Betänkandet innehåller olika förslag i syfte att göra det ekonomiska trygghetssystemet enklare och mer överskådligt. Som mål för en successiv vidareutveckling av bidragssystemet

presenterade utredningen en principmodell till en samordnad allmän social- försäkring. Denna modell innefattar i stort sett samtliga nuvarande socialpo- litiska kontantförmåner. Enligt den framlagda principmodellen till en sam- ordnad socialförsäkring skall försäkringen bestå av fyra grenar. inkomstför- säkring, bamstöd. bostadsstöd och handikappstöd.

Under inkomst/örsäkringen skall inrymmas olika bidrag som tar sikte på behovet av ekonomiskt stöd hos vuxna som är förhindrade att förvärvsarbeta. Ersättningen inom inkomstförsäkringen skall ansluta till nivån på den försäkrades vanliga inkomst så att vederbörandes standard bibehålls. Även för det fall att den försäkrade tidigare har saknat inkomster skall utges ersättning. Denna skall då utges som ett grund- eller garantibidrag.

Sjukpenning, havandeskapspenning och ersättning till smittbärare föreslås bli sammanförda till en enhetlig sjukpenning. Föräldrapenning och vårdbi- drag skall enligt förslaget inordnas i en vårdpenning. Stöd i denna form skall också kunna utges i vissa situationer då f. n. hustrutillägg. änkepension och familjepenning till hustru utges. De nuvarande stödfonnema vid arbetslöshet o. d. - främst arbetslöshetsersättning. kontant arbetsmarknadsstöd och utbild- ningsbidrag — föreslås sammanförda till en arbetsmarknadspenning. Till denna kan också som ett alternativ knytas det nuvarande vuxenstudiestödet. En annan möjlighet är enligt utredningens uppfattning att vuxenstudiestödet bildar en särskild gren inom inkomstförsäkringen.

Folkpension och ATP anser utredningen var för sig vara ändamålsenliga och väl renodlade. Dock bör enligt utredningens mening dessa försäkrings- former kunna lagtekniskt harmoniseras ytterligare. Vid långvarig sjukdom bör förtidspension utges enligt nuvarande principer. Stödet bör kombineras med uppföljnings- och rehabiliteringsåtgärder. De äldre skall ges grundtrygghet genom ålderspension i form av folkpension och därjämte ATP till den som förvärvsarbetat. Den som före pensionsåldern trappar ned förvärvsarbetet bör liksom nu kunna få inkomstrelaterad delpension. Hustrutillägget föreslås avskaffat söm självständig förmån.

Beträffande efterlevande vuxna framhåller utredningen att den nuvarande änkepensioneringen inte alltid svarar mot ett verkligt stödbehov och att utvecklingen kan sägas ha gått ifrån denna. Utredningen skisserar ett omställningsstöd som skall innefattas i inkomstförsäkringen och som kan utges till både kvinnor och män. Ett särskilt sådant tidsbegränsat stöd knutet till den avlidnes inkomster— eventuellt med en garantinivå—bör beviljas så att den efterlevande maken under viss tid får möjlighet att anpassa ekonomin till de nya förhållandena. Efter omställningstidens utgång bör stöd utges om den efterlevande inte kan försörja sig. Detta ytterligare stöd bör allt efter arbetshindrets art beviljas från övriga grenar av inkomstförsäkringen enligt de regler som gäller för dessa. Under utbildning bör således beviljas vuxenstu- diestöd eller arbetsmarknadspenning och vid vård av bam vårdpenning. Enligt utredningen kan man överväga att inom andra grenar av inkomstför- säkringen ha Specialregler som särskilt tar sikte på personer som har förlorat en försörjare. T. ex. skulle sådana personer kunna få vårdpenning under gynnsammare förutsättningar än andra.

Försörjningen för efterlevande barn bör garanteras genom bamstödet. Nuvarande arbetsskadeförsäkring bör enligt utredningsförslaget kvarstå som en särskild gren men lagtekniskt ytterligare integreras med den övriga

inkomstförsäkringen.

Varje ersättning inom inkomstförsäkringen bör prövas enligt särskilda grundvillkor. t. ex. rörande nedsättning av arbetsförmågan och vad som skall anses vara arbetslöshet. Specialvillkor måste också finnas för vissa ersätt- ningar, såsom en begränsad ersättningstid vid vård av barn och vid arbetslös- het. ! övrigt eftersträvar utredningen en harmonisering av försäkringsvillko- ren. Bestämda åldersgränser anser utredningen böra få mindre betydelse i inkomstförsäkringen än de har f. n. Anknytningen till inkomstförsäkringen bör grundas på ett gemensamt ink-omstbegrepp.

De nuvarande stödforrnema för barns och ungdomars försörjning skall enligt utredningsförslaget föras samman till ett enhetligt harnsu'id med tre beståndsdelar. Den första delen är ett generellt barnbidrag som innefattar nuvarande allmänna barnbidrag, förlängda bambidrag och studiebidrag inom studiehjälpen. Den andra är ett inkomstprövat barnbidrag som avser de behovssituationer som f. n. täcks genom statligt bostadsbidrag. inkomst- och behovsprövat tillägg inom studiehjälpen. familjepenning till värnpliktigas barn och folkpensionens bamtillägg. Som tredje del inordnas barnpension från folkpensioneringen och ATP. arbetsskadelivränta till barn och bidrags- förskott i ett kompletterande barnbidrag.

Inom de olika delarna av bamstödet skall eftersträvas så enhetliga åldersgränser som möjligt. Utredningen föreslår därför att för varje stödform skall gälla endast två åldersgränser. en högre för dem som studerar och en lägre för övriga barn. För samtliga tre delar av bamstödet skall gälla en gemensam åldersgräns för studerande. Stödet skall sålunda i dessa fall utgå t. o. ni. det läsår då den studerande fyller 19 år. För icke studerande föreslås en åldersgräns vid 16 år för det generella barnbidraget och vid 18 år för det inkomstprövade och det kompletterande barnbidraget.

Det kompletterande barnbidraget skall utges till barn när en av eller båda föräldrarna inte bidrar till barnets försörjning. Detta gäller således om förälder har avlidit eller inte betalar underhållsbidrag. Bidraget bör utgå i form av ett grundbelopp som är lika för alla barn och som skall vara anknutet till basbeloppet. Dessutom bör. när en av eller båda föräldrarna avlidit. kunna utgå ett påslag på grundbeloppet under förutsättning att föräldern förvärvat rätt till ålderspension eller förtidspension från ATP eller till arbetsskadeliv- ränta. Detta påslag skall utgöra viss procent av vad som skulle ha utgetts i tilläggspension eller arbetsskadelivränta till föräldern. Tyngdpunkten bör, bl.a. med hänsyn till ett ändrat efterlevandestöd till vuxna, läggas på ett förstärkt grundbelopp. Om bamet har förlorat försörjningen från båda föräldrarna bör grundbeloppet vara dubbelt så högt som eljest. Detta bör vidare utges med lika stort belopp per barn oberoende av antalet barn i familjen. Det påslag som skall beräknas på grundval av den avlidnes ATP eller livränta skall däremot göras beroende av hur många barn som finns i familjen. Varken grundbeloppet eller tillägget bör påverkas av det framtida stödet till efterlevande förälder. Det kompletterande barnbidraget bör konstrueras så att garantinivåer av det slag som gäller enligt nuvarande regler för bl. a. barnpension inte behövs. Detta kan. enligt utredningen. åstadkommas dels genom-den renodling av bidragen som föreslås i betänkandet. dels genom att tyngdpunkten i efterlevandestödet läggs på bamstödet.

Enligt utredningens principmodell för en allmän socialförsäkring skall fyra

av de nuvarande formerna av bostadsbidrag föras samman till ett enhetligt lmx/udsstöd. Detta gäller statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. och motsvarande bidrag till vissa folkpensionärer m. fl.. kommunalt bostads- tillägg till folkpension samt bostadsbidrag enligt familjebidragslagen till värnpliktiga m.fl.

Utredningens förslag innefattar också ett enhetligt handikappstöd. Hit bör föras bl. a. handikappersättning. den del av nuvarande vårdbidrag som avser merutgifter samt merkostnadsersättning vid arbetsmarknadsutbildning.

1 betänkandet redovisar utredningen vidare sina överväganden i fråga om utformningen av vissa allmänna regler för olika bidragsformer. De frågor som därvid behandlas rör bestämmelser som bör kunna bli enhetliga dels för en allmän socialförsäkring eller för vissa grenar av den. dels i viss omfattning redan inom nuvarande bidragssystem.

1 vad avser den bidragsberättigade personkrv/sen anser utredningen att huvudregeln för anknytning till den allmänna socialförsäkringen bör vara att den som är bosatt i Sverige skall omfattas av försäkringen. Särregler föreslås gälla för rätt till folkpension i form av ålderspension och förtidspension. i fråga om vilka förordas en fortsatt tillämpning av dagens regler. Vidare bör liksom hittills finnas Specialregler när det gäller bl. a. ATP och ersättning för arbetsskada.

Beträffande _lamil/"eriI/hr'irigherens betydelse för rätten till bidrag föreslår utredningen att huvudregeln i den allmänna socialförsäkringen bör vara att med makar skall de likställas som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn eller väntar barn tillsammans. Vidare bör finnas en tilläggsregel som med gifta likställer man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Utredningen anser vidare att enhetliga bestämmelser för gifta som inte bor tillsammans bör finnas i en allmän socialförsäkring. 1 vad gäller barns bidragsrättsliga familjetillhörighet anser utredningen att. såvitt avser kompletterande barnbidrag. stödet i första hand skall kunna utges till biologiska bam. adoptivbarn och bam som har mottagits i adoptionssyfte men där adoptionen inte har hunnit slutföras. '

De förslag som utredningen framlagt är tänkta att genomföras etappvis. Utredningen framhåller att olika vägar att styra det fortsatta samordningsar- betet kan väljas. Det mest ändamålsenliga synes utredningen vara att ett principbeslut fattas om den framtida utbyggnaden av bidragssystemet.

Socialpolitiska samordningsutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling. Det bereds f. n. inom regeringskansliet.

Vid remissbehandlingen av betänkandet uttalade sig de flesta remissinstan— serna allmänt positivt om förslaget att utge omställningsstöd till efterlevande män och kvinnor såsom ersättning för nuvarande änkepension. Därvid betonades dock vikten av generösa övergångsbestämmelser. Av de remissin- stanser som anlagt synpunkter på det föreslagna bamstödet var flertalet positiva. Viss kritik framfördes dock beträffande bl. a. åldersgränserna och det kompletterande barnbidraget.

När det gäller olika detaljer i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande som är av särskilt intresse för belysning av de frågor som behandlas i fortsättningen. återkommer kommittén med en fylligare redogö- relse i varje enskilt avsnitt.

4 Uppgifter om antalet pensionärer och om kostnaderna för familjepensioneringen m. m.

4.1. Antalet pensionstagare

Antalet personer med./b/kpension i januari månad olika årframgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Antal pensionstagare med folkpension

_/

I början Ålders- Förtids— Hustru- Änke- Barn- Handikapp- Summa Bostadsstöd av år pension pension tillägg pension pension ersättning till _ m. m." pensronärer // 1960 738 800 143 100 33 700 55 000 27 000 — 997 600 538 000 1965 827 200 150 600 41 700 84 400 35 900 25 800 1 165 600 580 700 1970 946 600 187 900 53 700 100 700 34 300 35 000 1 358 200 ' 657 900 1975 1 061 700 288 900 68 000 105 800 44 600 44 100 1613 100 739 000 1980 1 363000 293 300 55 500 83 700 42 800 86 400 1 924 700 794 600 1981b 1 380 000 . 301 000 55 000 ' 82 800 42 200 88 400 1 949 400 820 000 1983” 1 409 000 306 500 55 400 82 600 42 000 90 600 1 986 100 805 000

___/___!

” Handikappersättning samt vårdbidrag och bamtillägg. ” Beräknat. Källa: RFV.

För januari 1980 utgick änkepensionfrån]b/kpensioneringen till 83 720 kvinnor. Av dessa hade 22 601 (27 %) pensionstillskott till pensionen. 21 180 av änkoma (25 %) uppbar kommunalt bostadstillägg (KBT) till sin änkepen- sion. och för 535 änkor utgick statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. (SKBF). Av de 21 180 änkoma med KBT hade 4 169 oreducerat bostadstillägg och 17 01 1 reducerat sådant. Medelårsbeloppet för KBT till änkepension uppgick till 4 862 kr. Antalet änkorijanuari 1980 med icke inkomstprövad änkepension var 80 578. och antalet änkor. vars make avlidit före den 1 juli 1960 och vars pension var inkomstprövad, utgjorde 3 142. Av dessa var det 921 som uppbar änkepension på grund av att mannen avlidit under tiden den 1 juli 1958 — den 30juni 1960 och som erhöll enbart änkepensionens garantinivå.

Medelårsbeloppet för utbetald änkepension i form av grundpension och pensionstillskott ijanuari 1980 uppgick till 91,4 % av basbeloppet i fråga om änkepension i huvudfall och till 75.9 % av basbeloppet beträffande änkepen- sion i övergångsfall. Av pensionerna i huvudfallen var 23 280 reducerade till andelar varierande mellan 1 och 14 femtondelar av hel pension. Närmare uppgifter härom redovisas i tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal folkpensionärer i januari 1980 med änkepension

Antal 15-delar Huvudfall Övergångsfall Mannen avliden efter Mannen avliden före den 30 juni 1960 den ljuli 1960 15 57 298 747 14 3 624 239 13 3 276 237 12 2 998 249 1 1 2 670 259 . 10 2 268 258 1 9 1 843 254 l 8 1 562 245 1 7 i 368 190 * 6 1 110 170 l 5 1 831 ' 123 ' 4 649 90 l 3 502 57 1 2 347 _ 20 l 1 232 4 & Summa 80 578 3 142 & . Källa: RFV. l

Antalet folkpensionärer ijanuari 1980 med änkepension redovisas i tabell 4.3 med fördelning efter ålder och efter samtidig förekomst av kommunalt bostadstillägg till änkepension. '

Tabell 4.3 Folkpensionärer i januari 1980 med änkepension fördelade efter ålder och efter antal med kommunalt bostadstillägg (KBT) till pensionen

& Ålder. Antal med änkepension Därav med KBT år

Huvud- Över- Summa Antal % fall gångs-

fall

& 20—24 135 135 20 14.8 25—29 501 501 81 16.2 30—34 1 479 1 479 203 13.7 35—39 2 465. 2 2 467 300 12.2 40—44 4000 11 4011 375 9.3 45—49 6 747 118 .6 865 638 9.3 50—54 12 473 313 12 786 1831 14.3 55—59 22 103 874 22 977 5 240 22.8 60—64 30 675 1 824 32 499 12 492 38.4

&

Summa 80 578 3 142 83 720 21 180 25.3 & Källa: RFV.

Antalet barn som för januari 1980 uppbar barnpension4Min_/(')/kpen.rionc- ringen var 42 875. 1 31 589 fall utgick pension efter fadern och i 10 619 fall

efter modern. 1 667 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. 846 bam hade rätt till barnpension efter en förälder samtidigt som de erhöll bidragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Det kan här också nämnas att det vid nämnda tidpunkt var 897 barn som erhöll bidragsförskott i förhållande till båda sina föräldrar.

Medelårsbeloppet för barnpension. som utgick från folkpensioneringen för januari 1980. motsvarade 27.3 % av basbeloppet. 1 fall då fadern avlidit var detta medelårsbelopp 25.2 % av basbeloppet och i fall då modem avlidit 32.0 % av basbeloppet. För barn vars båda föräldrar avlidit utgjorde medelårsbeloppet 50,4 % av basbeloppet. En fördelning efter ålder och kön av barn med folkpension i form av barnpension ijanuari 1980 redovisas i tabell 44.

Tabell 4.4 Barn med barnpension från folkpensioneringen i januari 1980 fördelade efter ålder och kön

___/___,—

Älder. Barnpension år /————— Pojkar Flickor Summa .________________—_——-——4 0 33 32 65 1 89 72 161 2 173 131 304 3 251 204 455 4 302 306 608 5 453 395 848 6 528 593 1 121 7 709 646 1 355 8 835 745 1 580 9 975 939 1 914 10 1 062 1 091 2 153 1 l 1 321 - . 1 306 2 627 12 1 718 | 593 3 311 13 2 070 1 913 3 983 14 2 41 1 2 354 4 765 15 ' 2 722 2 729 5 451 16 2 844 2 702 5 546 17 3 352 3 276 6 628 ___—___!!— Summa 21 848 21 027 42 875 # Källa: RFV.

Utbetalningen av tilläggspensioner får för varje är allt större betydelse. Utvecklingen sedan år 1963 av antalet försäkrade med ATP framgår av tabell 4.5. Andelen folkpensionärer som uppbär pension också från ATP ökar sålunda kontinuerligt. Av de år 1980 ca 1 400 000 ålderspensionärema och ca 300 000 förtidspensionärema med folkpension hade ca 55 % resp. drygt 70 % pension också från tilläggspensioneringen. Utöver ökningen av antalet pensionstagare med ATP sker också en markant ökning av den genomsnittliga tilläggspensionens storlek. därigenom att nytillkommande pensionärer vanli- gen har högre medelpoäng för ATP och större antal år med pensionsgrun- dande inkomst. Utvecklingen härav sedan år 1970 redovisas i diagram 4.1.

SOU 1981161 Basbelopp 1,75 ' Helt sjukbidrag (Sl Hel förtidspension (F) 1,50

I , Förtidspension/ sjukbidrag (inkl partiella)

1,25—J

Hel ålderspension

; 1 1 1.

0,50—

Diagram 4:1 Genom- snittligt pensionsbelopp (uttryckt som andel av basbeloppet) inom ATP åren 1970—1980 med för- delning efter typ av pen- sionsförmån. 1970 71

0,25

72 73 74 75 76 77 78 79 80 År

Tabell 4.5 Antal försäkrade med tilläggspension

1 början Ålders- Förtids— Änke- Barn- Summa av år pension pension pension pension ,,,—f 1963 2 500 4 500 6 400 4 200 17 600 1965 51300 17 600 19 600 12 700 101200 1970 224 600 70 300 68 100 30 000 393 000 1975 419 900 173700 136400 40000 .770 000 1980 756 700 208 600 217000 44 300 1 226 600 1981" 794 500 223 000 233 000 44 500 1 295000 1983" 875 000 240 000 260 000 45 000 1 420 000 ___/___— ” Beräknat. Källa: RFV.

1 tabell 4.6 lämnas uppgifter om utvecklingen sedan år 1963 av årsbelopp och medelårsbelopp för änke- och barnpension från tilläggspensioneringen.

Det övervägande antalet tilläggspensionärer uppbär samtidigt pension från folkpensioneringen. ljanuari 1980 utgjorde andelen pensionstagare med ATP som inte hade rätt även till folkpension ca 1 %. I flertalet av dessa fall var det fråga om barnpension till barn som var mellan 18 och 19 år.

Av de 44 274 barnen med barnpensionfrån A TP var det sålunda 6 389 som inte samtidigt uppbar folkpension. Vid nämnda tidpunkt var det alltså 37 885 barn som haderätt till pension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. 4 990 barn uppbar barnpension enbart från folkpensioneringen. '

Antalet änkepensionerfrån A TP i januari 1980 utgjorde 217 071. 1 2 088 fall uppbar änkan inte samtidigt någon form av folkpension. Av de 217 071 änkepensionärema hade 48 786 rätt också till egenpension från ATP (43 101 ålderspensionen 5 078 förtidspensioner och 607 sjukbidrag). Änkepensionen utgick i knappt 20 000 fall på grundval av procentsatsen 35 % av mannens egenpension. dvs. barnpension utgavs samtidigt. och den var i övriga ca 200 000 fall beräknad efter 40 % av mannens egenpension.

Tabell 4.6 Tilläggspensioner i form av änkepension och barnpension i januari 1963—1980. Årsbelopp och medelårsbelopp

ff,—”___— År Änkepension Barnpension ___—___— ___—__— Årsbe- Medelårsbelopp Årsbe- Medelårsbelopp lopp lopp

(milj. kr) Kr Bas— (milj. kr) Kr Bas-

' belopp belopp / 1963 10 1621 0.345 4 915 0.195 1965 36 1 838 0.368 13 1 032 0.206 1970 177 2 601 0.434 48 1 542 0.278 1975 583 4 274 0.475 116 2 897 0.322 1976 713 4 696 0.484 133 . 3 224 0.332 1977 884 5 284 0.494 154 3 670 0.343 1978 1097 5963 0.505 181 4212 0.357 1979 1357 6767 0.517 212 4868 0.372 1980 1 593 7 339 0.528 237 5 357 0.385 /

1 tabell 4.7 redovisas tilläggspensionärerna ijanuari 1980 efter antal och medelårsbelopp (uttryckt i procent av basbeloppet) samt med fördelning efter antal pensionstagare utan samtidig folkpension.

Tabell 4.7 Totalbestånd av tilläggspensioner i januari 1980. Antal och medelårsbe-

lopp Tilläggs- Samtliga tilläggspensioner Därav antal pensions- x utan samti- fo'rmån Antal Medelårs- digt utgående belopp i bas- folkpension belopp Ålderspension 756 709 1.034 1 348 Förtidspension 208 563 1.438 1 446 Ankepension 217 071 0.528 2 088 Barnpension 44 274 0.385 6 389 K Källa: RFV.

1 tabell 4.8 lämnas uppgifter om änkepension ()(/I barnpensimi han Ii/lc'iggrpen.s'ionw'ingen i januari 1980 med fördelning efter årsbeloppets storlek uttryckt i andel av basbeloppet. Högsta möjliga änke- och bampension från ATP utgör 1,56 basbelopp. Den medelpoäng på grundval av vilken utgående änke- och bampensioner beräknats (dvs. den avlidnes medelpoäng) utgjorde ijanuari 1980 genomsnittligt 3.23 poäng för änkepension och 3.53 poäng för barnpension.

Tabell 4.8 Tilläggspensioner i januari 1980 fördelade efter årsbeloppets storlek uttryckt som andel av basbeloppet. Anke- och barnpension

&, Årsbelopp Antal förmånstagare med uttryckt i & basbelopp Anke- Bam.- penston penston & 001—010 32 973 5 393 0.11—0.20 28 725 5 422 0.21—0.30 24 161 8 623 031—040 20 652 8 112 0.41—0.50 17 024 7 051 051—0.60 14 999 3 829 061—0.70 13 665 1 425 071—0.80 12115 1192 0.81—0.90 11 110 798 091—1.00 9 136 884 1.01—1.10 7719 406 1.11—1.20 5651 278 1.21—1.30 4 478 243 1.31—1.40 5881 166 1.41—1.50 2675 140 1.51—1.56 » 6107 312 0.01—1.56 217071 44274 001—100 184 560 42 729 101—1.56 32511 1545

Källa: RFV.

En fördelning efter ålder av de änkor och de barn som för januari 1980 uppbar änkepension resp. barnpension lämnas i tabell 4.9.

Tabell 4.9 'l'illäggspensionärer i januari 1980 med änkepension och barnpension fördelade efter ålder

___/___!

Ankcpension

___/__—

Bampension

___—___—

Antal

Älder. Antal Ålder. år år 20—24 53 0 25—29 368 1 30—34 1 453 2 35—39 2 692 3 40—44 4 095 4 45—49 6 730 5 50—54 12 375 6 55—59 22 076 7 60—64 31 634 8 65—69 43 596 9 70—74 47 526 10 75—79 32 71 1 1 1 80—84 10 488 12 85—89 1 202 13 90— 72 14 15 16 17 18 Summa 217 071 Summa 20—64 81 476 65— 135 595

66 157 284 427 576

804 1 062 1 267 1 471 1 776

1997 2413 3026 3596 4216

4825 4894 5 398 6019

44 274

___—___”!—

Källa: RFV.

1 tabell 4.10 lämnas uppgifter om under'år 1980 skedda ändringar i antalet barn- och änkepensioner från folk- och tilläggspensioneringen.

Tabell 4.10 Ändringar i antalet folk- och tilläggspensioner år 1980 X

Folkpension i form av Tilläggspension i form av x X Änkepension Barn- Änke- Barn- pension pension pension Huvud- Över- fall gångs- fall

&

Tillkomna genom

nybeviljande 7 865 24 5 990 21 562 6 525 ändring av

huvudförmån 642 4 - 2 — — Upphörda genom

dödsfall 431 16 23 5 000 33 indragning 404 23 6 255 286 5 820 ändring av huvudförmån 8 295 555 79 — — x Källa: RFV.

4.2. Poängförvärv inom ATP m.m.

Sedan år 1960—det första år då pensionsgrundande inkomst (pgi) beräknades— har andelen personer med sådan inkomst ökat. För att pensionsgrundande inkomst skall beräknas för visst år skall inkomsten ha överstigit det basbelopp som gällde vid årets ingång. Härvid bör dock anmärkas att under senare år har vissa ersättningar som träder i stället för förvärvsarbete — bl. a». sjukpenning och föräldrapenning — gjorts pensionsgrundande inom ATP (jfr avsnitt 2.1.4). För männens del har andelen med pensionsgrundande inkomst stigit från ca 83 % år 1960 till nästan 90 % år 1979. För kvinnornas del har skett en ökning från knappt 32 % år 1960 till 74 % år 1979. Såväl antalet som andelen kvinnor med pgi har mer än fördubblats mellan åren 1960 och 1979. Ökningen för kvinnornas vidkommande utgör antalsmässigt mer än en miljon kvinnor. 1 tabell 4.1 1 lämnas uppgifter om antal och andel män och kvinnor med pgi under åren 1960—1979. Tabell 4.12 redovisar utvecklingen beträffande andelen kvinnor med pgi med fördelning i olika åldersgrupper. Som framgår av den tabellen föreligger stora variationer mellan olika åldersgrupper. Medan endast knappt 43 % av kvinnorna i åldern 61—65 år hade pgi år 1979 var motsvarande andel för kvinnor i åldern 41—45 år så hög som drygt 85 %.

1 't '.

Tabell 4.11 Män och kvinnor med pensionsgrundande inkomst. Antal och procentuell andel av totala antalet personer i åldern 16—65 år exkl. personer som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspension

___—_______________— Är Män Kvinnor

Antal Andel (%) Antal Andel (%) _________f_____———— 1960 1 953 600 82.8 742 500 31.8 1965 2 133 400 85.1 980 200 39.8 1970 2 209 600 84.5 1 239 300 48.9 1975 2 284 400 89.6 1 594 700 64.0 1976 2 302 800 90.3 1 687 000 67.8 1977 2 290 200 90.2 1 743 600 70.2 1978 2 275200 89.9 1 790 200 72.2 1979 2 275 300 89.7 1 837 500 74.0 # Källa: RFV.

Tabell 4.12 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst av totala antalet kvinnor exkl. dem som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspension

_/___——————————

Ålder. År

ar ___/_";—

1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 1979

_______________——————————-

16—20 31.7 37.6 33.5 43.9 48.3 49.0 48.8 49.0 21—25 49.5 54.7 59.3 74.0 - 76.7 78.8 81.1 83.1 26—30 36,2 41.8 52.7 69.4 72.4 75.6 77.7 79.5 31—35 31.4 38.0 50.0 67.3 71.0 74.1 76.3 78.5 36—40 31.2 42.5 54.7 71.3 75.3 77.9 80.0 81.9 41—45 31.4 4 43.6 58.4 75.3 79.5 82.0 83.6 85.1 46—50 30.8 42.0 56.3 73.8 78.1 80.4 82.4 84.2 51—55 29.5 37.7 50.2 67.6 71.9 74.6 77.0 78.3 56—60 24.1 32.5 41.7 55.9 60.4 63.5 66.3 68.5 61—65 16.5 21.0 26.5 35.4 37.5 38.3 40.4 42.7 16—65 31.8 39.8 48.9 64.0 67.8 _ 70.2 72.2 74.0 ”__—___,

Källa: RFV.

Bryter man ned materialet till att avse hur stor andel kvinnor födda visst bestämt år som haft pensionsgrundande inkomst under olika år. erhålls det resultat som redovisas i tabell 4.13. Som framgår av tabellen var det ca 32.3 % av kvinnorna födda år 1930 som hade pgi år 1960 (30 år gamla då). Denna andel har nästan tredubblats fram till år 1979. då 83.9 % av kvinnorna i den åldersgruppen hade pgi (49 år gamla då).

Tabell 4.13 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst för valda födelseår. Åren 1960—1979

Kvinnor Andel med pgi är födda år 1960 1965 1970 1975 1979 i 1905 29.2 28.9 17.9 — — 1910 28.7 35.1 36.1 22.5 — 1915 31.3 40.5 47.2 48.8 35.2 1920 30.7 43.9 54.1 64.3 65.8 1925 30.9 43.5 58.6 72.4 77.4 1930 32.3 39.4 56.7 76.4 83.9 1935 44.5 38.0 51.8 73.5 85.7 1940 54.3 48.2 48.7 67.2 83.1 1945 — 56.6 58.6 67.0 78.7 1950 — — 54.4 74.3 78.5 1955 — — — 71.7 82.7 Källa: RFV.

1 tabell 4. 14 ges uppgifter om gena/mnitt/ig pens/onspot'ing inom .-1 TP som intjänats av män och kvinnor för åren 1960—1979. Tabellen redovisari fråga om kvinnor även en fördelning i åldersgrupper. Som framgår av de lämnade uppgifterna var den genomsnittliga pensionspoängen år 1979 för män 3.94 och för kvinnor 2.50. Detta innebär att medelpensionspoängen ökat från år 1960. då den utgjorde för män 2.42 och för kvinnor 1.21. Nedgången i genomsnittlig pensionspoäng de senaste åren förklaras bl.a. av att den procentuella ökningen av basbeloppet mellanjanuari resp. år varstörre än den genomsnittliga nominella inkomstökningen mellan dessa år. Nedgången är kraftigare för männens del än för kvinnomas. Tabellen visar också att variationen olika åldersgrupper emellan inte var särskilt påtaglig år 1979.

Tabell 4.14 Genomsnittligt intjänad pensionspoäng åren 1960—1979 för personer med pensionsgrundande inkomst. Fördelning efter kön och. för kvinnor. efter ålder

Ålder. År

ar

1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 1979

&

Kvinnor 16—20 0.56 0.84 1.11 1.45 1.58 1.64 1.63 1.57 21—25 1.04 1.44 1.91 2.26 2.43 2.43 2.42 2.36 26—30 1.35 1.77 2.27 2.49 2.60 2.61 2.56 2.47 31—35 1.38 1.81 2.16 2.50 2.64 2.63 2.59 2.53 36—40 1.35 1.70 2.17 2.50 2.63 2.66 2.67 2.64 41—45 1.31 1.68 2.16 2.58 2.72 2.76 2.74 2.71 46—50 1.31 1.66 2.11 2.60 2.75 2.80 2.80 2.77 51—55 1.36 1.66 2.09 2.53 2.70 2.72 2.69 2.68 56—60 1.42” 1.74 2.04 2.47 2.64 2.68 2.65 2.59 61—65 — 1.67h 1.96 2.27 2.37 2.36 2.35 2.33 16—65 1.2] 1.57 2.02 2.40 2.54 2.56 2.54 2.50 Män 16—65 2.42 3.11 3.67 3.99 4.15 4.11 4.05 3.94

" 56—58 år. 1761—63 år. Källa: RFV.

Ser man till den medelpensionspoäng som olika är intjänats av kvinnor födda visst bestämt år kan man studera vilken genomsnittlig pensionspoäng som intjänats av t. ex. de kvinnor som år 1960 var 30 år gamla under detta och följande år. En redovisning härför lämnas i tabell 4.15. Som framgår av tabellen var för kvinnor födda år 1930 medelpoängen 1.36 år 1960 (då kvinnorna var 30 år gamla). 1.77 år 1965 (då kvinnorna var 35 år gamla) och 220 år 1970 (då de uppnått 40 års ålder). Den har sedan fortsatt att stiga till 2.58 år 1975 (då kvinnorna i årsklassen blivit 45 år) och till 2.77 år 1979 (då de uppnått 49 års ålder).

'l'abell 4.15 Medelpensionspoäng för kvinnor åren 1960—1979. Fördelning efter valda födelseår

Kvinnor Medelpensionspoäng är födda år 1960 1965 1970 1975 1979 1905 1.33 1.67 1.75 — — 1910 1.33 1.65 1.98 1.85 - 1915 1.25 1.61 2.05 2.37 2.18 1920 1.31 1.68 2.12 2.53 2.60 1925 1.38 1.71 2.21 2.61 2.70 1930 1.36 1.77 2.20 2.58 2.77 1935 1.23 1.77 2.15 2.52 2.73 1940 0.76 1.63 2.18 2.42 2.61 1945 — 1.08 2.16 2.52 2.57 1950 — — 1.40 2.44 2.47 1955 - — — 1.81 2.43 ___—___,” Källa: RFV.

Högsta möjliga pensionspoäng är 6.50. Andelen personer med poäng av denna storlek. räknat i procent av totala antalet personer i åldern 16—65 år (exkl. personer som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspen- sion). har stigit från år 1960 till år 1976 och har därefter minskat något. Sålunda utgjorde för män andelen 3.4 %år 1960. 12.8 %år 1976 och 10.4 % år 1979. Andelen kvinnor med pensionspoängen 6.50 var 0.1 % år 1960. 1.1 % år 1976 och 0.9 % år 1979. Antalet personer med maximal pensionspoäng år 1979 var 264 300 män och 23 000 kvinnor.

4.3. Nuvarande kostnader för den allmänna pensioneringen

Kostnadsutvecklingen sedan år 1960 för folkpensioneringen framgår av tabell 4.16. Utvecklingen av kostnaderna sedan år 1963 för tilläggspensioneringen redovisas i tabell 4.17.

Tabell 4.16 Folkpensionskostnaderna. milj. kr & År Ålders- Förtids— Änke- Övrigt Summa Bostads— pension pension pension stöd till Barn- pensio- pension närer & 1960 2001 378 115 84 2 578 275 1965 3146 577 345 131 4199 449 1970 5 180 1 040 590 244 7 054 849 1975 9 945 2 660 1 020 629 14 254 1 663 1980 21975 5176 1320 1270 29 741 3512 1981![ 24 610 5 840 1440 1440 33 330 3 670 x

” Beräknat. Källa: RFV.

Tabell 4.17 Kostnaderna för ATP. milj. kr

År Ålders- Förtrds— Anke- Barn- Summa

pension pension pension pension

;

1963 7 9 14 5 35 i 1965 57 47 48 16 168 ' i 1970 560 359 195 52 1 166 1975 2450 1830 610 116 5006 1980 12 350 4 650 1 775 255 19 030 1981” 15 060 5 590 2155 295 23 100 x ” Beräknat. Källa: RFV.

För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaderna för folkpension i form av änkepension uppgå till 1 282 milj. kr(1 254 milj. kr för huvudfall och 28 milj. kr för övergångsfall). För samma tid antas kostnaderna för barnpension inom folkpensioneringen utgöra 202 milj. kr. Härtill kommer kostnader för kommunala bostadstillägg till änkepension. vilka klart överstiger 100 milj.'kr. Totala kostnaden för efterlevandeförmåner inom folkpensioneringen under budgetåret 1981/82 kan således beräknas till drygt 1 600 milj. kr.

Kostnaderna för hustrutillägg beräknas för budgetåret 1981/82 till 809 milj. kr och kostnaderna för bamtillägg till 71 milj. kr. lsammanhanget kan också nämnas att anslaget till bidragsförskott utgör för detta budgetår 895 milj. kr.

Utbetalningama inom ATP beräknas. som framgår av tabell 4.17. för år 1981 uppgå till 2 155 milj. kr beträffande änkepension och 295 milj. kri fråga om barnpension eller således totalt 2 450 milj. kr. '

4.4. Prognos om kostnader för efterlevandepension för framtiden

1 föregående avsnitt har redovisats uppgifter om de nuvarande kostnaderna för bl.a. änke- och bampension inom den allmänna försäkringen. Vid ett

bibehållande av nu gällande regler för familjepension kommer dessa kostna- der inte att för framtiden ligga fast på dagens nivå. Detta gäller även räknat i fast penningvärde. Tvärtom kan förutses en mycket kraftig ökning av kostnaderna härför. Denna ökning avser främst kostnaderna för änkepension från tilläggspensioneringen. Det skulle därför ge en missvisande bild av vilka kostnader som följer av åtagandena om familjepension om man som utgångspunkt tar de kostnadsuppgifter som hänför sigtill innevarande år. Med hänsyn härtill har kommittén gjort beräkningar om den kostnadsutveckling som skulle inträffa för framtiden om nuvarande regler för änke- och barnpension kvarstår oförändrade. Dessa beräkningar redovisas i det följan- de.

Beträffande folkpensioneringen kan antas att familjepensioneringen redan nu befinner sig på ett fullfunktionsstadium. Det kan således här förutsättas ett i stort sett oförändrat antal om ca 85 000 änkepensioner och ca 43 000 bampensioner. _

När det gäller tilläggspensioneringen är bilden annorlunda. Visserligen kan antalet bampensioner nu anses vara nästan i fullfunktion och för framtiden öka enbart i mindre utsträckning. Änkepensioneringen befinner sig däremot fortfarande i stark tillväxt. och det kan vid oförändrat regelsystem förutses en kraftig ökning framdeles av antalet kvinnor som är berättigade till änkepen- sion från ATP. Antalet tilläggspensioner i form av änkepension uppgick år 1965 till ca 20 000 och år 1970 till ca 68 000. medan antalet år 1980 har stigit till ca 220 000. Att man för framtiden måste räkna med en fortsatt ökning av antalet änkepensioner beror på att ATP-systemet som sådant fortfarande befinner sig under uppbyggnad och på att änkepensionen inom detta är en livsvarig förmån. Ytterligare är för framtiden att förvänta en markant ökning av medelbeloppet i oförändrat penningvärde för utgående änkepension. Även i detta avseende kan förklaringen sökas i att ATP-systemet som sådant ännu inte uppnått fullfunktion. I fråga om änkepensioneringen kommer ett fullfunktionsstadium att uppkomma först omkring år 2030.

De kostnadsberäkningar som kommittén utfört beträffande familjepension inom tilläggspensioneringen bygger till övervägande delen på samma beräk- ningsmetodik som den vilken används inom riksförsäkringsverket vid de beräkningar som föregår verkets förslag vart femte år till regeringen om avgiftsuttag för ATP. Eftersom det förflutit några år sedan den senaste av dessa beräkningar utfördesl har vissa trendframskrivningar och extrapoleringar fått tillgripas.

1 de beräkningar som föregick riksförsäkringsverkets senaste förslag om uttagsprocent för avgiften till ATP antogs följande utveckling under åren 1985—2020 av antalet familjepensioner. Antalet änkepensioner förutsattes utgöra 297 000 år 1985. 350 000 år 1990. 364 000 år 1995 samt 365 000 år 2000 och framöver. Antalet bampensioner inom ATP antogs uppgå till 48 000 år 1985. 49 000 år 1990 samt 50 000 fr.o.m. år 1995.

1 här redovisade prognos har antalet bampensionstagare under åren framöver satts något lägre än i riksförsäkringsverkets beräkningar med hänsyn till utvecklingen under åren 1977—1981 . I fråga om antalet änkepensioner har verkets prognos slagit in så pass väl hittills att kommittén har räknat med samma utveckling framdeles som den verket antagit vid 1977 års ATP- beräkningar.

l Riksförsäkringsverkets skrivelse den 16 decem- ber 1977 till regeringen angående avgiftsuttag för allmän tilläggspension för åren 1980—1984; prop. 1978/79:202.

1 kommitténs beräkningar har inte medtagits kostnader för bostadsstöd (KBT och SKBF). Anledningen härtill är att kostnadsutvecklingen för detta stöd påverkas av en mängd - i olika riktning verkande — faktorer som det är svårt att göra några mer precisa antaganden om. Det har därför inte framstått som meningsfullt att redovisa någon prognos på detta område.

En sammanfattning av kommitténs beräkningar om kostnadsutvecklingen för framtiden beträffande änke- och barnpension inom tilläggspensioneringen redovisas i tabell 4.18. Som nämnts ovan bygger uppgifterna på förutsättning- en av oförändrad lagstiftning. Kostnadsberäkningama bygger på dagens penningvärde och är utförda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr.

Som framgår av tabellen visar beräkningarna att inom folkpensioneringen kostnaderna för barnpension kan uppskattas uppgå till ca 210 milj. kr år 1983 och sedan ligga kvar på denna nivå under hela den studerade perioden. Beträffande änkepension kan folkpensionskostnadema beräknas utgöra ca 1 330 milj. kr år 1983 för att— till följd av minskade utgifter för pensionstill- skott — sjunka med ca 20 milj. kr fram till år 1995. varefter de årliga kostnaderna skulle ligga fast på en nivå om ca 1 310 milj. kr.

Inom tilläggspensioneringen kan antas att de årliga kostnaderna för barnpension utgör 294 milj. kr år 1983. att de ökar till 300 milj. kr år 1990 och' att de sedan stabiliseras på denna nivå. Kostnaderna för änkepension från ATP beräknas uppgå till 2 784 milj. kr år 1983. Denna årskostnad stiger sedan kontinuerligt fram till år 2030 då den kan uppskattas till ca 6 500 milj. kr. De årliga kostnaderna för änkepension från tilläggspensioneringen kan således under tidsperioden från år 1983 fram till år 2030. då fullfunktionsstadiet antas vara uppnått. beräknas stiga med ca 133 %.

Tabell 4.18 Beräknade kostnader åren 1983—2030 för barn- och änkepension enligt nu gällande lagstiftning. Basbeloppet 17 300 kr

& Förmån Kostnader (milj. kr). år

*R— 1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

&_

Änkepension Folkpension 1 333 1 331 1 329 1 319 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 Tilläggspension 2 784 2 986 3 192 4 239 5 169 5 809 6 125 6 252 6 377 6 440 6 483 6 498 . & Summa 4117 4317 4521 5558 6478 7118 7434 7561 7686 7749 7792 7807 Barnpension Folkpension 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 Tilläggspension 294 296 298 300 300 300 300 300 300 300 300 300 & Summa 504 506 508 510 510 510 510 510 510 510 510 510

|. . Anke- och bam- pension totalt 4 621 4 823 5 029 6 068 6 988 7 628 7 944 8 071 8 196 8 259 8 302 8 317

5. Gällande regler på några andra områden

5.1. Familjerätten

Reglerna om familjepension har anknytning till de bestämmelser som gäller inom familjerätten beträffande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan makar samt mellan föräldrar och barn. 1 nu förevarande avsnitt lämnas en kortfattad översikt över gällande regler dels i giftermålsbalken om äktenska— pets rättsverkningar och om makars underhållsskyldighet, dels i föräldrabal— ken om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn. dels i ärvdabalken om arv och testamente.

Enligt giltermå/sbalken skall makar, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov. De skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. Om det som en av makarna skall bidra med inte räcker till för makens personliga behov eller för betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs. Försummar en av makarna den underhållsskyldighet som således åvilar honom kan han av domstol åläggas att betala underhållsbidrag till den andre maken. Sådan skyldighet föreligger också för det fall att makarna inte varaktigt bor tillsammans. Underhållsskyldigheten bestäms härvid enligt nyss angivna grunder.

Om makar är överens om att äktenskapet skall upplösas har de rätt till äktenskapsskillnad. Har båda makarna eller en av dem vårdnaden om barn under 16 år skall äktenskapsskillnaden dock föregås av en betänketid om minst sex månader. Sådan betänketid skall också i regel löpa om endast en av makarna vill ha äktenskapsskillnad. Under betänketiden gäller alltjämt de tidigare redovisade bestämmelserna om makars skyldigheteri underhållshän- seende. Sedan betänketiden löpt ut och dom på äktenskapsskillnad föreligger upphör som huvudregel denna skyldighet, och envar av makarna har att därefter själv svara för sin försörjning. Är emellertid make under en övergångstid i behov av bidrag för sitt underhåll, har han eller hon rätt att få underhållsbidrag av den andre maken efter vad som är skäligt med hänsyn till dennes förmåga och övriga omständigheter. Undantagsvis kan det komma i fråga att utge underhållsbidrag även under en längre tid än en övergångstid. Så är fallet om maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett långvarigt äktenskap eller om det föreligger synnerliga skäl härtill.

Underhållsbidrag bestäms vanligen att utgå periodiskt på bestämda tider (normalt månatligen). Ett underhållsbidrag som en gång har blivit bestämt genom avtal makarna emellan eller genom dom kan på yrkande av make

jämkas av domstol, om ändrade förhållanden påkallar det. Då fråga är om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får dock jämkning i höjande riktning ske endast om synnerliga skäl föreligger.

Att underhållsberättigad make gifter om sig medför inte i och för sig att den tidigare makens underhållsskyldighet bortfaller. Emellertid kan i ett sådant fall, med tillämpning av de ovan beskrivna reglerna om jämkning, förordnas att bidraget skall sättas ned eller helt falla bort om det nya äktenskapet medför en ändring till det bättre i den underhållsberättigades ekonomiska förhållan- den. På samma sätt kan bidraget komma att jämkas därför att den underhållsberättigade lever tillsammans med annan under äktenskapsliknan- de förhållanden.

Utgående underhållsbidrag till make är indexreglerade och följer ändringar i basbeloppet.

Enligt giftermålsbalken är makars egendom av två slag. nämligen giftorätts- gods och enskild egendom. Egendomen är giftorättsgods såvida den inte är enskild. Enskild är sådan egendom som makarna själva genom äktenskaps- förord förklarat skall vara enskild. Hit hör också sådan egendom som make fått i gåva eller genom arv eller testamente och som givaren, arvlåtaren eller testator bestämt skall vara enskild. Även egendom som har trätt i stället för enskild egendom är i princip enskild.

Egendomsordningen enligt giftermålsbalken innebär sålunda inte någon egendomsgemenskap mellan makarna. Vardera maken äger och förvaltar i princip själv all sin egendom, såväl enskild egendom som giftorättsgods. Beträffande giftorättsgods är det i stället fråga om en giftorättsgemenskap. Detta betyder att var och en av makarna har giftorätt i den egendom som den andre maken ägde vid äktenskapets ingående eller har förvärvat under äktenskapet. Giftorätten aktualiseras i regel först vid äktenskapets upplösning och innebär att hälften av makarnas behållna sammanlagda giftorättsgods då skall tillfalla vardera maken eller hans arvingar. Var och en av makarna svarar också i princip själv för sina egna skulder. Ena makens fordringsägare har således inte rätt till betalning ur den andre makens egendom.

Vid äktenskapets upplösning — genom äktenskapsskillnad eller i anledning av ena makens död — skall bodelning äga rum och makarnas giftorättsandelar bestämmas, såvida inte all egendom i äktenskapet var enskild. Vid bodelning får vardera maken (eller den dödes arvingar och testamentstagare) först ta undan så mycket av sitt eget resp. den döde makens gi ftorättsgods att det räcker för att täcka hans eller hennes skulder. Härefter sker en hälftendelning av återstående giftorättsgods. Varje makes enskilda egendom tillfaller den maken eller hans arvingar. Om bodelning sker med anledning av ena makens död, har den efterlevande dock alltid rätt att av giftorättsgodset få ut så mycket att det, tillsammans med den enskilda egendom som han eller hon kan äga, uppgår till ett värde som motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet.

För dem som utan att vara gifta sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden finns inga familjerättsliga regler om t. ex. inbördes underhålls- skyldighet eller om giftorättsgemenskap i likhet med vad som enligt gifter- målsbalken gäller för dem som är gifta. Inte heller finns några regler om arvsrätt för efterlevande samboende.

Enligt/öräldrabalken skall barn stå under vårdnad av bägge eller den ene av

sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare. Vårdnaden skall fortgå till dess barnet fyllt 18 år eller dessförinnan har ingått äktenskap. Den som har vårdnad om ett barn skall sörja för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaren skall tillse att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.

För barn vars föräldrar är gifta med varandra är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare från barnets födelse. Vill en av eller båda föräldrarna att de inte längre gemensamt skall ha vårdnaden om barnet. kan domstol besluta att vårdnaden skall tillkomma endast en av dem. Är föräldrarna ense om hur vårdnaden om barnet skall ordnas, skall domstolen besluta i överensstäm- melse med deras önskemål, om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense, skall domstolen besluta efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Om det härvid finnes uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall särskild förmyndare utses för barnet.

Då det dömts till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall domstol fatta beslut angående vårdnaden om barnen. Härvid äger de ovan angivna reglerna motsvarande tillämpning. Är makarna ense om att de vill utöva vårdnaden gemensamt även efter äktenskapsskillnaden, skall domstolen dock besluta i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle vara uppenbart stridande mot barnets bästa.

Är ett barns föräldrar inte gifta med varandra, står barnet under moderns vårdnad. Om föräldrarna senare ingår äktenskap med varandra, kommer barnet från den tidpunkten automatiskt att stå under bägges vårdnad. Ogifta föräldrar har emellertid möjlighet att genom beslut av domstol bli gemen- samma vårdnadshavare för bamet. Sådant beslut kan meddelas oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte.

När vårdnaden om barn tillkommer föräldrarna gemensamt och den ene avlider, blir den efterlevande automatiskt ensam vårdnadshavare. Om bara en av föräldrarna är vårdnadshavare och denne dör, skall domstol förordna den andre föräldern till vårdnadshavare, under förutsättning att det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros en särskilt förordnad förmyndare.

Föräldrarna skall, var och en efter sin förmåga, svara för underhåll åt barnet efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Härvid skall beaktas barnets egna inkomster och tillgångar samt sociala förmåner som tillkommer bamet. Underhållsskyl- dighet föreligger tills barnet fyllt 18 år. Om barnet då går i skolan kvarstår underhållsskyldigheten till dess grundutbildningen är avslutad. Med grund- utbildning menas grundskola, gymnasieskola och annan jämförlig utbildning. Om barnet slutat skolan men återupptar studierna före 19 års ålder uppkommer ånyo underhållsskyldighet. Underhållsskyldigheten upphör dock alltid senast då barnet fyller 21 år.

Föräldrar som sammanbor och tillsammans har vårdnaden om barnet förutsätts sinsemellan komma överens om hur underhållsbördan skall fördelas dem emellan. I övriga fall, t. ex. då föräldrarna efter äktenskapsskill- nad bor isär, måste däremot barnets rätt till underhåll från förälder som inte sammanbor med barnet fastställas genom dom eller avtal. Underhållsskyldig-

heten fullgörs i här berörda fall i regel genom utgivande av periodiska underhållsbidrag. Sålunda gäller att underhållsbidrag skall betalas av den förälder som inte har vårdnaden om barnet och som inte heller varaktigt bor tillsammans med det. Har en förälder vårdnaden gemensamt med den andre är den förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet bidragsskyldig. om barnet bor varaktigt tillsammans med endast den andre föräldern.

Vad som har bestämts om underhållsbidrag genom dom eller avtal kan jämkas av domstol när ändrade förhållanden påkallar det.

Underhållsbidrag till barn är indexreglerade på liknande sätt som bidrag till förutvarande makes underhåll. Dock gäller numera att underhållsbidrag till barn uppräknas med endast 70 % av den årliga basbeloppshöjningen.

1 de fall då barnet har rätt till underhållsbidrag men detta inte betalas kan bidragsförskott utgå. Bidragsförskott kan också fylla ut ett lågt underhållsbi- drag (jfr avsnitt 5.3.6).

De ovan berörda reglerna avser underhåll till faders eller moders eget barn. 1 föräldrabalken finns även bestämmelser som ålägger styvfader eller styvmoder en viss underhållsskyldighet mot styvbarn. Sålunda är den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med den förälder som har vårdnaden om barnet, underhållsskyldig mot barnet, om parterna är gifta med varandra eller har barn tillsammans. Styvföräldems underhållsskyldighet är dock endast subsidiär i förhållande till den av föräldrarna som styvföräldem inte bor tillsammans med. Om det finns särskilda skäl kvarstår underhållsskyldigheten även sedan barnet flyttat hemifrån, t. ex. när barnet studerar på annan ort.

De grundläggande bestämmelserna om arvsrätt finns i ärvdabalken. Enligt ? dessa är närmaste arvingar den avlidnes avkomlingar (bröstarvingar). Efter- lämnar den avlidne flera barn, har var och en av dem rätt till lika stor arvslott. Om ett barn är dött, träder det barnets avkomlingar i dess ställe. Om den avlidne. var gift och inte efterlämnar bröstarvingar, tillfaller hela kvarlåten- skapen den andre maken. Makes arvsrätt omfattar hela den avlidnes kvarlåtenskap. Arvsrätten är dock inskränkt såtillvida att den avlidne makens släktingar har 5. k. sekundosuccessionsrätt vid'den efterlämnade makens död. Vanligt förekommande är att efterlevande make genom ett inbördes testa- mente får en starkare rätt än den lagen ger och erhåller egendomen med full äganderätt.

Efterlämnar den avlidne varken bröstarvinge eller make tillkommer arvsrätten i första hand fader och moder med hälften vardera och i andra hand syskon och dess avkomlingar. Finns inte heller sådan arvsberättigad tillfaller arvet till lika delar föräldrarna till den avlidnes föräldrar eller, om även dessa är avlidna, deras barn. Finns ingen arvsberättigad släkting enligt vad nu sagts tillfaller arvet allmänna arvsfonden.

Den arvsrätt som tillkommer bröstarvinge (barn och bambam) är starkare än andra släktingars genom reglerna om laglott. Med laglott avses hälften av den arvslott som enligt ärvdabalken tillkommer bröstarvinge. En bröstarvinge har rätt att få ut sin laglott även om arvlåtaren har förordnat i testamente att hela arvslotten skall tillfalla någon annan. _

De'ovan berörda reglerna avser de legala bestämmelserna om arvsrätt. Huvuddelen av "dessa kan dock sättas ur spel genom att arvlåtaren i testamente förordnar på annat sätt om sin kvarlåtenskap. Genom testamente kan sålunda exempelvis bestämmas att kvarlåtenskapen skall tillfalla person med vilken

vederbörande sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden.

Den familjerättsliga lagstiftningen är sedan år 1969 föremål för utredning av familjelagssakkunniga (Ju 1970152). De sakkunniga har hittills avgivit bl. a. betänkandena (SOU l972:4l) Familj och äktenskap 1 och (SOU 1977137) Underhåll till barn och frånskilda, vilka legat till grund för de nu gällande reglerna om äktenskaps ingående och upplösning resp. underhåll till make och barn. Familjelagssakkunnigas arbete berör f. n. frågor om bl. a. egendoms- fördelningen makar emellan vid dödsfall och äktenskapsskillnad, makes och bröstarvingars arvsrätt samt eventuell reglering av de inbördes ekonomiska förhållandena hos icke gifta samboende. Förslagi dessa frågor väntas under år 1981.

5.2. Skadeståndsrätten

När någon lider skada till person eller egendom kan ekonomisk gottgörelse för skadan komma att utgå enligt båda eller ettdera av två i princip skilda regelsystem. Under vissa omständigheter kan den skadelidande vända sig mot annan person under åberopande av gällande regler om skadeståndsansvar. Om den skadeståndsskyldige då skyddas av s. k. ansvarsförsäkring, kan skadeståndet betalas av denna inom försäkringssummans ram. Skadan kan emellertid också helt eller delvis täckas av enskild försäkring på den skadelidandes sida, t. ex. 'olycksfallsförsäkring, eller av socialförsäkringen. Dessa båda system — skadestånd och försäkring på den skadelidandes sida - fungerar ofta vid sidan av varandra men är delvis samordnade, t. ex. så att försäkring helt eller delvis utesluter skadeståndsansvar. Detta är fallet med socialförsäkringen.

En grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att skadeståndet skall försätta den skadelidande i samma läge som om skadan inte alls hade inträffat. Skadeståndet skall med andra ord täcka hela skadan, i den mån inte ersättning utgår från andra ersättningsanordningar vilkas förmåner skall samordnas med skadeståndet. Vissa avsteg från denna princip förekommer dock. Sålunda kan skadeståndet nedsättas på grund av att den skadelidande har varit medvål- lande till skadan. För en del kategorier skadeståndsskyldiga finns också bestämmelser om jämkning av skadestånd i vissa särskilda fall.

För attskadeståndsansvar skall föreligga krävs normalt att skadan har vållats — uppsåtligen eller av grov vårdslöshet — av den mot vilken skade- ståndskravet riktar sig. I vissa fall kan skadeståndsansvar emellertid föreligga även när annan har vållat skadan eller oberoende av om vållande överhu- vudtaget kan tillräknas någon.

Regler om skadestånd finns i skadeståndslagen (19722207). Vid personskada som har lett till döden skall enligt skadeståndslagen utgå ersättning för begravningskostnad och. i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet. Dessutom skall ersättning utges för förlust av underhåll. Sådan ersättning tillkommer efterlevande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Skadestånd kan således tillerkännas även den som inte hade laglig rätt till

underhåll, t.ex. fosterbarn, barnbarn, syskon eller person som sammanbott med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Om det å andra sidan visserligen förelåg en familjerättslig underhållsskyldighet men denna inte blivit eller kunnat väntas bli utkrävd, föreligger inte heller någon rätt till skadestånd. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller på annat sätt själv bidra till sin försörjning. Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i hemmet.

Ersättningen skall således motsvara den faktiska förlusten av underhåll. Skadeståndet bestäms på sådant sätt att ersättningen åstadkommer ett bibehållande av i princip samma standard som före dödsfallet. Skadeståndet bör så långt möjligt återspegla förhållandena sådana de antagligen skulle ha gestaltat sig, om dödsfallet inte hade inträffat. Detta innebär också att hänsyn tas till sådan minskning eller sådant bortfall av den underhållsskyldiges försörjningsförmåga som skulle ha inträtt även om han inte hade dödats. lnkomstminskningen vid den tidpunkt då den avlidne skulle ha inträtt i pensionsåldern kan t. ex. vara en viktig faktor. I vissa avseenden har schablonregler utvecklats vid skadeståndsprövningen. I princip går beräk- ningen till så, att man med utgångspunkt från familjens samlade inkomster beräknar varje efterlevandes konsumtionsandel av den samlade inkomsten. En änka med bam beräknas — vid normala inkomstlägen — i regel ha en konsumtionsandel om ca 40 % eller, vid högre åldrar, ca 50 % och barnen 10 a 15 %.

Som angivits ovan skall vid bedömningen hänsyn tas till den efterlevandes förmåga att försörja sig genom eget arbete. Skadeståndet fyller ut bara den del av förlusten som den egna försörjningen inte täcker. Om den efterlevande utan standardsänkning kan antas få försörjning genom egen arbetsinkomst. finns med andra ord inget utrymme för skadestånd. Vilka krav som kan ställas på den efterlevande när det gäller försörjning genom eget arbete får avgöras med hänsyn till den efterlevandes ålder, hälsotillstånd, utbildning e. d., liksom till det rådande arbetsmarknadsläget och liknande omständigheter. Ju äldre den efterlevande är, desto mindre möjligheter anses han eller hon regelmässigt ha att börja förvärvsarbeta, om vederbörande inte gjort detta tidigare. Detsamma gäller om den efterlevande är sjuklig. En viktig omständighet kan vara om minderåriga barn kräver tillsyn av den efterlevande föräldern. Om hindret är temporärt, brukar man försöka anpassa skadeståndet till detta. Också här tillämpas schablonregler i stor utsträckning. I åtskilliga avgöranden har ansetts att en änka som har tillsyn över sina barn kan ta förvärvsarbete sedan yngsta barnet uppnått lO-årsåldem. Ofta kan skadeståndet få den funktionen att det täcker den efterlevandes underhållsbehov under tid som behövs för utbildning. En efterlevandes behov av underhåll bedöms i regel upphöra vid omgifte.

När det gäller underhåll till efterlevande barn finns inte några fasta normer för hur länge underhållet skall utgå. Skadeståndet får här anpassas till barnets pågående eller framtida utbildning. Bedömningen grundas på de förhållanden som man hade kunnat räkna med om dödsfallet inte hade inträffat. På denna punkt föreligger en skillnad jämfört med bedömningen av efterlevande makes försörjningsförmåga. 1 det senare fallet kan bestämmelserna innebära att den efterlevande får ändra sin situation med anledning av dödsfallet genom att gå

ut i förvärvsarbete, även om så inte hade blivit fallet om dödsfallet inte hade inträffat.

Förluster med anledning av dödsfall täcks i stor utsträckning genom försäkringsförrnåner och arbetsgivarförmåner e. d. Sålunda kan t. ex. utgå ersättning enligt AFL, LAF eller kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Skade- ståndet är subsidiärt i förhållande till förmåner av detta slag och utgår således bara i den mån det överstiger dessa andra förmåner. Någon avräkning sker i regel inte beträffande kapitalersättning från olycksfallsförsäkring eller ersätt- ning från annan livförsäkring än kollektiv tjänstepensionsförsäkring.

Ersättning för förlust av underhåll fastställs i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den efterlevandes försörjning. skall den dock alltid utgå som livränta, om inte särskilda skäl talar emot det. Fastställd livränta är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Uppräkning sker dock med högst 5 % för år räknat.

Ersättning för förlust av underhåll som utgår i form av livränta kan höjas eller sänkas, om de förhållanden som låg till grund för beslutet om ersättning har ändrats väsentligt. Har ersättningen fastställts i form av engångsbelopp. kan den efterlevande under samma förutsättning tillerkännas ytterligare ersättning.

De berörda reglerna i skadeståndslagen tillämpas också i de fall då ersättning skall utges från vissa privata försäkringar, t. ex. från trafikförsäkring eller ansvarsförsäkring. Även trygghetsförsäkringen vid arbetsskada bygger, som angivits i avsnitt 2.3.5, på skadeståndsrättens principer.

5.3. Samhällsstöd till barnfamiljer 5.3.1 Inledning

Samhällets stöd till barnfamiljer ges dels som direkt ekonomiskt stöd, dels i form av vård och service. Också inom inkomstbeskattningen finns regler med familjepolitisk inriktning.

Det direkta ekonomiska stödet åt barnfamiljer utgörs främst av allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, bosättningslån, vårdbidrag, bam— tillägg till folkpension och studiestöd. Härtill kommer bidragsförskott och barnpension som utgör särskilda stöd åt barn till ensamstående föräldrar. 1 det följande lämnas en översikt över reglerna för allmänna barnbidrag, bostads- bidrag, föräldraförsäkringen, studiestöd och bidragsförskott samt för vissa skattelättnader av betydelse för barnfamiljer. Gällande bestämmelser om barnpension, bamtillägg och vårdbidrag har redovisats ovan i avsnitt 2.1.

En annan viktig del av familjepolitiken utgörs av samhällets insatser för social service och omvårdnad åt barnfamiljer. En central plats härvidlag intar den kommunala barnomsorgen, vilken beskrivs närmare i det följande. Vidare kan erinras om livsmedelssubventionema och den sociala hemhjälpen samt om fria Skolmåltider, Skolskjutsar och undervisningsmaten'el. Ytterligare kan nämnas skolhälsovården och den fria tandvården för skolbarn. Slutligen kan hänvisas till socialtjänstlagstiftningen.

Lagen (19781410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m. ger föräldrar rätt att vara helt lediga från arbetet eller att förkorta sin dagliga arbetstid till tre

fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel ledighet gäller så länge föräldern vårdar bam under ett och ett halvt års ålder. Rätt till förkortad arbetstid till i vanliga fall sex timmar per dag gäller till dess barnet är åtta år eller senare har avslutat det första skolåret. Denna rätt är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen.

5.3.2. Allmänna barnbidrag

De allmänna bambidragen infördes år 1948 och ersatte då de bamavdrag vid beskattningen som tidigare fanns. Bambidragen ger alla barn ett grundläggan- de ekonomiskt stöd såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran. De utges löpande utan ansökan eller särskild prövning för barn som inte fyllt 16 år och som är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Även barn som inte är svensk medborgare erhåller barnbidrag under förutsättning att det är bosatt i Sverige och fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven här eller att barnet eller en av föräldrarna vistas i Sverige sedan minst sex månader.

Barnbidraget har successivt höjts och uppgår fr. o. m. den 1 oktober 1980 till 3 000 kr per—bam och år (250 kr per månad). Bidraget är skattefritt. Utbetalning sker kvartalsvis.

Fr. o. m. den 1 januari 1982 genomförs en förstärkning av stödet till flerbamsfamiljer. På grundval av propositionen 1980/811188 har riksdagen (SOU 44, rskr 409) beslutat att det fr. o. m. nämnda tidpunkt skall till familjer med tre eller flera barn utges ett flerbamstillägg. knutet till det allmänna barnbidraget. Tillägget motsvarar för familjer med tre barn ett fjärdedels barnbidrag (f. n. 750 kr per år). För familjer med fyra eller flera barn motsvarar flerbamstillägget ett halvt barnbidrag (f. n. 1 500 kr per år) för ettvart av det fjärde och därpå följande barn. Tillägget skall utgå till dess barnet fyller 16 ar.

5.3.3 Bostadsbidrag Som komplement till de allmänna barnbidragen utgår inkomstprövade bostadsbidrag till familjer med lägre inkomster och familjer med flera barn. Bostadsbidragen består av dels ett statligt bidrag som utgör ett inkomstprövat konsumtionsstöd utan anknytning till bostadsförhållandena, dels ett stats- kommunalt bidrag som är anknutet till bostadskostnaden. De statskommu- nala bostadsbidragen kan utgå även till låginkomsttagare utan barn.

Till pensionärer kan utges dels de nämnda statliga och statskommunala bostadsbidragen. dels kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) och statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. (SKBF). Dessa senare bidrag finns beskrivna i avsnitt 2.1.3.

Bestämmelser om statliga bostadsbidrag (SBB) finns i förordningen (l976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. Dessa bidrag bestäms enbart på grundval av inkomst och bamantal och är. som nämnts ovan. oberoende av bostadskostnadema. De kan således ses som ett rent konsum- tionsstöd. Bidrag utgår till barnfamiljer som är bosatta i Sverige. Bidragsverk- samheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämndema och kommu-

nema. Statligt bostadsbidrag utgår till familjer med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn som sedan minst tre månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Med familj avses makar med barn eller ensamstående med barn. Med makarjämställs man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Med makarjämställs även man och kvinna som i annat fall lever tillsammans under äktenskapsliknande förhåll- anden och har gemensamt hushåll.

Oreducerat statligt bostadsbidrag utgår f. n. med 1 860 kr om året för varje barn (155 kr per månad).

Enligt förordningen (l976:262) om statskommunala bostadsbidrag kan under vissa förutsättningar utges statsbidrag till statskommunala bostadsbi- drag (SKBB). Kommunerna beslutar själva om sådant bidrag skall utgå i kommunen och med vilket belopp. För att statsbidrag skall utges krävs att följande regler för bidragen är uppfyllda.

Statskommunalt bostadsbidrag kan beviljas både barnfamiljer och hushåll utan barn.

Bidrag till barnfamiljer utgår i likhet med det statliga bostadsbidraget till familjer (makar eller ensamstående) med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Det kan utges även till familjer med barn som är över 17 år och som uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Med makar jämställs i fråga om rätten till statskommunalt bostadsbidrag vissa ogifta samboende enligt samma regler som gäller för statligt bostadsbidrag.

För att statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn skall kunna utgå krävs att sökanden eller, när ansökan gäller makar, en av dem har fyllt 18 år. Bidraget kan inte beviljas den som uppbär folkpension.

Det statskommunala bostadsbidraget varierar —- förutom med inkomsten — med bostadskostnaden. För att bidrag skall utgå måste bostadskostnaden per månad uppgå till lägst 500 kr. Samma gräns gäller för ensamstående och för makar.

Det statskommunala bostadsbidraget utgår med 80 % av bostadskostnaden per månad mellan 500 kr och en övre gräns som är anpassad till bostadsbe- hovet hos olika stora hushåll. Denna övre gräns utgör 750 kr för ensamstående utan barn, 850 kr för samboende utan barn, 1 250 kr för familj med ett ellertvå barn, 1 500 kr för familj med tre eller fyra barn och 1 800 kr för familj med fem eller flera barn.

Inkomstprövningen för statliga och statskommunala bostadsbidrag sker i regel på grundval av familjeförsörjarens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. l fråga om makar och med makar jämställda läggs deras sammanlagda taxerade inkomst till grund för beräk— ningen, om de inte lever åtskilda. Har familjeförsörjarens eller makamas inkomst ökat eller minskat väsentligt i förhållande till vad som framgår av den nämnda taxeringen. bestäms dock storleken av bostadsbidraget med hänsyn till en beräknad bidragsgrundande inkomst för det kalenderår för vilket ' bostadsbidrag skall utgå.

För att oreducerat bostadsbidrag skall utgå får årsinkomsten inte överstiga 29 000 kr för ensamstående och för makar utan barn. För makar med barn är motsvarande gränsbelopp 38 000 kr och för ensamstående med barn utgör det 30 000 kr. Om inkomsten överstiger nämnda belopp. reduceras bostadsbidra-

get med 15 % av den överskjutande taxerade inkomsten upp till 59 000 kr och med 24 % av den taxerade inkomsten över 59 000 kr. Vid inkomstprövningen beaktas även eventuell förmögenhet. Hänsyn tas också till underskott i förvärvskälla vid inkomsttaxeringen. Om avdrag för sådant underskott gjorts, läggs nämligen hela underskottet till den taxerade inkomsten. Reglerna för inkomstprövning är identiska för statliga och statskommunala bostadsbidrag. Vid prövningen läggs bidragen samman och det statliga bidraget minskas i första hand.

. Fr. o. rn. år 1982 höjs de nedre inkomstgränsema till 41 000 kr för makar med barn och till 33 000 kr för ensamstående med bam. Vidare sänks då den nedre inkomstgränsen för ensamstående utan barn till 26 000 kr. Samtidigt höjs den övre inkomstgränsen till 62 000 kr. Ytterligare kommer den nedre hyresgränsen för SKBB att höjas till 550 kr per månad och de övre hyresgränsema att höjas till 800 kr per månd för ensamstående utan barn, till 950 kr per månad för makar utan bam, till 1 400 kr per månad för hushåll med ett ellertvå barn, till 1 750 kr per månad för hushåll med tre eller fyra barn och till 2 100 kr per månad för hushåll med fem eller flera barn. Det statliga bostadsbidraget höjs samtidigt till 2 160 kr per barn och år (prop. 1980/81:100 bil. 16, CU 29, rskr 244). En jämförelse mellan de maximala beloppen för bostadsbidrag enligt gällande regler för år 1981 och för år 1982 ges i tabell 5.1.

Tabell 5.1 Bostadsbidrag enligt regler gällande för år 1981 resp. 1982

& Hushåll Maximalt utgående bostadsbidrag, kr per år

& Enligt de regler Enligt de regler som gäller för som gäller för

år 1981 år 1982 i & Ensamstående utan barn 2 400 2 400 Makar utan barn 3 360 3 840 Hushåll med 1 barn 9 060 10 320 Hushåll med 2 barn 10 920 12 480 Hushåll med 3 barn 15 180 18 000 Hushåll med 4 barn 17 040 20 160 Hushåll med 5 barn 21 780 25 680 För varje ytterligare barn 1 860 2 160 &

5.3.4. Föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen ger alla föräldrar ett ekonomiskt skydd i samband med barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna ekonomiska möjlighe— ter att vara hemma hos sina barn under viss tid fram t. o. m. barnets första skolår. Försäkringen infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts ut och förbättrats. Den består av tre delar: föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Bestämmelser om föräldrapenning finns i 4 kap. AFL. Förmånema är skattepliktiga och ATP-grundande.

För rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse fordras att

föräldern har varit eller rätteligen borde ha varit inskriven i allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. En förutsättning för rätt till ersättning är vidare att föräldern inte samtidigt förvärvsarbetar. Ytterligare gäller att föräldrapenning utgår för vård av barn endast om barnet är bosatt i Sverige.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utgår under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna. Moder har rätt till föräldrapenning tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning. För samma tid kan föräldrapen- ning inte utbetalas till båda föräldrarna.

För föräldrapenningen gäller en garantinivå, som innebär att ersättning alltid utges med minst 37 kr om dagen. Den som är eller rätteligen skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning som överstiger garantinivån har rätt till föräldrapenning som motsvarar hans sjukpenning under förutsättning att han har varit berättigad till den högre ersättningen under en kvalifikationstid av 270 dagar före barnets födelse. Om föräldrar gemensamt har barn i sin vård utges föräldrapenning över garantinivån till fadern endast om modern är eller rätteligen skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över den nivån. Undantag härifrån får dock göras om modern av särskilda skäl inte har möjlighet att själv vårda barnet.

Fosterföräldrar likställs med föräldrar vid tillämpningen av bestämmelser- na om föräldrapenning i samband med barns födelse. Föräldrapenning utgår dock inte för tid innan de fått barnet i sin vård. Vidare har adoptivföräldrar från den dag de får barnet i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt högst 180 dagar, om barnet inte har fyllt tio år. Detsamma gäller i fråga om fosterföräldrar som mottar barn i avsikt att adoptera det.

Förvärvsarbetande förälder som tillfälligt behöver stanna hemma för att ta vård om barn i samband med sjukdom eller liknande har rätt till föräldra- penning/ör tillfällig vård av barn. Förälder har rätt härtill om barnet inte har fyllt tolv år (och är fött år 1970 eller senare) samt föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare eller i samband med besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Föräldrapenningen utgår under högst 60 dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt. .

Rätt till föräldrapenning för tillfällig vård tillkommer även fader som för biträde i hemmet eller för vård av barn avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse. Föräldrapenning utges för sådant ändamål för högst tio dagar. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utgår med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning.

I fråga om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård likställs fosterbarn med biologiskt barn.

Särskild jöräldrapenning utges för varje barn under högst 90 dagar sammanlagt för föräldrarna under förutsättning att barnet är fött år 1978 eller senare. Är barnet fött år 1980 eller senare föreligger rätt till särskild föräldrapenning under sammanlagt 180 dagar. Den särskilda föräldrapen- ningen får tas ut under de tidsperioder som föräldrarna själva finner lämpliga under tiden fram till dess barnet fyller åtta år eller senare avslutar det första

skolåret. Föräldrapenningen utgår till förälder som förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Den kan användas såväl vid heltidsledighet som vid förkortad arbetstid och utgår som hel, halv eller en fjärdedels föräldrapenning.

Var och en av föräldrama disponerar halva ersättningstiden, men en förälder kan när han så önskar avstå från sin rätt till förmån för den andra föräldern eller den som vårdar barnet som fosterbarn. Förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära den särskilda föräldrapen- ningen under hela ersättningstiden.

Förutsättning för rätt till särskild föräldrapenning är att föräldern tar faktisk vård om bamet under den tid ersättning utgår. Föräldrapenningen kan emellertid också tas ut i samband med föräldrautbildning eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

Under 90 dagar av den ersättningsberättigande tiden utgår hel särskild föräldrapenning med lägst 37 kr om dagen eller — under särskilda förutsätt- ningar — med det högre belopp som motsvarar sjukpenningen. Under resterande 90 dagar. beträffande vilka alltså ersättning utges för barn födda år 1980 eller senare. utgår föräldrapenningen alltid enligt garantinivån, dvs. med 37 kr per dag lika för alla. För att få halv särskild föräldrapenning över garantinivån får föräldern arbeta högst hälften av normal arbetstid. För att få en fjärdedel av hel sådan föräldrapenning får han arbeta högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Hel särskild föräldrapenning över garantinivån förutsät- ter att föräldern inte alls förvärvsarbetar.

I fråga om samtliga former av föräldrapenning gäller att med förälder likställs den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn under förutsättning att de stadigvarande sammanbor.

5.3.5. Studiestöd

Enligt studiestödslagen (1973:349) lämnar staten studiestöd i form av förlängt barnbidrag, studiehjälp, studiemedel, timstudiestöd. dagstudiestöd och sär- skilt vuxenstudiestöd. Av dessa studiestödsformer kan det förlängda bambi- draget och studiehjälpen sägas utgöra delar av samhällets stöd till barnfamil- jerna förutom att de har ett utbildningspolitiskt syfte. Övriga typer av studiestöd är avsedda för äldre studerande (över 20 år). En översiktlig redogörelse för dessa senare stöd lämnas i avsnitt 5.4.6.

Som nämnts i det föregående utgår allmänt barnbidrag till dess barnet fyller 16 år. Barn som går kvar i grundskolan efter 16 års ålder har dock rätt till förlängt barnbidrag. Sådant bidrag utges fr.o.m. kvartalet efter det under vilket barnet fyllt 16 år och utbetalas så länge barnet går kvar i grundskolan eller gåri viss annan utbildning. Det utgår f. n. med 250 kr per månad under läsårets nio månader (2 250 kr per år). Bidraget utges utan inkomstprövning och utan ansökan.

Stridieltjälpen består av studiebidrag jämte tillägg, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning.

Studiehjälp utgår till studerande i åldern 16—19 år i gymnasial utbildning. Studiehjälpen utges i regel vid heltidsstudier under högst nio månader per läsår. Normalt utgår studiehjälpen fr. o. m. kvartalet efter det då den studerande fyllt 16 år och t. o. m. första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.

Grunden i studiehjälpen är studiebidraget. som utges utan inkomstpröv- ning. Studiebidraget uppgår f. n. till 250 kr per månad under läsåret. Bidragets månadsbelopp är således anpassat till det månatliga beloppet för allmänt barnbidrag.

Till studiebidrag kan utbetalas tillägg i form av inackorderingstillägg, resetillägg. inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg.

Inaekorderingstillc'igg kan utgå om hemmet ligger så långt från studieorten att eleven måste bo inackorderad. Om färdvägen mellan bostaden och skolan är minst sex kilometer kan utges resetillc'igg.

Det inkomstprövade tillägget utgår fr. o. m. den 1 juli 1981 med högst 180 kr per månad. Tillägget utges fr. o. m. månaden efter den under vilken den studerande har fyllt 17 år. Det kan ses som en fortsättning av det statliga bostadsbidraget. lnkomstprövningen sker med hänsyn till den studerandes och hans föräldrars sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Be/rorsprt'ivat tillägg kan beviljas den som har synnerligen stort behov av studiehjälp utöver vad han erhåller i studiebidrag och annat tillägg. Prövning görs med hänsyn till elevens och vårdnadshavares inkomster och fömiögenhet samt antal familjemedlemmar. Behovsprövat tillägg utgår med högst 230 kr per månad. Den nedre åldersgränsen för behovsprövat tillägg går redan vid 16 år.

Studerande i gymnasial utbildning som har behov av ytterligare studiehjälp utöver vad som utgår såsom studiestöd kan under vissa förutsättningar erhålla återbetalningspliktiga studiemedel. Vid prövning av behovet av studiemedel beaktas den studerandes ekonomiska förhållanden. Hänsyn tas i vissa fall även till hans föräldrars inkomster och förmögenhet.

5.3.6. Bidragsförskott

Enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott utgåri vissa fall bidragsförskott för barn under 18 år. Bestämmelserna härom bör ses mot bakgrund av föräldrabalkens regler om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn (jfr avsnitt 5. 1 ). Om ett barns föräldrar lever åtskilda är vanligen den förälder som inte har vårdnaden om barnet skyldig att utge underhållsbidrag till barnet. För att hindra att barnet blir lidande till följd av att underhållsskyldig förälder inte fullgör sin underhållsskyldighet eller inte har förmåga att betala underhålls- bidrag har bidragsförskotten införts.

Bidragsförskott kan sålunda utgå om vårdnaden om ett barn tillkommer endast en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet men bör detta varaktigt tillsammans med endast en av föräldrarna, lämnas bidragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Förskott kan utgå även om ingen underhållsskyldig förälder finns. En ytterligare förutsättning för att bidrags- förskott skall utges är att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige eller, om barnet inte är svensk medborgare, att barnet och vårdnadshavaren är bosatta här i landet och att barnet eller vårdnadshavaren vistas här sedan minst sex månader.

Samhällets stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det i det enskilda

fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets storlek.

I vissa fall utgår emellertid inte bidragsförskott. Förskott lämnas sålunda inte om barnet varaktigt bor tillsammans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår förskott om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå i bidragsförskott. Vidare utges inte förskottet om det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer föratt barnet erhåller motsvarande underhåll. Slutligen får förskott inte lämnas om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

Bidragsförskottet har för år räknat tidigare normalt utgjort 40 % av basbeloppet för månaden före den som bidragsförskottet avser. Fr. o. m. den 1 juli 1981 har emellertid bidragsförskottet, i syfte att kompensera effekterna av nya beräkningsgrunder för ändring av basbeloppet, höjts till 41 % av basbeloppet (7 093 kr per år vid basbeloppet 17 300 kr). Om bidragsförskott skall utgå i förhållande till såväl fader som moder, utgör förskottet dock — enligt de nya reglerna — 31 % av basbeloppet såvitt gäller var och en av dem (5 363 kr per år). Är barnet samtidigt berättigat till barnpension från folkpensioneringen uppgår bidragsförskottet likaså till 31 % av basbeloppet för år räknat. Bidragsförskott är, liksom underhållsbidrag, undantaget från skatteplikt.

Finns det grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan vad som kan utgå som bidragsförskott och underhållsbidragets belopp. Sådant bidragsför- skott kallas vanligen utfyllnadsbidrag. Även i fall då något underhållsbidrag inte har fastställts får bidragsförskottet formen av utfyllnadsbidrag.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag kan bidragsförskottet reduce- ras. Förskottet kan då inte utgå med högre belopp än underhållsbidraget.

Bidragsförskottet utgår t. o. m. den månad varunder barnet fyller 18 år eller rätten till förskott eljest upphör.

Frågor om bidragsförskott handhas av riksförsäkringsverket och försäk- ringskassoma. '

Lagen om bidragsförskott innehåller också bestämmelser om återkrav av utgivet bidragsförskott. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder försäkringskassa intill det belopp som har lämnats i bidragsförskott i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhålls- skyldige.

Utgiftema för bidragsförskott täcks av statsmedel i den mån ersättning inte har kunnat tas ut av den underhållsskyldige.

Antalet barn för vilka bidragsförskott utgår är f. n. ca 225000, vilket motsvarar drygt 1 1 % av samtliga barn under 18 år.

5.3.7. Inkomstbeskattningen

En är 1970 beslutad skattereform, vilken trädde i kraft den 1 januari 1971, innebär att makar därefter i princip beskattas individuellt för sina arbetsin-

komster och att samma skatteskala används för gifta och ogifta. Ett av syftena med reformen var att ta bort de hinder mot kvinnors förvärvsarbete som tidigare fanns i skattesystemet. En del sambeskattningsregler finns dock alltjämt kvar.

Sålunda gäller vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar att s.k. A-inkomst skall beskattas individuellt för vardera maken, medan annan inkomst (B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst menas inkomst av tjänst med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. Detta gäller bl. a. inkomst av kapital.

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas även i fråga om personer som lever tillsammans och som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamt barn. Makar som under beskattningsåret levt åtskilda anses som av varandra oberoende skattskyldiga.

Inom inkomstbeskattningen finns vidare regler som tar hänsyn till den skattskyldiges familjesituation och försörjningsskyldighet mot barn. Detta gäller det 5. k. förvärvsavdraget och bestämmelserna om skattereduktion.

Makar, som har hemmavarande barn under 16 år och som båda har haft A-inkomst, har rätt tills. k.]örvärvsavdrag. Avdrag får göras av den make som har haft den lägsta inkomsten, och det utgör 25 % av inkomsten av tjänst eller nettointäkten av rörelse eller jordbruksfastighet, i samtliga fall dock högst 2 000 kr. Avdraget är detsamma oavsett antalet barn.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger även för ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, om vederbörande har haft A-inkomst. Ocksåi dessa fall utgör förvärvsavdraget 25 % av inkomsten, dock högst 2 000 kr, och det är oberoende av om det finns ett eller flera barn.

Förvärvsavdraget infördes ursprungligen som kompensation för den arbets- insats som en gift kvinna på grund av sitt förvärvsarbete hindrades att utföra i hemmet. Avdraget kan dock nu närmast principiellt ses som ett schabloniserat omkostnadsavdrag fo'r barntillsyn för förvärvsarbetande förälder.

Gift skattskyldig vars make saknar taxerad inkomst är - oberoende av om makarna har bam eller inte — berättigad till skattereduktion (s. k. hemma- imakeavdrag) med 1 800 kr. Sådant avdrag görs inte från inkomsten utan från den uträknade skatten. Om maken har viss inkomst, är gift skattskyldig berättigad till skattereduktion med 30 % av skillnaden mellan 6 000 kr och makens taxerade inkomst. Har maken en inkomst överstigande 6000 kr bortfaller sålunda skattereduktionen.

Den skattereduktion som sålunda medges skattskyldig med hemmamake ' infördes vid 1970 års skattereform för att göra övergången från sambeskattning till särbeskattning mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbe- tade, medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknad och socialpolitik.

Ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år är också berättigad till skattereduktion med 1 800 kr.

Förälder som betalar underhållsbidrag för barn får göra allmänt avdrag vid inkomstbeskattningen med beloppet för utgivna bidrag, dock högst 3 000 kr per barn och år. Avdragsrätten gäller beträffande underhållsbidrag till icke hemmavarande barn som inte fyllt 18 år eller, om barnet genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, inte fyllt 21 år.

5.3.8. Barnomsorg

Enligt lagen (19761381) om barnomsorg åligger det kommun att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet för barn som är kyrkobokförda i kommunen eller stadigvarande vistas där. Genom en planmässig utbyggnad av förskola, familjedaghem, fritidshem och annan förskole- och fritidsverk- samhet skall kommunerna sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan

' om inte behovet tillgodoses på annat sätt. I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för barnomsorgen. I planen skall redovisas behovet av barnomsorg och på vilket sätt detta skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år. Med verkan fr. o. m. den ljanuari 1982 ersätts bamomsorgslagen med bestämmelser av i huvudsak motsvarande innebörd i socialtjänstlagen (1980:620).

Bamomsorgsverksamheten drivs sålunda av kommunerna. med statligt stöd. Barnomsorgen omfattar förskoleverksamhet och fritidshemsverksam- het. '

Till förskoleverksamheten räknas förskola, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet. Förskolan kan organiseras som daghem eller som deltidsgrupp (tidigare lekskola). Förskoleverksamheten avser barn som inte har uppnått skolpliktig ålder och barn vilkas skolgång har uppskjutits. l daghem tas emot barn under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar utanför hemmet.

Laglig rätt att få anvisad plats i förskola finns för alla barn fr.o.m. höstterminen det år då de fyller sex år. Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året. Samma rätt gäller för barn som fått sin skolgång uppskjuten. Vidare skall barn som av fysiska. psykiska, sociala. språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling så långt möjligt anvisas plats i förskola tidigare än när de fyllt sex år.

Fritidshemsverksamheten består av fritidshem och därtill anknuten fritids- verksamhet samt familjedaghem. Fritidshemmen har till uppgift att under skolfri tid ta omsorg om barn som är i skolåldern. Verksamheten omfattar barn t. o. m. tolv års ålder.

1 familjedaghemmen tas emot barn i åldern sex månader—tolv år. Denna bamomsorgsform innebär tillsyn av barn genom dagbarnvårdare som är anställd av kommunen.

I övrigt har inte skett någon central reglering av rätten till plats inom barnomsorgen. I kommunerna finns därför skilda regler om förtur. Mycket vanligt är att barn med ensamstående förälder får förtur.

För plats i förskole— och fritidshemsverksamhet utgår avgift enligt grunder som beslutas av kommunen. Avgiftssystemen och avgiftemas storlek varierar därför kommunerna emellan. Vanligt är att avgifterna är beroende av familjens inkomst och antalet barn i barnomsorg. Någon avgift får dock inte tas ut för sådan plats i förskola för vilken laglig rätt föreligger i den mån verksamheten understiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året.

Utvecklingen inom barnomsorgen sedan år 1960 framgår av tabell 5.2, som också redovisar det för år 1980 beräknade platsantalet enligt kommunernas utbyggnadsplaner.

Antalet platseri den kommunala barnomsorgen var länge mycket begrän- sat. År 1960 fanns sålunda endast ca 10000 platser i daghem. En försiktig

utbyggnad påbörjades i slutet av 1960-talet och denna har sedan fortsatt i accelererande takt under 1970-talet. Också antalet platser i kommunala familjedaghem har ökat kraftigt under senare år. En fortsatt ökning väntas ske under de närmaste åren framöver. Vid utgången av år 1979 hade ca 210 000 barn i åldern 0—6 år, dvs. omkring 30 % av alla, plats i daghem eller familjedaghem. Av dessa hade ca 125 000 daghemsplats, vilket innebär en ökning med närmare 100 000 sedan år 1970. Ca 72 000 barn i åldern 7—1 2 år, motsvarande ca 10% av samtliga, hade vid utgången av år 1979 plats i fritidshem eller kommunalt familjedaghem.

Tabell 5.2 Antal barn i daghem, fritidshem, familjedaghem och deltidsgrupper den 31 december 1960—1980

_______________4_———————

År _A_tal_b=1____________ ildeeclånåber) Daghem Fritidshem Familjedaghem Sammanlagt Deltids-

0—6 år 747 år antal platser grupper 1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 l 1 900 3 000 8 000 22 900 52 100 1970 33 000 6 500 32 000 71 500 86 000 1975 73 700 23 500 67 300 164 500 123 500 1976 81 100 27 200 60 000 18 900 187 200 124 800 1977 101 600 32 500 66 600 23 000 223 700 134 500 1978 112 800 38 900 76 900 25 300 253 900 128 800 1979 125 200 44 100 84 500 27 800 281 600 124 900 1980” 144 800 53 400 89 600 29 200 317 000 124 800 ___—## " Beräknat. Källa: Prop. 1980/811100 bil. 8.

Riksdagen anslöt sig våren 1976 till ett utbyggnadsprogram för bamom- sorgen vilket innebär att det under perioden 1977—1981 skall färdigställas 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem. Samtidigt förutsattes ytterligare 10 000 platser tillkomma i familjedaghem under perioden. Målet för utbyggnaden var att — utöver den allmänna förskolan för sexånngar — bereda plats inom den kommunala barnomsorgen för alla bam i förskoleåldem till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda behov av stöd och stimulans, så att efterfrågan av sådana platser ' kan tillgodoses. Avsikten var att denna målsättning för samhällets bamom- sorg, innefattande även fritidsverksamhet för barn i skolåldern, successivt skulle uppnås i alla kommuner under en tioårsperiod framöver. Ett riktmärke sattes vid en täckning av 80 % av behovet under den närmaste femårsperioden efter utbyggnadsprogrammets antagande.

Den senaste sammanställningen av bamomsorgsplanema inom kommu- nerna (redovisad i prop. 1980/81:100 bil. 8) visar att 83 000 platser i daghem och 36 000 platser i fritidshem beräknas bli färdigställda under perioden 1977—198 l . Dessutom beräknas tillkomma 33 100 platser i familjedaghem för förskolebarn och 12 000 platseri familjedaghem för skolbarn. Enligt utbygg- nadsplanema skulle antalet tillgängliga bamomsorgsplatser för förskolebarn uppgå till 305 000 år 1984. Vid denna tidpunkt beräknas drygt 44 % av alla barn i åldern 0—6 år ha plats inom heldagsomsorgen. En jämförelse mellan efterfrågan — enligt en av statistiska centralbyrån under våren 1980 genomförd

undersökning — och den beräknade tillgången på platser visar att ca 40 000 barn skulle vara utan plats i den kommunala barnomsorgen vid slutet av år 1984. Denna sammanställning av de kommunala utbyggnadsplanema visar vidare att antalet tillgängliga platser för skolbarn beräknas uppgå till 122 500 i slutet av år 1984. Då skulle andelen bam'i åldern 7—12 år som har kommunal barnomsorg utgöra ca 19 % av samtliga dessa barn. Jämfört med den gjorda efterfrågeundersökningen innebär detta att behovet då skulle vara tillgodosett. Som förutsättning gäller dock givetvis att kommunerna genomför uppgjorda planer. Ändringar i förvärvsfrekvens och i efterfrågan på barnomsorg kan också påverka beräkningarna.

I början av år 1981 har Svenska kommunförbundet genomfört en enkät till kommunerna (redovisad i prop. 1980/81:205 och SOU 1980/81:40). Denna visar att det minskade ekonomiska utrymmet i kommunerna medfört att den planerade utbyggnadstakten åren 1980 och 1981 inte har kunnat hållas. Sålunda visar enkäten att det under femårsperioden 1977—1981 beräknas byggas ca 68 000 nya daghemsplatser och ca 30 700 nya fritidshemsplatser. En summering av dag- och familjedaghemsutbyggnaden ger vid handen att antalet bamomsorgsplatser för barn i åldern 0—6 år kan antas öka med ca 103 000 under den angivna femårsperioden. När det gäller omsorgen förbam i åldern 7—12 år beräknas antalet platseri fritidshem och familjedaghem öka med ca 45 000 under perioden 1977—198 1. len kommentar till kommunför- bundets enkät har riksdagens socialutskott (SOU 1980/81:40) anfört att de reviderade planer rörande bamomsorgsutbyggnaden som där återspeglas gör att utskottet anser att möjligheterna att uppnå full behovstäckning fram till slutet av år 1986 framstår som mycket ovissa. .

5.4. Stöd vid arbetslöshet och studier samt arbetsmarknads- politiska åtgärder 5.4.1 Sysselsättnr'ngspolitiken

Sysselsättningspolitikens uppgift har av statsmakterna (prop. 1975/76:21 1, AU 1976/77:7) angivits vara att undanröja förvärvshinder för dem som vill förvärvsarbeta och att öka sysselsättningen så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. Politikens inriktning bör därför bl. a. vara att ge var och en möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Vidare skall sysselsättningspolitiken inriktas på ett förverkligande av jämställdheten mellan män och kvinnor. Härvid måste, framhålls det, insatser göras inom breda sektorer av samhällslivet, främst inom arbetsmarknads-. social- och utbildningspolitiken. Ytterligare uttalas att sysselsättningspolitiken bör utfor- mas så att den bidrar till ett upprätthållande av de regionalpolitiska målen att människor i olika regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång till service samt en god miljö. Det regionalpolitiska stödet bör i sin tur utformas så att det i ökad grad tar hänsyn till sysselsättningseffektema. '

I nämnda proposition uttalas sammanfattningsvis att en huvuduppgift under de närmaste åren blir att undanröja hinder som ståri vägen för dem som vill förvärvsarbeta. I takt med framgångarna i förverkligandet av den uppgiften måste arbetstillfällen kunna erbjudas dem som vill delta i arbetslivet. Det

grundläggande för sysselsättningspolitiken är att samhället ständigt söker tillgodose den enskildes rätt till arbete på samma sätt som samhället på andra områden har åtagit sig att skydda och stödja den enskilde medborgaren. Sysselsättningsutredningen lade i april 1979 fram sitt slutbetänkande (SOU 1979:24) Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. 1 betänkandet har utred- ningen redovisat överväganden rörande främst sysselsättningsplaneringens motiv, uppgifter, organisation och resurser. På grundval av bl.a. dessa överväganden har regeringen nyligen framlagt en proposition (1980/81:126) om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning, i vilken anges de allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet. Tyngdpunkten i propositionen ligger på förslag i syfte att förbättra arbetsmarknadens funk- tionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Åtgärder föreslås för att underlätta den yrkesmäs- siga och geografiska rörligheten. I samband härmed framhåller föredragande departementschefen bl. a. att, enligt hans mening, kvinnors benägenhet till yrkesmässig rörlighet kommer att vara av avgörande betydelse för kvinnornas sysselsättning under 1980—talet. Vidare understryks vikten av en effektiv arbetsmarknadsutbildning, liksom att tillräcklig ekonomisk kompensation utgår vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar. Slutligen kan nämnas att det i propositionen förutskickas förslag senare från regeringen på regionalpolitikens område och beträffande den ekonomiska politiken i ett längre perspektiv. Till de i propositionen uppdragna riktlinjerna för arbets-— marknadspolitiken under 1980-talet har riksdagen anslutit sig (AU 1980/81:21, rskr 404). —

5.4.2 Åtgärder./ör arbetslösa Arbetsförmedling Central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor är arbets- marknadsstyrelsen (AMS). Under AMS är länsarbetsnämndema länsmyndig- heter för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Lokal myndighet är arbetsförmed- lingen. Den skall inom sitt område utöva den offentliga arbetsförmedlings- verksamheten, vari ingår yrkesvägledning och arbetsvård. Arbetsförmedlingens platsförrnedlande funktion avser den hjälp som lämnas till arbetssökande vid platsvalet och till arbetsgivare som söker arbetskraft. Hjälpen till arbetssökande kan bestå i att förmedlingen lämnar individuella förslag på lediga platser, för sökandes räkning kontaktar arbets- givare om lediganmäld plats eller anskaffar plats som inte har anmälts till förmedlingen. För att underlätta att anställning kommer till stånd kan förmedlingen ge bidrag till flyttning eller olika slags arbetshjälpmedel. Arbetsförmedlingens arbetsförberedande funktion inriktar sig på sökande som inte direkt kan få arbete på hemorten eller annan ort. För att en anställning skall komma till stånd kan skilda åtgärder behövas. Det kan gälla yrkesbyte, ändrade arbetsuppgifter, flyttning, yrkesutbildning, anställning i skyddat arbete eller anställning med särskilt lönebidrag.

Yrkesvägledning

Enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966z368) skall yrkesvägledning lämnas genom upplysningar om yrken, utbildning och arbetsvillkor samt genom andra åtgärder för att främja enskildas yrkesutbildning och yrkeszinpassning. Vägledning kan meddelas såväl i som utan samband med arbetsförmedling. Yrkesvägledningens syfte är sålunda att bistå den enskilde i hans strävan att komma till klarhet om hans egna förutsättningar och önskemål i törhållande till vad utbildningsväsendet och arbetslivet kan erbjuda. Det centrala instrumentet för vägledning är yrkesvägledningssamtalet. som kan ske enskilt eller i grupp och som kan föregås av eller vid behov kompletteras med kollektiv och skriftlig information eller praktisk orientering. Den sökande kan också bistås med kontakter med t. ex. skolor eller sociala institutioner.

Arbetsmarknadsutbi/dning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) är beteckningen på utbildning som bevil- jas på sysselsättningspolitiska grunder. Utbildningen kan avse omskolning till nytt yrke, en första yrkesutbildning, vidareutbildning inom innehaft yrke eller aktualisering av gamla yrkeskunskaper. Verksamhetens mål är att underlätta för personer, som är eller riskerar att bli arbetslösa eller för övrigt har en svag ställning på arbetsmarknaden, att få stadigvarande arbete. Bl. a. understryks att personer som är nytillträdande på arbetsmarknaden, t. ex. kvinnor som varit hemarbetande, kan ha behov av att genomgå arbetsmarknadsutbildning för att därigenom stärka sin ställning i förvärvslivet.

AMU är ett "komplement till det reguljära utbildningsväsendet. Den kännetecknas av att den står direkt till arbetsmarknadsmyndighetemas förfogande, att endast personer som uppfyller vissa villkor kan komma i fråga för utbildningen, att ett särskilt förmånligt studiestöd — utbildningsbidrag — utgår till deltagarna och att utbildningen skall vara inriktad mot ett bestämt yrke. Något helt fritt yrkesval kan inte förekomma utan valet måste ske inom vissa ramar. Utbildningen måste bedömas kunna leda till åsyftat resultat, dvs. till anställning som tryggar individens utkomst. .

Arbetsmarknadsutbildningen bedrivs huvudsakligen vid AMU-kurser, som skolöverstyrelsen anordnar på begäran av AMS. Kurserna är samlade till ett femtiotal utbildningscentrum, s. k. AMU-centrum. Dessutom anordnas kurs- er på ytterligare ett sextiotal orter, AMU-filialer. Tyngdpunkten i AMU- kursema ligger på utbildning för olika tillverkningsyrken, men utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört behov av ytterligare utbildning inom tjänste- och servicesektorn. Kursemas längd varierar från 1 till 80 veckor. Den genomsnittliga utbildningstiden är ca 6 månader. Om kursdeltagaren så önskar och det i övrigt bedöms lämpligt, kan utbildningen bedrivas på deltid.

Om i det enskilda fallet utbildningen inte lämpligen kan ske vid AMU-kurs kan utbildning beviljas inom det reguljära utbildningsväsendet, vid kurser som anordnas av studieförbund m. fl. organisationer el ler som korrespondens- studier. Allmänt gäller att förberedande, icke yrkesinriktade studier på högre nivå än grundskola inte beviljas som arbetsmarknadsutbildning, om inte särskilda skäl föreligger. Förberedande utbildning kan dock äga rum i form av

t. ex. preparandkurs vid AMU-centrum. studier vid folkhögskola eller inom den kommunala vuxenutbildningen.

För arbetsmarknadsutbildningen har fastställts ett särskilt program för jämställdhet mellan könen. Ett av inslagen i detta program innebär att det skall anordnas reaktiveringskurser för personer med tidigare yrkesutbildning vilka på grund av t. ex. barnomsorg varit borta från arbetslivet en längre tid.

Som villkor för arbetsmarknadsutbildning gäller att sådan utbildning får beviljas den som 1) är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarkna- den. 2) har fyllt 20 är (vissa undantag finns), samt 3) söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen.

Rätten till arbetsmarknadsutbildning upphör vid fyllda 65 år eller vid den tidigare tidpunkt då ålderspension börjar utgå.

Som ovan nämnts måste den som vill komma i fråga för arbetsmarknads- utbildning vara arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Härvid gäller att det måste vara fråga om ett aktivt arbetssökande, vilket i regel betyder att vederbörande upprepade gånger haft kontakt med arbetsförmedlingen. Kan arbetsförmedlingen erbjuda ett lämpligt stadigvarande arbete skall som huvudregel arbetsmarknadsutbildning överhuvudtaget inte bli aktuell.

Arbetsmarknadsverket bedriver f. n. en försöksverksamhet med bamom- sorg för barn till deltagare i arbetsmarknadsutbildning vilka inte kan få utbildning på hemorten.

Sedan år 1970 har arbetsmarknadsverket kontinuerligt genomfört uppfölj- ningar av alla personer som avslutat arbetsmarknadsutbildning. Den senaste uppföljningen avser elever som avslutade utbildning under andra kvartalet år 1979. Under denna period slutade drygt 21 000 elever yrkesinriktad arbets- marknadsutbildning. Av dessa hade 82 % fullföljt utbildningen medan 18 % hade avbrutit denna, 12 % på grund av att de hade erhållit arbete och 6 % av annan orsak. Av de 17 500 elever som sålunda fullföljde yrkesinriktad utbildning var 57 % kvinnor och 43 % män. Andelen som fullföljde utbild- ningen ökade med stigande ålder hos eleverna. Sålunda var det 90 % av männen och 97 % av kvinnorna i åldersgruppen över 50 år som fullföljde sin utbildning. Vid en uppföljning efter ca tre månader visade det sig att 76 % av de 17 500 som fullföljt utbildningen hade förvärvsarbetat någon gång efter utbildningens avslutande. En ytterligare uppföljning gjordes efter ett halvår. Vid den tidpunkten hade 64 % av dem som fullföljt sin utbildning förvärvs- arbete. Vidare hade 5 % beredskapsarbete medan 12 % var arbetslösa. Av de resterande bedrev ungefär hälften studier medan den andra hälften var sysselsatt med arbete i eget hushåll, vämpliktstjänstgöring m. m.

Till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utgår utbildningsbidrag och lån enligt arbetsmarknadskungörelsen. Utbildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenningen är skattepliktig och ATP-grundande. Utbildningsbidraget utgår för högst fem dagar per kalendervecka.

Dagpenning utgår f. n. med högst 210 kr per dag till den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller villkoren för ersättning från kassan

vid arbetslöshet eller är utförsäkrad. Dagpenningen får dock uppgå till högst elva tolftedelar av den senaste inkomsten av förvärvsarbete per dag. Den utgår alltid med lägst 155 kr per dag för den ifrågavarande gruppen. Till den som inte uppfyller de nu nämnda förutsättningama men som har fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn, utgår dagpenning med 155 kr per dag. I övriga fall utgår dagpenning med 75 kr per dag. -

Dagpenning reduceras inte på gmnd av sidoinkomst av förvärvsarbete och inte heller med hänsyn till makes inkomst. Vid deltidsutbildning, dvs. utbildning med mindre än sex utbildningstimmar per dag, minskas dagpen- ningen i förhållande till utbildningens omfattning. Under vissa förutsättningar kan oreducerat utbildningsbidrag utgå även vid deltidsstudier. Detta gäller beträffande kursdeltagare som av hälsoskäl eller på grund av problem med barntillsyn bedöms inte kunna delta i utbildning på heltid. I vissa fall är utbildningen förenad med lön. Dagpenningen skall då minskas med lönen.

Till den som uppbär pension enligt AFL eller annan pension eller som uppbär hustrutillägg eller livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall utgår dagpenning endast med belopp som översti- ger sådan förmån.

Dagpenning kan inte utgå för tid då den studerande uppbär studiehjälp, studiemedel, dagstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödsla- gen.

Särskilt bidrag kan utgå till kursavgifter samt till kostnader för vissa. studieresor och läromedel. Särskilt bidrag utges även för dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen i den mån skäliga kostnader härför tillsam- mans överstiger i genomsnitt 90 kr per månad.

Till den som har sin ordinarie bostad på ett avstånd från utbildningsplatsen som överstiger rimligt pendlingsavstånd eller som i annat fall av särskilt skäl utnyttjar tillfällig bostad i utbildningsorten utgår särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning för resor vid utbildningens början och slut, vid uppehåll i utbildningen och därutöver en gång per månad. Dessutom utges då traktamente med 50 kr per dygn.

Som huvudregel gäller att arbetsmarknadsutbildning inte kan avse sådan utbildning för vilken studiemedel kan utgå. Undantag härifrån görs dock bl. a. i det fall att ansökan om studiemedel avslagits på den grund att sökanden uppnått den högsta ålder, 45 år, då studiemedel enligt huvudregeln kan beviljas. För att utbildning i sådana fall skall få bedrivas inom ramen för AMU krävs att den bedöms lämplig från arbetsmarknadssyn'punkt.

Efter avslutad arbetsmarknadsutbildning får den utbildade beviljas lån med högst ett belopp som motsvarar det utbildningsbidrag som skulle ha utgått under en månad efter avdrag för preliminär skatt.

Beslut om utbildningsbidrag och lån meddelas av länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling. Utbildningsbidraget och lånet beräknas och utbetalas av allmän försäkringskassa. *

Arbetsmarknadsutbildning kan också ske i företag. Sådan utbildning bedrivs i samverkan mellan arbetsmarknadsverket, företaget i fråga samt berörda arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. AMU i företag avser i vissa fall arbetslösa personer som anvisats till anställning/utbildning av arbetsförmedlingen och i andra fall personer som redan innehar anställning i

det utbildande företaget. Den som utbildas på detta sätt är anställd i företaget och uppbär avtalsenlig lön. Bidrag till utbildningen utgår till arbetsgivaren med visst belopp per deltagare och utbildningstimme.

Av de olika formerna för arbetsmarknadsutbildning i företag kan nämnas utbildning av äldre och handikappade, praktikanställning, utbildning vid risk för permittering eller uppsägning samt utbildning av män resp. kvinnor för yrken med ojämn könsfördelning. Några av dessa syftar till att underlätta för svårplacerade personer att få utbildning och anställning. Andra har satts in i speciella konjunkturlägen för att motverka negativa effekter av konjunktur- svängningama. t. ex. då företagsutbildning kan vara ett alternativ till perrnit- tering eller uppsägning.

Antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning har kontinuer- ligt ökat under 1970-talet. Budgetåret 1979/80 omfattade utbildningen — exkl. utbildning i företag — ca. 1 13 000 personer, varav ca 78 000 genömgick AMU-kurser anordnade av skolöverstyrelsen.

F lyltnin gsbidrag ' Som allmänna förutsättningar för flyttningsbidrag gäller att sådant bidrag kan utgå till den som

1) är eller löper risk att bli arbetslös, 2) inte antas kunna få arbete i eller i närheten av hemorten eller är nytillträdande på arbetsmarknaden och i anslutning till avslutad utbildning inte kan erbjudas arbete vare sig i hem- eller utbildningsorten, och 3) erhåller genom arbetsförmedlingen arbete i öppna marknaden i annan ort, där det allmänt sett föreligger behov av arbetskraft, om anställningen inte kan anses som överflyttning mellan arbetsplatser inom samma företag.

Utan hinder av de nämnda villkoren kan flyttningsbidrag utgå till den som bor inom ort där det på grund av vikande sysselsättning föreligger särskilda svårigheter för lokalt bunden arbetskraft att få arbete. Förutsättningama för bidrag är då att flyttningen skäligen kan antas underlätta för arbetsförmed- lingen att bereda arbete åt lokalt bundna på orten.

Arbetshandikappad som erhåller anställning i verkstad för skyddat arbete eller som bereds anställning med lönebidrag kan beviljas flyttningsbidrag utan prövning av arbetskraftsbehovet på flyttningsorten.

Flyttningsbidrag utgår i form av respenning och starthjälp. Respenning utgörs av resekostnadsersättning. traktamente och flyttnings- ersättning.

Resekostnadsersättning och traktamente kan utbetalas till arbetssökande som — för att genom besök hos arbetsgivare eller på annat sätt ta del av förhållandena på arbetsplatsen — reser från hemorten till annan ort, där anställning med minst en månads varaktighet anvisats, om resan är nödvändig för att anställning skall komma till stånd. Vidare kan ersättning utgå för resa i samband med tillträde av anställning i annan ort än hemorten. Vid flyttning utges resekostnadsersättning och traktamente även för personer i arbetstaga- rens hushåll.

Arbetstaga're, som får anställning i sådan ort utom hemorten att han kan resa mellan dessa orter varje dag, är berättigad till resekostnadsersättning i den mån kostnaderna för dessa resor överstiger 90 kr per månad. Ersättning ”utgår

' Redogörelsen avser fr. o. m._den 1 januari 1982 gällande regler (SFS l98lz543). ,

dock högst med 300 kri månaden och längst under sex månader från den dag anställningen tillträds.

Den som har beviljats starthjälp och som har kostnader för egen bostad på två orter kan under sex månader erhålla resekostnadsersättning förtvå resori månaden från anställningsorten till hemorten och åter.

Den som tillträtt anställning eller påbörjat arbetsmarknadsutbildning på annan ort än hemorten och fått bostad där kan få ersättning för skäliga kostnader för flyttning av bohag från den tidigare till den nya bostadsorten (flyttningsersättning).

Starthjälp utgår till arbetstagare som tillträder anställning i annan ort än hemorten under förutsättning att anställningen beräknas vara minst sex månader, att arbetstagaren inte uppbär traktamente från arbetsgivaren och att arbetstagaren under anställningstiden är bosatt i den nya orten.

Starthjälp utgår med 3 000 kr till arbetstagare vars hushåll i hemorten bestått endast av arbetstagaren själv och med 6 000 kr till arbetstagare vars hushåll i hemorten stadigvarande bestått av arbetstagaren samt en eller flera andra personer vilka medföljer vid flyttningen.

Egnahemsfastighet eller bostadsrättslägenhet får under särskilda förutsätt- ningar inlösas av arbetsmarknadsmyndighetema, om ägaren eller bostads- rättshavaren inte kan beredas sysselsättning på den öppna marknaden i hemorten i sådan omfattning att han kan stadigvarande försörja sig och dem han har försörjningsplikt mot och om han till följd härav tvingas flytta till annan ort.

Beredskapsarbete

Beredskapsarbete anordnas föratt skapa sysselsättning åt arbetslösa. Arbetena skall innebära tidigareläggning eller en sådan utökning av ordinarie verksam- het att den kan jämställas med tidigareläggning för att skapa ytterligare arbetstillfällen. Den arbetslöshet som skall motverkas genom beredskapsar- beten kan bero på konjunktur- eller säsongsmässig nedgång i sysselsättning eller i förändringar i näringslivet. Arbetslösheten kan också bero på att personer på grund av ålder. lokal bundenhet eller arbetshandikapp oavsett konjunkturläget har svårt att få arbete på öppna marknaden.

Beredskapsarbetena kan vara statliga, kommunala eller enskilda och bedrivas i huvudmannens egen regi eller genom entreprenör. Vissa arbeten utförs i AMS regi. Beredskapsarbetena var tidigare snävt begränsade till skogs—, väg- och byggnadsarbeten men har numera breddats till allt fler områden av arbetslivet. De omfattar nu bl. a. byggnads- och anläggningsar- bete, skogsvårds-. naturvårds- och fomvårdsarbeten, arbeten inom tjänste- och servicesektorema samt tillverkning av olika produkter. Arbetena har under senare år fått en allt större betydelse för att hjälpa de nytillträdande på arbetsmarknaden, bl. a. kvinnor, till sysselsättning. ] ganska stor utsträckning leder beredskapsarbetena till fast anställning.

För rätten att erhålla beredskapsarbete gäller följande allmänna förutsätt- ningar. Personen skall vara arbetslös och som huvudregel ha fyllt 18 men inte 65 år. Han skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning. Vidare gäller att han skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att han inte kan anvisas lämpligt

arbete på den öppna marknaden och att inte heller annan åtgärd (t.ex. arbetsmarknadsutbildning) lämpligen kan vidtas för att underlätta hans placering i sådant arbete.

Den som uppbär hel förtidspension enligt AFL fåri princip inte anvisas till eller vara kvar i beredskapsarbete. Detsamma gäller den som uppbär ålderspension enligt nämnda lag efter förtida uttag eller uppbär pension på grund av tidigare anställning hos stat. kommun eller privat arbetsgivare. Undantag härifrån görs för den som har försörjningsplikt mot hemmavarande minderåriga barn eller som uppbär pension av endast ringa omfattning. Vidare görs undantag för den som uppbär sjukbidrag eller förtidspension och som av länsarbetsnämndens tjänsteläkare bedömts ha möjlighet att förbättra sin arbetsförmåga.

Vid beredskapsarbete tillämpas löner enligt kollektivavtal för ifrågavarande yrkesområde eller enligt särskilda kollektivavtal för beredskapsarbeten. Anvisad arbetslös kan i vissa fall beviljas resekostnadsbidrag under förutsätt- ning att han företar dagliga resor mellan bostadsorten och arbetsplatsen. Under vissa förutsättningar kan också utgå s. k. bortaliggningsbidrag för att täcka merkostnadema vid dubbel bosättning.

5.4.3. Arbetsförberedande åtgärder Yrkesinriktad rehabilitering

Yrkesinriktad rehabilitering utgör sådan utredande, vägledande och förbere— dande verksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver i syfte att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade personers förutsättningar för arbete. Den yrkesinriktade rehabiliteringen bedrivs sedan den 1 januari 1980 vid arbetsmarknadsinstitut. Den som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna beredas arbete kan efter arbetslörmedlingens prövning skrivas in vid sådant institut. Härvid utgår utbildningsbidrag och lån enligt arbetsmarknadskungörelsen på samma sätt som gäller för den som undergår arbetsmarknadsutbildning (jfr under avsnitt 5.4.2).

Bland målgruppema för arbetsmarknadsinstitutens verksamhet kan näm- nas arbetssökande som ny- eller återinträder på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor som ägnat sig åt arbete i det egna hemmet. Genom att ge fördjupad vägledning åt sökande i valet av yrke och arbete skall instituten också medverka till mindre könsrollsbundna yrkesval och därmed till en ökad jämställdhet i arbetslivet.

Bland arbetsmarknadsinstitutens verksamhetsgrenar ingår arbetsorienle- ring och arbetsträning. En del härav är arbetsmarknads-. yrkes— och utbildningsinformation. En annan del är vägledningssamtal.

Vidare ingår i institutens verksamhet medicinsk stödfunktion (medicinsk utredning och medicinska stödåtgärder) och psykologisk stödfunktion. 1 den senare ingår arbetspsykologisk utredning och arbetspsykologiska stödåtgär- der.

Ytterligare en gren av verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten är arbetsprövningen. Härmed förstås all den verksamhet för sökande vilken bedrivs på arbetsplatser utanför instituten. Arbetsprövning kan genomföras

på den reguljära arbetsmarknaden samt inom Stiftelsen Samhällsföretag. Även yrkes- och utbildningsorientering som kan erbjudas vid AMU-centrum innefattas i arbetsprövning. Det finns två huvudsyften med arbetsprövning. Det ena är att den skall vara ett led i en arbets- och yrkeson'entering som kan ge den sökande ett säkrare underlag för valet av arbete, yrke eller utbildning och underlätta beslut och fortsatt planering. Det andra huvudsyftet är att arbetsprövningen skall vara ett led i en arbetsrehabilitering som kan underlätta arbetsanpassning och skapa förutsättningar för stadigvarande anställning.

Anställning med lönebidrag

Den 1 juli 1980 omvandlades arkivarbete, musikerhjälp och halvskyddat arbete till en ny sysselsättningsform kallad anställning med lönebidrag, vilket är en stödform som syftar till att stimulera arbetsgivare att bereda anställning åt arbetshandikappad för vilken andra åtgärder inte lämpligen kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. Sålunda föreskrivs i förordningen (19801338) om anställning med lönebidrag att sådant bidrag kan lämnas till arbetsgivare som anställer arbetssökande som på grund av nedsatt arbetsför— måga annars inte skulle kunna få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och allmännyttiga organi- sationer kan dessutom få lönebidrag om de anställer arbetssökande som på grund av ålder eller andra personliga förhållanden inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Om det finns synnerliga skäl kan också kommu- ner och landsting få lönebidrag i dessa fall.

Den som får anställning med lönebidrag är berättigad till lön .och andra anställningslörmåner efter samma villkor som gäller för övriga anställda på arbetsplatsen. Till skillnad från vad som tidigare gällt vid arkivarbete omfattas den som anställs med lönebidrag av lagen om anställningsskydd resp. lagen om offentlig anställning. Arbetsgivaransvaret åvilar helt det företag eller den myndighet eller organisation där den som anställts med lönebidrag arbetar.

Statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor får lönebidrag mot- svarande hela lönekostnaden för dem som anställs med lönebidrag. Också andra arbetsgivare kan efter beslut av regeringen få bidrag med hela kostnaden. Som huvudregel gäller dock att sådan arbetsgivare ersätts med endast en viss del av lönekostnaden.

. Skyddat arbete

Anställning i skyddatarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som har till syfte att vä ma om arbetshandikappades rätt till avlönat arbete. Skyddat arbete innebär att den anställde är skyddad från konkurrens från personer utan arbetshinder när det gäller att få och behålla ett arbete.

Löne- och anställningsförhållanden för den som är anställd i skyddat arbete regleras genom kollektivavtal. Bidrag kan utgå för täckande av flyttningskost- nader och för vissa arbetstekniska hjälpmedel o. d. ;

Fr. o. m. den 1 januari 1980 handhas verksamheten med skyddad anställ- ning av regionala stiftelser för skyddat arbete, vilka bildats av stat och landsting gemensamt. De regionala stiftelsemas verksamhet är samordnad

under en central stiftelse, benämnd Stiftelsen Samhällsföretag. Den nya organisationen ansvarar för driften av de skyddade verkstäderna, vilka tidigare drivits av främst kommuner och landsting.

För att få anställning inom Samhällsföretagsgruppen krävs att den sökandes arbetsförmåga på grund av handikapp'är så nedsatt att en anvisning till arbete på den reguljära arbetsmarknaden, eventuellt anställning med lönebidrag, inte är möjlig. '

Näringshjälp

Näringshjälp till verksamhet som egen företagare kan lämnas för att ge arbete och försörjning åt handikappade, medelålders och äldre arbetstagare, som inte genom andra arbetsvårdande åtgärder kan beredas arbete på den öppna arbetsmarknaden. Näringshjälp kan ges t. o. m. månaden före den då hjälptagaren fyller 65 år.

Till kostnader för att börjaverksamhet som företagare ges näringshjälp med högst 15 000 kr som bidrag. Härutöver kan till den som är handikappad lämnas räntebelagt lån med högst 60 000 kr om särskilda skäl föreligger. Under vissa förutsättningar kan näringshjälp beviljas även handikappad som är egen företagare och som behöver hjälp för att fortsätta sin verksamhet.

5.4.4 Kontant stöd vid arbetslöshet .Vid arbetslöshet kan kontant stöd utgå antingen som dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller som kontant arbetsmarknadsstöd. Gällande bestäm- melser härom finns i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Arbetslöshets/ärsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig och handhas av statsunderstödda arbets- löshetskassor — rikskassor för olika yrkesområden i nära anslutning till de fackliga organisationerna — under statlig tillsyn.

Rätt att bli medlem i någon av de erkända arbetslöshetskassoma har var och en som har fyllt 15 år och som arbetar inom det verksamhetsområde som anges i kassans stadgar. Undantag från rätten att bli medlem gäller bl. a. för den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka. Från rätten att kvarstå som medlem i kassan kan undantag göras i några fall. Det gäller bl. a. medlem som inte arbetar och inte heller under minst sex av de senaste tolv månaderna har arbetat inom kassans verksamhetsområde. Den som fyllt 65 år har inte rätt att kvarstå som medlem i "kassa. Medlem i arbetslöshetskassa som blir arbetslös erhåller efter en karenstid ersättning från kassan under förutsättning att han uppfyller vissa villkor. För medlemmar som inte är egna företagare är karenstiden fem dagar, vilka skall infalla inom en sammanhängande tid av fem kalenderveckor.

Som allmänna villkor för rätt till ersättning gäller att den arbetslöse. medlemmen skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete samt vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Vidare krävs att

vederbörande skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kunna erhålla ett lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt om — inom ramen för tillgången på arbetstillfällen — skälig hänsyn tagits till medlemmens yrkesvana och förut- sättningar i övrigt för arbetet samt till andra personliga förhållanden. Anställningsförrnånema skall vara av samma kvalitet som de vilka anges i kollektivavtal eller. där kollektivavtal inte finns. är skäliga ijämförelse med de förmåner som utgår för samma arbetsuppgifter vid jämförliga företag.

För rätt till ersättning gäller vidare att det 5. k. nred/etnsi'i/lkoret skall vara uppfyllt. Beträffande den som varit anställd krävs att han har varit medlem i arbetslöshetskassan under minst tolv månader och i fråga om den som varit företagare att han har varit medlem under minst 24 månader.

Ytterligare [krävs för att ersättning skall utges att det 5. k. arbetsvillkoret är uppfyllt. Härmed menas att den arbetslöse medlemmen skall ha utfört förvärvsarbete av viss omfattning i minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början. Under vissa förutsättningar kan tid utan förvärvsarbete få jämställas med arbetad tid vid prövning av arbetsvillkoret. Detta gäller bl. a. tid då medlemmen genomgått arbetsmark- nadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller uppburit föräldrapenning i anledning av bams födelse. Högst två månader av sådan tid får inräknas för arbetsvillkorets uppfyllande.

Den ramtid inom vilken medlemmen skall ha utfört förvärvsarbete kan i

' vissa fall förlängas. Detta gäller om medlemmen varit förhindrad att arbeta på grund av bl.a. styrkt sjukdom, vämpliktstjänstgöring, vuxenutbildning eller vård av eget bam som inte fyllt två år. Sådan tid benämns överhoppningsbar tid.

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgåri form av dagpenning. Den utbetalas för femdagarsvecka. Dagpenning utges i dagpenningklasser på jämna tiotal kronor. fr.o.m. den 1 april 1981 lägst 80 och högst 210 kr. Arbetslöshetskassan beslutar om medlemmens placering i dagpenningklass. Ersättningsnivån regleras i det enskilda fallet genom att en av regeringen fastställd överförsäkringstabell anger den högsta dagpenning som kan utgå vid en given inkomst. Oberoende av klasstillhörighet kan sålunda aldrig utgå högre dagpenning än vad som motsvarar9 l ,7 % av den förlorade dagsförtjäns- ten. Dagpenningen är skattepliktig och ATP-grundande.

Dagpenning utgår under en begränsad tid, ersättningsperiod. Denna är 300 dagar efter det karensvillkoret uppfyllts. För medlem som fyllt 55 år är ersättningsperioden 450 dagar. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken medlemmen fyller'65 år.

Dagpenningen är på visst sätt samordnad med ålders- och förtidspension. Däremot sker ingen samordning med efterlevandepension och inte heller med hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen föreligger endast vid arbetslöshet som är ofrivillig. Detta innebär att en medlem som själv medverkar till att han blir arbetslös inte kan få ersättning. Självförvållad arbetslöshet, vilken medför att medlem skall avstängas från ersättning, kan föreligga i ettvart av följande fyra fall. Det första är att medlemmen lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Vidare skall avstängning ske om medlemmen skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. Ytterli-

gare ett skäl till avstängning från rätten till ersättning är att medlemmen avvisat erbjudet lämpligt arbete. Slutligen anses självförvållad arbetslöshet föreligga om den arbetslöse utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. Avstängningen är tidsbegränsad till 7. 14 eller 28 dagar beroende på den beräknade varaktigheten av det ifrågavarande arbetet. Om det är uppenbart att medlem inte vill anta erbjudet lämpligt arbete. t. ex. genom att han flera gånger avvisat sådant arbete, kan arbetslöshetskassan avstänga honom intill dess att han utfört förvärvsarbete under 20 dagar. Avstängning kan också ske om medlem avvisat lämplig arbetsmarknadsut- bildning. om han skilts från sådan utbildning på grund av otillbörligt uppförande eller om han lämnat utbildningen frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan vid arbetslöshet utgå till den som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller som är medlem men ännu inte har uppfyllt medlemsvillkoret eller inte har rätt till ersättning därför att ersätt— ningsperiod löpt ut sedan han fyllt 60 år eller i vissa fall 55 år.

Berättigad till ersättning vid arbetslöshet är den som fyllt 16 år och som uppfyller dels vissa allmänna villkor, dels ett arbetsvillkor eller ett särskilt kvalifikationsvillkor efter avslutad utbildning. Ersättning utgår efter en karenstid. vilken är densamma som gäller beträffande ersättning från arbets- löshetsförsäkringen.

Samma allmänna villkor som gäller för arbetslöshetsförsäkringen har uppställts även för KAS. För att ersättning skall utgå krävs sålunda att den arbetslöse är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kan erhålla lämpligt arbete.

Att den arbetslöse skall vara arbetsför innebär att han skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete. Den som på grund av sjukdom. invaliditet eller hög ålder inte kan utföra arbete är således inte berättigad till KAS. Sjukdom som medför rätt till hel sjukpenning utesluter rätt till KAS. Utesluten från rätten till KAS är också den som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag eller arbetsskadelivränta efter förlust av arbetsförmågan. Uppbär den stödsökande halv sjukpenning skall han anses som arbetslös endast halva dagen. I de fall partiell förtidspension eller partiellt sjukbidrag utgår, bedöms sökandens arbetsförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter som i det föreliggande fallet skapar svårigheter för honom att finna lämpligt förvärvsarbete. Samma bedömningsgrunder gäller vid nedsätt- ning av arbetsförmågan på grund av arbetsskada.

Villkoret att den arbetslöse skall vara i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete innebär att det inte får föreligga någon omständighet som hindrar honom att överhuvudtaget utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under den tid han gör anspråk på KAS. Han skall vara oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Hinder att åtaga sig arbete kan föreligga om t. ex. den arbetssökande inte anser sig kunna ta arbete utanför hemorten och hans skäl

härför inte anses godtagbara. Sådant hinder anses vidare föreligga beträffande den som har minderårigt barn för vilket tillsyn saknas. Kan emellertid barntillsyn ordnas utan längre dröjsmål, anses den arbetslöse berättigad till ersättning intill dess så skett.

Reglerna om vad som anses vara ett lämpligt arbete är för det kontanta arbetsmarknadsstödets vidkommande desamma som gäller i fråga om arbets- löshetsförsäkringen. Härvidlag skall således hänsyn tas dels till den arbetssö- kandes personliga förhållanden, dels till anställningsförmånema och förhål- landena på arbetsplatsen.

Vid bedömningen av ett arbetes lämplighet för sökanden eftersträvas att väga samman de skilda förhållanden som har betydelse för arbetsvalet. Hänsyn skall tas till personliga förhållanden, bl. a. sökandens yrkesvana. men detta hänsynstagande skall ske inom ramen för tillgången på arbetstillfällen. En arbetssökande kan inte avvisa erbjudet arbete endast av det skälet att han genomgått viss utbildning eller varit verksam i visst yrke. Såvitt möjligt eftersträvas dock att den sökande får ett arbete inom sitt eget yrke.

!

Den som av olika anledningar är förhindrad att ta arbete på annan ort kan medges rätt att uppträda endast som lokal arbetssökande. Detta innebär dock inte att han får begränsa sitt arbetsutbud till arbeten enbart i själva hemorten. Ett arbete utanför hemorten kan bedömas som lämpligt om sökanden har möjlighet att komma hem dagligen. Detta anses vara fallet om sökanden kan komma till arbetsplatsen och åter till hemmet på ett tillfredsställande sätt, inom rimlig tid och till skälig kostnad. Arbetsplatsen anses då ligga inom sökandens naturliga arbetsområde. Då lämpligheten av ett arbete som medför lång daglig bortovaro från hemmet skall bedömas, tas särskild hänsyn till omständigheter som är ägnade att försvåra för sökanden att uträtta nödvän- diga dagliga sysslor. Därvid skall även andra familjemedlemmars möjligheter att uträtta sådana sysslor beaktas. För sökande med minderåriga barn får bortovarons längd bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, t. ex. barnens ålder och möjligheterna att ordna tillsyn av barnen.

Lokal bundenhet beror ofta på familjeskäl. Den lokala bundenheten i en familj kan bero på makens arbetsförhållanden eller hänsyn till samboende föräldrar eller-bam. Flera samverkande boende- och ansvarsförhållanden skapari dessa fall en komplicerad bundenhet för både kvinnor och män. Har de små barn och saknas samhällets service för tillsyn av dem, uppstår särskilda svårigheter. När barnen inte längre är i sådan ålder att de behöver kontinuerlig vård eller tillsyn bedöms bundenheten vid hemmet på ett annat sätt. Då anses förekomsten av barn inte längre utgöra ett hinder för att ta arbete på annan ort, men det är önskvärt att arbetsorten är belägen så att bortavarande förälder kan besöka hemmet varje vecka, om det inte är fråga om en kortvarig anställ- ning.

Någon bestämd ålder som motiv för att avvisa ett erbjudet arbete kan inte fastställas. Beträffande en äldre arbetssökande kan dock som regel härvidlag slutsatser dras av hans tidigare sysselsättning.

Om en sökande åberopar medicinska skäl för att avvisa ett arbetserbjudande och det inte genast framstår som klart att sådana föreligger, skall läkarutlå- tande företes för att avvisandet skall godtas.

Uppger en sökande att han inte vill ta ett arbete därför att han anser sig inte ha de kunskaper eller färdigheter som erfordras uppmanas han — om det inte är

uppenbart att han är okvalificerad för arbetet — att personligen uppsöka arbetsgivaren och låta denne avgöra om han anser honom ha tillräckliga kvalifikationer. Vill arbetsgivaren anställa honom kan nämnda skäl för att avvisa arbetet i allmänhet inte godtas.

I fråga om de anställningsförmåner som är förbundna med det erbjudna arbetet gäller som huvudregel att de skall vara förenliga med vad som utgår till kollektivavtalsanställda inom samma yrkesområde. Denna huvudregel gäller både beträffande lön och andra anställningsförmåner. Tidigare lön får i princip inte vara avgörande för om ett erbjudet arbete skall anses lämpligt.

För det kontanta arbetsmarknadsstödet gäller ett arbetsvillkor, vilket överensstämmer med vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Det- samma är fallet med reglerna om ramtid och överhoppningsbar tid. Beträf- fande tid som vid prövning av arbetsvillkoret får jämställas med arbetad tid skiljer sig bestämmelserna dock på en punkt. Sålunda får enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd sådan tid jämställas med förvärvsarbete under vilken sökanden i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att det förhindrat sökanden att anta annat arbete.

Till den som efter avslutad utbildning söker men inte lyckas erhålla förvärvsarbete kan på vissa villkor utgå kontant arbetsmarknadsstöd utan att arbetsvillkoret är uppfyllt. Sålunda är den berättigad till stöd som avslutat ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arb'etsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader. Härjämte krävs att vederbörande i anslutning till utbildningens avslutande under minst tre månader har stått till arbetsmarknadens förfogande genom den offentliga arbetsförmedlingen. Det fordras dessutom att den sökande ställt sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från" det utbildningen avslutats.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår f. n. med 75 kr per dag under högst fem dagar per vecka. Till den som är arbetslös endast del av en vecka eller som söker endast deltidsarbete utgår stöd enligt en fastställd omräkningstabell. KAS ärinte inkomstprövat. Stödet är skattepliktigt och ATP-grundande.

Rätt till KAS upphör vid 65 års ålder eller vid den tidigare tidpunkt då helt sjukbidrag, hel förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL börjar utgå.

Stödtagare som uppbär änke- eller änklingspension får sitt stöd nedsatt med pensionsbeloppet. Detta gäller även beträffande den som uppbär annan ålderspension än enligt AFL. Partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt AFL eller delpension reducerar stödet på samma sätt. .

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts. Till den som fyllt 55 år utgår dock stöd för 300 dagar. Sedan en stödtagare fyllt 60 år är ersättningstiden inte begränsad. Även för den som fyllt 55 år är under vissa förutsättningar ersättningsperioden obegränsad.

Reglerna om avstängning från rätt till KAS överensstämmer både vad gäller orsak och avstängningstidens längd med de regler som gäller inom arbetslös-

hetsförsäkringen. I maj 1978 lade den s. k. ALF-inredningen i betänkandet (SOU 1978:45)

Allmän arbetslöshetsförsäkring fram förslag till en allmän arbet5löshetsför- säkring, vilken skulle ersätta nuvarande arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Betänkandet har ännu inte föranlett någon proposition till riksdagen.

5.4.5. Vuxenutbildning

Uppskattningsvis en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning bedriver studier i en eller annan form. Detta har bl. a. sin förklaring i den mångfald olika former av vuxenstudier som vuxit fram gradvis under lång tid. De flesta vuxenstu- derande bedriver studier parallellt med yrkes- eller hemarbete. Men även heltidsstudier förekommer i stor omfattning.

Studie/örhundens virke/verkranthet är den del av vuxenutbildningen som når flest deltagare. Verksamheten är rikt varierad. och alla ämnen och studienivåer finns representerade.

F. n. finns I 18 statsbidragsberättigadegfolkhögskolor. Målet för folkhögsko- lomas verksamhet är att meddela allmän medborgerlig utbildning, ofta med inriktning mot ett speciellt intresseområde. Vid skolorna anordnas vinterkur- ser, som i regel är 30—34 veckor långa och som vanligen omfattar tre årskurser. Parallellt med vinterkursema bedrivs en mångfasetterad verksamhet i form av ämneskurser. Under vissa betingelser kan folkhögskolekursema jämställas med grundskolans högstadium eller linje i gymnasieskolan. [ en del fall meriterar folkhögskolestudier för tillträde till studier vid universitet eller högskola.

För den riksrekryterande statliga vuxenutbildningen finns statliga skolor i Norrköping och Härnösand. Vid dessa ges utbildning enligt läroplanema för grundskolan och gymnasieskolan. Undervisningen bygger på en kombination av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid skolorna och självstudier i form av brevskolestudier på hemorten. Vid skolan i Norrköping anordnas även enbart brevskoleundervisning. Utbildningen är helt kostnadsfri.

Den kommunala vuxenutbildningen. som efter medgivande av skolöversty- relsen anordnas av kommuner och landsting, omfattar utbildning som motsvarar utbildningen enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan. Dessutom finns 5. k. särskild yrkesinriktad utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. till övervä- gande del på kvällstid. Den andel av undervisningen som förläggs till dagtid har emellertid ökat märkbart under senare år. De studerande kan i allmänhet välja att antingen läsa enstaka ämnen eller studera för fullständig kompetens i den aktuella skolfomten.

Under 1970—talet har den kommunala vuxenutbildningen fått i uppgift att alltmer inrikta sin verksamhet på vuxna med kort tidigare utbildning. Resurserna har styrts mot sådan utbildning som främst rekryterar kontidsut- bildade, dvs. grundskolekurser och yrkesinriktad utbildning. Vuxna som behöver en grundläggande yrkesutbildning föratt komma ut i arbetslivet är en av målgruppema för den kommunala vuxenutbildningen. Vuxna yrkesarbe- tande som behöver fortbildning för att bredda och fördjupa sina yrkeskun- skaper är en annan. Ett mål för den kommunala vuxenutbildningen är också ' att erbjuda möjligheter till kompletteringsstudier. Det innebär att utbild-

ningen också skall vända sig till vuxna som kanske redan har en gymnasial eller 1. o. m. eftergymnasial utbildning, om de behöver komplettera sin utbildning i något eller några ämnen för att få behörighet för vidare studier.

Någon övre åldersgräns för intagning till kommunal vuxenutbildning finns inte. Behörig att tas in i kurs är den som har förutsättningar att följa kursen. Vid konkurrens om utbildningsplatser skall ges företräde åt den som har störst behov av utbildningen.

En form av vuxenutbildning som har stor omfattning och betydelse är arlietsniarkttudst”bildningen. Denna har närmare berörts ovan under avsnitt 5.4.2.

Slutligen skall här nämnas de resurser som står till buds inom ramen för den ordinarie gytnnusierkolan och den ellergj'nmaria/a vuxenutbildning som bedrivs vid universitet och högskolor. [ sammanhanget kan uppmärksammas att gymnasieutredningen f. n. gör en översyn av det gymnasiala utbildnings- utbudet och dess framtida organisation och innehåll. Utredningen skall därvid överväga bl. a. i vad mån fördelar står att vinna genom en närmare samverkan mellan gymnasieskola kommunal vuxenutbildning och delar av arbetsmark- nadsutbildningen.

5.4.6 Ekonomiskt stöd vid vuxenutbildning De olika former av studiestöd som kan utgå enligt studiestödslagen (1973:349) till studerande över 20 år är studiemedel. timstudiestöd. dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd. Till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utgår, som tidigare nämnts, utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Studiemedel kan utgå för studier på högskolenivå vilka bedrivs på minst halvtid. Till den som är över 20 år kan studiemedel dessutom utgå för bl. a. studier vid folkhögskola och gymnasieskola samt vid kommunal och statlig vuxenutbildning. Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Till heltidsstuderande utgår studiemedel med 7,78 % av basbeloppet för varje studieperiod om IS dagar, medan deltidsstuderande erhåller samma belopp för en 30-dagarsperiod. Detta innebär att studiemedlen för ett normalläsår uppgår till 140 % av basbeloppet för heltidsstuderande och till ett hälften så stort belopp för deltidSStuderande. Den övervägande delen av studiemedlen är återbetalningspliktig. Bidragsdelen utgör f. n. 2 178 kr för en heltidsstuderan- de per normalläsår, eller 9,7 % av de totala studiemedlen. Har den studerande vårdnaden om barn under 16 år, kan återbetalningspliktigt bamtillägg utgå med 25 % av basbeloppet. ,

Studiemedlen utgår efter en prövning mot den "studerandes inkomst och förmögenhet.

] regel får studiemedel inte utgå till studerande som är över 45 år. Om särskilda skäl föreligger kan dock denna åldersgräns förhöjas. Sådant undantag kan bl. a. göras beträffande den som avbrutit sin utbildning i unga år för t. ex. äktenskap och familjebildning och som senare önskar fullborda utbildningen.

Återbetalningen av studiemedlen sker genom årliga avgifter. Återbetal- ningsbeloppet fördelas jämnt över återbetalningstiden, och återbetalningen skall normalt vara fullgjord vid 50 års ålder. Den som inleder studier först vid

vuxen ålder och börjar återbetala studiemedlen efter fyllda 36 år skall fullgöra återbetalningama under en lS-årsperiod. Återbetalningama får dock inte fördelas på fler är än fram t. o. m. det då den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Är studiemedlen inte återbetalda vid denna ålder avskrivs resterande studiemedel. Detsamma gäller för det fall att den återbetalningsskyldige avlider innan återbetalningen fullgjorts. Helt uppskov med återbetalning kan medges i vissa fall, bl.a. för år då inkomsten inte överstiger 3,5 basbelopp. ] ytterligare andra fall kan återbetalningsbeloppet visst är nedsättas. Studie- medlen är räntefria, men en uppräkning sker av den årliga avgiften och det totala återbetalningsbeloppet med 3,2 % per år. '

Särskilt vuxenstudiestöd/ör längre studier kan utgå till vuxenstuderande på en nivå motsvarande grundskolans högstadium och gymnasieskolan. På högskolenivå är stödet tills vidare begränsat till studerande inom yrkesteknisk högskoleutbildning. Vuxenstudiestödet är uppbyggt enligt principen om inkomstbortfall. Det innebär att den studerande intill en viss gräns ersätts för det inkomstbortfall han drabbas av genom att ta ledigt från arbetet. Stödet består till övervägande del av bidrag. Detta är skattepliktigt och ATP- grundande.

Det särskilda vuxenstudiestödet är i vissa hänseenden knutet till utbild- ningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen. Den studerande kan sålun- da inte få ett högre belopp i vuxenstudiestöd än vad han skulle ha erhållit om han haft utbildningsbidrag. Stödet består av ett bidrag som motsvarar 65 % av utbildningsbidraget. Därutöver utgår återbetalningspliktiga studiemedel med ett så stort belopp att det totala stödet efter skatt blir lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. De återbetalningspliktiga medlen utbetalas efter samma regler som gäller inom studiemedelssystemet. Stödet utges i princip utan prövning mot inkomst och förmögenhet.

Grundläggande villkor för rätten till vuxenstudiestöd är att den sökande har förvärvsarbetat i en sådan omfattning att han eller hon har förvärvat ATP-poäng under minst fyra år före det år för vilket vuxenstudiestödet skall utgå. Om den studerande på grund av handikapp eller sjukdom varit. förhindrad att arbeta, kan stöd utgå även om pensionspoäng inte har tillgodoräknats för minst fyra år. Med kalenderår för vilket pensionspoäng tillgodoräknats den studerande jämställs år efter år 1959 för vilket sådan poäng inte har förvärvats, öm den studerande under året har vårdat eget barn under tio år'eller vårdat person, som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp varit i behov av särskild omvårdnad, eller haft inkomst av förvärvsarbete, i samtliga tre fall under förutsättningatt verksamheten har haft minst sådan omfattning att den kan anses ha motsvarat vad som hade krävts för att pensionspoäng för året skulle ha tillgodoräknats. Även viss annan . verksamhet kan jämställas med år då pensionspoäng tillgodoräknats.

Till studerande som fyllt 45 år kan, på motsvarande sätt som gäller beträffande studiemedel, vuxenstudiestöd utges endast om det är motiverat av särskilda skäl. Stödet utges för studier omfattande minst en halv månads heltidsstudier eller en månads deltidsstudier.

Eftersom antalet studiestöd är begränsat måste ett urval ske bland dem som söker vuxenstudiestöd. Vid urvalet skall hänsyn tas till den sökandes tidigare utbildning, antalet år på arbetsmarknaden, särskilt betungande försörjnings- börda m. m. Urvalet görs av särskilda vuxenutbildningsnämnder, en i varje län.

6. Kommitténs allmänna överväganden

6.1. Samhällsutvecklingens betydelse för efterlevande- pensioneringen

6.1.1. Inledning

Kommittén behandlar i detta betänkande ett antal frågor om förändringar av nuvarande regler inom den allmänna pensioneringen. Avgjort mest betydel— sefullt är kommitténs uppdrag att göra en fullständig översyn av efterlevan- depensioneringen inom den allmänna försäkringen och att lägga fram förslag om denna pensionerings framtida omfattning och utformning. Därvid tar kommittén upp också efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Andra väsentliga frågor som kommittén har att överväga gäller hustrutilläg- gets och bamtilläggets ställning i framtiden.

När kommittén nu har att göra en översyn från grunden av stödet inom den allmänna pensioneringen till efterlevande barn och vuxna är det självfallet av intresse att belysa vilka förutsättningar som ligger bakom nuvarande regel- system på detta område och vilka syften som vid efterlevandepensioneringens tillkomst och successiva utbyggnad har tillagts denna. Mot bakgrund härav kan prövas om de tankegångar och de grundsatser som uppbär efterlevande- skyddet fortfarande har bärkraft i dagens samhälle eller om de förändringar som på senare tid har inträtt i familjemönster och samhällsförhållanden ger anledning till att man nu undersöker om andra lösningar än de nuvarande kan vara motiverade. Med hänsyn härtill kan finnas skäl att inledningsvis lämna en kort återblick på efterlevandepensioneringens framväxt och en beskrivning av de motiv som präglar denna.

6.1.2 Bakgrund till reglerna om familjepension I Sverige tillkom de första socialförsäkringama under 1900-talets första decennier. Dessförinnan och före industrialismens genombrott fick behovet av social och ekonomisk trygghet lösas genom att släkten och familjen, som i det gamla bondesamhället ofta bestod av flera generationer, i mån av förmåga själva tog omsorg om sina gamla och andra behövande medlemmar. Det fanns dessutom grupper av människor som tog hjälpbehövande om hand i fall då familjen inte själv kunde fylla denna funktion eller då den behövande saknade anhöriga. Som exempel kan nämnas församlingarnas omsorger och den verksamhet härvidlag som bl. a. hantverksskråna svarade för. Inte sällan ansågs arbetsgivarna ha en skyldighet att svara för sina anställda även sedan

dessa blivit oförmögna till fortsatt arbete. I detta förindustriella samhälle fanns inte som nu skillnaden mellan förvärvsarbete och hemarbete. Kvinnorna vari samma utsträckning som männen verksamma i det produktiva arbetet inom jordbruket m. m.

Industrialiseringen och den därmed sammanhängande inflyttningen till städerna och andra samhällen medförde stora förändringar i befolkningens sociala och ekonomiska situation. De gamla storfamiljema avlöstes gradvis av den nuvarande kärnfamiljen. Samtidigt flyttades produktionen ut från hemmet, och männen tog arbete utanför detta mot lön. Hustruns roll förändrades från att ha inneburit delaktighet i det produktiva arbetet inom jordbruket m. m. till att i många fall uteslutande omfatta arbete i det egna hushållet och omsorg om barnen.

Genom den fortskridande förändringen i levnadsmönstren minskades familjens möjligheter att svara för den ekonomiska tryggheten för gamla och arbetsoförmögna samt för änka och barn till avliden försörjare. Detta ökade helt naturligt risken för den enskilde att komma i ekonomiskt trångmål på ålderdomen, vid invaliditet och vid familjeförsörjarens frånfälle. Familjen ställdes i en ekonomiskt och socialt vansklig situation då det inte längre fanns någon yrkesaktiv person som kunde fylla försörjarrollen. Detblev därvid kommunernas uppgift att genom fattigvården svara för behövligt understöd. Denna hade emellertid ofta en restriktiv utformning och hade inslag som var förödmjukande. Hjälpen sågs mera som en nådegåva än som en rättighet. Mot bakgrund härav växte under 1800-talet fram krav på nya stödformer för bl. a. gamla och invalider och för barn i en utsatt situation. Tankar väcktes — efter inflytande från bl. a. Tyskland — på tillskapandet av en socialförsäkring, som skulle ge rätt till ersättning i olika behovssituationer och enligt vilken behövande på förhand skulle ha visshet om i vilka situationer och med vilka belopp hjälpen skulle utges.

Efter långvarigt utredningsarbete fattades år 1913 beslut om att i Sverige införa en allmän pensionsförsäkring. Lagen härom trädde i kraft året därefter. Enligt denna utgick dock ersättning endast vid varaktig oförmåga till arbete och på ålderdomen, Någon pensionsrätt för efterlevande barn och vuxna fanns inte. '

Under tiden efter tillkomsten av vår första folkpensioneringslag har den allmänna pensioneringen successivt byggts ut. Antalet bidragsformer har ökat och värdet av utgående förmåner har stigit markant. Härtill har bl. a. bidragit den starka ekonomiska tillväxten i samhället, vilken möjliggjort genomföran- det av nya och kostnadskrävande social- och familjepolitiska reformer. I sammanhanget kan särskilt framhållas 1946 års folkpensionsreform, vari- genom infördes generella ersättningsbelopp som vid invaliditet och ålderdom gav den enskilde möjligheter till en tillfredsställande grundförsörjning obero— ende av om han eller hon tidigare haft förvärvsarbete eller ej. Ytterligare ett avgörande steg i utvecklingen togs genom beslutet är 1959 om införande av den allmänna tilläggspensioneringen.

ATP-systemet har ännu inte nått fullfunktionsstadiet. Såväl antalet ATP- pensionärer som genomsnittsbeloppen för utgående pensioner ökar kraftigt år från år. Också inom folkpensioneringen har förmånerna successivt förbättrats. Den allmänna pensionsåldern har sänkts och ökade möjligheter till rörlig pensionsålder har införts. Rätten till förtidspension har vidgats. Genom

anknytningen till basbeloppet har pensionerna gjorts i princip värdebestän- diga, och även grundförmånemas storlek har höjts vid flera tillfällen under den senaste tioårsperioden. Vidare har införts pensionstillskott, vilka stigit successivt och ger ett standardtillägg till pensionstagare som saknar eller har låg ATP. En mera fyllig redogörelse för den sålunda skisserade utvecklingen har lämnats i avsnitt 3.1.

Under årens lopp har också målsättningen för den allmänna pensioneringen . förskjutits. Tidigare syftade den till att skapa garantier för att personer som hade svårt att försörja sig på grund av särskilt angivna orsaker skulle tillförsäkras medel till den grundläggande försörjningen. Rätten till pension var över i stort sett hela fältet under lång tid beroende av inkomstprövning; Under de senaste decennierna, och i synnerhet efter tilläggspensioneringens tillkomst, utvecklades härur en målsättning att var och en skall vid ålderdom, invaliditet eller familjeförsörjarens frånfälle genom den allmänna pensione- ringen ges en skälig ekonomisk grundtrygghet och beredas möjlighet att leva på en standard som står i rimlig proportion till standarden under den yrkesverksamma delen av livet.

Vid sidan av den allmänna pensioneringen har vuxit fram frivilliga och kollektivavtalsreglerade försäkringar för ålderdom och invaliditet och för efterlevande. Dessa försäkringar bygger på avgifter, viss anställning e. (1. Redan tidigt tillförsäkrades ordinarie innehavare av statlig tjänst ett särskilt pensionsskydd på grund av anställningen. Liknande kollektiva personalpen- sionsordningar infördes senare för andra statligt anställda samt på det kommunala området och för privatanställda tjänstemän. Under senare tid har även arbetare i privat tjänst erhållit på'kollektivavtal grundad tjänstepensio- nering. '

Som framhållits ovan förbands den allmänna pensioneringen vid tillkom- sten år 1913 inte med någon rätt till pension för efterlevande man eller hustru till avliden försäkrad. Sådan pension fanns inte heller enligt 1935 års lag om folkpensionering. Först genom införandet av 1946 års folkpensioneringslag tillskapades en särskild pensionsforrn för änkor. Denna lagstiftning komplet- terades året efter med en särskild lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. På detta stadium begränsades rätten till stöd till att omfatta endast sådana kvinnor som blivit änkor i relativt hög ålder och efterlevande som tog vård om minderåriga barn. Pensionen var beroende av inkomstprövning, och den utgick bara fram till dess den efterlevande erhöll ålders- eller invalidpen- sion. Den mer generella rätt till änkepension, som finns i dag och som tar sikte även på änkor i yngre ålder och på änkor som samtidigt uppbär egenpension, infördes först fr. o. m. är 1960 i samband med tillkomsten av bl. a. den allmänna tilläggspensioneringen.

Enligt de nu gällande reglerna utgår sålunda änkepension inom såväl folk- som tilläggspensioneringen. Folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som inte fyllt 65 år och inte heller uppbär annan form av folkpension, under förutsättning att hon hade uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller att hon har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Från ATP utges änkepension till änka efter försäkrad, om äktenskapet har varat minst fem år och ingåtts senast den dag den försäkrade fyllde 60 år. Är dessa förutsättningar

inte uppfyllda har änkan likväl rätt till änkepension, om den försäkrade efterlämnar barn som också är barn till änkan. Inom tilläggspensioneringen utgår änkepension oberoende av änkans ålder och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension. Vid sidan av änkepensionen kan änka erhålla bidrag till bostadskostnaden i form av kommunalt bostadstillägg till pensionen. Vidare gäller i beskattningshänseende särskilt förmånliga regler för den som är berättigad till folkpension i form av bl.a. änkepension och som inte har sidoinkomster över en viss nivå. _

Särskilda bidrag inom den allmänna pensioneringens ram för barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar infördes redan år 1918. Bidragen hade ursprungligen karaktären av inkomstprövade tillägg till pensionen till änka eller änkling med barn under 15 år och utgick bara i fall då den efterlevande uppnått 67 års ålder eller dessförinnan var oförmögen till arbete. Genom 1937 års lag om barnbidrag fick understödet formen av ett barnet tillkommande bidrag, och hjälp kom att lämnas till efterlevande barn även i situationer då ' den kvarlevande föräldern inte uppbar pension för egen del. Rätten till bidrag begränsades dock till barn som var föräldralöst eller vars fader avlidit. Om barnets moder gått bort utgavs inte barnbidrag i annat fall än då änklingen var oförmögen till arbete. Det ansågs nämligen att moderns frånfälle från ekonomisk synpunkt som regel inte kunde tillmätas samma betydelse som faderns. I samband med införandet år 1948 av de allmänna barnbidragen ersattes 1937 års lag med en lag om särskilda barnbidrag till änkors och änklingars bam._0ckså enligt denna var bidragen föremål för inkomstpröv- ning, och rätten att uppbära sådana var fortfarande i princip begränsad till föräldralösa och faderlösa bam. Bampensioner inom ramen för folkpensio- neringen tillkom först genom lagstiftning år 1960. Enligt denna kunde pension utges efter såväl fader som moder, och rätten till stöd blev inte längre beroende av inkomstprövning. Redan året dessförinnan hade fattats beslut om den allmänna tilläggspensioneringen, som kom att innehålla bl. a. en inkomstre- laterad barnpension för barn vars ena eller båda föräldrar avlidit. De båda bampensionsformema sammanfördes år 1962 i lagen om allmän försäkring. Genom beslut vid 1973 års riksdag genomfördes en förstärkning av bampen- sionema inom folkpensioneringen, varvid dessa i princip erhöll den utform- ning de har i dag.

Enligt nu gällande regler utgår sålunda barnpension inom folkpensione- ringen till barn efter avliden försäkrad, om barnet inte har fyllt 18 år. Pensionen utgår på en grundnivå och på en garantinivå. Dessa nivåer är högre för barn som är föräldralösa än för barn som förlorat en av sina föräldrar. Inom tilläggspensioneringen utbetalas barnpension fram till dess barnet fyller 19 år. Pensionen utges med viss procent av den egenpension som föräldern uppbar eller skulle ha blivit berättigad att uppbära. Detta procenttal är högre om änkepension inte samtidigt utbetalas efter den avlidne föräldern än om så är fallet. Varje barns procentuella andel är också lägre ju fler pensionsberättigade barn som den avlidne efterlämnar.

Den främsta orsaken till att man en gång tog in bestämmelser om familjepension i den allmänna pensioneringen och i anslutande författningar var att man ville skapa ett skydd för efterlevande vid försörjarens bortgång. Detta kom att gälla minderåriga barn till den avlidne, men även gifta kvinnor ansågs behöva hjälp från samhället efter makens frånfälle.

Till grund/ör den nuvarande änkepensioneringen ligger bl. a. det familje- mönster och den arbetsfördelning mellan makar som var vanligt förekom- mande vid den tid då regelsystemet erhöll sina utmärkande drag. Det vanliga var då att kvinnoma vid ingåendet av äktenskap, antingen omedelbart eller i vart fall när de fick barn, upphörde att förvärvsarbeta för att i stället ägna sig åt arbete enbart i hemmet. Familjens ekonomi grundades i regel uteslutande på mannens inkomster. Hade kvinnan tidigare förvärvsarbetat och hunnit skaffa sig en yrkesutbildning, förlorade hon efter hand denna yrkesvana och fick på grund härav allt svårare att åter börja förvärvsarbeta.

Om mannen skulle avlida undanrycktes den grund varpå familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befinna sig i en utsatt situation. Familjens ekonomiska läge förändrades helt Och hållet genom försörjarens frånfälle. Den i många fall högst ingripande omgestaltning av livsföringen som måste följa för änkan kunde inte genomföras utan mycket stora svårigheter. Det ansågs vid tiden för änkepensioneringens tillkomst inte n'mligt eller möjligt att änkan, sedan hon ställts ensam, genom eget arbete skulle kunna svara för sin försörjning, om hon hade uppnått högre ålder eller hade minderåriga barn. 1 fall då änkan hade barn att ta vård om förutsattes hon till följd av sina omsorger om barnen vara bunden vid hemmet och därmed mer eller mindre urståndsatt att utnyttja sin arbetsförmåga till förvärvsarbete. Och hade hon nått upp i medelåldern eller däröver kunde det vara svårt för henne att erhålla ett arbete, eftersom hon oftast genom äktenskapet under en lång följd av år kommit att stå vid sidan av förvärvslivet. Det ansågs därför föreligga ett behov av att samhället grep in och genom änkepension ekonomiskt understödde kvinnor i dessa situationer så att de erhöll en rimlig försörjning.

Detta ursprungliga syfte med pensionsformen utvidgades sedermera i och med införandet av den allmänna tilläggspensioneringen till att avse också ersättning för vad änkan i ekonomiskt hänseende gick miste om genom försörjarens död och således till att innefatta en garanti för änkan att även efter dödsfallet behålla en viss del av den standard som hon hade dessförinnan på grundval av mannens inkomster.

För efterlevande män har inom den allmänna försäkringen inte byggts upp någon motsvarighet till änkepensioneringen. Visserligen utgick enligt 1947 års lag härom särskilda änklingsbidrag till änklingar med minderåriga barn i sin vård och med avsikt att utgöra en hjälp att täcka nödvändiga utgifter för lejd hemhjälp. Dessa bidrag avskaffades dock genom 1960 års folkpensions- reform, eftersom de inte längre ansågs motiverade. Gifta män förutsattes inte ha samma behov av samhälleligt stöd efter makans död som gifta kvinnor. i Man utgick från att männen i regel hade inkomster av förvärvsarbete och därför kunde klara sin försörjning på egen hand sedan hustrun gått bort. Eftersom den inkomst som bildat underlag för familjens försörjning sålunda . bestod även sedan hustrun avlidit, uppkom i de flesta fall inte heller någon ekonomisk förlust för familjen. Det behov av fortlöpande ekonomisk hjälp som förelåg för änklingar med minderåriga barn menade man tillgodosågs bäst genom bampensionema, dvs. genom ett bidrag till barnets egen försörj- ning.

När man inom ramen för den allmänna pensioneringen infört ett särskilt skydd för änkor men inte för änklingar har man vidare följt utländska förebilder liksom de principer på vilka privat och offentlig personalpensio-

nering för tjänstemän varit uppbyggda. Andra länders pensionssystem är, som bl. a. framgår av översikten i bilaga B, i stor utsträckning grundade på i princip samma tankegångar som det svenska när det gäller pension till efterlevande. Oftast ses en änkas rätt till änkepension såsom en från den avlidne mannen härledd rättighet. Också personalpensioneringama i Sverige innehöll ursprungligen bestämmelser om enbart änkepension. Först senare har dessa successivt utvidgats till att omfatta också änklingspensioner.

6.1.3. Utvecklingen efter tillkomsten av familjepensioneringen

Under senare tid har frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor fått ökad aktualitet. Strävandena mot sådan jämställdhet har erhållit ett växande stöd hos befolkningen, och på olika områden av samhället har bedrivits ett aktivt jämställdhetsarbete. Breda insatser med denna inriktning görs bl.a. inom sysselsättnings- och utbildningspolitiken samt på familjepolitikens område. I sammanhanget kan nämnas det arbete som bedrivs av jämställdhetskommit- tén. Som ett resultat av detta arbete har tillkommit en lag (1979:11 18) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Jämställdhetssträvandena betonar bl. a. kvinnans rätt till arbete på samma villkor som mannen. Viktläggs vid kvinnans rätt till-personlig utveckling genom deltagande i arbetslivet och vid den enskildes ansvar för att försörja sig själv. Därvid framhålls att den viktigaste förutsättningen för jämställdhet är ekonomisk självständighet byggd på egen förvärvsinsats. Föreställningen att kvinnan bör försörjas genom äktenskapet anses böra effektivt motarbetas, eftersom den är ett direkt hinder för kvinnans ekonomiska självständighet och för hennes möjligheter att konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden. Likaså understryks att mannens traditionella försörjningsplikt gentemot hustrun måste ändras till att gälla ett med henne delat ansvar för försörjningen av barnen, samt för tillsyn och vård av dessa. Genom olika åtgärder underlättas för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete. Inte minst viktigt anses det vara att bryta traditionella könsrollsmönster såväl i arbetsliv som i hem och samhällsliv. *

Sedan tiden för tillkomsten av den nuvarande efterlevandepensiöneringen har vidare skett stora/örändringar i samhällsstrukturen ochhmiljemönstren. i Av stor betydelse är de ändringar som i olika hänseenden inträtt i fråga om 1 makars ekonomiska situation. Den viktigaste förändring som skett är att allt fler gifta kvinnOr gått in i förvärvslivet. Detta innebär att mannens roll som familjens försörjare har ändrats och att i många familjer båda makarna förvärvsarbetar i dag.

Antalet och andelen förvärvsarbetande kvinnor har sålunda ökat mycket kraftigt under de senaste årtiondena. Sedan år 1965 har antalet kvinnor på arbetsmarknaden stigit med drygt en halv miljon. Andelen kvinnori åldern 16—64 år som förvärvsarbetar har enligt arbetskraftsundersökningama ökat från 54 % år 1963 till 75 % år 1980. Detta ökade arbetskraftsdeltagande för kvinnor har slagit igenom i alla åldersklasser. Särskilt påtagligt 'är det i åldersklasserna 20—54 år, där andelen förvärvsarbetande kvinnor utgör över 80 % med ett högsta värde på närmare 85 % för kvinnor i åldern 35-44 år. Andelen kvinnor i arbetskraften har stigit snabbare bland gifta kvinnor— från 47 % år 1963 till närmare 76 % år 1980 —än bland icke gifta kvinnor, och i dag

är den tidigare skillnaden härvidlag utjämnad. En kraftig utjämning har under 1960- och 1970-talen skett även mellan kvinnor med små barn och övriga kvinnor i fråga om arbetskraftsdeltagande, eftersom det i särskilt stor utsträckning är kvinnor med minderåriga barn som gått in på arbetsmarkna— den under den aktuella perioden. För kvinnor med barn under sju år har sålunda skett en Ökning av andelen sysselsatta från 38 % år 1963 till drygt 75 % år 1980. Mer detaljerade uppgifter om den beSkrivna utvecklingen redovisas i bilaga A.

Den omvälvande förändring som inträffat i fråga om kvinnors förvärvsar- bete illustreras också av de uppgifter som kommittén redovisari avsnitt 4.2 om poängförvärv inom ATP. Av dessa framgår att antalet kvinnori åldern 16—65 år, som under ett visst år haft inkomster av sådan storlek att de överstigit basbeloppet vid årets ingång och därmed blivit pensionsgrundande, har ökat från 742 000 år 1960 till 1 837 000 år 1979. Det rör sig således om mer än en fördubbling. Även andelen kvinnor i nämnda åldersgrupper med pensions- grundande inkomst har mer än fördubblats under perioden. Andelen utgjorde knappt 32 % år 1960, och den har sedan successivt ökat till 74 % år 1979. [ åldersgruppema 36—50 år överstiger andelen 80 % och i åldersklassen 41—45 år överstiger den till och med 85 %.

Emellertid finns fortfarande vissa regionala skillnaderi sysselsättningsläget för kvinnor. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är sålunda lägre i bl.a. skogslänen än i storstadsområdena. De regionala variationerna är för både män och kvinnor störst i åldersgruppen 55—64 år. Även inom länen förekommer skillnader i sysselsättningsmöjlighetema för kvinnor mellan större orter och utpräglade glesbygdskommuner. Arbetslösheten är också relativt sett högre bland kvinnor i glesbygder och i mindre tätorter än på andra håll i landet. Den inträdda ökningen i kvinnornas förvärvsfrekvens har emellertid varit i stort sett densamma över hela landet. Härtill torde ha bidragit bl. a. olika sysselsättningspolitiska åtgärder på det regionala planet, vilka på flera håll synes ha varit och alltjämt vara i hög grad motiverade. Utan dessa skulle bilden sannolikt ha varit en annan, och sådana insatser synes därför angelägna om man vill nå de regionalpolitiska målen och åstadkomma en fortsatt utjämning av kvinnornas arbetskraftsdeltagande olika landsändar emellan.

I detta sammanhang finns också anledning att peka på att det föreligger stora skillnader mellan kvinnor och män i vad avser den genomsnittliga arbetsti- dens längd. Medan enbart ett mindre antal män arbetar kortare tid än heltid, är deltidsarbete mycket vanligt förekommande bland kvinnorna. Under 1970-talet var antalet heltidsarbetande kvinnori stort sett oförändrat. År 1980 var det enligt arbetskraftsundersökningama en så hög andel som ca 47 % av alla kvinnor i åldern 20—64 år som hade en genomsnittlig veckoarbetstid understigande 35 timmar. I huvudsak rör det sig dock om s. k. lång deltid (dvs. en arbetstid om 20—34 timmar i veckan). Endast knappt 9 % av alla kvinnor hade år 1980 kortare arbetstid. Tendensen går dessutom mot en ökning av den långa deltiden och mot en minskning av den korta. Deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor med barn under'sju år än bland kvinnor utan sådant barn.

Ytterligare bör hållas i _minnet att kvinnornas _h'ånvaro från arbetet är betydligt högre än männens och att den ökade under 1970-talet. Denna ökade

frånvaro faller emellertid nästan helt på kvinnor med små barn och kan till stor del förklaras av förlängningen av föräldraledigheten vid barns födelse och av att fler kvinnor än tidigare har ett fast arbete när de får barn. Utvecklingen av frånvaron kan tolkas på det sättet att det genom 1970-talets reformer på familjepolitikens område har blivit lättare än tidigare för kvinnor med barn att kombinera förvärvsarbete med omvårdnaden om barn. Den visar emellertid också att rester av tidigare familjemönster alltjämt lever kvar. Även om båda makarna förvärvsarbetar är det i en barnfamilj fortfarande vanligast att det är kvinnan som stannar hemma för att ta vård om bamen när de är sjuka etc.

Arbetsmarknaden karaktäriseras fortfarande av en viss uppdelning efter kön. Under det att männen arbetar inom ett brett spektrum av yrken är arbetsmarknaden för kvinnor mer begränsad, och en stor andel av kvinnorna har arbete inom ett litet antal kvinnodominerade yrkesområden, bl.a. på vård-, kontors-, undervisnings- och tjänstesektorema. Även härvidlag har dock under de senaste åren börjat ske en förskjutning mot en större integrering mellan kvinnor och män och mot en ökad efterfrågan på kvinnor i yrken där traditionellt enbart män rekryterats. Vikten härav har även betonats inom sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken.

Som en följd av uppdelningen mellan manliga och kvinnliga yrken, vilka sistnämnda ofta har ett sämre genomsnittligt löneläge, samt genom att kvinnorna oftare arbetar deltid har kvinnoma som grupp lägre förvärvsin- komster än män. Detta visas bl.a. genom de uppgifter om genomsnittlig intjänad pensionspoäng inom ATP för män och kvinnor vilka lämnats i avsnitt 4.2. Också på detta område har emellertid skett ett successivt närmande av kvinnorna till männens nivå. Härtill har bl. a. bidragit den solidariska lönepolitik som under senare år drivits av de fackliga organisatio- nema.

Även om sålunda flertalet kvinnor nu har förvärvsarbete finns alltjämt ett inte obetydligt antal som står utanför arbetsmarknaden. Antalet kvinnor i åldern 20—64 år som arbetar enbart i hemmet uppgick enligt arbetskraftsun- dersökningama år 1980 till ca 378 000. 1 stor utsträckning rör det sig om yngre kvinnor, som gjort ett avbrott i förvärvslivet för att under viss tid ta vård om minderåriga barn i hemmet, och om kvinnori de högsta åldersklasserna. En utförlig belysning av dessa kvinnors situation har lämnats i den av jämställd- hetskommittén avgivna rapporten (SOU- 1979189) Kvinnors arbete. Också sysselsättningsutredningen har i betänkanden och rapporter (bl. a. SOU 1975:90, SOU 197828 och SOU 1979124) lämnat ett omfattande material som belyser bl. a. förvärvshindren för de grupper som står utanför arbetskraf- ten. .

Antalet kvinnor som är sysselsatta med arbete enbart i det egna hemmet har under 1970-talet sjunkit kraftigt i samtliga åldersklasser. Som framgår av det föregående har ökningen av arbetskraftsdeltagandet varit särskilt markant för kvinnor med små barn. Att äldre gifta kvinnor fortfarande har en relativt sett lägre förvärvsintensitet torde kunna förklaras bl. a. utifrån det förhållandet att dessa kvinnor växte upp och gifte sig i ett samhälle där det var naturligt att gifta kvinnor inte hade förvärvsarbete utanför hemmet. Dessa kvinnor har därför ofta en bristfällig utbildn ing och saknar erfarenhet på arbetsmarknaden. 1 en hel del fall beror dessa äldre kvinnors lägre förvärvsfrekvens, som framgår av i

bilaga A återgivna uppgifter, inte endast på brist på arbetstillfällen utan i någon mån även på bristande intresse för förvärvsarbete. Att de hemarbetande kvinnorna snabbt minskar i antal illustreras även av uppgifter från sjukför- säkringsstatistiken. Här har antalet hemmamakeförsäkrade kvinnor gått ned med ca 290 000 eller med närmare 50 % under perioden 1975—1980. Den 31 december 1980 utgjorde antalet sådana kvinnor 320 000.

Sammanfattningsvis kan alltså slås fast att det under tiden efter tillkomsten av den nuvarande änkepensioneringen har skett en mycket kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor. Utvecklingen har inneburit att kvinnor i allt större utsträckning stannar kvar på arbetsmarknaden också efter det att de bildat familj eller att de börjar förvärvsarbeta därefter, om de inte dessförinnan varit ute i arbetslivet. Det förekommer knappast längre att kvinnor lämnar arbetslivet enbart därför att de ingår äktenskap. Många kvinnor har kvar arbetet även sedan de fått barn. Och i fall då kvinnor väljer att vara hemma och ta vård om barn under längre tid efter födelsen är de inställda på att återinträda i förvärvslivet sedan barnen blivit något äldre. Genom att allt fler kvinnor sålunda förvärvsarbetar under större delen av sitt aktiva liv uppnår de en ökad självständighet i ekonomiskt avseende och därmed även i andra hänseen- den.

Gjorda undersökningar visar också att kvinnornas ställning på arbetsmark— naden blivit stabilare och att kvinnor nu mera permanent än tidigare deltar i arbetslivet. Konjunktursvängningar o. d. har under 1970-talet inte haft samma inverkan som dessförinnan på kvinnornas arbetskraftsdeltagande.

Enligt kommitténs mening finns anledning anta att den hittillsvarande trenden innebärande en ökande andel förvärvsarbetande kvinnor kommer att fortsätta, även om dagens ekonomiska läge gör att man f. n. inte kan vara lika optimistisk i detta hänseende som för några år sedan. 1 en prognos till 1980 års långtidsutredning, som SCB publicerat i mars 1981 , antas sålunda att kvinnornas arbetskraftsdeltagande kommer att fortsätta att öka fram till år 1985 i samma takt som under perioden 1970—1979. Ökningen antas därefter enligt prognosen, för vilken redogörs närmare i bilaga A, fortgå i sådan takt att andelen förvärvsarbetande kvinnor år 2000 är nära nog i nivå med män- nens.

Nu kan man självfallet inte dra alltför vittgående slutsatser av en prognos, där man av naturliga skäl fått utgå från att efterfrågan på arbetskraft i stort sett följer de tendenser som utvecklats under 1970-talet och vilken bygger på oförändrad inriktning av bl. a. regional- och arbetsmarknadspolitiken. Sam- tidigt bör dock betonas att prognosen inte utgör en ren trendframskrivning; hänsyn har vid beräkningarna tagits bl. a. till att kvinnornas arbetskraftsdel- tagande inom vissa regioner och åldersgrupper nått en så hög nivå att man måste räkna med att förvärvshindren för den återstående delen av kvinnorna utanför arbetskraften blir större. Kommittén vill också understryka vad som ovan angivits angående de grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden. Som där framhållits utgörs dessa till viss del av unga kvinnor med små barn, och inom den gruppen har arbetskraftsdeltagandet ökat särskilt påtagligt. Det kan hållas för troligt att denna ökning fortsätter så att dessa kvinnor uppnår en sysselsättningsgrad som ligger nära nivån för jämnåriga kvinnor utan minder- åriga bam. En annan stor grupp utanför arbetslivet är, såsom också angivits i det föregående, äldre och medelålders kvinnor som har en annan utbildnings-

och arbetslivsbakgrund än de kvinnor som i dag är i yngre ålder. För framtiden torde dock kunna förväntas en betydande fortsatt ökning av förvärvsfrekven- sen för kvinnori dessa åldersgrupper allt eftersom de kvinnor som nu befr nner sig i de grupperna ersätts av kvinnor som vuxit upp under nyare samhälls- förhållanden och med annan erfarenhet av arbetslivet bakom sig. Det synes nämligen inte sannolikt att de kvinnor som f. n. är i yngre ålder och har en stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden kommer att i stor utsträck- ning lämna denna, långt före pensioneringen, i och med att de kommer upp i högre ålder.

Bakom den uppgång som inträ/lät ifråga om andelen_lötvärvsarbetande kvinnor ligger en rad faktorer. Antalet arbetstillfällen inom områden som traditionellt sysselsätter kvinnor har stigit bl. a. till följd av den offentliga sektorns expansion. Även på den privata sidan har kvinnodominerade områden, bl.a. inom tjänstesektom, ökat. Den ekonomiska politiken har tidigare inneburit en nästan ständig expansion, och arbetsmarknadspolitiken har haft och har full sysselsättning som sitt främsta mål. Till den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen har även bidragit det förhållandet att allt fler kvinnor skaffat sig en ordentlig yrkesutbildning. Möjligheterna att förvärvsar- beta har också förbättrats genom att familjestorleken minskat och hemarbetet rationaliserats. Arbetstiden har generellt förkortats. Även andra politiska åtgärder har underlättat för båda makarna att delta i förvärvslivet, också i fall då de har små bam. Samtidigt har attityderna till gifta kvinnors förvärvsarbete radikalt förändrats jämfört med några tiotal år tillbaka i tiden. Förvärvsarbete ses nu såsom något naturligt för såväl män som kvinnor.

Den Hilla sysselsättningen har utgjort ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken, och kommittén förutsätter att denna målsättning står fast även i fortsättningen. Från statsmakterna har framhållits vikten av en fortsatt politik för full sysselsättning trots de påfrestningar som samhällseko- nomin utsatts för på 1970-talet. Senast i propositionen 1980/81:126 om i arbetsmarlmadspolitikens framtida inriktning har sålunda understrukits att det avgörande för sysselsättningspolitiken måste vara att de människor som vill ha ett arbete också skall ha en reell möjlighet härtill. Det framhålls att i målet om full sysselsättning — eller arbete åt alla — ligger också ett erkännande av arbetets avgörande betydelse för individens hela sociala situation.

Under 1960- och 1970-talen skedde en kraftig utbyggnad av olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbets marknadsutbildnin gen har kommit att spela en allt större roll, och de ekonomiska bidragen vid sådan utbildning har förbättrats. Också beredskapsarbetena har ökat i omfattning och erhållit en ändrad karaktär. I allt högre grad har de kommit att rikta sig till kvinnor. Även andra former av insatser inom arbetsmarknadspolitikens ram har byggts ut. [avsnitt 5.4 har kommittén lämnat en utförlig beskrivning över de åtgärder ' som står till buds på detta område.

Arbetsmarknadspolitiken syftar nu inte enbart till att bekämpa den öppn'a arbetslösheten utan också till att minska den "dolda arbetslösheten bland kvinnor och underlätta för fler att komma in på arbetsmarknaden eller i vart fall ge ett alternativ i form av utbildning. Under 1970-talet skedde en snabb ökning av andelen kvinnor inom de individinriktade arbetsmarknadsåtgär- . dema. Till följd av insatserna inom arbetsmarknadspolitiken har bl. a. ett stort antal tidigare hemarbetande kvinnor, som helt saknat eller haft begränsad

yrkeserfarenhet. fått arbete på den öppna arbetsmarknaden. Enligt kommit— téns mening kan förutsättas att åtgärder på detta fält också i framtiden kommer att vara av väsentlig betydelse när det gäller att möjliggöra för kvinnor som står utanför arbetslivet att få en fast fot på arbetsmarknaden. En förutsättning är då givetvis att verksamheten inte skärs ned kraftigt.

Under de senare årtiondena har vidare genomförts omfattande reformer inom utbildningsväsendei. Den obligatoriska skolgången har förlängts, utbild- ningskapaciteten på gymnasienivå har blivit större och tillströmningen till universitet och högskolor har ökat. Denna kraftiga satsning har lett till att de yngre generationerna i dag haren betydligt bättre utbildningsnivå än de äldre. Denna förbättrade utbildningsnivå gäller kvinnor i lika hög grad som män. Härtill har bl. a. bidragit den utbyggnad som gjorts i fråga om det studiesociala stödet för studier på gymnasie- och högskolenivå. Numera utbildar sig kvinnor och män i stort sett lika länge, vilket starkt bidragit till att kvinnor fått förbättrade möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Emellertid är fortfarande valet av utbildningslinje könsbundet genom hela utbildningssys- temet, vilket leder till en fortsatt könsuppdelning på arbetsmarknaden efter traditionella värderingar. Flickor väljer också i något högre grad än pojkar kortare utbildningsvägar. Tendensen går dock även på dessa områden i utjämnande riktning.

Också på vuxenutbildningens område har samhällets insatser ökat kraftigt under senare tid. En drivkraft bakom denna utveckling har varit en önskan att minska de ovan nämnda skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika genera- tioner. Även de fortlöpande förändringarna på arbetsmarknaden med krav på omskolning och vidareutbildning har bidragit härtill. Denna satsning på vuxenutbildning har i hög grad kommit att utnyttjas av kvinnorna. Det gäller såväl inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolorna som inom arbetsmarknadsutbildningen. Åtgärderna på detta fält har, som framgår av översikten i avsnitt 5.4, kommit att särskilt riktas mot bl. a. äldre kvinnor och kvinnor som länge varit hemarbetande. Även på vuxenutbildningens område har sedan 1960-talets början skett en utbyggnad av det ekonomiska stödet.

De angivna förhållandena på utbildningsområdet bidrar enligt kommitténs bedömning till att det förefaller sannolikt att det kommer att ske en fortsatt uppgång i den kvinnliga förvärvsfrekvensen under åren framöver. Ett sådant antagande bestyrks bl. a. av gjorda undersökningar, vilka visar att andelen förvärvsarbetande kvinnor ökar med stigande utbildning. Med den grundli- gare utbildning som flickor nu skaffar sig och med de möjligheter som står till buds inom vuxenutbildningens tam kommer i framtiden allt fler arbetstillfäl- len inom allt fler yrkesområden att vara tillgängliga för kvinnornas del. Sker inga väsentliga förändringar av arbetsmarknaden i stort, torde dessa omstän- digheter medverka till en fortgående utjämning mellan män och kvinnor i arbetslivet, även om alltjämt mycket återstår innan en fullständig jämlikhet uppnåtts där. Det kan nog antas att det stora flertalet av de flickor som nu avslutar sin grundläggande utbildning är inställda på att förvärvsarbeta större delen av sitt vuxna liv. Och tack vare vuxenutbildningen har möjligheterna väsentligt förbättrats för gifta kvinnor, som tidigare inte förvärvsarbetat i någon högre grad, att åter komma in i arbetslivet. Om åtgärderna på detta område inte väsentligt minskar i omfattning. torde de även för framtiden bli av stor vikt härvidlag.

