SOU 1963:63

Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk : promemoria

1. Skogsbrukets nuvarande förutsättningar

Skogsbruket kan generellt uppdelas i en primär och en sekundär produktions- process. Med den primära avses den biologiskt betingade produktionsvoly- men i form av växande träd. Med den sekundära produktionen avses virkets tillgodogörande genom upparbetning och transport till konsumtionsplatsen. Denna uppdelning tillämpas i följande översiktliga beskrivning av det svenska skogsbrukets naturliga förutsättningar.

Primära produktionsprocessen. Sve- riges skogsmarksareal beräknas enligt den andra riksskogstaxeringen uppgå till 22,9 miljoner ha eller ca 56 procent av den totala landarealen. Virkesför- råden uppgick enligt riksskogstaxe- ringen 1953—57 till 2 116 miljoner mssk med följande fördelning på trädslag: Tall 40 procent, gran 45 procent och löv 15 procent.

Skogsmarkens potentiella produk- tionsförmåga brukar betecknas med bo— nitet, varmed enligt vanligen tillämpat boniteringssystem avses skogsmarkens genomsnittliga årsproduktion under en 100-årig omloppstid vid optimalt ut- nyttjande av marken. Den genomsnitt- liga boniteten växlar mycket starkt inom olika delar av landet beroende på klimat och näringsförhållanden från 2,3 n13sk/ha i genomsnitt för Norrbottens län till 7,8 mask/ha i Malmöhus län. Me- delboniteten för hela landet anges till 3,7 mask/ha.

Den verkligen uppnådda tillväxten är förutom av markens produktionsför- måga även beroende av den växande skogens åldersfördelning och bestån- dens slutenhet. Enligt riksskogstaxe- ringen 1953—1957 uppskattas den årliga tillväxten till ca 68 miljoner m3sk, vil- ket motsvarar knappt 3 mask per ha.

Vid uppskattningar av på lång sikt avverkningsbara kvantiteter i ett konti- nuerligt producerande skogsbruk bru- kar den årliga tillväxten användas som riktpunkt. Vid mer ingående avverk- ningsberäkningar måste dock hänsyn tas också till skogens aktuella ålders- fördelning m. rn. Sådana riksomfattande avverkningsberäkningar har utförts av skogsforskningsinstitutet för perioder- na 1955—64 och 1965—74. Enligt det högre avverkningsalternativet i dessa beräkningar anges de årliga avverk- ningarna för de båda perioderna till ca 67 resp. 69 miljoner m3sk, dvs. kvan— titeter som nära ansluter sig till den beräknade tillväxten.

Sekundära produktionsprocessen. Den sekundära produktionsprocessen är till väsentlig del en transportfråga, även om huggningsmomentet kräver den största manuella arbetsinsatsen. De växande träden finns utspridda över stora arealer och måste för att tillgodo— göras fällas, hopsamlas och transporte- ras till avsättningsorten. När de norr- ländska skogsindustriernas tillväxt un—

• Sida 14
•  Original

der 1800-talets senare hälft skapade efterfrågan på rundvirke, var förekoms- ten av naturliga transportleder i form av älvar och andra vattendrag en vä- sentlig förutsättning för skogarnas ex- ploatering. En annan förutsättning var vinterklimatet, som kom myrar och vatten att frysa och underlättade trans- porter med släde på snöföre. Av stor betydelse var också förekomsten av en relativt talrik och utspridd befolkning med dragkraft och redskap för utföran- det av erforderliga arbeten i skogarna.

Nord- och mellansveriges flottleder spelar visserligen fortfarande en viktig roll som transportleder för virke, men lastbilen har under senare årtionden övertagit en allt större andel av trans- portarbetet. I södra Sverige har last- bilstransport av virke varit en direkt förutsättning för tillkomsten av större cellulosaindustrier för export.

Enligt 1955 års biltransportutredning transporterades 25 miljoner ton virke kortare eller längre sträckor med last- bil, varav 1/4 till flottled. _Det flottade virket uppskattades till 8 miljoner ton. Om man däremot ser till det sannnan- lagda transportarbetet (vikt gånger väg, t. ex. uttryckt i tonkm), utfördes ett dubbelt så stort transportarbete i flott- lederna som av lastbilar. Detta sam- manhänger givetvis med de genomsnitt- ligt längre transportavstånden vid flottning av virke. Skillnaderna mellan norra och södra Sverige belyses av att endast 18 procent av virket beräknades direkttransporteras med lastbil till in- dustri i norra Sverige, medan motsva- rande siffra för södra Sverige var 90 procent. Med all sannolikhet har sedan denna undersökning genomfördes en fortsatt förskjutning av transporterna skett till förmån för lastbilstransporter- na.

