SOU 1961:31

1957 års skolberedning

N 4-0 (;(

oå (—

_ CUL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

.,..fåiÅ-TfENS-DFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:31 557; 55 A

Ecklesiastikdepartementet ' :,

* :'v.

LÄROPLANER

för grundskola och fackskolor

FÖRSLAG AVGIVET AV 1957 ÅRS SKOLBEREDNING

VII

Stockholm 1961

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961

Kronologisk förteckning

. Totalisatorverksamheten. Idun. 140 s. Jo. . Sparstlmulerande åtgärder. Idun. 121 s. Fi. . Effektivare prisövervaknlng. Idun. 177 5. H. . Automatisk databehandling inom folkbokföring— och upphördsväsendet. Idun. 230 s. . Begravningsplatser och gravar. Norstedt & Sö- ner. 188 s. Ju. . Underrätterna. Idun. 839 s. .Tu. . Enhetlig ledning av krigsmakten. Beckman. 120 .Fö. . Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 220 a. I. . Principer för en ny kommunindelning. Beck- man. 248 s. 1. . Preliminär nationaibudget för år 1961. Marcus. V + 1055

. Den gllmänna brottsregistrerlngen. Kihlström. 318 5. U.

. statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. Idun. 50 s. . Lantbrukets yrkesskolor. Kihlström. 200 :. Jo. . Pensionsstlttelser. 1. Marcus. 184 s. Ju. . Polisens brottsbekämpande verksamhet. Idun. 251 s. + 2 s. 111. . Kriminalvård i frihet. Idun. 137 s. .Tu. . Hjälpmedel i skolarbetet. Idun. 244 s.+12 :.

GOO du OI ban,-l

n-u-n-l 0- H »- Uluhu N H =

HH 40

_| &

. TotaEltörsvarets upplysningsverksamhet. Kihlström. 90 s. Fö. . Byggnadslndustrlns arbetskraft. Idun. 150 |. S. . Vissa frågor rörande allmänna val. Idun. 173 s. Ju. 21. Förtattningsutrednlngen. V. Organisationer. Beslutsteknlk. Valsystem. Idun 362 s. Ju.

22. Den svenska utvecklingshjälpens administration. Kihlström. 74 5. U 23. Svensk tratlkpolitlk. I. Idun. 387 s. X. 24. Svensk trafikpolltik. Il. Idun. 163 5. K. 25. Flygbuller som samhällsproblem. Idun. 200 s. Fö. 26. Reviderad nationalbudget för år 1961. Marcus. V + 87 s. Fi. 27. skifferoljefrågan. Norstedt & Söner. 144 5. H.

28. Kungalszeatern. Verksamhet och ekonomi. Mar- cus S 29. Förtidspenslonerings och sjukpenningiörsäkrlng m. m. Idun. 3 ls 30. Grundskolan. Håggström. 881 s. 31. Läroplaner Iäär grundskola och tackskolor. Idun. 388 5. E.

åå

STATENS OFFENTLIGA (TREDNINGAR 1961:31

Ecklesiastikdepartementet

LÄROPLANER

för grundskola och fackskolor

FÖRSLAG AVGIVNA AV 1957 ÅRS SKOLBEREDNING

VII

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1961

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Av direktiven för 1957 års skolberednings arbete (Prop. 1957: 106, s. 48—— 61) framgår att dess uppdrag varit mångskiftande och vittfamnande. Ut- över uppgiften att ange utformningen av den nioåriga obligatoriska skolan, grundskolan, har skolberedningen bl. a. också haft i uppdrag att överväga möjligheterna att bereda de unga tillfällen till ordnade, ehuru frivilliga studier i skälig utsträckning, så att ett tomrum inte uppstår för dem mel- lan den obligatoriska skolans slut och inträdet i yrket och utan att de skall behöva uppställa ett så högt liggande studiemål som studentexamen (s. 58). Beredningen erhöll också enligt direktiven fria händer att vid sin behand- ling av nämnda fråga föreslå även utbildningsalternativ, som mer eller mindre radikalt skiljer sig från de redan existerande (s. 59). I överens- stämmelse med detta uppdrag har beredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1961: 30) föreslagit, att vissa slag av frivilliga, på grundskolan hyg- gande skolor skall få upprättas. De har av beredningen föreslagits få be- nämningen fackskolor. I direktiven konstaterar departementschefen vidare (5. 59), att han »uppdragit gränskonturerna för den organisatoriska delen av utredningens verksamhet. Den skall avse den obligatoriska nioåriga sko- lan och de närmast anslutande skolformer som kan komma att samorgani- seras med denna. Samma yttre gränser gäller naturligtvis för uppdragets pedagogiska del. Hur långt arbetet i detta stycke skall drivas på den inre linjen, måste däremot delvis bli beroende av utredningens eget bedömande.» Med det intima samband som råder mellan organisation och innehåll är det naturligt, att departementschefen kompletterade det återgivna uttalandet med ett åläggande (s. 61 p. 4) till beredningen »att på grundval av de före- tagna undersökningarna av skolans uppgifter i nutidssamhället närmare bestämma innehållet och utformningen av de under föregående punkter nämnda skolformernas kurser, . . . .».

Den övervägande delen av beredningens huvudbetänkande behandlar grundskolan och därmed sammanhängande frågor av skilda slag. De fram— ställda förslagen och deras innebörd belyses förutom av övrig kapiteltext även av ett kapitel om kompetensvärdet av grundskolans utbildning (kapi- tel 35), av författningsförslag och av den läroplan som härmed presenteras.

För arbetet med grundskolans läroplan tillkallade departementschefen genom beslut den 9 januari 1960 t. f. undervisningsrådet Maj Bosson—Nord- bö, lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Bengt Cullert, studierektorn vid musikskolan i Nacka, musikkonsulenten Yngve Härén, kanslichefen vid Arbetsmarknadens yrkesråd Per Lindman, studierektorn vid det obliga— toriska skolväsendet i Vifolka försökskommun, folkskolläraren Harry Mil- brink, adjunkten vid högre allmänna läroverket i Blackeberg Carl-Olof Sand- ström, byrådirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Curt Ström, rektorn vid det obligatoriska skolväsendet i Nederkalix försökskommun Ingvar Svan- berg samt rektorn vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg att såsom experter biträda skolberedningen vid utarbetande av förslag till läroplaner för den obligatoriska nioåriga skolan. Nämnda experter har sålunda bildat skolberedningens läroplans- delegation. Samtidigt beslöt departementschefen att jämväl småskollära— ren vid folkskoleseminariet i Lund Barbro Billing, vilken tidigare tillkal- lats som expert åt skolberedningen (genom beslut den 5 januari 1959), skulle ingå i läroplansdelegationen. Genom beslut den 29 mars 1960 tillkal- lade departementschefen slutligen teckningsläraren vid samrealskolan i Klippan Tord Örtenholm att som expert åt beredningen ingå i läroplansde- legationen. Enligt beredningens beslut har Sävborg fungerat som ordförande och Cullert som sekreterare.

Arbetet med förslag till läroplan för grundskolan har varit omfattande. För olika ämnen och ämnesgrupper har preliminära förslag till kursplaner utarbetats och framlagts av ett antal experter, tillkallade av departements- chefen genom beslut den 1 september 1960, vilka tillsammans utgjort läro- plansdelegationens kursplanegrupper. Förteckning över sistnämnda exper— ter återfinnes på s. 7 f. i detta betänkande.

Läroplansdelegationen har till beredningen tidigare överlämnat förslag till kapitlen om skolans mål, skolans inre arbete och om läroplanen för grund- skolan i heredningens huvudbetänkande samt den 21 mars 1961 ett förslag till läroplan för grundskolan. Detta har i allt väsentligt legat till grund för det läroplansförslag vilket beredningen här framlägger.

Skolberedningens huvudbetänkande innehåller även förslag om upprät- tande av ett antal tvååriga skolor ovanpå grundskolan, förslagsvis benämn- da fackskolor. Förslaget jämte tillhörande motiveringar m. m. återfinnes i kapitel 29 i huvudbetänkandet och det belyses därjämte genom ett kapi- tel om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning.

För arbetet med förslag till läroplaner för fackskolor har beredningen anlitat för den humanistiska skolan skoldirektören i Malmö Lars Kjellman och rektorn vid kommunala flickskolan i Malmö Birgit Rodhe; för den tekniska fackskolan rektorn vid Stockholms stads tekniska aftonskola Nils- Olof Elfman, skoldirektören i Örebro Mats Hultin och byrådirektören i överstyrelsen för yrkesutbildning Emanuel Waril, Stockholm; för den mer- kantila fackskolan rektorn vid praktiska realskolan och handelsgymna- siet i Eskilstuna Sven—Erik Eriksson samt slutligen för den social-ekono- miska fackskolan förste intendenten Carin Boalt, Stockholm, rektorn Sven- Erik Eriksson, Eskilstuna, rektorn vid det obligatoriska skolväsendet i Öster— åkers försökskommun Göte Rudvall, Åkersberga och konsulenten i arbets- marknadsstyrelsen Margareta Vestin, Stockholm. Grupperna har fullgjort sina uppdrag i viss samverkan med varandra.

Förslag till organisation och läroplaner m. m. för fackskolorna har in- lämnats till beredningen av gruppen för den humanistiska skolan den 18 mars 1961, för den tekniska fackskolan den 15 februari 1961, för den mer- kantila fackskolan den 13 mars 1961 och för den social-ekonomiska fack— skolan den 14 mars 1961. De framlagda förslagen har i väsentliga delar fått ligga till grund för motsvarande kapitel i beredningens huvudbetänkande. Vad beträffar de olika gruppernas läroplansförslag har dessa inom bered- ningens sekretariat bearbetats och sammanfogats till den för alla facksko- lor gemensamma läroplansdel vilken återfinnes i senare avdelningen i detta betänkande. Såsom framhålles i kapiteltexten i huvudbetänkandet gäller om förslaget till läroplaner för fackskolor, att det bör betraktas som mer preli- minärt än motsvarande förslag avseende grundskolan.

Det kan vara befogat att ställa frågan, om en utredning sammansatt efter de principer som gällt för skolberedningen bör ägna frågan om läroplaner ett så ingående intresse som beredningen gjort. Den behandling i detalj som här föreligger är närmast att betrakta som en speeialistuppgift. Frånsett vad direktiven ålägger skolberedningen i fråga om tim- och kursplaner har de härmed framlagda förslagen till läroplaner till uppgift att dels illustre— ra innebörden och medge bedömning av beredningens principiella uttalan- den och förslag, dels underlätta arbetet för centrala, regionala och lokala myndigheter samt bokförlag, skolmaterielförlag och andra som var på sitt sätt har ansvar och intresse för att förverkliga de beslut som skolberedning- ens förslag föranleder. Vidare bör även ett framläggande av jämförelsevis fullständiga läroplansförslag redan i samband med huvudbetänkandet un- derlätta för lärare och skolledare, vilka ju först och sist blir de som får ansvaret för att besluten genomföres med det tillärnade innehållet, att på ett tidigt stadium få grundlig kännedom om grundskolans och facksko- lornas avsedda innehåll.

Skolberedningen har funnit det praktiskt att framlägga de ovan nämnda

förslagen till läroplaner i en särskild volym som komplement till huvudbe- tänkandet. Genom beslut den 2 maj 1961 erhöll beredningen vederbörligt tillstånd att i tryck framlägga läroplansförslagen. Sedan läroplansarbetet nu avslutats vill beredningen härmed vördsamt överlämna detta betänkande. Stockholm den 10 juni 1961.

Ragnar Edenman

Stellan Arvidson Gunnar Helén Tore Karlson Harald Larsson Maj Larsson Matts Bergom Larsson Birgitta Sjöqvist

/Jonas Orring

Experter i läroplansdelegationens kursplanegrupper

Svenska

Lektorn Gunnar Axberger, Djursholm Sekreteraren Carl-Hugo Björnsson, Sol- lentuna Småskolläraren Stina Borrman, Uppsala

övningsskolläraren Karin Larsson, Upp-

sala Folkskolläraren Stig Starrsjö, Stock-

holm Lektorn Ivar Thorén, Stockholm

Matematik

Docenten Urban Dahllöf, Stockholm Rektorn Sven Lindström, Linköping Adjunkten Göran Holmström, Göteborg Rektorn Helga Nilsson, Sundbyberg

Främmande språk

Folkskolläraren Carl—Axel Stockholm

Adjunkten Per-Olof Hensjö, Roslags Näsby

Axelsson, Adjunkten Anders Slettengren, Stock— holm

Orienteringsämnen

Kristendomskunskap

Lektorn Henning Lindström, Stockholm Småskolläraren Brita Odencrants— Swenelius, Västerås

Övriga orienteringsämnen För lågstadiet

Småskolläraren Margit Mosskin, Stock- holm

För mellanstadiet Rektorn Ester Hermansson, Göteborg Övningsskolläraren Carl-Erik Olsson, Lund

Rektorn Erik Sjöberg, Stockholm

Småskolläraren Dagmar Walås, Stock- holm

Övningsskolläraren Gunnar Tormod,

Luleå

För högstadiet Adjunkten Gunnar Ander, Stockholm Lektorn Lennart Dalén, Stockholm Yrkesvalsläraren Lars Paul, Stockholm Rektorn Göte Rudvall, Åkersberga Adjunkten Göran Sandahl, Nacka Lektorn Hans-Erik Östlundh, Malmö Adjunkten Anders Boierth, Lidingö

För hela ämnesgruppen Professorn Torsten Husén, Stockholm

Folkskolläraren Gösta Borg, Gustavs- berg Rektorn Arne Elfving, Hudiksvall Adjunkten Stig Fred, Stockholm Adjunkten Henry Gelinder, Stockholm Ämnesläraren Arne Hörnblad, Stock-

holm

Övningsämnen

Textilläraren Vera Carlson, Stockholm Musikdirektören Karin Ek, Stockholm Skolkökslärarinnan Eira Ericsson, Sol— na '

Gymnastikdirektören Svartsjö

Rektorn Thorsten Lundberg, Linköping Skolkökslärarinnan Marta Nilsson, Mal- mo

Ingrid Lindau,

Textilläraren Kjerstin Nordhult, Stock- holm ' Gymnastikdirektören Henry Rigardt, Örebro Folkskolläraren Gunnar Sjöqvist, Malmö Slöjdläraren Gösta Staaf, Falköping Slöjdläraren Rune Thor, Skellefteå Teckningsläraren Hasse Wahrby, Stock- holm

B-skolefrågor

Småskolläraren Märta Backstad, Nykil Folkskolläraren Ruth Söderberg, Norr- köping

Yrkesämnen

Folkskolläraren Rune Bengtsson, Stock- holm Förste intendenten Carin Boalt, Stock- sund Ingenjören Thore Gårmark, Tullinge Rektorn Ivan Larsson, Stockholm

Överläraren Margit Martinsson, Domnar- vet Yrkesläraren Henning Persson, Dege- berga Rektorn Erik Stålnacke, Kiruna

Övriga sakkunniga

Rektorn Margit Björkquist, Stockholm Lektorn Sven Hilding, Stockholm

Intendenten i Föreningen Konst i sko- lan, fil. lic. Marita Lindgren-Fridell, Uppsala

1. Exempel på tillämpning av ämnesinriktad kursuppläggning och periodläsning i årskurserna 4—6

Disposition av studieplan för årskurs 5

Exemplet omfattar endast en del av höstterminen

Tids- _ period Sk HI Ge Na / _ / Utökad artkun- skap om hem- bygdens växter. Växternas fort- plantning. Frukt, frösprid- ning, övervint- ring / — 1 Mitt och ditt — om vård och ansvar Norden utom Sverige: / _ / Norge / ”— / Danmark / — / Finland / — / Island / _ / Vid Medelhavet /— / En ny tid: upp- täckter, uppfin- ningar, reforma- tionen / _ / I Gustav Vasas Sverige / — / I stormaktstidens Sverige 0. s. v. I

2. Exempel på tillämpning av periodläsning med inslag av samlad undervisning i årskurserna 4—6

Disposition av studieplan för årskurs 5

Exemplet omfattar endast en del av höstterminen.

Ter Kr Sk Hi Ge Na period / — / Utökad art- kunskap om hembygdens växter. Väx- ternas fort- plantning. Frukt, frö- spridning, övervint- ring / _ / Mitt och ditt — om vård och ansvar / -— / Norden utom Sverige: Enkel värme- Norge lära Danmark Valar Finland Island / — / Bilder från Växter och antikens Vid Medel- djur vid Grekland havet Medelhavet och från det romerska riket / —— / Reformationen En ny tid: Magneter och i Tyskland Upptäckter kompassen och upp- finningar / — / Reformationen I Gustav i Sverige Vasas Sverige / —— / o. s. v. | I I I |

Anmärkning. Genomgående avses övning i svenska och —— i den mån det faller sig naturligt _— andra färdighets— och övningsämnen ingå i arbetet.

3. Exempel på tillampnmg av samlad undervisning med inslag av ämnesinriktad periodläsning i årskurserna 4—6

De olika ämnesmomenten föreslås bli behandlade i den ordning, som bestämmes av historie- studierna. I en del fall avviker kursfördelningen från de under huvudmomenten anförda förslagen. Så har t. ex. en del historiemoment i årskurs 4 fått översiktskaraktär och »Bilder från unionens historia» överförts till årskurs 5, där det behandlas i samband med Nordens geografi.

Disposition av studieplan för årskurs 4

Kr/Sk Hi Ge Na Exkursioner till oli- ka växt- och djur- samhällen Vår föda Det gamla bysam- I en sydsvensk jord- Vad jorden ger

Våra kläder och husgeråd

Varor från andra länder

Kristendomen kom- mer till Sverige. Kyrka och kloster. Birgitta

Våra redskap

Tratikkunskap. Hur kommunikationerna utnyttjas

Samlevnadsfrågor i (stor-)staden

Något om landets styrelse, lag, skatt, försvar

hället

Självhushållningens tid

I mälartrakten på vikingatiden. Stockholm

Vikingafärder. Handelsvägar på 800-talet

Om träldom, fattig- dom, sjukdom och vidskepelse förr i världen

Den medeltida staden. Handel och sjöfart under medeltiden

Något om bergs- brukets och red— skapens historia

Hur vatten och vind använts som drivkrafter

Hur människan ut- nyttjat skogen

Några bilder ur Norrlands historia

Hur man reste förr i världen

Om tätortens historia

Om landskapslagar, skatt, fogdar, för- svar under medel- tiden

bruksbygd På Sydsvenska höglandet

Vid Mälaren

Vid västkusten

På Öland och Gotland

1 Bergslagen

Vid älv och sjö

I en norrländsk skogsbygd I fjälltrakterna

Hur landets delar bindes samman

I (stor-)staden

Landskap och län

Skogens och my- rens växter och djur Insjöns växter och djur

Havets och stran- dens växt- och djurliv

Växt- och djurliv. Kalksten och ce- ment

Något om värmets inverkan på fasta kroppar

Insjöns och älvens växt- och djurliv. Enkelt om el- ström

Skogens och myrens växt- och djurliv

Växter och djur i fjällen

Enkelt om vatten- hygien

Exkursioner till olika växt- och djursamhällen

Disposition av studieplan för årskurs 5

Förföljelser mot de

Reformationen

kristna. Påvedömet

unionens historia

Bilder från Grek- land och Rom

Hannibal, germa- nerna

Rhen — medelti- dens handelsväg. Hansan

I Gustav Vasas Sverige

I stormaktstidens Sverige

Krig och nödår. Stormaktsväldets fall

En fredlig tid. I Sverige vid mitten av 1700-talet

Den första indu- strialiseringen

Något om franska revolutionen och om Napoleon

Vid Medelhavet I Alperna

Vid Rhen

På polska slätten

På de brittiska öarna

I Frankrike

Vid Donaus stränder

I Sovjetunionen

Kr/Sk Hi Ge Na Exkursioner Några bilder ur Norden Golfströmmen,

värme och väder- lek

Växter och djur vid Medelhavet

Växter och djur i Alperna

Vinrankan

Ebb och flod. En- kelt om stenkol och ångmaskinen

Exkursioner

Disposition av studieplan för årskurs 6

Kr/Sk

Hi

Ge

Na

Främmande religioner

Främmande religioner

Främmande religioner

Bilder från gammal egyptisk kultur

Något om de gamla kulturerna vid Eufrat och Tigris Gammal kinesisk kultur

Den medeltida världsbilden. Gamla handels- vägar

Vid Nilen

Vid Eufrat och Tigris

I Kina och Japan

I Indien

Exkursioner

Växter och djur vid Nilen

Enkelt om olja

Växter och djur i Kina och Japan Växter och djur i Indien

Kr/Sk

Hi

Ge

Na

Att leva samman med andra folkslag. Missionen. FN

Hur kommunikatio- nerna utnyttjas

Något om FN:s arbete

Den nya världs- bilden vid 1500— talets början. Upptäckter

Slavhandeln. Living- stone och Stanley

Inkafolket och spanjorerna

Indianer och ny- byggare. Neger- slaveriet

Australien koloni- seras

Världen vid 1700- talets mitt. Något om franska revolu- tionen och nord- amerikanska fri- hetskriget W I Gustav III:s Sverige mm » i . Norden får nya ) gränser

I Sverige för 100 år sedan

Nya samfärdsmedel. Världen blir mindre

Kampen mot sjuk- domarna

Jorden och grad- nätet

I Afrika

I Sydamerika

I Nordamerika

I Australien

På en söderhavsö

Vägen till polerna, till havets botten till Himalajas topp — ut i rym- den

"..—" Hur amnen kan Magneter och kompassen Växter och djur i Afrika Växter och djur i Sydamerika Växter och djur i Nordamerika Växter och djur i Australien Växter och djur på söderhavsöarna Enkelt om motorer !; Enkelt om olja '7" och destillation & blandas och åt- ? skiljas j_ Luften. Luftens och

vattnets tryck. Enkel astronomi

Människokroppen, hälsolära. Något om ljud och ljus

Elströmmen i vardagslivet

Exkursioner

Anmärkning. Dispositionen är endast att betrakta som ett skissartat exempel. Sålunda saknas en del moment, särskilt i samhällskunskap och naturkunskap. Det gäller i samhällskunskap t. ex. sådana moment som aktualiseras av händelser och barnens frågor, och i naturkunskap t. ex. sådana som kan behandlas i samband med fortlöpande naturiakttagelser.

4. Exempel på uppställning av dispositioner till studieplaner för årskurserna 4—6

a. Fördelning av huvudmoment

Årskurs ................... Ämne ...................

Beräknat

.. . 1 antal lektioner Anmarknmg

Huvudmoment eller intresseområde

Summa lektioner

1 Här kan antecknas exempelvis eventuell anknytning till andra ämnen, hjälpmedel etc.

Årskurs ............

b. Periodläsning

Termin .................

Period eller vecka

Sk

Hi

Nxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Summa veckor:

Anmärkning. I ämneskolumnema anges de moment, som behandlas viss period eller vecka.

c. Periodläsning och samlad undervisning

Årskurs ................... Termin ..................

Antal timmar

Period eller Ämnesnloment som ingår vecka Intresseområde i intresseområdet Sk Hi Ge Na

Summa timmar:

Anmärkning. Formuläret kan användas dels för planläggning, dels för anteckningar under läsårets gång.

5. Exempel på samordning vid undervisningen i vissa moment i samhälls- orienterande ämnen på högstadiet

a. Årskurs 8

Geografi Samhällskunskap

Historia

Några valda utvecklings- länder i centrum för det internationella intresset

Internationellt samarbete. FN:s organisation och problem

Storbritannien och det brittiska samväldet

De västeuropeiska industri- länderna

Sovjetunionen

USA

Ostasien

Israel och Främre Orienten

Kortfattad behandling av respektive länders samhällsförhållanden och samhällsproblem

Drag ur den imperialistiska politikens historia med utgångspunkt från de länder som behandlas i geografi

Drag ur det brittiska sam- väldets utveckling

De båda världskrigen och deras förhistoria

Den ryska revolutionen och dess bakgrund

USA:s väg från nybyggar- land till stormakt

Kinas och Japans omdaning till moderna stormakter

Främre Orienten under 1900-talet

Översiktlig framställning av jordens befolkningsför- hållanden

Verksamheten i FN:s och andra internationella organisationers fackorgan

Internationellt samarbete under de sista 150 åren

Viktiga drag i jordens försörj- ning med livsmedel, energi och industriråvaror

Drag ur den tekniska och vetenskapliga utvecklingen under de sista 150 åren

Hemkommunen och lands- tinget. Folkrörelser och ideella organisationer De politiska partierna. Re- gering och riksdag

Det moderna Sveriges fram- växt

b. Årskurs 9

Geografi Samhällskunskap

Historia

Internationellt samarbete

Viktiga internationella politiska problem

Världsvälden från antiken till våra dagar

Nordens näringsliv och be- folkningsförhållanden med särskild vikt lagd vid Sverige Frågor rörande befolknings- geografi, jordbruk, industri, handel och samfärdsel

Samhällsekonomi. Aktuella samhällsproblem

Socialpolitik

Varuhushållning — merkan- tilism — liberalism

Det svenska näringslivets utveckling (t. ex. i form av grupparbeten som täcker olika näringsgrenar)

Hemkommunen. En ekono- misk-geografisk översikt

Ekonomiska strukturfrågor, t. ex. befolkningsfrågan

202 Anmärlming

Möjligheterna till samordning mellan samhällsorienterande ämnen är betydligt större i årskurs 8 än i årskurs 9. Vissa moment som behöver behandlas i ett ämne i sista årskursen har mycket liten direkt anknytning till moment, som kan tas upp i de övriga ämnena. I en del fall, då direkt samordning inte är möjlig, kan moment inom ett ämne ändå ge en lämplig bakgrund till behand- lingen av ett annat. Så kan t. ex. behandlingen av momenten Internationellt samarbete och Viktiga internationella problem i samhällskunskap behandlas i omedelbar anslutning till det historiska momentet Världsvälden från antiken till våra dagar. Där samma lärare har flera äm- nen i samma klass, kan periodläsning ibland ge gott utbyte.

I planen här ovan har både de moment som bör direkt samordnas och de som i övrigt bör behandlas i omedelbar anslutning till varandra, placerats inom samma ram. Samtliga moment i årskursen har inte medtagits i planen, endast de som är av större betydelse ur samordnings- synpunkt.

6. Exempel på studievägar genom högstadiet

Tillvalsgrupp Tillvalsgrupp . Exempel nr i årskurs 7 i årskurs 8 Linje 1 årskurs 9 1 7: 1 8: 1 9 2 7: 4—5 8: 2 3 7:1 8:1 9 h 4 7: 2—3 8: 3 5 7: 4—5 8: 2 6 7: 1—3 813 9 t 7 7: 4 8: 4 8 7: 5 8: 7 9 7: 1 8: 1 9 m 10 7: 2—3 8: 3 11 7: 2—3 8: 5 12 7: 1—3 8:3 9 s 13 7: 4 8: 6 14 7: 5 8: 6 15 7: 1—2 8: 3 9 mek 16 7: 4 814 17 7: 5 8: 9 18 7: 1—3 8:5 9 ha 19 7: 4 8: 6 20 7: 4 8: 8 21 7: 1—3 8:33 9 ht 22 7: 4 8: 6 23 7: 5 8: 9 24 7: 1—3 8: 3 9 p 25 7: 4 8: 7 26 7: 5 8: 8

Anmärkning. Exemplen anger endast ett antal studievägar, som är möjliga utan komplet- terande stödundervisning för att kompensera följderna av ett mindre lämpligt val av tillvals- grupp i lägre årskurs. Exempel nr 2 förutsätter för andra än mycket duktiga elever viss kom- plettering i andra språket vid övergång till 9g.

7. Exempel på arbetsordningar för skolor av klasstyp ]) och B

I exempel på arbetsordningar användes följande förkortningar:

Svenska .............................................. Sv Matematik ............................................ Ma Engelska .............................................. Eng Kristendomskunskap ................................... Kr Orienteringsämnen, utom kristendomskunskap ............. Oä Hembygdskunskap ................................... Hb Samhällskunskap ..................................... Sk Historia ............................................. Hi Geografi ............................................ Ge Naturkunskap ....................................... Na Musik ................................................ Mu Teckning .............................................. Tck Slöjd ................................................. Sl Gymnastik ............................................ Gy omedelbar undervisning ................................ O självständigt arbete .................................... S varannan vecka ....................................... vv årskurs ............................................... åk

7 a. Arbetsordning för årskurserna 1—2, klasstyp b

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åkl Åka Åkl Åk2 ÅkllÅkZ Am Åk2 Au Åk2 Åkl Åk2 Kr Kr Sv Sv Kr Kr Mu Sv Sv Mu Ma Ma Ma Ma Sv Ma Sv Sv Sv Sv Sv Sv

Sv Gy Hb Hb Hb Sv Sv Sv Hb Hb Timplan Årskurs Ämne 1 2 1 + 2 O+S O+S L Sv .................. 10 11 14 Ma .................. 4 4 5 Kr .................. 2 2 2 Hb .................. 3 4 5 Mu .................. 1 1 1 Gy .................. 1 1 1 Summa vtr 21 23 28

7 b. Arbetsordning för årskurserna 3—4, klasstyp B 1

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åk3 Åk4 Åk3 Åk4 Åk3 Åk4 Åk3 Åk4 ÅkS Åk4 Åk3 Åk4 Sv Eng Sv Ma Eng Kr Eng Sv Eng Sv Oä Oä Kr Oä Ma Sv Tck Sv Ma Sv Mu Sv Ma Ma Oä Sv Oä Sv Sv Gy Sv Sv Gy Mu Sv Sl Gy Sv Sl Timplan Årskurs Ämne 3 4 3+4 O+S O+S L Sv .................. 11 11 13 Ma ................. 5 5 5 Eng ................. — 2 2 Kr .................. 2 2 2 Hb Sk Hi Oä ............. 5 5 5 Ge Na Mu ................. 2 2 2 Tck ................. 1 1 1 S] ................... 2 2 Gy .................. 3 3 3 Summa vtr 31 33

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åk5 Åkö Åk5 Åkö Åk5 Åkö Åkä Åk6 Åk5 Åkö Åk5 Åk6 Ma Sv Eng Ma Sv Kr Oä oa Kr Eng0 Mas Sv Ma Tcks EngO Eng" Svs Ma Svs Eng0 Eng Sv Engo Tcks Ma oa Oä Oä Gy Sl Oä Sv Sv Sv Sl Tck Gy Mu Sv Sl Sv Sv Timplan Årskurs Ämne 5 6 5+6 O+S O+S L Sv .................. 9 (8) 9 (8) 10 Ma .................. 5 6 (5) 5 Eng ................. 5 4 7 Kr .................. 2 2 2 Sk Hi .. Ge Oa .............. 6 6 6 Na Mu .................. 1 1 1 Tck ................. 2 (1) 2 (1) 1 Sl ................... 3 3 Gy .................. 2 2 2 Summa vtr 35 35

7 d. Arbetsordning för årskurserna 3—6, klasstyp B 2

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag Lördag

Åk3 Åk4 Åk5 Åkö Åk3 Åk4 Ak5 Åk6

Åk3 Åk4 Åk

5Åk6

Åk3 Åk4 Åk5 Åk6

Åk3 Åk4Åk5Åk6

Åk3

Åk4Åk5

Åk 6

Sv Sv Sv

Engel Svs

Engol

Svs

Eng” |

Svs Ma

Sv

Engol Svs

Kr

Ma

Kr Oä

Ma

Svs Eng" Eng

Svs

Engo

Eng

Svs Engs Engo

SvO Svs

Eng0

Mas

Oäo Svs

Oäo

Svs

Oäo

SV" Sl0 Oä

Sv

Svs Oäo Svs

Oi—io

Oäs

Oäo

Sl

Sv0 Svs

Tck

Mu Sv”

Tcks

Sl

Mu/Gy vv

Gy Sv

Sv

Eng

Timplan

Årskurs

Ämne 3 4 5 6 3+4+5+6

O+S O+S O+S O+S L

Sv ................. 12 (6) 12 (6) 9 (4) 9 (4)

5 5 5 6 (5)

Eng ................ _ 2 5 (4) 4 (3) 2

QIOGON

6(5) 6(5) 6(5) 6(5)

Hmm—c v—lv—CNH N

Summa vtr 31 33 35 35

7 e. Arbetsordning för årskurserna 3—6, klasstyp B 2

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag Lördag

Åk3 Åk4 Åk5 Åk6 Åk3 Åk4 Åk5 Åk6 Åk3 Åk4 Åkö Åkö Åk3 Åk4 Åk5 Åkö

Åk3Åk4Åk5Åk6

Åk3

Åk4Åk5

Åkö

Eng

EngO Eng

Engs Eng0

EngtJ Mas

Oä

Ma Ma

Sv

Oä” Oäs

() SV SVS

Svs Eng”

Sv0

Svs

Svs

Eng0

Svs Svo

Oäs SvS Eng”

Oä

Sv

Oäo SvS Svs

SvS Engo SvS

Sv

Sl

Svs Oä0 Oä0

51

Sv0

Svs Tcks

Mu/Gy vv

Sl

Sv

Svo Svs

Svs EngO

Sv" SvS Svs

Eng0

Sv

Timplan

Årskurs

Ämne 3 4 5 6 3+4+5+e

O+S O+S O+S O+S L

Sv......... ..... 12(6) 12(6) 9(4) 9(4)

. 5 5 5 6(5)

Eng ............ _ 2 5 (4) 4 (3) 2

GÄNDOON

Hi 0ä............. 6(5) 6(5)

LO .. HHNH

HHNH _! (IJ

Summa vtr 31 33 35 35

7 f. Arbetsordning för årskurserna 1—3, klasstyp bv

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åkl Åk2|Åk3Åk1 Åk2|Åk3Åk1Åk2Åk3Åk1 Åk2Åk3Åk1Åk2Åk3 Åk 1 Åk 2 Åk 3 Kr Kr Sv Sv Kr Kr Sv Sv Sv Mu Ma Hb Ma Sv Ma Ma Sv Sv SV Sv Ma Sv Mu/Gy vv Sv Mu Hb Ma Hb Sv Sv Sv Gy Sv Sv Sv Hb Hb Sl Hb Sv Sv 51 Hb Timplan Årskurs Ämne 1 2 3 1 +2+ 3 0 + S 0 + S 0 + S L Sv ............. 10 10 13 13 Ma ............. 4 4 5 6 Kr ............. 2 2 2 2 Hb ............. 3 3 5 7 Mu ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Sl .............. 2 Gy ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Summa vtr 22 22 30

' 21 1 7 g. Arbetsordning för årskurserna 4—6, klasstyp BZv

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åk4Åk5Åk6Åk4Åk5Åk6Åk4Åk5|Åk6Åk4Åk5Åk6Åk4Åk5Åk6Åk4Åk5Åk6 Eng Sv Eng Ma Sv Kr

Sv Sv Oä Kr Oä Oä SV Ma Svs Tcks Engo Svs Engo Mas Tck Oä TckS Engo Tcks Svs Engo Svs Engo Svs Gy Svs Engo Svs EngO Ma Sv Ma Engo Svs Ma s1 oa SV0 0 Mu 011 Sv 51 Eng Svs Svo Sv Sv Sv Sl Mu/Gy vv Timplan Årskurs Ämne 4 5 6 4+5+6 O+S O+S O+S L Sv ............. 12 (6) 9 (6) 9 (6) 10 Ma ............. 5 5 6 (5) 5 Eng ............ 2 5 4 9 Kr ............. 2 2 2 2 Sk Hi .. Ge Oa ........ 6 6 6 6 Na Mu ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Tck ............ 2 (1) 2 (1) 2 (1) 1 51 .............. 2 3 3 Gy ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Summa vtr 34 35 35 |

212 7 h. Arbetsordning för årskurserna 1, 3 och 5, klasstyp B 3

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åkl Åk3Åk5Åk1 Åk3Åk5Åk1|Åk3Åk5Åk1Åk3Åk5Åk1Åk3Åk5Åk1Åk3Ak5 Sv Sv Sv Eng Sv Kr Ma Kr Hbo Tcks Hbo svs Ma Ma SVS Engo Svs Engo Svo Oäs Hbs Oäo Svs Engo Svo Svs Engs Mu/ Gy vv Sv Ma Ma Mu/Gy vv Sv Svo SvS Hbo 0113 51 Sv0 Svs Svo Tcks Oä 011 51 Mu Hbs 030 Sv Sv Sl Sv Hbo Timplan Årskurs Ämne 1 3 5 1 + 3 + 5 0 + 5 0 + 5 0 + 5 L Sv ............. 9 (6) 12 (6) 9 (6) 14 Ma ............. 4 5 5 5 Eng ............ 5 (4) 4 Kr ............. 2 2 2 2 Hb ............. 3 6 (4) Sk Hi _. 8 Ge Oa ......... s (4) Na Mu ............. 1 2 2 2 Tck ............ 2 (0) 51 .............. 2 3 Gy ............. 1 1 1 1 Summa vtr 20 30 35

213 7 i. Arbetsordning för årskurserna 2, 4 och 6, klasstyp B 3

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Åk2Åk4Åk6Åk2Åk4Åk6Åk2Åk4Åk6Ak2Åk4 Ak6Åk2Ak4Ak6Ak2|Ak4|Ak6 5 s Engo Eng Eng Sv Eng" Eng Sv Kr SVs Engo SvS Eng” Sv Svo Svs Sv0 055 Sv Ma Ma Ma Ma Svs Oäo Tck Svs EngO Svo Svs Hbo Oäs Sv5 030 Kr Ma Hbo Svs Sv Hbs 050 Hbo Tcks Svo Mas S1 SvS Oä0 Gy Sv Mu/Gy vv Sl Mu Sv Eng Sv 51 Eng Sv Sv Timplan Årskurs Ämne 2 4 6 2+4+6 O+S O+S O+S L Sv ............. 11 (7) 12 (7) 9 (6) 13 Ma ............. 4 5 6 (5) 5 Eng ............ 2 4 (3) 5 Kr ............. 2 2 2 2 Hb ............. 4 (3) Sk Hi .. 7 Ge Oa ........ 6 (4) 6 (4) Na Mu ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Tck ............ 2 (1) 2 (1) 1 S] .............. 2 3 Gy ............. 1,5 1,5 1,5 1,5 Summa vtr 24 34 35

Läroplaner för fackskolor

Inledning

Skolberedninigen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1961: 30, kapitel 17 och 29) föreslagit upprättande av frivilliga tvååriga påbyggnader på grundskolan, förslagsvis benämnda fackskolor. I det senare av de två nämnda kapitlen behandlas frågor rörande utbildningens syfte och målsättning liksom i sam- band därmed något om bakgrunden till läroplanernas utformning. Vidare behandlas också olika alternativ för fackskolornas organisatoriska uppbygg— nad och anslutning till andra skolformer. Även andra frågor av betydelse för en bedömning av skolberedningens förevarande förslag behandla-s, Såsom krav på rförpraktik i vissa fall, frågor rörande elevernas intagning och avgång samt synpunkter på lärarkategorier i dessa skolor.

Det förslag om upprättande av fackskolor som beredningen sålunda framlägger i sitt huvudbetänkande är i vissa delar en syntes av hittillsva- rande skolformer, men det kan också sägas vara något av en nyskapelse. Då fackskolorna skall baseras på grundskolan, vilken också i vissa delar — trots att den konstruerats på grundval av erfarenheterna frå-n försöks- skolan — innehåller väsentliga nyheter, har beredningen inte funnit det möjligt att för den på grundskolan byggande skolformen framlägga ett full— ständigt och i detalj utarbetat läroplansförslag. Som beredningen också framhåller i kapitlet Fackskolor (se huvudbetänkandet), räknar bered- ningen med att en viss överarbetning av de härmed framlagda läroplans- förslagen bör komma till stånd. Dessa bör därför i första hand ses som 'en illustration till de tankar med principiell innebörd som beredningen me- nar bör vara vägledande för utbyggnaden av den föreslagna fackskoleorga— nisationen. Det vore å andra sidan oriktigt att betrakta dem enbart som ut- kast, vilka man i det fortsatta arbetet kan i väsentliga delar bortse ifrån. Enligt beredningens mening bör efterföljande förslag visserligen kunna jus- teras i viss omfattning men däremot inte omarbetas så, att t. ex. en förskjut- ning av utbildningens tyngdpunkt åt ena eller andra hållet äger rum.

Vad nämnda överarbetning i första hand bör inriktas på och vilka prin- ciper den bör följa har beredningen behandlat i Sitt ovan nämnda huvudbe- tänkande i kapitlet om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning (ka— pitel 36). De önskemål eller principer ur kompetenssynpunkt i fråga om den utbildning som fackskolorna ger och som där redovisas, måste enligt beredningens mening bli riktgivande vid det fortsatta arbetet med läropla-

ner för fackskolorna. Utöver vad där framhålles vill beredningen som en allmän synpunkt för all undervisning på det åldersstadium varom hår är fråga framhålla, att ingen utbildningsväg bör förgrenas eller specialiseras mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. Härför talar flera skäl, i första hand kanske det förhållandet att eleverna fortfarande vid den ålder då de söker sig till dessa skolor sannolikt inte har någon särskilt utpräglad sta— bilitet i inriktningen hos sin yrkesuppfattning. Men även den omständig- heten att de arbets- och yrkesområden till vilka eleverna efter genomgång— en fackskola övergår dels är rikt varierade, dels utsatta för stor föränder- lighet talar för återhållsamhet i specialiseringen av utbildningsvägarna.

I kapitlet Om läroplanen för grundskolan (kapitel 12 i huvudbetänkan— det) har beredningen framhållit, att läroplanen för grundskolan, om den tillfredsställande skall kunna tjäna som hjälpmedel vid realiserandet av det mål för skolans verksamhet som i vederbörlig ordning fastställts, bör vara uppbyggd så, att den innehåller ett avsnitt om (1) skolans mål, (2) allmänna riktlinjer för skolans inre arbete, en framställning om (3) skolan, hemmet och närsamhället i syfte att på bästa sätt leda elevernas fostran och utbildning, (4) timplaner, (5) kursplaner och (6) allmänna anvis- ningar för undervisningen. Det sagda gäller, med de ändringar som moti- veras av att fackskolornas elever har högre ålder, i allt väsentligt även om läroplanen för fackskolorna. Vad som här presenteras under rubriken Läro- plan för fackskolor är sålunda ur den allmännare synpunkten ofullständigt. Följande förslag innehåller sålunda inom varje avsnitt utöver vissa inle— dande synpunkter huvudsakligen endast förslag till dels timplaner, dels kursplaner. I vissa ämnen har framställningen av dessa erhållit en mera resonerande eller beskrivande än definierande karaktär, i andra åter har till kursplanen fogats Vissa anvisningar eller principiella uttalanden, vilka närmast är att betrakta som metodiska anvisningar och därför bör överfö- ras till detta avsnitt i den slutliga läroplanen.

Beredningen återger de preliminära läroplansförslagen i ordningen huma- nistisk, teknisk, merkantil och social—ekonomisk. Varje avdelning har vidare disponerats så, att efter inledande allmänna synpunkter följer förslag till timplan och kursplaner.

HUMANISTISK SKOLA

Några synpunkter på läroplanen för humanistisk skola

Tim- och kursplaner

Den humanistiska skolans läroplan är uppbyggd med tre grupper av ämnen:

1. En kärna av gemensamma ämnen, i vilken ingår såväl allmänbildande teore- tiska ämnen som vissa övningsämnen. Denna kärna upptar cirka 3/5 av under- visningstiden eller 22 vtr i årskurs 1 och 21 vtr i årskurs 2.

2. En grupp teoretiska ämnen som i vissa ämneskombinationer kan tillväljas på antingen reallinje eller språklinje. Linjeämnena upptar cirka 1/4 av undervis— ningstiden eller 8 vtr i årskurs 1 och 9 vtr i årskurs 2.

3. Inom ramen för fritt valt arbete, som omfattar 1/1 av undervisningstiden eller 5 vtr i vardera årskursen, ingår ett ganska stort antal ämnen, som ger utrymme för elevens individuella val av praktiska eller estetiska ämnen. Fritt valt arbete kan ersättas av specialisering på estetisk gren.

Kursplanerna är så långt det varit möjligt samordnade i enlighet med den allmänna målsättning som angivits för den humanistiska skolan. Det— ta gäller fräJnst kursplanerna inom de för alla elever gemensamma äJnnena. Även med linjeämnena och de ämnen, som kan tillväljas såsom fritt valt arbete, åsyftas den samordning som kan vara möjlig. Lärostoffet har grup- perats efter i stort sett följande riktlinjer:

I årskurs 1 vill undervisningen ge

a) insikter i människans situation i vår egen kulturkrets, sedd i histo- riskt perspektiv; undervisningen leder fram till ett studium av dagens svenska samhälle;

b) en fördjupad förståelse av den egna situationen i relation till andra människor, främst i den närmaste omgivningen.

En huvudsakligen kulturhistoriskt orienterad översikt av den väster- ländska kulturens utveckling från omkring år 1000 inom ämnet kultur- och .samhällsstudium är ett centralt inslag i denna årskurs. Den historiska orienteringen berikas genom samverkan främst med undervisning i svenska, kristendomskunskap, teckning och musik men även med undervisning i främmande språk, slöjd och estetiska Specialämnen. Studiet av det mo- derna svenska samhället och dess dominerande problem stöds av litteratur- studiet inom svenska och av en naturvetenskaplig översikt, som i denna års- kurs främst ägnas biologiska och socialhygieniska problem. Ett annat huvuddrag i första årskursen är det begynnande psykologistudiet. Sam-

verkan sker med undervisning främst i samhällskunskap men även isvenska och kristendomskunskap. En särskild fas i denna samverkan är samord- ningen av de moment inom olika ämnen, som tillhör familjekunskapen: i samarbete med ämnet familjekunskap bör även inom svenska, kristendoms- kunskap, kultur— och samhällsstudium, psykologi och naturvetenskaplig översikt (biologi) behandlas frågor, som rör familjens situation i vår tid och vårt samhälle.

I årskurs 2 vill undervisningen ge

a) insikter om människans situation i världen av i dag med tonvikt på icke-europeiska kuturkretsar och i historiskt, religiöst, politiskt och geogra- fiskt perspektiv;

b) fördjupad förståelse av vårt eget samhälle i världsperspektiv och kän- nedom om väsentliga aktuella problem och uppgifter.

En bred samverkan mellan ämnena kristendomskunskap (som i denna årskurs närmast får karaktären av allmän religionskunskap), kultur- och samhällsstudium och geografi står i centrum i denna årskurs vid studiet av förhållandena i olika delar av världen av i dag. Teknikens och naturveten- skapens betydelse för människans situation studeras inom ramen för na- turvetenskaplig översikt (fysik). Samverkan med ämnen som svenska, psykologi, främmande språk, teckning och musik, slöjd och estetiska spe— c-ialämnen är även betydelsefull.

Dessa allmänna riktlinjer måste få spela en viktig roll vid kursplanernas utformning. Givetvis har samtidigt varje ämne sin egen målsättning, och de olika ämnena ingår i olika hög grad i de samordnade studier som präg— lar de bägge årskurserna. Metodiska synpunkter på hur denna undervis— ning bör samordnas ges i ett senare avsnitt.

Föreliggande förslag till kursplaner är på vissa punkter att betrakta som utkast och kräver i allmänhet ytterligare bearbetning. I några fall torde ock- så praktisk försöksverksamhet erfordras, innan kursplanen kan få sin slut- liga form. I kommentarer eller anvisningar har för åtskilliga ämnen angi- vits, hur undervisningen tänkes upplagd och utformad. I fråga om andra ämnen har kursplanen kunnat utarbetas i tämligen nära anslutning till nu gällande kursplaner i första hand för den kommunala flickskolan, och någon kommentar har därvid inte synts nödvändig. De ämnen och kurser som angivits för fritt valt arbete är att anse som preliminära förslag, och kursplaner har utarbetats endast för en del av dem.

I det följande ges en kommentar till ämnesuppsättning och ämneskom— binationer inom de tre grupper av ämnen som angivits i inledningen till det- ta kapitel. Ett särskilt avsnitt ägnas den estetiska specialiseringen.

Gemensamma ämnen

Obligatoriska och för alla elever gemensamma ämnen är följande: svenska, engelska, kristendomskunskap, kultur- och samhällsstudium, psykologi, na-

turvetenskaplig översikt (i första årskursen biologi, i andra årskursen fysik), familjekunskap (i första årskursen), geografi (i andra årskursen), teckning och musik (i första årskursen 1 + 1 vtr, i andra årskursen 1 + 1 eller 2 + 0 eller 0 + 2 vtr) samt gymnastik.

Svenska är ett centralt ämne och har därför ett förhållandevis högt tim- antal, 4 vtr i vardera årskursen. Det samverkar med de flesta andra ämnen både genom uppläggningen av litterära och litteraturhistoriska studier och genom att övningar i muntlig och skriftlig framställning hämtar stoff från andra ämnesområden. Väsentligt för eleverna är en fortsatt övning i konsten att uttrycka sig klart, redigt och korrekt både i tal och skrift. Mångsidigheten hos undervisningen i svenska gör, att den i särskilt hög grad bör kunna bidra till elevernas personliga utveckling.

Språkundervisningen inom den humanistiska skolan bör bidra till den fördjupade allmänbildning, som skolan syftar till att ge. Tre synpunkter bör härvid särskilt uppmärksammas:

1. Den bör bidra till en vidgad orientering, dels om den egna kultur- kretsen, dels om andra kulturkretsar i världen. Vid studiet av litterära texter och ett urval av sakprosa och vid inhämtandet av kunskaper om respektive språkområdes geografiska, kulturella och samhälleliga förhållan- den kan en befruktande samverkan med undervisningen inom kultur- och samhällsstudium och andra ämnen åstadkommas.

2. Utbildningen inom den humanistiska skolan inriktas på yrken, som i vid utsträckning innebär kontakt med människor. Av detta skäl bör huvud- ändamålet med Språkundervisningen vara att utveckla elevernas för-måga att läsa och förstå såväl det skrivna som det talade ordet och att ge dem ökad färdighet att uttrycka sig på språket. Framför allt i första och andra språket bör de därjämte lära sig att uttrycka sig i skrift. För att inte det senare momentet skall ta alltför mycket utrymme i anspråk, bör skriv— ningar i första språket avslutas i årskurs 1 och skrivningar i andra språket avslutas på höstterminen i årskurs 2.

3. Då skolan avser att ge utrymme för en vidgad estetisk skolning, bör även inom de främmande språken, i den mån så är möjligt, utrymme ges för läsning av litterärt värdefull text och, särskilt med tanke på de elever som tillhör estetiska grenar, för dramatisk framställning på det främmande språket. Sistnämnda inslag är självfallet värdefulla för samtliga elever. Uppläggningen av studiegången blir givetvis beroende av vilket språk det är fråga om. Eftersom engelska är första språk bör man kunna komma ganska långt i riktning mot den här angivna målsättningen. Detta kan även gälla tyska eller franska som andra språk. När det gäller det tredje språket, kan man självfallet inte ställa kraven lika högt. Där får man nöja sig med att ge eleven grundläggande kunskaper i fråga om uttal och ordförråd samt ha enklare samtalsövningar och läsövningar. Engelska föreslås som obligatoriskt språk för samtliga elever. Bered- ningen har övervägt, om elever, som i grundskolan nått goda kunskaper

i detta språk, exempelvis dokumenterade med överbetyg, borde tillåtas att utbyta engelskan mot ett andra eller tredje språk och därmed få möjlig- het att uppnå en större bredd i sina språkkunskaper. Tillräckligt starka skäl synes emellertid inte tala för att ett sådant arrangemang skulle till- låtas. Från allmänna synpunkter förefaller det väsentligare, att eleverna når verkligt god behärskning av ett främmande språk, än att de har färdig- heter på mellannivå i flera språk. Det måste vidare i en studiegång, där studierna i centrala ämnen samordnas, vara av värde att samtliga elever gemensamt studerar engelska. De kan därvid uppnå både relativt goda färdigheter att uttrycka sig på detta språk och någorlunda goda kunskaper om det kulturområde, där detta språk företrädesvis talas. Det är heller inte troligt, att något större antal elever skulle önska utnyttja möjligheten att släppa engelskan vid övergången till den humanistiska skolan. Att för en- dast några få elever införa den komplikation, som ett valfritt obligatoriskt språk skulle innebära i fråga om undervisningsgrupper, schemaläggning osv., har inte tett sig berättigat.

Undervisningen i engelska bör så långt möjligt bygga på särskild kurs i grundskolan, även om genomgången särskild kurs inte bör uppställas som formellt villkor för inträde. Skrivningar föreslås endast i årskurs 1 där ämnet har 4 vtr, medan i årskurs 2, där ämnet har 3 vtr, huvudvikten läggs vid att eleverna får träning i att tala och läsa språket, får en viss kännedom om engelskspråkig litteratur och når förtrogenhet med miljöer, där engelska talas.

Kristendomskunskap, som har 2 vtr i vardera årskursen, samverkar nära med andra ämnen för att belysa de religiösa förutsättningarna för den västerländska kulturen och andra kulturer. Ämnet vill också ge utrymme för sådana samtal och diskussioner i personliga frågor, som kan ge eleverna hjälp att nå fram till en personligt vunnen livsåskådning.

I ämnet kultur- och samhällsstudium får grundskolans ämnen historia och samhällskunskap en fortsättning. De viktiga uppgifter som studier inom dessa ämnesområden har att fylla inom ramen för den humanistiska skolans allmänna målsättning, har ansetts smidigast och bäst kunna fyl- las genom en integrerad undervisning. Ämnet har 4 vtr i årskurs 1, där det historiska studiet bör ta större utrymme än det nutidsbetonade, medan i årskurs 2, där ämnet har 3 vtr, större delen av tiden ägnas nutidsoriente- ring i världsperspektiv.

I psykologien möter skolans elever ett nytt ämne med 2 vtr i vardera årskursen. Det är här givetvis fråga om ett rent orienterande ämne. Inom den kommunala flickskolan är psykologi tillvalsämne på de flesta linjer, och eleverna har i största möjliga utsträckning utnyttjat denna tillvals- möjlighet. Det är tydligt, att ämnet på det åldersstadium det här gäller ter sig särskilt intresseväckande och meningsfullt. I nära samverkan med andra ämnen och särskilt med samhällskunskap bör det i den humanis-

tiska skolan spela en betydelsefull roll för att fördjupa elevernas förståelse både för sig själva och för människorna omkring dem.

Geografi förekommer med 2 vtr i årskurs 2 och samverkar där med kristendomskunskap och kultur- och samhällsstudium i studiet av världs- situationen. Det hade varit önskvärt, att någon tid kunnat anslås för geo— grafistudium även i årskurs 1, då nordiskt samhällsliv står i centrum för intresset. Anledningen till att geografin här fått vika i den allmänna ämnes- trängseln är främst, att eleverna bör kunna förutsättas ha relativt aktuella kunskaper om nordiska geografiska och ekonomiska problem från årskurs 9 i grundskolan.

De för samtliga elever gemensamma ämnen, som hittills nämnts, är alla i stort sett humanistiska ämnen. Detta får anses motiverat både med hän- syn till den allmänna intresseinriktning och studieinställning, som skolans elever kan förväntas ha, och till de vidareutbildningsvägar och yrkesområ- den, som eleverna kan väntas söka sig till. Men också elever, som väljer en humanistiskt betonad utbildningsväg, behöver i vår tid orientering om teknik och naturvetenskap. Människans situation i dag påverkas intimt av de framsteg tekniken gör, och hennes relation både till sin närmaste omvärld och till den världsrymd som omger henne, förändras ständigt på grund av naturvetenskapens framsteg. Tekniken ger den enskilda män- niskan medel i händerna att till och med på ett ödesdigert sätt påverka andra människors situation: motorförarens möjligheter och ansvar är det kanske närmast liggande exemplet härpå. Inom yrkeslivet får också icke- teknikern, sjuksköterskan, läraren, radio— och TV-mannen och journalisten sådana tekniska hjälpmedel till sitt förfogande, att de behöver ha satt sig in i deras sammanhang med den allmänna tekniska utvecklingen och deras betydelse för människans hela situation för att med insikt och ansvar kunna handskas med dem. Gemensamt för alla medborgare i en demokra- tisk stat är det ansvar för vår gemensamma framtid, som också kräver orientering på det naturvetenskapliga området för att kunna rätt förvaltas.

Överväganden sådana som dessa leder till önskvärdheten av att samtliga elever ges en orienterande naturvetenskaplig översikt. I och för sig hade det varit önskvärt att låta naturvetenskapliga ämnen uppta ett timtal, jäm- förligt med det timtal, som de humanistiska ämnena upptar. Detta har dock inte visat sig möjligt. I läroplanen tilldelas naturvetenskaplig över- sikt ] vte i vardera årskursen. Den ägnas i årskurs 1 huvudsakligen åt biologi, i årskurs 2 huvudsakligen åt fysik. Den närmare utformningen av denna naturvetenskapliga översikt, av arbetsmetoder, innehåll och om- fång, hör till de delar av läroplanen, som måste successivt förbättras i takt med vunna erfarenheter.

