Försvarsdepartementet

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:23 "***—www /?€Z:23 F

BESPARINGAR INOM FÖRSVARET

II

FÖRSVARETS TANDVÅRD

BETÄNKANDE AVGIVET AV

1959. ÅRS BESPARINGSUTREDNING FÖR FÖRSVARET

Stockholm 1 962

• Sida 3
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Kronologisk förteckning

Skogstillgångarna l Jamtlands lln. Idun. 100 |. + 1 utvikskarta. S. . Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statens

Reproduktionsanstait. 71 5. Jo. . STogtalfgäsvarets personalfrågor. Beckman.

s. .

. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjuk- vårdspersonal. Beckman. 165 5. I.

Vldgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet.

Kihlström. 116 s. E.

slangar.; till enskild vughmninz. ln. m. Idun.

9 s. .

Kommunal beredskap. Idun. 198 s. 1. . Finanspian för budgetåret maa/as samt Prelimi- när nnationalbudget för år 1962. Marcus. XXIII + 81 5. l.

9. städernas särskilda rättigheter och skyldigheter

i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1980—1965. Idun. 220 s. Fi. ll. Svensklekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 !. F . 12. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. U. 18. åldrpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. 14. Atomsnsvarighet II. Idun. 205 s. Ju. 15. Den allmänna näringslagstlftningen. Idun. 212 5. H. 16. Korrespondensundervisningen inom skolväsen-

det. Tryckeriboiaget Värmlands Folkblad, Karl-

stad. 140 8. E.

17 Arbetstidstörkortningens omfattning och utlägg- ning. Idun. 141 5. S. 13. Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Del II. Idun. 87 s. Fi. ll. Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. Idun. 50 s. Ju. 20. Nedre justitierevisionens arbetsorganlsation. Idun. 84 s. Ju. 21. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingar länderna. Kihlström. 35 s. 1. 22. Ssmhällsfarlig asocislitet. Idun. 282 s. !. 23. Försvarets tandvård. Idun. 100 s. Fd.

uppg-ou»!-

• Sida 1
•  Original

Försvarsdepartementet

BESPARINGAR INOM FÖRSVARET

II

FÖRSVARETS TANDVÄRD

BETÄNKANDE AVGIVET AV

19594fÅRSjåBESPARINGSUTREDNING FÖR FÖRSVARET

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1962

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

2. Utborrning, d.v.s. avlägsnande

av skadad tandsubstans.

3. Pulpakirurgi — operativa ingrepp i tand för rotfyllning av densam- ma.

4. Rotspetsoperation.

5. Tandrengöring och

tandköttsbehandling.

6. Tandköttsoperation. Utom för tandrengöring och tand- köttsoperation kvarstår efter övriga sa- neringsåtgärder antingen lucka eller luckor i tandraderna efter förlorade tänder eller i kvarstående tänder ut- borrningar — kaviteter. Efterföljande behandling, som på artificiell väg er- sätter förlorade tänder och avlägsnad tandsubstans benämnes bettrestitution. Denna sker genom konserverande vård när den med fyllningar, inlägg och kronor ersätter defekterna inom tand- kronorna.

antiseptisk

Samtliga angivna behandlingar till- hör områdena antingen för tandkirurgi eller för tandfyllningskonst.

I svårare fall sker restitution med protetisk behandling, vari ingår dels utfyllnad av luckor inom tandraderna eller dessas fullständiga ersättning med avtagbara eller fasta proteser, dels er- sättning av förlorad tandkrona genom stifttand eller metallkrona. Rotfyllning innebär ersättning av genom operation avlägsnad tandsubstans.

Sanering och bettrestitution utföres genom enbart kirurgisk-konserverande behandling, då inga proteser eller rot- fyllningar behöver utföras. Operationer i tandkött eller tänder ingår därvid icke i saneringen.

Kirurgisk-konserverande behandling benämnes enkel, när saneringen in- skränkes till en eller ett par tandut- tagningar jämte tandrengöring och an- tiseptisk tandköttsbehandling och bett— restitutionen inskränkes till ett mindre antal fyllningar.

Sedan ett fall sanerats och därefter bettet restituerats, måste inom bestäm- da perioder förnyad undersökning och eventuell behandling äga rum. Detta benämnes revidering och fallen revi- sionsfall. Revidering bör enligt odon- tologins fordringar göras minst en gång årligen.

Fullständigt behandlad eller färdig- behandlad anses patient vara som er- hållit sanerande och restituerande be-

• Sida 8
•  Original

handling av sådan omfattning att han fortsättningsvis kan anses vara ett re- visionsfall.

Härvid bortses från värderingar ur skönhetssynpunkt liksom till oregel— bunden tandställning. I den militära

tandvården betraktas en patient som färdigbehandlad även om det efter be- handlingen kvarstår en lucka i tandra- derna, som icke är väsentlig för tugg- förmågan.

• Sida 9
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F örsvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1959 tillkallade Herr Statsrådet den 26 november samma år överdirektören H. V. B. Älme- by, kassören G. E. Eriksson och bankdirektören B. G. 0. Engfors att såsom sakkunniga verkställa utredning rörande besparingsmöjligheter inom för- svaret samt avgiva av utredningen betingade förslag.

De sakkunniga har antagit benämningen 1959 års besparingsutredning för försvaret.

Genom uttalande i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag har Herr Statsrådet anbefallt utredningen att pröva, huruvida i nuvarande läge en särskild tandvårdsorganisation vid försvaret kan anses motiverad. Utred- ningen har fullgjort detta specialuppdrag jämsides med sitt av uppdraget i övrigt betingade arbete.

Av utredningens experter har krigsrådet i försvarets civilförvaltning, G. E. Hallin — tillika huvudsekreterare intill den 20 augusti 1961 —— och direktören i Nya Systemaktiebolaget, K. A. 0. Lundberg — från och med den 30 september 1961 — deltagit i utredningens arbete med föreliggande betänkande. Lundberg har jämväl från nyssnämnda dag varit utredningens huvudsekreterare.

Biträdande sekreterare är sedan den 22 september 1960 numera byrå- direktören hos statskontoret, Bo L. Erichson.

Utredningen har erhållit för uppdraget värdefulla informationer av rek- torn för Kungl. Tandläkarhögskolan, professor G. Westin, av chefen för medicinalstyrelsens tandvårdsbyrå, medicinalrådet Olof Oswald samt av t. f. försvarsövertandläkaren S. Walden.

Besparingsutredningen överlämnade till Herr Statsrådet den 2 juli 1960 ett första betänkande, Besparingar inom försvaret I (SOU 1960: 23).

• Sida 10
•  Original

Med utnyttjande av de möjligheter till framläggande av delförslag, som direktiven erbjuder, får besparingsutredningen nu avlämna betänkande om försvarets tandvård.

Stockholm den 5 juni 1962

H. Älmeby Göte Engfors G Eriksson

/ K. A. Lundberg

• Sida 11
•  Original

KAPITEL 1

Inledning

A. Direktiven

I de av chefen för försvarsdeparte- mentet den 29 oktober 1959 givna di- rektiven för utredningen — i sin hel- het återgivna i betänkandet Besparing- ar inom försvaret I (SOU 1960: 23) — anges bl.a. att besparingsutredningen bör granska de olika utgiftsposterna i budgeten i första hand för att finna möjligheter till konkreta besparingar. Den bör vidare ange om några utgifts- ändamål ter sig mindre angelägna. I den mån utredningen i samband med denna prövning kommer fram till för- slag att anslag skall utgå eller upptagas till lägre belopp bör följderna av för- slagens genomförande belysas. Härut- över har chefen för försvarsdeparte- mentet i statsverkspropositionen (bi- laga 6, sid. 330) till 1960 års riksdag vid anmälan av anslaget Försvarets tandvård, avlöningar, anfört följande.

»Vid 1945 års riksdag beslutades, att dit- tillsvarande provisoriska tandvårdsorgani— sation inom försvaret skulle utbyggas till en fastare organisation i huvudsaklig över— ensstämmelse med de riktlinjer som an— givits av försvarsväsendets tandvårdsutred- ning 1941. Vid anmälan av nämnda utred- nings förslag förutsatte chefen för försvars- departementet —— i likhet med utredning— en — att frågan om den militära tand- vårdens organisation skulle upptagas till förnyad omprövning sedan folktandvården blivit utby gd så att den kunde bereda samtliga åldersgrupper effektiv tandvård (prop. 1945:171, 5. 21). Innan en dylik prövning skett, bör några personalföränd- ringar icke vidtagas beträffande försvarets

tandvård. I första hand torde det få an- komma på den nyligen tillsatta besparings— utredningen för försvaret att pröva, huru— vida i nuvarande läge en särskild tandvårds— organisation vid försvaret kan anses mo- tiverad.»

På grund av detta departementsche- fens uttalande har besparingsutredning— en ansett sig böra ägna frågan ett grund- ligare studium än vad de allmänna ut- redningsdirektiven måhända kunnat ge anledning till.

I anslutning till den här lämnade re— dogörelsen för direktiven vill bespa- ringsutredningen anmäla att utredning- en för sin del tolkat det i departe- mentschefens återgivna uttalande an- givna begreppet »samtliga åldersgrup- per» som om detta avsåge samtliga de åldersgrupper vars tandvård påverkar de värnpliktigas tandvårdsbehov, d. v. s. åldersgrupperna 7—19 är.

B. Utredningsarbetets bedrivande

De svenska medborgarnas behov av tandvård och på vilket sätt detta skulle tillgodoses har det senaste halvseklet varit föremål för återkommande utred- ningsarbeten såväl genom statens för- sorg som av förvaltningsmyndigheter och fackorganisationer.

Material från detta utredningsarbete visar att redan på ett tidigt stadium enighet nåddes beträffande de odon- tologiska principerna för vården. Ge- nom en redan i småbarnsåldern pä- börjad mjölktandvård, efter hand fort—

• Sida 12
•  Original

satt med systematisk kontroll och be- handling av skolbarnens och ungdo- marnas permanenta tänder, skulle man kunna bevara tänderna upp till 20-års- åldern, då kariesfrekvensen vanligen starkt avtar. Den vikt man fäste vid skolbarnstandvårdens betydelse för den vuxnes möjligheter att ernå god tand- hälsa tog sig uttryck i principen att denna vård skulle meddelas utan sär- skild kostnad för den enskilde.

Medan sålunda i allt väsentligt enig— het rått rörande de odontologiska prin- ciperna, synes formerna för hur vår- den skulle meddelas ha diskuterats des- to livligare. I och med att statsmak- terna år 1938 beslutade om statsunder- stöd för upprättande och drift av folk- tandvårdspolikliniker — varigenom tandvård blev en social-medicinsk an- gelägenhet — bestämdes emellertid den- na form. Det offentliga utredningsar- betet efter detta beslut har nästan helt varit inriktat på att finna utvägar för folktandvården att nå sitt mål. En frå- ga, som dock föranlett polemik, har varit huruvida folktandvårdens resur- ser endast borde användas för barn- och ungdomstandvård eller som hittills skett, även för vård åt vuxna.

Redan före folktandvårdens tillkomst hade emellertid såväl stat som kom— mun andra organisationer för social tandvård. Den kommunala verksamhe- ten var helt inriktad på skolbarnens tandvård och avsåg att genom före- byggande åtgärder i en lämplig levnads- älder ge skolbarnen bättre möjligheter att få behålla sina tänder. Den statliga verksamheten däremot var begränsad till försvarets värnpliktiga —— av vilka flertalet i avsaknad av tidigare vård hade mycket dåliga tandförhållanden — samt omfattade i början av 1940- talet även tandvård åt omkring 20 000 stamanställda.

Besparingsutredningen har sålunda

kunnat hämta en stor del av materia— let för sina överväganden från ett fler- tal offentliga utredningar i tandvårds- frågan. De betänkanden som bespa- ringsutredningen främst funnit vara av intresse är Tandvården i försvarsvä- sendet (SOU 1944: 61), Folktandvården (SOU 1960: 1) samt Behovet av tand- läkare 1970—90 (betänkande avgivet av tandläkarprognosdelegationen 1960). Besparingsutredningen har därjämte från medicinalstyrelsens tandvårdsby- rå erhållit statistiska uppgifter avseen- de folktandvårdens verksamhet åren 1960—1961. Tandvårdsbyrån har vida- re lämnat vissa kompletterande upp- gifter angående tillgodoseende av skol— barnens tandvård till ytterligare belys- ning av vissa av tandläkarprognosde- legationen lämnade uppgifter.

Sålunda tillgängligt material kompletterats med två särskilda, av be- sparingsutredningen utförda undersök- ningar. Den ena undersökningen — 1961 års tandmönstring —— vilken ge— nomfördes i samarbete med försvarets sjukvårdsstyrelse, avsåg att klarlägga de värnpliktigas aktuella tandstatus för att därmed belysa den utveckling av tandtillståndet som skett sedan år 1942, då försvarsväsendets tandvårdsutred— ning utförde en liknande, ehuru vä- sentligt mer omfattande undersökning. Undersökningen avsåg även att klar- lägga i vad mån och på vilket sätt de värnpliktiga erhållit tandvård före in- ryckningen till militärtjänsten. Den andra av besparingsutredningen före— tagna undersökningen — poliklinikun- dersökningen _ avsåg att ge en bild av den militära tandvårdsorganisatio- nens verksamhet, resultat och kostna- der. Även denna undersökning före- togs i samarbete med sjukvårdsstyrel- sen och omfattade uppgifter om verk- samheten vid 11 av försvarets tand- polikliniker.

har

• Sida 13
•  Original

Besparingsutredningen har under ut- redningsarbetet gjort flera studiebesök vid försvarets tandpolikliniker. D'ärvid har utredningen —— förutom med po- liklinikföreståndare och värnpliktiga tandläkare — haft överläggningar om försvarets tandvård med förbandsläka- re och företrädare för det militära ut- bildningsarbetet. Härutöver har bespa-

ringsutredningen haft överläggningar med representanter för medicinalsty- relsen, försvarets sjukvårdsstyrelse och dess vetenskapliga råd, med före- trädare för landstingsförbundet, med tandvårdsinspektörer och (med förestån- dare för folktandvård-spolikliniker samt slutligen med Sveriges Tandläkarför- bund.

• Sida 14
•  Original

KAPITEL 2

Historik

A. Tiden jöre andra världskriget 1. Armén

Den första militära tandpolikliniken in- rättades vid Garnisonssjukhuset i Stockholm och började sin verksamhet 1907. Samma år upprättades en tand- poliklinik vid husarregementet i Sköv- de. År 1908 ställde Kungl. Maj:t efter därom av .arméförvaltningens sjukvårds— styrelse gjord framställning medel till förfogande för ordnandet av försöks- tandvård vid truppförband i Malmö, Hälsingborg, Kristianstad, Jönköping, Skövde, Linköping, Umeå och Boden.

Under följande år utökades försöks— tandvården och antalet polikliniker var 1918—1919 27 stycken.

År 1915 överlämnade arméförvalt— ningens sjukv-årdsstyrelse förslag till de— finitivt ordnande av tandvården vid armén. Enligt förslaget skulle tandvårds- polikliniker upprättas inom samtliga förläggningsorter, varjämte civila tand- läkare — underställda respektive trupp- förhandsläkare —— skulle mot arvode an- ställas såsom poliklinikföreståndare. Vid behov skulle poliklinikföreståndaren bi- trädas av värnpliktiga tandläkare. Er- forderlig utrustning skulle, enligt för— slaget, tillhandahållas tandläkare i loka— ler inom militärt etablissement.

Då detta förslag anmäldes inför Kungl. Maj:t meddelades, att utredning angående effektiv vård av skolungdo— mens tänder verkställdes av inom civila departementet tillkallade sakkunniga. Då

nämnda utrednings förslag sannolikt kunde utöva ett visst inflytande på sättet för ordnandet av tandvården inom armén, uppsköts behandlingen av ar- méns tandvårdsspörsmål. De sakkunni- ga avgav sitt betänkande angående skol- tandvård i september 1917.

I sin medelsframställning för 1920 upptog arméförvaltningen ånyo frågan angående armétandvården, varvid fram— hölls, att, även om den av de sakkunniga föreslagna organisationen _ som av- såge anställande i större eller mindre utsträckning på statens bekostnad av skoltandläkare vid folkskolor, lärare- och lärarinneseminarier samt delvis också vid statens allmänna läroverk jämte vissa kommunala och enskilda skolor — komme att sträcka sina verk- ningar även in i värnpliktså-ldern, skulle därmed dock en fortsatt tandvård för de värnpliktiga icke bli obehövlig. Ge- nom att tillhandahålla vår värnpliktsar— mé en ändamålsenlig tandvård skulle staten tillgodose sitt eget intresse, då därigenom större eller mindre tjänste- oduglighet på grund av tandsjukdomar förhindrades.

Ärendet underställdes riksdagens prövning och i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag uttalade departe- mentschefen beträffande arméns tand- vård bl. .a. följande.

Behovet av rationell tandvård vid ar- mén hade visat sig vara mycket stort. Detta berodde på tandrötans utbredning bland de värnpliktiga. Den dåliga be-

• Sida 15
•  Original

skaffenheten av tänderna berodde i re- gel på bristfällig vård. Ett fullständigt tillgodoseende av det vid värnpliktstill- fället befintliga behovet var emellertid ett krav som det knappast tillkom den militära tandvården att tillgodose. Tand- vården vid armén borde därför inskrän- kas till att fylla de krav, som militär- tjänsten ställde. Detta innebar att före- bygga och behandla tandsjukdomar samt att vid förlust av tänder återställa tugg- förmågan, så att det allmänna hälso- tillståndet icke blev lidande därav. Tandvården borde därför omfatta hy- gieniska anvisningar för tändernas sköt- sel, behandling av akuta sjukdomsfall, avlägsnande av tandrötter och tänder, som icke med fördel kunde bibehållas, samt av tandsten. Härtill kom behand— ling av skadade för tuggförmågan vik- tiga tänder samt insättning av konst- gjorda tänder då tänder förlorats genom 'olyckshändelse i militärtjänsten eller då tuggförmågan genom förlust av ett större antal tänder blivit väsentligt nedsatt.

Departementschefen framhöll vidare att de vid vissa fredstruppförband orga- niserade tandpoliklinikerna medfört stor nytta. Det var därför önskvärt att polikliniker inrättades vid samtliga fredstruppförband. Detta borde dock tills vidare ske endast provisoriskt med hänsyn till den då begynnande tandvår— den för skolungdom. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens för— slag. Beslutet innebar, att antalet tand- polikliniker vid armén utökades från 27 till sammanlagt 33.

I samband med genomförandet av 1925 års härordning och därav föran- ledd fönbandsindragning minskades an- talet tandvårdspolikliniker från 33 till 25. Samtidigt reducerades värnpliktsti- den.

Anslagen till arméns tandvård minska- de därefter från år 1919 beviljade 46 050 kronor årligen till 22 000 kronor år

1932, då departementschefen ansåg, att sistnämnda belopp var tillfyllest.

Anslagsminskningen hade till följd bl. a., att antalet mot arvode anställda civila tandläkare såsom poliklinikföre- ståndare kraftigt nedgick och att erfor- derlig förnyelse och modernisering av den år 1919 anskaffade utrustningen endast i mycket begränsad omfattning kunde ske. De begränsade möjligheterna att anställa poliklinikföreståndare fick till följd att värnpliktiga tandläkare fick tjänstgöra såsom föreståndare, i vart fall vid mindre tandpolikliniker.

Från och med år 1933 ökades anslagen till tandvårdsverksamhet successivt och utgick år 1939 med 42 000 kronor. Myn- digheterna inriktade sig under denna tidsperiod på att modernisera befintliga polikliniker samt att för tandvård i fred ta i anspråk så många värnpliktiga tand- läkare som möjligt.

Med genomförandet av 1936 års för- svarsbeslut utökades såväl försvarets fast anställda personal som antalet tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga. Detta medförde ökade krav på tand- vårdsorganisationen, vilka emellertid endast kunde tillgodoses i begränsad ut— sträckning. En väsentlig orsak härtill var svårigheterna att erhålla civila tand- läkare.

2. Marinen

Utvecklingen vid marinen har i stort sett gått efter samma linjer som vid armén.

År 1907 beviljade riksdagen medel för inrättande av en poliklinik för tand— sjukdomar med avlönad föreståndare vid flottans station i Karlskrona, avsedd för i första hand stamanställt under- befäl och värnpliktiga. För att avlasta den förut omnämnda tandpolikliniken vid Garnisonssjukhuset i Stockholm be- viljades år 1915 medel för inrättande av en tandpoliklinik vid flottans station

• Sida 16
•  Original

i Stockholm. Från och med år 1920 an- visades vidare medel för tillgodoseende i viss utsträckning av tandvårdsbehovet i kustflottan, varjämte tandpolikliniker upprättades vid kustartilleriförbanden i Vaxholm, Karlskrona och Fårösund.

I högre grad än för övriga försvars- grenar uppstod i slutet av 1930-talet svårigheter för marinen att rekrytera blivande fast underbefäl. De begränsade tandvårdsresurserna medförde nämli- gen, att vid urvalet av sökande stor vikt måste fästas vid beskaffenheten av ve- derbörandes tänder. Detta ledde till att åtskilliga måste gallras bort.

3. Flygvapnet Flygvapnet, vilket från och med 1925 bildade en egen försvarsgren, hade ur- sprungligen icke några egna tandpolikli- niker. På de platser, där militär tand- poliklinik fanns, hänvisades flottiljer- nas personal till begagnande av där be- fintliga resurser. I övriga fall träffades avtal om vård med privatpraktiserande tandläkare. I och med flygvapnets stora utbygg- nad inreddes emellertid lokaler och an— skaffades utrustning till tandpoliklini- ker vid flertalet flottiljer för verksam— het i den mån värnpliktiga tandläkare fanns tillgängliga.

B. F örsvarsväsendets tandvårds- utredning 1941

Behov av utbyggnad och effektivisering av den militära tandvården föranledde i slutet av 1930-talet och .i början av 1940-talet flera utredningar i hithöran- de frågor inom försvarets centrala för- valtningsmyndigheter. Bl. a. uppdrog Kungl. Maj:t år 1940 på grundval av ett riksdagsbeslut åt marinförvaltningen att — med biträde av särskilda sakkunniga — verkställa en utredning rörande ma- rinens behov av tandvård och organisa-

tion för tillgodoseende härav. De för— slag, som härvid framfördes, föranledde försvarsministern ifrågasätta, huruvida det icke vore ändamålsenligt att— innan en för marinen särskild tandvårdsorga— nisation beslutades _ utreda lämplig- heten och behovet av en för försvaret i sin helhet gemensam tandvårdsorgani- sation.

För att erhålla en allsidig belysning av hela frågan om tandvården inom för- svaret tillkallade därför Kungl. Maj:t 1941 sex utredninigsmän. Des-sa antog be- nämningen »Försvarsväsendets tand- vårdsutredning 1941».

I direktiven till utredningen anför- des bl. a. följande. Utredningen borde klarlägga på vad sätt den dåvarande tandvårdsorganisationen för minsta möjliga kostnad kunde ersättas med en ändamålsenligare organisation. Ett vik- tigt led i utredningsarbetet angavs vara att utröna om och i vad mån fördelar kunde ernås genom samordning av tandvården mellan fredstruppförband tillhörande olika försvarsgrenar. Det borde även undersökas om någon koordination med folktandvården lämp— ligen kunde genomföras. Vid utred- ningen borde vidare uppmärksammas gällande föreskrifter i manskapsavlö- ningsreglementet, enligt vilket manskap ägde erhålla tandvård i större omfatt- ning än andra —befattningshavare i sta— tens tjänst. Konsekvenserna beträffande tandvårdens organisation borde klar- läggas vid dessa bestämmelsers tillämp- ning.

Utredningen avlämnade sitt betänkan— de >>Tandvården vid försvarsväsendet» (SOU 1944: 61) den 19 november 1944.

1. Provisoriska åtgärder under bered- skapstiden 1939—1945 Den förstärkta försvarsbereds-kapens omfattande inkallelser ställde stora krav på försvarets tandvårdsresurser. Man

• Sida 17
•  Original

sökte till en början avklara de nödvän- digaste vårdbehoven med hjälp av in- kallade, värnpliktiga tandläkare, men man fann snart att ytterligare åtgärder erfordrades. Försvarsväsendets tand- vårdsutredning fann sig föranlåten att i särskild skrivelse den 20 mars 1943 till chefen för försvarsdepartementet före- slå vissa provisoriska åtgärder. Man framhöll att de inkallade tandläkarna utfört ett omfattande och gagnande ar- bete men att läget inom militärtandvår— den dock var sådant att .snara åtgärder för denna vårds förbättrande vore på- kallade. Åtgärderna skulle ha provi- sorisk karaktär och icke föregripa den plan för tandvårdens organisation som sedermera komme att framläggas. Förslaget innebar att ett antal arvo-

destjänster skulle inrättas, dels för en för försvarsväsendet gemensam tand- vårdsinspektör och dels för ett antal föreståndare vid vissa av försvarsväsen- dets tandpolikliniker. Vidare skulle arvodestjänster för tandsköterskor och tandtekniker inrättas och material för upprustning av tandpolikliniker och laboratorier anskaffas.

Det framlagda förslaget genomfördes i allt väsentligt enligt riksdagens beslut våren 1943. Den provisoriska organisa- tionens omfattning framgår i stort av tabell 1. Vid sidan av poliklinikerna fanns ett mindre antal proteslaborato— rier och utöver .poliklinikföreståndarna hade man ett antal tandsköterskor och tandtekniker ävenledes arvode—sanställ— da.

Tabell 1. Antalet tandpolikliniker samt arvodesanställda poliklinikföreståndare inom försvaret i 1943 års provisoriska organisation

Armén Marinen Flygvapnet Summa Mao Polikli— Före- Polikli- Före- Polikli— Före- Polikli- Före- niker ståndare niker ståndare niker :ståndare niker ståndare

I 11 5 2 2 3 —— 16 7 11 5 3 — — 1 — 6 3 I I I 6 6 — -— 4 — 1 0 6 IV 1 1 5 4 1 7 —- 22 6 V 4 3 — — -— —-— 4 3 VI 4 2 —— — — — 4 2 VII ?. _ 1 _— _ _ 3 __ Summa 43 24 7 3 1 5 — 65 27

4. Tandvårdsutredningens förslag till organisa- tion av försvarstandvården under fredsförhållanden

a) Organisationsformen Tandvårdsu-tredningen hade enligt sina direktiv .att undersöka möjligheterna att

• Sida 21
•  Original

samordna den militära tandvården med folktandvården.

Utredningen konstaterade att det fanns ett flertal skäl som talade såväl för som emot ett samgående mellan folktandvård och militärtandvård. An- ledning att granska dessa skäl när- mare saknades enligt utredningen. Den- na hade nämligen konstaterat, .att tand- vård åt militär personal krävde ett stort antal tandläkare och folktandvårdens utbyggnad kunde beräknas föreligga först vid en relativt avlägsen tidpunkt. Härav följde, att den föreslagna militära tandvården icke i någon större utsträck- ning kunde koordineras med folktand- vården. Utredningen föreslog därför, att en särskild organisation skapades för den militära tandvården och att de för militär tandvård erforderliga tandläkar- na endast skulle användas i denna orga— nisation, som skulle bli gemensam för hela försvarsväsendet.

Den förordade organisationen borde emellertid enligt utredningen göras pro- visorisk. När folktandvården fullt ut— byggts och rationaliserats, så att en effektiv tandvård kommit hela folket till godo, borde frågan huruvida en särskild militär tandvårdsorganisation erfordra- des, tas under omprövning. Skulle det då anses, att militärtandvården alltjämt er- fordrades, »borde dess organisation mera definitivt fastställas.

b) De värnpliktiga tandläkarna Tandvårdsutredningen räknade med att tandvården åt de värnpliktiga i huvud- sak skulle åvila värnpliktiga tandläkare under deras värnplikt-stjänstgöring. Med hänsyn härtill borde samtliga utexami- nerade tandläkare i egenskap av värn- pliktiga uttas för specialtjänstgöring så- som tandläkare.

Det förutsattes att de värnpliktiga tandläkarnas militära utbildning i prin- cip skulle syfta till krigsbefattningar

såsom läkarassistenter vid bataljoner eller motsvarande förband samt som tandläkare vid sjukhusförband och de- påer. Den militära utbildningen skulle därför begränsas till 300 dagar, varav 60 dagar för kirurgassistentutbildning och 30 dagar för 'fackutbildning. Härige- nom skulle av den totala tjänstgörings- tiden cirka 330 dagar återstå för tand— vårdsverksamhet. Totalt skulle man med denna disposition av de värnpliktiga tandläkarnas tjänstgöring årligen kunna påräkna tjänstgöring av värnpliktiga tandläkare vid de militära tandpolikli- nikerna i en omfattning som motsvara— de 60 a 70 heltidstjänstgörande tand— läkare. Detta skulle motsvara det minsta antal tandläkare som erfordrades för de värnpliktigas tandvård enligt utred- ningens beräkningar.

c) Fast anställd poliklinik-personal För att på bästa sätt utnyttja de värn- pliktiga tandläkarnas arbetskapacitet, för att övervaka deras tjänstgöring och för organiserande-t av tandpolikliniker- nas verksamhet samt för att erhålla största möjliga effekt av organisationen överhuvudtaget och bästa möjliga be- handlingsresultat, ansåg tandvårdsut- redningen det nödvändigt med ett antal fasta tjänster som tandpoliklinikföre- ståndare i organisationen. För att bere- da poliklinikföreståndarna tillfälle att ytterligare utveckla och bibehålla sina fackkunskaper borde dessa lämpligen erhålla fast anställning på halvtid. An- talet dylika halvtidstjänster föreslogs bli 35. Vid bestämningen av antalet togs hänsyn till att poliklinikföreståndarna måste avsätta viss tid för administrativt arbete.

Utredningen fann, att tidsförluster uppkom om tandpoliklinik var belägen utanför kasernområde. Varje fredstrupp- för-band borde därför som regel ha sin egen tandpoliklinik. Där fredstruppför-

• Sida 22
•  Original

banden låg nära varandra, kunde dock gemensam poliklinik användas. Däremot fann utredningen, att några fördelar sannolikt icke stod att vinna genom att samordna tandvården mellan fre-ds- truppförband tillhörande olika försvars- grenar. Om gemensam tandpoliklinik icke inrättades på ort med mer än ett truppförband, räknade utredningen emellertid med att föreståndaren k-un- de vara gemensam för flera på en ort befintliga kliniker.

Utredningen föreslog att tandpolikli- nikerna inom varje militärområde _— oberoende av vilken försvarsgren de tillhörde — borde stå under ledning och övervakning av en militärområdestand— läkare (milotandläkare). Antalet såda- na tjänster skulle bli sju.

En jämn fördelning av klientelet på de olika fast anställda tandläkarna an- såg utredningen icke möjlig. Härtill kom att belastningen på vissa fredstruppför. band varierade under året. Behov före— låg därför av extra tandläkarkrafter. För att tillgodose dessa behov föreslogs bland annat, att 20 stycken extra tand- läkare skulle erhålla viss fastare anställ- ning -med en månads obligatorisk tjänst— göring årligen.

Poliklinikföreståndarna, militärområ- destandläkarna och de extra tandläkar— na borde utgöra en civilmilitär tand- läkarkår gemensam för de tre försvars— grenarna.

För att största möjliga effekt skulle kunna uttas av tandläkarna erfordrades enligt utredningen att dessa hade till- räckliga hjälpkrafter. En tandsköterska borde därför beräknas för varje tjänst- görande tandläkare. *

Mot bakgrunden av tidigare redovisad målsättning och omfattning av den mili- tära tandvården syntes det utredningen som behovet av proteser skulle succes- sivt komma att minska. Någon ökning av antalet laboratorier — utöver befint-

liga 14 — borde därför icke äga rum. I stället räknades på längre sikt med en nedskärning av antalet liksom en minsk- ning av på laboratorierna anställd per- sona].

d) Central ledning av verksamheten Vunna erfarenheter från den tidigare verksamheten visade — enligt utred- ningen -— att det var nödvändigt med en central ledning av den militära tand- vården. Utredningen föreslog därför en försvarsövertandläkare som chef för den militära tandläkarkåren. Han skulle ha inspektionsrätt över denna »kår samt över poliklinikerna och dessas verksam- het. Därjämte skulle han biträda vid planering av värnpliktiga tandläkares utbildning och ianspråktagande för krigsbefattningar. Befattningen som för- svarsövertandläkare skulle knytas till försvarets sjukvårdsstyrelse.

5. Förslag till organisation av

krigatandviuden Tandvårdsutredningen konstaterade att rätten till tandvård under krigsförhål- landen praktiskt taget blir ovillkorlig. Den tillkom alla personalkategorier, å vilka krigsavlöningsreglementet var till- lämpligt, således även officerare och underofficerare, ianspråktagna krigsfri- villiga, värnpliktiga m. fl.

Den för krigsförhållanden avsedda tandvårdsorganisationen måste, enligt utredningen, redan i fredstid vara i sina huvuddrag bestämd och så avpassad, att den vid behov omedelbart kunde träda i verksamhet. Den av utredningen före- slagna organisationen var därför grun- dad på den provisoriska organisation av tandvården inom försvarsväsendet, som uppbyggts och prövats under bered- skapstiden.

Utredningen framhöll, att erfaren- heterna under andra världskriget visat, att möjligheter till tandvård måste fin—

• Sida 23
•  Original

nas så långt fram vid fronten, som vid bataljonsförubandsplatserna. Vid dessa och även vid huvudförhandsplatser, för- delningssjukhus och etappsjukhus av- sågs tandvården ombesörjas av värn- pliktiga tandläkare med hjälp av fält- utrustningar. Tandvårdsresurser vid dessa förband bedömdes såsom ound- gängligen nödvändiga.

Den huvudsakliga tandvården bedöm- des dock komma att utföras vid mobili- seringsdepåerna. Därvid borde även folktandvårdens lokala möjligheter ut- nyttjas. På mobiliseringsdepåerna an- sågs poliklinikföreståndarna kunna göra väsentliga organisatoriska insatser för att ge för krigstjänstduglighet erforder- lig tandvård åt så många värnpliktiga så snabbt som möjligt.

Utredningen ansåg vidare att militär- områdestandläkarna borde tjänstgöra såsom föredragande i tandvårdsfrågor vid armékårstaber m. m. Försvarsöver- tandläkarens ställning bedömdes dår- emot i huvudsak bli densamma i krig som i fred.