Enligt samma utredning förorsakades betydande inoptimalförluster av att be-

stämmelserna om högsta tillåtna axel- tryck på vägnätet inte tillät utnyttjandet av lastbilsbeståndets lastkapacitet. Dessa inoptimalförluster uppskattades till ca 40 miljoner kr per år. I samma mån som utvecklingen går mot större och tyngre transportenheter ökar de eko- nomiska förlusterna på grund av väg- nätets begränsade bärförmåga. Järnvägarna har i Sverige inte fått samma betydelse för virkestransporter som i vissa andra länder beroende på att de i regel inte kan konkurrera med flottlederna i fråga om priser. År 1958 transporterades ca 1,2 miljoner m3f rundvirke med järnväg, vilket var unge- fär 10 proc. av den samma år på flottle- der transporterade virkeskvantiteten. Även om billiga långtransporter av virke på lastbil, järnväg eller genom flottning är av fundamental betydelse för skogsnäringen, bl. a. genom att möj- liggöra råvarutillförsel till stora ratio- nella skogsindustrier, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket som föregår dessa långtransporter av långt större omfattning. Man kan sålunda uppskatta långtransporternas andel av den totala arbetsåtgången för leverans av virke från stubbe till konsumtions- ort till endast 1/4, medan virkets upp- arbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver % av arbets— insatsen. Av den totala utdrivningskost— naden för leverans till industri torde högst 1/3 utgöras av långtransporter.

Skogens fördelning på olika ägarekategorier Skogsmarkens nuvarande fördelning mellan olika ägarekategorier framgår av följande sammanställning grundad på den andra riksskogstaxeringens resultat:

Milj. ha % Kronoskogar ............... 4,4 18,5 Övriga allmänna skogar ..... 1,5 6,4 Aktiebolags skogar ......... 5,6 24,8 Övriga enskilda skogar ...... 11,5 50,3 Samtliga skogar ............ 22,9 100

• Sida 15
•  Original

Huvudparten av kronoskogarna och bolagsskogarna är belägna i Norrland och norra Svealand. Inom detta område av landet har kronoskogarna sin tyngd- punkt i de norra delarna, i Norrbotten 54 proc. av den totala skogsarealen, me- dan bolagsskogarna till största delen finns i de mellersta och södra delarna av området. Gruppen övriga enskilda skogar, vad som i det följande benämns privatskogsbruket, dominerar inom åter- stoden av landet och utgör i Götaland hela 81 proc. av skogsinnehavet. Katego- rin övriga allmänna skogar är relativt jämnt fördelad över landet.

Eftersom skogens avkastning i hög grad är beroende av markens produk- tionsförmåga och avsättningsläge, är en fördelning av skogen på olika ägare- grupper efter skogens avkastningsvärde egentligen av större intresse än den rena arealfördelningen. I följande sam- manställning har den procentuella för- delningen skett efter 1957 års fastig- hetstaxeringsvärden, som ger ett utslag för bonitet och avsättningslägc (SOU 1963: 14 Undersökning av taxeringsut- fallet):

% Kronoskogar ......................... 11,7 Övriga allmänna skogar ............... 6,8 Aktiebolags skogar ................... 22,8 Privatskogar ......................... 58,8

En jämförelse mellan skogens fördel- ning på ägaregrupper efter areal och värde visar att kronoskogarna represen- terar en mindre andel av värdet beroen- de på genomsnittligt lägre boniteter och sämre avsättningslägen, medan pri— vatskogsbruket representerar en större andel av värdet, eftersom det främst är koncentrerat till södra och mellersta Sveriges mer produktiva och ur trans- portsynpunkt mera välbelägna skogs- marker.

F astighetsstrukturen

För ingen av de olika ägarekategorier- na är fastighetsstrukturen tillfredsstäl- lande. Arbetsgruppen för strukturfrågor konnner att lämna en mera ingående redogörelse för förhållandena och där- för beröres frågan här endast översikt- ligt.