Även utformningen av ämnet familjekunskap behöver bli föremål för för- sök. Ämnet är, som redan tidigare nämnts, avsett att infogas i det vidare sammanhanget av ett samordnat studium av familjens nya situation i vår

tid, av de etiska, psykologiska och biologiska och allmänt samhälleliga grundvalarna för dess liv. Detta studium syns lämpligen böra förläggas till en period vid vårterminens mitt under årskurs 1. Den veckotimme på läroplanen, som ägnas åt familjekunskap, och som lämpligen i koncentra- tionsläsning kan alternera med naturvetenskaplig orientering, varigenom vartdera ämnet kan få disponera 2 vtr halva höstterminen och halva vår- terminen, torde i första hand böra bestridas av läraren i hemkunskap. Undervisningen i ämnet familj ekunskap bör ta sikte på insikter och färdig- heter, som varje medlem av en familj behöver behärska i vår tid. Den vill ge förståelse för familjens växlande problem under olika perioder i dess liv, för faktorer, som påverkar dess trivsel. Moment av ekonomisk fostran, av varukunskap, konsumtionsekonomi och bokunskap är avsedda att ingå. Dessa insikter och färdigheter är i vår tid lika väsentliga för både män och kvinnor. Det kan emellertid antas, att det framför allt blir de kvinn- liga eleverna, som kommer att intressera sig för familjekunskapen, bl. a. därför att särskilt många bland dem parallellt med att de läser familje- kunskap också deltar i undervisning i hushållsteknik och barnavård. Men det bör finnas möjligheter att göra även ett mera begränsat studium av dessa frågor intresseväckande och meningsfyllt, och det är angeläget att finna former för undervisningen, som kan komma även de manliga eleverna att känna sig engagerade.

Familjekunskapen står på gränsen mellan de ämnen som traditionellt kallas teoretiska och de så kallade övningsämnena. Denna gräns är inte helt och hållet relevant i den humanistiska skolan. Inslag av praktisk färdighetsövning eller av estetiskt betonat skapande kan och bör förekomma i de 5. k. teoretiska ämnena, lika väl som teoretiska inslag kan förekomma inom de 5. k. övningsänmena. Den nära samverkan mellan olika ämnen, som föreslås prägla denna skola, gör att gränserna mellan ämnen och ämnesgrupper vid undervisningen ständigt kan komma att överskridas. Ämnen som teckning och musik rymmer både »teoretiska» och »skapande» moment. I årskurs I ingår dessa ämnen i det samordnade studiet av den västerländska kulturutvecklingen, och eleverna förutsätts studera drag i den stilhistoriska utvecklingen inom konst och musik. Lika viktigt är att de får hjälp i den svåra konsten att se på konst och att de får lära sig lyssna till musik av olika typer och från olika epoker. Timantalet är litet för dessa ämnen, men det kan förutses, att de obligatoriska timmarna för stora grupper av elever, inte endast de estetiskt specialiserade, kompletteras av timmar, som valts inom ramen för fritt valt arbete eller utanför tim- planen.

En sådan komplettering är möjlig även inom ämnet gymnastik. Detta har givits endast 2 vtr som obligatoriskt ämne, bl. a. för att möjliggöra samundervisning av gymnastikgrupper i alla de olika fackskolorna. Helst bör emellertid eleverna i denna skolform ha gymnastik i egna grupper,

eftersom målsättningen för gymnastiken inte helt sammanfaller med äm— nets målsättning i parallella skolor. Gymnastikundervisningen inom den humanistiska skolan vill som inom alla andra skolformer ge avspänning och bidra till en harmonisk kroppslig utveckling, den vill bidra till god ord- ning och fostra till känsla för lekens och spelets regler. Men den är också ett led både i den estetiska fostran och i den fostran för ledarskap och orga- nisation, som hör till syftemålen för den humanistiska skolan.

Linjeämnen och ämneskombinationer

Det kan förutses, att de yrkesområden och vidareutbildningsanstalter, som denna skolas elever kan komma att sikta emot, på vissa områden ställer krav på specialkunskaper utöver grundskolan. Flickskolans erfarenheter visar att sådan specialisering är önskvärd främst i två riktningar: eleverna behöver antingen öka sina kunskaper i främmande språk eller inom den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen. I vissa fall kan en kombina- tion vara önskvärd. Motsvarande huvudlinjer för specialiseringen har fått gälla även inom den humanistiska skolan. Varje elev skall välja en av två huvudlinjer, reallinje eller språklinje, och kan inom linjen välja mellan ett antal ämneskombinationer.

Reallinje

Linj eämnen på reallinj en är matematik, större kurs, och matematik, mindre kurs, samt kemi, fysik och biologi.

Undervisningen i matematik och naturvetenskapliga ämnen på reallinjen bör så vitt möjligt bygga på grundskolans särskilda kurs i matematik. Formell föreskrift om denna som villkor för inträde bör dock ej uppställas.

Matematik, större kurs, som upptar 3 vtr i vardera årskursen, bör nor- malt väljas av reallinjens elever, därför att den ger en intressant och sti- mulerande fortsättning på grundskolans särskilda kurs och därför att den ger den bästa matematiska underbyggnaden för studiet av de naturveten- skapliga ämnena inom den humanistiska skolan och vid vidareutbild- ningsanstalter. Det kan emellertid förutses, att även elever, som följt den särskilda kursen i grundskolans matematik, kan ha mycket olika förut- sättningar för att fortsätta sina matematiska studier. Detta förhållande har gjort det vanskligt att utforma en lämplig kurs i matematik, och den föreslagna större kursen måste till sitt innehåll bli föremål för praktisk prövning, innan den slutgiltigt fastställes. De sakkunniga som utarbetat läroplansförslaget har emellertid också ansett det nödvändigt att tillhanda— hålla en kortare kurs, som i första hand inom ramen för fritt valt arbete skall kunna väljas av språklinjens elever, men som också skall kunna medge en viss differentiering av reallinjens elever i matematik.

Matematik, mindre kurs, upptar 2 vtr i vardera årskursen varav en vte av eleverna kan kombineras med timmarna för fritt valt arbete.

Kursen i kemi är uppdelad på båda årskurserna med 2 vtr i vardera, medan fysik endast läses i årskurs 1 (3 vtr) och biologi endast i årskurs 2 (4 vtr). Denna fördelning av timmarna har gjorts, dels för att åstadkomma en lämplig balans i timantalet årskurserna emellan, dels för att tillmötesgå önskemål från ämnesrepresentanter om ett samlat timtal.

Det har vidare övervägts, om det skulle vara tillräckligt för eleverna att få tillvälja endast två av de tre naturvetenskapliga ämnena, förslagsvis i kombinationerna biologi/kemi eller fysik/kemi, eftersom kunskaper i dessa ämneskombinationer skulle kunna vara de mest aktuella kraven från vi- dareutbildningsanstalter, Härigenom skulle större fördjupning i de berörda ämnena kunna vinnas och kurserna kunna föras vidare. Studerar man intrådeskraven vid de vidareutbildningsanstalter, som företrädesvis tar emot elever med normalskolekompetens, finner man emellertid, att de ofta förutom matematik fordrar tillvalskurser i alla de tre nämnda naturveten— skapliga ämnena. Dessa krav måste antagligen komma att modifieras, sedan grundskola+ fackskolor givit nya förutsättningar, men tills vidare har det inte synts möjligt att bygga upp en reallinje inom den humanistiska sko- lan, där eleverna inte skulle kunna ha möjlighet att tillvälja ämneskombina- tioner med matematik jämte tre naturvetenskapliga ämnen. Frågan bör dock senare tas upp till förnyat övervägande.

Språklinje

Linjeämnen på språklinjen är följande: som andra språk (11) tyska med om möjligt två olika kurser, byggande på grundskolans kurs i tyska respek- tive tyska, mindre kurs; som tredje språk (nybörjarspråk III) franska, tyska, italienska, spanska och ryska.

För inträde på språklinjen bör krävas kunskaper från grundskolan för- utom i engelska även i ett andra språk, antingen tyska eller franska enligt någon av de där förekommande kurserna.

Allmänna synpunkter på Språkundervisningen i den humanistiska skolan har givits ovan 5. 221 f.

Eleverna ges på språklinjen i första hand tillfälle att utöver det obliga- toriska språket engelska fortsätta studiet av det andra språk, som påbörjats i grundskolan.

Normalkursen i det andra språket bör anknyta till grundskolans kortare kurs och syfta till att föra de elever, som inhämtat denna, till ett slutmål, som ligger ungefär en årskurs utöver grundskolans slutmål för större kurs. Det kan antas, att de flesta elever i grundskolan tills vidare kommer att välja tyska som andra språk. Den humanistiska skolans elever bör allt- så i regel ha läst fem timmar tyska per vecka under två läsår. För att

kunna föra samtal på språket och för att kunna uttrycka sig hjälpligt i skrift behöver de ytterligare övning. De skriftliga övningarna, vilka bör försiggå endast på ämnets timmar, bör därför i regel slutföras under höst- terminen i årskurs 2 och den sista terminens undervisning bör inriktas på det talade språket, gärna med undervisning av infödd assistent, och på litteratur, kultur och samhällsliv i tysktalande länder. Franska måste anses svårare än tyska som andra språk, och det är ovisst, om andra skrivningar normalt skall ingå i ämnet än sådana som direkt anknyter till lektions- undervisningen; om så sker bör de avslutas på höstterminen av den sista årskursen.

Det kan emellertid förutses, att en inte oansenlig grupp av de elever, som kommer till den humanistiska skolan, har inhämtat den större kursen i det andra språket. Där så är möjligt, bör differentiering ske i olika kurser, så att bägge grupperna av elever kan få arbeta efter sina egna förutsättningar. Är skolenheten för liten för att detta skall vara möjligt, bör som ovan sagts den mindre kursen från grundskolan anses som normal grund i andra språ— ket i den humanistiska skolan, men det bör eftersträvas, att de elever, som i grundskolan inhämtat större kurs, genom överkurser vid sidan av de för alla gemensamma grundkurserna kan känna sig få gå vidare efter sina förut— sättningar.

Två olika betyg bör ges, lämpligen i tyska, mindre kurs, och tyska, större kurs, respektive franska, mindre kurs, och franska, större kurs. Den mindre kursen kan avslutas i årskurs 1 och ge en kompetens likvärdig med grund— skolans större kurs.

Som tredje språk erbjuds i första hand det av de bägge språken tyska och franska, som eleven inte läst såsom andra språk. Två års tyska med 5 vtr per år ger minst samma nivå som grundskolans mindre kurs; med den hu- manistiska skolans mognare elever bör något mer avancerade resultat kunna nås. Detsamma gäller det tvååriga franskstudiet, som under en period prövats inom den kommunala flickskolan och ansetts ge en tillfredsställande grund för vidare studier. Utöver franska och tyska erbjuds också möjligheten att välja italienska, spanska eller ryska som nybörjarspråk. Den ökade in- ternationella kontakten gör det angeläget, att det även på den nivå, som denna skola avser att föra fram till, finns människor som inhämtat grun- derna i andra språk än de som traditionellt studerats i svenska skolor. Nya språkkombinationer behövs, exempelvis engelska-tyska-ryska, engelska— franska-italienska, engelska-franska-spanska eller kanske bara 'i ett språk utöver engelska.

Möjligheten att läsa italienska eller spanska synes framför allt böra an- vändas av de elever, som i grundskolan läst franska som andra språk. Be- tydligt mer avancerade resultat bör kunna nås i dessa språk av den som samtidigt studerar ett annat romanskt språk än av den som i studiet av spanska eller italienska gör sin första bekantskap med det romanska språk—

området. Något förbud för den som vill läsa italienska eller spanska utan att ha läst franska bör dock inte finnas.

Två nybörjarspråk kan inte väljas samtidigt, eftersom ett sådant stu- dium skulle kräva ett alltför stort timantal för att kunna inpassas i schemat. Det skulle dessutom ställa alltför stora anspråk på elever i en endast två— årig studiegång.

Nybörjarspråken italienska, spanska och ryska har givits samma timan- tal som i försöksgymnasiets tvååriga kurs, och studiemål, ungefär motsva- rande dem som där åsyftas, bör kunna uppnås. Givetvis kan detta mål inte vara annat än att lägga en god grund för vidare studier. På denna grund bör det exempelvis vara möjligt för eleverna att, efter att utanför skolan ha till- ägnat sig det speciella ordförrådet inom sitt yrkesområde, på egen hand läsa en facklig text.

Undervisningen i ryska kräver för att ge ungefär motsvarande resultat som undervisningen i övriga nybörjarspråk ett något högre timantal. Elever, som läser ryska, måste utöver de timmar som anslås till linjeämnen, ta en av de timmar som anslås till fritt valt arbete i anspråk.

Alla skolor kan knappast komma att erbjuda en fullständig språkuppsätt- ning. Det är dock önskvärt, att så snart som möjligt åtminstone ryska in- förs bredvid de traditionella engelska, tyska och franska.

Amneskombinationer

Det kan diskuteras, om den humanistiska skolan skall erbjuda ett litet antal fasta ämneskombinationer eller om valet i princip skall stå fritt mel- lan ett tämligen stort antal ämneskombinationer och gränserna för elever- nas valmöjligheter endast anges av schematekniska hänsyn. Inom den kom- munala flickskolan var ämnesvalet under de två sista läsåren länge i prin- cip fritt, men efter en försöksperiod infördes en fast linjedelning från och med läsåret 1957/58.

Det kan synas onödigt för den humanistiska skolan att genomgå sam- ma utveckling. Å andra sidan ter det sig i nuvarande läge ovisst, vilka äm— neskombinationer som här kan komma att bli mest användbara och attrak- tiva. Den kommunala flickskolans erfarenheter kan inte utan vidare läggas till grund, eftersom inte bara flickornas utan även pojkarnas intressen och utbildningsbehov skall tillgodoses och eftersom även i övrigt denna skola har en delvis annan målsättning än den kommunala flickskolan. Det före— slås därför en kombination av fasta linjer och fritt tillval. Två huvudlinjer föreslås. Inom vardera linjen finns några få huvudkombinationer, som an- ges nedan. Vissa mellankombinationer blir också möjliga och bör i varje fall till en början få väljas, om de av schematekniska skäl kan realiseras. Se- dan detta system prövats och säkrare erfarenheter vunnits, bör man över- väga, om en viss standardisering av ämneskombinationerna bör införas.

IQ

Reallinjen erbjuder två huvudkombinationer, som skiljer sig från var- andra endast genom matematikkursens storlek.

Årskurs 1

Matematik, större kurs . . . . 3 vtr Fysik .................... 3 » Kemi .................... 2 »

8 vtr Matematik, mindre kurs 2 vtr Fysik .................... 3 » Kemi .................... 2 »

7 vtr Fritt valt arbete (ev.) ...... 1 vte

Årskurs 2

Matematik, större kurs . . .. 3 vtr Biologi .................. 4 » Kemi .................... 2 »

9 vtr Matematik, mindre kurs .2 vtr Biologi .................. 4 » Kemi .................... 2 »

8 vtr Fritt valt arbete (ev.) ...... 1 vte

Språklinjen erbjuder åtskilligt fler kombinationer beroende på möjlig— heterna att kombinera språken på olika sätt. Tre huvudkombinationer kan anges: Årskurs 1 1. (a eller h) a Tyska II ................ t b Franska 11 3 V r a Franska III 5 » b Tyska III """"""""""" 8 vtr 2. (ac, ad, bc eller bd) a Tyska b Franska ................ 3 vtr c Spanska 5 » d Italienska """"""""""" 8 vtr 3. (ac eller bc) a Tyska b Franska ................ 3 vtr c Ryska ................ 6 >> 9 vtr1

Årskurs 2

a Tyska b Franska

a Franska b Tyska

a Tyska b Franska

c Spanska d Italienska

a Tyska b Franska

c Ryska

9 vtr

4 vtr

9 vtr

4 vtr

ö » 10 vtrl

Det kan emellertid förutsättas, att vissa elever inte vill eller kan full- följa ett studieprogram, som är antingen renodlat språkligt eller renodlat matematiskt-naturvetenskapligt i fråga om linjeämnena. Möjligt bör vara för reallinjens elever att utbyta ett eller två av de naturvetenskapliga ämne—

1 1 vte tillföres från fritt valt. arbete.

na mot ett andra språk, medan språklinjens elever bör kunna få utbyta ett språk mot matematik. Bredvid de ovan angivna renodlade linjekombinatio- nerna blir sålunda vissa mellankombinationer möjliga. Exempel på sådana kombinationer återfinns i anslutning till timplanen.

Andra elever kan tänkas rå med en teoretiskt mer krävande kurs än den för eleverna normala och kan vilja utöver en fullständig linjeuppsättning av språk ta med matematik eller utöver reallinjens fullständiga ämnes— uppsättning ta med ett språk. Kollegiet bör kunna ge medgivande åt elever att förstärka sin uppsättning av teoretiska ämnen genom att använda ett visst antal av de timmar som anslås till fritt valt arbete. Reallinjens elever bör sålunda kunna få använda 3 vtr i första årskursen och 4 vtr i andra årskursen till andra språket, medan språklinjens elever skall kunna an- vända 2 eller 3 vtr i vardera årskursen till matematik. Den som valt en mellankombination med ryska och matematik bör kunna anslå några tim- mar till kemi eller fysik/biologi. Flera teoretiska ämnen i vardera årskursen bör inte få tillväljas som fritt valt arbete; några timmar skall alltid stå till förfogande för praktiskt eller estetiskt betonat arbete.

Det är å andra sidan tänkbart, att vissa av skolans elever kan komma att finna den normala konstruktionen av ämnen och ämnesgrupper alltför teoretiskt krävande. Det kan röra sig om elever, som i den kommunala flickskolan av i dag väljer reallinje B med dess kombination av realämnen och praktiskt betonade ämnen, eller om elever, som i de skolor, där de har tillfälle därtill, väljer att följa särskild studiegång. Många av dessa har förutsättningar att göra goda studieprestationer inom den för alla elever gemensamma ämnesgruppen men rår inte med att kombinera denna med flera krävande linjeämnen. Det förefaller rimligt, att även den humanis- tiska skolan söker öppna en studieväg för sådana elever. Enklast synes detta ordnas på det sättet att eleverna medges rätt att utbyta ett av linje- ämnena mot ett eller flera av de ämnen eller kurser, som erbjuds inom Fritt valt arbete. Ett par exempel på sådana praktiskt betonade kombinationer återfinns i anslutning till timplanen.

Fritt valt arbete

De fem veckotimmar som anslås till fritt valt arbete kan i sin helhet tas i anspråk för specialisering på estetisk gren, varom mera nedan.

För övriga elever, som tillhör allmän gren av den humanistiska skolans real- eller språklinje, står andra möjligheter öppna inom ramen av de fem veckotimmarna. En möjlighet att använda en del av dem för tillval av ett teoretiskt ämne har beskrivits ovan (5. 228). Det normala bör emellertid vara, att eleverna för fritt valt arbete väljer ämnen och sysselsättningar, som är av praktisk eller estetisk karaktär.

På timplanen anges ett antal ämnen och kurser, som tar 4, 3, 2 eller 1 vtr i anspråk. Eleverna skall normalt välja två ämnen, i kombinationen 4 + 1 eller 3 + 2 vtr. De kan välja samma kombination i bägge årskurserna eller i andra årskursen välja en annan kombination än de haft i den första.

När det gällt att föreslå vilka ämnen och kurser som lämpligen bör er- bjudas inom ramen för fritt valt arbete, har följande synpunkter varit le- dande:

1. Eleverna bör kunna välja ämnen, som kan vara av värde för de yrken de planerar eller reflekterar på att välja. De bör kunna få pröva om intresse och uthållighet räcker, och de bör få tillfälle att träna och utveckla sina färdigheter inom ett visst praktiskt eller estetiskt område. Kunskaper och färdigheter, som kan vara av värde för framtida yrkesuppgifter i hemmet, bör härvid också räknas som yrkesförberedande. Några ämnen av detta all- mänt yrkesförberedande slag är handelsinriktade (bokföring med kontors- arbete, stenografi), andra tekniskt orienterande (allmänmekanisk kurs, radiomekanik), åter andra praktiskt-hemekonomiskt inriktade (hushålls- teknik och barnavård, slöjd, innehållande såväl textil- som trä- och metall- slöjd).

2. Det fritt valda arbetet bör ge även elever, som inte kan välja estetisk gren, tillfälle att fördjupa sin estetiska skolning och under några vecko- timmar ägna sig åt skapande verksamhet. Tilläggskurser i teckning och musik hör hit. Likaså föreslås en kurs i dramatisk framställning. Liksom kurserna i teckning och musik kan denna för många elever även ha yrkes- förberedande värde. Dramatiken visar sig ofta på ett särskilt sätt person- lighetsutvecklande; den kan ge en god grund särskilt för dem som siktar på yrken, där det personliga framträdandet är betydelsefullt.

3. För alla elever bör det fritt valda arbetet införa moment av avkoppling, av rörlig och mera skapande sysselsättning i det teoretiska arbetet. Även de som väljer att använda några timmar av fritt valt arbete till ett teoretiskt ämne (jfr ovan 5. 228) måste vid sidan därav välja ett ämne av rörligare ka- raktär: gymnastik, rytmik, fritt skapande dramatik, kortare kurs i hus- hållsteknik eller slöjd, körsång eller barnavård. Flera av de här nämnda kurserna tar endast en veckotimme i anspråk. Samma omfång föreslås för fotografering och den kurs i trafik- och motorkunskap, som bör kunna motsvara det teoretiska provet för körkort.

4. Det bör vidare bli möjligt för eleverna, att under 3 eventuellt 2 vtr av den sista årskursen inom ramen för fritt valt arbete utföra ett mera själv- ständigt planlagt och genomfört arbete, individuellt eller i mindre grupp, s. k. seminariearbete. I första årskursen bör studiearbetet inom alla ämnen, där så är möjligt, uppläggas så, att eleverna får träning i att självständigt planera och genom- föra större arbetsuppgifter. De som visat goda förutsättningar härför bör under sista läsåret kunna tillgodoräkna sig tid för självständigt arbete på

sitt veckoschema. Även läraren bör kunna få tillgodoräkna sig viss under- visningstid för den handledning han ger eleven vid arbetets planering och genomförande. Tiden för självständigt arbete skall också kunna användas till auskultation inom ett visst yrkesområde, varvid eleven gör vissa iakt- tagelser som sedan redovisas. Det sj älvständiga arbetet kan härigenom också tjäna ett yrkesförberedande syfte. Till de självständiga uppgifterna bör också träning i ledarskap och organisation räknas: elevrådets ordförande i en stor skola bör kunna få räkna sin uppgift som ett fritt valt arbete, scoutledarskap, regelbundet biträde vid idrottsdagar skall också kunna räknas hit. Detta är av vikt inte minst därför att många av den humanis- tiska skolans elever med sikte på framtida yrkesuppgifter tidigt kan behöva pröva och träna sin förmåga att tjänstgöra som ledare.

Elever, som har särskilda behov att komplettera sin studiegång för att möta speciella inträdeskrav vid vidareutbildningsanstalter, bör även kunna få ta timmar av fritt valt arbete för att t. ex. följa en korrespondenskurs.

Kursplaner för ämnen och kurser inom fritt valt arbete har utarbetats endast i begränsad utsträckning. Ytterligare överväganden behövs för att fastställa, vilka ämnen och kurser som lämpligen bör erbjudas, vilket om- fång de bör ha och vilket innehåll de skall ges. De fortsatta erfarenheterna av pågående försöksverksamhet bör härvid bli till god hjälp. Möjligheter till samläsning med övriga fackskolor bör också beaktas vid utformningen av det fritt valda arbetet inom denna skola.

Estetisk specialisering2

För elever på såväl reallinje som språklinje bör det vara möjligt att använda de till fritt valt arbete anslagna timmarna till estetisk specialisering inom estetisk gren.

Förslaget om denna form av specialisering bygger på erfarenheter från försök med tvåårig estetisk linjespecialisering inom den av skolöversty- relsen ledda särskilda försöksverksamheten vid Sofia kommunala flick- skola i Stockholm. Studieuppläggningen för detta försök har utarbetats i samråd med rektorerna för de estetiska vidareutbildningsanstalterna och från början givits en sådan karaktär, att den kan passa både kvinnliga och manliga elever.

Den estetiska specialiseringen avser att tillgodose tre elevgrupper: a. Elever med bestämd inriktning på en kvalificerad estetisk yrkesutbild- ning vid t. ex. konstakademi, konstfackskola, musikhögskola. Dalcroze- eller danslärarseminarium, seminarium för textil- eller träslöjd eller för elever vid operabalettens elevskola och motsvarande. Elever med denna in- riktning har ofta svårt att hinna fullfölja en högre skolbildning, samtidigt

? " Föreliggande avsnitt bygger på en av rektor Margit Björkquist vid Sofia kommunala flick- skola utarbetad PM.

som de måste tillvarata de mest utvecklingsbara åren för träning och ut- veckling inom sin konstnärliga specialitet. De skulle därmed erbjudas en möjlighet att förena konstnärligt arbete med en studiegång, som ger dem en viss möjlighet att se sin egen specialgren insatt i ett större kulturellt och historiskt sammanhang.

b. Elever med planer på t. ex. pedagogiska och sociala yrken, vilka som grund behöver en kombination av estetisk och allmänt kvalificerad skol— bildning. Även för dessa elever är det angeläget, att den estetiska utveck- lingen sätts in på ett tidigt stadium och i sitt naturliga sammanhang med en skolutbildning, som tidigt ger psykologisk människosyn och fördjupad kulturuppfattning.

c. Elever, som utan direkt samband med sina yrkesplaner har behov av och möjlighet att tillägna sig en fördjupad estetisk skolning.

Det är angeläget, att skolutbildningen för elever med estetiska yrkes- planer duger som grund även för andra yrken, en synpunkt som bl. a. un- derstrukits av rektorerna vid skolor för estetisk vidareutbildning. Därför har specialiseringen på estetiska linjer utformats så, att den endast om- fattar de ämnen som av övriga elever används för fritt valt arbete, medan åmnesuppsättningen i övrigt har samma karaktär för skolans samtliga elever.

Om de estetiskt specialiserade eleverna skall nå det kvalificerade studie- resultat som deras utbildning syftar till, bör de ha samma allmänna för- kunskaper som övriga elever vid humanistisk skola. Sålunda föreslås ingen annan estetisk specialisering på grundskolans högstadium, än att bland övningsämnena normalt skall ha valts det ämne, som sedan fullföljs på estetisk gren.

Vid rådgivning i underliggande klasser bör elever, som kan komma att sikta på estetisk gren vid den humanistiska skolan, tillrådas att inrikta sig på sitt framtida grenämne vid val av övningsämne, då valfrihet förelig- ger.

Inom den humanistiska skolan kan reallinje eller språklinje väljas. Vilken linje och vilken ämneskombination, som kan komma att bli den lämpligaste för en viss elev, avgörs av vilka yrkesplaner han eller hon har.

De 5 vtr, som tas i anspråk för estetisk specialisering, utnyttjas på följan- de sätt:

1. Samtliga elever på estetisk gren har 1 vte stilhistoria (översikt av stil— epokerna inom olika konstnärliga områden). II. Återstående 4 vtr utnyttjas på något av följande sätt. a. estetisk grenvariant med teckning: 1 vte rytmik eller 1 vte fritt ska- pande dramatik + 3 vtr teckning; b. estetisk grenvariant med musik: 1 vte rytmik + ett ämne innehållande 1 vte vokal utbildning, 1 vte instrumentalundervisning och 1 vte musik- teori;

e. estetisk grenvariant med dramatik: 1 vte fritt skapande dramatik +ett ämne innehållande 1 vte litteraturstudium och 2 vtr dramatisk framställning; d. estetisk grenvariant med slöjd: 1 vte rytmik eller 1 vte fritt skapande dramatik + 1 vte teckning + 2 vtr textilslöjd eller 2 vtr trä- och metall- slöjd; e. estetisk grenvariant med konstnärlig dans: 1 vte fritt skapande dra- matik + 3 vtr dramatik, ingående i samma ämne. Det bör här tilläggas, att svårigheter vid läraranskaffning kan framtvinga modifikationer i denna plan. På estetisk gren med dramatik kan de exempel- vis föranleda överflyttning av moment mellan delämnena.

Eleverna har ofta vissa svårigheter att välja mellan de olika estetiska grenvarianterna. Elever med bred estetisk inriktning kan tänkas vilja välja ämnen, som tillhör mer än en av dessa. Detta skulle även ur yrkessynpunkt ibland kunna te sig fördelaktigt för dem. Under försöksperioden har denna möjlighet emellertid inte öppnats, och det föreslås inte heller på nuvarande stadium, att eleverna skall beredas tillfälle att fritt kombinera ämnen och kurser. Eleverna bör alltså tillhöra en enda grenvariant, men skulle andra lämpliga lektioner ligga tillgängliga på schemat, bör eleverna kunna bere- das tillfälle delta i dessa. Särskilt värdefullt är detta i fråga om dramatisk framställning, som om möjligt bör få sådan placering på schemat, att dess två veckotimmar blir tillgängliga för frivilligt deltagande av elever med andra kombinationer av estetiska ämnen.

Följande organisatoriska synpunkter mä anföras. Om tillräckligt antal estetiskt specialiserade elever finns inom en skola, kan det vara en fördel att sammanföra dessa till en särskild klassavdelning. Å andra sidan finns det intet som hindrar, att samläsning mellan elever, som tillhör estetisk gren, och elever, som tillhör allmän gren, äger rum i fråga om gemensamma ämnen och linjeämnen. Vidare kan rytmik och fritt skapande dramatik väljas som fritt valt arbete, likaväl som dessa ämnen kan tillhöra ämnes- uppsättningen på estetisk gren, och samläsning är här fullt möjlig. Este— tisk gren bör sålunda kunna upprättas, även om blott en enda grupp kom- mer till stånd inom en klassavdelning.

Samläsning i ett estetiskt specialämne mellan årskurs 1 och årskurs 2 är möjlig, när gruppen är liten. Inom de ämnen, där samläsning mellan de båda årskurserna i viss utsträckning är möjlig, föreslås, att minimiantalet elever för upprättande av grupp får räknas för den sammanslagna gruppen.

För rytmik, fritt skapande dramatik och dramatisk framställning liksom i dans bör undervisningen få ske med s.k. halvklass. Huruvida samma ord- ning bör komma i fråga för teckning och musik för att underlätta den kvalificerade och individualiserade undervisning, som kursplaneförslaget förutsätter, får ytterligare övervägas. Slöjdundervisningen förutsätter redan nu delad klass.

Beträffande grenvarianten med konstnärlig dans gäller, att själva dans- undervisningen antingen ordnas och bekostas av skolan eller sker helt utanför skolan för av skolan godkänd lärare eller inom av den godtagen institution, i de senare fallen givetvis oberoende av deltagarantalet. Som allmän regel för dansundervisningen måste dock gälla att denna skall med— delas av lärare med rimliga kvalifikationer. Elev på musikgrenen, som önskar viss lärare i individuell instrumentalmusik eller solosång, bör ha rätt till detta på motsvarande villkor. Skulle det bli nödvändigt att disku- tera kostnaderna för den individuella musikundervisningen, beräknad till i genomsnitt en halv lektionstimme per elev på grenvarianten med musik, bör i första hand skolans allmänna tilldelning för instrumentalmusik tas i anspråk för ändamålet, i andra hand samverkan med kommunal musik- skola övervägas. Ensemblespel samt gruppundervisning på nybörjarstadiet i elevens andra instrument bör dock ske i skolans regi och på skolans be- kostnad.

Arbetsformer. Några metodiska synpunkter

Den allmänna målsättning, som tidigare angivits för den humanistiska skolan, kan inte uppnås endast genom att lämpligt undervisningsstoff ut- väljes och infogas i läroplanen. Av lika stor vikt är att arbetsformerna vid skolan samverkar med dess allmänna syfte. Det är därför angeläget, att eleverna i den humanistiska skolan får lära sig arbeta på ett aktivt och självständigt sätt och att de får möjlighet till personligt engagemang i det stoff de möter och de arbetsuppgifter de ställs inför.

Den nya grundskolan kommer att söka tillämpa andra arbetsmetoder än de hittillsvarande skolformerna vanligen använt. Det är för tidigt att nu bedöma, hur snabbt den kommer att lyckas härmed, och det är därför ovisst till vilken grad man kan utgå ifrån att eleverna, när de kommer till fackskolan, behärskar förmågan att självständigt planera och genomföra sitt arbete. Oberoende härav är det emellertid sannolikt, att eleverna vid inträdet i en påbyggnadsskola, som måste ställa delvis andra krav på studieprestationer än den obligatoriska grundskolan, behöver få handled— ning i den studieteknik, som de senare behöver behärska för att göra det bästa av sina förutsättningar. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas frågor, som sammanhänger med inlärning och studieteknik fram- för allt under elevernas första termin 1 den humanistiska skolan. Hand- ledningen i studieteknik bör i huvudsak kunna ske i tre faser:

1. Grunden läggs inom psykologiundervisningen, där moment, som hänger samman med minne och inlärning, bör studeras ungefär vid mitten av höstterminen i årskurs 1.

2. Undervisningen i svenska bör svara för väsentliga delar av de prak- tiska övningar som behövs. De sakkunniga som utarbetat läroplansför-

slaget föreslår undervisning i delad klass under en veckotimme i första årskursen, när elevantalet är minst 17, och denna veckotimme bör före- trädesvis användas för att träna eleverna inom sådana moment som läs- och studieteknik, användningen av handböcker, biblioteksmateriel, konsten att göra anteckningar efter muntligt föredrag, att göra sammanfattningar osv. Undervisningen kan här få mycket olika karaktär beroende på klassens förutsättningar.

3. Även inom andra undervisningsämnen bör studietekniska moment in- föras och hithörande frågor tas upp till diskussion. Nära samarbete med undervisningen i svenska bör ordnas, och där det kan realiseras, bör rätten att dela klass, om denna möjlighet införes, ibland övertas av lärare i t. ex. kultur- och samhällsstudium, kristendomskunskap eller familje- kunskap, särskilt för arbete i bibliotek. Likaså bör stoffet för muntlig och skriftlig framställning gärna hämtas från andra ämnesområden och läraren i svenska bör samarbeta med andra lärare vid planläggning och bedömning av föredrag och större arbetsuppgifter av annat slag. Handledningen i studieteknik bör fullföljas genom hela studietiden i den humanistiska skolan. Den bör syfta längre än till att lära eleverna läsa läxor och framför allt ta till uppgift att hjälpa dem att på längre sikt genomföra mera självständiga studiebeting och att i ett sammanhang redo- visa större arbetsuppgifter. Erfarenheter från den särskilda försöksverk— samheten vid gymnasier och flickskolor bör härvid kunna vara vägledande. Elever, som visar goda förutsättningar för självständigt arbete, bör under andra årskursen få anslå vissa timmar av fritt valt arbete till genomförande av större, sammanhängande arbetsuppgifter. Såväl teoretiska ämnen som praktiska och estetiska ämnen kan bilda utgångspunkt för sådana uppgifter. I många fall bör de kunna fylla även ett yrkesorienterande syfte. Möjligheterna att använda ett aktiviserande arbetssätt, att lära eleverna att arbeta självständigt sammanhänger i stor utsträckning med schema- läggningen. De ämnen, i vilka kursplanerna föreslås samordnade, bör få lektioner intill varandra på arbetsordningen, så att de olika ämnena vid olika tillfällen kan få disponera flera lektioner i följd. Inom ämnen, som bara disponerar en veckotimme, bör undervisningen koncentreras. Så kan t. ex. i första årskursen ämnena biologi och familjekunskap få två vecko- timmar under var sin halva av höstterminen och var sin halva av vårter- minen. Även för de naturvetenskapliga ämnena är schemaläggningen av avgö- rande betydelse. Alla dessa ämnen har i förslagen till kursplaner givits ett starkt laborativt inslag; detta är väsentligt både för att vänja eleverna vid ett aktivt sätt att arbeta och för att ge dem nödvändig träning för yrkesom- råden, som de kan komma att välja. Schemat måste planeras så, att labora- tioner och lektioner växlar på ett riktigt sätt (jämför till kursplanerna i bio- logi och kemi fogade allmänna riktlinjer).

Den humanistiska skolan, som har att arbeta med förhållandevis mogna elever och som syftar till att ge dem både social utblick och för- djupad människokunskap, måste vara en öppen skola. Inom olika ämnen bör gästföreläsare inbjudas, som kan ge erfarenheter från olika arbets- och kulturområden. De bredvid varandra lagda lektionerna i samordnade ämnen kan framför allt användas härtill. Även i övrigt bör det eftersträvas att gäst- föreläsningar infogas i undervisningen på lämplig tid. Också studiebesök bör vara en viktig arbetsform inom den humanistiska skolan, och här- till kan både de sammanlagda lektionerna i samordnade ämnen och sko- lans friluftsdagar användas. Det är av vikt, att både studiebesök och gäst— föreläsningar förbereds så, att även de ingår som ett led i ett aktivitetsbeto- nat arbetssätt.

Metodik för samordnad undervisning håller på att utformas vid några av de skolor, som bedriver särskild försöksverksamhet, och anvisningar för denna delvis nya och i synnerhet till en början ganska krävande undervis- ningsform bör kunna grundas bl. a. på erfarenheter från dessa skolor. Den kräver god kontakt mellan lärare, som undervisar i samma klass, givetvis framför allt mellan lärarna i de ämnen, som direkt engageras i samord- ningen. Undervisningsprogrammet för den samordnade undervisningen bör göras upp vid gemensamma konferenser och genomföras under fortsatt kontakt mellan de engagerade lärarna.

Det torde knappast kunna förutsättas, att samordnad undervisning i dess fulla utsträckning skall kunna genomföras överallt inom den humanistiska skolan. Man bör från början göra klart för sig, att samordningen i olika skolor med olika förutsättningar i fråga om lärare, lokaler och elever kan få ganska skiftande former. Samverkan kan ge olika värden under olika for- mer, och det är i och för sig inte självklart, att en viss form av samverkan och samordning är mer värdefull än en annan. När samme lärare har flera ämnen i samma klass kan en samordning i undervisningen åstadkommas, som sällan är möjlig att uppnå vid samverkan mellan olika lärare. Flera lärare som inom olika ämnen behandlar samhörande stoff —— t. ex. Indien ur religiösa, geografiska och historisk-politiska synpunkter _— kan å andra sidan ge en mångsidighet åt undervisningen, som knappast en enda lärare kan åstadkomma.

Hur än samordningen praktiskt kommer att utformas, bör den ha till syfte att lära eleverna se sammanhangen, de olika sidorna av undervis- ningsstoffet. De bör lära sig, hur människans situation påverkas av ett kom- plicerat samspel av faktorer i världen av idag och de bör få olika faktorer belysta inom de olika ämnen, som samverkar om ett gemensamt studium. All pedagogisk erfarenhet säger, att eleverna först så småningom lär sig att sammankoppla vad de lärt i olika ämnen. Genom att undervisningen med- vetet inom flera ämnen ägnas likartat stoff bör de få hjälp att få samman- hang och mening i sitt vetande.

Samtidigt bör det understrykas, att samordningen inte får bli ett själv- ändamål. Samtidigt som ämnesstoffet i olika ämnen ofta hänger nära sam- man, har dock varje ämne sin egenart och sitt syfte, som samordningen inte får våldföra sig på. Ett mål för undervisningen i svenska i årskurs 1 är sålunda att låta eleverna stifta bekantskap med litteratur, som för dem kan te sig levande och intresseväckande, och i vissa klasser kan detta syfte göra det nödvändigt att undervisningen i det närmaste helt koncentrerar sig på modern litteratur, samtidigt som undervisningen i kultur- och sam- hällsstudium skulle kunnat dra nytta av en mera kultur- och litteratur- historiskt upplagd litteraturkurs. Önskemålen att fullfölja målsättningen för ett visst ämne får i olika sammanhang och olika undervisningssitua-

Timplan

Årskurs 1 Årskurs 2

Gemen— Linjetimmar (vtr) Gemen- Linjetimmar (vtr) samma samma vecko- Språk- vecko- timmar linje timmar

Ämne

Språk-

Reallinje Reallinjc linje

Svenska .................. Engelska ................. Kristendomskunskap ...... Psykologi ................ Kultur- och samhällsstudium Familjekunskap ........... Geografi ................. Naturvetenskaplig översikt1 Musik ................... Teckning ................. Gymnastika .............. Matematik, större kurs. . . . Matematik, mindre kurs. . . Fysik .................... Kemi .................... Biologi .................. - 4 3(4) Tyska II ................. a(3) Tyska III ................ Franska II ............... 3(3) Franska III .............. Spanska ................. Italienska ................ Ryska ................... Fritt valt arbete5 ......... 5 5

21 +5 9

HMI WNNWQ

__4 M N

MPa—Hi Hua—Nio»;—

N

NWNW e.) A CO V

QUVUIUVQJOWOJ

:. »

00 (D

Summa veckotimmar 22 + 5 8

Anmärkningar

1 Naturvetenskaplig orientering i biologi i årskurs 1 och i fysik i årskurs 2. 2 Fördelning av undervisningstiden på ämnena musik och teckning 1+1 eller O+2 eller 2+O vtr. 3 Parentesen anger, att timmarna skall ingå i tid för fritt valt arbete. ' Därav skall 1 vte tagas av tid för fritt valt arbete. 5 Fördelning av undervisningstiden enligt efterföljande kommentarer. * Åt elev, som enligt skolläkarens beprövande är ibehov därav, föreslås tid utanför timplanen anslagen för hållningsgymnastik.

tioner vägas mot önskemålen att fullfölja de mål som gäller för den sam- ordnade undervisningen.

Även om, som här framhävts, den samordnade undervisningen bör kun- na få tämligen växlande former i olika skolor och vid olika tillfällen, är det angeläget att arbetsplaner utarbetas, som kan bli till stöd för försök att för- verkliga den samordning, som är en viktig del av den humanistiska skolans läroplan.

Kommentarer

A. Undervisning i delad klass föreslås för en veckotimme i nybörjarspråk i årskurs 1; elevlaborationer i fysik, kemi och biologi; rytmik, hushålls- teknik och barnavård samt slöjd; estetiska Specialämnen.

B. Det bör övervägas om inte undervisningsgrupp i linjeämnc eller i ämne, ingående i fritt valt arbete, bör få inrättas, då minst fem elever väljer ämnet. För fritt valt arbete bör grupp kunna inrättas för elever från bägge års- kurserna.

C. Varje elev har utrymme för 5 vtr fritt valt arbete i vardera årskursen. På allmän gren skall i regel två ämnen eller kurser väljas i kombination 4 + 1 vtr eller 3 + 2 vtr. Det ena av de båda ämnena må vara ett teoretiskt ämne (jämför timplanens linjetimmar). I årskurs 2 får 3 eller 2 vtr använ- das för seminariearbete eller ledaruppgifter. I övrigt föreslås för fritt valt arbete följande ämnen eller kurser: omfattande 4 vtr: hushållsteknik och barnavård, slöjd (ettårig kurs), allmänmekanisk kurs; 3 vtr: slöjd (tvåårig kurs, andra året 4 vtr), musik (tilläggskurs), teckning (tilläggskurs) ; 2 vtr: hushållsteknik (mindre kurs), dramatisk framställning, stenografi, radio- mekanik; 1 ute: gymnastik, rytmik, trafik- och motorkunskap (för kör- kortsprov), fotografering, barnavård, fritt skapande dramatik, körsång. _ På estetisk gren kan utöver 1 vte stilhistoria, som är obligatoriskt ämne, väljes 1 vte rytmik eller fritt skapande dramatik och 3 vtr estetiska special- amnen.

Exempel på ämneskombinationer

Huvudkombinationer och antal veckotimmar på reallinje och språklinje se 5. 229.

Mellankombinationer

Årskurs 1 Årskurs 2 a) Andra språket 3 vtr 4 vtr Matematik, större eller mindre kurs 3/2 » 3/2 » Kemi 2 » 2 » 8/7 vtr 9/8 vtr

(ev. 1 vte till fritt valt arbete)

b) Tredje språket 5 vtr 5 vtr Matematik 3/2 » 3/2 » 8/7 vtr 8/7 vtr (ev. 1 ä 2 vtr till fritt valt arbete)

c) Ryska 6 vtr 6 vtr Matematik, större eller mindre kurs 3/2 » 3/2 » 9/8 vtr 9/8 vtr (ev. 1 vte från fritt valt (ev. 1 ,vte till fritt valt arbete) arbete) (1) Andra språket 3 vtr 4 vtr Matematik, mindre kurs 2 » 2 » Fysik åk 1, biologi åk 2 3 » 4 » 8 vtr 10 vtr (1 vte från fritt valt ar- bete)

Den som läst mindre kurs i det andra språket i grundskolan, kan tänkas i årskurs 1 föra detta språk upp till nivå med grundskolans större kurs och därefter avsluta studierna i detta språk. Följande kombination kan då tän- kas:

Årskurs 1 Årskurs 2 e) Andra språket åk 1, biologi åk 2 3 vtr 4 vtr Matematik 3/2 » 3/2 » Kemi 2 » 2 » 8/7 vtr 9/8 vtr

(ev. 1 vte till fritt valt arbete)

Exempel på i teoretiskt avseende förstärkt kombination:

Årskurs 1 Årskurs 2 a) Andra språket 3 vtr 4 vtr Tredje språket 5 » 5 » Matematik 2 » 2 » 10 vtr 11 vtr

För fritt valt arbete återstår i vardera årskursen 3 vtr, som exempelvis kan användas till hushållsteknik, mindre kurs/stenografi 2 vtr + gym- nastik/rytmik 1 vte eller till slöjd 2 vt'r + gymnastik/rytmik 1 vte eller till seminariearbete 3 vtr.

b ) Ryska 6 vtr 6 vtr Matematik 2 » 2 » Kemi 2 » 2 »

10 vtr 10 vtr

För fritt valt arbete återstår i första årskursen 3 vtr och i andra årskur- sen 4 vtr.

c)) Ryska 6 vtr 6 vtr Matematik 2 » 2 » Fysik åk 1, biologi åk 2 3 » 4 »

11 vtr 12 vtr

För fritt valt arbete återstår i första årskursen 2 vtr och i andra års- kursen 3 vtr.

Exempel på i teoretiskt avseende förenklad kombination:

Andra språket 3 vtr 4 vtr Matematik 2 » 2 » 5 vtr 6 vtr

För fritt valt arbete återstår i vardera årskursen 8 vtr, som exempelvis i årskurs 1 kan användas till hushållsteknik och barnavård 4 vtr + slöjd, tvåårig kurs 3 vtr + gymnastik/rytmik 1 vte eller till bokföring och kon- torsarbete 3 vtr + stenografi 2 vtr + teckning/musik 1 vte + gymnastik/ryt- mik 1 vte och i årskurs 2 i vissa ämnen fortsättningsvis till hushållsteknik 2 vtr + slöjd 4 vtr + barnavård 1 vte + gymnastik/rytmik 1 vte eller till bokföring och kontorsarbete 3 vtr + stenografi 2 vtr + teckning/musik 1 vte + seminariearbete 2 vtr.

Kursplaner

Efterföljande förslag till kursplaner har uppdelats på tre avsnitt, nämligen (1) kursplaner för gemensamma ämnen och linjeämnen, (2) kursplaner för fritt valt arbete på allmän gren och (3) kursplaner för ämnen och kur- ser på estetisk gren.

Gemensamma ämnen och linjeämnen

Förslag till kursplaner för följande ämnen:

svenska, engelska, kristendomskunskap, psykologi, kultur- och samhälls- studium, familjekunskap, geografi, naturvetenskaplig översikt (biologi och fysik), musik, teckning, gymnastik; 16—104711

matematik, större kurs, matematik, mindre kurs, fysik, kemi, biologi; tyska, franska, spanska, italienska, ryska.

Svenska Mål Undervisningen i svenska har till uppgift

1) att ge eleverna intresse för god litteratur och förmåga att tillägna sig denna,

2) att genom studium av litteratur av olika karaktär och från skilda epoker ge kunskap om de väsentligaste litteratur- och idéhistoriska sam- manhangen samt lära eleverna hitta vad som speciellt kan intressera dem,

3) att skänka fördjupad insikt i språkets struktur och historia samt nyan- serad känsla för ordvalörer och stil,

4) att ge ökad kännedom om danska och norska samt 5) att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift klart, korrekt och levande framlägga ett eget eller personligt tillägnat stoff.

Kursinnehåll Årskurs 1 (4 vtr); årskurs 2 (4 vtr)

Inom ämnets alla delar, som bör nära samverka, uppmärksammas sådana moment, som kan hjälpa eleverna att utveckla en god studieteknik. Ele- verna bör göras hemmastadda i tillgängliga bibliotek.

I årskurs 1 förutsättes sålunda en viss del av undervisningstiden använ- das till sådana moment, som kan hjälpa eleverna att utveckla sin förmåga att studera på. ett självständigt och effektivt sätt. Hit hör direkta övningar i konsten att göra anteckningar efter muntligt föredrag, att göra samman- fattningar, arbeta med »stolpar» osv. och i bok- och bibliotekskunskap. Hit hör även muntlig framställning med röst- och talvård, kortare framträdan- den, diskussioner, dramatisering samt övningar i skriftlig framställning som förberedelse för uppsatsskrivning. Även övningar i sådan textanalys, som är en viktig förutsättning för litteraturstudiet i den humanistiska sko— lan bör i detta sammanhang förekomma.

Litteraturstudium och litteraturhistoria Litteraturstudiet i grundskolan fortsättes och föres vidare under årskurs 1 för att senare fullföljas i årskurs 2. Elever från olika linjer i årskurs 9 av grundskolan bör samtliga ha förutsättningar att omedelbart samlas kring studiet av modernare litteratur och att där erhålla en direktupplevelse som grund för iakttagelser angående innehåll, komposition och stil m. m. Denna start tjänar även som vägledning och stimulans vid val av läsning inom och utom skolkursen under den återstående skoltiden.

Det kronologiska studiet av litteraturen bör ske med samma utgångs— punkt: främst intensiv direktupplevelse och därnäst, där så är lämpligt, studium av idéinnehåll, skildringssätt och anknytningar. Den dramatiska framställningsforinen visar sig ofta vara den mest omedelbart engagerande och förmedlar samtidigt känsla för miljö och tidsfärg. Ur Sveriges litteratur och världslitteraturen väljs levande klassiska texter, starkt sovrade, i viss utsträckning efter klassens och lärarens intressen. Fördjupning får så- lunda ske punktvis men inriktas på väsentligheter, så att den slutliga bil— den av litteraturen får mening och inre sammanhang.

Synkronisering och övrig samverkan med sådana ämnen som kristen- domskunskap, kultur- och samhällsstudium, psykologi, familjekunskap, geografi, moderna språk, musik, teckning, gymnastik och slöjd samt med estetiska Specialämnen, särskilt stilhistoria och dramatik, bör få ge kultur- bakgrunden till såväl den klassiska som den moderna litteraturen.

Den kronologiskt upplagda delen av litteraturstudiet följer så långt möj- ligt kursen i kultur- och samhällsstudium och börjar sålunda med medel- tiden. I samband med klassens studium av franskklassicismen kan en sam- manfattande återblick på den antika litteraturen ges. —— Någon fullständig synkronisering med undervisningen inom kultur- och samhällsstudium är ej möjlig: varje ämne måste få följa sin egen målsättning. Men viktigt är, att kontakt hålles mellan de bägge ämnena, så att på väsentliga punkter samverkan kan ske och eleverna därigenom får en fylligare och riktigare helhetsbild av bakgrunden till ett litterärt verk eller av en epok inom kul- tur- eller konsthistorien. Motsvarande gäller samordning med andra ämnen (jämför allmänna riktlinjer fogade till kursplanerna för kristendomskun- skap, kultur- och samhällsstudium och psykologi).

Språket

Språkets struktur och historia bör behandlas i samband med litteratur- studiet, och eleverna kan här få individuella uppgifter eller gruppuppgifter, som redovisas för klassen. På samma sätt behandlas sådana Språkfrågor som riksspråk och dialekter, talspråk och skriftspråk och över huvud taget stilfrågor.

Danska och norska

Studiet av danska och norska bör på detta stadium utgå från några nyare texter, sedda i sitt litterära sammanhang. Eleverna bör övas att uppfatta lättare text och tal.

Talet

Efter en snabb repetition av principerna för de tidigare skolårens systema- tiska övningar med diskussioner och korta anföranden av olika typer kan talövningarna under lektionerna i svenska nu huvudsakligen ägnas åt föl-

jande stoff: de vanliga lektionssamtalen om litteratur- och Språkfrågor, gruppdiskussioner av olika typer kring litterära texter, planläggningsöv- ningar, presentation av litterära verk såsom romaner och dramer i utdrag eller i nedskuren form, specialuppgif ter i anslutning till normalkursen m. m.

Tid bör också kunna ägnas åt elevers Specialintressen utanför ämnet svenska och åt aktuellt stoff från annan intressesfär. Samverkan bör kunna ske vid muntlig framställning inom andra ämnen. Övningar i sammanträ- destek-nik torde lämpligen böra ske i samband med samhällsstudiet.

I alla sammanhang övas eleverna att tala och läsa sonort, tydligt och av- spänt, att över huvud taget inta en avspänd men aktiv attityd och att an- vända uttrycksmedel, som kan stödja det talade ordet.

Skriftlig framställning

De tidigare skolårens övningar att göra iakttagelser i livet och litteraturen bör här intensifieras. I sakprosa och skönlitteratur studeras komposition och stil. Speciella studier kan gälla exempelvis olika typer av miljö- och människoskildring. Det gäller för varje elev att spontant eller med ledning av sådana studier söka finna sin egen personliga stil, klar, korrekt och följ- sam mot ämne och situation men också skapad ur den egna personligheten. Vid de skriftliga övningarna bör därför både fackämnen och fria ämnen vara sådana, att de stimulerar till ett visst mått av självständighet i hands— kandet med stoffet, ett eget grepp i uppläggning och utformning.

Eleverna bör nu lära sig att behärska även utredande ämnen, som krä- ver logisk planläggning. En god förövning härför kan vara planläggnings- övningar i grupp. Som en lämplig övergång kan ges ämnen, som innebär en självklar uppdelning i skilda avsnitt, exempelvis intressen —— böcker, musik, hobbies, vänner —— under olika perioder av författarens liv.

I övrigt bör en rik och mångsidig ämnesvariation tillgodose elever av olika läggning och intressen, från rent sakliga till utpräglat konstnärliga. Samverkan kan mycket väl ske med de naturvetenskapliga ämnena beträf- fande sättet att utforma en redogörelse eller med teckningsämnet för att skapa en lyriksida i text och bild. En dramatisk scen kan utformas antingen direkt på papperet eller pantomimiskt förberedd.

(Engelska

Må]

Undervisningen i engelska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå engelsk text samt att uppfatta talad engelska och att giva dem ökad färdighet att tala språket samt en viss färdighet att skriva språ- ket. Den avser därjämte att meddela dem kunskaper om de engelsktalande ländernas geografi och samhällsförhållanden och att bibringa dem en viss kännedom om dessa länders kulturella förhållanden och litteratur. Samver- kan bör härvid ske framför allt med ämnet kultur- och samhällsstudium.

Kursinnehåll Årskurs 1 (4 vtr)

Uttalsvård. Läsning av valda texter, delvis kursivt och extensivt. Talöv- ningar, dels i anslutning till texten, dels fria. Muntliga och skriftliga repro- duktioner och kortare referat. Enklare dramatiska övningar.

Grammatiken avslutad i sina huvuddrag och repeterad. Skriftliga öv- ningar, i huvudsak på ämnets timmar.

Årskurs 2 (3 vtr)

Läsning av modern och klassisk litteratur, samt i samband därmed litteratur- och kulturhistoriska upplysningar. Läsning av dikter. Läsning av modern sakprosa och någon tidningstext. I samband därmed realia och en vidgad orientering om de engelsktalande ländernas samhällsförhållanden. Hör- och talövningar av olika slag, referat och föredrag. Dramatiska öv- ningar.

Kristendomskunskap

Mål

Undervisningen i kristendomskunskap har till uppgift att på den grund, som tidigare lagts, söka fördjupa och vidareutveckla elevernas förståelse av och inlevelse i kristendomens och religionens värld. Härvid skall efter- strävas, dels att eleverna får fördjupade insikter i den bibliska litteraturen och dess grundtankar, varvid bibelns betydelse såväl för den västerländska kulturens historia som för nutida livsuppfattning uppmärksammas, dels att de får en översikt av de religioner och livsuppfattningar, som är domine- rande i nutiden, varvid uppmärksamheten fästes såväl vid likheter som vid skillnader dem emellan. Eleverna bör även få kännedom om de strömningar som sätter de religiösa sanningsvärdena i fråga. Undervisningen skall vara objektiv.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Bibeln, dess betydelse för västerländsk historia och kultur samt för nutida livsuppfattning. Aktuella moraliska och religiösa frågor i biblisk belysning.