Av avgörande betydelse för den nuvarande höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor har även varit de reformer som under de senaste årtiondena genomförts inom detfamiljepolitiska området och vilka gjort det möjligt för kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med ansvar för familj och barn. Samhällets stöd till barnfamiljerna har successivt förbättrats såväl när det gäller ekonomiska förmåner som i vad avser social service.

En förutsättning för den kraftiga utveckling som inträtt i fråga om kvinnornas deltagande i arbetslivet har sålunda varit den utbyggnad som samtidigt skett av samhällets barnomsorg. Som framgår av avsnitt 5.3.8 har skett en ökning av antalet barn som har plats i kommunal barnomsorg från ca 71 000 år 1970 till ca 317 000 år 1980. Trots denna mycket snabba utveckling är behovet av platser ännu inte täckt. Bamomsorgens fortsatta utbyggnad intar dock en central plats när det gäller samhällets åtgärder för social service och omvårdnad åt barnfamiljer. Ett betydande antal nya platser väntas tillkomma inom barnomsorgen under de närmaste åren framöver.

Ett väsentligt steg mot ekonomisk självständighet för gifta kvinnor togs genom den skattereform som genomfördes år 1970. Genom denna avskaffades den tidigare sambeskattningen av arbetsinkomster och infördes individuell beskattning härav.

Den tidigare moderskapsförsäkringen ersattes år 1974 av en föräldraförsäk- ring, som därefter byggts ut i etapper. Genom denna ges alla föräldrar ett ekonomiskt stöd vid barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna ekonomiska möjligheter att vara hemma hos sina barn under viss tid fram t. o. m. barnets första skolår. Föräldrarna har även fått rätt att vara helt eller delvis lediga från arbetet för att ta vård om minderåriga barn och att när de så önskar återgå till heltidsarbete. Härigenom har kvinnorna kunnat vara kvar på arbetsmarknaden när de fått barn och medan barnen är små.

I fråga om det ekonomiska stödet för barnfamiljer har tillkommit en rad bidragsformer, samtidigt som andra förbättrats väsentligt. Genom de allmän- na barnbidragen, vilka successivt höjts, ges ett grundstöd till familjer med barn. Till familjer med låga inkomster eller höga bostadskostnader kan utges bostadsbidrag. Tidigare har nämnts studiehjälpen till barn i gymnasieskolan. Vidare kan erinras om det stöd som ges inom inkomstbeskattningen genom reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion. För bam till ensamstående föräldrar finns även bidragsförskotten och bampensionema. Sammantagna har de angivna reformerna medfört inte obetydliga förbättringar för bamfa- miljer och därvid inte minst för ensamstående föräldrar med barn.

Ytterligare en omständighet som det finns anledning att här peka på är att det skett förändringar av familjemönstren under de senaste decennierna. Familjerna har blivit mindre genom att antalet barn i varje familj har sjunkit markant. Också äktenskapets genomsnittliga varaktighet har ändrats. Det är i dag betydligt vanligare än för 20—30 år sedan att föräldrarna skiljer sig eller separerar från varandra. Andelen barn som föds av en icke gift moder har ökat kraftigt och uppgår nu till ca 35 %. I stor utsträckning rör det sig dock inte om reellt ensamstående kvinnor. I stället förklaras detta förhållande av att det sedan mitten av 1960-talet har blivit vanligare att män och kvinnor sammanbor utan att vara gifta med varandra. Samboende utan äktenskap har blivit en närmast regelmässig inledning på en familjebildning. Samtidigt har antalet årligen ingångna äktenskap gått ned. Till följd av inträffade föränd-

ringar har äktenskapet minskat i betydelse för familjebildningen.

Inom familjerätten genomfördes under 1970-talet, som en följd av de skedda förändringarna i familjemönster och samhällsstruktur, olika reformer (se avsnitt 5.1). År 1973 beslutades nya regler om bl. a. ingående och upplösning av äktenskap, och år 1979 tillkom ändrade bestämmelser om underhåll efter äktenskapsskillnad. Utredningsarbetet på detta område fort- sätter.

6.1.4 Bedömning av efterlevandeskyddet för framtiden I det uttalande av riksdagen (SfU 1974z24, rskr 293) som ligger till grund för kommitténs uppdrag att göra en översyn av familjepensioneringen har hänvisats till bl. a. den samhällsutveckling som har ägt rum under de senaste decennierna och för vilken kommittén har lämnat en beskrivningi föregående avsnitt. Med hänsyn till denna utveckling har riksdagen ifrågasatt om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Gällande system för familjepen- sion har också satts i fråga av pensionsförsäkringskommitte'n i dess slutbetän- kande (SOU 1971 : 19) Familjepensionsfrågor m. m. Pensionsförsäkringskom- mittén har där lagt fram en skiss till ett framtida familjepensionssystem, enligt vilket nuvarande änkepensionering skulle ersättas av andra former av stöd med avsikt att bereda ett efterlevandeskydd åt i första hand minderåriga barn, försörjare till sådana barn och andra efterlevande vilka på grund av ålder, hälsotillstånd eller andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden (se avsnitt 3.2). I det ovannämnda riksdagsuttalandet har framhållits att de riktlinjer som sålunda angivits av pensionsförsäkringskommittén bör ligga till grund för pensionskommitténs arbete att närmare utforma ett efterlevande- skydd som är neutralt i förhållande till kön. Syftet med utredningsarbetet bör X enligt riksdagen också vara att begränsa efterlevandeskyddet till fall då ett sådant skydd kan anses motiverat. Enligt pensionskommitténs mening finns ingen anledning betvivla att änkepensioneringen under den tid som den varit i tillämpning har fyllt ett väsentligt socialt behov. Genom pensioneringen har ett verksamt skydd kunnat beredas många gifta kvinnor som till följd av den traditionella arbetsfördelningen i äktenskapet saknat förutsättningar att efter mannens död klara sin försörjning på en tillfredsställande nivå och som därför annars skulle kunnat råka i ekonomiska svårigheter. ' Änkepensioneringen måste'fortfarande anses vara långtifrån betydelselös, om än pensionen med åren kommit att i stor utsträckning erhålla, och för framtiden kan förväntas än mer få, en förändrad roll. Änkepension utges f. n. - från folkpensioneringen till drygt 80 000 kvinnor och från tilläggspensione- ringen till ca 235 000 kvinnor. Statistik som mera detaljerat belyser omfatt- ningen av änkepensioneringen i dag och dess fördelning på olika kategorier redovisas i avsnitt 4.1.

Reglerna för änkepension har emellertid under senare år kommit att allt mer sättasi fråga. Kritik kan riktas mot änkepensioneringen i dess nuvarande utformning från ett flertal olika utgångspunkter.

En grundläggande invändning som sålunda kan anföras mot nuvarande system är att män och kvinnor behandlas olika. Under det att ekonomiskt stöd

ges till efterlevande kvinnor på tämligen generösa villkor finns inte någon motsvarande rätt för mannen att efter hustruns frånfälle erhålla bidrag till försörjningen och till bevarandet av den tidigare standarden. Detta förhållan- de står i strid med de pågående strävandena i samhället mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Enligt kommitténs uppfattning är det principiellt felaktigt att göra rätten till förmåner beroende av den berättigades kön. Inom familjepensioneringen bör, liksom på andra samhällsområden. likställdhet gälla mellan kvinnor och män. Även från behovssynpunkter är det svårt att försvara nuvarande ordning. En manlig efterlevande kan befinna sig i samma situation som en kvinnlig och kan vara i lika stort behov av stöd från samhällets sida som denna. Det framstår därför enligt kommitténs mening som angeläget att vidga rätten till stöd i en eller annan form till att omfatta även män som har ett uttalat behov därav.

Änkepensioneringen är uppbyggd med utgångspunkt från den traditionella rollfördelningen i äktenskapet och arbetsfördelningen mellan makar. att mannen ensam förvärvsarbetar medan hustrun är hemma och sköter barn och hushåll. Det är mot de riskeri form av förlust av mannens inkomst, om denne skulle avlida, och till säkerställande av änkans fortsatta försörjning som pensioneringen enligt sina bakomliggande sylten skulle bereda ett skydd.

Dessa motiv bakom änkepensioneringen måste anses i dag ha i betydande avseenden förlorat sin aktualitet till följd av de förändringar på olika områden av samhällslivet vilka inträtt under tiden efter änkepensioneringens tillkomst. Bakom den nuvarande utformningen av änkepensioneringen ligger således tankar som kan ha svarat mot de samhällsförhållanden och de familjemönster som förelåg vid den tidpunkt då regelsystemet fick sina grundläggande drag. Trots det reformarbete som genomförts sedan regler om änkepension infördes i lagstiftningen, torde man utan tvivel kunna påstå att det historiska ursprunget och äldre tiders samhällsförhållanden fortfarande sätter en klar prägel på regelsystemet. Pensioneringen har med andra ord inte följt med i den samhällsutveckling som skett och de förändringar i övrigt inom skilda fa'lt vilka inträffat sedan nuvarande regler utarbetades.

De förändringar, som samhället genomgått och vilka gör att det i dag i många hänseenden företer en helt ny bild jämfört med vid tiden då änkepensioneringens principer fastställdes, har kommittén översiktligt beskrivit i avsnittet ovan. Som där framhållits har kvinnorna i en kraftigt ökad utsträckning gått in i förvärvslivet. Bl.a. genom en stigande efterfrågan på arbetskraft, en ändrad attityd till förvärvsarbete och förbättrade utbildnings- möjligheter samt med stöd av arbetsmarknadspolitiska och familjepolitiska åtgärder har kvinnornas arbetskraftsdeltagande visat en mycket kraftig uppgång.

Härigenom har kvinnorna uppnått en ökad självständighet i ekonomiskt hänseende och ett minskat beroende av mannen för försörjningen. Detta har lett till en större jämställdhet mellan män och kvinnori försörjningshänseende och till en ändrad rollfördelning i äktenskapet. Man kan nu i allt större utsträckning se varje vuxen person som en självständig individ med rätt och skyldighet att svara för sin egen försörjning. Att båda makarna i en familj förvärvsarbetar har alltså blivit en alltmera påtaglig realitet. Det normala mönstret kan antas bli att såväl kvinnor som män förvärvsarbetar under i stort sett hela tiden från det de avslutar sin utbildning och fram till det de

pensioneras. I dag är det i stort sett endast kvinnor i åldern kring 50 år eller äldre som tillhör en grupp som hela sitt liv varit hemarbetande. Yngre förvärvsarbetar under hela sitt aktiva liv eller kombinerar tider av förvärvs- arbete med tider då de är hemma och tar vård om minderåriga barn.

Angivna förhållanden har i väsentliga avseenden rubbat förutsättningama för änkepensioneringen i nuvarande utformning. Utvecklingen mot jämställd- het mellan könen i berörda avseenden aktualiserar reformer på detta område. Samtidigt som det framstår som mer och mer uppenbart att pensionssystemet måste bringas i överensstämmelse med principen om jämställdhet mellan man och kvinna, kan det ifrågasättas om det längre är motiverat att efter makens bortgång utge en livsvarig förmån från socialförsäkringen till en efterlevande kvinna — eller man — som förvärvsarbetar i full utsträckning och härav erhåller inkomster som får anses vara tillräckliga för den fortsatta försörjningen på en tillfredsställande standard.

Enligt de nu gällande reglerna utgår änkepension inte enbart till kvinnor som har svårigheter på arbetsmarknaden eller som har vårdnaden om minderåriga barn och på grund härav möter problem att förvärvsarbeta i full utsträckning. Änkepension utges även till andra kvinnor oavsett om de har ett reellt behov av pensionen eller inte. Pensionen utgår sådan den nu är utformad också utan hänsyn till vilka ekonomiska följder som dödsfallet har medfört för ' änkan. Även i fall då hennes ekonomiska ställning rentav förbättrades därigenom, kan hon få ett inte obetydligt stöd från det allmänna under lång tid framöver. Änkepensionen utgår också oberoende av det tillskott till försörj- ningen som kvinnan före och efter dödsfallet uppnår genom egna arbetsin- satser.

I takt med att kvinnorna förvärvsarbetar i allt större utsträckning tjänar de också in rätt till egenpension från ATP i ökande omfattning. Det kan med hänsyn härtill enligt kommitténs uppfattning sättas i fråga om det är påkallat att kvinnan efter inträdet i pensionsåldern — eller i fall då hon förtidspensio- neras- vid sidan av denna egenpension skall kunna uppbära en på grundval av mannens arbetsinsatser uppbyggd pension i form av änkepension, om mannen skulle avlida före kvinnan. _

Ytterligare kan änkepensioneringen kritiseras på grund av att den står i mindre god överensstämmelse med familjerättens principer och med den . ändrade syn på äktenskapet som framträtt under senare år. Lagstiftningen på familjerättens område bygger på principen om ekonomiskt självständiga individer i frivillig samlevnad. Någon skillnad görs inte inom denna lagstiftning mellan makarna i ekonomiskt eller annat hänseende. Ändringar har under 1970-talet vidtagits av reglerna för bl. a. äktenskaps ingående och upplösning och för underhåll efter äktenskapsskillnad. Utvecklingen på detta område har lett till att det endast i undantagsfall utdöms underhållsbidrag till frånskild make. I allmänhet anses denne kunna på egen hand — eventuellt efter en övergångstid — klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Principen är alltså att makarna efter äktenskapsskillnad var för sig svarar för sin egen försörjning och då är ekonomiskt oberoende av varandra.

Änkepensionen är nära knuten till äktenskapet. Emellertid föreligger spänningar mellan änkepensioneringen och familjerätten. Medan inom familjerätten makama ses som ekonomiskt självständiga, bygger änkepensio- neringen på tanken att kvinnan är ekonomiskt beroende och försörjd av

mannen. Pensioneringen har vidare sin utgångspunkt i tanken att äktenskapet är livsvarigt, något som i långtifrån alla fall svarar mot ett verkligt förhållande. Äktenskapslagstiftningen har som princip att några ekonomiska bindningar normalt inte skall finnas kvar mellan makarna efter det att äktenskapet upplösts och att varje make då skall svara för sin egen försörjning. Inom änkepensioneringen förutsätts däremot att, om kvinnan förlorat sin make genom dödsfall, samhället skall träda in och hjälpa kvinnan till en tryggad försörjning och en bevarad standard. Detta skall ske i princip oberoende av om behov härav föreligger eller ej. Tillspetsat kan alltså sägas att det är bytet av civilstånd genom dödsfall som utgörgrund föratt kvinnan garanteras att resten av sitt liv leva kvar på en standard motsvarande den hon hade som gift. Hade makarna i stället skilts, hade någon sådan garanti inte tillförsäkrats kvinnan. Som reglerna i dag är konstruerade på de båda områdena kan det föreligga stor skillnad i ekonomiskt hänseende mellan att bli ensamstående till följd av äktenskapsskillnad och att bli detta på grund av att maken avlider.

Kommittén vill också framhålla att änkepensioneringen inte står i sam- klang med den målsättning som uppställts för familjepolitiken. Samhällets ekonomiska stöd till bamfamiljema tar sikte på att säkra bamens försörjning och inte försörjningen av en hemmavarande förälder. Endast i vissa särskilda situationer — t. ex. i fall då föräldraförsäkringen träder in — ges stöd som kompensation för bortfallet av den ena förälderns arbetsinkomst. Grundvalen för bamfamiljemas ekonomi är föräldrarnas arbetsinkomster, och det bästa stödet till en barnfamilj är att båda föräldrarna får möjlighet att om de så önskar uppehålla förvärvsarbete under bamens uppväxt och att således kvinnan kan återgå till arbetslivet i vart fall sedan barnet passerat de första levnadsåren. Bl.a. med hänsyn härtill har skett och sker en utbyggnad av samhällets bamomsorg. Samtidigt betonas att bamfamiljema så långt möjligt måste ges valmöjlighet att fördela sin tid mellan förvärvsarbete och vård av barn på det sätt som bäst passar familjen. Familjepolitiken har också som mål att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Inom denna betonas att ansvaret för hem och barn åvilar både mannen och kvinnan i samma utsträckning. Sådant särskilt samhällsstöd som utgår till enförälderfamiljer syftar nu i regel till att ersätta den andre förälderns försörjningsinsats för barnet och inriktas således inte på vårdnadshavarens egen försörjning. i

Det är därföri linje med övriga familjepolitiska stödformer om man inom familjepensioneringen kraftigare betonar den del av efterlevandestödet som tillkommer bamen. När det gäller vuxna efterlevande finns däremot skäl att » gradvis reducera omfattningen av efterlevandepensioneringen.

I detta sammanhang bör även pekas på de kostnader som efterlevandepen- sioneringen ger upphov till i dag och på den kostnadsutveckling som kan förutses för framtiden. Som angivits i avsnitt 4 uppgår de årliga kostnaderna för änkepension till ca 1 300 milj. kr inom folkpensioneringen och till ca 2 200 milj. krinom tilläggspensioneringen. Detta kan jämföras med kostnaderna för barnpension, vilka utgör per är ca 200 milj. kr inom folkpensioneringen och ca 300 milj. kr inom ATP. Änkepensioneringen befinner sig emellertid såvitt gäller ATP långt från ett fullfunktionsstadium. De årliga utbetalningarna från tilläggspensioneringen kommer att stiga kraftigt i framtiden, även mätt i oförändrat penningvärde. Kommittén har, som redovisats i avsnitt 4.4, gjort beräkningar om storleken framdeles av kostnaderna för änkepensioneringen.

Av där angivna uppgifter framgår att de årliga ATP—utbetalningama kan antas öka från nuvarande ca 2200 milj. kr till ca 6 500 milj. kr år 2030 och framöver, om regelsystemet bibehålls oförändrat.

Enligt kommitténs mening kan det inte vara försvarligt att för framtiden hålla fast vid ett regelsystem som innebär att det utges belopp i denna storleksordning under förutsättningar som är utformade för helt andra samhällsfö rhållanden än dagens och enligt vilka rätten till ekonomiskt stöd är i stort sett generell och utan beaktande av faktiska behov. De medel som tas och skulle komma att tas i anspråk för änkepensioneringen bör i stället kunna användas till insatser i fall där sådana är klart påkallade i dagens och framtidens situation. Det måste också göras en avvägning gentemot andra kategorier i samhället för vilka det föreligger ett framträdande behov av stöd.

Vid en bedömning av familjepensioneringens betydelse under nuvarande och framtida samhällsförhållanden finns även skäl att ta i beaktande de andra former av stöd från samhällets sida vilka tillkommit under tiden efter änkepensioneringens införande. lbl. a. avsnitt 5.3 har kommittén lämnat en översikt över sådana stödformer. Det kan här erinras om de allmänna bambidragens, bostadsbidragens och studiehjälpens utbyggnad och förbätt- ringar. Föräldraförsäkringen har införts och successivt byggts ut. Av mycket stor betydelse är givetvis också bamomsorgens fortgående utbyggnad. Alla dessa former av stöd spelar en stor roll för bamfamiljemas ekonomi. För såväl dessa som för efterlevande utan barn fyller den kraftiga förstärkning som gjorts av olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder en väsentlig funktion.

Hänsyn bör i detta sammanhang också tas till att flertalet efterlevande vars make avlidit i aktiv ålder numera ges ett ordentligt tilltaget ekonomiskt stöd efter dödsfallet genom utbetalningar från de tjänstegrupplivförsäkringar som vuxit fram under senare år.

Kommittén har i det närmast föregående pekat på en rad omständigheter som medför att kritik kan anföras mot änkepensioneringen sådan den i dag är utformad. Pensionsformen framstår som otidsenlig och i vissa hänseenden som icke motiverad utifrån behovssynpunkter. Änkepensionen äri dag inte i lika hög grad som vid dess tillkomst av grundläggande betydelse för en änkas möjligheter att erhålla en rimlig försörjning efter makens bortgång. Det är enligt kommitténs uppfattning inte längre möjligt eller lämpligt att inom den allmänna försäkringen göra en åtskillnad mellan kvinnor och män. Som riksdagen framhållit i det uttalande som ligger till grund för kommitténs uppdrag erbjuder dagens pensionssystem inte en ändamålsenlig form för efterlevandepensioneringen i framtiden. Kommittén. anser därför att det föreligger skäl att anpassa reglerna för änkepension till de sociala förändringar i samhället och den-utvecklingi övrigt på olika områden som ägt rum alltsedan tillkomsten av den nu gällande familjepensioneringen. Härvid bör givetvis beaktas också de förändringar härvidlag som är att förvänta under åren framöver.

Redan för tio år sedan redovisade, som nämnts ovan, pensionsförsäkrings- kommittén (SOU 1971119) principiella överväganden i fråga om änkepensio- neringen och lade därvid fram en skiss till en familjepensionsreform enligt vilken änkepensioneringen skulle ersättas av andra förmåner och åtgärder. Av

olika skäl — bl.a. ansågs änkepensionen då fortfarande fylla ett väsentligt socialt behov — avstod kommittén emellertid från att föreslå ett omedelbart genomförande av reformen.

Efter det att pensionsförsäkringskommitténs förslag presenterades har, som angi vits i det föregående, skett en fortsatt snabb utveckling på samhällets olika områden mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och mot en större ekonomisk självständighet för kvinnor. Dessa förhållanden och de omstän- digheter i övrigt vilka pensionskommittén framhållit ovan gör att kommittén anser att det inte finns skäl att längre hysa någon tvekan inför möjligheterna att genomföra en reform på familjepensioneringens område. I det riksdagsutta- lande som utgör grunden för kommitténs uppdrag har också anförts att arbetet bör ha till ändamål att ge pensionsförsäkringskommitténs skiss en mera konkret utformning. Tiden får alltså nu anses mogen att förverkliga en sådan genomgripande reform av efterlevandepensioneringen.

Familjepensioneringen inrymmer förutom änkepension också bampen- sion. I det föregående har kommittén inte annat än undantagsvis berört barnpensioneringen. Detta beror på att kommittén anser att barn pensionerna fortfarande spelar en synnerligen väsentlig roll och att samhällsutvecklingen inte har medfört att denna roll mera påtagligt har förändrats. Genom bampensionema garanteras barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar medel till den grundläggande försörjningen och får därjämte möjlighet att även efter förälderns bortgång bibehålla ett visst mått av den standard som det hade dessförinnan. ] många fall är barnpensionen av avgörande betydelse när det gäller upprätthållandet av den ekonomiska tryggheten för efterlevande barn.

Visserligen skulle kunna hävdas att förhållandena i dag — som en följd av olika reformer som vidtagits på familjepolitikens område — är andra än de var när barnpensioneringen tillkom. En kraftig utbyggnad har skett av samhällets stöd för barn, och genom detta lämnas ett väsentligt bidrag till kostnaderna för barns försörjning och vård. Som exempel kan nämnas allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, studiehjälp, föräldrapenning, olika former av stöd inom inkomstbeskattningens ram samt den vård och service som samhället tillhandahåller bamfamiljer i form av bl. a. barnomsorgen.

Enligt kommitténs mening är dock, trots de samhällsinsatser för barn som nu görs, föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen fortfarande av avgörande betydelse. För att dessa insatser från föräldrarna skulle kunna begränsas, skulle erfordras en mycket kraftig utbyggnad av samhällets generella eller behovsprövade ekonomiska stöd. Som kommittén närmare utvecklari avsnitt 7.4 kan alltså detta nuvarande bamstöd vid sidan av barnpensioneringen inte anses täcka de kostnader som ett barn medför. Genom olika undersökningar har visats att de faktiska bamkostnadema väsentligt överstiger det ekonomis— ka värdet av de familjepolitiska insatserna. Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att även för framtiden lägga stor vikt vid bampensionema, vilka är avsedda att ersätta den försörjningsinsats som en avliden förälder svarat för. .

Kommittén anser således att det inte finns skäl att genomföra några mer ingripande förändringar på bampensioneringens område. Däremot bör inom ramen för ett framtida familjepensionssystem läggas än större tonvikt vid barnpensioneringen, och denna bör förstärkas i vissa avseenden.

Sammanfattningsvis anser kommittén således att det finns skäl att från grunden se över nuvarande system för efterlevandepensionering och att mot bakgrund av dagens och framtidens behov på detta område skapa en ny modell för stöd till efterlevande. Inom denna bör det ekonomiska stödet i ökad utsträckning inriktas på barnen och tyngdpunkten således läggas på bampen- sione ringen. I övrigt bör stödet till efterlevande vuxna göras könsneutralt och ges en mer behovsinriktad och för dagens och framtidens förhållanden mer adekvat utformning. ] kommande avsnitt anger kommittén närmare de utgångspunkter som bör ställas upp för en reformerad efterlevandepensione- ring. Därvid tar kommittén också upp till diskussion ett antal olika lösningar som skulle kunna övervägas för att åstadkomma ett nytt system för efterlevandeskyddet. '

Redan nu vill kommittén framhålla att det inte kan bli aktuellt att helt avskaffa änkepensioneringen utan att efterlevande i en utsatt situation på annan väg garanteras stöd från samhällets sida till en tryggad försörjning. Som framhållitsi föregående avsnitt har visserligen under senare tid skett en kraftig utjämning mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet och på andra områden. Samtidigt visar dock där angivna förhållanden att det alltjämt finns kvar stora skillnader mellan mäns och kvinnors situation på bl. a. arbetsmark- naden. Det föreligger också skillnader mellan olika generationer när det gäller omställningen till ändrade samhällsförhållanden och familjemönster, och utvecklingen har gått olika långt i olika delar av landet. Barnomsorgen är ännu inte överallt i landet utbyggd till full behovstäckning. Omständigheter av detta slag måste självfallet vägas in vid bedömningen av hur efterlevandepensione- ringen lämpligen bör vara utformad i framtiden. Bl. a. måste därvid särskilt beaktas situationen för de kvinnor som inrättat sitt liv efter en tidigare epoks samhällsmönster och familjeförhållanden. Vid nämnda bedömning måste också tas hänsyn till att förutsättningama för en familjepensionsreform i viss mån har förändrats under de allra senaste åren till följd av de ekonomiska svårigheter som uppkommit för landet och vilka gör att det inte längre är möjligt att dra alltför säkra slutsatser om utvecklingen på arbetsmarknaden m. m. under 1980-talet. Dessa förhållanden innebär inte att kommittén anser att det finns skäl att avstå från att lägga fram förslag om en reform på efterlevandepensioneringens om råde. De medför emellertid att det är påkallat att inte på en gång genomföra några radikala förändringar på detta fält utan i stället iaktta en viss försiktighet när det gäller att utforma nya lösningar.

6.2. Olika linjer för utformning av en reformerad efterlevandepensionering

Kommittén hari närmast föregående avsnitt angivit en rad förhållanden vilka sammantagna gör att änkepensioneringen i nuvarande utformning framstår såsom mindre motiverad. Enligt vad kommittén där utvecklat finns det skäl att anpassa stödet för efterlevande med hänsyn till den samhällsutveckling och de förändringar i de försäkrades levnadsvillkor som ägt rum och att mot bakgrund av nuvarande och förväntade behov på förevarande område införa ett nytt system för efterlevandestöd. Därvid bör också beaktas att samhällets resurser används på ett sätt som är klart motiverat från sociala utgångspunk- ter.

När det gäller att genomföra en genomgripande reformering av den nuvarande familjepensioneringen finns ett antal — mer eller mindre realistiska — huvudlinjer enligt vilka efterlevandestödet kan byggas upp för framtiden. Kommittén har under sitt arbete studerat och diskuterat ett flertal sådana modeller. I fråga om de mer allmängiltiga möjligheter till lösning som sålunda varit föremål för kommitténs uppmärksamhet vill kommittén anlägga följande synpunkter.

Änklingspension

En huvuduppgift vid utförandet av uppdraget att skapa ett nytt system för efterlevandestöd har varit att finna lösningar som avlägsnar de skillnader som nu föreligger mellan män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen. En tanke som därvid kan synas ligga nära till hands vore att bibehålla änkepensioneringen i huvudsak i dess nuvarande utformning och att vid sidan härav införa en änklingspension. Denna lösning skulle innebära att en änkling skulle få rätt till pension efter sin avlidna hustru och att denna änklingspen- sion skulle beviljas underi princip samma förutsättningar som de vilka f. n. är uppställda med avseende på rätten till änkepension. Förmåner skulle alltså utgå till änklingar från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Som villkor för pensionsrätt skulle gälla förekomst av barn eller viss tids äktenskap och— inom folkpensioneringen — uppnådd viss lägsta ålder. Alternativt kunde beträffande både änke- och änklingspension komma i fråga att på vissa punkter skärpa villkoren för pensionsrätt i vad avser åldersgränser m. m.

Förutom att härigenom skulle undan röjas den könsojämlikhet som vidlåder nuvarande efterlevandepensionering skulle som skäl för en ordning med en i huvudsak generell änklingspension kunna hävdas att en efterlevande man med minderåriga barn i hemmet stundtals kan befinna sig i en besvärlig ekonomisk situation. Det har också gjorts gällande att i ett äktenskap, där båda makarna förvärvsarbetar, familjen uppnår en ekonomisk standard som vilar på båda makarnas inkomster. Härigenom blir makarna ömsesidigt beroende av varandra när det gäller att bevara denna standard och att klara sådana höga fasta kostnader som familjen tagit på sig. I dagens samlevnadsförhållanden skulle alltså uppkomma nya former av ekonomiska bindningar mellan parterna. Det har framhållits att i ett sådant äktenskap skulle, om en av makarna avlider, den efterlevande ha behov av familjepensionsförmåner från samhället för att bevara den standard makarna haft under tiden för äktenska- pets bestånd. Detta skulle gälla änklingar i samma utsträckning som änkor.

Mot ett system med en i princip generell rätt till änklingspension vill kommittén framhålla att detta kan kritiseras på i huvudsak samma grunder som de vilka medför att invändningar kan riktas mot änkepensioneringen sådan den f. n. är uppbyggd och vilka föranlett kommittén att uttala sig för en omläggning därav. En änklingspension som är utformad efter i princip de regler som nu är uppställda för änkepension skulle sålunda innebära att änklingar gavs rätt till pension utan någon egentlig behovsprövning. Pension skulle utges även i de fall då den efterlevande mannen har ett välbetalt förvärvsarbete eller en väl tilltagen egen pension. Detta skulle få till följd att ett betydande antal änklingar fick rätt till en förmån från samhällets sida vilken

knappast skulle motsvara något mera påtagligt behov. Ett sådant system skulle tvärtom i förhållandevis stor utsträckning medföra socialt "sett mindre motiverade inkomstöverföringar. Inte heller skulle inom detta system änke- pensioneringen undergå någon anpassning till de ändrade samhällsförhållan— den som inträtt och som rubbat förutsättningama för den pensionsformen.

Kommittén vill vidare erinra om att införande av en generell änklingspen- sionering skulle innebära ett ytterligare befästande av äktenskapet såsom grund för förmåner inom socialförsäkringen. På samma sätt som det föreligger en viss motsättning mellan änkepensioneringen och den nyare syn på äktenskapet som vuxit fram inom familjerätten, skulle en utvidgning av familjepensioneringen till att omfatta också änklingspensioner stå i kontrast till den pågående omdaningen på äktenskapsrättens område. Familjerätten byggs upp mot bakgrund av tanken att makarna är ekonomiskt självständiga och att det i regel inte skall finnas kvar några ekonomiska bindningar mellan makarna efter det att äktenskapet upplösts. Med hänsyn till denna principiella utgångspunkt att varje enskild individ bör bli i stånd att själv svara för sin egen försörjning finner kommittén det inte motiverat att utvidga ett system, som knyter verkningar till ett försörjarbegrepp. till att omfatta också män, vilkaju hittills ansetts ha möjlighet att själva klara sin försörjning även om hustrun skulle ha avlidit.

Enligt kommitténs uppfattning är det motiverat att för framtiden sträva efter att avskaffa regler vilka har sin grund i en tanke om att den ena maken försörjer den andra och vilka återspeglar denna tanke i vad avser rätten till pension. Kommittén anser att strävandena i stället bör vara att i möjligaste mån bygga upp pensionssystemet på grundval av principen om egenförmåner, där varje individ ges rätt till egenpension grundad på sina egna förhållanden. Även om denna princip nu — som kommittén utvecklar närmare i det följande — inte kan tänkas slå igenom fullt ut utan måste förses med undantag av hänsyn till bl. a. äldre generationer, bör den enligt kommitténs mening ses som det mål mot vilket grunderna för den allmänna pensioneringen bör sikta. Härigenom vinns också den fördelen att civilståndet minskar i betydelse såsom förutsättning för rätt till socialförsäkringsförmåner och att byte av civilstånd genom dödsfall inte längre tillmäts samma avgörande verkan som f. n. Försörjarbegreppets konsekvenser bör i så stor utsträckning som möjligt inskränkas till att avse enbart barn. I framtiden bör alltså insatserna inom familjepensioneringen i stället i ökad utsträckning koncentreras på barnen och bampensionema. '

Att genomföra en reform som innebär att änklingar ges rätt till efterlevan- depension enligt de regler som i dag gäller för rätten till änkepension skulle medföra betydande kostnadsökningar inom den allmänna försäkringen. Beräkningar som kommittén utfört visar att en änklingspension med denna innebörd skulle leda till att kostnaderna för folkpensioneringen steg med ca 340 milj. kr för år räknat i ett fullfunktionsstadium. Inom tilläggspensione- . ringen skulle kostnadsökningen per år uppgå till ca 545 milj. kr i fullfunktion. Därvid har räknats med dagens förhållanden. Eftersom tilläggspensioneringen fortfarande befinner sig i kraftig tillväxt skulle dock vid den tidpunkt då systemet är i ett fullfunktionsstadium, kostnaderna ha stigit ytterligare bl. a. till följd av att allt fler kvinnor förvärvat ATP-poäng under allt fler år. Med hänsyn härtill kan den ökning som skulle uppkomma av kostnaderna inom

ATP-systemet beräknas klart överstiga ] 000 milj. kr för år på fullfunktions- stadiet. Totalt skulle då kostnadsökningen för år räknat inom den allmänna pensioneringen uppgå till ca 1 400 milj. kr. Alla beräkningarna är gjorda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr.

Med hänsyn till anförda omständigheter avvisar kommittén tanken på att bygga upp ett reformerat efterlevandestöd på grundval av generella änklings— och änkepensioner som skulle utges enligt i huvudsak de grunder på vilka nuvarande änkepensionering vilar. De behov av stöd som under dagens förhållanden föreligger för efterlevande män och kvinnor bör tillgodoses på andra vägar.

lnkomstprövning av,/amiljepension

Vid överväganden om utformningen av det framtida efterlevandestödet uppkommer naturligtvis tanken på att införa inkomstprövning av familjepen- sioner till vuxna efterlevande. Enligt ett sådant system skulle änkor och änklingar kunna på identiska villkor ges rätt till familjepension från folk- och tilläggspensioneringen enligt i princip de regler som f. n. är uppställda inom änkepensioneringens ram. Till skillnad från den tidigare diskuterade lösning- en skulle emellertid pensionen prövas mot de andra inkomster — av arbete, kapital, annan pension m.m. — som den berättigade uppbär vid sidan av efterlevandepensionen. I den mån den efterlevandes sidoinkomster inte överstiger visst fastställt belopp, skulle full pension utges. Vid högre inkomster skulle denna sedan avtrappas enligt särskilda regler. Dessa regler skulle kunna utformas efter förebild från de bestämmelser som nu gäller beträffande inkomstprövning av kommUnalt bostadstillägg och hustrutillägg. Men in- komstprövningsreglema skulle också kunna utformas enligt andra principer. Vidare kunde som ett alternativ komma i fråga att ha en kombination av inkomstprövade och ej inkomstprövade pensionsförmåner. Härvid skulle i vissa fall pension utges först efter en prövning mot den berättigades sidoinkomster, medan den i andra särskilt kvalificerade situationer skulle utbetalas utan hänsynstagande till sådana inkomster.

De fördelar som stod att vinna med en ordning där efterlevandepensionen inkomstprövades skulle bestå i att man därigenom skulle nå dem som bäst behöver pensionen och att man från pensionsrätt skulle undanta många som inte vari behov av särskilt stöd från samhället. Hela denna sistnämnda grupp skulle dock givetvis inte hållas utanför. utan pension skulle komma att utgå även i vissa fall där behovet inte var alldeles påtagligt. Detta blir en följd av att prövningen sker enbart mot den efterlevandes faktiska inkomster men inte mot andra förhållanden. Någon möjlighet att från rätten till pension undanta dem som har tillfälle till förvärvsarbete men som saknar intresse härför torde nämligen inte finnas inom ett system av berört slag. Till förmån för en ordning med inkomstprövning har vida re anförts att storleken av förmånerna kan, i de fall då de utgår, anpassas efter de berättigades behov. Ett system med inkomstprövade efterlevandepensioner skulle också vara relativt sett mindre kostnadskrävande än t. ex. en lösning där pensionsrätten är mer generell.

Nackdelarna med en inkomstprövning av efterlevandepension är emellertid många och ofta omvittnade. Mot en prövning av detta slag talar sålunda att den hämmar den berättigades benägenhet att utföra förvärvsarbete. T. ex.

skulle den som inte tidigare varit ute i förvärvslivet kunna bli obenägen att ta ett arbete trots att vederbörande är helt eller delvis arbetsför. Härigenom motverkas de från andra synpunkter önskvärda strävandena att den efterle- vande skall få en fast fot på arbetsmarknaden. '

Till nackdelarna hör vidare att systemet nödvändiggör en individuell prövning av de efterlevandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden, en prövning som är administrativt tungrodd och svårhanterlig. En sådan framstår som mindre tilltalande från den enskildes synpunkt, och det är svårt att få till stånd regler som kan accepteras av dem de berör och som medför en rättvis uppskattning av olika kategoriers ekonomiska bärkraft.

- Mot inkomstprövade efterlevandeförmåner kan ytterligare andras att dessa i förening med skatteskalans progression och den samtidiga avtrappningen av andra förmåner m. ni. som är beroende av den berättigades inkomstförhål- landen kan ge upphov till besvärande marginaleffekter vid stigande inkomst. Sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där förmånsbeloppen sätts i relation till inkomsten. Marginaleffektema kan sedan naturligtvis göras mer eller mindre påtagliga. Ju lägre avdragsfaktom sätts, desto högre upp i inkomstlägena kommer dock förmånen att utges. Härigenom kommer ekonomiskt stöd att utgå även till andra än dem för vilka stödet är primärt avsett (jfr under avsnitt 1 1). Det föreligger alltså en konflikt mellan att å ena sidan göra förvärvsarbete tillräckligt lönsamt och att å andra sidan låta förmåner komma endast behövande till del.

Det bör dessutom framhållas att det skulle strida mot tilläggspensionering- ens principer att i fråga om efterlevandepension inom denna införa en inkomstprövning av traditionell art. Den koppling som finns mellan ATP och folkpension kan för övrigt anföras som ett argument också mot inkomstpröv— ning av folkpension. Denna senare fyller ju även funktionen av att svara för pensionsskyddet för de inkomstdelar som ligger under basbeloppet. En individuell inkomstprövning av efterlevandeförmåner från den allmänna försäkringen är också mindre lämplig från internationell samordningssyn- punkt, eftersom det erbjuder svårigheter att pröva förmåner av detta slag när det gäller personer som är bosatta utomlands. ] sammanhanget bör nämligen beaktas att tilläggspension utges oberoende av i vilket land den berättigade är bosatt och att även folkpension kan utges till svenska medborgare och — på grund av socialförsäkringskonventioner — utländska medborgare som är bosatta utanför Sverige.

Som framgår av den historiska översikten i avsnitt 3.1 var all pension till vuxna efterlevande inkomstprövad fram tillden ljuli 1960. Med denna ansågs dock följa så stora olägenheter att inkomstprövningen av förmånerna då slopades för framtiden. Även vid andra tillfällen har riksdagen uttalat sig mot inkomstprövning av pensionsförmåner, och utvecklingen har också inneburit att allt färre former av pension blivit beroende av sådan prövning. Samtidigt har riksdagen angivit att en strävan bör vara att inom den allmänna pensioneringen helt avveckla beroendet av inkomstprövning.

Att nu lägga fram förslag om efterlevandepensioner som görs till föremål för inkomstprövning skulle innebära ett frångående av dessa tidigare ställnings- taganden och skulle kunna ses som ett steg tillbaka i utvecklingen. Kommittén ' anser att de nackdelar som är förenade med en inkomstprövning är så stora att en lösning enligt denna handlingslinje inte bör väljas för utformningen av

framtidens efterlevandestöd. Kommittén avvisar alltså tanken på ett system med inslag av sådan prövning. Den mera behovsanpassade inriktning som kommittén tidigare angett böra utmärka efterlevandeskyddet bör åstadkom- mas med hjälp av andra lösningar än den här berörda.

Prövning mot förväntad förvärvsinkomst

Som ett alternativ till ett system med renodlad inkomstprövning av förmåner till efterlevande skulle kunna diskuteras en modell där utgivandet av pensionen gjordes beroende, inte av den efterlevandes faktiska inkomster utan av en prövning mot förväntad förvärvsinkomst. Som framgår av översikten i bilaga B är efterlevandepensioneringen i Norge uppbyggd med tillämpning av en sådan ordning. Full pension skulle enligt ett system med denna innebörd utges endast till änkor och änklingar som inte kan förväntas erhålla en årlig förvärvsinkomst överstigande visst angivet belopp. Kan den efterlevande förutsättas ha möjlighet att erhålla en högre inkomst, skulle pensionen reduceras på visst sätt med hänsyn till den överskjutande inkomsten. Denna förväntade förvärvsinkomst, som skulle läggas till grund för prövningen, skulle fastställas skönsmässigt under hänsynstagande till den efterlevandes ålder, föreliggande förvärvsmöjligheter och övriga omständigheter av betydel- se.

Kommittén anser att denna skisserade modell innehåller flera element som skulle kunna vara av intresse när det gäller att utforma en reformerad efterlevandepensionering. Den skulle eliminera vissa av de nackdelar som följer med en inkomstprövning av sedvanlig art. Emellertid kan mot modellen riktas flera av de invändningar som kan anföras mot lösningen att ha en inkomstprövning enligt traditionella linjer. Systemet innebär sålunda bl. a. att prövning måste göras inte enbart mot förväntad utan även mot faktisk inkomst. Ett system av berört slag skulle vidare få till följd att man höll fast vid många av de beståndsdelar som nuvarande änkepensionering inrymmer och vilka kommittén, som anförts i närmast föregående avsnitt, ansett kritik kunna riktas mot. En ordning av nämnd innebörd skulle också leda till administrativa problem och en svårtillämpad lagstiftning. Dessa angivna nackdelar har kommittén funnit så väsentliga att kommittén menar att inte heller en modell med prövning mot förväntad förvärvsinkomst bör läggas till grund för familjepensioneringen i framtiden.

Delning mellan makar av intjänad pensionsrätt

Ytterligare en möjlighet till lösning som kommittén studerat är ett system som bygger på principen om en delning mellan makar av deras gemensamma intjänade pensionsrättigheter. Ett sådant system skulle kunna utformas enligt två olika principer. Antingen skulle det kunna bygga på en princip varigenom envar av makarna tillgodoförs hälften av de pensionspoäng inom ATP som de tillsammans för varje år förvärvat; detta skulle kunna göras fortlöpande år från år eller enbart då viss omständighet — såsom att makama skilts eller att en av makarna uppnått pensionsåldern, invalidiserats eller avlidit — har inträffat. ' Eller också skulle systemet kunna ta sikte på en poängdelning endast och först i den situationen att en av makarna avlider. Härvid skulle den efterlevandes

egenpension beräknas på grundval av båda makarnas sammanlagda ATP- poäng. Egenpension skulle då inte nödvändigtvis behöva utges direkt från tidpunkten för dödsfallet utan först i vissa behovssituationer, såsom uppnå- endet av pensionsåldern eller invaliditet eller annat hinder mot förvärvsarbe- te. System av detta slag bygger alltså på principen om egen pensionsförmåner, men det kan sedan komma i fråga såväl att utge denna egenpension endast i de traditionella riskfallen ålderdom och invaliditet som att dessutom utge egenpensionen i andra behovssituationer som tar sikte just och enbart på kategorin efterlevande.

Modeller med denna innebörd diskuteras f. n. i vissa andra länder, och konkreta förslag har också där lagts fram att införa sådana 'system. Som framgår av översikten i bilaga B har sålundai USA presenterats ett betänkande som bygger på den försmämnda principen. I Förbundsrepubliken Tyskland förekommer en form av sådan poängdelning vid äktenskapsskillnad, och en regeringskommission har nyligen lagt fram förslag om att det vid dödsfall skall genomföras ett system för delning av intjänade pensionsrättigheter enligt det andra av de nämnda principerna. Detta förslag har kommittén ingående» studerat vid ett studiebesök i förbundsrepubliken. Det kan också erinras om att den norska tilläggspensioneringen innehåller moment av denna senare princip.

I fråga om lösningar med denna innebörd vill kommittén framhålla att dei viss mån skulle ligga i linje med önskemålet att grunda pensionssystemet på egenpensionsförmåner och att inte lägga avgörande vikt vid ett byte av civilstånd. Som framgår av det sagda blir detta dock fallet vid långtifrån alla former av poängdelning. Ställning måste fortfarande tas till frågan om vilka behovssituationer som skall berättiga till egenpension och till spörsmålet om särskilda sådana bör uppställas med avseende på kategorin efterlevande vid sidan av de allmänna behovssituationema uppnående av den allmänna pensionsåldern och invaliditet. Den förstnämnda av de ovan angivna principerna skulle vidare medföra ett förbättrat egenpensionsskydd för hemarbetande och skulle få till följd att även frånskilda män och kvinnor i vissa fall fick anspråk på högre tilläggspension än enligt dagens regler.

Emellertid har kommittén funnit att lösningar med dessa utgångspunkter inte är lämpliga att införa inom ramen för den svenska allmänna pensione- ringen. Lösningama är nämligen behäftade med allvarliga nackdelar i olika avseenden.

Vad gäller en ordning med en renodlad poängdelning mellan makar, som görs år från år eller vid den tidpunkt då en make uppnår pensionsåldern eller dessförinnan avlider, skulle denna sålunda få till följd negativa verkningar i en hel del situationer. Ett system av detta slag skulle sålunda, som pensionsför- säkringskommittén framhöll i sitt slutbetänkande (SOU 1971:19), innebära att i fall, där endast'en av makarna har förvärvsinkomst, den förvärvsarbe- tande erhöll rätt till bara hälften så stor egenpension från ATP som enligt nu gällande regler. I den mån äktenskapet bestod fick makarna, när de båda uppnått pensionsåldern, egenpension med samma belopp söm den förvärvs- arbetande nu erhåller för egen del. Om den make som förvärvsarbetat uppnådde pensionsåldern före den andra maken eller om denna sistnämnda make skulle avlida, fick den förvärvsarbetande maken emellertid tilläggspen- sion med endast hälften så stort belopp som enligt nuvarande regler. Detta

skulle alltså medföra en försämring gentemot nuläget för i det första fallet båda makarna och i det andra fallet den efterlevande maken. I de fall åter där båda makarna kontinuerligt förvärvsarbetar och har något så när lika höga inkomster, skulle dessa nackdelar inte uppkomma. En modell av berörd art skulle under dessa förutsättningar möjligen vara genomförbar. Men den skulle då egentligen inte vara påkallad, eftersom i detta fall makamaredan enligt nuvarande regler förvärvar pensionsrätt av ungefärligen lika storlek. Modellen synes med andra ord inte genomförbar i situationer där den skulle fylla en viss funktion, och i situationer där den är möjlig att genomföra synes den vara mindre behövlig.

En lösning enligt denna modell skulle vidare, som framgår av det ovan sagda, igrunden förändra tilläggspensionssystemet. Detta skulle bli fallet även vid tillämpning av den andra av de ovan nämnda principerna. att en poängdelning kommer till stånd först då en av makarna avlidit. Också mot denna princip kan framföras den invändningen att den skulle leda till en försämring av pensionsskyddet inom ATP för den av makarna som intjänat rätt till högst ATP. Skulle den andra maken avlida, skulle den efterlevandes egenpension nämligen — såvida det inte infördes någon garantiregel — bli lägre än enligt de regler som nu finns. Däremot skulle givetvis den make som förvärvat rätt till lägre ATP än den andra erhålla en högre egenpension än enligt dagens bestämmelser, om den andra maken skulle avlida först.

Båda de berörda principerna skulle alltså leda till omfattande ingrepp i ATP-systemet. Det skulle dessutom medföra stora tekniska svårigheter att finna en tillämpbar praktisk metod för att genomföra dem. En lösning i denna riktning fick föregås av ett omfattande utredningsarbete där ställning måste tas till åtskilliga besvärliga avgränsningsfrågor och till olika administrativa problem. Därvid fick avgöras sådana frågor som om hänsyn skulle tas bara till pensionspoäng som intjänats under tiden för äktenskapets bestånd eller om också andra poäng skulle beaktas. Det fick också bestämmas om poängdelning skulle ske endast vid dödsfall eller även vid äktenskapsskillnad samt om annan samlevnad än i äktenskapets förrn skulle grunda rätt till delning av förvärvade pensionspoäng. Enligt kommitténs mening är det inte motiverat att överväga så långtgående förändringar av tilläggspensioneringen i detta sammanhang, där målsättningen primärt inte tar sikte på omstöpningar av detta slag utan där syftet är att åstadkomma en reformering av efterlevandestödet. Lösningar enligt berörda riktlinjer skulle dessutom omfatta bara tilläggspensioneringen. Såvitt gäller folkpensioneringen — och som nämnts ovan även i viss mån tilläggspensioneringen — skulle problemen kvarstå, och andra möjligheter fick sökas för att komma till rätta med de brister som föreligger med avseende på efterlevandestödet.

Ytterligare vill kommittén framhålla att förhållandena i Sverige är i viss mån annorlunda än i de andra länder där lösningar av behandlad innebörd f. n. är under övervägande. Man kan därför inte dra alltför långtgående slutsatser av jämförelser med situationen i sådana andra länder. Bl.a. bör beaktas att den svenska pensioneringen förutom ATP inrymmer också folkpensioneringen, som ger ett grundläggande skydd för alla medborgare häri landet. Motsvarighet härtill saknas i stort sett i länder utanför Norden. Det bör vidare vid en diskussion om egenpension hållas i minnet tilläggspensione- ringens 30-årsregel, vilken ger utrymme för en längre tids bortovaro från

förvärvslivet utan menlig inverkan på pensionsskyddet inom ATP.

Vidare kan mot ett system med poängdelning erinras att detta skulle innebära att äktenskapet gavs än större betydelse i pensionshänseende än f. n. En sådan modell skulle också — i vissa av dess former — medföra att pension ' utgavs utan att svara mot något påfallande behov därav. Systemet skulle därför stå i motsättning mot principerna på familjepolitikens och jämställdhetspo- litikens områden samt mot vissa av de utgångspunkter som kommittén finner väsentliga för reformeringen av efterlevandeskyddet. Det synes inte heller förenligt med den nyare syn på äktenskap som vuxit fram inom familjerätten eller med de principer på vilka skattesystemet vilar efter 1970 års reform. Om makar i familje- och skatterättsligt hänseende behandlas som ekonomiskt självständiga individer. bör rimligen motsvarande gälla även i pensionsavse- ende. Äktenskapets rättsverkningar bör såvitt möjligt inte utsträckas till att gälla även efter det att det har upplösts. Det önskvärda är enligt kommitténs uppfattning att varje enskild individ ses som ekonomiskt oberoende och intjänar pensionsrätt på grundval av sina individuella förhållanden. Med denna utgångspunkt finns det inte utrymme för att utvidga äktenskapets ekonomiska rättsverkningar till att omfatta även intjänad tilläggspension. I stället för åtgärder av detta slag bör strävandena ta sikte på att ge såväl män som kvinnor möjlighet att på lika villkor delta i förvärvslivet och därigenom var och en för sig bygga upp en tillfredsställande egenpension grundad på det egna förvärvsarbetet.

Med hänsyn till angivna omständigheter anser kommittén att det inte bör komma i fråga att basera ett förändrat system för stöd åt efterlevande på inslag, där en fortgående poängdelning mellan makar spelar en avgörande roll eller där egenpensionen för makarna grundas på deras sammanlagda intjänade pensionsrättigheter.

Kommittén har sålunda funnit att de ovan diskuterade handlingslinjema inte utgör några realistiska alternativ för utformning av det reformerade efterlevandestödet. Lösningarna får i stället sökas enligt andra principer. Härvid bör de riktlinjer för ett framtida familjepensionssystem, vilka angivits av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1971:19) Familjepensionsfrågor m.m. och till vilka riksdagen uttalat sin anslutning, tillmätas vikt. Kommittén har dock funnit att det finns skäl att, med hänsyn till samhällsutvecklingen under tiden efter det att nämnda betänkande lades fram, anlägga något andra aspekter på familjepensionsfrågoma och att söka delvis andra lösningar. I följande avsnitt sammanfattar kommittén de utgångspunkter som bör ställas upp för ett nytt system för efterlevandestöd och anger huvuddragen i det förslag härtill som kommittén lägger fram.

6.3. Utgångspunkter för kommitténs förslag

Kommittén har vid sina överväganden om ett reformerat system för efterlevandestöd funnit att detta bör byggas upp enligt grundläggande nya principer vilka har sin utgångspunkt i dagens och framtidens behov på detta område. I föregående avsnitt har kommittén redovisat några olika handlings- linjer som varit föremål för diskussion men som avvisats såsom mindre

lämpliga att lägga till grund för reformarbetet. Kommittén har också angivit ett flertal omständigheter utifrån vilka nuvarande familjepensionering fram- står såsom mindre ändamålsenlig. Med beaktande av de argument som därvid redovisats skall i det följande något närmare utvecklas synpunkter på de grundprinciper som enligt kommitténs mening bör uppställas för det refor- merade efterlevandestödet.

Tyngdpunkten inom det ekonomiska stödet på den allmänna pensione- ringens område bör ligga på att garantera efterlevande minderåriga barn en tryggad försörjning och en tillfredsställande standard.

Samtidigt som efterlevandepensioneringen i ökad utsträckning inriktas på att tillgodose efterlevande barns intresse, bör efterlevandeskyddets omfattning successivt reduceras när det gäller vuxna efterlevande. Syftet med familjepen- sioneringen bör alltså inte vara att svara för försörjningen av den som tar vård om barn utan pensionen bör mera direkt ta sikte på barnens försörjning. Som kommittén närmare utvecklar nedan hindrar detta dock inte att sådana efterlevande som vårdar minderåriga barn bör lämnas visst bistånd från samhället för att kunna fullfölja denna uppgift utan alltför ingripande omvälvningar efter det att den andra föräldern gått bort.

En fundamental princip är enligt kommitténs uppfattning att samtliga de stödformer och samhällsåtgärder som kommer i fråga när det gäller att bistå vuxna efterlevande utformas på ett sådant sätt att det gäller identiska villkor för män och kvinnor.

En annan utgångspunkt är att stödåtgärdema så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat bör uppvisa neutralitet mellan olikajbrmer av samlevnad mellan man och kvinna. Enhetliga regler bör härvidlag gälla inom hela pensionssystemet.

Stödet till vuxna efterlevande bör enligt kommitténs mening inriktas på aktiverande åtgärderoch inte på passiverande. Principerna bakom stödet bör inte motverka utan medverka till att den efterlevande kan kvarstå i eller övergå till förvärvsarbete. Medan den nuvarande änkepensioneringen har en prägel som gör att den kan få passiverande verkningar, bör ett nytt familjepensions- system ha till utgångspunkt att bereda vuxna efterlevande i aktiv ålder möjlighet att ha en plats i förvärvslivet. Enligt kommitténs bestämda uppfattning" består den bästa lösningen när det gäller att tillgodose skyddsbe- ' hovet för efterlevande i denna ställningi att de får tillfälle att delta i arbetslivet och härigenom erhålla en på egna insatser grundad försörjning. Förvärvsar- bete ger inte bara möjlighet till en tryggad ställning i ekonomiskt hänseende utan ger också ökat självförtroende och är en väg till sociala kontakter och social gemenskap samt till personlig utveckling. »

Sådana efterlevande som vid dödsfallet saknar arbete bör beredas hjälp att ? erhålla ett för vederbörande lämpligt förvärvsarbete. De som befinner sig i i denna situation bör därför på olika sätt få ett aktivt stöd i sina ansträngningar ! att komma in i arbetslivet och att i övrigt anpassa sig till de nya levnadsför- ! hållandena. Insatser inom ramen för samhällets sysselsättningspolitiska åtgärder kan sålunda betraktas som en hörnpelare för de förslag som kommittén lägger fram i detta betänkande.

Det sagda betyder också att kommittén anser det önskvärt att i möjligaste mån grunda pensionssystemet på egenpensionsförmäner — med efterlevande barn som undantag— och att minska betydelsen av särskilda efterlevandepen-

sionsförmåner, där rätten till pension härleds från en annan individs förhållanden. Även om denna princip inte genast kan få fullt genomslag, bör den dock ses som ett mål för framtiden.

Nämnda målsättning har sin grund ibl. a. en strävan att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan å ena sidan den allmänna pensioneringen och å andra sidan familjerättens och familjepolitikens principer. Detta innebär också att det finns skäl att lägga mindre vikt vid äktenskapet och byte av civilstånd såsom grund för pensionsrätt. Eftersom makar i andra sammanhang behandlas som ekonomiskt självständiga individer, finns anledning att anlägga samma betraktelsesätt på pensionssystemet.

Som framhållits ovan är det inte möjligt att under nuvarande samhällsför- hållanden helt avskaffa efterlevandeförmånema inom den allmänna försäk- ringen. Alltjämt föreligger många fall där behovet av ett skydd härifrån är för handen. En utgångspunkt för den reformerade familjepensioneringen bör dock vara att ekonomiskt stöd utges enbart i situationer där detta framstår som motiverat utifrån reella behovssynpunkter. Stödet bör alltså inte utgå på mer eller mindre generella villkor utan bör förbehållas efterlevande för vilka det genomsnittligt föreligger en klart avgränsad behovssituation. Likaså bör stödet utges bara under så lång tid som den efterlevande befinner sig i en sådan situation. Föreligger inte ett fall av detta slag och kan den efterlevande själv svara för sitt eget underhåll på en tillfredsställande nivå, är det enligt kommitténs mening inte socialpolitiskt motiverat med någon särskild efter- levandeförmån. Det bör inte komma i fråga att genom stöd av samhället ge en efterlevande en garanti för att han eller hon under återstoden av sitt liv kan leva kvar på den standard vederbörande hade före makens bortgång.

Kommittén har i det föregående avvisat lösningar som bygger på en individuell behovsprövning av efterlevandepensionen. Den mer behovsinrik- tade utformning av pensionen som kommittén nu uttalar sig för bör således ske enligt andra linjer. Härvid är det nödvändigt att reglerna ges en sådan karaktär att de blir rättsligt entydiga och förståeliga för dem de berör samt möjliga att tillämpa för de handläggande myndigheterna utan omfattande och tidskrä- vande arbetsinsatser. Bestämmelser på området får därför — liksom i övrigt inom socialförsäkringen — utformas efter vissa schematiska grunder och på grundval av generella bedömningar av pensionsbehovet, varvid rätten till stöd bör anknytas till sådana behovssituationer där det typiskt sett föreligger behov av ett efterlevandeskydd. En viktig grupp till vilken hänsyn bör tas i det sammanhanget är sådana efterlevande som saknar möjlighet att själva försörja sig genom förvärvsarbete och som inte heller får sin försörjning tryggad genom andra former av ersättning från den allmänna försäkringen eller från annat område.

Vid en omläggning av familjepensioneringen bör vidare beaktas den utveckling som skett beträffande annat samhällsstöd till bl. a. barnfamiljer ochtill personer som befinner sig utanför förvärvslivet. Efterlevandestödet bör ha till syfte att utgöra ett komplement till de generellt verkande insatser som görs på andra områden. Det bör alltså ta sikte på att täcka de särskilda behov som uppkommer till följd av den förändring i familjeförhållandena som dödsfallet ger upphov till för efterlevande make och — i främsta rummet — efterlevande barn.

En grundläggande tanke för kommittén är att stöd bör utgå från den

allmänna försäkringen till efterlevande när det gäller att kompensera de direkta och omedelbara en?/(terna av dödsfallet, på motsvarande sätt som nu sker när det är fråga om fall där stödbehovet har sitt ursprung i hälsoskäl eller ålder och den stödbehövande av den orsaken har sin arbetsförmåga nedsatt. Beror behovet av stöd däremot främst på bristande tillgång på lämpligt arbete, bör insatser sättas in på arbetsmarknads- och utbildningsområdena, och behövligt ekonomiskt bidrag till den efterlevandes underhåll bör primärt ges från dessa fält med anlitande av de generella stödformer som där står till buds. Ansvaret i dessa fall åvilar alltså i första hand organen på arbetsmarknads- och utbildningssektorema. Endast om den efterlevande skulle ställas utan ekono- miskt stöd med tillämpning av allmänna regler på dessa områden, bör vara aktuellt att den allmänna pensioneringen griper in också i situationer av detta slag. Det är dock väsentligt att betona att pensionen här måste ses som subsidiär till de mer generella stödforrnema.

Det sagda betyder också att det primärt är förhållandena sådana de gestaltar sig vid tidpunkten för dödsfallet som bör vara avgörande vid bedömningen av rätten till efterlevandestöd. Skulle den efterlevande då ha sin försörjning tryggad men senare komma i en behovssituation, t. ex. därför att han eller hon blir arbetslös, finns inte skäl att täcka detta behov genom efterlevandepension. Ifall av detta slag får anlitas de generella stödformer och åtgärder som står alla i motsvarande situation till buds. Det förhållandet att vederbörandes make avlidit kanske lång tid dessförinnan har här inget samband med behovet av bistånd från samhället.

De former av efterlevandepension som kan komma i fråga för framtiden bör enligt kommitténs mening — liksom hittills — utgå inom både _blk- och tilläggspensioneringen. [ fråga om ATP anser kommittén det följdriktigt att pensionen, i de fall den utgår, konstrueras som en efterlevandepensionsför- män och inte som en egenpensionsförmån. Pensionen bör alltså beräknas på grundval av de pensionspoäng inom ATP som tillgodoräknas den avlidne. Vid den nu aktuella förändringen av efterlevandestödet bör vidare bestäm melser- na om familjepension inom folk- och tilläggspensioneringen ges en mer enhetlig utformning så att villkoren för pensionsrätt i princip överensstämmer inom de båda systemen.

Ytterligare en utgångspunkt för kommitténs överväganden är att den reformering som bör genomföras av familjepensioneringen skall ta sikte inte på den nuvarande generationen efterlevande utan på./ramtidens generationer. En utgångspunkt för kommitténs förslag är de förändringar som har inträffat i familjemönster och samhällsförhållanden och den förändrade synen på könsroller och kvinnors förvärvsarbete. Reformen på efterlevandepensione- ringens område bör därför ta sikte på de generationer som växer upp under dessa förhållanden och med denna bakgrund. De generationer däremot, vilka i det förflutna har utformat arbetsfördelningen så att mannen utfört förvärvs- arbete medan kvinnan skött hushållet och barnen, skulle få sina förutsätt- ningar i pensionshänseende rubbade i väsentliga avseenden om ett nytt system för efterlevandestöd enligt ovan angivna riktlinjer gjordes tillämpligt för dem. Hänsyn måste alltså tas till de kategorier som har inrättat sina liv efter hittills gällande lagstiftning och har litat på fortbeståndet härav vid planeringen av sina förhållanden. Personer i dessa åldrar har inte haft samma möjligheter till utbildning som yngre och har ofta en annan attityd till förvärvslivet.

Möjligheterna för dem att få och ta ett arbete är många gånger begränsade. I praktiken är det härvid främst fråga om kvinnor. För personer i denna grupp står också enbart en begränsad tid till buds för att anpassa förhållandena till det nya regelsystemet innan de uppnår pensionsåldern.

Ett nytt efterlevandestöd måste beakta dessa gruppers situation och förses med generösa och långtgående övergångsbestämmelser, som för dessa kate- gorier bereder ett fortsatt skydd enligt nuvarande regler om änkepension också efter detta reformerade systems ikraftträdande. Dessutom bör även yngre änkor som redan börjat uppbära änkepension vara bevarade vid sin rätt härtill också fortsättningsvis. Detta innebär att övergångstiden mellan den nuvaran- de och den reformerade efterlevandepensioneringen måste bli lång och att det får ske ett successivt inväxande i det nya systemet.

Vid reformarbetet på familjepensionsfältet är det sålunda nödvändigt att arbeta med långa perspektiv. Det är därför också av vikt att det slutliga målet för reformarbetet preciseras redan nu, även om det sedan kommer att dröja åtskillig tid innan ett nytt regelsystem fått full genomslagskraft.

6.4 Huvuddrag i en reformerad familjepensionering m. m.

Mot bakgrund av de i föregående avsnitt angivna utgångspunkterna övergår kommittén till att närmare avgränsa de situationeri vilka efterlevandepension bör utgå i framtiden. Det gäller alltså här att bestämma i vilka fall det generellt sett kan anses föreligga sådana omständigheter som gör det motiverat med ekonomiskt stöd från samhällets sida.

Som framgår av det tidigare anförda anser kommittén det uppenbart att ett särskilt efterlevandeskydd för minderåriga barn skall finnas kvar även i fortsättningen. Det är klart påkallat att barn, som förlorat en av eller båda sina föräldrar. under tiden fram till dess det vuxit upp garanteras medel av samhället till en tryggad försörjning och ett rimligt mått av den standard det hade före dödsfallet. Bampensioneringen bör, som kommittén angivit i det föregående, utgöra den centrala beståndsdelen inom det nya systemet för efterlevandestöd. Detta föranleder behov av vissa förändringar beträffande bampensionens konstruktion, och det finns även anledning att genomföra förstärkningar av pensionsformen i en del avseenden. Härvid anser kommit- tén det angeläget att flerbamsfamiljemas situation särskilt beaktas. Också det förhållandet att båda föräldrarna numera i allt större utsträckning bidrar till barns försörjning bör få återverkningar på bampensioneringens uppbyggnad. I avsnitt 7 redovisar kommittén sina närmare överväganden härvidlag.

När det sedan gäller vuxna efterlevande finns anledning att först ta upp den största kategorin sådana efterlevande, nämligen de som före makens frånfälle har uppnått den allmänna pensionsåldern 65 år. Detta gäller beträffande ca två tredjedelar av alla nyblivna änkor och änklingar. Enligt nuvarande regler för änkepension utges sådan pension inom folkpensioneringen inte efter 65 års ålder och inte heller för tid dessförinnan varunder änkan uppbär ålderspen- sion. I fråga om tilläggspensioneringen finns inte någon motsvarande övre åldersgräns, och änkepension kan där utges samtidigt med egenpension.

De efterlevande som vid makens bortgång har fyllt 65 år erhåller i regel medel till sin fortsatta försörjning genom ålderspension från folkpensione- ringen. Huvuddelen av de efterlevande som kommer att beröras av det

reformerade systemet för efterlevandestöd uppbär dessutom ålderspension » också från tilläggspensioneringen. De generationer som här är aktuella har normalt haft förvärvsarbete och intjänat rätt till egen ATP. Detta gäller såväl kvinnor som män. Vidare bör beaktas att enligt bestämmelserna om folkpension erhåller, om båda makarna varit pensionstagare, den efterlevande automatiskt en förhöjd ålderspension efter det att maken avlidit. Den pension som tidigare beräknats såsom för gift pensionär omräknas nämligen till pension såsom för ensamstående. Har den efterlevande inte högre sidoin- komster, genom ATP eller annat, förbättras också efter dödsfallet möjlighe- terna för honom eller henne att erhålla kommunalt bostadstillägg till pensionen eller att få förhöjt sådant tillägg.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter samt med beaktande av tidigare uppställda utgångspunkter finner kommittén det inte motiverat att låta efterlevandepension utgå till den som uppbär egen ålderspension. Nuvarande princip enligt vilken egenpension och efterlevandepension generellt utgår vid sidan av varandra inom tilläggspensioneringen bör således inte överföras till det nya efterlevandestödet. Härför talar bl. a. önskemålet att i ökad utsträck- ning bygga pensionssystemet på egenpensionering.

I vad avser vuxna efterlevande i yrkesaktiv ålder anser kommittén att det kan fastslås som en utgångspunkt att det alldeles övervägande antalet sådana efterlevande är i behov av särskilt ekonomiskt stöd under den tid som följer närmast efter det att maken har avlidit. Detta gäller såväl i fall då den avlidne varit förvärvsarbetande som i situationer då denne ägnat sig åt arbete enbart i hemmet. Det kan enligt kommitténs mening förutsättas att förhållandena för den efterlevande förändras så radikalt genom dödsfallet att han eller hon under en övergångsperiod behöver ekonomiskt bistånd för att ställa om sig till den nya situationen. Enligt kommitténs bedömning är detta fallet också efter de förändringar som på senare tid har skett i familjemönster rn. m. Även om det ekonomiska beroendet makar emellan normalt har minskat, torde de fortfarande i regel vara beroende av varandras insatser i det gemensamma hushållet. Det kan därför erfordras att den efterlevande får ett ekonomiskt bidrag för att mildra effekterna av att den avlidnes arbetsinsats fallit bort och för att ge den efterlevande tillfälle att anpassa sitt levnadssätt i vad avser ekonomi, bostad, arbete m. m. till de förhållanden under vilka han eller hon får räkna med att leva för framtiden. Om den efterlevande stod utan arbete vid dödsfallet, kan dessutom krävas viss övergångstid innan vederbörande kan börja ett sådant eller innan berörda organ kunnat sätta in erforderliga insatser med sikte på en placering av den efterlevande i lämpligt förvärvsarbete eller lämplig utbildning. Det torde dessutom ofta erfordras viss tid för den efterlevande att även känslomässigt komma över följderna av dödsfallet.

För att ge efterlevande rimliga möjligheter att under lugna förhållanden vidta nödvändiga åtgärder för omställning till den nya situation som uppstått genom dödsfallet och för att även i övrigt lindra effektema av bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster och arbetsinsats i hemmet, bör samhället träda in och under viss tid ge ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande. Detta stöd bör ha formen av en periodiskt utgående efterlevandepension, som kommittén föreslår skall benämnas omställningsbidrag. Syftet är alltså inte att genom stödet täcka kostnader för begravning och liknande utan att ge ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande själv. Omställningsbidraget bör utgå enligt

tämligen generella regler till sådana efterlevande som är i yrkesaktiv ålder. Någon särskild nedre åldersgräns bör därför inte uppställas för rätten till pension. Däremot bör den utgå enbart i fall där det generellt sett kan sägas att det vid tidpunkten för dödsfallet förelåg en personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna och där den ena makens bortgång således inneburit en väsentligt förändrad situation för den kvarlevande. Rätten till stöd bör inte förbehållas personer som varit förenade i äktenskap utan bör utformas efter vidare kriterier.

lfrågavarande efterlevandepension skall således enligt kommitténs förslag utges under en begränsad tidrymd närmast efter dödsfallet. Den tidsperiod varunder pensionen utgår bör inte vara beroende av den efterlevandes ålder vid den tidpunkt då dödsfallet inträffade utan bör vara lika lång för i princip alla berättigade. Vid sina överväganden om stödperiodens längd har kommit- tén funnit att denna bör bestämmas till ett år såsom huvudregel.

Emellertid anser kommittén att det finns skäl att i vissa situationer ge den efterlevande möjlighet att uppbära omställningsbidrag under längre tid än vad som följer av huvudregeln. Detta gäller sådana/all där den efer/evande tar vård om barn som ännu inte uppnått skolpliktig ålder. I dessa situationer bör den efterlevande få tillfälle till en längre tids omställning och möjlighet till anpassning till de förändrade förhållandena. Enligt kommitténs bedömning får nämligen omställningsproblemen anses såväl mer omfattande som mer långvariga än eljest i de fall där den efterlevande lämnas ensam med vården om minderårigt barn.

Kommittén vill härvid också erinra om att tyngdpunkten i det nya efterlevandestödet ligger på att tillgodose efterlevande barns intresse. Häri ingår att barnet ges en tryggad uppväxt och får möjligheter till en meningsfull samvaro med den kvarlevande föräldern. Det är således inte enbart fråga om att tillförsäkra barnet en viss ekonomisk standard utan även att bereda den efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet att ge barnet samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet. Någon av föräldrarna kan då ha valt att ha ett deltidsarbete för att få erforderlig tid till daglig samvaro med barnet. Genom ekonomiskt stöd, till utfyllnad av den lagstadgade rätt till förkortad arbetstid för vård av barn vilken föreligger för föräldern, får den efterlevande föräldern möjlighet att fortsätta med denna kortare arbetstid efter dödsfallet. Och i fall då föräldern tidigare arbetat på heltid, kan han eller hon genom omställningsbidraget beredas möjlighet att efter dödsfallet temporärt minska sin arbetstid med tanke på barnets behov av umgänge med föräldern och med syfte att kompensera den avlidnes insatser härvidlag.

Behov av berörda slag skiljer sig från de som barnpensionen är avsedd att täcka. Stödet bör därför utges direkt till den efterlevande vårdnadshavaren och inte i form av pension till barnet. Efterlevandepension i denna form bör enligt kommitténs uppfattning utges i princip bara så länge bamet är i förskoleål- dem. När yngsta barnet har avslutat det första skolåret, kan stödbehovet inte längre anses lika påtagligt som dessförinnan.

Till skillnad från den försörjarpension som pensionsförsäkringskommittén lade fram förslag om år 1971 (se avsnitt 3.2) är alltså avsikten med det av pensionskommittén nu föreslagna omställningsbidraget inte att motivera den efterlevande föräldern att helt lämna förvärvslivet för att på heltid ägna sig åt barnen och hemmet. Pensionen bör därför inte vara så avvägd att den skall

svara för den efterlevandes försörjning. Tanken är i stället att pensionen skall ge ett bidrag till den kvarlevande föräldern i syfte att kompensera effekterna av dödsfallet och lämna en ersättning för att föräldern under viss tid kan behöva avstå från förvärvsarbete på heltid.

I avsnitt 8.2 utvecklar kommittén närmare sina synpunkter på utformning- en av det föreslagna omställningsbidraget.

Enligt kommitténs mening kan det således inte anses föreligga något generellt behov av förlängt efterlevandestöd i situationer där den efterlevande har enbart äldre barn att ta vård om. Genom utbyggnaden av samhällets barnomsorg, som ofta ger förtur åt ensamstående vårdnadshavare, och övriga familjepolitiska åtgärder är det nu inte längre i samma utsträckning som förr nödvändigt för den efterlevande att stanna kvari hemmet för att ta omsorg om . barn som går i skolan. Som framhållits ovan är det i regel inte heller motiverat att den efterlevande ges ekonomiskt stöd för att kunna helt avstå från förvärvsarbete och på heltid ägna sig åt vård av mindre barn under längre tid än vad som ersätts inom ramen för föräldraförsäkringen. Härvidlag bör efterlevande behandlas enligt samma principer som andra ensamstående som har barn att ta vård om. Samhällsstödet bör alltså — med angivna undantag — inriktas på barnets försörjning och inte på försörjningen av den som vårdar barnet.

Något utrymme för särskilda pensionsförmåner för efterlevande som försörjer barn, utöver vad som föreslagits i det föregående, finns således inte enligt kommitténs mening. Är situationen emellertid sådan att den efterle- vande vårdnadshavaren inte har möjlighet att bereda sig inkomst genom eget förvärvsarbete, bör denne ges hjälp med hänsyn härtill. Insatser för åstadkom- mande av bistånd i detta avseende bör då sättas in på samma villkor som för efterlevande som inte har barn.

Utgångspunkten för kommitténs förslag är således att flertalet vuxna efterlevande i aktiv ålder bör ges rätt till ekonomiskt stöd under en övergångstid i direkt anslutning till dödsfallet. Efter utgången av denna omställningsperiod förutsätts att den efterlevande har möjlighet att erhålla en tryggad ekonomisk ställning genom eget förvärvsarbete. I regel befinner sig den efterlevande i inkomstbringande arbete vid tidpunkten för dödsfallet och har kvar detta också därefter. I andra fall åter hade den efterlevande inte förvärvsarbete när maken avled men har gått in i förvärvslivet under den omställningsperiod varunder omställningsbidrag utgivits. I dessa situationer är det enligt kommitténs mening inte påkallat med något fortsatt stöd från samhällets sida. Detta gäller även i sådant fall att den efterlevande vid senare tidpunkt blir förhindrad att bereda sig inkomst genom arbete, t. ex. därför att vederbörande blir arbetslös eller av annan anledning får behov av bistånd till uppehållet. Grunden för behovet av stöd är här inte dödsfallet utan annan omständighet. I fall av detta slag får den efterlevande — allt efter arbetsh indrets art _anlita de generella stödformer och åtgärder som står till buds för alla som befinner sig i en motsvarande situation.

Om det inte sker en drastisk förändring av den utveckling i fråga om kvinnors förvärvsfrekvens vilken ägt rum under de senaste åren, torde det komma att bli förhållandevis ovanligt i framtiden att en kvinna — eller man — befinner sig i en sådan situation att hon — eller han — helt saknar anknytning till arbetsmarknaden. Det bör härvid hållas i minnet att män och kvinnor. som i

dag är i sådan ålder att de kommer att omfattas av det reformerade efterlevandestödet, nästan regelmässigt har förvärvsarbete eller har gjort bara ett tillfälligt avbrott från arbetslivet. Antalet personer i dessa grupper som under längre tid ägnar sig åt arbete enbart i hemmet är mycket begränsat.

Man kan sålunda förutsätta att det stora flertalet efterlevande i de generationer, som kommer att beröras av ett framtida system för efterlevan- deskydd och som ännu inte uppnått den allmänna pensionsåldern, kommer att vara förvärvsarbetande. Likväl torde i dessa grupper komma att finnas ett antal män och kvinnor som inte har ett arbete som garanterar dem deras försörjning och som inte heller har möjligheter att utan problem erhålla sådant arbete. Detta kan vara fallet med avseende på personer som har t. ex. vacklande hälsa, bristfällig utbildning eller avsaknad av yrkesvana. Ofta kan den efterlevande vara bosatt i en ort med brist på arbetstillfällen.

1 fall av detta slag skall enligt de utgångspunkter på vilka kommitténs förslag vilar sättas in kraftfulla insatser för att undanröiajörvärvshindren för den efterlevande och för att ge denne möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Den efterlevande bör få information om de möjligheter som arbetsförmedlingen kan erbjuda Och motivering för att söka sig en plats i förvärvslivet. Han eller hon bör vidare ges tillfälle att genomgå erforderlig grund- eller yrkesutbildning eller erhålla hjälp till en placering i förvärvslivet genom insatser på det arbetsmarknadspolitiska fältet. Även ekonomiskt stöd bör tillförsäkras den efterlevande under den tid sådana insatser pågår genom de bidragsforrner som där finns. Åtgärder inom arbetsmarknads- och utbild- ningspolitikens områden är således att betrakta såsom en av de pelare på vilka det nu föreslagna systemet för efterlevandestöd vilar. En förutsättning för det framlagda förslaget är att samhället aktivt går in och hjälper efterlevande som står utanför arbetsmarknaden till en meningsfull sysselsättning som ger ekonomisk trygghet. Kommittén utvecklar i avsnitt 8.3 mer utförligt sina synpunkter på frågan om vilken betydelse som för framtiden kan tillmätas insatser på dessa områden.

Enligt kommitténs bedömning måste man vara medveten om att åtgärder på de nämnda områdena inte kan förutsättas helt undanröja problemen för de efterlevande som kan komma att ha en svag ställning på arbetsmarknaden. För eäerlevande som har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden bör i princip alltid såsom ett första steg till lösning av problemen göras olika insatser inom bl. a. arbetsmarknadspolitikens ram. Man måste emellertid räkna med att det också i framtiden kommer att uppstå fall där det visar sig att åtgärderna inte ger och inte heller kan förväntas ge åsyftat resultat och där det därför måste anses som uteslutet att den efterlevande skall ha möjligheter att försörja sig genom förvärvsarbete. Det kan visa sig att det trots genomgången utbildning, omskolning e. d. inte finns några utsikter att bereda den efterlevande en stadigvarande plats på arbetsmarknaden. Sannolikt kan situationen någon gång också komma att vara den att det tämligen omgående kan slås fast att den efterlevande inte rimligen har möjlighet att gå in i förvärvslivet. Det kan härvid röra sig om efterlevande som på grund av ålder, nedsatt hälsotillstånd, lång bortovaro från arbetslivet e. d. har särskilda svårigheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Dessa problem kan ytterligare accentueras av att den efterlevande är bosatt i en ort med odifferentierat näringsliv och av att det inte rimligen kan begäras att personen i fråga skall flytta till annan ort.

Vidare finns skäl beakta att de åtgärder som finns på arbetsmarknads- och utbildningsområdena inte till alla delar är anpassade till den speciella situation som kan föreligga för efterlevande utan aktuell arbetslivsanknytning. Detta gäller särskilt med avseende på en del av de former av ekonomiskt stöd som utges vid arbetslöshet och studier. Med hänsyn härtill kan uppkomma fall där den efterlevande väl kan förväntas ha möjlighet att beredas ett arbete men där det kan dröja viss tid innan ett lämpligt sådant kan anvisas honom eller henne. Under mellantiden kunde den efterlevande riskera att ställas utan medel till tryggandet av försörjningen.

Fall av de nämnda slagen kan, som framhållits ovan, förväntas bli relativt fåtaliga i framtiden. Detta innebär dock enligt kommitténs mening inte något skäl att avstå från att ägna uppmärksamhet åt de problem som är för handen i dessa fall. Kommittén har därför övervägt olika lösningar som kan komma i fråga för att tillgodose dessa efterlevandes berättigade krav på ekonomisk trygghet.

Särskilda åtgärder är inte nödvändiga med avseende på alla efterlevande som tillhör de berörda kategorierna. Är den efterlevande över 65 år, tryggas försörjningen i regel genom ålderspension. Och när det är fråga om efterlevande som är något yngre kan vederbörande ha valt att lösa försörj- ningsproblemen genom att göra ett förtida uttag av ålderspension.

För en del efterlevande som befinner sig i en sådan situation som här är aktuell kan egenpension i form av förtidspension framstå som ett realistiskt 'altemativ, att tillgripa sedan i det enskilda fallet alla möjligheter på arbetsmarknaden och inom arbetsmarknadspolitikens åtgärdsprogram har uttömts. En förutsättning för att sådan pension skall kunna utges är att det föreligger en medicinsk grund för nedsättningen av arbetsförmågan eller att den efterlevande uppfyller de särskilda villkor som gäller beträffande rätten till förtidspension för äldre förvärvsarbetande på rent arbetsmarknadsmässiga grunder. Vilka möjligheter som härvidlag finns i dag och vilka som kan förväntas föreligga framdeles belyser kommittén utförligt i avsnitt 8.4.

Även om förtidspension i framtiden kan antas fylla en inte oväsentlig funktion när det gäller att bereda efterlevande män och kvinnor i här behandlad kategori ett tillfredsställande skydd, kan förväntas att det kvarstår en grupp efterlevande, som inte kan erhålla sådan pension och som på grund av ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. För dessa föreligger behov av åtgärder som bereder dem ett skydd efter makens död.

I syfte att tillförsäkra dessa grupper efterlevande ett adekvat stöd har kommittén prövat om detta skulle kunna uppnås genom olika komplettering— ar av de arbetsmarkn adspolitiska och utbildningspolitiska åtgärder vilka står till buds i dag. Härvid har kommittén emellertid funnit att det inte bör komma i fråga att i nu förevarande sammanhang lägga fram förslag om några generella förändringar av de regelsystem som finns- på de områdena. Dessa vilar på principer som det inte är kommitténs uppgift att överväga ändringar av. Det kan för övrigt knappast vara motiverat att på grundläggande punkter ändra dessa system, vilka har hela'befolkningen som målgrupp, med syfte enbart att lösa problemen för en begränsad kategori efterlevande. Inte heller har kommittén ansett sig böra framlägga förslag om lösningar som innebär att efterlevande skulle få tillgång till insatser och ekonomiskt stöd inom

arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens åtgärdssystem på spe- ciella villkor. En sådan särbehandling kan inte motiveras, eftersom andra personer som befinner sig i en lika svår situation skulle ställas utanför dessa särskilt förmånliga Särregler. Det skulle dessutom vara främmande för verksamheten på dessa fält att prioritera en speciell grupp framför en annan när behoven är desamma.

Ytterligare ett alternativ som varit föremål för kommitténs uppmärksamhet innebär en mildring av nuvarande villkor för rätten til/förtidspension och sjukbidrag. Det skulle härvid bli fråga om att ändra reglerna för förtidspension på ett sådant sätt att större grupper än f. n. skulle omfattas av rätten till sådan pension. Detta skulle kunna göras antingen generellt eller enbart med sikte på kategorin efterlevande. Vid en sådan översyn kunde t. ex. diskuteras att gå ifrån kravet på medicinska skäl till arbetsförmågans nedsättning och låta arbetsmarknadsmässiga och därmed jämförliga grunder bli tillfyllest för pensionsrätt.

Mot lösningar med denna innebörd kan emellertid anföras i huvudsak motsvarande invändningar som mot förändringar beträffande stödet på bl. a. arbetsmarknadssektom. Kommittén anser vidare rent principiellt att förtids- pension i första hand bör tillkomma dem som på medicinska grunder har nedsatt förvärvsförmåga. Att utvidga rätten till förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder till att gälla även personer som saknar aktuell arbetsmarknadsanknytning skulle strida mot grunderna för den reform varigenom denna rätt infördes. Och i vad gäller alternativet med särlösningar för efterlevande skulle en utökad rätt till förtidspension i här berörda fall innebära en påtaglig risk för att efterlevandestödet fick just en sådan passiverande verkan som, enligt vad kommittén tidigare utvecklat, bör undvikas. Sådana särskilda regler till förmån för efterlevande bör enligt kommitténs mening inte heller komma i fråga med hänsyn till att andra försäkrade kan befinna sig i en väl så besvärlig situation som här aktuella grupper efterlevande och att dessa andra inte skulle komma att omfattas av möjligheterna att erhålla hjälp genom förtidspensioneringen på samma förmånliga villkor. Kommittén anser alltså att så starka skäl talar mot en lösning enligt dessa riktlinjer att tanken härpå bör avvisas.

Mot bakgrund av de redovisade övervägandena finner kommittén att det ytterligare behov av stöd utöver de beskrivna generellt verkande åtgärderna, vilket kan göra sig gällande i fråga om efterlevande med problem att få en fast fot på arbetsmarknaden, bör lösas inom ramen för efterlevandepensione- ringen. Med sikte på dessa kategorier efterlevande bör därför tillskapas en särskild/orm av efterlevandepension. Avsikten med denna pensionsform är att bereda ett skydd för sådana efterlevande som på grund av arbetsmarknads— mässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller därmed jämförlig anledning har svårigheter — temporärt eller mera bestående — att efter makens bortgång bereda sig en tillfredsställande inkomst genom förvärvsarbete. Som beteck- ning på denna nya efterlevandepension har kommittén valt försörjningsbi- drag. .

Detta försörjningsbidrag skall alltså kunna utgå till efterlevande som kommit i en utsatt ställning efter det att maken avlidit. För rätt till bidrag bör därför krävas att det finns ett samband mellan dödsfallet och den efterlevandes svårigheter på arbetsmarknaden. Grundtanken bakom försörjningsbidraget är

att det skall hjälpa den efterlevande att komma in i arbetslivet och att bidraget med hänsyn härtill inte skall utges under längre tid än vad som är erforderligt för att uppnå detta mål. I främsta rummet bör man förlita sig till samhällets generella åtgärder för inplaceringi förvärvslivet och till det ekonomiska stöd som därvid kan utges. Insatserna inom arbetsmarknadssektom och på utbildningsområdet är alltså även i nu berörda situationer av central betydelse. Endast i fall då dessa insatser inte fyller den önskade funktionen bör stödet från den allmänna försäkringen ges en mera framträdande roll. Försörjningsbidraget skall alltså fylla en aktiverande och inte en passiverande funktion. Det bör därför uppställas som villkor för pensionsrätt att den efterlevande själv aktivt medverkar i ansträngningarna att ge honom eller henne en plats i arbetsgemenskapen. Av denna anledning bör försörjningsbi— draget också utformas på ett sådant sätt att det blir subsidiärt till andra former av samhällsstöd som i det enskilda fallet kan utges till följd av arbetshindret. Endast i den mån den efterlevande inte erhåller stöd enligt sådana generella ersättningsanordningar bör det bli aktuellt att utbetala försörjningsbidrag.

Enligt kommitténs förslag skall försörjningsbidrag kunna utgå inte enbart såsom helt bidrag utan också med kvotdel av helt bidrag, så att det kan anpassas på ett adekvat sätt till förhållandena i det enskilda fallet. Rätten till bidrag bör inträda först vid den tidpunkt då rätten till det ovan föreslagna omställningsbidraget har upphört och således utgöra ett skydd för de efterlevande vilkas behov av trygghet inte kunnat lösas under den ifrågava- rande omställningsperioden. I övrigt bör i lagstiftningen inte uppställas några villkor i vad gäller nedre åldersgräns, tidsbegränsning m.m., utan försörj- ningsbidraget bör ges en sådan utformning att rätten därtill kan anknytas till omständigheterna i de enskilda fall där ett reellt stödbehov är för handen och bestämmas på grundval av en uppskattning av den enskilde efterlevandes konkreta förvärvsmöjligheter. Samtidigt är kommittén medveten om att en efterlevandepension med denna innebörd fordrar ett tämligen omfattande regelsystem och att det blir relativt krävande i den praktiska tillämpningen. Enligt kommitténs mening är dock dessa nackdelar inte större än att fördelarna med pensionsformen får anses överväga. Beaktas bör också att det, enligt vad kommittén kan bedöma, inte kommer att bli fråga om något större antal efterlevande som kommer att uppbära denna efterlevandeförmån.

I avsnitt 8.5 utvecklar kommittén närmare sina överväganden angående j utformningen av det föreslagna försörjningsbidraget och anger därvid också de villkor som bör uppställas för rätten till bidrag.

Enligt kommitténs förslag skall alltså inom den allmänna försäkringen, vid sidan av barnpensionen. kunna utgå ekonomiskt stöd i två olika former som i skydd för efterlevande, nämligen som omställningsbidrag och som försörj- ningsbidrag. Bidragen skall utges från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Inom tilläggspensioneringen skall bidragen storleksmässigt relateras till de pensionspoäng som tillgodoräknas den avlidne. För att pensionsrätt skall inträda för någon krävs således att han eller hon är efterlevande till någon annan person och att denne efterlevande före dödsfallet har stått i visst förhållande till den person som avlidit. Med hänsyn härtill måste avgöras vilka grupper som skall ont/atlas av efter/evandeskyddet och hur dessa lagtekniskt [ skall avgränsas. l

Härvidlag anser kommittén det motiverat att i enlighet med ovan angivna ,

utgångspunkter inte grunda rätten till efterlevandepension uteslutande på upplösningen av ett äktenskap. Efterlevandestödet bör, som framhållits i det föregående, så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad. Vidare bör enligt kommitténs mening rätt till bidrag komma i fråga enbart i fall där det vid tidpunkten för dödsfallet förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna, i form av ömsesidigt beroende av varandras insatseri ett gemensamt hushåll, att den ena partens bortgång typiskt sett kan sägas ha medfört menliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende för den efterlevande. Ytterligare en utgångspunkt bör vara att det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner mellan den efterlevande och den sedermera avlidne. Det bör också krävas att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra.

Med angivna riktlinjer faller utanför efterlevandepensioneringens tillämp- ningsområde fall av hushållsgemenskap t. ex. mellan syskon, mellan arbets- kamrater, mellan homosexuella av samma kön samt mellan föräldrar och vuxna barn. Undantagna blir likaså gifta (och andra) som inte sammanlevde vid tidpunkten för dödsfallet. Även frånskilda män och kvinnor, som inte återupptagit sammanboendet med den förutvarande maken, kommer liksom hittills att stå vid sidan av efterlevandepensioneringen.

Ifråga om gruppen frånskilda vill kommittén ytterligare framhålla att denna ståndpunkt står i överensstämmelse med den bakomliggande tanken att dödsfallet skall ha medfört en förändring av den efterlevandes ekonomiska situation. "Så är i regel inte fallet med avseende på frånskilda. Visserligen kan i något fall den förutvarande makens frånfälle innebära en ändring också i en frånskilds försörjningsläge. Sådana fall kan uppkomma om den frånskilda mannen eller kvinnan uppburit underhållsbidrag från den förutvarande maken. Med den allt mer restriktiva praxis som utbildats när det gäller utdömande av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad har dessa fall dock blivit tämligen ovanliga och kan för framtiden väntas bli än mer sällsynta. Det kan också erinras om att en konstruktion, där pensionsrätt skulle tillerkännas — frånskild som uppburit underhållsbidrag vid tiden för den förutvarande makens död, tidigare har avvisats av riksdagen (jfr avsnitt 3.1). Också pensionsförsäkringskommittén behandlade denna fråga men avvisade tanken på att utsträcka änkepensionsrätten till frånskild kvinna med hänvisning bl. a. till svårigheten att generellt ange kriterier som närmare avgränsade pensions- skyddet utan att göra kretsen av pensionsberättigade så vid att socialt omotiverade utbetalningar fick göras i en mängd fall (jfr avsnitt 3.2). De argument som därvid framförts äger enligt kommitténs mening alltjämt bärkraft. En utvidgning av efterlevandeskyddet till att omfatta också frånskil- da ståri motsättning till de allmänna principer som kommittén angivit såsom grundläggande för ett reformerat efterlevandestöd.

När det gäller spörsmålet om vilka grupper sammanlevande som bör omfattas av efterlevandeskyddet finner kommittén det väsentligt att kräva att sammanlevnaden kan anses ha haft viss stadga och varaktighet. Detta betyder att det inte kan komma i fråga att generellt likställa alla som sammanbott utan äktenskap med gifta. Ett sådant likställande är inte motiverat av sociala skäl och är inte heller lämpligt med hänsyn till de svårigheter som en sådan lösning skulle ge upphov till vid det praktiska handhavandet av reglerna. I stället får, på ett från sociala synpunkter välmotiverat och från administrativa utgångs-

punkter hanterligt sätt, göras en avgränsning av de fall av äktenskapsliknande samlevnad som bör omfattas av efterlevandeskyddet. Kommitténs närmare överväganden i dessa delar redovisas i avsnitt 8.6.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag till utformning av ett reformerat system för efterlevandestöd följande. Nuvarande generella änke- pension avvecklas successivt och ersätts av andra, könsjämlika och mer tidsbegränsade och behovsinriktade former av efterlevandepension. Större grupperi aktiv ålder än f. n. erhåller pensionsrätt, men pensionen utges i regel under kortare tid än enligt dagens system. Tyngdpunkten i det nya systemet ligger på bampensionema, som utformas på sådant sätt att de kommer att spela en mer central roll än enligt dagens regler och som förstärks i vissa avseenden. Samhällets stöd för vuxna efterlevande inriktas på att ge alla dem vars make (eller därmed jämställd person) har avlidit möjlighet att stanna kvar i eller komma in i förvärvslivet. Av grundläggande betydelse är härvid samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser på utbildningspoli- tikens område.

Inom den allmänna pensioneringen består det föreslagna ekonomiska stödet — som utgår från både folk- och tilläggspensioneringen — av två olika komponenter: omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Efterlevande män och kvinnori aktiv ålder får en i princip generell rätt till omställningsbidrag under en tid av ett år efter det att den ekonomiska gemenskapen med maken upplösts till följd av dennes bortgång. Har den efterlevande i sin vård barn som är under åtta år kan omställningsbidraget utgå för längre tid.

I övrigt är utgångspunkten för förslaget att en vuxen efterlevande har möjligheter att svara för sin egen försörjning och är ekonomiskt oberoende sedan omställningstiden har gått till ända. 1 fall där denna förutsättning inte är uppfylld sätts in åtgärder för att undanröja förvärvshindren. Som en yttersta skyddsåtgärd kan den efterlevande ges stöd från den allmänna försäkringen i form av försörjningsbidrag. Rätt till sådant bidrag föreligger för efterlevande som på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller liknande omständighet saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete för viss begränsad tid eller tills vidare. I en del fall där den efterlevande har sin arbetsförmåga nedsatt kan också förtidspension väntas spela en framträdande roll. Efterlevande som uppnått den allmänna pensionsåldern erhåller ekono- misk trygghet genom ålderspensionen.

Det föreslagna nya systemet för stöd åt efterlevande innebär en relativt stor förändringi förhållande till nuvarande familjepensionering och en avveckling av dagens änkepensionering. Som framhållits i det föregående är det inte realistiskt att låta de nya reglema gälla fullt ut från en viss bestämd tidpunkt. Hänsyn måste tas till de generationer som har inrättat sina liv efter hittillsvarande lagstiftning och förlitat sig på fortbeståndet därav. Reforrntak- ten måste bestämmas på ett sätt som gör att ekonomiskt-svaga kategorier ges ett fortsatt skydd enligt det regelsystem som har tillkommit för att bereda dem trygghet efter bortgången av den som svarat för deras försörjning. Det reformerade systemet måste därför förses med en särskild övergångsreglering som innebär att nuvarande änkepensionering kommer att äga tillämpning för vissa kategorier efterlevande kvinnor också efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Man måste härvid enligt kommitténs bedömning räkna med en relativt lång övergångsperiod varunder det nya och det gamla regelsystemet

tillämpas vid sidan av varandra. I frågan om hur denna övergångsreglering bör närmare utformas redovisar kommittén överväganden i avsnitt 9.1.

I kommitténs uppdrag ingår att göra en översyn också av reglerna om stöd till efterlevande inom arbetsskadeförsäkringen. Dessa regler är uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på den allmänna försäkringens område. Samma skäl som talar för en förändring på detta senare fält kan därför anföras till förmån för att genomföra en reform med liknande inriktning beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd. Enligt kommitténs mening bör därför i nu förevarande sammanhang de principer som ovan angivits som riktlinjer för en reform tillåtas slå igenom på arbetsskadeförsäk- ringen. Hänsyn bör dock därvid tas till de särskilda element av skadestånds- rättslig natur på vilka den försäkringen vilar. I avsnitt 10 redovisar kommittén överväganden om det framtida stödet för efterlevande inom arbetsskadeför- säkringen.

De särskilda folkpensionsförmånema hustrutillägg och bamtillägg har nära anknytning till familjepensioneringen. Reglerna för hustrutillägg bygger sålunda på förekomsten av änkepension och vilar på samma bakomliggande principer som änkepensionen. Bamtillägget ansluter till barnpensioneringen på ett fiertal väsentliga punkter. Även utformningen av dessa förmåner har kommittén i uppdrag att göra en översyn av. Vid denna bör utgångspunkten vara de principer som kommittén i det föregående uppställt med avseende på familjepensioneringen, och dessa principer bör för framtiden få genomslag med avseende på hustru- och bamtilläggen. Kommitténs närmare övervägan- den beträffande hustrutillägget redovisas i avsnitt I 1, medan förslag till bamtilläggets ställning i framtiden lämnas i avsnitt 12. _

Förutsättningar för de förslag till nytt efterlevandestöd m. rn. som kommit- tén nu lägger fram har varit de förändringar som inträtt i samhällsförhållanden och familjemönster. Den väsentligaste ändring som skett är att allt fler kvinnor kommit in på arbetsmarknaden. Av central betydelse för möjligheterna att genomföra en familjepensionsreform enligt de av kommittén uppdragna riktlinjerna är att kvinnor kan erbjudas samma möjligheter på arbetsmark- naden som män. Ett fasthållande vid målsättningen om full sysselsättning är därför av avgörande vikt för att en sådan reform skall kunna komma till stånd. Väsentligt är också att insatserna inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken och på vuxenutbildningens område fullföljs. Även bamomsorgens utbyggnad är av stor betydelse för den föreslagna reformen.

Dessa förutsättningar för en reform på efterlevandepensioneringens område och på övriga fält har emellertid i viss mån förändrats under den tid kommittén bedrivit sitt arbete. De ekonomiska svårigheter som landet står inför gör att det inte längre är möjligt att dra några bestämda slutsatser om hur arbetsmarknaden kommer att gestalta sig under resten av 1980-talet och framöver. Härtill bidrar även den strukturomvandling som sker inom näringslivet och den minskning av ökningstakten av sysselsättningen inom den offentliga sektorn vilken kan förväntas. Effekterna på sysselsättningen av den ökade datoriseringen är också svåra att förutsäga. Det kan vidare ifrågasättas i vilken takt kommunerna förmår att fullfölja en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning.

Ytterligare vill kommittén framhålla att en omläggning av efterlevandepen- sioneringen m. m. enligt angivna riktlinjer kräver omfattande informations-

insatser. Det erfordras tid för att sprida information till befolkningen om innebörden av ett nytt regelsystem på området, och berörda grupper bör ges tillfälle att under lugna förhållanden ställa om sig till de nya utgångspunktema i pensionshänseende. Även arbetsmarknadens parter torde, som framhålls i det följande avsnittet, ha behov av en viss tid för att kunna anpassa tjänstepensionsordningama till de nya reglerna inom den allmänna försäk- ringen.

Angivna förhållanden bör beaktas när det gäller att bestämma tidpunkten för ikraftträdandeav reformen. Vid sina överväganden härom har kommittén funnit det mindre lämpligt att redan nu fastställa vid vilken tidpunkt de nya reglerna bör börja tillämpas. Enligt kommitténs bedömning bör denna fråga besvaras först sedan större klarhet vunnits beträffande utvecklingen för framtiden av förhållandena på arbetsmarknaden och av de övriga omständig- heter som kommittén pekat på ovan. Kommittén avstår därför från att förorda något bestämt datum vid vilket efterlevandepensionsreformen och övriga förslag bör träda i kraft.

Det sagda innebär inte att kommittén menar att man bör skjuta långt på framtiden en reform på familjepensioneringens område och på andra fa'lt enligt de riktlinjer som nu dragits upp. Kommittén läggeri det följande fram konkreta förslag till en sådan reform. Sedan dessa förslag remissbehandlats . och beretts inom regeringskansliet kan förutsättas att situationen utvecklats därhän att större klarhet har vunnits om utvecklingen för framtiden och att den lämpliga tidpunkten för ikraftträdande av reformen då kan fastställas med större säkerhet än vad som f. n. är fallet.

Även om kommittén sålunda inte förordar något bestämt ikraftträdande- datum har det av praktiska skäl varit nödvändigt att i vissa hänseenden uppställa ett sådant. Bl. a. har det varit erforderligt att vid kostnadsberäkning- ama göra antagande om en tänkt tidpunkt för ikraftträdandet. Också vid utformningen av de framlagda författningsförslagen har detta krävts. [ dessa avseenden har kommittén räknat med ett ikraftträdande den I januari 1983. Som framgår av det sagda skall detta dock inte ses som ett förslag från kommitténs sida.

6.5. Vissa allmänna frågor

En fråga som måhända kan komma att ställas är varförjust efterlevande skall beredas ett särskilt skydd från samhällets sida medan motsvarighet härtill inte skulle finnas förandra grupper som kan beänna sig i en liknande behovssitua- tion. _

I detta spörsmål vill kommittén till en början erinra om att dess uppdrag inte tagit sikte på överväganden med en sådan inriktning utan avsett att finna lösningar för utformning av ett familjepensionssystem, som kan ersätta en redan befintlig ordning där stöd utges till efterlevande barn och änkor. Ytterligare bör framhållas att de principer på vilka det reformerade efterlev- andestödet föreslås vila i mycket bygger på ett likställande av efterlevande med andra kategorier i en motsvarande belägenhet. Stor vikt läggs sålunda vid samhällets generella insatser och stödformer på olika områden.

Härtill kommer dock att det är motiverat med särskilda åtgärder för efterlevande på grundval av den för denna grupp speciella omständigheten att

en samlevnad med annan person har upplösts. I det hänseendet finns motsvarighet i andra fall av upplösning av ett samlevnadsförhållande. På samma sätt som efterlevande barn ges stöd inom barn pensioneringen erhåller barn vars föräldrar flyttar isär underhållsbidrag av den förälder med vilken det inte sammanbor stadigvarande. Till säkerställande av denna rätt till underhåll finns bidragsförskotten. Även det föreslagna stödet till vuxna efterlevande har anknytningspunkter till annan lagstiftning. Om en samlevnad upplöses inte genom dödsfall utan till följd av äktenskapsskillnad kan sålunda make som äri behov därav tillerkännas underhållsbidrag från den andra maken under en omställningsperiod. Och i fall då det rör sig om upplösning genom skilsmässa av ett långvarigt äktenskap kan make, som av särskilda skäl har svårigheter att komma in i förvärvslivet, ges rätt till underhållsbidrag från den andra maken för längre tid än en övergångstid.

En reform av efterlevandepensioneringen med den inriktning som kommit- tén nu lägger fram förslag om innebär att vi i vårt land avlägsnar oss från vad som gäller på detta områdei andra länder. Som framgår av bl. a. redogörelsen i bilaga B har man i andra länder regelmässigt ett system där— på skilda villkor— änkepension utges efter en avliden make och där det ibland utgår även änklingspension. Vanligen utges änkepension till kvinnor med barn i sin vård och till kvinnor som uppnått viss ålder eller har nedsatt arbetsförmåga. I regel utgör änkepensionen en rätt som härleds från den avlidne mannens intjänade pensionsrättigheter. Motsvarigheter till den svenska folkpensioneringen — med dess grundläggande skydd för alla medborgare oavsett om de varit förvärvsarbetande eller ej — saknas | stort sett utanför Norden. Den allmänna pensioneringen bygger i dessa andra länder i princip uteslutande på pensions- rätt intjänad genom förvärvsarbete. Med hänsyn härtill utgör änkepensionen ett grundskydd på ålderdomen och vid invaliditet för sådana kvinnor vars make gått bort och som inte förvärvat rätt till egen ålders- och förtidspension. Som också anges i bilaga B har familjepensioneringen varit föremål för utredning även i en del andra länder. Framlagda ändringsförslag går dock oftast i en i viss mån annan riktning än det förslag som kommittén nu redovisar.

Denna utformning av familjepensioneringen vilken finns i andra länder återspeglar sig i de minimistandardskonventioner om social trygghet vilka utarbetats inom ramen för samarbetet i Europarådet och ILO (se avsnitt 2.5.2). En särskild fråga som uppkommer i detta sammanhang är huruvida det reformerade system för efterlevandestöd som nu föreslås bli infört här i landet står i överensstämmelse med de konventionsförpliktelser som Sverige åtagit sig. Detta spörsmål avger kommittén några synpunkter på i avsnitt 9.5.

Ytterligare en fråga som det kan finnas anledning att beröra avser vilken inverkan en reform av efterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen kan få på de bestämmelser om ersättning till efterlevande vilka finns på tjänstepensioner in gens område. Nuvarande änkepensionsregler inom den allmänna pensioneringen är i princip likartade med de regler för änkepension vilka gäller inom statlig. kommunal och privat personalpensio— nering. Inom dessa senare utgår dock i regel även änklingspension. Ett undantag utgör den särskilda tilläggspensionen (STP) för privatanställda arbetare. Vid tillkomsten av denna för ett tiotal år sedan valde parterna att inte låta den omfatta en änke- och änklingspensionering enligt traditionell modell.

En redogörelse för bestämmelserna inom de nämnda systemen finns i avsnitt 2.3.

Reglerna för tjänstepensionsordningama är resultat av överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och bygger alltså på kollektivavtal. Att lagstiftningsvägen ändra dessa regler är därför inte möjligt med nu gällande ordning och är enligt kommitténs mening inte heller aktuellt eller ens önskvärt.

Det skulle måhända kunna ses som mindre tillfredsställande att företa en reform av efterlevandestödet inom den allmänna försäkringen i på en del punkter inskränkande riktning så länge som man inom personalpensionssys- temen har kvar i vissa avseenden generösare regler. Härvidlag bör dock erinras om att detta är fallet redan under dagens förhållanden. Vidare vill kommittén framhålla som önskvärt att reformarbetet på tjänstepensioneringens område följer samma banor som utvecklingen inom den allmänna pensioneringen. Det kan hållas för sannolikt att parterna på arbetsmarknaden tar under övervägande huruvida en förändring av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen bör åtföljas av motsvarande ändringar inom tjänste— pensioneringama. De skäl som talar för en reform inom det allmänna systemet — såsom den förändrade synen på äktenskap, ändringari familjemönster samt kvinnornas ökade inträde i arbetslivet och jämställdhet med män i ekono- miskt hänseende och vad gäller familjens försörjning — äger naturligtvis tillämpning även i fråga om personalpensioneringama. Att det med hänsyn härtill genomförs en reform inom den allmänna pensioneringen kunde utgöra ett motiv för arbetsmarknadspartema att följa efter på den inslagna vägen och — med motsvarande långtgående öve rgångsreglering— genomföra förändringar med samma inriktning. Härvid är det naturligt att den allmänna försäkringen går i spetsen och inleder en anpassning till den samhällsutveckling som ägt rum.

Enligt kommitténs mening är det alltså angeläget betona det önskvärda i att den nu föreslagna reformen inte ger upphov till alltför stora skillnader olika grupper emellan när det gäller efterlevandeskyddets omfattning. Att lagstift- ningsvägen förbjuda avtal som får sådan effekt anser kommittén, som framhållits ovan, inte kunna eller böra komma i fråga. Uppmärksammas bör dock att statsmakterna härvidlag har att svara inte bara för den allmänna pensioneringen utan även utgör en av partema på den statliga arbetsmarkna- den.

Ytterligare bör bemärkas att tjänstepensioneringama bygger på samordning i olika former med den allmänna pensioneringen. Vare sig denna har karaktären av brutto- eller nettosamordning ligger i regel den allmänna pensionen ”i botten" på de statliga, kommunala och privata tjänstepensio- nema. Ett undantag utgör naturligtvis änklingspensionema på dessa senare områden. Denna samordning medför att parterna på arbetsmarknaden under alla förhållanden torde bli nödsakade att se över reglerna för familjepension inom resp. system i syfte att anpassa dessa till de nya bestämmelserna inom den allmänna försäkringen. Härvid måste ställning tas bl. a. till spörsmålet om det finns anledning att, vid en successiv avveckling av änkepensioneringen, efter hand avtalsvägen fylla ut tjänstepensionsordningamas änkepension ned ”till botten”. En sådan utfyllnad skulle medföra kostnadsökningar inom tjänstepensioneringama. Arbetsmarknadens parter ställs då troligen inför

frågan om man bör ta denna ökade kostnad eller om medlen hellre bör läggas på någonting annat.

Slutligen skall här nämnas att kommittén i detta betänkande tar upp också vissa./"rågor som inte har direkt samband med översynen av efterlevandepen— sioneringen. Dessa avser inverkan av undantagande på pensionstillskott till änka, rätten till pensionstillskott vid övergång från förtidspension till ålderspension samt kvalifikationstiden för rätt till handikappersättning för invandrare. Kommitténs överväganden i dessa hänseenden redovisas i avsnitt 13.

ll ; ll I. .*I .. ._ | .]..I' ".? TIL I'll unii . | I'” |. ' l ,, 1. . '... .. _. . | i! - ':r _l '*i _ .. ” . .r ' . . L . .- . _, ' . ” 31 .1 är t' 1 l . . . , .. I i i ; l Iwi I | I _ * .,i .. ' | . . | * V. . 'l .. ' I I i I lll . . . . ll ' ll . .* l,, _ . . l ' ' ' . .. 4 l . . . "M |- . .. & .. I N lli IIill ll I :| i l IV '.'u_ , :: '_ !-u ll lli I'll .. _ | _ ll . l . .

'.Ii iiiiluilål

7. Stödet till efterlevande barn

7.1 Inriktningen av stödet till efterlevande barn De riktlinjer som pensionsförsäkringskommitte'n i betänkandet (SOU 1971 119) Familjepensionsfrågor m. m. drog upp för en framtida familjepen- sionering innefattade bl. a. en ökad satsning på bampensionsförmånema. Även i det betänkande av socialförsäkringsutskottet (SfU l974z24) som ligger till grund för pensionskommitténs uppdrag har understrukits att arbetet inom kommittén bör ha till ändamål att bereda ett efterlevandeskydd för i första hand minderåriga bam. Kommittén delar. som framgår av de i det föregående redovisade allmänna övervägandena, denna uppfattning och vill till närmare utveckling härav anföra följande. Sedan familjepensioneringens tillkomst har utvecklingen i samhället allt mer gått i riktning mot en ökad självständighet i ekonomiskt hänseende för män och kvinnor. Det gamla familjemönstret, där mannen stod för försörj- ningen av familjen medan hustrun ägnade sig åt hemmet och barnen, har ersatts av ett nytt. där det framstår som naturligt att båda makarna delar på försörjningsbördan genom förvärvsarbete utanför hemmet. Denna utveckling utgör en av grunderna för den kritik som på senare tid riktats mot den nuvarande efterlevandepensioneringen. Det har sålunda ansetts vara mindre befogat att generellt utge livsvarig änkepension till efterlevande kvinnor som har förmåga och möjlighet att försörja sig själva och som också i stor utsträckning gör detta. Den beskrivna samhällsutvecklingen och ändringen i det gängse familje- mönstret har emellertid inte på samma sätt påverkat barnens situation. Visserligen har de olika stödformer som tar sikte på barnens behov successivt byggts ut och förbättrats, men trots detta är minderåriga barn till den allt övervägande delen beroende av föräldrarnas försörjningsinsatser. För barnens del innebär sålunda fortfarande förlusten av en förälder att en försörjarinsats faller bort. Det är därför enligt kommitténs mening alltjämt motiverat att deti sådana fall utgår stöd i form av barnpension, och det framstår som angeläget att barnpensioneringen ges en sådan utformning att den så långt möjligt ger kompensation för de ekonomiska konsekvenser som uppstår för barnet då en förälder avlider. Mot bakgrund av det nu sagda har i det förslag till ett nytt system för efterlevandestöd som kommittén lägger fram i förevarande betänkande tyngdpunkten lagts på de pensionsförmåner som tar sikte på barnen. '

Som utvecklas i andra sammanhang i detta betänkande är en av tankarna bakom kommitténs förslag på familjepensioneringens område att det nuva-

rande stödet till efterlevande änkor på sikt bör ersättas av stödformer som är mer anpassade till dagens och framtidens familje- och samhällsförhållanden. Bland de situationer där stöd till efterlevande vuxna enligt kommitténs mening är särskilt påkallat kan framhållas den då den efterlevande efter dödsfallet har att ta vård om minderårigt barn. Mot bakgrund härav föreslår kommittén införandet av ett omställningsbidrag som tar sikte bl.a. på just sådana förhållanden. Än mer angeläget anser kommittén det dock vara att det stöd som direkt är avsett att täcka barnets egna behov får en framskjuten plats inom den framtida familjepensioneringen. Kommittén föreslår därför i det följande en utbyggnad av barnpensioneringen i syfte att åstadkomma en förstärkning av det ekonomiska stödet för barn som mist en av eller båda sina föräldrar. Det är här fråga om såväl en generell förstärkning som speciella insatser för barn i särskilt utsatta situationer. 1 det förra avseendet rör det sig om förbättringar av barnpensionen i de fall där denna enligt nuvarande regler reduceras med hänsyn till efterlevandeförmåner till vuxna, och i det senare är det fråga om utbyggnad av fönnånema till barn som mist båda sina föräldrar samt till barn i flerbamsfamiljer.

Såsom närmare utvecklas i följande avsnitt anser kommittén att bampen- sion även fortsättningsvis skall utgå från såväl folk— som tilläggspensione- ringen, och de förslag om förstärkningar som kommittén i det följande lägger fram avser båda dessa grenar av barnpensioneringen.

Den översyn av barnpensioneringen som kommittén redovisar i föreliggan- de betänkande innefattar inte enbart överväganden i fråga om bampensioner- nas storlek. Därutöver tar kommittén till behandling upp spörsmålen om hur den bampensionsberättigade personkretsen skall avgränsas och vid vilken ålder barnpensionen skall upphöra att utgå. Ytterligare en fråga som behandlas är den som rör beskattningen av barnpension. Kommitténs överväganden i samtliga nu berörda avseenden redovisas i det följande.

7.2. Personkretsen 7.2.1 Allmänt

En central fråga som inställer sig vid överväganden om bampensioneringens framtida utformning är vilka grupper av barn som bör omfattas av pensions- skyddet, dvs. hur den pensionsberättigade kretsen skall avgränsas. Med utgångspunkt från vad ovan anförts om inriktningen av stödet till barn inom . den allmänna pensioneringen finner kommittén det vara uppenbart att någon inskränkning i förhållande till vad som härvidlag gälleri dag inte bör komma i fråga. Däremot har kommittén ansett att skäl kan finnas att närmare * undersöka möjligheten och lämpligheten av vissa utvidgningar av den berättigade kretsen. '

I två avseenden har åt kommittén direkt uppdragits att utreda frågan om en eventuell sådan utvidgning. I det första hänseendet rör det sig om eventuell rätt till bampension i fall där ett barn har förts till Sverige i adoptionssyfte men där adoptionen ännu inte rättsligen hunnit komma till stånd då någon av de tilltänkta adoptivföräldrama avlider. Enligt nuvarande regler har sådana barn i princip inte rätt till barnpension efter den presumtiva adoptivföräldem. Kommitténs närmare överväganden i detta avseende redovisas i avsnitt 7.2.2.

Den andra frågan som kommittén fått i uppdrag att utreda rör kvalifikations- tiden för utländska medborgares rätt till barnpension från folkpensioneringen. Kommitténs överväganden i detta spörsmål redovisas i avsnitt 7.2.3. där kommittén också redogör för sina synpunkter på regleringen i övrigt av utländska medborgares — och utlandssvenskars — rätt till barnpension inom den allmänna försäkringen.

1 nu förevarande avsnitt redovisar kommittén överväganden i övriga frågor som angår den bampensionsberättigade kretsen. Vad som i detta hänseende i första hand kan diskuteras avser frågan om en eventuell utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn och fosterbarn.

Rätt till barnpension inom den allmänna försäkringen tillkommer f. n. den avlidnes biologiska barn samt barn som har adopterats av denne. Detta gäller beträffande barnpension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Pen— sionsrätt föreligger oberoende av om'den avlidne hade vårdnaden om bamet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tiden för dödsfallet. Barnpension utgår således även efter förälder som, t. ex. efter äktenskapsskillnad. separerat från den andre föräldern och därvid skilts från vårdnaden om barnet. Detta förhållande påverkas inte av att den kvarlevande föräldern därefter gifter om sig och barnet således får en Styvförälder. Å andra sidan har bamet då inte rätt till pension efter styvföräldem, om denne senare skulle avlida. Detta gäller även om barnet vid tidpunkten för dödsfallet levde samman med styvföräldem i familjegemenskap. På motsvarande sätt gäller att barnet är bibehållet pensionsrätt efter den biologiske föräldern även om denne lämnat barnet till fosterföräldrar, och detta är fallet även om vårdnaden om barnet därvid anförtrotts särskilt förordnad förmyndare. Någon rätt till barnpension efter fosterföräldrama uppkommer däremot inte. Den här beskrivna rätten till pension efter biologisk förälder bryts först om barnet adopteras av annan (än make till den avlidne föräldern). I detta fall upphör pensionsrätten efter den biologiske föräldern. I stället uppkommer rätt till pension efter adoptanten.

Dessa nuvarande regler har sin grund i de förslag som 1958 års socialför- säkringskommitté redovisade i betänkandet (SOU 1959:32) Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. Varken i nämnda betänkande eller i den efterföljande propositionen (prop. 1960z75) eller under riksdags- behandlingen (ZLU 1960:20) motiverades närmare den valda utformningen vad gällde kretsen bampensionsberättigade barn. I detta avseende tog övervägandena främst sikte på problemet huruvida barnpension skulle utges även efter avliden moder och på spörsmålet om bampensionsrätt för adoptivbarn. I den senare frågan grundades rätten till barnpension på det familjerättsliga bandet mellan barnet och adoptivföräldrama och på de konsekvenser som därmed följer beträffande underhållsskyldighet och arvs- rätt. _

I detta sammanhang kan nämnas att även inom tjänstepensioneringama på kollektivavtalsområdet upprätthålls begränsningen att det för pensionsrätt . krävs att det skall vara ett biologiskt barn till den avlidne. Ej heller här har således styvbarn eller fosterbarn rätt till barnpension.

Inom arbetsskadeförsäkringen gäller emellertid en regel av innebörd att, i fråga om rätten till livränta efter avliden försäkrad, efterlevande makes barn jämställs med barn till försäkrad om barnet stod under makens vårdnad.

Denna regel överfördes i princip oförändrad till lagen om arbetsskadeförsäk- ring från tidigare gällande lag om yrkesskadeförsäkring (jfr avsnitt 10).

Även i fråga om andra former av stöd som tar sikte på barn förekommer regler somjämställer styvbarn, och i vissa fall även fosterbarn, med biologiska barn. Detta gäller beträffande bl. a. vårdbidrag. föräldrapenning och bamtill- lägg till ålders- och förtidspension.

Ytterligare skall här nämnas att den familjerättsliga underhållsskyldighcten gentemot bam primärt gäller endast i förhållande till biologiskt barn och adoptivbarn. En subsidiär underhållsskyldighet har emellertid ålagts även styvförälder (se avsnitt 5. 1 ).

Familjelagssakkunniga föreslog i betänkandet (SOU 1977137) Underhåll till barn och frånskilda att den då gällande bestämmelsen om styvförälders underhållsskyldighet mot styvbarn skulle avskaffas. De sakkunniga fann att bestämmelsen fick praktisk betydelse endast då parterna var gifta med varandra men inte sammanbodde, och att den då kunde missbrukas. I övriga fall torde styvförälders lagstadgade underhållsskyldighet ha endast normbil- dande funktion. Mot att behålla ifrågavarande underhållsskyldighet talade enligt de sakkunniga också att barnet i förhållande till sin andre biologiske förälder är berättigat inte bara till underhållsbidrag utan också till bidrags- förskott samt, om denne förälder avlider, till barnpension. Styvföräldems underhållsskyldighet kommer därför, framhöll de sakkunniga, normalt att avse endast att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottet resp. barnpensionen.

Iden proposition (prop. 1978/79:12) som följde på familjelagssakkunnigas betänkande föreslogs emellertid att styvförälders underhållsskyldighet allt- jämt skulle finnas kvar. Till grund härför anförde föredragande departements- chefen bl. a. att utgångspunkten bör vara att barn i en och samma familj skall leva på samma standard samt att den förevarande bestämmelsen i det praktiska rättslivet fyllde en uppgift från normbildningssynpunkt. Till förslaget i propositionen anslöt sig riksdagen (LU 1978/799).

Frågan om den rättsliga regleringen av barns familjetillhörighet behand- lades av socialpolitiska samordningsutredningen i betänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäkring. Därvid framhöll utredningen bl.a.:

Barnpension från folkpensioneringen och ATP, bamlivränta från arbetsskadeförsäk- ringen och bidragsförskott har i vår principmodell till en allmän socialförsäkring förts samman under beteckningen kompletterande barnbidrag. Åtminstone för denna del av bamstödet bör samhörighetsreglema vara gemensamma.

Helt klart är att kompletterande barnbidrag skall beviljas egna barn och adoptivbarn. Detta är helt i enlighet med nuvarande bidragsregler och anknyter vidare till arvsrättsliga och familjerättsliga principer. Att införa rätt till kompletterande bambi- drag efter avlidna fosterföräldrar ter sig däremot mycket främmande med hänsyn till gängse regler på olika områden.

Vad som framför allt kan diskuteras är hur man skall se på styvbams rätt till kompletterande barnbidrag när en styvförälder har avlidit. Som har nämnts tidigare finns här skillnader mellan pensioner å ena sidan och livräntor från arbetsskadeförsäk— ringen å den andra. Ser man till den familjerättsliga bakgrunden gäller enligt FB att make i viss utsträckning är underhållsskyldig mot andra makens barn. Detta gäller fr.o.m. den 1 juli 1979 också samboende icke gifta som har gemensamma barn. Underhållsskyldigheten varar dock endast så länge den underhållsskyldige varaktigt bor tillsammans med barnets förälder. Styvföräldrar är vidare bara underhållsskyldiga till

den del som barnet inte får underhåll från den biologiske förälder som inte bor tillsammans med barnet.

Om man utgår från den familjerättsliga underhållsskyldigheten borde således efterlevande styvbarn tillförsäkras en kompensation för det bortfallna underhållet. I så fall skulle principerna för styvbams ersättningsrätt inom nuvarande arbetsskadeförsäk- ring utvidgas till att gälla samtliga kompletterande barnbidrag. Detta skulle dock stå i strid med de principer som gäller för arvsrätten. Vidare skulle det kunna medföra att styvbarn i enstaka fall kan få kompletterande barnbidrag både från biologisk förälder och styvförälder. En sådan lösning fordrar därför särskilda avräkningsregler så att exempelvis endast den högsta ersättningen utges. Enklast ur samordningssynpunkt är därför att låta kompletterande barnbidrag utges efter enbart'biologiska föräldrar och adoptivföräldrar.

Pensionskommittén vill framhålla att en utvidgning av bampensionsrätten till att omfatta också styvbarn skulle innebära ett förenhetligande med vad som gäller beträffande rätten till livränta för barn efter avliden försäkrad inom arbetsskadeförsäkringen. Den skulle också medföra ett närmande till vad som f. n. gäller med avseende på rätten till bamtillägg. Emellertid bör inte alltför stor vikt fästas vid jämförelser med vad som f. n. föreskrivs på dessa områden. En önskvärd överensstämmelse mellan barnpension och dessa andra förmå- ner kan åstadkommas också genom att reglerna för dessa senare närmas till vad som nu gäller beträffande barnpension. På annat håll i detta betänkande (se avsnitt 10 och 12) lägger kommittén fram förslag av sådan innebörd.

Enligt kommitténs mening bör inte heller betydelse fästas vid vad som gäller beträffande bl. a. föräldrapenning och vårdbidrag. Det rör sig här om ersättning till den som har barn i sin vård och inte om förmåner till barnet självt. Och i det hänseendet gör sig särskilda hänsyn gällande. Att med utgångspunkt från sådana jämförelser föreslå en utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn bör därför inte komma i fråga.

Bampensioneringen har sin grund i familjerättens regelsystem och har till syfte att lämna ersättning för bortfallet underhåll. En naturlig utgångspunkt är därför enligt kommitténs mening att också i nu behandlat avseende hålla fast vid vad som gäller beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten.

Inom familjerätten föreligger visserligen skyldighet för vissa kategorier styvföräldrar att bidra till styvbams underhåll. Emellertid är denna under- hållsskyldighet bara subsidiär i förhållande till den biologiske förälderns. Dessutom upphör denna underhållsskyldighet om äktenskapet mellan styv- . föräldern och barnets biologiske förälder upplöses. Detsamma gäller som huvudregel om barnet flyttar hemifrån. Likaväl som bamets anknytning till styvföräldem bryts om dennes och den biologiske förälderns äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad, kan föreligga skäl att låta motsvarande gälla om detta äktenskap upplöses genom att styvföräldem avlider och även då alltså släppa anknytningen i underhållshänseende mellan barnet och styvför- åldern.

Styvförälders enbart subsidiära underhållsplikt gör vidare att man när det gäller styvbarn inte i samma mån som i fråga om biologiska barn kan tala om att barnpensionen skulle utgöra en kompensation för uteblivet underhåll. Om styvföräldem skulle avlida går styvbamet — till skillnad från ett biologiskt barn eller adoptivbarn — inte miste om underhåll till sin försörjning. Barnets försörjning är tryggad genom den underhållsskyldighet som åvilar den

biologiske förälder som inte lever samman med barnet. Skulle denne förälder inte kunna bidra till erforderligt underhåll åt barnet, garanteras barnet försörjning i förhållande till föräldern genom att det utgår bidragsförskott för det. Och skulle denne biologiske förälder ha avlidit, utges barnpension efter honom.

Ytterligare vill kommittén framhålla att ett införande av rätt till bampen- sion för styvbarn skulle, som socialpolitiska samordningsutredningen påpe- kat, stå i strid med de principer som gäller för arvsrätten. Det skulle också innebära en skiljaktighet i förhållande till de regler som gäller för bampen- sionsrätt inom tjänstepensioneringama på kollektivavtalsområdet.

Vidare måste beaktas att en utvidgning av ifrågavarande slag berör inte enbart styvbamets och det allmännas rätt utan även Styvföräldems biologiska barns rätt. Eftersom tilläggspensionen utgår enligt en allt lägre kompensa- tionsgrad ju fler bampensionberättigade barn som den avlidne efterlämnar, skulle nämligen en sådan utvidgning få till följd att det eller de biologiska barnen erhåller en lägre tilläggspension än eljest.

Slutligen talar vissa administrativa och liknande synpunkter mot en lösning av innebörd att styvbarn ges rätt till barnpension efter styvförälder. För det första erfordras särskilda regler och utredningar för att konstatera att det överhuvudtaget förelegat ett styvbamsförhållande. Dessa regler torde kunna bli besvärliga att tillämpa. Speciella bestämmelser krävs också för att avgöra vad som skall förstås med styvbarn och styvföräldrar. T. ex. uppkommer frågan om hänsyn skulle tas enbart till fall där "styvföräldrama" var gifta med varandra eller om också olika fall av äktenskapsliknande samlevnad dem emellan skulle tas i beaktande i förevarande sammanhang. Vidare torde få införas Särregler som hindrar att barnet ges rätt till pension efter såväl t. ex. biologisk fader som styvfader. Det frck då avgöras huruvida bara en av pensionerna skulle utgå eller om den ena skulle ligga i botten och den andra fylla ut ovanpå. Det kunde också — för att hindra att barnet erhåller ett dubbelt riskskydd — diskuteras att avskära barnet från pensionsrätt efter den biologiske förälder som det inte bor tillsammans med, något som kommittén dock anser olämpligt. Sådana Särregler skulle också bli nödvändiga för att avgöra hur samordningen skulle göras gentemot bidragsförskott och mot underhållsbi- drag från den biologiske fadern. Det skulle emellertid innebära en principiell nyhet för den allmänna försäkringen att samordna en pensionsförmån som barnpension med en familjerättslig förpliktelse som underhållsbidrag. En ordning av det slaget anser kommittén vara mindre lämplig på förevarande område.

Vad som nu sagts beträffande styvbarn äger tillämpning också vad gäller frågan om en eventuell utvidgning av den bampensionsberättigade kretsen till att avse även fosterbarn. Också i dessa fall gäller sålunda att barnet är bibehållet sin rätt till såväl underhållsbidrag som barnpension i förhållande till sina biologiska föräldrar. Mot en sådan utvidgning talar här dessutom det förhållandet att det för barnet i regel utges ersättning till fosterföräldrama, vilken ersättning bl. a. syftar till att trygga barnets försörjning.

Fosterhemsplacering sker i regel genom bamavårdsnämnds (fr. o. m. den 1 januari 1982 socialnämnds) försorg. Att sådan placering kommit till stånd kan bero på att de biologiska föräldrarna har avlidit eller att de har skilts från den faktiska vården om barnet. I dessa fall har bamavårdsnämnden ett ansvar för

att barnet får en god vård och fostran. Dessutom åvilar det nämnden att tillse att barnets ekonomiska behov blir tillgodosett. Detta sker genom att det till fosterföräldrama utges viss ersättning, s. k. fosterlön (jfr under avsnitt 7.4). Denna är utformad så att den jämte det allmänna barnbidraget skall täcka fosterfamiljens kostnader för barnet och härutöver ge en viss ersättning för vården. Det ansvar i bl. a. ekonomiskt hänseende som bamavårdsnämnden sålunda har för fosterbamet upphör självfallet inte om någon av fosterföräld- rama skulle avlida. I ett sådant fall kan det bli fråga om antingen att låta den kvarlevande fosterföräldem ensam fortsätta att vårda barnet eller att anförtro barnets vård åt andra fosterföräldrar. Oberoende av vilket alternativ som i ett enskilt fall väljs är barnets behov av ekonomiskt stöd tillgodosett genom den ersättning som utges av kommunen. Barnets ekonomiska situation är således inte beroende av fosterföräldrarnas förmåga att klara dess försörjning.

Sådana omständigheter gör att det här. i än högre grad än då fråga är om styvbarn, framstår som omotiverat med en utvidgning av rätten till bampen- sion. Barnets behov av grundläggande försörjning och av en viss standard därutöver är i dessa fall redan tryggat i annan ordning. och något skydd från barnpensioneringen är därför inte påkallat. Ytterligare kan framhållas att en barnpension som skulle utgå efter fosterförälderi många fall skulle kunna te sig slumpmässigt bestämd. Till den del pensionen skulle utges från tilläggspensioneringen skulle den nämligen komma att påverkas av den rätt till ATP som hade tjänats in av just den fosterförälder som av barnavårds- nämnden utvalts i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis finner således kommittén att en rad skäl av avsevärd styrka kan anföras mot en utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn och fosterbarn. [ båda fallen är barnet redan genom sina biologiska föräldrar tillförsäkrat förmåner från den allmänna pensioneringen. En utvidgning av ifrågasatt slag skulle således kunna leda till dubbelkompen- sation, försåvitt inte olika samordningsbestämmelser skulle införas. Mot en sådan utvidgning kan vidare riktas allvarliga principiella invändningar. liksom även rent administrativa. Härtill kommer för flertalet fosterbams del de speciella förhållanden som är en följd av att det allmänna normalt har ett direkt ekonomiskt ansvar för dem. Mot bakgrund härav avvisar kommittén tanken på en utvidgning av pensionsrätten av här berört slag. Kommittén anser därför att kretsen bampensionsberättigade barn bör även framdeles bestämmas i enlighet med vad som f. n. gäller (med det undantag som behandlas .i följande avsnitt).

7.2.2 Barn som förts till Sverige i adoptionssyfte Till kommittén har överlämnats socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:15 med anledning av bl. a. motionerna 1978/79:356 och 1978/791702. I den förstnämnda motionen har yrkats sådan ändring av AFL att invandrarbam, som i adoptionssyfte placeras i ett hem, redan från ankomsten till hemmet skall betraktas som adopterat. [ den andra motionen har hemställts om åtgärder för tillgodoseende av rätt till barnpension m. m. till utländska blivande adoptivbarn i Sverige. Motionärerna pekar på att i de fall där ett adoptionsbeslut har fattats i barnets hemland barnpension kan utgå retroaktivt så snart det utländska adoptionsbeslutet har förklarats giltigt i

Sverige. Denna möjlighet finns. anför motionärerna, inte beträffande barn i vars hemländer man inte fattar adoptionsbeslut. trots att det av samtliga handlingar framgår att syftet är att barnet skall adopteras.

Socialförsäkringsutskottet erinrade inledningsvis i sitt betänkande om att riksdagen på förslag av lagutskottet (LU 1978/7919) överlämnat en motion om blivande adoptivbams rättsliga ställning till utredningen om barnens rätt (Ju l977:08), varefter utskottet framhöll att även frågan om barnpension till presumtiva adoptivbarn borde närmare övervägas. Betänkandet och motio- nerna har därefter, som ovan nämnts. överlämnats till pensionskommittén.

Bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken. Dessa bestäm- melser innehåller bl. a. följande. Beslut om adoption meddelas av allmän domstol. Rätt att anta adoptivbarn tillkommer i princip varje man eller kvinna som har fyllt 25 år eller. i vissa fall. 18 år. Makar får i regel inte adoptera var för sig. Å andra sidan gäller att endast makar får adoptera gemensamt. Innan domstol lämnar tillstånd till adoption skall den göra en lämplighetsprövning. Sålunda får tillstånd ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Särskilda bestämmelser om internationella adoptioner finns i förordningen (19311429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. vilken reglerar inomnordiska adoptioner. samt i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. vilken reglerar internationella adoptioner i övriga fall.

Enligt 1931 års förordning skall adoption av barn, som är medborgare i ett av de nordiska länderna, äga rum i den stat där adoptan ten har hemvist under förutsättning att adoptanten har medborgarskap och hemvist i nordiskt land. Adoptionen sker därvid enligt lagen i det land där adoptionsbeslutet skall fattas.

Enligt 1971 års lag skall svensk domstol pröva ansökan om adoption om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har hemvist i Sverige eller om regeringen har medgivit att ansökningen prövas här. Domstolen skall vid prövningen tillämpa svensk lag. När den som skall adopteras inte har fyllt 18 år, skall domstolen särskilt beakta om det finns sådan anknytning till främmande stat att det skulle uppstå avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte blir gällande där. Lagen innehåller vidare bestämmelser om när adoption som genomförts utomlands blir giltig häri landet. Huvudregeln är härvid att en adoption som skett i en främmande stat vid en tidpunkt då adoptanten eller adoptantema var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten gäller häri landet. Om adoptivbamet var svensk medbor- gare eller hade hemvist i Sverige vid adoptionstillfa'llet krävs för beslutets giltighet att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer godkänner adoptionen. Även i annat fall kan regeringen eller sådan myndighet som nyss nämnts förordna att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket. Denna sistnämnda bestämmelse kan tillämpas bl. a. då fråga är om adoption av utländskt barn och de blivande adoptivföräldrama är svenska medborgare.

Enligt förordningen (1976: 834) om prövning av utländskt beslut om adop- tion åligger det statens nämnd för internationella adoptionsfrågor att pröva

om ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i landet.

Innan svensk domstol meddelar tillstånd till adoption av barn under 18 år skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnd (fr.o.m. år 1982 social- nämnd). Motsvarande gäller för statens nämnd för internationella adoptions- frågor då fråga är om godkännande av ett utomlands meddelat beslut om adoption. Redan dessförinnan har emellertid bamavårdsnämnden haft att pröva lämpligheten av att en adoption kommer till stånd. Regelmässigt inleds nämligen ett adoptionsförfarande med att sökanden. efter tillstånd av bamavårdsnämnden. tar emot barnet i sitt hem för vård och fostran. Enligt den fr.o.m. den 1 januari 1982 gällande socialtjänstlagen (1980:620) måste, då fråga är om att ta emot utländskt barn i adoptionssyfte. medgivande från socialnämnden inhämtas redan innan barnet lämnar sitt hemland.

Sedan adoption kommit till stånd. antingen genom domstols beslut eller genom att statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor godkänt ett utländskt adoptionsbeslut, kommer samma rättsliga förhållande att gälla mellan adoptivföräldrama och adoptivbamet som mellan föräldrar och deras biologiska barn. Dessförinnan finns det emellertid i stort sett ingen rättslig reglering av förhållandet mellan barnet och de presumtiva adeptivföräldrar- na. Vissa undantag gäller dock härvid, t. ex. i fråga om rätt till föräldrapenning enligt 4 kap. AFL. Vidare har nyligen införts en bestämmelse i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, varigenom de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det, likställs med föräldrar i fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag.

Som huvudregel gäller dock att det rättsliga förhållandet mellan ett tilltänkt adoptivbarn och de blivande adoptivföräldrama inte är reglerat i lag. Detta har uppmärksammats i en motion (1978/79:33) till riksdagen. Bl.a. med utgångspunkt från en dom av högsta domstolen år 1977. vari ogillats talan mot en frånskild make om underhållsbidrag till utländskt barn som förts till Sverige i adoptionssyfte, hemställdes i motionen om'sådan ändring av föräldrabalken att barn av utländsk härkomst som av makar förts hit i adoptionssyfte blir jämställt med barn i äktenskap i fall då makarna begär äktenskapsskillnad före adoptionens genomförande. Ett sådant barn skulle därigenom bli berättigat till underhållsbidrag.

Vid riksdagsbehandlingen av motionen uttalade lagutskottet (LU 1978/7919) att det enligt utskottets mening är angeläget att de utländska barnens trygghet garanteras under den tid som förflyter innan adoptionen kan genomföras och att barnens bästa kan tillgodoses. Utskottet anförde vidare att det beträffande frågor om utländska blivande adoptivbarn snarast bör komma till stånd en översyn som syftar till en ändrad lagstiftning. Vid en sådan översyn bör, uttalade utskottet, inte bara det i motionen berörda spörsmålet angående underhållsskyldighet tas upp utan också frågor om en förstärkning av de här aktuella barnens rättsliga ställning i övrigt prövas. På förslag av lagutskottet har denna översyn sedermera anförtrotts utredningen om barnens rätt.

Frånvaron av en rättslig reglering av förhållandet mellan ett tilltänkt adoptivbarn och de blivande adoptivföräldrama har betydelse också för barnets rätt till barnpension enligt AFL. Sådan pension tillkommer endast biologiska barn och adoptivbarn till den avlidne. Skulle ett barn ha tagits till

Sverige i adoptionssyfte föreligger således inte rätt till barnpension efter de blivande adoptivföräldrama, om någon av dessa skulle avlida innan adoptio— nen hinner komma till stånd.

I en år 1978 meddelad dom har emellertid försäkringsdomstolen funnit att ett i barnets ursprungsland meddelat beslut om adoption bör likställas med svensk adoption vid bedömande av rätten till barnpension, även om adoptionsbeslutet inte godkänts i Sverige före det en av de tilltänkta adoptantema avlidit. I fall av detta slag skall alltså en ligt försäkringsdomstolen föreligga rätt till barnpension efter den avlidne tilltänkte adoptivföräldem. Av avgörandet framgår inte huruvida godkännande i Sverige av den utomlands verkställda adoptionen sökts efter dödsfallet eller inte.

Såsom framgår av det ovan anförda saknar utländska barn som tas till Sverige i adoptionssyfte, innan adoptionen kommer till stånd, mycket av det rättsliga skydd som i olika avseenden tillkommer andra barn som är bosatta här i landet. Antalsmässigt rör det sig årligen om drygt 1 600 barn som kommer hit från utomnordiskt land. Ungefär tre fjärdedelar av dessa anländer till Sverige utan att det dessförinnan har fattats beslut om adoption i deras - ursprungsland. Vare sig sådant beslut meddelats eller inte, har dessa barn regelmässigt en stark anknytning till de blivande adoptivföräldrama redan innan en i Sverige giltig adoption har kommit till stånd. Inte sällan saknar barnet däremot familjerättsliga relationer i sitt hemland. Vissa av barnen är sålunda föräldralösa och andra har kort tid efter födelsen överlämnats till barnhem e. (I. av modern. Innan barnet placeras hos de tilltänkta adoptivför- äldrama görs en noggrann undersökning av dessas lämplighet som adoptiv- föräldrar. De måste godkännas inte bara av svenska myndigheter utan även av företrädare för barnet i ursprungslandet. Innan barnet får komma till Sverige har i dess hemland bestämts vem som skall ta emot barnet här. När barnet väl har anlänt till Sverige kan det adopteras endast av den familj som i barnets ursprungsland gjort framställning därom. Detta innebär i praktiken att den familj som tagit barnet till Sverige måste adoptera det.

Av flera skäl är det önskvärt att adoption kommer till stånd så snart som möjligt efter det att bamet har kommit till Sverige. Att så sker är mestadels också ett krav från myndigheterna i ursprungslandet föratt barnet skall få föras från detta. Ofta tar det emellertid ganska lång tid — i genomsnitt ett halvår och ibland upp till tre år — innan adoptionsförfarandet kan slutföras. Under denna tid intar barnet en allmänt sett osäker ställning i rättsligt hänseende.

Frågan om en generell reglering av de presumtiva adoptivbamens rättsliga ställning har, som angivits ovan, överlämnats till utredningen om barnens rätt. Även om den frågan således är föremål för mera övergripande överväganden i annat sammanhang, anser pensionskommittén att spörsmålet om eventuell bampensionsrätt för blivande adoptivbarn är så angeläget att det bör prövas redan nu och således utan att man dessförinnan avvaktar resultatet av övervä- gandena på familjerättens område.

I sammanhanget kan erinras om att socialpolitiska samordningsutredning- en behandlat den "nu berörda frågan i sitt betänkande (SOU 1979194) En allmän socialförsäkring. I betänkandet uttalar utredningen att man kan överväga att med adoptivbarn jämställa barn som har tagits emot i ett fosterhem i adoptionssyfte. Från den tidpunkt barnet anländer till familjen skulle det då anses som adoptivbarn och därmed äga rätt till det av

utredningen förordade kompletterande barnbidraget på samma villkor som sådana barn. Genom en förändring av detta slag kan man. anför utredningen, undvika råttsförluster i de fall då en adoptivförälder avlider innan adoption formellt är för handen.

Pensionskommittén har i det föregående hävdat principen att rätten till barnpension även framdeles skall vara knuten till den primära familjerättsliga underhållsskyldigheten gentemot barn. En följd härav är att fosterbarn inte bör få rätt till barnpension efter sina fosterföräldrar. Fosterbamens behov av efterlevandeskydd täcks normalt i stället genom att de är berättigade till barnpension efter sina biologiska föräldrar. Och om en av barnets fosterför- äldrar skulle avlida är barnet bevarat vid sin rätt till underhåll från de biologiska föräldrarna. I allmänhet är således fosterbamen tillförsäkrade ett ekonomiskt skydd om någon av fosterföräldrama skulle avlida, trots att det inte föreligger rätt till barnpension efter dessa.

Vad nu sagts gäller emellertid inte för den grupp av fosterbarn som här behandlas, dvs. utländska barn som tagit emot i Sverige i adoptionssyfte. Såsom tidigare utvecklats saknar dessa barn inte sällan familjerättslig anknytning till någon i sitt ursprungsland, och ibland saknas närmare kännedom om barnets biologiska föräldrar. Dessa barns enda familjerelation är ofta den de har i förhållande till de blivande adoptivföräldrama.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser kommittén att utländska barn som tas till Sverige i adoptionssyfte framdeles bör tillförsäkras en rätt till ekonomiskt stöd om någon av de tilltänkta adoptivföräldrama skulle avlida innan adoptionen rättsligt genomförts. Detta stöd bör enligt kommitténs mening utgå i form av barnpension. Sådan rätt bör föreligga oberoende av om adoptionsbeslut har meddelats i barnets ursprungsland eller inte. Rätten till barnpension föreslås därvid gälla för utländskt barn som. efter medgivande av socialnämnd. har förts till Sverige i adoptionssyfte och mottagits för vård och fostran i ett enskilt hem i sådant syfte. Skyddet från barnpensioneringen skulle sålunda uppkomma i och med att de blivande adoptivföräldrama tar faktisk vård om barnet. Dessförinnan måste de ha erhållit medgivande därtill av vederbörande socialnämnd.

De föreslagna nya reglerna bör äga tillämpning enbart i fall då en tilltänkt adoptivförälder avlider efter dessa reglers ikraftträdande.

Innebörden av kommitténs förslag utvecklas närmare i specialmotivering- en.

7.2.3 Utländska medborgare och utlandssvenskar Enligt de nuvarande reglerna i AFL tillkommer rätt till barnpension från folkpensioneringen barn som är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Vid bosättning utanför Sverige är svensk medborgare berättigad till sådan pension i förhållande till det antal år för vilka den avlidne föräldern tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av tilläggspension. För oavkortad pension krävs tillgodoräknande för minst 30 år. I annat fall utges reducerad barnpension. I fråga om barn som är utländsk medborgare och bosatt i Sverige gäller att folkpension i form av barnpension utgår under förutsättning antingen att den avlidne föräldern omedelbart före sin död hade va rit bosatt i Sverige minst fem år och barnet vid dödsfallet var bosatt här eller att barnet är bosatt i Sverige

sedan minst fem år och barnet eller den avlidne föräldern vid dödsfallet var bosatt häri landet. Någon rätt för utländskt barn att uppbära barnpension från folkpensioneringen vid bosättning utanför Sverige föreligger inte enligt den svenska lagstiftningen. Bestämmelser härom finns dock i de nyare konventio- ner som ingåtts mellan Sverige och andra länder. I konventioner kan även föreskrivas kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till barnpension för utländskt barn vid bosättning i Sverige.

Rätten till tilläggspension i form av barnpension ärinte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning häri landet. Rätten till intjänad ATP kvarstår var den försäkrade än bosätter sig och är alltså oberoende av dennes medborgarskaps- och bosättningsförhållanden vid tiden för pensionsfallet. Tilläggspensionen utbetalas också utan inskränkningar vid bosättning utom- lands. Rätten till barnpension från tilläggspensioneringen grundas på den avlidne förälderns förhållanden och således inte på det efterlevande barnets. Pensionen kan därför utbetalas även till barn som aldrig haft och inte heller har någon anknytning till Sverige genom medborgarskap eller bosättning här.

En närmare redogörelse för den svenska lagstiftningens regler i berört hänseende har lämnats i avsnitt 2.1. Innehållet i de socialförsäkringskonven- tioner som gäller på området har beskrivits i avsnitt 2.5.

Till grund för de nuvarande reglerna i den svenska lagstiftningen om utlänningars rätt till folkpension vid bosättning i Sverige och om utlands- svenskars rätt till folkpension vid bosättning utomlands ligger de förslag härom vilka pensionskommittén lade fram i sitt förra betänkande (SOU l977:46) Pensionsfrågor m. m. Efter proposition (1978/79:75). som antogs av riksdagen (SfU 1978/79:15, rskr 164), trädde de nya reglemai kraft den I juli 1979.

Enligt pensionskommitténs avgivna förslag borde rätten till barnpension knytas an till de bestämmelser som tagits in i konventionerna med Österrike och Västtyskland (och senare i andra bilaterala överenskommelser). Till detta förslag anslöt sig föredragande departementschefen. Även riksdagen biföll, som nämnts ovan, det framlagda förslaget beträffande barnpension. Med anledning av motioner ansåg dock riksdagen att frågan om kvalifikationstiden för sådan pension borde bli föremål för översyn.

I motionerna 1977/78: 1065 och 1978/79:1235 erinrades om att bidragsför- skott kan utgå— till barn vars föräldrar lever åtskilda. om barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i Sverige. Om den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet avlider, upphör rätten till bidragsförskott. Motionärema hänvisade till ett förslag som tidigare avgivits av familjepolitiska kommitté-n (se nedan) och konstaterade att de i proposi- tionen föreslagna bestämmelserna betyder att ett invandrarbam vid förälderns död kan gå miste om bidragsförskott och därefter få vänta på barnpension under den föreslagna kvalifikationstiden, fem år. Även om propositionens förslag skulle komma att genomföras skulle således enligt motionärerna orättvisorna mellan dem som får bidragsförskott och dem som får barnpension bestå. Motionärerna framhöll att ett invandrarbam som genom dödsfall förlorar en av eller båda föräldrarna kan ställas utan ekonomisk grundtrygg- het. Motionärerna motsatte sig inte att frågan löstes i enlighet med det föreliggande förslaget men vände sig mot de uppställda kvalifikationsreglema

för barnpension och föreslog att i stället samma tidsregel skulle gälla som för utbetalning av bidragsförskott till invandrarbam.

Socialförsäkringsutskottet framhöll i sitt betänkande (1978/79:15) att det enligt utskottets mening var angeläget att den i motionerna aktualiserade frågan frck en positiv lösning. Utskottet konstaterade att frågan hade samband med pensionskommitténs pågående översyn av efterlevandepensioneringen och lämpligen borde övervägas i detta sammanhang. Utskottet hemställde därför att motionema skulle överlämnas till kommittén för beaktande, vilket borde ges regeringen till känna. Utskottsutlåtandet och motionerna har därefter av regeringen överlämnats till kommittén.

I sammanhanget kan finnas anledning att erinra om de bestämmelser som gäller i fråga om bidragsförskott. För rätt till bidragsförskott krävs enligt huvudregeln att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare men bosatt här i landet. utgår bidragsförskott under förutsättning att också barnets vårdnadshavare är bosatt här samt att vårdnadshavaren eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Tidigare gälldei fråga om utländska barns rätt till bidragsförskott att vårdnadshavaren skulle vara svensk medborgare och bosatt i riket. Detta medborgarskapskrav slopades emellertid den I januari 1976. då i stället villkoret om sex månaders vistelse i riket infördes.

Som erinrats om i de motioner som överlämnats till kommittén behandlade familjepolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1972134) Familjestöd frågan om rätt till folkpension i form av barnpension för invandrarbam. Vid sina överväganden härom, vilka gjordes före införandet i den svenska lagstiftning- en av de nu gällande reglerna om utländskt barns rätt till barnpension, fann familjepolitiska kommittén det inte möjligt att bryta ut bampensionema ur lagen om allmän försäkring eller att inom den lagen göra undantag från medborgarskapsreglema i fråga om barnpension. Om medborgarskapskraven för en del av fölkpensionsförmånerna skulle efterges, kunde detta enligt kommittén medföra krav på att även övriga folkpensionsförmåner skulle utgå oberoende av den försäkrades nationalitet. Familjepolitiska kommittén framhöll att det var angeläget att Sverige aktivt verkar för internationella överenskommelser som i största möjliga omfattning ger utländska medborga- re i Sverige rätt till svenska förmåner och ger svenska medborgare i andra länder rätt till motsvarande förmåner på samma villkor som landets egna medborgare. I avvaktan på att frågan kunde lösas på ett mer permanent sätt borde emellertid enligt kommittén ett stöd motsvarande barnpensionen tillförsäkras de utländska barn i Sverige som på grund av medborgarskaps- villkoret gick miste om barnpension. Enligt kommitténs förslag borde i sådana fall utges bidragsförskott till bamet. — Familjepolitiska kommitténs förslag i förevarande del har inte föranlett lagstiftningsåtgärder.

Pensionskommittén vill framhålla att de förslag som kommittén nu lägger fram med avseende på rätten till barnpension innebär att sådan pension även i fortsättningen skall utges enligt i huvudsak de regler som gäller i dag. Detta innebär att i princip också de nu gällande bestämmelserna om utlänningars och utlandssvenskars rätt till barnpension skulle kunna stå fast oförändrade. Emellertid kan det vara naturligt att i förevarande sammanhang ta upp även reglerna härom till prövning. eftersom kommitténs uppdrag innefattar en fullständig översyn av familjepensioneringen. Härtill kommer att kommittén i

visst hänseende har getts i uppdrag att se över nuvarande bestämmelser. Kommittén gör därför i det följande en genomgång av olika frågor som uppkommer beträffande utlänningars och utlandssvenskars rätt till bampen- sion. 1 Någon anledning att vidta ändring i vad avser tilläggspensioneringens regler om rätt till barnpension föreligger enligt kommitténs mening inte. Bampen- sionen utgör en av flera beståndsdelar inom detta pensionssystem och bör även fortsättningsvis följa samma bestämmelser i internationellt hänseende som andra förmåner från ATP. Inom tilläggspensioneringen bör alltså även framdeles barnpension utgå på samma villkor till svenska och utländska medborgare och utges utan avseende på barnets bosättningsförhållanden.

Vad gäller _ki/kpensioneringen bör självfallet barnpension liksom hittills utgå utan särskilda villkor i behandlat aVseende till barn som är svenska medborgare och bosatta här i landet. Kommittén anser det inte heller motiverat att företa någon ändring såvitt avser rätten för svensk medborgare att uppbära barnpension från folkpensioneringen vid bosättning utomlands. Pensionen bör alltså i dessa fall även fortsättningsvis utgå i förhållande till det antal år för vilka den avlidne föräldern har tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av tilläggspension. Nu förefintliga möjligheter att i särskilda fall ge dispens från bosättningskravet bör också kvarstå oförändrade. Detta innebär att oavkortad barnpension kan utges även till barn som enligt huvudregeln inte är berättigat härtill, om flyttningen utomlands sker av hälsoskäl eller andra särskilda omständigheter föreligger (jfr under avsnitt 2.1.2).

Ifråga om rätt till barnpension från folkpensioneringen för ntlänningsom är bosatt i Sverige vill kommittén erinra om att den för sådana fall uppställda kvalifikationstiden om fem år är densamma som för änkepension. I det följande föreslår kommittén att denna kvalifikationstid skall överföras också till de förmåner som inom ramen för det reformerade efterlevandestödet skall kunna utgå till vuxna efterlevande. Kommittén vill vidare framhålla att dessa nu gällande kvalifikationsvillkor beträffande rätten till bampension för invandrarbam tillkom genom lagstiftning som trädde i kraft så sent som den 1 juli 1979. Mönsterbildande för de nya reglerna har varit de stadganden på detta område som intagits i modernare socialförsäkringskonventioner mellan Sverige och andra länder. Enligt kommitténs mening är det tveksamt om det föreligger skäl att redan nu. kort tid efter ikraftträdandet, genomföra en sänkning av den införda kvalifikationstiden enbart i syfte att erhålla överens- stämmelse med vad som gäller sedan tiden före de nya pensionsreglernas tillkomst beträffande en helt annan, utanför den allmänna pensioneringen liggande förmånsform. nämligen bidragsförskott. Innan man överväger för— ändringar härvidlag bör enligt kommitténs mening under en längre tid avvaktas erfarenheterna av de nyligen införda bestämmelserna om utlänning- ars rätt till barnpension, vilka har motsvarigheter i alla moderna socialför- säkringskonventioner. En generell sänkning av kvalifikationstiden för barn- pension skulle kunna få konsekvenser också på regleringen i dessa konven- tioner och på andra folkpensionsförrnåner. Härtill kommer att en sådan sänkning skulle medföra ökade kostnader för folkpensioneringen.

Dessutom kan erinras om att barn som är medborgare i annat nordiskt land har rätt till barnpension i Sverige redan efter tre års bosättning här. Kommer barnet hit efter flyttning från ett annat nordiskt land utbetalas tidigare beviljad

pension under tre års tid, varefter fortsatt pension utges av Sverige som det nya bosättningslandet. Liknande regler gäller om pensionsfallet inträffar inom de första tre åren som barnet är bosatt i Sverige.

Kommittén vill vidare understryka att nuvarande regler i den svenska lagstiftningen och i utomnordiska konventioner inte innebär att ett barn, som efter dödsfallet ej är kvalificerat för barnpension. för all framtid har gått förlustig rätten härtill. Bestämmelserna härvidlag hari stället den innebörden att barnet är garanterat barnpension fr. o. m. den senare tidpunkt vid vilken det har va rit bosatt häri fem år, under förutsättning att barnet bodde i Sverige också vid dödsfallet eller att den avlidne föräldern gjorde detta.

Det kan också erinras om att barnpension från tilläggspensioneringen börjar utbetalas genast fr. o. m. dödsfallet. Detta betyder att barn i berörd situation, som tidigare erhållit bidragsförskott, i många fall inte går miste om ekono- miskt stöd efter dödsfallet, eftersom bidragsförskottet då kan ersättas av tilläggspension i form av barnpension. Denna barnpension från ATP kan inte så sällan till och med överstiga bidragsförskottets nivå. Eftersom kommittén nu föreslår en förstärkning beträffande bl. a. barnpensionen inom ATP innebär detta att sådana fall kan förväntas bli än vanligare för framtiden. Det sagda betyder vidare att man enligt kommitténs mening inte bör i detta hänseende dra alltför vidsträckta paralleller mellan vad som gäller i fråga om bidragsförskott och reglerna för barnpension.

Kommittén anser sig således inte nu böra lägga fram förslag om en generell sänkning av kvalifikationstiden för utlänningars rätt till barnpension från folkpensioneringen. Emellertid har kommittén övervägt om det kunde vara möjligt och lämpligt att som ett alternativ härtill föreslå en särlösning som tar hänsyn till de problem som särskilt påtalats i de överlämnade motionerna. En lösning av detta slag skulle ta sikte på sådana barn som uppburit bidragsför- skott men som gått miste om detta, sedan den av dess föräldrar vilken inte var vårdnadshavare har avlidit, och som då inte heller direkt blir berättigat till barnpension från folkpensioneringen. Barn i denna situation skulle då efter dödsfallet erhålla barnpension på andra villkor än andra barn eller få rätt till fortsatt bidragsförskott fram till dess det kvalificerat sig för rätt till bampen- sion enligt huvudregeln. Emellertid har kommittén funnit att en ordning av diskuterad innebörd skulle framstå som orättvis i förhållande till sådana barn som visserligen förlorat en av föräldrarna men som före dödsfallet samman- bott med den avlidne föräldern eller då erhållit underhållsbidrag, och således inte bidragsförskott, av denne. Tanken att i dessa fall utge bidragsförskott skulle vidare medföra en inte önskvärd utvidgning av denna förmåns tillämpningsområde. Ytterligare kan härvidlag erinras om vad ovan anförts i fråga om möjligheterna för barnet att erhålla tilläggspension. Kommittén har med hänsyn till det sagda avvisat också lösningar av detta slag.

Sammanfattningsvis anser kommittén sålunda att nuvarande kvalifika- tionsvillkor för rätten till folkpension i form av barnpension för utländska barn bosatta häri landet bör kvarstå oförändrade också efter genomförandet av det reformerade efterlevandestödet.

Vad slutligen beträffar frågan om rätt för utländska medborgare att upp— bära folkpension i form av barnpension vid bosättning utanför Sverige anser kommittén att denna fråga även framdeles bör lösas i konventionsförhand- Iingar på grundval av ömsesidighet. Liksom hittills bör dock utländska barn

som beviljats barnpension här i landet kunna få behålla denna också efter flyttning utomlands om detta skulle framstå som motiverat i det enskilda fallet vid tillämpning av gällande dispensregler.

7.3. Åldersgräns

7.3.1 Nuvarande åldersgränser på olika områden inom lagsti/tningen rn. m.

Ett särskilt spörsmål som uppkommer vid övervägande av bampensione- ringens framtida utformning gäller den övre åldersgränsen för rätt till pension, dvs. till vilken högsta ålder bampension bör utgå. Till belysande av denna fråga redovisas i det följande en kortfattad sammanställning av skilda åldersgränser som i dag finns på en del olika områden inom lagstiftningen i fråga om sociala förmåner m. m.

Beträffande förmåner inom den allmänna/örsäkringen vilka är knutna till barn gäller i huvudsak tre olika övre åldersgränser, nämligen 16, 18 och 19 år.

För de former av stöd som utges till den som försörjer barn tillämpas regelmässigt en l6-årsgräns. Sålunda utgår bamtillägg till ålders- och förtidspension inom folkpensioneringen längst till dess barnet fyller 16 år. Motsvarande gäller beträffande vårdbidrag för handikappat barn. Sedan barnet uppnått 16 års ålder kan i stället utgå förtidspension och handikap- persättning, vilka förmåner då utges till barnet självt. Fr. o. m. den månad varunder barnet fyller 16 år skall inskrivning ske i allmän försäkringskassa, och pensionsgrundande inkomst inom ATP kan börja tillgodoräknas fr. o. m. det år då den försäkrade fyller 16 år. Även beträffande änkepension inom folkpensioneringen som grundas på bamförekomst gäller en lö-årsgräns.

I fråga om förmåner som utges till barnet självt gäller regelmässigt att dessa utgår även för tiden efter det att barnet har uppnått 16 års ålder. Sålunda utgår barnpension från folkpensioneringen t.o.m. den månad varunder barnet fyller 18 år och barnpension inom tilläggspensioneringen t. o. m. den månad varunder barnet fyller 19 år. Den senare åldersgränsen gäller som huvudregel även beträffande livränta till bam från arbetsskadeförsäkringen. Om barnet på grund av sjukdom eller annan liknande orsak inte kan försörja sig. kan rätten till livränta dock utsträckas längst t. o. m. den månad då barnet fylleer ar.

Beträffande tjänstepensioneringen inom avtalsområdet tillämpas en 19- och en 20-årsgräns. Statlig familjepension till barn utgår sålunda till dess barnet fyller 19 år. Detsamma gäller beträffande kommunal familjepension. Inom ITP utgår familjepension till barn t. o. m. den månad varunder barnet fyller 20 år. Om emellertid bamet då är fullständigt och varaktigt arbetsoför- möget, har det rätt till familjepension från ITP så länge detta förhållande . består. TFA och statens personskadeförsäkring lämnar vid dödsfall ersättning till efterlevande barn under 20 år. Nämnas skall också att tjänstegrupplivför- säkringama på de statliga och privata avtalsområdena utger tilläggsbelopp till efterlevande barn som inte fyllt 20 år.

Allmänt barnbidrag utgår till dess barnet fyller 16 år. För barn som därefter går kvar i grundskolan utgesförlängt barnbidrag så länge skolgången fortgår.

Studiebidrag utges för barn i gymnasial utbildning och utbetalas längst t. o. m. första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.

M)'ndig/rersåldern är numera 18 år. Till denna ålder är — enligt den lagstiftning som gäller fr. o. m. den 1 juli 1979 — den familjerättsliga underhållsskj'ldigheten mot barn knuten. Underhållsskyldigheten upphör sålunda enligt huvudregeln när barnet uppnår 18 års ålder, men om barnet vid _den tidpunkten går i skolan eller återupptar skolgången innan fyllda 19 år, är föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Även beträffande rätt till bidragsförskott gäller en 18- årsgräns.

Vad slutligen beträffar bostadsstöd till barnfamiljer kan nämnas att statligt bostadsbidrag utgår till familjer med barn under 17 år. Till studerande i gymnasial utbildning kan dock även sedan barnet uppnått denna ålder utges inkomstprövat tillägg inom studiehjälpens ram. Detta tillägg utbetalas lika länge som studiebidraget. Statskommunalt bostadsbidrag utgår till familjer med barn som är under 17 år eller som är äldre och uppbär förlängt barnbidrag eller studiebidrag. '

7.3.2 Bakgrund till nuvarande regler och överväganden [ andra sammanhang En redogörelse för bakgrunden till nuvarande bestämmelser om familjepen- sionering har lämnats i avsnitt 3.1. Därutöver berörs under avsnitt 12.5.3 bakgrunden till dagens regler i fråga om olika åldersgränser för bamstödet inom folkpensioneringen. Till dessa avsnitt kan i nu förevarande samman- hang hänvisas, och här skall endast i korthet kompletteras med en redovisning av de överväganden som ligger bakom nu gällande åldersgränser för rätt till barnpension från folk- och tilläggspensioneringen.

Förslag om införande av bampension inom folkpensioneringen lades fram av allmänna pensionsberedningen i betänkandet (SOU l957:7) Förbättrad pensionering. Beredningen föreslog härvid, under hänvisning till vad som gällde inom de större pensionssystemen utanför folkpensioneringen, en åldersgräns på 19 år. Även i fråga om barnpension från tilläggspensioneringen förordades en 19-årsgräns. Vid riksdagsbehandlingen av den proposition (prop. 1958 A155) som lades fram på grundval av allmänna pensionsbered- ningens förslag togs ett principbeslut att det fr. o. m. den 1 juli 1960 skulle införas barnpension inom folkpensioneringen, vilken skulle utges intill dess barnet fyllde 19 år.

Med utgångspunkt från vad riksdagen sålunda uttalat föreslog 1958 års socialförsäkringskommitté i betänkandet (SOU 1959:32) Förbättrade famil- jeförmåner från folkpensioneringen m. m. införande av folkpension i form av barnpension att utges till efterlevande barn under 19 år. I den efterföljande propositionen (prop. l960:75) konstaterade föredragande departementsche- fen att en stor majoritet bland remissorganen uttalat sig för att åldersgränsen borde bestämmas till 16 år. Sålunda hade under remissbehandlingen fram- hållits att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år hade egna inkomster av förvärvsarbete och att det med hänsyn härtill inte torde finnas skäl att inom folkpensioneringen generellt utge bampensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd för ungdomar över 16 år, som fortsatte sin utbildning, syntes även ide fall

då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En bampensionsålder på 19 år medförde vidare ijämförelse med en gräns vid 16 år en betydligt större kostnad för statsverket. 1 den mån statsmakterna var beredda att öka statens utgifter för stöd åt barn och ungdom syntes andra former än en höjning av bampensionsåldem till 19 år böra få företräde. Mot bakgrund av det anförda var depanementsChefen inte beredd att förorda att - barnpension inom folkpensioneringen skulle utgå längre än till dess barnet fyllde 16 år. Till denna bedömning anslöt sig riksdagen, ochi 1960 års lag om barnpension intogs bestämmelse att sådan pension skulle utgå endast till dess barnet fyllde 16 år.

1 vad gäller tilläggspensioneringen föreskrevs i 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension, vilken var utformad efter mönster av tjänstepen- sioneringen på avtalsområdet. att barnpension skulle utgå till efterlevande barn under 19 år.

De sålunda uppställda åldersgränserna bibehölls då bestämmelserna om barnpension enligt 1960 års lag därom och enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension överfördes till lagen om allmän försäkring.

I pensionsförsäkringskommitténs slutbetänkande (SOU 1971:19) Familje- pensionsfrågor m. m. föreslogs att åldersgränsen för rätt till bampension inom folkpensioneringen skulle höjas till 18 år (se under avsnitt 3.2).

Även familjepolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1972134) Familjestöd en höjning av åldersgränsen till 18 år. Kommittén erinrade om att åldersgränsen för rätt till bidragsförskott nyligen höjts med den motiveringen att flertalet ungdomar fortsätter sina studier efter 16 års ålder och att det till följd därav kunde uppstå ekonomiska svårigheter för den ensamstående bamförsörjaren.

Efter proposition (prop. 1973z47) grundad på familjepolitiska kommitténs betänkande och riksdagsbeslut (2 LU 1 973: 19) höjdes åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen till nu gällande 18 år med verkan fr.o.m. den 1 januari 1974.

Frågan om åldersgränserna för olika former av bamstöd har därefter behandlats av socialpolitiska samordningsutredningen i betänkandet (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring. En redogörelse för kommitténs förslag på denna punkt har lämnats i avsnitt 3.3.2.

7.3.3. Kommitténs synpunkter

Som framgår av översikten i föregående avsnitt föreligger i dag stora olikheter med avseende på den övre åldersgränsen för rätt till sociala förmåner som är avsedda för barn. Också i fråga om åldersgränsen för barnpension finns skillnader inom allmän och kollektivavtalsreglerad pensionering. F. n. gäller att barnpension utgår inom folkpensioneringen till 18 års ålder och inom . tilläggspensioneringen till 19 års ålder. ! Bakgrunden till att det gäller olika åldersgränser för barnpension inom ' folkpensioneringen och tilläggspensioneringen står främst att änna i det förhållandet att ATP-förmånema utformades efter mönster från tjänstepen— " sioneringen på avtalsområdet. där åldersgränsen som regel var 19 år. medan förebilden till folkpensioneringens barnpension hämtades från 1960 års lag om barnpension, i vilken föreskrevs en åldersgräns vid 16 år. Efter tillkomsten

av AFL har emellertid åldersgränsen inom folkpensioneringen höjts till 18 år, varigenom ett närmande åstadkommits till tilläggspensioneringens ålders— gräns.

Mot bakgrund bl.a. härav har kommittén funnit anledning överväga spörsmålet om en enhetlig åldersgräns för barnpensioneringen inom den allmänna försäkringen. Till förmån för en lösning med sådan innebörd talar också bl.a. önskemål om en ökad samordning inom socialförsäkringen. Vidare kan det te sig naturligt med en gemensam åldersgräns vid beaktande av det förhållandet att folkpension kan ses som grunden för ATP.

Ett av de alternativ som kommittén övervägt med syfte att erhålla en samordning av nämnt slag är en höjning av åldersgränsen till 19 år inom folkpensioneringen. En sådan höjning skulle emellertid innebära att nuvaran- de samband i detta hänseende mellan bidragsförskott och barnpension från folkpensioneringen bröts. Som tidigare redovisats har detta samband alltsedan förmånemas tillkomst ansetts vara av stort värde, och strävan har varit att ha samma åldersgräns för dem båda. Sålunda var ett av motiven till att åldersgränsen för barnpension höjdes år 1974 just att motsvarande höjning kort dessförinnan skett beträffande bidragsförskottet. Enligt kommitténs uppfattning finns inte heller nu skäl att bryta detta samband mellan bidragsförskott och barnpension. Med hänsyn till det likartade syftet bakom förmånerna. dvs. att de skall täcka det grundläggande behovet av ekonomiskt stöd för barn i ensamförälderfamiljer, anser kommittén att förutsättningama för rätten till de båda stödformema i nu behandlat avseende även framdeles bör överensstämma med varandra så långt detta är möjligt. I sammanhanget kan också erinras om att myndighetsåldem numera har sänkts till 18 år.

En eventuell höjning av åldersgränsen för barnpension inom folkpensio- neringen skulle sålunda enligt kommitténs uppfattning kunna medföra att krav ställs på en motsvarande höjning för bidragsförskottets del, även om underhållsskyldigheten i princip upphör redan vid 18 års ålder. 1 och för sig vill kommittén i nu förevarande sammanhang inte helt avvisa tanken på en sådan höjning. Emellertid bör framhållas att en reform av detta slag skulle ställa sig mycket kostsam. Redan en höjning till 19 år av enbart åldersgränsen för folkpension i form av barnpension skulle medföra en årlig kostnadsökning i storleksordningen 35 milj. kr. Skulle dessutom åldersgränsen för bidragsför- skott höjas så att alla barn till vilka sådant förskott utgår kan fortsätta att uppbära det till dess de fyller 19 år, skulle detta innebära en ytterligare kostnadshöjning som uppgår till ca 100 milj. kr för år räknat. Härvid har dock hänsyn inte tagits till att en viss andel av utbetalda bidragsförskott återbetalas till staten av den underhållsskyldige. F. n. utgör denna andel i genomsnitt ca 40 %. Återbetalningsprocenten beträffande de ytterligare bidragsförskott som skulle komma att utgå efter en eventuell höjning av åldersgränsen skulle emellertid sannolikt bli betydligt lägre, eftersom underhållsskyldighet inte sällan föreligger endast till dess barnet fyllt 18 år. Laglig grund skulle således i dessa fall saknas för återkrav. Kostnadsaspekten måste, liksom i andra reformsammanhang, vägas mot det behov som kan anses föreligga av den ifrågasatta ändringen och mot andra angelägna reformönskemål. Härvid har kommittén funnit att de skäl som kan åberopas till förmån för en höjning av åldersgränsen för barnpension inom folkpensioneringen inte har sådan tyngd att kommittén vill föreslå en åtgärd av detta slag.

En enhetlig åldersgräns för barnpensioneringen kan självfallet åstadkom— mas även genom att åldersgränsen inom tilläggspensioneringen sänks till 18 år. En sådan sänkning skulle emellertid innebära en försämring av barnpen- sioneringen. något som skulle stå i strid med en av huvudtankama bakom kommitténs förslag till reformerat efterlevandestöd, nämligen att tyngdpunk- ten inom detta skall läggas på förmåner åt barnen. Med hänsyn härtill anser sig kommittén inte vilja förorda en sådan lösning.

Ytterligare ett alternativ som skulle kunna diskuteras i detta sammanhang är att införa en enhetlig åldersgräns för de båda bampensionsformema — och även för bidragsförskottet — och låta denna gräns infalla vid olika ålder beroende på om barnet studerar eller inte. En lösning av detta slag skulle kunna framstå som naturlig inte minst med hänsyn till att reglerna om familjerättslig underhållsskyldighet, på vilka bampensioneringens principer bygger, nyligen har ändrats och därvid erhållit en utformning med den nämnda innebörden. Även socialpolitiska samordningsutredningen har. som ovan angivits, uttalat sig för en lösning med denna inriktning. Att inom den allmänna försäkringen genomföra ett system där rätten till stöd görs beroende av huruvida den berättigade studerar eller ej, är dock inte lika självklart som att föreskriva motsvarande regler i fråga om underhållsskyldigheten. Förut- sättningama för bidragsrätt måste inom den allmänna försäkringen med, nödvändighet göras tämligen schematiska och lättillämpade. och vid pröv- ningen av deras förhandenvaro kan i regel inte göras någon mer ingående utredning. Med ett system där rätten till barnpension blir beroende av om barnet studerar eller ej, föreligger en risk att nämnda krav inte kan upprätthållas. Vidare är det enligt kommitténs mening mindre lämpligt att beträffande endast en av de sociala förmåner som tillkommer barn. nämligen bampensionen, genomföra en anpassning till vad som gäller i fråga om underhållsbidrag, utan att motsvarande ändringar sker på annat håll i lagstiftningen.

Ytterligare vill kommittén framhålla att det ingalunda framstår som självklart att strävan bör vara att det skall gälla samma åldersgräns för de två formerna av barnpension inom den allmänna försäkringen. Visserligen talar samordningsönskemål till förmån för en enhetlig åldersgräns, men med en sådan följer även nackdelar. Som socialpolitiska samordningsutredningen påpekat kan en enhetlig åldersgräns sålunda leda till ökade tröskeleffekter genom att flera förmåner upphör samtidigt. Uppmärksammas bör också att de två bampensionsformema till viss del har olika syften. Sålunda utgör barnpension från folkpensioneringen i första hand ett skydd som skall garantera bamets grundläggande försörjning, medan barnpensionen inom ATP skall tillförsäkra barnet en del av den standard utöver grundnivån som det hade då båda föräldrarna var i livet. På detta sätt kan reglerna om barnpension sägas anknyta till vad som gäller beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten mot barn samt om bidragsförskott. Vid en jämförelse häremellan skulle barnpension från folkpensioneringen i huvudsak ha ett syfte motsvarande bidragsförskottets, medan barnpension från tilläggspensione- ringen mer skulle svara mot det underhållsbidrag som kan utgå utöver bidragsförskottets nivå. Eftersom familjerättslig underhållsskyldighet. till skillnad från vad som gäller beträffande bidragsförskott. kan föreligga även sedan barnet fyllt 18 år kan detta förhållande anföras som skäl för bibehål-

lande av skilda åldersgränser även för bampensioneringens del.

Kommittén lägger av ovan redovisade skäl inte fram något förslag till ändring av nuvarande åldersgränser för rätt till barnpension inom folk- och tilläggspensioneringen.

7.4. Nivåerna för barnpension 7.4.1 Bakgrund till nuvarande regler

Den nuvarande barnpensioneringen infördes genom lagen om allmän försäk- ring. Bampension från folkpensioneringen utgick därvid ursprungligen med 25 % av basbeloppet för år räknat. För barn vars båda föräldrar avlidit utgjorde pensionen dock 35 % av basbeloppet.

1 vad gäller tilläggspensioneringen överfördes till AFL bestämmelserna om barnpension i huvudsak oförändrade från 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension. Motiveringen för de där valda kompensationsgrader- na var till stor del att hänsyn togs till de principer som tillämpades inom de offentliga och privata pensionssystemen.

1 ett avseende gjordes vid tillkomsten av AFL, i vad gäller kompensations— graderna inom familjepensioneringen, en ändring i förhållande till vad. som gällt enligt 1959 års lag. I denna fanns intaget en bestämmelse som föreskrev att de sammanlagda familjepensionsförmånerna efter en och samma försäkrad fick uppgå till högst 80 % av den försäkrades egenpension, detta för att förhindra överförsäkring i det fall att den försäkrade efterlämnade flera pensionsberättigade efterlevande. En motsvarande regel föreslogs av social- försäkringskommittén i betänkandet (SOU 1961 129) Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. skola gälla även beträffande efterlevandeförmå- nerna enligt AFL. Emellertid avvisades tanken härpå i propositionen 1962290 med förslag till lag om allmän försäkring med den motiveringen att det tedde sig föga tilltalande att i ett socialförsäkringssystem skära ned förmånerna just till de stora familjerna. allra helst som familjepensionsreglema ändå var så utformade att varje barn i en sådan familj fick lägre pension än barn i en liten familj. Denna ståndpunkt godtogs av riksdagen och någon maximeringsregel infördes inte i AFL.

