1953. ÅRS LÄKEMEDELSKOMMITTE

Stockholm 1959

• Sida 3
•  Original

Statens oil'entliga utredningar 1959 Kronologisk förteckning

1; Statligt stöd till jordbruketsflnre rationalllerlng Idun. 164 5. Jo.

2. Filmatöd och biografnöjeukatt. Idun. 153215".

3. Preliminär nationalbudget för år 1959. Marcus. V + 131 s. Pl.

4. Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t lzstatsrådet och regeringsrätten. Idun. 485 :. Ju.

5. Läkemedelsförsörjningens organisation. Idun. 304 s. 1.

. & klld t kort e an ves, är t ckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyn- Anm Om s rs ryc , gl ry - eckleslastlkdeparte- nelsebokstäverna till det departement. under vilket utredningen avgivits. t. ex. E. mentet. Jo. — jordbruksdepartementet.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1959:5

Inrikesdepartementet

LÄKEMEDELS- FÖRSÖRJNINGENS ORGANISATION

BETÄNKANDE AVGIVET AV

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1953 tillkallade då- varande Statsrådet Hedlund den 5 juni samma år undertecknade, profes- sorn R. Woxén och f. d. överdirektören H. V. B. Älmeby, att såsom ut- redningsmän inom inrikesdepartementet biträda med översyn av förslag rörande läkemedelsförsörjningen, avgivna dels av 1946 års läkemedels- utredning, dels av vissa remissinstanser, och därjämte företaga utredning av hithörande frågor.

Såsom sakkunniga att på kallelse av utredningsmännen deltaga i över- läggningar med dessa förordnades den 30 juni 1953 dåvarande ordföran- den i Sveriges farmacevtförbund, legitimerade apotekaren S. F. B. Arvids- son, verkställande direktören i Apotekarnes Droghandel AB (ADA) C. R. Blomstedt, styrelseledamoten i Läkemedelsindustriföreningen, exportche- fen hos AB Ferrosan, medicine licentiaten E. G. Ehrenberg, förste provin- sialläkaren E. E. Folkeson, dåvarande ordföranden i Apotekarsocietetens direktion apoteksinnehavaren N. I. Gabrielsson, riksdagsmannen N. A. Lars- son, Östersund. riksdagsmannen N. H. Tb. Larsson, Högsby och f. d. sjuk- husdirektören K. G. K. M. Tham samt den 9 oktober 1953 dåvarande ord- föranden i Apoteksteknikerförbundet, numera ombudsmannen i samma förbund fröken Mimmi Åkerlund. Sedan Larsson i Östersund avlidit den 29 december 1953 och Tham den 2 april 1954, förordnades den 11 maj 1954 i deras ställe riksdagsmannen, numera dråtseldirektören G. L. Andersson och apotekaren vid Göteborgs sjukhusdirektion C. G. Sjöblom att vara sak- kunniga. Sedan Gabrielsson på grund av sjukdom avsagt sig sakkunnige- uppdraget förordnades i hans ställe den 7 februari 1955 dåvarande vice ordföranden i Apotekarsocietetens direktion, apoteksinnehavaren G. 0. Sjöberg som sakkunnig. Sedan även Sjöberg på grund av sjukdom begärt entledigande från uppdraget, erhöll ledamoten av Apotekarsocietetens di- rektion, apoteksinnehavaren S. F. Erixon den 11 mars 1957 förordnande som sakkunnig. Efter det att Arvidsson erhållit apoteksprivilegium och av denna anledning begärt befrielse från uppdraget i kommittén, förordnades såsom sakkunnig i hans ställe den 26 september 1957 ombudsmannen i Sveriges farmacevtförbund, legitimerade apotekaren S. V. Wester.

Den 4 juli 1953 förordnades dåvarande kanslisekreteraren i handelsde- partementet B. S. Eketorp att vara sekreterare åt utredningen. Att i Eke- torps ställe tjänstgöra som sekreterare förordnades den 31 maj 1954 då-

• Sida 4
•  Original

varande förste byråsekreteraren i kontrollstyrelsen numera direktören K. A. 0. Lundberg. Såsom biträdande sekreterare åt utredningen förordna- des den 11 december 1953 civilekonomen A. G. Mattson.

Utredningen har antagit benämningen 1953 års läkemedelskommitté. För utförande av specialutredning angående läkemedelsgrosshandeln har kommittén efter erhållet bemyndigande anlitat professorn i distributions— ekonomi och administration vid handelshögskolan i Göteborg, Ulf af Trolle. För det tekniska arbetet i samband med en enkät till landets provinsiallä- kare har kommittén efter vederbörligt bemyndigande anlitat marknadsun- dersökningsföretaget Lindberg & Neuman. För övriga utredningar har Apotekarsocieteten i stor utsträckning lämnat sakuppgifter samt även bistått med sammanställning och viss bearbetning härav. Såväl droghandelsföre— tagen som läkemedelsindustrierna har likaså beredvilligt lämnat erforder- liga sakuppgifter.

I anledning av remisser har kommittén avgivit yttranden till Kungl. Maj:t dels den 1 februari 1954 över ett av generaldirektören Åke Natt och Dag som särskild utredningsman avgivet förslag till utformning av den s. k. läke- medelsreformen,

dels den 15 juli 1954 över ett av medicinalstyrelsen avgivet förslag till kungörelse angående antagning och praktisk utbildning av farmacie stu- derande,

dels den 27 maj 1955 över en av styrelsen för Apotekarkårens kreditkassa gjord framställning om utlåning till kassan av vissa medel ur fonden för apo- teksinnehavares pensionering,

dels den 14 maj 1956 över ett av 1946 års läkemedelsutredning i dess andra betänkande (SOU 1955: 44) avgivet förslag till läkemedelsförordning,

dels den 16 februari 1957 över en framställning från Apotekarsocieteten och Sveriges Farmacevtförbund 0111 ändrade bestämmelser angående pensio- nering av apoteksinnehavare m. fl.,

dels ock den 1 maj 1957 över en framställning från Apotekarsocietetens direktion angående tillämpningen under år 1957 av apotekens avgiftssystem.

Kommittén har dessutom den 10 juni 1954 till medicinalstyrelsen avgivit yttrande över förslag till grunder för låkemedlens prissättning, framlagt av en av styrelsen tillsatt kommitté, den s. k. medicinaltaxekommittén.

Efter fullgjort uppdrag får kommittén härmed vördsamt överlämna sitt betänkande Läkemedelsförsörjningens organisation.

Av de sakkunniga har herrar Blomstedt, Ehrenberg, Erixon, Folkeson och Wester samt fröken Åkerlund var för sig eller gemensamt avgivit vissa sär- skilda yttranden, vilka fogats till betänkandet.

Stockholm den 6 maj 1959.

R. Woxén H. Älmeby

/K. A. Landberg / G. Mattson

• Sida 5
•  Original

1. Självständiga apotek

2. Filialapotek . .

3. Filialapotek av förenklad typ . . .

4. Läkemedelsförråd, medicinlådor och kommissionärer .

Apotekens öppethållande, nattjänst m.m. . .

Förbättring av läkemedelsförsörjningen på vissa orter. .

Kommitténs undersökning angående landsbygdens läkemedelsförsörjningu Tidigare överväganden beträffande apoteksväsendets distributionsverk— samhet. Kommitténs överväganden och förslag.

1. Allmänna synpunkter.

2. Förslag

V. Apotekens avgiftssystem .

Det nuvarande avgiftssystemet .

1. Konstruktion .

2. Underlag för avgiftsberäkningen . . . . . . . .

Kommitténs undersökningar beträffande det nuvarande avgiftssystemets ekonomiska konsekvenser. .

1. Analys av driftsresultaten under år 1956 för samtliga apotek.

waeww—

VI. Sjukhusens läkemedelsförsörjning . .

Bakgrunden till nuvarande förhållanden. Organisationen för sjukhusens läkemedelsförsörjning. . 1. Grundläggande bestämmelser.

2. Sjukhusapotek .

3. Centralförråd. . .

4. Avdelnings- respektive sjukhusförråd.

Sjukhusleveransernas omfattning .

Prissättningen vid sjukhusleveranser. . . . . Fördelning av sjukhusleveranserna mellan olika apotek. Sjukhusleveransernas betydelse för apotekens ekonomi Sjukhusapotekens ställning .

44 45 46 48 49 53 56

62 64 64 65

71 71 72

76 76 83 91

. 102 . 104 . 111 . 111 . 113 . 119

126 131

. 134

. 140

. 140

. 140 . 140 . 140 . 141 . 142

. 142 . 143 . 145 . 145 . 147

• Sida 7
•  Original

Kap.

Kap.

A. B.

Kommitténs överväganden och förslag. . 1. Frågans tidigare behandling.

2. Olika synpunkter på sjukhusens lakemedelsforsorjnmg .

3. Förslag

4. Övergångsbestämmelser vid ändrat huvudmannaskap för sjukhusapo— . 155 . 156

tek. . 5. Inom kollektivet kvarstående sjukhusapotek.

VII. Industriell Iäkemedelstillverkning .

Den enskilda läkemedelsindustrien. . Uppkomst och utveckling.

Nuvarande struktur. . Vissa av läkemedelsindustriens kostnader . Läkemedelsprisnivån . Tidigare förslag. .

. Kommitténs överväganden och förslag . CO-verksamheten

Bakgrunden till ACO-verksamhetens uppkomst Verksamhetens omfattning. . . . . Administration m.m.

Kalkylering och prissättning.

Verksamhetens förutsättningar .

ACO— —preparatens ställning i kontrollhänseende. . Kommitténs överväganden och förslag . .

msgwewpr>uawewNH

VIII. Läkemedelsgrosshandeln .

Inledning.

Översikt beträffande nuvarande förhållanden. 1. Vissa bestämmelser .

2. Varusortimentet .

De nuvarande droghandelsföretagen Omsättning och personal . . . . Kostnader för försäljningen till apotek . . .Droghandelns konkurrensförhållanden. idigare förslag beträffande droghandeln.

. 1912 års apotekskommitté. . Statsrevisorerna år 1930 . . Apotekssakkunniga av år 1931. . 1946 års läkemedelsutredning

uhwmuegagngxgp

droghandeln. . Förhållandena i Norge. Kommitténs undersökningar beträffande droghandeln. 1. Inledning

Kommitténs undersökning beträffande droghandelns orderstruktur

2. 3. Särskild undersökning beträffande droghandeln 4 Professor Ulf af Trolles sammanfattning av sin utredning angående de ekonomiska konsekvenserna av en centralisering av droghandeln. . 212

. Vissa bestämmelser om fabriksmässig tillverkning av läkemedel

Tidigare avgivna förslag beträffande organisationen

. Remissyttranden över 1946 års läkemedelsutrednings förslag beträffande . 199 . . 200 . . 206 . . 206 . 206

. 151 . 151 . 152

153

. 157

. 157 . 157 . 158 . 158 . . 161 . 163 . . 167 . 167 . 169 . 169 . 170 . 174 . 174 . . 176 . 176 . 177

182

. 191

. 191

. 192 . . 192 . 192 . 193 . 194 . 195 . 196 . . 197 . . 197 . 198 . 198

198

210

• Sida 8
•  Original

1. Allmänna överväganden. . . . 221

2. Möjligheter att åstadkomma samhällsekonomiskt bättre förhållanden inomdroghandeln........................224 3.Kommitténsförslag.......................230 Kap. IX.Övrigafrdgor........................234 A. Apoteksväsendets pensionsfonder och pensioneringsbestämmelser. . . . 234 1. Pensionsfonderna. . . . . . . . . . ....... . . . . . 234 2. Pensioneringsbestämmelserna. . . . . . . . . . . . . . . . . 235 3. Kommitténs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . 237 B. Tillverkning av officinella läkemedel. . . . . . ..... . . . . . . 238 1. Begreppet officinella läkemedel. . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 2. Tillverkningens omfattning och struktur . . . . . . . . . . . . . 239 3. Kommitténs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . 241 C. Kommunala bidrag till apotekslokaler. . . . . . . . . . . . . . . . 244 D. Finansieringsfrågan vid övertagande av apotek. . . . . . . . . . . . 247 1. Nuvarande förhållanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . 247 2. Kommitténs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . 248 Kap. X.Sammanfattning......................250

Särskilda uttalanden

HerrBlomstedt............................262 HerrEhrenberg............................263 Herrar Erixon, Folkeson och Wester samt fröken Åkerlund . . . . . . . 264 Herrar Erixon och Wester samt fröken Åkerlund . . . ..... . . . . 266 HerrSjöblom............................270 Bilagor

Förslag till instruktion för apoteksnämnden. . . . . . . . . . . . . . . 272

Förslag till avtal mellan staten och apotekarsocieteten angående ianspråk- tagande av vissa fondmedel för igångsättande och drivande av särskilt tillverkningsföretag för läkemedel inom apoteksväsendet. . . . . . . . 274

Förslag till bolagsordning för Aktiebolaget ACO . . . ..... . . . . 276

Förslag till avtal mellan staten och apotekarsocieteten angående ianspråk- tagande av vissa fondmedel för igångsättande och drivande av särskilt _ företag för partihandel med läkemedel m.m. inom apoteksväsendet . . 278 Sammanställning av 1956 års resultat för samtliga apotek (utom apotek med distriktslaboratorium) med kommitténs förslag till nytt avgiftssystem till— lämpat på dessa resultat . . . . . . . . . . . . . . . 279

• Sida 9
•  Original

KAPITEL I

Utredningsuppdraget

Den 20 mars 1953 hemställde dåvaran- de chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två utred- ningsmän för att inom inrikesdeparte- mentet biträda med dels översyn av de förslag rörande läkemedelsförsörjning- en som avgivits av 1946 års läkeme— delsutredning i dess första betänkande ( SOU 1951:34 ) och av apotekarorga- nisationerna, dels utredning av härmed sammanhängande frågor, och anmälde samtidigt till statsrådsprotokollet di- _;ektiv för utredningsuppdraget.

1946 års läkemedelsutredning hade till huvuduppgift att företaga en allmän översyn av läkemedelsförsörjningen och framlägga förslag till åtgärder som kun- de leda till billigare läkemedel utan att man eftersatte säkerhets- och kvalitets— synpunkterna och allmänhetens an- språk på snabb och bekväm tillgång till behövliga läkemedel. Enligt läkemedels- utredningens direktiv omfattade utred- ningens uppdrag samtliga led i läke- medelsförsörjningen, men det framlag- da förslaget avsåg reformer praktiskt taget uteslutande inom apoteksledet. Ut- redningen föreslog att samtliga apotek skulle sammanföras till ett statligt bo- lag, och man förutsatte att detta bolag skulle få en så stark ställning inom läkemedelsförsörjningen — bl. a. genom att det allmänna kunde utöva inflytan- de över prissättningen även inom läke- medelsgrosshandeln och läkemedelsin- dustrien _— att det beträffande dessa

led kunde vara tillräckligt med viss statlig inspektion och kontroll. Två le- damöter av utredningen ansåg dock att även droghandeln borde förstatligas.

Det övervägande antalet remissinstan- ser avstyrkte förstatligande av apoteks- väsendet och förordade i stället par- tiella reformer inom ramen för den be- fintliga organisationen. Medicinalsty- relsen och apotekarnas organisationer utvecklade i sina yttranden närmare frågan om på vad sätt partiella refor- mer kunde tänkas ske. Apotekarnas or- ganisationer ingav därjämte den 25 april 1952 ett något mera utförligt för- slag till reformer. För egen del anförde departementschefen härom följande:

»Ehuru såsom nyss nämnts en icke ovä- sentlig rationalisering inom apoteksväsen— det ägt rum, särskilt under senare år, sy- nes det obestridligt, att detta alltjämt kän— netecknas av åtskilliga brister. För en be- dömning av möjligheterna att avhjälpa dessa brister med partiella reformer ger läkemedelsutredningens betänkande icke tillräckligt underlag. Apotekarnas organi- sationer har — såsom läkemedelsutred— ningen förutsatte kunde komma att ske — framlagt ett förslag till vissa reformer på läkemedelsförsörjningens område, vilket är avsett att utgöra ett alternativ till den av läkemedelsutredningen förordade omorga- nisationen av apoteksväsendet. Detta mot- förslag är emellertid föga detaljerat och kräver därför komplettering i vissa hän— seenden.»

I direktiven uttalades vidare att ut- redningsmännen borde förutsättnings- löst pröva och mot varandra väga då redan framlagda och eventuellt seder-

• Sida 10
•  Original

mera under utredningsarbetet framkom- na förslag. Som allmän målsättning för utredningen gällde att läkemedelskost- naderna skulle hållas på lägsta möjliga nivå utan eftersättande av säkerhets- och kvalitetssynpunkterna och allmän- hetens skäliga anspråk på snabb och bekväm tillgång till behövliga läkeme— del.

Vissa i utredningsarbetet centrala problem berördes närmare av departe- mentschefen. Beträffande apoteksväsen- dets Iedning anfördes följande:

»Vid sina överväganden av möjligheterna att genom partiella reformer inom nuvaran- de apotekssystem vinna det med utredning- en avsedda syftet bör utredningsmännen särskilt uppmärksamma frågan om att till- skapa ett centralt organ, i vilket det all- männa bör äga ett avgörande inflytande, för handhavande av vissa apotekskollekti— vets gemensamma angelägenheter. Ett så- dant organ kunde tänkas få till uppgift bl. a. att främja rationaliseringsarbetet inom apoteksväsendet, att föreslå lämpliga åtgärder med syfte att minska distribu- tionskostnaderna, att uppmärksamt följa prisutvecklingen på råvaror och läkemedel, såväl på den inhemska marknaden som världsmarknaden, samt att hos Kungl. Maj:t föreslå vidtagandet av erforderliga åtgär- der. Det bör prövas, om här antydda för- stärkning av apotekskollektivets ledning lämpligen kan åstadkommas genom att det allmänna blir direkt företrätt i apotekar- organisationens centrala organ.»

Frågan huruvida apotekens avgifts- system var lämpligt utformat och i synnerhet om systemets konstruktion kunde motverka apoteksinnehavarnas intresse av rationaliseringsåtgärder bor- de undersökas.

Beträffande sjukhusens läkemedels- försörjning anfördes i direktiven:

»Frågan om hur sjukhusens läkemedels- försörjning lämpligast bör ordnas bör stu- deras av utredningsmännen. I samband härmed bör de undersöka behovet av sjuk- husapotek samt pröva om sådana apotek, då sjukhusens huvudmän så önskar, bör in- rättas i sjukhusförvaltniugarnas regi med möjlighet att kunna inköpa läkemedel ej

blott från andra apotek utan även direkt från läkemedelsindustrien och droghandeln. Önskemålet att sjukhusapoteken i den ut— sträckning som är möjlig och lämplig gö- res tillgängliga för allmänheten bör beak— tas. Det bör i detta sammanhang uppmärk— sammas, att ett system med sjukhusapotek vid sidan av de till apotekskollektivet knutna apoteken kan komma att erbjuda vissa möjligheter till jämförelser av bl. a. driftsförhållandena.»

Utredningen borde ingående under- söka, om den nuvarande gränsdragning— en mellan apoteksväsendet och läkeme- delsindustrien i fråga om läkemedels- tillverkningen vore ändamålsenlig.

I fråga om systemet med kommunala subventioner vid nyetablering av apo- tek på mindre orter borde övervägas, huruvida subventionerna ifråga skulle kunna slopas utan försämring av lands- bygdens läkemedelsservice.

På ett tidigt stadium av utrednings- arbetet konstaterade kommittén nödvän— digheten av en närmare utredning om landsbygdens läkemedelsförsörjningz Efter särskilt erhållet bemyndigande fö- retog kommittén därför en enkät i den— na fråga till landets samtliga provinsial— läkare. Enkäten innehöll dels mera principiella frågor angående läkarnas inställning beträffande vissa problem inom läkemedelsförsörjningen, dels vis- sa frågor som direkt berörde läkeme— delsförsörjningen inom vars och ens distrikt. Huvudfrågan gällde provinsial- läkarnas uppfattning om möjligheten att förbättra landsbygdens läkemedels- försörjning genom att som komplement till redan befintliga apotek och filial- apotek skapa enklare former av apo- teksinrättningar.

Då en stor del av apotekens drifts- kostnader med nuvarande ordning be- talas centralt av apotekskollektivet, kunde kommittén icke ur den redovis- ning som hos apotekarsocieteten låg till grund för beräkning av apotekens av- gifter utläsa de enskilda apotekens

• Sida 11
•  Original

verkliga resultat. I samarbete med apo- tekarsocieteten företogs därför en när- mare undersökning av de ekonomiska förhållandena på apoteken. Undersök- ningen, som avsåg år 1952, gav vid han- den att anmärkningsvärt stora skillna- der i resultat förelåg apoteken emellan, trots till synes likartade betingelser. Då kommittén emellertid inte ansåg sig böra draga generella slutsatser av för- hållandena under ett enstaka år, beslöts att en förnyad undersökning skulle fö- retagas för ett senare år. Kommittén gjorde därför en ny undersökning för år 1956. Resultaten av dessa undersök- ningar har legat till grund för ingående analyser av de ekonomiska förhållan- den som har betydelse för apotekens avgiftssystem. I samband härmed har även sjukhusapotekens och de övriga till sjukhus levererande apotekens eko— nomiska förhållanden särskilt studerats.

Efter en undersökning angående drog- handelns orderstruktur fann kommit- tén det nödvändigt att närmare utreda de organisatoriska och ekonomiska för- hållandena inom droghandeln. För att erhålla material härför uppdrog kom- mittén efter vederbörligt bemyndigande åt professorn i distributionsekonomi och administration vid handelshögsko- lan i Göteborg, Ulf af Trolle, att verk- ställa en undersökning angående kost- nadsförhållandena i den nuvarande droghandeln jämförd med ett alternativ där droghandelsdistributionen tänktes koncentrerad till ett enda företag. I samband med kommitténs behandling

av nämnda undersökning har vissa upp- gifter införskaffats, dels från droghan- delsföretagen angående inlösningsvärde- na vid ett eventuellt realiserande av den antydda alternativa lösningen av drog- handelns organisation, dels från indu- striföretagen avseende i vad mån deras kostnadsförhållanden m. m. kunde tän— kas bli påverkade vid ett genomförande av det tänkta alternativet med en centra- liserad droghandel.

Kommittén har företagit ett stort an- tal studiebesök vid apotek, sjukhusapo- tek, droghandelsföretag, läkemedelsin- dustrier samt hos Apotekarsocieteten och dess skilda avdelningar. Överlägg- ningar har hållits med bland annat re— presentanter för Apotekarsocieteten, Föreningen Sveriges droghandlare, Lä- kemedelsindustriföreningen samt Rufi, Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier. Därjämte har överläggningar skett med representan- ter för riksnämnden för ekonomisk för- svarsheredskap samt med ledningen för ett sjukhus med sjukhusapotek.

Kommittén har slutligen ansett sig böra skaffa sig kännedom om erfaren— heterna av det i Norge företagna för- statligandet av droghandeln. I detta syfte har uppgifter om de hithörande norska förhållandena införskaffats, dels genom personliga besök och dels ge— nom skriftliga förfrågningar.

Samtliga sakkunniga har varit kal- lade till 17 sammanträden. Vid ytterli- gare 27 sammanträden har en eller fle- ra av dessa närvarit.

• Sida 12
•  Original

KAPITEL II

Läkemedelsförsörjningens nuvarande organisation i huvuddrag

A. Inledning

Ursprungligen ingick beredning av bruksfärdiga läkemedel som ett led i läkekonsten. Efterhand som läkemed- lens antal ökade och framställningen blev mera komplicerad, uppstod ett be- hov av att fördela arbetet mellan läkare och tillredare av läkemedel. Denna se- nare verksamhet övertogs successivt av självständiga yrkesutövare, nämligen apotekarna. Detta inträffade i vårt land under 1500-talet. Under 1600-talet bör— jade ett apoteksväsende i mera verk- lig mening att uppstå. Den första för— fattningsmässiga regleringen av apote- kens verksamhet skedde vid den ti- den. Ännu i slutet av 1700-talet utgjor- des de viktigaste läkemedlen av växt— droger och enklare beredningar av så- dana droger. Framställningen var förbe- hållen apotekarna, vilka utförde all be- arbetning av råvaror och beredning av bruksfärdiga läkemedel.

Omkring år 1800 började man emel- lertid vinna klarhet om de kemiska egenskaperna hos en del av de såsom läkemedel använda naturprodukterna. Senare kunde man med den moderna kemiens hjälp framställa läkemedels- substanser, som i vissa fall till och med visade sig överlägsna de av naturen alstrade produkterna. På detta sätt upp- stod efter hand förutsättningar för en tillverkning av läkemedel i industriell skala.

Initiativen till läkemedelstillverkning i större skala i Sverige togs av apoteks-

innehavare, vilket kan bero på att klara bestämmelser saknades beträffande rätt för andra än apotekare att tillverka lä- kemedel. De två äldsta ännu existerande läkemedelsföretagen har sålunda sitt ur- sprung från apotek.

Även handeln med läkemedel var för- behållen apoteken. Detta gällde icke blott detaljhandeln utan även det som närmast kan karakteriseras som gross- handelns varuanskaffnings- och lager- hållningsfunktioner. Från början im- porterade varje apotek råvaror endast för eget bruk, men så småningom bör- jade några större apotek att sälja dylika varor till andra apotek. Dessa större apotek blev härigenom samtidigt gross- handlare. Det finns ännu grosshandels- företag inom läkemedelsbranschen som på detta sätt uppstått ur apotek.

Genom den år 1913 tillkomna _— med vissa mindre förändringar ännu gällan- de —— apoteksvarustadgan reglerades tillverkningen av läkemedel utanför apoteken, varjämte möjlighet öppnades för andra än apotek att idka grosshan- del med läkemedel.

Det var främst den kemiska indu- strien, som utanför apoteken upptog tillverkning av läkemedel. I början gick emellertid utvecklingen ganska sakta, men under de senaste decennierna har den svenska läkemedelsindustrien ex- panderat kraftigt. Även läkemedels- grosshandeln har visat en kraftig ök- ning av omsättningen.

En utförligare historik beträffande ut-

• Sida 13
•  Original

mailingen på läkemedelsområdet åter- finnes i 1912 års apotekskommittés be- tänkande, del 1, s. 3—94, samt 1946 års läkemedelsutrednings båda betänkanden (SOU 1951:34 s. 54 o. ff. jämte SOU 1955:44 s. 57 o. ff.).

B. Tillverkning

1. Apoteken Såsom inledningsvis antytts skedde ur- sprungligen all tillverkning av läkeme— del på apoteken i direkt anknytning till läkarnas förskrivning vid aktuella sjuk— domsfall. Sådan tillverkning av läke- medel för ett enstaka tillfälle _ t. ex. med anledning av en läkares ordination — kallas inom fackkretsar tillverkning ex tempore (»för tillfället»). Denna till- verkning har successivt minskat och minskningen har varit särskilt påtaglig under de senaste fem åren. I den redovisning av apoteksomsätt— ningens struktur som ges i kap. IV kan utläsas, att extemporetillverkningen år 1957 omfattade 14,5 procent av värdet av apotekens försäljning mot recept (år 1952 var motsvarande siffra 24,7 pro— cent) och ungefär 9 procent av apote- kens totala försäljning (år 1952 14 pro- cent). Apoteksberedningar som visar tendens att ofta återkomma i läkarnas recept kan av apoteken tillverkas ofta i större satser på en gång för försäljning i småposter. Dylik tillverkning kallas lagerberedning. I redovisningen av ex- temporeberedningar ingår sannolikt även en del av det som här kallas lager- beredning, vars storlek ej kan utläsas ur den löpande statistiken. Med utgångspunkt från förutsättning- arna skiljes i den följande framställ— ningen mellan två typer av tillverkning. Den ena typen är sådan tillverkning som måste ske för tillfället eller i endast små serier där tillverkningssatsen räc- ker blott för ett fåtal expeditionstillfäl-

len. Dylik tillverkning kallas i fortsätt- ningen hantverksmässig tillverkning. Den andra typen är sådan tillverkning som lämpligen sker i större serier, var- vid varorna huvudsakligen säljs via åter- försäljare. Dylik tillverkning benämnes industriell tillverkning. Av lämplighets- skäl räknas den tillverkning som utfö- res på ett apotek men säljes via filial- apotek, läkemedelsförråd etc., hörande under det tillverkande apoteket, till den förra typen, alltså hantverksmässig till- verkning. (Samma förhållande gäller för tillverkning på filialapotek och för- säljning via huvudapoteket.) De här givna definitionerna medför, att de va— ror som tillverkas på apotekens s. k. distriktslaboratorier — vad som avses därmed beskrives i det följande _ för försäljning till andra apotek av kommit- tén räknas som industriellt tillverkade.

2. Distriktslaboratorierna

I avsikt att rationalisera tillverkningen av apoteksberedningar beslöt apotekar— societeten år 1945 att landets apotek skulle indelas i cirka 25 distrikt. Inom varje distrikt skulle ett större apotek svara för den tillverkning som man på detta sätt avsåg att koncentrera.

Tillverkningen skedde i regel i apo- tekets vanliga laboratorier, och tillverk- ningsenheten _ som sålunda var en i apoteket ingående del —— kallades dis- triktslaboratorium. Distriktsindelningen gjordes så, att ungefär lika många apo- tek föll på varje distriktslaboratoriums lott. Detta medförde att Stockholm och Göteborg erhöll mer än ett distrikts- laboratorium.

Från början torde en stor del av dis- triktslaboratoriernas hela sortiment ha tillverkats på nästan alla tillverknings- ställen. Efterhand har emellertid en sådan specialisering ägt rum, att ett visst laboratorium koncentrerat sig på

• Sida 14
•  Original

en viss varugrupp eller visst område och andra laboratorier på andra varu- grupper.

Apoteken inom ett distrikt tar i prin- cip hela sitt behov av sådana varor som tillverkas på distriktslaboratorierna från ett laboratorium. Detta medför att dis- triktslaboratorierna tjänstgör både som direktlevererande tillverkare och lager- hållande grossist för övriga laborato- riers tillverkningar.

Distriktslaboratorierna ingår som en del av det apotek som de är knutna till. Vissa planerande och samordnande upp- gifter beträffande distriktslaboratorie- tillverkningen utföres av apotekarsocie- tetens planeringsavdelning. Tidigare be- nämndes motsvarande organ ACO-labo- ratoriet. Större delen av distriktslabora- toriernas varuvolym saluföres med ACO- märket. Detta gäller emellertid i viss utsträckning även andra apoteks till- verkningar.

Distriktslaboratorieverksamheten kom i gång är 1946. Tillverkningen uppgick under det första året till ett värde av 4,5 miljoner kronor uttryckt i apotekens inköpspriser. 1956 års tillverkning hade ett värde av 15 miljoner kronor, likaså uttryckt i apotekens inköpspriser, vil- ket motsvarade ungefär 8 procent av apotekens inköp. Antalet laboratorier uppgick i början av år 1958 till 19 st., av vilka ett var inriktat på finfördelning av droger och kemikalier.

3. Läkemedelsindustrien De varor som tillverkas utanför apote- ken och som helt eller till övervägande del användes som läkemedel får _ med vissa undantag — tillhandahållas endast på apotek och måste därvid i regel vara registrerade hos medicinal- styrelsen. Dylika fabrikstillverkade, för konsumenten bruksfärdiga, läkemedel kallas farmacevtiska specialiteter. Under år 1957 fanns ett 40-tal svenska

tillverkare av farmacevtiska specialite— ter. Ett fåtal av dessa fabriker stod dock för den helt dominerande delen av tillverkningen. I regel är läkemedels— tillverkningen det huvudsakliga för fö- retagen ifråga, men det finns företag där läkemedelsdelen är blott en mind— re del.

Att göra en skarp avgränsning av be- greppet läkemedelsfabrik är ej lämp- ligt. Flera av fabrikerna tillverkar näm- ligen artiklar som ligger utanför läke— medelsområdet, exempelvis sjukvårds- artiklar, näringspreparat, kemiska pre- parat, kemisk-tekniska artiklar etc.

Den svenska läkemedelsindustrien svarar för uppskattningsvis 3/4 av värdet på de specialiteter som säljes via apote- ken. Den återstående delen av speciali- teterna på den svenska marknaden till- verkas av utländska fabrikanter, vilka i Sverige företrädes av ombud.

C. Distribution

1. Läkemedelsindustrien Den svenska industrien säljer i regel sina produkter till grosshandelsföretag inom läkemedelsbranschen för vidare försäljning till apotek, men några fa- briker, av vilka den största är Leo, säl- jer produkterna direkt till apotek. Det största industriföretaget, Astra, har egen grosshandel, Distra, som i stort sett le— vererar endast Astras och dess dotter- bolags varor. Astrakoncernens produk- ter säljes ej genom de övriga grosshan- delsföretagen inom branschen. I några få fall distribueras varor direkt till sjuk- hus från tillverkare.

I de fall industrierna tillverkar varor som gränsar till läkemedlen, sker distri- butionen till stor del via läkemedels- grosshandeln. Dock förekommer även distribution till annan grosshandel och annan detaljhandel.

Den utländska industrien företrädes

• Sida 15
•  Original

av ombud, som sinsemellan kan ha gan- ska olikartad funktion. Vissa är handels- agenter som endast tar upp order för huvudmannens räkning, medan andra importerar varorna i fast räkning och säljer dem vidare i eget namn. Totalt finns för närvarande drygt ett 50-tal ombud för utländska tillverkare av spe- cialiteter. Dessa representerar cirka 130 fabrikanter, varför ombuden i medeltal företräder 2,5 fabrikanter. Det vanligas- te är att ombuden företräder endast en fabrikant, men det finns ett ombud som representerar 13 fabrikanter. Sex fabri- kanter är företrädda av särskilda dot- terföretag i Sverige. Bland ombuden fö- rekommer nio svenska tillverkare av farmacevtiska specialiteter, samtliga fyra läkemedelsgrossister samt tre dotterfö- retag till läkemedelsgrossister.

2. Läkemedelsgrosshandeln Läkemedelsgrosshandeln eller — som den vanligen kallas _— droghandeln be- står av två typer av företag. Den ena typ:: är sertimer'lsdroghandeln, vilken i princip är inriktad på apotekens hela sortiment. Dit hör Apotekarnes Drog- handel (Ada), Vitrum och Kronans Droghandel. Dessa företags möjlighet att tillhandahålla en så stor del av apo- tekens sortiment som möjligt begränsas dock främst av att Leo har egen orga- nisation för distribution direkt till apo- teken och att Astras dotterföretag Distra ensamt levererar Astras varor samt att distriktslaboratorierna själva distribue- rar sina produkter. Eftersom Distras sortiment huvudsakligen är inriktat på moderföretaget som producent, skulle företaget kunna kallas producentdrog- handel. Vitrum och Kronans Droghandel har försäljningen begränsad till apotek me- dan Ada och Distra —— Ada dock nu- mera via dotterföretag även säljer till färghandeln. Sådana varor, för vars

detaljförsäljning apoteken har ensam- rätt — apoteksvaror och första klassens gifter — distribueras därvid helt natur- ligt enbart till apotek.

Marginalen inom läkemedelsgrosshan- deln är ungefär 15 procent på försälj- ningsvärdet.

3. Distriktslaboratorierna Distriktslaboratorierna distribuerar själ- va sina varor till apoteken. Detta gäller i första hand de egna produkterna men dessutom andra laboratoriers varor. Eftersom distriktslaboratorierna delvis är specialiserade beträffande tillverk- ningen, levereras en del av produktio- nen till andra laboratorier för att från dessa levereras till apoteken inom re- spektive distrikt. Genom produktions- fördelningen blir det två distributions- led. De på detta sätt uppkomna leve- ranserna mellan distriktslaboratorierna uppgick år 1956 till omkring 6 miljoner kronor, d. v. s. ungefär en tredjedel av den sammanlagda försäljningens värde uttryckt i apotekens inköpspriser.

aah-HH...

Informationsavdelningen

Anställda

21/2 leg. apotekare 1 kanslibiträde

2 skrivbiträden 1 vaktmästare

Kameralavdelningen

Sektioner Förvaltningssektion Lönesektion Kollektivmedelssektion

Anställda

1 leg. apotekare (kamrer) 23 kansli- resp. kontorsbiträden

laboratorieavdelningen

Sektioner

Biologisk sektion Sektion för beredningskontroll Sektion för råvarukontroll Monografisektion Galenisk sektion Forskningssektion Specialitetsregistersektion Avdelning för preventivmedelskontroll

• Sida 24
•  Original

1 farm. lic. 11 leg. apotekare 1 farm. kand. 12 analysbitr. 4 lab. bitr. 4 skrivbitr. 2 tekn. bitr. 4 diskerskor, städerska 1 djurskötare

Planeringsavdelningen

Sektioner

Statistiksektion Distributions— och emb. sektion Tillverkningssektion Lokal- och inventariesektion Anställda

5 leg. apotekare 6 farm. kand. (receptarier) 4 kontorsbitr.

Totalt utgöres personalen av 93 hel- tidsanställda befattningshavare, därav 22 apotekare, 1 jurist och 1 'civileko- nom.

Inom apotekskollektivets administra— tion finns förutom de nu nämnda av- delningarna ett antal fristående nämn- der och andra organ med speciella upp- gifter. I vissa fall innehåller dessa organ representanter även för andra organi— sationer än apotekarsocieteten.

Apotekarbefordringsnämnden består av fem ledamöter, varav en, ordföran- den, utses av Kungl. Maj:t, två av apo- tekarsocietetens fullmäktige och två av farmacevtförbundets fullmäktige. Sedan ett apotek ledigförklarats och ansök- ningstiden utgått, granskas ansöknings- handlingarna av medicinalstyrelsen. De översändes till nämnden, som har att bland de sökande uppsätta tre på för- slag i den ordning dessa enligt nämn- dens mening bör ifrågakomma till er- hållande av ifrågavarande apoteksprivi- legium. Medicinalstyrelsen översänder därefter handlingarna till Kungl. Maj:t med förord för en av de sökande.

Apotekens löne- och skiljenämnd be- står av fem personer, varav en, ordfö- randen, utses av medicinalstyrelsen, två av apotekarsocietetens fullmäktige och två av farmacevtförbundets fullmäktige. Dess primära uppgift är att avgöra me- ningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och farmacevter i frågor rörande av- talstolkning. Vidare beslutar nämnden i frågor beträffande arvoden för före- ståndarskap för apotek och arvoden till apotekens förtroendemän.

Apotekarkårens kreditkassa har till ändamål att meddela lån till innehavare av apoteksprivilegium för att tillgodose deras behov av kredit vid övertagande av apotek och för drivande av apoteks- rörelse. Styrelsen består av fem leda- möter, varav en väljes av apotekarso- cietetens direktion och en av farma- cevtförbundets centralstyrelse. Bland de övriga ledamöterna skall en vara sakkunnig inom bank- eller kreditkas- seväsendet.

Apotekens personalnämnd består av fyra ledamöter, två utsedda av apote- karsocietetens direktion och två av far- macevtförbundets centralstyrelse. Om- kring vart tredje år fastställer organisa- tionernas fullmäktige efter förslag från nämnden en plan för den farmacev- tiska personalens fördelning på landets apotek. Nämnden äger under mellan- tiden besluta om erforderliga jämk- ningar i denna fördelning och har där- utöver vissa befogenheter, vilka beröres i det följande. Enligt avtal mellan or- ganisationerna äger nyutexaminerad re- ceptarie under första året åtaga sig an- ställning endast på apotek, till vilket nämnden lämnat hänvisning. För att täcka akuta behov disponerar nämn- den över ett antal farmacevter, vilka är anställda hos apotekarsocieteten spe- ciellt för detta ändamål. Nämnden kan dessutom hänvisa farmacevt som är an- ställd på apotek att under kortare tid

• Sida 25
•  Original

tjänstgöra på annat apotek. Apotekens personalbyrå är en för apotekarso'cicte- ten och farmacevtförbundet gemensam platsbyrå som därjämte fungerar som personalnämndens kansli. Den står un- der ledning av organisationernas om- budsmän.

Apotekarkårens värderingsnämnd be- står av 15 värderingsmän, varav 10 ut- ses av apotekarsocietetens direktion och fem av farmacevtförbundets centralsty- relse. Om parterna vid överlåtelse av apotek så önskar, värderas inventarier och lager av två —— undantagsvis flera —— av nämndens ledamöter. Värdering- arna utförs därvid ej i nämndens namn utan värderingsmännen står personligen för de gjorda värderingarna. Vid tvist mellan parterna kan ärende angående värdering hänskjutas till skiljenämnd.

Samarbetsnämnden för sjukhusleve- ranser har sex ledamöter, av vilka tre representerar apotekarsocieteten, en ,," dstingsförbundet och två stadsför— bundet. Inom denna nämnd förhandlar apotekarsocieteten och sjukhusens hu- vudmän om frågor som sammanhänger med apotekens leveranser till sjukhusen, i första hand varornas prissättning.

Apotekens kontrollaboratoriums (AKL:s) varuråd har tre ledamöter, re- presenterande apotekarsocieteten, drog- handeln respektive medicinalstyrelsen. Apotekens laboratorieavdelning, vari apotekens kontrollaboratorium (AKL) numera ingår, utför analyser av råvaror som säljes genom droghandeln. För den händelse oenighet uppstår mellan labo- ratorieavdelningen och droghandeln rö- rande viss varas kvalitet, hänskjuts frå- gan till varurådet för avgörandex

Sådana frågor är emellertid mycket sällsynta i praktiken. Den huvudsakli- ga arbetsuppgiften är att avgöra frågor, huruvida viss vara kan godtagas för an- vändning på apotek, trots att densam- ma ej överensstämmer med formellt

ställda krav, eller att den i vissa avse- enden analyserats på annat än av far- makopén angivet sätt.

Apotekarsocietetens och farmacevt- förbundets studienämnd har sju leda- möter, av vilka organisationerna var för sig utser tre, varjämte ordföranden ut- ses gemensamt. Nämnden anordnar fort- bildningskurser, öppna för alla med far— macevtisk examen, samt utger facklitte- ratur. _

Apotekens avgiftsberedning har sju ledamöter, utsedda av direktionen. Be- redningen har till uppgift att på grund- val av apoteksinnehavarnas deklaratio- ner fastställa respektive apoteks allmän- na avgift. Beräkningen sker efter de riktlinjer, som uppdragits av apotekens avgiftsnämnd. Provisoriska avgifter un- der räkenskapsåret fastställes av bered- ningen. För det tekniska genomförandet av beredningens beslut svarar kamerala avdelningens kollektivmedelssektion.

Apotekens byggnadsnämnd består av sex ledamöter, utsedda av apotekarso— cietetens direktion. Nämnden, som sam- arbetar med eh till apotekarsocieteten knuten arkitekt, fungerar som rådgivare i frågor rörande om- och nybyggnad av apoteksinrättningar.

Apotekarsocietetens författnings- nämnd består av tre av direktionen ut- sedda ledamöter och är i första hand till för att uttolka gällande författnings- bestämmelser, när tvekan uppstår om den rätta tolkningen.

Apotekarsocietetens förtroenderåd be- står av åtta apoteksinnehavare bosatta i olika delar av landet. Till dessa kan dödsbon efter avliden apotekare vända sig för råd angående apoteksrörelsens avveckling m. m.

Svensk farmaceutisk tidskrift är apo— tekarsocietetens tidskrift, där ombuds— mannen hos societeten är redaktör.

I de i det föregående behandlade or- ganen, vilka finns medtagna i organisa-

• Sida 26
•  Original

tionsschemat på sid. 22, utser apote- karsocieteten en eller flera ledamöter. Det finns emellertid nägra organ, i vil- ka apotekarsocieteten inte direkt utser ledamöter. Av dessa medtages här två.

Apotekarkärens livränte— och pen- sionskassa har en styrelse bestående av sju ledamöter, av vilka en förordnas av Kungl. Maj:t och sex utses av kassans fullmäktige. Av de senare skall tre vara apoteksinnehavare och tre farmacevter, som icke har apotek. Enligt 5 3 i regle- mentet är kassans ändamål att utgiva följande försäkringsförmåner, nämligen

1) pensioner till avliden delägares hustru och barn, 2) årliga livräntor till delägare själv, till hans hustru eller till hans barn samt 3) kapitalunderstöd att utgå vid del- ägares död eller uppnående av viss ålder.

Därjämte kan kassan i vissa fall ut— betala tillfälliga understöd med medel ur särskilda fonder.

Distriktslaboratoriernås intresseför- ening är en ekonomisk förening där innehavarna av apotek med distrikts- laboratorium är medlemmar. Förening- en verkställer inköp av råvaror, embal- lage m. m. för medlemmarnas räkning.

B. Tidigare avgivna förslag angående organisationen

1. 1946 års läkemedelsutredniugs förslag 1946 års läkemedelsutredning hävdade i sitt första betänkande (SOU 1951: 34), att apoteksväsendet behövde rationali- seras. Detta sades icke kunna ske utan en central ledning med långt gående bestämmanderätt över hela apoteksrö— relsen. Man menade emellertid att en så beskaffad ledning var oförenlig med ett system enligt vilket varje apotek är ett företag för sig med en priviligierad in-

nehavare. Full effekt av en rationalise- ring bav apoteksrörelsen kunde enligt utredningens mening icke nås på annat sätt än genom samordnande av apote- ken i ett riksomfattande apoteksföre- tag. Utredningen hävdade vidare, att apoteksmonopolet borde bedrivas av staten. I konsekvens med det anförda framlade utredningen i kap. 13 en orga- nisationsplan för ett statligt apoteks- företag.

Företaget skulle vara organiserat så- som ett aktiebolag med en styrelse och under denna en direktion som skulle vara det verkställande organet och ha den omedelbara ledningen av bolagets hela verksamhet. Bolaget tänktes ha en huvudcentral i Stockholm, uppdelad på sex avdelningar, samt depåer på tre platser i landet (Göteborg, Malmö och Umeå), anslutna till ett större apotek på varje plats. Ledning och huvudcen- tral tänktes organiserade på följande sätt (sid. 397 ff.).

»Utredningen räknar med följande orga- nisation av bolagets ledning och huvudcen- tral. Under styrelsen står en direktion, som till sitt förfogande har en luwudcentral, fördelad på sex avdelningar här benämnda:

1. Apoteksavdelningen, Personalavdelningcn,

. Varuavdelningen, . Tekniska avdelningen, . lnformationsavdelningen och i. Kamerala avdelningen.

(Bikini—':

De praktiska erfarenheterna måste givet- vis få bli bestämmande för den slutliga gränsdragningen mellan de olika arbets- områdena ej minst med tanke på hand— läggningen av frågor, som beröra flera av- delningar. När utredningen i det följande skisserar de olika avdelningarnas arbets- uppgiftgr, sker det utan anspråk på att uppgifternas fördelning i denna skiss skall visa sig vara den bästa möjliga. Skissen har uppgjorts främst för att personalbe- hovet skall kunna någorlunda preciseras.

1. Apoteksavdetningen har att handlägga frågor angående apotekens, apoteksfilialer— nas och läkemedelsförrådens placering och klassificering, lokaler och utrustning. Av—

• Sida 27
•  Original

delningen har tillsyn över bolagets fastig- heter samt apotekens inventarier och uten- silier. Avdelningen har att svara för s. k. flygande kontroll över apoteken. Inom av- delningen skall utarbetas förslag till åt- gärder i rationaliserande syfte med avse- ende på lokaler, inredning och inventarier. l avdelningens åligganden ingår också att lämna anvisningar för ett rationellt ord— nande av förbindelsen mellan olika apo- teksinrättningar för vinnande av effektiv kundbetjäning.

2. Personalaudelningen har att föra per— sonalregister, att handlägga alla frågor rö— rande personalanskaffning, anställnings- och avlöningsförhållanden, pensioner etc. För en fullgod personalförmedling knytes till avdelningen en platsbyrå. Vid ett löne- kontor inom denna avdelning utarbetas samtliga uppgifter för de löneutbetalningar som skola ske genom den kamerala avdel— ningen.

3. Varuandelningen bör lämpligen upp— delas pä fyra sektioner:

a) Inköpssektionen, som har att ombe- sörja inköp av samtliga för apoteksbolagets behov erforderliga råvaror, läkemedel, för- brukningsartiklar och emballage. Sektionen har att utöva kontroll med avseende på leverantörernas prissättning.

b) Distributionsscktionen, som ansvarar för distributionen till apoteken från bola— gets lager samt för fördelningen på de olika lagren och på apoteken av sådana inköpta varor, vilka av leverantörerna skola sän— das direkt till lager och apotek. I den om- fattning så lämpligen kan ske svarar sek- tionen för distributionen av varor till stat— liga och kommunala sjukvårdsinrättningar och andra större avnämare. Sektionen har att utöva kontroll över lagerhållningen inom bolaget.

c) Bercdskapssektionen, som handlägger frågor avseende samarbetet med de för den civila och den militära krigs- och krisbe— redskapen på läkemedelsområdet ansvariga myndigheterna.

d) Statistiska sektionen, i vars mångsi- diga verksamhet bland annat ingår den kvantitativa varukontrollen, skall bearbeta allt det siffermatcrial avseende varor och priser, som står bolaget till buds.

4: Tekniska avdelningen, som efter er- farenheten även bör uppdelas i lämpligt antal sektioner, har till sitt förfogande ett laboratorium för bolagets centrala läke— medelstillverkning och analysverksamhet

(för detta ändamål förutsättes bolaget övertaga apotekens kontroll- och komposi- tionslaboratorier). Till avdelningen är för— lagd den vetenskapliga verksamheten. Av- delningen har att uppgöra förslag till tek— niska förbättringar vid standardisering och förpackning av läkemedel. Det förutsättes att för ernående av bästa möjliga resultat ett intimt samarbete kommer till stånd bland annat med SFL, farmakopékommit- ten och farmakonomikommittén.

5. Informationsaudelningen. Denna har till uppgift att ensam eller i samråd med medicinalstyrelsen utöva upplysningsverk— samhet bland läkarna och allmänheten och att vägleda apotekspersonalen i farmacev— tiskt avseende. En av avdelningens viktigas- te uppgifter hlir att bidraga till en minsk- ning av missbruket av läkemedel och till en utrensning av olämpliga Och odugliga läkemedel. Avdelningen hör till sitt för- fogande ha ett rikthaltigt fackbetonat bib- liotek. På avdelningen bör falla att utgiva bolagets publikationer med informatorisk karaktär.

6. Kamerala avdelningen handhar bola— gets ekonomiska angelägenheter med kassa— rörelse och bokföring, räkenskapskontroll och revision av apoteken samt kontroll av de räkningar som betalas av statsverkets olika institutioner resp. sådan räknings- kontroll, som är betingad av olikartad pris— sättning på vissa läkemedel. Under huvudkontoret i Stockholm sorte- ra tre depåer anslutna till resp. apoteket Nordstjärnan i Göteborg, apoteket Lejonet i Malmö och apoteket Järven i Umeå. Vid depåerna hållas lager för resp. rayoner av sådana varor, som icke lämpligen böra el— ler kunna distribueras till apoteken direkt från grossist och fabrikant eller från cen- trallagret i Stockholm. Distributionen från depåerna sker icke blott till apoteken utan även, om beställningens storlek motiverar detta, till sjukhus som sakna eget apotek.»

2. Medicinalstyrelsens förslag Medicinalstyrelsen instämde delvis i läkemedelsutredningens kritik av apo- teksväsendets dåvarande organisation. I en till medicinalstyrelsens yttrande fo- gad VPM framhölls, att man på en vik- tig punkt var överens med utredningen, nämligen att apotekskollektivet sakna- de en »slagkraftig ledning». Svagheten

• Sida 28
•  Original

ansågs ligga i det kollektiva systemets uppbyggnad. Man ansåg däremot inte att en så långtgående åtgärd som ett för- statligande av apoteksdriften behövde tillgripas för att råda bot på bristen av en effektiv ledning av kollektivet. Den enskilda äganderätten till apoteken an- sågs vara av värde för apotekens sköt- sel. I VPM (sid. 56) sades sålunda föl- jande:

»Vi ha den uppfattningen, att den grad av ekonomisk självbestämmanderätt, som ännu finnes, är av väsentligt värde för att bereda utrymme för enskilt initiativ, om- tanke och nyttig personlig insats på apo— teken. Det blir då, med hänsyn även till det förut sagda, angeläget, att kollektivet så ändras, att det kommer att direkt före- träda den läkemedelsförbrukande allmän- heten och att det genom vaksamhet och positiva åtgärder följer driften vid de en— skilda apoteken, så att en riktig avvägning kommer till stånd mellan kravet på eko— nomisk drift samt allmänhetens och de en— skilda apotekarnas intressen.»

Styrelsen kom till den slutsatsen, att det berättigade önskemålet om en med större befogenheter utrustad central ledning för apotekskollektivet torde kunna tillgodoses genom att den affärs- mässiga sidan av kollektivets ledning lämnades åt en central styrelse, vari utom medicinalstyrelsen även apotekar- nas och farmacevternas centrala organ liksom läkarkåren och sjukhusens hu- vudmän samt allmänheten skulle bli re- presenterade. Behovet av ekonomisk sakkunskap skulle också tillgodoses. Den föreslagna styrelsen ansågs böra fungera som ett apotekskollektivets eko- nomiska förvaltningsråd. Den tillska- pade ledningens arbetsuppgifter preci- seras närmare i arbetsgruppens VPM (sid. 56).

»1) Kontroll av driften på varje enskilt apotek i huvudsak enligt de linjer, efter vil- ka apotekens avgiftsberednings arbete be— drives. En detaljerad granskning av de en- skilda apotekens ekonomi skulle således

alltfort förekomma och ligga till grund för uttagandet av avgifter till kollektivet.

2) På ledningen skulle ankomma att till— se, att apotekens avgifter utmättes på ett sådant sätt och bestämmelserna därom ut- formades så, att å ena sidan initiativ och omtanke från apoteksinnehavarnas sida icke försvagades men å den andra kollek— tivets, d. v. 5. det allmännas, intressen till- godosåges. Bland annat på denna punkt skulle apoteksinnehavarnas och kollektivets intressen knytas samman. Reglerna för ut- tagande av avgifter från apoteken skulle därigenom kunna utformas så, att en per- sonlig insats från apoteksinnehavarens si- da, som givit påtagligt ekonomiskt resultat, skulle kunna belönas genom större behål- len inkomst.

3) På förvaltningsrådet borde ankomma att' förvalta kollektivets medel. Även för- valtningen av fonden för reglering av läke- medelsprisen borde med fördel kunna an- förtros ett råd av antydd sammansättning. Fondens medel böra komma till avsedd an— vändning. En enhetlig ekonomisk ledning för apotekskollektivet, vari det allmänna har ett tillräckligt inflytande, skulle san— nolikt på bästa sätt förvalta och nyttig- göra medlen, t. ex. genom försiktig under- balansering av apotekskollektivet, genom forskningsverksamhet i syfte att erhålla prisbilligare läkemedel etc.

4) Ledningen skulle förhandla i frågor, som röra kollektivets centrala ekonomiska angelägenheter och alltså bland annat ingå som part vid förhandlingar om löneavtal med skilda personalkategorier. Som redan nämnts, skulle därigenom en nu rådande oformlighet elimineras.

5) Vidare skulle ledningen bevaka, att läkemedelstillverkningen på apoteken be- dreves i så effektiva former som möjligt och att alla motiverade centraliseringsmöj- ligheter därvidlag tillvaratoges.

6) Rationaliseringsidéer av beprövat vär- de skulle av förvaltningsrådet i olika for- mer föras ut till apoteken. Befogenheter måste, som redan nämnts, tilläggas led- ningen. Där råd och upplysningar icke kun- na förväntas giva erforderliga resultat, måste en viss direktivrätt gentemot de en- skilda apotekarna komma till användning.»

Om de fördelar, som skulle vinnas ge- nom den föreslagna anordningen säges i nyssnämnda VPM följande:

• Sida 29
•  Original

»Apotekskollektivet skulle genom den skisserade anordningen förändras från det nuvarande statistiska systemet för uttaxering och upphörd av allmänna avgifter samt gäl- dande av kollektivets gemensamma omkost- nader till en effektiv företagsledning för apoteksväsendet, där det allmänna ägde tillbörligt inflytande och inom vilket en smidig anpassning efter växlande förhål— landen inom läkemedelsområdet vore säk— rad.

Apotekskollektivets och apotekens cen— trala administration skulle härigenom kun- na bliva både bättre samordnad och mera förenklad än nu. Förvaltningsrådet och dess verkställande organ skulle icke vara en påbyggnad på den nuvarande administ- rativa apparaten utan i stället övertaga åt- skilliga uppgifter, som nu ligga på andra organ, t. ex. apotekens avgiftsnämnds och apotekens avgiftsberednings åligganden. Det skulle även övertaga de ärenden rörande apotekskollektivets och de enskilda apote- kens ekonomi, vilka nu handläggas av me- dicinalstyrelsen. Det synes som om man relativt lätt skulle kunna genomföra en adekvat uppdelning av arbetsuppgifterna mellan det ekonomiska organet — drift- ledningen -— och medicinalstyrelsen med dess allmänna hälso— och sjukvårdsintres- sen. En avlastning av medicinalstyrelsen skulle alltså följa. Sannolikt skulle även vissa av de funktioner, som nu ombesörjas av apotekarkårens egna organ, kunna över- tagas av driftledningen.»

S. Apotekarkårens förslag Med anledning av läkemedelsutredning- ens betänkande avgav apotekarkårens organisationer, d. v. s. apotekarsociete- ten och dåvarande apotekarförbundet, vilka senare sammanslagits, år 1952 ett förslag till rationaliseringsåtgärder inom apoteksväsendet. I förslaget fram— höll organisationerna angelägenheten av att statens befogenheterli fråga om den affärsmässiga ledningen av apoteksvä- sendet samlades till ett nytt organ, be- nämnt statens apoteksnämnd. Enligt för— slaget borde nämnden organiseras _på sådant sätt och förses med sådan kom- petens, att den snabbt skulle kunna vid— taga erforderliga åtgärder för tillgodo-

seende av såväl allmänhetens krav på billiga läkemedel som apoteksinneha- varnas på en skälig bärgning. Handha— vandet av de angelägenheter som mera direkt hör till hälso- och sjukvården föreslogs fortfarande tillkomma medici- nalstyrelsen.

Om nämndens sammansättning sades följande.

»Kungl. Maj:t bör utse ordförande. 1 nämnden böra vidare ingå dels två sak- kunniga på det ekonomiska området, näm— ligen en skicklig företagsledare och en ve— tenskapligt skolad expert, dels en högre förvaltningstjänsteman och dels en repre- sentant för medicinalstyrelsen. Dessa leda- möter böra ävenledes utses av Kungl. Maj:t. l nämnden böra slutligen ingå två apoteks- innehavare, tillsatta av apotekarsocietetens direktion, Nämndens uppgifter synes nöd— vändiggöra, att i dess stat kostnader för ständig sekreterare och erforderlig kansli— personal upptagas.»

Nämndens huvudsakliga uppgifter fö- reslogs bli följande.

»1. att hos Kungl. Maj :t föreslå grunder för läkemedels taxering samt att ut- färda medicinaltaxa;

2. att, efter förhandlingar, hos Kungl. Maj:t föreslå ändring i grunderna för fastställande av apotekens rörelsevins— ter, d. v. s. av apoteksinnehavarnas behållna inkomster;

3. att revidera apotekarsocietetens di- rektions verksamhet som avgiftsbered- ning;

4. att inspektera förvaltningen av regle- ringsfonden och i vissa fall enligt regler, som fastställas av Kungl. Maj:t, besluta om dess användning;

o. att med uppmärksamhet följa den ekonomiska utvecklingen inom apo- tekskollektivet samt föreslå och i vis- sa fall vidtaga de åtgärder. som kunna finnas påkallade;

6. att avgiva yttrande till medicinalsty- relsen i frågor angående nyanlägg- ning eller nedläggande av apotek eller filialapotek eller rörande förändring av apotekens natur; !. samt att uppmärksamt följa utveck- lingen av priserna å färdiga läkeme- del och råvaror både på den inhemska

• Sida 30
•  Original

marknaden och världsmarknaden samt hos Kungl. Maj:t föreslå vidtagande av erforderliga åtgärder.»

Organisationerna ansåg vidare att en ny organisation av kollektivets ledning var nödvändig.

»Det synes emellertid vara nödvändigt att med hänsyn till de nya uppgifter som under senare år ålagts den centrala admi- nistrationen även i övrigt göra densamma mera lättarbetad och ändamålsenlig, Det torde därför vara erforderligt att öka led- ningens befogenheter.

Det är vår avsikt att anställa kvalifice- rad ekonomisk arbetskraft. som kan lägga rent företagsekonomiska synpunkter på driften av det storföretag, som apoteks— kollektivet utgör, och som garanterar, att fortlöpande kontakt hålles med utveckling- en på företagsekonomiens område, särskilt i vad rör distributions- och produktions— frågor. Här är icke platsen att närmare ingå på de uppgifter, som komma att åligga den ifrågavarande arbetskraften, men som exempel kan nämnas jämförelser mellan driftkostnadcrna på olika apotek och olika typer av apotek, sådan kostnadsberäkning som erfordras för en rationellare kvanti- tetsrabattering på såväl försäljnings- som inköpssidan samt uppläggande av en mera omfattande ekonomisk statistik.»

Med utgångspunkt härifrån framlade man en organisationsplan, vilken i alla väsentliga avseenden sammanfaller med den som nu gäller för apotekskollekti- vet. Organisationens funktionsduglighet diskuteras senare.

4. Granskning av de tidigare avgivna förslagen 1946 års Iäkemedelsutrednings förslag. Kommittén har övervägt huruvida en i form av statligt monopol driven detalj- handel med läkemedel har förutsätt- ningar att drivas rationellt och kost- nadsbesparande och utan att berättiga- de krav på service behöver eftersättas. Den lämpligaste formen för drivande av ett monopolföretag som skulle omfatta hela riket vore därvid enligt kommit— téns mening aktiebolagsformen, varvid bolaget icke borde vara bundet vid det

statliga lönereglementet utan ha frihet beträffande lönesättningen på samma sätt som ett enskilt aktiebolag.

Vissa speciella förhållanden rörande apoteken gör emellertid att möjlighe- terna att _ antingen som statligt eller enskilt mångfilialföretag — på ett ra- tionellt sätt driva en riksomfattande apoteksrörelse ter sig mindre sanno- lika. Även om det stora varusortiment som apoteken måste föra, icke utgör något hinder för rationell drift inom ett storföretags ram, kommer dock den till detaljhandeln med läkemedel inom apoteken knutna hantverksmässiga till- verkningen att föra med sig mycket be- svärliga komplikationer, dels i fråga om sysselsättningsförhållandena och" dels när det gäller kontrollen över ar- betsställenas verksamhet. Förutsätt- ningarna för en dylik kontroll utan en omfattande central administration är mycket små. Ett effektivt utnyttjande av de enskilda enheternas arbetskraft, inredning och apparatur torde därför bättre kunna nås genom en modifiering av det nuvarande systemet, inom vilket apoteksinnehavaren och det enskilda arbetsställets föreståndare bör ges ökat ekonomiskt intresse, för att man inom den nuvarande ramen _ med apoteken som självständiga enheter _ skall få ett effektivt arbetande apoteksväsende.

Medicinalstyrelsens förslag. De av me- dicinalstyrelsen anförda grundläggan- de principerna, nämligen bibehållande av självständiga apotek men med den affärsmässiga sidan av kollektivets högsta ledning överlämnad åt en central styrelse med företrädare för det all- männa i majoritet, anser kommittén vara väl värda att ta fasta på.

Apotekarorganisationernas förslag. Detta förslag har flera likheter med medicinalstyrelsens, men det föreligger en principiell skillnad mellan de två förslagen. Medan det av medicinalsty-

• Sida 31
•  Original

relsen föreslagna förvaltningsrådet när- mast skulle få en ställning motsvarande den som styrelsen eller bolagsstämman har i ett aktiebolag skulle den av apo- tekarorganisationcrna föreslagna sta- tens apoteksnämnd vara en utanför kol— lektivet stående överordnad myndighet.

Förslaget om en apoteksnämnd har flera goda sidor, varför kommittén an- sett sig böra ta de tankar som tydligen legat bakom förslaget under allvarligt övervägande. I jämförelse med de exi- sterande förhållandena har en admini- stration med en apoteksnämnd betydan- de fördelar. Samhället skulle på ett smidigt sätt få den kontroll över apo- teksväsendets ekonomi som man önskar och apotekarkåren skulle få tillfälle att erhålla stimulerande impulser från nämnden i ekonomiska frågor, främst kanske tack vare den erfarenhet från andra delar av näringslivet som vissa av nämndens ledamöter förutsättes kom- ma att ha. Vidare skulle de ekonomiska uppgifter beträffande apoteksväsendet som nu åligger olika myndigheter i stort sett samlas till ett ställe.

C. Kommitténs överväganden och förslag

1. Allmänt

Såväl medicinalstyrelsen som apotekar- nas organisationer gav i sina remissytt- randen över 1946 års läkemedelsutred- nings förslag uttryck åt den uppfatt— ningen, att apoteksväsendet borde un- derställas ett topporgan, vari det all— männa gavs en stark representation. Detta topporgan skulle ha till huvud- saklig uppgift att övervaka apoteksvä— sendet i ekonomiskt avseende. Av ytt- randena — främst medicinalstyrelsens _— framgår klart, att en stor del av de brister i fråga om apoteksväsendet, vil- ka påpekats av 1946 års läkemedelsut- redning, bottnat i frånvaron av en på

det ekonomiska området samordnande och effektiv ledning av apotekskollek— tivet.

De rent organisatoriska brister, som förelåg, förklarade sig apotekarorgani- sationerna ha för avsikt att avhjälpa genom en fullständig omorganisation av kollektivets ledning. Denna omorganisa— tion kom sedermera till stånd och se- dan några år är ledningen av apoteks- kollektivet organiserad efter de i re- missyttrandet angivna principerna. En redogörelse för den nuvarande organi— sationen har lämnats i inledningen till detta kapitel. Omorganisationen har utan tvivel medfört avsevärda förbätt— ringar beträffande administrativa och andra förhållanden inom apoteksväsen- det. Den nya organisationen har sanno- likt även bidragit till en förbättring av den allmänna driftsekonomin inom apo- teksväsendet, men kommittén anser dock icke att en tillfredsställande ord- ning i detta avseende ännu nåtts. Av den i kapitlet om avgiftssystemet redo- visade undersökningen beträffande de enskilda apotekens driftsekonomi fram- går, att den ekonomiska sidan av apo- teksrörelsen fortfarande uppvisar på- tagliga brister. Främsta anledningen härtill ligger utan tvivel i det hittills gällande avgiftssystemet. Detta utgör emellertid i sig självt intet hinder för en rationell apoteksdrift och det borde därför ha förelegat goda möjligheter för kollektivets ledning att till stor del neutralisera avgiftssystemets negativa verkningar. Att så icke skett i tillfreds- ställande utsträckning beror säkerligen varken på oförmåga eller avsaknad av god vilja, utan har sin grund i organi- sationsformen som sådan. En ledning, som enligt nuvarande system utses av vissa valmän, kan icke förutsättas ha reella möjligheter att konsekvent genom- föra åtgärder, som för valmännen ter sig ofördelaktiga, även om det rör sig

• Sida 32
•  Original

om samhällsekonomiskt betydelsefulla överväganden.

Medicinalstyrelsen har i sitt remiss— yttrande framhållit nödvändigheten av en »slagkraftig ledning» av kollektivet och kommittén är sålunda i likhet med medicinalstyrelsen av den uppfattning- en att dylik ledning _ framför allt i ekonomiska sammanhang -— blir möj- lig endast om densamma erhåller ett samhälleligt stöd.

Inom nuvarande organisation finns redan möjlighet att låta samlade erfa- renheter och kunskaper komma den enskilde apoteksinnehavaren tillgodo i dennes ledning av sitt apotek, men detta kan endast ske i form av råd och an- visningar. En rationell apoteksdrift tor- de dock kräva möjlighet till vissa fö- relägganden för apoteksinnehavarna i fråga om de enskilda apotekens drifts— ekonomi, om garanti skall vinnas att ledningens intentioner beaktas. Apote- karkåren torde nämligen få anses så heterogen i vad avser affärsmässiga överväganden, att enbart råd och anvis- ningar icke kan anses tillräckliga.

Sammanfattningsvis vill kommittén framhålla, att i en rationell läkemedels- organisation apoteken bör bibehålla sin nuvarande ställning som enskilda före- tag. En förutsättning härför är emeller— tid att de inordnas under en gemensam ledning, vars målsättning inrymmer ett klart tillgodoseende av samhällsekono- miska intressen i fråga om läkemedels- försörjningen och vilken har befogen- heter och möjligheter att genomföra behövliga åtgärder för att nå detta mål. Man kan då bibehålla vinstintresset så- som drivande faktor för den enskilde apoteksinnehavaren och samtidigt in- rikta hans strävanden i positiv sam- hällsekonomisk riktning. Detta kräver emellertid ett samhälleligt organ med uppgift att i ekonomiskt hänseende ha överinseende över apoteksväsendet och

med befogenheter att tillse att detta be- drives så rationellt, kostnadsbesparan- de och ändamålsenligt som möjligt. Kommittén föreslår därför att ett dylikt organ, benämnt »apoteksnämnden», in- rättas.

I det följande avsnittet lämnar kom— mittén en närmare redogörelse för apo- teksnämnden och dess verksamhet.

2. Apoteksnämndeu Avgränsningen mellan medicinal- styrelsen och apoteksnämnden Apoteksnämnden bör omhänderha hu- vuddelen av de uppgifter av admini- strativ och ekonomisk natur i fråga om apoteksväsendet, vilka nu åvilar andra statliga organ. Frågor rörande förhål- landen inom apoteksväsendet som di— rekt hänför sig till allmän hälso- och sjukvård förutsättes dock kvarbliva un— der medicinalstyrelsen. På medicinalstyrelsen ensam bör fal- la frågor angående 1) farmacevtiskt—tekniska förhållan- den inom apoteksrörelsen, 2) allmän hygien på apoteken. 3) den farmacevtiska utbildningen, 4) disciplinärenden, 5) säkerhetsföreskrifter, 6) registrering av farmacevtiska spe- cialiteter och därmed samman- hängande uppgifter (kontroll, pris- granskning etc.), 7) läkemedelsfrågor av speciell eller allmän natur (recepttvång, narko- tikakontroll etc.), 8) stickprovsgranskning av apotekens taxering, 9) inrättande eller nedläggande av lä- kernedelsdistributionsställen mot— svarande nuvarande läkemedelsför- råd av typ B eller C, samt 10) förslag till Kungl. Maj:t angående tilldelande av privilegium på apo— tek.

• Sida 33
•  Original

Medicinalstyrelsen bör efter apoteks— nämndens underrättande äga att 1) hos Kungl. Maj:t föreslå inrättande eller nedläggande av apotek, och 2) besluta om inrättande eller nedläg— gande av filialapotek och apoteks— förråd.

Avgränsningen mellan apoteksnämnden och apotekarsocieteten

Nämnden föreslås bli ett organ som leder den ekonomiska utvecklingen i stort beträffande apoteksväsendet. Den får närmast betraktas som ett mellan- ting mellan statligt organ och samar- betsorgan mellan det allmänna och apo- tekarna. Nämnden skall svara för de stora linjerna, medan beslut och verk— ställighet i övrigt skall ligga hos apo- tekarsocietetens direktion. Härigenom bibehålles apotekarsocietetens omedel- bara inflytande över apotekskollektivet. Direktionen förutsättes även i fortsätt- ningen bli tillsatt på samma sätt som nu, d. v. s. av kårens egna organ. Eftersom samhället delegerar det ome- delbara inflytandet till den, enskilda korporationen, bör kårens självstyre auktoriseras.

Apoleksnämndens uppgifter

Allmän uppgift. Nämnden bör ha till allmän uppgift att i ekonomiskt hän- seende övervaka apoteksväsendet och verka för att detta bedrives så ratio- nellt, kostnadsbesparande och ända- målsenligt som möjligt utan eftersät— tande av säkerhets- och kvalitetssyn- punkter och med tillgodoseende av all- mänhetens berättigade anspråk på snabb och bekväm tillgång till behöv- liga läkemedel.

För utövande av sina befogenheter bör nämnden hos Kungl. Maj:t kunna föreslå erforderliga åtgärder.

I fråga om apoteksväsendets allmänt

ekonomiska samt organisatoriska och administrativa förhållanden bör nämn- den kunna föreslå apotekarsocietetens direktion sådana dispositioner som till— godoser den allmänna samhällsekono- miska målsättningen. Skulle därvid enighet om de föreslagna åtgärderna icke kunna vinnas med apotekarsociete— ten, bör nämnden kunna underställa Kungl. Maj:t berörda frågor.

Särskilda uppgifter. Det bör särskilt åligga nämnden: 1) att på sätt som Kungl. Maj:t förord- nat besluta om jämkning av medici— naltaxegrunderna dels årligen före den 1 oktober för det följande ka- lenderåret, sedan apotekarsociete- tens direktion framlagt beräkningar av apoteksväsendets intäkter och kostnader under närmast följande kalenderår, dels ock därutöver för tid under löpande kalenderår, när så befinnes erforderligt, 2) att följa prisutvecklingen på läke- medelsområdet i in- och utlandet, 3) att på sätt som Kungl. Maj:t förord- nat bestämma grunderna för fast- ställande av dels apotekens rörelse- vinster, dels ock de avgifter som apoteken skall betala ävensom de bidrag de skall erhålla, 4) att granska apotekarsocietetens di- rektion åvilande uttaxering av avgif- ter från apoteken samt direktionens förvaltning av avgiftsmedlen, 5) att förvalta kollektivets fonder, 6) att följa de enskilda apotekens eko- nomiska skötsel, 7) att på begäran av medicinalstyrelsen avge yttrande i frågor angående in- rättande eller nedläggande av läke- medelsdistributionsställen och eljest då nämnden så finner påkallat inge förslag i dylika frågor, 8) att avgöra frågor angående förvärv av fast egendom i det av kommittén föreslagna ACO-bolaget,

• Sida 34
•  Original

9) att utse en revisor jämte suppleant att tillsammans med de av apotekar- societeten valda revisorerna grans- ka direktionens förvaltning och rä— kenskaper samt 10) att utse en revisor jämte suppleant att tillsammans med de av ACO- bolaget valda revisorerna granska detta bolags förvaltning och räken- skaper.

Befogenheter Nämnden bör äga 1) att genom apotekarsocietetens di- rektion erhålla de uppgifter som nämnden finner erforderliga för fullgörandet av sitt uppdrag, samt 2) att hos apotekarsocietetens direktion påkalla åtgärder i fråga om enskilt apoteks ekonomiska drift.

Nämndens sammansättning Beträffande graden av det inflytande som apotekarsocieteten bör få utöva i apoteksnämnden vill kommittén anföra

Ordinarie ledamöter Ordförande

3 representanter för det allmänna, därav två med erfarenhet inom varudistributio-

nen 1 läkare 3 apoteksinnehavare

Suppleanter

För envar ordinarie ledamot utses personlig suppleant att vid förfall in— träda.

Organisation m. m.

Hos nämnden skall finnas en hel- eller deltidsanställd sekreterare med juri- disk eller annan lämplig utbildning jäm— te den personal i övrigt som kan vara erforderlig.

följande. Landets läkemedelsförsörj— ning är i första hand en samhällsange- lägenhet. Det synes därför naturligt, att samhället bör få det avgörande infly- tandet i apoteksnämnden. Detta torde böra åstadkommas genom att nämndens majoritet företräder samhällsintressen av olika slag, nämligen allmänna hälso- vårds—, sociala och samhällsekonomiska intressen. Apoteksnämnden bör därför inrymma såväl representanter för häl— sovården och läkemedelskonsumenter- na som företagsekonomiskt erfarna per- soner. Det bör i sammanhanget erinras om, att de senaste årtiondenas utveck- ling lett till, att apoteken i allt större utsträckning blivit distributionsorgan för fabrikstillverkade läkemedel, me- dan dess uppgift som tillverkare av lä— kemedel allt mera trängts tillbaka. Den- na utveckling ger ökad betydelse åt de distributionsekonomiska frågorna.

I anslutning till nyssnämnda uppfatt- ning föreslår kommittén, att apoteks- nämnden gives följande sammansätt- ning.

Utses av Kungl. Maj:t som bland dem därjämte utser vice ordförande

Utses av Sveriges läkarförbund Utses av Apotekarsocieteten

Då så befinnes lämpligt, bör ärendena föredragas av de av apotekarsocieteten utsedda ledamöterna i nämnden eller av tjänstemän inom apotekskollektivet. Apotekarsocieteten bör tillhandahålla lokaler och för rutinarbete erforderlig personal. Samtliga kostnader för nämn- den och dess verksamhet bör bestridas av apotekskollektivets medel.

Ersättning till nämndens ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter fastställes av Kungl. Maj:t.

• Sida 35
•  Original

Ett förslag till instruktion för apo- teksnämnden återfinnes i bilaga 1. En- ligt kommitténs i det föregående fram- lagda förslag om inrättande av apoteks— nämnden förutsättes dels att den nu- varande apotekens avgiftsnämnd upp- hör, eftersom dess arbetsuppgifter före- slås bli övertagna av apoteksnämnden, dels att apoteksnämnden får bemyndi- gande att fastställa medicinaltaxegrun- derna, dels ock att medicinalstyrelsens skyldighet att förvalta fonden för regle- ring av läkemedelspriserna upphör, då

denna fond —— med beteckningen änd- rad till apoteksväsendets prisreglerings- fond _— föreslås förvaltad av apoteks- nämnden. Den medelsförvaltning som apoteksnämnden föreslås få ansvaret för omfattar — utom nyssnämnda prisregle- ringsfond —— även apotekskollektivets dispositionsfond. Denna kommer såsom föreslås i kap. IX att utgöra återstoden av apoteksväsendets för pensionerings- ändamål avsedda fonder, sedan dessa till en del tagits i anspråk för särskilda ändamål.

• Sida 36
•  Original

KAPITEL IV

Apoteksväsendets distributionsverksamhet

A. Omsättningsutvecklingen

Utvecklingen under de senaste 35 åren av läkemedelsförbrukningen i vårt land kan beträffande värdet belysas genom följande uppgifter om apotekens om- sättning.

Tabell ]. Apotekens omsättning 1922——

195 7 Å Totalomsåttniug i r . . mll]. kronor 1922 38,2 1927 37,2 1932 39,4 1937 50,7 1942 69,2 1947 1113,33 1948 122,1 1949 138,6 1950 149,0 1951 167,2 1952 193,1 1953 202,8 1954 214,6 1955 241,0 1956 277,8 1957 3212

1 Från år 1947 exkl. försäljningen från de s. k. distriktslaboratorierna, vilkas verksam- het började år 1946.

Omsättningen har sålunda, särskilt markerat på senare tid, visat en kraftig ökning. Orsakerna härtill är sannolikt flera, men torde till stor del få sökas i utvecklingen på läkemedelsområdet un- der de senaste två decennierna, ka— rakteriserad bland annat genom till- komsten av ett stort antal nya, ofta komplicerade och dyra preparat, som

medverkat till en höjning av beloppet per expedition. Exempel härpå erbju- der antibiotika, kortisonpreparat, hor- monpreparat och många andra grupper. Sådana preparat har i stor utsträckning undanträngt tidigare använda billigare och mindre effektiva läkemedel. Vi- dare har säkerligen den allmänt höjda levnadsstandarden och en gynnsam in- komstutveckling lett till ökad efterfrå- gan och konsumtion även på läkemedels- området. Till en del har naturligen även förändringar i penningvärdet bidragit till omsättningsökningen, även om de direkta prishöjningarna synes ha va- rit mera begränsade.

Vad angår utvecklingen under åren 1955—1957, då omsättningsökningen va- rit särskilt stor, är denna sannolikt i betydande grad en följd av den s. k. läkemedelsreformen, innebärande att läkemedel från och med år 1955 till— handahålles allmänheten till nedsatt pris och i vissa fall kostnadsfritt. Under de tre år som gått, sedan reformen ge- nomfördes, har de belopp, som sam- manlagt för kostnadsfria och prisned- satta läkemedel utbetalats av riksförsäk- ringsanstalten, varit:

1955 ........ 39,4 milj. kronor 1956 ........ 51,7 » » 1957 ........ 64,0 » »

Kostnaderna under första året mot— svarade ungefär förhandsberäkningar- na. Den starka stegringen därefter har föranlett tillsättande den 26 april 1957

• Sida 37
•  Original

av särskilda sakkunniga med uppgift att ompröva utformningen av den s. k. läke— medelsförmånen. I direktiven för de sakkunniga anförde därvid statsrådet och chefen för socialdepartementet bl.a. följande:

»Kostnaderna för läkemedelsreformen beräknades vid lagstiftningens tillkomst uppgå till 34 milj. kronor om året. Redan det första året som reformen var i kraft visade sig kostnaderna överstiga de beräk— nade med mer än 5 milj. kronor. Under 1956 steg utgifterna till inemot 52 milj. kronor, och om tendensen hittills under in— nevarande år visar sig bestående torde kostnaderna i år komma att stiga till ett belopp, som närmar sig det dubbla mot vad som förutsetts vid reformens tillkomst. Kostnadsstegringen har försiggått i unge— fär samma takt beträffande de kostnads- fria och de prisnedsatta läkemedlen. Vid läkemedelsreformens tillkomst ansåg stats- makterna angeläget att sjukkassornas kost— nader för reformen höll sig inom den upp- dragna ramen. Det är under sådana för- hållanden givet, att den avsevärda och som det vill synas alltmera tilltagande ökning, som utgifterna för läkemedelsför— måuen undergår, utgör särskild anledning att pröva möjligheterna till en begräns- ning av sjukkassornas kostnader. I all syn- nerhet gäller detta om det vid en under- sökning skulle visa sig, att reformens kon- struktion lett till en större konsumtion av läkemedel än som motsvaras av medicinskt välmotiverade behov. Även sett från syn- punkten att medborgarnas skydd vid sjuk- dom hör anordnas på ett sådant effektivt sätt som tillgängliga resurser tillåter är det ingalunda självklart, att kostnaderna för läkemedelsförmånen bör tillåtas undergå en ständig stegring. Härigenom minskas nämligen utrymmet för andra måhända mera angelägna förbättringar av förmåner— na vid sjukdom.