Årskurs 2 (2 vtr)

Den religiösa nutidssituationen: kristendomen som världsreligion vid si- dan av andra världsreligioner och livsuppfattningar.

Anvisningar Det är angeläget, att kristendomsundervisningen inordnas i den helhet som kursplanerna söker ge undervisningen i respektive klasser. Samordning bör eftersträvas med andra ämnen i lämplig omfattning. Beroende av person- liga och lokala förhållanden kommer samarbetet att ibland bli mera inten— sivt med ett ämne, ibland med ett annat.

I årskurs 1 avses stor del av undervisningen syssla med den europeiska kulturkretsen. Det är då lämpligt att i kristendomskunskap studera bibeln och dess betydelse för den västerländska kulturen. l samverkan med kultur— och samhällsstudiet behandlas vad bibeln betytt i skilda historiska skeden och hur den tolkats av olika religiösa banbrytare. Genom samarbete med modersmålsundervisningen kan bibelns betydelse för västerländsk litte- ratur på viktiga punkter exemplifieras, varvid det är lätt att påvisa, att vä- sentliga delar av europeisk och svensk litteratur är omöjliga att förstå utan kännedom om bibelns innehåll. Samarbete med teckningsundervis- ningen kan ge anledning till samtal om de bibliska motivens betydelse för konsten och om hur konstnärerna återspeglar skilda bibeluppfattningar. Det bör stå de enskilda skolorna fritt att i första årskursen lägga kristendoms— undervisningens tyngdpunkt på skilda huvudmoment. Gemensamt för alla variationer av undervisningen måste dock vara, att bibeln —- främst givetvis nya testamentet — står i centrum och verkligen kommer till användning i undervisningen. Kursen bör emellertid inte göras så stoffrik, att det inte blir tid för samtal om livsproblem av personlig natur. De unga befinner sig i denna klass i en ålder, då sådana problem ofta upplevs som trängande. Eleverna skall i sådana samtal känna sig fria att föra fram vilka åsikter de vill för att på så sätt få pröva sig fram till en självständigt vunnen livs- åskådning. Alla elever har dock inte samma behov av att fråga och pröva, varför utrymmet för samtal av detta slag kan bli rätt olika i olika klasser.

I årskurs 2 skall perspektivet vidgas från den europeiska kulturkretsen till en världsomfattande överblick. Samordning med kultur- och samhälls- studium samt med geografi blir här naturlig: skilda områden av världen genomgås ur geografisk, kulturhistorisk-politisk och kristendomskunska- pen ur religiös synvinkel. Det kan också vara lämpligt att söka samordning med teckning: religiös konst från olika världsdelar, och med musik: religiös musik, och med litteraturundervisning: religiös och religiöst influerad lit- teratur. Kristendomsundervisningen, som i denna klass delvis får karak- tären av allmän religionskunskap, har bland annat till uppgift att påvisa, hur man ej kan förstå främmande folks historia och levnadssätt utan att något känna deras religiösa föreställningar och därmed sammanhängande seder och bruk. I grundskolan har givits någon kunskap om icke-kristna religioner samt om icke-religiös livsuppfattning, vartill här kan anknytas. I fackskolans andra årskurs är tiden inne att visa, hur allt detta främmande, som i första hand måhända förefaller eleverna egenartat, i själva verket har

djupt samband. Tiden medger naturligtvis inte, att en verkligt fördjupad förståelse hinner vinnas i de främmande världsreligionerna, t. ex. hin- duism, buddhism och islam. Det bör stå skilda skolor fritt att i denna års— kurs antingen behandla ett flertal religioner i hela världen på bekostnad av fördjupning eller koncentrera undervisningen på några få valda områden. Utformningen av kursen i kristendomskunskap bör dock i varje fall be— stämmas i samråd mellan lärare i detta ämne och lärarna i de ämnen med vilka samordning sker. Den egentliga kristendomskunskapen kommer i denna årskurs in på två sätt. Dels domineras skilda delar av världen av någon kristendomsform, exempelvis Latinamerika av romersk katolicism, som då bör ställas i relation till i samma världsdel förekommande natur- folksreligioner, medan exempelvis i fråga om sovjetområdet kristendoms- undervisningen måste behandla såväl den ortodoxa kyrkan som den kris- tendomsfientliga marxismen. Dels bör ständigt en av kristen tradition präglad uppfattning ställas i relation till de främmande folkens uppfatt- ning. Denna jämförelse bör ske på ett sådant sätt, att tolerans och förståelse blir dominerande, utan att skillnaderna i livsuppfattning utslätas. Kanske blir eleverna i första hand förvirrade av den mångfald av religiösa och antireligiösa föreställningar som existerar i nutiden. Undervisningen i denna årskurs bör i varje fall söka lägga grunden till en självständig inställning till religiösa frågor.

Psykologi Mål Undervisningen i psykologi skall i nära anslutning till undervisningen i andra ämnen ge eleverna elementär kännedom om principerna för män-

niskans beteende som individ och i grupp samt söka bidraga till ökad själv- kännedom och förbättrad människokunskap.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Psykologiens uppgifter och metoder. Olika former av psykologi. Varse— blivning och inlärning. Utvecklingspsykologiens grunder med tonvikt på barndomen och ungdomen. Människan i grupp.

Årskurs 2 (2 vtr)

Människors olikheter, ställda i relation till arv och milj ö. I samband där- med något om psykiska sjukdomar. Något om testningens metoder och möj- ligheter, särskilt i samband med yrkesorienteringen.

Anvisningar Eftersom ämnet är nytt för eleverna, är det lämpligt att inleda studiet med en kort presentation av psykologiens arbetssätt och uppgifter. Närmare informationer om psykologiens uppgifter och metoder bör ges efter hand under studiet av skilda delar av psykologien. Samtidigt som elevernas posi- tiva intresse för psykologiens möjligheter bör väckas, måste dess begräns- ning inskärpas och eleverna varnas för en alltför snabb och förenklad tillämpning av dess rön.

Större delen av den första terminens studium beräknas bli använd till studium av varseblivningens och inlärningens psykologi. Dessa områden är de fält av den allmänna psykologien, som närmast berör elevernas dag- liga erfarenheter. Med enkla demonstrationsexperiment i klassrummet och med enkla exempel ur elevernas erfarenhet är det lätt att illustrera förnim- melsens och varseblivningens relativitet och begränsning: retningströsklar, kontrastverkan, efterbilder, illusioner, sinnesvillor, minnesförvanskning etc. Praktisk betydelse kan denna undervisning ha genom att ge eleverna en nyanserad uppfattning av exempelvis olika slag av »lögn». I samband här- med är det naturligt att något beröra vittnespsykologien. Då man behand- lar vilka olika faktorer som medverkar till skilda intryck av samma före- teelser, kommer man in på propagandans och reklamens metoder att ut- nyttja mänskliga behov och känslor. En annan praktisk tillämpning av denna termins undervisning är studietekniken. Eleverna får nu psykologiens hjälp att fördjupa och systematisera de lärdomar i studieteknik, som de i grundskolan fått i skilda ämnen. Psykologiens lärdomar bör i sin tur till- lämpas i studiearbetet i andra ämnen.

Den andra terminens psykologiundervisning beräknas bli använd huvud- sakligen till utvecklingspsykologi. Att man här utnyttjar elevernas erfa- renheter av sin egen utveckling och deras iakttagelser av barn och ung- dom i deras omgivning är självklart. Mycket lämpligt är också att företa studiebesök i daghem eller andra barnavårdande institutioner samt företa intervjuer med barnavårdare och ungdomsledare. Läraren kan ur den psy— kologiska litteraturen hämta typfall som berikar elevernas egna erfaren- heter. Uppgifter att studera psykologisk litteratur kan också ges åt enskilda eller grupper av elever. Sådana uppgifter är lämpliga inom alla delar av psykologistudiet men torde ligga allra närmast till hands inom barn- och ungdomspsykologien. Även om tonvikten inom utvecklingspsykologien skall ligga på barn- och ungdomsåren, är det värdefullt om även människans se- nare utveckling beröres. Studiebesök och intervjuer kan gälla även åldrings- vården.

Samarbete med andra ämnen är under studiet av utvecklingspsykologien värdefullt. Det kan ske med praktiskt taget alla ämnen. Då det torde bli van- ligt, att psykologiläraren samtidigt undervisar klassen i något annat ämne, kommer samordningen i första hand att äga rum med detta lärarens andra

ämne, men även samarbete med andra lärare bör eftersträvas. Rikliga till- fällen till samordning med svenska ges i anslutning till barn- och ungdoms- skildringar inom skönlitteraturen. Andra problem är exempelvis nykter- hetsfrågan och de sexuella frågorna. Oundgänglig är i samband med de sist— nämnda frågorna samarbete med undervisningen i familjekunskap. Psyko- analysens inriktning på de sexuella drifternas betydelse under barn- och ungdomsår måste härvid även uppmärksammas.

Kursplanen för årskurs 1 föreskriver även någon orientering om män- niskans beteende i grupp. Det är naturligt att ansluta denna undervisning till utvecklingspsykologien, särskilt till studiet av ungdomsåren och till det samordnade studiet av familjekunskap. Familjens roll som primärgrupp behandlas, likaså andra former av för eleverna aktuella gruppbildningar: gäng, skolklass etc. Psykologiundervisningen bör här gå hand i hand med undervisningen i kultur- och samhällsstudium. Från eget arbete t. ex. i ungdomsföreningar kan eleverna ha erfarenheter om ledarskapets problem, värda att nu behandlas i psykologiens belysning.

I årskurs 2 behandlar undervisningen i kristendomskunskap, kultur- och samhällsstudium och geografi människor i skilda kulturmiljöer. Psykolo- gien kan ansluta till dessa studier genom att lägga huvudvikten vid vad den differentiella psykologien lär om människors olikheter och dessas förhål- lande till arv och miljö. Det är också lämpligt att anknyta till den moderna kulturantropologiens studier av hur de mänskliga rollerna fördelas olik- artat inom skilda kulturmönster. Förenklade uppfattningar av rollför- delning exempelvis mellan olika raser och mellan man och kvinna kan här- vid diskuteras och avvisas. Givetvis bör även några av den medicinska psy- kologiens mest kända försök att klassificera olikheter i människors per- sonligheter beröras. I samband därmed är det lämpligt att något orientera om de viktigaste psykiska sjukdomarna. Huvudintresset bör dock vara in- riktat på normala människors olikheter och på vad psykisk hälsa innebär. Eleverna bör orienteras om testningarnas möjligheter och begränsningar när det gäller att kartlägga människors anlag och intressen. Härvid behand- las olika slags begåvning. Naturligt är att anknyta till elevernas aktuella si- tuation inför skoltidens slut.

Årskurs 2 bör också ge utrymme för återblick på det i föregående årskurs genomgångna. Vid behov kan något av det omfattande innehållet i årskurs 1 överföras till årskurs 2.

Kultur- och samhällsstudium Mål Undervisningen inom ämnet kultur- och samhällsstudium har till uppgift att vidga och fördjupa elevernas kännedom om och förståelse för vårt sam- hälle och dess kultur. Genom samordning med undervisningen i angrän-

sande ämnen, främst svenska, kristendomskunskap, geografi och natur- vetenskaplig orientering, bör undervisningen i kultur- och samhällsstu- dium söka utveckla elevernas insikt i hur tekniska, sociala, ekonomiska, geografiska, religiösa och kulturella faktorer samverkat till att skapa män- niskans situation i världen av idag. Undervisningen bör även eftersträva att öka elevernas förståelse för hur varje land och varje kultur ger sitt eget bidrag i en värld, där människor och länder blir alltmer beroende av var- andra.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (4 vtr)

Drag ur den västerländska kulturkretsens historiska utveckling från och med år 1000 till våra dagar. Konsthistoriens huvudepoker under samma tidsskeden. Sociologiskt tvärsnitt genom det svenska samhället av idag.

Årskurs 2 (3 vtr)

Drag ur den politiska, kulturella, sociala och ekonomiska situationen i världen av idag med tonvikt på icke europeiska områden.

Längdsnitt genom några utomeuropeiska kulturkretsars historia. Norden och Europa i världen av idag; nordisk, europeisk och internationell sam- verkan.

Anvisningar

Undervisningen inom ämnet kultur- och samhällsstudium utgör en central del av den samordning, som präglar uppläggningen av kurserna i de för alla elever gemensamma ämnena i den humanistiska skolan. Ämnet om— spänner stora kunskapsområden och har fått beteckningen »studium» för att markera, att undervisningen måste innebära en koncentration kring vissa linjer, vissa drag av kulturutvecklingen och av det moderna samhällets ge- staltning, som blir föremål för närmare studium, medan en fastare defi- nierad >>kunskap>> inte kan eftersträvas på den begränsade tid, som står till förfogande.

Namnet >>kultur- och samhällsstudium» antyder också, att ämnet kan få ganska olika utformning i olika skolor och olika klasser. En integration till ett ämne av stoffet kan ge elasticitet i uppläggningen av studierna och möj- liggöra en smidig anpassning till både lärartillgången och elevernas in- tressen och förutsättningar.

Under alla förhållanden bör ämnet kultur- och samhällsstudium ha till riktpunkt att se vår västerländska kultur och vårt nordiska samhällsliv ställda i relation till dels deras egna historiska förutsättningar, dels det in- ternationella sammanhanget.

I årskurs 1 dominerar det historiskt inriktade studiet, som dock bör ut- mynna i ett tvärsnitt genom det svenska samhället av idag, gärna med ut— blickar över samhällslivet i de övriga nordiska länderna. I olika klasser kan proportionerna mellan det historiska studiet och det mera systematiskt upp— lagda samhällsstudiet få olika omfång. Normalt bör kunna vara, att genom- gången av det historiska stoffet i denna årskurs får uppta ungefär tre fjärdedelar av undervisningstiden.

I grundskolans nionde årskurs har den västerländska kulturkretsens ur— sprung och äldre skeden studerats. Ärskurs 1 kan därför inledas med en tillbakablick på utvecklingen före år 1000 e. Kr. och därefter behandla i huvudsak följande moment:

1. Det feodala samhällets utveckling och organisation och jämsides där- med stadsväsendets framväxt. Stilarter (arkitektur, skulptur, måleri). Drag ur medeltida tänkande och livssyn.

2. Humanism och renässans. Det nya människoidealet och dess praktiska gestaltning (ex. Florens, familjen Medici, renässanskonstnärerna). Refor- mationen och de sociala, ekonomiska, politiska och kulturella förändring— arna (det borgerliga måleriet i Holland och England).

3. Det konstitutionella statsskickets framväxt i England och den abso- luta monarkiens befästande i Frankrike. Den auktoritära statens manifes- tation i barocken (arkitektur, skulptur, måleri, musik).

4. Upplysningen inom naturvetenskap, filosofi, politik och litteratur. Den engelska parlamentarismens genombrott. Den franska revolutionen och de mänskliga rättigheterna. Stilarter inom konst och musik under 1700-talet.

5. Liberalismen och det borgerliga samhällets befästande. Industrisam- hällets genombrott i Västeuropa och socialismen. Den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen och den allt snabbare industrialiseringen. Konstens utveckling bör genom hela det historiska studiet ägnas särskild uppmärksamhet och eleverna ges en uppfattning om konsthistoriens huvud— epoker. Härvid bör ett nära samarbete upprätthållas med undervisningen i teckning, som i denna årskurs har att särskilt uppmärksamma den stil- historiska utvecklingen och söka utveckla elevernas aktiva intresse för konsten. Det konsthistoriska studiet bör inledas med en handledning i konsten att se på konst; i vissa fall kan läraren i kultur- och samhällsstu- dium själv vilja ge denna handledning i direkt anslutning till sin undervis- ning, i andra fall kan det te sig mest naturligt att överlämna detta mo- ment åt teckningsläraren. Även studiet av olika riktningar inom modern konst och arkitektur kan fördelas olika vid olika tillfällen. Då inom kultur- oeh samhällsstudium konsten företrädesvis skall studeras såsom uttryck för olika tidsskedens kynne, ter det sig i de flesta fall naturligast att överlåta det moderna konststudiet åt teckningsläraren. Intet hindrar dock, att den lärare i kultur- och samhällsstudium, som har intresse och förutsättningar härför, infogar även detta moment i sin undervisning.

Liksom med teckningsundervisningen bör ett nära samarbete med under- visningen i ämnen sådana som svenska, kristendomskunskap, psykologi och musik upprätthållas vid studiet av den västerländska kulturens utveck- ling. Någon mera genomförd synkronisering av undervisningen i svenska och kristendomskunskap med kulturstudiet kan knappast eftersträvas utan att dessa ämnen pressas in i ett schema, som hindrar dem att full— följa sin egen målsättning. Men med gemensamma ämneskonferenser några gånger under läsåret kan en ungefärlig tidtabell för det historiska studiet utarbetas, och ämnena svenska och kristendomskunskap kan på vitala punkter bidra till belysningen av de studerade epokerna. Svenskan kan i lit- teraturstudiet infoga folkvisan och riddardiktningen till belysning av medel- tiden, där kristendomskunskapen bidrar med ett studium av kyrkans cen- trala roll i medeltida samhällsliv, i konstens, litteraturens och musikens ut- formning. Reformationens återvändande till trons källa i bibeln blir en parallell till och en förutsättning för studiet av humanismens och renässan- sens återvändande till källorna för den västerländska kulturen. Ett shake- spearedrama och ett franskklassiskt drama bör kunna infogas i undervis- ningen i svenska, samtidigt som 1500- och 1600-talen studeras inom kultur- och konsthistoria och puritanism och ortodoxi framstår som olika sätt att tolka reformationens centrala religiösa budskap, tolkningar, som även satt viktiga spår i den politiska och sociala utvecklingen. Studiet av upplys- ningen griper in i alla de här nämnda ämnena och bör i möjligaste mån ske samtidigt; likaså bör 1800-talets väckelserörelser ses i sitt sammanhang med den politiska och industriella utvecklingen, som konkret kan studeras hos diktare som Zola eller Dickens, de stora ryska författarna och de svenska 80-talsförfattarna.

Liksom studiet av konstens historia stöds av teckningsundervisningen bör också musikundervisningen på viktiga punkter kunna ge sitt bidrag till belysningen av den stilhistoriska utvecklingen. För de elever, som valt en estetisk linjevariant, ger undervisningen i stilhistoria en möjlighet till för- djupning av väsentliga sidor av det historiska studiet, en fördjupning som bör kunna komma även deras kamrater på den allmänna grenen till godo.

Det historiskt upplagda studiet av nutidssamhällets förutsättningar hör till sist koncentreras kring det svenska samhällets gradvisa förvandling från bondesamhälle till industrisamhälle. Det ligger nära till hands att härvid fästa särskild uppmärksamhet vid familjens förändrade funktioner. Detta studium bildar i sin tur förutsättning för det samordnade studium i familje- kunskap, som föreslås som ett viktigt led i första årskursen. Samhällskun- skapen har i årskurs 7 i grundskolan behandlat Familjen och samhället, i dess årskurs 9 har i biologien handledning i sexualfrägor meddelats. Ele- verna är i "första årskursen i den humanistiska skolan i den åldern, att de har möjlighet att se sina egna problem i sammanhang med familjens och dess i sammanhang med samhällets. De kan också se sammanhanget

mellan olika faktorer, som påverkar bedömningen av familjens problem i dagens samhälle, och detta sammanhang bör en samordnad undervisning sträva att ge dem. Samverkande ämnen blir här kristendomskunskap, psy- kologi, biologi (inom ramen för naturvetenskaplig översikt) och det ämne, som på timplanen fått namnet familjekunskap och som avses syssla med de mera praktiskt betonade sidorna av ämnet. Litteraturstudiet i svenska kan också ge konkretion åt viktiga aspekter av ämnet.

Sedan det egentliga studiet av det moderna samhället inletts med ett brett samordnat studium av familjens ställning vidgar sig detta till andra problem och andra aspekter. Efter familjen som primärgrupp kan det vara lämpligt att studera andra grupper, som människan i nutidssamhället rör sig i, gruppen på arbetsplatsen, under fritiden, i organisationen. Studiet av de olika grupperna kan vidga sig till ett studium av organisationernas bety- delse i det svenska samhället av idag: av de fackliga, ideella och politiska organisationernas betydelse, av arbetsmarknadens och näringslivets orga- nisationer. Samspelet mellan dessa gruppbildningar och de legala organen bör uppmärksammas, likaså masskommunikationernas betydelse för opi— nionsbildningen. Undervisningen bör här mindre syfta till att inprägla vissa fakta om institutioner och organisationer än till att försöka få de unga att förstå sin egen och sin generations situation i ett samhälle, som på så många väsentliga punkter radikalt skiljer sig från samhällsformer som de i sitt historiska studium konfronterats med. Likheter med och skillnader mellan de nordiska ländernas samhällsliv bör i möjligaste mån uppmärk- sammas.

I årskurs 2 ställs den västerländska kulturen och det nutida samhället i Norden i relation till andra kulturkretsar och till samhällsformer i andra världsdelar. Utomeuropeiska kulturkretsar och deras historia har i grund- skolan kunnat beröras endast punktvis och med begränsat utrymme. Även i årskurs 2 måste givetvis ett urval ske ur det stoff det här är fråga om. Man kan arbeta efter olika metoder: koncentrera studiet till några områden eller försöka i stort sett täcka hela världen. En avvägning måste ske mellan kra- vet på fördjupning och konkretion å ena sidan och önskemålen om allsidig- het och fullständighet å andra. Likaså måste även i denna årskurs en avväg— ning ske mellan det historiska studiet och det studium som direkt ägnas världssituationen i våra dagar. Det historiska studiet bör i denna årskurs ha mindre omfång och normalt inte uppta mer än inemot en tredjedel av undervisningstiden.

Studiet av världssituationen får ej begränsas till dagsaktualitet. Aktua— litetsintresset tillgodoses för modern ungdom ofta i god utsträckning genom det stoff som när dem genom TV och radio, genom tidningar och film. Un- dervisningen under det elfte skolåret bör syfta till att också ge bakgrun— den för de stora omvälvningarna i vår tid och därvid framför allt upp- märksamma, att världen på ett nytt sätt blivit en enhet, att vår egen si-

tuation påverkas lika mycket av presidentval i USA, krig kring Suezkanalen eller uppror i Kongo som av inrepolitiska händelser i vårt eget land.

De synpunkter som i det följande ges på studiet av vissa områden och kulturkretsar, vill också i sin helhet ge ett exempel på hur studiet kan läggas upp i årskurs 2.

Man kan med fördel börja med Angloamerika och med studiet av det amerikanska samhället som på många väsentliga punkter möter samma problem som vårt eget, ehuru i mångfaldigt större skala. Ett tämligen ingå- ende studium av hur USA:s författning tillkom och av de idéer, som kom till uttryck i självständighetsförklaringen, för eleverna in i ett politiskt tänkesätt, som ännu dominerar inte bara i Amerika utan även i de flesta av de unga staterna i Asien och Afrika. Skillnaderna mellan styrelsesättet så- dant det utformades i början och sådant det praktiseras i dag bör uppmärk- sammas, skillnaderna mellan teori och praktik även när det gäller främst rasfrågan fångar i hög grad elevernas intresse. Utvecklingen i Kanada bör i mån av tid även ägnas uppmärksamhet.

Varför har demokratien i Latinamerika, som grundats på samma poli- tiska ideal som i Nordamerika, inte fått samma stabilitet? Frågan leder till ett studium både av kolonisation och frigörelse och av de ekonomiska för— utsättningarna för de latinamerikanska staternas existens. Ett studium av de gamla indiankulturerna och särskilt deras konst ger anledning till intres- santa jämförelser med modern latinamerikansk konst, som på många punk— ter försöker bygga på sitt arv.

Mycket av den oro, som från 1800-talets början präglat Latinamerika, präglar det Afrika, som 150 år senare frigör sig från kolonialismen. I mån av intresse och tid kan man här försöka ge en bild av situationen i alla de tre olika områdena av Afrika, Sydafrika, de unga staterna och kolonierna i Centralafrika samt Nordafrika, eller koncentrera sig till något eller några speciella problem.

Med Nordafrika har man inlett studiet av Främre Orienten, där en viss repetition av historiska fakta och förhållanden, som studerats i årskurs 9 i grundskolan är önskvärd, men där det historiska studiet inte får skymma blicken för det som nu händer: maktkampen mellan stormakterna i det stra- tegiskt och ekonomiskt betydelsefulla Främre Orienten, kontrasten mellan det lilla modernt utformade Israel med sina väldiga historiska traditioner och arabstaterna, med deras växling mellan gammalt och nytt.

USA och Sovjetunionen möts i maktkamp i Främre Orienten. Studiet av sovjetstatens historiska förutsättningar i det ryska tsardömet måste få utrymme, men väsentligt är också att tid ges för arbete med hur Sovjet- unionen styres, av parallellismen mellan statens och partiets organisation, av den sociala strukturen, av »folkdemokratins» gestaltning som kontrast till den svenska eller amerikanska demokratin. Sovjetunionens expansion i Asien och mötet med Kina måste uppmärksammas. Den gamla ryska

konsten och nya konstuppfattningar i den kommunistiska staten måste ock- så få någon uppmärksamhet.

I Indien anger det religionshistoriska studiet tonen för samordningen och ger nyckeln till förståelsen för det moderna Indiens dominerande pro- blem. Indiens konsthistoria speglar de stora epokerna i Indiens historia. Ko— lonisationshistorien kan ägnas avsevärt mindre utrymme än å ena sidan äldre epoker i Indiens historia, å andra sidan det fria Indiens politiska och sociala problem i de nya staterna Pakistan och Indien.

Avslutar man Indienstudiet med en diskussion av Indiens ställning i värl- den av idag, är övergången till Östasien, till det moderna Kina naturlig. Har man tid, ger Sydöstasien en pedagogiskt tacksam demonstration av mötet mellan indisk och kinesisk kultur genom tiderna och utgör även ett tacksamt objekt för studiet av problematiken i unga stater. Hur stort utrymme Kinas historia bör ges och hur mycken tid som bör ägnas dess konsthistoria är ett svårt avvägningsproblem, när det gäller ett land, som så radikalt brutit förbindelsen med sin gamla kultur och sina politiska och religiösa tradi- tioner. Kanske kan man dock först förstå djupet av den problematik, som präglar Kinas situation, om man fått åtminstone några glimtar av Kinas historia.

Efter studiet av Kina får Japan _ även mot historisk bakgrund _ ge en demonstration av maktkampen mellan öst och väst, politiskt, ekono— miskt, kulturellt och ideologiskt.

Avslutningsvis dras trådarna samman, och ett försök görs att teckna Nordens och Europas situation i världen av idag. Då på aktuella punkter de internationella organisationernas insatser i olika världsdelar bör ha uppmärksammats, bör till sist också en sammanfattning av kampen för europeisk integration och för internationell rättsordning samt av FN:s möj— ligheter och problem i världen nu och framdeles försökas.

Familjekunskap

Mål

Undervisningen avser att ge vidgad kunskap om hemmets betydelse för individ och familj, om förutsättningar för familjens trivsel samt om de olika generationerna inom familjen och de ungas ansvar och rättigheter i hemmet. En sådan kunskap hör eftersträvas som är av värde både för elever- nas personliga utveckling och som bakgrund för vidare utbildning inom olika yrkesområden och för deras framtida hembildning. I samverkan med undervisningen i svenska, kristendomskunskap, kultur- och samhälls- studium, psykologi och naturvetenskaplig orientering (biologi) eftersträ- vas en allsidig belysning av samspelet mellan de olika faktorer, som på- verkar familjens situation i vårt samhälle.

Kursinnehåll Årskurs 1 (1 vte)

Familjens utgifter och inkomster vid olika tillfällen med utgångspunkt från elevernas egen situation: familj med uppväxande ungdom, ungdom på egen hand, familjebildning, barnen, husmoderns förvärvsarbete, förnyelse av hemmet, den krympande familjen, tryggad ålderdom. Hemarbetets eko— nomiska värde under skilda förutsättningar.

Familjens juridik. Deklaration, skatter, försäkringar.

Inköpskunskap. Att samla information: varudeklarationsnämnden, kon- sumentinstitutet, annonser, reklam m. in. Att bedöma information: väsent- ligt och oväsentligt, ofullständig information, komplettering av informa- tionen, att analysera sina behov, kortsiktiga och långsiktiga krav, indivi- duella krav. Att våga köpalternativ: fatta beslut med utgångspunkt från den tillgängliga informationen och de uppställda kraven.

Kostens sammansättning under olika förhållanden. Den aktuella livs- medelssituationen. Kvalitetskännedom. Forskningsresultat.

Betydelsen av en god bostad. Goda bostadsvanor; vård av fast och lös egendom. Betydelsen av den enskildes omsorg om och vård av bostaden från nationalekonomisk synpunkt. Möbelkunskap. Bostadens planering, kökets planering. Materiallära. Avbetalning kontra kontantköp. Statliga bosättningslån.

Geografi

Mål

Undervisningen har till uppgift att utöver den undervisning, som givits i grundskolans avslutningsklass, ge eleverna en fördjupad och vidgad kän- nedom om människan i olika miljöer. Som grundval för detta studium väljes sådana områden, att väsentliga natur- och kulturområden blir repre— senterade. Genom samordning med undervisningen i angränsande ämnen, främst kultur- och samhällsstudium samt kristendomskunskap, bör geo— grafiundervisningen eftersträva att utveckla elevernas förmåga att upp- fatta något av den mångfald faktorer, som inverkar på olika områdens kultur- och näringsliv.

Kursinnehåll

Årskurs 2 (2 vtr)

Bland de för studium lämpliga regionerna bör huvudvikten läggas vid de utomeuropeiska: Anglo- och Latinamerika, Afrika, Främre Orienten, Sovjet- unionen, Indien, Sydöstasien, Japan och Kina. Viktiga moment är särskilt befolkning och bebyggelse samt näringslivets struktur. Ständiga jämförelser bör göras mellan förhållandena i de olika områdena. Det internationella samarbetet belyses. Härvid uppmärksammas också Europas roll.

Val av lärostoff

Angloamerika. I centrum för studiet ställes här människan och hennes ekonomiska och tekniska aktivitet i några av dess mest framträdande for— mler: specialiseringen, mekaniseringen och urbaniseringen. I samband här- med behandlas befolknings- och rasproblemen.

Latinamerika. Med utgångspunkt från de från Angloamerika skilda resultaten av den europeiska kolonisationen behandlas befolkningsförhål- landena och förhållandet mellan invandrare och ursprunglig befolkning. De höga indiankulturerna beaktas. Vid behandlingen av näringslivet upp- märksammas särskilt den snabba strukturomvandlingen.

Afrika. De från skilda håll kommande kulturimpulserna kan tagas till utgångspunkt för att belysa några karakteristiska områden på olika kul- turnivåer. De etnologiska synpunkterna får inte försummas, där de är väsentliga. Självhushållningen och marknadshushållningen ställes mot var— andra och följderna av kontakterna mellan systemen belyses.

Främre Orienten. Mot bakgrunden av områdets urgamla kulturella be— tydelse skildras här bl. a. exploaterandet av oljan och de motsättningar detta haft i släptåg.

Sovjetunionen. Det starkt centraldirigerade kommunistiska näringslivet blir här huvuduppgiften. Den enskilda människans ställning i detta belyses. Också förhållandet till övriga kommunistländer uppmärksamma-s.

Främre Indien. Den gamla, högtstående indiska kulturen bör bilda ut— gångspunkt för framställningen, som kan fortsätta med den väldiga folk- ökningen under modern tid samt den därmed följande svälten bland mas- sorna. De nuvarande kulturella förhållandena och det moderna närings- livets framväxt under demokratiska former behandlas ingående.

Sydöstasien. Områdets egenskap av kontaktzon mellan indiskt och kine- siskt kulturinflytande beaktas, liksom också dess betydelse som råvaru- leverantör.

Ostasien. Kina och Japan kan jämföras, både med hänsyn till de skilda utvecklingslinjerna från 1800-talets slut och med utgångspunkt från nä- ringslivets förhållanden efter andra världskriget. Även skillnaderna mellan Kinas och Indiska Unionens olika sätt att bemästra svälten beaktas.

Europa. Vid studiet av Europa bör eleverna kunna få en överblick över hela kursen. Eftersom de inte tidigare fått någon enhetlig framställning av kontinentens näringsliv, bör detta lämpligen bilda grundvalen. Med anknytning till vad som tidigare genomgåtts inom övriga regioner kan man sedan ge en överblick över den tekniska och ekonomiska roll, som vår världsdel spelat och fortfarande spelar för världen i övrigt. Detta leder så fram till den förändrade situationen efter de båda världskrigen, och som avslutning kan man till slut så utförligt som möjligt behandla de aktuella samarbetssträvandena.

Anvisningar En av de ledande synpunkterna för undervisningens utformning i den humanistiska skolan är som tidigare framhållits samordningen mellan de olika ämnena. För geografins vidkommande får denna samordning ses mot bakgrunden av kultur— och samhällsstudierna i årskurs 1, som har lagts genetiskt, och de mera funktionellt betonade läroplanerna inom de andra orienteringsämnena i årskurs 2. Härigenom blir en regional upp— läggning av studierna i geografi den enda möjliga. De kulturgeografiska problemställningarna kommer härvid att dominera undervisningen, och naturgeografiska moment medtages endast i den utsträckning de tjänar till att belysa de regionvis varierande kulturelementen.

Inom de valda regionerna skall studiet ägnas väsentligheter. I sådana områden, där teknik och penninghushållning utgör grunden för människans materiella tillvaro, ställes också dessa företeelser i centrum både i fråga om bebyggelse och näringsliv. I andra områden åter, där en primitiv själv— hushållning är förhärskande, måste huvudvikten fästas vid andra, för den där verksamma människan väsentliga moment, t. ex. släkt- och stam— tillhörigheten, naturen och med denna sammanhängande företeelser.

Liksom på övriga stadier utgör kartan grunden för geografistudierna. Skolatlasen kan byggas ut med kartor och kartogram från andra håll: elevernas egna arbeten, kartor från dagspress, tillfällighetspublikationer och annat. En rimlig namnkunskap kommer härigenom eleverna till godo. Den bör sedan kunna befästas.

Statistiska publikationer, uppslags- och bredvidläsningsböcker och inte minst biblioteket är också för geografiundewisningen väsentliga hj älpmedel. Exkursioner och studiebesök samordnas med undervisningen och bör också de göras till föremål för självverksamhet från elevernas sida.

Ett aktivitetsbetonat arbetssätt uppmuntras, och därvid tillses att ett visst pensum kommer alla till godo, även om detta sker i form av referat av en studiegrupps arbete.

Naturvetenskaplig översikt

Å r s ku r s 1: 1 vte biologi, helst i form av koncentrationsläsning med 2 timmar per vecka under halva läsåret. Å rs k u r s 2: 1 vte fysik.

Biologi Mål Undervisningen skall ge eleverna en inblick i aktuella biologiska problem, sådana som gäller dem själva, sådana som gäller vårt samhälle och sådana som är av betydelse för världens situation i dag och i framtiden.

Utvidgad kurs i sexualkunskap med särskild vikt lagd vid de delar därav som kan innefattas i begreppet familjekunskap.

Aktuella biologiska problem. Exempel på några områden, som kan ingå i översikten: Smittsamma sjuk— domar och i samband därmed något om virusforskning och antibiotika. Cancerforskning, varvid även rökningens betydelse behandlas. Hjärtsjuk- domar, åderförkalkning och åldrande. Modern näringsfysiologi. Vatten- förorening och vattenrening. Människan och naturen. Utvecklingsteorier, människans förhistoria. Jämvikten i naturen; biologiska och kemiska bckämpningsmetoder. Framtidens försörjningsproblem; havet som närings- producent. Eugenikens uppgifter.

Fysik Mål Undervisningen skall ge eleverna en sådan orientering om vår uppfattning

av materiens uppbyggnad och om vår världsbild, som är av betydelse för deras förståelse av världens situation i dag och i framtiden.

Kursinnehåll

Atomfysilc. Historik: Äldre och nyare uppfattningar om materiens struk- tur. Elektronhöljet: Atomnumret. Periodiska systemet. Atomernas alst- ring av elektromagnetisk strålning. — Atomkärnan: Radioaktivitet och metoder för registrering av radioaktiv strålning: GM—rör, Wilsonkammare, fotografiska emulsioner. Kärnans byggnad. Konstgjord radioaktivitet. Iso- toper och deras praktiska användning. Kosmisk strålning, främst dess roll för arvsanlagens förändring. Översikt över elenientarpartiklarna. Sam— bandet massa—energi. Fissionsbegreppet. Atombomben. Atomenergi. Fu- sionsbegreppet. Vätebomben.

Astronomi. Repetition och utvidgning av grundskolans astronomikurs. Den i årskurs 9 använda läroboken bör utnyttjas vid repetitionen, som för variationens skull gärna kan ta formen av en exposé över astronomiens historia. Huvudvikten bör dock läggas vid en redogörelse för den världs— bild, som de senaste 50 årens undersökningar lett fram till. Härvid bör redogöras för vår nuvarande uppfattning om vårt solsystem, stjärnornas beskaffenhet och utveckling, vår egen vintergatas byggnad och vår kun- skap, om andra vintergator. Några huvuddrag i moderna kosmogoniska teorier bör omnämnas. I samband med den moderna astronomien bör radioastronomiens bidrag beröras. Raketer, satelliter och rymdfärder kan få avsluta framställningen.

Musik Mål Undervisningen i musik har till uppgift att genom aktivt musicerande och lyssnande ge eleverna ett ökat intresse för god musik, skapa förståelse för musik genom vidgad kunskap om dess uttrycksmedel, utveckling, stilarter och former samt befordra kontakten med musiklivet utanför skolan.

Kursinnehåll Årskurs 1 (1 vte); årskurs 2 (2 vtr ellerlvte)

Sång. Unison och flerstämmig sång, även på främmande språk, i anslut- ning till den allmänna kulturorienteringen. — Körsång. — Röst- och talvård.

Ensemblespel. Enkla ensembleuppgifter för elever som spelar block— flöjt eller orkesterinstrument, även i samband med sång. Repertoaren an- passas så långt möjligt till kursen i musiklyssnande.

Musiklyssnande. a. Musikhistorisk orientering. Översikt över musikens utveckling från äldsta tider till modern tid. Några av de viktigare epokerna och för dem representativa tonsättare och verk, stildrag och musikformer. Några svenska tonsättare. Elementära partiturstudier. Studiebesök, musik- filmer. — b. Musiklära. Något om olika tonaliteter. Enkla harmoniska funk- tioner. Den musikaliska formlärans grunder (från visa till symfoni). Ryt— miska diktat. Rytmisk melodiläsning som förberedelse till partiturläsning.

Skapande. Sammanställande av sång- och musikspel, t. ex. Musik genom tiderna, På vandring genom 1700-talet, Dans och dansmusik genom tiderna, Vi gör en opera.

Anvisningar

De olika musikaliska aktivitetsformerna bör nära samverka. Studiet av mu— sikens stilepoker bör främst bedrivas i årskurs 1 och om möjligt synkroni- seras med det samordnade studiet av den västerländska kulturhistorien. SaJnverkan bör eftersträvas även med ämnena svenska, kristendomskun- skap, främmande språk, teckning, slöjd, gymnastik samt med undervis- ningen på estetisk gren.

Elever från olika studievägar bör få möjlighet att alltefter intresse och förutsättningar aktiveras på lämpligaste sätt. För musik specialintresserade elever bör i grupp eller enskilt intresseras för fördjupade studier på själv- valda intresseområden. Elever med mindre förkunskaper förutsättes behöva mera vägledning av läraren för att via eget musicerande och lyssnande öka sin förståelse för musiken som uttrycksmedel. Viktigt är att även dessa ele— ver aktiveras.

Så bör t. ex. gregoriansk sång kunna utföras av samtliga elever. Detsam— ma gäller medeltida riddarvisor. Musik från den första flerstämmighetens

tidevarv synes vara en lämplig uppgift för specialintresserade elever att re- producera. Ensemblespel med blockflöjt enbart eller med blockflöjt och sång kan väljas. Elitsångare i klassen kan inspireras att bilda en liten madrigal- kör för att kunna ge exempel på 1500-talets körstil. Med hjälp av grammo- foninspelningar kan den övriga klassen under lärarens ledning i fantasin gästa de stora renässansfurstarnas hov eller lyssna till musik från de stora katedralerna. Under aktivt lyssnande göres iakttagelser som befordrar för- ståelsen för musikens utveckling från en- till flerstämmighet. De stora stil- epokerna erbjuder rikt material för studier av skilda slag. Här kan musik av stora mästare bidra till ökad kunskap om stildrag och musikformer. Möj- ligheten att genom olika aktiviteter tränga in i de skilda tidevarvens musik bör utnyttjas genom t. ex. solosång, körsång, instrumentalspel solo eller i ensembler, stildans, lyssnande med lyssnaruppgifter, föredrag med grammo- fonillustrationer, filmförevisningar, studiebesök vid konserter eller opera— föreställningar, försök till framförande av scener ur kända operor, punkt— dramatisering med sång— och musikinslag, studium av musikverk med hjälp av partitur, försök att skapa t. ex. elektronisk musik med hjälp av en ton- frekvensgenerator, improvisation av viss musikalisk form med hjälp av Orff— instrument, solodans eller improvisation i grupp till programmatisk musik.

I årskurs 2 kan lämpligen en halv veckotimme anslås till körsång och om möjligt koncentreras till senare hälften av läsåret.

Teckning

Mål Undervisningen syftar till

att odla känslo— och fantasiliv och frigöra spontanitet och sensibilitet samt att härigenom ge positiva attityder till egen och andras skapande verksamhet,

att genom formgivning i fritt valda material och tekniker ge förtrogenhet med formens, färgens och materialets villkor och betydelse,

att göra eleverna medvetna om smakvärderingar förr och nu och stimu- lera till personligt ställningstagande till miljöns utformning samt

att fördjupa kulturorientering och kännedom om konst som kommunika— tionsmedel mellan individer, grupper och nationer och härigenom skapa för— ståelse för kulturarbetets villkor och egenart.

Kursinnehåll Årskurs 1 (1 vte); årskurs 2 (2 vtr eller 1 vte)

AV nedan angivna kursinnehåll utväljes vad som lämpar sig för de olika elevernas förutsättningar och intressen med frihet att välja specialtekniker. Undervisningen utformas på grundval av de erfarenheter, som eleverna vun— nit inom den tidigare teckningsundervisningen.

Teckning och målning. Fri teckning och målning med olika material. Ge- nomgång av olika kompositionsprinciper. Tillämpad färgkunskap i sam- band härmed efter genomgång av färglärans teori.

Modellering. Skapande i olika formbara material, såsom lera, pappers- massa, kartong, byggsten etc. Som tillämpning av kompositionsövningar, teckning och färglära kan lämpliga grafiska tekniker, tryck, batik etc. an- vändas.

Studier av bruksting (utställningar, museer, försäljningsställen) i sam- band med det egna utövandet.

Konstkännedom. I anslutning till elevernas eget utövande ges någon un— dervisning i konstkännedom och stilhistoria som komplement till den all- männa kulturorientering, som ges i andra ämnen.

Gymnastik

Mål Undervisningen i gymnastik har till uppgift

att medverka till en allsidig och harmonisk utveckling av elevernas kropps— liga anlag och hela personlighet,

att utveckla en god hållning, ett ledigt och naturligt rörelsesätt och goda arbetställningar,

att ge avspänning och rekreation i det dagliga arbetet, att skapa förståelse för kroppsövningar och friluftsliv som led i en sund livsföring samt

att utveckla förmåga till lagarbete och ledarskap.

Kursinnehåll Å r s ku r s 1 (2 vtr; fritt valt arbete 1 vte) ; å r sk u r s 2 (2 vtr; fritt valt arbete 1 vte)

Smidiggörande, avspännande och muskelstärkande gymnastikövningar. Fri idrott. Simning, livräddning. Orientering. Vinteridrott. Smålekar och boll—

spel. Dans och folklekar. Teoretisk undervisning: Orientering om arbetsfysiologiska rön, trafikkun— skap, olycksfallsvård. Anvisningar om stil och hållning.

Anvisningar Samtliga elever, som ej av läkare befriats från deltagande i gymnastik, deltar i undervisningen 2 vtr. Dessutom kan skolans clever ino-m ramen för fritt valt arbete tillvälj a ännu 1 vte gymnastik eller rytmik. Elev vid den humanis- tiska skolan kan alltså ha 2 eller 3 vtr gymnastik.

Tonvikten i gymnastikundervisningen kan komma att förläggas något olika i olika klasser, i pojk— och flickgrupper osv. Dessutom kan den vissa perioder komma att förläggas exempelvis till fristående övningar av ryt- misk-musikalisk karaktär eller till idrott.

I stort bör gymnastikundervisningen eftersträva ett så allsidigt program som möjligt. Gymnastiken är ett viktigt led i den humanistiska skolans strävan att främja elevernas allsidiga utveckling. Gymnastiken skall bidra till deras fysiska fostran genom att på olika sätt utveckla deras fysiska anlag. Den kan genom att införa moment av avspänning och rekreation i det dagliga skolarbetet och genom att utveckla förståelsen för goda arbets- ställningar främja deras förmåga att göra goda prestationer i skolarbetet i dess helhet och senare i yrkeslivet. Genom att utveckla ett estetiskt tilltalan- de rörelseschema, genom att uppöva sinnet för stil och rytm samt för sam- manhanget mellan musik och rörelse kan gynmastikundervisningen även verksamt bidra till elevernas estetiska fostran. I skolans allmänna strävan att fostra eleverna till både god laganda och förmåga till självständigt arbete spelar gymnastiken en viktig roll. Elever, som visar förmåga till ledarskap, bör inom gymnastiken få möjlighet att utveckla denna.

Den veckotimme, som ligger inom ramen för fritt valt arbete, och som åt- skilliga elever kan komma att välja, ger utrymme för en viss specialisering. Parallellt kan väljas 1 vte rytmik eller 1 vte gymnastik. Rytmiken följer en egen kursplan, som återfinnes bland förslagen till kursplaner för estetiska grenar, och samläsning förutsätts här med estetiska grenar. Även på den veckotimme gymnastik, som faller inom fritt valt arbete, bör en Viss spe- cialinriktning vara möjlig.Träning för godkänd tränare skall kunna tillgo- doräknas inom ramen för fritt valt arbete. Elever, som har anlag för ledar— skap, bör kunna på denna timme få handledning härför och få träning dels inom den egna klassens gymnastikundervisning, dels i skolans liv i dess hel— het, idrotts- och gymnastikföreningar, vid skolans friluftsdagar osv. I möj- ligaste mån bör duktiga gymnaster tränas i ledaruppgifter bland yngre kamrater vid den egna skolan eller annan lämpligt belägen skola.

Elever, som har behov därav, bör ha tillgång till hållningsrättande gym— nastik.

Matematik Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att vidga och fördjupa elever- nas matematiska kunskaper och att därvid ge dem en viss förtrogenhet med matematiska begrepp och räknemetoder, som användes på skilda områden i det praktiska livet.

Matematik, större kurs

Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr)

Algebra

Förenkling av bokstavsuttryck: Repetition och utvidgning av de i den obli- gatoriska skolan genomgångna momenten: uppdelning i faktorer av uttryck (även av högre gradtal än 2) med tillämpning av kvadrerings- och konjugat— reglerna, förkortning, användning av de fyra räknesätten på bråkuttryck, utvärdering av algebraiska uttryck. Division av polynom med polynom.

Negativa tal och numeriskt värde: Något om införandet av de negativa talen med hjälp av tallinjen. Definition av ett tals numeriska värde (abso- luta belopp). Någon räkning med negativa tal.

Ekvationer av första graden: Övning i ekvationslösning med utnyttjande av de algebraiska räknereglerna. Tillämpningar på tal- och vägproblem samt uppgifter ur planimetrin.

Ekvationer av andra graden: Lösning av fullständiga andragradsekva— tioner, först genom kvadratkomplettering och senare med hjälp av formel. Enkla rotekvationer. Prövning av ekvationer.

Rötter, potenser, logaritmer: Repetition av räknelagar för kvadratrötter jämte tillämpningsuppgifter. Något om rötter av högre ordning. Repetition av dignitetslagarna. Potensbegreppet och potenslagar. Definition av begrep- pet logaritm. Numerisk räkning med logaritmer.

Räknestickan: Med användande av de fyra enkla skalorna genomgås kvad- rering, kvadratrotsutdragning, multiplikation och division, även upprepade räkneoperationer.

Grafisk framställning: Frekvensdiagram. Några statistiska grundbegrepp. Grafisk representation av funktionen y : ax2 + bx + e med tillämpning på lösning av motsvarande andragradsekvation.

Geometri

Planimetri: Repetition och utvidgning av de i grundskolan genomgångna satserna ur likformighetsläran jämte tillämpningsuppgifter: transversal- satsen, likformighet, likformighetsfall, längdskala och ytskala, satsen om den rätvinkliga triangeln, Pytagoras sats. Satsema om den halva kvad- raten och den halva liksidiga triangeln.

Trigonometri: Definition av de trigonometriska funktionerna för vinklar mellan 00 och 900. Samband mellan trigonometriska funktioner för samma vinkel samt för komplementvinklar. Solvering av rätvinkliga och likbenta trianglar.

Årskurs 2 (3 vtr) Algebra Bokstavsuttryck: Fortsatt övning på förenkling av bokstavsuttryck. Något mer sammansatta exempel än i föregående klass.

Ekvationer: Fortsatt behandling av ekvationer av första och andra graden jämte tillämpningsuppgifter.

Ekvationssystem: Ekvationssystem av första graden med högst tre obekan— ta. Enkla ekvationssystem av andra graden med två obekanta. Tillämpnings- uppgifter.

Grafisk framställning: Grafisk lösning av ekvationssystem med två obe- kanta.

Logaritmer och räknestickan: Fortsatt övning på numerisk beräkning med hjälp av logaritmer och räknesticka.

Handelsräkning

Proeent- och promillebegreppen: Tillämpningsuppgifter från andra ämnes- områden såsom kemi och geografi. Även uppgifter angående löner, skatter av olika slag och försäkringar.

Myntreduktioner. .

Värdepapper och betalningsmedel: Uppgifter angående växlar, aktier och obligationer. Orientering rörande eko-nomiska förhållanden i nutida sam- hällsliv.

Enkel och sammansatt ränta. Pålägg och rabatt.

Geometri Planimetri: Fortsatt övning på uppgifter ur likformighetsläran på Pyta- goras sats.

Trigonometri: Definition av de trigonometriska funktionerna för godtyck- liga vinklar. Samband mellan trigonometriska funktioner för supplement- vinklar. Sinusteoremet med dess tillägg. Cosinusteoremet. Ytteoremet. Sol— vering av trianglar.

Rymdgeometri: Rymdgeometri-sk översikt. Beräkning av ytor och volymer för prisma, cylinder, pyramid och kon (även stympade) samt sfär.

Matematik, mindre kurs

Kursinnehåll

Nedan anges de kursmoment som bör behandlas. Den ordningsföljd i vilken de uppräknas avser inte att ange en bestämd lärogång.

266 Årskurs 1 (2 vtr) Kort repetition av de viktigaste av de i grundskolan genomgångna momen- ten: decimalbråk, allmänna bråk, ekvationer av första graden. Procent- och promilleuppgifter. Ränteuppgifter. Affärsproblem (pålägg och rabatt). Blandnings- och bolagsuppgifter. Enkla problem på bokstavsräkning och i samband därmed negativa tal. Grafisk framställning. Ekvationssystem med två obekanta.

Årskurs 2 (2 vtr)

Kvadratrötter. Kortfattad genomgång av rötter, potenser och logaritmer. Räknestickan. Enkla problem på sammansatt ränta. Problem om skatter, försäkringar, växlar, aktier och obligationer. Myntreduktioner. Orientering rörande ekonomiska förhållanden i nutida samhällsliv. Likformighetslära. Pytagoras sats. Ytberäkningar. V olymberäkningar, I samband med de geometriska momenten repetition av delar av den i grundskolan genom— gångna geometrikursen. De trigonometriska funktionerna för vinklar mellan 09 och 900.

Anvisningar

De elever som väljer denna mindre kurs kan förmodas till stor del utgöras av elever, som tidigare visat mindre framträdande intresse och fallenhet för matematik. Det synes därför speciellt för dessa elever vara av vikt, att de moment som behandlas ej blir alltför krävande. Dessutom bör för elever på detta åldersstadium så långt som det är möjligt räkneuppgifterna för eleverna förefalla vara av praktisk natur. Räkneuppgifte—rna bör således ställa elever- na inför problem, som de kan tänka sig möta i livet utanför skolan. Räkne- uppgifter, som direkt anknyter till vad eleverna läser inom andra ämnen (samhällslära, geografi, kemi osv.), bör behandlas. Åtskilliga problem bör därför kunna formuleras på grundval av data hämtade ur elevernas läro- böcker i sådana ämnen.

Endast få moment är helt nya för eleverna och därför kommer, beroende på klassernas standard, repetitionerna att kräva varierande tid. Kursmo- ment, som flertalet elever visar sig behärska tillfredsställande bör snarast möjligt överges. Går repetitionerna relativt fort, kan med fördel vissa av de för årskurs 2 angivna momenten tas redan i årskurs 1. Är däremot elever- nas förkunskaper och förutsättningar för matematikstudier mindre goda, får sannolikt inte så liten tid ägnas åt enkla problem, och de mer intellek- tuellt krävande momenten måste då åtminstone delvis förbigås. Det bör få ankomma på den enskilde läraren eller ämneskonferensen att beroende på klassens standard få avgöra vilka av de i kursfördelningen angivna momen— ten, som helt eller delvis måste överhoppas. Vid avvägningen bör dock ihåg- kommas kursens syfte att dels ge eleverna en god säkerhet vid utförandet

av de elementäraste räkneoperationerna, dels ge dem en orientering om ma- tematikens användning inom olika delar av samhällslivet.

Fysik Mål Undervisningen i fysik har till uppgift att stimulera elevernas intresse för fysikaliskt experimenterande och för de fysikaliska sammanhangen samt

att ge dem en vidgad kunskap om viktigare företeelser inom den moderna fysiken jämte deras praktiska tillämpningar.

Kursinnehåll Å r s k u r s 1 (3 vtr, varav 1 vte laborationer)

Vågrörelselära och optik. Grundbegrepp: våglängd, amplitud, svängnings— tid, frekvens, fortplantningshastighet. Transversella och longitudinella vå- gor. Interferens. Olika slag av vågrörelser (mekaniska, elektromagnetiska). Översikt över det elektromagnetiska spektralområdet.

Ljuset som vågrörelse: Newtons ringar. Böjning i spalt och gitter. Spektra och spektralanalys: Spektrometer. Na— och Hg—lampa. Emissions- och absorptionsspektra. Kontinuerligt spektrum och linjespektrum. Spek- t'ralanalys.

Elektricitetslära. Repetition och fördjupning av viktigare moment ur grundskolans kurs: Begreppen strömstyrka, spänning och resistans. Ohms lag I. Serie— och parallellkoppling. Strömmens verkningar. Enklare räkne- uppgifter. Induktion. Gnistinduktorn. Transformatorn. Något om växel-- strömmar.

Materiens elektriska struktur: Rörliga laddningar. Fria elektroner: Diodens konstruktion och användning som likriktare. Katodstråleoscillografen. Fotoceller och transistorer. Trioden, konstruktion och förstärkarverkan.

Radio (svängningskrets, bärvåg, amplitud— och frekvensmodulering). Television. Radar. Elektronmikroskop.

Kemi Mål Undervisningen i kemi har till uppgift att ge eleverna vidgade kunskaper i organisk och oorganisk kemi med särskild hänsyn till den moderna kemins betydelse för samhällslivet och för vår världsbild. Den bör eftersträva att stimulera elevernas intresse för och färdigheter i laborativt arbete inom ke- mins område.

Å r sk u r s 1 (2 vtr, varav 1 vte laborationer)

Organisk kemi med tillämpningar: Grundskolans kurs repeterad och ut- vidgad. Mättade och omättade föreningar. Cykliska kolväten. Aldehyder, ketoner, lösningsmedel. Estrar. Textilfibrer. Polymerisation, kondensation, plaster. Jonbytare. Gummi, syntetiskt gummi. Tvättmedel. Något om födo- ämnen och Iäkemedel. Enkla organiska synteser.