Bland andra frågor som socialförsäkringskommittén tog upp till behandling i nämnda betänkande var den som berör sammanträffande mellan flera familjepensionsförmåner, t. ex. två bampensioner. Härvid erinrade kommit- tén om att barn som förlorat båda sina föräldrar får högre folkpension än barn som förlorat endast den ena av dem. Vidare framhölls att bampensionema inom tilläggspensioneringen beräknas efter högre procenttal, om den avlidne inte efterlämnar pensionsberättigad änka, än om motsatsen är fallet. Med hänsyn härtill saknades enligt kommittén anledning att utge dubbla bampen- sioner från ATP. Vid sammanträffande mellan två sådana pensioner borde således, liksom tidigare, gälla att endast den största av dem utgavs. Till denna bedömning anslöt sig såväl föredragande departementschefen som riksdagen, och i AFI. intogs en bestämmelse med innebörd att barnpension från tilläggspensioneringen inte samtidigt kan utgå efter mer än en förälder.

Vid tidpunkten för tillkomsten av AFL överensstämde nivån på bampen- sion från folkpensioneringen i huvudsak med nivån på bidragsförskott enligt

1943 års lag därom. Denna överensstämmelse bibehölls också efter införandet av 1964 års lag om bidragsförskott. Storleken av bidragsförskottet anpassades härvid till vad som gällde för barnpension.

Den nivåmässiga överensstämmelsen mellan de två förmånsfomiema bröts tillfälligt då bidragsförskottet. med verkan fr. o. m. den 1 januari 1969. höjdes från 25 till 30 % av basbeloppet. Som motiv för denna höjning anfördes behov av att vidta åtgärder för att stödja de mer utsatta grupperna bland de ensamstående försörjama.

I syfte att ytterligare förstärka det familjepolitiska stödet åt ensamstående med barn höjdes ånyo bidragsförskottet fr. o. m. den 1 januari 1971, denna gång till 40 % av basbeloppet. [ fall där bidragsförskott utgick i förhållande till barnets båda föräldrar skedde en höjning från sammanlagt 35 till 50 % av basbeloppet. '

Efter förslag av familjepolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1972:34) Familjestöd åstadkom man åter. med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974. en nivåmässig likformighet mellan barnpension från folkpensioneringen och bidragsförskott (jfr avsnitt 3.2). Bestämmelserna om dessa förmåner fick därmed i huvudsak den utformning de har i dag. Härefter har dock en viss justering skett av nivåerna. Sålunda har med verkan fr. o. m. den 1 juli 1981 barnpension från folkpensioneringen samt bidragsförskott höjts med 1 % av basbeloppet för år räknat. Syftet med denna höjning var att ge kompensation för verkningarna av de nya regler om beräkning av basbeloppet vilka gäller fr.o.m. den ljanuari 1981.

En närmare redogörelse för nuvarande nivåer inom barnpensioneringen har lämnats i avsnitt 2.1.

7.4.2. Nivåer på vissa andra områden

Br'drags/örskottets nivåer är, som framhållits ovan, nära knutna till de nivåer som gäller i fråga'om barnpension från folkpensioneringen. Sålunda utgår bidragsförskott —fr. o. m. den ljuli 1981 — normalt med för år räknat 41 % av basbeloppet (7 093 kr per år eller 591 kr per månad vid basbeloppet 17 300 kr). Utgår bidragsförskott i förhållande till barnets båda föräldrar utgör det 31 % i förhållande till- envar av föräldrarna, dvs. sammanlagt 62 % av basbeloppet (f. n. 10 726 kr per år eller 894 kr per månad). Är barnet samtidigt berättigat till folkpension i form av barnpension uppgår bidragsförskottet likaså till 31 % av basbeloppet, dvs. till belopp motsvarande bampensionens garantinivå.

Enligt familjebidragslagen (1978z520) kan utgå inkomstprövadfamiljepen- ning för bl.a. värnpliktigas barn. Familjepenningen utgår fr. o. m. den 1 juli 1981 med högst 570 kr per månad för varje barn, vilket för år räknat motsvarar ca 40 % av det basbelopp, 17 300 kr, som gällde vid den senaste höjning- en.

Inom så gott söm alla landets kommuner tillämpas numera vägledande normer för social/rjälpen. I många kommuner används 5. k. bruttonormer, vilka är knutna till basbeloppet, varjämte utges tillägg för faktisk bostadskost- nad. I normerna ingår tillägg för den hjälpsökandes barn. Dessa tillägg ökar regelmässigt med stigande ålder hos barnet. För barn i åldern 0—9 år varierar socialhjälpsnormen i olika kommuner mellan 20 och 40 % av basbeloppet, i

åldern 10—15 år mellan 25 och 50 %. i åldern 16—17 år mellan 35 och 90 % samt i åldern 18—19 år mellan 35 och 100 % av basbeloppet.

[ kommunalskattelagen (19281370) finns bestämmelser om e.t'istensnrini- mum. vilka tillämpas vid avdrag för preliminär och kvarstående skatt. Existensminimum bestäms med ledning av normalbelopp. som fastställs av riksskatteverket och beräknas på grundval av basbeloppet för december månad året före inkomstårct. Till normalbeloppen. som omfattar alla vanliga levnadskostnader. läggs i princip faktisk bostadskostnad. De för år 1981 bestämda nomialbeloppen innebär bl. a. att för barn till den skattskyldige görs ett tillägg till existensminimum med 6 440 kr per barn och år. vilket motsvarar 40% av basbeloppet i december 1980. 16 100 kr. Enligt lagändring (prop. 1980/81:139, SkU 50. rskr 343), som trädde i kraft den 1 juli 1981, skall normalbeloppet med verkan fr. o. m. 1983 års taxeringinte längre beräknas på grundval av basbeloppet utan med ledning från konsumentprisindex.

Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer om ersättning till enskilt _latnilielrenr (fosterhem). Enligt dessa rekommendationer, som sägs bygga bl. a. på en jämförelse med den standard vanliga löntagare kan erbjuda sina barn, bör som ersättning utges dels skattefri omkostnadsersättning, dels skattepliktigt arvode. Både arvodet och omkostnadsersättningen är relaterade till basbeloppet och uttrycks i procentsatser av detta vilka varierar med hänsyn till barnets ålder. Omkostnadsersättningen rekommenderas fr. o. m. är 1979 i normalfallen utgöra för barn i åldern 0—3 år 70 % av basbeloppet, i åldern 4—6 år 75 %, i åldern 7—9 år 80 %, i åldern 10—12 år 85 %. i åldern 13—16 år 95 % samt i åldern 17—19 år 100 % av basbeloppet.

Fr. o. m. den 1 juli 1979 gäller nya regler inom familjelagstiftningen för bestämmande av r(nder/ral/sbidragför barn (jfr avsnitt 5.1 ). Till ledning vid tillämpningen av de nya reglerna har socialstyrelsen utarbetat vissa riktlinjer, vilka innehåller bl. a. anvisningar om hur barns behov i olika åldrar bör bestämmas. För barn i åldern 0—6 år sägs behovet vara 65 % av basbeloppet, i åldern 7—12 år 80 % samt i åldern 13 år och äldre 95 % av basbeloppet för år räknat. Vid bestämmande av underhållsbidragets storlek bör till de angivna beloppen läggas kostnad för barnomsorg. Å andra sidan skall från beloppen dras sociala förmåner som tillkommer barnet samt barnets eventuella tillgångar. Däremot beaktas inte barnets boendekostnad i detta sammanhang. De beskrivna schablonbeloppen är avsedda att ge ett mått på barnets grundläggande normalbehov. 1 lagstiftningens förarbeten (prop. 1978/79:12) sägs emellertid att bamets totala underhållsbehov inte kan ses fristående från föräldrarnas sammanlagda ekonomiska förhållanden. Barnet skall därför efter en stigande skala kunna göra anspråk på en högre standard för egen del ju bättre föräldrarna har det i ekonomiskt hänseende. Den underhållsskyldiges bidrag, beräknat på grundval av bl. a. schablonbeloppen. bör därför komplet— teras med standardtillägg med hänsyn till förälderns förmåga.

Inom arbetsskade/örsakringen beräknas livränta till barn på grundval av ett ersättningsunderlag, vilket i princip motsvarar den egenlivränta som utgick eller skulle kunnat utgå till den försäkrade själv vid arbetsoförmåga (jfr avsnitt 2.2). Denna skall i princip motsvara den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid dödsfallet. Bamlivränta för ett barn utgör. om inte samtidigt livränta utges till änka. 40 % av ersättningsunderlaget och i annat fall 20 % av detta. Är flera barn berättigade till livränta. ökas dessa procenttal med 20 för

vaije barn utöver det första. varefter det sammanlagda livräntebeloppet fördelas lika mellan barnen.

Inom de statliga och kommunala tjänste/7ensioneringarna utgör bampen— sion som betalas till ett efterlevande barn 100 % av ett normalbelopp som motsvarar hälften av den avlidnes på visst sätt beräknade egenpension. om pension inte samtidigt utges till efterlevande änka eller änkling (jfr avsnitt 2.3). Finns två pensionsberättigade barn utgör pensionen sammanlagt 140 % av normalbeloppet. och för varje barn därutöver ökas den sammanlagda pensionen med 20% av normalbeloppet. Uttryckt på annat sätt innebär reglerna att barnpensionen utgöri procent av den avlidnes pensionsunderlag(i regel lönen i slutlöneklassen) 32.5 % till ett.45,5 % till två, 52 % till tre. 58.5 % till fyra och 65 % till fem efterlevande barn.

7.4.3. Beräkningar om kostnader/ör barn

_ Vid överväganden om nivån på barnpensionen är av intresse att få en uppfattning om hur mycket ett barn kostar eller, annorlunda uttryckt. hur stora belopp som i en familj genomsnittligt läggs ned på barnets behov. Naturligtvis är det praktiskt taget omöjligt att erhålla ett ens något så när exakt svar på den frågan. Svaret blir bl. a. beroende dels på vilka kostnader i en familj som skall anses belöpa på barnet. dels på hur mycket föräldrarna kan och vill kosta på barnet. Hur stora belopp som läggs på barnet äri regel avhängigt av familjens sammansättning och storlek samt av föräldrarnas disponibla inkomster. Likaså torde kostnaderna variera med bamets ålder. Av betydelse kan också vara barnets hälsotillstånd och dess egna ekonomiska situation. Barnets behov är således normalt annorlunda om det förvärvsarbetar än om det fortfarande genomgår utbildning. Trots dessa och andra invändningar kan viss vägledning ändå erhållas av de bedömningar som i olika sammanhang gjorts av hur mycket barn kostar. . Beräkningar av rimliga levnadskostnader för barn utförs fortlöpande av konsumentverket. Resultaten presenteras i form av en informationsbroschyr (”Hushållets kostnader. En hjälpreda för din ekonomi”). Den senaste redovisningen, som bygger på prisläget ijanuari 1981, upptar dels kostnader för tillgodoseende av barns grundbehov av mat, kläder, hälsa och hygien samt viss utrustning, dels kostnaderna för barnets andel i familjens gemensamma konsumtion. Däremot omfattar beräkningarna inte kostnader för bostad, barnomsorg, transporter och semesterarrangemang. Uppskattningen av mat— kostnadema. vilka utgör 40—65 % av de totala kostnaderna. utgår från att alla mål äts hemma. Om hänsyn tas till att lunch inte äts hemma under fem av veckans dagar, kan kostnaderna beräknas minska med i storleksordningen 15 % för skolbarn under terminerna. ] tabell 7.1 redovisas de ungefärliga årskostnadema för barn i olika åldrar i en ettbamsfamilj beräknade med utgångspunkt från konsumentverkets bedömningar.

Tabell 7.1 Vissa normala levnadskostnader för barn i en ettbamsfamilj ijanuari 1981. Bearbetning av konsumentverkets beräkningar

Ålder. Kr Procentuell andel av är basbeloppet i januari 1981 Pojkar Flickor Poj kar Flickor 0— 1 6 520 41 l— 3 9 040 56 3— 4 10 100 63 4— 5 127020 75 5— 7 11 960 74 7—10 12 740 79 10-1 1 12 620 78 11—13 13940 13820 87 86 13—14 14 060 13 880 87 86 14—1 5 14 240 14 060 88 87 15—18 14 840 13 460 92 84 18— 14 360 12 680 89 79

Beräkningar liknande konsumentverkets utförs av Svenska sparbanksför- eningen. Dessa beräkningar redovisas i den årligen publicerade broschyren ”Fick-ekonomen". Den senaste upplagan avser prisläget i februari 1981. Urvalet av kostnadsposter överensstämmer i huvudsak med konsumentver— kets, och beräkningarna bygger på uppskattningar av kostnader för livsmedel, kläder m.m. Däremot har inte heller i sparbanksföreningens beräkningar beaktats kostnader för bostad. barnomsorg eller ferieverksamhet. I tabell 7.2 redovisas ett sammandrag av sparbanksföreningens beräkningar. Härvid skall anmärkas att vissa av kostnaderna av sparbanksföreningen har angivits i form av en klumpsumma gemensam för vissa åldrar. 1 tabell 7.2 har dessa klumpsummor fördelats jämnt över berörda åldersgrupper.

Tabell 7.2 Vissa normala levnadskostnader för ett barn i februari 1981. Bearbetning av Svenska sparbanksföreningens beräkningar

_______________________——_——-—

Ålder. Kr Procentuell andel av är basbeloppet i februari 1981

Pojkar Flickor Pojkar Flickor

___—___! O— 1 4 850 30

1— 2 4 770 30 2— 4 4410 ' 27 4— 5 5 210 ' 32 5— 6 6 360 40 6— 7 7 110 44 7— 8 7 320 . 45 8— 9 8 070 50 9—10 8 870 55 10—12 9 980 62 12—13 10 330 9 380 64 58 13—14 10730 9780 67 61 14—16 12280 9780 76 61 16—19 12 870 10370 80 64

7.4.4. Kommitténs överväganden och/önslag

Såsom framhållits i avsnitt 7.1 skall i det förslag till nytt efterlevandestöd som kommittén nu lägger fram tyngdpunkten läggas på det stöd som tar sikte på efterlevande barn. Mot bakgrund härav föreslår kommittén i det följande vissa förstärkningar inom barnpensioneringen. En utgångspunkt härvid är att barnpension även för framtiden skall utgå inom både/(')lk— och lil/('iggx/wn— sioneringen. 1 och för sig skulle andra möjligheter kunna övervägas. t. ex. att låta barnpension utgå till alla efterlevande barn med ett enhetligt belopp oberoende av den avlidne förälderns tidigare inkomster. Kommittén har emellertid funnit att starka skäl talar emot en sådan ordning. En reform av detta slag skulle sålunda innebära ett avsteg från de principer som ligger bakom hela ATP-systemet. Vidare skulle resultatet bli att nuvarande samband mellan barnpension och familjerättslig underhållsskyldighet skulle brytas. En av tankarna bakom den senare äratt bamets totala underhållsbehov inte kan ses fristående från föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Underhål- let bestäms därför på sådant sätt att det relateras till föräldrarnas ekonomiska standard. På motsvarande sätt bör inom barnpensioneringen efterlevande bam. oberoende av den avlidne förälderns tidigare inkomster. tillförsäkras en grundtrygghet — beloppsmässigt motsvarande bidragsförskottet — och genom tilläggspensioneringen få del av den standard därutöver som kom barnet till godo under förälderns livstid. De förstärkningar av barnpensioneringen som föreslås i det följande gäller därför såväl folk- som tilläggspensioneringen.

En fråga som är gemensam för de båda grenarna av barnpensioneringen är huruvida förmånernas storlek även i framtiden skall "vara oberoende av barnets ålder. Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt om olika beräkningar av kostnaderna för barns uppehälle m. m. torde enighet råda om att dessa kostnader ökar med stigande ålder hos barnet. Konstatcranden i 1 denna riktning ligger sannolikt bakom den (lil/erenlier'l'nge/ier (t'/dersom finns 1 beträffande bl. a. socialhjälp. fosterbamseisättning och underhållsbidrag. Mot ; denna bakgrund skulle kunna övervägas att införa en motsvarande differen- tiering inom bampensioneringen. Emellertid har kommittén funnit att en rad skäl talar däremot. »

Sålunda måste uppmärksammas att barnomsorgskostnadema inte beaktats vid de nämnda beräkningarna av kostnaderna för barn. Eftersom behovet av barnomsorg är störst när barnet äri låg ålder kan det vara rimligt att ta särskild hänsyn härtill vid beräkning av kostnaderna för barn som befinner sig i sådan ålder men däremot inte i samma grad då fråga är om äldre barn. Detta medför att barnomsorgskostnadema får en viss utjämnande effekt i fråga om kostnaderna för barn i olika åldersgrupper. En annan omständighet som talar mot en differentiering med hänsyn till ålder är att barnpension. till skillnad från t. ex. socialhjälp. ofta utgår under lång tid och att det därför kan finnas skäl att mera ta sikte på barnets genomsnittliga behov under hela denna tid än att försöka bestämma förmånens storlek med hänsyn till det vid varje tidpunkt föreliggande behovet. Ytterligare bör framhållas önskemålet om att reglerna — för förmånerna inom den allmänna försäkringen utformas på ett så enkelt och tillämpbart sätt som möjligt. Det är på detta fält nödvändigt att rätten till stöd utformas enligt schematiska grunder. Till skillnad från t. ex. underhållsbidrag är det inte möjligt att göra en individuell domstolsmässig prövning från fall till

fall. En ordning där barnpensionen kontinuerligt skulle omräknas med hänsyn till barnets ålder skulle stå i strid med önskemål av denna innebörd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser kommittén att skäl inte finns att föreslå någon differentiering av bampensionema efter barnets ålder.

Barnpension _ från jbl/(p ens ioneringen

En fråga som uppkommer vid överväganden om den framtida utformningen av barnpensioneringen är om det finns skäl att inom folkpensioneringen genomföra en Jil/'erenliering av pensionens nii'u med hänsyn till de! (om/a antalet barn som den avlidne efterlämnar. En sådan ordning skulle innebära att, på motsvarande sätt som gäller beträffande tilläggspension, pensionen för varje barn görs beroende av det totala antalet barn som finns efter den avlidne. 1 de fall där det finns endast ett pensionsberättigat barn skulle därvid pensionen utgå med en viss andel av basbeloppet och om det finns flera barn skulle den totala pensionen ökas med en mindre andel av basbeloppet för varje barn utöver det första. Det sammanlagda pensionsbeloppet skulle därefter delas lika mellan barnen. En sådan ordning skulle kunna motiveras av att barnens anspråk. inte bara på en standardtrygghet. utan även på en grundläggande försörjning inte kan ses fristående från föräldrarnas ekonomis- ka förmåga. Det förhållandet att den grundläggande försörjningen många gånger torde få tillgodoses på en lägre nivå under förälderns livstid, om det finns många barn. skulle således återspeglas i pensionens storlek.

Skulle en sådan ändring genomföras på det sätt att nuvarande nivå inom folkpensioneringen bibehölls för det första barnet. medan det för de tillkom- mande bamen utgavs pension på en lägre nivå. skulle ändringen komma att stå i klar strid med önskemålet om att tyngdpunkten inom efterlevandepensio- neringen skall ligga på bampensionema. Det skulle således bli fråga om en försämring, vilken dessutom skulle drabba dem som redan i dag ofta har en ekonomiskt besvärlig situation. dvs. ofullständiga familjer med många barn.

Ett annat sätt på vilket en ändring av här ifrågasatt slag skulle kunna genomföras vore att höja nivån för det första barnet utöver vad som f. n. gäller och bestämma tillskottet för de tillkommande barnen så. att resultatet i intet fall skulle bli en försämring. Detta skulle emellertid leda till att pensionen till barn i ettbamsfamiljer kom att utgå med högre belopp än vad som kan anses motiverat med tanke på det syfte som barnpensionen inom folkpensionering- en är tänkt att fylla.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner kommittén att någon differentiering av barnpension från folkpensioneringen med hänsyn till det totala antalet barn inte bör komma i fråga. Denna efterlevandeförmån bör. liksom hittills. ta sikte på att tillgodose barnets behov av en grundläggande försörjning på en skälig nivå och vara oberoende av hur många barn som den försäkrade efterlämnar.

Barnpension från folkpensioneringen utgår f. n. dels på en grundnivå. dels på en garantinivå. Enligt kommitténs mening bör denna konstruktion behållas också för framtiden. På motsvarande sätt som gäller beträffande pensionstillskott har införandet av garantinivån inom barnpensioneringen

inneburit ett värdefullt inslag för dem som inte är berättigade till tilläggspen— sion eller som har rätt till endast låg sådan pension. Vidare har garantinivån i många fall medfört en förstärkning för flerbamsfamiljerna på så sätt att pension på denna nivå utges till varje barn i en familj oberoende av hur många barn det finns i familjen. De fördelar som står att vinna med den nämnda konstruktionen bör enligt kommitténs uppfattning tillvaratas även inom det framtida efterlevandeskyddet för barn.

Bampensionen utges f. n. på en grunt/nivå motsvarande 26 % av basbelop- pet för år räknat (enligt praxis är grundnivån för föräldralöst barn 52 % av basbeloppet). Med undantag för höjningen den 1 juli 1981 med 1% av basbeloppet. har denna nivå bibehållits oförändrad sedan bampensionering- ens tillkomst. lnförandet av garantinivån har emellertid inneburit att bampensionens grundnivå kommit att spela en annan roll än vad den ursprungligen gjorde. Bortses från det fall att det samtidigt med bampension utges änkepension. vartill kommittén återkommer i det följande. har sålunda grundnivån numera ingen inverkan på den totala pension som utgår till efterlevande barn. Denna bestäms i stället av garantinivån och av den barnpension i form av tilläggspension som barnet kan vara berättigat till. Barnpension på grundnivån har numera. med den tidigare gjorda reservatio- nen. betydelse främst för barn vars tilläggspension överstiger ett belopp motsvarande garantinivån minskad med grundnivån.

Skulle således önskemålet om att bampensionema skall tilldelas en mer framskjuten plats inom det framtida efterlevandestödet komma till uttryck genom en höjning av grundnivån. utan en motsvarande höjning av garanti- nivån. skulle en sådan reform komma endast dem till godo som har en tilläggspension av en viss. ej obetydlig storlek. medan barn som är berättigade till lägre tilläggspension inte skulle beröras härav. En förstärkning av bampensionema med sådan inriktning anser sig kommittén inte kunna förorda. Kommitténs förslag i denna del inskränker sig därför till att det i lagtexten—skall införas en bestämmelse som stadfäster nuvarande praxis att grundnivån för föräldralöst barn skall vara dubbelt så hög som för barn vilket mist endast den ena föräldern.

Grimm/nivån för barnpensionen utgör som huvudregel 41 % av basbelop- pet för år räknat. Detta innebär att barnet i princip är garanterat pension efter en avliden förälder på denna nivå. oberoende av om det har rätt till barnpension från tilläggspensioneringen eller inte. Tanken är härvid att en pension av denna storlek skall ersätta den del av barnets behov av grundläg- ' gande försörjning som den avlidne föräldern tidigare haft att svara för.

Av intresse kan därför vara att göra en jämförelse mellan å ena sidan de i tidigare avsnitt redovisade uppgifterna om kostnader för barn och om nivåer på andra områden och å andra sidan garantinivån för barnpensionen. Vid en sådan jämförelse måste dock hållas i minnet att varken de olika formerna av bamstöd utanför den allmänna försäkringen eller de gjorda beräkningarna av kostnader för barn till fullo överensstämmer inbördes i fråga om vilka behov som skall täckas resp. vilka utgiftsposter som medräknas. Detta medför att en jämförelse blir mycket vansklig att göra. .

En omständighet som härvid måste beaktas är att kostnaderna för bamom- sorg oftast lämnats åt sidan. Bakgrunden härtill är bl. a. att dessa kostnader i varierar med hänsyn till hur barnomsorgen ordnats, till vårdnadshavarens

inkomster och till vilken barnomsorgstaxa som tillämpas i den enskilda kommunen. En uppskattning av barnomsorgskostnadema ter sig därför mindre meningsfull. Härtill kommer att kostnaderna för bamomsorg också är beroende av om barnet kan beredas plats inom den kommunala bamom- sorgen eller inte. Ytterligare bör uppmärksammas att barnomsorgskostnader uppkommer främst för barn i lägre åldrar. Som tidigare framhållits torde man dock kunna utgå från att sistnämnda omständighet motverkardet förhållandet att konsumtionskostnaderna är högre för barn i tonåren än för barn i förskoleåldern och att därför variationema med hänsyn till barnets ålder i praktiken blir lägre än vad som framgår av de olika beräkningama på området.

Jämförelser mellan olika nivåer för bamstöd och beräkningar om kostnader för bam försvåras också av den omständigheten att vissa av förmånema tar sikte enbart på den del av barnets behov som skall täckas av den ena föräldern. medan andra avser att täcka föräldrarnas sammanlagda bidrag till barnets grundläggande försörjning.

l sammanhanget bör vidare uppmärksammas att barnpensionen inte ensam har att svara för barnets grundläggande behov av försörjning. Beaktas måste också andra former av samhällsstöd som kan komma bamet till del. Härvid kan i första hand nämnas det allmänna barnbidraget. vilket f. n. utgör 3 000 kr per barn och år. Detta motsvarar ca 17 % av nu gällande basbelopp. Härtill kommer fr. o. m. den 1 januari 1982 —i förekommande fall —ett flerbamstill- lägg med 750 kr om året för det tredje barnet och med 1 500 kr per år för det fjärde och varje ytterligare barn under 16 år i familjen. Beträffande de generella formerna av bamstöd kan i övrigt hänvisas till avsnitt 5.3. där en redogörelse lämnas för— utöver det allmänna barnbidraget — bostadsbidrag. ersättning från föräldraförsäkringen. studiestöd m. m.

Tas hänsyn till de olika omständigheter. som sålunda måste beaktas vid en jämförelse mellan olika former av bamstöd och beräkningar av kostnader för barn. finner kommittén att den nuvarande garantinivån om drygt 40 % av basbeloppet får anses väl avvägd och att denna således är tillfredsställande med tanke på det syfte som barnpensionen inom folkpensioneringen har att fylla. Kommittén anser därför att det inte är motiverat att föreslå en generell nivåhöjning på detta område.

Enligt nu gällande regler utgår barnpension på garantinivån 41 % av basbeloppet endast under förutsättning att det är enbart en av barnets föräldrar som har avlidit och att det inte samtidigt utgår bidragsförskott för barnet. Är barnets båda föräldrar avlidna eller föreligger rätt samtidigt till både barnpension och bidragsförskott är garantinivån lägre. [ det fall att barnets båda föräldrar har avlidit är garantinivån sålunda 31 % av basbeloppet efter envar av föräldrarna. och utgår barnpension efter en förälder samt bidrags- förskott i förhållande till den andre utgör garantinivån likaledes 31 % av basbeloppet. l ytterligare ett fall kan barnpension utgå med lägre belopp än med 41 % av basbeloppet. nämligen då det förutom barnpension utgår även folkpension i form av änkepension efter den avlidne föräldern till kvinna som sammanbor med barnet. Härvid reduceras barnpensionen ned till grundnivån med hänsyn till änkepensionen på samma sätt som görs beträffande bampen- sion från tilläggspensioneringen.

Att garantinivån är lägre än eljest då fråga är om_/öräldralöst barn och barn

för vilka! samtidig! utgaf bidragsförskon tyder på att det totala behovet av grundläggande försörjning ansetts tillgodosett vid en sammanlagd förrnåns- nivå om drygt 60 % av basbeloppet. Det förefaller vidare som om utgångs- punkten varit att förälder som ensam har vårdnaden om ett bam bör svara för en lägre andel av försörjningen än vad som motsvaras av ba mpension efter en avliden förälder resp. bidragsförskott i förhållande till förälder som är skild från vårdnaden om barnet. Av barnets totala behov skulle en ensamstående vårdnadshavare således svara för ca en tredjedel, motsvarande drygt 20 % av basbeloppet, och pensionen resp. bidragsförskottet för ca två tredjedelar. motsvarande drygt 40 % av basbeloppet.

Såsom tidigare framhållits torde det vara förenat med stora svårigheter att fastställa hur stort ett barns behov av grundläggande försörjning är. Det låter sig därför inte göra att bestämma storleken av förmåner som tar sikte på att täcka detta behov med hänvisning enbart till olika beräkningar härom. Dessa kan dock ge en viss vägledning. och med utgångspunkt från bl. a. de tidigare redovisade uppskattningarna på området och från de nivåer som gäller för andra former av barnstöd har kommitten. som ovan redovisats. funnit nuvarande garantinivå för barnpension inom folkpensioneringen om drygt 40 % av basbeloppet vara väl avvägd. Denna nivå torde. i förening med stöd i andra former som kommer barnet till godo. i stort svara mot barnets behov av en grundläggande försörjning. Enligt kommitténs uppfattning kan man utgå från att nämnda nivå också väl speglar den ekonomiska insats för barnets grundläggande trygghet som ankommer på vårdnadshavaren. I vart fall torde dennes bidrag till barnets försörjning inte understiga denna nivå.

Skulle nu även vårdnadshavaren avlida kommer barnet att stå helt utan försörjare. 1 ett sådant fall bör. enligt kommitténs mening. barnpensionen fullt ut kompensera även den del av bamets grundläggande försörjning som ankommit på den sist avlidne föräldern. Detta framstår som motiverat inte minst mot bakgrund av att numera båda föräldrarna i allt större utsträckning ekonomiskt bidrar till att täcka ett barns försörjningsbehov. På motsvarande sätt förhåller det sig om den kvarvarande föräldern skils från vårdnaden om barnet och denna förälders försörjningsinsats skall ersättas av bidragsför- skott.

1 båda de nu nämnda fallen bör således samhällsstödet utgå på en nivå som motsvarar den sammanlagda insats som normalt kan anses krävas av ett barns föräldrar för att barnets grundläggande försörjning skall tillgodoses. Enligt kommitténs uppfattning är denna målsättning inte uppfylld genom dagens regler. Kommittén konstaterar således att en höjning av nivån är påkallad i dessa fall för att bampensionen skall kunna fylla en central roll inom den framtida efterlevandepensioneringen. Till förmån för en sådan höjning talar också det förhållandet att det här är fråga om barn som befinner sig i en ekonomisk situation som generellt sett torde vara besvärligare än den som är för handen i fråga om barn som sammanlever med i vart fall en av sina föräldrar.

Mot bakgrund av vad nu sagts föreslår kommittén att garantinivån för barnpension inom folkpensioneringen i nu berörda fall höjs till 41 % av basbeloppet för år räknat. Detta innebär att garantinivån för föräldralöst bam höjs från nuvarande sammanlagt 62 till 82 % av basbeloppet och att bampen- sion utges med lägst 41 % av basbeloppet även om det samtidigt utgår bidragsförskott för barnet.

En konsekvens av det nu redovisade förslaget till höjning av garantinivån för barnpension skulle. om motsvarande höjning inte sker beträffande bidrags— förskottet, bli att sambandet mellan dessa förmåner bryts. En sådan konse- kvens vore enligt kommitténs mening olycklig. 1 andra sammanhang i föreliggande betänkande framhåller kommittén vikten av att nuvarande samband mellan bidragsförskott och barnpension bibehålls. Det är sålunda här fråga om två förmåner som hari princip samma syfte. nämligen att täcka barnets behov av en grundläggande försörjning. Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att de också utges med lika stora belopp. Detta talar för att en höjning av nivån för barnpension bör följas av en motsvarande höjning för bidragsförskottets del.

Även ur en annan aspekt kan en ändring av detta slag anses motiverad. Kommittén avser härvid sambandet mellan underhållsbidrag enligt föräldra- balken och bidragsförskott. Någon motsvarighet till nuvarande regel att bidragsförskott skall utgå med lägre belopp i förhållande till varje förälder då båda föräldrama är skyldiga. att utge underhållsbidrag finns således inte då fråga är om att fastställa det bidrag som varje förälder skall betala.

Kommittén vill därför föreslå att reglerna för bidragsförskott ändras på motsvarande sätt som ovan föreslagits i fråga om barnpension. Kommitténs förslag i nu berörda hänseende innebär således att bidragsförskott alltid skall utgå med 41 % av basbeloppet för år räknat. Detta bör alltså gälla oberoende av om bidragsförskott samtidigt utgår i förhållande också till den andra föräldern och oberoende av om bidragsförskott utges samtidigt med bampen- sion eller inte. ,

Som tidigare redovisats gäller f. n. att barnpension från folkpensioneringen avräknas krona för krona ned till grundnivån. inte endast med hänsyn till barnet tillkommande barnpension från tilläggspensioneringen, utan även med hänsyn till folkpension i form av änkepension. vilken utgår till barnets moder eller till kvinna som antingen har varit gift med barnets fader eller som har eller har haft barn med denne. under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. När nu kommittén i detta betänkande lägger fram förslag om att änkepensioneringen på sikt skall avvecklas och ersättas av andra former av efterlevandestöd inställer sig frågan huruvida i framtiden en motsvarande avräkning skall ske med hänsyn till vuxenstödel enligt den refortnerade . familjen ens io neringen.

Härvid finner kommittén att ett överförande av nuvarande bestämmelse om avräkning av barnpension mot pension till vuxen efterlevande skulle stå i strid med en av huvudtankama baköm reformen. nämligen att tyngdpunkten skall ligga på pensionsförmåner åt barnen. En avräkning av nämnt slag skulle således innebära att barnpensionen i vissa fall inte skulle förslå till täckande av barnets grundläggande försörjning. 1 och för sig skulle självfallet kunna tänkas en ordning där avräkningen bibehölls och där kompensation för den lägre. barnpensionen gavs genom motsvarande höjning av pensionen till den vuxne efterlevande. Enligt kommitténs uppfattning kan dock rent principiella invändningar riktas mot en sådan lösning. Härtill kommer att det stöd till vuxna efterlevande som kommittén i det följande lägger fram förslag om haren s_ådan inriktning och utformning att en ordning av här diskuterat slag skulle framstå som mindre lämplig. Kommittén föreslår därför att någon avräkning av barnpension med hänsyn till efterlevandepension åt vuxen inte skall ske inom den nya efterlevandepensioneringen.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i vad avser den framtida barnpensionen från folkpensioneringen följande. Liksom f. n. skall bampen- sion utges på en grundnivå motsvarande 26 % av basbeloppet för år räknat. ' Har barnets båda föräldrar avlidit, skall den sammanlagda grundnivån vara 52 % av basbeloppet. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande barnpension från tilläggspen- sioneringen utgör 41 % av basbeloppet. Eventuell pension till vuxen efterle- vande beaktas inte härvidlag. Om barnet mist båda sina föräldrar. skall denna garantinivå avse barnpensionen efter envar av dem. I konsekvens härmed föreslår kommittén också vissa ändringar beträffande bidragsförskottet. Sålunda föreslås att detta alltid skall utgöra 41 % av basbeloppet, oberoende av om det samtidigt med bidragsförskottet utges även barnpension. Bidrags- förskott skall enligt förslaget likaså utgå på nämnda nivå även om det samtidigt utges också i förhållande till den andra föräldem (beträffande vilken också kan utgå bidragsförskott på nivån 41 % av basbeloppet för år räknat).

Barnpension från tilläggspensioneringen

Till skillnad från vad som gäller i fråga om folkpensioneringen är bampen— sionen inom tilläggspensioneringen inte i första hand avsedd att tillgodose barnets behov av ett grundläggande försörjningsskydd. Syftet med denna senare pension äri stället att tillförsäkra barnet en del av den standard som det hade under förälderns livstid. Detta kommer till uttryck genom att pensionen beräknas som en viss procentuell andel av den avlidnes egenpension från ATP.

Då fråga är om att bestämma en lämplig nivå på denna form av barnpension kan därför inte, såsom fallet är beträffande barnpension från folkpensione- ringen, ledning hämtas från uppskattningar om genomsnittliga kostnader för barn och inte heller från vad som gälleri fråga om stöd som tar sikte på bams grundläggande behov. Eventuella jämförelser får här i stället göras med vad som gäller på andra områden där fråga är om att tillförsäkra barn en del av den standard som den avlidne föräldern byggt upp, såsom bamlivränta inom arbetsskadeförsäkringen och barnpension inom tjänstepensioneringama. Emellertid bör enligt kommitténs mening någon större vikt inte läggas vid sådana jämförelser. Sålunda vilar arbetsskadeförsäkringen på delvis andra grunder än den allmänna försäkringen, varvid kan pekas på det skadestånds- rättsliga inslaget inom den försmämnda. Och vad gäller tjänstepensionering- ama är det fråga om avtalsreglerade förmåner där andra hänsyn kan tas i fråga om förrnånemas storlek än vad som är fallet beträffande den allmänna pensioneringen. Framför allt blir det därför med avseende på barnpension från ATP fråga om att göra en ren skälighetsbedömning när det gälleratt bestämma hur stor del av den tidigare standarden som efter förälderns frånfälle skall tillförsäkras barnet.

Barnpension från tilläggspensioneringen utgör för ett pensionsberättigat barn som huvudregel 40 % av den avlidnes på visst sätt beräknade egenpen- sion, vilket i princip motsvarar 24 % av den avlidnes tidigare medelinkomster mellan ett och 7,5 basbelopp. För att få en bild av-vilket standardtillskott detta motsvarar kan vara av intresse att närmare redovisa hur stor denna pension

årligen blir vid olika antaganden om den avlidne förälderns medelpoäng inom ' ATP. l tabell 7.3 lämnas en sådan redovisning, varvid i syfte att ge en total bild av pensionens storlek även barnpension från folkpensioneringen medtagits.

Tabell 7.3 Barnpension per år vid olika antaganden om den avlidne förälderns medelpoäng inom ATP under förutsättning att den avlidne efterlämnar ett barn, vars tilläggspension utgör 40 % av den avlidnes egenpension. Basbeloppet 17300 kr. Nuvarande regler

Medelpen- ATP Folkpension Total pension

sionspoäng för ——————— den avlidne Kr Procent av Kr Procent av Kr Procent av basbeloppet basbeloppet basbeloppet

1.0 4 152 24 4498 26 8 650 50 2.0 8 304 48 4 498 26 12 802 74 3.0 12 456 72 4 498 26 16 954 98 4.0 16 608 96 4 498 26 21 106 122 5.0 20 760 120 4 498 26 25258 146 6.0 24 912 144 4 498 26 29 410 170 6.5 26 988 156 4498 26 31 486 182 ___/!#

Som framgår av tabell 7.3 innebär bampensionen från tilläggspensione- ringen redan vid ganska låg ATP-poäng ett betydande standardtillskott. Och vid högre ATP-poäng är barnpensionen av en sådan storlek att den kan tillförsäkra barnet en god ställning i ekonomiskt hänseende. Utan att göra några jämförelser i övrigt kan sålunda konstateras att, vid en medelpoäng för den avlidne om 5.0, den sammanlagda barnpensionen är i huvudsak lika stor som folkpension jämte fullt pensionstillskott för en ensamstående ålderspen- sionär. Och hade den avlidne föräldern intjänat maximal pensionspoäng blir den totala barnpensionen i det närmaste lika hög som folkpension i form av förtidspension inkl. dubbelt pensionstillskott. Härvid bör dock hållas i minnet att de i tabell 7.3 angivna beloppen är bruttobelopp. Till följd av beskatt- ningsreglerna kommer de belopp som barnet faktiskt uppbär att vara lägre då fråga är om högre tilläggspensioner och variationerna olika barn emellan att vara mindre än vad tabellen utvisar.

Enligt kommitténs uppfattning ger vad ovan sagts vid handen att den nuvarande kompensationsgraden inom ATP, då fråga är om bampension efter avliden försäkrad som efterlämnade endast ett barn, väl torde motsvara det behov av standardtillskott som rimligen bör komma barnet till del. Kommit— tén anser således att bampensionens storlek i dessa fall är sådan att någon anledning att föreslå ytterligare förstärkning inte finns. Redan dagens regler innebär i nu berörda fall att sådan vikt lagts vid barnpensioneringen att den med bibehållen kompensationsgrad kommer att inta den centrala roll inom den framtida efterlevandepensioneringen som kommittén anser att den bör ha.

Kompensationsgraden 40 % av den avlidnes egenpension gäller enligt. dagens regler endast under förutsättning att den avlidne inte efterlämnar änkepensionsberättigad änka och att det finns enbart ett bampensionsberät- tigat barn. Finns efter den avlidne änka som är berättigad till änkepension

begränsas sålunda barnpensionen till 15 % av egenpensionen. Änkepensionen utgör därvid 35 % av samma egenpension. Efterlämnar den försäkrade flera barn ökas procenttalen 40 resp. 15 med 10 för varje barn. och pensionen fördelas lika mellan barnen. Innebörden av dessa regler är att ju fler pensionsberättigade barn den försäkrade efterlämnar. desto lägre blir pensio- nen för envar av dem. Förhållandet redovisas i tabellerna 7.4 och 7.5. vilka illustrerar tilläggspensionen per år i olika familjetyper och vid olika antagan- den om den avlidnes medelpensionspoäng. Även här bör bemärkas att de i tabellerna angivna beloppen är bruttobelopp och att beskattningsreglema medför att barn med högre tilläggspension faktiskt erhåller lägre pension än vad som framgår av tabellerna.

Tabell 7.4 Tilläggpension i form av barnpension per år. räknat per barn vid olika antaganden om den avlidne förälderns medelpoäng inom ATP och under förutsättning att den avlidne inte efterlämnar änkepensionsberättigad. Basbeloppet 17 300 kr. Nuvarande regler

Medel- Antal pensionsberättigade barn pensions- för den 1 barn 2 barn 3 barn 4 bam 5 bam avhdne Kr Procent Kr Procent Kr Procent Kr Procent Kr Procent av bas- av bas- av bas- av bas- av bas- beloppet beloppet beloppet beloppet beloppet _ 1.0 4152 24 2595 15 2076 12 1817 10.5 1661 9.6 2.0 8 304 48 5 190 30 4 152 24 3633 21 3 322 19.2 3.0 12 456 72 7 785 45 6 228 36 5 450 31.5 4 982 28.8 4.0 16 608 96 10 380 60 8 304 48 7 266 42 6 643 38.4 5.0 20760 120 12 975 75 10 380 60 9 083 52.5 8 304 48 6.0 24 912 144 15 570 90 12 456 72 10 899 63 9 965 57.6 6.5 26 988 156 16 868 97.5 13 494 78 11 807 68.25 10 795 62.4

.

Tabell 7.5 Tilläggspension i form av barnpension per år, räknat per barn vid olika antaganden om den avlidne förälderns medelpoäng inom ATP och under förutsättning att den avlidne efterlämnar änkepensionsberättigad. Basbeloppet 17 300 kr. Nuvarande regler

R_— Mcdel- Antal pensionsberättigade bam pensions— & poäng 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn för den _ avlidne Kr Procent Kr Procent Kr Procent Kr Procent Kr Procent av bas- av bas- av bas- av bas- av bas- beloppet beloppet beloppet beloppet beloppet & 1.0 1557 9 1298 7.5 1211 7 1 168 6,75 1 142 6.6 2.0 3 114 18 2595 15 2422 14 2336 13.5 2284 13.2 3.0 4 671 27 3 893 22,5 3 633 21 3 503 20.25 3425 19.8 4.0 6 228 36 5 190 30 4 844 28 4 671 27 4 567 26.4 5.0 7 785 45 6 488 37.5 6 055 35 5 839 33.75 5 709 33 6.0 9 342 54 7 785 45 7 266 42 7 007 40.5 6 851 39.6 6.5 ' 10 121 58.5 8 434 48.75 7 872 45.5 7 591 43.88 7 422 42.9

.

Som framgår av de i tabellerna 7.4 och 7.5 redovisade uppgiftema sjunker barnpensionen per barn markant ju fler barn den avlidne efterlämnar. Och i det fall att efter den avlidne finns änkepensionsberättigad blir barnpensionen för varje barn ibland så låg att den med hänsyn till bestämmelsen om garantinivå inom folkpensioneringen inte ger barnen ett reellt standardtill- skott.

1 vad gällerji'agan om reduceringav barnpension med hänsvn till pension år vuxen e/ierlevande uppkommer samma spörsmål som tidigare redovisats beträffande efterlevandepensionen inom folkpensioneringen. nämligen huru- vida det framtida efterlevandestödet till vuxna skall påverka bampensionens storlek. 1 nu förevarande sammanhang kan därför i stort sett hänvisas till vad därvid anförts. Som tidigare utvecklats är sålunda en av huvudtankama bakom kommitténs förslag till reformerad efterlevandepensionering att huvudvikten skall läggas på bampensionema. Med denna utgångspunkt anser kommittén att den nuvarande ordningen mindre väl passar in i det nya systemet.

I enlighet med vad tidigare sagts är kommittén av den uppfattningen att en kompensationsgrad om 40 % av den avlidnes egenpension för det första barnet är väl avvägd. Härigenom tillförsäkras bamet en skälig del av den standard det hade under förälderns livstid. Denna standardtrygghet bör enligt kommitténs mening fortsättningsvis tillkomma barn även i de fall där den avlidne efterlämnar pensionsberättigad vuxen. Kommittén föreslår mot bakgrund härav att barnpension skall utgå efter samma kompensationsgrad oberoende av om detjämte barnet finns pensionsberättigad vuxen efterlevande eller inte. Förslaget innebär således att barnpension från tilläggspensioneringen för det första barnet alltid skall utgöra 40 % av den avlidnes egenpension.

Enligt kommitténs mening bör samordningen av efterlevandeförmånema i stället utformas så. att pensionen till den vuxne sätts lägre än eljest då även pensionsberättigat barn finns. Frågan härom berörs närmare under avsnitt 8.2.

Den andra fråga som här berörts är bampensionens storlek i de fall där den avlidne efterlämnar/ler än ett pensionsbe/'är![ga] barn. Såsom ovan redovisats ökas i dessa fall den sammanlagda pensionen med 10% av den avlidnes egenpension för varje barn utöver det första. och det totala pensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Huruvida en ordning som denna, där pensions- beloppet per barn minskas vid ökande antal barn, bör behållas sedan familjepensioneringen ändrats i enlighet med de av kommittén uppdragna riktlinjerna kan självfallet diskuteras. Önskemålet att lägga tyngdpunkten inom efterlevandepensioneringen på bam pensionerna kan sålunda sägas göra sig särskilt starkt gällande just då fråga är om flerbamsfamiljer. där den ekonomiska situationen ofta är besvärligare än i andra fall. En möjlighet som härvidlag skulle kunna övervägas är att låta barnpension utgå med 40 % av den avlidnes egenpension för varje barn oberoende av hur många barn den avlidne efterlämnar. Härigenom skulle för tilläggspensioneringen komma att gälla samma princip som inom folkpensioneringen.

Emellertid anser sig kommittén inte böra föreslå en så långtgående lösning. Häremot talar inte minst kostnadsaspekten. Vidare skall beaktas att bampen- sion inom ATP, som tidigare framhållits. främst har till syfte att tillförsäkra barnet en del av den standard barnet hade medan båda föräldrarna ännu vari

livet. och ju fler barn det finns i familjen desto mindre var självfallet då den andel av förälderns inkomster som kom varje barn till godo. Detta förhållande bör få återverkningar inom en bampensionering som bygger på storleken av den bortgångne förälderns tidigare inkomster. Uppmärksammas bör också att beskattningsreglema medför att skatten på barnpensionen normalt blir lägre än den skatt som uttogs på förälderns inkomst. Ytterligare måste hänsyn tas till effekterna av det ovan redovisade förslaget om att för framtiden någon nedsättning inte skall ske av barnpensionen med hänsyn till vuxen efterle- vandes pension. Detta innebär att det inte längre kommer att utges bampen- sion på de låga nivåer som redovisats i tabell 7.5.

Vid beaktande av dessa omständigheter har kommittén således funnit att barnpensionen inom ATP även framdeles storleksmässigt bör vara beroende av antalet pensionsberättigade bam. Kommittén ärdock av den uppfattningen att en höjning av barnpensionen är påkallad i de fall då det efter den avlidne finns mer än ett barn. Enligt kommitténs mening är det i dag en alltför stor skillnad i pensionsnivå mellan efterlevande barn i ettbamsfamiljer och i flerbamsfamiljer. Såsom framgår av tabell 7.4 är sålunda tilläggspensionen för ettvart av två barn mindre än 2/3 av den pension som tillkommer ett ensamt bam. Enligt kommitténs synsätt medför dagens regler att barn i flerbamsfa- miljer. till skillnad från vad som gäller beträffande barn i ettbamsfamiljer. inte genom barnpensioneringen får en sådan del av den tidigare standarden som skäligen bör tillkomma dem inom den nya efterlevandepensioneringen. En rimligare avvägning åstadkoms enligt kommitténs uppfattning om tillägget för varje barn utöver det första höjs från nuvarande 10 till 20 % av den avlidnes egenpension. Kommittén föreslår därför att en sådan höjning skall komma till stånd. De föreslagna kompensationsgradema jämförda med de nuvarande illustreras i tabell 7.6.

Tabell 7.6 Tilläggpension i form av barnpension enligt nuvarande och föreslagna regler

R_— Antal Nuvarande regler Föreslagna regler barn & 3 Total pension Pension per barn Total pension Pen51on per barn '

___ % av egen- % av medel- % av egen- % av medel- % av egen- % av medel- % av egen- % av medel- pensionen inkomsten pensionen inkomsten pensionen inkomsten pens1onen 1nkomsten

&

40 24 40 24 40 24 40 24 50 30 25 ' 15 60 36 30 18 60 36 20 12 ' 80 48 26.67 16 70 42 17.5 10,5 100 60 25 15 80 48 16 9.6 120 72 24 14.4

(Ju-AWB)—

&

En konsekvens av de här redovisade förslagen till förstärkning av bampen- sionema inom ATP är att det i fler fall än f. n. kan inträffa att de sammanlagda tilläggspensionema efter den avlidne överstiger dennes egenpension. Finns efter den avlidne fyra eller fler barn kommer sålunda den sammanlagda barnpensionen att motsvara 100 % eller mer av egenpensionen. Med dagens regler inträder denna effekt först då det finns sju barn eller fler. Detta väcker frågan om behovet av en eventuell begränsningsrege/ för att förhindra vad som skulle kunna betraktas som överförsäkring. Emellertid anser kommittén

atten sådan regel i stor utsträckning skulle motverka syftet med den föreslagna höjningen. nämligen att åstadkomma förbättringar i de situationer där behovet generellt är störst. dvs. i flerbamsfamiljerna. Med hänsyn härtill och då även enligt kommitténs förslag pensionen per barn blir mindre ju fler barnen är. vill kommittén inte förorda en begränsningsregel av nämnt slag.

Ytterligare ett spörsmål som kommittén funnit anledning överväga i nu förevarande sammanhang är det som rör barnpension från tilläggspensione- ringen till barn som mist båda sinaföräldrar. Som tidigare redovisats gäller inom folkpensioneringen att barnpension kan till föräldralöst barn utgå efter envar av föräldrarna. Pensionen utges därvid på en grundnivå som är sammanlagt dubbelt så hög och på en garantinivå som är en och en halv gång så hög som den nivå som gäller för barn som mist endast en förälder. Enligt vad kommittén ovan föreslagit skall framdeles gälla att även garantinivån skall vara dubbelt så hög då fråga är om föräldralöst barn som beträffande bam vars ena förälder har avlidit. 1 vad avser tilläggspensioneringen saknas emellertid f. n. motsvarighet till dessa regler. Sålunda gäller här att, om båda föräldrarna har avlidit. bampension utges efter endast den av dem som har intjänat högst egenpension.

Denna regel kan möjligen ha varit motiverad vid den tidpunkt då barnpensioneringen infördes. Som utförligt beskrivits i andra sammanhang i detta betänkande har emellertid samhällsutvecklingen medfört att familje- mönstren numera är annorlunda än vid denna tidpunkt. Till följd av den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor har det sålunda blivit allt vanligare att båda makarna bidrar till familjens gemensamma standard genom arbete utanför hemmet och båda svarar för tillgodoseendet av barnens underhåll. Så länge båda föräldrarna lever har barnet rätt till underhåll på samma villkor från såväl sin fader som sin moder. Det är därför enligt kommitténs uppfattning naturligt att barnpensioneringen inom det framtida systemet för efterlevandestöd återspeglar dessa dagens samhällsförhållanden. Den bör därför utformas på sådant sätt att barn som förlorat båda sina föräldrar tillförsäkras del efter dem båda av den standard som de under sin livstid bidragit till att tillförsäkra barnet. Bampensionen utgör en ersättning för förlusten av det underhåll som de avlidna föräldrarna svarat för. Denna förlust bör täckas fullt ut. _

Mot bakgrund härav föreslår kommittén att barnpension från tilläggspen- sioneringen framdeles skall kunna utges till föräldralöst barn efter båda föräldrarna. Någon anledning att därvid låta pensionen utgå med lägre kompensationsgrad i förhållande till varje förälder än vad som gäller beträffande barn som mist endast en förälder finns enligt kommitténs mening inte. I denna fråga hänvisas till vad ovan anförts beträffande nivån på barnpension från folkpensioneringen då fråga är om föräldralöst barn. Som där framhållits rör det sig om barn som ofta befinner sig i en ekonomiskt vanskligare situation än vad som är fallet beträffande barn som har i vart fall en förälder i livet. Kommitténs förslag innebär således att barnpension från tilläggspensioneringen till föräldralöst barn skall utgå med 40 % av vardera förälderns egenpension. om föräldrarna efterlämnar endast ett barn. Finns flera barn, skall enligt förslaget pensionen efter envar av föräldrarna ökas med 20 % av förälderns egenpension för varje barn utöver det första, och det sammanlagda pensionsbeloppet skall delas lika mellan barnen.

Sarnman/å/mingrris innebär kommitténs förslag i fråga om barnpensione- ringen inom ATP följande. Pension skall. liksom enligt dagens regler. utgå med 40 % av den avlidnes egenpension om ett barn är ensamt pensionsberät- tigat. Detta skall gälla även om det finns pensionsberättigad vuxen efterle- vande. Efterlämnar den avlidne flera barn. ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första, och pensionen delas lika mellan barnen. Har barnets båda föräldrar avlidit skall pension utges efter envar av föräldrama med samma kompensationsgrad som enligt vad nu sagts gäller då en av föräldrarna har avlidit.

Avslutningsvis vill kommittén rikta uppmärksamheten på att de förslag som nu läggs fram gäller barnpensioneringen inom det framtida efterlevan- destödet. därden nuvarande änkepensionen ersatts av andra former av stöd till vuxna efterlevande. Under en övergångstid kommer emellertid den situatio- nen att inträffa att barnpension enligt de nya reglerna utges samtidigt med änkepension enligt nuvarande regler. Detta medför behov av särskilda lösningar i vad avser samordningen mellan barnpension och änkepension. Enligt kommitténs förslag skall sålunda barnpension i framtiden inte reduceras med hänsyn till den pension som tillkommer vuxen efterlevande. medan det motsatta gäller enligt dagens regler då den avlidne efterlämnar både pensionsberättigad änka och barn. Den här berörda frågeställningen behand- las nårmare under avsnitt 9.1.

7.5 Beskattning av barnpension 7.5.1 Inledning Enligt gällande bestämmelser utgör barnpension. liksom andra pensionsför- måner. skattepliktig inkomst för mottagaren. Vid den nu förevarande översynen av efterlevandepensioneringen bör övervägas huruvida det finns anledning att för framtiden ha ändrade regler på detta område. Spörsrnålet härom har nära anknytning till frågan om bampensioneringens framtida utformning. Härtill kommeratt kommittén genom beslut av riksdagen särskilt anförtrotts uppdraget att utreda frågan om bampensionens beskattning (se avsnitt 7.5.2). lde motioner som liggertill grund för detta riksdagens uttalande har bl. a. gjorts jämförelser mellan den skattemässiga behandlingen av å ena sidan barnpension och å andra sidan underhållsbidrag och bidragsförskott.

I avsnitt 5.1 har kommittén lämnat en översikt över gällande bestämmelser om underhållsskyldighet. Som framgår av den redogörelsen är föräldrar skyldiga att svara för underhåll åt sina barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Reglerna om underhållsskyldighet har givetvis betydelse främst i de fall där föräldrama inte sammanlever. För dessa situationer anges i föräldrabalken att förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhålls- bidrag till barnet. om föräldern antingen inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med det eller också har vårdnaden om barnet gemensamt med den andre föräldern men barnet varaktigt bor tillsammansmed endast denne andre förälder.

Till bestämmelserna om underhållsskyldighet anknyter reglerna om bidragsförskott. Förutsättning för att bidragsförskott skall utgå är att en av

eller båda föräldrama skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom betalning av underhållsbidrag. En redogörelse för dessa regler finns i avsnitt 5.3.6.

Bestämmelsema om underhållsbidrag. bidragsförskott och barnpension från folkpensioneringen fyller sammantagna den funktionen att ett bam som bor tillsammans med endast den ene föräldern tillförsäkras ett underhåll från den andre föräldern eller för dennes räkning med ett årligt belopp motsva- rande 41 % av basbeloppet. Bor barnet inte hos någondera föräldern är denna garantinivå f. n. 31 % av basbeloppet beträffande vardera föräldern. 1 avsnitt 7.4 har kommittén föreslagit att denna barnet tillförsäkrade nivå även i sistnämnda fall alltid skall utgöra 41 % av basbeloppet i förhållande till envar av föräldrarna.

Varken underhållsbidrag eller bidragsförskott är skattepliktig intäkt för barnet. Inte heller föreligger någon allmän avdragsrätt för utbetalat under- hållsbidrag. Dock har den underhållsskyldige rätt till avdrag för utgivet underhållsbidrag med högst 3 000 kr per år och barn. men detta avdrag kan i viss mån ses som ett mer allmänt ekonomiskt stöd till försörjningen av barn vars föräldrar lever isär. ' .

Barnpension utgör däremot skattepliktig intäkt för barnet på samma sätt som skattskyldighet föreligger för andra pensionsförmåner. I fråga om andra former av allmän pension finns särskilda regler om extra avdrag vid beskattningen. vilka medför att inkomst som består av endast folkpension och viss sidoinkomst i regel blir undantagen från beskattning i praktiken (se avsnitt 2.4). Som folkpension räknas härvid inte bampension. Med hänsyn till det kommunala grundavdraget och den särskilda skattereduktionen uppkommer emellertid skatt endast om barnpensionen. ensam eller tillsammans med annan inkomst som barnet har. uppgår till minst 7 700 kr. vilket motsvarar ca 45 % av basbeloppet (vid basbeloppet 17 300 kr. 1981 års inkomstskatteregler och genomsnittlig kommunal skattesats).

7.5.2. Överväganden i andra sammanhang

Frågan om beskattning av barnpension togs upp av 1972 års skatteutrcdningi dess slutbetänkande (SOU 1977291) Översyn av skattesystemet. Utredningen framhöll därvid bl. a. att. oavsett om samhället träder in genom bidragsför- skott eller bampension. samma beskattningsregler bör gälla. Detta kunde åstadkommas antingen genom att bidragsförskottet görs skattepliktigt eller genom att barnpensionen. eventuell-t i förening med andra pensionsförmåner som tillkommer barn. undantas från beskattning upp till nivån för bidrags- förskottet. Utredningen hade övervägt att föreslå att barnpension inte skulle vara skattepliktig inkomst upp till bidragsförskottets nivå. Med hänsyn till då förestående utredningsarbete inom socialdepartementet avstod utredningen emellertid från att lägga något konkret förslag och begränsade sig till att uttala att den ansåg det önskvärt med en likformig behandling av de båda stödformema.

Riksdagen prövade vid 1979/80 års riksmöte spörsmålet om beskattningen av barnpension med anledning av två motioner härom. l motionen 1978/79:243 begärdes utredning och förslag om att barnpension från den allmänna försäkringen skall vara helt eller delvis skattefri. Motionärerna framhöll att barnpensionen bör ses som en ersättning för det underhåll barnet

skulle ha fått från föräldern om denne fått leva. De erinrade om att sådant underhåll är skattefritt för barnet vare sig underhållet utgår från förälder som sammanbor med barnet eller ej. Skatteplikten för bampension medför. anförde motionärerna vidare, att barn med sådan pension vilket exempelvis genom feriearbete bidrar till sin egen försörjning får feriein komsten beskattad. detta till skillnad från andra barn vilkas ferieinkomst är skattefri om den inte överstiger visst belopp. Liknande synpunkter framfördes i motionen 1978/791678, där motionärerna begärde riksdagsbeslut om att barnpension inte skall utgöra skattepliktig inkomst. ] motionen framhölls bl. a. att feriearbete beskattas lindrigare när barnet uppbär underhållsbidrag eller bidragsförskott än när barnpension utgår till det.

I sitt av riksdagen godtagna betänkande (SkU 1979/80:4) erinrade skatteut- skottet om de uttalanden i frågan som 1972 års skatteutredning gjort. Utskottet framhöll vidare att det i motionerna behandlade spörsmålet har nära samband med efterlevandepensioneringens framtida utformning. en fråga som prövas av pensionskommittén. Skatteutskottet ansåg att också den i motionerna aktualiserade beskattningsfrågan borde prövas av pensionskom- mittén och förordade därför att motionerna skulle överlämnas till kommittén. Dessa och utskottsbetänkandet har därefter av regeringen överlämnats till kommittén.

1 betänkandet 1979/80:24 tog skatteutskottet därefter — med anledning av motionen 1979/80:1082 — på nytt upp den berörda frågan. Utskottet erinrade därvid i sitt. av riksdagen godtagna. betänkande om att frågan var föremål för prövning av pensionskommittén samt avstyrkte på grund härav bifall till motionen.

Även vid 1980/81 års riksmöte aktualiserades i en motion (1980/811370) spörsmålet om enhetliga skatteregler för barnpension, underhållsbidrag och bidragsförskott. 1 betänkande (SkU 1980/81:56) över bl. a. denna motion erinrade skatteutskottet om pensionskommitténs erhållna uppdrag. Med hänsyn härtill var enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte påkallad. Efter hemställan av utskottet avslog riksdagen motionen. '

7.5.3 Kommitténs överväganden Kommittén har i det föregående (avsnitt 7.4) redovisat sina överväganden i frågan om nivåerna för barnpension och har därvid lagt fram förslag om förstärkningar i vissa avseenden. Dessa överväganden har skett under hänsynstagande till att enligt dagens regler barnpension i princip utgör skatte- pliktig inkomst för barnet. Bl.a. har kommittén i det nämnda avsnittet föreslagit en höjning av garantinivån för barnpension från folkpensioneringen i fall då barnets båda föräldrar har avlidit. En motsvarande höjning föreslås beträffande garantinivåema i situationer då barnet samtidigt har rätt till antingen bidragsförskott i förhållande till båda sina föräldrar eller också bidragsförskott i förhållande till en förälder och barnpension efter den andre föräldern. Den principiella överensstämmelse härvidlag som nu finns mellan barnpension från folkpensioneringen och bidragsförskott "skall således enligt förslaget bibehållas även för framtiden. Någon motsvarande samstämmighet föreligger inte i vad avser bestämmel-

sema om beskattning av å ena sidan bampension och å andra sidan bidragsförskott. Även om kommittén. som nämnts. har prövat spörsmålet om nivåerna för barnpension med beaktande av dessa nuvarande regler vill kommittén framhålla att den har förståelse för att det angivna förhållandet har föranlett kritik och att man i olika sammanhang har framhållit det angelägna i att likartade beskattningsregler eftersträvas. Sådana synpunkter skulle kunna tala för att det borde genomföras en ändring med avseende på beskattningen av barnpension.

Emellertid är enligt kommitténs mening lösningen på denna fråga inte så odiskutabel som den måhända kan förefalla vid första anblicken. 1 olika hänseenden gör sig nämligen gällande synpunkter som talar för en motsatt utgång.

Rent principiellt är det sålunda i och för sig rimligt att underhållsbidrag inte utgör skattepliktig intäkt medan motsatsen är fallet i fråga om barnpension. Skälet härtill är att underhållsbidrag - med undantag för det allmänna avdrag om 3 000 kr per år som medges i vissa fall — inte är avdragsgillt för den underhållsskyldige och att det följaktligen skall betalas av beskattad inkomst. Barnpension grundas däremot på arbetsgivaravgifter som inte har inkomst- beskattats hos den avlidne. Man kan här jämföra med en privat pensionsför- säkring. där premierna är avdragsgilla men där den utfallande pensionen beskattas. Det kan därför knappast hävdas att samstämmighet skulle upp- komma om barnpension helt undantogs från beskattning. Det måste också uppmärksammas att barnpension i regel beskattas avsevärt lindrigare än den inkomst som pensionen ersätter. nämligen den avlidne förälderns. Detta gäller i synnerhet i sådana fall där det utgår pension till flera barn efter en avliden försäkrad och där "inkomsten” i stället för att beskattas hos ett subjekt — föräldern - görs till föremål för beskattning hos flera skilda skattesubjekt, de efterlevande barnen.

Däremot kan i viss mån annorlunda aspekter anläggas om hänsyn tas enbart till barnpension från folkpensioneringen. Denna finansieras endast delvis genom arbetsgivaravgifter. och den har som nämnts stor likhet med bidrags- förskottet. I båda fallen ges en garantinivå för barnets försörjning. Det skulle därför kunna hävdas att det vore rimligt att också vid beskattningen behandla barnpension på garantinivån på samma sätt som bidragsförskottet. Det är också i huvudsak en sådan reform som varit föremål för diskussion vid flera tidigare tillfällen. .

Inte heller denna jämförelse pekar dock entydigt på att barnpensionen bör undantas från skatteplikt. Skall fullständig överensstämmelse åstadkommas med bidragsförskottet skulle lika gärna kunna göras gällande att en sådan bör komma till stånd inte genom att barnpensionen befrias från skatteplikt utan genom att bidragsförskottet underkastas beskattning. Spörsmålet härom är det dock inte kommitténs uppgift att ta under övervägande. Denna fråga torde i stället komma att prövas under det utredningsarbete som bedrivs av ensamförälderkommittén.

Ytterligare en anledning till varför alltför långtgående paralleller inte kan dras mellan bampension och bidragsförskott beståri att det äri långtifrån alla fall som det verkligen föreligger en överensstämmelse mellan de förmåner som barnet erhåller. Ofta kan det förhålla sig så att barnets förmåner blir högre då en underhållsskyldig förälder avlider och bidragsförskott ersätts av bampen-

sion. Barnet kan då få rätt också till barnpension från tilläggspensioneringen och erhålla ett sammanlagt belopp i barnpension vilket överstiger bidragsför- skottets (eller underhållsbidragets) nivå. Till skillnad från det tidigare sagda skulle detta kunna anföras till stöd för att ha kvar nuvarande skillnad i den skattemässiga behandlingen.

Under alla omständigheter anser kommittén att det inte kan komma i fråga att införa ett system där all barnpension görs skattefri oberoende av dess storlek. En sådan ordning skulle medföra ett omotiverat gynnande av de barn som "uppbär höga tilläggspensioner. Den skulle dessutom ge upphov till betydande kostnader (till följd av minskade skatteintäkter). Dessa skulle vara i storleksordningen 55 milj. kr per år med nuvarande regler för barnpension. Och med tillämpning på de av kommittén föreslagna nya bestämmelserna om familjepension skulle kostnadsökningen för att göra all barnpension helt skattefri uppgå till ca 110 milj. kr för år räknat i ett fullfunktionsstadium. Detta alternativ kan enligt kommitténs uppfattning med hänsyn till det sagda avföras från vidare diskussion.

Kommittén anser det vara av vikt att framhålla att det enligt de nu gällande reglerna inte tas ut någon skatt om barnpension utgår med endast garantinivån och barnet inte har andra inkomster. Här förutsätts då att endast den ene föräldern har avlidit; i annat fall uppkommer en viss beskattning. Den kritik som har riktats mot nuvarande ordning — och som i huvudsak torde ha avsett det förstnämnda fallet — har främst tagit sikte på det förhållandet att barnets extra inkomster av t. ex. feriearbete drabbas av en beskattning som inte skulle ha uppkommit om båda föräldrarna hade levt.

Även om kommittén sålunda anser att skäl kan anföras mot att genomföra en ändring i vad avser beskattningen av barnpension. har kommittén likväl övervägt olika alternativ som skulle kunna komma i fråga för att undanröja denna påtalade effekt.

1 första hand har kommittén då tagit upp den tanke som framfördes av 1972 års skatteutredning. nämligen att barnpension undantas från skatteplikt upp till garantinivån. vilken också motsvarar nivån för bidragsförskott. [ den mån barnet har rätt till barnpension även från tilläggspensioneringen och den sammanlagda pensionen överstiger garantinivån. skulle vanliga skatteregler tillämpas. Detta betyder att skatt skulle tas ut först i fall då pensionsinkomsten ensam eller tillsammans med extrainkomster överstiger 86 % av basbelop- pet.

Ett genomförande av en lösning med denna innebörd skulle. såvitt gäller barn som förlorat en av sina föräldrar. ge upphov till följande skatteeffekter. De ca en fjärdedel av barnpensionstagama. som har en så låg tilläggspension att deras sammanlagda årliga pension inte överstiger ett belopp motsvarande 45 % av basbeloppet. påförs inte någon skatt enligt dagens regler. En refomi enligt det diskuterade alternativet skulle därför för denna grupp inte ge någon omedelbar Skattelättnad beträffande pensionsinkomsten men skulle öka utrymmet för obeskattad extraförtjänst. l fråga om det övervägande antalet barn med barnpension (närmare två tredjedelar). de som har en total pension vilken överstiger 45 men inte 85 % av basbeloppet för år räknat. skulle den övervägda lösningen innebära att de inte längre behövde erlägga skatt på pensionsinkomsten. Effekten skulle alltså bli en direkt Skattelättnad och — i större eller mindre omfattning — ökade möjligheter till skattefrihet för

extrainkomster. För den sista gruppen bampensionstagare (drygt en tiondel). de som har en årlig barnpension om sammanlagt mer än 85 % av basbeloppet. uttas f. n. skatt på såväl pensionen som eventuella sidoinkomster. och detta skulle bli fallet även efter ett genomförande av den ifrågasatta reformen. Däremot skulle givetvis uppkomma en betydande skattelättnad.

Som framgår av det sagda skulle den diskuterade lösningen i betydande utsträckning tillgodose ett syfte att ge bampensionstagare möjlighet att ta förvärvsarbete under ferier utan skattekonsekvenser. Ser man däremot till den omedelbara skattelättnaden blir bilden en annan. Gruppen med de lägsta pensionema berörs inte alls. medan mellangruppen befrias helt från den skatt som utgår f. n. och som stiger med pensionens storlek (till 2 300 kr). Gruppen med de högsta pensionerna kommer visserligen även fortsättningsvis att bli beskattad men erhåller en skattelättnad vilken beloppsmässigt är högre än den som mellangruppen genomsnittligt kommer i åtnjutande av (ca 2 300 kr).

l sammanhanget bör påpekas att en del barn (knappt 700) erhåller barnpension från folkpensioneringen efter båda sina föräldrar och att alla barn inte uppbär pension från både folk— och tilläggspensioneringen. Det finns sålunda barn som har rätt till bampension enbart från fölkpensioneringen samt barn som erhåller pension endast från ATP. Dessa senare (ca 6 400 barn i januari l980) utgörs till största delen av barn som är mellan 18 och l9 år gamla. [ fråga om denna kategori skulle en reform enligt här diskuterade riktlinjer få till följd omedelbara skattelättnader som är något mindre än i andra fall. En sådan lösning skulle vidare för dessa barn ge vidgat utrymme för Obeskattade extrainkomster. Å andra sidan är skälen för att införa en ordning där bampensionen görs skattefri upp till garantinivån inom folkpensione- ringen svaga när det gäller denna grupp. Det rör sig här enbart om tilläggspension. beträffande vilken enligt vad ovan sagts det kan anföras principiella motiv för beskattning. Någon jämförelse med bidragsförskottet vilken skulle tala för likabehandling finns inte. eftersom barnen normalt är i sådan ålder att bidragsförskott inte kan utges. Inte heller finns någon garantinivå att anknyta till.

Kostnaderna (till följd av bortfall av skatteintäkter) för den "ovan berörda lösningen kan — uträknade enbart på grundval av pensionsinkomstema och med bortseende från det mindre antal barn vars båda föräldrar avlidit — beräknas till ca 45 milj. kr för år. Den del av kostnaderna som belöper på de barn som skulle helt befrias från skatt kan antas uppgå till ca 30 milj. kr. och den del som hänför sig till de bam som även efter ett genomförande av reformen skulle komma att påföras skatt kan antas utgöra knappt 15 milj. kr.

De nämnda effekterna och kostnaderna avser de nu gällande reglerna för barnpension. De skulle emelleitid bli väsentligt annorlunda vid ett genomfö- rande av de förändringar som kommittén i det föregående föreslagit med avseende på reglerna för barnpension. Eftersom förslaget innebär att samord- ningen mellan barnpension och änkepension skall försvinna på sikt. blir följden en allmän höjning av de lägre bampensionema. Detta ger effekter beträffande den ifrågasatta lösningen på skattesidan i två hänseenden. Det blir fördet första en allt större grupp som. oavsett om lösningen genomförs eller ej. kommer att bli skyldig att erlägga skatt på pensionen eller som i vart fall kan ha endast en obetydlig extrainkomst utan att skattskyldighet uppkommerfFör

det andra ökar kostnaderna för att genomföra lösningen betydligt. Enligt beräkningar som kommittén gjort skulle i ett fullfunktionsstadium de årliga kostnaderna (vid basbeloppet 17 300 kr) uppgå till ca 70 milj. kr. Av dessa kostnader skulle bortåt 50 milj. kr falla på dem som även efter ett genomförande av lösningen skulle komma att påföras skatt. medan endast ca 1.5 milj. kr härav skulle hänföra sig till de barn som har en sammanlagd barnpension om högst 55 % av basbeloppet.

Som framgår av det anförda skulle ett system där bampensionen görs skattefri upp till garantinivån innebära väsentliga kostnadsökningar. Redan med nuvarande regler för barnpension skulle en betydande del av kostnadema härför falla på bampensionstagare för vilka effekten inte är skattefrihet utan endast en viss skattelättnad. De som skulle w'nna mest när det gäller den omedelbara skattelättnaden skulle vara de barn som har de högsta bampen- sionema. medan de barn som har de lägsta pensionema inte alls skulle beröras härav i detta hänseende. Enligt kommitténs mening är dessa effekter inte acceptabla. och kommittén kan bl.a. med hänsyn härtill inte förorda ett genomförande av denna lösning.

I syfte att undvika de påtalade konsekvenserna har kommittén övervägt en alternativ lösning. innebärande att skattelättnaden skulle utgå i full omfatt- ning endast vid låga pensioner och avtrappas vid stigande inkomst. Det skulle då bli fråga om en ordning liknande den som tillämpas för andra folkpensio- närer. där maximalt extra avdrag görs vid en viss inkomst och avdraget sedan reduceras om inkomsten överstiger detta belopp. Ett sådant system skulle kunna utformas så att det högsta avdragsbeloppet motsvarade 41 % av basbeloppet. Avtrappning skulle sedan ske mot all sidoinkomst oavsett om det är fråga om kapitalinkomst. pensionsinkomst eller arbetsinkomst. Maximalt avdrag skulle göras om inkomsten inte överstiger 82 % av basbeloppet. Överstiger inkomsten detta belopp. skulle avtrappning ske med 40 % av den överskjutande inkomsten.

Jämfört med den tidigare berörda lösningen skulle detta alternativ innebära en minskning av de individuella skattelättnadema och av kostnaderna i fråga om de bampensionstagare som har pension överstigande skattepliktsgränsen. Med nuvarande regler för barnpension skulle de årliga kostnadema bli ca 5 milj. kr lägre än enligt det tidigare diskuterade systemet. och de skulle således då uppgå till ca 40 milj. kr.

Även detta altemativ skulle alltså ställa sig kostnadskrävande. Det skulle inte .heller mer än i begränsad omfattning eliminera de icke önskvärda fördelningseffekter som den tidigare behandlade lösningen skulle ge upphov till. Också andra invändningar kan riktas mot systemet. Det skulle innebära en administrativ belastning för skattemyndighetema och för försäkringskassor- na. En avtrappning med hänsyn till inkomsten väcker också frågan om även förmögenhet skall beaktas. något som ytterligare skulle komplicera tillämp- ningen. En avtrappning innebär dessutom en tillkommande marginaleffekts När skatt uppkommer på grund av t. ex. en inkomst av feriearbete blir den högre än eljest. Dessa invändningar sammantagna gör att kommittén avvisar också denna lösning.

Mot såväl denna som den föregående lösningen kan dessutom invändas att den innebär mycket långtgående förändringar för att uppnå ett så begränsat ändamål som att mildra beskattningen av extrainkomster för barn som uppbär

barnpension. Det bör nämligen hållas i minnet att långtifrån alla de'bam som erhåller barnpension är i sådan ålder att det är aktuellt för dem att skaffa sig inkomster av feriearbete eller liknande. De framförda alternativen tar emellertid sikte på hela kollektivet bampensionstagare och skulle få sin största betydelse när det gäller beskattningen av själva pensionsinkomsten. En sådan särbehandling av dessa inkomster i jämförelse med t. ex. inkomster av förvärvsarbete är enligt kommitténs mening inte invändningsfri. Kommittén vill vidare direkt avvisa alla tankar på att införa särregler i beskattningshän- seende beträffande just ferieinkomster o. d. som erhålls av barn med barnpension. Sådana regler skulle fullständigt avvika från de principer på vilka skattesystemet är uppbyggt och kan redan på grund härav inte komma i fråga.

Sammanfattningsvis finner sålunda kommittén. även om vissa skäl kan tala för en enhetlig behandling i skattehänseende av barnpension från folkpensio- neringen och bidragsförskott. det inte motiverat att genomföra någon förändring av innebörd att barnpensionen helt eller delvis befrias från skatteplikt. Mot tanken kan anföras principiella synpunkter. och även kostnadsaspekten utgör hinder mot ett förverkligande därav. Fördelningsef- fekterna vid ett genomförande av ändringar med denna innebörd skulle också bli sådana att kommittén inte anser sig kunna acceptera dem. Detta gälleri all synnerhet som kommittén menar att de problem till vilka ofta hänvisats. nämligen beskattningen av ferieinkomster för barn som uppbär barnpension. inte är så allvarliga att de skulle kunna motivera en så vittsyftande reform som en inskränkning över hela linjen av skattskyldigheten för barnpension. Med hänsyn till det sagda lägger kommittén inte fram något förslag till ändring av de nu gällande reglerna på förevarande område.

7.6. Vissa andra frågor

1 det föregående har kommittén tagit upp vissa grundläggande problemställ- ningar i fråga om barnpensioneringen. I nu förevarande avsnitt berörs några mer tekniskt betonade spörsmål. vilka kommittén funnit böra ägnas viss uppmärksamhet i samband med den företagna översynen av bampensione- ringens hela regelsystem.

I 16 kap. AFL finns bestämmelse om att barnpension som regel utges endast efter ansökan därom. Där finns vidare föreskrift om att barnpension kan utgå längst under en retroaktivtid om två år före ansökningsmånaden. Dessa bestämmelser behandlades i kommitténs betänkande SOU 1977146 (jfr prop. 1978/79:75. SfU 15). Mot bakgrund härav och då någon ändring i dessa avseenden inte är påkallad med hänsyn till vad kommittén föreslår beträf- fande den framtida barnpensioneringen finner kommittén inte anledning att i nu förevarande sammanhang lägga fram förslag om någon förändring härvidlag.

Likaså anser kommittén att skäl finns att även för framtiden behålla reglerna om att barnpension inom såväl folkpensioneringen som ATP kan minskas eller helt dras in i fall då den avlidne föräldem enligt avtal som är bindande för barnet har åtagit sig att till dess underhåll utge visst engångs- belopp. ] dessa situationer utbetalas barnpensionen bara i den mån den överstiger en livränta som köpts eller kunnat köpas åt barnet för engångsbe-

loppet. Frågan om möjlighetema att fullgöra underhållsskyldighet mot barn i form av betalning av ett engångsbidrag diskuteradesi samband med införandet av de nya reglerna om underhåll till barn (prop 1978/79: 12 s. 113 ff). Därvid avvisades tanken på att avskaffa engångsbidrag som betalningsform. Enligt kommitténs mening är det därför följdriktigt att behålla nuvarande regler i AFL med avseende på engångsbelopp så länge möjligheten att på sadant sätt fullgöra underhållsskyldighet står till buds enligt föräldrabalken.

1 10 kap. 2 och 3 Så AFL föreskrivs att barnpension inom folkpensione- ringen inte skall utges resp. att den till viss del skall utbetalas till myndighet eller kommun i fall då barnet erhåller vard pa ans/alt eller eljest kost och bostad på annans bekostnad. Genom beslut den 18 juni 1981 har regeringen uppdragit åt riksförsäkringsverket att se över dessa bestämmelser och därvid överväga likartade regler för folk- och tilläggspensioneringen. Mot bakgrund härav finner kommittén inte anledning att i nu förevarande sammanhang ta upp dessa regler till prövning.

Ytterligare en fråga som här skall beröras är den som gäller Invit/(ning av [)(*)I.S'f()ll.€_g'l'l(”(Mitt/(' inkrnnsr inom .*1 TP/örcle/ ar vart/nder(lmr/örxr'ikrac/e har avlidit. Nuvarande regel i 11 kap. l & AFL innebär att pensionsgrundande inkomst inte tillgodoräknas för detta år. Med anledning av påpekande av riksförsäkringsverket i remissyttrande över kommitténs senaste betänkande (SOU 1977: 46) togs frågan upp i pro.p 1978/79: 75 Departementscheten framhöll där att en ändring av innebörd att pensionsgrundande inkomst beräknas också för ar då försäkrad avlider ] praktiken skulle beröra endast familjepensioneringen. ] propositionen förordades därför att frågan skulle tas upp till prövning inom ramen för pensionskommitténs översyn av bestäm- melserna för efter]evandepensionering. Med anledning härav vill kommittén anföra följande.

Som en allmän princip gäller inom tilläggspensioneringen att pensions- grundande inkomst beräknas endast t. o. m. året före det då pensionen skall börja utbetalas. Då fråga är om familjepension — liksom förtidspension — innebär emellertid bestämmelsema om antagandepoängberäkningatt pensio- nen i regel beräknas på grundval av även det år då pensionsfallet inträffar och samtliga år därefter fram t. o. rn. det år då den försäkrade skulle fyllt 64 år. Ettvart av dessa år åsätts en enligt särskilda regler beräknad pensionspoäng. s. k. antagandepoäng.

En ändring av ifrågavarande slag skulle mot bakgrund härav sannolikt få egentlig verkan endast i ett mycket ringa antal fall. En situation där en sådan ändring skulle kunna ge en effekt är den där den försäkrade inte uppfyllt förutsättningama för rätt till antagandepoäng och inte heller intjänat erfor- derligt antal poängår för full pension. I detta fall skulle antalet poängår ökas med ett och pensionen skulle således bli något större än eljest. Vidare skulle i enstaka fall rätt till antagandepoängberäkning kunna uppkomma där sådan rätt inte är för handen med dagens regler. I båda fallen skulle dock denna verkan uppkomma endast under förutsättning att den försäkrade avlidit så sent under året att han dessförinnan haft inkomster överstigande ett basbe-

lopp.

lnförs en regel av innebörd att pensionsgrundande inkomst skall beräknas ' även för det år då den försäkrade avlider skulle emellertid i vissa fall familjepensionen bli lägre än vad som följer med nuvarande bestämmelser.

Försåvitt inte dödsfallet inträffade i slutet av ett kalenderår och den försäkrades inkomster detta år översteg den genomsnittliga inkomsten under tidigare år. skulle en sådan regel sålunda kunna medföra att den genom- snittliga pensionspoängen påverkades i sänkande riktning. Möjligen skulle detta problem kunna lösas genom att det infördes någon form av spärregel, varigenom nuvarande regel alltjämt tillämpades om den gav ett bättre utfall. Emellertid kan mot en sådan spärregel anföras att den skulle medföra ett omfattande merarbete för de tillämpande myndigheterna. Varje beslut om familjepension skulle sålunda få föregås av jämförande beräkningar beträf- fande vilken regel som gav bäst utfall. Och endast i ett mycket litet antal fall skulle detta merarbete leda till att pensionen blev högre än i dag.

Även utan en begränsningsregel av detta slag skulle den ifrågasatta ändringen innebära nackdelar av administrativ art. Eftersom den pensions— grundande inkomsten — och därmed även pensionspoängen — beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt skulle en effekt sålunda bli att pensionens storlek kunde fastställas slutligen först lång tid efter dödsfallet.

Sammanfattningsvis skulle således en ändring av den innebörd att pensions— poäng kunde beräknas även för dödsfallsåret i flertalet fall få till följd att det uppkom risk att pensionen blev lägre än enligt nuvarande regler. Till detta skall läggas de svårigheter av rent administrativ art som skulle bli effekten av en sådan ändring. Mot bakgrund härav finner kommittén att de eventuella fördelar som skulle stå att vinna med en ändring av ifrågasatt slag inte skulle uppväga de nackdelar som skulle kunna bli följden. Kommittén vill därför inte förorda en lösning med denna inriktning.

8. Stödet till vuxna efterlevande

8.1. Inriktningen av stödet till vuxna efterlevande

Under de allmänna övervägandena i avsnitt 6 har kommittén redovisat de utgångspunkter som bör uppställas för ett nytt system för familjepension och de principer som detta bör bygga på. Innebörden av den föreslagna familje- pensionsreformen såvitt gäller barnpensioneringen har närmare angivits i föregående avsnitt. I nu förevarande sammanhang kommer kommittén att utveckla sina synpunkter på hur stödet för vuxna efterlevande bör vara utformat. Vad som här behandlas avser den reformerade efterlevandepensio- neringen sådan den enligt förslaget skall te sig på ett fullfunktionsstadium. De lösningar som blir aktuella under en lång övergångstid fram till dess detta stadium är uppnått tas upp till övervägande under avsnitt 9.1.

En grundläggande utgångspunkt för den reformerade familjepensione- ringen är att samhällets stöd skall ges efterlevande män och kvinnor på identiska villkor. I princip bör pensionssystemet bygga på egenpensionsför- ' måner vilka har sin grund i varje enskild individs egna förhållanden. I dagens läge kan denna princip dock inte genomföras fullt ut. utan det framstår alltjämt som motiverat i vissa fall med särskilda förmåner inom den allmänna pensioneringen till efterlevande män och kvinnor. Målsättningen för stödet bör emellertid vara aktiverande på så sätt att det bör ha som utgångspunkt att ge alla efterlevande i aktiv ålder möjlighet att delta i förvärvslivet efter förmåga och bereda sig en ekonomiskt tryggad ställning på grundval av egna arbetsinsatser. Enligt kommitténs mening bör samhällets åtgärder ha till inriktning att på olika vägar underlätta för efterlevande att behålla eller ta ett förvärvsarbete. och detta även i fall då den efterlevande mannen eller kvinnan har barn att ta vård om. Det får generellt anses bättre att en efterlevande i yrkesaktiv ålder ges tillfälle att försörja sig själv av eget arbete än att han eller hon varaktigt blir beroende av stöd från samhällets sida. Särskilt ekonomiskt stöd bör därför utges endast i sådana situationer där det generellt sett kan anses föreligga behov därav. Avsikten med detta stöd bör vara att'kompensera direkta och omedelbara effekter av dödsfallet.

En sådan situation där deti regel torde föreligga behov av ekonomiskt stöd från samhällets sida avser den tid som infaller närmast efter dödsfallet. I syfte att ge den efterlevande möjlighet att anpassa sig till de nya förhållandena bör därför enligt kommitténs mening denne ges ekonomiskt stöd under ifrågava- rande tid. Detta stöd bör utgå i form av ett omställningsbidrag. Bidraget bör utgå under ett års tid. Till sådan efterlevande som har vårdnad om och sammanbor med barn under åtta års ålder bör bidraget dock kunna utges fram

till dess barnet uppnår nämnda ålder. Den närmare utformningen av förslaget på denna punkt redovisas i avsnitt 8.2.

Enligt kommitténs bedömning kan förutsättas att flertalet berörda efter- levande efter omställningstidens utgång kommer att befinna sig i förvärvsar- bete och härav erhålla en tryggad försörjning. Om så inte skulle vara fallet bör insatser för att åstadkomma en stadigvarande placering i arbetslivet göras med anlitande av de åtgärder som står till buds på arbetsmarknads- och utbild- ningssektorema. På betydelsen av sådana insatser för undanröjande av olika förvärvshinder redovisar kommittén synpunkter i avsnitt 8.3.

För de fall hälsoskäl lägger hinder i vägen för den efterlevande att genom förvärvsarbete skapa sig en ekonomiskt tryggad situation kan förtidspensio- neringen, såsom utvecklas i avsnitt 8.4, framstå som ett ändamålsenligt alternativ till uppnående av ett tillfredsställande ekonomiskt skydd.

Härutöver finns anledning att inom ramen för efterlevandepensioneringen tillskapa en särskild förrnånsform med avsikt att bereda ett skydd för sådana efterlevande som inte lyckats få en fast fot på arbetsmarknaden och som inte heller kan beredas ett fullständigt skydd på grundval av ovan angivna åtgärder och stödformer. Stöd bör i sådana situationer utgå i form av ett försörjnings- bidrag. Den närmare innebörden av kommitténs förslag med avseende på denna stödform redovisas i avsnitt 8.5.

1 avsnitt 8.6 behandlar kommittén frågan om den personkrets som bör få rätt till de nya familjepensionsförmånema omställnings— och försörjningsbidrag. En utgångspunkt för övervägandena härvidlag är att Stödet så långt möjligt bör uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad mellan man och kvinna. Av sociala skäl och med hänsyn till den praktiska tillämpningen bör dock likställighetsregler på detta område inte ges en alltför generell utform- ning utan inskränkas till att avse situationer därdet är klart motiverat att ogifta samboende jämställs med gifta i vad avser rätten till familjepension. Vid utformningen av förslagen på denna punkt bör således tas hänsyn bl. a. till att regelsystemet blir möjligt att tillämpa utan väsentliga svårigheter för de handläggande organen och att tillämpningen inte medför risker för inkräk- tande på de försäkrades personliga integritet.

Det ovan sagda har primärt tagit sikte på situationen för sådana efterlevande som vid dödsfallet är i yrkesaktiv ålder. Har den efterlevande uppnått den allmänna pensionsåldern 65 år vid den tidpunkt då maken avlider. kommer naturligtvis inte i fråga att sätta in åtgärder för att bereda honom eller henne en plats i arbetslivet. Något utrymme för att utge försörjningsbidrag finns då inte. Inte heller är det enligt kommitténs mening i sådana fall lika motiverat att ge ekonomiskt stöd i form av omställningsbidrag. eftersom stöd häri regel redan utgår i form av ålderspension. Kommitténs närmare överväganden härom utvecklas under avsnitt 8.2.

Enligt kommitténs förslag skall alltså familjepension kunna utgå i form av omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Även om de sålunda benämns bidrag skall de i lagtekniskt hänseende vara att anse såsom familjepension. vilket innebär att allmänna regler om allmän pension kommer att gälla i fråga om bidragen. Dessa bör enligt kommitténs mening utges inom såväl folk-'som tilläggspensioneringen. 1 vad avser ATP skall de enligt förslaget utformas som en efterlevandepensionsförmån och således relateras till de pensionspoäng som tillgodoräknats den avlidne. En väsentlig synpunkt vid utformandet av

reglerna för den reformerade familjepensioneringen anser kommittén vara att dessa blir på i princip alla punkter enhetliga för folk- och tilläggspensioner- ingen. Vidare är det angeläget att det så långt möjligt kommer att gälla ensartade regler för omställnings- och försörjningsbidrag.

I fråga om familjepension till vuxna efterlevande uppkommer spörsmål om vilken reglering som bör finnas med avseende på rätten att uppbära sådan pension vid bosättning utanför Sverige och i vad angår utlänningars rätt härtill. ] avsnitt 8.7 lägger kommittén fram sina förslag i dessa delar.

8.2. Stöd under omställningstid 8.2.1 Inledning

En grundläggande utgångspunkt för den av kommittén föreslagna familjepen— sionsreformen är att stödet från den allmänna försäkringen skall ha till ändamål att kompensera direkta och omedelbara effekter av dödsfallet. En annan väsentlig princip är att det ekonomiska stödet bör utges endast i situationer där det generellt sett kan sägas föreligga behov av tillskott från samhällets sida. En situation, där det torde vara oomstritt att detta är fallet beträffande det alldeles övervägande antalet efterlevande i yrkesaktiv ålder, avser den tid som infaller närmast efter dödsfallet.

Enligt kommitténs uppfattning kan man förutsätta att det för den efterle- vande erfordras en viss tid för att anpassa sig till den ofta plötsligt förändrade situationen och ställa om sig till de nya förhållanden som inträtt efter dödsfallet. En sådan omställning kan vara erforderlig i fråga om t. ex. bostads- och arbetsförhållanden. Överhuvudtaget kan fordras en anpassning av utgifterna och ekonomin i övrigt till de omständigheter som den efterlevande får räkna med för framtiden. Har den efterlevande inte arbete vid tidpunkten för dödsfallet, torde många gånger krävas en viss övergångstid innan sådant kan beredas vederbörande eller före det denne kan påbörja en adekvat utbildning med sikte på ett senare förvärvsarbete.

Kommittén finner det motiverat att samhället griper in' med ekonomiskt stöd i denna situation och ger den efterlevande tillfälle att under lugna förhållanden genomföra den nödvändiga omställningen. Sådant stöd bör utges såväl efter tidigare förvärvsarbetande som efter personer som ägnat sig åt ' arbete enbart i hemmet eller som av annan orsak inte förvärvsarbetat. Stödet är alltså avsett att för viss tid kompensera förlusten av såväl den avlidnes förvärvsinkomster som hans eller hennes arbetsinsatser i hemmet.

Enligt kommitténs bedömning kan man förutsätta att flertalet av de efterlevande som tillhör de generationer. för vilka den reformerade familje- pensioneringen kommer att gälla. har inkomstbringande förvärvsarbete vid den tidpunkt när maken avlider. Samhällets ekonomiska stöd i nu behandlad situation bör därför-syfta mindre till att utgöra den efterlevandes enda försörjningsmöjlighet. Det bör snarare ge den efterlevande ett ekonomiskt tillskott till de inkomster av förvärvsarbete som han eller hon har. Genom detta tillskott skall den efterlevande ges hjälp att övervinna de särskilda ekonomiska problem som dödsfallet medfört och få möjlighet att ställa om sig till de nya förhållandena.

Avsikten med detta ekonomiska tillskott är i första hand att underlätta

omställningen för sådana efterlevande som befinner sig i yrkesaktiv ålder. Som angivits under de allmänna övervägandena (avsnitt 6) talar bl. a. önskemålet om att bygga upp pensionssystemet på principen om egenpensionering föratt efterlevandepension i regel inte utges till sådan efterlevande som uppnått 65 års ålder och som är berättigad till ålderspension. I det följande utvecklar kommittén detta spörsmål ytterligare.

Det ekonomiska stöd som sålunda bör komma i fråga för efterlevande i yrkesaktiv ålder anser kommittén böra utges från den allmänna pensione- ringen i form av ett periodiskt utgående bidrag, benämnt omställningsbidrag. Eftersom avsikten med bidraget är bl. a. att kompensera bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster är det motiverat att storleksmässigt relatera bidraget till denna förlorade inkomst. Det bör därför utgå — förutom från folkpensioneringen — också från tilläggspensioneringen och där anknytas till de pensionspoäng som tillgodoräknas den avlidne, dvs. bidraget skall utges som en efterlevandepensionsförmån. Bidraget bör. som framhållits ovan. utgå även i fall då den avlidne varit hemarbetande eller av andra skäl inte förvärvat pensionspoäng inom ATP. I dessa fall utges bidraget enbart från folkpensio- neringen. Bidraget skall alltså enligt kommitténs förslag utgå på en enhetlig grundnivå, lika för alla, inom folkpensioneringen. Härutöver ges inom tilläggspensioneringen ett tillägg till denna grundnivå vilket är relaterat till den avlidnes tidigare inkomster.

Omställningsbidraget skall således enligt kommitténs förslag ha formen av en familjepension. Lagtekniskt bör det inordnas i den allmänna försäkringen, och det bör så långt möjligt anknytas till det där befintliga regelsystemet.

I avsnitt 6.4 har kommittén närmare utvecklat sina motiv för det sålunda föreslagna omställningsbidraget.

Som beteckning på pensionsformen har kommittén alltså valt termen omställningsbidrag. Kommittén har uppmärksammat att denna term. efter det att kommittén utformat sitt förslag i förevarande hänseende. har inföns i lagstiftningen såsom beteckning på ett särskilt sysselsättningspolitiskt stöd för företag (prop. 1980/812126, AU 21). Likaså är kommittén medveten om att termen använts för att beteckna ett bidrag som tidigare utgick i vissa fall till arbetslösa. Det omställningsbidraget avskaffades i samband med tillkomsten av det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Enligt övergångsbestämmelser kan det fortfarande utges i speciella fall. Antalet berättigade är emellertid i dag ytterligt få, och det kan antas att bidraget helt upphört att existera inom en nära framtid. Med hänsyn till det anförda och då det inte torde föreligga någon risk för förväxling med det sysselsättningspolitiska stödet samt då ordet omställningsbidrag får anses utgöra en adekvat benämning på pensionsfor— men, har kommittén inte funnit skäl att med anledning av nämnda förhållanden föreslå en annan beteckning på denna.

8.2.2. Allmänna förutsättningar för rätt till omställningsbidrag

En avgörande tanke bakom den föreslagna familjepensionsreformen är att förmånerna skall uppvisa könsneutralitet. Självfallet bör därför omställnings- bidraget utgå till både män och kvinnor och utges till dessa på helt identiska villkor.

Vidare bör rätt till bidrag tillkomma inte endast sådan efterlevande som

varit gift med den avlidne, utan denna rätt bör omfatta en större kategori efterlevande. Frågan om den närmare avgränsningen av denna personkrets behandlar kommittén i avsnitt 8.6. När kommittén i den fortsatta framställ- ningen här talar om makar tar det sagda sikte även på de grupper icke gifta som enligt förslaget i nämnda avsnitt skall likställas med gifta i vad avser rätten till omställningsbidrag.

Kommittén anser det motiverat att omställningsbidraget utges enligt tämligen generella regler till sådana efterlevande som befinner sig i yrkesaktiv ålder. Det kan inte uppställas som en allmän utgångspunkt att efterlevande som är i viss högre ålder typiskt sett drabbas av mer omfattande omställnings- problem i samband med dödsfallet än vad som blir följden för den som är i yngre ålder. Inte heller kan det motsatta antagandet göras. Med hänsyn härtill anser kommittén det inte vara påkallat att uppställa någon nedre åldersgräns för rätten till omställningsbidrag. Inte heller finns det anledning att differen- tiera den tidsperiod under vilken bidrag skall kunna utgå med hänsyn till den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Bidraget bör alltså utges under i princip lika lång tid och under samma villkor för efterlevande som är i t. ex. 30-årsåldern som för efterlevande i t. ex. 60-årsåldem.

Däremot anser kommittén det väsentligt att rätten till bidrag inte görs vidare än vad som generellt är påkallat. Reglerna för pensionsrätten bör alltså utformas på sådant sätt att det undviks att omställningsbidrag utges också i fall där det generellt sett framstår som socialt mindre motiverat att sådant utgår. Omställningsbidrag bör därför utgå endast i situationer där det normalt sett vid dödsfallet förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna och där den ena makens bortgång inneburit en väsentligt förändrad situation för den efterlevande. Denna nödvändiga avgränsning anser kommit- tén böra åstadkommas på det sättet att det som villkor för rätten till pension uppställs att makama skall ha sammanlevt oavbrutet viss minsta tid./öre döds/aller eller vid tidpunkten här/ör gemensamt ha tagit vård om minderårigt barn. Är något av dessa villkor inte uppfyllt torde kunna förutsättas att förhållandet mellan makarna inte hunnit utvecklas därhän att upplösningen därav genom den enes död utgör grund för samhället att träda in med ekonomiskt stöd. Till skillnad från vad som gäller för rätten till änkepension enligt nuvarande regler skall det alltså inte vara tillräckligt för pensionsrätt att det förelegat ett äktenskap. Dessutom skall krävas att makarna verkligen bott samman. .

Avsikten med kommitténs förslag är sålunda att omställningsbidraget skall utges till den efterlevande under enomställningstid i omedelbar anslutning till dödsfallet. Bidraget skall alltså utgå under endast en begränsad tidsperiod. Denna period bör vara densamma för folk- och tilläggspensioneringen. Den bör vidare. som angivits ovan, vara i princip lika lång för samtliga berättigade i samma situation. dvs. oberoende av vederbörandes ålder och liknande omständigheter.

När det gäller att avgöra hur lång den tidrymd bör vara under vilken omställningsbidraget skall utgå finns givetvis olika möjligheter till lösning, och olika meningar kan göras gällande i frågan. Det är svårt att påstå att en lösning skulle vara klart överlägsen en annan. Vid sina överväganden i frågan har kommittén emellertid funnit att skäl talar för att differentiera den tidsperiod varunder bidrag skall utges med hänsyn till om den efterlevande tar

vård om minderårigt barn eller inte. Bidraget bör därför utgå under dels en viss bestämd tidrymd som är densamma för alla berättigade, dels under en längre tidsperiod till sådan efterlevande som i sin vård har barn under viss ålder.

I fråga om längden av den period varunder alla berättigade skall kunna uppbära omställningsbidraget gör sig olika synpunkter gällande. Valet blir beroende av för hur lång tid man anser det rimligt att samhället skall träda in och lämna ekonomiskt stöd till omställningen. För att bidraget verkligen skall utgöra ett reellt stöd för den efterlevande att anpassa ekonomin. böstads- och arbetsförhållanden rn. m. till den nya situationen, bör tiden inte sättas alltför kort. Å andra sidan bör pensionsrätten inte heller utsträckas alltför långt i tiden. eftersom meningen med bidraget är att det skall lämna ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod. Anknytningen till dödsfallet och dess följder blir givetvis allt mindre ju längre tid som förflyter därefter. Vid en avvägning mellan dessa och andra synpunkter har kommittén funnit det motiverat att omställningsbidraget utges under en tid av ett år räknat/ran dödsfallet. Efter utgången av denna övergångstid kan förutsättas att den efterlevande i regel har anpassat sig till den förändrade situationen och har möjlighet att utan särskilt ekonomiskt stöd själv svara för sitt underhåll på en tillfredsställande nivå. De särskilda svårigheter i ekonomiskt hänseende som dödsfallet gett upphov till bör då i regel vara övervunna.

Om den efterlevande tar vård om minderårigt barn skall sålunda enligt kommitténs förslag omställningsbidraget kunna utgå under en förlängd tidsperiod Skälen för detta ställningstagande har kommittén redovisat i avsnitt 6.4. Som angivits där får nämligen i dessa fall omställningsproblemen anses vara såväl mer omfattande som mer långvariga än i andra situationer. Även tillgodoseendet av det efterlevande barnets intresse talar för en sådan inriktning av bidraget. Genom det ekonomiska tillskott som bidraget lämnar den kvarlevande föräldern ges denne möjlighet att ägna barnet samma omsorg och omvårdnad som före dödsfallet samt att ha kvar ett tidigare innehaft deltidsarbete eller att temporärt reducera arbetstiden. Motiv för att i nu berörda fall utge förlängt omställningsbidrag får dock anses vara för handen enbart så länge det yngsta bamet äri förskoleåldem eller omedelbart däröver. Sedan barnet har avslutat det första skolåret, kan behovet av omställningsbi- drag inte längre sägas vara lika påtagligt som dessförinnan.

8.2.3. Villkor för rätt till omställningsbidrag Omställningsbidrag/ör en tid av ett år

När det gäller spörsmålet om de närmare villkor som bör uppställas för rätten till omställningsbidrag finner kommittén det motiverat att behandla omställ- ningsbidragets två former var för sig. Beträffande den del av omställningS- bidraget som enligt förslaget skall utgå fören tid av ett år vill kommittén anföra följande.

Bidraget skall således i detta fall utges för en tidsperiod om ett år. Som framhållits ovan skall den tidrymd som på detta sätt berättigar till stöd vara den som infaller omedelbart efter tidpunkten/ör dödsår/let. Efterlevande. som under den angivna tidsperioden inte uppfyllt förutsättningama för rätt till bidrag, skall alltså inte vid senare tillfälle kunna börja uppbära omställnings-

bidraget. Liksom i andra fall bör givetvis krävas ansökan av den efterlevande för att omställningsbidrag skall börja utbetalas. För pensionsförmåner gäller generellt — med undantag för barnpension — en längsta retroaktivtid om tre månader före ansökan. Denna regel bör avse också det nu föreslagna omställningsbidraget (och även de andra efterlevandeförmåner som kommit- tén lägger fram förslag om).

! föregående avsnitt har kommittén framhållit det angelägna i att rätten till omställningsbidrag inte går utöver vad som generellt sett framstår såsom motiverat utifrån de syften som bidraget avser att tillgodose. Med hänsyn härtill har kommittén. som nämnts, funnit det påkallat att för pensionsrätt kräva att sådana faktorer varit för handen att det generellt sett kan sägas ha förelegat en ekonomisk och personlig gemenskap mellan makarna av det slag som utgör grund för utgivande av ekonomiskt stöd från samhället för att ge den efterlevande tillfälle till en mildare övergång till de nya förhållandena.

En omständighet som kommittén sålunda anser böra tillmätas vikt är faktisk sammanlevnad mellan makarna. Hade makarna redan före dödsfallet flyttat ifrån varandra på grund av separation e. d., kan det ovan angivna kravet inte anses uppfyllt. Om sammanlevnaden avbrutits innan dödsfallet inträf- fade. torde mani regel kunna förutsätta att detta lett till att makarna var för sig fått ställa om sig till en ny situation. Och även omnsammanlevnaden upphört kort tid före dödsfallet av skäl som nyss nämnts, kan likväl grund för att ge den efterlevande rätt till omställningsbidrag inte anses föreligga. I dylika situatio- ner är det inte dödsfallet såsom sådant som skulle kunna motivera ekonomiskt stöd under en omställningsperiod utan någon händelse av helt annat slag vilken inträffat redan dessförinnan. Något samband mellan dödsfallet och den efterlevandes ekonomiska situation finns alltså i regel inte idessa fall. Och som angivits i flera sammanhang i det föregående är en av kommitténs grundläg- gande utgångspunkter att efterlevandepensionen skall ta sikte på att kompen- sera direkta och omedelbara effekter av ett dödsfall. Om stödbehovet har annan grund, är efterlevandepensionen inte en lämplig form för att möta detta,

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén att ett villkor för rätt till omställningsbidrag skall vara att makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunktenfo'r dödsfallet. Frågan Om den närmare innebörden av uttrycket stadigvarande sammanboende återkommer kommittén till i det följande. Ytterligare har kommittén i avsnittet ovan angivit att det bör krävas att sammanboendet mellan makarna har bestått oavbrutet viss tid eller att makarna gemensamt tagit vård om minderårigt barn.

Vad härvid först avser spörsmålet om pensionsrätt i barnfallen anser kommittén att det kan hållas för sannolikt att, om makarna gemensamt uppfostrat minderårigt barn, den personliga och ekonomiska gemenskapen i regel varit av den karaktären att rätt bör föreligga till omställningsbidrag. De närmare villkoren för rätt till bidrag bör i dessa fall i så stor utsträckning som möjligt anknyta till de förutsättningar som bör gälla med avseende på rätten till förlängt omställningsbidrag (jfr nedan). Det måste nämligen ses som i hög grad önskvärt att regelsystemet ges stor inbördes överensstämmelse. Härför talar bl. a. hänsyn till den praktiska tillämpningen av reglema och. till möjligheten för de försäkrade att förstå innebörden av dessa.

Mot bakgrund härav föreslår kommittén att rätt till omställningsbidrag för

en tid av ett år skall föreligga under förutsättning att den efterlevande vid makens död sladigva rande sammanbodde med barn. som Stad under vårdnad av makarna eller av endera av dent och som inte hade uppndtt atta ars alder. Skälen förde valda avgränsningarna utvecklas närma re nedan vid förslaget om omställningsbidrag för förlängd tid.

Avgörande för om omställningsbidrag skall kunna utges på nu aktuell grund är alltså förhållandena sådana de gestaltade sig vid tidpunkten för dödsfallet. Den efterlevande skall då ha bott samman med barn som var under åtta års ålder. och barnet skall ha haft makarna gemensamt eller en av dem — den efterlevande eller den sedermera avlidne — som vårdnadshavare. Och det måste ha varit fråga om den rättsliga vårdnaden om barnet. Förändringar som inträffar efter dödsfallet blir utan inverkan på den fortsatta rätten till omställningsbidrag i här berörda fall.

Överhuvudtaget ären utgångspunkt för förslaget att rätten till omställnings- bidrag för en tid av ett är alltid skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid dödsfallet. Därefter inträffade förändringar blir utan verkan. Denna lösning framstår enligt kommitténs mening som följdriktig eftersom stödet i dessa fall inte tar sikte på förändringen i vårdnadssituationen och inte är avsett att bereda särskild trygghet just för dem som tar vård om bam. Det här behandlade villkoret är i stället, som framhållits ovan. avsett att bidra till att urskilja de fall där det generellt sett förelegat en gemenskap mellan den efterlevande och den sedermera avlidne av så stabil natur att den efterlevande kan antas bli i behov av ekonomiskt tillskott från samhället för att underlätta omställningen till en ny situation.

Däremot är det inte nödvändigt att det varit ett för den avlidne och den efterlevande gemensamt barn. Förutsättningama för rätt till omställningsbi- drag är uppfyllda även om det rört sig om ett barn som är biologiskt barn till endast en av dem eller som inte är besläktat med någon av makarna. Också styvbarn och i vissa fall även andra barn — t. ex. barnbarn eller fosterbarn under makes vårdnad — kan alltså grunda rätt till bidrag för den efterlevande. Bestämmande är att barnet stadigvarande vistades hos makarna och stod under de bådas eller enderas vårdnad när dödsfallet inträffade. Att det dessutom krävs att makarna skall ha stadigvarande sammanbott med varandra här angivits i det föregående. Det är alltså — till skillnad från vad som är fallet enligt nuvarande regler för änkepension — inte tillräckligt för pensionsrätt att bamet före dödsfallet har bott samman med endast en av makarna. '

Vad härefter gäller villkoren för rätt till omställningsbidrag för en tid av ett år i icke barn/all. dvs. i situationer då makama inte sammanlevt med och inte haft vårdnad om barn under åtta års ålder, har kommittén — som nämnts ovan — funnit att dessa bör utformas så. att det uppställs krav på viss minsta tids oavbrutet sammanboende. Detta villkor blir alltså aktuellt att tillämpa då makarna inte har barn och i situationer då det yngsta barnet vid dödsfallet är äldre än åtta år.

Vid bestämmande av hur lång tid det bör krävas att makarna sammanbott oavbrutet före dödsfallet anser kommittén att vägledning kan hämtas från vad som i dag gäller beträffande rätten till änkepension i fall då barn inte finns. Ett villkor om./ein års samman levnadframstår således enligt kommitténs mening som en lämplig avvägning. Har makarna bott samman under så lång tid kan

man i regel dra den slutsatsen att det varit fråga om erforderlig stabilitet i och varaktighet av förhållandet.

Några ytterligare villkor vid sidan härav kan däremot inte anses påkallade för nu berörda fall. Det bör t. ex. inte fordras att äktenskapet har ingåtts innan den avlidne uppnådde viss ålder. såsom görs i dag i fråga om rätten till änkepension från ATP. Och som angivits ovan bör inte gälla någon nedre åldersgräns med avseende på den efterlevande.

Det angivna kravet bör gälla inte enbart beträffande personer vilka. enligt närmare förslag i avsnitt 8.6. likställs med gifta utan även i fråga om gifta. Det skall alltså inte vara tillräckligt att makar varit förenade i äktenskap under en tid av fem år. utan dessutom skall fordras att de sammanbott under denna period. Detta sammanboende skall också ha fortgått oavbrutet fram till tidpunkten,/ör dödsfallet under en tidrymd av minst fem år.

Kommittén är medveten om att det uppställda villkoret om viss tids oavbrutet sammanboende kan medföra vissa problem i den praktiska tillämpningen av reglerna. Från tillämpningssympunkt skulle ett krav på fem års äktenskap säkerligen vara att föredra. Emellertid kan problemet inte undvikas när det gäller personer som sammanlevt utan äktenskap och som likställs med gifta. Att för gifta införa ett sammanboendevillkorinnebär därför endast en utökning av en ofrånkomlig svårighet och inte en helt ny typ av problem. Det bör också beaktas att det angivna rekvisitet gäller redan i dag med avseende på rätten till änkepension från folkpensioneringen för med änka likställd kvinna. Detta har varit i tillämpning under lång tid. och en praxis för tolkning av rekvisitet har hunnit utbildas. Med hänsyn härtill och då starka sakliga skäl talar för det uppställda villkoret. anser kommittén att den nämnda risken för tillämpningsproblem inte bör utgöra hinder mot ett genomförande av det föreslagna villkoret.

Vid tillämpningen av kravet på fem års oavbrutet sammanboende kan således ledning hämtas från den praxis som redan utvecklats. Kravet bör enligt kommitténs mening inte ges en alltför snäv innebörd. I specialmotiveringen utvecklar kommittén närmare innebörden av detta villkor.

Som angivits i det föregående anser kommittén att det för rätten till omställningsbidrag i princip bör gälla en övre åldersgräns. Har den efterle- vande fyllt 65 år före dödsfallet, bör alltså inte utgå nu förevarande form av omställningsbidrag. Skälen för detta ställningstagande har redovisats i avsnitt 6.4 under kommitténs allmänna överväganden. Som där framhållits medför sålunda redan gällande regler för ålderspension och kommunalt bostadstillägg en viss förbättring av den efterlevandes pensionsförmåner efter dödsfallet. 'Vidare torde omställningsproblemen i regel inte vara lika påtagliga för dessa . äldre efterlevande som för yngre. Något behov av att anpassa arbetsförhål- landena efter den förändrade situationen finns inte. Och man kan nog räkna med att det normalt inte heller föreligger samma behov för äldre efterlevande av att förändra bostadsförhållandena som många gånger kan vara för handen beträffande efterlevande i yrkesaktiv ålder. Om inte annat så torde det särskilda bostadsstödet bidra till att ge efterlevande med ålderspension möjlighet att bo kvar i den tidigare bostaden. Ytterligare kan antas att ett dödsfall i yngre ålder ofta är mindre förutsebart och därigenom i högre grad leder till omställningsproblem för den efterlevande. För det fall att makarna redan kommit upp i pensionsåldern får dödsfallet däremot anses vara något

som makarna har att räkna med såsom en påtaglig realitet som inträffar förr eller senare. '

Av motsvarande skäl finner kommittén att den regeln bör gälla att beviljat omställningsbidrag upphör att utgå vid ingången av den månad varunder den efterlevande fyller 65 år. Fr. o. m. den månad då den efterlevande uppnår 65 års ålder kan vederbörande erhålla ålderspension. Hade den efterlevande fyllt 64 år vid makens bortgång kan alltså komma i fråga att omställningsbidraget utges för kortare tid än ett år. Detta kan motiveras även utifrån den synpunkten att en motsatt ordning skulle-kunna leda till olyckliga tröskelef- fekter. Om bidraget inte generellt skulle bortfalla när den efterlevande fyller 65 år, skulle en efterlevande som vid dödsfallet är någon dag yngre än 65 år kunna få omställningsbidrag under ett helt års tid medan den som då var några dagar äldre och över 65 år inte erhåller något bidrag alls.

I övrigt bör inte gälla några särskilda regler om bortfall av pensionsrätt. ] det föregående har framhållits att det är förhållandena vid dödsfallet som är av betydelse för rätten till bidrag. Att sammanlevnaden med eller vårdnaden om ' bam upphör efter dödsfallet skall därför inte ha någon inverkan på rätten till bidrag. Inte heller påverkas bidragsrättens fortbestånd av att det yngsta barnet under ettårsperioden skulle fylla åtta år. Frågan om den fortsatta rätten till omställningsbidrag efter den berättigades omgifte e. d. behandlar kommittén i avsnitt 8.6.6.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag att rätt till omställnings- bidrag för en tid av ett år omedelbart efter dödsfallet tillkommer, för tid före den månad då den efterlevande fyller 65 år, efterlevande make. som stadigvarande sammanbodde med den andre maken vid tidpunkten för dennes död och som dessutom '

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn. som inte uppnått åtta års ålder och som stod under vårdnad av makarna eller av en av dem, eller .

.b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Omställningsbidrag vid vård av minderårigt barn Som angivits i det föregående innebär kommitténs förslag att omställningsbi- drag under vissa förutsättningar skall kunna utges för längre tid än ett år efter dödsfallet. Motivering härför har kommittén lämnat ovan samt i avsnitt 6.4. Vad som tas upp i nu förevarande sammanhang avser de villkor som bör gälla för rätten till omställningsbidrag i dessa fall.

Avsikten med förslaget är att denna andra form av omställningsbidraget skall börja utbetalas först när bidraget i dess första fortn har utgivits under en tid av ett år. Rätten till förlängt omställningsbidrag inträder alltså vid den tidpunkt när rätten upphör till omställningsbidrag för en tid av ett år. I regel blir detta falletjust sedan ett år förflutit från dödsfallet. I vissa situationer kan emellertid inträffa att den efterlevande inte uppfyller villkoren för rätt till omställningsbidragets ettåriga del eller att rätten härtill upphör i förtid. I Sådana fall bör nu aktuell form av omställningsbidraget kunna börja utbetalas direkt från dödsfallet resp. från den senare tidpunkt då det ettåriga bidraget bortfaller.

I avsnitt 8.2.2 ovan har kommittén angivit att omställningsbidraget i dess förlängda förrn bör utges endast så länge den efterlevande tar vård om minderårigt barn. Det gäller då att ta ställning till frågan om vilken åldersgräns som bör väljas med avseende på barnet.

Härvid kan till en början framhållas att det avgörande självfallet bör. i fall då det finns fiera barn, vara det yngsta barnets ålder. Att differentiera ålders— gränsen efter antalet barn. så att den är högre än eljest om den efterlevande har mer än ett minderårigt barn att ta vård om. har kommittén inte funnit skäl till.

I spörsmålet om kravet på yngsta barnets ålder kan flera olika alternativ vara aktuella. Tänkbara möjligheter är att uppställa en gräns vid åtta eller tio års ålder. Det kunde också komma i fråga att anknyta till den åldersgräns som gäller beträffande rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn, nämligen uppnåendet av tolv års ålder. eller att låta bidraget utgå fram till dess det yngsta barnet fyller tretton år. vilket motsvarar den högsta ålder inom vilken barn kan tas emot i samhällets barnomsorg.

Vid sina överväganden härom har kommittén funnit det vara mest förenligt med grunderna för att överhuvudtaget utge omställningsbidrag i här berörda fall att anknyta åldersgränsen till vad som gäller beträffande rätten till särskild föräldrapenning och i fråga om den lagstadgade rätten till förkortning av arbetstiden för vård av barn (lagen l9781410). Omställningsbidraget bör alltså utgå fram till dess det yngsta harnet uppnår åtta års ålder.

Till skillnad från vad som gäller för särskild föräldrapenning och enligt ledighetslagen bör emellertid detta utgöra en fast gräns. Någon möjlighet till förlängning fram tills barnet har avslutat det första skolåret bör inte finnas. Härför talar bl. a. administrativa hänsyn. Också internationella aspekter gör sig gällande till förmån för den valda lösningen. eftersom bidraget under vissa förutsättningar skall kunna utges även till utomlands bosatta (jfr avsnitt 8.7) med de särskilda förhållanden i fråga om skolgång som där kan gälla. Det bör vidare hållas i minnet att omställningsbidraget i motsats till den särskilda föräldrapenningen inte är maximerat till visst antal dagar. Ytterligare bör bemärkas att alla barn inte avslutar det första skolåret under just det år varunder de fyller åtta år. Barnet kan ha fått skolstarten uppskjuten på grund av t. ex. bristande skolmognad eller till följd av psykisk utvecklingsstöming. Det bör i sådana fall inte komma i fråga att utge omställningsbidraget under måhända åtskilliga år efter det att barnet har fyllt åtta år. Spörsmålet om stöd från samhället åt barn i denna situation och åt'vårdnadshavare till sådant barn bör lösas i annat sammanhang utifrån generella bedömningsgrunder och inte specifikt beträffande enbart den som tar vård om barn vars ena förälder har avlidit.

Kommittén har ovan föreslagit att det beträffande rätten till omställnings- bidrag för en tid av ett år skall uppställas ett krav på att makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid dödsfallet. Av samma skäl som där angivits och med hänsyn till det nära samband som skall finnas mellan omställningsbidraget i dess båda fomter finner kommittén att motsvarande förutsättning bör gälla med avseende på rätten till omställnings- bidrag vid vård av barn. '

Som villkor för att omställningsbidraget skall utges i nu berörda fall bör vidare uppställas att den efterlevande maken stadigvarande sammanbodde

med barnet vid tidpunkten/ördödsfallet. Av naturliga skäl bör krävas att det är fråga om ett barn som fötts före dödsfallet eller som en efterlevande kvinna då väntade gemensamt med den sedermera avlidne mannen. Barn som den efterlevande efter dödsfallet kan ha fått med annan bör inte kunna grunda rätt till omställningsbidrag för en efterlevande kvinna eller man.

Däremot bör inte fordras att det rör sig om ett för den efterlevande och den avlidne gemensamt barn. Också adoptivbarn, styvbam samt i vissa fall fosterbarn och andra barn bör alltså, om övriga förutsättningar är uppfyllda, i och för sig kunna grunda rätt till omställningsbidrag för vuxen efterlevande. I nu berörda hänseende bör inte heller gälla något särskilt krav angående vårdnaden om bamet. Erforderlig avgränsning bör i stället åstadkommas genom andra villkor.

Utöver kravet på att barnet vid dödsfallet skall ha bott stadigvarande samman med makarna och att det då inte uppnått åtta års ålder. bör sålunda gälla vissa villkorom anknytning mellan barnet och den efterlevande också för tiden eher dödsfallet. Det är under denna tid som bidraget skall utgå. och det är barnet som skall utgöra grund för att den efterlevande maken erhåller ekonomiskt stöd. Till skillnad från omställningsbidragets ettåriga komponent kan i fråga om dess förlängda del inte läggas vikt enbart vid hur förhållandena gestaltade sig vid det tillfälle då dödsfallet inträffade, utan här bör betydelse tillmätas även situationen därefter. Villkoren om anknytning mellan barnet och den efterlevande måste alltså i nu aktuella fall vara fortlöpande uppfyllda. Bortfaller något av dessa villkor upphör rätten till bidrag. Och skulle det villkoret senare på nytt bli för handen. skall omställningsbidraget kunna börja utges på nytt.

Beträffande de villkor som sålunda bör vara uppfyllda för tiden efter dödsfallet anser kommittén att det först och främst bör krävas att den efterlevande stadigvarande sammanbor med barnet. Finns flera barn än ett, bör härvid fordras att den efterlevande bor samman med ett barn som han eller hon stadigvarande sammanbodde med redan vid dödsfallet.

Uttrycket stadigvarande sammanboende bör inte ges en alltför snäv tolkning. I specialmotiveringen utvecklar kommittén några synpunkter på tillämpningen härav.

Ytterligare bör gälla ett krav påatt den efterlevande efter dödsfallet har den rättsliga vårdnaden om barnet. Härigenom får man ett lätt konstaterbart kriterium som underlag för bedömningen av rätten till bidrag. Ett rekvisit av denna innebörd gör det också möjligt att undvara särskilda villkori fråga om släktskap eller liknande mellan barnet och den efterlevande. Skulle man däremot låta den rent faktiska vården vara utslagsgivande, skulle det bli nödvändigt att mer exakt definiera vilka grupper av barn som bör kunna grunda rätt till omställningsbidrag för den efterlevande. Annars skulle pensionsrätt vara för handen även i fall då detta från andra synpunkter framstår som mindre lämpligt. T. ex. bör inte komma i fråga att ge rätt till omställningsbidrag för den som utan att ha vårdnaden om barnet tar omsorg om det såsom fosterbarn. I dessa fall utgåri regel redan ersättning för vården i annan form, och den efterlevande bör därför inte dessutom ges rätt till omställningsbidrag. Härvidlag kan hänvisas till vad som anförts i avsnitt 7.2.l i frågan om rätt till barnpension för fosterbarn.

Att i stället för ett krav på rättslig vårdnad ha enbart ett villkor om faktisk

vård skulle också kunna leda till att det i ett antal fall skulle få göras omprövningar av rätten till bidrag, vilka skulle kunna bli tämligen slump- mässiga eftersom försäkringskassoma inte genom någon officiell registrering skulle kunna få del av inträffade förändringar rörande den faktiska vårdsitua- tionen. Frågan om den rättsliga vårdnaden avgörs genom beslut av allmän domstol, och det är därför lättare att objektivt faststlå inträffade förändringar härvidlag.

Nu bör naturligtvis problemet inte överdrivas, eftersom i det alldeles övervägande antalet fall den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården torde komma att sammanfalla. Oftast kommer det att röra sig om barn som stod under gemensam vårdnad av makarna före dödsfallet och som därefter får den efterlevande maken som ensam vårdnadshavare. I de fall då fråga är om ett styvbarn till den avlidne torde den efterlevande i regel ha varit ensam vårdnadshavare före dödsfallet. och någon förändring härvidlag inträder inte till följd av detta. Och rör det sig om ett barn som stod under vårdnad av den avlidne såsom ensam vårdnadshavare kan förutsättas att barnet efter dödsfal- let i praktiskt taget samtliga fall antingen kommer att ställas under vårdnad av dess andre biologiske förälder och då även flytta samman med denne eller också fortsätta att bo samman med styvföräldem. varvid den rättsliga vårdnaden anförtros denne i egenskap av särskilt förordnad förmyndare för barnet. De situationer där den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården inte kommer att sammanfalla torde till största delen vara fosterhemsplaceringar. Och som framhållits ovan finns här inte motiv för att omställningsbidrag skall utgå.

Eftersom sålunda både sakliga skäl och hänsyn till den praktiska tillämp- ningen talar härför. bör såsom villkor gälla att den efterlevande skall ha rättslig vårdnad om barnet för att detta skall kunna berättiga till omställningsbidrag. Som angivits ovan skall därjämte finnas ett krav på faktisk vård såtillvida att barnet måste stadigvarande sammanbo med den efterlevande.

Det sagda har avsett de krav som bör uppställas beträffande anknytningen mellan den efterlevande och barnet och det villkor som bör gälla i fråga om bamets ålder. Den efterlevande skall alltså ha rätt att erhålla omställningsbi- drag så länge han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som är under åtta år. Några särskilda villkor härutöver som tar sikte på den efterlevande anser kommittén inte erforderliga. Som angivits i det föregående bör således inte finnas t. ex. någon nedre åldersgräns vad avser denne.

Kommittén anser vidare att det i fråga om förevarande del av omställnings- bidraget inte bör finnas någon övre åldersgräns. Bidrag grundat på vård av barn bör alltså kunna utges även till sådan efterlevande som uppnått 65 års ålder och som börjat uppbära ålderspension. [ detta hänseende bör alltså gälla undantag från den föreslagna principen att familjepension inte skall kunna utgå till den som fyllt 65 år. I de fall där den efterlevande på sätt ovan förutsatts tar vård om minderårigt barn får denne sägas vara i en sådan situation att behovet av ekonomiskt tillskott under en omställningsperiod efter makens bortgång är detsamma oberoende av den efterlevandes ålder och andra pensionsförmåner. De kriterier som gör att det här typiskt sett får anses föreligga ett stödbehov är inte på samma sätt som beträffande omställnings- bidragets ettåriga komponent knutna till åldern hos den efterlevande.

Slutligen uppkommer med avseende på omställningsbidrag vid vård av barn fråga om under vilka förutsättningar det bör inträffa att pensionsrätten bortåt/ler. Av de i det föregående uppställda villkoren följer att detta blir fallet när yngsta barnet uppnår åtta års ålder. Bidraget skall självfallet dras in också om den föreskrivna anknymingen till barnet skulle upphöra dessförinnan. Om barnet avlider eller om den efterlevande upphör att bo samman med barnet eller om vårdnaden om barnet tillerkänns annan skall alltså omställningsbi- draget inte utges längre. Detta framstår som motiverat med hänsyn till att det avgörande för pensionsrätten här skall vara, inte som i vad avser omställ- ningsbidragets ettåriga beståndsdel förhållandena vid dödsfallet, utan den fortlöpande situationen under tiden för bidragets utgivande.

Att rätten till omställningsbidrag sålunda bortfaller på grund av att den efterlevande inte längre bor samman med barnet eller att vårdnaden om det överflyttats på annan, bör emellertid inte innebära att den efterlevande för all framtid definitivt går miste om möjligheten att erhålla bidraget. Enligt kommitténs mening bör rätten härtill kunna återupplivas om den efterlevande vid senare tillfälle skulle komma att ånyo uppfylla dessa villkor. Detta gäller givetvis endast under förutsättning att barnet inte dessförinnan fyllt åtta år.

Spörsmålet om inverkan på pensionsrätten av att den efterlevande ingår äktenskap eller börjar sammanleva med annan utan äktenskap behandlar kommittén även i- vad avser omställningsbidragets nu förevarande komponent under avsnitt 8.6.6.

Sanrmanfattningsvis innebär kommitténs förslag att det för rätt till omställningsbidrag vid vård av barn skall gälla följande villkor. Rätt till sådant bidrag tillkommer efterlevande make som stadigvarande sammanbodde med den andre maken och med barn, som var under åtta år, vid tidpunkten för makens bortgång. Bidraget utgår så länge den efterlevande stadigvarande sammanbor med bamet och har vårdnaden om det och fram till dess barnet fyller åtta år. Det börjar utbetalas först efter det att rätten till omställnings— bidrag för en tid av ett år har upphört.

8.2.4 Pensionsnivåer m. m.

Kommittén har ovan (avsnitt 8.2. l) framhållit att omställningsbidrag bör utgå inom såväl folk- som tilläggspensioneringen. I sistnämnda fall bör det utges som en efterlevandeförmån och alltså storleksmässigt relateras till de pen— sionspoäng inom ATP som tillgodoräknas den avlidne. I det angivna sammanhanget har kommittén vidare fastslagit att omställningsbidraget bör primärt ta sikte på att ge ett ekonomiskt tillskott till de inkomster av förvärvsarbete e. d. som den efterlevande kan förutsättas erhålla i det stora flertalet fall. Avsikten med bidraget äri första hand inte att det ensamt skall täcka den efterlevandes försörjning, utan tanken är snarare att det skall ge kompensation under viss tid för de förvärvsinkomster och de arbetsinsatser i hemmet som den avlidne svarat för och som bortfallit till följd av att denne avlidit. Bidraget skall underlätta för den efterlevande att genomföra den nödvändiga anpassningen till den nya situation som inträffat och lindra de särskilda ekonomiska svårigheter som makens bortgång generellt sett kan antas ge upphov till.

Vidare måste enligt kommitténs mening omställningsbidrag från folkpen-

sioneringen och sådant bidrag från tilläggspensioneringen ses som en enhet och inte betraktas isolerade var för sig. Det kan, som framhålls i åtskilliga sammanhang i detta betänkande, förutsättas att i det alldeles övervägande antalet av de familjer, som kommer att bli omfattade av det föreslagna nya familjepensionssystemet, båda makama är förvärvsarbetande under större delen av sammanlevnadens bestånd. Man kan därför utgå från att en mycket stor majoritet av de avlidna har intjänat ATP-poäng och att det således kommer att utges också tilläggspension efter dem. I det ringa antal fall där den avlidne inte förvärvat pensionspoäng för ATP kan man i regel förutsätta att familjen erhållit sin försörjning genom den efterlevandes arbetsinkomster. Denne torde då ha ett förvärvsarbete på heltid såväl före som efter dödsfallet. Hänsyn bör i fall av detta slag tas härtill och till att den avlidne således normalt inte förvärvsarbetat före dödsfallet. Någon direkt inkomstförlust är det här inte fråga om att ge kompensation för.

Utifrån angivna utgångspunkter bör bedömas frågan om vilken nivå resp. kompensationsgrad som skall väljas för omställningsbidrag från folk- resp. tilläggspensioneringen. Härvid bör även gälla att omställningsbidraget utgår med samma belopp i båda formerna. dvs. beloppet för bidrag under en tid av ett år efter dödsfallet bör va ra detsamma som det bidragsbelopp som utges vid vård av barn.

När det först gäller spörsmålet om nivån för omställningsbidrag inom folkpensioneringen skulle möjligen kunna synas ligga nära till hands att anknyta till nivån för ålderspension och för nuvarande änkepension. Det är emellertid enligt kommitténs mening långtifrån givet att omställningsbidraget bör utgå på samma nivå som dessa förmåner. Omställningsbidraget är, som framgår av det ovan anförda, avsett att fylla en helt annan funktion. Ålderspension är något som de flesta försäkrade erhåller del av, och förmånen börjar utgå vid en tidpunkt som den berättigade kan fastställa lång tid i förväg och har möjlighet att inrätta sina förhållanden efter. Omställningsbidraget däremot kommer att börja utbetalas vid en icke förutsebar tidpunkt, och det utges under enbart en begränsad tid. Det är inte heller, som ålderspension ochi stor utsträckning även änkepension. avsett att täcka hela den berättigades försörjning utan skall utgöra ett komplement till andra inkomster. Med hänsyn härtill finns t. ex. inte samma skäl att utge pensionstillskott till omställningsbidrag som till ålderspension (och förtidspension).

Något motiv för att anknyta nivån för omställningsbidrag inom folkpen- sioneringen till nivåerna för andra pensionsförmåner finns alltså inte enligt kommitténs uppfattning. Denna bör i stället bestämmas under hänsynstagan- de till bidragets speciella syfte att utgöra ett ekonomiskt tillskott för den efterlevande. Härvid bör även nivån fastställas med utgångspunkt från att pensionstillskott inte utges utan att bidraget skall utgå på en enhetlig grundnivå.

Med beaktande av angivna synpunkter anser kommittén att folkpension i form av omställningsbidrag bör för år räknat utges med belopp motsvarande 100 % av basbeloppet. Med basbeloppet i juli 1981 innebär detta ett belopp om 17 300 kr för år eller I 442 kr per månad. Bidraget bör utgå på nämnda nivå oberoende av om det samtidigt utges barnpension efter den avlidne eller ej.

Inom tilläggspensioneringen bör omställningsbidraget enligt samma prin-

ciper som för barnpension utgå med en viss procentsats av den ålders— eller förtidspension som vid dödsfallet faktiskt utgick till den avlidne eller — om sådan pension då inte utgavs — den förtidspension som den avlidne skulle ha erhållit om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. I förekommande fall bör alltså omställningsbidraget beräknas på grundval av antagandepoäng för tiden från dödsfallet fram t. o. m. det år då den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder.

Vidare anser kommittén att man vid bestämmande av kompensationsgra- den för omställningsbidrag från ATP måste ta hänsyn till de sammanlagda tilläggspensionsförmåner som kan utgå efter en och samma avliden. Det bör alltså beaktas om det samtidigt utges också barnpension efter den avlidne. Kommitténs förslag innebär att tyngdpunkten i den framtida familjepensio- neringen skall läggas på stödet till efterlevande barn. I sitt förslag (avsnitt 7.4) angående kompensationsgrader för barnpension inom tilläggspensioneringen har kommittén därför avvisat tanken på att till den reformerade familjepen- sioneringen överföra nuvarande ordning enligt vilken barnpensionen reduce- ras i fall då det samtidigt utges tilläggspension i form av änkepension efter den avlidne. Samtidigt anser emellertid kommittén att berättigade invändningar kan riktas mot ett system där såväl barnpensionen som pensionen till vuxen efterlevande skulle utges opåverkade av varandra. Hänsyn bör rimligen tas till den totala efterlevandepension som kommer familjen till del. Enligt kommit— téns förslag skall därför ske en samordning mellan barnpension och omställ- ningsbidrag från ATP på så sätt att omställningsbidraget utgår med lägre belopp än eljest om det samtidigt finns ett eller flera pensionsberättigade bam.

Nuvarande regler för familjepension inom tilläggspensioneringen innebär att det i fall då den avlidne efterlämnar änka och ett pensionsberättigat barn ' utgår familjepensioner efter honom med sammanlagt belopp motsvarande 50 (35 + 15) % av egenpensionen. Finns änka och två pensionsberättigade barn utges 60 (35 + 15 + 10) % av egenpensionen, och efterlämnar den avlidne änka och tre pensionsberättigade bam erhåller dessa sammanlagt 70 (35 + 15 + 10 + 10) % av egenpensionen. Denna procentsats ökas med 10 för varje ytterligare barn som har rätt till bampension.

Enligt kommitténs åsikt bör den sammanlagda familjepension som skall utges från ATP inom ramen för det nu föreslagna systemet för efterlevande- pensionering i huvudsak motsvara vad som enligt dagens regler sålunda kan utgå efter en och samma avliden. Som framhållits i avsnitt 7.4 bör härvid dock genomföras en förstärkning av det ekonomiska stödet i de fall då den avlidne efterlämnar flera pensionsberättigade bam.

Idet nämnda avsnittet har kommittén lagt fram förslag om att bampensio— nen inom ATP skall utgå med 40 % av den avlidnes egenpension om det finns ett pensionsberättigat barn. Finns flera barn än ett skall detta procenttal ökas med 20 för varje ytterligare barn och det sammanlagda bampensionsbeloppet delas lika mellan barnen. Två efterlevande barn erhåller således totalt 60 % av egenpensionen, tre barn 80 %, fyra barn 100 % osv. Enligt det ovan sagda skall dessa belopp utgå opåverkade av den familjepension som utges till en vuxen efterlevande.

Kommittén finner att de anförda synpunkterna blir tillgodosedda om det bestämmes att omställningsbidraget från tilläggspensioneringen skall för år

räknat utgå med belopp motsvarande 30 % av den avlidnes egenpension för det fall att det inte finns något pensionsberättigat barn och motsvarande 10 % härav om barnpension samtidigt utges. Kommittén föreslår därför att det för omställningsbidraget skall gälla dessa kompensationsgrader.

Detta förslag betyder att det, utöver de ovan angivna mer principiella synpunkterna. tillkommer ytterligare ett skäl för att pensionstillskott inte bör utges till omställningsbidrag. Om sådant tillskott skulle utgå med samma belopp som till ålders- och änkepension (motsvarande 45 % av basbeloppet), skulle nämligen en til läggspension som beräknas enligt en kompensationsgrad om 10 % av den avlidnes egenpension komma att sakna självständig ekonomisk betydelse för den efterlevande. Även om den avlidne har en medelpoäng för ATP som år den högsta möjliga (6,50) och tillgodoräknas maximalt antal poängår, skulle familjepension på denna nivå komma att understiga det belopp som den efterlevande ändock skulle ha rätt att erhålla i pensionstillskott.

Kommitténs förslag om kompensationsgrader inom ATP innebär således att omställn ingsbidraget motsvarar 30 % av den avlidnes egenpension, om den till sådant bidrag berättigade är ensam om att erhålla familjepension. Det sammanlagda belopp som utges i familjepension efter den avlidne stiger sedan med 20 % av egenpensionen för varje bampensionsberättigat barn som den avlidne efterlämnar. Finns ett sådant barn utgår 50 % av den avlidnes egenpension. Finns två barn utges 70 % härav, och finns det tre barn utbetalas 90 % av egenpensionen osv. Den sammanlagda familjepension som kommer att utgå vid olika antal pensionsberättigade barn redovisas i tabell 8.1, som också visar en jämförelse med den totala familjepensionen enligt nuvarande regler härför.

Tabell 8.1 Sammanlagd familjepension från ATP enligt töreslagna och enligt nuvarande regler. Procent av den avlidnes egenpension

______________———_—#——

Familj Föreslagna regler Nuvarande regler Omställnings- Omställnings- Änkepension Änkepension bidrag utgår bidrag utgår utgår utgår inte

inte

___—f

Efterlevande vuxen 30 — 40 — Efterlevande vuxen + 1 barn 50 40 "50 ' 40

Efterlevande vuxen + 2 barn 70 60 60 50 Efterlevande vuxen + 3 barn 90 80 70 60 Efterlevande vuxen + 4 bam . I 10 100 80 70 Efterlevande vuxen + 5 barn 130 120 90 80 ___—___J/

1 avsnitt 9.2 redovisar kommittén ytterligare material till belysande bl. a. av det förslag som kommittén nu lägger fram om storleken av omställningsbidrag från ATP. .

I likhet med vad som nu gäller beträffande änkepension och med vad som föreslås i fråga om försörjningsbidrag (se avsnitt 8.5) är inte motiverat att låta omställningsbidrag vara pensionsgrundande för ATP för den efterlevande.

Avsikten med kommitténs förslag är att omställningsbidraget skall utgå vid sidan av de inkomster av förvärvsarbete som den berättigade erhåller. Bidraget skall alltså inte prövas mot sådana inkomster. Med hänsyn härtill finns enligt kommitténs mening inte heller skäl att genomföra någon form av samordning mellan pensionen och andra sociala förmåner som träder i stället för inkomst av förvärvsarbete. Omställningsbidraget bör således utges ograverat vid sidan av t. ex. törtidSpension, sjukpenning, arbetslöshetsstöd och utbildningsbidrag. Inte heller dessa förmåner bör minskas med hänsyn till att omställningsbidrag utges. Sådana sociala förmåner utgår på grundval av andra omständigheter än de vilka omställningsbidraget är avsett att tillgodose. Förmånema i fråga relateras också till den efterlevandes egna förhållanden, och de saknar anknytning till dödsfallet som sådant. Omställningsbidraget är däremot en från den avlidne härledd rätt till pension som har till syfte att överbrygga följderna av dennes bortgång. Just dödsfallet och dess konsekvenser är här det centrala elementet. Omställningsbidraget å ena sidan och övriga SOciala förmåner å andra sidan fyller således helt skilda syften.

Däremot skulle kunna ligga något närmare till hands att överväga "en beloppsmässig samordning i en eller annan form mellan sådant omställnings- bidrag som skall utgå vid vård av barn och andra bidragsformer som tar sikte på att utgöra ett stöd för den som har omsorg om barn. Detta skulle då kunna gälla beträffande föräldrapenning och vårdbidrag. Inte heller härvidlag föreligger emellertid parallellitet mellan resp. förmåns bakomliggande syften. Omställningsbidrag är även i dessa fall avsett att ge ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod och, som kommittén närmare utvecklat i avsnitt 6.4, inte tänkt att utgöra ett särskilt bidrag för vården av barn. Härtill kommer att föräldrapenning över garantinivån avser, i likhet med de ovan angivna förmånerna, att utgöra en ersättning för de förvärvsinkomster som den berättigade avstår ifrån. Och att genomföra en samordning med enbart föräldrapenning på garantinivån kan inte komma i fråga. Beträffande vårdbidrag tillkommer, förutom de angivna synpunkterna, den omständighe- ten att detta bidrag enligt nuvarande regler avser att täcka även merutgifter som följer med barnets handikapp. Båda de nämnda förmånerna utges dessutom till även andra än efterlevande, under det att omställningsbidraget är tänkt som ett särskilt stöd förjust den kategorin.

Kommittén finner således att det inte är motiverat att föreslå någon form av samordning mellan omställningsbidrag och andra sociala förmåner.

I 10 kap. 2 och 3 55 AFL finns regler om bl.a. utgivande av folkpension till den som är intagen för vård på anstalt eller som eljest åtnjuter vård eller försörjning mot avgift som erläggs av kommun eller landstingskommun. Dessa regler bör gälla även med avseende på det nu föreslagna omställnings- bidraget (och på det i avsnitt 8.5 föreslagna försörjningsbidraget).

En särskild fråga som uppkommer i detta sammanhang är huruvida det till omställningsbidrag bör kunna utgå sådant särskilt bostadsstödsom tar sikte på folkpensionärer, dvs. kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) och statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer rn. fl. (SKBF). Gäl- lande regler härför finns redovisade i avsnitt 2.1.3. Anledningen till att det utges särskilt bostadsstöd till den 'som uppbär ålders-, förtids- eller änkepen- sion från folkpensioneringen torde vara tanken att folkpensionen skall kunna svara för den berättigades grundläggande försörjning och att KBT utgör en av

beståndsdelarna härför vilken är avsedd att täcka en stor del av bostadskost- naden. Iden upptagna frågan kan därför anläggas i princip samma synpunkter som de vilka ovan anförts beträffande spörsmålen om förmånsnivån och om samordning.

Omställningsbidraget syftar sålunda till att fylla helt andra ändamål än ålders- och förtidspension. Bidraget är primärt inte avsett att lämna ett stöd till den efterlevandes grundläggande försörjning, utan tanken är att det främst skall utgöra ett komplement till andra inkomster eller sociala förmåner som den efterlevande erhåller. Man kan alltså inte jämställa den som uppbär omställningsbidrag med andra pensionstagare. Omställningsbidraget är vida- re avsett att utges för enbart en begränsad tid, och det skulle därför kunna medföra administrativa problem att härtill knyta en rätt till särskilt bostads- stöd.

Av vikt för kommittén är också det förhållandet att den efterlevande, även om rätt till KBT eller SKBF inte knyts till omställningsbidraget. därmed inte skulle gå miste om möjligheten att erhålla bidrag till sina bostadskostnader. Liksom andra bamfamiljer resp. ensamstående utan barn kan nämligen den efterlevande beviljas statskommunalt bostadsbidrag (SKBB). Reglerna härför finns beskrivna i avsnitt 5.3.3. Härvid bör beaktas att det belopp som kan utges i SKBB till efterlevande med barn i regel är högre -— och vid flera barn och i vissa inkömstlägen och hyresnivåer till och med väsentligt högre — än det belopp vederbörande skulle kunna uppbära i KBT. I de flesta fall där barn finns ställer sig alltså systemet med SKBB förmånligast. Och förekomst av barn skall vara en nödvändig betingelse för att omställningsbidrag skall kunna utges för längre tid än ett år. Föreligger rätt till SKBB kan redan enligt nu gällande regler SKBF inte utgå.

I fråga om bidragets ettåriga del talar särskilt starkt administrativa och liknande synpunkter mot att medge rätt till KBT för en så begränsad tid. Ofta kan den efterlevande ha uppburit SKBB före dödsfallet och erhåller sådant också efter omställningsperiodens utgång. Att då för en tid av ett år gå in och bevilja bidrag enligt ett annat system för bostadsstöd kan knappast ses som särskilt ändamålsenligt. Att ge möjlighet till KBT för efterlevande som uppbär omställningsbidrag skulle också få till följd att det, även om denna möjlighet inte skulle komma att utnyttjas speciellt många gånger, i samtliga fall fick göras en personal- och kostnadskrävande prövning av om rätt härtill är för handen eller ej. Härvidlag kan hänvisas till erfarenheterna av den år 1978 införda rätten till SKBF.

På grund av det anförda finner kommittén att kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) inte bör utges till den som uppbär familjepension i form av omställningsbidrag. Inte heller bör i dessa fall utgå SKBF.

Självfallet bör omställningsbidrag utgöra skattepliktig inkomst för den efterlevande. I skattehänseende bör bidraget likställas med inkomst av tjänst. . De speciella regler om extra avdrag vid beskattningen som gäller för folkpensionärer (se avsnitt 2.4) bör inte äga tillämpning med avseende på den som är berättigad till omställningsbidrag. För detta ställningstagande kan anföras i princip samma synpunkter som de ovan angivna i fråga om

' lämpligheten av särregler för efterlevande med omställningsbidrag i vad avser bostadsstöd. Man kan lika litet vid utformandet av beskattningsregler som på bostadsstödens område dra en parallell mellan den som uppbär ålders— eller

förtidspension och den som har rätt till omställningsbidrag. Detta sistnämnda bidrag har en helt annan inriktning än de först angivna förmånerna.

Samman/attm'ngsvis innebär kommitténs förslag i förevarande avsnitt att omställningsbidraget inom folkpensioneringen skall för år räknat utgå med belopp motsvarande ett basbelopp. Pensionstillskott, KBT eller SKBF utges inte. Inom tilläggspensioneringen utgör omställningsbidraget, om det inte samtidigt utges bampension efter den avlidne, 30 % av den avlidnes egenpen- sion beräknad på visst sätt och eljest IO % härav. Omställningsbidraget är inte i någon del samordnat med annan social förmån som den efterlevande kan äga rätt till. Bidraget utgör skattepliktig inkomst för den efterlevande enligt samma regler som arbetsinkomst.

8.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m. I olika sammanhangi detta betänkande förutsätter kommittén att efterlevande vuxna i framtiden ges möjligheter att i än högre grad än i dag klara sin försörjning genom eget arbete. Det förslag till nytt efterlevandestöd som kommittén nu lägger fram innebär att förmånerna inom efterlevandepensio- neringen inriktas på att ge stöd enbart i situationer där efterlevande typiskt sett är i behov av sådant. Efterlevande som inte befinner sig i en sådan behovssituation måste antas kunna sörja för sin utkomst genom eget arbete. Är den efterlevande i arbete redan vid tidpunkten för makens frånfälle, är det naturligt att vederbörande fortsätter detta arbete även efter dödsfallet. I en framtid, när det av kommittén föreslagna nya efterlevandestödet fullt ut ersätter nuvarande änkepension, kan förutsättas att så blir fallet beträffande det stora flertalet efterlevande. För detta antagande talar inte minst det förhållandet att kvinnorna i allt större utsträckning skaffat sig yrkesutbildning och att deras förvärvsfrekvens successivt ökat.

Även om det således kan förutsättas att behovet av särskilt stöd till efterlevande minskari takt med att möjligheterna till försörjning genom eget arbete ökar, utgår kommittén från att även på längre sikt vissa efterlevande, i huvudsak kvinnor, kan komma att stå utanför arbetsmarknaden då maken avlider och därför vara i behov av bistånd i en eller annan form för att erhålla en tryggad försörjning. För vissa av dessa efterlevande kan förutsättas att möjligheterna att få ett arbete tämligen omgående efter makens frånfälle kommer att vara goda. I synnerhet gäller detta efterlevande som inte kommit upp i någon högre ålder och som har en god utbildning eller en tidigare arbetslivserfarenhet bakom sig. I andra fall kan det behövas något längre tid för att den efterlevande skall hinna ställa om sig till den nya situationen. Under denna tid lämnas genom det av kommittén föreslagna omställningsbidraget i dess två former ett stöd till den efterlevandes försörjning, och den efterlevande får härigenom möjlighet att förbereda sig inför inträdet på arbetsmarkna- den.

Emellertid förutsätter kommittén att även i framtiden en del efterlevande inte kommer att utan särskilda åtgärder ha möjlighet att erhålla ett arbete. Det kan härvid röra sig om efterlevande, företrädesvis kvinnor, som kommit upp i en högre ålder och som under lång tid stått utanför arbetslivet. Andra som här avses är de som på grund av vacklande hälsa, bosättning i glesbygd e. d. kan

möta problem då de söker sig in på arbetsmarknaden. För att även sådana grupper av efterlevande skall ges möjlighet till förvärvsarbete kommer det att ställas krav på olika samhälleliga insatser i form av arbetsmarknadsåtgärder, utbildning m. m. En redogörelse för de olika instrument som f. n. står till buds då det gäl ler att bistå olika grupper av arbetssökande har lämnats i avsnitt 5.4.1 nu förevarande avsnitt redovisar kommittén några synpunkter på frågan om vilken betydelse dessa insatser kan komma att få i framtiden för den grupp av efterlevande som kan möta problem vid försöken att erhålla ett lämpligt förvärvsarbete som kan trygga försörjningen.

För de efterlevande som har svårigheter att erhålla ett arbete kommer samhällets insatser inom arbetsmarknadspolitiken att spela en väsentlig roll. En framskjuten plats torde härvid tillkomma den allmänna platsförmedlande verksamhet som bedrivs av den offentliga arbetsförmedlingen. Sedan länge har pågått ett intensivt utvecklingsarbete i syfte att effektivisera platsförmedling- en. Arbetsförmedlingens metodik, arbetsformer och organisation har under . 1970-talet i olika hänseenden utvecklats. Härvidlag kan pekas bl. a. på den resursförstärkning som under denna tid kommit arbetsförmedlingama till del. Sålunda har arbetsmarknadsverket tillförts mer än 2 000 nya tjänster huvudsakligen i syfte att förstärka förmedlingsverksamheten. I sammanhang- et kan också framhållas införandet av obligatorisk platsanmälan för arbetsgi- vare och introducerandet av ADB-teknik.

Kommittén vill, med tanke på den framtida situationen för de efterlevande, framhålla vikten av att utvecklingsarbetet inom platsförmedlingen fortskrider och att erforderliga resurser härvid ställs till förfogande. Även om således ytterligare förbättringar kan behövas, anser dock kommittén att den allmänna platsförmedlande verksamheten redan i dag i huvudsak har en sådan inriktning och omfattning att efterlevande som står utan ett förvärvsarbete i stor utsträckning bör kunna beredas sysselsättning med hjälp härav. Till detta kommer att en av de grupper för vilka särskilda resurser härvidlag står till buds utgörs av kvinnor som söker sig in på arbetsmarknaden.

De efterlevande som främst skulle kunna bli hjälpta genom platsförmed- lingen torde vara de som är i lägre ålder eller som har viss tidigare yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet. För andra grupper, t. ex. efterlevan- de som saknar tidigare anknytning till arbetsmarknaden och som har bristande utbildning, kan i en del fall sannolikt komma att fordras mer omfattande åtgärder än enbart platsförmedling innan de beretts en tryggad sysselsättning. Detsamma kan komma att gälla beträffande vissa äldre efterlevande samt efterlevande med vacklande hälsa.

Åtgärder som här avses är bl. a. sådana som kan erbjudas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningeri. En av orsakerna till att arbetsplacering inte omgående kan åstadkommas kan nämligen ofta vara en bristfällig utbildning förenad med ovana vid förhållandena inom förvärvslivet. I sådana fall förutsätter kommittén att arbetsmarknadsutbildningen kommer att få en betydelsefull roll. Genomgående av sådan utbildning kommer i många fall sannolikt att underlätta för efterlevande med lång tids frånvaro "från förvärvs- livet att få ett stadigvarande arbete genom vilket försörjningen kan tryggas. Arbetsmarknadsutbildningen riktar sig i stor utsträckning just till personer som är nytillträdande på arbetsmarknaden och som behöver stärka sin ställning där. Som redovisatsi avsnitt 5.4.2 är sålunda en av målgruppema för

utbildningen kvinnor som varit hemarbetande och som på grund härav saknar aktuell anknytning till arbetsmarknaden. ] nämnda avsnitt har också pekats på förekomsten av reaktiveringskurser för personer med tidigare yrkesutbild- ning vilka till följd av t. ex. barnomsorg varit borta från arbetslivet en längre tid. I sammanhanget kan också nämnas försöksverksamheten med bamom- sorg för barn till deltagare i arbetsmarknadsutbildning.

Samtidigt som arbetsmarknadsutbildningen sålunda i många fall kan antas underlätta möjligheterna för efterlevande att få ett stadigvarande arbete, innebär den också ett stöd till försörjningen under den tid utbildningen pågår. Härvid utgår utbildningsbidrag med f. n. i regel lägst 155 kr per dag. Till detta kommer andra förmåner i form av ersättning för kursavgifter, resekostnader m. m. Och i de fall då utbildningen förläggs till ett företag blir bidraget till försörjningen ofta högre eftersom det då utgår avtalsenlig lön.

Arbetsmarknadsutbildningens betydelse i framtiden för efterlevande kom- mer enligt kommitténs bedömning att bli störst för de kategorier där problemen på arbetsmarknaden hänger samman med bristande yrkesutbild- ning, ringa arbetslivserfarenhet c. d. 1 de fall där svårigheterna mer är en följd av den efterlevandes vacklande hälsa, höga ålder eller liknande omständighe- ter torde de behövliga insatserna, i vart fall inledningsvis. få ges en annan utformning. I sådana fall gäller det främst, eventuellt efter omskolning, att finna arbetsuppgifter där den efterlevandes handikapp inte gör sig gällande eller i vart fall får mindre betydelse. För denna grupp, men även i viss utsträckning för tidigare berörda kategorier, skulle en kortare tids sysselsätt— ningi beredskapsarbete kunna få betydelse. Såsom framhållits i avsnitt 5.4.2 har beredskapsarbetena under senare år fått en allt större roll när det gäller att hjälpa nytillträdande på arbetsmarknaden, bl.a. kvinnor. till stadigvarande sysselsättning. Härvid kan pekas på att andelen kvinnori beredskapsarbeten ökade från någon enstaka procent år 1970 till ca hälften år 1979.

Betydelse torde även kunna tillmätas åtgärder inom den _i'rkesinriktade rehabiliteringen. Också här är en av målgruppema för verksamheten arbets— sökande som nytillträder eller återinträder på arbetsmarknaden, varvid särskilt nämnts kvinnor som ägnat sig åt arbete enbart i det egna hemmet och som därför ofta saknar möjligheter att omgående eller efter kortare komplet- terande utbildning erhålla anställning på den öppna arbetsmarknaden. Förvärvshindren för sådana personer, särskilt beträffande dem som kommit upp i ålderoch som varit hemarbetande under mycket lång tid. kan nogi en del fall vara av delvis psykologisk art. Den nya situationen kan sålunda uppfattas som så främmande att den efterlevande har svårt att själv klart överblicka denna och att vänja sig vid tanken på att börja förvärvsarbeta. I sådana fall bör värdefull hjälp kunna lämnas henne — eller honom — genom utnyttjande av arbetsmarknadsinstitutens resurser i form av bl. a. vägledande samtal, prak- tisk arbetsorientering, social orientering, arbetsprövning och arbetspsykolo- gisk utredning.

Även den nya stödformen anställning med lönebidrag kommer enligt kommitténs mening att kunna spela en icke obetydlig roll för vissa i den här berörda gruppen av efterlevande.

För efterlevande, som har sådant handikapp att arbete på den öppna marknaden eller anställning med lönebidrag inte kan komma till stånd men för vilka förutsättningama för rätt till förtidspension inte är uppfyllda. skulle

anställning vid skyddad verkstad inom ramen för Samhällsföretagsgruppens verksamhet kunna bli aktuell. Det kan här röra sig om t. ex. handikappade för vilka rehabiliterande åtgärder inte tidigare övervägts eftersom handikappet, eventuellt i kombination med annat förvärvshinder, lett till att personen i fråga under makens livstid valt att stanna hemma och sköta hushållet i stället för att söka sig in på arbetsmarknaden.

Slutligen skall här nämnas stödformen näringshjälp. Även om denna allt mer minskat i betydelse vill kommittén ändå framhålla de möjligheter som kan finnas för speciella grupper av efterlevande att härigenom få hjälp till en framtida försörjning.

Ett instrument som nu allt mer kommer i förgrunden då det gäller att bereda anställning åt personer med svårigheter på arbetsmarknaden är ekonomiskt bidrag vid_/lyttningtill ort med rikare utbud på arbetstillfällen än vad fallet är på den arbetssökandes hemort. Enligt kommitténs uppfattning är en av de grupper av efterlevande som även i framtiden kan komma att möta särskilda problem på arbetsmarknaden sådana efterlevande kvinnor som saknar anknytning till förvärvslivet och som är bosatta på orter med vikande sysselsättningsmöjligheter. I den mån vederbörande inte kan beredas ett lämpligt arbete på hemorten och hinder inte möter mot flyttning till annan ort med större möjligheter till anställningtorde det ekonomiska stöd som kan utgå vid sådan flyttning innebära en värdefull hjälp för den efterlevande. Kommit- tén vill dock framhålla vikten av att möjligheterna till sysselsättning på hemorten ingående prövas innan flyttning aktualiseras.

För efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden kan i viss utsträck- ning kontant stöd vid arbetslöshet komma att spela en roll. Självfallet är det inte kommitténs mening att sådant stöd skall komma att inta en mer framträdande plats då det gäller att i framtiden trygga försörjningen för efterlevande. Som tidigare beskrivits bör, innan frågan om arbetslöshetsstöd aktualiseras, i princip övriga insatser i förrn av utbildning m. m. ha prövats.

Särskilt vad gäller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, men även i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), är stödet avsett främst för personer som blir arbetslösa-efter att ha haft en anställning under tiden närmast dessförinnan. För efterlevande som befinner sig i en sådan situation kommer rätt till stöd naturligtvis att föreligga på samma villkor som för andra arbetslösa. Är det emellertid så att den efterlevande inte har en aktuell anknytning till arbetsmarknaden kommer arbetslöshetsstöd att kunna utgå endast i ett begränsat antal fall. Endast i undantagsfall kommer dessa efterlevande att kunna erhålla ersättning från arbetslöshetskassa. Ett sådant fall skulle kunna vara det att efterlevande, som var hemmamake vid den andra makens frånfälle, tidigare förvärvsarbetat i erforderlig omfattning men senare stannat hemma för att under en tid av högst tre år ta vård om barn. Den efterlevande skulle då under åberopande av reglerna om överhoppningsbar tid kunna få rätt till arbetslöshetsersättning. Härför förutsätts dock ytterligare bl. a. att bamtillsynen kan ordnas så att den efterlevande kan anses oförhindrad att åtaga sig arbete. Praktiskt mer betydelsefull är enligt kommitténs uppfattning den rätt till KAS som föreligger för personer vilka avslutat yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid omfattande minst ett läsår eller arbetsmarknadsutbildning som varat minst tre månader. Såsom beskri-

vits i avsnitt 5.4.4 föreligger här rätt till KAS sedan vederbörande stått till arbetsmarknadens förfogande under tre månader.

Även om således kontant stöd vid arbetslöshet i framtiden skulle kunna få en viss betydelse för efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden bör det framhållas att detta stöd inte har en sådan utformning att det omedelbart kan fylla ett behov av försörjning för någon större grupp av de efterlevande som här är aktuella. Som tidigare anförts skulle ersättning från arbetslöshetskassa kunna komma i fråga endast i undantagsfall. Och även för det kontanta arbetsmarknadsstödet har uppställts villkor som gör att detta inte kan förutsättas utgå i någon större utsträckning. Härvidlag kan pekas på det uppställda arbetsvillkoret (vilket dock kan ersättas av genomgången yrkesut- bildning). bestämmelsen om att stöd utgår först efter en kvalifikationstid om tre månader samt den begränsade tid under vilken KAS längst kan utges.

Frågan om en uppmjukning av vissa av de nämnda villkoren har varit föremål för prövning i tidigare lagstiftningssammanhang. T. ex. kan nämnas att spörsmålet om en mildring av arbetsvillkoret behandlats av såväl den s. k. KSA-utredningen, vars betänkande (SOU 1971 :42) Försäkring och annat stöd vid arbetslöshet legat till grund för nuvarande lagstiftning på området, som den s. k. ALF-utredningen i dess betänkande (SOU l978:45) Allmän arbetslöshetsförsäkring. I båda dessa sammanhang avvisades dock tanken på en reform av sådan innebörd. Därefter har visserligen socialpolitiska samord- ningsutredningen i betänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäkring förordat att något arbetsvillkor inte skall finnas beträffande den av utredning- en inom ramen för en samordnad allmän socialförsäkring föreslagna stödfor- men arbetsmarknadspenning. Men samtidigt har utredningen pekat på de problem som då gör sig gällande om man vill förhindra missbmk av stödet.

Även frågan om den kvalifikationstid som föregår rätten till arbetslöshets- stöd har upptagits till diskussion i de nämnda betänkandena. Också beträf- fande detta spörsmål har dock tanken på uppmjukningar avvisats.

Med utgångspunkt från det ovan sagda och från de överväganden som redovisats i det följande har kommittén inte ansett sig nu böra väcka tanken på en ändring av reglerna om stöd vid arbetslöshet i syfte att åstadkomma en anpassning av dessa till situationen för efterlevande av här berörd kategori. Enligt kommitténs mening bör eventuella överväganden i denna riktning anstå till den fortsatta behandlingen av socialpolitiska samordningsutredning- ens betänkande.

Såsom framgår av redovisningen i avsnitt 5.4.5 finns f. n. ett rikt utbud av olika former av vuxenutbildning. Detta utbud fyller enligt kommitténs uppfattning i stor utsträckning de anspråk som efterlevande kan komma att ställa på vidareutbildning med sikte på att förbättra deras situation på arbetsmarknaden. För den som t. ex. redan har en utbildning, som behöver kompletteras för att vederbörande skall kunna få anställning, kan en kortare tids studier vid folkhögskola eller kommunal vuxenutbildning vara tillräck- liga. För den som behöver en mer grundläggande utbildning ges alternativ i form av grundskoleutbildning vid folkhögskola samt inom statlig och

"kommunal vuxenutbildning. Och för den som tidigare har genomgått utbildning på grundskolenivå skulle gymnasial utbildning vid folkhögskola. inom statlig eller kommunal vuxenutbildning eller vid den ordinarie gymna-

sieskolan kunna komma i fråga. Slutligen finns för den som har erforderlig teoretisk utbildning på gymnasieskolenivå eller arbetslivserfarenhet bakom sig möjlighet att skaffa sig en vidareutbildning på högskolenivå. I samman- hanget kan också framhållas den undervisning som meddelas i form av arbetsmarknadsutbildning.

På samma gång som vuxenstudier således kan komma att utgöra ett väsentligt inslag bland de åtgärder som erbjuds efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden. innebär det system för studiestöd som byggts upp att den efterlevande har sin försörjning tryggad under den tid som han eller hon bedriver studier. Tidigare har berörts det stöd i form av utbildningsbidrag m. ni. som utgår under arbetsmarknadsutbildning. Vad gäller övriga former av studier kan i detta sammanhang särskilt framhållas det särskilda vuxenstu- diestödet och studiemedlen. Såsom närmare redovisats i avsnitt 5.4.6 utges särskilt vuxenstudiestöd vid en rad utbildningsformer, såsom folkhögskola, gymnasieskola. kommunal och statlig vuxenutbildning samt viss, i främsta rummet yrkesteknisk, högskoleutbildning. För den som av någon anledning inte kan komma i fråga för det särskilda vuxenstudiestödet men som äri behov av längre utbildning vid folkhögskola eller som avser att studera vid gymnasium eller högskola kan studiemedel i viss omfattning utgöra ett alternativ för finansiering av studierna.

Såsom framgår av det ovan sagda kan samhället i dag erbjuda en hel rad av olika insatser på arbetsmarknadsområdet och inom utbildningsväsendet då det gäller att bistå personer som har svårigheter på arbetsmarknaden. Enligt kommitténs mening kan man utgå från att dessa åtgärder kommer att kunna få stor betydelse för vissa grupper av efterlevande i en framtid då det nuvarande generella och livsvariga efterlevandestödet inom den allmänna försäkringen ersatts av tidsbegränsade och mer behovsinriktade efterlevandeförmåner. Det skall dock framhållas att tanken inte är att de insatser som här beskrivits skall komma att omfatta merparten av de efterlevande. Tvärtom förutsätter kommittén att samhällsutvecklingen även framdeles blir sådan att det för efterlevande — liksom för övriga ensamstående och för sammanboende - i allt större utsträckning framstår som naturligt att sörja för sin utkomst genom eget arbete, och detta oberoende av om vederbörande är ensamstående eller sammanbor med någon som förvärvsa rbetar. Såsom tidigare utvecklats anser kommittén emellertid att det, även med denna förutsättning. kan antas att vissa grupper efterlevande kommer att möta problem då det gäller att klara försörjningen genom eget arbete. Enligt kommitténs uppfattning kommer detta dock inte att gälla någon större andel av det totala antalet efterlevan— de. '

Kommittén är emellertid medveten om att en fortsatt utveckling i riktning mot högre förvärvsfrekvens för kvinnor samt ett därmed minskande beroende av underhåll från make i hög grad hänger samman med den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden. Ju större efterfrågan blir på arbetskraft," desto lättare torde det bli för även svårplacerade att få en anställning. Och omvänt gäller att det i tider av konjunktumedgångtorde bli svårare att placera dem på arbetsmarknaden som har förvärvshinder av olika slag. I sådana situationer kommer det att ställas större krav på samhällets arbetsmarknads- politiska insatser än eljest. och konkurrensen om utbildningsplatser m. m. blir hårdare. Faktorer som dessa måste självfallet beaktas vid en bedömning av

utsikterna att i framtiden bereda efterlevande sysselsättning.

Kommittén är vidare medveten om att det utbud som f. n. finns på arbetsmarknads- och utbildningsområdena inte i alla delar är anpassat till den speciella situation som här berörda kategorier efterlevande kan komma att befinna sig i. Tidigare har behandlats de inskränkningar som gäller beträffande rätten till kontant stöd vid arbetslöshet och som innebär att efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden kan komma att ställas utanför detta stöd.

Ytterligare gäller för många av de beskrivna arbetsmarknadspolitiska och utbildningsmässiga åtgärderna att de resurser som ställs till förfogande av statsmakterna är begränsade. Detta är fallet t. ex. i fråga om arbetsmarknads- utbildning, beredskapsarbeten, studiemöjligheter och studiestöd i olika former. Ett urval får alltså här göras mellan olika sökande. Här behandlade grupper efterlevande kan dock förutses ofta befinna sig i en sådan situation att de torde kunna hävda sig väl vid detta urval. Att kvinnor tillhörande dessa grupper i många fall uttryckligen sagts vara en av målgruppema för olika åtgärder har berörts i det föregående.

Vidare bör uppmärksammas att det i olika hänseenden kan gälla speciella tillträdeskrav för de olika formerna av vuxenutbildning och att studiestöds— bestämmelsema .delvis är utformade på sådant sätt att vissa av de här beskrivna efterlevande kan bli ställda utanför. Som exempel kan nämnas att varken studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd som huvudregel kan beviljas den som är över 45 år. Härvid kan dock samtidigt hänvisas till de tämligen vidsträckta dispensmöjligheter som lämnats i centrala studiestöds- nämndens anvisningar (jfr avsnitt 5.4.6). Beträffande studiemedlen kan också nämnas de problem som reglerna om återbetalningsskyldighet kan innebära för den som börjar studera vid högre ålder. För den som kommit upp i åren vid studiernas påbörjande kan återbetalningen bli betungande eftersom den måste ske under relativt kort tid. I viss män kan dock denna effekt mildras genom bestämmelserna om avskrivning av lån. Slutligen skall i detta sammanhang framhållas att det som förutsättning för rätt till särskilt vuxenstudiestöd gäller att den studerande tidigare intjänat ATP-poäng i viss omfattning. En efterlevande som tidigare arbetat enbart i hemmet kan självfallet inte uppfylla detta krav. Emellertid kan rätt till stöd ändå föreligga i ett sådant fall, nämligen om den efterlevande varit förhindrad att förvärvsarbeta till följd av t. ex. sjukdom eller vård av minderårigt barn.

Kommittén har övervägt olika möjligheter till komplettering av de i dag till buds stående arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärderna i syfte att ge dessa en mer framskjuten plats inom ramen för det reformerade efterlev- andestödet. Emellertid har kommittén inte ansett sig böra framlägga några förslag i denna riktning. En särbehandling av efterlevande genom t. ex. generösare ersättningformer eller mindre stränga tillträdeskrav i olika avseenden skulle sålunda svårligen kunna motiveras med tanke på att andra arbetssökande som inte skulle få del av dessa kan befinna sig i en lika svår, och kanske än svårare, situation än de efterlevande. Vidare är kommittén av den uppfattningen att ett införande av särskilda regler inom detta område för de efterlevande torde få svårt att vinna gehör hos dem som handhar den arbetsmarknads- och utbildningspolitiska verksamheten. Dessa har nämligen att värna om alla dem som av olika orsaker har svårigheter på arbetsmark— naden, och det torde vara främmande för denna verksamhet att prioritera vissa

grupper framför andra i fall där behoven är likartade. Den främsta orsaken till att kommittén avvisar tanken på särlösningar är emellertid att det utbud, som i dag finns på det här berörda området och som kan förutsättas finnas även i framtiden, har en omfattning och ett innehåll som torde vara i huvudsak tillräckligt för att tillgodose behoven även för de efterlevande som här kan bli aktuella. Tanken är således att efterlevande kvinnor — och män — skall få tillgång till samhällets insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspoliti- ken i samma omfattning Och på samma villkor som andra.

Det ytterligare behov av stöd som kan komma att göra sig gällande Speciellt för de efterlevandes vidkommande bör enligt kommitténs uppfattning tillgodoses inom ramen för den allmänna försäkringen. Det är bl. a. sådana tankegångar som ligger bakom det förslag om införande av en ny efterlevan- deförmån, försörjningsbidrag, vilket redovisas i avsnitt 8.5.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att samhällets insatser inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och på utbildningsväsendets område kan få en väsentlig betydelse vid sidan av det av kommittén föreslagna omställningsbidraget. Sådana insatser blir av värde i de fall en efterlevande inte direkt har möjligheter till försörjning genom eget förvärvsarbete. Hur stora grupper det i detta avseende kan röra sig om beror i stor utsträckning på arbetsmarknadens utveckling i framtiden. Kommittén vill härvid framhålla vikten av att de arbetsmarknadspolitiska organen och utbildningsr'nyndighe- terna tillförs erforderliga resurser att ställas till förfogande för dem som av olika orsaker möter problem på arbetsmarknaden. Det är också angeläget att de särskilda svårigheter som kan uppkomma för efterlevande, vilka vid makens död inte har en anställning till tryggande av försörjningen, särskilt beaktas av arbetsmarknadsmyndighetema m. fl.

8.4 Förtidspensioneringen . 8.4.1 Bakgrund till nuvarande bestämmelser om förtidspension

I 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring fanns bestämmelser om invalidpension, som utgick vid varaktig oförmåga till arbete. Sådan oförmåga ansågs föreligga hos den som till följd av ålderdom, kropps— eller sinnessjuk- dom, vanförhet eller lyte befanns vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant arbete som motsvarade hans krafter och färdigheter. Invalidpensionen enligt 1935 och 1946 års lagar om folkpension bibehöll de grunddrag som pensionen fått i 1913 års lag. Större delen av invalidpensionen enligt dessa lagar var inkomstprövad.

Frågan om en reformering av invalidpensionen inom folkpensioneringen aktualiserades i samband med förberedelsearbetet för den allmänna tilläggs- pensioneringen. Sålunda förordade 1958 års riksdag en utredning av invalid- pensioneringen med utgångspunkt att inkomstprövningen skulle avskaffas. Detta utredningsarbete anförtroddes 1958 års socialförsäkringskommitté. I avvaktan på ställningstagandet till förtidspensionsfrågoma inom såväl folk- som tilläggspensioneringen utformades reglerna om förtidspension i lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension med invalidpensionen inom folkpensioneringen som förebild. Nämnda lag avlöstes fr. o. m. den 1 januari 1963 av lagen om allmän försäkring (AFL), vars bestämmelser om

förtidspension utformades på grundval av det förslag som socialförsäkrings- kommittén redovisat i betänkandet (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. *

Enligt AFL tillkom förtidspension ursprungligen försäkrad som uppnått 16 men inte 67 års ålder och vars arbetsförmåga. till följd av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte, var varaktigt nedsatt med minst hälften. På samma sätt som gäller i dag kunde sjukbidrag utgå i stället för förtidspension då nedsättningen av arbetsförmågan inte var varaktig men kunde an tas bestå avsevärd tid. Genom AFL infördes vidare bestämmelser om invaliditetsgradering, innebärande att förtidspension kunde utgå som hel. två tredjedels resp. en tredjedels pension. 1 lagen fastställdes grunder för bedömningen av i vilken mån invaliditeten orsakade nedsättning av arbets- förmågan.

Sedan LO år 1969 hos regeringen hemställt om en översyn av förtidspen- . sionsreglema, fick riksförsäkringsverket i uppdrag att efter utredning lägga fram förslag om ökade möjligheter till förtidspension för äldre förvärvsarbe— tande. Verket skulle samtidigt göra en översyn av invaliditetsbedömningen i allmänhet inom förtidspensioneringen. Uppdraget redovisades i betänkandet (stencil 8 19695) Vidgad förtidspensionering. De av riksförsäkringsverket lämnade förslagen låg till grund för omfattande ändringar i bestämmelserna om förtidspension, vilka trädde i kraft den 1 juli 1970 (prop. 1970:66, 2LU 34).

De nya reglerna tar främst sikte på försäkrade som inte orkar med sitt arbete eller som friställs utan att annat lämpligt arbete står till förfogande. I sådana fall skall efter individuell prövning förtidspension kunna utgå i större utsträckning än tidigare. Sålunda skall större hänsyn tas till svårigheterna för medicinskt handikappade att få arbete även på orter med differentierat näringsliv. ] fråga om äldre försäkrade skall invaliditetsbedömningen främst avse den försäkrades förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Vidare skall vid invaliditetsbedömningen större hänsyn tas till åldersförändringar. även om dessa ligger inom ramen för det normala åldrandet. Reformen medförde också en viss ändring av invaliditets- bedömningen avseende handikappade personer som tidigare varit hemarbe- tande. Slutligen innebar 1970 års reform att invaliditetsgraderingen ändrades så att i de fall där tidigare beviljats en tredjedels pension i fortsättningen skall utges halv förtidspension.

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1972 (prop. 1972z55. SfU 21) infördes rätt för äldre arbetslösa försäkrade att erhålla förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder, dvs. utan att någon medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan är för handen. I huvudsak erhöll bestämmel- serna därvid den utformning de har i dag. En fast åldersgräns på 60 år för rätt till förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder infördes dock först den 1 januari 1974 (prop. 1973z46, SfU 21).

Ytterligare ändringar av bestämmelserna om förtidspension har senare genomförts. Sålunda sänktes den övre åldersgränsen för rätt till förtidspension från 67 till 65 år den 1 juli 1976 i samband med sänkningen av den allmänna pensionsåldern. Samtidigt beslutades om höjning fr. o. m. den ljanuari 1975 av nivån på förtidspension från folkpensioneringen till den i dag gällande.

Genom lagändring som träddei kraft den 1 januari 1977 (prop. 1976/77:44, 811) 13) infördes regeln i 7 kap. 35 AFL att bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Syftet med föreskriften var att få till stånd en liberalisering av bedömningen av rätten till förtidspen- sion vid bl.a. alkoholmissbruk.

8.4.2. Några statistiska uppgifter

Den genom 1970 och 1972 års reformer vidgade förtidspensioneringen ledde till en kraftig ökning av antalet nybeviljade förtidspensioner inom alla åldersgrupper men särskilt markant i fråga om försäkrade som var äldre än 60 år. Sålunda nybeviljades t. ex. år 1973 ca 9 000 fler förtidspensioner än är 1970 i åldersgruppen 60—64 år, vilket motsvarade en ökning med 83 %.

Även under tiden efter reformemas ikraftträdande har antalet förtidspen- sionärer ökat. Antalet förtidspensioner och sjukbidrag från folkpensione- ringen ijanuari 1968—1980 framgår av tabellerna 8.2—8.4. Såsom där visas har antalet förtidspensionärer i åldrarna 60—64 är mer än fördubblats under den redovisade tidsperioden. Ökningen i hela åldersintervallet 16—64 år är närmare 100 %.