6. Särskilt yttrande Tandvårdsutredningens ordförande, professorn M. J. J. Ljungdahl, och leda- moten av utredningen, sedermera medi- cinalrvådet A. B. Maunsbach, biträdde utredningens förslag om särskild militär tandvårdsorganisation, men ansåg sig i särskilt yttrande böra framhålla vissa principiella synpunkter. I detta särskilda yttrande framhölls, att man vid utvecklingen av tand- vården i riket borde eftersträva att den militära tandvården utformades som ett led i en allmän folktandvård. Man på- pekade särskilt att man inom den mili- tära tandvården i stort sett måste starta från början med komplicerade och dyr- bara behan-dlingar i stället för revisio- ner och enkla åtgärder mot en eller

annan tandåkomma i dess upprinnelse. Vid en utbyggd folktandvård och en konsekvent fullföljd barn- och ungdoms- tandvård ansågs tandvården för de värn- pliktiga endast kräva en tid av omkring en timma per man och år medan den tandvård som med förslaget avsågs för de värnpliktiga beräknades i medeltid kräva 3 %: timmar per man och år. Detta borde särskilt observeras av dem som hade att avgöra hur och var inom tand- vården tillgängliga resurser skulle ut- nyttjas för att bäst gagna det hela.

Vidare framhölls att betänkligheter måste hysas mot den föreslagna ord— ningen, såvida icke garantier kunde skapas för att den av staten under värn- pliktstiden bekostade tandvården verk- ligen kompletterades med därefter er- forderlig behandling. Det ansågs för- ståeligt att de militära myndigheterna var angelägna om att tandvården organi- serades så att den tog minsta möjliga tid från militärövningarna. Man ansåg emellertid i detta sammanhang watt sta- ten hellre borde använda sina resurser för att snabbast möjligt få en folktand— vård till stånd, vilken reducerade tiden för tandvården till en timma per man och år, än att skapa en militär tand— vårdsorganisation som hade att lämna varje man tandvård under genomsnitt- ligen 31/2 timmar, en tandvård som i regel fördelade sig på ett flertal besök på tandvårdspoliklinik.

Slutligen påpekades att i ett krigsfall folktandvården vore av större betydelse för försvarsmakten än den militära tandvården i den mån den enskildes stridsduglighet var beroende av tänder- nas tillstånd. Skadorna av en försummad folktandvård ansågs vid ett krigsutbrott ej kunna gottgöras av en militär tand- vårdsorganisation, hur stark denna än vore, och även om den med sig associe- rade större delen av folktandvården och den övriga civila tandvården.

• Sida 24
•  Original

24 7. Remissyttranden Tandvårdsutredningens förslag om en särskild försvarstandvårdsorganisation vid sidan av folktandvården tillstyrktes eller lämnades utan erinran av fler- talet hörda myndigheter och samman— slutningar. I vissa av dessa yttranden un-derströks emellertid, att frågan om den militära tandvårdens organisation borde upptagas till förnyad prövning sedan folktandvården blivit fullt ut- byggd. Mot förslaget restes däremot invändningar av medicinalstyrelsen, flertalet huvudmän för folktandvården, statskontoret och svenska landstingsför- hundet. Medicinalstyrelsen anförde bl. a. att en konkurrens om arbetskraft de två organisationerna emellan syntes bli ofrånkomlig. För folktandvårdens del skulle en sådan konkurrens medföra en försvårad situation, speciellt för ung- domstandvården. Om man betraktade tandvårdsfrågan som helhet, skulle där- för för—slagets realiserande innebära ett eftersättande av tandvården i åldrarna 15—19 år för att bereda möjlighet till ett intensifierande av tandvården å de värnpliktiga efter denna ålder. Styrelsen ville bestämt hävda att detta stred mot odontologiskt och ekonomiskt riktiga och förnuftiga principer. Folktandvårdens huvudmän befarade att folktandvårdens utbyggnad skulle försenas genom den icke önskvärda kon- kurrensen om tandäkarna mellan folk- tandvården och den militära tandvår- den. Svenska landstingsförbundets sty- relse framhöll, att folktandvårdens ut— byggnad komme att ytterligare fördröjas genom förslaget om en särskild militär tandläkarkår. Man kunde enligt styrel— sens remissyttrande fråga sig vilket som vore lämpligast, att söka bereda det svenska folket i gemen en tillfredsstäl- lande tandvård snabbast möjligt eller att, med tillbakasättande av detta behov, endast för en viss grupp skapa tillfreds-

ställande tandvårdsmöjligheter. Enligt styrelsens mening borde den samhälle- liga, allmänna tandvården i första hand utbyggas. De åtgärder som därefter er- fordrades för ett tillgodoseende av den rent militära tandvårdens behov syntes då kunna bli av relativt blygsam karak- tär.

Även statskontoret ansåg det angeläget att staten i första hand använde sina resurser för att snabbast möjligt bygga ut folktandvården till avsedd kapacitet 'i stället för att skapa en dyrbar militär

tandvårdsorganisation. Vidare påpeka- des att vetskapen om att staten under värnpliktstiden tillhandahöll fri tandbe- handling åt den, som under tiden efter skoltandvårdens upphörande försummat sina tänder, måste förutsättas komma att motverka strävandena att få bort den s. k. luckan i tandvården under åldern 16—19 år.

8. Departementschefens uttalande I proposition till riksdagen angående tandvården vid försvaret den 2 mars 1945 anförde departementschefen bl. a. att han ansåg det särskilt betydelsefullt att de dåvarande möjligheterna till vhe- redande av tandvård åt de värnpliktiga bibehölls och om möjligt ökades, särskilt som barn- och ungdomstandvården .icke förrän om åtskilliga år kunde beräknas bli tillräckligt effektiv. Det av tand— vårdsutredningen framlagda förslaget bedömdes väl ägnat att i huvudsak läggas till grund för den militära tand— vårdens utformning. Den omständighe- ten att den militära tandvården organi- serades för att icke ett olyckligt avbrott skulle uppkomma i den militära tand- vårdsverksamhet, som redan hade på— börjats, fick givetvis dock icke hindra att frågan om den militära tandvårdens inordnande i folktandvården upptogs till bedömande fr.amdeles. Departe- mentschefen föreslog därför att den pro—

• Sida 25
•  Original

visoriska tandvårdsorganisationen inom försvaret utbyggdes till en fastare orga- nisation, ivhuvudsak i överensstämmelse med de av tandvårdsutredningen angiv- na riktlinjerna. I likhet med tandvårds— utr—edningen förutsatte emellertid depar—

tementschefen att frågan om den mili- tära tandvårdsorganisationen skulle upptagas till förnyad prövning sedan folktandvården blivit utbyggd så att den kunde bereda samtliga åldersgrupper effektiv tandvård.

• Sida 26
•  Original

KAPITEL 3

Försvarstandvårdens nuvarande organisation och verksamhet

A. Målsättningen

Den nuvarande tandvårdsorganisatio— nens mål-sättning har uttryckts i de till- lämpningsföreskrifter och anvisningar rörande försvarets tandvård i fredstid, som utfärdades av dåvarande försvarets sjukvårdsförvaltning att gälla fr.o.m. den 15 november 1948. Under rubriken »Anvisningar» sägs här bl. a. följ-ande. »All militär tandvård i fredstid bedrives i hälsovårdande avsikt och avser att höja eller vidmakthålla vederbörandes tjänste- duglighet.»

I anslutning härtill framhålles att vid bedömandet av frågan vad som i detta hänseende kräves för att åstadkomma tjänsteduglighet ej får förbises att även en relativt obetydlig tandskada kan, om den ej behandlas, snabbt förvärras på sådant sätt att hälsotillståndet försämras och tjänstedugligheten äventyras. Det påpekas att behandlingen av en för långt gången tand-skada dessutom är tidsödande, kräver ökad materielåtgång och kan ge sämre resultat. Därvid skall dock skälig hänsyn tagas till vårdbeho- vet i truppen i dess helhet, så att tand— läkaren icke ägnar överdriven tid åt mindre betydelsefulla behandlingar av vissa enskilda och därigenom försum- mar att omhändertaga allvarligare tand- och käkskador hos andra.

I anvisningarna säges vidare:

»En försämring av bettillståndet under den militära tjänstgöringen bör i möjli- gaste mån förhindras.»

Det framhålles att en viss gallring av klientelet därför måste äga rum, så att den till buds stående tandvården kom- mer till största möjliga nytta.

B. Fredsorganisationen

Försvarstandvårdens nuvarande organi- sation och verksamhet grundar sig på provisoriska bestämmelser enligt kungl. brev den 29 juni 1945. Enligt dessa be— stämmelser utövas ledningen av för— svarets tandvård av cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Inom sjuk- vårdsstyrelsen finnes en försvarsöver- tandläkare, vilken förestår en tandvårds- avdelning inom hälso— och sjukvårds— byrån.

Vid varje militänbefälsstab finnes en militärområdestandläkare, vilken under militärbefälhavaren och militärområ- desläkaren handhar ledningen av tand- vård-en vid militärbefälhavaren under- ställda staber, förband m. m. Mili-tärom— rådestandläkaren handhar även under sjukvårdsstyrelsen ledningen av inom militärområdet och angränsande marin- kommando belägna tandpolikliniker vid förband tillhörande marinen och flyg- vapnet.

Vissa militära tandpolikliniker före- stås under vederbörande förbandsläkare av fast anställda tandpoliklinikförestån- dare. Tandpoliklinikföreståndare biträ- des av därtill beordrad värnpliktig eller genom sjukvårdsstyrelsen särskilt för- ordnad tandläkare samt av vid förban-

• Sida 27
•  Original

det anställd tandsköterska eller tand- läkarbiträde, ävensom av annan för verksamheten erforderlig personal, som ställts till förfogande av förbandschefen efter framställning av föreståndaren. Militär tandpoliklinik, vid vilken sår- skild föreståndare icke finnes anställd, förestås under tider, då verksamhet där bedrives, av härtill beordrad värnpliktig tandläkare eller genom sjukvårdsstyrel- sen för ändamålet särskilt förordnad tandläkare. ' Vid förband, där proteslatboratorium finnes anordnat, omhänderhaves verk- samheten vid detta un-der poliklinikföre—

27 ståndaren av härför anställd eller eljest ianspråktagen tandtekniker.

I bilaga 1 redovisas försvarstandvår— dens regionala och lokala organisation samt storleken av den fast anställda personalen per den 1 oktober 1961. I bilagan anges bl. a. vidare det antal tjänstgöringsmånader som under utbild- ningsåret 1960/61 uttagits av extra tand- läkare och värnpliktiga tandläkare.

I tabell 2 visas poliklinikorg-anisatio- nen militärområdesvis, medan tabell 3 återger hur polikliniker och fast anställd personal fördelar sig på försvarsgrenar- na.

Tabell 2. Polikliniker m. m. inom försvarets tandvårdsorganisation år 1961, fördelade på militärområden.

Antal Milo Militär- . . . Heltidsan- områdes— Polikliniker Behsäzgslåigs- fggåågläe ställda tand- tandläkare p sköterskor I ................ 1 15 25 7 142 11 ................ 1 8 12 4 3 III ................ 1 12 21 7 9 IV ................ 1 26 43 15 222 V ................ 1 5 10 4 6 VI ................ 1 6 1 1 3 6 VII ................ 11 3 4 (1) 2 Summa 7 75 126 40 62

1 Militärområdestandläkare tillika poliklinikföreståndare. ” Inklusive tandläkarbiträde.

Tabell 3. Polikliniker m. m. inom försvarets tandvårdsorganisation år 1961, fördelade på försvarsgrenar.

Antal Försvarsgren Militär- . . Heltidsan- områdes- Polikliniker BBhägfslåggs' 321333 ställda tand- tandläkare p sköterskor Armén ............. 7 47 83 33 47 Marinen ............ — 11 26 6 12 Flygvapnet ......... _— 17 17 1 3 Summa 7 75 126 40 62

• Sida 28
•  Original

C. Fast anställd personal

1. Anställningsfonner och personalstat

Personalstaten för försvarets tandvård upptar sammanlagt 138 fasta tjänster, av vilka 48 —— avsedda för tandläkare — är halvtidstjänster. Tjänsternas fördel- ning, tjänstebenämningar och lönegrads— placeringar framgår av nedanstående sammanställning.

Med tjänstgöring på halvtid: 1 försvarsövertandläkare Ae 24 7 förste försvarstandläkare .. Ae 19

40 försvarstandläkare ........ Ae 16

Med tjänstgöring på heltid:

82 tandsköterskor . . . . Ae 5 och Ae 7 6 tandtekniker .............. Ae 9 2 tandläkarbiträden .......... Ae 7

Härtill kommer 20 extra tandläkare. Dessa har en tjänstgöringsskyldighet om 30 dagar per år. De åtnjuter års- arvode, vilket för närvarande uppgår till 4 152 kronor. Under den årliga tjänstgöringen utgår dessutom särskilt dagsarvode om 10 kronor vid tjänstgö- ring inom och 17 kronor vid tjänstgö— ring utom egen bostadsort.

Av de 82 tjänsterna för tandsköterskor är — som framgår av tabellerna 2 och 3 _ endast 62 tillsatta. Anslagsmedlen för de återstående 20 tjänste—rna använ- des i stället i mån av behov för arvodes- anställning av tandsköterskor på deltid.

2. Tjänstgöringsskyldighet och arbetsuppgifter a) Försvarsövertandläkaren utövar som tidigare redovisats ledningen av den militära ;tandvårdsorgani-sationen. Hans tjänstgöruingstid skall i medeltal ej un— derstiga 41/2 timmar varje helgfri dag. b) Förste försvarstandläkarna tjänst- gör som militärområdestandläkare. Ar- betsuppgifterna för dessa har redovisats i avsnitt B. För militärområdestandläka- ren vid IV. respektive VII. militärbefäls- staberna gäller därutöver, att den först-

nämnde är skyldig att uppehålla tjänsten som försvarsövertandläkare vid förfall för denne, medan den senare är skyldig att tillika tjänstgöra som poliklinik- föreståndare. Övriga militärområdes- tandläkare deltar i regel endast i mind- re utsträckning i den rent tandvårdande verksamheten. Deras tjänstgöringstid skall i medeltal ej understiga 3 1/2 tim- mar per helgfri dag.

c) Försvarstandläkarna avses skola syssla praktiskt taget enbart med tand- vård. De är samtidigt tandpoliklinik- föreståndare. Det åligger dem att leda och själva meddela tandvård vid eget fredstruppförbands tandpoliklinik. Vis— sa försvarstandläkare leder därutöver verksamheten vid andra, näraliggande förbands polikliniker. Försvarstandlä- karnas arbetstid skall i medeltal ej un- derstiga 31/2 timmar varje helgfri dag.

(1) Extra tandläkare utnyttjas i prin— cip som arbetskraftsförstärkning. De är skyldiga att tjänstgöra 30 dagar årligen och placeras till tjänstgöring antingen som poliklinikföreståndare eller till annan tandvårdsverksamhet, beroende på föreliggande behov. Deras arbetstid beräknas i genomsnitt utgöra 42 timmar per vecka.

e) Tandteknikerna tjänstgör på och förestår proteslaboratoricrna. De skall fullgöra en effektiv arbetstid av 42 tim— mar per vecka.

f) Tandsköterskorna (tandläkarbiträ- dena) assisterar tandläkarna vid tand- poliklinikerna. I fråga om arbetstiden stadgas, att den per vecka icke bör över- stiga den, som gäller för den vid freds- truppförbandets sjukavdelning anställda sjuksköterskan. Vid vissa förband ut- nyttjas viss del av tandsköterskans tjänstgöringstid, som icke erfordras för tandvårdsverksamhet, för annan tjänst inom förbandssjukhuset.

Vid klinik där endast värnpliktiga tandläkare tjänstgör anställes tandskö—

• Sida 29
•  Original

terskor vid förekommande behov och avlönas _ beroende på anställningens varaktighet _— såsom extra tjänstemän (lönegradsbeteckning Ag) eller med tim- lön.

D. De värnpliktiga tandläkarna

1. Vämpliktsutbildningen Värnpliktig, som fullbordat, idkar eller kommer att idka studier för utbildning till tandläkare är enligt gällande bestäm- melser (värnpliktslagen 27 5 samt go 1960z365) skyldig att fullgöra värn- pliktstjänstgöring under sammanlagt 540 dagar. Härunder skall fullgöras dels soldat- och befälsutbildning, dels fack- utbildning och facktjänstgöring, dels ock fortsatt tjänstgöring. Värnpliktiga tandläkare utnyttjas i krigsorganisationen dels som tandläkare och dels som läkarassistenter. I sist- nämnda befattningar används de vid brigaders, bataljoners och motsvarande sjukvårdsförband samt vid etappsjuk- vårdsförband. Värnpliktsutbildningen—s mål är att den värnpliktige tandläkaren vid fack- utbildningstidens slut skall ha bibringats förmåga att tjänstgöra som läkarassis- tent och i läkares ställe leda verksamhet vid bataljonsförbandsplats samt att tjänstgöra -i krigsbefattning såsom tand- läkare. Marinen tilldelade värnpliktiga tandläkare utbildas att tjänstgöra som läkarassistenter, käkspecialister ombord eller på land eller som tandläkare.

2. Utbildningstidens fördelning Utbildningstiden om 540 dagar är vid armén och flygvapnet uppdelad enligt följande.

Saldat— och befälsutbildning a) Soldatutbildning juni—augusti 1. året omkring 90 dagar. b) Förberedande befälsutbildning (efter vunnet inträde vid tandläkarhögskolan)

2. eller undantagsvis 3. året omkring 85 dagar.

Fackutbildning a) Assistenttjänstgöring vid kirurgisk av- delning omkring 75 dagar. Fackutbildningskurs vid fredstruppför- band omkring 60 dagar. c) Facktjänstgöring vid staber och förband omkring 85 dagar Efter avlagd tandläkarexamen må sam- manlagt högst 60 dagar fullgöras som fortsatt assistenttjänstgöring vid kirur- gisk avdelning. Sistnämnda bestämmel— se har tillkommit 1960. b V

Fortsatt tjänstgöring Facktjänstgöring vid staber och förband, vilken må fördelas över hela värnplikts- tiden i omgångar om i regel 30 dagars längd. I den fortsatta tjänstgöringen inrymmes erforderlig tid för krigsförbandsvisa repe— titionsövningar

omkring 145 dagar.

Utbildningstidens fördelning vid ma- rinen ansluter i huvudsak till den indel- ning som gäller för armén och flyg- vapnet, dock med den skillnaden att den egentliga militärutbildningen in- skränkes till 180 dagar.

3. Tandvårdsverksamhet

Möjlighet att utnyttja den värnpliktige tandläkarens värnpliktstjänstgöring för tandvårdsve—rksamhet inom försvaret föreligger under dennes facktjänstgö- ring. Totalt omfattar denna 230 (85+ + 145) dagar. För vissa kategorier mins— kas dock denna tid med 60 dagar för fortsatt »assistenttjänstgöring och/eller med den tid som utnyttjas för krigsför— bandsvisa repetitionsövning-ar. Minsk- ningen i tiden blir beroende av veder- börandes krigsplacering.

Under åren 1957—1959 har av värn- pliktiga tandläkare för tandvårdsverk- samhet inom försvaret årligen i genom- snitt uttagits cirka 550 facktjänstgö-

• Sida 30
•  Original

ringsmån—ader. Under (år 1960 uppgick denna tjänstgöring" till cirka 565 måna- der. Härutöver ihar värnpliktiga tand- läkare årligen i genomsnitt fullgjort 110 krigsförbandsvisa repetitionsövnings- månader, varunder ingen reguljär" tand- vårdsverksamhet kunnat bedrivas av denna inkallade personal.—

Efter avlagd examen uttages de värn- pliktiga tandläkarna för försvarstand- vård och inkallas i regel till 30 dagars tjän-stgöringsperioder. De utför härun— der rent tandvårdande verksamhet. Pla- cering sker för huVuddelen vid polikli- niker med försvarstandläkare som före— ståndare. Återstoden placeras som före- ståndare vid mindre kliniker.

De värnpliktiga tandläkarna skall fullgöra 42 timmars tandvårdande verk— samhet (per vecka. Viss tid bortgår emel- lertid erfarenhetsmäs-sigt för annan med militärtjänstgöringen sammanhängande verksamhet. Den genomsnittliga vecko- tiden i kliniskt arbete torde därför upp- gå till cirka 36 timmar.

E'. Bestämmelser om vårdens omfattning

1. Tandundersökning För att kunna bedöma munhålans och tändernas tillstånd skall undersökning ske av de fast anställdas och värnplik- tigas tänder snarast efter nyanställning respektive inr'yckning till första tjänst- göring. Tandundersökningen skal] ledas av” tandpoliklinikföreståndaren. På grundval av den verkställda tand- undersökningen klassificeras de under- sökta för tandvård i tre huvudgrupper. Tandvårdsgrupp I: fall, där enkel kirurgisk-konserverande vård sanerar och restituerar hela bettet. Tandvårngrupp II: fall, där enkel kirurgisk-konserverande vård medför bettets sanering men icke är tillräcklig för fullständig bettrestitution, vilken

fordrar komplicerade behandlingsåtgär- der av protetisk eller annan art. Tandvårdsgru'pp III : fall, där enkel kirurgiskdkonserverande vård endast »kan lämna hjälp för akuta skador. Resultatet .av tandundersökningen jämte arten av erforderlig sanering och restitutions omfattning skall antecknas på tandkort. De värnpliktiga, som icke önskar komma i åtnjutande av rätten till fri tandvård, skall meddela detta vid tandundersökningen.

2. Vårdens omfattning för de

värnpliktiga I den man till förfogande stående per- sonal och tandvårdsutrustning det med- giver skall vid militär tandpoliklinik tandvård beredas de värnpliktiga i föl- jande omfattning.

I första hand skall värnpliktiga, till- hörande tandvårdsgruppen I, erhålla den sanering Och partiella bettrestitu- tion, som kan hindra forsatt förstörelse samt återställa eller förbättra bettets funktion. Därjämte skall vederbörande ha rätt till den återkömmande revision, som enligt poliklinikföreståndarens be- dömande kan vara behövlig.

Värnpliktiga, tillhörande tandvårds- grupperna II och Ill, skall beredas den tandvård, som av poliklinikförestånda- ren prövas oundgängligen nödvändig och som kan lämnas på den militära tandpolikliniken utan att intrång göres i den tandvård som tillkommer fast an- ställd personal och värnpliktiga till- hörande tandv-årdsgruppen I.

Värnpliktig, Som undergår' utbildning till värnpliktig officer eller underofficer, skall beredas tandvård i likhet med vad som gäller för viss, fast anställd perso- nal. Redogörelse härför lämnas i näst— kommande avsnitt.

Efter avslutad tjänstgöring äger de värnpliktiga rätt att på statens bekost- nad fullfölja tandvård som' påbörjats un-

• Sida 31
•  Original

der tjänstgöringen. I sådant fall skall fredstrup-pförb'andets läkare och tand- läkare utfärda remiss till [folktandvårds- poliklinik eller enskild tandläkare, var— vid noggrant skall angivas omfattningen av den tandvård som skall meddelas på kronans bekostnad. Kostnadsförslag skall godkännas innan behandlingen får påbörjas. I praktiken utfärdas dylika remisser i mycket obetydlig utsträck— ning och gäller då endast enstaka tand, som icke hunnit färdigbehandlas.

3. Kostnadsfri tandvård för viss fast anställd personal Tandvårdsutredningen föreslog i sitt be— tänkande att det enligt Iöneplan Ma av- lönade stammanskapet skulle erhålla fullständig tandvård med rätt till åter- kommande revisioner under tjänstgö- ringstiden. Tandvården åt det stam- anställda. manskapet skulle i första hand åvila de föreslagna poliklinikförestån- darna.

Volontårinstitutionen upphörde 1953, efter vilket år blivande underbefäl bör- jar såsom aspiranter. Vid armén och kustartilleriet föregås aspirantanställ- ningen av värnpliktstjänstgöring vid be- fälsskola 1, A eller K, varefter de an- ställas såsom instruktörsaspiranter med kontantlön enligt löneplan A.

Vid marinen och flygvapnet sker den första anställningen såsom menig, var- vid lön erhålles enligt löneplan Eh. Detta innebär förutom kontantlön även vissa naturaförmåner' i form av bekläd- nad, besp-isning, sjukvård m. m., i stort sett motsvarande sättet för avlönande av tidigare Ma-anställt manskap. Anställ- ning med lö'n' enligt löneplan Eh varar för flertalet anställda endast ett år, efter vilket de såsom instruktörsaspira'nter avlönas enligt lönep-lan A, d. v. 5. med endast kontantlön. Musikelever är dock vid samtliga försvarsgrenar anställda med lön enligt löneplan Eh.

Antalet årligen vid försvaret nyan- ställda med lön enligt löneplan Eh har beräknats uppgå till högst 600 man.

Enligt bestämmelser, utfärdade i kungl. brev den 27 januari 1956, skall Eh-anställd personal beredas tandvård i enlighet med de' föreskrifter, som ti- digare gällde för Ma-anställt manskap. Detta innebär kostnadsfri tandvård i så- dan omfattning att sanering jämte full- ständig bettrestitution erhålles. Vården omfattar äVen den protetiska ersättning som prövats Vara oundgängligen erfor- derlig. Vederbörande har tillika rätt att därefter erhålla den revision av behand- lingen som enligt poliklinikförestånda— rens bedömande erfordras för bettets fortsatta goda bestånd.

Nämnda kategori av fast anställd personal (Eh) har i likhet med de värn- pliktiga rätt att efter avslutad tjänst- göring på statens bekostnad fullfölja tandvård som påbörjats under tjänst- göringen hos folktandvårdspoliklinik eller enskild tandläkare.

Vid yrkesskada som erfordrar tand- läkarvård kan även annan försvarsan— ställd personal .utfå full ersättning för tandvårdskostnad. Ersättningen fast- ställes härvid jämlikt yrkesskadeför'säk- ringslagen.

Annan försvarsånställd personal, som undantagsvis kan erhålla vård vid mili- tär tandvårdspoliklinik, erlägger enligt bestämmelserna i Saar (45 5) under vissa förutsättningar ersättning med 3/4 av kostnaderna.

F. Remisstandvård

Fredstruppförband som saknar erfor- derlig arbetskraft för avsedd tandvård kan träffa avtal om tandvård med folk- tandvårdspoliklinik eller enskild tand- läkare för i första hand rutintan—dvård. Sådan tandvård benämnes re'misstand- vård.

• Sida 32
•  Original

Antalet kontrakt med remisstandläka- re är för närvarande nio. Av dessa avser fyra fullständig tandvård, nämligen vid F 13, Norrköping, och F 17, Ronneby, där vården meddelas i vederbörande tand- läkares privatklinik samt vid Lv 4, Mal- mö, och KA 5, Härnösand, där remiss- tandläkaren utnyttjar fredstruppför- bandets klinik. Tre av kontrakten gäller vård av bl. a. vapenfria värnpliktiga, vilka är förlagda på platser, där de icke lämpligen kan hänvisas till försvars- tandvårdspoliklinik. Ett kontrakt avser biträde åt en försvarstandläkare på den- nes klinik och ett kontrakt slutligen gäller tandvård åt de värnpliktiga vid hemvärnets stridsskola i Vällinge. I öv- rigt har folktandvårdspolikliniker eller privatpraktiserande tandläkare anlitats för akutvård, då förband varit förlagda på platser, där klinik icke funnits eller under tider, då sådan vård icke kunnat erhållas på försvarstandvårdspoliklinik.

Vid F13 och F17 utför den privat- praktiserande tandläkaren föreskriven tandmönstring vid förbandet. Värnplik- tiga, som bedöms behöva tandvård, upp- manas därvid .att uppsöka tandläkaren för behandling, då tjänsten det medger. Anmälan för att påbörja behandling skall ske genom »förbandssjukhuset. Det- ta förmedlar även fall av akutvård. Ti- der för fortsatt behandling överenskom— mes fortsättningsvis direkt mellan tand- läkaren och den värnpliktige.

Kostnaderna för vården debiteras efter viss bestämd taxa enligt det mellan förbandet och den privatpraktiserande tandläkaren träffade avtalet.

Vid Lv4 och KA5 utnyttjar remiss- tandläkarna förbandets poliklinik. Verk- samheten bedrivs i princip enligt sam- ma ordning, som gäller vid förband med försvarstandläkare. Vid taxeberäkning- en har hänsyn tagits till att fredstrupp- förbandet håller sköterska, lokal och materiel. Ersättning för vården betalas

med 60 procent av den för Malmö res- pektive Härnösand gällande normal- taxan för privatpraktiserande tandlä- kare.

En särskild form av remisstandvård föranleds av att tandvårdsberättigad personal, såsom tidigare nämnts, äger rätt att efter avslutad tjänstgöring få påbörjad behandling fullföljd på för- svarets bekostnad. Behandlingen avser dock i dylika fall endast viss bestämd tand, vars behandling påbörjats men icke hunnit avslutas.

G. Verksamhetens omfattning 1. Undersökning angående verksamheten

inom vissa av försvarsväsendets tandpoli- kliniker under utbildningsåret 1959—1960 (Poliklinikundersökningen)

Hos Försvarets sjukvårdsstyrelse till- gängliga uppgifter om försvarsväsendets tandvård har Visat sig otillräckliga för en tillfredsställande belysning av verk— samheten. Till komplettering av befint- ligt material har besparingsutredningen därför i samråd med sjukvårdsstyrelsen och genom dennas medverkan från 11 såsom representativa valda fredsför- band med egen tandpoliklinik infordrat vissa uppgifter rörande verksamheten under utbildningsåret 1959—1960.

De uppgiftslämnande förbanden ut- valdes så »att representativitet skulle er- hållas beträffande vapengren och trupp- slag, geografisk belägenhet och slutligen även så att förband utan fast anställd poliklinikföreståndare blev företrädda i undersökningen. Från dessa utgångs— punkter valdes följande förband.

De elva förbanden—s tandpolikliniker utgör cirka 15 procent av totalautalet försvarspolikliniker. Vid sju av de ut- valda förbanden finns fast anställd poli- klinikföreståndare och ytterligare ett förband har sådan föreståndare, vilken dock har sin kliniska verksamhet för-

• Sida 33
•  Original

Förbands-

beteckning Ort JS Kiruna Lv 7 Luleå I 5 Östersund KA 5 Härnösand A 1_ Sundbyberg F 11 Nyköping F 16 Uppsala A 9 Kristinehamn KA 4 Göteborg I 11 Växjö T 4 Hässleholm

lagd till annan försvarstandpoliklinik på samma ort. Vid två av de undersökta förbanden tjänstgör enbart värnpliktiga tandläkare och vid ett förband slutligen utför privatpraktiserande tandläkare re- misstandvård i försvarstandpoliklini- kens lokaler.

Uppgifterna lämnades på särskilt for- mulär och avsåg tandvårdsverksamheten vid ifrågavarande förband under utbild- ningsåret 1959/60. Verksamheten skulle belysas med uppgifter om personal och patientunderlag, resultat av tandmönst- ring och behandling jämte behand- lingens omfattning. Behandlingsresulta- tet skulle angivas så att bl. a. antalet vårdsökande för akuta behov, restitue— rande behandling och olycksfall kunde särskiljas.

Såsom kommer att framgå av det föl- jande uppvisar det insamlade sifferma- terialet tämligen stora variationer för- banden emellan. Besparingsutredningen har emellertid i samband med studie- besök på olika polikliniker ansett sig kunna konstatera, att förutsättningarna för tandvårdsverksamheten även varie— rar starkt de olika förbanden emellan. Uppgiitftsm-at—erialets variationer synes därför i och för sig icke böra ge anled— ning till tvivel på materialets tillförlit— lighet.

Urvalet av polikliniker har -— såsom tidigare nämnts — gjorts så att tillfreds-

ställande representativitet skulle erhål- las. Därvid har dock icke kunnat und— vikas, at-t polikliniker med remisstand- läkare blivit något överrepresenterade i materialet, eftersom totalt endast två så- dana finnes. Vidare har i några fall de avlämnade uppgifterna angående tjänst— göringstidens disposition saknat önsk- värd specifikatio'n, varigenom kvar- stående material blivit i minsta laget som underlag för säkra slutsatser. Med de reservationer som detta förhållande kan ge anledning till torde dock under- sökningen få anses vara i tillfredsstäl- lande grad representativ.

Resultatet av undersökningen — som i fortsättningen benämnes »poliklinik— undersökningen» — kommer att använ- das i det följande för att tillsamman med annat material belysa verksamheten inom försvarsväsendets tandvårdsorga- nisation ur skilda aspekter.

2. Personalresurserna

a) Försvarstandläkarna

Den fast anställda tandläkarkadern om- fattar — förutom försvarsövertandlä- karen _ 7 förste försvarstandläkare (militärområdestandläkare) och 40 för- svarstandläkare (poliklinikförestånda— re). För båda kategorierna gäller en tjänstgöringsskyldighet om 3,5 timmar per helgfri vardag. Per år utgör detta _ sedan tid för semester avräknats — cirka 930 timmar.

Poli-klinikundersökningen ger en viss vägledning för bedömning hur tjänstgö- ringstiden disponerats, även om visst bortfall i uppgifterna gör att framkomna värden måste behandlas med försiktig— het. Uppgifterna härom från de 7 tand- polikliniker, vilka har försvarstandläka— re som poliklinikföreståndare, har sam- manställts i tabell 4.

Som framgår av tabellen är sjukfrån— varon i de undersökta fallen relativt hög.

• Sida 34
•  Original

Tabell 4. Poliklinikföreståndarnas tjänstgöring vid 7 försvarstand— poliklinilcer under utbildningsåret 1959—1960

Reglementerad tjänstgöringstid med avdrag för se-

mester ...................................... 6 357 tim. Frånvaro p. gr. av sjukdom o. d .................. 486 » (7,7 %) Arbetad tid ............................................. 5 871 tim. Annan verksamhet än i behandlingsrummet ................ 303 » (5,2 %) Verksamhet i behandlingsrummet ................................ 5 568 tim. Spilltid ........................................................ 318 » (5,7å%) Effektiv arbetstid i behandlingsrummet ........................... 5 250 tim. I materialet ingår emellertid två fall Poliklinikföreståndarnas arbetstid

med långtidssjukdom och om dessa bortsorteras, erhåller man en genom- snittlig frånvaro på grund av sjukdom för de övriga om 30 timmar per år. Detta sammanfaller väl med den erfa— renhetsmäs-siga sjukfrånvar-ofrekvensen bland försvarstandläkarna och man tor- de därför rimligen kunna räkna med en tjänstgöringstid på cirka 900 timmar per år. Den genom de 47 försvarstandläkar- na tillgängliga arbetskraften skulle så- lunda omfatta sammanlagt 42 300 arbets- timmar årligen. Härtill kommer de 20 extra försvarstandläkarnas tjänstgö- ring, omfattande i genomsnitt cirka 175 arbetstimmar per tandläkare och år eller sammanlagt cirka 3 500 arbetstimmar år- ligen. Totalt skulle den genom försvars- tandläkarna tillgängliga arbetskraften sålunda representera 45 800 arbetstim- mar per år.