Oorganisk kemi. Allmän kemi: Atomens byggnad. Kemisk bindning. Va— lens. Periodiska systemet. Isotoper. Något om kemins äldre historia. Oxida- tion, reduktion (utvidgning av tidigare inlärda begrepp). Beräkning av Vikts- mängden vid kemiska reaktioner. Avogadros lag. Jonreaktioner. Syra, bas, salt. Elektrolys. Metallernas elektrolytiska spänningskedja. Enkla kvalita— tiva analyser och synteser.

Å r sk u r s 2 (2 vtr, varav 1 vte laborationer)

De viktigaste grundämnena och deras föreningstyper i anslutning till perio- diska systemet. Olika slag av lösningar. Löslighet, koncentration, fryspunkts- nedsättning, kolloidala lösningar. Osmos. Begreppen molaritet och normali- tet. Enkla exempel på kemisk jämvikt. Begreppet pH. Indikatorer. Gravi— metriska analyser. Titreranalyser. Enkla kemiska räkne-uppgifter.

Anvisningar

I årskurs 1 upptar timplanen 2 vtr, varav den ena bör anslås till laboratio— ner med en dubbeltimme varannan vecka. Undervisningen ino-m den hu— manistiska skolan bör inledas med en utvidgad kurs såväl i fråga om den systematiska delen av den organiska kemin som i fråga om dess tillämp- ningar. lndustribesök bör ingå i detta kursmoment och förläggas antingen till vissa laborationstimmar eller till friluftsdagar.

Något om de naturlagar, som reglerar de kemiska förloppen, medtages i kursen och tillämpas i laborationer och beräkningar.

En kortfattad översikt av kemins historia är önskvärd, i synnerhet som svenskar i hög grad bidragit till utvecklingen av kemin som vetenskap.

Ett studium av det periodiska systemet kommer in som ett naturligt led både i historiken och i den allmänna kemin. En ytterligare belysning ges i andra årskursen inom ramen för naturvetenskaplig orientering och i real— linjens fortsatta kemiundervisning.

Kemiundervisningen i första årskursen är av allmänbildande karaktär, och det hade varit önskvärt att samtliga elever hade kunnat få del av den. Möjligt bör vara för de elever, som ej har kemi som linjeämne, att tillvälja ämnet inom ramen för fritt valt arbete med 1 eller 2 vtr. Undervisas dessa elever endast i 1 vte kemi, bör de antingen kunna delta i lektionerna eller i laborationer och industribesök.

I årskurs 2 upptar timplanen för kemi 2 vtr, varav liksom i föregående

årskurs en bör anslås till laborationer och läggas som en laboration varan— nan vecka.

En hel del grundämnen, i synnerhet metalloider, har behandlats tidigare, men nu bör sammanhangen utredas och en mera fullständig bild av lag- bundenheten ges.

Eleverna bör i första årskursen få övning i att göra beräkningar på vikt— sammansättningen av kemiska föreningar och viktsmängden vid kemiska reaktioner, så att de får någon inblick i de kvantitativa lagarna. Under andra årskursen fortsätter undervisningen av kvantitativa arbetsmetoder genom enkla gravimetriska analyser och titreranalyser. Bland de senare föreslås alkalimetriska och acidimetriska titreringar, redox-titreringar och jodo- metriska titreringar. I detta sammanhang måste begreppen molaritet, nor- malitet och pH införas och förklaras. En del viktiga indikatorer bör behand— las och pH-bestämning med kolorimetrisk metod bör göras. Enkla exempel på kemisk jämvikt ger en djupare förståelse för de kemiska förloppen.

Det relativt stora antalet laborationer syftar till att öka intresset, belysa olika kursmoment och utveckla omdöme och praktiskt handlag. Eleverna bör övas att följa skriftliga instruktioner och bör naturligtvis göra anteck- ningar och beräkningar så självständigt som möjligt.

Laborationerna bör i båda årskurserna läggas som dubbeltimmar. Om klassen är delad vid laborationerna, är det nödvändigt för undervisningen att båda avdelningarna laborerar samma vecka, helst samma dag, så att man på den gemensamma lektionen kan utveckla laborationsresultaten och fort- sätta den undervisning som meddelats i samband med laborationen. Under- visningen på laborationer och lektioner hänger så intimt samman, att upp- nåendet av syftet med kursen försvåras, om schemat lägges fel.

Biologi

Mål Målsättningen för biologiundervisningen i humanistisk skola hör till stor del vara densamma, som angivits för grundskolans högstadium. Men härtill kommer andra viktiga syften:

att ge eleverna en grund för vidare utbildning, att göra dem väl förtrogna med biologiska arbetsmetoder och biologiskt tänkande,

att klargöra biologins praktiska betydelse för samhället samt att ge ele- verna en inblick i aktuella biologiska problemställningar och biologins se- naste rön.

Kursinnehåll Å r s k u r s 2 (4 vtr, huvudsakligen som laborationer)

Cellfysiologi, varvid behandlas såväl växt- som djurceller. I samband här- med grundlig kurs i mikroskopering. Planktonundersökningar. Osmos.

Växlfysiologi, framför allt fotosyntes och andning, och Växtanatomi (li den utsträckning, som behövs som underlag för övriga kursmoment). Mii- kroskopering, snittm'ng. Framställning av enklare preparat.

Evertebrater. En eller ett par grupper allsidigt behandlade: anatomi, fysio» logi, levnadssätt, artkunskap etc. Dissektioner. Insamling och undersökning av levande material. Preparation.

Vertebrater. En eller ett par grupper behandlas på samma sätt, som nämnts för evertebrater.

Människokroppens fysiologi (ämnesomsättningen samt nerv- och sinness- fysiologi). Försök med bakterier.

Övriga moment. Ärftlighets- och utvecklingslära. Biologiska problem.

Val av lärostoff

Undervisningen i allmän biologi i grundskolan har avslutats med årskurs 7. Behandlingen av de olika momenten kan under detta år inte ha blivit så omfattande, då antalet timmar varit begränsat med tanke på kursens omfång. Den kan också till en del ha blivit elementär med hänsyn till ele- vernas ringa mognad och brist på kunskaper i kemi. Det blir därför nödl- vändigt att nu översiktligt repetera det viktigaste i denna årskurs. Då därtill] kommer, att någorlunda goda insikter i såväl cellfysiologi som växtfysio- logi är nödvändiga förutsättningar för ett rätt förstående av djurfysiologi och särskilt vår egen kropps funktioner, måste behandlingen av dessa ka— pitel utbyggas.

Som grundläggande moment bör en kurs i cellfysiologi inleda den huma- nistiska skolans biologiundervisning. Cellens byggnad och livsyttringar studeras. Såväl växt- som djurceller bör undersökas. Plankton kan lämpli- gen insamlas vid exkursion. Eleverna bör vid dessa försök få grundlig trä- ning i att mikroskopera, varför inte alltför kort tid får ägnas åt detta av- snitt. Försök med osmos, varvid osmos framställes experimentellt men ock— så studeras på levande celler, hör ingå.

Nästa led bör vara växtfysiologi. Denna kurs, som måste bli ganska kort, har till viktigaste ändamål att belysa de gröna växternas roll för övriga varelsers energiförsörjning och därmed för allt liv på jorden. Det blir allt- så framför allt fotosyntes och andning, som behandlas, medan andra mo— ment, som näringsupptagande, transport etc. endast kan beröras i korthet.

V äxtanatomi kan inte få upptaga något större lektionsutrymme, utan be— handlingen får begränsas till sådana moment, som är nödvändiga för stu- diet av växtfysiologi. Den blir alltså närmast en del av kursen i växtfysio- logi. Beaktas bör dock de tillfällen man här har att öva elevernas handlag genom snittning och att ge dem någon kunskap om och övning i framställ- ning och färgning av preparat.

Efter denna grundkurs bör eleverna vara beredda för ett studium av ever- tebrater och vertebrater. Eleverna bör här ges tillfälle att koncentrera sig

på något mindre parti och sätta sig in i det så grundligt som möjligt. Där- vid måste varje lärare ha stor frihet att utforma undervisningen efter egna intentioner. Man kan låta avdelningen arbeta som en enhet, eller man kan dela upp den i grupper med var sitt studieprojekt. Särskilt intresserade ele- ver kan beredas möjligheter till enskilt arbete. Vilket sätt man än väljer är det viktigt, att det utvalda objektet blir allsidigt behandlat. Anatomi och fysiologi studeras, anatomi genom dissektioner och, där så ske kan, på le- vande material, fysiologi i samband med undersökningar av djurens lev- nadssätt och anpassning till miljön. Jämförelser bör göras med förhållanden inom andra djurgrupper, varigenom ges tillfälle till anknytningar åt skilda håll. Någon artkunskap bör också medtagas och eleverna tränas i att an— vända hestämningslitteratur liksom även uppslagsböcker, tidskrifter och annan litteratur. Där så är möjligt bör eleverna också få någon undervis- ning om hur det går till att preparera biologiskt material. Av stor vikt är att eleverna i största möjliga utsträckning får arbeta på egen hand. Exkur- sioner är ett viktigt led i denna undervisning.

Åt humanhiologi och ärftlighetslära har hela nionde skolåret ägnats. Den— na gren av ämnet har alltså blivit förhållandevis väl tillgodosedd och genom- gången av den ligger inte heller så långt tillbaka i tiden. Man bör därför kunna förutsätta en viss grund att bygga på, och undervisningen i facksko- lan bör syfta till en fördjupning av mera betydelsefulla kursmoment. Då många av de elever som väljer biologi kommer att ägna sig åt människo- vårdande yrken, måste framställningen i humanbiologi göras ganska bred.

I första hand bör ämnesomsättningen och nerv— och sinnesfysiologin gö- ras till föremål för studium. Under nionde skolåret har laborationstiden varit ganska knapp och eleverna bör nu få arbeta laborativt så mycket som möjligt. Inom detta kursavsnitt är det av särskilt stor vikt, att eleverna får klart för sig det nära sambandet mellan de kunskaper som skolan ger dem och livet utanför skolan. Det kan ske genom studiebesök men också genom lämpligt val av laborationer. Bland försök, som kan göras, må nämnas blod- gruppsbestämningar, blodkroppsräkning, mikrosänka, C-vitaminundersök- ningar och undersökningar av vissa födoämnen. Även försök med bakterier bör göras med beredning av näringssubstrat och odling av bakteriekulturer.

I årskurs 9 i grundskolan har, som redan nämnts, även meddelats en kort kurs i ärftlighetslära. Den bör nu utvidgas och en redogörelse lämnas för människans ärftlighetsförhållanden och för rashygienens uppgifter. Ärft- lighetslärans tillämpningar inom växt- och djurförädling genomgås och den praktiska betydelsen för vårt lands näringsliv betonas. Även utvecklings- läran behandlas relativt utförligt.

Under de lektioner som i första årskursen i den humanistiska skolan an- slås till familjekunskap har aktuella biologiska problem i viss utsträckning behandlats. I mån av tid bör diskussioner om dylika problem få avsluta andra årskursen. Ämnena kan väljas i anslutning till vad som behandlats under

året eller vara helt fristående. Ofta är det lämpligt att här engagera elever som inledare av diskussioner eller för kortare föredrag.

Anvisningar

Det är ofrånkomligt, att kursplanen för årskurs 2 i den humanistiska skolan i stor utsträckning måste uppta samma huvudpunkter som sjunde och nionde skolårens kursplaner. Detta får emellertid ej betyda en intresse— lös upprepning av sådant som eleverna redan känner till. I vissa fall torde en repetition vara nödvändig, i andra kan en sådan uteslutas, men vilket som än sker, måste problemen nu belysas ur nya aspekter och eleverna ges den insikt i orsakssammanhangen, som deras större mognad och bättre kun- skaper även på andra områden möjliggör.

Timplanen upptar fyra veckotimmar. Någon åtskillnad mellan labora- tioner och andra lektioner bör ej göras, utan tiden bör i största möjliga utsträckning utnyttjas för laborativt arbete. Från många synpunkter synes det lämpligt att på schemat lägga tre timmar i följd, varigenom man vinner utomordentligt goda möjligheter till givande laborationer. Det är av syn- nerligen stor vikt att eleverna på detta stadium lär sig att arbeta självstän— digt och att dra egna slutsatser av gjorda försök. För att detta skall vara möjligt bör de ha god tid till sitt förfogande. Av ännu större betydelse är kanske, att man med denna timfördelning kan låta exkursioner och studie— besök ingå i undervisningen utan att inkräkta på andra lektioner. Den fjär- de timmen utnyttjas till mindre tidskrävande laborationer eller till samman- fattningar och genomgång. Om av schematekniska skäl timfördelningen 3 + 1 är omöjlig, bör timmarna läggas 2 + 2, men i sådant fall bör den ena dubbeltimmen läggas i slutet av en läsdag, så att vid exempelvis exkursio— ner tiden kan disponeras så fritt som möjligt.

Tyska3

Mål

Undervisningen i tyska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå tysk text samt att uppfatta talad tyska och att ge dem en viss färdighet att tala och skriva språket. Den avser därjämte att meddela dem vissa kunskaper om de tysktalande ländernas geografi och samhälls- förhållanden och att bibringa dem någon kännedom om dessas kulturella förhållanden och litteratur. Samverkan bör härvid ske framför allt med ämnet kultur- och samhällsstudium.

3 Gäller i tillämpliga delar franska som andra språk.

Årskurs 1 (3 vtr)

Läsning av tysk litteratur, delvis kursivt. Valda dikter. Hörövningar. Tal— övringar, dels i anslutning till texten, dels fria. Korta referat. Enkla drama- tiska övningar.

Grammatiken avslutad och översiktligt repeterad. Tillämpningsövningar. Sex lätta skrivningar.

Årskurs 2 (4 vtr)

Läsning av tysk litteratur, delvis kursivt, och i samband därmed litteratur- och kulturhistoriska upplysningar. Läsning av dikter. Läsning av någon tid- ningstext och enkel tysk sakprosa. I samband därmed upplysningar om de tysktalande ländernas samhällsförhållanden. Referat och korta föredrag. Hör- och talövningar av olika slag. Dramatiska övningar.

Grammatik huvudsakligen i anslutning till de skriftliga övningarna. Fyra skrivningar under höstterminen.

Franska4 Mål Undervisningen i franska har till uppgift att bibringa lärjungarna gott ut— tal, förmåga att läsa och förstå lättare text, en viss färdighet att uppfatta enkel muntlig framställning samt någon färdighet att tala och skriva språket.

Kursinnehåll Årskurs 1 (5 vtr)

Uttals- och läsövningar. Läsning av lätt text. Hör- och talövningar. Dikta- men av läst text. Viktigare delar av formläran. Tillämpningsövningar.

Årskurs 2 (5 vtr)

Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text, delvis kursivt. Hör- och talövningar. Diktamen av såväl läst text som enkel okänd text. Realia. Det Viktigaste av formläran repeterat och avslutat. Syntax i anslutning till tex- ten. Muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.

Spanska

Mål Undervisningen i spanska har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att översätta spansk text och i någon mån uppfatta talad spanska samt någon färdighet att uttrycka sig på språket. Den avser därjämte att giva dem någon kännedom om den spansktalande världen.

' Gäller i tillämpliga delar tyska som tredje språk. 18—104711

Kursinnehåll Årskurs 1 (4 vtr)

Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text. Hör- och talövningar. Det viktigaste av formläran; syntax i anslutning till den låsta texten. Munt- liga och skriftliga tillämpningsövningar.

Årskurs 2 (4 vtr)

Läsning (delvis kursivt) av valda författare, varav gärna några smärre avsnitt på vers eller prosa av klassiska diktare. Hör- och talövningar. Form- läran repeterad ; valda delar av syntaxen. Några viktigare moment av ord- bildningsläran. Någon kännedom om Spanien och det spansktalande Latin- amerika. Skriftliga övningar.

Italienska Mål Undervisningen i italienska har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, förmåga att översätta italiensk text och i någon mån uppfatta talad italienska samt någon färdighet att uttrycka sig på språket. Den avser där- jämte att giva dem någon kännedom om den italienska kulturen.

Kursinnehåll Årskurs 1 (4 vtr)

Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text. Hör- och talövningar. Det viktigaste av formläran; syntax i anslutning till den lästa texten. Muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.

Årskurs 2 (4vtr)

Läsning (delvis kursivt) av valda författare, varav gärna några smärre avsnitt på vers eller prosa av klassiska diktare. Hör- och talövningar. Form- läran repeterad; valda delar av syntaxen. Några viktigare moment av ord- bildningsläran. Någon kännedom om Italien och den italienska kulturen. Skriftliga övningar.

Ryska Mål Undervisningen i ryska har till uppgift att bibringa lärjungarna gott uttal, färdighet att läsa och förstå modern rysk text, förmåga att uppfatta talad ryska och någon färdighet att uttrycka sig på språket. Den avser därjämte

att ge dem någon kännedom om rysk litteratur och kultur och om sovjetiska samhällsförhållanden.

Kursinnehåll

Årskurs 1(6vtr)

Läsövningar efter elementarbok (omkring 25 sidor). Det viktigaste av formläran och aspektbildningen; syntaktiska upplysningar i samband med textläsningen. Ortografiska övningar (på skoltavlan). Enkla hör- och tal- övningar. Repetition av det lästa (grammatik och text).

Årskurs 2 (6 vtr)

Läsning av text. Prov på äldre ortografi. Kursivläsning (även av tidnings— text). Grammatiken i dess huvuddrag samt textkursen repeterade. Enkla skriftliga övningar (i begränsad omfattning). Enkla hör— och talövningar. Kännedom om rysk litteratur och kultur samt sovjetiska samhällsförhållan- den (bibringas genom upplysningar i samband med textläsningen).

Ämnen för fritt valt arbete på allmän gren

Förslag till kursplaner för följande ämnen: hushållsteknik och barnavård, slöjd (textilslöjd samt trä— och metallslöjd) och teckning, tilläggskurs.

Hushållsteknik och barnavård Mål Undervisningen syftar till att ge ungdomarna en vidgad konsumentfostran, en sakkunnig ledning i valet av varor. Den bör syfta till att utveckla ung— domarnas omdömesförmåga och kritiska tänkande.

Undervisningen avser därjämte att ge eleverna grundlig kännedom om ar— betsorganisation. Med utgångspunkt i näringslärans grunder bör undervis- ningen ge insikt om kostens sammansättning under skilda förhållanden samt synpunkter på bostaden och barnets vård.

Kursinnehåll (1) Hushållsteknik (4 timmar vv; 3 timmar vv)

Arbetsplanering, arbetsteknik, ekonomisering med tid, pengar och mate— rial.

Varukunskap: Kvalitetskännedom, förvaring och beredning av livsmedel samt deras förändring vid förvaring och tillagning. Industriellt förberedd mat. Livsmedelshygien. Matlagning med tids-, pris- och proportionsberäk- ningar.

Olika typer av måltider under olika förhållanden, t. ex. för barn och vux— na, kaloririk och kalorifattig kost, från tandvårdssynpunkt lämpliga mål- tider samt skonkost. Matsedelförslag. Tillämpningsövningar.

Rationellt utnyttjande av tekniska och kemiska hjälpmedel samt maski- nell utrustning. Tillämpningsövningar med lönsamhetskalkyler. Demonstra- tioner. Elektriciteten'i hemmet. Färglära. Textilier och övriga inventarier. Tvätt.

Barnavård (1 timme vv) Modern under havandeskapet. Det späda barnets skötsel och uppfödning. Barnets utveckling och fostran. Barnet i hemmet. Något om harnsj ukdomar. Social barnavård och barnavårdslagstiftning.

Anvisningar (1) I momentet organisation lägges tonvikt på planering av arbete, rationella arbetsmetoder, rätta arbetsredskap. Till detta avsnitt hör också arbetseko- nomi: jämförelser mellan arbetsmetoder, redskap och andra hjälpmedel samt tid och pengar.

Med den obligatoriska skolans kunskaper om näringsämnena som grund sammanställes matsedlar för kosten vid skild-a förhållanden. Eleverna får planera, köpa in och tillaga måltider på egen hand.

I bokunskap. behandlas med utgångspunkt från undervisningen om ho- staden i första årskursen belysning, färg, textilier och övriga inventarier i hemmet, vidare tekniska och kemiska hjälpmedel samt maskiner i hemmet. Elevernas arbetsuppgifter bör även omfatta lönsamhetskalkyler och de— monstrationer. Rationella tvättmetoder genomgås.

Vid undervisning i barnavård bör med hänsyn till lektionernas antal och karaktär koncentrationsläsning om möjligt anordnas.

Kursinnehåll (2) Hushållningsteknik (2 vtr) Alt. I. Fördjupning av något eller några av de i årskurs 1 ingående momen- ten. . Alt. II. Hemkonsumtionens växlingar under olika perioder av familjens liv. Olika inköpssätt. Inköpscentralisering, dess inverkan på konsumenten och inköpsvanorna. Förskjutningar i konsumtionen av olika livsmedel. Planering av matsedlar och matlagning för årets högtider, besök av när- stående, familjefester. Dukning av bord samt blomsterarrangemang för olika tillfällen. Umgängesvanor, värdinnans, värdens och gästens plikter. Prak- tiska övningar i hemvårdslägenheten.

Anvisningar (2) Ekonomiundervisning i denna årskurs avser att sätta in de ekonomiska frå- gorna i ett större sammanhang och ge eleverna ett vidgat perspektiv på dessa.

Den praktiska undervisningen avser att ge eleverna vidgade kunskaper och färdigheter för såväl deras aktuella situation som för framtida upp— gifter.

Ovanstående kursplan är avsedd för elever i årskurs 2, som i årskurs 1 deltagit i undervisning i hushållsteknik och barnavård. Användes den för elever, som inte har denna bakgrund, bör alternativ II i något minskad om- fattning komma till användning.

Slöjd

Timfördelning E t t ä r i g R 11 r s (företrädesvis i årskurs 2, 4 vtr). Alternativt 4 vtr textil- slöjd eller 4 vtr trä— och metallslöjd eller 2 vtr textilslöjd + 2 vtr trä- och metallslöjd.

T vå å rig k u r s. Årskurs 1 (3 vtr). Alternativt 3 vtr textilslöjd eller 3 vtr trä- och metallslöjd eller 2 vtr textilslöjd + 1 vte trä— och metallslöjd. Årskurs 2 (4 vtr) : Alternativt 4 vtr textilslöjd eller 4 vtr trä— och metallslöjd.

Textilslöjd

Mål Undervisningen i textilslöjd har till uppgift

att på grundval av föregående skolårs undervisning och med sikte på fram- tida yrke i hem och samhälle ge eleverna grundligare och allsidigare kun- nighet i klädsömnad, linnesömnad och övrig praktisk sömnad samt konst- sömnad och vävning,

att ge eleverna känsla för färg, form och kvalitet, vilket kan bidraga till att utveckla deras sinne för god smak och god ekonomi vad beträffar såväl den personliga utrustningen som textilier i hem och offentlig miljö,

att ge eleverna kunskap om de textila materialens användning och sköt- sel samt

att lära dem förståelse och respekt för det manuella skapandet.

Kursinnehåll och anvisningar Ettårig kurs (4 vtr)

Klädsömnad. Eleverna bör här ges tillfälle att förfärdiga olika plagg till den egna garderoben. Särskild vikt bör läggas vid materialets anpass— ning till modell och plaggets användning. För att ett bra resultat skall upp- nås, måste vikten av noggrannhet och rätt arbetsgång inläras. Plaggens utformning skall vara moderiktig och en elev bör ha möjlighet att utveckla sin personliga stil. Arbetsritning med material- och modellförslag samt

kostnadsberäkning bör som regel göras till arbetena. Den teoretiska under- visningen skall omfatta mönsterformning samt textil varukunskap. Kläd- vård samt en av eleverna upplagd klädbudget är lämpliga komplement till den praktiska sönmaden. Genom bildbandsvisning och föreläsningar bör eleverna få inblick i klädedräktens utveckling. Samarbete med konsthisto- ria och teckning är här lämpligt.

Konstsömnad. Denna del av textilslöjden är för de flesta elever en källa till glädje, personlig utveckling och estetisk fostran. Här bör ett intimt samarbete förekomma med teckning, trä- och metallslöjd samt hemkunskap.

Eleverna bör ha tillgång till ett rikhaltigt lager av till konstsömnad lämp- liga tyger och garner av god kvalitet. Litteratur i ämnet bör stå till elevernas förfogande, där både de folkliga och moderna sömsätten kan studeras. På detta sätt kan eleverna stimuleras till egna färg- och mönsterkompositioner. Svensk hemslöjd och svenskt konsthantverk studeras och alla möjligheter till museibesök och besök på separata utställningar av textil karaktär bör utnyttjas.

Vävning (om lokalförhållandena så medger). Här bör eleverna få känne- dom om och praktiskt deltaga vid vävuppsättning, lära sig vävteknik och de olika grundbindningarna. Orientering bör ges om såväl svenska land- skapsvävar och deras teknik som om moderna vävnader.

Ettårig kurs (2 vtr)

Ovanstående kursplan gäller, men tonvikten bör i regel läggas på kläd- sömnad.

Tvåårig kurs För de elever, som deltar i textilslöjd under två årskurser, bör kursen utvidgas till att omfatta mer nyttosömnad: under årskurs 1 linnesömnad och barnkläder, under årskurs 2 klädsömnad för eget behov. Undervis- ningen i vävning kan bedrivas grundligare, såväl praktiskt som teoretiskt. Det åligger ämneskonferensen vid varje skola att uppgöra kursfördel- ning inom ramen för ovanstående kursplaner.

Trä- och metallslöjd Mål Undervisningen i trä- och metallslöjd har till uppgift att på grundval av föregående skolårs undervisning och med sikte på framtida yrke i hem och samhälle ge eleverna grundligare och allsidigare kunnighet i de inom slöjden förekommande teknikerna,

ge dem känsla och förståelse för form, färg och kvalitet för att därige- nom skänka sinne för god smak och sätta dem i stånd att utforma miljön på ett sätt, som passar personliga behov och ekonomi,

ge dem kunskap om de förekommande materialens användning och sköt- sel samt

ge dem förståelse och respekt för det manuella skapandet.

Kursinnehåll och anvisningar Ettårig kurs (4 vtr eller 2 vtr)

Slöjden bör ge eleverna tillfälle att förfärdiga olika föremål av trä och metall utifrån elevernas egna intresseområden och studieinriktning. Sär- skild vikt lägges vid materialets anpassning till användningsområdet. Före— målens form bör vara tidsenlig: elevens personliga uttryckssätt i olika material bör ges möjlighet till utveckling. Vikten av noggrannhet och rätt arbetsgång bör framhållas. Enklare hemreparationer.

Den teoretiska undervisningen skall omfatta materialkännedom och arbetsplanering.

Ett intimt samarbete bör förekomma med teckning, textilslöjd och hem- kunskap.

Eleverna bör ha tillgång till ett rikhaltigt slöjdmaterial. Slöjd med kom- pletterande material (exempelvis horn, halm, läder etc.) bör förekomma. De tillverkade föremålen kan ytbehandlas på olika sätt. Genomgående för ytbehandlingen gäller dock att den skall vara en materialriktig teknik, som tillåter grundmaterialets egenart att tydligt framträda. I vad gäller form, ytbehandling och dekor är enkelhet att föredraga.

Litteratur rörande slöjd bör stå till elevernas förfogande. Bildvisningar, föreläsningar samt besök på utställningar, museer och försäljningsställen bör ge eleverna kontakt med såväl äldre som modern formgivning i trä och metall. Olika slag av hantverksmässig och industrimässig tillverkning skall studeras.

Teckning, tilläggskurs Mål

Se Teckning, gemensam kurs, s. 261 f.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (2 vtr); årskurs 2 (1 vte); årskurs 1 eller 2 (3 vtr)

Kursplanen bör utgå från de för den gemensamma kursen angivna mo— menten, som kompletteras med en del av innehållet i den för den este-

tiska teckningsgrenen angivna kursen. Valet av kursmoment lämpas efter de olika elevernas förutsättningar och intressen och planeras efter deras studieinriktning. En kurs i linjalritning kan infogas för elever, som har behov därav för sina framtida studier.

Ämnen och kurser på estetisk gren

Förslag till kursplaner för följande ämnen och kurser: rytmik, stilhistoria, fritt skapande dramatik, teckning, musik, dramatik (litteraturstudium och dramatisk framställning), slöjd (textilslöjd samt trä- och metallslöjd) och konstnärlig dans.

Rytmik Mål Rytmikundervisningens mål är att med musiken som hjälpmedel allsidigt utveckla elevernas anlag och söka att hos dem uppnå en harmonisk sam- verkan mellan kroppsrörelse, intellekt, vilje- och känsloliv. Den syftar till att övervinna fysiska och psykiska hämningar, att frigöra men samtidigt verka samlande och disciplinerande.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (1 vte); årskurs 2 (1 vte)

Kroppsteknik med sikte på avspänning, andning, hållning.

Uppövande av reaktions-, koncentrations-, dissociations- och koordina- tionsförmågan.

Uppövande av elevernas förmåga att lyssna till och i rörelse omsätta olika tempon, taktarter, notvärden, rytmer, nyanser, fraseringar, tonhöjd och flerstämmighet.

Taktarter. Eleverna bör kunna särskilja dem, betona med rörelse och slutligen taktera. Årskurs 1 taktarterna 2/4, 3/4, 4/4, %, %; årskurs 2 takt- arterna 5/4, 0/4, 9/8, 12/8.

Notvärden. Sammansättning till rytmer. Enkla rytmer analyseras, utföres gående med samtidig taktslagning samt utföres fritt.

Inövande av skisser och danser samt några folkdanser (svenska och internationella) .

Gruppövningar. Anpassningsövningar. Årskurs 2 ledning och dirigering av grupper.

Fri gestaltning av eleverna, improvisatoriskt, till given musik, som exem- pel på musikalisk form och i anslutning till stilhistorien.

Plastik, huvudsakligen med tanke på rörelsens anpassning till tid, rum, tempo och nyanser.

Stilhistoria Mål Undervisningen i stilhistoria har till uppgift att sammanfatta och för- djupa den kulturhistoriska undervisning och moderna kulturorientering som ges i olika ämnen. Den skall därigenom ge eleverna en fyllig och per- sonligt tillägnad bild av kulturlivet under olika epoker, vilken kan tjäna som bakgrund till den estetiska fostran, som linjens olika varianter vill ge.

Kursinnehåll och anvisningar Årskurs 1 (1 vte); årskurs 2 (1 vte) Alternativ I

I denna kursuppläggning står konsthistorien i centrum. Detta kan vara motiverat, eftersom målarkonst, skulptur och arkitektur speglar stilarterna med ovanlig tydlighet. Utifrån detta centrum kan man lätt anknyta till musik, litteratur, teater samt religiösa och sociala förhållanden.

Kursen bör då i årskurs 1 börja med en återblick på antiken, vars konst- och kulturhistoria har behandlats i historiekursen i årskurs 9 i grund- skolan. Under fackskolans första år och med estetiskt specialiserade ele- ver kan man här gå mer på djupet och anknyta till religionshistorien, som ju har den största betydelse både för bildande konst och teater under an- tiken. Även Egyptens och Assyrien-Babyloniens konst bör repeteras och studeras mer ingående.

I samband med dessa återblickar på forntida konst bör man göra sam- manställningar med stilriktningar från vår egen tid.

Den äldsta kristna konsten och den bysantinska stilen bör sättas in i sitt sociala och religiösa sammanhang.

Från och med ungefär år 1000 kan stilhistorien finna anknytning till kursen i kultur- och samhällsstudium i första årskursen, där huvuddrag av konsthistorien behandlas. Så småningom kan också anknytningar till litteraturkursen göras. I stilhistorien bör stoff från dessa ämnen tas upp och sammanbindas med musik- och teaterhistoria samt även vissa inblickar i dansens historia. Allt detta bör ge en allmän överblick över stilarternas förändring, sedd mot bakgrunden av sociala, religiösa, politiska och idé- historiska förändringar. Någon genomförd synkronisering med kultur— och litteraturhistoria kan dock inte ske, då stilhistorien måste börja med en ganska ingående genomgång av antiken.

I årskurs 2 har man alltså kvar en hel del av det stilhistoriska stoffet förslagsvis från och med 1700-talet. I denna årskurs bör dock huvudvik-

ten läggas på en orientering i moderna stilriktningar från och med impres- sionismen. Att lära eleverna se och förstå modern konst bör här vara en viktig uppgift. Utomeuropeiska stilar — kinesisk, japansk, indisk etc. _ bör behandlas i anknytning till kursen i kultur- och samhällsstudium och kristendomskunskap. Härvid bör man också uppmärksamma musik, dans och teater inom de utomeuropeiska kulturerna.

Om kursen i stilhistoria läggs upp på detta sätt bör den kunna i en brännpunkt samla den estetiska aspekten av de förändringar samhället och människan har genomgått och genomgår.

Samarbetet med andra ämnen måste naturligtvis hela tiden vara inten- sivt. Det gäller ämnena kristendomskunskap, svenska, kultur- och sam- hällsstudium, psykologi och geografi samt inte minst musik och teckning. Även med rytmik bör samarbetet vara givande.

Vilken del av stilhistorien, som blir den centrala, sammanhänger natur- ligtvis framför allt med lärarens utbildning och intressen _ t. ex. om lära- ren är teaterhistoriker eller konsthistoriker.

Alternativ II

Teatern lämpar sig utomordentligt väl som centrum för en stilhistorisk orientering. Den har alltid haft en direkt social funktion och speglar i lätt- tillgänglig form sin tids strömningar på olika områden. Den innefattar i sig och har direkt anknytning till samtliga konstarter. Våra teatrar bju- der ständigt levandegjord stilhistoria (i pastischerande föreställningar). Kan man ge eleverna den estetiska och historiska skolning som behövs för att förstå vad de ser, blir teatern genom sitt direkta verkningssätt lätt en inkörsport till inlevd förståelse av skilda tiders kulturepoker.

Jämsides med den historiska uppläggningen bör därför teaterns spe- ciella verkningsmedel genomgås och diskuteras, även de tekniska, men hela tiden under den fungerande suggestionens synvinkel. I samband med läs- ningen av grekiskt drama kan exempelvis diskuteras möjliga scenlösningar på en modern teater och i anknytning därtill scenbildens uttrycksvärde och handlingskaraktär, illusion och autenticitet osv. I samband med com- media dell'arte diskuteras improvisation, skådespelarens eget skapande och regissörens, stjärnspel och ensemblespel etc.

En huvudlinje i den historiska uppläggningen bör vara teaterns under skilda tider växlande funktioner: gemenskapsetablerande gudstjänst, poli- tiskt maktmedel, institution för de inakthavandes självförhärligande, social, politisk och idémässig dehattväckare osv.

Det kan vara lämpligt att, utgående från aktuella teaterbesök, göra jäm- förelser och dra sammanfattande utvecklingslinjer på spelplatsens, deko- rens, kostymens, skådespelarteknikens område.

Det måste vidare bli en avvägningsfråga, var dessa diskussioner sätts in och hur mycket av nutida teater som på detta sätt bakas in i det historiska

stoffet. Någon exakt gräns kan därför inte anges mellan första och andra årskurserna. Den historiska gången bör dock i stort vara följande.5

Teaterns ursprung ur primitiva riter, musik och dans. Den grekiska teatern sedd i sitt religiösa och sociala sammanhang samt med speciellt påpekande av dionysiskt och appolliniskt i den grekiska kulturen.

Medeltidens teater i nära anknytning till framför allt kyrkokonst och -musik.

Humanistdramat; studenter som skådespelare i Sverige och utomlands. Renässansens och barockens hovteater i samband med operans upp- komst, hovbaletterna och renässansmåleriet.

Den elisabethanska teatern och dess tidsbakgrund. Commedia dell'arte med linjer dragna till folklig teater under olika tider.

Franskklassicismens formtuktade teater och Moliérestriderna, i samband med läsning av dramatiken.

Nationalteatrarnas uppkomst i Sverige och utomlands. Skådespelarkonsten från rokokons och det borgerliga sorgespelets genom- brott för en friare spelstil över nyklassicism, romantik och borgerlig rea- lism fram till det första ensemblespelet under enväldig regissör hos Mei- ningarna.

Jakten efter illusionen och den genomförda realismen, senare naturalis— men. Théatre libre och Konstnärliga teatern i Moskva.

Intima teatern i Stockholm och strindbergsdramerna. Eftersom den indiska, kinesiska och framför allt den japanska teatern —— visserligen något senare — fungerade som en direkt inspirationskälla för teaterns reteatralisering i Frankrike kan det vara lämpligt att ta upp den på detta stadium (därvid anknytande till historiekursen) som exempel på genomförd symbolteater.

Modern svensk och utländsk scenteknik och spelstil analyserad. Eftersom ingen sammanfattande framställning för närvarande finns att få på svenska måste undervisningen tillsvidare bygga på anteckningar, bild— visningar, gruppuppgifter av elever, musikillustrationer, pjäsavsnitt spe— lade av elever eller uppspelade på grammofon.

Fritt skapande dramatik Mål Undervisningen i fritt skapande dramatik syftar till att genom uppövande av inlevelse, uttrycksförmåga och fantasi verka i lika mån personlighets- utvecklande och estetiskt skolande. 5 Anknytningar till övriga konstarter samt till religiösa, politiska, idéhistoriska och sociala

förhållanden görs genomgående men har nedan på några punkter exemplifierats. Ifråga om samarbete med andra ämnen se alternativ I.

Den vill verka lösgörande på elevernas hämningar och lära dem upp- träda fritt och spontant.

Den vill stimulera till inlevd förståelse av skilda livsformer, skeenden och förhållanden, och därigenom uppöva och förfina intellekt och känsloliv.

Den vill vänja eleverna vid att avspänt använda sin fantasi i konstruk- tivt skapande, utifrån givna premisser eller helt fritt. Den vill genom att bygga på den spontana leklust, som finns kvar sedan barndomen, men också på det under puberteten inträdda kritiska sinnet för stil och form, ge eleverna en harmonisk balans mellan spontant skapande och kritisk analys samt mellan receptivt och produktivt.

Undervisningen i fritt skapande dramatik kan även ha en direkt social funktion. Den övar förmågan att få kontakt, att samarbeta och ta initiativ och den vänjer eleverna vid sund rytm mellan avspänt, koncentrerat arbete och vila i fullständig avslappning.

Kursinnehåll och anvisningar Årskurs 1 (1 vte); årskurs 2 (1 vte)

Den fritt skapande dramatiken kan för dramatikgrenens elever på ett lyck- ligt sätt komplettera de reguljära dramatiktimmarnas övningar i att söka sig fram till en fulländad form och för deltagare från övriga grenar ge en motsvarande grundupplevelse och träning. I den fritt skapande dramatiken bör tonvikten läggas på ett spontant, skissartat, rikt flödande, produktivt arbete i avspänd, positiv atmosfär, och detta bör ske i samarbete mellan eleverna och under ömsesidig konstruktiv kritik. Eleverna bör göras med- vetna om vikten av en sund balans hos individen mellan spontanskapande aktivitet och kritisk analys och om faran av att det förra förkvävs av det senare.

Arbetet sker efter följande genomgående riktlinjer.

1. Undervisningen bör medvetet ske i en rätt avvägd rytm mellan kon- centrerat, avspänt arbete och vila i fullständig avslappning. I början görs enkla avslappningsövningar, gärna så småningom påhittade av eleverna själva. Senare regelrätt fullständig avslappning i korta perioder.

2. Den fria kroppsliga rörelseförmågan och känslan av kontakt med rummet uppövas genom återkommande speciella övningar i början av timmen gärna i samband med musik och rytm.

3. Undervisningen bör ständigt stimulera elevernas förmåga till iakt- tagelse och inlevelse i yttre och inre företeelser i deras omgivning. Som inledande övningar kan eleverna ges i uppgift att iaktta, reflektera över och återskapa enkla rörelser och attityder på olika sätt beroende på ålder, karaktär, sinnesstämning, kläder och miljö. Undervisningen bör även ge eleverna vana att på ett konkret sätt tänka sig in i geografiskt eller historiskt främmande miljöer och människor.

Kännedom om arkitektur, dräkter, sociala och politiska förhållanden, lev- nadssätt, allmänna konventioner och värderingar måste vara utgångs- punkten för dessa övningar.

4. Jämsides med och i anknytning till de skilda inlevelseövningarna ges en systematisk inblick i dramatikens verkningsmedel, i dynamiken och rytmen i levandet. Man kan utgå från en presentation av konkreta exempel, följd av en diskussion av vad som gör dem dramatiska. När man har funnit den spring- ande punkten, exempelvis respektive kontrast (grov parodisk eller finare, kontrasterande utseenden, egenskaper eller känslor) konflikt av olika intensitet, reaktion, (yttre och inre) stegring och klimax, begreppet spän- ning osv., hittar eleverna gruppvis på nya scener med samma dynamik. Denna metod kan tillämpas på givet stoff eller på fritt valt och bör inne— fatta skeenden både mellan individer, mellan individer och grupper och mellan grupper sinsemellan.

5. Hittills har övningarna hela tiden byggt på inlevelse och man har eftersträvat så stort mått av realism som möjligt. På detta stadium kan man mera medvetet införa begreppet stilisering. Parodisk stilisering har man säkert haft anledning beröra tidigare. Nu kan man göra övningar med samma scen spelad i olika stilar och med olika grader av stilisering. Är gruppen road av stilisering kan man lägga in övningar i mask. Universella skeenden liksom vissa sociala och politiska lämpar sig utmärkt för sådant stiliserat spel. Det är dessutom ett utmärkt test på att eleverna verkligen uttrycker sig med hela kroppen, inte bara med mimiken.

6. Det stoff man begagnar sig av får hela tiden väljas med hänsyn till gruppens och ledarens intressen och läggning.

Teckning

Mål Undervisningen syftar till

att odla känslo— och fantasiliv och frigöra spontanitet och sensibilitet samt att härigenom ge positiva attityder till egen och andras skapande verksamhet,

att genom formgivning i fritt valda material och tekniker ge förtrogen— het med formens, färgens och materialets villkor och betydelse,

att göra eleverna medvetna om smakvärderingar förr och nu och sti— mulera till personligt ställningstagande till miljöns utformning,

att fördjupa kulturorientering och kännedom om konst som kommuni- kationsmedel mellan individer, grupper och nationer och härigenom skapa förståelse för kulturarbetets villkor och egenart.

Årskurs 1 (3 vtr); årskurs 2 (3 vtr)

Undervisningen utformas på grundval av de erfarenheter, som eleverna vunnit inom den tidigare teckningsundervisningen, och med hänsyn till elevernas studieinriktning.

På estetisk teckningsgren är en viss tonvikt på konstnärliga »grund- ämnen» befogad, då de elevkategorier som kommer att välja estetisk gren är eller kan bli inriktade mot yrken av konstnärlig art. De nedan angivna uttrycksmedlen bör övas jämsides och medge mellanformer.

Teckning. Fri teckning. Teckning med olika material för inlärande av proportioner och perspektivlagar. Olika metoder för tredimensionell åter— givning (skuggor, teknik m. m.). _ Kalligrafisk teckning, valörteckning, naturalistisk teckning och vidareförda studier (förenklingar, motivomvand- lingar). — Genomgång av olika kompositionsprinciper samt härtill orga- niskt sammanhörande övningar samt inbyggda exemplifieringar från konst- och stilhistoria. — Linjalritning för elever, som är i behov därav för sin studieinriktning.

Målning. Fri målning. Målning med olika material för inlärande av mål- ningstekniker. Tillämpad färgkunskap i samband härmed, efter genom- gång av färglärans teori (härvid kan även utnyttjas pappersklipp 1 trans— parent och täckande material).

Modellering. Skapande i olika formbara material (lera, pappersmassa, kartong, byggsten etc.). — Som tillämpning av kompositionsövningar, teck- ning och färglära kan lämpliga grafiska tekniker, tryck, batik etc. användas.

Estetisk varukännedom. Studier av bruksting (utställningar, museer, försäljningsställen) ur praktisk, ekonomisk och estetisk synvinkel dels med hänsyn till det egna utövandet, dels med avseende på olika smakvärde— ringar och dessas relativitet.

Konstkännedom. I anslutning till elevernas eget utövande skall en för- djupande och mångsidig undervisning i konstkännedom och stilhistoria ges som komplement till den allmänna kulturorientering som förmedlas dels inom de för alla elever gemensamma ämnena, dels inom de estetiska grenarnas Specialämnen.

Musik Mål Undervisningen har till uppgift att bereda musikaliskt begåvade elever rikare tillfällen till praktisk musikutövning. Den skall ge ökade vokala och instrumentala färdigheter, en kvalificerad gehörsutbildning och fördjupade musikteoretiska insikter.

Årskurs 1 (3 vtr); årskurs 2 (3 vtr)

Röstutbildning. Repertoar för solo- och ensemblesång. Talteknik och väl- läsning.

Allmän musiklära. Harmonilära. Fortsatt gehörsutbildning med diktat och melodiläsning. Improvisation.

Individuell instrumentalmusik. Tillfällen till ensemblespel.

Anvisningar På musikgrenen får de musikteoretiska studierna en framskjuten plats. Genomgången av den allmänna musikläran och den elementära harmoni- läran bör med utgångspunkt från lyssnande bedrivas såväl skriftligt som praktiskt vid instrumentet. Så långt sig göra låter eftersträvas därvid ett individualiserat arbetssätt, varvid speciellt teoretiskt begåvade elever bör kunna få extrauppgifter.

Undervisningen i gehörslära och melodiläsning bör leda till att eleverna småningom kan särskilja olika tonaliteter, tonhöjds- och rytmiska förhål- landen samt uppnå viss färdighet i att individuellt sjunga a vista.

Studierna i harmonilära kan lämpligen utgå från de harmoniska huvud- funktionerna jämte omvändningar i tre- och fyrstämmig sats. Efterhand torde dominantseptimackordet plus omvändningar och alternativa val av harmonier kunna praktiseras. Jämsides med harmonistudierna kan eleverna, om tiden tillåter, erhålla någon inblick i kontrapunktisk sats genom figu- ration av tidigare skrivna övningsexempel. Ehuru elevernas teoretiska fram- steg kan väntas ske olika snabbt beroende på olika musikalisk begåvnings- inriktning, bör flertalet av dem vid utbildningstidens slut kunna harmo- nisera en enkel melodi av koraltyp med iakttagande av god stämföring. Det är lämpligt att de ofta ges tillfälle att gemensamt sjunga eller spela igenom utskrivna övningsexempel. Harmonisering vid piano i form av sångackompanjemang bör förekomma för tillräckligt spelkunniga elever.

Röstutbildningen bör om möjligt bedrivas individuellt eller i mindre grupper. Medan den övriga delen av klassen utför skriftliga arbetsuppgifter i t. ex. harmonilära, kan läraren frigöras för denna röstskolande under- visning. Solosångsrepertoaren anpassas efter elevernas personliga förutsätt- ningar och speciella inriktning.

De taltekniska övningarna skall syfta till att klargöra betydelsen av av- spänning, riktig andning och ljudbildning, god resonans och artikulation. Undervisningen i talteknik bör kompletteras med välläsningsövningar.

För elever som syftar till fortsatt fackutbildning bör möjlighet erbjudas att studera mer än ett musikinstrument.

Läraren bör äga stor frihet vid fördelningen av de olika kursmomenten på de anslagna timmarna. Följande ungefärliga fördelning bör dock upp-

rätthållas: vokal utbildning (1 vte), instrumental undervisning (1 vte) och musikteori (1 vte).

Dramatik

Litteraturstudium Mål Undervisningen syftar till

att ge någon uppfattning om ljudläran och bedriva övningar i anslut- ning därtill,

att stödja och fördjupa studiet av dramatik och komplettera det med lyrikläsning.

Viktigt är att eleverna lär sig förstå äldre texter, att de får extra övning i diktanalys och lyrikläsning, samt att de får studera dramats uppbyggnad och de dramatiska verkningsmedlen.

Kursinnehåll

I ä r s k u r s 1 ( 1 vte) börjar man med en allmän genomgång av ljud och rytm som verkningsmedel i dikten samt lyrikläsning med uppmärksam- heten inriktad på detta. Så går man över till analys av bildspråk från olika tider, med särskild vikt lagd på förståelsen av modern lyrik. Lyrikläsningen anknyts med fördel till undervisningen i litteratur- och stilhistoria samt kultur- och samhällsstudium.

Som studiematerial utnyttjas även goda teaterföreställningar, jämväl i radio och TV, samt film.

I årsk u r s 2 (1 vte) fortsatt behandling av lyrikläsning, diktanalys, dramatikläsning och övrigt dramatikstudium. Här läggs större vikt också vid språkhistoriska synpunkter och vid analyseringen av dramernas bygg- nad. Också här anknyts till kurserna i litteraturhistoria, historia och stil- historia. Exempel: Almquist, Drottningens juvelsmycke, Strindberg, Ibsen, modern dramatik, något exempel på indiskt, kinesiskt eller japanskt drama.

Dramatisk framställning Mål Undervisningen i dramatisk framställning har till uppgift att genom stu- dium och inövande av scener ur representativ dramatik på ett inträngande och åskådligt sätt låta eleverna stifta bekantskap med de stora författarnas uppfattning om människonaturen och världen; ge en utblick över världslitteraturen och de litterära strömningarna; sätta eleverna in i olika kulturepoker och vitt skilda miljöer, genom att lära dem uppleva andra människonaturer och att låta dem få tillfälle att

genomlöpa hela känsloskalan av aggressioner och glädjeämnen och försöka ge dessa uttryck, skänka en stabilare livskänsla, uppöva fantasien så, att de bättre förstår andra, och medverka till att deras värderingar genom denna träning blir genomtänkta;

lära eleverna analysera ett litterärt verk så klart och självständigt som möjligt och av denna intellektuella och intuitiva möda skapa en gestalt och därigenom fostra till konstruktivt tänkande användbart på flera om- råden än det litterära och konstnärliga;

tillvarata den spontana leklusten; skola språkkänslan.

Kursinnehåll och anvisningar Årskurs 1 (2 vtr); årskurs 2 (2 vtr)

Att inrikta undervisningen på att framföra hela pjäser är mindre lämp- ligt med hänsyn till att endast två veckotimmar står till buds. Framföran- det av scener ur olika pjäser och i olika stilar synes vara den stomme som bör bära upp undervisningen i dramatisk framställning. Vissa tekniska övningar måste inleda men bör i fortsättningen ingå i arbetet med konkreta scener.

Rolläsning. Huvudscener i olika pjäser läses med rollfördelning. Grunder i andningsteknik och artikulation. Övning i riktig intonation passar inte för gruppundervisningen utan bör göras individuellt.

Replikföringsteknik övas gärna i samband med olika scener helst av goda svenska författare eller mycket goda översättare, så att man kommer åt att öva svensk satsmelodi. Dels bör bärigheten i språket övas, dels hur man med satsrytmens och intonationens hjälp fångar stämningarna och pulsen i en scen.

Ett svårt prov är att göra en monolog. Detta kräver noggrann analys. Grammofonskivor med inspelade pjäser kan vara till hjälp. Övningarna bör ej vara utdragna men belysande och intensiva.

Själva den dramatiska framställningen börjar med att man väljer scener och analyserar dem. Scener ur pjäser från olika epoker och av olika art bör användas. Drama, komedi, fars, lyriskt drama, Sångspel, sagospel, absurd teater, allt kan prövas och dessa scener ger eleverna känsla för ar— terna inom teatern och ger utblick över strömningar i världslitteraturen.

Ledaren får i allmänhet hjälpa eleverna med att ge situationen i scenen. Analys av karaktärerna och pjäsen kan göras gemensamt, och med utgångs- punkt därifrån kan eleverna, då de blivit någorlunda avancerade, själva göra förslag till sceneri och börja utarbeta sina gestalter. Blir det för fat- tigt, får regissören stå färdig att rycka in med klargörande och stimulerande synpunkter och konkreta förslag och gemensamt väljer man sedan och prö- var, vad som är bäst. Dekor och kostymer bör utarbetas av intresserade

elever redan från början för att tjäna som stimulans för skådespelarnas fantasi.

För andra årskursen kan med fördel tre eller flera nyckelscener i samma pjäs väljas, för att därmed ge eleverna en impuls att eventuellt på fritid göra hela pjäsen färdig för föreställning.

Slöjd Timfördelning Alternativ I. Årskurs 1: 2 vtr textilslöjd (+ 1 vte teckning) eller 2 vtr trä- och metallslöjd (+ 1 vte teckning).

Alternativ II. Årskurs 2: 2 vtr textilslöjd (+1 vte teckning) eller 2 vtr trä- och metallslöjd (+ 1 vte teckning).

Mål, kursinnehåll och anvisningar

Textilslöjd. Mål, kursinnehåll och anvisningar framgår av kursplanen för textilslöjd på allmän gren.

På estetisk gren bör textilslöjden i stor utsträckning utformas så, att den tillfredsställer varje elevs speciella intressen och yrkesplaner. Lusten till egna färg- och mönsterkompositioner bör tas till vara. Nära samarbete med den estetiska grenens övriga grupper kan ge ämnet ett vidare perspektiv.

Det ankommer på ämneskonferensen att i enlighet med ovanstående fast- ställa kursplan.

Trä- och metallslöjd. Mål, kursinnehåll och anvisningar framgår av kurs- planen för trä- och metallslöjd på allmän gren.

På estetisk gren bör trä- och metallslöjden med utgångspunkt i kursen på allmän gren i stor utsträckning utformas så, att den tillfredsställer varje elevs speciella intressen och yrkesplaner. Lusten till egna skapande in- satser i fråga om formgivning och dekor bör tillvaratas.

Det tillkommer ämneskonferensen vid varje skola att uppgöra förslag till kursfördelning i enlighet med kursplanen och här angivna synpunkter.

Nära samarbete med övriga estetiska grenar kan ge ämnet ett vidare per- spektiv.

Teckning. För elever på estetisk gren med slöjd bör teckningsundervis— ningen avse grundläggande färg— och formfostran samt fackbetonad teck- ning.

Konstnärlig dans Timfördelning 3 vtr dans (+ 1 vte fritt skapande dramatik).

291 Mål Undervisningen i konstnärlig dans har till uppgift att åt elever, som tidi- gare åtnjutit någon dansundervisning, ge en grundutbildning som ger psy— kisk och fysisk stimulans, som illustrerar och berikar de teoretiska och praktiska studierna i närliggande ämnen och som kan tjäna som grund för danspedagogisk och viss annan pedagogisk utbildning.

Kursnnehåll

Årskurs 1 och första terminen av årskurs 2

Klassisk träning, modern balett, dramatisk dans, uttrycksdans respektive stildans, primitiv dans, karaktärsdans. Föredrag och filmdemonstration.

Å r sk u r s 2 a n d r a t e r min e n. Eleverna bör få välja enbart klas— sisk eller enbart modern balett.

För de tre första terminernas differentierade undervisning kan eventuellt olika lärare anlitas. Där lärare icke finns att tillgå för denna undervisning, får den redan från början koncentreras på det område läraren behärskar.

TEKNISK FACKSKOLA

Några synpunkter på läroplanen för teknisk fackskola

Utbildningen i den tekniska fackskolan avser att ge en god grund för ingen— jörsmässiga arbetsuppgifter av övervägande praktisk art. Som exempel på arbetsområden, inom vilka här aktuella uppgifter i första hand återfinnes, kan nämnas konstruktion, verkstadsdrift, kontroll (material-, produkt- och tillverkningskontroll), planering, kalkylering, tillverkningsberedning, arbets- ledning, arbetsstudier, intern service (underhåll), extern service, tekniska uppgifter vid inköp och försäljning, olika arbetsuppgifter inom laboratorier och provrum och assistans vid forsknings— och utvecklingsarbete. Eftersom fackskolans utbildning närmast blir av grundläggande art, är det naturligt, att mer kvalificerade uppgifter inom ovanstående områden kommer att kräva vidareutbildning.

Av efterföljande läroplaner framgår, att ämnesindelningen delvis av- viker från den konventionella. Av skäl, som nedan närmare utvecklas och som delvis sammanhänger med studiemålet, har timplanerna uppbyggts så, att fackämnena bildar enheter, som främst tar sikte på kommande arbets- funktioner.

Enligt gängse kursplaner för teknisk utbildning är undervisningen upp- spaltad i olika ämnen, som utgör sinsemellan fristående moment: a) all- männa ämnen (matematik, fysik, kemi, företagsekonomi), b) grundläg- gande tekniska ämnen (mekanik, hållfasthetslära, materiallära, elektrici- tetslära, byggnadsstatik) och c) tekniska tillämpningsämnen (konstruk- tionsteknik, elektromaskinlära, byggnadskonstruktionslära). Det finns gi— vetvis goda skäl för en sådan uppdelning. Ett av skälen torde ha varit svå- righeten att finna lärare med såväl teoretiska kunskaper som praktiska erfarenheter inom ett större ämnesområde, varav följden har blivit att mer specialiserade lärare anlitats. Särskilt torde detta ha gällt undervisningen vid högskolorna, där lärarnas uppgift är att såväl forska som undervisa. Högskolornas kursplaner har i sin tur helt naturligt påverkat utformningen av dem, som ligger på en lägre nivå inom teknisk utbildning bl. a. på grund av rekryteringen av lärare från högskolorna. På så sätt har en mer analy— tisk syn på undervisningen utvecklats, enligt vilken kunskapsstoffet upp- delats i komponenter, som ofta behandlats relativt oberoende av varandra.