Tabell 8.2 Antal förtidspensioner och sjukbidrag inom folkpensioneringen avseende januari 1968-1980. Män

_________—__——__

Januari. år Ålder. år

___—___;—

16—29 30—49 50—59 60—64 65—66 16—64

”gå.—___—

1968 7 588 17010 24 825 25 602 12875 75025 1969 8 024 17 649 25 863 27 408 13 328 78 944 1970 _ 8404 18356 27 606 30175 14 581 ' 84 541 1971 8 692 18 924 30 496 36 122 18 820 94 234 1972 9000 19647 33816 41100 23213 103 563. 1973 9488 20931 37215 45910 27111 113544 1974 9 500 21965 40 088 49 720 28 611 121 273 1975 9 351 22 570 41 158 51464 29 776 124 543 1976 9187 22 899 42 855 53 017 29 546 127 958 1977 8 942 23 786 44 877 54 984 —" 132 581 1978 9 023 25 069 47 825 58 040 — 139 957 1979 8 968 26 321 50 565 59 516 — 145 370 1980 8 767 27 473 52 611 60 675 — 149 526 '

________________—_——

" Den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 från 67 till 65 år.

Tabell 8.3 Antal förtidspensioner och sjukbidrag inom folkpensioneringen avseende januari 1968—1980. Kvinnor

a_—

Januari, år Ålder, år & 16—29 30—49 50—59 60—64 65—66 16—64 & 1968 6272 18103 27213 22 640 10071 74228 1969 6 544 18 591 27 540 23 398 9 944 76 073 1970 6 704 19 295 28 167 24 365 10 232 78 531 1971 6 899 20 327 31 423 28 372 12 399 87 021 1972 7231 21294 34624 31610 14 695 94 759 1973 7 608 22 393 37 621 35 357 16 695 102 979 1974 7 749 23 258 40 575 38 463 18 188 110 045 1975 7 628 24 062 42 360 40 774 19 740 114 824 1976 7475 24814 44372 42653 19828 119314 1977 7 260 25 892 47 274 45 078 —” 125 504 1978 7 264 27 288 50 409 47 877 — 132 838 1979 7121 28 696 53 270 49 675 — 138 762 1980 7 063 29 908 55 736 51 101 — 143 808

_______ ” Den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 från 67 till 65 år.

Av de drygt 280 000 förtidspensioner som utgick i januari 1979 hade ca 5000 beviljats på rent arbetsmarknadsmässiga grunder. Detta motsvarar 4,6 % av det totala antalet förtidspensioner i åldersgruppen 60—64 år. Den för folk- och tilläggspensioneringen sammanlagda kostnaden för dessa förtidspen- sioner uppgick till 153 milj. kr. '

Tabell 8.4 Antal förtidspensioner och sjukbidrag inom folkpensioneringen avseende januari 1968—1980. Män och kvinnor

M_— Januari, år Antal Per 1 000 av befolkningen

Ålder, år Ålder, år

___— 16—29 30—49 50—59 60—64 65—66 16—64 16—59 60—64 65—66 16—64

R%— 1968 13 860 35 113 52 038 48 242 22 946 149 253 21,8 107,0 1410 29.3 1969 14 568 36 240 53 403 50 806 23 272 155 017 22,5 1 10.2 142.4 30.4 1970 15 108 37 651 55 773 54540 24813 163072 23,2 115,6 [50,7 31,7 1971 15591 39251 61919 64494 31219 181255 24,8 134.6 185.3 35.0 1972 16 231 40 941 68 440 72 710 37 908 198 322 26.8 1503 2200 38,3 1973 17 096 43 324 74 836 81 267 43 806 216 523 28,9 166,7 2422 41.9 1974 17 249 45 283 80 663 88 183 46 799 231 318 30,7 180,7 259.4 44.9 1975 16 979 46 632 83 518 92 238 49 516 239 367 31,5 189,8 268,2 46,5 1976 16 662 47 713 87 227 95 670 49 374 247 272 32,4 1986 2666 47.9 1977 16 202 49 678 92 151 100 062 ' —a 258 093 33,7 209,8 — 50.0 1978 16 287 52 357 98 234 105 917 — 272 795 35,5 224,4 — 52.8 1979 16 089 55 017 103 835 109191 — 284 132 37,1 234,1 — 54,9 1980 15 830' 57 381 108 347 111 776 — 293 334 38.4 . 242,5 — 56.5 Därav ijanuari 1980 med Förtids-

pension 6 943 32 257 88 818 111 039 — 239 057 27.1 240.9 — 46.0 Sjukbidrag 8 887 25 124 19 529 737 — 54 277 11,3 1,6 — 10,5 R_— ” Den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 från 67 till 65 år.

År 1970 uppbar 37 % av förtidspensionärema pension från både folk- och tilläggspensioneringen. Denna andel har därefter ökat successivt och uppgick i januari 1980 till 70 %. Utvecklingen av antalet förtidspensioner inom ATP under åren 1968-1981 framgår av tabell 8.5.

Tabell 8.5 Antal förtidspensioner och sjukbidrag inom tilläggspensioneringen avseende januari 1968—1981 ___/__,” Januari. år Antal ___—___]! 1968 46 000 1969 57 500 1970 70 300 1971 92 700 1972 1 15 900 1973 140 000 1974 160 000 1975 173 700 1976 186 100 1977 163 600 1978 181 200 1979 195 900 1980 208 600 1981" 223 000 ”,,—__,— ” Beräknat.

I tabell 8.6 redovisas antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag under åren 1968—1979. Såsom framgår av tabellen har antalet nybeviljade sådana pensioner under år 1979 sjunkit något i förhållande till närmast föregående år. I åldersgruppen 16—29 år var år 1979 antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag det lägsta sedan år 1968.

Tabell 8.6 Antal nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag åren 1968—1979 ___/__— År Ålder, år

16—29 30—49 50—64 65—66 16—64 ___/___”— 1968 1 277 3 609 14 763 3 660 19 649 1969 2040 4155 17 746 4443 23941 1970 2 001 4 384 20 448 5887 26 833 1971 1643 5 434 30 212 6129 37 289 1972 1 950 6 804 35 581 7 508 44 335 1973 1 837 6 640 36 082 7 058 44 559 1974 1520 5 855 32 064 6 014 39 439 1975 1 556 5 809 32 137 5 496 39 502 1976 1410 6462 35319 1576” 43191 1977 1633 7 533 36 567 — 45 733 1978 1389 7 588 35 517 — 44 494 1979 1380 7217 35086 — 43 683 ”___—___; ” Med hänsyn till att den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 avser uppgiften endast första halvåret.

I tabell 8.7 redovisas antalet folkpensionärer med förtidspension och sjukbidrag fördelat efter kön och ålder i januari 1980. Motsvarande redovis- ning beträffande tilläggspension i januari 1980 återges i tabell 8.8.

Tabell 8.7 Antal folkpensionärer i januari 1980 med förtidspension eller sjukbidrag fördelade efter ålder. Män och kvinnor

___—w

Ålder. år Män Kvinnor Män och kvinnor

Hel 2/3 1/2 Summa Hel 2/3 1/2 Summa Hel 2/3 1/2 Summa ___—___— 16—19 2241 7 19 2267 1 588 2 27 1617 3829 9 46 3884 20—24 2 549 66 102 2 717 2 004 75 190 2 269 4 553 141 292 4 986 25—29 3 335 186 262 3 783 2 509 205 463 3 177 5 844 391 725 6 960 30—34 4 387 261 409 5 057 3 858 327 829 5 014 8 245 588 1 238 10 071 35—39 4 789 262 510 5 561 4 494 424 1 064 5 982 9 283 686 1 574 11 543 40—44 6 016 266 676 6 958 5 660 524 1 372 7 556 11 676 790 2 048 14 514 45—49 8461 364 1072 9 897 8 565 772 2 019 11 356 17 026 1 136 3091 21253 50—54 15089 557 1 949 17 595 15 642 1 346 2 996 19 984 30 731 1 903 4 945 37 579 55—59 30 482 990 3 544 35 016 29 127 2 504 4 121 35 752 59 609 3 494 7 665 70 768 60—64 550561400 4219 60675 45735 2512 2854 51101 100791 3912 7073111776

___—___

Summa 132405 4359 12762 149526 119182 8691 15935143808 251587 1305028697 293334

Tabell 8.8 Antal tilläggspensionärer i januari 1980 med förtidspension eller sjukbidrag fördelade efter ålder. Män och kvinnor

___—___—

Ålder, år Män Kvinnor Män och kvinnor

Hel 2/3 1/2 Summa Hel 2/3 1/2 Summa Hel 2/3 1/2 Summa ___—___— 16—19 3 — — 3 7 — 3 10 10 —- 3 13 20—24 242 5 27 274 128 1 1 89 228 370 16 1 16 502 25—29 947 51 136 1 134 596 60 281 937 1 543 111 417 2 071 30—34 2 074 109 310 2 493 1 488 145 612 2 245 3 562 254 922 4 738 35—39 2 879 138 458 3 475 2 207 209 881 3 297 5 086 347 1 339 6 772 40—44 4120 181 625 4926 2915 261 1 127 4303 7035 442 1 752 9229 45—49 6 370 274 1034 7 678 4 685 327 1664 6 676 11 055 601 2 698 14 354 50—54 12 309 458 1 882 14 649 9 395 576 2 644 12 615 21 704 1034 4 526 27 264 55—59 26446 840 3456 30742 18229 1097 3666 22 922 44675 1937 7122 53 734 60—64 50253 1219 4112 55584 30468 1059 2775 34 302 80 721 2278 6887 89 886

Summa 105643 3275 12040 120958 70118 3745 13742 87 605 175761 7020 25 782 208563

___—___—

Kostnadsutvecklingen för förtidspension från folk- och tilläggspensione- ringen redovisas i tabell 8.9.

Tabell 8.9 Kostnader för förtidspension från folk- och tilläggspensioneringen avseende perioden 1965—1981

År Folkpension Tilläggspension milj. kr milj. kr 1965 577 47 1970 1 040 359 1975 2 660 1 830 1978 3 950 3 070 1979 4 450 3 775 1980 5 160 4 645 l981a 5 860 5 650

___—___—

8.4.3. Principerna _för_förtidspensionshedömning

Som framgår av översikten i avsnitt 2.1 över gällande bestämmelser kan förtidspension utgå till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Om nedsättningen av arbetsförmågan inte är varaktig men kan antas bli bestående avsevärd tid, kan i stället för förtidspension beviljas sjukbidrag. Detta är begränsat till viss tid men följer annars samma regler som förtidspension. Förtidspension kan utgå under i princip samma förutsättningar inom både folk- och tilläggspensioneringen. Allt efter omständigheterna kan pensionen utges som hel eller partiell. I vissa fall kan pensionen kompletteras med tillägg: bamtillägg. pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Försäkrad. som har fyllt 60 år och som är arbetslös, kan få förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder utan någon särskild medicinsk pröv— ning. Reglerna härför berörs nedan och lämnas här tills vidare åsido.

Förtidspension utgår fr. o. m. den månad varunder rätt till förmånen har inträtt. För att pension skall utgå från tilläggspensioneringen krävs dessutom att den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år varunder pensionsfallet inträffat. Till följd av reglerna om antagandepoäng- beräkning kan det dock vara tillräckligt att pensionspoäng har tillgodoräknats för ett enda år. 1 övrigt inträder rätten till pension i princip vid den tidpunkt då nedsättningen i den försäkrades arbetsförmåga nått det stadium i fråga om grad och varaktighet som förutsätts för den aktuella pensionen.

Syftet med förtidspensioneringen är. framhölls det under förarbetena till AFL. i princip att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avser således inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjnings- ekonomiska konsekvenser som har sin grund i sjukdom eller skada. Dessa konsekvenser varierar naturligtvis starkt från fall till fall beroende på en mängd skiftande omständigheter, och de kan dessutom i större eller mindre utsträckning påverkas genom olika åtgärder för att höja arbetsförmågan eller för att möjliggöra för den försäkrade att helt eller delvis utnyttja återstående arbetsförmåga.

En grundläggande förutsättning för rätten till förtidspension är således att det föreligger en medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan. Denna medicinska faktor kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Det kan också vara fråga om en medfödd defekt.

Att avgöra huruvida en faktiskt föreliggande oförmåga att försörja sig genom eget arbete har medicinska orsaker eller ej kan ofta vara svårt. Särskilda problem vållar härvid invaliditetsbedömningen då fråga är om personer som lider av vissa sjukdomstillstånd med psykisk eller social bakgrund. Under den tid lagen om allmän försäkring varit i kraft, och även för tiden dessförinnan, har man i praxis varit restriktiv då det gällt att bevilja förtidspension i dylika fall. Frågan har berörts vid ett flertal tillfällen under förarbetena till AFL och till de ändringar som skett i lagen sedan dess tillkomst.

Sålunda tog riksförsäkringsverket upp de här berörda problemen i samband med översynen av förtidspensionsreglema år 1969. I betänkandet (stencil S 1969z5) Vidgad förtidspensionering framhöll verket bl. a. att personer med

andra handikapp än sjukdom eller lyte inte hade rätt till förtidspension. Vissa försäkrade hade emellertid ett psykiskt eller blandat psykiskt och fysiskt handikapp som kunde medföra låg arbetsmotivation eller andra anpassnings- svårigheter i arbetslivet. Verket ansåg att frågan om förtidspension åt dessa personer till en del skulle kunna lösas om neuroser och s. k. psykopatier i större utsträckning än ditintills skulle betraktas som sådana sjukdomar som grundar rätt till förtidspension.

I propositionen (1970:66) konstaterade departementschefen att en viss förskjutning syntes ha skett i det psykiatriska betraktelsesättet i fråga om neuros— och psykopatifallen. Försiktighet borde emellertid fortfarande iakttas vid invaliditetsbedömningen i hithörande fall. Innan förtidspension beviljades måste stora ansträngningar göras att behandla och rehabilitera den försäkrade. Möjligheterna till omplacering efter eventuell omskolning skulle ingående prövas. Därvid borde en förutsättning för beviljande av förtidspension vara att resultatlösa försök med omplacering hade gjorts under en tid av ett till två år. Riksdagen (2LU 197034) instämde i uttalandet om försiktighet vid invalidi- tetsbedömningen i fråga om neuros- och psykopatifallen.

På grundval av förslag av socialpolitiska samordningsutredningen : betän- kandet (Ds S 197614) Förtidspension vid alkoholmissbruk har, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1977, viss ändring med sikte på de här berörda fallen gjorts i bestämmelserna om förtidspension. Sålunda sägs numera i AFL att bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmå- gan. I den proposition som låg till grund för ändringen (prop. 1976/77:44) anförde föredragande departementschefen bl.a. att samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar bör tillämpas i fråga om förtidspen- sion till dem som missbrukar alkohol m.fl. Eventuella följdsjukdomar till missbruket bör inte, till skillnad från vad som ofta tidigare gällt i praxis, tillmätas någon avgörande betydelse då det gäller bedömningen av nedsätt- ningen av arbetsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning. Pensions— bedömningen böri stället inriktas på frågan i vilken grad den försäkrade kan vara i stånd att förvärvsarbeta på längre sikt och på frågan hur han kan utnyttja en eventuell restarbetsförrnåga. Alltjämt skall dock gälla att en naturlig utgångspunkt skall vara att man i rehabiliteringshänseende gör vad som rimligen kan göras i det enskilda fallet.

I fråga om personer med obestämda huvuddiagnoser som ”psykopati”, ”sociopati” e. (1. uttalades i propositionen att det ligger i sakens natur att enbart ett påstående om nedsatt arbetsförmåga inte kvalificerar till förtids- pension. Om emellertid en noggrann utredning av den försäkrades hela situation med hänsyn tagen till relevanta sociala omständigheter ger vid handen att det inte skäligen kan begäras att han skall kunna försörja siggenom förvärvsarbete, bör givetvis pension kunna beviljas honom på samma sätt som andra personer.,

Riksdagen (SfU 1976/77:13) instämde i vad departementschefen sålunda uttalat om riktlinjer för bedömningen av rätten till förtidspension vid bl. a. alkoholmissbruk. I samband därmed anförde socialförsäkringsutskottet att det var angeläget att mycket starkt betona vikten av att rehabiliteringsverksam- heten byggs ut och effektiviseras. Pensionering vid alkoholmissbruk och andra sjukdomstillstånd fick under inga förhållanden ersätta meningsfulla rehabili- teringsåtgärder.

En annan typ av fall, där det kan vara tveksamt om det föreligger en medicinsk grund för nedsättningen av arbetsförmågan, gäller försäkrade som är fixerade vid vissa subjektiva besvär eller vid brister i funktionsförmågan utan att det kan påvisas eller från medicinsk grund antas något somatiskt underlag härför. Är fixeringen tillräckligt intensiv och är det omöjligt att frigöra den försäkrade från den, får emellertid en psykisk sjukdom ofta anses föreligga. Utvecklingen i praxis har i stort sett gått i den riktningen att man fäster mindre vikt vid det medicinska underlaget som sådant och mera ser till dess inverkan på den enskilde försäkrades försörjningsförmåga. Kravet på att nedsättningen i arbetsförmågan har sin grund i medicinska faktorer upprätt- hålls emellertid konsekvent i så måtto att sjukdomen e. d. inte får ha alltför liten betydelse.

För rätten till förtidspension krävs inte att det föreligger en medicinsk invaliditet som uppgår till 50 % eller mer. Även en medicinsk invaliditet som i sig understiger 50 % kan således grunda rätt till förtidspension. om invalidi- teten väsentligt påverkar den försäkrades arbetsförmåga.

Å andra sidan är det inte tillräckligt för rätt till förtidspension att det föreligger en från medicinsk synpunkt betydande kroppslig eller själslig defekt. Det fordras också att defekten medför betydande konsekvenser för den försäkrades förmåga att försörja sig genom eget arbete samt att dessa konsekvenser inte kan neutraliseras genom olika åtgärder för att återställa arbetsförmågan. Tillämpningen av invaliditetsbegreppet förutsätter ett intimt samspel mellan medicinska och ekonomiska bedömningsgrunder. Vid bedö- mande av i vad mån den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt skall sålunda enligt huvudregeln beaktas vederbörandes förmåga att vid den nedsättning av prestationsfönnågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

Det invaliditetsbegrepp som tillämpas inom förtidspensioneringen kan beskrivas som en arbetsinvaliditet grundad på medicinska faktorer. Det kan också uttryckas så, att det hos den försäkrade måste föreligga sjukdom eller annan nedsättning av prestationsförmågan vilken påverkar försörjningsför- mågan. Det måste finnas ett orsakssammanhang mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen av arbetsförmågan. Detta innebär att personer som frivilligt, utan att tvingas av sjukdom e. d., har dragit sig tillbaka från arbetslivet inte kan göra anspråk på förtidspension. Det betyder vidare att den som är frisk har att räkna med att han skall beredas arbete och, så länge för honom lämpligt arbete inte kan beredas, erhålla arbetslöshetsstöd eller annan ersättning. Slutligen innebär det att personer som är svårplacerade på arbetsmarknaden på grund av andra handikapp än sjukdom e. d. inte på denna grund har rätt till förtidspension.

Invaliditetsbedömningen skall, som framgår av det sagda, ske med utgångs— punkt i den enskilde försäkrades förutsättningar och sociala situation. Detta gäller även uppskattningen av de medicinska faktorernas betydelse. Det fordras alltså en särskild bedömning i varje individuellt fall, där de medicinska faktorernas betydelse måste ses som bakgrund av den enskilde försäkrades ålder. yrke, utbildning och sociala miljö. Beträffande personer. som varit sysselsatta i ett fysiskt tungt yrke och som har begränsade möjligheter att

omplaceras i annan verksamhet, kan sålunda en för pensionering tilräckligt betydande medicinsk nedsättning anses föreligga vid ett handikan som kanske inte alls anses påverka arbetsförmågan hos en tjänsteman eller specialutbildad industriarbetare. Likaså är kravet på den medicinska tedsätt- ningen betydligt lägre då fråga är om försäkrade i högre ålder än då det gäller yngre och medelålders försäkrade.

Med utgångspunkt från socialförsäkringskommitténs förslag infördes i AFL en invaliditetsgradering innebärande att förtidspensionärema indelas i tre kategorier alltefter omfattningen av arbetsförmågans nedsättning. Till den första gruppen hänförs de vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad itt intet eller endast en ringa del därav återstår. Härmed menas enligt uttalanden i förarbetena att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst fem sjättedelar. I dessa fall utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utges två tredjedelar av hel pension. Härmed menas att arbetsförmågan skall vara nedsatt med mindre än fem sjättedelar men med minst två tredjedelar. I övriga fall utges halv förtidspen- sion. Arbetsförmågan skall då vara nedsatt med minst hälften men med mindre än två tredjedelar.

Som princip gäller att nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas efter det att möjliga rehabiliterr'ngsåtga'rder— medicinska och arbetsmarknadsmäs- siga — har vidtagits. Detta innebär att det föreligger en principiell skyldighet att anta erbjudan om medicinsk vård samt utbildning och träning. För att frågan om rehabilitering skall prövas på ett så tidigt stadium som möjligt har i AFL införts stadganden (2 kap. 1 1 éoch 3 kap. 13 &) varigenom försäkringskassan ålagts ansvar för att rehabiliteringsåtgärder vidtas. Sålunda skall, om ersätt- ning för sjukhusvård eller sjukpenning har utgått i 90 dagar eller om det eljest föreligger skälig anledning, försäkringskassan, i den utsträckning riksförsäk- ringsverket så föreskriver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.

Om sjukdomsfallet drar ut på tiden och fråga om pensionering aktualiseras, kan det även på ett senare stadium uppkomma behov av att vidta nya åtgärder för att invaliditeten och varaktigheten av denna skall kunna rätt bedömas. Sådana åtgärder kan vara av två slag. nämligen medicinska och arbetsvårdan- de. Det kan således bli fråga om ytterligare läkarundersökning och medicinsk behandling eller att låta den försäkrade bli föremål för olika arbetsmarknads- politiska åtgärder, t. ex. någon form av yrkesinriktad rehabilitering.

Under den tid som rehabiliteringsåtgärder pågår utgår i regel sjukpenning till den försäkrade. Om de rehabiliterande åtgärderna kan antas dra ut på tiden kan i stället komma i fråga att utge sjukbidrag. Sålunda stadgas i 7 kap. 3 5 sista stycket AFL att, i det fall den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, arbetsförmågan under tiden för åtgärden skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att utföra förvärvsarbete. Med stöd härav kan även en försäkrad som kanske i och för sig skulle vara berättigad till endast halv förtidspension tillerkännas helt sjukbidrag. om han skulle sakna möjlighet att förvärvsarbeta under tid för rehabiliteringsåtgär- den.

I vilken utsträckning det skall krävas att rehabiliteringsförsök gjorts får bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Hänsyn tas

därvid t. ex. till den försäkrades ålder, kön, bostadsförhållanden och familje- situation. Härvid kan erinras om att skyldigheten att underkasta sig rehabi- litering helt borttagits för äldre försäkrade genom 1970 års reform (jfr nedan).

Som framhållits ovan utgör enbart den omständigheten att det har konstaterats att en försäkrad lider av en medicinskt sett betydande defekt inte att tillräcklig grund föreligger för rätt till förtidspension. Det krävs också att defekten har betydande konsekvenser för den försäkrades förmåga att utföra förvärvsarbete. I princip fordras att sjukdomen e. d. kan anses förorsaka ett faktiskt eller beräknat inkomstbortfall med minst hälften.

Vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning måste hänsyn tas till storleken av å ena sidan den arbetsinkomst, som den försäkrade uppnått eller kan antas uppnå efter invaliditetens inträde, och å andra sidan hans arbetsinkomst som frisk. 1 sistnämnda hänseende har man att beakta både den inkomst som den försäkrade uppnått före invaliditetens inträde och den inkomst som han, om han inte drabbats av invaliditet, under den tid därefter som kan överblickas sannolikt skulle ha kunnat erhålla. Socialförsäkrings- kommittén (SOU 1961 :29) framhöll att den åsyftade jämförelsen mellan de båda inkomstnivåema aldrig kan och aldrig får vara någon exakt eller mekanisk mätare av invaliditeten. Detta följer bl. a. därav att alltid den ena och ofta båda jämförelseinkomstema måste bygga på en uppskattning. För övrigt blir det, eftersom de pensionsberättigade delas upp i några få grupper efter invaliditetens storlek, inte erforderligt med någon fingradering av invaliditeten. Det ligger i sakens natur att ställningstagandet i frågor som påverkar invaliditetsprövningen i betydande mån får karaktären av en skälighetsbedömning. som förutsätter en noggrann och fullständig utredning i varje enskilt fall.

Den sagda jämförelsen vållar i allmänhet inte så stora svårigheter då det är fråga om en person som fortfarande är i arbete och erhåller en viss, ehuru reducerad arbetsinkomst. Särskilda problem uppstår dock härvid då fråga är om personer som är födda invalider eller som invalidiserats före fyllda 16 år. Detsamma gäller beträffande dem som blivit invalider därefter men innan de genomgått en första yrkesutbildning eller innan de trätt ut i förvärvslivet. I regel saknas här erforderliga hållpunkter för en uppskattning av den arbetsinkomst som vederbörande skulle ha kunnat erhålla om han inte drabbats av invaliditeten. Idessa fall får man i regel utgå från arbetsförtjänsten i orten för en icke yrkesutbildad person.

Vidare uppstår svårigheter då det gäller att bedöma de fall där en försäkrad inte utför något förvärvsarbete men anses vara i stånd att göra detta, om lämpligt arbete erbjuds honom. Kan det antas att orsaken till att den försäkrade inte arbetar består i bristande medverkan från hans sida får inkomstjämförelsen ske med utgångspunkt i den inkomst han beräknas ha kunnat få om han antagit ett erbjudet arbete. Detta blir t. ex. fallet om den försäkrade har erbjudits ett till synes lämpligt arbete på annan ort men avböjt erbjudandet eftersom han inte vill flytta från sin nuvarande bostadsort trots att något godtagbart hinder för flyttning inte synes föreligga.

Vid invaliditetsprövningen beaktas regelmässigt följande omständigheter.

1. Det medicinska handikappets inverkan på försörjningsförmågan i den tidigare sysselsättningen.

2. Det medicinska handikappets inverkan på försörjningsförmågan i andra sysselsättningar som kan komma i fråga.

3. Möjligheten för den försäkrade att få sådan sysselsättning som han med hänsyn till sitt handikapp kan klara. I första hand kan det medicinska handikappet påverka den fönäkrades

förmåga att försörja sig i sin tidigare sysselsättning Nedsätts inte försörjnings- förmågan i denna med minst hälften föreligger inte grund för förtidspension. En person med medicinskt handikapp kan således komma i den situationen att hans inkomst på grund av handikappet går ned avsevärt. t. ex. med en tredjedel, utan att han kan få kompensation härföri form av förtidspension. Den enskilde måste i en sådan situation lita till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (omskolning, omplacering i nytt arbete etc.) för att kompensera sådan inkomstminskning som inte är tillräcklig för att grunda rätt till förtidspension.

Konstateras att försörjningsfönnågan i den tidigare sysselsättningen är nedsatt med minst hälften, har man vid invaliditetsprövningen att bedöma om försörjningsförmågan är nedsatt i samma utsträckningi förhållande till andra sysselsättningar som kan komma i fråga för den försäkrade. Bedömningen skeri regel i förhållande till normalt på arbetsmarknaden förekommande arbeten, men hänsyn skall tas till den försäkrades personliga förhållanden. 1 AFL sägs att det skall vara ett arbete som motsvarar den försäkrades krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till bl. a. hans utbildning, tidigare verksamhet och ålder. Och i lagens förarbeten (SOU 1961:29) anfördes att det inte kan anses rimligt att vid beaktande av de förvärvsmöjligheter som står den invalidiserade till buds reservationslöst utgå från arbetsmarknaden i dess helhet. Hänsyn bör tas främst till förvärvsmöj- lighetema på den del av arbetsmarknaden som faller inom ramen för den försäkrades yrkesutbildning, tidigare sysselsättning och ställning i yrke och samhälle. Vid den aktuella jämförelsen skall beaktas den del av arbetsmark- naden som är rimlig med hänsyn till sökandens tidigare utbildning och l verksamhet samt sådant yrke för vilket han utbildats eller omskolats med anledning av den hotande eller inträdda invaliditeten. Med tidigare verksam- het avses inte enbart den som sökanden hade omedelbart före invaliditetsfallet utan även tidigare sysselsättning av annat slag. Hänsyn bör tas till varaktig- heten och omfattningen av olika slag av tidigare utbildning och yrke.

Att den försäkrade måste byta yrke och genomgå omskolning eller annan utbildning utgör således i princip inte hinder för att han anses ha sådan försörjningsförmåga som utesluter rätt till förtidspension. I praxis tas emel- lertid i stor utsträckning hänsyn till de personliga förhållandena och då främst åldern. Kraven på övergång till annat yrke eller annan sysselsättning är väsentligt lägre i fråga om äldre personer.

Om en person trots medicinskt handikapp bedömts ha sådan försörjnings- förmåga att han inte alls skulle vara berättigad till förtidspension eller skulle vara berättigad till endast partiell sådan kommer som sista moment infrågan om den försäkrade kan få sådant arbete som han med hänsyn till sitt handikapp kan utföra.

Bor den försäkrade i en ort eller trakt med odifferentierat näringsliv och anses han med hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och personliga omständigheter i övrigt inte rimligen böra flytta till annan ort där han kan få

lämpligt arbete, får man sätta nedsättningen av arbetsförmågan i relation till de arbetsmöjligheter som finns på orten. Detta leder till att pension i regel kan beviljas.

För försäkrade bosatta i en ort eller trakt med differentierat näringsliv utgick man i praxis före 1970 års reform från att de skulle komma att kunna utnyttja sin återstående försörjningsförmåga eller också få arbetsmarknadsstöd. Nämnda reform innebar att man även i orter med ett differentierat näringsliv i större utsträckning tar hänsyn till svårigheterna för medicinskt handikappade att få arbete.

1 betänkandet (stencil S 1969z5) Vidgad förtidspensionering anförde riksförsäkringsverket att det finns anledning att även i sådana orter särskilt beakta att det kan vara svårt för handikappade, främst de som kommit upp i medelåldern eller däröver, att få arbete. Sålunda förekommer det att personer, som bedömts ha sådan arbetsförmåga att de inte ansetts berättigade till förtidspension eller till endast partiell sådan, inte har kunnat beredas arbete alls eller endast tillfälligt sådant trots ansträngningar under lång tid från arbetsvårdens sida. Om detta är förhållandet syntes det riksförsäkringsverket vara berättigat att dra den slutsatsen att vederbörandes arbetsförmåga endast är fiktiv. Förtidspension bör då kunna beviljas med bortseende från denna fiktiva arbetsförmåga.

De fall i vilka detta kan bli aktuellt äri första hand sådana där den försäkrade har ett psykiskt eller ett blandat psykiskt och fysiskt handikapp och där det psykiska handikappet leder till att vederbörande inte får arbete eller inte kan behålla ett arbete som han erhållit. Inte sällan tar sig detta handikapp uttryck i en låg arbetsmotivation eller andra anpassningssvårigheter i arbetslivet som inte kunnat elimineras genom andra samhällsinsatser. Som framhållits ovan utgör dock enbart anpassningssvårigheter och dålig arbetsmotivation inte grund för förtidspension, om någon medicinsk defekt inte kan anses föreligga. En förutsättning för att förtidspension skall beviljas bör, anförde verket, vara att försök med arbetsplacering har gjorts under så lång tid att det kan anses klart dokumenterat att placering i stadigvarande arbete sannolikt inte är att påräkna. En tid av högst ett till två år ansåg verket vara rimlig. Ibland torde detta vara klargjort redan när pensionsfrågan första gången aktualiseras. I andra fall kan omöjligheten att ordna arbete framstå som klar först sedan pensionsfrågan prövats och förutsättningar för pension inte ansetts finnas. Visar det sig då att arbete inte kan ordnas trots att man gjort upprepade försök med anlitande av de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel som står till buds, borde pensionsfrågan tas upp på nytt.

1 invaliditetsbegreppet ingår alltså att hänsyn i viss utsträckning tas också till arbetslöshet när försörjningsförmågan påverkas på medicinska grunder. När det i AFL sägs att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst hälften för att rätt skall föreligga till förtidspension inräknas härvid även arbetslöshet och andra sociala förhållanden. Det är den totala effekten av den medicinska nedsättningen och arbetslöshet m. ni. som skall medföra sådan inverkan att den försäkrade inte kan skaffa sig en förvärvsinkomst överstigande hälften av den för honom normala. ] detta hänseende skiljer sig förtidspensioneringens begrepp arbetsförmåga från begreppet arbetsförmåga i sjukförsäkringen.

Är nedsättningen av förvärvsförrnågan inte varaktig kan, som tidigare framhållits, beviljas siukbidragi stället för förtidspension om nedsättningen

kan antas bestå avsevärd tid. Härmed avses en tid som inte understiger ett år. Med utgångspunkt härifrån beviljas sjukbidrag i regel för minst ett år och kan därefter förlängas, 1 övrigt gäller för Sjukbidraget i princip samma :nvalidi- tetsbegrepp och samma regler för invaliditetsbedömningen som för förtids- pension. Detta utesluter dock inte att man vid invaliditetsbedömningen kan komma till olika resultat beroende på om frågan avser sjukbidrag eller varaktig pension. ] förra fallet tillmäts vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga en väsentlig betydelse hans möjlighet att fortsätta sitt tidigare arbete, medan i det senare fallet beaktas hans förvärvsmöjligheter efter omskolning till annat arbete. I praktiken föregås förtidspensionering ofta av sjukbidrag.

Vid bedömningen huruvida invaliditeten sätter ned förmågan för den försäkrade att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete skall, enligt 7 kap. 3 & AFL, med inkomst av arbete i skälig omfattning likställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

Denna bestämmelse tar sikte på invaliditetsbedömningen beträffande hemarbetande.Bestämmelsen skulle ursprungligen, enligt vad som uttalades under förarbetena till AFL (socialförsäkringskommittén), tillämpas så, att då fråga var om gift kvinna som uteslutande varit sysselsatt med hushållsarbete i hemmet hennes arbets- eller förvärvsförmåga borde bedömas med hänsyn till hennes förmåga att utföra sådant arbete. Vid den ekonomiska värderingen av en hemarbetande kvinnas arbete, anfördes vidare, har man inte som för den invalidiserade löntagaren någon ledning av den inkomst hon uppbär. Man fick därför, på grundval av en undersökning och bedömning av vilket hushållsar- bete den invalidiserade husmodem kunde utföra, söka fastställa hur stor andel ] av det arbete hon tidigare utfört som hon alltjämt kunde utföra. Hänsyn borde i också tas till de nödvändiga kostnader för lejd hemhjälp som förorsakats av ' invaliditeten. Hade den gifta kvinnan på grund av invaliditet måst lämna förvärvsarbete utom hemmet, som hon varit sysselsatt med under normal arbetstid, skulle hon i princip bedömas på samma sätt som andra förvärvsarr | betande. Hade kvinnan delvis ägnat sig åt förvärvsarbete, skulle beaktas de , samlade arbetsprestationer hon kunde antas ha varit i stånd att mera kontinuerligt utföra, om hon inte hade drabbats av invaliditet. Motsvarande ' skulle gälla om kvinnan tidigare i väsentlig omfattning hjälpt mannen i dennes verksamhet, t. ex. jordbruk eller annan rörelse.

I samband med 1970 års reform berördes problemen med invaliditetsbe- dömningen beträffande hemarbetande kvinnor. Sålunda anförde riksförsäk- ringsverket att det hade visat sig att även mycket svårt fysiskt invalidiserade husmödrar ofta var i stånd att utföra en stor del av de vanliga sysslorna i hemmet. Följden hade blivit att hemarbetande kvinnor kommit att beviljas hel förtidspension i betydligt mindre omfattning än övriga handikappade. Trots att man i praxis sökte ta stor hänsyn till t. ex. kvaliteten av det utförda arbetet, hushållets storlek och makarnas sociala förhållanden kom kvinnans arbetsinsats i hemmet inte sällan att värderas så högt att pensionsrätt inte ansågs föreligga eller att endast partiell pension beviljades.

Utvecklingen i samhället gick, framhöll riksförsäkringsverket, i den rikt- ningen att gifta kvinnor i allt större utsträckning utförde förvärvsarbete utom hemmet. Riksförsäkringsverket fann det därför befogat att man vid bedöman- det av en gift kvinnas arbetsförmåga generellt tar hänsyn också till att det är

tänkbart att hon kunde ha åtagit sig förvärvsarbete utom hemmet om hon hade förblivit frisk. Man borde vid invaliditetsbedömningen i större utsträckning beakta om och i vad mån en invalidiserad hemarbetande kvinna skulle kunna utföra något förvärvsarbete utom hemmet. Den omständigheten att kvinnan kan utföra ett visst mått av hushållsarbete bör således inte hindra att hon beviljas hel förtidspension. I de fall då en invalidiserad hemmafru ensam kan sköta större delen av hemsyssloma, kan jämförelsen med vad hon skulle ha kunnat förtjäna som frisk ute i förvärvslivet göra det motiverat att bevilja partiell pension. Med nu angivna betraktelsesätt borde man enligt verket å andra sidan vid invaliditetsbedömningen i större utsträckning än vad som tidigare skedde ta hänsyn till de möjligheter som finns att erbjuda kvinnan ett för henne lämpligt arbete utom hemmet. Avböjer hon ett eventuellt erbju- dande härom, borde detta inverka på bedömningen.

Riksförsäkringsverkets förslag ledde inte till någon ändring av lagtexten. I proposition 1970:66 uttalade emellertid föredragande departementschefen att en viss uppmjukning av invaliditetsbedömningen i nu förevarande fall borde komma till stånd. Denna borde åstadkommas på så sätt att inom ramen för de gällande bedömningsgrundema större generositet skulle iakttas vid prövning av husmödrars rätt till förtidspension. Samma bedömningsgrunder som för husmödrar borde gälla för hemarbetande make.

Andra lagutskottet instämde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (2LU 197034) i vad departementschefen sålunda uttalat om behovet av en uppmjukning av praxis. Enligt utskottets mening borde denna ske i den form som riksförsäkringsverket föreslagit.

Genom 1970 års reform infördes, som redovisats ovan, vidgade möjligheter för äldre förvärvsarbetande att erhålla förtidspension. Enligt de därefter gällande bestämmelserna i AFL skall bedömningen av i vad mån arbetsför- mågan är nedsatt i fråga om äldre försäkrad främst avse hans förmåga o'ch möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Enligt förarbetena skulle i detta sammanhang med äldre avses den som uppnått 63 års ålder. Denna åldersgräns skulle dock inte vara helt fast och tillämpas undantagslöst. Sålunda anförde föredragande departementschefen (prop. 1970:66) att den angivna 63-årsgränsen frck betraktas som en riktpunkt till ledning för tillämpningen men att undantag skulle kunna göras. Vidare anfördes i propositionen: Varje fall måste bedömas efter de föreliggande förhållandena där åldersfaktom kommer in som ett men inte ensamt avgörande moment. Man bör utgå från en successivt liberalare bedömningvid ökandeålder. Redan nu innebär rådande praxis att relativt sett mindre krav ställs för rätt till förtidspension för dem som uppnått 60 års ålder. Detta är i och för sig bara en följd av tillämpningen av grundprincipen inom invaliditetsbedöm- ningen att graden av nedsättning av arbetsförmågan skall bedömas mot bakgrunden av den försäkrades möjligheter att vid den nedsättning varom är fråga bereda sig inkomst av förvärvsarbete.

1 remissyttrande över pensionskommitténs betänkande (SOU 1975210) Rörlig pensionsålder ifrågasatte riksförsäkringsverket om det för framtiden var påkallat att särskilt markera den i 1970 års pensionsreform angivna åldern 63 år som en riktpunkt. Enligt verket låg det i sakens natur att de arbetsmarlmadspolitiska skälen för förtidspensionering av dem som kommit

över 60-årsåldern i regel växer med åren. Verket framhöll atterfarenheterna av de då gällande reglernas tillämpning visade att förtidspenson för förvärvs— arbetande i åldrarna 60—65 år utgått med tyngdpunktzn i de äldre åldersklasserna. Verket föreslog därför att riktpunkten 63 år 'ör bedömning- en av äldre försäkrade skulle avlägsnas. I propositionen ingående rörlig pensionsålder (1975z97) anslöt sig departementschefen till 'iksförsäkrings- verkets förslag i denna fråga. Propositionen antogs av rikstagen.

I praxis har därefter åldern 60 år kommit att utgöra en riktrunkt i fråga om vem som skall hänföras till gruppen äldre. 1 något enstaka fill där särskilda omständigheter förelegat har man gått så långt ned som till .5 års ålder vid , denna gränsdragning. :

1970 års reform avsåg i första hand äldre förvärvsarbetaide. För att en * försäkrad skulle kunna hänföras till den grupp för vilken rärskilda regler föreslogs torde enligt riksförsäkringsverket (stencil S 1969z5)aöra krävas att han under tiden före pensionsfallet mera stadigvarande haftsin utkomst av . förvärvsarbete såsom löntagare eller egen företagare. Detta kurde styrkas t. ex. av hans placering i sjukpenningklass eller intjänade pensonspoäng. Att avgränsa gruppen äldre förvärvsarbetande från det fåtal försäkade som slutat arbeta för att leva av kapitalinkomster e. d. torde enligt Vd'ket inte vålla nämnvärda svårigheter. Desto större blev enligt verket avgrinsningssvårig- heterna gentemot de avsevärt större grupper som t. ex. haft erdast tillfälliga eller lågavlönade arbeten och som ofta hör till de sämst stälzla i samhället. Verket ansåg att, oavsett vilka principer för gränsdragninger som än skulle komma att fastslås, det i längden knappast torde kunna undås att invalidi- tetsbedömningen för sådana försäkrade i den praktiska tillämpningen mer eller mindre skulle komma att influeras av de gynnsamma 'eglema för de förvärvsarbetande äldre.

En annan grupp försäkrade, som inte räknas som förvärvarbetande och som därför inte skulle komma att omfattas av de nya förmånlig bedömnings- grundema, var enligt verket kvinnor som enbart eller till hvudsaklig del ägnat sig åt hemmets skötsel. Riksförsäkringsverket framhöll at denna grupp emellertid torde kunna anses tillgodosedd genom den ändring i rrincipema för invaliditetsbedömningen vilken i hithörande fall föreslagis i fråga om invaliditetsbedömningen i allmänhet.

I praxis har begreppet förvärvsarbetande givits en vid innebnrd. Som sådan har t. ex. godtagits även försäkrad som upphört med förvärvsabete ett par år och ibland ännu längre tid före pensionsfallet. Bl. a. företommer flera avgöranden där hustrur till jordbrukare vilka till följd av jozlbruksdriftens nedläggande blivit hemarbetande har betraktats som förvärvsrbetande i nu berört hänseende.

Även för äldre förvärvsarbetande krävs för rätt till förtispension i nu behandlat avseende att det föreliggeren nedsättning av arbetsfc'mågan som är grundad på medicinska skäl. För det första skall det såldes finnas en medicinsk grund — sjukdom eller annan nedsättning av prestatimsförmågan — som påverkar förmågan att utföra arbete. För det andra skall en försäkrades möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete vara nedsatt metminst hälften. Vad som skiljer invaliditetsbedömningen i dessa fall från invaiditetsbedöm- ningen i övriga fall är två omständigheter.

Den ena är att vid pensionsbedömningen hänsyn tas också tilbetydelsen för

arbetsförmågan av åldersförändringar som faller inom ramen för det normala åldrandet även om någon sjukdom i egentlig mening inte föreligger. Och dessa förändringar skall ses i relation till de arbetsmöjligheter som står till buds på orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna får därvid särskild betydelse vid pensionsprövningen. På motsvarande sätt har den medicinska faktorn minskad betydelse. Fortfarande krävs dock även beträffande äldre att det föreligger en ”icke helt bagatellartad” medicinsk faktor som påverkar arbetsförmågan i inte ringa grad. För äldre försäkrad som inte orkar med det arbete han har kan, i den mån åldersförändringar sedda i relation till det aktuella arbetets krav anses utgöra rimligt skäl att lämna detta arbete, dessa utgöra tillräcklig grund för förtidspension om inte annat, med hänsyn till den försäkrades fysiska och psykiska kondition, lämpligt arbete anses kunna beredas honom utan krav på särskild utbildning. Om en arbetstagare har ett fysiskt tungt eller psykiskt pressande arbete, kan den omständigheten att hans handikapp består i att han på grund av förslitning inte orkar med arbetet vara en grund för förtidspension.

Den andra skillnaden i invaliditetsbedömningen mellan äldre förvärvsar- betande och övriga är den som avser skyldigheten att underkasta sig omskolning eller andra rehabiliterande åtgärder. Såsom tidigare nämnts är det en allmän princip att den som har ett medicinskt handikapp är skyldig att genomgå sådan rehabilitering för att vederbörande skall kunna beviljas förtidspension. Från denna skyldighet görs emellertid undantag i fråga om äldre förvärvsarbetande. Beträffande dessa får således inte krävas att de skall låta omskola sig eller underkasta sig annan rehabiliteringsåtgärd. Inte heller kan krävas att det görs försök till arbetsplacering, när arbetsmarknadsorganen finner en arbetsplacering i ett mera stadigvarande arbete osannolik. Är den medicinska grunden för handen föreligger rätt till förtidspension såvida inte arbetsmarknadsmyndighetema tämligen omgående kan bereda den försäk- rade lämpligt arbete utan omskolning eller eljest anser utsikterna goda att kunna anvisa honom ett sådant arbete.

Vad gäller villkoret om lämpligt och tillgängligt arbete anförde föredragan- de departementschefen (prop. 1970:66):

För äldre förvärvsarbetande skall hänsyn tas främst till förmågan att bereda sig inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Då det gäller att avgöra om ett visst arbete kan anses lämpligt för en försäkrad, bör få anläggas liknande synpunkter som kommit till uttryck inom arbetslöshetsförsäkringen. Förutsättningama för att ett arbete skall anses lämpligt är enligt gällande bestämmelser bl. a. att arbetet motsvarar vederbörandes krafter och färdigheter, att det är förenat med en avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till lön som för sådant arbete utgår enligt kollektivavtal eller—om sådant avtalej finns—till i arbetsorten förekommande lön för samma arbete. Vidare får inte heller andra särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till vederbörandes personliga förhållanden eller arbetets natur varigenom arbetet kan betraktas som olämpligt. Redan däri att man inte skall kunna kräva t. ex. omskolning ligger att vederbörande utan vidare skall kunna utföra det erbjudna arbetet. Vad beträffar förutsättningen att erbjudet arbete skall vara förenat med skälig lön innebär inte detta att lönen skall jämföias med den försäkrades tidigare inkomster. Att det arbete som står till buds inte är lika kvalificerat som det han tidigare utfört hindrar inte att det erbjudna arbetet ändå kan anses lämpligt. En yrkeskunnig person bör dock inte vara skyldig att acceptera ett arbete med sådan lön att den inte ståri rimlig relation till hans kvalifikationer.

Att lämpligt arbete skall finnas tillgängligt för den försäkrade innebäri allmänhet att arbete finns eller tämligen omgående skall kunna anskaffas åt honom i anslitning till bostadsorten. Länsarbetsnämnden i länet torde kunna lämna uppgift om så är förhållandet.

Vid invaliditetsbedömningen i fråga om äldre förvärvsarbetande tar alltså skett en uppmjukning av det medicinska kravet och ett större hänsynstagande till arbetsmarknadsmässiga faktorer. Hänsyn-skall vid prövningen tastill båda dessa omständigheter och till deras resp. styrka. Om det medicinska kravet är mindre framträdande, bör i stället de arbetsmarknadsmässiga kraven vara desto mer markanta. Å andra sidan kan en allvarlig medicinsk defekt medföra att pensionsrätt föreligger utan så högt ställda krav på arbetsmarknadsaspek— ten.

Pension kan även i här berörda fall utgå som hel eller som partiell. I praktiken har det dock visat sig att hel förtidspension är dominerande.

Även om det inte föreligger en på medicinska grunder nedsatt förvärvsför- måga kan, efter 1972 och 1973 års reformer, förtidspension beviljas arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år. En sådan försäkrad kan alltså få/örtidspensionpå rent arbetsmarknadsmdssiga grunder utan särskild medicinsk prövning. För att pension skall kunna beviljas i fall av detta slag krävs att den försäkrade har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller att han har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar alternativt dessförinnan uttömt sin rätt till sådant stöd. Härutöver fordras att den försäkrades möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Den som fyllt 60 år och som uppfyller det i lagen uppställda arbetslöshetskravet har således rätt till förtidspension under i övrigt samma förutsättningar som gäller beträffande äldre försäkrade vilka kan åberopa en av medicinska skäl nedsatt arbetsförmåga som grund för förtidspension (jfr ovan). Självfallet kan arbetslösa äldre förvärvsarbetande som fyllt 60 år men som inte uppfyller de särskilda förutsättningama för pension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder, beviljas förtidspension med tillämpning av de generella reglerna härför, om vederbörande har ett medicinskt handikapp som nedsätter arbetsförmågan i tillräcklig grad.

8.4.4. Kommitténs synpunkter

En av huvudtankama bakom det förslag till ändrade bestämmelser för efterlevandepension som kommittén nu lägger fram är att vuxna efterlevande i regel har möjlighet att genom eget förvärvsarbete själva svara för sin försörjning även sedan maken avlidit. Härigenom har den efterlevande en ekonomisk trygghet och bygger upp en rätt till egenpension från tilläggspen- sioneringen, vilken träder till när den efterlevande på grund av ålder eller nedsatt arbetsförmåga måste lämna förvärvslivet. I de fall då den efterlevande är arbetsför men inte på egen hand direkt kan erhålla ett lämpligt arbete bör olika åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram och på utbildningsområ- det sättas in för att underlätta för den efterlevande att komma in på arbetsmarknaden.

För efterlevande som vid makens bortgång saknar ett förvärvsarbete som kan ge en tillfredsställande försörjning bör således, som kommittén närmare utvecklat i avsnitt 8.3. i princip alltid försök göras att, med utnyttjande av samhällets resurser i fråga om arbetsmarknadsåtgärder m.m., bereda den efterlevande möjlighet att erhålla ett sådant för denne lämpligt arbete. Det kan emellertid uppstå fall där det visar sig att den efterlevande trots omskolning, utbildning etc. inte kan beredas förvärvsarbete som kan trygga hans eller hennes utkomst. I andra fall åter kan situationen vara sådan att det. med hänsyn till den efterlevandes hälsotillstånd e. d., redan från början framstår såsom utsiktslöst att påbörja utbildning c. d. med sikte på att arbete senare skall kunna beredas vederbörande.

För vissa av de efterlevande som här berörts skulle i en framtid, då nuvarande livsvariga efterlevandeförmåner ersatts av tidsbegränsade och mer behovsinriktade sådana. förtidspension kunna framstå som ett realistiskt alternativ. Sådan pension skulle sålunda kunna beviljas den vars förvärvsför- måga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften. Även för andra grupper av efterlevande skulle förtidspension kunna komma 1 fråga. Har den efterlevande fyllt 60 år och har han eller hon haft sådan anknytning till arbetslivet att arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd utgått under längsta möjliga tid, kommer förtidspension att kunna beviljas med stöd av den genom 1972 och 1973 års reformer införda möjligheten till förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder. Och även för den som är yngre har möjligheterna att erhålla förtidspension ökat som ett resultat av den reform vilken genomfördes år 1970. En utförlig beskrivning av reglerna för förtidspension och för de principer som tillämpas vid förtidspensionsbe- dömningen har lämnats i närmast föregående avsnitt. Kommittén har därmed velat närmare belysa vilka möjligheter som finns för efterlevande kvinnor — och män — att erhålla förtidspension.

För kvinnor som endast i mindre omfattning arbetat utanför hemmet och som därför inte intjänat ATP-poäng av nämnvärd storlek eller omfattning ger den nuvarande änkepensionen i en del fall ett bättre ekonomiskt utfall än vad egen pension i form av förtidspension skulle ge. Härvid kan dock anmärkas att en tilläggspension i form av änkepension för änka utan barn måste, med hänsyn till att dubbelt pensionstillskott utges till förtidspension vara beräknad på grundval av fullt antal poängår och en medelpoäng är den avlidne om 3,75 för att den beloppsmässigt skall motsvara vad som utges i pensionstillskott till hel förtidspension. Och för änka med barn måste den avlidnes medelpoäng uppgå till minst 4,29 för att detta skall bli fallet.

För efterlevande kvinnor, som i och för sig uppfyller förutsättningama för rätt till förtidspension. blir det således i vissa fall inte aktuellt att överväga sådan pension, eftersom änkepension utgår med belopp som överstiger det som skulle ha utgivits om i stället förtidspension hade beviljats. Och även om i det enskilda fallet änkepensionen skulle vara lägre än förtidspensionen, kan det antas att änkan i många fall ändå inte överväger att ansöka om förtidspension. Detta kan bero på t. ex. att den efterlevande själv inte anser sig vilja eller orka med att underkasta sig sådan medicinsk vård eller rehabilite- ring i annan form som kan uppställas som villkor för att förtidspension skall beviljas. I vissa fall är det kanske till och med så att änkan inte ens reflekterat

över möjligheten av att hon kunde vara berättigad till förtidspension, eftersom hon har sin försörjning tryggad genom änkepensionen.

Den nuvarande lagstiftningen ger alltså efterlevande kvinnor med nedsatt förvärvsförmåga en viss valrätt mellan änkepension och förtidspension, en valrätt som troligen i de flesta fallen leder till att änkepension utges även till kvinnor som i och för sig uppfyller förutsättningama för rätt till förtidspen- sion. Någon valrätt i denna mening kommer som regel inte att föreligga i framtiden, om kommitténs förslag till ett reformerat efterlevandeskydd genomförs. Efterlevande som uppfyller förutsättningama för rätt till förtids- pension kan därför framdeles, då efterlevandeförmånema givits en mera behovsinriktad prägel, antas komma att i större utsträckning än i dag ansöka om och beviljas förtidspension. På detta sätt skulle alltså förtidspension kunna komma att framstå som ett naturligt alternativ för de grupper av efterlevande kvinnor som, trots att deras förvärvsförmåga är nedsatt, i dag inte blir aktuella för sådan pension.

Vad ovan sagts gäller till viss del även beträffande en annan grupp av kvinnor som kommer att beröras av kommitténs förslag i detta betänkande. Kommittén syftar härvid på den kategori som med dagens regler har rätt till hustrutillägg. Även här är en utgångspunkt att vederbörande bör beredas möjlighet att genom eget arbete sörja för sin utkomst. Kommittén förutsätter att arbetsmarknadsorganen och utbildningsväsendet ges erforderliga resurser att ställas till förfogande för dem som inte har något arbete. Emellertid får man också beträffande dessa kvinnor, vilka som regel är över 60 år gamla, utgå från att det kan förekomma fall där åldern, en vacklande hälsa, bosättningsförhål- landen m. m. medför att förvärvsmöjlighetema är ytterst begränsade.

Enligt gällande regler kan, om en kvinnas arbetsförmåga på grund av sjukdom e. (1. är nedsatt med minst hälften, rätt samtidigt föreligga till hustrutillägg och förtidspension. I sådana fall beviljas hustrutillägg om detta beloppsmässigt överstiger vad som kan utgå i form av förtidspension. Även om ., förutsättningama för rätt till förtidspension är uppfyllda kommer således sådan pension ändå inte att beviljas i dessa fall. Vidare kan, liksom beträffande efterlevande kvinnor, antas att det i dag inte är ovanligt att frågan om förtidspension överhuvudtaget inte aktualiseras, eftersom det kan ligga närmare till hands att ansöka om annan pensionsförmån, i det här fallet hustrutillägg, och detta även om hustrutillägget utgår med lägre belopp än förtidspensionen. Har hustrun under kanske lång tid ägnat sig enbart åt hemmets och familjens skötsel, torde det i dag ofta falla sig naturligt för henne att fortsätta härmed också sedan hon fyllt 60 år och maken erhållit ålderspension. Även om det skulle föreligga goda utsikter för henne att bli beviljad förtidspension kan hon tänkas tveka inför möjligheten av att det kommer att ställas krav på henne att medverka i rehabiliteringsåtgärder o. d. för att utreda om hon eventuellt skulle kunna beredas någon sysselsätt- ning.

I en framtid när— om det förslag på denna punkt som kommittén lägger fram i det följande skulle vinna gehör — hustrutillägget avvecklats kommer situationen emellertid att vara annorlunda. På motsvarande sätt som tidigare beskrivits i fråga om dem som med dagens regler har rätt till änkepension kan det sålunda på goda grunder antas att också här aktuella kvinror i framtiden kommer att i större utsträckning än i dag ansöka om och beviljas förtidspen- sron.

I fråga om rätt till förtidspension för hemmamakar görs, som redovisats ovan. i viss mån en annan prövning då det gäller att bedöma nedsättningen av förvärvsförmågan än vad som sker beträffande dem som har en aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Sålunda skall vid denna bedömning med inkomst av förvärvsarbete i skälig omfattning likställas värdet av hushållsar- bete i hemmet.

Härvidlag vill kommittén emellertid framhålla att denna särskilda prövning inte kan tillämpas beträffande hemarbetande vars make har avlidit. Så länge maken var i livet skulle vid en bedömning av rätten till förtidspension ha beaktats i vilken utsträckning den hemmavarande kunde utföra hushållsar— bete i hemmet. Då maken avlidit blir emellertid situationen en helt annan. Det framstår som självklart att någon hänsyn då inte längre kan tas till den efterlevandes möjligheter att utföra sådant hushållsarbete. Sedan den andre makens försörjningsinsatser bortfallit saknar sålunda i princip hushållsarbetet betydelse för den efterlevandes försörjningsmöjligheter. Detta innebär att efterlevande som under äktenskapets bestånd i huvudsak arbetat endast i hemmet måste. då fråga är om rätt till förtidspension, behandlas på samma sätt som andra kategorier med nedsatt förvärvsförmåga. Närmast till hands ligger härvid att jämföra den efterlevandes situation med en frånskilds eller annan ensamståendes. Vid bedömningen av förvärvsförmågans nedsättning skall således i princip beaktas endast den efterlevandes förmåga att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

Sedan änkepensionen ersatts av det av kommittén föreslagna efterlevande- stödet torde sålunda uppkomma en viss utvidgning av tillämpningen av förtidspension för efterlevande som tidigare varit hemarbetande. Om den efterlevandes försörjning inte längre garanteras genom en generell och livsvarig efterlevandepension, blir utgångspunkten vid bedömningen av rätten till förtidspension annorlunda än vad den är f. n. Bl. a. kan då förutsättas att den efterlevande själv mer aktivt medverkar vid de åtgärder i form av rehabilitering o.d. som kan behövas för att ett fiJllständigt underlag för förtidspensionsbedömningen skall kunna erhållas.

Den speciella bedömning av förvärvsförmågans nedsättning som f. n. tillämpas då fråga är om hemarbetande skulle även i framtiden få betydelse beträffande kvinnor som tillhör den kategori som i dag uppbär hustrutillägg. Härvid vill kommittén dock framhålla att den utveckling som skett i samhället under senare tid och som innebär att båda makarna i allt större utsträckning delar inte bara på försörjningsbördan utan även på arbetet i hemmet kan leda till en minskning i framtiden av betydelsen av denna särskilda bedömnings- grund. Särskilt torde detta gälla i fall då fråga är om den kategori makar som här behandlas, dvs. där mannen är pensionär och kvinnan har fyllt 60 år. Sålunda bör här beaktas att det ingalunda är självklart att hustrun ensam skall stå för huvuddelen av hushållsarbetet. En make som beviljats pension och dragit sig tillbaka från arbetslivet torde ha väl så stora möjligheter som sin hustru att svara för detta arbete. Anledning kan alltså i dessa situationer finnas att lägga mindre vikt vid hustruns möjligheter att sköta arbetet med hem och familj än i de fall där mannen förvärvsarbetar och hustruns huvudsakliga uppgifter består i att svara för hushållsarbetet i hemmet.

Sammanfattningsvis vill kommittén framhålla att, efter ett genomförande av kommitténs förslag till reformeratefterlevandestöd, en viss ökning kan vara

att vänta av antalet efterlevande kvinnor som får rätt till förtidspension. Frågan om förtidspensionering kan i framtiden komma att aktualiseras i en annan utsträckning än f. n. beträffande dem som med dagens regler skulle kunnat beviljas änkepension eller hustrutillägg. Härvid vill kommittén dock påpeka att de långtgående övergångsbestämmelser som föreslås gälla vid införandet av de nya reglerna kommer att medföra att den ökning av föttidspensionema som kan bli följden av kommitténs förslag kommer att bli aktuell först ett antal år framåt i tiden och beröra främst de kvinnor som i dag är i yngre ålder. Vidare bör beaktas den samhällsutveckling som ägt rum under senare tid, innefattande bl. a. en kontinuerligt stigande förvärvsfrekvens bland kvinnorna (jfr avsnitt 6). Med hänsyn till denna utveckling kan förutsättas att, vid den tidpunkt då de nya bestämmelserna får egentligt genomslag, de särskilda problem för kvinnor utan anknytning till arbetsmarknaden som behandlas i detta avsnitt kommer att bli av betydligt mindre omfattning än vad de kan vara i dag.

Kommittén vill vidare betona att den beskrivna utvecklingen såvitt gäller förtidspension för efterlevande kvinnor m. fl. har som utgångspunkt att det inte vidtas någon ändring av nuvarande bestämmelser om rätten till förtids- pension. Som redovisats i avsnitt 6 har kommittén visserligen diskuterat möjligheten av en eventuell utvidgning av rätten härtill, generellt eller förvissa grupper av efterlevande, i syfte att ge denna förmån en mer framträdande roll inom det framtida efterlevandestödet. Emellertid har kommittén funnit att så starka skäl talar mot en dylik utvidgning att kommittén avvisat tanken därpå. På sätt ovan beskrivits utgår kommittén från att förtidspensionen redan i dess nuvarande utformning kommer att utgöra en betydelsefull beståndsdel när det gäller att tillgodose berättigade anspråk på ekonomisk trygghet för bl. a. efterlevande män och kvinnor med nedsatt förvärvsförmåga.

Däremot lägger kommittén i det följande fram förslag om att det skall införas en särskild efterlevandeförmån benämnd försörjningsbidrag, vilken skall ta sikte på att trygga försörjningen för sådana efterlevande vilkas möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är på grund av arbetsmark— nadsmässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller annan därmedjämförlig omstän- dighet nedsatt med minst hälften men som likväl inte äger rätt till förtidspen- sion eller sjukbidrag. Det är således här fråga om en efterlevandeförmån och inte, såsom förtidspensionen, om en egenpensionsförmån. Tanken är inte att denna nya pensionsförmån skall utges till efterlevande vars förvärvsförmåga är nedsatt av sådana orsaker att vederbörande uppfyller förutsättningama för rätt till förtidspension. Är detta fallet, är avsikten med förslaget att förtids- pension, och inte försörjningsbidrag, skall beviljas. Vid prövningen av rätten till försörjningsbidrag bör därför alltid, före det att frågan avgörs, undersökas huruvida den efterlevande kan vara berättigad till förtidspension. Först när det i det enskilda fallet konstaterats att rätt till förtidspension inte är för handen. skall komma i fråga att utge försörjningsbidrag. Detta bidrag skall med andra ord vara subsidiärt i förhållande till förtidspensionen. Självfallet bör förtids- pensions- och försörjningsbidragsprövningen göras i ett sammanhang, så att den efterlevande efter ett eventuellt negativt besked i förtidspensionsfrågan inte måste vänta ytterligare tid innan spörsmålet om rätt till försörjningsbidrag avgörs.

8.5. Stöd till efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden

8.5.1. Inledning

En av utgångspunkterna för det förslag till en ny efterlevandepensionering som kommittén lägger fram i förevarande betänkande är att efterlevande vuxna— män såväl som kvinnor— förutsätts ha möjlighet att på egen hand fullt ut klara sin försörjning efter utgången av den period — om ett år resp. medan yngsta barnet är under åtta år — varunder omställningsbidrag skall utges (se avsnitt 8.2). En grundtanke är således att flertalet vuxna efterlevande kommer att, när dödsfallet inträffar, befinna sig i inkomstbringande förvärvsarbete eller erhålla ett sådant under den tid varunder de har rätt till stöd från den allmänna pensioneringen i förrn av omställningsbidrag. Skulle detta inte vara fallet, är utgångspunkten att den efterlevande skall beredas möjlighet att genomgå erforderlig utbildning eller erhålla hjälp att komma in i förvärvslivet genom insatser på det arbetsmarknadspolitiska området. I sådana situationer förut- sätts att här berörda efterlevande. på samma sätt som andra arbetssökande, erhåller ekonomiskt stöd från de organ som handhar dessa åtgärder.

För det stora flertalet efterlevande kan således i framtiden det stöd som skall utgå inom den allmänna pensioneringen i form av omställningsbidrag och de olika insatser som kan erbjudas på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena antas vara fullt tillräckliga för att tillgodose behovet av ekonomisk trygghet. Emellertid anser kommittén att det inte kan uteslutas att vissa grupper av efterlevande — företrädesvis kvinnor — efter makens dödsfall kan komma att försättas i en situation där behovet av ekonomisk trygghet inte blir tillgodosett genom insatser av sådant slag. Dessa stödåtgärder kan därför behöva kompletteras med andra insatser för att efterlevandeskyddet skall bli heltäck- ande. Det rör sig härvid i första hand om efterlevande som, då maken avlider, står utanför arbetsmarknaden och som inte heller under den tid omställnings- bidrag utgår lyckas få en anställning som tryggar deras utkomst. Särskilt påtagliga torde problemen kunna bli i glesbygdsområden. För efterlevande i denna kategori är det av största vikt att, även efter omställningsperiodens utgång, alla till buds stående åtgärder på utbildnings- och arbetsmarknadsfäl- ten kan erbjudas.

Såsom framhållits under avsnitt 8.3 är emellertid det stöd som kan utgå på nämnda områden inte till fullo utformat på ett sådant sätt att det ensamt kan lösa de problem som kan möta efterlevande med svårigheter på arbetsmark- naden. Sålunda har kommittén där pekat på att det i olika sammanhang uppställts krav på aktuell anknytning till arbetsmarknaden för rätten till stöd och att antalet tillgängliga platser inom olika utbildningsgrenar är begränsat av resursskäl. Omständigheter av denna art medför att det inte torde vara möjligt att i alla fall omedelbart helt lösa försörjningsproblemen för här aktuella grupper efterlevande enbart genom insatser av nu berört slag. Vidare kan det inte uteslutas att även sådana efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden, som kan komma i åtnjutande av de olika insatserna på nämnda områden, trots detta möter problem i försöken att få en fast fot på arbetsmarknaden.

De som skulle riskera att drabbas härav torde i första hand vara vissa — troligen främst äldre — efterlevande som inte förvärvsarbetade vid makens

bortgång och som saknar eller har begränsad möjlighet att få ett arbete. Flertalet av dessa kommer sannolikt att vara kvinnor som på grund av omvårdnad om barn eller andra skäl varit hemarbetande under i vart fall en stor del av tiden för äktenskapets bestånd. I främsta rummet skulle problem kunna uppkomma för kvinnor (i viss utsträckning även män) som till följd av sjukdom eller annan orsak har nedsatt arbetsförmåga eller som på grund av hög ålder inte kan omedelbart påräkna lämplig sysselsättning på arbetsmark- naden. Med all säkerhet skulle svårigheterna vara särskilt markanta för efterlevande i denna grupp vilka är bosatta på en ort med mindre differentierat näringsliv eller med brist på arbetstillfällen och vilka inte kan flytta till annan bostadsort. Problem skulle också kunna föreligga till följd av att den efterlevande har bristande eller inadekvat utbildning.

Särskilda åtgärder kommer självfallet inte att bli nödvändiga för alla efterlevande som har svårigheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Är den efterlevande över 65 år tryggas försörjningen genom att han eller hon erhåller ålderspension. Vidare torde, som utvecklats i avsnitt 8.4. vissa av de här berörda efterlevande kunna komma i åtnjutande av förtidspension. Även då tillgodoses den grundläggande försörjningen.

Behov av särskilda insatser för efterlevande — utöver omställningsbidrag — skulle således uppkomma endast för vissa särskilt utsatta grupper. Det skulle enligt vad ovan sagts röra sig om efterlevande vilkas försörjning inte är tryggad genom andra förmåner från den allmänna försäkringen eller på annan väg och för vilka det visar sig att — trots genomgången utbildning. omskolning e. d. — möjligheter saknas att inom överskådlig tid erhålla ett förvärvsarbete som ger en tillfredsställande försörjning. I några fall kan kanske situationen till och med vara sådan att det måste bedömas som utsiktslöst att påbörja utbildning eller omskolning. Även för vissa efterlevande, som genom insatser på arbetsmarknads- och utbildningsområdena visserligen skulle kunna hjälpas till arbete men för vilka åtgärder på nämnda områden inte omedelbart kan insättas, t. ex. på grund av att den efterlevande inte har aktuell anknytning till arbetsmarknaden eller till följd av platsbrist inom viss utbildningslinje, skulle särskilda insatser kunna komma att erfordras. Som regel skulle dock behovet i dessa sistnämnda fall vara endast kortvarigt. Slutligen skulle ett särskilt stöd vara påkallat i de fall där förtidspension visserligen inte kan beviljas men där det med hänsyn till bl. a. den efterlevandes hälsotillstånd ändock direkt kan ifrågasättas om det finns rimligt hopp att vederbörande skall kunna få en förankring i arbetslivet. Detta kan t. ex. gälla efterlevande i glesbygdsområde som har vacklande hälsa och arbetsovana och som har kommit upp i ålder.

De grupper av efterlevande, som här berörts och för vilka makens dödsfall innebär att de står utan möjlighet att försörja sig själva, måste enligt kommitténs uppfattning tillförsäkras stöd från det allmänna. Ett sådant stöd skulle självfallet kunna utformas på en rad olika sätt. Såsom tidigare redovisats har kommittén sålunda diskuterat möjligheten av att söka lösningar genom t. ex. införande av speciellt förmånliga villkor för efterlevande vad beträffar rätten till olika former av stöd på arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden (jfr avsnitt 8.3) eller genom en vidgad rätt till förtidspension för efterlevande (jfr avsnitt 8.4). Emellertid har kommittén på anförda skäl avvisat tanken på att beträda sådana vägar. I stället har kommittén kommit till den

slutsatsen att det stöd varom här är fråga bör utges inom ramen för den allmänna pensioneringens familjepension. Mot bakgrund härav föreslår kommittén införandet av en särskild efterlevandeförmån, benämnd försörj- ningsbidrag.

Kommittén är medveten om att den valda termen i vissa sammanhang används av försäkringskassorna för att beteckna sådant stöd som avses i 17 kap. 4 5 första stycket AFL. Denna beteckning grundar sig dock inte på något stadgande i lagstiftningen, och kommittén anser därför att hinder inte på grund härav föreligger mot att använda termen som benämning på den här aktuella efterlevandepensionen. Även om kommittén sålunda anser att försörjnings- bidrag är en lämplig beteckning på förevarande pensionsform skulle självfallet även andra termer kunna komma i fråga, t. ex. benämningen anpassningsbi- drag.

8.5.2. Allmänna förutsättningar för rätt till försörjningsbidrag

Såsom framgår av det ovan sagda är tanken att försörjningsbidraget skall ta sikte på enbart efterlevande som inte kan klara sin försörjning på annat sätt. Detta innebär att rätt till sådant bidrag överhuvudtaget inte bör föreligga i de fall då den efterlevandes försörjning redan är tryggad genom förvärvsarbete eller genom ålders- eller förtidspension. Det betyder också att försörjningsbi- draget bör vara subsidiärt i förhållande till andra former av stöd som utges till den efterlevande, t. ex. i form av arbetslöshetsstöd eller utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Först i de fall då sådant stöd inte kan utges eller utgår med endast lägre belopp, skall försörjn ingsbidraget träda till. Ytterligare följer av det sagda att försörjningsbidrag inte skall utges under den tid då rätt föreligger till det av kommittén föreslagna omställningsbidraget.

Försörjningsbidraget är tänkt att utgöra en självständig del inom den reformerade efterlevandepensioneringen för vuxna, vars övriga delar består av omställningsbidrag för en tid av ett år resp. för den längre tid varunder den efterlevande tar vård om minderårigt barn. I så stor utsträckning som möjligt har kommittén därför eftersträvat att utforma de allmänna förutsättningama för försörjningsbidraget enligt samma grunder som omställningsbidraget. Detta innebär att försörjningsbidraget bör ha karaktären av en efterlevande- förmån och inte av en egenpensionsförmån. För att rätt till försörjningsbidrag skall föreligga skall alltså gälla att den ene av två makar har avlidit. Dessutom bör krävas att de svårigheter som bidraget tar sikte på har uppkommit som en direkt följd av dödsfallet.

På samma sätt som föreslås beträffande omställningsbidrag bör försörj— ningsbidrag utgå från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Inom folkpen- sioneringen bör stödet utgå i form av ett enhetligt belopp uttryckt som en viss procentuell andel av basbeloppet, och inom tilläggspensioneringen bör bidraget beloppsmässigt anknytas till den avlidnes tillgodoräknade pensions- poäng inom ATP.

Ytterligare bör självfallet gälla att försörjningsbidraget skall tillkomma efterlevande män och kvinnor på samma villkor. En annan sak är att bidraget, i vart fall under överskådlig tid framöver, torde få störst betydelse för kvinnor. Slutligen bör samma regler gälla beträffande den bidragsberättigade person- kretsen för omställnings- och försörjningsbidrag, dvs. rätt till bidrag skall

tillkomma inte endast efterlevande make utan i viss utsträckning även efterlevande som sammanlevt med den avlidne utan att ha varit gift med denne. Frågan om den närmare avgränsningen av personkretsen behandlas i avsnitt 8.6.

En grundläggande princip bakom försörjningsbidraget är att stödet i möjligaste mån skall bidra till att den efterlevande— med sin egen medverkan — erhåller ett lämpligt förvärvsarbete, vilket kan bereda honom eller henne en inkomst som ger en tillfredsställande försörjning. Mot bakgrund härav bör försörjningsbidraget utformas på ett sådant sätt att det kommer att spela en aktiverande och inte en passiverande roll. Som villkor för pensionsrätt bör därför uppställas det kravet att den efterlevande — givetvis med hänsynsta- gande till vederbörandes personliga förutsättningar, inte minst åldern — själv gör insatser och medverkar i olika åtgärder för att han eller hon skall komma in i förvärvslivet. Den efterlevande bör alltså vara skyldig att — om så befinns lämpligt — genomgå erforderlig utbildning eller delta i viss arbetsmarknads- åtgärd. Viktigt är härvid att hjälp och stöd på dessa områden kan erbjudas den efterlevande. Krav måste således ställas inte bara på den efterlevande själv utan även på de organ som handhar de här berörda åtgärderna. Såsom tidigare framhållits är det nämligen främst genom sådana insatser som lösningen på problemen för de här aktuella grupperna efterlevande bör sökas.

Ovan har framhållits att tanken bakom försörjningsbidraget är att detta skall ta sikte på sådana efterlevande som inte på annat sätt kan klara sin försörjning. Väsentligt är således att förmånen bör tillkomma endast dem som har ett verkligt behov därav. Fråga uppkommer då hur man skall åstadkomma en sådan avgränsning av den förmånsberättigade kretsen att stödet får den åsyftade inriktningen. En tanke som därvid kunde ligga nära till hands vore att inkomstpröva detta. Såsom närmare utvecklats under de allmänna över- vägandena i avsnitt 6 har emellertid kommittén funnit sådana allvarliga nackdelar vara förenade med en inkomstprövning att tanken därpå har avvisats. Bl. a. skulle en sådan stå i strid med grundprincipen att stödet skall vara aktiverande, inte passiverande. Inte heller har kommittén kunnat förorda införande av en prövning mot förväntad förvärvsinkomst efter förebild från det norska systemet för efterlevandepensionering (se bilaga B 1). Även i detta avseende finns skälen till kommitténs ställningstagande redovisade under de allmänna övervägandena i avsnitt 6.

Den nödvändiga avgränsningen anser kommittén i stället böra uppnås genom den form av behovsprövning som ligger däri att det uppställs vissa rekvisit i vad avser rätten till stöd på motsvarande sätt som gäller beträffande förtidspension. Självfallet är det därvid inte, lika litet som i fråga om rätten till förtidspension, möjligt att i lagtext exakt fixera de omständigheter som enskilda eller i kombination med varandra skall kunna berättiga till stöd. Det blir därför ofrånkomligt att i viss utsträckning överlämna till de rättstilläm— pande organen — i sista hand försäkringsöverdomstolen — att i de enskilda fallen utifrån de i lagtexten uppställda rekvisiten pröva huruvida förutsätt- ningar för rätten till stöd föreligger. Delvis kommer därvid, vilket utvecklas närmare nedan, ledn ing att kunna hämtas från den praxis som utvecklats inom förtidspensioneringen.

8.5.3. Villkor/ör rätt tillförsörjningsbidrag Anknytning till omställningsbidrag

Försörjningsbidraget är, som tidigare framhållits, tänkt att utgöra en av komponenterna inom det framtida skyddet för vuxna efterlevande. Rätten till försörjningsbidrag bör anknyta till övriga delar av detta skydd. Detta betyder att försörjningsbidrag inte skall kunna utgå för tid då den efterlevande är berättigad till omställningsbidrag. Det innebär vidare att endast sådan efterlevande som uppfyllt de för rätten till omställningsbidrag uppställda villkoren bör kunna få rätt till försörjningsbidrag. Den efterlevande måste således vid dödsfallet ha stadigvarande sammanbott med den avlidne samt antingen då ha stadigvarande sammanbott även med barn under åtta år, som stod under vårdnad av makarna eller av en av dem, eller också oavbrutet ha sammanbott med den avlidne maken under en tid av minst fem år omedelbart före dödsfallet. Alternativt skall den efterlevande för rätten till försörjnings- bidrag kunna åberopa att vederbörande efter dödsfallet haft vårdnad om och stadigvarande sammanbott med barn under åtta år, som vistades hos makarna vid dödsfallet. Tanken är således att efterlevande, som inte har ett förvärvs- arbete vilket kan trygga försörjningen och som inte heller kunnat få sådant arbete under omställningstiden, skall kunna erhålla försörjningsbidrag som en fortsättning på omställningsbidraget då detta upphör att utgå.

Nedsättning av förvärvsmöjligheterna Försörjningsbidrag är, som framgår av det tidigare sagda, tänkt att utgöra ett skyddsnät för sådana efterlevande som inte kan klara sin försörjning på annat sätt. Att bidrag inte bör utgå till dem som genom andra former av samhällsstöd får sinjörsörjn ing tryggad har utvecklats i det föregående. Vad det nu gäller är att närmare fastställa under vilka speciella förutsättningar som bidrag skall utges till efterlevande som inte kan klara sin utkomst genom eget arbete.

Självfallet bör inte alla här berörda efterlevande kunna komma i åtnjutande av bidrag. 1 de fall där det mer är fråga om bristande intresse för än om oförmåga till arbete bör inte försörjningen tillgodoses genom försörjningsbi- drag. De grupper som bör komma i fråga för bidrag är sådana efterlevande som, trots att de aktivt söker arbete och som trots insatser från de arbetsmarknads- och utbildningspolitiska organen, inte lyckats att komma in på arbetsmarknaden eller att förbättra sin ställning där och därigenom fått sin utkomst tryggad.

Orsaken härtill kan vara av rent arbetsmarknadsmässig art. Så kan fallet vara för en efterlevande som under lång tid ägnat sig enbart åt skötseln av hem och familj och som därför saknar aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Oftast torde emellertid detta förhållande inte ensamt innebära något absolut arbetshinder för vederbörande. Först då också andra omständigheter kommer in i bilden kan problemen på arbetsmarknaden bli av den art att det trots olika insatser uppstår svårigheter att bereda den efterlevande anställning. Sådana omständigheter kan vara att den efterlevande är bosatt på en ort där det föreligger brist på arbetstillfällen och där även möjligheterna att få arbete inom den närmaste omgivningen är ringa. En annan omständighet som kan spela in är att den efterlevande kommit upp i ålder och kanske redan på denna grund är

svårplacerad på arbetsmarknaden. Avsaknad av utbildning och av tidigare arbetslivserfarenhet är andra faktorer som ytterligare kan försvåra en arbets— placering. Samtliga nu angivna förhållanden är sådana som måste tas i beaktande vid bedömande av rätten till försörjningsbidrag.

En annan grupp som bör ges rätt till försörjningsbidrag är sådana efterlevande vilkas svårigheter på arbetsmarknaden helt eller delvis har sin grund i en vacklande hälsa. Är hälsotillståndet allvarligt nedsatt kan i sådana fall ofta beviljas förtidspension. Men även en mindre allvarlig nedsättning härav kan ibland försvåra möjligheterna att få ett arbete. Särskilt kan detta bli fallet vid en kombination av nedsatt hälsotillstånd och rent arbetsmarknads- mässiga problem.

Mot bakgrund av det nu sagda bör rätten till försörjningsbidrag tillkomma efterlevande som av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller därmed jämförlig omständighet har nedsatt möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete.

Är hindret för den efterlevande att bereda sig inkomst av förvärvsarbete av annan art än de angivna, skall rätt alltså inte föreligga till försörjningsbidrag. Detta bidrag kan i sådana fall inte sägas utgöra en adekvat stödform, utan eventuellt behov av ekonomisk hjälp får här tillgodoses på annan väg. Kommittén vill också understryka att förvärvssvårighetema skall vara av den art att de objektivt sett utgör hinder för den efterlevande att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete. Är dessa hinder av mer subjektiv natur, bör man vid bedömningen av rätten till försörjningsbidrag bortse från dem.

För att bidrag skall kunna utgå bör det vidare vara fråga om en betydande nedsättning av förvärvsmöjlighetema. Den som t. ex. kan beredas ett deltids- arbete, vilket ger sådana inkomster att den efterlevande erhåller en tryggad försörjning härav, bör rimligen inte komma i fråga för försörjn ingsbidrag. även om det av någon anledning skulle vara omöjligt för vederbörande att få en heltidssysselsättning. Detta skulle strida mot grundtankama bakom förmå- nen. På motsvarande sätt som gäller i fråga om förtidspension bör därför krävas att _Ervärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.

I specialmotiveringen utvecklar kommittén närmare frågan om de bedöm- ningsgrunder som bör tillämpas vid prövningen av rätten till försörjningsbi- drag.

Arbetsmarknadspolitiska insatser m. rn.

Vid bedömningen av rätten till försörjningsbidrag måste ställning tas till i vad mån den efterlevandes förvärvsmöjligheter kan förbättras genom olika insatser på arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden och i vilken utsträckning den efterlevande bör vara skyldig att underkasta sig sådana åtgärder.

Såsom tidigare framhållits är en av tankarna bakom det reformerade efterlevandestödet att vuxna efterlevande som inte har sin försörjning tryggad genom förvärvsarbete i första hand skall hjälpas till sådant genom insatser av nyss nämnt slag och att först om så inte kan ske stöd skall ges genom den allmänna pensioneringen. För efterlevande som befinner sig i denna situation kan säkerligen förutsättas att flertalet, redan under den tid då omställnings-

bidrag utgått. gjort ansträngningar att med hjälp av t. ex. arbetsmarknadsor- ganen komma in i förvärvsarbete eller att få ett arbete med längre arbetstid än tidigare. I den mån dessa ansträngningar inte givit resultat, bör självfallet försöken att bereda den efterlevande ett adekvat arbete inte avbrytas sedan omställningsperioden gått till ända och fråga uppkommit om beviljande av försörjningsbidrag. Tvärtom kan då i stället föreligga anledning att ytterligare intensifiera dessa ansträngningar. Även beträffande efterlevande som inte tidigare erhållit hjälp från arbetsmarknadsorganen kan det i flertalet fall finnas skäl att efter utgången av omställningstiden undersöka i vad mån insatser på ifrågavarande områden kan vara ägnade att förbättra förvärvsmöjlighetema. I vilken utsträckning försök med sådana åtgärder bör göras och i vad mån den efterlevande bör anses skyldig att delta i sådana får självfallet bedömas från fall till fall. Att fordra att en efterlevande, som under lång tid inte förvärvsarbetat och som börjar närma sig 65-årså1dem. skall genomgå omfattande arbets- marknadsutbildning e. d. bör givetvis inte komma i fråga.

Som huvudregel bör dock gälla att efterlevande som kan komma i fråga för försörjningsbidrag skall ges allt det stöd och all den hjälp som kan erbjudas i syfte att emå en arbetsplacering eller att få ett arbete som förbättrar försörjningsmöjlighetema. Detta följer redan av principen att förmånen skall ha en aktiverande och inte en passiverande karaktär. Viktigt är också att insatser av här berört slag görs så snart det framstår som möjligt. Ju längre tid som går innan sådana åtgärder sätts in, desto svårare torde det vara att åstadkomma en lämplig arbetsplacering för den efterlevande.

Mot bakgrund härav bör det åligga försäkringskassan att, på motsvarande sätt som i dag gäller då fråga är om försäkrad som under längre tid uppburit förmåner från sjukförsäkringen. innan beslut meddelas i fråga om rätt till försörjningsbidrag undersöka huruvida skäl föreligger att vidta åtgärd som är ägnad att förbättra den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom arbete. Sådan åtgärd bör kunna avse skyldighet för den efterlevande att delta i yrkesinriktad rehabilitering, att genomgå arbetsmarknadsutbildning eller annan för denne lämplig utbildning eller att medverka vid annan arbetsmark- nadspolitisk åtgärd. Visar det sig att åtgärder av nämnt slag behöver vidtas bör det åligga kassan att tillse att så sker. Detta innebär att, i de fall där den efterlevande inte själv tar initiativ till rehabiliteringsåtgärder, det ankommer på kassan att se till att detta görs. Därvid bör självfallet. efter mönster från de rutiner som utvecklats beträffande rehabilitering i samband med prövning av långvariga sjukdomsfall och av rätten till förtidspension, ett nära samarbete ske mellan försäkringskassan och de olika myndigheterna på arbetsmarknads- och utbildningsfälten.

Såsom framhålls nedan är det av vikt att den efterlevande gör ansökan om försörjningsbidrag i god tid före omställningstidens utgång, så att den tidsutdräkt som kan bli följden av försäkringskassans utredning inte leder till att den efterlevande ställs utan stöd sedan omställningsbidraget upphört att utgå. Frågan om information om möjlighetema att erhålla försörjningsbidrag är således väsentlig.

För att de insatser, som försäkringskassan i samarbete med andra berörda organ sålunda bör svara för, skall få avsedd verkan måste av naturliga skäl krävas en aktiv medverkanfrån den e/terlevandesjälr. En rehabiliteringsverk- samhet utan sådan medverkan torde inte ha stora utsikter till framgång. Som

nämnts bör därför försäkringskassan såsom villkor för rätten till försörjnings- bidrag kunna föreskriva att den efterlevande skall delta i viss utbildning e. d. Sådan föreskrift bör också kunna avse skyldighet för den efterlevande att vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att anta erbjudet lämpligt arbete.

Självfallet får åtgärder av här nämnt slag inte bli ett självändamål. För att de skall vidtas måste det finnas rimlig anledning till antagande att de får åsyftad verkan. Å andra sidan får inte förekomma att man, med hänvisning till att den efterlevandes försörjning ändå är tryggad genom försörjningsbidraget, under— låter att vidta här beskrivna åtgärder i fall då man bedömer att de kan få positiv verkan på den efterlevandes försörjningsmöjligheter.

Såsom tidigare framhållits bör rätt till försörjningsbidrag föreligga även i de fall där nedsättningen av förvärvsmöjlighetema har sin grund inte enbart i rent arbetsmarknadsmässiga förhållanden utan även i den efterlevandes hälsotill- stånd. I dessa fall bör, innan arbetsfrämjande åtgärder övervägs. först utredas i vad mån sådana åtgärder är meningsfulla med hänsyn till den efterlevandes hälsa.

De bedömningsgrunder som bör gälla vid prövning av rätten till försörj- ningsbidrag motsvarar i allt väsentligt de vilka som huvudregel gäller då fråga är om rätt till förtidspension. Vid tillämpningen av nu berörda bestämmelser bör därför, som tidigare framhållits, ledning kunna hämtas från den praxis som utvecklats på förtidspensioneringens område. Fullt ut bör detta emeller- tid inte gälla beträffande sådana efterlevande som enligt förtidspensionering- ens terminologi skulle anses som äldre. Någon motsvarighet till vad som i detta avseende gäller inom förtidspensioneringen föreslår kommitten således inte för försörjningsbidragets del. Hänsyn till den efterlevandes ålder bör enligt kommitténs mening kunna tas inom ramen för de allmänna bedömningsgrun- dema i fråga om försörjningsbidrag. Någon särregel som tar sikte på berörda äldrefall är därför inte erforderlig. Frågan utvecklas närmare i specialmotive- ringen.

Varaktighet, anknytning till döds/allel, m.m.

För att nedsättningen av den efterlevandes försörjningsmöjligheter skall grunda rätt till försörjningsbidrag bör krävas att nedsättningen kan antas bestå viss tidframöver. Rent tillfälliga försörjningssvårigheter bör inte utgöra grund för rätt till stöd i form av familjepension. Den som bedöms ha goda utsikter att inom den närmaste framtiden — några veckor eller någon månad — erhålla ett arbete som kan trygga utkomsten bör således inte beviljas försörjningsbidrag. Emellertid bör krävas att den förbättring av förvärvsmöj- lighetema, som ligger i att förvärvsarbete kan påräknas, blir bestående avsevärd tid. Härmed bör som riktpunkt förstås minst ett års tid. Har den efterlevande erhållit eller utlovats ett arbete som kan förutses vara kortare tid bör försörjningsbidrag kunna beviljas, om den efterlevande skulle göra ansökan därom. Med hänsyn till att den efterlevande har sin försörjning helt eller delvis tryggad genom inkomsten av förvärvsarbetet bör emellertid försörjningsbidraget i sådana fall helt eller till viss del innehållas under den tid som den efterlevande är i arbete (jfr nedan).

Tidigare har framhållits att försörjningsbidraget bör ha karaktären av ett

renodlat efterlevandestöd. I detta ligger att de försörjnings'svåriglieter som drabbar den efterlevande skall vara en direkt fil/'a' av makens död, för att försörjningsbidrag skall utgå. Detta innebär att den efterlevandes försörjnings- möjligheter måste vara nedsatta med minst hälften alltsedan makens död och fortlöpande fram till den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag upp- hör.

Såsom tidigare framhållits är det av vikt att efterlevande med nedsatta försörjningsmöjligheter utan onödigt dröjsmål erhåller hjälp att komma in på arbetsmarknaden för att därigenom få sin försörjning tryggad. Det är därför angeläget att den efterlevande så snart det är möjligt gör ansökan om försörjningsbidrag, så att förutsättningama för insättande av olika åtgärder med detta syfte blir utredda. Normalt kommer det av naturliga skäl att ligga i den efterlevandes eget intresse att ansöka om försörjningsbidrag redan under den tid då omställningsbidrag utgår. I annat fall kommer vederbörande inte att erhålla ekonomiskt stöd i form av familjepension sedan rätten till sådant bidrag upphört. Skulle den efterlevande dröja någon längre tid med att göra sådan ansökan, torde man i regel kunna utgå från att vederbörande har sin utkomst tryggad på annat sätt och att han eller hon därför inte är i behov av försörjningsbidrag. Även från rent administrativa synpunkter är det väsentligt att den efterlevande inte dröjer med sin ansökan. Mot bakgrund härav bör införas en bestämmelse av innebörd att, om ansökan om försörjningsbidrag inte gjorts inom en viss tid från det rätten till bidrag har inträtt, rätt till försörjningsbidrag inte längre föreligger.

Den tid inom vilken ansökan måste göras bör inte vara alltför kort. Vid bestämmande härav bör ledning hämtas från vad tidigare sagts om vad som skall förstås med avsevärd tid då fråga är om innehållande av försörjnings- bidrag på grund av att den efterlevandes försörjningsmöjligheter förbättrats. Den som erhållit ett arbete i samband med omställningstidens utgång och som därför inte ansökt om försörjningbidrag bör inte ställas i ett sämre läge än den som i motsvarande situation ansökt om bidrag men för vilken bidraget med hänsyn till den erhållna anställningen innehållits. För båda kategorierna bör gälla att försörjningsbidrag skall kunna utgå om anställningen upphört inom ett års tid. Med denna utgångspunkt finner kommittén att ifrågavarande preskriptianstid bör bestämmas till en tid av ett år.

Gradering av försörjningsbidraget För rätt till försörjningsbidrag bör, såsom tidigare utvecklats, gälla att nedsättningen av den efterlevandes försörjningsmöjligheter skall uppgå till minst hälften. I princip skall så anses vara fallet om den efterlevande inte har kunnat beredas ett lämpligt stadigvarande arbete på mer än halvtid. Har den efterlevande redan ett stadigvarande arbete med längre arbetstid och med anställningsförmåner som svarar mot vad som är normalt vid sådant arbete eller kan vederbörande erbjudas ett lämpligt arbete av detta slag, skall alltså rätt till försörjningsbidrag inte vara för handen. För den som har eller som kan beredas stadigvarande arbete på högst halvtid men för vilken möjligheter inte finns att erbjuda mer omfattande anställning skall däremot, intill dess sådan anställning kan beredas, hjälp till försörjningen kunna utgå i form av försörjningsbidrag. Detsamma bör gälla i den situationen att den efterlevande

till följd av sitt hälsotillstånd klarar av ett arbete med endast begränsad arbetstid.

Självfallet kommer emellertid behovet av bidrag inte att vara lika stort för samtliga i dessa kategorier. Häri inryms såväl efterlevande som helt saknar arbete som efterlevande med olika grader av deltidssysselsättning upp till halvtidsarbete. Med hänsyn härtill är det inte rimligt att alla dessa efterlevande erhåller bidrag av samma storlek. Efter förebild från förtidspensionsreglema föreslår kommittén därför att försörjningsbidrag skall kunna utgå som helt, som två tredjedelar av helt eller som halvt bidrag.

Helt bidrag bör utgå till efterlevande vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i så hög grad att intet eller endast en ringa del därav återstår. Är förvärvsmöjlighetema nedsatta i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, bör utgå två tredjedelar av helt bidrag. l övn'ga fall bör utges halvt försörjningsbidrag.

Tid varunderförsörjningsbidrag kan utgå

Rätt till försörjningsbidrag bör tillkomma efterlevande make som är under 65 år. Den som uppnått denna ålder och som därmed i regel är berättigad till ålderspension bör således inte kunna göra anspråk på försörjningsbidrag. ] dessa fall är försörjningen tryggad genom ålderspensionen, och något behov av försörjningsbidrag föreligger alltså inte. Inte heller i det fall att ålderspension utgår före fyllda 65 år på grund av förtida uttag bör rätt till försörjningsbidrag föreligga. Också här är den efterlevandes försörjning tryggad genom ålders— pensionen.

Någon nedre åldersgräns vid vilken rätten till bidrag skulle inträda är däremot enligt kommitténs uppfattning inte påkallad. I princip bör stöd alltså kunna utges även till efterlevande i lägre ålder. I praktiken torde emellertid sådana fall bli ytterst sällsynta. Det måste nämligen beaktas att det relativt sett är få makar som blir änkor eller änklingar i sådan ålder. Och av dessa kommer det alldeles övervägande flertalet att ha förvärvsarbete på längre tid än halvtid och kan därmed inte komma i fråga för försörjningsbidrag. Många efterlevan- dei sådan ålder är dessutom föräldrar till små barn och kan därigenom komma att bli berättigade till omställningsbidrag på denna grund. Inte heller då skulle rätt till försörjningsbidrag vara för handen. Beträffande återstoden unga efterlevande, som i och för sig skulle uppfylla förutsättningama för rätt till försörjningsbidrag, torde kunna förutsättas att möjligheterna att bereda vederbörande ett arbete är långt större än då fråga är om äldre efterlevande. Kraven på unga efterlevande i fråga om flyttning till annan ort, om antagande av erbjudet arbete, om genomgående av yrkesinriktad utbildning etc. måste också ställas avsevärt högre än då fråga är om äldre. Mot bakgrund av vad nu sagts kan alltså förutsättas att, om det överhuvudtaget blir aktuellt att bevilja försörjningsbidrag för efterlevande i lägre ålder, bidrag kommer att utges under endast kortare tid.

Utöver vad som följer av att försörjningsbidraget skall upphöra att utgå då den efterlevande fyller 65 är bör inte komma i fråga att rätten till bidraget generel/t begränsas till viss längsta tid. Tanken är i stället att det skall utgå under så lång tid som erfordras för att den efterlevande skall kunna ges möjlighet till försörjning genom eget arbete. En annan sak är att försörjnings-

bidrag bör kunna i det enskilda fallet begränsas till viss tid. Syftet härmed är dock endast att kunna knyta bidraget till en utbildning e. el. som förväntas kunna leda till arbete inom viss bestämd tid.

Att kommittén inte föreslår någon tidsbegränsning för försörjningsbidraget innebär att bidrag i vissa fall kan komma att utges under tämligen lång tid. Med stor sannolikhet kan dock antas att så blir fallet endast undantagsvis. De efterlevande som skulle uppbära bidrag ända tills de fyller 65 år torde till övervägande delen vara sådana som beviljas bidrag först i hög ålder. I fråga om övriga efterlevande får förutsättas att de åtgärder som arbetsmarknadsorganen m. fl. kan erbjuda i de allra flesta fallen leder till anställning inom en inte alltför lång tid. Emellertid kan inte uteslutas att det i vissa fall kan uppstå situationer där ansträngningarna att få in den efterlevande på arbetsmarkna— den kommer att visa sig fruktlösa. De efterlevande som kan komma att beröras härav bör vara tillförsäkrade det skydd som försörjningsbidraget skall ge, även om detta leder till att bidrag kan komma att utges under en längre tid. I annat fall skulle bidragets karaktär av skyddsnät för efterlevande i särskilt utsatta situationer gå förlorad.

Omprövning m. m. För att försörjningsbidrag inte skall utges till den som ej längre är i behov därav resp. inte utges i vidare mån än vad som är erforderligt, är det av vikt att försäkringskassan kontinuerligt följer upp den berättigades försörjningssitua- tion. Tidigare har berörts ett av de förslag som syftar till att åstadkomma att sådan uppföljning sker. nämligen att försörjningsbidrag skall kunna begränsas till viss tid. Har så skett ligger häri en garanti för att rätten till bidrag tas upp till förnyad behandling inom viss angiven tid. Även om bidraget inte tidsbegrän- sats bör emellertid omprövning ske med jämna mellanrum. Självfallet bör sådan omprövning äga rum, så snart det kommer till försäkringskassans kännedom —genom anmälan från den efterlevande eller på annat sätt —att den efterlevandes försörjningsmöjligheter förbättrats, t. ex. genom att vederböran- de fått anställning, eller att annan ändring av betydelse har skett i de förhållanden som legat till grund för beslutet om bidrag. För att det aktiverande syftet med förmånen skall kunna upprätthållas bör därutöver omprövning ske minst en gång om året.

Redan beviljat försörjningsbidrag bör i vissa fall kunna dras in eller nedsättas. Att så skall ske då den berättigade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension har redan berörts. Även i andra fall kan situationen vara den att den efterlevandes försörjning tryggas genom förmåner från den allmänna försäkringen e. d. Inte heller i dessa fall finns anledning att utge försörjningsbidrag. Det kan här röra sig om t. ex. efterlevande som beviljas hel förtidspension eller som erhåller hel egenlivränta från arbetsska- deförsäkringen. Försörjningsbidraget bör även då dras in. Till frågan om hur t. ex. partiell förtidspension bör påverka rätten till försörjningsbidrag åter- kommer kommitte'n nedan.

Spörsmålet huruvida indragning bör ske av försörjningsbidrag i fall då den berättigade ingår nytt äktenskap eller börjar sammanbo med annan behandlar kommittén i avsnitt 8.6.

Som tidigare framhållits är syftet med försörjningsbidraget att detta skall

utgöra ett skyddsnät för efterlevande som till följd av makens död helt eller delvis står utan försörjning. Tanken är att den efterlevande under den tid bidrag utgår — genom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder rn. m. — skall hjälpas till ett arbete som tryggar försörjningen. En naturlig följd av detta är att bidraget bör dras in då det fyllt sitt syfte. Om den efterlevandes försörjnings- möjligheter varaktigt förbättrats så att de inte längre kan anses nedsatta med minst hälften, bör således inte längre utges bidrag. I princip skall så anses vara fallet då den efterlevande erhållit ett stadigvarande arbete på mer än halvtid. Skulle den efterlevande erbjudas ett lämpligt sådant arbete men inte vilja anta detta, bör likaledes bidraget dras in. Även i detta fall får försörjningsbidraget anses ha fyllt sitt syfte. och att den efterlevande inte kommit i arbete beror här inte på att försörjningsmöjlighetema är nedsatta i den mening som bör krävas för rätten till bidrag.

Kan det antas att den inträdda förbättringen av den efterlevandes förvärvs- möjligheter inte kommer att bestå avsevärd tid, varmed enligt vad tidigare sagts bör förstås en tid av minst ett är, bör inte komma i fråga att definitivt dra in bidraget. På motsvarande sätt som tidigare föreslagits i vad avser det fall att den efterlevande redan vid ansökningstillfallet tillfälligt har möjlighet att försörja sig, bör bidraget här dras in endast/ör viss tid.

Försörjningsbidrag bör, som tidigare utvecklats, kunna utgå inte enbart till den som helt saknar försörjningsmöjligheter. Är situationen sådan att den efterlevande har eller kan beredas ett lämpligt arbete på högst halvtid utesluter detta inte rätt till bidrag. Försörjningsbidraget skall i fall av detta slag utgå som två tredjedelar av helt eller som halvt bidrag alltefter omfattningen av försörjningsmöjlighetemas nedsättning. Skulle möjligheterna för en efterle- vande som uppbär helt eller två tredjedels försörjningsbidrag att bereda sig inkomst genom arbete förbättras bör— i stället för att definitivt eller temporärt dra in bidraget — kunna komma i fråga att sätta ned bidraget så att det svarar mot den aktuella nedsättningen av försörjningsmöjlighetema. Är förbättring- en varaktig bör ske definitiv nedsättning och i annat fall nedsättning på viss tid, högst ett år.

Efter det att försörjningsbidrag definitivt dragits in eller satts ned bör inte komma i fråga att åter utge eller att höja bidraget. Har försörjningsmöjlighe- tema förbättrats i sådan omfattning att bidraget definitivt dragits in eller satts ned till följd härav, bör således inte en senare inträdd försämring kunna leda till att bidraget åter utges eller höjs. I fall av dessa slag kan den förnyade nedsättningen av förvärvsmöjlighetema inte anses ha sådant samband med makens död att den bör grunda rätt till försörjningsbidrag.

I det föregående har redovisats de skyldigheter som bör åligga den efterlevande att efter föreskrift därom anmäla sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, delta i utbildning m. m. i syfte att förbättra förvärvsmöjlighetema. Självfallet är det av största vikt att sådana föreskrifter med arbetsförberedande inriktning verkligen efterföljs. Kan den efterlevande inte förmås att ta aktiv del i försöken att komma in på arbetsmarknaden, kommer inte heller det aktiverande syftet med försörjningsbidraget att kunna upprätthållas. Mot bakgrund härav bör möjlighet finnas att helt eller delvis förvägra efterlevande försörjningsbidrag, om han eller hon utan giltig anledning vägrar att efterkomma föreskrift av nu aktuellt slag.

Administrativt bör försörjningsbidraget, liksom övriga beståndsdelar inom

det reformerade efterlevandestödet. handhas av försäkringskassoma. Då handläggningen av försörjningsbidrag i många fall kan förutsättas bli av tämligen komplicerad art bör avgöranden i sådana ärenden träffas av pensionsdelegation. Av vikt är att samarbete sker mellan försäkringskassan och berörda arbetsmarknadsorgan innan fråga om försörjningsbidrag av- görs.

I sammanhanget bör också fästas uppmärksamhet på bestämmelsen i 16 kap. 3å AFL om möjligheten att i pensionsärende meddela interimistiskt beslut. Denna möjlighet bör självfallet gälla även då fråga är om försörjnings- bidrag. Visserligen kan förutsättas att flertalet efterlevande som kan komma i fråga för försörjningsbidrag gör ansökan härom redan under omställningspe- n'oden och att beslut om försörjningsbidrag därför kan föreligga vid den tidpunkt då omställningsbidraget upphör att utgå. Skulle emellertid så inte vara fallet. bör försäkringskassan — om förutsättningar härför föreligger — kunna meddela interimistiskt beslut om bidrag så att den efterlevande inte ställs utan försörjning under den tid som förflyter från det omställningsbidra- get upphör att utgå till dess slutligt beslut föreligger i frågan om rätt till försörjningsbidrag.

8.5.4 Pensionsnivåer m. m. Kommittén har i det föregående framhållit att försörjningsbidraget är att betrakta som en del av det framtida efterlevandestödet för vuxna. En utgångspunkt har därför varit att de allmänna förutsättningama för rätten till försörjningsbidrag bör. så långt det är möjligt, överensstämma med dem som gäller för övriga delar av efterlevandestödet, dvs. omställningsbidrag under en tid av ett år resp. den längre tid varunder den efterlevande tar vård om minderårigt bam. Enligt kommitténs uppfattning faller det sig därför naturligt att, även i fråga om det sätt på vilket försörjningsbidraget skall beräknas, söka nå överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande omställningsbidra- get. Detta innebär att försörjningsbidraget bör utgå såsom en renodlad efterlevandeförmån och att det bör utges från såväl folk- som tilläggspensione- ringen. lnom folkpensioneringen bör förmånen utgå med en procentuell andel av basbeloppet, medan storleken av tilläggspensionen bör knytas till den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng. Vid bestämmandet av storleken av försörjningsbidraget måste hänsyn tas till en rad omständigheter, vilka pekar i delvis olika riktning. Å ena sidan gäller det att bestämma bidraget på ett sådant sätt att det, i de fall där detta blir aktuellt, ensamt kan svara för den efterlevandes försörjning. Å andra sidan måste hänsyn tas till att försörjningsbidraget ofta kommer att utgöra ett komplement till andra försörjningskällor. såsom arbetsinkomst, studiestöd m. m. Beaktas bör också att bidraget inte får utges på en sådan nivå att det aktiverande syftet med bidraget riskerar att motverkas. Vid en samlad bedömning anser kommittén att en rimlig avvägning åstadkommes om man såsom förebild tar den nivå resp. de kompensations- grader som föreslagits för omställningsbidragets del. Härigenom nås dessutom en önskvärd inbördes överensstämmelse mellan de olika delarna av det nya efterlevandestödet. Med utgångspunkt härifrån föreslår kommittén att helt försörjningsbidrag från folkpensioneringen skall utgå med ett belopp motsva-

rande, för år räknat, ett basbelopp och att pensionstillskott inte Skall utgå. Inom tilläggspensioneringen skall bidraget utgöra för år räknat 3") %» av den avlidnes egenpension, om det inte samtidigt finns även pensioriSberättigat barn. I annat fall skall bidraget utgöra 10 % av den avlidnes egenpension. Två tredjedels resp. halvt försörjningsbidrag skall utges med motsvarande andel av helt försörjningsbidrag.

I likhet med vad som föreslås beträffande omställningsbidrag — samt med änkepension och förtidspension — finns inte skäl att låta försörjningsbidrag vara pensionsgrundande för ATP för den efterlevande.

Det särskilda bostadsstödsom tar sikte på folkpensionärer (KBT) bör enligt kommitténs mening inte utgå till den som uppbär försörjningsbidrag. Att rätt härtill inte skall föreligga för den som erhåller omställningsbidrag har utvecklats under avsnitt 8.2.4. De skäl som därvid anförts för denna lösning äger tillämpning även för försörjningsbidragets del. Det bör ånyo understrykas att detta förslag inte betyder att den efterlevande skulle ställas utanför rätten till bidrag till bostadskostnaden. Stöd härför kan på samma villkor som till andra medborgare utgå inom ramen för de statskommunala bostadsbidra- gen.

I likhet med vad som i princip gäller beträffande pensionsförmåner i allmänhet bör försörjningsbidraget betraktas som skattepliktig inkomst. Enligt kommitténs mening bör, med hänsyn till bidragets konstruktion och till syftet bakom förmånen. skatteplikten gälla fullt ut såsom om bidraget utgjort inkomst av tjänst. Någon motsvan'ghet till de särskilda skattelättnader som i dag finns för folkpensionärer bör således inte här förekomma. Till förmån för en sådan ordning talar inte minst det förhållandet att bidraget. bl. a. till följd av olika samordningsregler (se nedan), under varierande tidsperioder kan komma att utgå som komplement till förvärvsinkomster eller som utfyllnad till andra — helt eller delvis — beskattade stödformer. I andra fall åter kan bidraget — under kortare eller längre tid — utges med fullt belopp. Från administrativ synpunkt skulle med hänsyn härtill ett system med särskilda grunder för beräkningen av skatt för den som är berättigad till försörjnings- bidrag bli ytterst otympligt. Såsom närmare utvecklats i avsnitt 8.2 skall inte heller omställningsbidraget särbehandlas i skattehänseende. Mot bakgrund av önskvärdheten av enhetliga bestämmelser för hela det reformerade efterlev- andestödet skulle det även med hänsyn härtill framstå som olämpligt med särskilda skattebestämmelser för försörjningsbidragets del.

8.5.5. Samordning

Försörjningsbidraget bör, som framhållits i det föregående, inte vara inkomst— prövat i traditionell mening. Den nödvändiga avgränsningen av rätten till bidrag bör i stället ske genom att det uppställs vissa specificerade förutsätt- ningar härför. Uteslutna från bidragsrätt är sålunda de som genom inkomster av förvärvsarbete eller genom ålderspension redan har sin försörjning

tryggad. Emellertid uppkommer särskilda problem då fråga är om efterlevande som uppfyller förutsättningama för rätt till inte endast försörjningsbidrag utan till även andra förmåner. Till en början kan här uppmärksammas att sådan nedsättning av förvärvsmöjlighetema som beror på nedsatt hälsa kan grunda

rätt till såväl försörjningsbidrag som förtidspension eller — vid något tillfälle — egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Vidare är förutsatt att den som kan komma i fråga för försörjningsbidrag skall ha möjlighet att delta i olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder med vilka följer rätt till stöd i olika former.

Det bör" självfallet inte komma i fråga att utge försörjningsbidrag ograverat samtidigt som den efterlevande är berättigad till sådana andra former av stöd. Detta skulle enligt kommitténs uppfattning kunna leda till överförsäkring. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att det införs bestämmelser som reglerar hur samordning skall ske i dessa fall.

En utgångspunkt vid utformandet av sådana samordningsregler bör vara att försörjningsbidraget skall vara subsidiärt till andra former av stöd som tar sikte på samma behov. 1 fall av detta slag bör bidraget utgå endast i den mån det överstiger vad som kan utges i form av annat stöd. Är den efterlevande berättigad till annan typ av ekonomiskt stöd, dvs. sådan stödform vilken avser att kompensera för annan inkomstförlust än den som försörjningsbidraget tar sikte på, bör däremot gälla att samordning överhuvudtaget inte skall ske. I dessa fall bör alltså försörjningsbidraget kunna utgå parallellt med det andra stödet. Är den efterlevandes försörjningsmöjligheter nedsatta av andra än arbetsmarknadspolitiska eller liknande skäl och föreligger rätt till särskild ersättning härför, t. ex. i form av föräldrapenning eller vårdbidrag, bör således denna ersättning inte påverka hans eller hennes rätt till försörjningsbidrag, om försörjningsmöjlighetema dessutom är nedsatta på grund av orsak som grundar rätt till försörjningsbidrag.

Med ovan angivna utgångspunkter föreslår kommittén att försörjningsbi- drag enligt särskilda regler skall samordnas med bl.a. sjukpenning och förtidspension från den allmänna försäkringen samt med egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Samordning skall ske också med olika former av ersättning vid arbetslöshet och utbildning. Innebörden av de föreslagna reglerna härför anges i specialmotiveringen.

8.6 Efterlevandebegreppet m. m. 8.6.1 Inledning Kommittén har i det föregående lagt fram förslag om att nuvarande änkepensionering på sikt skall ersättas av andra former av stöd till och åtgärder för vuxna efterlevande— kvinnor och män. Förslaget innebär bl. a. att det inom den allmänna försäkringen skall kunna utgå familjepension i form av omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Bidragen skall utges från både folk- och tilläggspensioneringen. Inom ATP skall pensionen relateras till de pensionspoäng som tillgodoräknats den avlidne. Som framhållits under de allmänna övervägandena i avsnitt 6 uppkommer härvid frågan om vilka grupper som skall omfattas av det reformerade efterlevandestödet och hur dessa skall avgränsas lagtekniskt. Det gäller alltså att avgöra vilka samlevnadsförhållanden som skall kunna grunda rätt för en efterlevande att erhålla familjepension efter det att en annan person har avlidit. Härvidlag bör givetvis krävas att den efterlevande före dödsfallet har stått i visst förhållande till den sedermera avlidne. Vad problemet avser är att

bestämma vilka relationer som på detta sätt skall kunna ge upphov till skydd från efterlevandepensioneringens sida. I förevarande avsnitt utvecklar kom- mittén sina synpunkter på detta spörsmål. Som grundval för övervägandena redovisas inledningsvis visst material om frågans tidigare behandling, om hur motsvarande problem lösts på andra håll i lagstiftningen m. m. och om vissa undersökningar som gjorts angående bl. a. förekomsten av samboende utan äktenskap.

8.6.2. Bakgrund till nuvarande regler och frågans tidigare behandling

Nu gällande regler i AFL innebär att med änka likställs i fråga om rätt till änkepension inorn folkpensioneringen ogih eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Vid tillämpningen av villkoret om minst fem års äktenskapjämställs den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död med tid varunder äktenskap bestått (8 kap. 25 AFL). Å andra sidan äger en änka inte rätt till änkepension efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och om hon efter det samman- levnaden upphörde stadigvarande har sammanbott med annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn (8 kap. 3 & AFL).

Utgående änkepension från folkpensioneringen dras in om änkan ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Om äktenskapet eller samboendet upphör inom fem år, börjar dock pensionen ånyo att utgå.

Inom tilläggspensioneringen krävs däremot för rätten till änkepensicn att det har förelegat ett äktenskap. Tilläggspensioneringen saknar sålunda motsvarighet till bestämmelsen inom folkpensioneringen om änkepensaons- rätt i vissa fall för kvinna som sammanbott utan äktenskap. I konsekvens härmed saknar ATP också motsvarighet till stadgandet om att rätt till änkepension inte är för handen i vissa fall då änkan har levt åtskild från maken och sammanlevt med annan man. Inte heller dras tilläggspension i forn av änkepension in om änkan börjar sammanleva med en man utan att ingå äktenskap med honom. Om änkan gifter om sig upphör dock även tilläggspen- sion i form av änkepension att utgå. Vid upplösning av det nya äktenslapet inom fem år kan pensionen börja utges på nytt (14 kap. 2 & AFL).

Även ålders- och förtidspension från folkpensioneringen är beroende av civilstånd och samlevnadsförhållanden. Sådan pension utges med lägre belopp till gift försäkrad, vars make också uppbär folkpension, än till ensam pensionstagare. Härvid likställs gift pensionstagare, som stadigvarande lever åtskild från sin make, med ogift pensionsberättigad. om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionstagare likställs å andra sidan pensons- berättigad som stadigvarande sammanbor med någon (gift eller icke gift)med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft ban (10 kap. l & AFL). Motsvarighet till dessa regler gäller beträffande rätter till hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT).

Nuvarande regler inom folkpensioneringen om likställande av vissa (gifta med gifta när det gäller rätten till pension har vant i kraft sedan år 1960. den

dessförinnan gällande lagstiftningen (1946 års la g om,folkpensionerin g) fanns i stället ett stadgande av innebörd att vid lagens tillämpning kunde, när särskilda skäl föranledde därtill. gift pensionsberättigad anses som ogift ävensom ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid samman levde med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne. Skälen till att man vid tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering inte undantagslöst följde civilståndet var framför allt att det ansågs som synnerli— gen stötande för rättsmedvetandet att personer. vilka sedan en följd av år sammanbott som makar utan att vara gifta, på grund härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit makar. Vida re sågs det som otillfredsställande att två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad äktenskaps- skillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare.

Ändringen med verkan fr. o. m. den I juli 1960 tillkom efter förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté i betänkandet (SOU 1959232) Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m.m. Kommittén framhöll där bl. a. att det med folkpensionsförmånemas alltmer växande storlek framstod som betänkligt att låta pensionemas avhängighet av civilstånds- och samlev- nadsförhållanden regleras av ett så allmänt hållet stadgande som det dåvarande. Lagrummet gav möjlighet till en vidsträckt skälighetsprövning i det enskilda fallet, och även om detta i vissa situationer kunde vara fördelaktigt framstod det dock ur likformighetens och rättssäkerhetens intresse som önskvärt att få en lydelse som mera exakt fastslog under vilka objektiva förutsättningar lagrummet skulle tillämpas. Dittillsvarande tillämp- ning av bestämmelsen syntes utmärkas av en viss ojämnhet. Härtill kom, påpekade kommittén, att det administrativa förfarandet i avsedda slag av ärenden, främst undersökningen och prövningen av samboendeförhållan- denas natur, vållade en betydande belastning. Härjämte uppstod en stundom mycket stark irritation och olust hos pensionsberättigade, som blev utfrågade om sina mest intima förhållanden, samt hos dem som hade att syssla med handläggningen av pensionsärendena och som hade att i tjänsten verkställa utredningar om angivna förhållanden. Överhuvudtaget syntes den dåvarande lagtextens uttryck ”sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden” samt ”anses såsom gift” enligt kommittén lätt kunna ge intryck av ett moraliskt ställningstagande från det allmännas sida, något som borde undvikas i en lagstiftning av förevarande slag. Dessa uttryck borde därför utmönstras.

Till socialförsäkringskommitténs förslag anslöt sig föredragande departe- mentschefen i propositionen 196075 och riksdagen (2 LU 1960:20). Depar- tementschefen framhöll att kommitténs förslag i fråga om änkepensioner syntes uppfylla anspråket att de förutsättningar under vilka pensionsrätt är för handen är anknutna till vissa lätt konstaterbara fakta samtidigt som det på ett lämpligt sätt avgränsade den personkrets som kunde anses vara i behov av änkepension av avsett slag.

Anledningen till att tilläggspensioneringen till skillnad från folkpensione- ringen inte innehåller stadgande om likställande i vissa fall av ogift kvinna med gift när det gäller rätten till änkepension är att det vid tillkomsten av ATP framstod som önskvärt att åstadkomma överensstämmande regler inom tilläggspensioneringen och gällande personalpensionssystem (prop. l959:100).

Isitt slutbetänkande (SOU 1971 :19) Familjepensionsfrågor m. m. behand— lade pensionsförsökringskommitte'n frågan om änkepension inom tilläggs- pensioneringen till samboende kvinna. Kommittén anförde därvid att önske- måletatt åstadkomma överensstämmande regleri det aktuella avseendet inom folk- och tilläggspensioneringen otvivelaktigt var värt beaktande. Emellertid kunde enligt kommitténs uppfattning läggas i viss mån andra synpunkter på änkepensionema inom tilläggspensioneringen än inom folkpensioneringen. Kommittén framhöll härvid bl. a. familjelagstiftningens betydelse för utform- ningen av tilläggspensioneringen samt anförde att det hade ansetts rimligt att rätten till änkepension inom tilläggspensioneringen på samma sätt som ett flertal andra rättigheter och skyldigheter av ekonomisk natur skulle knytas till äktenskapet. Folkpensioneringens regel kunde ses som ett undantag från denna princip, vilket var betingat av att behovssynpunkter här spelat en stor roll. Ytterligare hänvisade kommittén till att frågan om de ekonomiska rättsverkningama av äktenskap var föremål för utredning och att resultatet härav borde avvaktas innan ändring företogs i den berörda regeln. Kommittén föreslog så ledes ingen ändring av regeln att legalt äktenskap skall föreligga för rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen.

Under remissbehandlingen av betänkandet mottogs kommitténs ställnings- tagande på denna punkt i huvudsak positivt.

I betänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäkring harsocialpo/itiska samordningsutredningen redovisat överväganden om bl. a. ett enhetligt samboendebegrepp inom en samordnad allmän socialförsäkring (se avsnitt 3.3.2). Utredningen framhåller därvid att socialförsäkrings- och bidragssyste- men tillhör de områden där man av sociala skäl och av rättviseskäl i princip bör ha ett regelsystem som anknyter till den faktiska samlevnaden. Därför bör man enligt utredningen vid en samordning sträva efter en långtgående neutralitet mellan olika samlevnadsformer.

Samordningsutredningens överväganden (beträffande vilkas närmare inne— börd det kan hänvisas till det angivna betänkandets. 141—155) utmynnari att äktenskapet bör vara utgångspunkten för avgränsningen av familjen inom en framtida allmän socialförsäkring. Eftersom många även framöver troligen vill leva samman utan formellt äktenskap fordras emellertid enligt utredningen bestämmelser för hur samboende icke gifta skall likställas med gifta.

Huvudregeln i en samordnad försäkring bör enligt utredningen vara att, efter förebild från den allmänna försäkringen, med gifta jämställa man och kvinna som stadigvarande sammanbor utan att vara gifta om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Utredningen framhåller att det kan antas att flertalet samboendefall där likställighet aktualiseras kan prövas på grundval av indiciema i denna huvudregel. Därmed uppfylls ett viktigt krav på bestämmelserna inom socialförsäkringen, nämligen att de skall vara enkla och schabloniserade. Utredningen påpekar att dessa indicier dessutom vilar på vedertagna uppfattningar om vad som avses med äktenskapsliknande förhållanden. Eftersom likställighetsregler har sär- skild vikt för bidrag till bamfamiljer,exempelvis efterlevandestöd, ärdet enligt utredningen också naturligt att förekomsten av barn får betydelse för avgränsningen av familjen. Utredningen anser att ett generellt tillägg till regeln dock bör övervägas. Det gäller samboende icke gifta som väntar barn tillsammans.

] övrigt menar utredningen att den ökade enhetligheten bör uppnås genom en tilläggsregel som bygger på ett vidare samboendebegrepp. Denna tilläggsre- gel bör vara att med gifta likställs även man och kvinna som stadigvarande lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Samlevnadsförhållan- dena bör bedömas med hänsyn till varaktigheten av förhållandet, förekomsten av gemensam bostad och ekonomisk hushållsgemenskap samt om barn vårdas gemensamt. Som regel bör enligt utredningen flera av dessa omständigheter vara för handen för att likställighet skall kunna tillämpas. Det framhålls att samboendet bör vara av viss varaktighet, särskilt när det är fråga om stöd till efterlevande. Utredningen betonar att denna tilläggsregel kommer att behöva tillämpas endast i ett mindre antal fall.

Vid rernissbe/rana'lr'ngen av socialpolitiska samordningsutredningens för- slag tillstyrktes detta i allmänhet, dock sällan helt reservationslöst. Framför allt betonade många remissinstanser de utrednings- och tillämpningssvårig- heter som kan uppstå vid en utvidgning av den allmänna försäkringens nuvarande samboendebegrepp. Kritiken eller tveksamheten riktade sig främst mot att införa begreppet äktenskapsliknande förhållanden när det gäller att bedöma om icke gifta skall anses likställda med gifta. Någon kritik riktades däremot i allmänhet inte mot förslaget att samboendebegreppet enligt AFL skall utvidgas till att gälla även dem som väntar barn tillsammans. Detsamma var fallet beträffande förslaget att äktenskapet skall vara utgångspunkten för att bestämma familjetillhörigheten.

8.6.3. Samboendebegrepp på vissa andra områden

På många olika håll i lagstiftningen rn. m. utanför den allmänna pensione- ringen finns regler där civilståndet påverkar rätten till ekonomiskt stöd eller där sådant stöd utges med skilda belopp eller enligt särskilda bestämmelser för gifta och icke gifta. l en hel del fall har därvid de för gifta gällande villkoren gjorts tillämpliga också på större eller mindre grupper personer som sammanlever utan att ha ingått äktenskap. Även utanför fältet för ekonomiskt stöd förekommer likställighetsregler av detta slag. Vid de avgränsningar som därvid gjorts av vilka grupper som skall jämställas med gifta har valts olika metoder på olika områden inom lagstiftningen m. m.

Nuvarande regel inom folkpensioneringen, att med gift likställs pensions- berättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn, har motsvarighet på flera andra områden. Bestämmelser med denna innebörd finns sålunda bl. a. inom skattelagstiftningen—t. ex. i kommunalskattelagen (1 928370) och lagen (1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt — samt i studiestödslagen när det gäller sådana former av studiestöd som prövas mot makes inkomst. Även föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen tillämpar detta jämställdhetsbe- grepp.

Vanligt förekommande i lagstiftningen är även regler som med gifta likställer dem som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Något krav på att de sammanboende tidigare varit gifta med varandra eller har barn gemensamt finns då inte uppställt. Oftast har dock getts vissa andra kompletterande villkor i fall av detta slag. Sålunda gäller inom arbetsskade- l/örsäkringen att samlevnaden skall ha bestått avsevärd tid (enligt praxis minst

två år) för att kvinna. som inte varit gift med den avlidne och inte heller har barn gemensamt med honom, skalljämställas med änka i fråga om rätten till efterlevandelivränta. [ vad avser rätten till statliga och statskommunala bostadsbidrag likställs vid inkomstprövningen med makar man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Med makarjämställs även man och kvinna som i annat fall lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Härvid krävs dock att de har gemensamt hushåll. Ett motsva- rande villkor skall enligt motiven gälla också i fråga om bidrag till vämpliktiga m. fl. enligtfamiljebidragslagen (19781520). Enligt lagtexten avses med maka även den som utan att vara gift med den vämpliktige lever tillsammans med honom under äktenskapsliknande förhållanden. Vid prövningen beaktas. förutom förhandenvaron av gemensamt hushåll, varaktigheten av samman- boendet och förekomsten av gemensamma barn. Också vad beträffar rätten till bosättningslån likställs med makar man och kvinna som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Enligt förarbetena skall sådant samboende anses föreligga då sökandena visar att de gemensamt förhyr eller äger sin bostad eller att båda varit kyrkobokförda på samma adress i sex månader.

Även på avtalsförsäkringamas område förekommer ibland att samboende under äktenskapsliknande förhållanden tillagts samma verkningar som äktenskap (jfr avsnitt 2.3). Detta är fallet med avseende på tjänstegruppliv- jörsökringarna på de statliga och kommunala avtalsområdena samt på LO/SAF-området. Liknande regler förekommer inom statens personskade- försäkring och i TFA. Frågan om likställighet skall tillämpas i ett enskilt fall avgörs härvid i allmänhet av särskilda nämnder.

Med avseende på det föreslagna social/örsäkringsti/lägget har för en tid sedan i rapporten (Ds S l980zl) SOFT lagts fram förslag om att en försäkrad som inte är gift skall vid tillämpningen anses som gift, om han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Detta skall anses vara fallet om de sammanboende har varit gifta med varandra, har eller har haft barn tillsammans, väntar barn tillsammans eller skulle kunna gifta sig med varandra och har ekonomisk hushållsgemenskap sedan minst sex månader.

Ett annat rekvisit som någon gång används i lagstiftningen när det gäller att likställa samboende med gifta är att den ena parten skall ha varit beroende av den andra för sin försörjning. Ett sådant villkor finns i skadeståndslagen (se avsnitt 5.2), och det äger tillämpning även i vissa fall då ersättning skall utges från privat försäkring, t. ex. trafikförsäkring.

Ytterligare finns på en del områden regler som, för att åstadkomma likställighet mellan gifta och bl. a. ogifta samboende, hänvisar till att parterna skall vara varandra närstående. Sådana bestämmelser finns bl. a. inom hyresrätten. i rättegångsbalken och i konkurs/agen.

Det är dock långtifrån alltid som ogifta samboende på ett eller annat sätt likställs med gifta. I åtskilliga sammanhang förekommer alltjämt att civilstån- det är avgörande för rätten till förmåner. Som framhållits i det föregående är detta f. n. fallet med avseende på änkepension från tilläggspensioneringen. Likställighetsregler saknas också inom tjänstepensioneringarna på kollektiv- avtalsområdet. TGL på PTK/SAF—ornrådet har inte heller något sådant stadgande. Detsamma gäller i regel enligt standardvillkoren för _fi'r'vi/liga gruppliv/ömäkringar.

8.6.4. Överväganden på familjerättens område

I giftermålsbalken finns, som framgår av översikten i avsnitt 5.1, regler om makars inbördes underhållsskyldighet under bestående äktenskap och efter äktenskaps upplösning, om förvaltning av egendom under äktenskapet och om delning av egendomen efter upplösning av äktenskapet. Ärvdabalken innehåller bestämmelser som i vissa fall ger efterlevande make arvsrätt efter den andre maken.

För dem som utan att vara gifta sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden finns inga familjerättsliga regler som motsvarar dem i giftermåls- balken och ärvdabalken. Mellan sådana personer finns således ingen inbördes underhållsskyldighet eller arvsrätt.

Ett undantag utgör lagen (I 973.155 I ) om ogifta samboendes gemensamma bostad. vilken f. n. har tidsbegränsad giltighet till utgången av år 1984. Enligt denna gäller att, om vid upplösning av äktenskapsliknande samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna den ena av parterna innehar hyres- eller bostadsrätt till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen tjänat som parternas gemensamma bostad, den andra parten har rätt att överta hyres- eller bostadsrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om parterna inte har eller har haft barn tillsammans, gäller det sagda bara om synnerliga skäl talar därför. Upplöses sammanlevnaden genom att en av parterna avlider, tillämpas de angivna reglerna i fråga om den efterlevandes rätt att överta hyres- eller bostadsrätt som innehafts av den avlidne.

Den familjerättsliga lagstiftningen är sedan år 1969 föremål för översyn av familjelagssakkunniga (Ju 1970152). I sitt första delbetänkande (SOU l97214l) Familj och äktenskap I förde familjelagssakkunniga en diskussion i frågan om lagstiftningens neutralitet till olika former för familjebildning. De sakkunniga sökte därvid först klarlägga vad som skall förstås med neutralitet och fann att den kan ges två olika tolkningar. Den ena kan vara att enskilda får välja vilka normer som skall gälla för deras samlevnad. Lagstiftaren borde då inte påtvinga sammanlevande enhetliga regler. Den andra tolkningen skulle vara att ge neutralitetstanken den helt annorlunda innebörden att neutralitet föreligger bara om den samhälleliga regleringen av mannens och kvinnans inbördes relationer och av deras förhållande till det utanförliggande samhället är densamma oavsett om de ingått äktenskap eller ej. Neutraliteten förverk- ligas då på så sätt att äktenskapet varken ger fördelar eller medför nackdelar som inte är för handen redan på grund av den faktiska samlevnadssituationen. Familjelagssakkunniga konstaterade att det är uppenbart att de två formerna av neutralitet inte kan förverkligas samtidigt.

Neutralitetsaspckten gör sig enligt de sakkunniga gällande i två hänseenden, nämligen dels inom det område som äktenskapslagstiftningen reglerar, dels inom de olika regleringar utanför detta område som tar äktenskapet till utgångspunkt för särbestämmelser sakligt grundade på mannens och kvinnans samhörighet, exempelvis inom social- och skatterätt. Såvitt avser det av äktenskapslagstiftningen reglerade området fann de sakkunniga att ett för— verkligande av neutralitetstanken genom att konsekvent ge samma regler för samlevande ogifta som för gifta skulle beröva äktenskapet som rättsligt institut dess materiella innehåll. Detta uteslöt emellertid inte att det på särskilda

punkter kunde komma i fråga att av sociala eller särskilda andra skäl ge regler för samlevande ogifta av samma innehåll som för gifta. De sakkunniga konstaterade att man dock i sådana fall måste beakta att man kan nå effekter i direkt strid med de samlevandes vilja, nämligen om de underlåter att gifta sig just i syfte att undgå en rättslig reglering av sin förbindelse.

Såvitt gäller likabehandling oavsett civilståndet på områden utanför det som äktenskapslagstiftningen täcker hänvisades till att vissa punkter inom social- och skatterätten är exempel härpå. Enligt de sakkunniga kan man från praktiska synpunkter hävda att en ordning där man endast anknyter till civilståndet ofta är ändamålsenlig. Civilståndet, som är registrerat genom det allmännas försorg, kan lätt fastställas utan att den enskilde själv behöver medverka. Klarläggandet av den faktiska samlevnadssituationen kan däremot vålla utredningssvårigheter, särskilt om parterna har olika uppfattning.

I den proposition som byggde på familjelagssakkunnigas nämnda betän- kande (prop. 1973z32) framhöll/öredragande statsrådet:

Utanför den familjerättsliga lagstiftningen — exempelvis inom social- och skattelagstift- ningen — likställs i viss utsträckning samlevande ogifta med makar. Tanken är att samboende män och kvinnor som lever under samma sociala och ekonomiska förhållanden skall behandlas lika oberoende av om de har ingått äktenskap eller inte. Vid förverkligandet av denna tanke har lagstiftaren ofta ställts inför problem att finna lämpliga och lätt konstaterbara kriterier för att avgöra om äktenskapsliknande samlevnad föreligger eller inte i det enskilda fallet. Ett vanligt sätt att lösa problemet har inom social- och skattelagstiftningen varitatt med gifta likställa samboende som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans. Andra kategorier av samboende har inte kunnat likställas med gifta, eftersom det inte har ansetts kunna komma i fråga att bygga avgränsningen på regler som förutsätter att myndigheterna i enskilda fall skall göra ingående undersökningar beträffande männi- skors personliga levnadsförhållanden.

Föredragande statsrådet framhöll vidare att hans principiella uppfattning var att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner i möjlig mån bör undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skiljas. I propositionen anfördes ytterligare att det är uppenbart att äktenskapsrättens regler kan göras tillämpliga endast i fall då kontrahenterna har kommit överens om att gifta sig och på visst sätt utåt manifesterat sin överenskommelse, dvs. när de har ingått äktenskap i den form lagen anvisar. Detta innebär visserligen, påpekade föredragande statsrådet, att de människor, som sammanlever under äkten- skapsliknande förhållanden men som aven eller annan anledning inte vill ingå äktenskap, i åtskilliga hänseenden blir underkastade andra rättsregler än de gifta och att detta kan vara oförmånligt för dem båda eller för endera av dem. Detta är emellertid ofrånkomligt om man utgår från att äktenskapet är Och måste vara grundat på frivillig överenskommelse.

Samhället måste emellertid, anfördes i propositionen, räkna med som en realitet att det i dag finns ett betydande antal familjer där föräldrarna inte är gifta. Lagstiftaren måste ta hänsyn till detta, framför allt vid utformningen av bestämmelser som direkt eller indirekt berör barn. Det bör givetvis inte i en modern lagstiftning få förekomma att barnens intresse blir sämre tillgodosed- da av det skälet att föräldrarna inte är eller har varit gifta med varandra.

Familjelagssakkunnigas arbete berör f. n. frågan om äktenskapets ekono-

miska rättsverkningar och avser närmast spörsmålet om egendomsordningen i äktenskapet. I samband därmed kommer de sakkunniga att ta ställning till hur det framtida äktenskapliga regelsystemet skall återverka på det civilrättsliga förhållandet mellan andra samlevande par, t. ex. mellan ogift man och ogift kvinna. mellan två personer av samma kön eller mellan nära släktingar. Ett betänkande vari dessa frågor tas upp har aviserats till år 1981.

8.6.5. Statistiska och sociologiska undersökningar

Det övervägande antalet män och kvinnor som bildar familj väljer äktenska- pet som form för samlevnaden. Under senare tid har det emellertid blivit allt vanligare att män och kvinnor bildar familj utan att gifta sig. En mätare på omfattningen av sådan samlevnad utan äktenskap kan vara frekvensen av barn som är födda av ogift mor. Under l900-talet låg denna andel länge på 10—15 %. Från slutet av 1960-talet har skett en markant ökning, och andelen uppgick år 1979 till ca 38 %. Av intresse i sammanhanget är också hur giftermålsfrekvensen har utvecklats. Som framgår av redovisningen i bilaga A var antalet årligen ingångna äktenskap tämligen konstant år från år under 1950-talet och början av 1960-talet. Antalet sjönk fr. o. m. år 1967 fram till år 1974, då en viss uppgång skedde. Efter år 1976 har sedan skett en ny minsk- ning för varje år.

Under de senaste åren har gjorts en del olika undersökningar om förekomsten av samboende utan äktenskap. I familjelagssakkunnigas första betänkande gjordes den uppskattningen att under 1950-talet och början av 1960-talet andelen samboende ogifta var högst 1 % av alla samboende. I samma betänkande redovisades specialbearbetningar av två undersökningar från år 1969. Den ena visade att man kunde beräkna att närmare 7 % av alla samboende var ogifta och således drygt 93 % gifta. Hälften av dessa familjebildningar mellan icke gifta var 0-5 år gamla. I knappt 40 % av hushållen fanns barn. Den tolkningen gavs undersökningsresultaten att samboende utan äktenskap kunde ses som en övergångsform. dvs. parterna sammanbodde en tid innan de gifte sig. I en annan bearbetning befanns att ca två tredjedelar av de ogifta mödrarna var sammanboende med barnets far. Av samtliga samboende mödrar i den undersökningen visade sig ungefär 13 % vara ogifta och 87 % gifta.

Det förmodligen säkraste och mest representativa materialet om i vilken utsträckning samboende utan äktenskap förekommer kan erhållas från 1975 års folk- och bostadsräkning(FoB 75). Närmare uppgifter om resultaten härav lämnas i bilaga A (vid tabell A 3). Som framgår av vad där redovisas var vid räkningstillfället år 1975 ca 1 l % av samtliga samboende ogifta och således ca 89 % gifta. Andelen icke gifta samboende varierade kraftigt med åldern. Medan mer än hälften av de samboende i åldern 20—24 år var ogifta. var andelen ogifta väsentligt lägre än andelen gifta redan i åldersklassen 2.5—29 år. Andelen icke gifta sjönk sedan kraftigt ju högre upp man kom i åldersklas- serna. För dem som var 40 år eller äldre uppgick andelen ogifta till enbart några få procent. Ser man enbart till barnfamiljer vardet enligt FoB 75 i ca 9 % av samtliga familjer som föräldrarna sammanbodde utan att vara gifta. Undersökningen visade också att det förelåg relativt stora variationer mellan olika delar av landet. Under det att andelen icke gifta samboende utgjorde ca

15 % i Jämtlands och Gävleborgs län, var motsvarande andel bara 7% i Jönköpings län. 1 storstädema var fördelningen mellan gifta och icke gifta i stort sett densamma som riksgenomsnittet.

I rapporten (SOU 1978155) Att sambo och gifta sig. utarbetad av docenten Jan Trost och fil. kand. Bo Lewin på uppdrag av familjelagssakkunniga. har redovisats dels en sammanställning över och bearbetning av officiell statistik och olika studier om samboende utan äktenskap, dels resultatet av en intervjuundersökning av ett antal samboende gifta och ogifta par i Gävle. I rapporten sågs, som en kommentar till uppgiftema enligt FoB 75 att 1 1 % av samtliga samboende skulle vara ogifta. att detta siffervärde i relation till tidigare studier förefaller något lågt. Vad som uppnåtts i undersökningen torde vara minimisiffror. En rimlig uppskattning sommaren 1978 av den verkliga förekomsten av samboende som icke är gifta men som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden sägs vara 15 % av alla samboende par (vilket motsvarar omkring 300 000 par). Med hänvisning till giftermålsstatistiken anförs att det kan tänkas att vi nu för tillfället har nått en relativt stabil nivå. där giftermålstalen kommer att hålla sig ganska oförändrade, vilket i sin tur innebär att många människor är samboende ogifta för att så småningom gifta sig och att giftermålen således har blivit senarelagda.

Mot bakgrund av det omfattande material som presenteras i rapporten redovisas några slutsatser, av vilka kan nämnas följande. Sverige har världens högsta frekvens av samboende utan äktenskap. I stort sett alla som gifter sig har dessförinnan under kortare eller längre tid sammanbott som ogifta under äktenskapsliknande förhållanden. Sammanflyttningen tillgår på ettdera av två sätt, vilka båda är mycket vanliga. Det ena sättet är ett successivt samman- flyttande där det vanligtvis är svårt att avgöra när sammanflyttningen blivit ett faktum. Det andra slaget av sammanflyttning är det som sker efter ett beslut och där tidpunkten för sammanflyttningen är lätt identifierbar. Samboende med och utan äktenskap betraktas av de flesta som i stort sett identiska företeelser; någon skillnad mellan dem märks inte i vardagslivet. Många samboende ogifta känner inte till vilka rättsverkningar som blir aktuella t. ex. när sammanlevnaden upplöses. För de flesta av dem som sammanbor är det självklart att de skall gifta sig någon gång i framtiden. För att äktenskap verkligen skall komma till stånd krävs dock en utlösande faktor. Förklaringen till om man gifter sig eller ej är inte något medvetet val mellan olika regelsystem eller något hänsynstagande till utformningen av de sociala förmånerna för gifta och icke gifta.

8.6.6. Kommitténs överväganden och förslag Allmänt

I frågan om vilka grupper vuxna efterlevande som bör omfattas av skyddet från den reformerade familjepensioneringen har kommittén redan i de allmänna övervägandena (avsnitt 6) fastlagt vissa utgångspunkter för avgörandet. Som där framhållits bör det sålunda komma i fråga att utge familjepension endast i fall av samlevnad med familjefunktioner. Vidare bör krävas att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Detta innebär att utanför efterlevandepensioneringens tillämpningsområde faller situationer

där hushållsgemenskap förelegat t. ex. mellan syskon. mellan arbetskamrater samt mellan föräldrar och vuxna barn. Inte heller kommer pensioneringen att omfatta någon form av samlevnad mellan personer av samma kön (t. ex. mellan homosexuella).

En avgränsning av detta slag kan bl. a. motiveras av att personer som sammanbor under angivna förhållanden på åtskilliga väsentliga punkter har ett annat praktiskt och ekonomiskt levnadsmönster än det som man i regel finner vid samlevnad med familjefunktioner. Det torde i de nämnda situationerna vara mindre vanligt att det föreligger en sådan gemenskap i ekonomiska och liknande ting att den ena partens bortgång medför samma förändringi den efterlevandes förhållanden och samma behov av ekonomiskt tillskott från samhällets sida som typiskt sett är fallet vid en samlevnad där parterna varit gifta eller skulle ha kunnat ingå äktenskap. Några barn finns normalt inte heller i de nu berörda förhållandena. Som anförs i det följande anser kommittén förekomsten av barn vara en väsentlig faktor att beakta vid uppställandet av regler på ifrågavarande område.

Ytterligare avgränsningar av gruppen efterlevande följer av de villkor som kommittén i det föregående uppställt med avseende på rätten till omställ- ning- och försörjningsbidrag. Dessa innebär att familjepension skall kunna utgå till enbart sådan efterlevande som stadigvarande sammanbodde med person av annat kön vid dennes död. Dessutom skall fordras att denna sammanlevnad har bestått i minst fem år oavbrutet fram till tidpunkten för dödsfallet eller att parterna då stadigvarande sammanbodde också med barn som var under åtta år. Dessa förutsättningar får bl. a. till följd att gift (eller därmed jämställd) efterlevande som inte sammanlevde med sin make vid dennes bortgång inte kommer att omfattas av rätten till omställnings- och försörjningsbidrag. Motiven för dessa ställningstaganden har kommittén angivit i avsnitt 8.2.

På nu och på i avsnitt 6 angivna skäl kan inte heller bli aktuellt att utsträcka efterlevandeskyddet till att omfatta frånskilda män och kvinnor som inte återupptagit sammanlevnaden med den förutvarande maken.

En väsentlig princip som kommittén betonar i flera sammanhang i detta betänkande är att det inom den framtida familjepensioneringen bör gälla överensstämmande regler för rätten till stöd mellanfolk- och tilläggspensio- neringen. Enligt kommitténs mening bör detta vara fallet även i vad avser avgränsningen av den personkrets som bör vara berättigad till familjepension. Bl. a. underlättas härigenom tillämpningen av regelsystemet. Synpunkten att det kunde finnas skäl att ha olika bestämmelser på förevarande område mellan folk- och tilläggspensioneringen har tidigare hävdats på den grunden att det föreligger en skillnad mellan folkpensioneringen, där det är fråga om att skapa en grundtrygghet, och tilläggspensioneringen, där även tanken om bevarande av standarden före dödsfallet kommer in i bilden. Också andra motiv har, som framgår av översikten i avsnitt 8.6.2. anförts för en ordning av detta slag. Dessa synpunkter kan man inte bortse ifrån. Enligt kommitténs mening gör sig emellertid önskemålet om en enhetlig reglering så starkt gällande att de skäl som talar i annan riktning måste få vika. Frågan har också numera kommit i ett delvis nytt läge. Folkpensionen har bl.a. till följd av genomförda lagändringar år 1979 fått en i viss mån ändrad funktion varvid dess karaktär av pensionsskydd för det första basbeloppet och som grundbelopp för tilläggs-

pensionen starkare framhävts. Tillräcklig anledning att längre skilja mellan folk- och tilläggspensioneringen på nu ifrågavarande punkt finns alltså inte. Likaså anser kommittén det väsentligt att samma regler gäller på förevarande område för omställnings- och försörjningsbidrag.

Som utgångspunkter för efterlevanderekvisitets utformning uppställer kommittén således att skyddet skall ta sikte på personer som skulle kunna ingå äktenskap med varandra och som sammanlever i ett förhållande med _familjefimktioner. Det bör vidare krävas att det vid tidpunkten för dödsfallet förelegat en httshållsgemenskap mellan parterna. Vidare krävs att samman— levnaden mellan parterna hah viss stadga och varaktighet. Av det anförda kan man dra den slutsatsen att de grupper, beträffande vilka det i första hand kan diskuteras i vad mån de skall omfattas av efterlevandeskyddet, är gifta samt män och kvinnor som utan att ha ingått äktenskap sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden.

Denna avgränsning är emellertid enligt kommitténs uppfattning inte tillräcklig. Av olika skäl, som närmare redovisas i det följande, behövs fastare hållpunkter. Bl. a. kan inte komma i fråga att generellt föra in alla som sammanbor utan äktenskap under den skyddade personkretsen. Det gäller alltså att närmare precisera denna krets.

Kommittén anser. i likhet med socialpolitiska samordningsutredningen (se under avsnitt 8.6.2). det alltjämt motiverat att äktenskapet skall vara utgångspunkt _för avgränsningen av den personkrets som omfattas av efterlevandeskyddet. Även om äktenskapets betydelse för familjebildningen har minskat något under de senaste åren, är fortfarande det alldeles övervägande antalet personer som sammanlever gifta med varandra. I all synnerhet gäller detta i de åldersgrupper där deti annat än enstaka fall inträffar att den ena parten i familjebildningen avlider. Flertalet samlevnadsförhållan- den torde börja i form av sammanboende utan äktenskap men de leder efter kortare eller längre tid till att parterna gifter sig med varandra eller separerar. .

Den fråga som då uppkommer är om man — såsom är fallet enligt nuvarande regler för änkepension från tilläggspensioneringen — skall stanna vid äkten- skapet som avgränsning för rätten till omställnings— och försörjningsbidrag eller om man bör gå därutöver och låta rätten tillkomma större eller mindre grupper icke gifta som sammanbor utan att ha ingått äktenskap.

Till förmån för att begränsa skyddet till att gälla enbart gifta kan anföras vissa skäl. Inom familjerätten bygger regelsystemet f. n. i huvudsak på uppfattningen att äktenskapet är den enda erkända formen av samlevnad mellan man och kvinna. Samlevnad under andra betingelser är där i princip att betrakta som ett faktiskt förhållande utan rättsliga konsekvenser. Det är först i och med ingående av äktenskap som ekonomiska förpliktelser uppkommer mellan parterna. Enbart i fall då parterna är gifta med varandra inträder t. ex. inbördes underhållsskyldighet och arvsrätt dem emellan. Även giftorättsgemenskap är förbehållen gifta.

Samma ståndpunkt skulle naturligtvis kunna intas även på efterlevande- pensioneringens område. Liksom det endast med äktenskapet följer en mängd andra rättigheter och skyldigheter av ekonomisk natur, skulle först därmed kunna inträda också rätten till efterlevandestöd från den allmänna försäkring- en. Ett jämställande av fri samlevnad med äktenskap såvitt gäller efterlevan-

destödet innebär att man låter samlevnaden medföra vissa förmåner trots att parterna inte anses böra åläggas någrajuridiska eller ekonomiska förpliktelser inbördes. Vidare kan en anledning till att parterna inte ingått äktenskap vara att de velat vara ekonomiskt självständiga och inte omfattade av samhällets regelsystem för gifta.

Att bygga upp ett särskilt regelsystem för samlevande ogifta inom social- försäkringen för att åstadkomma likabehandling av dessa med gifta medför vidare praktiska nackdelar. Det uppkommer nämligen problem att finna regler som i realiteten får sådan likabehandling till följd. Bedömningar av om det föreligger ett stadigvarande samboende kan dessutom under alla förhål- landen föranleda betydande tillämpningssvårigheter. Medan civilståndet är registrerat genom det allmännas försorg och därmed klart och entydigt samt lätt att fastställa utan den enskildes medverkan. kan klarläggandet av den faktiska samlevnadsssituationen vålla stora utredningsproblem och betydan- de arbete för dem som handhar efterlevandesstödets administration. Risk föreligger för avsevärda tolkningssvårigheter. och det finns även en fara för missbruk av reglerna.

Emellertid finns också åtskilliga skäl som pekar åt det motsatta hållet. nämligen till förmån för att jämställa par som sammanlever utan äktenskap med gifta när det gäller rätten till efterlevandeförmåner. Som kommittén framhållit i avsnitt 6 bör sålunda en grundläggande princip för det reforme- rade efterlevandestödet vara att detta så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisar neutralitet mellan olika former av samlevnad och till skilda moraluppfattningar. Tanken om neutralitet i lagstiftningen är visserligen, såsom familjelagssakkunniga påpekade i betänkandet SOU 197214 1. inte entydig utan kan ge upphov till två skilda tolkningar (se avsnitt 8.6.4). Att den tolkningen. som innebär att parterna helt fritt skulle få välja vilka rättsregler som skall gälla för deras samlevnad. inte kan göras gällande i fråga om efterlevandepensioneringen är uppenbart. Däremot finns skäl att i möjligaste mån hävda den andra tolkningen vad avser nu förevarande om råde och att således i viss utsträckning låta samma regler gälla för förhållandet mellan man och kvinna som varaktigt sammanbor vare sig de gift sig eller inte.

Man måste vidare ta hänsyn till att det i dag faktiskt finns ett stort antal personer som sammanbor utan att vara gifta. Enligt senast gjorda bedömning- ar skulle ungefär 15 % av alla samboende par inte vara gifta med varandra. Äktenskapet speglar nu alltså inte fullständigt den faktiska samlevnadssitua- tionen. och detär numera ett otillräckligt faktum när det gäller att identifiera sådana förhållanden där det föreligger en familjegemenskap av sådan karaktär att behov generellt sett kan anses föreligga av ekonomiskt stöd om den ena parten skulle avlida.

Detta är en realitet som måste beaktas i lagstiftningsarbetet. Det kan ifrågasättas om samboende icke gifta i alla situationer bör ställas utanför det skydd som efterlevandepensioneringen representerar endast därför att de — kanske av okunnighet om gällande regelsystem — inte har registrerat sitt samboende genom att ingå äktenskap. I de flesta fall har parterna troligen inte alls reflekterat över de ekonomiska konsekvenserna av att de inte gift sig eller haft en felaktig uppfattning därom. Något principiellt motstånd mot äkten- skapet som institution torde normalt inte heller ligga bakom valet av

samlevnadsform. Många gånger har parterna förmodligen helt enkelt glidit ini ett äktenskapsliknande förhållande; det torde endast i undantagssituationer vara fråga om ett väl övervägt samvetsäktenskap (jfr SOU 1978155). Starka skäl kan således anföras föratt, när det gäller stödet till efterlevande, lägga vikt vid den faktiska samlevnadsforrnen och inte fästa avgörande betydelse vid om parterna valt viss rättslig form för sin samlevnad eller inte.

Vid en samlad bedömning finner kommittén att skälen för att gå utöver äktenskapet som grund för efterlevandeförmåner överväger framför de motiv som kan anföras för att hålla fast vid äktenskapet såsom avgränsningsfaktum. Det bör alltså inom såväl folk- som tilläggspensioneringen förekomma likställighet ine/lan gifta och vissa grupper ogifta samboende beträffande en framtida familjepensionering. Härvid uppkommer emellertid frågan hur en regel bör närmare utformas som likställer samboende icke gifta med gifta. Innan kommittén går in på spörsmålet om räckvidden och innebörden av en sådan likställighetsregel, skall emellertid något beröras vissa allmänna frågeställningar.

I olika sammanhang där frågan om utformningen av samboendebegrepp diskuterats har framhållits att ställning bör tas först sedan pågående reförmar- bete på,/amiI/erättens område har avslutats. Detta arbete har redan resulterat i betydelsefulla förändringar av reglerna inom bl. a. äktenskapsrätten. F.n. utreder familjelagssakkunniga frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverk- ningar och de kommer därvid att ta ställning även till i vad mån det framtida äktenskapliga regelsystemet bör återverka på förhållandet mellan andra sammanlevande par. Ett betänkande med förslag i dessa frågor har aviserats till innevarande år.

Genom 1973 års familjerättsreforrn fastslogs att äktenskapet bör kunna bevaras som den nomiala och naturliga formen för familjebildning för det helt övervägande antalet människor. Inom familjerätten kunde inte komma i fråga att generellt ge regler för samlevande ogifta av samma innehåll som för gifta. ; Sådana regler kunde bli aktuella endast på särskilda punkter där sociala eller andra skäl talade för det. På områden utanför familjerätten, t. ex. i fråga om sociala förmåner, borde däremot eftersträvas att bestämmelserna fick sådant innehåll att de inte påverkade parternas val av samlevnadsform (jfr avsnitt 8.6.4). Också den reform i fråga om de familjerättsliga underhållsreglema som genomfördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 1979 innebär att den inbördes underhållsskyldigheten alltjämt begränsas till att avse gifta; motsvarighet därtill föreligger inte med avseende på sammanboende icke gifta. En huvuduppgift i familjelagssakkunnigas nuvarande arbete rör förmögenhets- ordningen i äktenskapet och efterlevande makes ställning i bl. a. arvsrättsligt avseende.

Med hänsyn till det anförda är uppenbart att de pågående övervägandena på familjerättens område kommer att ge endast ringa vägledning när det gäller regleringen av ogifta samboendes ställning på andra rättsområden. Statsmak- tema har också slagit fast att det finns skäl till att olika lösningar väljs härvidlag mellan å ena sidan familjerätten och å andra sidan t. ex. socialrätten, eftersom skilda hänsyn gör sig gällande och eftersom skilda tolkningar av neutralitets- begreppet kan hävdas på olika sektorer av lagstiftningen. Vidare kan nämnas att pensionskommittén i dessa delar erhållit upplysningar om familjelagssak— kunnigas nu aktuella arbete.

På grund av det sagda finner kommittén det inte föreligga några avgörande skäl för att avvakta resultatet av reformarbetet inom familjerätten före det ställning tas till frågan om efterlevandeskyddets räckvidd vad avser ogifta samboende. Detta spörsmål bör alltså lösas utifrån de hänsyn som gör sig gällande beträffande just efterlevandepensioneringen.

Överhuvudtaget vill kommittén ifrågasätta om det är alldeles givet att målsättningen bör vara att finna läsningar beträHa/ide ogifta samboende vilka är generella för alla lags/[finingsområden ens inom socialrättens ram. Naturligtvis kan det av olika skäl helt allmänt sägas vara önskvärt med så enhetliga regler som möjligt. Enligt kommitténs mening är det emellertid uppenbart att man vid utformandet av samboendebegrepp måste ta hänsyn till syftet med de materiella reglerna. och detta syfte kan naturligtvis variera från område till om råde. Samboendebegreppet på en viss sektor bör därför sättas i relation till de konkreta förmånsreglema inom denna sektor och definieras med hänsyn till vilka former av samlevnad som man önskar skall omfattas av just dessa regler. Det likställighetsbegrepp. som det kan finnas skäl för när det gäller en inkomst- eller behovsprövad förmån som t. ex. bostadsbidrag eller det föreslagna socialförsäkringstillägget och som syftar till att begränsa rätten till stöd. kanske inte alls är det lämpligaste när det gäller en förmån av helt annat slag. Vida re bör bemärkas att. medan det på vissa områden kan finnas an ledning att med äktenskap likställa redan en kortare tids samboende. det på andra områden kan föreligga skäl att ta hänsyn till enbart längre tids samlevnad. Likaså kan i en del fall böra beaktas endast personer som har gemensamma barn. under det att det i andra fall kan finnas motiv för att ha ett vidare samboendebegrepp.

Den likställighetsregel som väljs för efterlevandepensioneringen bör således enligt kommitténs uppfattning utformas med hänsyn till att den skall äga tillämpning på kategorin efterlevande och avsejust förmåner till dem i denna grupp som generellt sett kan sägas vara i behov därav. Överväganden som ligger bakom de samboendebegrepp som uppställts på andra håll i lagstift- ningen och som har andra ändamål att fylla bör alltså i nu förevarande sammanhang inte tilläggas avgörande betydelse. Reglerna inom familjepen- sioneringen bör utformas mot bakgrund av de ekonomiska behov som omställningsbidraget och försörjningsbidraget avser att tillgodose.

Däremot finns givetvis starka skäl som talar för att det skall gälla enhetliga regler för samboende utan äktenskap inom olika delar av den allmänna pensioneringen, och om möjligt även inom hela den allmänna försäkringen. Härvidlag bör beaktas att det samboendebegrepp som väljs för rätten till familjepension rimligen bör vara detsamma som det vilket tillämpas när det gäller att avgöra i vilka fall rätten till utgående pension skall bortfalla. Om samlevnad under vissa särskilda betingelser berättigar till efterlevandestöd. bör samma former av samlevnad med annan person utgöra grund för indragning av tidigare beviljat stöd.

Vidare bör enligt kommitténs mening överensstämmelse inom folkpensio- neringen finnas även för framtiden mellan å ena sidan det samboendebegrepp som skall gälla för familjepensioneringen och å andra sidan den likställighets— regel som skall tillämpas vid beräkning av folkpension såsom för ensamstå- ende eller såsom för gift. I dessa senare fall utgår pensionen med lägre belopp för gifta och därmedjämställda som båda uppbär pension än för ensamstående

pensionstagare. Likaså bör det samboendebegrepp som finns inom folkpen- sioneringen — framdeles liksom nu — gälla också beträffande rätten till kommunalt bostadstillägg och—övergångsvis—hustrutillägg. Frågan huruvida någon i dessa nu nämnda hänseenden skall likställas med gift aktualiseras självfallet i ett betydligt större antal fall än när det gäller rätten till efterlevandepension. Vid övervägandena om efterlevanderekvisitets utfonn— ning bör därför läggas betydande vikt vid att reglerna ges en sådan utformning att de utan svårigheter kan tillämpas också för de nu angivna pensionsförmå— nema. Spörsmålet om likställighetsregler härför behandlar kommittén när- mare i det följande.

Även inom arbetsskadeförsäkringen anser kommittén samma samboende- begrepp böra tillämpas som i fråga om familjepensioneringen. Skälen härför och den närmare utformningen av regler på det fältet anger kommittén i avsnitt 10.

Olika alternativ/ör utformning av en likställighetsregel Kommittén har i det föregående redovisat sin uppfattning att äktenskapet bör vara utgångspunkt för avgränsningen av den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet. Vid sidan härav bör dock ges regler som med gifta likställer vissa grupper icke gifta samboende. Vad som härvid bör komma i fråga är fall av samlevnad mellan man och kvinna under äktenskapsliknande förhållanden. lnte all sådan samlevnad bör emellertid, som angivits ovan. omfattas av en likställighetsregels tillämpningsområde. Härunder bör falla enbart situationer där det förelegat hushållsgemenskap mellan parterna och där sammanlevnaden generellt sett kan anses ha varit mera fast och varaktig. Enligt kommitténs uppfattning är det också önskvärt att regeln tar sikte på sådana situationer där behov typiskt sett föreligger av ekonomiskt stöd och att rätten till stöd inte görs vidare än vad som framstår såsom socialt motive- rat.

Samtidigt kan konstateras att det torde vara närmast omöjligt att konstruera lättillämpade och odiskutabla kriten'er enligt vilka likställighet förekommer endast i klart motiverade situationer men vilka utestänger från rätten till stöd alla fall där behov härav inte är för handen. Att finna en enkel och oomstridd lösning på det problem som här behandlas låter sig inte göra.

' Det måste också beaktas att prövningen av om förutsättningama för likställighetsregelns tillämplighet är för handen skall göras av försäkringskas- soma i administrativ ordning och i ett stort antal ärenden årligen. Det är därför nödvändigt att likställigheten begränsas till att omfatta lätt konstaterbara och klart definierade situationer som i normalfallet inte fordrar något större mått av administrativa insatser i form av långvariga utredningar, omfattande kontroll m. m. Kommittén anser det således vara erforderligt att likställig- hetsregeln byggs upp på grundval av vissa schabloniserade faktorer.

När det gäller att närmare utforma en likställighetsregel som tillägger samlevnad utan äktenskap motsvarande rättsverkningar som äktenskap kan finnas anledning att något diskutera vissa av de metoder härför som använts eller övervägts på andra håll i lagstiftningen (jfr avsnitt 8.6.3). Flera av dessa haren sådan karaktär att de. med hänsyn till de utgångspunkter som uppställts i det föregående, direkt kan avvisas såsom olämpliga på efterlevandepensio- neringens område.

Sålunda kan här knappast komma i fråga att grunda likställighet redan på viss tids mantalsskri vn ing eller kyrkobokföring på gemensam adress. Mot en sådan bestämmelse kan invändas att den skulle få ett alltför vidsträckt tillämpningsområde och att den skulle omfatta även många situationer där det inte föreligger en sådan ekonomisk och personlig gemenskap att motiv föreligger för att efterlevandestöd skall utgå. Också t. ex. inneboendeförhål- landen skulle falla in under bestämmelsen. På motsvarande skäl kan ekonomisk liris/tallsgemwtskap sedan viss tid tillbaka inte ensamt anses vara ett användbart kriten'um i nu förevarande sammanhang. Samma invändning- ar kan riktas också mot lösningen att som definition använda begreppet närstaende när det gäller att urskilja den stödberättigade kretsen efterlevande.

En annan möjlighet vore att införa någon form av särskild frivillig registrering av samboendet och att ta denna som utgångspunkt för rätten till familjepension. En sådan ordning skulle dock i princip innebära att man tillskapar en ny form av äktenskap. något som framstår såsom olämpligt. Detta gäller i synnerhet som äktenskapet i dag enligt lagstiftningen kan betraktasjust som en form av registrering av ett avtal ingånget inför offentlig myndighet. ] fråga om detta alternativ kan därför anläggas i huvudsak samma synpunkter som beträffande möjligheterna att begränsa rätten till efterlevan- destöd till att avse enbart gifta.

Vidare bör beaktas att med giftermålet följer en mängd andra rättsverk- ningar utöver rätten till familjepension. Det kan då inte vara motiverat att införa en ny form av registrering. vilken ger upphov till enbart en viss rättighet — efterlevandeskyddet — som är förbunden med äktenskapet men inte till de andra rättigheter och de skyldigheter som detta medför. Lösningen att lägga en frivillig registrering till grund för efterlevandestödet skulle vidare sannolikt få betydelse för enbart de män och kvinnor som är väl medvetna om lagstiftningens konsekvenser och om sina sociala rättigheter men inte för andra som måhända kan ha väl så stort behov av skydd men som inte har tillräckligt god kännedom om regelsystemet för att kunna tillvarata sina intressen och låta registrera sitt förhållande.

Kommittén anser på grund av det anförda att inte heller denna lösning är lämplig när det gäller att utforma en likställighetsregel för efterlevandepen- sioneringen.

Ett annat alternativ som skulle kunna synas ligga närmare till hands vore att i lagtexten föreskriva att med äktenskap skall likställas fall av samlevnad under äktenskapsliknandeförhållanden. Inte heller en sådan bestämmelse skulle emellertid uppfylla de krav som kommittén anser vara väsentliga för regleringen på den allmänna pensioneringens område.

Redan när det gäller att avgöra vad som skall förstås med samlevnad av äktenskapsliknande karaktär uppstår problem. Fråga uppkommer bl. a. om vilka faktorer som skall kunna göra att ett samlevnadsförhållande är att betrakta som äktenskapsliknande. För att besvara den frågan tvingas man ta ställning till spörsmålen om vad som kan anses karakterisera ett äktenskap och vilka av dessa karakteristika som måste vara för handen för att göra en samlevnad mellan icke gifta äktenskapsliknande; frågor som är nog så komplicerade. Av naturliga skäl kunde inte gärna komma i fråga att grunda rätten till familjepension helt på den efterlevandes egna uppgifter och att utan vidare godta dessa för bedömningen av om förhållandet varit av äktenskaps-

liknande karaktär. Mer objektiva bedömningsgrunder framstår som erforder- liga. En regel av innebörd att samlevnad under äktenskapsliknande förhål- landen skulle grunda rätt till familjepension fick därför preciseras med en rad detaljföreskrifter eller genom omfattande uttalanden i förarbetena till vägled- ning för regelns tolkning.

Härtill kommer att det skulle uppstå svårigheter att avgöra vid vilken tidpunkt den äktenskapsliknande samlevnaden egentligen började. Gjorda undersökningar visar att det inte är ovanligt att till och med de samboende själva har divergerande uppfattning om när de egentligen började att sammanleva under äktenskapsliknande förhållanden och även om huruvida de överhuvudtaget någonsin har sammanbott under sådana förhållanden. Härav framgår också att sammanflyttningen mellan parterna ofta sker successivt, varför det är praktiskt taget omöjligt att fastställa när den blivit ett faktum. Problem kan naturligtvis uppkomma även när det gäller att avgöra om ett äktenskapsliknande förhållande har blivit upplöst före dödsfallet. Någon dom på äktenskapsskillnad kan i dessa fall inte bli aktuell.

En regel med en så allmän utformning. att den med gifta likställer icke gifta som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden. skulle leda till att det fick uppställas krav på utredning och bevisning i varje enskilt fall. Detta skulle bli följden även om regeln försågs med vissa kompletterande villkor. såsom t. ex. krav på gemensam bostad. hushållsgemenskap och gemensam ekonomi. Med en regel av angiven innebörd skulle således de tillämpande organen tvingas att närmare gå in och i detalj undersöka vilken relation som förelegat mellan partema och hur deras personliga förhållanden i övrigt gestaltat sig. Dessutom skulle bli erforderligt att i de enskilda fallen utföra kontroller och pröva bevisning om förhållandenas karaktär. Detta oaktat torde risken för missbruk inte kunna undvikas.

En regel som den angivna skulle sannolikt medföra att tillämpningen kom att präglas av en viss oregelbundenhet därigenom att likartade fall skulle komma att bedömas olika av skilda tillämpande organ. Med en så oprecis lagregel torde detta bli svårfrånkomligt. Rättssäkerheten och kontrollerbar- heten av beslutets riktighet för den enskilde skulle således riskera att bli lidande. Det torde nämligen erbjuda svårigheteratt få fram en tillräckligt säker och entydig praxis för regelns tillämpning. Risk måste vidare anses föreligga att utredningen i enskilda fall kan ta så lång tid att den period om ett år varunder omställningsbidrag i regel skall utgå redan har gått till ända innan slutligt beslut om bidrag kan fattas. I fråga om den enskilde efterlevande gör sig också integritetshänsyn gällande mot en regel av här berörd innebörd. Enligt kommitténs mening är det inte lämpligt med regler som leder till att enskilda pensionssökande tvingas att i den omfattning som här skulle erfordras lämna uppgifter om sina personliga förhållanden och sina relationer till annan person.

Inom den allmänna pensioneringen har tidigare. som angivits i avsnitt 8.6.2. funnits en regel enligt vilken med gift kunde likställas ogift som sedan avsevärd tid sammanlevde med annan under äktenskapsliknande förhållanden. Genom beslut år 1960 avskaffades emellertid denna regel och ersattes med den i AFL nu gällande. Erfarenheten hade visat att det i rättstillämpningen blev svårt att tolka den tidigare regeln. De skäl som då anfördes för att avskaffa den dessförinnan gällande likställighetsregeln äger giltighet än i dag.

Kommittén anser således att man bör undvika regler som förutsätter att försäkringskassoma på sätt nämnts måste i ett stort antal fall göra ingående undersökningar om efterlevandes personliga förhållanden och om den tidigare sammanlevnadens art och närmare karaktär. Härför talar inte minst hänsyn till de efterlevande. På grund härav och av det i övrigt anförda finner kommittén att alternativet, innebärande en allmänt formulerad regel att samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden skall jämställas med äktenskap. inte bör komma i fråga på nu förevarande område.

Enligt kommitténs uppfattning framstår det som önskvärt att en likställig- hetsregel mera exakt fastslår vilka objektiva förutsättningar som skall föreligga för regelns tillämplighet och att dessa faktorer låter sig konstatera utan en omfattande utredning i varje enskilt fall.

En lösning som i stor utsträckning tillgodoser dessa önskemål är den som f. n. tillämpas inom folkpensioneringen för bl. a. änkepension. Enligt denna jämställs med gifta sådana samboende som tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamt barn. Dessutom krävs att det rört sig om ett stadigvarande sammanboende.

Genom att anknyta till förekomsten av gemensamt barn eller tidigare äktenskap täcker man flertalet av de fall där överensstämmelsen med ett äktenskap är störst. Det kan nog antas att det främst äri situationer då parterna gemensamt har barn som sammanlevnaden haft den varaktighet och stabilitet som utgör anledning för samhället att gripa in med särskilt efterlevandestöd. Förekomsten av ett gemensamt barn utgör en betydelsefull faktor för förhandenvaron av en i egentlig mening äktenskapsliknande samlevnad. Att lägga vikt vid bamförekomst ligger också i linje med synpunkten att etterlevandepensioneringen bör ha barnen som utgångspunkt. Och i de fall där parterna tidigare varit gifta med varandra men efter dom på äktenskapsskill- nad ånyo flyttat ihop och börjat sammanleva kan det ofta vara en tillfällighet att de inte på nytt ingått äktenskap. Genom att det för rätten till omställnings- och försörjningsbidrag skall finnas ett krav på minst fem års oavbrutet sammanboende eller på vårdnad om minderårigt bam, kan nog antas att den återupptagna sammanlevnaden fått erforderlig stadga och att man inte behöver befara att regeln kan komma att utnyttjas i spekulationssyfte.

Vidare bör beaktas att det torde vara i endast ett begränsat antal fall som fri samlevnad kan ses som ett egentligt alternativ till äktenskap. Oftast är det fråga om ett stadium som de flesta passerar innan de gifter sig. Och om barn inte finns skulle ändå krävas att parterna bott samman minst fem år för att rätt till familjepension skulle uppkomma. Inom denna tid torde många som börjat sammanbo såsom ogifta ha ingått äktenskap eller upplöst sitt förhållande. I de åldrar där samboende utan äktenskap är mera vanligt förekommande är det också samtidigt ovanligt att någon av partema avlider. Nämnda omständig— heter medför att man inte torde behöva befara att en likställighetsregel av den innebörd som ovan angivits skulle leda till att stora grupper icke gifta samboende i en skyddsvärd situation skulle komma att falla utanför efterlevandeskyddets tillämpningsområde.

Helt problemfri är naturligtvis inte en definition sådan som den här behandlade. Även med denna kan uppkomma vissa problem i den praktiska tillämpningen. Gemensamt barn eller tidigare äktenskap är inte det enda villkor som skall vara uppfyllt. Dessutom fordras att det förelegat ett

stadigvarande sammanboende. Denna anknytningspunkt är inte lika lätt att konstatera som de övriga. Detta krav skall emellertid gälla även beträffande gifta. och svårigheterna härvidlag är inte att hänföra till likställighetsregelns utformning utan till de villkor som uppställts för rätten till omstäl lningsbidrag (och försörjningsbidrag).

Vidare kan det sannolikt förekomma enstaka fall där den nämnda avgränsningen kunde te sig godtycklig och där det kunde framstå som angeläget att efterlevandestöd utgavs. T. ex. kunde detta bli fallet i vissa situationer där parterna sammanlevt som ogifta under mycket lång tid eller där de sammanbott med icke gemensamt barn. Angivna konsekvens blir emellertid en följd av att regelsystemet aldrig kan göras fullständigt heltäck- ande eftersom man inom en socialförsäkring nödgas utgå från vissa schablo— niserade faktorer som grund för rätten till stöd.

Kommittén har övervägt en lösning som innebär att man håller fast vid den berörda definitionen som huvudregel men öppnar möjlighet till likställighet även i andra fall där särskilda eller synnerliga skäl därtill föreligger. Mot en sådan dispensregel kan dock riktas i princip samma invändningar som mot användningen av begreppet samlevnad under äktenskapsliknande förhållan— den. Dispensregeln skulle ge utrymme för skönsmässiga bedömningar vid tillämpningen. och det skulle krävas omfattande utredning i varje särskilt fall föratt avgöra om regeln är tillämplig eller inte. Kommittén har därför avvisat tanken på en sådan dispensregel. Av hänsyn till bl. a. angivna omständigheter bör dock vissa tillägg göras till nuvarande likställighetsregel i AFL. I det följande behandlar kommittén närmare detta spörsmål.

Kommittén finner sålunda att den likställighetsregel som väljs för den reformerade familjepensioneringen bör utformas med utgångspunkt från den motsvarande regel som f. n. gäller inom folkpensioneringen. Med en sådan undviks i möjligaste mån tillämpningssvårigheter, och ett efterlevandeskydd kommer att kunna beredas flertalet av de icke gifta samboende som befinner sig i en sådan situation att det är påkallat med ekonomiskt stöd från samhället om endera parten skulle avlida. Den fördelen vinns också att överensstäm- melse kommer att gälla med reglerna inom skatterätten. bl. a. i fråga om arvsskatt. Med hänsyn till de övergångsbestämmelser som kommittén lägger fram förslag till i avsnitt 9.1 är det också angeläget att det kommer att gälla så stor likhet som möjligt med vad som nu är föreskrivet med avseende på änkepensioneringen. Önskemålet om att på sikt grunda pensionssystemet på egenförmåner talar även för att verkningarna av likställighetsregeln inte sträcks ut alltför långt.

Förslag till likställighetsregel/örfamiljepensioneringen

Som framhållits ovan föreslår kommittén att en likställighetsregel för familjepensioneringen skall utformas på så sätt att med gifta skall jämställas man och kvinna som sammanbott utan att ha ingått äktenskap och som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Härutöver skall krävas att parterna stadigvarande sammanbodde vid tidpunk- ten för dödsfallet.

Liksom enligt de för änkepension från folkpensioneringen nu gällande reglerna bör likställighet förekomma enbart i fall då såväl mannen som

kvinnan inte var gift med an nan. För tillämpning av regeln bör alltså krävas att envar av parterna var ogift. frånskild eller änka resp. änkling.

För att omställningsbidrag skall utgå fordras enligt kommitténs förslag i vissa fall att sammanboendet mellan parterna bestått oavbrutet minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Enligt motsvarande regel för änkepension krävs att det förelegat minst fem års äktenskap, varmedjämställs tid varunder en icke gift kvinna oavbrutet sammanbott med mannen fram till dennes död. I praxis har vid tillämpning av dessa regler inte tagits hänsyn till tid varunder kvinna. som senare ingått äktenskap med mannen, dessförinnan sammanbott med honom om parterna då inte tidigare varit gifta med varandra och inte heller hade gemensamt barn. Med avseende på den nu föreslagna likställig- hetsregeln bör någon sådan begränsning inte upprätthållas. Med hänsyn till att de flesta som gifter sig tidigare har sammanbott som ogifta under viss tid, anser kommittén det vara rimligt att det vid tillämpningen av villkoret om fem års oavbrutet sammanboende räknas med även tid varunder parterna samman- levt före äktenskapets ingående. Detta bör alltså gälla oavsett om parterna under denna föregående tidsperiod hade gemensamt barn eller tidigare varit gifta med varandra eller om detta inte var fallet. På motsvarande sätt bör sådan tid räknas den efterlevande till godo också om han eller hon aldrig gift sig med den sedermera avlidne men vid dödsfallet uppfyller kraven för att likställig- hetsregeln skall tillämpas. Detta blir t. ex. aktuellt om parterna sammanbott utan äktenskap oavbrutet under längre tid än fem år, om de fått gemensamt barn exempelvis ett år före ena partens bortgång samt om de inte samman- bodde med barnet vid dödsfallet.

Överhuvudtaget bör gälla att bedömningen av om likställighet skall äga rum får göras med ledning av förhållandena vid dödsfallet. När det är fråga om att bedöma sammanboendets varaktighet bör däremot inte tas hänsyn till under vilka former detta ägt rum. Det bör härvid vara utan betydelse om parterna då varit gifta eller tidigare varit gifta eller om de då haft gemensamt barn. Inte heller bör vid denna bedömning tillmätas vikt om någon av parterna var gift med annan under sammanboendets inledande fas.

I ytterligare ett avseende bör göras en utvidgning — eller kanske snarare en precisering—av nuvarande likställighetsregel i AFL. Av förarbetena till denna (SOU 195932 och prop. l960:75) kan utläsas att avsikten synes ha varit att rätt till änkepension skulle tillkomma inte enbart kvinna som har eller har haft barn med den avlidne mannen utan även sådan kvinna som vid dödsfallet var havande med barn till honom. Enligt kommitténs mening framstår det som motiverat inom den reformerade familjepensioneringen med likställighet i situationer av detta slag. Till undvikande av missförstånd bör detta dock komma till klart uttryck i lagtexten. För att regeln skall träda i tillämpning skall alltså fordras att parterna väntade gemensamt barn. Likställighet bör gälla inte enbart då mannen avlidit utan även i fall då det är kvinnan som gjort detta.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i fråga om den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet att detta i första hand skall ta sikte på gifta. Med gifta skall likställas man och kvinna som utan att vara gifta — med varandra eller med annan — stadigvarande sammanbodde vid tidpunkten för dödsfallet och som tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft eller väntade barn gemensamt.

Efterlevandefo'rmånerför gifta icke samboende

Enligt de för änkepension från folkpensioneringen nu gällande reglerna i AFL föreligger inte rätt till sådan pension för gift kvinna, om kvinnan vid dödsfallet levde åtskild från sin make och dessutom efter det sammanlevnaden med denne upphörde stadigvarande sammanbott med annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.

Någon motsvarighet till denna regel erfordras inte inom den reformerade familjepensioneringen. Ett grundläggande villkor för rätt till omställnings- och försörjningsbidrag är att den efterlevande stadigvarande sammanbodde med maken när denne avled. Redan härigenom avskärs alltså från pensions- rätt efterlevande som levde åtskild från maken. Härvidlag bör dock beaktas vad kommittén i anslutning till förslaget om omställningsbidrag anför om tolkningen av begreppet stadigvarande sammanboende (se specialmotivering- en).

Bortfall av pensionsrätt

En särskild fråga som uppkommeri detta sammanhang avser vilka regler som bör gälla för det fall att en efterlevande som beviljats omställnings- eller försörjningsbidrag därefter ingår äktenskap eller börjar sammanleva med annan. Det kan härvid ifrågasättas om detta bör utgöra grund för att dra in den utgående pensionen för framtiden eller om denna bör kunna utges också fortsättningsvis. Vidare får övervägas under vilka omständigheter en eventuell indragning bör bli aktuell.

De för änkepension gällande reglerna innebär att pensionen dras in om kvinnan gifter sig eller stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Under särskilda förutsättningar (se avsnitt 8.6.2) kan pensionen dock senare börja utgå på nytt.