Arbetstiden disponeras dock icke en- bart för tandvårdande verksamhet. Mili- tärområdestandläkarnas tjänstgöring av- ser sålunda till den helt övervägande delen administrativa arbetsuppgifter inom respektive militärbefälsstab och endast i ett fall är vederbörande mili- tärområdestan-dläkare tillika poliklinik- föreståndare. Sammanlagt kan militär— områdestandläkarnas direkt tandvår- dande verksamhet uppskattas motsvara högst två halvtidsarbetande tandläkare, d. v. s. cirka 1 800 arbetstimmar.

disponeras även för andra uppgifter än direkt tandvård. Bland dylika i under— sökningen redovisade uppgifter kan nämnas föredrag för de värnpliktiga om tandhygien, instruktion av värnpliktiga tandläkare, mobiliseringsförheredelser, föredragningar för förbandschef, delta- gande i vföredrag, demonstrationer och övningar samt fysisk träning. Enligt un— dersökningen uppgår tiden för dylik verksamhet till i genomsnitt 5,2 procent av arbetstiden. Från två av de 7 i under- sökningen ingående poliklinikerna har särskild specifikation av arbetstiden emellertid ej lämnats. För de 5 förband som lämnat berörda uppgifter uppgår tiden för annan verksamhet än i be- handlingsrummet till i genomsnitt 7 procent av arbetstiden. Sistnämnda siff- ra synes mera rättvisande såsom verkligt genomsnitt.

Arbetstiden 'i behandlingsrummet kan ofta ej till fullo utnyttjas, därför att till behandling kallade patienter ibland oväntat uteblir eller därför att vid för- bandens övningar utanför förläggnings- orten hemmavarande styrka ej inrym- mer det antal patienter som motsvarar behandlingskapaciteten. Den redovisade spilltiden — utslagen på arbetstiden i behandlingsrummet för samtliga 7 i undersökningen ingående poliklinik- föreståndare —— utgör i genomsnitt 5,7 procent. Spilltid har emellertid särskilt

• Sida 35
•  Original

Antal timmar per år Totalt disponibel k- ' Effektiv Kategori tjänstgöringstid 23332; i Spilltid 1 arbetstid i efter avdrag behandlings- behandlings- behandlings- för semester rummet rummet rummet och sjukdom 7 st. militärområdes- tandläkare ........ 6 300 4 500 176 1 624 40 st. poliklinikföre- ståndare .......... 36 000 2 520 3 281 30 199 20 st. extra försvars- tandläkare ........ 3 500 — 343 3 157 Summa 45 800 7 020 3 800 34 980 redovisats endast i fyra fall och uppgår ring, varav —— sedan utbildningen för i genomsnitt för dessa till 9,8 procent av tiden i behandlingsrummet. Den sist- nämnda siffran torde därför få tagas som mått på den för poliklinikförestån- darna uppkommande spilltiden.

En sammanställning —— tabell 5 —— av den tjänstgöringstid som representeras av försvarstandläkarna och de extra tandläkarna ger med användning av de vid poliklinikundersökningen framkom— na värdena för arbetstidens disposition följande resultat.

Tabellen ger vid handen att av de cir— ka 45 800 tandläkartimmar som försvars-

tandläkarnas arbetskraft representerar" per är endast cirka 35 000 timmar eller cirka 75 procent nyttiggöres i behand— lingsrummet. Såsom tidigare nämnts måste undersökningens värden på denna punkt anses något osäkra, men de ger dock vid handen att en betydande del av arbetstiden förbrukas för annat än egentlig tandvårdsverksamhet.

b) Värnpliktiga tandläkare

Huvuddelen av tandvårdsarbetet inom försvarsväsendets tandvårdsorganisa- tion utföres av värnpliktiga tandläkare. Var och en av dessa har att fullgöra sammanlagt 540 dagars militärtjänstgö-

deras krigsbefattning som läkarassisten- ter avklarats —— cirka 230 dagar utgöres av s. k. facktjänstgöring, vilken huvud- sakligen tages i anspråk för tjänstgöring vid försvarstandpoliklinik. I den mån de värnpliktiga tandläkarna har att ful-l— göra krigsförbandsvisa repetitionsöv'—- ningar ingår tiden för sådan tjänstgö- ring i facktjänstgöringstiden. Som mått på proportionen mellan tjänstgöring på tandpoliklinik och repetitionsövningar kan anföras att under åren 1957—1959 sammanlagda antalet facktjänstgörings- månader för värnpliktiga tandläkare i genomsnitt per år utgjorde cirka 660 månader, varav cirka 550 månader full- gjordes på tandpoliklinik och cirka 110 månader i form av krigsförbandsvisa re- petitionsövningar. Enligt go 1960z365 kan numera av facktjänstgöringstiden 60 dagar taga-s i anspråk för fortsatt kirurg- .assistenttjänstgöring och i den mån så sker, minskas den tillgängliga tiden för tandvårdsverksamhet i motsvarande grad.

Tjänstgöringen vid försvarstandpoliå klinikerna sker i korta perioder om i .allmänhet — såvitt angår armén och flygvapnet —— högst 30 dagars längd. Marinens motsvarande tjänstgöringspe. rioder omfattar vanligen minst två må—

• Sida 36
•  Original

nader. En granskning — tabell 6 -— i detta hänseende av den under utbild-

ningsåret 1960—1961 fullgjorda tjänst- göringen ger följande bild.

Tabell 6. De värnpliktiga tandläkarnas tjänstgöring vid försvarstandpoliklinik under utbildningsåret 1960—1961. Tjänstgöringsperiodernas längd och antal

Tjänstgöringsperioder Tjänstgöringsperiodens längd inkl. in- och utryckningsdag Armén OCh flygvapnet Marinen Antal % Antal % Högst 15 dagar .................. 27 5,5 — — 16—20 » . ................. 21 4,3 — — 21—31 » .................. 310 63,5 6 17,1 32—45 » .................. 93 19,1 5 14,3 46—60 » .................. 25 5,1 5 14,3 Minst 61 » .................. 12 2,5 19 54,3 Summa 488 100,0 35 100,0

Genomsnittligt har tjänstgöringsperio- derna inom armén och flygvapnet upp- gått till 30 dagar och inom marinen till 62 dagar.

Under utbildningsåret 1960—1961 fullgjorde 475 värnpliktiga tandläkare tjänstgöring vid försvarets tandpolikli- niker med sammanlagt 16995 tjänstgö- ringsdagar, motsvarande —— efter 42 tim-* mars arbetstid per vecka — 101 970 arbetstimmar.

För bedömningen hur de värnpliktiga tandläkarnas arbetskraft utnyttjats tor- de resultatet av poliklinikundersök- ningen vid vissa förband under utbild- ningsåret 1959—1960 kunna användas såsom vägledning. En sammanställning av de värnpliktiga tandläkarnas tjänst— göring enligt denna undersökning redo— visas i tabell 7.

Tabell 7. De värnpliktiga tandläkarnas tjänstgöring vid 7 försvarstandpolilcliniker under utbildningsåret

1959—1960. Arbetsttmmar totalt. . . . . .............. 11 618 tim. Annan verksamhet än i behandlingsrummet 713 » (6,1 %) Verksamhet i behandlingsrummet ......... . . . . . . . . . 10 905 tim. Spilltid ......... '. . . . . ............................ 954 » (8,7 %) Effektiv arbetstid 1 behandlingsrummet ...... . ..... . 9 951 tim.

Enligt undersökningsmaterialet om— fattar annan verksamhet än i behand- lingsrummet huvudsakligen deltagande i vissa militära övningar samt fysisk trä- ning. Därjämte ingår häri — i de fall poliklinikföreståndare ej finn-es — före-

drag för truppen om tandhygien och tandvård.

Om poliklinikundersökningens värden appliceras på den av värnpliktiga tand- läkare totalt uttagna tjänstgöringen un- der utbildningsåret 1960—1961 erhålles följande bild.

• Sida 37
•  Original

Totalt antal arbetstimmar ............................... 101 970 tim. Annan verksamhet än i behandlingsrummet .......... . . . . . 6 220 » Spilltid ................................................ 8330 » Effektiv arbetstid i behandlingsrummet ................... 87 420 tim.

Det bör understrykas att vid beräk- ningen hänsyn ej tagits till att sjukfrån— varo kan ha förekommit, eftersom poli— klinikundersökningen ej lämnar upplys- ning härom. Med hänsyn till att det här rör sig om genomgående unga män- niskor och att inkallelse överhuvudtaget ej blir aktuell, om vederbörande skulle vara sjuk, torde det dock med fog kunna antagas att eventuell sjukfrånvaro är så ringa, att man kan bortse därifrån.

c) Tandsköterskor I försvarets tandvårdsorganisation finns f.n. 62 heltidsanställda tandsköterskor, varjämte man har ett antal deltidstjänst- görande tandsköterskor anställda. Två av de 75 poliklinikerna har vardera två heltidsanställda tandsköterskor, 60 poli- kliniker har vardera en, medan 15 poli- kliniker — 14 hos flygvapnet och en hos marinen — saknar heltidsanställd tand— sköterska. Vid de sistnämnda 15 polikli- nikerna sysselsätter man deltidsanställ- da tandsköterskor i den utsträckning som bedömes behövlig.

Det har visat sig svårt att ur tillgäng- liga redovisningshandlingar erhålla till— fredsställande uppgifter om i vilken utsträckning man totalt sett har del- tidsanställda tandsköterskor. I bilaga 1 har visserligen medtagits uppgifter om de deltidsanställda tandsköterskornas tjänstgöring, men dessa uppgifter är ofullständiga och redovisningen omfat- tar sålunda icke hela den faktiska tjänst- göringen. I poliklinikundersökningen ingår emellertid även uppgifter om tandsköterskornas tjänstgöring och man erhåller här bättre möjligheter att få denna belyst även då det gäller deltids- tjänstgöringen.

Av särskilt intresse är att jämföra an- talet tandskötersketimmar med antalet tandläkartimmar vid de specialunder- sökta poliklinikerna och i tabell 8 har uppgifter härom sammanställts. I vis-sa fall har heltidsanställda tandsköterskor fullgjort viss del av tjänstgöringen med andra arbetsuppgifter än tandvård, men i tabellmaterialet har endast den tjänst— göring medtagits som skett på tandpoli- klinik. Avdrag har även gjorts för se- mester och sjukfrånvaro och tabellens uppgifter om antal tandskötersketimmar avser därför den faktiska arbetstiden i behandlingsrummet, vilket även är fallet med det redovisade antalet tandläkar- timmar.

Av tabellen framgår att man på endast en av de undersökta poliklinikerna har mindre antal tandskötersketimmar än antalet tandläkartimmar. I övriga fall föreligger övervikt — i vissa fall bety— dande sådan — för tandskötersketjänst- göringen. Detta måste tolkas så att tandskötenskornas tjänstgöring icke kun- nat anpassas till tandläkarnas tjänst— göring. En icke obetydlig del av tand— sköterskornas arbetstid har tydligen ägnats åt annat än direkt assistans av tandläkare. Visserligen ombesörjer tand- sköterskorna regelmässigt städningen av behandlingsrummen, men denna arbets- uppgift kan icke ha sådan omfattning att den nämnvärt påverkar bilden av bristande jämvikt mellan de båda per- sonalkategoriernas tjänstgöringstid. Så- vitt tbewsparingsutredningen kan bedöma, torde detta vid de undersökta 11 poli- klinikerna konstaterade förhållande i stort sett gälla även de övriga till för- svarstandvården hörande polikliniker- na.

• Sida 38
•  Original

Tabell 8. Antalet tandskötersketimmar i behandlingsrum jämfört med antalet tand- läkartimmar i behandlingsrum vid 11 försvarstandpolikliniker under utbildningsåret

1959—1.960 .. .. Antalet tand- Tandsköterske- "I'andlakar- skötersketimmar timmar 1 be- timmar i be- i procent av Forband handlingsrum handlingsrum antalet tan d- läkartimmar Antal Antal % Poliklinik med föreståndare I 5, Östersund ...................... 3 367 2 536 132,8 111, Växjö ........................ 2 302 2 874 80,1 A 1, Sundbyberg .................... 1 092 856 127,6 A 9, Kristinehamn .................. 2 117 1 800 117,6 Lv 7, Luleå ........................ 1 820 725 251,0 T 4, Hässleholm .................... 3 071 2 583 118,9 F 16, Uppsala ...................... 1 593 907 175,6 Summa 15 362 12 281 125,1 Poliklinik med föreståndare gemensam med närbelägen poliklinik KA 4, Göteborg .................... 2 139 1 523 140,4 Remisstandvård KA 5, Härnösand ................... 546 400 136,5 Poliklinik med enbart värnpliktstand- läkare JS, Kiruna ......................... 2 048 2 022 101,3 F 11, Nyköping ..................... 2 048 1 352 151,5 Summa 4 096 3 374 121,4 S:a S:m 22 143 17 578 126,0

I det redovisade antalet tandsköter— sketimmar ingår deltidstjänstgöring med 2 959 timmar, motsvarande drygt 15 pro- cent av antalet timmar i heltidstjäns— göring. Detta procenttal i fråga om del- tidstjänstgöringens storlek torde emel- lertid icke vara representativt för de övriga, utanför undersökningen liggande poliklinikerna, bl. a. därför att bland dessa ingår 13 polikliniker som endast har deltidsanställda tandsköterskor. An— delen deltidstjänstgöring för de utanför undersökningen liggande poliklinikerna bör därför rimligtvis vara större, men storleksgraden låter sig med tillgängligt material icke beräknas.

3. Tandvårdeus kvantitativa omfattning, behandlingstider m. m. I Sveriges officiella statistik, Hälso- och sjukvård vid försvaret lämnas vissa uppgift-er angående tandvårdsverksam- hetens kvantitativa omfattning. I tabell 9 har dessa uppgifter sammanställts för åren 1946—1960, varjämte för jämförel- se värnpliktskontingentens storlek re- spektive år angivits. Av den officiella statistiken kan utlä— sas att antalet extraktioner liksom lanta- let utlämnade proteser kraftigt minskat från 1946 till 1960, medan samtidigt antalet fyllningar undergått en mycket stor ökning. Detta förhållande torde få

• Sida 39
•  Original

Tabell 9. Verksamheten inom försvarets tandvärdsorganisation åren 1946—1960 enligt uppgifter i »Hälso— och sjukvård vid försvaret»

Antal behandlingar av olika slag Total värn- Antal Fyllningar Rotbeh.-1ingar Tand— År plikts- patient- Ex- stens- Pro- Bro- Övrig kontin— besök trak- Amal- Provi- Rot- Am- skrapn. teser led. behand- gent tioner gam o. soriska fyll- puta— gingi- o. d. ling silikat ningar tioner vitbeh. 1946 43 024 123 431 41 098 85 095 2 438 5 512 1 621 4 009 2 739 1 74 414 1947 41 836 130 405 43 511 121 236 2 134 7 047 2 060 4 903 2 806 639 78 332 1948 42 644 143 103 38 777 120 701 1 838 6 427 2 121 4 819 2 135 887 73 777 1949 41 392 138 894 39 296 129 848 1 423 7 227 2 506 5 190 2 147 871 85 864 1950 40 345 140 314 33 991 135 378 1 532 6 961 2 418 5 371 1 736 777 77 925 1951 40 272 146 851 36 363 134 025 1 717 7 071 2 846 4 916 1 723 916 78 193 1952 39 815 143 106 34 386 127 398 1 977 7 321 2 688 5 211 1 345 753 81 169 1953 38 818 141 649 34 715 126 164 2 641 7 454 2 666 5 295 1 818 932 81 345 1954 39 848 171 980 38 864 155 903 3 127 8 449 3 240 5 857 1 410 781 93 402 1955 39 238 171 858 33 665 168 587 3 382 8 701 3 299 5 182 1 060 801 89 402 1956 38 542 176 413 33 353 177 367 2 290 8 935 3 656 5 562 917 987 92 171 1957 40 618 183 730 31 990 183 376 3 401 8 736 3 498 5 572 1 430 839 93 989 1958 43 994 189 469 31 998 200 270 2 687 8 158 3 360 5 332 1 607 674 92 230 1959 45 464 196 994 30 066 202 166 2 620 8 940 3 410 6 196 1 072 1 126 954 1960 45 152 193 853 28 367 198 915 3 163 8 993 3 018 6 137 923 1 101 546 1 Ingår i antalet för »Övrig behandling». ses som utslag för en under tidsperioden vårdbehov, behandlingskapacitet och inträffad förbättring av de värnpliktigas effektivitetsgrad. tandstatus. ökningen av det årliga an- talet patientbesök torde även delvis för- klaras av ett förbättrat tandtillständ hos de värnpliktiga —- minskat behov av cxtraktioner betyder fler bibehållna tänder och ökat vårdbehov men hänger även samman med att tillgången på värnpliktiga tandläkare under årens lopp ökat och att tandvården efter hand kunnat omfatta .allt flera värnpliktiga. Den tillgängliga statistiken ger emel- lertid ej besked om hur tandvårdsverk- sam-heten fördelat sig på de värnplikti- ga, cxempelvis hur många som erhållit fullständig restitution av bettet, hur många som endast delvis behandlats, respektive i vilken omfattning någon behandling överhuvudtaget ej medhun- n-its. Man saknar även möjlighet att ur statistiken erhålla uppgift om antalet sysselsatta och antalet arbetstimmar som åtgått per patient m. m., ägnat att belysa

Den förut omnämnda poliklinikunder- sökningen av verksamheten på 11 för- svarstandpolikliniker avsåg att skaffa material till belysning bl. .a. av nyss— nämnda förhållanden. Av tabell 10 fram- går vårdbehovet hos värnpliktskon- vtingentcrna och hur detta blivit tillgodo- sett vid de 11 undersökta förbanden.

Tabellen visar, att drygt 10 procent av de värnpliktiga antingen ej varit i behov av tandvård eller ej önsk-at sådan. Anledningen 'till att vissa vänpliktiga ej önskat erhålla vård vid militärpolikli- nik har uppgivits vara att dessa — som i allmänhet haft god tandstatus — före- dragit att även under värnpliktstiden söka vård hos den tandläkare, som tidi- gare skött deras tänder. Endast i rena undantagsfall ingår i denna grupp »så- dana som trots dålig tandstatus vägrat undergå behandling.

Av de cirka 90 procent av värnplikts-

• Sida 40
•  Original

Tabell 10. Tandvärdsverksamhetens omfattning jämförd med värnpliktskontingenternas storlek och fördelning på tandvårdsgrupper U: 11 olika förband under utbildningsåret 1959/60 enligt av besparingsutredningen företagen specialundersökning

Förband

Tandmönstrade värnpliktiga

Totalt antal Hänförda till tandvårdsgrupp

I %

11 %

III %

Antal värnplik- tiga som ej erford— rat eller ej önskat tandvård

Värnpliktiga som ifrågakommit för Vård

Totalt antal Därav Akut- vård

Sanerade och helt restitu- erade Sanerade och

delvis resti- tuerade

Ej med- hunna patienter

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal fall

Vård för olycksi

fall _

Antal. fall 3

Poliklinik med föreståndare

15, Östersund.................... 111, Vaxlo Al, Sundbyberg.. A9, Kristinehamn....... Lv7, Luleå T4, Hässleholm .. F16, Uppsala....................

Summa

Poliklinik med föreståndare gemensam med närbelägen poliklinik KA4, Göteborg..................

Remisstandvård KAS, Härnösand.................

Poliklinik med enbart värnpliktstand- läkare

JS, Ku'una F11, Nyköping...................

Summa

Summa summarum

¹ 174 958 624 658 285 630 527

72,3 33,3 97,4 81,8 78,3 86,5 88,9

7,4 51,8 2,3 15,9 11,2 13,0 6,9

20,3 14,9 0,3 2,3 10,5 0,5 4,2

10 171 110 94 68 73 ¹ 164 787 514 564 217 557 519

435 313 315 362 193 335 412

37,4 39,8 61,3 64,2 88,9 60,1 79,4

455 177 98 129 24 200 43

39,1 22,5 19,1 22,9 11,1 35,9

8,3

274 297 101

73 22 64

23,5 37,7 19,6 12,9

4,0 12,3

450 95 212 324 368

QFIOHIDF CO

⁴ 856

702 335 396 318

72,6 79,8 97,0 77,5 91,2 17,8 19,2

2,7

13,4 7,9

9,6 1,0 0,3 9,1 0,9

534

66 15 30 72

⁴ 322

636 320 366 246

² 365

362 112 246 234

54,7 56,9 35,0 67,2 95,1

¹ 126

147 187

12

26,1 23,1 58,4

2,5 4,9

831 127

21

111

19,2 20,0

6,6

30,3

¹ 449

.55

97

74

714 ⁶ 607

83,6 75,9 10,9 16,4

5,5 7,7

102 717 612 ⁵ 890 480 ³ 319

78,4 56,4

21 ¹ 481

3,4 25,1

111 ¹ 090

18,2 18,5

¹ 601

IDFQ oo

• Sida 41
•  Original

kontingenterna, som kommit i fråga för behandling, har cirka 56 procent blivit helt sanerade och restituerade, cirka 25 procent blivit sanerade och delvis resti- tuerade, medan närmare 20 procent ej kunnat få någon behandling alls. Under- sökningen ger ej direkt besked om hur dessa behandlingsgrupper förhåller sig till den i tabellen angivna indelningen i tandvårdsgrupper. Enligt de för försva— rets tandvård gällande föreskrifterna skall emellertid i första hand de till tandvårdsgruppen I hörande —— d.v. 5. de som har förhållandevis bra tandsta- tus — erhålla sanering och restitution och enligt utvecklad praxis ges vidare inom hela .patientmaterialet saneringen — d.v.s. i första hand utdragning av tandstumpar och icke reparerbara tän- der —— företräde framför annan behand- ling. Undersökningsresultatet kan därför förutsätt-as betyda, att de sanerade och delvis restituerade patienterna huvud- sakligen återfinnes inom tandvårds- grupperna II och III, och de helt resti— tuerade inom tandvårdsgruppen 1, där emellertid även de ej medhunna patien- terna till den övervägande delen torde ingå.

Utöver de i tabellen angivna fallen av akutvård och vård för olycksfall har man vid de undersökta poliklinikerna i ringa omfattning även lämnat .akutvård och olycksfallsvård för repetitionsöv- ningsinkallade. Denna värd kommer att närmare beröras i annat sammanhang senare.

Poliklinikundersökningen avsåg även att klarlägga behandlingstiderna, vilka kan vara av visst värde för en bedöm- ning av effektivitetsgraden. Undersök- ningsresulbate-t i detta avseende har sammanställts i tabell 11.

Av tabellen framgår .att patientbesö- kens genomsnittliga längd är mycket varierande de olika poliklinikerna emellan. Kortaste genomsnittstiden per

besök är 0,31 timmar, (1. v. s. cirka 20 minuter, och längsta är cirka 2,5 tim- mar, medan genomsnittet för alla de un- dersökta poliklinikerna ligger på 0,67 timmar. Förhållandet torde närmast il- lustrera att poliklinikföreståndarna or- ganiserar arbetet efter skilda riktlinjer.

Tabellen visar vidare att tidsåtgången för fullständig sanering och restituering av en patient genomsnittligt för de 11 poliklinikerna uppgått till 3,75 tand- läkartimmar. Poliklinikerna uppvisar sinsemellan stora variationer med ytter- värdena 1,55 timmar, respektive 8,38 timmar. De stora skillnaderna i tids- åtgång låter sig icke enbart förklaras av skillnader i tandstatus hos de olika för- bandens värnpliktskontingenter. Vid jämförelse med tandmönstringsresulta— ten (tabell 10, sid. 40) finner man exem- pelvis att förbanden Lv 7, Luleå, och JS, Kiruna, uppvisar mycket näraliggande tandmönstringsresultat, men behand- lingstiden för de värnpliktiga i Kiruna är mer än dubbelt så lång som för de värnpliktiga .i Luleå, Sammra förhållan— de gäller F 16, Uppsala, och F 11, Ny- köping, där det senare förbandet, trots något bättre tandstatus, uppvisar en be— handlingstid som är nära fyra gånger så lång som vid det förstnämnda för- bandet.

Tämligen klart avgränsar sig från de andra den grupp polikliniker som har enbart värnpliktiga tandläkare. Den genomsnittliga tidsåtgången vid dessa är mer än dubbelt så stor som genom- snittet vid den grupp polikliniker, som har försvarstandläkare som förestånda- re. Några skillnader i de värnpliktigas tandstatus dessa grupper emellan, som skulle kunna förklara skillnaderna i tidsåtgång, finns icke. Det ligger därför nära till hands att söka förklaringen i skillnader i effektivitetsgraden. Det förefaller också troligt att verksamheten vid polikliniker, där enbart värnpliktiga

• Sida 42
•  Original

Tabell 11. Behandlingstiderna på 11 försvarstandpolikliniker under utbildningsåret 1959—1960

Förband

Antal tand- läkartim— mar i be—

handlings- rum, sedan tiden för akut vård fråndragits

Antal pati- entbesök sedan akut- fallen fråndragits

Tandläkar— timmar

per

patient- besök

Sanerade och helt re- stituerade patienter

Sanerade och delvis restituerade patienter

Olycksfall

Antal be— sök per patient

Tandläkar- timmar per patient

Antal be- sök per patient

Tandläkar- timmar per patient

Antal be- sök per patient

Tandläkar- timmar per patient

Poliklinik med föreståndare

15, Östersund............

111, Växjö.......... Al, Sundbyberg...... A9, Kristinehamn. . .. Lv7, Luleå.......... T4, Hässleholm. . F16, Uppsala.......

Poliklinik med föreståndare gemensam

med närbelägen poliklinik KA4, Göteborg...............

Remisstandvård

Summa

KA5, Härnösand..............

Poliklinik med enbart värnplikts-

tandläkare

JS, Kiruna................... F11, Nyköping................

Summa summarum

Summa

² 466 ² 574 791 ¹ 660 689 ² 338 682 ³ 736 ¹ 039 ¹ 486 ³ 812 ¹ 034 ⁴ 013 ² 231

0,66 2,48 0,53 0,44 0,67 0,58 0,31

'. ..

2,64 4,96 1,70 3,65 3,75 5,22 1,55

_ ..

2,84 6,20 2,28 2,64 1,41 2,61 1,24

.. .. n

H

2,51 4,22 3,18 1,23 4,02 6,50 0,59

11 200

¹ 438

365

¹ 972 ¹ 307

17 351

² 450 ¹ 012 ¹ 958 ¹ 516

0,65 0,59 0,36 1,01 0,86

VNMOOLOGILO L!)

"2. xo

5,0 8,3 6,7

3,45 3,13 1,80 8,38 5,76

talang.-imo co arneman—tr sr

i!) .. CO

2,4 4,0 3,0

2,80 2,07 0,86 4,04 2,58

oohoogqcvcv ca m—wmw—H N

q &

3,0

1,89 5,31 1,08 3,44

³ 279 16 282 ³ 474 24 287

0,94 0,67

7,6 5,6

7,14 3,75

3,4 4,3

3,20 2,88 2,14

¹ Eftersom uppgifter endast föreligger från ett av de båda förbanden skulle summering ge missvisande resultat.

• Sida 43
•  Original

tandläkare — i stor utsträckning täm— ligen nyutexaminerade och utan större praktiska erfarenheter — arbetar utan ledning och övervakning av en före— ståndare, blir mindre effektiv. De korta inkallelseperioderna på i allmänhet högst 30 dagar måste betyda att den värnpliktiga tandläkaren knappast hun- ni-t sätta sig in i sitt arbete och kommit igång med ett behandlingsschema förrän det är tid att överlämna arbetsuppgif— terna till en efterträdare. Mot denna bakgrund ter sig de långa behandlings- tiderna inom denna grupp av försvars— tandpolikliniker förklarliga.

De varierande behandlingstiderna inom den grupp av de undersökta poli- klinikerna, som har försvarstandläkare som föreståndare, torde till någon del förklaras av att tandtillståndet hos patientunderlaget uppvisar _ tydligen geografiskt betingade — skillnader. För- band med tämligen likartade förutsätt— ningar i fråga om tandtillståndet visar emellertid sinsemellan mycket stora skillnader i behandlingstiderna, exem- pelvis 1,55 timmar contra 5,22 timmar. Tabellen visar fler-a andra liknande, ehuru mindre utpräglade, exempel.

Eftersom de angivna behandlingsti- derna vid samtliga undersökta polikli- niker utgöres av genomsnittstiderna för hundratals patienter —— i ett fall 193; i övrigt mellan 313 och 435 patienter inom denna grupp av polikliniker _ kan det knappast befaras att ytterlighetsfall skulle kunna föreligga i sådan utsträck- ning -att gentomsnitxtstiderna nämnvärt skulle kunna påverkas därav. Såsom för- ut nämnts torde vidare tidsskillnaderna poliklinikerna emellan endast till mind— re del hänföra sig till skillnader i patientunderlagets tandstatus. De för- nämsta orsakerna synes därför vara att finna på annat håll.

I undersökningsmaterialet har det kunnat iakttagas betydande skillnader i

behandlingsmetoderna. I fråga om två av poliklinikerna _— där patientunder- laget i båda fallen uppvisade förhållan- devis dålig tandstatus — kunde kons-ta- teras, att man vid den ena polikliniken redovisade många extraktioner och mycket få rotfyllningar, medan man vid den andra hade varit mycket sparsam med extraktioner men däremot företagit en mängd rotfyllningar. Den förstnämn- da polikliniken redovisade föga mer än hälften så lång behandlingstid som den sistnämnda. I andra fall har tidsskillna- derna svårligen kunnat förklaras av skil— da behandlingsmetoder och man nödgas konstatera, att verksamheten på vissa håll helt enkelt synes mindre effektivt organiserad.

Vid bedömningen av den fredsmässiga tandvården är det av intresse att få uppfattning om hur stor del akut— och olycksfallsvården utgör av den inom försvaret meddelade tandvården. Poli— klinikundersökningcn ger material här- för, vilket sammanställts i tabell 12.

Tabellens siffror gäller den vård som meddelats såväl åldersklass .som repe- titionsövningsink-allade. Till ledning för en totalberäkning av vårdbehovet har dock i tabellen endast upptagits ålders- klassens storlek och icke antalet repe- titionsövningsinkalladc. Av i det aktuel- la fallet 10 182 repetitionsövningsin- kallade har nämligen endast 339 erhållit något slag av tandvård och det har där- för ansetts lämpligt att visserligen beak- ta detta vårdbehov men icke göra sär- skilda beräkningar av detsamma utan sammanföra detta med åldersklassens vårdbehov.

Med utgångspunkt i tabellens siffror har sålunda en värnpliktskontingent på 6607 man — jämte ett normalt antal repetitionsövnings—inkallade —— erhållit akut- och olycksfallsvård motsvarande sammanlagt 1 715 tandläkartimmar. För den totala värnvpliktskonwtingenten på

• Sida 44
•  Original

Tabell 1.2. Tidsåtgdngen för akutvdrd och vård av olycksfall åt dldersklass och repetitions— övningsinkallade vid 11 försvarstandpolikliniker under utbildningsåret 1959—1960.

Akutvård Vård av olycksfall Värn— Tandläkar- Tandläkar- Summa .. plikts- timmar to- timmar tand- Forband kontin- Atim] talt, beräk- Antal läkar— patien- patien- . gent ter nade efter ter tlmmar 0,6 timmar per totalt per patient patient Poliklinik med före- ståndare 1 5, Östersund ....... 1 174 113 70 13 2,51 33 103 I 11, Växjö ......... 958 494 300 62 4,22 262 562 A 1, Sundbyberg ..... 624 108 65 7 3,18 22 87 A 9, Kristinehamn . . . 658 227 140 5 1,23 6 146 Lv 7, Luleå ......... 285 60 36 1 4,02 4 40 T 4, Hässleholm ..... 630 403 245 6 6,50 39 284 F 16, Uppsala ....... 527 373 225 7 0,59 4 229 Summa 4 856 1 778 1 081 101 3,66 370 1 451 Poliklinik med förestån- dare gemensam med närbelägen poliklinik KA 4, Göteborg. . . . 702 136 85 4 5,31 21 106 Remisslandvård KA 5, Härnösand . . . . 335 55 35 4 1,08 4 39 Poliklinik med enbart värnpliktstandläkare JS, Kiruna .......... 396 83 50 — —— —— 50 F 11, Nyköping ...... 318 75 45 7 3,44 24 69 Summa 714 158 95 7 3,44 24 119 Summa summarum 6 607 2 127 1 296 116 3,61 419 1 715

45 000 man jämte normal styrka repeti- tionsövningsinkallade motsvarar detta cirka 11700 tandläkartimmar.

4. Proteslaboratorierna Vid vissa av förwsvarstandpoliklinikerna finns tandtekniska laboratorier — oftast benämnda proteslaboratorier _— inrätta- de. Dylika laboratorier har funnits inom försvaret i åtskilliga år. Till en början utgjordes personalen av inkallade värn- pliktiga tandtekniker, men i samband med 1943 års provisoriska tandvårds- organisation arvodesanställdes tandtek- niker för att sköta dessa laboratorier. År 1944 fanns det 13 proteslaborato-

rier med arvodcsanställda tandtekniker och ytterligare några utan sådan an- ställd personal, men antalet har sedan minskat och f. n. finns endast sex pro- tcslabor—atorier, nämligen i östersund, Sollefteå, Göteborg, Stockholm, Boden och Umeå. Dessa laboratorier förestås av heltidstjänstgörande e.o. tandtekni- ker.

Verksamheten vid laboratorierna om- fattar tillverkning av hela eller partiella proteser, olika slag av kronor, guldin- lägg, pelare, broar m. m. Vid fem av laboratorierna har verksamhetens om- fattning varit föremål för undersökning av sjukvårdsstyrelsen. Undersökningen

• Sida 45
•  Original

avsåg åren 1958 och 1959 och tillgick så att man beräknade tidsåtgången för de arbeten som under de nämnda åren ut- förts vid de undersökta laboratorierna. Följande resultat erhölls.

Beräknad tidsåt- gång för under året utförda arbeten

Proteslaboratoriet Vld Antal arbets-

timmar

År 1958 År 1959

15, Östersund ........ 614 518 I 19, Boden .......... 1 256 914 I 20, Umeå ........... 806 702 MKO, Stockholm ...... 1 211 1 009 MKV, Göteborg ....... 1 064 791

Eftersom det vid vart och ett av labo- ratorierna finns heltidsanställda tekni- ker, vars tjänstgöring kan beräknas om— fatta minst 1 800 arbetstimmar per år, är det tydligt :att sysselsättningsgraden är mycket låg och att kapaciteten ej ut- nyttjas ens till hälften. Det uppges emel- lertid att tandteknikerna i viss utsträck— ning även tjänstgör som tandsköterskor.

H. Kostnaderna

Kostnaderna för försvarets tandvård-s- organisation för budgetåret 1960/1961 har sammanställts i tabell 13. Till de verkliga, bokförda utgifterna har lagts beräknade kostnader för pensioner, sjukvårdsförmåner, lokalkostnader samt kostnaderna för värnpliktiga tandläkare.

Tabell 13. Totala kostnader för försvarets tandvårdsorganisation under budgetåret

Kostnadsposter Avlöningar:

Fast anställda och extra tandläkare ........ Tandsköterskor och tekniker ..............