I de norra delarna av landet är kro— nans och bolagens skogsmarker relativt väl samlade i större komplex men inom dessa är ägoblandningen oftast stor mel- lan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. I komplexen ingår också mindre skiften tillhöriga privatskogs- bruket. I de södra delarna av landet är kronans och bolagens innehav i allmän- het splittrade. De båda ägarekategorier— na har en betydande del av sina arealer inom jordbruksbygderna. Detta gäller särskilt bolagen, som enligt en av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning verkställd inventering skulle ha ungefär 25 proc. av sitt totala innehav i jord- bruksbygder och därav skulle drygt tredjedelen vara splittrat.

Inom den del av landets skogsareal, som tillhör privatskogsbruket, har upp- delningen på brukningsenheter gått mycket långt. Drygt hälften av de unge- fär 240 000 enheterna har en areal mindre än 25 ha och varje enhet har ofta flera skiften.

Inte nog med att de olika ägarekate- gorierna ligger blandade och enheterna är små, utan skiftena har också i många landsändar en dålig utformning. Skiftes- läggningen har tillkommit för åtskilliga decennier — ibland sekel —— sedan, då man hade en helt annan syn på skogens värde och brukande. Av rättviseskäl har uppdelningen skett på sådant sätt, att varje markägare tilldelats en likartad blandning av bättre och sämre mark med olika belägenhet. Resultatet har ofta blivit långa och smala skiften utan

• Sida 16
•  Original

anknytning till terrängförhållandena och de naturliga drivningsgränserna.

Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle unge— fär 5 milj. hektar, motsvarande drygt 20 proc. av den totala skogsarealen vara i behov av strukturförbättring. Sämst ställt är det i Kopparbergs och Väster- norrlands län, där ungefär 2/3 av skogs- arealen beräknas behöva få en bättre fastighetsindelning. Därnäst kommer Gävleborgs och Värmlands län med be— hov av förbättring för ungefär 1/3 av skogsarealen. Även för de övriga norr- landslänen redovisas höga siffror. I de södra delarna av landet är förhållande- na bättre, men på vissa håll finns där nära nog lika dålig fastighetsstruktur som norrut.

Väsentliga olägenheter i olika avseen- den uppkommer i skogsdriften till följd av den rådande fastighetsstrukturen och det har under senaste åren arbetats åt- skilligt med att åstadkomma förbätt— ringar. Vissa riktlinjer har vuxit fram i verksamheten. Till en början måste ägo- blandningen mellan de stora ägaregrup- perna och mellan de större bolagen hä- vas. Omgrupperingar i detta syfte, som benämns intressearronderingar, har kommit i gång på allvar framför allt för kronoskogarna och bolagsskogarna. Där- med är emellertid inte problemen för privatskogsbruket lösta. Inom denna kategori har det visat sig möjligt att ge- nom samverkan över ägogränserna i viss mån minska nackdelarna med ägo- splittringen, men parallellt härmed be- hövs också omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, både i fråga om storleken och arronderingen på enheter- na. Erfarenheterna visar att man inom skogsbruksområden har kunnat lösa strukturfrågorna snabbare. Strukturför- bättringarna kan genomföras successivt men om förhållandena är särskilt be- svärliga inom en trakt bör alla erfor-

derliga förbättringar ordnas i ett sam- manhang. Bildandet av gemensamhets- skogar är ett alternativ som också prö- vas, särskilt när det blir fråga om stor- leksökning för flera brukningsenheter.

Skogsbrukets förvaltning

I organisatoriskt hänseende kan en gräns dragas mellan stats— och industri— skogsbruk å ena sidan samt privat- skogsbruk å den andra. Det förra känne- tecknas av en utbyggd administrations- apparat med indelning i förvaltningar (revir). I spetsen för de olika förvalt— ningarna står personal som i regel har högre skoglig utbildning. Förvaltningar- na är i sin tur uppdelade i bevakningar, som leds av personal med lägre skoglig utbildning. Vid sidan om denna hori— sontella organisationsplan kan även en vertikal eller funktionell organisation förekomma, särskilt inom de större företagen. Specialister knutna till skogs- chefskontoret handlägger därvid vissa för alla förvaltningar gemensamma upp- gifter såsom skogsvårdsfrågor, maskin- förvaltning, utbildningsfrågor m. m.