Med hänsyn till den fortlöpande kost- nadsökning, som visat sig förknippad med den nuvarande utformningen av läkeme- delsreformen, och de svårigheter, som kan förmodas möta att inom ramen för detta system motverka utgiftsstegringen, kan det ifrågasättas, om man bör bygga vidare på det nuvarande systemets grund. Tiden synes enligt min mening i stället vara mogen att mera förutsättningslöst ompröva hela läke— medelsreformen, Frågan härom bör uppta-

gas av särskilda utredningsmän, varvid ut- redningsmanuen för översyn av sjukkasse- taxan m. m. bör befrias från den del av sitt uppdrag, som avser läkemedelsrefor- men.

Utgångspunkten för utredningsmännens arbete bör vara att medborgarna liksom för närvarande skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för erforderliga läkemedel samti- digt som totalkostnadcrna hålles inom en någorlunda fast ram. Av vikt är också, att det administrativa arbetet för läkare, apo— tek och myndigheter inskränkes så långt det är möjligt och att allmänheten får till— gång till läkemedelsförmånerna utan stör- re omgång. När det gäller att finna det system, inom vilket dessa synpunkter bäst kan tillgodoses, synes utredningen böra bc- drivas helt förutsättningslöst. Det kan må- hända visa sig erforderligt att göra en viss analys av orsaken till att det nuvarande systemet utvecklar sig på sätt förut an— förts.»

»Vilket system som än väljes för läkeme- delsreformen bör frågan om motsvarigheten till den nuvarande förmånen av kostnads- fria läkemedel ägnas uppmärksamhet. För närvarande är denna förmån uppbyggd ef- ter principen att endast sådana läkemedel, som är specifika för en viss sjukdom, läm- nas utan kostnad för den enskilde. Detta medför, att vissa sjukdomar, som i och för sig borde berättiga till kostnadsfria läke— medel, svårligen kan inordnas i det nuva- rande systemet för denna förmån.»

Som av det sagda framgår synes ett flertal faktorer ha medverkat till den kraftiga ökning, som apotekens sam- manlagda omsättning uppvisat. För yt- terligare belysning av frågan förtjänar det emellertid framhållas, att läkeme- delskostnaderna för närvarande trots allt icke drager nämnvärt större del av nationalinkomsten än före senaste världskriget:

index 1939 index 1954 nationalinkomst ..... 100 354 apotekens omsättning 100 374

Omsättningsutvecklingen i framtiden låter sig för närvarande knappast be- döma med någon större grad av säker-

• Sida 38
•  Original

het på längre sikt. Erfarenheten har visat, att vissa svårigheter möter även vid de kortsiktiga ekonomiska progno- ser, som numera årligen uppgöres för apoteksväsendet och vilka som regel icke avser förhållandena längre än in- till en tidpunkt högst ett och ett halvt år fram i tiden.

Vissa slutsatser beträffande den fort- satta utvecklingen torde emellertid kun- na göras. Även vid oförändrade kon- junkturförhållanden torde i varje fall en avmattning i den hittillsvarande omsätt- ningsökningen icke få hållas för osan- nolik. En eventuellt kommande kon- junkturnedgång får givetvis en brom- sande effekt på läkemedelskonsumtio- nen. Visserligen har läkemedel i prin- cip karaktären av nödvändighetsvaror men en viss grad av överkonsumtion på läkemedelsområdet anses emellertid från olika håll förekomma för närva- rande, och denna torde vara relativt inkomstkänslig. En eventuell ändring av läkemedelsreformen i mera restrik- tiv riktning kommer säkert att få en dämpande inverkan på läkemedelskon— sumtionen och därmed på omsättnings- utvecklingen.

Å andra sidan kan man även peka på faktorer, som kan väntas påverka om- sättningen i positiv riktning. Enbart den nuvarande befolkningsökningen med omkring 50000 personer per år kommer vid oförändrad konsumtion per invånare att medföra en omsätt- ningsökning med ett par miljoner kro- nor per år. Det stigande antalet åld- ringar i landet kan därjämte komma att medverka till en ytterligare stegring av omsättningen.

Resultatet av i det föregående nämnda olika faktorer, som kan influera på läke- medelskonsumtionen, kan icke bedömas med större säkerhet. För den närmaste framtiden synes dock, förutsatt att en mera markant lågkonjunktur icke in-

träffar, en viss ytterligare omsättnings- ökning vara sannolik. Det torde emel- lertid vara realistiskt att räkna med att denna blir av mindre omfattning än under de senaste åren.

B. F örsäljningens fördelning på olika typer av distributionsenheter m.m.

I det följande redovisas sammanställ- ningar rörande apotekens försäljning II]. 111. Av dessa framgår att under sena— re tid förskjutningar skett i försäljning— ens fördelning på olika typer av distri— butionsställen, på olika grupper av va- ror och till olika kategorier av avnäma- re. Det statistiska materialet har i stor utsträckning hämtats ur apotekens de- klarationer till apotekens avgiftsbered- ning. Bearbetningen av materialet har för kommitténs räkning delvis verk- ställts av apotekarsocieteten.

Iabell 2. Försäljningens uppdelning på

konsumentgrupper Miljoner kronor Därav År .. Total- övriga forsäljmng genom . . till konsu- sjuk- Siluk' tilluall- 1us man- menter hus- 1 apotek eve- heten ranser 1950 149,0 7,2 (—-141,8—> 1951 167,2 7,9 (——159,3——> 1952 193,1 8,4 22,5 162,2 1953 202,8 7,9 22,5 172,4 1954 214,6 8,7 22,6 183,3 1955 241,0 9,8 23,4 207,8 1956 277,8 10,3 26,9 241,0 1957 321,2 10,8 (—-—313,4—>

Försäljningen till sjukvårdsinrätt— ningar — särskilt försäljningen genom sjukhusapotek — synes ha ökat mindre än försäljningen till allmänheten. Så- lunda har, trots tillkomsten av två nya sjukhusapotek under tiden, försäljning- en genom sjukhusapotek blott ökat med

• Sida 39
•  Original

50 procent mellan åren 1950 och 1957, medan den totala ökningen av försälj- ningen till konsumenter under samma tid ökat med 115 procent. Till en del torde detta ha sin grund i läkemedels- reformens inverkan på allmänhetens lä- kemedclskonsumtion.

För år 1956 har, så långt materialet i apotekens redovisningar tillåtit, genom- förts en uppdelning av försäljningen på olika typer av distributionsställcn m. m. I denna redovisning finns viss del av försäljningen ej uppdelad på respektive typer av distributionsställen. Detta gäl- ler främst den försäljning som faller under den tidigare nämnda läkemedels- förmånen och som riksförsäkringsan- stalten i efterhand lämnar ersättning till apoteket för. För att den totala för- säljningen genom de olika typerna av distributionsställen skall erhållas har en bedömningsmässig fördelning av dessa poster i omsättningsavseende gjorts.

Av denna översikt framgår, att 38 procent av apoteksväsendets externa försäljning år 1956 utgjordes av kredit- försäljning. Detta är väsentligt mera än

Tabell 3. Försäljningens fördelning på olika typer av distributionsställen år 1956

_ Miljoner kronor Typ av distri- butionställe Kontant- Kredit- Summa" försälja. försäljn. apotek ....... 143,0 185,1 228,1 filialapotek. . . 12,3 7,1 19,4 apoteksförråd. 1,2 0,3 1,5 läkemedels- förråd ...... 25,0 0,1 5,1 medicinlådor. . 28,8 3,5 12,3 kommissionä- rer ........ 20,8 - 0,3 1,1 sjukhusapotek — 10,3 10,3 171,1 106,7 277,8

1 Därav sjukhusleveranser 26,0 milj. kronor. 2 Försäljningen upptagen som kontantför- säljning, ehuru redovisning sker till apoteket efter utgången av varje månad.

tidigare och beror bland annat på läke- medelsreformen. Den del av kostnaden för av reformen omfattade läkemedel, som numera betalas genom riksförsäk- ringsanstalten, uppgick nämligen till närmare hälften av hela kreditförsälj- ningen och utgjorde år 1956 18,6 pro- cent av den totala externa omsättning- en. Denna kredit är dock relativt kort- varig, nämligen i genomsnitt omkring tre veckor.

Vidare framgår av uppställningen att endast en förhållandevis liten del av omsättningen hänför sig till det stora antalet underordnade distributionsen- heter.

C. F örsäljningens struktur

Apoteksförsäljningens struktur har un— der de senaste decennierna föränd— rats i mycket hög grad. Främst sam- manhänger detta med en starkt marke- rad förskjutning av försäljningen från lösviktsvaror och individuellt kompone- rade läkemedel mot färdiga konsument- förpackningar, men även andra om- ständigheter inverkar. Bland dessa skall märkas i första hand recepturförsälj- ningens alltmera ökade andel av total- försäljningen.

Fördelningen på receptur och handköp Intill början av 1940-talet utgjorde den icke receptbelagda försäljningen (s. k. handköpsförsäljning) en värdemäs- sigt större del än försäljningen i re- ceptur. Numera utgör recepturförsälj- ningen två tredjedelar av hela omsätt— ningen. Receptantalet har under de se- naste tjugo åren fortgående ökat. Sär- skilt markerad har ökningen av vår- det varit efter läkemedelsreformens ge- nomförande vid årsskiftet 1954—1955. Utvecklingen belyses genom om- stående tabell 4. Siffrorna i denna utgör bruttoförsäljningsvärden. Rabatter vid

• Sida 40
•  Original

Tabell 4. Försäljningens fördelning på receptur och handköp 1939—1957

Recepturom- Handköpsom- Recipe Genomsnittspris År sättning miljoner sättning miljoner antal i per recipe kronor (brutto) kronor (brutto) miljoner kronor 1939 ................ 24,0 34,5 8,4 2,85 1944 ................ 52,0 40,5 13,7 3,80 1949 ................ 81,0 59,0 17,6 4,60 1952 ................ 115,0 80,0 19,7 5,80 1953 ................ 118,7 86,0 20,4 5,80 1954 ................ 124,5 92,0 20,9 5,95 1955 ................ 151,8 91,1 20,4 7,45 1956 ................ 176,8 102,8 21,4 8,25 1957 ................ 208,4 114,4 23,4 8,90 försäljning till sjukvårdsinrättningar hållandet mellan fabrikstillverkade och samt vissa provisioner har således ej avdragits. Summan av dessa rabatter och provisioner varierar ungefärligen mellan en och två miljoner kronor per år._ Uttrycket recipe avser varje enskild förskrivning på receptet. Ett recept kan sålunda omfatta ett eller flera recipe.

Som synes har antalet recipe ungefär tredubblats på tjugo år. Den värdemäs- siga recepturomsättningen har emeller- tid stigit väsentligt mer, eftersom även genomsnittspriset per recipe under ti- den har tredubblats. En särskilt stor höjning inträffade mellan åren 1954 och 1955. Denna torde till någon del ha be- rott på Ökade priser på extemporebe— redda läkemedel men till den alldeles Övervägande delen synes ökningen ha orsakats av en — efter läkemedelsrefor- mens genomförande — allmän över— gång till förskrivning av genomsnittligt större förpackningar än tidigare. För detta senare antagande talar också, att antalet recipe — trots den stora ökning- en i recepturomsättningen % sjönk från år 1954 till år 1955.

Fördelningen på olika varugrupper Särskilt intresse erbjuder frågan om hur apotekens försäljning fördelar sig på olika slag av varor _ i synnerhet för-

apoteksberedda preparat. Som i annat sammanhang nämnts, förekom ur- sprungligen vid sidan av läkemedels- råvaror och en del fria handelsvaror endast läkemedel, som framställts på apoteken. Ännu vid tiden omkring för- sta världskriget var de fabriksberedda färdigpreparaten relativt fåtaliga. I och med den moderna läkemedelsindustriens uppsving fick dessa preparat—från 1934 under registreringsplikt och benämn- da farmacevtiska specialiteter — allt- mer ökad användning och utgör numera den dominerande delen av försäljning- en. Samtidigt har i recepturförsäljning- en andelen av s. k. extemporebered— ningar — av läkaren individuellt kom- ponerade läkemedel — successivt mins- kat. I handköpet har den tidigare rela— tivt betydande försäljningen av lösvikts— beredningar, droger m.m. likaledes fått ge vika för färdigförpackningar. Dessa utgöres i både receptur och handköp dels av industriprodukter, dels av för- packningar, som färdigställts apoteksväsendet. Sifferuppgifter från tidigare år om de olika varornas andel i försäljningen finns endast i vissa specialundersök- ningar. Sålunda lämnade medicinalsty- relsen i en skrivelse till Kungl. Maj:t

inom

• Sida 41
•  Original

den 24 april 1941 rörande vissa ekono- miska förhållanden inom apotekskollek- tivet bl. a. följande uppgift:

»Gjorda undersökningar utvisa att en betydande del (40—50 %) av apotekens i riket totala omsättning belöper sig på för- säljning av s. k. farmacevtiska specialiteter, d. v. s. fabriksframställda läkemedel i så- dana förpackningar, vari de äro avsedda att tillhandahållas förbrukaren.»

Vidare undersöktes ett större recept- material från år 1947 av med. lic. Sven Hammarskjöld på uppdrag av 1946 års läkemedelsutredning. Enligt denna un- dersökning fördelade sig recepturom- sättningen med 52,9 procent på farma- cevtiska specialiteter, 34,4 procent på extemporeberedda läkemedel samt 12,7 procent på »lagringsbara beredningar». Den sistnämnda gruppen har i senare material uppdelats på ACO-förpack- ningar och lösviktspreparat.

Från och med år 1952 föreligger ett

flertal stickprovsundersökningar beträf- fande såväl handköps- som recepturför- säljningen och från och med år 1955 en fullständigare statistik över receptur- försäljningen.

Ur härigenom tillgängliga uppgifter har tabell 5 sammanställts. Den omfat- tar hela omsättningen med undantag av försäljningen över sjukhusapotek, som i olika avseenden är speciell och beträffande vilken motsvarande statistik icke föreligger.

Med »övriga inläggningar» förstås så- dana i förväg färdigställda handköps- förpackningar för underlättande av ex- peditionsarbetet, som ej är centralt standardiserade.

En något avvikande bild erhålles, om man i stället för till värdet ser till det antal recipe, som hänför sig till de olika varugrupperna (tabell 6).

En kraftig förskjutning har skett från

Tabell 5. Försäljningens fördelning på olika varugrupper i procent av värdet åren

1952—1.957

1952 1953 1954 1955 1956 1957 Receptur Farm. specialiteter .............. 60,7 64,4 68,2 71,9 75,8 79,1 ACO-förpackningar .............. 4,4 4,3 4,4 4,7 4,9 4,7 Extemporeberedningar ........... 24,7 25,2 21,6 19,4 16,9 14,5 Lösviktspreparat ................ 10,2 6,1 5,8 4,0 2,4 1,7

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Handköp Farm. specialiteter .............. 44,6 44,3 44,0 45,6 47,8 50,0 ACO-förpackningar .............. 12,0 14,6 16,9 18,1 19,9 20,8 Övriga inläggningar ............. 15,3 13,4 11,9 9,5 8,4 7,4 Lösviktspreparat ................ 9,5 8,2 7,1 5,7 4,9 4,4 Tekniska artiklar m. m ........... 18,6 19,5 20,1 21,1 19,0 17,4

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Totalt Farm. specialiteter .............. 54,0 55,7 57,6 61,9 65,4 68,3 ACO—förpackningar .............. 7,6 8,7 9,9 9,8 10,5 10,7 Extemporeberedningar ........... 14,4 14,3 12,1 12,0 10,6 9,3 Övriga inläggningar ............ 6,3 5,8 5,2 3,6 3,1 2,7 Lösviktspreparat ................ 9,9 7,0 6,4 4,6 3,3 2,7 Tekniska artiklar m. m ........... 7,8 8,5 8,8 8,1 7,1 6,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Fullständiga uppgifter finns för recepturen under beräknade på basis av stickprov.

åren 1955—1957. Övriga uppgifter är

• Sida 42
•  Original

Tabell 6. Pracentuell fördelning på olika varugrupper av antalet recipe

1947 1952 1953 1954 1955 1956 1957 Farm. specialiteter ...... 43,0 48,6 52,0 54,9 61,0 63,3 66,7 ACO-förpackningar ...... 20 7 6,7 7,0 7,8 10,0 10,7 10,3 Lösviktspreparat ........ ' 14,9 12,2 9,7 6,0 4,0 3,1 Extemporeheredningar. . . 36,3 29,8 28,8 27,6 23,0 22,0 19,9 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Uppgifterna för år 1947 är hämtade ur Hammarskjölds undersökning och för åren 1952— 1954 beräknade på basis av stickprov.

extemporeberedningar och lösvikts- preparat till, standardförpackningar, främst farmacevtiska specialiteter. Den- na förskjutning är större värdemässigt sett än om man ser till antalet recipe, beroende på specialiteternas högre ge- nomsnittspris. Lösviktspreparatens — huvudsakligen apoteksberedningar — påtagliga tillbakagång sammanhänger till större delen med att de numera i regel finns att tillgå i färdiga konsu-

mentförpackningar och i och med detta i tabellen kommer att hänföras till ACO-förpackningar. Extemporebered- ningarna slutligen, har minskat både till antal och till sitt sammanlagda värde, det senare trots en väsentlig höjning av prisnivån i samband med omlägg- ningen av medicinaltaxegrunderna fr. o. 11]. den 1 januari 1955.

Antalet expeditioner av olika varu- kategorier framgår av tabell 7.

Tabell _7. Antal expeditioner jämte procentuell fördelning på olika varukalegorier (sjukhusapotek ingår ej) åren 1955 och 1956

in

Antal expeditioner 1955 1956 milj. st. % milj. st. % Receptur ........................ 19,9 29,4 21,0 29,1 Farm. specialiteter ............. 12,2 18,0 13,3 18,4 ACO-förpackningar ............. 1,8 2,7 2,3 3,2 S:a standardförp. 4,0 20,7 15,6 21,6 Lösvikt ....................... 1,2 1,8 0,8 1,1 Extemporeberedningar .......... 4,7 6,9 4,6 6,4 S:a övrigt 5,9 8,7 , 7,5 Handköp ........................ 47,9 70,6 51,1 70,9 Farm. specialiteter ............. 15,4 22,7 16,6 23,0 ACO-förpackningar ............. 14,8 21,8 16,0 22,2 Tekn. artiklar .................. 8,2 12,1 8,4 11,7 S:a standardförp. 38,4 56,6 41,0 56,9 Övrigt ........................ 9,5 14,0 10,1 14,0 Totalt ........................... 67,8 100,0 72,1 100,0 Standardförp. ................. 52,4 77,2 56,6 78,5 . Övrigt ........................ 15,4 22,8 15,5 21,5

Uppgifterna beträffande handköpet

är beräknade på basis av stickprov.

• Sida 43
•  Original

Medelpriset per expedition för olika varukategorier (sjukhusapoteken ingår ej) utgjorde år 1956:

Medelpris

år 1956, kr Receplur ..................... 8,03 Farm. specialiteter .......... 9,61 ACO-förpackningar ....... . . . 3,69 Standardförp. totalt ....... 8,75 Lösvikt .................... 4,76 Extempore ................. 6,18 Övrigt totalt .............. 5,96 Handköp (enl. stickprov) ....... 1,95 Farm. specialiteter .......... 2,89 ACO—förpackningar .......... 1,27 Tekn. artiklar ............... 2,14 Standardförp. totalt ....... 2,11 Övrigt ..................... 1,36 Totalt ........................ 3,73

Det är mycket vanskligt att med nå— gon större grad av säkerhet förutsäga, hur strukturen av apotekens omsättning framdeles kommer att gestalta sig. Den sedan länge pågående förskjutningen mot allt större andel standardförpack- ningar kan väntas fortsätta. En viss grad av extemporetillverkning torde emellertid komma att bestå.

D. Läkemedelsdistributionens historiska utveckling

Under senare delen av 1500-talet och förra hälften av 1600-talet inrättades i de största städerna de första apoteken i Sverige. Apotekarna, som ofta fått sin utbildning i Tyskland, fick genom av konungen utfärdade privilegier ensam- rätt på försäljningen av läkemedel i dessa städer.

Genom en kunglig resolution den 16 maj 1663 utfärdades för första gången bestämmelser med krav på viss koni- petens för erhållande av tillstånd att öppna apotek, respektive för erhållande av apoteksprivilegium. Genom 1688 års medicinalordningar blev formerna för apotekens inrättande och bedrivande närmare reglerade. Den, som erhållit ett privilegium, kunde sälja detta eller

låta det gå i arv till person, som upp- fyllde de föreskrivna kompetenskraven. År 1838 ledigförklarades för första gång- en ett apotek med personligt — ej sälj- bart —— privilegium. De säljbara privi- legierna har sedermera successivt av- vecklats, och numera är samtliga privi— legier personliga.

Redan tidigt sökte man genom enk— lare typer av distributionsorgan till- godose de mindre orternas och lands— bygdens behov av läkemedel. Sålunda förekom redan på 1700-talet s. k. soc- kenapotek, närmast motsvarande våra dagars läkemedelsförråd och vanligtvis med en prästman som föreståndare.

Tidigt tillkom, framför allt på lands- bygden, även 5. k. filialapotek, som fö- restods av farmacevter men sorterade under självständiga apotek. Filialapo- teken anlades på platser, där självstän— diga apotek inte beräknades bli ekono- miskt bärkraftiga. Så snart förhållan- dena så medgav, förändrades de till självständiga apotek. Från omkring år 1870 och till mitten av 1930-talet be- nämndes de nyanlagda filialapoteken medikamentsförråd. Namnbytet på 1870- talet innebar samtidigt en viss organi- satorisk förändring, bl. a. sänktes i vissa avsenden kraven på medikaments- förrådens utrustning.

Nedanstående tabell visar, hur anta- let självständiga apotek och filialapotek förändrats under de senaste hundra åren.

Tabell 8

Självständiga apotek

Är med privilegierna Filial- Sum- apotek ma

säljbara personliga 1865 120 47 18 185 1885 25 167 53 245 1905 12 282 56 350 1925 _ 381 25 406 1935 — 412 29 441 1945 — 415 40 455 1955 — 414 93 507

• Sida 44
•  Original

I början av 1900-talet tillkom de för- sta sjukhusapoteken. Författningsmäs- sigt reglerade blev dessa dock först år 1938. År 1957 var 14 sjukhusapotek verksamma, bortsett från militärapote- ket och dess två filialer, av vilka en också fungerar som sjukhusapotek.

Genom 1890 års läkarinstruktion upp- manades provinsialläkarna att söka för- må kommunalnämnder i socknar, be- lägna avlägset från apotek eller medika- mentsförråd, att anskaffa förråd av läke- och desinfektionsmedel, vilka skulle tillhandahållas allmänheten till inköpspris. Dessa förråd, som sålunda ägdes av kommunerna, har numera av— lösts av läkemedelsförråd direkt inord- nade under apoteken. Den författnings- mässiga grunden för de nuvarande lä- kemedelsförråden tillkom år 1928, då Kungl. Maj:t bemyndigade medicinal- styrelsen att meddela apoteksinnehava- re tillstånd att genom en av styrelsen godkänd föreståndare tillhandahålla lä— kemedel å ort, där sådant kunde finnas behövligt. Närmare föreskrifter an- gående läkemedelsförråd utfärdades första gången av medicinalstyrelsen år 1929.

En form av läkemedelsdistribution, som tidigt haft och alltjämt har stor betydelse för landsbygdens läkemedels- försörjning, sker genom de 5. k. medi- cinlådorna. I ovannämnda läkarinstruk- tion uppmanades provinsialläkare att främja avtal mellan apotekare och kom- munalnämnder om expedition av läke- medel medelst s. k. medikamentslåda eller på annat lämpligt sätt. Distribu— tionsformen hade dock på sina håll va- rit i bruk långt tidigare.

E. Nuvarande utformning av läkemedels- distributionen

Det nuvarande civila distributions- nätets omfattning och utformning fram-

går av nedanstående uppställning. Upp- gifterna härrör från 1956 års utgång.

Distributionsorgan Antal Funktioner

Apoleksinrätlningar: Beredning, Självständiga lagerhållning, apotek ....... 413 distribution.

Filialapotek . . . . 102

Sjukhusapotek . . 14 529

Läkemedelsförråd: Lagerhållning, Typ A (apoteks— distribution. förråd) ....... 20

Typ B ......... 525 Typ C ......... 93 638

Medicinlådor och kommissionärer: Distribution

Medicinlådor ca. 1 350 Övr. kommissio—

närer ..... ca 200 ca 1550

Summa distributions- enheter .......... ca 2 700

Under de senare åren har antalet apo- teksinrättningar ökat. Flertalet av dessa har tillkommit i städer och de större städernas förortsområden. Nyetable- ringen har därvid huvudsakligen gällt filialapotek. På landsbygden har de till- kommande distributionsenheterna till övervägande del utgjorts av apoteksför- råd och andra typer av läkemedelsför- råd. Att filialapotek och läkemedels- förråd under senare tid inrättats i stället för som tidigare självständiga apotek får ses som en utveckling mot förenkling i syfte att hålla kostnaderna nere. Ett annat led i denna utveckling är den sänkning av kraven på de själv— ständiga apotekens utrustning och loka- ler, som skett efter det att vissa arbets- uppgifter centraliserats till apotek med distriktslaboratorium och till apotekar- societetens centrala organ. Förenklade typer av filialapotek har också prövats, och vidare har läkemedelsförråden dif— ferentierats efter de varierande behov de har att tillgodose. En närmare be- skrivning av de olika typerna av distri- butionsställen ges i det följande.

• Sida 45
•  Original

1. Självständiga apotek De självständiga apoteken har sedan gammalt haft skyldighet att själva till- verka de läkemedel de tillhandahåller. I den kungörelse, som medicinalstyrel— sen utgav år 1925 i samband med ikraft- trädandet av farmakopéns tionde upp- laga, öppnades emellertid en möjlighet till viss differentiering av apoteken. Kungörelsen innehåller nämligen föl- jande stadgande:

»Beredningar av ifrågavarande art, som icke eller endast med svårighet kunna framställas med de apparater och redskap, som det åligger apoteken att innehava, eller ock äro omständliga att framställa och samtidigt hava ringa åtgång må dock in- köpas från annan apoteksföreståndare, som har att ställa sig svenska farmakopéns fö- reskrifter till efterrättelse.»

Ett organiserat samarbete mellan apo- teken i detta avseende genomfördes ef- ter några års försöksverksamhet av apo- karsocieteten år 1946, då de 5. k. di- striktslaboratorierna tillkom. Detta be- handlas närmare i kapitel VII i detta be— tänkande. I samband med att nu gäl- lande farmakopéupplaga trädde i kraft år 1948, utgav medicinalstyrelsen den s. k. utrustningskungörelsen (MF 1947 nr 75). I denna kungörelse har, som 10- gisk följd av den inträdda differentie- ringen i apotekens uppgifter, föreskrif- terna om apotekens obligatoriska utrust- ning givits en mera allmänt hållen for- mulering än tidigare. Å varje apotek skall »ändamålsenlig och tillräcklig ut- rustning för utförande av beredningar i receptur och defektur» finnas tillgäng- lig. >>Självständigt apotek skall förfoga över den laboratorieutrustning, som är erforderlig för den verksamhet, det be- driver.» Apotek, »vilket må inköpa be- redningar annorstädes än från apotek», skall vara utrustat med samtliga i far- makopén upptagna apparater, redskap, reagenser m. m., som erfordras för läke- medlens undersökning. Denna bestäm-

melse avser apotek, »där medicinalsty- relsen prövat framställning av bered- ningar för regelmässig försäljning till andra apotek kunna lämpligen äga rum». Sådant tillstånd har medicinalsty— relsen hittills med ett undantag endast meddelat åt apotek, utrustat med di— striktslaboratorium.

Kungörelsen öppnade också möjlig— heter för en centraliserad råvarukon— troll, och en sådan genomfördes vid apotekens kontrollaboratorium. Denna centralisering har möjliggjort inskränk- ningar i apotekens utrustning för läke- medelskontroll och har säkerligen med- fört avsevärd personalbesparing i jäm- förelse med tidigare förhållanden.

En annan faktor av stor betydelse för utvecklingen beträffande apotekens be- hov av utrustning och lokaler är den pågående förskjutningen i varusorti— mentet mot allt större andel färdigför- packade läkemedel. Denna utveckling, som närmare belysts i ett föregående avsnitt, har tillsammans med tillverk- ningscentraliseringen i hög grad bidra- git till att apotekslokalerna icke behövt utvidgas tillnärmelsevis i den takt, som omsättningsutvecklingen annars otvivel- aktigt skulle ha fordrat.

I och med den angivna utvecklingen mot en förenkling i utrustningshänseen- de hos större delen av de självständiga apoteken har skillnaden mellan dessa apotek och filialapoteken i fråga om lokal- och utrustningsbehov minskat. Vissa skillnader kvarstår dock alltjämt. Även om i ett och annat fall gjorda för- sök visar, att självständiga apotek un— der speciella omständigheter helt kan slopa laboratorieverksamheten, visar dock erfarenheten lämpligheten av att de enklare lagerberedningarna fortfa- rande framställes på de enskilda apote- ken. Transportkostnaderna torde be- träffande dessa varor bli allt för höga vid en fullständig centralisering.

• Sida 46
•  Original

Medicinalstyrelsen utövar ett visst inflytande på apoteksinrättningarnas utformning och utrustning. Vid nyan- läggning av apotek liksom vid ombygg- nad av gamla har apoteksinnehavaren att till styrelsen insända ritningar för godkännande. De nya eller ändrade lo— kalerna skall avsynas och av styrelsen godkännas för sitt ändamål. Vissa ge- nerella bestämmelser angående apote- kens utrustning är fastställda i den tidi- gare nämnda utrustningskungörelsen.

2. Filialapotek Filialapoteken är i administrativt och ekonomiskt hänseende knutna till själv- ständiga apotek. Medicinalstyrelsen be- viljar apoteksinnehavare tillstånd att driva filialapotek och förordnar efter förslag av innehavaren föreståndare. Föreståndaren är alltid en person med farmacevtisk examen, apotekare eller receptarie. I expeditionshänseende fungerar fili- alapotek på samma sätt som ett själv- ständigt apotek. I varje fall om före- ståndaren har apotekarexamen torde filialapoteket i princip kunna erbjuda allmänhet och läkare samma service som det självständiga apoteket. Trots att sålunda filialapotek får anses hålla en service som är likvärdig med ett självständigt apoteks synes ifrågasatta förändringar av små apotek till filial— apotek ha mött starkt motstånd från kommunala organ. Bakgrunden härtill torde bland annat ha varit, att man be- farat mindre intresserad skötsel från en anställd föreståndares sida än från en apoteksinnehavares samt risk för tätare byten av apoteksföreståndare. Samarbetet mellan moder- och filial- apotek beträffande administration och läkemedelskontroll gör att lokaler och utrustning för dessa funktioner i stort sett kan undvaras på de flesta filialapo- tek. Lagerlokalerna kan vidare hållas

mindre på filialapoteken. Driften av ett filialapotek har på grund av de anförda omständigheterna i allmänhet bedömts bli något billigare än driften av ett självständigt apotek av motsvarande storlek. I ett stort antal fall föreslås dessutom numera filialapoteken ej av legitimerade apotekare utan av recep- tarier, varigenom lönekostnaderna blir lägre.

Antalet filialapotek har under åren 1947—1956 ökat väsentligt. Sålunda ökade antalet under denna period med 52, samtidigt som antalet självständiga apotek minskade med 3. Under tiden öppnades 4 nyanlagda självständiga apotek, varjämte 5 filialapotek föränd- rades till självständiga apotek. 12 tidi- gare självständiga apotek förändrades till filialapotek. De apotek, som för- ändrats till filialapotek, är samtliga små, och den närmaste orsaken till för— ändringen har varit, att de icke ansetts kunna ge innehavaren skäliga inkoms- ter.

Tidigare anlades filialapotek prak- tiskt taget endast på landsbygden och på sådana orter, där befolkningsunder- laget icke kunde beräknas inom nära framtid bli av sådan storleksordning, att ett självständigt apotek skulle upp- nå tillräcklig omsättning för att kunna ge innehavaren någorlunda tillfredsstäl- lande villkor. Under senare år har — som tidigare nämnts — filialapotek i stor utsträckning anlagts även i stå- derna. Endast i få fall, där befolknings- underlaget redan från början varit till— räekligt stort, har självständiga apotek nyanlagts. Vid inrättande av filialapo- tek i städerna har medicinalstyrelsen ofta fastställt att omprövning av apo- teksinrättningens karaktär skulle ske efter ett antal år. I många fall har så- dan omprövning dock skett tidigare i samband med att moderapoteket bytt innehavare. Genom att i första hand in-

• Sida 47
•  Original

rätta nya apotek som filialapotek har man undgått de ekonomiska svårigheter som driften av ett nyinrättat självstän- digt apotek med låg omsättning under den första tiden kan medföra för inne- havaren. Man får också genom att av- vakta apoteksinrättningens utveckling under de första åren en betydligt säk- rare uppfattning om dess utvecklings- möjligheter än vad prognoser före inrät- tandet kan ge.

Beslut om inrättande, nedläggande el- ler förflyttning av självständiga apotek fattas av Kungl. Maj:t under det att motsvarande beslut beräffande filial- apotek fattas av medicinalstyrelsen. Be- sluten, som i båda fallen föregås av ut- redning, innebär en vägning mellan sociala och ekonomiska synpunkter. Självfallet utesluter icke det förhållan- det, att ett blivande apotek inte kan be- räknas komma att bära sina kostnader, att det anlägges. Kollektiviseringen av

apoteksväsendet avser ju bl. a. att åstad- komma en kostnadsutjämning, som skall medge drivandet av icke bärkraftiga en- heter. Å andra sidan måste stor hän- syn tagas till ekonomiska förhållanden, som ju i sista hand avgör läkemedlens prissättning. Under de senaste åren sy- nes beslut om nya filialapotek på lands- bygden i allmänhet ha fattats först då man kunnat förvänta en omsättning av minst 150 000 kronor per år. I städerna, där de sociala skälen för inrättande av nya apotek i allmänhet icke är lika starka, synes kraven ha ställts betydligt högre. Filialapotekens kostnader varie- rar givetvis starkt, beroende bl. a. på försäljningens struktur och organisa- tion, lokalkostnaderna och personalens sammansättning. Apotekarsocieteten har på läkemedelskommitténs begäran ge- nomfört en undersökning av kostnader- na på ett antal filialapotek under år 1956. I tabell 9 har vissa resultat av

Tabell 9. Vissa filialapoteks kostnader under år 1956

Omkostnader Omkostnader i på fllialapoteket, Om- % av omsätt- Över- kronor kostna- ningen Filial- gä: Varu— Brutto- der på fälla?? måg?— apotek bing kostnad vinst moder- nader, därav un der- nr kronor kronorl kronor Samt— därav aptäe— kronor Samt- 23,13: skott liga loner kronor liga kens kronor löner 1 93 735 58 425 35 310 49 031 31 493 2 592 51 623 55,1 33,6 — 16 313 2 94 172 61 424 32 748 53 940 39 454 300 54 240 57,6 41,9 —21 492 23 127 744 88 235 39 509 45 890 25 740 2 544 48 434 37,9 20,1 — 8 925 4 192 938 123 864 69 074 84 666 59 931 1 092 85 758 44,4 31,1 — 16 684 5 235 592 142 057 93 535 89 278 60 973 2 724 92 002 39,1 25,9 1 533 ”6 243 631 3120 983 122 648 66 603 43 860 4 404 71 007 29,1 18,0 851 641 27 279 905 3128 486 151 419 92 627 76 289 3 240 95 867 34,2 27,3 855 552 8 324 227 219 244 104 983 112 745 81 436 1 368 114 113 —35,2 25,1 — 9 130 9 326 338 201 260 125 078 106 518 77 237 2 016 108 534 33,3 23,7 16 544 10 654 661 379 731 274 930 230 782 179 053 7 596 238 378 36,4 27,4 36 552 11 704 750 436 480 268 270 179 654 148 551 11 436 191 090 27,1 21,1 77 180

1 Bokförda värden. 2 Förenklat filialapotek. 3 Filialapoteken nr 6 och 7 visar ovanligt låga varukostnader. Eftersom inventeringar ej företagits, kan den exakta varukostnaden ej anges. Om en beräknad varukostnad motsvarande den genomsnittliga för apoteken gällande procentsatsen användes, blir överskotten för nr 6 cirka 18 tusen kronor och för nr 7 cirka 7 tusen kronor.

• Sida 48
•  Original

Tabell 10. Filialapotekens föreståndare

Föreståndare Vid utgången Antal . av år filialapotek leg. apotekare reeeptarler antal %—andel antal %-andel 1941 ................ 36 23 64 13 36 1946 ................ 47 31 66 16 34 1951 ................ 76 58 76 18 24 1956 ................ 102 56 55 46 45 1957 ................ 106 51 48 55 52

denna undersökning sammanställts. Det framgår av sammanställningen, att kost- nadstäckning uppnås först vid relativt stora enheter.

De valda undersökningsobjekten ut- gör i och för sig inte med säkerhet ett representativt stickprov, då de fått väl- jas bland de relativt få filialapotek, vars kostnader med nuvarande redovisnings- regler kunnat särskiljas ur moderapote- kets bokföring. De torde trots detta kunna ge vägledning för bedömning av rådande förhållanden. Förutom att de representerar olika storlekar har de också valts med hänsyn till att olika ty- per av orter borde medtagas. Varukost- naderna är de bokförda, då inventering endast i undantagsfall skett både vid årets början och slut. Lönekostnaderna har beräknats efter medellönerna för olika personalkategorier. Pensionskost- nader har dock ej medtagits. Moder- apotekets kostnader för administration, skickningar och trakter hänförliga till filialapoteket har upptagits bland filial- apotekets omkostnader.

Filialapoteken omsatte sammanlagt under år 1956 19,4 milj. kronor, (1. v. s. cirka 7 procent av den totala omsätt- ningen på rikets apotek. Omsättnings- storleken varierade mellan ungefär 50 000 och 700 000 kronor (bortsett från ett filialapotek med mycket stora sjuk- husleveranser) och utgjorde i medeltal cirka 180 000 kronor (medianvärde 147 000 kronor). På landsbygden beläg-

na filialapotek varierade i storlek mel- lan 50000 och 400000 kronor.

De allra flesta filialapoteken har en- dast en person —— föreståndaren — med farmacevtisk examen anställd. Tidiga- re förestods filialapoteken nästan ge— nomgående av leg. apotekare. Som fram- går av ovanstående tabell har utveck- lingen här gått mot allt större antal re- eeptarier som föreståndare, även rela- tivt sett. Förskjutningen torde delvis bero på svårigheter att erhålla leg. apo- tekare som föreståndare men kan även till en del förklaras av att filialapotek som anlagts på samma ort som moder- apotek ansetts kunna skötas av recep- tarie.

3. Filialapotek av förenklad typ Under senare år har försök gjorts med förenklade filialapotek. Försöksvcrk- samheten har möjliggjorts genom att medicinalstyrelsen medgivit undantag från de generella reglerna angående apoteks utrustning och lagerhållning. Den har genomförts av enskilda apote- kare i nära samarbete med styrelsen och apotekarkårens centrala organ. Det första försöket gjordes år 1951 vid in— rättandet av filialapoteket Ärlan i Grön- dal i Stockholm. Från början lagerhölls på detta endast färdigförpackade läke- medel. All extemporeberedning utför- des på det närbelägna moderapoteket. Vissa olägenheter med systemet visade sig emellertid snart. Förbindelserna

• Sida 49
•  Original

med moderapoteket var visserligen mycket täta, men väntetiden för allmän- heten blev, även då det gällde enkla uppvägningar i receptur och handköp, trots detta relativt lång. Man anskaf- fade därför en våg samt efter en utförd frekvensundersökning ett hundratal rå- varor, halvfabrikat och lösviktsspeciali- teter till filialapoteket. Det visade sig, att man efter kompletteringen med den- na billiga och relativt föga utrymmes- krävande utrustning kunde expediera cirka 90 procent av samtliga inkomman- de recept. Kostnadsökningen torde väl ha uppvägts av att skickningsturerna mellan moder- och filialapotek kunde inskränkas väsentligt. Alltjämt sändes dock recept medförande extemporebe— redning av piller, salvor och liknande till moderapoteket. Gröndalsapoteket har följts av andra på liknande sätt or- ganiserade filialapotek. Relativt stora omsättningar har på dessa kunnat be- mästras inom små lokaler.

Skillnaden mellan de vanliga filial- apoteken och de förenklade består så- lunda främst däri, att på den senare typen tillverkningsutrustningen är myc- ket förenklad och lagerhällningen av råvaror som en följd därav starkt be- gränsad. Därjämte lagerhålles i regel ett mindre antal standardförpackade lä- kemedel än på andra typer av apoteks- inrättningar. Sålunda har enligt under- sökningar företagna på två filialapotek av förenklad typ i Stockholm antalet artiklar av standardförpackade läkeme- del uppgivits vara cirka 2 300 i ena och 1 800 i andra fallet. Härvid har varje förpackningsstorlek räknats som sär- skild artikel, varför antalet läkemedel är mindre. Trots detta har på de ifråga- varande apoteken över 90 procent av inkommande recept kunnat expedieras direkt utan anlitande av moderapoteket. Som jämförelse kan nämnas, att det på dylikt sätt beräknade totala antalet ar-

tiklar av standardförpackade läkemedel torde utgöra 7 år 8 tusen samt att de självständiga apotekens hela sortiment _ avseende samtliga varugrupper — varierar från cirka 3 500 för de minsta till cirka 8000 artiklar för de största apoteken.

4. Läkemedelsförråd, medicinlådor och kommissionärer

Nu gällande bestämmelser rörande läke- medelsförråd har utfärdats av medici- nalstyrelsen genom kungörelse den 21 juni 1955. Läkemedelsförråden har där- vid indelats i tre olika kategorier: lä- kemedelsförråd av typ A, B och C. De tre förrådstyperna kan i korthet karak- teriseras på följande sätt. Läkemedels- förråd typ A, som även benämnes apo- teksförråd, har formen av en mindre butik i särskild av apoteksinnehavaren förhyrd lokal och med av denne an- ställd föreståndare. Förråd av typ B däremot drives i samband med annan verksamhet av person, som mot provi- sion sköter försäljningen av varorna, exempelvis handlande, distriktssköter— ska, poststationsföreståndare etc. Läke- medelsförråd av typ C utgöres helt en- kelt av en transportabel låda innehål— lande ett 20-tal läkemedel, placerad hos en handlande eller annan, som mot pro— vision sköter försäljningen. En närmare beskrivning av de tre typerna av läke- medelsförråd lämnas i det följande.

Apoteksförråd inrättades första gång— en år 1950 och då under benämningen apoteksfilialer. Namnlikheten med filial- apoteken orsakade emellertid missför- stånd, varför namnet ändrades i ovan- nämnda kungörelse.

Apoteksförråden tillkom i första hand på orter där tidigare läkemedelsförråd av vanlig typ, nuvarande typ B, varit inrättade och vuxit till sådan storlek, att en förbättrad service ansågs erfor-

• Sida 50
•  Original

derlig, men där tillräckligt underlag för ett filialapotek saknades. Detta gäll- de framför allt en del områden med ett befolkningsunderlag av cirka 3000—— 5 000 personer.

Apoteksförråd inrättas i för ändamå- let avsedd särskild lokal, som förhyres av apoteket. Ritningar till lokalen skall ha godkänts av medicinalstyrelsen. För- rådet förestås av en av medicinalsty- relsen förordnad apotekstekniker, som skall ha tämligen lång apotekstjänstgö- ring bakom sig. För apoteksförråden liksom för andra läkemedelsförråd gäl- ler beträffande läkemedel, att endast standardförpackade sådana eller på apoteken iordningställda förpackningar av lösviktsvaror får lagerhållas. Ingen som helst uppvägning eller beredning av läkemedel får sålunda förekomma. På dessa förråd finnes i regel förutom ett handköpssortiment även receptbe- lagda läkemedel i enlighet med en för- teckning, som uppgjorts i samarbete mellan läkaren på orten och apoteksin- nehavaren och som skall ha tillställts medicinalstyrelsen för kännedom. Dessa läkemedel levereras från apoteket till förrådet i färdiga förpackningar, för- sedda med föreskrift om användnings- sätt, läkarens och den expedierande far- macevtens namn etc. Detta innebär att förrådet har ett lager av i förväg av far- macevt signerade läkemedelsförpack- ningar, vilka utlämnas efter läkarens recept. Receptbelagda apoteksvaror, som ej finns på den nyssnämnda för- teckningen, måste däremot rekvireras och erhållas från moderapoteket. Ge- nom apoteksförrådets anknytning till apoteket har apoteksinnehavaren möj- ligheter att utöva direkt ledning och kontroll av dess verksamhet. Antalet re- ceptbelagda läkemedel, som högst får lagerhållas på ett apoteksförråd har av medicinalstyrelsen fastställts till 125. Handköpsläkemedel får i obegränsad

omfattning lagerföras på apoteksförrå- det.

Några apoteksförråd har inrättats i förortsområden inom de större städer- na. På dessa förråd har det visat sig svårt att lagerhålla receptbelagda läke- medel med hänsyn till att recepten kom- mer från ett flertal läkare för vilkas för- skrivningsvanor med nuvarande ord- ning skulle behöva uppläggas flera oli- ka läkemedelsförteckningar. Av denna anledning har handköpsförsäljningen här en i förhållande till totala försälj- ningen mera framträdande plats än på andra apoteksförråd.

Läkemedelsförråd av typ B är den traditionella förrådstypen, som sedan år 1928 efter medicinalstyrelsens med- givande inrättats av apotekare hos en- skilda, därför lämpade personer, t. ex. hos distriktssköterskor, poststationsfö- reståndare, handlande etc. Förestånda- ren förordnas av medicinalstyrelsen ef- ter förslag av apoteksinnehavaren. Lämplighetsintyg från tjänsteläkare er- fordras därvid. B—förrådet får lagerföra 50 receptbelagda läkemedel och 50 handköpsläkemedel. För de receptbe- lagda läkemedlen gäller samma före- skrifter som i fråga om apoteksförråd, d. v. 5. de skall finnas upptagna på sär- skild med läkare överenskommen för- teckning. Förutom läkemedel saluföres genom förråden ofta förbands- och sjuk- vårdsartiklar m. m. Föreståndarna fungerar också ofta som kommissionä- rer, d. v. s. vidarebefordrar allmänhe- tens rekvisitioner och recept, som icke direkt kan expedieras av förrådet, till apoteket.

Enligt uppgift har B-förråd tidigare inrättats, då man beräknat befolknings- underlaget till minst 1 000 personer och avståndet till närmaste apotek varit minst 15 km. På senare år tycks dock dessa regler ha mildrats i några fall.

• Sida 51
•  Original

Läkemedelsförråd av typ C har efter en tids försöksverksamhet för första gången författningsmässigt reglerats ge- nom medicinalstyrelsens ovan nämnda kungörelse från juni 1955.

Förrådstypen är i första hand till- kommen för att förbättra läkemedels- försörjningen för mindre orter med iso- lerat läge och stort avstånd till eller då— liga förbindelser med närmaste apotek. För att möjliggöra en kontinuerlig kon- troll till rimliga kostnader skall de läke- medel som finns kvar osålda varje må- nad insändas till apoteket för översyn, varjämte komplettering av förrådet sker. I praktiken har förråden två uppsätt- ningar läkemedel, varigenom försäljning kan ske utan avbrott för byte.

C-förrådets sortiment av läkemedel är begränsat till 20 icke receptbelagda apo— teksvaror. Utöver dessa läkemedel får apoteksinnehavaren genom förrådet till- handahålla förbands- och sjukvårdsar- tiklar m. m.

Föreståndaren förordnas av medici- nalstyrelsen efter förslag av apoteks- innehavaren. Tjänsteläkare skall dess- förinnan intyga vederbörandes lämp- lighet härför.

Medicinlådor och kommissionärer. Av stor betydelse för läkemedelsförsörj- ningen på landsbygden är de 5. k. medi- cinlådoma. Lådorna sändes regelbun— det, vanligast en gång per dag, mellan apoteket och en person i den ort, som medicinlådan skall betjäna. Allmänhe- ten kan lämna sina recept och rekvisi- tioner antingen direkt till apoteket eller också till den som har hand om medi- cinlådan och sedan hämta sina läke- medel hos denne. Varorna emballeras separat för varje kund och lämnas ut från lådan utan att paketen öppnas. Ingen lagerhållning förekommer i sam- band med medicinlådor. Fraktkostna-

Tabell 11. Medicinlådornas fördelning på apoteken (irl 1956

Antal lådor Antal Summa *

per apotek apotek medicinlådor 0 133 0 1 39 39 2 45 90 3 40 120 4 42 168 5 31 155 6 20 120 7 15 105 8 6 48 9 8 72 10 12 120 11 4 44 12 7 84

13 4 52 * 14 2 28 15 2 30 16 2 32 18 1 18 22 1 22 26 1 26 415 1 373

1 Ett mindre antal medicinlådor var ifunk- tion endast en del av året.

den betalas av apoteket, men en avgift av 25 öre uttages vid varje expedition.

Ovanstående tabell visar, hur medi- cinlådorna fördelas på olika apotek. Med apotek avses i tabellen i förekom- mande fall moderapotek inklusive filial- apotek.

Utnyttjandegraden varierar mycket mellan de olika medicinlådorna. Enligt en utförd stickprovsundersökning be— fordrar hälften av lådorna mindre än 65 paket per månad. I medeltal är pa— ketantalet cirka 100 per månad.

Antalet kommissionärer utan sam— band med medicinlåda är relativt litet. Många av dem återfinnes i städernas yt- terområden, i vilket fall apoteket ofta självt transporterar försändelserna till kommissionären.

Kostnadsförhållanden. Apotekarsocie- teten har på läkemedelskommitténs hemställan verkställt en sammanställ-

• Sida 52
•  Original

Tabell 12. Vissa apoteksförråds ( A-förråds ) kostnader under år 1956

Övriga S:a Omkost- Afrågälås' Om- Rän- Så:; Löner Löner H ra Frak- om- om- nader i % nr sättning tor1 ningar” (förråd)a (apotek). y ter kost- kost- av omsätt- nader nader ningen 1 60 188 963 750 10 861 2 988 2 100 444 1 489 15 595 31,5 2 65 444 631 290 10 819 3 732 2 700 384 1 815 20 371 30,0 3 87 460 789 700 11 145 10 008 2 680 588 859 26 769 30,6 4 821604 597 400 15 817 5 520 2 023 2 160 2 025 28 542 31,5 i 5 90 483 850 300 14 075 8 784 1 400 732 1 887 28 028 30,6 - 6 95 894 1 259 900 12 096 9 696 4 926 3 216 4 224 36 317 37,4 i 7 129 049 1 700 1 375 15 811 52 808 3 166 600 2 023 27 476 520,8

; 1 Räntorna har beräknats efter 6 %. £ ? Avskrivningar har antagits ske med 5 % av inventariernas anskaffningsvärde per år. i ” Lönerna är beräknade enligt medellöneprincipen men utan beaktande av pensionskostnader. ! 4 Vid beräkning av lönekostnaderna på moderapoteket har endast det direkta expeditions- rbetet samt administrativt arbete för förrådets räkning beaktats. Iordningställandet i receptur v läkemedel, inläggnings- och laboratoriearbete m.m. har sålunda ej medtagits. & 5 Apoteksinnehavaren tjänstgör ett par timmar per dag på förrådet utan att kostnaden härför edräknats.

Tabell 13. Vissa B-förråds kostnader under år 1956

Summa B-förråd .. . S:a omkost- utan medicin— Omsätt— Därav Provi- lui-( k Rän- AY' Löner om- nader i . låda ning me 1cm- sioner s_pe _ Fra t tor skriv- (apo— kost— 0/ av låda tioner ningar tek) 0 .. m” nader omsatt- ningen 1 7 854 1 047 55 240 50 25 420 1 837 23,4 2 8 616 745 5 192 34 15 1 188 2 179 25,3 3 21 429 1 667 90 516 39 25 1 968 4 305 20,1 4 45 321 3 750 140 480 73 20 4 884 9 347 20,6 5 47 401 4 740 100 1 140 21 —— 3 576 9 577 20,2 6 53 959 4 917 82 360 216 60 6 360 11 995 22,5 B-förråd med _ (oms. medicinlådor mkl. me- nr dicinlå- * dan) 1 10 043 6 423 398 15 564 12 —- 60 1 049 10,4 2 28 380 15 000 (ca) 2 424 47 252 42 -— 1 308 4 073 14,3 3 44 898 16 591 3 437 150 1 100 120 —— 552 5 359 11,9 4 54 227 32 462 4 146 13 192 105 75 1 068 5 599 10,3 5 63 900 47 100 1 680 150 1 356 51 10 1 656 4 903 7,7 6 84 866 45 896 6 226 60 1 392 73 25 2 436 10 212 12,0

" I de angivna lönekostnaderna för apoteket ingår ej de kostnader, som är förbundna med sändningarna genom medicinlådorna. I tillämpliga delar bör kommentaren till tabell 12 beaktas.

ning av kostnaderna på ett antal apo- teksförråd samt B-förråd. Det sam- manställda siffermaterialet redovisas delvis i tabellerna 12 och 13. De en- skilda kostnadsposternas storlek varie- rar starkt från förråd till förråd. En

klar skillnad i total kostnadsnivå kan emellertid urskiljas dels mellan apoteks- förråden och B—förråden, dels också mellan B-förråd med och utan medicin- låda. På apoteksförråden håller sig kostnaderna omkring 30 procent av om-

• Sida 53
•  Original

sättningen, på B—förråden utan medicin- låda omkring 20 procent av omsättning- en och på B-förråd med medicinlåda slutligen omkring 10 procent av den sammanräknade omsättningen i förråd och låda (se härom vidare under läke- medelsförråd typ B).

Bland utgiftsposterna återfinnes kost- nader för frakter och för arbete på mo- derapoteket för båda förrådstyperna. På jämnstora förråd kan man vänta sig, att dessa kostnader skall vara av sam- ma storleksordning oavsett förrådets typ. Båda typerna har också räntekost- nader och avskrivningar, men dessa kostnader är av helt annan storleksord- ning på apoteksförråden än på B-för- råden. Mot B-förrådens provisionskost- nader, slutligen, svarar på apoteksförrå— den löne- och hyreskostnaderna.

Kostnaderna för arbete i receptur på moderapoteket har ej medtagits bland de i tabellerna redovisade förrådens kostnader.

I viss män kan kostnadsskillnaden mel— lan apoteksförråden och B-förråden minskas därigenom, att de förra kan fungera som teknisk affär vid sidan av sin huvudfunktion utan att behov av lokal- eller personalökning därigenom uppstår. Omsättningen kan därför i vissa fall väntas stiga vid förändring av B-förråd till apoteksförråd.

Den lägre redovisade kostnaden för B-förråd med medicinlåda torde knap- past äga motsvarighet i verkligheten och beror sannolikt på att moderapote— kets lönekostnader för expeditionsarbe- te med medicinlådan icke kunnat redo- visas i tabellen. Själva läkemedelsförrå- dens kostnader ligger i dessa fall troli- gen på i stort sett samma relativa nivå som på förråd utan låda, d. v. s. om- kostnadsprocenten ligger i allmänhet i närheten av 20.

Hela den kostnad, som sålunda redo- visats för förråden, kan ej betecknas

som merkostnad. Även varornas expedi— tion över disken på apoteket skulle näm- ligen ha medfört kostnader, vilka vid en bedömning på lång sikt bör beaktas. Dessa kostnader motväger nämligen i viss mån de merkostnader, som uppstår vid försäljning genom förråd.

För medicinlådorna kan frakt- och provisionskostnaderna i sin helhet be- traktas som merkostnader för apote- ken. Vissa apotek håller ett stort an- tal medicinlådor. Exempel finnes på apotek där endast en mindre del av om- sättningen utgöres av försäljning över disk, under det att huvuddelen av för- säljningen sker genom medicinlådor och läkemedelsförråd.

F. Apotekens öppethållande, natt- tjänst m.m.

Apoteken indelas beträffande öppet- hållandet i fem grupper vilka är be- tecknade A till E. Verkliga antalet grup- per är dock sex, ty apoteken i gruppen E är i sin tur uppdelade i två katego- rier. De generella öppethållandebestäm- melserna återges i det följande. För vis- sa apotek finns specialbestämmelser som innebär mindre avvikelse från de angivna tiderna. Detta gäller t. ex. för ett 40-tal apoteksinrättningar —— på vil- ka föreståndaren är ensam farmacevt — där lunchstängning tillämpas.

Grupp A. Apotek inom denna grupp skall hållas tillgängliga för expedition vardagar kl. 9—18 och vardag före sön- och helgdag kl. 9—17, medan apoteket hålles stängt på övriga tider. Anslag skall finnas vid apotekets ingång med uppgift om när person med farmacevtisk examen kan träffas.

Grupp B. Apotek inom denna grupp skall hållas tillgängliga för expedition vardagar kl. 8—19 och vardag före sön- och helgdag kl. 8—18. Under övrig tid hålles apoteket endast tillgängligt för

• Sida 54
•  Original

expeditionen av »brådskande» recept och rekvisitioner samt av förbandsar- tiklar. Då apoteket sålunda endast be- höver vara tillgängligt för viss expedi- tion, skall den vakthavande antingen vara tillstädes å apoteket eller infinna sig där senast inom en timme efter er- hållen kallelse. Befinner sig vakthavan- den icke på apoteket skall dels dess nattväntrum vara olåst, upplyst efter mörkrets inbrott samt försett med iögo- nenfallande anslag, upptagande, därest vakthavanden vistas i apotekets ome- delbara grannskap, den adress, varun- der han kan anträffas, men i annat fall därjämte meddelande om hans för till- fället gällande telefonnummer samt var närmast tillgängliga telefon är belägen, varifrån vakthavanden kan tillkallas, dels ock sådana anordningar vara vid- tagna, att till apoteket inkommande tele- fonsamtal kopplas till vakthavanden el- ler att vederbörande telefonstation vid sådan telefonpåringning lämnar uppgift om nyssnämnda adress och telefonnum- mer.

Grupp C. Apotek inom denna grupp skall hållas tillgängliga för all expedi— tion vardagar kl. 8—22 samt sön- och helgdagar kl. 9—14. Under övriga tider gäller samma bestämmelser, som finns refererade under grupp B.

Grupp D. Apotek inom denna grupp alternerar, så att endast ett apotek i orten är tillgängligt för expedition nat- tetid samt sön- och helgdagar. Det apo- tek som har jourtjänst skall hållas till- gängligt för all expedition vardagar kl. 8—22 samt sön- och helgdagar kl. 9— 22. Under övriga tider gäller samma be- stämmelser, som finns refererade under grupp B.

Grupp E'. Denna grupp omfattar år 1958 apotek i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Jönköping, Lund, Borås, Gävle och Karlstad, i förekom- mande fall med förorter. Vissa apotek

Tabell 14. Apoteksinrättningarnas fördel- ning år 1957 med hänsyn till söndags- och nattjänstens omfattning

I På lands- städer bygd summa Grupp A 13 214 227 » B. . . . 62 30 92 » C. . . 19 0 19 » D. . . . 51 0 51 » E nattapotek 15 0 15 övriga . . . . 100 3 103 260 247 507

är fasta nattapotek. Dessa skall hållas tillgängliga för all expedition vardagar kl. 8—22 samt sön- och helgdagar kl. 9 —22. Under övriga tider behöver de en- dast vara tillgängliga för viss expedi- tion. I Borås, Gävle och Karlstad kan jourtjänsten fullgöras på det sätt som refererats under grupp B, medan i öv- riga städer vakthavande farmacevt skall finnas på apoteket. övriga apotek inom denna grupp skall hållas tillgängliga för all expedition vardagar kl. 8—19 samt vardag före sön- och helgdag kl. 8—18. Under övriga tider hålles apoteken stängda.

Antalet apotek år 1957 i varje grupp framgår av ovanstående uppställning.

I detta sammanhang bör omnämnas, att läkarna vid sina sjukbesök i regel medför läkemedel för det akuta behovet.

Kostnaderna för söndags- och natt- tjänst. På läkemedelskommitténs hem- ställan har apotekarsocieteten företagit en undersökning av det ekonomiska re- sultatet av söndags— och nattjänsten. En redovisning finns i tabell 15.

Undersökningen företogs under maj månad 1957 och med ledning av de resultat man erhöll gjordes beräkningar avseende hela året.

Den i tabellen angivna omsättningen avser den försäljning som ägt rum så- väl på söndagar som på kvällar och nät- ter under övriga dagar.

• Sida 55
•  Original

Tabell 15. Det ekonomiska resultatet av söndags- och nattjänst på vissa apotek under är 1957

Beräkningarna är baserade på stickprov under maj månad

Typ av nattjänst

Apotek nr

Omsättning Bruttovinst

Fasta kostn. Löner

Resultat

Sönd. Nätter Total

Sönd.

Nätter

Total

Nätter Nätter

Total Sönd.

Nätter Total

I Natlapotek (Grupp E)

II Alterneringsapotek (Grupp D)

a) Hel nattvakt (6 mån. per år). . (3 mån. per år). .

b) viss tjänstg. å apot. +passn. (6 mån. per år). . (6 mån. per år). . (6 mån. per år). .

Apotek utan alternering

a) Viss tjg. å apot. +passn.

(GruppC)

b) Enbart passning (Grupp B) . . .

HNO'J'Q'

becca

10 12 113 14 15

81 220 109 668 190 888 56 730 71 719 128 449 35 836 142 737 178 573 26 226 80 497 106 723

19 375 42 061 61 436 ⁷ 703 18 086 25 789 12 462 21 989 34 451 10 013 27 099 37 113 15 190 16 813 32 003 12 599 12 077 24 676 25 334 22 099 47 433 ⁵ 176 7 994 13 170 ³ 410 353 3 763

¹ 719 6 631 8 350 ¹ 446 4 892 6 338

30 051 20 990 13 259

9 701 ⁷ 166 ² 851 ⁴ 610 ³ 709 ⁵ 622 ⁴ 652 ⁹ 385 ¹ 908 ¹ 262

636 535

40 577 26 536 52 812 29 784 15 564 ⁶ 691

⁸ 136 10 026 ⁶ 220 ⁴ 469 ⁸ 175 ² 959

131 ² 453 ¹ 810

70 628 47 526 66 071 39 485 22 728 ⁹ 542 12 746 13 735 11 842

⁹ 121 17 560 ⁴ 867 ¹ 393 ³ 089 ² 345

¹ 789 ¹ 909 ² 026 ¹ 818

978 ¹ 358

¹ 230 ¹ 230 ¹ 062 ¹ 577 ¹ 661 314 318

235 754

12 502 ⁸ 522 ⁸ 714 ⁷ 518

⁵ 224 ¹ 767 ³ 852 ³ 798 ³ 502 ³ 937 ⁶ 048 ³ 032 ¹ 897 ¹ 737

791

36 500 33 941 40 493 35 909 12 775 ⁹ 236

⁸ 760 ⁹ 956 ⁷ 647

13 585 14 961 11 133 ⁴ 665 ⁵ 942 ⁶ 075

49 002 17 549 42 463 12 468 49 207 4 545 43 427 2 183

17 999 1 941 11 003 1 084

12 612 758 13 753 — 89 11 149 2 120 17 522 715 21 009 3 337 14 165 — 1 124 ⁶ 562 —— 635 ⁷ 679 — 1 101 ⁶ 866 — 256

—10 693—9 978

² 288 19 838 9 314 3 154 10 293 14 838 ⁷ 943 — 5 760 ¹ 808 3 750 ³ 903 —2 819

¹ 855 — 1 097 ¹ 160—1 249 ² 489— 369

⁸ 447—5 110 ⁸ 488—9 612 ⁴ 852—5487

³ 724 -—4 825 ⁵ 019 —5 275

¹ Är även öppet 4 tim. på söndagar.

• Sida 56
•  Original

Bruttovinsten har erhållits genom en beräkning grundad på antagande om att varukostnaden varit 63 procent av för- säljningsvärdet.

I tabellen finns en särskild kolumn för fasta kostnader, varmed avses i första hand kostnader för hållande av nattvaktsrum. Vid beräkningen av löne- kostnader har aktuella medellöner an- vänts. För all farmacevtisk personal har beräkningarna av lönen baserats på medellön för receptarie, trots att leg. apotekare i viss, mindre utsträckning deltager i här ifrågavarande arbete. Vi- dare har kostnader för på vardagarna utförda förberedelsearbeten för söndags- och nattjänst ej medtagits.

De lämnade resultaten får närmast ses som exempel och generaliserande slutsatser får dras endast med försik- tighet. I stort sett synes dock materialet ge vid handen att söndags- och natt- tjänsten lämnar underskott. En uppdel- ning i söndags- respektive nattjänst ty- der på att den förra lämnar något över- skott, medan underskotten beror på nattjänsten.

G. Förbättring av läkemedelsförsörj- ningen på vissa orter

Genom de senaste decenniernas starka ökning av folkmängden särskilt i de större städerna har bostadsbebyggelsen ökat i städernas ytterområden och de närmast omgivande förorterna. Härige- nom har i dessa områden uppstått pro- blem beträffande allmänhetens tillgång till läkemedel, och apoteksinrättningar har därför öppnats i viss utsträckning i områdena ifråga. Erfarenheten har emellertid visat att en stor del av de läkemedelsinköp som den i ytterområ- dena bosatta befolkningen företagit har skett i stadens centrala delar, trots att apoteksinrättning funnits i bostadsom- rådet. Bland annat av dessa orsaker

har man ansett det vara nödvändigt med ett väsentligt större befolknings- underlag för att apoteksinrättning skall anläggas i sådana fall än vad som gäller på landsbygden. I några få fall, där man kunnat räkna med särskilt stort befolkningsunderlag, har apotek inrättats, medan man i övrigt i regel anlagt filialapotek, i vilket fall man dock ofta förutsatt att inrättningens ka- raktär senare skulle kunna omprövas inom ett antal år. Dessutom har i för- ortsbebyggelse apoteksförråd och läke- medelsförråd inrättats.

Antalet apoteksinrättningar i städer— na har icke ökat i takt med folkmäng- dens ökning. Sålunda var antalet in- vånare per apotek i städerna under 1930-talet ungefär 10000, men under den senaste 10-årsperioden har siffran stigit till 12 000 a 13 000 invånare per apotek.

Rent allmänt kan konstateras att frå- gan om allmänhetens tillgång till läke- medel får anses vara tillfredsställande ordnad i de städer och andra större orter där apotek finnes.

Läkemedelsförsörjningen på landsbyg- den måste i ett land av Sveriges karak- tär möta speciella svårigheter. För att belysa problemets räckvidd skall här anges några siffror, hämtade ur Statis- tisk årsbok. Siffrorna hänför sig till förhållandena vid utgången av år 1950, då antalet andra tätorter än städer med mer än 200 invånare uppgick till cirka 1900. Sammanlagda invånarantalet i dessa tätorter utgjorde omkring 1,4 mil- joner. Av dessa tätorter hade över 1 000 stycken mindre än 500 invånare. Vid samma tidpunkt var folkmängden utan- för städer och nyssnämnda tätorter cirka 2,3 miljoner. Även om en avse- värd inflyttning sedan dess skett till städer och större samhällen, är dock problemen i stort sett oförändrade, då det gäller distributionen av läkemedel.

• Sida 57
•  Original

Summa apo- Folkmängd Antal invåna- Ar Sjalvstandiga Filialapotek teksinrattping- utanför re per apoteks- apotek är utan or städer inrättning stader

1865 ........... 58 17 75 3 615 159 48 202 1875 ........... 76 40 116 3 769 785 32 498 1885 ........... 76 53 129 3 877 716 30 060 1895 ........... 107 57 164 3 939 824 24 023 1905 ........... 149 55 204 4 078 926 19 995 1915 ........... 172 48 220 4 157 604 18 898 1925 ........... 193 23 216 4 186 216 19 380 1935 ........... 205 26 231 4 125 296 17 858 1945 ........... 195 37 232 3 883 939 16 741 1955 ........... 181 64 245 3 690 644 15 064

Antalet apoteksinrättningar utanför städerna och antalet invånare per så- dant apotek vid olika tidpunkter fram- går av ovanstående tabell.

Som framgår av ifrågavarande tabell har antalet invånare per apotek succes- sivt minskat, vilket dels beror på en minskning av antalet invånare på lands- Ahygj gåt ””'s på att ett antal apoteks— inwuningar nyanlagts. Landsbygden ar här representerad av den folkmängd, som återstår, sedan man räknat bort städernas folkmängd från landets tota- la. Sålunda inräknas bl. a. samhällen i närheten av större städer, vilka ur för- sörjningssynpunkt bort sammanräknas med städernas befolkningssiffror. An- talet invånare per apotek är därför nå- got för högt i tabellen. I siffrorna ingår i övrigt såväl större, stadsliknande samhällen _ köpingar och municipal- samhällen — som byar av varierande storlek och rena glesbygder.

De självständiga apoteken och filial- apoteken bildar den relativt glesa stom- me, kring vilken distributionsapparaten byggts upp med i det föregående när- mare skildrade olika typer av läkeme- delsförråd och medicinlådor. Anknyt- ningen till provinsialläkardistrikten framgår av följande uppställning, som hänför sig till förhållandena år 1956.

Enligt denna förekommer det endast i ett fåtal fall, att sådan läkares stations- ort helt saknar särskilt distributions- organ för läkemedel. I dessa fall ligger emellertid stationsorten vanligen i di- rekt anslutning till större tätort utanför distriktet, och apotek finnes inrättat på tätorten i fråga.

Antal

Provinsiallåkardistrikt där på stations— orten finns:

apoteksinrättning . .. .. . . .... . . . . . _ . 392

ej apoteksinrättning men läkemedels- förråd i kombination med medicin- låda eller kommissionär

ej apoteksinrättning eller läkemedels- förråd men dagliga medicinlådetrans- porter

icke några särskilda distributionsor— gan

S:a distrikt 566

H. Kommitténs undersökning angående landsbygdens läkemedelsförsörjning Enligt kommitténs uppfattning lät sig frågan huruvida landsbygdens läkeme- delsförsörjning vore tillfredsställande ordnad icke nöjaktigt bedömas på grundval av tillgänglig statistik. Kom- mittén ansåg sig därför böra söka in- förskaffa ytterligare underlag för frå-

• Sida 58
•  Original

gans bedömning. Därvid ansågs pro- vinsialläkarna kunna ge den bästa be- lysningen av rådande förhållanden, ef- tersom dessa läkare rent praktiskt kom- mer i intim kontakt med frågan. I bör- jan av år 1954 företogs därför en enkät i ämnet till samtliga provinsialläkare i landet och från 98 procent av dem er- hölls svar.

I det följande redogöres för svaren på de viktigare frågorna. De inledningsvis behandlade frågeställningarna avsåg att belysa förutsättningarna för en ifråga- satt enklare typ av apotek. Det var önskvärt att veta hur ofta läkarna bru- kade rådgöra med apotekarna i sam- band med receptskrivning m. m. samt i hur hög grad extemporeberedda läke- medel behövde insättas omedelbart vid sjukdomsfall.

De inkomna svaren visade, att 8 pro- cent av samtliga provinsialläkare ofta utnyttjade apotekarens sakkunskap för råd och konsultationer vid receptskriv- ning, 37 procent sade sig göra det ibland, 36 procent sällan och 19 pro- cent aldrig. För orientering om nytill- komna läkemedel utnyttjade 17 procent av läkarna ofta, 40 procent ibland, 31 procent sällan och 12 procent aldrig apotekarens sakkunskap.

På fråga huruvida i provinsialläkar- nas praktik sjukdomsfall brukar inträffa som kräver omedelbart insättande av extemporeberedda läkemedel och för vilka det inte ens för något dygn framåt kunde vara tillfyllest med standardpre- parat, angav 6 procent av provinsiallä— karna att detta förekom ofta och 15 pro- cent att det förekom ibland, 17 procent sällan och 61 procent aldrig, varjämte en procent ej svarat. Av de som vid tiden för undersökningen var under 50 år ansåg 4 procent att extemporebered- da läkemedel ofta behövde sättas in omedelbart och 12 procent att detta gällde ibland. För läkare över 50 år

var motsvarande siffror 8 respektive 17 procent.

En fråga som avsåg att utröna i hur hög grad läkarna ansåg den kontroll som obligatoriskt utföres av farmacevt i samband med försäljning mot recept vara nödvändig, hade följande lydelse:

»Tror Ni, att risken för felexpediering av receptbelagda standardpreparat (farmacev- tiska specialiteter och ACO-preparat) skulle bli större, om de utlämnades av tekniska biträden med en viss minimiutbildning utan den obligatoriska kontrollen av farmacevt?»

Frågan var kanske inte så lämpligt formulerad, eftersom ett bortfall av ett extra kontrollerande led principiellt bör öka risken för felexpediering. Man är snarast intresserad av huruvida ris- ken bedömes vara så pass stor, att prak— tiska konsekvenser kan anses komma att uppstå. 67 procent av läkarna an— såg, att större risk skulle föreligga, me- dan 19 procent inte trodde att risken skulle öka. &_

En av huvudfrågorna avsåg att ge en uppfattning om tillståndet beträffande läkemedelsförsörjningen inom samtliga provinsialläkardistrikt. 57 procent av läkarna svarade, att alla eller nästan alla inom vederbörandes distrikt kunde erhålla ordinerad medicin inom 12 tim- mar utan betydande extra kostnader. Dessutom uppgav 33 procent av läkarna att de flesta inom distriktet kunde er- hålla dylik mediein inom 12 timmar, varför minst hälften av befolkningen i sammanlagt 90 procent av distrikten kunde erhålla medicin inom den angiv- na tiden. Det bör här observeras att procenttalet gällde samtliga distrikt och således även dem som har självständiga apotek eller filialapotek.

I detta sammanhang bör även obser- veras läkarnas uppfattning, huruvida apotekens öppethållandetider var till- räckliga och lämpliga. 75 procent an- såg dem i stort sett tillräckliga, medan

• Sida 59
•  Original

de som önskade ytterligare öppethål- lande främst angav att detta borde gälla söndagar (10 procent av samtliga läka— re). Som ett betydelsefullt komplement härvid gäller dock att apoteken i stor utsträckning expedierar viktig medicin på andra tider än då apoteket är öppet. 86 procent av läkarna uppgav att så var förhållandet.

Samtliga provinsialläkare fick tillfälle att ge ett sammanfattande omdöme, huruvida det i deras distrikt behövdes bekvämare tillgång till apoteksvaror eller ej. 36 procent av dem ansåg, att bekvämare tillgång behövdes, medan 63 procent uppgav att detta ej var nöd- vändigt.

Enkätens huvudfråga hade följande lydelse:

>>Hur skulle Ert omdöme ur sjukvårds- synpunkt bli, om som komplement till de nuvarande apoteken inrättades enklare apo- tek (t. ex. på orter utan förutsättningar att få fullständigt apotek), som i fråga om lä— kemedel tillhandahöll uteslutande standard- preparat. inkl. receptbelagda dylika? Ex- temporeheredda läkemedel skulle dessa enklare apotek erhålla från de vanliga apo- teken.»

51 procent av läkarna angav, att de kunde godtaga dylika enklare apotek, medan 28 procent ej accepterade dem, varjämte 17 procent ansåg sig ej kunna bedöma frågan och resterande 4 pro- cent ej lämnade något svar alls. Det måste emellertid även här observeras, att de angivna procenttalcn hänför sig till samtliga provinsialläkare och såle- des även till dem som har apoteksin- rättning inom sina distrikt.

En bearbetning av svaren på denna fråga från enbart de provinsialläkare vars distrikt eller _ i de fall stations- orten låg utanför distriktet — denna saknade apoteksinrättning visade att 67 procent godtog enklare apotek, medan 19 procent ej godtog dem, varjämte

resterande 14 procent ej ansåg sig kun- na bedöma frågan. De ifrågavarande läkarna indelades —— såsom framgår av tabell 17 —— därjämte i två grupper, den ena omfattande de läkare som ansett distrikten behöva bekvämare tillgång till apoteksvaror, den andra omfattande övriga läkare. Inom den första grup- pen godtog 80 procent av läkarna de enklare apoteken, medan 12 procent ej godtog dem, varjämte 7 procent ej an- såg sig kunna bedöma frågan och en procent avstått från att svara. Inom den andra gruppen kunde 46 procent godtaga enklare apotek, 29 procent god- tog dem ej och 25 procent ansåg sig ej kunna bedöma frågan.

Av svaren framgår att en klar ten- dens föreligger till att provinsialläkar- na i högre grad accepterar en enklare apoteksform, ju mindre väl läkemedels- försörjningen inom deras distrikt är ordnad. Dessa läkare torde —— genom att de i sin praktik har erfarenhet från områden där befolkningen skulle be— höva ha bättre tillgång till läkemedel — ha satt sig in i problemet beträffande en komplettering av distributionsnätet på ett helt annat sätt än de läkare som redan tidigare haft en tillfredsställande läkemedelsförsörjning ordnad. Detta antagande bestyrkes bland annat av att de i betydligt högre grad haft en he- stämd mening. Med hänsyn till det an- förda bör svaren från ifrågavarande läkare vid bedömningen av denna frå- ga väga väsentligt tyngre än de övrigas svar. Detta gäller speciellt när man be- tänker, att det är just de läkare vilka i högre grad än övriga accepterat enk- lare apotek som skulle komma att ha den omedelbara kontakten med apoteks- typen ifråga.

De som ej ville godtaga den föreslag- na apotekstypen fick'tillfälle att moti— vera sitt ställningstagande. Motivering— arna var mycket skiftande, och i flera

• Sida 60
•  Original

Fråga:

Hur skulle Ert omdöme ur sjukvårdssynpunkl bli, om som komplement till de nuvarande apoteken inrättades enklare apotek (t. ex. på orter utan förutsättningar att få fullständigt apotek), som i fråga om läkemedel tillhandahöll uteslutande standardpreparat, inkl. receptbelagda dylika? Ex- temporeberedda läkemedel skulle dessa enklare apotek erhålla från de vanliga apoteken.

Svar: . _ . Provinsialläkare, inom vars distrikt apoteksmrättnmg saknades och dylik ej heller fanns på stationsorten i de fall denna låg utanför distriktet,

som ej som ansåg att som ansåg att lämnade befolkningen ideras befolkningen ideras svar ang. distrikt behövde distrikt ej behövde tillgången Totalt bekvämare tillgång bekvämare tillgång till till apoteksvaror till apoteksvaror ap.—varor Antal % Antal % Antal Antal % Kan godtaga enklare apotek 84 80 31 46 1 116 67 Kan inte godtaga enklare apotek 13 12 19 29 1 33 19 Kan ej bedöma . 7 7 17 25 —— 24 14 Ej svar ........ 1 1 —— —— — 1 — 105 100 67 100 2 174 100 fall bör svaren bortsorteras. Detta svårare i de berörda förhållandena än gäller klart för dels de fall då lä- karna menat att frågan inte varit ak- tuell i deras distrikt, dels då svaret tyd— ligen baserats på rena missuppfattning— ar, t. ex. att” det gällt att slopa befint- liga apotek och ersätta dem med enk- lare på landsbygden. Sammanlagt unge- fär en femtedel av dem som ej ansett sig kunna godtaga apotekstypen skulle på detta sätt kunna bortsorteras. Ytter- ligare en del torde ej ha haft fullt klart för sig att de enklare apoteken i prin- cip skulle inrättas utöver de redan be- fintliga apoteken. Någon annan för— klaring kan ej finnas till att läkarna som motiv mot enklare apotek angivit att det skulle bli svårare att få extempo- reberedda läkemedel och att få analyser utförda m. m. Eftersom de enklare apo- teken skulle inrättas som komplement till de existerande, bör det knappast bli

vad det tidigare är.