Pensionskostnader beräknade till 20 % av faktisk lönekostnad:

Fast anställda tandläkare ................ Fast anställda tandsköterskor och tekniker .................

Sjukvårdstörmåner beräknade till 100: — kr per år och fast anställd:

Fastanställda tandläkare................-. Fast anställda tandsköterskor och tekniker .................

Kostnader för värnpliktiga tandläkare (17 000 tjänstgöringsdagar a 31: 88)1 ..... Materielkostnader m. m ..................... Lokalkostnader (cirka 3 000 nia a 40: —— kr) .

Remisstandvård ...........................

1960/61 Kronor

................ 1 206 248: —— ................ 1 002 878: —— 2 209 126: — ................ 241 250: — .

200 576: —- 441 8261.—

................ 4 800: — 6 900: —— .11 700: — 541 960: —— ............................. 291 292:— ...... 120000:— 3 615 904: A ............................. 188 056: —'—' Summa kronor 3 803 960: —

1 I brist på särskilda kostnadsuppgifter för värnpliktiga tandläkare har här räknats med genomsnittskostnaden för repetitionsövningsinkallade värnpliktiga.

Av den totala kostnaden, 3 803 960 kronor, utgöres 2 675 874 kronor av dvi- rekta, på särskilda anslag bokförda ut- gifter, medan återstoden 1 128 086 kro- nor, utgöres av beräknade kostnader. _

Tab-ellen ger besked om vad försvarets tandvårdsorganisation totalt kostar, men man kan inte ur densamma göra några

jämförelser, exempelvis med folktand— vårdens kostnader. För att möjliggöra sådan jämförelse har kos—tnadsposterna sammanställts med det antal tandläkar- timmar de motsvarar och kostnaderna per tandläkartimme i behandlingsrum framräknats. Resultatet redovisas i ta- bell 14.

• Sida 46
•  Original

Tabell 14. Kostnaderna för försvarets tandvårdsorganisation budgetåret 1960/61 för— delade på antalet tandläkariimmar i behandlingsrum

Kostnaderna för remisstandvård samt löne- och pensionskostnader för försvarsövertandläkaren

har icke medtagits

Antal tandläkar- Total kostnad Kostnadsposter Totilråcgåtnad timmar i be- uttagen på handlingsrum tandläkartimme Avlöningar, pensionskostnader och sjuk- vårdsförmåner för försvarstandläkare ................ 1 382 794: — 38 780 35: 65 tandsköterskor och tekniker ........ 1 210 354: — 134 530 9: —— Beräknade kostnader för värnpliktiga tandläkare (17 000 dagar a 31: 88).. 541 960: — 95 750 5: 66 Materielkostnader m. m .............. 291 292: —— 134 530 2: 17 Lokalkostnader ..................... 120 000: — 134 530 0: 89 Summa 3 546 400: —— 134 530 26: 36

De värnpliktiga tandläkarnas arbets- kraft är, såsom framgår av tabellen, synnerligen billig per tandläkartimme räknat och fås t. o. m. för lägre kostnad än tandsköterskornas arbetskraft. En kostnadsjämförelse med utgångspunkt från kostnaden för värnpliktiga tand- läkare ter sig emellertid skäligen me- ningslös och det återstår därför endast att närmare granska kostnaderna för försvarstandläkarnas arbetskraft. Tabel- len ger vid handen att dessa för avlö- ning, pensionskostnad och sjukvårds- förmåner dragit en kostnad på 37: 45 kronor per tandläkartimme i behand- lingsrum. Motsvarande kostnad för övrig personal uppgick till 9 kronor per tand- läkartimme och personalkostnaden to— talt — med undantag för de värnpliktiga tandläkarna —— sålunda till 46: 45 kro-

nor per tandläkartimme. Inom folktand- vården redovisades denna kostnad år 1955 till 22: 29 kronor per tandläkar- timme och lför år 1961 _ då särskild redovisning ej föreligger _ kan samma kostnad beräknas ha stigit till omkring 29 kronor per tandläkartimme. För- svarstandvårdsorganisationen drar så— lunda personalkos-tnader, som — fort- farande med bortseende från den värn- pliktiga arbetskraften -— är omkring 50 procent högre per tandläkartimme än folktandvårdens kostnader. Det bör observeras att i denna jämförelse ej ligger någon värdering organisationerna emellan av de per tandläkartimme upp- nådda _arbetsresultaten. En dylik jäm— förelse kommer att göras i annat sam— manhlang.

• Sida 47
•  Original

KAPITEL 4

1961 års tandmönstring

A. Inledning

Av redogörelserna i kap. 2 torde ha framgått att de värnpliktiga ungdomar- nas tandvårdsbehov under andra världs- krigets beredskap hade avgörande in- flytande på tillkomsten av den nuva— rande militära tandvårdsorganisationen samt dennas storlek och utformning. Den av försvarets tandvårdsutredning 1941 föranstaltade tandmönstringen av 1942 års inwskrivningsskyld'iga blev det underlag, på vilket förslaget om denna militära tandvårdsorganisation kom att grundas. Det förutsågs emellertid att tandvårdsbehovet hos de värnpliktiga skulle komma att minska allteftersom folktandvården utbyggdes och man var beredd på, att en omprövning av den militära vårdorganisationen på grund härav så småningom skulle bli aktuell. Vid ett ställningstagande till försva- rets tandvårdsorganisation i dagens läge kan därför den aktuella situationen i fråga om de värnpliktigas tandvårdsbe- hov icke förbigås. Besparingsutredning- en har med anledning härav föranstaltat om en undersökning —— 1961 års tand- mönstring — avsedd att belysa den ak- tuella situationen i det-ta avseende.

B. Undersökningens art och omfattning

1942 års tandmönstring — som omfat- tade cirka 6500 man i 10 utvalda in- skrivningsområden _utforniades till en rent vetenskaplig undersökning, vilken i minsta enskildhet klarlade tandstatus

och tandvårdsbehov för varje undersökt fall. Bearbetningen av materialet utmyn- nade bl. a. i en indelning av de under- sökta i tre huvudgrupper med hänsyn till tandvårdsbehovet; en indelning som därefter använts vid de i samband med inryckning till första tjänstgöring anbe- fallda tandmönstringarna.

Eftersom en så detaljerad undersök- ning som den år 1942 genomförda skul- le ställa sig mycket kostsam, nöjde be- sparinvgsutredningen sig med en under- sökning som klarlade hur 1961 års värnpliktiga fördelade sig på de tre tandvårdsgrupperna. Undersökningen — som omfattade ett betydligt större an- tal värnpliktiga eller cirka 16 000 mot 6500 år 1942 — genomfördes 'i fråga om tandmönstringen av försvarstandlä- kare i samband med ordinarie tand— mönstring.

Vid 1942 års tandmönstring under- söktes även i vilken omfattning och på vilket sätt de inryckande tidigare erhål- lit tandvård. Man fäste stor vikt härvid, eftersom det för de värnpliktiga aktuella tandvårdsbehovet helt går tillbaka på den tidigare erhållna vården. Erforder- liga uppgifter erhölls genom utfrågning av de värnpliktiga och usvarens tillför- litlighet kontrollerades genOm den Isam- tidigt företagna tandundersökningen. Besparingsutredningen föranstaltade om motsvarande undersökning i samband med 1961 års tandmönstring.

Utredningen var medveten om det förhållandet att personer, som tillfrå-

• Sida 48
•  Original

gas om sina hygieniska vanor _ icke minst beträffande tandvård — gärna lämnar uppgifter i riktning att de goda vanorna skulle vara regelbundnare och oftare förekommande än vad de i verk ligheten är. Risken för att de tillfrågade värnpliktiga skulle falla för denna fres- telse beaktades. Undersökningen på för- banden gjordes därför — i likhet med 1942 års undersökning — under Över- inseen-de av dem som utförde tand- mönstringen, d. v. s. försvarstandläkar— na, vilka sålunda hade tillfälle till kontroll av uppgifternas riktighet. Det finns därför anledning antaga att un— dersökningen ger en någorlunda riktig bild av hur 1961 års inryckande Värn— pliktiga haft det ordnat med tandvård före inryckningen.

Som underlag för undersökningen ut- valdes samtliga .till den första tjänst- göringen år 1961 inryckande värnplik— tiga vid infanteriförbanden. Antalet ut- gjorde 15 918 värnpliktiga. Infanteri- förbanden valdes därför att dessa er- håller huvudparten av sina värnplik- tiga från det egna inskrivningsområdet, vilket vanligen till större del samman- faller med det län vari regementet lig-

ger. Undersö-kningsmaterialets repre- sentativitet har därigenom kunnat gö- ras tillfredsställande även geografiskt sett. I fråga om jämförbarheten med 1942 års undersökning måste emellertid det påpekandet göras att de år 1961 nu— dersökta värnpliktiga genomsnittligt var omkring ett år yngre än de år 1942 un- dersökta.

C. Undersökningens resultat

I tabell 15 har de insamlade upp-gifterna sammanställts till jämförelse med mot- "svarande uppgifter från 1942 års under- sökning.

Enligt gällande bestämmelser hänfö- res till tandvårdsgruppen I de fall där enkel kirurgisk-konserverande vård sa- nerar och restituerar hela bettet. I prin- cip innebär detta, att vården kan in— skränkas till utborrning av kariösa ska— dor och därefter fyllning. Behov av komplicerad vård såsom rotbehandling- ar och rotfyllningar förutsätter klassifi- cering till grupp II eller III. Tabellen ger vid handen att medan år 1942 icke mindre än 42 procent av de värnpliktiga erfordrade komplicerad vård, utgjorde

Tabell 15. Tandmönstringsresullat samt art och omfattning av före värnpliktstjänstgö- ringen erhållen tandvård för de vid tandmönstringarna åren 1942 och 1961 undersökta

värnpliktiga Resultat av tand- Art och omfattning av den tandvård som -- ' erhållits före värnpliktstjänstgöringen monstrlngen . _ Antal Pr 0 c entan del av Procentandel av de undersökta som Undersök- 12%; 551131 %gåiägåiäl ld _ efter avslutad skoltand- . a n . . . .. nmgsår Värn— tan dvår ds grupp erhållit egbållht vård sökt tandlakare pliktiga någon tand- g 1 1 endast 11 0. tand- re e - orege - . _ . I III vård vård bundet bundet v1d tand aldrig vark % % % % . % % % % 1942 6 500 58 42 45 111 29 45 15 1961 15 918 85 15 0,3 99,7 43: 32 14 _ 11 1 Därav i folktandvården 1 % ' » » 12 %

• Sida 49
•  Original

detta procenttal år 1961 endast 15 pro- cent. Numera har sålunda 85 procent av de värnpliktiga så bra tänder, att de kan hänföras till tandvård—sgruppen I. Det bör dock framhållas, att detta förhållande visserligen ger en bild av hur vårdbehovets art sedan år 1942 ändrats till det bättre, men tandmönst- ringsresultaten ger ej utan vidare be- sked om hur vårdbehovets omfattning förändrats. Hänföring till tandvårds- grupp I förutsätter visserligen att tand- skadorna är av enkel beskaffenhet, men antalet tandskador kan dock vara stort och vårdbehovet sålunda trots allt om- fattande.

Undersökningens andra del _ arten och omfattningen av den före värn- pliktstjänstgöringen erhållna tandvår- den — kan i någon mån bidraga till en belysning av sistnämnda fråga. 1942 års undersökning visade att endast 45 pro- cent av de undersökta erhållit skoltand- vård, medan praktiskt taget alla de år 1961 undersökta —— 99,7 procent — hade fått sådan. Bland de år 1942 undersökta fanns det icke mindre än 15 procent som överhuvudtaget aldrig erhållit tandvård, medan motsvarande siffra år 1961 endast var 0,3 procent. Det bör emellertid påpekas, att uppgiften om erhållen skoltandvård icke betyder att 99,7 procent av de år 1961 undersökta erhållit s. k. systematisk — d. v. s. varje år under hela skoltiden återkommande _ vård. Eftersom folktandvårdens re- surser ännu icke räcker till för att ge alla skolbarn vård varje år, får under- sökningsresultatet tolkas så att samtliga undersökta — utom 0,3 procent —— un- der viss del av Skoltiden fått tandvård, de flesta åtminstone vid ett par eller några tillfällen. och många systematisk, årlig vård. I vissa fall kan dock vården ha inskränkt sig till enbart alkutvård.

Särskilt intressanta är siffrorna be- träffande den vård som erhållits efter

skoltandvårdens avslutande. År 1961 uppgav sig icke mindre än 43 procent regelbundet ha besökt tandläkare efter avslutad skoltandvård, medan motsva— rande siffra år 1942 endast var 11 pro- cent. De som uppgav sig ha besökt tand- läkare mera oregelbundet utgjorde 32 procent år 1961 och av de undersökta detta år skulle sålunda sammanlagt 75 procent mer eller mindre systematiskt vårda sina tänder och söka tandläkare, även om inte inträffad tandvärk aktua- liserat tandvård. I stark kontrast här— emot ter sig förhållandena år 1942, då icke mindre än 60 procent av de under- sökta antingen aldrig eller endast vid tandvärk besökt tandläkare efter skol- tiden.

Redan vid 1942 års tandmönstring konstaterades, att de som tillhörde yr- keskategorien »sttuderande»: hade de bästa tandvårdsvanorna. Föreliggande uppgifter från 1961 års tandmönstring visar att i gruppen värnpliktiga med gymnasie- och högre utbildning, relativt sett betydligt fler uppgav sig regelbun- det söka tandläkare än 'i de övriga grup- perna. Förhållandet är av intresse, eftersom antalet heltidsläsande lärjungar — sär—

skilt vid läroverk och yrkesskolor — beräknas öka från omkring 146000 år 1960 till omkring 234 000 år 1975, samti- digt som .totala antalet ungdomar i dessa åldersgrupper (16—19 år) kommer att ' sjunka från 515 000 år 1963 till 421 000 år 1975. Andelen heltidsläsande ungdo- mar i dessa åldersgrupper beräknas så- lunda öka procentuellt från 32 procent år 1960 till 56 procent år 1975. Nyss— nämnda uppgifter har hämtats ur tand- läkarprognosdelegationens betänkande »Behovet av tandläkare 1970—1990». Be- räkningarna har av delegationen gjorts i samråd med arbetsmarknadsstyrelsens prognosgrupp. Undersökningsmaterialet har bearbe-

• Sida 50
•  Original

Tabell 16. Tandmönslringsresultat sami art och omfattning av före värnpliktstjänstgö- ringen erhållen tandvård för de år 1961 undersökta värnpliktiga, fördelade på värn—

pliktskategorier Resultat av tand— Art och omfattning av den tandvård som mönstringen erhållits före värnpliktstjänstgöringen Antal Procentan del av Procentandel av de undersökta som .. . under— de undersökta Våt???" sökt. som hänförts tm aldrig erhållit etårdaåäätåånäålfam' g värn- tandvårdsgrupp erhållit sk01_ r are pliktiga II frågan tand- regel ore gel endast 0. an - ' ' - _ - I 111 vård vård bundet bundet Vld tand aldr: g vark % % % % % % % % K .......... 1 843 96 4 0,3 99,7 631 28 3 6 A .......... 3 209 89 11 (0,01) 100 48! 33 9 10 Ah ......... 10 866 82 18 , 99,7 398 31 17 13 Samtliga. . . . 15 918 85 15 0,3 99,7 43* 32 14 11 1 Därav inom folktandvården 11 % ' » » | 14 » 9 » » » 11 » | » | » 12 »

tats med hänsyn till frågan om samban- det mellan skolutbildning och tand- vård och finns sammanställt i tabell 16. Med hänsyn till registrering och ut- bildning tillhör de värnpliktiga endera av kategorierna K, A och Ah eller är uttagna till h—andräckningstjänst. Kate- goritillhörigheten avgöres vid inskriv- ningsförrättn'ingen och är beroende av vederbörandes skolutbildning samt prov som avlägges i samband med inskriv- n'ingen. Kategoriindelningen är följan- de:

Grupp K. Värnpliktiga uttagna till officers- eller underofficersutbildning, special- och stabstjänst.

Grupp A. Värnpliktiga uttagna till un- derbefälsutbildning.

Grupp Ah. Värnpliktiga uttagna till övrig utbildning.

Av de anförda undersökningsresulta- ten kan man sammanfattningsvis draga den slutsatsen att de värnpliktigas tand-

status vid inryckn-ing till den första tjänstgöringen undergått en väsentlig förbättring under de sen-ast förflutna 20 åren. Visserligen föreligger fortfarande ett omfattande vårdbehov —— den i före- gående kapitel redovisade verk-samheten inom försvarets tandvårdsorganisation ger belägg härför _— men vårdbehovets art har ändrats betydligt. Fallen med allvarliga tandskador har minskat med mer än 60 procent sedan år 1942 och den vård som nu erfordras är för 85 procent av de värnpliktiga i princip av enkel, reviderande natur. Undersök— ningen visar vidare att de värnpliktiga numera före inryckningen till :i det när— maste 100 procent åtnjutit skoltandvård samt att de munhygieniska vanorna un- dergått en så väsentlig förbättring, att 75 procent av de värnpliktiga ynglingar— na efter avslutad skoltandvård fortsatt med en mer eller mindre systematisk vård.

• Sida 51
•  Original

KAPITEL 5

Folktandvården

A. Inledning

Den nuvarande militära tandvårdsorga- nisationen tillkom i ett läge med mycket stort tandvårdsbehov för befolkningen i allmänhet men speciellt aktualiserat för de värnpliktiga på grund av bered— skap-stidens omfattande inkallelser och långa tjänstgöringsperioder. Samtidigt var de samhälleliga vårdresurserna myc- ket små; folktandvårdens uppbyggnad befann Sig ännu i begynnelseskedet. Det bedömdes emellertid angeläget att skapa vårdmöjligheter för de värnpliktiga, trots att detta i viss mån kom att be- tyda ett eftersättande av övriga befolk- ninlgskategoriers tandvårdsbehov. Beve- kelsegrunderna härför synes något oklart uttryckta, men ett studium av försvarsväsendets tandvårdsutrednings avgivna betänkande ger vid handen att förslaget om en utbyggd militär tand- vårdsorganisation snarare hade en so- cial-medicinsk bakgrund än direkta mi- litära behov av att åstadkomma bättre tjänsteduglighet hos de värnpliktiga. Utbyggnaden av den militära tand- vårdsorganisationen skedde sålunda bl. a. därför att samhällets övriga tand- vårdsresurser var otillräckliga. Det för- utsattes, att efter hand som folktand- vården uppbyggdes skulle behovet av en militär tandvårdsorganisation mins-ka och slutligen helt bortfalla. Mot denna bakgrund gjordes organisationen provi- sorisk. Föredragande departementsche- fen underströk detta genom sitt uttalan- de, att frågan skulle upptagas till för-

nyad prövning, sedan folktandvården blivit så utbyggd, att den kunde bereda samtliga åldersgrupper effektiv tand- vård.

Försvarsväsendets tandvårdsutred- ning räknade med att folktandvården inom cirka 20 år skulle kunna uppnå så- dan kapacitet att en omprövning av den militära tandvårdsorganisationen av denna anledning blev aktuell. Denna tid- rymd har nu i det närmaste förflutit, men det kan utan vidare slås fast, att folktandvården i dagsläget icke kan »be— reda samtliga åldersgrupper effektiv tandvård». Den utbyggnadstakt för folk- tandvården, s-om tandvårdsutredningen räknade med, har visserligen i väsentlig mån överträffats, men efterfrågan på tandvård har under tiden ökat i än högre grad och ett jämviktsläge ter sig ännu avlägset. Då den militära tan-d- vårdsorganisationen trots detta förhål- lande nu diskuteras, är folktandvårdens utveckling och aktuella resurser av centralt intresse och besparingsutred— ningen lämnar därför i det följande en översiktlig redogörelse härför.

B. Folktandvårdens målsättning

Som målsättning för folktandvården gäller sedan dess tillkomst genom riks- dagsbeslut år 1938, att den till rimlig kostnad skall bereda såväl barn som vuxna möjlighet att vidmakthålla och främja tändernas uppgift såsom tugg- organ samt att bibehålla tänder och munhåla i friskt tillstånd, så att de ej

• Sida 52
•  Original

blir en infektionskälla för organismen i övrigt. Folktandvården bör därför i hu- vudsak vara av konserverande beskaf- fenhet och avse såvitt möjligt fullstän- dig konserverande behandling av mun- hålan, inklusive ersättning för förlorade tänder, där så erfordras för bettets funk- tion-sduglighet. Däremot faller tandvård, som enbart eller främst tjänar ett för- skönande syfte, utanför folktandvårdens ram.

Folktandvården står öppen för såväl barn som vuxna, men som en huvudupp- gift har framstått barntandvårdens till- godoseende med hänsyn till dennas grundläggande betydelse för en ratio- nell, allmän tandvård. Den distriktsor- ganisation som uppbyggts har därför dimensionerats så att praktiskt taget samtliga barn i skolåldern och i viss utsträckning även i förskoleåldern inom respektive distrikt skall erhålla fullstän- dig reviderande behandling minst en gång årligen. Vidare gäller att minst 55 procent av den sammanlagda arbetsti- den för tandläkarna inom varje tand- vårdsdistrikt skall anslås för dylik s. k. organiserad barntandvård. Återstående arbetstid disponeras för vård av ung- dom och vuxna i åldrarna från 16 år. 1957 års folktandvårdssakkunn'iga har i sitt betänkande Folktandvården (SOU 1960:1, sid. 36) av detta förhållande dragit den slutsatsen, att folktandvården aldrig avsetts skola täcka hela befolk— ningens behov av tandvård.

Folktandvård—sakkunniga ansåg i sitt nyssnämnda betänkande (sid. 36), att den hittillsvarande målsättningen allt- jämt bör gälla samt tillfogade:

»Detta kan även uttryckas så, att folk- tandvården på bred front skall arbeta för att en förbättrad tandhälsa uppbygges hos det svenska folket. För att åstadkomma detta står till buds dels arbete i förebyg— gande syfte, innefattande upplysning rö- rande tandsjukdomarnas profylax samt vid— tagande av direkt förebyggande åtgärder,

dels ock behandling i syfte att avhjälpa de skador som tandsjukdomarna åstadkomma. Det är uppenbart, att med en dylik mål- sättning verksamheten måste sätta in på ett så tidigt stadium som möjligt, d. v. s. hos förskolebarn och skolbarn. Den vikti- gaste tandsjukdomen, tandrötan (tändka- ries), har nämligen sin största frekvens i barn— och ungdomsåldrarna, och behand- lingen bör för att giva gott resultat till rim- lig kostnad insättas, innan alltför stora ska- dor åstadkommits.»

De sakkunniga framhöll i anslutning härtill att den bristande tillgången på arbetskraft inom folktandvården gjorde en koncentration på de mest angelägna arbetsuppgifterna nödvändig. Vidare an- fördes:

>>En barntandvärd, omfattande åldrarna 6—16 år eller i varje fall 7—16 år, och så dimensionerad, att varje barn kan bli före- mål för årligen återkommande tandunder- sökning jämte, där så erfordras, behand— ling — förebyggande och kurativ —— av de permanenta tänderna ävensom indicerad extraktionsterapi i det temporära bettet måste med hänsyn härtill betraktas som folktandvårdens grundläggande uppgift. Därnäst i angelägenhetsgrad bör komma tandvård åt ungdom i åldrarna 17—19 år. I skilda sammanhang har betonats vikten av att den tandvård, som meddelas i skol- åldern, vidmakthålles under ungdomsåren, då. tänderna ävenledes äro starkt utsatta för kariesangrepp. Denna ungdomstandvård bedömes av de sakkunniga såsom mer än- gelägen än den i och för sig betydelsefulla systematiska mjölktandvården.»

Tanken på att folktandvårdens mål— sättning skulle ändras så att uteslutan- de barntandvård skulle meddelas, avvi- sades av de sakkunniga. Dessa förordade vidare —— ehuru med tvekan _— att den avgiftsfria barntandvården skulle ut- sträckas att gälla även 16-åringarna.

I statsverkspropositionen 1961, elfte huvudtiteln, sid. 341 ff., anslöt sig che- fen för inrikesdepartementet till de sak- kunnigas uppfattning om mål-sättningen och anförde:

»De sakkunniga har funnit att den. nuva— rande målsättningen för folktandvården

• Sida 53
•  Original

alltjämt bör gälla. Folktandvården bör alltså även i fortsättningen i princip stå öppen för alla. Även för egen del anser jag — särskilt med hänsyn till de delar av landet där f. n. endast få eller inga privata tandläkare finns -— att det icke skulle vara försvarligt att förbehålla folktandvårdens knappa resurser för vissa patientkatego— rier.»

Beträffande förslaget om att utvidga den avgiftsfria vården till att omfatta även 16—åringarna anförde departe- mentschcfen :

»Som ett försök att lösa den svåra frågan om en utvidgning av ungdomstandvården har de sakkunniga —— ehuru med tvekan —— föreslagit, att den avgiftsfria barntandvår- den, som nu åtnjutes av barn upp till 15 år, skall utsträckas att avse även lli-åringar. Även för egen del finner jag i och för sig starka skäl tala för en sådan utökning av barntandvården. Med hänsyn till att tand— vården för nuvarande barngrupper på många håll inte är fullständigt utbyggd och då behovet av tandläkare icke torde kunna tillgodoses ännu på lång tid, anser jag mig emellertid inte kunna tillstyrka detta förslag.»

Riksdagen beslöt i enlighet med de- partementschefens förslag.

C. Organisationen

Anordnandct av folktandvård är för-- fattningsmässigt en frivillig angelägen- het som ankommer på landstingen och de sex städer, vilka ej deltager i lands- ting. Dessa är sålunda huvudmän för verksamheten. Om folktandvård anord- nas enligt de bestämmelser som stats- makterna uppställt, utgår statsbidrag till verksamheten. Gällande kungörelse an- gående statsbidrag till folktandvård är utfärdad den 26 maj 1961 och gäller fr. o. m. den 1 juli 1961.

Folktandvården står under tillsyn av medicinalstyrelsen.

För folktandvårdens ombesörjande skall landstingskommun vara indelad i tandvårdsdistrikt. I varje distrikt skall

finnas minst en fast dtistriktstandpoli- klinik. Därjämte må inrättas annexpoli- kliniker samt polikliniker för ambula— torisk tandvård. Vid nämnda poliklini— ker meddelad tandvård benämnes di- striktstandvård. Tandpoliklinik må dessutom kunna anordnas å anstalt.

I anslutning till ett av landstingskom- muns lasarett skall finnas centraltand— poliklinik, avsedd för dels mera kompli- cerade fall, vilka remitterats dit av tand- läkare inom folktandvården eller annan tandläkare eller av läkare, dels. lasaret- tets patienter, dels ock folktandvård i övrigt. Inom folktandvården i lands- tingskommun må dessutom inrättas po— likliniker för tandreglering (better-to- pedi) eller annan odontologisk special— vård.

För varje landstingskommun faststäl- ler medicinalstyrelsen en folktandvårds- plan, av vilken skall framgå tandvårds- distriktens omfattning, poliklinikern'as antal och organisation samt antalet tandläkartjänster.

Antalet inrättade folktandvårdspoli— kliniker under åren 1940—1960 fram- går av tabell 17.

Utöver de i tabellen angivna polikli— nikerna finns ett antal annexpoliklini- ker till distriktspoliklinikerna. Vid ut- gången, av år 1961 uppgick antalet dy- lika annexpolikliniker till 46.

D. Persanalresurserna

För ledning och tillsyn av distriktstand- vården skall inom varje landstings-kom- mun finnas en tandvårdsinspektör. Vid distriktstandpoliklinik och poliklinik för tandreglering skall en distriktstand- läkare, respektive tandläkare vara före- ståndare för polikliniken, medan cen- traltandpoliklinik förestås av en över— tandläkare. Därjämte må inom folktand- vården inrättas ytterligare tjänster så— som tandläkare.

• Sida 54
•  Original

Tabell 17. Antalet polikliniker inom folk- tandvårdsorganisationen 1940—1961

Antal Vid oliklini- utgången central- pk .. distrikts- . er for . av år tandpoli- tan dre _ tandpoli— kliniker 1 . % kliniker ering 1940 1 — 34 1941 1 —— 80 1942 1 — 103 1943 2 —— 147 1944 4 _ 189 1945 5 —— 198 1946 5 — 238 1947 7 — 277 1948 11 -— 348 1949 13 —— 381 1950 13 — 401 1951 14 —— 415 1952 16 — 431 1953 16 — 461 1954 16 — 498 1955 19 — 596 1956 20 6 630 1957 20 13 649 1958 20 21 683 1959 23 24 713 1960 24 28 742 1961 25 32 759

För behörighet till tjänst såsom tand- vårdsinspevktör eller tandläkare inom folktandvården fordras att vara legiti- merad tandläkare. Undantag kan med— givas av Kungl. Maj:t och medicinalsty- relsen. Övertandläkare skall dessutom ha förvärvat särskild utbildning i tand- kirurgi och käkprotetik med käkskade- behandling samt bör ha erfarenhet rö- rande blarntandvård.

Förutom tandläkare skal-1 inom folk- tandvården finnas erforderligt antal tandtekniker och tandsköterskor. Inom folktandvården fast anställd tandtekni— ker och tandsköterska skall ha erhållit av medicinalstyrelsen utfärdat behörig- hetsbevis Såsom examinerad tandtekni- ker respektive. tandsköterska. Tillsvi- dare kan dispens härifrån meddelas av medicinalstyrelsen.

För tandläkare inom folktandvården

finnes särskild av Kungl. Maj:t fastställd instruktion. Fast anställd tandläkare får icke utöva enskild tandläkarpraktik. Landstingskommuns hälsovårdsstyrelse kan dock lämna tandläkare, som sysslar med enbart barn- eller ungdomstand- vård, medgivande till enskild praktik.

Totala antalet tandläkare i Sverige under åren 1920—1961 samt antalet där- av inom folktandvården anställda fram- går av tabell 18. Tandläkare med ut- ländsk examen är medräknade.

I total-antalet tandläkare i Sverige in- går — förutom de i landet verksamma tandläkarna med utländsk legitimation —— ett antal tandläkare som icke är yr— kesverksamma. Tillgänglig statistik ger ej besked om hur stort antalet av dessa kan vara. Tandläkarprognosdelegatio— nen 1960 har emellertid i sitt betänkan- de »Behovet av tandläkare 1970—90» gjort vissa beräkningar härom och kom— mit fram till (tabell 3 i betänkandet)

Tabell 18. Totala antalet tandläkare i Sverige åren 1920—1961 samt folktand- vårdens andel därav

Totala Därav inom folk- Vid antalet tandvården utgången tand- anställda av är läkare i Sverige Antal Procent 1920 627 —— _— 1930 1 236 — —— 1940 2 347 53 2,3 45 2 818 328 11,6 46 2 925 413 14,1 47 3 062 533 17,4 48 3 209 587 18,3 49 3 374 605 17,9 1950 3 546 680 19,2 51 3 725 779 20,9 52 3 915 903 23,1 53 4 108 1 001 24,4 54 4 261 1 097 25,7 55 4 526 1 375 30,4 56 4 668 1 450 31,1 57 4 812 1 496 31,1 58 4 938 1 534 31,1 59 5 110 1 597 31,3 1960 5 315 1 648 31,0 1961 5 481 1 728 31,5

• Sida 55
•  Original

att av det totala antalet leg. tandläkare den 1 januari 1960—4 661 _ cirka 260 eller omkring 5 procent icke var yrkes— verksamma. De inom folktandvården år 1961 anställda tandläkarna kan därför antagas utgöra minst en tredjedel av samtliga i landet verksamma tandlä- kare.

Av de vid utgången av år 1961 inom folktandvården tjänstgörande 1 728 tandläkarna var 413 utlänningar.

Vid årsskiftet 1961/62 uppgick an- talet lediga tandläkartjänster inom folk- tandvården till 282.

E. Folktandvårdens omfattning och behandlingskapacitet

Inom folktandvården förstås med barn- tandvård inklusive smäbarnstandvård: tandvård, som meddelas barn intill ut- gången av det kalenderår, då barnet fyller 15 år: systematisk behandling: i regel en gång årligen återkommande tandvård av minst den omfattning, som medicinalstyrelsen bestämmer; organi— serad tandvård: inom tandvårdsdistrikt eller del därav genomförd systematisk behandling av vissa enheter, såsom års- grupper, skolklasser eller å anstalt in- tagna barn; samt nngdomstandvård: tandvård, som meddelas vårdsökande i åldern 16 till och med 19 är.

Inom varje tandvårdsdistrikt skall, såvitt medicinalstyrelsen ej annat med— givit, årligen minst 55 procent av de inom distriktstandvården tjänstgörande tandläkarnas sammanlagda arbetstid äg- nas åt organiserad barntandvård.

Förutom akuta fall, skall med för- tursrätt _ under annan tid än den som anslagits för organiserad harntandvård —— behandlas de patienter, som enligt förordningen om mödrahjälp åtnjuta hjälp till tandvård. Viss ändring av ord- ningen för blivande och nyblivna möd— rars tandvård kommer inom kort att

ske. När särskilda skäl föreligger, äger medicinalstyrelsen för visst tandvårds- distrikt medge att vårdsökande i åld- rarna fr. 0. m. 16 t. o. m. 19 år skall be- handlas med förtursrätt.

Den organiserade barntandvården bör enligt bestämmelserna omfatta barn från och med det år de fyller sex år eller — om så kan ske utan att tandvår- den för sexåringar och äldre barn ef- tersättes _ från det år de fyller tre år. Barn, som anmälts till regelbundet del- tagande i barntandvärd, äger utan kost— nad åtnjuta systematisk behandling in- till utgången av det kalenderår under vilket det fyller 15 år, i den utsträckning organiserad barntandvård är anordnad för den årsgrupp, skolklass eller an- stalt som barnet tillhör.

Tandvård i övrigt meddelas mot av- gift enligt en av Kungl. Maj:t fastställd folktandvårdstaxa. . Vårdxsökande ungdomar mellan 16 och 19 år erhåller vid systematisk behand- ling nedsättning med 25 procent å de enligt folktandvårdstaxan utgående av- gifterna.

För folktandvårdens behandlingska- pacitet har Tandläkarprognosdelega— tionen 1960 redogjort i sitt betänkande »Behovet av tandläkare 1970—90». Tla— bellerna 19 och 20 —— för vilka uppgif— terna hämtats ur nyssnämnda betänkan— de —— visar hur behandlingen fördelat sig på åldersgrupper och län under år 1959. I tabell 19 redovisas för-st barn- tandvården.