Privatskogsbruket kännetecknas för- utom av den begränsade arealen per brukningsenhet av att ägaren person- ligen — vanligen med anlitande av råd— givande expertis eller förvaltningsorgan — handlägger skogens drift. Till skogs- ägarens disposition för utförande av åt- gärder som kräver särskild fackkunskap står bl. a. skogsvårdsstyrelsernas och skogsägareföreningarnas personal. I de fall då skogsägarna på grund av t. ex. sjukdom, ålder eller vistelse på annan ort inte kan personligen utföra eller leda arbetena på fastigheten finns möj— lighet att ge förvaltnings- eller avverk- ningsuppdrag till skogsägareföreningar, enskilda konsulter eller förvaltnings- organ.

Av stor betydelse för privatskogs-

• Sida 17
•  Original

brukets drift är den upplysnings- och ntbildningsverksamhet som bedrivs av såväl skogsvårdsstyrelserna som skogs- ägareföreningarna och som vänder sig till skogsägare (exempelvis apterings— kurser, tekniska informationsdagar, marknadsupplysning m. m.). Den skog- liga grundutbildningen, som numera ges i skogsvårdsstyrelsernas regi, är tvåårig och riktar sig i första hand till blivande skogsarbetare men har an- passats att även tillgodose en skogs- ägares eller blivande skogsägares behov. Den första delen avser att ge den grund- läggande tekniska utbildningen, medan den senare delen har en linje för skogs- hushållning som avser att ge skogsäga- ren de allmänna skogliga insikter som erfordras för ledningen av skogsbruket på den egna fastigheten.

Skogsvårdsstyrelserna. Skogsvårds- styrelserna har till uppgift att befrämja och understödja den enskilda Skogshus- hållningen samt verka för att skogs- vårdsarbetet bedrivs på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområ- de. Vidare skall skogsvårdsstyrelserna utöva den uppsikt och vidtaga de åtgär- der, som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankommer på den.

Bland de åtgärder som ankommer på skogsvårdsstyrelserna för att fullfölja sina uppgifter kan nämnas:

Att verka för den skogliga upplys- ningen och yrkesutbildningen genom anordnande eller understödjande av kurser, demonstrationer, föreläsningar eller annan undervisnings- eller upplys- ningsverksamhet.

Att sörja för anskaffning av frö- och plantmaterial av för orten lämplig be- skaffenhet.

Att lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt.

Att stödja sammanslutningar av skogs— ägare i deras verksamhet för skogsvår- dens främjande.

Att bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder.

Bland de olika ändamål för vilka stat- liga bidrag lämnas till det enskilda skogsbruket genom skogsvårdsstyrelscr- na kan nämnas skogsvägbyggnad, skogs- dikning och skogsplantering av åker. Eftersom väg- och dikningsföretag i många fall bör planeras och genomföras gemensamt för flera fastigheter har skogsvårdsstyrelserna teknisk personal till förfogande för planering samt båt- nads— och kostnadsberäkning av sådana gemensamma företag.

Skogsägareföreningarna. På grund av privatskogsbrukets splittring på ett mycket stort antal brukningsenheter uppstod efter hand ett behov av organi- sationer som kunde tillvarata skogsägar- nas gemensamma ekonomiska intressen. Detta behov blev särskilt akut under de- pressionsåren i början av 1930-talet. Un- der dessa år tillkom de flesta skogsäga- reföreningarna av typ ekonomisk för- ening, som regel en i varje län eller ådal. Årsskiftet 1961/62 fanns 23 föreningar anslutna till riksorganisationen Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund med sammanlagt ca 130 000 anslutna med- lemmar representerande 6,7 milj. ha skog och med en total omsättning av 614 milj. kronor (1961).

Skogsägareföreningarnas uppgifter begränsades först till att hopsamla och marknadsföra medlemmarnas skogs— produkter och i samband därmed ge råd och information om marknadsläget. Efter hand har medlemmarnas behov av service från föreningarna utvidgats till att omfatta även andra områden såsom teknisk information, tillhanda— hållande av redskap, planläggning av skogsbruket på fastigheterna, skogs-

• Sida 18
•  Original

vårdsåtgärder, väg- och strukturfrågor m. 111.

När den tekniska utvecklingen med- förde behov av ökad samverkan mellan de privata skogsägarna, var det natur- ligt att denna organiserade samverkan administrerades genom skogsägareför- eningarna. Denna samverkan i form av s.k. skogsbruksområden har av skogs— bruksgruppen ansetts vara så viktig för de bedömningar gruppen enligt sina direktiv har att göra, att frågan ansetts böra ges en tämligen utförlig framställ— ning.