De viktigaste anförda skälen i övrigt emot enklare apotek var att apotekarens fackkunskap och ansvar ansågs oum- bärliga, att försämrad kontroll och stan- dard skulle bli en följd, att det ej var tillräckligt med standardpreparat samt att allmänheten ej skulle få förtroende för de förenklade apoteken. Dessa åsik- ter framfördes av ungefär hälften av de läkare som avvisat förslaget. Troligen är emellertid en del av även dessa svar baserade på missuppfattningen att de föreslagna enklare apoteken skulle er— sätta de existerande apoteken.

De som ansåg sig kunna godtaga enk- lare apotek fick svara på frågan, huru- vida farmacevt borde vara föreståndare eller om det kunde räcka med ett tek- niskt biträde som visat lämplighet och förvärvat viss behörighet. 61 procent

• Sida 61
•  Original

Tabell 18 Fråga: Om Ni skulle godtaga en sådan enklare apoteksform: Anser N i att ett sådant enklare apotek bör förestås av en farmacevt, eller kan det vara tillräckligt med ett tekniskt biträde, som visat lämplighet och förvärvat viss behörighet? Svar: _ _ Provinsmlläkare, inom vars distrikt apoteksmrättning saknades och dylik ej heller fanns på stationsorten i de fall denna låg utanför distriktet, som ansåg att som ansåg att lågriiiaede befolkningen i deras befolkningen ideras svar ang distrikt behövde distrikt ej behövde tillgången Totalt bekvämare tillgång bekvämare tillgång till till apoteksvaror till apoteksvaror ap.-varor Antal % Antal % Antal Antal % Farmacevt bör förestå ....... 47 56 21 68 68 59 Tekniskt biträde kan förestå. . . 28 33 5 16 1 34 29 Vet inte ........ 8 10 13 12 10 Ej svar ........ 1 1 3 2 2 84 100 31 100 1 116 100

av samtliga provinsialläkare som god- tog enklare apotek, motsvarande 31 pro— cent av totala antalet provinsialläkare, ansåg, att farmacevt borde förestå, me- dan 31 procent av dem —— 16 procent av totala antalet tillfrågade — ansåg, att det kunde räcka med tekniskt biträ- de. 59 procent av de läkare, vars di- strikt eller angränsande stationsort sak- nade apoteksinrättning, ansåg att far- macevt borde förestå, medan 29 pro- cent ansåg sig kunna godtaga tekniskt biträde som föreståndare. 10 procent kunde ej ta ställning och 2 procent svarade ej. Det framgår av tabell 18, att av de läkare inom den ovan angivna gruppen som ansåg att befolkningen behövde bekvämare tillgång till apo— teksvaror 56 procent menade, att de för- enklade apoteken borde förestås av far- macevt, 33 procent att tekniskt biträde kunde förestå, medan 10 procent ej kunde ta ställning och en procent ej

svarade. En viss tendens fanns till att läkarna i högre grad accepterade tek- niska biträden som föreståndare ju mindre väl ordnad läkemedelsförsörj- ningen var inom deras distrikt. I samt- liga grupper ansåg dock över hälften av läkarna att farmacevt borde förestå. Av samtliga de läkare som ansett att deras distrikt behöver bekvämare tillgång till apoteksvaror godtog 35 procent tekniskt biträde som föreståndare, medan 55 pro- cent ansåg att farmacevt borde förestå. Motsvarande tal för de läkare som me- nade att distrikten inte behövde bekvä- mare tillgång till apoteksvaror var 26 respektive 67 procent.

En annan fråga som äger samband med landsbygdens läkemedelsförsörj- ning är huruvida det kan vara lämpligt att andra detaljaffärer än apoteken får sälja enklare receptfria läkemedel. 84 procent av provinsialläkarna ansåg det- ta olämpligt, medan 10 procent tyckte

• Sida 62
•  Original

det kunde vara lämpligt. De läkeme- del som man angav som lämpliga var företrädesvis acetylsalicylsyrepreparat och därmed jämförliga smärtstillande läkemedel jämte halstabletter och vissa hostmediciner.

I. Tidigare överväganden beträfande apoteksväsendets distributionsverk- samhet

Apotekssakkunniga av år 1931. De sak- kunniga gav i sitt betänkande (SOU 1934: 35) uttryck åt den uppfattningen, att någon större utbyggnad av det då befintliga distributionsnätet inom apo- teksväsendet icke vore tillrådligt. De sakkunniga anförde sålunda följande:

»Sverige torde under nuvarande förhål— landen med sin avstannande befolknings- växt ha nått gränsen för ett fortsatt inrät- tande av självständiga apotek och apo- teksanläggningar synas på grund härav en- dast böra komma i fråga, i den mån de på— kallas av befolkningsförflyttningar. Mycket talar för att en nyanläggningspolitik, som ej beaktar ovannämnda synpunkter, kan vara ägnad att förminska möjligheterna att sänka läkemedelspriserna.»

För den händelse brister i läkeme— delsdistributionen dock kunde finnas, ansåg man att dessa borde avhjälpas medelst andra apoteksinrättningar än självständiga apotek, och man förorda- de i så fall inrättande av filialapotek eller läkemedelsförråd. Man framhöll, att filialapoteken i realiteten fullgjorde samma funktion som ett självständigt apotek men till lägre kostnader. Av in- tresse är att notera, att de sakkunniga till bemötande av farhågor för att en avlönad föreståndare för ett filialapotek skulle visa mindre intresse för rörel- sen än innehavaren av ett självständigt apotek anförde

»att även föreståndaren för ett medika- mentsförråd genom ett lämpligt avvägt pro-

visionssystem kan beredas ett direkt per- sonligt intresse av att driva upp förrådcts omsättning och hålla dess utgifter nere.»

De sakkunniga påpekade vidare önsk- värdheten av att som föreståndare för filialapoteken förordnades farm. kandi- dater i stället för leg. apotekare. Man påpekade också — i syfte att hålla kost- naderna nere ; att medicinalstyrelsen borde medgiva undantag beträffande lagerhållningsskyldigheten för filialapo- teken i vidare omfattning än vad som gällde för självständiga apotek.

De sakkunniga berörde även läkeme- delsförråden och redogjorde för en rundfråga till förste provinsialläkarna, enligt vilken dessa till den helt över- vägande delen funnit förråden varit till nytta och fungerat tillfredsställande. De sakkunniga ansåg emellertid att behovet av läkemedelsförråd i stort sett var fyllt och tillrådde viss försiktighet vid an- läggande av nya sådana. Man ansåg det emellertid vara tillrådligt att läkeme- delsförråd under alla omständigheter förlades till de provinsialläkar— och extra provinsialläkardistrikt som sak- nade självständigt apotek eller filial- apotek.

1946 års läkemedelsutredning påtala- de i sitt betänkande (SOU 1951:34) brister i fråga om läkemedlens tillgäng- lighet.

»Från såväl läkarna som allmänheten och i dagspressen ha anmärkningar fram- ställts avseende läkemedlens tillgänglighet. l utlandet finnas i regel många flera apo- tek i relation till folkmängden än i Sve- rige. ] Danmark, Finland och Norge har man ett apotek på resp. ca 11000, 9200 och 11 000 invånare mot 14600 invånare i Sverige. Såsom i princip självständiga af- färsföretag måste de enskilda apoteken ha en kundkrets och en omsättning av ej ringa storlek för att kunna bära sig ekonomiskt. Detta har nödvändiggjort en begränsning av apotekens antal. Inom stora delar av vårt land ligga därför apoteken vitt spridda från varandra och ha mycket stora områ- den att försörja. Att de långa avstånden

• Sida 63
•  Original

till apoteken ofta äro till stor olägenhet för den läkemedelsbehövande allmänheten, är lätt att inse. Möjligheten att distribuera läkemedel med medicinlådor samt inrättan- det av läkemedelsförråd eller filialapotek har hittills icke utnyttjats på ett sätt som förmått avlägsna dessa olägenheter. I många provinsialläkardistrikt och på många orter med sjukstugor eller andra sjukvårds- inrättningar saknas ännu apoteksinrätt— ning av något slag. Särskilt stora äro gi— vetvis dessa olägenheter vid mera plötsligt uppkommande behov av läkemedel. Tillkal- las i sådana fall läkare, har han väl ofta med sig ett mindre förråd av läkemedel, men det är ej säkert, att han alltid kan medföra det rätta läkemedlet. Ej heller är det alltid som den sjuke har tillfälle eller behöver tillkalla läkare, utan rådfrågning sker per telefon. l dylika fall är det för den sjuke ofta förenat med stora svårigheter och kostnader att i tid erhålla den behöv— liga medicinen.»

Med anledning av de påtalade bris- terna upptog utredningen i sitt förslag till organisation av apoteksväsendet en ökning av antalet apoteksinrättningar med 132 enheter, varav dock 90 styc- ken skulle utgöras av s. k. apoteksfi- lialer, utgörande en förenklad form av filialapotek. Antalet läkemedelsförråd skulle emellertid minskas med 107, var- av 49 stycken skulle ändras till apotek och 58 stycken till apoteksfilialer. En- ligt förslaget skulle nettoökningen av antalet distributionsenheter sålunda uppgå till 25.

Av de 551 apoteken skulle 53 utgöra s. k. centralapotek på vilka övriga apo- tek skulle repliera vid behov av dels magistrellt föreskrivna och andra bered— ningar, vilka icke behövde framställas vid varje apotek, och dels av standard- preparat och andra lagervaror som inte behövde lagerföras vid alla apotek. Vid de övriga apoteken skulle viss enklare beredning förekomma, medan vid apo- teksfilialerna ingen beredning av läke- medel skulle ske annat än efter särskil- da anvisningar från medicinalstyrelsen.

Centralapoteken skulle förestås av leg. apotekare, medan övriga apotek be- roende på storleksordning tänktes ha leg. apotekare eller farm. kandidater som föreståndare. Apoteksfilialerna an- sågs kunna förestås av kvalificerade tekniska biträden.

Medicinalstyrelsen. I sitt yttrande över läkemedelsutredningens förslag framhölls att utredningens kritik av för- hållandena beträffande läkemedlens till- gänglighet icke var rättvisande.

»I motsats till vad som gällt om de ovan diskuterade bristerna i läkemedelsförsörj- ningen måste en kritik, avseende läkemed- lens svårtillgänglighet komma att träffa organisationen av själva apoteksväsendet. Det kan då fastslås, att jämförelsen med övriga nordiska länder icke är rättvisande, i den mån man därmed velat visa, att det i Sverige finnes ett mindre antal apotek per tusental invånare än i övriga länder. Man torde ha förbisett det förhållandet, att vi i Sverige ha en förhållandevis mycket jämn spridning av apoteken. I andra län- der har man ofta en stark koncentration av apoteken till städerna, under det att landsbygden i stor utsträckning är van- lottad. Jämföras t. ex. våra förhållanden med dem i Norge, för vilket land uppgifter varit tillgängliga för oss, finner man där ett befolkningsunderlag av ca 6000 perso- ner per apotek i städerna, medan underla- get på landsbygden uppgår till i genom- snitt icke mindre än drygt ca 20 000 per- soner. Vidare kan anmärkas, att den av LU lämnade siffran på antalet invånare per apotek i Danmark icke stämmer med av medicinalstyrelsen erhållen siffra vid nyli- gen företagen kontroll. Den korrigerade siffran blir 12 225 mot i betänkandet (296) angivna ca 11000.»

Medicinalstyrelsen påpekade vidare att den genomförda ekonomiska kollek- tiviseringen möjliggjort inrättande av nya apotek även på platser där dessa icke kunde förväntas bli ekonomiskt självbärande. Det kollektiva apoteks- systemet ansågs synnerligen väl ägnat att möta rimliga anspråk på utveckling genom nya distributionsorgan. Den återhållsamhet som präglat nyanlägg-

• Sida 64
•  Original

ningspolitiken sades ha varit grundad på den allmänna omtanken om läkeme- delsprisnivån.

J. Kommitténs överväganden och förslag

1. Allmänna synpunkter Den nuvarande organisationen av apo— tekens distribution till allmänheten ut- gör i princip resultatet av en avvägning mellan å ena sidan sociala _ främst hälso- och sjukvårdande — hänsynsta- ganden och å andra sidan ekonomiska överväganden. Oberoende av kostnader— na inom olika distributionsenheter till- lämpas lika priser i hela landet vid för- säljning av läkemedel till allmänheten. Prissättningen skall vara avvägd så, att apotekskollektivets ekonomi går jämnt ihop totalt sett. Vid nuvarande struktur medför detta att ungefär en tredjedel av apoteken ger överskott och resten eller två tredjedelar underskott, sedan er— sättning utgått till innehavaren. Skilj- aktigheterna i de enskilda apotekens ekonomi utjämnas genom kollektivet, och det ligger därför i principerna för dettas konstruktion att även icke bär- kraftiga distributionsenheter kommer att finnas. För att så långt möjligt underlätta all- mänhetens tillgång till läkemedel inom områden där ekonomiska förutsättning- ar för fullständiga apotek saknats, har nätet av självständiga apotek komplet- terats med distributionsenheter av lägre valör, nämligen filialapotek, apoteksför- råd, läkemedelsförråd, medicinlådor och kommissionärer. Utgångspunkt för valet av typ för distributionsenheten i de olika fallen har därvid blivit bero- ende av en avvägning mellan behovet från social synpunkt och möjligheterna med hänsyn till det ekonomiska under- laget. Distributionsnätet förändras fort- löpande dels genom utbyggnad med nya

enheter, där detta anses påkallat på grund av befolkningsunderlaget, dels ge- nom förändring av typ, exempelvis från självständigt apotek till filialapotek, när omsättningen blivit så låg, att en för- ändring ansetts motiverad. Apoteksväsendets distribution av lä- kemedel till allmänheten har varit fö- remål för överväganden av tidigare ut— redningar. Frågan har diskuterats med hänsyn dels till allmänhetens möjlighe- ter till tillräckligt snabb och bekväm tillgång till läkemedel, dels till möj- ligheterna till förbilligande av läkeme- delsförsörjningen. Vad först angår frå— gan i vad mån tillgängligheten till lä— kemedel är tillfredsställande, må erin- ras om att apotekssakkunniga av år 1931 påpekade, att vissa provinsiallä- kardistrikt var mycket dåligt utrustade med distributionsställen. 1946 års lä- kemedelsutredning underströk likaså brister i detta avseende och upptog i samband med sitt förslag till statsmo- nopol på apoteksväsendet även förslag om en utökning av antalet distribu- tionsenheter. De båda utredningarnas omdömen hänför sig emellertid i stort sett till förhållanden som numera icke är aktuella. Större avseende bör där- emot tillmätas kommitténs enkät till provinsialläkarna som gav vid handen att icke mindre än 36 procent av dessa läkare år 1954 ansåg att allmänheten i deras distrikt behövde bekvämare till- gång till läkemedel. Även om läkarnas uppfattning torde vara baserad på en tendens att se frågan enbart från sociala synpunkter, torde det få anses klart, att kompletteringar av distributionsnätet för läkemedel kan vara önskvärda. Till en del torde önskemål om för— bättringar under senare år ha tillfreds— ställts genom inrättande av distribu- tionsenheter av olika slag, främst filial— apotek eller apoteksförråd. Under 10- årsperioden mellan åren 1945 och 1955

• Sida 65
•  Original

har av 120 framställningar om apoteks- inrättningar således 60 bifallits och 54 avslagits, medan 6 ansökningar icke var avgjorda den 31/12 1955. Till övervägan- de del hänför sig emellertid de nyan- lagda apoteksinrättningarna — detta gäller även tiden efter år 1955 — till städer och förortsområden utanför stör- re städer, varför någon mera markant ändring av förhållandena för den egent- liga landsbygden icke inträtt sedan kommitténs enkät genomfördes.

Vad därefter angår de ekonomiska aspekterna på distributionsorganisatio- nen må erinras om att redan apoteks- sakkunniga av år 1931 ansåg sig böra påpeka vissa möjligheter till förbilli- gande av organisationen ifråga. 1946 års läkemedelsutredning grundade vi- dare hela sitt förslag om förstatligande av apoteksväsendet på den uppfattning- en, att dess nuvarande form och därmed även distributionsenheterna var onödigt kostnadskrävande.

Den utveckling som distributionsnä- tet undergått —— framförallt under de senaste åren — synes visa en strävan att finna vägar och former för en förbätt— rad läkemedelsförsörjning som så långt möjligt tillfredsställer sociala krav med bibehållande av en ekonomisk målsätt- ning. Inrättandet av de förenklade filial- apotek, som till skillnad från filialapo- tek av traditionell typ ej har samma ut- rustning som de självständiga apoteken, samt tillkomsten av apoteksförråden är de mera tydliga bevisen härpå.

Ytterligare förbättringar av allmän- hetens tillgång till läkemedel är emel- lertid önskvärda. Kommittén anser sig endast böra anvisa riktlinjer *härför och avstår från att avge förslag i de en- skilda fallen. Detta bör i stället ankom- ma på de hälso- och sjukvårdande myn- digheterna som bör undersöka behovet av distributionsställen och dessas typ samt vidtaga åtgärder med beaktande

av de rekommendationer som kommit- tén lämnar i det följande.

2. Förslag Såsom framgår av kapitel III, apoteks— väsendets organisation, har kommittén funnit sig böra avvisa 1946 års läkeme- delsutrednings förslag om förstatligande av apoteksrörelsen. Vissa av utredning- en påtalade brister i fråga om läkeme— delsförsörjningens nuvarande utform- ning har kommittén ansett kunna avhjäl- pas genom partiella reformer. Detta gäl- ler även i fråga om de brister som kan vidlåda distributionens organisation. Kommittén räknar med att det förslag till nytt avgiftssystem som framlägges i kapitel V skall genom ett ökat in- tresse för en mera ekonomisk skötsel av de enskilda apoteken medföra, att möjligheterna till kostnadsbesparingar tillvaratages i större utsträckning än hittills. Den i kapitel III föreslagna apo- teksnämnden — i vilken det allmänna får det avgörande inflytandet — bör även kunna medverka till att organisa- tionen i stort göres så rationell och kostnadsbesparande som möjligt inom ramen för den allmänna målsättningen att allmänheten till rimliga kostnader skall få snabb och bekväm tillgång till behövliga läkemedel. Rent allmänt är kommittén i övrigt av den uppfattningen att de anspråk på en god läkemedelsdistribution som kan resas ur hälso- och sjukvårdandc syn- punkt bör så långt detta är möjligt till— godoses och att man bör anstränga sig att få fram distributionsformer som till begränsade kostnader gör'detta möj- ligt. Därvid bör man även granska den befintliga organisationen för att inom denna —- utan försämring av servicen till allmänheten — söka åstadkomma förenklingar, eftersom kostnadsbespa- ringar på ett håll kan medge motsva—

• Sida 66
•  Original

rande, önskvärd utbyggnad av distri- butionsapparaten på annat håll.

Möjligheter till besparingar. I det fö— regående har visats att filialapotek av traditionell typ — som i princip har samma sortiment som självständiga apo- tek men kan utrustas enklare — har re- lativt höga kostnader i förhållande till omsättningen. Materialet antyder emel- lertid att dessa kostnader dock är lägre än för självständiga apotek av motsva- rande storlek. Kostnadsbesparingar kan därför i regel ernås, om mindre, själv- ständiga apotek ändras till filialapotek. Därvid bör beaktas att även andra för- delar torde kunna vinnas genom att två eller flera distributionsenheter samar- betar under gemensam ledning. Fram— förallt torde personalsvårigheter som uppstår vid tillfälliga sjukdomsfall, va- kanser och semestrar lättare kunna be- mästras.

En förändring av självständiga apotek till filialapotek kan dock icke genomfö- ras annat än i begränsad utsträckning, därför att avståndet mellan moderapotek och filialapotek icke bör vara för stort. I åtskilliga fall är dock en sådan änd- ring praktiskt möjlig och synes böra komma till stånd. I de fall självständigt apotek förvandlas till filialapotek bör föreståndaren för detta alltjämt utgöras av legitimerad apotekare.

Speciella förutsättningar för en sam- manslagning av mindre enheter förelig- ger i tätorter med flera apotek. Ett helt nedläggande eller en förflyttning av vissa distributionsenheter bör även kunna övervägas. Exempel finns näm- ligen på att apotek för närvarande ligger med' endast något 100-tal meters avstånd från varandra, trots att om- sättningsunderlaget inte är av den stor- leksordning att det motiverar uppdel— ning på två enheter.

Ändringar av ovan nämnt slag —— som också berör privilegieförhållandena -——

hör planeras på längre sikt och i de enskilda fallen ske vid tidpunkt då inne- havare av det apotek, som skall upp- höra eller förändras till filialapotek, frånträder privilegiet. Även om möjlig- heterna till sådana omläggningar av apoteksdriften som här behandlats bör tillvaratas i större utsträckning än hit- tills, mäste det samtidigt observeras, att filialapotek som uppnår viss storlek lämpligen bör ändras till självständiga apotek.

Vissa apotek bör åläggas att för om-

kringliggande apotek utföra främst mera komplicerade extemporebered- ningar.

De förenklade filialapoteken synes ställa sig kostnadsmässigt gynnsamma- re än övriga filialapotek. Detta torde i första hand bero på frånvaron av vissa funktioner, medförande relativt låga lönekostnader och förenklad utrust- ning, samt på det mindre varusortimen- tet. En ändring av filialapotek av tra- ditionell typ till förenklade sådana tor- de därför medföra vissa kostnadsbe- sparingar. En dylik förändring av typen på ett antal av de mindre filialapoteken synes böra tagas under övervägande, särskilt i sådana fall där transportför- bindelserna mellan moderapotek och filialapotek är goda.

Kommittén anser sig i detta samman- hang böra ta upp en fråga som väcktes redan av apotekssakkunniga av år 1931, nämligen att filialapotekens förestån- dare borde erhålla en del av sin ersätt— ning i förhållande till det resultat som åstadkommes. En föreståndares direkta personliga intresse av att uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat är prin- cipiellt lika betydelsefullt som en apo- teksinnehavares, varför likartade skäl som kommittén anfört i fråga om av- giftssystemet talar för ett dylikt avlö- ningssystem. Kommittén är övertygad om att kostnadsbesparingar kan vinnas

• Sida 67
•  Original

på detta sätt. Samma förhållande gäller i fråga om föreståndarna för apoteksför— råd, varför även dessas löner till en de] helst borde utgå i förhållande till upp- nått resultat. Frågan om på vilket sätt en del av föreståndarnas lön kan göras rörlig bör lösas genom förhandlingar. Därvid föreligger icke samma möjlig- heter som ifråga om apoteksinneha- varnas avgiftssystem att basera den rörliga delen av inkomsten på drifts- resnltatet, eftersom ett dylikt förfa— rande skulle erfordra ett mycket om- ständligt redovisningssystem för avräk- ningen mellan moderapotek och filial. En möjligen tänkbar väg är däremot att den rörliga delen av inkomsten utgår i förhållande till lönekostnaderna, var- vid endast de löner som direkt hänför sig till arbetsstället bör medräknas. Den rörliga delen av föreståndarens ersätt- ning skulle därvid vara omvänt propor- tionell mot lönekostnaderna ställda i relation till försäljningen.

Möjligheter till förbättring av lands- bygdens Iäkemedelsförsörjning. En ut- byggnad och förbättring av läkemedels- försörjningen har kontinuerligt skett. Under tiden från år 1905 fram till och med år 1935 utbyggdes distributionen på landsbygden i första hand genom inrättandet av självständiga apotek. An- talet filialapotek minskade under denna tid från 55 till 26, medan antalet själv- ständiga apotek ökade från 149 till 205. Utvecklingen från år 1935 kännetecknas däremot av ett växande antal filialapo- tek och ett sjunkande antal självständiga apotek. Antalet filialapotek steg således från 26 till 64, medan de självständiga apoteken gick ned från 205 till 181. Ut- vecklingen i övrigt har under de se- naste decennierna kännetecknats av ett växande antal läkemedelsförråd av olika typer.

I Sverige, med sin utpräglade glesbe- byggelse, har landsbygdens läkemedels-

försörjning mött speciella svårigheter. Problemet har accentuerats och föränd- rat karaktär med de senaste decennier— nas ökade koncentration av befolkning- en till städer och större tätorter och mot- svarande minskning av befolkningstät- heten på landsbygden.

Distributionen av läkemedel på lands- bygden och i de mindre tätorterna sker för närvarande dels genom självstänf diga apotek, dels genom filialapotek med i princip samma varusortiment som självständiga apotek, dels genom läke- medelsförråd av typ A (apoteksförråd), vilka har ett mycket begränsat varusor- timent, dels ock genom läkemedelsför- råd av typerna B och C med ett fåtal varor som tillhandahålles genom kom— missionärer. Härtill kommer ett stort antal medicinlådor, genom vilka läke— medlen distribueras från apotek eller filialapotek. Olägenheterna med den nuvarande distributionen är att den till så stor del baserar sig på läkemedels— förråd av de typer som endast tillhan— dahåller ett ringa antal varor samt på medicinlådor.

Någon väsentlig ökning av distribu- tionsnätet för läkemedel på landsbyg- den har icke skett under de senaste de— cennierna. Fram till och med år 1935 skedde en — visserligen med avtagande takt — oavbruten ökning av antalet apo- tek per invånare. Från år 1935 har denna förbättring dock gått mycket långsamt. Från att man sistnämnda år hade 17 858 invånare per apotek utan- för städerna, uppgick år 1955 antalet till 15 064. Av de under 20-årsperioden 1935—1955 tillkomna 66 självständiga apoteken och filialapoteken kom endast 14 på orter utanför städer. År 1956 uppgick filialapotekens omsättning till 7 procent av apotekens totala. Utveck- lingen kan knappast sägas vara till- fredsställande och har icke hållit takt med vare sig den allmänna standardsteg-

• Sida 68
•  Original

ringen eller stegringen av läkemedels- konsumtionen — som uttryckt i kronor under 20-årsperioden steg från om- kring 40 till 240 miljoner _ vilken bi- dragit till att skapa underlag för ett större antal distributionsenheter. En förbättring är således i hög grad önsk- värd och frågan gäller närmast på vilka vägar den kan åstadkommas.

Vid granskning av de olika typer av distributionsorgan som nu finnes har kommittén konstaterat, att den väg vil- ken i första hand bör beträdas för att få bättre förhållanden i fråga om lands- bygdens läkemedelsförsörjning är att söka åstadkomma enheter, som inom viss ram kan ge bästa möjliga försörj- ning. De ekonomiska möjligheterna be- gränsar därvid förutsättningarna. Ge- nom de i kapitlet om droghandeln när- mare refererade frekvensundersökning- arna beträffande apotekens försäljning av olika läkemedel, som kommittén verkställt, och vars resultat överens- stämmer med resultatet av liknande inom apoteksväsendet på vissa enskilda apotek gjorda undersökningar, har framkommit, att det är möjligt att ge en god läkemedelsservice med ett rela- tivt begränsat sortiment. DeSSa under- sökningar visar bland annat att i fråga om standardförpackade läkemedel cirka två tredjedelar av hela försäljningen lig- ger på endast 250 förpackningsstorlekar av ett antal läkemedel.

Tabellerna 9 och 12 tyder på att kostnaderna är olika" för de tre typerna av distributionsorgan: vanliga filial- apotek, förenklade filialapotek' 'samt apoteksförråd. Kostnaderna torde främst vara beroende av personalsam- mansättningen, utrustningen och sorti- mentets storlek samt beträffande filial- apoteken av extemporeberedningens omfattning. Särskilt gynnsamma kost— "nadsförhållanden synes de 5. k. förenk— lade filialap'oteken ha. Dessa har Senkla-

re utrustning, begränsat varusortiment samt en betydligt mindre omfattande extemporetillverkning än vanliga filial— apotek, vilka i princip skall ha samma sortiment och möjligheter för sådan tillverkning som självständiga apotek. Trots detta kan dessa förenklade filial- apotek, som vanligen förestås av recep- tarie, i regel tillgodose över 90 procent av efterfrågan på receptbelagda läke- medel.

Den av kommittén företagna frekvens- undersökningen — visande att 250 la- gerförda förpackningsstorlekar, vilka svarade mot ett väsentligt mindre antal läkemedel, täckte två tredjedelar av för— säljningen av standardförpackade läke- medel — tyder på, att man vid en lager- föring av ett relativt litet sortiment skulle täcka en dominerande del av efterfrågan, beroende på den hastigt sjunkande frekvensen i försäljningen av de tillkommande artiklarna vid en ut— ökad lagerhållning. Det bör för övrigt i detta sammanhang erinras om att de olika självständiga apotekens lagerhåll- ning varierar inom mycket vida grän— ser, och att vissa av de självständiga apoteken lagerför sortiment av ungefär samma storlek som de förenklade fi- lialapotekens. Det har sålunda konsta- terats att antalet artiklar i allmänhet varierar mellan 3 500 och 8 000. I viss utsträckning sammanhänger lagerhåll- ningen med förskrivningsvanorna hos de olika orternas läkare.

Även om man förutsätter att nya fi- lialapotek —— i likhet med vad fallet är för två tredjedelar av de självstän- diga apoteken — kan få ge underskott, är det dock önskvärt att kostnaderna för dem hålles på en rimlig nivå. Då ”det visat sig, att en önskvärd förbättring

av förhållandena icke nås genom upp- rättande av läkemedelsförråd av ty- perna B och C, samt att de 5. k. apoteks- förråden endast i begränsad utsträck-

• Sida 69
•  Original

ning ger en lösning på problemet, in- riktas intresset på att anpassa filial- apoteken för nyttjande i ett större an- tal fall än för närvarande. Kommittén har funnit att möjligheterna härför är goda under förutsättning att varusor- timentet strikt anpassas till det under- lag som olika orter ger i omsättnings— hänseende. Därigenom skulle i hög grad de önskemål kunna tillgodoses som framkom genom den förut omnämnda enkäten till provinsialläkarna. Av de provinsialläkare som ansåg en förbätt- ring av läkemedelsförsörjningen inom sina distrikt önskvärd kunde nämligen icke mindre än 80 procent — vartill an- tagligen kommer en del av de 7 procent som ej ansett sig kunna bedöma frågan — acceptera ett apotek av sådan typ, som skulle ha ett begränsat antal färdig- förpackade läkemedel och ingen egen extemporeberedning. Kommittén vill därför föreslå följande.

a) Av filialapotek bör liksom nu oli— ka typer finnas. För att den smidi- gaste anpassningen till lokala förhål— landen skall kunna ske med samtidigt beaktande av att kostnaderna hålles nere, bör även filialapotek av än mer förenklat slag övervägas. Till en början bör dylika filialapotek försöksvis in- rättas på härför lämpliga orter. Den nuvarande typen av förenklade filial- apotek bör — som komplement till be- fintliga apotek och filialapotek ; i större utsträckning än hittills prövas även på landsbygden.

Normer för respektive typers utrust- ning bör fastställas av medicinalstyrel- sen efter hörande av den av kommittén föreslagna apoteksnämnden. I samband därmed bör allmänna rekommendatio- ner angående sortimentets omfattning lämnas, medan däremot några strikta bestämmelser, innehållande exempelvis högsta antal artiklar i sortimentet, icke bör uppställas. Vid tillämpning av det

av kommittén föreslagna avgiftssyste- met bör nämligen respektive apoteks- innehavare vara ekonomiskt intresse- rad av att icke låta sortimentet bli för stort. Därför kan en automatisk anpass- ning till en lämplig nivå förutsättas, varvid hänsyn kommer att tas till bl.a. efterfrågesituationen, sociala aspekter samt kostnader för att hålla sortiment av olika storlek. Den typ av filialapo- tek som vederbörande ort skall få, bör bedömas efter de förutsättningar som betingas av den väntade omsättningens storlek och inriktning. Ändras förut- sättningarna bör en anpassning av ut- rustning och sortiment kunna äga rum.

Filialapotek där utrustning och sorti- ment närmast kan jämställas med själv- ständigt apoteks bör helst förestås av le- gitimerad apotekare, medan däremot fi- lialapotek med enklare utrustning och mindre sortiment i regel bör kunna fö- restås av receptarie. Medicinalstyrelsen bör kunna föreskriva, att visst filial- apotek får förestås endast av legitime- rad apotekare. Apoteksinnehavare, som håller filialapotek, bör kompenseras härför enligt de regler som kommer att uppställas i samband med tillämpning— en av avgiftssystemet. Det är härvid viktigt, att kompensationen differentie- ras med hänsyn tagen till om filialapo- teket förestås av legitimerad apotekare eller receptarie.

b) Apoteksförråden har med hänsyn till den service de kan ge visat sig vara relativt fördelaktiga ur kostnadssyn- punkt. En ökning av antalet apoteksför- råd skulle därför —— i synnerhet om en ökning av det antal läkemedel som ett dylikt förråd får tillhandahålla med- ges — kunna fylla en mycket stor upp- gift på sådana orter där av kostnads- skäl något av de ovan föreslagna minsta filialapoteken icke kan komma ifråga.

För närvarande får högst 125 recept— belagda läkemedel finnas på apoteks-

• Sida 70
•  Original

förråd. Detta antal bör kunna ökas till 250, varigenom en helt dominerande del av efterfrågan skulle kunna tillgodoses. Samtidigt bör de bestämmelser som nu gäller rörande av läkare uppgjord för— teckning över sådana receptbelagda lä- kemedel som skall få expedieras från förrådet ändras så, att de på dylik för- teckning upptagna läkemedlen får ut- lämnas mot recept från vilken läkare som helst. Förrådens föreståndare bör medges rätt att på de etiketter, som apo- teken författningsenligt är skyldiga att förse de ifrågavarande läkemedelsför- packningarna med, införa den förskri- vande läkarens namn. För att underlätta förfarandet härvidlag kunde läkemed- len exempelvis upptas på en för samt- liga apoteksförråd gällande lista i stål- let för en för varje enskilt förråd giltig. En dylik rikslista borde omfatta flera läkemedel _ lämpligen 400 — än det antal som förråden får lagerföra. De läkemedel som bäst passar på respek- tive orter kan sedan väljas ut från lis- tan. Läkare på orten bör med apoteks- innehavaren kunna få träffa överens- kommelse om att även andra läkemedel än de i rikslistan medtagna skall få finnas på förrådet. Antalet härav bör dock begränsas till förslagsvis 10 pro- cent av antalet av de på förrådet lager- hållna receptbelagda läkemedlen. Frå- gan om eventuell användning av dylik

rikslista bör dock närmare utredas, t. ex. genom medicinalstyrelsens försorg efter hörande av läkarnas och apotekarnas organisationer.

Apoteksförråd bör få rätt att utläm- na icke receptbelagt läkemedel, även om detta skulle vara av läkare förskri- vet på recept.

Apotekens öppethållande. Företagna undersökningar har visat att försälj- ningen under den första respektive den sista öppethållandetimmen i allmänhet är ringa i de fall apoteket har öppet mellan kl. 08.00 och 19.00. En generell avkortning av öppethållandetiden till att gälla mellan kl. 09.00 och 18.00 kan säkerligen utan större olägenhet genom- föras. För närvarande är den vanli- gaste lördagsstängningen kl. 17.00, men den bör kunna ändras till kl. 16.00.

De givna förslagen får även ses mot bakgrunden av den arbetstidsförkort- ning, som nyligen börjat gälla för den tekniska personalen. Även i övrigt skulle en inskränkning vara befogad, eftersom ej obetydliga. personalbesparingar på detta sätt kan göras utan att allmän- hetens tillgång till läkemedel i märk- bar mån eftersättes. Lokala omständig— heter kan emellertid göra sådana änd- ringar olägliga, varför nya regler bör ha karaktär av medgivande att öppna re- spektive stänga apoteken vid andra tider än de hittills tillämpade.

• Sida 71
•  Original

KAPITEL V

Apotekens avgiftssystem

A. Det nuvarande avgiftssystemet

l. Konstruktion

I 1946 års läkemedelsutrednings betän- kande (SOU 1951: 34) har utförligt re- dogjorts för det nuvarande avgiftssyste- mets konstruktion och för den organi- sation som uppbyggts för administration och beräkning av de avgifter som apo— teken betalar till kollektivet. Här kom- mer därför endast huvuddragen av den nuvarande ordningen att anges. Avgiftssystemet innebär att apoteks- innehavare är skyldig att erlägga en allmän avgift till bestridande av vissa utgifter för apoteksväsendets s. k. ge- mensamma ändamål. Före år 1936 om- fattade dessa i huvudsak pensionering av apoteksinnehavare och på apotek anställda, beredande av ålderstillägg och vissa andra löneförmåner åt apote- kens farmacevtiska personal samt slut- ligen driftsbidrag till mindre bärkraf- tiga apotek. Genom kungl. brev den 7 februari 1936 utvidgades syftemålet med avgifterna därjämte till hållande av en- hetliga läkemedelspriser på apoteken i riket samt reglering av priserna. Grunderna för avgiftssystemet enligt nyssnämnda kungl. brev har sedermera undergått vissa ändringar. Riktlinjerna för den praktiska tillämpningen av av- giftssystemet dras upp av apotekens av— giftsnämnd. Denna nämnd består av fem ledamöter, varav Kungl. Maj:t utser tre samt apotekarsocieteten de återstående

två. Kungl. Maj:t fastställer antalet leda- möter i avgiftsberedningen (f. n. högst nio), under det att ledamöterna utses av apotekarsocieteten.

Apoteksinnehavarna har att senast den 1 mars ingiva deklaration för före- gående års rörelse. Deklarationerna granskas av avgiftsberedningen, som på grundval av deklarationernas uppgifter beräknar rörelsevinstens storlek. Rö- relsevinsten är det överskott som er- hålles sedan de av apoteket bestridna kostnaderna dragits ifrån intäkterna. Härvid tages ingen hänsyn till att en stor del av apotekets löner betalas cen- tralt av kollektivet.

Eftersom en väsentlig del av apote- kens kostnader sålunda bestrides av kollektivet, kommer den deklarerade rö- relsevinsten ej att återspegla det verk- liga driftsresultatet. För att särskilja den till grund för avgiftsberäkningen liggande rörelsevinsten från vad som vanligen menas med detta uttryck kom- mer därför i fortsättningen begreppet fiktiv rörelsevinst att användas för rö- relsevinst i den förstnämnda bemärkel- sen.

På den fiktiva rörelsevinsten beräk- nas avgiften enligt den formel som gäl- ler för avgiftssystemet. Formeln är så konstruerad, att ett belopp i botten är fritt från avgift, men vid fiktiv rörelse- vinst däröver uttages avgift enligt en progressiv skala. Det avgiftsfria belop- pet är graderat efter dyrort och utgjorde år 1956

• Sida 72
•  Original

inom ortsgrupp 2.. . . . 14 400 » » 3.. . . . 14 800 » » 4. . . . . 15 200 » » S.. . . . 15 600

Vid högre fiktiva rörelsevinster utgår avgift enligt följande:

10 % av de första. .. 1 000 kronorna

Det som återstår sedan avgiften av dragits blir innehavarens ersättning. ] förekommande fall lägges till det så— lunda erhållna beloppet 1800 kronor som ersättning för hållande av filial- apotek.

30 % » nästa ...... 2 000 kronor För exempelvis ortsgrupp 3 framgår 58 ((:/;> ') """"""" äggg ” avgiften respektive innehavarersättning- 0 » ........... » .. _ 90 % » ........... 76 000 » en for år. 1956 av nedanstående sam 91 % ,, återstoden manstallnmg. På högre fiktiv Vid högre fiktiv . . .. . . rörelsevinst Innehavar- rörelsevinst ökas Flktw rorelsevmst Avgift utgår avgift med ersättning inneh.—ers. med följande procent följande procent 14 800 —— 10 14 800 90 15 800 100 30 15 700 70 17 800 700 50 17 100 50 20 800 2 200 70 18 600 30 23 800 4 300 90 19 500 10 99 800 72 700 91 27 100 9

exempel.

125 000 150 000 175 000 200 000 250 000 500 000

På fiktiva rörelsevinster över 99 800 kronor utgår 91 procent i avgift på överskjutande belopp. Innehavarersättningen ökas sålunda med 9 procent av överskjutande del av den fiktiva rörelsevinsten. Nedan lämnas några

29 368 31 618 33 868 36 118 40 618 63 118

I avsikt att höja inkomsterna för in- nehavarna av de mindre apoteken har tillfälliga bestämmelser om driftsbidrag gällt under senare år såsom en kom- plettering till själva avgiftssystemet. Dessa bidrag beviljas av Kungl. Maj:t efter framställning i varje enskilt fall genom apotekarsocieteten. För år 1955 erhöll cirka 50 apotek driftsbidrag, me- dan ett 30—tal erhöll dylikt bidrag för år 1956. För år 1957 har de avgiftsfria beloppen ändrats och dessutom diffe- rentierats med hänsyn till apotekens omsättning. Apotek under 300 000 kro- nors omsättning hade 7 000 kronor högre avgiftsfria belopp. För apotek med omsättning över 300000 kronor sjönk de avgiftsfria beloppen efterhand

som omsättningen ökade. Vid en miljon kronors omsättning var de avgiftsfria beloppen desamma som år 1956, vid större omsättning lägre.

2. Underlag för avgiftsberäkningen Avgiftsberäkningen grundas som ovan nämnts på de enskilda apotekens fiktiva rörelsevinster. Den av varje apoteksin- nehavare avgivna, mycket detaljerade deklaration, vari resultatet av apoteks— driften redovisas, ger emellertid ej nå- gon bild av det verkliga resultatet, ef— tersom betydande kostnadsposter icke ingår i redovisningen. De för de enskil— da apoteken deklarerade fiktiva rörel- sevinsterna är därför genomgående vä- sentligt högre än vad de verkliga rörel-

• Sida 73
•  Original

seresultaten skulle ha blivit, om varje apotek belastats med sina faktiska kost- nader. I många fall skulle den fiktiva rörelsevinsten då förbytas i underskott. De årliga deklarationer över apoteks— rörelsen, som varje apotekare avger, upptog år 1956 följande poster:

Intäkter

5. Reparation och underhåll

6. För'säkringspremier

7. Frakter

8. Telefon och post

.” Räntor

..A P

Avgifter till Apotekarsocieteten

(inkl. kretsavg.) _

11. Resor i kårangelägenheter 12. Avskrivning på inventarier 13. Förlust på försålda eller utrange- rade inventarier 14. Provisioner

15. Övriga kostnader

Vissa av de angivna posterna är yt- terligare specificerade.

Kommittén har i syfte att belysa apo- teksrörelsens ekonomiska förhållanden företagit en analys av apotekens drifts- resultat under år 1952, varvid varje apo— tek belastats med samtliga på apoteket i fråga direkt fallande kostnader — allt- så även. de centralt utbetalda lönerna. Ur detta material har — på sätt som närmare redovisas på sid. 83 — 10 apotek utvalts, vilka i omsättningshän- seende och i fråga om övriga förutsätt— ningar låg varandra mycket nära. De

utvalda apotekens verkliga rörelseresul- tat har därefter på samma sätt som för år 1952 framräknats för åren 1953— 1956.

_ En jämförelse mellan de deklarerade fiktiva rörelsevinsterna för dessa apo- tek och de verkliga rörelseresultaten under åren 1952f1956 framgår av ta- bell 19.

Av tabellen framgår att den fiktiva rörelsevinsten blir väsentligt större än det verkliga rörelseresultatet, beroende på att samtliga kostnader ej belastas apoteken. Apoteket E exempelvis, som under 5-årsperioden givit ett samman— lagt underskott på 84300 kronor, de- klarerar trots detta en fiktiv rörelse- vinst på 285 700 kronor, alltså en avvi— kelse från det verkliga rörelseresultatet med icke mindre än 370 000 kronor.

Det kan måhända invändas, att den fiktiva rörelsevinsten visserligen är en felaktig mätare på det verkliga rörelse- resultatet men dock står i en viss rela— tion till detta. För inbördes jämförelse mellan apoteken borde den alltså kunna utgöra en grund och därmed också för ett avgiftssystem. På grund av att så stor del av apotekens lönekostnader betalas av kollektivet utjämnas ojämnheterna i de enskilda apotekens verkliga resul- tat, så att apoteket med det dåliga rö- relseresultatet ger sin innehavare i det allra närmaste samma inkomst som apo- teket med det goda resultatet. Förhål- landet illustreras av tabell 20. Genom— snittsresultat och fiktiva rörelsevinster för samma 10 apotek som i tabell 19 för åren 1952—1956 har i denna tabell ställts tillsamman med de på de fik— tiva rörelsevinsterna baserade inneha— varersättningarna. Som jämförelse har de ersättningar angivits, vilka skulle ha utgått, om desamma — efter i övrigt nu gällande regler — hade beräknats på det verkliga rörelseresultatet i stål— let för på den fiktiva rörelsevinsten.

• Sida 74
•  Original

Tabell 19. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst och verkligt rörelseresultat för 10 jämförbara apotel under åren 1952—1956 i 1000-tat kronor

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) förstås det fiktiva rörelseresultat, som lägge: till grund för avgiftsberäkningen, och vari hänsyn icke tagits till den del av apotekens lönekostnader son utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken.

Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) förstås resultatet sedan de enskilda apoteket belastats med alla på dem fallande kostnader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

_ Totalt 1952 1953 1954 1955 1956 1952—1956 Genom-

Apotek snittlig Verk- Verk- Verk- Verk- Verk- Verk- om- Fiktiv ligt rö- Fiktiv ligt rö- Fiktiv ligt rö- Fiktiv ligt rö- Fiktiv ligt rö- Fiktiv ligt rö- sättning rörel- relse- rörel— relse- rörel- relse— rörel- relse- rörel- relse- rörel- relse- sevinst resul- sevinst resul— sevinst resul- sevinst resul- sevinst resul— sevinst resul-

tat tat tat tat tat tat A 538,6 112,8 62,8 113,5 37,1 126,3 49,3 132,2 55,2 163,9 77,4 648,7 281,8 B 505,6 69,6 20,6 85,3 — 14,9 59,0 -—— 8,0 70,8 6,9 95,8 20,2 380,5 24,8 C 562,8 80,1 15,0 113,1 32,7 108,8 2,8 90,4 6,2 159,1 56,4 551,4 113,1 D 506,6 77,9 32,3 47,4 —O,6 44,8—13,6 53,7 —1,7 67,6 6,3 ;291,3 22,6 E 500,5 35,6 — 31,7 44,7 — 18,5 53,8 — 10,5 71,9 —— 5,3 79,6 -— 18,2 ,285,7 _ 84,3 F 540,6 87,3 11,8 97,5 9,2 95,4 15,4 102,7 34,0 73,3 — 6,8 '_456,1 63,5 G 523,4 93,6 18,3 59,6 — 17,3 78,7 13,7 112,2 34,0 132,0 36,7 476,1 85,4 H 525,9 86,0 23,9 76,9 8,2 106,1 11,2 111,2 35,4 186,6 92,0 566,7 171,0 I 541,8 69,3 —1,3 81,3 6,0 105,5 24,8 141,4 57,3 129,3 37,0 526,8 123,9 K 463,3 55,0 13,2 58,0 2,1 48,3 —9,8 91,0 31,9 128,7 51,7 375,9 89,1

Tabell 20. Jämförelse mellan verkligt rörelseresultat, fiktiv rörelsevinst och innehavar— ersättning i genomsnitt under åren 1952—1956 för 10 jämförbara apotek samt den genomsnittliga innehavarersättning som skulle ha utgått, därest det verkliga rörelse— resultatet lagts till grund för avgiftsberäkningen

Genomsnitt per år under åren 1952—1956 av Genom- verkligt redovisad fiktiv innehavar- A otek snittli rörelseresultat rörelsevinst innehavar— ersättning om p _ tt ? ersättning enl. denna skulle omsa ning f.. .. . . nuvarande baseras på det ore ersattning till . innehavaren system . verkliga rörelseresultatet 1 OOO-tal kronor A 538,6 56,4 129,7 29,9 22,8 B 505,6 5,0 76,1 24,8 5.0 G 562,8 22,6 110,3 28,6 19,4 D 506,6 4,5 58,3 22,7 4,5 E 500,5 — 16,9 57,1 23,7 — 16,9 F 540,6 12,7 91,2 26,3 12,7 G 523,4 17,1 95,2 26,6 16,6 H 525,9 34,1 113,3 28,3 20,5 I 541,8 24,8 105,4 27,6 19,6 K 463,3 17,8 75,2 25,0 17,2

• Sida 75
•  Original

Tabellen avser endast att visa, hur den fiktiva rörelsevinsten _ som på- verkats av olika stora lönebidrag från kollektivet — kan bidra till att utjämna de goda och dåliga resultaten i beräk— ningen av de slutliga innehavarersätt— ningarna.

Grundprincipen vid tidigare behand- ling av avgiftsfrågan (bl. a. Apotekssak- kunniga av år 1931) var, att avgifts- systemet skulle utgöra ett medel att be- lasta ett vart apotek med avgifter efter vederbörande apotekes bärkraft samt ge en var apoteksinnehavare en inkomst i proportion till det ekonomiska resul- tat, som han åstadkom i sin apoteksrö- relse. Detta senare syfte har emellertid icke förverkligats i det nuvarande av- giftssystemet. De i det följande anförda siffrorna visar i stället att den behållna inkomsten väsentligen beror av omsätt- ningen och icke av det ekonomiska ut- fallet.

En brist i resultatredovisningen, som 1946 års läkemedelsutredning omnämnt (SOU 1951: 34, sid. 172), utgör det för- hållandet, att apoteksinnehavarnas de- klarationer icke förutsätter årliga inven- teringar av varulagren i samband med boksluten. Dylika inventeringar sker mellan apoteksöverlåtelserna icke regel- bundet, utan man nöjer sig med upp- skattade lagervärden. Det är givet att resultatredovisningen härigenom blir än mera verklighetsfrämmande och än mindre ägnad att utgöra en objektiv grund för ett rationellt avgiftssystem. Kommittén har i sina beräkningar icke haft möjlighet att undvika denna fel- källa utan har utgått från de deklarera- de lagervärdena. För att så långt möj- ligt utjämna verkningarna av dylika fel- källor omfattar emellertid en av kom— mitténs undersökningar en femårs— period.

Mot vad som anförts i fråga om från- varon av årliga lagerinventeringar kan

givetvis invändas, att inventeringar all— tid förekommer då ett apotek överlåtes till ny innehavare. Dolda reserver (eller motsatsen) kommer dock till sist fram i redovisningen. Detta rubbar emeller- tid icke det faktum, att en årlig resul— tatredovisning utan lagerinventering omöjligen kan vara tillförlitlig och att ett rätt verkande avgiftssystem icke kan komma till stånd utan en resultat- redovisning, som visar det verkliga re- sultatet varje år för sig.

Det torde få anses uppenbart, att det nu tillämpade systemet för resultatre— dovisning utgör en dålig grund att byg— ga ett avgiftssystem på. 1946 års läke- medelsutredning säger härom bland annat (sid. 305) att, »det nuvarande av- giftssystemet för apoteken utövar ett förlamande inflytande på apoteksinne— havarnas initiativkraft, när det gäller att minska apotekens omkostnader el— ler att genom rationalisering öka distri- butionsapparatens effektivitet.» Utred- ningen har icke preciserat skälen för sin kritik mot avgiftssystemet och har inte närmare behandlat den fiktiva rörelsevinsten, men det vill synas som om kritiken främst grundats på här re— laterade brister i resultatredovisningens utformning. Apotekarnas organisatio— ner, som i sitt remissyttrande i stort sett tillbakavisade utredningens allmän— na kritik i fråga om avgiftssystemets negativa verkningar, medgav emellertid (sid. 16) att en ändring beträffande av- giftssystemet är nödvändig.

:F. n. förhåller det sig så, att den enskilda rörelsen belastas endast med en viss fastställd del av de anställdas löner. Förutom att detta medför, att den enskildes bokföring ger en missvisande bild av kostnaderna, få de flesta innehavare sålunda behålla relativt liten del av den besparing, som kan ernås genom per- sonalrationalisering. Ju dyrare arbetskraften blir, desto olämpligare blir detta förhållande, och en ändring i detta avseende bör därför snarast vidtagas.»

• Sida 76
•  Original

Kommittén vill sammanfattningsvis framhålla, att den resultatredovisning från de enskilda apoteksinnehavarna, som det nuvarande avgiftssystemet grun- das på, måste anses mycket bristfälligt utformad. Apoteksinnehavarna själva har till helt nyligen haft mycket små möjligheter att bedöma det verkliga ekonomiska utfallet av sina rörelser, och avgifterna uttages på ett redovisat resultat, som högst väsentligt avviker från det verkliga. Vidare medger syste- met icke möjlighet att åstadkomma en riktig avgiftsbelastning och innehavar- ersättning efter det resultat som uppnås.

B. Kommitténs undersökningar beträf- fande det nuvarande avgiftssystemets ekonomiska konsekvenser

1946 års läkemedelsutredning har, så- som i föregående avsnitt omnämnts, all- mäntlkritiserat avgiftssystemet, emedan detta skulle förkväva apoteksinnehavar- nas initiativ till kostnadsbesparingar, rationaliseringar och god ekonomisk skötsel i allmänhet. Apotekarnas orga- nisationer har i sitt remissyttrande i stort sett tillbakavisat kritiken under framhållande av en rad kollektiva åtgär- der i kostnadsbesparande och rationa- liserande syfte. Man medger emellertid, såsom likaledes relaterats i föregående avsnitt, att systemet är behäftat med brister, som skulle kunna motverka in- citamentet till kostnadsbesparingar, i första hand beträffande löne- och andra personalkostnader.

Varken 1946 års läkemedelsutredning eller apotekarnas organisationer har emellertid presterat någon utredning till underlag för sina argument. Kom- mittén har därför funnit det angeläget att söka siffermässigt belysa, vilka kon- sekvenser det nuvarande avgiftssyste- met kan ha haft i fråga om det ekono- miska utfallet och skötseln av de en—

skilda apoteken. I detta syfte har de enskilda apotekens driftsresultat och kostnader analyserats. Undersökning- arna har gällt dels studier av driftsre- sultat m. m. för samtliga apotek under åren 1952 och 1956, dels resultatutveck- lingen under femårsperioden 1952— 1956 för ett antal jämförbara apotek i olika storleksgrupper.

Eftersom båda de undersökningar som omfattar samtliga apotek under ett år utförts på i stort sett likartat sätt och givit liknande resultat, har det ansetts tillräckligt att redovisa den undersök- ning som avser år 1956.

1. Analys av driftsresultaten under år 1956 för samtliga apotek Vid analys av driftsresultaten har upp- gifterna i apotekens deklarationer till avgiftsheredningen och dennas sam— manställning av redovisningarna så långt möjligt använts. Dessutom har varje enskilt apoteks del av de centralt betalda lönerna inklusive pensioner lagts till apotekets i deklarationerna redovisade kostnader. Härvid har en ut— jämning av lönerna med hänsyn till så— väl ålderstillägg, familjetillägg m. m. som dyrort företagits, så att varje apo— tek belastats med för varje anställd inom respektive personalkategori lika stor lön. Undantag härifrån gäller dock för städerskor, sköljerskor, varubud och farmacevtelever, för vilka apoteken be- talar hela löneandelen.

I syfte att göra resultaten apoteken emellan så jämförbara som möjligt har korrigeringar skett. Detta gäller fasta nattapotek och apotek med filialapotek samt de apotek som haft kostnader för provisioner och trakter vid försäljning genom läkemedelsförråd, medicinlådor och kommissionärer. Eftersom repara- tioner och underhåll förekommit stöt- vis och även avskrivningarna till stor del företagits med starka variationer, har det ansetts nödvändigt att på något

• Sida 77
•  Original

sätt utjämna dessa kostnader. Detta har skett genom att de sammanlagda belop— pen i stället för de verkliga kostnader- na fördelats på varje apotek. Repara- tioner och underhåll har fördelats efter omsättningen, avskrivningar efter inven— tariernas anskaffningsvärde.

Icke heller de resultat som härefter erhållits är helt jämförbara ens för apo- tek av samma storleksordning. Korrige- ringarnas belopp är nämligen icke ex— akt beräknade och även andra faktorer, för vilka korrigering ej skett, torde i viss utsträckning ha påverkat resulta- ten. Vidare skulle en fullständig jäm— förbarhet förutsätta, att den redovisade varukostnaden överensstämmer med den verkliga. Detta antagande är emel- lertid icke realistiskt, eftersom inven- teringar i regel ej företagits och den angivna varukostnaden därför ej kan kontrolleras. Hur stora avvikelserna kan vara mellan redovisad och verklig varukostnad är det svårt att uttala sig om. På grund av apotekens olika struk— tur beträffande försäljningens sam- mansättning, olika andel sjukhusleve— ranser m. 111. kan den verkliga varu- kostnaden i ytterlighetsfallen variera mellan ungefär 55 och 70 procent av om- sättningen. Om den redovisade varu- förbrukningen skulle ha korrigerats, måste man ha tagit hänsyn till varje enskilt apoteks försäljningsstruktur. Vid den tidpunkt, då undersökningen ge- nomfördes, fanns emellertid ej uppgif- ter härom sammanställda, varför sådan korrigering ej kunnat göras.

Eftersom varorna representerar den största kostnadsposten — vilken enligt vad som framgått ovan är osäker —— kan slutsatser ur materialet i vissa av- seenden dras endast med försiktighet.

De korrigerade driftsresultaten före innehavarersättning visar i förhållande till omsättningen en mycket stor sprid- ning såsom framgår av tabell 21.

Tabell 21. Fördelningen av de verk—

liga driftsresultaten (före ersättning till

innehavaren) i relation till omsättningen. (Apotek med distriktslaboratorium

ingår ej ) Verkligt driftsresultat . före innehavarersättning, Antal apotek % av omsättningen 20,0—22,4 1 17,5—19,9 4 15,0—17,4 14 12,5—14,9 28 10,0—12,4 49 7,5— 9,9 78 5,0— 7,4 64 2,5— 4,9 62 + 0 —— 2,4 39 339 _ 0 — 2,4 27 2,5— 4,9 14 5,0— 7,4 6 7,5— 9,9 5 52 Summa 391

Tabellen visar, att de verkliga drifts- resultaten i förhållande till omsättning— en varierar mellan överskott om mer än 20 procent till underskott om när- mare 10 procent. I tabellen har hänsyn ej tagits till ersättning till innehava- ren. Eftersom kostnaderna för dennes arbetsinsats har en mindre relativ be- tydelse vid större omsättning bör även resultaten efter avdrag av innehavarer- sättningen jämföras. Detta har gjorts i tabell 22.

Spridningen är något mindre i jäm— förelse med vad fallet är beträffande driftsresultaten före innehavarersätt- ning. Driftsresultaten efter innehavar- ersättningen varierar nämligen från överskott om över 10 procent av om- sättningen till underskott om mer än 15 procent samtidigt som antalet apotek med underskott ökar från 52 till 174. Tabellerna är tillkomna för att visa spridningen i resultaten, däremot icke det antal apotek som ger överskott re- spektive underskott. Att vissa apotek lämnar underskott sedan samtliga kost—

• Sida 78
•  Original

Tabell 2.2. Fördelning av verkligt drifts— resultat efter avdrag av innehavarersätt— ning i relation till omsättningen. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

nader jämte innehavarens ersättning medräknats är helt i sin ordning, efter- som priserna skall vara avvägda så, att apoteksväsendet totalt går jämnt ihop. Detta innebär, att ungefär två tredjede- lar av apoteken under normala förhål- landen icke ger överskott, sedan samt— liga kostnader och innehavarens ersätt- ning medräknats. År 1956 var priserna

sådana, att kollektivet totalt gav ett un- derskott om 3,5 miljoner kronor, d. v. s. drygt en procent av omsättningen, var- för detta år en ännu större andel av apoteken än två tredjedelar gav under-

V kl' d ift lt t skott vid det angivna beräkningssättet. efteze'linågeliaöaråxåtltnling, Antal apotek Att enligt tabellen endast knappt hälf' % av omsättningen ten av apoteken uppvisade underskott beror främst på att vissa apotek ej be-

10»0—12,4 6 lastats med samtliga kostnader. Detta

23: 3:52 åå gäller de fall då korrigeringar gjorts

2,5— 4,9 76 för särskilt kostnadskrävande funktio-

+ 0 _ 2,4 & 217 ner, varigenom resultaten sålunda bli- — 0 _ 2,4 55 vit höjda. Ej heller har sådana kollek- å93— 3,3 ;? tiva kostnader påförts som ej kunnat

7:5_ gig 14 direkt hänföras till respektive apotek. 10,0—12,4 16 I det föregående har ingen hänsyn ta- g::gjfå ? 174 gits till omsättningsstorleken, vilket

'— emellertid bor goras, eftersom denna på-

Summa - 391 verkar resultaten. I tabell 23 har därför

för olika storleksgrupper av apotek an- givits genomsnittligt resultat per apo- tek både före och efter innehavarer- sättning, dels i absoluta tal, dels i pro- cent av omsättningen. Dessutom har angivits de gränser inom vilka de pro- centuella överskotten varierar. Den ti- digare konstaterade stora spridningen i relativa resultat gällde alla apotek tagna tillsammans, men även när man

Tabell 23. Jämförelse mellan apotekens omsättning och resultatet dels före, dels efter innehavarersättning. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

Verkligt driftsresultat före Verkligt driftsresultat efter inneh.-ers. inneh.—ers. Omsättning Antal 1 OOO-tal kr apotek Genom- ? av Spridning Genom- ? av Spridning snitt per olns inom gruppen snitt per olns inom gruppen apotek ' mellan apotek ' mellan _ 200 34 14 964 8,9 + 19,1— —1,7 —4 623 _ 2,7 + 5,8— _12,8 200_ 250 32 14 818 6,6 + 20,5_ _5,2 _ 6 080 —2,7 + 9,4— —14,5 250— 300 40 15 919 5,8 + 17,4—— _9,2 —5 867 _2,1 + 9,0—— _15,9 300— 400 36 27 817 8,0 + 18,4__5,2 4 157 1,2 +11,0— _10,8 400— 500 53 27 218 6,1 + 14,1— —6,1 2 018 0,5 + 8,3— —10,9 500— 600 42 26 342 4,8 + 15,9——1,4 — 721 —O,1 +10,4—— 5,8 600—1 000 83 37 251 4,7 + 14,3—_9,2 5 654 0,7 +10,1— —12,2 1 000— 71 100 692 7,2 + 15,1——5,2 57 764 4,2 +11,3__ 7,4 Summa 391 39 414 6,2 + 20,5— _9,2 10 768 1,7 +11,3— _15,9

• Sida 79
•  Original

betraktar varje storleksgrupp för sig är spridningarna nästan lika kraftiga. En del av variationerna kan säkerligen förklaras av sådana strukturolikheter som icke utjämnats. Det synes dock ofrånkomligt, att en betydande del av olikheterna i driftsresultat måste bero på olikheter i den ekonomiska skötseln av apoteken.

I det föregående har den relativa spridningen studerats. Spridningen i absoluta tal framgår av tabell 24, som är en dubbelsidig frekvenstabell, där på ena sidan apoteken uppdelats i grup- per efter omsättningen, medan apote- ken inom en omsättningsgrupp i sin .tur är uppdelade i grupper efter resul— tatets absoluta storlek. Av tabellen fram-

Tabell 24. Jämförelse mellan apotekens omsättning och driftsresultatet. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

Driftsresultat före inneh.-ers. 1 OOO-tal kr

Oms. Underskott Överskott S:a

1 OOO-tal kr apotek

60 40 20 O 0 20 40 60 80 100 140 180 220 ——90 -—60 —-40 —20 —20 -—40 ——60 —80 —100 _140 —180 _220 —320

100— 200 2 20 12 34 200— 300 1 12 29 25 5 72 300— 400 4 8 13 9 2 36 400— 500 3 3 13 15 18 1 53 500— 600 8 10 11 8 4 1 42 600—1 000 3 1 5 5 10 16 14 18 10 1 83 1 000—1 500 1 1 3 1 5 4 7 8 17 4 51 1 500—2 400 1 1 2 7 4 3 20 513 apotek 4 2 9 38 91 97 58 33 21 25 8 3 2 391

går, att spridningen i absoluta tal är större för stora apotek och att detta även medför, att de största underskotten förekommer bland stora apotek.

Resultaten varierar inom så vida gränser, att skillnaderna inte mer än till en liten del kan ha sin förklaring i att uppgifterna om varukostnaden ej baserats på inventeringar.

För att få underlag för frågans be- dömning har kommittén på två olika sätt undersökt förhållandena. Det ena sättet har varit att jämföra skillnaden mellan bästa och sämsta resultat inom de olika storleksgrupperna med det redovisade lagrets genomsnittliga storlek inom re- spektive grupp (tabell 25).

Jämförelsen mellan å ena sidan skill- naderna mellan bästa och sämsta resul- tat och å andra sidan lagerstorlekarna inom respektive grupp ger omedelbart

vid handen, att de nämnda skillnaderna är så stora i förhållande till lagren, att de inte mer än obetydligt kan förkla- ras av under året inträffade förändring- ar i lagerreservens storlek. Härvid bör observeras, att de angivna lagervärdena avser de efter nedskrivning redovisade beloppen, varför de verkliga lagren var något större.

Det andra sättet att undersöka hur mycket frånvaron av inventeringar kan ha påverkat skillnaden mellan bästa och sämsta resultat inom grupperna har va- rit att för ett antal av de apotek som uppvisat de bästa respektive de sämsta resultaten inom varje grupp beräkna vederbörande apoteks verkliga varu- kostnad. Undersökningen bar givit vid handen, att skillnaden mellan bästa och sämsta resultat i allmänhet blev något mindre, sedan varukostnaden korrige-

• Sida 80
•  Original

Tabell 25. Skillnad mellan bästa och sämsta resultat jämte det redovisade Iagrets genomsnittliga storlek hos respektive grupper

av apotek 1 OOO-tal kronor Skillnad mellan bästa Redovisat lager Omsättning och sämsta resultat genomsnitt inom gruppen per apotek 100— 200 35 27 200—_ 300 78 38 300— 400 83 46 400— 500 90 61 500— 600 92 73 600—1 000 219 96 1 OOO—1 500 252 130 1 500—2 400 331 176

rats, men att ändringen har liten bety- delse. Detta framgår av tabell 26.

Den stora spridningen i resultaten kan visas även på det sätt som skett i diagram 1, där de enskilda apoteken prickats in med hänsyn till dels om- sättning, dels driftsresultatet före in— nehavarersättning.

Innehavarersättningen har på liknan- de sätt prickats in på diagram 2.

Såsom framgår vid en jämförelse mel- lan diagrammen är spridningen i in- nehavarersättningarna i motsats till driftsresultaten liten, när apoteken ord- nas efter omsättningsstorlek. Detta framgår även av tabell 27, som visar apoteken i storleksgrupper med inneha- varersättningen i frekvensgrupper. En mera oenhetlig bild visas, om apoteken

Tabell 26. Skillnad mellan apotek med bästa och med sämsta resultat inom olika storleksgrupper, dels med redovisad, dels med korrigerad varukostnad

1 OOO—tal kronor Skillnad mellan apotek med bästa och med sämsta driftsresultat . .. . , .. . Öknmg eller Omsättning fore mnehavarersattning. minskning av med med beräk- spännvidden redovisad nad verkl. varukostnad varukostnad 100— 200 35 36 + 1 200— 300 78 52 _26 300— 400 83 62 ———21 400— 500 90 74 —16 500—— 600 92 88 — 4 600—1 000 219 195 _ 24 1 OOO—1 500 252 217 — 35 1 500—2 400 331 330 — 1

Anm.: Den beräknade verkliga varukostnaden har baserats på apo— tekarsocietetens stickprovsundersökningar angående den genomsnitt- liga procentuella varukostnaden vid dels leveranser över sjukhus- apotek, dels andra sjukhusleveranser, dels ock övrig försäljning.

• Sida 81
•  Original

Diagram 1. Driftsresultat före innehavarersättning hos apoteken är 1956. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej )

220 DkersktsunAT

)oo rånrmuzu-nsinn. 280 Tusen KRONOR

260 240

zoo ' 69 150 . ;)”,” 160

140 420 100

49 20 21 zz 27 24

OMSAITYN | M HUID|Å TUÖEH K'ONUl

120

Diagram 2. Innehavarersättning hos apoteken år 1956. (Apotek med distriktslabora- torium ingår ej)

muta-ckshru. & TUSEN xnouon

so . _ . 40 . . ..).1. . C.:... ':'._-_.' ' _"'_ '. _. ' -' : - ' ' . " . 20 .... -wq$å'-:Vv*'o—ZF"'Z&' '..n ' " '- ' ' :

.- M*"' ”

1274 567391011 12131413-72173/92021222324'

onslrrnma "UNDER TUSEN KRONOR

• Sida 82
•  Original

Tabell 27. Jämförelse mellan apotekens omsättning och innehavarersättning. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

Innehavarersättning 1 OOO-tal kr Omsättning S:a 1 OOO-tal kr 15 20 25 30 35 40 45 50 60 70 apotek —15 ———20 —25 —30 —35 ——40 —45 —50 —60 —70 —80

100— 200 1 17 16 34 200— 300 15 56 1 72 300— 400 1 27 8 36 400— 500 1 22 30 53 500— 600 6 32 4 42 600—1 000 6 22 39 14 1 1 83 1 OOO—1 500 2 8 13 19 6 3 51 1 500—2 400 4 9 4 1 20 Summa apotek 2 33 133 95 51 27 24 16 7 1 391

indelas efter driftsresultatet i stället för omsättningen. Detta framgår av ta- bell 28.

Av tabellen framgår klart, att inne— havarersättningen endast i obetydlig grad hänger samman med det driftsre-

Tabell 28. Jämförelse mellan apotekens driftsresultat och innehavarersättning. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

Driftsresultat före Innehavarersättning 1 OOO-tal kr S-a "fräsiga"? 15 20 25 30 35 40 45 50 60 70 apotek _15 _20 —25 —30 —35 —40 —45 —50 —60 —70 —80

60— 90 2 2 4

under- 40— 60 1 1 2 skott 20— 40 2 4 2 1 9 0— 20 1 10 14 10 2 1 38 0— 20 1 19 49 19 3 91 20— 40 2 53 25 13 4 97 40— 60 10 31 11 5 1 58 60— 80 4 16 8 5 33

över- 80—100 2 4 8 4 1 2 21 skott 100—120 1 7 3 11 120—140 1 6 7 14 140—180 1 3 4 8 180—220 1 1 1 3 220—320 1 1 2

' Summa apotek 2 33 133 95 51 27 24 16 7 2 1 391

sultat som erhålles sedan den av kollek- tivet betalda delen av apotekens löner medräknats. Sålunda utgick en inneha- varersättning mellan 20 och 25 tusen kronor för såväl apotek med mer än 60 tusen kronor i underskott som apotek med över 40 tusen kronor i överskott. Mellan 25 och 30 tusen kronor i inne-

havarersättning utgick för apotek vars resultat varierade mellan underskott om mer än 60 tusen kronor och över- skott om mer än 80 tusen kronor. Näs- tan lika stor var skillnaden mellan sämsta respektive bästa resultat bland de apotek där innehavarersättning ut- gick med mellan 30 och 35 tusen kronor.

• Sida 83
•  Original

2. Resultatutvecklingen vid vissa apotek åren 1952—1956

Som angavs i föregående avsnitt kan en helt tillförlitlig bedömning av apote— kens resultat icke göras för ett enstaka är, därför att inventeringar ej företagits och varukostnaden av detta skäl är osäker. En säkrare bild erhålles, om apoteken studeras under några år, var- vid man bör kunna anta, att eventuella förändringar i dold reserv ej entydigt gått i samma riktning. Om apoteket ett visst är redovisat större varukostnad än den verkliga _ t. ex. genom att lag— rets värde ökat utan att det bokförda värdet ändrats — torde detta ett annat är delvis ha kompenserats genom en ut- veckling i motsatt riktning.

Den senaste fem—årsperiod som kunde ifrågakomma var åren 1952—1956. Se— dan apotekarsocieteten på kommitténs förfrågan i brev meddelat, att uppgifter över de verkliga driftsresultaten på de olika apoteken ej fanns sammanställda för de nämnda åren, ansåg sig kom- mittén nödsakad att begränsa undersök- ningen till ett urval av apotek.

Till utgångspunkt för undersökningen har tagits det förhållandet, att apotek med lika driftshetingelser borde ge i stort sett samma ekonomiska resultat. Rörelseresultatens variation olika apo- tek emellan borde därför visa i vad mån apoteksinnehavaren-företagsleda- rens skötsel av apoteket har avgörande inflytande på det ekonomiska utfallet. Det verkliga rörelseresultatets utveck- ling under ett antal år jämförd med ut- vecklingen av den behållna inkomsten under samma tid borde kunna ge be- sked om i vad mån avgiftssystemet —— representerat av den behållna inkoms- ten — återverkade på apotekens skötsel.

Samtliga apotek inom fem valda om- sättningsgrupper ordnades efter om- sättningens storlek är 1952, varefter så- dana apotek avskildes vars förhållanden

i strukturhänseende avvek från flerta- lets. Sålunda medtogs ej apotek som. hade filialapotek, sjukhusapotek eller distriktslaboratorium, ej heller apotek vars försäljning till sjukhus eller genom medicinlådor och läkemedelsförråd i högre grad avvek från det för gruppen typiska. Inom var och en av grupperna förekommer en högsta avvikelse avi 10 procent från gruppens medelomsätt- ning. Omsättningsutvecklingen för de följande åren (1953—1956) har däref- ter granskats, varvid apotok som visat större avvikelse från medelomsättningen respektive år, bortsorterats ur materialet. De fem grupperna har sålunda begrän- sats till att endast omfatta apotek med ungefär lika omsättningsstorlek och nå- gorlunda lika omsättningsutveckling. Visserligen är avvikelserna beträffande denna senare i några fall större än vad som för en helt rättvisande jämförelse skulle vara önskvärt, men grupperna innehåller dock de apotek som i re- spektive storleksgrupper ansetts bäst jämförbara. Vid urvalet fick olikheter i fråga om omsättningsutvecklingen vä— gas mot avvikelser beträffande andra förhållanden, t. ex. andel sjukhusleve— ranser. Varje grupp består av omkring 10 apotek, vilka -— så långt det av till— gängligt material är möjligt att bedöma; — är jämförbara i för apoteksdriften väsentliga avseenden.

De sålunda utvalda apoteken uppvi— sade emellertid fortfarande vissa olik- heter som måste utjämnas innan en rätt— visande jämförelse kunde göras. Efter-» som de olika apoteken inom varje grupp— tillhör olika dyrorter omräknades lö- nekostnaderna, räknade såsom medellö- ner, efter en enhetlig dyrortsberäkning, nämligen till 3—ort. Vidare utjämnades hyreskostnaderna så att alla apotek inom respektive grupp belastades med samma relativa hyreskostnader. Frakt- och provisionskostnader för medicin--

• Sida 84
•  Original

lådor, läkemedelsförråd etc. har på samma sätt utjämnats inom grupperna. Så skedde slutligen även med avskriv- ningarna på inventarier.

Med iakttagande av nyssnämnda ut- jämningsregler har rörelseresultaten framräknats.

Undersökningen, vars resultat redo- visas i tabellerna 29 t. o. m. 33, visar hur ett antal apoteksinnehavare resul- tatmässigt skött någorlunda jämförbara apotek. De olikheter mellan apoteken i respektive grupp, vilka fortfarande kan finnas trots de gjorda korrigeringarna, kommer att behandlas i det följande.

Under åren 1952—1954 gällde den äldre medicinaltaxan, om vilken man vet att den hade stora brister. Exempel- vis extemporeberedningar täckte icke sina kostnader, varför resultaten kan ha påverkats, i den mån apoteken i sin för- säljning hade olika andel härav. Vad speciellt dessa beredningar beträffar har emellertid kommittén för år 1956 — då den nya taxan med relativt högre marginal på extemporeberedningar gäll— de — gjort en undersökning av sam- bandet mellan extemporeandel och re- sultat — redovisad på sid. 98 — och därvid icke kunnat konstatera att för- säljningsandelen av dylika beredningar hade någon nämnvärd betydelse för re- sultatet. Bland andra faktorer som kan ha inverkat i viss utsträckning kan nämnas: 1) omsättningsutvecklingen, som för en del apotek visar något stör- re avvikelser från genomsnittet, 2) ex- peditionernas genomsnittliga storlek (medelinköpen per kund), 3) konkur- renssituationen, som är olika på orter med flera respektive ett enda apotek, vilket kan medföra olika grad av ser- vice och därmed kostnader, 4) olika anspråk på service från läkare, sjukhus och även allmänhet, 5) olikheter i per- sonalens effektivitet på grund av varie- rande arbetsförmåga m. m., 6) kvar—

stående verkningar av det sätt, på vil- ket föregående innehavare skött apo- teket, 7) sådana olikheter i fråga om variationer i arbetsbelastningen under dagen, vars verkningar inte helt kan neutraliseras genom deltidsanställd personal.

Det är sålunda möjligt att godtagbara förklaringar finns till en del av de va- rierande resultaten apoteken emellan. Kommittén har därför begärt att apote- karsocieteten skulle granska de i under- sökningen ingående företagen med hän- syn till deras struktur m. m., men 50- cieteten har icke ansett sig ha möjlig- het härtill.

Gruppen 1 omfattar apotek med en genomsnittlig omsättning år 1956 av 218 000 kronor och tillhör den kategori vilken enligt den inom apotekskollekti- vet för närvarande använda terminolo— gin brukar betecknas såsom icke bär- kraftiga apotek. De verkliga rörelse- resultaten före innehavarersättning vi- sar därför relativt små överskott eller i vissa fall underskott. Resultatutveck— lingen under femårsperioden är för vart och ett apotek ganska jämn och visar inga särskilt anmärkningsvärda om— kastningar. De språng som här och var kan iakttagas torde hänga samman med frånvaron av lagerinventeringar. Hel- hetsintrycket är eljest, att de apotek, som ger goda resultat, gör så under hela perioden och att de som ger dåliga, ge- nomgående gör detta. Mest markant vi- sas detta av apoteken 1 d och 1 e, vilka för övrigt ligger varandra så nära om- sättningsmässigt, att skillnaden totalt under de fem åren endast uppgår till 2 000 kronor.

Medan rörelseresultaten för apoteken var för sig är ganska jämna, är de högst olika apoteken emellan. Totalresultatel under perioden varierar från ett under- skott på 29 400 kronor till ett överskott på 81300 kronor, alltså en skillnad

• Sida 85
•  Original

Tabell 29. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst, verkligt rörelseresultat och innehavarersättning i 1000-tal kronor vid vissa apotek under åren 1952—1956

Grupp 1. Genomsnittsomsättning 1952 164000 kronor, 1956 218 000 kronor

1952 1953 1954 1955

Apotek Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- sätt- rörelse- rörelse— havar- sätt— rörelse- rörelse- havar- sätt- rörelse- rörelse— havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers.

150,6 21,6 1 19,5 165,1 21,2 2,8 19,0 180,6 24,5 152,0 28,4 19,8 166,3 32,5 11,9 20,0 172,9 31,2 1 159,2 34,3 20,3 168,7 34,8 10,5 20,2 181,6 33,6 1

³ 8 5 19,9 199,9 33,5 18,2 20,8 8 8 0 14 1 0 162,7 33,6 14,0 20,3 169,0 42,4 21,9 19,6 183,0 21,3 2, 3 1 6 9 6 5 2 2

6

⁴ 19,9 194,6 37,2 15,0 20,5 ³ 20,1 181,7 38,1 16,7 20,6 ³ 18,5 187,1 34,3 18,8 20,2

162,9 20,9 — 18,9 167,3 18,1 —9,8 17,1 177,1 20,7 — ,0 18,3 187,3 17,1 ——9,6 16,5 5 O 1 4 170,6 25,5 19,1 174,0 25,0 1, 18,9 179,6 30,4 19,8 206,8 42,6 12,6 21,0 9,2 178,5 23,8 6,4 19,8 20,3 198,8 41,3 11,6 20,9

17,1 200,9 16,4 — 6,4 16,0

1

170,8 21,2 19,5 162,5 24,6 7 1 19,9 157,0 9,2 —— 12, 170,0 29,4 6,4 19,9 179,3 35,2 9,1 20,3 184,8 35,6 10, 173,9 22,5 10,0 19,2 179,7 25,9 8 5 19,3 186,4 29,0 5,

614201! on.—no:...— HHHHHHHHH

Fiktiv rörelsevinst Verkligt rörelseresultat Innehavarersättning

1956 . Om- 1952—1956 1952—1956 1952—1956

sättning

. . . totalt Om- Fiktiv Verkligt Inne- 1952_ Genom- I % av Genom- I % av Gen0m_ I % av

sått- rörelse- rörelse- havar- Totalt . omsätt- Totalt . omsätt- Totalt . omsätt- ning vinst resultat ers. 1956 snitt ningen snitt ningen smtt ningen

Apotek

214,3 30,8 9 5 20,6 910,4 131,7 26,3 14,5 50,0 10,0 226,3 49,6 20,8 21,7 912,0 178,8 35,8 19,6 66,9 13,4 211,0 47,2 20,9 21,5 902,2 187,9 37,6 20,8 72,6 14,5 203,0 50,0 24,4 21,8 904,8 181,5 36,3 20,1 81,3 16,3 211,5 24,7 —— 0,9 19,2 906,1 101,5 20,3 11,2 _ 29,4 — 5,9 247,9 50,0 19,8 21,8 978,8 173,4 34,7 17,7 48,5 9 199,8 24,3 —— 8,7 19,9 868,5 103,1 20,6 11,9 — 5,0 —— 1, 218,5 38,7 0,9 20,6 951,4 180,1 36,0 18,9 38,0 7 229,3 30,5 3,8 19,8 970,3 124,3 24,9 12,8 21,3 4,3 99,8 20,0 10,7 101,9 20,4 11,2 102,7 20,5 11,4 100,3 20,1 11,1 89,9 18,0 9,9 100,6 20,1 10,3 88,3 17,7 10,2 102,0 20,4 10,7 91,4 18,3 9,4

......

| how

mmooqowom inhoocämmovm sno-c o..—m_s.... v—(Hv—IHHHHHH

..