Såsom framgår uav tabellen förekom— mer mycket stora variationer såväl lä— nen emellan so-m mellan åldersgrupper- na inom respektive län. De länsvisa va— riationerna ger en bild av hur folktand- vårdsorganisationen blivit i olika grad uppbyggd. Inom åldersgrupperna kul— minerar procenttalen vid åldern 8 år och sjunker därefter stegvis, med en i regel mera markant sänkning i åldrar-

• Sida 56
•  Original

Tabell 19. Procenluelll inom folktandvården fullständigt behandlade barn är 1959 för- delade på åldersgrupper och län i jämförelse med kalkylerad befolkning

Åldersgrupp Län'

3—5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Stockholms stad ...... 9,7 49,2 74,2 83,0 71,7 61,5 59,8 70,2 72,9 41,5 6,3 Stockholms län ....... 0,1 10,4 71,4 63,0 65,2 75,9 77,0 75,0 70,0 58,1 40,8 Uppsala län .......... 5,4 64,2 65,4 72,6 74,0 75,0 69,6 77,1 84,2 85,8 90,6 Södermanlands län . . . . 0,5 64,1 86,2 90,6 86,6 83,6 73,9 79,2 71,4 70,2 64,3 Östergötlands län ..... 0 14,1 83,9 89,4 84,3 81,1 72,1 74,6 75,8 71,5 48,8 Jönköpings län ........ 0,7 16,6 68,6 70,7 67,4 71,0 73,4 72,0 60,6 52,6 27,4 Kronobergs län ....... 0 37,1 33,1 32,8 27,1 28,2 28,9 24,0 22,0 21,7 17,8 Kalmar län ........... 1,5 24,6 90,2 91,5 93,1 86,9 83,4 81,9 78,9 68,5 54,9 Gotlands län .......... 4,4 18,7 59,6 75,9 69,2 84,6 68,9 69,0 61,0 51,5 33,0 Blekinge län .......... 0 8,7 90,9 97,5 78,2 75,6 65,7 66,7 49,4 38,7 24,4 Kristianstads län ..... 0 17,6 92,8 74,9 77,4 81,6 85,5 75,6 61,7 33,0 20,9 Malmöhus län ......... 2,5 17,8 87,2 90,3 80,9 79,1 73,3 73,0 71,9 58,0 33,5 Hallands län .......... 0,2 24,9 86,4 68,9 82,7 84,6 86,1 81,9 71,6 62,2 49,8 Göteborgs o Bohus län. 0,3 43,4 69,7 78,3 69,5 69,8 39,6 41,6 48,4 62,8 49,3 Älvsborgs län ......... 1,8 45,5 75,1 80,4 61,5 56,3 61,0 60,6 57,1 46,1 35,6 Skaraborgs län ........ 0 42,0 40,9 39,6 34,6 34,7 39,4 40,3 39,9 38,8 38,8 Värmlands län ........ 0,2 1,5 44,7 59,3 51,7 61,2 49,6 44,5 45,1 41,5 34,7 Örebro län ........... 0,1 2,5 41,2 35,2 33,6 38,8 39,3 43,3 34,0 12,1 4,6 Västmanlands län ..... 0,3 5,1 67,2 71,8 62,7 66,3 69,6 70,7 71,1 38,6 34,4 Kopparbergs län ...... 0 50,5 86,9 89,4 73,3 85,1 69,1 68,2 61,5 55,3 42,7 Gävleborgs län ........ 0,9 47,1 71,2 76,7 68,2 64,9 70,2 80,6 85,4 82,1 75,7 Västernorrlands län . . . 0,7 35,0 61,2 57,9 51,0 55,2 62,3 60,5 50,2 51,0 31,9 Jämtlands län ........ 0,1 42,0 68,6 72,9 69,0 79,1 71,4 62,5 53,8 28,8 19,8 Västerbottens län ..... 0,8 78,7 73,5 70,5 63,0 61,7 62,6 65,3 50,7 24,9 9,2 Norrbottens län ....... 0,1 26,9 71,9 84,4 76,5 80,8 79,0 83,3 69,5 62,0 41,4 Hela riket 1,7 32,4 71,9 I 74,8 68,0 68,7 64,5 65,8 62,3 51,5 35,7

na 14 och 15 år. Ett klart undantag här- ifrån utgör Uppsala län, som visar en omvänd kurva med stigande procenttal för de äldre åldersgrupperna och med ett behanvdlingstal för 15-åringarna på icke mindre än 90,6 procent.

Tabellen 20 visar ett sammandrag av uppgifterna i tabell 19 jämte procent- talen behandlade i åldersgruppen 16— 19 år samt 20-åringar och äldre.

Enligt tabellen har endast 9 procent av ungdomsgruppen 16———19 år erhållit fullständig tandvård genom folktand- vården och av den vuxna befolkningen i åldrarna fr. o. m. 20 är endast 3,3 pro- cent.

Bespwaringsutredningen har sökt att närmare analysera de i de båda tabel- lerna angivna siffrorna och därvid kom- mit fram till att dessa icke ger en helt

riktig bild av det verkliga förhållandet beträffande barntandvården. Den åter— givna statistiken gäller kalenderår men behandlingen av barnen organiseras läsårsvis. Därvid kan det förekomma att barn ena läsåret får sin behandling un- der höstterminen och nästa läsår först under vårterminen. Under det mellan— liggande kalenderåret kan i dylika fall någon behandling sålunda icke redovi— sas, men detta betyder alltså icke något avbrott i det kontinuerliga behandlings— programmet. De variationer år*sgrupper— na emellan, som tabell 19 uppvisar _ exempelvis det förhållandet att 8-åring— arna skulle få tandvård i större utsträck— ning än 7-åringarna — torde i stort sett förklaras av nämnda förhållande.

Ett förhållande, som vid granskning av tabell 19 bör observeras, är att i ta—

• Sida 57
•  Original

år 1959 Ålder Län 20 år och 3—5 år 6 år 7—15 år 16—19 år däröver

Stockholms stad ..... 9,7 49,2 59,1 3,3 0,4 Stockholms län ...... 0,1 10,4 65,9 8,6 3,5 Uppsala län ......... 5,4 64,2 77,5 11,3 3,9 Södermanlands län . . 0,5 64,1 77,8 19,9 5,9 Östergötlands län . . . 0 14,1 75,2 5,5 2,8 Jönköpings län ...... 0,7 16,6 62,2 9,6 3,6 Kronobergs län ...... 0 37,1 25,9 5,1 2,5 Kalmar län ......... 1,5 24,6 80,3 13,5 4,7 Gotlands län ........ 4,4 18,7 63,1 8,6 6,7 Blekinge län ........ 0 8,7 63,2 7,4 3,3 Kristianstads län. . . . 0 17,6 65,8 9,8 3,7 Malmöhus län ....... 2,5 17,8 71,0 4,9 2,5 Hallands län ........ 0,2 24,9 74,7 10,9 3,2 Göteb. o Bohus län. . 0,3 43,4 58,2 7,2 3,1 Älvsborgs län ....... 1,8 45,5 58,6 9,9 4,6 Skaraborgs län ...... 0 42,0 38,6 8,3 1,9 Värmlands län ...... 0,2 1,5 47,7 10,6 3,5 Örebro län .......... 0,1 2,5 30,6 1,6 0,5 Västmanlands län. . . 0,3 5,1 60,9 8,5 3,5 Kopparbergs län. . . . 0 50,5 69,1 15,0 5,1 Gävleborgs län ...... 0,9 47,1 75,3 18,5 6,2 Västernorrlands län . 0,7 35,0 53,1 7,7 3,5 Jämtlands län ....... 0,1 42,0 57,2 8,6 3,3 Västerbottens län. . . . 0,8 78,7 52,3 10,6 5,3 Norrbottens län ..... 0,1 26,9 71,7 14,7 5,7

Hela riket 1,7 32,4 62,0 9,0 3,3

bellen upptages 9 åldersgrupper fr. o. m. 7 t. o. m. 15 år. Den skoltid under vil- ken tandvård erhållits var emellertid endast 8 läsår och eftersom behandling— en är organiserad läsårsvis bör den to— tala skoltandvården rätteligen fördelas på endast 8 årsgrupper. Behandlings— procenten för skolbarn blir då betyd- ligt högre, än vad de angivna siffrorna visar.

Av stor betydelse vid en jämförelse mellan olika län av tandvårdens omfatt- ning är i vad mån kommunal skoltand- vård kompletterar folktandvårdens barntandvård. Sådan förekommer i bety- dande omfattning i vissa län. Enligt tandläkarprognosdelegationen uppskat- tades år 1959 antalet genom kommu- nal tandvård behandlade barn till om-

kring 100000. Totalt skulle — fortfa- rande enligt tandläkarprognosdelegatio- nen _ under år 1959 cirka 820 000 barn i åldrarna 3 t. o. m. 15 år ha erhållit fullständig tandvård genom folktand- vårdens och den kommunala tandvår- dens försorg. I åldrarna 3 t. o. m. 6 år utgjorde antalet behandlade barn cirka 40 000 och i åldersgrupperna 7 t. 0. m. 15 år skulle sålunda 780 000 barn ha er- hållit fullständig behandling. Det totala antalet barn i sistnämnda åldersgrup- per uppgick år 1959 till 1 095 683, var- för procenttalet fullständigt behandlade barn i åldersgrupperna 7 t. o. m. 15 år, sålunda skulle uppgå till drygt 70 pro- cent. Tages hänsyn till det tidigare om- nämnda förhållandet, att fskoltandvår- den omfattar 8 läsårsgrupper och icke

• Sida 58
•  Original

Fullständig behandling Partiell behandling Åldersgrupp Procent av Procent av Antal barn totalantalet Antal barn totalantalet barn i gruppen barn i gruppen 3—5 år .............. 6 643 2,1 22 317 7,0 6 år ................. 35 215 33,9 6 674 6,4 7—15 år ............. 689 022 64,7 32 059 3,0

9 åldersgrupper, bör totalantalet barn som bort kunna komma ifråga för folk- tandvårdens och av kommunerna anord- nad skoltandvård reduceras med en åldersgrupp. Antages hälften av 7-åring— arna och hälften av 15-åringarna av den- na anledning böra frånräknas, återstår totalt cirka 976 000 barn som skulle ha omfattats av den ifrågavarande vården. Antalet år 1959 fullständigt behandlade barn i åldrarna 7 t. o. m. 15 år —— 780 000 _ utgör då cirka 80 procent av samtliga skolbarn. Härtill kommer cirka 54000 partiellt behandlade barn som icke in- går i de tidigare redovisade siffrorna. De av tandläkarprognosdelegationen an— givna siffrorna för folktandvårdens be- handlingskapacitet år 1959 skulle så- lunda innebära att av de skolbarn, som kunnat komm-a ifråga för tandvård inom folktandvården och den kommunalt ord— nade tandvården, omkring 80 procent erhållit full-ständig och 5,5 procent par- tiell vård.

Besparingsutredningen har genom medicinalstyrelsens försorg även erhål- lit vissa uppgifter beträffande barn- tandvården för år 1960. Uppgifterna har sammanställts i tabell 21.

En jämförelse med motsvarande upp- gifter i tabell 20 ger vid handen att mel- lan åren 1959 och 1960 behandlingska— paciteten stigit

i åldersgruppen 3—5 år från 1,7 pro- cent till 2,1 procent,

i åldersgruppen 6 år från 32,4 pro— cent till 33,9 procent,

i åldersgruppen 7—15 år från 62,0 procent till 64,7 procent.

Enligt uppgift från medicinalstyrel- sen erhöll vidare genom den kommu— nala skoltandvården under år 1960 cir- ka 78000 barn fullständig tandvård. Man har inom medicinalstyrelsens tandvårdsbyrå beräknat, att de anförda siffrorna för år 1960 på i det föregående anförda beräkningsgrunder i verklig- heten innebär att det endast var om- kring 15 procent av alla skolbarn i åld- rarna 7 t. o. m. 15 år som nämnda år icke erhöll fullständig tandvård. T and- vårdsbyrån har vidare uppgivit, att man beräknar att folktandvårdens behand— lingskapaeitet kontinuerligt skall växa så, att inom cirka 5 år, möjligen tidi- gare, alla skolbarn i åldrarna 7 t. o. m. 15 år skall kunna erhålla fullständig vård.

Det bör slutligen anföras, att — li- kaså enligt uppgift från medicinalsty- relsens tandvårdsbyrå -— den kommu- nala skoltandvården i allmänhet kom- pletterar folktandvårdens barntandvård under de senare skolåren och sålunda har sin tyngdpunkt förlagd till åldrarna 14 och 15 år. Den genomsnittliga sam- manlagda behandlings-procenten — år 1960 i det närmaste 85 procent _— an- ses därför väl representativ, inte en- dast för 7- och 8-åringar utan för hela skolåldern, 7—15 år.

• Sida 59
•  Original

Den i föregående avsnitt redovisade be— handlingskapaciteten visar att folktand— vården ännu icke helt kan tillgodose sin huvuduppgift, nämligen barntandvår- den.

De —— i förhållande till målsättningen — begränsade resurserna är så gott som uteslutande beroende av otillräckligt an- tal tandläkare. Trots åtgärder från an— svariga myndigheter och positivt in-

tresse från statsmakternas sida — som bl. a. medgivit inrättande av nya läroan- stalter för tandläkarutbildning — har

folktandvården fortfarande otillräckligt antal tandläkare. Under de drygt 20 år folktandvården praktiskt verkat synes vårdbehovet, men framförallt efterfrå- gan :av vård, ha Ökat, vartill den stigan- de levnadsstandarden och den s. k. ur- baniseringen verksamt torde ha med- verkat. Den omständigheten at-t tand- vård genom folktandvårdens tillkomst blev en socialme-dicinsk angelägenhet och därmed föremål för offentlig dis- kussion i högre grad än eljest, torde också väsentligt ha bidragit till att skill- naden mellan folktandvårdens mål och medel ofta påtalats och varit föremål för flera sakkunnigutredningar. Senast till 1961 års riksdag framlade ecklesiastik- ministern i särskild proposition förslag om ökad utbildning av tandläkare, var- jämte inrikesministern i bilaga till statsverkspropositionen samma år upp- tog förslag till ändringar i kungörelsen angående statsbidrag till folktandvår- den m. m.

I proposition nr 108 (sid. 214) uttalar chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a. följande:

»Med hänsyn till osäkerheten hos olika faktorer, som påverkar det framtida tand- läkarbehovet, är det enligt min mening inte möjligt att i dag mera exakt bestämma det— samma. Från planeringssynpunkt torde det emellertid vara tillräckligt att konstatera

att den nuvarande utbildningskapaciteten ej inom överskådlig framtid resulterar i en sådan ökning av antalet tandläkare, att någon förbättrad tandvårdsstandard kan uppnås. Det finns därför anledning att ef- tersträva en sådan ökning av utbildnings- kapaciteten, att icke blott den rådande bris- ten på tandläkare snabbt kan täckas utan även den väntade ökningen i tandvårds- efterfrågan i rimlig omfattning kan tillgo- doses. Jag vill därför förorda att en ökning av tandläkarutbildningen kommer till stånd och att denna ökning får den storlek, som mot denna bakgrund och med beaktande av de speciella organisatoriska förutsättning- arna på det odontologiska utbildningsområ— det kan anses tillfredsställaude avvägd.»

Departementschefen fann vidare att de verkställda behovsundersökningarna och de utbildningsorganisatoriska förut— sättningarna ledde till att planeringen borde inriktas på att, så snart omstän- digheterna det medgav, uppnå en sam— manlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 odontologie studerande. Endast med en sådan årlig utbildnings- kapacitet från 1965 skulle landets be- hov av tandläkare kunna tillgodoses un- der 1970—talet.

En ökning av nuvarande intagnings- kapacitet — 240 studerande —- till 260 avses ske redan innevarande år genom ökning av den odontologiska utbild- ningskapaciteten vid Umeåhögskolan. För att uppnå resterande ökning —— 100 studerande — kräves en ny utbildnings— anstalt, principiellt beslutad av riksda- gen 1955 att förläggas till Göteborg. De- partementschefen fann det dock icke _möjligt att för 1961 års riksdag fram-

lägga något detaljerat förslag för en odontologisk läroanstalt i Göteborg. Statsutskottet delade departements- chefens uppfattning att verksamma åt- gärder måste vidtagas för att den rå- dande bristen på tandläkare så snart som möjligt skulle kunna hävas. Beträf- fande Göteborgshögskolan underströk utskottet angelägenheten av att en i er-

• Sida 60
•  Original

forderlig utsträckning tidsbestämd ut- byggnadsplan snarast möjligt färdig- ställdes och redovisades för riksdagen-. Utskottet förordade att riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t gav tillkänna vad utskottet i detta avseende anfört. Riks- dagen beslutade -i enlighet med utskot- tets utlåtande.

Inrikesministerns förslag till vissa ändringar i kungörelsen angående statsbidrag till folktandvård grundade sig på förslag av 1957 års folktandvårds- sakkunniga. Till upplysningsverksam- het och propaganda för kariesförebyg— gande åtgärder anvisades medicinalsty- relsen särskilt anslag. Departementsche- fen fann det vidare önskvärt att biträ— dande tandvårdsinspektörer kunde an— ställas bl. a. för upplysningsverksamhet men ansåg, att det borde ankomma på vederbörande huvudmän att besluta i detta avseende.

För att underlätta rekryteringen av tandläkare .ansåg departementschefen att vissa bestämmelser i kungörelser-na om arbetstidens längd, inrättandet av deltidstjänster m. ni. kunde utgå. Frå- gor av detta slag — liksom inrättandet av vissa hefordringstjänster m. m. — skall i fortsättningen vara förhandlings- frågor mellan berörda parter.

G. Kostnaderna

Enligt den officiella statistiken (Allmän hälso- och sjukvård) uppgick folktand— vårdens utgifter för driften år 1959 till sammanlagt 97 937 000 kronor, varav till avlöningar 78 720 000 kronor, och år 1960 till 105 229 000 kronor, varav för avlöningar 85 550 000 kronor. Kost- nader för lokaler, städning, värme och lyse ingår ej i beloppen och dessa kost— nader liar ej heller särskilt redovisats.

Till underlag för folktandvårdstaxan har vid skilda tillfällen särskilda kost— nadsutredningar utförts. Den senaste ut-

redningen av detta slag _— utförd av en särskild av medicinalstyrelsen tillkal- lad delegation — slutfördes i maj 1957 och avsåg kostnadsförhållandena inom distriktstandvården under år 1955.

Den sistnämnda utredningen tillgick så att specificerade uppgifter införskaf- fades från samtliga huvudmän beträf- fande distriktstandvårdens utgifter och inkomster under år 1955 jämte uppgift om antalet av tandläkarna fullgjorda tjänstgöringstimmar i barn- respektive vuxentandvård. Kostnaderna för de tandtekniska laboratorierna redovisades särskilt. I fråga om kostnaderna per tandläkartimrna i behandlingsrum er- hölls följande genomsnitt för hela lan- det, såvitt avser den avgiftsbelagda vår- den.

Den för år 1955 framräknade totala kostnaden i distriktstandvården _ 28: 44 kronor per tandläkartimme — be- räknades av delegationen ha stigit till 30: 67 kronor under år 1957. Sistnämn— da kostnadsberäkn-ing lades även till

Tabell 22. Genomsnitlskostnader år 1955 inom distriktstandvården för avgiftsbelagd vård räknat per tandläkartimme i behand-

Iingsrum

Kronor per tand—

Kostnadsposter läkar—

timme

Hyra och övriga lokalkostnader

exkl. laboratorier ............ 2 :49 Löner till tandläkare ........... 15: 23

Löner till övrig personal (utom tandtekniker) samt pensions— avgifter .................... 7: 06

Matcrialkostnader för behand— lingsrummet (Totala material- kostnaden utom ädelmetaller och tänder Kr 2: 19. Härifrån avgår Kr 0:39 för material- kostnader i laboratoriet) ..... 1 :80 Ersättningsköp och reparation av

inventarier ................. 0: 59 Övriga driftsutgifter ........... 1: 27

Summa kr 28: 44

• Sida 61
•  Original

grund för den fr. o. m. är 1958 gällande folktandvårdstaxan.

Folktandvårdstaxan har gällt i hu- vudsak oförändrad sedan år 1958 och några nya ko-stnadsutredningar har ej företagits sedan år 1957. På grundval av de sedan år 1955 inträffade lönehöj- ningarna _ för tandläkare såväl löne- som tantiemhöjning _ kan emellertid en beräkning av lönekostnadernas höj- ning sedan 1955 göras. Enligt sådana beräkningar — utförda av medicinal- styrelsens tandvårdsbyrå på basis av uppgifter från landstingsförbundet _ har de år 1955 beräknade lönekostnader- na per tandläkartimme — 15: 23 kronor för tandläkare och 7: 06 kronor för Öv- rig personal samt pension eller tillsam- man 22:29 kronor — fram till år 1961 stigit till sammanlagt cirka 29 kronor per tandläkartimme.

H. Folktandvårdens finansiering

Vid folktandvårdens införande år 1939 förutsattes en uppdelning av kostnader- na för verksamhetens bedrivande mel- lan staten, Landstingen och kommuner- na. Förutsättningen 'innebar att statens andel av de totala kostnaderna skulle utgöra 24 procent, landstings- och kom- niunandelen vardera omkring 14 pro- cent och taxeandelen -— d. v. 5. de avgif-

ter vårdsöl—nande ungdomar och vuxna skall erlägga _ omkring 48 procent. Frånräknades inkomsten av den taxe— belagda tandvården, vilken förutsatte-s skola vara självbärande, skulle statens andel i kostnaden för den av allmänna medel helt bekostade barntandvården komma att motsvara omkring 46 pro- cent. Statens driftbidrag har sedan 1950 utgått med oförändrat belopp: 16 kro- nor årligen för varje barn, som under året erhållit systematisk behandling. Kommunernas årliga avgift, 5 kronor per barn, har icke heller förändrats se- dan år 1950. På grund av pris- och lö- nestegringar har huvudmännens _ landstingskommunernas — andel i kost- naderna väsentligt ökats. Såvitt avser barntandvården, utgör statens bidrag f. n. omkring 25 procent, kommunernas 8 procent och landstingskommunermas 67 procent. För städer utanför landsting, vilkas statsbidrag är hälften av lands- tingskommunernas, bär staten sålunda 12—13 procent och städerna 87—88 pro- cent av kostnaderna.

Folktandvårdstaxan-s priser höjdes från och med 1 januari 1958. Influtma avgifter avsågs fortfarande skola genom— snittligt bereda huvudmännen i det när- maste full täckning för kostnaderna för vuxentandvården.

Folktandvårdens finansiering de se- naste fem åren framgår av tabell 23.

Tabell 23. Folktandvårdens finansiering åren 1956—1960

1000-ta1 kronor Avgifter År Stats- Årsavg. enligt Övriga åläggs Summa bidrag för barn folktand- inkomster k ostnader vårdstaxa 1956 8 987 2 355 23 459 445 38 784 74 030 1957 9 727 2 394 24 454 518 44 788 81 881 1958 9 813 2 768 28 097 677 47 155 88 510 1959 10 304 2 470 29 764 743 54 656 97 937 1960 10 255 2 794 30 676 755 60 749 105 229

• Sida 62
•  Original

Statsbidrag utgår också till utrust- ning av distriktstandpoliklinik. Grund- bidraget är tretusen kronor för en- man-sklinik, vilket ökas med ettusentre- hundra kronor för varje ytterligare tandläkare som polikliniken avses för. För utrustning av annextandpoliklinik

och ambulatorisk poliklinik utgår stats- bidrag med ettusen kronor. Statens bi- drag till utrustning av nya polikliniker under de fem si-stförflutnza budgetåren har uppgått till i genomsnitt 176500 kronor per år.

• Sida 63
•  Original

KAPITEL 6

Överväganden och förslag

A. Inledning

För en rätt bedömning av den militära tandvårdsorganisationen, vilken nu fun- gerat i närmare 20 år, torde det vara nödvändigt att belysa bakgrunden för dess tillkomst. Då försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 avlämnade sitt förslag hösten 1944, hade vi haft för- stärkt försvarsberedskap under fem år och man kunde ännu icke förutse, när en återgång till normala förhållanden skulle bli möjlig. Landets .krigsdugliga män var inkallade till beredskapstjänst under långa, återkommande perioder och de styrkor, som ständigt var under vapen, rörde sig om hundratusentals man. För dessa inkallade uppstod stora svårigheter .att i normal ordning få sina tänder omskötta. Därtill kom att fältli- vets påfrestningar fick konsekvenser även för tänderna genom akuti-sering av dolda infektionshärdar och annat, som ökade det normala vårdbehovet. An— språken på militärtandvård fick därför en omfattning som då tillgängliga mili- tära tandvårdsresurser inte ens tillnär- melsevis motsvarade.

Detta inträffade i ett läge, då landets totala tandvårdsresurser dessutom var otillräckliga. Anta-let tandläkare var mindre än hälften av det nuvarande an- talet och folktandvårdens verksamhet befann sig i begynnelseskedet samt sak- nade .nästan helt betydelse för den all- männa tandhälsan. Inkomstnivån för de stora folkskikten var vidare vid denna tidpunkt ännu så låg, att ekonomin i

stor utsträckning helt enkelt inte med- gav att man sökte vård hos tandläkare. Tandvårdsutredningen framhöll i flera sammanhang sistnämnda förhållande i sitt år 1944 avgivna betänkande.

Samtidigt fann tandvårdsutredningen genom sin stora undersökning _ 1942 års tandmönstring _ vatt t—andtillståndet hos de värnpliktiga var minst sagt be- drövligt, varför man ställdes inför fak- tiska förhållanden, som mot bakgrunden av det nyss sagda icke gärna kunde lämnas obeaktade. Detta medförde att strängt ekonomiska, odontologiska och sociala hänsyn vid bedömning av de åtgärder som borde vidtagas mer eller mindre fick träda i bakgrunden för de rent praktiska krav som ställdes.

Då besparingsutredningen nu har att pröva den militära tandvårdsorganisa- tionen, råder helt andra förhållanden. Huvuddelen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga fullgöres i 20-årsåldern och långa inkallelseperioder förekom— mer därefter icke. Folktandvården är nu så utbyggd att närmare 85 procent av alla skolbarn till och med sitt femtonde levnadsår får systematisk tandvård och inom fem år beräknas samtliga barn upp till denna ålder kunna få vård. Ungdomstandvården börjar bli en fak— tor att räkna med och av besparingsut- redningen iföretagna undersökningar vi— sar, att numera icke mindre än 75 pro— cent av de värnpliktiga ungdomarna åren närmast före första tjänstgöringen på eget initiativ skaffar sig en mer eller

• Sida 64
•  Original

mindre regelbunden tandvård efter den tidpunkt då skoltandvården upphör. Tand-tillståndet hos de värnpliktiga vid inryckningen till den första tjänstgö- ringen har således under de senaste 20 åren undergått en mycket påtaglig för- bättring och hör om något år, då barn- tandvårdens utbyggnad ytterligare gjort sig gällande i värnpliktsåldern, kunna beräknas bli relativt tillfredsställande. Vidare har sedan tillkomsten av den nu- varande militära tandvårdsorganisatio— nen den reala .inkomstnivån i landet _ särskilt för ungdomen _ stigit så avse- värt, att ekonomiska hinder för en god tandvård knappast längre föreligger. Slutligen har landets totala tandvårds- resurser _ ehuru ännu otillräckliga _ i avseende på .antalet tandläkare mer än fördubblats, sedan den tidpunkt då be— hovet av en militär tandvårdsorganisa- tion aktualiserades.

Enligt besparingsutredningens me- ning finns det sålunda nu skäl att be- trakta den militära tandvården från helt nya utgångspunkter. Därvid träder sär- skilt ekonomiska och odontologiska aspekter i förgrunden, men nya förut- sättningar föreligger även för en be- dömning av frågans militära och sociala sidor.

B. Försvarstandvårdens betydelse militärt sett

l. Fredstandvård

Huvudskälet för tillskapandet av den första organisationen för tandvård inom försvaret torde ha varit omsorg om den militära tjänstedugligheten. Detta fram- skymtar i en medelsframställning år 1920 från dåvarande arméförvaltningen, som framhöll att genom en ändamåls- enlig tandvård skulle större eller mindre tjänsteoduglighet på grund av tan-d— sjukdomar kunna förhindras. Dimen- sioneringen av de dåvarande militära

tandvårdsresurserna låter förmoda, att man i huvudsak endast avsåg vård för akuta besvär. Man ville alltså ha resur- ser att, om en man fick tandvärk och därför ej kunde sköta sin tjänst, skicka iväg honom till tandläkare för att få tanden lagad eller eventuellt utdragen. Därjämte förekom det otvivelaktigt bland de värnpliktiga en mängd fall med nedsatt tjänsteduglighet på grund av helt förstörda tandgårdar och därmed bris- tande tuggförmäga. Ernående av nöj- aktig tjänsteduglighet hos dessa värn- pliktiga förutsatte att vederbörande för- sågs med proteser. Det förhållandevis stora antalet proteslaboriatorier i den eljest till omfattningen relativt blyg- samma tandvårdsorganisationen under 20- och ISO—talen bestyrker detta antagan- de. För att tillförsäkra sig tjänstedug- lighet hos de värnpliktiga hade mili- tärmyndighe-terna sålunda behov av resurser för akutvå-rd samt dessutom protetisk behandling av vissa värnplik- tiga. Någon fullständig tandvård i våra dagars mening torde man däremot icke ha tänkt sig.

Frågan kom i annat läge genom det år 1940 utfärdade nya manskapsavlö— ningsreglementet, enligt vilket vid för- svaret anställt manskap erhöll rätt till kostnadsfri tandvård. Tidigare hade stamanställt manskap genom försvars- tandvården kunnat erhålla sådan vård som för tjänstbarheten var oundgäng- ligen nödvändig, d. v. s. i princip endast akutvård och eventuellt protetisk be- handling, men 1940 års manskapsavlö- ningsreglemente förutsatte en i princip fullständig tandvård för denna kategori anställda. I början av 1940-talet beräk- nades antalet stamanställda med avlö- ning enligt lönevplan Ma uppgå till omkring 22000 man, varav omkring 20 000 skulle kunna erhålla fri tandvård. Inom marinen blev svårigheterna att tillfredsställande tillgodose den sålunda

• Sida 65
•  Original

uppkomna tandvårdsefterfrågan hos det stamanställda manskapet särskilt påtag— liga, vil-ket efter motion härom föran- ledde riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning av frågan om tand- vårdens ordnande för manskap. Efter att först ha varit föremål för utredning inom marinförvaltni—ngen resulterade problemet i tillsättandet av försvarsvä— sendets tandvårdsutredning 1941.

I direktiven för den nyssnämnda tandvårdsutredni-ngen nämnes ingenting om målsättningen för en tandvårdsorga- nisation inom försvaret, men det fram- hölls, att det stamanställda manska- pets rä—tt till fri tandvård borde upp- märksammas, liksom de konsekvenser detta kunde ha för tandvårdens organi- sation inom försvaret.

Sålunda torde kunna konstateras att det från rent militär synpunkt sedan länge förelegat ett behov av tandvårds- resurser ägnade att lämna hjälp vid akuta besvär och medge protetisk be- handling i vissa fall, samt att 'det från år 1940 gällande m.anskapsavlönings- reglementet med dess rätt till fri tand- vård för stamanställt manskap ställde krav på i huvudsak fullständig tandvård för omkring 20 000 man.

Försvarsväsendets tandvårdsutred— ning 1941 gav ingenstädes i sitt betän- kande år 1944 uttryck för att det skulle föreligga direkt-a militära behov av att genom en intensifierad tandvård skapa bättre tjänsteduglighet hos de värnplik- tiga. Givetvis förbisåg Iman icke att till- fällig tjänsteoduglighet kan följa, med akuta tandbesvär och att man från militärt håll för dylika fall måste kräva vårdresurser samt i vissa fall möjlighet till protetisk behandling, men några rent militära bevekelsegrunder till vård därutöver anfördes icke. Det helt do- minerande motivet för det framlagda förslaget om en militär tandvårdsorga- nisation synes i stället ha legat på det

socialmedicinska planet. Detta framgår icke minst av den omständigheten att utredningen förutsatte att vårdresnrser- na i första hand skulle komma de värn— pliktiga i tandvårdsgruppen I till godo, d.v.s. de som hade det bästa tandtill— ståndet och där tjänstedugligheten minst behövde ifrågasättas. Utredningen an- förde härom (sid. 90) följande.

»Tandvårdsutredningen förutsätter, att ledningen av den militära tandvårdsorgani— sationen ansvarar för, att de värnpliktiga tandläkarnas arbetskapacitet i första hand tages i anspråk för att göra behandlingen av fallen inom grupp 1 så effektiv som möj- ligt. Det är på utvidgning och intensifiering av denna vård, som den militära tandvårds- organisationens social-medicinska insats främst baseras.»

Komplicerad tandvård i form av pul- paskirurgi och proteser ansågs i stort sett icke böra komma i fråga för de värnpliktiga. Enligt utredningen borde sådan vård »komma ifråga endast, när hänsyn till den värnpliktiges krigsdug- lighet nödvändiggör dylik vårds utfö- rande».

Då det gäller att i dagens situation bedöma i vad mån en militär tand- vårdsorganisation i fredstid kan ha be- tydelse för de värnpliktigas tjänstedug- lighet, är sjukvårdsstyrelsens s. k. be- siktningsreglemente av intresse. Detta reglemente innehåller regler om hur de vid inskrivningsförrättningarna funge- rande läkarna skall bedöma .i vilken ut- sträckning eventuella fel, lyten och sjukdomar hos de inskrivna kan påver- ka tjänstb-arheten. Därvid har läkarna att bl. .a. taga hänsyn till de inskrivnas tandtillstånd och särskilda regler har uppställts för hur detta skall bedömas påverka användbarheten för krigstjänst.

I följande tablå har de olika besikt- ningsgrupperna angivits jämte innebör- den av grupperingen med hänsyn till tjänstedugligheten. För varje besikt- ningsgrupp har därjämte angivits de

• Sida 66
•  Original

Tablå utvisande tandtillslåndels betydelse vid de värnpliktigas hänförande till olika

besiktningsgrupper Förhållanden betr. tandtillståndet som åläggas; Grupperingen innebär att de värnplik— foranleder grupperingen nin g 5 grupp tiga ar

Mindre antal kan'erade tänder, enklare gingiviter, fyllningar, stifttänder, kro- nor, broar!

Större tanddetekter. Avtagbara prote— ser. (Mindre lämplig för tjänstgöring inom marinen.)

Annan svårare tanddefekt eller tand- sjukdom.

Betydande tanddefekt eller svårare tandsjukdom, som icke kan avhjälpas genom protes eller sanering och varav allmäntillståndet lider.

dugliga till krigstjänst vid samtliga tör- svarsgrenar och truppslag

dugliga till krigstjänst men mindre lämpliga vid viss försvarsgren eller visst truppslag dugliga till krigstjänst i begränsad om- fattning. Användbara i vissa befatt— ningar i fält (ombord)

dugliga till krigstjänst i väsentligt be- gränsad omfattning. Ej användbara i fält (ombord)

odugliga till krigstjänst. (Hit hänföras värnpliktiga vilka till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik or— sak äro odugliga till krigstjänst.)