Enligt kommitténs mening är det långtifrån självklart att det för de nu föreslagna formerna av familjepension bör uppställas regler i nämnda hänseende liknande dem som gäller för änkepension. Vid en jämförelse med dessa bestämmelser bör nämligen beaktas att änkepensionen i regel är en långvarig förmån medan omställnings- och försörjningsbidragen kommer att vara mer tidsbegränsade och behovsinriktade. Nu gällande regler för änke- pension bygger vidare på äldre tankegångar av innebörd att en efterlevande kvinna efter omgifte eller inledande av visst sammanboende med annan inte längre skulle vara i behov av pension. eftersom hennes försörjning skulle tillgodoses av den man med vilken hon lever samman. Dessa tankar ståri strid med de utgångspunkter kommittén funnit böra uppställas för familjepen- sionsreforrnen. Det bör också beaktas att någon laglig försörjningsskyldighet inte föreligger vid samboende utan äktenskap. Inte heller kan det tas för givet att den efterlevandes ekonomiska situation förbättras ens vid ingående av nytt äktenskap. Om t. ex. en efterlevande gifter om sig med en person som inte förvärvsarbetar och får bidra också till dennes underhåll. torde tvärtom uppkomma en ekonomisk belastning för den efterlevande.

Vidare torde det i praktiken uppkomma svårigheter när det gäller att få kännedom om fall där den efterlevande lever samman med annan utan att ha ingått äktenskap med denne. En regel om indragning av familjepensionen i

sådana situationer medför därför tillämpningsproblem. Å andra sidan skulle en bestämmelse om att pensionsrätten bortfaller endast vid omgifte men inte vid annan sammanlevnad sannolikt leda till att den pensionsberättigade undviker att legalisera det nya förhållandet genom äktenskap. Härigenom skulle lagstiftningen alltså komma att påverka parternas val av samlevnads- form och inte förhålla sig neutral därtill.

Synpunkter av bl. a. här nämnda innebörd har lett till att det med verkan fr. o. m. den I juli 1979 har genomförts en ändring av reglerna inom äktenskapsrätten om inverkan på underhållsbidrag av underhållsberättigad makes omgifte (SOU 1977137. prop. 1978/79:12. LU 9). Härvid har upphävts den tidigare bestämmelsen att sådant underhållsbidrag automatiskt upphörde vid ingående av nytt äktenskap. I stället kan domstol nu -— om parterna inte avtalat om annat — mera fritt pröva från fall till fall om parternas faktiska ekonomiska förhållanden ändrats så genom omgiftet att en jämkning av underhållsbidraget är motiverad.

Även om angivna omständigheter framstår som tungt vägande vill kom- mittén likväl inte förespråka en reglering av innebörd att all familjepension alltid skall lämnas opåverkad av att den efterlevande ingår nytt äktenskap eller sammanlever med annan utan äktenskap. I stället bör komma i fråga i viss mån skilda regler för olika former av familjepension.

Beträffande sådant omställningsbidrag som enligt förslaget skall utgå för en tid av ett år efter dödsfallet gör sig de ovan redovisade skälen särskilt starkt gällande. Bidraget skall utgå under bara en begränsad tid. och det bör då inte komma i fråga att belasta administrationen med regler som medför att rätten till bidrag måste omprövas i vissa fall. något som skulle kräva särskilda utredningar. Omställningsbidrag i denna form bör därför enligt kommitténs mening inte påverkas av omgifte eller annan samlevnad.

Vad avser den form av omställningsbidrag som skall kunna utges vid vård av minderårigt barn samt beträffande försörjningsbidrag bör emellertid en lösning av motsatt innebörd väljas. Trots de invändningar som kan anföras mot en regel som innebär att pensionen skall dras in vid ingående av nytt äktenskap eller samlevnad med annan anser kommittén en sådan inte kunna undvaras. De skäl som talar för detta måste anses överväga framför skälen häremot. Det rör sig i dessa fall om pensionsförmåner som kan komma att utgå under en relativt lång tidsperiod. En ordning som lämnar pensionen opåverkad under en längre tid efter ett omgifte skulle kunna uppfattas som stötande. Rätten till familjepension har sin utgångspunkt i äktenskapet. och avsikten med den är att tillgodose ett behov av ekonomisk trygghet i vissa kvalificerade familjebildningar. Om den efterlevande då ingår i ett nytt sådant förhållande, kan det ses som om motiv inte längre föreligger för samhället att bidra till den ekonomiska tryggheten för den efterlevande. I det nya förhållandet erhåller den efterlevande också ett skydd inom pensioneringen mot risken att den nye kontrahenten skulle avlida.

Vidare måste beaktas att man inte kan göra en alltför långtgåendejämförelse med vad som gäller beträffande underhållsbidrag. Som framhållits i det föregående år det nödvändigt att bestämmelserna inom den allmänna försäkringen utformas enligt vissa schabloniserade grunder med utgångspunkt från vad som generellt sett framstår som den lämpligaste lösningen. Det är alltså erforderligt att uppställa en klar och enkel regel som gäller lika för alla

situationer och inte lämnar utrymme för någon skönsmässig prövning från fall till fall.

Vad avser den närmare utformningen av en sådan regel. att tillämpa i fråga om försörjningsbidrag samt beträffande omställningsbidrag som utgår vid vård av minderårigt barn. anser kommittén det vara rimligt att familjepension i dessa former får upphöra att utgå om den berättigade ingår äktenskap. I dessa fall blir den nye maken underhållsskyldig mot den efterlevande. Emellertid bör man inte stanna härvid. Som angivits ovan bör lagstiftningen i möjligaste mån undvika att påverka valet av samlevnadsform. Familjepension som nu är aktuell bör därför bortfalla också i vissa fall av samman levnad utan äktenskap med ny partner. Av administrativa hänsyn är det dock knappast möjligt att låta all sådan samlevnad medföra förlust av pensionsrätten. Av skäl som kommittén utförligt utvecklat i det föregående skulle det stöta på uppenbara svårigheter att fastställa om det i visst fall är fråga om ett samboende under äktenskapsliknande förhållanden. En så allmän regel skulle. som nämnts. . medföra stora tillämpningsproblem och kräva orimligt stor arbetsinsats av de tillämpande organen. Det framstår enligt kommitténs mening också som naturligt att en regel om bortfall av pensionsrätt vid samlevnad under särskilt angivna omständigheter korresponderar med den regel som ger rätt till familjepension för samboende icke gifta om ena parten skulle avlida. Samma faktorer som ger rätt till pension bör alltså medföra bortfall av pensionsrät- ten.

Kommittén föreslår således att rätten till försörjningsbidrag och till förlängt omställningsbidrag (vid vård av barn) skall upphöra i fall då den berättigade ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med annan. med vilken den efterlevande varit gift eller har eller har haft eller väntar barn. Detta bör gälla också om den nya parten ärgift med annan. liksom är fallet enligt nuvararande regel för änkepension.

Om rätten till pension på detta sätt har bortfallit. bör inte kunna komma i fråga att senare återuppliva pensionsrätten om det nya äktenskapet eller samboendet skulle upplösas inom viss tid. Ett sådant återupplivande skulle vara mindre väl förenligt med de nya familjepensionsförmånemas karaktär. Tanken härpå står dessutom i strid med kommitténs utgångspunkt att det skall föreligga ett samband mellan pensionen och dödsfallet. Har pensionsrätten en gång bortfallit, måste detta samband anses brutet. l förekommande fall kan dessutom den efterlevande beviljas familjepension efter den avlidne i det nya förhållandet.

Likställighetsregel inom övriga områden av den allmänna pensioneringen

Enligt 10 kap. 1 åAFL skall vid tillämpningen av reglerna om beräkning av storleken av ålders- och förtidspension vissa icke gifta pensionsberättigade likställas med gifta pensionstagare. Detta gäller i fråga om sådan pensionsbe- rättigad som stadigvarande sammanbor med annan med vilken han eller hon varit gift eller har eller har haft barn. Något krav på att de samboende icke är gifta med annan finns här inte utan likställighet tillämpas även för det fall att båda eller endera av dem är gift med annan men lever åtskild från maken. På grund av denna regel utgår folkpension i form av ålders- eller förtidspension —

liksom till gifta — med lägre belopp än till ensamstående pensionstagare till sådan med gift likställd person. En motsvarande likställighetsregel gäller enligt 9 & lagen (1962z392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Med tillämpning av denna kan i vissa fall kvinna som samman- bor med man utan äktenskap ges rätt till hustrutillägg. Likaså beräknas kommunalt bostadstillägg för med giftajämställda enligt de bestämmelser som gäller för personer vilka är förenade i äktenskap.

Vidare gäller i fråga om beräkning av ålders— och förtidspension att gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make skall likställas med ogift pensionstagare, om särskilda skäl inte föranleder till annat. Även denna regel har motsvarighet beträffande hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Enligt praxis behandlas med stöd av nämnda regler två makar. som sedan inte alltför kort tid bor på skilda håll. såsom ogifta i pensionshän- seende om särlevnaden kan antas bli stadigvarande. Detta gäller vid särlevnad såväl på grund av söndring som av annan orsak. Också i fall då en av makarna för avsevärd tid är intagen på anstalt tillämpas regeln vid beräkning av folkpensionens storlek. Däremot anses detta inte innebära skäl för indragning av hustrutillägg.

Kommittén har i det föregående framhållit sin uppfattning att det i fråga om samboende utan äktenskap bör gälla enhetliga regler inom hela den allmänna pensioneringen. Den regel som kommer till användning inom familjepensio- neringen för att med gifta likställa vissa grupper icke gifta samboende bör därför— liksom hittills — ha en motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan medan båda är i livet.

Nuvarande bestämmelsei 10kap. l éAFL om likställande av vissa icke gifta med gifta överensstämmer i stort sett med den likställighetsregel som kommittén föreslår skall gälla inom den framtida familjepensioneringen. Den kan därför kvarstå i stort sett oförändrad. Även i nu aktuellt hänseende bör dock likställighet äga rum också i fall då parterna väntar barn gemensamt. I likhet med vad som gäller f. n. bör inte krävas att parterna är ogifta. frånskilda eller änka resp. änkling. Även om någon av dem eller båda är gift med annan bör alltså komma i fråga att likställa dem med gifta. Den föreslagna regeln bör få tillämpning också beträffande kommunalt bostadstillägg och — övergångsvis utgivet — hustrutillägg.

Kommittén föreslår således att pensionsberättigad. som stadigvarande sammanbor med annan med vilken pensionstagaren har varit gift eller har eller har haft eller väntar barn. skall likställas med gift pensionsberättigad vid tillämpning av reglerna om ålders— och förtidspension från folkpensioneringen samt bestämmelserna för kommunalt bostadstillägg och — övergångsvis utgivet — hustrutillägg (jfr kommitténs förslag i avsnitt 1 1). Någon ändring av nuvarande praxis på dessa områden är inte avsedd med förslaget.

Vad sedan beträffar bestämmelserna om att gifta under vissa förutsättningar skall jämställas med ogifta med avseende på beräkningen av ålders- och förtidspension och på rätten till kommunalt bostadstillägg m. m. föreligger i dag inte parallellitet med änkepensioneringen. Nuvarande regler härvidlag vilar på särskilda motiv vilka ligger vid sidan av efterlevandepensioneringen. Genom kommitténs förslag till ett nytt familjepensionssystem uppkommer emellertid överensstämmelse även härvidlag. För rätt till familjepension skall

krävas att makarna stadigvarande sammanbott. Har de levt åtskilda blir den efterlevande inte berättigad till sådan pension. Och i fråga om beräkningen av ålders- och förtidspension m. m. anses den som stadigvarande lever åtskild från sin make inte såsom gift utan likställs med ogift. De nuvarande reglerna på dessa områden bör därför kvarstå oförändrade.

Vad slutligen avser andra regler i AFL än de ovan berörda om likställande av icke gifta med gifta har kommittén inte funnit det motiverat att nu ta upp dessa till behandling. Sådana regler finns i 3 kap. l 5 för den s. k. hemmama- kesjukpenningen samt i 20 kap. 2 å andra stycket beträffande föräldraförsäk- ringen och vårdbidrag. Överväganden om huruvida dessa regler bör ändras till att omfatta även dem som väntar barn gemensamt bör lämpligen göras i annat sammanhang. varvid hänsyn kan tas till ändamålen med och regelsystemet i övrigt för resp. förmånsform.

8.7. Internationella frågor 8.7.1 Inledning

Kommittén har i det föregående lagt fram förslag om en genomgripande omläggning av reglerna för familjepension inom den allmänna försäkringen. Med hänsyn härtill måste ställning tas också till olika frågor om vilka villkor som i internationellt hänseende bör gälla med avseende på de nya formema av stöd till efterlevande. Spörsmål som påkallar överväganden är vilka krav som bör uppställas beträffande rätten för utländska medborgare att vid bosättning häri landet erhålla familjepension från folk- och tilläggspensioneringen ochi vad avser rätten att uppbära sådana förmåner vid bosättning utanför Sverige. Såvitt gäller barnpension har kommittén behandlat de nämnda frågorna i avsnitt 7.2.3. 1 det följande tas upp motsvarande spörsmål beträffande förmåner till vuxna efterlevande.

8.7.2. Gällande bestämmelser

Berättigade att erhålla folkpension är svenska medborgare som är bosatta i Sverige. Pensionen utgår för dessa oberoende av bosättningstidens längd och oavsett om den berättigade tidigare har förvärvsarbetat eller ej. Detta gäller såväl egenpension som familjepension. Beträffande familjepension är det avgörande att den efterlevande är svensk medborgare och bosatt i Sverige.

Vid bosättning utomlands ärsvensk medborgare berättigad till folkpension i princip endast om han har rätt till ATP. Folkpensionsförmånemas storlek graderas i förhållande till det antal år för vilka den försäkrade eller, när fråga är om familjepension. den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggs— pensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år. utgår folkpensionen med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30.

Utländsk medborgare (eller statslös) som är bosatt i Sverige är på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning av viss minsta bosättningstid i Sverige. För

att familjepension skall utgå till utlänning fordras att antingen den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här.

I fråga om såväl svensk som utländsk medborgares rätt till folkpension finns vissa dispensreg ler som kan åberopas av den som flyttar utomlands sedan han beviljats folkpension i Sverige men som då inte uppfyller kraven på att få behålla pensionen vid bosättning utanför Sverige.

I övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om utländsk medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i olika socialförsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige och en del andra länder.I konventioner kan även föreskrivas kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till folkpension för utlänning vid bosättning i Sverige.

Rätten till tilläggspension är i och för sig inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättningi Sverige. Pensionspoäng inom ATP kan dock tillgodoräknas utlänningar bara om de är bosatta här i landet. Har någon tillgodoräknats pensionspoäng för ATP men senare flyttat från Sverige eller förlorat sitt svenska medborgarskap, är han emellertid alltjämt berättigad att erhålla tidigare intjänad ATP. Tilläggspension i form av familjepension utges även till den som aldrig haft någon anknytning till Sverige genom medbor- garskap eller bosättning här. I fråga om änke- och barnpension grundas rätten till tilläggspension inte på den efterlevandes egna förhållanden utan utgör en härledd rätt från annan person, vilken någon gång måste ha varit försäkrad för ATP.

Av betydelse när det gäller rätten till såväl folkpension som ATP är, som framgår av det tidigare anförda, i vissa fall att den försäkrade är bosatt i Sverige. Bosättningsbegreppet inom AFL bygger i huvudsak på motsvarande begrepp inom folkbokföringen. Närmare anvisningar för hur bosättningsbe- greppet skall tillämpas när det gäller den allmänna försäkringen har meddelats av riksförsäkringsverket i cirkulär 15/75. Detta är f. n. föremål för över- syn.

En närmare redogörelse för de berörda reglerna i den svenska lagstiftningen finns i avsnitt 2.1 . De bestämmelser angående familjepension som gäller enligt olika socialförsäkringskonventioner har redovisats i avsnitt 2.5.

8.7.3. Bakgrund till nuvarande regler

De nu gällande bestämmelserna i den svenska lagstiftningen om utlänningars rätt till folkpension vid bosättning i Sverige och om utlandssvenskars rätt till folkpension vid bosättning utomlands grundar sig på de förslag som pensionskommittén redovisade i sitt förra betänkande (SOU l977:46) Pen- sionsfrågor m. m. På grundval härav förelades riksdagen propositionen [978/79z75. Där framlagda förslag antogs av riksdagen (SfU 1978/79:15. rskr l64). De nya bestämmelserna trädde i kraft den I juli 1979.

Före ifrågavarande lagändring reglerades utlänningars rätt till folkpension uteslutande genom bilaterala konventioner samt genom 1953 års provisoriska eu ropeiska överenskommelse om social trygghet. I fråga om svenska medbor-

gares rätt till folkpension vid bosättning utomlands krävdes tidigare som huvudregel att den försäkrade va rit mantalsskriven här det år då han fyllde 62 år och de fem åren närmast dessförinnan.

Under förarbetena till den nya lagstiftningen framhölls att folkpensione- ringen syftartill att beredadem som är bosattaiSverige ett socialtgrundskydd. Vid sidan härav fyller emellertid folkpensioneringen också en annan funktion. För den som har förvärvsarbetat ingår nämligen folkpensionen som en del i den sammanlagda pension som i övrigt tilläggspensioneringen svarar för. Folkpensionen svarar sålunda för pensionsskyddet för den del av förvärvsin- komsten som motsvarar det första basbeloppet. Pensionskommittén anförde att, även om folkpensionens funktion som socialt grundskydd beaktas, det inte synes finnas motiv för att Sverige skall svara för ett sådant skydd för personer som är bosatta utomlands. Den uppgiften ankommer på bosättningslandet. Mot bakgrund av folkpensionssystemets utformning borde enligt kommitténs mening försiktighet iakttas då det gäller åtaganden om utbetalning av folkpension vid bosättning utomlands. Kommittén fann det svårt att motivera finansiering genom skatter och arbetsgivaravgifter av utomlands bosatta personers sociala grundskydd med åberopande enbart av tidigare bosättning i Sverige. Med den inriktning som förordades i kommitténs förslag till nya regler fick rätten till folkpension vid bosättning utomlands en klar karaktär av intjänad rätt till första basbeloppet. För att ge rätt till folkpension utanför Sverige måste således enligt den förordade lösningen en pensionsrätt tjänas in genom arbete i Sverige. För dem som är bosatta i Sverige skulle däremot folkpensionen helt behålla sin karaktär av socialt grundskydd lika för alla oavsett tidigare förvärvsarbete. Till pensionskommitténs överväganden anslöt sig föredragande departementschefen.

I fråga om rätten till folkpension för utlänningar bosatta i Sverige föreslog pensionskommittén att alla invandrare skulle tillförsäkras ett lagfäst minimi- skydd i form av likställdhet med svenska medborgare efter viss tids vistelse i Sverige. Enligt kommitténs förslag borde rätten till bl. a. ålders- och änkepension anknyta till bestämmelserna i den provisoriska europeiska pensionsöverenskommelsen. Detta innebar att den som vistats i Sverige minst 15 år efter fyllda 20 år, varav minst fem år omedelbart före pensionsansökan. skulle äga rätt till folkpension enligt samma regler som svensk medborgare så länge han är bosatt i Sverige. Enligt kommitténs uppfattning borde man avvakta erfarenheterna av det nya systemet innan man tog upp diskussion om lindrigare krav i fråga om vistelsetider. För barnpension föreslogs dock kortare kvalifikationstid (jfr avsnitt 7.2.3).

Föredragande departementschefen anslöt sig till kommitténs principförslag att det skulle skapas ett minimiskydd för samtliga i Sverige bosatta invandrare i den form att de skall vara likställda med svenska medborgare i fråga om rätt till folkpension förutsatt att de har bott här en längre tid. Mot bakgrund av synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen ansåg emellertid departementschefen att kvalifikationstiden borde göras kortare än vad kommittén föreslagit och anknytas till vad som föreskrivs i 1962 års ILO-konvention och i de nyare bilaterala socialförsäkringsöverenskom- melsema. I vad avser ålderspension borde således kvalifikationstiden bestäm- mas till tio år efter fyllda 16 år. Kvalifikationstiden för änkepension föreslogs bli fem år.

8.7.4. Kommitténs överväganden och förslag

De förslag till reformerad familjepension som kommittén lägger fram i detta betänkande innebär bl. a. att nuvarande änkepension på sikt avvecklas och ersätts av nya. mer behovsinriktade och könsneutrala. efterlevandeförmåner. som utgår från både folk- och tilläggspensioneringen på i princip identiska villkor. Den nya efterlevandepensioneringen omfattar i nu aktuellt hänseende dels ett omställningsbidrag att utges för en tid av ett år efter dödsfallet alternativt för längre tid till sådan efterlevande som har vårdnaden om och sammanbor med minderårigt bam, dels ett försörjningsbidrag att utgå till efterlevande som har svårigheter att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete. Vid sidan av dessa nya stödformer kommer dock under en lång övergångstid (se avsnitt 9.1) även fortsättningsvis att utges änkepension enligt dagens regler.

I det föregående har lämnats en redogörelse för nu gällande bestämmelser i internationellt hänseende beträffande änkepension. Dessa bestämmelser synes inte finnas skäl att ändra i samband med genomförandet av en familjepensionsrefbrm. och de bör därför enligt kommitténs mening kvarstå oförändrade med avseende på sådan änkepension som kommer att utges övergångsvis efter reformens ikraftträdande. .

Vad sedan beträffar de. förmåner som skall utgå enligt kommitténsförs/ag till reformerad Ifamiljepemionering finns anledning att skilja mellan folk- och tilläggspension samt mellan bosättning i Sverige och bosättning utomlands. Liksom enligt nuvarande ordning kan också läggas i viss mån skilda synpunkter på å ena sidan svenska och å andra sidan utländska medborga- re.

Folkpension och tilläggspension i form av omställningsbidrag och försörj- ningsbidrag bör självfallet utgå utan några kvalifikationsvillkor i nu föreva- rande hänseende till alla svenska medborgare som bor här i landet. Dessa förmåner bör direkt efter återflyttning till Sverige utges till tidigare utomlands bosatta. om övriga villkor för rätt till pension då är uppfyllda. Inte heller torde erfordras några särregler med avseende på bosättningsbegreppet. Härvidlag synes kunna tillämpas de allmänna principer som gäller för i huvudsak hela socialförsäkringen.

Beträffande rätten för utländska medborgare (och statslösa) att erhålla omställn ings- och försörjningsbidrag vid bosättning i Sverige får skiljas mellan förmåner från folk- och tilläggspensioneringen.

En allmän princip för til/('iggrpension är att sådan utbetalas utan avseende vid den berättigades medborgarskap eller bosättning och utan andra kvalifi- kationsvillkor än vad som följer av reglerna för intjänande av ATP. Att för de nu föreslagna formema av familjepension uppställa några nya villkor av detta eller annat slag skulle innebära ett avsteg från den allmänna principen för tilläggspensioneringen. något som kommittén inte anser det finnas skäl till när det gäller rätten att uppbära pension vid bosättning i Sverige. I sådant fall bör alltså utländska medborgare vara berättigade till omställnings- och försörj- ningsbidrag från ATP enligt samma regler som svenska medborgare. Den enda förutsättningi berört hänseende som kommer att gälla är alltså att den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng här i landet.

Inom Ili)lkpenxioneringen finns. som framhållits ovan. i dag särskilda

kvalifikationsvillkor i vad avser rätten till änkepension — och även bampen— sion -— för utlänning som är bosatt här i landet. Dessa regler infördes i den svenska lagstiftningen för ca två år sedan och utformades då efter mönster från modernare bilaterala socialförsäkringskonventioner. De nya efterlevandeför- månema omställningsbidrag och försörjningsbidrag kan i viss mån ses som en ersättning för änkepension, och det framstår därför enligt kommitténs uppfattning som motiverat att överföra dessa för änkepensioneringen gällande kvalifikationsvillkor till de nya efterlevandeförmånema. Dessa villkor var noggrant övervägda vid tillkomsten, och det finns inte anledning att nu vare sig helt avskaffa regeln om viss minsta tids bosättning i Sverige eller att förkorta eller förlänga kvalifikationstiden. Härför talar även den omständigheten att det är naturligt att det gäller samma villkor i nu aktuellt avseende för änkepension och för de nya pensionsforrnema. Det sagda innebär att en efterlevande man eller kvinna som är utländsk medborgare vid bosättning i Sverige bör bli berättigad till folkpension i form av omställningsbidrag och försörjningsbidrag under förutsättning antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt häri landet. Av de föreslagna reglerna för omställnings- och försörjningsbidrag följer att det därutöver skall för utlänningar, liksom för svenska medborgare, krävas att makarna stadigvarande sammanbodde vid tidpunkten för dödsfal- let.

Enligt nuvarande regler i 5 kap. AFL ersätts folkpension i form av änkepension till utländsk medborgare automatiskt av ålderspension då änkan uppnår 65 års ålder. även om hon då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Denna regel bör finnas kvar också i fortsättningen beträffande sådan änkepension som kommer att utges med stöd av de föreslagna öve rgångsbestämmelsema. Det skulle också kunna övervägas att ha en motsvarighet härtill i vad avser omställnings- och försörjningsbidrag. Emellertid skulle beträffande dessa förmåner en sådan regel kunna ge i viss mån slumpmässiga resultat. Omställningsbidraget skall nämligen utges förendast en begränsad tid, varför en regel av angiven innebörd härvidlag skulle bli av betydelse för i huvudsak enbart sådana efterlevande som fyllt 64 med inte 65 år vid dödsfallet. Dessutom skulle de gynnas vilka har vårdnaden om barn, som är under åtta år, vid den tidpunkt då de fyller 65 år. Och beträffande försörjningsbidraget skulle ett överförande av den nuvarande bestämmelsen till det reformerade efterlevandestödet få till följd att en utlänning, som har svårigheter på arbetsmarknaden e. d. och som därför beviljats sådant bidrag, skulle ges rätt till ålderspension från 65 års ålder utan hinder av att kvalifikationstiden för den förmånen då ännu inte är fullgjord. Denna fördel skulle däremot inte tillkomma sådana efterlevande invandrare som fått en fast fot på arbetsmarknaden och som därför inte har behov av försörjningsbidrag. Än mindre skulle detta gälla utlänningar vars make inte har avlidit. Med hänsyn till anförda omständigheter anser kommittén att någon motsvarighet till den nämnda regeln för änkepension inte bör införas beträffande de nya familjepensionsforrnema.

När det sedan gäller frågan om svenska medborgares rätt till familjepension vid bosättning utomlands har, som framgår av redogörelsen i det föregående,

nyligen införts ändrade regler på detta område inom Ifolkpensioneringen. Under förarbetena framhölls att folkpensionen bör ses som ett socialt grundskydd för dem som är bosatta i Sverige och att man bör iaktta försiktighet med åtaganden att svara för ett sådant grundskydd för utomlands bosatta. Detta kan tala för en viss återhållsamhet när det gäller att överväga vilka regler som härvidlag bör gälla med avseende på de nu föreslagna familjepensions- forrnema inom folkpensioneringen, Vidare kan finnas anledning att anlägga något olika synpunkter på å ena sidan omställningsbidrag och å andra sidan försörjningsbidrag.

Beträffande omställningsbidraget bör tonvikt läggas vid aspekten att folkpensionen skall svara för pensionsskyddet för den del av inkomsten som motsvarar det första basbeloppet. Till denna stödform bör därför överföras änkepensioneringens regel att folkpension utges vid bosättning utanför Sverige i förhållande till det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats ATP-poäng. Har pensionspoäng tillgodoräknats för 30 år (varvid hänsyn tas också till år med antagandepoäng), utges oreducerat omställningsbidrag, medan detta i annat fall utgår med visst antal trettiondelar av fullt bidrag. Avgörande skall alltså även fortsättningsvis vara den avlidnes och inte den efterlevandes år med ATP—poäng. Denna regel föreslås gälla i fråga om omställningsbidrag utgående för en tid av ett år efter dödsfallet samt dessutom beträffande sådant bidrag som utges till efterlevande man eller kvinna på grund av att vederbörande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. Detta betyder att det kan uppkomma vissa problem i den praktiska tillämpningen, eftersom det måhända inte alltid är helt lätt att konstatera att villkoren om vårdnad och sammanboende är uppfyllda när det gäller utomlands bosatta. De fall där dessa rekvisit skulle brista utan att detta skulle bringas till försäkringskassans kännedom torde dock bli relativt fåtaliga. Motsvarande svårigheter finns för övrigt redan i dag när det gäller änkepension grundad på vårdnad om och sammanboende med barn under 16 års ålder.

Tilläggspen_rion iförm av omställningrbidrag böri likhet med vad som nu är fallet i fråga om änkepension från tilläggspensioneringen utgå till svenska medborgare som är bosatta utomlands utan särskilda inskränkningar beträf- fande bosättningsort eller liknande.

I vad avser/örsörjningsb[drag./ranfolkpensioneringen anser kommittén det knappast kunna undvikas att det uppställs vissa speciella och principiellt nya villkor angående rätten för svensk medborgare att uppbära sådant bidrag vid bosättning utanför Sverige. Rent principiellt vore det visserligen önskvärt att försörjningsbidrag — i likhet med omställningsbidrag — under särskilda förutsättningar kunde utgå vid bosättning utanför Sverige. med hänsyn till att båda formerna ingår som förmåner i det allmänna pensionssystemet och att enhetliga regler härför bör gälla i största möjliga utsträckning. Det kan också framstå som angeläget att bidraget ger ett skydd även efter flyttning utomlands.

Kommittén vill dock framhålla det väsentliga i att skyddet inte får en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än det får för dem som bor kvar häri landet. Försörjningsbidraget har. sådant det utformats i kommitténs förslag. starka inslag av ett behovsprövat socialt grundskydd för i Sverige bosatta. Rätten till bidrag förutsätter sålunda bl.a. en tämligen ingående behovsprövningi nära samspel med arbetsmarknadsmyndigheter m. fl. Enligt

förslaget skall som regel krävas att den som uppbär försörjningsbidrag har kontinuerlig kontakt med svensk arbetsförmedling. är anmäld som arbetssö- kande där och beredd att ta ett anvisat arbete. Sådana villkor blir mycket svåra att uppfylla om den berättigade är bosatt utomlands. Avgörande för pröv- ningen skall nämligen vara den svenska arbetsmarknaden. inte andra länders. Inte heller skulle det vara möjligt att ha någon tillfredsställande kontroll i fråga om bidragsberättigade som är bosatta utanför Sverige.

Med hänsyn till det anförda bör enligt kommitténs mening uppställas som huvudregel att försörjningsbidrag utges bara vid bosättning i Sverige och att rätten härtill bortfaller om den efterlevande bosätter sig utomlands.

Något absolut hinder att utge försörjningsbidrag till svensk medborgare som är bosatt utomlands bör dock inte finnas. Det synes nämligen föreligga skäl att ge den som en gång beviljats sådant bidrag men senare flyttar utomlands möjlighet att åberopa de dispensregler som gäller förall folkpension (se avsnitt 2.1.2). T. ex. bör den som beviljats försörjningsbidrag på grund av sjuklighet i vissa fall kunna få med stöd av dessa dispensregler behålla bidraget om den efterlevande för vård av hälsan c. d. bosätter sig utom riket. Dessa dispens- regler bör för övrigt ta sikte på all efterlevandepension och bör således kunna göras gällande också av efterlevande som erhåller omställningsbidrag men som inte har rätt att enligt huvudregeln uppbära bidraget eller oreducerat sådant vid bosättning utanför Sverige.

Det sagda har avsett försörjningsbidrag från folkpensioneringen. I huvudsak motsvarande synpunkter kan anläggas beträffande svensk medborgares rätt till tilläggspension vid bosättning utanför Sverige. Också beträffande tilläggs- pension i _form avÅförsörjningsbidrag talar ovan angivna omständigheter — behovet av kontakt med arbetsförmedling, skyldigheten att ta ett anvisat arbete och kontrollsvårighetema — för att pensionen inte utges vid bosättning utanför Sverige. Detta betyder en principiell nyhet med avseende på ATP och ett krav på särregler för denna form av tilläggspension. En begränsning av rätten till försörjningsbidrag från tilläggspensioneringen till att gälla endast vid bosättning i Sverige synes emellertid svår att undvika trots dessa principiella invändningar. Att detta framstår som påkallat betingas av den särskilda karaktär som givits försörjningsbidraget enligt kommitténs förslag och som gör att det bidraget på väsentliga punkter markant avviker från andra förmånsformer inom ATP-systemet. t. ex. den nuvarande änkepensionen. Kommittén föreslår sålunda att försörjningsbidrag skall utges endast vid bosättning i Sverige och att detta skall gälla såväl dess folkpensions- som dess tilläggspensionsdel.

Liksom beträffande folkpensionen torde dock med avseende på tilläggspen- sionen denna princip inte behöva göras helt undantagslös. Det synes nämligen finnas skäl att även för tilläggspensioneringens vidkommande öppna möjlig- het till dispens från huvudregeln i vissa enskilda fall där särskilda omständig- heter är för handen. Regler härom bör lämpligen utformas efter mönster från folkpensioneringens motsvarande bestämmelser. Den närmare innebörden av detta förslag redovisas i specialmotiveringen.

På de i förevarande avsnitt behandlade områdena uppkommer slutligen i frågan om utlänningars rätt till omställnings- och forsar/ningsbidrag vid I bosättning utomlands !

Beträffande folkpensioneringen öppnar den svenska lagstiftningen i dag inte :

någon rätt för utlänning att behålla svensk folkpension vid flyttning från Sverige i andra fall än då vederbörande kan åberopa sig på de särskilda dispensreglema. Inte heller kan utländsk efterlevande, som vid dödsfallet är och som förblir bosatt utomlands, erhålla änkepension från folkpensione- ringen. Eri mer vidsträckt rätt härtill finns dock i socialförsäkringskonventio— ner som Sverige träffat med andra länder. Någon anledning att i fråga om omställningsbidraget eller försörjningsbidraget införa nya regler i den svenska lagstiftningen på detta område finns enligt kommitténs mening inte. Frågan härom bör alltså också beträffande dessa stödformer lösas konventionsvägen på grundval av ömsesidighet. Liksom änkepension bör dock även omställ- ningsbidrag och försörjningsbidrag till utlänningar omfattas av den särskilda dispensregeln (se avsnitt 2.1.2).

När det gäller tilläggspensioneringen utgår i dag änkepension till utlän— ningar oberoende av den efterlevandes bosättningsort. Motsvarande bör framdeles gälla i fråga om tilläggspension i form av omställningsbidrag. Däremot anser kommittén på skäl som angivits i det föregående att tilläggspension i form av försörjningsbidrag bör, till utländska medborgare lika väl som till svenska, utges endast vid bosättning i Sverige. Någon rätt för utlänningar att vid bosättning utanför Sverige uppbära försörjningsbidrag från tilläggspensioneringen skall alltså — med undantag för fall då dispensregeln kan åberopas -— inte föreligga enligt förslaget.

Kommitténs förslag i förevarande avsnitt innebär således att/örso'rjnings— bidrag inte skall kunna utgå vid bosättning utanför Sverige. Detta skall enligt förslaget gälla i fråga om både folk- och tilläggspension och beträffande både svenska och utländska medborgare. Att kommittén sålunda anser att det inte kan undvikas att det i den svenska lagstiftningen intas regler med denna innebörd betyder inte att kommittén menar att man bör fullständigt stänga alla möjligheter att utge försörjningsbidrag till efterlevande som är bosatta utomlands. Redan förslaget ovan innebär att försörjningsbidrag skall kunna utbetalas till utomlands bosatta om flyttningen från Sverige motiveras av hälsoskäl eller om det skulle framstå som oskäligt att dra in bidraget.

Vidare kan naturligtvis i konventionsförhandlingar mellan Sverige och andra länder komma att ställas krav på att försörjningsbidrag skall kunna utgå även vid bosättning i det andra landet. I den mån sådana överenskommelser träffas bör det kunna bli möjligt att från fall till fall reglera de villkor som bör gälla angående medverkan från de efterlevande i ansträngningarna att bereda dem förvärvsarbete. Härvid kan också regler ges för hur kontrollfrågoma skall handhas. I konventioner kan dessutom föreskrivas att det är den svenska arbetsmarknadens villkor som skall vara mönsterbildande, dvs. den efterle- vande skall inte komma i en va re sig bättre eller sämre situation enbart därför att vederbörande valt att bosätta sig i ett annat land. Om den efterlevande typiskt sett borde ha erhållit ett lämpligt arbete som ger en tillfredsställande försörjning för det fall han eller hon hade varit kvar här i landet, skulle det alltså inte bli aktuellt att utge försörjningsbidrag.

9. Övergången till ett nytt system för efterlevandestöd m. m.

9.1. Övergångsbestämmelser

Det förslag till nytt efterlevandestöd som kommittén lägger fram i förevarande betänkande innebär avsevärda förändringar av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen. Enligt kommitténs uppfattning är det ogörligt att låta så omfattande förändringar omedelbart träda i kraft fullt ut vid en viss tidpunkt. I stället måste de nya reglerna börja tillämpas successivt, och införandet av det nya systemet får därför regleras genom tämligen långtgående övergångsbestämmelser. Inte minst gäller detta i fråga om avvecklingen av änkepensioneringen. Hänsynen till äldre kvinnor. som förlitat sig på fortbe- ståndet av nuvarande efterlevandeförmåner. gör det nödvändigt att, också efter de nya reglernas införande, under VISS tid låta nuvarande bestämmelser om änkepension få fortsatt tillämpning för denna kategori.

I de allmänna övervägandena i avsnitt 6 har kommittén närmare utvecklat skälen till varför det framstår som nödvändigt att ha en lång övergångstid mellan den hittillsvarande och den reformerade familjepensioneringen.

Vad nu sagts innebär att det nya och det gamla regelsystemet kommer att få tillämpas vid sidan av varandra under lång tid framöver. En sådan ordning medför krav på en reglering av vilka grupper efterlevande kvinnor som skall omfattas av de nuvarande bestämmelserna och vilka som skall få rätt till de nya förmånerna. Det fordras också särskilda regler för att bestämma hur samordning mellan nuvarande och nya förmåner skall ske i fall där pension inom en och samma familj utgår till olika familjemedlemmar med tillämpning av skilda regelsystem. I det följande redovisar kommittén sina förslag till hur denna övergångsreglering bör utformas.

Den första fråga som härvid inställer sig är vid vilken tidpunkt de nya reglerna ska/! börja tillämpas. Såsom utvecklats i annat sammanhang i betänkandet (avsnitt 6) har det nya efterlevandestödets utformning ett nära samband med den utveckling som skett på arbetsmarknaden under de senaste decennierna. Framför allt är det kvinnornas ökade inträde i förvärvslivet och den därmed sammanhängande förändringen av familjemönstren som utgör grunden för kommitténs förslag till ett nytt system för efterlevandepension. Tidpunkten för det nya systemets ikraftträdande måste därför enligt kommit- téns mening väljas under beaktande av hur utvecklingen på berörda område kan komma att te sig för framtiden. Att för dagen göra förutsägelser härom med någon högre grad av säkerhet framstår som mycket vanskligt.

Som framhållits i avsnitt 6 avstår kommittén därför från att föreslå någon

viss tidpunkt för införandet av det nya efterlevandeskyddet. Emellertid har kommittén funnit det vara nödvändigt att vid kostnadsberäkningama och utformningen av lagförslagen utgå från ett visst datum för ikraftträdandet. Kommittén har därvid som exempel valt den I januari 1983. Några närmare överväganden ligger inte bakom detta val, utan i och för sig skulle någon annan tidpunkt kunnat ha tagits till utgångspunkt i dessa hänseenden.

Vad härefter gäller den närmare regleringen av övergången från det nuvarande till det nya efterlevandestödet kan till en början, med avseende på vuxna efterlevande. konstateras att några särskilda övergångsbestämmelser inte bör uppställas då fråga är om efterlevandepension till män. För dessa innebär de nya bestämmelserna att det införs ett efterlevandeskydd som helt saknar motsvarighet i dag. Det nya systemet bör därför för männens vidkommande träda i kraft fullt ut i samband med att den nya lagstiftningen införs. I och för sig skulle kunna tänkas att rätten till efterlevandepension infördes successivt på så sätt att endast män som vid ikraftträdandet uppnått viss lägsta ålder blev berättigade till pension. Kommittén vill emellertid inte förorda en sådan lösning. Häremot talar det förhållandet att någon nedre åldersgräns inte skall gälla för rätten till pension sedan de nya reglerna kommit i fullfunktion, och de skäl som därvid kan anföras mot dylika avgränsningar (jfr avsnitt 8) gör sig gällande även då fråga är om att reglera de nya bestämmelsemas ikraftträdande. Härtill kommer att det är önskvärt att så långt som möjligt undvika alltför komplicerade och svårtillämpade över- gångsregler.

Det nu sagda innebär emellertid inte att alla änklingar omedelbart vid de nya reglernas ikraftträdande blir berättigade till efterlevandepension. Enligt kommitténs mening bör nämligen den begränsningen gälla att de föreslagna efterlevandeförmånema skall utges endast till sådana män vars maka — eller därmed jämställd samboende — avlider efter den tidpunkt då de nya reglerna trätt i kraft. De som redan dessförinnan blivit änklingar kommer således inte att omfattas av det nya systemet. Att i nu förevarande sammanhang göra avsteg från vad som eljest är brukligt vid införandet av ny lagstiftning och låta de nya bestämmelserna få retroaktiv verkan anser kommittén inte böra komma i fråga. Mot en sådan ordning talar också kostnadsaspekten. Låter man det nya systemet omfatta enbart dem som blir änklingar efter ikraftträ- dandet, får man en successiv uppbyggnad av beståndet pensionsberättigade män och därmed en långsammare kostnadsutveckling.

Visserligen erhålls med den här föreslagna övergångsbestämmelsen en viss tröskeleffekt som kan framstå som orättvis för dem som ställs utanför. Men härvid måste beaktas att utformningen av de nya efterlevandeförmånema är sådan att, även om de nya bestämmelserna gavs retroaktiv verkan. långtifrån alla änklingar skulle få rätt till dessa. Sålunda skulle det ettåriga omställnings- bidraget komma att omfatta enbart dem som blivit änklingar under det sista året före ikraftträdandet. Och på motsvarande sätt skulle rätten till förlängt omställningsbidrag och till försörjningsbidrag tillkomma endast dem som blivit änklingar senast viss tidpunkt före ikraftträdandet. Även med en sådan lösning skulle tröskeleffekter alltså inte kunna undvikas.

På motsvarande sätt som beskrivits för männens del bör i vad avser efterlevande kvinnor det nya systemet i princip tillämpas enbart på dem som blir änkor efter de nya reglernas ikraftträdande. Eftersom kvinnor f. 11. har rätt

till änkepension erfordras emellertid särskilda övergångslösningar för att avgöra vilka som alltjämt skall om fattas av änkepensioneringen och vilka som skall täckas av de nya bestämmelserna. Ställning måste således tas dels till i vad mån redan beviljade änkepensioner skall påverkas av de nya bestämmel- semas införande, dels till om och i så fall i vilken utsträckning änkepension enligt dagens regler skall kunna beviljas även sedan den nya lagstiftningen trätt i kraft.

De som vid det nya systemets införande redan uppbär (eller skulle ha kunnat uppbära men ännu inte beviljats) änkepension enligt nuvarande regler bör enligt kommitténs mening få ha kvar denna pension även fortsättningsvis, oberoende av vederbörandes ålder vid ikraftträdandet. I sådana fall kommer också pensionens fortbestånd att prövas med tillämpning av dagens regler. Änkepensionen kan alltså utbetalas inom folkpensioneringen fram till dess kvinnan fyller 65 år och inom ATP fram till dess hon avlider eller rätten till pension dessförinnan upphör. Detta innebär att änkepension kommer att utges under tämligen lång tid framöver. Inom ATP kan sålunda pension enligt dagens regler beviljas även mycket unga kvinnor och sedan stå kvar till dess vederbörande avlider. Också mer än 50 år efter det att nya regler trätt i kraft kommer därför denna pensionsform att ha en inte ringa betydelse.

Vad härefter angår kvinnor, som vid de nya reglernas införande inte är änkor men vilkas make avlider någon gång under tiden därefter, kan enligt kommitténs uppfattning inte komma i fråga att låta samtliga dessa direkt omfattas av det nya regelsystemet. De som vid ikraftträdandet äri högre ålder torde ha inrättat sina liv efter äldre tiders samhällsförhållanden och förlitat sig på fortbeståndet av dagens familjepensionering. De skäl som kan anföras för en reformering av nuvarande familjepensionering talar inte med samma styrka med avseende på dessa kategorier. Å andra sidan kan inte heller komma i fråga att generellt bevilja änkepension under lång tid efter de nya reglernas införande. Någon form av avgränsning måste därför göras. Utgångspunkten för denna bör vara att endast sådana kvinnor som typiskt sett kan sägas vara i behov av änkepension bör ges rätt härtill även i framtiden. Övriga kvinnor, vilka lever under sådana förhållanden att den nya efterlevandepensionen måste anses utgöra ett adekvat och tillräckligt skydd. bör däremot inte ges rätt till änkepension.

En avgränsning av här berört slag kan självfallet åstadkom mas på olika sätt. En möjlighet är att låta även kvinnor i yngre åldrar under en övergångstid komma i åtnjutande av en inkomst- eller behovsprövad form av den nuvarande änkepensionen. Som tidigare utvecklats under de allmänna övervägandena följer emellertid med en inkomstprövning en rad nackdelar av allvarligt slag. Kommittén är därför inte beredd att förorda en övergångsreg- lering med denna inriktning.

En annan möjlighet som skulle kunna komma i fråga är att medge rätt till änkepension under en längre tid efter det nya systemets ikraftträdande men att knyta denna till restriktiva förutsättningar för att därigenom begränsa rätten till pension. En sådan ordning skulle emellertid bli komplicerad och svåröverskådlig. Sålunda skulle samtidigt få tillämpas tre olika system för efterlevandepension till kvinnor. nämligen dels nuvarande änkepensionering. dels en restriktiv form av änkepensionering. dels den nya efterlevandepensio- neringen. Inte heller en lösning med denna inriktning vill kommittén därför

förorda.

Den här åsyftade avgränsningen måste således åstadkommas på annat sätt. Härvid har kommittén stannat för en ordning som innebär att det fastställs en viss åldersgräns av innebörd att den som vid ikraftträdan det är äldre också för framtiden skall vara bibehållen vid rätten till änkepension. medan den som är yngre skall omfattas av de nya bestämmelserna. För dessa senare bör de nya reglerna gälla fullt ut.

Vid valet av åldersgräns bör å ena sidan beaktas att denna inte sätts så låg att det blir fråga om en onödigt lång tid innan de nya reglerna får någon egentlig betydelse. Å andra sidan bör skyddet för äldre kvinnori behov av änkepension inte försvagas, och kvinnor i allmänhet måste ges tillfälle att bygga upp ett ordentligt egenpensionsskydd inom ATP under ett inte alltför ringa antal år.

Med hänsyn härtill föreslår kommittén att gränsen dras vid dem som vid ikraftträdandet är 45 år. Detta betyder. om som exempel för ikraftträdande- datum väljs den I januari 1983. att de som är födda år 1938 eller senare går in under de nya reglerna, medan de som är födda år 1937 eller tidigare alltjämt kommer att vara omfattade av dagens änkepensionering. och detta fullt ut inom både folk- och tilläggspensioneringen. De kvinnor som kommer att omfattas av det nya efterlevandeskyddet är således sådana som i stor utsträckning redan i dag förvärvsarbetar och för vilka makens dödsfall generellt sett inte medför samma långvariga ekonomiska konsekvenser som beträffande äldre kvinnor. Och för de yngre kvinnor som inte äri förvärvsar- bete vid ikraftträdandet är åldersgränsen satt så att de. även i de fall de inte tidigare förvärvat pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. får möjlighet att om de så önskar gå in i förvärvslivet och under en relativt lång tid intjäna pensionspoäng i sådan omfattning att en tillfredsställande försörjning är tryggad på ålderdomen.

Den av kommittén föreslagna lösningen innebär vidare att det kommer att finnas en enhetlig gräns för kvinnor med och utan barn och att samma övergångsregler kommer att gälla för såväl folkpensioneringen som ATP. l sistnämnda hänseende anser kommittén att. även om i vissa sammanhang tankar framförts om att intjänad rätt till tilläggspension inte bör rubbas vid förändringar av pensionsbestämmelsema. någon principiell skillnad inte bör göras mellan folkpension och tilläggspension. Enligt kommitténs uppfattning måste det, oberoende av hur pensionerna finansieras. stå lagstiftaren fritt att. då förhållandena så påkallar. anpassa reglerna för förmånerna så att de stämmer överens med föreliggande behov och med ändrade förhållanden. Någon jämförelse med privata pensionsförsäkringar kan här inte göras, eftersom ATP-systemet är uppbyggt enligt helt andra principer.

En särskild fråga är om sådana kvinnor. som i och för sig skulle ha rätt att erhålla änkepension eller som vid ikraftträdandet redan uppbär den förmå- nen, bör kunna ges möjlighet att avstå från sin rätt härtill och i stället beviljas omställningsbidrag och —i förekommande fall — försörjningsbidrag. Härvidlag vill kommittén till en början framhålla att det torde vara främmande att låta den som en gång beviljats änkepension erhålla en valrätt av sådan innebörd. Vederbörande skulle i så fall kunna erhålla pension först enligt det gamla och sedan enligt det nya systemet. något som framstår såsom klart olämpligt.

Skulle en valrätt överhuvudtaget böra komma i fråga skulle denna gälla dem

som blir änkor först efter de nya reglemas ikraftträdande. ] en sådan situation skulle kvinnan måhända kunna hävda att hon är i större behov av att erhålla det sammanlagt större stöd som skulle kunna utgå till henne och hennes barn med tillämpning av de nya reglerna under den tid barnen är små än att för en längre tid erhålla det lägre belopp som skulle utbetalas till familjen i form av änkepension och barnpension. Synpunkter av detta slag skulle kunna anföras till förmån för införande av en valmöjlighet. En tidigare tillämpad princip vid införandet av nya regler är dessutom att man, när det uppställs en särskild åldersgräns som brytpunkt, utformar denna lagtekniskt på så sätt att man låter de nya reglerna i och för sig gälla samtliga berörda men ger vissa kategorier rätt att om de så önskar åberopa äldre bestämmelser.

Å andra sidan skulle en regel som ger valrätt kunna leda till olyckliga konsekvenser för den enskilde i fall där det senare visar sig att hon vid valtillfället fått felaktiga upplysningar eller att någon av de ursprungliga förutsättningama för hennes val brister. Överhuvudtaget anser kommittén att det skulle vara i det närmaste omöjligt för den enskilde att med någon nämnvärd grad av säkerhet göra en sådan bedömning av framtida händelser att det skulle vara meningsfullt att införa en valrätt av här ifrågasatt slag. För att en valrätt skulle få något egentligt värde skulle den få utformas på sådant sätt att den efterlevande gavs möjlighet att senare frånträda sitt val och övergå till den andra formen av efterlevandestöd. Någon sådan form av ”löpande” valrätt kan dock enligt kommitténs uppfattning inte komma i fråga, eftersom den skulle kunna ge upphov till icke önskvärda spekulationsmöjligheter. Härtill kommer att en sådan ordning skulle bli mycket svårhanterlig från administrativ synpunkt.

Mot bakgrund av vad ovan sagts avvisar kommittén tanken på en generell valrätt mellan dagens änkepension och det framtida efterlevandeskyddet.

En speciell situation där en valrätt trots detta skulle kunna övervägas är den där det nya och det gamla regelsystemet kommer att omfatta olika kategorier av efterlevande. Så blir fallet till följd av att det nya efterlevandeskyddet ger rätt till pension från ATP även för vissa icke gifta samboende. Enligt dagens regler utges däremot tilläggspension i form av änkepension endast till den som va rit gift med den avlidne. Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid inte heller i dessa fall medges någon valrätt. På motsvarande sätt som ovan beskrivits torde det nämligen även här vara ytterst vanskligt för den efterlevande att träffa ett adekvat val. Ytterligare skulle. som ovan framhållits, en möjlighet för efterlevande till val mellan de olika regelsystemen leda till problem i den praktiska tillämpningen.

De föreslagna ändringarna på bampensioneringens område bör enligt kommitténs mening så långt detär möjligt träda i kraft fullt ut redan i samband med införandet av de nya bestämmelserna om familjepension. Som tidigare utvecklats ligger tyngdpunkten i kommitténs förslag på bampensionema. och det faller sig därför naturligt att förstärkningama på detta område får slå igenom så snart som möjligt. Det behov av övergångsreglering som här uppkommer tar således primärt inte sikte på bampensionema i sig utan på hur samordningen skall ske i de fall då barnpension enligt de nya reglerna utges samtidigt med änkepension enligt de hittillsvarande.

Det ovan sagda innebär att barnpension som beviljas efter de nya reglernas ikraftträdande skall utges på de nivåer och efter de kompensationsgrader som

gäller inom det nya systemet i samtliga fall där det inte samtidigt utgår änkepension efter den avlidne. Detta gäller för det första i de situationer där det inte utges någon pension till efterlevande vuxen. t.ex. då barnets båda föräldrar har avlidit. Vidare kommer de nya reglerna att tillämpas fullt ut i fall då det är modem som avlidit samt i fall då det är fadern som avlidit och modern inte är berättigad till änkepension. I dessa senare fall kan utgå vuxenstöd i form av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag, och eftersom i fullfunktionsstadiet samordningen med barnpension här skall ske genom anpassning av förmånerna till vuxen efterlevande bör inte heller övergångsvis göras någon minskning av barnpensionen med hänsyn till dessa förmåner.

På motsvarande sätt bör de nya bam pensionsreglema börja tillämpas redan vid ikraftträdandet också i det fall att föräldern avlidit dessförinnan. under förutsättning att det inte samtidigt utges änkepension. Detta innebär att. där de nya reglerna ger ett bättre utfall för barnet än vad de gamla gör. en uppräkning skall ske av den utgående barnpensionen vid den tidpunkt då det nya regelsystemet träder i kran till de nivåer och de kompensationsgrader som skall gälla enligt det nya systemet.

Det spörsmål som härefter återstår att behandla är hur övergången till de nya bampensionsreglema skall ske i de fall då det samtidigt utges barnpension och änkepension. Här kan det till en början vara fråga om fall där barnets fader avlidit före de nya reglernas ikraftträdande och där såväl barnpension som änkepension beviljats enligt dagens regler. Vidare kan det röra sig om fall där fadern avlidit sedan det nya regelsystemet införts men där den efterlevande makan till följd av de föreslagna övergångsbestämmelsema får rätt till änkepension enligt de hittillsvarande reglerna.

Även i de nu berörda situationerna vore önskvärt att låta de nya reglerna för barnpension börja gälla fullt ut så snart den nya lagstiftningen träder i kraft. Härigenom skulle undvikas att skilda grupper pensionsberättigade bam kom att behandlas olika. Emellertid uppstår vissa problem då fråga är om att tillämpa de nya reglerna för barnpension samtidigt med de hittillsvarande om änkepension. Utan särskilda samordningsregler skulle sålunda kunna uppstå fall där överförsäkring kunde anses föreligga. Eftersom den förstärkta barnpensionen ingår som ett led i en samlad familjepensionsreform där syftet är att koncentrera stödet till barn i stället för att utge höga pensioner till vuxna efterlevande. bör inte komma i fråga att låta en och samma familj få del av såväl den utbyggda barnpensionen som dagens änkepension. Kommittén föreslår därför att det i dessa fall övergångsvis skall ske en samordning mellan barnpensionen och änkepensionen. Denna samordning bör bygga på de i dag gällande principerna härför, och den bör självfallet ha inverkan på bampen- sionens storlek endast så länge änkepension utgår.

Den föreslagna samordningen innebär förfo/kpensioneringen att nuvaran- de bestämmelser om avräkning av bampensionens garantinivå ned till grundnivån med hänsyn till samtidigt utgående änkepension från folkpensio- neringen bibehålls under övergångstiden. Denna ordning innebär visserligen att pensionen till barnet blir lägre än vad som följer av de nya bampensions- reglema. Med hänsyn till behovet av att beakta de sammanlagda pensions- förmånema till familjen anser dock kommittén att lösningen inte bör inge några betänkligheter.

Ett alternativ till den här förordade lösningen vore en samordning som

innebar att barnpensionen fick utgå ograverad och att avräkning i stället skedde på änkepensionen. Detta skulle emellertid, i de fall där änkepensionen beviljats före den nya lagstiftningens ikraftträdande, innebära en sänkning av redan utgående änkepension, något som enligt kommitténs mening inte bör komma i fråga. Lösningen skulle också vara administrativt onödigt kompli- cerad. Även andra negativa konsekvenser skulle följa med en sådan ordning.

lnom tilläggspensioneringen kommer den föreslagna samordningen att innebära att barnpension som utgår samtidigt med änkepension också fortsättningsvis utges med tillämpning av hittillsvarande regler. Finns endast ett pensionsberättigat barn skall således barnpensionen utgöra 15 % av den avlidnes egenpension. Om det finns flera barn ökas pensionen med 10 % av egenpensionen för varje barn utöver det första, och pensionen delas lika mellan barnen. Änkepensionen utges i dessa fall med 35 % av nämnda egenpension. Liksom beträffande folkpensioneringen innebär samordningen för tilläggspensioneringens del att barnpensionen kommer att utgå med lägre belopp än om de nya bampensionsreglema hade tillämpats. Såsom ovan utvecklats blir detta emellertid en ofrånkomlig konsekvens om man vill undvika att minska redan utgående änkepension och slippa svårtillämpade regler. Liksom i fråga om folkpensioneringen bör även vad gäller tilläggspen- sioneringen beaktas det samlade stödet till familjen.

Beträffande tilläggspensioneringen är emellertid situationen något annor- lunda. [ vissa fall kan nämligen den sammanlagda familjepensionen från ATP bli lägre än om det nya systemet hade tillämpats. Detta blir följden även om hänsyn inte tas till pension till vuxen efterlevande enligt det nya systemet. Detta hänger samman med att. då fråga är om flerbamsfamiljer, den nya barnpensionen från tilläggspensioneringen utgår med högre kompensations- grader än vad som nu gäller. Sålunda kommer med det nya systemet enbart bampensionema till en familj med tre eller flera barn att utgå med sammanlagt högre belopp än vad som är fallet då såväl änke- som barnpension utgår med tillämpning av dagens regler. Detta förhållande illustreras i tabell 9.1.

Tabell 9.1 Jämförelse mellan familjepension från tilläggspensioneringen enligt nuva- rande och föreslagna regler

___—__________—_—_—

Familj Procent av den avlidnes egenpension

Nuvarande regler Föreslagna regler (enbart bampension)

___—_____————— Endast änka 40 — Änka och 1 barn 50 40 Änka och 2 barn 60 60 Änka och 3 barn 70 80 Änka och 4 barn 80 100 Änka och 5 barn 90 lZO

Med hänsyn till vad tidigare sagts om inriktningen av det framtida familjepensionssystemet anser kommittén att konsekvenser av berört slag bör undvikas. Det bör således inte komma i fråga att övergångsbestämmelsema

utformas på ett sätt som får till följd att det efter den nya lagstiftningens ikraftträdande utgår bampensioner med sådant belopp att barnets ekonomis- ka situation blir sämre än vad den skulle ha blivit om de nya bestämmelsema hade tillämpats fullt ut. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att det i övergångsbestämmelsema införs en regel av innebörd att, vid samordning mellan änkepension och barnpension från tilläggspensioneringen. dessa förmåner alltid skall utgå med sammanlagt minst ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgått till familjen om bara de nya reglerna varit tillämpliga och enbart barnpension utbetalats, dvs. de belopp som anges i den högra kolumnen i tabell 9.1. Denna garantiregel blir alltså av betydelse i fall då den avlidne efterlämnar tre eller flera bampensionsberättigade barn. Den ökning av familjepensionen som kan uppkomma med tillämpning av garantiregeln skall i sin helhet komma bampensionema till del.

De höjningar i vissa fall av nivåerna för hidrags/r'irskozr som kommittén lägger fram förslag om i avsnitt 7.4.4 bör träda i kraft fullt ut vid familjepensionsreforrnens införande.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag till regler för övergången från det nuvarande till det nya systemet i fråga om efterlevandestöd följande.

[1 Efterlevande män ges rätt till omställnings- och försörjningsbidrag fr. o. m. tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande. De nyinförda stödformema har tillämpning bara på dödsfall som inträffat detta datum eller senare. Om dödsfallet skett dessförinnan. utges inget sådant stöd. Efterlevande kvinnor. vars make avlidit före ikraftträdandet, får om de vid den tidpunkten uppbär änkepension (eller skulle ha kunnat uppbära men ännu inte beviljats sådan pension) — oberoende av ålder — behålla denna pension även fortsättningsvis enligt de regler som nu gäller. Omställnings- eller försörjningsbidrag kan inte beviljas som ersättning för änkepensio- nen.

Efterlevande kvinnor, vars make avlidit före ikraftträdandet. kan. om de vid den tidpunkten inte har rätt till änkepension. inte heller beviljas stöd enligt det nya systemet efter dettas ikraftträdande.

C Efterlevande kvinnor. som vid ikraftträdandet inte har fyllt 45 år och vars make avlider efter den nya lagstiftningens införande. erhåller pension enligt det nya regelsystemet. Någon rätt till änkepension föreligger inte för kvinnor i denna kategori. Efterlevande kvinnor. som vid den nya lagstiftningens införande har fyllt 45 år och vars make avlider efter ikraftträdandet. kan — om förutsättning- ama enligt de nu gällande reglerna härför är uppfyllda — beviljas änkepension från folk- och tilläggspensioneringen. För kvinnor i denna kategori föreligger inte rätt till omställnings- eller försörjningsbidrag. E Efterlevande barn. vars ena förälder avlider efter ikraftträdandet eller som då blir föräldralöst. erhållersom huvudregel bampension med tillämpning fullt ut av de nya bestämmelsema. Beviljas samtidigt änkepension enligt det gamla regelsystemet efter barnets fader. gäller dock särskilda regler om samordning mellan barnpensionen och änkepensionen. Efterlevande barn. som vid ikraftträdandet redan uppbär barnpension (eller som senare beviljas sådan på grundval av dödsfall dessförinnan), får

som huvudregel i förekommande fall den dagen sin barnpension uppräk- nad med tillämpning av de då ikraftträdda nya reglerna. Utgår vid den nämnda tidpunkten samtidigt änkepension efter bamets fader, sker emellertid en samordning mellan barnpensionen och änkepensionen.

9.2 Exempel på storleken av familjepension

] förevarande avsnitt redovisas en sammanställning av vilka belopp som i olika situationer skulle komma att utbetalas i form av barnpension samt iform av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag efter ett genomförande av kommitténs förslag till ett nytt efterlevandestöd. Beräkningarna tar sikte på ett fullfunktionsstadium. De angivna beloppen är bruttobelopp. 1 vad avser beräkningarna av utgående tilläggspension bygger dessa i samtliga fall på att den avlidne tillgodoräknats fullt antal poängår (30). Pensionen anges vid olika antaganden om den avlidnes medelpensionspoäng. Nämnas kan härvid att den genomsnittligt intjänade pensionspoängen för alla med pensionsgrundan— de inkomst år 1979 var för kvinnor 2,43 och för män 3.94. Medelpension's- poängen för ijanuari 1980 utgående bampensioner var 3,53. Alla beräkningar är gjorda med tillämpning av basbeloppet I7 300 kr.

Barnpension

Kommitténs förslag på bampensioneringens område innebär i korthet följande. Från folkpensioneringen utges till varje barn, som förlorat en av sina föräldrar, ett grundbelopp om 26 % av basbeloppet för år räknat. Dock utgår alltid pensionen på sådan nivå att den tillsammans med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension motsvarar 41 % av basloppet. lnom tilläggspensioneringen utgör barnpensionen till ett barn 40 % av den avlidnes egenpension. Finns fler än ett barn. ökar pensionen med 20 % av egenpen- sionen för varje tillkommande bam och det sammanlagda bampensionsbe- loppet fördelas lika mellan barnen.

Till bam vars båda föräldrar avlidit utgår folk- och tilläggspension med nu nämnda nivåer resp. kompensationsgrader efter envar av föräldrarna.

De föreslagna reglerna innebär för barn som förlorat en förälder att det inom folkpensioneringen utges barnpension på en grundnivå om 4 498 kr per år och på en garantinivå om 7 093 kr per år.

Förslaget får vidare till följd att det till barn vars ena förälder har avlidit, vid olika medelpensionspoäng för den avlidne och olika antal efterlevande barn, kommer att utges de årsbelopp i tilläggspension som anges i tabell 9.2.

Tas hänsyn även till folkpensionens grund- och garantinivå, utges enligt förslaget de totala bampensionsbelopp från folk- och tilläggspensioneringen vilka anges i tabell 9.3.

Till barn som förlorat båda sina föräldrar skall enligt förslaget pension utgå med de belopp som anges i tabellerna 9.4 och 9.5. ] förstnämnda tabell redovisas tilläggspensionen för ett efterlevande barn under olika förutsättning— ar om föräldrarnas medelpensionspoäng. Tabell 9.5 utvisar det totala pensionsbeloppet för ett barn. dvs. summan av folk- och tilläggspension. Från folkpensioneringen utges i dessa fall barnpensionen på en grundnivå om 8 996 kr per år och på en garantinivå om 14 186 kr per år.

Tabell 9.2 Tilläggspension i form av barnpension efter en avliden förälder

Medelpensions- Tilläggspensionens årsbelopp per barn vid nedan angivet antal poäng för den bampensionsberättigade barn. kr avhdne

] barn 2 barn 3 barn 1,0 4152 3114 2768 2,0 8 304 6 228 5 536 3,0 12 456 9 342 8 304 4,0 16 608 12 456 11 072 5.0 20 760 15 570 13 840 6,0 24 912 18 684 16 608 6,5 26 988 20 241 17 992

Tabell 9.3 Folkpension och tilläggspension i form av barnpension efter en avliden förälder Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens årsbelopp per barn vid nedan poäng för den angivet antal bampensionsberättigade bam. kr avhdne

1 barn 2 barn 3 barn 0,0 7 093 7 093 7 093 1,0 8650 7612 7266 2.0 12 802 10 726 10 034 3,0 16 954 13 840 12 802 4.0 21 106 16 954 15 570 5,0 25 258 20 068 18 338 6.0 29410 23182 21106 6.5 31 486 24 739 22 490

___—___

Tabell 9.4 Tilläggspension i form av barnpension i fall då båda föräldrarna avlidit. Årsbelopp för ett barn

”&_—___— Medelpensions— Tilläggspensionens årsbelopp, kr poäng för M_E—___ den ena Medelpensionspoäng för den andra föräldern föräldern R_—

0.0 1.0 2,0 3,0 4,0 5,0 60 6.5

M 0,0 0 4 152 8 304 12 456 16 608 20 760 24 912 26 988 1,0 4152 8304 12456 16608 20760 24912 29064 31 140 2,0 8 304 12 456 16 608 20 760 24 912 29 064 33 216 35 292 3,0 12 456 16 608 20 760 24 912 29 064 33 216 37 368 39 444

4.0 16 608 20 760 24 912 29 064 33 216 37 368 41 520 43 596 5,0 20 760 24 912 29 064 33 216 37 368 41 520 45 672 47 748 6.0 24 912 29 064 33 216 37 368 41 520 45 672 49 824 51 900 6,5 26 988 31 140 35 292 39 444 43 596 47 748 51 900 53 976

_N—

Tabell 9.5 Folkpension och tilläggspension i form av barnpension i fall då båda föräldrarna avlidit. Årsbelopp för ett barn

___—_l;

Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens årsbelopp, kr poäng för ___—___-———-——————— den ena Medelpensionspoäng för den andra föräldem

föräldern ___—__———————_——

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 6,5

___—___);— 0,0 14 186 14 186 17 300 21 452 25 604 29 756 33 908 35984 1.0 14 186 17 300 21452 25 604 29 756 33 908 38 060 40 136 2,0 17 300 21 452 25 604 29 756 33 908 38 060 42 212 44 288 3,0 21 452 25604 29 756 33 908 38 060 42 212 46 364 48 440 4,0 25 604 29 756 33 908 38 060 42 212 46 364 50516 55 592 5,0 29 756 33 908 38 060 42 212 46 364 50 516 54 668 56 744 6,0 33 908 38 060 42 212 46 364 50 516 54 668 58 820 60 896 6,5 35 984 40 136 44 288 48 440 55 592 56 744 60 896 62 972 ___—___——————————__——___—_

En jämförelse mellan barnpension enligt nuvarande och föreslagna regler utvisar följande. 1 de fall då en av föräldrarna avlidit skulle från folkpensio- neringen — oberoende av antalet pensionsberättigade bam - utgå samma belopp i barnpension enligt det föreslagna systemet som enligt dagens regler under förutsättning att änkepension inte samtidigt utges. Finns änkepensions- berättigad änka ger nu gällande regler lägre barnpension från folkpensione— ringen vid låg ATP-poäng för den avlidne men eljest lika stor pension som enligt de föreslagna reglerna. Utgår folkpension i form av barnpension efter båda föräldrarna är beloppen för pensionens garantinivå högre enligt kommitténs förslag än vad de är enligt nuvarande regler.

Inom ATP skulle i fall då en av föräldrarna avlidit beloppen vara desamma som nu om det finns ett barn och änkepension inte samtidigt utges. 1 övrigt skulle med den föreslagna modellen alltid utgå högre tilläggspension till barn än enligt de nu gällande bestämmelserna. Skillnaderna illustreras i tabell 9.6, där hänsyn tas till såväl folk- som tilläggspension.

Tabell 9.6 Folkpension och tilläggspension i form av barnpension efter en avliden förälder enligt nuvarande och enligt föreslagna regler

_____________________

Medel- Folk- och tilläggspensionens årsbelopp per barn, kr pensrons- ___—___— poäng 1 barn 2 barn 3 barn för den __ _____ ___—___ avlidne Nuvarande regler Föreslagna Nuvarande regler Föreslagna Nuvarande regler Föreslagna ___—— regler ___—T_— regler —__— regler Ankepen- Ankepen- Ankepen- Ankepen- Ankepen- Ankepen- sion utges sion utges sion utges sion utges sion utges sion utges inte inte inte ___—______—___________ 0,0 4 498 7 093 7 093 4 498 7 093 7 093 4 498 7 093 7 093 1,0 6 055 8 650 8 650 5 796 7 093 7 612 5 709 7 093 7 266 2,0 7 612 12 802 12 802 7 093 9 688 10 726 6 920 8 650 10 034 3,0 9169 16954 16954 8391 12283 13840 8131 10726 12802 4,0 10 726 21 106 21 106 9688 14878 16 954 9342 12 802 15570 5.0 12 283 25258 25258 10986 17473 20 068 10553 14 878 18 338 6,0 13 840 29410 29410 12283 20068 23182 11764 16954 21106 6,5 14619 31486 31486 12932 21366 24 739 12370 17992 22490

__________________———

Pension till vuxen efterlevande

Kommitténs förslag innebär i denna del i korthet följande. Vuxna efterlevande erhåller under särskilda förutsättningar omställningsbidrag för en tid av ett år resp. så länge den efterlevande tar vård om barn som är under åtta år. Till efterlevande med svårigheter på arbetsmarknaden c. d. kan utgå försörjnings- bidrag. Nivåema för dessa båda förmåner är desamma. Sålunda utges i alla fallen folkpension med 100 % av basbeloppet för år räknat (17 300 kr). lnom tilläggspensioneringen utges ett belopp motsvarande 30 % av den avlidnes egenpension, om barnpension inte samtidigt utges. och 10 % av egenpensio- nen i annat fall. Detta innebär att det vid olika medelpensionspoäng skulle utges de belopp i tilläggspension resp. total pension (folk- och tilläggspension) som anges i tabell 9.7.

Tabell 9.7 Tilläggspension samt folk- och tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörjningsbidrag

Medelpensions- Pcnsionens årsbelopp, kr poäng för den avlidne Tilläggspension Folk- och tilläggspension

Bampension Barnpension Barnpension Barnpension

utgår sam- utgår inte utgår sam- utgår inte

tidigt samtidigt tidigt samtidigt 0,0 0 0 17 300 17 300 1,0 1038 3114 18338 20414 2,0 2 076 6 228 19 376 23 528 3.0 3 114 9 342 20 414 26 642 4,0 4152 12 456 21452 29 756 5.0 5 190 15 570 22 490 32 870 6,0 6 228 18 684 23 528 35 984 6,5 6 747 20 241 24 047 37 541

Utgår partiellt försörjningsbidrag, utges pensionen med två tredjedelar resp. hälften av de i tabell 9.7 angivna beloppen.

Total pension till familj

Till familjer med olika antal barn skall enligt förslaget utges/ölkpension på de nivåer och med de belopp vilka anges i tabell 9.8. Beträffande bampensionen räknas därvid med dennas garantinivå (41 % av basbeloppet).

Inom til/äggspen.sioneringen skall enligt förslaget pensionen till familjer med olika antal bam utgöra de procenttal av den avlidnes egenpension som anges i tabell 9.9.

Uttryckt i kronor skulle. vid olika medelpensionspoäng för den avlidne. utges de årsbelopp i tilläggspension vilka anges i tabell 9.10.

Tabell 9.8 Folkpension i form av omställningsbidrag eller helt försörjningsbidrag och barnpension

Familj Efterlevande vuxen Total pension till barnen Total pension till familjen Nivå i % Belopp. kr Nivå 1 % Belopp, kr Nivå i% Belopp, kr av basbe- av basbe- av basbe- loppet loppet loppet

Vuxen efterlevande 100 17 300 — — 100 17 300 Vuxen och 1 barn 100 17 300 41 7 093 141 24393 Vuxen och 2 barn 100 17300 82 14 186 182 31 486 Vuxen och 3 barn 100 17 300 123 21 279 223 38 579 Vuxen och 4 barn 100 17 300 164 28 372 264 45 672 Vuxen och 5 barn 100 17 300 205 35 465 305 52 765

Tabell 9.9 Tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörjningsbidrag och barnpension (uttryckt i procent av den avlidnes egenpension)

Familj Tilläggspension för år räknat i % av den avlidnes egenpen- sion Vuxen eftcr- Barn Summa levande

Vuxen efterlevande 30 + — 30 Vuxen och 1 barn 10 +40 50 Vuxen och 2 barn 10 + 40 + 20 70 Vuxen och 3 barn 10 + 40 + 20 + 20 90 Vuxen och 4 barn 10 +40+20+20+20 110 Vuxen och 5 barn 10 +40+20+20+20+20 130

Tabell 9.10 Tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörjningsbidrag och barnpension

Medelpensions- Tilläggspensionens årsbelopp, kr poäng för den avlidne Familj Bara vuxen 1.0 3 114 2,0 6 228 3.0 9 342 4.0 12 456 5.0 15 570 6.0 18 684 6.5 20 241

Vuxen och 1 barn

5 190 10 380 15 570 20 760 25 950 31 140 33 735

Vuxen och 2 barn

7 266 14 532 21 798 29 064 36 330 43 596 47 229

Vuxen och 3 barn

9 342 18 684 28 026 37 368 46 710 56 052 60 723

Sedan efterlevandestödet till den vuxne bortfallit utgår enbart bampension. Storleken av denna framgår av tabell 9.2.

Beaktas även efterlevandepensionen från folkpensioneringen blir det totala pensionsbeloppet (folkpension och tilläggspension) till familjen av den storlek som anges i tabell 9.11.

Tabell 9.11 Folk- och tilläggspension i form av omställningbidrag eller helt försörj- ningsbidrag och barnpension

Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens årsbelopp. kr poäng för den avlidne Familj Bara vuxen Vuxen och Vuxen och Vuxen och

1 bam 2 barn 3 barn 0.0 17 300 24 393 31 486 38 579 1,0 20 414 26 988 33 562 40 136 2,0 23 528 32 178 40 828 49 478 3,0 26 642 37 368 48 094 58 820 4,0 29 756 42 558 55 360 68 162 5,0 32 870 47 748 62 626 77 504 6,0 35 984 52 938 69 892 86 846 6,5 37 541 55 533 73 525 91 517

Sedan efterlevandepensionen till den vuxne bortfallit utges enbart bampen- sion. Storleken härav framgår av tabell 9.3.

En sammanställning av tabellerna ovan, vilken utvisar den totala pension. (folkpension och tilläggspension) som kommer att utgå till olika familjer, har gjorts i tabellema 9.12—15.

Tabell 9.12 Folkpension och tilläggspension i form av barnpension till föräldralösa barn Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens sammanlagda årsbelopp, kr poäng för envar avliden förälder Antal barn

1 barn 2 bam 3 barn 0,0 14 186 28 372 42 558 1,0 17 300 30 448 43 596 2,0 25 604 42 904 60 204 3,0 33 908 55 360 76 812 4,0 42 212 67 816 93 420 5,0 50516 80272 110028 6,0 58 820 92 728 126 636 6,5 62 972 98 956 134 940

Tabell 9.13 Folk- och tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörj- ningsbidrag och barnpension. Vuxen och 1 barn

Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens sammanlagda årsbelopp, kr poäng för den avlidne lnkl. omställningsbi- Exkl. omställningsbi- drag (helt försörj- drag (helt försörj- ningsbidrag) ningsbidrag)

0.0 24 393 7 093 1,0 26 988 8 650 2,0 32 178 12 802 3.0 37 368 16 954 4.0 42 558 21 106 5.0 47 748 25 258 6.0 52 938 29 410 6.5 55 533 31 486

Tabell 9.14 Folk- och tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörj- ningbidrag och barnpension. Vuxen och 2 barn

Mcdclpensions- Folk- och tilläggspensionens sammanlagda årsbelopp. kr poäng för den avlidne lnkl. omställningsbi- Exkl. omställningsbi- drag (helt försörj- drag (helt försörj- ningsbidrag) ningsbidrag)

0.0 31 486 14 186 1.0 33 562 15 224 2,0 40 828 21 452 3.0 48 094 27 680 4,0 55 360 33 908 5.0 62 626 40 136 6,0 69 892 46 364 6,5 73 525 49 478

Tabell 9.15 Folk— och tilläggspension i form av omställningsbidrag eller helt försörj— ningsbidrag och barnpension. Vuxen och 3 barn

Medelpensions- Folk- och tilläggspensionens sammanlagda årsbelopp, kr poäng för den avlidne lnkl. omställningsbi- Exkl. omställningsbi- drag (helt försörj- drag (helt försörj- ningsbidrag) ningsbidrag)

0,0 38 579 21 279 1.0 40 136 21 798 2,0 49 478 30 102 3.0 58 820 38 406 4,0 68 162 46 710 5.0 77 504 55 014 6.0 86 846 63 318 6.5 91 517 67 470

De pensionsbelopp som redovisas i de olika tabellerna i detta avsnitt avser de bruttobelopp som skulle komma att utgå från folk- och tilläggspensione-

ringen. Någon hänsyn till att pensionsförmånema utgör skattepliktig inkomst för förmånstagaren har således inte tagits. Nettopensionsbeloppen kommer därför i olika fall att i större eller mindre utsträckning skilja sig från de belopp som anges i tabellema. Man bör härvid särskilt uppmärksamma att. i de fall då pensionen angetts i form av total pension för en familj, beloppen kommer att delas upp på de olika familjemedlemmama innan beskattning sker.

Vidare kan anmärkas att pensionen i många fall inte ger en fullständig bild av de sammanlagda förmåner som kan utges till familjen. Det torde t. ex. ofta komma att utgå statskommunalt bostadsbidrag till familjer av de slag som beskrivits i förevarande avsnitt. Möjligheterna att få sådant bostadsbidrag kan dessutom bli större efter dödsfallet än de var dessförinnan. Detta hänger samman med att de pensioner som utges till barnen inte beaktas vid den inkomstprövning som sker då rätten till bostadsbidrag fastställs. På motsva- rande sätt kommer i många fall lägre skatt att tas ut på de sammanlagda familjepensionema till en barnfamilj än vad som är fallet med nuvarande regler för efterlevandepension. Detta blir följden av att tyngdpunkten lör förmånerna överflyttas från den vuxne efterlevande till barnen. vilka i regel torde ha låga eller inte ha några inkomster vid sidan av pensionen och för vilka inkomstskatt därför tas ut enligt lägre procentsats än för den vuxne.

9.3 Kostnadsberäkningar

Det förslag till reformerat system för efterlevandestöd som kommittén lägger fram i detta betänkande innebär att det nya systemet kommer att träda i tillämpning successivt och befinna sig på ett fullfunktionsstadium först åtskilliga år efter ikraftträdandet. De övergångsbestämmelser som föreslås gälla medför att efterlevande män ges rätt till efterlevandepension enligt de nya reglerna om dödsfallet har inträffat efter ikraftträdandet. Beträffande efterlevande kvinnor kommer under lång tid att parallellt utgå efterlevande- stöd enligt de nuvarande och enligt de föreslagna nya bestämmelserna. Även på bampensionssidan kommer att ske ett i viss mån successivt ikraftträdan- de.

Angivna förhållanden innebär att det inte skulle ge en rättvisande bild av förslagets kostnadseffekter att redovisa beräkningar av kostnaderna enbart för ikraftträdandeåret eller endast vid den tidpunkt då det reformerade systemet uppnått fullfunktion. Kommittén har därför funnit det väsentligt att göra beräkningarna på sådant sätt att detär möjligt att följa kostnadsutvecklingen i princip år från år från det systemet träderi kraft fram till dess fullfunktions- stadiet har inträtt. Detta betyder att beräkningarna har fått omfatta en så lång tidrymd som ca 50 år. Med hänsyn till det sagda är det inte heller meningsfullt att vid bedömande av kostnadseffektema av kommitténs förslag göra en jämförelse mellan de uppskattade kostnaderna för det nya systemet och nuvarande kostnader för familjepension enligt dagens regler. Denna jämfö- relse bör i stället göras är för år och avse de kostnader som skulle uppstå för framtiden om de nu gällande reglerna för familjepension bibehålls oföränd- , rade. Om den utveckling som härvidlag kan förutses framdeles har kommittén redovisat beräkningar i avsnitt 4.4.

Som framhållits bl. a. i avsnitt 6 avstår kommittén från att lägga fram något förslag om vid vilken tidpunkt familjepensionsreforrnen bör träda i kraft.

Emellertid har det, som där också angivits, varit nödvändigt att vid kostnadsberäkningama uppställa ett visst ikraftträdandedatum som utgångs- punkt för beräkningarna. Därvid har den 1 januari 1983 valts som en tänkt tidpunkt för ikraftträdandet. Att välja en så pass näraliggande tidpunkt för beräkningamas början har den fördelen att kostnadsberäkningama kunnat anknytas till aktuellt siffermaterial. Beräkningarna avser utvecklingen fr.o.m. år 1983 fram t.o.m. år 2030. Viss tid därefter kan nuvarande familjepensionering förutsättas vara avvecklad.

Underlaget för kostnadsberäkningama har utgjorts av dels befmtlig befolk- ningsstatistik sådan den redovisats i olika publikationer i serien Sveriges Officiella Statistik (SOS), dels arbetsmaterial inom riksförsäkringsverket i fråga om utvecklingen av poängförvärv inom ATP m. m. Huvudparten av de beräkningar som redovisas i förevarande avsnitt har således baserats på samma underlag och basmaterial när det gäller utvecklingen beträffande ATP som det vilket använts beträffande de i avsnitt4.4 presenterade beräkningarna om framtida kostnader för familjepension vid oförändrat regelsystem. Det kan därför hänvisas till de uppgifter härom vilka lämnats i det nämnda avsnittet. 1 vad avser civilståndsfördelning, antal bam i olika familjer och andra demografiska variabler har de nu rådande fördelningama antagits bestå under hela den period som beräkningarna avser. Detta ger naturligtvis upphov till viss osäkerhet i de erhållna resultaten.

Överhuvudtaget bör kostnadseffektema i ett längre tidsperspektiv ses mer som räkneexempel än som definitiva resultat. Beräkningarna har nämligen krävt en mängd antaganden, och de förutsätter att nu rådande förhållanden skall bestå under en tidrymd av upp emot 50 år framöver. Detta hindrar dock inte att de redovisade resultaten får anses ge en relativt god bild av förslagets kostnadseffekter vid jämförelse med fortsatt tillämpning av nuvarande regler för efterlevandepension.

] det närmast följande redovisas i tabellforrn — med åtföljande kortfattade kommentarer — kostnadsberäkningar för de förslag som kommittén lägger fram beträffande barnpension, omställningsbidrag (för en tid av ett år resp. vid vård av små barn) och försörjningsbidrag. Vidare redogörs för de kostnader som nuvarande änkepension kan antas ge upphov till under den tid som det tar att avveckla den. Det rör sig alltså härvid om kostnaderna i framtiden för dels sådan änkepension som redan utges vid det nya systemets ikraftträdande, dels änkepension som nybeviljas därefter med stöd av de övergångsbestämmelser som kommittén föreslår.

Alla beräkningar är utförda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr. Kostnadsuppgiftema är alltså i samtliga fall angivna i oförändrat penningvär- de.

Kostnaderna för barnpension enligt de föreslagna reglerna kan beräknas utveckla sig på sätt framgår av tabell 9.16. Som anges i tabellen kan de totala bampensionskostnadema per år antas stiga från 533 milj. kr år 1983 till 736 milj. kr år 2010 och framöver (fullfunktionsstadiet), dvs. med 203 milj. kr. Att kostnaderna för folkpension ökar något (15 milj. kr) beror främst på att den nuvarande samordningen med änkepension från folkpensioneringen upphör successivt. Inom ATP skall enligt förslaget viss andel av bampensionema omräknas momentant vid ikraftträdandet. Detta gäller fall där pensionen beräknats för mer än ett barn och där änkepension inte samtidigt utges. Efter

denna omräkning den 1 januari 1983 ökar andelen barn med tilläggspension enligt de nya nivåerna i takt med att antalet änkepensioner minskar. Det rör sig alltså här om en överflyttning av kostnader från änkepension till barnpension.

1 de angivna uppgifterna om folkpensionskostnadema ingår även kostna- derna för de förslag till höjning av bidrags/o'rskoltsnivån i vissa fall som kommittén lägger fram. Dessa kan beräknas svara för knappt 3 milj. kr härav.

Tabell 9.16 Kostnader för barnpension enligt föreslagna regler. Årskostnad 1 milj. kr År 1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010— Folkpension” 215 215 217 221 225 229 230 230 Tilläggspension 318 342 364 431 465 484 496 506 Summa 533 557 581 652 690 713 726 736

” lnkl. kostnader för höjning av nivån för bidragsförskott i vissa fall.

Kostnadsutvecklingen för den form av ormtä/lningsbidrag som skall utgå för en tid av ett år e/t'er döds/aller kan beräknas till de belopp — fram till fullfunktion år 2005 — som anges i tabell 9.17. Årskostnadema härför kan således uppskattas utgöra totalt 45 milj. kr år 1983 och 359 milj. kr år 2005 och framöver. Antalet personer som årligen kommer att uppbära omställ- ningsbidrag i nu aktuell form antas i fullfunktion vara 10000 kvinnor och 3 000 män. För att i någon mån belysa effekterna av de föreslagna övergångsbestämmelsema kan nämnas följande. Av de 45 milj. kr som beräknas utbetalas under år 1983 kan 30 milj. kr antas vara hänförliga till bidrag åt efterlevande män och 15 milj. kr till bidrag åt efterlevande kvinnor. År1984 fördelas de beräknade kostnadema9l milj. kr på 63 milj. kr" till bidrag åt efterlevande män och 28 milj. kr till bidrag åt efterlevande kvinnor. 1 fullfunktion år 2005 skulle det fortfarande utbetalas 63 milj. kr per år till efterlevande män, medan kostnaderna för omställningsbidrag åt efterlevande kvinnor då stigit till 296 milj. kr för år. Detta är en följd av att under mellantiden änkepension enligt nu gällande regler successivt avlösts av omställningsbidraget.

Tabell 9.17 Kostnader för föreslaget omställningsbidrag för en tid av ett år. Årskostnad 1 milj. kr

År

1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005— Folkpension 36 71 79 98 135 189 228 Tilläggspension 9 20 24 36 61 102 131

Summa 45 91 103 134 196 291 359

Enligt kommitténs förslag skall omställningsbidrag kunna utgå även vid vård av barn som är under åtta år. Den beräknade kostnadsutvecklingen för denna form av omställningsbidrag framgår av tabell 9.18. Hänsyn har därvid tagits endast till den del av kostnaderna som hänför sig till tiden efter det att omställningsbidrag har utgått under ett år. Av den beräknade kostnaden år 1984 om 23 milj. kr kan 6 milj. kr antas utgå till efterlevande män och resterande 17 milj. kr till efterlevande kvinnor. Vid fullfunktion år 1990 och framåt beräknas 29 milj. kr utges till män och 62 milj. kr till kvinnor. Den totala årskostnaden har då stigit till 91 milj. kr. Antalet förmånstagare per år i fullfunktion har beräknats till 1 500 män och 2 800 kvinnor.

Tabell 9.18 Kostnader för föreslaget omställningsbidrag vid vård av barn. Årskostnad i

milj. kr År 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990— Folkpension 19 35 49 59 66 73 75 Tilläggspension 4 6 9 11 12 13 16 Summa 23 41 58 70 78 86 91

När det gäller det föreslagnajötts'örjningsbidraget kan detta antas komma att för efterlevande kvinnor få mer väsentlig betydelse först viss tid efter ikraftträdandet och vara i något så när fullfunktion tidigast 20 år efter införandet av de nya reglerna. Beträffande efterlevande män uppnås detta stadium givetvis tidigare. Resultaten av de kostnadsberäkningar som avser försörjningsbidraget måste bedömas med speciell försiktighet. Här har nämligen. förutom de antaganden som ligger till grund för övriga beräkningar, uppskattningar fått göras om utvecklingen för framtiden av bl. a. sysselsätt- ningsfrekvens och arbetslöshetstal för män och kvinnor.

Med vissa antaganden i angivna hänseenden har kommittén räknat med att det på fullfunktionsstadiet, år 2005, kommer att under ett år utges försörj- ningsbidrag till ett bestånd om högst 1 500 män och 10 000 kvinnor(uttryckt i antal personer som uppbär helt bidrag).

Med det nämnda antalet personer som i fullfunktion erhåller försörjnings- bidrag och med tillämpning av de beräkningsförutsättningar som använts i övrigt, skulle kostnadsutvecklingen bli den som anges i tabell 9.19. Härvid har beaktats att det enligt förslaget skall ske en samordning mellan försörjnings- bidrag och annat samhälleligt stöd som tillkommer de berättigade på så sätt att detta andra stöd reducerar försörjningsbidraget. För att uppskatta i vilken utsträckning sådan reduktion kommer att inträda har fått göras antaganden som av naturliga skäl saknar fastare förankring i något föreliggande fakta- material utan får ses mer som skönsmässiga bedömningar.

Som framgår av tabell 9.19 kan man — med angivna reservationer— räkna med att försörjningsbidraget kommer att dra en årlig kostnad i fullfunktion år 2005 och senare om knappt 210 milj. kr. År 1984 antas årskostnaden utgöra 7 milj. kr. och den beräknas sedan stiga successivt. Kostnadsökningen blir

inledningsvis relativt långsam. Mer betydande kostnader uppkommer enligt beräkningarna först år 2000 och senare.

Tabell 9.19 Kostnader för föreslaget försörjningsbidrag. Årskostnad i milj. kr

År

1984 1985 1990 1995 2000 2005—

Folkpension 6 12 24 30 75 132 Tilläggspension 1 3 7 1 1 39 76 Summa 7 15 31 41 114 208

De föreslagna övergångsbestämmelsema medför. som framhållits i det föregående, att det också under lång tid efter det nya systemets ikraftträdande kommer att nybeviljas änkepension enligt dagens reg/er. Dessutom kommer att fortsätta att utges sådan änkepension som beviljats dessförinnan. Dessa övergångsregler får till följd att det också efter ingången av nästa sekel kommer att årligen nybeviljas ett inte obetydligt antal änkepensioner med stöd av nuvarande stadganden om sådan pension. Och änkepensioneringen kan antas vara helt avvecklad inom tilläggspensioneringen först omkring år 2050. Inom folkpensioneringen kommer nu gällande regler om änkepension att upphöra att tillämpas tidigare, eftersom pension här inte utges efter det att änkan har fyllt 65 år. Redan 20 år efter ikraftträdandet har därför skett en mycket kraftig minskning av kostnaderna för änkepension inom folkpensioneringen.

Med hänsyn tagen till dessa övergångsbestämmelser kan räknas med att antalet änkepensioner från ATP kommer att fortsätta att öka även efter de nya reglernas ikraftträdande. Högsta antalet änkepensioner uppnås omkring år 2000, varefter antalet sjunker successivt. Pensioneringen kan sedan, som angivits ovan, antas vara helt avvecklad omkring år 2050.

Kostnaderna för änkepensioneringen fr. o. m. år 1983 kan beräknas uppgå till de belopp som anges i tabell 9.20. Tabellen visar att de totala årliga kostnaderna härför kan antas utgöra 4 1 17 milj. kr år 1983. De stiger sedan successivt fram till år 2000 då de beräknas uppgå till 5 981 milj. kr, dvs. en ökning med 1 864 milj. kr. Kostnaderna sjunker därefter år från år och kan år 2030 beräknas ha minskat till 468 milj. kr.

Som anges i tabell 9.20 minskar kostnaderna — inom både folk- och tilläggspensioneringen — för sådan änkepension som beviljats före ikraftträ- dandet av den reformerade familjepensioneringen omedelbart efter den 1 januari 1983. Kostnaderna för änkepension som med tillämpning av de föreslagna övergångsbestämmelsema nybeviljas därefter stiger däremot suc- cessivt. Inom folkpensioneringen uppnås de högsta kostnaderna härför år 1995, varefter de minskar snabbt. Beträffande tilläggspensioneringen sker en fortlöpande kostnadsökning ända fram till år 2005. då de årliga kostnaderna för änkepension utgiven med stöd av övergångsbestämmelsema kraftigt & överstiger nuvarande kostnader för änkepension från ATP. Efter år 2005 1 vidtar emellertid en successiv minskning också av dessa kostnader.

Till dei tabell 9.20 angivna uppgifterna bör läggas kostnader för bostadsstöd (främst KBT) till änkor med änkepension från folkpensioneringen. Dessa

Tabell 9.20 Kostnader för änkepension utgående enligt föreslagna övergångsbestämmelser. Årskostnad i milj. kr

År

1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Vid början av dr 1983 utgående änkepenxionw

2015 2020 2025 2030

23 8 l - 481 279 154 8 3231 2116 1077 388

23 8 1 — 3712 2395 1231 46

Folkpension 1 333" 1 220 1 107 643 378 221 122 56 Tilläggspension 2 784" 2 735 2 686 2 406 2 039 1 609 1 169 779 Senare bevilja de änkepensimrer Folkpension —” 98 195 576 606 287 - —— Tilläggspension —" 244 489 1 734 2 941 3 864 4 274 4 042 Änkepension. [ola/! Folkpension 1 333 1 318 1 302 1 219 984 508 122 56 Tilläggspension 2 784 2 979 3 175 4 140 4 980 5473 5443 4 821 ___—_____—_———— Summa 4117 4297 4477 5359 5964 5981 5 565 4877 3735 2403 1232 468 _______—___—————— " Av beräkningstekniska skäl har kostnaderna för år 1983 nybeviljade änkepensioner förts till kostnaderna för under det året utgående änkepensioner.

kostnader kan vid ikraftträdandet år 1983 beräknas klart överstiga 100 milj. kr och kan förutsättas sjunka successivt fram till år 2025 då de är helt borta.

Några närmare beräkningar om kostnaderna för bostadsstöd — till efterle- vande män och kvinnor med änkepension eller med pension enligt det reformerade systemet eller med ålders- eller förtidspension — har kommittén inte utfört. Detta beror på att sådana beräkningar skulle vara tämligen meningslösa eftersom det finns alltför många osäkra faktorer som påverkar kostnadsutvecklingen för KBT, SKBF rn. m. Dessa faktorer verkar dessutom i olika riktningar.

Det bör dock framhållas att den kostnadsminskning som blir följden av att KBT till änkepension avtar i betydelse inte nödvändigtvis innebär en motsvarande kostnadsbesparing sett i ett något vidare perspektiv. Eftersom det enligt förslaget på sikt i princip inte skall utges efterlevandepension till efterlevande som är äldre än 65 år, kan nämligen förutses en viss ökning av kostnaderna för KBT till dessa efterlevandes egenpensionsförmåner (änke- pension reducerar i dag KBT härtill). Å andra sidan innebär det förhållandet att allt fler kvinnor intjänar rätt till egenpension från ATP och att sådan pension Också genomsnittligt ökar i storlek att det blir ett minskat behov av bostadsstöd.

Det bör även anmärkas att den omständigheten att KBT och SKBF enligt förslaget inte skall utges till efterlevande som ej uppbär egenpension kan komma att påverka efterfrågan på statskommunala bostadsbidrag.

Nämnas bör vidare att det vid kostnadsberäkningama inte har kunnat tas hänsyn till eventuellt ökade kostnader för pensionstillskott till egenpension. Det skulle nämligen kunna inträffa att änkori framtiden kommer att i ökad utsträckning erhålla pensionstillskott till ålders- och förtidspension. Vid prövningen av rätten till pensionstillskott sker avräkning inte bara mot egenpension från ATP utan också mot änkepension från tilläggspensione- ringen. När det inte längre kommer att utges livsvarig änkepension från ATP

till efterlevande kvinnor som uppbär egenpension. skulle detta kunna få till följd att pensionstillskotten ökar i betydelse för dessa kvinnor. Detta förhållande kommer dock sannolikt att motverkas av att ifrågavarande kvinnor vid den — nu tämligen avlägsna — tidpunkt då spörsmålet blir mer påtagligt aktualiserat i allmänhet kommer att ha intjänat egenpension från ATP i fler fall och på högre nivå än vad som är regel i dag. Under alla omständigheter kan det förutsättas röra sig om endast marginella kostnads- effekter.

1 tabell 9.21 har gjorts en sammanställning av de ovan redovisade beräkningarna om kostnadseffektema av kommitténs förslag beträffande barnpension, omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Tabellen upptar även de kostnader som följer med sådan änkepension som skall utges enligt föreslagna övergångsbestämmelser. Summan av dessa olika poster utgör de totala kostnaderna — exkl. kostnader för bostadsstöd till änkepension — för det förslag till reformerad familjepension som kommittén lägger fram i detta betänkande. Det är alltså fråga om den kostnadsutveckling som förslaget kan räknas ge upphov till under åren fr. o. m. det tänkta ikraftträdandet år 1983 fram till dess det nya systemet kommit i fullfunktion. Under mellantiden sker en successiv uppbyggnad av de nya förmånsformema samtidigt som änkepen- sioneringen avvecklas.

Tabell 9.21 Sammanställning av beräknad kostnadsutveckling för kommitténs förslag till reformerad familjepension. Årskostnad i milj. kr

&

Förmån År

& 1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

M_— Bampension 533 557 581 652 690 713 726 736 736 736 736 736 Omställningsbidrag för

en tid av ett år 45 91 103 134 196 291 359 359 359 359 359 359 Omställningsbidrag vid

vårdav bam — 23 41 91 91 91 91 91 91 91 91 91 Försörjningsbidrag — 7 15 31 41 1 14 208 208 208 208 208 208

R_— Summa 578 678 740 908 1 018 1 209 1 384 1 394 1 394 1 394 1 394 1 394 därav folkpension 251 311 343 418 465 568 665 665 665 665 665 665

därav tilläggspension 327 367 397 490 553 641 719 729 729 729 729 729

Änkepension utgiven

övergångsvis 4 117 4 297 4 477 5 359 5 964 5 981 5 565 4 877 3 735 2 403 1 232 468 &

Totalt 4 695 4 975 5217 6 267 6 982 7190 6 949 6 27] 5129 3 797 2 626 I 862 därav folkpension 1 584 1 629 1 645 1 637 1 449 1 076 787 721 688 673 666 665 därav tilläggspension 3111 3346 3572 4630 5533 6114 6162 5550 4441 3124 1960 1197 %

Som anges i tabell 9.21 kan de årliga kostnaderna uppskattas bli högst år 2000, då de skulle utgöra 7 190 milj. kr. Huvuddelen härav hänför sig dock till sådan änkepension som kommer att utges övergångsvis. 1 och med att denna minskar i betydelse sjunker också de kostnader som följer med kommitténs förslag. År 2030 utgör de sålunda 1 862 milj. kr. Inom folkpensioneringen uppnås den högsta kostnadsnivån. ] 645 milj. kr, redan år 1985. Därefter sker

en kontinuerlig minskning av kostnaderna. 1nom tilläggspensioneringen inträffar däremot en uppgång av kostnaderna ända fram till år 2005. Därefter minskar även här kostnaderna i snabb takt. Ser man enbart till de stödformer som utgår enligt det föreslagna nya efterlevandestödet kan kostnaderna härför i fullfunktion beräknas uppgå till 1 394 milj. kr per år. Av dessa kostnader hänför sig 665 milj. kr till folkpensioneringen och 729 milj. kr till tilläggs- pensioneringen.

Nu kan göras en jämförelse mellan de beräkningar som redovisats ovan angående kostnadsutvecklingen vid en reformering av efterlevandepensione- ringen enligt komnritte'rrs_/iirslag och dei avsnitt 4.4 lämnade uppgifterna om kostnadsutvecklingen vid bibehållande av nuvarande regler_Iörjalniljepen- sr'on oförändrade. Dennajämförelse presenteras i tabell 9.22 såvitt gäller folk- och tilläggspensioneringen totalt. En uppdelning på de båda pensionssyste— men har gjorts i tabell 9.23. som visar kostnadsutvecklingen i fråga om folkpensioneringen. och tabell 9.24, som visar utvecklingen inom ATP. Utvecklingen beträffande folk- och tilläggspension sammanlagt kan också illustreras grafiskt på sätt framgår av diagram 9.1.

Tabell 9.22 Jämförelse mellan kostnadsutvecklingen för föreslaget system för reformerad familjepensionering och kostnadsutvecklingen för familjepension vid oförändrad lagstiftning. Folk- och tilläggspension. Årskostnad i milj. kr

År

1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

Föreslaget system för

reformerad familje- pensionering 4695 4975 5217 6267 6982 7190 6949 6 271 5129 3 797 2 626 1862 Familjepension vid oför-

ändrad lagstiftning 4 621 4 823 5 029 6068 6988 7 628 7 944 8 071 8 196 8 259 8 302 8 317

Differens +74 +152 +188 +199 —6 —438 —995 —1800—3067—4462—5676—6455

Tabell 9.23 Jämförelse mellan kostnadsutvecklingen för föreslaget system för reformerad familjepensionering och kostnadsutvecklingen för familjepension vid oförändrad lagstiftning. Folkpension. Årskostnad i milj. kr

År

1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

Föreslaget system för reformerad familje- pensionering 1 584 1 629 1 645 1 637 1 449 1 076 787 721 688 673 666 665 Familjepension vid oför-

ändrad lagstiftning 1543 1541 1539 1529 1519 1519 1519 1519 1519 1519 1519 1519 Differens +41 +88 +106 +108 —70 —443 —732 —798 —831 —846 —853 —854

Milj. kr 8000" 7000 "1 ss x _1 sx 6000 N N 5000 xx & x 4000 x _| x x x 3000— & s s_— 2000—4 &_ Diagram 9.1 Beräknad _! _ Nuvarande änke— och barnpension kosrnadxu[verk/ingjör 1 000 _ eller/evandepensian vid ___-' _ NV efterlevandepensron oförändrad lagSIi/lning "930- ('"/ÅHIfÖWSIUKC'I 5.13" 1983 85 90 95 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 År lem här/ör. 84

Som angesi tabell 9.22 kan beräknas att det under de första ca tolv åren efter ikraftträdandet av den reformerade familjepensioneringen kommer att upp- komma ökade kostnader för den allmänna pensioneringen ijämförelse med om nuvarande regler hade bibehållits oförändrade. Detta är en följd av att det enligt förslaget direkt vid ikraftträdandet skall företas en momentan uppräk- ning av vissa bampensioner och att efterlevande män fr. o. m. den tidpunkten skall kunna beviljas familjepension. Dessa senare pensioner når, som angivits i det föregående. ett fullfunktionsstadium tämligen kort tid efter införandet av de nya reglerna. Samtidigt kommer emellertid änkepension, som beviljats eller beviljas med stöd av hittillsvarande bestämmelser, att utges under mycket lång tid efter ikraftträdandet av det reformerade regelsystemet. I fråga om dessa inträder en relativ kostnadsminskning först viss tid efter införandet av den framtida familjepensioneringen. De ökade kostnader som dessa förhål- landen sammantagna ger upphov till kan beräknas nå en högsta höjd omkring år 1990. Den årliga kostnadsökningen skulle då uppgå till 199 milj. kr.

Tabell 9.24 Jämförelse mellan kostnadsutvecklingen för föreslaget system för reformerad familjepensionering och kostnadsutvecklingen för familjepension vid oförändrad lagstiftning. Tilläggspension. Årskostnad i milj. kr

___—M År

___—___— 1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

___—___— Föreslaget system för

reformerad familje-

pensionering 3111 3346 3572 4630 5533 6114 6162 5550 4441 3124 1960 1197 Familjepension vid oför-

ändrad lagstiftning 3 078 3 282 3 490 4 539 5469 6109 6425 6 552 6 677 6 740 6 783 6 798

Differens +33 +64 +82 +91 +64 +5 —263 —1 002 —2 236 —3 616 -4 823 —5 601

Inom folkpensioneringen ger kommitténs förslag upphov till ökade kost- nader under åren fram till strax efter år 1990. Den årliga kostnadsökningen skulle vara högst år 1990, då den uppgår till 108 milj. kr. 1 fullfunktionsstadiet år 2030 skulle inom folkpensioneringen ha uppkommit minskade årliga kostnader om 854 milj. kr.

Inom tilläggspensioneringen uppstår med kommitténs förslag årliga kost- nadsökningar under längre tid men med lägre belopp än inom folkpensione- ringen. Kostnaderna ökar sålunda här fram till år 1990, då kostnadsökningen utgör 91 milj. kr, och de ökade kostnaderna består fram t.o.m. år 2000. Därefter uppkommer minskade kostnader för är vilka snabbt växer i storlek. 1 beräkningamas slutskede år 2030 skulle dessa minskade kostnader inom ATP belöpa sig till ca 5 600 milj. kr.

Den årliga kostnadsökning som uppkommer inom folk- och tilläggspensio- neringen sammanlagt vid ett genomförande av kommitténs förslag kan, som nämnts. väntas bestå under ca tolv års tid. Därefter inträder besparingar i jämförelse med om nuvarande regler för familjepension skulle stå kvar oförändrade. Denna årliga kostnadsminskning kan antas år 1995, dvs. tolv år efter det nya regelsystemets ikraftträdande, uppgå till 6 milj. kr. Besparingama blir sedan större och större är från år. De kan uppskattas till 438 milj. kr år 2000, till 1 800 milj. kr år 2010 Och till 4 462 milj. kr år 2020. Vid beräkningamas slutpunkt år 2030 antas kostnadsminskningen utgöra 6 455 milj. kr per år.

De angivna omständigheterna medför att de ökade kostnader som uppkom- mer under de första åren efter ikraftträdandet kommer att mycket snabbt tas igen på grund av minskade kostnader för tiden därefter. De av kommittén utförda kostnadsberäkningama avser i princip endast årskostnaden vart femte år. Om man emellertid antar att det föreligger enjämn kostnadsutveckling för de mellanliggande år beträffande vilka särskilda beräkningar inte gjorts kan man uppskatta att den totala kostnadsökningen under de första tolv åren utgör sammanlagt 1 774 milj. kr, vilket skulle motsvara en årlig kostnadsökning om ca 148 milj. kr för det fall att denna hade fördelat sig jämnt över åren. Med samma antagande kan förutses att denna kostnadsökning skulle motsvaras av inbesparade kostnader i samma storleksordning redan efter ytterligare knappt sju år. Det skulle således kunna sägas att det någon gång under år 2001 har uppkommit balans kostnadsmässigt mellan nuvarande och föreslaget system för efterlevandestöd. Fr. o. m. år 2002 skulle uppstå kostnadsbesparingar av snabbt accelererande storlek i förhållande till kostnadsutvecklingen vid oförändrat regelsystem för familjepension.

9.4 Änkepension enligt äldre övergångsregler

Änkepension infördes, som angivits i avsnitt 3.1 i folkpensioneringen med verkan fr. o. m. år 1948. Enligt de regler som gällde framtill den ljuli 1960 var all änkepension inkomstprövad Änkepensioneringen reformerades genom beslut av 1960 års riksdag. Härvid avskaffades för framtiden inkomstpröv- ningen av änkepension och infördes de förutsättningar för rätten till sådan pension som nu gäller.

För kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 är änkepensionen alltjämt

inkomstprövad. Om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30juni 1960 är emellertid viss del av pensionen. ett s. k. garantibelopp. fri från inkomstprövning. En närmare redogörelse för dessa regler och för bestäm— melserna om inkomstprövning har lämnats i avsnitt 2.1.

Till kommittén har överlämnats två framställningar (jfr avsnitt 1.1.2) vari begärts ett avskaffande av inkomstprövningen av änkepension som utgår till kvinnor vars make har avlidit före den 1 juli 1960.

Antalet sådana änkepensioner uppgick ijanuari 1980 till 3 142. Av änkoma med helt eller delvis inkomstprövad pension var då 1 824 (58 %) 60 år eller äldre och 1 187 (38 %) mellan 50 och 60 år gamla. 131 (4 %) av änkoma var yngre än 50 år vid denna tidpunkt. Antalet änkepensioner i dessa s.k. övergångsfall kan med utgångspunkt från riksförsäkringsverkets löpande månadsstatistik beräknas därefter ha sjunkit till ca 2 300 i juli 1981. Till det angivna antalet kommer ett obekant antal änkor vilka i och för sig skulle kunna erhålla pension men som inte uppbär sådan på grund av att den helt fallit bort genom inkomstprövningen eller till följd av att änkan inte ansökt om pension. Det kan här också nämnas att det under år 1980 nybeviljades sammanlagt 28 änkepensioner av nu berört slag och att det under det året upphörde att utgå totalt 594 sådana pensioner, vanligen till följd av att de ersatts av ålders- eller förtidspension. Kostnaderna för änkepension i över- gångsfallen beräknas uppgå till 28 milj. kr för budgetåret 1981/82. Ytterligare statistiska uppgifter av intresse i detta sammanhang har redovisats i avsnitt 4.1.

Frågan om avskaffande av in komstprövningen för änkepension i övergångs- fall har prövats av riksdagen vid en rad tillfällen efter år 1960 (jfr avsnitt 3.3.1). Väckta motioner i ämnet har dock genomgående avslagits.

Spörsmålet prövades även av pensionsförsäkringskommittén i betänkandet (SOU 1971 :19) Familjepensionsfrågor m. m. Kommittén framhöll därvid att ett avskaffande av inkomstprövningen inte skulle medföra att de sämst ställda änkoma. dvs. de som inte har några inkomster eller endast små sådana vid sidan av pensionen. skulle erhålla någon förbättring av sina förmåner. Även med gällande regler erhåller dessa oreducerad pension. Däremot skulle ett avskaffande av inkomstprövningen medföra att de änkor, som har sidoin- komster av sådan storlek att de reducerar pensionen. skulle erhålla förbättrade förmåner. Pensionsförsäkringskommittén konstaterade att sociala skäl för ett slopande av inkomstprövningen således knappast kunde åberopas. Ytterligare underströk kommittén att den omständigheten, att man en gång konstaterat att inkomsten för en änka i ifrågavarande kategori var för stor för att hon skulle kunna erhålla pension, inte för all framtid betager henne möjligheten att erhålla förmånen. Om inkomsten senare sjunker eller pensionsnivån eller nivån för KBT på orten höjs. kan änkan mycket väl bli berättigad till pension. Att avskaffa inkomstprövningen skulle vidare medföra en ökning av folkpen- sionskostnadema med förhållandevis stora belopp. Som så mycket annat var frågan om att slopa inkomstprövningen av änkepension i övergångsfall en resurs- och avvägningsfråga. Sammanfattningsvis förklarade kommittén att den. med hänsyn främst till de resurser som stod till buds för ytterligare reformer och den prioritering som därvid måste företas i förhållande till andra angelägna behov. inte var beredd att föreslå att inkomstprövningen avskaf- fades av änkepension i övergångsfall.

Pen.vionxkrnnnrille'n anser att de av pensionsförsäkringskommittén framför- da synpunktema i huvudsak äger giltighet än i dag. Ett avskaffande av inkomstprövningen av änkepension i övergångsfall skulle sålunda i första hand inte vara till fördel för de änkor som befinner sig i en ekonomiskt svag situation. En åtgärd av detta slag skulle i stället främst gynna de änkor som har andra inkomster — av arbete eller annat — vid sidan av pensionen och som på grund av dessa inkomster nu inte erhåller någon pension alls eller får en reducerad pension.

Att nu för framtiden avskaffa inkomstprövningen av änkepension i övergångsfall skulle vidare medföra kostnadsökningar för folkpensioneringen. Storleken av dessa ökade kostnader är svår att beräkna. Med vissa antaganden kan den dock beräknas f. n. väsentligt överstiga 10 milj. kr om året. Detta inte obetydliga belöpp kan enligt kommitténs mening användas till mer angelägna ändamål. I all synnerhet gäller detta i det nu rådande statsfinansiella läget.

Av störst betydelse för kommitténs ställningstagande är emellertid att den nu berörda frågan måste ställas i relation till de övriga förslag som kommittén redovisar i detta betänkande. I en situation där kommittén lägger fram förslag om en genomgripande familjepensionsreform — innebärande att tyngdpunk- ten inom efterlevandepensioneringen överflyttas på tillgodoseendet av efter- levande barns intresse och på en reducering av betydelsen av pension till vuxna efterlevande— kan det inte vara motiverat att samtidigt föreslå en åtgärd som får till följd att änkepensioneringen i dess nuvarande form ytterligare framhävs.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén sig inte böra föreslå någon ändring av reglerna för sådan änkepension som utgår till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960. Någon förändring härvidlag bör inte heller företas med anledning av den reformering av familjepensioneringen som kommittén nu lägger fram förslag om. Även efter ett genomförande härav bör rätten till ifrågavarande änkepension bedömas enligt hittillsvarande regler.

9.5 Konventionsfrågor

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.5 har Sverige ingått ett stort antal internationella konventioner på socialförsäkringsområdet. Enligt vissa av dessa överenskommelser. som kan vara bilaterala eller multilaterala. likställs medborgare i avtalsslutande land med svenska medborgare när det gäller rätt till socialförsäkringsförmåner. Ett annat slag av överenskommelser är sådana multilaterala konventioner som ålägger ratificerande land att garantera sin befolkning en viss minimistandard inom det sociala trygghetssystemet.

När kommittén nu lägger fram förslag till genomgripande förändringar av efterlevandestödet inom den svenska allmänna pensioneringen är det påkallat att beröra spörsmålet om vilken inverkan ett genomförande av dessa förslag skulle få på gällande konventionsåtaganden.

Vad först beträffar de olika bilaterala socialförsäkrings/(onvenlionerna förutsätter dessa förekomsten av änkepensioneringi Sverige. Enligt kommit- téns förslag kommer sådan pension att utbetalas också under lång tid framöver. Successivt skall emellertid denna pensionsform ersättas av andra former av stöd. Vidare skall för framtiden även änklingar kunna ha rätt till

efterlevandeförmåner. Detta innebär att fråga uppkommer i vad mån de berörda konventionema kommer att äga tillämpning med avseende på de nya former av efterlevandestöd som kommittén lägger fram förslag om. Härvidlag skulle kunna göras gällande att konventionemas bestämmelser om änkepen- sion blir tillämpliga på omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Enligt kommitténs förslag skall dock försörjningsbidrag inte utbetalas vid bosättning utanför Sverige på grundval av regler i den svenska lagstiftningen. Bl. a. denna omständighet skulle kunna motivera en revidering av konventionerna på denna punkt. Stadgandena om barnpension i konventionerna synes däremot kunna tillämpas fullt ut i nuvarande utformning också efter ikraftträdandet av kommitténs förslag till refomierad efterlevandepensionering.

Vad sedan avser sådana mrrl/i/atera/a konventioner som innehåller före- skrifter om minimistandard för det soeiala [rj'gghelssysiemei har frågan huruvida en omläggning av den svenska efterlevandepensioneringen skulle medföra avvikelse från gjorda konventionsåtaganden tagits upp av socialpo- litiska samordningsutredningen i dess betänkande (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring. Till de synpunkter som samordningsutredningen därvid anlagt kan pensionskommittén ansluta sig. I denna del vill kommittén sålunda anföra följande.

Konventionsbestämmelser om efterlevandeförmåner vilka har ratificerats av Sverige finns i Europarådets sociala balk och protokoll samt i ILO- konventionen nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner.

Kommitténs förslag till ett reformerat efterlevandestöd innebär att efterle- vande make efter en omställningstid får stöd endast i den mån han eller hon inte kan bereda sig inkomst genom eget arbete och inte heller har sin försörjning tryggad genom någon annan social förmån. Ett förslag med denna innebörd kan. som samordningsutredningen konstaterat. inte anses strida mot den europeiska balken eller protokollet, vilka båda tillåter att stödet till änka görs beroende av presumtion för oförmåga till självförsörjning. 1 vad gäller storleken av förmånerna till en standardförmånstagare (änka med två barn) innebär kommitténs förslag beträffande tilläggspensioneringen inte någon reducering i förhållande till dagens regler utan i vissa fall tvärtom en förhöjning. Inte heller förslaget på folkpensionssidan torde medföra avsteg från konventionens föreskrifter om storleken av förmåner till änka och två barn.

I ILO-konventionen nr 128 uppställs däremot vissa krav beträtfan de vilka det kan ifrågasättas om de är uppfyllda genom kommitténs förslag. De enda krav som får föreskrivas enligt konventionen är att änkan har uppmätt viss ålder eller, i fråga om barnlös änka. att äktenskapet bestått viss tid. Ingen åldersgräns får föreskrivas för rätt till änkepension till handikappad kvinna eller till änka som i sin vård har barn som var beroende av den avlidne.

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.5.2 är anledningen till att Sverige kunnat ratificera konventionen att dess artikel 41 ger länder rnedl ett väl utvecklat socialt trygghetssystem möjlighet att avvika från konventionsför- pliktelserna. Enligt artikel 41 kan en medlemsstat. som ratificerat konventio- nen i fråga om alla tre pensionsformema och som med sitt persiornsskydd täcker minst 85 % av den förvärvsarbetande befolkningen och som dessutom har en pensionsnivå som för minst två av de tre riskfallen överstiger konventionens nivåkrav med fem procentenheter, bestämma kretsen av

förmånstagare inom efterlevandepensioneringen på ett sätt som avviker från konventionens bestämmelser. under förutsättning att det totala antalet förmånstagare inom denna pensionsform inte är mindre än om konventions— bestämmelsema tillämpas strikt.

De två första villkoren kan nog anses uppfyllda också efter genomförande av kommitténs förslag. eftersom några förändringar inte vidtas i vad avser ålders- och förtidspension. Vidare blir det totala antalet förmånstagare med hänsyn till att änklingar kommer att omfattas av efterlevandeskyddet inte mindre än om konventionsbestämmelsema tillämpas strikt. Förslaget torde således inte strida mot konventionen på denna punkt.

Däremot skulle kommitténs förslag kunna stå i strid med den bestämmelse i konventionen som föreskriver att förmånerna skall utges under hela den tid som riskfallet omfattar. Som socialpolitiska samordningsutredningen fram- håller är det dock inte uteslutet att ett reformerat efterlevandestöd trots detta kan förenas med konventionsreglema. Sverige kan åberopa att änkans behov ändå tillgodoses genom förslagets generösa bestämmelser om barnpension. Änka som har svårigheter att försörja sig tillförsäkras enligt förslaget försörjningsbidrag. Och till änka som tar vård om barn under åtta års ålder kan utges omställningsbidrag. Även till ålders- och förtidspensioneringen bör tas hänsyn i sammanhanget. Beaktas bör också att det till änkor— liksom till andra — kan utges bostadsbidrag, studiestöd och olika former av stöd för handikap- pade. Enligt en annan artikel i konventionen kan nämligen förmån enligt konventionen reduceras eller innehållas om den berättigade för samma riskfall får annan kontant socialförsäkringsförmån än familjebidrag, förutsatt att den del av förmånen som reduceras eller innehålles inte överstiger den andra förmånen. Enligt kommitténs mening kan finnas anledning att i annat sammanhang än i detta betänkande närmare belysa den här berörda frågan.

Också i vad gäller den ovan nämnda ILO-konventionen kan framhållas att storleken av de förmåner som enligt kommitténs förslag skall utges från tilläggspensioneringen till standardförmånstagare inte innebär någon sänk- ning utan i vissa fall i stället en höjningi förhållande till vad som utgår enligt dagens regler. Även beträffande folkpensioneringen kan på denna punkt hänvisas till det ovan sagda.

Det förtjänar här slutligen med avseende på förmåner till efterlevande barn att erin ras om att åldersgränsen för rätt till barnpension från folkpensione- ringen har höjts från 16 till 18 år efter det att Sverige ratificerade konventionen och att kommitténs förslagi fråga om bampensionema inte innehåller några inskränkningar gentemot vad som nu gäller utan tvärtom förstärkningar på en del punkter.

Allmänt bör i fråga om de här berörda minimistandardskonventionema framhållas att rimligheten av att ha en efterlevandepensionering av traditio- nellt snitt, dvs. med änkepension (och i vissa fall änklingspension) utan närmare behovsprövning i det enskilda fallet. har kommit att ifrågasättas under senare år även i andra länder än Sverige. Kraven på en revidering av minimistandardskonventionema i detta hänseende växer därför. Såvitt gäller den europeiska balken är den redan under revision. Arbetet på att revidera dess bestämmelser om efterlevandepension har ännu inte kommit in i något avgörande skede. men man kan nog utgå från att detta kommer att leda till ett

betonande av aspekten av likställighet mellan könen och i samband härmed en betydande uppluckring av de nuvarande garantiema för änkepensionema.

10. Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd

10.1. Inledning

Kommittén lägger i detta betänkande fram förslag till långtgående förändring- ar av den allmänna familjepensioneringen. Den närmare innebörden av dessa förslag samt motiveringarna härför har redovisats i det föregående.

Efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som familjepensioneringen. Det är också uppbyggt enligt samma principer som den senare. och förutsättningama för rätten till efterlevande- förmåner inom arbetsskadeförsäkringen har i stort utformats efter mönster från de som gäller inom den allmänna pensioneringen. Den nära anknytning- en mellan de två försäkringssystemens efterlevandeskydd har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes samordning dem emellan.

Inte minst mot bakgrund av arbetsskadeförsäkringens nära anknytning till den allmänna pensioneringen i berört avseende framstår det enligt kommit- téns uppfattning som påkallat att det nu. då familjepensioneringen föreslås i grunden förändrad, företas en översyn även av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommitténs överväganden härvidlag redovisas i det följande.

10.2. Bakgrund till nuvarande regler

En redogörelse för gällande bestämmelser beträffande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har lämnats i avsnitt 2.2. I förevarande avsnitt ges en kortfattad redovisning av bakgrunden till dessa bestämmelser.

Rätten till ersättning för ekonomiska följder av skada som inträffat i arbetet reglerades ursprungligen i 1901 års lag angående ersättning/ör skada lill/öljd av olycksfall i arbete. Ersättning utgavs i form av sjukhjälp och livränta vid invaliditet. Vid dödsfall på grund av arbetsskada utgavs livränta till efterle- vande samt begravningshjälp. Förmånema från försäkringen utgick med enhetliga belopp oberoende av den försäkrades arbetsförtjänst. Ersättnings- systemet var utformat i nära anslutning till skadeståndsrätten.

Lagen av år 1901 ersattes av 1916 års lag om försäkring/ör olycksfall i arbete. Den nya lagen. som trädde i kraft den ljanuari 1918. kompletterades fr. o. m. är 1930 genom 1929 års lag omjörsäkringför vissa yrkessjukdomar. Ersättningen från dessa två lagar bestämdes med utgångspunkt i den försäkrades årliga arbetsförtjänst vid skadetillfa'llet. Förmånema utgjordes av sjukvårdsersättning, sjukpenning och livränta till den försäkrade samt — vid dödsfall — livränta till efterlevande och begravningshjälp.

Nyssnämnda två lagar ersattes den 1 januari 1955 av lagen om yrkats/(a— dc/öris'äkring (YFL). Enligt denna lag var försäkrad som drabbats av yrkes- skada berättigad till sjukvårdsersättning och, om arbetsförmågan hade blivit nedsatt. sjukpenning vid sjukdom och livränta vid invaliditet. Vid dödsfall utgick livränta till efterlevande och begravningshjälp. Berättigade till efter- levandelivränta var den avlidnes änka och bam. Med änka likställdes — efter mönster av dåvarande regel i 1946 års lag om folkpensionering— ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapslik- nande förhållanden. Likställd med änka var även kvinna som varit trolovad med den avlidne och som hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom. Bamlivränta kunde utgå till den försäkrades biologiska barn och adoptivbarn samt, i vissa fall. styvbarn. Efterlevandeliv- ränta kunde vidare utgå till änkling. dock endast under förutsättning att . änklingen genom dödsfallet kommit att sakna erforderligt underhåll. Även

frånskild make (man och kvinna) till den avlidne kunde få rätt till efterle- vandelivränta. nämligen om den avlidne varit skyldig att utge underhållsbi- drag till den förutvarande maken. Slutligen kunde efterlevandelivränta utges till den avlidnes föräldrar. om dessa till följd av dödsfallet kommit att sakna erforderligt underhåll.

År 1971 tillsattes en kommitté, yrkesskadeförsäkringskommitte'n. som freki uppdrag att företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen. Kommittén lade år 1975 fram förslag till ny lagstiftning på området i betänkandet (SOU 1975184) Ersättning vid arbetsskada. På grundval av detta betänkande och propositio- nen 1975/761197 utformades lagen om arbelsskade/'brtäkring (LAF), som trädde i kraft den 1 juli 1977. Den ersatte därvid YFL.

Yrkmskade/önräkringsko)nmittén fann vid sina överväganden det helt klart att försäkringen för arbetsskada även i fortsättningen måste innehålla ett ekonomiskt skydd för vissa efterlevande. Vad som däremot kunde diskuteras var enligt kommitten hur vidsträckt man skulle göra den krets av efterlevande som skulle omfattas av skyddet. Framför allt gällde det att ta ställning till frågan om skyddet skulle begränsas till att täcka förlust av försörjarinkomst och alltså inriktas på minderåriga barn och andra för sin försörjning av den avlidne beroende anförvanter eller om skyddet skulle ges en mer generell omfattning och t. ex. omfatta alla änkor och därmed jämställda sammanbo- ende kvinnor utan hänsyn till om de hade egna inkomster eller ej.

Försäkringen måste enligt kommittén självfallet ge skydd åt minderåriga barn till den avlidne i samma utsträckning som var fallet enligt YFL. Liksom enligt YFL borde alltså livränta utgå till barn t. o. rn. den månad under vilken barnet fyller 19 år eller, i vissa fall. 21 år. Rätt till livränta föreslogs tillkomma inte enbart den försäkrades biologiska barn (och adoptivbarn) utan även styvbarn. Sådan rätt förelåg också enligt YFL, men den var där såtillvida inskränkt att efter avliden kvinna livränta utgick till makens barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap endast om barnet genom kvinnans frånfälle kommit att sakna behövligt underhåll. Kommittén fann det otillfredsställande att på detta sätt göra skillnad mellan olika styvbams rätt till efterlevandeliv- ränta och föreslog därför att alla styvbarn skulle ges rätt till livränta på samma villkor och utan någon inskränkning av ifrågavarande slag efter såväl styvfader som styvmoder.

Någon närmare motivering till varför styvbam överhuvudtaget skulle ha

rätt till livränta gavs inte i betänkandet. Förslaget innebar— med ovan nämnda undantag — endast ett överförande till LAF av motsvarande bestämmelse härom i YFL. Då sådan rätt infördes i YFL innebar detta en nyhet i förhållande till äldre lagstiftning på området. Denna nya bestämmelse motiverades därvid med hänvisning till skadeståndsrättsliga principer. Att barnet kunde komma att bli berättigat till livränta efter såväl biologisk förälder som styvförälder resp. livränta efter den ene och underhållsbidrag från den andre ansåg man sig få acceptera med hänsyn till det önskvärda i att rätten till livränta utformades efter enkla och schematiska regler avpassade med tanke på normalfallen.

Kommittén fann det vidare motiverat att behålla möjligheten att utge efterlevandelivränta till förälder som till följd av dödsfallet kommit att sakna behövligt underhåll. Kommittén framhöll att uppbyggnaden av den allmänna pensioneringen visserligen skulle komma att göra en sådan bestämmelse mindre motiverad med tiden. Fortfarande torde det emellertid enligt kom- mittén förekomma fall där pensionsskyddet var dåligt. inte minst bland invandrarfamiljer, och där en behovsprövad föräldralivränta kunde utgöra en nödvändig förutsättning för en dräglig försörjning.

När det gällde det generella skyddet i YFL för änka och därmed jämställd sammanboende kvinna ställde sig kommittén däremot mera tveksam till att överföra bestämmelserna i YFL utan ändring till den nya lagen. Enligt kommittén borde änkor med minderåriga barn och änkor som på grund av ålder. hälsotillstånd eller arbetsmarknadsmässiga skäl hade särskilda svårig- heter att få förvärvsarbete naturligtvis garanteras ett tillfredsställande efter- levandeskydd inom försäkringen. Men kommittén hade frågat sig om detsamma borde gälla även för andra änkor.

Yrkesskadeförsäkringskommittén åberopade därvid vad pensionsförsäk- ringskommittén hade anfört beträffande änkepensioneringen i betänkandet (SOU 1971 :19) Familjepensionsfrågor m. m. Yrkesskadeförsäkringskommit- te'n uttalade vidare:

Yrkesskadeförsäkringskommittén har för sin del inte velat utesluta att utvecklingen kommer att gå mot ett i framtiden på något sätt begränsat pensionsskydd för änkor. Kommittén har mot den bakgrunden övervägt frågan om tiden skulle vara inne för att inom yrkesskadeförsäkringens område slopa den generella rätten till änkelivränta och begränsa änkeskyddet till sådana kvinnor som för sin försörjning är mer eller mindre direkt beroende av ett sådant skydd. Som pensionsförsäkringskommittén påpekade fyller emellertid änkepensioneringen i sin nuvarande form fortfarande i betydande utsträckning ett stort socialt behov. Särskilt gäller detta i sådana delar av landet där det kan vara svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete. Samma sociala behov fyller också änkelivräntoma inom yrkesskadeförsäkringen. Kommittén har av den anledningen stannat för att inte lägga fram något förslag om slopande av den generella rätten till änkelivränta. När frågan om utformningen av den framtida familjepensioneringen så småningom tas upp förutsätter emellertid kommittén att också motsvarande problem för efterlevandeskyddet inom yrkesskadeförsäkringen blir uppmärksammat.

Emellertid ansåg kommittén att den generella rätt till änkelivränta som förelåg enligt YFL inte oförändrad borde överföras till LAF. Några bärande sociala skäl för ett generellt änkeskydd för unga kvinnor utan minderårigt barn torde enligt kommitténs uppfattning inte föreligga. Mot bakgrund härav föreslogs att det inom arbetsskadeförsäkringen skulle införas regler motsva-

rande de som gäller inom folkpensioneringen om en nedre åldersgräns för rätt till änkelivränta i de fall då änkan inte vårdar barn under 16 år. Även folkpensioneringens bestämmelse om femtondelsreducering borde få en motsvarighet inom arbetsskadeförsäkringen.

Vad avser frågan om i vad mån icke gift sammanboende kvinna skulle likställas med änka i fråga om rätten till livränta föreslog kommittén att dåvarande regel i YFL i huvudsak oförändrad skulle föras över till LAF. Någon närmare motivering härför gavs inte. Denna rätt hade. som nämnts ovan, tillkommit som en nyhet då YFL infördes och motiverades då bl. a. av sociala synpunkter och av att en motsvarande bestämmelse redan fanns i 1946 års lag om folkpensionering.

Reglerna i YFL om änklings rätt till livränta ansåg kommittén inte böra överföras till LAF. Dessa bestämmelser hade haft mycket liten betydelse och stred dessutom mot vad som gällde inom andra grenar av socialförsäkring- en.

Rätten för frånskild make att inom ramen för den avlidnes lagstadgade underhållsskyldighet erhålla efterlevandelivränta hade utnyttjats i ganska liten utsträckning. Sådan livränta hade under perioden 1963—1974 beviljats i endast tre fall. Med hänsyn härtill hade kommittén övervägt om bestämmel— sen alltjämt var befogad. I vart fall borde underhållsberättigad man inte längre kunna erhålla efterlevandelivränta. Kommittén anförde att, eftersom utveck— lingen på familjerättens område med all sannolikhet leder till att underhålls- bidrag till frånskilda kvinnor kommer att utgå förhållandevis sällan. en rätt till livränta för frånskild kvinna skulle komma att få begränsad betydelse. Det kunde dock inte uteslutas att ett efterlevandeskydd av YFL:s typ alltjämt kunde fylla en viktig funktion för vissa kvinnors försörjningssituation. Kommittén tänkte på kvinnor som i sin vård har barn till sin förre make och kvinnor som efter lång tid som hemmafruar blir frånskilda och i brist på yrkesutbildning eller av annan anledning inte på ett tillfredsställande sätt själva kan svara för sin försörjning. Kommittén föreslog därför att frånskilda kvinnor även i fortsättningen skulle kunna erhålla änkelivränta om de är berättigade till underhållsbidrag. I likhet med vad som föreslagits beträffande änkor gjordes undantag för unga kvinnor utan minderårigt barn. Någon avtrappningsregel föreslogs inte för efterlevandelivränta till frånskilda kvin- nor.

I propositionen 1975/76:197 lade regeringen på grundval av yrkesskadeför— säkringskommitténs betänkande fram förslag till lag om arbetsskadeförsäk- ring.

[ fråga om försäkringsskyddet för efterlevande erinrade föredragande departementschefen inledningsvis om att hela frågan om familjepensionering- ens framtida utformning skulle behandlas av pensionskommittén. Med hänsyn härtill var det enligt departementschefen inte möjligt att i det sammanhanget ta slutlig ställning till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen.

Möjligheterna till livränta för änkling och frånskild man borde som kommittén hade föreslagit inte föras över till den nya lagen innan efterlevan- deskyddet hade blivit föremål för en allsidig prövning. De skäl som yrkesskadeförsäkringskommittén hade anfört för en revidering av reglerna för rätt till änkelivränta var enligt departementschefens mening övertygande. [

propositionen förordades därför att dessa regler i enlighet med kommitténs förslag skulle få i princip samma utformning som motsvarande regler inom folkpensioneringen. Även i övrigt biträdde departementschefen kommitténs förslag i nu berörda delar.

Departementschefen erinrade om att enligt YFL:s bestämmelser samord- ning skall ske mellan änkelivränta och ålderspension från folkpensioneringen. Denna regel borde ses i förening med de bestämmelser som anger att änkeliv räntan fortsätter att utgå under änkans hela livstid medan änkepension från folkpensioneringen avlöses av ålderspension vid inträdet i pensionsål- dern. Förslaget till LAF innebar att egenlivränta i princip skall upphöra att utgå då den försäkrade inträder i pensionsåldem. Det kunde enligt departe- mentschefen i konsekvens härmed ifrågasättas om inte änkelivräntan bör sättas ned eller upphöra att utgå vid inträdet i pensionsåldern. Yrkesskade— försäkringskommittén hade inte lagt fram något förslag till slutlig lösning i dessa frågor med hänsyn till att pensionskommittén hade i uppdrag att se över efterlevandeskyddet. Departementschefen framhöll att han fann det angeläget att de här berörda frågorna ägnas särskild uppmärksamhet vid pensionskom- mitténs översyn.

Propositionen förelades riksdagen och behandlades där av socialförsäk- ringsutskottet i betänkandet 1975/76:40. Utskottet hänvisade till att änke— skyddet enligt förslaget var utformat i nära överensstämmelse med vad som gälleri fråga om motsvarande skydd inom folkpensioneringen. Propositionen innebar härigenom ett betydelsefullt led i utvecklingen mot större enhetlighet i bestämmelserna, något som enligt utskottets mening måste anses vara förenat med betydande fördelar.

Utskottet erinrade vidare om pensionskommitténs uppdrag och om de riktlinjer för detta som riksdagen anvisat. Med hänsyn inte minst till det av riksdagen då gjorda ställningstagan det i fråga om efterlevandepensioneringens framtida utformning ansåg utskottet sig böra biträda förslaget om en begränsning av efterlevande kvinnas rätt till livränta. Utskottet framhöll att unga kvinnor utan minderårigt barn i allmänhet torde ha möjlighet att finna en tillfredsställande försörjning på egen hand. och saknade de sådan möjlighet borde de kunna räkna på stöd genom arbetsmarknadsmyndighetema för erforderlig utbildning. Något bärande skäl för ett generellt änkeskydd för ifrågavarande änkekategori fanns därför knappast enligt utskottets mening. Med hänsyn till att arbetsskadeförsäkringen — liksom efterlevandepensione- ringen — enligt utskottets mening i huvudsak borde begränsas till att täcka förlust av försörjarinkomst torde det inte heller finnas anledning att i arbetsskadeförsäkringen införa någon rätt till livränta för änkling eller frånskild man.

Med hänsyn till det anförda tillstyrkte utskottet propositionens förslag. Samtidigt ville utskottet — i likhet med departementschefen — understryka att det med hänsyn till pensionskommitténs översyn av familjepensioneringens framtida utformning givetvis inte var möjligt att i det sammanhanget ta slutlig ställning till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäk- ringen.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 1975/761377).

10.3. Några statistiska uppgifter

Livräntor till efterlevande utgår f. n. inte enbart enligt LAF utan även enligt äldre lagar om yrkesskadeförsäkring m.m. (se avsnitt 2.2). Sålunda utges fortfarande efterlevandelivräntor med stöd av 1901 års lag angående ersätt- ning för skada till följd av olycksfall i arbete. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar och 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring (YFL).

Sådana livräntor enligt YFL och äldre lagstiftning utgick ijanuari 1981 till 6922 änkor och därmed jämställda samt till 1 247 barn. Till änkor m. fl. utbetalades ett sammanlagt belopp om ca 104 milj. kr och till barn ett totalbelopp om nästan 16 milj. kr. dvs. sammantaget ett belopp om ca 120 milj. kr. Medelbeloppet för utgående livräntor utgjorde således vid nämnda tillfälle 15 004 kr (0.93 basbelopp) i fråga om livräntor till änka m.fl. och 12 411 kr (0.77 basbelopp) beträffande bamlivräntor. Härtill kommer ca 1 100 änke- och bamlivräntor som utgick till efterlevande efter avliden statligt anställd. l dessa fall svarar staten direkt för ersättningen. som utgår med tillämpning av aktuell författning. Utbetalning sker därvid genom riksförsäk- ringsverket eller vederbörande myndighet. Av verket utbetalt årsbelopp utgjorde i maj 1981 ca 8.5 milj. kr. Övriga myndigheters utbetalningar torde vara av ungefär samma storleksordning.

Enligt LAF utgick i maj 1981 efterlevandelivräntor till 475 änkor och därmed jämställda samt till 627 barn. Medelbeloppet för utgående änkeliv- räntor utgjorde 5 319 kr (0.32 basbelopp) och för bamlivräntor 6 934 kr (0.42 basbelopp). Närmare uppgifter om efterlevandelivräntor som i maj 1981 utgick enligt LAF redovisas i tabell 10.1 såvitt gäller änkor och därmed jämställda och i tabell 10.2 vad avser barn. Tabellema visar bl. a. en fördelning av de livränteberättigade efter ålder.

Tabell 10.1 Efterlevandelivräntor enligt LAF utgåendei maj 1981 till änka eller till därmed jämställd kvinna

Ålder den Antal be— Genomsnitt- Årsbelopp Genomsnittligt 31 december rättigade ligt livränte- efter samord- årsbelopp efter 1980. år underlag. kr ning. kr samordning. kr 20—24 7 69 529 44 362 6 337 25—29 31 66 887 181 392 5 851 30—34 57 71 073 394 404 6 919 35—39 56 76 304 436 498 7 795" 4044 60 76 209 252 821 4 214 45—49 66 71 716 233 503 3 538 50—54 57 67 296 276 754 4 855 55—59 67 61 737 378 336 5 647 60—64 48 64 408 308 462 6 426 65— 26 48 775 20 076 772 Samtliga 475 68 468 2 526 608 5 319

___—___—

” Efter korrigering med hänsyn till viss större retroaktiv utbetalning. Källa: RFV.

Tabell 10.2 Efterlevandelivräntor enligt LAF utgående i maj 1981 till barn

Ålder den Antal be- Genomsnitt— Årsbelopp Genomsnittligt 31 december rättigade ligt livränte- efter samord- årsbelopp efter 1980. år underlag. kr ning. kr samordning. kr 0 2 75500 10238 5119 1 8 78 363 24 499 3 062 2 11 69 468 47 383 4 308 3 29 70231 179244 6181 4 19 71223 137513 7238 5 30 66 528 176 810 5 894 6 23 63130 114926 4997 7 30 68400 215743 7191 8 34 68 799 219 845 6 466 9 34 72 188 307 951 9057 10 31 72 387 264 422 8 530 11 36 72131 218251 6063 12 39 65211 212546 5450 13 36 72 292 269 633 7 490 14 50 70 640 299 964 5 999 15 45 73 305 357 821 7 952 16 52 70 454 363 005 6 981 17 49 72018 350998 7163 18 37 63 559 226 898 6 132 19 32 65 550 349615 10925 Samtliga 627 69 672 4 347 305 6 934 Källa: RFV.

Vidare kan här nämnas att det i maj 1981 inte utbetalades efterlevandeliv- ränta till någon frånskild kvinna. lnte heller utgick då någon livränta till förälder till avliden försäkrad. Sådan livränta har överhuvudtaget inte beviljats efter ikraftträdandet av LAF.

Det bör anmärkas att uppgifterna om antal livränteberättigade och om medelbelopp för livräntor inte ärjämförbara såvitt avser å ena sidan YFL och äldre lagar och å andra sidan LAF. Medan livränta enligt LAF utgår enbart i den mån den överstiger samtidigt utgiven pension. är samordningen den motsatta inom YFL och tidigare lagstiftning.

Utvecklingen sedan år 1955 av antalet dödsfall årligen till följd av yrkesskada resp. arbetsskada redovisas i tabell 10.3.

Tabell 10.3 Antal dödsfall till följd av yrkesskada resp. arbetsskada under perioden 1955—1978 År Antal dödsfall

1955 574 1960 529 1965 464 1970 398 1975 293 1976 234 1977 247 1978 257

Som framgår av tabell 10.3 avled år 1978 257 personer till följd av arbetsskada. Av dessa var 229 män och 28 kvinnor. 155 personer förolyckades i arbetsolycksfall och 80 i färdolycksfall medan 22 avled på grund av arbetssjukdom.

Under år 1978 nybeviljades efterlevandelivräntor enligt LAF att utgå efter 153 försäkrade. varav 146 män och 7 kvinnor. Efter kvinnoma utgick livräntor endast till barn. I de 146 fall där livräntor började utgå efter avliden man var i 10 fall enbart barn livränteberättigade. i 51 fall endast änka eller därmed jämställd kvinna livränteberättigad samt i 85 fall såväl änka eller likställd som barn berättigade till livränta. Under nämnda år erhöll således sammanlagt 136 änkor och därmed jämställda kvinnor rätt till efterlevande- livränta.

10.4. Kommitténs överväganden och förslag Allmän!

Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har. som framhållits ovan. i huvudsak samma syfte som familjepensioneringen och vilar på samma principer som denna. Förutsättningama för rätten till efterlevandeförmåner inom arbetsskadeförsäkringen är utformade efter mön- ster av motsvarande regler inom den allmänna pensioneringen.

Bakgrunden till kommitténs förslag på efterlevandepensioneringens områ- de har redovisats utförligt i bl. a. avsnitt 6. Såsom framgår av redogörelsen där har under senare tid riktats kritik i olika avseenden mot dagens familjepensio- * nering. Sådan kritik kan enligt kommitténs uppfattning med fog anföras även mot arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd. ,

Någon utförlig redogörelse för de invändningar som således kan göras mot efterlevandeskyddets nuvarande utformning skall inte lämnas här. 1 det avseendet kan hänvisas till framställningen i avsnitt 6. Som en bakgrund till de förslag som kommittén lägger fram i det följande ges emellertid nedan en kort sammanfattning av några av huvudpunktema i den kritik som kan riktas mot nu gällande efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen. _

Liksom inom den allmänna pensioneringen är skyddet för efterlevande make inom arbetsskadeförsäkringen könsojämlikt. Livränta kan utgå endast till efterlevande kvinna. och något motsvarande skydd finns inte för efterle- vande man. Detta förhållande har sin förklaring i att arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd. i likhet med den allmänna pensioneringens. är uppbyggt med utgångspunkt i en äldre tids samhällsförhållanden. Stödet åt efterlevande vuxna är sålunda utformat med sikte på ett samhälle där mannen ensam förvärvsarbetade och hustrun var hemma och skötte barn och hushåll. Med hänsyn till den utveckling som senare skett och som inneburit att makari allt större utsträckning delar försörjningsansvaret för familjen har det nuvarande efterlevandeskyddet kommit att framstå som föråldrat och illa anpassat till nutida förhållanden. lett läge där män och kvinnor i allt högre grad betraktas som likställda i ekonomiskt hänseende finns inte längre någon grund för ett efterlevandeskydd som omfattar enbart kvinnor.

Det nuvarande skyddet för efterlevande make är vidare utformat med sikte på att den efterlevande därigenom skall få en garanti föratt ha sitt underhåll på

en viss standard tryggat under sin återstående livstid. Rätten till stöd är sålunda generellt utformad. och förmånerna utgår på en generös nivå. Den kritik som mot bakgrund härav kan riktas mot den nuvarande ordningen är att skyddet inte är behovsinriktat. Även detta förhållande är en följd av att efterlevandestödet tillkommit vid en tid då gifta kvinnor inte förvärvsarbetade i någon större omfattning och därför för sin försörjning var hänvisade till mannens inkomster. Generellt kunde det då anses föreligga behov av stöd från det allmänna i de fall där mannen avled och hustrun ställdes utan möjlighet att försörja sig. Som ovan beskrivits är situationen emellertid en helt annan i dag. Att utge livsvariga efterlevandeförmåner till kvinnor som själva klarar sin utkomst genom eget förvärvsarbete framstår mot bakgrund härav som omotiverat.

Ytterligare en utgångspunkt för kritiken mot dagens efterlevandeskydd är att detta ofta kan verka passiverande. Skyddet är med andra ord utformat på ett sådant sätt att det är ägnat att motverka de strävanden som eljest görs att åstadkommajämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden ochi samhället i övrigt. Genom att det utges livsvariga. generösa efterlevandeför- måner åt kvinnor är risken uppenbar att dessa konserveras i ett föråldrat familjemönster i stället för att söka sig in på arbetsmarknaden. Ett efterle- vandeskydd med sådana effekter torde inte kunna försvara sin plats i en modern socialförsäkring.

På motsvarande sätt som kommittén funnit vara fallet beträffande dagens familjepensione ring kan således arbetsskadeförsäk ringens nuvarande efterlev— andeskydd sägas vara föråldrat och inte anpassat till samhällsförhållandena sådana de gestaltar sig i dag. Såsom redovisats i det föregående uppmärksam- mades detta förhållande redan i samband med tillkomsten av lagen om arbetsskadeförsäkring. Att man då inte genomförde en reformering av stödet till efterlevande berodde till stor del på att man ville avvakta pensionskom- mitténs förslag på familjepensioneringens område. Med hänsyn härtill behölls tills vidare den äldre lagstiftningens bestämmelser om efterlevandeskydd närmast som ett provisorium.

Sagda förhållanden talar enligt kommitténs uppfattning starkt till förmån för att en reformering av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen skall komma till stånd. Denna reformering bör ske enligt samma riktlinjer som de vilka dragits upp beträffande det nya efterlevandestödet inom den allmänna pensioneringen. Detta ter sig naturligt inte minst mot bakgrund av vad tidigare anförts om den nära anknytning som finns mellan de båda försäkringarna i förevarande avseende.

Ytterligare bör framhållas att de regler som i dag finns beträffande samordning mellan de båda försäkringarna bygger på att förmånerna inom dessa utges under likartade förutsättningar. Skulle änkepensioneringen. i enlighet med kommitténs förslag härom. på sikt avvecklas och ersättas av nya stödformer utan att motsvarande sker inom arbetsskadeförsäkringen skulle uppkomma avsevärda problem med avseende på den framtida samordningen mellan efterlevandeförmåner inom de båda systemen. En konsekvens skulle vida re bli att det uppstod avsevärda kostnadsökningar inom arbetsskadeför— säkringen. eftersom samordningen är så utformad att pensionen utgår primärt och efterlevandelivräntan utges endast i den mån den beloppsmässigt överstiger änkepensionen. Avskaffas änkepensionen men inte änkelivräntan

skul le alltså den senare ensam få svara lör—även den del av stödet som f. n. utges inom den allmänna pensioneringen men som inte skall ha någon motsvarighet inom den reformerade familjepensioneringen.

Mot bakgrund av det anförda lägger kommittén i det följande fram förslag till en reformering av efterlevandestödet inom arbetsskadeförsäkringen efter i huvudsak de riktlinjer vilka tidigare redovisats beträffande förslagen på familjepensioneringens område. Kommittén föreslår således att det nuvaran- de efterlevandeskyddet ersätts av stödformer som tar sikte på att bereda ett skydd i första hand för minderåriga barn samt för efterlevande vuxna — män såväl som kvinnor— som befinner sig i en sådan situation att det generellt sett kan anses föreligga ett stödbehov. ] sistnämnda avseende bör således. på motsvarande sätt som föreslås beträffande familjepensioneringen. förmåner utges under en omställningsperiod av ett år eller den längre tid varunder den efterlevande tar vård om minderårigt barn samt till efterlevande som av arbetsmarknadsmässiga skäl e. d. har nedsatta försörjningsmöjligheter.

Liksom i fråga om den allmänna pensioneringen bör också de nya reglerna inom arbetsskadeförsäkringen förses med långtgående och generösa över- gångsregler till skydd för äldre kvinnor. vilka inrättat sitt liv efter tidigare samhällsförhållanden.

En utgångspunkt vid utformandet av förslagen har varit att i så stor utsträckning som möjligt erhålla överensstämmelse med de förutsättningar vilka föreslås gälla för rätten till familjepension. En fullständig kongruens mellan de två systemen bör emellertid inte eftersträvas. Kommittén har sålundaansett att skäl talar för att man även inom efterlevandeskyddet har kvar drag av arbetsskadeförsäkringens särart med dess skadeståndsrättsliga betraktelsesätt. Storleken av förmånerna bör därför. liksom hittills. knytas till den försäkrades livränteunderlag. Likaledes bör de nuvarande mer generösa ersättningsnivåema inom arbetsskadeförsäkringen bibehållas. Även i vissa andra avseenden bör särbestämmelser inommegelsystemet stå kvar. 1 huvud- sak bör sålunda regleringen i internationellt hänseende fortsättningsvis vara densamma som i dag (se avsnitt 2.2). Den speciella begravningshjälpen inom arbetsskadeförsäkringen bör också bibehållas oförändrad.

Stöd till e/it'rlevande barn

På motsvarande sätt som löreslås beträffande familjepensioneringen bör tyngdpunkten i arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd läggas på stödet till efterlevande barn. Dessa bör också fortsättningsvis erhålla livränta efteri huvudsak de regler som nu gäller.

Kommittén anser det vara motiverat att behålla nuvarande övre åldersgräns för rätten till livränta åt barn. även om detta i viss mån innebär en skillnad i förhållande till vad som gäller beträffande barnpension. Livränta bör således enligt huvudregeln kunna utgå t. o. m. den månad varunder ba met fyller 19 år. Om barnet på grund av sjukdom eller an nan liknande orsak inte kan försörja sig. bör dock rätten till livränta kunna utsträckas längst t. o. m. den månad då barnet fyller 21 år.

Berättigade till livränta bör vara den avlidnes biologiska barn och adoptivbarn. Däremot bör inte längre livränta kunna utges till styvbam. Såsom utvecklas i avsnitt 7.2.1 beträffande rätten till barnpension kan

bärande invändningar riktas mot att låta efterlevandeförmåner av detta slag utgå även till styvbarn. Vad där anförts gör sig med samma styrka gällande då fråga är om bamlivränta. Av de i nämnda avsnitt anförda skälen bör inte heller fosterbam vara berättigat till livränta efter annan än biologisk förälder eller adoptivförälder. Emellertid bör. på samma sätt som föreslås med avseende på rätten till barnpension. livränta kunna utges till utländskt barn som tagits emot av den lörsäkrade i adoptionssyfte. om denne skulle avlida till följd av arbetsskada innan adoptionen rättsligt genomförts.

[ likhet med vad som följer av nu gällande bestämmelser bör. såsom ovan framhållits. underlaget för beräkning av livränta (ersättningsunderlaget) utgöras av den avlidnes egenlivränta. dvs. i princip motsvarande hans sjukpenninggrundande inkomst vid tiden för dödsfallet.

Vad avser nivån på livräntan konstaterar kommittén att denna redan i dag bestäms med tillämpning av procentsatser som motsvarar de vilka kommittén föreslår skall gälla i fråga om barnpension från tilläggspensioneringen. Mot bakgrund härav anser kommittén att skäl inte finns att föreslå någon generell höjning av livräntans nivå: denna får anses väl avvägd.

På motsvarande sätt som föreslås för bampensioneringens del bör. med hänsyn till vad tidigare sagts om att tyngdpunkten i efterlevandestödet bör läggas på förmåner åt minderåriga barn. bamlivräntan i framtiden inte påverkas av att det samtidigt utges livränta till vuxen efterlevande. Samord- ningen mellan bamlivränta och livränta åt vuxen bör därför ske på motsatt sätt i förhållande till vad som gäller f. n. Efterlämnar den avlidne såväl barn som make bör således reducering ske av den vuxnes och inte av barnets livränta.

Förslaget innebär således att bamlivränta fortsättningsvis alltid skall beräknas till 40 % av ersättningsunderlaget för det första barnet och att. om det finns fler än ett barn. denna procentsats skall höjas med 20 för varje bam utöver det första. Det sammanlagda livräntebeloppet skall i detta senare fall fördelas lika mellan barnen.

Nuvarande bestämmelse om avräkning av livränta med hänsyn till underhållsbidrag i form av engångsbelopp bör kvarstå oförändrad. Skälen härtill är desamma som de vilka anförts beträffande motsvarande regel inom barnpensioneringen (se avsnitt 7.6).

Stöd till efterlevande vuxna

l enlighet med vad tidigare sagts bör stödet till efterlevande vuxna. på samma sätt som inom familjepensioneringen, utformas könsneutralt. Efterlevande män och kvinnor bör således ges rätt till stöd på identiskt lika villkor. Det i dag förefintliga generella och långvariga stödet i form av änkelivränta bör avskaffas på sikt och. efter förebild från vad som föreslås inom den allmänna pensioneringen. ersättas av en omställningslivränta och en försörjningslivrän- ta.

Rätt till livränta bör tillkomma efterlevande make till den avlidne. Med make bör. på motsvarande sätt som gäller i dag beträffande rätten till änkelivränta.jämställas icke gift efterlevande som stadigvarande sammanbod- de med icke gift man eller kvinna vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntar barn med denne.

Andra kategorier som sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden bör däremot inte omfattas av efterlevandeskyddet. Kommitténs förslag härvidlag innebär en viss inskränkning i förhållande till vad som f. n. gäller beträffande rätten till änkelivränta. Härigenom emås emellertid överensstäm- melse med vad som föreslås gälla inom den allmänna pensioneringen. De skäl som anförts till förmån för en sådan avgränsning på det området gör sig enligt kommitténs mening gällande med samma styrka då fråga är om att bestämma vilka kategorier efterlevande som skall ha rätt till efterlevandelivränta (se avsnitt 8.6). Påpekas bör också att ett av skälen till att arbetsskadeförsäkring- ens vidare likställighetsbegrepp en gång infördes var att man önskade åstadkomma överensstämmelse med vad som gällde inom folkpensionering- en. Detta motiv för den nuvarande avgränsningen av personkretsen kvarstår emellertid inte nu längre eftersom likställighetsbegreppet inom folkpensio- neringen därefter ändrats och därvid fått den utfonnning det har i dag. Och såsom framgår av avsnitt 8.6.6 föreslår kommittén i det avseendet endast en smärre förändring för den reformerade familjepensioneringens vidkomman- de.

På motsvarande sätt som föreslås beträffande familjepensioneringen bör efterlevande make få rätt till ("mid/lnMgs/[vränla för en tid av ett år efter dödsfallet. För rätten till sådan livränta bör krävas att den efterlevande är under 65 år och att han eller hon vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med den sedermera avlidne. Någon nedre åldersgräns skall inte gälla enligt förslaget. och omställningslivräntan skall inte heller till sin storlek vara beroende av den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Som ytterligare villkor bör gälla att den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde också med barn. som inte uppnått åtta års ålder och som stod under vårdnad av makarna eller ettdera av dem. Skulle detta bamrekvisit inte vara uppfyllt. bör livränta ändå kunna utgå under förutsättning att den efterlevande hade oavbrutet sammanbott med den avlidne under en tid av minst fem år omedelbart före dödsfallet.

Rätt till omställningslivränta föreslås vidare — efter ettårsperiodens utgång - tillkomma efterlevande som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död. under förutsättning att den efterlevande därefter har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som är under åtta år och som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makamas hem. Sådan livränta bör utgå så länge det yngsta barnet är under åtta år eller intill den tidigare tidpunkt då den efterlevande upphör att ha vårdnaden om eller stadigvarande sammanbo med sådant barn. Rätten till livränta föreslås däremot i dessa fall inte vara beroende av att den efterlevande är under viss ålder. Till skillnad från vad som föreslås beträffande det ettåriga stödet bör alltså omställningslivränta i bamfallen kunna utgå även sedan den efterlevande fyllt 65 år.

Ingår den efterlevande nytt äktenskap eller börjar sammanbo med annan i ett äktenskapsliknande förhållande som kan grunda rätt till efterlevandeliv- ränta. föreslås rätten till tidigare beviljad efterlevandelivränta upphöra. Rätten till livränta bör. till skillnad från vad som i dag gäller beträffande änkelivränta men i analogi med vad som föreslås beträffande omställningsbi- draget. inte kunna återinträda om det nya äktenskapet eller samboendeför- hållandet sedermera upplöses.

Till efterlevande som efter omställningsperiodens utgång möter problem

med att erhålla ett arbete som kan trygga försörjningen föreslås. på motsva- rande villkor som beträffande familjepensioneringen. kunna utges jörsöri— ningslivränta. Rätt härtill bör således tillkomma sådan efterlevande som uppfyllt förutsättningama för rätt till omställningslivränta och som är under 65 år. Någon nedre åldersgräns bör inte finnas. Vidare bör krävas att den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för vederbörande lämpligt arbete är nedsatta med minst hälften alltsedan makens död och att nedsättningen kan antas vara icke endast kortvarig. För att nedsättningen av försörjningsmöjligheterna skall grunda rätt till livränta skall den bero på arbetsmarknadsmässiga skäl. nedsatt hälsotillstånd eller annan därmed jämförlig omständighet.

Allt efter omfattningen av den föreliggande nedsättningen av förvärvsmöj- lighetema föreslås livräntan kunna utgå som hel. som två tredjedelar av hel eller som halv livränta.

Prövningen av rätten till livränta bör ske efter samma grunder som de vilka föreslås beträffande försörjningsbidraget inom den allmänna pensioneringen (se avsnitt 8.5). Vid bedömande av i vad mån förvärvsmöjlighetema är nedsatta skall således beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller henne med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder. bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.

Även i övrigt bör de för försörjningsbidraget föreslagna reglerna gälla beträffande försörjningslivräntan. Detta innebär bl. a. att ansökan om livränta måste göras inom ett år från det rätten därtill inträtt. att livräntan skall kunna begränsas till viss tid och att omprövning skall ske så snart skäl därtill föreligger. dock minst en gång varje år. Vidare skall möjlighet finnas att dra in eller sätta ned livräntan — definitivt eller temporärt - då den efterlevandes försörjningsmöjligheter förbättrats. I fråga om försäkringskassans åliggande att initiera rehabiliteringsåtgärder och den efterlevandes skyldighet att delta i sådana bör också gälla detsamma som då fråga är om försörjningsbidrag.

Reglerna om försörjningslivränta bör således i tillämpliga delar följa de som föreslås beträffande försörjningsbidraget. Motiven bakom förslaget på det området finns redovisade i avsnitt 8.5. till vilket hänvisas. och skall här inte vidare beröras.

Ett spörsmål som något bör beröras är emellertid det som gäller samord- ningen med andra förmåner - arbetslöshetsersättning. utbildningsbidrag m. m. — sorn kan komma den efterlevande till del. På motsvarande sätt som föreslås beträffande försörjningsbidrag bör försörjningslivränta vara subsidiär till förmåner av detta slag. vilka tar sikte på just sådana behov som även försörjningslivräntan avser att täcka. ] de fall där den efterlevande är berättigad till samhällets generella stöd vid arbetslöshet. utbildning etc. bör således försörjningslivräntan utges endast i den mån den beloppsmässigt överstiger den andra förmånen.

För rätt till änkelivränta finns i dag inga krav på medborgarskap eller bosättningi Sverige e. d. för den efterlevande. Sådana krav bör inte heller gälla i fråga om rätten till omställningslivränta. Beträffande försörjningslivräntan anser kommittén emellertid att den inskränkningen måste göras att sådan livränta i regel skall utges endast till efterlevande som ärbosatta i riket. Samma

synpunkter gör sig här gällande som då fråga är om försörjningsbidrag. vilket kommittén på i avsnitt 8.7.4 anförda skäl ansett böra utgå till i princip endast efterlevande som är bosatta i Sverige.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser (avsnitt 2.2) skall idag livränta som utges till efterlevande. som sammanbott med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden utan att ha varit gift med denne. avräknas mot underhållsbidrag från förutvarande make samt mot vissa slag av ersättningar vilka har sin grund i tidigare äktenskap och vilka skulle ha fallit bort vid omgifte. Något skäl att göra motsvarande avräkning på de föreslagna nya formerna av efterlevandelivränta har kommittén inte funnit. Omställ- ningslivränta skall kunna utges utan hänsynstagande till den efterlevandes ekonomiska situation i övrigt. Inte heller beträffande försörjningslivränta skall ske någon form av prövning mot den efterlevandes eventuella inkomster av olika slag. I stället för genom inkomstprövning skall här stödbehovet bedömas med utgångspunkt från de villkor som uppställs för rätten till försörjningsbi- drag. Med hänsyn härtill skulle det vara främmande att göra en avräkning av livränta mot enbart vissa speciellt utvalda inkomsteri form av underhållsbi- drag o. d.

Den rätt som i dag finns för/råriskild kvinna att uppbära livränta efter förutvarande make saknar motsvarighet inom den allmänna pensioneringen. Enligt kommitténs mening finns inte heller skäl att nu inom den reformerade familjepensioneringen införa regler av innebörd att det skall kunna utgå efterlevandepension till frånskild make. Motiven härför finns utvecklade under avsnitt 6.4. De synpunkter som där framförts gör sig enligt kommitténs mening gällande även då fråga är om efterlevandeskyddet inom arbetsskade- försäkringen. Härtill kommer att nuvarande regel om änkelivränta till frånskild maka tillämpats ytterst sällan. Redan under förarbetena till LAF ifrågasattes på denna grund behovet av en sådan regel. Sålunda erinrade yrkesskadeförsäkringskommittén i betänkandet SOU l975:84 om att livränta till frånskild efterlevande beviljats i endast tre fall under perioden 1963—1974. I detta avseende har införandet av LAF inte medfört någon förändring. Nämnas kan sålunda att det f. n. inte i något enda fall utgår livränta till efterlevande frånskild maka.

Mot bakgrund av det sagda har kommittén funnit att det inte bör komma i fråga att inom arbetsskadeförsäkringen hålla fast vid en särregel av nämnt slag. vilken skulle strida mot de principer på vilka kommittén anser att det framtida efterlevandestödet bör vara uppbyggt och vilken dessutom inte tillämpas i praktiken.

[ likhet med vad som föreslås beträffande den allmänna pensioneringen bör livränta till efterlevande vuxen beräknas på samma sätt oberoende av om den utges i form av omställningslivränta eller försörjningslivränta. För dessa bör alltså gälla samma kompensationsgrader: Såsom ovan framhållits bör storle- ken av livräntan. på samma sätt som i dag gäller beträffande änkelivränta. knytas till den avlidnes egenlivränta och som huvudregel utgå efter de i dag föreskrivna procentsatsema härav.

Tidigare har sagts att en av utgångspunkterna för det reformerade efterlev- andestödet inom såväl den allmänna pensioneringen som arbetsskadeförsäk- ringen är att tonvikten skall läggas på förmåner åt efterlevande minderåriga barn. [ linje härmed har ovan föreslagits att livränta till barn skall utgå med

samma kompensationsgrad oberoende av om den avlidne efterlämnar vuxen livränteberättigad eller inte. På motsvarande sätt som inom efterlevandepen- sioneringen bör emellertid samordning ske mellan livränta till barn och livränta till vuxen efterlevande. I annat fall uppkommer risk för överförsäk- ring. Denna samordning bör enligt kommitténs uppfattning göras genom att livräntan till den vuxne och inte livräntan till bamet reduceras. Samordningen bör vidare ske på ett sådant sätt att de sammanlagda livräntorna till familjen blir lika stora inom det reformerade systemet som inom dagens.

Det sagda innebär att livränta till vuxen efterlevande skall utgöra 45 % av ersättningsunderlaget då det efter den avlidne inte finns livränteberättigat barn. Efterlämnar den avlidne såväl make som barn bör livräntan till den vuxne utgöra 20 % av ersättningsunderlaget. Livräntan till barnen utgör då. i enlighet med vad som tidigare föreslagits. 40 % av ersättningsunderlaget för det första barnet och den förhöjs med 20 % härav för ettvart av de följande barnen.

I likhet med vad som gäller f. n. bör finnas en rrraxirrzcringrrege/av innebörd att det efter en avliden inte skall kunna utges livräntor till efterlevande med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar 100 % av ersättningsunder- laget. Det kan nämligen inte anses rimligt att de efterlevande tillsammans efter dödsfallet skall kunna erhålla högre belopp än vad som motsvarar den avlidnes faktiska inkomst vid tidpunkten härför. Om livräntornas samman- lagda belopp överstiger ersättningsunderlaget. bör de sättas ned proportio- nellt. Regeln kommer att bli tillämplig endast i fall då den avlidne efterlämnar fler än fyra livränteberättigade bam eller fler än vuxen efterlevande och tre barn med rätt till livränta.

1 nu förevarande sammanhang skall slutligen beröras spörsmålet om det finns anledning att till det reformerade efterlevandeskyddet överföra nuva— rande regel om rätt till lirrärrlajör den avlidnalörd/drar. Liksom beträffande frånskild hustrus rätt till änkelivränta övervägdes under förarbetena till LAF att slopa denna från den äldre lagstiftningen övertagna regel. Det hänvisades bl. a. till att uppbyggnaden av den allmänna pensioneringen skulle komma att göra en sådan bestämmelse mindre motiverad med tiden. Emellertid ansågs det alltjämt finnas fall där pensionsskyddet var dåligt. inte minst bland invandrarfamiljema. och där en behovsprövad föräldralivränta kunde utgöra en nödvändig förutsättning för en dräglig försörjning.

Efter det att LAF infördes och sedan nämnda uttalande gjordes har emellertid. efter förslag av pensionskommittén. genomförts nya regler för rätt till folkpension till invandrare. Enligt dessa nya regler har utlänningar som är bosatta i Sverige alltid rätt till ålderspension efter viss tids bosättning här (se avsnitt 2.1.2). Redan på grund härav kan sägas att arbetsskadeförsäkringens regel om föräldralivränta numera har spelat ut sin roll. Till detta kommer att det under den tid LAF varit i kraft inte i något enda fall har beviljats livränta åt avliden försäkrads föräldrar.

Mot bakgrund av det nu sagda finner kommittén att bestämmelserna om föräldralivränta. vilka saknar motsvarighet inom den allmänna pensione- ringen. inte bör bibehållas efter införandet av det nya efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen.

Samordning med den allmänna pensioneringen Liksom hittills bör gälla att efterlevandelivräntor från arbetsskadeförsäkring— en samordnas med efterlevandepension från den allmänna pensioneringen. De nuvarande principerna härför. dvs. att livräntan bruttosamordnas med pensionen. bör bibehållas även för framtiden. Livränta till barn bör således utges endast i den mån den överstiger bampensionen från folk- och tilläggspensioneringen. På motsvarande sätt bör endast sådan livränta till vuxen efterlevande utgå som överstiger vad som utges i folk- och tilläggspen- sion i form av omställningsbidrag resp. försörjningbidrag.

Enligt dagens regler sker. sedan änkan fyllt 65 år. samordning även mellan änkelivränta och ålderspension från folkpensioneringen. Någon motsvarighet härtill erfordras inte för det nya efterlevandeskyddets del i de fall där livränta utges i form av ettårig omställningslivränta eller i form av försörjningslivränta. I enlighet med kommitténs ovan redovisade förslag skall nämligen rätt till sådana livräntor tillkomma endast efterlevande som är under 65 år.

Med avseende på sådan omställningslivränta som skall kunna utgå på grund av att den efterlevande tar vård om barn som är under åtta år föreslås att den skall kunna utges även sedan den efterlevande uppnått den allmänna pensionsåldern. Tanken bakom såväl omställningsbidraget som omställnings- livräntan är emellertid att förmånerna skall utges utan beaktande av den efterlevandes ekonomiska situation i övrigt. Att ålderspension — utan samordning — skall kunna utgå parallellt med omställningsbidrag vid vård av barn från både folk- och tilläggspensioneringen följer av kommitténs i avsnitt 8.2 redovisade förslag. Motsvarande bör gälla även med avseende på sådan omställningslivränta vid vård av barn som utgår till ålderspensionär.

Övergången till ett n ylt enerlevandeskydd

Såsom framgår av de ovan redovisade förslagen innebär reformeringen av arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd att detta i allt väsentligt anpassas till de regler som föreslås gälla inom den framtida efterlevandepensioneringen. På tidigare anförda skäl (se avsnitt 6.4 och 9. l ) avstår kommittén från att lägga fram förslag om någon bestämd tidpunkt för ikraftträdandet av de nya reglerna om efterlevandeskydd. Enligt kommitténs mening är det dock naturligt att de nya bestämmelserna inom arbetsskadeförsäkringen träder i kraft samtidigt med motsvarande regler i AFL. En annan ordning skulle inte minst från samordningssynpunkt vålla problem. Sagda förhållande talar också starkt till förmån för att övergången till det nya efterlevandeskyddet regleras på i princip samma sätt som föreslås för efterlevandepensioneringens del (se avsnitt 9. 1 ). Motsvarande synpunkter som i det sammanhanget utvecklats beträffande bl. a. nödvändigheten av att hänsyn tas till äldre kvinnor som inrättat sitt liv efter tidigare familjemönster m. m. gör sig självfallet med samma styrka gällande då fråga är om övergången till ett nytt system för efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen.

lett avseende är det dock påkallat med speciella övergångsbestämmelser för arbetsskadeförsäkringens del. Såsom beskrivits i avsnitt 9.1 föreslår kommit- tén att den som blivit änka före ikraftträdandet skall — oberoende av ålder— ha rätt till änkepension enligt dagens regler. Inträffar dödsfallet däremot efter

ikraftträdandet skall de nya reglerna tillämpas fullt ut för samtliga kategorier efterlevande. dock med det undantaget att efterlevande kvinnor som vid den tidpunkten uppnått viss ålder alltjämt skall vara bibehållna rätten till änkepension.

Att på motsvarande sätt ta tidpunkten för dödsfallet till utgångspunkt vid övergångsregleringen då fråga är om arbetsskadeförsäkringens efterlevande— skydd låter sig emellertid inte göra av hänsyn till de försäkrade och deras anhöriga. lnom arbetsskadeförsäkringen bör övergångsreglema i detta hänse- ende vara mer generösa än inom den allmänna pensioneringen.

Rätten till livränta utlöses visserligen av att den försäkrade avlider. men för att livränta skall kunna utges krävs att dödsfallet är en följd av en arbetsskada. Det framstår därför som naturligt att låta övergångsregleringen ta sikte inte på tidpunkten för själva dödsfallet utan på tidpunkten när arbetsskadan inträf- fade. Drabbas en försäkrad av arbetsskada medan nuvarande regler äri kraft bör således rätten till efterlevandeförmåner bedömas enligt dessa regler. Detta har även vid tidigare reformer inom arbetsskadelagstiftningen varit den modell som valts för övergångsregleringen. Sålunda beviljas alltjämt efterlev— andelivräntor enligt äldre lagar åt änkor och barn i fall då den försäkrade skadats före införandet av LAF men avlidit först därefter.

Den_ av kommittén föreslagna övergångsregleringen innebär med ovan angivna utgångspunkter följande.

De nya reglerna om rätt till livränta för efterlevande män skall börja tillämpas omedelbart efter reformens ikraftträdande. Rätt till sådan livränta skall dock tillkomma endast man vars hustru avlidit till följd av arbetsskada som inträffat efter införandet av de nya bestämmelserna. Har hustrun drabbats av arbetsskada före ikraftträdandet skall inte föreligga rätt till efterlevande- livränta för mannen. Utan betydelse är härvid om dödsfallet inträffat efter de nya reglernas införande. _

För efterlevande kvinnor skall det nya systemet börja tillämpas successivt enligt de riktlinjer som kommittén föreslår beträffande de nya förmånerna inom familjepensioneringen. Detta innebär att det nya efterlevandeskyddet som huvudregel skall omfatta kvinnor som vid ikraftträdandet inte uppnått 45 års ålder. Äldre kvinnor skall däremot alltjämt ha rätt till änkelivränta enligt dagens bestämmelser. Uppbär kvinnan redan änkelivränta vid ikraftträdandet skall hon — oberoende av ålder — vara bibehållen rätten härtill även för framtiden. Likaledes skall kvinnor - oberoende av ålder — ha rätt till änkelivränta då mannen avlider efter de nya reglernas införande, om dödsfallet är en följd av arbetsskada som inträffat dessförinnan.

Vad avser rätten till efterlevandelivränta för barn skall det nya systemet i princip börja tillämpas omedelbart efter reformens införande. De nya reglerna skall. i likhet med vad som föreslås beträffande barnpensioneringen, gälla oberoende av vid vilken tidpunkt försäkringsfallet inträffat. Till skillnad från vad som är fallet inom efterlevandepensioneringen kommer det emellertid inte att bli aktuellt med någon uppräkning av redan utgående livräntor till barn i samband med ikraftträdandet. Detta hänger samman med att kommit- tén inte föreslår några generella förstärkningar av bamlivräntoma motsvaran- de de som föreslås beträffande bampensionema. De förbättringar inom barnpensioneringen som kommittén i det föregående lagt fram förslag om innebär i princip ett närmande till vad som redan i dag gäller inom arbetsskadeförsäkringen.

lett avseende skulle emellertid i princip en uppräkning av ovan nämnt slag kunna komma i fråga. Denna uppräkning skulle ta sikte på barn vars moder är berättigad till änkelivränta. Såsom ovan utvecklats föreslår kommittén att samordningen mellan bamlivränta och livränta till vuxen efterlevande i framtiden skall ske på motsatt sätt gentemot vad som gäller i dag. En strikt tillämpning av de föreslagna övergångsreglema skulle här leda till att änkan även efter de nya reglernas införande skulle uppbära en livränta motsvarande 40 % av ersättningsunderlaget och att bamlivräntan för det första barnet. beräknad efter de nya reglerna, likaledes skulle uppgå till 40 % av detta underlag. En sådan ordning skulle emellertid leda till överförsäkring för familjen som helhet. För dessa fall föreslår kommittén därför att nuvarande regel om samordning bibehålls även under tiden för övergången mellan det nuvarande och det nya systemet. Detta innebär att bamlivränta för det första barnet som utges samtidigt med änkelivränta också fortsättningsvis skall beräknas till 20 % av ersättningsunderlaget.

För andra än nu behandlade kategorier e/ier'levande bör. i enlighet med de tidigare uppdragna riktlinjerna för övergångsregleringen. rätten till efterlev- andelivränta bedömas utifrån den lagstiftning som gäller vid tidpunkten för arbetsskadan. Efterlevande som här avses är frånskild maka. kvinna som sammanlevt med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden av sådant slag att rätt till livränta är för handen enligt nuvarande regler men däremot inte enligt de föreslagna bestämmelserna. styvbarn samt efterlevande föräldrar. Har sådan efterlevande beviljats livränta före de nya reglernas ikraftträdande bör rätten härtill kvarstå även därefter. Och avlider den försäkrade efter införandet av det nya efterlevandeskyddet bör livränta kunna beviljas här aktuella kategorier efterlevande med stöd av nu gällande lagstiftning. om dödsfallet är en följd av en arbetsskada som inträffat före ikraftträdandet. Frånskild kvinna och kvinna som sammanlevt med försäkrad under äktenskapsliknande förhållanden bör dessutom ges rätt till livränta enligt nu gällande regler även om arbetsskadan inträffar efter ikraftträdandet. under förutsättning att kvinnan vid tidpunkten härför är 45 år eller äldre.

Såsom ovan berörts utgår alltjämt livräntor enligt lagen om yrkesskadeför- säkring och äldre lagar på området. Årligen nybeviljas också i ett mindre antal fall livränta till efterlevande efter försäkrad. vilken avlidit till följd av skada som uppkommit före ikraftträdandet av LAF. Något behov av särskild reglering i övergångshänseende för dessa fall anser kommittén inte föreligga med anledning av det föreslagna reformerade efterlevandeskyddet inom LAF. Även för framtiden bör dessa äldre livräntor utges enligt tidigare bestämmel- ser. lnte heller föreslås någon ändring beträffande möjligheten att framdeles nybevilja livränta enligt äldre lagar. Också efter införandet av det nya efterlevandeskyddet inom LAF kommer alltså livränta att kunna nybeviljas med tillämpning av bestämmelserna i lagen om yrkesskadeförsäkring m. fl. äldre författningar.

Kommitténs förslag till övergångsreglering beträffande arbetsskadeförsäk- ringen överensstämmer, såsom ovan framhållits. i huvudsak med vad som föreslås gälla i fråga om övergången till den nya efterlevandepensioneringen. Vissa avvikelser skall dock finnas enligt förslaget. De följder som detta under övergångstiden får för samordningen mellan familjepension och efterlevan- delivränta berörs närmare i specialmotiveringen.

Exempel på nivåer/ör efterlevandelivränta

Idet föregående har kommittén redovisat förslag till ett nytt efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen. Nedan ges ett antal exempel på storleken av de förmåner som i olika fall skulle komma att utgå efter ett genomförande av kommitténs förslag. I exemplen görs också en jämförelse med vad som samtidigt skulle utges i familjepension med tillämpning av de nya regler som föreslagits på det området. För enkelhetens skull har antagits att den avlidnes inkomstutveckling varit sådan att hans aktuella inkomst direkt kan översättas till en genomsnittlig pensionspoäng inom ATP. Mot en sådan förenkling kan givetvis riktas invändningar. men de gjorda beräkningama torde ändå ge en något så när riktig bild av utfallet av de föreslagna reglerna.