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) avses det fiktiva rörelseresultat som lägges till grund för avgiftsberåkningen och vari hän- syn icke tagits till den stora del av apotekens lönekostnader som utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken. 00 Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) avses resultatet sedan de enskilda apoteken belastats med alla på dem fallande kost— Ul nader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

• Sida 86
•  Original

Tabell 30. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst, verkligt rörelseresultat och innehavarersättning i 1000-tal kronor vid vissa apotek gg under åren 1952—1956

Grupp 2. Genomsnittsomsättning 1952 219000 kronor, 1956 311 000 kronor

1952 1953 1954 1955

Apotek Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne— Om- Fiktiv Verkligt Inne- sätt- rörelse— rörelsc— havar- sätt— rörelse- rörelse— havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers.

² 3 203,6 16,0 _ 6,7 17,2 224,3 20,7 —— 17,0 18,5 233,7 29,8 — 7,4 20,1 268,7 34,2 —— 4,7 20,5 ² b 207,6 42,5 15,5 21,2 217,0 26,6 — 7,9 19,4 232,4 41,3 7,3 20,9 261,8 42,5 — 1,6 21,0 ² c 213,1 30,6 9,0 20,7 226,6 31,6 1 0 20,6 234,3 31,0 0 7 20,6 276,8 44,8 11,5 22,0 ² (1 214,6 25,7 4,0 19,6 242,6 33,2 5 2 20,1 267,0 36,7 9 0 20,8 280,0 42,8 9,9 21,4 ² & 224,8 24,1 _ 3,2 19,4 239,3 31,7 2 9 19,9 258,5 41,8 10,0 20,9 260,7 44,8 12,0 21,2 ² f 225,0 47,0 16,8 22,0 241,0 54,9 18,6 22,6 236,0 40,2 1,3 21,1 268,0 53,5 15,8 22,5 ² g 226,0 52,5 24,8 22,3 235,3 49,1 17 7 21,7 274,8 48,4 6 3 22,0 288,3 63,3 32,5 23,5 ² h 240,2 37,5 15,3 20,8 265,9 52,2 23 6 22,0 270,6 52,9 23,6 22,4 294,7 52,6 23,2 22,4

¹ 9 5 6 Om- Fiktiv rörelsevinst Verkligt rörelseresultat Innehavarersättning

sättning 1952—1956 1952—1956 1952—1956 Om- Fiktiv Verkligt Inne- 131,55 Gen om- I % av Genom- I % av Genom- I % av sätt— rörelse- rörelse- havar- Totalt omsätt- Totalt snitt omsätt- Totalt snitt omsätt-

ning vinst resultat ers. 1 956 snitt ningen ningen ningen

Apotek

² a 290,5 25,3 —— 25,3 19,6 1 220,7 125,9 25,2 10,3 -— 61,1 —— 12,2 _ 5 0 96,1 19,2 7 9 ² h 310,4 58,6 9,2 22,6 1 229,2 211,6 42,3 17,2 22,4 4,5 1 8 105,2 21,0 8 6 ² c 331,() 61,0 21,0 24,6 1 281,8 199,0 39,8 15,5 43,2 8,6 3 4 108,5 21,7 8 5 ² (1 292,1 52,6 15,6 22,4 1 296,3 191,1 38,2 14,7 3,7 8,7 3,4 104,2 20,8 8,0 ² e 291,5 59,8 19,5 22,6 1 274,7 202,2 40,4 15,9 41,2 8,3 3 2 104,1 20,8 8 2 ² f 270,9 51,8 8,3 22,3 1 241,0 247,5 49,5 19,9 60,9 12,2 4 9 110,6 22,1 8 9 ² g 351,3 82,0 47,5 23,3 1 375,6 295,4 59,1 21,5 128,8 25,8 9 4 112,7 22,5 8 2 ² h 346,1 73,7 40,3 24,5 1 417,4 268,9 53,8 19,0 126,1 25,2 8, 112,0 22,4 7,

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) avses det fiktiva rörelseresultat som lägges till grund för avgiftsberäkningen och vari hänsyn icke tagits till den stora del av apotekens lönekostnader som utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken. Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) avses resultatet sedan de enskilda apoteken belastats med alla på dem fallande kost- nader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

• Sida 87
•  Original

Tabell 31. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst, verkligt rörelseresultat och innehavarersättning i 1000—tal kronor vid vissa apotek under åren 1952—1956 Grupp 3. Genomsnittsomsättning 1952 323000 kronor, 1956 464000 kronor

1952 1953 1954 1955

* Apotek Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om— Fiktiv Verkligt Inne- sätt— rörelse— rörelse- havar— sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt— rörelse- rörelse- havar- ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers.

312,9 47,2 14,1 21,9 363,3 60,7 20,5 22,8 377,8 70,7 21,5 23,8 409,0 70,8 17,7 23,8 347,0 69,5 23,8 24,3 368,1 59,5 13,7 23,1 377,9 66,4 16,8 23,8 420,6 44,2 — 12,1 21,5 321,0 67,6 40,8 23,8 338,0 80,9 50,8 24,9 353,2 82,8 48,6 25,4 375,3 88,8 55,6 26,0 306,6 41,2 19,1 21,9 298,8 33,9 _ 14,9 20,9 315,5 26,2 — 25,1 19,5 378,5 56,2 13,9 23,5 332,9 59,8 13,7 23,5 340,9 62,6 9,4 23,4 363,1 64,2 8,9 23,5 406,2 73,0 16,9 24,4 303,1 48,6 9,7 22,0 309,7 39,8 5,2 20,7 331,6 57,9 20 3 22,5 371,7 45,1 3,7 21,3 336,0 73,2 32,0 24,3 360,3 54,0 3,5 22,1 375,1 69,6 27 9 23,7 443,6 76,1 31,2 24,4 310,1 55,9 25,3 23,0 336,2 55,5 14,5 22,7 372,2 68,0 25,8 23,9 429,1 34,4 — 16,4 20,6 340,0 66,2 27,1 23,5 354,6 74,3 34,0 24,2 363,6 62,2 18 8 23,0 416,5 82,2 43,1 25,0

(U.-DUO auto;... mmmmmmmmm

Fiktiv rörelsevinst Verkligt rörelseresultat Innehavarersättning

1956 om- 1952—1956 1952—1956 1952—1956

sättnin g

. . . totalt Om- Fiktiv Verkligt Inne— 1952_ Gen om- I% av Genom- I% av

sätt- rörelse- rörelse- havar- Totalt . omsätt- Totalt . omsätt- Totalt ning vinst resultat ers. 1956 snitt ningen smtt ningen

Apotek I % av

omsätt- ningen

Genom- snitt

H

489,0 76,9 1 24,4 1952,0 326,3 65,3 16,7 84,4 497,0 69,9 24,1 2010,8 309,4 61,9 15,4 45,2

⁰ 6 116,8 23,4 3 0 412,5 91,3 49,2 26,8 1 800,1 411,5 82,3 22,9 244,9 6 1 5 1 1

6 0

116,9 23,4 5 8 126,9 25,4 7 1 109,9 22,0 6,4 6 5

6 3

.. » v—l =P

417,8 63,8 24,2 1 717,2 221,4 44,3 12,9 — 14,8 465,8 117,1 4 28,5 1 909,0 376,7 75,3 19,7 94,1 434,0 61,8 2, 22,9 1 750,0 253,2 50,6 14,5 41,1 477,7 97,3 42,8 26,5 1 992,7 370,2 74,0 18,6 137,3 497,6 54,2 _ 13,0 22,5 1 945,2 268,1 53,6 13,8 36,2 487,5 96,5 36,3 26,4 1 962,2 379,5 75,9 19,3 159,3

123,4 24,7 109,5 21,9 121,1 24,2 6,

112,7 22,5 5,8 122,1 24,4 6,2

N

.. ».

mooooqmmoic»

cowamooooixh—q w—l

tu.-Q ut! o..—.Den..— mmmmmmmmm

_

MMCDCJGZMCDCDH vaovau—w

m

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) avses det fiktiva rörelseresultat som lägges till grund för avgiftsberäkningen och vari hänsyn icke tagits till den stora del av apotekens lönekostnader som utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken. 0”

Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) avses resultatet sedan de enskilda apoteken belastats med alla på dem fallande kost— N] nader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

• Sida 88
•  Original

Tabell 32. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst, verkligt rörelseresultat och innehavarersättning i 1000-tal kronor vid vissa apotek under åren 1952—1956 Grupp 4. Genomsnittsomsättning 1952 462000 kronor, 1956 622000 kronor

1952 1953 1954 1955

Apotek Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om— Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt- rörelse- rörelse— havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt- rörelse- rörelse- havar- ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers.

⁴ a 480,8 112,8 62,8 28,9 487,2 113,5 37,1 28,5 529,0 126,3 49,3 29,5 559,9 132,2 55,2 30,0 ⁴ b 480,4 69,6 20,6 24,5 483,4 85,3 -— 14,9 25,3 477,0 59,0 —- 8,0 23,0 500,8 70,8 6,9 24,2 ⁴ c 491,9 80,1 15,0 26,1 619,1 113,1 32,7 28,8 514,0 108,8 2 8 28,6 546,7 90,4 6,2 26,5 ⁴ (1 456,5 77,9 32,3 24,9 459,8 47,4 _ 0,6 21,5 450,1 44,8 _ 13,6 21,2 505,0 53,7 —— 1,7 22,1 ⁴ 6 463,1 35,6 —— 31,7 22,0 471,2 44,7 — 18,5 22,3 452,7 53,8 — 10,5 23,2 522,7 71,9 -— 5,3 25,0 ⁴ f 482,2 87,3 11,8 26,4 524,0 97,5 9,2 26,9 541,6 95,4 15,4 26,7 555,4 102,7 34,0 27,0 ⁴ g 432,3 93,6 18,3 27,0 452,1 59,6 — 17,3 23,1 502,8 78,7 13,7 25,0 570,3 112,2 34,0 28,2 ⁴ h 428,8 86,0 23,9 26,2 454,0 76,9 8,2 24,8 491,8 106,1 11,2 27,7 551,6 111,2 35,4 28,1 ⁴ 1 491,5 69,3 — 1,3 24,7 480,4 81,3 6,0 25,3 504,3 105,5 24,8 27,6 572,8 141,4 57,3 30,7 ⁴ k 411,5 55,0 13,2 23,4 413,2 58,0 2 1 23,3 407,0 48,3 — 9,8 22,3 503,1 91,0 31,9 26,6

1956. Om- Fiktiv rörelsevmst Verkligt rörelseresultat Innehavarersättning

sättning 1952—1956 1952—1956 1952—1956

. . . totalt

Om- Fiktiv Verkligt Inne- I 0/ av I (7 av I (7 av .. .. .. 1952— Genom— 0. Genom- O.. Genom- 0.

satt- rorelse- rorelse- havar- 1956 Totalt snitt omsatt- Totalt snitt omsatt- Totalt snitt omsatt-

ning vinst resultat ers. ningen ningen ningen

Apotek

⁴ a 636,1 163,9 77,4 32,9 2 693,0 648,7 129,7 24,1 281,8 56,4 10,5 149,7 29,9 ⁴ b 586,6 95,8 20,2 26,8 2 528,2 380,5 76,1 15,1 24,8 5,0 1,0 123,9 24,8 2,6 4,5

.,

⁴ c 642,5 159,1 56,4 32,8 2 814,1 551,4 110,3 19,6 113,1 2 4,0 142,8 28,6 ⁴ (1 553,6 67,6 6,3 23,5 2 533,0 291,3 58,3 11,5 22,6 0,9 113,3 22,7 ⁴ e 592,6 79,6 — 18,2 25,8 2 502,3 285,7 57,1 11,4 — 84,3 — 16,9 —- 3,4 118,3 23,7 ⁴ f 599,7 73,3 —— 6,8 24,5 2 702,9 456,1 91,2 16,9 63,5 12,7 2,4 131,4 26,3 ⁴ g 659,7 132,0 36,7 30,0 2 617,1 476,1 95,2 18,2 85,4 17,1 3,3 133,2 26,6 ⁴ h 703,4 186,6 92,0 34,9 2 629,6 566,7 113,3 21,6 171,0 34,1 6,5 141,7 28,3 ⁴ i 660,2 129,3 37,0 29,8 2 709,1 526,8 105,4 19,4 123,9 24,8 4,6 138,0 27,6 ⁴ k 581,9 123,7 51,7 29,6 2 316,7 375,9 75,2 16,2 89,1 17,8 3,8 125,2 25,0

..

tDOäv—(LDIFHO'JHQ'HQ' LD'Q'IDQ'Q'YFLOLDH'JLD

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) avses det fiktiva rörelseresultat som lägges till grund för avgiftsberäkningen och vari hänsyn icke tagits till den stora del av apotekens lönekostnader som utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken. Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) avses resultatet sedan de enskilda apoteken belastats med alla på dem fallande kostnader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

• Sida 89
•  Original

Tabell 33. Jämförelse mellan fiktiv rörelsevinst, verkligt rörelse;:sultat och innehavarersättning i 1000-tal kronor vid vissa apotek under åren 1952—1956

Grupp 5. Genomsnittsomsättning 1952 730 000 kronor, 1956 1 003000 kronor

1952 1953 1954 1955

Apotek Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne— Om- Fiktiv Verkligt Inne- Om- Fiktiv Verkligt Inne- sätt- rörelse— rörelse— havar- sätt- rörelse- rörelse- havar— sätt- rörelse- rörelse- havar- sätt» rörelse— rörelsc- havar- ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers. ning vinst resultat ers.

v—l

⁵ a 678,3 103,3 ⁵ b 705,41 55,8 ⁵ c 736,8 99,7 ⁵ d 736,0 153,8 ⁵ e 744,7 152,6 ⁵ f 747,5 135,3 ⁵ g 758,3 71,0

28,2 734,7 132,2 43,6 30,3 781,2 120,4 36 0 29,0 849,8 15 1 8 32,0 23,7 734,1 143,1 66,3 31,9 753,0 84,7 4,4 26,0 861,1 7 —— 2,4 25,5 5 3 9 1 1 8

27,8 821,4 141,8 49,4 31,3 807,0 99,6 —- 27,1 816,4 113, 28,3 33,3 791,7 181,4 91,5 35,3 847,5 177,9 8 34,1 902,8 211,5 120,3 37,2 33,1 773,2 162,6 80,9 33,4 803,2 171,5 86,0 33,6 897,4 205,4 122,0 36,6 31,4 829,2 191,8 113,1 36,3 815,0 183,3 100,3 34,6 883,0 210,4 119,5 37,1 25,2 798,3 90,6 — 16,5 26,2 824,9 80,7 -— 20,4 25,2 916,8 83,4 — 27,8 25,5

..

OQHCQNGDCD mma—WHCD

NOODRDN

Fiktiv rörelsevinst Verkligt rörelseresultat Innehavarersättning

1956 om" 1952—1956 1952—1956 1952—1956

sättning totalt

1952— Genom- I % av Genom— ”47 av

Om- Fiktiv Verkligt Inne— satt- rorelse— rorelse— havar- 1956 Totalt snitt omsatt- Totalt snitt (31522;- Totalt

ning vinst resultat ers. ningen

Apotek I % av

omsätt- ningen

Genom- snitt

¹ 029,0 252,0 147,4 40,8 4 073,0 761,6 152,3 18,7 306,8 61,4 7 5 160,2 32,0 944,1 73,8 —- 50,5 24,9 3 998,0 437,2 87,4 10,9 10,3 2,1 0,3 131,9 26,4 2 9 2 1

914,3 147,0 36,0 31,3 4 095,8 601,2 120,2 14,7 118,2 23,6 145,3 29,2 ¹ 098,0 266,8 155,3 42,1 4 376,0 991,4 198,3 22,7 530,2 106,0 1 182,0 36,4 921,9 161,2 38,8 32,6 4 140,4 853,3 170,7 20,6 406,0 81,2 9,8 169,3 33,9 ¹ 063,7 251,7 150,5 40,8 4 338,4 972,6 194,5 22,4 541,6 108,3 12,5 180,2 36,0 , ⁵ g 1 049,0 156,6 13,2 32,2 4 347,3 482,4 96,5 11,1 -— 25,0 — 5,0 — 0,6 134,2 26,8 3,

QMQNHN mmeVQ tu.-GOO QH mmmmmm

Med fiktiv rörelsevinst (före ersättning till innehavaren) avses det fiktiva rörelseresultat som lägges till grund för avgiftsberäkningen och vari hänsyn icke tagits till den stora del av apotekens lönekostnader som utbetalas centralt av kollektivet och som alltså icke belastats de enskilda apoteken. Med verkligt rörelseresultat (före ersättning till innehavaren) avses resultatet sedan de enskilda apoteken belastats med alla på dem fallande kost- nader, beräknade efter för alla apotek enhetliga grunder.

• Sida 90
•  Original

mellan sämsta och bästa resultat inom gruppen pä 110700 kronor. Resultaten för de övriga apoteken inom gruppen visar en ganska jämn spridning mellan dessa ytterligheter. Kommittén har icke kunnat finna att några strukturella eller andra olikheter i betingelserna skulle kunna förklara detta.

Innehavarersättningen för varje apo- tek visar en helt annan bild. Den va- rierar under femårsperioden mellan lägst 88300 kronor och högst 102700 kronor, dvs. inom en ram på 14400 kronor. Den högsta ersättningen har ej tillförts innehavaren av apoteket med det bästa resultatet. Denne kommer först på femte plats och får under pe- rioden en sammanlagd ersättning som är 1 700 kronor lägre än innehavaren av ett apotek med ett rörelseresultat som är 43300 kronor sämre (apoteket 1 h) än hans eget. Som anmärknings— värt eller snarare typiskt för avgifts- systemet må vidare framhållas, att in- nehavaren av apoteket 1 d, vilken under femårsperioden åstadkommit ett resul- tat som är 110 700 kronor bättre än vad innehavaren av apoteket 1 e presterat, tillförts endast 10400 kronor mera i ersättning än vad innehavaren av sist- nämnda apotek erhållit.

Gruppen .? utgöres av apotek med omkring 310000 kronor i omsättning år 1956. Resultatutvecklingen för varje apotek visar i stort sett samma bild som gruppen 1. Vissa apotek ger gcnOir- gående goda resultat, andra genomgå- ende mindre goda eller dåliga. Rörelse— resultaten visar ungefär samma sprid- ning apoteken emellan som i föregående grupp, men klyftan mellan sämsta och bästa resultat totalt under femårsperio- den har vidgats till sammanlagt 189 900 kronor och sträcker sig från ett under- skott på 61 100 kronor (apoteket 2 a) till ett överskott på 128 800 kronor (apote— ket 2 g). Skillnaden i totalt behållen in-

komst uppgår emellertid endast till 16 600 kronor. Som anmärkningsvärt må framhållas, att innehavarna av flera apotek i gruppen 1 (ex. apoteken 1 b, 1 c och 1 (1), som på sina apotek åstad- kommit bättre resultat absolut sett än flera apotek i gruppen 2 (ex. apoteken 2 b, 2 c och 2 d) tillföres mindre er- sättning än apoteken i gruppen 2.

Apoteken inom gruppen 3 hade ge— nomsnittligt 464000 kronor i omsätt- ning år 1956. Gruppen ger samma resul- tatmässiga bild som de båda föregående grupperna, men skillnaden mellan säm- sta (apoteket 3 d) och bästa resultat (apotek 3 c) har vuxit till 259 700 kro— nor totalt för fem-årsperioden. Skill- naden i ersättning totalt stannar emel- lertid vid 17 400 kronor. Anmärknings- värt är att apoteket 3 d — trots ett resultat som är 55 900 kronor sämre — får en något större ersättning än apo- teket 3 f. Samma förhållande gäller apoteken 3 a och 3 b samt 3 e och 3 i I det sistnämnda fallet ger ett 65200 kronor sämre totalresultat en ersättning som är 1300 kronor större. Om jäm- förelsen utsträckes till gruppen 1 visar det sig att apoteket 1 d i sistnämnda grupp ger ett totalresultat som är 96 100 kronor bättre än apoteket 3 d i grup- pen 3, men trots detta får innehavaren av sistnämnda apotek en total ersättning som är 9 600 kronor större än vad inne- havaren av apoteket i gruppen 1 får.

Omsättningen för år 1956 inom grup- pen 4 är i genomsnitt omkring 622 000 kronor. Bilden från de tidigare grup- perna av en relativt jämn resultatut- veckling för varje apotek men med sto- ra resultatmässiga variationer apoteken emellan står kvar. Skillnaden mellan sämsta (apoteket 4 e) och bästa resul- tat (apoteket 4a) stiger emellertid till 366 100 kronor totalt, medan skillnaden i innehavarersättning under hela perio- den stannar vid 31 400 kronor.

• Sida 91
•  Original

Här kan man återigen iakttaga, att ett större apotek trots dåligt resultat (apoteket 4 e — underskott 84 300 kro- nor) ger betydligt högre innehavarer- sättning än ett litet apotek med gott re— sultat (apoteket 1 d — överskott 81 300 kronor).

Gruppen 5, vars genomsnittliga om- sättning år 1956 uppgick till omkring 1000 000 kronor, bekräftar tidigare iakttagelser. Avståndet mellan ytterlig- hetsresultaten har emellertid ökat till sammanlagt 566600 kronor under pe- rioden och skillnaden mellan högsta och lägsta behållna inkomst totalt har ökat till 50100 kronor.

Slutligen bör observeras hur föga den fiktiva rörelsevinsten i vissa fall anslu- ter sig till det verkliga rörelseresultatet. Apoteket ög visar ett totalt underskott under femårsperioden på 25 000 kronor men en motsvarande fiktiv rörelsevinst på icke mindre än 482 400 kronor. Apo- teket 1 d ger ett totalt överskott under perioden på 81 300 kronor, medan den fiktiva rörelsevinsten endast uppgår till 173 900 kronor.

Det bör framhållas att de fiktiva rö- relsevinsterna ger sken av god skötsel av apoteken. En apoteksinnehavare, som ser sitt apotek ge en fiktiv rörelse- vinst på 96500 kronor — genomsnitt för apoteket 5 g under femårsperioden — utgörande 11,1 procent av omsättning- en, torde känna sig relativt nöjd med re- sultatet, men anser däremot sannolikt, att den inkomst han får behålla — 26800 kronor — är blygsam i förhål— lande till rörelsevinsten. Om han där- emot finge klart för sig, att det verk- liga resultatet icke är en vinst på 96 500 kronor utan ett underskott på 5000 kronor, innan innehavarersättningen inräknats, skulle han säkert se frågan på ett annat sätt.

Intressant är att notera vilken ringa utdelning i form av ökad ersättning,

som resultatförbättringar medfört för innehavarna.

Utöver de här behandlade fem grup- perna av apotek har kommittén för samma period undersökt resultaten hos de 27 apotek som år 1955 hade över 1,5 miljoner kronors omsättning. Praktiskt taget samma tendenser som konstaterats i det material, som refererats i det före- gående, återfanns även i denna under- sökning. Det har därför icke ansetts vara nödvändigt att i detalj redogöra för resultaten. Det är för övrigt svårt att lämna en detaljerad redogörelse för de största apoteken i detta avseende utan att angiva sådana uppgifter som skulle kunna avslöja deras identitet.

3. Analys av vissa kostnader under år 1956 för samtliga apotek Den relativa storleken av såväl löne— kostnader som varukostnader varierar inom vida gränser olika apotek emel— lan. Flera faktorer kan tänkas inverka härvidlag. Omsättningsstorleken kan in- verka på lönekostnadsprocentens stor- lek genom att innehavarens ersättning icke ingår i lönekostnaderna. Hur des- sa i övrigt har beräknats framgår av en i bilaga 5 (sid. 279) gjord kommen- tar. På dc minsta apoteken med endast en eller ett par anställda utgör apo- teksinnehavarens personliga arbetsin- sats en relativt sett mycket större del av den totala arbetsinsatsen på apote- teket, än vad som är fallet på stora apo- tek med många anställda. Detta bör medföra en tendens till lägre lönekost— nader på de små apoteken än på de större. Å andra sidan bör det större apo— teket medge ett bättre kapacitetsutnytt— jande i fråga om den anställda arbets- kraften, än vad som är möjligt på det mindre apoteket. Storleksfaktorn har väsentlig betydelse vid jämförelse av driftsresultaten. Detta gäller oavsett om innehavarersättningen räknas bland

• Sida 92
•  Original

Tabell 34. Varukostnader, lönekostnader m. m. är 1956 i procent av omsättningen för samtliga apotek (utom apotek med distriktslaboratorium) fördelade med hänsyn till apotekens omsättningsstorlek

I procent av omsättningen " Y Omsättning Antal Lone- Varu- _ & aru—

1 OOO-tal kronor a ot k Varu- Löne- kostnader kostnader kostn. +

p e - .. lonekostn

kostnader kostnader ?) lnne + lone- . '

avar- kostnader + .inneh. ersättning ersattnmg 100— 150 5 61,1 25,3 38,6 86,4 99,7 150—— 200 29 62,6 19,2 30,6 81,8 93,2 200— 250 32 63,0 22,8 32,1 85,8 95,1 250— 300 40 62,4 24,3 32,2 86,7 94,6 300— 350 21 64,0 23,1 30,0 87,1 94,0 350— 400 15 61,5 22,0 28,7 83,5 90,2 400— 450 30 62,6 24,7 30,5 87,3 93,1 450— 500 23 62,6 24,1 29,6 86,7 92,2 500— 600 42 63,5 25,3 30,2 88,8 93,7 600— 700 21 63,7 26,2 30,6 89,9 94,3 700— 800 22 63,9 26,3 30,4 90,2 94,3 800— 900 20 63,3 25,1 29,0 88,4 92,3 900—1 000 20 62,8 25,6 29,3 88,4 92,1 1 OOO—1 100 11 64,0 23,8 27,3 87,8 91,3 1 100—1 200 15 64,1 23,8 27,2 87,9 91,3 1 200—1 300 11 62,8 23,0 26,4 85,8 89,2 1 300—1 400 8 61,6 24,8 28,1 86,4 89,7 1 400—1 500 6 64,5 26,3 29,1 90,8 93,6 över 1 500 20 64,3 22,6 25,3 86,9 89,6

Summa 391

Vägt genomsnitt 63,4 24,3 28,8 87,7 92,2

kostnaderna eller ej. För att underlätta jämförelserna har apoteken i det föl- jande indelats i storleksklasser.

Tabell 34 visar hur apotekens varu— och lönekostnader år 1956, uttryckta i procent av omsättningen, fördelade sig på apotek av olika omsättningsstorlek. Beträffande varukostnadsprocenten kan man icke draga några säkra slutsatser, eftersom —— i avsaknad av lagerinven- teringar _ inga som helst garantier föreligger för att de för år 1956 redo- visade varukostnaderna motsvarar den verkliga varuförbrukningen.

Eftersom den relativa betydelsen av apoteksinnehavarens ersättning mins- kar med apotekets storlek, har — för att en mera rättvisande jämförelse mel-

lan olika storleksgrupper av apotek skall kunna göras _— innehavarersätt— ning och löner sammanslagits i en sär- skild kolumn. Därjämte redovisas varu— kostnader jämte dels lönekostnader, dels lönekostnader och innehavarersättning i särskilda kolumner.

Som framgår av tabellen kan något påtagligt samband mellan omsättnings- storlek och lönekostnadsprocent icke sägas föreligga.

Däremot avtager innehavarersätt— ningens procentuella betydelse vid ökad omsättning, vilket kan utläsas om man jämför den kolumn som visar lönekost- naden — vilken ej mera konsekvent förändras i relation till omsättningen _— med den kolumn som innehåller lö-

• Sida 93
•  Original

Tabell 35. Fördelning av lönekostnader och varukostnader år 1956 uttryckta i procent av omsättningen (apotek med distriktslaboratorium ingår ej )

Lönekostnader i procent av omsättningen Redovtsade varukostnader 1 procent av omsattnmgen Antal apotek Antal apotek Andel sjukhusleveranser darav Andel sjukhusleveranser Procent procent S apotlek Procent procent S :a me :a 10,0_ filial- 10,0_ 0 —9,9 19,9 20,0— apotek 0 _9,9 19,9 20,0_ 36,0—36,9 1 _ _ _ 1 _ 76,0—76,9 1 _ _ — 1 35,0—35,9 1 _ _ _ 1 1 75,0_75,9 — — _ — _ 34,0—34,9 1 _ — _ 1 _ 74,0—74,9 _ 1 _ _ 1 33,0—33,9 _ 1 _ _ 1 1 73,0—73,9 _ _ 1 — 1 32,0—32,9 5 _ 2 — 7 1 72,0—72,9 _ _ _ _ _ SLO—31,9 1 7 _ _ 8 2 71,0—71,9 3 — _ 1 4 30,0_30,9 9 6 1 1 17 3 70,0—70,9 1 1 _ 3 5 29,0—29,9 8 4 1 2 15 8 (59,0—69,9 _ _ — 3 3 28,0—28,9 7 9 5 3 24 8 68,0—68,9 1 4 3 9 17 27,0—27,9 11 11 8 _ 30 13 67,0—67,9 7 3 2 3 15 26,0—26,9 10 12 5 1 28 8 66,0—66,9 1 5 3 6 15 25,0—25,9 7 16 8 8 39 12 65,0—65,9 12 24 9 8 53 24,0—24,9 7 22 5 3 37 4 64,0—64,9 12 15 5 8 40 23,0—23,9 8 13 4 4 29 8 63,0—63,9 10 18 22 4 54 22,0—22,9 8 12 8 2 30 3 62,0—62,9 15 24 10 4 53 21,0—21,9 3 9 7 5 24 2 61,0—61,9 8 21 5 1 35 20,0—20,9 6 11 3 3 23 1 60,0—60,9 9 17 2 — 28 19,0—19,9 4 11 2 7 24 6 59,0—59,9 8 15 1 1 25 18,0—18,9 1 5 4 8 18 — 58,0—58,9 4 9 _ _ 13 17,0—17,9 2 2 1 1 6 _ 57,0—57,9 2 4 _ — 6 16,0—16,9 2 4 _ 2 8 _ 56,0—56,9 7 2 1 — 10 15,0—15,9 2 5 1 _ 8 _ 55,0—55,9 3 2 1 _ 6 14,0—14,9 1 5 — _ 6 — 54,0—54,9 1 2 _ _ 3 13,0—13,9 1 1 — 1 3 _ 53,0—53,9 2 — — _ 2 12,0—12,9 1 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 11,0_11,9 — _ _ _ _ _ 47,0—47,9 1 _ _ _ 1 10,0—10,9 _ — _ _ — _ 9,0— 9,9 1 1 _ — 2 _

108 167 65 51 391 81 108 167 65 51 391 Vägt ge- nomsnitt . . 26,2 24,6 24,1 22,2 24,3 26,0 62,0 62,4 63,7 66,1 63,4 Median . . . 26,0 24,2 24,5 21,7 24,3 26,6 62,6 62,4 63,5 66,2 63,2

nekostnad plus innehavarersättning, där en sjunkande tendens vid stigande om- sättning finns.

En faktor, som bör ha betydelse för varu- och lönekostnadernas relativa storlek är hur stor del sjukhusleveran- ser, som ingår i omsättningen. En stor andel dylika leveranser drar givetvis upp varukostnadsprocenten, eftersom de är rabatterade. Motsatsen gäller i fråga om lönekostnadsprocenten, vilken kan

antagas sjunka med ökande andel sjuk- husleveranser, då dylika leveranser san- nolikt kräver mindre arbete i förhål- lande till omsättningen än annan för- säljning. Kommittén har försökt utröna, i vad mån förekomsten av sjukhusleve- ranser kan inverka på löne- och varu- kostnadernas relativa storlek. Hithö- rande siffror har därför sammanställts i tabell 35 i en frekvensfördelning beträf- fande samtliga apotek utom apotek med

• Sida 94
•  Original

distriktslaboratorium. Apoteken har in- delats i fyra grupper, beroende på hur stor del av deras omsättning som utgjor- des av sjukhusleveranser. Av samman- ställningen framgår, att apotek med stor andel dylika leveranser år 1956 genom- snittligt hade lägre procentuella lönekost- nader och högre procentuella varukost- nader än apotek med små eller inga sjukhusleveranser. Spridningen mellan apoteken i fråga om procentsatserna är för apotek med stor respektive medel- stor andel sjukhusleveranser visserligen något mindre än för övriga apotek, men den är dock även där så pass stor, att man i samtliga grupper får intryck av betydande oenhetlighet.

Ett förhållande som bör återspeglas i lönekostnadsprocentens storlek är i vad mån de enskilda apotekens omsätt- ning är uppdelad på flera enheter (mo- derapotek och filialapotek). En jämfö- relse mellan lönekostnadsprocentens fördelning på de apotek som har filial- apotek jämfört med övriga apotek visar, att lönekostnadsprocenten för den först- nämnda kategorien ligger något högre. Medan den genomsnittliga lönekostna- den för samtliga apotek utgör 24,3 pro- cent av omsättningen är motsvarande siffra för apotek med filialapotek så- lunda 26,0 procent. Tabell 35 visar emellertid en mycket stor variations- vidd för lönekostnadsprocenten även beträffande apotek med filialapotek. Denna varierar nämligen från lägst 19 till högst 36 procent av omsättningen. Spridningsbilden för apotek med filial- apotek avviker därför icke i någon hög- re grad från den bild som övriga apotek utvisar. Av de aktuella apoteken har 20 stycken en relativ lönekostnad, som ligger under genomsnittet för samtliga apotek.

En annan omständighet, som inverkar på storleken av den relativa lönekost- naden, är natt- och helgdagsexpedie-

Tabell 36. Frekvensfördelning för summan av apotekens lönekostnader och innehavar- ersättning är 1956 uttryckta i procent av

omsättningen

Antal Procent apotek 450—_15,9 1 42,0—42,9 2 41,0—41,9 3 40,0—40,9 2 39,0—39,9 1 38,0—38,9 ]1 37,0_37,9 6 36,0—36,9 1 1 35,0—35,9 16 34,0—34,9 21 33,0_33,9 28 32,0_32,9 22 SLO—31,9 31 30,0—30,9 34 29,0—29,9 44 28,0—28,9 31 27,0—27,9 30 26,0—26,9 27 25,0—25,9 15 24,0—24,9 18 23,0—23,9 14 22,0_22,9 9 21,0_21,9 8 20,0—20,9 3 19,0—19,9 4

Vägt genomsnitt ........... 28,8 % Median ................... 29,1 %

ring. 12 av apoteken utan distriktsla- boratorium var år 1956 fasta nattapo- tek. Även i fråga om dessa apotek är de relativa lönekostnaderna högre än för övriga apotek och löneprocenten varie- rar mellan lägst 22 och högst 37 procent.

Tabell 35 visar en lägsta lönekost- nadsprocent på 10 och en högsta på 37 procent. Även om man bortser från ytterlighetsfallen är skillnaderna myc- ket stora. Om man exempelvis utgår från lönekostnadsprocenten 20, är det 76 av apoteken som uppvisar lönekost- nader understigande detta tal. Icke mindre än 172 av de övriga apoteken ligger på en lönekostnadsprocent om 25 och däröver, dvs. lönekostnader

• Sida 95
•  Original

som är minst 25 procent större relativt sett än vad de 76 förstnämnda apote- ken har. Om dessa fortfarande tages till jämförelse, uppvisar 36 andra apotek relativa lönekostnader som är minst 50 procent större (löneprocent 30 och där- över).

För att kontrollera huruvida de pro- centuella lönekostnadernas stora sprid— ning till en del skulle kunna förklaras av att innehavarens ersättning ej med-

Tabell 37. Frekvensfördelning för summan av apotekens lönekostnader och varukost- nader är 1956 uttryckta i procent av

omsättningen

Procent 3232; 104,0—104,9 1 103,0—103,9 1 102,0—102,9 _ 101,0—101,9 2 100,0—100,9 1 99,0_ 99,9 2 98,0_ 98,9 4 97,0— 97,9 3 96,0— 96,9 8 95,0— 95,9 7 94,0— 94,9 11 93,0— 93,9 16 92,0— 92,9 15 91,0— 91,9 19 90,0_ 90,9 23 89,0— 89,9 28 88,0— 88,9 23 87,0— 87,9 32 86,0— 86,9 35 85,0— 85,9 24 84,0— 84,9 27 83,0— 83,9 29 82,0— 82,9 19 81,0— 81,9 15 80,0_ 80,9 11 79,0— 79,9 9 78,0— 78,9 7 77,0— 77,9 6 76,0— 76,9 4 75,0— 75,9 2 74,0— 74,9 4 73,0— 73,9 2 72,0_ 72,9 1

391

Vägt genomsnitt ........... 87,7 % Median ................... 87,0 %

räknats bland lönerna har summan av apotekens lönekostnader och innehavar- ersättning uttryckt i procent av om- sättningen förts samman i en frekvens- fördelning i tabell 36. Av denna fram- går, att spridningen även med detta beräkningssätt år 1956 var praktiskt taget lika stor som om enbart lönerna räknades.

Eftersom en högre procentuell varu- kostnad _ t. ex. på grund av stora sjuk- husleveranser _ bör motsvaras av läg- re lönekostnadsprocent, har varu- och lönekostnader slagits samman och re- dovisas i tabell 37 i en frekvensfördel- ning. Även i detta fall blir spridningen påfallande stor.

Sammanfattningsvis anser sig kom- mittén kunna konstatera, att apoteken sinsemellan uppvisar mycket betydan— de skillnader i lönekostnadshänseende. Till en del kan dessa skillnader förkla- ras av apotekens olika struktur men till väsentlig del kan de dock knappast bero på annat än skillnader i skötseln av apoteken.

4. Den resultatmässiga betydelsen av vissa strukturolikheter mellan apoteken Bland de mera framträdande struktur- olikheter som kan föreligga apoteken emellan märkes skillnader i fråga om försäljningens sammansättning, dvs. hur denna är fördelad på standardförpack- ningar, extemporeberedningar och lös- viktsvaror, samt i hur stor utsträck- ning sjukhusleveranser förekommer. Det kan icke utan vidare avgöras i vad mån skillnader i försäljningens sammansättning kan ha betydelse för driftsresultatet. Detta blir beroende av prissättningen, främst i fråga om de båda huvudvarugrupperna extempore— beredningar respektive standardför- packningar. Från och med år 1955 be- räknas apotekens pålägg på i huvudsak följande sätt. För sådana standardför-

• Sida 96
•  Original

packningar som icke är fria handels— varor lägges till respektive förpacknings inköpspris dels ett enhetligt belopp _ örespålägg _ dels ett belopp som utgör en viss procentsats _ f. n. 25 _ av in- köpspriset. Totala pålägget är dock maximerat på sådant sätt att det ej får överstiga en viss procentsats _ f. n. 80. För fria handelsvaror är de av apoteken tillämpade priserna i regel anpassade till motsvarande priser i annan detalj- handel. För kemikalier och droger, vil— ka antingen kan säljas separat eller ock- så såsom beståndsdelar i beredningar, framställda på apotek, förfares på föl- jande sätt. Till ett s. k. normalinköps- pris göres pålägg både i relation till värdet och till kvantiteten. Härigenom erhållna priser finns för olika kvantite- ter införda i medicinaltaxan. Härtill kommer avgifter för varje expeditions- tillfälle och även _ om det gäller be— redningar _ varje vara. Särskild ersätt- ning uttages för arbetskostnader i sam- band med framställningen av beredning- ar. De här berörda påläggen är beräk- nade att genomsnittligt täcka de med respektive varugrupper förenade kost- naderna.

Av detaljhandelns och därmed även apotekens kostnader kan vissa hänföras till de sålda varornas värde, medan andra sammanhänger med antalet expe- ditioner eller förpackningar. I apote- kens prissättning tillämpas _ i motsats till vad som hittills i regel förekommit i annan detaljhandel _ degressiva mar- ginaler som i möjligaste mån är anpas- sade efter försäljningskostnaderna. Här- igenom har man så långt det varit praktiskt möjligt försökt uppnå att varje vara skall täcka de kostnader den för— orsakar. Emellertid kommer kostnader- na i de enskilda fallen likväl icke att bli exaktttäckta genom påläggen.

Vidare kan variationer mellan apote- ken tänkas beträffande kostnaderna för

fullgörande av lika prestationer, t. ex. försäljning av samma vara. Även om försäljningen hade samma struktur, skulle därför de kostnader, som hela varugrupperna tillsammantagna föror— sakar, skilja något mellan apoteken, var- igenom i vissa fall övertäckning och i andra fall undertäckning kan uppstå. Detta strider icke mot tanken bakom prissättningen, ty enligt denna skall respektive varugrupper jämnt bära sina kostnader, när samtliga apotek medtas, varav följer att överskott respektive un- derskott kan uppstå i enskilda fall.

Om en felavvägning av priserna skulle uppkomma på grund av kostnadsför- skjutningar, uppstår skilda driftsbeting- elser hos apoteken, allt eftersom pro- portionen mellan varugrupperna växlar. Detta kan emellertid i huvudsak rättas till genom ändring av prissättningen. Vid en dylik ändring kommer dock att kvarstå dels sådana i det föregående nämnda skillnader mellan apoteken som kan bero på olika kostnadsförhållanden, dels sådana skillnader som beror på att varugrupperna är olika sammansatta på skilda apotek. De relativa skillnaderna som icke kan vara av större betydelse kommer emellertid huvudsakligen att stå sig över längre tid — samma apo- tek ligger t. ex. bättre än genomsnittet både före och efter prisändringen _ var- igenom hänsyn kan tas till dem redan då apoteket sökes. I huvvudsak bör man alltså på längre sikt kunna bortse från eventuella skillnader i driftsbe- tingelserna, orsakade av prissättningen.

Kommittén har dock _ eftersom den viktigaste undersökningen avser ett en- staka år — ansett sig böra undersöka, i vad mån det faktiskt förelåg skilda driftsbetingelser under det ifrågavaran- de året, orsakade av variationer i för- säljningens sammansättning.

Att tillverkningen av extemporcbered- ningar har en i förhållande till apote-

• Sida 97
•  Original

Tabell 38. Fördelningen av antalet apotek andelen extemporeberedningar i försälj— ningen. ( Apotek med distriktslaboratorium

ingår ej ) Extemporeförsäljning, Antal % av hela oms. apotek 2,5— 4,9 7 5,0_ 7,4 40 7,5— 9,9 99 10,0—12,4 95 12,5—14,9 98 15,0—17,4 34 17,5_19,9 13 20,0_22,4 4 Summa 390 Vägt genomsnitt ........... 10,7 % Median ................... 11,2 %

kens storlek högst varierande omfatt- ning hos olika apotek, framgår av tabell 38, som Visar försäljningen av dessa beredningar i relation till respektive apoteks totala omsättning.

Andelen extemporeberedningar varie- rade från lägst 2,7 procent till högst 21,8 procent och utgjorde genomsnittligt för alla apotek 10,7 procent. Medianen var 11,2 procent, vilket anger, att de högre procentsatserna återfinnes hos de mindre apoteken. Detta framgår även av tabell 39 som visar genomsnittlig ex- temporeandel samt driftsresultat i pro-

cent av omsättningen för apotek i olika storleksgrupper.

En överskådligare bild av sambandet mellan extemporeandel och driftsresul- tat erhålles om man använder en dub- belsidig frekvenstabell. Detta har gjorts i tabell 40. I denna har på varje rad sammanförts apotek med likartad ex- temporeandel, och dessa har i sin tur uppdelats på grupper med hänsyn till driftsresultatets relativa storlek.

En närmare analys av hur olika stor andel extemporeheredningar kan ha på- verkat resultaten bör dock ej göras för alla apotek sammanslagna, eftersom apotekens storlek påverkar resultatet, och driftsresultaten sålunda ej är helt jämförbara inom olika storleksklasser. Detta gäller oavsett om innehavarersätt- ningen medtas bland kostnaderna eller ej. På grund av det anförda har jämfö- relser mellan andel cxtempore och driftsresultat i procent av omsättningen gjorts för var och en av de i tabell 39 upptagna storleksgrupperna för sig. Som mått vid jämförelsen har använts den s. k. korrelationskoefficienten. Denna är ett relationstal som kan variera mel- lan + 1,0 och _ 1,0, varvid + 1,0 beteck- nar fullständig samvariation (ökar det ena, så ökar det andra undantagslöst i

Tabell 3.9. Jämförelse mellan den genomsnittliga andelen försäljning av extempore— beredningar & ena sidan och överskottens storlek 11" andra sidan hos grupper av olika stora apotek. (Apotek med distriktslaboratorium ingår ej)

0 t A 1 Genomsnittlig Genomsnittl. Exterptpore— Driftsples. före msä tning nta .. . . extempore— omsä ning inne .-ers. 1 OOO-tal kronor apotek omsattmnå """" omsättning i % av hela i % av hela gruppen ronor kronor omsättningen omsättningen _ 200 34 168 704 20 059 11,9 8,9 200_ 250 32 224 537 30 303 13,5 6,6 250— 300 40 274 426 35 148 12,8 5,8 300— 400 36 346 739 40 380 11,6 8,0 400— 500 53 447 301 52 308 11,7 6,1 500— 600 42 550 675 60 635 11,0 4,8 600—1 000 83 793 253 82 703 10,4 4,7 1 000— 70 1 368 284 136 802 10,0 7,4 390 631 293 67 361 10,7 6,2

• Sida 98
•  Original

Tabell 40. Extemporeandelen jämförd med relativa driftsresultaten hos samtliga apotek utom apotek med distriktslaboratorium

Driftsresultat före innehavarersättning, % av omsättningen Extempore— Överskott Underskott S:a andel, ? av oms apotek ” ' 20,0 17,5 15,0 12,5 10,0 7,5 5,0 2,5 0 0 2,5 5,0 7,5 —22,4—19,9—17,4—14,9—12,4 —9,9 —7,4 —4,9 —2,4 —2,4 ——4,0 —7,4 —9,9 2,5— 4,9 2 1 2 1 1 7 5,0— 7,4 1 5 1 5 9 10 4 1 4 40 7,5— 9,9 2 3 13 20 16 14 13 7 5 2 4 99 10,0—12,4 1 3 7 11 17 17 16 8 9 5 1 95 12,5—14,9 1 3 6 11 21 15 16 13 8 2 1 1 98 15,0—17,4 1 5 7 5 4 8 2 1 1 34 17,5_19,9 1 4 1 5 2 13 20,0—22,4 1 1 1 4 S:a apotek 1 4 14 28 49 77 | 67 59 38 28 14 | 6 5 390

samma proportion), medan —1,0 be- tecknar fullständig motvariation (ökar det ena, så minskar det andra undan- tagslöst i samma proportion). Talet 0 betyder att inget proportionellt samband alls föreligger.

Sambandet mellan andel extempore- beredningar och driftsresultat år 1956 i de olika storleksgrupperna framgår av tabell 41.

Undersökningen visar, att det fanns en tendens till att driftsresultaten var bättre ju större andelen extemporebe- redningar var, men tendensen i fråga var så svag, att man kan bortse från den. Det har icke varit nödvändigt att göra en motsvarande undersökning be- träffande standardförpackningar, efter- som den skulle visa det omvända för- hållandet mot den ovan refererade. Sammanfattningsvis kan därför sägas, att ingenting tyder på att skillnader i försäljningens sammansättning har nå- gon mera märkbar betydelse för drifts- resultatet och att prissättningen i hu- vudsak varit riktigt avvägd.

Skillnader i försäljningens inrikt- ning skulle, på samma sätt som i fråga om variationer i dess sammansättning, kunna tänkas medföra skiftande drifts— betingelser. I huvudsak hänför sig dessa

till att flertalet apotek har större eller mindre försäljning till sjukhus och and- ra vårdinrättningar, samlad i benäm- ningen sjnkhusleveranser. Dessa sjuk— husleveranser är efter centrala förhand— lingar för alla apotek rabatterade med en viss differentiering. Rabatterna avses kompenserade av de _ i förhållande till omsättningen _ lägre kostnader, som dessa leveranser drar i jämförelse med annan försäljning. En felavvägning av rabattsatserna skulle få till följd en täck- ning, som avvek från den för den öv- riga försäljningen gällande. Andelen sjukhusleveranser skulle i ett dylikt läge kunna påverka driftsresultatet i positiv

Tabell 4]. Sambandet mellan andel extem- poreberedningar och driftsresultatet år 1956

Apotekens storlek Antal Korrelation omsattmng otek mom 1 OOO-tal kronor ap gruppen _ 200 34 _0,02 200— 250 32 + 0,04 250— 300 40 + 0,10 300— 400 53 + 0,16 400— 500 36 _0,02 500— 600 42 + 0,01 600—1 000 83 + 0,11 1 000— 70 + 0,07 Samtliga 390 + 0,08

• Sida 99
•  Original

Tabell 42. Jämförelse mellan sjukhusleveransernas och det korrigerade överskottets relativa storlek under år 1956 hos samtliga apotek utom apotek med sjukhusapotek eller distriktslaboratorium

Apotekens Sjukhusleveranser Driftsresultat före innehavarers. genom- Antal snittliga Andel av totalomsättningen % av 'ipotek totalom- inom gruppen om- Grupp cinom sättning Genom- sätt- Spridning inom Spridning Genom- Genom— snitt ning- inom gruppen gruppen respektive inom snitt för snitt kronor en. Ge— % grupp gruppen gruppen i värde nom- kronor % % kronor snitt 1 7 953 225 ISB—53,5 42,8 408 415 44 392 4,6 _ 8,7— + 13,4 2 7 697 583 30—34,99 33,1 230 716 33 899 4,9 _ 0,2_ +10,1 3 14 1 049 376 25—29,99 28,3 297 095 58 009 5,5 — 2,5— +12,2 4 13 869 002 20—24,99 21,9 190 206 38 855 4,5 — 5,2— + 12,4 5 27 867 815 15—19,99 17,3 149 722 58 629 6,8 _ 4,2_ + 12,7 6 38 698 573 10—14,99 12,4 86 861 37 939 5,4 —8,7_ + 15,5 7 72 569 029 5— 9,99 7,1 40 145 38 126 6,7 _5,7_ +20,5 8 95 544 420 0_ 4,99 2,2 12 168 37 316 6,9 _3,2_ +19,1 S a 273 660 113 0—53,5 12,5 82 401 40 952 6,2 _ 8,7— +20,5 9 108 476 880 Apotek utan sjukhusleveranser 27 410 5,7 _9,2_ +17,7

eller negativ riktning. Även i detta fall är det dock endast fråga om riktig pris— avvägning för att andelen sjukhusleve- ranser skall sakna betydelse för drifts— resultatet. En nödvändig rättelse av eventuellt felaktiga rabattsatser bör icke vara svår att åstadkomma. Man bör så-

lunda på längre sikt kunna bortse från. sjukhusleveranserna såsom grund för olikheter i driftsbetingelserna. Kom- mittén har dock ansett sig böra under: söka det faktiska förhållandet under år 1956. Resultatet av denna undersökning framgår av tabellerna 42—46.

Tabell 43. Andelen sjukhusleveranser jämförd med relativa driftsresultaten hos samtliga apotek utom apotek med distriktslaboratorium eller sjukhusapotek

Andel Driftsresultat före innehavarersättning, % av omsättningen 13.13.1152, Överskott Underskott S:a %” 200 175 150 125 100 75 50 25 0 0 25 50 apatek oms. . , , , , . , , . , 7,5 _22,4—19,9—17,4_14,9—12,4 ——9,9 —7,4 -—4,9 ——2,4 —2,4 —4,9 —7,4 ——9,9 0 1 6 9 15 17 12 14 17 6 5 3 3 108 0,1_ 2,4 1 1 5 7 14 7 8 8 3 2 56 2,5— 4,9 1 2 2 5 5 11 7 2 3 1 39 5,0— 7,4 1 2 9 11 6 8 3 1 1 42 7,5— 9,9 1 4 3 1 4 5 4 2 4 1 1 30 10,0—12,4 1 1 3 5 5 2 2 1 20 12,5—14,9 1 1 6 4 4 1 1 18 15,0—19,9 3 6 4 3 5 3 2 1 27 20,0—24,9 1 4 2 3 1 1 1 13 25,0—29,9 1 3 4 3 2 1 14 30,0—34,9 1 2 1 1 2 7 35,0—54,9 1 1 2 1 1 1 7 S:a apotek 1 4 14 27 48 75 61 61 39 26 14 6 5 381

• Sida 100
•  Original

Tabell 44. Omsättningsstorlekens inverkan på det korrigerade överskottet hos apotek dels med, dels utan sjukhusleveranser under år 1956. (I materialet ingår icke apotek med distriktslaboratorium eller sjukhusapotek)

Apotek med sjukhusleveranser . APOtek Utan sjukhusleveranser .. . Genom- Driftsres. Genom- Driftsres. Gm omsatmmg snittlig Sjukhus- före snittlig före pp 1 OOO-tal .. . .. . kronor omsatt- leveranser 1nneh.— omsatt- inneh.— Antal nmg % av ers. i % Antal ning ers. i % inom omsätt- av inom av gruppen ningen omsätt- gruppen omsätt— kronor ningen kronor ningen a — 200 22 171 635 5,1 8,2 12 163 333 10,2 b 200_ 250 17 226 893 3,8 7,2 15 221 867 5,9 (: 250— 300 16 278 095 5,2 6,1 24 271 980 5,6 d 300_ 400 27 343 539 9,2 9,0 9 356 342 5,3 e 400— 500 40 445 626 8,4 6,4 13 452 422 5,3 f 500— 600 30 552 933 12,3 4,8 12 545 031 4,8 g 600—1 000 70 793 949 13,5 4,9 13 789 504 3,3 h 1 000— 51 1 350 257 14,6 7,2 10 1 379 504 7,7 Totalt 273 660 113 12,5 6,3 108 476 880 5,7

Av tabell 42 framgår att de apotek som hade största andelen sjukhusleve— ranser (gruppen 1) uppvisade det i förhållande till omsättningen sämsta re- sultatet, 4,6 procent. De apotek, som hade minsta andelen sjukhusleveranser (gruppen 8), hade det bästa resultatet, 6,9 procent. Det bör dock observeras att hänsyn här icke kunnat tas till stor- leksfaktorns eventuella inverkan.

Sambandet har på annat sätt åskåd- liggjorts i tabell 43. I denna dubbel- sidiga frekvenstabell har på varje rad sammanförts apotek med likartad an- del sjukhusleveranser och dessa apotek har i sin tur uppdelats på grupper efter driftsresultatets relativa storlek. Styr- kan på sambandet diskuteras längre fram i detta avsnitt, där även ett siffer- mässigt mått härpå anges.

I de i det föregående gjorda jämförel- serna har hänsyn emellertid icke tagits till den eventuella inverkan på drifts- resultatet som apotekens omsättnings- storlek tillsammans med andelen sjuk- husleveranser kan ha. Materialet har

bearbetats även med hänsyn härtill och sammanställts i tabell 44.

Siffermaterialet ger ej belägg för att något samband mellan andel sjukhus- leveranser och driftsresultat skulle fö- religga. Gruppen a visar sålunda bättre resultat för apotek utan sjukhusleve— ranser än för apotek med dylika, me— dan grupperna b, c, d och e visar det omvända förhållandet o. s. v.

Sambandet mellan andelen sjukhus- leveranser och driftsresultatet i tion till omsättningen har även under- sökts genom en beräkning utförd på samma sätt som den i det föregående redovisade undersökningen angående sambandet mellan andel extempore och det relativa driftsresultatet. De 381 apo- teken — apotek med distriktslaborato- rium eller sjukhusapotek ingick ej _ indelades därvid i storleksgrupper för att storleksfaktorns betydelse skulle eli- mineras och samvariationen undersök- tes inom varje grupp. Korrelationskoef— ficienterna inom de olika storleksgrup- perna framgår av tabell 45.

rela-

• Sida 101
•  Original

Som framgår av tabellen uppvisar de olika grupperna sinsemellan skilda resultat, och sambandet varierade mel- lan +0,16 och _0,21. Denna oenhet- lighet tyder i och för sig på att något klart samband mellan sjukhusleveran- serna och det relativa driftsresultatet ej föreligger år 1956 utan att resultaten till stor del varit beroende av hur de enskilda apotekarna fullgjort leveran- serna ekonomiskt. Räknas alla de 381 apoteken samtidigt erhålles talet _ 0,04 vilket betyder, att praktiskt taget inget samband förelåg.

Av det anförda kan man draga den slutsatsen, att sjukhusleveranserna läm- nade praktiskt taget samma relativa överskott som försäljning till allmänhe— ten och att det för bedömningen av överskottens storlek knappast kan ha någon betydelse, huruvida stora, små eller inga sjukhusleveranser förekom. Något avvikande resultat erhålles emel— lertid, om endast de apotek som hade sjukhusleveranser medtages. I tabell 46 visas sambandet mellan andel sjukhus- leveranser och driftsresultat för enbart de 273 apotek som hade dylika leveran- ser.

Tendensen är även här så oenhetlig

Tabell 45. Sambandet mellan andel sjuk- husleveranser och driftsresultatet år 1956 (Samtliga apotek — utom apotek med distrikts—

laboratorium eller sjnkhusapotek — ingår, även de vars andel sjukhusleveranser utgjorde 0

procent.) Apotekens storlek, Antal Korrelation

omsattmng a otek mom 1 OOO-tal kronor P gruppen _ 200 34 _0,21

200— 300 72 + 0,16 300— 400 36 _0,04 400— 500 53 + 0,05 500— 600 42 + 0,15 600—1 000 83 — 0,06 1 000— 61 _ 0,15 Samtliga 381 _ 0,04

Tabell 46. Sambandet mellan andel sjuk— husleveranser och driftsresultatet år 1956 (Apotek utan sjukhusleveranser samt apotek med distriktslaboratorium eller sjukhusapotek

ingår ej.)

Apotekens storlek, Antal Korrelation omsättning a otek inom 1 OOO-tal kronor p gruppen _ 200 22 _0,17 200_ 300 33 + 0,20 300— 400 27 _0,27 400— 500 40 + 0,02 500— 600 30 + 0,20 600—1 000 70 _ 0,18 1 000— 51 — 0,12 Samtliga 273 _ 0.10

att den styrker det tidigare gjorda an— tagandet om att andra faktorer än sjuk— husleveranserna bestämt resultaten. Ma- terialet visar dock en svag tendens till att rabatteringen skulle vara så avvägd, att de större sjukhusleveranserna år 1956 gav ett överskott som i förhål- lande till försäljningsvärdet var något lägre än de mindre sjukhusleveranser- nas. Om sjukhusleveranserna är avsedda att ge samma överskott som övrig för- säljning kan man anse, att överskotten skall stå i relation till försäljningspri- set, men det kan även vara befogat, att de står i relation till den insats som apoteken utför vid distributionen. Un- der förutsättning att sjukhusleveranser- na anses böra ge samma överskott som övrig försäljning, får detta anses vara ytterlighetsståndpnnkterna. Det redovi- sade materialet tyder på att rabatte- ringen var så avvägd, att sjukhusleve- ranserna medförde ett överskott, som låg mellan de angivna gränserna.

Vid bedömningen av frågan om sjuk- husleveransernas lönsamhet, måste man _ liksom beträffande redovisningen i övrigt _ ta hänsyn till den i struktur- hänseende snedvridande verkan som det nuvarande avgiftssystemet har därige- nom, att jämförbara apotek kan ha

• Sida 102
•  Original

mycket stora olikheter på kostnadssi- dan utan att apotekarens inkomst i nämnvärd grad påverkas härav. De i det föregående av kommitténs undersök- ningar dragna slutsatserna är därför helt giltiga endast under den förutsätt- ningen, att någon av avgiftssystemet orsakad snedvridande effekt icke skulle föreligga. Det bör observeras att re- sultaten av .de här refererade under— sökningarna även kan ha påverkats av andra faktorer på i princip samma sätt som anförts vid den i punkt 2 i det före- gående redovisade undersökningen.

5. Sammanfattning av utredningsresultaten De redovisade undersökningarna ger vid handen, att den nuvarande resultat- redovisningens fiktiva rörelsevinster ger en missvisande bild av de enskilda apotekens verkliga företagsekonomiska resultat, att detta resultat varierar inom vida gränser bland apotek av samma storlek samt att den ersättning i form av s. k. behållen inkomst som kommer innehavarna till del, till ringa del är beroende av hur vederbörande ekono- miskt sköter sitt apotek. Det nuvarande redovisningssystemet har icke givit möjlighet för apoteksinne- havarna att få reda på det verkliga rö- relseresultatet. Åtskilliga apoteksinneha- vare har säkerligen trott att deras apo- tek givit god avkastning, när dessa i själva verket gått med förlust. Inom apotekarsocieteten — som handhar den ekonomiska ledningen av apoteken _ har man först för år 1957 gjort sam- manställningar som visar de enskilda apotekens verkliga rörelseresultat och har sålunda tidigare ej haft tillräckligt underlag för en kritisk granskning av resultatredovisningarna. De stora resultatmässiga variationer- na apoteken emellan torde till stor del icke kunna förklaras på annat sätt än som utslag av mer eller mindre effek-

tiv företagsledning. Spännvidden mel— lan de dåliga och de goda resultaten visar att en god företagsledning har mycket stor värdemässig betydelse även inom apoteksrörelsen. Undersökningen av fem grupper apotek under åren 1952—1956 visar _ sammanslaget för hela perioden _ genomgående en spännvidd mellan de sämsta och de bäs- ta resultaten inom respektive grupp, på omkring 13 procent av omsättningen, motsvarande inemot hälften av de kost— nader som i första hand är påverkbara. Då rörelseresultaten till väsentlig del måste vara uttryck för företagsledning- ens grad av effektivitet, bör det därför finnas ett sammanlagt stort utrymme för rationalisering och kostnadsbespa- ringar inom apoteksrörelsen.

De nyssnämnda stora variationerna mellan apotekens rörelseresultat har till stor del sin grund i avgiftssystemet, var- för en kritik av förhållandena i första hand får riktas mot detta. Det har tidigare framhållits, att resultatredo- visningen ger mycket små möjligheter för apoteksinnehavarna att bedöma i vad mån apoteket ger gott eller dåligt resultat. Ovetskap härom torde i stor utsträckning vara orsak till att behövliga åtgärder ej vidtagits. Av än större bety— delse torde dock den omständigheten vara, att även om apoteksinnehavaren lyckas ernå förbättrade resultat, så får han tack vare avgiftssystemets konstruk- tion för egen del endast en obetydlig ökning av inkomsten.

Apoteksinnehavarna har sålunda ett ytterst ringa ekonomiskt intresse av en minskning av kostnaderna, vilket torde förklara varför det hos olika apotek med till synes likartade förutsättningar i fråga om driften, föreligger stora skill- nader _ 50 å 60 procent är inte ovan- ligt — i fråga om lönekostnaderna. (Se tabell 35, sid. 93.) Minskning av anta- let anställda på apoteken genom ratio—

• Sida 103
•  Original

Tabell 47. Tabell utvisande apotekens fördelning efter mar—

ginalavgiftens storlek (dvs den avgift som procentuellt utgår på den sista kronan i den fiktiva rörelsevinsten) samt de olika gruppernas sammanlagda respektive genomsnittliga intäkter

år 1956 Proccntuell Apotekens Apotekens avgift utgående Antal apotek sammanlagda genomsnittliga på den sista inom intäkter inom intäkter inom kronan i den respektive respektive respektive fiktiva grupp grupp grupp rörelsevinsten 1 OOO—tal kronor 1 OOO—tal kronor 0 2 453 227 10 _ _ _ 30 2 301 150 50 3 757 252 70 9 15 2 209 245 90 217 82 527 380 91 179 396 210 603 1 177 Summa 412 296 850 721

nalisering eller genom ökning av den egna arbetsinsatsen ger nämligen — med nuvarande avgiftssystem och cen- tral betalning av huvuddelen av vissa löner _ ytterst ringa ökning av inkom- sten för apoteksinnehavaren. Följande exempel åskådliggör detta.

Innehavaren av ett större apotek finner att han genom förbättrad orga- nisation, bättre personalanvändning och ökad personlig arbetsinsats kan minska personalen med en leg. apotekare med en total lön på omkring 25 000 kronor per år. Med nuvarande system belastas apoteket endast med 7 200 kronor härav, medan resten utgår centralt från kol- lektivet. Rörelsevinsten kommer endast att förbättras med 7 200 kronor. Härav får apoteksinnehavaren _ då 91 pro- cent av resultatförbättringen skall in- betalas i förhöjd avgift _ endast be- hålla 9 procent. Hans inkomst ökas så— lunda endast med 648 kronor per år, och åtgärden, som i detta exempel med- fört en besparing för apoteksrörelsen på 25000 kronor, ger honom för egen del endast omkring 2 1/2 procent av det inbesparade beloppet.

Det anförda exemplet är i stor ut- sträckning även tillämpligt på de mind- re apoteken. Lönekostnadsbesparingar medför något olika resultat beroende på vilken kategori av anställda som berö- res, men ger med nuvarande system yt- terst liten andel till apoteksinnehavaren och sällan mera än 4——5 procent av to- talbesparingen. Kostnadsbesparingar av annat slag _ såsom exempelvis genom rationellare inköp _ ger något mera, men utom för de allra minsta apoteken aldrig över 10 procent. Omvänt betrak- tat medför systemet emellertid stora ris- ker i form av slöseri på kostnadssidan därigenom, att apoteksinnehavaren be- lastas med så ringa del av en uppkom- mande kostnadsökning.

Tabell 47 visar hur marginalavgif— ten, dvs. den procentuella avgiften på sista kronan i den fiktiva rörelsevins- ten, föll på apoteken under år 1956. Som synes av tabellen var det endast 16 av de 412 apoteken som fick mindre än 90 procents marginalavgift, dvs. fick behålla mera än 10 procent av gjorda besparingar i form av ökad behållen inkomst. De 396 apoteken fick i regel

• Sida 104
•  Original

behålla högst 2,5—5 procent av inbespa- rade lönekostnader och högst 10 procent av övriga besparingar.

Sammanfattningsvis får uttala:

kommittén

3. Den redovisning från de enskilda apoteken, som det nuvarande avgifts- systemet grundats på, är som resultat- redovisning missvisande och ger där- för icke möjlighet till en reell bedöm- ning av de enskilda apotekens ekono— miska skötsel. b. Den nuvarande resultatredovis- ningen kan kompletteras med uppgifter om de centralt betalda utgifterna och i sålunda kompletterat skick ge en i stora drag riktig bild av det verkliga ekonomiska utfallet på de enskilda apo- teken. Detta har dock icke skett förrän för år 1957, och de verkliga rörelseresul— taten har därför tidigare ej varit kän- da, vare sig av den enskilde apoteks- innehavaren eller av apotekskollekti- vets ledning.

0. Det nuvarande avgiftssystemets tillämpning innebär att omsättningen till väsentlig del bestämmer storleken av innehavarens behållna inkomster, medan dessa endast i mindre utsträck- ning påverkas av hur vederbörande innehavare ur kostnadssynpunkt sköter sitt apotek. d. Det förhållandet att apoteksinne- havaren ej fått en riktig bild av det eko- nomiska utfallet av sin apoteksrörelse samt att mycket obetydliga möjligheter föreligger att genom ökad arbetsinsats och effektiv företagsledning i högre grad påverka inkomsten hämmar intres- set för rationalisering och kostnads- besparingar.

C. Tidigare förslag till reformering av avgiftssystemet

Det nuvarande avgiftssystemet har un- der årens lopp rönt kritik från skilda

håll och ändringsförslag har framförts vid flera tillfällen. Redan år 1941 _ då systemet började tillämpas _ diskute- rades sålunda förslag till ett helt nytt avgiftssystem, framlagt av försäkrings— matematikern, dåvarande fil. lic. F. Malmqvist. Ett flertal kommittéer inom apotekarorganisationerna har därefter sysslat med frågan. År 1952 framlade dessa organisationer förslag till ett nytt avgiftssystem, vilket ingick bland de förslag till rationaliseringsåtgärder inom apoteksväsendet, som apotekar- kåren presenterade som motförslag till det av 1946 års läkemedelsutredning förordade statliga apoteksmonopolet. 1946 års läkemedelsutredning skissera- de vidare ett nytt avgiftssystem i sitt betänkande. I olika sammanhang har dessutom danska förslag till avgifts- system diskuterats såsom alternativ. Slutligen framlade apotekare A. Wad— ström år 1953 ett förslag till nytt av- giftssystem (Svensk farmacevtisk tid— skrift nr 27/1953).

Malmqvists förslag

Grundtanken i förslaget var att man skulle fastställa en generell omkost- nadsram för apoteksrörelsen, inom vil- ken ram samtliga apotek hade att röra sig. Från beloppet för bruttoförsälj- ningen skulle apotekarna få draga be- räknade varukostnader och inköpskost- nader enligt vissa fastställda regler. Skillnaden mellan bruttoförsäljningen och nämnda kostnader skulle utgöra all- män avgift. I kostnaderna skulle inräk- nas en fast ersättning till innehavaren på 10 000 kronor. I den mån denne kun- de driva apoteket med lägre kostnader än den fastställda kostnadsramen skulle kostnadsskillnaden komma honom till godo. Innehavarens behållna inkomst skulle följaktligen bestå i dels 10000 kronor som fast ersättning och dels det belopp därutöver med vilket han kun-

• Sida 105
•  Original

de nedbringa kostnaderna under den fastställda ramen.

Som varukostnad skulle godkännas summan av 30 procent av omsättningen i »ren receptur» _ varmed man synes ha menat extempore och lösvikt i re- ceptur _ och 60 procent av övrig om- sättning. Beträffande omkostnaderna kan nämnas, att hyra skulle få avdragas med det verkliga beloppet, avskrivning- arna beräknas till 5 procent av inven— tarievärdet, räntan fastställas efter vis- sa beräkningsgrunder, varjämte löner och övriga omkostnader skulle få ha en viss storlek i förhållande till försälj- ningsmarginalen, dvs. skillnaden mel— lan bruttoomsättningen och den beräk— nade varukostnaden. Relationstalet för godkända övriga omkostnader var dif- ferentierat och utgjorde för belopp upp till 100 000 kronor försäljningsmarginal 45 procent för att därefter sjunka.

msk; apotekarorganisationerna år 1951 disku- terat förslag

Detta förslag är endast en variant av 1941 års avgiftssystem. En principiell skillnad ligger dock däri, att man räk— nar med en fast grundlön till apoteks- innehavaren, till vilken lägges ersätt- ning efter i stort sett samma normer som för närvarande.

Leg. apotekare A. Wadströms förslag 1953 Detta system avviker väsentligt från övriga system i det att avgifterna base- rats på inköpen respektive omsättning- en.

För »normalapotek» skulle en grund- avgift utgå bestående av:

a) 12 procent på inköpen av apo- teksvaror,

b) 4 procent på inköpen av fria han- delsvaror,

c) progressiv procentsats på omsätt- ningen, kallad licensavgift,

d) 2,5 procent på omsättningen, vil—

ket i förslaget uppdelats i 0,5 procent som omkostnadsavgift och 2 procent som personalavgift.

Förslaget synes bygga på den förut- sättningen, att löneandelar liksom nu betalas centralt utan debitering av re- spektive apotek. Även vissa andra kost— nader förutsättes skola betalas centralt, t. ex. hyror och provisioner för för- säljning via medicinlådor m. m.

I speciella fall skulle utöver grnndav- giften kunna utgå särskild tilläggsav- gift.

Filialapoteken skulle behandlas som självständiga apotek och distriktslabo- ratorierörelsen betraktas som en rörel- se vid sidan av själva apoteksrörelsen eftersom den ansågs böra gå jämnt ihop och därför ej vara avgiftsbelagd. För sjukhusleveranser skulle avgiften beräk— nas i förhållande till beräknad vinst, varvid det förutsattes, att denna del av rörelsen bokföringsmässigt skulle skiljas från den övriga delen.

Apotekarens ersättning skulle enligt systemet bestå i den del av rörelsenettot som återstår, sedan de angivna avgif- terna erlagts.

Grundtanken med förslaget var att öka stimulanscn till ekonomisk skötsel av apoteken och att därvid speciellt höja intresset för ökning av omsätt- ningen inom den icke monopoliserade delen av rörelsen.

1946 års läkemedelsutrednings förslag

Förslaget (SOU 1951:34, sid. 307— 308) _ som endast skisserats _ inne- har att avgiften helt skulle knytas till omsättningen i stället för, som för när- varande, till rörelsevinsten. En viss grundomsättning skulle vara avgiftsfri och därefter skulle med jämna inter- valler avgift utgå efter en progressiv skala, som blev relativt hög på toppom- sättningen, särskilt för de stora apote- ken. Innehavaren skulle därefter helt

• Sida 106
•  Original

få behålla den återstående vinsten och varje kostnadsbesparing skulle komma honom själv hundraprocentigt till godo. Några ytterligare detaljer om utform- ningen angavs icke.

Apotekarorganisatiouernas förslag av år 1952 Med anledning av att 1946 års läkeme- delsutredning förordade ett förstatli- gande av apoteksväsendet ingav apo— teksinnehavarnas organisationer _ som avstyrkte förstatligandet _ den 25 april 1952 ett förslag till rationaliseringsåt- gärder inom apoteksväsendet. Häri in— gick även ett helt nytt avgiftssystem, som i korthet innebar följande.

De enskilda apotekens resultatredo- visning skulle ändras så att densamma återgav det verkliga ekonomiska utfal- let vid varje apotek, dock korrigerat så att differenser i fråga om kostnader på grund av olikheter i personalens ålders- fördelning jämnades ut. Korrigeringen tänktes ske genom att lönekostnaderna — vari pensionskostnaderna ej inräk- nades _ beräknades efter medellöner för de olika personalgrupperna. Den så- lunda framkomna rörelsevinsten skulle läggas till grund för beräkningen av en del av den behållna inkomsten för varje apoteksinnehavare. Därtill skulle varje innehavare erhålla en fast index- och dyrortsreglerad lön. Systemet kan ut- tryckas i följande formel

P B _ K + 100 )( R där B : behållen inkomst K : dyrorts- och indexreglerad fast lön P : procenttal R : rörelsevinst

Benämningen avgiftssystem är nå- got oegentlig, eftersom formeln ger den behållna inkomsten och endast indi- rekt avgifterna, vilka skulle utgöra åter-

stoden av rörelsevinsten sedan den be- hållna inkomsten fråndragits.

Den fasta lönen tänktes kunna va- riera så att den sattes högre för inneha— vare av apotek med särskilt ogynnsam— ma kostnadsförhållanden. Man nämnde som exempel nattapotek, apotek med distriktslaboratorium samt små apotek med små filialapotek.

Procenttalet tänktes lika för alla apo- tek. Härigenom skulle innehavarna av större apotek, som normalt bör ge större rörelsevinst, tillföras en högre ersätt- ning än innehavarna av små apotek. Man skulle på så sätt ersätta innehavar— na av de större apoteken för det ökade ansvar, som följde med den större rö- relsen.

Nuvarande danska avgiftssystem (Danska apotekslagen av den 11 juni 1954, 55 46—54.)

Det nya avgiftssystem, som fastställts i 1954 års danska apotekslag och el trätt i kraft från och med den 1 januari 1957 innebär följande.

Apoteken skall såsom avgift betala

dels en grundavgift, utgörande 5 procent på den del av nettoomsättning- en (bruttoomsättning med avdrag för rabatter), som överstiger 150 000 kro- nor — i allmänhet utgår man därvid från ett genomsnitt av omsättningen för åren 1948—50;

dels en omsättningsavgift om 4 pro— cent å den del av hruttoomsättningen som återstår sedan denna minskats med a) försäljning till andra apotek, b) försäljning av vissa läkemedel med särskilt låg prissättning, c) 150 000 kronor samt d) 3 gånger apotekets givna rabatter och 3 gånger utgifter för inkasse— ring; dels ock en nettoavgift, beräknad på apotekets överskott med tillägg för ut—

• Sida 107
•  Original

gifter för inventarier och reparationer samt erhållna subventioner men med avdrag för amortering samt grund- och omsättningsavgift. Nettoavgiften utgår på enligt nyssnämnda grunder beräk- nade belopp överstigande 20 000 kro- nor enligt följande

20 OOO—30 000 kronor 30 % 30 OOO—50 000 » 40 % över 50 000 » 50 %

Subvention kan utgå i de fall ett apo- teks nettoomsättning är mindre än hälf— ten av apotekens genomsnittliga. Från en särskild fond, apotekarfonden, erhål- les därvid ett tillskott på 10 procent av den uppkomna skillnaden. Skulle här- igenom apotekcts överskott överstiga 18000 kronor, sker avdrag med hälf— ten av denna skillnad. I de fall apote- kets hyra utgjort en högre procent på nettoomsättningen än apotekens i ge- nomsnitt, utgår ersättning från fonden med hälften av denna merutgift.

Förslag till nytt avgiftssystem i Norge De norska apoteken erlägger liksom de svenska avgifter _ de norska till stats— kassan _ men i motsats till vad som gäller i Sverige betalas ej någon del av apotekens löner ur avgiftsmedlen. Sedan år 1911 finns en fond, apoteksavgifts— fonden, som praktiskt taget oavbrutet ökat och den 1 juli 1957 uppgick till 44 miljoner norska kronor. Då bestäm- melserna om avgift och apoteksavgifts- fonden infördes, uttalades att medlen bl. 3. skulle användas för utbildning av farmacevtisk personal och till etablering av försäljningsställen för läkemedel på sådana platser där dylik försäljning an- sågs nödvändig ur social synpunkt men ett tillräckligt ekonomiskt underlag ej fanns.

Några fasta regler hur medlen i apo- teksavgiftsfonden skall disponeras finns ej, utan stortinget beslutar om medlens

användning. För närvarande betalar apoteken avgift i förhållande till sin omsättning. Dispens från erläggande av avgift kan lämnas i de fall då apoteka— rens inkomst kunde bli alltför låg. Från fonden betalades under budgetåret 1956/57 cirka 300 000 kronor i driftsbi- drag till apotek, cirka 1 miljon kronor i pension och understöd till apotekare och personal samt statsbidrag med cirka 1,4 miljoner kronor till förbilligande av vissa läkemedel, t. ex. insulin.

Den är 1954 tillsatta, ännu arbetande norska apoteksutredningen avlämnade i början av år 1958 sitt första betänkan— de, vilket bl. 3. innehåller förslag till nytt avgifssystem. Förslaget innebär följande:

1. Avgift beräknas dels på basis av apotekens omsättning, bruttoavgift, dels på basis av apotekens netto- vinst, nettoavgift.

2. Båda avgifterna beräknas per ka— lenderår och förfaller till betalning före utgången av det år som de av- ser.

3. Bruttoavgiften beräknas på basis av apotekens bruttoomsättning (he- la det belopp som inflyter vid för- säljning av varor) med avdrag av de belopp som inkommer vid: försäljning av varor till andra apo- tek, försäljning av vissa läkemedel som säljes med reducerad marginal, allmän omsättningsavgift, viss tilläggsavgift för sprit och vin, kosmetikaavgift.

4. De första 300000 kronorna av den avgiftspliktiga omsättningen är av- giftsfria. På resten av den avgifts- pliktiga omsättningen betalas 5 procent i avgift.

5. Nettoavgift efter följande skala skall beräknas på nettoöverskottet, vari inkluderas bidrag enligt punk- terna 6 och 7:

• Sida 108
•  Original

under 25 000 kronor ingen nettoav- gift, 25 000—30 000 kronor 20 procent avgift, 30 000—40 000 kronor 40 procent avgift, 40 OOO—50 000 kronor 50 procent avgift, över 50 000 kronor 75 procent av- gift.

Apotek, vars hyra föregående år har utgjort en högre procent av apotekets avgiftspliktiga omsättning än genomsnittsprocenten för samt- liga apotek, får i bidrag hälften av denna merutgift.

Apotek, vars avgiftspliktiga omsätt- ning under ett kalenderår är mind- re än 60 procent av samtliga apo— teks genomsnittliga omsättning un- der föregående kalenderår, får ett bidrag om 10 procent av det belopp med vilket omsättningen understi- ger 60 procent av genomsnittsom- sättningen. Om ett dylikt bidrag bringar apotekets nettovinst upp till ett belopp som är högre än an- ställd föreståndares högsta lön, re- duceras bidraget med 50 procent av den del av beloppet som går ut- över föreståndares högsta lön.