*Enligt sjukvårdsstyrelsens reglemente angives dessa förhållanden såsom utan betydelse för tjänstbarheten.

regler, som enligt besiktningsreglemen- tet skall gälla för hur förekomsten av eventuella tandsjukdomar och defekter skal-l påverka grupperingen.

För att få en uppfattning om hur tandtillståndet i praktiken bedömts in- verka på krigsdugligheten har bespa- ringsutredningen införskaffat uppgifter från centrala värnplikt-sbyrån beträffan- de förekomsten av tandsjukdomar hos de år 1959 inskrivna värnpliktiga och dessa sjukdomars inverkan på inskriv- ningsgrupperingen. Uppgifterna har sammanställts i tabell 24.

Inskrivningsförrättningarna år 1959 omfattade 50 881 värnpliktiga. Av dessa var det sålunda ingen som odugligför- kl-arades på grund av dåligt tandtill- stånd. Endast en ansågs duglig till krigs- tjänst i väsentligt begränsad omfatt- ning, medan tre bedömdes dugliga till krigstjänst i begränsad omfattning. Av de inskrivna var det slutligen 166 styc- ken som hade sådana tandförhållan-

den att de _ ehuru fullt krigsdugliga _ bedömdes mindre lämpliga för tjänst vid marinen. Beträffande antalet till gruppen 1 hänförd-a, för vilka tandsjuk- domar noterats _ enligt statistiken en- dast 124 stycken _ torde få ant-agas att man endast noterat de svåraste fallen, d. v. s. gränsfallen till besi-ktningsgrupp 2, eftersom praktiskt taget alla inskriv— na värnpliktiga uppvisar tand-skador av något slag.

Besparingsutredningen drar av den praktiska tillämpningen av reglerna för inskrivningsgrupperingen den slut- satsen, att tan-dtillståndet endast i myc- ket ringa mån bedömes påverka den mi— litära tjänstbarheten. Först vid mycket grava skador eller defekter kan tjänste- dugligheten ifrågasättas och dylika fall är så sällan förekommande att man helt kan bortse därifrån. Det bör dock icke förbises, att läkarna vid besiktningen och grupperingen av de inskrivna i vissa fall kan ha räknat med att de värnplik-

• Sida 67
•  Original

Tabell 24. Antalet värnpliktiga vid inskrivningsförrättningen år 1959 vars tandtill— stånd noterats ha betydelse för tjänstbarheten

Antal värnpliktiga Inskrivningsområde hänförda till besiktningsgrupp Summa 1 2 3 4 0

Stockholms ............... 5 9 _ _ _ 14 Värmlands ................ 8 13 _ _ _ 21 Örebro ................... 3 8 _ _ _ 11 Östergötlands ............. _ 1 _ — _ 1 Jämtlands ................ 1 8 1 _ _ 10 Malmöhus norra ........... 47 13 2 _ _ 62 Malmöhus södra ........... 2 _ _ _ — 2 Uppsala .................. 16 — _ _ _ 16 Skaraborgs ............... _ 3 _ — _ 3 Södermanlands ............ 1 2 _ 1 _ 4 Kronobergs ............... 13 19 _ — _ 32 Norra Smålands ........... _ 3 _ _ _ 3 Kopparbergs .............. _ _ _ _ _ _ Gävleborgs ............... 22 17 _ _ _ 39 Älvsborgs ................ 1 6 _ _ _ 7 Hallands ................. 1 2 _ _ _ 3 Västgöta—Bohus ........... 2 5 _ _ _ 7 Gotlands ................. _ — _ _ _ _ Norrbottens .............. _ 33 _ _ _ 33 Västerbottens ............. 2 23 _ _ _ 25 Västernorrlands ........... — 1 _ _ _ 1

S:a 124 166 3 1 _ 294

tiga skulle få sådan vård under den första tjänstgöringen att en eljest tvek- sam tjänsteduglighet skulle nöjaktigt för- bättras. Omfattningen av dylika gräns- fall torde dock få antagas vara ringa.

I detta sammanhang förtjänar det erin- raws om att tandtillståndet hos de till den första tjänstgöringen inryckande värn- pliktiga undergått en väsentlig förbätt- ring sedan den nuvarande militära tand- vårdsorganisationen inrättades. Enligt redogörelse _ som lämnats i kapitel 4 (tabell 15) _ för en av besparingsutred- ningen under 1961 företagen undersök— ning, har andelen värnpliktiga som upp— visar tand-skador, vilka erfordrar kom- plicerad behandling, sjunkit från 42 pro- cent år 1942 till 15 procent år 1961. De fall där skadorna är av den art, att proteser måste tillgripas, utgör numera endast mellan en och två procent av samtliga värnpliktiga, eller i antal en-

5' 202508

dast en tredjedel mot antalet vid mit— ten av 40-talet, enligt vad som kan ut- läsas av »sjukvårdsstyrelsens statistik (tabell 9). Läget för en bedömning av behovet av en särskild militär tand- vårdsorganisation är sålunda nu väsent- ligt annorlunda än då förslaget om den nuvarande provisoriska organisationen på sin tid framlades.

En omständighet, som vidare förtjä- nar uppmärksamhet vid bedömningen av det rent militära behovet av en tand- vårdsorganisation i fredstid, utgör det förhållandet att de _ jämfört med ål— dersklassen _ numerärt betydligt stör- re styrkorna repetitionsövningsinkalla— de icke erhåller någon militär tand- vård utöver den rena akutvården. Det förekommer icke heller någon tand- mönstring för dessa värnpliktiga och följaktligen ifrågasättes det ej ens att deras tjänsteduglighet skulle kunna

• Sida 68
•  Original

äventyras av dålig tandstatus. Från för- svarstandläkarhåll har uppgivits. att det ibland kan förekomma, att repetitions- övningsinkallade själva begär protetisk behandling av ett förstört bett, men så- dan behandling vägras konsekvent. Den vård som i dylikt fall lämnas inskränkes till utdragning av värkande tänder. Besparingsutredningen är trots det sagda väl medveten om att tändernas tillstånd i icke ringa mån kan inverka på individens allmänna hälsotillstånd och från denna synpunkt skulle det utan tvivel vara betydelsefullt, om man kun— de tillförsäkra .alla krigsplacerade sven— ska män god tand-status. Den militära tandvårdsorganisationen har emellertid endast till uppgift att lämna de värn- pliktiga tandvård under den första tjänstgöringen i 19—20-årsåldern och denna tandvård utgör tyvärr ingen som helst garanti för ett gott tandtillstånd under de följande 27 krigstjänsteplikti- ga åren. Krigsförbandens personval be— står till den helt övervägande delen av män i åldrarna över 30 år och den tand- vård dessa kan ha erhållit under sin första militärtjänstgöring torde icke ha någon större betydelse för deras tjänst- barhett "i krig-sför-banden. Det får väl för övrigt .antagas 'att _ om den militä- ra tandvården skulle haft sådan betydel- se _ den i första band borde ha kon- centrerats på de värnpliktiga, som vid den första tjänstgöringen hade det säms- ta tand-tillståndet. Besparingsutredmingen vill samman- fatta'det sagda sålunda: Den nuvarande fredsorganisationen för tandvård inom försvaret tillkom i huvudsak på social- medicinska grun-der under andra världs- krigets långvariga beredskapstillstånd samt för »att möjliggöra ett tillgodoseen— de av den författningsenliga rätt till fri tandvård, som då tillkom cirka 20000 stamanställda inom försvaret. Sedan genom, ändrade avlöningsbestämmelser

raförmånerna — däribland fri tandvård —— avlösts utom för några hundratal an- ställda, föreligger inga förpliktelser för militärmyndigheterna av den storleks- ordning att en särskild tandvårdsorga- nisation i fredstid av detta skäl kan motiveras. Det behov av resurser för akutvård, som förelåg före den nuva- rande organisationen och som då till— godosågs med en mindre, tämligen löst uppbyggd organisation, föreligger där- emot alltjämt. Såsom förutsättning för militär tjänsteduglighet på längre sikt, d.v.s. för krigsfönbandens personal, kan den militära tandvården under de värnpliktigas första tjänstgöring icke tillmätas nämnvärd betydelse. Från tjänsteduglighets-synpunkt kan sålunda, enligt besparingsutredningens mening, något militärt behov av en organisation för tandvård i fredstid icke anses före-

ligga.

Sammanfattningsvis anser besparings- utredningen sålunda att varken den fredsmässiga poliklinikorganisationen eller systemet med en i fredstid fast an- ställd försvarstandläkarkår utgör några nödvändiga förutsättningar för en ända— målsenlig krigstandvårdsorganisation. Med undantag för den vid sjukvårds- styrelsen placerade försvartsövertand- läkaren synes ej heller krigsplanlägg- ningen av tandvården kräva några i fredstid fast anställda tandläkare vid försvaret.

C. Odontologiska aspekter

Den militära tandvårdsorganisationen blev föremål :för ingående odontologiska överväganden, såväl under själva utred- ningsarbetet i början av 1940-talet som i remissbehandlingen av utredningens förslag. Att de värnpliktiga vid denna tidpunkt behövde tandvård var ställt utom diskussion, men däremot ifråga— sattes, huruvida inrättandet av samhäl- leligt ordnad tandvård för de värnplik— tiga i 20-årsåldern vore en odontologiskt sett riktig åtgärd. Två reservanter i ut- redningen ansåg att det allmänna hellre borde använda sina resurser för att bygga ut folktandvården och den vägen nå ett bättre tandtillstånd hos de värn- pliktiga. Samma tankegångar framför— des av flera remissinstanser. Tandvårdsutredningen framhöll i sitt betänkande 1944 med stor skärpa att tandvården under b—arn- och ungdoms- åren var av utslagsgivande betydelse för de värnpliktig-as tandstatus. Beträffande

småbarnstandvården yttrade utredning- en följande (sid. 45):

»Den allmänna småbarnsvården är av största betydelse för individens blivande bettstatus. De utgifter, staten kan ådraga sig genom en intensifiering av småbarns- vården i riket i syfte att nå en bättre upp- födning och näringsstandard samt fullgod hygien, äro utgifter, som betala sig i mins- kade kostnader bl. a. vid statens medverkan till tandvård under senare perioder. Vidare blir den tandvård, som gives småbarnen, av avgörande betydelse.»

Efter att ha konstaterat att den sam- hälleligt ordnade barntandvården upp- hör det kalenderår, då vederbörande fyller 15 år, anförde utredningen be- träffande den s. k. luckan i tandvården (sid. 46) :

»Samtliga odontologiska erfarenheter ha- va d-ock givit vid handen, att bettet under den senare uppväxtåldern är utsatt för en utomordentligt stor förstöring. Otaliga ex- empel finnas på, hur individer med förut praktiskt taget oförstört bett under åldern 16—19 år fått detta raserat. Resultaten av den omvårdnad för bibehållande eller för- värvande av ett förstklassigt tandbestånd, som ägt rum under barnaåren, kan därför helt gå till spillo, därest icke en fortlöpan- de tandvård sker även efter det den egent- liga barntandvården upphört. Genom att så "icke är fallet, är man i den situationen, att

den militära tandvården — i stället för att vara en reviderande tandvård —— har att lämna sanering och bettrestitution åt per- soner, som redan förut med stora kostnader för det allmänna erhållit sådan behand— ling.»

Av särskilt intresse är följande utta- lande om mödrahjälpst-andvården (sid. 48) :

»Vad tandvårdsutredningen ovan anfört om den s. k. luckan i tandvården har be— tydelse även för mödrahjälpstandvärden. Huvudparten av de i kap. 7 påvisade stora statsutgifter, som nu nedläggas på sane— ring och bettrestitution åt de kvinnor, som befinna sig i graviditet eller passerat sådan, borde ersättas med utgifter för fortsatt tandvård av flickorna efter barntandvår- dens upphörande. Det måste nämligen an- ses vara mera rationellt och blir i längden

• Sida 73
•  Original

sannolikt billigare att på ett tidigt sta- dium omhändertaga och årligen revidera betten hos alla svenska kvinnor, som ingå i eller befinna sig inom fruktsamhetsperio— den, än att såsom för närvarande äger rum sanera och bettrestituera en del av de kvinnor, som redan befinna sig i graviditet. Även detta problem borde omedelbart upp— tagas till prövning.»

Av tandvårdsutredningens uttalanden kan sålunda dragas den slutsatsen, att en odontologisk angelägenhetsgradering av samhälleligt ordnad tandvård ger till resultat att _ i mån av resurser — i första hand bör komma »smäibarnstand— vård, därefter .skoltandvård, i tredje hand ungdomstandvård samt slutligen vuxentandvård. Att tandvårdsutred- ningen i ett läge, då samhällets resunser för tillgodoseende av barn- och ung- domstandvård var otillräckliga, trots detta föreslog att vissa av dessa resurser skulle disponeras för tandvård åt de värnpliktiga, ter sig _— särskilt mot den framförda uppfattningen angående möd- rahjälpstandvården — som en inkonse- kvens. Exakt samma betraktelsesätt som anlagts på niödi'alijälpstandvården _ att det »mås—te nämligen anses vara mera rationellt och blir i längden sannolikt billigare att på ett tidigt stadium om- händertaga och årligen revidera betten» _ borde rimligtvis kunna anläggas även på de värnpliktigas tandvård. Förslaget om särskild tandvård åt de värnplikti- ga bör emellertid ses mot bakgrunden av då rådande speciella förhållanden, för vilka inledningsvis redogjorts i det- ta kapitel. Vid framläggandet av försla- get till en militär tandvårdsorganisation fick sålunda de odontologiska synpunk- terna vika för andra faktorer, som i då- varande läge bedömdes väga tyngre.

I ett uttalande av 1957 års folktand- vårdsakkunniga—återgivet på sid. 37 — framfördes i huvudsak samma prin- cipiella synpunkter på tandvårdens an— gelägenhetsgradering som försvarsvä—

sendets tandvårdsutredning 13 år tidi- gare anlade, dock med den skillnaden att folktandvårdssakkunniga ansåg ung— domstandvården angelägnare än små- barnstandvården. Vården av de perma- nenta tänderna ansågs nämligen ange- lägnare än vården av mjölktänderna. Av det av tandläkarprognosdelegationen 1960 avgivna betänkandet »Behovet av tandläkare 1970—90» kan samma grund- syn utläsas. Sålunda anföres bl. .a. föl- jande (sid. 59 ff).

»Tandsjukvårdens omfattning och effek- tivitet för småbarn, skolbarn och ungdom, åldrarna 3—19, får avgörande betydelse för alla prognoser. Under dessa år måste näm— ligen den systematiskt genomförda, årligen reviderande vården dels ge behandlings- resultat, som utesluter behovet av snart efterföljande bettsanering och restitution, dels skapa ett invant behov och en inlärd förståelse av tändernas årliga hälso- och sjukvård.»

Av andra uttalanden framgår, att tandläkarprognosdelegationen i likhet med försvarsväsendets tandvårdsutred- ning .sätter småbarnstandvården före ungdomstandvården i angelägenhets- grad.

Besparingsutredningen har vid under- handsförfrågningar hos framstående odontologer fått bekräftat, att man bland odontologiskt sakkunniga icke ändrat den grundsyn på tandvårdens angelä- genhetsgradering för olika åldersgrup- per, som kommit till uttryck såväl hos försvarsväsendets »tandvårdsutredning 1941 som hos 1957 års folktandvårdssak- kunniga och tandläkarprogn-osdelegatio- nen 1960. Man hävdar alltså att tandvård ger odontologiskt sett bättre resultat ju tidigare den sättes in och att begränsade tandvårdsresurser bör disponeras för systematisk, reviderande vård i tidigt skede och icke för sanerande, restitue- rande vård i ett senare skede, då tand- skadorna kan ha blivit mycket omfat- tande. Det anses följaktligen att den

• Sida 74
•  Original

tandvård, som nu tillfaller de värnplik- tiga och som till stor del måste bestå i tidsödande bettsanering och bettrestitu- tion, skulle ge ett odontologiskt sett betydligt bättre resultat, om den hade satts in som en påbyggnad på den tidi- gare utförda b—arn- och ungdomstand- vården. Den del av de samhälleliga tand- vårdsresurserna, som militärtandvården utgör, anses följaktligen från odontolo- gisk synpunkt som felaktigt disponerad. I detta sammanhang förtjänar även att beaktas, att den kostnadsfria mili- tärtandvården kan innebära nackdelar på annat sätt. Redan försvarsväsendets tandvårdsutredning anförde i sitt be- tänkande (sid. 48) farhågor för att de värnpliktiga i medvetande om den kost- nadsfria tandvården under militärtjänst— göringen skulle försumma sin tandvård tiden närmast före denna tjänstgöring. Därigenom skulle tandskadorna bli större och mer tidskrävande, då de se— dermera kom under behandling. Enligt besparingsutredningens mening synes det mindre sannolikt att ungdomarna i nämnvärd omfattning skulle riskera en långt gående tandförstöring för att un- der något år före militärtjänsten slippa ifrån tandvårdskostnader. Däremot före- faller det inte otroligt att man åtminsto- ne ä viss utsträckning uppskjuter sin normala, reviderande vård någon eller några månader, i vetskap om att inom kort kunna få denna utförd på statens bekostnad. Det får därför antagas att mili—tärtandvården åtminstone till viss de] gäller sådan under kortare tid upp- skjuten tandvård, som de värnpliktiga själva skulle ha låtit utföra före inryck- ningen, om förmånen av kostnadsfri tandvård under militärtjänsten icke funnits. Frågan torde därför vara mind— re av odontologisk än .av ekonomisk natur, men synes dock icke böra läm- na—s helt obeak-tad odontologiskt sett. Besparingsutredningen finner av de

anförda uttalandena klarlagt, att mili- tärtandvården från odontologisk syn- punkt -icke utgör en tillfredusställande disposition av de samhälleliga tand- vårdsresurser som den tar .i anspråk. För egen del vill utredningen vidare peka på följande förhållande.

Tidsåtgången för fullständig bettsa- nering och bettrestitution av de värn- pliktiga uppgår enligt utredningen—s un- dersökningar till genomsnittligt 3,75 tanwdläkartimmar per värnpliktig. Sådan behandling genomföres i varierande om- fattning på de olika förbanden och i genomsnitt endast för omkring hälften av hela värnpliktskontingenten, d.v.s. i runt tal 23 000 man, samt omfattar endast dem som har det bästa tandtill- ståndet. Tidsåtgången för systematisk, reviderande tandvård inom folktandvår— den beräknades .av 1957 års folktand- vårdssakkunniga för barn i skolåldern till 2 timmar per barn och år och för ungdomar till 2,5 timmar per individ och år. Tandläkarprognos—delegationen kom till samma resultat beträffande tidsåtgången för skolbarnstandvård, men redovisade icke ungdomstandvår- den särskilt utan inräknade denna i vuxentåndvården, vilken beräknades ta en tid av knappt 3 timmar per år och individ. Eftersom militärtandvården disponenar omkring 148000 tandläkar- timmar per år skulle, om dess resurser överflyttades till folktandvården ytter- ligare 74 000 barn eller i det närmaste 60000 ungdomar kunna få ärlig, full- ständig tandvård.

I detta sammanhang förtjänar upp- märksammas, att de värnpliktiga tand— läkarnas tjänstgöring inom militärtand— vården -— enligt en av besparingsutred- ningen företagen undersökning _ för närvarande till omkring 50 procent ut— tages av tandläkare anställda inom folk- tandvården. Årligen får folktandvården sålunda avstå omkring 50 000 tandläkar-

• Sida 75
•  Original

timmar på grund av de där anställda tandläkarnas tjänstgöring inom militär- tandvården. Denna siffra anses komma att öka kraftigt, eftersom nyutexamine- r-ade tandläkare numera omedelbart efter sin examen till nästan 100 procent tar längre eller kortare tjänst inom folk- tandvården. Därvid söker de — efter- som folktandvården betalar 25 % av lönen åt sina anställda även under mi- litärtjänstgöring — i möjligaste mån fullgöra sin militärtjänst under anställ- ningstiden. I en framtid skulle alltså folktandvården i ogynnsammaste fall kunna bli nödsakad avstå inemot 100 000 tandläkartimmar årligen låt militärtand- vården.

D. Försvarstandvården från social synpunkt

Oavsett hur försvarstandvården kan be- dömas utifrån andra utgångspunkter, måste den utan tvivel betraktas såsom en social förmån, ehuru begränsad till vapenför-a män i 20-årsåldern. Denna sociala förmån kan emellentid ingalunda betraktas som säkerställd för alla värn- pliktiga. Dels är den totala kapaciteten för låg, för att den skall räcka till för samtliga värnpliktiga, men dessutom är den synnerligen ojämnt fördelad för- banden sinsemellan.

Enligt besparingsutredningens under- sökningar h-a-r [således genomsnittligt en- dast omkring 50 procent av de värnplik- tiga kunnat erhålla fullständig vård un- der värnpliktstjänstgöringen, 23 procent har fått partiell vård, medan omkring 27 procent icke fått någon vård alls. I den sistnämnda siffran ingår dock cirka 10 procentenheter, som antingen ej behövt någon vård eller som icke önskat kom— ma ifråga för militärtalndvård. De nämnda siffrorna utgör medeltal för samtliga förband och förbanden emellan uppvisar mycket starka variationer. Det-

ta framgår delvis av tabell 10, där bl. a. procentandelen fullständigt behandlade värnpliktiga redovisas för 11 särskilt undersökta förband. Enligt denna ta- bell varier-ar andelen fullständigt be- handlade värnpliktiga — uttryckt i pro— cent av totalantalet värnpliktiga, som kunnat komma ifråga för tandvård _ mellan lägst 38 och högst 95 procent. De starka variationerna i försvarstand- vårdens kapacitet belyses emellertid kanske bäst av uppgifterna i kolumn 16 i bilaga 1, vari antalet disponibla tand— läkartimmar p-er värnpliktig redovisas förbandsvis. Eftersom det vid vissa för— band föreligger stora divergenser mel- lan den nominella värnpliktskontingen- ten och den faktiska, vid förbandet inneliggande styrkan, har uppgifterna för dylika förband icke medtagits i re- dovisningen. Följande tablå visar ett sammandrag av de nämnda uppgifterna.

Ant al disponibla A_ntal förband med tandläkartimmar i äldStåggld e tantåll" genomsnitt per värn- ISP?!” a an a- pliktig vid förbandet kartimmar per Värnpliktig 1,1—1,5 5 1,6—1,9 7 2,0—2,5 7 2,6—3,0 12 3,1—3,8 8 4,2 ,9 5 5,2—5,4 4 7,0 1 7,5 1 8,0 1 Summa 51

Enligt tablån varierar antalet behand- lingstimmar per värnpliktig vid olika förband från lägst 1,1 till högst 8 tim- mar. Eftensom genomsnittstiden för fullständig behandling visat sig uppgå till 3,75 tandläkartimmar per värnplik- tig, är det sålunda tydligt att tandvårds- kapaciteten är helt otillräcklig vid en mängd av förbanden. Vid åtskilliga and—

• Sida 76
•  Original

ra förband är kapaciteten däremot kraf- tigt wöverdimensionerad.

Den sociala förmånen av kostnadsfri tandvård under den första värnplikts- tjänstgöringen är sålunda icke på något sätt säkerställd för de värnpliktiga. Vid förband, som har sämst ställt med tand- vårdsresurser, förefaller det troligt att föga mer än akutvård kan erbjudas de värnpliktiga. Möjligheterna för de värn- pliktiga att draga nytta av den kost- nadsfria militära tandvården torde där- för få anses som i hög grad ovissa och slumpartade och värdet av denna socia- la förmån, torde sålunda te sig diskuta- belt.

Vid värderingen av militärtandvården såsom social förmån bör man uppen— barligen icke bortse från de odontolo- giska aspekterna. Med nuvarande ord- ning är vården till mycke-t stor del av sanerande och restituerande art, d. v.*s. består i tandutdragningar, pnlpaopera- tioner, rotbehandlingar, rotfyllningar och dylik behandling. Samhället erbju- der alltså genom militärtandvården en vård, som odontologiskt måste anses alltför sent insatt. Förstörelsen har re- dan inträffat och behandlingsresultatet måste nödvändigtvis bli därefter. Om militärtandvården alltså måste anses odontologiskt otillfredsställande, kan den knappast heller från social syn- punkt betraktas såsom tillfredsställande.

Det kan även starkt ifrågasättas, huru- vida den förmån, som militärtandvår- den utgör, numera är nödvändig ur and- ra synpunkter. Den första militärtjänst- göringen, som för värnpliktiga i all- mänhet omfattar 300 dagar i en följd, behöver icke — om militärtandvården upphör — medföra något avbrott i en eljest företagen normal vård av tänder- na. Revidering en gång årligen anse-s nämligen i normalfallet vara odontolo- giskt betryggande. Det kan invändas, att militärtjänsten kan vara särskilt på-

frestande för tänderna och att tjänst- göring under fältförhållanden skulle kunna medföra akutisering av dolda infektionshärdar och annat, som skulle orsaka ett ökat behov av tandvård, och sålunda göra en särskild förmån i detta avseende för de värnpliktiga berättigad. Resonemanget må vara riktigt för dem som före värnpliktstjänstgöringen miss- skött sina tänder och som alltså från början har en dålig tandstatus, men det kan icke gälla dem som påbörjar sin tjänstgöring med välvårdade tänder. De förra får icke fullständig vård och för den sistnämnda kategorien lär militär- tjänsten icke medföra några påfrest- ningar för tänderna utöver vad man civilt har att räkna med. Enligt bespa- ringsutredningens mening är det sålun- da högst diskutabelt, huruvida värn- pliktstjänstgöringen såsom sådan utgör ett bärande skäl för de särskilda tand- vårdsförmåner som militärtandvården innebär. '

Ett samhälleligt riktigt utnyttjande av de resurser som disponeras av militär- tandvården —— betraktade såsom en so- cial vårdtillgång _— förutsä-tter enligt besparingsutredningens mening en över- flyttning av dessa resurser till folktand- vården, där de bör användas såsom på- byggnad på barn- och ungdomstandvår- den. Möjligheterna att rationellt utnyttja denna förmån skulle därvid säkerställas på ett helt annat sätt än som kan ske inom militärtandvården. Slutligen skulle det folkmedicinska värdet bli betydligt större, eftersom vården då sattes in i ett odontologiskt gynnsammare skede. Re- surserna .skulle medge fullständig be- handling av — som förut nämnts _ omkring 74 000 barn eller i det när— maste 60 000 ungdomar i stället för att enligt nuvarande ordning omkring 23000 värnpliktiga erhåller fullständig vård och ytterligare cirka 11 000 par- tiell vård.

• Sida 77
•  Original

E. Ekonomiska synpunkter

Vid en bedömning av militärtandvården från ekonomiska synpunkter ligger det nära till hands att göra kostnadsjäm- förelser mellan militärt-andvården och folktandvården, eftersom det i båda fallen rör sig om samhälleligt ordnad vård.

I kap. 3 har besparingsutredningen lämnat en redogörelse för militärtand- vårdens kostnader, vilka för budgetåret 1960/(il totalt belöpte sig på drygt 3,8 miljoner kronor. Enligt tabell 14 upp— gick samtliga kostnader, räknade per tandläkartimme i behandlingsrum, till 26:36 kronor. I denna timkostnad in- räknades dock kostnaderna för de värn- pliktiga tandläkarna endast med [de rena värnpliktskostnaderna, d. v. s. 31: 88 kronor per dag eller utslaget per tandläkartimme, 5:66 kronor. Vid en jämförelse med folktandvårdens kost- nader bör man dock uppenbarligen icke värdera de värnpliktiga tandläkarnas arbetskraft på detta sätt. Det kan då övervägas att taga endast försvarstand- läkarnas lönekostnader till utgångs— punkt för en jämförelse. Enligt tabell 14 uppgick dessa kostnader, inklusive pen- sionskostnader — varvid dock kostna- derna för försvarsövertandläkaren icke medräknats — till 35:65 kronor per tandläkartimme. Motsvarande kostnad för tandsköterskor och tekniker uppgick till 9:00 kronor per tandläkartimme. Personalkostnaderna inom militärtand- vården — med bortseende från de värn- pliktiga tandläkarna och försvarsöver- tandläkaren — utgjorde följaktligen 44: 65 kronor per tandläkartimme. En- ligt redogörelse i kap. 5 uppgick år 1961 folktandvårdens motsvarande per- sonalkostnader till omkring 29:00 kro- nor per tandläkartimme räknat. Militär— tandvården-s personalkostnader —— med bortseende från kostnaderna för för-

svarsövertandläkaren samt de värnplik- tiga tandläkarna —— beräknade per tand- läkartimme i behandlingsrum, är sålun- da med detta beräkningssätt drygt 50 procent högre än folktandvårdens mot- svarande kostnader.

I militärtandvårdens på nyssnämnda sätt beräknade personalkostnader har även inräknats lönekostnaderna för mi— litärområdestandläkarn-a. Om kostnader— na för militärområdestandläkarna från— räknas — dock med undantag för kost- naderna för deras rent tandvårdande verksamhet, vilken kan beräknas mot- svara två halvtidstjänster — sjunker kostnaderna per tandläkartimme från 35: 65 till 32:11 kronor. Tillsammans med kostnaderna för tandsköterskor -— 9: 00 kronor per tandläkartimme —— skulle militärtandvårdens personalkost- nader med ett dylikt beräkningssätt upp— gå till 41:11 kronor per tandläkartim- me, alltså drygt 40 procent över motsva- rande kostnad inom folktandvården.

Ingendera av de gjorda kostnadsjäm— förelserna blir dock helt korrekt, efter- som de värnpliktiga tandläkarnas ar- betsinsats, som omfattar två tredjedelar av militärtandvårdens samlade tand- läkartimmar, helt faller utanför. Såsom tidigare framhållits, vore det vid en kostnadsjämförelse av här ifrågavaran- de art — vilken även syftar till en belys- ning av de båda organisationernas in- bördes effektivitetsförhållande —— orim- ligt att värdera de värnpliktiga tandlä- karnas arbetskraft efter de rena värn- pliktskostnaderna, 5:66 kronor per tandläkartimme. Riktigare torde då vara att göra jämförelsen med utgångspunkt från den hypotesen, att militärtandvår- den finge betala sina värnpliktiga tand- läkare marknadsmässiga löner.

Till relativt stor del är de värnplikti- ga tandläkarna tämligen nyutexamine- rade, men i många fall rör det sig om erfarna och högkvalificerade tandläka-

• Sida 78
•  Original

re. Även med en mycket försiktig vär- dering av de värnpliktiga tandläkarnas arbetskraft marknadsmässigt sett synes man därför icke böra beräkna den hy- potetiska kostnaden — innefattande lö- ner och pensionskostnader _ för deras arbetskraft till mindre än 20: 00 kronor per tandläkartimme. Med detta försik— tiga beräkningssätt skulle militärtand- vår-dens personalkostnader uppgå till 34: 44 kronor per tandläkartimme, d. v. s. omkring 20 procent över motsva- rande kostnad inom folktandvården. Öv- riga kostnader — lokalkostnader, ma- terielkostnader etc. — uppvisar icke sådana skillnader att det finns anled- ning att särskilt granska dessa.

Det är tämligen naturligt att en mind— re organisation drar proportionsvis hög- re kostnader än en större vid i övrigt lika förutsättningar. Det är därför i och för sig inte anmärkningsvärt att militär- tandvårdens personalkostnader _ be- roende på beräkningssättet —— är 20 till 50 procent större än motsvarande kost- nader inom folktandvården. Några bi- dragande faktorer till detta ogynnsam- ma kostnadsförhållande kan anföras. Enligt en undersökning som redovisas i tabell 8, är antalet tandskötersketim- mar i behandlingsrum inom militärtand- vården 26 procent större än antalet tandläkartimmar i behandlingsrum. Inom folktandvården beräknar man däremot att antalet tandskötersketim- mar icke överstiger antalet tandläkar- timmar med mera än 10 procent. Inom militärtandvården nödgas man alltså ha kostnader för 16 procent av tandsköter- sketiden, utan att kunna rationellt ut- nyttja denna.

Ett annat förhållande inom militär— tandvården, som förtjänar uppmärk— samhet, gäller längden på de värnplik- tiga ta—ndläkarnas tjänstgöringsperioder. I kap. 3 har en redogörelse lämnats för tjänstgöringsförhållandena och i tabell

6 redovisas tjänstgöringsperiodernas längd under utbildningsåret 1960—1961. Av redovisning—en framgår, att tjänstgö— ringsperioderna inom armén och flyg- vapnet genomsnittligt uppgått till 30 da- gar och inom marinen till 62 dagar. Av 488 tjänstgöringsperioder inom armén och flygvapnet gällde 358 stycken eller drygt 73 procent en tjänstgöring om högst 31 dagar och 48 stycken eller cirka 10 procent en tjänstgöring om högst 20 dagar. Det torde få anses klart, att så korta tjänstgöringsperioder måste motverka ett effektivt utnyttjande av de värnpliktiga tandläkarnas arbetskraft. Innan det egentliga tandvårdsarbetet kan påbörjas av en inkallad tandläkare, måste vederbörande göra sig förtrogen med arbetsmiljö och arbetsuppgifter, sätta sig in i eventuellt uppgjorda be- handlingsscheman eller påbörja upp- läggning av dylika. På samma sätt mås— te i .tjänstgöringens slutskede tid av— sättas för överlämnande av arbetsupp- gifterna twill efterträdaren, orientering för denne om arbetsuppgifter, behand- lingsprogram rn. m. Uppenbarligen mås- te en opropvortionerligt stor del av tjänstgöringstiden därigenom bli direkt improduktiv.

De korta inkallelseperioderna tillgo- doser sannolikt önskemål från de värn— pliktiga tandläkarna-s sida _ särskilt för privatpraktiserande tandläkare tor— de längre inkallelseperiod—er ställa sig olägliga — men förhållandet torde ha klart negativa verkningar i fråga om effektiviteten. En annan omständighet, som bidrager till ett mindre gott kapa— citetsutnyttjande, är att förhållandevis stor Spilltid tydligen icke kan undvikas. Enligt den undersökning angående verksamheten vid 11, särskilt under- sökta polikliniker, som redovisats i kap. 3, beräknades spilltiden i behandlings- rum för försvarstandläkarna uppgå till omkring 10 procent och för de värn-

• Sida 79
•  Original

pliktiga tandläkarna till närmare 9 procent. Svårigheten att undvika spill- tid beror på att de värnpliktiga på grund av tjänstgöringsförhållandena har svå- righeter att passa avtalade tider och därjämte på den omständigheten, att förbanden ofta har övningar utanför förläggningsorten, varvid hemmavaran- de styrka ej inrymmer tillräckligt antal patienter för att motsvara behandlings- kapaciteten.