Sedan för den nya fackskolan har uppställts ett studiemål, som delvis skiljer sig från det konventionella inom teknisk utbildning på mellansta-

diet, finnes anledning att pröva nya vägar även i fråga om lärostoffets för— delning på olika läroämnen. Ett pedagogiskt problem av betydelse har tidi- gare varit att få de studerande att integrera de skilda ämnena, att sam- manfoga komponenterna till en helhet. Utan förmåga till överblick över ett vidare ämnesområde har de ofta saknat tillräcklig motivation för de mer teoretiskt inriktade, grundläggande tekniska ämnena. De har inte heller fått den omedelbara tillämpning, som varit möjlig, då den inbördes tids- ordningen mellan grundläggande och tillämpande ämnen varit relativt fastlåst. _

Vid konstruktionen av kursplanerna för den nya tvååriga tekniska fack— skolan har därför kunskapsstoffet i första hand uppdelats på avsnitt mot- svarande praktiska arbetsområden, som kan ifrågakomma för här utbildad arbetskraft. Kunskapsstoffet kan på så sätt meddelas mera sammanhäng- ande inom ämnen med ett relativt stort antal undervisningstimmar, och man kan hos eleverna lättare utveckla en helhetsuppfattning av ett visst område. Det är därvid angeläget, att till skolan kan knytas lärare med kvalificerad ingenjörserfarenhet från respektive arbetsområden. En rela- tivt erfaren konstruktör bör kunna undervisa på detta stadium i allt som direkt hör till konstruktionsarbetet, således mekanik, hållfasthetslära, materiallära, ritteknik samt maskinelement och konstruktionsteknik en- ligt gängse ämnesbenämningar. Det nya ämnet utgör egentligen ett ämnes- block innehållande flera av de traditionella ämnena. I den föreslagna kurs— planen har ämnesblocket i ovannämnda exempel benämnts konstruk- tionslära.

Det skall här understrykas, att undervisningen inom ett ånmesblock, t. ex. konstruktionslära, sålunda ej skall uppdelas i komponenter på tradi- tionellt sätt. Undervisningens målsättning —— i detta exempel att lära att konstruera —- skall konsekvent följas hela tiden. Man börjar t. ex. med skisser av bruksföremål ur elevernas erfarenhetsvärld, övergår till utform- ningsövningar, anknyter ritningsövningar i ortogonala projektioner, disku— terar lämpliga materialegenskaper, kraftpåverkan och eventuella deforma- tioner hos det utformade föremålet, anknyter korta avsnitt ur teknisk me- kanik och materiallära, övergår till nästa utformningsövning osv. Hela kun- skapsområdet genomgås i huvudsak trappstegsmässigt på ett syntetiskt sätt och behovet av enstaka konstruerade, mer eller mindre konstlade exem- pel bortfaller.

Med jämna mellanrum kan i undervisningen inläggas övningsuppgifter, som spänner över större kunskapsområden och kräver medverkan av flera lärare, t. ex. konstruktions-, tillverknings-, elektro- och ekonomilära osv. På ett senare stadium, då eleverna har fått erforderliga kunskaper i de grundläggande tekniska ämnena och då de har fått en helhetsbild av funk- tionsämnet, kan det vara lämpligt och önskvärt att i koncentrerad form ge tillbakablickar och på ett mera teoretiskt sätt systematiskt behandla valda

delar av de grundläggande tekniska ämnena. Härigenom får eleverna en bättre översikt över ett teoretiskt och för dem betydelsefullt ämne, varige- nom även utvecklingen av deras abstraktionsförmåga kan främjas. Denna är av avgörande betydelse för deras vidare utbildning och kan lätt komma att bli tillbakaträngd med en undervisningsmetod, som alltför mycket bygger på åskådlighet.

Om undervisningen organiseras i ämnesblock (funktionsämnen), vilka var för sig motsvarar en viss arbetsfunktion, ernås följande fördelar:

1. Genom att teoretiska avsnitt starkt anknyts till praktiska problemställningar torde undervisningen stimulera studieintresset och inge eleverna en riktig känsla av att även i ett tidigt skede av utbildningen syssla med meningsfyllt arbete.

2. Metoden befrämjar en aktivitetsbetonad undervisning och underlättar de studerandes senare anpassning till den ingenjörsmässiga verksamheten ute i ar- betslivet.

3. En uppdelning av undervisningen på huvudlärare och assistentlärare un— derlättas genom att olika moment, som naturligt hör ihop, är sammanfogade till en enhet.

4. Lärarna finner större tillfredsställelse i sitt anbete, då detta får en starkare anknyt-ning till deras erfarenheter som tekniker och spänner över ett mera sam- manhängande tekniskt anbetsfält.

Det bör vidare sammanfattningsvis framhållas, att denna uppläggning av undervisningen måste anses särskilt lämplig för de elever, för vilka den nya fackskolan avses, vilka dels är relativt unga, dels är intresserade av tekniska arbetsuppgifter mer än av utpräglat teoretiska spörsmål.

Den här skisserade utbildningsmetoden kommer att ställa stora krav på den pedagogiska ledningen, både centralt och lokalt, icke minst under uppbyggnadsskedet. Följande moment i den förberedande planeringen bör härvid beaktas:

1. Läroböcker, demonstrationsmateriel och laboratorieutrustning av del-vis nytt slag erfordras.

2. Den centrala (regionala och lokala) ledningen måste ägna avsevärd upp- märksamhet åt alla de administrativa och pedagogiska uppgifter, som följer icke endast av en kvantitativt stark utveckling utan jämväl av den nya inriktning av undervisningen, som ovan skisserats.

3. Utbildningen av fackskolans lärare måste planeras med sikte på den spe- ciella ämnesmetodiken.

4. Undervisningsplaner-na med allmänna anvisningar måste kompletteras med detaljanvisningar och förslag till arbetsuppgifter inom de olika ämnesblocken.

Med ledning av uppgifter om elevfrekvensen i gren 8c av årskurs 9y (denna gren fanns läsåret 1960/61 i 20 kommuner, elevfrekvensen var 8,8 %) har den årliga rekryteringen till en fullt utbyggd teknisk fackskola upp- skattats till cirka 6 000 elever. Valet till linje 9t kommer kanske i fram- tiden att ske enligt delvis andra grunder än till nuvarande gren & inom års- kurs 9y, men storleksordningen av elevantalet förefaller sannolik även en- ligt annat sätt att räkna. En intagning av omkring 9 000 elever per år skulle

ge ett proportionstal mellan antalet civilingenjörer och antalet fackingenjö- rer av 1: 5, ett förhållande som enligt nuvarande uppfattning om den kva- lificerade arbetskraftens rationella utnyttjande borde vara ännu något mindre, förslagsvis 1: 6.

Rekryteringen till den tekniska fackskolan kommer under avsevärd tid framåt att i betydande omfattning ske även från realskolor och särskilda förberedande kurser. Tillströmningen av elever under uppbyggnadsskedet kan därför väntas öka i snabbare takt än vad som motsvarar utbyggnaden av grundskolans högstadium. Det kan i detta sammanhang nämnas, att vid närmast jämförbara nu verksamma skolor, nämligen kommunala tekniska dagskolor och statsunderstödda privata tekniska institut under överstyrel- sens för yrkesutbildning inseende, sammanlagt 22 läroanstalter, år 1960 intogs cirka 1 500 elever.

Den nya tekniska fackskolan bör finnas på ett stort antal platser, och relativt stora skolor torde i första hand behövas i de större städerna, obe- roende av om högre tekniskt läroverk finns tidigare eller ej. Det är sanno- likt, att det antal skolor man vid fullt utbyggd organisation kommer att behöva i landet är av storleksordningen 60—75. Man får således räkna med en kraftig kvantitativ utbyggnad av skolorna såväl till antal som till kapa— citet med allt vad detta innebär av planering, nya byggnader och ny utrust- ning samt rekrytering av rektorer och lärare.

För den nya skolan har utarbetats kursplaner av en typ, som delvis skiljer sig från dem, vilka nu tillämpas inom teknisk undervisning. De siktar på ett för ifrågavarande elevkategori lämpligt och ur näringslivets synpunkt önskvärt utbildningsmål. De bygger på en undervisningsmetodik, som i synnerhet för de yngre eleverna avses underlätta inlärningen. Till- lämpningen härav förutsätter tillgång till lämpliga läroböcker, speciellt utarbetade övningsuppgifter, demonstrationsmaterial och audivisuella hjälp- medel samt lämpligt utrustade institutioner. Det kräves därjämte en ända- målsenlig skolning av lärarna.

Den självklara regeln, att undervisningen i de naturvetenskapliga och tekniska ämnena skall hållas aktuell, kan följas endast genom en stän- dig kontakt mellan skola och näringsliv, kontinuerlig översyn av kurspla- ner och undervisningsmateriel, en välorganiserad kursverksamhet för lä- rarna samt genom att man stimulerar lärare i de tekniska ämnena till praktiktjänstgöring inom industrin. Stora ansträngningar måste göras då det gäller att föra den nya fackskolans målsättning och innehåll ut i verk- ligheten, att utifrån givna förutsättningar beträffande elevrekryteringen ge en utbildning, som fyller rimligt ställda krav på gedigenhet. Det är av samhällelig betydelse att skolan går mot en stark utveckling, och denna i sin tur torde i hög grad komma att hero av det kompetensvärde utbildningen erfarenhetsmässigt kommer att tillerkännas.

Man måste vara medveten om de stora krav, som en utbyggnad av de

tekniska fackskolorna med särskild hänsyn till de här gjorda rekommen- dationerna kommer att ställa på samhället. Beredningen har också berört detta problem i sitt huvudbetänkande i kapitlet om den allmänna över- gången till grundskola och fackskolor. Samhället lider brist på kvalifice- rad arbetskraft och på grund av den industriella utvecklingen gäller detta i synnerhet den yrkesgrupp —- teknikerna —— varifrån lärarna till denna skolform huvudsakligen skall rekryteras.

Expansion inom den tekniska undervisningen bör genomföras under största möjliga sparsamhet med samhällets personella och ekonomiska resurser och förutsätter därför en central ledning, utrustad med lämplig och tillräcklig expertis, som kan leda och samordna planeringen av sko- lorna, vara behjälplig vid planeringen av ändamålsenliga institutioner, frambringa läroböcker, samordna utarbetandet av mera omfattande öv- ningsuppgifter och standardprov (vilket bör ske centralt i samarbete mel- lan lärargrupper, inom de tekniska ämnena under medverkan av yrkes- verksamma tekniker), leda aktualiseringen av kursplaner, organisera lärar- utbildningen och lärarnas fortbildning, hålla kontakt med näringslivets organisationer, följa utvecklingen i utlandet och introducera ny, för svenska förhållanden lämplig undervisningsmateriel (t. ex. kunskapskontroll ge- nom programmering, teaching machines) och samarbeta intimt med övriga organ och med näringslivet för att stimulera intresset för teknisk utbild- ning.

Utbyggnaden av en utbildningsorganisation av här nämnt slag kan och bör dock ej i första hand ske genom den centrala myndighetens försorg. Såväl skoladministrativa organ på det regionala och lokala planet som näringslivet måste medverka härvid. Det gäller även att intressera målsmän och aspiranter på den nya utbildningen för den nya skolformen, vilket blir en uppgift för yrkesvägledningen. Näringslivet bör i ett tidigt skede aktivt deltaga vid fackskolornas tillkomst bl. a. för att man rättvist skall kunna värdera denna nya ingenjörskategori.

Länsskolnämnderna och de kommunala skolstyrelserna har hittills i stor utsträckning varit sysselsatta med den allmänna skolans utbyggnad. De har därför av naturliga skäl i många fall relativt liten erfarenhet av teknisk utbildning och saknat tillgång till speciell expertis på området. Så blir ej längre fallet, då dessa organ nu får ta ansvaret för fackskolans uppbyggnad och skötsel. Härigenom avlastas den centrala myndigheten, regionala och lokala synpunkter gör sig bättre gällande och intresset och förståelsen för den tekniska utbildningens behov och betydelse sprides. Samspelet mellan den centrala myndigheten, regionala och lokala organ samt näringslivet måste verka befrämjande för utvecklingen.

Med hänsyn till de tekniska undervisningsanstalternas speciella art (upp- delning på olika facklinjer, behov av speciallärare och institutioner, önsk- värd samverkan med andra tekniska läroanstalter t. ex. högre tekniska

läroverk) bör de tekniska fackskolornas placering, kapacitet och differen- tiering på olika facklinjer planeras regionalt.u

Länsskolnämnderna bör ha sin del av ansvaret för denna uppgift —— givetvis i samarbete med den centrala myndigheten, kommunala organ (lokala och regionala), näringslivet och målsmännen. Länsskolnämnderna bör även inspektera skolorna för att kunna följa och leda deras verksamhet.

Även de lokala skolstyrelserna bör sörja för tillgången till sakkunskap inom den tekniska utbildningen för att kunna följa och leda utvecklingen inom detta område och för att bättre kunna samarbeta med den regionala och centrala ledningen.

En viktig uppgift tillkommer givetvis den tekniska fackskolans rektor. Han bör i första hand vara arbetsledare och i den egenskapen stimulera och leda lärarna samt uppmuntra dem att söka nya vägar inom undervis- ningsmetodiken. Han bör även stimulera lärarna att hålla viss kontakt med den industriella utvecklingen.

Tekniska läroanstalter säges ofta ge en alltför specialiserad och fack- inriktad utbildning. För att motverka en sådan ensidighet i bildningsmålet har man vid de tekniska läroverken infört föreläsningar i humanistiska, ekonomiska och sociala ämnen. Sådana hålles vid varje läroverk till ett antal av 5—10 per år.

Den nya tekniska fackskolan, som här föreslås, har inom timplanens ram relativt få inslag av humaniora, färre än det tekniska gymnasiet. Svenska, främmande språk (ett fåtal timmar), sociallära och ekonomilära är de enda obligatoriska ämnena av allmänbildande karaktär. Härtill kommer tillvals- ämnen, som är avsedda att ge eleverna tillfälle till rekreation och möjlig- het att odla ett konstnärligt intresse eller en hobby. Behovet av allmänbild- ning blir därför icke så väl tillgodosett, som man skulle önskat. Den fack- liga utbildningens krav och den allmänna sänkningen av timantalet har för- hindrat en eljest önskvärd utökning av de allmänbildande momenten. Möj- ligheter till något vidare utblickar bör därför på annat sätt skapas. Det före- slås därför här, att man utom timplanen skall lämna en viss aktuell orien- tering. Den tänkes omfatta cirka 15 minuter och hålles i genomsnitt minst en gång per vecka. Dagsaktuella frågor inom utrikes— och inrikespolitik, musik-, litteratur- och teaterliv, film och sport är exempel på vad som där- vid lämpligen kunde tas upp. Anordningen avses i första hand bygga på med- verkan från kollegiets och elevernas sida, i andra hand på utomstående exper- ter. För den, som är speciellt intresserad eller har särskilt goda kunskaper inom ett område av här angivet slag, kan det mången gång innebära en viss stimulans att få ge kolleger och elever respektive lärare och kamrater ett stycke av denna kunskap. Orienteringen tänkes få formen av en kortfattad redogörelse eller rapport, gärna kompletterad med musik, inspelat tal, bilder,

0 En speciell regionplanering för den lägre tekniska undervisningen har nyligen verkställts i Gävleborgs län.

film eller andra illustrationer. För att medverkan från lärare och elever skall kunna grundas på frivillighet, är det av den största betydelse, att orienteringen från början antager sådana mindre pretentiösa former, att uppdragen icke känns särskilt betungande.

Det finns goda utsikter för att denna form av samling kommer att bidraga icke endast till ökad allmänbildning utan även till ökade personliga kontak- ter inom skolan. Den kan vidare bli en nyttig form av träning i offentligt framträdande och som sådan ett viktigt led i utbildningen. Den ger också naturliga tillfällen för rektor att i anslutning till den aktuella orienteringen personligen lämna eleverna regelbunden och fortlöpande information av varjehanda slag, som berör skolans arbete och är av intresse för dem.

Ett annat viktigt moment, som bör ingå i utbildningen men icke bör isole- ras och upptas som särskilt ämne på timplanen, är studieteknik. Övergången från den obligatoriska skolan till fackskolan kommer för eleverna att leda till nya krav på deras studieförmåga. Bl. a. tillkommer det för dem helt nya ämnen, som kan sägas vara samtidigt orienterings- och färdighetsämnen.

Timplaner

Maskinteknisk facklinje

Antal veckotimmar Ämne Årskurs 1 Årskurs 2 Matematik .......................... 6 3 Fysik ............................... 6 2 Kemi ............................... 2 — Svenska ............................. 3 1— Tyska/Engelska ...................... 3 2 Ekonomilära ........................ — 2 Sociallära ........................... _ 2 Konstruktions— Produktions- teknisk gren teknisk gren Konstruktionslära (M 1) .............. 9 9 5 Tillverkningslära (M 2) ............... 3 5 9 Maskinlära (M 3) ..................... 2 4 Elektrolära (M 4) .................... — 4 Tillvalsämne2 ........................ 2 2 Summa veckotimmar 36 35 Anmärkningar

1 Övning i svenska i form av föredrag och referat i anslutning till fackämnena. 2 Exempel på tillvalsämnen i årskurs 1 och 2: musik (2 vtr), färg— och formkunskap (2 vtr), fotografi (2 vtr) och gymnastik (2 vtr).

Skolan bör underlätta denna övergång genom att i början av årskurs 1 i fackskolan anordna en koncentrerad inledningskurs i studieteknik, för- slagsvis om åtta lektioner. Som underlag för en konkret diskussion om all- män studieteknik kan man lämpligen redovisa resultat av en enkät, utförd bland eleverna och behandlande deras studieförhållanden utom skolan, och i anslutning härtill lämna råd och anvisningar. Därefter kan de viktigaste ämnena behandlas var för sig under ledning av respektive lärare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt information om den delen av biblioteksverk- samheten, som omfattar tekniska tidskrifter och standardverk.

Mycket av vad som i detta avsnitt har framförts, i första hand det som berör de nya principerna för ämnesindelning och den därmed samman- hängande förändringen av undervisningsmetodiken, måste främst betraktas som idéförslag. Strävandena att söka förverkliga dessa idéer jämsides med den yttre organisatoriska uppbyggnaden av den nya skolformen skulle kunna komma att ställa så höga krav på de ansvariga myndigheterna, rek- torer och lärare, att den pedagogiska sidan av reformen mer eller mindre

Elektroteknisk facklinje

Antal veckotimmar

Ämne Årskurs 1 Årskurs 2 Matematik .......................... 6 5 Fysik ............................... 6 2 Kemi ............................... 2 —— Svenska ............................ 3 1— Tyska/Engelska ...................... 3 2 Ekonomilära ........................ — 2 Sociallära ........................... —— 2 .. Gren för allmän Gren for elkraft elektronik

Elektricitctslära (E 1) ................ 6 2 2 Elektromaskinlära (E 2) .............. _ 5 _ Anläggnings- och installationslära (E 3) — 8 —— Elektrotelelära (E 4) ................. — 5 — Elektroniklära (E 5) .................. _ -— 8 Telekommunikationslära (E 6) ......... — _ 5 Elektrokraftlära (E 7) ................ — — 5 Tillverknings- och maskinlära (E 8). . . . 8 — —— Tillvalsämne2 ........................ 2 2

Summa veckotimmar 36 35

Anmärkningar

1 Övning 1 svenska i form av föredrag och referat i anslutning till fackämnena. 2 Exempel på tillvalsämnen i årskurs 1 och 2: musik (2 vtr), färg- och formkunskap (2 vtr), fotografi (2vtr) och gymnastik (2 vtr).

äventyras. Det är'därför av betydelse att försök i enlighet med de här bi- fogade undervisningsplanerna snarast möjligt kommer till stånd vid skolor, som i organisatoriskt hänseende är relativt stabila. Det gäller därför att vid befintliga tekniska skolor få ledning och lärare att intresserat ägna sig åt en sådan försöksverksamhet och att låta resultaten av densamma komma den vidare utvecklingen till godo. Härvid är det av särskild betydelse att härför lämpade läroböcker snabbast möjligt utarbetas.

De föreslagna kursplanerna är i första hand ägnade att belysa fackskolans studiemål och torde i det avseendet kunna bli till vägledning under det fort- satta arbetet med skolformen. Beslutet om dennas införande bör dock icke inbegripa ett definitivt ställningstagande i fråga om skolans slutliga läro- plan, utan det bör ankomma på den centrala myndigheten att efter hand och på grundval av gjorda erfarenheter underställa Kungl. Maj:t förslag om erforderliga förändringar.

Byggnadsteknisk facklinje

Antal veckotimmar

Ämne Årskurs 1 Årskurs 2 Matematik .......................... 6 3 Fysik ............................... 6 2 Kemi ............................... 2 — Svenska ............................ 3 1— Tyska/Engelska ...................... 3 2 Sociallära ........................... — 2 Väg- och vatten- Husbyggnads- . teknisk gren byggnadsteknisk gren Byggnadsteknik (B 1) ................ 8 —— — Byggnadskonstruktionslära (B 2) ....... 6 8 6 Byggnadsutformning (B 3) ............ — 8 — Byggnadsproduktion och ekonomi (B 4). —— 8 6 Vägbyggnadslära (B 5) ................ — —— 6 Vattenbyggnadslära (B 6) ............. — — 6 Tillvalsämne2 ....................... 2 2 Summa veckotimmar 36 35

Anmärkning

1 Övning i svenska i form av föredrag och referat i anslutning till fackämnena. * Exempel på tillvalsämnen i årskurs 1 och 2: musik (2 vtr), färg- och formkunskap (2 vtr), fotografi (2 vtr) och gymnastik (2 vtr).

Kursplaner Allmänna ämnen Matematik

Kursinnehåll

Å r s k u r s 1

Algebra: Repetition och utvidgning av grundskolans kurs i behandling av bokstavsuttryck och ekvationer av första graden. Kvadratrötter. Andra- gradsekvationer och enkla rotekvationer, vissa typer av ekvationssystem av andra graden. Potenser och logaritmer. Proportionslära.

Trigonometri: Triangelteorem med tillämpningar av planimetrisk, all- mänt praktisk eller teknisk art. Rymdgeometri: Repetition och någon utvidg- ning med trigonometriska tillämpningar.

Kortfattad analytisk-L., d-eometrisk behandling av räta linjen. Inledningen till funktionsläran och begreppet derivata genom studium av hela ratio- nella funktioner. Beräkning av maximum och minimum samt kurvritning.

Räknestickans användning: Multiplikation, division, kvadrering och kva- dratrotsutdragning. Kombinerade operationer för beräkning av uttryck, innehållande bl. a. kvadratrötter, kvadrater och trigonometriska uttryck. Beräkning av potenser.

Å r s k u r s 2

Differential- och integralräkning: Utvidgning av läran om derivator till andra enkla potensfunktioner samt exponential- och logaritmfunktionerna. Begreppet differential. Obestämda integraler; endast enkla typer på grund- val av den starkt begränsade kursen i differentialräkning. Bestämd integral med enkla tillämpningar.

Statistiska grundbegrepp, såsom medelvärde, standarddeviation och kor- relation. Å r s k u r s 2, tillägg för elektroteknisk linje. Utvidgad kurs i trigonometri och differential- och integralkalkyl: Trigono- metriska formler, de trigonometriska funktionerna med motsvarande deri- vator och integraler.

Någon räkning med talpar (med tanke på beräkning av växelströms- kretsar enligt komplexa metoden).

Anvisningar Under första årskursen skall stor vikt läggas vid uppövandet av den all- männa räknefärdigheten, icke minst den siffermässiga behandlingen. Kursen i räknestickans användning skall bl. a. ta sikte på räkning med decimal-

bråk, överslagsberäkningar och på studium av sambandet mellan siffer- angivelse och tals noggrannhet.

För att matematikkursens inriktning skall bli förenlig med utbildningens allmänna mål bör färdigheten att numeriskt och praktiskt tillämpa en relativt enkel matematisk kunskap tillmätas större vikt än förmågan att lösa sådana problem, som kräver ett självständigt kombinerande av olika kunskapsmoment.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida kursen i differential- och inte— gralräkning här bör ingå. Den är kanske inte nödvändig inom denna ut- bildning som teoretiskt underlag för de tekniska tillämpningsämnena, och det timantal som står till förfogande är mindre än på närmast motsvarande stadium inom andra skolformer. Det avgörande skälet att infoga ämnes- delen i denna kursplan har varit önskemålet om att ge en viss orientering. En ingenjör får inte stå främmande för de grundläggande begreppen inom differential- och integralkalkyl. Även en mindre ingående bekantskap kan väcka intresse för fortsatta studier inom ämnet, och en väl avvägd lärogång kan ge en utomordentlig grund för en vidareutbildning p—er korreSpondens eller i annan form. Om namnet orienteringskurs användes, så är det endast i den mening som här antytts. Givetvis skall framställningen hela tiden åtföljas av ett aktivt deltagande från elevernas sida i form av diskussion och lösande av enkla räkneuppgifter. Kan man inom den angivna ramen ge tekniska tillämpningar, torde detta endast öka intresset för ämnet. Även om denna teoretiska grund kan anses vara umbärlig för den tekniska undervis- ningen, bör den likväl i många fall underlätta och förenkla en eljest om- ständlig framställning.

Fysik

Nedanstående kursplan har gjorts relativt utförlig, för att det tydligare skall framgå, hur målsättning och uppläggning åsyftas avvika från vad som gäller för gymnasiala undervisningsformer.

Kursinnehåll Å r s k u r s 1, maskin- och byggnadsteknisk linje Allmän fysik (cirka 5 veckor): Storheterna längd, tid, massa, täthet, kraft, tyngd. Deras enheter och uppmätning. Arbete, energi och effekt. Lagarna för vätskors tryck jämte Arkimedes princip. Mätning av gasers tryck. Boyles lag.

Värmelära (cirka 6 veckor): Termisk utvidgning hos fasta kroppar och vätskor. (För vätskor utan matematisk behandling.) Temperaturberoendet hos inneslutna gasers tryck. Absolut temperatur. (Däremot synes allmänna tillståndslagen kunna undvaras.) Förvandling av mekanisk energi till värme-

energi. Specifikt värme och värmekapacitet. Värmerörelsen hos atomerna respektive molekylerna hos fasta, flytande och gasformiga ämnen. Änd- ringar av aggregationsform och därmed förknippade energiomsättningar. Å-ngors mättningstryck. Metoder för mätning av fuktighetstrycket i luften. (Räkningar utan allmänna tillståndslagen.) Värmeledning. (Det enklaste stationära fallet.)

Elektricitetslära (cirka 10 veckor): Elektrisk laddning. Elektrostatisk kraft (utan matematisk behandling). Elektronvandring vid ledning i metal- ler. Elektrolys (utan matematisk behandling). Magnetfält kring permanenta magneter och strömgenomflutna ledare. (Beskrivning med fältlinjer.) Kraft- verkan på strömgenomfluten ledare i magnetfält (utan räkning med flö- destäthet). Elektrisk strömstyrka i samband med mätinstrumentens kon- struktion. Elektrisk spänning. Joules lag. Resistans. Ohms lag. Motstånds- apparater. Galvaniska element och ackumulatorer. Elektromagnetisk induk- tion (utan matematisk behandling). Växelströmmens tidsberoende. Fre- kvens. Periodtid. Medeleffektförbrukning i resistiv belastning. Effektiv- värde. Mätning av växelström och växelspänning.

Geometrisk optik (cirka 3 veckor): Ljusets reflexion och brytning. (Bryt- ningslagen torde kunna uteslutas.) Strålkonstruktion vid linser. Linsfor- meln (endast vid positiv lins, reellt föremål, reell bild). Strålgång i kamera, projektionsapparat, lupp, kikare, mikroskop. Kondensorns funktion. Be- greppet förstoring.

Vågrörelselära (cirka 4 veckor): Beskrivning av harmonisk svängning. Fortskridande transversell vågrörelse och fortskridande longitudinell våg- rörelse. Sambandet mellan våglängd, frekvens och utbredningshastighet. Samband mellan mekaniska svängningar och ljud. Mikrofon. Högtalare. Elektromagnetisk vågrörelse (beskriven medelst fältlinjer i omgivningen av en antenn). Elektromagnetiska ljusteorin. Ljusets böjning. Våglängds- bestämning med gitter. Olika typer av spektra. Stefan-Boltzmanns strål- ningslag. Värmeövergång.

Atomfysik (cirka 5 veckor) : Termisk elektronemission, diod. Fotoelektrisk elektronemission, fotocell. Plancks konstant. Sambandet mellan den elektro- magnetiska strålningens frekvens och förändring av atomhöljets energitill- stånd. Fysikaliska förlopp i gasurladdningar. Röntgenstrålning. Radioaktiv strålning. Atomkärnans byggnad. Några kärnreaktioner. Sambandet mellan massa och rörelseenergi. Förlopp i atomreaktor.

Å r s k u r s 1, elektroteknisk linje

Allmän fysik, värmelära och geometrisk optik: se ovan. Elektricitetsläran utgår. Svängnings- och Vågrörelselära (9—10 veckor): Olika typer av enkla svängande system. Beskrivning av harmonisk svängning, bl. a. med rote- rande visare. Energipendlingen vid svängning. Egensvängning. Tvungen

svängning. Resonanskurva. Tungfrekvensmätare. Stroboskop. Sammansätt- ning av svängningar. Fortskridande och stående, transversell och longitudi- nell vågrörelse. Sambandet mellan våglängd, frekvens och utbredningshas- tighet. Samband mellan mekaniska svängningar och ljud. Vågors böjning och interferens. (Demonstreras med vattenvågor.) Elektromagnetisk våg— rörelse (beskriven dels med fältlinjer, dels med fältvektorer). Elektromag- netiska ljusteorin. Våglängdsbestämning med gitter. Olika typer av spektra. Polarisation. Interferensfenomen vid tunna skikt. Stefan-Boltzmanns strål- ningslag. Värmeövergång.

Atom- och elektronfysik (!)—10 veckor): Fotoelektrisk effekt. Plancks konstant. Sambandet mellan den elektromagnetiska strålningens frekvens och förändring av atomhöljets energitillstånd. Fysikaliska förlopp i gas- urladdningar. Inledande orientering om metallers och halvledares elektron- fysik med anknytning till termisk och fotoelektrisk elektronemission, resisti- vitetens temperaturberoende, fotokonduktivitet och i mån av tid foto- och elektroluminescens. Laddade partiklars rörelse i elektriska och magnetiska fält. (De enklaste fallen genomräknas.) Röntgenstrålningens och den radio- aktiva strålningens sammansättning, absorptionsförhållanden och tekniska användning. Strålningsfaran. Atomkärnans byggnad. Några kärnreaktioner. Sambandet mellan massa och rörelseenergi. Förlopp i atomreaktor.

Å r s k u r s 2, maskinteknisk linje

Elementär strömningslära: Bernoullis lag med några enkla mättekniska tillämpningar. Viskositet.

Termometri: Termoelement jämte kompensationskoppling. Motstånds- termometer (termistor) jämte bryggkoppling.

Svängningslära, mekanisk Vågrörelselära: Energipendlingen vid sväng- ning. Egensvängning. Tvungen svängning. Resonanskurva. Stående vågrö- relse. Tungfrekvensmätare. Stroboskop. Trådtöjningsgivare, piezoelektrisk och induktiv givare. Ultraljud, sändare och användning. I mån av tid: Ljudnivå och ljudstyrka.

Elektromagnetisk Vågrörelselära: Kirchhoffs strålningslag. Plancks strål- ningslag (endast grafiskt behandlad). Pyrometer. Repetition av de fysika- liska förloppen vid värmeövergång. I mån av tid: Fotometri och i anslutning därtill repetition av de fysikaliska förloppen i olika ljuskällor samt dessas spektra.

Radioaktiv strålning, röntgenstrålning: Radiografi, tjockleksmätning. Strålningsfaran. I mån av tid: Användning av spårsubstanser.

Å r s k u r s 2, elektroteknisk linje Elementär strömningslära: Bernoullis lag med några enkla mättekniska tillämpningar. Viskositet.

Geometrisk optik: Brytningslagen. Linsformeln, allmänna fallet. Något om linsfel. Avbildning i buktiga speglar.

Vakuumteknik: Pumpar. Vakuummetrar. Svängningslära, mekanisk Vågrörelselära: Piezoelektrisk och induktiv gi- vare. Trådtöjningsgivare. Ultraljud, sändare och användning. I mån av tid: Ljudnivå och ljudstyrka.

Elektromagnetisk Vågrörelselära: Kirchhoffs strålningslag. Plancks strålningslag (endast grafiskt behandlad). Pyrometer. Repetition av de fysi- kaliska förloppen vid värmeövergång. Repetition av de fysikaliska förloppen i olika ljuskällor samt dessas spektra. Fotometri.

Elektronfysik (tillägg): Bandstruktur och elektronfördelning i metaller och halvledare samt därpå beroende effekter.

Å r s k u r s 2, byggnadsteknisk linje Växelströmslära: Som en förberedelse till den i ämnet Byggnadsproduktion inlagda elektrotekniken: Fasskillnad mellan spänning och ström vid olika belastningar. Lagen för medeleffekten.

Fuktproblem: Kapillaritet. Utförligare behandling av luftfuktighet. Lagen om kalla väggen. Hygrometri.

Svängningslära, mekanisk Vågrörelselära: Energipendlingen vid sväng- ning. Egensvängning. Tvungen svängning. Resonanskurva. Stående ljudvå- gor. Ljudnivå och ljudstyrka. Byggnadsakustikens fysikaliska bakgrund.

Elektromagnetisk Vågrörelselära: Kirchoffs strålningslag med byggnads- teknisk anknytning. Solarkonstanten. Plancks strålningslag (endast grafiskt behandlad). Drivhuseffekten. Repetition av de fysikaliska förloppen vid värmeövergång. Fotometri. I anslutning därtill repetition av de fysikaliska förloppen i olika ljuskällor samt dessas spektra.

Strålskyddsfysik: Förloppen vid absorption av olika slag av strålning och därmed förknippade faror.

Anvisningar

Första årskursen skall utformas med sikte på en mer systematisk kunskap om ovan angivna kursområden än vad grundskolan kan ge. Undervisningen skall även inom de olika avsnitten läggas så, att den kommer att utgöra en god grund för de tekniska tillämpningsämnena, och det ankommer på ämneskonferenserna att eftersträva en god anknytning mellan undervis- ningen i fysik och undervisningen i tillämpningsämnena. Utöver mätteknik skall tekniska tillämpningar behandlas endast i den mån de kan anses utgöra en god illustration till fysikaliska förlopp. Problemlösning skall före- komma i den utsträckning som erfordras för att belysa de fysikaliska sam— manhangen och därmed befästa kunskaperna, varför problemen icke bör ställa nämnvärda krav på elevernas kombinationsförmåga och ej heller med- föra krävande sifferräkningar.

Matematisk behandling har inom vissa avsnitt undvikits, enär en sådan ansetts fordra längre tid än som här vore skäligt. I synnerhet på dessa om- råden är det väsentligt, att begreppen klargöres genom ingående demonstra— tionsförsök, vid vilka elevernas slutledningsförmåga övas. Eleverna bör även övas i att utföra skisser, som beskriver ifrågavarande fenomen. Mer krävande försök kan någon gång ersättas med kortare filmvisning, som får utgöra grundval för diskussion mellan lärare och elever. Vågrörelseläran är ett exempel på ett område, där dylika undervisningsmetoder skall do- minera. För att erhålla någon träning i mätteknik bör varje elev beredas tillfälle att laborera en dubbeltimme varannan eller var fjärde vecka, enligt ämneskonferensens bestämmande. För skriftliga prov torde skrivtiden kunna inskränkas till en dubbeltimme åt gången, om ovan ställda krav på proble- men uppfylles. I gengäld bör sex eller sju skriftliga prov fördelas över läs- året. Även korta beskrivande uppgifter kan förekomma vid dessa prov.

Andra årskursen är att betrakta som ett urval av sådana avsnitt av fysiken, som har en mer speciell teknisk anknytning. Mätteknik och instrumentlära bör skjutas i förgrunden. Den till fysiken i andra årskursen anslagna tiden är så knapp, att laborationer endast i mindre utsträckning kan beredas plats på schemat, hur angeläget det än synes vara med just mättekniska labora- tioner. Tre skriftliga prov på den under läsåret behandlade kursen bör an- ordnas.

Ovanstående kursplaner är avsedda som exempel på hur en differentie— ring mellan de olika linjernas fysikstudier kan tänkas utformad. I den mån erfarenheter vinnes vid undervisningen bör givetvis kursplanerna justeras i anslutning till dessa erfarenheter.

Kemi Kursinnehåll

Allmän kemi: Atomen och dess byggnad i enlighet med förenklad mode-ll. Något om den kemiska bindningens natur och om reaktionsmekanismer. De vanligaste kemiska grundbegreppen såsom oxidation och reduktion definie- rade som elektronreaktioner, redoxreaktioner, syror, baser, hydroxider, sal- ter samt elkemi med några tillämpningar.

Oorganisk kemi: De vanligaste grundämnena och deras viktigaste för- eningar med särskild hänsyn till sådana förhållanden och reaktioner, som har betydelsefulla tekniska tillämpningar.

Organisk kemi: Något om framställning, egenskaper och användning av kolväten, alkoholer, syror, estrar, kolhydrater, äggviteämnen och några cykliska föreningar. I samband härmed något om den organiska kemins systematik, nomenklatur och arbetsmetoder.

307 Anvisningar Eleverna skall ges en god grund för förståelse av sådana kemiska proces— ser och förhållanden, som de kan väntas möta i sina studier och i kommande yrkesarbete. Undervisningen bör i första hand ge eleverna en uppfattning om reaktionernas lagbundenhet och om kemin som ett systematiserande av ämnenas egenskaper och reaktioner.

Svenska

Kursinnehåll Kort repetition av formlärans och satslärans elementer. Valda språkriktig- hetsfrågor. Dispositionsövningar. Praktiska skrivelser. Muntlig framställ- ning i form av referat, diskussioner och föredrag. Någon orientering och handledning beträffande betydelsefull skönlitteratur. Litteraturläsning, huvudsakligen i form av enskilda uppgifter. Fyra uppsatser i årskurs 1.

I andra årskursen obligatorisk muntlig redogörelse över självvalt ämne med anknytning till den tekniska fackundervisning, som meddelas i nämnda årskurs.

Anvisningar

Undervisningen i språklära bör icke göras alltför omfattande. Den är i första hand tänkt att utgöra stöd för undervisningen i främmande språk. Språkriktighetsfrågor upptages till behandling huvudsakligen i samband med genomgång av uppsatser. En av uppsatserna kan lämpligen utgöras av ett referat. Sammandrag av längre framställningar bör även ingå som upp- gifter för de muntliga övningarna. Föredraget bör icke vara längre än att det med eventuell diskussion kan medhinnas på en lektion.

I andra årskursen skall ingå en muntlig redogörelse inom ett område, som har anknytning till något av de tekniska tillämpningsämnena. Denna uppgift skall utföras på lektionstid, som upptages av läroämnet ifråga. Lä- raren i svenska skall därvid närvara och leda diskussionen rörande det formella, avge kritik och slutomdöme. Det förutsättes, att detta uppdrag, trots att ämnet ligger utanför timplanens ram, kan ingå som en del av sist- nämnde lärares tjänstgöringsskyldighet. Vederbörande facklärare skall givetvis också närvara och ge den innehållsmässiga kritiken. Med denne har eleven också haft att samråda angående ämnesvalet. Man har här en parallell till de fackbetonade uppsatserna inom gymnasiet, varvid en två- faldig bedömning likaså förekommer.

Tyska/Engelska

Ordnandet av undervisningen i tyska och engelska vid den tekniska fack— skolan är baserad på antagandet, att eleverna är mera betjänta av en längre

kurs i ettdera av språken än av en kortare kurs i vartdera. Även en jäm— förelse med förhållandena vid de tekniska gymnasierna, där dispens kan ges från det ena av språken, styrker uppfattningen, att den nya tekniska fackskolans elever icke bör åläggas studier i mer än ett språk.

I enlighet härmed föreslås, att Språkundervisningen obligatoriskt skall omfatta engelska eller tyska. Valet mellan språken bör vara fritt.

Man kan utgå från att de allra flesta eleverna vid inträdet i den tekniska fackskolan antingen ej alls har läst tyska eller endast har läst kortare kur- ser i detta språk. Undervisningen i tyska bör därför starta på nybörjarnivå.

I förutsättningarna ingår samtidigt, att alla inträdessökande har läst engelska. Undervisningen i detta språk bör kunna utgå från den nivå som uppnås efter genomgången allmän kurs i årskurs 9. I den stora grupp, som vid fritt val kommer att bestämma sig för engelska, kan dock en del elever beräknas ha betydligt större förkunskaper. För de elever av denna kategori, som icke vill läsa tyska, synes det vara lämpligt att anordna en frivillig kurs i engelska, byggande på de större förkunskaperna. Nedanstående förslag till kursfördelning upptager jämväl en dylik kurs (i kursplanen kallad kurs 2).

Tyska Kursinnehåll och anvisningar

Undervisningens mål är, att eleverna med hjälp av ordbok skall kunna läsa medelsvår neutral text och hjälpligt kunna orientera sig även i teknisk så- dan. Grammatikstudiet bör klart begränsas till det minimum som är nöd- vändigt för översättning från det främmande språket till det egna. Sålunda torde exempelvis icke behöva krävas, att eleverna aktivt behärskar tyskans adj ektivböjning. Med denna begränsning av studiemålet kan undervisningen på ett helt annat sätt koncentreras till textstudierna än vad som eljest är möjligt, och tiden bör då räcka till för icke blott en avrundad grundkurs utan även medge övningar kring 'textunderlag med tekniskt innehåll.

Engelska Kursinnehåll

Kurs 1: Läsning av lätt engelsk text. Kursivläsning. Uttalsvård. Höröv- ningar. Talövningar. Inlärande av fackdifferentierat tekniskt ordförråd. Repetition av grundskolans grammatikmoment (allmän kurs) jämte ut— vidgat studium av tidigare passivt kunskapsstoff, i den utsträckning detta erfordras för förståendet av den lästa texten eller med hänsyn till den prak- tiska språkfärdigheten. Skriftliga övningar.

Kurs 2: Läsning av lätt engelsk text. Kursivläsning. Uttalsvård. Hör— övningar. Talövningar. Inlärande av fackdifferentierat tekniskt ordförråd. Erforderlig repetition av grundskolans grammatikmoment (särskild kurs). Skriftliga övningar.

309 Anvisningar Ständig omsorg ägnas uttalet. Textläsningen bör delvis ske intensivt för att ytterligare befästa ett centralt ord- och fras-förråd. Texter av allmänt inne- håll torde avgjort vara lämpligare härför än tekniska texter, vilka kan vara mycket användbara som bredvidläsning. Den tekniska texten skall vara fackdifferentierad. Det tekniska ordförrådet inhämtas bl. a. ur en för facket sammanställd teknisk ordlista. [Ordlistans ord kan genomgås och inläras gruppvis efter visst sammanhang. Förhör och repetition kan delvis ske i form av talövning i anslutning till bildmaterial. Inlärandet av ett centralt fackdifferentierat ordförråd kan verka stimulerande på intresset för hela ämnet. Med grammatik avses praktisk övning i språkets rätta bruk. Följaktligen sker grammatikstudiet lämpligast och effektivast i form av systematiska talövningar. Typexempel, patterns, ersätter analysen och en stundom erforderlig samlande kommentar ges i stället för abstrakt regel. De skriftliga övningarna avser endast att befästa det på annat sätt in- lärda. De bör vara omväxlande och i stor utsträckning ske på tavlan i klass- rummet.

Ekonomilära

Kursinnehåll Allmän del

Industriföretagets uppgifter i förhållande till samhälle, ägare och anställda samt något om de faktorer, som påverkar företag-sstorleken och företagens lokalisering.

Olika företagsformer (särskild vikt lägges vid aktiebolagen). Ett industriföretags organisatoriska uppbyggnad. Olika principiella organisationstyper.

Olika integrationsformer: truster, karteller, koncerner. I samband härmed orientering om näringsfrihetslagstiftningens innebörd.

Orientering om det svenska kreditväsendet. Affärsbankernas verksamhet. Olika inlåningsräkningar. Olika utlånings— former inklusive växlar. Betalningsförmedlingen inom och utom landet.

Värdepapper och handel med Värdepapper: aktier, obligationer, ny— och fondemissioner och fondbörsens verksamhet.

Orientering om olika försäkringsformer för företag och privatpersoner.

Redovisning

Bokföringens allmänna grunder: olika konton och samarbetet dem emellan, bokslutsmetodik, avskrivningar i samband med bokslutet. Den industriella redovisningen.

Principerna för industriell kostnadsberäkning Kostnadsbegrepp och terminologi och enkla kalkyler.

Anvisningar Undervisningen i ekonomilära syftar till att ge eleverna kunskaper om all- män företagsekonomi och därmed sammanhängande begrepp och termer, att meddela elementära kunskaper om bokföring och bokslut samt att göra eleverna förtrogna med kostnadsbegreppet och att sätta dem i stånd att förstå innebörden av en självkostnadskalkyl och att även själva upprätta enklare sådana.

Under den första terminen bör den allmänna delen av kursen genomgås och under första hälften av följande vårtermin redovisningsdelen.

Undervisningen i redovisning bör ta sikte på att genom ej alltför kompli- cerade bokslutsexempel på T—konton åskådliggöra hur den dubbla bok— föringen fungerar och hur ett bokslut i princip tillgår.

Även den industriella. redovisningen kan lämpligen åskådliggöras genom bokslutsexempel. Den senare hälften av vårterminen kan ägnas åt principer— na för industriell kostnadsberäkning.

Sociallära

Kursinnehåll Arbetspsykologi Den mänskliga faktorn i arbetsresultaten. Motivation och arbetseffektivitet. Fysiologiska synpunkter, arbetsvårdering, bioteknologi. Säkerhetsfrågor. Individuella olikheter. Begåvning och arbete.

Urvals— och placeringsfrågor, testning och personbedömning. Ledarskapets innebörd och metodik. Krav på arbetsledare. Samarbetsfrågor.

Samhällslära Sveriges befolkning. Stat och kommun. Rättsväsendet. Socialförsäkringarna. Arbetarrörelsen. Arbetsmarknadens intresseorganisationer.

Arbetsrätt: tjänsteavtalet, kollektivavtalet, arbetsdomstolen, förhandling och medling i arbetstvister, föreningsrätt, huvudavtalet 1938 och övriga sam- arbetsavtal och arbetarskydd.

Arbetsmarknadens reglering: arbetsförmedling, yrkesvägledning, yrkes— utbildning, arbetsvård och arbetslöshetshjälp.

Anvisningar

Ämnet sociallära omfattar två olika moment, arbetspsykologi och samhälls- lära. De torde upptaga ungefär en, respektive två tredjedelar av den anslagna tiden.

Kursen i arbetspsykologi avser att med utgångspunkt från en orientering i elementär människokunskap klargöra de väsentligaste förutsättningarna för arbetsanpassning, samarbete och arbetsledning.

Kursen i samhällslära omfattar i sin huvuddel ett fördjupat studium av socialpolitiken. Särskild uppmärksamhet ägnas arbetsmarknadens intresse- organisationer, deras uppbyggnad, uppgift och betydelse i samhället samt rättsordningen inom arbetslivet med övning i analys och tolkning av arbets— rättens lagtexter och studium av arbetsdomstolens domar. Socialpolitiken har lagts som stomme i kursplanen med utgångspunkt från elevernas studie— mognad och intresseinriktning.

Fackämnen

Konstruktionslära ( M 1 )

Kursinnehåll Å r s k u r s 1 Övningar i frihandsteckning av enkla föremål. Maskinkroki. Övningar i utformning av föremål ur elevernas erfarenhetssfär med ledning av funk- tionsbetingade villkor såsom dimensioner, materialegenskaper, yttre krafter och deformation. I anslutning härtill behandling av tillhörande kursmoment i mekanik, hållfasthetslära, materiallära och ritteknik.

Fortskridande övningar i gestaltning av enkla maskindelar och detaljer och successivt en mer systematisk behandling av de krav man med hänsyn till funktion samt tillverkningstekniska och estetiska synpunkter bör ställa på en konstruktion. Något om toleranser och passningar.

Mekanik: Plana kraftsystem. J ämviktsvillkor för fasta kroppar. Friktion. Likformig och likformigt föränderlig translations- och rotationsrörelse. Kraftekvationen. Arbete, effekt, verkningsgrad. Något om stela kroppars dynamik.

Hållfasthetslära: Materialens elasticitets- och hållfasthetsegenskaper. Dragning och tryck, skjuvning, vridning, böjning och knäckning. Samman- satt hållfasthet. Utmattning.

Materiallära: Materialens egenskaper ur konstruktions— och tillverknings- synpunkt. Materialprovningsmetoder. Principer för utförande av tekniska prov.

' Metallografins grunder: Smältnings- och stelningsförlopp, omvandlingar i fasta faser. Tillståndsdiagram. Mikrostruktur vid kall- och varmbearbet— ning.

Egenskaper, viktigaste legeringar och användningsområden samt kort beskrivning av framställningsmetoderna av de vanligast använda materia— len: järn och stål, koppar, nickel, zink, aluminium, magnesium, bly och tenn. Pulvermetallurgiska material, hårdmetaller och keramiska material.

Plaster, elaster och trä, färger och lacker. Smörjmedel. Korrosion och kor— rosionsskydd.

Materialstandard, olika informationskällor rörande material. Ritteknik: Genomgång av tekniska ritmetoder med hänsyn till gällande regler. Måttsättningsmetoder för olika slag av ritningar. Beteckningar för toleranser och passningar.

Å r s k u r s 2, konstruktionsteknisk gren Beskrivning och beräkning av enkla konstruktionselement för fasta och lösbara förband, lager och kopplingar, element för överföring av kraft och mekanisk rörelse, bromsar och fjädrar. Genomgång av principlösningar till renodlade konstruktionsproblem.

Fördjupade och utvidgade övningar i konstruktiv utformning av samman- satta maskindelar med hänsyn till elevernas successiva framsteg inom me- kanik, hållfasthetslära och materiallära.

Analys av olika konstruktionspremisser, såsom den blivande produktens egenskaper och därav betingad toleranssättning och framställningsförfaran- de m. m. Särskild uppmärksamhet skall ägnas konstruktionens utformning med hänsyn till avvägningen mellan produktkvalitet och totalkostnad (tillverkning, montering, transport och service).

Gemensamma övningar för konstruktionslära och tillverkningslära med sikte på en mer ingående bedömning av konstruktionen ur produktions- synpunkt och dess anpassning till en mekaniserad eller automatiserad till- verkning.

Å r s k u r s 2, produktionsteknisk gren Förenklad genomgång av konstruktionstekniska grenens kurs. Vid konstruk- tionsövningarna beaktas speciellt produktionstekniska synpunkter. I sam- band härmed genomgång av jiggar, fixturer, presstans— och dragverktyg o. d.

Tillverkningslära ( MZ )

Kursinnehåll

Årskurs 1

Inledning: Översiktlig genomgång och demonstration av formbildnings— metoderna:

1. tillformning (utnyttjande av materialets plasticitet eller smältbarhet)

2. hopfogning (limning, lödning, svetsning)

3. frånskiljning (styckskärande och spånbildande bearbetning)

Diskussioner om alternativa framställningsmetoder för enkla föremål med avseende på

1. råmaterialet—s form och kostnad

2. materialets egenskaper ur bearbetningssynpunkt

4. totalkostnad

Tillformning.

Plastisk bearbetning: varmvalsning, kallvalsning, rörtillverkning, kall- dragning, smidning, varmpressning, stångpressning, kallsprutning, drag- pressning, trycksvarvning, bockning, planing, kantning, flänsning, jogg- ling. Verktygsmaskiner härför.

Gjutning: Legeringars gjutbarhet, smältugnar, formmaterial, modeller och kärnor, formverktyg och formningsteknik. Gjutgodsets rensning. Centrifugalgjutning, skalformning, precisionsgjutning. Gjutning av gjut- järn, stålgjutgods och icke—j ärnmetaller. Gjuterimaskiner och automatisering av gjuterier. Pressgjutning. Pulvermetallurgi.

Hopfogning: Svetsning, lödning, limning. Falsning. Nitning. Ytbeläggning. Ingjutning. Insmidning av insatser. Maskiner härför.

Frånskiljning genom styckskärande bearbetning. Klippning, maskinsaxar. Stansning, stansverktyg, maskiner för stansning.

Årskurs 2

Frånskiljning genom spånbildande bearbetning: Den skärande eggen och spånavskiljandet. Utslitningstid, bearbetbarhet och ekonomiska bearbet— ningsdata. Svarvning, hyvling, driftning, borrning, upprymning, brotsch- ning, fräsning, slipning. Verktygsmaskinerna genomgås i samband med genomgång av metoderna. Enklare växelhjulberäkning och tillämpnings- exempel på användning av delningsapparat. Tillverkningsexempel och pro- duktkvalitet vid de olika metoderna. Övningar i planering av enklare detal— jers framställning och erforderlig verkstads-utrustning härför. Detaljer, uppritade i konstruktionsläran användas som övningsexempel, varigenom nödvändigheten av samarbetet mellan konstruktion och tillverkning belyses.

Mätteknik och kvalitetskontroll: Terminologi och definitioner. Mät- osäkerhet, mätfel, temperaturens inflytande. Universella mätdon (planski— vor, linjaler, vinklar, skalor, skjutmått, passbitar med tillbehör, mekaniska, elektriska och pneumatiska längdindikatorer och optiska instrument). Tol— kar. Mikrometrar och instrument för jämförande mätningar. Mätning av vinklar och konor. Mätning av gängor och kugghjul. Mätning av planhet och ytj ämnhet. Kvalitetskontroll.

Jiggar och fixturer: Ändamål och ekonomiska förutsättningar. Riktlinjer för konstruktören angående arbetsstyckets utformning, dess lokalisering och fastspänning. Fasta och ställbara stöd. Fastspänningsanordningar (all- männa anordningar, snabblåsanordningar, skruvlåsanordningar, kilar, knä— hävtyg, excentrar, snabblås vid överfall). Utstötare. Styrningar för verktyg. Förbindningar mellan maskin och fixtur. Indexanordningar. Exempel på jigg- och fixturkonstruktioner (borrjiggar, svarvdornar, svarvfixturer,

fräsfixturer). Upp-skissning av enkla verktyg och ekonomiska kalkyler vid olika utföranden.

Verkstadsautomatisering: Mekanisering av enskilda operationer och maskiner. Tryckluftskomponenter. Arbetskomponenter. Symboler. Elektris- ka och elektromagnetiska komponenter och principer. Försöksapparatur för tryckluftsmekanisering. Hydraulik och hydrauliska servosystem. Grund- läggande genomgång av principerna för programstyrning av maskiner och transporter. Produktens anpassning till automatiseringstekniken. Transfer- maskiner.

Organisation och planering: Former, typer och schema för organisation. Planering, teknisk beredning, orderplanering (hjälpmedel för orderplane- ring, förrådsbokföring, arbetsgång). Ekonomisk orderstorlek. Lokal- och maskinplanering vid serie—, mass— och grup—ptillverkning.

Produktionens rationalisering: Definition. Rationalisering och levnads- standard. Principer för rationell företagsledning. Vardagsrationalisering. Endast huvudprinciperna för rationaliseringen genomgås.

Arbetsstudier: Allmän behandling av arbetsstudier, arbetsförenkling, funktionella och syntetiska metoder.

Demonstrationer och laborationer i mätteknik, svarvning, fräsning och verktygsslipning. Indikering av verktygsmaskiner. Koppling av enkla luft- tryckskretsar.

Å r s k u r s 2, tillägg för produktionsteknisk gren

Automater för svarvning och kugghjulsbearbetning. Beräkning och upprit- ning av kamkurvor för enspindlig automat.

Mekanisk automatisering. Grundligare genomgång av programstyrning av verktygsmaskiner.

Automation. Kort orientering: Perspektiv på automation. Historisk åter- blick. Begreppet automatisk produktion (inspektion och kontroll, material- hantering, sammansättning, central övervakning). Exempel på långt gången automation inom svenska företag. Styrning av verktygsmaskiner genom elektroniska metoder (numeriska och analogimetoder). Automatisk process- kontroll (mätutrustningen, styrningsutrustningen, korrigerande eller reg- lerande enheten).