Apotek, vars nettovinst inte ger in- nehavaren en rimlig inkomst, skall efter ansökan och efter tillstyrkan av det under punkt 9 nämnda rådet kunna beviljas bidrag eller dispens från att lämna avgift. Kungl. Maj:t eller departementsche- fen fastställer bestämda regler för apotekens redovisning, dvs vilka utgifts- och intäktsposter som skall redovisas. Kungl. Maj:t utser ett råd om fem personer, varav en efter förslag från Norges Apotekerfor- ening. Rådet avgör enligt ovannämn- da regler vilka överskott som skall

läggas till grund för beräkning av nettoavgift.

10. De procentsatser för beräkning av avgift och bidrag, som är nämnda under punkterna 4, 5 och 7, skall varje år fastställas av stortinget.

Kommitténs synpunkter Av de relaterade förslagen torde det av 1946 års läkemedelsutredning skisse— rade systemet samt apotekarorganisa- tionernas år 1952 framlagda förslag främst vara av intresse.

De båda förslagen är till konstruk- tionen väsentligt olika men lika därige- nom att båda avsåg att ge apoteksinne- havarna ökat intresse för kostnadsbe- sparingar. Det förstnämnda ger den till omsättningen knutna avgift som apo- teksinnehavaren skall betala till kollek- tivet — det som återstår av rörelse- vinsten sedan avgiften erlagts utgör där- efter innehavarens behållna inkomst. Apotekarorganisationernas förslag där- emot utmynnar i en formel, som ger innehavarens ersättning. I sistnämnda förslag är alltså innehavarnas ersätt— ning det primära — avgiften till kol- lektivet blir det som återstår av rö- relsevinsten.

1946 års Iäkemedelsutrednings förslag skulle såsom utredningen fram- håller —

»ge innehavaren ett helt och odelat intresse av apotekets ekonomiska drift. Varje bespa- ring skulle komma honom själv hundrapro- centigt tillgodo. Om en rationaliseringsåtgärd eller en pressning av inköpspriset gåve honom ökade intäkter, behövde han ej avstå någon del av dessa till kollektivet.»

Förslaget är emellertid på det sätt som det skisserats icke genomförbart. De mycket stora skillnaderna i omsättning apoteken emellan gör det icke möjligt att använda sig av ett system, som en- bart bygger på avgift på omsättningen och låter apoteksinnehavaren helt be-

• Sida 109
•  Original

liålla den därefter uppkommande vins- ten. Eftersom grundförutsättningarna för och möjligheterna till besparingar står i nära relation till omsättningens storlek, skulle det av utredningen skis- serade systemet leda till uppenbara orättvisor och alltför markerade in- komstolikheter. Utredningen har själv observerat denna konsekvens. Utan att antyda på vilket sätt de angivna pro- blemen skulle kunna lösas framhåller man endast att det ej bör vara omöj- ligt att konstruera ett system, vilket i huvudsak använder omsättningen som norm för avgifternas beräkning.

Apotekarorganisationerna uppställer för sitt förslag följande målsättning:

»Apotekens funktion av dels en social in- stitution och dels en affärsrörelse motiverar, att innehavarna erhålla såväl en garanterad lön som andel av rörelsens avkastning. Den enskilde innehavarens behållna inkomst bör stå i rimlig proportion till hans prestationer. Apoteksinnehavarnas gemensamma andel av överskottet måste alltså genom avgiftssyste- met fördelas så, att de enskildas prestationer bli så stora som möjligt.

Avgiftssystemet bör alltså vara så avvägt, att innehavarna animeras att sköta icke bara de dem förelagda statiska uppgifterna tillfreds- ställande utan även de mera dynamiska på ett ekonomiskt sätt.

På grund av det speciella privilegiesystemet och därmed förknippade befordringsprinciper och till följd av läkemedelshandelns speciella förhållanden höra emellertid verkningarna på det enskilda apoteksföretaget av olikheter i ekonomiskt hänseende vid apotekets tillträde och av därefter inträffande allmänna ekono- miska förändringar begränsas på annat sätt, än som sker i vanliga affärsföretag. Sålunda bör 1) spridningen i de behållna inkomsterna icke

överstiga den gängse i andra jämförbara akademiska yrken med mera än vad som motsvarar apoteksinnehavarnas speciella företagarprestation, 2) långtidsförändringarnas och konjunkturför- ändringarnas inverkan på innehavarnas ekonomi begränsas,

3) lokala förändringar ifråga om enskilda apoteks bärighet icke drabba innehavaren

lika starkt som i företag där innehavaren kan skapa reservfonder, 4) den allmänna standarden å apoteken icke bliva lidande.

Ett idealiskt avgiftssystem skulle sålunda ge innehavaren dels en fast lön, dels en in- komst baserad på rörelsens storlek och dels en inkomst i förhållande till den personliga in- satsen i apotekets skötsel.»

Det centrala i systemet utgöres av rörelsevinsten som på ett väsentligt bätt- re sätt än för närvarande skulle ansluta sig till de verkliga rörelseresultaten. Lö- nekostnaderna skulle beräknas som me- dellöner, i vilka icke pensionskostnader men däremot av kollektivet betalda lö- neandelar skulle ingå. Även vissa andra korrigeringar föreslogs, varför resulta- ten i stort sett skulle tjäna som rättvi— sande jämförelsegrund apoteken emel- lan.

Det föreslagna fasta beloppet skulle få karaktär av garanterad minimiin- komst. En dylik torde få anses befogad, speciellt med tanke på förutsättningar- na vid de minsta apoteken, då det givet- vis icke helt kan uteslutas, att omstän- digheter utanför apoteksinnehavarens kontroll kan orsaka så dåligt rörelse- resultat, att innehavarens ersättning el— jest skulle bli orimligt låg.

Det är diskutabelt, huruvida den fas- ta delen av ersättningen bör vara dyr- orts- och indexreglerad, vilket apote- karorganisationernas förslag innebär. Såsom detta utformats kan man nämli- gen beräkna, att den fasta delen av er- sättningen i utgångsläget skulle komma att utgöra mindre än två tredjedelar ge— nomsnittligt sett av totalinkomsten. Sy- stemet avser att stimulera till kostnads- besparing och rationalisering och detta skulle leda till förbättrade resultat, vil- ket skulle medföra ökad total inkomst men minskad andel i form av fast er- sättning. Den fasta delen av ersättning- en skulle sålunda icke bli liktydig med normal inkomst för en apoteksinneha-

• Sida 110
•  Original

vare utan bli den garanterade minimi- inkomst, vilken endast i rena undan— tagsfall verkligen skulle bli aktuell.

Den rörliga delen av ersättningen skulle utgöras av en för alla apotek li- ka stor procentsats av rörelsevinsten. I förslaget angives ej något visst pro— centtal härför. Det framhålles endast att detta bör överstiga 10 procent. På grund av vad som i övrigt anförts i för— slaget kan man emellertid sluta sig till, att 15 å 20 procent torde svara mot förslagsställarnas intentioner.

I jämförelse med den nu gällande ord- ningen innebär sålunda apotekarorga- nisationernas förslag en väsentlig för— bättring.

Det av 1946 års läkemedelsutredning skisserade avgiftssystemet innebär att kostnadsbesparingar och rationalise- ringsvinster till 100 procent skulle till— falla apoteksinnehavaren. Apotekaror- ganisationernas förslag ger _ som nyss visats — till resultat, att 15 a 20 procent av besparingar och rationaliseringsvins- ter skulle stanna hos apoteksinnehava- ren som ökad inkomst. De båda försla- gen återspeglar sålunda väsentligt olika uppfattningar om hur starkt besparings- incitamentet i systemet bör göras. I all- mänhet torde härom kunna sägas, att ju starkare besparingsincitamentet gö- res desto större besparingar leder det till. Om besparingsutrymmet är mycket stort, är det dock tänkbart att ett starkt besparingsincitament — d. v. s. om be- sparingarna helt eller till större. delen kommer den sparande till godo —— kan ge en lägre effekt. De mera lättåtkomliga besparingarna och rationaliserings- vinsterna kan då vara tillräckliga för att tillfredsställa inkomstkraven var- igenom hela det tillgängliga besparings- utrymmet icke blir tillvarataget. Det kan sålunda icke utan vidare anses klart, att ett avgiftssystem, enligt vilket be- sparingar och rationaliseringsvinster

helt tillfaller apoteksinnehavaren, ger det bästa resultatet.

I allmänhet går rationaliseringsvins- ter till större delen vidare och kom- mer den slutlige konsumenten till godo i form av lägre pris eller bättre service. Detsamma bör även gälla apoteken, var- för det även av denna anledning kan ifrågasättas, huruvida besparingar och rationaliseringsvinster helt eller till större delen skall få tillfalla apoteks— innehavarna.

En förutsättning för att kunna åstad- komma kostnadsbesparingar och ratio— nalisering är att dessa möjligheter icke i full utsträckning tillvaratagits tidigare. Ju sämre den ekonomiska skötseln har varit, desto större är hesparingsmöjlig— heterna. Eftersom apoteksinnehavarnas inkomster i realiteten icke i högre grad gjorts beroende av hur de ekonomiskt skött sina apotek, torde det knappast kunna anses rimligt, att de skulle få till- godogöra sig hela eller större delen av de besparingar och rationaliseringsvins- ter, som de skapat förutsättningar för genom tidigare mindre god ekonomisk skötsel.

Kommittén har sålunda kommit till den uppfattningen att ett på bästa sätt verkande avgiftssystem icke hör till- föra apoteksinnehavarna hela vinsten av de kostnadsbesparingar och rationa— liseringsåtgärder som kan åstadkommas i de enskilda apotekens drift. Det finns ytterligare skäl som talar härför. I sam- band med att de av kommittén företagna undersökningarna refererats i det före- gående har påpekats att apotekens driftsresultat kan influeras även av så- dana _ för apoteksinnehavaren Opå- verkbara _ faktorer som man svårli- gen kan direkt korrigera för. När så- dana faktorer uppträder, skulle apoteks- innehavaren få vidkännas en mot hela kostnadsökningen svarande inkomst- minskning, om förändringar av rörelse—

• Sida 111
•  Original

vinsten helt skulle påverka innehavar- ersättningen. Om däremot endast en del av den till innehavaren utgående rör- liga ersättningen påverkas av ändringar i rörelsevinsten, vilket apotekarkåren föreslog, blir apoteksinnehavarnas in- komster i mindre grad influerade av tillfälliga, slumpmässigt verkande fak- torer.

Kommittén anser icke att den rörliga delen av ersättningen bör beräknas ef- ter en fast, för alla apotek lika stor pro- centsats av rörelsevinsten. Apotekaror— ganisationernas motiv härför var, att man därigenom skulle tillförsäkra inne- havarna en gradering i inkomsten mot- svarande rörelsens storlek. Principen torde i och för sig vara oantastlig, men förslaget synes leda till en viss över- värdering av driftsansvaret för de stora apoteken. Därtill kommer att förutsätt- ningarna för besparingar och rationa- liseringsåtgärder är väsentligt mindre på småapoteken än på de större apote- ken. På det mindre apoteket kan större besparingar i huvudsak endast åstad- kommas genom en ökad personlig ar- betsinsats av innehavaren, medan det större apoteket kan ge möjlighet till sto— ra besparingsvinster genom rent orga— nisatoriska åtgärder. Enligt kommitténs uppfattning är det icke riktigt att vär- dera de båda slagen av besparingar lika, vilket blir följden av apotekarorgani- sationernas förslag om en enhetlig pro— centsats. Skall man kunna vidmakthålla samma besparingsintresse på både små och stora apotek, synes den ökade per- sonliga arbetsinsatsen på det lilla apo- teket böra premieras bättre relativt sett än de rent administrativa besparings— åtgärderna på det stora apoteket, sär- skilt som besparingsutrymmet i absolu- ta tal är väsentligt mindre på det lilla apoteket.

Sammanfattningsvis vill kommittén om apotekarorganisationernas förslag

uttala den meningen, att detta i princip innebär en god utgångspunkt för en diskussion om avgiftssystemet.

D. Kommitténs överväganden och förslag

UÄMNHO

Dessa liksom åtskilliga andra av de beräkningar som kommittén gjort an- gående avgiftssystemet grundar sig på uppgifter från samtliga apotek utom sådana som har distriktslaboratorium. Dessa senare har ej medtagits i ana- lyserna, emedan kommittén i redovis- ningen för år 1956 ej kunnat skilja ut den del av resultat och kostnader som hänföres till distriktslaboratoriedelen. Numera är möjligheterna härför större genom att särskild resultatredovisning från och med år 1957 finns för dessa

• Sida 139
•  Original

laboratorier. De procentsatser som här angivits beträffande den rörliga er- sättningen får därför ses som en prin- ciplösning. Innan systemet sättes i kraft bör ny omräkning på basis av ett se- nare års material göras, vilket i annat sammanhang förutsatts av kommittén, bland annat med hänsyn till att upp- gifterna angående varukostnaderna måste betraktas som osäkra i 1956 års material, emedan inventeringar endast i mindre utsträckning företagits.

Om ingen rationaliseringseffekt inträ- der, kommer de apoteksinnehavare, som år 1956 hade svaga driftsresultat och därför enligt kommitténs förslag till avgiftssystem skulle få sänkta in- komster, att enligt övergångssystemet få en gradvis sänkning av inkomsterna. I regel skulle på motsvarande sätt en gradvis höjning ske för dem som hade goda resultat. Detta är emellertid ett teoretiskt betraktelsesätt i syfte att stu- dera den renodlade effekten av över- gångssystemet. I praktiken kommer ra- tionaliseringar och på andra sätt änd— rade förhållanden att påverka resulta- ten och därmed inkomsterna, varför de här nämnda successiva anpassningarna av inkomsterna uppåt eller nedåt icke kommer att ha sin motsvarighet i verk- ligheten.

Valet mellan alternativen. Valet mel- lan de två alternativen blir beroende av de värderingar som görs beträffan- de de första årens rationaliseringsvins- ter. Om det slutliga systemet genast införes och endast övergångsersättning under viss tid förekommer, får apoteks- innehavarna redan från början i full utsträckning ersättning i form av högre inkomster för rationaliseringar, genom— förda under de första åren. Om där- emot övergångssystemet tillämpas, får de under det första året endast tillgo- dogöra sig en del av den andel i ra— tionaliseringsvinsten som kommittén ansett vara skälig. I och för sig finns

därför motiv som talar för att det slut- liga systemet omedelbart införes, var- igenom fullt incitament till rationalise— ring kan föreligga redan under första året och innehavarna erhålla kompensa— tion i avsedd utsträckning härför, nle- dan garanti i form av övergångsersätt- ning skapas för de apoteksinnehavare som skulle få sänkta inkomster. Å andra sidan skulle genom ett övergångssystem större garantier skapas för att det fö- reslagna avgiftssystemet kan genomfö- ras smidigt.

I valet mellan de två alternativen — övergångsersättning respektive över- gångssystem _ har kommittén varit tveksam. Genom övergångssystemet får vissa apoteksinnehavare mindre in- komster än de skulle ha fått om det slutliga avgiftssystemet omedelbart in- förts, varjämte rationaliseringseffekten och därmed åtföljande förväntade kost- nadssänkningar ej genast skulle få full kraft och konsumenterna sålunda ej heller komma i omedelbart åtnjutande härav genom sänkta läkemedelspriser. Emellertid kan det från samhällets syn- punkt vara lämpligare att eliminera risker för alltför tvära omkastningar i samband med införandet av ett nytt av— giftssystem, och kommittén har därför ansett sig böra förorda alternativet med övergångssystem.

Det förutsättes såsom förut nämnts att erforderliga korrigeringar av drifts- resultaten för strukturolikheter apote— ken emellan skall utredas och faststäl- las före det nya systemets införande. Sannolikt kommer dock vissa ojämn- heter att kvarstå. Under en övergångs- tid bör sådana olikheter som i större utsträckning beror på annat än den individuella skötseln av apoteken så långt möjligt utjämnas. övergångssyste- met får därför även anses motiverat av förekomsten av dylika, ej utjämnade olikheter. Denna utjämning bör ha slut- förts, innan övergångstiden upphör.

• Sida 140
•  Original

KAPITEL VI

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

A. Bakgrunden till nuvarande förhållanden

Före år 1935 fanns inga uttryckliga be- stämmelser om i vad mån sjukhusen själva fick bereda läkemedel. Frågan upptogs till behandling av apotekssak- kunniga av år 1931. År 1935 utfärdade medicinalstyrelsen en eirkulärskrivelse till sjukvårdsinrättningarna, varvid man ställde sig restriktivt beträffande bere- dandet av läkemedel på sjukhus. Som- maren 1936 uppstod på ett sjukhus en allvarlig olycka, vilken medförde att flera patienter dog genom förgiftning efter användning av läkemedel. Det blev visserligen inte fullt utrett, varför olyc- kan uppstått, men händelsen medför- de, att debatten om sjukhusens läke- medelsförsörjning aktualiserades. Kungl. Maj:t gav år 1937 medicinalstyrelsen i uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag till kungörelse i frå- gan. Det anförda utgör bakgrunden till Kungl. Maj:ts kungörelse av den 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen på sjukvårdsinrättningarna, vari vissa ändringar företagits år 1940.

B. Organisationen för sjukhusens läkemedelsförsörjning

1. Grundläggande bestämmelser Kungl. Maj:ts kungörelse av år 1938 fö- reskriver, att för läkemedelsförsörjning- en på sjukvårdsinrättningarna skall fin- nas en organisation enligt något av föl- jande fyra alternativ:

a) sjukhusapotek jämte förråd på sjukhusets avdelningar, s. k. avdelnings— förråd, vid de inrättningar där Kungl. Maj :t finner, att särskilt sjukhusapotek bör anordnas,

b) centralförråd jämte avdelningsför- råd vid inrättningar som är uppdelade på avdelningar men vid vilka sjukhus— apotek ej anses erforderligt,

c) sjukhusförråd vid sådana mindre sjukvårdsinrättningar som ej är uppde- lade på avdelningar samt

(I) enbart avdelningsförråd efter sär- skilt tillstånd av medicinalstyrelsen.

2. Sjukhusapotek Sjukhusapotek skall utgöra del av själv- ständigt apotek i orten och i regel före- stås av leg. apotekare. I tillämpliga de- lar gäller för sjukhusapotek samma be— stämmelser som för andra apoteksinrätt- ningar. Initiativ till inrättande av sjukhus- apotek kan tas av sjukhuset, medici- nalstyrelsen eller apoteksinnehavare som har sjukhusleveranser av den stor- leksordning att dess fullgörande bedö- mes bäst kunna ske genom sjukhus- apotek. Endast de största sjukhusen har sjuk- husapotek. Den 1 januari 1958 fanns 15 sjukhusapotek. Av dessa utgöres ett av det statliga militärapoteket som sam- tidigt är sjukhusapotek vid Karolinska sjukhuset. De övriga 14 sjukhusapoteken är filialer till något av de till apoteks- kollektivet anslutna apoteken, varvid

• Sida 141
•  Original

sjukhusen mot viss ersättning tillhan— dahåller lokaler m. m. Försäljning till allmänhet förekommer i princip icke från sjukhusapoteken.

Sjukhusapoteks personal utgöres av samma personalgrupper som på de all- männa apoteken. Såsom föreståndare för sjukhusapotek förordnar medicinal- styrelsen årsvis en leg. apotekare. För- ordnandet sker efter förslag av inneha- varen av det apotek, under vilket sjuk- husapoteket lyder. Däremot har sjuk- husen för närvarande ej tillfälle att medverka vid tillsättandet.

På sjukhusapoteken får beredas sam- ma läkemedel som på allmänt apotek, men vissa beredningar utföres i prak- tiken för sjukhusapotekets räkning på moderapoteket. Råvaror skall passera moderapoteket för identitetsprövning samt dessutom renhetsprov, för den händelse föreskrivet prov icke har ut- förts av AKL. Inköp av farmacevtiska specialiteter torde i regel gå till så, att sjukhusapotekets föreståndare beställer varorna direkt hos droghandel eller i vissa fall hos fabrikant, varefter leve- ranserna går direkt till sjukhusapoteket, medan fakturorna däremot betalas av moderapoteket.

Sjukhusapotek distribuerar varorna till sjukhusets på avdelningarna befint- liga förråd. Äganderätten till varorna övergår från apotek till sjukhus vid överföringen till avdelningsförråden. Varor som icke förbrukats på sjukhus- avdelning kan returneras från avdel- ningsförråd till sjukhusapotek och hål- les där —— om de fortfarande är gång- bara — avskilda från sjukhusapotekets eget lager för att vid senare rekvisition distribueras till andra avdelningar.

3. Centralförråd

I motsats till vad fallet är med sjukhus- apotek ingår eentralförråd i sjukhusets egen organisation. Det förestås av en

sjuksköterska med viss tilläggsutbild- ning. Denna utgöres av en kurs i apo- teksgöromål, som anordnas av medici- nalstyrelsen och omfattar en tid av un- gefär en månad. De viktigaste ämnena i kursen är författningskunskap och galenisk farmaci.

På centralförråd får endast ett mind- re antal beredningar utföras. Förrådet står under överinseende av tillsynsläka- re som minst en gång i månaden skall företa inspektion beträffande förvaring, signering och utlämnande av läkemed- len. Dessutom skall person med farma— cevtisk examen minst en gång varje kvartal inspektera förrådet beträffande förvaring, beredning, signering och prövning av läkemedel.

Vissa bestämmelser finns beträffande läkemedels förvaring på förråden. Läke- medlen indelas i grupper, vilka skall förvaras skilda från varandra. Därvid sker indelningen först i två huvudgrup— per, varav den ena omfattar gifter. Var- dera huvudgruppen indelas därutöver i tre undergrupper efter läkemedlens an- vändningssätt. Samtliga läkemedel skall vara ordnade på överskådligt sätt och förvarade under lås.

Utlämning av läkemedel från central- förråd får ske endast mot recept eller läkares skriftliga rekvisition.

Äganderätten till varorna övergår från apotek till sjukhus i och med leveran— sen till centralförråd. Detaljdistribu» tionen till avdelningarna sker genom sjukhusets försorg. Returer från avdel— ningarna kan sammanföras med cen- tralförrådets eget lager för eventuell distribution till andra avdelningar.

Till några av de större centralförrå- den har farmacevtiskt utbildad person knutits utan att formellt ingå i organi- sationen. Sjukhusen har därvid anlitat vederbörande närmast som konsult för att tillsammans med någon läkare grans- ka inkomna rekvisitioner och handlägga

• Sida 142
•  Original

frågor rörande läkemedelsvanorna. I samtliga fall utom ett torde konsulten vara leg. apotekare, som tjänstgör på centralförrådet ett antal timmar per vecka. I vissa fall har ersättning härför utgått från sjukhuset, medan i andra det levererande apoteket tillhandahållit kon- sulten som service. I ett fall förekom- mer det att centralförrådet förestås av en farmacie kandidat med deltidstjänst- göring.

4. Avdelnings- respektive sjukhusförråd På avdelnings- och sjukhusförråd får endast Vissa enkla beredningar utföras. Beträffande tillsyn över förråden samt förvaring av läkemedel gäller samma bestämmelser som för centralförråd. Från förråd får endast avdelningsskö- terska eller assistentsköterska utdela läkemedel till patienter.

C. Sjukhusleveransernas omfattning

Vara som helt eller till övervägande del användes som läkemedel och ej utgör gift av första klassen är enligt apoteks- varustadgan att anse som apoteksvara och får säljas till förbrukare endast ge- nom apotek. Läkemedel innehållande första klassens gift är däremot för när- varande formellt ej apoteksvara, men enligt giftstadgan får även dylikt läke- medel säljas till förbrukare endast över apotek.

För infusionslösningar finns i sär- skild kungörelse visst undantag från apoteksvarustadgan, innebärande att fabrikant efter medicinalstyrelsens till- stånd kan få sälja dylika lösningar di- rekt till sjukvårdsinrättning utan för- medling av apotek. Vidare får några andra varugrupper som gränsar till apoteksvaruområdet och som tillhanda- hålles av apotek säljas till sjukhus även av andra. Detta gäller främst bakterio- logiska preparat, sprit för sjukvårds—

ändamål samt sådana varor som på apo— tek kallas fria handelsvaror, d. v. s. sjukvårdsartiklar m. m. Nu gällande de- finition av begreppet läkemedel omfat- tar icke sådana preparat som är av- sedda att påvisa sjukdom. Detta inne- bär att flertalet av de diagnostiska pre- paraten — som ej är gifter av första klassen — för närvarande icke behöver distribueras till sjukhus över apotek. 1946 års läkemedelsutredning framlade i sitt andra betänkande (SOU 1955: 44) förslag om ändrad definition av begrep- pet läkemedel, medförande bl. a. att de diagnostiska preparaten skulle bli apo- teksvaror.

Sjukhusen har sålunda möjlighet att köpa de berörda varugrupperna anting- en från apotek eller från andra säljare. Kommittén har inte undersökt i hur hög grad sjukhusen köper varorna ifråga från andra än apotek. I många fall torde det förhållandet att sjukhusen är hän- visade att från apotek köpa den väsent- liga delen av det som kan räknas till lä- kemedel och angränsande varor ha lett till att man mer eller mindre vanemäs- sigt köpt även de varor som finns inom den fria sektorn från samma ställe. Det kan emellertid även tänkas att sjukhu- sen bedömt det såsom organisatoriskt eller prismässigt fördelaktigt att köpa de fria varorna tillsammans med de övriga. Apoteken har möjlighet att ge- nom prissättningen på de fria varorna konkurrera med övrig handel.

Apotekskollektivets totala leveranser till sjukhus uppgick år 1956 till 37,2 miljoner kronor, motsvarande 13,3 pro- cent av kollektivets totala omsättning, sedan distriktslaboratoriernas försälj- ning till andra apotek frånräknats. De i ovan nämnda summa ingående 14 sjuk- husapotekens omsättning uppgick till 10,3 miljoner kronor, (1. v. 5. 3,7 procent av kollektivets totala omsättning. Det minsta sjukhusapotekets omsättning un-

• Sida 143
•  Original

dersteg 300 tusen kronor. Fem hade en omsättning mellan 300 tusen och 500 tusen kronor, fyra hade mellan 500 tu- sen och en miljon kronor och fyra hade en omsättning mellan en och en och en halv miljon kronor.

Sjukhusapotekens andel i moderapo- tekets totala omsättning, vari i förekom- mande fall ingår försäljning från dis- triktslaboratorium samt övriga sjukhus- leveranser, understeg i två fall 20 pro- cent, utgjorde i fem fall mellan 20 och 40 procent, i sex fall mellan 40 och 60 procent samt översteg i ett fall 60 pro- cent.

De sjukhusleveranser, som ej skett via sjukhusapotek, uppgick år 1956 till 26,9 miljoner kronor, (1. v. 5. 9,6 procent av kollektivets omsättning och fördelade sig på 826 sjukvårdsinrättningar. De största leveranserna under år 1956 till en och samma inrättning uppgick till belopp som var nästan dubbelt så stora som det minsta sjukhusapotekets om- sättning, medan de minsta leveranserna understeg 1000 kronor. Fördelningen av leveranserna på olika stora köpare framgår av tabell 56. Uppdelningen i storleksklasser har gjorts efter rabatt- gränserna.

Sjukhusleveransernas andel i respek- tive apoteks totala omsättning _ apotek med sjukhusapotek eller distriktslabo- ratorium har ej medtagits — understeg hos 167 apotek 10 procent, utgjorde hos

Tabell 56. Sjukhusleveranser år 1956

Sj ukhus- Antal Total

leveran sernas . försålj ning storlek, 132531 flit—Idi; (nettopris) 1000-tal kr g 1000-tal kr

( 3 244 279

3— 60 456 7 007 60—120 63 5 331 120—240 41 7 094

>240 22 7 205

Summa 826 26 916

65 apotek mellan 10 och 20 procent, hos 27 mellan 20 och 30 procent och över- steg i 14 fall 30 procent. Den högsta an- delen var 53,5 procent.

D. Prissättningen vid sj ukhusleveranser

Vid apotekens försäljning till sjukhus tillämpas särskild prissättning, vilket generellt innebär att priserna till sjuk- hus är lägre än priserna till allmänheten för samma vara. Tekniskt är detta ord— nat antingen genom lägre pålägg på apotekens inköpspris eller genom sär— skild rabatt på priset till allmänheten. Prissättningen är något olika vid leve- rans över sjukhusapotek å ena sidan och övriga sjukhusleveranser å den and- ra. I det följande återges utdrag ur de centrala avtal som upprättats mellan apotekarsocieteten och sjukhusen angå- ende prissättningen vid leverans till sjukhus.

Leverans över sjukhusapotek »Prissättningen sker enligt följande grun- der:

1. Fria handelsvaror

I den mån köparen inköper dessa varor från säljaren utan tillämpning av anbuds- förfarande skall följande prissättning gälla:

a) Fria handelsvaror i läs vikt

I första hand tillämpas priserna i en av köparens och säljarens organisationer god- tagen prisförteckning _ nettoprislista — i vilken priserna skola vara beräknade så— som apotekets inköpspris (dagspris +frakt) med 20 % tillägg. Nettoprislistan skall re— videras minst en gång årligen. Vid expedi- tion av annan mängd än sådan för vilken pris finnes angivet i listan, beräknas pri- set i direkt proportion till listans pris. Vid varje expedition tillkommer ett expedi— tionstillägg av 15 öre.

För vara, som icke är upptagen i netto— prislistan, tillämpas i här avsedda fall apo- tekens handelsvarutaxa (expeditionstillägg av 15 öre uttages).

För vara, som icke är upptagen i netto- prislistan eller i handelsvarutaxan, skall

• Sida 144
•  Original

utförsäljningspriset utgöra säljarens in- köpspris (dagspris+frakt) med 20% till— lägg. Expeditionstillägg av 15 öre uttages.

b) Fria handelsvaror, konsumentförpaekade

Handelsvarutaxans eller av tillverkare (grossist) angivet riktpris debiteras med 7 % rabatt.

c) Vissa röntgenkontrastmedel

Röntgenkontrastmedel, som icke utgöra apoteksvaror, levereras till apotekets in— köpspris (dagspris+frakt) med 15 % till— lägg.

2. Eter av alla slag

Priset skall utgöras av säljarens inköps- pris (dagspris+frakt) med 15% tillägg.

3. Standardförpackningar

Standardförpackningar taxeras enligt me- dicinaltaxan; bruksfärdig del av multipel— förpackning debiteras till proportionellt pris med tillägg av expeditionsavgift.

Vid större förbrukning av viss specialitet av vilken enskild avdelning icke lämpligen kan inköpa i handeln förekommande sjuk-

på de första 120000 kronorna

| nästa 120 000 » » | 240 000 » » | 480 000 | | återstoden

Av sjukhusen lämnade naturaförmå- ner i form av tillhandahållna lokaler, värme, vatten m. m. ersättes huvudsak- ligen med kostnadsbidrag, men därjäm- te torde även rabattförmånerna delvis inrymma ersättning härför.

Övriga sjukhusleveranser

»Prissättningen sker enligt följande grun- der:

1. Fria handelsvaror

I den mån köparen inköper dessa varor från säljaren utan tillämpning av anbudsför- farande skall följande prissättning gälla:

a) Fria handelsvaror i läs vikt

I första hand tillämpas priserna i en av köparens och säljarens organisationer god- tagen prisförteckning —— nettoprislista — i vilken priserna skola vara beräknade så- som apotekets inköpspris (dagspris+frakt) med 20 % tillägg. Nettoprislistan skall re— videras minst en gång årligen. Vid expedi—

husförpackning, tillhandahåller säljaren del av sådan förpackning, varvid expedierad del debiteras å löpande månads räkning. Priset beräknas i proportion till priset för hel förpackning, med tillägg av fastställda dispenserings— och expeditionsavgifter. Dis- penseringsavgift utgår dock ej om expedi— tionen avser bruksfärdig del av den stora förpackningen. Vid utgången av sjätte må- naden näst efter förpackningens brytande debiteras eventuellt återstående delförpack— ningar till enahanda pris. Dylik debitering sker å särskild faktura.

Förteckning å brutna specialiteter, även upptagande förpackningsstorlekar, återfin- nes som bil. 2 vid detta kontrakt och skall revideras minst en gång årligen.

&. Övriga varor

Övriga varor taxeras enligt medicinaltaxan.»

På summan av den totala årsförsälj- ningen — varvid dock sådana fria han- delsvaror som sålts enligt anbudsförfa- rande ej inräknas — utgår särskild ra- batt enligt följande:

av årssumman utgår 1 % rabatt | | | 2 % | | | | 3 % » | | | 5 % | | | | 7 % |

tion av annan mängd än sådan, för vil- ken pris finnes angivet i listan, beräknas priset i direkt proportion till listans pris. Vid varje expedition tillkommer ett expe— ditionstillägg av 15 öre.

För vara, som icke är upptagen i netto- prislistan, tillämpas i här avsedda fall apo— tekens handelsvarutaxa (expeditionstillägg av 15 öre uttages).

För vara, som icke är upptagen i netto- prislistan eller i handelsvarutaxan, skall utförsäljningspriset utgöra säljarens in- köpspris (dagspris+frakt) med 20 % till- lägg. Expeditionstillägg av 15 öre uttages.

b) Fria handelsvaror, konsumentförpackade

Handelsvarutaxans eller av tillverkare (grossist) angivet riktpris debiteras med 7 % rabatt.

c) Vissa röntgenkontrastmedel

Röntgenkontrastmedel, som icke utgöra apoteksvaror, levereras till apotekets in- köpspris (dagspris+frakt) med 15 % till— lägg.

• Sida 145
•  Original

?. Eter av alla slag

Priset skall utgöras av säljarens inköps— pris (dagspris+frakt) med 15% tillägg.

3. Standardförpackningar

Standardförpackningar taxeras enligt me— dicinaltaxan. Ingå i en och samma expedi- tion mera än en förpackning av samma slag, skall dock beträffande förpackning med ett styckepris av minst 2 kronor föl- jande prissättning (klumptaxering) tilläm— pas. (Fn=priset för n förpackningar, F= förpackningens ordinarie styckepris):

i handköszn : F . n — (n — 1) . 0,60 kronor

på de första 3000 kronorna

» nästa 57 000 kronor » » 60 000 | » » 120 000 » | återstoden

E. Fördelning av sjukhusleveranserna mellan olika apotek Apotekarsocietetens kretsstyrelser fast— ställer i allmänhet vilket apotek inom kretsens område som får utföra leve- ranserna till ett visst sjukhus. Beslut härom har träffats av apotekarsociete- tens fullmäktige och beslutet ingår i en serie, som kallas bindande beslut, vilka apoteksinnehavarna måste följa. Beslu- tet lyder i det avsnitt som här avses på följande sätt:

»Det tillkommer vederbörande krets att bestämma från vilket eller vilka apotek inom kretsen anbud enligt gällande leve- ransavtal få avgivas.»

Av ordet anbud i kontraktsformulä- ren får man intrycket, att flera apotek skulle kunna vara med och konkurrera om leveranserna. Detta är icke fallet, utan begreppet torde ha levt kvar från äldre förhållanden, då anbud gavs och apoteken i vissa fall alternerade med sjukhusleveranserna.

Några fasta normer beträffande för- delningen av sjukhusleveranser mellan apoteken finns ej. _Dock synes prin- cipiellt en innehavare under sin privi- legietid ha fått behålla leveranserna till

i receptur: då signatur skall åsättas varje delförpackning

Fn : F . n — (n — 1) - 0,30 +0,50 kronor

i övriga fall

Fn = F - n —— (n — 1) - 0,60 + 0,50 kronor

4. Övriga varor

Övriga varor taxeras enligt medicinaltaxan.»

Särskild rabatt på den totala årsför- säljningen —— varvid dock sådana fria handelsvaror som sålts enligt anbuds- förfarande ej inräknas — utgår enligt följande: av årssumman utgår icke rabatt

| | 1 % | » | 2 % | | .» 3 % | | | 4 % |

vos—

ett visst sjukhus, under förutsättning att de fullgjorts utan anmärkning.

F. Sjukhusleveransernas betydelse för apotekens ekonomi

Kommittén har för sina bedömningar beträffande avgiftssystemet företagit vis- sa beräkningar angående sjukhusleve- ransernas lönsamhet. Undersökningen ifråga som redovisas på sid. 98 ff. visade, att apotekens driftsresultat ställt i relation till vederbörande apoteks hela omsättning år 1956 ej var märkbart be- roende av huruvida stor, liten eller ing- en andel sjukhusleveranser förelåg. Den- na undersökning tyder på att sjukhus- leveranserna år 1956 gav ett bidrag till apotekens samkostnader som i förhål- lande till försäljningens storlek var lika med det bidrag som kom från den öv- riga delen av försäljningen. Det är helt naturligt att dessa beräkningar endast gäller genomsnittligt, varför det i de en- skilda fallen får antagas ha förelegat en annan grad av täckning, där bidraget varit antingen större eller mindre än den allmänna delens försäljning, allt räknat i relation till totala omsättningen.

Kommittén har dessutom företagit en

• Sida 146
•  Original

Tabell 57. Sjukhusleveransernas lönsamhet år 1956

Apotekens storlek (sjukhus- leveranser ingår ej)

Apotek med sjukhusapotek

Apotek med andra sjukhusleveranser än sådana som gått över sjukhusapotek (i de fall de överstigit 100 tkr)

Apotek utan sj ukhusleveranser

Genomsnitt per apotek Genomsnitt per apotek

Antal

inom

ETUP' pen

Hela oms. (sj ukhus— lev. och övrig förs.) tkr

Därav

Sjukhuslev.

Driftsresultat inkl. inneh.- ersättning

Övrig % av förs. hela oms.

tkr tkr

%& övrig

tkr förs.

Antal

inom

grup- pen

Hela oms. (sj ukhus- lev. och övrig förs.) tkr

Därav

Sjukhuslev.

tkr

% av hela oms.

Övrig förs.

tkr

Driftsresultat inkl. inneh.- ersättning

% av övrig

tkr förs.

Genomsnitt per apotek

Antal

inom

grup- pen

Hela oms.

tkr

Driftsresultat inkl. inneh.- ersättning

%av

tkr OmS.

300 400 500 600 700 800 900

900—1 000 ¹ 000—1 200 ¹ 200—1 400 ¹ 400—1 600 ¹ 600—1 800 ¹ 800—2 000 ² OOO—2 200

¹ 186 ¹ 193 ¹ 169 ¹ 754 ² 295 ¹ 851

36 8 1 97 18,7

83 11,4 143 293

vallentuna—cm— H P( v—t

439 575 616 771 874 956 ¹ 136 ¹ 248 ¹ 330 ¹ 583 ¹ 747

¹ 982

195 239 165 194 215 203 272 294 242 293 297 121

44,5 41,5 26,8 25,2 24,6 21,2 24,0 23,6 18,2 18,5 17,0

6,1

243 336 451 576 660 753 863 954 ¹ 087 ¹ 290 ¹ 450

¹ 862

31 12,9 52 15,5 20 29 41 58 62 128

.....»

LOONINQQCOOÄM VLOCOFDCOOOOON

v-4

115 178

v-4

|

00 .. Q' G) oo

I

39 253 13 452 545 668 725 839 949

¹ 097 ¹ 289 ¹ 421 ¹ 631

NmmeNm—u— [H 1—1

2 107

14 24 26 23 —— 24 23 92 64 126

ut

I

mmmvmmåmmmmb

....—

hmmoo'e—cqrxhaohmw

123 129

"i :o

|l""|"""”l||l| S

O IF

¹ 030

22,4

”_ lx m no

96 516

29. Q IO

• Sida 147
•  Original

annan undersökning, som närmast får ses som ett komplement till den nyss refererade och avser att ge en uppfatt- ning, huruvida sjukhusleveranserna läm- nar något överskott över sina särkost- nader. I undersökningen ingår icke apo- tek som har distriktslaboratorium. Av övriga apotek har tre grupper medtagits. Den första gruppen är apotek med sjuk— husapotek. Nästa grupp är apotek som har sjukhusleveranser som kan anses vara så pass stora att de bör ha någon väsentlig betydelse i fråga om apote- kens ekonomi. Såsom en gräns härför har tagits 100 tusen kronor, varför de apotek som år 1956 hade sjukhusleve- ranser överstigande detta belopp finns med i en särskild grupp. Däremot finns icke de apotek som hade sjukhusleve- ranser understigande 100 tusen kronor med i undersökningen. Den tredje grup- pen utgöres av de apotek som saknade sjukhusleveranser.

I tabell 57 redovisas de tre grupper- na apotek uppdelade med hänsyn till storleken av den försäljning som icke utgöres av sjukhusleveranser. Av sam- manställningen framgår att apoteken med sjukhusapotek har så gott som ge- nomgående avsevärt högre överskott i procent av övrig försäljning än vad apoteken utan sjukhusleveranser har i motsvarande storleksklasser. En jämfö- relse mellan apotek med sjukhusleve- ranser överstigande 100 tusen kronor och apotek utan sjukhusleveranser visar att i nio storleksklasser har apoteken med sjukhusleveranser större överskott än apoteken utan sjukhusleveranser, medan det omvända förhållandet gäller i två fall. I tre fall kan någon jämförel- se ej göras, eftersom apotek ej förekom- mer i samma klass hos de båda grup- perna.

I enskilda fall kan resultaten påver- kas av att inventering i allmänhet ej förekommit, varför uppgifterna om varu-

kostnaden är osäker. Vidare är det stor spridning i Siffermaterialet och antalet apotek i vissa grupper litet, varför för- siktighet måste iakttagas vid bedömning- en, men i huvudsak tyder materialet på att sjukhusleveranserna givit bidrag ut- över sina särkostnader. Undersökning- ens resultat får närmast ses som en be- kräftelse på det som erhölls vid den i avsnittet om avgiftssystemet refererade undersökningen.

G. Sjukhusapotekens ställning

] ett flertal andra länder har sjukhus— apoteksväsendet utvecklat sig så, att sjukhusen kunnat inrätta egna sjukhus— apotek. Detta gäller bl. a. Belgien, Dan- mark, Finland, Frankrike, Italien, Nor- ge, Schweiz, Storbritannien, USA och Österrike.

Vad speciellt de övriga nordiska län- dern—a beträffar kan följande anföras. I Finland föreligger sedan år 1949 gene- rell rätt för sjukhus att köpa apoteks- varor direkt från fabrik och droghan- del. År 1957 fanns där 26 sjukhusapotek, vilka i regel drevs av sjukhusen ifråga. I Danmark har sedan länge möjlighet funnits för sjukhusen att inrätta egna sjukhusapotek, och samtliga nu befintliga sjukhusapotek ägs av sjukhusen. I Norge finns sedan år 1950 motsvarande möj- lighet, vilket har utnyttjats i de två fall, där sjukhusapotek förekommer. Den år 1954 tillsatta, ännu arbetande norska apoteksutredningen' har i början av år 1958 framlagt ett delbetänkande, vari bland annat föreslagits, att sjukhusapo- tek kan vara antingen självständiga eller också filialapotek och att därvid de självständiga sjukhusapoteken skall vara »offentlige», varmed avses att de skall drivas av staten eller kommunal sam- fällighet, vilket i regel torde medföra, att de kommer att inrättas av sjukhusen, medan ifrågavarande filialapotek även

• Sida 148
•  Original

kan tillhöra vanligt apotek. Utredning— ens majoritet anför:

»Når det gjelder sykehusapotek, mener flertallet at selvstendige sykehusapotek i alle tilfelle ber vaare offentlige. Når et sykehus er så stort at det er berettiget med et eget apotek, vil i alminnelighet sykehuset vare et offentlig sykehus, og det er da rimelig at det blir sykehuseieren som får adgang til å opprette apoteket. Det kan ten- kes mindre sykehus som av praktiske hen- syn pnsker å ha apotek i huset uten at det er grunn til å opprette et selvstendig apo— tek. l slike tilfelle bpr sykehusapoteket opp- rettes som filial av et annet apotek, offent- lig eller privat. Det kan vanskelig fastsettes bestemmelser om at det skal vaere filial av ct offentlig apotek, for det kan vel tenkes at det ikke finnes noe offentlig apotek söm ligger slik til at det er praktisk at dette blir moderapotek for nevnte sykehusapotek.»

Förslag om ändrat huvudmannaskap för sjukhusapoteken har vid olika till— fällen diskuterats. Frågan aktualisera- des främst genom medicinalstyrelsens yttrande den 1 mars 1951, vari styrel- sen avstyrkte ett förslag om direktför- säljning från fabrikant till sjukhus av infusionslösningar, men framkastade tanken på att sjukhusen skulle kunna inrätta egna sjukhusapotek.

Som avslutning på sitt yttrande an- förde medicinalstyrelsen följande:

»Även om styrelsen bestämt måste hävda, att inom det område, som sjukvård och läkemedelshantering representera, ekono— miska vinster icke må göras på säkerhetens bekostnad, är styrelsen självfallet intres— serad av varje anna_n strävan att nedbringa kostnaderna för den av samhället tillhan- dahållna sjukvården. Styrelsen är sålunda beredd att i positiv anda pröva varje för— slag i detta ämne. I samband härmed anser sig styrelsen icke böra underlåta att påvisa den möjlighet till förbilligande av sjuk— vårdsinrättningarnas läkemedelskostnader, som sannolikt skulle kunna uppkomma ge- nom en förändring av huvudmannaskapet för de till vissa sjukhus anknutna sjukhus— apoteken. Dylikt apotek utgör nu administ— rativt och ekonomiskt del av självständigt apotek i den ort, där vederbörande sjuk- vårdsinrättning är belägen, även om sjuk—

vårdsiurättningen tillhandahåller lokaler därför och vissa andra förmåner.

Intet synes i organisatoriskt avseende tala emot vidtagande av en sådan förändring, att sjukhusapoteket helt införlivades med sjuk— vårdsinrättningen. Personal och varukost- nader m. m. för sjukhusapoteket finge då belasta sjukvårdsinrättningen, men möjlig- heterna till direkta köp från bl. a. läke— medelsindustrin vore därmed också öppna. En dylik förändring skulle emellertid med— föra, att beträffande inköpta farmacev- tiska specialiteter kontrollen och säkerhe- ten bleve desamma i jämförelse med vad som nu gäller i dessa hänseenden för så— dana specialiteter, medan de ekonomiska vinsterna skulle utsträckas till att gälla icke endast infusionslösningar utan även övriga läkemedel.

Detta blir i än högre grad fallet när sjuk— husapoteksorganisationen vuxit i den om— fattning, som motsvarar sjukhusens läke— medelsbehov. Styrelsen anser det dock nöd- vändigt, att en eventuell förändring av sjuk— husapotekens ställning föregås av utred- ning av bland annat de ekonomiska kon— sekvenserna härav.»

Medicinalstyrelsen har senare i sam- ma ärende vidhållit och understrukit dessa synpunkter våren 1952 i ett för— nyat yttrande i samma angelägenhet.

1946 års läkemedelsutredning hade sökt en lösning av landets läkemedels- försörjning genom förstatligande av apoteken. I den tänkta organisationen föreslogs statliga sjukhusapotek. Medi- cinalstyrelsen fann i sitt remissvar an- ledning att ytterligare utveckla sitt tidi— gare förslag:

»Medicinalsturelsens syn på sjukhusapo- teken. LU har med sin inställning icke haft anledning att närmare ingå på frågan om sjukhusapotekens ställning, som under se- naretid blivit särskilt aktuell. Dessa apo- teks dubbelställning av dels avläggare av enskilt apotek och dels sjukhusinstitutioncr med uppgift att å ena sidan samarbeta med sitt moderapotek och å den andra tillhandagå sjukhuset med läkemedel och farmacevtisk sakkunskap har i särskilt sammanhang upp- tagits. till belysning. Medicinalstyrelsen har därvid föreslagit till övervägande en sådan ändring, att sjukhusapoteken skulle ingå i sjukhusens förvaltning. ______

• Sida 149
•  Original

Den långt gående standardisering av läke- medelsurvalet, som är möjlig att tillämpa vid ett sjukhus _ vida större än den, som kan vara möjlig inom den s. k. öppna vår- den — talar bestämt till förmån för en sådan förändring. Lärdomarna från sjuk- husarbetet bli. såsom bland andra medlem— men av styrelsens vetenskapliga råd, pro- fessor Th. Stenström, i sitt i bilaga 8 vid lrbetsgruppens VPM ingående yttrande nt- talat. normgivande för läkarens sätt att handla även under hans senare verksamhet ute i samhällsarbetet. Medicinalstyrelsen ser här en väg för en naturlig och betryg- gande utveckling av läkemedelsstandardi— seringen. Den odelade anknytningen till sjukhuset av sjukhusapotekaren skulle in- nebära en utökning av sjukhusets exper- tis och ge vidgade samrådsmöjligheter för de här verksamma läkarna beträffande lä- kemedelsval, prisfrågor m. in.»

Medicinalstyrelsen har således tre gånger i olika sammanhang framfört förslag om sjukhusapotek i sjukhusens egen regi.

Svenska läkarsällskapet yttrade i sin remiss på 1946 års läkemedelsutrednings betänkande bl. a. följande:

»Sjukhusapoteken. Dessa intaga en nyc- kelställning inom läkemedelsområdet, även om deras direkta ekonomiska betydelse räk- nad i förhållande till apotekskollektivets totalomsättning är liten.

De kvalificerade farmacevtiska uppgifter- na förskjutas alltmera till vissa centrala organ. Även den slutna sjukvårdens läke— medelsfrägor kräva specialisering och cen— tralisering. Härigenom få sjukhusapoteken en betydelsefull ställning. Uppgifterna ställa höga krav på sjukhusapotekarens kompe- tens. Han blir bland annat härigenom och genom sin dagliga kontakt med sjukhusens läkare en värdefull tillgång för sjukvårds- inrättningen och kan på ett betydelsefullt sätt bidraga till att rationella linjer inom farmakoterapi kunna göra sig gällande. Detta gäller icke minst med hänsyn till att den inställning de unga läkarna förvär- va under sina utbildningsår på sjukhusen, innan de komma ut i självständig verksam- het, blir normgivande för deras handlings— sätt, när de sedermera övergått i den öppna vården. En utbyggnad av sjukhusapoteks— organisationen i lämpliga former innebär således ett betydelsefullt medel att främja

rationell terapi och utgör en väg för en na- turlig Och betryggande utveckling av läke- medelsstandardiseringen. '

Läkaresällskapet anser i motsats till ut- redningen att sjukhusapotekens huvudman— naskap bör överföras till landsting respek- tive städer, som icke deltaga i landsting. Härigenom öppnas en möjlighet för direkt- försäljning från producenten till konsu- menten —— sjukhuset —— vilket på ett radi- kalt sätt skulle lösa åtskilliga svårbemäst- rade organisatoriska problem. Anordningen skulle dessutom innebära en — i vissa fall mycket betydande — besparing av läkeme- delskostnaderna för den slutna vården.»

Svenska stadsförbundets styrelse ut- talade i sitt remissyttrande över 1946 års läkemedelsutrednings första betän- kande bl. a. följande:

»Delegationen vill därför påyrka, att sjuk- vårdens huvudmän medgivas rätt att ge— nom självständiga sjukhusapotek i egen regi handhava läkemedelsförsörjningen vid sina sjukvårdsinrättningar på sätt sker i andra länder. Denna fråga har varit aktuell hos vissa sjukvårdshuvndmän sedan lång tid tillbaka och bör enligt sjukvårdsdelegatio- nens uppfattning snarast bli föremål för ställningstagande från statsmakternas sida, oavsett vilket system för apoteksrörelsen som framdeles skall genomföras. De skäl som av läkemedelsutredningen framhållits mot fristående sjukhusapotek kunna av sjukvårdsdelegationen icke godtagas. Dele- gationen kan icke inse, att anordnande av kommunala sjukhusapotek skulle behöva åstadkomma sådan splittring av läkeme- delsförsörjningens organisation att. even- tuella ekonomiska fördelar av ett centralt apoteksföretag därigenom äventyrades. Ej heller torde upphandlingen av läkemedel för sjukhusens behov behöva innebära några svårigheter, då denna kan ordnas genom ge- mensam inköpscentral, därest så skulle er- fordras med hänsyn till kvantitetsbestäm— melser o. dyl. Läkemedelsutredningens far— hågor för att den affärsmässigt betingade läkemedelsreklamen skulle få möjlighet att rikta sig direkt till sjukvårdsinrättning— arna, vilket ur det allmännas synpunkt kun- de få icke önskvärda konsekvenser, torde vara överdrivna. Erforderliga åtgärder här- emot synes kunna vidtagas i samma ord- ning som inom ett statligt apoteksmono- pol.»

• Sida 150
•  Original

Svenska landstingsförbundets styrelse accepterade läkemedelsutredningens för- slag om förstatligande av apoteken, men en reservation anfördes, i vilken bl. a. anfördes:

»Slutligen bör önskemålet om tillska- pande av särskilda i sjukhusens egen regi drivna sjukhusapotek tillgodoses.»

Hittills anförda yttranden har samt- liga stött tanken på sjukhusapotek i sjukhusens regi.

Apotekarsocieteten och Sveriges apo- tekarförbund anförde i remissyttrandet över läkemedelsutredningens första be- tänkande bl. a. följande:

»Beträffande en apotekstyp, nämligen sjukhusapoteken, äro vi emellertid redan nu av den uppfattningen att de böra få en annan form. Det nuvarande samröret i eko— nomiskt avseende mellan sjukhusens hu— vudmän och apoteken bör avvecklas. Sjuk— husapoteken böra vara självständiga apo— tek eller i ekonomiskt hänseende från sjuk- husen helt fristående filialapotek. Natur- ligtvis bör sjukhusapotek, som alltid måste vara beläget i omedelbar anslutning till sjukhuset, kunna utnyttja lokaler, ångcen— tral m. m. som tillhöra sjukhuset, men dessa nyttigheter böra av apoteket ersät- tas enligt gängse marknadspriser och icke som nu med diverse rabatter. Vi anse även att apotek, avsedda att betjäna större sjuk— hus i samma utsträckning som nuvarande sjukhusapotek, böra kunna försälja läke- medel till poliklinikpatienter och, där så befinnes lämpligt, även till allmänheten. Apoteksorganisationerna hava föreslagit in— rättande av ett apotek av sådan typ i Nacka. Det måste emellertid betonas, att det före- ligger så avsevärda olikheter i fråga om lagerhållning och personalbehov vid rena sjukhusapotek och vid apotek med för— säljning till allmänheten, att fråga om änd- ring av sjukhusapoteks karaktär måste av— göras från fall till fall.»

Föreningen Sveriges Droghandlare anförde i sitt remissvar över 1946 års läkemedelsutrednings betänkande föl- jande:

»För den händelse sjukhusapotek inrät- tas vid ett större antal sjukhus, böra de bli

självständiga enheter och måste bära sin andel av apoteksväsendets samlade kost— nader.»

Stadsförbundets styrelse har i skri- velse till läkemedelskommittén den 25 maj 1957 anfört bl. a.:

»Frågan om sjukhusapotekens ställning i allmänhet och huvudmannaskap i synner— het har under senare år varit föremål för överväganden i olika sammanhang. För sjuk— vårdsdelegationens del har frågan fått för- nyad aktualitet till följd av de förhand- lingar, vilka fördes i slutet av år 1954 och i början av år 1955 mellan delegationen och Svenska landstingsförbundet, å ena, samt apotekarsocieteten, å andra sidan, angå— ende normalkontrakt för apotekens leve— ranser av läkemedel m. m. till sjukvårds— inrättningar m. fl., vilka förhandlingar re- sulterade i att mellan parterna träffades överenskommelse om bl. a. normalkontrakt för leverans av läkemedel m. ni. genom sjukhusapotek.

Sjukvårdsdelegationen vidhåller bestämt den uppfattning, för vilken delegationen givit uttryck i sitt ovannämnda yttrande över 1946 års läkemedelsutrednings betän— kande samt instämmer i allt väsentligt vad medicinalstyrelsen anfört i fråga om hu— vudmannaskapet beträffande sjukhusapote- ken. Härtill må följande synpunkter fogas. Det synes delegationen ofrånkomligt, att huvudmännen skola äga rätt att ordna lä— kemedelsförsörjningen vid sjukhusen på det ur organisatoriska och ekonomiska syn— punkter lämpligaste sättet. Genom den snabba utvecklingsprocess, som för när- varande försiggår inom hela sjukhusväsen- det, är behovet av sådan frihet trängande. Huvudmannen nödgas i dag genomföra ett byggnadsprogram för ett sjukhus utan möj— lighet att på ett helt tillfredsställande sätt lösa apoteksfrågan med hänsyn till rådan- de organisation. Det nuvarande systemet ut- gör sålunda ett hinder mot att ett sjukhus på ett ur dess speciella synpunkter lämp- ligt sätt vidgar sjukhusapotekets arbetspro- gram. Nya växande arbetsuppgifter, som bäst skulle kunna omhänderhavas av sjuk— husets eget apotek, fordrar nu ofta en dub- belorganisation för inköp, lagring och di- stribution. För sjukhuset är det av särskild vikt att apotekaren vid apoteken kan bere— das möjlighet att medverka för uppgifter inom sjukvården utan att komma i konflikt

• Sida 151
•  Original

med säljarens (apotekskollektivets) intres— sen. Sjukhusapotekarens ställning inom sjukvården har på ett framsynt sätt belysts av docenten G. Lindgren i Nordisk Medicin.

Mot en utbrytning av sjukhusapoteken ur apotekskollektivet anföres bl. a. det skälet, att en dylik förändring skulle medföra en förhöjning av allmänhetens kostnader för läkemedel. Det torde vara riktigt att sjuk- hushuvudmännens inköp av läkemedel ut- gör en icke oväsentlig del av hela apoteks— kollektivets försäljning och följaktligen på- verkar prissättningen. Sjukvårdsdelegatio- nen hävdar emellertid bestämt den uppfatt- ningen, att sjukhushuvudmännen saknar an- ledning och i varje fall att i denna form subventionera allmänhetens läkemedelsin- köp.»

I samband med remissyttrandena över 1946 års läkemedelsutrednings första betänkande förekom ett par uttalanden även i frågan, huruvida sjukhusapote- ken borde vara öppna för försäljning till allmänheten. Sålunda anförde en arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen i en VPM, som fanns fogad till styrelsens yttrande:

»En specialfråga i sammanhanget blir, huruvida de vid sjukhuset vårdade s. k. poliklinikpatienterna skola äga att utnyttja sjukhusapoteket för uttag av sina läkemedel samt om sjukhusapoteket bör vara tillgäng- ligt även för allmänheten utanför sjukhu- set. Några principiella hinder torde icke böra uppställas för ett sådant utnyttjande av sjukhusapoteken. Huruvida i de sär— skilda fallcn tillräckliga lokalresurser fin— nas tillgängliga för att vidtaga en sådan anordning eller om det eljest kan visa sig lämpligt, låter sig nu icke bedöma. Frågan om en förändrad ställning för sjukhusapo— teken har icke berörts av LU. Då däri dock inrymmas möjligheter till såväl att direkt förbilliga läkemedlen som öka standardi- seringen därav, synes frågan bort ha ägt in- tresse för LU.»

Svenska studsförbundets styrelse an- förde:

»Läkemedelsutredningen har vidare före- slagit en utvidgning av sjukhusapotekens verksamhet i så måtto, att läkemedelsför- säljning till poliklinikpatienter och ut— skrivna sjulca blir möjlig. Sjukvårdsdele- gationen vill i anslutning härtill framhålla,

att planer på sådan öppen försäljning vid sjukhusapotek redan föreligga men att nu- varande bestämmelser synas lägga hinder i vägen härför vid de sjukhus, där lokaler— nas belägenhet och utrymme skulle kunna göra detta möjligt. Emellertid är denna frå- ga i realiteten icke särskilt betydelsefull, enär för närvarande endast 13 sjukhusapo— tek finnas i hela landet och läkemedelsut- redningen icke föreslår en större ökning än till 14. Dessa apotek ligga för övrigt med få undantag inom städerna, där de polikli- niksökande ändock har relativt god tillgång till närbelägna apotek. Förslaget i denna del tillstyrkes dock.»

H. Kommitténs överväganden och förslag

1. Frågans tidigare behandling Frågan om sjukhusens läkemedelsför- sörjning har diskuterats i olika sam- manhang och från olika utgångspunk- ter. Den behandlades således av 1946 års läkemedelsutredning, men studera— des även i den av medicinalstyrelsen tillsatta medicinaltaxekommittén, som i sitt betänkande av den 6 maj 1954 fram- lade förslag till nya grunder för pris- sättningen på läkemedel och som i sin utredning härom även ägnade upp- märksamhet åt lönsamheten under olika betingelser för leverans av läkemedel till sjukhus. Medicinalstyrelsen har dess- utom upptagit frågan till behandling i samband med framställningar om rätt för sjukhusen att inköpa vissa läkeme- del direkt från fabrik, varjämte styrel- sen i yttrande över 1946 års läkemedels- utredning aktualiserade frågan om rätt för sjukhusen att i egen regi driva sjuk- husapotek. Även svenska läkarsällskapet upptog frågan om självständiga sjukhus- apotek i sitt remissyttrande över läke- medelsutredningens betänkande. Krav om självständiga sjukhusapotek fram- ställdes dessutom i yttrande över läke- medelsutredningens betänkande av så- väl svenska stadsförbundet som inom

• Sida 152
•  Original

landstingsförbundets styrelse. Slutligen har svenska stadsförbundets styrelse i en särskild skrivelse av den 25 maj 1957 till kommittén ånyo aktualiserat frågan och begärt att förslag framlägges som möjliggör för sjukhusen att i egen regi anordna sjukhusapotek.

De krav på förändringar i fråga om sjukhusens läkemedelsförsörjning som framkommit, har dels gällt rätt för sjuk— hus att göra inköp av apoteksvaror di- rekt från läkemedelsindustrien och dels möjligheten att inrätta sjukhusapotek i sjukhusens regi. Dessa apotek skulle ha samma ställning som självständiga apo- tek men icke ingå i apotekskollektivet och således icke, på det sätt som övriga apotek gör, bidraga med de vinster re- spektive erhålla täckning för de förlus- ter som _ huvudsakligen på grund av varierande omsättningsstorlek och där- med följande kostnadsolikheter — or- sakas av den enhetliga prissättningen på apoteken.

2. Olika synpunkter på sjukhusens läkemedelsförsörjning Frågan om sjukhusens läkemedelsför- sörjning får ses ur olika synpunkter. De främsta är säkerhetsskäl samt ekono- miska och organisatoriska skäl. När det gäller säkerhetsfrågorna bör man kun- na bortse från dessa i detta samman- hang. Säkerhetskraven bör nämligen kunna tillgodoses oavsett vilken form för sjukhusens läkemedelsförsörjning som väljes. Det har framhållits att sjukhusen skul- le vinna vissa organisatoriska fördelar om de kunde få driva sjukhusapotek i egen regi eller göra inköp direkt från droghandeln och läkemedelsindustrien. Då sjukhusen i regel har egen inköps- och distributionsorganisation för andra sjukvårdsförnödenheter, skulle denna organisation kunna fullgöra båda funk- tionerna med kostnadsbesparingar som

följd. Även andra uppgifter skulle kun- na sammankopplas med sjukhusapote— ket, t. ex. central sterilisering och vissa laboratorieuppgifter. Ett av de vikti- gaste skäl som anförts, har varit att sjukhusapotekaren, om han vore an— ställd på sjukhuset, genom sin dagliga kontakt med sjukhusets läkare på ett värdefullt sätt kunde påverka läkeme- delsvanorna i positiv riktning. Å andra sidan har påvisats att den nuvarande ordningen innebär att ett mycket intimt samarbete äger rum mellan de apotek som har sjukhusapotek eller sjukhus— leveranser i annan form och sjukhusen samt de där verksamma läkarna. Ett liknande samarbete med sjukhusapote- ken som förmedlare äger enligt uppgift rum mellan sjukhusen och apoteksvä— sendets centralt drivna laboratorier och avdelningar. Ett bevis på att detta sam- arbete givit resultat skulle vara, att sjuk— husens läkemedelsförbrukning från år 1950 till år 1957 värdemässigt stigit med endast cirka 50 procent, medan den sammanlagda omsättningen på rikets apotek under samma tid steg med un- gefär 115 procent. Även om den från och med år 1955 gällande läkemedels- rabatteriugen och den av andra skäl hastigare expanderande läkemedelskon- sumtionen utanför sjukhusen försvårar jämförelser, synes det dock som om sjukhusens kostnadsökning för läkeme- delsförbrukningen under de nämnda åren varit förhållandevis rimlig. Det är inte uteslutet, att detta till en del kan bero på ett nära samarbete mellan apo- tek och sjukhus för en standardisering och ett förbilligande av läkemedelsför- brukningen inom den slutna sjukvården.

I fråga om de ekonomiska synpunk- terna sönderfaller frågan om sjukhus- leveranserna i två delar. Den ena delen av frågan är principiell och gäller om det överskott eller underskott som upp- står på dessa leveranser, oavsett om de

• Sida 153
•  Original

sker från apotek direkt till sjukhus, över sjukhusapotek eller — vid en föränd- ring av de nuvarande formerna — ge- nom fristående, i sjukhusens regi drivna apotek, skall ingå i kollektivet för en resultatutjämning på samma sätt som samtliga övriga apotek, som driver för— säljning enbart till allmänheten.

I realiteten har man emellertid genom rabattgivning på sjukhusleveranserna redan frångått principen om att sjuk- husens inköp på samma sätt som större respektive mindre apotek genom en lika prissättning skall bidraga till en ut- jämning i kostnader och resultat. Vid de avtal som träffats — i ett tidigare skede individuellt mellan respektive apotek och sjukhus och under senare år genom riksavtal — har man nämligen sökt avpassa rabatterna till sjukhusen så, att dessa skall erhålla gottgörelse för de kostnadsbesparingar, som de i egenskap av större köpare åstadkom- mer hos apoteken. Dessa kostnadsbespa— ringar består dels i att de apotek, som har sjukhusleveranser, får ett större omsättningsunderlag för täckning av sina fasta kostnader och dels i att apo- teken genom köpens storlek får mindre rörliga kostnader per försäljningsenhet. De rabatter och prisnedsättningar samt bonusvillkor som tillämpas ger dock en- dast i mindre utsträckning stimulans till större inköp per gång.

Genom de för sjukhusleveranserna tillämpade pris-, rabatt- och bonusbe- stämmelserna elimineras till större de— len de merinkomster som — om mot- svarande försäljning skedde direkt till allmänheten — skulle uppstå främst på de större sjukhusleveranserna.

Den andra delen av spörsmålet om Sjukhusleveransernas ekonomi utgöres av frågan om resultatet av dessa leve- ranser sedda ur samhällsekonomisk syn- punkt. Det är mycket möjligt att vissa sjukhus i egen regi skulle kunna driva

sjukhusapotek även av mindre storleks- ordning ekonomiskt, medan förlusten av motsvarande försäljning på det en- skilda apoteket skulle bli större än sjuk- husets vinst, beroende på en av omsätt- ningsminskningen förorsakad ökning av de fasta kostnaderna. I andra fall kan däremot kostnadsökningen eller intäkts— minskningen bli obetydlig för apoteket men vinsten betydande för sjukhuset. Sett från samhällsekonomisk synpunkt bör därför — vid övervägande om änd- ring i nuvarande ordning — avgörande vikt fästas vid det totala resultatet, d. v. s. om vid en förändring reell vinst totalt sett uppstår. Detta innebär att i sjukhusens regi drivna sjukhusapotek bör kunna få upprättas endast då de har samma förutsättningar att drivas ekonomiskt som ett apotek med försälj- ning endast direkt till allmänheten.

3. Förslag Sjukhusens samlade inköp från apote- ken fördelar sig dels på ett mindre an— tal sjukhus med mycket stora inköp och dels på ett större antal sjukhus med relativt små inköp. Av de undersökning- ar kommittén verkställt, framgår tydligt att nettoresultaten på apotek med be- gränsade sjukhusleveranser eller mindre sjukhusapotek, i förhållande till apotek utan något slag av sjukhusleveranser icke företer några större olikheter om driftsresultatet slås ut enbart på försälj- ningen till allmänheten. Däremot visar de apotek som har sjukhusleveranser eller sjukhusapotek över en viss stor- leksordning — trots att högre rabatter ges till dessa sjukhus — väsentligt bätt— re resultat om driftsresultatet mätes på samma sätt. Av det anförda framgår närmast att den för sjukhusen viktigaste frågan sy- nes vara, huruvida dessa, då en viss läkemedelsförbrukning uppnåtts, bör få rätt att i egen regi driva apotek. Kom-

• Sida 154
•  Original

mittén har funnit, att detta bör få ske under vissa förutsättningar. Från apo- tekskollektivet bör således endast få avskiljas sådan försäljning som är eko— nomiskt försvarbar och som till lägre kostnader kan drivas av sjukhusen själ- va. Sjukhusapotek bör dock ej få av— skiljas, 0111 detta medför mindre vinst för sjukhuset än den förlust som kan uppstå för apotekskollektivet.

Den individuella skötseln av ett apo- tek är givetvis utslagsgivande för det ekonomiska resultatet. En viss storlek på försäljningen och andra grundläg- gande förutsättningar måste emellertid finnas för att rörelsen skall bli bärkraf- tig. Med utgångspunkt härifrån vill kom- mittén föreslå att apotek bör kunna få drivas av sjukhus under förutsättning att det får en storleksordning, som mot- svaras av bärighetsgränsen för apotek med försäljning enbart till allmänheten. En gräns som utgår från dessa förut- sättningar garanterar att ett avskiljande från apotekskollektivet av vissa sjukhus- leveranser sker på ett sådant sätt, att resultatet för kollektivet icke påverkas i större omfattning än som avsetts.

De nuvarande sjukhusleveranserna har i ekonomiskt avseende varierande betydelse för de olika apoteken. För le- veranser under en viss storleksordning torde rabattgivningen motsvara den minskning i de rörliga kostnaderna som i allmänhet erhålles. De fasta kostna- derna kan emellertid vid ett frånskiljan- de av sjukhusleveranserna påverkas i högre grad för det enskilda apoteket än som motsvaras av rabattgivningen vid relativt begränsade sjukhusleveranser. Det är möjligt, att motsvarande fasta kostnader vid upprättande av sjukhus- apotek i sjukhusens regi skulle kunna bli lägre och medföra att lönsamhets- gränsen för sjukhusen, på grund av samordningen inom sjukhuset med and- ra arbetsuppgifter, skulle — sett enbart

ur sjukhusets synpunkt — motivera att även mindre sjukhusapotek överföres i sjukhusens regi.

För att inkomster och kostnader inom kollektivet icke skall påverkas i större utsträckning, bör den ovan nämnda bä- righetsgränsen utgå från det självstän- diga apotekets ekonomi, innebärande att, även om det för sjukhuset skulle vara ekonomiskt fördelaktigt _ sett en- bart ur sjukhusets synpunkt — att driva egen apoteksrörelse, sådan icke skall få upprättas annat än under förutsättning att sjukhusets läkemedelsförbrukning motsvarar omsättningen vid ovan nämn- da bärighetsgräns. Därmed skulle apo- tek i sjukhusregi kunna tillkomma i de fall ekonomiska förutsättningar förelig- ger att driva sådan rörelse så att det totala resultatet, med hänsynstagande till det som förloras i apotekskollektivet, motsvaras av minst lika stora bespa- ringar inom de sjukhus som får rätt att driva sjukhusapotek. Kommittén har ge- nom sina undersökningar av apotekens ekonomi funnit, att denna bärighets— gräns ligger vid en omsättningssumma i 1956 års prisnivå av mellan 700 000 och 800 000 kronor och vill därför föreslå, att sjukhusapotek skall få inrättas i de fall vederbörande sjukhus” inköp nämn- da år uppgick till 800 000 kronor i era- batterad prisnivå, vilket för år 1956 he- räknas motsvara sjukhusinköp efter av- drag för rabatter för en summa av 700 000 kronor.

Av det ovan sagda följer, att den ifrå— gasatta rätten för sjukhusen att inköpa läkemedel direkt från industri och drog— handel icke bör gälla annat än i de fall apotek i sjukhusregi kommer till stånd. Övriga sjukhusleveranser bör således ske genom apotekskollektivet och base- ras på avtal med tillämpande av sär— skilda villkor. Den rätt att inköpa vissa läkemedel efter särskilt tillstånd av me- dicinalstyrelsen, som för närvarande

• Sida 155
•  Original

finnes, bör dock fortfarande medges alla sjukhus och bör beträffande spe- ciella varor kunna utvidgas, likaledes efter medicinalstyrelsens tillstånd. Där— vid bör det förutsättas att, om det av 1946 års läkemedelsutredning framlagda förslaget till ändrade definitioner på läkemedel genomföres, varigenom dia- gnostiska preparat skulle bli läkemedel och därigenom apoteksvaror, sjukhusen bör medges rätt att i likhet med vad för närvarande kan ske, inköpa dessa varor direkt från grosshandel och tillverkare.

Om således å ena sidan de nuvarande handelsvägarna för vissa varor till sjuk- husen icke bör ändras på grund av de föreslagna ändrade definitionerna på läkemedel, bör å andra sidan en för- ändring i sjukhusapotekens ställning icke få medföra, att vederbörande sjuk- hus öppnar försäljning till andra sjuk- hus, hemgående patienter, poliklinikbe- sökare, personal eller direkt till all- mänheten, vilket ytterligare skulle kun- na påverka apotekskollektivets ställning. Därjämte skulle dylik verksamhet ha en från sjukhusapotekens egentliga upp- gift så avvikande karaktär, att en sam— manblandning av de olika funktionerna skulle medföra en särskilt kostnadskrä- vande organisation. En absolut förut- sättning för fristående sjukhusapotek bör sålunda vara, att dessa icke får ut- nyttjas för annat än den egna sjukvårds— inrättningens försörjning.

Vad slutligen angår de tidigare om- nämnda möjligheterna till samarbete mellan sjukhusapoteken och apoteksvä- sendets centrala laboratorier och avdel— ningar, förutsätter kommittén att dessa kommer att bestå även i de fall huvud— mannaskapet ändras. Därvid får givet— vis ersättning lämnas för tjänster som sjukhusens egna apotek tar i anspråk från apoteksväsendet.

Tillstånd för sjukhusinrättning att för

sin läkemedelsförsörjning inrätta själv— ständigt sjukhusapotek bör meddelas av Kungl. Maj :t efter medicinalstyrelsens och apoteksnämndens hörande. I sam- band därmed bör fastställas vad som är att hänföra till sjukhusapotekets verk— samhetsområde.

Ett genomförande av kommitténs för- slag i fråga om sjukhusleveranserna skulle innebära, att för närvarande 6 stycken sjukhusapotek kan överföras i sjukhusens regi. För apotekskollektivet skulle detta betyda, att en omsättning som för år 1956 utgjorde 6,7 milj. kro- nor eller 2,4 procent av den totala för- säljningen icke kommer att ingå i den kollektiva apoteksrörelsen. Eftersom det skulle röra sig om apotek som ligger över den genomsnittliga bärighetsgrän- sen, inträder på grund härav — sedan hänsyn tagits till den nuvarande rabatt- givningen _— en nettominskning av apo- tekskollektivets inkomster. Med utgångs- punkt från 1956 års redovisning kan denna summa beräknas uppgå till mel- lan 300000 och 600000 kronor. I för- hållande till kollektivets totala försälj— ning utgör detta mellan 0,1 och 0,2 procent.

4. Övergångsbestämmelser vid ändrat huvud- mannaskap för sjukhusapotek Även om ett avskiljande av sjukhusapo— tek på ovannämnda grunder totalt sett skulle betyda föga för apotekskollekti- vet, kommer detta att få en mycket stör- re betydelse för det enskilda apoteket, vilket framgår av uppgifterna i tab. 57 på sid. 146. I vissa fall är omsättningen på sjukhusapoteket större än moderapo— tekets övriga försäljning och det ekono- miska resultatet i hög grad beroende av sjukhusleveranserna. Den enskilde apo— teksinnehavarens inkomster skulle där- för sjunka högst väsentligt, om försälj— ningen genom sjukhusapoteket skulle bortfalla.

• Sida 156
•  Original

Ett lösbrytande av ett sjukhusapotek från dess moderapotek bör därför om möjligt icke ske annat än vid innehava— reskifte. Kommittén förutsätter därför att ett ingrepp av detta slag, som i det enskilda fallet mera väsentligt ändrar de förutsättningar under vilka ett apo- teksprivilegium sökts och erhållits, i princip endastföretages vid innehava- rebyte. Om avskiljande av ett sjukhus- apotek vid annan tidpunkt skulle kom- ma ifråga, bör det förutsättas, att sär- skild överenskommelse härom skall träf- fas med den berörda apoteksinneha- varen.

5. Inom kollektivet kvarstående sjukhusapotek

I det föregående har anförts att en kost- nadskrävande dubbelorganisation kan väntas uppstå om sjukhusapotek ut- över sin egentliga funktion att förse sjukhuset med läkemedel även skulle sälja till hemgående patienter, polikli- nikbesökare rn. 111. Det anförda gäller i princip, oavsett om sjukhusapotek drives av sjukhus eller inom apoteks- kollektivet. Emellertid kan situationen vara något olika för sjukhusapotek i sjukhusens regi och för andra sjukhus- apotek. Inom kollektivet drivet sjuk- husapotek _ vilket alltså är filial un- der apotek som säljer till allmänheten — skulle lättare under exempelvis någ- ra timmar per dag kunna expediera till hemgående patienter, poliklinikbesökare etc. utan att därigenom en bestående extra organisation skapas, eftersom per- sonal i vissa fall torde kunna utlånas från moderapoteket. Det kunde even- tuellt vara lämpligt att inskränka sjuk- husapotekets expedition till att avse

exempelvis standardförpackningar, me- dan recept avseende extemporebered- ningar kunde tas om hand för expedie- ring på moderapoteket, om kunden så önskar. Några definitiva generella reg- ler angående sjukhusapoteks eventuella tillgänglighet för hemgående patienter, poliklinikbesökare 111. m. bör icke upp- ställas. Frågan är nämligen aktuell på så få platser att en bedömning av för- och nackdelar lämpligen göres i varje enskilt fall. Om det av kommittén före- slagna avgiftssystemet införes, kommer apoteksinnehavarna att bli mera intres- serade av att ge organisationen den ekonomiskt lämpligaste utformningen. Därför bör man icke behöva befara att en på detta sätt öppnad möjlighet till begränsad expedition skall ha några ekonomiskt snedvridande verkningar. Försäljning till här berörda kategorier bör dock få ske endast om Kungl. Maj:t lämnat tillstånd härtill. I detta sam- manhang bör observeras att i de fall då lokala förhållanden särskilt talar för försäljning till allmänhet i en mera vidgad omfattning än vad som berörts i det föregående, den möjligheten kan tänkas, att apotek eller filialapotek an- lägges i anslutning till sjukhus. Samma inrättning skulle sålunda både förse sjukhuset med läkemedel och sälja till allmänhet.

Såvitt kommitten kunnat finna exi- sterar icke i dagens läge något större behov att öka antalet sjukhusapotek. Inrättande av ytterligare sjukhusapotek torde kunna diskuteras endast i några få fall. Medicinalstyrelsen och den av kommittén föreslagna apoteksnämnden bör emellertid ha sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

• Sida 157
•  Original

KAPITEL VII

Industriell läkemedelstillverkning

A. Den enskilda läkemedelsindustrien

1. Uppkomst och utveckling Läkemedelsindustriens uppkomst är av sent datum. Ursprungligen ägde all läkemedelstillverkning rum på apotek, varvid de bruksfärdiga läkemedlen till största delen bereddes av växtdroger. Omkring år 1800 började man emeller- tid komma underfund med de kemiska egenskaperna hos en del av de såsom läkemedel använda naturprodukterna. Senare kunde man med kemiens hjälp framställa läkemedelssubstanser, som i vissa fall visade sig överlägsna de av naturen alstrade produkterna. På detta sätt uppstod efterhand förutsättningar- na för tillverkning av läkemedel i in- dustriell skala. De ledande färgämnes- industrierna i England, Frankrike, Schweiz, Tyskland och USA upptog i slutet av 1800-talet läkemedelstillverk— ning, samtidigt som andra läkemedels- fabriker utvecklade sig på basis av ti- digare bedriven apoteks- och droghan- delsrörelse. Till en början framställde industrien kemiska substanser, som sedan på apo- teken bearbetades vidare till färdiga läkemedel i form av pulver, piller, min turer m. m. Snart började emellertid industrien att själv producera läkemed— len i för patienten användbar form. På detta sätt har den numera dominerande grupp av läkemedel som kallas farma- cevtiska specialiteter tillkommit.

'Initiativen till tillverkning i större skala i Sverige togs av apoteksinneha- vare, vilket kan ha berott på att klara bestämmelser saknades beträffande rätt för andra än apoteksinnehavare att till- verka läkemedel. De två äldsta ännu existerande läkemedelsföretagen har så- lunda sitt ursprung från apotek. Ge— nombrottet för läkemedelsindustrien kom i Sverige först ett gott stycke in på 1900-talet, formellt främjat av 1913 års apoteksvarustadga, som reglerar tillverkningen av apoteksvaror och bin- der den endast med vissa föreskrifter angående ledarens kompetens.