De angivna beloppen avser förmånemas storlek före beskattning. Vad avser efterlevandepension inom ATP är denna beräknad under förutsättning att den avlidne tillgodoräknats erforderligt antal poängår för full tilläggspension. Beräkningarna av förmånemas storlek bygger på basbeloppet 17 300 kr. Uppmärksammas bör att det totala efterlevandestöd som utges är det högsta av pensionen resp. livräntan. Till följd av reglerna om samordning mellan pension och livränta utgår livräntan i praktiken endast som utfyllnad till pensionen upp till livräntebeloppet. Och i de fall då pensionen överstiger livräntan utgår ingen livränta alls.

Såsom mått på årsinkomsten har i exemplen valts den avlidnes sjukpen- ninggrundande inkomst ijanuari 1981. medan livräntan är angiven med utgångspunkt från det ijuli 1981 gällande basbeloppet 17 300 kr. Bakgrunden till att denna beräkningsmetodik valts är önskemålet att kunna knyta ersättningsunderlaget till den avlidnes pensionspoäng. vilken beräknas med tillämpning av basbeloppet vid årets ingång (16 IOO kr).

De procentsatser med vilka efterlevandelivränta i olika situationer skulle utges framgår av tabell 10.4. Vad som anges är procent av den avlidnes sjukpenninggrundande inkomst vid dödsfallet (ersättningsunderlaget).

Tabell 10.4 Efterlevandelivränta enligt föreslagna regler i procent av ersättningsunder-

laget Livränta utges till Procent till familjen av ersättningsunderlaget

1 barn 40 = 40 2 barn 40+20 = 60 3 barn 40+20+20 = 80 4 barn 40+20+20+20 : 100 5 barn 40+20+20+20(+20) : 100 Vuxen efterlevande 45 = 45 Vuxen och 1 barn 20440 = 60 Vuxen och 2 barn 20+40+20 = 80 Vuxen och 3 bam 20+40+20+20 = 100 Vuxen och 4 barn 20440+20+20(+20) = 100 Vuxen och 5 barn 20+40+20+20(+20+20) = 100

De faktiska belopp som vid olika inkomst för den avlidne skulle utges i livränta resp. familjepension till skilda familjetyper framgår av tabellerna 10.5—10.9.

Tabell 10.5 Livränta och familjepension enligt föreslagna regler. Ett efterlevande barn Den avlidnes Utgående årsbelopp. kr Årsinkomst, Genomsnitts- Familje- Efterlevandelivränta kr poäng för ATP pension före samord- efter samord— ning ning 0 0.0 7 093 0 0 32 200 1.0 8 650 13 840 5 190 48 300 2.0 12 802 20 760 7 958 64 400 3.0 16 954 27 680 10 726 80 500 4,0 21 106 34 600 13 494 96 600 5.0 25 258 41 520 16 262 112 700 6.0 29 410 48 440 19 030 120 700 6,5 31486 51 879 20 393

Tabell 10.6 Livränta och familjepension enligt föreslagna regler. Enbart vuxen efterlevande Den avlidnes Utgående årsbelopp. kr Årsinkomst. Genomsnitts- Familje- Elterlevandelivränta kr poäng för ATP pension före samord- efter samord- ning ning ___—___— 0 0.0 17 300 0 0 32200 1.0 20414 15570 0 48 300 2.0 23 528 23 355 0 64 400 3.0 26 642 31 140 4 498 80 500 4,0 29 756 38 925 9 169 96 600 5.0 32 870 46 710 13 840 112 700 6.0 35 984 54 495 18 511 120 700 6,5 37 541 58 363 20 822

Tabell 10.7 Livränta och familjepension enligt föreslagna regler. Vuxen efterlevande och ett barn Den avlidnes Utgående årsbelopp. kr Årsinkomst. Genomsnitts— Familje- Efterlevandelivränta kr poäng för ATP pension före samord- efter samord- ning ning ___—___ 0 0.0 24 393 0 0 32 200 1,0 26 988 20 760 0 48 300 2.0 32 178 31 140 0 64 400 3,0 37 368 41 520 4 152 80 500 4.0 42 558 51 900 9 342 96 600 5.0 47 748 62 280 14 532 112 700 6.0 52 938 72 660 19 722 120 700 6.5 55 533 77 818 22 285

Tabell 10.8 Livränta och familjepension enligt föreslagna regler. Vuxen efterlevande och två barn

Den avlidnes Utgående årsbelopp, kr Årsinkomst, Genomsnitts- Familje— Efterlevandelivränta kr poäng för ATP pension före samord- efter samord- ning ning 0 0.0 31 486 0 0 32 200 1,0 33 562 27 680 0 48 300 2,0 40 828 41 520 692 64 400 3.0 48 094 55 360 7 266 80 500 4,0 55 360 69 200 13 840 96 600 5,0 62 626 83 040 20 414 1 12 700 6,0 69 892 96 880 26 988 120 700 6,5 73 525 103 757 30 232

Tabell 10.9 Livränta och familjepension enligt föreslagna regler. Vuxen efterlevande och tre barn

Den avlidnes Utgående årsbelopp, kr Årsinkomst, Genomsnitts- Familje- Efterlevandelivränta kr poäng för ATP pension före samord- efter samord- ning ning 0 0,0 38 579 0 0 32 200 1,0 40 136 34 600 0 48 300 2,0 49 478 51 900 2 422 64 400 3,0 58 820 69 200 10 380 80 500 4,0 68 162 86 500 18 338 96 600 5,0 77 504 103 800 26 296 112 700 6,0 86 846 121 100 34 254 120 700 6,5 91517 129 700 38183

10.5. Kostnadsberäkningar

När det gäller att bedöma kostnadseffektema av kommitténs förslag till reformerat efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen kan en jämförel- se inte göras med nuvarande kostnader för livräntor till efterlevande maka och barn. Detta be ror för det första på att det av kommittén föreslagna systemet för efterlevandestöd — till följd av de föreslagna övergångsbestämmelsema — kommer att nå fullfunktion först avsevärd tid efter ikraftträdandet och inte få mer påtagliga kostnadskonsekvenser förrän ett antal år framåt i tiden. Det andra skälet härtill är att LAF varit i tillämpning endast en kortare tid och att inte heller nuvarande regler för efterlevandeskydd skulle nå ett fullfunktions- stadium förrän åtskilliga år framöver. Och att göra en jämförelse med dagens antal berättigade efterlevande och nuvarande belopp för utbetalade livräntor inom YFL och äldre lagar låter sig inte göra. Dessa lagar bygger nämligen på en omvänd samordning i förhållande till samtidigt utgiven pension än den LAF innehåller.

Liksom gjorts i fråga om den reformerade familjepensioneringen måste alltså — för att en meningsfull bedömning av följderna av kommitténs förslag i kostnadshånseende skall kunna komma till stånd —först göras en uppskattning av de kostnader som skulle uppkomma för framtiden om nuvarande regler för stöd åt efterlevande inom LAF bibehålls oförändrade.

Man kan sålunda — på grund av de skilda reglerna mellan YFL och LAF för samordning med allmän pension — vid oförändrat regelsystem förutse en fortlöpande minskning framdeles av kostnaderna för livräntor åt efterlevande. F. n. uppgår de sammanlagda kostnaderna för livräntor enligt LAF och enligt YFL och äldre lagstiftning till knappt 130 milj. kr för år räknat (exkl. från staten utgående livräntor).

Enligt beräkningar som kommittén utfört kan man anta att det på det stadium. när nuvarande efterlevandestöd inom arbetsskadeförsäkringen nått fullfunktion och efterlevandelivräntor inte längre utges enligt YFL och äldre lagar. skulle årligen utbetalas livräntor till ett bestånd om ca 5 000 efterle- vande kvinnor (över och under 65 år gamla) och knappt 2 000 barn. Årskostnaden kan då beräknas utgöra ca 20 milj. kr i fråga om livräntor till änkor och därmed jämställda samt ca 15 milj. kr beträffande bamlivräntor, dvs. en total årlig kostnad om ca 35 milj. kr.

De angivna beloppen avser alltså kostnaderna vid oförändrat regelsystem på ett fullfunktionsstadium. Det av kommittén föreslagna regelsystemet för efterlevandestöd kan beräknas i fullfunktion medföra en årlig kostnad om ca 20 milj. kr sammanlagt för livräntor åt efterlevande barn och vuxna.

Vid beräkningarna har antagits att omställningslivränta för en tid av ett år årligen beviljas efter ca 175 avlidna försäkrade. Omställningslivränta vid vård av barn förutsätts nybeviljas ca 30 efterlevande om året. Likaså antas att försörjningslivränta kommer att årligen nybeviljas ca 30 efterlevande män och kvinnor. Vad avser livräntor åt efterlevande barn kan förutses ett oförändrat antal också efter genomförande av kommitténs förslag. Med hänsyn till föreslagna ändringar beträffande samordningen med livränta åt änka. kan antas att det genomsnittliga beloppet för bamlivränta kommer att öka efter det nya systemets ikraftträdande. Denna ökning motverkas dock i viss utsträck- ning av att även barnpension från den allmänna pensioneringen vilken är samordnad med bamlivränta, föreslås utgå med högre belopp än enligt nuvarande regler.

Kommitténs förslag till förändrat efterlevandestöd inom arbetsskadeförsäk- ringen kan beräknas ge upphov till i princip samma kostnadsutveckling som den föreslagna reformeringen av familjepensioneringen. Genom att även män ges rätt till efterlevandestöd direkt från ikraftträdandet och till följd av att stöd till efterlevande kvinnor i många fall kommer att — enligt de föreslagna övergångsbestämmelsema — utgå med tillämpning av dagens regler för efterlevandelivränta, kan beräknas uppkomma ökade kostnader under de första åren efter ikraftträdandet gentemot vad som skulle bli fallet om nuvarande regler på om rådet bibehålls oförändrade. Denna initiala kostnads- ökning kommer dock att bli mycket liten och kan ses som i princip försumbar, eftersom antalet tillkommande män blir så ringa som ett tiotal om året. Sedan det reformerade efterlevandeskyddet varit i kraft ett mindre antal år uppkom- mer emellertid kostnadsbesparingar i förhållande till vad som skulle bli fallet om de nu gällande reglerna kvarstår oförändrade.

Det kan sålunda på grund av kommitténs förslag på sikt förutses en minskning av kostnaderna för efterlevandelivräntor inom arbetsskadeförsäk- ringen och äldre lagstiftning från ca 35 milj. kr. vilket skulle bli kostnaderna i fullfunktion om nuvarande regler kvarstår oförändrade, till ca 20 milj. kr på det föreslagna systemets fullfunktionsstadium. Ca 50 år efter ikraftträdandet kan kostnaderna per år således beräknas vara ca 15 milj. kr lägre än vad de skulle ha blivit om hittillsvarande efterlevandestöd enligt LAF hade bibehål- lits oförändrat.

Vid de angivna kostnadsberäkningama har hänsyn inte tagits till sådana livräntor som utges till efterlevande efter statligt anställda, eftersom staten i dessa fall själv svarar för ersättningen.

Slutligen kan här nämnas att det enligt kommitténs förslag också fortsätt— ningsvis skall utges begravningshjälp — med oförändrat belopp — efter avliden försäkrad. Kostnaderna härför kan per år beräknas utgöra ca 1,5 milj. kr. nu och för framtiden.

11. Hustrutillägget

1 1.1 Gällande bestämmelser

Hustrutillägget är en inkomstprövad särskild folkpensionsförmån. Regler för detta finns intagna i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. En översikt över dessa bestämmelser har lämnats i avsnitt 2.1.3.

Som framgår av den nämnda översikten äger hustru till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension rätt till hustrutillägg under förutsättning att hon har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt att makarna har varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg utgår för tid före den månad då hustrun fyller 65 år.

Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medges enligt praxis—i enlighet med uttalanden i lagstiftningens förarbeten (prop. l946:220, prop. 1952:215 och prop. 1955:128) — i de fall då

1. mannen stadigvarande vårdas i hemmet och hans tillstånd är sådant att hustrun inte mer än tillfälligt kan lämna honom utan hjälp och tillsyn.

2. hustrun på grund av egen sjuklighet är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydelse. samt

3. hustrun med hänsyn till förekomsten i hemmet av små barn är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.

l fallen ] och 3 tillmäts hustruns ålder inte alltför stor betydelse, eftersom hon då oavsett åldern som regel anses vara ur stånd att utföra nämnvärt förvärvsarbete utom hemmet. Däremot fästes i fall 2 vikt vid åldern och hustrutillägg beviljas normalt inte vid lägre ålder än 50 år. I detta fall fordras dessutom att kvinnans arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften. Rätt föreligger då till både hustrutillägg och förtidspension. varför hustrun får välja vilken av förmånerna hon önskar uppbära (10 kap. 4 & AFL). 1 fall 3 iakttas den gränsdragningen att endast barn under tolv år anses som små. Vidare beaktas mannens eller annan hemmavarande familjemedlems möjligheter att utöva tillsyn över barnen. Hustrutilläggi detta fall torde inte beviljas med stöd av undantagsbestämmelsen om det finns endast ett barn under tolv år som redan inom något år skall uppnå denna ålder.

Under 1970-talet har skett en viss utvidgning i praxis av dispensregelns tillämplighet. l flera domar år 1974 och senare har sålunda försäkringsöver- domstolen funnit att också arbetsmarknadsskäl skall kunna beaktas vid prövning av frågan om rätt till hustrutillägg för gift kvinna som inte fyllt 60 år.

Denna praxis har bekräftats i ett pleniavgörande av domstolen den 12 november l980(FÖD81:3). Försäkringsöverdomstolen uttaladei denna dom att den anser att särskilda skäl föreligger att utge hustrutillägg till pensions- tagares hustru som fyllt 55 år och som på grund av arbetsförhållandena på orten — i den mening begreppet har inom arbetslöshetsförsäkringen — är förhindrad att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet. Vid denna arbets— marknadsmässiga bedömning blir givetvis, framhöll domstolen. bl. a. hust- runs utbildning och ålder av betydelse. Vidare skall nämnda arbetsmarknads- mässiga förutsättning vara klart dokumenterad.

Vad sedan angår dispensmöjligheten i fråga om tiden för äktenskapets längd framgår av uttalanden i förarbetena att denna möjlighet införts för att tillgodose önskemål om att änkepensionsberättigad kvinna som gifter om sig med folkpensionär skall kunna erhålla hustrutillägg även innan detta äktenskap har bestått i fem år.

Hustrutillägg utgår inte till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Om mannen avlider dras hustrutillägget in och kan då — efter ansökan — ersättas av änkepension. Utbetalningen av hustrutillägget upphör fr.o.m. månaden efter den då mannen har avlidit. Då hustru som uppbär hustrutillägg fyller 65 år. erhåller hon i stället för detta — utan särskild ansökan — ålderspension.

Hustrutillägget kan i princip ses som ett tillägg till mannens folkpension eftersom det förutsätter att mannen uppbär sådan pension. Emellertid har hustrutillägget konstruerats som en fristående pensionsförmån som tillkom- mer hustrun och som utbetalas direkt till henne. Detta innebär bl. a. att de i AFL angivna allmänna förutsättningama för rätt till folkpension måste vara uppfyllda även med avseende på hustrun.

Maximibeloppet för hustrutillägg utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott samt å andra sidan sådan pension till ensamståendejämte ett pensionstillskott. Förjuli 1981 (basbelopp 17 300 kr) innebär detta att högsta möjliga hustrutillägg utgör 18 165 kr för år räknat (motsvarande 105 % av basbeloppet).

Som nämnts ovan är hustrutillägget underkastat inkomstprövning. För hustrutillägget gäller samma inkomstprövningsregler som för kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT). I huvudsak innebär dessa regler följande. Förmånen minskas med de inkomster som den berättigade och dennes make har vid sidan av folkpensionen och eventuellt pensionstillskott. alltså bl. a. med utgående tilläggspension. Överstiger sidoinkomsten 750 kr per år för gift pensionsberättigad. sker minskning med en tredjedel av inkomsten därutöver. För ensamstående är motsvarande gränsbelopp ] 000 kr. Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövningen först bostadstillägget och därefter hustrutill- lägget. För sammanlevande makar beräknas vid inkomstprövningen vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet. En närmare redogörelse för dessa regler finns i avsnitt 2.1.3.

För att belysa verkningarna av inkomstprövningen i fråga om hustrutillägg lämnas i tabell 1 1.1 exempel på tilläggets storlek vid olika sidoinkomster för makarna och under förutsättning att kommunalt bostadstillägg om maximalt

5 000 kr per år utges till hustrun (10 000 kr/år till makarna gemensamt). Det antas att mannen erhåller ålderspension från enbart folkpensioneringen. att inga barn finns samt att makarnas sidoinkomster är jämnt fördelade dem emellan. (Exemplet avser förhållandena ijuli 198 l .) Som framgår av exemplet är— under angivna förutsättningar— hustrutillägget helt bortreducerat först vid en sammanlagd inkomst för makarna om 164 720 kr. motsvarande en inkomst totalt för makarna om 140 500 kr vid sidan av mannens ålderspension. Även vid en så hög bruttoinkomst för makarna som 150000 kr skulle utges hustrutillägg med ca 2 500 kr om året. Vidare kan nämnas att, för det fall mannen i det lämnade exemplet hade uppburit förtidspension i stället för ålderspension, hustrutillägget skulle ha varit helt bortreducerat först vid en sammanlagd inkomst för makarna (inkl. pensionen) som var 7 785 kr högre, dvs. vid en gemensam årsinkomst uppgående till 172 505 kr.

Tabell ll.l Hustrutilläggets storlek vid olika sidoinkomster för makarna

Årsinkomst för Hustrutillägg KBT till Sammanlagd Sammanlagd makarna gemen— efter avdrag hustrun inkomst för inkomst för samt vid sidan för inkomst efter avdrag hustrun makarna av pensionen för inkomst (inkl. KBT) (inkl. KBT) och hustrutill— lägget _______________._.._—— 0 18165 5 000 23165 52 385 1500 18165 5000 23915 53885 16500 18165 2500 28915 63885 31500 18165 0 33915 73885 50 000 15 082 0 40 082 89 302 70 000 l 1 748 0 46 748 105 968 100 000 6 748 0 56 748 130 968 130 000 1 748 0 66 748 155968 140 000 82 0 70 082 164 302 140 500 0 0 70 250 164720

] 1.2 Bakgrund till nuvarande regler och tidigare behandling

Socialvärdskommittén lade i betänkandet SOU 1945146 fram förslag till en ny lag om folkpensionering. vilken upptog vissa icke tidigare förefintliga pensionsförmåner (jfr avsnitt 3.1). Förslaget innebar bl.a. att folkpension till gift man, vars hustru fyllt 60 år och ej själv var pensionsberättigad. skulle kunna förhöjas med ett hustrutillägg. Syftet med denna förmån, som skulle vara inkomstprövad. var att undan röja den olägenheten att, då bara den ene av två makar tillerkänts folkpension. makarna ofta blev hänvisade att båda försörja sig på en folkpension som var avsedd för enbart den ena maken. Socialvårdskommittén framhöll att detta missförhållande hade framträtt särskilt starkt då den icke pensionsberättigade maken -— i regel hustrun — på grund av relativt hög ålder inte kunde ägna sig åt förvärvsarbete av betydelse utom det egna hemmet. Utan bestämmelser om hustrutillägg i dylika fall skulle den av kommittén föreslagna pensionsreformen i ett betydande antal fall förfela sitt syfte att bereda en dräglig försörjning.

Förslaget om hustrutillägg kopplades av kommittén nära till det samtidigt avgivna förslaget om införande av änkepension för änkor som fyllt 55 år. Kommittén uttalade att bestämmelserna om hustrutillägg förutsatte tillvaron av en allmän änkepensionering. Om en änkepensionering inte fanns skulleju änkan, som tidigare helt eller delvis erhållit sin försörjning genom folkpen- sioneringen. om mannen avled innan hon själv blivit berättigad till invalid- pension eller uppnått 67 års ålder, vara lämnad helt utan stöd från folkpensioneringens sida. i anslutning härtill anförde kommittén att det hade varit önskvärt att man i det förevarande som i andra fall i fråga om pensionsrätten kunnat upprätthålla en fullständig jämlikhet mellan könen. Detta skulle dock enligt kommittén förutsätta införandet även av änkemans- pensionering. Behovet av särskilda bestämmelser föratt höja hustruns pension för det fall att hon hade en icke pensionsberättigad man i åldern 60—67 år torde emellertid enligt kommittén vara ringa och i varje fall icke av sådan storlek att det kunde motivera införandet av änkemanspensionering. Kommittén fann det därför lämpligt att inskränka bestämmelserna till att avse det fall att mannen var den pensionsberättigade.

I propositionen 1946'220, varigenom riksdagen förelades förslaget till ny lag om folkpensionering. framhöll föredragande departementschefen att enligt hans mening vägande invändningar knappast kunde göras mot de synpunkter som låg till grund för socialvårdskommitténs förslag att införa ett hustrutill- lägg. Departementschefen anförde vidare:

Det synes icke rimligt att två åldriga makar skola vara hänvisade att leva på en pension, som är beräknad för mannen ensam. Även om hustrun icke är så arbetsoförmögen. att hon är berättigad till invalidpension. torde hennes arbetsförmåga dock ofta vara avsevärt nedsatt. Omvänt gälleratt om hustrun genom förvärvsarbete förmårbidraga till makarnas försörjning. hennes årsinkomst kommer att verka minskande på hustrutill- lägget och i många fall även på mannens pension. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag kommitténs förslag i denna del vara i princip välgrundat. Det föreslagna villkoret att hustrun skall ha fyllt 60 år kan emellertid i vissa fall leda till oti llfredsställande resultat. För min del villjag därför förorda en sådan komplettering av kommittéförslaget att möjlighet öppnas att, där särskilda omständigheter föreligga. bevilja hustrutillägg även om hustrun ej fyllt 60 år. Jag tänker härvid närmast på sådana fall. då hustrun till en ålderspensionär utan att vara invalid har nedsatt arbetsförmåga eller där hen nes tid och krafter måste, exempelvis på grund av mannens sjuklighet eller därmed jämförlig orsak. helt ägnas åt mannens och hemmets skötsel.

De föreslagna bestämmelserna om hustrutillägg godtogs av riksdagen och träddei kraft den 1 januari 1948.

1 betänkandet (SOU 1957:7) Förbättrad pensionering tog allmänna pen- sionsberedningen upp frågan om de inkomstprövade förmånerna inom folkpensioneringen och behandlade därvid bl. a. hustrutillägget. I samband härmed framhöll beredningen:

Med den höjning av mannens pensionsnivå som beredningen förordar minskar behovet av hustrutillägg. Att behov av sådant tillägg likväl kvarstår är emellertid uppenbart. Genom inkomstprövningen blir detta tillägg nu förbehållet de familjer. vilkas behov därav är särskilt framträdande. Det allmänna önskemålet om inkomstprövningens avskaffande omfattar om ock i mindre mån även hustrutillägget. men att nu slopa inkomstprövningen bör med hänsyn till vad nyss sagts inte komma i fråga. Skulle mani samband med de av beredningen förutsatta undersökningarna rörande invalidpensio-

neringen finna att inkomstprövningen kan avvecklas inom övriga delar av folkpensio- neringen. kan dock ifrågasättas huruvida tillräckliga skäl finnes att bibehålla hustrutill— lägget såsom den enda inkomstprövade förmånen. Beredningen finner på grund av det anförda. att inkomstprövningen av hustrutillägget bör kvarstå. i varje fall tills resultatet av nämnda undersökningar föreligger.

1959 års social/örsäkrings/(ommirlé föreslog i sitt betänkande (SOU 1961129) Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m.m. att den tidigare invalidpensionen inom folkpensioneringen. vilken var föremål för inkomstprövning. skulle ersättas av icke inkomstprövad förtidspension. l betänkandet behandlade kommittén även hustrutillägget och anförde här- om:

De hittillsvarande erfarenheterna av hustrutillägget torde giva vid handen. att tillägget är ett mycket värdefullt komplement till ålders- och invalidpensionen genom det ekonomiska stöd det lämnar två makar. av vilka blott mannen är pensionsberättigad. Därjämte kan framhållas. att tillvaron av hustrutillägg många gånger underlättat prövningen av ansökningar om invalidpension till gifta kvinnor främst i åldern 60—67 år. Om mannen i sådana fall uppburit folkpension. har man nämligen icke sällan. då hustruns invaliditet icke varit styrkt eller frågan därom varit tveksam. kunnat i stället för den sökta invalidpensionen bevilja hustrutillägg med samma belopp som invalidpen- sionen.

1 det nya allmänna pensionssystemet. som nära motsvarar nuvarande tjänstepen- sionssystem för stats— och kommunalanställda. blir läget annorlunda än i den hittillsvarande folkpensioneringen. 1 de nämnda pensionssystemen förekommer inte någon anordning motsvarande hustrutilläggen. Detta är inte heller fallet inom SPP-försäkringen eller inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringama. Behovet av hustrutill- lägg torde uppenbarligen minska i den mån folkpensionsbcloppen stiger och tilläggs— pensioneringen blir effektiv. Hustrutillägg torde också bli mindre behövliga än eljest vid bifall till kommitténs förslag att sänka det inom folkpensioneringen för rätt till invalidpension nu tillämpade kravet på minst två tredjedels nedsättning av arbetsför- mågan till minst halv nedsättning. Principiellt och på längre sikt skulle därför kunna ifrågasättas. huruvida anledning föreligger att bibehålla anordningen med hustrutill- lägg.

Bedömes frågan om behovet av hustrutillägg på något kortare sikt eller under den allmänna tilläggspensioneringens utbygnadsskede. är det enligt kommitténs mening uppenbart. att ett relativt stort antal familjer har behov av hustrutillägg eller motsvarande förhöjning av mannens pension. Så torde vara fallet i fråga om de familjer. i vilka mannens enda eller huvudsakliga inkomst är folkpensionen och i vilka hustrun saknar möjlighet att i större mån bidraga till försörjningen. [ första hand faller härvid tanken på de familjer. till vilka hustrutillägg redan utgår vid tiden för ikraftträdandet av en ny lagstiftning. För de familjer åter. där mannen kommer i åtnjutande av såväl folkpension som allmän tilläggspension. gäller att tilläggspensionema under en övergångstid i ett stort antal fall kommer att vara reducerade i anledning av att vederbörande inte har eller kan uppnå tillräckligt antal år för full pension. Så blir företrädesvis förhållandet i fråga om ålderspensionä rer samt övriga försäkrade. som vid pensionsfallets inträffande är komna till en högre ålder. alltså i många fall gifta män med hustruri åldern 60—67 år. Även i dessa fall torde presumtionen tala för att det inte sällan föreligger behov av att komplettera mannens pension med hustrutillägg.

Kommittén anser sålunda. att det under avsevärd tid framåt föreligger behov av hustrutillägg. samt föreslår att sådana tillägg alltjämt skall finnas.

Kommittén fann vidare såväl av principiella skäl som med hänsyn till kostnaderna det ofrånkomligt att bibehålla inkomstprövningen av hustrutill- läggen. En annan ordning skulle i realiteten innebära att pensionsåldern

sänktes för flertalet gifta kvinnor, något som enligt kommitténs mening inte kunde godtas från vare sig rättvise- eller behovssynpunkt

lproposilionen [962,90 med förslag till lag om allmän försäkring framhöll föredragande departementschefen att han i likhet med socialförsäkringskom- mittén var övertygad om att det under avsevärd tid framåt förelåg behov av en tilläggsförmån i fall av den art att hustrutillägg kunde utgå. En annan sak var att det längre fram kunde visa sig lämpligt att sammansmälta hustrutillägget och det kommunala bostadstillägget till en förmån.

Pensionr/örsäkringskammittén prövade i betänkandet (SOU 1971119) Familjepensionsfrågor m.m. (jfr avsnitt 3.2) hustrutillägget och lade fram förslag att de nuvarande bestämmelserna för detta tillägg skulle ges motsva- rande tillämpning beträffande män. Förmånen föreslogs därför fortsättnings- vis bli benämnd maketillägg. Som motivering för förslaget åberopades synpunkten om könsneutralitet. Dessutom anförde kommitten bl. a.:

Behovet av en förmån av ifrågavarande slag för män kan inte — generellt sett — anses som särskilt stort. Det bör också erinras om att de från och med den 1 juli 1970 ändrade reglerna om förtidspension gör att det för många blir lättare att erhålla sådan pension. l det fall hel sådan pension utgår finns intet behov av tillägg. Det sagda hindrar givetvis inte. att en förmån motsvarande hustrutillägget i åtskilliga enskilda fall kan fylla ett betydelsefullt behov för en man. lnkomstprövningen medför att några fall med stötande överkompensation inte behöver uppstå. De understundom uttalade farhågorna för att män med pensionerade hustmr skulle — om de blev berättigade till tillägg — i vissa fall kunna lämna förvärvsarbetet i förtid. bedömer kommittén som helt överdrivna bland annat med hänsyn till de relativt sett blygsamma belopp som det här gäller. Det anförda jämte kommitténs uppfattning att män och kvinnor så långt möjligt bör behandlas lika inom pensioneringen gör att kommittén förordar. att de nuvarande bestämmelsema om hustrutillägg ges motsvarande tillämpning beträffande män.

Kommitténs förslag i denna del har inte föranlett någon proposition till riksdagen. [ beslut den 20 januari 1975 har emellertid socialdepartementet antecknat att pensionskommittén numera har i uppdrag att utreda familje- pensionsfrågoma. varför departementet avskrivit ärendet från vidare hand- läggning och överlämnat inkomna remissyttranden över betänkandet till pensionskommittén.

På grundval av andra lagutskottets utlåtande 1970178 uppdrog regeringen år 1970 åt riks/örsäkringsverket att göra en översyn av gällande regler för hustrutillägg i syfte bl. a. att åstadkomma att arbetsmarknadsmässiga hänsyn i större omfattning än tidigare skulle inverka på bedömningen av rätten till hustrutillägg för kvinna som ej fyllt 60 år. Utredningsuppdraget redovisades i en promemoria ijuni 1974 (stencil S 197416). I promemorian fann riksför- säkringsverket att den åsyftade utvidgningen borde kunna komma till stånd genom en ändring i praxis.

En sådan ändring kan nu sägas ha genomförts genom de avgöranden av försäkringsöverdomstolen för vilka redogjorts i avsnitt 1 1.1.

Riksförsäkringsverket anlade emellertid i promemorian vissa mer allmänna synpunkter på hustrutillägget. Verket anförde därvid bl.a. att den allmänna försäkringens regler bör anpassas till samhällsutvecklingen och förändringar- na i de försäkrades levnadsvillkor. Detta gällde även reglerna om hustrutillägg. En utgångspunkt för hustrutillägget är, framhöll verket. att mannen har en försörjarfunktion och att hans möjligheter att fullgöra den minskas eller

upphör genom att han träder i pension. Situationen liknar den då samma försörjarfunktion upphör genom mannens frånfälle och alltså änkepension utgår. Det framtida behovet av de båda hjälpfonnema. hustrutillägg och änkepension. påverkas av de gifta kvinnornas förvärvsarbete. I det samman- hanget erinrade verket om den pågående utvecklingen mot ökade möjligheter till förvärvsarbete utom hemmet för de gifta kvinnorna och större möjligheter till jämställdhet mellan könen i ekonomiskt avseende och försörjningshän- seende. Mot bakgrund av denna utveckling tedde det sig inte självklart att deti verkets utredningsuppdrag angivna behovet skulle tillgodoses i form av hustrutillägg. Det kunde anföras skäl för att det stöd som behöver sättas in i första hand borde bestå av åtgärder för att trygga möjlighetema att förvärva inkomst av arbete.

På sikt kunde enligt riksförsäkringsverket ifrågasättas om behovet av ekonomiskt stöd till hustru vars make erhållit pension skall tillgodoses i form av hustrutillägg. Verket hänvisade i sammanhanget till stödet på arbetsmark- nadssidan och till förtidspensioneringen. Det erinrades också om pensions- kommitténs uppdrag att lägga fram förslag om rörlig pensionsålder. Enligt verkets mening fanns det även anledning att särskilt uppmärksamma lämpligheten av reglerna om inkomstprövning när det gäller att mäta behovet av hustrutillägg. Verket konstaterade att det fanns motiv för att ännu en tid framöver bibehålla ett stöd av hustrutilläggets karaktär. Det syntes enligt verket naturligt att pensionskommittén prövade denna fråga i sitt utrednings- arbete. I ett längre perspektiv syntes dock det stödbehov som hustrutillägget tillgodoser böra fyllas genom arbetsmarknadspolitiska insatser.

Sammanfattningsvis föreslog riksförsäkringsverket — för att hustrutillägget skulle komma under bedömning i andra relevanta sammanhang — att det utredningsmaterial som verket redovisade i promemorian skulle överlämnas till bl.a. pensionskommittén. Promemorian har senare av regeringen över- lämnats till kommittén (jfr under avsnitt 11.4).

Socialpolitiska xamw'dnHimmler/ning 'n hari betänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäkring redovisat ett principförslag till en samordnad allmän socialförsäkring. Samordningsutredningen tar därvid upp bl. a. hust- rutillägget och framhåller att detta inte. liksom inte heller änkepensione- ringen. är könsneutralt. Enligt utredningen har hustrutillägget vidare i viss mån spelat ut sin roll med hänsyn till att gifta kvinnor numera i mycket stor utsträckning förvärvsarbetar. Likaså måste beaktas utbyggnaden av tilläggs- pensioneringen som innebär att familjen i dag har ett helt annat pensionsskydd än tidigare. Slutligen erinras i betänkandet om de möjligheter till förtida uttag av ålderspension som hustrur numera har. Enligt samordningsutredningen förefaller det därför som om hustrutillägget inte längre behövs som en särskild bidragsform. 1 de situationer där endera maken är förhindrad att förvärvs- arbeta bör han eller hon i stället få ett självständigt stöd genom andra delar av den framtida inkomstförsäkringen. t. ex. vårdpenning. Utredningen framhål- ler avslutningsvis att övergångsbestämmelser bör kunna säkra att hustrutill- lägget avskaffas på ett smidigt sätt.

I detta sammanhang kan slutligen nämnas att riksdagen nyligen prövat en motion (1980/8 1 :708) vari begärts förslag till ändrade regler för hustrutilläggl motionen pekades på att bestämmelserna om sådant tillägg kan leda till att ett hustrutillägg om ca 1 000 kr per år kan utgå när makarnas gemensamma

bruttoinkomst är ca 150000 kr per år. Motionärerna menade att detta knappast är rimligt i en tid med mycket begränsade ekonomiska resurser och att ekonomiskt stöd i första hand bör ges de mest inkomstsvaga grupperna i samhället. Enligt motionäremaborde kretsen bidragsberättigade minskas, förslagsvis genom att ett inkomsttak införs vid beräkningen av hustrutill- låg.

1 betänkandet 1980/81:21 erinrade socialförsäkringsutskottet om att pen- sionskommitténs utredningsarbete om efterlevandepensioneringens framtida utformning innefattar även en översyn av hustrutillägget och överväganden om denna förmåns ställning i fortsättningen. Utskottet ansåg att. även om det kunde finnas fog för motionäremas uppfattning att gällande bestämmelser för beräkning av hustrutillägg kan medföra mindre tillfredsställande konsekven- ser. resultatet av bl. a. pågående utredningsarbete borde avvaktas. Dessförin- nan var utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionen. Denna avslogs av riksdagen.

1 1.3 Några statistiska uppgifter

ljanuari 1980 utbetalades hustrutillägg till 55 532 kvinnor. År 1960 utgick 33 700 sådana tillägg. Utvecklingen av antalet hustrutillägg sedan år 1963 framgår av tabell 1 1.2. som också redovisar årsbelopp och medelårsbelopp för resp. år.

Tabell 11.2 Hustrutillägg i januari 1963—1980. Antal. årsbelopp och medelårsbelopp

År Antal Årsbelopp Medelårsbelopp milj. kr andel av kr basbeloppet

1963 40 708 70 0.37 1 720 1964 39 974 73 0.38 1 818 1965 41 730 84 0.40 2 017 1966 45089 97 0.41 2 158 1967 47 049 113 0.44 2 393 1968 48 701 122 0.44 2 509 1969 50 206 131 0.45 2 603 1970 53 675 150 0.47 2 801 1971 59 549 177 0.46 2 969 1972 64 825 211 0.46 3 261 1973 66 237 242 0.50 3 650 1974 65 466 300 0.57 4 575 1975 67 954 443 0.72 6 513 1976 70 366 497 0.73 7 056 1977 55 687 429 0.72 7 709 1978 57 106 494 0.73 8 645 1979 56 557 557 0.75 9 855 1980 55 532 604 0.78 10 885

Anm: Nedgången i antalet år 1977 beror på sänkningen av pensionsåldern den 1 juli 1976. Källa: RFV.

Som framgår av tabellen har medelårsbeloppet för utgående hustrutillägg stigit från 0.37 basbelopp år 1963 till 0,78 basbelopp år 1980. dvs. medelårsbeloppct uttryckt i oförändrat penningvärde har mer än fördubb- lats.

Kostnaderna för hustrutillägg beräknas budgetåret 1981/82 uppgå till 809 milj. kr. vilket innebär en ökning med 132 milj. krjämfört med anslaget för budgetåret 1980/81.

ljanuari 1980 uppbars sålunda hustrutillägg av 55 532 kvinnor. Genom- snittsbeloppet för utbetalade hustrutillägg utgjorde 10 885 kr. Maximala beloppet för hustrutillägget uppgick vid samma tidpunkt till 13 483 kr. lnkomstprövningen har sålunda sänkt maximibeloppet med i medeltal 2 598 kr.

Åldersfördelningen bland kvinnor med hustrutillägg ijanuari 1980 redovi- sas i tabell 1 1.3. Som framgår av tabellen var då antalet kvinnor som på grund av särskilda skäl beviljats hustrutillägg före 60 års ålder 3 276. Av dessa var 2 039 i åldern 55—59 år och 1 237 yngre än 55 år. 37 kvinnor var yngre än 30 år. Av samtliga 55 532 kvinnor med hustrutillägg i januari 1980 uppbar 17 073 (30.7 %) samtidigt kommunalt bostadstillägg (1 610 med oreducerat och 15 463 med reducerat belopp) och 526 statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.

Tabell 1 1.3 Antal kvinnor ijanuari 1980 med hustrutillägg och tilläggsförmåni form av kommunalt bostadstillägg fördelade efter ålder

Ålder. Antal hustrutillägg Därav med kommunalt år bostadstillägg 20—24 8 5 25—29 29 25 30—34 99 72 35—39 140 106 40—44 164 1 14 45—49 219 149 50—54 578 353 55 232 136 56 291 169 57 358 210 58 524 293 59 634 362 60 7 820 1 887 61 9 208 2 343 62 10 709 2 880 63 12 008 3 809 64 12 51 l 4 160 Summa 55 532 17 073 20-54 1 237 824 55—59 2 039 1 170 60—64 52 256 15 079 Källa: RFV.

Under år 1980 tillkom 17604 nya hustrutillägg. varav 17 147 genom nybeviljande och 457 genom ändring av huvudförmån. Samma år upphörde 15 508 kvinnor att uppbära hustrutillägg. Anledningen till upphörandet vari 14259 fall ändring av huvudförmån. i 958 fall indragning och i 291 fall dödsfall.

1 1.4 Kommitténs uppdrag

En översyn av reglerna för hustrutillägg kan sägas ligga redan i kommitténs mer omfattande uppdrag att utreda hela efterlevandepensioneringens framti- da utformning och att därvid överväga den närmare utformningen av ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön. Mellan änkepensio- nen och hustrutillägget föreligger ju. som framgår av redogörelsen i det föregående. ett nära samband. Som framhållits ovan har vidare socialdepar- tementet till pensionskommittén överlämnat remissyttrandena över pen- sionsförsäkringskommitténs betänkande (SOU 1971:19) Familjepensionsfrå- gor m. m.. vari hustrutillägget tagits upp till behandling. samt avskrivit det ärendet under hänvisning till pensionskommitténs arbete.

Till kommittén har också. som likaledes anmärkts ovan. överlämnats riksförsäkringsverkets promemoria (stencil S 197416) rörande översyn av vissa regler om hustrutillägg till folkpensionärs maka för överväganden i anslutning till fullgörande av tidigare lämnade utredningsuppdrag.

Vidare har socialdepartementet till kommittén överlämnat en den 27 september 1974 dagtecknad skrivelse från Husmodersförbundet Hem och Samhälle. 1 skrivelsen anhålls att "termen hustrutillägg ändras till förslagsvis maketillägg samt att bestämmelsema för detta tilläggs utbekommande ändras i enlighet härmed”.

Slutligen har regeringen till kommittén överlämnat socialförsäkringsutskot- tets betänkande 1975/76:25 och motionen 1975/761405. l motionen erin rades om att hustrutillägg vid mannens död skall dras in och ersättäs av änkepen- sion. Utbetalningen av hustrutillägget upphör fr. o. m. månaden efter den då mannen avlidit. och frågan om änkepension kan inte prövas av försäkrings- kassa förrän ansökan om sådan pension har inkommit till kassan. Detta medför enligt motionärerna att det stundom kan gå någon eller några månader från det hustrutillägget dras in till dess änkepension börjar utbetalas. Även om nuvarande ordning normalt inte leder till några rättsförluster för de efterle- vande torde det enligt motionärema inte kunna bestridas att det avbrott i utbetalningarna som övergången från hustrutillägg till änkepension f. n. kan innebära för många änkor medför betydande ekonomiska nackdelar. Motio- närerna ansåg att det bör vara möjligt att genomföra en ordning som medger en smidigare övergång från hustrutillägg till änkepension.

Socialförsäkringsutskottet erinrade om att frågan om retroaktivtiden för barnpension tidigare hade anförtrotts pensionskommittén och ansåg att det spörsmål som togs upp i motionen hängde intimt samman med retroaktivti- den för pension. Med anledning härav ansåg utskottet att motionen borde överlämnas till kommittén.

1 1.5 Kommitténs överväganden och förslag

Liksom änkepensioneringen utgör hustrutillägget ett typiskt exempel på hur pensionssystemet har utformats efter de faktiska förhållandena i samhället för att ge ett skydd i sådana situationer där behov därav generellt sett förelegat. När tillägget infördes i lagstiftningen på 1940-talet var det naturligt att tillskapa speciella regler med sikte på situationen att hustrun var hemmafru och mannen förvärvsarbetande. När mannens inkomster minskade genom att han gick i pension och familjen hänvisades att leva på bara mannens folkpension. framstod det som rimligt att pensionen förhöjdes med ett särskilt tillägg om hustrun ännu inte själv var berättigad till folkpension. Det ansågs inte kunna begäras att hustrun genom förvärvsarbete utom hemmet skulle kunna svara för sin egen eller bidra till familjens försörjning. Hustrutillägget kan således sägas vara uppbyggt med utgångspunkt från en äldre tids arbetsfördelning mellan makar och grundat på samma tankegångar som ligger bakom änkepensioneringen.

Kommittén anser att hustrutillägget har fyllt ett väsentligt socialt behov under den tid som det har funnits. Sådant tillägg uppbärs alltjämt av mer än 50 000 kvinnor och spelar alltså fortfarande en långtifrån obetydlig roll. Som utvecklas närmare i det följande har dess betydelse dock under årens loppi stor utsträckning förskjutits från att utgöra ett nödvändigt skydd för enbart de sämst ställda till att utgå även till familjer med höga inkomster vid sidan av mannens pension.

1 avsnitt 6 har kommittén lämnat en översiktlig redogörelse för den samhällsutveckling som ägt rum under de senaste årtiondena och för de förändringar som därvid inträtt i bl. a. familjemönster och i kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. I det sammanhanget har kommittén också redovisat en rad faktorer som gör att kritik kan riktas mot änkepensioneringen i dess nuvarande utformning.

Enligt kommitténs mening gör sig motsvarande synpunkter gällande med avseende på hustrutillägget. De värderingar som ligger bakom detta måste anses sakna bärkraft i dagens samhälle. och mot tillägget kan riktas samma invändningar som mot änkepensioneringen.

En avgörande invändning som kan anföras mot hustrutillägget är sålunda den könsojämlikhet som detta representerar. Det förhållandet att tillägg utges till kvinnor men inte till män står i strid med strävandena i samhället mot ökad jämställdhet mellan könen. Detta medför att det enligt kommitténs bedöm- ning inte kan komma i fråga att för framtiden bibehålla hustrutillägget i den utformning det har i dag.

Hustrutillägget bygger vidare på en tanke om rollfördelning i äktenskapet mellan mannen och kvinnan vilken måste anses förlegad i dagens samhälle. En utgångspunkt för hustrutillägget ärju att mannen har en försörjarfunktion och att hans möjligheter att fullgöra denna minskas eller upphör genom att han träder i pension. På andra områden i bl. a. lagstiftningen har ansetts att man effektivt måste motarbeta föreställningen att kvinnan bör försörjas genom äktenskapet, eftersom denna tanke är ett direkt hinder för kvinnans ekonomiska självständighet och hennes möjligheter att konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden. Äktenskapet ses numera också som en form av frivillig samlevnad mellan två självständiga individer. Även mot bakgrund

härav kan kritik riktas mot en förmån med den utformning som hustrutillägget har.

Hustrutillägget kan sålunda sägas stå i mindre god överensstämmelse med de sociala förändringar i samhället och den utveckling i övrigt på olika områden som ägt rum under senare tid. Än mer accentuerat torde detta förhållande bli om man ser ett antal år framåt i tiden. Utvecklingen under de senaste åren har inneburit att gifta kvinnor i allt större utsträckning söker sig in på arbetsmarknaden. [ sammanhanget kan också erinras om bl. a. utbyggna— den av bamomsorgen och utvecklingen på arbetsmarknads— och sysselsätt- ningspolitikens områden. Det framtida behovet av hustrutillägg påverkas således av de gifta kvinnornas ökande förvärvsverksamhet. Angivna förhåll- anden har i väsentliga avseenden ryckt undan grunden för socialförsäkrings— förmåner av den typ som hustrutillägget utgör exempel på.

Dessa. ovan skisserade, omständigheter har medfört att kommittén i detta betänkande lägger fram förslag om en förändring av änkepensioneringen innebärande att denna förmån gradvis avvecklas och ersätts med olika för dagens förhållanden bättre anpassade stödformer. Samma synpunkter som talar för en avveckling av änkepensioneringen kan enligt kommitténs mening göras gällande för en förändring av hustrutillägget. Eftersom det föreligger ett mycket nära samband mellan änkepensioneringen och hustrutillägget. något som tid efter annan i det föregående betonats vid prövning av reglerna för hustrutillägget. kan därför nu övervägas att genomföra en motsvarande successiv avveckling med avseende på hustrutillägget. Härför talar även den omständigheten att en förändring som innebär att änkepensioneringen avskaffas medan hustrutillägget finns kvar skulle få den mindre tillfredsstäl- lande effekten att en kvinna kan få rätt till en förmån —grundad på beståndet ax äktenskap med mannen — så länge mannen lever men förlora denna utan att annat ekonomiskt stöd alltid sätts i dess ställe om mannen skulle avlida. Detta kan också uttryckas så att en förutsättning för hustrutillägget är förhanden- varon av en änkepensionering. Genom kommitténs förslag i det föregående brister nu denna förutsättning.

Till förmån för en lösning av ovan angiven innebörd talar också andra skäl. När hustrutillägget infördes var folkpensionema låga och någon inkomstre— laterad allmän tilläggspension fanns inte. Om mannen erhöll ålderspension eller — och kanske då i än högre grad — förtidspension kunde uppkomma en kraftig ekonomisk nedgång för familjen och svårigheter att drägligt klara försörjningen. Numera får situationen dock anses vara en helt annan. Höjda folkpensioner samt införandet och den successiva utbyggnaden av pensions- tillskotten och övriga tilläggsförmåner (såsom KBT och annat bostadsstöd) ger den som uppbär ålders- eller förtidspension och dennes hustru en helt annan grundtrygghet än vad som var fallet vid hustrutilläggets införande. Tillkoms- ten och utbyggnaden av ATP ger vidare flertalet pensionstagare en inkomst som. sedd i relation till försörjningsbördan. inte ställer pensionstagaren långt efter de förvärvsarbetande i ekonomiskt hänseende.

Det bör också erinras om att efter det hustrutillägget tillkom reglerna för förtidspension har ändrats så att halv sådan pension numera kan utgå redan vid till hälften nedsatt arbetsfömråga. Vidare bör hållas i minnet de under början av 1970-talet genomförda reformerna med avseende på rätten till förtidspension. vilka innebär dels vidgade möjligheter för äldre arbetstagare

att få förtidspension. dels en uppmjukning i vissa avseenden av kraven för att erhålla sådan pension även i fråga om andra försäkrade. Också reglerna för ålderspension har förändrats sedan hustrutilläggets tillkomst och medger nu stora möjligheter för den enskilde att med hänsyn till sina egna förhållanden välja lämplig tidpunkt för uttag av sådan pension.

Förutseendet av vissa av dessa omständigheter. vilka nu kan sägas ha blivit eller vara på väg att bli verklighet. gjorde att allmänna pensionsberedningen. 1958 års socialförsäkringskommitté och föredragande departementschefen i propositionen med förslag till AFL redan för ca 20 år sedan förutspådde att behovet av hustrutillägg skulle komma att minska framöver och ifrågasatte om det på sikt kunde finnas anledning att bibehålla anordningen med detta tillägg.

Vidare kan. som riksförsäkringsverket gjorde i den till kommittén överläm- nade promemorian år 1974. sättas i fråga om de stödbehov som är för handen i de fall då hustrutillägg utges verkligen skall tillgodoses genom en förmån av det slaget. Det kunde ligga närmare till hands att täcka behoven — allt efter orsaken till deras förhandenvaro — genom åtgärder på arbetsmarknadssidan eller inom förtidspensioneringens ram. En utveckling i den riktningen har också. som angivits i det föregående. nyligen förordats av socialpolitiska samordningsutredningen.

Det bör även beaktas att reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg medför att detta tillägg utgår också i fall där det inte kan sägas finnas ett manifesterat behov därav. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 11.1 kan hustrutillägg numera utgå även vid mycket höga sidoinkomster. Med ett kommunalt bostadstillägg om maximalt ca 850 kr i månaden är tillägget helt bortreducerat först om mannen eller kvinnan eller båda gemensamt har en inkomst vid sidan av mannens ålderspension om drygt 140 000 kr. Makarna uppbär då inkomster— pensionen inkluderad — om närmare 165 000 kr. Och är mannen förtidspensionerad är motsvarande gränsinkomst drygt 172 000 kr. Detta innebär att hustrutillägg utges även i fall då makarnas inkomster vida överstiger vad som utges i folkpension med pensionstillskott till två makar. Hustrutillägg med visst belopp kan alltså utbetalas också om årsinkomsten för makama uppgår till belopp som klart överstiger den inkomst som i många fall två förvärvsarbetande kan erhålla genom arbete på heltid.

Dessa effekter beror bl.a. på att årsbeloppet för hustrutillägg har ökat markant under de senaste åren till följd av basbeloppets höjning och utbyggnaden av pensionstillskotten. Också beloppen för KBT. som minskas före reducering av hustrutillägg. har stigit väsentligt under den närmast förflutna tiden. Dessutom har reduktionsfaktom sänkts från tidigare hälften av sidoinkomsten över visst gränsbelopp till en tredjedel härav. något som inneburit en långsammare avtrappning av KBT och hustrutillägg. Några större möjligheter att genom regeländringar undvika de ovan berörda konsekvensema finns enligt kommitténs uppfattning inte. Det kan inte heller — med hänsyn till den ovan angivna kritiken — anses som motiverat att beträda den vägen. vilken inte skulle avlägsna alla de invändningar som kan anföras mot hustrutillägget som förmånsform.

I detta sammanhang vill kommittén något beröra också den stundom framförda tanken att ersätta hustrutillägget med ett maken/lägg. vilket skulle utges på lika villkor till män och kvinnor enligt i huvudsak de regler som gäller

i dag för hustrutillägget. Genom en sådan åtgärd skulle kravet på könsneu— tralitet således uppfyllas. Mot lösningen kan emellertid anföras argument som enligt kommitténs mening är av avgörande vikt. Den skulle sålunda inte avlägsna de invändningar som ovan anförts mot tillägget. utan dessa skulle tvärtom genom utökningen av den förmånsberättigade personkretsen framstå som än mer befogade. Den samhällsutveckling och de förändringar i övrigt som inträtt på olika områden skulle lämnas obeaktade. Liksom hustrutil läggct förutsätter att det finns en generell änkepensionering, skulle ett maketillägg i princip böra få till följd att det genomförs också en allmän rätt till änklingspension för efterlevande män i berörda åldersgrupper. Lösningen skulle också innebära ett befästande av äktenskapet som grund för förmåner inom socialförsäkringen och en utvidgning av tillämpningen av ett system som knyter verkningar till att den ena maken försörjs av den andre. En åtgärd av detta slag skulle därför även innebära ett fjärmande från det enligt kommitténs uppfattning eftersträvansvärda målet att pensionssystemet utformas på grundval av principen om egenpensionsförmåner. enligt vilken princip varje person ses som en självständig individ och bygger upp rätt till egenpension på grundval av sina egna förhållanden. Den diskuterade lösningen skulle dessutom stå i motsättning till önskemålet att i möjligaste mån undvika inkomstprövning inom den allmänna pensioneringen (jfr avsnitt 6.2).

Ytterligare kan mot en ordning där hustrutillägget omvandlas till ett maketillägg anföras kostnadssynpunkter. Beräkningar som kommittén utfört visar nämligen att en lösning med denna innebörd skulle ställa sig förhållan- devis kostnadskrävande. Anledningarna härtill är i huvudsak desamma som de vilka medför att hustrutillägg i dag utges även vid relativt höga sidoin- komster, nämligen den inträdda höjningen under senare år av beloppen för oreducerat hustrutillägg och för KBT samt de genomförda förändringarna avseende avtrappningsreglema.

De av kommittén gjorda beräkningama visar att införande av ett maketill- lägg skulle innebära att rätt härtill skulle uppkomma. om tillägget inte var inkomstprövat. för ca 35 000 män över 60 år. Av dessa skulle ungefär hälften ha hustru som uppbär ålderspension och den andra hälften hustru som erhåller förtidspension. Härtill kommer ett mindre antal män under 60 år som skulle kunna åberopa dispensregeln för rätt till maketillägg. Med olika antaganden angående storleken av hustruns pension och makarnas sidoin- komster kan sedan göras vissa — tämligen överslagsmässiga — beräkningar av kostnaderna för att införa rätt till maketillägg för män. De totala kostnaderna för att ge män rätt till maketillägg på samma villkor som kvinnor i dag äger uppbära hustrutillägg kan då beräknas utgöra ca 250 milj. kr för år räknat. Häri ingår dock inte kostnaderna för fall då dispensregeln är tillämplig. vilka kan förutsättas bli av mindre omfattning. Däremot omfattar den angivna kostnadsuppskattningen även de ökade kostnader för KBT som uppstår vid en reform av diskuterad innebörd. Viss mindre del av kostnaderna skulle alltså falla på kommunerna.

En kostnadsökning för den allmänna försäkringen av denna storlek kan enligt kommitténs bedömning inte vara motiverad med hänsyn till de ändamål som den skulle fylla. Som angivits ovan anser kommittén dessutom att lösningen att införa ett maketillägg kan angripas i väsentliga avseenden även från andra utgångspunkter. Kommittén kan därför inte förorda ett

system enligt vilket hustrutillägget omvandlas till ett könsneutralt make— tillägg. utan kommittén avvisar tanken härpå.

I stället finns. som framhållits i det föregående. åtskilliga skäl som talar för att hr(.s'lrrrrr'llr'iggel avvecklas som särskild förman inom den allmänna försäkringen. Dessa är i stort sett desamma som de vilka kan anföras för en reformering av familjepensioneringen. 1 avsnitt 6 har kommittén utförligt redovisat dessa omständigheter. och det finns därför inte anledning att- utöver vad som framhållits i det föregående ytterligare utveckla dessa synpunkter.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts föreslår kommittén att hustrutillägget på sikt avskaffas som en fristående pensionsförmån. De reella stödbehov som även framdeles kan föreligga i fall då hustrutillägg nu utges bör enligt kommitténs mening tillgodoses på annan väg.

I detta hänseende bör till en början uppmärksammas att flertalet kvinnor vars make erhåller ålders- eller förtidspension och som inte själva uppbär pension från den allmänna försäkringen kan förutsättas befinna sig i inkomstbringande förvärvsarbete. Behov av stöd föreligger då i regel inte. 1 det begränsade antal fall där kvinnan inte har ett arbete och mannens pension — till skillnad från den tidigare inkomsten — inte heller förslår till täckande av båda makarnas försörjning. bör åtgärder sättas in på arbetsmarknadssidan eller på pensionsområdet i form av egenpension för att bereda kvinnan en tryggad ställning i ekonomiskt hänseende. Liksom förslaget om avveckling av änkepensioneringen bygger således även det nu aktuella förslaget på förut- sättningen att det görs kraftfulla insatser också i fortsättningen på sysselsätt- ningspolitikens område. Av särskild betydelse torde detta bli i fråga om de kvinnor som i dag kan ges rätt till hustrutillägg med stöd av dispensregeln.

Beträffande kvinnor som är 60 år eller äldre och som inte har ett inkomstbringande förvärvsarbete kan. förutom ovan nämnda möjligheter. komma i fråga att kvinnan väljer att göra ett förtida uttag av ålderspension. För dessa. och även för yngre kvinnor. kan i en del fall också förtidspension framstå som ett realistiskt och tillfredsställande alternativ. Detta gäller inte minst i vad avser de situationer där hustrutillägg beviljas på särskilda skäl före 60 års ålder under hänsynstagande till att kvinnans arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften. Här föreligger regelmässigt rätt till förtidspension.

1 avsnitten 8.3 och 8.4 har kommittén närmare utvecklat synpunkter på de möjligheter som står till buds inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och på förtidspensioneringens område.

Ytterligare vill kommittén beträffande de situationer där hustrutillägg nu — med tillämpning av dispensregeln — utges till kvinnor som är yngre än 60 år framhålla följande. Ett av de fall där undantag görs enligt praxis avser den situationen att mannen stadigvarande vårdas i hemmet och behöver konti- nuerlig tillsyn och hjälp av hustrun. 1 fall av detta slag utger numera många sjukvårdshuvudmän ersättning till vårdaren för vårdarbetet. En samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhöriga görs f. n. av anhörigvårds- kommittén (S 197911 1). som också har att utreda bl. a. möjligheterna att införa ett system med ersättning från den allmänna försäkringen under vissa perioder för vård av anhöriga. 1 den mån särskild ersättning sålunda utges till den vårdande kvinnan bortfaller behovet av hustrutillägg.

En annan dispensgrund avser det fallet att kvinnan med hänsyn till förekomsten i hemmet av minderåriga barn anses vara ur stånd att utföra

förvärvsarbete. Härvidlag vill kommittén framhålla att samhällsutvecklingen med bl. a. en utbyggnad av den kommunala barnomsorgen har gjort denna dispensmöjlighet mindre motiverad än den kan ha varit vid hustrutilläggets tillkomst. Att utge ekonomiskt stöd från den allmänna försäkringen föratt ge en kvinna — eller man — möjlighet att helt avstå från förvärvsarbete och på heltid ägna sig åt vård av barn under längre tid än vad som ersätts inom ramen för föräldraförsäkringen. ligger inte i linje med samhällets familjepolitik. 1 andra sammanhang betraktas förekomsten av barn inte som ett förvärvshin- der. 1 fall av detta slag bör därför i stället göras insatser på arbetsmarknads— eller utbildningspolitikens område för att bereda kvinnan en stadigvarande plats i förvärvslivet.

När det gäller yngre kvinnor kan med hänsyn till det sagda inte anses föreligga något hinder mot att inom den närmaste tiden avskaffa rätten till hustrutillägg. Härmed avses alltså vissa fall där dispensregeln är tillämplig.

Beträffande de kvinnor som i dag är medelålders eller äldre är situationen dock en annan. Många av dessa kvinnor har vuxit upp under en tidigare epoks samhällsförhållanden och har inrättat sitt liv efter ett annat familjemönster och en annan rollfördelning i äktenskapet än de generationer som i dag bildar familj. Vid utformandet av en ny lagstiftning på nu förevarande område måste hänsyn tas till de kvinnor som lever under sådana förhållanden. Avvecklingen av hustrutillägget bör därför ses som en refomr som kan genomföras fullt ut först på längre sikt. Liksom när det gäller änkepensioneringen är det inte möjligt att vid en viss bestämd tidpunkt inom en nära framtid på en gång avveckla hustrutillägget som förmånsform. Även med avseende på denna avveckling måste man alltså räkna med en längre övergångstid innan den nya lagstiftningen kan tillåtas få full genomslagskraft. Härigenom möjliggörs också för de kvinnor som nu är yngre att planera sina förhållanden med hänsyn till förändringarna i lagstiftningen.

Denna övergångsreglering anser kommittén böra utformas enligt samma principer som de vilka ovan (avsnitt 9.1) föreslagits med avseende på änkepensioneringen. Detta innebär att de kvinnor som vid ikraftträdandet av nya regler redan uppbär hustrutillägg bör få rätten härtill prövad efter de äldre bestämmelserna också i fortsättningen. I fråga om andra kvinnor bör göras skillnad mellan dem som vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre och dem som är yngre. Kvinnor som är yngre än 45 är bör direkt omfattas av de nya reglerna. vilket betyder att de inte vidare bör kunna beviljas hustrutillägg med stöd av dispensregeln och att de inte heller bör kunna uppbära hustrutillägg när de längre fram i tiden uppnår 60 års ålder. Det sagda medför att dispensregeln kommer efier ikraftträdandet — med undantag för fall där hustrutillägg beviljats dessförinnan — att ta sikte enbart på kvinnor som är 45 år eller äldre. Dessa kvinnor kan alltså även därefter ges rätt till hustrutillägg efter äldre regler. Denna gräns förskjuts sedan uppåt ett år för varje år som förflyter efter de nya bestämmelsemas införande. Detta betyder att sådana hustrutillägg som utges med tillämpning av huvudregeln att kvinnan skall ha fyllt 60 år kommer att påverkas av den förändrade lagstiftningen först 15 år efter det att denna har trätt i kraft. Och eftersom hustrutillägg inte utges efter 65 års ålder. kommer förmånsformen att vara i stort sett avvecklad 20 år efter de nya reglernas införande. Då skulle återstå endast vissa fall där tillägg före ikraftträdandet beviljats kvinna som då var yngre än 45 år.

Den föreslagna förändringen i fråga om hustrutillägget bör enligt kommit- téns mening träda i kraft vid samma tidpunkt som det nya systemet för stöd åt efterlevande börjar att tillämpas. 1 det föregående har kommitten på anförda skäl framhållit att den vid sina överväganden om en familjepensionsrefonn har funnit det mindre lämpligt att på nuvarande stadium lägga fram något förslag om vid vilken tidpunkt de nya reglerna på det området bör träda i kraft. Motsvarande synpunkter gör sig gällande i vad avser den föreslagna avveck- lingen av hustrutillägget. Med hänsyn härtill avstår kommittén även från att förorda något bestämt datum för ikraftträdande av det nu framlagda förslaget beträffande hustrutillägget.

Slutligen skall här beröras också det till kommittén överlämnade spörsmå- let om en smidiga re ()"thä/rg/i'arr lrrrxlrrlli/Ic'r'gg till änkepwrsirm. Som angivits i det föregående bygger uppdraget i denna del på socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:25 med anledning av bl. a. motionen 1975/76:405.

l förevarande hänseende vill kommittén framhålla att spörsmålet härom kommer att förlora i aktualitet för framtiden eftersom kommittén i detta betänkande lägger fram förslag om en successiv avveckling av såväl hustru- tillägget som änkepensionen. Nu blir alltså aktuellt enbart att överväga om , någon ändringbör ske på denna punkt för tiden fram till dess denna avveckling har genomförts.

Den överlämnade frågan avseri huvudsak huruvida det finns anledning att ha kvar ett särskilt ansökningsförfarande i fall då maken till den kvinna som uppbär hustrutillägg avlider och tillägget skall ersättas av änkepension eller om kravet på ansökan bör slopas och ersättas med någon form av automatisk omräkning. Det väckta spörsmålet kan därjämte — som socialförsäkringsut- skottet påpekat —sägas implicera även frågan om det finns skäl att förlänga den nuvarande retroaktivtiden för änkepension. som innebär att pensionen kan utges för längst tre månader före ansökningsmånaden.

Kommittén vill härvidlag erinra om de välfungerande underrättelserutiner som nu finns på förevarande område. Dessa innebär att. när make till kvinna som uppbär hustrutillägg avlider och tillägget dras in. kvinnan samtidigt aviseras om sin rätt till änkepension och om möjligheterna att ansöka härom. Vid underrättelsen fogas en ansökningsblankett. Dessa underrättelserutiner hartillämpats sedan år 1975. Fr. o. m.juni 1981 har de ytterligare förbättrats. och avisering till efterlevande görs nu samma dag som försäkringskassan underrättas om dödsfallet. Alla ärenden om efterlevandepension behandlas med förtur hos försäkringskassoma. Dessa tillämpade rutiner är sådana att det torde vara ytterst sällan som risk för rättsförlust eller för en mer än temporär ekonomisk förlust kan uppkomma för en berörd kvinna.

För att ytterligare förhindra möjligheterna till sådana kunde visserligen — som ett alternativ till en utsträckning av retroaktivtiden — diskuteras att genomföra den ändringen att hustrutillägg automatiskt omräknas till änke- pension i händelse mannen skulle avlida. Med en sådan ordning är dock vissa nackdelar förbundna. l flertalet fall erfordras nämligen en ansökan med preciserade uppgifter i olika avseenden för att förutsättningama för och beloppet av pensionen skall kunna fastställas och för att undvika att den efterlevande erhåller felaktigt pensionsbelopp. Frågan har diskuterats av kommittén i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.. varvid kommittén har avvisat tanken på att slopa ansökningsförfarandet.

Därvid har också anförts argument som talar mot en alltför lång retroak- tivtid för olika pensionsförmåner. Dessa. som utvecklats närmare i det nämnda betänkandet. gör sig gällande också i fråga om änkepension. Att retroaktivtiden förlängts beträffande barnpension kan motiveras av den förmånens speciella karaktär. och sådana skäl kan knappast åberopas för en motsvarande ändring i fråga om änkepension. Härvid bör också beaktas att änkepensionen nu föreslås avvecklad på sikt. Med hänsyn till det anförda kan kommittén inte förorda en förlängning av retroaktivtiden för änkepension.

Detta synes inte heller vara vad som närmast varit önskemålet för de motionärer som väckt den aktuella frågan. Dessa förefaller att snarare ha inriktat sig på spörsmålet hur övergången skall kunna ske så smidigt som möjligt. 1 den delen. som alltså berör kravet på ansökan. har kommitten inte funnit anledning att frångå sina ställningstaganden i 1977 års betänkande. Kommittén kan väl instämma i uttalandena i den överlämnade motionen att det är angeläget att övergången från hustrutillägg till änkepension kan ske smidigt och att änkan inte vållas ekonomiska svårigheter. 1 vad mån ansökningsförfarandet i förevarande hänseende kan och bör ersättas av en automatisk omräkning— i likhet med vad som görs när det gäller övergången från änkepension till ålderspension — är emellertid enligt kommitténs bedömning snarast ett spörsmål för riksförsäkringsverkets löpande tillsyns- verksamhet och inte en fråga för de lagstiftande organen. Gällande lagstiftning lämnar nämligen utrymme för att det i praxis görs undantag i vissa bestämda fall från ansökningskravet (se SOU 1977146 5. 286). Kommittén anser sig kunna förutsätta att verket har den berörda frågan aktuell. Det kan också ånyo erinras om de förbättringar som under senare år skett i fråga om tillämpade underrättelserutiner.

Slutligen vill kommittén hänvisa till möjligheten att enligt 16 kap. 3 & AFL fatta interimistiskt beslut om pensionen. dvs. att bevilja den förtiden intill dess slutligt beslut fattas. Kommittén förutsätter att försäkringskassoma har denna möjlighet aktuell och _prövar bl.a. huruvida så kan ske på enbart folkpen- sionssidan i de fall då ATP-beräkningen kan föranleda tidsutdräkt.

På grund av det sagda vill kommittén inte lägga fram förslag till ändrad lagstiftning med avseende på ansökningsförfarandet.

11.6. Kostnadsberäkningar

Kommitténs förslag i föregående avsnitt innebär att hustrutillägget skall avvecklas som en självständig förmån. Enligt förslaget skall detta dock inte göras på en gång utan ske successivt. Föreslagna övergångsbestämmelser innebär att de kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär hustrutillägg får behålla rätten därtill även i fortsättningen samt att också de kvinnor som vid de nya reglernas införande är 45 år eller äldre är bevarade fortsatt rätt att. om så blir aktuellt. erhålla hustrutillägg. För att besvara frågan om vilka kostnadseffekter förslaget medför har kommittén gjort särskilda beräkningar i det avseendet. Dessa bygger på de förutsättningar och utvisar de resultat som redovisas i det följande.

Som angivits ovan lägger kommittén inte fram något förslag om tidpunkt för de nya reglernas ikraftträdande. För att ha en hållpunkt för kostnadsberäk- ningama har dock fått göras visst antagande härom. Härvid har den 1 januari

1983 valts som det tänkta datum från vilket kostnadsberäkningama tar sin utgångspunkt.

Hustrutillägget är en inkomstprövad förmån. På grund av regelsystemets utformning är tilläggets storlek. och även antalet kvinnor som erhåller sådant. beroende på dels bostadskostnaden. dels inkomst utöver mannens folkpen- sion. l beräkningama har inte gjorts några antaganden beträffande den framtida hyres— eller löneutvecklingen. utan de förhållanden som råder år 1981 har lagts till grund även för åren framöver.

Antalet hustrutillägg har sedan år 1977 hållit sig kring 55 000. varav ca 50000 utbetalats till kvinnor i åldern 60—64 år. Vid en avveckling av hustrutillägget beräknas antalet tillägg långsamt minska till ca 50 000 år 1998 (15 år efter det för beräkningarna antagna ikraftträdandet) föratt sedan snabbt avta så att år 2003 (20 år efter ett tänkt ikraftträdande) endast 200—300 hustrutillägg återstår. Genomsnittsbeloppet för utbetalade hustrutillägg antas utgöra 0.82 basbelopp.

Med nämnda förutsättningar kan förutses den kostnadsförändring för framtiden beträffande hustrutillägg vilken redovisas i tabell 1 1.4. Som framgår av tabellen kan den årliga kostnaden (vid basbeloppet 17 300 kr) beräknas utgöra 730 milj. kr år 1983. Denna årskostnad skulle ligga fast fram till år 1990. då den sjunkit till 766 milj. kr. ÅrZOOO skulle den årliga kostnaden ha gått ned till 476 milj. kr och år 2005 till 4 milj. kr. År 2010 skulle hustrutillägget vara helt avvecklat.

Tabell 11.4 Årskostnad för hustrutillägg vid genomförande av de av kommittén föreslagna förändringarna. :Vlilj. kr vid basbeloppet 17 300 kr

År

1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Totalkostnad 780 780 780 766 745 476 4 0 Förändringfrånårl983 0 0 —14 ——35 —304 —776 —780

Det bör beaktas att de redovisade beräkningarna avser endast kostnadsut- vecklingen beträffande hustrutillägg. Hänill kommer en minskning av kostnaderna även för kommunalt bostadstillägg till hustrutillägg. Några uppSkattningar av kostnadseffekten härför har dock inte kunnat göras.

Vidare kan påpekas att en avveckling av hustrutillägget enligt de föreslagna reglerna inte kan förmodas ge utgiftsminskningar för den allmänna försäk- ringen med de belopp som anges i tabell 11.4. Det kan nämligen. som framhållits i det föregående. antas att det kommer att ske en viss överström- ning från hustrutillägg till förtidspension (och sjukbidrag). Ytterligare kan förutses ett ökat ianspråktagande av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder Hur stora kostnaderna härför kommer att bli är det emellertid omöjligt att ange några uppgifter om.

12. Bamtillägget

12.1. Inledning

Inom ramen för kommitténs "översyn av efterlcvandepensioneringen inom den allmänna försäkringen har kommitten fått ta ställning till olika frågor om ändring av reglerna för bamtillägg. Till en del hänger detta samman med kommitténs förslag beträffande stödet till efterlevande barn (se avsnitt 7). Mot bakgrund bl.a. av där redovisade överväganden angående personkrets. åldersgräns och förrnansnivå har kommitten funnit det påkallat att. med hänsyn till den koppling som finns mellan barnpension oeh bamtillägg i dessa avseenden. överväga ändringar även för barntilläggets del. Härutöver har kommitten tagit tipp frågan om ändring av bestämmelsen om reducering av bamtillägg med hänsyn till förälderns tilläggspension. Till grund härför ligger bl. a. en skrivelse som överlämnats till kommitten från socialdepartemen- tet.

12.2. Gällande bestämmelser

Bamtillägg utgårenligt 9 kap. 1 äAFL för varje bam under 16 år till försäkrad förälder som uppbär ålders- eller förtidspension från fblkpensioneringen. Har en av föräldrama avlidit äger även pensionsberättigad make till den efterle- vande föräldern rätt till bamtillägg. om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år. Till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid före 65 års ålder eller till pension. som tillkommer någon som enligt bindande avtal har åtagit sig att till bamets underhåll utge visst belopp en gång för alla. utgår inte bamtillägg.

Bamtillägget utgör — enligt fr. o. m. den I juli 1981 gällande regler— för år räknat 26 % av basbeloppet. eller 4 498 kr med nuvarande basbelopp 17 300 kr. Om barnet är berättigat till barnpension från Iblkpensioneringen utgör tillägget dock 10% av basbeloppet. eller f.n. I 730 kr per år. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension sker motsvarande reducering av barntillägget.

Bamtillägget är inte föremål för inkomstprövning. Däremot har. för att hindra överförsäkring inom pensionssystemet. införts en särskild bestämmel- se om minskning av bamtillägg med hänsvn till tilläggspension som uppbärs av den bamtilläggsberättigade. Enligt denna bestämmelse skall bamtillägget minskas med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. Detta innebär att en tilläggspension. som

understiger halva basbeloppet. inte påverkar bamtillägget och att en tilläggs— pension. vars årsbelopp ligger mellan halva basbeloppet och drygt ett basbelopp. successivt reducerar bamtillägg som beräknats för ett barn. Utges sådant tillägg för mer än ett barn. kan tilläggspensionen vara högre innan barntilläggen helt reducerats bort.

Reduceringsprineipen kan belysas med följande exempel. En försäkrad uppbär folk- och tilläggspension i form av hel förtidspensionjärntc bamtillägg för ett bam. Tilläggspensioncns årsbelopp uppgår till 13 500 kr. Bamtillägget. 4 498 kr per år. skall minskas med (13 500 — 0.5 x 17 300) : 2 = 2 425 kr. Till den försäkrade utbetalas således bamtillägg med 2 073 kr.

För det fall båda föräldrarna eller styvförälderjämte förälder är berättigade till bamtillägg för samma barn utgår barntillägget till den pension varom de träffar överenskommelse. Om sådan överenskommelse inte träffas eller om särskild begäran framställs härom. utgår barntillägget med halva beloppet till var och en av dem. I sådant fall skall avräkning mot samtidigt utgående ATP ske för var och en med en fjärdedel av tilläggspensionen i den man denna överstiger halva basbeloppet (10 kap. Så AFL).

12.3. Bakgrund till nuvarande regler och överväganden i andra sammanhang

Bamtillägget i dess nuvarande utformning tillkom i samband med införandet av lagen om allmän försäkring och utformades tekniskt som ett tillägg till försörjares folkpension. Tillägget skulle närmast ersätta det ekonomiska stöd till vissa barnfamiljer som tidigare täckts genom lagen om särskilda barnbi— drag. vilken upphävdes i samband rned att lagen om allmän försäkring trädde i kraft. I motsats till vad som gällt beträffande dessa barnbidrag gjordes barntillägget inte beroende av generell inkomstprövning.

1 soeialförsäkringskornmittens betänkande (SOU l961:29) Förtidspensio- nering och sjukpenningförsäkring m. m.. vilket låg till grund för de nuvarande reglema om bamtillägg. uttalade kommittén att man kunde utgå från att det alltjämt skulle komma att föreligga behov av ett ekonomiskt stöd till vissa barnfamiljer motsvarande de särskilda barnbidragen. Kommittén föreslog att detta stöd tekniskt skulle utformas såsom ett tillägg till försörjarens folkpen- sion. Beträffande barntilläggets belopp ansåg kommittén att detta i princip borde motsvara storleken av barnpension från folkpensioneringen. dvs. för år räknat 1 000 kr (motsvarande 25 % av då gällande basbelopp). Om barnet var berättigat till barnpension skulle bamtillägg inte utgå. Och utgick bidragsför- skott förbamet. vardet tänkt att detta skulle reducera bamtillägget. Vad gällde den övre åldersgränsen för rätt till bamtillägg ansåg kommittén att härvid borde gälla samma gräns som för barnbidraget. dvs. 16 år. Också såvitt angick den bamtilläggsberättigade personkretsen föreslogs att denna i princip skulle vara densamma som beträffande det särskilda bambidraget. Kommittén ansåg sålunda att som villkor för rätten till bamtillägg skulle gälla att den pensionsberättigade antingen hade vårdnaden om eller stadigvarande sam- manbodde med barnet eller också enligt dom eller avtal var skyldig att utge underhållsbidrag till barnet. Genom anknytningen till reglerna för särskilt

barnbidrag kom den bidragsberättigade kretsen att omfatta även styvfader som bodde samman med hustruns barn.

I fraga om inkomstprövning av bamtillägget anförde soeialförsäkringskom- mitten:

Kommittén vill här framhalla. att de allmänna pensionerna — alltsa summan av folkpensionen och tilläggspensionen — beräknas giva en relativt god kompensation för av invaliditet eller aldcrdom förorsakat inkomstbortfall. Om pensionen förhöjes med bamtillägg kan det sammanlagda pensionsbeloppet befaras bli så stort. att 5. k. överför "kring kan anses föreligga. I de lägsta inkornstskikten. där pensionen i vart fall inte ger mer än en blygsam försörjning. sy nes detta törhallande inte behöva föranleda betänkligheter. Till förhindrande av öv crförsäkringi övriga fall torde en redu ktionsregel böra införas. Denna synes lämpligen kunna anknytas till storleken av den tilläggspen- sion. som försörjaren atnjuter. Kommittén har funnit. att om barntillägget minskas med hälften av tilläggspensionen iden man denna för ar räknat öv erstigcr halva basbeloppet. vinnes godtagbart resultat och föreslår att en sadan regel inlörcs.

Föredragande departementschefen (prop. 1962190) — och sedermera även riksdagen — anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs förslag. Departements- chefen ansåg doek att man borde undvika regler som skulle leda till att barntillägget — såsom socialförsäkringskornmittén föreslog — minskades med utgående bidragsförskott. vilket ofta torde uppgå till i det närmaste samma belopp som tillägget. Han förordade att frågan skulle lösas så att bamtillägg skulle utgå endast i de fall då pensionstagaren hade vårdnaden om eller sammanbodde med barnet.

Ursprungligen anknöt barntillägget beloppsmässigt till barnpension från fölkpensioneringen. Sådan pension utgick sålunda enligt de då gällande reglerna med 25 % av basbeloppet per år när en av föräldrarna avlidit. Hade barnet mist båda sina föräldrar utgjorde barnpensionen 35 % av basbeloppet. I samband med införandet av lagen ( 1964: 143) om bidragsförskott gjordes vissa ändringar i reglerna om bamtillägg och om barnpension från folkpensione- ringen. Enligt uttalanden i propositionen (prop. 1964z70)aktualiserades dessa ändringar genom det föreliggande samspelet mellan å ena sidan bidragsför- skottet och å andra sidan barnpensionen och barntillägget. Sålunda slopades bestämmelsen att bamtillägg inte skulle utgå för barn som var berättigat till bampension. I sådana fall skulle fortsättningsvis utges bamtillägg med högst 10 % av basbeloppet. Samtidigt utgående barnpension och bamtillägg upp- gick därmed till sammanlagt 35 % av basbeloppet. dvs. samma belopp som skulle utgå i barnpension till föräldralöst barn. För bidragsförskottets del gällde att sådant utgick med 25 % av basbeloppet per år då en av föräldrarna var skyldigatt utge underhållsbidrag. Skulle bidragsförskott utgå i förhållande till båda föräldrarna. uppgick detta till sammanlagt 35 % av basbeloppet. Om såväl bidragsförskott som barnpension utgick. var bidragsförskottet 10 % och bampensionen 25 % av basbeloppet. dvs. också här gällde att förmånerna tillsammans utgjorde 35 % av basbeloppet.

Även såvitt gällde åldersgränsen tillskapades — medvetet — samstämmighet mellan barnpension från folkpensioneringen. bamtillägg och bidragsförskott. För samtliga tre förmånsformer — liksom för det allmänna barnbidraget — gällde sålunda att förmånen kunde utgå längst t. o. m. den månad då barnet fyllde 16 at

I fråga om nivåerna bröts överensstärnmelsen mellan de tre förmånsformer-

na genom att bidragsförskottet fr. o. m. den 1 januari 1969 höjdes till 30 % av basbeloppet. Denna höjning ingick som ett led i en större familjepolitisk reform (prop. 1968z42 och 43). baserad på familjepolitiska kommitténs betänkande (SOU 1967152) Barnbidrag och familjetillägg. I detta samman- hang berördes inte förmånerna inorn den allmänna pensioneringen.

Genom lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1971 (prop. 1970:65) skedde en ytterligare höjning av bidragsförskottet. Sålunda förordnades att bidragsförskott fr. o. rn. denna tidpunkt skulle utgöra 40 % av basbeloppet då det utgick i förhållande till en av föräldrarna och 25 % av basbeloppet lör vardera föräldern då det utgick i förhållande till båda föräldrarna. Däremot genomfördes ingen ändring av bidragsförskottets storlek i de fall då barnet samtidigt var berättigat till pension enligt AFL. I detta hänseende ville man avvakta de förslag som pensionsförsäkringskommitten beräknades framlägga rörande efterlevandeförmånerna inom den allmänna försäkringen.

I samband med höjningen av bidragsförskottet den 1 januari 1971 höjdes också den övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år.

Överensstämmelse i förmånsnivåcr och åldersgräns mellan å ena sidan bidragsförskott och å andra sidan barnpension från folkpensioneringen åstadkoms åter genom lagändringar(prop. 1973147) vilka trädde i kraft den 1 januari 1974. Därvid infördes regler om garantinivåer för barnpension inom folkpensioneringen. För bidragsförskottets del gjordes den ändringen att bidragsförskott skulle utgå med 30% av basbeloppet i de fall då även barnpension utges. I samband härmed ändrades också åldersgränsen för barnpension så att sådan pension kan utgå t. o. m. den månad då barnet fyller 18 år.

Med verkan fr. o m. den ljuli 1981 haren viss höjning skett av nivåerna för bl. a. folkpension i form av bamtillägg och barnpension samt för bidragsför- skott. Sålunda utgår däreftcr bamtillägg enligt huvudregeln med 26 % av basbeloppet för år räknat mot tidigare 25 %. Vidare har grundnivån inom barnpensioneringen höjts från 25 till 26 % av basbeloppet och garantinivåema från 30 resp. 40 % till 31 resp. 41 % av basbeloppet. Även för bidragsförskot- tets del har skett en höjning av nivåerna med 1 % av basbeloppet för år räknat.

Några ändringar motsvarande de som genomförts beträffande bampen- sion och bidragsförskott har. med undantag för nivåhöjningen den ljuli 1981. inte ägt rum i vad avser barntillägget. Frågan om ändring av reglerna härför har dock diskuterats i olika sammanhang sedan lagen om allmän försäkring trädde i kraft. Bl.a. uppmärksammades spörsmålet av pensionsförsäkrings- kommittén i dess slutbetänkande (SOU 1971119) Farniljepcnsionsfrågor m. rn. (se nedan under avsnitt 12.5.2). Vidare diskuterade familjepolitiska kommitten i sitt betänkande (SOU l972:34)Fami1jestöd bl. a. frågan om olika åldersgränser för stöd åt dem som har att ta vård om barn. såsom beträffande t. ex. bamtillägg och änkepension grundad på vårdnad om minderårigt barn. Efter att har konstaterat att åldersgränsen förbidragslörskott höjts till 18 år och att en motsvarande höjning föreslagits även vad gällde barnpension från folkpensioneringen. anförde kommitten sålunda:

Rätten till änkepension inom folkpensioneringen kan helt eller delvis vara beroende av om änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år.

[nom folkpensioneringen finns också en 16-årsgräns för bamtillägg till ålders- och förtidspension. Pensionsförsäkringskommittén har inte framlagt några förslag i dessa avseenden. Familjepolitiska kommittén anser för sin del att det snarare kan anföras skäl för att sänka än att höja åldersgränsen för rätt till änkepension på grund av bamförekomst, eftersom denna regel nämtast torde ta sikte på tillsynskostnadema för barnet. Å andra sidan kan det finnas skäl för en höjning av åldersgränsen för bamtillägg, eftersom dessa tillägg även eller främst tar sikte på konsumtionskostnaderna.

Åldersgränsen inom änkepensioneringen har emellertid samband med utformningen av efterlevandepensionen i övrigt. En eventuell framtida reduktion av änkepensione- ringens omfattning — som kommittén i kap. 8 uttalat sig för — bör i vart fall inte enbart avse de fall då änkepension utgår på grund av bamförekomst. Bamtilläggen till ålders- och förtidspension får — liksom andra sådana bamtillägg — ses i samband med avvägningen av nivån för huvudförmånen. i detta fall pensionen. Kommittén framläg- ger därför inga förslag rörande dessa åldersgränser.

Med utgångspunkt bl.a. från vad familjepolitiska kommittén sålunda uttalat väcktes vid 1974 års riksdag en motion (1974zl313) vari hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära att förslag utarbetades om att rätten till bamtillägg skulle upphöra först då barnet uppnått 18 års ålder. Socialför- säkringsutskottet (SfU 1974124) behandlade nämnda motion samtidigt med ett antal andra motioner rörande i huvudsak efterlevandepensionering. Efter att ha redogjort för familjepolitiska kommitténs ståndpunkt, anförde utskottet att det i allt väsentligt kunde biträda kommitténs uppfattning. Med hänsyn till att utskottet, i anledning av andra behandlade motioner, föreslagit en utredning angående efterlevandepensioneringens framtida utformning, borde motionen i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid följande års riksdag väcktes genom motioner (19751748 och 1232) åter frågan om höjning av åldersgränsen för rätt till bamtillägg till 18 år. I betänkande över motionerna erinrade socialförsäkringsutskottet (SfU 1975:9) om att riksdagen föregående år begärt en utredning av frågan om efterlevan- depensionens framtida utformning inom ramen för pensionskommitténs arbete. Frågan om rätten till bamtillägg borde enligt utskottets mening lämpligen prövas i det sammanhanget.

Åldersgränsen för rätten till bamtillägg har aktualiserats på nytt av socialpolitiska samordningsutredningen. Denna har sålunda i sitt betänkande (SOU 197994) En allmän socialförsäkring föreslagit att barntillägget skall ingå i en framtida stödform benämnd inkomstprövat barnbidrag som skall kunna utgå till 18 års ålder eller, för barn som studerar, längst t. o. m. det läsår under vilket barnet fyller 19 år.

På grundval av förslag framlagda av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1975z74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. genomfördes den I juli 1976 vissa ändringar i bestämmelserna om den bamtilläggsberättigade personkretsen. Ändringarna innebar bl. a. att även gift kvinna frck rätt till bamtillägg och att styvförälders rätt till sådant tillägg inskränktes. En av tankarna bakom de nya reglerna var att kommittén ville knyta rätten till bamtillägg till de familjerättsliga reglema om underhållsskyl- dighet mot barn. Detta uttrycktes på följande sätt i kommitténs ovannämnda betänkande.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén att bamtillägg till den som uppbär folkpension knyts till föräldrarna och deras underhållsskyldighet för barnet. Därigenom tillgodoses bl. a. den gifta kvinnan, som tidigare varit utesluten från rätten till bamtillägg, samtidigt som kretsen bamtilläggsberättigade vidgas till att omfatta bl. a. fader till utomäktenskapligt barn och frånskild make som inte har vårdnaden om eller sammanbor med barnet men som är underhållskyldiga gentemot barnet.

Den av kommittén här föreslagna lösningen innebär vidare att en kategori som nu har rätt till bamtillägg, nämligen styvfader som sammanbor med makas barn, fortsättnings— vis i princip inte skall ha rätt till bamtillägg. Behovet av stöd till barnfamiljer kan emellertid sägas föreligga också i de fall då Styvföräldems underhållsskyldighet mera påtagligt aktualiseras. Så torde förhållandet vara då den förälder, som inte har haft vårdnaden om barnet, har avlidit eller avlider och bidrag till barnets underhåll från den föräldern inte längre utgår. Kommittén har därför valt att föreslå införande av en bestämmelse som ger styvföräldrar i denna situation rätt till bamtillägg.

[_ betänkandet (SOU 1971: 19) Familjepensionsfrågor m. m. prövade pen- sionsförsäkringskommittén frågan om avskaffande av reduktionsregeln. Kommittén fann därvid att det inte förelåg tillräckliga skäl att föreslå ett avskaffande eller en ändring av denna. Till stöd för sitt ställningstagande anförde kommittén följande.

Ett avskaffande av reduktionsregeln skulle i åtskilliga fall medföra en icke önskvärd överförsäkring på det sättet att bamtillägg skulle komma att utgå jämsides med en tämligen hög tilläggspension. Detta kan sägas vara socialt mindre motiverat. Avsikten med reduktionsregeln har varit att begränsa utgivande av bamtilläggjust till de fall, där en förstärkning av pensionsförmånema var socialt motiverad. Ett avskaffande av reduktionsregeln skulle innebära ett frångående av denna princip och endast gynna de i pensionshänseende bäst ställda familjerna. För kommittén framstår det vidare som mer naturligt att i första hand tillgodose bamfamiljemas behov av ekonomiskt stöd inom ramen för de familjepolitiska stödåtgärdema.

12.4. Några statistiska uppgifter

] tabell 12.1 anges antalet barn för vilka bamtillägg utbetalades ijanuari under åren 1967—1980. Barnen har fördelats efter den bamtilläggsberättigade försörjarens kön. I tabellen anges också storleken av reduktionen av bamtill- lägget med hänsyn till försörjarens ATP under ettvart av åren. Reduktionen är härvid uttryckt i procent av det belopp som skulle utgått i bamtillägg om reduktion inte skett.

Tabell 12.1 Antal barn för vilka bamtillägg utbetalades i januari under åren 1967—1980, fördelat efter försörjarens kön

Januari Antal barn Med hänsyn till försörjarens ATP år/Försörjare ___—— bortfallet bamtillägg i % av det totala Totalt Därav med barntillägget barnpension Män 1967 10310 181 14,7 1968 9 954 163 18,0 1969 9 862 179 23,5 1970 9 656 201 27,7 1971 9 711 208 33,9 1972 9 775 233 40,7 1973 9 794 228 45,9 1974 9617 219 50,7 1975 9 938 187 54,1 1976 9 284 193 57,3 1977 10060 196 61,5 1978 10 402 201 64,6 1979 11 157 234 67,1 1980 10 850 222 72,0 Kvinnor 1967 I 274 87 2,1 1968 1 392 84 4,2 1969 1 472 109 3,5 1970 1 652 116 4,5 1971 1 970 135 5,4 1972 2 396 139 6,4 1973 2 874 173 7,4 1974 3 094 201 8,1 1975 3 375 191 9,5 1976 3 689 196 10,6 1977 10 452 252 12,9 1978 12 003 289 15,9 1979 13 383 334 20,3 1980 13 601 359 25,5

Såsom framgår av tabell 12.1 har antalet bamtillägg ökat under den tid som avses i tabellen. Den stora ökningen för de kvinnliga försörjamas del mellan januari 1976 och januari 1977 torde till största delen förklaras av att rätt till bamtillägg även för gift kvinna infördes den 1 juli 1976.

I tabell 12.2 redovisas utvecklingen av de faktiskt utbetalade bamtilläggens medelårsbelopp — uttryckt dels i kronor, dels i andel av basbeloppet — samt dessa bamtilläggs årsbelopp i miljoner kronor avseende januari under åren 1967—1980.

I tabell 12.3 redovisas antalet barn för vilka bamtillägg utbetalades i januari 1980. I tabellen har gjorts en fördelning avseende dels den bamtilläggsberät- tigade försörjarens kön, dels vilken folkpensionsförmån som barntillägget utbetalades till.

Tabell 12.2 Utvecklingen av medelårsbelopp och årsbelopp för utbetalade bamtillägg i januari under åren 1967—1980

Januari Medelårsbelopp Medelårsbelopp i Årsbelopp år i kr andel av basbeloppet milj. kr 1967 1 174 0213 13,6 1968 1 181 0,207 13,4 1969 1156 0,199 13,1 1970 1 167 0,195 13,2 1971 1233 0,193 14,4 1972 1331 0,187 16,2 1973 1350 0,185 17,1 1974 1353 0,167 17,2 1975 1435 0,159 19,1 1976 1 503 0,155 19,5 1977 1 706 0,159 35,0 1978 1866 0,158 41,8 1979 1 993 0,152 48,9 1980 1 894 0,136 46,3

Tabell 12.3 Utbetalade bamtillägg i januari 1980 fördelade efter försörjarens kön, försörjarens folkpensionsförmån och antal barn

Försörjarens folkpensionsförmån Antal barn Avdrag på barn- -—_— tillägg med hän- Totalt Därav med syn till försörja- bampension rens tilläggspen- sion 1000 kr Män Ålderspension 1 237 34 6 555 varav hel 1 237 34 6 553 varav halv — — 2 Förtidspension/sjukbidrag 9 613 188 33 389 varav hel förtidspension 4 288 104 16 248 varav 2/3 förtidspension 283 4 394 varav 1/2 förtidspension 503 12 874 varav helt sjukbidrag 3 434 50 13 941 varav 2/3 sjukbidrag 203 1 382 varav 1/2 sjukbidrag 902 17 1 550 Summa 10 850 222 39 944 Kvinnor Ålderspension 7 l 4 varav hel 7 1 4 varav halv — — — Förtidspension/sjukbidrag 13 594 358 10 528 varav hel förtidspension 3 423 151 1 851 varav 2/3 förtidspension 699 18 57 varav 1/2 förtidspension 699 8 204 varav helt sjukbidrag 5 190 147 6 971 varav 2/3 sjukbidrag 1 21 1 13 343 varav 1/2 sjukbidrag 2 372 21 1 102

Summa 13 601 359 10532

ljanuari 1980 utgick bamtillägg för totalt 24 451 barn. Merparten, 23 207 eller 95 %, av barnen hade förälder som uppbar förtidspension eller sjukbi- drag. Sammanlagt bortreducerades bamtillägg om drygt 50 milj. kr med hänsyn till försörjarens ATP.

12.5. Kommitténs överväganden och förslag 12.5.1 Allmänt

Bamtilläggets syfte är att utgöra ett bidrag till att täcka pensionerad förälders kostnader för barn. Förmånen har erhållit en selektiv karaktär därigenom att dess utgivande har begränsats till de fall där en förstärkning av folkpensions- förmånema har ansetts vara särskilt motiverad. Detta har åstadkommits genom reglerna om reduktion av bamtillägg mot förälderns ATP.

Att bamtillägg en gång infördes motiverades av att folkpensionsförmånema var tänkta att utgöra ett grundskydd vid ålderdom m.m. och att nivån för dessa inte var så avpassad att förmånen skulle täcka även kostnadema för eventuella barn. 1 de fall där föräldern för sin försörjning var hänvisad till enbart folkpension stod det således klart att ytterligare stöd var nödvändigt. Såsom sociaIförsäkringskommittén anförde (se avsnitt 12.3) utgick man således vid bamtilläggets införande från att det förelåg behov av ett ekonomiskt stöd till viSsa barnfamiljer motsvarande de tidigare — inkomst- prövade — särskilda barnbidragen. Tanken synes emellertid ha varit att behovet av bamtillägg successivt skulle komma att minska bl. a. med hänsyn till tilläggspensioneringens utbyggnad.

Härvidlag kan konstateras att ATP-reformen nu hunnit verka i mer än 20 år och att allt fler förvärvsarbetande intjänat pensionspoäng som garanterar dem en pensionsnivå som väsentligt överstiger folkpensionens. En annan omstän- dighet som bör ha varit ägnad att minska betydelsen av barntillägget är att grundnivån inom folkpensioneringen förstärkts betydligt under den tid lagen om allmän försäkring varit i kraft. Sålunda har nivån för ålders- och förtidspension från folkpensioneringen för ensamstående pensionärer höjts- från motsvarande drygt 70 % av basbeloppet (pensionsnivån uttrycktes ursprungligen i fast belopp) år 1963 till 95 % av basbeloppet i dag. För pensionärer med ingen eller med endast låg ATP har pensionstillskottet medfört ytterligare förbättringar. Fr.o.m. den 1 juli 1981 utgör sålunda årsbeloppet för hel ålderspension inkl. pensionstillskott för ensamstående pensionär 140 % av basbeloppet och för hel förtidspension i motsvarande fall 185 % av basbeloppet. Till detta kommer att det har skett en utbyggnad även av samhällets övriga sociala insatser, inte minst beträffande de som tar sikte på barnfamiljer. Härvid kan t. ex. pekas på utbyggnaden av bostadsbidragen och bidragsförskotten samt den successiva förstärkning som gjorts av det allmänna barnbidraget.

Av det ovan anförda skulle kanske kunna dras den slutsatsen att de ekonomiska förhållandena för pensionstagare med barn numera förbättrats i sådan grad att det inte längre kan anses påkallat med ett särskilt stöd inom folkpensioneringen åt dessa. Någon särbehandling av de pensionerade föräldrarna jämfört med övriga föräldrar skulle därför inte längre vara nödvändig. Emellertid har kommittén funnit att det i många fall fortfarande

föreligger behov av att utge ett särskilt stöd till barnfamiljer där den ene av eller båda föräldrarna är pensionerade och inte uppbär tilläggspension med högre belopp. Granskar man de statistiska uppgifter som redovisas i tabell 12.1 finner man att antalet bamtillägg har ökat under i stort sett hela den tid som lagen om allmän försäkring varit i kraft, även om man bortser från den ökning som betingas av reformen om införande av rätt till bamtillägg för gift kvinna. Antalet barn med föräldrar som är pensionerade och som inte har någon ATP eller har endast låg sådan har således stigit under perioden trots tilläggspen- sioneringens utbyggnad. Visserligen har under denna tid folkpensionen höjts markant, men även de förvärvsarbetande har under samma tid fått en betydande ökning av levnadsstandarden.

En annan omständighet som bör uppmärksammas i detta sammanhang är att ca 95 % av de barn för vilka bamtillägg utbetalas har förälder som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. Det rör sig alltså i stor utsträckning om föräldrar som till följd av handikapp saknar eller har nedsatt förmåga att bereda sig inkomst genom arbete och som därför är hänvisade till pension för sin försörjning.

Med utgångspunkt från bl. a. vad som anförts ovan har kommittén således funnit att skäl inte föreligger att nu föreslå åtgärder som innebär att barntillägget förlorar i betydelse. Även för den framtid som f. n. kan överblickas torde denna förmån ha ett väsentligt ändamål att fylla. 1 det följande framlägger kommittén tvärtom förslag om vissa förstärkningar beträffande barntillägget.

Inte heller anser kommittén att det f. n. finns anledning att ändra bamtilläggets grundläggande konstruktion. Detta bör alltså också fortsätt- ningsvis vara undantaget från inkomstprövning i sedvanlig mening och prövas bara med hänsyn till tilläggspension som uppbärs av den bamtilläggsberätti- gade föräldern. Frågan om eventuella förändringar med sådan inriktning får i stället prövas t. ex. i samband med den vidare behandlingen av socialpolitiska samordningsutredningens förslag.

12.5.2. Personkretsen

Såsom tidigare redovisats är rätten till bamtillägg numera knuten till den familjerättsliga underhållsskyldigheten mot barn. Detta innebär att, om föräldrarna uppbär pension och övriga förutsättningar är uppfyllda, varje förälder är berättigad till bamtillägg oberoende av om vederbörande har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet eller den andra föräldern eller om så inte är fallet. Tillägget utgår också oberoende av om föräldern fullgör sin underhållsskyldighet eller inte. Rätten till bamtillägg till båda föräldrarna är dock enbart principiell eftersom i praktiken endast ett tillägg utbetalas.

Från denna huvudprincip finns emellertid ett undantag, nämligen vad gäller styvförälders rätt till bamtillägg. Enligt 7 kap. 55 föräldrabalken är styvför- älder underhållsskyldig mot barn till förälder med vilken styvföräldem varaktigt sammanbor under förutsättning att styvföräldem sammanbor även med barnet och att vederbörande är gift med eller har eget barn tillsammans med föräldern. Denna underhållsskyldighet är emellertid enbart subsidiär, dvs. den kan aktualiseras endast i den mån underhåll inte utgår från den

förälder som barnet inte bor samman med. Enligt förarbetena till nuvarande bestämmelser om bamtillägg skall denna subsidiära underhållsskyldighet i princip inte kunna grunda rätt till bamtillägg. ] ett fall har emellertid ansetts att även styvförälder bör kunna erhålla sådant, nämligen då den förälder som inte har haft vårdnaden om barnet har avlidit och bidrag till barnets underhåll således inte längre utgår från honom. Motivet till att styvförälder i detta fall tillerkänts rätt till bamtillägg är att hans underhållsskyldighet här har ansetts kunna aktualiseras mera påtagligt.

Pensionskommittén delar uppfattningen att rätten till bamtillägg bör vara knuten till föräldrarna och deras underhållsskyldighet gentemot barnet. Denna princip bör nu enligt kommitténs mening tillåtas slå helt igenom och någon rätt för styvförälder att uppbära bamtillägg bör därför inte framdeles finnas, inte heller i de fall då en av barnets biologiska föräldrar har avlidit. Såsom skäl för detta ställningstagande vill kommittén ytterligare anföra följande.

Styvförälders underhållsskyldighet är, som tidigare framhållits, endast subsidiär. Så länge den underhållsskyldige föräldern är i livet är styvföräldem således skyldig att svara för underhåll till barnet endast i den mån den underhållsskyldige inte förmår att utge tillräckligt bidrag till barnets under- håll. Om föräldern inte uppfyller sina ekonomiska förpliktelser mot barnet, garanterar emellertid det allmänna, genom bidragsförskott, att barnet erhåller ett stöd motsvarande 41 % av basbeloppet per år. Detta innebär att Styvföräldems underhållsskyldighet i princip kommer att aktualiseras endast för att tillförsäkra barnet underhåll utöver bidragsförskottets nivå och detta bara i fall då barnets biologiska förälder inte kan utge bidrag på denna högre nivå. Endast i mycket speciella undantagsfall kan omständigheterna vara sådana att bidragsförskott eller underhållsbidrag inte utgår till barnet. Vad nu sagts gäller på motsvarande sätt även i det fall att den underhållsskyldige föräldern har avlidit. Här har visserligen underhållet från den avlidne föräldern definitivt fallit bort i och med dödsfallet. Men i stället för detta underhållsbidrag garanteras barnet barnpension från folkpensioneringen med ett belopp motsvarande 41 % av basbeloppet per år. Härtill kommer att, om den avlidne föräldern förvärvsarbetat under sin livstid, barnet i regel har rätt till pension även från tilläggspensioneringen. Således gäller, också för det fall att barnets biologiska förälder har avlidit, att Styvföräldems subsidiära underhållsskyldighet torde komma att tas i anspråk endast för underhåll över den nivå som samhället garanterar, i detta fall i form av barnpension från folk- och tilläggspensioneringen. Vid angivna förhållande anser kommittén att det kan ifrågasättas om det inte strider mot bamtilläggets syfte att utge sådant tillägg till styvförälder. Bamtillägget är avsett att utgöra en hjälp för pensionärer med ingen eller endast ringa ATP att kunna klara en försörj- ningsbörda gentemot barn. Det framstår då såsom mindre motiverat att utge bamtillägg till en styvförälder för ett barn, som av samhället i regel är garanterat ett stöd på en nivå motsvarande minst 41 % av basbeloppet per år. Något skäl att, såsom nu sker, härvid göra skillnad mellan å ena sidan fall då barnets biologiska förälder lever men inte bor samman med barnets andra förälder och å andra sidan fall då den underhållsskyldige föräldern har avlidit finns enligt kommitténs uppfattning inte.

Kommittén föreslår med hänsyn till det anförda att styvförälders rätt till

bamtillägg nu helt "avskaffas. Detta innebär att styvförälder inte heller i de fall då en av barnets biologiska föräldrar har avlidit kan få rätt till bamtillägg. Sådan styvförälder som vid ikraftträdandet redan uppbär bamtillägg enligt nuvarande regler bör dock även fortsättningsvis vara bibehållen rätten härtill.

12.5.3. Åldersgränsen

Den övre åldersgränsen för rätt till bamtillägg — 16 år — har bibehållits oförändrad alltsedan förmånen infördes. Vid den tidpunkten överensstämde åldersgränsen med den som tidigare gällt för det särskilda barnbidraget och med den åldersgräns som gällde för barnpension från folkpensioneringen, allmänt barnbidrag och underhållsbidrag enligt föräldrabalken. Även med avseende på bidragsförskott fanns tidigare överensstämmelse beträffande den övre åldersgränsen.

Såsom redovisats i avsnitt 12.3 bröts överensstämmelsen vad gäller åldersgränsen mellan de nämnda förmånerna den 1 januari 1971, då reglerna om bidragsförskott ändrades så att förskott kunde utgå till dess barnet fyllt 18 år. Motiveringen för denna ändring var i korthet att flertalet 16-åringar fortsätter att studera ytterligare några år och att det därigenom kan uppstå ekonomiska svårigheter för den ensamstående bamförsörjaren samt att andra familjepolitiska förmåner fortsätter även efter det att barnet har uppnått 16-årsåldem. Som exempel anfördes under förarbetena studiehjälp och bostadstillägg till barnfamiljer. Det pekades också på att familjerättslig underhållsskyldighet som fastställs i dom eller avtal ofta gällde upp till 18 års ålder.

Liknande motiv låg bakom den höjning av åldersgränsen för rätt till barnpension från folkpensioneringen vilken genomfördes den 1 januari 1974. Sålunda uttalade pensionsförsäkringskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1971:19)Familjepensionsfrågor m. m. att antalet studerande i åldern 16—1 8 år hade stigit och att det fanns all anledning anta att utbyggnaden av den nya gymnasieskolan skulle komma att ytterligare öka antalet studerande ungdo- mar i ifrågavarande åldrar. Utöver det förhållandet att studiehjälp och bostadstillägg till barnfamiljer utgick efter 16 års ålder hänvisades till att åldersgränsen för rätt till bidragsförskott hade höjts till 18 år.

Även familjepolitiska kommittén anlade i sitt betänkande (SOU 1972:34) Familjestöd synpunkter motsvarande de som pensionsförsäkringskommit- tén framfört och pekade dessutom på det då framlagda förslaget om sänkning av myndighetsåldem till 18 år. 1 betänkandet togs upp även frågan om en höjning av åldersgränsen för rätt till bamtillägg. Härvid anförde kommittén att det kunde finnas skäl för en höjning av denna gräns, eftersom barntillägget även eller främst tar sikte på barnets konsumtionskostnader.

Som tidigare nämnts var ett av skälen till att man ursprungligen valde en l6-årsgräns för bamtillägg att denna gräns tillämpades även beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten. Utvecklingen gick dock senare i den riktningen att underhållsbidrag fastställda genom dom eller avtal ofta gällde upp till 18 år. Härefter har, efter förslag som familjelagssakkunniga lämnat i betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda, den lagstad- gade åldersgränsen för underhållsbidrag höjts den 1 juli 1979. Numera gäller

sålunda att underhållsskyldigheten upphör tidigast när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid den tidpunkten är föräldrarna dock underhållsskyldiga intill dess barnet fyllt 21 år under förutsättning att det då fortfarande går i skolan. Som motivering för denna höjning av åldersgränsen anförde familje- lagssakkunniga:

Det faller sig enligt vår mening naturligt att anknyta till den tidpunkt då barnet blir myndigt. Många slutar eller har slutat sin grundläggande utbildning vid fyllda 18 år. Därefter bör barnet kunna svara för sin egen försörjning. Vid sjukdom, arbetslöshet osv. får det myndiga barnet som andra vuxna lita till samhällets stöd. Vi anser därför att underhållsskyldigheten i princip bör upphöra när barnet fyllt arton år.

Samstämmigheten i fråga om åldersgräns mellan barnpension från folk- pensioneringen, bidragsförskott, familjerättslig underhållsskyldighet och bamtillägg finns alltjämt i fråga om de tre förstnämnda förmånerna sedan åldersgränsen för alla dessa nu höjts till 18 år. Trots familjepolitiska kommitténs ställningstagande (SOU 197234) och riksdagens principiella uttalande (SfU 197424) till förmån för en höjning av åldersgränsen även beträffande bamtillägg, har någon sådan höjning ännu inte kommit till stånd. Den hjälp åt barnfamiljer, som ansetts påkallad i fråga om barnpension och bi- dragsförskott, att möta de ökade kostnader som följer av att det blir allt vanligare att bam fortsätter att studera även sedan de uppnått 16 års ålder, har således inte kommit de barnfamiljer till godo för vilka bamstödet utgörs av bamtillägg. Med hänsyn bl. a. härtill anser pensionskommittén att en ändring nu bör komma till stånd i behandlat avseende. De skäl som, enligt vad tidigare redovisats, anförts då åldersgränsen höjts beträffande barnpension från folkpensioneringen och i vad avser bidragsförskott talar sålunda enligt kommitténs mening starkt för att åldersgränsen höjs även för rätten till bamtillägg.

Kommittén föreslår därför att bamtillägg fortsättningsvis skall kunna utgå fram till dess barnet fyller 18 år.

12.5.4. Nivåer

Några mer ingående överväganden angående bamtilläggets storlek synes inte ha gjorts under förarbetena till lagen om allmän försäkring. Sålunda uttalade 1958 års socialförsäkringskommitté helt kortfattat att kommittén ansåg att bamtillägget i princip borde motsvara storleken av barnpension från folkpen- sioneringen, och föredragande departementschefen (prop. 1962z90) anförde endast att kommitténs förslag härvidlag borde följas. Kopplingen mellan dessa två förmåner framgick också av det förhållandet att bamtillägg ursprungligen inte kunde utgå parallellt med barnpension. Även bidragsförskottet enligt 1964 års lag därom anpassades nivåmässigt till barnpension från folkpensio- neringen. Såsom tidigare redovisats eftersträvade man därvid en överensstäm- melse i nivåerna mellan de tre olika förmånsformema.

Denna koppling som ursprungligen fanns mellan bamtillägg, barnpension och bidragsförskott torde vid tidpunkten för förmånemas tillkomst ha framstått som mera naturlig än vad den göri dag. Bamtillägget var då utformat så att det skulle lindra försörjningsbördan för den förälder som hade vårdnaden om eller stadigvarande sammanbodde med barnet. Barnpension

och bidragsförskott hade en annan funktion, nämligen att ersätta bortfall av underhåll från förälder som inte hade vårdnaden om eller stadigvarande bodde samman med barnet. Antingen det sålunda var fråga om en nedsatt försörjningsförmåga hos vårdnadshavaren — till följd av att denne hade att leva istort sett enbart på folkpensionsförmåner— eller det rörde sig om ett bortfall av underhåll, garanterade samhället, i det förra fallet genom bamtillägg och i det senare genom barnpension från folkpensioneringen resp. bidragsförskott. att barnet tillförsäkrades en grundtrygghet. Dessa tankar tilläts dock inte att helt slå igenom. Sålunda gällde redan från början att bamtillägg överhu vud- taget inte kunde utgå samtidigt med barnpension, och efter den lagändring som skedde i samband med bidragsförskottslagens ikraftträdande gäller att bamtillägg utgår med endast 10 % av basbeloppet då det utges parallellt med barnpension från folkpensioneringen.

Den principiella överensstämmelse som från början fanns mellanåa'ena sidan barnpension och bidragsförskott, vilka ersatte bortfall av underhåll från icke vårdnadshavare, och å andra sidan bamtillägg, vilket utgjorde ett bidrag till vårdnadshavarens försörjningsplikt, minskade ytterligare genom de lagändringar som genomfördes den 1 juli 1976 (se avsnitt 12.3). Härigenom knöts rätten till bamtillägg, inte till vårdnaden om eller stadigvarande sammanboende med barnet, utan till den familjerättsliga underhållsskyldig- heten. Denna lagändring byggde på de förslag som pensionskommittén framlade i betänkandet (SOU l975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdrags- inkomster m. m. Kommitténs förslag innebar att rätten till bamtillägg utvidgades till att utgöra en hjälp till varje försörjningsskyldig pensionerad förälder, oberoende av om denne var gift eller inte och oberoende av om vederbörande bodde samman med maken eller barnet. Det förslag, som därefter förelades riksdagen (prop. 1975/76:1 14) och som sedermera antogs av denna, innebar emellertid ett avsteg från de tankar som kommittén presen- terat. I propositionen gjordes sålunda — utan närmare motivering— det tillägget att endast ett bamtillägg skulle utgå för samma barn. Bamtillägget skulle därvid utgå till den pension varom de berättigade överenskom. Om sådan överenskommelse inte kunde träffas skulle tillägget delas lika mellan föräld- rarna. En konsekvens av denna lagändring är att det fall kan uppstå att bamtillägg till den pensionerade förälder som har vårdnaden om barnet kan bli begränsat till 13 % av basbeloppet. Bamtillägget ger alltså då inte längre denna förälder den hjälp till försörjningen av barnet som ursprungligen var meningen. Visserligen utgår i sådant fall ett halvt bamtillägg till den andra föräldern, men om denne inte sammanbor med barnet finns ingen garanti för att detta halva bamtillägg kommer barnet till godo.

I de fall båda föräldrarna sammanbor med barnet behöver de ovan beskrivna effekterna självfallet inte uppstå. Här torde hela bamtilläggets belopp komma barnet till godo, vare sig föräldrarna uppbär hälften vardera eller de kommer överens om annan fördelning. Den kritik som i dessa fall skulle kunna riktas mot reformen är i stället att de nya reglema lämnar möjligheter till spekulation genom att föräldrarna kan träffa överenskommel— se om att bamtillägg skall utgå till den av dem som har lägst tilläggspension. Resultatet blir dock inte annorlunda än vad det skulle blivit om pensionskom-. mitténs förslag hade genomförts. Då skulle båda föräldrarna blivit berättigade till bamtillägg, men detta skulle, till följd av reduceringsregeln, inte ha utgått

eller utgivits med minskat belopp till den förälder som uppbär hög tilläggs- pension.

I avsnitt 7.4 har kommittén redovisat synpunkter på och lagt fram vissa förslag beträffande nivåerna för barnpension. Mot bakgrund bl. a. av den koppling som finns med denna förmån har kommittén övervägt frågan om en höjning av bamtilläggets nivå. En möjlighet som därvid diskuterats är att höja barntillägget upp till en nivå motsvarande garantinivån för barnpension från folkpensioneringen och för bidragsförskott. Såsom ovan framhållits saknas emellertid numera anledning att eftersträva att barntillägget nivåmässigt överensstämmer med dessa förmåner. Inte heller har kommittén funnit att en reform med denna inriktning kan anses vara socialt motiverad, i synnerhet inte vid beaktande av den ändring som kommittén nedan föreslår beträffande reglerna för reducering av bamtillägg med hänsyn till förälderns ATP. Härtill kommer att en så omfattande höjning av bamtilläggets nivå som den ifrågasatta skulle medföra att kostnaderna för bamtillägg i det närmaste fördubblades. Kommittén har därför avvisat en sådan lösning. I stället har kommittén stannat för att föreslå vissa mindre omfattande och socialt mer motiverade ändringar, vilka har följande innebörd.

Såsom tidigare redovisats nedsätts barntillägget till 10 % av basbeloppet om barnet samtidigt uppbär barnpension. Någon motsvarande nedsättning sker emellertid inte i det fall att bamtillägg utgår samtidigt med bidragsförskott. Om således bidragsförskott utges i förhållande till förälder som inte har vårdnaden om barnet samtidigt som den andra föräldern uppbär bamtillägg, utgör stödet sammanlagt 67 % av basbeloppet. Skulle den underhållsskyldige föräldern avlida, upphör bidragsförskottet att utgå. ] stället blir barnet berättigat till barnpension. Under förutsättning att pensionen utgår på garantinivå, blir det sammanlagda stödet efter dödsfallet enbart 51 % av basbeloppet. Enligt kommitténs uppfattning kan det inte vara rimligt att stödet sänks på detta sätt då den underhållsskyldige föräldern faller ifrån. Försörjningsbördan för den förälder som har vårdnaden om barnet blir inte mindre för att den underhållsskyldige avlider, och behovet av fullt bamtillägg torde därför vara lika stort efter dödsfallet som det var dessförinnan.

Mot bakgrund av det sagda föreslår kommittén ett avskaffande av bestäm- melsen att bamtillägg skall minskas då barnet uppbär barnpension. Förslaget innebär således att oreducerat bamtillägg alltid skall utgå med belopp motsvarande 26 % av basbeloppet. Härvid kan uppmärksammas att kommit- tén i avsnitt 7.4 föreslagit ett avskaffande även av bestämmelserna att barnpension och bidragsförskott skall utgå med lägre belopp än eljest då dessa förmåner samtidigt utgår.

Tidigare har i detta avsnitt berörts de regler som gäller då barnets båda föräldrar är berättigade till bamtillägg. Såsom framgår av den redogörelsen utbetalas i sådant fall endast ett bamtillägg, vilket föräldrarna kan dela upp mellan sig. Kan inte överenskommelse träffas, skall barntillägget delas lika. Av denna tidigare lämnade redogörelse framgår också att kn'tik kan riktas mot dessa bestämmelser. Å ena sidan kan de sålunda få till konsekvens att endast hälften av barntillägget eller inte någon del alls av detta kommer bamet till godo. Så kan bli fallet då föräldrarna lever isär och barntillägget delas lika mellan dem eller detta utgåri sin helhet till den förälder som inte sammanbor med barnet. Kan härvid den av föräldrarna som ålagts underhållsskyldighet

gentemot barnet inte fullgöra denna, utgår bidragsförskott med 41 % av basbeloppet per år, vilket är detsamma som skulle ha utgått även om rätt till bamtillägg inte varit för handen. Det kan alltså göras gällande att bamtilläggi vissa fall utbetalas på ett sådant sätt att det tillägg som kommer barnet till godo är mindre än vad som avsetts. Å andra sidan kan bestämmelserna i vissa fall uppmuntra till spekulation. Om sålunda båda föräldrarna är berättigade till bamtillägg kan de träffa överenskommelse om att barntillägget skall utges till den av dem som har lägst ATP.

Mot angivna bakgrund föreslår kommittén att det skall genomföras viss ändring med avseende på de behandlade reglerna. Förslaget innebär att helt bamtillägg fortsättningsvis skall kunna utgå till barnets båda föräldrar. Härigenom skapas förutsättning för att barnet skall kunna tillgodogöra sig i vart fall ett helt bamtillägg, samtidigt som möjligheterna till spekulation begränsas.

Däremot åstadkommes inte härigenom någon begränsning i rätten till bamtillägg i de fall där familjen som helhet lever på en hög ekonomisk nivå och där bamtillägg ändå utgår till följd av att pensionsinkomstema är ojämnt fördelade mellan föräldrarna. Att sådana fall kan uppstå äri viss mån en följd av den genomförda rätten till bamtillägg också för gift kvinna. Då denna rätt infördes motiverades den av önskemål om större jämställdhet mellan könen, av att det var socialt omotiverat att utesluta den gifta kvinnan från rätten till bamtillägg samt av att man ville behandla olika former av samlevnad mellan man och kvinna lika. Enligt kommitténs mening har dessa skäl alltjämt sådan styrka att det saknas anledning att nu ånyo föreslå någon ändring i detta hänseende.

12. 5. 5 Reduceringsregeln

Bestämmelserna om reducering av bamtillägg med hänsyn till den försäkrades tilläggspension, sammanställda med reglerna om pensionstillskott, kan i vissa fall ge den effekten att av två pensionärer med exakt lika stora pensionsför- måner, den ene kan få helt bamtillägg medan den andre får endast ett kraftigt reducerat bamtillägg. Detta är en följd av att pensionstillskott, till skillnad från ATP, inte medför någon reducering av barntillägget. Eftersom reducerings- regeln är utformad så att ATP som inte överstiger ett halvt basbelopp lämnar barntillägget opåverkat, blir den berörda effekten inte aktuell såvitt avser bamtillägg till ålderspension. Pensionstillskott kan sålunda med nu gällande lagstiftning uppgå till högst 45 % av basbeloppet, varför en tilläggspension motsvarande det högsta möjliga pensionstillskottet är för liten för att påverka barntillägget. Annorlunda är emellertid fallet i fråga om bamtillägg till förtidspension. Här kan pensionstillskott enligt de fr.o.m. den 1 juli 1981 gällande bestämmelserna uppgå till 90 % av basbeloppet. Den som är berättigad till en tilläggspension av motsvarande storlek får inget pensions— tillskott, eftersom detta avräknas krona för krona mot ATP. Dessutom kommer tilläggspensionen i detta fall, eftersom den överstiger gränsvärdet 50 % av basbeloppet, att reducera barntillägget. Det är alltså här fråga om en samtidig reduktion av två olika förmåner— pensionstillskott och bamtillägg — med hänsyn till en och samma tilläggspension.

Det sagda kan illustreras med följande exempel. En ensamstående förtids-

pensionär utan tilläggspension, som är berättigad till bamtillägg för ett barn vilket inte uppbär barnpension, uppbär fr. o. m. den 1 juli 1981 folkpension med 95 % av basbeloppet, pensionstillskott med 90 % av basbeloppet samt bamtillägg med 26 % av basbeloppet eller sammanlagt 21 1 % av basbeloppet. Ändras exemplet så, att vederbörande har rätt till ATP grundad på en medelpoäng om 1,5 utgör fortfarande folkpensionen 95 % av basbeloppet. Tilläggspensionen utgår, under förutsättning att erforderligt antal poängår för full ATP intjänats, med ett belopp motsvarande 90 % av basbeloppet. Till följd härav kommer inget pensionstillskott att utgå. Med hänsyn till tilläggs- pensionen reduceras bamtillägget med 20 % av basbeloppet, (90—50):2, och utbetalas alltså med belopp motsvarande 6 % av basbeloppet. De samman- lagda pensionsfömrånema utgör således 191 % av basbeloppet, dvs. 20 % av basbeloppet mindre än för pensionären utan någon ATP.

De här berörda effektema, vilka kan sägas vara en indirekt följd av reformen om införande av dubbelt pensionstillskott för förtidspensionärer och av pensionstillskottets successiva tillväxt, bör enligt pensionskommitténs upp- fattning undanröjas. Det kan inte vara rimligt att behandla personer med lika stora pensioner olika vad avser rätten till bamtillägg enbart därför att pensionen, utöver folkpension, i det ena fallet utgörs av tilläggspension och i det andra av pensionstillskott; behovet av bamtillägg måste vara lika stort i båda fallen. Inte heller är det tillfredsställande att samma tilläggspension samtidigt kan reducera två olika tilläggsförmåner. Mot bakgrund härav har kommittén övervägt olika lösningar för att komma till rätta med det berörda problemet.

En möjlighet vore sålunda att införa reducering av barntillägget med hänsyn även till pensionstillskott. Kommittén anser emellertid att en sådan ordning skulle medföra en inte önskvärd inskränkning i rätten till bamtillägg. Dessutom skulle den få till följd att det infördes en konstruktion av innebörd att en folkpensionsförmån skulle behovsprövas mot en annan, något som är främmande för vårt pensionssystem. Kommittén har därför avvisat en sådan lösning.

Andra alternativ som kommittén har prövat är att helt slopa reducerings— regeln eller att generellt höja den gräns där reduktionen inträder men bibehålla nuvarande avtrappning av barntillägget. Kommittén har emellertid funnit att sådana lösningar kan befaras innebära en ökning av kretsen bamtilläggsbe- rättigade vilken går utöver vad som kan anses socialt motiverat. Härtill kommer att ökningen av samhällets kostnader för bamtillägg skulle bli mycket stor vid förändringar av sådant slag. Med hänsyn härtill har även dessa alternativ avvisats av kommittén.

Den lösning som kommittén i stället stannat för innebär följande. Reduce- ring av bamtillägg skall göras med hänsyn till den försäkrades tilläggspension så snart denna överstiger ett basbelopp. Liksom enligt nuvarande regler skall gälla samma reduceringsgräns för ålderspension och förtidspension. Genom att på detta sätt höja reduceringsgränsen åstadkommes att endast sådan tilläggspension som överstiger det högsta möjliga pensionstillskottet påverkar bamtilläggets storlek. Den skilda behandlingen av pensionärer med lika stora pensionsförmåner vilken sker i dag i vissa fall tas härmed bort liksom den samtidiga reduktionen av pensionstillskott och bamtillägg med hänsyn till samma tilläggspension. I och för sig vore det tillräckligt för att uppnå detta

syfte att reduceringsgränsen höjdes till 90 % av basbeloppet, vilket motsvarar det högsta pensionstillskott som enligt de nu gällande reglerna kan utges. Emellertid har kommittén beaktat att regeringen i olika sammanhang förklarat sig ha för avsikt att lägga fram förslag för riksdagen om ytterligare höjningar av pensionstillskottet. Kommitténs förslag medför sålunda att, även efter en viss utbyggnad av pensionstillskottet, någon reducering inte kommer att ske av bamtillägg med hänsyn till ATP som beloppsmässigt inte överstiger pensionstillskottet. Skulle i framtiden pensionstillskottet höjas i sådan mån att det kan komma att utgå med belopp som överstiger ett basbelopp får förutsättas att regeln om reduktion av bamtillägg med hänsyn till utgående ATP ses över på nytt.

Om gränsen för reduktionens inträde höjs på det sätt som kommittén föreslår kommer utbetalningarna av bamtillägg att öka. Dels kommer bamtillägg att utgå med högre belopp än tidigare till ett antal ATP- pensionärer, dels kommer vissa pensionärer med tilläggspension, vilka tidigare varit uteslutna från rätten till bamtillägg på grund av för hög ATP, att nu bli berättigade till tillägg, Bl. a. för att så långt som möjligt förhindra att bamtillägg utges på sådant sätt att överförsäkring kan befaras uppstå, föreslår kommittén att avtrappningen av barntillägget i fortsättningen skall ske snabbare än vad som gäller i dag. Kommitténs förslag innebär härvidlag att barntillägget skall minskas krona för krona med den försäkrades tilläggspen- sion så snart denna överstiger en nivå motsvarande ett basbelopp. Då tilläggspensionen når upp till nivån 1,26 basbelopp är barntillägget för ett bam helt bortreducerat. Och då den försäkrades ATP finns i intervallet 1,00—1,26 basbelopp utgår bamtillägg med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan 0,26 basbelopp och tilläggspensionen i den mån den överstiger ett basbelopp. Utges bamtillägg för mer än ett barn, höjs den gräns då tilläggen är helt bortreducerade till följd av tilläggspension med 0,26 basbelopp för varje ytterligare bamtillägg.

Kommittén är medveten om att den föreslagna reduktionsregeln — sedd isolerad — i ett fåtal fall kan komma att ge en snabbare avtrappning av barntillägget än vad som följer av nuvarande regler och därmed också medföra att den gräns där tilläggspensionen helt bortreducerar barntillägget inträder tidigare. För att undvika att så blir fallet skulle, om syftet med reformen inte skulle gå förlorat, erfordras en ytterligare höjning av gränsen för reduktionens inträde eller ett bibehållande av nuvarande långsammare avtrappning. Såsom kommittén tidigare framhållit skulle detta emellertid medföra en icke önskvärd utvidgning av rätten till bamtillägg. Även kostnadsaspekter talar mot sådana lösningar. Kommittén vill dock framhålla att det, med hänsyn till de övergångsbestämmelser som kommittén föreslår, i inget fall kommer att bli fråga om en minskning av redan utgående bamtillägg. Härtill kommer att de berörda grupperna utgör endast en mycket begränsad andel av det totala antalet bamtilläggsberättigade pensionstagare och att de övriga ändringsför- slag som kommittén lägger fram på området — höjning av åldersgränsen, slopande av samordningen med barnpension och införande av rätt till helt bamtillägg för barnets båda föräldrar — kan antas medföra förbättringar för dessa grupper vilka i viss utsträckning motverkar den här berörda konsekven- sen av den föreslagna reduktionsregeln. Slutligen vill kommittén understryka

att den nya reduktionsregeln jämförd med nu gällande ordning innebär en väsentlig förbättring för det stora flertalet bamtilläggsberättigade.

12.5.6 Kostnadsberäkningar m. m.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag beträffande bamtillägg föl- jande. Tilläggets grundläggande konstruktion bibehålls oförändrad. 1 vad avser den bamtilläggsberättigade personkretsen föreslås inte annan ändring än att rätten för styvförälder att uppbära bamtillägg nu helt avskaffas. Detta är en följd av att denna rätt fullt ut anknyts till föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn. Beträffande åldersgränsen för rätt till bamtillägg föreslår kommittén att tillägg fortsättningsvis skall kunna utgå till dess barnet fyller 18 år, dvs. en höjning av nuvarande gräns som är 16 år. Enligt förslaget skall vidare fortsättningsvis helt bamtillägg kunna utgå inte endast till en av utan till barnets båda föräldrar. 1 de fall då barnet uppbär barnpension föreslår kommittén att det skall kunna utgå bamtillägg för barnet med samma belopp som i andra fall, dvs. oreducerat bamtillägg skall även här utgå med 26 % av basbeloppet för år räknat. Slutligen innebär kommitténs förslag att det skall genomföras en ändring av nuvarande regler om reduktion av barntillägget med hänsyn till förälderns tilläggspension. Enligt förslaget skall ske en höjning av gränsen för reduktionens inträde samtidigt som avtrappningen av tillägget skall göras snabbare än hitintills.

De nu föreslagna ändringarna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som den av kommittén föreslagna reformen på efterlevandepensioneringens område. De nya reglerna om bamtillägg bör avse tillägg beviljade såväl före som efter ikraftträdandet. Dock bör inte i något fall ske minskning av sådant bamtillägg som redan utgår vid införandet av de nya bestämmelserna. Innebörden av dessa övergångsregler utvecklas närmare i specialmotiveringen.

Enligt vad kommittén beräknat skulle införande av rätt till helt bamtillägg för barnets båda föräldrar medföra en kostnadsökning om ca 5 milj. kr per år. Ett avskaffande av bestämmelsen om nedsättning av bamtillägg i de fall där barnet samtidigt är berättigat till barnpension har beräknats medföra en årlig kostnadsökning om ca 1,5 milj. kr. Vidare skulle den av kommittén föreslagna ändringen av bestämmelsen om reducering av barntillägget med hänsyn till försörjarens tilläggspension innebära en höjning av bamtilläggskostnadema med ca 13 milj. kr per år. Samtliga dessa beräkningar är gjorda med utgångspunkt från den nu gällande övre åldersgränsen 16 år för rätt till bamtillägg. En höjning av denna åldersgräns till 18 år skulle, enligt vad kommittén beräknat, medföra en höjning av bamtilläggskostnadema med ca 27 milj. kr om den genomförs isolerad. Sammantagen med övriga ändrings- förslag skulle kostnadsökningen härför uppgå till ca 35 milj. kr för år räknat. Totalt skulle därmed förslagen medföra en årlig kostnadsökning med ca 55 milj. kr. Härvid har dock inte beaktats den —— troligen marginella — effekt i kostnadshänseende som förslaget om avskaffande av styvförälders rätt till bamtillägg kan medföra. Sådana beräkningar har inte varit möjliga att göra med utgångspunkt från tillgänglig statistik.

Beräkningarna har grundats på ett basbelopp om 17 300 kr.

i- . &" Tilt ,...

.. | rr, '— , L

13. Vissa andra frågor

13.1. Inverkan av undantagande på pensionstillskott till änka

13.1.1. Gällande bestämmelser

Pensionstagare utan ATP eller med låg ATP har, som framgår av redogörelsen i avsnitt 2. 1.3, utöver grundpension från folkpensioneringen rätt till pensions- tillskott. Sådant tillskott utgår till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension.

Pensionstillskott till ålderspension och änkepension utgår fr. o. m. den 1 juli 1981 med belopp motsvarande 45 % av basbeloppet förår räknat(7 785 kr vid basbeloppet 17 300 kr). Till förtidspension utges från samma tidpunkt pensionstillskott med belopp motsvarande 90 % av basbeloppet (15 570 kr). ] bl.a. årets budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 8) har chefen för socialdepartementet aviserat förslag till riksdagen om förbättring av pensions- tillskotten fr.o.m. den ljuli 1982.

Enligt 3 & lagen (l969z205) om pensionstillskott avräknas pensionstillskott mot vissa andra pensionsförmåner som pensionstagaren uppbär. Sålunda utgår inte pensionstillskott till ålderspension i den mån tillskottet tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension eller änkepension eller bådadera överstiger 45 % av basbelop- pet. Fr. o. m. den 1 juli 1981 avräknas således tilläggspension krona för krona mot pensionstillskott. På motsvarande sätt avräknas pensionstillskott till änkepension mot tilläggspension i form av änkepension. Vad avser förtids- pension gäller att pensionstillskott till sådan pension ej utgår i den mån tillskottet tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension eller änkepension eller bådadera överstiger 90 % av basbeloppet. Även här är det således fr. o. m. den 1 juli 1981 fråga om en avräkning krona för krona mot tilläggspension.

Avräkning av pensionstillskott görs alltså inte endast med hänsyn till egenpension utan även med beaktande av änkepension från ATP. Har änka, som uppbär änkepension från tilläggspensioneringen, rätt också till ålders- pension läggs tilläggspensionema i form av änkepension och ålderspension samman vid bestämmandet av minskningens storlek. På motsvarande sätt sammanläggs ATP i form av förtidspension och änkepension när det gäller att bedöma rätten till pensionstillskott till folkpension i form av förtidspension för änka som uppbär såväl sådan pension som änkepension från ATP.

Som framgår av översikten i avsnitt 2.1.4 har försäkrad möjlighet att enligt 1 1 kap. 7 QAFL anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat

förvärvsarbete än anställning. Har sådan anmälan skett tas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantag- andet har trätt i kraft inte hänsyn till inkomst av annat förvärvsarbete. Undantagande kan även ha viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning. Eftersom familjepension beräknas på grundval av den avlidnes tilläggspension, kan också änkepension och barnpension från tilläggspensioneringen efter den försäkrade påverkas av att denne omfattats av undantagande.

Ett undantagande kan vidare medföra att pensionstillskott helt eller delvis reduceras. I 45 lagen om pensionstillskott föreskrivs nämligen att vid tillämpningen av avräkningsreglema i 35 skall, om undantagande gällt, hänsyn tas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte ägt rum. Motsvarande gäller då pensionspoäng på grund av underlåten avgifts- betalning inte har tillgodoräknats försäkrad. Detta innebär att pensionstill- skott utges till försäkrad som omfattats av undantagande endast om han skulle ha blivit berättigad till sådant tillskott om undantagande ej skett. Hänsyn tas således inte endast till faktiskt utgående tilläggspension utan också till den tilläggspension som skulle ha utbetalats om undantagande inte gällt för den försäkrade.

På motsvarande sätt beaktas vid bedömningen av änkas rätt till pensions- tillskott inte enbart faktiskt utgående änkepension (och eventuell ålders- eller förtidspension) från ATP utan även sådan änkepension från tilläggspensio- neringen som skulle ha utgått om den avlidne. maken inte hade omfattats av undantagande från ATP. Denna inverkan av änkepension, som skulle ha utgivits från tilläggspensioneringen om det för den avlidne maken inte hade gällt ett undantagande, tar sikte inte bara på pensionstillskott till änkepension. Också för pensionstillskott till ålders— eller förtidspension som uppbärs av änkan har sådan beräknad tilläggspension i form av änkepension betydelse. Detta medför att, när änkan uppnår den allmänna pensionsåldern och änkepensionen från folkpensioneringen avlöses av ålderspension, hennes rätt till pensionstillskott alltjämt kommer att påverkas av den änkepension som skulle ha kunnat utgå från ATP om den avlidne maken inte hade omfattats av ett undantagande.

Ytterligare en konsekvens av regelsystemet kan illustreras med följande exempel. I visst fall där båda makarna är i livet beviljas envar av dem ålderspension från folkpensioneringen. Till kvinnan utges fullt pensionstill- skott, medan mannen på grund av att han varit undantagen från ATP inte får något sådant. När mannen avlider, utges till följd av undantagandet ingen änkepension från ATP till den efterlevande hustrun. Dessutom förlorar kvinnan det pensionstillskott som tidigare utgivits till hennes ålderspension. Detta avräknas då nämligen mot den änkepension från ATP som skulle ha utbetalats om undantagande inte hade gällt för den avlidne mannen. För hustruns del medför således mannens bortgång att hennes ålderspension minskar.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att försäkringsöverdomstolen i dom den 18 mars 1980 har prövat den här behandlade frågan ur en speciell synvinkel. I målet var fråga om en gift kvinna som uppbar ålderspension med fullt pensionstillskott och vars make, som omfattats av undantagande från ATP, avled. I samband därmed omräknade försäkringskassan kvinnans

ålderspension bl. a. på sådant sätt att pensionstillskott inte längre skulle utgå med hänsyn till den änkepension som skulle ha utbetalats om maken inte hade varit omfattad av undantagande. Besvär över detta beslut lämnades utan bifall av försäkringsrätten för Norra Sverige. Försäkringsöverdomstolen fann emellertid — efter besvär av riksförsäkringsverkets ombudsenhet — kvinnan vara berättigad till pensionstillskott till ålderspensionen även efter mannens död. I motiveringen till domen hänvisade domstolen till att det enligt 16 kap. 1 éAFL krävs att den som önskar komma i åtnjutande av pension skall ansöka därom hos försäkringskassa. I målet hade kvinnan inte gjort någon ansökan om änkepension. Vid sådant förhållande skulle storleken av den tilläggspen- sion i form av änkepension, som kvinnan skulle haft rätt att uppbära om hon ansökt därom och undantagande från tilläggspensioneringen ej gällt, inte påverka pensionstillskottet till hennes folkpension i form av ålderspension.

På grundval av propositionen 1980/81:178 om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m.m. har riksdagen (SfU 1980/81:28, rskr 406) beslutat att möjligheten att begära undantagande från ATP skall avskaffas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1982. De egenföretagare som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighet att stå utanför försäkringen om de så önskar. För yngre försäkrade förlorar ett gällande undantagande sin verkan i och med ikraftträdandet av de nya reglerna. I propositionen konstaterar föredragande departementschefen att särreglema om undantagande från tilläggspensioneringen har spelat ut sin roll och att de, med hänsyn till de negativa verkningarna som ett undantagande har på försäkringens förrnåns- sida, bör avskaffas. Till grund för propositionen ligger det förslag härom som pensionskommittén redovisade i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

13.1.2. Kommitténs uppdrag

Till kommittén har från socialdepartementet överlämnats en den 30 decem- ber 1976 dagtecknad framställning av riksförsäkringsverket om ifrågasatt ändring av 3 och 4 Gå lagen om pensionstillskott.

[ framställningen har riksförsäkringsverket uppmärksammat den ovan nämnda problemställningen. Verket hänvisar till att problemet aktualiserats i ett besvärsärende, vari ena makens undantagande påverkat den andra makens rätt till såväl änkepension från ATP som pensionstillskott. Enligt verket torde resultatet i det förevarande fallet vara otillfredsställande. Ännu värre torde det dock enligt riksförsäkringsverket bli för den kvinna som först får egenpension med pensionstillskott och sedan blir änka. I detta sistnämnda fall kan hon bli av med sitt pensionstillskott. Med åberopande av det anförda föreslog riksförsäkringsverket att kopia av verkets beslut i besvärsärendet skulle överlämnas till pensionskommittén för den åtgärd som kommittén kunde finna påkallad.

13.1.3. Bakgrund och tidigare behandling

Till grund för gällande bestämmelser om pensionstillskott ligger det förslag som pensionsförsäkringskommittén lade fram i betänkandet (SOU 1968:21)

Pensionstillskott rn. m. Kommittén framhöll iden fråga som här behandlas att principen är att pensionstillskott utgår till den som omfattats av undantagande endast om han skulle blivit berättigad till sådant tillskott för det fall undantagande ej skett. Vidare anförde kommittén:

Man får alltså göra en beräkning av vilken tilläggspension vederbörande skulle ha haft om han hela tiden tillhört tilläggspensionssystemet och göra en bedömning av hans rätt till pensionstillskott med utgångspunkt härifrån. En sådan beräkning, som kan göras på grundval av uppgifter som redan finns tillgängliga för försäkringskassoma, måste ske icke blott beträffande den försäkrades rätt till ålders- och förtidspension utan även beträffande rätten till änkepension. För änka, vars make omfattats av undantagande, måste alltså fastställas vilken änkepension änkan varit berättigad till om maken ej omfattats av undantagandet. Med utgångspunkt härifrån får hennes rätt till pensions- tillskott bedömas.

I propositionen 1969z38 med förslag till lag om pensionstillskott gjordes på denna punkt uttalanden som i huvudsak överensstämmer med pensionsför— säkringskommitténs.

Vidare kan nämnas att möjligheten att anmäla undantagande från ATP tillkom i samband med tilläggspensioneringens införande den 1 januari 1960. Till en början kunde anmälan om undantagande göras av gift försäkrad utan medgivande av maken. Genom lagändring med verkan fr.o.m. den 1 juli 1966 infördes emellertid ett krav på att make till gift försäkrad i regel skulle lämna samtycke till undantagandet för att detta skulle bli gällande. Som motivering förändringen framhölls under förarbetena (SOU 1965:62) bl. a. att en anmälan om undantagande kan få vittgående konsekvenser för den enskilde och att för många människor ställningstagandet i frågan är ett av de mest betydelsefulla beslut som de någonsin fattar. Pensionsförsäkringskommitte'n — vars förslag i betänkandet (SOU 1965:62) Vissa pensionsfrågor låg till grund för lagändringen — framhöll vidare att beslutet i allmänhet har lika stor betydelse för den försäkrades familj som för honom själv. Det fanns därför starka skäl att ge make medinflytande i fråga om undantagande. Tidigare ordning, enligt vilken den ena maken utan den andres vetskap kunde göra anmälan om undantagande, medförde att särskilt en hemarbetande hustru kunde komma i en besvärlig icke förutsedd situation när maken avlider eller inte längre är arbetsför.

I detta sammanhang kan ytterligare nämnas att pensionskommittén i sitt förra betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m. prövade den mer vittgående frågan om rätten till pensionstillskott till egenpension åt försäkrad som omfattats av undantagande från ATP. I det spörsmålet fann kommittén på anförda skäl att de regler som nu gäller härom borde kvarstå oförändrade i fortsättningen.

Någon förändring med avseende på dessa bestämmelser har inte heller föreslagits i den ovan nämnda propositionen om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m.m. på grundval av vilken fattats beslut om av- skaffande för framtiden av undantagandeinstitutet.

Frågan om pensionstillskott till änka efter man som omfattats av undanta- gande — och även spörsmålet om pensionstillskott till egenpension åt undantagen försäkrad — har prövats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.

Sålunda behandlade socialförsäkringsutskottet problemet vid 1978/79 års riksmöte i sitt betänkande 1978/79:17 med anledning av motionen

1978/79:507. I denna motion anfördes bl. a. att, även om tillämpningen av reglerna i och för sig kan synas konsekvent, den av de drabbade upplevs som orättfärdig. Detta gällde särskilt som det tidigare inte krävdes makans samtycke när anmälan om undantagande gjordes. Enligt motionäremas mening borde därför en ändring ske av 3 och 4 åå lagen om pensionstillskott, innebärande att vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension skall bortses från makes undantagande från ATP.

Vid prövning av denna och andra motioner hänvisade socialförsäkringsut- skottet (SfU 1978/79: 1 7) till den framställning av riksförsäkringsverket vilken överlämnats till pensionskommittén (se avsnitt 13. 1 .2) samt framhöll att, med hänsyn till att framställningen behandlas i samband med kommitténs översyn av efterlevandepensioneringen, motionen 507 då inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan om avslag på motionen vann riksdagens bifall.

Frågan aktualiserades ånyo vid 1979/80 års riksmöte. I motionen 1979/802160 upprepades det yrkande som framförts året innan i motionen 1978/792507. Också motionen 1979/801835 tog upp det berörda spörsmålet. Motionären anförde att då finansieringen av pensionstillskotten sker med skattemedel och ej med ATP-medel bör rätten till förmån inte göras avhängig av huruvida pensionsförmån skulle ha utgått enligt bestämmelser om tilläggspensionering. Särskilt är detta fallet när undantagande beviljats utan hustruns hörande och samtycke. Med hänvisning bl. a. till det anförda hemställdes om förslag innebärande att 4 5 lagen om pensionstillskott ej skall gälla änkepension till kvinna som inte lämnat samtycke till undantagande. Problemet togs upp också i motionen 1979/80:1183, där motionärema hemställde om översyn av frågan om änkors rätt till pensionstillskott när maken gjort undantagande från ATP.

Motionerna behandlades av socialförsäkringsutskottet i betänkandet 1979/80:13. Utskottet erinrade därvid om dess ställningstagande vid föregå- ende års riksmöte samt förklarade att det vidhöll detta ställningstagande, vilket innebar att yrkandena i motionerna 160, 835 och 1183 inte borde föranleda någon åtgärd med hänsyn till de överväganden i frågan som pågick inom pensionskommittén. Riksdagen biföll utskottets hemställan om avslag på de förevarande motionerna.

Slutligen har spörsmålet om änkas rätt till pensionstillskott behandlats även vid 1980/81 års riksmöte med anledning av en rad motioner härom. I motionen 1980/811247 upprepade motionärerna ett vid de två föregående årens riksmöte (motionerna 1978/79:507 och 1979/801160) framställt yrkan- de om att det vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension för änka skall bortses från makens undantagande från ATP. Motionärerna i motionen 1980/81:426 framhöll att ett stort antal kvinnor kan förlora hela sitt pensionstillskott i samband med att maken avlider. Dessa kvinnor drabbas alltså av en väsentligt sänkt pension efter makens död, och de tvingas leva med denna försämrade pension på grund av att pensionsvillkoren är knutna till mannens villkor inom pensionssystemet. Ett system med så starkt föråldrade och könsbundna villkor stämmer enligt motionärerna illa med dagens krav på jämställdhet. I motionen begärdes snar ändring av nuvarande förhållanden innebärande bl.a. att vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension skall bortses från makes undantagande från ATP. I motionen 1980/81: 1227

förutsattes att pensionskommittén inom kort kommer att föreslå en godtagbar lösning på problemet om änkas rätt till pensionstillskott vid makes undanta- gande. Motionären i motion 1980/81:1622 slutligen hemställde om beslut av innebörd att makes undantagande från ATP inte skall beaktas såvitt avser änkepension till kvinna som inte har lämnat samtycke till undantagandet. Motiveringama i motionen överensstämmeri huvudsak med de som anförts i motionen 1979/80:835.

I betänkandet 1980/81:21 (jfr SfU 1980/81:26) ansåg socialförsäkringsut- skottet att riksdagen borde vidhålla sitt tidigare ställningstagande och avvakta pågående utredningsarbete. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna. Dessa avslogs också av riksdagen.

13.1.4. Kommitténs överväganden och förslag

Kommitténs uppdrag på förevarande område avser frågan om rätt till pensionstillskott till änkepension och till ålderspension åt änka efter avliden man som omfattats av undantagande från försäkringen för tilläggspension. De överväganden som kommittén redovisari det följande inskränker sig till att avse den frågan. Det mer generella spörsmålet om rätt till pensionstillskott till egenpension för försäkrad som har eller har haft gällande undantagande har kommittén behandlat i sitt föna betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m., och det finns därför inte anledning för kommittén att nu ånyo beröra det spörsmålet.

Emellertid vill kommittén erinra om att, för det fall statsmaktema skulle komma att fatta beslut som ger undantagen försäkrad rätt till fullt pensions- tillskott till sin egenpension utan hinder av undantagandet, detta får till följd att problemet om änkas möjligheter att erhålla pensionstillskott förlorar all aktualitet. Vidtas en ändring i vad gäller pensionstillskott till egenpension får nämligen detta till automatisk följd att undantagandet fortsättningsvis inte heller får någon inverkan beträffande rätten till pensionstillskott till änkepen- sion och till ålderspension åt änka.

På grundval av propositionen 1980/81:178 har riksdagen, som redovisats ovan, beslutat att möjligheten att begära undantagande från ATP skall avskaffas fr. o. rn. år 1982. De som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock alltjämt ha möjlighet att stå utanför försäkringen om de så önskar. Vidare kommer inverkan av tidigare undantagande på rätten till pensionstillskott att bestå även för framtiden. Dessa nya regler medför att problemet beträffande rätten till pensionstillskott för änka efter undantagen försäkrad kommer att minska i betydelse för framtiden. De nya reglerna kommer emellertid med hänsyn till nämnda omständigheter att få full genomslagskraft först sedan avsevärd tid förflutit efter ikraftträdandet. Enligt kommitténs bedömning innebär riksdagens beslut därför inte att det skulle saknas anledning för kommittén att ta upp det överlämnade spörsmålet till prövning. Även om undantagandeinstitutet på sikt helt försvinner, kommer sålunda dess verkningar att göra sig gällande ännu lång tid framöver. _

Kommittén lägger i detta betänkande fram förslag om ett reformerat system för efterlevandestöd inom den allmänna pensioneringen, innebärande bl. a. att nuvarande änkepensionering avvecklas på sikt och ersätts av för dagens och

framtidens situation mer adekvata former av stöd åt efterlevande män och kvinnor. Även med hänsyn härtill skulle det måhända kunna synas som om det spörsmål som behandlas i förevarande avsnitt skulle tappa aktualitet efter ett genomförande av den reformerade efterlevandepensionenngen. Emellertid innebär kommitténs förslag härtill, såsom utvecklats i avsnitt 9, att de föreslagna reglerna för ett nytt efterlevandestöd förses med tämligen generösa och långtgående övergångsbestämmelser. Dessa medför att det också efter ikraftträdandet av den reformerade familjepensioneringen och under lång tid framåt kommer att utges änkepension med stöd av de nu gällande reglerna härför. 1 vad gäller rätten till pensionstillskott till sådan övergångsvis utgiven änkepension kommer det fortfarande att vara av betydelse att den avlidne mannen omfattats av undantagande. Med hänsyn härtill kommer den nu berörda frågan inte att bli inaktuell efter genomförande av nya regler på efterlevandestödets område ehuru den successivt kommer att minska i betydelse. Inte heller här anförda omständigheter innebär därför enligt kommitténs uppfattning att det skulle saknas skäl för kommittén att nu pröva spörsmålet om inverkan av undantagande på rätten till pensionstillskott åt änka.

Vad avser denna fråga vill kommittén framhålla att de nu gällande reglerna härför i vissa fall kan ge upphov till effekter som framstår såsom mindre tillfredsställande. T. ex. kan en kvinna, som uppbär ålderspension med fullt pensionstillskott, riskera att efter mannens död förlora hela eller delar av pensionstillskottet utan att detta ersätts av annan tillgång i form av pension från privat pensionsförsäkring eller liknande till tryggande av hennes fortsatta försörjning på en nivå motsvarande folkpension jämte oreducerat pensions- tillskott. Behovssynpunkter gör sig i sådana situationer gällande till förmån för en ändring av nuvarande regler.

Rent principiellt kan som stöd härför hänvisas till att reglerna om avräkning mot tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte ägt rum visserligen är konsekventa såvitt gäller pensionstillskott men att detta inte är fallet i ett något vidare perspektiv. Sålunda sker avräkning mot fiktiv tilläggspension inte på bamtillägg till folkpension och inte heller på garantinivån för barnpension. ] fråga om båda dessa förmåner sker en reduktion i förhållande till tilläggspension som tillkommer den berättigade, men därvid beaktas bara faktiskt utgående ATP och inte sådan tilläggspension som skulle ha utgetts om undantagande inte ägt rum. Kommittén är medveten om att speciella hänsyn gör sig gällande på de nämnda områdena eftersom det där rör sig om förmåner som är avsedda att komma behövande barn till del, men vill ändå peka på detta faktum såsom en orsak till varför alltför vittgående slutsatser inte bör dras av synpunkten om lagstiftningens inneboende konsekvens.

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 13.1.1 har genom försäkringsöver- domstolens dom den 18 mars 1980 slagits fast att änka i vissa fall kan ha möjlighet att behålla tidigare beviljat pensionstillskott till ålderspension också efter makens död. Om änkan helt enkelt underlåter att ansöka om änkepen- sion skulle nämligen enligt domen makens undantagande inte få någon inverkan på pensionstillskottet. Med hänvisning till denna dom skulle måhända kunna sägas att makens undantagande egentligen inte medför några problem såvitt gäller pensionstillskott till ålderspension.

En sådan inställning vill kommittén dock inte förespråka. Avgörandet rör nämligen enbart frågan om pensionstillskott till ålderspension och inte till änkepension. Visserligen skulle domstolen kanske i senare mål kunna finna att motsvarande principer kan tillämpas med avseende på pensionstillskott också till änkepension. Men fortfarande skulle lösningen primärt ta sikte endast på sådana änkor vars rätt till änkepension från ATP har helt fallit bort på grund av mannens undantagande. Svårigheter skulle således alltjämt uppkomma i fall då änkan har rätt till tilläggspension i form av änkepension med belopp understigande nivån för fullt pensionstillskott och där änkepen- sionen i övrigt till större eller mindre del reducerats bort till följd av inverkan av makens undantagande. Vidare är det enligt kommitténs mening mindre lämpligt med en ordning som förutsätter att den berättigade föratt erhålla fullt pensionstillskott är väl bevandrad i rättspraxis och väl insatt i makens pensionsförhållanden och på grund härav underlåter att göra vad som annars kan framstå som naturligt, nämligen att ansöka om pension. Inte heller anser kommittén det tillfredsställande att kostnadsfördelningen mellan folk- och tilläggspensioneringen skall göras beroende av en i sammanhanget så ovidkommande omständighet som om en änka ansöker om viss pensionsför- mån eller inte.

Kommittén frnner sålunda att, även om nuvarande regler på området framstår som i viss mån följdriktiga i lagtekniskt hänseende, övervägande skäl ändå talar för ändring av dessa regler. Fråga uppkommer då om vilken närmare inriktning som bör ges förslag härtill. Bl.a. kan ifrågasättas om förändringarna bör ta sikte enbart på pensionstillskott till ålderspension (och eventuellt förtidspension) till änka eller även på pensionstillskott till änke- pension. Vidare skulle kunna diskuteras att välja det i vissa sammanhang framförda alternativet att öppna rätt till pensionstillskott utan hänsyn till makens undantagande endast för sådana änkor som inte lämnat giltigt samtycke till anmälan om undantagande.

Kommittén har övervägt lösningar med en sådan begränsad räckvidd men har inte funnit skäl att föreslå någon inskränkning med denna innebörd. Härför talar bl. a. den omständigheten att reglerna av administrativa hänsyn bör ges en så generell och lättillämpad utformning som möjligt. Vidare beaktar kommittén de ovan anförda synpunkterna att undantagandeinstitutet försvin- ner på sikt och att även änkepensioneringen kommer att successivt avvecklas om kommitténs förslag härtill vinner gehör. De i förevarande avsnitt föreslagna ändringarna kan därför ses som lösningar att tillämpas under enbart ett övergångsskede, vilket innebär att de kan göras jämförelsevis generösa och generella.

Kommittén föreslår alltså att reformen skall omfatta pensionstillskott till såväl ålders- och förtidspension åt änka som änkepension. Den bör vidare gälla oberoende av vid vilken tidpunkt den avlidne mannen anmält undan— tagande från ATP och utan hinder av att änkan själv lämnat samtycke härtill. Tekniskt bör de nya reglerna enligt kommitténs mening utformas på det sättet att det vid bestämmande av pensionstillskott till folkpension skall — liksom hittills — tas hänsyn till faktiskt utgående egenpension och änkepension men — fortsättningsvis — inte till sådan änkepension som skulle ha utgivits om den avlidne mannen inte hade omfattats av undantagande. Reglerna bör träda i kraft samtidigt med de andra ändringar som kommittén redovisar förslag till i

detta betänkande. De ändrade bestämmelserna bör vidare gälla såväl i fråga om pensionstillskott till dem som beviljas pension efter ikraftträdandet som beträffande pensionstillskott till änkor som redan dessförinnan börjat uppbära änke-, förtids- eller ålderspension. Självfallet bör reglerna dock avse enbart sådant pensionstillskott som belöper på tid efter ikraftträdandet.

Att beräkna storleken av de kostnader som ett genomförande av kommit- téns förslag på denna punkt skulle medföra har visat sig vara tämligen komplicerat. eftersom sådana beräkningar måste göras under hänsynstagande till ett flertal osäkra faktorer. Utförda beräkningar ger dock vid handen att kostnaderna för en reform med den innebörd som ovan angivits sannolikt skulle vara i storleksordningen 10—15 milj. kr för år räknat. Kostnaderna skulle uppgå till detta belopp omedelbart efter ikraftträdandet för att sedan successivt minska i takt med att änkepensioneringen avvecklas. Till denna minskning bidrar även att för varje år framöver allt fler änkor kommer att beviljas egenpension från tilläggspensioneringen, vilken ävenledes den föran- leder avräkning av pensionstillskott.

13.2. Pensionstillskott vid övergång från förtidspension till ålderspension

13.2.1. Gällande regler och bakgrunden till dessa

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2. 1 för gällande bestämmelser inom den allmänna pensioneringen utges pensionstillskott enligt 1969 års lag därom till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension. Härvid gäller sedan den 1 juli 1976 att pensionstillskott utgår med dubbelt så högt belopp till förtidspension som till ålders- och änkepension. Pensionstillskott till förtidspension utges sålunda fr.o.m. den 1 juli 1981 med 90 % av basbeloppet för år räknat (15 570 kr vid basbeloppet 17 300 kr) jämfört med 45 % av basbeloppet till ålders— och änkepension (7 785 kr). Då den som uppbär förtidspension med dubbelt pensionstillskott uppnår den allmänna pensionsåldern omräknas förtidspensionen till ålderspension, och det dubbla pensionstillskottet ersätts av ett enkelt sådant.

Då rätten till dubbelt pensionstillskott till förtidspension infördes, överväg- des huruvida rätten härtill borde, för den som uppburit förtidspension, bestå även för tiden efter det den försäkrade uppnått 65 års ålder och förtidspen- sionen ersatts av ålderspension. I pensionskommitténs betänkande (SOU 1974115) Sänkt pensionsålder m. m., vilket låg till grund för de nya bestämmelserna, anförde sålunda kommittén:

När förtidspensionären uppnår den ålder då förtidspensionen övergår till ålderspension uppkommer frågan om han skall få behålla förhöjningen eller om han enbart skall få de förmåner, till vilka han är berättigad enligt bestämmelserna om ålderspension. Enligt hittills gällande principer har det varit vanligt att förtids- och ålderspensionen utgått efter samma grunder. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om denna regel skall gälla även de nu ifrågavarande förhöjningama. Man kan säga att ett av syftena med förhöjningen är att den ifrågavarande invaliden skall få samma relativa inkomstutveck- ling som hans jämnåriga friska kamrat. 1nkomsten skall alltså vara högre under den tid då familjebildning sker och då livsaktivitetema är högre än på äldre dagar. Skulle de föreslagna förhöjningama ”slå igenom” också på ålderspensionema skulle detta kunna upplevas som orättvist av de invalider som utan att ha uppburit förtidspension börjar få

ålderspension vid den allmänna pensionsåldern och som sålunda ej skulle få del av förhöjningen.

Utöver de skäl som ovan nämnts för att inte låta förhöjningen utgå på ålderspension kommer givetvis den rent ekonomiska aspekten. Redan en höjning av den lägsta pensionsnivån för förtidspensionärema är en mycket kostsam reform. Om man därutöver skulle låta de föreslagna förhöjningama avse även ålderspensionema skulle detta på sikt medföra kostnadsökningar av en helt annan storleksordning än vad som f. n. är möjliga.

På grund av det anförda och då kommittén föreslår en allmän höjning av pensionsnivån för ålderspensionärema anser sig kommittén inte kunna framlägga förslag om att de förhöjningar, som förordas i nu förevarande sammanhang. skall utgå jämväl på ålderspensionen.

13.2.2. Kommitténs uppdrag

Till grund för kommitténs uppdrag i förevarande del ligger socialförsäkrings- utskottets betänkande 1977/78:17 med anledning av bl. a. motion 1977/ 78: 1063. I den ifrågavarande motionen hemställdes att riksdagen skulle besluta att extra pensionstillskott till förtidspensionär skall utgå även efter det vederbörande uppnått 65 års ålder. I motionen anfördes att man inte kan anse det motiverat att en förtidspensionär, varvid framhölls att det oftast gäller en handikappad person, skall mista den förmån som det extra pensionstillskottet innebär enbart av den anledningen att han eller hon inträderi pensionsåldern. Vidare påpekades att syftet med det extra pensionstillskottet är att ge dem en pensionsförstärkning som invalidiserats eller eljest blivit arbetsoförmögna i unga år och därför inte haft samma möjligheter som fullt arbetsföra att tjäna in ATP-poäng. Detta syfte bör man enligt motionäremas mening rimligen söka tillgodose även efter det vederbörande har uppnått pensionsåldern. l motio- nen anfördes ytterligare att, om man anser att handikappade skall ha en med andra pensionärer jämförbar ställning, man måste jämställa pensionstillskot- tet med andra pensionärers ATP. Enligt motionäremas mening innebär det förhållandet att en förtidspensionär skulle få behålla ett extra pensionstillskott även efter 65 års ålder inte någon diskriminering av andra pensionärer. Snarare innebär en sådan ordning att man utjämnar skillnaderna mellan olika kategorier pensionärer.

Socialförsäkringsutskottet (SfU 1977/78:17) hänvisade till vad pensions- kommittén i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor rn. m. anfört i frågan om standardsäkring av de allmänna pensionerna samt framhöll att kommittén sagt sig ha för avsikt att återkomma till spörsmålet i vilken omfattning och på vad sätt förtidspensionäremas pensionsnivå skulle ytterligare förstärkas för tiden efter år 1981, då pensionstillskotten skulle vara fullt utbyggda. Mot bakgrund av vad pensionskommittén sålunda anfört och då den i motionen aktualiserade frågan i sista hand rörde standardutvecklingen för förtidspen- sionärer, hemställde utskottet att riksdagen hos regeringen skulle begära att motionen överlämnades till pensionskommittén.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1977/78:178). Genom beslut den 18 maj 1978 har regeringen överlämnat motionen och utskottsbetänkandet till kommittén.

13.2.3. Kommitténs överväganden

Frågan om standardsäkring av de allmänna pensionerna behandlades av kommittén i 1977 års betänkande. Kommittén uttalade därvid att den, även om tanken på en generell standardsäkring då avvisades, hade för avsikt att återkomma till spörsmålet i vilken omfattning och på vad sätt förtidspensio- näremas pensionsnivå skall ytterligare förstärkas för tiden efter år 1981, då pensionstillskotten enligt nu gällande bestämmelser skall vara fullt utbyggda. Med hänsyn till att, enligt vad som senast uttalats i 1981 års budgetproposi- tion, förslag om den framtida utformningen av pensionstillskotten kommer att läggas fram i annat sammanhang, har emellertid kommittén ansett sig inte nu böra på nytt ta upp frågan om förtidspensionemas standardutveckling. Kommittén har dock funnit att det i motionen 1977/78:1063 behandlade spörsmålet inte har ett sådant direkt samband med förtidspensionemas standardutveckling att kommittén med hänsyn härtill borde avstå från att behandla det kommittén anförtrodda uppdraget om pensionstillskott vid övergången från förtidspension till ålderspension. I denna del vill kommittén därför anföra följande.

Rätten till dubbelt pensionstillskott infördes, som ovan redovisats, efter förslag av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1974115) Sänkt pensions- ålder m. m. Bakgrunden till förslaget står att finna i de direktiv som kommittén hade erhållit beträffande förbättringar av pensionen för dem som invalidiserats i unga år. Reformen tog således sikte på att förstärka pensions- förmånema för denna kategori. Som grund härför hänvisades till att de som fötts invalidiserade eller som invalidiserats i sin ungdom har saknat möjlighet att intjäna pensionspoäng till ATP eller i vart fall inte haft möjlighet att i samma utsträckning som deras jämnåriga friska kamrater förvärva sådana poäng. Med denna utgångspunkt övervägde kommittén att begränsa förslagen till pensionsförbättringar till att avse endast unga förtidspensionärer. Sålunda diskuterades t. ex. att låta förbättringarna komma endast dem till del som beviljas förtidspension före fyllda 30 år. Kommittén fann emellertid att sådana gränsdragningar borde undvikas bl. a. med hänsyn till de tröskeleffekter som skulle uppstå. I stället stannade kommittén för en lösning som innebar att alla förtidspensionärer som inte intjänat pensionspoäng av en viss storlek skulle få del av de höjda pensionsförmånema. Visserligen skulle detta ställa sig mycket mer kostnadskrävande än om man koncentrerade sig på enbart de unga invaliderna, men kommittén ansåg trots detta att rättviseskäl talade för en generell lösning. Emellertid fann kommittén, på ovan redovisade skäl, att den avgränsningen borde göras att det extra pensionstillskottet skulle utges endast för tid då den försäkrade uppbär förtidspension och således inte även för tiden efter det att denna pension har ersatts av ålderspension.

Pensionskommittén har vid sina överväganden i den nu aktuella frågan ansett att avgörande vikt alltjämt bör tillmätas de tankegångar som sålunda låg bakom införandet av dubbelt pensionstillskott till förtidspensionärer. Kom- mittén har därvid funnit att starka skäl fortfarande talar för att det extra pensionstillskottet bör förbehållas dem som uppbär förtidspension. Att generellt låta alla som någon gång erhållit förtidspension få del av dubbelt pensionstillskott även efter inträdet i den allmänna pensionsåldern skulle således strida mot syftet bakom 1976 års reform. En höjning av ifrågasatt

innebörd skulle få till följd att det skulle utges dubbelt pensionstillskott som en livsvarig förmån också till personer som först i hög ålder beviljats förtidspen- sion. Det kan härvidlag anmärkas att ca 80 % av dem som nybeviljas förtidspension är i åldern 50—64 år. En ordning av nämnt slag skulle knappast kunna motiveras av en önskan att, som pensionskommittén framhöll i 1974 års betänkande, tillförsäkra förtidspensionärer en högre inkomst under den tid då familjebildning sker och då livsaktivitetema är högre än på äldre dagar. Härtill kommer att det inte kan uteslutas att en reform med angiven inriktning skulle kunna leda till en ökad tillströmning av ansökningar om förtidspension från dem som befinner sig i åldersgruppema strax under 65 år och som saknar rätt till ATP av nämnvärd omfattning. Dessa ansökningar skulle inte komma att bifallas i någon större utsträckning, vilket skulle kunna uppfattas såsom orättvist av den sökande som därmed skulle anse sig gå miste om en inte ringa förstärkning av sin pension, och resultatet skulle bli en onödig ökad belastning på de handläggande myndigheterna.

Kommittén har vid sina överväganden sökt finna ett system, som skulle kunna tillgodose syftet med den överlämnade motionen utan att stå i en klar motsatsställning till grundtankama bakom reformen med det dubbla pen- sionstillskottet. Därvid har kommittén diskuterat olika alternativa lösningar enligt vilka det skulle vara möjligt att låta alla eller enbart vissa kategorier tidigare förtidspensionärer behålla hela eller delar av det extra pensionstill- skottet även sedan de beviljats ålderspension. Sålunda har kommittén t. ex. övervägt att ge tidiga re förtidspensionärer, efter övergången till ålderspension. rätt till delar av det extra pensionstillskottet i förhållande till det antal år varunder de uppburit förtidspension. Samtliga de möjligheter som prövats har emellertid befunnits medföra en betydligt större omfattning av reformen än vad som åsyftats och vara behäftade med nackdelar i olika hänseenden.

En allvarlig invändning som sålunda kan riktas mot lösningar av detta slag är att det med dessa skulle tillskapas en ordning där folkpension i form av ålderspension skulle utges på olika nivåer allt efter om pensionstagaren tidigare uppburit förtidspension eller inte. Otvivelaktigt skulle ett sådant system uppfattas som orättvist av alla dem som inte kunde komma i åtnjutande av förhöjt pensionstillskott. Vidare skulle en lösning av ifrågava- rande innebörd stå i mindre god överensstämmelse med folkpensioneringens syfte, nämligen att tillförsäkra samtliga medborgare ett enhetligt grundskydd på ålderdomen när det inte längre kan förväntas av dem att de skall delta i arbetslivet. Den ålderspensionär som av olika orsaker inte kunnat förvärva rätt till någon större egenpension från ATP och som skulle få del av endast ett enkelt pensionstillskott till sin folkpension skulle med berättigande kunna ställa frågan om hans behov av grundläggande skydd till försörjningen skulle vara mindre än vissa andras i motsvarande situation.

För att undvika dessa konsekvenser torde därför krävas att en eventuell utvidgning av rätten till dubbelt pensionstillskott fick omfatta alla ålderspen- sionärer och alltså även dem som inte tidigare uppburit förtidspension. Med tanke på att ungefär 75 % av samtliga ålderspensionärer har beviljats ålderspension utan att dessförinnan ha uppburit förtidspension. skulle det här röra sig om en kraftig utvidgning av den ifrågasatta rätten till dubbelt pensionstillskott. En sådan reform skulle alltså gå vida utöver syftet med den överlämnade motionen. Till detta kommer att en så omfattande utvidgning

av rätten till dubbelt pensionstillskott skulle medföra mycket omfattande ökningar av folkpensionskostnadema. Som nämnare berörs nedan skulle redan en begränsad reform av den innebörd att endast förtidspensionärer får del av extra pensionstillskott även efter det att de beviljats ålderspension medföra kostnadsökningar av avsevärd storlek inom folkpensioneringen.

En annan nackdel med lösningar av det slag som nu berörts är att de skulle ge upphov till icke önskvärda gränsdragningar. Vill man förhindra att de som först i hög ålder beviljats förtidspension får samma rätt till dubbelt pensions- tillskott efter inträdet i den allmänna pensionsåldern som övriga förtidspen- sionärer, måste nämligen införas en viss åldersgräns, innebärande att den som beviljats förtidspension innan han uppnått denna ålder skulle få behålla det dubbla pensionstillskottet ograverat eller reducerat, medan motsvarande inte skulle gälla beträffande den som förtidspensionerats i högre ålder. Ett sådant system skulle utan tvivel kunna uppfattas som orättvist av bl. a. dem som vid beviljandet av förtidspension just passerat den åldersgräns som har upp- ställts.

Som kommittén framhöll i 1974 års betänkande skulle införande av rätt för förtidspensionärer att behålla det extra pensionstillskottet även efter över- gången till ålderspension leda till avsevärda kostnadsökningar. Ett införande av rätt till dubbelt pensionstillskott för dem som tidigare uppburit förtidspen- sion och som beviljas ålderspension efter en eventuell reforrns ikraftträdande skulle i ett fullfunktionsstadium, efter ca 30 år, medföra en årlig ökning av folkpensionskostnadema om drygt 1 000 milj. kr. Kostnadshöjningen under det första året kan beräknas till ca 70 milj. kr. Höjningen av kostnaderna skulle därefter successivt stiga för att efter ca 30 år ha nått upp till den tidigare nämnda nivån ] 000 milj. kr. Enligt kommitténs mening kan det dock diskuteras om det vore lämpligt och möjligt att förse en eventuell reform med övergångsregler av nämnda slag. Bl. a. skulle härigenom från reformen undantas en stor del av övergångsgenerationema inom ATP, dvs. de som har haft endast begränsade möjligheter att förvärva rätt till full tilläggspension och för vilka pensionstillskottet fyller en viktig funktion. Med hänsyn härtill fick sannolikt övervägas att låta rätten till dubbelt pensionstillskott utsträckas till att omfatta inte bara dem som övergår från förtidspension till ålderspension efter en sådan reforrns ikraftträdande utan även dem som redan dessförinnan har beviljats ålderspension efter att tidigare ha uppburit förtidspension. Skulle övergångsbestämmelsema utformas på detta sätt, skulle uppstå omedelbara kostnadsökningar av ansenlig storlek. Dessa kan beräknas uppgå till ca 1 000 milj. kr för år räknat.

Vidare vill kommittén framhålla att det i den motion som ligger till grund för kommitténs uppdrag i förevarande del särskilt åberopats förhållandena för den kategori förtidspensionärer som invalidiserats eller eljest blivit arbetsoför- mögna i unga år. Enligt kommitténs mening bör emellertid insatser som tar sikte på denna grupps speciella problem ges en selektiv utformning, och man bör således inte söka övervinna dessa problem genom generellt syftande lösningar med den inriktning som anvisats i motionen. I den mån ytterligare ekonomiska resurser kan ställas till förfogande på detta område, bör dessa enligt kommitténs uppfattning i första hand tas i anspråk för olika åtgärder med syfte att_underlätta situationen för unga handikappade m. fl. under deras

aktiva tid, t. ex. insatser för att bereda dem arbete eller annan meningsfull sysselsättning.

Sammanfattningsvis finner kommittén att en konstruktion som ger tidigare förtidspensionärer rätt till hela eller delar av det extra pensionstillskottet även sedan de beviljats ålderspension står i motsättning till grundtankama bakom reformen om rätt till dubbelt pensionstillskott till förtidspension. Alla sådana lösningar skulle vara behäftade med allvarliga nackdelar i olika hänseenden. Den ifrågasatta ändringen måste vidare vägas mot andra beaktansvärda reformönskemål. Mot bakgrund av det anförda finner kommittén att så starka skäl talar mot en ändring av reglerna för pensionstillskott i här behandlat avseende att kommittén inte anser sig böra framlägga något förslag härtill.

13.3. Handikappersättning till invandrare

I kommitténs uppdrag ingår att överväga om det finns skäl att ändra de regler som f. n. gäller i fråga om invandrares rätt till handikappersättning vid bosättning i Sverige. Uppdraget i denna del grundar sig på socialförsäkrings- utskottets betänkande 1978/ 79: l 5 med anledning av bl. a. motionen 1978/79:875.

Som framgår av översikten i avsnitt 2.1.2 över gällande bestämmelser för rätt till folkpension är en utlänning som är bosatt i Sverige på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt här i landet en viss minsta tid. I vad gäller rätten till handikappersättning (och förtidspension) krävs antingen att utlänningen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt här sedan kortare tid, att han har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden.

De nämnda reglerna infördes i den svenska lagstiftningen med verkan fr. o. m. den 1 juli 1979. Dessförinnan reglerades utlänningars rätt till folkpension uteslutande genom konventioner som Sverige ingått med andra länder eller eljest anslutit sig till. Till grund för de nu gällande bestämmelserna i AFL ligger de förslag härom som pensionskommittén lade fram i sitt senaste betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. ] betänkandet förordade kommittén att invandrare skulle tillförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av likställdhet med svenska medborgare i fråga om rätt till folkpension efter viss tids vistelse i Sverige. Enligt kommitténs förslag skulle uppställas i princip samma kvalifikationsvillkor som enligt den europeiska pensionsöverenskom- melsen av år 1953 (se under avsnitt 2.5.1). Detta innebar att den som vistats i Sverige minst 15 år efter fyllda 20 år, varav minst fem år omedelbart före pensionsansökan, skulle ha rätt till folkpension enligt samma regler som svensk medborgare så länge han är bosatt i Sverige. Beträffande förtidspension och handikappersättning skulle därutöver krävas att utlänningen hade bosatt sig i Sverige innan nedsättningen av prestationsförmågan första gången medicinskt konstaterades. Kommittén framhöll att den förordade lösningen byggde på ett redan känt internationellt regelsystem som har accepterats av åtskilliga länder.

I den proposition ( 1 978/ 79:75) som utarbetades på grundval av kommitténs förslag i bl. a. förevarande del anslöt sig departementschefen till principför- slaget att det skulle skapas ett minimiskydd för samtliga i Sverige bosatta

invandrare i den form att de skall vara likställda med svenska medborgare i fråga om rätt till folkpension förutsatt att de har bott här en längre tid. Mot bakgrund av synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen ansåg emellertid departementschefen att kvalifikationstiden borde göras kortare än vad kommittén föreslagit och i stället anknytas till vad som föreskrivs i 1962 års ILO-konvention (nr 1 18) om utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet samt till stadgandena i principkonven- tionen med Österrike och i andra moderna socialförsäkringskonventioner mellan Sverige och annat land (jfr under avsnitt 2.5). 1 vad avser handikapp- ersättning och förtidspension borde därför — efter mönster av de nämnda konventionerna — kvalifikationstiden bestämmas till fem år. Hade invand- raren varit normalt arbetsför minst ett år under den tid han varit bosatt i Sverige, skulle dock dessa förmåner kunna utgå redan därefter.

De i propositionen framlagda förslagen vann riksdagens bifall (SfU 1978/ 79: 1 5, rskr 164). Med anledning av en motion ansåg dock riksdagen att frågan om kvalifikationstiden för handikappersättning borde bli föremål för översyn. I motionen (1978/79:875) framhölls att propositionens förslag om handikappersättning inte löser problemen för invandrare som är handikap- pade vid ankomsten till Sverige. Motionärerna anförde bl. a. att Sverige har tagit emot flyktingari medvetande om att de haft olika handikapp och att flera blinda politiska flyktingar finns i landet. Även om dessa efter utbildning har kunnat få arbete och i många fall arbete jämsides med svenskar med samma handikapp har de — påpekade motionärerna — trots motsvarande merutgifter inte haft samma möjlighet som svenska medborgare att få handikappersätt- ning. Enligt motionärerna skulle ett förslag som jämställer invandrare med svenska medborgare i detta hänseende innebära en ringa ekonomisk belast- ning. Motionärerna hemställde därför att bestämmelserna om rätten till handikappersättning snarast skulle ses över.

Socialförsäkringsutskottet hänvisade till att departementschefen i proposi— tionen inte hade funnit skäl att då föreslå kortare kvalifikationsregler för folkpensionsförmåner än som stadgas i principkonventionen med Österrike. Utskottet anslöt sig till denna bedömning. Emellertid fann utskottet motio— näremas synpunkter värda beaktande och ansåg därför att den aktualiserade frågan borde bli föremål för översyn. Den förordade översynen kunde ske antingen i anslutning till riksförsäkringsverkets uppdrag att se över handi- kappersättningen i vissa delar eller på sätt regeringen fann lämpligt. Detta borde ges regeringen till känna. Utskottets hemställan godtogs av riksdagen. Genom beslut den 31 maj 1979 har regeringen överlämnat utkottsbetänkan- det och motionen till pensionskommittén för behandling av där berörda frågor.