I kap. 3 har bl. a. behandlingstider- na inom militärtandvården avhandlats. Av redogörelsen framgår, att vid poli— kliniker med enbart värnpliktiga tand- läkare den genomsnittliga tiden för full- ständig behandling kunnat uppgå till över åtta tandläkartimmar per patient. Förhållandet torde få ses som en be- kräftelse på att de värnpliktiga tand— läkarnas tjänstgöring icke kan bli effek- tivt utnyttjad, till icke ringa del på grund av de korta tjänstgöringsperio— derna. Vidare bör observeras, att den genomsnittliga tiden för fullständig be— handling inom [militärtandvården upp— går till 3,75 utandläkartimmar per pa- tient, mot att man vid fullständig be- handling av vuxna och ungdom inom folktandvården räknar med en genom- snittlig tid om 3 tandläkartimmar per patient. Eftersom den fullständiga be- handlingen inom militärtandvården till den helt övervägande delen omfattar värnpliktiga inom tandvårdsgruppen 1, d. v. 5. de som har det bästa tandtillstån- det, förefaller det knappast troligt 'att dessa på odontologiska grunder skulle kräva mer tidsödande behandlingar än folktandvårdens patienter. Den större tidsåtgången inom militärtandvården —— 0,75 tandläkartim'mar per fullständigt behandlad patient —— torde därför enligt besparingsutredningens men-ing böra ses som uttryck för en lägre effektivi- tetsgrad, som kan beräknas vara 20 pro— cent lägre än inom folktandvården.

Sammanfattningsvis torde det sagda kunna uttrycka-s så att kostnaderna inom militärtandvården, räknade per behand- lingstimma, synes vara minst 20 procent högre än inom folktandvården, samti- digt som behawndlingseffektiviteten per timma är 20 procent lägre. Samma kostnader, nedlagda inom folktandvår- den, skulle följaktligen ge ett utbyte, som vore 50 procent större, än det ut- byte man har av kostnaderna inom mili- tärtandvården.

Besparingsutredningen är väl medve- ten om att de här angivna beräkningar- na delvis grundar sig på tämligen osäk- ra faktorer och de kan följaktligen icke tagas .som absoluta mått på kostnads- och effektivitetsförhållandena mellan militärtandvård och folktandvård. Ostri- digt är emellertid att de mindre enheter- na inom militärtandvården till-sammans med andra omständigheter ger mindre förutsättningar att ernå en god kost- nadsanpassning. Jämfört med folktand- vården blir utbytet av nedlagda kostna- der otvivelaktigt sämre och de anförda beräkningarna kan i varje fall ge en antydan om storleksordningen av de merkostnader i förhållande till behand— lingsutbytet, som den militära tand- vårdsorganisationen drar jämfört med folktandvårdsorganisationen.

F. De värnpliktiga tandläkarnas mili- tära utbildning och tjänstgöring

De värnpliktiga tandläkarna avses i all— mänhet bli krigsplacerade såsom läkar- assistenter vid brigaders och [bataljo— ners (eller motsvarande) sjukvårdsför- ban-d. Ett mindre antal krigsplaceras så- som tandläkare vid högre sjukvårdsfövr- band. Tjänstgöringsbiden upp—går — så- som redovisats i kap. 3 — till samman- lagt 540 dagar, varav inom armén och flygvapnet för soldatutbildning, förbe- redande befälsutbildning och fackut-

• Sida 80
•  Original

bildningskurs vid förband sammanlagt 235 dagar. 75 dagar fullgöres som assi— st'enttjänstgöring vid kirurgisk avdel- ning på sjukhus, medan återstoden av tjänstgöringen _ 230 dagar — fullgöres som facktjänstgöring och .s. k. fort-satt tjänstgöring, d.v.s. huvudsakligen i form av tandvårdande verksamhet vid försvarstandpoliklinik. Inom marinen disponeras för den rent militära utbild— ningen endast sammanlagt 180 dagar mot _ som nyss nämnts _ 235 inom ar- mén och flygvapnet. Fac'ktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöringen inom marinen omfattar följaktligen samman- lagt 300 dagar.

Besparingsutredningen har ifrågasatt, huruvida de uppgifter i krigsbefatt— ningarna, som åvilar de värnpliktiga tandläkarna inom armén och flygvap— net, kan er'fordra så lång rent militär utbildning som 235 dagar, särskilt som man inom marinen anser sig för mot- svarande utbildning kunna nöja sig med 180 dagar. För de värnpliktiga lä- karna har under tiden detta spörsmål blivit belyst i det av Utredningen röran— de utbildning av värnpliktiga läkare m. m. den 15 december 1961 avgivna betänkandet »Läkaren i totalförsvaret». Denna utredning fann att för utbildning av värnpliktiga läkare till .krigsbefatt- ningar som bataljonsläkare och motsva— rande, en tjänstgöringstid om samman.- lagt 205 dagar borde vara tillfyllest för den rent militära utbildningen. Härtill skulle komma facktjänstgöring med 189 dagar i form av tjänstgöring vid freds— förband, i krigsbefattningar vid repe- titionsövningar samt vid vefterutbild- nings- och specialkurser. I tabell 25 visas den nuvarande utbildningsgån-gen för värnpliktiga läkare och tandläkare jämförd med det av Utredningen röran- de utbildning av värnpliktiga läka-re

m. m. framlagda förslaget till ny utbild-' ningsgång för värnpliktiga läkare.

Det är att märka att — enligt det av Utredningen rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. framlagda för- slaget — läkarutbildningen syftar till tjänstgöring i befattning som bataljons— läkarc eller motsvarande. Detta inne- bär att den värnpliktige läkaren skall vara chef för bataljonssjukvårdstrossen samt fungera som tjänstegrenschcf inom bataljonsstaben respektive — då det gäller befattningar i andra förband _ ha motsvarande uppgifter. Den värn— pliktige läkaren har sålunda betydligt ansvarsfullare uppgifter än vad den värnpliktige tandläkaren kan få i sin läkarassistentbefattning. En läkarassi- stent kan nämligen aldrig tänk-as ersätta bataljonsläkaren. Den mest ansvarsfulla uppgift, som kan ifrågakomma för assi- stentens del, är att under bataljonsläka— ren leda verksamheten vid en av batal— jonens båda förbandsplatser. Om ut- bildningen av en värnpliktig läkare till bataljonsläkare sålunda icke skulle be- höva ta mer än sammanlagt 205 dagar i anspråk — varav läktarfackskolan om 45 dagar närmast syftar till utbildning för de egentliga chefsuppgifterna _ bör utbildningen av en värnpliktig tandläka— re till läkarassistent kunna ske på ännu kortare tid.

Med utgångspunkt från den argumen- tering, som Utredningen rörande utbild- ning av värnpliktiga läkare m. m. fört _ och till vilken besparingsutredningen helt (ansluter sig _ bör det för tjänst i krigsbefattning som läkarassistent vara tillfyllest med en militär utbildning om- fattande 85 dagars grundläggande be— fälsskola jämte 75 dagars sjukvårdsbe- fälsskola, d. v. s. sammanlagt 160 dagar. Till detta måste emellertid för den värn- pliktige tandläkaren komma en kirurg- utbildning i likhet med vad som nu är fallet. Dylik kirurgutbildning för tand— läkare omwfatta-r nu i regel 75 dagar, men kan i vissa fall uppgå till sammanlagt

• Sida 81
•  Original

Tabell 25. Schema över nuvarande militära utbildningsgång o'eh värnpliktstjänstgöring för värnpliktiga läkare och tandläkare, jämförd med det av Utredningen rörande ut-

bildning av värnpliktiga läkare m.— m. framlagda förslaget

Utbildningens och tjänstgöringens art och längd Värnpliktiga läkare Värnpliktiga tandläkare . . . Enligt förslag . Tidsperiod Nuvarande ordning av Utredningen Nuvarande ordning rörande utbild- ning av värn— Armén Marinen pliktiga läkare Armén Marinen m. m. 1. sommaren soldatutb. 90 Period I 60 Grund]. befäls- Soldatutb. 90 Period I 60 dgr dgr skola 85 dgr dgr dgr 2. » Förb. befäls- Period II 0. _ Förb. befäls- Period II 0. utb. 85 dgr III 60 dgr utb. 85 dgr III 60 dgr 3. » Plutonschefs- _ Sjukvårdsbef. — _ skola 65 dgr skola 75 dgr 4. » Fackutb. kurs Fackutb.kurs — Assistenttjg. Fackutb. kurs 45 dgr 60 dgr vid kir. avd. 60 dgr 75 dgr 5. » _ — _ Fackutb. kurs Assistenttjg. 60 dgr vid kir. avd. 60 dgr ) _ _ _. » Kir. ass. tjg Kir. ass. tjg Läkarfacksko— Facktjg o. Facktjg o. 90 dgr 90 dgr la 45 dgr fortsatt tjg fortsatt tjg 230 dgr 300 dgr Återstående Facktjg o. Faektjg o. Facktjg 189 vpl tid fortsatt tjg fortsatt tjg dgr 165 dgr 270 dgr Summa dgr 540 540 394 540 540

högst 135 dagar. Besparingsutredningen anser sålunda, att tiden för utbildning av en värnpliktig tandläkare till läkar- assistent bör kunna inskränkas till sam- manlagt 295 dagar. Eftersom de värn- pliktiga tandläkarna 'i likhet med övriga värnpliktiga 'bör fullgöra repetitions- övningar i krigsbefattning, synes det lämpligt att den totala tjänstgöringsti- den _ i likhet med vad som föreslås skola gälla för värnpliktiga läkare _ fastställes till 394 dagar. Härigenom skulle för repetitionsövningar och even- tuellt erforderlig eafterutbildning m. m. återstå cirka '100 dagar för de värnplik- tiga tandläkarna.

6—202508

I följande tablå jämföres den för värnpliktiga läkare föreslagna utbild- nings- och tjänstgöringsgången med det av besparingsutredningen här framlagda förslaget beträffande värnpliktig-a tand- läkare.

Vad so-m här sagts i fråga om utbild- ningen gäller tandläkare, avsedda för krigsplacering såsom läkarassistenter. För dem som kommer att krigsplaceras— såsom tandläkare i staber och vid högre sjukvårdsförband torde .icke lika om- fattande utbildning erfordras, utan för dessa borde det vara tillfyllest med den miljöutbildning, som skulle. erhållas genom 85 dagars grundläggande befäls-

• Sida 82
•  Original

Läkare Tandläkare Grundläggande befälsskola 85 dagar 85 dagar Sjukvårdsbefäl—s- skola ........ 75 » 75 » 160 » 160 » Läkarfackskola 45 » — » Kirurgassistent- utbildning . . . . _ » 135 » Facktjänstgöring, repetitionsöv- ningar och efter- utbildning , 189 » — » Repetitions- övningar och efterutbildning — » 99 » Summa 394 dagar 394 dagar

skola och 75 dagars sjukvårdsbefälssko- la. Kirurgutbildningen skulle i dessa fall kunna undvaras. Det kan emellertid icke förutsättas att urvalet till olika krigs- befattningar skall kunna ske på så tidigt stadium, att man för vissa värnpliktiga tandläkare skulle kunna nöja sig med den rent militära miljöutbildningen. Därjämte skulle man på ett icke önsk- värt sätt beskära möjligheterna till om- placeringar. Det synes därför lämpligt att alla värnpliktiga tandläkare erhåller utbildning till läkarassistenter.

Den av besparingsutredningen här diskuterade ordningen ansluter sig till den nu gällande, d. v. 5. att värnpliktiga tandläkare i huvudsak skall användas för krigsbefattning som läkarassistenter. Utredningen rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. har emeller- tid föreslagit, att i stället för värnplik- tiga tandläkare skulle som läkarassisten- ter krigsplaceras medicine kandidater, vilka man ansett ha »bättre kompetens för läkarassistentbefattningarna. Skulle detta förslag genomföras, kommer den helt övervägande delen av de värnplik- tiga tandläkarna att kunna friställas för

andra uppgifter inom för-svaret. Enligt besparingsutredningens mening vore det därvid naturligt att taga fasta på deras medicinska utbildning och draga nytta av denna för andra uppgifter inom krigssjukvårdens område.

Ett förhållandevis litet antal kommer att behövas i rena tandläkarbefatt— ningar, men återstoden bör kunna få en naturlig placering som sjukvårdsunder- befäl eller eventuellt sjukvårdsunder- officerare. Den utbildning och efter- följande tjänstgöring, som i dylikt fall kan komma att erfordras, synes _ mot bakgrunden av vad som tidigare anförts beträffande de värnpliktiga läkarnas militära utbildning _ icke behöva ta längre tid i anspråk än sammanlagt 394 dagar. »

Det har ofta betonats, att under krig och krigsförhållanden tandvård anses så betydelsefull, att sådan vård bör kun— na meddelas redan i främsta linjen. Den nuvarande ordningen med place-ring av tandläkare som läkaraxs-sistenter vid ba- taljoner och motsvarande förband avser att tillgodose detta behov. För den hän- delse de värnpliktiga tandläkarna icke anses behövliga för läkarassistentsbefatt- ningar utan ges andra uppgifter inom krigssjukvården _ exempelvis såsom sjukvårdsunderbefäl och sjukvårdsun- derofficerare — bör de även i dylika befattningar kunna utöva tandvårdan- de verksamhet. Tandvårdsbehovet i främsta linjen i krig synes därför kunna tillgodoses även vid ett genomförande av de av besparingsutredningen här framförda tankegångarna.

G. Den militära tandvårdens ställning vid ett eventuellt inrymmande av tand— vård i de allmänna sjukjörsäkringsför- munerna

Under senare år har i flera olika sam— manhang — bl. a. genom'motioner i riksdagen _ framförts förslag om att

• Sida 83
•  Original

tandvård borde inrymmas i de allmänna sjukförsäkringsförmånerna. Genom be- slut ,av Kungl. Maj:t den 1 december 1961 bemyndigades chefen för social- dep—artementet att tillkalla högst sju utredningsmän för att göra en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. I sam- band därmed gjorde föredragande sta-tsrådet bl. a. följande uttalande till statsråvdsprotokollet.

»Ersättning för tandläkarvård utgår för närvarande i mycket begränsad utsträck- ning från sjukförsäkringen. I princip krä- ves att vårdbehovet står i samband med sjukdom. _ — _ Emellertid finns det skäl att ställa frågan om det inte är möjligt att utvidga rätten till ersättning för tandläkar- vård även i andra fall. Tändernas vård är av utomordentlig betydelse för den enskilde och för hans hälsa. Kostnaderna för sådan vård springer ofta upp till betydande be— lopp. Det synes ur social synpunkt angelä- get att tillse, att ekonomiska skäl inte skall vara avgörande hinder för att erhålla tand- vård. Den lösning som då närmast står till buds synes vara en utvidgning av rätten till gottgörelse från sjukförsäkringen. _ _ _ Spörsmålet synes vara av en så- dan angelägenhetsgrad att det lämpligen nu bör tagas under övervägande. Utredning- en bör fördenskull undersöka förutsätt- ningarna för en vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård.»

En vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård kommer säkerligen att medföra, att ungdomarna efter slut-ad skol-tandvård i än högre gra-d än för närvarande söker vård för sina tänder. Detta kommer att få till följd en ytter— ligare förbättrad tandstatus hos de Värnpliktiga och förekomsten av allvar- ligare tandskador hos de värnplik- tiga vid inryckningen till första tjänst- göringen bör minska avsevärt. Det finns vidare anledning förmoda, att den redan nu vanliga tendensen hos ungdo- marna att regelbundet vårda sina tän- der kommer att bli än mer markera-d, varför antalet värnpliktiga, som vid in- ryckningen har sådant tandtillstånd att

de icke erfordrar någon vård, kommer att öka. Slutligen får det antages, att även de äldre, repetitionsövn-in-gsink-al- lade värnpliktiga kommer att begagna sig av en sålunda vidgad sjukförsäk- ringsförmån och vårda sina tänder, så att behovet av .akutvård under repeti- tionsövningarna — som dock redan nu är ringa _ kommer att ytterligare minska. De värnpliktigas behov såväl av tandvård i allmänhet som av enbart akutvård kommer på grund av dessa förhållanden att minska avsevärt.

En del av de odontologiska invänd- ningarna mot militärtandvården bort- faller under nämnda förhållanden, men samtidigt bortfaller även de rent mili- tära bevekelsegrunderna för bibehållan- det av en militär tandvård. Den vik- tigaste effekten torde emellertid bli att värdet av den militära tandvården, be- traktad såsom social förmån, minskar i betydelse. De sociala skäl, som nu even- tuellt kan anföras för bibehållande av en särskild militär tandvård, torde där- för till större delen bortfalla. Det minskade behovet av tandvård för de värnpliktiga medför slutligen att man inom militärtandvårdens små enheter får än svårare att anpassa resurserna efter det aktuella behovet, varför kapa- citetsutnyttjandet torde bli ytterligare försämrat och kostnaderna proportions- vis högre.

H. Besparingsutredningens förslag an- gående försvarets tandvårdsorganisation

Besparingsutredningen har kommit till den uppfattningen att förhållandena numera icke motiverar en särskild tandvårdsorganisation inom försvaret. En uppdelning av samhällets tandvårds- resurser i en folktandvårdsorganisation och en militär tandvårdsorganisation är från försvarsmässiga synpunkter icke nödvändig men får odontologiskt

• Sida 84
•  Original

och därmed social-medicinskt otill- fredsställande konsekvenser. Dessutom innebär en sådan uppdelning en be- tydande fördyring av samhällets kost- nader för tandvård.

Under hänvisning till vad som an- förts i det föregående föreslår bespa- ringsutredningen sålunda att försvarets organisation för fredstandvård avveck- las så snart som möjligt. De härigenom friställda tandvårdsresurserna förutsät- tes till större delen överförda till folk- tandvården, för att där komma främst barn- och ungdomstandvården till go- do. I det följande redovisas förslagets detaljer.

l. Krigstandvården

Enligt vad som anförts i det föregåen- de har besparingsutredningen icke fun- nit anledning att närmare uppehålla sig vid försvarets organisation för tand- vård i krig eller under krigsförhållan- den.

Tandvården i de främsta linjerna ombesörjes enligt nuvarande organisa- tion av de värnpliktiga tandläkare, som krigsplacerats såsom läkarassistenter. I förslag, framlagt av Utredningen röran- de utbildning av värnpliktiga läkare m.m. (SOU 1961: 63), framföres emel- lertid den tanken, att såsom läkarassi- stenter borde krigsplaceras medicine kandidater och icke värnpliktiga tand- läkare. I särskilt yttrande över utred- ningens betänkande har besparingsut- redningen föreslagit att nuvarande ord- ning bibehålles. För den händelse nämn- da utrednings förslag i detta hänseende skulle vinna statsmakternas bifall, upp- står en lucka i krigsorganisationen be— träffande tandvården i de främsta lin- jerna. Besparingsutredningen vill där- för i sådant fall föreslå att de värnplik- tiga tandläkarna i stället ges andra upp- gifter inom krigssjukvårdens område

_ lämpligen såsom sjukvårdsunderbe- fäl eller eventuellt sjukvårdsunderoffi- cerare. Jämsides med de ordinarie uppgifterna i nämnda krigsbefattning- ar skulle de då även kunna tillgodose tandvården i de främsta linjerna. Un- der alla förhållanden finner besparings- utredningen det angeläget att _ vid ett eventuellt bifall till förslaget om an— vändandet av medicine kandidater så— som läkarassistenter _ de värnplikti— ga tandläkarna förbehålles uppgifter inom krigssjukvården, där de på grund av sina medicinska kunskaper otvivel- aktigt bör kunna göra försvaret den största nyttan.

2. Avveckling av försvarstandvårdens fast anställda personal Besparingsutredningen har enligt tan- kegångar, som utvecklats i det föregå- ende, ansett att sjukvårdsstyrelsen _ även vid en avveckling av organisatio- nen för fredstandvård inom försvaret _ bör ha tillgång till odontologisk sak- kunskap. Enligt besparingsutredningens mening bör behovet av sådan sakkun- skap tillgodoses genom att den nuva- rande tjänsten för en försvarsövertand- läkare inom sjukvårdsstyrelsen bibe- hålles. Vid ett genomförande av utred- ningens förslag om avveckling av för- svarstandvården i fred kommer arbets- uppgifterna för försvarsövert-andläkaren att minska. D'e kvarstående arbetsupp- gifterna i fråga om krigstandvården, främst planläggningsarhete beträffande organisation och utrustning, torde emellertid ha sådan omfattning och vara av sådan betydelse, att någon änd— ring av tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor icke synes böra ifrå- gakomma. De 7 tjänsterna som förste försvars- tandläkare (militärområdestandläkare) och de 40 tjänsterna som försvarstand-

• Sida 85
•  Original

läkare (poliklinikföreståndare) är ext- ra ordinarie tjänster och innehavarna av befattningarna kan med iakttagande av sedvanlig uppsägningstid entledigas från sina befattningar. Med hänsyn till att många av de nämnda befattnings- havarna har lång tjänstgöringstid, är detta emellertid obilligt. De synes där- för böra erbjudas andra anställningar, i möjligaste mån likvärdiga med de nu- varande. Detta torde kunna ske genom att de beredes anställningsmöjligheter i första hand vid folktandvårdspolikli- nik, om möjligt belägen på vederbö- randes nuvarande stationeringsort.

Enligt vad besparingsutredningen un- der hand erfarit vid samtal med repre- sentanter för landstingsförbundet, tor- de man inom folktandvården ha in- tresse av att övertaga de sålunda fri- ställda tandläkarna. Detta torde under- lättas av att de anställnings- och avlö- ningsförmåner, som gäller för försvars- tandläkarna, i stort sett är likvärdiga med dem som gäller för folktandvår- dens tandläkare. Försvarstandläkarna bedriver emellertid vid sidan av sin tjänst på halvtid inom försvarstand- vården privatpraktiserande verksam- het. Ett dylikt anställningsförhållande är enligt gällande bestämmelser icke möjligt inom folktandvården för andra tandläkare än dem som uteslutande sysslar med barntandvård. Det erford- ras därför dispensmöjlighet i detta hänseende för de till folktandvården överförda försvarstandläkarna, om de skall kunna fortsätta med sin privat- praktik utan att tvingas inskränka sin verksamhet inom folktandvården till enbart barntandvård. Besparingsutred- ningen föreslår därför att förhandling- ar om dispens från nyssnämnda an- ställningsregler kommer till stånd be- träffande de tandläkare som överföres från försvarstandvårdcn till folktand- vården.

De till försvarets tandvårdsorganisa- tion knutna 20 extra tandläkarna _ med en tjänstgöringstid av 30 dagar per år _ har icke sådana anställnings- villkor att några särskilda åtgärder synes påkallade. Besparingsutredningen föreslår att dessa extra tandläkare utan särskilda åtgärder entledigas från sina befattningar.

Heltidsanställda tandsköterskor och tandtekniker synes, i likhet med vad som föreslagits beträffande försvars- tandläkarna, böra beredas möjlighet att inträda i folktandvårdens tjänst. Enligt vad besparingsutredningen er- farit torde denna kategori anställda i allmänhet kunna beredas anställning inom folktandvården på de orter, där de nu har sin tjänstgöring inom för- svarstandvården förlagd.

3. Försvarstandvårdspoliklinikernas utrust- ningar Den personella förstärkning, som vid genomförande av besparingsutredning- ens förslag kommer att kunna tillfö- ras folktandvården, torde åtminstone till viss del medföra ett ökat behov av poliklinikutrustning. Det förefaller be- sparingsutredningen naturligt att de genom försvarstandvårdens slopande friställda poliklinikutrustningarna _ vilka är helt fredsmässiga och icke an- nat än möjligen rent undantagsvis kan erfordras för krigstandvården _ över- föres till folktandvården. Vissa av försvarstandvårdens polikli- nikutrustningar är emellertid av äldre, mindre ändamålsenlig typ och det är därför sannolikt att en del av utrust- ningarna saknar intresse för folktand- vården. Folktandvården bör emellertid beredas möjlighet att besiktiga de ifrå- gavarande poliklinikutrustningarna och till sjukvårdsstyrelsen anmäla i vilken utsträckning man kan ha intresse av att förvärva materielen.

• Sida 86
•  Original

4». Tillgodoseende av uppkommande behov hos de värnpliktiga av akut- och olycksfallsvård Det måste förutsättas att de värnplikti- ga såväl under sin första tjänstgöring som under repetitionsövningar skall ha tillgång till tandvård vid akuta tan-d- sjukdomar som yttrar sig i tandvärk. Vidare kan på grund av olycksfall tan-d- skador uppkomma som fordrar ome- delbar vård. På grund av det förbätt- rade tandtillståndet hos de värnplik- tiga är omfattningen av detta vårdbe- hov _ vilket nu tillgodoses genom mi- litärtandvården — icke särskilt stort och kan för krigsmakten i dess helhet, för såväl åldersklass som repetitions- övni—ngsinkallade, beräknas motsvara högst 12 000 tandläkartimmar årligen. Härav utgör den tandvård som e-rford- ras på grund av olycksfall endast en mindre del. Tillgodoseende av sålunda uppkommande behov av akut— och olycksfallsvård bör enligt besparings- utredningens mening ordnas genom re- mittering till folktandvårdspoliklinik.

För att undvika långa väntetider för de värnpliktiga eller på annat sätt upp- kommande tidsförluster till för-fång för utbildningen, för-utsätter besparingsut- redningen att lokala överenskommelser kan träffas mellan förband'släkare och folktandvårdspoliklinikföreståndare om sådana anordningar att tidsförluster i möjligaste mån undvikes. Sålunda bör remitterad värnpliktig ges förtursrätt och behandlingen bör ske på avtalade tider. Tidsåtgången för akutvård, ord- nad på 'det föreslagna sättet, blir givet- vis större än med nuvarande ord-ning, bl.a. på grund av ökade förflyttnings tider. Förekomsten av fall med behov av akutvård är dock så förhållandevis ringa att några mera märkbara olägen- heter för utbildningen icke t-orde he- höva uppkom-ma.

Kostnaderna för akut- och olycks- fallsvård bör ersättas av kronan enligt

gällande folktandvårdstaxa. Sådana reg- ler bör emellertid uppställas, att vår- dens omfattning begränsas till avhjäl- pande av den akuta skadan på billigaste sätt men givetvis med tillgodoseende av odontologiska krav. Någon vård därutöver bör icke meddelas. I fråga om vård för skador, orsakade av olycks- fall i tjänsten, bör strävan vara att i möjligaste mån återställa de skadade tändernas skick före olycksfallet och någon särskild restriktivitet i fråga om behandlingen synes i dylika fall icke böra påfordras.

I undantagsfall torde praktiska svå- righeter att få tandvård av hithörande slag ombesörjd hos folktandvården kunna uppkomma, exempelvis under övningar på plats där folktandvårds- poliklinik icke finnes. I dylika "fall bör _ liksom fallet är för närvarande _ remiss kunna ske till privatpraktise- rande tandläkare.

Kostnaderna för akut- och olycks— fallsvård inom försvaret kan med ut- gångspunkt från den för folktandvår- den nn gällande taxan beräknas upp- gå till omkring 360 000 kronor årligen.

5. Tandvård för Eli-anställd personal inom krigsmakten

Enligt gällande avlöningshestämmelser har Eh-anställd personal inom försva- ret rätt till kostnadsfri tandvård. Nämn-da personalkategori omfattar i runt tal 600 anställda och den tand- vård, som erfordras för denna, kan be- räknas motsvara omkring 1 200 tand— läkartimmar årligen. Denna förmån bör avlösas eller ordnas genom avtal med folktandvården på samma sätt som fö- reslagits beträffande akut- och olycks— f'allsvård. Vården bör ske på remiss av förbandsläkare. Kostnaderna kan be- räknas uppgå till omkring 40 000 kro- nor per år.

• Sida 87
•  Original

6. Övergångsbestämmclser för vissa årsklasser värnpliktiga Ett av de skäl som föranlett besparings— utredningen att föreslå ett slopande av fredstandvårdens organisation inom försvaret är, att den militära tandvår- dens resurser skulle komma till större nytta om de tillfördes folktandvården, såväl från odontologisk som ekono- misk synpunkt. Vid ett slopande av militärtandvården kommer större de- len av dessa resurser att kunna till- föras folktandvården, dels genom att folktandvårdens tandläkare undgår de inkallelser till tjänstgöring inom mili- tärtandvården som eljest skulle ske, och dels genom att den fast anställda personalen inom militärtandvården till större delen beräknas kunna överföras till folktandvården. Folktandvårdens sålunda ökade resurser kan därvid komma främst harn- och ungdomstand- vården till godo. Den vård som nu kommer de värnpliktiga till del _ ehuru i mycket varierande omfattning _ kommer då i stället att ges kom- mande årsklasser värnpliktiga i form av påbyggnad på barn- och ungdoms- tandvården. I förhållande till dagens värnpliktiga blir kommande årsklasser värnpliktiga således icke missgynnade i fråga om förmånerna av samhällelig tandvård. Vid militärtandvårdens slopande uppstår emellertid en lucka i den sam- hälleliga tandvården för de årsklasser som då befinner sig i åldrarna 16—19 år. Dessa fyra årsklasser har lämnat skoltandvården och kommer sålunda icke att få del av den förbättrade barn- och ungdomstandvården och de kom- mer ej heller att få förmånen av kost- nadsfri tandvård under militärtjänst- göringen. För att dessa fyra årsklasser icke skall komma i ogynnsam ställning i förhållande till äldre och yngre års- klasser, föreslår besparingsutredningen

en övergångsanordning, avsedd att ge dem vissa andra förmåner i tandvårds- hänseende.

Besparingsutredningen föreslår så- lunda att dessa fyra årsklasser i sam- band med inskrivningen till militär- tjänst ges remiss för behandling vid folktandvårdspoliklinik på eller i när- heten av hemorten. Sådan remiss skul- le ge förtursrätt till fullständig behand- ling samt rätt till erhållande av den rabatt på 25 procent på gällande taxor som nu tillkommer de ungdomar i åld- rarna 16—19 är, vilka undergår syste- matisk behandling hos folktandvården. Eventuellt hör bättre förmåner kunna övervägas.

Ett problem uppstår emellertid med den åldersklass som vid tidpunkten för militärtandvårdens upphörande redan hunnit bli inskriven till militärtjänst- göring. En förutsättning för förslagets praktiska genomförande är att dessa värnpliktiga kan få påbörja behand- ling hos folktandvården omedelbart ef- ter inskrivningsförrättningen, så att vården är avslutad före värnplikts- tjänstgöringens början under maj må- nad påföljande år. Folktandvården har då ännu icke tillförts de ökade resur- ser, som följer med militärtandvårdens avveckling, och svårigheter kan anta- gas uppkomma för folktandvården att utöver sitt ordinarie behandlingspro- gram medhinna även behandlingen av de nämnda värnpliktiga. Emellertid torde inkallelserna av värnpliktiga tandläkare, vilka tjänstgör i folktand- vården under militärtandvårdens sista verksamhetsår, kunna avvägas så att de nämnda svårigheterna övervinnes.

7. Tandmönstring och tandhygienisk upplys- ningsverksamhet bland de värnpliktiga Enligt nuvarande ordning tandmönst- ras de värnpliktiga vid inryckningen till sin första tjänstgöring. Tandmönst-

• Sida 88
•  Original

ringen har till uppgift att tjäna som grund för behandlingsprogrammet i stort för den kommande tandvården. Genom besparingsutredningens förslag om avveckling av den militära tand- vården blir tandmönstringen från den— na utgångspunkt obehövlig.

Besparingsutredningen är emellertid tveksam om lämpligheten av att slopa tandmönstringen, som rätt utförd kan komma att få ett visst vetenskapligt värde som underlag för en bedömning av hur tandtillståndet utvecklar sig. Hittills har man _ såvitt besparings- utredningen kunnat utröna _ emel- lertid inom sjukvårdsstyrelsen icke be- arbetat materialet från tandmönstring- arna.

Från militärläkarhåll har framhållits att tandmönstring rätteligen borde ske i samband med inskrivningsförrättning- arna, så att inskrivningsläkaren hade tillgång till resultaten därav vid sin bedömning av de värnpliktigas hälso- tillstånd. Han skulle då kunna bygga sin bedömning på grundval av en av fackmän gjord undersökning. Bespa- ringsutredningen är för sin del benä- gen att biträda denna uppfattning. En sådan tandmönstring bör även vara av betydelse för de värnpliktiga själva, om den genomföres så att de göres upp- märksamma på sitt tandtillstånd och ges råd och anvisningar beträffande den fortsatta tandvården.

Besparingsutredningen anser sålunda att de hittillsvarande tandmönstring- arna bör bibehållas men att de bör ske i samband med inskrivningsförrätt- ningen. Den för dessa tandmönstring- ar erforderliga tandläkarpersonalen bör enligt besparingsutredningens mening kunna erhållas genom att man härför tager i anspråk värnpliktiga tandläkare under deras fullgörande av repetitions- övning. I första hand bör detta ske under tredje repetitionsövningen. Då

de värnpliktiga tandläkarna skall full- göra sin tredje repetitionsövning, har de nämligen i allmänhet nått en sådan ålder att de icke längre är krigsplace- rade som läkarassistenter vid batal- jons- och motsvarande sjukvårdsför- band utan har omplacerats till andra befattningar, i allmänhet som tandlä- kare. Eftersom det icke är lika ange- läget med repetitionsövningar i sådana befattningar där arbetsuppgifterna näs- tan helt sammanfaller nied vederbö- randes fredsverksamhet, torde man utan olägenhet kunna avstå från att taga ut den tredje repetitionsövningen i form av tjänstgöring vid krigsför- band. De ifrågavarande värnpliktiga tandläkarna kan därför i stället in- kallas till tjänstgöring i samband med inskrivningsförrättningarna i den ut- sträckning som detta blir erforderligt.

I militärtandvårdens nuvarande upp- gifter har även ingått viss tandhygie- nisk upplysningsverksamhet för de värnpliktiga. Detta har skett genom att tandläkarna _ i allmänhet för- svarstandläkare _ i föredragsform in- formerat om tandtillståndets betydelse för hälsan och vikten av en god tand- vård. Numera erhålles mycket goda kunskaper härom redan genom skol- tandvården, men besparingsutredning- en anser dock, att en förnyad tand- hygienisk upplysning i värnpliktsål- dern bör vara till nytta. Denna bör emellertid kunna lämnas av vederbö— rande förbandsläkare i samband med de föredrag om hälsovård och hygien, som denne håller för truppen. För de allmänna råd och upplysningar, som det här gäller, synes det icke erforder- ligt att anlita tandläkare.