Ett utmärkande drag hos läkemedels- industrien i vårt land är att densamma från början uteslutande uppbyggts med inriktning på läkemedel, varefter man senare tagit upp tillverkning av varor på angränsande områden. I motsats här- till har de utländska industrierna i re- gel sin huvudsakliga verksamhet som kemisk industri, där läkemedelstillverk- ningen utgör blott en mindre del, ofta formellt avskild till särskilt dotterföre- tag. Den inhemska läkemedelsindustrien expanderade särskilt kraftigt under andra världskriget, vilket delvis berod- de på att importen av färdiga preparat var begränsad men främst på att svårig- heterna att erhålla vissa utländska rå- varor gjorde det nödvändigt att bear- beta framställningsmetoderna för ett flertal produkter.

• Sida 158
•  Original

2. Vissa bestämmelser om fabriksmässig tillverkning av läkemedel

De viktigaste bestämmelserna angående fabriksmässig tillverkning av apoteks- varor återfinnes i apoteksvarustadgan. Rätt att för avsalu tillverka apoteksvara tillkommer förutom apoteksförestån- dare envar, som därom gör skriftlig an- mälan till vissa myndigheter. Vid an- mälan skall fogas intyg, att vederbö- rande själv äger skicklighet att bedri- va sådan rörelse eller anställt förestån- dare 1ned erforderlig kompetens. Kungl. Maj:t kan besluta om särskild inspektion och kontroll av här avsedd tillverkning.

Tillverkningen av farmacevtiska spe- cialiteter är underkastad särskilda be- stämmelser i specialitetskungörelsen. Beträffande de läkemedel som antingen utgör gift av första klassen eller inne- håller dylikt gift, finns bestämmelser i giftstadgan, innebärande bl. a. att sär- skilt tillstånd för tillverkning av sådana läkemedel erfordras.

Kontrollen över läkemedelsindustrien sker huvudsakligen genom granskning av de färdigställda varorna, de farma- cevtiska specialiteterna, Bruksfärdiga läkemedel som räknas som apoteksvara eller första klassens gift får säljas en- dast efter medicinalstyrelsens tillstånd. Detta sker i princip först efter det att styrelsen a) kontrollerat uppgifterna om varans sammansättning samt god- känt b) den farmacevtiska ändamåls- enligheten, e) den medicinska ända- målsenligheten, d) priset till apotek och e) den reklam fabrikanten ämnar föra för varan. Dessutom förekommer en fortlöpande efterkontroll av marknads- förda preparat. Förpackningar inköps stickprovsvis i marknaden, varefter va- ran underkastas analys. Även beträf- fande pris och reklam förekommer viss övervakning.

I Sverige medges beträffande läke- medel icke patent på den färdigställda

varan. Däremot kan den framställnings- metod som användes patenteras, om den icke tidigare är känd. Detta innebär, att tillverkaren kan fritt framställa läkeme- del, om han kan finna annan tillverk- ningsmetod än den patenterade.

1946 års läkemedelsutredning fram- lade i sitt andra betänkande (SOU 1955: 44) förslag _ vilket icke slutgil- tigt behandlats av statsmakterna —— om bl. a. ändrade bestämmelser beträffan- de tillverkningen. Utredningen föror- dade nyetableringstillstånd och att kra- vet på analys före registrering skulle mildras och större vikt i gengäld läggas vid efterkontrollerna. Vid fabrikerna skulle antingen kontrollanter kunna an— ställas, vilka skulle vara auktoriserade av myndighet och övervaka tillverk- ningen, eller också skulle denna över- vakning kunna ske genom läkemedels- inspektör.

3. Nuvarande struktur

I den officiella industristatistiken klas- sificeras industrierna efter sin hu— vudsakliga inriktning. Som läkemedels- fabriker räknas därför de företag som i huvudsak tillverkar läkemedel. Om fö- retagen ifråga dessutom framställer andra produkter, t. ex. växtskyddsme- del, ingår även dessa i läkemedelsfabri— kernas i det följande redovisade till- verkningsvärde. Å andra sidan kommer läkemedelstillverkningen i denna del av statistiken ej med från de företag, där den är en mindre del av tillverkningen. De angivna begränsningarna måste hål— las i minnet, när de i det följande läm- nade uppgifterna ur den officiella in- dustristatistiken studeras.

För år 1955 redovisades under grup— pen Iäkemedelsfabriker 21 arbetsställen med ett sammanlagt salutillverknings- värde, (1. v. s. värde av tillverkade fär- digfabrikat uttryckt i försäljningspris, av 111 miljoner kronor. Totala antalet

• Sida 159
•  Original

svenska tillverkare av farmacevtiska specialiteter var år 1955 36 st. (1957 40 st). Bland dessa ingick de för år 1955 i industristatistiken som läkeme- delsfabrikanter inräknade företagen med 21 arbetsställen. Beträffande övriga företag har kommittén icke några struk— turuppgifter tillgängliga.

Följande sammanställning visar till— verkningen hos de i den officiella sta- tistiken -— SOS Industri åren fr. o. m. 1942 t. o. m. 1955 — såsom läkemedels— fabriker redovisade företagen för vissa av åren 1942—1955.

Läkemedelsfabrikernas salu— tillverkningsvärde, d. v. s. värde av tillverkade färdig- fahrikat uttryckt iförsälj-

År ningspris, milj. kronor 1942 .......... 22,1 1944 .......... 30,9 1946 .......... 40,6 1948 .......... 43,0 1950 .......... 55,9 1951 ...... . . . . 74,3 1952.......... 91,3 1953 .......... 98,9 1954 .......... 107,4 1955 .......... 111,0

Antalet anställda under samma år hos företagen ifråga framgår av följande sammanställning:

Antal anställda Antal därav År arbets- ställen totalt förv _ arbetare person al; 1942 14 905 563 342 1944 16 1 156 714 442 1946 14 1 438 856 582 1948 15 1 490 831 659 1950 18 1 566 852 714 1951 15 1 675 908 767 1952 18 2 067 977 1 090 1953 19 2 041 1 031 1 010 1954 20 2 127 1 097 1 030 1955 21 2 268 1 122 1 146 Av sammanställningen kan man ut- läsa, att antalet anställda under de 13

åren ökat väsentligt och år 1955 var 21%; gånger så stor som år 1942 och vi- dare att andelen förvaltningspersonal under samma tid stigit från att ha varit mindre än 40 procent av totalantalet an- ställda till att vara 50 procent. Denna ändrade relation beror delvis på att per- sonalen för forskning och utvecklings- arbete — som ingår i gruppen förvalt— ningspersonal — ökat starkare än ar- betarantalet.

Förvaltningspersonalen hos de redo- visade läkemedelsfabrikerna var år 1955 sammansatt på följande sätt:

Kategori Antal anställda Företagsledare och övrig chefs- personal ................... 116 Teknisk driftspersonal1 ........ 376 Arbetsbefäl .................. 104 Kontorspersonal .............. 445 Resande ..................... 50 Övriga ...................... 55 Summa 1146

1 Häri ingår personal för forskning.

År 1955 var arbetsställena fördelade på följande sätt med hänsyn till antalet arbetare:

Antal arbetare Antal arbetsställen

10 och mindre ............... 9 11— 25 ..................... 3 26— 50 ..................... 2 51—100 ..................... 2 101—200 ..................... 4 201—500 ..................... 1

Summa 21

Eftersom hälften av företagen har högst 10 arbetare, medan ett fåtal av dem är betydligt större, kan man draga den slutsatsen, att en väsentlig del av tillverkningen ligger hos några få av företagen. Kommittén har därför be- gränsat en ytterligare analys till att avse de 6—7 största läkemedelsindustri- företagen.

De sex största läkemedelsfabrikerna är i bokstavsordning Astra med dotter- företagen Hässle och Draco samt Ferro- san, Kabi, Leo, Pharmacia och Vitrum.

• Sida 160
•  Original

AB Bofors framställer vid sin kemiska avdelning vissa läkemedel. En läkeme- delstillverkning som blott är en mindre del av en koncerns verksamhet på det sätt som förekommer vid Bofors är som inledningsvis nämnts vanlig i utlandet.

Kommittén har genom Läkemedels- industriföreningen — till vilken Astra med Hässle samt Ferrosan, Kabi, Leo, Pharmacia och Vitrum är anslutna _ erhållit vissa uppgifter beträffande samtliga medlemsföretag med undantag av Leo, men eftersom de av förening-

en lämnade omsättningsuppgifterna ej är jämförbara med de tidigare åter- givna värdena, kan ej säkert anges, hur stor del av samtliga läkemedelsfabrikers omsättning som företagen ifråga repre- senterar.

För de fem läkemedelstillverkare som kommittén enligt vad som angivits i det föregående erhållit uppgifter om genom Läkemedelsindustriföreningen var för- säljningen på den svenska marknaden jämte den andel därav som sålts genom apotek under åren 1950—1956:

Fem av de största svenska läkemedelstillverkarnas försäljning på den svenska marknaden _ uttryckt i apotekens resp. . Ål annan detaljhandels in- _uttryckt 1 grosshandelns därav försålt ge- .. . . . . .. lnkopspris enligt kommit- kopsprls enligt industrifore— téns beräknin ar nom apotek, tagens beräkningar, g * milj. kronor milj. kronor procent

1950 52,8 45 84,1 1952 68,9 59 80,5 1954 75,0 65 79,4 1956 98,2 85 82,5

För ett par av företagen, vilka vid si— dan av sin tillverkande funktion är agenter för ett eller annat utländskt in- dustriföretag, har även den försäljning som ägt rum på grund av agentskapet medräknats. Totalt torde det emellertid i dessa fall röra sig om relativt obetyd- liga belopp, sammanlagt uppskattnings- vis fem procent av de i tabellen angivna värdena.

I de av företagen lämnade uppgifterna har försäljningen redovisats i grosshan- delspriser. För att man skall erhålla en mera rättvisande bild vid jämförelse med exporten och vid beräkningen av vissa kostnader har de av företagen läm- nade värdena på den inhemska försälj- ningen — uttryckta i grosshandelns för- säljningspris —— av kommittén omräk- nats till att även avse industriens för- säljningspris till grosshandel genom att en genomsnittlig grosshandelsmarginal om 14 procent frånräknats.

Att varor säljs utanför apotek tyder på att läkemedelsfabrikerna ej tillver- kar enbart läkemedel utan även varor inom angränsande områden.

Intäkter från utlandet omfattar vär- det av s. k. fysisk export (varuutför- sel), hemtagen inkomst från utländska dotterföretag samt royalty för tillverk- ning utom landet. De sammanslagna in- täkterna från utlandet utgjorde för de fem företagen under åren 1950—1956:

Intäkter från Andel i totala utlandet, d. v. s. intäkterna d. v. s. varuutförsel, försäljning på inkomst från ut- svenska markna- År ländska dotter- den (uttryckt i företag samt grosshandelns royalty från inköpspriser) plus utlandet, intäkter från milj. kronor utlandet, procent 1950 9,7 18 1952 23,2 28 1954 35,7 35 1956 49,5 37

• Sida 161
•  Original

På grund av ofullständigheter i mate- rialet _ emedan icke alla företag läm- nat fullständig redovisning är det tyvärr omöjligt att avgöra hur stor del av den sammanlagda summan som hän- för sig till var och en av de angivna kategorierna. Av det tillhandahållna ma— terialet ser det dock ut som om andelen intäkter från utländska dotterbolag ökat, medan exportförsäljningens andel minskat. Att på basis av det tillhanda- hållna, ofullständiga materialet ge abso- luta värden är dock omöjligt. Beloppen för royalty var i förhållande till intäk- terna från utländska dotterföretag obe- tydliga men det är troligt att de fram-

Tabell 58. Sammanställning över antalet

deles kommer att öka i förhållande till den fysiska exporten. Med den interna- tionella karaktär, som läkemedelsmark- naden numera har, är det nämligen allt vanligare, att företag inom branschen överlämnar sina patenträttigheter och tillhandahåller tekniska erfarenheter till licenstagare i annat land.

Av sammanställningen i det föregå- ende framgår, att av de totala intäkterna andelen intäkter från utlandet har ökat under 1950-talet och uppgår till mer än en tredjedel.

Företagsstorleken mätt i antalet an— ställda framgår av tabell 58.

anställda i de största läkemedelsfabrikerna

åren 1952—1956 enligt företagens årsredovisningar

1952 1954 1956 arb. övr. totalt arb. övr. totalt arb. övr. totalt

anst. anst. anst. Astra ................... 288 179 467 358 232 590 399 305 704 Ferrosan ................ 127 103 230 121 105 226 122 161 283 Kabi ................... 202 203 405 192 194 386 173 194 367 Leo .................... 107 113 220 121 111 232 127 120 247 Pharmacia .............. 136 162 298 131 188 319 153 203 356 Vitrum1 ................. 118 177 295 130 189 319 130 191 321 Summa 978 937 1 915 1 053 1 019 2 072 1 104 1 174 2 278

Källa: Svenska aktiebolag, åren 1953/1954, 1955/1956 och 1957/1958.

1 Droghandelsdelen ingår. I denna sysselsattes år 1954 cirka 160 personer.

4. Vissa av läkemedelsindustriens kostnader

I diskussionen kring läkemedelsindu- striens kostnader har uppmärksam- heten särskilt fästs vid utgifterna för reklam och för information till läkare m. fl. samt för forskningsverksamhet. 1946 års läkemedelsutredning behand- lade i sitt första betänkande (SOU 1951:34 sid. 248 ff) dessa frågor och granskade därvid särskilt de angivna kostnaderna i relation till omsättningen. Kommittén har genom Läkemedelsin— dustriföreningen erhållit tillgång till motsvarande uppgifter för senare år be-

träffande de större läkemedelsindustri- företagen utom Leo. Reklamkoslnaderna _ vari ingår kost- nader för annonser, teckningar, kliché- er, reklamtryck, presentartiklar o. d. i enlighet med den indelning som 1946 års läkemedelsutredning tillämpade — avser huvudsakligen reklam inom lan- det men vissa kostnader för exporten ingår även i de angivna summorna. Det har inte varit möjligt att med ledning av för kommittén tillgängligt material beräkna hur mycket av reklamkostna- derna som hänför sig till den inhem-

• Sida 162
•  Original

ska försäljningen respektive till expor- ten. Från industrihåll har emellertid an- förts, att reklamkostnaderna i stort sett fördelar sig ungefär proportionellt mot omsättningen i båda fallen. Utlandsin- komster i form av royalties är visserli— gen rena nettoinkomster, men aktiv ex- port från Sverige kräver relativt sett större reklaminsatser än försäljningen på den svenska marknaden. Det har därför ansetts riktigt att — såsom skett i tabell 59 — ställa reklamkostnaderna i relation till det sammanlagda belop- pet av den inhemska försäljningen och intäkterna från utlandet.

Tabell 59. Reklamkostnaderna hos fem av de största läkemedelstillverkarna åren

1950—1956 Reklamkostnader i procent av summan av Är i mil" försäljningen inom lan- kronöi' det i grosshandelns in- köpspris och intäkterna från utlandet 1950 1,3 2,4 1952 1,8 2,2 1954 2,2 2,2 1956 3,7 2,8

Kostnaderna för kataloger och kon- taktmän har kommittén ansett sig böra redovisa särskilt. Katalogernas utform- ning är sådan att de måste anses avsed— da att även ha direkt säljande effekt. En del av kostnaderna synes därför böra betraktas som reklamkostnader.

Kontaktmännens arbete torde huvud— sakligen bestå i att lämna läkarna in- formation beträffande läkemedel, främst nya sådana. Verksamheten går dock slutligen ut på att öka försäljningen och det kan förutsättas att, efter hand som konkurrensen mellan industriföretagen hårdnar, den kommersiella delen av kontaktmännens arbete blir mera beto- nad.

Redovisade kostnader för kataloger

och kontaktmän gäller till övervägande del den svenska marknaden. I vissa fall inrymmes dock även dylika kostnader avseende de norska och finska mark- naderna. Det vore därför riktigast att ställa läkemedelsindustriens kostnader för kataloger och kontaktmän i relation till en något högre omsättning än den inhemska. Uppgift om ifrågavarande exportförsäljning är emellertid ej till- gänglig och i tabell 60 har de nämnda kostnaderna därför satts i relation till den inhemska försäljningen.

Tabell 60. Kostnaderna för katalog och kontaktmän hos fem av de största läkeme- delstillverkarna åren 1950—1956

Kostnader för kataloger och kontaktmän Är i procent av försäljnings— i milj. värdet i grosshandelns kronor inköpspris för de varor som säljes genom apotek 1950 0,8 2,1 1952 1,4 2,9 1954 1,6 3,1 1956 2,3 3,3

I en av kommittén år 1954 för annat ändamål företagen enkät till landets provinsialläkare berördes även läkar- nas inställning till den bearbetning dessa blev föremål för från industriens sida. De inkomna svaren visade, att cirka 65 procent av provinsialläkarna syntes va— ra positiva och cirka 25 procent nega- tiva till läkemedelsindustriens reklam och övrig bearbetning, medan 10 pro— cent ej tog ställning.

Kostnaderna för forsknings- och ut- vecklingsarbete omfattar löner för per- sonal, arvoden till konsulter och kost- nader för lokaler, förbrukningsmate- rial, facklitteratur m. m. Forskningen indelas i målforskning och grundforsk— ning. Målforskning förekommer inom varje större läkemedelsindustriföretag. Den kan bestå i farmacevtiskt utveck-

• Sida 163
•  Original

Tabell 61. Kostnaderna för forsknings— och utvecklingsarbete hos fem av de största läkemedelstillverkarna åren 1950—1956

Kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete

Är i procent av summan av i milj. försäljning inom landet i kronor grosshandelns inköpspris och intäkter från utlandet

1950 3,8 6,9 1952 5,2 6,3 1954 5,9 5,9 1956 8,4 6,3

lingsarbete, där man ägnar sig åt kvali- ficerade arbetsuppgifter för att få fram bättre tillverkningsmetoder och ökad hållbarhet på preparaten. Målforsk— ningen inom det kemiska området strä— var bl. a. efter att förbättra gamla och att utarbeta nya syntesmetoder, som gör det möjligt att framställa substan- ser, varav tillverkningen eljest kommit att bli reserverad för annat företag på grund av metodpatent.

Även biologisk forskning av målforsk- ningskaraktär sker inom industrien. Denna har ofta relativt kortsiktig upp- läggning och avser lösandet av sådana frågeställningar som toxicitetsproblem, resorptionsförhållanden o. s. v. I vissa fall måste den dock tagas upp i bety- dande omfattning med insats av såväl farmakologisk, fysiologisk som bioke- misk sakkunskap. Klinisk forskning jämte ytterligare biologisk forskning bedrives utanför industriernas labora- torier men i samverkan med dessa.

Grundforskning på förut nämnda om- råden förekommer även men med hän- syn till att industriens verksamhet i första hand måste vara inriktad på nära liggande, praktiska arbetsuppgifter, blir denna form av forskning relativt begränsad.

Forskningskostnaderna bör ställas i relation till hela försäljningen, efter-

som denna »drar nytta» av forskning- en genom att uppslag som framkommer exploateras även utanför läkemedels- området och även avser exportförsälj- ning. En sammanställning av här ifråga- varande kostnader ges i tabell 61.

ningsform och i vissa fall styrka Bered- Fabrikant(el')

Danmark Norge

Sverige

För-

Apotekens inköpspriser

Apotekens utförsäljningspriser inkl.

emballage och för receptbelagda varor expeditionsavgift

pack— nings- storlek

ore l

svenskt mynt

rang- ordning

öre i svenskt mynt

rang—

ordning

Danmark

Norge

Sverige

Da No Sv

Danmark Norge

Sverige

Da No

Sv

Farm. specialiteter Albyl

Algesal Bellergal

Cedilanid

Chloromycetin- palmitat

Deltacortril- Prednisolon

Digitoxin—Digitrin

Dispril (Disprin)

Hepapyl-Hepaforte

tabl. Farm.

Ind.

Leo

salva Latema

Nyco

drag. 4— Sandoz

drag. —— —— Sandoz susp.

tabL 5mg

tabl. 4—_

Organon

Astra

tabl.

granulat Med. Co

Leo

Latema

4- Parke, Davis &Co _—

+———- Pfizer ——v

Reckitt & Colman Roskilde —— Astra ————>

20 40 50 100 40 25 100 250 40 250 500 60 20 100 25 100 250 32 40 500

125 250 300 800

63 77 115 232 266

997 ² 408 327 ¹ 665 ² 952 900

¹ 945 ⁹ 186

126 417 ¹ 026

¹ 041 ² 008

33 65

137 155 220 824 ¹ 840 235 ¹ 323 ² 411 914

¹ 746 ⁷ 956 90 267 578

¹ 276 520 990 ² 454

74

227 320 ¹ 120 ² 324 327 ¹ 644 ² 932

¹ 287 ¹ 950 ⁹ 230 170 519 ¹ 113 167 832

494 955 ² 312

NNHMNNmMmmu—t NN NNN

1—4

Hva—CHHHHHHN

HHHHHHIN [NINN

1-4 01 020001 030101 M

mmmmm lv-n-q lnlv—lq-t

100

1156 4238

409 417 ¹ 454 ³ 511 524 ² 399 4188

¹ 428 ² 998 13 857

238 703 ¹ 618

¹ 145 ² 209

65 123

242 271

401 ¹ 283 ² 751 419 ² 006 ³ 578

¹ 417 ² 617 11 581

184 470 929 188 ¹ 923 831

¹ 511 ³ 625

135 345 510 ¹ 510 ³ 015 520 ² 165 ³ 775

¹ 720 ² 550 11 650 325 760 ¹ 500 270 ¹ 100

¹ 255 ² 950

I

HNNHHHv—(HHHv—l

NHr—tv—(HHIN ININN

INMMN NNNCV')

Hol—mmm ]u—n—t IHIHH

• Sida 165
•  Original

Hibanal-Hibernal

Hydrocortone

Insulin

Largactil

Meprobamat— Meproban Meprobamat— Miltown

Neuro! Neurol comp. Probecillin

Saridon

Selsun

Serpasil

tabl. 10 mg 25 mg

100 mg

salva 1 % lösn. f. inj.

40. IE

tabl. 10 mg 25 mg tabL tabl. tabl. tabl. tabl.

250 000 IE tabl.

susp.

tabL 0,1 mg

Novo

Lund- beck

Leo

Merck _—+

' Apot.

Vitrum Lab.

+—— May & Baker ——+

Nordex

Leo Leo

Draco

—— Lederle __,

Leo Leo

s——AStra——>

Roche __» —— Abbott __»

—Ciba——-————>

50 500 50 500 50 100 30 100 10 5x10 50 500 50 500 50 100 500 25 50 100 500 50 100 50 100 10 10 20 50 250 60 120 50 100 250 ¹ 000

156 368 ¹ 692 413 744 143 502 ¹ 703

416

³ 658 622 ⁵ 487 ¹ 865 16 464

560 ³ 134 10 341 177 416 719

76 148 354 ¹ 533

427 719 105 177 412 ¹ 323

420

³ 665 645 ⁵ 500 ¹ 935 16 500

700 ³ 000 ⁸ 300 283 ¹ 370 420 ³ 665 645 ⁵ 500 992 ¹ 952 ⁷ 352 510 995

⁹ 952 90 165

105 190

¹ 012 85 155 375 ¹ 685

680 144 280 592 ¹ 880

lll]IINHNNNr—lv—tv—tr—lv—lv—IHHIHNNNNN] [man HMNINN

Hv—(v—tv—lv—tw—t Hmm HH NNNN

III”"I"

Ftv-(HH NN v—n—cw—n—t

NNNNNN MNF! mer: mmmm NNO] NN lm v—tv—C Ftv—1 N NNMN

]v—t (ON—töm

275 606 ² 529 688 ¹ 183 268 833 ² 633

694

⁵ 378 994 ⁸ 017 ² 790 23 870

904 ⁴ 619 15 025 195 976 694 ⁵ 378 994 ⁸ 021

¹ 135

155 278 607 ² 310 712 ¹ 135 206 325 690 ² 006

635

⁴ 690 915 ⁶ 985 ² 530 20 735

985 ³ 860 10 485 415 ¹ 775 635 ⁴ 690 915 ⁶ 985

¹ 350 ² 550 ⁹ 300

750 ¹ 355

12 550

160 265 240 350

¹ 375

205 305 580 ² 215 910 290 460 850 ² 460

IHNM HMNINM

NNNNNN Hmm HH common

III”"!H

H Hmmm NN v—h—av—n—c

Hv—tv—GHv—lv—t GIH—1 mm NNNN NNv—i Ftv—1 IN v—tv—l HH N NMHi—t

lv—l CONCOCSI

• Sida 166
•  Original

Preparatets eller —— i de fall synonymer jämförts — prepa- ratens namn

Bered- För-

Apotekens inköpspriser

Apotekens utförsäljningspriser inkl. emballage och för receptbelagda varor expeditionsavgift

ningsform Fabrikant(er) pack- och ivissa nings- fall styrka storlek

öre i svenskt mynt

rang-

ordning

öre i svenskt mynt

rang- ordning

Danmark Norge Sverige Danmark Norge

Sverige

Da No

Sv

Danmark Norge

Sverige

Da No Sv

Farm. specialiteter Serpasil

Tetracyclin- Tetracyn

Zinkprotamininsulin

Apoteksberedningar

Magnecyl

Magnecyl c. codein

Pentymal

tabl. 4———Ciba———————+ 40 0,25 mg 100 200 1 000 drag. P—Pfizer—a Kabi 25 50 mg 100 250 mg 8 16 100 lösn. f. Novo Apot. Vitrum 10 inj. Lab. 5 x 10

tabl. 20 25 40 50 100 tabl. 20 50 100 tabl. 10 100 200

190 141 — 286 751 528 ³ 325 2 342 ¹ 049 933 — 3 419 ¹ 536 1 366 ² 797 2 545 16 587 14 765 263 197 ¹ 294 985 192 462 840 ³ 792

¹ 070 ³ 890 ¹ 360 ² 560 14 750

322 ¹ 565

v—(v—lv—tv—t HHNHN HH 000100?) (ON!—GOIF! COM

350 264 — 499

¹ 205 857 ⁵ 065 3 477

¹ 651 1 442 — 5 031 ² 384 2 067 ⁴ 273 3 770 24 958 21 344

5290 217 51 424 1 084

69 2123 137 8164 4238 249 2160 — ="275 — l431 -— 1100 90 2179 206 2257 304

3431 —

350 690 ¹ 160 ⁴ 850

1450 ⁴ 975 ¹ 810 ³ 310 18 550

465 ² 015

50 90 150 80 225 340 110 200 300 480

N NNNNNNHHH

HHv—(H HNNNN HH CONNN NHHv—(H mm H Ftv-4 HHv—l CONNN

¹ emb. återtages m 2 » » » 3 » » » 4 » » »

. 19 öre.

22 » 26 » 30 »

' 10 procents pålägg.

• Sida 167
•  Original

lage, som återtages till debiterat pris, vilket även gäller apoteksberedningarna.

I tabell 62, vars siffror utarbetats av apotekarsocieteten, återges priserna om- räknade till svenska kronor. Utom va- rornas namn finns i tabellen uppgift om förpackningsstorlek och för specia- liteterna dessutom fabrikantens namn. Såväl apotekens inköpspriser som för- säljningspriser finns angivna för re- spektive land. Dessutom har vid sidan av priskolumnerna särskilt utmärkts ordningen mellan respektive länder i prishänseende. Siffran 1 betyder där- vid att priserna i det ifrågavarande landet — på det sätt de erhållits genom direkt omräkning av växelkurserna — var lägst.

Genom att underlag saknats för att väga priserna med förbrukningstal får undersökningen närmast ses som pris- exempel. Den antyder dock en tendens till att såväl apotekens inköpspriser som deras utförsäljningspriser _ ut- tryckta i svenska kronor —— var lägre i Norge än i Danmark och Sverige. Emellertid bör observeras att det är vanskligt att draga några slutsatser ur en beräkning grundad på jämförelse av priserna endast via växelkurserna.

6. Tidigare förslag De tidigare utredningarna på området har ägnat förhållandevis litet utrymme åt läkemedelsindustrien, och några för- slag om genomgripande åtgärder har ej framförts beträffande denna del av lä- kemedelsbranschen. I detta fall kan bortses från sådana mera specialbeto— nade utredningar som avsett kontroll av de farmacevtiska specialiteterna. 1946 års läkemedelsutredning ställde sig beträffande läkemedelsindustrien närmast avvaktande. Efter att ha sam- manfattande refererat yttrandena över den riksdagsmotion som föregick utred- ningens tillsättande — enligt vilka be—

tänkligheterna mot ett eventuellt för- statligande av industrien bottnade i far- hågor för att forskningsarbetet och ex- porten icke skulle omhuldas på samma sätt av ett statligt företag _— anförde utredningen:

»En annan beaktansvärd synpunkt är enligt läkemedelsutredningens åsikt att de svenska fabrikerna genom sin konkurrens inbördes och med utländska tillverkare kunna tillförsäkra apoteken ett gynnsamt läge som köpare.

Inför svårigheten att bedöma utvecklings- gången vad läkemedelsindustrien beträffar —— svårare här än i fråga om droghandeln »— tala enligt läkemedelsutredningens uppfattning goda skäl för att icke begränsa industriens handlingsfrihet samt att tillsvidare avvakta följderna av en omläggning av apotekens ställ— ning och verksamhet. Skulle, sedan köparnas efterfrågan centraliserats och anordnats efter affärsmässiga riktlinjer, en priskartell komma till stånd på säljaresidan, har apoteksbolaget förutsättningar att upptaga egen tillverkning i industriell skala av sådana specialiteter, vilkas pris genom kartelleringen fastställas på en för hög nivå.»

I remissyttrandena över läkemedels- utredningens betänkande framfördes icke från något håll direkta krav om förstatligande, men länsstyrelsen i Stockholms län uttalade, att vid en överarbetning av utredningens betän- kande uppmärksamhet borde ägnas även åt läkemedelsindustrien. Däremot varnade flera remissinstanser för för- statligande av detta led.

7. Kommitténs överväganden och förslag Den redovisning som lämnats i det före- gående visar, att den svenska läkeme- delsindustrien utvecklats mycket kraf- tigt under de senaste decennierna. Vis- serligen har läkemedelskonsumtionen stigit avsevärt under denna tid, men den svenska industrien har väl följt med i den utveckling som skett. Den har också utan tullskydd med gott re- sultat mött den internationella konkur- rensen på den svenska marknaden.

• Sida 168
•  Original

Även på den internationella markna- den har den svenska läkemedelsindu- strien väl hävdat sin ställning och upp- nått en icke obetydlig export samt ge- nom tillverkning i dotterföretag eller genom licensgivning kunnat introdu- cera i Sverige utexperimenterade pre- parat på den internationella markna- den. Under år 1956 uppgick exportin- komster och från utlandet hemtagna andra intäkter hos fem av de största läkemedelsindustrierna till 37 procent av deras totala omsättning.

Av stor betydelse för utvecklingen synes ha varit den forskning och det utvecklingsarbete som bedrivits inom industrien.

Under den uppbyggnads- och utveck- lingsperiod som lett fram till den nu- varande standarden på den svenska läkemedelsindustrien synes den fria konkurrensen mellan företagen ha va- rit av stor betydelse. Kommittén finner det angeläget att förutsättningarna här- för bibehålles. Detta innebär att kom- mittén icke finner det önskvärt med en koncentration till exempelvis ett en- da företag. En sådan utveckling skulle säkerligen icke vara gagnelig med hän- syn till den dynamiska funktion som industrien måste ha. Utvecklingen mot en monopolsituation är således icke önskvärd, vare sig i form av ett företag ägt av det allmänna eller en koncentra- tion till ett enskilt monopol. Framför- allt förutsättningarna för forsknings- och utvecklingsarbetet bör därvid ob- serveras.

I allmänhet torde man kunna räkna med att forskning bedrives aktivare un- der konkurrens. Den dynamiska upp— gift, som läkemedelsindustrien har, nödvändiggör att nya och bättre läke- medel kontinuerligt skapas, varför forskning är oundgängligen nödvändig. Genom sin existens och de spår forsk- ningen sätter i vetenskapliga publika-

tioner ger den även en god plattform för svensk läkemedelsindustri och svensk medicinsk forskning att komma i kontakt med utländska forskare och forskningscentra.

Det forskningsarbete, som bedrives inom läkemedelsindustrien, kan också komma till resultat, som kan tillämpas och nyttiggöras på andra områden än enbart för tillverkning av läkemedel. Detta kan även komma att verka be— främjande på den del av tillverkningen inom företaget, som inriktas på läke- medel.

För att uppnå bästa möjliga effekt av forskningen bör företagen ha till— fälle att fritt ta chanser, samtidigt som man måste vara beredd på de risker som detta kan medföra i så måtto, att kostnader nedlagda på vissa forsk- ningsprojekt icke alltid ger någon ut- delning i form av nya preparat.

Från läkemedelsindustriens sida häv- das att det är speciellt viktigt att forsk- ningskostnaderna kan slås ut på en så stor tillverkad kvantitet som möjligt. Den svenska marknaden anses vara allt- för liten för att ensam utgöra ett till- räckligt underlag, varför man för att upprätthålla konkurrenskraften behö- ver exportera.

Det som anförts i det föregående le- der till slutsatsen att den nuvarande ordningen med konkurrerande tillver- kare bör bestå. Det är emellertid ytterst viktigt att garantier finns för att den fria konkurrensen blir bestående i fram- tiden och att den inte elimineras genom konkurrensbegränsningar av olika slag eller genom monopol.

Mot en sådan utveckling ligger en ga— ranti däri, att den inhemska läkemedels- industrien har att utan tullskydd kon- kurrera med den utländska på den svenska marknaden. Härtill kommer en ytterligare konkurrens, om kommitténs förslag realiseras beträffande den på

• Sida 169
•  Original

apotekens s. k. distriktslaboratorier be- drivna tillverkningen. Även distributio- nens utformning har betydelse för in- dustriföretagens inbördes konkurrens- förhållanden. Kommittén behandlar distributionsfrågorna i kapitel VIII. Kommittén återkommer i annat sam- manhang till frågan om den enskilda läkemedelsindustriens möjligheter att tillverka s. k. officinella läkemedel.

B. A CO-verksamheten

1. Bakgrunden till ACO-verksamhetens uppkomst Det har av ålder funnits ett principiellt förbud för apotekare att inköpa apo- teksberedningar från annat håll än apo— tek, vilket föranletts av att erforder- liga garantier för beredningarnas full- goda heskaffenhet ansetts kunna vinnas endast på denna väg. Apoteken har så- lunda varit ålagda att framställa de be— redningar, för vilka framställningsme- Ite." _.ngivits i farmakopén. Detta s.k. hemmaberedningstvång medförde en tillverkning i små kvantiteter även av de läkemedel som med fördel skulle ha kunnat tillverkas i större mängd per gång. Härigenom fördröjdes en ratio- nalisering av tillverkningen, vilken från skilda håll kritiserades såsom irratio- nell. Apotekssakkunniga av år 1931 ägnade frågan om centralisering av viss del av apotekens läkemedelstillverkning ingå- ende behandling, vilket resulterade i ett förslag om inrättande av ett central- laboratorium för framställning av apo- teksberedningar. Detta laboratorium skulle vara knutet till en av de sakkun- niga föreslagen statlig läkemedelsgross- handel med ensamförsäljningsrätt till apoteken beträffande apoteksvaror. Apotekssakkunnigas förslag om inrät- tande av ett centrallaboratorium blev icke förverkligat, och apotekens läke- medelstillverkning bedrevs även under

det närmast följande tiotalet år efter i princip samma linjer som tidigare. Vissa apotek började dock att i ökad omfatt- ning sälja beredningar till andra apo- tek, men sådana beredningar inköptes — med myndigheternas kännedom _— i viss utsträckning även från droghan- del.

Redan före år 1920 började dylika preparat i konsumentförpackning att in— gå i apoteksförsäljningen. Genom 1934 års specialitetskungörelse blev sådana preparats beteckning officiellt farma- cevtiska specialiteter. En successiv för- skjutning i apotekens varusortiment från apoteksberedningar till specialite- ter ägde därefter rum. Det var förmod- ligen under trycket av denna utveck— ling som man från apotekarhåll vidtog vissa åtgärder i syfte att rationalisera apoteksdriften, särskilt beträffande till- verkningen men även beträffande varu- kontrollen. De antydda åtgärderna var i huvudsak följande.

År 1939 startade apotekarsocieteten apotekens kompositionslaboratorium (ACO-laboråtoriet). Detta skulle bl. a. verka för standardisering av förpack- ningsmaterial för apoteksberedda pre- parat. År 1945 beslöts, att central till- verkning av apoteksberedda läkemedel skulle _ för omkringliggande apotek enligt en indelning i distrikt — ske vid 25 apotek med s. k. distriktslaborato- rium. ACO-laboratoriet skulle fungera som administrativt organ. År 1946 star- tade verksamheten, och apoteken infor- merades om att man avsåg att avlasta de enskilda apoteken arbetet med till- verkning av i första hand ampuller, tabletter, dragéer samt tjocka, torra och flytande extrakter. Efter apotekar- societetens omorganisation år 1954 in- går ACO-laboratoriet i societetens pla- neringsavdelning.

År 1947 utfärdade medicinalstyrelsen den s. k. utrustningskungörelsen (kun-

• Sida 170
•  Original

görelse med föreskrifter i anledning av införandet av ny upplaga av svenska farmakopén) med bestämmelser bl. a. om apotekens rätt att köpa beredningar. Genom kungörelsen lättades formellt förbudet för apoteken att inköpa apo- teksberedningar från annat håll än apo- tek på så sätt, att vissa apotek —— för närvarande de apotek som har distrikts- laboratorium — skulle kunna från an- nan tillverkare än apotek få anskaffa sådana beredningar för att efter analys sälja dem antingen i egen detaljförsälj- ning eller också till andra apotek för dessas detaljförsäljning. Emellertid skärptes förhållandena i realiteten, eftersom de i praktiken tidigare före- kommande inköpen av beredningar från annat håll upphörde.

Sammanfattningsvis kan sålunda kon- stateras, att centraliseringen kan vän- tas medföra kortsiktiga besparingar av storleksordningen 2—4 milj. kronor, varifrån emellertid måste subtraheras de icke beräkningsbara kostnadsök- ningar inom industrien som kan bli en följd av en intensifiering av bearbet- ningen av apoteken och konsumtionsdi- rigenterna.

Osäkerhetsfaktorer vid bedömning av de kortsiktiga ekonomiska konsekven- serna av en centralisering av droghandeln Huvudsyftet med utredningen har varit att söka fastställa de ekonomiska kon— sekvenser som kan väntas uppstå på kort sikt vid en centralisering av drog- handeln utan hänsyn till övergångs— problem. Utredningens resultat har återgivits i de föregående avsnitten.

Vid en bedömning av resultatet måste tre olika typer av osäkerhetskällor be— aktas.

a) Sådana osäkerhetskällor, som är hänförliga till de företagna siffermäs- siga kalkylerna, och som sammanhäng- er med brister i grundmaterialet eller i de använda metoderna.

b) Sådana osäkerhetskällor, som be- ror på att en viss kostnadspost över- huvudtaget icke kunnat göras till före- mål för siffermässig kalkyl.

c) Sådana osäkerhetskällor, som sam- manhänger med förutsättningarna för utredningen.

Den första typen av osäkerhetskällor

har beaktats i utredningen genom att denna omfattat minimi- och maximikal— kyler för samtliga delutredningar. Så- som nämnts i det föregående, år Institu— tet av den uppfattningen, att intervallet mellan minimi- och maximibeloppen är fullt betryggande.

Den andra typen av osäkerhetskällor gäller särskilt utvecklingen av indu- striens marknadsbearbetning efter en centralisering, vilken berörts i föregå— ende avsnitt.

Den tredje typen av osäkerhetskällor gör sig gällande i ett flertal olika avse— enden.

Undersökningen omfattar helt all- mänt två alternativ, varav det ena är nuvarande struktur med fyra droghan- delsföretag och det andra ett centralt monopolföretag. Utredningen har så- lunda endast omfattat frågan om kost- nadsmässiga konsekvenser av en cen- tralisering. Institutet anser det icke uteslutet, att man skulle kunna uppnå besparingar genom att i stället gå den andra vägen, d. v. s. uppdela och spe- cialisera de nuvarande företagen. Drog- handeln, både de nuvarande företagen och CDH, har ett mycket stort och svår- hanterligt sortiment, som kräver en rätt komplicerad lagerorganisation.Trots att man skulle erhålla mindre orderstorlek och även förlora vissa stor-driftstör- delar genom en specialisering, är det tänkbart att de möjliga förenklingarna i organisationen skulle få större bety- delse. Denna möjlighet bör redovisas, men den synes dock enligt Institutet sakna betydelse, då den är praktiskt utesluten i form av fristående gross- handelsföretag. Däremot vore den tänk— bar i form av producentgrosshandel knuten till vissa läkemedelsindustrier på samma sätt som Astras distribution numera sker genom ett särskilt dotter— företag, Distra. Denna fråga behandlas längre fram.

• Sida 219
•  Original

Av större praktisk betydelse är för- utsättningarna beträffande orderstruk- turen. Cirka en tredjedel av besparing- arna inom droghandeln kan väntas upp- stå som en följd av det minskade antalet order. Det ligger nära till hands att ställa frågan, huruvida icke samma be- sparingar skulle kunna uppnås genom en ändring av orderstrukturen inom ramen för nuvarande företagsstruktur. Till en del kan detta konstateras vara omöjligt, då ett av företagen endast har ett begränsat sortiment, vilket icke säljes av de övriga företagen. Vad be- träffar de övriga företagen, som har ungefär samma sortiment, kan man i princip mycket väl tänka sig en mot- svarande ökning av orderstorleken. Den- na skulle kunna genomföras på två sätt, antingen genom en marknadsuppdel- ning mellan företagen eller genom in- citament för apoteken att koncentrera sina inköp. Båda möjligheterna är f. n. praktiskt ogenomförbara, och den för- sta skulle därjämte kunna medföra icke önskvärda biverkningar. Vad den andra möjligheten beträffar, behöver det en- dast hänvisas till det gällande systemet för utjämning av apotekens inkomster, avgiftssystemet, som innebär, att ett en- skilt apotek har mycket ringa reveny av de besparingar som kan följa av en ökad orderstorlek. Institutet har tvingats att lämna frågan helt öppen i vilken ut- sträckning som en ändring av avgifts— systemet skulle kunna skapa förutsätt- ningar för en orderstorlekshöjande och därigenom kostnadssänkande prisdiffe- rentiering.

Undersökningen har begränsats till att gälla de fyra droghandelsföretagen, me- dan fabrikanternas direktdistribution liksom distributionen från distrikts- apoteken ställts utanför kalkylerna. Då den icke inkluderade distributionen har mindre siffermässig betydelse, bör kal- kylerna ej ha påverkats nämnvärt här-

av. Det är sannolikt, att begränsningen medfört, att besparingarna underskat- tats något, men denna slutsats är icke helt säker. Det hänvisas här till Insti- tutets ovan uttalade uppfattning, att det icke är uteslutet, att ett flertal mindre, specialiserade distributörer skulle kun- na arbeta billigare än nuvarande före- tag. Frågan har icke kunnat göras till föremål för undersökning.

Synpunkter på de långsiktiga konse- kvenserna av en centralisering

I den slutliga bedömningen av frågan om en centralisering av droghandeln är det även nödvändigt att beakta dess inverkan på utvecklingstakten. Om den- na skulle förbli oförändrad eller t. o. m. öka, skulle redan förekomsten av kort- siktiga besparingar kunna vara tillräck- liga för att ur ekonomiska synpunkter motivera en centralisering. Om denna däremot kan förmodas minska utveck- lingstakten, måste den kortsiktiga en- gångsbesparingen vid en centralisering vägas mot de framtida förlusterna ge- nom uteblivna utvecklingsvinster.

Frågeställningen kan enklast uttryckas på följande sätt: Hur kommer kostna- derna för distributionen till apotek att gestalta sig vid olika framtida tidpunk- ter, om man väljer det ena respektive det andra strukturella alternativet? Pro- blemet är sålunda att söka göra en prognos för utvecklingen i de båda al- ternativen.

Det har redan tidigare konstaterats, att en sådan prognos icke kan ges ob- jektiv, siffermässig form. Problemets svårighetsgrad framgår redan därav, att man endast efter ingående utredningar skulle kunna få en viss uppfattning om droghandelns hittillsvarande utveck- lingstakt. Företagen har visserligen uppvisat en »gynnsam» kostnadsutveck- ling såtillvida att kostnaderna i procent

• Sida 220
•  Original

av omsättningen sjunkit tämligen kon- stant under de senaste 25 åren, men detta kan tillskrivas en rad andra fak— torer förutom medvetna rationalise— ringsåtgärder. Såsom exempel kan näm- nas ökningen av läkemedelskonsumtio- nen, som tillsammans med andra fakto— rer skapat förutsättningar för en ökad storlek på inköpsposter oeh order; för- skjutningen mot en allt större andel märkesvaror, vilken förenklat distribu- tionsarbetet etc.

Institutet har fått nöja sig med att ange synpunkter på den långsiktiga ut- vecklingen, varvid det understrukits att dessa endast kan ge uttryck för en sub— jektiv uppfattning.

Det kan inledningsvis konstateras, att de tidigare beräknade kortsiktiga be- sparingarna genom ökad orderstorlek till en del utgör en diskontering av framtida besparingar som kan förväntas vid oförändrad företagsstruktur, enbart såsom en följd av fortsatt omsättnings— ökning. Denna skulle visserligen även öka orderstorleken för ett CDH, men ökningen får större kostnadssänkande betydelse ju mindre ordern är i ut- gångsläget. En faktor, som synes tala i motsatt riktning, sammanhänger med en väntad fortsatt ökning av sortimentets storlek. De problem denna medför torde bli enklare att bemästra inom ett mono- polföretag än inom fyra mindre företag.

Den väsentligaste frågan är dock hur den av företagen dirigerade rationali— seringsutvecklingen kan påverkas av centraliseringen.

Rationaliseringstakten synes vara en funktion av två olika faktorer. Den ena är möjligheterna till rationalisering, den andra är pressen eller tvånget till ratio- nalisering.

Möjligheterna bestämmes i första hand av personalens kvalitet. Det synes icke finnas någon anledning antaga, att CDH icke skulle kunna erhålla personal

med samma kvalifikationer som nuva— rande företag.

En faktor som talar till förmån för den nuvarande strukturen gäller det största problemet vid all rationalisering utan konkurrens, nämligen svårigheten att finna standards för vad som är effek- tivt. Under konkurrens prövas många olika metoder samtidigt av de olika företagen, och deras omsättnings— och vinstutveckling ger vägledning vid va— let. Därtill kommer, att flera olika före- tagsledningar i konkurrens med var- andra kan förmodas representera en större idékapacitet.

Uppmärksamheten bör icke endast riktas mot utvecklingens positiva sida, d.v.s. strävan efter att finna nya och bättre metoder. Även dess negativa sida, som representeras av gjorda misstag och deras konsekvenser måste beaktas. Ju större ett företag är, desto större konsekvenser får misstagen, i synnerhet som följd av svårigheten att på ett tidigt stadium avläsa dem genom jämförelse.

Det synes emellertid vara av ännu större betydelse, att en monopolisering ofrånkomligen minskar tvånget till ra- tionalisering. Ett sådant existerar otvi—* velaktigt idag, framför allt genom läke- medelsfabrikanternas latenta hot om övergång till direktdistribution. Denna press genom konkurrens eller latent konkurrens kan icke ersättas genom press från leverantörer eller kunder. Dessa har i brist på jämförelseobjekt ingen möjlighet att bedöma huruvida kostnaderna är för höga eller icke. Det synes snarare vara risk för att leveran- törernas och kundernas press efter en monopolisering blir kostnadshöjande, då den kan väntas bli mer inriktad på servicefrågor, som lättare kan observe- ras än kostnaderna.

Institutet är av den uppfattningen, att en centralisering innebär en allvarlig risk för minskad framtida utvecklings-

• Sida 221
•  Original

takt. Det bör dock än en gång under- strykas, att denna slutsats endast kan belysas med subjektiva argument; icke på något sätt bevisas.

Det slutliga avvägningsproblemet

Om man kommer till slutsatsen, att utvecklingstakten skulle minska som följd av en centralisering, måste detta förhållande vägas mot de kortsiktiga besparingarna. Osäkerheten i varje framtidsbedömning förhindrar icke, att en sådan måste göras.

Institutet har i sin rapport återgivit några räkneexempel för att belysa av- vägningens innebörd. Dessa har byggt på förutsättningen, att man skulle kun- na åstadkomma kortsiktiga besparingar på 2 eller 3 milj. kronor genom en cen- tralisering. Siffrorna har endast valts för en exemplifiering—det principiella resonemanget är oberoende av siffror— nas storlek.

Kostnaderna har därefter beräknats för vissa framtida tidpunkter under olika strukturella förutsättningar och under olika förutsättningar beträffande »ut— vecklingstakten». Denna har uttryckts med den årliga procentuella sänkningen av kostnaderna under i övrigt oföränd— rade förhållanden. Beräkningarna har omfattat alternativen 1, 2 och 3 procent.

En sänkning av utvecklingstakten in- nebär helt generellt, att kostnaderna vid oförändrad företagsstruktur skulle»hin— ha upp» kostnaderna efter en centrali- sering någon gång i framtiden. Ju större sänkningen är, desto fortare sker det — ju större den kortsiktiga kostnads- besparingen är desto längre tid tar det. Såsom exempel på resultatet av ett räk- neexempel kan följande återges:

Om en centralisering medför en kort- siktig besparing av 2 milj. kronor men en minskning av utvecklingstakten från 3 till 2 procent, skulle kostnaderna efter något över 15 år vara högre vid centra-

lisering än vid nuvarande struktur. Om den kortsiktiga besparingen i stället skulle bli 3 milj. kronor, skulle det dröja 25 år, innan samma förhållande inträf- fade.

I avvägningen mellan kortsiktiga be- sparingar och den långsiktiga utveck- lingstakten måste emellertid även be- aktas, att man före den ovan nämnda »jämviktspunkten» åtnjutit lägre kost- nader genom centralisering, medan man efter jämviktspunkten skulle drabbas av högre kostnader. Storleken på det före jämviktspunkten inbesparade be- loppet måste ställas mot storleken på de därefter uppstående förlusterna. I en sådan avvägning måste emellertid även övergångsproblemen beaktas. I utred- ningen har ingen hänsyn tagits till att det kräver tid, innan de kalkylerade kortsiktiga besparingarna kan realise- ras.

F. Kommitténs överväganden och förslag 1. Allmänna överväganden

a) Droghandelns kostnadsförhållanden Droghandelns viktiga funktion inom läkemedelsförsörjningen har # såsom framgår av det föregående — beaktats

av alla tidigare utredningar. Dessa —— liksom åtskilliga remissinstanser —— har funnit anledning till kritik mot olika för- hållanden och har ansett åtgärder för åstadkommande av förbättringar på- kallade. Den mot droghandeln tidigare riktade kritiken beträffande prissätt- ningen på lösviktsvaror har numera _— genom medicinaltaxegrundernas änd- ring och sedan lösviktsvaruförsäljningen fått en mera underordnad betydelse _ förlorat sin aktualitet. Andra förhållan- den —— särskilt den av såväl apotekssak- kunniga av år 1931 som av 1946 års läkemedelsutredning påtalade service- konkurrensen inom droghandeln — tor- de däremot förtjäna ökad uppmärksam- het.

• Sida 222
•  Original

Den nuvarande droghandelsdistribu- tionen synes väl fylla berättigade krav på säkerhet, leveransförmåga och infor- mationsgivning. Däremot måste bran- schens kostnadsförhållanden anses mindre tillfredsställande från det all- männas synpunkt. Det sätt på vilket droghandeln drives har nämligen med— fört en kostnadskrävande servicekon- kurrens och försäljningspolitik samt en dyrbar administrations- och lagerhåll- ningsapparat. En fullgod läkemedels— distribution är på intet sätt betjänt av överdrifter i nyssnämnda hänseende och de härav föranledda merkostna- derna för distributionen måste sam- hällsekonomiskt anses mindre önskvär- da. Enligt kommitténs mening är det därför nödvändigt att överväga åtgär- der för åstadkommande av bättre kost- nadsförhållanden inom droghandels- distributionen.

b) Droghandelns betydelse för en fri konkurrens inom läkemedels- industrien

Kommitténs inställning i fråga om läkemedelsindustrien redovisas i ett särskilt kapitel om läkemedelstillverk- ningen. Detta utmynnar i ett förslag om att industriens nuvarande, fria ställning skall bibehållas. En viktig förutsättning för detta förslag har varit att konkur- rensen mellan redan befintliga företag samt mellan dessa och nytillkommande sådana icke upphäves eller inskränkes. För att i enlighet härmed åstadkomma en så långt möjligt likformig ställning i konkurrenshänseende mellan den en- skilda industrien och ACO-verksamhe- ten har kommittén bland annat före- slagit, att den sistnämnda skall avskil- jas från den enskilda apoteksdriften och organiseras som ett fristående till- verkningsföretag, ägt av apotekarsocie- teten som företrädare för apotekskol— lektivet.

Den viktiga förutsättningen med fria konkurrensförhållanden för läkemedels- industrien tillgodoses icke enbart ge- nom friheten för en var att upptaga till- verkning på detta område. De möjlig- heter som finns att marknadsföra pro- dukterna spelar därvid också en bety- dande roll. Detta gäller främst nya till- verkare i allmänhet, men alldeles sär- skilt småföretag och företag som specia- liserat sig på tillverkning av enstaka eller ett fåtal artiklar, samt utländska läkemedelstillverkare. Väsentliga in- skränkningar i konkurrensen inom till— verkningsledet mellan redan existeran- de företag och nyföretagare, mellan småindustri och storindustri samt mel- lan inhemska preparat och importerade sådana, kan nämligen åstadkommas ge— nom en avgränsad (selektiv) eller hu- vudsakligen till de större industrierna eller importörerna knuten, direkt distri- bution.

Om konkurrensen i tillverkningsledet skall få full effekt, är det sålunda nöd- vändigt att droghandeln inrymmer före- tag som dels arbetar fristående från in- dustrien och är villiga att marknadsföra produkter, vilka tillverkas av industrier utan egen distribution till apotek, och dels är konkurrenskraftiga kostnads- mässigt sett.

c) Struktur-utvecklingen inom drog- handeln

Distributionen av läkemedel till apote- ken sker dels genom sortimentsgross- handlare och dels genom att enskilda industriföretag distribuerar sin tillverk- ning direkt till apotek. Läkemedelsgross- handelns utveckling karakteriseras av att samtliga de nu existerande distribu— tionsföretagen på ett eller annat sätt är knutna till läkemedelsindustrier. För närvarande finns tre sortimentsgross- handlare, nämligen Ada, Kronan och Vitrum. Av dessa är Vitrum samtidigt

• Sida 223
•  Original

läkemedelstillverkare, medan Ada äger en läkemedelsindustri som dotterföre- tag. En av de största läkemedelsfabri- kerna, nämligen Astrakoncernen, säljer icke sina varor genom sortimentsdrog- handeln, utan driver selektiv försälj- ning till apoteken genom ett särskilt dotterföretag, vilket även säljer vissa andra varor, främst importerade specia- liteter. En annan av de större läkeme- delsfabrikerna — Leo — distribuerar likaså själv sina produkter direkt till apoteken, dock utan att ha särskilt distributionsföretag.

Sammanlagt har således fyra av de sex största läkemedelsindustrierna di— rekt distribution till apoteken eller distribution genom närstående företag. Två av dessa distribuerar även sina varor genom andra sortimentsdrog- handlare. Av de återstående läkemedels- fabrikerna är det ytterligare minst två som för närvarande är av sådan stor- leksordning att de skulle kunna överta- ga distributionen av egna produkter till apoteken. En ny läkemedelsfabrik är vidare under uppförande och det kan förväntas, att även denna fabrik får en sådan storlek att det skulle kunna bli aktuellt med en av företaget ägd distributionsorganisation. Utöver ovan- nämnda distributörer finns det vidare några mindre fabrikanter, respektive agenter för utländska företag, som distribuerar läkemedel direkt till apote- ken. Huvuddelen av de varor som till- verkas av de större industrierna går för närvarande genom integrerad gross- handel. Samtidigt distribuerar denna grosshandel varor för flertalet av de mindre svenska industrierna samt im- portvaror.

Frågan huruvida flera svenska indu- strier och importörer i framtiden kan komma att övergå till direktdistribution till apoteken torde bli i hög grad be- roende på den behandling, som de olika

tillverkarnas och importörernas pro- dukter blir föremål för hos grossisterna. Den nuvarande integrationen mellan sortimentsgrosshandel och industri kan därvid bli avgörande och påskynda en sådan utveckling. Benägenheten att star- ta egen distribution blir givetvis större i den mån man befarar ett gynnande från sortimentsdroghandelns sida av till denna knuten industri, antingen genom ett mera aktivt försäljningsarbete för den egna industriens produkter eller ge- nom ett mera passivt tillhandahållande av andra, i förhållande till sortiments— droghandeln helt fristående industriers varor.

Den nuvarande strukturen på sorti- mentsdroghandeln ger enligt kommit- téns uppfattning möjlighet till en ut— veckling som kan medföra vissa risker ur konkurrenssynpunkt. De större före- tag, som på grund av sortimentets eller försäljningens storlek har förutsätt- ningar att övergå till direktdistribution till apoteken, kan pressa droghandeln att intensifiera bearbetningen av apote- ken för sina produkter. Anspråken kan härvid motiveras med att industrien vid direktförsäljning kan öka sin marknads- bearbetning. För sortimentsdroghan- deln kan detta — om den ställes inför alternativet att mista en stor del av sin omsättning — medföra en frestelse att lämna förmåner åt de större tillverkar- na som de mindre icke kan erhålla. Om sortimentsdroghandeln icke anser sig kunna tillmötesgå kraven, ligger det nära till hands att förutsätta, att de större tillverkarna startar egen distri— bution.

Antingen utvecklingen går i den ena eller den andra riktningen kan de mindre tillverkarna och de utländska läkemedelsfabrikanterna, i den mån direktdistribution ej kan upptagas, kom- ma att få sämre förutsättningar i kon- kurrensen än vad de stora inhemska

• Sida 224
•  Original

industriföretagen har. Strukturföränd- ringen i distributionen skulle härige— nom kunna resultera i en inskränkning i konkurrensen mellan tillverkarna. Även kostnadsmässigt skulle en över- gång till direktdistribution hos de större läkemedelsfabriker, vilka nu distri- buerar sina varor över sortimentsgross— handeln, komma att medföra direkta nackdelar för övriga fabrikanter. Den kvarstående sortimentsdroghandeln skulle nämligen på grund av minskat omsättningsunderlag få ett sämre kapa— citetsutnyttjande och därigenom behov av högre marginaler för distributionen av de icke integrerade, huvudsakligen mindre industriernas produkter. Vid en sådan utveckling är det av avgörande betydelse huruvida något underlag för en effektivt arbetande sortimentsgross— handel skulle finnas. Det kan nämligen tänkas att — om utvecklingen i övrigt går mot producentdroghandel _ även de två sortimentsdroghandlare, som är knutna till tillverkande företag, i första hand kommer att inrikta sig på distri- bution av de egna industriernas varor.

En utveckling mot ökad integration från de större industriernas sida kom- mer emellertid att medföra tendenser till ökade kostnader för marknadsbe— arbetning, eftersom det här är fråga om företag som konkurrerar om en till sin storlek given marknad. Då läkemedels- konsumtionen i princip icke kan för- utsättas böra få öka genom en dynamisk försäljning, innebär ökade försäljnings- ansträngningar från en fabrikants sida en minskad försäljning för de övriga företagen, så snart det icke gäller nya produkter med nya användningsområ- den. En ökad marknadsbearbetning från ett företags sida kommer därför att föl- jas av större ansträngningar från kon- kurrenterna för att återvinna, bibehålla eller öka försäljningsvolymen.

En utveckling mot ett större antal

distributörer, som är knutna till indu- strien, medför också risk för under— stödjande av en märkesvaruutveckling med mindre utrymmen för priskonkur- rens men ökad märkesvarureklam, syf— tande till att göra kunden märkesmed— veten i stället för prismedveten.

Slutligen bör påpekas att en utveck- ling mot ett större antal distributörer till apoteken skulle öka kostnaderna även för dessa. Apoteken skulle orsakas mera arbete genom att order måste läm- nas till flera leverantörer, varjämte kost- naderna för varumottagning och bokfö- ring skulle öka. Dessutom skulle frak- terna totalt sett stiga på grund av ett ökat antal genomsnittligt mindre varu- sändningar.

2. Möjligheter att åstadkomma samhällseko- nomiskt bättre förhållanden inom droghandeln Sortimentsdroghandeln har en viktig ställning i centrum av läkemedelsdistri— butionen. Genom att droghandeln blir den samlade köparen från ett stort antal leverantörer och den samlade säljaren till ett stort antal avnämare samlas där erfarenheter och kunskap om såväl pro- ducentsidan som detaljistsidan. Denna centrala ställning ger i vissa avseenden stora möjligheter till påverkan på distri- butionen i olika avseenden. Droghan- deln har således möjlighet att medverka till samordnade rationaliseringsåtgär- der i producent- och detaljistledet. Kommittén har övervägt om icke de negativa förhållandena inom droghan- deln kan tänkas rätta till sig utan sam- hälleliga ingripanden. Det förslag till nytt avgiftssystem som kommittén fram— lägger syftar bland annat till ökat pris- medvetande hos apoteksinnehavarna och härigenom skulle eventuellt en kostnadspressande priskonkurrens kun— na uppkomma inom droghandeln. Vil— jan till priskonkurrens torde emeller-

• Sida 225
•  Original

tid i hög grad vara beroende av ägande- förhållandena inom droghandeln. Inte— grationen till industri kan i allmänhet inte medföra någon benägenhet till kon- kurrens med grosshandelsmarginalen på den egna koncernens varor. Konsekven- sen härav blir att man icke heller inom en integrerad grosshandel kan förvänta en konkurrens med grosshandelsmargi- nalen på andra industriers produkter. Härtill kommer ytterligare —- som förut påpekats _— att grosshandelns ställning i en till sin storlek huvudsakligen given marknad av den säregna karaktär, som läkemedelsförsörjningen har, föga sti- mulerar till priskonkurrens men väl till fördyrande märkesvarukonkurrens. De under sista tiden igångsatta försöken med rabattgivning och prestationspris- sättning inom droghandeln ändrar ing- enting härvidlag, eftersom ägandetör- hållandena ändå torde komma att av- göra hur konkurrensen utvecklas.

Enligt kommitténs uppfattning är det sålunda nödvändigt att söka finna al- ternativ till den skisserade, tänkbara utvecklingen inom grosshandeln; alter- nativ som antingen ger säkerhet för ett visst mått av priskonkurrens som höjer effektiviteten eller medför direkta kost— nadsbesparingar.

Två alternativ till den nuvarande droghandelsformen kan tänkas tillgodo— se nyssnämnda önskemål, nämligen

a) Centralisering av den nuvarande droghandelsdistributionen till en enda, central droghandel, vilken skulle få monopol på försäljningen till apotek av apoteksvaror och första klassens gifter.

b) Skapande av en kollektiv drog- handel, ägd av apotekarsocieteten, vilken skulle drivas vid sidan av redan existerande företag.

De båda alternativen behandlas när- mare i det följande. 15—804060

a) Centraliserad droghandel Förutsättningarna för en rationalise- ring av läkemedelsdistributionen i grosshandelsledet synes vara relativt goda. Någon verklig mätare på den hittillsvarande kostnadsutvecklingen finns ej. Den redovisade minskningen av de procentuella kostnaderna i för- hållande till försäljningsvärde säger därvid föga på grund av den starka strukturförändring av läkemedelsbran- schen som successivt skett. Värdemäs- sigt har försäljningen tiodubblats se- dan början av 1930-talet, men volym- mässigt är "relationerna av en helt an- nan och mindre storleksordning. ökad andel specialiteter och minskad för— säljning av råvaror samt övergång till nya, dyrare läkemedel har flerdubblat priserna per förpackning. Särskilt stark har förskjutningen varit under 1950- talet, vartill den år 1955 förändrade taxesättningen och den samma år in- förda läkemedelsrabatteringen i första hand varit orsaken. Genomsnittspriset per recipe i apotekens försäljning steg sålunda från år 1953 till år 1957 från 5:80 kronor till 8:90 kronor, medan andelen specialiteter i apotekens för— säljning under samma tid steg från 55,7 till 68,3 procent, värdemässigt räk- nat. .

En centralisering av de fyra drog— handelsföretagen skulle enligt professor Ulf af Trolles utredning, med utgångs- punkt frän 1954 års förhållanden och under de förutsättningar som Trolle an- givit (sid. 213), medföra en årlig, kort- siktig besparing liggande mellan 2 och 4 miljoner kronor. Utredningsmannen har själv uttalat, att den verkliga bespa- ringen troligen kommer att ligga vid cirka 3 miljoner kronor per år, mot- svarande 24 procent av de totala kost- naderna. Besparingarna faller ganska jämnt på de viktigaste kostnadsposter- na, dock med någon övervikt för löner-

• Sida 226
•  Original

na och sammanhänger i första hand med de förändringar i ordet—struktur och prestationer, vilka _— vid oföränd- rad försäljningsvolym —— skulle uppkom- ma och som framgår av uppgifterna i tabell 76.

Tabell 76. Beräknade förändringar i order- struktur och prestationer per anställd vid en centralisering av droghandeln

Nuva- Central rande en- dro _ skilda h g .. andel företag Sammanlagda antalet order per dag ..... 1 433 730 Antalet order per dag och sysselsatt ..... 2,1 1,7 Försäljningsvärde per order ............ 286: — 562: —— Försäljningsvärde per dag och sysselsatt. 612: —— 976:— Antal rader per order 10,2 20,0 Försäljningsvärde per _ orderrad ......... 28: 03 28: 03

Enligt beräkningarna skulle totala antalet order per dag minska med cirka 50 procent och försäljningsvärdet per order stiga med nära 100 procent samt försäljningsvärdet per anställd öka med omkring 60 procent. Antalet order per dag och sysselsatt skulle däremot sjun- ka från 2,1 till 1,7. Vid bedömning av effektiviteten är antalet order per dag och sysselsatt inte avgörande för pres- tationen utan i första hand ordernas storlek. Även om hänsyn tages till det beräknade högre ordervärdet i en cen— tral droghandel förefaller sistnämnda siffra dock låg.

Möjligt är att Trolle räknat med be- hov av viss överkapacitet på grund av att orderna inkommer med stark kon- centration till förmiddagen. Det redo- visade låga antalet order per anställd påverkas givetvis av anspråken på ser- vice och leveransberedskap, som fram- för allt medför ojämnheter i sysselsätt- ningen. Möjligheterna att åstadkomma

önskvärda kostnadsminskningar i de enskilda företagen begränsas nu av vil— ligheten från övriga företag att använda servicen som konkurrensmedel. Ett cen- traliserat företag har här större möjlig- heter att sänka kostnaderna utan att apotekens krav på berättigad tillgång till täta varuleveranser eftersättes. Ut- redningsmannens maximialternativ be- träffande denna post förefaller därför sannolikast, varvid ytterligare en årlig besparing av 130 000 kronor skulle ernås.

Utredningsmannen har ej heller räk- nat med att en centralisering av drog- handeln skulle få till följd att beloppet per orderrad ökade, utan begränsar sig till att uttala, att man kan förmoda en dylik ökning. Eftersom det har konsta— terats att apotekens inköp av vissa va- ror samtidigt äger rum från flera håll är det enligt kommitténs uppfattning realistiskt att förutsätta viss ökning av ,beloppet per orderrad. Skulle denna

uppgå till 5 procent, kommer en ytter- ligare besparing av cirka 200000 kro- nor per år att uppnås. Utredningsmannen har vidare förut- satt att proportionsvis samma försälj- ningspersonal som för närvarande be- hålles. Då en centraliserad droghandel icke kan få bedriva aktiv propaganda för visst eller vissa fabrikat, synes den av utredningsmannen beräknade för- säljningspersonalen kunna minskas, varigenom ytterligare en årlig bespa- ring av 200000 kronor enligt maximi- alternativet bör vara möjlig. Kommittén bedömer sålunda att den av utredningsmannen beräknade bespa- ringen på 3 miljoner kronor per år borde kunna ökas med 130 000 + 200 000 + 200 000 kronor, varigenom den årliga besparingen skulle bli sammanlagt om- kring 3,5 miljoner kronor.1 Denna be-

1 Uppräknat till 1957 års kostnadsnivå mot- svarar detta belopp cirka 4,3 miljoner kronor.

• Sida 227
•  Original

sparing motsvarar cirka 26 procent av droghandelns sammanlagda kostnader är 1954. I förhållande till droghandelns försäljning år 1954 utgjorde beloppet 3,3 procent och i förhållande till apo- tekens försäljning samma år 1,6 procent. Trolle har i sin utredning — återgivet på sid. 217 i detta betänkande — angivit den möjliga besparingen till mellan 1 och 2 procent av apotekens årliga för- säljningssumma. .

Beträffande de långsiktiga besparing- arna uttrycker sig Trolle med stor för- siktighet samt uttalar, att om utveck- lingstakten skulle minska som följd av en centralisering detta förhållande mås- te vägas mot de kortsiktiga bespa- ringarna. Han pekar vidare på svårig- heten att bedöma effektivitetsgraden hos ett företag, då möjlighet icke före- finnes att jämföra detta med konkurre- rande företag.

Om monopolformen för med sig att droghandeln stelnar i den en gång givna formen, så att fördelar i fråga om tek- nisk utveckling och andra besparings- möjligheter, som utvecklingen efter hand ger möjlighet till, icke tillvara- tages, kommer på lång sikt kostnaderna att bli större än om den nuvarande före- tagsformen bibehålles. En genom cen— tralisering uppkommen kortsiktig be- sparing på 3,5 miljoner kronor årligen, baserad på 1954 års förhållanden, skulle sålunda — om rationaliseringstakten blev en procent lägre — efter omkring 30 år förbytas i kostnadsökning. Även om man hade anledning att räkna med en minskad rationaliseringstakt, som vore genomsnittligt en procent lägre under 30-årsperioden, skulle den under tiden samlade besparingen med pålägg av ränta dock vara så stor, att denna mer än väl uppvägde rationaliserings- minskningen.

I detta sammanhang bör dock även beaktas att vissa läkemedelsindustrier

angivit sig få en sammanlagd årlig mer- kostnad för ökad egen marknadsbearbet- ning och ökad lagerhållning på cirka 4 miljoner kronor för den händelse en centraliserad droghandel kommer till stånd.

Skäl för en centralisering av droghandeln Det torde få anses klart att goda möjlig- heter till en rationalisering av droghan- deln föreligger. Detta är fallet oavsett om den drives i flera företag, såsom nu, eller i ett enda, centraliserat företag. Dessa förutsättningar har emellertid icke i någon större utsträckning till- varatagits. Vid en bedömning av de mera kortsiktiga möjligheterna till be- sparingar synes dessa vara större i en centraliserad droghandel än i ett antal enskilda företag, även bortsett från de stordriftsbesparingar, som likaså på kort sikt skulle framkomma vid en cen- tralisering.

Iv sin utredning har Trolle räknat med sådana besparingar som skulle komma till stånd på grund av koncen- trationen från fyra till ett enda företag samt den minskning i antalet order och expeditioner till apoteken som skulle följa därav. Han har emellertid ej när- mare gått in på frågan huruvida en cen— traliserad droghandel på längre sikt har större förutsättningar och möjligheter till effektivitetsökning än ett antal var för sig självständigt arbetande företag.

En centraliserad droghandel, som ej behöver räkna med servicekonkurrens, skulle ha möjlighet att arbeta med lägre kostnader utan att apotekens krav på berättigad tillgång till täta varuleve— ranser samtidigt eftersattes. Minskade kostnader för lagerhållning skulle även uppnås genom att ett mindre antal lager- ställen bleve erforderligt. Vissa organi- sationsmässiga besparingar genom för- enklingar i fråga om bokförings- och kassaarbete samt betalnings- och av-

• Sida 228
•  Original

räkningsförfarandc gentemot apoteken skulle vidare ligga bättre till för en centraliserad droghandel. Ett enda före- tag skulle dessutom ha större möjlig- heter att genom en prestationsprissätt— ning stimulera apoteken till förbättrad inköpsplanering i riktning mot större samlade order och jämnare fördelade inköp. Kvantitetsrabattsystem skulle lät- tare kunna begagnas, eftersom den ser- vicekonkurrens, som hittills i viss mån varit ett hinder häremot, icke finns i ett centraliserat företag. I den mån or— derstorleken kunde ökas skulle detta medföra minskat arbete för apoteken i vad avser ordergivning, varumottag- ning och bokföring.

Som ett av de viktigaste skälen för en centralisering kan slutligen anföras att en centraliserad droghandel skulle vara helt fristående från industrien och därigenom bereda alla tillverkare, stora som små, inhemska som utländska, sam- ma möjligheter att marknadsföra sina produkter.

Skäl mot en centralisering av droghandeln I» fråga om tillverkningen av läkemedel råder konkurrensförhållande mellan de svenska läkemedelsindustrierna, exem- pelvis mellan å ena sidan såväl Astra- gruppen som Leo samt å andra sidan Ferrosan, Kabi och Pharmacia. Vissa grosshandelsföretag, såsom Ada och Vit- rum, har möjlighet och intresse av att i sin försäljningsverksamhet arbeta ak- tivt för Ferrosan, Kabi och Pharmacia, beroende på att dessa företag har sådan tillverkning, att direkt konkurrens sam-* ma varor emellan icke förefinnes. Ett icke oväsentligt konkurrensförhållande säges råda mellan såväl industrierna som grossisterna. Om så är fallet torde detta i det långa loppet vara en bety- delsefull drivkraft till kontinuerlig ra- tionalisering.

Mot bakgrunden av att en centralise-

rad droghandel måste arbeta helt pas— sivt kan det ifrågasättas, om denna gent- emot apoteken kommer att bedriva en informationsverksamhet fullt likvärdig med den nuvarande. För att lanseran— det av ett läkemedel skall gå så fort som möjligt får man anse det nödvändigt att läkarna och apotekarna snabbt och klar- läggande informeras om det nya prepa- ratet. Att icke blott läkarna utan även apotekarna bör informeras, framgår bland annat av de svar kommittén er- hållit på sin enkät angående landsbyg— dens läkemedelsförsörjning. De inkom- na svaren _ som refererats i annat sammanhang —— visade bland annat att av samtliga provinsialläkare 17 procent ofta och 40 procent ibland utnyttjade apotekarnas sakkunskap för orientering om nytillkomna läkemedel.

Det har hävdats att en inhemsk läke- medelsindustri, som vill vara med att utveckla och producera verksammare läkemedel, icke enbart kan basera den— na verksamhet på försäljning i ett land med 7 miljoner invånare utan att stor export är nödvändig. De svenska till— verkarna har därför intresse av att över— låta licenstillverkning till utlandet och att själva uppta dylik. Avtal om sådan licenstillverkning har uppgivits vara väsentligt lättare att träffa, om den svenske tillverkaren disponerar över en egen grosshandelsrörelse, som kan ak- tivt saluföra det licenstillverkade pre— paratet. Denna möjlighet skulle bort- falla om den nuvarande grosshandeln ersattes med ett enda monopolföretag.

Det har från industrihåll även anförts .att tillverkningsplaneringen skulle bli omständligare samt lagerhållningen större och dyrare vid en centralisering. Särskilt gäller detta i sådana fall, där tillverkarens planerings- och orderav- delning dirigerar försäljningens lager- hållning och även kan rätta denna efter tillverkningstekniska önskemål.

• Sida 229
•  Original

Kommittén har ansett att en centra- lisering av droghandeln kan medföra kostnadsbesparingar för läkemedelsin- dustriens del på vissa områden men att även vissa kostnadsökningar skulle kun- na uppstå. Professor Ulf af Trolle har i sin ut- redning berört frågan om kostnadsut— vecklingen inom läkemedelsindustrien vid en eventuell centralisering av drog— handeln och kommit fram till att föl- jande kostnader hos läkemedelsindu- strien kan tänkas påverkade _— näm- ligen a) de kostnader som sammanhänger med den statiska mottagningen av order och expedition av varor in- klusive transporter

b) de kostnader som sammanhänger med den dynamiska bearbetningen av »konsumtionsdirigenterna» (lä- karna) samt 0) de kostnader som sammanhänger med den dynamiska bearbetningen av apoteken. Med utgångspunkt från att en centra- liserad droghandel skulle ha rent passiv funktion och sålunda inskränkas till leverans av de varor som apoteken be- ställer, att servicen gentemot apoteken skulle vara oförändrad samt att erfor- derlig försäljningsstatistik skulle till- handahållas industrien har kommittén i skrivelser den 7 januari 1958 — ställda till åtta svenska läkemedelsindustrier _ hemställt om företagens ifråga syn— punkter på kostnadsfrågorna. I de svar som inkommit från sex av de större företagen — vilka svarade för omkring 90 procent av den svenska tillverkning- en, mätt i försäljningsvärde till apote- ken -— räknas med merkostnader som sammanlagt uppgår till cirka 4 miljoner kronor per år. Vissa av industrierna an- ger härjämte engångskostnader som icke närmare preciserats. Beloppet får even— tuellt ökas något om det föreslagna fri-

stående ACO-företaget finner sig böra inrätta egen organisation för marknads— bearbetning. Som huvudskäl för mer- kostnaderna har industrierna angivit att de — om en enda och passiv droghan- del inrättas — blir nödsakade att bygga upp nya organ för propaganda till apo- teken samt utöka sin bearbetning av läkarkåren. Härtill kommer viss angi- ven kostnad för ökad lagerhållning.

b) Kollektiv droghandel Tankar på att skapa en kollektiv drog- handel eller inköpscentral, ägd av apo- tekskollektivet, har tidigare framförts vid olika tillfällen, bland annat av me- dicinalstyrelsen och apotekarkåren i deras remissyttranden över 1946 års läkemedelsutrednings första betänkan- de. Denna kollektiva droghandel skulle i så fall bli ett komplement och en kon— kurrent till den redan existerande drog- handeln.

Såsom korrektiv mot olägenheterna av integrationsförhållande mellan drog- handel och industri samt av ökad selek- tivitet i distributionen kan en kollektiv droghandel mycket väl tänkas. Genom en dylik skulle man få garanti att sorti- mentsdroghandeln kommer att bestå och ge småindustri, nya tillverknings— företag samt den utländska industrien samma möjligheter till kontakt med apo- teken som de större, inhemska tillver- karna har. En av apotekskollektivet helt eller till övervägande del ägd droghan- del kan förutsättas ha intresse av pris- konkurrens och effektivisering i distri- butionen, varigenom en ökad priskon- kurrens och förbättrade kostnadsför- hållanden inom droghandeln i dess hel- het skulle ernås.

Från rent ekonomisk synpunkt skulle företagsformen ekonomisk förening mycket väl kunna tänkas, där apoteks- innehavarna skulle medverka som del- ägare och erhålla utdelning efter de gjorda inköpen. Den lämpligaste formen

• Sida 230
•  Original

för en droghandel knuten till apoteks- rörelsen torde dock vara ett aktiebolag, i vilket apotekarsocieteten står som an— tingen ensam eller dominerande inne- havare av aktierna.

Det måste förutsättas att en kollektiv sortimentsdroghandel för att kunna fylla sin uppgift får samma möjlighet som en enskild sortimentsdroghandel att förmedla varor. En kollektiv drog- handel bör vara fristående i förhål- lande till ACO-företaget, men givetvis ha möjlighet att försälja ACO-varor.

I tidigare diskussioner har man ut- gått från att en kollektiv eller koopera- tiv droghandel skulle ägas av apoteks- kollektivet. Äganderätten bör emellertid under vissa förutsättningar, vartill kom- mittén återkommer i det följande, kun- na ligga hos apotekarsocieteten, särskilt som denna måste stå som formell ägare, eftersom kollektivet icke är en juridisk person.

Reglerna för en kollektiv droghandels verksamhet bör uppdragas i ett avtal med staten. Detta avtal bör även inne- hålla bestämmelse om att äganderätten icke utan Kungl. Maj:ts medgivande får överlåtas på annan.

De invändningar som från striens håll reses mot en centraliserad droghandel kan knappast äga giltighet i fråga om en kollektiv sådan. Denna kommer inte att få någon undantags- ställning i förhållande till den övriga droghandeln.

De författningsbestämmelser som reg- lerar grosshandeln med läkemedel in- nebär att nya företag när som helst kan startas. Inga formella hinder för etable- rande av en kollektiv droghandel före- ligger sålunda. Att en dylik icke till- kommit torde främst bero på att en förhållandevis stor kapitalinsats är nöd- vändig och att det stött på praktiska svårigheter för apotekarkåren att an- skaffa tillräckliga medel. Apotekarkå-

indu—

rens formella möjligheter att starta ett med den befintliga droghandeln kon— kurrerande företag har därför icke haft sådan reell innebörd, att droghandelns konkurrensformer påverkats.