Underhåll av verktyg, maskiner och transportanordningar. Exempel på schema härför.

Nomografi: Syftlinje- och nätnomogram samt sammansatta nomogram. Lönesystem, arbets- och meritvärdering: Olika betalningsformer (tidlön, ren prestationslön, blandad lön). Tidackord, blandackord, lagackord, fler- maskinsackord. Arbetsvärderingens huvudfaktorer, värderingsfaktorer och grader. Exempel på arbetsvårdering. Meritvärderingens faktorer (arbets- mängd, arbetskvalitet, verktygsvård, frånvarofrekvens, utbildning, anställ- ningstid). Meritvärderingsprotokoll.

Arbetsstudier: Grundligare genomgång av funktionella och syntetiska metoder för tidsbestämning.

Arbetsförenkling: Schemabeteckningar och symboler. Frågeproceduren vid arbetsförenkling. Uppgörande av operation-kontrollschema, flödessche- ma, processchema och person-maskinschema. Information om MTM och MTM-analys. Allmänna problem vid införandet av en ny arbetsmetod.

Maskinlära (M3)

Kursinnehåll Å r s k u r s 1

Värmeförbrukning för uppvärmning av lokaler, industriella värmebehov t. ex. inom metallurgiska och kemiska industrin, massa- och cementindu- strin. Bränslekostnadens inverkan på tillverkningskostnaderna och på lan- dets ekonomi. Begreppet värmevärde. Olika bränslen och deras betydelse.

Kort genomgång av förbränningsläran. Begreppet avgasförlust, konden— sation av avgasernas vatteninnehåll.

Värmeledning och värmetransport, värmegenomgångstal. Analogin mellan värmeström och t. ex. elektrisk ström påvisas.

Förbränningsanordningar, beskrivande genomgång av ugnar, ångpannor och värmeväxlare. Enklare beräkningar av erforderliga ytor i värmeväxlare med mot-, med- respektive korsström.

Energiomvandlingen från värme till mekanisk energi och omvänt. Termo- dynamikens första huvudsats. Energiekvationen. Genomgång av den ideella gasens tillståndsförändringar för förståelse av kretsprocesser.

Begreppet verkningsgrad och dess temperaturberoende vid omvandling av värme till mekanisk energi. Carnotprocessen. Andra huvudsatsen.

Årskurs 2

Diskussion av kretsprocesser i anslutning till experiment med luftkolv- kompressor och omvandling av värme till mekanisk energi med hjälp av en innesluten gasmassa.

Entalpi— och entropibegreppen beskrives för förståelse av ångdiagram och ångtabeller. Ångors olika tillstånd.

Praktisk beräkning av strömningsmotstånd i rörledningar, hydromet- riska mätmetoder.

Principer för strömningsmaskiner. Beskrivning av vatten-, ång- och gasturbiner. Ångkraftanläggningar med avtappnings- och kondensdrift.

Pumpar, utförandeformer, karakteristikor och sughöjd. Fläktar, utföran- deformer, karakteristikor. Synpunkter på val av lämplig pump eller fläkt.

Kylprocesser och kylmaskiner. Nya energikällor.

Elektrolära ( M4 ) Kursinnehåll

Repetition av den kurs i elektricitetslära, som ingår i fysiken i årskurs ]. Elektriska och magnetiska fältet. Kondensatorn. Någon påbyggnad av kur- sen i växelströmslära. Trefassystemet.

Elektromaskinlära: Likströmsmotorer, växelströmsmotorer och trans— formatorer, huvuddragen av deras uppbyggnad, verkningssätt, driftsegen- skaper och användning, speciellt inom verkstadsdrift. Något om omformare och likriktare. Orientering om elgoner.

Anläggningsteknik: Principerna för elektrisk kraftdistribution. |Oriente- ring om elektriska installationer med särskild hänsyn till den elektriska faran samt om härför gällande föreskrifter.

Elektronik: Vakuumrör, gasfyllda rör, halvledare och transistorer. Ka- todstråleoscillografen. Förstårkarteknik. Industriell mät-, reglerings- och automatiseringsteknik. Fjärrkontroll och fjärrmätning. .Orientering om matematikmaskiner.

Elektricitetslära ( El ) Kursinnehåll Å r s k u r s 1

Likström: Den elektriska strömmens natur och verkningar. Ström, spän- ning, resistans och elektromotorisk kraft. Ohms, Kirchhoffs och Joules lagar. MKSA-systemet. Energi, effekt och verkningsgrad. Elektrolys och elektro— lytiska strömkällor. Viktigare mätinstrument och mätmetoder vid likström.

Magnetism: Permanenta magneter, elektromagneter och magnetiska fält. Strömkraftlagen. Induktionslagen. Induktans och ömsesidig induktans. Magnetiska kretsar. In— och urkoppling av induktiv krets. Hysteres och virvelström.

Elektrostatik: Laddning, kondensatorn och kapacitans. Koppling av kondensatorer. Elektriska fältet. Isolator i elektriskt fält. In- och urkopp- ling av kapacitiv krets.

Växelström: Grundbegrepp. Vågdiagram. Visa-rdiagram. Kretsar med re- sistans, induktans och kapacitans. Resonans. Växelströmseffekt. Katod- stråleoscillografen. J ärnförluster.

Räkneövningar. Laborationer.

Årskurs 2

Växelström: Trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Symmetriska trefassystem. Spänningsfall. Trefaseffekt. Osymmetriska trefassystem. Den komplexa räknemetoden. Viktigare mätinstrument och mätmetoder vid en- fas och trefas växelström.

Räkneövningar. Laborationer.

Elektromaskinlära ( E 2)

Kursinnehåll

Materiallära: Viktigare lednings- och motståndsmaterial, magnetiska mate- rial och isolationsmaterial.

Likströmsmaskiner: Huvuddragen av likströmsmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt och användning. Något om likströmsgeneratorernas drifts- kurvor, spänningsreglering och parallelldrift. Likströmsmotorernas drifts- kurvor, startning och hastighetsreglering. Normer. Förluster och verknings- grad.

Transformatorer: Huvuddragen av transformatorns uppbyggnad, verk- ningssätt och användning. Driftsegenskaper. Kopplingar. Parallelldrift. Om— sättningsreglering. Kylning. Normer. Förluster och verkningsgrad. Något om speciella transformatorer. Mättransformatorer.

Växelströmsmaskiner: Huvuddragen av synkrona och asynkrona maski- ners uppbyggnad och verkningssätt. Något om synkronmaskinens drifts- egenskaper och användning som generator och motor. Kortslutna och släp- ringade asynkronmotorer, driftsegenskaper, startning och varvtalsreglering. Normer. Förluster och verkningsgrad.

Speciella maskiner: Något om enfas- och trefas kommutatormotorer, om- formare, strömriktare, kraftkondensatorer och ackumulatorer.

Räkneövningar. Laborationer.

Anläggnings- och installationslära (E 3) Kursinnehåll Kraftförsörjning: Sveriges energitillgångar och energibehov. Principerna för produktion, överföring och distribution av elektrisk kraft. Något om vatten— och värmekraftstationer. Allmänt om elektriska anläggningar, föreskrifter och normer.

Stationsapparater: Huvuddragen av byggnad, verkningssätt och använd- ning av viktigare mätinstrument samt kopplings-, manöver- och skydds— apparater för låg— och högspänning.

Stationsanläggningar: Maskin-, transformator-, ackumulator- och kon- densatoranläggningar. Ställverk för låg- och högspänning. Mindre kraft- och transformatorstationer i samhällen och på landsbygden.

Ledningsanläggningar: Luftledningar och kabelledningar för låg- och högspänning. Mindre luftlednings- och jordkabelnät. Elektrisk beräkning av kraftöverföring. Spänningsfall, förluster, jordslutning och kortslutning. Be- lastningsförhållanden, kraftkostnader och taxor.

Husinstallationer: Föreskrifter. Ledningar och ledningsförläggning. Di- mensionering, belastning och säkring. Installation-sapparater. Bruksföremål.

Installationer i olika slags lokaler. Installationsritningar. Anläggnings- kontroll. Teleinstallationer. Husåskledare.

Elanvändningar: Elbelysning. Grundbegrepp och enheter, ljuskällor, ar— maturer, inom- och utomhusbelysningar. Elvärme. Viktigare elvärmeappa- rater inom hushåll, hantverk och industri. Elmotordrift. Motorers driftarter, utföringsformer, elektriska och mekaniska kopplingar samt driftapparater.

Elektriska faran: Brandfaran. Brandskador, orsaker, förlopp och skydds- åtgärder. Personfaran. Elströmmens inverkan på människor och djur. Elolycksfall, orsaker, förlopp och skyddsåtgärder.

Yrkeslagstiftning: Viktigare lagar, förordningar och föreskrifter för elek- triska starkströmsanläggningar. Tillsyn och inspektion. Uppsättande av koncessions— och drifttillståndsansökningar m. m.

Räkneövningar. Laborationer. Konstruktioner.

Elektrotelelära ( E 4 )

Kursinnehåll

Elektronik: Vakuumrör, gasfyllda rör, halvledarele—ment och transisto- rer. Förstärkare, likriktare och katodstråleoscilloskopet. Något om elektro- niska reläer, regulatorer och motorstyrningar. Exempel på elektroniska mätmetoder. Något om reglegringstek—nik, matematikmaskiner och auto- mation.

Teleteknik: Signal- och telefonteknikens grunder. Något om teleanlägg- ningar för betjänina, alarm och övervakning. Fjärrmätning och fjärr- manövrering. Principerna för manuella och automatiska telefonsystem. Telefonledningar. Radioteknikens grunder. Något om radiovågor, antenner, sändare och mottagare. Centralradioanläggningar. Radiostörningars upp- komst och förebyggande.

Räkneövningar. Laborationer.

Elektroniklära (E 5)

Kursinnehåll

Komponenter: Vakuumrör, gasfyllda rör, fotoceller, halvledarele-ment och transistorer. Rörvoltmetern. Det synkstyrda katodstråleoscilloskopet. Elekt- ronrör och transistorer som förstärkande element. Grafiska beräknings- metoder. Ekvivalenta scheman.

F örstärkarteknik: Olika typ-er av elektronrörs- och transistorförstärkare. Frekvensdiagram. Återkoppling. Självsvängning. Oscillatorer. Mätteknik.

Likriktarteknik: Olika typer av likriktarkopplingar. Glättningsfilter. Ventiltyper. Styrda likriktare. Strömförsörjningsaggregat för elektrisk appa- ratur. Spänningsstabilisering.

Puls-teknik: Olika typer av p-ulssignaler. Signalformade kretsar. Puls- generatorer. Triggerkretsar. Pulsförstärkare. Tidinätkretsar. Pulsmättek- nik.

Elektronisk instrumentering: Elektroniska mätdon för icke-elektriska storheter. Mätförstärkare. Fotoelektriska mätkretsar. Ljusförstärkare. Något om speciella elektroniska mätinstrument och mätmetoder.

Matematikmaskiner: Orientering om analogimaskiner. Något om räkne- don, differentialanalysatorn och simulatorn. Orientering om databehand- lingsmaskiner. Något om talsystem, byggelement, programmering och digi- tal-analogiomvandlare.

Regleringsteknik: Servo- och reglerkretsar, uppgifter, huvuddelar, grund— begrepp och verkningssätt. Blockschema. Enkel analys av komponenter och system. Stabilitet. Viktigare kretskomponenter av mekanisk, hydraulisk, pneumatisk och elektrisk typ. Enkla exempel på automatisk styrning och reglering av storheter, förlopp och processer.

Räkneövningar. Laborationer.

Telekommunikationslära (E 6)

Kursinnehåll

Strömkretsteori: Motstånd, spolar och kondensatorer. Allmän nätteori. Resonanskretsar. Kopplade kretsar. Transformatorn. Fyrpoler, filter och ledningar.

Ledningsbunden telekommunikationsteknik: Manuella och automatiska telefonsystem. Något om långdistanstelefonering. Telegrafteknikens grun— der. Signal- och alarmsystem. Fjärrnätteknik.

Radioteknik: Elektromagnetisk strålning och antenner. *Radiovågors utbredning. Radioförbindelsens blockschema. Modulering och demodule- ring. Sändare och mottagare. Elektroakustik. Orientering om radionavige- ring, television, mikrovågsteknik och radar samt radiolänkar.

Mätmetoder inom de olika kursavsnitten. Räkneövningar. Laborationer.

Elektrokraftlära (E 7)

Kursinnehåll

Elektromaskinlära: Huvuddragen av byggnad, driftsegenskaper och använd- ning gällande likströmsmaskiner, växelströmsmaskiner, transformatorer, omformare, strömriktare och ackumulatorer. Något om förstärkarmaskiner, transduktorer, småmotorer, elgoner och elektriska maskiner som element i reglersystem.

Anläggningsteknik: Orientering om elkraftverk, distributionsanlägg— ningar, kraftförsäljning och tariffer. Det viktigaste om lagar, föreskrifter

och normer, installationsmateriel, installationer och installationsritningar. Något om elbelysning och elvärme. Elmotordrift. Risker förenade med elek- tricitet.

Räkneövningar. Laborationer.

Tillverknings- och maskinlära (E 8) Kursinnehåll

Ritteknik: Principer för maskinritningars utförande. Erforderliga projek— tioner, sektioner, måttsättningar och påskrifter. Viktigare ritningssymboler inom maskin- och elektrofacket. Förenklad uppritning av vissa maskin- element. Orientering om ritningsbeteckningar för toleranser, passningar och svetsfogar.

Mekanik: Krafters sammansättning och uppdelning. Statiskt moment. Tyngdpunktsbestämningar. Jämvikt. Stabilitet. Friktion. Enkla maskiner. Partikelns rörelse. Kraftekvationen. Arbete, energi och effekt. Fasta krop— pars rörelse. Något om svängningsrörelse.

Hållfasthetslära: Materialens elasticitets- och hållfasthetsegenskaper. Materialprovning. Dragning, tryck, skjuvning, vridning, böjning och knäck- ning. Sammansatt hållfasthet. Utmattning. Kälverkan. Resonanspåkän- ningar.

Materiallära: Järnet och dess legeringar, egenskaper, värmebehandling och korrosionsskydd. Övriga viktiga metaller och deras legeringar. Viktigare byggnadsmaterial. Plaster, läder, trä, gummi m. m. Slip-, smörj- och löd- medel.

Tillverkningslära: Något om olika metoder för bearbetning och form- givning av viktigare konstruktionsmaterial samt något om vanliga verktyg och arbetsmaskiner härför. Svetsning, lödning och limning. Ytbehandling.

Maskinlära: Något om viktigare maskinelement inom grov- och finmeka- niken. Kortfattad beskrivning av lyft- och transportdon. Något om hydro- mekanik, vattenturbiner, pumpar, fläktar och kompressorer. Kortfattat om bränslen, förbränning, verkningsgrad, ångans termodynamik, ångpannor, ångturbiner, ångackumulatorer och förbränningsmotorer.

Räkneövningar. Laborationer. Konstruktioner.

Byggnadsteknik (B 1) Kursinnehåll

Markbeskaffenhet. Dränering. Frostfritt djup. Stomkonstruktion samt be— klädnads- och ytbehandlingsarbeten till mindre byggnader av trä och sten samt beskrivning av härvid förekommande byggnadsmaterial. Orientering om fukt-, värme- och ljudisolering samt brandskydd. Uppgörande av bygg- nadsritningar. Standardiserade byggnadsdelar. Provisoriska byggnader. Uppmätning. Ombyggnader. Betongens delmaterial. Proportionering, till-

verkning och provning av betong. Mätnings- och utsättningsarbeten på en mindre byggnadsplats. Beräkning av schakt- och fyllnad-smassa. Kartor för byggnadstomter.

Byggnadskonstruktionslära (B 2 ) Kursinnehåll Å r s k u r s 1

Mekanik: Sammansättning och uppdelning av enkla kraftsystem. Tyngd- punktsberäkning. Jämviktsvillkor och stödvillkor för fasta kroppar. Stabili- tet. Friktion. Likformig och likformigt accelererad rörelse. Kraftekvationen. Rörelseenergi. Centralrörelse.

Hållfasthetslära: Dragning. Tryck. Skjuvning. Vridning. Böjning utan och med normalkraft. Knäckning. I samband med de olika slagen av håll- fasthet genomgås materialens hållfasthetsegenskaper. Orientering om ma- terialprovning och utmattning.

Å r s k u r s 2, husbyggnadsteknisk gren

Byggnadsstatik: Tvärluafts- och momentdiagram för enkla statiskt bestäm— da balkar. Plana fackverk. Ramar och statiskt obestämda balkar (problem som kan lösas med hjälp av handboksuppgifter). Orientering om bågens statiska verkningssätt.

Geoteknik: Orientering om markbeskaffenhet och markundersökning. Undergrundens bärighet. Grundläggningsmetoder. Jordtryck mot vertikala ytor.

Stomkonstruktioner: Utformning av den bärande stommen till byggnader. Orientering om stomkonstruktionernas beräkning. Genomgång av konstruk— tionsritningar.

Trä- och stålkonstruktioner: Beräkning och utförande av enklare trä- och stålkonstruktioner med huvudvikt lagd på provisoriska konstruktiöner på arbetsplatsen.

Å r s k u r s 2, vägbyggnadsteknisk gren Byggnadsstatik: Se ovan.

Geoteknik: Undergrundens bärighet. Jordtryck mot stödmurar.

Trä— och stålkonstruktioner: Se ovan.

Brobyggnad: Orientering om olika brotyper och deras statiska verknings- sätt.

Byggnadsutformning (B 3) Kursinnehåll

Byggandets historiska utveckling och kultursammanhang. Orientering om stads- och byggnadsplaner. Byggnadslagstiftning. Bostads- och kontorshusets

yttre och inre formgivning. Affärs- och verkstadslokaler. Förrådslokaler. Skyddsrum. Garage. Orientering om industribyggnader och deras planering.

Orientering om VVS-installationer och el-installationer med särskild hän— syn till deras utrymmesbehov. Förklaring och genomgång av ritningar till dylika installationer.

Byggnadsproduktion och ekonomi (B 4 )

Kursinnehåll

(Nedanstående gäller i tillämpliga delar för respektive gren inom andra årskursen.)

Byggnadsverksamheten och dess organisationsformer. Olika löneformer. Ackordsprislistor och ackordsuppmätningar. Arbetsplatsens organisation. Arbetarskydd. Att bygga i egen regi, på entreprenad och på löpande räk- ning. Entreprenadhandlingar, kontroll och besiktningar. Finansiering av byggnadsobjekt. Tomträtt.

Massberäkning. Beräkning av byggnadskostnader. Exempel på anbuds- beräkning. F örkalkyl och efterkalkyl. Litterering. Orientering om fastig- hetsförvaltning. Bostadshusets årskostnader. Hyror och hyreslagstiftning. Värdering av fastigheter.

Byggnadsföretagens organisation, centralt och på arbetsplatsen. På ar- betsplatsen erforderliga redskap, maskiner och transportdon. Driv- och smörjmedel. Orientering om maskinkostnader. Betongstationer. Kraft- och vattenförsörjning. Elmaskinlära med huvudvikt på motorer och elektriska apparater för byggnadsmaskiner, transportdon och pumpar. Orientering om lagar och säkerhetsföreskrifter för starkströmsanläggningar, elektrisk distribution och taxor.

Förråds-, kontors- och manskapsbodar. Inköp och uppläggning av mate- rial. Tidplan. Arbetsstudier.

Arbetsplatsens bokföring. Arbetaravlöningar och olika rapporter. Upp- görelse vid prisändringar och ändringar av entreprenadhandlingar. Lagar och förordningar vid skadegörelse och olycksfall. Exempel på byggnads- platsens anordnande och arbetets utförande vid några olika byggnadstyper ( byggnadsobj ekt) .

Vägbyggnadslära (B 5)

Kursinnehåll

Översikt över det svenska vägväsendets utveckling och organisation. Tek- nisk utformning av vägar. Nomenklatur, normalbestämmelser och normal- sektioner. Kortfattad geologisk översikt. J ordartskännedom. Tjäle och tjälskador. Utförande av vägbyggnadsarbeten: Markförvärv, utsättning och röjning.

Terrasserings-, diknings- och rörgravsarbeten. Trummor. Skyddsräcken. Överbyggnadens utförande vid grusvägar och belagda vägar. Beläggningar.

Vägunderhåll. Vägmaskiner och deras användning. Gatubyggnad: Gators utformning, trafikreglering och utformning av speciella trafikplatser.

Något om bebyggelseplanering.

Vattenbyggnadslära (B 6) Kursinnehåll

Hydromekanik: Elementära lagar för vätskors tryck och strömning, form- ler för strömning i öppna och slutna ledningar.

Hydrologi: Nederbörd, avdunstning, infiltration, yt- och grundvatten. Vattenförsörj ning: Yt— och grundvattens beskaffenhet. Vattenförb—ruk— ningen och dess variationer. Vattnets anskaffning, rening, uppfordring och distribution.

Avlopp: Avloppsvattnets mängd och beskaffenhet. Spillvatten, dagvatten och grundvatten. Olika avloppssystem, ledningar, brunnar och bräddavlopp. Avloppsvattnets rening.

Orientering om kraftverk, dammar och kajbyggnader.

Tillvalsämnen

Musik

Mål

Musikundervisningen har till uppgift att stimulera intresset för god musik, ge ökade vokala och instrumentala färdigheter, skapa förståelse för musik genom vidgad kunskap om dess uttrycksmedel, utveckling, stilarter och for- mer samt befordra kontakten med musiklivet utanför skolan. Elever från olika studievägar bör med hänsyn till intresseinriktning och förutsättningar aktiveras på lämpligaste sätt.

Läraren bör ha stor frihet vid fördelning av olika kursmoment på de an— slagna timmarna. Följande ungefärliga fördelning bör dock eftersträvas: A. Kurs i musikorientering : 1 veckotimme. B. Praktiskt musicerande : 1 veckotimme. (Kursfördelningen bygger på en tvåårig kurs.)

Kursinnehåll A Sång: Unison och flerstämmig sång, även på främmande språk, i huvud- saklig anslutning till kursen i musikhistorisk orientering (se nedan). Kör— sång. — Röst- och talvård.

Ensemblespel: Enkla ensembleuppgifter för elever som spelar block— flöjt eller orkesterinstrument, även i samband med sång. Repertoaren an- passas så långt möjligt till kursen i musikhistorisk orientering (se nedan).

Musiklyssnande: 1. Musikhistorisk orientering. Översikt över musikens ut- veckling från äldsta tider till modern tid. Några av de viktigare epokerna och för dem representativa tonsättare och verk, stildrag och musikformer. Några svenska tonsättare. Elementära partiturstudier. — Studiebesök. —— Musikfilmer. -— 2. Musiklära (i anslutning till musikorienteringen). Något om olika tonaliteter. Enkla harmoniska funktioner. Den musikaliska form- lärans grunder (»från visa till symfoni»). Rytmiska diktat. Rytmisk melodi- läsning som förberedelse till partiturläsning.

Skapande: Sammanställande av sång- och musikspel (t. ex. Musik genom tiderna, På vandring genom 1700-talet, Dans och dansmusik genom tiderna, Vi gör en opera).

Anvisningar De olika musikaliska aktivitetsformerna bör nära samverka. För musik specialintresserade elever bör i grupp eller enskilt intresseras för för- djupade studier på självvalda intresseområden. Elever med mindre för- kunskaper förutsättes behöva mera vägledning av läraren för att via eget musicerande och lyssnande öka sin förståelse för musiken som uttrycks- medel. Med hjälp av grammofon— eller bandinspelningar göres iakttagelser som befordrar förståelsen för musikens utveckling från en- till flerstämmig- het. De stora stilepokerna erbjuder rikt material för studier av skilda slag. Här kan musik av stora mästare bidra till ökad kunskap om stildrag och musikformer. Möjligheten att genom olika aktiviteter tränga in i de skilda tidevarvens musik bör utnyttjas, t. ex. genom solosång, körsång, instru— mentalspel solo eller i ensembler, stildans, lyssnande med lyssnaruppgifter, föredrag med grammofonillustrationer, studiebesök vid konsert— eller opera- föreställningar, försök till framförande av scener ur kända operor, punkt- dramatisering med sång- och mu—sikinslag (t. ex. »I skola hos Franz Schu— bert» eller »Kvällskonsert hos Furst Esterhazy»), studium av musikverk med hjälp av partitur, försök att skapa t. ex. elektronisk musik med hjälp av bl. a. en tonfrekvensgenerator, improvisation av viss musikalisk form med hjälp av Orff-instrument, solodans eller improvisation i grupp till pro- grammatisk musik.

Kursinnehåll B

Praktiskt musicerande kan ske i form av körsång eller ensemblespel (mind- re grupper) eller orkesterverksamhet. Repertoaren anpassas dels efter ele- vernas vokala och instrumentala färdigheter, dels efter skolans behov av musik vid samlingstillfällen o. (1. Stor hänsyn bör även tagas till elevernas intresseinriktning vid val av repertoar.

325. F ärg- och formkunskap

Kursinnehåll: se social-ekonomisk skola (5. 378 f).

Fotografi Kursinnehåll

Kursen, som bygger på elementär kunskap och någon praktisk erfarenhet i kamerans handhavande, i framkallning och kopiering, inledes med en över- siktsmässig repetition av fotografins grunder. Utvidgad kurs i allmän foto- optik, fotokemi, kameramaterial, exponeringselement, positivmaterial, framkallning och kopiering.

Teknisk fotografi: Kamerans och bildens utnyttjande för registrerings— och mätändamål, bl. a. fotogrammetrisk bearbetning. Fotografins använd- ning för industriellt ändamål, t. ex. röntgenfotografering, xerografi och diazokopiering.

Laborationer i allmän fotografi med bl. a. provmetoder för optik och negativmaterial. Framkallning. Inverkan av filter och exponeringselemen- tens variation. Jämförande översikt av olika kamera- och komponentkombi- nationer och deras möjligheter att lösa givna tekniska problem. Fotografe- ring med snabbildskamera. Mätning ur enkel- och stereobild. Reproduktion. Färgframkallning.

Studiebesök vid några större industriers fotografiska laboratorier.

Gymnastik

Kursinnehåll

Kraftigt motionsgivande och styrkeutvecklande gymnastik. Tekniskt riktigt utförda lyft- och bärövningar samt inövande av rätta kroppsställningar i alldagliga arbetsmoment.

Fri idrott, olika slags bollspel, simning och friluftsliv i övrigt i form av tekniska och taktiska övningar, konditionsträning och tävlingar. Kunskap i spel- och tävlingsregler.

Instruktioner och övningar i folkdanser och modern dans.

Anvisningar

Eleverna bör beredas relativt stor frihet i valet mellan här angivna övnings- grenar. Undervisningen avses bl. a. ta sikte på att uppöva elevernas organisa- tionvsförmåga samt utveckla deras känsla för sunda hälsoregler och goda umgängesvanor.

MERKANTIL FACKSKOLA

Några synpunkter på läroplanen för merkantil fackskola

Skolberedningens förslag om inrättande av tvååriga merkantila fackskolor avser att åstadkomma en utbildning som ger ungefär det kunskapsmått, som de praktiska realskolorna och de på realexamen byggande ettåriga handels- skolorna för fram till.

I de föreslagna timplanerna återfinnes i huvudsak samma ämnen som traditionellt förekommer vid handelsundervisningsanstalter, dvs. på han- delsgymnasierna, de praktiska realskolorna och yrkesskolorna. Detta är helt naturligt, eftersom det är kunskaper i dessa ämnen som näringslivet av ålder har krävt av sina anställda. Skillnaden mellan skolformernas un- dervisning kommer väl i första hand till synes i ämnesfördjupningen, kra- vet på kunnande och i någon män i undervisningsmetodiken.

Handelsgymnasieutbildningen skall enligt beslut vid 1961 års riksdag läg- gas om från hittills tvåårig till treårig studiegång. Vad detta kommer att innebära i fråga om kurs- och timplaner är icke bekant, men förutom att en lugnare studiegång och ämnesfördjupning kan genomföras, kommer med säkerhet en del nya ämnen att återfinnas på timplanen. Den revolution som ägt och äger rum på kontorsteknikens område, måste otvivelaktigt sätta sina spår vid uppläggningen av nya kursplaner. Dessa måste ta hänsyn till ny- heter i fråga om organisation, arbetsledning, elektronisk databehandling, skattelagstiftning etc. Fackskolornas avgränsning mot handelsgymnasierna beträffande studiemålet torde därför vara given.

Yrkesskolorna företer ett stort antal kurstyper, och en samordning med samtliga dessa är knappast tänkbar. Frågan om övergång till årskurs 2 av fackskolan från ettårig handelsskola torde sålunda få ytterligare övervägas. Yrkesskolorna uppvisar en rik flora med olika varianter i kurs— och tim- planer. En samordningsmöjlighet skulle givetvis vara önskvärd; lättast skulle detta ske genom fasta regler för komplettering från ettårig handels- skola med centralt utarbetad kursplan till årskurs 2 av merkantil fackskola.

Uppdelning av timplanen har gjorts på en distributionstekniskt, en ka- meralt och en korrespondentinriktad studiegång och genomförts så att möjligheter finns till betydande samläsning. Timplanen upptage-r dels obli- gatoriska gemensamma timmar uppgående till 25 veckotimmar för årskurs 1 och 16 veckotimmar för årskurs 2, dels tilläggstimmar (ämnesförstärk- ning) i karaktärsämnena samt slutligen uppgift på tillvalsämnen med deras timtal i respektive årskurs. På orter där elevunderlaget medger, bör huvud-

alternativet vara linjedifferentiering med eleverna i skilda klasser. Även i ämnen, där timantalet är lika, torde stora fördelar kunna uppnås med för olika linjer särskilt utformade kurser, som på så sätt kan bli mer precisera— de med hänsyn till respektive arbetsområden.

Antalet veckotimmar föreslås till 35 eventuellt med möjlighet till ett fritt valt ämne såsom tillval med en veckotimme. Studierna av det fritt valda äm- net kan bestå antingen i ämnesfördjupning i på timplanen tidigare be- fintligt ämne med i görligaste mån anslutning till annan grupp t. ex. text- ning med' färg- och formkomposition, maskinskrivning och maskinräkning etc. eller i påbörjat studium av för eleverna nytt ämne, om tillräckligt antal elever anmäler sig. Som exempel på fritt valt ämne för särskild linje kan nämnas för den distributionstekniska linjen speciell varukunskap (livs- medel, textil etc.), för kamerala linjen skatteteknik och för korrespondent— linjen utländsk stenografi. Skå-let till att det fritt valda ämnet bör tänkas ligga utom timplanen är, att valmöjligheterna blir större och att vilket lämp- ligt ämne som helst kan tagas upp om tillräckligt intresse förefinns och de lokala resurserna i fråga om lärarkrafter och utrustning gör detta möjligt.

Timplanerna exemplifierar tillvalsämnen för de. olika linjedifferentie- ringarna. Det är viktigt, att elever, som icke har förkunskaper i maskin- skrivning, väljer detta ämne som tillval. Detta gäller speciellt korrespondent— linjens elever. Skrivmaskiner bör stå till elevernas förfogande för träning på håltimmar, måltidsraster etc.

Ämnesuppsäittningen torde knappast behöva någon särskild motivering. Det enda ämne, som icke har traditionell anknytning till tidigare handels— undervisning är ämnet seminariearbete. Avsikten med detta ämne är, att eleverna skall lära sig att arbeta mer självständigt i såväl grupp som en- skilt. Undervisningen bör fördelas på samtliga i klassen undervisande lära- re. För att detta skall vara möjligt att organisera, måste sannolikt kon- centrationsundervisning i viss omfat-tning genomföras. Köpmannainstitutet har i sin handelsundervisning upptagit liknande undervisning (cases).

Beträffande de främmande språken har en samordning skett mellan den social-ekonomiska linjen och den merkantila när det gäller timantalet. En samläsning för elever med tyska och franska som nybörjarspråk bör där- för vara möjlig. Elevernas grundkunskaper i engelska torde tillåta, att kursplanen utformas med tonvikt på affärsspråket, varför en samord- ning här är mindre lämplig om undervisningen skall ge eleverna de be— hövliga kunskaperna. I detta sammanhang bör övervägas, om det är lämp- ligt, att eleverna börjar med två nya språk i fackskolan. Möjligheter härtill finns rent timplanemässigt.

Kursplanernas målsättning finns angiven vid varje ämne. Det vid han- delsundervisningen vanliga ämnet handelsrätt har fått en något utvidgad målsättning med hänsyn till det betydelsefulla i att eleverna har någon vet- skap om våra vanligaste lagar och författningar utanför den egentliga han- delsrätten. Ämnet har för den skull benämnts rättskunskap. I kursplanen

för ämnet gymnastik har stort utrymme lämnats åt trafikundervisning. Tanken har här varit att med den betydelse man tillmäter trafikundervis- ningen, låta undervisningen leda fram till det kunskapsmått som fordras i det teoretiska avsnittet för erhållande av körkort (trafikförordningar etc.). Psykologi såsom ett självständigt ämne är ett nytt inslag vid handelsunder- visningen. Handelsgymnasieutredningen föreslog på sin tid detta ämnes in- förande på timplanen. Ämnet har alltid ingått som en del i försäljningsläran vid detaljhandelsundervisningen. Handelns karaktär av utåtriktad verksam— het med intim kontakt med medmänniskor kräver kunskap om deras be— teende i olika situationer, varför ämnet föreslås ingå såsom obligatoriskt ämne vid undervisningen. Musik med röst- och talvård har upptagits såsom tillvalsämne, fastän det varit önskvärt att det fått bli obligatoriskt. Med hänsyn till det relativt stora timantalet språk på timplanen och [till att tal- vård där ingår såsom en del av kurserna, får detta arrangemang ändå anses såsom godtagbart.

Fördelningen av den tillgängliga undervisningstiden på olika ämnen är ett besvärligare problem än urvalet av ämnen på timplanen. Som ovan fram- hållits har målet för utbildningen satts så, att genomgången merkantil fack- skola skall göra eleverna omedelbart användbara på de arbetsplatser dit de kommer. Karaktärsämnena måste därför erhålla en ganska betydande del av det totala antalet veckotimmar. Erfarenheten har visat att dessa ämnens lektioner för eleverna framstår såsom direkt »matnyttiga» och därför me- ningsfyllda på ett annat sätt än de mer allmänbildande ämnena, som först senare i livet kan ge intrycket av att vara lika värdefulla för den eftersträva- de framgången på arbetsplatsen.

Vid avvägningen av timantalet mellan ämnena bör också hänsyn tagas till elevernas ålder och den förutsättningen, att de bevistar en frivillig skola och med en önskan att skaffa sig kunskaper. Möjligheten till tillval av ämnesgrupper innebär också den fördelen att tillvalet kan ske av intresse för ämnet eller ämnena och det framtida utbildningsmålet. Den pedagogiska upp—läggningen borde under sådana förhållanden vara möjlig att genomföra med uppdelning av kursen i längre avsnitt med undvikande av den tradi- tionella stympningen i mindre delar som medför ringa möjlighet till Över- blick.

Bokföring och kontorsarbete samt handelsräkning har på den kamerala linjen fått ett betydande antal timmar. Detta motiveras av att i båda ämnena förutom sedvanliga teoretiska avsnitt skall ingå tidskrävande praktiska övningar. Eleverna bör efter genomgången skola ha förtrogenhet med på nutida kontor vanligen förekommande hjälpmedel. Ämnenas karaktär gör att lärarna är förtrogna med uppläggningen av lärogången inom båda ämnes- områdena. För distributionslinjen och korrespondentlinjen hade det varit önskvärt med ytterligare timtal i dessa båda ämnen. Vid avvägning mellan olika önskemål föreslås dock detta relativt begränsade timtal.

Förslaget för maskinskrivning bygger på antagandet att åtskilliga elever tidigare i grundskolan haft möjlighet att lära sig grunderna i ämnet och att det endast är i viss mån fortsatt träning, uppställningsövningar och liknan- de, som behövs för flertalet elever.

Tillval av ämnen och linjeval inom den merkantila fackskolan bör göras först efter ingående överläggning med yrkesrådgivare och lärare.

Undervisningen bör läggas så, att där linjerna skall hållas ihop på de gemensamma timmarna, ämnenas praktiska del företrädesvis förlägges till grundtimmarna och att undervisningen på tilläggstimmarna får en mer teoretisk inriktning jämte den utvidgning som avsetts med förstärknings- timmarna.

Timplaner

Öoersikt av samtliga timplaner i merkantil fackskola

Antal gemensamma Antal för olika linjer speciella veckotimmar veckotimmar Amne Distribu- Kamera] Korrespon- Års- Års— tionslinje linje dentlinje kurs 1 kurs 2 Åkl Ak2 Åk1 Åk2 Åkl Åk2 Obligatoriska ämnen: Svenska med affärskorrespon- dens ..................... , 4 3 _ _ _ _ _ 1 Engelska med affärskorrespon- dens ...................... 3 3 _ _ _ _ 1 3 Samhälls- och ekonomilära. . . . 2 2 _ —— — — _ _ Ekonomisk geografi .......... 2 — _ 2 _ 2 _ _ Handelsräkning .............. 3 _ _ 2 2 5 — _ Rättskunskap ............... _ _ _ 3 _ 3 _ — Psykologi ................... 2 _ _ _ — _ _ _ Maskinskrivning och maskin- räkning ..................... 2 _ _ _ — _ _ _ Bokföring och kontorsarbete. . . 3 3 _ —— 4 4 _ _ Handels- och distributionslära. 2 _ _ 2 _ 2 _ — Gymnastik .................. 2 2 _ — _ _ _ — Seminariearbete .............. _ 3 _ _ — _ _ _ Tillvalsämnen1 ................. 10 10 4 3 9 15 Summa veckotimmar 25 16 O+10 9+10 6+4 16+3 1+9 4+15 Summa veckotimmar på varje linje2 ....................... 35 35 35 35 35 35

Anmärkningar

1 Följande tillvalsämnen, som beträffande veckotimtal m.m. specificeras på timplanerna för respektive linjer (s. 330—331), förekommer: tyska med affärskorrespondens, nybörjarkurs (I), tyska med affärskorrespondens, allmän kurs (II), tyska med affärskorrespondens, särskild kurs (III), franska, nybörjarkurs (I), franska, allmän kurs (II), ekonomisk geografi, textning med färg- och formkomposition, reklam- och försäljningsteknik (med praktiskt försäljningsar- bete), handels- och distributionslära, stenografi, musik med röst- och talvård, maskinskriv- ning och maskinräkning, skyltning och varuexponering, allmän varukunskap. ? Summan anger årskursvis antalet gemensamma veckotimmar+ antalet för varje linje speciella veckotimmar.

Distributionslinje

Ämne

Antal veckotimmar

Kameral linje

Årskurs 1 Årskurs 2

Ämne

Antal veckotimmar

Årskurs 1 Årskurs 2

Obligatoriska ämnen:

Svenska med affärskorrespondens. Engelska med affärskorrespondens,

I eller II.... Samhälls— och ekonomi ära. Ekonomisk geografi. . . . . . . . . . . . . Handelsräkning. Rättskunskap. . . . . Psykologi...................... Maskinskrivning och maskinräkning Bokföring och kontorsarbete. . . . . . Handels- och distributionslära. . .. Textning med färg- och formkom-

position. . . Reklam- och forsäljningsteknik. . . Gymnastik..................... Seminariearbete. . . . . . . . . . . . . . . ..

Tillvalsämnen

enligt

nedanstående

förteckning...................

*!

MNNM INNOON

NNO]!

CD

[warm

(D

Summa veckotimmar

Tillvalsämnen, specifikation:

Tyska med affärskorrespondens, I

eller II................ Franska, I eller II............. Textning med färg— och formkom—

position. Musik med rost- och talvård Maskinskrivning och maskinräkning Stenografi...................... Skyltning och varuexponering . . . . Allmän varukunskap. . . . . . . . . . . .

MM com

v—l

Obligatoriska ämnen: Svenska med affärskorrespondens.. Engelska med affärskorrespondens, I eller II Samhälls— och ekonomilära. . . . . . . Ekonomisk geografi. . . . . . . . . . . . . Handelsräkning................. Rättskunskap. . . . . Psykologi. . . . . . . Bokföring och kontorsarbete. . . . . . Handels- och distributionslära . . .. Maskinskrivning och maskinråkning Gymnastik..................... Seminariearbete................. Tillvalsämnen enligt nedanstående förteckning............. ..........

V 00

Summa veckotimmar

Tillvalsämnen,

specifikation:

Tyska med affärskorrespondens, I

eller II ....... . . . . . Franska, I eller 11 .............. Textning med färg- och formkom-

position. . . . . . Reklam- och förs" jningsteknik Stenografi. . . . .. ............ .. Musik med röst- och talvård. .. Maskinskrivning och maskinräkning Allmän varukunskap. . . . . . . . . . . .

35

Korrespondentlinje

Antal veckotimmar

Ämne

Årskurs 1 Årskurs 2

Obligatoriska ämnen:

Tillvalsämnen enligt nedanstående förteckning .................. . . . . .

Tillvalsämnen, specifikation:

Svenska med affärskorrespondens.. Engelska med affärskorrespondens Samhälls- och ekonomilära . . . . . . . Ekonomisk geografi ...... . ...... Handelsräkning. . . . . . . . . ....... . Psykologi ...... Stenografi. . . ........ . . . ........ Maskinskrivning och maskinräkning Bokföring och kontorsarbete ...... Handels- och distributionslära . . . . Gymnastik. . . . . . . . ............ Seminariearbete ...............

QQNNMNNNMNNI QFQNI ! [MHMINM

Summa veckotimmar

Tyska med affärskorrespondens, I eller II ........ . ............. Franska, I eller II ......... . . . . . Ekonomisk geografi ...... . . . . . . . Textning med färg- och formkom- position. ....... . . . Reklam- och försäljningsteknik Handels- och distributionslära . . Musik med röst- och talvård ...... Maskinskrivning och maskinräkning Skyltning och varuexponering . . .

Allmän varukunskap. . . .........

35 vm]

H

Hm Hm

0000]

H HQNH+NI

Kursplaner

Svenska med afärskorrespondens Mål

Undervisningen i svenska med affärskorrespondens har till uppgift att med särskilt hänsynstagande till de arbetsuppgifter, som förekommer inom affärslivet och detsamma närliggande arbetsområden, utveckla elevernas färdighet att klart och språkriktigt framställa sina tankar i tal och skrift samt att göra dem närmare förtrogna med det viktigaste av modern litteratur med tonvikt på den svenska litteraturen.

Kursinnehåll Årskurs 1 (4 vtr)

En kortfattad repetition av redan genomgångna kurser i form-, sats- och interpunktionslära. Handstilsvård. Läsning av modern svensk litteratur. Öv- ning i muntlig framställning med beaktande av talvård, uttalsvanor, den muntliga framställningens form och teknik, föredrag, diskussionsövningar. Skriftspråk och talspråk. Skriftlig framställning med tonvikt på frågor rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. De vanligaste formerna av rutinmässiga affärsskrivelser. Bibliotekets användning. Fem skrivningar, varav någon brevserie.

Årskurs 2 (3 vtr)

Fortsatt litteraturläsning. Några timmars undervisning i danska och norska. Fortsatta föredrags- och diskussionsövningar. Skriftlig framställ- ning. Affårskorrespondens med genomgång av resonerande och argumente- rande affärstext såsom försäljningsbrev, reklamationsbrev, kravbrev, an- nonstexter, rapporter och promemorior. Uppsatser över ämnen genom- gångna i andra kursmoment. Fyra skrivningar, varav någon brevserie.

Å r s k u r s 2 (1 vte tilläggskurs för korrespondentlinjen)

Ytterligare övning i affärskorrespondens samt övningar i protokollskriv— ning. Två skrivningar på ämnets timmar.

Engelska med afärskorrespondens Mål Undervisningen i engelska med affärskorrespondens har till uppgift att på grundval av genomgången obligatorisk skola vidareutveckla elevernas för- måga att läsa och förstå engelsk text, att höra och förstå det talade språ- ket samt att uttrycka sig skriftligen och muntligen på engelska. Särskild vikt lägges därvid på affärsspråk.

Årskurs 1 (3 vtr)

Uttalsvård. Läsning av valda texter med allmänt och handelsbetonat in- nehåll, delvis extensivt och kursivt. Hör- och talövningar, bl. a. i anslut- ning till texten. Realia från engelsktalande länder. Muntliga och skriftliga reproduktioner och referat. Grammatik i huvudsak i anslutning till under- visningen i övrigt. Övning i att översätta affärsbrev från och till engelska. Fyra skrivningar.

Å r s k u r s 1 (1 vte tilläggskurs för korrespondentlinjen)

Ytterligare undervisning i brevskrivning: Översättning från och till engelska av brev med dels allmänt, dels affärsbetonat innehåll, avfattande på engelska av dylika brev med utgångspunkt från dels given engelsk brev- text, dels givna fakta och data.

Årskurs 2 (3 vtr)

Uttalsvård. Läsning av text, delvis av ekonomisk art. Samtalsövningar. Fortsatta övningar att översätta affärsbrev från och till engelska. Gramma- tik och realia i anslutning till undervisningen i övrigt. Hör- och talövningar (helst för infödd språkassistent). Fem skrivningar (affärsbrev).

Å r s k u r s 2 (3 tilläggstimmar för korrespondentlinjen)

Vidgad litteraturläsning. Samtalsövningar, kortare referat, föredrag, dis- kussioner. Ytterligare skrivövningar av den typ som angivits för tilläggs- kurs i årskurs 1. Fyra skrivningar utan hjälpmedel, huvudsakligen brev.

Samhälls- och ekonomilära

Mål

Undervisningen i samhälls- och ekonomilära har till uppgift att på grund- val av genomgången obligatorisk skola ge eleverna dels en fördjupning av kunskaper-na om vissa för deras fortsatta verksamhet väsentliga samhälls- förhållanden, dels sådan insikt om samhällets ekonomiska byggnad, det ekonomiska livets lagar och den ekonomiska utvecklingen, att de kan fatta sammanhanget i de ekonomiska företeelserna och någorlunda självständigt bedöma aktuella ekonomiska problem.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (2 vtr)

Kort repetition av tidigare kurs i samhällslära. Föreningskunskap. Kom- munal och statlig förvaltnings organisation och arbetsformer. Besvär Över myndigheters beslut. Kommunal och statlig budget. Grunderna för beskatt-

ning. Domstolar och råttegångsförfarande. Arbetsmarknadens organisatio- ner. Avtalsförhandlingar.

Årskurs 2 (2 vtr)

Den enskildes och samhällets ekonomi. Det svenska folkets sammansätt- ning efter åldersklasser, socialskikt, yrkesområden och ekonomiska för- hållanden. Konsumtion. Produktion. Företagens ekonomi. Marknadens eko- nomi. Penningväsendet. Utrikeshandelns teori. Ekonomisk politik. Konjunk- turpolitik. Aktuell orientering inom ämnets område.

Ekonomisk geografi Mål Undervisningen i ekonomisk geografi har till uppgift att på grundval av genomgången obligatorisk skola ge eleverna en sammanfattande bild av befolknings-, närings- och handelsförhållanden i världen jämte motsvarande förhållanden för Sverige med särskild hänsyn till vissa svenska regioner.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (2 vtr)

Översikt av befolkningsförhållanden i världen. Några av Världshandelns viktigaste råvaror, deras produktion och industriella bearbetning. Interna— tionellt transportväsende. Världshandelns huvuddrag, särskilt för de ur svensk synpunkt viktigaste varugrupperna. Blockbildningar inom interna- tionell handel.

Å r s k u r s 2 (2 vtr, obligatoriska för distributions- och kameral linje, till— val för korrespondentlinjen)

Översiktlig repetition av Sveriges industri och handel samt transportväsen. Utrikeshandelns sammansättning och variationer. Så långt möjligt intensivt studium av den egna regionens näringsliv och dess utveckling-stendenser med diskussion av olika aktuella prognoser helst i samband med eget material- samlande. En motsvarande men mer översiktlig genomgång av ett par andra svenska regioner, varav en bör vara någon »storstadsregion».

Handelsräkning Mål Undervisningen i handelsräkning har till uppgift att ge eleverna den insikt och färdighet, som erfordras för att de säkert och snabbt skall kunna utföra

sådana räkneoperationer, som i allmänhet förekommer inom näringslivet ävensom att ge dem kännedom om och öva dem i användandet av på kontor

vanligen förekommande räknemaskiner samt vidare någon kännedom om statistikens vanligare metoder.

Kursinnehåll Å r s k u r s 1 (3 vtr obligatorisk kurs)

Repetition av svenska sorter. Utländska mynt och mått. Reguladetri. Kedjeräkning. Procent- och ränteräkning. Bolags— och blandningsräkning. Räkningar med huvudvikten lagd på uträkningar och uppställningar av be- tydelse vid utförandet av olika arbeten inom affärslivet, såsom inköps— och försäljningskalkyler 111. m. Fakturor och försäljningsräkningar. Växelräk- ning. Aktier och obligationer. Praktiska övningar i användandet av räkne- tabeller, räknemaskiner och räcknesticka. Huvudräkning. Överslagsberäk- ningar. Tre skrivningar.

Å r s k u r s 1 (tilläggskurs för kamerala linjen 2 vtr)

Kursen härovan fördjupad samt ytterligare träning i användandet av räknemaskiner.

Å r s k u r s 2 (distributionslinje 2 vtr)

Kalkyl- och lönsamhetsfrågor. Räntabilitetsberäkningar. Elementära sta- tistiska begrepp såsom aritmetiskt medium, medi-aner, indextal etc. Metoder för materialets hopbringande och bearbetning. Åskådliggörande av statis- tiska uppgifter medelst diagram och kurvor med särskild hänsyn till detalj- handelns speciella problem. Tre skrivningar.

Årsku rs 2 (kameral linje 5 vtr varav 2 vtr samläsning med distribu- tionslinjen)

Inköps- och försäljningskalkyler. Uppgifter avseende lönsamhetsberäk- ningar. Löneberäkningar. Praktiska ekonomiska problem av varierande be- skaffenhet hämtade från affärslivet, transportväsendet, beskattningsväsen- det o. (1. Någon fördjupning i kursen i statistik med tillämpningsövningar. Två skrivningar.

Rättskunskap Mål Undervisningen i rättskunskap har till uppgift att ge eleverna kännedom om rättsliga bestämmelser, som har särskild betydelse för näringslivet samt

ge dem möjlighet att fatta innebörden av lagtext och handlingar av rättslig natur.

Årskurs 2 (3 vtr)

Rättsordningen. Rättskällorna. Privaträttens personer. Rätten till närings- utövning. Lagstiftning mot konkurrensbegränsning. Butiksstängningslagen. Arbetsrätt. Affärsmannens medhjälpare (uppdrag och fullmakt, prokurister, kommissionärer etc.). Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets— rättens område. Viktigare rättsregler om fast egendom (köp, lagfart och in- teckning för fordran). Köplagen. Avbetalningsköp och andra viktigare be- stämmelser om lös egendom. Fordringsrätt (skuldebrev, borgen, växel, check, preskription m. m.). Familjerätt (äkta makars ekonomiska förhållanden). Arvsrätt. Handelsbolag. Aktiebolag. Föreningar. Immateriella rättigheter (varumärken, patent). Panträtt och förmånsrätt. Konkurs, ackord. Rätte- gång, lagsökning. Utsökning. Illojal konkurrens. Bedrägeri och trolöshets- brott, gäldenärsbrot-t.

Psykologi Mål Undervisningen i psykologi skall i nära anslutning till undervisningen i andra ämnen ge eleverna elementär kännedom om principerna för män— niskans beteende som individ och i grupp samt bidraga till ökad sj älvkänne- dom och förbättrad människokunskap. Särskild tonvikt lägges vid tillämp—

ningen inom arbetsliv och organi—sationsväsende samt vid försäljningens psykologi.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Psykologiens uppgifter. Hur man lär. Olikheter i personlighet och begåv- ning med hänsyn till arv och miljö. Tonårsproblem. Socialpsykologi: hur »gänget» fungerar, gruppanda och ledarskap, hur åsikter och inställningar uppkommer. Arbetspsykologi: arbetsgruppen, samverkan och ledarskap på arbetsplatsen, att samtala med och bedöma folk. Psyskisk hälsa. Yrkesval. Reklam och försäljningspsykologi: hur uppmärksamheten fångas, hur in- tresset väckes, mänskliga behov. Reklamens uppmärksamhetsfaktorer.

M askinskrivning Mål

Undervisningen i maskinskrivning har till uppgift att ge eleverna färdighet att utföra allmänt förekommande maskinskrivningsarbeten och vissa andra därmed sammanhörande göromål.

Årskurs 1 (2 vtr)

Inövande av god arbetsmetod med avseende på skrivställning, anslag och fingersättning. Skrivmaskinens konstruktion och skötsel. Skrivövningar med allmän och kommersiell, löpande text med huvudvikt lagd på säker- hetens uppövande. Förberedande hastighetsövningar. Säkerhetsprov. Två provskrivningar.

Å r sku r s 2 (tillval på distributions- och kamerala linjen, obligatoriskt på korrespondentlinjen)

Fortsatta övningar med löpande text under stegring av kraven på korrekt- het och snabbhet. Övningar att uppställa och utskriva affärsbrev, fakturor, tabeller, protokoll och andra inom affärslivet förekommande handlingar. Övningar att utskriva stenogram (för lärjungar, som deltager i stenografi- undervisningen). Skrivning efter diktamen, även efter diktafon. Raderings- och korrigeringsövningar. Framställning av kopior med karbonpapper, sten- cil och origram. Fotostatkopiering. Olika skrivmaskinstyper. Säkerhets—, uppställnings- och hastighetsprov. Två provskrivningar.

M askinräkning

Mål

Undervisningen i maskinräkning har till uppgift att ge elever med doku- menterade kunskaper i maskinskrivning en viss rutinmässig säkerhet och snabbhet vid handhavandet av de vanligast förekommande additions- och kalkylationsmaskinerna och för allmänt förekommande räkneoperationer utöver den övning som medhunnits vid undervisningen i detta avsnitt av handelsräkningen.

Kursinnehåll

Årskurs 1 och 2

Övningar i riktig fingersättning enligt touchmetoden. Rutinövningar med räkning enligt de fyra räknesätten, vart för sig och i kombination. Tillämp- ningsövningar.

Bokföring och kontorsgöromål

Mål

Undervisningen i bokföring och kontorsgöromål har till uppgift att ge ele- verna kunskap om bokföringens grunder och uppgifter samt att ge dem in— sikter och färdigheter i bokföring och övriga på ett kontor vanligen före- kommande arbeten.

338 Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr) Bokföringens betydelse. Bokföringslagens ordningsföreskrifter. Förberedan- de övningar. Någon uppgift omfattande invent'ariebok, dagbok, reskontra och bokslut samt fortsatta övningar med successivt utökad bokföringsorganisa- tion. Bokföring för handelsbolag. Verifikationsbokföring. Enkla bokslut i form av bokslutstablåer. Redovisning av kredittransaktioner enligt »kon— tantprincipen». Fortsatt övning i att använda kontorsmaskiner. Registre- ringsövningar. Utskrivning av de vanligast förekommande blanketterna vid järnväg, post, postgiro, telegraf och bank samt kvitton, notor och fakturor. Tre skrivningar.

Å r s k u r s 1 (4 vtr tilläggskurs för kamerala linjen)

Kursen ytterligare fördjupad och utvidgad. Ytterligare uppgifter av mera komplicerad natur avseende handelsbolag och gällande exempelvis trans- portföretag, fastighetsförvaltning, byggnadsverksamhet, hotellrörelse, parti- och detaljhandel. Kontorsorganisation. Två skrivningar.

Årskurs 2 (3 vtr) Bokföring för aktiebolag. Bokföringsuppgifter för olika slag av företag med enkel kontoplan. Något om bokföringen som underlag för kalkylation. Avskrivningar. Enkla resultatregleringsposter. Sammanfattande översikt av bokföringslagen. Vanliga hjälpmedel för kontorsarbetet och övningar i praktiskt kontorsarbete. Översikt av kontorsorganisationen. Studiebesök. Genomgång av enkla deklarationsuppgifter. Fyra skrivningar.

Å r s k u r s 2 (4 vtr tilläggskurs för kamerala linjen) Redovisningsbestämmelserna i aktiebolagslagen och i lagen 0111 ekono- miska föreningar och bostadsrättsföreningar. Balansposternas värdering. Budget- och budgetkontroll. Speciella bokföringsfall (kortare bokförings- uppgifter). Filialbokföring. Ombildning av företag. Kortperiodiska resultat- redovisningar. Industribokföringens grunder. Kontoplaner. Något 0111 revi— sionsteknik. De viktigaste skatteförfattningarna och deras innehåll. Upp— rättande av skattedeklarationer, särskilt rörelsebilagor. Fyra skrivningar.