Pensionskommittén vill framhålla att de nu gällande reglerna om invand- rares rätt till handikappersättning vid bosättning i Sverige trädde i kraft så sent som för ca två år sedan. Som framgår av redogörelsen ovan är avsikten med bestämmelserna att ge invandrare ett lagfäst minimiskydd i form av svensk folkpension efter viss tids bosättning här i landet. De uppställda kvalifika- tionstidema bygger på den reglering som finns i nyare socialförsäkringskon- ventioner mellan Sverige och andra länder. Genom propositionens förslag sattes sålunda kvalifikationstiden enligt huvudregeln ned från av kommittén föreslagna 15 år till fem år. Detta innebär att alla invandrare numera

garanteras rätt till handikappersättning på samma villkor som svenska medborgare senast vid den tidpunkt när de har bott häri landet i fem år och detta oavsett om de varit handikappade redan vid ankomsten till Sverige. Med hänsyn till det anförda anser kommittén att det kan ifrågasättas om det finns anledning att redan nu ytterligare sänka kvalifikationstiden för rätten till handikappersättning. Innan en sådan ändring övervägs bör enligt kommitténs mening erfarenheterna av de nya reglernas tillämpning avvaktas längre tid än vad som hittills förflutit. Härför talar också den omständigheten att en ändring av förevarande villkor i den svenska lagstiftningen sannolikt skulle få återverkningar på den reglering som finns i de bilaterala socialförsäkrings- konventionema och på de konventionsförhandlingar som f. n. förs. Synpunk- ter av bl. a. detta slag har även föranlett kommittén att nu inte föreslå en sänkning av kvalifikationstiden för rätt till folkpension i form av barnpension (jfr avsnitt 7.2.3).

Någon generell sänkning av kvalifikationstiden för rätt till handikapper- sättning anser kommittén sålunda inte vara påkallad f. n. Emellertid har kommittén övervägt olika lösningar som mera direkt skulle ta sikte på de problem som framhållits i den överlämnade motionen. I denna synes nämligen i första hand ha beaktats de svårigheter som kan uppkomma för handikappade politiska flyktingar. Kommittén har därvid bl. a. diskuterat om det finns möjlighet att låta eventuella ändrade regler omfatta enbart t. ex. personer som saknar medborgarskap i annat land eller som är politiska flyktingar. Bestämmelser med denna innebörd skulle emellertid med fog kunna betraktas som orättvisa av andra kategorier invandrare, och de skulle ofrånkomligen medföra svåra gränsdragningsproblem i den praktiska tillämp- ningen. Med hänsyn till det nära sambandet mellan handikappersättning och förtidspension fick vidare sannolikt övervägas att låta sådana ändrade regler omfatta även den senare pensionsformen. Ändringen skulle därmed få en betydligt större och mer svårbedömd verkan än den primärt avsedda. Det sagda utgör för övrigt ett motiv också för att inte nu genomföra en generell sänkning av kvalifikationstiden. Kommittén har med hänsyn till anförda förhållanden avvisat också lösningar av här berört slag.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén inte nu böra föreslå någon ändring av gällande bestämmelser om invandrares rätt till handikappersätt- ning vid bosättning i Sverige.

14. Samlade kostnadseffekter av kommitténs förslag

Kommittén har i de föregående avsnitten lagt fram en rad förslag till förändringar av olika regler inom den allmänna försäkringen och inom arbetsskadeförsäkringen. I resp. avsnitt har därvid redovisats beräkningar om de kosmadseffekter som kan förväntas vid genomförande av de skilda förslagen. I syfte att ge en mer överskådlig bild av förslagens konsekvenser i kostnadshöjande och kostnadssänkande riktning, lämnas i förevarande avsnitt en sammanställning av huvudresultaten av de i tidigare avsnitt angivna kostnadsberäkningama. Här redovisas även beräkningar om kostnader för information till allmänheten om den föreslagna familjepensionsreformen. Slutligen ges en översikt över beräkningar som kommittén låtit utföra om de skilda förslagens konsekvenser i administrativt hänseende och om de kost- nadseffekter som härvidlag kan antas bli följden.

Kommittén avstår av skäl som angivits i det föregående från att lägga fram förslag om vid vilken tidpunkt nya regler på olika områden bör träda i kraft. Vid kostnadsberäkningama har det dock varit nödvändigt att ha en viss bestämd tidpunkt härför som utgångspunkt. Härvid har den 1 januari 1983 valts som tänkt ikraftträdandedatum.

Alla beräkningar är utförda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr och avser således effekterna vid oförändrat prisläge.

Beräkningar om kostnadseffektema beträffande den föreslagna familjepen- sionsreformen inom den allmänna försäkringen har kommittén utförligt redovisat i avsnitt 9.3. Som angivits där har dessa beräkningar gjorts på sådant sätt att detär möjligt att följa kostnadsutvecklingen i princip är från år från det reformen träder i kraft fram till dess det nya systemet för efterlevandepensio- nering kommit i fullfunktion efter ca 50 år. För att ge en mer rättvisande bild har jämförelser därvid gjorts fortlöpande mellan de beräknade kostnaderna för det reformerade systemet — inkl. änkepension som utges med stöd av övergångsbestämmelser till detta — och den kostnadsutveckling som kan förutses för framtiden om man bibehåller nuvarande regler för familjepension oförändrade.

Årskostnaden inom folk- och tilläggspensioneringen för de förmåner som enligt förslaget skall utges i form av familjepension kan på fullfunktionsstadiet fr. o. m. år 2010 beräknas till 1 394 milj. kr. Härav avser 665 milj. kr folkpensioneringen och 729 milj. kr tilläggspensioneringen. Kostnaderna för barnpension kan uppskattas utgöra 736 milj. kr, medan således 658 milj. kr faller på familjepension åt vuxna efterlevande (359 milj. kr för ettårigt omställningsbidrag, 91 milj. kr för omställningsbidrag vid vård av barn och

208 milj. kr för försörjningsbidrag).

En jämförelse mellan det föreslagna systemet för efterlevandepension och oförändrade regler härför visar att det under de första tolv åren efter ikraftträdandet skulle uppkomma ökade kostnader inom den allmänna pensioneringen. Denna kostnadsökning har för folk- och tilläggspensione- ringen tillhopa beräknats utgöra 74 milj. kr år 1983, 188 milj. kr år 198 5 och 199 milj. kr år 1990.

Inom folkpensioneringen kan kostnadsökningen uppskattas till 41 milj. kr år 1983, 106 milj. kr år 1985 och 108 milj. kr år 1990.

Inom tilläggspensioneringen beräknar kommittén att de ökade årliga kostnaderna kommer att uppgå till 33 milj. kr år 1983, 82 milj. kr år 1985, 91 milj. kr år 1990, 64 milj. kr år 1995 och 5 milj. kr år 2000.

Förslaget kommer således att ge upphov till ökade kostnader under de första tolv åren efter reformens ikraftträdande. Därefter kan emellertid de årliga kostnaderna för familjepension antas bli lägre än vad de skulle blivit om nuvarande regler härför hade bibehållits oförändrade. Den sålunda inträdda årliga kostnadsminskningen blir större och större för varje år fram till dess hittillsvarande änkepensionering är helt avvecklad. För folk- och tilläggspen- sioneringen sammantagna kan beräknas uppkomma årliga kostnadsbespa- ringar med 6 milj. kr år 1995, 438 milj. kr år 2000, 1 800 milj. kr år 2010 och 4 462 milj. kr år 2020. Vid beräkningamas slutpunkt år 2030 antas kostnadsminskningen utgöra 6 455 milj. kr per år. De sammanlagda kost- nadsökningar som uppkommer under de första tolv åren efter ikraftträdandet motsvaras av minskade kostnader som kan beräknas ha nått totalt sett samma storlek redan efter ytterligare sju år, dvs. år 2001. Balans kan då sägas ha uppkommit kostnadsmässigt mellan det föreslagna och det nuvarande systemet för familjepension. Fr. o. m. år 2002 uppstår kostnadsbesparingar av snabbt växande storlek.

Kostnadsminskningar uppkommer inom folkpensioneringen fr. o. m. något av åren mellan 1990 och 1995. På ftrllfunktionsstadiet år 2030 och framöver kan de beräknas uppgå till 854 milj. kr per år.

Inom tilläggspensioneringen minskar kostnaderna i jämförelse med dagens system fr. o. m. år 2001. I fullfunktion kan den årliga kostnadsbesparingen uppskattas till ca 5 600 milj. kr.

Kommitténs förslag till reformerat efterlevandestöd inom arbetsskadeför- säkringen kan beräknas ge upphov till mycket små - i princip försumbara — kostnadsökningar under de första åren efter ikraftträdandet. Redan efter ett fåtal år uppkommer emellertid också på detta område kostnadsbesparingar i förhållande till vad som skulle bli fallet om nuvarande regler bibehålls oförändrade. På fullfunktionsstadiet efter närmare 50 år kan kostnaderna för livräntor inom arbetsskadeförsäkringen till efterlevande barn och make beräknas ha sjunkit från ca 35 milj. kr, vilket skulle bli årskostnaden vid oförändrat regelsystem, till ca 20 milj. kr, dvs. en minskning med 15 milj. kr per år. En närmare redogörelse för kostnadseffektema av kommitténs förslag till reformerat efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen har lämnats i avsnitt 10.5.

Kommittén har i avsnitt 1 1 lagt fram förslag att den särskilda folkpensions- förmånen hustrutillägg på sikt skall successivt avvecklas som en självständig förmån. Med hänsyn till innebörden av de samtidigt föreslagna övergångsbe-

stämmelserna kan detta förslag beräknas få mer påtagliga effekter i kostnads— hänseende först fr. o. rn. år 1990. Kostnaderna kan då antas ha minskat med 14 milj. kr för år räknat. Den årliga kostnadsminskningen kan för tiden därefter uppskattas utgöra 35 milj. kr år 1995, 304 milj. kr år 2000 och 776 milj. kr år 2005. I fullfunktion år 2010 och framöver kan kostnadsbesparingen beräknas utgöra 780 milj. kr per år. Närmare uppgifter om kostnadsberäk- ningama i fråga om hustrutillägget har lämnats i avsnitt 1 1.6.

Kommittén redovisar i avsnitt 12 en rad förslag med avseende på den särskilda folkpensionsförmånen bamtillägg. Sammantagna kan dessa förslag beräknas medföra kostnadsökningar med ca 55 milj. kr för år räknat. Huvudddelen av dessa ökade kostnader, 35 milj. kr, blir följden av förslaget att höja åldersgränsen för rätt till bamtillägg så att tillägg kan utgå fram till dess barnet fyller 18 år. Den föreslagna förändringen beträffande reglerna om reducering av bamtillägg med hänsyn till den försäkrades ATP skulle innebära en kostnadsökning för år med 13 milj. kr. Resterande kostnadshöj— ning blir resultatet av förslagen om införande av rätt till helt bamtillägg för barnets båda föräldrar och om avskaffande av bestämmelsen omnedsättning av tilläggets belopp i fall då barnet är berättigat till bampensiQILKostnads- beräkningarna på detta område har redovisats i avsnitt 12.5.6.

Slutligen skulle kommitténs förslag i avsnitt 13.1 om rätten till pensions- tillskott ]ör änka ejfer avliden som omfattats av undantagande från försäk- ringen för tilläggspension medföra ökade kostnader med 10—1 5 milj. kr för år räknat. Denna vid ikraftträdandet direkt inträdda kostnadsökning kan förutses komma att minska successivt under tiden därefter (se avsnitt 13.1.4).

I tabell 14.1 lämnas en sammanställning av vissa av kostnadseffektema av kommitténs olika förslag.

Tabell 14.1 Sammanställning av vissa kostnadseffekter under perioden 1983—2030 av kommitténs olika förslag. Okade (+) resp. minskade (—) kostnader för år vid basbeloppet 17 300 kr”

Förslag avseende Kostnadseffekter i förhållande till oförändrat regelsystem, milj. kr per år

1983 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

Familjepensioneringen+74 +188 +199 —6 —438 — 995 —1800 —3067 —4462 —5676 —6455 Arbetsskadeförsäk-

ringens efter-

levandeskydd — — — — 2 — 7 — 12 — 12 — 13 - 14 — 14 — 15 Hustrutillägg — — — 14 —35 —304 — 776 — 780 — 780 — 780 — 780 — 780

Bamtillägg + 55 + 55 + 55 +55 + 55 + 55 + 55 + 55 + 55 + 55 + 55

Pensionstillskott

till änka + 15 + 15 + 12 +10 + 8 + 5 + 3 — — — — Summa +144 +258 +252 +22 —686 —1 723 —2 534 —3 805 —5 201 —6 415 —7 195

” Tabellen redovisar inte alla kostnadskonsekvenser, t. ex. inte effekterna i skattehänseende eller i administrativt avseende. Inte heller redovisar tabellen beräknade ökade kostnader för bostadsstöd och på grund av överströmning till andra förmåner såsom förtidspension. Stora skiljaktigheter föreligger också mellan beräkningamas inbördes exakthet. Därför måste sammanställningen bedömas med försiktighet och närmast ses som räkneexempel vilka illustrerar endast vissa kostnadskonsekvenser.

De angivna kostnadsberäkningama måste bedömas med försiktighet. I synnerhet gäller detta beräkningarna om kostnadseffektema för framtiden av den föreslagna familjepensionsreformen. Detsamma kan sägas om beräkning- ama vad avser efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Resultaten bör på dessa områden snarast ses som räkneexempel avsedda att ge en ungefärlig bild av utvecklingen i kostnadsavseende. Beräkningarna i dessa delar har nämligen krävt antaganden på en mängd olika punkter, och de omspänner en så lång tidrymd framöver som ca 50 år.

Det sagda betyder också att man egentligen inte bör, på sätt som gjorts i tabell 14. 1 , jämföra kostnadsberäkningama av kommitténs skilda förslag med varandra, eftersom det föreligger stora skiljaktigheteri deras relativa exakthet. Beräkningarna om kostnadsutvecklingen för efterlevandestödet avser sålunda en lång period framöver varunder nu rådande förhållanden i olika hänseenden förutsatts bli bestående, och de kan därför helt naturligt visa enbart utvecklingen i stort. Å andra sidan kan uppskattningarna om kostnadsföränd- ringarna av kommitténs förslag beträffande t. ex. barntillägget anses ge en tämligen exakt bild av förslagets effekter i detta avseende. Redan storleksord- ningen av kostnaderna på skilda fält talar för övrigt mot en jämförelse av berört slag.

Redovisade beräkningar avser vidare inte samtliga kostnadskonsekvenser av kommitténs förslag. Sålunda har t. ex. inte kunnat beräknas vilken effekt kommitténs förslag till reformerad efterlevandepensionering kommer att ha på kosmadema för bostadsstöd i olika former. Sådana beräkningar skulle, med hänsyn till de många och osäkra antaganden som fick göras, bli tämligen meningslösa (jfr avsnitt 9.3). Det kan dock i detta avseende förutses en reducering för framtiden av kostnaderna för kommunalt bostadstillägg (KBT) till änkepension, vilka f. n. överstiger 100 milj. kr för år räknat, samtidigt som det sker viss mindre ökning av kostnaderna för sådant tillägg till ålderspen- sion. Ytterligare kan antas att det efter genomförande av kommitténs förslag kommer att ske en viss omfördelning från KBT till statskommunala bostadsbidrag (SKBB). En ökning av kostnaderna för SKBB kan komma att bli följden också av det förhållandet att tyngdpunkten i familjepensioneringen läggs på stödet till efterlevande barn och av att detta stöd — till skillnad från pension till vårdnadshavaren —enligt dagens regler inte inverkar på underlaget för inkomstprövningen av SKBB.

Inte heller har vid beräkningama kunnat tas hänsyn till eventuella ökade kostnader för pensionstillskott till egenpension. Det kan dock härvidlag förutsättas röra sig om endast marginella kostnadseffekter (jfr avsnitt 9.3).

Svåra att uppskatta är också det föreslagna nya systemets konsekvenser i skattehänseende. Den årliga kostnadsminskning för familjepensioneringen m.m. som kan påräknas fr.o.m. viss tid efter reformens ikraftträdande motverkas i viss utsträckning av en samtidig minskning av underlaget för inkomstskatt. Vidare kan överflyttningen av det ekonomiska stödet till efterlevande barn och i många fall en uppdelning av detta på flera skilda skattesubjekt förutsättas ge ett visst bortfall av skatteintäkter för utgiven familjepension.

Överhuvudtaget måste beaktas att den föreslagna familjepensionsreforrnen inte kan förmodas ge upphov till fiJllt så stora utgiftsminskningar för den allmänna försäkringen som de ovan angivna kostnadsberäkningama utvisar.

Det kan nämligen också i övrigt antas ske en viss överströmning till andra förmåner inom — och även utom — försäkringen. Sålunda kan man räkna med att det på sikt sker en ökning av antalet förtidspensioner, därigenom att sådan pension beviljas efterlevande kvinnor som enligt hittillsvarande regler skulle kunnat erhålla änkepension eller hustrutillägg. Man kan också räkna med att efterlevande i ökad utsträckning tari anspråk samhällets arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder och stödformer. En sådan överströmning är en utgångspunkt och en förutsättning för kommitténs förslag på efterlevande- pensioneringens område. I samtliga nämnda hänseenden är det ytterst vanskligt att ange några närmare uppgifter om kostnadseffektema.

Ytterligare kan här framhållas att den reform på familjepensioneringens område m.m. som kommittén nu lägger fram förslag om måste beräknas påkalla omfattande injbrmationsinsatser gentemot allmänheten. Sådana insatser kommer att medföra vissa kostnader av engångsnatur. Kommittén har låtit utföra beräkningar om storleken av kosmadema för sådan informa- tion.

Härvid har förutsatts att det i anslutning till reformens ikraftträdande genomförs omfattande insatser för att till allmänheten föra ut information om reformens innebörd. Kommittén har räknat med att detta görs genom flera olika media. Sålunda antas att det sker annonsering i dagspress, viss veckopress och fackförbundspress samt att information lämnas i TV. Vidare bör speciella insatser göras med sikte på invandrare. Kommitténs beräkningar förutsätter även att det till kvinnor som redan uppbär änkepension vid reformens ikraftträdande lämnas särskild information.

Med dessa utgångspunkter kan kostnaderna för infomiation om reformen uppskattas till drygt 2 milj. kr.

Kommittén har vidare låtit utföra beräkningar av de administrationskost- nader som kan väntas uppkomma till följd av de förslag som kommittén lägger fram i detta betänkande. Vid beräkningarna görs en jämförelse med de kostnader som i dag följer med nuvarande bestämmelser på de olika områdena. Den föreslagna reformen av familjepensioneringen m. m. ger upphov till dels utvecklingskostnader för riksförsäkringsverket, dels kostnader för handläggningen vid de allmänna försäkringskassoma och försäkrings- domstolama.

Vad gäller utvecklingskostnader uppkommer sådana med hänsyn till följande omständigheter. Samtliga bampensioner i pensionsdatabasen omprövas enligt de nya reglerna härför. Detta görs även med avseende på alla bamtillägg, och i det avseendet tas också fram uppgifter om fall där rätt till bamtillägg kan uppkomma till följd av att åldersgränsen härför höjs från 16 till 18 år. Berörda pensionstagare aviseras om de nya reglerna. I och med att det under lång tid framöver kommer att finnas två olika system för efterlevande- pensionering fordras en dubblering av så gott som samtliga rutiner för maskinell handläggning av familjepensioner. De nuvarande rutinerna behö- ver förstärkas för att klart skilja de olika systemen åt. T. ex. får avisering till dödsbo göras med skilda typer av aviseringsblanketter, ansökningsblanketter och inforrnationsbroschyrer. Nya blanketter i det och andra avseenden behöver utarbetas. Ytterligare förutsätts att samtliga som uppbär omställ- ningsbidrag för en tid av ett år aviseras om eventuell rätt till omställningsbi- drag för förlängd tid resp. till försörjningsbidrag innan det förstnämnda

bidraget upphör att utges.

Det löpande arbetet med tillsyn av de maskinella rutinerna kommer att kräva ökade personalinsatser under den tid efterlevandepension kan beviljas enligt såväl det nuvarande som det nya systemet härför. Volymmässigt fordras däremot ingen ökning. Också det föreslagna systemet för efterlevandelivräntor inom arbetsskadeförsäkringen ger anledning till en del justeringar.

Införandet av ett förändrat efterlevandestöd beräknas totalt kräva fem årsarbetskrafter till en kostnad om 700 000 kr (vid en beräknad kostnad om 140 000 kr per årsarbetskraft). Härtill kommer kostnader för den maskinella bearbetningen av bampensioner och bamtillägg vid ikraftträdandet av de nya reglerna, vilka kostnader kan beräknas uppgå till 15 000 kr resp. 25 000 kr, samt kostnader om 100 000 kr för maskinell omskrivning av nuvarande program. Sammanlagt uppstår således vid ikraftträdandet en engångskostnad i storleksordningen knappt 850 000 kr. Till detta kommer kostnader för att utarbeta utbildningsmaterial.

Arbetet med tillsyn av de maskinella rutinerna beräknas fram till ca 20 år efter ikraftträdandet medföra behov av ytterligare en halv årsarbetskraft, motsvarande en årlig kostnad om 70 000 kr.

Vid beräkningarna av adm in istrationskostnaderna för försäkringskassoma har uppskattningar om handläggningstidema främst gjorts utifrån kassomas arbetsredovisningssystem. Därvid har måst antagas att handläggningsrutiner- na blir i stort sett oförändrade under beräkningsperioden. Beräkningarna bygger vidare på samma uppskattningar om antalet berättigade efterlevande m. fl. som legat till grund för kommitténs övriga kostnadsberäkningar i detta betänkande.

De nu gällande reglerna för familjepension samt för barn- och hustrutillägg kan antas inom försäkringskassoma kräva en sammanlagd resursåtgång om 120 årsarbetskrafter (23 för barnpension, 20 för bamtillägg, 47 för änkepen- sion och 30 för hustrutillägg). Den sammanlagda årskostnaden härför kan, vid en beräknad kostnad om 1 10 000 kr per årsarbetskraft hos försäkringskassor- na, uppskattas utgöra drygt 13 milj. kr.

I fråga om det föreslagna nya systemet för efterlevandepensionering m. in. kan beräknas att detta på fullfunktionsstadiet likaledes kräver en resursåtgång om 120 årsarbetskrafter till en kostnad —i dagens penningvärde — om drygt 13 milj. kr. Totalt sett skulle således de olika förslag som kommittén nu lägger fram inte innebära någon ökning eller minskning av försäkringskassomas administrationskostnader.

Vid beräkningarna har antagits att det på dessa förmåners fullfunktionssta- dium (fr. o. m. är 2005) kommer att fordras ca 40 årsarbetskrafter för handläggning av ärenden om omställningsbidrag. Resursåtgången för ärenden om försörjningsbidrag har härvid - inkl. omprövningar av tidigare beviljade bidrag — förutsatts kräva ca 35 årsarbetskrafter. De föreslagna förändringarna inom barnpensioneringen har bedömts inte medföra några större konsekven- ser vad gäller handläggningstid och antal ärenden. Resursåtgången har därför beräknats bli av samma omfattning som enligt nuvarande regler, dvs. ca 23 årsarbetskrafter.

Även förslagen vad avser bamtillägg har antagits medföra endast marginella förändringar handläggningsmässigt. Till följd av förslaget om höjd åldersgräns har dock räknats med en ökning av antalet årsarbetskrafter för ärenden om

bamtillägg från 20 till 22.

Inte heller förslaget till förändrat efterlevandeskydd inom arbetsskadeför- säkringen kan förutsättas innebära några mer påtagliga administrativa konsekvenser för försäkringskassoma, bl. a. på grund av att antalet ärenden om livräntor till efterlevande är mycket begränsat.

Beträffande hustrutillägg beräknas antalet nybeviljade sådana minska långsamt under åren 1983—1998. Därefter sker en snabb avveckling fram t. o. m. är 2003. Till följd härav har då inträtt ett minskat behov av ca 30 årsarbetskrafter.

Vad avser änkepension som kommer att utges med stöd av de föreslagna övergångsbestämmelsema upphör sådan pension att nybeviljas inom folkpen- sioneringen fr. o. rn. år 2003 och inom tilläggspensioneringen fr. o. m. omkring år 2040. Flertalet av dessa ärenden handläggs maskinellt. Endast ett mindre antal fordrar manuell handläggning. Resursåtgången för änkepension kan beräknas minska successivt från nuvarande ca 47 årsarbetskrafter till 20 år 2005, och administrationskostnadema härför kan beräknas ha helt upphört omkring år 2040. Detta innebär att det under tiden från det den reformerade familjepensioneringen nått sitt fullfunktionsstadium fram till dess änkepen- sion slutar att nybeviljas uppkommer behov av ett totalt sett ökat antal årsarbetskrafter för försäkringskassoma. Under denna tid kommer två skilda system att tillämpas vid sidan av varandra. Dessa tillfälligt ökade administra- tionskostnader kan beräknas utgöra ca 2,2 milj. kr årligen år 2005 (motsva- rande ca 20 årsarbetskrafter extra). För tiden därefter minskar dessa ökade kostnader successivt för att så småningom helt upphöra.

Uppgifter om de gjorda beräkningarna om administrationskostnader för försäkringskassoma redovisas mer utförligt i tabell 14.2.

Tabell 14.2 Beräknade administratiomkostnader för försäkringkassoma enligt nuvarande och enligt föreslagna regler för familjepension samt för barn- och hustrutillägg. Åren 1983, 2005 och 2040. Oför—ändrat prisläge

Förmån Nuvarande regler Föreslagna regler Års- Kostnad År 1983 År 2005 År 2040 arbets- (1 000 kr) __ _— ___—— krafter Års- Kostnad Års- Kostnad Års- Kostnad arbets- (] 000 kr) arbets- (1 000 kr) arbets- (1 000 kr) krafter krafter krafter Barnpension 23 2 530 23 2 530 23 2 530 23 2 530 Omställningsbidrag — — 15 1 650 40 4 400 40 4 400 Försörjningsbidrag — — — — 35 3 850 35 3 850 Ankepension 47 5 170 43 4 730 20 2 200 — — Bamtillägg 20 2 200 22 2 420 22 2 420 22 2 420 Hustrutillägg 30 3 300 30 3 300 — — — — Totalt 120 13 200 133 14 630 140 15 400 120 13 200

Härjämte kan beräknas uppkomma kostnader hos försäkringskassoma för utbildning av personalen med anledning av de nya reglerna om familjepension m. m. Denna kan beräknas ge upphov till en engångskosmad i storleksord- ningen drygt 3 milj. kr.

Även för måltillströmningen hos försäkringsdomstolama torde kommit- téns förslag om en genomgripande nydaning av familjepensioneringen få konsekvenser. Förslaget innebär att nya förmåner införs. Övergångsbestäm- melsema medför att gamla och nya regler kommer att tillämpas parallellt under många årtionden och att familjepension under viss tid — genom att även män ges rätt till sådan pension — kommer att utges i ett större antal fall än vad som sker enligt nuvarande regler. Rätten till försörjningsbidrag skall bli beroende av en prövning som har stora likheter med den som görs i fråga om förtidspension och som ger anledning till åtskilliga överklaganden.

Det sagda utgör exempel på omständigheter som ger anledning till antagandet att måltillströmningen hos försäkringsdomstolama efter reformen kan komma att öka i inte obetydlig mån. Att göra försök att närmare precisera denna ökning är vanskligt. Nämnas kan dock att en tillströmning av ytterligare 1 000 mål per år till försäkringsrättema nödvändiggör ytterligare en dömande avdelning och att kostnaden härför utgör i runda tal 2 milj. kr per år.

15. Specialmotivering till författningsförslagen

I enlighet med de överväganden som redovisats i det föregående har kommittén upprättat förslag till erforderliga ändringar i olika författningar. Härvid lägger kommittén fram ändringsförslag med avseende enbart på de lagar som berörs av betänkandet. Härutöver föranleder förslagen ändringar av ett flertal olika kungörelser och förordningar. T. ex. blir det påkallat att ändra vissa paragrafer i arbetsmarknadskungörelsen (l966:368; omtryckt 19791528), i kungörelsen (19721412) om sjömanspension och i förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer nr. 11. I dessa delar har kommittén inte funnit det motiverat att redovisa några konkreta författningsförslag, eftersom det i regel rör sig om endast rena följdändringar.

I specialmotiveringen nedan kommenteras närmare de författningsförslag som. kommittén sålunda redovisar.

15.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. Om sjukpenning 3 och 8 åå Paragraferna reglerar samordningen mellan sjukpenning och försörjningsbi- drag.

Av 3 5 följer att sjukpenning inte kan utges till den som uppbär helt försörjningsbidrag. Inte heller skall sjukpenning kunna utgå till efterlevande som uppburit helt försörjningsbidrag under månaden före den varunder vederbörande börjat uppbära hel ålderspension.

Utgår två tredjedels eller halvt försörjningbidrag, skall sjukpenning kunna utges enligt samma principer som för försäkrad med partiell förtidspension. En sådan efterlevande kan vara sjukpenningförsäkrad om han har erforderlig inkomst av förvärvsarbete. Bedömningen av om han skall vara berättigad till sjukpenning och om han i så fall skall erhålla hel eller halv sjukpenning får därvid ske med utgångspunkt från den del av den försäkrades förvärvsmöjlig- heter som inte är nedsatta och som kan utnyttjas till förvärvsarbete och som således ligger till grund för tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen. Sjukpenning skall givetvis inte utges med anledning av den nedsättning av förvärvsmöjlighetema som föranlett beviljandet av det partiella försörjnings- bidraget. En efter beviljandet av partiellt försörjningsbidrag kvarstående

sjukpenningförsäkring är avsedd för inkomstbortfall på grund av antingen tillfällig sjukdom eller senare inträdd försämring av de vid beviljandet av bidrag föreliggande förvärvsmöjlighetema. Reglerna i detta hänseende har intagits i 8 &.

55

I paragrafens första stycke har införts en ny punkt c, som reglerar frågan om omprövning av efterlevandes tillhörighet till sjukpenningförsäkringen i fall då den efterlevande beviljas försörjningsbidrag eller då utgående sådant bidrag ändras. I detta avseende skall den efterlevande behandlas på samma sätt som en försäkrad med förtidspension.

5 kap. Om allmänna förutsättningarför rätt till folkpension

Ändringarna i kapitlet föranleds av kommitténs förslag om den reglering som i internationellt hänseende skall gälla med avseende på rätten till folkpension från den reformerade familjepensioneringen. I fråga om barnpension föreslår kommittén härvidlag inga förändringar gentemot vad som nu gäller (avsnitt 7.2.3). Vad avser förmåner till vuxna efterlevande skall enligt förslaget rätten till omställningsbidrag följa samma regler som nu gäller för änkepension, medan försörjningbidrag inte skall kunna utbetalas till den som är bosatt utanför Sverige (avsnitt 8.7). Detta följer av huvudregeln i ] å och har påkallat ändringar i 2 &.

Beträffande rätten för utländska medborgare (och statslösa) att uppbära omställnings- och försörjningsbidrag vid bosättning i Sverige föreslår kom- mittén att det skall tillämpas samma regler som nu gäller för änke- och barnpension. Med hänsyn härtill och då regleringen i 45 tar sikte på all familjepension, varmed skall förstås bl. a. omställning- och försörjningsbi— drag, erfordras inte någon ändring av den paragrafen.

Ändringen i 55 motiveras av att enligt förslaget omställnings- och försörjningsbidrag, när den berättigade fyller 65 år, inte automatiskt skall ersättas av ålderspension även om vederbörande då inte uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för utlänningars rätt till den förmånen (se avsnitt 8.7).

6å öppnar möjligheter till dispens i vissa fall från villkoren för rätt till pension vid bosättning utomlands. Paragrafen avser alla former av folkpen- sion och kommer därför att gälla även beträffande de förmåner som skall utges inom ramen för den reformerade familjepensioneringen, dvs. såväl bampen- sion som omställnings- och försörjningsbidrag. Dispensregeln kan tillämpas till förmån för alla oavsett medborgarskap. Tillämpningen av dispensregeln på försörjningsbidrag behandlas närmare i kommentaren till 14 kap. 7 5.

På grund av de nya efterlevandeförrnånemas mer behovsinriktade och tidsbegränsade karaktär uppkommer i praktiken en viss skillnad gentemot änkepension i vad avser utlänn ingars möjligheter att beviljas familjepension. Om den efterlevande vid tidpunkten för dödsfallet inte har vistats i Sverige tillräckligt länge för att då bli berättigad till pension utan uppfyller föreskriven kvalifikationstid först viss tid därefter, börjar nämligen enligt de för änkepen- sion gällande reglema denna förmån att utbetalas från den nämnda senare tidpunkten. Detsamma kommer att bli fallet med avseende på omställnings-

och försörjningsbidrag. Omställningsbidraget skall dock utgå under enbart en tid av ett år räknat från dödsfallet resp. så länge det yngsta barnet är under åtta år. Denna period börjar alltid att löpa direkt från tidpunkten för dödsfallet. Vid utgången av denna tid föreligger inte längre rätt till bidrag. Har en utländsk medborgare då inte fullgjort tillräcklig bosättningstid, kommer vederbörande därför inte att kunna erhålla omställningsbidrag.

På liknande sätt kan komma i fråga att bevilja en utlänning folkpension i form av försörjningsbidrag enbart i de fall då denne uppfyllt den föreskrivna kvalifikationstiden före det rätten till bidrag preskriberats med stöd av 8 kap. 6 & fjärde stycket. Detta inträffar ett år efter det att rätten till omställningsbi- drag har upphört, dvs. tidigast två år efter dödsfallet, eftersom rätten till försörjningsbidrag inträder vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag upphör. Har emellertid den utländske medborgaren före preskriptionens inträde varit oavbrutet bosatt i Sverige erforderlig tid, skall försörjningsbidrag kunna beviljas vederbörande från den tidpunkt då detta krav blivit uppfyllt under förutsättning att övriga villkor för rätt till bidrag då är för handen. Bl. a. måste den efterlevandes förvärvsmöjligheter ha varit nedsatta alltsedan tidpunkten för dödsfallet och han eller hon måste uppfylla villkoren för rätt till omställningsbidrag. Däremot fordras inte att den efterlevande faktiskt upp- burit omställn ingsbidrag under någon tid. Reglerna bygger alltså på tanken att utlänningar, frånsett kravet på viss minsta bosättningstid, inte i något avseende skall behandlas enligt andra principer än svenska medborgare när det gäller rätten till familjepension.

Undantag från de beskrivna reglerna i 5 kap. kan i vissa fall gälla enligt socialförsäkringskonventioner med andra länder vilka träffats med stöd av 20 kap. 15 &.

8 kap. Om familjepension l & Paragrafens två första stycken saknar i huvudsak motsvarighet i dag. I dessa har intagits vissa gemensamma bestämmelser för kapitlet. Bl. a. har begreppet familjepension definierats såsom innefattande dels barnpension, dels omställ- nings- och försörjningsbidrag. Vidare har markerats att sådan pension utges efter dödsfall till efterlevande barn och make (man och kvinna). Av 16 kap. 10 å följeratt familjepension kan utgå även i vissa fall då någon under resa eller eljest blivit borta och det kan antas att vederbörande har avlidit.

Paragrafens tredje stycke motsvarar vissa delar av nuvarande 2 5. I detta stycke har intagits en regel som med efterlevande make likställer vissa kategorier icke gifta samboende. Kommitténs förslag till denna likställighets- regel har utvecklats utförligt i avsnitt 8.6. Regeln är i huvudsak identisk med nuvarande stadgande för änkepension om likställande av icke gift samboende med änka. Enligt den föreslagna regeln kommer likställigheten dock att gälla inte enbart kvinnor utan också män.

Med efterlevande make skall enligt förslaget likställas även icke gift efterlevande som vid dödsfallet väntade barn med den avlidne. Detta skall gälla såväl i fall då mannen avlidit som i situationer då kvinnan gjort detta. Det kan naturligtvis inte komma i fråga att företa några mer ingående undersök-

ningar om huruvida detta villkor är uppfyllt. Om detär kvinnan som avlidit, låter sig havandeskapet styrkas genom uppgifter från läkare e. d. Endast om särskilda skäl skulle ge anledning därtill, torde böra ifrågasättas att det rört sig om ett gemensamt barn. Inte heller i den situationen att det är mannen som avlidit synes det vara motiverat med någon närmare utredning i frågan. Att kvinnan är eller var havande låter sig lätt konstateras. Och i vad gäller kravet på gemensamt barn får avgörandet normalt grundas på kvinnans egna uppgifter. Skulle det senare visa sig att villkoret brister och den avlidne inte blir att betrakta som fader till barnet, bortfaller givetvis pensionsrätten om annan förutsättning för likställighet inte är för handen.

2å

Paragrafen, som behandlar villkoren för rätt till barnpension, motsvarar nuvarande 5 &. Förutsättningen att en av eller båda barnets föräldrar har avlidit återfinns dock redan i den föreslagna l 5. För att markera att tyngdpunkten inom efterlevandestödet skall ligga på bampensionema har reglerna härför flyttats fram före bestämmelserna om pension till vuxna efterlevande.

Liksom enligt nu gällande regler skall folkpension i form av barnpension utgå till dess bamet fyller 18 år. Av 16 kap. 9 & följer att pensionen utbetalas t. o. m. utgången av den månad varunder barnet uppnår denna ålder.

Andra stycket upptar, med en viss språklig omarbetning, bestämmelse motsvarande nuvarande 5 & andra stycket om avdrag i vissa fall på bampen- sion med hänsyn till engångsbelopp som utgivits till barnet i underhållsbidrag (jfr avsnitt 7.6).

Rätten till barnpension tillkommer biologiskt barn och adoptivbarn till den avlidne. Till följd av ett föreslaget tillägg till 20 kap. 2 & likställs med sådant barn under vissa förutsättningar utländskt barn som tagits emot av den avlidne i adoptionssyfte (se avsnitt 7.2.2 och kommentaren till 20 kap. 2 ©). T. ex. styvbarn eller fosterbarn till den avlidne äger däremot inte rätt till bampen- sion.

För att rätt skall föreligga till barnpension fordras inte att barnet är fött före förälderns död. Om barnet framföds först därefter, uppkommer rätt till barnpension från den tidpunkten.

Blir barn, som uppbär barnpension, adopterat av annan än den avlidnes make, upphör rätten till barnpension efter den avlidne föräldern från tidpunkten härför (jfr SOU 1959:32 s. 81 och 211). Däremot påverkas inte bampensionsrätten av att barnet ingått äktenskap (jfr SOU 195932 5. 70 och 81).

3?)

Paragrafen, som reglerar nivåerna för barnpension inom folkpensioneringen, motsvarar nuvarande 6 5. Den närmare innebörden av kommitténs förslag i detta hänseende har utvecklats i avsnitt 7.4.

Barnpension utges för år räknat på en grundnivå som utgör 26 % av basbeloppet och på en garantinivå utgörande 41 % därav. Barn som förlorat båda sina föräldrar erhåller pension på en grundnivå om 52 % av basbeloppet.

I detta fall skall enligt förslaget garantinivån vara 41 % av basbeloppet efter envar av föräldrarna eller totalt 82 % av basbeloppet. Likaså innebär kommitténs förslag att garantinivån skall uppgå till 41 % av basbeloppet även för det fall att barnet samtidigt är berättigat till bidragsförskott i förhållande till den andre föräldern.

Bampensionen reduceras från garantinivån ned till grundnivån med hänsyn till tilläggspension i form av barnpension som utgår till barnet. Även i det fall att barnet förlorat båda sina föräldrar minskas folkpensionen till barnet från garantinivån om totalt 82 % av basbeloppet ned till grundnivån 52 % av basbeloppet med hänsyn till tilläggspension i form av barnpension till barnet. Det blir här utan betydelse efter vilken av föräldrarna som barnet erhåller tilläggspension. Om barnet uppbär en hög tilläggspension efter t. ex. sin fader men ingen ATP alls efter modern, reduceras garantinivån för barnpension från folkpensioneringen efter modern med beaktande av tilläggspensionen efter fadern. Givetvis minskas då även garantinivån för folkpension efter fadem med hänsyn till ATP efter honom.

Någon reducering på grund av familjepension som utges till vuxen efterlevande till den avlidne föräldern skall inte göras enligt kommitténs förslag. I vissa fall kommer dock övergångsvis att ske en samordning med änkepension som utgår till bl. a. barnets moder. Regler härför har upptagits i övergångsbestämmelsema.

4é

Paragrafen anger förutsättningama för rätten till folkpension i form av omställningsbidrag för en tid av ett år efter dödsfallet (se avsnitt 8.2). Rätten till omställningsbidrag från folkpensioneringen för förlängd tid (vid vård av minderårigt barn) regleras i 5 5.

Som framgår avjörsta stycket skall för rätten till ettårigt omställningsbidrag krävas att den efterlevande vid dödsfallet antingen stadigvarande samman- bodde med barn, som var under åtta år och som stod under vårdnad av makarna eller av endera av dem, eller också hade oavbrutet sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Dessutom fordras att makama stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet.

Avgörande för rätten till omställningsbidrag är alltså i dessa fall hur förhållandena i angivna hänseenden gestaltade sig just vid den tidpunkt då dödsfallet inträffade. Att villkoren blir uppfyllda därefter utgör inte grund för att då börja utbetala omställningsbidrag. På samma sätt blir förändringar som inträffar efter dödsfallet utan betydelse för den fortsatta bidragsrätten. Sålunda skall något krav inte gälla i bamfallen att den efterlevande fortlöpande under bidragsperioden sammanbor med barn eller har vårdnaden om det. Inte heller fordras att barnet under hela denna tid är under åtta år.

Något krav finns inte i bamfallen att det är ett för makarna gemensamt barn eller att det är ett biologiskt barn eller adoptivbarn till en av dem. Även andra barn kan, som angivits i avsnitt 8.2, grunda rätt till omställningsbidrag för den efterlevande. Inte heller fordras att barnet är fött vid tidpunkten för dödsfallet. Är det fråga om ett gemensamt barn som föds först därefter, får villkoret om samman levnad med barnet vid dödsfallet anses vara uppfyllt och rätt föreligga

till omställningsbidrag för den efterlevande från den tidpunkt då maken avled.

Villkoren om att makarna stadigvarande sammanbodde vid tidpunkten för dödsfallet och att —i icke-bamfallen — sammanboendet varat oavbrutet minst fem är bör inte ges en alltför snäv tolkning. Det förhållandet att makarna under en viss tid levt på skilda orter bör inte alltid få till följd att sammanlevnaden skall anses ha upphört. Härvidlag får läggas vikt vid orsaken till att detta varit fallet. Berodde avbrottet i sammanlevnaden på söndring i äktenskapet, får sammanboendet anses avslutat. Om detta däremot hade sin grund i den ena av eller båda parternas arbetsförhållanden, kan man inte göra gällande att sammanlevnaden avbrutits. Om t. ex. en av makarna till följd av sitt arbete måste vistas längre tider på annan ort —i eller utanför Sverige — men hade kvar sin huvudsakliga bostad hos den andra maken och bodde där under veckoslut eller under semestrar och andra längre ledigheter, bör detta inte förta förhållandet dess karaktär av oavbrutet sammanboende i nu förevarande mening. Som exempel på fall där dessa principer kan bli aktuella att tillämpa kan nämnas de då ena maken arbetar som sjöman eller anläggningsarbetare. Samma bedömningsgrunder blir tillämpliga om endera maken tillfälligth tas in på sjukhus eller liknande men kan förväntas återvända till hemmet inom en inte alltför avlägsen framtid. Överhuvudtaget bör, då äktenskap förelegat mellan parterna, presumtionen vara att det rört sig om ett oavbrutet sammanboende under tiden för äktenskapets bestånd. Först om skäl skulle tala i annan riktning finns anledning att företa någon mer ingående undersökning av förhållandets karaktär i nu aktuellt hänseende. Däremot bör fordras att makarna före dödsfallet bott samman under en inte helt obetydlig tidsperiod för att villkoret om stadigvarande sammanboende då skall vara uppfyllt. Hade de flyttat samman först någon eller några veckor dessförinnan kan sammanboendet inte betraktas som stadigvarande.

Enligt motsvarande principer bör tillämpas villkoret i bamfallen om att den efterlevande (och den sedermera avlidne) vid dödsfallet skall ha stadigvarande sammanbott med barnet. I fråga om innebörden av detta krav kan dessutom hänvisas till kommentaren till 5 5.

I fall som avses i första stycket b krävs att sammanboendet mellan makarna bestått oavbrutet under en tid av minst fem år. Denna tidrymd måste ha infallit i direkt anslutning till dödsfallet. Hade makarna väl bott samman under fem års tid före dödsfallet men under viss period därefter avbrutit sammanlevna- den och senare återupptagit denna, föreligger inte rätt till omställningsbidrag på denna grund om inte också det återupptagna sammanboendet bestått under minst fem års tid före dödsfallet. Det fordras däremot inte att sammanlevna- den ägt rum under tid då makarna varit förenade i äktenskap eller under förhållanden som enligt 1 5 tredje stycket likställer icke gifta samboende med gifta. Även tid för annan sammanlevnad skall beaktas i detta sammanhang. I avsnitt 8.6.6 har kommittén närmare utvecklat detta spörsmål.

Omställningsbidrag enligt 45 skall utges endast till efterlevande som är yngre än 65 år. Beviljat sådant bidrag skall alltså dras in vid utgången av månaden före den varunder den efterlevande fyller 65 år. Fr. o. m 65- årsmånaden kan ålderspension utbetalas ( 16 kap. 5 5 första stycket).

1 andra stycket anges att omställningsbidrag enligt förevarande paragraf skall utgå för en tid av tolv månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Av

16 kap. 55 tredje stycket följer att bidraget utges fr. o. m ingången av den månad varunder maken avlidit eller, om denne vid sin död uppbar ålders- eller förtidspension, fr. o. m ingången av månaden därefter. Omställningsbidraget skall utbetalas under tolv kalendermånader därefter. I dessa fall blir det därför inte aktuellt att tillämpa 16 kap. 9é om tidpunkten för upphörande av pensionsförmån. Regeln i andra stycket får företräde framför denna bestäm— melse. Om t. ex dödsfallet har inträffat den 20 mars år 1 och den avlidne då inte uppbar pensionsförmån, utges bidraget fr. o. m ingången av mars månad år 1 och rätten till det bortfaller vid utgången av februari månad är 2.

55

l paragrafens första stycke upptas förutsättningama för rätten till det i avsnitt 8.2 föreslagna omställningsbidraget för längre tid än ett år. Sådant bidrag kan utges till efterlevande make (och därmed jämställd) som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn, som är under åtta år och som stadigvarande vistades i makarnas hem vid dödsfallet. Dessutom krävs att makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet.

I frågan om tolkningen av villkoret om stadigvarande sammanboende mellan makarna hänvisas till motiveringen till 4 &.

Liksom i fråga om bidrag enligt 45 krävs inte att det är fråga om ett biologiskt barn till den avlidne eller den efterlevande eller båda gemensamt för att bidragsrätt skall föreligga. Även bam som framföds först efter dödsfallet får anses ha stadigvarande vistats i makarnas hem vid dödsfallet, om det är ett för makarna gemensamt barn.

För att omställningsbidrag skall kunna utgå fordras alltså att den efterle- vande maken stadigvarande sammanbor med barnet och att detta dessutom stadigvarande vistades hos makarna vid tidpunkten för dödsfallet. Dessa villkor bör inte ges en alltför snäv innebörd. Att barnet eller den efterlevande tillfälligt vistas på annat håll bör således inte påverka rätten till bidrag. Om t. ex. barnet under ferier o. d. bor i hemmet, bör inte den omständigheten att det under övrig del av året vistas på annan ort för skolgång e. d. anses medföra att kravet på stadigvarande vistelse i hemmet inte är uppfyllt. Är bamet varaktigt omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem, bör det däremot inte anses stadigvarande bo samman med den efterlevande. Barns tillfälliga vistelse på exempelvis sjukhus eller i enskilt hem bör självfallet inte påverka rätten till omställningsbidrag. På motsvarande sätt bör inte heller det förhållandet att den efterlevande maken tillfälligt måste lämna hemmet på grund av sjukdom eller till följd av arbete eller utbildning medföra att bidragsrätten bortfaller. Vid tillämpning av de nämnda förutsättningama kan ledning hämtas från den praxis som utbildats för tolkningen av motsvarande villkor beträffande rätten till änkepension från folkpensioneringen (jfr SOU 1959:32 och prop. l960:75).

Förutom angivna villkor om faktisk vård av barnet fordras att den efterlevande maken har vårdnaden om detta. Härmed avses den rättsliga vårdnaden (jfr under avsnitt 8.2.3).

Omställningsbidrag enligt förevarande paragraf utgår längst fram till utgången av den månad varunder det yngsta barnet fyller åtta år. Skulle den

efterlevande dessförinnan upphöra att bo stadigvarande samman med barnet eller förlora vårdnaden om det eller skulle barnet avlida, bortfaller bidrags— rätten vid den tidpunkten (jfr under avsnitt 8.2.3). Av 16 kap. 9 5 följer att bidraget då dras in fr. o. m. utgången av den månad under vilken rätten till det upphör. Skulle den efterlevande senare ånyo komma att uppfylla villkoren för rätt till omställningsbidrag enligt den nu behandlade paragrafen, kan bidraget börja utbetalas på nytt från den tidpunkten.

I andra stycket anges att omställningsbidrag enligt förevarande paragraf börjar utbetalas först när rätten till sådant bidrag enligt 4 5 har upphört. Detta blir i regel fallet sedan ett år förflutit från dödsfallet. För den händelse den efterlevande inte uppfyller villkoren för att erhålla omställningsbidrag enligt 4 & eller rätten härtill bortfaller i förtid, kan emellertid bidrag enligt 5 ébörja utges tidigare. Så skall i förekommande fall efterlevande make, som vid dödsfallet har uppnått 65 års ålder eller som fyller 65 år innan ettårsperioden gått till ända, kunna beviljas omställningsbidrag enligt 5 5 från dödsfallet resp. fr. o. m. 65-årsmånaden.

Tredje stycket innehåller regel av innebörd att rätten till omställningsbi- drag, som utges vid vård av barn, bortfaller om den pensionsberättigade ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den efterlevande har varit gift eller har eller har haft eller väntar barn. I dessa senare fall blir det utan betydelse om den nya partnern är gift med annan. Har bidraget på grund av denna regel en gång bortfallit, kan rätten därtill inte senare återupplivas. Bestämmelsen grundar sig på förslag i avsnitt 8.6.6, och innebörden av den har utvecklats närmare där. Det förtjänar understrykas att regeln avser enbart sådant omställningsbidrag som utges vid vård av barn. Omställningsbidrag enligt 45 (för en tid av ett år) påverkas inte av omgifte c. d.

öå

Denna paragraf och de närmaste följande behandlar villkoren för rätt till det av kommittén i avsnitt 8.5 föreslagna försörjningsbidraget. Försörjningsbidrag kan enligt bestämmelse i första stycket inte utgå till efterlevande som är äldre än 65 år. Inte heller kan sådant bidrag erhållas av den som dessförinnan uppbär ålderspension (se 9 5 andra stycket). Hänvisningen i första stycket till efterlevande som avses i 4 eller 5 5 innebär att den efterlevande, för att bli berättigad till försörjningsbidrag från folkpen- sioneringen, måste ha uppfyllt de där uppställda förutsättningama för rätt till omställningsbidrag i endera av dessa två former. Något krav på att vederbö- rande också faktiskt skall ha uppburit omställningsbidrag innan försörjnings- bidrag kan utges har däremot inte uppställts. Detta får betydelse för bl.a. utlänningars och utlandssvenskars rätt till bidrag. Är den efterlevande utländsk medborgare räcker det inte att förutsättningama för rätt till omställningsbidrag enligt 4 eller 5 5 är uppfyllda för att sådant bidrag skall kunna beviljas. Dessutom måste kravet i 5 kap. 4 5 om viss tids bosättning i Sverige vara uppfyllt. Är så inte fallet under den tid då omställningsbidrag kunnat utgå men väl senare då rätten därtill upphört, kan den efterlevande alltså beviljas försörjningsbidrag trots att omställningsbidrag inte utgått. Likaså skall rätt till försörjningsbidrag föreligga för svensk medborgare, som

under omställningsperioden varit bosatt utomlands utan att då ha haft rätt till omställningsbidrag och som därefter flyttat tillbaka till Sverige (jfr kommen- taren till 5 kap.).

Att rätten till försörjningsbidrag— enligt stadgande i andra stycket — inträder då rätten till omställningsbidrag upphör innebär att försörjningsbidrag kan utges från den tidpunkt då någon av förutsättningama för rätten till omställningsbidrag bortfaller. Så blir fallet då den efterlevande uppburit bidrag enligt 4 & under en tid av ett år, om vederbörande inte därefter har rätt till bidrag enligt 5 5. Vidare inträder rätt till försörjningsbidrag, för den som uppburit omställningsbidrag enligt 5 5, när det yngsta barnet fyller åtta år. Rätt till försörjningsbidrag kan dessutom inträda om sammanboendet med barn, som är under åtta år, av någon anledning upphör i förtid och omställnings- bidraget därför dras in. Skulle den efterlevande då beviljas försörjningsbidrag men senare återuppta sammanlevnaden med bamet innan detta fyllt åtta år, kan den efterlevande på nytt erhålla omställningsbidrag. Om den efterlevande åter beviljas omställningsbidrag, skall försörjningsbidraget dras in. Detta följer av 9 & andra stycket. När barnet i detta fall senare fyller åtta år eller sammanboendet dessförinnan åter avbryts, kan på nytt prövas om förutsätt- ningar föreligger för rätt till försörjningsbidrag mot bakgrund av då aktuella förhållanden. För att försörjningsbidrag åter skall kunna beviljas krävs i sådant fall att nedsättningen av försörjningsmöjlighetema bestått alltsedan bidraget drogs in.

I tredje stycket anges de närmare villkoren för rätten till försörjningsbidrag. Att vid tillämpningen av dessa villkor ledning kan hämtas från den praxis som utbildats vid tillämpning av motsvarande bestämmelser inom förtidspensio- neringen har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.5).

Frågan om innebörden av begreppet lämpligt arbete regleras i 85 och utvecklas i motiveringen till den paragrafen.

För att rätt skall föreligga till försörjningsbidrag måste förvärvsmöjligheter- na vara nedsatta på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsotill- stånd eller annan därmed jämförlig omständighet, såsom bosättning på ort med brist på arbetstillfällen och svårigheter att flytta till annan ort. Är nedsättningen betingad av annan orsak, t. ex. på grund av vård av barn eller anhörig, föreligger inte rätt till försörjningsbidrag. Nedsättn ingen av förvärvs- möjlighetema måste låta sig objektivt konstateras. Beror avsaknaden av arbete på bristande intresse för förvärvsarbete eller för utbildning till senare arbete, är detta krav inte uppfyllt.

Som huvudregel bör gälla att den efterlevande under tiden efter dödsfallet inte får ha haft ett stadigvarande arbete med en längre genomsnittlig arbetstid än vad som motsvarar ett halvtidsarbete. Detta bör dock ses endast som ett riktmärke. Har den efterlevande arbetat eller arbetar han eller hon på endast halvtid eller kortare tid men erhåller härav en inkomst som väsentligt överstiger vad som kan anses normalt vid en sådan arbetsinsats, bör i regel försörjningsbidrag inte beviljas. För rätten härtill krävs, som framgår av förevarande stycke, att förvärvsmöjlighetema är nedsatta med minst hälften. I kommentaren till 8 & berörs frågan ytterligare.

Av tredje stycket följer vidare att nedsättningen av förvärvsmöjlighetema skall ha förelegat redan vid tidpunkten för dödsfallet. Var så inte fallet kan försörjningsbidrag inte beviljas, även om möjligheterna till försörjning

sedermera nedsatts med minst hälften. ] sådana fall får den efterlevande, på samma sätt som andra vilka blir arbetslösa, förlita sig på samhällets övriga former av stöd som tar sikte på sådana kategorier. Inte heller kan försörj- ningsbidrag beviljas den, vars förvärvsmöjligheter visserligen var nedsatta med minst hälften vid tidpunkten för makens död men som under omställ- ningstiden lyckats få ett arbete som tryggar försörjningen. Nedsätmingen av förvärvsmöjlighetema skall således vara för handen även vid den tidpunkt då rätten till försörjningsbidrag inträder, dvs. vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag i endera av dess två former upphör.

Att försörjningsmöjlighetema var nedsatta i erforderlig mån såväl vid makens dödsfall som då rätten till omställningsbidrag upphört är dock inte tillräckligt för att rätt skall föreligga till försörjningsbidrag. Är situationen sådan att den efterlevande under omställningstiden erhållit ett stadigvarande arbete på minst halvtid men därefter mist arbetet och således fått sina förvärvsmöjligheter nedsatta, kan försörjningssvårighetema inte anses ha ett sådant direkt samband med makens död att rätt bör föreligga till försörjnings- bidrag. Har arbetet haft mindre omfattning eller varit endast kortvarigt, är vederbörande dock inte betagen rätten till försörjningsbidrag. ' I princip krävs alltså att förvärvsmöjlighetema varit fortlöpande nedsatta av skäl som anges i paragrafen alltsedan dödsfallet och att de är det också vid den tidpunkt då prövning sker av rätten till försörjningsbidrag.

Av praktiska skäl kommer prövningen av i vad mån den efterlevandes förvärvsmöjligheter är nedsatta som regel att få göras med hänsyn till förhållandena vid ansökningstillfället. Vad avser tiden dessförinnan torde i de flesta fall kunna vara tillräckligt med en undersökning av i vilken utsträckning den efterlevande då faktiskt förvärvsarbetat.

I tredje stycket sägs slutligen att, för att rätt till försörjningsbidrag skall vara för handen, nedsättningen av förvärvsmöjlighetema skall kunna antas icke vara endast kortvarig. För att försörjningsbidrag skall förvägras på nämnda grund måste förhållandena vara sådana att det med tämligen hög grad av säkerhet kan bedömas att den efterlevande kommer att erhålla ett stadigva- rande arbete inom några veckor eller någon månad. Så kan t. ex. vara fallet om den efterlevande utlovats viss fäst anställning men ännu inte hunnit tillträda denna då rätten till omställningsbidrag upphör. Ett annat exempel är att den efterlevande erhållit ett vikariat, som visserligen är tidsbegränsat, men kan påräkna fortsatt anställning efter vikariatstidens utgång. Att det utlovade eller erhållna arbetet måste ha viss varaktighet framgår av 16 kap. 7a &. Denna fråga utvecklas närmare i motiveringen till det stadgandet.

Motiveringen till preskriptionsbestämmelsen ijärde stycket har lämnats i avsnitt 8.5.3. Har ansökan om försörjningsbidrag inte gjorts innan ett år förflutit från det rätten till bidrag inträdde, är rätten härtill förverkad.

75

I paragrafen anges under vilka förutsättningar försörjningsbidrag kan utgå som helt eller som partiellt bidrag. Bestämmelsen är utformad efter förebild från motsvarande regel inom förtidspensioneringen. Till ledning vid tillämpning- en av paragrafen bör tjäna den praxis som utvecklats på sistnämnda område.

I princip bör försörjningsbidraget beräknas med hänsyn till omfattningen av det stadigvarande arbete som den efterlevande faktiskt innehar eller som vederbörande omgående kan erbjudas. Detta innebär, på motsvarande sätt som gälleri fråga om förtidspension, att en efterlevande som helt saknar arbete eller vars arbete motsvarar högst en sjättedel av normal arbetstid skall kunna erhålla helt försörjningsbidrag försåvitt vederbörande inte kan erbjudas ett stadigvarande arbete med längre arbetstid. För den som har eller kan erbjudas en varaktig anställning med en arbetstid om högst en tredjedel av normal arbetstid skall försörjningsbidrag kunna utgå med två tredjedelar av helt bidrag. I övriga fall där rätt till bidrag är för handen skall utges halvt sådant. Av naturliga skäl torde försörjningsbidraget i de flesta fall komma att beviljas som antingen helt eller halvt bidrag. Framhållas bör att de nu redovisade bedömningsgrundema skall ses endast som riktmärken. 1 8å ges närmare regler för bedömningen.

$%

Paragrafen anger de närmare grunder som skall tillämpas vid bedömningen av i vad mån den efterlevandes försörjningsmöjligheter är nedsatta. Vid denna bedömning kan i stora delar ledning hämtas från tillämpningen av motsva- rande bestämmelser inom förtidspensioneringen samt inom lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och KAS. Härvid kan hänvisas till redogörelsen i avsnitt 8.4.3 resp. avsnitt 5.4.4.

Vid bedömningen får i varje enskilt fall göras en sammanvägning av föreliggande arbetshinder som är av arbetsmarknadsmässig art och sådana som betingas av hälsoskäl eller annan därmed jämförlig omständighet. Finner man vid denna bedömning att förvärvsmöjlighetema får anses nedsatta med minst hälften skall försörjningsbidrag kunna beviljas.

Bedömningen måste i varje enskilt fall ta sikte på de speciella förhållanden som i just det fallet är för handen. Enbart den omständigheten att den efterlevande t. ex. bor i ett glesbygdsområde eller kommit upp i högre ålder får inte tas till intäkt för att försörjningsbidrag obetingat skall beviljas. Vad som skall vara avgörande är om alla omständigheter sammantagna faktiskt medför att förvärvsmöjlighetema är nedsatta med minst hälften. Vissa paralleller kan dras med vad som gäller beträffande rätten till förtidspension. Såsom framgår av redogörelsen i avsnitt 8.4.3 är det härvid av mindre intresse hur pass omfattande det för förmånen föreskrivna handikappet — i det fallet sjukdom 6. d. — är. I stället skall vikt fästas vid i vilken omfattning detta påverkar vederbörandes förvärvsförmåga. Även för den som lider av en förhållandevis allvarlig medicinsk defekt kan således, om omständigheterna i övrigt är gynnsamma, möjligheterna att få ett arbete som tryggar försörjningen vara goda. I ett sådant fall beviljas inte förtidspension. Å andra sidan kan situationen vara den att en mindre allvarlig sjukdom i kombination med arbetshinder av annan art medför att förvärvsförmågan får anses vara nedsatt med mer än hälften och att förutsättningama för förtidspension därmed är uppfyllda. Motsvarande bedömning får göras vad avser rätten till försörjnings- bidrag.

Har den efterlevande trots ansträngningar från arbetsmarlmadsorganens sida inte kunnat beredas något arbete överhuvudtaget skall — helt — försörj-

ningsbidrag kunna beviljas. Om den efterlevande å andra sidan erhållit eller erbjudits ett lämpligt arbete på heltid eller längre tid än halvtid skall i princip inte utges försörjningsbidrag. Då fråga är om efterlevande, som erhållit eller erbjudits endast halvtids- eller kortare deltidsanställning och möjligheter inte finns att bereda vederbörande anställning med längre arbetstid, får vid ifrågavarande bedömning göras en jämförelse med vad den efterlevande skulle ha kunnat få för inkomst om ett, med hänsyn till vederbörandes personliga förhållanden, lämpligt heltidsarbete hade kunnat erbjudas honom eller henne.

Vid prövningen av rätten till försörjningsbidrag får alltså göras en jämförelse mellan å ena sidan den inkomst som den efterlevande erhåller eller kan erhålla och å andra sidan inkomsten av ett för vederbörande lämpligt heltidsarbete. Av betydelse för rätten till försörjningsbidrag och för graderingen av detta blir förhållandet mellan den förra och den senare inkomsten. Uppgår den faktiska inkomsten till mer än hälften av den inkomst som den efterlevande kunnat påräkna vid lämpligt heltidsarbete, kan försörjningsbidrag inte utgå. Om t. ex. däremot den faktiskt erhållna inkomsten utgör en tredjedel av heltidsinkom- sten, skall kunna utges två tredjedelar av helt försörjningsbidrag.

Liksom i fråga om förtidspension får den nämnda jämförelsen mellan de båda inkomstnivåema inte bli någon mekanisk mätare av försörjningsmöjlig- hetemas nedsättning. Det anförda får ses enbart som riktlinjer för tillämp- ningen.

Bedömningen i vad mån förvärvsmöjlighetema är nedsatta skall ske med utgångspunkt i den enskilde efterlevandes personliga förhållanden och sociala situation. Enbart den omständigheten att den efterlevande kan erbjudas ett arbete skall med hänsyn härtill inte utesluta rätt till försörjningsbidrag. För att så skall vara fallet måste det erbjudna arbetet vara sådant att det kan anses som ett för den efterlevande lämpligt arbete mot bakgrund av dennes speciella förhållanden. 1 den föreslagna paragrafen har intagits regler för bedömande härav. Såsom tidigare framhållits skall härvid ledning kunna hämtas från vad som gäller beträffande motsvarande bestämmelse för förtidspensioneringens del.

1 de fall där den efterlevande tidigare förvärvsarbetat bör i första hand beaktas möjligheterna för vederbörande att återgå till sådan sysselsättning som han eller hon tidigare kan ha ägnat sig åt. Konstateras att möjligheten härtill är nedsatt med minst hälften får en bedömning ske huruvida försörjningsmöj- lighetema är nedsatta i samma utsträckningi förhållande till andra sysselsätt- ningar som kan komma i fråga för den efterlevande. Härvid får man utgå från den del av arbetsmarknaden som det är rimligt att beakta med hänsyn till varaktigheten och omfattningen av den efterlevandes eventuella tidigare utbildning och verksamhet av olika slag samt sådant yrke för vilket han eller hon kan ha erhållit utbildning med anledning av att vederbörande ställts utan försörjningsmöjligheter efter makens frånfälle.

I begreppet lämpligt arbete ligger vidare, på motsvarande sätt som gäller beträffande kontant stöd vid arbetslöshet, att anställningsförmånema inte får vara sämre än vad som är normalt. Även om den efterlevande kan erbjudas ett arbete på mer än halvtid kan försörjningsmöjlighetema anses vara nedsatta med minst hälften, om detta arbete är förenat med anställningsförmåner som normalt utges vid motsvarande arbeten med en arbetstid om högst halvtid.

Ytterligare innebär de uppställda bedömningsgrundema att ställning får tas till huruvida den efterlevande skall anses skyldig att flytta från hemorten, om vederbörande inte kan få arbete där eller i dess närhet men väl på annan ort. Vid avgörande av denna fråga får beaktas den efterlevandes ålder, familjeför- hållanden, fastighetsinnehav och andra liknande omständigheter. Kan med hänsyn härtill inte begäras att den efterlevande skall flytta, får försörjnings- möjlighetema bedömas med utgångspunkt enbart från förhållandena på hemorten och den närmaste omnejden. Enligt samma principer får avgöras huruvida det bör krävas att den efterlevande tar ett anvisat arbete på en ort inom pendlingsavstånd från hemorten.

[ paragrafen finns inte föreskrivet någon särskild bedömningsgrund då fråga är om äldre efterlevande. Härvidlag föreligger således en skillnad gentemot vad som gäller inom förtidspensioneringen. Särbehandlingen av äldre på förtids- pensioneringens område innebär att bedömningen huruvida arbetsförmågan är nedsatt främst skall avse den försäkrades förmåga att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Innebörden härav är bl. a. att den försäkrade är skyldig att anta endast sådant arbete som han utan vidare kan utföra. Krav på omskolning e. (1. uppställs alltså inte. Vidare innebär bestämmelsen att det för rätten till förtidspension tas i beaktande endast sådant arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Hänsyn tas alltså enbart till om lämligt arbete finns eller omedelbart kan anskaffas i anslutning till bostadsorten. Någon flyttningsskyldighet föreligger inte i dessa fall.

Att någon motsvarighet härtill inte föreslagits för försörjningsbidragets del skall ses bl. a. mot bakgrund av de skilda förutsättningar som gäller för de båda förmånema. Sålunda måste enligt huvudregeln alltid föreligga en medicinsk grund för att förtidspension skall kunna beviljas, något som inte skall vara fallet beträffande försörjningsbidrag. Särreglema för äldre tar inom förtids- pensioneringen primärt sikte på dem som tidigare förvärvsarbetat, medan försörjningsbidraget i främsta rummet är avsett för den motsatta kategorin, nämligen personer som under lång tid varit borta från förvärvslivet. Vidare kommer flertalet av dem som kan bli aktuella för försörjningsbidrag sannolikt att befinna sig i just sådan ålder att de blir att anse som äldre i den mening som avses inom förtidspensioneringen. Även sådana äldre torde i många fall genom olika arbetsvårdsinsatser o. d. kunna beredas sysselsättning som kan trygga försörjningen för dem, under förutsättning att arbetshindren är av i huvudsak rent arbetsmarknadsmässig art.

Om emellertid den efterlevandes möjligheter att komma in på arbetsmark- naden försvåras även av nedsatt hälsotillstånd, ehuru detta inte berättigar till förtidspension, får bedömningen av nedsättningen av försörjningsmöjligheter- na till stor del ske med utgångspunkt från vad som gäller inom förtidspensio- neringen beträffande äldre försäkrade. Motsvarande bör gälla också i fråga om efterlevande som, även om vederbörande är fullt frisk, kommit upp i närheten av den allmänna pensionsåldern. I dessa två nämnda fall bör alltså den eljest gällande skyldigheten att genomgå omskolning e. d. resp. att flytta från hemorten om arbete finns på annan ort, inte upprätthållas i samma omfattning som annars. Om det med hänsyn till den efterlevandes förhållan- den bec'öms skäligt bör den kunna helt efterges. Bedömningar av detta slag inrymsi de rekvisit som uppställts i förevarande paragraf.

9Ö

1 paragrafens första stycke föreskrivs vissa inskränkningar av samordningska- raktär av rätten till försörjningsbidrag för efterlevande som uppfyller förut- sättningama inte enbart för sådant bidrag utan även för förtidspension enligt AFL eller sjukpenning eller egenlivränta enligt LAF m.fl. författningar. (Rätten till sjukpenning enligt AFL för efterlevande som är berättigad till försörjningsbidrag reglerasi 3 kap. 3 och 8 55.) Innebörden av paragrafen är att en efterlevande inte skall kunna ges dubbel kompensation genom att det för samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema utges mer än en förmån.

Enligt de föreslagna reglerna kan den som uppbär hel förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL inte samtidigt erhålla försörjningsbidrag. Utgår partiell förtidspension skall inte samtidigt kunna utges försörjningsbidrag grundat på den nedsättning av förvärvsförmågan som ligger till grund för rätten till förtidspension. Den som har beviljats två tredjedels eller halv förtidspension skulle däremot kunna få rätt till högst en tredjedels resp. halvt försörjningsbidrag. Eftersom försörjningsbidrag aldrig skall utges med så låg andel som en tredjedel av helt bidrag, kommer dock sådant bidrag inte att kunna beviljas den som har rätt till förtidspension med två tredjedelar av hel sådan pension. Samtidigt med halv förtidspension kan emellertid utgå halvt försörjningsbidrag. Detta kan bli aktuellt om den förtidspensionsberättigades förvärvsmöjligheter är ytterligare nedsatta genom dödsfallet utan att rätt därför föreligger till förhöjning av förtidspensionen. Vad nu sagts skall på motsvarande sätt gälla beträffande sjukpenning och egenlivränta enligt LAF m. m.

Bestämmelsen i andra stycket tar sikte på — förutom omställningsbidrag i vilket avseende här kan hänvisas till kommentaren till öé — hel eller halv ålderspension som utgår efter förtida uttag därav. Att försörjningsbidrag i andra fall inte kan utges till ålderspensionär följer av att försörjningsbidrag inte kan utgå efter 65 års ålder (65 första stycket).

Hänvisningen i tredje stycket till 59 tredje stycket innebär att rätten till försörjningsbidrag bortfaller — definitivt — vid omgifte eller inledande av samboendeförhållande vilket, enligt vad som följer av 1 & tredje stycket, är att jämställa med äktenskap.

105

Vid bedömningen av rätten till försörjningbidrag och av i vilken omfattning sådant skall utges får man som utgångspunkt ta det arbete som den efterlevande redan har eller kan erbjudas inom kort. Vilka arbeten som kan beredas den efterlevande är beroende av en rad omständigheter, varvid möjliga resultat av åtgärder på arbetsmarknads— och utbildningsområdena intar en central plats. Bedöms utsikterna för den efterlevande vara goda att, efter t. ex. utbildning eller flyttning, erhålla ett stadigvarande arbete bör detta påverka vederbörandes rätt till försörjningsbidrag. I sådana fall skall dock föreligga möjlighet att inledningsvis bevilja försörjningsbidrag med bortseende här- ifrån. Är situationen den att omskolning c. d. först efter en viss tidsutdräkt kan leda till stadigvarande arbete, skulle i annat fall den efterlevande riskera att ställas utan möjlighet till försörjning under mellantiden. När nämnda insatser

lett till en förbättring av förvärvsmöjlighetema bör emellertid ske en omprövning av rätten till försörjningsbidrag. Har den efterlevande börjat undergå utbildning e. (1. som kan förväntas leda till förbättrade förvärvsmöj- ligheter, skall försörjningsbidraget kunna begränsas till viss tid. Stadgande härom har intagits i förevarande paragraf.

Begränsning av försörjningsbidrag till viss tid bör således förekomma främst då bidraget knyts till viss speciell utbildning e. (1. I sådant fall får vid utgången av den tiden på nytt tas upp frågan om försörjningsbidrag skall utgå till den efterlevande och med vilken andel ett eventuellt bidrag skall utbetalas. Tidsbegränsn ingen kan inte överstiga ett år. Efter denna tid skall, som framgår av paragrafen, alltid ske en omprövning av bidragsrätten.

Att omprövning inte får leda till höjning av försörjningsbidrag innebär att den som beviljats halvt försörjningsbidrag inte senare kan erhålla två tredjedels eller helt bidrag och att efterlevande med två tredjedels bidrag inte kan få detta höjt till helt bidrag. Motivering härför har lämnats i avsnitt 8.5.3.

115

Paragrafen anger nivån för omställningsbidrag enligt 4 och 5 åå samt för helt försörjningsbidrag. Kommitténs överväganden i dessa avseenden har redovi- sats i avsnitten 8.2.4 och 8.5.4.

Partiellt försörjningsbidrag från folkpensioneringen utgör för år räknat hälften resp. två tredjedelar av ett basbelopp.

lZå

I paragrafen regleras samordning med vissa andra förmåner som kan komma efterlevande med försörjningsbidrag till del. Regler om samordning finns dessutom i 9 5 samt i 3 kap. 3 och 8 && såvitt gäller samordning med förtidspension (sjukbidrag), egenlivränta och sjukpenning enligt LAF m. m. resp. sjukpenning enligt AFL.

Den i förevarande paragraf föreskrivna samordningen innebär att försörj- ningsbidrag utgår endast i den mån det överstiger den andra förmånen. Samordning skall dock ske endast i den mån den andra förmånen tar sikte på samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema som försörjningsbidraget.

Är den efterlevande på grund av sina nedsatta förvärvsmöjligheter berätti- gad till såväl ersättning från arbetslöshetskassa resp. kontant arbetmarknads- stöd (KAS) som försörjningsbidrag, utgår sålunda bidraget endast i den mån det överstiger arbetslöshetsersättningen resp. KAS. För utbildningsbidrag i form av dagpenning som utgår vid arbetsmarlmadsutbildning eller yrkesin- riktad rehabilitering skall samordning ske på motsvarande sätt. Detsamma gälleri fråga om vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.

Uppräkningen i paragrafen är fullständig. Utanför samordningsbestämmel- serna i denna faller alltså bl. a. delpension. Eftersom rätt till delpension kräver aktuell anknytning till arbetsmarknaden torde det endast i rena undantagsfall komma i fråga att bevilja försörjningsbidrag åt den som uppbär dylik pension. Skulle situationen vara sådan att den delpensionsberättigade före makens död

blivit arbetslös och arbete inte kunnat anskaffas före omställningstidens utgång, skall emellertid vederbörande inte vara utesluten från rätten till försörjningsbidrag. Sådant bidrag kan dock utgå endast på grund av svårighe- terna att anskaffa ett lämpligt deltidsarbete till vilket delpensionen skall utgöra ett komplement. Det skall således inte komma i fråga att genom försörjningsbidrag täcka den inkomstförlust som delpensionen tar sikte på.

En annan form av ekonomisk ersättning som inte berörs av samordningen är studiemedel enligt studiestödslagen. Detta skall ses mot bakgrund av att studiemedlen till största delen utgörs av återbetalningspliktiga lån och av att de är på visst sätt inkomstprövade.

Inte heller föräldrapenning skall samordnas med försörjningsbidrag. Den som stannar hemma för att vårda minderårigt barn och som därmed blir berättigad till föräldrapenning kan visserligen sägas ha nedsatta förvärvsmöj- ligheter, men om denna nedsättning beror på vården av barn och inte på svårigheter att komma in på arbetsmarknaden e. d. kan inte på denna grund beviljas försörjningsbidrag. Har den efterlevande däremot en gång beviljats försörjningsbidrag med hänsyn till svårigheter på arbetsmarknaden e. d., kan den efterlevande senare uppbära föräldrapenning utan att detta reducerar försörjningsbidraget så länge försörjningssvårighetema till följd av nedsatt hälsotillstånd, arbetsmarknadsskäl c. d. består. I dessa fall kan i regel utgå föräldrapenning endast på garantinivå (jfr förslaget till 3 kap. 5 åförsta stycket 0). Är den efterlevande berättigad till högre föräldrapenning, har vederböran- de sådan anknytning till arbetsmarknaden att rätt i regel inte föreligger till försörjningsbidrag. Och i den mån föräldrapenning baseras på inkomst av deltidsarbete avser den att kompensera bortfallet härav, dvs. ett annat bortfall än det som täcks genom försörjningsbidraget.

Vad nu sagts beträffande föräldrapenning gäller även den som avstår från förvärvsarbete för att vårda handikappat barn och som till följd härav är berättigad till vårdbidrag från folkpensioneringen. Inte helleri detta fall skall ske någon samordning.

Samordning enligt förevarande paragraf skall göras inte bara med sådana förmåner som faktiskt uppbärs av den efterlevande. Sådan skall ske även beträffande förmån vartill rätt föreligger men i fråga om vilken den efterle- vande av någon anledning inte gjort ansökan.

9 kap. Om särskilda folkpensionsförmåner

lå

I paragrafen har intagits de av kommittén i avsnitt 12 föreslagna ändringarna av reglerna för den särskilda folkpensionsförmånen bamtillägg.

1 första stycket upptas förslaget om höjning av den övre åldersgränsen för rätt till bamtillägg till 18 år (avsnitt 12.5.3). Detta stycke föreslås ändrat också med hänsyn till förslaget i avsnitt 12.5.2 att styvförälder inte vidare skall kunna beviljas bamtillägg. Det har också omarbetats redaktionellt för att erhålla överensstämmelse med förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. 2 éandra stycket.

Andra stycket reglerar storleken av bamtillägg. I enlighet med förslag i avsnitt 12.5.4 föreskrivs att oreducerat bamtillägg alltid skall utgå med 26 %

av basbeloppet för år räknat. Tidigare bestämmelse om nedsättning av barntillägget till 10 % av basbeloppet i fall då bamet är berättigat till barnpension saknar motsvarighet i förslaget.

Tredje stycket innehåller regel om reduktion av bamtillägg med hänsyn till tilläggspension som tillkommer den bamtilläggsberättigade föräldern. Inne- börden av ändringarna i stycket har utvecklats närmare i avsnitt 12.5.5.

Förslaget om att ett helt bamtillägg skall kunna samtidigt utges till envar av barnets båda föräldrar, om de båda uppbär folkpension, har föranlett förslag till upphävande av 10 kap. 5 &.

öå

Ändringen av paragrafen är föranledd av förslaget i avsnitt 11 om att hustrutillägget på sikt skall avvecklas.

10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension

lå

Ändringen i första stycket är rent språklig.

Iandra stycket, som tar sikte på beräkning av ålders- och förtidspension, har gjorts ett tillägg till den där intagna regeln om likställande med gifta pensionsberättigade av vissa grupper som sammanbor utan att ha ingått äktenskap med varandra. Enligt detta tillägg skall, liksom beträffande de nya efterlevandeförmånema, med gift likställas pensionstagare som väntar barn med den person med vilken den pensionsberättigade sammanbor. Likställig- het tillämpas här även för det fall att en av eller båda parterna är gift med annan men bor åtskild från sin make. Förslaget har behandlats närmare under avsnitt 8.6.6. I fråga om det gjorda tillägget kan också hänvisas till kommentaren till 8 kap. ] åtredje stycket.

4?

Bestämmelsen ijörsta stycket tar sikte på sådant omställningsbidrag från folkpensioneringen som utges för en tid av ett år efter dödsfallet. Enligt förslaget upphör det bidraget inte att utgå för det fall att den efterlevande under ettårsperioden ingår nytt äktenskap eller på visst sätt börjar sammanbo med annan. I undantagsfall skulle den efterlevande alltså, om den nye maken (eller därmed jämställd) skulle avlida under ettårstiden, kunna för samma tid bli berättigad till omställningsbidrag också efter denne och således till två sådana bidrag samtidigt. 1 fall av detta slag skall enligt bestämmelsen utges bara ett bidrag. I regel kommer bidragen i sådana situationer att vara lika stora, eftersom det nya systemet inte innehåller någon motsvarighet till nuvarande stadgande om femtondelsreduktion i vissa fall av änkepension. Med hänsyn till regeln i 5 kap. 2 5 om rätt till folkpension vid bosättning utomlands kan dock i vissa fall utges trettiondelsreducerad folkpension. Är detta aktuellt får den efterlevande uppbära det största omställningsbidraget.

Något behov av motsvarande reglering med avseende på omställningsbidrag vid vård av barn och på försörjningsbidrag föreligger inte. Dessa bidrag skall

nämligen enligt förslaget definitivt dras in för det fall att den efterlevande gifter om sig eller börjar på visst sätt sammanbo med annan (jfr förslaget till 8 kap. 5 (_j tredje stycket och 95 tredje stycket). lnte i någon situation kan en efterlevande därför samtidigt vara berättigad till sådana bidrag efter mer än en avliden.

Motsvarighet till bestämmelsen i första stycket finns i 14 kap. 105 för omställningsbidrag från ATP.

Andra stycket i paragrafen innefattar den ändringen att samordningen mellan änkepension, hustrutillägg och vissa andra förmåner har tagits bort. Någon samordning mellan å ena sidan omställningsbidrag och å andra sidan barnpension och förtidspension är inte påkallad med hänsyn till omställnings- bidragets syfte. Likaså skall den efterlevande kunna uppbära ålderspension vid sidan av omställningsbidraget. Samordningen mellan försörjningsbidrag och förtidspension från folkpensioneringen reglerasi förslaget till 8 kap. 9 5. Att försörjningsbidrag utgår samtidigt med barnpension torde inte kunna inträffa. På grund av det sagda erfordras samordning enbart mellan bampen- sion och förtidspension. Nuvarande regel härom kvarstår därför oföränd- rad.

55

Denna paragraf föreslås avskaffad till följd av att enligt kommitténs förslag i avsnitt 12.5.4 ett helt bamtillägg skall kunna utgå till envar av barnets båda föräldrar samtidigt om de båda är berättigade till folkpension.

14 kap. Om familjepension 1 5

Första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande ] 5. En markering har gjorts att familjepension kan utgå också till efterlevande make till avliden kvinnlig försäkrad.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i dag, anger de olika former i vilka familjepension från tilläggspensioneringen kan utgå.

I tredje stycket har, som en nyhet för tilläggspensioneringen, intagits en regel som med efterlevande make likställer vissa grupper icke gifta samboende. Bestämmelsen grundar sig på kommitténs förslag i avsnitt 8.6. Likställighets- regeln motsvarar till fullo den regel härför som föreslås gälla inom folkpen- sioneringen och har kommenterats under 8 kap. ] 5.

2 &

Paragrafen behandlar rätten till barnpension från tilläggspensioneringen och motsvarar nuvarande 4 &. Liksom i fråga om folkpensioneringen hari kapitlet reglerna för barnpension flyttats fram före bestämmelserna om pension till vuxna efterlevande för att markera bampensionens centrala ställning inom den reformerade familjepensioneringen. Att det, för att bampension skall utgå, skall vara ett barn till den avlidne försäkrade framgår redan av l 5. Inom ATP utgår barnpensionen fram till utgången av den månad varunder barnet fyller 19 år (jfr avsnitt 7.3).

Andra stycket motsvarar nuvarande 4å andra stycket. Rätten till barnpension från tilläggspensioneringen följer i princip motsva- rande regler inom folkpensioneringen. Det kan därför hänvisas till kommen- taren till 8 kap. 2 (j.

35

I paragrafen upptas regler om kompensationsgrader för barnpension från tilläggspensioneringen. Den har motsvarighet i nuvarande 5 5. Till paragrafen har, eftersom bestämmelserna om barnpension i kapitlet satts före reglerna om familjepension till efterlevande make, förts delar av nuvarande 3 5 angående underlaget för beräkning av familjepensionens storlek.

Bampensionen utgör alltid för ett barn 40 % av den avlidnes egenpension, och den förhöjs med 20 % härav för varje ytterligare barn. Dessa kompensa- tionsgrader är oberoende av om det samtidigt utgår familjepension till vuxen efterlevande. I vissa fall skall dock göras en samordning med sådan änkepen— sion som övergångsvis skall kunna utges efter den avlidne (se övergångsbe- stämmelserna).

Har barnets båda föräldrar avlidit, skall vid sidan av varandra kunna utgå tilläggspension i form av barnpension enligt de angivna kompensationsgra- dema efter båda föräldrarna.

Kommitténs förslag på förevarande område har behandlats i avsnitt 7.4.

4och555

] paragraferna upptas villkoren för rätt till tilläggspension i form av omställningsbidrag fören tid av ett år efter dödsfallet (4 Q') resp. för förlängd tid (5 5). Förutsättningama för rätten härtill överensstämmer i alla delar med de som uppställts för rätten till motsvarande bidrag inom folkpensioneringen. Det kan därför hänvisas till kommentaren till 8 kap. 4 och 5 55.

65

Paragrafen reglerar förutsättningama för rätten till försörjningsbidrag inom ATP och motsvarar helt vad som föreskrivs för folkpensioneringens del i 8 kap. 6—10 55.

7?

Paragrafen innehåller regel att tilläggspension i form av försörjningsbidrag, i enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 8.7, skall kunna utgå enbart till sådan efterlevande som är bosatt i Sverige. Detta gäller oavsett vederbörandes medborgarskap. Motsvarighet härtill gälleri fråga om folkpension i form av försörjningsbidrag (5 kap. 1 &; jfr 2 5).

Som huvudregel skall alltså enligt förslaget gälla att försörjningsbidrag (från folk- och tilläggspensioneringen) utges enbart till efterlevande som är bosatta i Sverige. Detta innebär inte att en tillfällig utlandsvistelse, för semester e. d., skall förta den som uppbär försörjningbidrag fortsatt rätt härtill. Denna rätt

upphör först i sådant fall att den efterlevande mera definitivt flyttar utomlands eller i vart fall för en längre tid än någon eller några veckor bosätter sig utanför Sverige.

På samma sätt som vad avser folkpension skall dock i enskilda fall kunna förordnas att försörjningsbidrag från tilläggspensioneringen skall utgå även till utomlands bosatta. I paragrafens andra mening har intagits en dispensregel av sådan innebörd. Denna har utformats efter mönster av motsvarande regel för folkpension i 5 kap. 6 &. Med stöd av sistnämnda regel har utfärdats kungörelsen (19621516) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Kungörelsen ger—efter ansökan - fortsatt rätt till folkpension i fall då pensionstagaren vistas utomlands för vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för vederbörande. Denna dispensmöj- lighet bör utvidgas till att omfatta även tilläggspension i form av försörjnings- bidrag.

Möjligheten att bevilja dispens med stöd av den i förevarande paragraf föreslagna regeln skall finnas på samma villkor för svenska och utländska medborgare (och statslösa). En förutsättning för dispens är dock att den efterlevande före flyttningen från Sverige börjat uppbära försörjningsbi- drag.

Vid prövningen av om dispens i visst fall skall beviljas blir det av vikt att beakta försörjningsbidragets syfte att ge den efterlevande en fast fot på den svenska arbetsmarknaden. Kan man bedöma att förutsättningar finns att inom den närmaste tiden bereda den efterlevande ett lämpligt arbete, bör därför — såvida inte en indragning med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskälig— normalt sett inte bli aktuellt att göra undantag från huvudregeln att bidraget skall dras in vid flyttning utomlands. De fall där det 1 första hand torde komma 1 fråga att tillämpa dispensregeln är sådana där den efterlevande beviljats försörjningsbidrag till följd av nedsatt hälsotillstånd.

Nuvarande 7 &, innehållande regel av innebörd bl. a. att barnpension inte kan utgå samtidigt efter ett barns båda avlidna föräldrar, saknar motsvarighet i kommitténs förslag (jfr vid 3 5).

8 5

Paragrafen reglerar storleken av omställningsbidrag och försörjningsbidrag från tilläggspensioneringen. Den grundar sig på förslag av kommittén i avsnitten 8.2.4 och 8.5.4.

Enligt förslaget skall omställningsbidrag och helt försörjningsbidrag för år räknat utgå med belopp motsvarande 10 % av den avlidnes egenpension, om barnpension samtidigt utges efter denne, och eljest motsvarande 30 % av egenpensionen.

Partiellt försörjningsbidrag utgör för år räknat, om den avlidne efterlämnar pensionberättigat barn, 5 % (halvt bidrag) resp. 6 2/3 % (två tredjedels bidrag) av den avlidnes egenpension. I annat fall utgör partiellt försörjningsbidrag 15 % resp. 20 % av denna egenpension.

De lägre kompensationsgradema för omställnings- och försörjningsbidrag i fall då också barnpension utgår efter den försäkrade gäller även i den

situationen att den efterlevande maken och barnet eller barnen bor åtskil- da.

Vid den tidpunkt då barnpension upphör att utgå efter den avlidne uppräknas omställnings- eller försörjningsbidraget till den högre kompensa- tionsgraden.

95

Hänvisningen till 8 kap. 125 innebär att samordning skall ske mellan tilläggspension i form av försörjningsbidrag och vissa andra ersättningar på samma sätt som föreskrivs för folkpensioneringens del. Har den efterlevande rätt till försörjningsbidrag från både folk- och tilläggspensioneringen skall avräkningen i första hand göras på tilläggspensionen och först därefter på folkpensionen.

105

En motsvarighet till denna paragraf, som till viss del överensstämmer med nuvarande 7 &, finns i 10 kap. 4å såvitt gäller omställningsbidrag från folkpensioneringen. Samordning mellan flera efterlevandepensioner till en och samma efterlevande vuxen erfordras enbart beträffande omställningsbi- drag, eftersom endast den ettåriga delen av denna pensionsform utges opåverkad av nytt giftermål c. d. Fråga om utgivande av efterlevandepension efter mer än en make eller därmed jämställd samboende uppkommer således inte vad avser övriga efterlevandeförmåner. Enligt kommitténs förslag skall barnpension från ATP kunna utgå samtidigt efter barnets båda föräldrar (jfr avsnitt 7.4).

16 kap. Om utgivande av pension m. m.

1 & Tillägget i tredje stycket skall ses i samband med den i 8 kap. 10 åresp. 14 kap. 6 5 givna möjligheten att begränsa försörjningsbidrag till viss tid. På motsva- rande sätt som redan i dag gäller beträffande sjukbidrag, handikappersättning och vårdbidrag får den tid under vilken försörjningsbidraget skall utgå förlängas utan särskild ansökan därom.

l femte stycket har intagits en bestämmelse om rätt till ersättning för läkarundersökning e. (1. som den efterlevande genomgår i anledning av ansökan om försörjningsbidrag.

1 övrigt har gjorts vissa rent språkliga ändringar av paragrafen.

2 5 1 paragrafen har intagits bestämmelse om möjlighet att såsom villkor för rätt till försörjningsbidrag föreskriva att den efterlevande genomgår undersökning av viss läkare e. (1. Bestämmelsen får självfallet betydelse endast i fall då nedsättningen av den efterlevandes försörjningsmöjligheter till i vart fall någon del har sin grund i medicinska faktorer.

Zaå

Genom första stycket i paragrafen, som är helt ny, åläggs försäkringskassa att, om skäl därtill föreligger, tillse att åtgärder vidtas för att förbättra den efterlevandes förvärvsmöjligheter före det definitivt beslut meddelas om rätt till försörjningsbidrag för den efterlevande. Kan undersökning av detta slag beräknas dra ut på tiden, kan i förekommande fall med stöd av 3 & meddelas interimistiskt beslut om bidrag i avvaktan på att slutlig prövning kan ske av rätten härtill. Åtgärder som avses i paragrafen kan vara av såväl medicinsk som arbetsmarknadspolitisk art. Till sådana åtgärder kan knytas villkor om läkarundersökning m.m. (2 5) eller genomgående av viss utbildning e.d. (andra stycket).

Av stor vikt är att försäkringskassan i ifrågavarande sammanhang nära samarbetar med andra organ, såsom arbetsmarknads- och utbildningsmyn- digheter, samt även med sjukvården. Den närmare utformningen av den i paragrafen beskrivna verksamheten bör regleras av riksförsäkringsverket på motsvarande sätt som skett då fråga är om rehabiliteringsåtgärder vid bl. a. långvariga sjukfall (2 kap. 11 å).

De i andra stycket nämnda föreskrifterna kan meddelas inte enbart då rätten till bidrag prövas första gången utan även senare under den tid då den efterlevande uppbär försörjningsbidrag, bl.a. då omprövning sker av rätten härtill. Föreskrifter av detta slag bör av naturliga skäl meddelas efter samråd med vederbörande arbetsmarknadsmyndighet e. d.

Vid tolkningen av begreppet lämpligt arbete kan ledning hämtas från vad som gäller i fråga om arbetslöshetsersättning enligt 5 5 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och 5 ålagen (l973:37l)om kontant arbetsmarknads- stöd.

Regler om sanktioner mot efterlevande som vägrar att efterkomma föreskrift som meddelats med stöd av paragrafen finns i 20 kap. 3 &.

I vilken omfattning försäkringskassan skall tillse att här berörda åtgärder vidtas och i vad mån föreskrifter skall meddelas om genomgående av arbetsmarlmadsutbildning e. d. får bedömas utifrån varje enskild efterlevan- des särskilda förhållanden. Vid denna bedömning får hänsyn tas till en rad olika faktorer, såsom den efterlevandes ålder, tillgången till arbetstillfällen på hemorten, möjligheten av att den efterlevande efter flyttning kan beredas sådant arbete som den ifrågavarande utbildningen tar sikte på m. m. Vilken inverkan sådana faktorer skall ha på bedömningen har utvecklats i motive— ringen till 8 kap. 8 5.

55

1 sakligt hänseende har gjorts ändringar endast i sista stycket. Dessa ändringar föranleds till viss del av det förslag till ändrade regler för bamtillägg som redovisats i avsnitt 12.5.4 och som innebär att bamtillägg fortsättningsvis inte skall utgå med lägre belopp än eljest i fall då barnet är berättigat till barnpension.

1 övrigt tar bestämmelsen sikte på det fall att barnpension beviljas retroaktivt och att för tiden före bampensionsbeslutet omställningsbidrag eller försörjningsbidrag har utbetalats efter den avlidne. I sådan situation skall, i

enlighet med vad som i dag gäller beträffande änkepension, från det retroaktivt utbetalade bampensionsbeloppet göras avdrag med visst belopp. Omställ— ningsbidraget eller försörjningsbidraget har här utgivits med 30% av den avlidnes egenpension i stället för med 10 % härav vilket skulle ha skett om bampensionsbeslutet hade förelegat redan vid den tidpunkt då bidraget till den vuxne efterlevande utbetalades.

7aå

1 paragrafen ges föreskrifter om omprövning av rätten till försörjningsbidrag. Sådan omprövning kan vara påkallad av olika skäl. Att tidsbegränsat försörjningsbidrag skall omprövas sedan den för bidraget bestämda tiden löpt ut framgår av 8 kap. 105 (jfr 14 kap. 6 Ö). Likaledes framgår av nämnda paragraf att omprövning skall ske när skäl därtill föreligger, dock minst en gång varje år. Nu förevarande paragraf tar sikte på behovet av omprövning då det kommit till försäkringskassans kännedom att den efterlevandes försörj— ningsmöjligheter väsentligt förbättrats.

Första stycket reglerar frågan om definitiv indragning eller minskning av försörjningsbidrag. Sådan skall ske då den efterlevandes förvärvsmöjligheter väsentligt förbättrats och förbättringen kan antas bli bestående avsevärd tid. För att förbättringen skall anses väsentlig bör den vara av sådan omfattning att försörjningsmöjlighetema därefter är sådana att de, om de varit för handen redan då ansökan gjordes, hade medfört att bidrag inte alls beviljats eller beviljats med lägre andel av helt bidrag än vad som blivit fallet.

Kan det antas att den inträdda förbättringen av den efterlevandes förvärvs- möjligheter inte kommer att bestå avsevärd tid, varmed bör förstås en tid av minstett år, bör inte komma i fråga att definitivt dra in eller sätta ned bidraget. I sådant fall bör bidraget dras in eller minskas endast för viss tid. Föreskrift härom har upptagits i andra stycket. Visar det sig senare att förbättringen är varaktig, skall den definitiva indragningen eller minskningen ske vid denna senare tidpunkt. Skulle det å andra sidan visa sig att förbättringen inte är bestående för avsevärd tid, kan bidraget ånyo börja utges på samma sätt som tidigare så snart försörjningsmöjlighetema åter har försämrats i sådan grad att förutsättningar härför föreligger. Indragning eller minskning för viss tid kan avse en period av högst ett år. Har arbetet inte upphört eller minskat i omfattning under den tiden, får anses som om försörjningsmöjlighetema har förbättrats för avsevärd tid. Skulle den efterlevande därefter bli utan arbete, har försörjningssvårighetema inte längre ett sådant samband med makens död att försörjningsbidrag kan utgå på grund därav.

Är den efterlevandes försörjningsmöjligheter redan vid ansökningstillfället temporärt förbättrade på sätt ovan beskrivits kan, i samband med att försörjningsbidrag beviljas, beslutas om viss tids indragning eller minskning. Härvid gäller samma principer som de vilka beskrivits ovan. Bidragsrätten blir då vilande för viss tid.

Omprövning får aldrig leda till höjning av tidigare beslutat försö1jningsbi- drag (8 kap. 10 å och 14 kap. 6 5).

8 5

Av naturliga skäl kommer det inte att finnas möjlighet för försäkringskassan att i obegränsad omfattning följa eventuella förändringar i varje enskild efterlevandes förhållanden. Av vikt är därför att den efterlevande själv gör anmälan till kassan om hans eller hennes förhållanden ändras i sådan omfattning att rätten till familjepension påverkas därav. Underlåts sådan anmälan skall pensionen kunna drasin för viss tid eller tills vidare. Nuvarande bestämmelse i paragrafen om anmälningsskyldighet för den som uppbär änkepension har därför genom den föreslagna ändringen gjorts tillämplig på efterlevande som uppbär omställnings- och försörjningsbidrag.

115

Genom paragrafen ges möjlighet att dra in eller sätta ned familjepension i vissa situationer då den efterlevande har varit vållande till dödsfallet. Dessa regler bör avse även de av kommittén föreslagna formerna av familjepension. Eftersom strafflagen fr. 0. m. år 1965 ersatts av brottsbalken bör nu hänvis- ningen i förevarande paragraf till strafflagen ersättas med en hänvisning till motsvarande bestämmelseri brottsbalken. Härutöver har vidtagits vissa rent redaktionella ändringar.

17 kap. Om sammantrajjande av förmåner rn. m.

lå

Tillägget i/örsta stycket avser avräkning på förtidspension för retroaktivtid med hänsyn till försörjningsbidrag som under denna tid utgått med högre belopp än vad som skulle ha utgivits om beslutet om förtidspension hade förelegat vid utbetalningen av försörjningsbidraget.

Behov av motsvarande reglering uppkommer inte vad gäller sjukpenning enligt AFL som utges för förfluten tid, eftersom sjukpenningen på grund av regler i 3 kap. 3 och 8 åå inte kan utgå med anledning av samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema som försörjningsbidraget. Sådana samordningsregler erfordras dock beträffande vissa andra förmåner. I fråga om retroaktivt utbetalad egenlivränta eller sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen skall gälla motsvarande regel som den i förevarande stycke beträffande förtidspen- sion. Hänvisning till denna har därför upptagits i förslaget till ändring av 6 kap. 7 5 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Med avseende på utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning m. m. samt vuxenstudiebi- drag är ändringar i arbetsmarlmadskungörelsen påkallade.

l paragrafen har vidare intagits ett nytt fjärde stycke, vilket reglerar samordning mellan sjukpenning enligt AFL och försörjningsbidrag som utges för retroaktivtid. 1 första hand skall härvid folkpension minskas. Bestämmel- sen har i princip samma innebörd som reglerna i första och andra styckena i fråga om förtidspension.

Något behov av motsvarande regler för samordning mellan å ena sidan retroaktivt utgivet försörjningsbidrag och å andra sidan andra former av sådana sociala förmåner med vilka försörjningsbidraget skall samordnas enligt regleri 8 kap. 9 och 12 55 (jfr 14 kap. 6 och 9 55) föreligger inte. De i de nämnda

paragraferna intagna samordningsbestämmelsema blir nämligen tillämpliga även med avseende på försörjningsbidrag som utges för förfluten tid.

25

Paragrafen innehåller regler om samordning mellan pension enligt AFL och förmåner från äldre lagar om yrkesskadeförsäkring än LAF. Ändringarna äri huvudsak redaktionella. l sak innebär ändringarna att efterlevandelivränta på grund av yrkesskadeförsäkring skall medföra minskning av omställningsbi- drag och försörjningsbidrag samt, liksom i dag. av barnpension. I likhet med nuvarande regler skall barn som uppbär barnpension också efter samordning- en alltid tillförsäkras minst ett belopp motsvarande en fjärdedel av bampen- sionen inom folkpensioneringen. 1 dag gäller att folkpension i form av änkepension efter sådan samordning alltid skall utges med minst hälften av vad som annars skulle ha utgått. Någon motsvarighet härtill har inte upptagits beträffande omställnings- och försörjningsbidrag. Vid samordning enligt paragrafen skall dessa bidrag således i princip kunna reduceras i deras helhet.

Den nuvarande regeln om att viss andel av folkpensionen skall läggas utanför samordningen kommer ursprungligen från motsvarande stadganden i 1946 års folkpensioneringlag och 1960 års bampensionslag. Att bestämmel- sen överfördes till AFL motiverades (SOU 1961 :29, prop. 1962:90) med att samordningsreglerna var av provisorisk karaktär samt att folkpensionsförmå- nema då ännu inte nått upp till den nivå som var avsedd. Dessutom hänvisades till att tilläggspensionema inledningsvis skulle komma att utgå med låga belopp. Mot bakgrund härav ansågs att ett borttagande av ifrågavarande spärregel skulle ge upphov till en för provisorietiden inte tillräckligt motiverad sänkning av den totala ersättningen. De motiv som sålunda ligger bakom nu berörda regel kan inte åberopas som skäl för att en motsvarighet härtill skall upptas för det reformerade efterlevandestödets del. I syfte att undvika att utgående barnpension minskas har dock i fråga om sådan pension nuvarande spärregel bibehållits.

45

Första stycket i paragrafen innehåller bestämmelse att avdrag får göras på pension som utbetalas retroaktivt, således även på familjepension, för socialhjälp m. m.

Andra stycket i paragrafens nuvarande utformning föreslås upphävt, eftersom bidragsförskott enligt förslaget fortsättningsvis inte skall utges med lägre belopp än eljest om barnpension från folkpensioneringen utbetalas samtidigt (se avsnitt 7.4.4). Något behov av en regel om avräkning på retroaktivt utgiven barnpension föreligger därför inte.

I fjärde stycket föreslås upphävd nuvarande regel om avdrag på retroaktivt utgående änkepension för vad som för samma tid utbetalats i kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) till den pensionsberättigade utöver vad som skulle ha utgivits om pensionsbeslutet hade förelegat vid utbetalningen av KAS. Någon motsvarighet härtill erfordras inte inom det nya efterlevandestödet. Omställningsbidrag skall överhuvudtaget inte samordnas med KAS. Och i

fråga om försörjningsbidrag skall samordningen vara den motsatta mot vad som i dag gäller angående änkepension. Detta innebär att KAS skall utges primärt och försörjningsbidrag först sekundärt. Föreskrifter härom finns i 8 kap. 12 å och 14 kap. 9 &. Samordningsbestämmelsen i dessa paragrafer skall tillämpas också på retroaktivt utgivet försörjningsbidrag.

I övrigt har vidtagits vissa ändringar av redaktionell art.

18 kap. Om allmänna försäkringskassor 20 &

Frågor om försörjningsbidrag skall enligt förslaget avgöras av pensionsdele- gation. Detta skall ses mot bakgrund av att ärenden om försörjningsbidrag kommer att kräva särskilt kvalificerad handläggning och av att det i vissa fall kan bli aktuellt att samtidigt pröva förutsättningama för rätten till såväl försörjningsbidrag som förtidspension.

20 kap. Övriga bestämmelser 2 5

I denna paragraf har intagits ett nytt tredje stycke i vilket föreskrivs att, vid tillämpning av bestämmelserna om rätt till barnpension från folk- och tilläggspensioneringen, med barn för vilka rätt till sådan pension föreligger skall likställas utländskt barn som i adoptionssyfte förts till Sverige och med socialnämnds medgivande tagits emot i ett enskilt hem för vård och fostran i sådant syfte. Bestämmelsen knyter an till föreskriften i 25 åsocialtjänstlagen (1980:620), vilken reglerar fosterhemsplacering. För att rätt till barnpension skall föreligga efter den presumtive adoptivföräldem är det inte tillräckligt att barnet är av utländsk härkomst. Har barnet kommit till Sverige utan att tanken varit att det skall adopteras häri landet föreligger således inte rätt till barnpension även om en adoption senare blivit aktuell. I dessa fall görs alltså ingen skillnad mellan utländska och inhemska barn.

I det nya stycket sägs vidare att med förälder skall i detta sammanhang likställas den som i adoptionssyfte tagit emot barnet. Detta innebär att barnet i bampensionshänseende skall anses som efterlevande till den presumtive adoptivföräldem och således få rätt till barnpension efter denne på samma sätt som om adoption redan hunnit komma till stånd före dödsfallet. Härav följer bl. a. att barnet får behålla sin pension om den avlidnes make senare ensam fullföljer adoptionen, och detta även om den efterlevande maken gifter om Sig.

Rätten till barnpension uppkommer i och med att den blivande adoptiv- föräldem tar faktisk vård om barnet. Så får anses ha skett så snart barnet, åtföljt av den tilltänkte adoptivföräldem eller ombud för denne, lämnat sitt ursprungsland för att resa till fosterhemmet i Sverige.

Som närmare berörts i avsnitt 7.2.2 kommer en adoption av ett utländskt barn i Sverige rättsligt till stånd genom att svensk domstol lämnar tillstånd till adoptionen eller genom att ett i barnets ursprungsland meddelat adoptions- beslut godkänns i Sverige. Den prövning som därvid äger rum huruvida förutsättningama för adoption enligt svensk lag är för handen kommer av

naturliga skäl inte att kunna göras i det fall att den blivande adoptanten avlider innan ställning hunnit tas i adoptionsärendet. Någon motsvarande prövning bör inte ske hos de myndigheter som har att avgöra frågan om barnpension. Har adoptionsförfarandet framskridit så långt att socialnämndens medgivan- de inhämtats och barnet tagits emot i fosterhemmet i adoptionssyfte får, såvitt gäller rätten till barnpension, tillräckliga garantier anses föreligga för att en adoption rättsligen skulle ha kommit till stånd om den tilltänkte adoptivför- äldem inte avlidit innan adoptionsärendet hunnit prövas.

Barn som tas till Sverige i adoptionssyfte saknar regelmässigt svenskt medborgarskap. Detta innebär att bestämmelserna i 5 kap. 4 & om utlännings rätt till familjepension blir tillämpliga i här berörda fall. Någon skillnad i förhållande till vad som gäller beträffande rätt till barnpension för biologiska barn med utländsk härkomst är dock inte avsedd. Detta betyder att den avlidne föräldern måste uppfylla kvalifikationsvillkoren i 5 kap. 4 & AFL för att barnpension skall kunna beviljas. Härvidlag får dock, då fråga är om utländskt barn som förts till Sverige i adoptionssyfte, barnet anses uppfylla det i nämnda paragraf uppställda kravet på bosättning här i riket så snart barnet mottagits av de blivande adoptivföräldrama.

Kommittén är medveten om att det med den föreslagna regeln skulle kunna tänkas uppstå fall där barnet, utöver barnpension enligt AFL efter den presumtive adoptivföräldem, är berättigat till även pension efter en biologisk förälder enligt socialförsäkringsystem i sitt ursprungsland. Sådana fall kan dock förutsättas bli så sällsynta — det kan t. o. m. sättas i fråga om det överhuvudtaget kommer att uppstå några — att kommittén inte funnit det motiverat att föreslå någon särskild reglering för dessa situationer utöver vad som föreskrivs i 17 kap. 5 å och i den med stöd av denna paragraf utfärdade förordningen (1979:131) om beräkning av folkpension i vissa fall.

Enligt förslaget skall presumtiva adoptivbarn likställas med biologiska barn endast i vad avser rätten till barnpension. Däremot skall något sådant likställande inte ske då fråga är om rätt för vuxen efterlevande till omställ- ningsbidrag grundat på bamförekomst. Såvitt gäller det förlängda omställ- ningsbidraget får detta förhållande emellertid inte någon större betydelse i nu berört hänseende. l 8 kap. 5 5 och 14 kap. Så krävs sålunda för rätten till omställningsbidrag att den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn, vilket vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Däremot krävs inte att barnet stod under vårdnad av makarna eller endera av dem vid tidpunkten för dödsfallet. Har makarna tagit emot ett barn i adoptionssyfte, får detta anses ha stadigvarande vistats hos dem vid dödsfallet. Fullföljer den efterlevande maken ensam adoptionen sedan den andre maken avlidit eller erhåller den efterlevande då ändock den rättsliga vårdnaden om barnet, är således förutsättningama i nu berört hänseende uppfyllda för att förlängt omställningsbidrag skall kunna utgå. Skulle i fall som nu sagts rätt till det ettåriga stödet inte ha förelegat på annan grund, kan det förlängda stödet börja utgå omedelbart efter det att den efterlevande fått vårdnaden om barnet.

Det kan här slutligen anmärkas att förevarande paragraf föreslås ändrad i propositionen 1980/811204, vilken ännu inte behandlats av riksdagen.

3å

I paragrafens andra stycke har intagits bestämmelse om sanktioner vid bl. a. åsidosättande av föreskrifter i fråga om försörjningsbidrag vilka meddelats med stöd av 16 kap. 2 a 5. Dessa sanktioner kan tillämpas i fall då en efterlevande vägraratt följa föreskrift om utbildning, rehabilitering, antagande av erbjudet arbete m. rn. Även sanktionema i paragrafens första stycke kommer att äga tillämpning på de av kommittén föreslagna familjepensions- formerna.

En grund för indragning av försörjningsbidrag med stöd av andra stycket är att den efterlevande vägrar att anta ett erbjudet lämpligt arbete. Om det erbjudna arbetet skulle vara på halvtid eller av mindre omfattning, bör dock inte bidraget helt dras in. I sådant fall bör bidraget i stället minskas så att det svarar mot den nedsättning av försörjningsmöjlighetema som skulle återstå om den efterlevande hade accepterat det erbjudna arbetet.

Övergångsbestäm melserna

Övergångsbestämmelsema är uppdelade i två olika avsnitt trots att samtliga lagändringar föreslås träda i kraft vid en och samma tidpunkt. Uppdelningen är motiverad bl. a. av önskemål att få övergångsreglema mer överskådliga. Det första avsnittet (A) reglerar ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om bamtillägg och den nya regeln om likställande i vissa fall av icke gift pensionsberättigad med gift pensionstagare i fråga om beräkning av folkpen- sion i form av ålderspension och förtidspension (10 kap. l ä). Ikraftträdandet av övriga förslag regleras i avsnitt B. Vad som där behandlas är alltså ikraftträdandet av de föreslagna nya bestämmelserna om efterlevandepen- sion.

Såsom utvecklats under avsnitt 6 och 9 föreslår kommittén inte något bestämt datum för de nya reglernas ikraftträdande. Den i förslaget till övergångsbestämmelser valda tidpunkten härför,den ] januari 1983, skall ses endast som ett exempel på ett tänkt ikraftträdandedatum. Att ett sådant exempel givits i förslaget motiveras av lagtekniska hänsyn. Enligt kommitténs mening är det av vikt att, oberoende vilket datum som väljs för ikraftträdandet. detta blir detsamma för samtliga de lämnade förslagen.

Avsnitt A

De nya bestämmelserna om bamtillägg skall enligt förslaget som huvudregel börja tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet. Tillägg som utges för tiden därefter skall alltså beräknas enligt de nya reglerna. Detta gäller såväl bamtillägg som beviljats före som efter denna tidpunkt. Utgår bamtillägg redan vid de nya bestämmelsemas införande, får emellertid reformen inte leda till upphörande eller minskning av redan utgående tillägg. Detta anges i punkt 1 . Denna bestämmelse kan komma att bli aktuell i fall då bamtillägg utgår för styvbarn med stöd av den nuvarande bestämmelsen i 9 kap. l 5 första stycket andra meningen. Någon motsvarighet härtill finns inte i de föreslagna nya reglerna för bamtillägg. Bestämmelsen kan vidare komma att tillämpas i vissa fall då bamtillägg utges för tre eller flera barn i en och samma familj. Såsom

framgår av redogörelsen i avsnitt 12.5.5 kan under speciella förutsättningar bamtilläggsbeloppet i sådana fall bli högre med nuvarande regler än vad som följer av kommitténs förslag.

I punkt 2 föreskrivs att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla beträf- fande bamtillägg som avser tid före ikraftträdandet. Bl. a. regleras härigenom det fall att bamtillägg utbetalats före ikraftträdandet för barn som sedermera beviljas barnpension, vilken skall utges retroaktivt för samma tid som den för vilken barntillägget utgivits. Det rör sig alltså här om bamtillägg som inte bara beviljats utan även utgivits för tid före de nya reglernas införande. Sådant bamtillägg skall beräknas efter äldre regler. Detta innebär att nuvarande bestämmelser om samordning mellan bamtillägg och barnpension alltjämt skall tillämpas i dessa fall. Då barnpensionen utges för retroaktivtid skall den därför, till den del den hänför sig till tid före ikraftträdandet, med stöd av 16 kap. 5 & sjunde stycket i dess hittillsvarande lydelse reduceras med hänsyn till bamtillägg som utgivits för samma tid.

Den utvidgade likställighetsregeln i 10 kap. l & skall börja tillämpas så snart den bestämmelsen har trätt i kraft. Den nya regeln avser enbart pension som belöper på tiden efter ikraftträdandet. Även detta följer av föreskriften i punkt 2.

Avsnitt B

Den under förevarande avsnitt angivna övergångsreglerin gen grundar sig på de förslag i detta hänseende som kommittén redovisat i avsnitt 9.1.

Punkt I

Här anges den principiella utgångspunkten för övergångsregleringen, nämli- gen att de nya bestämmelserna skall gälla enbart i fall då rätten till familjepension grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Bestämmelsen reglerar fullt ut efterlevande mäns rätt till familjepension. För efterlevande kvinnor och barn görs däremot i de följande punkterna vissa undantag från vad som föreskrivs under förevarande punkt.

Punkt 2

I konsekvens med stadgandet under punkt I föreskrivs i nu förevarande punkt att äldre bestämmelser som regel fortfarande skall gälla i fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet. För efterlevande män innebär detta att efterlevandepension inte kan utges i nu berörda fall.

För efterlevande kvinnor innebär ifrågavarande bestämmelse att efterlev- andepensi on i berörda fall kan utgå endasti form av änkepension. Beroende på vid vilken tidpunkt dödsfallet inträffat kan pensionen utgå enligt dagens regler i AFL eller enligt tidigare gällande bestämmelser om änkepension. I sistnämnda fall bestäms pensionen enligt löé lagen (19621382) angående införande av lagen om allmän försäkring. _

Att pension till efterlevande kvinna, vars make avlidit före ikraftträdandet,

kan utges endast i form av änkepension innebär att sådan kvinnas rätt till efterlevandepension skall bedömas helt enligt de regler som gällde vid dödsfallet. Uppfyller kvinnan inte förutsättningama för rätten till änkepen- sion, utges alltså inte någon efterlevandepension till henne enligt vare sig äldre eller nya bestämmelser. Detta blir fallet även om hon i och för sig skulle uppfylla förutsättningama för rätt till de nya efterlevandeförmånema. Exem- pel på en särskild sådan situation är följande. En icke gift efterlevande kvinna, som sammanbott med en sedermera avliden man under förhållanden som anges i förslaget till 14 kap. l & tredje stycket, är enligt dagens regler inte berättigad till änkepension från tilläggspensioneringen men väl från folkpen- sioneringen. Däremot skall, under förutsättningar som anges i 14 kap. 1 & tredje stycket i den föreslagna lydelsen, i denna situation framdeles kunna utges efterlevandepension i dess nya former från ATP. Eftersom äldre regler skall fortsätta att gälla om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet, föreligger emellertid inte rätt till familjepension från ATP enligt det föreslagna systemet för kvinna i berörd situation.

Punkt 3

Den i förevarande punkt intagna övergångsbestämmelsen utgör undantag från vad som föreskrivits i det föregående om att tidpunkten för dödsfallet skall vara avgörande för om rätten till familjepension skall bedömas enligt dagens system eller enligt de nya reglerna. Undantaget avser kvinna som är född år 1937 eller tidigare och som alltså vid tidpunkten för ikraftträdandet har fyllt 45 år. Sådan kvinnas rätt till efterlevandepension skall alltid bedömas enligt dagens regler, oberoende av vid vilken tidpunkt dödsfallet inträffat. Detta innebär att det efter ikraftträdandet kommer att kunna nybeviljas änkepen- sion enligt nuvarande bestämmelser. Änkepension som sålunda kommer att beviljas med stöd av nuvarande regler härför skall följa samma bestämmelser som de vilka gäller beträffande änkepension som beviljats före ikraftträdandet. Föreligger av någon anledning inte rätt till änkepension för kvinna som avses med bestämmelsen, kan hon inte heller erhålla efterlevandepension enligt det nya regelsystemet (jfr under punkt 2 och under avsnitt 9.1). För kvinna som omfattas av övergångsregeln i förevarande punkt föreligger inte någon valrätt mellan det hittillsvarande och det nya regelsystemet.

Punkt 4

I avsnitt 11 föreslår kommittén att hustrutillägget skall avvecklas på sikt. Enligt förslaget skall detta ske med början vid samma tidpunkt som de nya bestämmelserna om familjepension skall träda i kraft. Äldre regler om hustrutillägg skall dock i viss utsträckning ha tillämpning även för tiden därefter. I förslaget till punktema 2 och 3 i övergångsreglema till lagen om ändring i lagen (19622392) om hustrutil låg och kommunalt bostadstillägg till folkpension föreskrivs sålunda att äldre bestämmelser om hustrutillägg fortfarande skall gälla för kvinnor, som är födda år 1937 eller tidigare, samt för kvinnor, som är yngre men som har rätt till sådant tillägg för december månad 1982 (jfr under avsnitt 15.3).

Det förslag som kommittén lägger fram beträffande 10 kap. 4 & innebär bl. a.

att samordningen mellan hustrutillägg och vissa andra pensionsformer avskaffas. Detta är en konsekvens av att hustrutillägget föreslås avvecklat. Under den övergångstid då hustrutillägg alltjämt kan utgå skall ifrågavarande samordningregel emellertid fortsätta att gälla.

Punkt 5

Förevarande övergångsbestämmelse reglerar det fall att en kvinna samtidigt blir berättigad såväl till änkepension enligt dagens regler som till omställ- ningsbidrag eller försörjningsbidrag enligt det nya regelsystemet. Detta kan inträffa i vissa speciella fall med avseende på kvinnor, som är födda efter år 1937 och som blivit änkor före ikraftträdandet av det nya regelsystemet och dessförinnan beviljats änkepension enligt nuvarande bestämmelser härför. Skulle en sådan änka gifta om sig, kommer änkepensionen att dras in med stöd av 8 kap. 35 andra stycket och 14 kap. 25 tredje stycket i paragrafemas nuvarande lydelse. Om den nye maken därefter avlider — efter ikraftträdandet — inom fem års tid, återinträder rätten till änkepension efter den förste maken. Dessutom kan kvinnan bli berättigad till de nya formerna av efterlevandestöd. För fall av detta slag föreskrivs i nu förevarande punkt att endast änkepen- sionen skall utges.

Vid tillämpning av regeln tas i fråga om folkpension enligt det nya systemet hänsyn enbart till folkpension i form av änkepension. Beträffande tilläggs- pension enligt de nya reglerna beaktas endast änkepension från tilläggspen- sioneringen. Detta betyder att det i undantagsfall skulle kunna komma i fråga att en efterlevande kvinna samtidigt uppbär t. ex. folkpension i form av änkepension och tilläggspension i form av omställningsbidrag. Detta skulle kunna bli aktuellt om kvinnan sammanbott såsom icke gift med den först avlidne mannen. Möjlighet finns också för änka, som inte är berättigad till folkpension i form av änkepension efter den först avlidne mannen men väl till änkepension från tilläggspensioneringen efter honom, att sedan rätten till änkepensionen från tilläggspensioneringen återupplivats efter det nya äkten- skapets upplösning samtidigt erhålla omställningsbidrag från folkpensione- ringen efter den sist avlidne mannen.

Punkt 6

I förevarande punkt föreskrivs undantag såvitt avser rätten till barnpension från den i punkterna 1 och 2 intagna huvudregeln i övergångshänseende. Bestämmelsen innebär att de nya reglerna om barnpension i princip skall få tillämpning fullt ut vid ikraftträdandet, oberoende av vid vilken tidpunkt barnets förälder har avlidit. Tidigare beviljad barnpension skall då — i förekommande fall — räknas upp till de nya nivåerna. Vissa särregler härvidlag skall dock gälla enligt punkten (1.

Vad avser barnpension som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre regler härför fortfarande gälla.

Den i 20 kap. 2 & tredje stycket införda rätten till barnpension för presumtiva adoptivbarn till avliden tilltänkt adoptivförälder skall träda i kraft samtidigt med övriga reforrnförslag. Sådan rätt föreligger dock endast i fall då den blivande adoptivföräldem har avlidit efter ikraftträdandet.

Under punkt d ges vissa särregler om samordning mellan barnpension och änkepension enligt äldre regler härför. Motivering för dessa regler har lämnats i avsnitt 9.1. Oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter ikraftträdandet skall sålunda, inom såväl folk- som tilläggspensioneringen, bampension samordnas med änkepension som efter ikraftträdandet utgår med tillämpning av äldre bestämmelser. I dessa fall utges änkepension på de nivåer som gäller enligt hittillsvarande regler. Med hänsyn härtill har upptagits bestämmelser om att barnpension kan reduceras i vissa fall.

Inom folkpensioneringen skall minskning ske av garantinivån för bampen- sion med hänsyn till änkepension från folkpensioneringen som utges till kvinna som stadigvarande sammanbor med barnet. Härvid skall beaktas endast sådan änkepension som faktiskt utbetalas. Är situationen den att barnet och änkan inte stadigvarande sammanbor, skall någon avräkning på barnpensionen inte äga rum.

Bestämmelsen om samordning av tilläggspensioner föreskriver att det för änkepension och barnpension skall gälla de kompensationsgrader som följer av hittillsvarande regler. Emellertid har i detta hänseende upptagits en särskild garantiregel med sikte på flerbamsfamiljerna. Regeln innebär att, vid samordning av änkepension och barnpension från tilläggspensioneringen, dessa förmåner alltid skall utgå med sammanlagt minst ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgått till familjen om bara de nya reglerna varit tillämpliga och enbart barnpension utbetalats. Denna garantiregel blir av betydelse endast i fall då den avlidne efterlämnar tre eller flera bampensions- berättigade bam. Den ökning av familjepensionen som kan uppkomma med tillämpning av garantiregeln skall i sin helhet komma bampensionema till del. Ökningen skall fördelas lika mellan barnen.

Nuvarande regel i 16 kap. 5 åsjunde stycket skall i tillämpliga fall gälla även efter ikraftträdandet. Bestämmelsen tar sikte på samordning mellan tilläggs- pension i form av barnpension som utges för förfluten tid och änkepension från tilläggspensioneringen som tidigare utbetalats för samma tid. I denna situation skall avdrag göras på barnpensionen för vad som utbetalats med för högt belopp i änkepension (skillnaden mellan 40 och 35 % av den avlidnes egenpension).

15.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring

De föreslagna ändringarna i förevarande lag grundar sig på kommitténs förslag i avsnitt 10 om reformering av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäk- ringen i enlighet med de riktlinjer som dragits upp för den reformerade familjepensioneringen i förslaget till lag om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring (AFL).

5 kap. Ersättning vid dödsfall 2 &

Ändringarna i första stycket är av redaktionell art och avser att markera att rätt skall föreligga till livränta även för efterlevande män.

Andra stycket anger de olika former av efterlevandelivränta som kan utgå enligt kapitlet.

I tredje stycket har intagits bestämmelse om likställande med gifta i vissa fall av icke gifta samboende. Motsvarande regel finns i dag i 6 &. I den föreslagna nya bestämmelsen har dock vidtagits viss justering såvitt gäller kretsen likställda. Förslaget härtill har utvecklats under avsnitt 10.4. Bestämmelsen överensstämmer med förslaget till motsvarande regler i 8 kap. 1 & tredje stycket och 14 kap. ] & tredje stycket AFL.

3?)

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, nuvarande 25 andra, tredje och fjärde styckena.

45

De första två styckena i paragrafen motsvarar nuvarande 9 5 första och andra styckena. För att markera bamlivräntans centrala ställning har reglerna härför flyttats fram före bestämmelserna om rätten till livränta för efterlevande make. I tredje stycket har intagits bestämmelse om att med barn skall likställas presumtivt utländskt adoptivbarn. Regeln överensstämmer med förslaget till nytt tredje stycke i 20 kap. 2 & AFL beträffande bampension.

Nuvarande tredje stycke föreslås upphävt till följd av förslaget att rätten till bamlivränta för styvbarn skall avskaffas (se avsnitt 10.4).

Så

Paragrafen anger storleken av livränta till barn. Jämförd med nu gällande bestämmelse härom i 10 & innebär paragrafen den ändringen att bamlivränta alltid skall beräknas efter de procenttal som i dag gäller för fall då den försäkrade inte efterlämnar livränteberättigad änka. I avsnitt 10.4 har kommittén närmare utvecklat detta förslag.

Nuvarande 5 åhar viss motsvarighet i förslaget till 7 & tredje stycket och l l & tredje stycket.

6—7 55

I paragraferna regleras förutsättningama för rätten till de två formerna av omställningslivränta. Bestämmelserna överensstämmer med förslagen till motsvarande regler för omställningsbidrag i 8 kap. 4 och 5 55 samt 14 kap. 4 och 5 åå AFL. Det kan därför hänvisas till motiveringen till nämnda lagrum.

Någon motsvarighet till nuvarande 7 5 har, på i avsnitt 10.4 angivna skäl, inte upptagits beträffande omställnings- och försörjningslivränta.

8—l3åé

I paragraferna regleras förutsättningama för rätten till försörjningslivränta. Bestämmelserna överensstämmer — med vissa redaktionella ändringar — med

förslagen till motsvarande regler i fråga om rätten till försörjningsbidrag inom den allmänna pensioneringen i 8 kap. 6—10åå och 14 kap. 6 och 7 åå AFL. Regel om preskription av rätten till försörjningslivränta — motsvarande förslaget till 8 kap. 6 å fjärde stycket AFL — finns intagen i förslaget till 6 kap. 6å andra stycket. Någon motsvarighet till nuvarande 8 och l l åå om rätt till efterlevandeliv- ränta till frånskild kvinna resp. förälder till den försäkrade har inte upptagits i lagförslaget. Motivering härför har lämnats i avsnitt 10.4. 1 förslaget har inte heller intagits motsvarighet till nuvarande 13 å, eftersom fall som regle rasi den paragrafen inte kommer att kunna uppstå inom ramen för det nya systemet för efterlevandeskydd.

Nuvarande 9 och 10 åå har motsvarigheter i förslaget till 4 och 5 åå. 12 å i nuvarande lydelse motsvaras av den föreslagna 17 å.

l4å

Paragrafen anger storleken av omställnings- och försörjningslivränta. Jämförd med nuvarande bestämmelse i 4å om storleken av änkelivränta innebär paragrafen den ändringen att livräntan utgör 20 i stället för 40 % av ersättningsunderlaget då den försäkrade efterlämnar även livränteberättigat barn. I sådant fall skall enligt förslaget livräntan till barnet utgå utan reducering med hänsyn till livränta som utges till den vuxne efterlevande (jfr förslaget till 5 kap. Så).

Motsvarighet saknas till nuvarande stadgande i 4å andra stycket om femtondelsreducering av livränta till efterlevande vuxen.

15å

I paragrafen ges bestämmelser om samordning mellan försörjningslivränta och vissa andra förmåner. Paragrafen motsvarar vad som föreslås beträffande försörjningsbidrag från den allmänna pensioneringen i 8 kap. 12 åoch 14 kap. 9 å AFL.

Andra stycket reglerar ifrågavarande samordning i fall då den efterlevande har rätt till såväl försörjningsbidrag som försörjningslivränta. Eftersom förutsättningama för rätt till försörjningslivränta överensstämmer med de som föreslås gälla för försörjningsbidrag, kommer efterlevande som är berättigad till den föna förmånen i regel också att vara berättigad till den senare. Såsom framgår av 6 kap. ] å skall livräntan och pensionen inbördes samordnas enligt principer motsvarande de som gäller i dag, dvs. livräntan skall utgå endast i den mån den överstiger pensionen. Detta innebär att, om den efterlevande har rätt till såväl försörjningsbidrag och försörjningslivränta som andra stödfor- mer av i paragrafen nämnt slag, samordningen med de senare måste ta sikte på det belopp som utgår i form av livränta och pension sedan dessa först samordnats med varandra. Överstiger den andra stödformen därvid vad som utgår i pension och livränta, skall således dessa sistnämnda förmåner överhuvudtaget inte utges. Är å andra sidan pensionen och livräntan större än det andra stödet, utgår de förstnämnda förmånerna som utfyllnad till det senare. Vid denna samordning skall avräkning i första hand göras på livräntan och därefter på pensionen. Innebär avräkningen att livräntan helt faller bort

görs, enligt förslaget till 14 kap. 9å AFL, reduktion därefter först på tilläggspensionen och sedan på folkpensionen.

16å

Hänvisningen till olika regler i AFL innebär att beträffande försörjningsliv- ränta skall gälla vad där stadgas om förlängning av tidsbegränsat försörjnings- bidrag utan särskild ansökan, ersättning för kostnader för läkarundersökning m. in vid ansökan om försörjningsbidrag, föreskrift om undersökning av viss läkare m. m., skyldighet för försäkringskassa att ta initiativ till rehabilitering m. m. och för den efterlevande att delta i sådan verksamhet samt indragning och nedsättning av försörjningsbidrag.

17—18åå

Paragraferna motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, nuvarande 12 och 14 åå.

6 kap. Särskilda bestämmelser om ersättning

15

Det nuvarande andra stycket saknar motsvarighet i lagförslaget. I övrigt är paragrafen oförändrad.

Till efterlevande som fyllt 65 år kan efterlevandelivränta utgå endast i form av omställningslivränta enligt 5 kap. 7 å vid vård av barn. Att rätten till övriga former av efterlevandelivränta upphör vid fyllda 65 år framgår av 5 kap. 6 å resp. 8 å. Samordningen mellan omställningslivränta och omställningsbidrag som utgår efter det att den efterlevande fyllt 65 år, skall ske enligt regeln i paragrafens första stycke. Någon samordning mellan efterlevandelivräntan och ålderspension skall däremot inte ske. Frågan har behandlats i avsnitt 10.4.

öå

I paragrafen föreslås att ett nytt andra stycke skall införas med bestämmelse om preskription av rätten till försörjningslivränta. Detta motsvarar de föreslagna reglerna i 8 kap. 6 åsista stycket och 14 kap. 6 åtredje stycket AFL. Nuvarande andra stycke har med viss redaktionell ändring intagits som ett tredje stycke. I det nya fjärde stycket har upptagits motsvarighet till regeln i 16 kap. 5 å femte stycket AFL om utgivande av omställnings- och försörjnings- livränta för förfluten tid. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av dessa förmåners speciella syften att utgöra ett stöd under en omställningstid omedelbart efter dödsfallet resp. att lämna ett bidrag till den efterlevandes löpande underhåll.

75

I paragrafen har intagits en hänvisning till 16 kap. Så sjunde stycket. Härigenom kommer att gälla samma regel om samordning för efterlevande-

livräntomas del som inom familjepensioneringen vid retroaktiv utbetalning av efterlevandeförmåner till barn. Den införda hänvisningen till 17 kap. 1 å första stycket AFL har berörts vid förslaget till ändrad lydelse av detta lagrum. Hänvisningen till 17 kap. 4å första och tredje styckena AFL innebär att samordning skall göras vid retroaktiv utbetalning av efterlevandelivränta med sådana förmåner som anges i den nämnda paragrafen.

En följd av hänvisningen till 10 kap. 4 åAFL är att två omställningslivräntor inte kan utgå till samma efterlevande för samma tid. Med hänsyn till förslaget till ändring av den nämnda paragrafen i AFL skall fortsättningsvis egenliv- ränta kunna utges samtidigt med omställnings- eller försörjningslivränta. Likaså kan bamlivränta utgå samtidigt efter barnets båda föräldrar.

8 kap. Övriga bestämmelser 4 5 På motsvarande sätt som inom familjepensioneringen skall ärende angående försörjningslivränta hos försäkringskassa avgöras av pensionsdelegation.

Övergångsbestäm melserna

Övergångsregleringen motsvarari stort sett den som föreslås gälla beträffande den reformerade familjepensioneringen. Dock gäller den skillnaden att gränsdragningen mellan det äldre och det nya systemet har till utgångspunkt tidpunkten för när arbetsskadan inträffat och inte, som inom familjepensio- neringen, tidpunkten för dödsfallet.

Reglema i lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) om ersättning till efterlevande har motsvarande tillämpning i fall då ersättning skall utgå med stöd av lagen (19771265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. De nya bestämmelserna för efterlevan- deskyddet i LAF kommer därför att tillämpas också på ersättning till efterlevande enligt de nämnda lagarna. Härvid blir samma övergångsbestäm- melser som för LAF tillämpliga. Äldre regler om livränta till änka m. fl. i LAF skall således fortfarande gälla i fråga om bl. a. dem som uppbär livränta vid ikraftträdandet och dem som då har uppnått 45 års ålder, även i situationer då rätten till livränta har sin grund i lagen om statligt personskadeskydd eller lagen om krigsskadeersättning till sjömän.

Punkt ]

Såsom framgår av avsnitt 10.4 lägger kommittén inte fram något förslag till ikraftträdandedatum för det nya efterlevandeskyddet. Den i lagförslaget angivna tidpunkten skall ses som ett exempel, vilket valts av lagtekniska skäl.

Punkt 2

Här anges den principiella utgångspunkten för övergångsregleringen, nämli- gen att det nya systemet skall tillämpas enbart då fråga är om dödsfall till följd

av arbetsskada som inträffat efter ikraftträdandet. Denna föreskrift reglerar fullt ut rätten till efterlevandelivränta för make till avliden kvinnlig försäk- rad.

Punkt 3

Att äldre bestämmelser skall tillämpas i fall då arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet innebär att livräntor som beviljats enligt äldre regler skall fortsätta att utges och behandlas enligt dessa regler även efter införandet av de nya bestämmelserna. Det betyder vidare att det kan bli aktuellt att, även efter ikraftträdandet, nybevilja efterlevandelivräntor med tillämpning av äldre bestämmelser. Förutsättning härför är att arbetsskadan har uppkommit före ikraftträdandet. Att dödsfallet har inträffat först därefter är härvid utan betydelse. Beroende på vid vilken tidpunkt skadan uppkommit kan det här komma i fråga att nybevilja livränta med tillämpning antingen av nuvarande bestämmelser i LAF eller av bestämmelserna i lagen (1954:243) om yrkes- skadeförsäkring (YFL) eller äldre lagstiftning.

Att gränsdragningen mellan det nuvarande och det nya efterlevandeskyddet skall ske med olika utgångspunkter inom AFL och LAF — tidpunkten för dödsfallet resp. arbetsskadan — kan komma att leda till att det för en och samma efterlevande blir aktuellt att tillämpa de nya bestämmelserna om familjepensionering samtidigt med de äldre reglerna om efterlevandelivränta. I fråga om samordningen övergångsvis mellan efterlevandeförmåner enligt å ena sidan AFL och å andra sidan LAF och äldre lagar om arbetsskadeförsäk- ring föreslås gälla följande.

I de fall då efterlevandelivränta skall utgå enligt äldre bestämmelser skall dessa bestämmelser tillämpas fullt ut. Detta gäller i princip också då fråga är om samordning med pensionsförmåner och även om dessa senare utgår med tillämpning av det nya systemet för efterlevandepensionering. Skall livränta utges enligt hittillsvarande regler i LAF, kommer samordningen att ske enligt 6 kap. ] å i dess äldre lydelse. Detta innebär att änkelivränta samordnas med omställnings- och försörjningsbidrag enligt AFL och att livräntan utges endast i den mån den överstiger vad som utgår inom folk- och tilläggspensioneringen i form av något av de nämnda bidragen. Sedan dessa bidrag upphört att utgå, kommer änkelivräntan att utges med hela sitt bruttobelopp. Efter det att änkan fyllt 65 år skall samordning ske enligt 6 kap. 1 å andra stycket i dess äldre lydelse med folkpension i form av ålderspension. Vid denna samordning skall också beaktas eventuellt omställningsbidrag enligt lagen om allmän försäkring (se punkt 5).

Har den efterlevande rätt till livränta enligt YFL eller äldre lagar samtidigt som rätt föreligger till de nya förmånema inom familjepensioneringen sker samordning förmånema emellan med stöd av 17 kap. 2 å AFLi detta lagrums nya lydelse. Samordningen skall därvid göras på motsvarande sätt som då rätt samtidigt föreligger till änkelivränta enligt nämnda lagar och till änkepension, dvs. reduktionen görs på familjepensionen.

Punkt 4

Denna punkt motsvarar punkt B 3 i övergångsbestämmelsema till den nya familjepensioneringen. Den innebär att efterlevande kvinna. som vid de nya reglernas införande har fyllt 45 år, har rätt till efterlevandelivränta enligt dagens regler härför oberoende av om arbetsskadan inträffat före eller efter ikraftträdandet. Vid samordning med samtidig familjepension tillämpas de regler som angivits under punkt 3. Rätten att fortsättningsvis beviljas efterlevandelivränta enligt hittillsvarande regler gäller inte enbart änkor utan även kvinnor somjämställs med änkor enligt 5 kap. 6 å i dess äldre lydelse och frånskilda kvinnor. Förutsättning härför är att kvinnan i fråga har fyllt 45 år vid ikraftträdandet eller att arbetsskadan inträffat dessförinnan (punkt 3).

Punkt 5

Här regleras samordningen mellan änkelivränta enligt hittillsvarande regler i LAF och pension till vuxen efterlevande enligt de nya reglerna därom i fall då den efterlevande har uppnått 65 års ålder. Liksom hittills skall i sådana fall samordning ske med folkpension i form av ålderspension enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 å andra stycket i dess äldre lydelse. Dessutom skall samordning ske med hänsyn till sådan familjepension som kan utgå efter 65 års ålder, dvs. folk- och tilläggspension i form av omställningsbidrag vid vård av barn. Änkelivränta skall alltsåi dessa fall utgå i den mån änkan inte har rätt till folkpension i form av ålderspension samt folkpension och tilläggspension i form av omställningsbidrag som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 % av ersättningsunderlaget.

Punkt 6

Hänvisningen till 10 kap. 4å AFL i detta lagrums äldre lydelse reglerar samordningen mellan bl.a. änkelivränta enligt äldre bestämmelser och egenlivränta. I detta hänseende skall gälla samma regler som de nuvarande (jfr 6 kap. 7å LAF i dess hittillsvarande lydelse).

Punkt 7

Denna punkt motsvarar punkt B 5 i övergångsbestämmelsema till lagen om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring. Här kan hänvisas till kommentaren till den övergångsbestämmelsen.

Punkt 8

Denna punkt motsvarar punkt B 6 i övergångsbestämmelsema till förslaget till lag om ändringi AFL. Såsom ett undantag från huvudregeln under punkt 2 föreskrivs här att de nya bestämmelserna om bamlivränta skall träda i kraft omedelbart vid reformens genomförande, oberoende av vid vilken tidpunkt arbetsskadan inträffat. Dock skall samordning med änkelivränta, som utges enligt äldre regler, alltjämt ske enligt hittillsvarande bestämmelser om samordning mellan änke- och barn livränta. Utgår dessa förmåner samtidigt,

utges således fortfarande bamlivräntan enligt lägre kompensationsgrad än om de nya bestämmelsema hade varit tillämpliga (se avsnitt 10.4). Föreskrift härom har intagits i fjärde stycket.

Rätten för utländskt barn som tagits till Sverige i adoptionssyfte att, om en av de presumtiva adoptivföräldrama skulle avlida till följd av arbetsskada, erhålla livränta skall enligt förslaget i tredje stycket gälla enbart i fall då dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Avgörande blir alltså här tidpunkten för dödsfallet, inte tidpunkten för arbetsskadan.

15.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (l962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Ändringarna i förevarande lag är en följd av kommitténs förslag i avsnitt 1 1 att den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg skall avvecklas på sikt som en särskild förmån inom den allmänna försäkringen. Med hänsyn härtill föreslås också rubriken till lagen ändrad. Ändringen i 2 å motiveras även av förslaget (avsnitt 8) att änkepension inom folkpensioneringen skall ersättas av andra former av efterlevandepension till vuxna efterlevande. Till dessa nya efterlevandeförmåner skall inte utges kommunalt bostadstillägg. I de olika paragraferna har dessutom vidtagits vissa redaktionella justeringar.

Ändringen av likställighetsregeln i 9 å är en följd av kommitténs förslag i avsnitt 8.6.6 och har utvecklats närmare där och i specialmotiveringen till förslaget till ändring av 8 kap. ] å AFL.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelsema skall kvinnor, som vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre, även fortsättningsvis omfattas av bestämmelserna om hustrutillägg. Sådana kvinnor skall alltså, när de fyller 60 är, alltjämt kunna beviljas hustrutillägg, och de skall dessutom i förekom- mande fall kunna ges rätt härtill även dessförinnan med stöd av dispensregeln i l å i dess hittillsvarande lydelse. Kvinnor, som vid den nya lagstiftningens införande är 44 år eller yngre, skall inte vidare kunna beviljas hustrutillägg. Uppbär emellertid sådan kvinna hustrutillägg vid ikraftträdandet, skall den fortsatta rätten till detta då utgående hustrutillägg prövas enligt de nu gällande reglerna härför. Skulle detta hustrutillägg senare komma att dras in, kan kvinnan inte därefter på nytt beviljas hustrutillägg.

I de fall då en kvinna — med stöd av övergångsbestämmelsema till förslaget till lag om ändring i AFL — uppbär folkpension i form av änkepension enligt nuvarande regler härför efter ikraftträdandet av den föreslagna familjepen- sionsreforrnen skall hon kunna erhålla kommunalt bostadstillägg till änke- pensionen. Sådant tillägg skall kunna utges även till den som med stöd av punkt 2 eller 3 i övergångsbestämmelsema till förevarande lag uppbär hustrutillägg efter ikraftträdandet. Härvid tillämpas de bestämmelser för sådant bostadstillägg vilka gäller för ålders- och förtidspension från folkpen- sioneringen. Föreskrift härom har intagits i punkt 4 i övergångsbestämmel— sema till nu förevarande lag.

Den nya likställighetsregeln i 9å skall enligt föreskrift i punkt 5 i övergångsbestämmelsema gälla även i fråga om kvinnor som efter ikraftträ- dandet kan erhålla hustrutillägg eller änkepension (jfr avsnitt 8.6.6).

15.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Ändringarna är en följd av kommitténs förslag om att nuvarande änkepen- sionering skall avvecklas. Med stöd av övergångsbestämmelser till lagen om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring kommer emellertid även efter den nya lagstiftningens ikraftträdande att utgå änkepension med tillämpning av nuvarande regler härför. Detta blir fallet vad avser sådan änkepension till vilken en efterlevande änka har rätt vid ikraftträdandet. Även därefter kan nybeviljas änkepension till kvinnor som är födda år 1937 eller tidigare.

I situationer då sådan övergångsvis utgiven änkepension utgår från folkpensioneringen skall denna kunna förhöjas med pensionstillskott enligt samma regler som gäller f. n. Stadgande härom har intagits i l å. Detta avser såväl änkepension enligt 8 kap. AFL i dess hittillsvarande lydelse som sådan pension enligt 16 å lagen (19621382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

I 2 å, som avser storleken av pensionstillskott till bl. a. änkepension, hari nuvarande fjärde stycket gjorts en ändring som betingas av den föreslagna avvecklingen av änkepensioneringen och av föreslagna ändringar i 8 kap. AFL. Syftet är att åstadkomma att nuvarande bestämmelser om pensionstill- skott till änkepension kommer att gälla också efter familjepensionsreforrnens genomförande. Ändringarna i paragrafens första och andra stycken, liksom ändringarna i 2 a å, motiveras av att där intagna bestämmelser om pensions- tillskottens successiva tillväxt numera saknar betydelse. Av motsvarande skäl har gjorts ändringar i 3 å, som behandlar avräkning av pensionstillskott mot tilläggspension som uppbärs av den folkpensionsberättigade.

15.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Ändringen i övergångsbestämmelsema till den förevarande lagen är en följd av det förslag som kommittén redovisat i avsnitt 13.1 om rätten till pensions- tillskott för änka efter försäkrad som omfattats av undantagande från ATP.

Tillägget i övergångsbestämmelsema innebär att vid bedömande av rätten till pensionstillskott hänsyn skall tas enbart till sådan tilläggspension som skulle ha utgått till den försäkrade själv om undantagande inte hade ägt rum. I fortsättningen skall alltså änkepension från ATP, som skulle ha utgetts efter avliden försäkrad om denne inte hade omfattats av ett undantagande, inte föranleda avräkning av pensionstillskott som tillkommer änka efter den försäkrade. Sådan fiktiv änkepension skall inte beaktas vid beräkning av pensionstillskott till vare sig ålders— eller förtidspension åt änkan eller änkepension som utges åt henne med stöd av de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelsema till lagen om ändring i lagen om allmän försäk- ring.

Att fiktiv änkepension inte beaktas vid bedömandet av rätten till pensions- tillskott gäller såväl i fall då folkpension utgår till änkan redan vid ikraftträdandet som i fall då sådan pension beviljas först därefter. Enligt de

föreslagna övergångsbestämmelsema skall dock avskaffandet av sådant hänsynstagande omfatta enbart pensionstillskott som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1 de först nämnda situationerna bör därför till den 1 januari 1983 prövas om änka, som erhåller folkpension men som på grund av den avlidne mannens undantagande inte haft rätt till pensionstillskott eller till bara reducerat sådant och som inte heller har tilläggspension av motsvarande storlek, därefter skall få rätt till sådant tillskott eller till förhöjt pensionstill- skott. En genomgång av detta slag torde kunna ske utan alltför stor administrativ omgång, eftersom även 5. k. undantagandepoäng finns registre- rade i riksförsäkringsverkets dataregister.

15.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott

Den föreslagna ändringen i 4 å är en följd av kommitténs förslag i avsnitt 7.4 om höjning i vissa fall av nivåerna för bidragsförskott. Enligt förslaget skall bidragsförskott alltid utgå med belopp motsvarande 41 % av basbeloppet för år räknat. Detta skall gälla oberoende av om barnet samtidigt är berättigat till barnpension från folkpensioneringen. Utgår bidragsförskott i förhållande till båda föräldrarna, skall det utgöra 41 % av basbeloppet för år räknat i förhållande till vardera föräldern.

Ändringarna i 2 och 7 åå är orsakade av att nuvarande andra stycket i 4å enligt förslaget skall upphävas.

15.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Ändringsförslagen är föranledda av kommitténs förslag till reformerat system för efterlevandeskydd inom den allmänna försäkringen och inom arbetsska- deförsäkringen. Familjepension i form av omställningsbidrag samt omställ- ningslivränta från arbetsskadeförsäkringen skall inte påverkas av att den efterlevande för samma tid kan vara berättigad till kontant arbetsmarknads- stöd (KAS) och skall inte heller medföra reducering av KAS, på motsvarande sätt som de nämnda efterlevandeförmånema skall kunna utgå ograverade av inkomst av förvärvsarbete (se avsnitt 8.2). Inte heller skall KAS minskas med hänsyn till familjepension i form av försörjningsbidrag eller motsvarande ersättning inom arbetsskadeförsäkringen. 1 fall då den efterlevande har rätt till såväl sådan förmån som KAS skall i stället försörjningsbidraget och försörj- ningslivräntan reduceras med beloppet för KAS. Regler härom finns i förslagen till 8 kap. 12 å och 14 kap. 9 å AFL samt 5 kap. 15 åLAF (jfr avsnitt 8.5 och 10.4). I fråga om sådan änkepension enligt AFL och motsvarande ersättning enligt LAF som utgår efter ikraftträdandet skall nuvarande regler om samordning med KAS ha fortsatt tillämpning. Dessutom skall givetvis även fortsättningsvis ske samordning enligt hittillsvarande regler mellan å ena sidan KAS och å andra sidan änke- och änklingspension m. ni. som grundas på den avlidne makens tjänsteförhållanden.

De angivna principerna för samordning mellan å ena sidan omställnings- och försörjningsbidrag och å andra sidan KAS bör ges motsvarande tillämp-

ning i vad avser ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Inte heller sådan ersättning bör alltså reducera omställnings- och försörjnings- bidrag enligt AFL eller motsvarande förmåner enligt LAF. Nuvarande regler om samordning med dagpenning vid arbetslöshet grundas inte på bestämmel- se i lagen om arbetslöshetsförsäkring utan på föreskrifter i arbetslöshetskas- somas stadgar (22 å i normalstadgan). Något förslag till ändring av lagen om arbetslöshetsförsäkring är därför inte påkallat.

Den i paragrafen föreslagna ändringen med avseende på delpension motiveras av tillkomsten av lagen (1979284) om delpensionsförsäkring.

15.8. Förslaget till lag om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370)

De föreslagna ändringarna är en följd av kommitténs förslag (avsnitten 8.2.4 och 8.5.4) att reglema i 50å kommunalskattelagen om extra avdrag vid beskattningen inte skall gälla dem som uppbär folkpension enbart i förrn av omställnings- eller försörjningsbidrag. Redan av nuvarande regler följer att barnpension inte omfattas av dessa regler om extra avdrag. Däremot skall bestämmelserna alltjämt tillämpas i fråga om skattskyldiga som övergångsvis erhåller änkepension eller hustrutillägg. _ ,

Utöver det avgivna förslaget påfördras ändring i 19 å kommunalskattelagen med anledning av förslaget om ändrad rubrik till lagen (l962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

15.9 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956z623) Ändringarna ansluter till förslaget om ändring i anvisningarna till 505 kommunalskattelagen.

Bilaga A Statistiska uppgifter om befolkning, arbetsmarknad m. m.

] Befolkningsstatistik

Fördelningen av befolkningen i Sverige efter kön, ålder och civilstånd den 31 december 1979 framgår av tabell A 1. Antalet gifta i landet utgjorde vid denna tidpunkt ca 3 585 000. Den totala befolkningen uppgick till ca 8 303 000 personer.

Vid årsskiftet 1979—1980 fanns ca 1 143 000familjer med sammanlagt ca 1 974 000 hemmavarande barn under 18 år. Drygt 44 % av familjerna hade ett barn och knappt 42 % två barn. I 14 % av familjerna fanns mer än två barn. Vid årsskiftet 1979—1980 var närmare tre fjärdedelar av alla föräldrar gifta. I tabell A 2 redovisas bamfamiljema fördelade efter familjetyp och antal hemmavarande barn under 18 år. Av tabellen framgår att vid årsskiftet 1979—1980 uppgick det totala antalet enförälderfamiljer till 310 128. Den största gruppen enförälderfamiljer utgjordes av ogifta kvinnor och den därnäst största gruppen av frånskilda kvinnor. Antalet änkor med barn under 18 år utgjorde 15 755. Totala antalet ensamstående män med hemmavarande bam uppgick till 30 248. Någon särredovisning av änklingar med barn finns inte i den officiella befolkningsstatistiken.

De i tabell A 2 angivna uppgifterna om enförälderfamiljer avser föräldrar vilka i befolkningsstatistiken klassificeras som ensamstående. Genom olika undersökningar har emellertid framkommit att en stor del av dem som ingår i denna grupp i realiteten sammanlever med någon annan vuxen. Vissa uppgifter om i vilken utsträckning samboende förekommer bland befolk- ningen kan erhållas från 1975 års folk- och bostadsräkning (FoB 75). Som samboende i FoB 75 räknas gifta samboende och personer som på FoB- blanketten uppgett sig vara sammanboende med bostadsinnehavaren oavsett om de är gifta eller ej. Samboende par måste dessutom vara mantalsskrivna på samma fastighet och bo i samma lägenhet för att räknas som samboende i FoB 75. I tabell A 3 redovisas uppgifter om samboende efter ålder och kön. Av det totala antalet samboende var ca 1 l % ogifta och 89 % gifta. Vidare kan nämnas att ca 9 % av samtliga barnfamiljer utgjordes enligt FoB 75 av föräldrar som sammanbodde utan att vara gifta. Andelen ogifta samboende varierar kraftigt med ålder. Redovisningen i tabell A 3 visar att mer än hälften av alla samboende i åldern 18—24 år inte var gifta. Ju högre upp i åldersklasserna man kommer, desto lägre bli andelen ogifta. I de högsta åldersklasserna utgör de endast några få procent av alla.

Antalet änkori Sverige uppgick vid årsskiftet 1979—1980, som framgår av

Tabell A 1 Folkmängd fördelad efter ålder, civilstånd och kön den 31 december 1979 ___—___

Ålder Samtliga —6 7-17 18—24 25—44 45—64 65— ___—___— Ogiita 713 680 1274159 701031 673 834 187 547 181459 3 731710 Män 365 389 653 378 375 786 419 679 117 751 73 421 2 005 404 Kvinnor 348 291 620 781 325 245 254 155 69 796 108 038 1 726 306 Gifta — 240 65 265 1 434 997 1 403 012 681 639 3 585 153 Mån — 19 16 714 678 965 704 953 391 573 1 792 224 Kvinnor — 221 48 551 756 032 698 059 290 066 1 792 929 Änklingar — — 9 2 334 22 035 93 877 118 255 Änkor — — 78 9 566 90 423 322 296 422 363 Skilda - 3 4 021 195 494 179 899 66 112 445 529 Män — — 908 87 145 85 074 26 512 199 639 Kvinnor — 3 3 1 13 108 349 94 825 39 600 245 890 Samtliga 713 680 1 274 402 770 404 2 316 225 1 882 916 1 345 383 8 303 010 Män 365 389 653 397 393 417 1 188 123 929 813 585 383 4 115 522 Kvinnor 348 291 621 005 376 987 1 128 102 953 103 760 000 4 187 488

___—___— Källa: Statistisk årsbok 1980.

Tabell A 2 Hushåll med hemmavarande barn under 18 är fördelade efter bamantal och civilstånd den 31 december 1979

&

Antal Gifta Gifta kvinnor Ogifta Frånskilda Änkor Ensamstående Samtliga bam ej samboende kvinnor kvinnor män familjer Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

___—___— 310974 37.3 8640 52.7 102771 68,4 51451 52,8 9597 60.9 22765 75.3 506198 44,3 1 2 384 856 46,2 5 856 35.7 40 749 27.1 33 843 34.7 4 505 28.6 6 226 20,6 476 035 41,7 3 113 373 13,6 1 525 9.3 5 833 3,9 9677 9,9 1 280 8.1 1049 3,5 132 737 11.6 4— 23 505 2.8 364 2,2 959 0,6 2457 2.5 373 2.4 208 0,7 27 866 2.4 ___—___

Totalt 832 708100 16 385 100 150312100 97428 100 15 755 100 30 248 100 1 142836 100 ___—___ Källa: SOS. Folkmängd 31 dec 1979 Del 3.

Tabell A 3 Samboende personer i åldern 18—w år fördelade efter ålder och kön i hela riket. FoB 75

Ålder, Antal samboende män _Antal samboende kvinnor år ___—_—

Totalt Därav i procent Totalt Därav i procent

Gifta Övriga Gifta Övriga 18—19 3178 8 92 19346 13 87 20—24 76 904 29 71 139 523 43 57 25—29 206 830 65 35 239 319 77 23 30—34 242 218 85 15 244 664 90 10 35—39 195 255 92 8 194 386 94 6 40—44 176 482 95 5 179 592 96 4 45—49 183 323 95 5 189 920 96 4 50—54 203 212 96 4 204 815 96 4 55—59 198 764 97 3 190 816 97 3 60—64 183 787 97 3 166 331 97 3 65—69 157 895 98 2 130 803 97 3 70—74 110 654 98 2 81 796 97 3 75— 104 585 98 2 59 044 96 4 Summa 2 043 087 89 11 2 040 355 89 11

Tabell A 4 Änkor och änklingar fördelade efter ålder den 31 december 1979

Ålder, Antal år ___—___— Anklingar Ankor — 20—24 9 78 25—29 88 463 30—34 399 1 676 35—39 765 2 921 40—44 1 082 4 506 45—49 1 949 7 682 50—54 3 521 14 633 55—59 6 632 27 229 60—64 9 933 40 879 65—69 15 450 61 375 70—74 20 260 78 193 75-79 22 168 78 525 80—84 19 371 59 537 85—89 11511 31940 90—94 4 300 10 631 95— 817 2 095 Summa 118 255 422 363

Källa: SOS, Folkmängd 31 dec 1979 Del 3.

tabell A 1 , till 422 363, vilket innebär en ökning med ca 64 000 sedan år 1970. Antalet änklingar utgjorde vid samma tidpunkt 1 18 255, ett antal som varit tämligen konstant under hela 1970-talet. Av de 422 363 änkoma var 100 067 under 65 år och 9 644 under 45 år. Antalet änklingar under 65 år uppgick till 24 378, varav 2 343 var under 45 år. Närmare uppgifter om änkors och änklingars ålder den 31 december 1979 finns i tabell A 4.

I den tidigare redovisade tabell A 2 har angivits uppgifter om bl. a. antalet änkor med barn under 18 år den 31 december 1979. Det totala antalet sådana änkor utgjorde 15 755. En fördelning av dessa efter ålder och antal hemma- varande bam samt efter yngsta barnets ålder anges i tabell A 5. Som framgår av tabellen hade 9 597 änkor ett hemmavarande barn under 18 år, 4 505 änkor två barn, 1 280 änkor tre barn och 373 änkor fyra eller flera sådana barn. Totala antalet änkor med barn under sju år uppgick till 2 250, och antalet med barn under tio år utgjorde 4 164. Av de änkor som var 65 år eller äldre hade 294 minst ett hemmavarande barn under 18 år. Av dessa hade 6 minst ett barn under sju år och 16 minst ett barn under tio år. Antalet änkor utan hemmavarande barn under 18 år uppgick till 406 608.

Tabell A 5 Änkor med barn fördelade efter ålder, antal hemmavarande barn och yngsta barnets ålder den 31 december 1979

Antal barn Änkans ålder Summa och yngsta , barnets ålder 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—

___—___— 1 barn

0—6 år 29 112 142 100 79 60 12 4 1 3 542 7—9 år 29 105 109 114 116 68 10 15 9 575 10—17 år 1 12 192 618 1425 2 089 2177 1341 357 268 8 480 ___—___— Summa 30 153 439 827 1 618 2 265 2 257 1 355 373 280 9 597 2 barn 0-6 år 20 140 336 246 147 48 2 2 3 3 947 7—9 år 18 203 248 230 128 41 6 5 1 880 10—17 år 3 159 624 801 590 367 104 21 9 2 678 ___—___— Summa 20 161 698 1 118 1 178 766 410 112 29 13 4505 3 barn 0—6 år 1 50 177 199 91 22 3 1 544 7—9 år 2 63 131 1 10 43 7 356 10—17 år 23 105 122 68 51 8 2 1 380 ___—___ Summa 1 52 263 435 323 133 61 9 2 1 1 280 4 — barn 0—6 år 1 70 89 43 13 1 217 7—9 år 9 39 30 20 4 1 103 10—17 år 2 18 18 6 6 3 53 ___—___ Summa 1 81 146 91 39 1 1 4 373 ___—__ Samtliga 51 367 1 481 2 526 3 210 3 203 2 739 1 480 404 294 15 755 ___—___— Källa: SOS, Folkmängd 31 dec 1979 Del 3.

Uppgifter om antalet änklingar med barn finns, som tidigare nämnts, inte i den fortlöpande befolkningsstatistiken. Sådana uppgifter kan dock erhållas från 1975 års folk- och bostadsräkning. Enligt denna uppgick vid räknings- tillfället är 1975 det totala antalet änkor till 394 820 och antalet änklingar till 1 19 736. Ca 3 % av änkoma och ca 5 % av änklingama var samboende med annan vuxen. Andelen änkor och änklingar som sammanbodde med annan vuxen var störst i de yngsta åldersgruppema och sjönk med stigande ålder. Enligt FoB 75 hade 17 127 änkor och 4 702 änklingar barn under 18 år. Änkoma hade sammanlagt 26 418 barn, medan antalet barn till änklingar var 6 878. Av änkoma/änklingama med barn hade 62 % ett barn, 27 % två barn och l 1 % tre eller flera barn. 2 601 änkor och 494 änklingar hade barn under sju år. Närmare uppgifter enligt FoB 75 om änkor och änklingar med barn fördelade efter ålder och bamantal lämnas i tabell A 6.

Antalet nyblivna änkor och änklingari landet är 1979 redovisas i tabell A 7, som också ger en fördelning efter ålder. Av tabellen framgår att det sammanlagda antalet nyblivna änkor år 1979 uppgick till 26 405 och antalet nyblivna änklingar till 10 752. Av de nyblivna änkoma var 1 under 20 år, 137 under 30 år, 1 1 10 under 45 år och 9 694 under 65 år. 16 71 ] nyblivna änkor var således 65 år eller äldre. Av de nyblivna änklingama var 41 under 30 år, 381 under 45 år och 2 983 under 65 år medan alltså 7 769 var 65 år eller äldre vid makans bortgång. I sammanhanget kan också nämnas att 155 änklingar och 387 änkor hade varit gifta med den avlidne maken kortare tid än fem år. Medianåldem utgjorde för nyblivna änkor 68 år och för nyblivna änklingar 72 år. Medianen för äktenskapets varaktighet utgjorde ca 41 resp. 42 år.

Antalet nyblivna gifta män uppgick år 1979 till 37 701. Av dessa var 633 tidigare änklingar. Antalet nygifta kvinnor uppgick till 37 300, varav 390 var tidigare änkor. Utvecklingen av antalet ingångna äktenskap i Sverige sedan år 1931 framgår av tabell A 8, som även visar sådana äktenskap i promille av

Tabell A 6 Änkor fördelade efter ålder och bamantal samt änklingar fördelade efter bamantal. FoB 75

Ålder. Änkor/änklingar efter antal barn 0—1 7 år Antal Antal familjer med barn år ———-————————— barn i åldern 0—1 7 år ——————-—-— 1 2 3 eller Samt- 0—6 7—12 13—15 flera liga år år är Änkor -24 52 20 1 73 95 73 2 25—29 237 295 119 651 1 198 496 392 8 30—34 460 724 378 1 562 3 181 727 1 211 419 35—39 768 1 007 626 2 401 4 901 622 1 642 1 177 40—49 4064 1 939 767 6770 10481 636 3014 3 165 50— 4 913 643 114 5670 6 562 47 1090 2 341 Summa 10494 4628 2005 17127 26418 2601 7351 7110 Änklingar 3 046 1 245 41 1 4 702 6 878 494 1 890 1 930

Änkor+änklingar 13 540 5 873 2 416 21 829 33 296 3 095 9 241 9 040

___—___.—_-—————_——————

Tabell A 7 Nyblivna änklingar och änkor med fördelning efter ålder (i femårsklasser) år 1979

Ålder, Änklingar Änkor år 15—19 1 20—24 6 30 25—29 35 106 30—34 73 225 35—39 106 284 40—44 161 464 45—49 250 857 50—54 453 1 540 55—59 769 2 629 60—64 1 130 3 558 65—69 1 544 5 003 70—74 1 881 5 094 75—79 1 954 3 852 80—84 I 495 2 025 85—89 693 625 90— 202 1 12 Summa 10 752 26 405

Källa: SOS, Befolkningsförändringar 1979 Del 3.

Tabell A 8 Ingångna äktenskap samt upplösta äktenskap 1931—1979

År lngångna äktenskap Upplösta äktenskap Antal” %o Antal ny- Antal ny- Antal ny- blivna blivna blivna änkor” änklingarfl frånskilda” 1931—1935 45 484 7,3 15 007 11 396 2 548 1936—1940 57 510 9,1 16 089 11 648 3 303 1941—1945 62694 9,6 15419 10745 4876 1946—1950 58 198 8,5 16 721 10 986 7 289 1951—1955 53 194 7,4 17 528 10 771 8 476 1956—1960 51 070 6,9 19 118 10 736 8 768 1961—1965 55 649 7,3 21 359 10 829 8 955 1966—1970 52 318 6,6 23 201 10 884 11464 1971—1975 41154 5,1 25217 10942 19385 1976 44 790 5,4 26 373 11 092 21 702 1977 40 370 4,9 26 077 10 722 20 391 1978 37 844 4,6 26 331 10 708 20 317 1979 37 300 4,5 26 405 10 752 20 322 ” Årligen. Källa: SOS, Befolkningsförändringar 1979 Del 3.

medelfolkmängden resp. år. I tabellen redovisas vidare utvecklingen sedan år 1931 av antalet nyblivna änkor och änklingar samt av antalet frånskilda resp. år. Tabellen visar att antalet skilsmässor har stigit kraftigt från ca 2 500 per år i början av 1930-talet till nästan 9 000 under första hälften av 1960-talet och till en nivå om ca 20 000 per år under senare delen av 1970-talet.

2 Arbetsmarknadsstatistik '

Uppgifter om förvärvsfrekvens för män och kvinnor kan erhållas från i huvudsak två olika källor, nämligen folkräkningama och arbetskraftsunder- sökningama. Material av intresse härför finns vidare i statistiken om poängförvärv för ATP, i vilket hänseende uppgifter har lämnats i avsnitt 4.2.

Utvecklingen av antalet förvärvsarbetande kan med hjälp av folkräk- ningarna, vilka under senare år utförts med fem års mellanrum, följas från år 1870 till år 1975. Enligt dessa ökade antalet förvärvsarbetande med en arbetstid om 20 timmar i veckan eller mer från ca 1,3 miljoner år 1870 till ca 3,5 miljoner år 1975. Bakom ökningen ligger främst en kraftig befolknings- ökning men fram till år 1920 även en ökning av andelen förvärvsarbetande. Fram till 1960-talet ökade antalet förvärvsarbetande män kontinuerligt. Härefter har enligt folkräkningama antalet män i arbetskraften minskat något. Antalet kvinnor har ökat hela tiden med undantag för en period under 1930- och 1940-talen, då bl. a. inställningen till kvinnors förvärvsarbete efter depressionsåren och de stora barnkullarna under 1940-talet hindrade kvin- norna från att komma ut i arbetslivet. Under efterkrigstiden har emellertid ökningen av antalet förvärvsarbetande kvinnor varit oavbruten. Sålunda uppgick antalet förvärvsarbetande kvinnor (med en arbetstid om 20 timmari veckan eller mer) enligt folkräkningen år 1945 till 744 000. Antalet steg till 948000 år 1960, till 1 088 000 år 1965 och till 1 372 000 enligt 1975 års folkräkning. Den andel av alla kvinnor i åldern 16 år eller äldre som utfört förvärvsarbete i nämnd utsträckning har ökat från 28 % år 1945 till drygt 32 % år 1960 och till 42,2 % år 1975.

Enligt 1975 års folk- och bostadsräkning (FoB 75) uppgick sålunda antalet förvärvsarbetande kvinnor med en arbetstid på 20 timmar eller mer till 1 372 600. Av dessa var det 888 600 som arbetade 35 timmar eller mer. Antalet kvinnor som mätveckan (20—26 oktober 1975) förvärvsarbetade 1—19 timmar uppgick till 246 400. Totala antalet förvärvsarbetande kvinnor utgjorde således ] 619 000. Antalet förvärvsarbetande män var 2 231 300, varav det alldeles övervägande antalet arbetade 20 timmar eller mer (56 500 arbetade 1-19 timmar).

Sedan år 1963 gör statistiska centralbyrån (SCB) regelbundet arbetskrafts- undersökningar (AKU). Fram t. o. m. är 1969 gjordes fyra undersökningar om året, medan de fr. om. år 1970 utförs månatligen. Arbetskraftsundersök— ningarna genomförs numera i form av intervjuer med ca 22 000 personer i åldern 14—74 år och avser förhållandena en viss vecka under mätperioden. Dessa ca 22 000 personer utgör ett representativt urval av hela befolkningen i nämnda åldrar.

I arbetskraftsundersökningama används ett antal olika begrepp enligt följande. Befolkningen i åldern 16—74 år fördelas efter de som äri och de som ej

äri arbetskraften. Utanför arbetskraften anses den stå som inte haft arbete alls under mätveckan och inte heller sökt arbete någon gång de senaste två månaderna. De som tillhör arbetskraften delas in i kategorierna sysselsatta och arbetslösa. Sysselsatta delas in i kategorierna i arbete, varmed förstås den som arbetat minst en timme under mätveckan, och tillfälligt frånvarande, varmed avses den som har arbete men under mätveckan varit frånvarande på grund av t. ex. semester, sjukdom, värnplikt eller tjänstledighet. Som heltidssysselsatta räknas i AKU personer som under mätveckan eller vanligen arbetar 35 timmar eller mer. Med lång deltid förstås arbete 20—34 timmar i veckan och med kort deltid arbete 1—19 timmar i veckan. Med begreppet relativt arbetskraftstal menas personer i arbetskraften i procent av totalantalet i kategorin.

Antalet personer i arbetskraften ökade under perioden 1963—1980 med ca 600 000 personer, vilket bl. a. hänger samman med att det skett en viss ökning av befolkningen i aktiv ålder under perioden. År 1963 tillhörde ca 3 720 000 personer arbetskraften, medan motsvarande siffra år 1980 var ca 4 318 000 personer. Praktiskt taget hela ökningen av det totala antalet personer i arbetskraften faller på kvinnorna. I tabell A 9 redovisas utvecklingen sedan år 1963 av antalet män och kvinnor i arbetskraften.

Även om sålunda sysselsättningen år 1980 var högre bland män än bland kvinnor, har det ägt rum en kraftig utjämning av förvärvsfrekvensen mellan män och kvinnor under 1960- och 1970-talen. År 1963 tillhörde ca 49 % av kvinnorna i åldern 16-74 år arbetskraften mot ca 85 % av männen. Motsvarande procenttal år 1980 var 64,6 % för kvinnor och 78,4 % för män. Skillnaden har alltså minskat från 36 till knappt 14 procentenheter, och detta har ägt rum i första hand genom en ökning av kvinnomas förvärvsfrekvens under 1970-talet. Härtill bidrar dock även att en icke obetydlig minskning av männens förvärvsfrekvens har skett kontinuerligt under hela perioden. Denna minskning förklaras till stor del av ändrade pensionsregler med sänkt allmän pensionsålder och vidgade möjligheter till förtidspension. I tabell A 10 lämnas uppgifter om de relativa arbetskraftstalen enligt AKU för män och kvinnor i åldern 16—74 år sedan år 1963, varvid beträffande kvinnor en fördelning också görs på olika åldersgrupper.

Tabell A 9 Antal personer 16—74 år i arbetskraften 1963—1980, årsmedeltal

År Män Kvinnor Samtliga % kvinnor 1963 2 347 000 1 373 000 3 720 000 36,9 1965 2 364 000 | 378 000 3 742 000 36.8 1970 2 367 000 I 546 000 3 913 000 39,5 1975 2 373 000 1 756 000 4 129 000 42.5 1976 2 368 000 1 787 000 4 155 000 43,0 1977 2 349 400 1 824 300 4 173 700 43,7 1978 2 345800 1 863 300 4 209 100 44,3 1979 2 358 800 I 909 000 4 267 800 44.7 1980 2 367 000 I 950 800 4 317 900 45.2

Källa: AKU.

Tabell A 10 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor 16—74 år fördelade efter ålder enligt arbetskraftsundersök- ningama 1963—1980

”___—”___—

Kön. Är

ålder ________———-———-_——-—-—

1963 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

_________________-_——————_

Kvinnor 16—19 59,6 57,0 51.6 51,9 50,4 50,5 52,9 56,2 56,7 56,1 55,5 55,5 55,8 20—24 64,9 63,6 65,2 65,8 68,0 67,7 70,9 73,7 75,3 77,1 77,6 79,8 81,6 25—34 55,2 53,5 60,7 62,6 63,8 65,0 68,0 71,3 72,9 75,0 76,8 78,9 81,3 35—44 56,5 57,5 67,4 69,9 71,2 71,5 74,2 77,3 78,5 79,9 81 ,6 83,2 84,7 45—54 57,4 56,8 65,0 67,4 69,1 71,0 72,7 75,2 76,4 78,4 80,2 81,8 83,1 55—59 44,2 46,6 52,8 54,6 56,7 57.4 59,3 60,8 62,3 64,2 66,6 67,9 68,8 60—64 35,0 30,9 35,8 34,5 34,1 35,2 36,1 38,3 37,5 38,4 38,9 39,4 41,0 65—74 10,9 11,6 8,7 8,1 7,8 7,4 6,3 6,1 5,9 4,8 4,3 4,0 3,7 16—74 49,4 48,7 52,9 54,0 54,7 55.2 57.0 59,2 60,0 61,1 62,2 63,4 64,6

Män 16—74 85,2 83,9 80,7 80,3 79,7 79.6 79.7 80,0 79,4 78,6 78,3 78,4 78,4

_____—_—_——-——————

Som framgår av tabell A 10 varierar de relativa arbetskraftstalen kraftigt med ålder. De är högre i åldersklasserna 25—54 år och väsentligt lägre för yngre och äldre personer. I åldersklassen 35—44 år var år 1980 det relativa arbetskraftstalet för kvinnor 84,7 % och för män 96,7 %. Sedan år 1963 har arbetskraftstalet i denna åldersklass för kvinnor ökat från 56,5 % medan det för män varit i stort sett konstant. Även i andra åldersgrupper mellan 20 och 60 år har skett en kraftig uppgång i kvinnomas förvärvsfrekvens. I fråga om åldersklassen 16—19 år och i viss mån även åldersklassen 20—24 år hänger förändringarna i hög grad samman med ändringar i antalet studerande. Kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande slår alltså igenom i alla åldersklas- ser såvitt gäller aktiv ålder. Denna kraftiga ökning har inneburit att över 80 % av alla kvinnor i åldrarna 20—54 år nu förvärvsarbetar.

Förvärvsfrekvensen varierar mellan personer tillhörande olika hushålls- typer och mellan personer med och utan minderåriga barn. För gifta kvinnor var förvärvsfrekvensen år 1980 högre än för ogifta kvinnor efter att under 1960-talet och början av 1970-talet ha varit lägre och under 1960-talet till och med väsentligt lägre. Såväl kvinnor med barn under sju år som kvinnor utan sådant barn har ökat sitt arbetskraftsdeltagande kontinuerligt. Ökningen har dock varit väsentligt större för kvinnor med små barn. Det har således skett en utjämning mellan kvinnor med och kvinnor utan minderåriga barn, även om kvinnor utan barn fortfarande arbetar i större utsträckning än de med barn. Förvärvsfrekvensen för kvinnor med barn under sju år har alltså stigit mycket kraftigt under l960— och 1970-talen. Enligt AKU var arbetskraftstalen för denna kategori 38 % år 1963, 50 % år 1970, 60 % år 1975 och 75 % år 1980. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor med barn under sju år är emellertid alltjämt betydande (98,0 % resp. 75 4 %). I tabell A 1 1 redovisas uppgifter om utvecklingen av kvinnors förvärvsfrekvens sedan år 1963 med fördelning efter civilstånd och efter förekomst av barn under 7 resp. 17 år.

Tabell A 11 Relativa arbetskraftstal för kvinnor 16—74 är fördelade efter civilstånd och bamförekomst. AKU, årsmedeltal 1963—1980

År Kvinnor Totalt Gifta lcke gifta Med barn under 7 år Med barn ___— endast i Gifta Icke Samman- åldem gifta lagt 7—16 år

1963 49,4 44,0 59,2 35,8 63,3 38,0 — 1965 48,7 43,9 57,4 34,0 61,8 36,8 57,7 1970 52,9 51,5 55,1 47,5 66,1 49,7 68,1 1971 54,0 53,2 55,4 50,1 64,6 52,1 70,8 1972 54,7 54,5 55,2 52,1 62,3 53,7 71,3 1973 55,2 55,5 54,6 52,2 59,9 53,5 73,1 1974 57,0 57,3 56,6 55,3 62,5 56,7 75,8 1975 59,2 59,3 59,0 58,8 67,2 60,5 78,5 1976 60,0 60,3 59,7 61,2 68,1 62,8 79,0 1977 61,1 61,9 59,9 64,4 71,9 66,2 80,7 1978 62,2 63,2 60,7 67,2 72,4 68,5 82,8 1979 63,4 64,6 62,0 70,3 75,6 71,7 84,2 1980 64,6 66,2 62,5 73,7 79,6 75,4 85,4

I tabell A 12 lämnas närmare uppgifter om de relativa arbetskraftstalen år 1980 för olika köns-, ålders- och civilståndskategorier. Tabellen redovisar även en fördelning efter bamförekomst och efter arbetstidens längd.

Av tabellen framgår att kvinnor arbetar deltid i betydligt större utsträckning än män. År 1980 arbetade sålunda 34,8 % av alla kvinnor i åldern 16—74 år heltid medan andelen deltidsarbetande uppgick till 29,8 %. Beträffande männen var motsvarande procenttal 72,9 resp. 5,4. Bland kvinnorna är det dock den långa deltiden som är dominerande. 23,6 % av kvinnorna arbetade lång deltid och 6,2 % kort deltid. Frekvensen deltidsarbetande varierar med åldern och var bland kvinnorna mest omfattande i åldersklasserna över 55 år och minst omfattande i åldersklasserna under 25 år. Även i åldersklasserna mellan 25 och 54 år var det så många som kring hälften av alla förvärvsar- betande kvinnor som hade deltidsarbete. Särskilt ofta förekommande var deltidsarbete bland kvinnor med barn under 7 år. Av dessa arbetade 28,0 % heltid och 47,3 % deltid. Variationer i andelen deltidsarbetande finns också mellan gifta och icke gifta kvinnor. Av de totalt 1 950 000 kvinnor som år 1980 tillhörde arbetskraften enligt AKU var 1 050 000 sysselsatta på heltid och 900 000 på deltid. Av de senare arbetade 713 000 lång deltid och 187 000 kort deltid. Antalet deltidsarbetande män uppgick till 164 000, varav 52 000 hade kort deltid. Det sagda innebär att praktiskt taget hela ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften under 1960- och 1970-talen faller på deltidsarbetande, varvid dock såsom ovan nämnts det är den långa deltiden som ökat. Andelen kvinnor med kort deltid har minskat under hela 1970-talet.