3. Kommitténs förslag I det föregående har kommittén belyst förhållanden inom droghandeln som ur konkurrens- och effektivitetssynpunkt icke är tillfredsställande från det all- männas synpunkt. Den nuvarande verk- samheten kännetecknas sålunda av en kostnadskrävande servicekonkurrens och försäljningspolitik samt en dyrbar administrations- och lagerhållnings- apparat. Samtidigt har kommittén de- klarerat att en viktig förutsättning för fria konkurrensförhållanden mellan olika läkemedelstillverkare är tillgång- en på en från industrien fristående droghandel. Med utgångspunkt härifrån har dis- kuterats två alternativ till förbättring av förhållandena inom droghandeln, nämligen å ena sidan en centralisering till ett enda företag av droghandels- verksamheten och å andra sidan en kollektiv droghandel, helt eller till över- vägande delen ägd av apotekarsociete— ten och avsedd att bli ett komplement och en konkurrent till de nu existe- rande företagen. Starka skäl talar för en centraliserad droghandel, antingen organiserad som ett statsmonopol eller ägd av läkeme- delsindustrien och apoteken gemensamt. Tillkomsten av en sådan skulle medföra betydande kortsiktiga kostnadsbespa- ringar vilka kan bedömas större än med den nuvarande ordningen med ett fler— tal företag och även på längre sikt ge förutsättningar för en effektivisering och ett förbilligande av grossistdistribu— tionen. En centraliserad droghandel skulle vidare ge garantier mot det för- svårande av konkurrensen inom till-

• Sida 231
•  Original

verkningsledet som en fortgående ökad selektivitet distributionen kan väntas medföra.

Mot en centraliserad droghandel ta- lar, att avsaknaden av konkurrens på längre sikt kan befaras leda till ett minskat tillvaratagande av besparings- möjligheterna och ett sämre tillgodo- seende av apotekens behov av fortlö- pande information. Vidare har mot en centraliserad droghandel anförts att den kan medföra vissa nackdelar för industrien såsom svårigheter att utan integrerad droghandel erhålla rätt till licenstillverkning av utländska läkeme- del samt behov av ökad direkt mark- nadsbearbetning med därav följande kostnadsökning, beräknad för de större industrierna till sammanlagt cirka 4 miljoner kronor per år. Redan nu före- kommer en betydande marknadsbear- betning genom reklam, kataloger och kontaktmän från industriens sida. Den- na kan beräknas motsvara 6 procent av försäljningsvärdet till apoteken och rör sig i summa om över 6 miljoner kronor per år. Industriens deklarerade behov av ökad marknadsbearbetning måste be- dömas som mindre sammanhängande med en centralisering av droghandeln än med andra faktorer och bör i varje fall — om den nuvarande droghandeln utför en aktiv insats på detta område — medföra en betydande, i de gjorda beräkningarna ej medtagen möjlighet till ytterligare besparing inom den cen- trala droghandeln.

En av apotekarsocieteten ägd kollek- tiv droghandel kan förväntas få direkt intresse av priskonkurrens och en effek— tiviserad distribution. Den skulle vi- dare bli en motvikt mot tendenserna till en ökad selektivitet i distributionen. På kort sikt kan en kollektiv droghandel däremot inte ge samma kortsiktiga di- rekta besparingar som en centraliserad droghandel. En kollektiv droghandel

inom

kan emellertid mycket snabbt medföra en allmän, kostnadspressande konkur- rens företagen emellan och därmed en hög utvecklingstakt i fråga om rationa- lisering och effektivisering. På något längre sikt torde det därför icke vara orealistiskt att räkna med ett kostnads- läge inom droghandelsdistributionen som icke alltför mycket avviker från det man skulle erhålla vid en centralise- ring till ett företag, även om stordrifts— fördelarna icke kan utnyttjas på samma sätt som inom en centraliserad drog- handel.

Vid övervägande av de båda alterna- tiv som enligt det föregående finnes för att ernå en förbättrad konkurrens- situation och en ökad effektivitet inom droghandelsdistributionen samt garan- tier för att industriens konkurrensmöj- ligheter icke beskäres genom ökad se- lektivitet i distributionen har kommit- tén funnit att de var för sig har för- delar som under de givna förutsättning- arna i stort sett bör kunna medföra samma resultat på längre sikt. Om så— ledes effekten av en centraliserad drog- handel omgående kan bli en större be- sparing, medför en kollektiv droghan— del å andra sidan vissa fördelar i form av minskat behov av investeringar och mindre omedelbara strukturföränd— ringar. Kommittén har därför ansett sig böra rekommendera detta senare alter- nativ och förutsätter att en sådan lös- ning av droghandelsfrågan i förening med den stimulans till ökat kostnads— medvetande som det av kommittén före- slagna avgiftssystemet kan förväntas få, skall på ett effektivt sätt medverka till förbättrade kostnads- och konkurrens- förhållanden inom denna viktiga sektor av den svenska läkemedelsförsörj— ningen. .

Såsom tidigare nämnts har de hittills- varande formella möjligheterna för apotekarkåren att etablera en kollektiv

• Sida 232
•  Original

droghandel icke haft reellt underlag, främst beroende på svårigheterna att anskaffa erforderligt kapital. Kommit— tén anser det sannolikt att redan undan- röjandct av detta praktiska hinder för etablerandet av en konkurrerande kol- lektiv droghandel skulle kunna ge ett visst resultat. Apotekarsocieteten — som i olika sammanhang anmält sitt intresse härför — bör därför ges ekonomiska möjligheter att inrätta en droghandel. Detta torde lämpligen kunna ske där- igenom att apotekarsocieteten av stats- makterna tillförsäkras rätt att ur sina pensionsfonder låna för ändamålet er— forderligt kapital. Härför erfordras viss ändring av apotekarsocietetens stadgar.

Genom den nämnda lösningen göres minsta möjliga ingrepp i nu rådande förhållanden. Man bibehåller de nu- varande grosshandelsföretagen men har samtidigt _— genom att förutsättningar skapas för inrättandet av en kollektiv droghandel — åstadkommit möjligheter för att kostnadsuppdrivande service- konkurrens och integrerad grosshandel med fortgående utveckling mot selektiv distribution kan balanseras på ett ur samhällets synpunkt betryggande sätt.

Kommittén vill sålunda föreslå att förutsättningar skapas för att en kollek- tiv droghandel — helt eller till den övervägande delen ägd av apotekar- societeten — kan startas vid sidan av de enskilda droghandelsföretag som nu finnes eller kan komma att inrättas. Ini— tiativ till en dylik droghandel förutsättes kunna tagas av apotekarsocieteten. Av- tal bör träffas mellan staten och apote- karsocieteten på sätt som föreslås i bilaga 4, varvid societeten tillförsäk- ras rätt att ur nuvarande pensions- fonder för ändamålet låna upp till 10 miljoner kronor. Den kollektiva drog- handeln bör drivas i aktiebolagsform. Avtalet mellan staten och apotekar- societeten hör bland annat innebära, att

apotekarsocietetens aktieinnehav i drog- handelsbolaget skall utgöra minst 51 procent av hela aktiekapitalet samt att societetens aktieinnehav icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd får överföras på annan.

Kommittén anser sig icke böra före— slå någon utdelningshegränsning för bolaget. Det närmaste skälet härför är att apotekarsocieteten förutsättes skola erlägga marknadsränta på det för inves— tering i bolaget upplånade kapitalet och därför bör ges möjlighet att genom ut- delningen täcka in sig för varierande räntekostnader. Det bör påpekas att av- saknad av utdelningsbegränsning i det kollektiva droghandelsbolaget ger detta möjlighet att disponera genom effek- tivitetsfrämjande och andra åtgärder uppkommande vinstmedel för ökad ut- delning i stället för att vidtaga pris- sänkningar. Kommittén förutsätter emel- lertid att apotekarsocieteten på grund- val av sin deklarerade allmänna mål- sättning i fråga om läkemedelsförsörj- ningen ej begagnar sig av nyssnämnda möjlighet utan inriktar sig på att driva det kollektiva droghandelsbolaget med främsta syfte att befordra en rationell och kostnadsbesparande läkemedels- distribution.

Sedan kommittén beslutat avge nyss- nämnda förslag om skapande av förut- sättningar för en kollektiv droghandel, ägd av apotekarsocieteten, har denna enligt ett den 18 mars 1959 publicerat meddelande förvärvat aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum, Apote- kareaktiebolaget.

Vitrum driver vid sidan av droghan- delsverksamheten även läkemedelsin— dustri med tillverkningen koncentrerad till ett fåtal preparat, bl. a. insulin, heparin och aminosol. Läkemedelstill— verkningen utgör endast en mindre del av omsättningen och droghandelsdelen svarar för mellan 80 och 90 procent av

• Sida 233
•  Original

totalomsättningen. Företaget äger eller är delägare i försäljningsbolag i Italien,

Frankrike och Brasilien. Apotekarsocietetens förvärv av Vit-

rum sammanfaller med kommitténs för- slag endast under förutsättning att före- tagets tillverkningsdel och utländska försäljningsorganisation frånskiljes.

• Sida 234
•  Original

KAPITEL IX

Övriga frågor

A. Apoteksväsendets pensionsfonder och pensioneringsbestämmelser

l. Pensionsfondema Apoteksprivilegierna var ursprungligen icke tidsbegränsade. År 1899 utfärdades emellertid bestämmelser, innebärande bland annat att apoteksinnehavare, som därefter erhöll privilegium, efter ut- gången av år 1920 skulle vara skyldig att mot pension avstå privilegiet och att årligen erlägga den avgift för apoteks- innehavares pensionering som Kungl. Maj:t kunde komma att fastställa. En erinran härom intogs i alla privilegie- brev intill 1920 års utgång. Efter den 8 augusti 1920 utnämnda innehavare måste dessutom underkasta sig vad Kungl. Maj:t framdeles kunde komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande. Numera ingår förbehållen ej i privi- legiebrevets text utan finns intagna i en allmän föreskrift i form av kungl. brev.

År 1921 föreskrev Kungl. Maj:t, att de apoteksinnehavare som erhållit privi- legium efter ikraftträdandet av den i det föregående nämnda kungörelsen av år 1899 skulle erlägga vissa avgifter _— vars storlek bestämdes av Kungl. Maj:t — i och för bildande av en fond för apoteksinnehavares pensionering. Av- gifterna ifråga började utgå den 1 april 1921.

I slutet av 1920-talet uppstod fråga huruvida apoteksinnehavare, som erhål- lit sitt privilegium efter den 8 augusti

1920 kunde förpliktas att via apotekar- pensioneringsfonden erlägga bidrag till andra ändamål än apoteksinnehavares pensionering. Medicinalstyrelsen ansåg _ i en framställning till Kungl. Maj:t i ämnet _ att apoteksinnehavare som enligt privilegiebrev vore skyldig att underkasta sig vad som framdeles kun- de komma att föreskrivas om sättet för privilegiets utövande, finge anses skyl- dig erlägga bidrag exempelvis till annat, mindre bärkraftigt apotek. År 1928 för- ordnades, att de avgifter till apotekar- pensioneringsfonden som för tid efter den 1 juli 1928 skulle inbetalas av de apoteksinnehavare som efter den 8 augusti 1920 erhållit privilegium finge tas i anspråk även för bidrag till mindre bärkraftiga apotek och för pensioner åt den på apotek anställda personalen samt åt apoteksinnehavares och nyss- nämnda personals efterlevande. För att skilja dessa medel från dem som tidi- gare inhetalats eller som vid den ifråga— varande tidpunkten _ och fortfarande fram till år 1949 — inbetalades av apoteksinnehavare som erhållit privile- gium före den 9 augusti 1920 fördes de till en särskild fond, apotekens pen- sions- och subventioneringsfond. Den äldre fonden benämnes apotekarnas pensioneringsfond. Apoteksinnehavarnas avgifter till de nämnda fonderna utgår sedan år 1936 av de allmänna avgifter som innehavar- na har att erlägga för gemensamma än— damål. Sedan de sista innehavarna med

• Sida 235
•  Original

privilegiebrev daterade före den 9 augusti 1920 under år 1949 avgått med pension, sker inga tillskott till apote- karnas pensioneringsfond. Den årliga avkastningen av fonden överföres till apotekens pensions- och subventione- ringsfond, varifrån samtliga pensioner utbetalas. Apotekarnas pensionerings- fond har därigenom under de senaste 10 åren hållits vid oförändrat nominellt värde, cirka 8 miljoner kronor. Avsätt- ningarna till pensions- och subventio- neringsfonden sker genom att medici— nalstyrelsen för varje år bestämmer hur stor del av de från apoteken inflytande allmänna avgifterna som skall över- föras till fonden. Dennas nominella värde uppgick den 31/12 1958 till 35,1 miljoner kronor. De båda fonderna hade sålunda ett sammanlagt nominellt värde av 43,1 miljoner kronor. Större delen härav är placerade i obligationer. Obli- gationernas kursvärden ligger för när- varande genomsnittligt under de nomi— nella värdena och uppgår till i runt tal 30 miljoner kronor.

Den farmacevtiska personalen erläg- ger för egenpension vissa avgifter som föres till en särskild fond, farmacev- ternas pensioneringsfond. Från denna fond överföres årligen till pensions— och subventioneringsfonden—varifrån pen- sionerna utbetalas —— belopp motsva- rande den andel av utgående farmacevt— pensioner som hänför sig till farmacev- ternas avgifter. Fondens nominella vär- de utgjorde den 31/12 1958 5,9 miljoner kronor. Den är liksom de övriga fon- derna huvudsakligen placerad i obliga- tioner.

Det sammanlagda nominella beloppet av de tre fonderna utgjorde den 31/12 1958 49,0 och kursvärdet omkring 35 miljoner kronor. Enligt en utredning som företagits i anledning av en av apotekarsocieteten och farmacevtför- bundet år 1954 gjord framställning i

pensionsfrågan borde dock fonderna från försäkringsteknisk synpunkt år 1955 ha överstigit 200 miljoner kronor.

Kollektivets avsättning till pensions- och subventioneringsfondcn utgjorde år 1958 6,75 miljoner kronor, medan fon- dernas sammanlagda avkastning upp- gick till 1,55 miljoner kronor. Samma år utbetalades i pensioner 5,81 miljoner kronor. Dessutom utgick från fonden driftbidrag om 15 400 kronor.

Samtliga tre fonder förvaltas av me— dicinalstyrelsen. Utbetalningen av pen— sioner ombesörjes av Apotekarkårens livränte- och pensionskassa på uppdrag av medicinalstyrelsen, som månadsvis erhåller detaljredovisning över utbetal- ningarna.

2. Pensioneringsbestämmelsema Pensioner till apoteksinnehavare och farmacevtisk personal samt deras efter— levande består för närvarande av ett grundbclopp, varå rörligt tillägg utgår med samma procentsats som vid stats- tjänstemäns pensionering. Apoteksinnehavare pensioneras vid 67 års ålder, varvid några krav på viss minsta tjänstetid icke existerar. Dock kan privilegium icke erhållas efter 57 års ålder. Innehavare har emellertid ut— över innehavartiden i regel en längre tids tjänstgöring som anställd inom apoteksväsendet. För dylik tjänst ut— går icke separat pension till inneha- varna, varför tiden som anställd och tiden som innehavare kan ses som en enhet. Innehavare som före erhållandet av privilegiet varit anställda på annat håll, t. ex. hos läkemedelsindustrien eller i statens tjänst, kan däremot utöver full pension erhålla viss livränta. Me- del till apoteksinnehavarnas egenpen— sion, vars belopp närmast motsvarar pensionsklass 1:33 idet för statens tjänstemän gällande 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, tas dels av

• Sida 236
•  Original

apotekens allmänna avgifter genom kol- lektivets avsättningar till apotekens pen- sions- och subventioneringsfond, dels av avkastningen i denna fond och i apotekarnas pensioneringsfond.

Anställda manliga farmacevter pen- sioneras vid 65 och kvinnliga vid 60 års ålder. Full pension, vars belopp numera ungefär uppgår till vad stats- tjänstemän med motsvarande löneför- måner erhåller, utgår efter uppnådd pensionsålder, om tjänsteåren uppgår till minst 30. För kortare tjänstetid ut- går pension med ett mot avkortningen svarande reducerat belopp. Legitimera- de apotekare betalar egna pensionsav- gifter med 24 och farmacie kandidater respektive receptarier med 14 kronor per månad. Medel till pensionerna tas dels av apotekens allmänna avgifter ge- nom kollektivets avsättningar till apo- tekens pensions— och subventionerings- fond, dels av de anställdas avgifter, dels ock av avkastningen i farmacev- ternas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond.

Familjepension till efterlevande efter apoteksinnehavare utgår dels från apo- tekens pensions- och subventionerings- fond, dels från Apotekarkårens livränte- och pensionskassa. För att pension skall utgå ur fonden gäller som villkor att försäkring för de efterlevande tecknats i nämnda pensionskassa för minst 900 kronor årligen. Beloppen till efterlevan- de motsvarar inklusive dessa 900 kgo- nor numera pension enligt pensions- klass 1: 33 i 1947 års allmänna familje— pensionsreglemente. Medel för pensio- ner frän pensionskassan tas genom in- dividuellt beräknade avgifter från del- ägarna. För pensioner ur fonden tas medel av apotekens allmänna avgifter genom kollektivets avsättningar samt av fondens avkastning.

Farmacevternas familjepension är ordnad på i princip samma sätt som

apoteksinnehavarnas, och beloppen mot- svarar numera ungefär vad efterlevande efter statstjänstemän med löneförmåner motsvarande farmacevternas erhåller. Medel för pensionsavgiftcr för försäk- ringarna i livränte- och pensionskassan uttas enligt överenskommelse mellan apotekarsocieteten och Sveriges farma- cevtförbund genom avdrag från de an— ställdas löner _ oavsett om de tillhör pensionskassan eller ej —— med schab- lonmässigt beräknade belopp. Dessa fö- res till ett samlingskonto hos apotekar- societetens lönekontor, varifrån medel rekvireras kvartalsvis av pensionskas- san för täckande av de individuella för- säkringsmässigt beräknade avgifterna.

Teknisk personal samt städerskor är pensionsförsäkrade i SPP (Svenska per- sonal-pensionskassan). På de i det föl- jande nämnda beloppen utgår för när- varande provisoriskt 15 procents till- lägg för ökade levnadskostnader. Medel till dessa tillägg tas av apotekens all— männa avgifter.

Pensioneringsåldern är för män 65 år och för kvinnor 60 år. Beloppen för den tekniska personalens egenpension utgör för män 4800 och för kvinnor 4200 kronor per år. Medel till dessa pensio- ner erhålles dels genom personalens egna avgifter, dels genom de arbetsgi- varavgifter som kollektivet betalar av medel från apotekens allmänna avgifter. Av försäkringsavgifterna betalar den anställde en fjärdedel, dock för tjänste- pension och familjepension sammanlagt högst 39 kronor per månad för män och 33 kronor för kvinnor, det sist- nämnda avseende endast egenpension.

Beloppet för städerskornas egenpen- sion utgör 3 600 kronor per år, vartill medel tas på motsvarande sätt som för tekniska personalens egenpension. Den anställdas avgift är maximerad till 28 kronor per månad.

Tekniska personalens familjepension

• Sida 237
•  Original

utgår med ett grundbelopp om 1800 kronor per år för änka med viss för— höjning om barn finnes och medel här- till tas på motsvarande sätt som för egenpensionerna, nämligen genom av— gifter från den anställde och från ar- betsgivaren.

Sammanfattning

De läkemedel, som förbrukas inom lan- det, består till den helt övervägande delen av fabrikstillverkade, konsument- förpackade beredningar och endast en ringa del — knappt 10 procent av total- förbrukningen i värde räknat -— ut- göres av individuellt komponerade, på apoteken framställda läkemedel. De fab— rikstillverkade beredningarna framstäl- les till större delen inom landet och knappt en tredjedel importeras. Inhemsk tillverkning av fabriksberedda läkeme- del sker dels hos den egentliga läke- medelsindustrien, vilken omfattar sex större och ett tjugotal mindre företag, dels hos ett antal andra industriföretag, som bedriver läkemedelstillverkning vid sidan av annan verksamhet, dels ock hos de till vissa apotek knutna s. k. distriktslaboratorierna. Antalet di- striktslaboratorier utgör för närvarande 19. Deras tillverkning — ursprungligen administrerad av Apotekens komposi— tionslaboratorium (ACO-laboratoriet) —— omfattar ACO-preparat och vissa andra beredningar. Tillverkningen utgör om- kring 15 procent — värdemässigt räk- nat —— av den inhemska tillverkningen av fabriksberedda, konsumentförpacka- de läkemedel.

Varor som tillverkas inom den enskil- da läkemedelsindustrien distribueras till apoteken huvudsakligen genom sär- skilda sortimentsgrossister inom läke- medelsbranschen. Läkemedelsgrosshan- deln brukar vanligen benämnas drog- handel. Det finns tre sortimentsdrog—

handlare, vilka emellertid inte har möj- lighet att föra hela läkemedelssortimen- tet, eftersom två av läkemedelsindustri- företagen själva distribuerar sina varor till apoteken, i det ena fallet genom ett dotterföretag. ACO-beredningarna säljes direkt till apoteken från distriktslabo- ratorierna och går icke genom droghan- deln.

Det finns för närvarande något mer än 400 apotek, vartill kommer ett 100- tal filialapotek. Dessa senare utgör filia- ler till självständiga apotek och har en - lare utrustning än dessa. Från den läke- medelsköpande allmänhetens synpunkt är de båda typerna emellertid praktiskt taget likvärdiga. Dessutom förekommer vissa andra former av läkemedelsdistri— butionsställen, t. ex. läkemedelsförråd. Apotekens försäljning uppgick år 1957 till 320 miljoner kronor, varav cirka 40 miljoner kronor utgjorde försäljning till sjukvårdsinrättningar. Antalet an- ställda på apoteken uppgår för närva— rande till ungefär 7 700, varav cirka 1 800 med farmacevtisk utbildning. En relativt stor del av de anställda har en- dast deltidsanställning.

Läkemedelsförsörjningen har tidigare varit föremål för flera statliga utred— ningar. De två senaste utredningarna _— Apotekssakkunniga av år 1931 samt 1946 års läkemedelsutredning _ be— handlade såväl organisations- som lag- stiftningsfrågor. Apotekssakkunniga av år 1931 föreslog förstatligande av drog- handeln, medan 1946 års läkemedelsut—

• Sida 251
•  Original

redning år 1951 framlade förslag om att apoteken skulle sammanföras i ett stat- ligt monopolbolag.

Apoteksväsendets organisation Apoteken är formellt självständiga och från varandra oberoende, enskilda före- tag, men administrativt och ekonomiskt utgör de en kollektiv enhet. Apoteksin- nehavarna _ som har personligt privi- legium på sina apoteksrörelser _ är nämligen skyldiga att tillhöra apotekar- societeten, vilken i vissa avseenden fun- gerar som en företagsledning. Läkemed- lens prissättning är lika för hela landet, oberoende av apotekens storlek och andra förutsättningar. På grund av det i hög grad varierande omsättnings- och kostnadsunderlaget är de ekonomiska resultaten starkt varierande apoteken emellan. En utjämning av rörelseresul- taten mellan de enskilda apoteken är därför nödvändig, och detta sker ge- nom det 5. k. avgiftssystemet. Apotekar- societetens högsta beslutande organ ut- göres av från de olika distrikten valda fullmäktige, dess verkställande organ är en av dessa fullmäktige utsedd direk- tion. Under denna fungerar skilda av- delningar och nämnder.

Apoteken är underkastade viss kon- troll och tillsyn från statsmakternas sida genom medicinalstyrelsen och den un- der inrikesdepartementet lydande apo- tekens avgiftsnämnd. Bland de uppgif- ter, som sålunda åligger samhälleliga organ kan nämnas frågor om inrättande av nya apotek, filialapotek och läke- medelsförråd, fastställande av regler för apotekens prissättning samt beslut om storleken av de avgifter, som apo- teken skall betala till den kollektiva en- heten.

Såväl medicinalstyrelsen som apote- karnas organisationer gav i sina remiss- yttranden över 1946 års läkemedelsut— rednings förslag _ enligt vilket apoteks-

väsendet borde förstatligas — uttryck åt den uppfattningen, att apoteksväsen- det borde underställas ett topporgan, vari det allmänna skulle ha en stark representation. Topporganets huvudsak- liga uppgift skullc vara att övervaka apoteksväsendet i ekonomiskt avse- ende.

Kommittén anser för sin del att apote- ken bör bibehålla sin nuvarande ställ— ning som enskilda företag. De bör emel- lertid inordnas under ett samhälleligt organ med uppgift att i ekonomiskt hänseende ha överinseende över apo- teksväsendet. Kommittén föreslår där- för att ett sådant organ med benämning— en apoteksnämnden inrättas.

Nämndens allmänna uppgift skall vara att i ekonomiskt hänseende övervaka apoteksväsendet och verka för att detta bedrives så rationellt, kostnadsbespa- rande och ändamålsenligt som möjligt utan eftersättande av säkerhets- och kvalitetssynpunkter och med tillgodo- seende av allmänhetens berättigade an— språk på snabb och bekväm tillgång till behövliga läkemedel. Vissa särskilda uppgifter, varom nu Kungl. Maj:t be- slutar eller som åligger andra myndig- heter, föreslås överförda på nämnden. Den bör sålunda, på sätt som Kungl. Maj:t förordnar, besluta om medicinal- taxegrunderna samt bestämma regler för fastställande av apotekens rörelse- vinster och avgifter respektive bidrag. Nämnden skall vidare övervaka apote- karsocietetens uttaxering och förvalt- ning av avgiftsmedlen, följa de enskilda apotekens ekonomiska skötsel, samt slut- ligen förvalta vissa fonder inom apo- teksväsendet.

Eftersom landets läkemedelsförsörj- ning i första hand är en samhällelig an- gelägenhet bör samhället ha det avgö- rande inflytandet i apoteksnämnden. I denna bör ingå representanter för hälsovården och läkemedelskonsumen-

• Sida 252
•  Original

terna samt dessutom företagsekonomiskt erfarna personer. Antalet ledamöter fö- reslås bli åtta, varav ordförande jämte ytterligare tre representanter skall ut- ses av Kungl. Maj:t, medan Sveriges läkarförbund skall utse en och apotekar- societeten tre representanter.

Apoteksväsendets distributionsverksamhet Självständiga apotek och filialapotek tillhandahåller läkemedel i likartad om- fattning och kan anses tämligen lik- värdiga i fråga om allmänhetens för— sörjning med läkemedel. Under senare år har förenklade typer av filialapotek prövats. Även dessa har trots en myc— ket förenklad utrustning visat sig kun- na täcka största delen av efterfrågan. Läkemedelsdistributionen kompletteras — främst på landsbygden — med om- kring 650 läkemedelsförråd samt cirka 1500 medicinlådor och kommissionä- rer. Läkemedelsförråden indelas i tre typer, A, B och C, av vilka typen A _ de s. k. apoteksförråden — drives som filialer direkt under apoteken och har apotekstekniker som föreståndare. Lä- kemedelsförråd av typerna B och C har närmast karaktär av konsignationslager, förlagda hos härför lämpliga personer. Från de två största typerna av läke- medelsförråd får receptbelagda läkeme- del, upptagna på särskild förteckning, expedieras. Genom medicinlådor och kommissionärer sker distributionen så att kunderna hos särskilda ombud, till vilka vederbörande apoteksinrättning har mer eller mindre regelbundna sänd— ningar, får hämta beställda läkemedel. Kommittén har vid sina övervägan— den kommit fram till följande allmänna riktlinjer för distributionen. Filialapoteken av traditionell typ stäl- ler sig något fördelaktigare ur kostnads- synpunkt än självständiga apotek av motsvarande storlek, varför kostnads— besparingar skulle ernås, om vissa mind-

re apotek ändrades till filialapotek. D_v— lik ändring kan dock endast äga rum i begränsad utsträckning, då avståndet mellan moderapotek och filialapotek icke bör vara för stort. För att åstad- komma en bättre anpassning av distri— butionsnätet till kundunderlaget bör även helt nedläggande eller förflyttning av vissa distributionsenheter övervägas.

De 5. k. förenklade filialapoteken sy- nes ha särskilt gynnsamma kostnads- förhållanden. Förutom den nuvarande typen bör även filialapotek av än mer förenklat slag övervägas, varigenom en smidig anpassning till lokala förhål— landen kan ske under samtidigt beak- tande av att kostnaderna hålles nere. Till en början bör dylika filialapotek inrättas försöksvis. Vilken typ av filial- apotek en ort skall få, bör avgöras med hänsyn till den väntade omsättningens storlek och inriktning. Normer för ut- rustningen bör fastställas av medicinal— styrelsen och den av kommittén före- slagna apoteksnämnden.

Apoteksförråden har med hänsyn till den service de kan ge visat sig vara rela- tivt fördelaktiga ur kostnadssynpunkt. Sådana förråd bör därför kunna fylla en stor uppgift på orter, som av kost- nadsskäl icke kan komma ifråga ens för något av de minsta filialapoteken. Antalet receptbelagda läkemedel, som ett dylikt förråd får tillhandahålla, bör emellertid ökas från nuvarande högst 125 till högst 250, varigenom en dominerande del av efterfrågan kan tillgodoses. Des— sa läkemedel föreslås få lämnas ut mot recept från vilken läkare som helst och icke, såsom nu är fallet, endast mot re— cept från viss bestämd läkare.

För att utröna det eventuella be— hovet av en förbättring av landsbygdens läkemedelsförsörjning företog kommit- tén år 1954 en enkät till landets samt— liga provinsialläkare. AV denna enkät — som besvarades av 98 procent av de

• Sida 253
•  Original

tillfrågade — framgick att 36 procent av läkarna ifråga ansåg, att allmänhe- ten i deras distrikt behövde bekvämare tillgång till läkemedel. Vissa förbätt- ringar torde ha inträtt under senare år. Till övervägande del har emellertid ny- anlagda apoteksinrättningar förlagts till städer och förortsområden utanför stör- re städer och för den egentliga lands- bygden föreligger därför fortfarande behov av förbättrad tillgång till läke- medel. Kommittén har ansett, att det bör ankomma på de hälso- och sjuk- vårdande myndigheterna att närmare undersöka sådant behov av nya distri- butionsställen samt vidtaga erforderliga åtgärder med beaktande av de rekom- mendationer beträffande distributionen, som kommittén i det föregående lämnat.

Apotekens avgiftssystem

Apotekens utförsäljningspriser har av olika skäl ansetts böra vara lika över hela landet, oberoende av apotekens storlek och andra förutsättningar. På grund av det i hög grad varierande om- sättnings- och kostnadsunderlaget kom- mer därför de skilda apotekens ekono— miska resultat att sinsemellan starkt va- riera. De minsta apoteken ger sålun- da i regel underskott, medan de största apoteken kan ge överskott på hundra— tusentals kronor. En utjämning av de enskilda apotekens rörelseresultat åstad- kommes medelst det s. k. avgiftssyste— met.

Den resultatutjämning, som avgifts— systemet syftar till, sker emellertid icke endast genom en enkel clearing av av- gifter från överskottsapoteken och bi- drag till underskottsapoteken, utan för närvarande även genom att en stor del av kostnaderna — främst lönekostna- derna — på alla apotek betalas av kol— lektivet. Genom att stora, av den indi- viduella skötseln beroende kostnadspos— ter icke betalas på apoteken, kommer

apotek med höga kostnader att upp— visa betydligt bättre resultat än vad som rätteligen skulle vara fallet, om ett vart apotek direkt svarade för sina samtliga kostnader. De uppkomna sken- bara överskottcn går tillbaka till kol- lektivet i form av avgifter, men anord- ningen ger — utöver den direkta utjäm- ning som enbart en avgifts- och bidrags— clearing skulle ge — en ytterligare re- sultatnivellering, som är mycket svår att överblicka, men som ytterst leder till att apoteksinnehavarnas ersättning me- ra kommer att stå i relation till apote- kens omsättning än till deras ekonomis- ka utfall.

Avgifterna beräknas efter en viss for— mel på apotekens s. k. rörelsevinster, vilka som nyss nämnts ej ansluter sig till de verkliga driftsresultaten utan är betydligt bättre än dessa. Avgiftsfor- meln är så konstruerad, att ett belopp i botten är fritt från avgift och att där— efter avgift utgår enligt en progressiv skala, vilken slutar med 91 procent av den s. k. rörelsevinsten. På den helt övervägande delen av apotekens rörelse- vinster och på varje ökning av dessa utgår avgiften f. 11. med 90 eller 91 pro- cent. I praktiken blir konsekvensen härav, att apoteksinnehavarna vid in- besparing av lönekostnader för farma- cevtisk personal för egen del endast erhåller 2 a 3 procent av inbesparade belopp och vid övriga kostnadsbespa- ringar endast 9 a 10 procent.

Kommittén har ingående undersökt avgiftssystemet och dess ekonomiska verkningar. Det har härvid framkom- mit, att de verkliga driftsresultaten ofta föga ansluter sig till förutsättningarna. Apotek med till synes likartade beting- elser kan ge högst olika resultat. Stora apotek med goda förutsättningar kan visa kraftiga underskott, medan å and- ra sidan små apotek stundom uppvisar relativt stora överskott. Kommittén har

• Sida 254
•  Original

ansett sig kunna konstatera att olikhe- terna i rcsultat till väsentlig del måste bero på olikheter i fråga om den före— tagsekonomiska skötseln. Detta å sin sida har samband med avgiftssystemet. På grund av dettas konstruktion påver- kas nämligen apoteksinnehavarnas in— komster endast föga av hur vederböran- de från kostnadssynpunkt sköter sitt apotek. Inkomsterna följer i stället i huvudsak omsättningens storlek. Efter- som endast små möjligheter föreligger att genom ökad arbetsinsats och effek- tiv företagsledning påverka inkomsten, har intresset för rationalisering och kostnadsbesparingar på många håll va- rit obetydligt.

Kommittén föreslår att ett nytt av- giftssystem införes, med främsta syfte att ge apoteksinnehavarna ett direkt ekonomiskt intresse av rationell och kostnadsbesparande skötsel av apote- ken. Detta nya system föreslås skola grundas på underlag, som så nära som möjligt ansluter sig till de enskilda apotekens verkliga driftsresultat. Dessa bör dock korrigeras för de skillnader i driftsbetingelser, som kan föreligga apoteken emellan. Därvid bör i huvud- sak gälla att apoteken belastas med sina verkliga kostnader, varvid lönekostna- derna dock skall räknas efter medellö- ner, för att icke variationer i fråga om ålders- och dyrortstillägg m. m. skall träffa apoteken olika. Särskilda mer- kostnader som faller på vissa apotek, exempelvis medicinlådefrakter, kostna- der för förlängt öppethållande och för hållande av filialapotek m. m. bör kom- penseras. Kommittén föreslår regler för sådan kompensation eller anger rikt- linjer för hithörande frågors behand- ling.

För att apoteksinnehavarna skall få tillräcklig ekonomisk stimulans till ra- tionell och kostnadsbesparande drift föreslår kommittén, att innehavarnas

ersättning göres beroende av driftsresul- tatet. Eftersom man dock icke kan läg- ga enbart ekonomiska aspekter på apo- tekens skötsel, bör en del av ersätt- ningen vara fast och till sin storlek oberoende av det ekonomiska utfallet. Avvägningen mellan rörlig och fast del blir avhängig av hur starkt besparings- incitament som eftersträvas.

Det avgiftssystem, som kommittén med utgångspunkt från det sagda före- slår, kan uttryckas genom följande for- me].

A=D—(F+ R'D)

100 där A = avgiften D = korrigerat driftsresultat F = fast ersättning och B = procenttal för rörlig ersättning.

I praktiken blir innehavarens ersätt- ning det primära i det föreslagna av- giftssystemet, eftersom avgiften är det som återstår av driftsöverskottet på re- spektive apotek, sedan innehavaren er- hållit sin ersättning. Skulle överskot- tet icke räcka till för den på dylikt sätt beräknade ersättningen, måste mellan- skillnaden tillskjutas av kollektivet. Av- giften blir sålunda det sekundära i syste- met och benämningen avgiftssystem är därför något oegentlig. Begreppet bibe— hålles emellertid för att anknyta till hittillsvarande terminologi.

Eftersom besparingsmöjligheterna har samband med apotekens storlek, bör procentsatsen för den i formeln ingå- gående rörliga ersättningen differentie- ras, så att innehavarna av de mindre apoteken får större och innehavarna av de större apoteken mindre relativ del av gjorda besparingar. Procentsatsen föreslås därför variera mellan högst 30 procent för de minsta apoteken och lägst 20 procent för de största.

Den angivna procentskalan BOA-20 bör betraktas som riktvärden och ändring

• Sida 255
•  Original

bör kunna ske, om förhållandena skulle kräva detta. Skalan bör dock icke un- derstiga 25—15 procent, respektive icke överstiga 35425 procent. För att under- lätta övergången från nuvarande för— hållanden bör till en början den lägre skalan, d. v. s. 25—15 procent, använ- das. Vidare föreslås att under de första fem åren efter systemets införande de kostnader, som för apotekens del nu be- talas av kollektivet, successivt föres över till apoteken. Härigenom kommer den rörliga ersättningen i praktiken att suc- cessivt höjas från nuvarande 9 a 10 pro- cent —— eller ännu lägre _ upp till ska— lan 25—15 procent. Sedan erfarenheter av systemet vunnits, bör den av kommit— tén föreslagna apoteksnämnden över- väga, huruvida ytterligare höjning av procentsatserna bör företas eller ej.

Förutsättningen för att rörlig ersätt— ning över huvud taget skall utgå är att driftsresultatet på respektive apotek fö- re innehavarersättning blir positivt, d. v. s. att apoteket lämnar överskott. I fråga om de allra minsta apoteken kan överskottet emellertid förutsättas bli så litet, att innehavaren med det föreslagna systemet icke tillföres någon nämnvärd rörlig ersättning, eller eventuellt att rö— relsen ger underskott, så att han icke får någon rörlig inkomst alls. Dessa apotek föreslås tillföras driftsbidrag, vilka skall inräknas i driftsresultaten, varigenom flertalet av de minsta apo— teken bör kunna redovisa överskott. Även innehavarna av de mindre apo— teken får härigenom ekonomiskt intres- se av kostnadsbesparingar. Vidare före— slås särskilda regler om garanterad mi- nimiinkomst.

Apoteksrörelsen skall i sin helhet gå jämnt ihop. Totalöverskottet skall så- lunda på längre sikt motsvara summan av apoteksinnehavarnas totalinkomst och de medel som kollektivet centralt behöver. Liksom inom nuvarande sy-

stem måste man i det av kommittén fö- reslagna genom prissättningen styra överskottets storlek. En fortlöpande, fullständig anpassning av priser till kostnader kan dock ej ske och det för- utsättes därför att fonden för reglering av läkemedelspriserna —— under benäm- ning prisregleringsfonden —— alltjämt begagnas för utjämning av resultaten. Fonden bör dock anlitas i mindre ut- sträckning än f. n., genom att prisänd- ringar vidtagas oftare än vad nu är fal- let. I syfte att åstadkomma en smidig prisanpassning föreslås apoteksnämn- den få befogenhet att besluta om sådana prisändringar, som i princip icke rub- bar relationerna i fråga om kostnads- täckning mellan respektive varugrup- per.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning Sjukhusen kan för närvarande endast genom apotek inköpa sådana läkemedel som är apoteksvaror och första klassens gifter. Vid större sjukhus finns i regel särskilda sjukhusapotek _ för närva— rande 15 —— som med ett undantag, det statliga militärapoteket, är filialer till självständiga apotek. Försäljningen från apotek till sjukhus uppgick år 1956 till 37 miljoner kronor, motsvarande 13 procent av apotekskollektivets omsätt— ning. Av den nämnda summan avsåg 10 miljoner kronor leverans genom sjuk- husapotek.

Vid försäljning till sjukhus tillämpas en mellan parterna överenskommen, särskild rabattering. Av företagna un- dersökningar, avseende år 1956, angå- ende sjukhusleveransernas betydelse för de enskilda apotekens ekonomi framgår, att sjukhusleveranserna genomsnittligt ger ett lika stort bidrag till apotekens samkostnader som övrig försäljning re- lativt sett.

I samband med remissbehandlingen av 1946 års läkemedelsutrednings första

• Sida 256
•  Original

betänkande upptogs från bl. a. medi- cinalstyrelsen, läkarsällskapet, stadsför— bundet och landstingsförbundet frågan om sjukhusens läkemedelsförsörjning. Förslag framfördes därvid, dels om rätt för sjukhus att göra inköp av apoteks— varor direkt från läkemedelsindustrien och dels om att sjukhusapotek borde kunna inrättas i sjukhusens regi. Dessa sjukhusapotek skulle ha samma ställ- ning som självständiga apotek men icke ingå i apotekskollektivet.

Den viktigaste frågan för sjukhusen synes vara, huruvida dessa, då en viss läkemedelsförbrukning uppnåtts, bör få rätt att i egen regi driva apotek. Av de undersökningar, som kommittén verk- ställt, synes framgå, att stora sjukhus- leveranser och stora sjukhusapotek ger en viss övertäckning i förhållande till kostnaderna. Ett överförande av dessa i sjukhusens egen regi skulle sålunda medföra kostnadsbesparingar för sjuk- husen och motsvarande vinstminskning för apotekskollektivet.

Kommittén föreslår, att sjukhusapo— tek bör få drivas i sjukhusens egen regi under vissa förutsättningar, nämligen om rörelsen kan drivas så att det som förloras i apotekskollektivet motsvaras av minst lika stora besparingar inom de sjukhus, som får rätt att driva sjuk- husapotek. Genom sina undersökningar av apotekens ekonomi har kommittén funnit, att en sådan bärighetsgräns ge- nomsnittligt ligger vid en omsättnings- summa på mellan 700000 och 800 000 kronor i 1956 års prisnivå. Sjukhusava tek bör därför få inrättas i sjukhusens egen regi i de fall vederbörande sjukhus är av den storleksordningen att deras inköp från apotek, efter avdrag för rabatter, uppgår till minst 700 000 kro— nor.

Kommittén har icke ansett sig kun- na föreslå en allmän rätt för sjukhusen att inköpa apoteksvaror och första klas-

sens gifter direkt från industri och drog— handel i annat fall än då apotek i sjuk- husregi kommer till stånd. För när- varande gällande rätt att direkt inköpa vissa läkemedel efter särskilt tillstånd av medicinalstyrelsen bör dock bibe- hållas och bör även kunna utvidgas be- träffande speciella varor.

En förändring i sjukhusapotekens ställning bör icke få medföra, att veder- börande sjukhus öppnar försäljning till andra sjukhus, hemgående patienter, poliklinikbesökare, personal eller di— rekt till allmänheten.

Ett genomförande av kommitténs för— slag skulle innebära, att för närvarande 6 stycken sjukhusapotek skulle kunna överföras i sjukhusens regi. Ett lösbry— tande av ett sjukhusapotek från dess moderapotek bör om möjligt icke ske annat än vid innehavareskifte. Tillstånd för sjukhusinrättning att inrätta själv- ständigt sjukhusapotek föreslås böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Industriell tillverkning Den enskilda läkemedelsindustrien. Ett 40-tal svenska industriföretag tillver- kar farmacevtiska specialiteter, d. v. s. fabriksmässigt framställda, konsument- förpackade läkemedel. Fem av de största läkemedelsindustriföretagen _ vilka svarar för den helt dominerande delen av produktionen — hade år 1956 en för— säljning inom landet på 85 miljoner kronor, uttryckt i grosshandelns inköps- priser. Dessa företags intäkter från ut- landet uppgick samtidigt till cirka 50 miljoner kronor. Drygt hälften av apo— tekens omsättning hänför sig till läke— medel, som tillverkats av svenska indu- striföretag.

Svensk läkemedelsindustri har en mycket stor betydelse för vår läkeme— delsförsörjning. Det utvecklingsarbete och den forskning, som bedrives inom industrien samt den fria konkurrensen

• Sida 257
•  Original

mellan företagen synes ha stor betydel- se för utvecklingen, och kommittén har funnit det angeläget, att förutsättning- arna härför bibehålles. En eventuell för- ändring mot en monopolsituation är en- ligt kommitténs uppfattning därför icke önskvärd, vare sig i form av ett företag ägt av det allmänna eller en koncentra— tion till ett enskilt monopol. Kommittén föreslår sålunda att den nuvarande ordningen med konkurreran- de tillverkare bibehålles. Det är emel- lertid ytterst viktigt att garantier finns för att den fria konkurrensen blir be- stående i framtiden och att den inte elimineras genom konkurrensbegräns- ningar av olika slag eller genom mono- pol. Mot en sådan utveckling ligger en viss garanti däri, att den inhemska läkemedelsindustrien har att utan tull- skydd konkurrera med den utländska på den svenska marknaden. Härtill kom- mer en ytterligare konkurrens, om kom- mitténs förslag om viss omorganisation av den på apotekens s. k. distriktslabo— ratorier bedrivna tillverkningen genom— föres. Även distributionens utformning har därvid betydelse för industriföreta- gens inbördes konkurrensförhållanden.

ACO-verksamheten

Tillverkningen vid de till vissa apotek knutna s. k. distriktslaboratorierna upp- gick år 1956 till ett värde av cirka 15 miljoner kronor, motsvarande ungefär 8 procent av apotekens totala inköp. Antalet tillverkade preparat uppgick till närmare 2000. Tillverkningen kan in- delas i två grupper, s. k. ACO-preparat och övriga varor. ACO-preparaten är sådana bruksfärdiga läkemedel, för vi]- ka av apotekarsocieteten inregistrerat varumärke användes. Till antalet utgör ACO-preparaten endast något mer än en fjärdedel av samtliga de på distrikts- laboratorierna tillverkade produkterna, men värdemässigt svarar de för den helt

övervägande delen. Medicinalstyrelsen har i praxis undantagit ACO-preparaten från att hänföras till farmacevtiska spe- cialiteter, trots att de enligt specialitets— kungörelsens ordalydelse (& 1) borde hänföras dit.

Större delen av ACO-tillverkningen faller på läkemedel, som försäljes i så stora kvantiteter att de är lämpade för industriell tillverkning. Det gäller dels s. k. officinella läkemedel, d. v. s. läke- medel som finns beskrivna i farmako— pén och annan officiell handbok, och dels preparat, som utgör synonymer —— till sammansättning, beredningsform och styrkegrad praktiskt taget identiska preparat — till av svensk eller utländsk läkemedelsindustri tillverkade specia- liteter. De officinella läkemedlen ut- gör till värde och kvantitet den största delen av ACO-tillverkningen. Andelen synonympreparat synes emellertid vara stadd i ökning.

Från läkemedelsindustriens sida har hävdats, att konkurrensen mellan di— striktslaboratorierna och industrien icke sker på lika villkor. Flertalet av di- striktslaboratorierna är nämligen så in- timt förbundna med sina moderapotek i fråga om lokaler, personal etc., att nå— gon helt tillförlitlig, kalkylmässig för- delning av kostnaderna icke är möjlig. Det kan därför icke med full säkerhet visas, att icke vissa av de på ACO-till- verkningen fallande kostnaderna till någon del kommer att belasta den egent- liga apoteksrörelsen eller omvänt. Från läkemedelsindustriens sida har detta förhållande åberopats i samband med kritik mot prissättningen på vissa ACO- preparat.

Det är enligt kommitténs mening vik- tigt att konkurrensen mellan ACO-till— verkningen och industrien så långt möj— ligt kan ske på lika villkor. Eftersom vissa grundläggande förutsättningar här- för saknas, kan dock icke helt lika vill-

• Sida 258
•  Original

kor skapas. Sålunda måste laboratorier- na även framdeles ha skyldighet att till— verka sådana varor som säljes i relativt små och oekonomiska kvantiteter, och vidare kan tillverkningen av bered- skapsskäl behöva vara uppdelad på fler platser än vad som från tillverknings- ekonomisk synpunkt kan vara mest ra- tionellt.

Kommittén föreslår att ACO-tillverk- ningen skiljes från de enskilda apote— ken och överföres till ett särskilt, för ändamålet bildat aktiebolag. I samband därmed synes en ytterligare centralise- ring av tillverkningen till ett färre an- tal arbetsställen successivt böra genom- föras. Bolaget föreslås helt eller till större delen ägt av apotekskollektivet, genom att majoriteten av aktierna inne- has av apotekarsocieteten såsom före- trädare för kollektivet. Aktier må med hembudsskyldighet även kunna ägas av apoteksinnehavare. Medel för verksam- hetens igångsättande föreslås få dispo— neras ur apoteksväsendets pensionsfon- der.

Beträffande ACO-företagets tillverk— ning föreslår kommittén, att sådana icke officinella preparat, som är jämförliga med farmacevtiska specialiteter, skall registreras på samma villkor som des- sa. Övriga ACO-beredningar bör få till- verkas i nuvarande ordning.

Koncentrationen av ACO-verksamhe— ten till ett särskilt tillverkningsföretag förutsätter, att de nuvarande distrikts- laboratorierna inlöses. Härför beräknas omkring 10 a 12 miljoner kronor er- fordras.

Läkemedelsgrosshandeln

För närvarande finns fyra droghandels- företag, nämligen Apotekarnes Droghan- del AB, Göteborg (ADA), Aktiebolaget Distra, Södertälje, Kronans Droghandel AB, Göteborg, och Apotekarvarucentra- len Vitrum Apotekareaktiebolag, Stock—

holm (Vitrum). ADA, Kronan och Vit- rum kan betraktas såsom sortiments— grossister med i stor sett samma sorti- ment av apoteksvaror, medan Distra i huvudsak fungerar såsom försäljnings- bolag för Astrakoncernens produkter. ADA har en läkemedelsindustri som dot- terbolag, AB Pharmacia, medan Vitrum jämsides med droghandeln driver läke- medelsindustri.

Samtliga företag har ett omfattande varusortiment. En klar skillnad förelig- ger dock mellan å ena sidan sortiments- grossisterna och å andra sidan Distra. De förra har var för sig mellan 10 000 och 17 000 artiklar, varav cirka 6000 är apoteksvaror, och Distra för omkring 7 000 artiklar, varav cirka 4 000 apoteks- varor. Den sammanlagda omsättningen hos droghandelsföretagen har kommit— tén för år 1957 beräknat till 222 miljo— ner kronor, varav 168 miljoner kronor avsåg försäljning till apotek.

Droghandeln har en viktig ställning inom läkemedelsdistributionen, icke minst i fråga om förutsättningarna för en effektiv och rationell läkemedelsför- sörjning i stort och på längre sikt. Den nuvarande droghandelsdistributionen synes väl fylla berättigade krav på så- kerhet, leveransförmåga och informa- tionsgivning. Däremot måste branschens kostnadsförhållanden anses mindre till- fredsställande från det allmännas syn- punkt. Det sätt på vilket droghandeln drives har nämligen medfört en kost- nadskrävande servicekonkurrens och försäljningspolitik samt en dyrbar ad- ministrations- och lagerhållningsappa- rat.

Efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t uppdrog kommittén åt professorn Ulf af Trolle att för kommitténs räkning ut- föra en undersökning av de eventuella besparingar, som skulle kunna uppstå, om droghandelsfunktionen utfördes av ett enda företag i stället för av den exi-

• Sida 259
•  Original

sterande organisationen. Enligt denna utredning skulle, med utgångspunkt från 1954 års förhållanden och under vissa förutsättningar, en centralisering med- föra en årlig, kortsiktig besparing på mellan 2 och 4 miljoner kronor. Ut- redningsmannen har angivit siffran 3 miljoner som den mest sannolika. Kom- mittén har emellertid för sin del ansett att besparingen bör kunna ökas till om- kring 3,5 miljoner kronor — motsva- rande cirka 26 procent av droghan- delns sammanlagda kostnader år 1954. Uppräknat till 1957 års kostnadsnivå beräknas detta belopp motsvara cirka 4,3 miljoner kronor.

Droghandeln är i betydande grad in- tegrerad med läkemedelsindustrien och en viss selektivitet i distributionen har utvecklat sig. Det förefaller icke osanno- likt att denna selektivitet kan komma att öka genom att ytterligare industri- företag övergår till distribution direkt till apoteken. Den nuvarande strukturen på sortimentsdroghandeln ger därför enligt kommitténs uppfattning möjlig- het till en utveckling, som kan medföra vissa risker ur konkurrenssynpunkt. Det måste nämligen anses viktigt att de mindre tillverkarna och de utländska läkemedelsfabrikerna icke kommer att få sämre förutsättningar i konkurrensen än vad de större inhemska industriföre- tagen har.

Kommittén har övervägt om icke de negativa förhållandena inom droghan- deln kan tänkas rätta till sig utan sam- hälleliga ingripanden. Det förslag till nytt avgiftssystem som kommittén fram— lägger syftar bland annat till ökat pris- medvetande hos apoteksinnehavarna och härigenom skulle eventuellt en kostnadspressande priskonkurrens kun- na uppkomma inom droghandeln. Viljan till priskonkurrens torde emellertid i hög grad vara beroende av ägandeför- hållandena inom droghandeln. Integra-

tionen till industri kan i allmänhet inte medföra någon benägenhet till konkur- rens med grosshandelsmarginalen på den egna koncernens varor. Konsekven- sen härav blir att man icke heller inom en integrerad grosshandel kan förvänta en konkurrens med grosshandelsmargi- nalen på andra industriers produkter. Med utgångspunkt härifrån har disku— terats två alternativ till förbättring av förhållandena inom droghandeln, näm- ligen å ena sidan en centralisering av droghandelsverksamheten till ett enda företag och å andra sidan en kollektiv droghandel, helt eller till övervägande delen ägd av apotekarsocieteten och av— sedd att bli ett komplement och en kon-

kurrent till de nu existerande företagen.

Starka skäl talar för en centraliserad droghandel, antingen organiserad som ett statsmonopol eller ägd av läkeme- delsindustrien och apoteken gemensamt. Tillkomsten av en sådan skulle med- föra betydande kortsiktiga kostnadsbe- sparingar, vilka kan bedömas större än med den nuvarande ordningen med ett flertal företag, och även på längre sikt ge förutsättningar för en effektivisering och ett förbilligande av grossistdistribu- tionen. En centraliserad droghandel skulle vidare ge garantier mot det för— svårande a-v konkurrensen inom till- verkningsledet, som en fortgående, ökad selektivitet inom distributionen kan väntas medföra.

Mot en centraliserad droghandel talar, att aVISaknaden av konkurrens inom grosshandelsledet på längre sikt kan be- faras leda'till ett minskat tillvaratagande av besparingsmöjligheter och ett sämre tillgodoseende av apotekens behov av fortlöpande information.

En av apotekarsocieteten ägd, kollek- tiv droghandel kan förväntas få direkt intresse av priskonkurrens och effekti— viserad distribution. Den skulle vidare bli en motvikt mot tendenserna till en

• Sida 260
•  Original

ökad selektivitet i distributionen. På kort sikt kan en kollektiv droghandel inte ge samma direkta besparingar som en centraliserad droghandel. Emellertid torde den mycket snabbt kunna med- föra en allmän, kostnadspressande kon- kurrens företagen emellan och därmed en hög utvecklingstakt i fråga om ra- tionalisering Och effektivisering.

Vid övervägande av de båda alterna- tiven för ernående av en förbättrad konkurrenssituation och en ökad effek- tivitet inom droghandelsdistributionen har kommittén funnit, att de var för sig har fördelar som i stort sett bör kunna medföra samma resultat på längre sikt. Om således effekten av en centraliserad droghandel omgående kan bli en större besparing, medför en kollektiv droghan- del å andra sidan vissa fördelar i form av minskat behov av investeringar och mindre omedelbara strukturföränd- ringar.

Kommittén föreslår därför att förut- sättningar skapas för startande av en kollektiv droghandel vid sidan av de enskilda droghandelsföretag, som nu finnes eller kan komma att inrättas. Ini- tiativ till en dylik droghandel förutsät- tes kunna tagas av apotekarsocieteten. Särskilt avtal föreslås böra träffas mel- lan staten och apotekarsocieteten, var- igenom societeten tillförsäkras rätf att ur de inom apotekskollektivet befint- liga pensionsfonderna för ändamålet lå- na intill 10 miljoner kronor. Den kollek- tiva droghandeln bör drivas i aktiebo— lagsform. '

Sedan kommittén beslutat avge nyss- nämnda förslag om skapande av förut- sättningar för en kollektiv droghandel, ägd av apotekarsocieteten, har denna enligt ett den 18 mars 1959 publicerat meddelande förvärvat aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum, Apote- kareaktiebolaget. Apotekarsocietetens förvärv av företaget sammanfaller med

kommitténs förslag endast under förut- sättning att företagets tillverkningsdel frånskiljes.

Övriga frågor Apoteksväsendets pensionsförhållanden. Pensioner till apoteksinnehavare och farmacevtisk personal jämte efterlevan- de efter dessa utgår formellt ur särskil- da pensionsfonder inom apotekskollek— tivet. I realiteten täckes dock såväl des- sa pensionskostnader som kostnaderna för den tekniska personalens pensions- försäkring i SPP som löpande drifts- kostnader på apoteken. Pensionerings- bestämmelserna fastställes av Kungl. Maj:t.

Pensionsfondernas sammanlagda be- lopp uppgår för närvarande nominellt till inemot 50 miljoner kronor med ett kursvärde av cirka 35 miljoner kronor. Med hänsyn till pensionsförpliktelserna borde fonderna emellertid försäkrings- tekniskt överstiga 200 miljoner kronor.

Då fonderna sålunda är helt otillräck- liga och därjämte en väsentlig förenk— ling i administrationen kan erhållas, fö- reslår kommittén, att kostnaderna för apoteksväsendets utgående pensioner belastas apoteken som direkta drifts- kostnader samt att staten lämnar ga- ranti för förpliktelsernas fullgörande. Detta kan lämpligen ske inom ramen av ett avtal mellan staten _och apotekar- societeten, enligt vilket apotekarsocie— teten medges rätt att för vissa angivna ändamål få taga fondmedel i anspråk.

Officinella läkemedel. Apoteken har en vittgående skyldighet att tillhanda- hålla läkemedel, varav en ansenlig del _— främst de officinella läkemedlen _ enligt nuvarande bestämmelser får bere— das endast på apotek. I rationaliserings- syfte har en stor del av denna tillverk- ning sammanförts till de till vissa apo- tek'knutna distriktslaboratorierna, vilka

• Sida 261
•  Original

enligt nuvarande bestämmelser formellt utgör del av respektive apotek. Kom- mittén har föreslagit att nyssnämnda tillverkning skulle ytterligare koncen- treras och överföras till ett för ända- målet bildat bolag, benämnt ACO—bola- get.

ACO-bolaget bör få den formella rätt, som för närvarande tillkommer di- striktslaboratorierna, att tillverka offi— cinella läkemedel _— och dessutom vissa andra beredningar —— efter de normer som nu gäller härför. ACO-bolaget bör vidare åläggas skyldighet att framställa sådana beredningar, som bedömes kun- na bli tillverkade mera rationellt av ho- laget än på apotek. Läkemedelsindustri- företagen å sin sida bör få rätt att som farmacevtiska specialiteter inregistrera preparat med sådana kompositioner, som redan innan de beskrivits i någon av de officiella handböckerna förekom- mit i Sverige i form av specialiteter. Härvid bör gälla de vanliga reglerna för registrering av specialiteter. Det namn kompositionen åsatts i den officiella handboken skall dock användas.

Kommunala bidrag. Numera utgår kommunala bidrag till förhyrande av apotekslokaler endast i obetydlig ut- sträckning. Kommittén anser att dylika bidrag i framtiden ej bör utgå, eftersom apotekens ekonomiska förhållanden av- ses reglerade genom avgiftssystemet.

Den avveckling av nu utgående bi- drag, som kan befinnas påkallad, bör ske genom att förhandlingar upptages mel- lan kommunerna och apoteksinneha- varna eller deras organisationer.

Apotekens finansiering. När apotek överlåtes skall ny innehavare övertaga lager och inventarier. Med apoteksöver- tagande följer sålunda i regel ett låne- behov för den tillträdande. Det samman- lagda lånebehovet för apoteken torde vara relativt konstant.

Apotekarkårens kreditkassa har till ändamål att meddela lån för finansie- ring av apoteksövertagningar. Av erfor— derligt kapital kan dock endast ungefär två tredjedelar erhållas hos kassan, var- för resterande del måste upplånas i öpp- na marknaden. Som säkerhet för lånen erfordras ofta borgensförbindelser, vil- ka i stor utsträckning tecknas av drog- handelsföretagen. Kommittén föreslår att dylik borgen i stället tecknas av apo- tekarsocieteten i dess egenskap av för- valtningsorgan för apotekskollektivet.

För att förbättra möjligheterna för apoteksinnehavarna att erhålla lån för apoteksövertagningar och för att detta skall kunna ske till lägsta möjliga ränte- sats föreslår kommittén vidare, att vissa inom apotekskollektivet befintliga fond- medel skall få disponeras härför. Med- len i de nuvarande pensionsfonderna föreslås sålunda — då fonderna förut- sättes icke längre behövas för sitt ur- sprungliga ändamål —— överförda till en särskild fond med beteckningen apo— tekskollektivets dispositionsfond, förval- tad av apoteksnämnden. Ur denna dis- positionsfond föreslås att medel för fi- nansiering av apoteksövertagningar skall kunna utlånas till Apotekarkårens kreditkassa och även i annan ordning efter apoteksnämndens bestämmande.

• Sida 262
•  Original

Särskilt uttalande av herr Blomstedt

Det nyligen offentliggjorda meddelan— det om att apotekarsocieteten förvärvat aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum, Apotekareaktiebolaget innebär en viktig förändring av förhållandena inom läkemedelsbranschen. Då den tid som har stått till mitt förfogande, varit otillräcklig för en utredning av den nya situationen och dess framtida konse- kvenser får jag i denna fråga hänvisa till Föreningen Sveriges Droghandlares kommande remissvar.

Mot i droghandelskapitlet gjorda ut- talanden har jag vid sammanträdena med de sakkunniga framfört bestämda

invändningar. När sålunda kommittén i slutsatsen (sid. 230) uttalar: »I det föregående har kommittén be-

' lyst förhållanden inom droghandeln som

ur konkurrens- och effektivitetssyn- punkt icke är tillfredsställande från det allmännas synpunkt.» vill jag beträffande denna »belysning» framhålla, att densamma enbart består av åsikter om en framtida utvecklings- trend hos den nuvarande läkemedels- distributionen. Något utredningsmate— rial som styrker dessa åsikter, har icke framlagts.

• Sida 263
•  Original

Särskilt uttalande av herr Ehrenberg

Apotekarsocietetens förvärv av Apoteks— varucentralen Vitrum innebär en radi- kal förändring av situationen inom lä- kemedelsbranschen i det att den mono- poliserade detaljhandeln integrerat ge- nom branschens samtliga led ned till tillverkningen.

Kommitténs ställningstagande till den- na förändring anger dock otvetydigt, att den anser en kombination av grosshan- del och läkemedelsindustri inom det monopoliserade apoteksväsendet som otänkbar.

Vissa för läkemedelsindustrien bety— delsefulla avsnitt i betänkandet påver- kas emellertid av det inträdda förhål- landet. Då den tid, som stått till förfo- gande, ej gjort det möjligt att fullstän- digt penetrera det uppkomna problem- komplexet avstår jag från en tidigare av- sikt att närmare diskutera vissa av de av utredningen framförda förslagen.

Jag har anledning antaga att den sven- ska läkemedelsindustrien i ett remissvar får tillfälle taga upp dessa spörsmål.

• Sida 264
•  Original

Särskilt uttalande av herrar Erixon, Folkeson och Wester samt fröken Åkerlund

I ett avsnitt har läkemedelskommittén kommit att frångå sin allmänna målsätt- ning i fråga om läkemedelspriserna och apoteksväsendets ekonomi, nämligen när man — uppenbarligen under trycket av ett antal tidigare gjorda uttalanden i ämnet, som tagit sikte på en annan situation än dagens — föreslår, att de större sjukhusapoteken under vissa för- utsättningar skall få skiljas från apo- teksväsendet i övrigt och drivas av re- spektive Vsjukhusförvaltningar. Försla- get bygger på en ställvis tämligen diffus argumentation, som utgår ifrån att sjuk- husen på egna sjukhusapotek i vissa fall skulle kunna lägga även andra arbets- uppgifter än man kan lägga på sjukhus- apotek av nuvarande typ. Genom över- tagandet av huvudmannaskapet tänkes sjukhusen ekonomiskt kunna vinna me- ra än apoteksväsendet samtidigt skulle förlora.

Emellertid har läkemedelskommittén framhållit, att de skäl, som från början motiverade införandet av ett avgifts- system — och därmed ett apotekskol— lektiv — efter hand accentuerats och nu torde få anses så starka, att något alternativ knappast gives. Endast tack vare kollektivet med dess utjämnande funktioner har det varit möjligt att för- se glesbygderna med apoteksinrättning— ar och att tillhandahålla befolkningen _läkemedel till samma priser i hela lan-

det. Varje försvagning av den enhet, som apoteksväsendet ekonomiskt utgör, är principiellt betänklig, då den minskar möjligheterna att tillgodose sociala och humanitära synpunkter på läkemedels- försörjningen. En splittring skulle ock— så lätt leda till onödigt höga kostna- der, dels därför att apoteksväsendets samkostnader skulle få slås ut på en mindre försäljningssumma, dels därför att åtminstone en viss dubbelorganisa- tion inte skulle kunna undvikas.

Om starka skäl talade för en sådan åtgärd, skulle visserligen ur praktisk synpunkt ett omsättningsbortfall, som strikt begränsas till vad kommittén fö- reslagit, kunna bäras. Kostnadsförskjut- ningen till följd därav torde nämligen inte bli alltför stor. Såsom nämnts mås- te man dock se synnerligen allvarligt på detta avsteg från de principer, som lig- ger bakom inrättandet av apotekskol- lektivet. De ifrågavarande sjukhusapo- teken har icke någon klar särställning, och skulle den anförda motiveringen för ett avskiljande av dem ur kollektivet godtagas, kan samma motivering komma att åberopas i sådan omfattning att det kunde bli ett betydande avbräck för kollektivet med en fördyring av den enskildes läkemedelskostnader som följd. Läkemedelskommitténs argumenta- tion för förslaget är inte övertygande.

• Sida 265
•  Original

Det har inte visats, att ett sjukhus i och med övertagandet av ett sjukhusapotek skulle kunna göra några besparingar ge- nom förändringar i sin interna organi- sation, än mindre har man sökt beräkna värdet av dessa. Det torde finnas skäl att bedöma möjligheterna till sådana kostnadsminskningar med försiktighet. Ett sjukhusapotek är främst anpassat för sina specialuppgifter i läkemedels- försörjningens tjänst och sannolikt me- ra sällan lämpat för uppgifter som lig- ger utanför dess egentliga arbetsområde. Rör det sig åter om uppgifter, som har anknytning till sjukhusapotekens nor— mala verksamhetsfält, torde möjlighe— terna att hänskjuta dessa till sjukhus- apoteket inte bero av vem som är hu- vudman för detta. Det torde också kun- na presumeras, att kostnaderna för eventuellt tillkommande arbetsuppgifter inte blir lägre därigenom att huvudman- naskapet ändras.

I det normalkontrakt, som för närva— rande gäller mellan sjukhusens huvud- män och apotekarsocieteten, har man sökt beräkna priserna vid försäljning från apotek till sjukvårdsinrättning så, att något överskott på de sammantagna sjukhusleveranserna inte skall uppstå för apoteksväsendet. Läkemedelskom- mittén har också vid sina ekonomiska undersökningar funnit, att dessa leve— ranser tillsammantagna går ungefär jämnt ihop för närvarande. Ser man däremot till enskilda leveranser, är det naturligt att vissa lämnar överskott och andra underskott, eftersom rabattsyste- met måste bygga på genomsnittsförhål- landen. Själva läkemedelskostnaderna kan därför bli lägre för enskilda sjukhus som följd av ett ändrat huvudmanna- skap för deras sjukhusapotek men torde inte sjunka för sjukhusen totalt sett. Om några av de största sjukhusapote- ken, som enl-igt kommitténs beräkningar

sammanlagt tillför apoteksväsendet ett beräknat överskott av storleksordningen en halv miljon kronor per år, skulle lös- göras därifrån, måste rabatterna på åter- stående sjukhusleveranser minskas med motsvarande belopp — i vilket fall sjuk- husens totala kostnader för läkemedel bleve oförändrade — såvida inte in- komstbortfallet skulle tagas igen på apo- tekens försäljning till övriga läkeme- delskonsumenter. Om så skedde, skulle emellertid allmänheten via läkemedels- priserna tvingas att indirekt lämna bi- drag till sjukhusens läkemedelskostna— der, vilket synes stötande.

Slutligen är det troligt, att fristående sjukhusapotek, vars resurser är små i jämförelse med apotekskollektivets, skulle få svårt att arbeta till lika låga kostnader som de i kollektivet ingående nuvarande sjukhusapoteken. Dessas verksamhet underlättas mycket genom den direkta anknytningen till ett mo- derapotek och till apoteksväsendets samlade resurser. Sjukhusapotek som brytes ut ur kollektivet kan rimligen ej längre räkna med att erhålla samma tjänster på hittillsvarande villkor. En utredning om de ekonomiska konse- kvenserna härav för ett fristående sjuk- husapotek hade varit önskvärd.

Sammanfattningsvis bedömer vi det som sannolikt, att förslaget om från apoteksväsendet fristående sjukhusapo— tek icke som läkemedelskommittén häv- dat kommer att medföra några samhälls— ekonomiska vinster utan snarare vissa kostnadsökningar som kan komma att påverka läkemedelspriserna oförmån- ligt, inte blott förvsjukhusväsendet utan också för allmänheten. På grund härav måste vi bestämt taga avstånd från läke- medelskommitténs förslag i denna del och anser, att sjukhusens läkemedelsför- sörjning även i fortsättningen bör kvar- stå inom apotekskollektivets ram.

• Sida 266
•  Original

Särskilt uttalande av herrar Erixon och Wester samt fröken Åkerlund

I läkelnedelskommitténs utredning har ekonomiska aspekter tillmätts avgöran- de betydelse. Diskussionerna har ge- nomförts med direkt sikte på vad som kan anses ekonomiskt rationellt och be— främjande för ekonomisk konkurrens inom läkemedelsförsörjningens område. Veterligt är det första gången, som ett sådant betraktelsesätt genomgående till- lämpats vid en undersökning av hela detta område. I konsekvens härmed har läkemedelskommittén kommit att vid sin undersökning av nu rådande förhållan- den värdera dessa huvudsakligen efter deras förtjänster och fel ur företags- ekonomisk synpunkt. Även om bedöm- ningen därvid ibland blivit något en- sidig har dock en sådan merkantilt be— tonad vägning stort värde. De under— sökta leden i läkemedelsförsörjningens tjänst baseras nämligen på affärsverk- samhet.

Beträffande själva apoteksväsendet, där den kommersiella prägeln är mindre dominerande, måste dock i praktiken andra omständigheter också spela in. Många av säkerhetsskäl, kvalitetshänsyn m. m. betingade krav väger så tungt, att de inte kan avvisas under hänvis- ning till ekonomiska motiv. Därjämte kommer apoteksväsendets viktiga socia- la funktioner — ej sällan ledande till önskemål som inte kan samordnas med ett rationellt ekonomiskt betraktelsesätt

—— in i bilden som ett mycket viktigt moment.

Det sagda visar, att en lösning av pro— blemen inom läkemedelsområdet ät— minstone för apoteksväsendet måste sö— kas i en kompromiss mellan inte helt förenliga intressen. Att träffa den rätta kompromisspunkten mellan olika intres- seriktningar, som alla pockar på sin tribut av hänsynstagande, är emellertid mycket vanskligt. Det är troligt att kora» mittén, om den vid sina kompromiss- försök penetrerat nuvarande förhållan— den från mera allsidiga utgångspunkter, hos dem skulle funnit vissa förtjänster, som inte kunnat göra sig gällande vid en strikt ekonomisk bedömning.

Otvivelaktigt kommer apotekens verk— samhet att mera konsekvent inriktas mot så låga driftskostnader som möjligt, om läkemedelskommitténs intentioner full— följes. I flertalet avseenden ställer vi oss inte avvisande härtill men vill fram— hålla att en sådan utveckling på längre sikt också kan medföra olägenheter i form av standardsänkning. Vi vill un- derstryka, att strävanden mot lägre kost- nader och åtgärder för ekonomisk kon- troll inte får drivas så långt, att de även- tyrar säkerheten eller försvårar fullgod läkemedelsservice.

Några stora kostnadsbesparingar tor- de inte vara att vänta. Läkemedelskom- mitténs besparingsalternativ i tabellen i

• Sida 267
•  Original

bilaga 5 (kol. 18—21) synes vara alltför optimistiska. Vad gäller varukostnader- na vill vi framhålla, att kommitténs un- dersökning om apotekens inköpsvanor (sid. 208 ff) utfördes år 1954 och på grund av den senare utvecklingen inte avspeglar det aktuella läget.

Frågan om ledningen av apoteksvä- sendet och avvägningen därvidlag mel- lan statens och apotekarkårens organ har övervägts av läkemedelskommittén. Det framlagda förslaget i ämnet bygger på en kompetensfördelning. Medicinal— styrelsen, som inför statsmakterna har det yttersta ansvaret för läkemedelsför— sörjningen, bibehåller i stort sett sitt nuvarande inflytande. Den statliga till— synen över apoteksväsendets ekono- miska förhållanden — nu splittrad och tungt arbetande —'skulle dock utövas av ett nytt organ, apoteksnämnden. Nämn- den skulle avgöra bland annat alla eko- nomiska frågor av principiell natur el— ler större räckvidd. Under tillsyn av dessa båda statliga organ skulle apote- karkårens egen ledning sköta och an- svara för den löpande verksamheten.

Förslaget synes innebära en god prin- ciplösning. Jämfört med nuvarande för- hållanden skulle den fördelen vinnas, att de ekonomiska frågorna samlas hos ett organ som äger speciell kompetens och som också kan handla med erfor- derlig snabbhet. Förutsättas måste givet- vis, att apoteksnämnden — såsom läke- medelskommittén föreslagit _ bemyndi- gas att avgöra även frågor av stor eko- nomisk betydelse.

Läkemedelskommitténs uttalanden om distributionssystemets framtida utform- ning har huvudsakligen principiell ka- raktär. Man föreslår att landsbygdens läkemedelsförsörjning förbättras genom nya distributionsenheter av skiftande typ efter omsättningens väntade storlek och att befintliga enheters status vid behov omregleras. Detta ligger i linje

med det hittills bedrivna utvecklingsar- betet på området, som byggt på ett nära ' samarbete mellan medicinalstyrelsen och apotekarkåren och som resulterat dels i nya typer av distributionsställen och dels i långtgående anpassning av många apoteksinrättningar efter de spe- ciella förhållandena på respektive or- ter. Det är tacknämligt, att detta arbete avses kunna fortsätta utan låsning till detaljerade förslag.

Kommittén förordar emellertid, i syf- te att nedbringa driftskostnaderna, bland annat indragning eller förändring till filialapotek av mindre, självständiga apotek » i åtskilliga fall», dock utan att ha belägg för att detta skulle leda till några större besparingar. Vi me- nar att en sådan omläggning inte kan göras utan hänsynstagande till beford- ringssituationen inom apoteksväsendet, vilken utgör bakgrund till apotekarnas kanske mest brännande aktuella pro- blem, den ständigt stigande åldern för befordran och för transport till slutapo- tek. Genom andra av läkemedelskommit- téns förslag — beträffande distrikts- laboratorierna och sjuklmsapoteken — skulle flertalet av de nu bästa beford- ringsobjekten bli betydligt mindre loc- kande. Skulle dessutom dessas antal sjunka, kan detta beräknas få allvarliga konsekvenser för rekryteringen till apo— tekaryrket.

Läkemedelskommitténs utgångspunk- ter får särskild betydelse för apotekens avgiftssystem. Kommittén har funnit, att besparingsincitamentet i det nuva- rande avgiftssystemet är otillräckligt, särskilt beträffande personalkostnader- na. Orsaken är att utgifterna i apoteks- rörelsen påverkar apoteksinnehavarens inkomst i allt för ringa grad. Enligt kommitténs system blir denna inkomst mycket starkare beroende av apoteksrö- relsens verkliga ekonomiska resultat. Detta förslag, som är en naturlig följd av

• Sida 268
•  Original

kommittéarbetets inriktning, biträder vi ' i princip. Rättvisligen bör dock här framhållas, att det hittills tillämpade, mera liberala avgiftssystemet just genom vad kommittén sett som dess brister har underlättat tillkomsten av nuvaran- de goda funktionsduglighet och stan- dard på de svenska apoteken.

Läkemedelskommittén har inte avgivit något förslag i fråga om inkomstnivån för apoteksinnehavarna. Utredningens siffermaterial utgör endast en direkt be— arbetning av 1956 års verkliga förhål- landen efter det föreslagna systemets principer. Detta ger ingen upplysning om inkomsternas storlek några år fram— åt i tiden, särskilt som de tänkes bli beräknade efter ett nytt system. För egen del har vi utgått ifrån, att apote- karnas inkomsteftersläpning till följd av det utdragna arbetet med ett nytt avgiftssystem nu kommer att kompen— seras.

När efter statsmakternas principiella ställningstagande systemets detaljer och faktorer skall fastställas, är det av störs- ta vikt att detta sker på grundval av ak- tuellt siffermaterial. Om inkomstregle- ringen fotas på det ekonomiska resul- tatet i så hög grad som föreslagits, bör inkomsterna inrymma ett risktillägg med hänsyn till de i utredningen be- rörda, för apoteksinnehavaren föga på- verkbara faktorer av skilda slag, som inverkar på resultatet i olika grad på olika apotek. Läkemedelskommittén har troligen underskattat betydelsen av de kostnadsvariationer, som beror på att betingelserna för apoteken i själva ver- ket skiftar mycket. Viktigt är att kom- mitténs förslag om att apoteksinneha— varna utöver fastställd inkomstnivå även skall få andel i framtida rationalise- ringsvinster, utformas tillfredsställan- de. Principen måste vara, att inkoms- terna för en apoteksinnehavare skall

stiga i takt med de rationaliseringsrcsul- tat han uppnått.

Övergången till nytt avgiftssystem kan medföra kraftiga inkomstförändringar på en del apotek. Problemet synes dock ha lösts tämligen tillfredsställande ge- nom förslaget om övergångssystem, som också bör mildra eventuella nackdelar för personalgrupperna till följd av av- giftssystemets skärpning.

Ytterligare en punkt i förslaget har vi anledning att understryka, nämligen att systemets faktorer måste bestämmas av apoteksnämnden i förväg och i strikt anslutning till företagsekonomiska pro— gnoser. Detta är nödvändigt vid ett av- giftssystem, som så starkt som det före- slagna anknyter till det ekonomiska re- sultatet. Man skulle emellertid vinna i stabilitet om systemets faktorer under normala förhållanden fastställdes för längre period än nu, t. ex. tre år i taget.

En del av kommitténs i kapitel V re— dovisade undersökningsresultat torde ha blivit missvisande genom att man inte räknat med någon kostnad för apoteks- innehavarens arbete. Utredningen har själv antytt detta på sid. 91. Härigenom har t. ex. apotek, där innehavaren en- sam är farmacevtiskt utbildad, icke be- lastats med någon kostnad för farma- cevtiskt arbete. Förhållandet har bety- delse även vid jämförelse mellan övriga apotek, eftersom den till apoteksinne- havarens arbete hänförliga kostnaden blir en allt mindre del av den totala lö- nesumman ju större apoteket är. Dess inverkan på resultatet belyses av t. ex. tabell 23.

Ett särskilt tillverkningsföretag, ACO- bolaget, föreslås bli skapat genom att de nuvarande distriktslaboratorierna och deras centrala organisation konstrueras som ett bolag med apotekarsocieteten som ägare av åtminstone aktiemajori- teten. Skälet härtill skulle vara, att man

• Sida 269
•  Original

vill åstadkomma en konkurrens på lika villkor mellan läkemedelsindustrin och apoteksväsendet i fråga om tillverkning- en av beredningar. Läkemedelskommit- tén har funnit det nödvändigt att skapa garantier för att någon kostnadsöver- vältring från tillverkningsdelen till di- stributionsdelen inom apoteksväsendet inte skall kunna förekomma, även om det inte kan göras gällande, att detta är fallet för närvarande. Kommittén är dock medveten om att konkurrens från identiskt lika utgångslägen inte kan åstadkommas.