Handels- och distributionslära Mål Undervisningen i handels- och distributionslära har till uppgift att ge eleverna kunskap om handelns och samfärdselns samt penning- och bank— väsendets viktigaste uppgifter och funktioner och inom affärslivet utbildad praxis, dels att ge dem kännedom om varudistributionens uppgifter, orga-

nisation och arbetssätt ävensom det enskilda företagets administration och organisation.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Handelns organisation och betydelse. Översiktlig framställning av han- delsläran och i samband därmed en mera ingående behandling av varuhan- delns teknik samt av penning- och bankväsendet. Inom handeln allmänt före— kommande uppslagsböcker, taxor och dylikt, deras uppställning och an- vändning. Olika slag av reklam och deras uppgifter.

Årskurs 2

Obligatorisk kurs för distributions- och kamerallinjerna (2 vtr). Före- tagets organisation (kontors—, lager—, inköps-, försäljningsorganisation etc.) och administration. Metoder för marknadsundersökningar.

Gymnastik

Mål

Undervisningen skall genom motionsgymnastik och friluftsövningar vid- makthålla och stärka elevernas fysiska kondition och ge dem avkoppling. Den skall verksamt bidra till att ge dem ett ledigt och naturligt rörelsesätt och god hållning. Betydelsen av personlig hygien, klädkultur, klädvård och ett vårdat utseende bör framhållas. Ämnet skall befrämja självdisciplin och samverkan i grupp samt utveckla initiativ— och organisationsförmåga. Det skall även ge en orientering om arbetsfysiologins tillämpning inom olika yrkesgrupper. Trafikundervisning bör meddelas i den omfattning, som mot- svarar fordringarna för körkortsprov. [ samverkan med musik med röst- och talvård ges någon undervisning i rytmik och sällskapsdans.

Kursinnehåll

Å r sk u r s e r n a 1 o ch 2 (2 vtr i vardera årskursen)

Smidiggörande, avslappnings- och muskelstärkande övningar som främjar harmonisk kroppsutveckling, god hållning samt ett naturligt rörelseschema. Goda arbetsställningar och rationell arbetsteknik med fysiologisk-anatomisk bakgrund. Personligt uppträdande med iakttagande av hygien, klädsel och lämpligt uppförande. Rytmik, dans och lekar. Något om sysselsättning av mindre och större barn, av ungdom och av vuxna i lekar och motionsöv- ningar. Övningar i ledarskap och organisation, varvid såväl individuellt an- svar och initiativförmåga som lagarbete tränas. Något om organisationer och institutioner för främjande av gymnastik, idrott, lek och sällskaplig sam— varo. Teoretiska och praktiska övningar i trafikkunskap.

Seminariearbete Mål Seminariearbetet har till uppgift att låta eleverna under lärares ledning företaga utredningar och framlägga förslag till problemlösningar inom olika ämnesområden, att öva dem i att utföra självständigt utredningsarbete och att bibringa dem praktisk färdighet i sammanträdesteknik.

Kursinnehåll Årskurs 2 (3 vtr) Eleverna bör under olika lärares ledning få ägna sig åt aktuella frågor i form av praktikfall (s. k. cases) inom det samhällspolitiska, samhälls- och företagsekonomiska samt de språkliga områdena i form av diskussioner och skriftliga och muntliga utredningar. Försäljningsspel. Konferensteknik. Studiebesök.

Seminarierna bör kunna utbytas mot föredrag över aktuellt ämne even- tuellt med inbjuden föredragshållare från näringsliv, förvaltning etc.

Anvisningar Avsikten med seminarieövningarna är att öva eleverna till självständigt ar— bete. Exempel på frågor som kan diskuteras: förvaltningsärendenas gång, kartsammanställningar, rättsfall, personalärenden, marknadsundersök- ningar, reklamkampanjuppläggningar, arbete med grupper av olika slag och storlek, utredningskommittéer, fördjupade studier i avsnitt av littera- tur, konsthistoria etc. Film, ljudband och tidningsartiklar kan många gånger lämpligen inleda diskussionerna.

Uppläggningen av detta avsnitt fordrar samarbete mellan samtliga i klassen undervisande lärare, som bör beredas tillfälle att leda seminarie- Övningarna.

Tyska med afärskorrespondens Mål Undervisningen i tyska med affärskorrespondens har till uppgift att på grundval av den språkfärdighet som eleverna bibringats vid genomgången av den obligatoriska skolan utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå tysk text, att höra och förstå talad tyska samt att uttrycka sig muntligt och skriftligt på tyska. Särskild vikt lägges därvid på affärsspråk.

Kursinnehåll

Å r sk u r s 1, elever som läst tyska från och med årskurs 7 i grundskolan (3 vtr)

Uttalsvård. Läsning av valda texter med allmänt och affärsbetonat inne— håll, delvis extensivt och kursivt. Hör-, tal- och konversationsövningar, bl. a.

i anslutning till texten. Realia. Muntliga och skriftliga reproduktioner och referat. Grammatik i anslutning till undervisningen i övrigt. Övning i att översätta affärsbrev från och till tyska. Fyra skrivningar.

År 5 k u r s 1, elever som läst tyska från och med årskurs 8 i grundsko- lan (3 vtr)

Samma moment som enligt ovan, dock på nivå motsvarande tredje årets tyska inom obligatorisk skolgång. Fyra skrivningar.

År s k u rs 1, tilläggskurs (1 vte för korrespondentlinjen, endast för ele- ver som läst tyska från och med årskurs 7 i grundskolan)

Ytterligare undervisning i brevskrivning: Översättning från och till tyska av brev med dels allmänt, dels affärsbetonat innehåll, avfattande på tyska av dylika brev med utgångspunkt från dels given tysk brevtext, dels givna fakta och data.

Å r s k u r s 2, elever som läst tyska från och med årskurs 7 i grundskolan (3 vtr)

Uttalsvård. Läsning av modern litteratur, delvis med affärsbetonat inne- håll. Fortsatta övningar att översätta affärsbrev från och till tyska. Gramma— tik och realia i anslutning till undervisningen i övrigt. Hör—, tal- och kon- versationsövningar, varav om möjligt åtminstone en del under ledning av infödd lärare. Fem skrivningar (affärsbrev).

Å r s k u r s 2, elever som läst tyska från och med årskurs 8 i grundskolan (3 vtr) Kursmoment som för årskurs 1, elever som läst tyska från och med års- kurs 7 i grundskolan. Även 1 tilläggstimme kan tillväljas med kursmoment enligt årskurs 1.

Å r s k u r s 2, tilläggskurs (3 vtr för korrespondentlinjen)

Vidgad textläsning. Samtal, referat, föredrag, diskussioner. Ytterligare skrivövningar av den typ som angivits för tilläggskurs i klass 1. Fyra skriv- ningar utan hjälpmedel, huvudsakligen brev.

Tyska, nybörjarkurs Mål Undervisningen i tyska, nybörjarkurs, har till uppgift att ge eleverna ett

gott uttal, förmåga att förstå lättare text, viss förmåga att uppfatta enkel muntlig framställning samt någon färdighet att tala och skriva språket.

Årskurs 1 (3 vtr) Uttalsövningar, läsning av lättare text med centralt ordförråd, hör- och talövningar, inlärande av enkla brev, diktamensskrivning, dialoger, drama- tisering, sång. För språkförståelsen betydelsefulla grammatiska företeelser i- anslutning till övningarna.

Årskurs 2 (3 vtr) Fortsatta uttalsövningar. Läsning av texter med centralt ordförråd. Hör— och talövningar i praktiska sammanhang. Dialoger, dramatisering, sång. Enkla muntliga reproduktioner. Diktamensövningar. Övningar i avfattande av enkla brev av vanligen förekommande slag. För språkbehandlingen bety- delsefulla grammatiska företeelser i anslutning till övningarna.

Franska Mål Undervisningen i franska har till uppgift att på grundval av genomgången obligatorisk skola utveckla elevernas förmåga att med gott uttal läsa samt förstå lättare fransk text, att höra och förstå det talade språket samt att uttrycka sig muntligen och skriftligen på franska.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3 vtr) Uttalsvård. Läsning av lättare texter. Hör- och talövningar. Realia. Dikta- mensskrivning. Grammatik i anslutning till undervisningen i övrigt. Fyra skrivningar.

Årskurs 2 (3 vtr)

Läsningav enklare fransk text om frågor av ekonomisk art. Översätt- ning från och till franska av enklare text. Grammatik och realia i anslut- ning till undervisningen i övrigt. Hör- och talövningar (under ledning av in— född språkassistent). Fyra skrivningar, varav några affärsbrev.

Franska, nybörjarkurs

Mål

Undervisningen i franska har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och att ge eleverna övning att läsa och förstå lättare fransk text, att förstå tydligt talad franska samt ge dem kännedom om ett begränsat antal ord och uttryck av särskilt stor betydelse för att de skall kunna besvara frågor och lämna enkla upplysningar.

343 Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr) Uttalsövningar. Läsning av lätta texter med centralt ordförråd. Memore— ring. Hör- och talövningar. Diktamensskrivning. Dialoger, dramatisering, sång.

Årskurs 2 (3vtr) Fortsatta uttalsövningar. Läsning av texter med centralt ordförråd. Inlä- rande av korta och enkla brev. Hör— och talövningar, fråm-st i form av öv— ningar att besvara frågor och lämna upplysningar. Muntliga reproduktio— ner och korta referat. Diktamensskrivning. Dialoger, dramatisering, sång. Avfattande och utskrivande av enklare brev. För språkbehandlingen viktiga grammatiska företeelser i anslutning till övningarna.

Textning med färg- och formkomposition Mål

Undervisningen i textning med färg- och formkomposition har till uppgift att ge eleverna förtrogenhet med bokstävernas former, deras proportioner, karaktär och historia samt med sammanställning av text och bild. Den bör vid-are söka fostra deras smak, stimulera deras aktiva och personliga ska- pande och fantasi samt väcka och fördjupa deras intresse för konst.

Kursinnehåll Å r s ku rs 1 (2 vtr, obligatoriska på distributionslinjen, tillval på övriga linjer)

Textövningar avseende olika stilarter med penna och pensel. Utformning av prislappar och skyltar. Övningar i plakatmålning. Verktygs- och mate— riallära. Kompositionsövningar med framtällning av föremål i olika material och med användande av olika teknik. Studium av konst och konsthantverk.

Å r s k u r s 2 (1 + 1 vtr tillvalsämne) Fortsatta övningar av samma art som i föregående årskurs. Dekorativa upp- gifter med övning i färgsammansättning. Något om tryckeriförfarandet och lay—out. Figurteckning. Studium av konst och konsthantverk.

Reklam— och försäljningsteknik (med praktiskt försäljningsarbete )

Mål Undervisningen i praktiskt försäljningsa-rbete har till uppgift dels att ge eleverna yrkesteknisk färdighet i försäljningsarbete inom distributionen

med funktioner sådana som handelsresandens, telefonförsäljare—ns och expeditens, dels att åskådliggöra den praktiska tillämpningen och samord- ningen avi andra ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter.

Kursinnehåll

Års kurs ] (2 vtr, obligatoriska på distributionslinjen, tillval på övriga linjer) Försäljningens grundelement, såsom varan, köparen och säljaren. För- säljningsplanering. Försäljningens psykoteknik. Försäljningsledning och försäljningskontroll. Marknadsundersökningar.

Å r s k u r s 2 (4 vtr, obligatoriska på distributionslinjen, tillval på övriga linjer) Försäljningsprinciper och försåljningsformer inom detaljhandeln. Detalj- försäljningens olika stadier: kundens mottagande, varornas förevisning, argumentation, försäljningens slutförande. Svårare försäljningsfall med mer omfattande rådgivning. Avböjande av kundkredit, metoder för prövning av kunds kreditvärdighet etc. Organisationen i en detaljaffär. Handelsre- sandens och telefonförsäljarens arbetsuppgifter och hjälpmedel. Försälj- ningsresornas planering, resrutter, avisering, uppackningar, besök hos kun- der m. m. Kundkontakt, försäljning vid uppackning eller hos köparen, order- sedeln och dess utskrivning, transportfrågor vid leveranser etc. Försälj nings- övningar. Försäljarens personliga egenskaper och uppträdande i försälj- ningsarbetet. Reklammetoder och reklamkampanjer. Studiebesök. Fyra skrivningar.

Stenografi Mål Undervisningen i stenografi har till uppgift att ge eleverna färdighet att efter diktamen stenografera allmän och kommersiell text samt affärsskri- velser.

Kursinnehåll Å rs k u r s 1 (2 vtr, obligatoriska på korrespondentlinjen, tillval på övriga linjer)

Systemkännedom jämte tillämpningsövningar. Allmänna förkortningar. Läs— och skrivövningar. Övningar att skriva efter diktamen.

Å r s k u r s 2 (3 vtr, obligatoriska på korrespondentlinjen, tillval på övriga linjer) Fortsatta läs- och skrivövningar. Specialförkortningar. Metodiska öv- ningar att skriva efter diktamen. Hastighetsövningar. Två skrivningar.

Mål

Undervisningen i musik med röst— och talvård har till uppgift att ge eleverna möjlighet att genom musiklyssnande och sammanfattande framställningar erhålla insikt i musikens teori, former och stilarter. Intresserade elever bör få tillfälle att deltaga i sång och instrumentalmusik. Undervisningen bör även omfatta röst— och talvård med särskilt aktgivande på förekommande talfel.

Kursinnehåll Å r s k u r s e r n a 1 0 0 h 2 (1 vte i vardera årskursen såsom tillval) Sångövningar, unisona och flerstämmiga sånger, även på främmande språk. Fördjupade musikhistoriska synpunkter genom musiklyssnande och analys av verk.

Undervisning i elementär röst- och talvård genom lämpliga övningar. Av- hjälpande av talfel. Övning i deklamation, uppläsning, mikrofonteknik etc.

Skyltning och varuexponering Mål Undervisningen i skyltning och varuexponering har till uppgift att i an- slutning till kursen i textning med färg— och formkomposition med utnytt- jande av i andra ämnen inhämtade erfarenheter ge kunskaper och färdig- heter att verkningsfullt utföra skyltningar och varuexponeringar.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (2 vtr)

Expeditens, butikskonsulentens och handelsresandens åligganden vid ända- målsenlig varuexponering och skyltning. Principer för varuplacering i skylt- fönster och i affärslokaler. Planering och enkel skissering av en affärsskylt- ning. De viktigaste hjälpmedlen. Övning i skyltningsarbeten, gruppvis och individuellt. Diskussion av utförda arbeten. Två prov.

Årskurs 2 (2 vtr) Ytterligare övning i skyltning och varuexponering. Skyltningens samver- kan med övrig reklam och med företagets allmänna försäljningsprogram. Kostnads-beräkningar beträffande skyltning och varuexponering. Tre prov.

Allmän varukunskap Mål Undervisningen har till mål att ge eleverna grundläggande insikter om vissa mer betydande varuslag med avseende på varornas framställning, egen-

skaper och användning med speciell hänsyn till konsumtionens och distri— butionens synpunkter, ävensom något om metoder för varors analysering.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (2 vtr) Organiska och oorganiska råvaror. Undersökning av olika vegetabiliska, animaliska och mineraliska varors egenskaper. Produktions-, lagrings- och distributionsfrågor. Laborationer. Beskrivning av arbetsgången, metoder och apparater inom vissa större tekniska industrier. Varudeklarationer. Studie— besök.

SOCIAL-EKONOMISK FACKSKOLA

Några synpunkter på läroplanen för social-ekonomisk fackskola

Allmänna synpunkter

Den föreslagna läroplanen för social-ekonomisk fackskola har en kärna av obligatoriska ämnen och ett antal tillvalsämnen, som kan kombineras så att de tillgodoser alternativa studieinriktningar. Inom de fasta ämnena har tyngdpunkten lagts på de samhällsorienterande ämnena.

En ur vissa synpukter önskvärd konstruktion av läroplanerna för paral- lella fackskolor hade varit, att ett stort antal av skolans ämnen innehöll dels en för flera studieriktningar gemensam kärna, dels en speciell för en viss studieinriktning karakteristisk del. Mottagarna skulle då ha lättare att över- blicka de sökandes kvalifikationer, och valet av skola skulle icke på ett så markerat sätt binda individens yrkesval. Samläsnings- och lärarfrågor vore lättare att lösa, läroböcker kunde i stor utsträckning göras gemensamma för eleverna vid olika skolor. Det som gav en viss studiegång dess färg skulle då bli det särskilda mönster som bildas av gemensamma och speciella kurs- element.

Det har icke varit möjligt att för de olika fackskolorna helt genomanbeta tärokurserna utifrån denna synpunkt. Behovet att ge gemensamma ämnen på timplanen både olika innehåll och olika timtal på grund av de olika skolornas karaktär har i flera fall naturligen fått väga tyngre än de ovan nämnda synpunkterna. Så långt möjligt har dock timtalet, kursinnehållet och ämnenas benämning anpassats till varandra. Samläsning i ett antal ämnen, främst tillvalsämnen, bör därigenom bli möjlig. I kommentaren ne- dan till timplanen anges detta närmare.

Man bör inom social—ekonomisk fackskola tillämpa undervisningsmeto- der, som sammanväver teoretiska och praktiska element inom läroplanen med varandra. Studiebesök, biblioteksövningar, auskultationer, laboratio- ner, seminariearbete, enskilda studiebeting och arbetsuppgifter förutsättes växla med klass- och gruppundervisning. Television, radio, press, facktid- skrifter etc. utgör bildningsmedia, som dels bör kunna stödja undervis- ningen i skolan, dels innebära fristående komplement till skolans lärostoff.

I detta sammanhang understrykes vikten av att varje ämne på den social— ekonomiska fackskolans schema genom undervisningens uppläggning kom- mer att innehålla både praktiska och teoretiska moment. Distinktionen

mellan läroämnen och övningsämnen synes för denna skolas del svårare att upprätthålla än vad som är vanligt. För en del ämnen kan det vara lämp— ligt att lägga mera tonvikt vid praktiska moment och komplettera dem med teori, för andra spelar de teoretiska momenten större roll, men får inte helt dominera.

Att detta synsätt får genomsyra undervisningen har icke blott ett pedago— giskt värde. Det är av betydelse för rekryteringen av elever med olika be— gåvnings- och intresseinriktning till denna typ av skola. Detta bidrar också till att motverka föreställningarna om att teoretiska begåvningar bör ledas i en ström för sig genom skolsystemet, praktiska begåvningar i en annan ström genom skolsystemet.

Då en av den social-ekonomiska fackskolans huvuduppgifter är att för- bereda eleverna för kontaktyrken, har moment rörande uppträdande och be- teende i övrigt mot andra, tal, utseende, klädsel etc. stor betydelse. Sådana moment kan och bör återkomma i praktiskt taget samtliga ämnen, i syn- nerhet i psykologi, svenska, samhällskunskap och hälsolära. Genom att där- utöver föreslå dels en speciell »stilkurs», dels röst- och talvård som friståen- de ämne tillgodoses elevernas särskilda behov i dessa avseenden. Vidare bör seminariearbetstid tas i anspråk för självständiga arbetsuppgifter inom området.

Yrkesorienterande undervisning ges inom ramen för samhällskunskapen, där orienteringen om yrken, utbildningsvägar och yrkesfunktionärer inte- greras med undervisningsstoffet i övrigt. Yrkesorienterande moment bör dessutom återkomma inom flertalet av läroplanens ämnen. Sålunda bör exempelvis psykologiundervisningen omfatta yrkesvalets psykologi. Dess- utom bör det anses naturligt att i samband med kunskaper om företeelser inom kultur, natur, teknik, samhälle och mänsklig sammanlevnad av olika slag, ge kunskaper om de yrkesfunktioner och de yrkesutövare som bär upp dessa verksamheter. Undervisningen bygger därvid på den grund, som lagts i den teoretiska och den praktiska yrkesorienteringen i den obligatoriska skolan.

Praktisk yrkesorientering är icke inlagd i läroplanen såsom fristående moment eller ämne. Det är meningen att enskilda elever inom seminarie- arbetet skall kunna få tillfälle till »förlängda studiebesök» inom ett yrke eller en arbetsplats inom elevens intresseområde. Enskild studie— och yr- kesvägledning skall givetvis därutöver kunna erbjudas eleverna inom denna skolform liksom inom andra.

Kommentarer till timplan och kursplaner

Obligatoriska ämnen Ämnet svenska har tilldelats relativt litet timtal, eftersom övningar i skrift- lig och muntlig framställning i stor utsträckning kommer att bedrivas i

ämnet seminariearbete. Röst- och talvårdsundervisningen i andra årskursen har vidare stark anknytning till svenskan.

Engelska har erhållit samma timtal som inom humanistiska och mer- kantila fackskolan, för att de elever som från grundskolan har kunskaper enligt särskild kurs skall kunna samläsa med elever i dessa skolor. Behovet av olika kurser i engelska med möjligheter till upprättande av särskilda undervisningsgrupper för de olika kurserna bedöms under alla omständig- heter som stort, om social-ekonomiska fackskolan skall kunna dra till sig även elever med relativt god studiebegåvning. Med hänsyn till att inrikt- ningen av språkstudierna möjligen bör ha en mer praktisk karaktär än inom humanistiska skolan, torde samläsning med merkantila fackskolan vara särskilt lämplig. De elever som endast har kunskaper enligt den mindre kursen som grund, bör i regel undervisas var för sig i de olika fackskolorna.

Ett block av samhällsorienterande ämnen bildas av samhällskunskap, samhällsekonomi och kulturgeografi. Största möjliga integration av dessa ämnen är önskvärd. En uppdelning har dock gjorts främst med tanke på de fall, då inte lärare med tillräcklig utbildning för hela gruppen ämnen kan erhållas. Ämnet kulturgeografi kunde eventuellt betecknas samhällsgeografi. Båda dessa benämningar täcker bättre ämnesinnehållet än ekonomisk geo- grafi.

Behovet av kunskaper i ämnet psykologi _ med utpräglat praktisk upp— läggning —— för dem som skall gå människor tillhanda med råd och hjälp behöver i och för sig inte särskilt motiveras. Betydelsen av psykologistudier för elevernas självkännedom och personliga mognadsutveckling är ett ytter- ligare motiv. Det är önskvärt, att ämnet i största möjliga utsträckning sam— verkar med samhällskunskapen. Det lämpar sig särdeles väl att ge stoff för seminariearbetet. Det skall slutligen väl ansluta till den s. k. stilkursen (se nedan gymnastik).

Hälsolära och socialhygien hör med den uppläggning änmet fått snarare till gruppen samhällsämnen än till de naturvetenskapliga. I den mån den obligatoriska skolan icke givit tillräcklig grund i dessa senare ämnen eller om det kommande yrket kräver mer av ämnena i fråga, kan hälsolära med socialhygien finna ökat stöd i fysik-kemi-biologi-gruppen bland tillvals- ämnena.

Tillämpad matematik förutsättes samverka med de samhällsorienterande ämnena bl. a. vid val av stoff för arbetsuppgifterna och vid orientering om statistiska grundbegrepp samt dessutom med ämnet bokföring med kontors— arbete. Man bör troligen utgå från att åtskilliga elever inte särskilt väl be- härskar grundskolans matematikkurs —— i varje fall inte den särskilda kur- sen. Sådana elever bör _ t. ex. via korrespondenskurs _ repetera högsta— diets matematik.

Inom ett stort antal av de yrken, för Vilka skolan skall förbereda, krävs

elementär insikt i bokföring och kontorsarbete. Till detta ämne har samma timtal anslagits som på korrespondentlinjen i den merkantila fackskolan.

Gymnastik, som skall samverka bl. a. med röst- och talvård och med musik, har tilldelats 2 vtr i vardera årskursen och kan därmed samordnas med gymnastiken i de andra fackskolorna.

Utöver dessa 2 vtr har upptagits 1 vte i årskurs 1 för att ge möjlighet för speciell träning i frågor som gäller personligt uppträdande m. m. Denna för skolan speciella kurs borde egentligen få ett särskilt namn, som kunde uttryckas på timplanen. Beredningen har dock inte kunnat finna någon verkligt lämplig benämning utan föreslår tills vidare att momenten till- sammans bildar en »stilkurs».

Röst- och talvård med musik, som endast har 1 vte i årskurs 2, stöder modersmålsundervisningen och bör även samverka med gymnastiken och stilkursen.

Av förslaget till mål och synpunkter på undervisningen framgår att under- visningen i röst- och talvård i stor utsträckning bör läggas individuellt eller i små grupper —— möjligen koncentrerat till ett avsnitt av läsåret. I den mån eleverna inte är engagerade av röst- och talvårdsundervisning bör de beredas tillfälle till musikundervisning. Denna kan möjligen i viss utsträck- ning anknytas till musikundervisningen i annan fackskola. Självfallet kommer detta att kräva organisatoriska överväganden —— bl. a. kan det krä- vas att två lärarkrafter samtidigt är disponibla för undervisningen. Med hän- syn till att båda aspekterna på ämnet är väsentliga bör dock dessa frågor lösas.

Det hade i och för sig varit önskvärt, att undervisningen hade kunnat till- föras flera inslag av estetiska eller praktiska ämnen av obligatorisk karaktär. Det är dock sannolikt att flertalet elever väljer ytterligare estetiska och praktiska ämnen bland tillvalsämnena. Här bör också understrykas vad som inledningsvis sagts om uppläggningen av de olika ämnena.

Två helt nya ämnen har uppförts på den fasta timplanen: seminariearbe- te och aktuell orientering. Ämnet seminariem'bete avser att ge en garanti för att eleverna i olika ämnen får bedriva självständigt arbete under ett läng- re sammanhängande arbetspass varje vecka. Genom schemaläggningen av detta bör man kunna underlätta organiserandet av studiebesök och möj- liggöra viss praktisk yrkesorientering. I första årskursen är det en dubbel- timme varje vecka, medan arbetet under andra årskursen omfattar 3 vtr. Det förutsättes dock att fria arbetsformer skall förekomma även i under— visningen i de övriga ämnena.

Ämnet aktuell orientering avser att något minska den brist som det inne- bär, att flera allmänbildande ämnen, t. ex. historia, kristendomskunskap, geografi, litteraturhistoria, inte kunnat beredas plats bland de fasta ämnena på schemat, och att de naturvetenskapliga ämnena blott finns bland tillvals- ämnena. Det skall också bidraga till att det blir mer vanligt än annars vore

sannolikt att utnyttja personer utanför skolan för information och presen- tation av aktuella företeelser. En kontinuerlig kontakt med vad som rör sig i samhällslivet kan på detta sätt uppehållas, utan att systematiken i under- visningen i de övriga ämnena på schemat behöver brytas så ofta.

Tillvalsämnen

Fastän det sammanlagda antalet ämnen som varje elev kan tillvälja har gjorts relativt litet, har antalet tillvalsämnen behövt bli ganska stort. Orsa— ken till detta är, att skolan avser att förbereda för olika yrken. I det följande diskuteras först ämnena var för sig, därefter vilka kombinationer som läm— par sig med hänsyn till inriktning i fråga om vidareutbildning och yrkes- område.

I ämnet tyska är tre kurser tänkbara: nybörjarkurs, allmän kurs som knyter an till fordringarna för den mindre kursen i grundskolan, och sär- skild kurs som förutsätter att eleverna i grundskolan tillägnar sig den större kursen.

I franska har det utformats en nybörjarkurs samt en fortsättningskurs för de elever som läst franska i grundskolan. Möjlighet bör finnas att fort— sätta studierna på den kursnivå eleven befinner sig på samma sätt som sker i tyska. Det förutsättes att det ges möjlighet till uppdelningi särskildaunder- visningsgrupper efter kursval enligt samma normer som i grundskolan. För att det skall bli lättare att organisera gruppuppdelning av dessa olika elev- kategorier förut—sättes möjligheter till samläsning i såväl tyska som franska, antingen med eleverna i den humanistiska eller eventuellt (efter erforderlig timplanejämkning) i den tekniska fackskolan.

Mer än ett nybörjarspråk för varje elev bör dock inte komma i fråga. Vidare torde tillvalskombinationer vari både tyska och franska ingår i regel endast kunna förekomma, där samläsning med andra fackskolor kan arran- geras. De elever som har utpräglade språkintressen väljer sannolikt, där så är möjligt, humanistiska skolan.

Fysik och kemi har sammanförts till ett ämne med 3 vtr i årskurs 1 och 2 vtr i årskurs 2. Då ett stort antal avnämare kräver betyg i fysik-kemi minst på >>realskolenivå>> torde tillval av detta ämne bli aktuellt för många elever, speciellt för dem som har otillräckliga kunskaper i dessa ämnen från grundskolan. Kursens utformning gör det sannolikt, att ämnet trots det mindre timtalet i många fall kan godtas av utbildningsanstalter, som hittills krävt normalskolekompetens.

Biologi, som bl. a. avser att stödja hälsolära och socialhygien, har givits 2 vtr i årskurs 2. Det torde bli vanligt att biologi vid tillval kombineras med fysik—kemi. En del avnämare kräver dock biologi utan att ha anledning kräva fysik—kemi. Tillvalsgrupp i de naturvetenskapliga ämnena förutsättes normalt bli så liten, att laborationer kan få stort utrymme, utan att sär-

skilda organisatoriska åtgärder påkallas. För de fåtal fall antalet elever i en grupp överstiger 16 förutsättes delning 1 vte i fysik-kemi och 1/2 vte i biologi.

Praktisk förvaltningskunskap avses utgöra ett komplement till övriga samhällsämnen och studeras av de elever, som redan har en ganska stark inriktning främst mot den offentliga förvaltningens serviceuppgifter på kontor och expeditioner, i nämnder 0. d.

Familjekunskap, som har stark anknytning till de samhällsorienterande ämnena, kommer sannolikt ofta att kombineras med konsumtionsekonomi och därvid ge en inriktning av studierna mot företrädesvis praktiska upp- gifter. Elever från 9s, som har haft familje— och socialkunskap i grundsko- lan, har redan inhämtat vad denna kurs avser att ge.

Konsumtionsekonomi har fått 4 vtr i årskurs 2. Då ämnet avses inne- bära en vidgning av kunskaperna bl. &. beträffande varukännedom, är en kombination med fysik och kemi lämplig.

Färg- och formkunskap är ett namn som bättre än teckning karakteri— serar den avsedda uppläggningen av ifrågavarande ämne. Det skall ge så- väl färdigheter och kunskaper som utlopp för estetiska intressen.

Slöjd innehåller såväl textilslöjd som trä- och metallslöjd. Både pojkar och flickor skall i princip kunna välja bådadera eller valfritt endera. Äm— net bör samverka med färg— och formkunskap, fysik-kemi, familjekunskap och konsumtionsekonomi.

Maskinskrivning och maskinräkning bör vara obligatoriskt för elever, som inte tidigare avlagt godkänt prov i maskinskrivning.

Synpunkter på anordnandet av tillvalsgrupper

Beredningen har i bilaga 1 gjort en sammanställning över mottagande yr- kesområdens krav på eller önskemål om kunskaper och färdigheter hos yrkesutövarna respektive dem som söker till utbildningsans—talterna. En närmare analys av mottagarkraven skulle förmodligen delvis ge en annan bild _ beredningen har endast kunnat hålla sig till vad som framgår av broschyrer, prospekt, yrkeslexiko-namtikllar, nordisk yrkesklassificerings precisering av yrkenas funktioner 0. d. Tablån utgör sålunda ett försök att belysa behovet av just de ämnen, som bör ingå i tillvalsgrupper. Urvalet av tillvalsämnen är gjort på grundval av studier i avnämarnas program för ut— bildning och yrkesverksamhet, baserat på ovannämnda källor och allmänna överväganden inom beredningen.

Det bör också betonas att tillvalsgrupperna skall kunna någorlunda mot- svara ungdomarnas intresseområden, oavsett om de unga är yrkesbestäm- då eller ej.

Av tablån framgår att grupperna av önskvärda tillvalsämnen blir fler än vad en skola normalt kan erbjuda. Beredningen har därför också sökt be-

gränsa antalet tillvalsgrupper utan att utesluta alltför många särskilt lämp— liga kombinationer. Givet är också, att man kan minska valfriheten ytter— ligare. Då blir den social—ekonomiska fackskolan fastare i konturerna men »arnämarområdet» samtidigt också något snävare. Eleverna måste då komplettera vissa ämnen efter skoltidens slut eller mottagarna själva ordna preparandkurser eller i den egna utbildningen lägga in vad som fattas. Dessa frågor berörs dock närmare i kapitel 29 i skolberedningens huvudbetänkande (SOU 1961: 30).

En annan organisatorisk utväg ur svårigheten att erbjuda tillräckligt an- tal praktiskt användbara tillvalsgrupper är att ge eleverna ett fåtal »kärn- ämnen» bland tillvalsämneua och sedan låta dem fritt välja resten allt efter eget intresse och det kommande yrkets behov. Cirka 6—8 timmars bundenhet och lika många timmars fritt val på den rörliga delen av schemat under tvåårsperioden synes därvid vara en praktiskt användbar fördelning.

Endast en mycket stor skola kan tänkas ha lärarresurser nog eller i övrigt möjlighet att undvika en sådan parallelläggning av ämnena som gör att va- let av ett ämne ibland automatiskt utesluter ett annat. Utvägen att läsa vissa ämnen per korrespondens eller som gäst i någon närbelägen skola med utrustning nog för ämnet bör därför ibland tillgripas för mindre skol- enheter. Korrespondensstudier under lärares ledning måste för övrigt be- dömas såsom ett pedagogiskt inslag av särskilt värde i en social-ekonomisk fackskolas program.

Även andra praktiska omständigheter spelar in vid anordnandet av till- valsgrupperna. Sålunda fordrar ett schema med ett minimum av »hål- timmar» mer parallelläggning än ett med många sådana timmar. En skola med många resande till och från skolorten med Skolskjutsar o. (1. har i detta avseende också en mer begränsad rörelsefrihet beträffande schemat än en skola med få resande eller internat. Samläsningsmöjligheterna med andra skolor är, såsom ovan nämnts, också av stor betydelse för arrange- mangen i fråga.

Nedan ges exempel på olika schemaläggningsmöjligheter. Siffrorna anger lektioner och uppställningen visar hur val av vissa ämneskombinationer genom parallelläggningen utesluter andra. *

Såvitt beredningen kan bedöma (se tablån i bilaga 1) skulle bl. a. följan— de tillvalskombinationer bli frekventa:

A. Tyska, franska + 3 vtr (kanske ofta maskinskrivning/maskinräkning). B. Tyska/franska, fysik—kemi, biologi + 2 vtr (bl. a. slöjd, maskinskriv- ning/maskinräkning eller familjekunskap).

C. Tyska/franska, förvaltningskunskap + 5 vtr (gärna konsumtionsekono- mi eller familjekunskap, slöjd, maskinskrivning/maskinräkning).

D. Fysik-kemi, biologi, förvaltningskunskap + 4 vtr (gärna slöjd, kon— sumtionsekonomi eller färg- och formkunskap).

E. Fysik-kemi, biologi, konsumtionsekonomi, familj ekunskap + 2 vtr.

Årskurs 1 Årskurs 2 1 Familje- 1 kunskap 2 Tyska Franska 2 Tyska Franska Konsum— tions- 3 Slold ekonomi 4 Förvalt- 4 Förvalt- . _ . ningskun- Fysik-kemi ningskun- 5 Fysrk-kemi skap 5 skap Färg— och 6 formkun- Färg- Och 6 Skal) 7 Maskin- Slöjd formkuu- 7 Slöjd Slöjd skrivning skap Slöjd Maskin- Maskin- Maskin- Bmlogl skrivning skrivning skrivning

F. Konsumtionsekonomi, familjekunskap, slöjd, färg- och formkunskap + 1 vte.

G. Slöjd, färg- och formkunskap, fysik-kemi, biologi + 0-2 vtr. Kombinationsmönstren kan åskådliggöras i en enkel skiss enligt nedan. Av denna skiss framgår vilka ämnen och ämnesgrupper, som beräknas få den största betydelsen.

Tgsko (Franska) &+?)

Förvaltninqskunskcp 2+2 Maskinskrivning/rökning 2 d 5

Fusik— kemi Biologi 5 +2+Z

Konsumtionsekonomi Familjeekonomi 2+4

eller mindre

Anm.: Cirklarna betecknar de sex »karaktärs»ämnesgrupperna, som in— går i tillvalsämnena. Som synes är den naturvetenskapliga gruppen före- trädd i fyra olika kombinationer, tyska (eller franska) i tre etc.

Allmänna anmärkningar till förslagen om tillvalsämnen och grupper

Maskinskrivning/maskinräkning bör som nämnts vara obligatoriskt ämne för elev som vid inträdet i skolan inte har tillfredsställande maskinskriv- ningskunnighet. Ämnet bör så långt som möjligt ingå i tillvalsgrupperna för alla elever. Endast i ämnesgrupp F i förslaget till tillvalskombinationer är taket i fråga om veckotimmar nått. För de fall maskinskrivningskunnighet inte kan erhållas inom de ordinarie 35 veckotimmarna bör möjlighet till undervisning utom timplanen anordnas. Det bör också vara möjligt att minska timtalet för slöjd med en veckotimme för att bereda plats för maskinskrivning (se tidigare schemaexempel). Maskinskrivning bör kunna utgå ur elevens program när för godkänt prov tillräckliga färdigheter före— ligger. Elev som redan har kunskaper i ämnet, bör om inte särskilda skäl föreligger underkasta sig sådan övning, att prov givet i social—ekonomiska fackskolan i ämnet ger gott resultat. Det bör påpekas att samtliga elever redan i skolan kan komma att få användning av maskinskrivning (och kanske maskinräkning) bl. a. i seminariearbetet.

Slöjd och färg- och formkunskap bör under de två läsåren kunna läsas med antingen sammanlagt 4 eller 2 vtr i vartdera ämnet; kombinationen 4 vtr i det ena och 2 vtr i det andra ämnet bör också vara möjlig. Inte heller bör det som nämnts vara helt uteslutet att, där elev endast har 1 vte till sitt förfogande, deltaga i slöjd eller färg- och formgrupp, där schemat tillåter.

För åtskilliga både manliga och kvinnliga elever är det med hänsyn till kommande verksamhet i eget hem, i fritidssysselsättning och i yrke lämp- ligt att deltaga såväl i textil- som i trä- och metallslöjd. Schemat bör om möjligt läggas med hänsyn härtill.

Med förståelse för svårigheterna med schemaläggningen bör framhållas önskvärdheten av att »små» ämnen som familjekunskap, biologi, maskin- skrivning/räkning samt två timmars slöjd eller färg— och formkunskap pla- ceras så, att eleverna tämligen fritt kan lägga dem till sina tillvalsämnen i övrigt.

Det finns skäl som talar för att trespråkiga elever borde välj a humanistisk skola. Beredningen har tills vidare ändå stannat för att erbjuda två till- valsspråk under förutsättning att det gäller nybörjarkurs endast i ett språk, emedan social-ekonomisk fackskolas karaktär ju ändå främst ligger i de fasta ämnena. En rad av typiska serviceyrken kräver också någon färdighet i tre språk.

Det hör slutligen påpekas, att eleverna varje läsår bör ha rättighet att ut- trycka sina önskemål att få läsa de angivna ämnena, alldeles bortsett från vilka kombinationer som under pågående läsår kunnat anordnas. Att en del

elever måste finna sig i att kanske blott deras andrahands- eller tredje- handsönskemål kan tillfredsställas är givet, men att erbjuda blott ett be- gränsat antal tillvalsämnen vore felaktigt, och man får icke heller en riktig bild av elevernas intresse- och begåvningsinriktning. Valfriheten får dock inte utsträckas därhän, att ämnen som kräver en tvåårig studiegång kan väljas och bortväljas utan hänsyn till konsekvenserna för studieupplägg- ningen och för möjligheterna att i andra årskursen anordna de grupper, som behövs med hänsyn till valen i den första. Sålunda bör en elev som valt t. ex. tyska och fysik-kemi normalt fortsätta att läsa ämnena två år, och elev som väljer konsumtionsekonomi bör tidigare ha studerat familjekun- skap antingen i grundskolan eller fackskolan.

Det bör vara möjligt för elev, som i annat sammanhang dokumenterat tillräckliga insikter i ett eller ett par av skolans obligatoriska ämnen, att erhålla befrielse från deltagande i undervisning i dessa ämnen.

Timplan

Antal veckotimmar

Ämne Årskurs 1 Årskurs 2

Obligatoriska ämnen: Svenska ........................ Engelska, allmän kurs eller särskild kurs ......................... Samhällskunskap ............... Samhällsekonomi ............... Kulturgeografi .................. Psykologi ............... . ...... Hälsolära och socialhygien ....... Tillämpad matematik ........... Bokföring och kontorsarbete ...... Gymnastik med »stilkurs» ........ Röst- och talvård med musik ..... Aktuell orientering .............. Seminariearbete ................. Tillvalsämnen enligt nedanstående förteckning .......................

w

Iwa—

M H

co U! 00 U!

Summa veckotimmar

Tillvalsämnen, specifikation:

Tyska, nybörjarkurs eller allmän

kurs eller särskild kurs ......... Franska, nybörjarkurs eller allmän

kurs eller särskild kurs ......... Fysik och kemi ................ Biologi ........................ Praktisk förvaltningskunskap ..... Familjekunskap ................. Konsumtionsekonomi ............ Färg- och formkunskap ........ Slöjd .......................... Maskinskrivning med maskinräk—

ning .........................

OJ

Nädå] NNMW

..: |...

1+1 1+1

H

Kursplaner

Svenska

Mål

Undervisningen i svenska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga till muntlig och skriftlig framställning och genom litteraturläsning bidraga till ökad kun-skap om människor och miljöer. Förmågan att lyssna och korrekt återge andras framställning och att tillgodogöra sig olika slags läsning samt att utreda och sammanställa material för muntlig eller skriftlig redovis- ning skall utvecklas. Undervisningen bör bedrivas så att den underlättar kontakten människor emellan såväl i yrkesliv som i förening—s- och andra fritidssammanhang.

Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr)

Läsning. Olika slag av sakprosa, även tidningar och tidskrifter. Ord- kunskap. Skönlitterär läsning, vald så att den speglar mänskliga samman- levnadsproblem och ger tillfälle till samtal om personliga eller sociala frå- gor. I samband därmed upplysning om författarna. Övningar att läsa olika slags texter (litterär prosa och poesi, sakprosa) på olika sätt med hänsyn till syftet med läsningen.

Skrivning. Olika slag av brev och praktiska skrivelser, blanketter och formulär, referat och andra sammanfattningar, rapporter m. m. Fackupp- satser och fria uppsatser. Rättstavnings- och skiljeteckensövningar, språk— riktighetsövningar och dispositionsövningar som underlag för både skriftlig och muntlig framställning. Grammatiska frågor i praktiska sammanhang. Handstilsvård.

Talövningar. Korta anföranden, diskussionsövningar, demonstrationer, sammanträdesteknik. Dramatisk framställning.

Övningar i lyssnande. Referatövningar i samband med avlyssnande av lek- tioner, föredrag, diskussioner, radioanföranden, telefonmeddelanden m. m.

Biblioteksstudier (bl. a. i samband med seminariearbete och annat själv- ständigt arbete) .

Norska. Läsning, hörövningar. Övningar att använda ordlista.

Årskurs 2 (3 vtr) Läsning. Läsning av sakprosa som i föregående årskurs. Vidare läsning av protokoll, redogörelser, betänkanden, promemorior. Fortsatta ordkun- skapsövningar. Fortsatt skön-litterär läsning som i föregående årskurs. Olika stilarter. Fortsatta lästeknikövningar.

Skrivning. Fortsatta övningar med avfattande av brev och framställningar till myndigheter, ifyllande av blanketter och formulär liksom utformande av sådana, protokoll och promemorior, sammanställningar, referat, utred— ningar, rapporter, instruktioner m. m. Andra slag av uppsatser. Fortsatta rättskrivnings- och skiljeteckensövningar samt språkriktighetsövningar. Fortsatta dispositionsövningar som underlag för skriftlig och muntlig fram- ställning. Grammatiska frågor i praktiska sammanhang. Handstilsvård.

Talövningar. Fortsatta övningar med korta anföranden, diskussionsinlågg, inledningar, avslutningar, demonstrationer, föredragningar. Sammanträdes- teknik, fortsatta övningar. Telefonteknik. Intervjuteknik.

Övningar i lyssnande. Lika med i föregående årskurs. Biblioteksstudicr. Danska. Läsning, hörövningar. Övningar att använda ordlista.

Engelska, allmän kurs Mål Undervisningen i engelska har till uppgift att på den grund som den obliga- toriska skolan lagt ytterligare utveckla elevernas förmåga att delta i samtal på det främmande språket, på egen hand utnyttja vanligt förekommande läsmaterial samt avfatta enklare brev av rutinkaraktär.

Kursinnehåll

Årskurs 1(3vtr)

Läsning av text, delvis kursivt och som fri läsning. Läsning och memorering av enkel brevtext, både kommersiell och mer allmän. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Enkla Övningar att skriftligen göra förfråg- ningar och lämna upplysningar. Grammatiska övningar för innötande av elementär formlära och syntax. Dramatisering, sång, realia. Sex skrivningar, därav ett par i brevform samt något versionsprov med frågor.

Årskurs 2(3vtr)

Läsning av text, delvis kursivt och som fri läsning. Läsning av mer fack— betonad text med anknytning till olika serviceyrken och/eller i anslutning till självständigt arbete i annat ämne. Läsning och memorering av brev- text. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta öv- ningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Avfattan- de och utskrivande av enkla affärsbrev. Fortsatt övning av centrala gram- matiska företeelser. Dramatisering, sång, realia. Sex skrivningar, därav ett par med fackbetonat innehåll samt något versionsprov med frågor.

Något längre textkurs än i den allmänna kursen. Större krav på aktiv be- härskning av språket i tal och skrift. I övrigt lika med allmän kurs.

Samhällskunskap Mål Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift att i samverkan med övriga samhällsorienterande ämnen och psykologi ge eleverna ökad förtro- genhet med samhällets uppbyggnad, funktioner och olika sociala och poli- tiska företeelser. Ämnet skall bidraga till att klarlägga det moderna sam- hällets mekanism och belysa beroendeförhållandet mellan individ och sam- hälle samt därmed även motivera behovet av handledande, betjänande och vårdande funktioner till individers och medborgargruppers stöd. Undervis- ningen skall genom sin uppläggning söka stärka elevernas förmåga till och intresse för aktivt deltagande i samhällsarbetet både genom yrkesutövning och genom medborgerliga förtroendeuppgifter. Ämnet skall vidga förståelsen för det egna landets beroende av förhållandena i andra länder och för Sveriges medansvar i världssamhället. Genom fortsatt teoretisk yrkesorien- tering skall ämnet bredda och fördjupa elevernas kunskaper om yrkesvärl- den och arbetsmarknaden, men särskilt uppehålla sig vid den sektor av yrkesvärlden för vilken linjen avses förbereda.

Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr) Organisationsbildningar i det moderna samhället Levnadsförhållandenas förändring under de senaste århundradena. Den tek- niska och kulturella utvecklingens sociala och mänskliga innebörd. Något om sociologins grundbegrepp och arbetsmetoder. Social gruppering. Famil- jen. Befolkningsfrågor. Stad och land. Organisationsväsendets förutsätt- ningar och innebörd. De stora folkrörelserna. Arbetsmarknaden och dess organisationer. Producent- och konsumentorganisationer. Yrkesutövare och funktionärer inom ovan nämnda områden. Föreningskunskap.

Stats- och kommunalkunskap Sveriges administrativa indelning. —- Kommunen, dess organisation och uppgifter. Kommunen och staten. Hemkommunens aktuella problem. Inter- kommunalt samarbete. Kommunens förtroendemän och tjänstemän, deras uppgifter och inbördes förhållande. — Landstinget och dess uppgifter. -—— Riksdagen; organisation, arbetssätt och befogenheter. Regeringen; organisa- tion, arbetssätt och befogenheter. Parlamentarismens principer. Aktuella författningsproblem. Kungamaktens roll. — De stora organisationernas po-

litiska inflytande. —— Central och lokal statsförvaltning. Olika slag av stats— tjänstemän. Statsförvaltningen och allmänheten. Ärendenas gång. Statens finanser. Skatter och förmåner. — Partiväsendet. De olika politiska partier- na. — Opinionsbildning. Press— och tryckfrihet. Massmediernas roll. De— mokrati och diktatur. Styrelseskicket i några representativa främmande län- der.

Årskurs 2 (4vtr) Några förvaltningsområden

1. Skol- och yrkesutbildningsväsendet. Skolsociala frågor. Demokratisc- ringen av skolväsendet. Yrkesutövare inom skolväsendet.

2. Kyrkan och dess organisation. Pastorsexpeditionen och dess funktio- ner. Kyrkans förhållande till staten. Kyrklig frivillig verksamhet. Inre och yttre mission. Religionsvårdande yrken.

3. Rättsväsendet och kriminalvården. Polisen och allmänheten. Rätte- gångsförfarandet. Vardagens juridik. Ungdomsbrottsligheten. Modern kri- minalpolitik. Yrkesutövare inom rättsväsendet.

4. Förvaltningsorgan för jordbruk, skogsbruk och fiske. Hushållnings- sällskap m. m. Jordbrukets rationaliseringsproblem.

5. Några av statens affärsdrivande verk. Kommunikationsverk. Domän— styrelsen. Statlig företagsverksamhet i bolagsform. Aktuella problem i samband med statlig företagsamhet.

Socialpolitikens viktigaste fält samt några socialrättsliga förhållanden

Hälso- och sjukvård, nykterhetsvård. _ Barna- och ungdomsvård,'åldrings- vård. — Familjepolitiken. _ Försäkringar, socialhjälp och andra under- stödsformer. — Bostadspolitiken. — Arbetsmarknadspolitik. Arbetarskydd. — Ärendenas behandling på en socialvårdsbyrå. Någon kännedom om för- fattningar och handböcker. Socialvårdstjänstemannens uppgifter. Sekretess- bestämmelser. Olika inställningar till socialpolitiken.

Internationella frågor

FN, dess organ och uppgifter. Teknisk och humanitär biståndsverksamhet (internationell och svensk). Något om utvecklingsländernas ekonomiska, sociala och politiska problem. Regionalt internationellt samarbete, militärt, ekonomiskt och kulturellt. Möjligheter till tjänst i internationellt arbete.

Sammanfattande yrkes- och arbetsmarknadsorientering I anslutning till föregående moment fortsatt och fördjupad orientering om yrkes- och arbetsmarknaden med särskild hänsyn till de olika områdenas samverkan med och beroende av varandra.

Mål Undervisningen i samhällsekonomi har till uppgift att i nära samverkan med studierna i övriga samhällsorienterande ämnen ge eleverna ökad insikt om förhållanden, som reglerar det ekonomiska livet och dess förändringar. Eleverna skall genom studium av inhemska och internationella samhälls— och privatekonomiska företeelser bibringas vidgad förståelse för den enskil- des problem både i egenskap av konsument och producent, anställd och före- tagare, privatperson och samhällsmedlem. Särskild Vikt skall läggas vid sådana kunskaper och färdigheter som underlättar kontakten med personer, vilka söker upplysning och stöd i ekonomiska frågor.

Kursinnehåll

Årskurs 2 (2vtr) Levnadsstandard, begreppets innebörd, jämförelse med motsvarande för- hållanden i ett urval av främmande länder. (Samverkan med kulturgeo- grafi främst i fråga om provinsiella och internationella olikheter, med sam- hällskunskap i synnerhet i fråga om sociala grupperingar och historisk utveckling.)

Inkomstfördelningen samt något om dess förändringar. Realinkomst och penninginkomst. Levnadskostnadsindex, beräkning och förändringar.

Privatekonomiska aspekter: inkomst —— konsumtion —— sparande (»ideal- budget»). Individuella konsumtionsbehov, (sociala) värderingar, begreppet gränsnytta. Konsumentens inflytande på produktionens inriktning.

Arbetsfördelning _— yrkesdifferentiering, socialt och geografiskt (i sam- verkan med ekonomisk geografi och samhällskunskap).

Samhällsekonomiska aspekter: Det »svenska folkhushållet» som enhet (nationalprodukt, nationalutgift, nationalinkomst, nationalförmögenhet, >> nationalbudget» ).

Det svenska samhällets resurser: naturtillgångar, arbetskraft, kapital, företagsamhet (i samverkan med kulturgeografi och samhällskunskap).

Internationell arbetsfördelning: utrikeshandeln och vårt internationella beroende. Internationella ekonomiska integrationssträvanden (i samverkan med kulturgeografi och i någon mån samhällskunskap t. ex. i fråga om Efta, nordisk samverkan, Europaunionen osv.).

Företagsekonomiska aspekter: Något om hantverkets, industriföretagets, jordbrukets och serviceföretagets driftsekonomi (i nära samverkan med kulturgeografi) .

Den ekonomiska mekanismen: Utvecklingen självhushållning -— bytes- hushållning — penninghushållning (historisk utveckling i samverkan med samhälls—kunskapen) .

Prisbildning vid fri konkurrens, monopol av olika slag och i samband med samhällsingripanden. Penningväsendet, bankväsendet, kapitalbildning och krediter. Konjunkturväxlingar.

Ekonomiska intressemotsättningar: Löner, vinster och produktivitet. För- delningsproblemet. Intreswseorganisationerna. Avtalsrörelser och deras sam- hällsekonomiska betydelse.

Ekonomisk politik: hur den enskilde upplever statens och kommunernas finanspolitik och budget. Statens och kommunernas budget. Den ekono- miska politikens målsättning: de politiska partiernas program för ekono- misk välfärd och trygghet. Inflationsproblemet. Konjunkturpolitik. Olika former av beskattning och inkomstutjämning.

Den enskildes och samhällets ekonomi: likheter och skillnader. Färdighetsövningar: kännedom om och vana vid att utnyttja vanliga statistiska publikationer, uppslagsverk och handböcker; övning i att läsa och förstå tidnings- och tidskriftsartiklar i ekonomiska ämnen; kännedom om elementär ekonomisk terminologi, diagram- och kartogramtolkning.

Kulturgeografi

Mål

Ämnet har till uppgift att i samverkan med övriga samhällsorienterande ämnen belysa väsentliga frågor gällande befolkning, näringsliv och sam- hällsplanering i Sverige, exemplifiera provinsiella olikheter i dessa avseen- den och åskådliggöra, hur natur- och kulturgeografiska förhållanden på- verkat uppkomsten av skiljaktigheterna. Undervisningen bör belysa, att de sociala, ekonomiska och kulturella villkoren och förändringar däri sam- manhänger inte endast med lokala betingelser utan också med allmänna för- hållande-n inom landet som helhet samt med det svenska samhällets rela- tioner med världen i övrigt.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Migrationen och tätortsuwtvecklingen i Sverige.

Tätorternas samhällsgeografiska funktioner och inre differentiering (tät- orterna, gränser mot glesare bebyggelse, förorter, kommunikationsleder, stadsplan, näringsstruktur, citybildning etc.).

Energi-, vatten- och annan försörjning. Omland och regioner (olika slag av handelsområden, telefon- och tidnings- områden, resandetäthet med olika kommunikationsmedel, arbetskraftens pendling).

Provinsiella olikheter i fråga om näringsstruktur, levnadskostnader, ar- betslöner, social och kulturell service osv. (t. ex. Norrbottensproblemet, Got- land). Exempel på 'strukturförändringar.

Valda näringsgrenars produktionsvillkor och lönsamhet (med lämplig hänsyn till skolortens belägenhet och landsdelens förhållanden). I samband härmed också något om turismen som näringsgren, dess förutsättningar, betydelse och omfattning.

Svenskt näringsliv i dess relation till världen i övrigt — utrikeshandeln. Sverige och de internationella integrationssträvandena. Kännedom om våra officiella och vanligaste kartverk, deras användbarhet för olika ändamål och värde som kunskapskälla. Något om statistiska och andra handboks— mässiga källor och deras bruk. Som bakgrund ges i lämpliga sammanhang repetition av grundskolans kurs beträffande svenska och internationella kulturgeografiska förhållanden.

Studiebesök och exkursioner.

Psykologi

Mål

Undervisningen i ämnet skall bibringa eleverna elementär kännedom om principerna för människans beteende som individ och i grupp, varvid sär- skild tonvikt lägges vid mentalhygien samt vid tillämpningen inom arbets- liv och organisationsväsende. Undervisningen skall särskilt inrikta eleverna mot förståelse för den enskildes anpassningsproblem i skilda sammanhang. Studiet av ämnet skall bidra till elevernas personliga mognad bland annat genom att ge eleverna perspektiv på för åldern karakteristiska problem, så- som val av yrke, anpassning till samhällets krav samt förhållandet till det andra könet och till kamratgrupper.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Psykologiens uppgifter. Något om psykologiens metoder och möjligheter. Hur vi upplever yttervärlden och våra medmänniskor. Felkällor då vi be- dömer andra.