Kvinnors förvärvsfrekvens sjunker med stigande antal barn. För de kvinnor som hade hemmavarande barn under 17 år uppgick de relativa arbetskrafts- talen år 1980 till 85,5 % vid ett bam, 79,4 % vid två barn och 67,0 % vid tre eller flera barn. Också den genomsnittliga arbetstiden minskar med ökat antal barn.

Tabell A 12 Relativa arbetskraftstal år 1980 för olika kategorier med fördelning efter kön, civilstånd, ålder m. m.

Kön, Ålder civil- ___—___— stånd m. m. 16—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74 Samt- liga Båda könen 55,6 83,1 88,2 90,9 88,9 66,8 8,6 71,5 heltid 42,2 71,0 67,4 68,7 67,4 45,6 3,9 53,9 deltid (20—34 tim) 5,8 9,0 17,1 18,2 17,9 16,6 2,0 13,7 deltid (1—19 tim) 7,6 3,1 3,7 3,9 3,6 4,6 2,6 4,0 Män 55,3 84,5 94,8 96,7 94,7 78,7 14,2 78,4 heltid 46,4 80,2 90,9 94,3 92,1 67,7 6,9 72,9 deltid (20—34 tim) 2,5 2,3 3,0 2,2 2,3 9,6 3,4 3,7 deltid (1—19 tim) 6,5 2,0 0,9 0,2 0,4 1,5 4,0 1,7 Kvinnor 55,8 81,6 81,3 84,7 83,1 55,3 3,7 64,6 heltid 37,7 61,4 42,7 41,8 42,9 24,5 1,3 34,8 deltid (20—34 tim) 9,2 15,9 31,9 35,1 33,4 23,4 0,9 23,6 deltid (1—19 tim) 8,8 4,2 6,7 7,8 6,8 7,5 1,5 6,2 Gifta män 79,4 92,5 98,0 98,6 97,0 82,1 15,0 80,9 Ej gifta män 55,2 84,0 92,1 91,8 87,4 67,1 12,2 75,1 Gifta kvinnor 67,5 75,9 78,1 84,3 83,7 55,4 3,9 66,2 heltid 49,1 46,2 31,8 35,7 38,9 21,7 1,4 28,4 deltid (20—34 tim) 14,1 23,7 37,4 39,3 37,0 25,0 0,9 30,0 deltid (1—19 tim) 4,2 6,1 8,9 9,3 7,8 8,7 1,6 7,7 Ej gifta kvinnor 55,6 82,7 85,8 86,0 80,9 55,1 3,5 62,5 heltid 37,6 64,3 58,2 61,1 56,4 31,1 1,3 43,3 deltid (20—34 tim) 9,2 14,5 24,1 21,8 21,3 19,3 0,8 15,0 deltid (1—19 tim) 8,9 3,9 3,5 3,1 3,3 4,6 1,4 4,2

Kvinnor med barn under 7 år 54,6 73,1 76,5 74,3 70,7 — — 75,4 heltid 31,2 33,4 27,7 25,8 24,1 — — 28,0 deltid (20—34 tim) 14,6 32,6 39,9 37,3 34,1 — — 38,1 deltid (1—19 tim) 8,8 7,1 8,9 11,3 12,5 — — 9,2 Kvinnor utan barn under 7 år 55,8 84,4 87,4 87,6 83,2 55,3 3,7 62,3 Kvinnor med barn endast i åldern 7—16 år — 91,5 85,4 87,7 82,7 61,0 — 85,4 Män med barn under 7 år 88,3 96,8 98,1 98,2 96,8 98,6 — 98,0

Enligt AKU för år 1980 uppvisas regionala skillnader i kvinnors sysselsätt- ningsläge. Uppgifter härom redovisas i tabell A 13.

Den relativa arbetslösheten har inte överstigit 3 % för vare sig kvinnor eller mån sedan år 1963. På något undantag när har kvinnornas arbetslöshet legat över männens, men skillnaden har aldrig överstigit en procentenhet. År 1980 utgjorde det relativa arbetslöshetstalet 1,7 % för män och 2,3 % för kvinnor. Andelen arbetslösa var markant högre i åldersklasserna under 24 år än i övriga åldersklasser. Andelen arbetslösa kvinnor var högst i skogslänen (3,0 %) och lägst i storstadslänen (1 ,4 %).

Antalet personer som enligt AKU befinner sig i arbete är vid varje tillfälle mindre än antalet personer i arbetskraften. Detta sammanhänger med att en del är frånvarande på grund av semester, sjukdom, bam- eller studieledighet e. d. Ser man bort från semesterfrånvaron låg länge frånvaron bland männen på mellan 5 och 6 % av antalet sysselsatta. De senaste åren har den dock legat på ca 7 %. Kvinnornas frånvaro har ända sedan år 1963 varit högre än männens. Från detta år och framåt låg frånvaron länge på 7—8 %. Från år 1973 har den emellertid successivt ökat för att år 1980 uppgå till 1 1 % (exkl. semester). Främst är det 5. k. övrig frånvaro som är högre. Den ökade frånvaron faller nästan helt på kvinnor med barn under sju år och förklaras till större delen av förlängningen av föräldraledigheten vid barns födelse och av att fler kvinnor än tidigare är i arbetskraften när de får barn. År 1980 var det relativa frånvarotalet (exkl. semester) för kvinnor med barn under sju år 22,8 %, vilket kan jämföras med 5,4 % för män med bam under sju år.

Antalet kvinnor i åldern 20—64 år som år 1980 var utanför arbetskraften uppgick enligt AKU till 544 000, varav 366 000 var gifta och 178 000 icke

Tabell A 13 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor 16-74 år fördelade efter region och ålder. År 1980

Kön Ålder Region 16—24 25—34 35—44 45—54 5 5—64 65—74 Sa mt- liga

Män Skogslänen” 71,1 95,7 96,2 93,4 72,8 12,2 76,1 Storstadslänenb 69,6 93,9 96,3 95,1 80,5 12,7 79,2 Ovriga Syd- och

Mellansverige 73,3 95,2 97,2 95,1 80,4 16,3 78,8 Hela riket 71,5 94,8 96,7 94,7 78,7 14,2 78,4 Kvinnor Skogslänena 66,7 78,8 82,5 80,4 . 50,3 2,3 61,1 Storstadslänenb 71,6 84,0 86,2 86,2 60,8 4,9 67,7 Övriga Syd- och

Mellansverige 70,6 79,9 84,4 8 l ,9 53.1 3,3 63,6 Hela riket 70,l 8l,3 84,7 85,1 55,3 3,7 64,6

” Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. b Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Källa: AKU.

gifta. Av dessa kvinnor hade 129 000 hemmavarande barn under sju år. Av de 544 000 kvinnorna utanför arbetskraften var 378 000 (69 %) sysselsatta med arbete i eget hushåll, 56 000 (10 %) studerande och 53 000 (10 %) intagna för anstaltsvård eller i övrigt arbetsoförmögna. Antalet män i åldern 20—64 år som var sysselsatta med arbete i eget hushåll utgjorde knappt 18 000.

Enligt AKU var det sålunda 378 000 kvinnor i åldern 20—64 år som stod utanför arbetskraften på grund av arbete i eget hushåll. Av dessa var 296 000 gifta och således 82 000 icke gifta. 1 14 000 av kvinnorna hade barn under sju år. Antalet kvinnor under 45 år vilka inte hade barn under sju år och vilka var sysselsatta med arbete i eget hushåll utgjorde 48 000, vilket motsvarade ca 5 % av samtliga kvinnor i denna kategori.

Totala antalet kvinnor utanför arbetskraften i åldern 20—64 år som inte önskade förvärvsarbeta under mätveckan uppgick till 461 000 medan antalet som ville arbeta var 26 000. Av dessa senare var det enligt AKU 17 000 som inte arbetade på grund av brist på lämpliga arbetstillfällen o. d. Återstående 9000 av de kvinnor som ville arbeta var förhindrade härtill av brist på barntillsyn, sjukdom eller studier.

SCB har nyligen publicerat en prognosl över arbetskraftsresursema fram till år 2000 vilken utförts som underlag för 1980 års långtidsutredning (SOU 1980152). SCB antar i prognosen att arbetskraftsdeltagandet för kvinnor i alla åldrar (utom åldersgruppen 65—74 år) fortsätter att öka fram till år 1985 i samma takt som under perioden 1970—1979. Ökningen antas därefter fortgå i sådan takt att kvinnornas arbetskraftsdeltagande år 2000 är nära nog i nivå med männens. För män antas de relativa arbetskraftstalen bli tämligen oförändrade såvitt gäller åldersklasserna under 55 år och minska något i de högre åldrama. Enligt SCB:s prognos skulle sålunda de relativa arbetskrafts- talen år 1985 för åldersklasserna 16—74 år utgöra 77,8 % för män och 69,4 % för kvinnor. SCB framhåller i prognosen att kvinnornas arbetskraftsdeltagan- de inom vissa regioner och åldersgrupper redan nått en så hög nivå att den framtida ökningstakten måste avta något. Enligt SCB måste man nämligen räkna med att förvärvshindren för den återstående delen av befolkningen utanför arbetskraften blir större. Vidare anför SCB att ökningen i prognosen av arbetskraftsdeltagandet för kvinnor över 35 år förklaras delvis av att det är få kvinnor som slutar arbeta i dessa åldrar och delvis av att till denna grupp kommer varje är kvinnor som arbetar i större utsträckning än de kvinnor som lämnar åldersgruppen. Därutöver kommer en ökning som beror på att allt fler i varje åldersklass går ut i arbetslivet. Arbetskraftsdeltagandet har också blivit mer stabilt under 1970-talet. 1 prognosen har vidare hänsyn tagits till de regionala skillnaderna i kvinnornas arbetskraftsdeltagande. Ytterligare kan nämnas att SCB beräknar att arbetskraftsdeltagandet ökar snabbast bland kvinnor med barn under sju år. För kvinnor i åldrarna 25—34 år väntas arbetskraftsdeltagandet år 1985 vara lika högt, ca 87 %, bland kvinnor med barn under sju år som bland kvinnor utan sådant barn. I fråga om såväl män som kvinnor antar SCB en ökning av arbete på lång deltid och en minskning av antalet heltidsarbetande.

I en nyligen publicerad rapport (Ds S 198124) Flerbamsfamiljema — kartläggning och analys har familjeekonomiska kommittén redovisat uppgif- ter bl. a. om i vilken omfattning samboende resp. ensamstående vuxna för- värvsarbetar. Dessa uppgifter, som är hämtade ur SCB:s inkomstfördelnings-

] Sveriges arbetskraft 1979—2000, lnforrnation i prognosfrågor l981:1 (SOS).

undersökning är 1978, återges i tabell A 14 beträffande samboende och i tabell A 15 beträffande ensamstående. I båda fallen tas hänsyn till personer i åldern 20—64 år. Med heltid avses 35 timmar eller mer per vecka. I gruppen övriga ingår bl. a. hushåll med enbart deltidsarbetande eller hemarbetande samt hushåll med deltidsarbetande och studerande.

Som framgår av tabell A 14 fanns det i drygt 85 % av familjerna minst en heltidsarbetande. Andelen familjer där båda makarna heltidsarbetade upp- gick till 22,3 %, vilket är något högre än andelen familjer där en av makarna heltidsarbetade och den andre var hemma (21,8 %). Den vanligaste kombi- nationen var en heltids- och en deltidsarbetande. Andelen familjer där båda heltidsarbetade sjunker kraftigt med ökande bamantal. Ju fler barn familjen hade desto vanligare var det vidare att endast den ene av föräldrarna förvärvsarbetade. Att andelen hemarbetande minskar mellan noll och ett barn torde bero på att bland de familjer som inte hade barn under 18 år återfinns många äldre beträffande vilka tidigare familjemönster fortfarande lever kvan

Av tabell A 1 5 framgår att drygt 60 % av de ensamstående utan bam arbetar heltid och ca 15 % lång deltid. 50 % av de ensamstående med barn arbetade heltid och nästan en fjärdedel (22,8 %) lång deltid. En jämförelse med tabell A 14 visar att ensamstående med och utan bam hade en högre förvärvsinten- sitet än samboende. Undersökningen visar också att 14 % av de ensamstående utan barn och ca 13 % av de ensamstående med barn inte hade något förvärvsarbete alls.

Av material från FoB 75 kan erhållas vissa uppgifter om antalet förvärvs- arbetande änkor och änklingar. Dessa uppgifter redovisas i tabell A 16. Andelen änkor i åldrarna 16—59 år som förvärvsarbetade uppgick till mellan 45 och 67 %. Högsta andelen änkor som hade förvärvsarbete 20 timmar i veckan eller mer fanns i åldersgruppen 45—54 år, där den utgjorde drygt 57 %. För änklingama låg andelen förvärvsarbetande i åldrarna 25—54 år vid knappt 90 %. Det alldeles övervägande antalet änklingar arbetade 20 timmar i veckan eller mer.

Tabell A 14 Samboende 20—64 är fördelade efter sysselsättning och antal barn under 18 år. 1978. Procent

Antal barn Heltid Heltid Heltid Övriga + + + heltid deltid hemma

0 25,9 33,4 20,4 20,3 1 25,3 46,6 17,5 10,6 2 16,3 50,2 24,3 9,2 3 15,1 44,5 32,6 7,8 4 10,7 49,4 31,9 8,0

Totalt” 22,3 41,7 21,8 14,2

” Inklusive 5 — barn. Källa: Ds S l98l:4.

Tabell A 15 Ensamstående 20—64 år fördelade efter sysselsättning och antal barn under 18 år. 1978. Procent

Antal Heltid Lång Kort Övriga bam (35-t/v) deltid deltid (20—34 t/V) (1—19 1/V) 0 60,7 15,3 10,0 14,0 1 54,0 20,9 11,9 13,2 2 41,8 29,1 16,5 12,6 3 45,5 17,3 17,3 19,9 4— (49,5)a (19,1)a (29,6)a ( 1,9)” Totalt 59,3 16,3 10,5 13,9

” Uppgiften är osäker på grund av litet urval. Källa: Ds S 198114.

Tabell A 16 Änkor och änklingar fördelade efter ålder och sysselsättningsgrad. FoB 75 Ålder, Förvärvsarbetande (%)” Ej förvärvs- Sammanlagt år ___—___— arbetande antalb l—19 tim 20—w tim Totalt (%)" Ankor 16—24 7,5 36,8 44,3 55,7 106 25—34 8,8 41,6 50,4 48,1 2 506 35—44 10,1 56,9 67,0 32,4 7 124 45—54 9,5 57,3 66,8 32,6 24 414 55—59 8,5 44,5 53,0 46,5 26 821 60—64 6,3 25,3 31,6 67,9 41 983 65—W 0,9 1,2 2,1 97,2 291 866 16,—W 2,7 11,5 14,2 85,1 394 820 Änklingar 16—24 71,4 71,4 28,6 7 25—34 1,9 85,7 87,6 7,6 594 35—44 1,6 88,1 89,7 7,4 1 780 45—54 1,5 86,6 88,1 10,3 6 114 55—59 1,8 80,4 82,1 17,0 6 773 60—64 2,0 59,6 61,7 37,4 10 664 65—W 1,4 3,5 4,9 94,5 93 804 16—W 1,5 18,8 20,2 79,0 119 736

” Avser andelen förvärvsarbetande av alla änkor/änklingar i resp. åldersgrupp. b lnkl. änkor och änklingar i fråga om vilka uppgifter saknas.

FoB 75 redovisar vidare uppgifter om sysselsättningsgraden för änkor med hemmavarande barn under 18 år. Uppgifter härom lämnas i tabell A 17. Motsvarande redovisning beträffande änklingar finns inte i FoB 75. Som anges i tabellen förvärvsarbetade 45 % av änkoma med barn 20 timmar eller mer i veckan. 1 1,4 % arbetade 1—19 timmar och 43,2 % förvärvsarbetade inte alls. Förvärvsfrekvensen och förvärvsintensiteten minskade med barnens ålder och den sjönk också ju fler barn änkan hade. Enligt FoB 75 var således sysselsättningsgraden för änkor med minderåriga barn tämligen låg. Siffrorna kan jämföras med uppgifter om sysselsättningsgraden för andra ensamstående kvinnor med barn, En sådan jämförelse visar att t. ex. frånskilda kvinnor med barn förvärvsarbetade i betydligt större utsträckning än änkoma, trots att andelen förskolebarn var drygt den dubbla för denna kategori. Av de frånskilda kvinnorna med barn under 18 år arbetade sålunda 72,7 % 20 timmar eller mer i veckan, 6,2 % 1—1 9 timmar och 20 % inte alls. Även övriga ogifta kvinnor med barn och gifta ej samboende kvinnor med barn förvärvs- arbetade i större omfattning än änkoma.

Tabell A 17 Änkor fördelade efter sysselsättning och antal hemmavarande barn i olika åldrar. FoB 75

Förvärvsarbete Änkor efter antal barn 0—1 7 år (%) Änkor Änkor _— med barn med barn 1 2 3 — Samt- 0—6 år (%) 7—12 år (%) liga 20—w tim 48,7 43,7 28,8 45,0 32,5 39,8 1—19 tim 11,2 12,3 10,6 11,4 9,3 12.0 0 tim 39,8 43,3 60,1 43,2 57,5 47.7 Uppgift saknas 0,3 0,6 0,5 0,4 0.7 05

Totalt antal 10 494 4 628 2 005 17 127 2 601 7 351

Bilaga B Översikt över efterlevande- pensioneringen i några andra länder

1 Norge Gällande regler

Den allmänna pensioneringen i Norge regleras genom 1966 års lov om folketrygd, som träddei kraft den 1 januari 1967. Den norska folketrygden, som omfattar i stort sett samma grenar som den svenska socialförsäkringen, är allmän och obligatorisk. Försäkrade är i princip alla som är bosatta i Norge, oavsett medborgarskap.

Pensionsförmånema består av grundpensioner och tilläggspensioner. Grundpensionema fastställs utan hänsyn till tidigare inkomster. Storleken av förmånerna är däremot beroende av hur länge den försäkrade har omfattats av folketrygden (trygdetid). Tilläggspensionema grundas på inkomst av förvärvs- arbete och intjänas efter ett system med pensionspoäng. Tilläggspensionemas storlek är också beroende av intjänandetidens längd.

Ersättningssystemet är uppbyggt med användning av ett grundbelopp, vilket har samma funktion som basbeloppet i Sverige. Till skillnad från det system som tillämpas i Sverige följer grundbeloppet emellertid inte ett index utan regleras i stället — med verkan fr.o.m. den 1 maj varje år — genom särskilda beslut i Stortinget. Fastställandet av grundbeloppet sker under hänsynstagande till dels förändringar i den allmänna prisnivån, dels den allmänna välståndsökningen vilken beräknas på grundval av den genomsnitt- liga ökningen av den disponibla realinkomsten för de förvärvsarbetande. Fr.o.m. maj 1981 utgör grundbeloppet 19 100 Nkr.

I likhet med vad som gäller inom den svenska tilläggspensioneringen bestäms den försäkrades pensionsgrundande inkomst med ledning av hans självdeklaration för varje år. Pensionsgrundande inkomst beräknas för den försäkrade fr. o. ni. det år då han fyller 17 är t. o. m. det år då han fyller 69 åri den mån årsinkomsten överstiger grundbeloppet för samma år. Den pensions- grundande inkomsten motsvarar den del av inkomsten som ligger mellan ett och tolv grundbelopp. Den del av inkomsten som överstiger åtta gånger grundbeloppet medräknas dock med bara en tredjedel.

På grundval av den pensionsgrundande inkomsten fastställs pensionspoäng. Dessa erhålls genom att den pensionsgrundande inkomsten divideras med grundbeloppet. Slutpoängtalet är genomsnittet av poängtalen för de 20 bästa inkomståren.

Pensionsåldern är 67 år. Ålderspension som tas ut före 70 års ålder är emellertid på visst sätt inkomstprövad. Som en förutsättning för rätt till

pension för personer i åldern 67—69 år gäller att pensionen tillsammans med eventuell arbetsinkomst inte får överstiga 80 % av den försäkrades tidigare förvärvsinkomst beräknad på visst sätt. Ålderspensionen kan utgå som hel, 3/4, 1/2 eller 1/4 pension. Vid uppskjutet uttag av ålderspension till efter fyllda 67 år utgår ett väntetillägg, som är 0,75 % av pensionen per månad.

Grundpension utges till den som har en trygdetid av minst tre år efter fyllda 16 år och före fyllda 67 år. För full ålderspension från grundpensioneringen krävs minst 40 års trygdetid. Kortare trygdetid ger en i motsvarande mån reducerad grundpension. För makar som båda uppbär pension används samma trygdetid vid beräkningen av bådas grundpensioner, nämligen trygde— tiden för den make som har längst sådan tid.

Hel grundpension i form av ålderspension till ensamstående och till gift med make som inte uppbär pension motsvarar grundbeloppet. För gift pensionär med make som själv uppbär ålderspension eller hel förtidspension utgör pensionen 75 % av grundbeloppet.

En pensionär som försörjer make vilken inte uppbär pension får make- tillägg med 50 % av grundpensionen. Maken anses vanligen som försörjd när vederbörandes förvärvsinkomster understiger grundbeloppets storlek. Make- tillägg till ålderspension utges oberoende av den försörjda makens ålder och arbetsförmåga.

Ålderspensionär som försörjer barn under 18 år har rätt till bamtillägg med 25 % av grundbeloppet för varje barn. Om två makar båda är pensionärer utges dock bamtillägg till endast en av dem. För barn som har rätt till barnpension utgår inte bamtillägg.

Tilläggspension i form av ålderspension utgår till försäkrad som har minst tre poängår. För full tilläggspension krävs enligt huvudregeln att pensionspo- äng har gottskrivits den försäkrade under 40 år. För varje felande poängår minskas pensionen med 1/40. Full tilläggspension utgör för år räknat 45 % av det belopp som erhålls när det gällande grundbeloppet multipliceras med genomsnittet av poängtalen för de 20 bästa poängåren. För försäkrade som är födda under något av åren 1898—1936 och som är norska medborgare gäller särskilda övergångsbestämmelser.

Om två makar båda har rätt till tilläggspension ökas poängtalet för varje år med 1 för den av makarna som har minst antal poängår. Har båda makarna lika många poängår, ökas poängtalen med 0,5 för var och en av dem.

Till ålderspension utgår s. k. särtillägg, som närmast motsvarar det svenska pensionstillskottet. Särtillägget utges med viss procent av grundbeloppet (f. n. 48 % till ensamstående pensionstagare och 45 % till gift pensionär vars make också uppbär pension). Det avräknas krona för krona mot tilläggspension från folketrygden. Till ålderspension utgår dessutom s.k. kompensationstilla'gg vilket ges som kompensation för införandet av mervärdeskatt och omläggn ing av skattereglerna i Norge från den 1 januari 1970. Fullt sådant tillägg utgår med 500 Nkr per år till ensam pensionär och med 375 Nkr per år till gift pensionär vars make också uppbär pension. För pensionär som uppbär maketillägg utgör kompensationstillägget 750 Nkr.

Förtidspension (uforepensjon) kan utges till den som har fyllt 16 men inte 67 år om hans arbetsförmåga — efter avslutade rehabiliteringsåtgärder —- är varaktigt nedsatt med minst hälften på grund av sjukdom, skada eller lyte. Därjämte krävs att den försäkrade vid ansökan om pension antingen har varit

försäkrad minst tre år eller har varit försäkrad ett år och under denna tid har varit arbetsför. Den som har fyllt 64 men inte 67 år kan få förtidspension —utan rehabiliteringsåtgärder — om hans arbetsförmåga på grund av åldersföränd- ringar är nedsatt med minst hälften och han har tillgodoräknats pensions- poäng för minst tre av de fem åren närmast före pensionsansökan.

Förtidspension utges som hel eller som så stor del av hel pension som svarar mot graden av nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.

Hel grundpension i form av förtidspension motsvarar den ålderspension som den försäkrade skulle ha fått om han inte hade blivit arbetsoförmögen utan fortsatt att arbeta till pensionsåldern. Vid bestämmande av trygdetidens längd medräknas tiden fram till dess den försäkrade fyller 67 år.

Också tilläggspension i form av förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle ha erhållit om han inte hade blivit arbetsoförmögen. I likhet med vad som gäller i Sverige beräknas antagande- poäng för den försäkrade om vissa förutsättningar är uppfyllda. Föreligger inte förutsättningar för antagandepoängberäkning fastställs förtidspensionen på grundval av faktiska pensionspoäng.

Fr. o. m. den 1 maj 1981 gäller nya regler som garanterar dem som är födda arbetsoförmögna eller som blir arbetsoförmögna före fyllda 20 år en minsta tilläggspension. Enligt dessa bestämmelser skall tilläggspensionen beräknas efter ett poängtal om 2,00. Pensionen utgår från 20 års ålder. Det garanterade poängtalet gäller också vid övergång till ålderspension och vid beräkning av efterlevandepension.

Till förtidspension kan utgå maketillägg, bamtillägg, särtillägg och kom- pensationstillägg enligt i huvudsak samma regler som inom ålderspensione- ringen. [ fråga om maketillägg gäller dock att sådant utges för make över 60 år som försörjs av den pensionsberättigade och som inte själv uppbär pension. Maketillägg kan också utgå för make som är yngre än 60 år så länge denne på grund av omsorg om barn, på grund av tillsyn och vård av den pensionsbe- rättigade eller av andra orsaker inte rimligen kan förväntas kunna skaffa sig förvärvsinkomst.

När försäkrad avlider utges begravningshjälp. Detsamma gäller när make eller barn under 18 år, som inte omfattas av folketrygden, avlider. Begrav- ningshjälpen var tidigare knuten till grundbeloppet men fastställs numera, enligt regler som gäller fr. o. m. den 1 maj 1981, utan sådan anknytning. F. 11. utgår begravningshjälp med 4 350 Nkr.

Efterlevande make — änka eller änkling — som inte fyllt 67 år har rätt till efterlevandeförmåner om vederbörande uppehåller sig i Norge och om antingen den efterlevande har varit försäkrad minst tre år före ansökan eller den avlidne har varit försäkrad minst tre år omedelbart före sin död.

Efterlevande make, som på grund av utbildning eller arbete utanför hemmet måste överlåta tillsynen av barn till annan, har rätt till bamtillsynsbidrag (stenad til bametilsyn). Detta var t.o.m. den 30 april 1981 anknutet till grundbeloppet men anges därefter i fasta belopp. Bidraget utgår f. n. per år med 4 350 Nkr för det första barnet och med 1 740 Nkr för varje ytterligare barn. Om de faktiska och nödvändiga utgifterna är större, kan i särskilda fall bamtillsynsbidraget utges med högre belopp. Är utbildningen eller arbetet av begränsad omfattning och de faktiska och nödvändiga utgifterna för bamtill- syn på grund härav obetydliga, kan bidraget reduceras. I regel utges inte

bamtillsynsbidrag för barn som har avslutat det tredje skolåret. Bidraget ges som tillägg till andra efterlevandeförmåner och utgår utan hänsyn till den efterlevandes ekonomiska förhållanden.

Om en efterlevande make har behov av utbildning för att kunna bli i stånd att helt eller delvis försörja sig själv, kan han eller hon erhålla utbildningsbi- drag. Bidraget täcker i nödvändig utsträckning bl. a. utgifter för kursavgifter, utgifter för läromedel, resekostnader och utgifter för bosättning på annan ort än hemorten. Det krävs att utbildningen är sådan att den har avgörande betydelse för den efterlevandes möjligheter att erhålla ett inkomstbringande arbete. Under särskilda förutsättningar kan utges bidrag eller län till täckande av utgifter för att starta egen rörelse eller vid flyttning för att komma i avlönat arbete eller till annat ändamål som är av betydelse för att den efterlevande skall kunna skaffa sig förvärvsarbete. Bidraget utgår vid sidan av andra efterlevandeförmåner.

Övergångsbidrag (overgangsstlanad) är en temporär förmån som är avsedd att ge efterlevande make ekonomisk hjälp under en omställningstid efter dödsfallet och fram till dess vederbörande kan försörja sig själv. Som villkorför bidraget gäller — förutom att den efterlevande skall ha varit gift med den avlidne — att den efterlevande tillfälligt är ur stånd att försörja sig själv genom eget arbete på grund av att vederbörande har vårdnaden om barn eller av den orsaken att vederbörande först efter en omställningstid och eventuellt en utbildningstid kan erhålla lämpligt arbete. Det gäller inte någon tidsbegräns- ning för övergångsbidragets utgivande utöver kravet på att den efterlevandes förvärvshinder skall vara tillfälligt. Finns inte barn utges dock som huvudregel bidraget längst för en tid av tolv månader.

Övergångsbidrag beräknas enligt samma regler som gäller i fråga om pension till efterlevande.

Efterlevande make har rätt till efterlevandepension under förutsättning att äktenskapet varat minst fem år. Har äktenskapet varat kortare tid, äger den efterlevande likväl rätt till pension om han eller hon antingen har eller har haft barn med den avlidne eller har vårdnaden om den avlidnes barn. Någon nedre åldersgräns för pensionsrätt finns inte. Även om rätt föreligger till efterlevan- depension, utges i regel övergångsbidrag under en tidrymd av tolv månader efter dödsfallet såvida inte den efterlevandes ålder, hälsa m. fl. omständigheter talar mot en senare placeringi arbetslivet. I vissa fall kan övergångsbidrag utgå för längre tid än tolv månader även om rätt till pension är för handen.

Efterlevandepensionen består av grundpension, tilläggspension, särtillägg och kompensationstillägg.

Grundpensionen motsvarar grundbeloppet. Om den avlidne hade en kortare trygdetid än 40 år och således hade eller skulle ha fått reducerad grundpension, minskas den efterlevandes grundpension på motsvarande sätt. Den efterlevande makens trygdetid (med tillgodoräknande av tiden från dödsfallet till dess den efterlevande uppnår 67 års ålder) läggs dock till grund för beräkningen om den är längre än den avlidnes trygdetid

Tilläggspensionen utgör 55 % av den tilläggspension i form av ålders- eller hel förtidspension som den avlidne uppbar eller den förtidspension som denne skulle ha erhållit vid tidpunkten för dödsfallet om hel sådan pension då hade börjat utgå.

Såväl grundpensionen som tilläggspensionen är inkomstprövad. Till skill-

nad från vad som gäller i fråga om de inkomstprövade förmånema inom den allmänna pensioneringen i Sverige grundas inkomstprövningen i Norge inte på den efterlevandes faktiska inkomst utan på en förväntad förvärvsinkomst. Denna påräknade eller förväntade framtida förvärvsinkomst fastställs sköns- mässigt och sammanfaller inte alltid med den faktiska inkomsten. Vid bestämmandet skall enligt lagtexten tas hänsyn till den efterlevandes ålder och förvärvsförmåga, föreliggande förvärvsmöjligheter och omständigheterna i övrigt. Med förväntad förvärvsinkomst förstås inkomster som är en följd av den efterlevandes egen arbetsinsats. T. ex. kapitalinkomster medräknas således inte vid prövningen. Full pension utges endast till änkor och änklingar som inte kan förväntas erhålla en årlig förvärvsinkomst som överstiger halva grundbeloppet. Om vederbörande förväntas kunna skaffa sig större inkomster reduceras pensionen med ett belopp som motsvarar 40 % av det överskjutande beloppet.

Frånskild man och kvinna, som inte ingått nytt äktenskap och inte heller fyllt 67 år, äger vid den förre makens frånfälle rätt till bamtillsynsbidrag och utbildningsbidrag. Har den efterlevande frånskilde vårdnaden om den avlid- nes barn har vederbörande dessutom rätt till övergångsbidrag. Vidare äger — när det frnnes skäligt — en efterlevande frånskild rätt till övergångsbidrag också i andra fall än ovan nämnts eller till pension. Vid avgörandet härav skall läggas särskild vikt vid äktenskapets varaktighet, den frånskildes ålder vid tidpunk- ten för äktenskapets upplösning, antalet bam i äktenskapet samt om den frånskilde uppbar eller hade rätt till underhållsbidrag efter den avlidne.

Fullt övergångsbidrag och full pension motsvarar i dessa fall full grundpen- sion. När det efter omständighetema befinnes skäligt, kan det fulla övergångs- bidraget och den fulla pensionen förhöjas med viss procentdel (högst 55 %) av den tilläggspension som den avlidne uppbar eller skulle ha kommit i åtnjutande av om han ej avlidit.

Pension till frånskild man och kvinna är inkomstprövad enligt samma regler som gäller för pension till änka och änkling. Förmåner till frånskilda utgår oberoende av om den avlidne också efterlämnade änka som är berättigad till efterlevandeförmåner.

Folketrygden innehåller också regler om förmåneri vissa fall till hemma- varande ogifta personer. En ogift person under 67 år som i minst fem år har varit hemma och haft nödvändig tillsyn och vård av förälder eller annan närstående kan på vissa villkor erhålla bamtillsynsbidrag, utbildningsbidrag, övergångsbidrag och efterlevandepension efter det att vårdförhållandet har upphört. Full pension och fullt övergångsbidrag motsvarar i dessa fall grundbeloppet.

Efterlevandepension, bamtillsynsbidrag, utbildningsbidrag och övergångs- bidrag till efterlevande make, frånskild make eller hemmavarande ogift person upphör att utgå när den berättigade fyller 67 år eller dessförinnan beviljas förtidspension. Från 67 års ålder utges till efterlevande ålderspension med belopp som utgör summan av grundpensionen och 55 % av den avlidnes och den efterlevandes sammanlagda tilläggspension eller — om beloppet då blir högre — hela den tilläggspension som den efterlevande själv tjänat in. Motsvarande regler gäller för det fall att den efterlevande redan uppbär ålderspension när maken (eller den frånskilde maken) avlider, under förut- sättning att villkoren för efterlevandepension då är uppfyllda. Beträffande

förtidspension till efterlevande tillämpas bestämmelser av samma inne- börd.

Efterlevandeförmånerna upphör vidare att utgå när den efterlevande ingår nytt äktenskap. Om maken i det nya äktenskapet avlider, får vederbörande rätt till pension efter denne utan hänsyn till det nya äktenskapets längd. Upplöses det nya äktenskapet genom äktenskapsskillnad kan på nytt utgå efterlevandeförmåner, om så finnes skäligt.

Bam under 18 år har rätt till barnpension om en av eller båda föräldrarna har avlidit. Till barn som är föräldralöst och som genomgår utbildning kan bampensionen—enligt regler som gäller fr. o. m. den 1 maj 1981 —utgå till dess barnet fyller 20 år.

Har en av föräldrarna avlidit utgör barnpensionen för det första barnet 40 % av grundbeloppet och pensionen för vart och ett av de övriga barnen 25 % av grundbeloppet. Om båda föräldrarna har avlidit eller om modern har avlidit och faderskapet till barnet inte är fastställt, uppgår pensionen för det första barnet till samma belopp som efterlevandepensionen (grundpension och tilläggspension) till den förälder som — om han inte avlidit — skulle ha erhållit den beloppsmässigt största pensionen. Bampensionen för det andra barnet utgör i sådant fall 40 % av grundbeloppet och pensionen för ettvart av de övriga barnen 25 % av grundbeloppet. Barnpension som beräknas för två eller flera barn delas lika mellan barnen. Om den avlidne efterlämnar flera bamkullar som bor på skilda ställen, beräknas barnpensionen särskilt för varje sådan bamkull.

Till efterlevandepension och övergångsbidrag utges särtillägg och kompen- sationstillägg. Dessa förmåner utgår också till barnpension som tillkommer det äldsta förmånsberättigade föräldralösa barnet. För förmånerna gäller samma regler som beträffande särtillägg och kompensationstillägg till ålders- pension.

Från den norska folketrygden kan vidare utgå förmåner till ogifta, frånskilda och separerade mödrar och fäder som är ensamma i omsorgen om barn. Sådana förmåner kan utgå i form av bl. a. bamtillsynsbidrag, utbildningsbi- drag och övergångsbidrag. Dessa utges efter samma regler och på samma villkor som för efterlevande. Fullt övergångsbidrag motsvarar grundbeloppet. Förmånema bortfaller, om inte särskilda skäl föreligger, när barnet når sådan ålder att omsorgen om barnet inte längre utgör hinder för försörjaren att vara yrkesaktiv. Detta anses i praxis vara fallet när barnet har fyllt tio år.

Utredningsarbete

År 1973 påbörjades i Norge ett omfattande utredningsarbete med syfte att genomföra reformer inom folketrygden. En av de arbetsgrupper som då tillsattes fick i uppdrag att göra en översyn av reglerna om förmåner till efterlevande och till ensamstående försörjare av barn. Arbetsgruppen redovi- sade resultatet av utredningsarbetet i bl. a. betänkandena NOU 1975:18 och NOU 1976:19, båda benämnda Stanad til enslige forsorgere m. v.

1 det första betänkandet (NOU 1975:I8) föreslog arbetsgruppen att det inom folketrygden skulle införas en gemensam bidragsordning för ensamstående försörjare, vilken skulle omfatta efterlevande med minderåriga bam, frånskil- da och separerade försörjare samt ogifta mödrar och fäder. Arbetsgruppen

ansåg att man borde bygga upp rättigheterna för ensamstående försörjare med utgångspunkt från de faktiska samlevnadsförhållandena och inte på grundval av äktenskaplig status. Motivet härför var att man då kunde få en riktigare avgränsning av de fall där det föreligger behov av ekonomiskt stöd.

Ensamstående försörjare med barn under tre år skulle enligt förslaget få en obetingad rätt att vara hemma och ta vård om barnen. Var barnet mellan tre och tio år gammalt, skulle rätten till stöd vara mer villkorlig. Kunde i sådana fall försörjaren erhålla lämpligt arbete och godkänd barntillsyn, skulle man kunna kräva att han eller hon tar arbete utanför hemmet. När barnet uppnått tio års ålder skulle det bara undantagsvis ges fullt stöd till försörjaren, och rätten till bidrag skulle alltid upphöra när barnet fyllt 18 år.

Enligt arbetsgruppens förslag skulle den minimistandard som tillförsäkras ensamstående försörjare ligga på den nivå som enligt nuvarande regler gäller för ogifta och frånskilda med barn, dvs. motsvarande grundbeloppet jämte särtillägg. Bidraget skulle vara lika stort för alla, vilket innebär att efterlevande make med minderåriga barn inte längre skulle få rätt till tilläggspension med utgångspunkt från den avlidne makens intjänade pensionsrättigheter. Bidraget skulle alltjämt vara inkomstprövat mot, för den som har barn under tre år, faktisk förvärvsinkomst och, för den som har äldre barn, även förväntad förvärvsinkomst. Vid sidan av detta stöd skulle kunna utges utbildningsbidrag och bamtillsynsbidrag enligt nu gällande regler.

Arbetsgruppen lade vidare fram förslag om en ny form av stöd inom folketrygden för barn till ensamstående försörjare. Detta nya enhetliga bamstöd skulle ersätta barnpensionen och bidragsförskottet. Bamstödet skulle enligt förslaget utgå för varje barn med belopp motsvarande 40 % av grundbeloppet så länge bamet är under tre år och med belopp motsvarande 30 % av grundbeloppet för tiden därefter och fram till dess barnet fyller 18 år. För barn vars båda föräldrar avlidit skulle alltjämt utges barnpension.

Arbetsgruppens förslag innefattade även vissa ändringar av efterlevande- pensioneringen, bl. a. till följd av att efterlevande make med minderåriga barn enligt förslaget fortsättningsvis skulle ges stöd inom ramen för den gemen- samma bidragsordningen för ensamstående försörjare. Härvid framhöll arbetsgruppen att vikt borde läggas vid att yngre efterlevande, som inte var bundna till hemmet på grund av omsorg om små barn, i framtiden kunde förväntas försörja sig själva genom eget arbete. Och om detta inte var möjligt borde de först och främst få hjälp genom arbetsmarknadsorganen. Arbets- gruppen anförde att många kanske skulle se det som ett socialpolitiskt tillbakasteg att på det sättet inskränka rätten till sociala förmåner. Arbets- gruppen delade inte den uppfattningen. Det förhållandet att man f. 11. har ett så pass generöst pensionsutbud till efterlevande makar korn enligt arbetsgruppen erfarenhetsmässigt att medföra att intresset för att söka en bättre lösning på de efterlevandes problem minskade. Många änkor blev sittande fast i den struktur man på detta sätt skapat för dem, och det fanns svaga incitament för att de själva skulle skaffa sig bättre inflytande på sina levnadsvillkor. Positiv diskriminering kunde enligt arbetsgruppen vara ett täckande uttryck för det sätt på vilket efterlevandepensioneringen fungerar beträffande unga och arbetsföra änkor.

Mot bakgrund av bl. a. det anförda föreslog arbetsgruppen att efterlevande, som var under viss ålder, inte längre skulle ges rätt till pension. I en första

omgång borde man vara försiktig med att sätta åldersgränsen för högt. Arbetsgruppens förslag innebär att efterlevande make som har fyllt 55 år vid dödsfallet skulle även i fortsättningen ha rätt till hel efterlevandepension. Efterlevande make som är under 55 år och som på grund av omsorg om minderårigt barn är förhindrad att gå ut i arbetslivet skulle enligt förslaget få rätt till stöd såsom ensamstående försörjare. Om detta hinder består tills vederbörande fyller 55 år borde detta likställas med att maken avled efter den tidpunkten. Förslaget innebär vidare att det även i andra särskilda fall skulle vara möjligt att dispensera från den angivna åldersgränsen. Detta skulle t. ex. kunna göras i fråga om efterlevande som bor i område utan tillgång till lämpliga arbetsplatser och beträffande vilken det inte är rimligt att kräva att vederbörande flyttar till annan ort. Efterlevande make som är mellan 46 och 55 år skulle få rätt till pension som är avtrappad med l/lO för varje år som den efterlevande är yngre än 55 år när rätten till pension inträder.

Härjämte föreslog arbetsgruppen att alla efterlevande oberoende av ålder skulle ha rätt till övergångsbidrag under en tid av ett år efter dödsfallet. Arbetsgruppen framhöll att den efterlevande därigenom skulle tillförsäkras stöd under en viss period för att anpassa sig till den nya situation som inträtt efter dödsfallet. Detta övergångsbidrag skulle utgå med belopp motsvarande grundbeloppet jämte särtillägg. Bidraget skulle prövas mot förväntad förvärvsinkomst.

I sitt slutbetänkande (NOU 1976:19) behandlade arbetsgruppen generella problemställningar i anslutning till frågor om förebyggande åtgärder och om arbete och utbildning för ensamstående försörjare. Arbetsgruppen pekade därvid bl. a. på behovet av reformer inom arbetsmarknadspolitiken och av en utbyggnad av barnomsorgen i syfte att undvika att ensamstående försörjare blir i behov av hjälp från den sociala omsorgen. Problemen på arbetsmark- naden för dessa borde enligt arbetsgruppen angripas genom dels särskilda åtgärder för denna grupp, dels generella åtgärder för att öka utbudet av arbeten för kvinnor. Arbetsgruppen underströk därvid vikten av att ge stödmottagama möjligheter att försörja sig själva genom eget arbete. Att satsa på olika aktiverande åtgärder som ett alternativ till en passiv ”trygdetilvaerelse” ansåg. arbetsgruppen vara den kanske mest önskade förändringen i stödutbudet för många ensamstående försörjare. Bland de åtgärder som arbetsgruppen i detta sammanhang lade fram förslag om var en utvidgning av rätten till utbild- ningsbidrag.

Vidare togs i betänkandet upp villkoren för rätt till förmåner till efterle- vande. Härvid föreslog arbetsgruppen att man skulle gå ifrån kravet på formellt äktenskap för rätt till efterlevandeförmåner. [ stället borde för rätt till sådana förmåner ställas vissa krav på faktisk samlevnad. Det kunde också vara aktuellt att införa som ett ytterligare villkor att den efterlevande faktiskt hade varit försörjd av den avlidne.

Ytterligare föreslog arbetsgruppen att det skulle ges möjlighet att på vissa villkor utge barnpension fram till dess barnet fyller 20 år. Detta skulle kunna ske om det ansågs rimligt med hänsyn till barnets utbildning.

I en proposition (Ol. prp. nr. 4) i augusti 1979 redovisade den norska regeringen sin syn på vissa av de frågor som tagits upp i de nämnda betänkandena. Beträffande förslaget till en gemensam bidragsordning för ensamstående försörjare framhölls i propositionen att de problem som

ensamförsörjare står inför i egenskap av ensamt ansvariga för uppfostran av barn är i stort sett desamma oavsett orsaken till att situationen har uppkommit. Detta talade för att stödutbudet för de ensamstående försörjama bör vara så likartat som möjligt. Socialdepartementet instämde därför i att man borde ha en gemensam bidragsordning för ensamförsörjare i den meningen att stödformema för de skilda grupperna är desamma och villkoren för att få bidrag är ensartade.

När det gällde nivån för stödet hade däremot departementet kommit till en annan uppfattning än arbetsgruppen. Det erinrades om att, då folketrygdens system med grundpension och tilläggspension infördes, målsättningen var att tillförsäkra pensionstagaren en levnadsstandard som står i rimligt förhållande till den som den enskilde har byggt upp under sin yrkesverksamma tid eller som har byggts upp av den bortgångne försörjaren. Departementet sade sig vara överens med arbetsgruppen om att den ekonomiska minimistandard som skall tillförsäkras ensamstående försörjare bör vara lika för alla. Enligt departementets mening kunde man emellertid härav inte dra den slutsatsen att efterlevande makar skall mista eventuell rätt till tilläggspension så länge de försörjer minderåriga barn. Gruppen efterlevande med små barn anses, framhölls det i propositionen, vara i en sådan situation att det är berättigat att förlusten av försörjarens inkomst kompenseras genom offentliga trygghetsan- ordningar. Bam till frånskilda och separerade som har båda föräldrarna i livet har större möjligheter att upprätthålla en tillvand ekonomisk standard genom båda föräldrarnas inkomster. Man kunde inte utan vidare uppställa som utgångspunkt att familjer där båda föräldrama är i livet har samma stödbehov som familjer där en av föräldrarna har gått bort. Stödbehovet är också, sades det i propositionen, av olika karaktär för efterlevande och för ogifta försörjare. En änka med minderåriga barn har levt i en familjesituation och har etablerat ett hem som skall upprätthållas. En ogift mor har som regel inte tidigare ådragit sig förpliktelser av den arten men har däremot behov av att bli i stånd att skapa ett nytt hem för sig och sitt barn i förhållande till den standard hon själv kan bygga upp. Vidare skulle utredningens förslag föra till det enligt departementets uppfattning oacceptabla resultatet att efterlevande med små barn blev stödmässigt sämre täckta än efterlevande som inte har barn. Socialdepartementet fann därför att det vid denna tidpunkt inte fanns skäl att gå ifrån den ursprungliga målsättningen för efterlevandepensioneringen i folketrygden. Gällande ordning med tilläggspension till efterlevande make föreslogs kvarstå oförändrad.

I propositionen togs också upp spörsmålet huruvida civilstånd eller faktiska samlevnadsförhållanden skall läggas till grund för förmåner till ensamstående försörjare. Uppmärksamhet fästes härvid främst på frågan huruvida förmåner till ensamstående försörjare borde dras in inte enbart vid omgifte utan även vid samlevnad utan äktenskap. Det anfördes att spörsmålet huruvida en ensam- stående försörjare skall mista rätten till stöd när vederbörande sammanbor med annan gäller inte bara försäkrade som lever i ”papirlast ekteskap”. Det är också aktuellt då den försäkrade lever samman med föräldrar, syskon, vänner eller i kollektiv gemenskap. Den ståndpunkt man intar när det gäller ensamstående försörjare måste få konsekvenser också för efterlevande som inte försörjer barn.

Socialdepartementet hade för sin del allvarliga betänkligheter mot förslaget

att knyta rätten till stöd till de faktiska samlivsförhållandena. Det hänvisades i propositionen till de praktiska svårigheterna med att genomföra sådana bestämmelser. De ensamstående försörjama och samtliga efterlevande makar utgör en mycket stor gru pp försäkrade, och departementet skulle se det som en fördel om administrationens knappa resurser kunde sättas in på åtgärder som är mer konstruktiva för de försäkrade än den kontrollverksamhet som här skulle bli aktuell. Om de faktiska samlivsförhållandena skulle läggas till grund, skulle det också förekomma att rätten till stöd faller bort i fall där det i verkligheten föreligger ett socialt behov av stöd. En ensamstående försörjare som utan äktenskap lever samman med en person av motsatt kön har inte rätt till underhåll eller andra förmåner från denne vare sig för egen eller för icke gemensamma barns del. Kriterierna för rätt till stöd skulle vidare med utredningens förslag bli mycket svåra att formulera så precisa att man kunde få till stånd en säker och enhetlig praxis. Slutligen framhölls att man borde avvakta resultatet av en utredning på äktenskapsrättens område innan man ändrar folketrygdens regler på ifrågavarande punkt. I propositionen föreslogs således inte någon ändring av de nu gällande reglerna i folketrygden om att civilståndet skall vara avgörande.

Vid behandling i Stortinget av propositionen var socialutskottet (sosial- komitéen) ense med regeringen om att efterlevande make också i fortsättning- en bör ha rätt till efterlevandepension i form av tilläggspension. Utskottets majoritet var vidare av den uppfattningen att det inte fanns skäl att vid nuvarande tidpunkt genomföra ändring av folketrygdens bestämmelser att rättigheter för efterlevande make m. fl. skall vara knutna till civilstånd och ej till faktiska samlevnadsförhållanden. Emellertid anslöt sig majoriteten i princip till arbetsgruppens uppfattning att rätten till stöd bör bygga på de faktiska samlevnadsförhållandena. Härvid framhölls att samboende utan äktenskap inte bör ge fördelar i socialförsäkringshänseende framför äkten- skap. Majoriteten var dock klar över att denna principiella syn också medför att en rad spörsmål måste lösas. Frågan sträckte sig över mycket större områden än enbart socialförsäkringslagstiftningen. Man borde därför avvakta resultatet av utredningsarbetet inom familjerätten och sedan värdera rätts- reglerna för samboende utan äktenskap som en helhet.

En minoritet i utskottet ansåg att det direkt borde genomföras lagstiftning av innebörd att rätten till stöd för efterlevande m. fl. skulle falla bort i fall då den berättigade sammanbodde med en person av annat kön i ett äktenskapslik- nande förhållande. Enligt minoriteten borde det inte vara ekonomiskt mer lönsamt att leva i ett ”papirlost samboerforhold” än i ett äktenskap.

2 Danmark

Den allmänna pensionsförsäkringen i Danmark består av grundpension och tilläggspension. Bestämmelser om grundpension finns i folkepensionsloven, invalidepensionsloven och enkepensionsloven. Tilläggspensioneringen regle- ras i loven om arbejdsmarkedets tillaegspension.

Grundpensionen är allmän och obligatorisk och utbetalas oavsett om den försäkrade tidigare har förvärvsarbetat eller inte. Förmånema utgörs av ålderspension, invalidpension och änkepension. De utges i förrn av ett

grundbelopp. Härutöver kan utgå tilläggsförmåner i form av pensionstillägg, äktenskapstillägg, hustrutillägg. personligt tillägg, biståndstillägg och vårdtill- lägg.

Försäkrade för grundpension är alla danska medborgare som är bosatta i Danmark och som har varit bosatta där minst ett år efter 15 års ålder. Vissa undantag finns dock från kravet på medborgarskap och bosättning, bl. a. med hänsyn till Danmarks medlemsskap i EG.

Full pension utges som regel endast till personer som har varit bosatta i Danmark i minst 40 år mellan 16 och 67 års ålder. Vid kortare tids bosättning reduceras pensionen med motsvarande antal 40-delar (delpension). Från denna regel finns vissa undantag, av vilka det viktigaste innebär att full pension kan utgå även i sådana fall då den försäkrade har varit bosatt i Danmark minst tio år mellan 15 och 67 års ålder samt minst fem av dessa tio år omedelbart före fyllda 67 år. För äldre personer finns dessutom särskilda övergångsregler i fråga om bosättningskravet.

Beträffande invalidpension och änkepension gäller att, vid tillämpning av 40-årsregeln, tiden mellan pensionsfallet och 67-årsdagen medräknas som bosättningstid. Då fråga är om änkepension utgår man normalt från den berättigades egen bosättningstid, men i fall där den avlidnes bosättningstid överstiger den efterlevandes kan under vissa villkor pensionen beräknas på grundval av den avlidnes bosättningstid i Danmark. Denna regel kan också tillämpas vid beräkningen av ålderspension för efterlevande make.

Grundbeloppet är inkomstprövat för andra pensionstagare än de som fyllt 67 år. Till utgångspunkt för inkomstprövn ingen läggs pensionstagarens egen s. k. socialinkomst. Denna beräknas på grundval av den försäkrades självde- klaration för inkomstbeskattning med tillägg för en viss del av förmögenhet. Innan inkomstprövningen äger rum görs från socialinkomsten avdrag för inkomsteri form av annan grundpension och — i vissa fall — tilläggsförmåner till sådan pension. Vidare görs avdrag för tilläggspension och barnbidrag. Uppbär pensionstagaren tjänstepension eller annan privat pension görs enligt särskilda regler avdrag även med hänsyn härtill. Slutligen får inkomst som hänför sig till förvärvsarbete dras av från socialinkomsten, dock endast i den mån förvärvsinkomsten inte överstiger [6 000 Dkr per år för gift pensionsta- gare och 11 000 Dkr för ensamstående pensionär.

Överstiger socialinkomsten efter gjorda avdrag inte 21 100 Dkr för gift pensionär eller 10 500 Dkr för ensamstående pensionär utges fullt grundbe— lopp. Socialinkomst därutöver medför reduktion av grundbeloppet med 60 %_ av den överskjutande inkomsten.

Även pensionstillägg, äktenskapstillägg och hustrutillägg är inkomstprö- vade. Utgångspunkt är här pensionstagarens och, i förekommande fall, hans makes socialinkomst. Till skillnad från vad som gäller beträffande inkomst- prövningen av grundbeloppet görs emellertid inte avdrag för tilläggspension, arbetsinkomster eller förmåner från tjänstepensionssystem o. d. Reducering av tilläggsförrnånema inträder, då fråga är om en gift pensionär, vid en för makarna sammanlagd socialinkomst om 9 900 Dkr. Är det fråga om en ensamstående pensionstagare börjar reduceringen då socialinkomsten över- stiger 6 800 Dkr. Överstiger socialinkomsten de nämnda gränserna nedsätts tilläggsförmånen med 30 % av den överskjutande inkomsten. Är två gifta pensionärer båda berättigade till tilläggsförmån (aktuellt endast beträffande

pensionstillägg) är reduktionen 15 % av överskjutande inkomst för envar av makarna.

Grundbeloppet liksom flertalet tilläggsförmåner regleras automatiskt två gånger årligen (den 1 april och den 1 oktober) efter det för januari resp. juli gällande s.k. regularingspristalet, vilket grundas på levnadskostnadsindex. Dessutom är det vanligt att pensionerna höjs med utgångspunkt i de förbättringar för lågavlönade som har genomförts vid överenskommelser på arbetsmarknaden. Senast höjdes pensionerna med verkan fr. o. m. den 1 april 1981. De pensionsbelopp som anges i det följande avser de som gäller fr. o. m. nämnda tidpunkt.

Grundpension i form av ålderspension utgår normalt från 67 års ålder. Ensamstående kvinnor är dock berättigade till ålderspension från fyllda 62 år. Efter särskild prövning kan vidare personer — män och kvinnor — i åldern 60—66 år få ålderspension (fartidig folkepension) när sviktande hälsa eller andra särskilda omständigheter talar därför. Vidare kan personer i åldern 55—60 år få fartidig folkepension om så finnes påkallat av särskilda sociala och arbetsmarknadsmässiga förhållanden.

Ålderspensionens grundbelopp utgör 24 264 Dkr för envar av två gifta pensionärer och 26 436 Dkr för annan pensionär.

Uppskjutet uttag av ålderspension är möjligt under tre år efter 67 års ålder, varvid pensionsbeloppet höjs med ett väntetillägg om 5 % av grundbeloppet för varje halvår som uttaget uppskjuts.

Till ålderspension kan utgå pensionstillägg. Utöver inkomstprövningsreg- lema gäller inte några särskilda förutsättningar för rätt härtill. Fullt pensions- tillägg utgör 4992 Dkr per år till varje make om båda makarna uppbär pension och i annat fall 4 644 Dkr.

Äktenskapstillägg kan utgå till ålderspensionär som bor samman med make, som inte är berättigad till pension. Kvinnlig ålderspensionär har rätt till sådant tillägg intill dess maken fyller 67 år. Till ålderspensionär som är man utges äktenskapstillägg endast intill dess hustrun fyller 62 år. Därefter ersätts äktenskapstillägget av hustrutillägg. Fullt äktenskapstillägg utgör 3 372 Dkr.

Hustrutillägg kan utgå till manlig ålderspensionär som lever samman med hustru, som fyllt 62 men inte 67 år och som inte är berättigad till pension. Fullt hustrutillägg utgör 27 432 Dkr.

Personligt tillägg till pension kan utges av en kommun efter skönsmässig prövning. Tillägget utgår till pensionäreri en speciellt utsatt situation.

Invalidpension kan utgå till personer i åldern 15—66 år om arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften på grund av fysisk eller psykisk invaliditet. Invalidpension utgår med tre olika belopp allt efter graden av nedsättningen av arbetsförmågan. ”Hajeste pension” tillerkänns personer som anses vara oförmögna till varje slag av arbete eller som har endast obetydlig förvärvsförmåga i behåll. ”Mellemste pension” utgår till personer vars arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad men dock med omkring två tredjedelar. ”Laveste pension” tillerkänns personer vars arbetsförmåga är nedsatt i än mindre grad men dock med minst hälften.

Invalidpension kan tillerkännas personer i som regel åldern 15—60 år. ”Hajeste pension” kan dock beviljas först från 18 års ålder. Personer som har fyllt 60 år kan beviljas ”mellemste pension” under förutsättning att deras

arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att de, om de hade varit under 60 år, skulle ha varit berättigade till ”hajeste pension”. Tidigare beviljad invalid- pension utgår också efter 60 års ålder. Pensionen bortfaller vid 67 års ålder, då den övergår i ålderspension.

Till personer med ”hajeste pension” utges grundbelopp samt invaliditets- belopp och belopp för arbetsoförmåga. Personer med ”mellemste pension” är berättigade till grundbelopp och invaliditetsbelopp. Pension till personer med ”laveste pension” består av halvt grundbelopp och halvt invaliditetsbe- lopp.

Invalidpensionens grundbelopp motsvarar ålderspensionens grundbelopp (24 264 Dkr resp. 26 436 Dkr per år). lnvaliditetsbeloppet utgör 10 548 Dkr per år till gift pensionär vars make uppbär pension och 12 300 Dkr per år till annan pensionstagare. Beloppet för arbetsoförmåga uppgår till 12 336 resp. 17 040 Dkr per år. lnvaliditetsbeloppet och beloppet för arbetsoförmåga är— till skillnad från grundbeloppet — inte inkomstprövade.

Till invalidpension kan — liksom till ålderspension — utges pensionstillägg, äktenskapstillägg, hustrutillägg och personligt tillägg. Till ”laveste pension” utgår dock inte pensionstillägg eller äktenskapstillägg. Invalidpensionär kan dessutom erhålla biståndstilla'gg och vårdtillägg— närmast motsvarande den svenska handikappersättningen — vilka inte är inkomstprövade och vilka kvarstår också efter övergången till ålderspension.

Änkepension kan utges endast till änka som fyllt 45 år vid makens död. Var änkan vid dödsfallet försörjningsskyldig gentemot minst två barn och bidrog hon faktiskt till barnens försörjning, utgår änkepensionen genast från dödsfallet. Pensionen utgåri detta fall så länge änkan har försörjningsplikt mot och faktiskt bidrar till försörjningen av minst ett barn som är under 18 år. Uppfyller änkan inte bamrekvisitet, föreligger rätt till änkepension först fr. o. m. den tidpunkt då hon fyller 55 år. I detta fall krävs vidare — såvida pension på grundval av bamförekomst inte utgått tidigare — att äktenskapet varat minst fem år före mannens bortgång.

Änkor — och andra ensamstående kvinnor — som har fyllt 50 år kan vidare- efter särskild prövning undantagsvis erhålla änkepension när sviktande hälsa eller andra särskilda skäl talar därför.

Rätten till änkepension upphör om änkan ingår nytt äktenskap men återinträder om äktenskapet upplöses. Pensionen bortfaller också om änkan beviljas invalidpension liksom då hon uppnår 62 års ålder och änkepensionen övergår till ålderspension (såsom för ensamstående kvinna).

Änkepensionen utgår med samma grundbelopp som ålders- och invalid- pension.

Till änkepension kan utges pensionstillägg och personligt tillägg enligt samma regler som i fråga om ålderspension. Änkepension bestående av fullt grundbelopp och fullt pensionstillägg uppgår sålunda till 31 080 Dkr per år.

Efterlevande make till ålders- eller invalidpensionär har rätt att uppbära den avlidne makens pension — inkl. tilläggsförmåner till denna — under tre månader efter dödsfallsmånaden (efterpension). Rätten härtill är dock beting- ad av att den efterlevande maken själv uppbär pension och att makarna sammanbodde vid tiden för dödsfallet. Vidare gäller att, när en pensionär som uppbär hustrutillägg till sin pension avlider, efterlevande hustru har rätt till

den avlidnes pension under tre månader efter dödsfallet. Denna rätt till pensionen omfattar också hustrutillägget. Som förutsättning för att dessa förmåner skall utbetalas till den efterlevande hustrun gäller att hon inte för egen del ansöker om och beviljas ålders— eller invalidpension före utgången av tremånadersperioden. Om hustrun till en pensionär med hustrutillägg avlider, har pensionären fortsatt rätt till hustrutillägget under tre månader efter det hustrun avled.

Inom den allmänna pensioneringen i Danmark finns varken bampensioner eller bamtillägg till pensioner. Förmåner till bl. a. barn som mist en av eller båda föräldrarna och till pensionstagares barn utgår i stället i förrn av barnbidrag enligt en särskild lov om bametilskud.

Det finns fyra olika former av barnbidrag: allmänt barnbidrag, förhöjt barnbidrag, extra bambidrag och särskilt barnbidrag.

Allmänt barnbidrag utbetalas för alla barn som är under 16 år och vars föräldrar lever samman i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande. Bidraget utgör fr. o. m. april 1981 för varje barn 2 064 Dkr årligen.

Förhöjt barnbidrag utges, i stället för allmänt barnbidrag, för barn, som är under 18 år, till ensamstående försörjare (personer som inte lever samman i äktenskap eller i äktenskapsliknande förhållande med person av annat kön) samt till föräldralösa barn. Förhöjt barnbidrag utges vidare för bam som är under 16 år och vars båda föräldrar är ålders- eller invalidpensionäreri Fr. o. m.april 1981 utgör det förhöjdabambidraget 3 104 Dkr årligen för varje barn.

Extra barnbidrag utbetalas — jämte förhöjt barnbidrag — till ensamstående försörjare som har ett eller flera barn som är under 16 år boende hos sig och som har vårdnaden om detta eller dessa barn. Det extra barnbidraget utgör 2 372 Dkr årligen fr. o. rn. april 1981. Det utges enbart ett sådant bidrag till en och samma familj oavsett antalet barn.

Särskilt barnbidrag utges utöver de tidigare nämnda bidragen. Det tillkommer föräldralösa barn, barn födda utanför äktenskapet beträffande vilka faderskapet inte är fastställt, barn vilkas fader eller moder är avliden samt bam vilkas ena eller båda föräldrar är ålders— eller invalidpensionär. Särskilt barnbidrag utbetalas för barn som är under 18 år. Det utgör — fr. o. m. april 1981 —8 868 Dkr årligen för föräldralösa barn och 5 328 Dkr årligen för övriga berättigade bortsett från barn till förälder som uppbär ”laveste invalidepen- sion”, för vilka bidraget utgör 2 664 Dkr.

Fr.o.m. den 1 april 1977 har införts bestämmelser som innebär viss inkomstprövning av allmänt, förhöjt och extra barnbidrag. Bidrag med fullt belopp utges till familjer med en årlig socialinkomst understigande 144 000 Dkr. För den som har högre socialinkomst reduceras de sammanlagda barnbidragen med 6 % av den överskjutande inkomsten.

Den danska tilläggspensioneringen (arbejdsmarkedets tillagspension, ATP) omfattar alla i Danmark arbetande löntagare i åldern 16—66 år vilka arbetar minst 10 timmar per vecka eller minst 43 1/3 timmar per månad hos en arbetsgivare. Förmåner, som började utges fr. o. rn. den 1 april 1965, utgår i form av ålderspension och efterlevandepension.

Ålderspension kan utges tidigast från 67 års ålder. Möjligheter finns att uppskjuta uttag av pension, varvid denna höjs.

Pensionens storlek är beroende av dels det antal år för vilka avgifter till

försäkringen inbetalts för den försäkrade, dels vid vilken tidpunkt den försäkrade inträdde i försäkringen. Däremot är pensionen inte avhängig av storleken av tidigare förvärvsinkomster. Ålderspensionen utgår med högst 4 008 Dkr per år.

Efterlevandepension utgår till änka och — fr. o. m. den 1 maj 1978 — änkling efter försäkrad. Den utges tidigast från den tidpunkt då den efterlevande fyller 62 år. Rätten till pension är vidare avhängig av att äktenskapet har varat minst tio år och av att den avlidne har minst tio års intjänandetid.

Frånskild hustru har rätt till änkepension efter sin förutvarande make under förutsättning att skilsmässan ägt rum efter den 1 april 1964 samt att maken var underhållsskyldig mot den frånskilda hustrun. Någon motsvarande rätt finns inte för frånskild make till kvinnlig försäkrad.

Efterlevande som gifter om sig förlorar rätten till efterlevandepension efter den förste maken. Upphör det nya äktenskapet inträder åter rätt till efterlevandepension. Detta gäller dock inte beträffande frånskild hustru som gift om sig.

Efterlevandepension utges med hälften av den ålderspension som den avlidne uppbar vid sin död eller skulle ha blivit berättigad till vid fyllda 67 år på grundval av gjorda inbetalningar. Har den efterlevande själv rätt till ålderspension från tilläggspensione ringen, kan han eller hon uppbära bara den största av tilläggspensionema.

Någon automatisk reglering av tilläggspensionema efter levnadskostnads- index eller liknande sker inte. Vissa höjningar kan däremot komma till stånd efter särskilda beslut då försäkringsmatematiska beräkningar visar att pen- sionsordningens intäkter överstiger de förväntade utgifterna för pensioner.

Under våren 1981 har beslutats att avgiftema till och förmånerna från tilläggspensioneringen skall uppräknas med 170 % fr.o.m. den 1 januari 1982.

3 Finland

Den allmänna pensionsförsäkringen i Finland består av dels folkpension och allmän familjepension, dels arbetspension. Dessutom finns en särskild frontmannapension. De grundläggande stadgandena om folkpension finns i folkpensionslagen och om familjepension i familjepensionslagen. Arbetspen— sioneringen regleras i huvudsak genom lagen om pension för arbetstagare (APL) och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (KAPL). Företagares pensionsskydd regleras genom särskilda lagar. För anställda i statlig och kommunal tjänst finns särskilda pensionsordninyrr. Folkpension och allmän familjepension är inte skattepliktig, medan arbets- pensioner och tjänstepensioner utgör skattepliktig inkomst.

Från folkpensioneringen utgår ålderdoms-, invaliditets- och arbetslöshets- pension samt vårdbidrag för barn och begravningsbidrag. Härutöver kan utbetalas olika tilläggsförmåner. Allmän familjepension utges i form av änkepension och barnpension. Arbetspensioneringen omfattar ålders-, inva- lid- och arbetslöshetspension samt familjepension i förrn av änkepension och barnpension.

Samtliga folkpensionsförmåner är bundna vid levnadskostnadsindex. När detta stigit med minst 3 %, höjs utgående pensioner i motsvarande mån.

Folkpensionen är allmän och obligatorisk och tillkommer alla i Finland bosatta personer oberoende av medborgarskap. Som regel krävs dock minst fem års bosättningi Finland omedelbart före ansökan för att folkpension skall kunna utgå. Försäkrad är den som har fyllt 16 år.

Folkpension i form av ålderdomspension utges till försäkrad som har fyllt 65 år. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av pensionen under högst fem år, varvid pensionens grunddel (se nedan) höjs med 12,5 % för varje år som uttaget uppskjuts.

Ålderdomspensionen består av en grunddel, som utgår med ett fast, för alla lika stort belopp (230 mark per månad fr. o. m. juni 1981), samt en understödsdel. Storleken av den sistnämnda är beroende av pensionstagarens och hans makes inkomst och förmögenhet samt av familjeförhållanden och bostadsort (kommungrupp I eller 11). Fr. o. m. juni 1981 utgör oreducerad understödsdel för envar av två pensionsberättigade makar 356 mark per månad i kommungrupp I och 311 mark per månad i kommungrupp II. För annan pensionär är motsvarande belopp 445 mark resp. 389 mark. Om inkomsten överstiger vissa gränsbelopp (fr. o. m. juni 1981 varierande mellan 484 och 774 mark per månad beroende på familjeförhållanden), reduceras pensionen med hälften av den överskjutande inkomsten. Alla inkomster inverkar emellertid inte på rätten till understödsdel. Vissa inkomster är nämligen enligt lagen helt eller delvis privilegierade. Detta gäller bl. a. vissa pensioner och bidrag. Också arbetsinkomst är i viss mån privilegierad vid fastställande av understödsdelens belopp.

Vid bestämmande av understödsdelens storlek tillämpas de för makar gällande reglerna även på man och kvinna som fortgående lever tillsammans i samma hushåll utan att ha ingått äktenskap men under förhållande av äktenskaplig natur.

Invaliditetspension enligt folkpensionslagen kan beviljas försäkrad som är under 65 år och som till följd av sjukdom, skada eller lyte är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller annat därmed jämförbart arbete, som med beaktande av hans ålder, yrkesskicklighet och övriga omständigheter kan anses vara lämpligt för honom och trygga en skälig utkomst. Pension kan beviljas att utgå antingen för viss tid eller tills vidare.

Invaliditetspensionen utgår med samma belopp som ålderdomspension uttagen vid 65 års ålder, dvs. med en icke inkomstprövad grunddel och med en inkomstprövad understödsdel. Då pensionstagaren fyller 65 år övergår invaliditetspension utan ansökan i ålderdomspension.

Arbetslöshetspension enligt folkpensionslagen kan beviljas arbetslös försäk- rad, som har fyllt 60 men inte 65 år (fr. o. m. den 1 januari 1981 har den nedre åldersgränsen tillfälligt sänkts så att pension kan utgå även till den som är född senast år 1926) och som inte uppbär invaliditetspension. För rätt till pension fordras att den försäkrade under de senaste 60 veckorna har uppburit arbetslöshetsunderstöd eller arbetslöshetsersättning för sammanlagt minst 200 dagar. Vidare krävs att den försäkrade inte kan anvisas sådant arbete som han inte kan vägra att motta utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsersätt- ning. Pensionen kan utgå också till den som fyllt 60 år och som fått arbetslöshetsunderstöd under längsta möjliga tid.

Arbetslöshetspensionens storlek bestäms på samma sätt som invaliditets- pensionens.

Vårdbidrag kan utgå från folkpensioneringen för barn under 16 år, som på grund av sjukdom, skada eller lyte under minst sex månaders tid fortgående ochi avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Vårdbidrag utgår normalt med 445 mark per månad. För mycket svårt handikappade barn kan vårdbidrag utgå med 667 mark per månad.

Begravningsbidrag inom folkpensioneringen utges — efter försäkrads från- fälle— till den försäkrades maka eller make eller dödsbo om den försäkrade inte uppburit ålderdoms-, invaliditets- eller arbetslöshetspension under ett helt år före sin död. Helt bidrag utgår med 2 299 mark. Det minskas med 1/ 12 av nämnda belopp för varje månad under vilken den avlidne före sin bortgång uppburit folkpensionens grunddel.

Till folkpension i form av ålderdomspension, invaliditetspension och arbetslöshetspension kan under vissa förutsättningar utbetalas särskilda tillägg.

Hjälptillägg utgår till mottagare av ålderdoms- eller invaliditetspension vilken är blind eller oförmögen att röra sig. Tillägg utgår vidare om pensionstagaren till följd av sjukdom, lyte eller kroppsskada varaktigt är i ett sådant tillstånd av hjälplöshet att han inte klarar sig utan annans hjälp. En person som fyllt 80 år är alltid berättigad till hjälptillägg. Tillägget är inte inkomstprövat. Det utgör 210 mark per månad fr. o. m. juni 1981.

Vårdtillägg utbetalas — i stället för hjälptillägg— till mottagare av ålderdoms- eller invaliditetspension om han varaktigt är i behov av oavbruten vård och tillsyn av annan person samt ivarje fall från det han fyllt 85 år. Tillägget är inte inkomstprövat. Det utgör 309 mark per månad fr. o. m. juni 1981.

Hustrutillägg kan utgå till pensionstagare, vars hustru inte själv uppbär pension. Sådant tillägg utges när hustrun till följd av vård av familjens små barn eller av annat synnerligen tvingande, fortgående skäl, som inte beror på hennes hälsotillstånd, inte kan erhålla inkomst genom förvärvsarbete. Tilläg- get utgör 210 mark per månad fr. o. m. juni 1981.

Barntillägg utges till pensionstagare som har barn under 16 år i sin vård. Tillägget utgör 20 % av grunddelens och den fulla understödsdelens samman- lagda belopp (135 mark per månad i kommungrupp I resp. 124 mark i kommungrupp 11 fr. o. m. juni 1981).

Understödstillägg är en inkomstprövad tilläggsförmån. Fr. o. m. juni 1981 utgör helt tillägg per månad 884 mark sammanlagt till två pensionärsmakar och 553 mark till en ensamstående pensionstagare. Det utges till folkpensio- när vars årsinkomst inte överstiger 1 500 mark (för makar sammanlagt 2 400 mark). Vid högre årsinkomst reduceras tillägget med 75 % av den överskju- tande inkomsten. Även förmögenhet påverkar storleken av tillägget.

Inkomstprövat bostadsbidrag kan utgå med högst 85 % av den del av bostadskostnadema som understiger en viss maximinivå och som överstiger en viss s. k. självrisk. Helt bidrag utgår fr. o. m. juni 1981 med belopp varierande mellan 241 och 812 mark per månad beroende på bostads- och familjeförhållanden. Oreducerat sådant bidrag utgår till gifta pensionärer vilkas sammanlagda årsinkomst inte överstiger 28 920 mark och till ensam— stående pensionär med en årsinkomst om högst 18 080 mark.

Enligtfamiljepensionslagen utgår änkepension och utbildningsstöd till den avlidnes änka samt barnpension till den avlidnes barn. Pension utgår efter avliden försäkrad som var bosatt i Finland. Om den avlidne inte var finsk

medborgare utbetalas förmånema endast i det fall att den avlidne bott i Finland de sista fem åren före sin död.

Änkepension i form av begynnelsepension utgår under en tid av sex månader från dödsfallet om äktenskapet ingåtts innan mannen fyllde 65 år. Pension utgår även i annat fall om änkan har att försörja barn som är under 16 år och som är berättigat till bampension efter den avlidne.

Begynnelsepensionen utges med belopp motsvarande folkpensionens grunddel och fulla understödsdel. Denna senare del är då inte inkomstprövad. Härjämte utgår de inkomstprövade förmånema understödstillägg och bo- stadsbidrag. Dessa förmåner är till beloppet lika stora som motsvarande tillägg till folkpension.

Änkepension i firm av fortsättningspension utgår — för tiden efter de första sex månaderna efter dödsfallet — till änka som har att försörja barn, som är under 16 år och som är berättigat till barnpension efter den avlidne. Änka som inte har sådant bam att försörja kan få änkepension, om hon vid mannens död hade fyllt 40 år. En förutsättning är därvid att äktenskapet hade varat minst tre år och ingåtts innan mannen fyllde 65 år. Änka, som när hon började uppbära änkepension hade barn att försörja, är berättigad till fortsatt änkepension även efter det att barnet fyllt 16 år eller hennes omvårdnad om barnet annars upphört, under förutsättning att hon då har fyllt 40 år och att äktenskapet hade ingåtts innan mannen fyllde 65 år.

Fortsättningspension som utgår till änka med barn under 16 år att försörja utgörs av grunddel, understödsdel, understödstillägg och bostadsbidrag. I dessa fall är också understödsdelen inkomstprövad. Till annan änka utges inte pensionens grunddel. Hon erhåller sålunda en i sin helhet inkomtprövad änkepension, bestående av understödsdel, understödstillägg och bostadsbi- drag.

Änkepension utges inte till änka som vid mannens död har fyllt 65 år. Uppbär änkan folkpension i form av invaliditets- eller arbetslöshetspension, kan utgå endast begynnelsepension och då enbart med belopp överstigande folkpensionen.

Rätten till änkepension upphör när änkan ingår nytt äktenskap eller fyller 65 år. Likaså upphör änkas rätt till fortsättningspension, om hon beviljas invaliditets- eller arbetslöshetspension enligt folkpensionslagen. Då änka ingår nytt äktenskap erläggs till henne, om hon uppburit änkepension under längre tid än ett år, som ett engångsbelopp de pensionsrater hon hade varit berättigad att erhålla för ett år framåt.

Änka som är berättigad till änkepension kan också erhålla utb ildningsstöd. Föreligger särskilda skäl kan sådant stöd beviljas även efter det att änkans rätt till pension har upphört. Avsikten med utbildningsstödet är att hjälpa änkan att erhålla ett sådant yrke att hon själv genom eget arbete kan sörja för sin utkomst. Stödet omfattar ersättning för nödiga kostnader för utbildningen, häri inbegripet bl.a. kostnader för barntillsyn och av utbildningen föror- sakade merkostnader för bostad, mat m. m. Som utbildningsstöd kan änka också beviljas studielån.

Till barn som mist en av eller båda sina föräldrar utgår barnpension om barnet är under 16 år. Har barnet uppnått denna ålder kan pension ändå utges intill dess barnet fyller 21 år under förutsättning att barnet inte uppbär folkpension och att det på grund av studier, skolgång eller yrkesutbildning inte

kan försörja sig självt. Barnpension utges, förutom till den avlidnes egna barn och adoptivbarn, även till annat barn som den avlidne dragit försorg om i sitt eget hem eller annorledes.

Bampensionens storlek utgör för föräldralöst barn 40 % och för annat barn 20 % av det sammanlagda beloppet av folkpensionens grunddel och fulla understödsdel. Pensionens storlek påverkas inte av barnets eller barnets försörjares inkomst och förmögenhet.

Arbetspensionslagarna omfattar olika grupper förvärvsarbetande oberoen- de av om de är finska medborgare eller ej. Varje försäkrad intjänar individuellt sin arbetspension, och pensionen utgår i förhållande till den försäkrades tjänstetid och förvärvsinkomster. De centrala principerna för arbetspensio- neringen finns i APL. Vissa skiljaktigheter finns i övriga lagar om arbetspen- sion. Redogörelsen nedan tar sikte enbart på APL.

APL omfattar arbetstagare i privat tjänst som är under 65 år och som varit anställd minst en månad. Vidare krävs att arbetstagarens månadsinkomst uppgår till visst minimibelopp eller att hans regelbundna arbetstid är minst 20 timmar per vecka.

Rätt till ålderspension inträder i regel då den försäkrade fyller 65 år. Som förutsättning för att pension skall utgå från 65 års ålder gäller dock att den försäkrades arbetsförhållanden skall ha upphört. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av ålderspensionen. Denna höjs då efter försäkringsmatematiska principer.

Pensionsrätt intjänas mellan 23 och 65 års ålder. Pensionen beräknas med hänsyn till den försäkrades tjänstgöringstid och pensionsgrundande lön.

Tjänstgöringstid efter den 1 juli 1962 är till fullo pensionsgrundande. Av tjänstgöringstid före denna tidpunkt medräknas endast hälften.

Den pensionsgrundande lönen bestäms särskilt för varje arbetsförhållande. Utgångspunkten är lönen under de sista fyra åren då arbetsförhållandet varat. Härvid bortses dock från de två år då den genomsnittliga månadsinkomsten varit lägst resp. högst. De två återstående årens genomsnittliga månadsin- komst utgör den pensionsgrundande lönen. Vid beräkningen av den pensions- grundande lönen uppräknas de nominella lönebeloppen med ett särskilt löneindextal vilket anger förändringarna i löne- och prisnivån. Något tak för den pensionsgrundande lönen, såtillvida att lönedelar över ett visst belopp inte medräknas, finns inte i Finland.

Pensionens belopp utgör för varje hel månad av den pensionsberättigande tjänstgöringstiden 1/8 % av den pensionsgrundande lönen. För tjänstgörings- tid före den 1 juli 1962 utgör pensionens belopp för varje månad dock endast 1/12 % av den pensionsgrundande lönen. Uttryckt på annat sätt utgör pensionen en viss pensionskoeffrcient multiplicerad med produkten av den pensionsberättigande tjänstgöringstiden (uttryckt i antal år) och den pensions- grundande lönen. För pensionsrättigheter intjänade efter den 1 juli 1962 blir koefficienten 1/8:100x12 = 1,5 %. Eftersom pensionsberättigande tjänstgö- ringstid före den 1 juli 1962 får medräknas endast till hälften blir pensions- koefficienten för denna tid 1/122100x1212 = 0,5 %. Den sammanlagda pensionen beräknad per månad blir således: (1,5 % x tjänstgöringstid efter den 1 juli 1962 + 0,5 % x tjänstgöringstid före den 1 juli 1962) x den pensions- grundande lönen.

Ålderspension enligt APL kan utgå med högst 60 % av den pensionsgrun-

dande lönen. Vid beräkning av arbetspensionens belopp samordnas denna med folkpension och vissa andra lagstadgade pensioner och ersättningar sålunda att det sammanlagda beloppet av dessa inkomster inte får överstiga 60 % av den högsta pensionsgrundande lönen. Det överskjutande beloppet räknas av från arbetspensionen. För lågavlönade inverkar dock folkpensionen inte förrninskande på arbetspensionens storlek.

För arbetstagare som är född före den 1 mars 1922 gäller särskilda regler om arbetspensionens storlek. Understiger för sådan arbetstagare pensionen, beräknad enligt de tidigare nämnda bestämmelserna, ett visst minimibelopp höjs den till detta minimibelopp. Minimibeloppet utgör 36 % (37 % fr. o. m. år 1982) av den pensionsgrundande lönen i de fall då den till pension berättigande tjänstgöringstiden skall räknas fr. o. m. den 1 juli 1962 till dess arbetstagaren uppnår 65 års ålder. Skall hela nämnda tid inte räknas som tjänstgöringstid vilken berättigar till pension, reduceras minimibeloppet i motsvarande mån. För personer som pensionerats före den 1 juli 1975 och som är födda före den 1 juli 1926 gäller dock ett lägre minimibelopp. I dessa fall utgör minimipensionen 28 % (29 % fr. o. m. år 1982) av den pensions- grundande lönen.

Utgående pensioner är knutna till det tidigare nämnda löneindextalet och omräknas årligen med hänsyn till förändringar i detta. Två femtedelar av den höjning som beräknas följa av indexförändringen för nästkommande år betalas ut i förskott i juli året innan.

Arbetspension i form av invalidpension utgår till sådan arbetstagare som inte har fyllt 65 år och vars arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada — med beaktande av den tid som förflutit från det sjukdomen e. d. inträdde — kan uppskattas vara nedsatt med minst två femtedelar under åtminstone ett år utan avbrott. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att bereda sig förvärvs- inkomster genom sådant tillgängligt arbete som rimligen kan förutsättas av honom med hänsyn till hans utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bosättningsförhållanden samt därmed jämförliga omständigheter.

Invalidpension enligt APL beviljas antingen som hel pension eller som delpension. Hel invalidpension utges till arbetstagare vars arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall utgår delpension.

Hel invalidpension beräknas enligt samma grunder som ålderspension från APL. Om arbetsoförmågan har inträtt under pågående arbetsförhållande eller inom ett år efter arbetsförhållandets upphörande, beaktas dessutom såsom pensionsberättigande tiden från arbetsoförmågans inträde till pensionsåldems uppnående. Delpensionens belopp utgör hälften av hel pension. Till arbets- tagare som är född före den 1 januari 1927 utgår dock delpension med belopp som — beroende på den försäkrades födelseår— varierar mellan 52 och 66 % av hel pension.

Invalidpension är i likhet med ålderspension samordnad med bl. a. folkpension. Det sammanlagda beloppet av utgående förmåner får sålunda i regel inte överstiga 60 % av den pensionsgrundande lönen.

Arbetslöshetspension enligt APL kan utgå till arbetslös försäkrad som har fyllt 60 men inte 65 år (fr. o. m. den 1 januari 1981 har den nedre åldersgränsen tillfälligt sänkts så att pension kan utgå även till den som är född senast år 1926). Arbetslöshetskraven är desamma som inom folkpensio-

neringen. Arbetslöshetspensionen beviljas tills vidare men omprövas regel- mässigt efter sex månader.

Arbetslöshetspensionen är lika stor som en enligt APL utgående invalid- pension vilken skulle ha beviljats arbetstagaren om han vid tidpunkten för arbetslöshetens början hade blivit berättigad till hel invalidpension.

Barntillå'gg utges till ålders- eller invalidpensionär som är född före den 1 januari 1939 och som har barn under 18 år, vilket skulle varit berättigat till barnpension efter pensionstagaren om denne hade avlidit. Är pensionstagaren född före den 1 januari 1920, utgör barntillägget för ett barn 20 % av huvudförrnånens belopp. Är pensionstagaren född senare minskas nämnda procenttal med ett för varje år varmed pensionstagarens födelseår överstiger år 1919. För två eller flera barn utgår barntillägget med dubbelt belopp.

Familjepension utgår till änka, som ingått äktenskap med den avlidne innan denne fyllt 65 år, och till barn. Vidare förutsätts för rätt till familjepension att den avlidne omfattats av arbetspensionslagama.

Änka har rätt till familjepension, om änkan har att försörja barn som är berättigat till familjepension efter den avlidne. Annan änka har rätt till familjepension, om hon hade fyllt 40 år då mannen avled och äktenskapet hade varat minst tre år.

Änkas rätt till familjepension upphör om hon ingår nytt äktenskap. I sådant fall utges till henne ett engångsbelopp som motsvarar änkans familjepensions- belopp för två år.

Barn till avliden försäkrad har rätt till familjepension om barnet vid dödsfallet var under 18 år. Även barn som vid dödsfallet har fyllt 18 men inte 21 år kan erhålla familjepension under förutsättning att barnet är långvarigt arbetsoförmöget och att arbetsoförmågan inträtt innan barnet fyllde 18 år. Då fråga är om arbetsoförmöget barn utgår pension så länge arbetsoförmågan består. I annat fall upphör rätten till familjepension då barnet fyller 18 år. Rätt till pension tillkommer — förutom den avlidnes egna barn — även barn till efterlämnad änka vilket änkan och den avlidne gemensamt försörjt.

Familjepensionens belopp är, om förmånstagama är minst tre, lika stort som den ålderspension eller hela invalidpension som den avlidne erhöll vid sitt frånfälle eller som skulle ha beviljats honom vid tidpunkten för hans död om han då hade blivit berättigad till pension. Härvid medräknas inte bamtillägg till pensionen. Är förmånstagama två erläggs tre fjärdedelar och, om det finns endast en förmånstagare, hälften av den avlidnes egenpension. Mellan förmånstagama fördelas familjepensionen så, att änkan erhåller två delar och varje barn en lika stor del därav.

Också familjepension samordnas med annan pension o. (1. enligt i huvudsak samma principer som ålderspension. Dock gäller de undantagen att den gräns som pensionen inte får överskrida beror på antalet familjepensionsberättigade och att man i stället för folkpension beaktar allmän familjepension.

Slutligen skall här nämnas att den finska folkpensioneringen håller på att successivt reformeras. En första etapp av reformen har inneburit en utvidgning av det s.k. arbetsinkomstprivilegiet med verkan fr.o.m. den 1 juli 1981. Enligt nu gällande tidsplan skall övriga reformdelar genomföras under åren 1983, 1984 och 1985. Pensionstagama skall därefter vara garanterade en inkomst motsvarande en fastställd minimiinkomst (drygt 1 200 mark per månadi dagens penningsvärde). En av tankarna bakom reformarbetet är att,

genom bl. a. beskattningsregler, åstadkomma en utjämning av pensionsin- komstema. Ett annat av målen för folkpensionsreforrnen är att avsevärt minska andra inkomsters inverkan på folkpensionen. Det har» förutsatts att folkpensionens belopp fr.o.m. år 1985 skall påverkas endast av annan pensionsinkomst.

4 Förbundsrepubliken Tyskland Gällande regler

Socialförsäkringen i Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) innefattari huvudsak sjukvårdsförsäkring, sjukpenningförsäkring, moderskapsersättning, arbetslöshetsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag samt ålders-, förtids- och efterlevandepensionering.

Den lagstadgade pensionsförsäkringen omfattar tre skilda grenar. arbetar— pensioneringen (Rentenversicherung der Arbeiter), tjänstemannapensione- ringen (Rentenversicherung der Angestellten) och pensionsordningen för arbetstagare inom gruvindustrin (knappschaftliche Rentenversicherung). De tre pensionsordningama skiljer sig åt i fråga om den försäkrade personkretsen, men reglerna är i övrigt enhetliga. Gruvarbetstagarpensioneringen lämnar dock — mot högre avgifter — genomsnittligt högre förmåner. Dessutom finns en särskild lantbrukarpensionering (Altershilfe fiir landwirte), vilken tar sikte på att tjäna även vissa jordbrukspolitiska ändamål. Ämbetsmän i offentlig tjänst har en särskild socialförsäkringsordn ing (Beamtenversorgung), som ligger helt vid sidan av den allmänna lagstadgade pensioneringen.

Västtyskland har inte någon motsvarighet till den svenska folkpensione- ringen med garanterade minimibelopp för alla medborgare. Pensioneringen bygger i stället i huvudsak fullt ut på inkomstbortfallsprincipen, dvs. pensionen är relaterad till tidigare inkomster och antalet försäkringsår. Sedan oktober 1972 står emellertid den lagstadgade pensionsförsäkringen öppen även för grupper som inte är arbetstagare, t. ex. egna företagare, utövare av fria yrken, hemmafruar och studerande. Alla i Västtyskland bosatta personer, liksom västtyska medborgare bosatta utomlands, har numera möjlighet att fr. o. m. 16 års ålder komma med i försäkringen. Möjlighet fanns även tidigare för dem som före år 1972 inte omfattades av pensionsförsäkringen att betala avgifter retroaktivt och därmed förvärva pensionsrätt för den tid avgifterna avsåg.

Pensionsförsäkringen är en obligatorisk försäkringi och med att försäkring- en anknyter till viss sysselsättning eller visst förvärvsarbete. Från försäkrings- skyldigheten finns det undantag (Versicherungsfreiheit och Versicherungsbe- freiung). Självständiga yrkesutövare, som inte på grund av tillhörighet till bestämd yrkesgrupp är obligatoriskt försäkrade, kan efter ansökan åstadkom- ma att de blir omfattade av försäkringsskyldigheten. Vid sidan av försäkrings- skyldigheten finns en rätt till försäkring, vilken kan utövas i form av frivillig anslutning till försäkringen eller såsom frivillig förhöjning av försäkringens förmåner.

Försäkringsskyldiga är alla arbetstagare (arbetare och tjänstemän) som är sysselsatta mot ersättning i lön eller som lärlingar. Även arbetslösa som erhåller stöd från arbetslöshetsförsäkringen, personer som genomgår rehabi-

litering, omskolning m.m. samt värnpliktiga är obligatoriskt försäkrade. Skyldighet att tillhöra försäkringen åvilar också vissa kategorier egna företagare och andra grupper som inte direkt kan karakteriseras såsom arbetstagare.

Pensionsförmåner utgår i form av ålderspension, pension på grund av yrkesoförmåga och pension på grund av förvärvsoförmåga. Till efterlevande utges änke- och änklingspension, pension till frånskild make eller maka samt barnpension.

För rätten till förtidspension är begreppen yrkesofönnögen (berufsunfähig) och förvärvsoförrnögen (erwerbsunfa'hig) avgörande. Som yrkesofönnögen anses försäkrad vars arbetsförmåga på medicinska grunder är nedsatt till mindre än hälften av arbetsförmågan hos en frisk försäkrad med motsvarande utbildning och likvärdiga kunskaper och färdigheter. Förvärvsoförmåga är en svårare att av invaliditet. Förvärvsoförmögen anses sådan försäkrad vara som på grund av medicinska orsaker inte kan under överskådlig tid utföra något som helst regelbundet förvärvsarbete eller kan genom sådant arbete uppnå bara obetydliga inkomster.

Om nämnda och övriga förutsättningar för rätt till pension är uppfyllda utgår pension på grund av yrkesojörmåga (Rente wegen Berufsunfähigkeit) resp. pension på grund av förvärvsofb'rmåga (Rente wegen Erwerbsunfa'hig- keit), vilka utbetalas längst fram till den allmänna pensionsåldern. De två förtidspensionsfonnema kan beviljas som tidsbegränsad pension (Rente auf Zeit), om det finns grundad anledning tro att yrkes- eller förvärvsoförrnågan kommer att övervinnas inom överskådlig tid.

Ålderspension (Altersruhegeld) utgår, om övriga villkor för rätt till pension är uppfyllda, till alla försäkrade som har fyllt 65 år. Kvinnlig försäkrad kan emellertid erhålla pension redan från 60 års ålde r, om hon under de senaste 20 åren har erlagt avgifter till försäkringen för minst 12] månader. Manlig och kvinnlig försäkrad som har varit arbetslös i minst ett år under de senaste ett och ett halvt åren kan också få sådan förtida ålderspension (vorgezogenes Altersruhegeld) från 60 års ålder. För den som har omfattats av den lagstadgade pensioneringen under minst 35 år finns möjlighet att efter ansökan erhålla ålderspension redan från 63 års ålder. För allvarligt handikappade och personer som är yrkes- eller förvärvsoförrnögna är under samma förutsättning motsvarande åldersgräns 60 år. Före 65 års ålder utges ålderspension endast under förutsättning att den försäkrades förvärvsinkomst vid sidan av pensionen understiger visst belopp eller härrör från arbete under viss kortare tid av året.

Uppskjutet uttag av ålderspension till efter 65 års ålder är möjligt, varvid pensionen höjs med ett pensionstillägg (Rentenzuschlag) om 0,6 % för varje månad räknat från 65 till 67 års ålder.

Änka efter avliden försäkrad, som tillhört pensionsförsäkringen under erforderligt minsta antal år, erhåller änkepension (Witwen rente) utan hänsyn till ålder, bamförekomst, förvärvsförmåga, behovsprövningeller äktenskapets varaktighet. Någon övre åldersgräns finns inte heller, varför änkepension kan utgå vid sidan av egenpension.

Änklingspension (Witwerrente) utgår till efterlevande make till kvinnlig försäkrad under förutsättning att den avlidna kvinnan till övervägande delen svarat för familjens underhåll.

Vid omgifte upphör rätten till änke- och änklingspension. Som engångsbe- lopp utges då ett belopp motsvarande fem års pensionsutbetalningir. Upplöses det nya äktenskapet genom skilsmässa eller makens död, kan pensionen börja utgå på nytt. Härvid från räknas de anspråk på underhåll eller pension vilka förvärvats på grundval av det senare äktenskapet.

1 Västtyskland finns två olika regelsystem i fråga om rätt till eller/(wonde- pension/örfrånskild make och maka. Vilket av systemen som tillämpas i ett enskilt fall beror på vid vilken tidpunkt skilsmässan skedde. Om skilsmässan ägt rum före den 1 juli 1977 gäller att frånskild maka till avliden försäde har rätt till änkepension, om den avlidne var underhålls- skyldig mot kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet eller under sista året före detta frivilligt hade betalat underhållsbidrag till henne. Efterlämnar den avlidne inte änka, kan frånskild hustru erhålla änkepension även i andra fall. Pension kan då utgå om underhållsskyldighet inte förelåg till följd av den avlidnes inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller på grund av den frånskilda hustruns egna förvärvsinkomster. Detsamma gäller om den frånskilda hustrun vid tidpunkten för äktenskapets upplösning hade minst ett bampensionsberättigat barn i sin vård eller hade fyllt 45 år. Pensionsrätt föreligger i detta fall så länge den frånskilda hustrun är yrkes- eller förvärvsoförmögen eller försörjer minst ett bampensionsberättigat barn eller har uppnått 60 års ålder. Enligt dessa äldre regler har frånskild man rätt till änklingspension på samma villkor som gäller för frånskild hustrus rätt till änkepension och under förutsättning att villkoren för änklingspension är för handen (dvs. att den avlidna kvinnan till övervägande delen hade svarat för familjens under- håll). Har skilsmässan ägt rum efter den 30 juni 1977 gäller särskilda regler om s. k. försär/ningsutjämning (Versorgungsausgleich), vilka trädde i kraft sam- tidigt med omfattande ändringar av äktenskapsrättens regelsystem. Försörj- ningsutjämningen innebär att det vid äktenskapsskillnaden görs en uppdel- ning mellan makarna av de under äktenskapet förvärvade pensionsansprå- ken.

Försörjningsutjämningen tillgår i huvudsak på så sätt att värdet av de av vardera maken under äktenskapet förvärvade pensionsrättighetema jämförs med varandra. Det överskott som uppkommer för endera maken har den andra maken rätt till hälften av. Detta gäller oberoende av vilken form av egendomsordning som gällt i äktenskapet mellan makarna. Genom äkten— skapsförord kan makarna dock komma överens om att reglerna om försörj- ningutjämning inte skall äga tillämpning i deras äktenskap.

Bestämmelserna om försörjningsutjämning äger tillämpning på i princip alla anspråk på pension på grund av ålder eller yrkes- eller förvärvsoförmåga. De gäller sålunda bl. a. pensionsrättigheter inom den lagstadgade obligato- riska pensionsförsäkringen, pensionsförsäkringen för ämbetsmän i offentlig tjänst, frivillig tjänstepensionering och privat pensionsförsäkring. Hur försörj- ningsutjämningen genomförs i enskilda fall beror på vilken typ av pensions— anspråk det är fråga om. Det finns i huvudsak tre skilda former: överföring av pensionsrätt, inköp av pensionsrätt och betalning från den utgående pensio- nen.

Var en av makama försäkrad i den lagstadgade pensionsförsäkringen och

överstiger hans under äktenskapet förvärvade pensionsanspråk de anspråk på pension vilka den andra maken har från den lagstadgade pensionsförsäkringen eller på grund av ett offentligrättsligt tjänsteförhållande, så sker en överföring (Ubertragung) av hälften av överskjutande pensionsrätt till den make som har de minst värda anspråken. Har däremot en av makarna förvärvat pensionsrätt på grund av ett offentligrättsligt tjänsteförhållande, vilken pensionsrätt överstiger den andra makens pensionsanspråk (från den lagstadgade pensions- försäkringen eller på grund av anställning i offentlig tjänst), så sker direkt inbetalning av avgiften (Begriindung) till en lagstadgad pensionsförsäkring för hälften av de överskjutande pensionsrättighetema till den make som har anspråk av lägst värde. Vad beträffar andra former av pensionsrätt gäller att den make, som under äktenskapet har förvärvat anspråk vars värde överstiger den andra makens, är skyldig att tillgodose de anspråk som uppkommer för maken med de lägsta pensionsrättighetema genom att erlägga avgifter för dennes räkning till en lagstadgad pensionsförsäkring.

För den händelse Begrändung av anspråk ien lagstadgad pensionsförsäkring inte är möjlig, sker s. k. obligationsrättslig försörjningsutjämning. Vid denna delas inte pensionsanspråken mellan makarna utan i stället åligger det den av makarna som har de högsta anspråken att till den andra maken betala en livränta (Geldrente) som storleksmässigt uppgår till hälften av det överskju- tande beloppet. Denna betalningsskyldighet realiseras först när den utjäm- ningsskyldige maken börjat lyfta den honom tillkommande pensionen och den utjämningsberättigade maken likaså uppfyller förutsättningar för erhål- lande av pension.

Den pensionsrätt som blir föremål för delning vid skilsmässa är vad som motsvarar den ålderspension som vederbörande är berättigad till vid tidpunk- ten för äktenskapsskillnaden, då hänsyn tagits endast till de intjänandeår som faller inom tiden för äktenskapets bestånd. Om t. ex. mannen härvid har förvärvat rätt till en månatlig ålderspension om 1 000 DM och hustrun inte har intjänat någon pensionsrätt alls, innebär systemet att det från mannen till hustrun överförs pensionsanspråk motsvarande 500 DM per månad. Är mannens pensionsanspråk 1 100 DM och hustruns 500 DM uppkommer ett underskott för hustrun om 600 DM. Hon har då rätt att till sig få överfört hälften härav eller 300 DM.

Försörjningsutjämning skall inte komma till stånd för det fall att ianspråk- tagandet av den utjämningsskyldiges rättigheter skulle framstå som uppenbart orimligt vid hänsynstagande till de båda makarnas resp. förhållanden. Detsamma gäller också i vissa andra fall.

Försörjningsutjämningen äger rum genom förordnande av domstol som handlägger familjemål.

Reglerna om försörjningsutjämning är inte tvingande utan makarna har möjlighet att genom avtal i samband med skilsmässan förordna på annat sätt beträffande intjänade pensionsrättigheter. En förutsättning härför är dock att avtalet godkänns av familjedomstolen.

Den make vars pensionsrättigheter reduceras genom försörjningsutjämning i form av Ubertragung kan återfå hela eller delar av dessas tidigare värde genom fyllnadsinbetalning av avgifter.

Vid sidan av reglerna om försörjningsutjämning har införts en ny pensions- form för frånskild make, benämnd upp/ostringspension (Erziehungsrente).

Om den frånskilde maken vid den förutvarande makens död har att fostra eller försörja bampensionsberättigat barn och inte är omgift, har vederbörande rätt till pension från sin egen pensionsförsäkring. Som förutsättningar härför gäller vidare att den frånskilde maken före dödsfallet tillgodoräknats en försäkrings- tid om minst 60 månader (genom eget arbete eller på grund av överförda pensionsrättigheter) och att han inte har eller kan förväntas få en sysselsättning eller ett förvärvsarbete som ger en genomsnittlig inkomst överstigande 30 % av avgiftstaket. Om vederbörande samtidigt är berättigad till pension på grund av yrkes- eller förvärvsoförrnåga eller ålderspension utbetalas bara den högsta pensionen.

Barnpension (Waisenrente) utges till barn efter avliden försäkrad. Pensio- nen utgår normalt t. o. m. 18 års ålder. Om barnet genomgår skol- eller yrkesutbildning eller är fysiskt eller psykiskt handikappat och till följd därav är ur stånd att försörja sig självt, kan pensionen dock utbetalas fram t. o. m. 25 års ålder. Också efter denna ålder kan barnpension utgå, om utbildningen har fördröjts på grund av fullgörande av en lagstadgad tjänsteplikt (t. ex. militärtjänstgöring). Efter 18 års ålder utbetalas emellertid inte barnpension till barn under utbildning om barnet har egen inkomst av viss storlek.

Pension utgår, förutom till den avlidnes biologiska barn och adoptivbarn, också till styvbarn som upptagits i den försäkrades hushåll. Även fosterbarn till den avlidne såväl som dennes bambam och syskon, vilka upptagits i hans hushåll eller till övervägande delen försörjts av honom, kan erhålla bampen- sion.

Vidare kan här nämnas att det från den västtyska sjukförsäkringen utges särskild dädsjizllsersättning (Sterbegeld) efter avliden försäkrad. Denna ersätt- ning uppgår till 20 gånger den försäkrades grundlön (i princip den lön som den försäkrade vanligen erhållit per arbetsdag), dock lägst 100 DM och högst 1 700 DM.

Till ålders- och förtidspension kan utges bamtillägg (Kinderzuschuss) för varje barn till den försäkrade underi princip samma förutsättningar som gäller för barnpension. Tillägget utgår med ett fast belopp (152,90 DM per månad). Bamtillägg utges dock inte för fosterbarn, barnbam eller syskon. Inte heller för barn som är berättigade till bampension utbetalas bamtillägg.

En allmän förutsättning för rätt till pension är att den försäkrade före pensionsfallet har varit ansluten till försäkringen under viss kvalifikationstid (Wartezeit). I kvalifikationstiden inräknas varje påbörjad månad under vilken avgifter har erlagts. Kvalifikationstiden utgör i allmänhet 60 månader. För ålderspension är den dock 180 månader. För pension på grund av förvärvs- oförrnåga gäller en skiljaktighet såtillvida att kvalifikationstiden kan uppfyllas också genom en försäkringstid av 240 månader. Härvid medräknas även tiden efter försäkringsfallets inträde. Om den försäkrade visar att detta villkor är för handen, fingeras enligt lagstiftningen att försäkringsfallet har inträffat den dag då ansökan om pension görs.

I kvalifikationstiden inräknas inte bara tid varunder avgifter har erlagts (Beitragszeit). Häri inräknas även under särskilda förutsättningar tid varunder för den försäkrade inte har kunnat erläggas avgifter på grund av särskilt angivna utanför den försäkrades inflytande stående orsaker (s. k. Ersatzzeit). Som sådan räknas bl. a. tid för militärtjänstgöring under världskrigen, krigsfångenskap och flykt på grund av förföljelse från nationalsocialismen.

Pensionemas storlek är beroende av fyra olika faktorer: den försäkrades personliga pensionsunderlag, antalet tillgodoräknade försäkringsår, en till- växtfaktor och ett allmänt beräkningsunderlag (allgemeine Bemessungsgrund- lage).

Den försäkrades personliga pensionsunderlag (persönliche Rentenbemes- sungsgrundlage) utgör ett procenttal som anger förhållandet mellan den genomsnittliga bruttoinkomst som den försäkrade har haft under sin försäk- ringstid och den genomsnittliga bruttoarbetsinkomsten för alla arbetstagare inom försäkringen under samma tid. Detta procenttal framräknas för varje år under försäkringstiden. Vid pensioneringen läggs sedan procenttalen för de olika åren samman, och genomsnittet av dessa framräknas. Härvid tas i princip hänsyn endast till tid då avgifter har erlagts (Beitragszeit). Annan försäkringstid beaktas inte alls eller också beräknas värdet av sådan tid efter speciella regler.

Vid beräkningen av det personliga pensionsunderlaget tas hänsyn enbart till inkomster upp till viss nivå. Det gäller alltså härvid ett tak. För år 1980 gick gränsen för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst vid 50 400 DM.

Försäkringstiden är den tid för vilken avgifter har erlagts samt sådan tid som trots att avgifter ej erlagts inräknas i kvalifikationstiden (Ersatzzeit). Häri inräknas dessutom under särskilda förutsättningar s. k. tillgodoräknandetid (Zurechnungszeit) och s. k. bortfallstid (Ausfallzeit). Som Ausfallzeit räknas — under den allmänna förutsättningen att avgifter har erlagts för annan tid av viss varaktighet — tid varunder den försäkrade har varit förhindrad att utföra avlönat förvärvsarbete på grund av bl. a. sjukdom eller olycksfall. Ausfallzeit är också tid under vilken moderskapsfönnåner utgått och tid varunder den försäkrade efter 16 års ålder har genomgått skol- eller fackutbildning eller högskolestudier. Under vissa förutsättningar tillgodoräknas även tid för arbetslöshet som Ausfallzeit. Zurechnungszeit är tiden mellan inträde av yrkes- eller förvärvsoförrnåga och uppnåendet av 55 års ålder. Den motsvarar således närmast vad som i den svenska ATP betecknas som tid för vilken antagandepoäng beräknas.

För varje försäkringsår gottskrivs den försäkrade en pension som uppgår till viss procent av det personliga pensionsunderlaget. Denna tillväxtfaklor (Steigenrngssatz) utgör för ålderspension och för pension på grund av förvärvsoförrnåga 1,5 % samt för pension på grund av yrkesoförrnåga 1,0 %.

För att erhålla standardföljsamhet av intjänad pensionsrätt i förhållande till löneutvecklingen anknyts det personliga pensionsunderlaget till ett allmänt beräkningsunderlag (allgemeine Bemessungsgrundlage). Detta, som närmast motsvarar det svenska basbeloppet, beräknas på grundval av genomsnittet av bruttoårslönen för alla arbetstagare — med undantag för lärlingar och praktikanter — som tillhör pensionssystemet. För år 1981 uppgår det till 22 787 DM.

Den försäkrades årliga pension beräknas sålunda enligt följande: (antal försäkringsår x tillväxtfaktor) : 100 x (procentsats för det personliga pensions- underlaget x allgemeine Bemessungsgrundlage) : 100. Följande exempel kan illustrera det anförda. En försäkrad som går i ålderspension år 1979 har under 40 års försäkringstid haft en genomsnittlig årsinkomst uppgående till 160 % av

genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade (= procentsatsen för det personliga pensionsunderlaget). Allgemeine Bemessungsgrundlage för år 1979 var 21 068 DM. Den årliga pensionen utgör då (40 x 1,5) : 100 x (160 x 21068) : 100 = 20 225 DM.

Försäkrade, som under minst 25 år obligatoriskt omfattats av försäkringen och som har ett på grundval av avgiftstider före år 1973 beräknat personligt pensionsunderlag som understiger 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade under samma tid, erhåller en höjning av pensionsunderlagen för tiden före år 1973 till en nivå som för varje år motsvarar en sådan inkomst (Rente nach Mindesteinkommen).

Änkepension beräknas efter olika regler allt efter den efterlevandes personliga förhållanden. S. k. grosse Witwenrente utges till änka som uppnått 45 års ålder eller är yrkes- eller förvärvsoförmögen eller har vårdnaden om bampensionsberättigat barn. Övriga änkor erhåller s.k. kleine Witwenrente. Änkepensionen uppgår för änkor med rätt till grosse Witwenrente till 60 % av den egenpension som den avlidne faktiskt uppbar vid dödsfallet. Om dödsfallet inträffar innan den försäkrade börjat uppbära egenpension, utbe- talas till alla änkor 60 % av den pension som den avlidne skulle ha varit berättigad till om han hade blivit förväer- eller arbetsoförmögen vid den tidpunkt då han avled. Om änkan är berättigad till kleine Witwenrente, beräknas änkepensionen därvid på grundval av den försäkrades pension på grund av yrkesoförmåga, dvs. med användning av tillväxtfaktom 1,0 och utan hänsynstagande till någon försäkringstid efter dödsfallet. Har änkan däremot rätt till grosse Witwenrente, beräknas hennes pension med utgångspunkt från den pension på grund av förvärvsoförmåga som den avlidne skulle blivit berättigad till vid dödsfallet. Pensionen framräknas då enligt tillväxtfaktom 1,5 och tiden från försäkringsfallet till 55 års ålder tillgodoräknas som försäkringstid för den avlidne. Under de första tre månaderna efter dödsfallet utgår änkepensionen dock alltid med 100 % i stället för med 60 % av den avlidnes egenpension beräknad enligt ovannämnda regler.

Änklingspension beräknas enligt samma regler som gäller för änkepension. Även pension till [rånskrld man eller kvinna beräknas enligt dessa regler. Är mer än en person berättigad till änke- eller änklingspension (t. ex. såväl änka som frånskild hustru) erhåller varje pensionsberättigad dock bara så stor del av den beräknade pensionen som svarar mot det antal år var och en av dem har varit gift med den avlidne.

Barnpension utbetalas till varje barn med 10 % av den egenpension som den avlidne skulle ha varit berättigad till om han hade blivit förvärvsoförmögen vid tidpunkten för dödsfallet. Föräldralöst barn erhåller 20 % av den avlidnes egenpension beräknad på detta sätt.

Efterlevandepensionema får sammantagna inte överstiga beloppet av den avlidnes beräknade egenpension på grund av förvärvsoförmåga jämte barn- tillägg. Blir de totala pensionema högre, reduceras de proportionellt.

Upp/ostringspensionen till frånskild make motsvarar i regel storleksmässigt egenpensionen på grund av yrkesoförmåga. Uppfostrar den efterlevande tre bampensionsberättigade barn eller två sådana barn under sex års ålder motsvarar uppfostringspensionen dock pensionen på grund av förvärvsoför- måga. Som ytterligare förutsättning gäller då att den efterlevande inte har eller kan förväntas få en förvärvsinkomst som genomsnittligt överstiger en åttondel av avgiftstaket.

Såväl intjänad pensionsrätt som utgående pensioner uppräknas varje år — genom särskild lagstiftning—i takt med ökningen av de aktivas löner men med viss tids eftersläpning. För att erhålla standard/öbsamhet i förhållande till löneutvecklingen anknyts den pensionsgrundande inkomsten till allgemeine Bemessungsgrundlage. Utgående pensioner omräknas genom lagstiftning med samma procenttal som den förändring som har ägt rum av allgemeine Bemessungsgrundlage mellan två på varandra följande år.

Under de senaste åren på 1970-talet visade pensionsförsäkringen i Västtysk- land emellertid ett stigande underskott. Minskad sysselsättning kombinerad med ett ökat antal pensionärer och automatiska, kraftiga höjningar av pensionsnivåema gjorde att pensionsavgiftema inte motsvarade utbetalning- arna av pensioner. Dessa förhållanden har medfört att det tillfälligt måst genomföras en del förändringar beträffande pensionsförsäkringens bestäm- melser för indexreglering av pensioner. Fram t. o. m. är 1977 gällde att, då allgemeine Bemessungsgrundlage skulle fastställas, hänsyn togs till den genomsnittliga bruttoårsinkomsten i medeltal för de tre år som föregått det år som låg närmast det vilket beräkningsunderlaget skulle avse. Beräkningsreg- lema ändrades år 1978. Härigenom har— för att uppräkningen av pensionerna skulle anpassas till den långsammare tillväxten i den västtyska ekonomin och till den lägre ökningen av de disponibla inkomsterna för förvärvsarbetande — systemet med pensionshöjningar anknutna till den faktiska löneutvecklingen 3—4 år bakåt i tiden tillfälligt övergivits. Efter en pensionshöjning om 9,9 % den 1 juli 1977 beslutades att pensionerna skulle höjas med 4,5 % den 1 januari 1979, 4 % den 1 januari 1980 och likaledes 4 % den 1 januari 1981. Även allgemeine Bemessungsgrundlage för resp. år höjdes med dessa procent- tal. Avsikten är att man fr. o. m. är 1982 i princip skall återgå till de tidigare beräkningsmetodema, alltså pensionsökningar och beräkning av allgemeine Bemessungsgrundlage baserade på utvecklingen av bruttoarbetsinkomster- na.

Den västtyska pensionsförsäkringen finansieras enligt ett fördelningssys- tem. Utgående pensioner betalas alltså med de avgifter som samtidigt erläggs av den aktiva befolkningen. Dessutom ges statsbidrag av skattemedel. Avgifterna erläggs för obligatoriskt försäkrade arbetstagare med hälften var av arbetsgivarna och arbetstagarna. Avgiften utgör f. n. 18,5 % av lönen upp till socialförsäkringstaket (Beitragsbemessungsgrenze). För försäkrade arbetstaga- re med låga inkomster betalar arbetsgivarna hela avgiften. Försäkringspliktiga egna företagare erlägger själva hela avgiften, medan staten betalar avgift för bl. a. personer som fullgör en lagstadgad tjänsteplikt. Frivilligt försäkrade bestämmeri princip själva till vilken nivå de vill försäkra sig och därmed också avgiftens storlek. De måste dock betala en viss minimiavgift.

Vid sidan av den lagstadgade pensioneringen finns i Västtyskland särskilda tjänstepensioneringar (betriebliche Altersversorgung) för anställda inom den privata sektorn. Företagen har stor frihet att själva avgöra om en pensionsplan skall upprättas och hur den i så fall skall utformas. Även kollektivavtalsreg- lerade pensionsförsäkringar förekommer. Normalt omfattar tjänstepensione- ringama ålders-, invalid- och efterlevandepension.

Reformjörslag

Genom ett utslag år 1975 av författningsdomstolen i Västtyskland ålades de lagstiftande organen att senast år 1984 avlägsna de skiljaktiga förutsättningar som f.n. gäller beträffande rätten till änke- resp. änklingspension inom pensionsförsäkringen och som ansågs stå i strid med författningen. Med anledning bl.a. härav tillsatte den västtyska regeringen år 1977 en s.k. sakkunnigkommission som fick i uppdrag att göra en översyn av socialför- säkringsskyddet för kvinnor och för efterlevande. Denna kommission över- lämnade i maj 1979 ett betänkande ( Vorschläge zur sozialer Sicherung der Frau, und der Hinterbliebenen), vari presenteras olika lösningsmöjligheter och modeller för en reform på området. Bl. a. lade kommissionen fram förslag till helt nya regler för efterlevandepensioneringen. Förslagen är närmast av principiell karaktär, om än tämligen detaljerade. Konkreta lagförslag saknas. 1 det följande lämnas en översiktlig redogörelse för kommissionens betänkan- de.

Kommissionen behandlar inledningsvis de problem som nu gällande regler kan ge upphov till med avseende på kvinnors och efterlevandes pensionsför- säkringsskydd. Kommissionen konstaterar att inom den lagstadgade pen- sionsförsäkringen skeri huvudsak rättslig likabehandling av män och kvinnor. Från denna princip gäller dock undantag, bl. a. såvitt avser de skilda förutsättningama för rätten till änke- resp. änklingspension. Detta är, framhåller kommissionen, i främsta rummet till fördel för kvinnoma, vilka erhåller änkepension under väsentligt lindrigare förutsättningar än män änklingspension. Häri ligger dock också en orättvisa gentemot kvinnor eftersom de avgifter de erlägger till försäkringen i allmänhet inte grundar rätt till en försörjning för den efterlevande mannen.

Att pensionsförsäkringen, bortsett från bl. a. det nämnda undantaget, inte skiljer rättsligt mellan män och kvinnor betyder, enligt kommissionen, inte att kvinnors sociala trygghet i faktiskt hänseende liknar mäns. Det förekommer mycket oftare att kvinnor är socialt otillfredsställande skyddade genom pensionsförsäkringen än att män är det. Det vanligen otillräckliga socialför- säkringsskyddet för förvärvsarbetande kvinnor — gifta eller ej — har sin grund framför allt i kvinnornas sämre ställning i förvärvslivet såväl som i deras mestadels icke kontinuerliga förvärvsverksamhet. Rollfördelningen i samhäl- let sätter alltjämt gränser för ett eget socialt skydd mot ålder och invaliditet för kvinnor. Kvinnomas lön är av skilda anledningar väsentligt lägre än männens; därav följer att också deras pensioner är lägre. Den andra orsaken till kvinnornas lägre pension är deras kortare försäkringstider. För en kvinna, som t. ex. på grund av uppfostran av barn måste avbryta sitt förvärvsarbete, tillgodoräknas tiden härför inte som pensionshöjande; den felas vid den senare pensionsberäkningen.

Den nuvarande socialförsäkringen för kvinnor i form av en från mannen avledd efterlevandepension står, anför kommissionen, inte i samklang med den för den nya äktenskapsrätten uppställda förebilden om kompanjonskap mellan likaberättigade. Det hittillsvarande systemet för efterlevandeskydd utgår i första hand från ”hemmafruäktenskap” (Hausfrauenehe). Tanken på en sådan avledd trygghet för gifta kvinnor visar sig också i att kvinnan efter mannens död erhåller bara en del (60 %) av den pension mannen tjänat in rätt

till. De i den nya familjerätten förankrade grundsatsema kan inte förbigås vid en nyordning av den sociala tryggheten för kvinnor och för efterlevande. Nyordningen måste lämna makarna frihet att själva i ömsesidigt samförstånd reglera arbetsfördelningen i äktenskapet. Därför måste den möjliggöra för en make att arbeta bara i hushållet och i familjen. Å andra sidan måste vid nyordningen beaktas att i många fall båda makarna är förvärvsarbetande, av ekonomiskt tvång eller av fri vilja. Därav följer att mannen och kvinnan — likgiltigt vilken roll de inom ramen för den avtalade arbetsfördelningen har iklätt sig — tar rimlig och likaberättigad del i de förmåner som har förvärvats. Det förändrade rollförhållandet mellan män och kvinnor gör det därför erforderligt att bygga ut gifta kvinnors egna anspråk på social trygghet.

Kommissionen utgick vid sina överväganden från målsättningen om likabehandling av änkor och änklingar, såsom krävts av författningsdomsto- len. Därutöver lade kommissionen, i enlighet med vad som sagts i dess direktiv, fram förslag till utbyggnad av kvinnors egna anspråk på trygghet vid ålderdom och invaliditet. Härvidlag redovisade kommissionen fvra olika grundformer som skulle ge möjlighet till lösning av dess uppdrag och som diskuterats närmare av kommissionen.

Den första grundformen skulle vara en nygestaltning av änke- och änklingspensionema såtillvida att de skiljaktiga förutsättningama avlägsnas. Denna modell avvisades dock av kommissionen, bl. a. på den grunden att den inte skulle erbjuda någon ansats till utbyggnad av egna pensionsanspråk för kvinnor. Den skulle också kräva att det genomfördes inkomstprövning av pensionerna, något som skulle vara till nackdel för förvärvsarbetande efterlevande vid en jämförelse med icke förvärvsarbetande. En sådan prövning skulle i synnerhet träffa socialt svaga grupper, i vilka makarna varit hänvisade till inkomster av bådas förvärvsarbete utom hemmet. Härmed skulle också följa rättsliga och administrativa svårigheter vid utrönandet och fastställandet av inkomsten. En utformning av grundformen utan inkomstprövning skulle å andra sidan vara socialpolitiskt omotiverad.

En annan grundform som diskuterades var en löpande uppdelning mellan makar av pensionsanspråk under bestående äktenskap. Denna skulle innebära att det år från år skulle göras en delning av makarnas samlade pensionsrättigheter så att vardera maken tillgodofördes hälften härav. Även denna grundform avvisade kommissionen, bl. a. därför att den skulle medföra en betydande social stränghet. Genom halveringen av pensionsanspråken skulle den nämligen alltid få till följd en väsentlig minskning av pensionen om huvudförsörjaren före den andra maken blir invalidiserad eller uppnår gränsen för ålderspension eller om efter endera makens död den efterlevande drabbas av ett försäkringsfall. Som särskilt allvarligt ansåg kommissionen det vara att grundformen skulle innebära ett övergivande av grundsatsen om pensionen som ersättning för utebliven lön. En förvärvsarbetande man med hemarbetande hustru skulle erhålla pension som var bara hälften så stor som den han egentligen skulle ha rätt till. Och en icke förvärvsarbetande kvinna kunde uppbära pension trots att hon aldrig haft avgiftspliktigt arbete. En regelrätt uppdelning av pensionsrättigheter skulle slutligen kunna förverkligas endast med tillhjälp av ett osedvanligt komplicerat regelsystem. Administra- tionen av ett sådant skulle innebära mycket stora svårigheter.

En tredje grundform som övervägdes var med/örsäkring av den make som

sköter hushållet. Denna form skulle innebära att en obligatoriskt fösäkrads make, vilken sköter hushållet och inte förvärvsarbetar, själv blev obligatoriskt försäkrad. För den medförsäkrade maken skulle erläggas avgifer från familjens inkomster. Även mot denna grundform uttalade kommissionen sig enstämmigt avvisande. Som ett avgörande argument mot den såg konmissio- nen den tillkommande avgiftsskyldigheten, som skulle medföra en ekono- miskt icke acceptabel belastning för familjen under den aktiva tiden och innebära en överförsäkring på ålderdomen. En sådan reglering tar inte socialpolitiskt meningsfull.

Den grundform som kommissionen enhälligt stannat för vid sina övervä- ganden innebär delägandejb'r den efterlevande maken i under äktenscapet av båda makarna förvärvade pensionsrättigheter. Grundfonnen har till imebörd att så länge båda makarna lever ingen ändring skall gälla gentemot nuvarande regler. Varje make erhåller således vid invaliditet och ålderdom egenpension, om han eller hon har förvärvat tillräckliga egna pensionsanspråk Den i förslaget förutsedda nyregleringen blir verksam först efter det att endera maken har avlidit. Den leder till att den efterlevande genom delaktighet i de av båda makarna förvärvade pensionsanspråken erhåller egenpension tid ålder och invaliditet.

Denna egenpension beräknas enligt bestämmelser som är desamma för änkor och änklingar. I fråga om pensionens storlek förelåg tre olika uppfattningar inom kommissionen. En grupp förespråkade att pensionen skall uppgå till 75 % av de av båda makarna under äktenskapet gemensamt förvärvade pensionsanspråken med tillägg av 100 % av egna pensionsrättig- heter som intjänats för tid då äktenskapet inte bestått. En andra grupp inom kommissionen ansåg att egenpensionen skall uppgå till 75 % av de av båda makarna före och under äktenskapet gemensamt förvärvade pensionsansprå- ken. Enligt den uppfattning som företräddes av en tredje grupp skall pensionen uppgå till 70 % av de av båda makarna före och under äktenskapet gemensamt förvärvade pensionsanspråken; detta förbundet med en garanti att den efterlevande alltid erhåller minst 100 % av egna intjänade pensionsrättighe- ter.

Enligt den föreslagna modellen erhåller efterlevande make pension också i fall då det inte föreligger försäkringsfall i form av invaliditet eller uppnådd föreskriven åldersgräns, nämligen då viss annan behovssituation är för handen. Dessa andra behovssituationer är uppfostran av barn och framskriden ålder.

Förutsättningar för att det skall utges pension på grund av barnuppfostran (Rente wegen Kindererziehung) är enligt förslaget att den efterlevande maken uppfostrar barn som inte är äldre än 18 (alt. 15) år. Enligt majoriteten bör pensionen uppgå till 75 (alt. 70) % av den avlidne makens pensionsanspråk. En minoritet förespråkade att pensionen utgör 75 (alt. 70) % av de av båda makarna före och under äktenskapet sammanlagt förvärvade pensionsansprå- ken. Pensionen på grund av barnuppfostran föreslås utgiven utan hänsyn till den berättigades sidoinkomster. Att majoriteten sålunda avvisade inkomst- prövning i detta fall beror på att man anser det underlätta för den efterlevande att till fullo inordna sig i förvärvslivet efter det att pensionen har upphört om vederbörande redan under tiden då han eller hon tagit vård om barn haft tillfälle att ha ett arbete.

Som villkor för rätt till pension på grund av framskriden ålder (Rente wegen vorgeriickten Alters) skall enligt kommissionen gälla att den efterlevande maken vid den andre makens död eller vid bortfall av pension på grund av barnuppfostran eller förtidspension har uppnått 45 (alt. 50 eller 55) års ålder och inte har tillräckliga inkomster av förvärvsarbete. Enligt förslag av majoriteten skall pensionen uppgå till 75 % av den avlidne makens förvärvade pensionsanspråk. En minoritet ansåg att hänsyn härvid bör tas enbart till pensionsrättigheter som förvärvats av den avlidne under tiden för äktenska- pets bestånd, medan en annan mindre grupp inom kommissionen förordade att pensionen skulle utgöra 50 % av summan av båda makarnas samlade pensionsanspråk. Enligt enhälligt förslag skall pensionen vara inkomstprövad mot inkomster av arbete men inte av kapital 0. (1.

Några av kommissionens ledamöter föreslog att efterlevande make alltid, dvs. också när ingen bestämd behovssituation är för handen, skall erhålla en temporär pension (Ubergangsrente) för en tid av två eller tre år.

Ytterligare lade kommissionen fram förslag om tillgodoräknande av pensionsrätt under tid för uppfostran av barn såsom fiktiv avgiftstid inom pensionsförsäkringen. Sådan tid skall enligt förslaget tillgodoräknas oberoen- de av om förvärvsarbete utövats eller inte och gottskrivas den förälder som till övervägande delen uppfostrat barn som är. tre år eller yngre. Enligt majoriteten skall sådan tid åsättas ett värde i pensionshänseende som motsvarar genom- snittsinkomsten för alla försäkrade. Härifrån avräknas dock pensionsanspråk som förvärvas på grundval av förvärvsarbete. Finansiering skulle ske med statsmedel, efter försäkringsfallets inträffande. Kommissionen föreslog vidare att även andra vårdförhållanden skulle ge möjlighet till tillgodoräknande av pensionsrätt.

Enligt förslaget skall de nya reglerna tillämpas i fall då äktenskapet ingåtts efter ikraftträdandet. Om äktenskapet ingåtts dessförinnan skall gälla särskil- da — omfattande — övergångsregler.

I sin motivering för de föreslagna lösningarna slog kommissionen fast att pensionsförmåner till änkor och änklingar i framtiden bör utgå bara då vederbörande befinner sig i en bestämd behovssituation. Föreligger inte en sådan situation och kan vederbörande därför själv svara för sitt eget underhåll — och i regel också gör detta — var det enligt kommissionens mening socialpolitiskt inte erforderligt med någon särskild förmån för efterlevande. Nuvarande regler—enligt vilka yngre, barnlösa och fullt förvärvsdugliga änkor kan erhålla änkepension—ansågs inte längre vara socialpolitiskt rättfärdigade. I framtiden skulle det alltså inte längre vara tillräckligt för pensionsrätt att maken har avlidit. En förutsättning bakom den föreslagna nyordningen är att icke förvärvsarbetande yngre, barnlösa änkor skall genom arbetsfrämjandela- garna få hjälp med anpassningen till de nya levnadsomständighetema.

De behovssituationer som sålunda skall ge rätt till pension bör enligt kommissionen framför allt vara invaliditet och uppnåendet av den lagstad- gade åldersgränsen. Starka socialpolitiska skäl talar emellertid för att pen- sionsförmåner till efterlevande bör kunna komma i fråga även i andra fall då det inte kan förväntas att vederbörande själv skall svara för sitt underhåll i full omfattning. Kommissionen såg särskilda svårigheter att så exakt definiera de ifråywarande behovssituationema att därmed garanteras såväl rättslig enty- dighet för dem de berör som förvaltningsmässig hanterlighet för de admini-

strativa organen. Efter ingående diskussioner och en noggrann avvägning av argument som talar för och emot olika möjligheter till lösning av frågan hade kommissionen beslutat sig för att typisera de tillkommande behovssituatio- nema. Man ansåg att det är endast en sådan reglering som är praktiskt genomförbar. Sådana typiserade behovssituationer ansåg kommissionen böra vara barnuppfostran samt uppnåendet av en viss framskriden ålder.

Vid sina diskussioner hade kommissionen tagit upp frågan om inte säkerställandet av livsuppehäl let för efterlevande makar som uppfostrar barn hellre borde — såsom en inkomstgaranti för alla ensamstående försörjare — konstrueras som en uppgift för det allmänna och inte som en förmån inom socialförsäkringen. Kommissionen hade dock beslutat föreslå att det i dessa efterlevandefall skulle utges förmåner från pensionsförsäkringen, varvid man emellertid sade sig vara medveten om att det häri ligger ett visst gynnande av änkor och änklingar i förhållande till andra ensamstående försörjare, t. ex. ogifta mödrar.

Anledningen till att kommissionens majoritet i fråga om pensionen på grund av barnuppfostran förespråkade en ordning som bygger på tanken om avledd pensionsrätt är att denna pension systematiskt bör knytas till bortfallet av underhåll till följd av försörjarens död. Det underhåll som den avlidne svarat för bör säkerställas genom de av honom förvärvade pensionsanspråken; genom att utforma pensionen som en efterlevandepension och inte som en egenpension erhålls alltså en anknytning mellan de faktiska förhållanden som ligger bakom pensionsfallet (förlust av underhåll) och dessas rättsföljd. De av den efterlevande själv förvärvade pensionsrättighetema står däremot inte i någon som helst relation till det underhåll som den avlidne hade utgivit till den make som uppfostrar barn. En uppfostringspension som grundas på egna pensionsanspråk skulle därjämte framstå som orättvis vid en jämförelse med att sådan pension inte utges — och enligt kommissionen inte heller bör utges — till andra ensamstående barnuppfostrare. Härvid beaktade kommissionen den ”smittorisk” som skulle kunna uppkomma med ett sådant förslag.

Vad angår pension på grund av framskriden ålder hade kommissionen vid sina överväganden härom i första hand haft för ögonen den situationen att kvinnan under äktenskapet för en längre tid har avbrutit sitt förvärvsarbete men inte har rätt till pension eftersom de barn hon uppfostrat är vuxna vid tidpunkten för mannens död. Kommissionen höll det för socialpolitiskt erforderligt att ge sådana kvinnor pension — som visserligen är inkomstprövad — och inte uteslutande hänvisa dem till arbetsmarknaden. Härvid var det för kommissionen avgörande att kvinnoma i fråga många gånger har tappat anknytningen till sina yrken och därför ofta inte kan finna någon lämplig arbetsanställning. Enligt kommissionen bör åldersgränsen för denna pension sättas vid 45 år. Denna bör dock vara en absolut gräns, varför det inte längre skall vara möjligt att ”åldras” in i pensionen (dvs. att den börjar utbetalas när vederbörande viss tid efter dödsfallet fyller 45 år). Som komplettering till en åldersgräns hade kommissionen diskuterat ett flertal olika alternativ, såsom tidigare barnuppfostran, uttömmandet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vård av nära anhörig eller att den efterlevande till övervägande delen försörjts av den avlidne under den närmaste tiden före dödsfallet. Samtliga dessa alternativ avvisades dock av större eller mindre majoriteter av kommissionen såsom administrativt ogenomförbara eller såsom onödiga. Enligt majoriteten

bör pension på grund av framskriden ålder utges såsom en efterlevandeför- mån, dvs. beräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionsanspråk. Motiveringen härför är i stort sett densamma som anförts till förmån för att så görs beträffande pension på grund av barnuppfostran. Pensionen ses alltså som en ersättning för det underhåll som den efterlevande tidigare erhållit av den avlidne. En aktivering i denna situation av de egna pensionsrättighetema skulle vara systemfrämmande.

Kommissionens förslag har ännu inte lett till lagstiftning. Det är f. n. föremål för beredning inom det västtyska socialdepartementet.

I en regeringsdeklaration den 24 november 1980 har fastslagits att grundprincipen för efterlevandepensioneringen i framtiden bör vara delaktig- het för den efterlevande maken i de av båda makama intjänade pensionsan- språken. Denna princip skall enligt deklarationen kompletteras med en garanti för den efterlevande att erhålla minst intjänad egenpension. Enligt regeringen bör dessutom införas regel av innebörd att ett vårdnadsår per barn skall räknas som intjänandeår för pensionsförsäkringen. Beslut av förbunds- dagen om reformering av efterlevandepensioneringen kan väntas först i slutet av år l982.

5 Frankrike

Den franska socialförsäkringen (se'curité sociale) omfattar ersättning vid sjukdom, havandeskap, yrkesskada, invaliditet och dödsfall. Den innefattar även rätt till familjebidrag och ålderspension. Socialförsäkringen har succes- sivt byggts ut till att omfatta allt fler grupper. Numera finns möjlighet för alla att härigenom erhålla ett grundskydd. Den som är yrkesverksam är obligato- riskt försäkrad tillsammans med sin familj. Andra grupper, t. ex. fria yrkesutövare och studerande, har möjlighet till frivillig anslutning.

Pensioneringen består av dels grundpensionering, dels olika tilläggspen- sionsordningar. Grundpensioneringen omfattar obligatoriskt alla arbetstagare oberoende av nationalitet. Förmånema relateras storleksmässigt till lönen och erlagda avgifter. Det finns ett generellt system, regime général, som omfattar huvuddelen av befolkningen. Vid sidan härav finns särskilda pensionsord- ningar för bl. a. hantverkare, lantbrukare och fria yrkesutövare. Även anställda i offentlig tjänst har särskilda pensionssystem liksom vissa grupper privatanställda. Beskrivningen i det följande avser reglerna inom régime général. '

Storleken av ålderspension (pension de vieillesse) är beroende av den ålder från vilken pensionen tas ut, antalet försäkringsår och pensionsunderlaget.

Underlaget för beräkning av pension utgör genomsnittslönen för de tio år under vilka den försäkrade har haft högst lön. 1nkomsten för varje år uppräknas härvid enligt löneindex. Endast lön upp till ett visst tak(53 640 FF är 1979), som höjs i takt med löneutvecklingen, är pensions- och avgiftsgrun- dande.

Som pensionsgrundande räknas — förutom tid varunder avgift erlagts — tid under vilken den försäkrade varit sjuk, invalidiserad, ofrivilligt arbetslös eller fullgjort vämpliktstjänstgöring. Även tid i anslutning till havandeskap är pensionsgrundande. Kvinnlig försäkrad, som har haft barn under 16 år i sin

vård för en tid av minst nio år, erhåller en ökning av antalet försäkringsår med två för varje barn. Detta sker oberoende av om hon under den tiden förvärvsarbetat eller inte.

Om en kvinna, som inte förvärvsarbetar under ett år, erhåller s. k. complement familial (se nedan) och om hon tar vård om minst fyra barn eller om minst ett barn, som är under tre år, är kvinnan för det året försäkrad för ålderspension inom re'gime général. Avgiften erläggs av familjebidragsorganet, och kvinnan gottSkrivs för året en inkomst motsvarande en lagstadgad minimilön.

Ålderspension utges till såväl män som kvinnor tidigast från 60 års ålder. Om den försäkrade börjar uppbära pensionen senare höjs dock pensionen avsevärt.

Pensionen intjänas med 2/ 3 % per år under maximalt 37,5 år(150 kvartal). Vid uttag från 60 års ålder uppgår den årliga pensionen således till 25 % av pensionsunderlaget under förutsättning av erforderlig försäkringstid. Uttaget av pension kan uppskjutas längst till 70 års ålder. För varje kvartal under vilket uttaget uppskjuts ökar pensionen med 1,25 % av pensionsunderlaget. Vid uttag från 65 års ålder utgör ålderspensionen alltså vid fullt antal försäkringsår 50 % av pensionsunderlaget, och vid uttag från 70 års ålder uppgår pensionen till 75 % av detta underlag.

Försäkrade, som är arbetsoförmögna eller som varit krigsfångar, deporte- rade eller motståndsmän under viss tid, äger från 60 års ålder rätt till ålderspension beräknad enligt reglerna om pension från 65 års ålder. Alla kvinnor med en försäkringstid om 37,5 år har från 60 års ålder rätt till ålderspension enligt denna beräkning. Samma regel gäller beträffande män som varit försäkrade minst 42 år och som under minst 5 av de senaste 15 åren arbetat under särskilt påfrestande arbetsförhållanden. Också kvinnor som arbetat under sådana förhållanden under angiven tid har rätt till ålderspension enligt nämnda beräkning från 60 års ålder. Ytterligare förutsättningari detta fall är att kvinnan har fött och uppfostrat minst tre barn och att hon varit försäkrad minst 30 år.

Ålderspensionen ökar med 10 % om den försäkrade— man eller kvinna — har eller har haft minst tre barn. Härvid beaktas barn som den försäkrade har försörjt under minst nio år före det barnet fyllde 16 år.

Ålderspension, som tas ut från 65 års ålder eller tidigare, får inte överstiga 50 % av socialförsäkringstaket. Högsta möjliga pension uppgick således är 1979 till 26 820 FF per år. För försäkrad som erlagt avgifter till försäkringen under minst 15 år och som har fyllt 65 år (60 år om han är arbetsoförmögen) kan ålderspensionen inte understiga ett visst minimibelopp. Detta urppgick i december 1979 till 7 400 FF per år. I fråga om försäkrade som har kortare försäkringstid utgör minimibeloppet motsvarande andel härav.

Gift ålderspensionär, vars make inte har egen inkomst över visst bellopp och inte heller självständig pensionsrätt, erhåller ett maketillägg till pemsionen, om maken har fyllt 65 år (60 år om arbetsoförmögen). Har den förrsäkrade erlagt avgifter för 37,5 år utgår oreducerat tillägg. Vid kortare avgiftstid reduceras det proportionellt. År 1979 uppgick maketillägget till 4 0010 FF per år.

För rätt till invalidpension (pension d'invalidité) krävs att arbetstagaren har varit försäkrad minst tolv månader omedelbart innan han blev arbets—oförmö-

gen och under denna tid arbetat viss minsta tid. Vidare fordras att arbetsför- mågan är långvarigt nedsatt med minst två tredjedelar och att arbetstagaren inte har uppnått 60 års ålder. Invalidpensionärer med någon kvarstående arbetsförmåga av betydenhet erhåller 30 % av den genomsnittliga pensions- grundande lönen under de 10 bästa åren, medan den som är fullständigt arbetsoförmögen får 50 % av denna. Den som har behov av bistånd av annan i sin dagliga livsföring erhåller en förbättring av pensionen med 40 %. När invalidpensionären uppnår 60 års ålder ersätts invalidpensionen av ålders- pension. Vid beräkningen av ålderspension medräknas som pensionsgrundan- de den tid under vilken invalidpension utgått.

Den som är arbetslös och har uppnått viss ålder kan under särskilda förutsättningar erhålla förtidspension (allocation de garantie de ressources) som utgår inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

Efterlevandepension utgår till änka och änkling samt till efterlevande frånskild make. Till efterlevande barn utges ingen särskild pension. Förmåner för barn utgår i stället inom ramen för familjebidragen (se nedan).

För rätt till efterlevandepension fordras att den avlidne intjänat rätt till ålderspension före sin död eller att vederbörande var ålders- eller invalidpen- sionär vid dödsfallet.

Om den avlidne vid sitt frånfälle hade rätt till ålders- eller invalidpension, är make som själv är bestående invalidiserad berättigad till änklings- eller änkepension (pension d'invalidité de veuf ou de veuve). Pensionen motsvarar i princip hälften av den avlidnes egenpension. När den efterlevande uppnår 55 års ålder, ersätts pensionen med en till beloppet lika stor ålderspension (pension de vieillesse de veuf ou de veuve).

Änke- och änklingspension (pension de reversion) utgår eljest under förutsätming att den efterlevande har uppnått 55 års ålder och att äktenskapet hade varat i minst två år vid tidpunkten för den försäkrades frånfälle. Änke- och änklingspensionens storlek utgör hälften av den pension som den avlidne uppbar eller, om denne inte var pensionstagare, hälften av den ålderspension som han tjänat in rätt till vid dödsfallet. Om den efterlevande har uppfostrat minst tre barn under— för varje barn —en tid av minst nio år innan barnet fyllde 16 år, utges 10 % tillägg till pensionen. Änke- och änklingspensionen är i sin helhet inkomstprövad. Oreducerad pension kan inte understiga pensionsmi- nimum, dvs. 7 400 FF i december 1979.

Även frånskild make, som inte gift om sig, har under särskilda förutsätt- ningar rätt till efterlevandepension efter den förutvarande makens död. Detta gäller dock enbart om dödsfallet har inträffat efter den 18 juli 1978. Däremot är det utan betydelse när skilsmässan skett. Äktenskapet måste ha bestått under minst två år. Finns såväl efterlevande make som frånskild make, delas änke- resp. änklingspensionen dem emellan i förhållande till längden av varje äktenskap.

Änke- och änklingspension kan utgå samtidigt med egen ålderspension. Pensionerna sammanlagt får i sådant fall dock inte överstiga hälften av summan av efterlevandepensionen och egen pensionen och inte heller 70 % av maximibeloppet för ålderspension.

Vid dödsfall utges — utöver eventuell pension — särskild dödsfallsersättning (capital décés) med ett kapitalbe lopp som motsvarar 90 dagars lön, dock minst 1 % och högst 25 % av det för året gällande socialförsäkringstaket (i december

1979 motsvarande lägst 536,40 FF och högst 13 410 FF). Kapitalbeloppet utbetalas till efterlevande make, barn eller föräldrar. En förutsättning för att ersättningen skall utges är att den avlidne arbetat minst 200 timmar under de tre månaderna omedelbart före dödsfallet.

Utgående pensioner uppräknas genom särskilda beslut två gånger årligen med beaktande av ökningen av genomsnittslönen för försäkrade under de två närmast föregående åren.

Till franska medborgare bosatta i Frankrike kan utges vissa icke avgiftsh- nansierade bidrag som är avsedda att tillförsäkra alla en grundtrygghet. Dessa bidrag, som utgår inom ramen för socialförsäkringen och som är inkomstprö- vade, kan utbetalas till personer som har uppnått 65 års ålder (60 års ålder om de är arbetsoförmögna). Bland dessa bidrag kan nämnas följande.

Bidrag till äldre arbetstagare (allocation aux vieux travailleurs salariés) utges till personer som på grund av sin ålder inte hade kunnat förvärva rätt till ålderspension eller kunnat förvärva sådan rätt under en otillräcklig period. För bidragsrätt fordras att personen i fråga har förvärvsarbetat under minst 15 år efter fyllda 50 år eller under totalt minst 25 år. I december 1979 utgjorde bidragets årsbelopp 7 400 FF. Bidraget kan förhöjas med maketillägg och på grund av uppfostran av minst tre barn enligt samma regler som för ålderspension. Det utges numera endast i undantagsfall.

Bidrag till mödrar (allocation aux meres de famille) utgår till kvinnor (gifta, änkor eller frånskilda) som har uppfostrat minst fem barn under — för varje barn — en tid av minst nio år innan bamet fyllde 16 år. En förutsättning för att detta bidrag skall utgå är att kvinnan inte är berättigad till pension. Storleksmässigt motsvarar det bidraget till äldre arbetstagare.

Efterlevande make till arbetstagare, som uppburit bidraget till äldre arbetstagare eller förvärvat rätt härtill, är berättigad till ett särskilt bidrag (secours viager) när vederbörande uppnår 55 års ålder. Bidraget utgår endast under förutsättning att änkan eller änklingen inte har egna inkomster över viss nivå och inte heller själv uppbär ålderspension eller annan form av bidrag. Ytterligare ett villkor är att äktenskapet skall ha ingåtts senast två år före makens frånfälle. Den efterlevande erhåller 50 % av bidraget till äldre arbetstagare.

Till personer, som inte har yrkesarbetat och därför inte är berättigade till pension och inte heller har rätt till annat bidrag, kan utges ett särskilt bidrag (allocation spéciale de vieillesse). Det utgår med samma belopp som bidraget till äldre arbetstagare.

Till personer, som uppbär pension eller något av de i det föregående nämnda bidragen, kan utges tilläggsbidrag (allocation supplémentaire) från den s. k. Nationella Solidaritetsfonden. 1 december 1979 uppgick detta tilläggsbidrag till 7 200 FF per år. Dessa personer tillförsäkras härigenom ett visst minimibelopp, vars storlek revideras årligen. Tillsammans med ovan nämnda bidrag resp. ålderspension utgör tilläggsbidraget en garanti för en grundförsörjning på ålderdomen. Denna grundnivå (minimum vieillesse) uppgick i december 1979 till 14 600 FF per år.

För arbetstagare i Frankrike kompletteras grundpensioneringens förmåner med förmåner från särskilda tilläggspensionsordningar. Från dessa utges ålders- och efterlevandepension efter regler som varierar mellan de olika pensionsordningama. Alla anställda måste obligatoriskt tillhöra något systern

för tilläggspension. Normalt är dessa utformade på grundval av förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

I Frankrike finns ett rikt utvecklat system med olika typer av familjebidrag (allocations familiales). Sådana bidrag utges under särskilt angivna villkor till personer som är bosatta i Frankrike. Till skillnad mot tidigare är bidragen numera inte anknutna till yrkesverksamhet hos den försäkrade. Bidragen utgår normalt med viss procent av ett månatligt basbelopp, som höjs med jämna mellanrum efter särskilda beslut. 1 juli 1979 uppgick detta basbelopp till 949 FF. Bland de olika bidragen kan här nämnas följande.

Allmänt barnbidrag utges för barn som är under 16 år. För arbetssökande barn kan bidraget utges till 17 års ålder, och det utgår för barn som genomgår yrkesutbildning till 18 års ålder. Om barnet fortsätter att studera eller är arbetsoförmöget kan bidraget utgå till 20 års ålder. Bidrag utges inte bara för den försäkrades biologiska barn utan för alla barn som försörjs i bidragsmot— tagarens hem och som uppfostras av denne. Det allmänna barnbidraget utges endast till familjerdär det finns minst två barn. För det första bamet utgår inget bidrag. Bidraget utgår— per månad — för två bam med 23 %, för tre barn med 64 %, för fyra barn med 101 % och för varje ytterligare barn med ett tillägg om 35 % av basbeloppet. Dessutom utges tilläggsbelopp, som för barn över tio år är 9 % och som för barn över 15 år är 16 % av basbeloppet.

För den som har låg inkomst eller många barn kan — som tillägg till det allmänna barnbidraget — utgå extra bidrag (complément familial ). Detta bidrag utges under förutsättning att personen i fråga har vårdnaden om ett barn som är under tre år eller om minst tre barn. Bidraget är inkomstprövat. Inkomstgränsen varierar med antalet barn i familjen. 1 juli 1979 utgjorde oreducerat sådant bidrag 395 FF per månad.

Bidrag för fader- och moderlösa barn (allocation d'orphelin) utgår — vid sidan av annat bamstöd — till försörjare som ensam handhar underhåll och uppfostran av barn. Bidraget kan utges för barn som mist båda sina föräldrar och utbetalas då till vårdnadshavaren. I detta fall utges bidraget med 30 % av basbeloppet per månad. Bidraget kan också utgå för barn som vårdas av endast en förälder till följd av att den andre föräldern har avlidit eller lämnat hemmet. Även ensamstående mödrar har rätt till detta bidrag. I dessa senare fall utgör bidraget 15 % av basbeloppet per månad. En förutsättning för att bidrag skall utgå i detta fall är att vårdnadshavaren lever ensam, dvs. inte är gift och inte heller lever samman med annan under äktenskapsliknande förhållanden (concubinage). Bidraget är inte inkomstprövat. Det gäller samma åldersgrän- ser som för det allmänna barnbidraget.

Bidrag till ensamstående förälder (allocation de parent isolé) är avsett att tillförsäkra personer som är ensamma om vården av barn ett visst minimibe- lopp i familjebidrag. Bidraget är inkomstprövat. Som förutsättningar för att det skall utgå gäller att den försäkrade skall vara faktiskt ensamstående, ha vårdnaden om barn och erhålla inkomster understigande ett visst fastställt belopp (revenu familial minimum). Detta uppgick i juli 1979 till 150 % av basbeloppet med ett tillägg av 50 % härav för varje barn i den försäkrades vård. Storleksmässigt motsvarar bidraget skillnaden mellan detta fastlagda minimi- belopp och inkomsten.

Förutom här angivna bidragsformer finns ytterligare ett antal sådana inom ramen för alloeations familiales. Bl. a. ges bidrag för vård av handikappade

barn och familjebostadsbidrag. Det finns också olika former av ersättring vid havandeskap samt lättnader vid beskattningen för barnfamiljer.

Socialförsäkringen i Frankrike finansieras såvitt gäller arbetstagare genom avgifter från dessa och från arbetsgivarna. År 1979 uttogs avgifter på lön upp till socialförsäkringstaket med 8,2 % av arbetsgivaren och 4,7 % av arbetsta- garen. Härtill kommer i mindre omfattning bidrag av statliga mede.

6 USA Gällande regler

Den allmänna federala socialförsäkringen i USA regleras i Social Security Act från år 1935 med följdförfattningar. Försäkringen omfattari huvudsak ålders-, förtids- och efterlevandepensionering samt sjukvårds- och läkemedelsersätt- ning för personer som fyllt 65 år och för arbetsoförmögna. De olika delstatema svarar, med federalt bistånd, för arbetslöshetsförsäkring samt olika sociala hjälp- och stödåtgärder.

Vid sidan av den allmänna socialförsäkringen finns ca 50000 privata pensionsordningar i USA, vilka omfattar ungefär 50 % av alla privatanställda arbetstagare. På motsvarande sätt har för offentligt anställda byggts upp pensionsordningar omfattande praktiskt taget samtliga sådana anställda. De nu nämnda pensionsordningama är uppbyggda efter olika principer och uppvisar stora variationer inbördes. De kommer inte att här vadare berö- ras.

Den allmänna pensioneringen bygger helt på inkomstbonfallsprincrpen, dvs. pensionsförmånema grundas på tidigare förvärvsinkomster. Pensionsför- säkringen är allmän och i princip obligatorisk och omfattar ca 90 % av alla förvärvsarbetande — såväl anställda som egna företaga re — i USA, ote roende av nationalitet.

För att bli berättigad till pensionsförmåner måste den försäkrade under viss tid ha haft inkomst från ett arbete som omfattas av pensionsförsäkringen. Som mått på denna kvalifikationstid används kvartal. Den försäkrade tillgodoräk- nas ett intjänandekvartal så snart han tjänat in ett visst belopp under året och oavsett under hur lång tid intjänandet skett. Dock kan han tillgodoräknas högst fyra kvartal per år. Beloppet — för anställda $ 260 år 1979 — ändras årligen med hänsyn till inkomstutvecklingen i USA.

Vilka förmåner den försäkrade kan vara berättigad till är beroende av om han är fullt försäkrad (fully insured) eller löpande försäkrad (currently insured). För att vara fullt försäkrad krävs att den försäkrade tillgodoräknats minst 40 intjänandekvartal totalt eller minst lika många intjänandekvartal som det antal kalenderår som förflutit från år 1950 (eller det senare år då han uppnådde 21 års ålder) t. o. m. året före det då han fyller 62 år eller avlider. Emellertid måste antalet intjänandekvartal alltid vara minst sex. för att vara löpande försäkrad måste den försäkrade ha intjänat minst sex kvrrtal under den period av 13 kvartal som slutar med det kvartal under vilket pensionsfallet inträffar.

Vid pensionsberäkningen medräknas endast inkomster upp till en viss nivå. Detta tak är för år 1981 bestämt till $ 29 700 och omräknas årligen med hänsyn till inkomstutvecklingen i USA.

Underlag för pension sberäkningen är den genomsnittliga indexuppräknade månadsinkomsten (average indexed monthly earning, AIME). Denna in-

komst beräknas — efter det att pensionsfallet inträffat — genom att man fastställer den försäkrades pensionsberättigande årsinkomst för varje år efter år 1950 (eller det senare år då den försäkrade fyllde 21 år) t. o. m. året före det då pensionen skall fastställas. Härvid tas hänsyn även till år utan inkomst. Varje årsinkomst uppräknas med en faktor som anger förhållandet mellan den genomsnittliga totala inkomsten i USA under det andra året före försäkrings- fallet och det aktuella inkomstårct. Sedan man sålunda framräknat den försäkrades årsinkomst under ettvart av de pensionsgrundande inkomståren, fråndras de fem år då inkomsten varit lägst. Därefter beräknas den genom- snittliga månadsinkomsten för de återstående åren.

Den sålunda framräknade genomsnittliga indexuppräknade månadsinkom— sten omräknas därefter till den försäkrades primära pensionsbelopp (primary insurance amount, PIA), vilket direkt ligger till grund för beräkningen av pensionsfönnånemas storlek på så sätt att varje förmån uttrycks såsom en procentuell andel av PIA. PIA utgör 90 % av AIME upp t. o. m. $ 180, 32 % av AIMEi intervallet$ 181—$ 1 085 och 15 % av AIME över$ 1 085. Deolika inkomstintervallema bestäms år från år med hänsyn till utvecklingen av den genomsnittliga totala inkomsten i USA. De angivna beloppen är de som gällde för år 1979.

PIA bestäms alltid till minst ett visst lägsta belopp även om det verkliga PIA skulle vara lägre (minimum PIA).

PIA omräknas årligen med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen i USA.

Den försäkrades PIA ligger till grund också för uträkningen av pensions- förmåner för annan person, t. ex. för den försäkrades make och barn. I sådana fall är den sammanlagda förmånssumman begränsad så, att till samma familj kan utgå endast viss procent av den försäkrades PIA (monthly maximum family benefit).

Om en person är berättigad till flera pensionsförmåner samtidigt utges som regel endast den högsta förmånen eller, i vissa fall, den lägre förmånen plus så mycket av den högre varmed denna överstiger den lägre. Sistnämnda regel gäller bl. a. beträffande den som är berättigad till såväl egenpension som pension beräknad på grundval av makes eller frånskild makes pensions- rätt.

Förmånema inom ålders- och efterlevandepensioneringen är, med undan- tag för efterlevandepensioner grundade på den efterlevandes arbetsoförmåga, inkomstprövade intill dess den berättigade fyllt 72 år (fr. o. m. är 1982 kommer gränsen att vara 70 år). Reglerna för inkomstprövning är konstrue- rade så att, om den berättigade har en inkomst över ett visst belopp, pensionen reduceras med hälften av den överskjutande inkomsten. Gränsbeloppet är olika för olika ålderskategon'er och ändras år från år med hänsyn till inkomstutvecklingen i USA.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år. Ålderspension (old-age insurance benefit) kan dock tas ut redan vid 62 års ålder, och uttaget kan också uppskjutas. I sådana fall sker en reduktion resp. en ökning av pensionsför- månema. För rätt till ålderspension krävs att den försäkrade är fullt försäkrad. Pension som uttas vid 65 års ålder utgör per månad 100 % av den försäkrades PIA.

Hustru till försäkrad som är berättigad till ålderspension kan få rätt till hustrupension (wife's insurance benefit) om hon inte själv är berättigad till ålders- eller förtidspension baserad på ett PIA som uppgår till minst hälften av mannens PIA. För rätt härtill krävs dessutom att hustrun antingen har fyllt 62 år eller har vårdnaden om barn, som är arbetsoförmöget eller under 18 år och som är berättigat till pensionsförmåner grundade på mannens pensionsrätt. Vidare skall hon ha varit gift med den försäkrade sedan minst ett år eller ha barn tillsammans med honom eller ha varit berättigad till viss annan pensionsförmån månaden innan hon gifte sig med den försäkrade. Hustru- pensionen utgör som regel 50 % av mannens PIA.

Även frånskild hustru till försäkrad som är berättigad till ålderspension kan under vissa förutsättningar beviljas hustrupension. Vid omgifte faller pen— sionsrätten bort.

Make och — på grundval av ett utslag av en federal domstol år 1977 - frånskild make till kvinnlig försäkrad som är berättigad till ålderspension kan få rätt till makepension (husbands insurance benefit), utgörande som regel 50 % av kvinnans PIA. Med det undantaget att vårdnad om barn här inte kan ersätta åldersrekvisitet motsvarar förutsättningama för sådan pension, enligt vad som fastslagits av USA:s högsta domstol år 1977, de som gäller för hustrupension.

Som tilläggsförmån inom ålderspensioneringen kan även utgå barnpension (child's insurance benefit) motsvarande 50 % av den försäkrades PIA för varje barn. Sådan pension kan, förutom till den berättigades biologiska barn eller adoptivbarn, utgå också till bl. a. styvbarn och bambam. För att pension skall utges till dessa sistnämnda kategorier gäller vissa speciella förutsättningar, bl. a. att barnet för sin försörjning skall vara beroende av den försäkrade. För att bampension skall utgå krävs att barnet är ogift samt att det är under 18 år eller är högst 21 år och heltidsstudeiar. Pension utgår också till barn som är arbetsoförmöget om arbetsoförmågan inträffat innan barnet fyllde 22 år.

Förtidspension(disability insurance benefit) kan —efter en karenstid om fem månader— utgå till försäkrad under 65 år som är arbetsoförmögen och som vid försäkringfallet skulle ha varit fullt försäkrad om han då fyllt 62 år. Vidare fordras att visst minsta antal intjänandekvartal tillgodoräknats den försäkrade för tiden närmast före pensionsfallet. Med arbetsoförmåga menas en på medicinska grunder konstaterad psykisk eller fysisk oförmåga att utföra varje väsentlig inkomstbringande verksamhet, om oförmågan har bestått eller kan väntas bestå minst 12 månader eller om den sjukdom som är grunden för arbetsoförmågan kan väntas leda till döden.

Under motsvarande förutsättningar som ovan beskrivits för ålderspensio- neringens del kan till förtidspension utgå tilläggsförmåner i form av hustru- pension, makepension och barnpension.

Förmånema inom förtidspensioneringen utgår med motsvarande belopp som gäller för ålderspensioneringen.

Änka eller efterlevande frånskild hustru till den försäkrade kan få rätt till efterlevandepension (survivor*s insurance benefit) i form av antingen änke- pension eller moderspension. Till änkling kan utgå änklingspension eller faderspension.

Berättigad till änkepension (widow's insurance benefit) är änka eller efterlevande frånskild hustru till en avliden fullt försäkrad person, om hon

antingen har fyllt 60 år eller, om hon är arbetsoförmögen, har fyllt 50 år. Var kvinnan yngre vid dödsfallet utgår pension från den tidpunkt då hon uppnår 60 resp. 50 års ålder.

För pension till änka krävs vidare att hon antingen varit gift med den försäkrade under minst nio månader omedelbart före dödsfallet eller har barn tillsammans med honom eller var berättigad till viss annan pensionsförmån månaden innan hon gifte sig med den försäkrade. Om den berättigade är efterlevande frånskild hustru till den försäkrade krävs i stället att hon skall ha varit gift med honom under minst 10 år omedelbart före skilsmässan.

Om änkepension skall utgå till änka resp. efterlevande frånskild hustru till den avlidne före fyllda 60 år krävs, utöver de ovan angivna förutsättningama, att den berättigade uppfyller vissa villkor om arbetsoförmåga, vilka är något strängare än de som gäller för förtidspension samt att denna arbetsoförmåga inträffat senast sju år efter den försäkrades död. Sådan pension utgår efter en karenstid om fem månader.

Änkepensionen utgör lOO % av den avlidnes PIA. Om pensionen tas ut innan den berättigade fyllt 65 år sker emellertid en reduktion av pensionen. Om den berättigade har vårdnaden om den avlidnes barn som är berättigat till barnpension efter honom och som antingen är under 18 år eller arbetsoför- möget, reduceras dock pensionen aldrig under 75 % av den avlidnes PIA.

Om en änka eller efterlevande frånskild hustru inte uppfyller änkepensio- nens ålderskrav eller krav på arbetsoförmåga eller om den avlidne inte var fullt men väl löpande försäkrad, kan i stället för änkepension utgå moderspension (mother's insurance benefit). Förutsättning härför är att den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn som är berättigat till barnpension efter honom och som antingen är under 1 8 år eller arbetsoförmöget. Är det fråga om pension till efterlevande frånskild hustru krävs dessutom att hon själv är moder till barnet.

Moderspension utgör 75 % av den avlidnes PIA oberoende av vid vilken ålder pensionen tas ut.

Om pensionsberättigad änka gifter om sig efter fyllda 60 år är hon trots omgiftet bibehållen sin pensionsrätt efter den avlidne mannen. Ingår hon nytt äktenskap före denna ålder upphör emellertid pensionsrätten. Är det fråga om efterlevande frånskild hustru gäller detta oberoende av vid vilken ålder det nya äktenskapet ingås. Rätt till efterlevandepension som sålunda fallit bort återupplivas om det nya äktenskapet upplöses.

Efterlämnar den försäkrade änkling kan denne bli berättigad till änklings— pension (widower*s insurance benefit) resp. - på grundval av ett domstolsbe- slut år 1975 —faderspension (father”s insurance benefit). Förutsättningama för sådan pension motsvarar, enligt vad som fastslagits av USA:s högsta domstol år 1977, de som gäller för änkepension och moderspension. Även i fråga om förmånemas storlek är reglerna i princip desamma.

Till skillnad från vad som gäller efterlevande frånskild hustru kan pensionsförmåner inte utgå till efterlevande frånskild make.

Barn till avliden förälder som var antingen fullt eller löpande försäkrad vid dödsfallet är, under samma förutsättningar som ovan beskrivits för bampen- sion till barn till ålders- eller förtidspensionerad förälder, berättigad till barnpension (child”s insurance benefit) efter den avlidne. Sådan barnpension utgår för varje barn med 75 % av den avlidnes PIA.

Till en avliden fullt försäkrad persons föräldrar som fyllt 62 år kan utgå föräldrapension (parent's insurance benefit) om föräldern för sin försörjning till minst hälften var beroende av den avlidne. Är enbart en förälder berättigad till pension utgår denna med 82,5 % av den avlidnes PIA. Om båda föräldrarna är berättigade till pension utgör denna för envar av föräldrarna 75 % av den avlidnes PIA.

Då en fullt eller löpande försäkrad person avlider kan slutligen utgå ett engångsbelopp (lump-sum death payment) till den avlidnes änka eller änkling. Om sådan berättigad inte finns utbetalas i stället ett motsvarande belopp till kostnaderna för begravning av den avlidne.

Pensionsförsäkringen finansieras genom avgifter (taxes) från — till lika delar — arbetsgivaren och _den anställde samt från egenföretagare. Försäkringen är ”uppbyggd som ett fördelningssystem. De intäkter som inte åtgår till löpande förrnånsutbetalningar avsätts i en särskild fond.

Förmåner som utbetalas från den allmänna federala pensionsförsäkringen är undantagna från skatteplikt.

Reformarbete

I ett utslag den 2 mars 1977 fastslog USA:s högsta domstol det vara stridande mot författningen att, såsom var fallet, socialförsäkringslagstiftningen före- skrev att en äkta man var tvungen att visa att han var ekonomiskt beroende av sin hustru för att bli berättigad till make- eller änklingspension, medan en hustru förutsattes vara ekonomiskt beroende av sin make och således inte behövde visa detta för att kunna få hustru- eller änkepension. I enlighet med detta utslag tillämpas härefter inte dessa bestämmelser. Pension utges således numera till både man och kvinna utan beroendeprövning (dependency test).

Med anledning av högsta domstolens beslut förelade president Carter i maj 1977 kongressen ett lagförslag innebärande bl. a. att beroendeprövning skulle äga rum så snart fråga uppkom om rätt till förmåner för make, oberoende av om den som gjorde anspråk på förmånen var man eller kvinna. Beroende- prövningen skulle innebära att makeförmåner skulle utgå endast om den make som gjorde anspråk på pensionsförmåner haft en inkomst som inte överstigit den andra makens under de tre år som närmast föregått pensionsfallet.

Presidentens lagförslag godtogs emellertid inte av kongressen. Denna begärde i stället att socialministem skulle framlägga förslag om hur beroen- derekvisitet kunde avskaffas och hur könsdiskriminen'ngen i socialförsäk— ringslagstiftningen kunde elimineras.

I februari 1979 framlade dåvarande socialministem det begärda reformför- slaget. Betänkandet, som bär namnet Social Security and the Changing Roles of Men and Women, innehåller inga lagförslag utan har mer karaktären av ett principbetänkande. I detta uppställs två olika alternativ till genomgripande förändringar: dels "Earnings sharing”, dvs. uppdelning mellan makar av pensionsrättigheter som intjänats under äktenskapet, dels ”Double-decker benefit structure”, vilket innebär ett system med en för alla lika hög grundnivå som byggs på med inkomstrelaterade pensionsförmåner.

Inledningsvis redogörs i betänkandet för den kritik som under senare tid framförts mot utformningen av pensionsförmåner till makar inom den

allmänna pensioneringen i USA. Därvid anförs bl. a. att det sätt varpå den berättigade personkretsen bestämts skall ses mot bakgrund av det dåvarande amerikanska familjemönstiet — livsvariga äktenskap, i vilka kvinnan enbart var hemmafru och mannen stod för den ekonomiska utkomsten. Dessa traditionella roller i äktenskapet är, framhålls i betänkandet, inte längre så typiska. Andelen gifta kvinnor som förvärvsarbetar har ökat och kan antas fortsätta att växa. Även om allt fler kvinnor förvärvsarbetar, är det dock fortfarande så att majoriteten inte arbetar när deras barn är mycket små. Även den stigande skilsmässofrekvensen, anförs vidare, har bidragit till förändring- en av könsrollerna genom att många frånskilda kvinnor nödgas ta eget arbete för att klara sin och sin familjs försörjning. Vidare sägs att allmänhetens uppfattning om rollerna i familjen har förändrats. Kvinnor accepteras i allt större utsträckning som jämbördiga parter i äktenskapet och de uppfattar själva sin situation så att de har en verklig valmöjlighet mellan förvärvsarbete och arbete i hemmet.

Som ett resultat av nämnda förändringar har intresset för kvinnornas situation i socialförsäkringshänseende ökat. En central fråga är härvid, uttalas i betänkandet, huruvida det system med avhängiga pensioner som byggts upp för årtionden sedan fortfarande skall gälla. Många anser att socialförsäkringen bör ändras så att den anpassas till de uppfattningar om kvinnans ställning i hemmet och i arbetslivet som vuxit fram. Den skilda behandlingen av män och kvinnor i socialförsäkringshänseende tar sig främst uttryck i den omständig- heten att gifta kvinnor vid ålderdom och invaliditet i allmänhet är hänvisade till pensionsförmåner som är avhängiga av mannens pensionsrättigheter, medan män i motsvarande situation oftast uppbär egenpensionsförmåner. Med utgångspunkt härifrån pekas i betänkandet på ett antal problem som hänger samman härmed.

Till lösande av dessa problem anvisas i betänkandet olika förslag till ny reglering av efterlevandepensioneringen. Det är härvid främst fråga om dels två genomgripande alternativa reforrnförslag (Eamings sharing och Double- decker benefit structure), dels ett antal begränsade ändringsförslag.

Den grundläggande tanken bakom förslaget till inkomstdelning (Eamings sharing) är att varje make bör ha ett eget socialförsäkringsskydd, eftersom makarna är likställda parter i äktenskapet och båda bidrar till familjens försörjning. Eftersom båda makama skulle få rätt till egenpension, skall inte vidare utgå hustrupension eller makepension grundad på att viss ålder uppnåtts. Inte heller skall utgå familjepension till vuxen efterlevande grundad på att den efterlevande är arbetsoförmögen eller har uppnått viss ålder. I de fall avhängiga pensioner även fortsättningsvis skall utgå skall dessa utges till man och kvinna på lika villkor och med lika belopp.

Inkomstdelning innebär att socialförsäkringsskyddet för vardera av två makar baseras på makens egna inkomster under tiden före äktenskapet samt på hälften av makarnas sammanlagda inkomster under den tid de varit gifta.

Då äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller då endera maken uppnår 62 års ålder skall makarnas pensionsgrundande inkomster under den tid äktenskapet varat läggas samman och delas i två lika stora delar. Då det senare blir aktuellt att utbetala pensionsförmåner till en av makarna skall dessas storlek beräknas dels på hela den egna pensionsgrundande inkomsten före

äktenskapets ingående, dels på vederbörandes hälft av makarnas sammanlag- da pensionsgrundande inkomster under äktenskapet.

Då äktenskapet upplöses genom ena makens död skall den efterlevande tillgodoräknas 80 % av makarnas sammanlagda genomsnittliga årsinkomst under den tid äktenskapet varat. Dock skall den efterlevande alltid tillgodo- räknas minst 100 % av den högst avlönade makens genomsnittsinkomst under äktenskapet. Den sålunda justerade pensionsgrundande inkomsten skall sedan — tillsammans med den efterlevandes inkomster före äktenskapet resp. efter dödsfallet — ligga till grund för beräkningen av den efterlevandes ålders- eller förtidspension, som om den vore dennes egen pensionsgrundande inkomst. Emellertid får den efterlevande inte för något år tillgodoräknas inkomst som ligger över det för resp. år gällande taket. För beräknande av förmåner för unga efterlevande—bam och efterlevande make med vårdnad om barn — samt för arbetsoförmögna skall inte göras någon inkomstdelning mellan makar i äktenskap som var bestående vid pensionsfallet. Sådana förmåner skall i stället grundas på samtliga den avlidnes resp. arbetsoförmögnes intjänade pensionsrättigheter plus eventuella rättigheter som härstammar från den pensionsberättigades tidigare äktenskap.

För de olika pensionskategoriema skulle ett genomförande av inkomstdel- ningsprincipen innebära följande.

Då en av makarna uppnår 62 års ålder uppdelas makarnas sammanlagda inkomster under de år äktenskapet varat och vardera maken tillförs hälften. Ålderspensionen utgår därefter såsom egenpension. Tilläggsförmån i form av barnpension utgår på samma sätt som f. n. Till försäkrads make under 62 år utgår makepension, om maken i sin vårdnad har barn som är under 7 år eller handikappat och för vilket den försäkrade är berättigad till barnpension. Pensionen beräknas på samma sätt som f. n., dvs. den utgör 50 % av den försäkrades PIA.

Efter avliden försäkrad utgår barnpension enligt samma regler som f. n., dock med det undantaget att pension till barn som är arbetsoförmöget eller under 18 år utgår med 100 % av den avlidnes PIA i stället för med 75 % som enligt nu gällande bestämmelser. Om det finns mer än ett barn i familjen får barnen dela lika på ett belopp som utgör 100 % av den försäkrades PIA för det första barnet och 50 % härav för ettvart av de övriga barnen.

Till efterlevande make eller efterlevande frånskild make som har vårdna- den om barn, som antingen är invalidiserat eller under 7 år och som är berättigat till barnpension efter den avlidne, utgår makepension med 50 % (sänkning från nuvarande 75 %) av den avlidnes PIA. Till efterlevande make under 62 år skall generellt utgå anpassningsbidrag (adjustment benefit) under ett år med 100 % av den avlidnes PIA oberoende av förekomst av barn. Då anpassningsbidrag utgår skall inte samtidigt kunna utgå makepension.

Förtidspension utgår enligt i huvudsak samma regler som f. n. Till den förtidspensionsberättigades barn och make utgår barnpension och makepen- sion under samma förutsättningar som vid ålderspension.

Det alternativa förslaget om ett tvåskiktssystem (Double-decker benefit structure) innebär att pensionsförmånema byggs upp i två skikt (tiers). Skikt 1 skall garantera ålders-, efterlevande- och invaliditetsskydd åt alla som sedan minst ett år är bosatta i USA oberoende av om de intjänat pensionsrättigheter eller inte. Pensionen inom skikt 1 skall därvid utgå med ett enhetligt belopp om

$ 122 per månad. vilket motsvarar ”minimum PIA”. Skikt 11 skall anknytas till den försäkrades intjänade pensionsrättigheter och utgå med 30 % av AIME. Förmånema från skikt I skall anknytas till löneutvecklingen i USA, medan förmånerna från skikt 11 skall vara enbart värdesäkrade. Finansiering- en av pensioner från skikt 1 skall ske av statsmedel, medan pensioner från skikt 11 skall finansieras genom socialförsäkringsavgifter.

Eftersom alla i USA bosatta personer får rätt till en grundpension från skikt 1 kan, anförs i betänkandet, flertalet av de avhängiga pensionsförmånema avskaffas. Sålunda skall inte längre utgå hustrupension, makepension, änkepension eller änklingspension grundade på att viss ålder uppnåtts eller på att den efterlevande blivit arbetsoförmögen. Förmåner av detta slag skall utges endast då make eller efterlevande make har vårdnaden om barn som är invalidiserat eller under 7 år. Föräldrapension skall inte längre utgå. Avhängiga pensionsförmåner i övrigt skall finnas endast i form av bampen- sion — till barn till avliden försäkrad eller såsom tilläggsförmån till ålders- och förtidspension — samt i form av ett anpassningsbidrag till änka och änk- ling.

Även tvåskiktssystemet skall innefatta regler om inkomstdelning vid skilsmässa och överföring av pensionsrättigheter vid äktenskaps upplösning på grund av dödsfall på samma sätt som föreslagits för inkomstdelningsalter- nativet. Det skall dock gälla endast vid beräkning av förmåner inom skikt II. Härigenom avser man att skydda frånskilda resp. efterlevande makar som inte intjänat egna pensionsrättigheter och som därför i annat fall vore hänvisade endast till förmåner från skikt 1.

Utöver de två nu redovisade genomgripande alternativa ändringsförslagen framläggs i betänkandet ett antaljörslag till begränsade reformer. Dessa skulle inte innebära några större ingrepp i den gällande lagstiftningen. En eller flera av de föreslagna ändringarna skulle kunna antingen utgöra alternativ till de mer omfattande ingrepp som inkomstdelnings- resp. tvåskiktssystemet skulle innebära eller ses som tillfälliga lösningar till dess enighet nåtts om ett nytt socialförsäkringssystem. I detta sammanhang föreslås bl. a. att det införs möjlighet för hemmamakar att intjäna egenpensionsförmåner grundade på värdet av det arbete de utför i hemmet. Det framhålls i betänkandet att man härigenom skulle kunna avskaffa de avhängiga pensionerna och ersätta dessa med egenpensioner för hemmamakar. Man skulle också eliminera effekterna i pensionshänseende av att många kvinnor periodvis är borta från förvärvslivet för att vårda barn.

Spörsmålet om eliminerande av könsmotiverade skillnader i pensionssys- temet harbehandlats även av en särskild kommitté, 1979 Advisory Council on Social Security. Kommitténs rapport, Social Security Financingana' Benefts. överlämnades i december 1979 av socialministem till kongressen.

Enligt kommitténs uppfattning är det mest lovande alternativet, då det gäller att undanröja skillnaderna mellan män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen, att införa ett system med inkomstdelning. Kommittén vill dock inte förorda ett rent inkomstdelningssystem eftersom det med ett sådant skulle följa vissa nackdelar. Det förslag kommittén framlägger innebär därför införandet av en modifierad inkomstdelning. Modifieringen innebär för det första att en efterlevande make får tillgodräkna sig 100 % av makarnas sammanlagda under äktenskapet intjänade pensionsgrundande inkomster.

För det andra innebär modifieringen att, om den av makarna som intjänat störst pension blir berättigad till ålders- eller invalidpension före den andre, den förstnämnde makens pensionsförmåner skall beräknas på hans egna pensionsgrundande inkomster och inte på hälften av makarnas sammanlagda inkomster. Inte förrän även den andra maken blir pensionsberättigad skall i sådant fall inkomstdelning ske. Skulle den make som har intjänat lägst pension bli pensionsberättigad först skall emellertid inkomstdelning ske genast.

Kommittén tar också till behandling upp förslaget om ett tvåskiktssystem men finner att så allvarliga invändningar kan riktas häremot att kommittén avvisar tanken på ett sådant system. Inte heller anser sig kommittén kunna förorda en ordning där hemmamake ges möjlighet till intjänande av pensions- rättigheter grundade på värdet av arbete i hemmet.

Såvitt är bekant för pensionskommittén har förslagen i de nämnda betänkandena ännu inte lett till lagstiftning.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.

45.

47.

49. 50. 51 . 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61 .

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. 5. Ny arbetstid-slag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. 5. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. I. Datateknik i processindustrin. I. Inrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju

. Film och TV i barnens värld. U.

. Industrins datorisering. A.

Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U.

Omprövning av samvetsklausulen. Kn. Internationellt patentsamarbete III. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U.

Socialförsäkringens datorer. S. Bra daghem för små barn. 5. Omsorger om vissa handikappade. S. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag- förslag, specialmotiveringen S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. |. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd II. 8. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. De internationella investeringarnas effekter. I. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text—TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffäran. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. |. Video. U. Bibeln. Nya testamentet. U. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. Datateknik i industriproduktionen. I. Kooperationen i samhället. I. Familjepension. S.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubeffären. [48]

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård inför SO-talet. l. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18]

Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24]

Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35] Pensionskommittén. 1. Familjepension. [61]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]

Ekonomidepartementet Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44]

Budgetdepartementet

Företags obestånd ||. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskerutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier — text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Jordbruksdepartementet

Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso— och sjukvård. [57]

Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. (4113. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38]

Bostadsdepartementet Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i industriproduktionen. [59] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperationsutredningen. 1. Kooperativa företag. [54] 2. Koope- rationen i samhället. [60]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52] Stockholms kommunala styrelse. [53]

m _ & leel'Forlag ISBN 91-30-06291-7