8. Tidpunkt för avvecklingen

Enligt besparingsutredningens mening bör avvecklingen av militärtandvården ske så snart det av formella och tek-

• Sida 89
•  Original

niska skäl är möjligt. Lämpligaste tid- punkten på året torde vara månads— skiftet april—maj, eftersom huvudde- len av de värnpliktiga avslutar sin förs- ta tjänstgöring under april månad. Tid- punkten månadsskiftet april—maj är lämplig även från den synpunkten att folktandvården därigenom kan få sin personalförstärkning i god tid före som- maren, då semestrarna sätter in och ökat personalbehov uppkommer. Eftersom besparingsutredningen för- utsätter att den årsklass värnpliktiga, som inrycker till tjänstgöring omedel- bart efter militärtandvårdens avveck- ling, skall ges möjlighet att erhålla vård med förtursrätt hos folktandvården, måste sistnämnda vårdmöjligheter ord- nas året före militärtandvårdens av- veckling. Dylika vårdmöjligheter lär icke hinna ordnas under innevarande år för de Värnpliktiga, som skall in- rycka till första tjänstgöring under maj månad 1963. Om denna årsklass skall komma i åtnjutande av tandvårdsför- måner, torde detta praktiskt kunna ske endast genom att militärtandvårdens verksamhet bibehålles under den tid nämnda årsklass ligger inkallad. Mili- tärtandvården skulle alltså kunna av- vecklas först våren 1964. Besparingsutredningen vill därför föreslå att det här framlagda förslaget om militärtandvårdens avveckling un- derställes 1963 års riksdag och att tid- punkten för militärtandvårdens upp- hörande därvid föreslås till den 30 ap- ril 1964. Härigenom kan de värnplik- tiga, som skall inrycka till tjänstgöring under maj månad 1964, ges möjlighet att i stället för militärtandvård erhålla förtursrätt till behandling hos folktand- vården under hösten 1963 och våren 1964. Samtidigt ges möjligheter för mi- litärmyndigheterna att så avväga in— kallelserna av värnpliktiga tandläkare till militärtandvården, att någorlunda

rättvisa i fråga om uttagande av hittills icke fullgjord tjänstgöring kan vinnas.

9. Särskild förhandlingsdelegation för lösande av praktiska avvecklingsproblem Vid ett genomförande av besparings- utredningens förslag om avveckling av försvarets organisation för fredstand- vård avses militärtandvårdens nuva- rande resurser i största möjliga ut- sträckning överförda till folktandvår- den. I samband härmed torde detalj- problem av praktisk natur uppkomma, vilka för sitt lösande erfordrar förhand- lingar mellan de främst berörda par- terna, d.v.s. statsverket och folktand- vårdens huvudmän. Problemen kommer att i hög grad beröra även de anställ- da, och därmed kommer dessas fack- liga organisationer in i bilden. Ett smi- digt genomförande av den föreslagna avvecklingen torde därför erfordra att en särskild förhandlingsdelegation till- sättes med uppgift att inventera de med avvecklingen förenade praktiska problemen och avge förslag till dessas lösande.

Bland de viktigare frågor, som det skulle ankomma på den föreslagna de- legationen att lösa, kan nämnas stats- verkets pensionsförpliktelser gentemot den personal som kommer att överfö- ras till folktandvården.

I. Förslag till förkortad värnpliktstjänst- göring för värnpliktiga tandläkare

Under hänvisning till vad som anförts i det föregående föreslår besparings— utredningen att de Värnpliktiga tandlä- karnas värnpliktstjänstgöring förkortas från nuvarande 540 dagar till 394 da- gar. På grunder som likaså anförts i det föregående föreslår utredningen att den avkortade tjänstgöringstiden fördelas på 85 dagars grundläggande befälssko- la och 75 dagars sjukvårdsbefälsskola.

• Sida 90
•  Original

Utbildningen bör därvid i huvudsak ordnas enligt ett förslag som framlagts av Utredningen rörande utbildning av värnpliktiga läkare m.m. (SOU 1961: 63) . Under förutsättning av att de värn- pliktiga tandläkarna även i fortsätt- ningen i allmänhet skall krigsplaceras såsom läkarassistenter _ vilket bespa- ringsutredningen för sin del anser vara det lämpligaste sättet att inom försva— ret draga nytta av deras medicinska kunskaper — skall härtill komma ki- rurgassistentutbildning under samman- lagt högst 135 dagar.

För den händelse läkarassistentbe- fattningarna emellertid skulle besättas med medicine kandidater, vilket nyss- nämnda utredning föreslagit, förutsät- ter besparingsutredningen att de värn- pliktiga tandläkarna likväl behålles för uppgifter inom försvarets krigssjuk- vårdsorganisation och då lämpligen i befattningar som sjukvårdsunderbe- fäl eller sjukvårdsunderofficerare. I sistnämnda fall bör de 135 dagarnas kirurgassistentutb-ildning ersättas med annan, för de nya befattningarna er- forderlig utbildning. Även i detta fall förutsätter besparingsutredningen att den sammanlagda utbildningstiden in- skränkes till högst 295 dagar. Återstå- ende tjänstgöringstid — cirka 100 da- gar —— bör disponeras för repetitions- övningar i krigsbefattning och even- tuellt erforderlig efterutbild—ning. I stäl— let för den tredje repetitionsövningen bör för dem, som krigsplacerats i be- fattning som tandläkare, tjänstgöring att biträda med tandmönstring vid in- skrivningsförrättningarn—a kunna be- ordras.

För de värnpliktiga tandläkare, som enligt nuvarande ordning vid tjänst— göringsförkortningens inträdande har outtagen tjänstgöring utöver 394 da- gar, bör tjänstgöringsskyldigheten för sådan outtagen tid upphävas, sedan de

fullgjort nödig tjänstgöring inom mi— litärtandvården under dennas sista verksamhetsår. Besparingsutredningen förutsätter därvid att inkallelserna sker på sådant sätt att största möjliga rätt- visa erhålles dem emellan, vilka har kvarstående tjänstgöringsskyldighet. Ett genomförande av besparingsut- redningens förslag om en till 394 da- gar förkortad tjänstgöringstid innebär — med utgångspunkt från en årlig exa— mination av cirka 150 manliga värn- pliktiga tandläkare — att i runt tal 130 000 tandläkartimmar _ varav f. n. omkring 100 000 disponeras inom mili- tärtandvården årligen friställes för civil tandvårdsverksamhet. Eftersom vidare de inom militärtandvården an- ställda tandläkarnas tjänstgöring upp- går till drygt 45000 tandläkartimmar per år erhålles sålunda —- om försla- get om en avveckling av militärtand- vården ävenledes genomföres —— ett tillskott till den civila tandvårdsverk— samheten med inalles omkring 175 000 tandläkartimmar per år.

J . Kostnadsbesparingar

Vid ett genomförande av besparings— utredningens här framlagda förslag an- gående avveckling av försvarets orga- nisation för fredstandvård samt be— träffande avkortad värnpliktstjänstgö- ring för värnpliktiga tandläkare kom— mer vissa kostnadsbesparingar att upp- stå. Kostnaderna för fredstandvården inom försvaret belöpte sig för budget- året 1960—61 på i runt tal 3,8 miljoner kronor per år. Vissa tandvårdskostna- der kommer emellertid att kvarstå, nämligen för akut- och olycksfallsvård åt de värnpliktiga, ordnad genom re- miss till folktandvårdspoliklinik, till en beräknad kostnad av omkring 360 000 kronor per år samt tandvård åt Eh-anställd personal inom försvaret

• Sida 91
•  Original

till en beräknad årskostnad av cirka 40 000 kronor. Den sammanlagda kost- naden för kvarstående behov av tand- vård inom försvaret beräknas sålun- da enligt gällande folktandvårdstaxa belöpa sig på omkring 400 000 kronor per år. Den direkta kostnadsbesparing— en för försvaret skulle sålunda genom militärtandvårdens avveckling kunna beräknas uppgå till omkring 3,4 mil- joner kronor per år enligt 1961 års kostnadsnivå.

Den från 540 till 394 dagar förkor- tade tjänstgöringstiden för värnplikti- ga tandläkare kommer likaså att med- föra direkta besparingar. Dessa kan för försvaret beräknas uppgå till cirka 700 000 kronor per år. Huvuddelen av denna besparing har redan inkasserats i de föregående beräkningarna beträf- fande de besparingar som skulle upp- stå genom militärtandvårdens avveck— ling, eftersom den föreslagna förkort- ningen av tjänstgöringstiden nu till större delen motsvaras av tjänstgöring inom militärtandvården. Förkortning- en av tjänstgöringstiden överstiger dock den nu uttagna tjänstgöringen inom militärtandvården med cirka 30 pro- cent och nettobesparingen genom tjänstgöringsförkortningen _— utöver vad som vinnes genom militärtandvår- dens avveckling —— kan därför beräk- nas till omkring 200 000 kronor per år.

Besparingsutredningens förslag skul— le sålunda med utgångspunkt i 1961 års kostnadsnivå innebära en total be-

sparing för försvaret på omkring 3,6 miljoner kronor årligen. Med nu kän- da kostnadshöjningar och avtal om lö— neökningar kan denna kostnadsbespa- ring år 1964 beräknas motsvara om- kring 4 miljoner kronor.

Enligt vad som anförts i det före— gående synes man på militärbefälssta— berna ha varit nödsakad att i viss ut— sträckning låta militärområdestandlä- karna biträda militärområdesläkarna, eftersom dessa eljest icke skulle ha medhunnit sina arbetsuppgifter, främst beträffande krigsplanläggningen. Be- sparingsutredningen har uttryckt den meningen att denna anordning torde få anses vara en icke önskvärd nöd- lösning, eftersom militärområdestand- läkarna icke besitter den för dylika uppgifter önskvärda sakkunskapen. Ut— redningen är därför icke främmande för tanken att — vid ett genomförande av den här föreslagna avvecklingen av militärtandvården — militärområdes- läkarna tillföres förstärkning med lä- karpersonal i stället för de nuvarande militärområdestandläkarna.

Den del av militärområdestandläkar- nas verksamhet, som bestått i biträ- dande med krigsplanläggningsarhete, kan beräknas motsvara högst fem av de sju tjänsterna som militärområdes- tandläkare. '

Kostnaderna kan — inklusive pen- sionskostnader — beräknas uppgå till omkring 150 000 kronor per år.

• Sida 92
•  Original

KAPITEL 7

Sammanfattning

De omfattande inkallelserna under and- ra världskriget med långa och ofta återkommande tjänstgöringsperioder, skapade förhållanden i tandvårdsav- seende som myndigheterna icke gär- na kunde lämna obeaktade, särskilt som försvaret och omsorgen om dess personal under denna tid måste ges företräde framför annan samhällelig verksamhet. Andra förhållanden, såsom relativt låg levnadsstandard för stora befolkningsgrupper med åtföljande svå- righeter att bekosta nödig tandvård, otillräckliga tandvårdsresurser totalt sett och en folktandvårdsorganisation, som ännu nästan helt saknade bety- delse för den allmänna tandhälsan, ut- gjorde i övrigt en bakgrund som kom de inkallades tandvårdsproblem under beredskapstiden att för landets för— svarsmakt te sig av största vikt. Härtill kom ytterligare att man vid denna tid— punkt inom försvarsmakten hade cirka 20 000 fast anställda befattningshavare som i sina anställningsvillkor var till- försäkrade fri tandvård.

Det ter sig helt naturligt att man i ett dylikt läge såg sig nödsakad att för- söka avhjälpa de värsta bristerna ge- nom tillskapandet av den nuvarande militära tandvårdsorganisationen, men det synes lika följdriktigt att man gjor- de organisationen provisorisk och för- utsatte en framtida omprövning av be— slutet om densamma.

Under de 20 år som förflutit sedan den nuvarande militära tandvårdsorga-

nisationen började utformas, har för- hållandena i hög grad förändrats. Lan- dets totala tandvårdsresurser har för- dubblats, levnadsstandarden för be- folkningen i allmänhet har nått en så- dan höjd, att några ekonomiska hin- der för en god tandvård knappast läng- re föreligger och folktandvårdens ka- pacitet har fått en sådan omfattning, att den har påtaglig betydelse för be— folkningens tandhälsa. Tandtillståndet inom landet, särskilt hos barn och ung- dom, har i avsevärd grad förbättrats.

Besparingsutredningen har företagit en särskild tandmönstring av samtliga de värnpliktiga som inryckte till förs- ta tjänstgöring vid infanteriförbanden år 1961. Vid jämförelse av resultaten från denna tandmönstring med den som företogs av Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 visar de värnpliktigas tandtillstånd en mycket stark förbättring. Medan år 1942 icke mindre än 42 procent erfordrade kom- plicerad tandvård, utgjorde deras an- tal är 1961 endast 15 procent. 85 pro- cent av de värnpliktiga hade 1961 så bra tänder att de kunde hänföras till tandvårdsgruppen I, vilket innebär att värden för dessa kan inskränkas till utborrnuing av kariösa skador och därefter fyllning. Medan år 1942 en- dast 45 procent erhållit skoltandvård, hade praktiskt taget alla av de 1961 undersökta fått sådan vård i större eller mindre omfattning. Undersökning— en visade också att 75 procent mer el-

• Sida 93
•  Original

ler mindre systematiskt hade vårdat sina tänder efter avslutad skolgång mot 40 procent år 1942. Av dessa upp- gav sig 43 procentenheter regelbundet besöka tandläkare. Motsvarande siffra för år 1942 var endast 11 procent.

Därtill kommer att värnpliktstjänst- göringen för värnpliktiga i allmänhet uppgår till högst 300 dagar i en följd, vilket icke behöver betyda något av- brott i en eljest företagen, regelbunden tandvård. Den ursprungliga, mörka bak- grunden till den militära tandvården är sålunda nu ersatt med en, social- medicinskt sett, betydligt ljusare bild. Samtidigt har antalet fast anställda be- fattningshavare inom försvaret som skall erhålla fri tandvård sjunkit till endast cirka 600. Militärtandvården bör därför enligt besparingsutredningens mening — med vederbörligt beaktan— de av dess rent militära aspekter — nu bedömas från mera strikt ekonomiska och odontologiska synpunkter.

Vid betraktande av tandvårdsfrågan från militär synpunkt har besparings- utredningen icke funnit anledning att närmare uppehålla sig vid den nuva- rande krigsorganisationen. Utredning- en konstaterar, att försvarets poliklinik- organisation för fredstandvård icke an- nat än i undantagsfall kan utflyttas och användas för krigstandvården. Beträf- fande den militära organisationen för fredstandvård har utredningen därtill ansett sig kunna slå fast, att densamma icke är behövlig för att tillförsäkra de värnpliktiga tjänsteduglighet. Tandtill- ståndet hos de värnpliktiga år nu så- dant att tjänstedugligheten med ytterst få undantag är fullt tillfredsställande även utan insatser från militärtandvår- den. Uppkommande behov av akutvård kan i fred tillgodoses utan någon sär- skild militär tandvårdsorganisation. Såväl den fredstida poliklinik- som personalorganisationen i den nuvaran-

de militära tandvården är obehövlig såsom förutsättning för en funktions- duglig krigsorganisation. Den kan ej heller anses nödvändig för det plan- läggningsarbete, som erfordras för krigstandvården.

Vid anläggande av ekonomiska syn- punkter har besparingsutredningen funnit att militärtandvården har myc- ket ogynnsamma kostnadsförhållanden, i första hand beroende på att de värn- pliktiga tandläkarnas arbetskraft icke kan effektivt utnyttjas. Detta beror del- vis på de alltför korta inkallelseperio- derna. Mycket stor roll spelar därjäm- te det förhållandet att man inom mili- tärtandvården måste arbeta med små enheter, varigenom man har svårighe— ter att anpassa resurserna efter beho— vet och följaktligen erhåller ett dåligt kapacitetsutnyttjande. Kostnaderna per tandläkartimme är sålunda minst 20 procent högre än motsvarande kostna- der inom folktandvården, samtidigt som behandlingsutbytet är omkring 20 procent lägre. Samma kostnader ned- lagda inom folktandvården skulle följ— aktligen ge ett utbyte som — med sam- ma odontologiska förutsättningar —— blir 50 procent större än vad man er- håller för de inom militärtandvården nedlagda kostnaderna.

Med utgångspunkt från de odonto— logiska bedömanden, vilka gjorts av försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 och andra utredningar inom tand- vårdens område, har besparingsutred- ningen funnit, att den nuvarande mi- litärtandvården i sin egenskap av sam- hällelig vårdform måste anses odonto- logiskt felplacerad. Eftersom det enligt den odontologiska vetenskapen anses, att tandvård ger bättre resultat ju tidi- gare den sättes in och att begränsade tandvårdsresurser bör disponeras för systematisk, reviderande vård i tidigt skede och icke för sanerande, restitue-

• Sida 94
•  Original

rande vård i ett senare skede, bör mi- litärtandvårdens resurser, för att ge odontologiskt tillfredsställande utbyte, överföras till folktandvården för en på- byggnad av den nuvarande barn— och ungdomstandvården. De mindre effek— tivt utnyttjade militära tandvårdsresur- serna, vilka nu medger att årligen full- ständig vård ges till omkring 23000 och partiell vård till omkring 11 000 värnpliktiga, skulle då ge till resultat att i stället omkring 74 000 barn eller i det närmaste 60000 ungdomar finge årlig, fullständig tandvård. Besparings- utredningen har i detta sammanhang funnit skäl peka på det förhållandet, att systemet med inkallande av värn- pliktiga tandläkare för tandvårdstjänst inom militärtandvården medför att folk- tandvården årligen berövas omkring 50 000 tandläkartimmar.

Från social synpunkt utgör militär- tandvården en förmån, som kommer enbart de värnpliktiga i 20-årsåldern till del. Besparingsutredningen anser att denna förmån icke bör övervärde- ras, eftersom den ingalunda kan anses vara garanterad för samtliga värnplik— tiga. På grund av den militära tandvår- dens synnerligen ojämnt fördelade re- surser blir nämligen möjligheterna att utnyttja desamma i hög grad ovissa och slumpartade. Enligt besparingsut- redningens mening skulle det sociala värdet bli betydligt större, om motsva- rande tandvårdsresurser överflyttades till folktandvården, varvid möjligheter- na att utnyttja förmånen dessutom skul- le säkerställas på ett bättre sätt.

Besparingsutredningen föreslår att försvarets organisation för fredstand- vård avvecklas så snart som möjligt. De därigenom friställda tandvårdsre- surserna förutsättes så långt möjligt bli överförda till folktandvården, för att där komma främst barn— och ungdoms- tandvården till godo.

Förslaget innebär att försvarstand- vårdens fast anställda personal avveck- las. Inom sjukvårdsstyrelsen kommer man alltjämt att ha behov av tillgång till odontologisk sakkunskap och det föreslås därför att den nuvarande tjäns- ten för en försvarsövertandläkare in- om sjukvårdsstyrelsen bibehålles. D'å många av de övriga befattningshavar- na inom militärtandvården har lång tjänstetid och då man inom folktand- vården har intresse av att övertaga så- väl de friställda tandläkarna som tand- sköterskor och tandtekniker, förutsät- ter utredningen att nämnda befattnings- havare skall kunna erbjudas i huvud- sak likvärdiga tjänster inom folktand- vården.

Den personella förstärkning, som ge- nom besparingsutredningens förslag tillföres folktandvården, bedömes med- föra ett ökat behov av poliklinikutrust- ningar. Besparingsutredningen föreslår därför att folktandvården erbjudes övertaga militärtandvårdens poliklinik- utrustningar i den utsträckning man kan ha intresse av att förvärva de- samma.

lnom försvaret kommer alltjämt be- hov att finnas av möjligheter till tand- vård i akuta faIl samt vid olycksfall. Besparingsutredningen har beräknat att behovet härav kommer att motsva- ra omkring 12 000 tandläkartimmar år— ligen. Tillgodoseende av uppkommande behov av akut- och olycksfallsvård fö- reslås ordnad genom remiss till folk- tandvårdspoliklinik. Det förutsättes att lokala avtal träffas mellan förbands- läkare och poliklinikföreståndare, så att långa väntetider eller på annat sätt uppkommande tidsförluster för de värnpliktiga undvikes. Det förutsättes vidare att remiss undantagsvis skall kunna ske även till privatpraktiseran- de tandläkare liksom för närvarande. Kostnaderna för akut- och olycksfalls-

• Sida 95
•  Original

vård bör ersättas av försvaret enligt gällande folktandvårdstaxa.

Enligt gällande avlöningsbestämmel- ser har omkring 600 Eh-anställda be- fattningshavare inom försvaret rätt till kostnadsfri tandvård. Utredningen fö- reslår att denna tandvård — i likhet med vad som gäller för akut- och olycksfallsvård — ordnas genom att ve- derbörande befattningshavare på för- svarets bekostnad hänvisas till folk- tandvårdspoliklinik.

Vid en avveckling av militärtandvår- den erhåller folktandvården ökade re- surser som avses komma främst barn- och ungdomstandvården till godo. Den vård, som nu kommer de värnpliktiga till del genom militärtandvården, kom- mer då i stället att ges kommande års- klasser värnpliktiga i form av påbygg- nad på barn- och ungdomstandvården. Vid militärtandvårdens avveckling kommer emellertid de fyra årsklasser, som då befinner sig i åldrarna 16—19 år, att ej få förmånen av kostnadsfri tandvård under militärtjänstgöringen samtidigt som de ej heller får del av den förbättrade barn- och ungdoms- tandvården, eftersom de redan lämnat skoltandvården. För att brygga över den klyfta i tillgången på tandvård som härigenom uppkommer för dessa fyra årsklasser föreslår besparingsut- redningen vissa övergångsbestämmel- ser. Dessa innebär att värnpliktiga till- hörande nämnda årsklasser i samband med inskrivningen till militärtjänst ges remiss för behandling vid folktand- vårdspoliklinik. Dylik remiss skall ge förtursrätt till behandling samt rätt till den rabatt på 25 procent som nu till- kommer ungdomar, vilka undergår systematisk behandling hos folktand- vården. Eventuellt bör bättre förmåner kunna övervägas. Den på detta sätt an- ordnade tandvården blir alltså icke kostnadsfri för de till värnpliktstjänst-

göring inskrivna ungdomarna utan för- månen består i förtursrätten till be- handling samt rätten att få vårdkost- naderna rabatterade.

Den tandmönstring som för närva- rande sker vid de värnpliktigas inryck- ning till den första tjänstgöringen blir genom besparingsutredningens förslag obehövlig. Utredningen anser emeller- tid att en tandmönstring av de värn- pliktiga alltjämt bör bibehållas, men att denna i stället bör ske i samband med inskrivningsförrättningen. Tand— mönstringen kan då bli till hjälp för inskrivningsläkarna i deras bedömning av de värnpliktigas hälsotillstånd. En årlig återkommande, systematisk tand- mönstring av landets värnpliktiga ung- dom anses kunna få visst vetenskapligt värde som underlag för en bedömning av hur tandtillståndet inom landet ut- vecklar sig, ehuru möjligheterna härtill hittills icke utnyttjats. Vidare bedömes tandmönstringen ha stor betydelse även för de värnpliktiga, eftersom dessa då kan göras uppmärksamma på sitt tand- tillstånd och ges råd och anvisningar beträffande erforderlig vård. Den för tandmönstringarna erforderliga arbets- kraften anses av utredningen kunna er- hållas genom att de värnpliktiga tand- läkarnas tredje repetitionsövning tages i anspråk härför i erforderlig utsträck- ning.

Enligt besparingsutredningens ning bör avvecklingen av militärtand— vården ske så snart detta formellt och tekniskt blir möjligt. Utredningen an- ser att lämpligaste tidpunkten under året är månadsskiftet april—maj, efter- som huvuddelen av årsklassen avslutar sin första tjänstgöring under april må- nad. Avvecklingen anses emellertid kunna ske tidigast våren 1964. Frågan härom föreslås därför underställd 1963 års riksdag med förslag att tidpunkten

me-

• Sida 96
•  Original

för militärtandvårdens upphörande fastställes till den 30 april 1964.

Besparingsutredningen har förutsett att vissa praktiska problem kan upp- stå i samband med överförandet av de nuvarande militära tandvårdsresurser- na till folktandvården. För att lösa dy- lika uppkommande problem föreslår utredningen att en särskild förhand- lingsdelegation tillsättes med uppgift att inventera de med avvecklingen för- enade praktiska problemen samt i före- kommande fall förhandla om dem och ge förslag till dessas lösande.

Besparingsutredningen har även be- handlat de värnpliktiga tandläkarnas militära utbildning och tjänstgörings- tid. Den nuvarande militära utbildning- en anses kunna förkortas och den to— tala tjänstgöringstiden minskas från 540 till 394 dagar i likhet med nu förelig- gande förslag om de värnpliktiga lä- karnas värnpliktstjänstgöring. Bespa- ringsutredningens förslag innebär att tjänstgöringstiden fördelas på 85 da- gars grundläggande befälsskola, 75 da- gars sjukvårdsbefälsskola samt 135 da- gars kirurgassistentutbildning. Återstå- ende tjänstgöring, cirka 100 dagar, fö- reslås disponerad för repetitionsövning- ar och efterutbildning.

Besparingsutredningen har därvid förutsatt att de värnpliktiga tandläkar- na alltjämt skall användas för krigs- befattningar såsom läkarassistenter. För den händelse de emellertid framde— les icke skulle tagas i anspråk för des- sa befattningar, föreslår besparingsut- redningen att de värnpliktiga tandlä- karna ges andra uppgifter inom försva- rets krigssjukvårdsorganisation, i be- fattningar såsom sjukvårdsunderbefäl eller sjukvårdsunderofficerare. Den till 394 dagar förkortade tjänstgöringstiden bör gälla även i sistnämnda fall.

I fråga om försvarets tandvårdsorga- nisation i krig — för vilken nuvarande fredsorganisation av den militära tand- vården icke är nödvändig — har be- sparingsutredningen icke funnit anled- ning föreslå särskilda åtgärder.

Genom besparingsutredningens för- slag i fråga om avveckling av militär— tandvården samt förkortning av de värnpliktiga tandläkarnas tjänstgörings- tid ernås kostnadsbesparingar till ett sammanlagt belopp omkring 3,6 miljo- ner kronor, räknat med utgångspunkt från 1961 års kostnadsförhållanden. För år 1963 beräknas dessa kostnads- besparingar motsvara ett belopp av om- kring 4 miljoner kronor.

• Sida 97
•  Original

BILAGA 1

Sammanställning över försvarstandvårdens polikliniker, personal m. m. under utbildningsåret 1960/61

Förband

Tandpolikliniker och

laboratorier

Extra ordinarie personal och arvodesanställda

Antal tand- polikli- niker Antal behand- lings- platser på poli- kliniken Antal protes— labora- torier Antal militär— befäls- tand- läkare Antal polikli- nikföre- ståndare Antal tjänstg. män. för

extra försvars- tand- läkare

Antal tand- läkar- biträden Antal tand- sköter- skor Ae 7 o Ae 5 Antal tand- tekniker Antal tandlä- kartim- mar to-

talt under 1960/61

Antal tj änstg. män. för deltids- anställda tandskö- terskor Antal tj änstg. män. för vpltand-

läkare

Värn— plikts- kontin- gent (avrun- dade tal) Antal tandlä- kartim- mar per värn- pliktig=

4 8

10 11 12 13 14 15 16

Ystad ....... Revinge ..... Malmö ...... Ängelholm. . . Ljungbyhed . Kristianstad .

Hässleholm . .

Ronneby. . . . Karlskrona . .

Växjö ....... Kalmar ..... Eksjö .......

Jönköping. . .

II milo Gävle .......

114

w-n-n-n-n-c IHHHHIH Ftv-IHF! IH

HHHHH

""'Ill IHHHHlm HHIHIH

H

,1 1 644 ¹ 272

180 ,2 1 836 7 1 380 900 ² 190 ¹ 668 ¹ 272 ² 142

2 5 618 ,5 1 520 ⁷ 2 652 ¹ 800 ² 334

— 6,5 2 076

¹ 452

500 400 550 350 850

¹ 050 750 700 750 300 950

850 ¹ 050 400 ¹ 100 750 900

¹ 050

m_c—i mm _ 010 LOv—t I Hoiooaa NNHN

aqua-q HNV

"_ v—4

2,3 1,4

• Sida 98
•  Original

1 2 00 (t'

11

_14 .

.15

Söderhamn. . Sundsvall. . .. Härnösand . . Sollefteå .....

Frösön ......

III milo Halmstad . . .

Borås ....... Göteborg. . . . Säve ........ Uddevalla . . . Såtenäs ..... Skövde ......

Karlsborg . . .

I V milo Linköping. . .

Malmslätt . . .

F 15 Lv 5 KA 5 I 21 T 3

II mil- befstab I 5

A 4 F 4 1 16 F 14 A I 15 A 2

Lv 5 M K v Fo 32/ 31/GbK F 9 I 17

F 7

111 mil- hefstab T 2

P 4/K 3 s 2

F 6

I4 Lv2 TI F3

HHHHH lHll HHHHv—CH v-n-dv-n-t

I"!”l III-(HH

v—n—u—uch |N|1 NHNNHN NHNH

lMINl INMH

III"" l"|l Hle—llv—l Ilv-cl I"!"I ll"|

|l"'| IHH

HIHIHN

[_q-du] I"”I

¹ 620 ¹ 686 ¹ 620 ¹ 812

900 ³ 277

¹ 518 ² 784 ¹ 746 ² 730 ² 568 ² 022 ² 325

900

² 887 ¹ 734

900 ⁴ 470

² 832

³ 534 ⁴ 608

300 400 300 ¹ 100 650

¹ 150 700 350

950 250 ¹ 050 850 350 450 350

¹ 000 350

750 ¹ 450 650 300

¹ 000 750 800 250

l

¹ Förbandet har haft deltidsanställd tandsköterska. Tjänstgöringens omfattning kan ej angivas.

' Vid en del förband föreligger stora divergenser mellan den nominella värnpliktskontingenten och den faktiska vid förbandet inneliggande

styrkan. Vissa kategorier värnpliktiga redovisas nämligen vid helt andra förband än dem där de undergår sin utbildning. I dylika fall har antalet

tandläkartimmar per värnpliktig icke framräknats.

• Sida 99
•  Original

Sammanställning över försvarstandvårdens polikliniker, personal m. m. under utbildningsaret 1960/61

Förband

Tandpoliklinlker och laboratorierna

Extra ordinarie personal och arvodesanställda

Aiital tand- polikli- niker Antal behand- lings- platser på poli- kliniken Antal polikli- nikföre- ståndare Antal tj änstg. män. för

extra försvars- tand- läkare

Antal tand- sköter- skor Ae 7 o Ae 5 Antal tand— tekniker Antal tj änstg. män. för deltids-

anställda tandskö- terskor

Antal tj änstg. mån. för vpltand-

läkare

Antal tandlä- kartim- mar to-

talt under 1960/61

Värn- plikts- kontin—

gent (avrun- dade tal)

Antal tandlä- kartim- mar per Värn- pliktig2

1 2 4 7 8 » G H

11 12

:o "1

14 15 16

Norrköping. . Nyköping . . . Tullinge ..... Strängnäs. . . Berga ....... Hårsfjärden . Stockholm.. . Sundbyberg . Solna .......

Barkarby. . Näsby Park . Hagernäs. Vaxholm.

Norrtälje. . . . Rosersberg . . Uppsala ..... Enköping. . . . Västerås .....

F 13 F 11 F 18 I 10

B Ö S 0 H IV mil- befstab MKO K I/SS K S A 1

I 1

Ing I Inf KS F 8 A K S S F 2

Fo 46/ SK

Lv 3 Inf SS S 1 F 16

P 1 F 1 F C S

IHHHHH IHHHH»HHHHHH

HHHHHHHH'

IHH—tolv IQHH—NQNHHH-H

NN=HNvHHHH

||l|”|

|—|————|||1 l"|"|"||l|l

w-n-c -lHHHv—tl

NIIIIIII'

|"'|"'IN IHHHH'HNI I II

HH IHY-IHH]

.

N_c» GPU)

"_ mao

"i Hm

H

01.00.0100.

..

sr— m_v-ch nmbccomm mooazamom

81.5”.

¹ 656 ¹ 596

900 ² 337 ² 460 900 ¹ 436 ¹ 458 ¹ 075 ¹ 098 ³ 463 ² 298 ¹ 236 ¹ 218 372 966

¹ 880 ² 370 ¹ 746 ² 706 ¹ 254

978 ¹ 602

400 350 350 800 100 ² 050 550 550 300 300

¹ 050 ¹ 200 200 50 250

650 750

¹ 000 400 650 300

..

"Qd QIO—

|| 1!—

ha NCO

mc) Iaall— nuo a_n: hm N:o

..

mean NCOHID

• Sida 100
•  Original

10 11 12 13 14 15

16'

Örebro ...... Villingsberg . Kristinehamn Karlstad. . . .

Fårösund. . . . Långresefar- tyget .....

SjvSMB ..... G 1 s .......

I 3 Art SS A 9

V mil- befstab I 2

I 13

I 20/ K 4 Lv 7 F 21

VI mil- hefstab 19/ P 5, S 3 ng 3 A 8 JS

I I

VII mil befstab I 18 A 7 G K

Ålv- snabben

HHH 1-11-0 Huv-t HIFI—1

lv—Cv—tv—l '"'ll

MHN

NN NHH QINH

IN:-t— "ll

HH Ftv-l HH

N

Ol'-1 HH NIH—t

I""!

7,9 10,3

18,4 10,8 7,8

3,4 0,7

² 604 714 ² 196

900 ¹ 074 ² 334

² 322 900 ¹ 848

900 ⁴ 212

¹ 938 ¹ 398

² 214 ² 106 ¹ 609

612 350 120

¹ 350 350 550 ¹ 800 500 700 300

¹ 100 450 200

¹ Förbandet har haft deltidsanställd tandsköterska. Tjänstgöringens omfattning kan ej angivas.

' Vid en del förband föreligger stora divergenser mellan den nominella värnpliktskontingenten och den faktiska vid förbandet inneliggande

styrkan. Vissa kategorier värnpliktiga redovisas nämligen vid helt andra förband än dem där de undergår sin utbildning. I dylika fall har antalet

tandläkartimmar p

er värnpliktig icke framräknats.

• Sida 101
•  Original

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962

.nu—uu

. Helsetjeneste for sofarende. . Nordiskt samarbete inom radio och television. . Vattenkratten ! Torne och Kalix älvar. . Nordisk bogmarked.

• Sida 102
•  Original

STATENS OFFE NTLIGA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Atomansvarighet II. [14] Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19] Nedre Justitierevisionens arbetsorganisation. [20]

Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsblståndet. [12]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarets personalfrågor. [a] Försvarets tandvård. [23]

Socialdepartementet

Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Art:-_,eitstidsförkormmgens omfattning och utläggning. 1

Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning. m. rn. [6]

Finansdepartementet

Finansplan för budgetåret 1962/BS samt Preliminar nationalbudget för år 1962. [a] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter [ förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960— 11655. [nå] 2. Svensk ekonomi 1980—1965. Bilagor

. 1

Skärpta regler för rusdrycksinköp. [131 Automatisk databehandling inom folkbokföring- och uppbördsväsendet. Del II. [lil]

Eokleaiutikdepsrtementet

vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5] Korriespondensundervisningen inom skolväsendet. 16

Jordbruksdepartemeutet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2]

Handelsdepartementet Den allmänna näringslagstiftnlngen. [15]

Inrikesdepartementet

Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvården personal. [4] Komunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] s. Kommunalt stöd åt studerande från utveck- lings—länderna. [21] Samhällsfarlig asocialitet. [zz]