Principer för inlärning och glömska. Träning i studieteknik. Vår psykiska hälsa. Känslor, behov, motiv. Konflikter _ hur de uppkom— mer och löses. Psykiska sjukdomar. Självinsikt och psykisk hälsa. Person- lighet, karaktär, temperament; saanand med nervsystem, inresekretoriskt system och fysiologiska processer. Personlighetsegenskaper och hur de fast- ställes. Begåvning och intressen. Olika begåvningsfaktorer och hur dessa fastställes. Något om anlagsprövningar i samband med yrkesorienteringen.

Årskurs 2(2vtr) Individuella skillnader. Arv- och miljöproblem. Uppväxtmiljöns betydelse. Etiska och sociala normer. Religionens betydelse.

Utvecklingspsykologi. Olika stadier i människans utveckling. Speciell tonvikt lägges vid ungdomsproblem: anpassningen till vuxen—samhället, rela- tionen till det andra könet, sensationssökandet, ungdomsbrottslighet etc.

Individ och grupp. Olika gruppbildningar i familjen, skolan, fritids- och arbetslivet. Speciellt behandlas arbetsgruppen, samverkan och ledarskap på arbetsplatsen. Individen och massan. Masskommunikation och propaganda.

Yrkesval, personlig lämplighet och intressen.

Anvisningar

1. För att psykologiämnet skall kunna fylla sin åsyftade uppgift krävs att det genomgående ges en konkret förankring och att man från början får eleverna att uppleva dess relevans inte endast för en viss yrkesbetonad ut- bildning utan också för elevernas egen livssituation. Detta innebär att upp- läggningen av undervisningen måste undvika abstrakt namn- och regel- kunskap. Då det här i synnerlig grad gäller ett mognadsämne får givetvis elevernas prestationer icke enbart bedömas genom förhör och prov.

2. Undervisningen bör i hög grad ha karaktär av samtal med eleverna kring konkreta problem, gärna fall hämtade från praktisk erfarenhet. Lä- rarens uppgift blir sålunda att med lärobokens hjälp söka ge eleverna per- spektiv på och förklarande insikt i problem som tillhör deras egen erfaren- hetssfär. Supplerande material i form av fall ur arbetslivet kan stencileras.

3. Lärogången bör vara följande. Utgångspunkten bör vara att så konkret som möjligt söka ge eleverna en uppfattning om vilka problem den moder- na psykologien sysslar med och hur nära dessa angår varje människa. Där- efter tas inlärning och studieteknik upp, då ju eleverna har nytta av dessa anvisningar för de aktuella studierna. De egentliga psykologistudierna tar sin början med de individuella skillnaderna och deras betydelse i sam- hället, något som är särskilt påtagligt för eleverna. Första läsåret avslutas med de egentliga tonårsproblemen, vilka bildar övergången till behandling av såväl socialpsykologien som den psykiska hälsans problem. Det har erfarenhetsmässigt visat sig, att ungdomar i denna ålder sätter stort värde på behandling av såväl mentalhygieniska som gruppsykologiska frågor.

4. Ganska stort utrymme bör ges åt tonårens problem och därvid bör eleverna aktiveras till diskussion. Vissa frågor, t. ex. varför vissa ungdomar blir brottslingar eller varför man kan komma i konflikt med föräldrar och andra vuxna, kan lämpa sig för gruppdiskussioner av studiecirkelkaraktär.

5. Vissa problem kan behandlas i anslutning till roll-spel, t. ex. förhållan- det mellan en klient och en mottagande sekreterare eller förhandlingar i en ungdomsstyrelse.

6. Vid sidan av diskussioner om konkreta fall bör eleverna få arbetsupp- gifter som lämpar sig antingen för individuell behandling eller för grupp- arbete.

Några exempel härpå är följande:

Experiment kan göras med första intryckets psykologi. Man låter en helt okänd person komma in i rummet och antingen vara helt tyst eller säga några ord, varefter eleverna får skriva ned sina intryck. Dessa kontrolleras mot beskrivning av vederbörande som gjorts på basis av lång kännedom.

Rollspel med arbetsledare och anställd (ungdom-sledare och deltagare i ungdomsverksamhet). Vissa förutsättningar (t. ex. för en konfliktsituation) ges, varefter vederbörande fritt får spela.

Diskussioner om konkreta fall, ordnade så att eleverna erhåller hit för bit av de faktiska förhållandena allt eftersom diskussionen framskrider.

Utförande av gruppobservationer ute i arbetslivet eller bland ungdomar och diskussion av de gj orda observationerna.

Vissa arbetsuppgifter baserade på bredvidläsning, t. ex. av vissa noveller som behandlar ungdomsproblem.

Hälsolära och socialhygien Mål Undervisningen i hälsolära och socialhygien avser att öka elevernas kun— skaper beträffande de yttre miljöfaktorerna och deras samband med män- niskans hälsa och utveckling. Den bör ge insikt om individens möjlighet att åstadkomma hygieniskt tillfredsställande miljö samt överblick över sam-

hällets åtgärder _ lagstiftning, förordningar, kontroll och stödåtgärder inom detta område.

Kursinnehåll Årskurs 1(2vtr)

Grundskolans biologikurs repeteras i samband med respektive avsnitt så att underlaget beträffande människokroppens byggnad och funktionssätt, bak— teriell hygien, sexualhygien etc. är aktuell. Näringshygien. Näringsbehov och kost i skola, hem, institutioner och på arbetsplatser. Livsmedelshygien och livsmedelslagstiftning. Bostadshygien. Viktigare moment i fråga om byggnadsstadgan och dess tillämpning. Uppvärmning, ventilation, belys- ning, ljudisolering. Bostädernas planering, inredning och användning ur hygienisk synpunkt. Sovplatser, hygienutryminen, fritidsutrymmen, lek- platser. Skötsel och underhållsfrågor; städning, tvätt, diskning, inom en- skilda hushåll och institutioner med hänsyn till hygieniska faktorer.

Sexualhygien. De tidigare inhämtade insikterna vidgas bl. a. med hänsyn till samhällets åtgärder på området. &

Yrkeshygien. Arbetarskyddslagstiftningen och arbetarskydd. Arbetsplat- sens hygienfrågor.

Översikt av folksjukdomar. Alkohol- och tobaksbruk.

Översikt av samhällets hälso- och sjukvård. Rehabiliteringsfrågor, syssel- sättningsterapi, konvalescent- och åldringsvård. Studiebesök.

Tillämpad matematik Mål Undervisningen i tillämpad matematik avser att bibringa eleverna den insikt och färdighet som fordras för ett snabbt och säkert utförande av inom näringsliv och förvaltning mera vanliga räkneoperationer. De skall därvid

övas att använda de vanligaste hjälpmedlen samt vidare erhålla elementär kännedom om några av statistikens vanligaste metoder och tillämpningar.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3vtr) Repetition av och utvidgad kurs i procent- och ränteräkning, reguladetri, bolags- och blandningsräkning. Reduktion av in— och utländska mynt och mått. Växelräkning. Praktiska övningar i användandet av räknetabeller, additions- och kalkylationsmaskiner. Huvudräkning. Överslagsberäkningar.

Årskurs 2 (3 vtr)

Praktiska exempel med beräkning av omkrets, yta och rymd. Löneuträk- ningar. Varuräkning: fakturor, inköpspriskalkyler och varulikvider. Lön- samhetsberäkningar. Kapitalplaceringar. Överslagsberäkningar. Elementära statistiska begrepp t. ex. aritmetiskt medium, medianer, indextal. Viss för- trogenhet med andra vanliga statistiska och matematiska termer. Något om metoder för insamling och bearbetning av statistiskt material. Presentation av statistiska uppgifter genom tabeller, diagram och kurvor.

Bokföring och kontorsarbete Mål Undervisningen i bokföring med kontorsarbete har till uppgift att bibringa eleverna kunskap om bokföringens grunder samt att ge dem de insikter

och färdigheter i kontorsarbete, som fordras för att de efter förvärvad prak- tisk erfarenhet skall kunna självständigt utföra enklare kamerala göromål.

Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr) Bokföringens betydelse. Bokföringslagens ordningsföreskrifter. Förbere-

dande övningar. Någon uppgift omfattande inventariebok, dagbok, reskontra och bokslut samt fortsatta övningar med successivt utökad bokföringsorga-

nisation. Verifikationsbokföring. Enkla bokslut i form av bokslutstablåer. Registreringsövningar. Utskrivning av de vanligast förekommande blanket- terna vid järnväg, post, telegraf, postgiro och bank samt kvitton, notor och fakturor. Användning av kontorsmaskiner och andra kontorshjälpmedel. Tillämpning av telefonteknik för kontor. Genomgång av kontorsorganisation.

Årskurs 2 (3 vtr)

Bokföringsuppgifter för olika slag av företag med enkel kontoplan. Av- skrivningar. Enkla resultatregleringsposter. Fortsatta övningar i praktiskt kontorsarbete. Genomgång av enkla deklarationsuppgifter med de vanligast förekommande bilagorna. Statförslag och statavråkning.

Gymnastik med »stilkurs»

Mål Undervisningen skall genom motionsgymnastik och friluftsövningar vid— makthålla och stärka elevernas fysiska kondition och ge dem avkoppling. Den skall verksamt bidra till ett ledigt och naturligt rörelsesätt och god håll- ning. Ämnet skall befrämja självdisciplin och samverkan i grupp samt ut— veckla initiativ- och organisationsförmåga. Undervisningen skall ge en orientering om arbetsfysiologiens tillämpning för olika yrkesgrupper. I sam- verkan med musikundervisningen ges någon undervisning i rytmik och säll- skapsdans.

Undervisningen skall ge eleverna kunskap om god personlig hygien, vårdat utseende och god klädkultur samt öva dem i ett trevligt uppträdande.

Kursinnehåll Å r s k u r s 1 0 0 h 2 (2 vtr i vardera årskursen) Övningar som främjar kondition, harmonisk kroppsutveckling, god håll- ning samt ett naturligt rörelseschema.

Goda arbetsställningar och rationell arbetsteknik med fysiologisk—anato- misk bakgrund.

I anslutning till musikundervisningen rytmik, dans och lekar. Något om sysselsättning av mindre och större barn, av ungdom och av vuxna i lekar och motionsövningar. Övningar i ledarskap och organisation, varvid såväl individuellt ansvar och initiativförmåga som lagarbete tränas. Något om organisationer och institutioner för främjande av gymnastik, idrott, lek och sällskaplig samvaro.

Teoretiska och praktiska övningar i trafikkunskap i den omfattning som motsvarar fordringarna för körkortsprov.

Årskurs 2 (1 vte) Stilkurs (preliminär beteckning): Med hänsyn till elevernas yrkesinrikt- ning uppmärksammas olika moment som har betydelse för det personliga uppträdandet. Personlig hygien bl. a. med hänsyn till användning av kos- metiska medel. Val av klädsel för skilda tillfällen. Klädhygien och klädkul- tur. Uppträdande i olika situationer inom arbetslivet.

Röst- och talvård med musik

Röst- och talvård

Mål

Undervisningen i röst- och talvård har till uppgift att utveckla elevernas för- måga till avspänt, naturligt och uttrycksfullt ta], att meddela någon kun- skap om röstorganets fysiologi och ge praktiska anvisningar om dess rätta funktion och användning. Den skall dessutom ge elever med speciella tal- svårigheter möjligheter till kontinuerlig individuell hjälp.

Kursinnehåll och anvisningar Å r s k u r s 2 (1 vte, inklusive musik) A. Inledande orientering med hel- och halvklass (cirka 6 lektionstimmar) behandlande:

1. Teoretiska kunskaper om a) röstfysiologi b) avspänning och andning c) fonetik d) resonans e) artikulation

2. Höstens praktiska användning, varvid kan anläggas följande aspekter:

a) estetisk aspekt: rösten bör vara behaglig för örat, uttrycksfull, person- lig och därmed intressant (andra skall vilja höra på)

b) praktisk aspekt: rösten bör vara tydlig, ha god resonans (andra skall kunna höra och uppfatta)

c) hygienisk aspekt: rösten bör ha organiskt riktig funktion, tåla att an- vändas, ej tröttas eller trötta (andra skall orka höra på, man skall själv orka tala). B. Kontinuerlig undervisning i grupp eller individuellt.

Utgångspunkt: praktiska situationer: t. ex. man skall göra reklam, hålla föreläsning, spela teater, deklamera etc.

Syfte: uppövande av talets och röstens uttrycksmöjligheter så att på ett personligt sätt det innehållsmässiga kan komma till sin rätt.

Lärogång: taltekniska övningar.

C. Individuell stödundervisning. Samverkan bör ske med lärare i ämnena svenska och främmande språk samt med specialutbildade röstpedagoger och läkare.

Musik Mål Undervisningen i musik har till uppgift att genom lyssnande och aktivt musicerande ge eleverna ökat intresse för musik samt befordra kontakten med musiklivet utanför skolan.

Kursinnehåll och anvisningar Å r s k u r s 2 (1 vte, inklusive röst- och talvård)

Den tid som eleverna inte är engagerade av röst- och talvårdsundervisning ägnas åt musik. Därvid lägges stor vikt vid att stimulera elevernas förståel- se för musiken som uttrycksmedel via lyssnande och eget musicerande. Möjligheter till samverkan med svenska och de främmande språken bör ut- nyttjas och uppgifter i ämnet bör ges inom seminariearbete och aktuell orientering.

Aktuell orientering Mål och kursinnehåll

Aktuell orientering har till uppgift att med utgångspunkt från händelser och förhållanden, som aktualiserats i litteratur, press, radio, television, teater eller på annat sätt, ge tillfälle till breddning av elevernas allmänbild- ning företrädesvis i ämnen som inte kunnat beredas plats på skolans schema, liksom till belysning av frågor som har betydelse för elevernas inställning till livsåskådnings- och samhällsproblem. Tillräcklig uppmärksamhet skall ägnas internationella frågor.

I samverkan med läroplanens övriga ämnen skall aktuell orientering även ge stoff för referatövningar, diskussionsövningar och seminarieupp- gifter.

Anvisningar

1. Aktuell orientering bör förekomma samtidigt i de båda årskurserna för att göra det möjligt för gästföreläsare och andra personer utanför skolan att vända sig till båda årskurserna samtidigt. Härigenom kan samverkan också lättare ske mellan lärarna i de båda årskurserna, och utbyte av lektioner mellan dem med hänsyn till deras olika kompetens och intresse för behandling av olika frågor. Det är också önskvärt, att ämnet placeras i

anslutning till seminariearbete så att viss samverkan kan ske med detta och så att studiebesök, teaterbesök m. m. skall kunna underlättas.

2. Samme lärare bör i regel ha ansvaret för genomförandet av den aktuella orienteringen och kan för detta ändamål vara tilldelad antingen en vecko- timme per klas—s eller en veckotimme för båda klasserna gemensamt. Vid planeringen av arbetet hör han samverka såväl med eleverna som med övriga lärare. Det är vid genomförandet av undervisningen angeläget att han i största möjliga utsträckning utnyttjar personer utanför skolan som gäst- föreläsare och diskussionsledare liksom övriga lärare och annan personal på skolan. Med hjälp av bandinspelningar hör han söka tillvarataga lämpliga radio- och televisionsprogram och andra evenemang för att ge ökat liv och konkretion åt undervisningen. Studium av tidningar och tidskrifter bör i mån av tid förekomma.

3. Ämnen som är ägnade att bredda och fördjupa elevernas allmänbild- ning kan exempelvis hämtas ur nedanstående ämnesområden av traditionell skolkaraktär: kristendomskunskap (religiösa och etiska frågor), historia (såsom bakgrund till aktuella händelser), litteratur och konsthistoria, geografi (naturgeografiska förhållanden aktualiserade i samband med in— ternationellt betydelsefulla händelser), fysik, kemi och biologi (t. ex. be- lysande saananden mellan naturvetenskapernas och teknikens samspel och människans villkor), samt slutligen de estetiska ämnena. Gästföreläsare eller motsvarande inom aktuell orientering skall också kunna utnyttjas av olika lärare inom deras egna ämnesområden i de fall kursens uppläggning eller andra förhållanden inte gör det möjligt eller önskvärt att lägga in evenemangen på ämnets egna timmar.

Seminariearbete

Mål

Seminariearbetet skall ge eleverna tillfälle att enskilt och i grupp under re- gelbundet återkommande längre arbetspass genomarbeta fristående eller sammanhängande arbetsuppgifter. Dessa skall ansluta till läroplanens olika ämnen, dock företrädesvis dess karaktärsämnen, ehuru ämne ur en elevs tillvalsgrupp också skall kunna tillmätas utrymme. Seminariearbetet skall tillvarataga och vidareutveckla elevernas förmåga till organiserat sam- arbete och självverksamhet.

Anvisningar

1. Seminariearbetet förutsätter en från annan undervisning frilagd schema- tid under en eftermiddag i veckan i syfte att bereda alla lärare möjlighet att på olika sätt medverka i seminariearbetet. Det kan gälla handledning vid planläggning, utförande och redovisning av en uppgift, närvaro vid

371 studiebesök eller en teaterföreställning m. m., närvaro för att kunna be- svara uppkomna frågor etc. Rektor fastställer i samråd med berörda lärare fördelningen av undervisningstiden på de olika ämnena.

2. Följande organisationstyper av seminariearbetet kan i huvudsak till- lämpas: a. Oberoende av varandra genomför grupper av elever samma seminarie— uppgift. Redovisningen ger då underlag för fortsatta överläggningar och diskussion i klassen (på seminarietid och/eller inom vederbörligt ämne). Exempel på seminarieuppgifter: Ett tonårsproblem med social anknytning. Planering av en föreningssammankomst. Utarbetande av en blankett för ett visst undersökningssyfte. Slutsatser av ett enkät- eller statistiskt material. b. Grupperna genomarbetar olika seminarieuppgifter helst ingående som delar av en helhet. Samverkan mellan grupperna förutsättes. Exempel på seminarieuppgifter: organisation av ett studiebesök i ett företag och efter- arbete av detsamma för undervisningen. Samma för en skolresa, en serie studiecirkelsammanträden, en yrkesorienterande föreningssammankomst. Uppläggning och genomförande av en domstolsscen. Illustration av olika författares syn på något socialt eller personligt problem. e. Individuella uppgifter ägnade att stödja en elevs intresse- och anlags- utveckling och hans kunnighet inom ett område bl. a. med tanke på studie- och/eller yrkesvalet. Exempel på seminarieuppgifter: Auskultationer på ett daghem eller i en lägre årskurs i en skola varvid de egna iakttagelserna och genomgången litteratur i anslutning därtill skall redovisas. Samma avseen- de iakttagelser av de dagliga arbetsuppgifterna på en arbetsplats, t. ex. ett social- eller kommunalkontor (härvid kan koncentration ske kring en viss arbetsdetalj, t. ex. bokföringen). En dekorationsuppgift i skolan. En serie naturvetenskapliga försök. Bistånd vid handledning av en grupp kamrater i en serie (seminarie-) arbeten inom ett område, där man börjar bli specia- list. Sammanställning och analys av ett litterärt material.

3. Varje elev bör ägna åtminstone ett seminariearbete per läsår åt en upp— gift, som ansluter till »stilkursen» och/eller röst- och talvård. Sålunda kan exempelvis eleven utföra intervjuer som spelas in på band och analyseras med handledare i en mindre krets. Eleven kan utföra rollspel enligt vad som föreslås i psykologien, exempelvis ett fingerat hembesök, kundtjänstsitua- tion, telefonrundfråga etc.

4. Ett seminariearbete bör, antingen det genomföres av en grupp eller av en enskild elev innehålla följande moment: a. Planläggning av arbetet (antingen detta har en övervägande praktisk eller en övervägande teoretisk karaktär) inklusive eventuell arbetsfördel- ning emellan grupper och gruppmedlemmar. b. Praktiska förberedelser av olika slag. c. Genomförande av givna uppgifter. d. Redovisning av seminarieuppgifterna.

Planeringen av seminariearbetets uppläggning inom ett ämne skall ske i samråd mellan lärare och elever. Elevernas motiverade önskemål om upp- gifter skall så långt möjligt tillmötesgås. Varje elev i klassen bör under loppet av ett läsår minst en gång ha ansvarat för var och en av punkterna a., b. och d. samt givetvis haft sin del i punkt c., dvs. genomförandet i samt- liga seminariearbeten. Redovisningen av seminariearbetet skall också kunna förekomma vid lämplig tidpunkt inom den ordinarie undervisningen i det ämne, som uppgiften närmast anknyter till. Redovisningen bör i regel ske både skriftligt och muntligt.

Tyska, nybörjarkurs Mål Undervisningen i tyska (nybörjarkurs) har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och göra eleverna förtrogna med ett begränsat förråd av vanliga ord och uttryck, för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad tyska,

läsa och förstå lätt tysk text samt tala språket i enkla, vardagliga samman- hang. De bör vidare erhålla viss övning i att skriva språket.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3 vtr)

Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Enkla hörövningar i syfte att grundlägga förstående av talad tyska. Läsning av lätt text med centralt ordförråd. Talövningar. Systematisk inövning av grundläggande grammatiska företeelser, främst muntligt, men även skriftligt i form av ifyllnadsövningar och mycket enkla översättningsövningar. Diktamens- skrivning. Dramatisering, sång, realia.

Årskurs 2 (3 vtr)

Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning och memo- rering av enkel brevtext. Hör- och talövningar. Fortsatt systematisk inöv— ning av elementär grammatik, såväl muntligt som skriftligt. Övning i av- fattande av enkla brev. Dramatisering, säng, realia.

Tyska, allmän kurs

Mål

Undervisningen i tyska (allmän kurs) har till uppgift att på den grund som den obligatoriska skolan lagt ytterligare utveckla elevernas förmåga att deltaga i samtal på det främmande språket, på egen hand utnyttja vanligt förekommande läsmaterial samt avfatta enklare brev av rutin— karaktär.

373. Kursinnehåll Årskurs 1 (3 vtr)

Läsning av text, delvis kursivt och som fri läsning. Läsning och memo- rering av enkel brevtext, både kommersiell och mer allmän. Hör- och tal- övningar. Muntliga och skriftliga referat. Enkla övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Grammatiska övningar för in- nötande av elementär formlära och syntax. Dramatisering, sång, realia. Sex skrivningar, därav ett par i brevform samt något versionsprov med frågor.

Årskurs 2 (3vtr)

Läsning av text, delvis kursivt och som fri läsning. Läsning av mer fack- betonad text med anknytning till olika serviceyrken och/elleri anslutning till självständigt arbete i annat ämne. Hör— och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Fort- satt inövning av centrala grammatiska företeelser. Dramatisering, sång, realia. Sex skrivningar, därav ett par med fackbetonat innehåll samt något versionsprov med frågor.

Tyska, särskild kurs

Något längre textkurs än i den allmänna kursen. Större krav på behärsk- ning av språket i tal och skrift. I övrigt lika med allmän kurs.

Franska, nybörjarkurs Mål Undervisningen i franska (nybörjarkurs) har till uppgift att grundlägga ett gott uttal samt att göra eleverna förtrogna med ett begränsat förråd av

vanliga ord och uttryck för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad franska och själva besvara frågor och lämna enkla upplysningar.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3vtr) Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Läsning av mycket lätta texter med centralt ordförråd. Enkla hörövningar i syfte att grund- lägga förstående av talad franska. Enkla talövningar. Systematisk inövning av grundläggande grammatiska företeelser, huvudsakligen muntligt. AV- skrivning av text, diktamensskrivning, enkla ifyllnadsövningar, Dramatise- ring, sång, realia.

Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning av enkel brevtext. Memorering av ett begränsat antal vanliga fraser med anknytning till turism. Hör- och talövningar. Fortsatt systematisk inövning av ele— mentär grammatik. Avskrivning av text, diktamensskrivning, enkla ifyll- nadsövningar. Dramatisering, sång, realia.

Franska, allmän kurs Mål Undervisningen i franska (allmän kurs) har till uppgift att på den grund som den obligatoriska skolan lagt ytterligare utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå språket, uppfatta och förstå tydligt tal samt själva be- svara frågor och lämna enkla upplysningar.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3 vt-r)

Läsning av text med centralt ordförråd. Läsning och memorering av enkel brevtext, både kommersiell och mer allmän. Hör- och talövningar. Gram- matiska övningar för fortsatt innötning av elementär grammatik, främst formlära (pronomen, oregelbundna verb), men även vissa centrala syn- taktiska företeelser (ordföljden, tempus). Diktamensskrivning, enkla ifyll- nadsuppgifter och översättningsövningar. Dramatisering, sån-g, realia.

Årskurs 2 (3 vtr)

Läsning av text med centralt ordförråd, delvis kursivt. Läsning av enstaka fackbetonade texter med anknytning till olika serviceyrken. Läsning och memorering av enkel brevtext. Hör- och talövningar. Fortsatt övning av elementär grammatik. Grammatiska påpekanden i övrigt endast då text— förståelsen så fordrar. Diktamensskrivning, enkla ifyllnadsuppgifter och översättningsövningar, lätta versionsprov med frågor. Dramatisering, sång, realia.

Franska, särskild kurs

Något längre textkurs än i den allmänna kursen. Större krav på behärsk- ning av språket i tal och [skrift. I övrigt lika med allmän kurs.

Fysik och kemi Mål Undervisningen i ämnet skall dels fördjupa eleverna-s elementära insikter i fysik och kemi, dels ge en orientering om sådana fysikaliska och kemiska

företeelser som eleverna möter i sin yrkesutbildning och i sitt kommande yrkesarbete. Undervisningen skall också ge eleverna en orientering om ak— tuella framsteg inom vetenskap och teknik.

Kursinnehåll

Årskurs 1 (3 vtr) Några viktigare konstruktionsmaterial (metaller och legeringar) deras an- vändningsområden och egenskaper. I samband härmed repetera-s grund- läggande kemiska begrepp såsom oxid, oxidation-reduktion, förbränning, syror etc. samt lösningar och lösningsmedel, pH-begreppet.

Plast och keramiska material och deras egenskaper och användning. Nå- got om textilmaterial, deras uppbyggnad, egenskaper, användning och band'- havande.

Något om människokroppens kemi: fetter, äggviteämnen och kolhydrater, enzymer, vitaminer. Något om kemins bidrag till förbättring av världens livsmedelssituation. Något om förgiftningar, t. ex. kolos, alkohol, narkotiska läkemedel etc. Giftstadgan. Syra— och Iutskador och deras behandling samt skyddsföreskrifter.

Repetition av akustikens grundbegrepp och metoder. Mätning av ljud- fenomen. Praktiska tillämpningar bl. a. för bostäder och arbetsplatser.

Värmetransporter genom ledning, strömning och strålning med tillämp- ning hl. a. på bostadsuppvärmning. iOrientering om olika isolationsmaterial och deras egenskaper och användning. Repetition av begreppet värmem-ängd och kvantitativa beräkningar. Orientering om kylanläggningars verknings- sätt med synpunkter på deras ekonomiska handhavande. Repetition av för- hållandena i samband med smältning—stelning och ångbildning-konden- sation.

Årskurs 2 (2vtr) Något om samhällets vattenförsörjning: rening av dricksvatten och av— loppsvatten, vattendistribution. Repetition av aktuella fysikaliska företeelser såsom ytspånning, kapillaritet, samgående kärl, tryck etc.

Tvättmedelskemi med något om tvättmedlens uppbyggnad och verkningar samt om avhärdning av vatten m. m.

Framställning och distribution av elkraft med speciell hänsyn till för- ståelsen av säkerhetsbestämmelser och förordningar. I samband härmed re- petition av begreppen spänning och strömstyrka, resistans, effekt och energi varvid enheterna härför definieras. Beräkningar av kostnader för elenergi. Viktigare tillämpningar av grundläggande elektriska fenomen, (mo- torer, generatorer, transformatorer etc.). I samband med inventering av elkraftens användningsområden behandling av olika typer av ljuskällor och deras användning.

Något om atomenergiens fredliga användning. Orientering om röntgen- strålning, radioaktiv strålning samt skyddsåtgärder mot strålningsskador.

Aktuella företeelser inom vetenskap och teknik med anknytning till ele- vernas intressen.

Biologi Mål Undervisningen i biologi har till uppgift att ge eleverna en fördjupad all— mänbiologisk orientering med särskild hänsyn till deras yrkesinriktning.

Kursinnehåll Årskurs 2 (2vtr)

Allmänbiologiska spörsmål med huvudvikt lagd på den biologiska jämvik- ten i naturen; balansen i ett naturligt växt— och djursamhälle; hur män- niskan påverkar jämvikten; produktion _ konsumtion; jordens livsmedels- försörjning.

Praktiska övningar i mikrobiologi och en översikt av mikroorganismer- nas betydelse inom jordbruk, skogsbruk och hygien.

Ärftlighetslära med huvudvikt lagd på praktiska tillämpningar.

Praktisk förvaltningskunskap Mål Undervisningen i praktisk förvaltningskunskap har till uppgift att ge elever- na ökade kunskaper om de olika slag av ärenden, som förekommer främst inom offentlig förvaltning, ökad kännedom om olika former av förvalt- ning samt bestämmelser, som gäller inom desamma. Genom undervisningens uppläggning skall eleverna erhålla praktisk förtrogenhet med på förvalt- ningskontor vanligen förekommande uppgifter.

Kursinnehåll

Årskurs 1(2vtr) ,

Förvaltningskontorets organisation. Registrering och arkivering av hand- lingar. Olika biträdesgöromål.

Valda administrativa uppgifter. Något om upphandlingsteknik. Studium av viktigare författningar, reglementen och annat offentligt tryck. Övning i användandet av viktigare handböcker. Övning i löneuträkning. Källskatt.

Praktiska övningar t. ex. på skolexpedition. Något om pastorsexpeditionens uppgifter och uppgifterna inom vissa

andra offentliga institutioner, valda med tanke på elevernas inriktning och ortens möjligheter. Situationsspel. Studiebesök.

Årskurs 2 (2vtr) Fortsatta övningar med valda administrativa uppgifter.

Något om kommunal samhällsplanering. Kommunal ekonomi och redo- visning. Uppgörande av kommunala statförslag.

Det statliga förvaltningssystemet. Anslagsäskanden och petitaskrivning. Ärendenas gång i statlig förvaltning. Olika slag av ärenden. Ärendenas hand- läggning. Expediering av beslut. Handlingars offentlighet.

Handläggning av personalärenden. Arbetsledning och personalvård. Kon- takten med allmänheten.

Situationsspel. Studiebesök.

F amiljekunskap Mål Undervisningen avser att ge kunskaper av värde dels för elevernas egen del, dels som bakgrund för vidare utbildning och verksamhet inom yrken som kräver insikt i familjefrågor. Inom detta ämne sammanföres frågor som berörts inom samhällskunskap och samhällsekonomi, psykologi och social- hygien och behandlas ur familjesynpunkt.

Kursinnehåll Årskurs 1 (2 vtr)

Familjens ställning och uppgift i vårt samhälle med internationella och kulturella jämförelser. Utvecklingstendenser. Samhället och familjen med speciell hänsyn till juridiska och sociala frågor. Äktenskap och familje- bildning. Föräldrar och barn. Barnets vård och fostran mot bakgrund av deras fysiska och psykiska utveckling. Miljöns betydelse. Ekonomi från bo- sättningen genom olika stadier av familjens utveckling. Utgifter och in— komster vid olika familjeförhållanden. Familjehushållningens roll i det ekonomiska sammanhanget. Bostadsval och bostadsanvändning. Fast in— redning, möbler, textilier, belysning och färgsättning. Vård av bostaden och dess inventarier. Hushållsorganisation. Fördelning av ansvar och uppgifter inom familjen. Hemarbetets olika moment och dess förändringar med hän- syn till den tekniska och sociala utvecklingen. Samlevnads- och anpass- ningsfrågor.

Konsumtionsekonomi Mål Undervisningen syftar till att öka elevernas insikter i fråga om bedömning och val av varor och tjänster för skilda ändamål. Eleverna bör tränas i uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsumtion under olika förhållanden från den enskilde konsumenten till hushållsenheter av olika storlek och struktur. Undervisningen bör göra eleverna förtrogna med olika slag av informationsverksamhet i fråga om varor och tjänster.

Kursinnehåll

Årskurs 2(4vtr) Med anknytning till undervisningen i samhällskunskap och ekonomi be- handlas samhällets och näringslivets åtgärder, som berör konsumtionsför- hållanden såsom lagar, förordningar och praxis inom området (livsmedels— stadgan, giftstadgan etc.). Huvuddragen av verksamhet inom forskning och information på de viktigare varuområdena. Reklam och konsument— upplysning. Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och kon- sumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utveck- lingen.

Genomgång av olika varugrupper med urval av exempel som behandlas i detalj med praktiska övningar beträffande bl. a. bedömning av olika an- vändningsegenskaper. Livsmedel, beklädnads— och inredningstextilier, möb- ler, armatur och övrig inredning, husgeråd, kemisk-tekniska artiklar, fri- tidsvaror etc.

Budget- och statförslag för enskilda hushåll, storhushåll och institutioner (t. ex. skolmältidsverksamhet, barninstitutioner, restauranger).

Färg- och formkunskap Mål Undervisningen i färg- och formkunskap har till uppgift att stimulera elever- nas skapande verksamhet, öka deras insikt i färg- och formfrågor och deras

intresse för utformning av den yttre miljön med hänsyn till olika grupper av individer samt att ge viss orientering i konst— och stilhistoria.

Kursinnehåll

Årskurs 1 och årskurs 2 (1+1 vtr)

Grunddragen av färgläran och dess tillämpning i skilda sammanhang. Pla- nering av inredning för några enskilda och offentliga miljöer (t. ex. familj e- bostad under givna förutsättningar, personalmatsal). Dekorativa uppgifter för gemensamma ändamål (t. ex. rekvisita och dekor för dramatisk fram-

ställning). Något om typografi och layout. Orientering i konst- och stil- historia.

Elevernas skapande verksamhet bör få komma till uttryck i valfritt ma— terial och med användning av valfri teknik i den mån så är möjligt.

Slöjd Mål Slöjdundervisningen avser att ge eleverna tillfälle till aktivt skapande verk- samhet, ge dem viss manuell träning och utveckla deras känsla för färg,

form och material. Undervisningen bör inriktas på frågor som rör såväl personlig utrustning som inredning av olika miljöer.

Kursinnehåll Årskurs 1 och årskurs 2 (2+2vtr)

Textilslöjd. Materialkännedom med orientering om materialens framställ- ning, struktur och uppbyggnad samt praktiska tillämpningar i fråga om de— ras egenskaper och användningsområden.

Tillverkning av övningsobjekt väljes dels inom personlig utrustning, dels inom inredningsområdet med hänsyn till att eleverna får möjlighet att till- lämpa enkla och rationella framställningsmetoder.

Vård och underhåll av kläder, skor, linneutrustning och inredningstexti- lier. Jämförelser mellan industriell, hantverks— och lekmannamässig fram- ställning av textila produkter som bakgrund till inköpskännedom. Tex- tilierna ur kulturell och estetisk synpunkt med övningar i samband med val och komposition av klädsel och yttre miljö.

Trä- och metallslöjd. Kännedom om material och framställningstekniker. Planerings— och konstruktionsarbeten. Övningsobjekten väljes så, att elever- na tränas så väl i fråga om tillverkning som i förmåga att bedöma hant- verks- och industriprodukter, kvalitet, form och funktion. Verktyg och verktygsvård.

Eleverna bör få välja uppgifter inom den slöjdgren som bäst passar deras anlag och intresseinriktning.

De bör ha möjlighet att terminsvis växla mellan textilslöjd och trä— och metallslöjd.

Maskinskrivning med maskinräkning Mål Undervisningen i maskinskrivning har till uppgift att bibringa eleverna

färdighet att utföra allmänt förekommande maskinskrivningsarbeten och vissa andra därmed sammanhörande göromål.

Kursinnehåll Årskurs 1(1 vte).

Inövande av god arbetsmetod med avseende på skrivställning, anslag och fingersättning. Skrivmaskinens konstruktion och skötsel. Skrivövningar med allmän och fackbetonad löpande text med huvudvikt lagd på säker- hetens uppövande. Förberedande hastighetsövningar. Korrigeringsövningar. Säkerhetsprov.

Årskurs 2 (2vtr).

Fortsatta övningar med löpande text under stegring av kraven på konrekt- het och snabbhet. Övningar att uppställa och utskriva brev, skrivelser, fak- turor, tabeller, protokoll och andra inom förvaltningen förekommande handlingar. Framställning av kopior med karbonpapper, stencil och ori— gram. Fotostatkopiering. Olika skrivmaskinstyper. Säkerhets- och hastig— hetsprov.

M askinräkning

(För elever med dokumenterade färdigheter i maskinskrivning)

Mål Undervisningen i maskinräkning har till uppgift att bibringa eleverna en viss rutinmässig säkerhet och snabbhet vid handhavandet av de vanligast förekommande additions- och kalkylationsmaskinerna och för allmänt förekommande räkneoperationer.

Kursinnehåll Årskurs 1 och 2

Övningar i riktig fingersättning enligt touchmetoden. Rutinövningar med räkning enligt de fyra räknesätten, vart för sig och i kombination. Till- lämpningsövningar.

BILAGA 1

Social-ekonomisk fackskolas tänkta avnämarområde

Förslag till lämpliga tillvalsämnen för vissa yrkesområden

Anmärkningar till efterföljande tablå I kolumn 1 anges med I att social-ekonomisk fackskola kan bedömas som mycket lämplig förberedelse, med II att den är en — jämte andra vägar — lämplig för- beredelse och med III att den bör vara möjlig och lämplig förberedelse för en mindre del av yrkesutövarna.

*i kolumn 1 betyder att social-ekonomisk fackskola borde kunna ge viss av- slutad grundutbildning, efter vilken eleverna kan gå ut i förvärvsarbete (och jäm- sides med denna inhämta bransch- och andra specialkunskaper på verkskurser, yrkesskolor m. m.) respektive så småningom uppnå den yrkesställning som tablån tagit upp.

Tablåns avnämarområde bör ses mot bakgrunden dels av yrkenas normala be- hov, dels av behovet av välskolad personal till vissa tjänster inom ett yrke och av personer som vill och kan äta sig fritids- och förtroendeuppdrag. Ibland har yrkesbenämningarna på högre befattningar inom ett yrkesområde angivits med tanke på att det just är för dem som den bredare skolunderbyggnaden främst be- hövs. I regel väljer ungdomar dock inte studieväg med tanke på att nå en sådan högre befattning inom ett yrke.

I de fall timantalssiffran (angående sammanlagda veckotimtalet för de båda årskurserna) är kursiverad (5,2) betyder detta att krav på (goda) kunskaper i ämnet föreligger. Parentes kring timtalssiffra (6) anger alternativt ämnesvalsför- slag.

Ämnesvalet är i stor utsträckning formellt sett fritt, men valet måste delvis bli beroende av hur goda betygen är från grundskolan.

Maskinskrivning är ett obligatoriskt ämne tills dess godkänt prov avlagts. Detta har ej markerats i varje särskilt fall i kolumn 12.

Markeringen N1 eller N2 i kolumn 1 betyder att yrket finnes upptaget i bil. 2 till skolpropositionen 1950: 70 (Neymarks sammanställning över yrken för vilka studier på gymnasiestadiet kommer ifråga. 1 anger att studierna lämpligen kan avslutas efter ring III4 (II”) och 2 att yrkesgruppen är heterogen, varvid det för en del yrkesmän kan anses tillräckligt med 3 gymnasieår (av 4) eller lägre skol- underbyggnad, men för andra behövs det studentexamen.)

Markeringen A betyder, att yrket (utbildningsvägen finnes med i bilaga 1 till SOU 1959: 44 Praktiska gymnasier (betänkande av Stellan Arvidson).

Förkortningarna betyder:

Ty : Tyska1 Ko : Konsumtionsekonomi Fr : Franska1 Ff : Färg— och formkunskap Fy-Ke : Fysik-Kemi Sl : Slöjd

Bi :'Biologi Mm : Maskinskrivning/maskin- Fö : Förvaltningskunskap räkning

Fa : Familjekunskap Sx : studentexamen

Tabla' över lämpliga tillvalsämnen för olika yrkesområden inom social-ekonomisk fackskolas tänkta avnämarområde

Yrken Ty Fr Fy-Ke Bi FöFaKo Ff Sl Mm Kommentar 1 2 34 56789101112 13 I Yrken för vilka social-eko- nomisk fackskola lorde vara särskilt lämplig NIA Sjuksköterskor, särskilt i öppen vård .......... 6 5 2 (4) 2 (4) (2) Ämnesvalet be- ' Vårdare o. sköterskor vid roendeavgrund— mentalsjukhus ........ (5) (2) 2 4 skolans betyg. Formellt krav f. n.: grundskol. * Under-sköterskor ........ (5) (2) 2 4 De Vårdpersonal för psykiskt utvecklingsstörda ..... (5) (2) 2 4 De A Förskollärare ........... (6) 2 (2 4) 4 4 NlA Hushållslärare, barna- vårdslärare ........... (6) 5 2 (2 4) 4 Ämnesvalet be- beroende av grundskolans betyg * NRA Journalister ............ (6)6(6) Fritt efter in- riktning NlA Regissörer, inspicienter, ! m. fl ................. (6) 6 (6) 4 4 NlA Kuratorer,socialvårdsass., l fångvårdsass. m.fl. . .. 6 (2) 4 (2) 3 N1 Barnhems-, ålderdoms- hemsföreståndarc ..... (6) (5) (2) 4 2 4 4 1 " Nl Ungdoms—, fritidskonsu- lenter m.fl ........... 6 4 (2 4) 2 2 1 N1 Barnavårdsombud ....... (6) 5 2 4 2 N1 Personalkonsulenter, as— sistenter * NzA Ombudsmän inom arbets— tag. o. arbetsgiv.org.. (5) 4 4 3 Fritt efter in- riktning. Ej begynnelseyrke * NUA Arbetsförmedl.—tjänste- män ................. (6) 4 2 3 Ej begynnelse- yrke * N1 Ombudsmän, sekr., m. fl. i ideella och liknande organisationer ........ 6 4 (2) 2 3 Ej begynnelse- yrke * NlA Tjänstemän vid komm., statl. o. priv. förvaltn. ex.vis. sjukhuskontoris— ter (läkarsekr.) ....... 6 (5 2) 4 3 För läkarsekre- terare helst Fy- Ke, Bi * Sjukkassekontorister och tjänstemän ........... 6 4 2 3 (*) NlA Kommunal-,landstingstj.- män, landskanslister. . . 6 4 3 Sx är vanligt * Mantalsassistenter, exeku- tionsbiträden m. fl.. . . . 6 4 2 3 * Kyrkoskrivare, folkbokf.- assistenter m.fl ....... 6 4 2 3

Yrken Ty Fr Fy—Ke Bi Fö FaKo Ff Sl Mm Kommentar 1 2 3456789101112 13 Barnsköterskor vid barn- sjukhus .............. (6) (5) 2 2 4 Tandsköterskor ......... (6) 5 2 4 N1A Arbetsterapeuter ........ 6 (5) (2) 4 4 Hälsovårdsinspektörer . . . (6) 5 2 4 (2) 2 2 N2 Predikanter, missionärer . (6) 6 (6) 4 2 Dessa blivande A Församlingsdiakoner m.fl. 6 4 2 3 yrkesmän erhål- A Församlingsdiakonissor, ler ej kristen- slumsystrar, m. fl. . . . . 6 5 2 (2) 4 domsundervis— A Ungdoms- o. församlings- ning i social- sekreterare m. fl ....... 6 4 (2) (4) 2 3 ekonomisk sko— la, som dock ur 111 Yrken för vilka social-eko— fådffoiågpggl; nomisk skola lorde vara k tl" 1. _ lämplig för en mindre del mye & amplg av yrkesutövarna NWA Småskollärare,särskol- lärare ................ 5 2 4 4 NlA Teckningslärare ......... 6 4 4 slöjdlärare i trä, metall, textil ................ (6) 5 (2) 4 4 Ej begynnelse- yrke NlA Yrkeslärare i sömnadsyr- ken ................. 6 (5) (2) 4 4 Yrkeslärare i industri- o. hantverksyrken ....... (5) (2) 4 4 Fritt efter in- riktning. Ej be— gynnelseyrke NlA Formgivare, konsulenter m. fl. inom konsthantv. 6 4 4 N1 Möbel- o. inredn.arkitek- ter, bosättnkons. m. fl. (6) 4 4 4 NlA Reklammän ............ 6 4 4 Fritt efter in- riktning; många har Sx. * N1 Expediter m.fl. inom t. ex. bokhandel, bosätta, apotek ............... 6 (5) (2) 4 Fritt efter in- riktning ("') NlA Resebyråtjänstemän, ho— tellsekreterare ........ 6 6 3 NIA Fartygsbefäl (däck), lot— sar, hamnkaptener . . . . 6 5 * Flygklarerare, trafikassis— tenter m. fl ........... 6 6 3 " A Blivande arbetsledare, för- män, förtroendemän, företagare m. fl. inom industri o. hantv ...... (5) 4 Fritt efter in- riktning. Ej be- gynnelseyrken Institutionsbarnsköters- kor .................. (5) 2 2 4 * Portierer ............... (6) 6 (6) (2 4) Herr— o. damfrisörer, skön- hetsvårdare, massörer. 6 5 (2) Fotografer ............. 6 5 * Begravningsbyråförestån- dare ................. 6 4 2 (4)

Yrken Ty Fr Fy-Ke Bi Fö FaKo Ft Sl Mm Komnentar 1 2 3456789101112 .3 ' NlA Banktjänsteman, kund- tjänstemän i försäkr.bo- lag .................. 6 4 2 3 ' NlA Försäkringsinspektörer, -ackvisitörer .......... 6 4 4 3 * NlA Kontorister o. a. vid SJ, post-, tele-, tullverken. 6 6 3 * N1 Allroundkontorister, re- gistratorer ............ (6) 6 (6) (4) 3 * Växeltelefonister, telegrai- .. _ expeditörer m. fl. ..... (6) 6 (6) 3 Sååå??? ras f. 1. 3 språk ' Expeditionsvakter ....... (6) 4 3 Formelt räcker grundkola NlA Poliser ................. (6) 4 (2) 3 Tull-, kust-, gränsuppsy- ningsmän ............ 5 4 ' Vaktkonstaplar, vakt— fruar, vårdare m. fl. . . . 2 4 Formdlt krav f. n.: grundskol. Underofficerare. . . ... . . . (6) 5 4 Avser icke-tek- niska rapenslag NlA Ekonomiförest., internats— förest., kökschefer rn. fl. (6) 5 2 2 4 2 Valet beroende av gruidskolans betyg (*) Husföreståndare, husmöd— rar .................. 2 4 4 Formdlt krav vid visa kurser: grundkola Hemvårdarinnor, hem- systrar ............... (5) 2 2 4 4 Dzo NlA Pursers, trafikvärdinnor, hovmästare, källarmäs- För Vssa är 3 tare ................. 6 6 språk nödvän- diga, för andra kan 2 .pråk (och grundkola) va- ra tillräckliga ' Husfruar m. fl. (restau- rant, hotell) .......... (6) 6 (6) 4 4 Dzo II Yrken för vilka social-eko- nomisk skola torde vara lämplig jämsides med grundskola eller annan påbyggnadslinje l NIA Instruktörer vid hushåll- ningssällskap m. fl.. 5 2 4 Här rvses de lantbnksutbil- dade A Trädgårdskonsulenter. . .. 6 5 2 (4) (4) Valet beroende av grundskolans betyg Fiskerikonsulenter ....... 5 2 4 (4) A Skogsvårdsstyrelsetjänste- män m. fl ............ 5 2 4 (4)

Ord- och sakförklaringar. Förkortningar

I nedanstående sammanställning över ord- och sakförklaringar upptas ofta åter- kommande facktermer i kapitel- och författningstexten. De benämningar som redo- visas i kapitel 2, Namnfrågor, i beredningens huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961: 30) har däremot inte medtagits.

Vad beträffar avsnittet nedan om förkortningar återfinnes där endast av framställ- ningens facktext föranledda förkortningar, medan allmänt kända förkortningar utelämnats.

Allmänna anvisningar om undervisningen

Allmänna ämnen

Färd ighelså'mnen Grundkurs

Grupp

H uvudmomenl

Högstadium Klass

K lass föreståndare

Klasstyp

Ord- och sakförklaringar

ingår tillsammans med timplaner och kursplaner i läropla- nen. Allmänna anvisningar är huvudsakligen ämnesvis ord- nade under rubrikerna Mål och Riktlinjer

följande ämnen på låg-, mellan— och högstadiet: färdighetsämnen svenska, matematik, engelska, tyska, franska orienteringsämnen kristendomskunskap, hem-

bygdskunskap, samhällskun- skap, historia, geografi, na- turkunskap, biologi, kemi,

fysik övningsämnen (ämnen för musik, teckning, slöjd, hem- estetisk—praktisk och fysisk kunskap, gymnastik, verk- fostran) stadsarbete

se Allmänna ämnen se Huvudmoment

elever som i visst ämne eller eljest mera tillfälligt undervisas gemensamt av samma lärare, oavsett om de tillhör samma årskurs, kurs eller klass

kursföreskrift som anger det stoff eller de färdigheter som skall vara det väsentliga föremålet för undervisningen av alla elever på ett visst stadium eller — i vissa fall — i en eller två årskurser. Huvudmomenten innehåller en grundkurs i vederbörande ämne eller sakområde. Denna är gemensam för alla elever i klassen. Dessutom skall eleverna arbeta med överkurser, vilkas inriktning, omfång och svårighetsgrad är beroende av elevernas intresse och förmåga

årskurserna 7—9 i grundskolan

elever som regelmässigt i olika ämnen undervisas gemensamt av samma lärare, oavsett om de tillhör samma årskurs eller kurs

den lärare inom låg-, mellan- eller högstadiet som har det särskilda ansvaret för en klass

organisationsform i fråga om klasser i grundskolan. Föl- jande klasstyper utgör huvudtyper:

a 1) A 131 B2 BB

Kursplan

Kärnämnen

Linjer ( inom års- kurs 9)

Lågstadium

Läroplan

Mellanstadium

Metodiska anvisningar (eller Anvisningar)

Målsman

N al urori enterande amnen Orienteringsämnen Samhällsorienterande amnen

Specialämnen

årskurs 1, 2 eller 3 årskurserna 1 och 2 eller årskurserna 2 och 3 årskurs 4 eller högre årskurs årskurserna 3 och 4 eller årskurserna 5 och 6 årskurserna S*ö årskurserna 1, 3 och 5 eller årskurserna 2, 4 och 6

Avvikande klasstyp betecknas med bokstaven v (variant) efter huvudtypbeteckningen, t. ex. B 2 v (vanligen årskur- serna 4—6), och b v (vanligen årskurserna 1—3)

sammanställning över det huvudsakliga kursinnehållet i varje ämne och innehållets fördelning på stadier (i vissa fall på årskurser)

de ämnen i årskurs 7 och årskurs 8 i vilka eleverna vid undervisningen hålles samlade i den tidigare klassamman— sättningen

9g gymnasieförberedande linje 9h humanistisk linje 9p allmänpraktisk linje 9t teknisk linje

9mek mekanisk linje 9m merkantil linje 9ha handelslinje 95 social-ekonomisk linje 9ht hushållsteknisk linje

årskurserna 1—3 i grundskolan

innehåller timplaner, kursplaner och allmänna anvisningar om undervisningen samt i förekommande fall avsnitt om skolans mål, allmänna riktlinjer för skolans inre arbete samt samverkan mellan skola, hem och närsamhälle

årskurserna 4—6 i grundskolan

av vederbörande överstyrelse utfärdade anvisningar om arbetet i olika ämnen och kurser

elevs föräldrar eller den eller de, som eljest enligt föräldra- balken har vårdnaden om eleven hembygdskunskap (på lågstadiet), naturkunskap (på mellan- stadiet), biologi, kemi och fysik (på högstadiet) se Allmänna ämnen _ hembygdskunskap (på lågstadiet), samhällskunskap, his— toria och geografi (på mellan— och högstadierna) följande ämnen på högstadiet:

verkstadsarbete teknisk orientering

maskinskrivning handelskunskap hemkunskap med hemsjukvård familje- och socialkunskap

Stadium

Studieplan

Timplan

T ioårsrapporten

Veckolimme

Yrkesämnen

Årskurs

Ämnen för estetisk- praktisk och fysisk fostran

1 Fullständig förteckning återfinnes på s. 19.

dramatik yrkesämnen

se Låg-, Mellan- och Högstadium

detaljerat förslag till uppläggning av undervisningen van— ligtvis i ett ämne

anger det fastställda antalet lektioner per vecka för de olika ämnenai en lärokurs eller, om denna omfattar flera årskurser, i varje årskurs jämte erforderliga föreskrifter i anslutning härtill. (Sålunda fastställt antal veckotimmar får ökas under viss period, om motsvarande minskning sker under annan period.)

»Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Samman— fattande redogörelse för läsåren 1949/50—1958/59.» Skol- överstyrelscns skriftserie 42. (Förekommer även i förkortad version, skolöverstyrelsens skriftserie 46.)

lektion per vecka under helt läsår eller under den kortare tid, som undervisningen omfattar

följande ämnen inom de mekaniska och allmänpraktiska linjerna i årskurs 9:

yrkesarbete1 (bänkarbete, maskinarbete, varmbearbetning, tillämpningsövningar m. m.) yrkesteori1 (verktygs- och maskinlära, materiallära, yrkes- räkning, yrkeshygien m. m.)

följande ämnen inom handelslinje i årskurs 9:

svensk övningskurs handelsräkning handelslära bokföring allmän varukännedom maskinskrivning butiksarbete eller kontorsarbete

följande ämnen inom hushållsteknisk linje i årskurs 9:

bostad och inredning ekonomi och arbetsorganisation kost och matlagning textilier och sömnad barnavård och familjekunskap

den lärokurs eller del därav som skall behandlas under ett år. Beteckningen kan också gälla de elever som genomgår dylik årskurs

se Allmänna ämnen

Överkurs se Huvudmoment Övningsämnen se Allmänna ämnen Förkortningar

Aa Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier. Skolöverstyrelsens skriftserie 41. a.a. anfört arbete Afb allmänna försöksskolebestämmelser AktSÖ Aktuellt från skolöverstyrelsen Arf avlöningsreglementet för folkskolan Arö avlöningsreglementet för övningslärare Ass allmänna skolstadgan Fs folkskolestadgan hal högre allmänt läroverk Hks stadgan för högre kommunala skolor ht hösttermin Instr. instruktionen för länsskolnämnderna Kbr Kungl. brev kfl kommunal flickskola th kungörelsen för statsunderstödda handelsgymnasier av den 5 juni 1953 (nr 528) KK Kunglig kungörelse krs kommunal realskola KSU utlåtande från sammansatt konstitutions- och statsutskott

kung. kungörelse

Ls läroverksstadgan Mkr miljoner kronor Ns nomadskolestadgan prs praktisk kommunal realskola Prop. proposition Rskr riksdagens skrivelse Saar statens allmänna avlöningsreglemente SB 1957 års skolberedning SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar

sr samrealskola

Sstl skolstyrelselagen

SU statsutskottets utlåtande Tls 1919 års stadga för högre tekniska läroverk Toh Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig en— hetsskola, (1955) U 55 Undervisningsplan för rikets folkskolor, (1955) vt vårtermin vte veckotimme vtr veckotimmar Ys yrkesskolstadgan åk årskurs

Ös stadgan för övningslärare

__

1. Den nordiske husholdshogskolen. 2. Nordens iolkellge akademi. !. Nordisk filmsamarbeid.

STATENS IOFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961

Systematisk förteckning

(Siffror-nn inom klammer beteckna utredningen.: nummer i den kronologisk. förteckningen).

Juutitiedepartementet

Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [5] Den allmänna brottsregistreringen. [ll] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Be- slutsteknik. Valsystem. [21]

Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22]

Förrvarsdepartementet

Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [la] Flygbuller som samhällsproblem. [25]

Socialdepartementet

Byggnadsindustrlns arbetskraft. [19] Förtidspeäsionering och sjukpenningförsäkring m. m.

Kommunikationsdepartementet

Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trafikpolitlk. II. [24]

Finansdepartementet

Sparstimulerande åtgärder. [2]

Automatisk databehandling inom folkbokföring- och uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26]

Ecklesiutikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbete [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grun skola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [25]

Jordbruksdepartementet Totallsatorverksamheten. [i] Lantbrukets yrkesskolor. [13]

Rondelldeportementet

Effektivare urisövervakninz. [8] Skitieroljefrågan. [271

I !

Inrikesdepartementet

Om läkarbehov och läkartillgång. [s] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15]