Den nuvarande distriktslaboratorie- organisationen har utvecklats snabbt och fyller väl sin uppgift att förse apo-

teken med läkemedelsberedningar m. m. Yrkesutövarna kan förväntas ställa sig betänksamma till en lösbrytning av des- sa laboratorier, helst som de på apote- karkårens egen tillskyndan tillskapats inom apoteksväsendet och där vunnit sin nuvarande styrka och betydelse. Vi har emellertid funnit, att även ett i en- lighet med kommitténs intentioner orga- niserat bolag i apotekarsocietetens ägo bör ha goda möjligheter att fylla di- striktslaboratoriernas tillverkningsupp- gifter. Vi har därför icke anledning att ur saklig synpunkt motsätta oss försla- get om ett tillverkningsbolag. Vi vill dock understryka beredskapssynpunk- ternas betydelse i sammanhangeti

• Sida 270
•  Original

Särskilt uttalande av herr Sjöblom

Utredningsmännen föreslår rätt för sjukhus att på vissa villkor inrätta egna sjukhusapotek. Härigenom förverkligas en på sjukhushåll länge önskad reform. I anslutning till detta positiva förslag vill jag framföra några synpunkter, som avviker från förslaget, och dessutom re- dovisa några för sjukhusen väsentliga problem, som icke behandlats.

I anslutning till sitt positiva ställ- ningstagande har utredningsmännen med tanke på konsekvenserna för kol- lektivet förordat vissa restriktioner för ett kommunalt sjukhusapoteks verksam- hetsområde. Detta skall å andra sidan fastställas av Kungl. Maj:t efter hörande av medicinalstyrelsen och apoteksnämn- den. Generella begränsningar kan direkt försvåra bibehållandet eller en framti- da, rationell lösning av läkemedelsför- sörjningen till någon mindre, organisa— toriskt fristående enhet, som förlägges inom eller i direkt anslutning till sjuk- hus med eget sjukhusapotek. Stockholms stad kan önska driva Södersjukhusets apotek i egen regi. En därstädes befint- lig vätskecentral levererar f. n. infu- sionslösningar och sterila spolvätskor till andra sjukhus i Stockholm. Denna verksamhet skulle hindras av de före- slagna restriktionerna.

Man har anledning antaga, att inrät- tandet av kommunala sjukhusapotek sker så småningom. Det är här fråga om att inpassa en för sjukhuset väsent- lig serviceenhet i den befintliga sjuk-

husorganisationen och detta hänger bl. a. intimt samman med sjukhusets byggnadsprogram. Utredningsmännens farhågor för kollektivet synes över— drivna.

Det blir för kommunala sjukhusapo— tek av värde att från droghandel kun— na inköpa råvaror (droger och kemi- kalier) med av myndighet sanktione- rad kvalitets- och identitetskontroll. Det- ta synes kunna ske på så sätt, att drog- handel kan begära godkännande av en dispenseringsavdelning, där droger och kemikalier efter undersökning förpac- kas under ledning av farmacevtisk sak- kunskap och under kontroll av myndig- het. Apotek, som inköper råvara på dy- likt sätt, bör vara befriad från identi- tetskontroll utöver sedvanlig okulärbe— siktning. En dylik ordning synes före- ligga i Danmark. En sådan möjlighet blir av stort värde även för kollektivets apotek och är det nödvändiga komple- mentet till redan nu rådande praxis in— om droghandel, vars standardförpac- kade råvaror alltjämt vänta på en »för- ankring» i gällande författningar. Lan— dets apotek skulle på detta sätt befrias från en tidsödande identitetskontroll av råvaror och samhället få ökad garanti för identitetskontrollens effektivitet.

Läkemedelsfabrikant äger f. 11. rätt att på vissa villkor försälja infusions- lösningar direkt till sjukvårdsinrätt- ningar (apoteksvarustadgan % 7). LU II (SOU 1955: 44) föreslog denna rätt ut—

• Sida 271
•  Original

vidgad att omfatta »antingen viss eller vissa apoteksvaror eller ock viss grupp av sådana varor». Utredningsmännen hävdar, att dessa direktköp fortfaran- de bör få äga rum och även bör kunna utvidgas efter prövning av medicinal- styrelsen. Det är ur sjukhusens synpunkt angeläget, att dessa gives rätt att göra dylika inköp icke endast från läkeme- delsfabrikant utan även från droghan- del. Rätten bör även omfatta utländska preparat. Nuvarande formulering av kontrollföreskrifterna synes hindra di- rektköp av infusionslösningar, tillver— kade utanför Sverige men registrerade härstädes som farmacevtiska specialite- ter. En vidare formulering är så myc— ket mer angelägen, eftersom diagnos- tiska preparat, f. n. oftast fria handels- varor, med en ny definition å begreppet »läkemedel» skulle bli apoteksvaror. Ett flertal högfrekventa dylika preparat är importerade, och en alltför snäv for- mulering berövar sjukhusen deras f. n. föreliggande möjlighetertill direktköp av dylika.

De numera av myndigheterna accep- terade direktköpen av vissa farmacev- tiska specialiteter bör även ses i ljuset av den storartade utveckling, som läke-

medelsindustrin har undergått. Paral- lellt härmed har kontrollen och därmed det reella ansvaret för de farmacev- tiska specialiteternas fullgoda beskaf- fenhet delvis glidit över från apoteken till statens farmacevtiska laboratorium och medicinalstyrelsen såsom prövande och godkännande myndigheter. Apote- kens uppgifter blir främst inköp, ev. la- gerhållning och okulärbesiktning före expedition av de farmacevtiska specia- liteterna. Det är anledning att antaga, att myndigheterna komma att utfärda erforderliga föreskrifter att gälla för sjukhus, som vill utnyttja direktköp, och därmed är säkerhetskravet väl tillgodo- sett.

Sjukhusen som helhet är stora avnä- mare av läkemedel och därtill uppvisar deras konsumtion en starkt stigande tendens med snabbt ökande läkemedels- kostnader. Sjukhusens huvudmän synes som stor- och specialkonsumenter obe- tingat böra beredas representation i apoteksväsendets föreslagna topporgani- sation, den s. k. apoteksnämnden. Den- na har enligt förslaget att taga ställ- ning till och avgöra vissa ärenden, som intimt berör sjukhusen.

• Sida 272
•  Original

BILAGA 1

Förslag till instruktion för apoteksnämnden

Verksamhet

51.

Apoteksnämnden har till uppgift att under Kungl. Maj:t i ekonomiskt hän- seende ha överinseende över apoteks- väsendet och tillse att detta bedrives så rationellt, kostnadsbesparande och än— damålsenligt som möjligt utan att kra- ven på läkemedlens kvalitet och säker— heten inom läkemedelshandeln åsido— sättes eller allmänhetens berättigade anspråk på snabb och bekväm tillgång till behövliga läkemedel eftersättes.

Nämnden skall följa apoteksväsendets utveckling i ekonomiskt och organisato- riskt avseende samt göra framställning— ar till Kungl. Maj:t och statliga myndig- heter om sådana åtgärder, som nämn- den finner ägnade att främja en önsk- värd utveckling på detta område.

52.

I enlighet med vad i 1 & sägs skall det särskilt åligga apoteksnämnden:

1. att, på sätt som Kungl. Maj:t för- ordnat, besluta medicinaltaxegrunder- na, dels årligen före den 1 oktober för det följande kalenderåret, sedan apote- karsocietetens direktion framlagt beräk— ningar av apoteksväsendets intäkter och kostnader under närmast följande ka- lenderår, dels ock därutöver för tid un— der löpande kalenderår, när så befin- nes erforderligt.

2. att följa prisutvecklingen på läke— medelsområdet i in- och utlandet,

3. att, på sätt som Kungl. Maj:t för- ordnat, bestämma grunderna för fast- ställande av dels apotekens rörelsevin- ster, dels ock de avgifter som apoteken skall betala ävensom de bidrag de skall erhålla,

4. att granska apotekarsocietetens di- rektion åvilande uttaxering av avgifter från apoteken samt direktionens för- valtning av avgiftsmedlen,

5. att förvalta kollektivets fonder,

6. att följa de enskilda apotekens eko- nomiska skötsel,

7. att på begäran av medicinalstyrel- sen avge yttrande i frågor angående in- rättande ellercnedläggande av läkeme- delsdistributionsställen och eljest då nämnden så finner påkallat inge för- slag i dylika frågor,

8. att avgöra frågor angående förvärv av fast egendom i Aktiebolaget ACO,

9. att utse en revisor jämte suppleant att tillsammans med de av apotekar- societeten valda revisorerna granska societetens förvaltning och räkenskaper, samt

10. att utse en revisor jämte supp- leant att tillsammans med de av ACO- bolaget valda revisorerna granska detta bolags förvaltning och räkenskaper.

53.

Till fullgörande av sina uppdrag äger nämnden att genom apotekarsocietetens direktion erhålla alla de uppgifter som nämnden finner erforderliga.

• Sida 273
•  Original

54.

Nämnden äger att hos apotekarsocie- tetens direktion påkalla åtgärder i frå— ga om enskilt apoteks ekonomiska drift.

Organisation & 5.

Nämnden skall bestå av åtta ledamö- ter. Ordförande, vice ordförande och yt- terligare två ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t, en ledamot utses av Sve- riges läkarförbund Och de återstående tre ledamöterna av apotekarsocieteten. Ordinarie ledamot utses för högst tre år åt gången; under två på varandra föl- jande år väljes tre ledamöter och under det tredje året tvä ledamöter.

På samma sätt utses suppleanter för ledamöterna i nämnden.

% 6.

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta förhållandena det påkallar, i regel minst en gång i månaden.

57.

Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden eller vice ordföranden vid sammanträdet minst fyra andra leda- möter eller suppleanter deltager i av-

18—801060

görandet. Vid lika röstetal äger ordfö- randen respektive vice ordföranden ut— slagsröst.

58.

Hos nämnden skall finnas anställd en sekreterare samt den personal i övrigt, som erfordras för fullgörandet av nämndens uppgifter.

å9.

Ärendena föredrages inför nämnden, då så befinnes lämpligt, av de av apo- tekarsocieteten utsedda ledamöterna i nämnden eller av tjänstemän inom apo- tekskollektivet.

& 10. Apotekarsocieteten tillhandahåller lo- kaler och för rutinarbete erforderlig personal.

% 11. Kungl. Maj:t fastställer ersättning till nämndens ordförande och övriga leda- möter och suppleanter.

å 12.

Samtliga kostnader för nämnden, in— klusive kostnader för i viss fråga an— litad utomstående expertis, bestrides av apotekskollektivet.

• Sida 274
•  Original

BILAGA 2

Förslag till avtal

mellan staten och apotekarsocieteten angående ianspråktagande av vissa fondme— del för igångsättande och drivande av särskilt tillverkningsföretag för läkemedel inom apoteksväsendet.

51.

Staten medgiver att apotekarsociete- ten ur apotekskollektivets pensione— ringsfonder tager i anspråk medel för stiftande av ett aktiebolag med ändamål att driva tillverkning och försäljning av läkemedel och andra varor. samman- hängande med apoteksrörelse.

Staten medgiver även bolaget rätt att tillverka och till apotek — direkt eller via grosshandel —— försälja offi- cinella läkemedel och andra bered- ningar under samma betingelser som för närvarande sker på de apotek, där medicinalstyrelsen enligt kungörelsen med föreskrifter i anledning av infö— randet av ny upplaga av svenska farma- kopén den 18 september 1947 prövat att framställning av beredningar för regelmässig försäljning till andra apotek lämpligen kan äga rum. För sådana pre- parat som hänföres till farmacevtiska specialiteter gäller dock vad som fin- nes stadgat i särskild ordning.

52.

För aktiebolaget ifråga skall gälla en bolagsordning med lydelse enligt bilaga 1 till detta avtal. Bolagsordningen må icke ändras annat än efter Kungl. Maj:ts medgivande.

å3.

Apotekarsocieteten förbinder sig att genom sina representanter i bolagssty-

relsen driva bolagets verksamhet på så- dant sätt, att denna främjar en ratio- nell, kostnadsbesparande och ändamåls— enlig läkemedelsförsörjning. Societeten förbinder sig likaledes att på samma sätt verka för att bolagets rörelse begränsas till tillverkning av läkemedel och andra med apoteksrörelse sammanhängande varor jämte sådan näraliggande verk- samhet, som följer av eller har samband med denna tillverkning.

54.

Apotekarsocieteten förbinder sig att använda de vinstmedel, som kan till- falla apotekarsocieteten såsom utdelning på aktier i bolaget, för apoteksväsendets gemensamma ändamål enligt de för all- männa avgiftsmedel gällande reglerna. För den händelse bolaget upplöses, skall de tillgångar, som därvid kan tillfalla kollektivet, disponeras på sätt som be- stämmes av Kungl. Maj:t.

55.

Bolaget skall för sin verksamhet inlö- sa de till vissa apotek hörande distrikts- laboratorierna enligt de regler, som gäl— ler för överlåtelse av apotek.

% 6. Staten medger att de ersättningar för inkomstbortfall, som det vid dylik inlö- sen kan befinnas skäligt att tillerkänna

• Sida 275
•  Original

apoteksinnehavare, må utgå av apoteks- kollektivets allmänna avgiftsmedel. % 7.

Staten medger, att kostnaderna för pensionering av apoteksinnehavare,

apotekens farmacevtiska personal samt efterlevande efter dessa kategorier må bestridas som löpande kostnader i apo- teksrörelsen, samt garanterar fullfölj— den av motsvarande pensionsutfästelser.

• Sida 276
•  Original

BILAGA 3

Förslag till bolagsordning för Aktiebolaget ACO

5 1. Bolagets firma är »Aktiebolaget ACO».

52.

Bolaget har till ändamål att driva till— verkning och försäljning av läkemedel och andra varor sammanhängande med apoteksrörelse.

53.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stock- holm.

54.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem och högst femton milj. kronor.

55.

Aktie skall lyda på ett tusen kronor. Aktiebreven skall ställas till viss man. Med varje aktiebrev skall följa vinstut- delningskuponger för tio är, varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utges, mot avläm— nande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal jämte ny talong och förfares på samma sätt allt framgent.

Av vinsten må årligen utdelas högst fem procent på aktiekapitalet.

Om bolaget upplöses, skall innehavare av aktie erhålla aktiens nominella be- lopp jämte vinstutdelning för tidigare år i den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktie- beloppet från löpande årets början till dess betalning sker. övriga behållna till- gångar tillfaller apotekskollektivet att

användas på sätt som Kungl. Maj:t be— slutar.

56.

Aktieägare kan vara endast apotekar- societeten såsom företrädare för apo- tekskollektivet samt enskild person som tilldelats personligt privilegium på apo- tek, dock endast under den tid då till— delat privilegium utövas. Av aktiekapi- talet må högst 49 procent ägas av annan än apotekarsocieteten. Därest enskild aktieägare skulle önska överlåta av ho- nom innehavd aktie, må dylik över- låtelse ske allenast till apotekarsociete— ten eller, med dess medgivande, på annan apoteksinnehavare.

57.

Aktieägare äger rösta för fulla antalet innehavda aktier.

58.

Bolagets styrelse består av fem till åtta ledamöter med lika antal suppleanter.

Till ledamot eller suppleant må en- dast utses den som av Kungl. Maj:t till— delats personligt privilegium på apo— tek eller är anställd såsom befattnings- havare inom apoteksväsendet.

Styrelseledamot utses för en tid av två år, dock att vid första valet halva an- talet ledamöter första gången utses alle- nast för en tid av ett år.

Styrelsen är beslutför när 'minst halva antalet ledamöter är närvarande. Frä- gor av större betydelse skall, därest

• Sida 277
•  Original

minst två ledamöter så påfordrar, be- handlas på två styrelsesammanträden.

Styrelsebeslut, som innefattar förvärv av fast egendom, är ej giltigt med mind— re detsamma godkänts av apoteksnämn- den.

59.

För granskning av styrelsens och verk- ställande direktörens förvaltning samt av bolagets räkenskaper skall finnas en revision bestående av två på bolags— stämma utsedda revisorer jämte lika många suppleanter samt en av apoteks- nämnden utsedd revisor jämte supp— leant.

5 10.

Bokslut skall efter räkenskapsårets slut vara verkställt senast den 1 april, då räkenskaperna jämte tillhöriga hand- lingar, ävensom av styrelsen och verk- ställande direktören avgiven förvalt- ningsberättelse jämte vinst- och förlust- räkning samt balansräkning för senaste

räkenskapsåret, bör för granskning överlämnas till utsedda revisorer. Dessa bör senast den 1 maj avgiva skriftligt utlåtande över granskningen, vari an- svarsfrihet för styrelseledamöter och verkställande direktören bör tillstyrkas eller avstyrkas.

5 11.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året senast un- der juni månad.

5 12.

Kallelse till bolagsstämma skall ske genom annonsering i apotekarkårens' facktidskrifter och i två dagligen utkom- mande tidningar, utgivna i Stockholm samt i Post- och inrikes tidningar. Kal- lelse till bolagsstämma skall ske senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

5 13.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

• Sida 278
•  Original

BILAGA 4

Förslag till avtal

mellan staten och apotekarsocieteten angående ianspråktagande av vissa fond— medel för igångsättande och drivande av särskilt företag för partihandel med läkemedel m. m. inom apoteksväsendet.

51.

Staten medgiver att apotekarsociete- .ten under nedan angivna förutsättning- ar ur de inom apotekskollektivet befint- liga pensioneringsfonderna må taga i an- språk medel till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för drivande av ett ak- tiebolag med huvudsakligt ändamål att idka droghandel och därmed samman- hängande verksamhet.

52.

Apotekarsocietetens aktieinnehav i bolaget skall utgöra minst 51 procent av aktiekapitalet. Aktier i bolaget, vilka innehas av apotekarsocieteten, får icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd överlåtas på annan. För den händelse bolaget upp- löses, utan att aktiemajoriteten dessför- innan efter Kungl. Maj:ts tillstånd över- låtits på annan, skall de tillgångar, som därvid kan tillfalla societeten, dispone-

ras på sätt som bestämmes av Kungl. Maj:t. 5 3.

Apotekarsocieteten förbinder sig att genom sina representanter i bolagssty- relsen driva bolagets verksamhet på så- dant sätt, att denna främjar en rationell, kostnadsbesparande och tidsenlig läke- medelsförsörjning. Societeten förbinder sig likaledes att på samma sätt verka för att bolagets rörelse begränsas på sätt som sagts i 5 1.

54.

Staten medger, att kostnaderna för pensionering av apoteksinnehavare, apotekens farmacevtiska personal samt efterlevande efter dessa kategorier må bestridas som löpande kostnader i apo- teksrörelsen, samt garanterar fullfölj— den av motsvarande pensionsutfästelser.

• Sida 279
•  Original

BILAGA 5

Sammanställning av 1956 års resultat för samtliga apotek (utom apo- tek med distriktslaboratorium) med kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på dessa resultat

I följande tabell lämnas dels en redo- visning av vissa ekonomiska uppgifter om apoteken för år 1956, dels vissa be- räkningar hur det av kommittén före— slagna avgiftssystemet skulle verka, om rörlig ersättning utgår efter en skala från 30 procent för de minsta apoteken ned till 20 procent för de största apote- ken. Det bör observeras att vissa av de i tabellen använda beräkningsgrunderna icke överensstämmer med kommitténs förslag, emedan tabellen upprättades på ett så tidigt stadium att kommittén ännu icke tagit ställning till alla detaljer i förslaget. I det följande lämnas vissa förklaringar till tabellen, varvid även särskilt angivits de fall då beräknings- grunderna avviker från kommitténs slut— liga förslag.

Kol. 1. Apoteken är ordnade efter om- sättningens storlek. Apotek med di- striktslaboratorium redovisas emellertid endast sammanslagna i en grupp efter de övriga apoteken, varvid försäljning från distriktslaboratoriedelen till andra apotek har uteslutits.

Kol. 2. Anmärkningskolumn enligt specifikation på varje uppslag.

Kol. 3. Omsättningen anger apotekens redovisade försäljning av varor. Där- emot har vinst vid försäljning eller ut- rangering av inventarier ej medtagits. Detta senare belopp är i relation till försäljningen obetydligt.

Kol. 4. De av apoteken redovisade kostnaderna har korrigerats enligt föl- jande.

I fråga om de personalkategorier, för vilka central utbetalning av löner före— kommer, d. v. s. legitimerade apotekare, farmacie kandidater och receptarier, tekniska biträden samt laboratoriebiträ- den, har apoteken för varje anställd på— förts en medellön för respektive kate- gori, varvid tiden i förekommande fall omräknats till att avse del av helårs— tjänst. I denna medellön har förutom apotekens löneandel medräknats såväl den av kollektivet betalda löneandelen som beräknad pensionskostnad.

Vid medellöneberäkningarna har ut- jämning beträffande personalens fördel- ning på åldersgrupper och dyrorter skett genom att beräkningarna ifråga grun- dats på vägda genomsnitt. Sjuklöner, familjetillägg m. ni. har fördelats som genomsnittliga pålägg. För pensions- kostnader har tillagts för farmacevtisk personal 20 procent och för teknisk personal 8 procent av lönen före pen- sionskostnad. I de fall farmacevtisk per- sonal, anställd hos apotekarsocieteten för tjänstgöring vid vakanser m. ni., tjänstgjort på vissa mindre apotek — exempelvis som vikarie för innehavaren i de fall denne är ensam farmacevt — utan att apoteket betalt någon löneandel för vederbörande har kostnaden ej med- räknats, emedan den till övervägande

• Sida 280
•  Original

del enligt kommitténs förslag bör be— lasta kollektivet.

De beräknade medellönerna inklusive pensionskostnader utgjorde för år 1956

legitimerade apotekare . 27156 kr farmacie kandidater (recep-

tarier) ' ................ 17 546 » tekniska biträden (inkl. ele-

ver) .................... 8865 » laboratoriebiträdcn (inkl. ele-

ver) .................... 12 032 »

För övrig personal, d. v. s. främst städerskor och varubud, betalar apote—

ket hela lönen. För dessa kategorier har någon korrigering av de faktiskt utbe- talda lönerna ej gjorts. Enligt kommit— téns förslag bör —— i motsats till vad som här skett _ tekniska biträden och laboratoriebiträdcn i de tre lägsta löne- klasserna utgöra en särskild medellöne— grupp.

Hyror, reparationer och underhåll samt avskrivningar är utjämnade apo- teken emellan och har belastats dessa enligt nedanstående procentsatser, vilka utgör vägda genomsnitt för samtliga apotek:

hyra .................................. 2,63 procent av omsättningen reparation och underhåll ................ 0,52 » » » aVskrivning plus förlust och minus vinst vid försäljning eller utrangering av in—

ventarier ............................ 4,35 »

Enligt kommitténs slutliga förslag bör andra regler tillämpas än de som an- vänts här. Det i deklarationerna som anskaffningsvärde för inventarierna an- givna beloppet är icke helt relevant, då det icke avser endast de i bruk va- rande inventarierna utan är ett från innehavarperiodens början ackumulerat värde, innehållande även anskaffnings- värdet för de inventarier, som senare under innehavarperioden försålts eller utrangerats. Eftersom utrangeringarna i allmänhet är av mindre betydelse, har det angivna anskaffningsvärdet dock an- setts kunna tjäna som godtagbar grund för beräkning av en utjämnad avskriv- ning.

Frakter för varor sålda genom medi- cinlådor, läkemedelsförråd och kom- missionärer samt provisioner för dylik försäljning har ansetts vara extra-ordi- nära kostnader, varför dessa icke belas— tats vederbörande apotek.

De apotek som haft filialapotek eller varit fasta nattapotek har gottskrivits härför. Beloppen ifråga är uppskattade och ej baserade på kostnadsstudier eller

» inventariernas anskaffningsvärde

dylikt. För filialapotek har räknats med en ersättning motsvarande halva före- ståndarlönen, d. v. 5. för legitimerade apotekare 13 578 kronor och för farma- cie kandidater 8773 kronor. För fasta nattapotek har ersättningen beräknats efter den för jourtjänst nattetid erfor- derliga tid med vägning mellan antalet tjänstgörande av olika kategorier. Den sålunda beräknade summan är 32 475 kronor. Enligt kommitténs förslag bör ytterligare utredningar företas, innan beloppen fastställes för tillämpning i praktiken.

Apoteksinnehavarnas medlemsavgif- ter till apotekarsocieteten avser enligt uppgift i allt väsentligt utgifter för apo— teksväsendets gemensamma ändamål och har därför ansetts böra ingå i de avgifter som apoteken betalar till kol- lektivet. Medlemsavgifterna har därför borträknats från kostnaderna, varige- nom de överskott ökat ur vilka apote— kens avgifter utgår.

Kol. 5. Här har upptagits den ersätt— ning som innehavarna erhöll enligt re— dovisningen för år 1956 med då gällan-

• Sida 281
•  Original

(le avgiftssystem. Däremot ingår ej be- viljade driftsbidrag, vilka uppgick till ett sammanlagt belopp av cirka 30 tusen kronor för inalles ett 30-tal av de minsta apoteken.

Kol. 6. över- eller underskott efter er- sättning till innehavaren utgör drifts- resultatet (kol. 4) minskat med ersätt- ning till innehavaren (kol. 5).

Kol. 7. Den varukostnad, som apote- ken anger i sina deklarationer, motsva- rar inte mer än undantagsvis inköps- kostnaden för de under året försålda varorna, beroende på att apoteken i all— mänhet inte inventerar sina lager vid varje årsskifte. Eftersom ingen annan uppgift om ifrågavarande inköpsvärde finnes tillgänglig, har den för året redo— visade kostnaden för varor använts och i tabellen ställts i relation till omsätt- ningen.

Kol. 8. Lönekostnaden består dels av de tidigare angivna medellönerna för '”tegorierna legitimerade apotekare, farmacie kandidat (receptarie), tek- niskt biträde och laboratoriebiträde, multiplicerade med antalet anställda in- om respektive kategorier, dels av fak- tiskt utbetald lön för övriga kategorier, d. v. s. städerskor, sköljerskor, farma- cevt-elever, särskild inläggningsperso- nal, varubud m. m., vartill kommer vis- sa av apoteken betalda arvoden. Till- sammans utgör detta den totala löne- kostnaden, vari sålunda ingår även cen— tralt betald del av lönerna samt pen- sionskostnader. Summan ifråga har i kol. 8 ställts i relation till omsättningen. Såsom tidigare anförts ingår däremot i vissa fall ej lönekostnaden för farma- cevtisk personal, anställd hos apotekar- societeten för tjänstgöring på apotek.

Kol. 9—12. Med ledning av de från apoteket utbetalda grundlönsandelarna har antalet anställda _ omräknade till helårstjänster —— beräknats och angivits med två decimaler. Den sista decimalen

får betraktas som osäker på grund av vissa felkällor, t. ex. att den från apote- ket utbetalda lönen i vissa fall är nå- got olika för heltids- respektive deltids- tjänstgörande. Såsom förut påpekats har farmacevtisk personal, som är anställd hos apotekarsocieteten för tjänstgöring på apotek, i vissa fall ej medtagits.

Kol. 13—21 visar vissa beräkningar av hur kommitténs förslag till nytt av- giftssystem skulle verka, om detsamma hade tillämpats under år 1956. Härvid bör dock observeras, att apotekens re— sultat korrigerats enligt andra regler än vad kommittén slutgiltigt föreslagit. Kol. 13 visar den ersättning som inne- havarna skulle ha erhållit år 1956, om driftsresultaten varit oförändrade och den fasta ersättningen utgjort 19 000 kronor, medan den rörliga ersättningen varierat från 30 procent av driftsresul- tatet för de minsta ned till 20 för de största apoteken. Detta innebär för de mindre apoteken genomsnittligt en höj- ning i jämförelse med de inkomster som faktiskt utgick år 1956, vilket beror på att kommittén vid förslagets konstruk- tion tagit hänsyn till att innehavarna av de mindre apoteken borde erhålla högre inkomster än de som utgick år 1956. Enligt kommitténs slutgiltiga för- slag för det nya avgiftssystemet bör den rörliga ersättningen efter övergångsti— dens slut utgå efter en skala som varie- rar från 25 till 15 procent men beräk— nas på ett större överskott. Härigenom blir summan av de rörliga ersättning- arna för alla apotek ungefär densamma som om skalan 30—20 procent använts i samband med de mindre överskotten. Kol. 14 visar storleken av belopp som i princip skulle kunna anses som normala för inleverans till kollektivet. De har beräknats som skillnaden mellan genom- snittligt driftsresultat och genomsnittlig innehavarersättning vid respektive om- sättningsstorlekar. Beträffande apotek

• Sida 282
•  Original

med negativt belopp (numren 1—122), har det i kol. 14 angivna bidraget lagts till driftsresultatet (kol. 4), varefter rörlig ersättning beräknats på det sam- manlagda beloppet, om detta är po- sitivt. Kol. 15 visar över- eller under- skottet efter innehavarens ersättning och avgift på omsättningen, d. v. s. kol. 4 minus kol. 13 minus kol. 14.

Som exempel på beräkningen av in-

nehavarens ersättning (kol. 13) tas här apotek nr 1. Beträffande det använda procenttalet hänvisas till sid. 122.

Fast ersättning ............ 19 000 kr Rörlig ersättning

30,0 procent av 5 448 (kol. 4) + 3 241 (kol.

14) .................... 2607 »

Total innehavarersättning 21 607 kr

• Sida 283
•  Original

• Sida 284
•  Original

Sammanställning av 1956 års resultat för samtliga apotek (utom apotek med

Resultat m. In. under år 1956 Lönc- Antal anställda Korrige- Över- el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts- Ersätt- under- visad nad i Apo- An- resultat ning till skott varu— procent

tek märk- Om- (över- el. innehava- efter er- kost- av om- Farma- Tekn. Nr ning sättning under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ— ” ' skott före nuv. av- till innc- procent (inne- merade didatcr den och Summa

ersättning gifts— havaren av om- hava- apote- och labora-

till inne- system (kol. 4 .]. sätt- rens er- kare recep— toriebi- havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden

ingår ej) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1 113 332 5 448 11 529 —— 6 081 65,7 19,6 — 0,01 1,87 1,88 2 131 586 3 931 17 474 _ 13 543 65,1 22,5 — 0,09 3,11 3,20 3 135 036 3 258 18 181 _— 14 923 62,9 24,5 0,76 0,01 0,98 1,75 4 138 206 8 285 20 548 — 12 263 54,6 30,7 0,73 — 1,84 2,57 5 1. 147 341 4 540 20 777 — 16 237 58,5 28,0 — 1,00 2,30 3,30 6 151 632 29 002 21 577 7 425 54,1 19,2 — 1,07 1,06 2,13 7 153 408 15 096 19 163 — 4 067 66,3 14,3 — 0,01 2,11 2,12 8 154 128 22 675 20 660 2 015 55,6 22,1 _ 0,05 2,87 2,92 9 155 598 4 256 18 335 —— 14 079 65,6 23,9 — 0,72 2,69 3,41 10 158 305 18 847 19 674 — 827 60,7 18,3 —— 0,08 2,75 2,83 11 158 860 24 951 20 369 4 582 61,1 13,0 —— 0,07 1,82 1,89 12 159 280 17 898 19 990 —- 2 092 59,8 19.5 0,08 — 2,59 2,67 13 161 108 24 488 20 610 3 878 62,5 15,5 — 0,00 2,40 2,40 14 164 832 14 382 19 216 _ 4 834 64,6 20,2 — 0,05 3,02 3,07 15 167 930 12 699 19 261 — 6 562 64,6 18,4 -— 0,04 2,86 2,90 16 168 666 -—— 2 905 15 603 -— 18 508 61,8 24,3 0,02 0,26 3,79 4,07 17 170 786 23 711 20 633 3 078 61,5 16,4 —— —— 2,60 2,60 18 172 187 — 2 836 19 288 _22 124 63,9 28,7 — 0,95 3,11 4,06 19 1. 172 354 4 985 19 497 — 14 512 61,9 23,0 — 0,95 2,35 3,30 20 174 832 20 613 20 639 — 26 63,2 16,9 — 0,08 2,91 2,99 21 177 871 12 442 19 849 -— 7 407 65,5 19,6 _— 0,09 3,30 3,39 22 178 536 14 245 20 213 —— 5 968 67,2 17,5 0,04 0,04 2,38 2,46 23 179 157 31 646 21 339 10 307 59,7 15,8 —— 0,08 2,40 2,48 24 179 878 3 948 20 161 — 16 213 63,7 27,5 — 1,02 2,41 3,43 25 180 651 16 629 21 323 — 4 694 60,4 23,4 0,01 0,04 4,22 4,27 26 181 172 4 849 18 913 — 14 064 63,5 22,5 0,03 0,23 3,40 3,66 27 182 285 24 334 19 493 4 841 65,7 12,5 — — 2,41 2,41 28 189 004 15 712 19 729 —— 4 017 62,2 21,9 — 0,01 4,36 4,37 29 192 494 26 036 18 395 7 641 63,2 14,2 — 0,00 2,75 2,75 30 195 263 24 606 20 720 3 886 62,8 15,2 —— — 2,56 2,56 31 195 990 29 820 21 602 8 218 63,5 14,1 — 0,01 2,84 2,85 32 196 271 15 881 20 802 — 4 921 59,1 24,3 —- 0,99 2,75 3,74? 33 198 207 22 940 20 479 2 461 64,1 15,4 —- _ 2,99 2,99] 34 199 765 12 365 19 909 — 7 544 64,7 19,5 0,11 — 3,69 3,80 35 201 133 28 314 21 156 7 158 59,3 20,4 — 0,02 4,03 4,05 i 36 202 964 32 827 21 755 11 072 53,5 22,7 — 0,71 3,29 4,00 37 ' 203 612 7 247 19 765 -— 12 518 65,0 24,7 — 0,09 4,70 4,79 38 204 148 18 451 21 550 — 3 099 57,7 26,8 — 1,11 3,16 4,27 39 1. 204 472 — 10 626 18 890 — 29 516 64,1 32,8 -— 1,20 3,84 5,04 40 206 012 42 174 22 867 19 307 59,8 13,1 —— 0,02 2,99 3,01* 1. Apoteket har överlåtits under år 1956 3. Apoteket har filialapotek

• Sida 285
•  Original

distriktslaboratorium ) med kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på dessa resultat

Kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på 1956 års resultat

1956 års resultat och kostnader Resultatet skulle för- Resultatet antas förbättrat genom att lönerna

oförändrade bättras med följande och varukostnaderna minskas med belopp, om kostnads- Över- el. besparingar genom- Alt. 1 Alt. 2 Beräknad underskott fördes beträffande löner 10 % löner 20 % Innehava- avgift På eller inne- varukostnader 2 % varukostnader 2 % rens er- omsattmng hayarens sättning gegga! %?åttäilf löner med KäåuEåZä Korrige- Inneha- Korrige- Inneha- bigira )— mirpiär 10 % 2 0/ rat drifts- varens rat drifts- varens g . 0 resultat ersättning resultat ersättning avgift

13 14 15 16 17 18 19 20 21 21 607 _3 241 _ 12 918 2 221 1 489 9158 22 720 11 379 23 386 21 102 _ 3 075 _ 14 096 2 961 1 713 8 605 22 504 11 566 23 392 20 889 _ 3 037 _ 14 594 3 308 1 699 8 265 22 391 11 573 23 383 22 388 _ 3 009 — 11 094 4 243 1 509 14 037 24 114 18 280 25 387 21 240 _ 2 926 _ 13 774 4 126 1 724 10 390 22 995 14 516 24 233 28 532 _2 879 3 349 2 911 1 641 33 554 29 893 36 465 30 764 24 372 _ 2 870 _ 6 406 2 194 2 034 19 324 25 636 21 518 26 292 26 635 _2 861 _ 1 099 3 406 1 714 27 795 28 166 31 201 29 185 21 122 _ 2 842 _ 14 024 3 719 2 041 10 016 22 845 13 735 23 957 25 480 _ 2 824 _ 3 809 2 897 1 922 23 661 26 921 26 563 27 787 27 274 _ 2 814 491 2 065 1 941 28 957 28 468 31 022 29 083 25 172 _2 814 _ 4 460 3 106 1 905 22 909 26 665 26 015 27 591 27 131 _ 2 796 153 2 497 2 014 28 999 28 475 31 496 29 219 24 108 _2 759 _ 6 967 3 330 2 130 19 842 25 735 23 172 26 727 23 598 _ 2 731 _ 8 168 3 090 2 170 17 959 25 166 21 049 26 086 19 000 _ 2 722 _ 19 183 4 099 2 085 3 279 20 782 7 378 22 000 26 845 _ 2 703 _ 431 2 801 2 101 28 613 28 301 31 414 29 133 19 000 _ 2 694 _ 19 142 4 942 2 201 4 307 21 079 9 249 22 547 21 281 _2 694 _ 13 602 3 964 2 134 11 083 23 092 15 047 24 269 25 914 _ 2 666 _ 2 635 2 955 2 210 25 778 27 448 28 733 28 326 23 464 _ 2 638 _ 8 384 3 486 2 330 18 258 25 185 21 744 26 217 23 995 _ 2 629 _ 7 121 3 124 2 400 19 769 25 630 22 893 26 555 29 145 _ 2 629 5 130 2 831 2 139 36 616 30 617 39 447 31 454 20 944 _ 2 620 _ 14 376 4 947 2 292 11 187 23 087 16 134 24 551 24 695 _ 2 610 _ 5 456 4 227 2 182 23 038 26 592 27 265 27 843 21 200 _2 610 _ 13 741 4 076 2 301 11 226 23 082 15 302 24 284 26 946 _ 2 601 _ 11 2 279 2 395 29 008 28 325 31 287 28 997 24 383 _2 536 _ 6 135 4 139 2 351 22 202 26 298 26 341 27 519 27 420 _ 2 508 1 124 2 733 2 433 31 202 28 944 33 935 29 751 26 990 _ 2 480 96 2 968 2 453 30 027 28 590 32 995 29 465 28 494 _ 2 471 3 797 2 763 2 489 35 072 30 038 37 837 30 850 24 395 _ 2 471 — 6 043 4 769 2 320 22 970 26 480 27 739 27 882 26 466 _ 2 453 _ 1 073 3 052 2 541 28 533 28 110 31 585 29 007 23 351 _ 2 434 _ 8 552 3 895 2 585 18 845 25 256 22 740 26 401 28 035 _ 2 418 2 697 4 103 2 385 34 802 29 943 38 905 31 149 29 317 _ 2 386 5 896 4 607 2 172 39 606 31 304 44 213 32 654 21 818 _ 2 370 _ 12 201 5 029 2 647 14 923 24 067 19 952 25 540 25 101 _ 2 370 _ 4 280 5 471 2 356 26 278 27 394 31 749 28 997 19 000 — 2 370 _ 27 256 6 707 2 621 _ 1 298 19 314 5 409 21 279 32 042 _ 2 338 12 470 2 699 2 464 47 337 33 581 50 036 34 346

• Sida 286
•  Original

Forts. Resultat m. m. under år 1956 Löne- Antal anställda Korrige- Över- el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts- Ersätt- under- visad nad i Apo- An— resultat ning till skott varu- procent tek märk- Om- (över- el. innehava- efter er- kost- av om- Farma- Tekn. Nr ning sättning under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ- skott före nuv. av- till inne- procent (inne- merade didater den och Summa ersättning gifts- havaren av om- hava- apote- och labora- till inne- system (kol. 4 . /. sätt- rens er- kare recep- toriebi- havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden ingår ej) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 41 207 098 25 229 21 278 3 951 61,2 20,1 _ 0,21 3,52 3,73 42 211 003 15 119 21 475 _ 6 356 61,0 24,5 _ 0,87 3,90 4,77 43 211 510 _ 6 693 19 232 _ 25 925 67,3 28,2 _ 1,24 3,33 4,57 44 212 930 27 826 21 636 6 190 61,1 17,9 _ 0,23 3,00 3,23 45 214 258 36 166 20 560 15 606 64,9 9,8 _ 0,08 1,51 1,59 46 216 662 9 020 20 725 _ 11 705 62,9 25,4 _ 1,13 3,06 4,19 47 218 508 3 569 20 627 _ 17 058 59,1 32,2 _ 1,86 3,29 5,15 48 218 543 23 772 21 373 2 399 65,0 18,1 — _ 4,45 4,45 49 224 742 5 234 19 825 _ 14 591 70,1 20,9 _ 0,92 3,14 4,06 50 224 912 30 701 21 933 8 768 59,9 18,3 _ 0,07 3,95 4,02 51 226 251 26 206 21 722 4 484 59,9 21,4 _ 0,76 3,08 3,84 52 226 442 11 640 20 232 _ 8 592 65,5 21,6 _ 1,08 2,69 3,77 53 229 342 1 609 19 813 _ 18 204 63,6 27,6 0,17 1,00 4,17 5,34 54 232 556 22 189 21 737 452 63,3 19,7 0,00 1,16 2,39 3,55 55 232 585 _ 57 19 924 _ 19 981 62,3 29,6 _ 1,18 4,54 5,72 56 234 907 41 754 22 567 19 187 64,3 9,8 _ 0,08 1,83 1,91 57 237 573 _ 10 351 19 450 _ 29 801 74,2 22,4 _ 1,00 3,61 4,61 58 238 008 _ 7 610 19 786 _ 27 396 65,3 30,0 0,12 1,00 4,81 5,93 59 238 319 20 397 20 021 376 63,8 19,6 _ 1,00 2,22 3,22 60 240 565 7 324 20 248 _ 12 924 62,6 26,0 _ 0,82 4,39 5,21 61 240 620 6 924 20 287 _ 13 363 64,7 24,5 _ 1,09 3,68 4,77 62 241 674 11 857 20 708 _ 8 851 67,1 17,7 _ 0,51 2,93 3,44 63 1. 242 820 22 504 23 382 _ 878 56,8 25,9 0,35 1,00 3,33 4,68 64 245 600 _ 7 530 20 538 _ 28 068 65,5 30,2 _ 1,05 5,41 6,46 65 247 538 15 744 21 914 _ 6 170 60,1 26,8 0,02 0,94 4,68 5,64 66 247 882 23 257 21 756 1 501 64,0 20,9 _ 0,74 3,73 4,47 67 252 625 5 375 19 805 _ 14 430 60,7 28,6 _ 1,54 4,08 5,62 68 252 632 _ 2 347 20 213 _ 22 560 67,1 26,4 _ 1,94 2,68 4,62 69 253 451 6 042 21 469 _ 15 427 65,4 25,1 — _ 3,11 3,11 70 253 920 29 892 23 133 6 759 56,9 24,6 _ 1,00 4,54 5,54 71 3. 254 345 34 653 23 393 11 260 62,0 19,9 _ 1,00 3,44 4,44 72 255 678 27 310 21 773 5 537 60,3 20,6 _ 0,67 3,97 4,64 73 256 623 22 221 21 413 808 58,6 25,0 _ 1,08 3,84 4,92 74 3. 258 925 _ 900 20 224 _ 21 124 64,1 30,4 0,70 0,78 4,18 5,66 75 259 950 _ 5 155 20 743 _ 25 898 62,4 32,4 _ 1,77 4,80 6,57 76 261 933 34 138 22 767 11 371 59,6 21,3 0,02 1,15 2,97 4,14 77 262 847 6 503 20 238 — 13 735 63,8 23,4 _ 0,79 4,44 5,23 78 263 409 21 285 21 470 _ 185 65,1 18,4 _ 0,36 4,12 4,48 79 264 935 25 148 21 560 3 588 65,0 18,1 0,01 1,18 2,67 3,86 80 265 501 15 722 22 496 _ 6 774 62,5 24,7 _ 1,03 4,86 5,89 1. Apoteket har överlåtits under år 1956 3. Apoteket har filialapotek 2. » » » » sista kvartalet 1955 4. Apoteket är nattapotek

• Sida 287
•  Original

Kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på 1956 års resultat 1956 års resultat och kostnader Resultatet skulle för- Resultatet antas förbättrat genom att lönerna oförändrade bättras med följande och varukostnaderna minskas med belopp, om kostnads- Över- el. besparingar genom- Alt. 1 Alt. 2 Beräkna; underskott fördes beträffande löner 10 % löner 20 % anift D eller inne- n der 2 0 varuko tn (1 r 0 IZI-252223?— omsättning havarens varukost a Å) S a e 2 A sättning (neg?! erskattnnlig löner med vaiåukostl- Korrige- Inneha- Korrige— Inneha- att)/% _ oc .pre P 10 % na2 om e rat drifts- varens rat drifts- varens 1 rag) mma r /0 resultat ersättning resultat ersättning avgift 13 14 15 16 17 18 19 20 21 27 045 _ 2 322 506 4 163 2 535 31 927 29 001 36 090 30 216 24 074 — 2 258 _ 6 697 5 170 2 574 22 863 26 335 28 033 27 845 19 000 _ 2 242 _ 23 451 5 965 2 847 2 119 20 273 8 084 22 015 27 775 _ 2 226 2 277 3 811 2 602 34 239 29 648 38 050 30 761 30167 _ 2 210 8 209 2 100 2 781 41 047 31 588 43 147 32 199 22 254 _ 2 162 _ 11 072 5 503 2 726 17 249 24 649 22 752 26 250 20 658 _ 2 130 _ 14 959 7 036 2 583 13 188 23 458 20 224 25 505 26 537 _ 2 130 _ 635 3 956 2 841 30 569 28 515 34 525 29 667 21 107 —2 033 _ 13 840 4 697 3 151 13 082 23 383 17 779 24 745 28 493 _2 033 4 241 4 116 2 694 37 511 30 468 41 627 31 661 27 185 _ 2 017 1 038 4 842 2 710 33 758 29 375 38 600 30 779 22 961 _2 017 _ 9 304 4 891 2 966 19 497 25 239 24 388 26 657 20 034 _ 1 969 _ 16 456 6 330 2 917 10 856 22 706 17 186 24 536 25 963 _ 1 905 _ 1 869 4 581 2 944 29 714 28 138 34 295 29 462 19 534 _1 905 _ 17 686 6 885 2 898 9 726 22 614 16 611 24 351 31 608 — 1 873 12 019 2 302 3 021 47 077 33 147 49 379 33 812 19 000 _ 1 825 _ 27 526 5 322 3 526 _ 1 503 19 093 3 819 20 625 19 000 _ 1 825 — 24 785 7 140 3 108 2 638 20 285 9 778 22 342 25 399 _ 1 825 _ 3 177 4 671 3 041 28 109 27 621 32 780 28 966 21 621 _ 1 777 _ 12 520 6 255 3 012 16 591 24 290 22 846 26 091 21 497 _ 1 777 _ 12 796 5 895 3 114 15 933 24 083 21 828 25 775 22 908 _ 1 761 _ 9 290 4 278 3 243 19 378 25 067 23 656 26 295 25 959 _ 1 745 _ 1 710 6 289 2 758 31 551 28 556 37 840 30 361 19 000 _ 1 697 _ 24 833 7 417 3 217 3 104 20 378 10 521 22 507 23 979 _ 1 665 _ 6 570 . 6 634 2 975 25 353 26 727 31 987 28 624 26 128 _ 1 665 _ 1 206 5 181 3 173 31 611 28 517 36 792 29 999 20 991 _ 1 585 _ 14 031 7 225 3 067 15 667 23 934 22 892 26 000 19 000 _ 1 585 _ 19 762 6 669 3 390 7 712 21 659 14 381 23 566 21 174 _ 1 585 _ 13 547 6 362 3 315 15 719 23 932 22 081 25 745 27 966 _ 1 569 3 495 6 246 2 890 39 028 30 570 45 274 32 350 29 323 _ 1 569 6 899 5 061 3 154 42 868 31 665 47 929 33 107 27 221 _ 1 537 1 626 5 267 3 083 35 660 29 601 40 927 31 102 25 743 _ 1 521 _ 2 001 6 416 3 008 31 645 28 419 38 061 30 241 19 167 _ 1 489 _ 18 578 7 871 3 319 10 290 22 345 18 161 24 581 19 000 _ 1 473 _ 22 682 8 422 3 244 6 511 21 267 14 933 23 659 29 104 _ 1 441 6 475 5 579 3 122 42 839 31 576- 48 418 33 160 21 244 _ 1 425 _ 13 316 6 151 3 354 16 008 23 934 22 159 25 674 25 427 _ 1 425 _ 2 717 4 847 3 430 29 562 27 769 34 409 29 141 26 511 _ 1 393 30 4 795 3 444 33 387 28 843 38 182 30 200 23 839 _ 1 377 _ 6 740 6 558 3 319 25 599 26 634 32 157 28 490

• Sida 288
•  Original

Forts. Resultat m. m. under år 1956 Löne— Antal anställda Korrige- Över— el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts- Ersätt- under- visad nad i Apo- An- resultat ning till skott varu- procent tek märk- Om- (över- el. innehava- efter er- kost- av om- Farma- Tekn. Nr ning sättnin under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ- g skott före nuv. av— tillinne- procent (inne- merade didater den och Summa ersättning gifts- havaren av om- hava- apote- och labora- till inne- system (kol. 4 ./. sätt- rens er- kare recep- toriebi- havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden ingår ej) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 81 1. 265 839 _ 386 18 746 _ 19 132 65,0 26,3 _ 1,00 4,61 5,61 82 267 626 4 757 19 675 _ 14 918 64,0 23,5 _ 0,75 4,88 5,63 83 267 956 17 776 21 219 _ 3 443 65,6 18,3 _ 1,01 3,15 4,16 84 3. 268 061 15 563 22 185 _ 6 622 62,6 28,3 1,00 0,75 3,24 4,99 85 269 818 17 511 21 029 _ 3 518 64,2 22,2 _ 1,00 3,91 4,91 86 270 889 8 367 22 301 _ 13 934 59,6 29,4 _ 1,89 4,44 6,33 87 275 665 14 046 20 840 _ 6 794 63,6 23,7 _ 0,90 5,22 6,12 88 275 753 11 023 19 735 _ 8 712 64,8 23,6 — 0,99 3,85 4,84 89 276 793 16 469 21 824 _ 5 355 62,1 24,7 _ 1,71 3,77 5,48 90 279 369 38 759 23 312 15 447 58,2 21,3 _ 1,27 3,15 4,42 91 281 330 42 725 24 828 17 897 57,9 19,0 _ 0,99 3,78 4,77 92 281 451 48 756 23 429 25 327 59,2 16,2 _ 0,52 3,67 4,19 93 283 279 21 828 22 886 _ 1 058 63,6 22,5 _ 1,03 4,30 5,33 94 3. 284 892 24 179 23 177 1 002 65,4 22,1 — 1,10 4,11 5,21 95 285 032 _ 13 589 18 645 _ 32 234 64,0 28,4 _ 1,77 5,12 6,89 96 1. 285 275 6 020 22 610 _ 16 590 56,9 30,1 _ 1,77 4,62 6,39 97 288 330 34 425 23 092 11 333 60,0 20,1 _ 0,83 3,89 4,72 98 290 463 _ 26 580 19 645 _ 46 225 71,0 30,6 1,00 0,19 5,05 6,24 99 292 053 7 122 22 383 _ 15 261 62,9 27,2 0,12 1,10 5,69 6,91 100 292 232 15 920 21 810 _ 5 890 64,2 22,4 _ 1,24 3,91 5,15 101 3. 294 264 14 205 23 191 _ 8 986 62,9 28,6 _ 1,51 5,82 7,33 102 1. 295 409 51 061 28 389 22 672 47,4 26,1 0,08 1,02 5,07 6,17 103 296 572 23 820 21 976 1 844 63,1 21,4 _ 0,92 4,45 5,37 104 3. 296 737 10 771 22 770 _ 11 999 65,5 26,1 0,93 0,53 4,43 5,89 105 297 180 21 763 21 175 588 64,3 19,5 _ 0,83 3,01 3,84 106 298 006 _ 9 436 19 874 _ 29 310 64,8 31,1 0,82 _ 6,95 7,77 107 302 139 45 382 22 873 22 509 61,8 15,9 _ 0,34 3,22 3,56 108 308 152 52 879 24 743 28 136 62,0 14,1 _ 1,02 2,12 3,14 109 310 357 4 082 22 622 _ 18 540 62,6 31,0 _ 1,82 5,99 7,81 110 316 818 29 593 24 695 4 898 61,6 23,5 0,80 0,74 3,45 4,99 111 1. 3. 317 321 26 332 24 797 1 535 57,1 28,8 1,00 0,43 4,69 6,12 112 318 419 33 592 23 389 10 203 65,7 16,0 _ 0,92 3,38 4,30 113 1. 318 991 15 736 21 658 _ 5 922 62,8 24,6 _ 2,00 4,22 6,22 114 3. 319 220 21 588 23 858 _ 2 270 63,9 24,5 _ 1,89 4,58 6,47 115 319 458 25 884 24 327 1 557 59,3 26,0 _ 1,90 5,21 6,11 116 3. 319 787 31 222 24 319 6 903 67,0 19,1 _ 1,11 4,23 5,34 117 322 353 _ 775 21 806 _ 22 581 69,7 23,5 0,06 1,22 4,90 6,18 118 330 900 33 247 23 581 9 666 61,9 20,8 _ 0,83 4,63 5,46 119 331 790 _ 13 895 21 941 — 35 836 63,2 34,4 1,00 1,28 6,28 7,56 120 332 659 39 973 24 439 15 534 65,6 16,0 _ 0,93 3,71 4,64

• Sida 289
•  Original

Kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på 1956 års resultat

1956 års resultat och kostnader Resultatet skulle för— Resultatet antas förbättrat genom att lönerna

oförändrade bättras med följande och varukostnaderna minskas med belopp, om kostnads- Över- el. besparingar genom- Alt. 1 All. 2 Beräkna; underskott fördes beträffande löner 10 % löner 20 % , avgift p efter inne— 0 0

122321??- omsättning havarens varukostnader 2 Å, varukostnader 2 Å,

sättning (negativ ersattnlng löner med varukost- Korrige— Inneha- Korrige— Inneha-

avglft = och prell- 10 ,, nad med t (1 "ft _ , t d 'ft _

bi dra g) minär A, 2 % ra ri s varens ra n s varens

. resultat ersattnlng resultat ersattnlng avgift 13 | 14 15 16 17 18 19 20 21

19 279 _1 377 — 18 288 6 992 3 456 10 062 22 226 17 054 24 198 20 721 _ 1 345 _ 14 619 6 289 3 426 14 472 23 460 20 761 25 234 24 392 _1 345 _ 5 271 4 904 3 516 26 196 26 767 31 100 28 149 23 768 _ 1 345 _ 6 860 7 586 3 356 26 505 26 854 34 091 28 993 24 290 _ 1 313 _ 5 466 5 990 3 464 26 965 26 946 32 955 28 629 21 716 _ 1 297 _ 12 052 7 964 3 229 19 560 24 861 27 524 27 099 23 289 _ 1 216 _ 8 027 6 533 3 506 24 085 26 110 30 618 27 945 22 439 _ 1 216 _ 10 200 6 508 3 574 21 105 25 272 27 613 27 101 23 947 _ 1 200 _ 6 278 6 837 3 438 26 744 26 824 33 581 28 739 30 180 _ 1 168 9 747 5 951 3 252 47 962 32 756 53 913 34 423 31 281 _ 1 136 12 580 5 345 3 258 51 328 33 690 56 673 35 187 32 970 _ 1 136 16 922 4 560 3 332 56 648 35 180 61 208 36 456 25 398 _ 1 104 _ 2 466 6 374 3 603 31 805 28 182 38 179 29 960 26 045 _ 1 072 _ 794 6 296 3 726 34 201 28 968 40 497 30 598 19 000 _ 1 072 _ 31 517 8 095 3 648 _ 1 846 19 000 6 249 21 043 20 979 _ 1 072 _ 13 887 8 587 3 246 17 853 24 280 26 440 26 676 28 855 _ 1 024 6 594 5 795 3 460 43 680 31 428 49 475 33 039 19 000 _ 992 _ 44 588 8 888 4 125 _ 13 567 19 000 _4 679 19 000 21 247 _ 960 _ 13 165 7 944 3 674 18 740 24 477 26 684 26 685 23 693 _ 960 _ 6 813 6 546 3 752 26 218 26 555 32 764 28 375 23 192 _ 928 _ 8 059 8 416 3 702 26 323 26 549 34 739 28 880 33 397 _ 912 18 576 7 710 2 800 61 571 36 308 69 281 38 443 25 842 _ 880 _ 1 142 6 347 3 743 33 910 28 637 40 257 30 395 22 227 _ 880 — 10 576 7 745 3 887 22 403 25 449 30 148 27 595 25 249 _ 880 _ 2 606 5 795 ' 3 822 31 380 28 904 37 175 29 503 19 000 _ 864 _ 27 572 9 268 3 862 3 694 20 258 12 962 22 816 31 742 _ 786 14 426 4 804 3 734 53 920 34 099 58 724 35 425 33 774 _ 650 19 755 4 345 3 821 61 045 36 028 65 390 37 227 20 289 _ 604 _ 15 603 9 621 3 886 17 589 24 003 27 210 26 649 27 260 _ 445 2 778 7 445 3 903 40 941 30 381 48 386 32 429 26 364 _ 445 413 9 139 3 624 39 095 29 874 48 234 32 387 28 354 _ 422 5 660 5 095 4 184 42 871 30 906 47 966 32 307 23 421 _ 400 _ 7 285 7 847 4 007 27 590 26 669 35 437 28 819 25 025 _ 400 _ 3 037 7 821 4 080 33 489 28 286 41 310 30 429 26 202 _ 400 82 8 306 3 789 37 979 29 516 46 285 31 792 27 658 _ 377 3 941 6 108 4 285 41 615 30 506 47 723 32 179 19 000 _ 331 _ 19 444 7 575 4 494 11 294 22 174 18 869 24 242 28 111 _ 126 5 262 6 883 4 097 44 227 31 108 51 110 32 987 19 000 _ 104 _ 32 791 11 414 4 194 1 713 19 496 13 127 22 612 29 935 _ 81 10 119 5 323 4 364 49 660 32 579 54 983 34 032

• Sida 290
•  Original

Forts. Resultat m. m. under år 1956 Löne— Antal anställda Korrige- Över— el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts- Ersätt- under- visad nad i Apo- An- resultat ning till skott varu- procent

tek märk- Om— (över- el. innehava- efter er- kost- av om— F arma- Tekn. Nr ning sättning under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ-

skott före nuv. av— till inne- procent (inne- merade didater den och Summa ersättning gifts— havaren av om- hava- apote- och labora- till inne— system (kol. 4 ./. sätt- rens er- kare recep- toriebi- havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden

ingår ej) 1 2 3 4 5 6 7 8 | 9 10 11 12 121 334 387 _ 1 749 20 357 _ 22 106 65,1 26,4 _ 0,93 7,13 8,06 122 335 513 5 309 22 196 _ 16 887 68,2 23,9 _ 1,54 5,18 6,72 123 1. 3. 338 727 — 17 474 9 356 _ 26 830 71,6 27,3 1,00 0,46 5,00 6,46 124 340 486 17 914 21 902 _ 3 988 66,8 20,8 _ 1,08 4,54 5,62 125 341 054 20 146 23 591 _ 3 445 63,3 22,7 _ 1,63 4,07 5,70 126 346 069 45 737 24 489 21 248 62,5 17,7 _ 1,09 4,16 5,25 127 3. 349 766 17 146 24 507 _ 7 361 62,1 27,4 0,41 1,09 6,61 8,11 128 350 860 51 661 24 958 26 703 63,2 15,5 _ 1,15 2,59 3,74 129 351 293 45 059 25 320 19 739 61,4 19,3 _ 1,12 4,34 5,46 130 355 879 65 606 26 324 39 282 55,3 19,0 _ 1,02 4,62 5,64 131 363 483 56 170 25 830 30 340 63,5 15,4 _ 0,97 3,21 4,18 132 3. 363 859 46 479 26 702 19 777 56,9 26,6 0,95 0,69 5,79 7,43 133 368 003 31 317 25 373 5 944 60,0 26,1 _ 1,90 5,27 7,17 134 374 683 19 681 24 211 _ 4 530 62,3 26,7 _ 2,03 5,66 7,69 135 379 244 13 439 24 288 _ 10 849 56,8 32,4 1,00 1,45 6,19 8,64 136 3. 379 277 18 219 23 691 _ 5 472 62,6 23,3 _ 2,16 4,10 6,26 137 383 137 25 728 23 518 2 210 62,1 23,9 _ 1,93 4,75 6,68 138 386 888 49 295 24 295 25 000 63,2 18,0 _ 1,57 3,88 5,45 139 3. 387 147 42 849 27 612 15 237 58,7 24,5 0,33 1,73 5,05 7,11 140 392 042 60 672 26 772 33 900 63,1 14,5 _ 1,18 3,94 5,12 141 394 790 21 508 21 819 — 311 70,4 16,5 _ 0,86 4,40 5,26 142 3. 397 666 21 851 25 582 _ 3 731 62,0 27,4 _ 2,16 6,59 8,75 143 2. 401 291 16 179 22 902 _ 6 723 66,0 21,7 _ 1,49 4,80 6,29 144 1. 401 576 46 976 26 836 20 140 60,3 20,1 _ 1,94 4,30 6,24 145 3. 405 643 _ 6 544 21 737 _ 28 281 70,8 25,7 1,00 0,94 6,12 8,06 146 408 474 26 827 23 873 2 954 63,6 22,7 _ 1,75 4,87 6,62 147 1. 408 859 36 767 25 471 ' 11 296 53,0 30,4 _ 2,52 6,77 9,29 148 416 410 29 044 23 017 6 027 65,7 20,1 _ 1,37 5,44 6,81 149 417 752 37 587 24 222 13 365 63,6 19,6 _ 1,15 5,13 6,28 150 417 805 3 802 23 031 _ 19 229 63,6 27,6 1,00 1,09 6,11 8,20 151 418 057 _ 2 212 20 949 _23 161 73,2 21,7 _ 2,05 5,11 7,16 152 1. 419 606 25 035 26 260 _ 1 225 55,8 30,5 _ 2,69 6,84 9,53 153 3. 419 983 33 710 27 456 6 254 59,9 27,4 _ 2,15 7,38 9,53 154 420 618 40 103 26 675 13 428 57,8 26,0 _ 2,00 6,83 8,83 155 420 724 34 488 25 449 9 039 59,4 25,6 0,17 1,80 6,06 8,03 156 1. 3. 420 862 _ 25 821 20 146 _ 45 967 65,7 30,7 _ 2,85 6,96 9,81 157 1. 3. 422 751 8 712 26 825 _ 18 113 57,4 35,5 1,00 2,59 6,96 10,55 158 2. 424 545 43 202 26 810 16 392 62,2 22,0 _ 1,98 4,97 6,95 159 424 978 _ 24 350 21 345 _ 45 695 68,9 29,5 0,96 1,92 5,68 8,56 160 3. 427 586 50 018 25 792 24 226 62,5 19,3 _ 1,95 4,97 6,92 1. Apoteket har överlåtits under år 1956 3. Apoteket har Blialapotek

• Sida 291
•  Original

Kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på 1956 års resultat

1956 års resultat och kostnader Resultatet skulle för- Resultatet antas förbättrat genom att lönerna. oförändrade bättras med följande och varukostnaderna minskas med belopp, om kostnads— —- Över- el. besparingar genom- Alt. 1. Alt. 2. Beräknad underskott fördes beträffande löner 10 % löner 20 % Innehava— avgift På efter inne- varukostnader 2 % varukostnader 2 % rens ep omsattnmg havarens sättning (Sagån! (32:51? axl]? löner med Zilduliåiiå— Korrige- Inneha- Korrige— Inneha— biålrag) migår 10 % 2 47 rat drifts- varens rat drifts- varens . 0 resultat ersättning resultat ersättning avgift

13 14 15 16 17 18 19 20 21 19 000 _ 58 _ 20 691 8 828 4 354 11 433 22 126 20 261 24 527 20 448 _ 13 _ 15 126 8 019 4 576 17 904 23 873 25 923 26 055 19 000 56 _ 36 530 9 247 4 851 _ 3 376 19 000 5 871 20 597 23 873 78 _ 6 037 7 082 4 549 29 545 27 036 36 627 28 963 24 460 101 _ 4 415 7 742 4 318 32 206 27 728 39 948 29 826 31 395 215 14 127 6 125 4 326 56 188 34 227 62 313 35 886 23 647 306 _ 6 807 9 584 4 344 31 074 27 421 40 658 30 018 33 000 329 18 332 5 438 4 435 61 534 35 676 66 972 37 149 31 166 329 13 564 6 780 4 314 56 153 34 161 62 933 35 992 36 714 443 28 449 6 762 3 936 76 304 39 602 83 066 41 428 34 166 602 21 402 5 598 4 616 66 384 36 924 71 982 38 435 31 549 625 14 305 9 679 4 141 60 299 35 281 69 978 37 894 27 424 716 3 177 9 605 4 416 45 338 31 196 54 943 33 780 24 294 875 _ 5 488 10 004 4 669 34 354 28 241 44 358 30 932 22 615 966 _ 10 142 12 288 4 308 30 035 27 079 42 323 30 385 23 901 966 _ 6 648 8 837 4 749 31 805 27 556 40 642 29 933 25 895 1 057 _ 1 224 9 157 4 759 39 644 29 625 48 801 32 079 32 211 1 148 15 936 6 964 4 890 61 149 35 388 68 113 37 254 30 484 1 148 11 217 9 485 4 545 56 879 34 244 66 364 36 786 35 260 1 262 24 150 5 685 4 948 71 305 38 110 76 990 39 633 24 743 1 330 _ 4 565 6 514 5 559 33 581 27 966 40 095 29 705 24 834 1 398 _ 4 381 10 896 4 931 37 678 29 060 48 574 31 969 23 320 1 474 _ 8 615 8 708 5 297 30 184 27 059 38 892 29 384 31 543 1 503 13 930 8 072 4 843 59 891 34 991 67 963 37 146 19 000 1 621 _ 27 165 10 425 5 744 9 625 21 560 20 050 24 333 26 136 1 680 _ 989 9 272 5 196 41 295 29 984 50 567 32 451 28 780 1 710 6 277 12 429 4 334 53 530 33 239 65 959 36 545 26 726 1 916 402 8 370 5 472 42 886 30 408 51 256 32 634 28 961 1 975 6 651 8 188 5 314 51 089 32 539 59 277 34 708 20 008 1 975 — 18 181 11 531 5 314 20 647 24 471 32 178 27 527 19 000 1 975 _ 23 187 9 072 6 120 12 980 22 440 22 052 24 844 25 634 2 034 _ 2 633 12 798 4 683 42 516 30 267 55 314 33 658 27 899 2 034 3 777 11 508 5 031 50 249 32 266 61 757 35 304 29 587 2 064 8 452 10 936 4 862 55 901 33 758 66 837 36 645 28 105 2 064 4 319 10 771 4 998 50 257 32 268 61 028 35 111 19 000 2 064 _ 46 885 12 920 5 530 _ 7 371 19 000 5 549 20 465 21 291 2 128 _ 14 702 15 008 4 853 28 573 26 515 43 581 30 462 30 362 2 182 10 658 9 340 5 281 57 823 34 207 67 163 36 664 19 000 2 182 _ 45 532 12 537 5 856 _ 5 957 19 000 6 580 20 731 32 155 2 271 15 592 8 252 5 345 63 615 35 731 71 867 37 901

• Sida 292
•  Original

Forts. ' Resultat m. m. under år 1956 Lönc- Antal anställda Korrige- Över- el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts- Ersätt- under— visad nad i Apo- An- resultat ning till skott varu- procent tek märk- Om- (över- el. innehava- efter er- kost— av om- Farma- Tekn. Nr ning sättnin under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ- g skott före nuv. av- till inne- procent (inne- merade didater den och Summa ersättning gifts- havaren av om- hava- apote- och labora- till inne- system (kol. 4 . /. sätt- rens er- kare recep- toriebi— havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden ingår ej) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 161 433 962 1 776 22 940 _ 21 164 65,6 27,4 _ 2,13 7,07 9,20 162 3. 435 430 13 062 23 872 — 10 810 61,7 28,9 1,00 1,23 7,28 9,51 163 436 787 42 908 22 309 20 599 62,3 20,3 _ 1,80 5,21 7,01 164 437 473 34 144 26 255 7 889 61,6 24,4 _ 2,00 6,40 8,40' 165 439 552 51 226 27 562 23 664 60,5 21,5 _ 1,91 5,24 7,15 166 3. 440 360 33 621 26 210 7 411 66,8 19,8 _ 1,97 5,14 7,11 167 3. 441 071 24 338 24 584 _ 246 63,1 26,8 0,25 1,79 7,57 9,61 168 446 053 37 075 25 563 11 512 61,1 24,3 _ 2,39 5,21 7,60 169 1. 446 379 59 500 26 521 32 979 65,9 13,2 0,02 0,91 4,17 5,10 170 3. 446 535 21 121 23 415 _ 2 294 65,0 22,9 _ 2,10 6,05 8,15 171 3. 448 145 16 743 25 241 _ 8 498 60,3 29,9 1,00 1,22 7,90 10,12 172 448 151 51 546 29 119 22 427 55,6 25,7 1,17 1,11 5,32 7,60 173 453 789 46 540 27 329 19 211 62,3 22,3 _ 2,16 5,34 7,50 174 455 332 64 216 26 599 37 617 60,6 15,6 _ 1,14 4,30 5,44 175 455 394 26 236 24 787 1 449 64,1 22,9 _ 1,84 6,56 8,40 176 3. 456 139 6 454 22 147 _ 15 693 63,6 27,1 1,00 1,62 4,40 7,02 177 457 363 59 707 27 844 31 863 58,0 22,9 _ 2,07 5,75 7,82 178 461 209 46 646 28 458 18 188 60,6 24,1 _ 2,17 6,85 9,02 179 3. 461 761 528 24 652 — 24 124 67,1 27,8 1,00 1,82 6,78 9,60 180 463 577 2 378 24 803 _ 22 425 62,7 29,5 0,98 2,02 5,88 8,88 181 1. 465 816 42 953 28 532 14 421 55,2 27,8 1,00 1,77 6,57 9,34 182 466 103 50 224 27 301 22 923 64,4 18,7 _ 1,17 6,06 7,23 183 3. 466 212 _ 26 300 19 931 _ 46 231 71,0 29,3 1,00 2,28 5,57 8,85 184 3. 469 638 45 943 25 826 20 117 58,1 23,9 _ 2,46 6,15 8,61 185 477 687 45 671 26 488 19 183 60,8 22,6 0,08 1,95 6,06 8,09 186 478 726 57 888 29 826 28 062 59,5 20,9 _ 2,54 5,47 8,01 187 1. 480 264 _ 3 485 20 521 _ 24 006 67,1 24,4 0,93 1,66 5,84 8,43 188 487 478 43 871 26 413 17 458 61,3 23,3 _ 2,16 6,72 8,88 189 3. 487 595 34 042 29 594 4 448 62,1 23,8 1,00 1,13 6,57 8,70 190 1. 487 808 54 850 29 439 25 411 59,8 21,7 0,50 2,41 4,72 7,63 191 488 960 12 403 24 439 _ 12 036 65,4 26,1 1,00 1,00 7,13 9,13 192 3. 496 574 33 643 25 518 8 125 65,4 21,3 0,54 1,45 5,08 7,07 193 497 040 16 041 24 111 _ 8 070 63,8 24,7 0,19 1,77 7,78 9,74 194 497 543 12 190 26 107 — 13 917 62,0 29,3 1,00 1,99 7,60 10,59 195 497 553 9 333 22 544 _ 13 211 65,3 24,9 _ 1,95 8,44 10,39 196 502 111 _ 1 103 24 304 _ 25 407 60,6 32,3 1,00 2,54 7,62 11,16 197 3. 503 580 26 726 27 062 _ 336 64,9 26,3 1,00 1,53 6,76 9,29 198 509 362 21 059 27 260 _ 6 201 62,3 27,0 1,00 1,86 7,50 10,36 199 509 545 _ 3 457 26 136 _ 29 593 62,9 31,3 1,31 2,20 7,47 10,98 200 3. 511 906 4 738 25 741 _ 21 003 67,9 25,3 0,01 3,06 7,34 10,41! 1. Apoteket har överlåtits under år 1956 3. Apoteket har filialapotek

• Sida 293
•  Original

Kommitténs förslag till nytt avgiftssystem tillämpat på 1956 års resultat

1956 års resultat och kostnader Resultatet skulle för- Resultatet antas förbättrat genom att lönerna

oförändrade bättras med följande och varukostnaderna minskas med belopp, om kostnads- Över- el. besparingar genom- Alt. 1. Alt. 2. Beräknad underskott fördes beträffande löner 10 % löner 20 % Innehava- av)?!” På efter inne— varukostnader 2 % varukostnader 2 % rens er- omsattnmg havarens sättning åseigfatuz ifättgäg löner med äåguligåä Korrige- Inneha- Korrige- Inneha- b'g _ .p" 10 % ,, rat drifts- varens rat drifts- varens ldrag) mlnar 2 A, .. . .. . . resultat ersattnlng resultat ersattnlng avg1ft 13 14 15 16 17 18 19 20 21

19 465 2 448 _ 20 137 11 891 5 694 19 361 24 073 31 252 27 188 22 422 2 477 _ 11 837 12 584 5 373 31 019 27 127 43 603 30 424 30 242 2 536 10 130 8 868 5 442 57 218 33 991 66 086 36 315 27 946 2 536 3 662 10 674 5 390 50 208 32 154 60 882 34 951 32 370 2 625 16 231 9 450 5 319 65 995 36 225 75 445 38 691 27 775 2 625 3 221 8 719 5 883 48 223 31 586 56 942 33 862 25 352 2 654 _ 3 668 11 821 5 566 41 725 29 890 53 546 32 976 28 677 2 802 5 596 10 839 5 451 53 365 32 928 64 204 35 757 34 470 2 802 22 228 5 892 5 883 71 275 37 532 77 167 39 063 24 491 2 831 _ 6 201 10 226 5 805 37 152 28 660 47 378 31 318 23 353 2 861 — 9 471 13 400 5 405 35 548 28 242 48 948 31 726 32 402 2 861 16 283 11 517 4 983 68 046 36 692 79 563 39 686 31 054 3 038 12 448 10 119 5 700 62 359 35 151 72 478 37 772 35 632 3 068 25 516 7 103 5 519 76 838 38 901 83 941 40 741 25 795 3 068 _ 2 627 10 429 5 838 42 503 30 008 52 932 32 709 20 672 3 097 — 17 315 12 361 5 802 24 617 25 376 36 978 28 577 34 404 3 127 22 176 10 474 5 305 75 486 38 475 85 960 41 178 31 035 3 245 12 366 11 115 5 590 63 351 35 345 74 466 38 212 19 136 3 274 _ 21 882 12 837 6 197 19 562 24 047 32 399 27 359 19 614 3 333 — 20 569 13 676 5 813 21 867 24 642 35 543 28 170 30 039 3 392 9 522 12 950 5 143 61 046 34 689 73 996 38 017 31 908 3 392 14 924 8 716 6 003 64 943 35 690 73 659 37 930 19 000 3 392 _ 48 692 13 660 6 620 _ 6 020 19 000 7 640 20 963 30 807 3 510 11 626 11 224 5 457 62 624 35 094 73 848 37 979 30 692 3 747 11 232 10 796 5 809 62 276 34 943 73 072 37 706 33 819 3 776 20 293 10 005 5 697 73 590 37 839 83 595 40 400 19 000 3 806 _ 26 291 11 718 6 445 14 678 22 758 26 396 25 757 30 231 4 012 9 628 11 358 5 976 61 205 34 668 72 563 37 576 27 681 4 042 2 319 11 605 6 056 51 703 32 184 63 308 35 144 32 987 4 042 17 821 10 585 5 834 71 269 37 174 81 854 39 872 22 163 4 071 _ 13 831 12 762 6 396 31 561 27 048 44 323 30 302 27 579 4 307 1 757 10 577 6 495 50 715 31 932 61 292 34 629 23 074 4 307 _ 11 340 12 277 6 342 34 660 27 804 46 937 30 922 22 096 4 337 _ 14 243 14 578 6 170 32 938 27 366 47 516 31 069 21 371 4 337 _ 16 375 12 389 6 498 28 220 26 168 40 609 29 315 19 000 4 469 — 24 572 16 218 6 086 21 201 24 385 37 419 28 504 25 762 4 541 _ 3 577 13 244 6 536 46 506 30 766 59 750 34 117 24 328 4 722 _ 7 991 13 753 6 347 41 159 29 413 54 912 32 893 19 000 4 759 _ 27 216 15 949 6 410 18 902 23 782 34 851 27 817 20 199 4 831 _ 20 292 12 951 6 952 24 641 25 234 37 592 28 511

• Sida 294
•  Original

Forts. Resultat m. m. under är 1956 Löne- Antal anställda Korrige- Över- el. Redo- kost- (innehavaren ingår ej) rat drifts— Ersätt- under- visad nad i Apo- An- resultat ning till skott varu- procent tek märk- Om- (över- el. innehava- efter er- kost- av om- Farma- Tekn. Nr ning sättnin under- ren enl. sättning nad i sättn. Legiti- cie kan- biträ- g skott före nuv. av- till inne- procent (inne- merade didater den och Summa ersättning gifts— havaren av om- hava- apote- och labora- till inne- system (kol. 4 . /. sätt- rens er- kare recep- toriebi- havaren) kol. 5) ning sättn. tarier träden ingår ej)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 201 513 698 14 820 25 317 _ 10 497 62,9 24,9 _ 2,21 8,35 10,56 202 3. 513 702 _ 5 396 24 514 _ 29 910 68,3 28,3 0,98 2,12 8,07 11,17 203 513 952 12 190 26 911 _ 14 721 59,2 30,4 1,00 2,07 8,23 11,30 204 515 050 20 268 25 148 _ 4 880 65,1 24,5 _ 2,49 6,73 9,22 205 515 717 45 904 27 573 18 331 58,7 24,5 1,00 1,31 6,06 8,37 206 522 957 72 155 28 651 43 504 63,5 17,2 0,51 0,91 4,61 6,03 207 524 930 33 712 28 108 5 604 61,7 25,4 1,00 1,95 6,55 9,50 208 525 206 5 356 24 687 — 19 331 63,0 27,0 1,00 1,62 7,11 9,73 209 3. 525 837 44 695 29 045 15 650 58,6 27,5 1,00 1,85 7,93 10,78 210 528 511 84 011 29 514 54 497 64,0 14,3 _ 1,00 5,19 6,19 211 532 545 48 248 26 451 21 797 67,7 16,1 _ 1,95 3,79 5,74 212 533 667 33 638 26 050 7 588 61,6 25,3 _ 2,58 7,24 9,82 213 534 518 66 982 31 538 35 444 56,7 25,8 1,06 1,75 6,54 9,35 214 534 791 15 194 24 115 _ 8 921 65,8 22,8 _ 2,74 6,23 8,97 215 534 819 57 652 27 391 30 261 64,0 18,5 _ 1,69 5,53 7,22 216 3. 541 440 52 405 30 130 22 275 63,0 23,4 0,99 1,44 7,43 9,86 217 3. 551 786 13 801 25 282 _ 11 481 63,1 29,4 1,00 2,16 9,18 12,34 218 553 614 21 787 23 515 _ 1 728 65,2 23,0 1,00 1,00 6,77 8,77 219 553 924 51 984 28 015 23 969 63,8 20,6 _ 2,08 6,39 8,47 220 554 793 68 259 30 115 38 144 61,6 20,8 _ 2,08 7,57 9,65 221 573 947 27 721 28 569 _ 848 63,6 25,8 1,00 2,63 6,55 10,18 222 574 814 11 742 27 321 _ 15 579 60,4 31,3 2,03 1,00 9,69 12 72 223 577 674 5 731 27 966 _ 22 235 62,1 30,2 1,58 1,82 8,48 11,88 224 579 087 25 898 26 069 _ 171 68,1 30,9 0,92 1,68 4,85 7,45 225 3. 580 180 _ 4 771 28 688 _ 33 459 61,3 33,6 _ 3,53 11,68 15,21 226 581 919 44 760 29 614 15 146 63,5 22,8 1,00 2,02 6,29 9,31 227 3. 582 566 _ 5 396 25 428 _ 30 824 64,3 27,9 1,00 2,48 7,89 11,37 228 582 902 61 174 32 313 28 861 56,3 27,9 1,99 1,86 6,56 10,41 229 2. 586 327 23 705 25 606 _ 1 901 66,3 22,8 _ 2,57 7,96 10,53 230 586 614 18 705 26 695 _ 7 990 64,5 25,8 0,94 1,80 7,22 9,96 231 588 106 25 783 25 461 322 65,8 23,3 _ 1,85 8,07 9,92 232 591 037 45 437 27 523 17 914 67,4 18,0 1,00 1,51 3,42 5,93 233 592 578 _ 5 596 25 805 _ 31 401 65,2 28,3 1,00 2,72 8,14 11,86 234 592 821 38 941 29 250 9 691 63,1 23,8 1,00 2,35 6,61 9,96 235 596 944 3 269 26 202 _ 22 933 65,4 27,7 0,95 3,31 7,04 11,30 236 3. 599 213 _ 7 881 27 101 _ 34 982 68,5 29,8 2,00 1,94 8,06 12,00 237 599 674 _ 8 475 24 452 _ 32 927 63,8 30,9 1,00 2,58 8,54 12,12 238 3. 609 410 34 338 30 280 4 058 63,4 26,9 0,18 3,83 7,74 11,75 239 614 455 51 455 29 380 22 075 63,8 21,7 0,08 2,93 7,57 10,58 240 1. 617 071 55 711 29 514 26 197 65,4 18,7 1,01 1,73 4,38 7,12