På begäran av skogsbruksgruppen har inom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund utarbetats en redogörelse för organisationen av skogsbruksområ- den samt hittills vunna erfarenheter (bil. 11). En sammanfattning härav läm- nas nedan, varefter skogsbruksgruppen anför några synpunkter på frågan.

Skogsbruksområden. Skogsbruksom- råden är en form av organiserad sam- verkan, som bygger på ett avtal mellan den enskilde skogsägaren och en skogs- ägareförening, enligt vilket skogsägaren ingår som medlem i skogsbruksområdet på en tid av vanligen två till fem år. Skogsägaren behåller full beslutande- rätt över alla åtgärder på sin fastighet. Skogsägareföreningen anställer en in- spektor att leda arbetena inom området. Den service som Skogsägareföreningen ger medlemmarna i skogsbruksområdet varierar med det individuella behovet av hjälp.

Inom skogsbruksområdena eftersträ- vas största möjliga självverksamhet. Den arbetskraft som ytterligare erfordras utöver gårdens folk anställs i regel av Skogsägareföreningen, varigenom en mer kontinuerlig sysselsättning möjlig- görs.

Genom samverkan inom skogsbruks- området kan många möjligheter till ra-

tionaliseringar tillvaratagas. Maskiner kan utnyttjas gemensamt, och härige— nom kan utyttjandegraden höjas och lägre timkostnad uppnås. Större driv- ningstrakter liksom gemensamma vägar

och avlägg kan erhållas genom samver- kan över ägogränserna, vilket också kan leda till lägre kostnader. Genom dessa olika rationaliseringsåtgärder kan dags- verksåtgången per avverkad mask sän- kas. (Inom ett skogsbruksområde redo- visat i bil. 1 har exempelvis dagsverks- åtgången på tre år sjunkit från 0,64 till 0,36 dagsv. per mask.)

Inom skogsbruksområdena upprättas i regel skogliga översikter för området och skogsbruksplaner för varje fastig- het. Vid planläggningen kan hänsyn tas till samordning av åtgärderna över ägo- gränserna.

Den längsta erfarenheten av skogs— bruksområden har man i Jämtland, där det första området bildades 1955. Vid årsskiftet 1962/63 var i hela landet ca 10 000 skogsägare anslutna med en areal av 675 000 ha produktiv skogsmark. Sto- ra variationer i verksamhetens omfatt- ning förekommer i skilda delar av lan- det.

En med skogsbruksområdena närbe- släktad form av samverkan förekom— mer i de fyra nordligaste länen och befrämjas av statliga bidrag. Dessa s. k. samverkansområden berör f. n. drygt 200000 ha, främst inom Västerbottens län. Organisationen förutsätter medver- kan från skogsvårdsstyrelsen och skogs- ägareföreningen, varvid planläggning och skogsvård i regel sorterar under skogsvårdsstyrelsen, medan skogsägare- föreningens tjänstemän är behjälpliga i drivningstekniska frågor. Samverkans- områdena kan betraktas som en mer lös-

1 Denna bilaga har ej tryckts, men finnes i stencilerad upplaga hos Sveriges Skogsägare- föreningars Riksförbund. (Fack, Stockholm 22.)

• Sida 19
•  Original

lig organisation och kan utgöra en över- gångsform mot skogsbruksområden.

Enligt skogsbruksgruppens uppfatt- ning torde ökad samverkan utgöra en viktig förutsättning för ett rationellt be— drivande av skogsbruk _— såväl beträf- fande skogsskötsel som virkesutdriv- ning — på små eller söndersplittrade fastigheter. Ju längre fastigheterna lig- ger från bygd eller ägarens bostad, desto viktigareframstår betydelsen av samverkan och gemensam planläggning.

Genom samverkan i skogsbruksområ- den kommer privatskogsbruket att mera direkt ställas under sakkunnig skoglig ledning, en planläggning och samord- ning av driften över ägogränserna kan komma till stånd och bättre förutsätt- ningar skapas för ett rationellt utnytt— jande av teknikens och forskningens landvinningar. Det kan anföras, att skogsbruksområdena är lösliga i sin form och att den obeskurna självbestäm- manderätten för anslutna skogsägare skulle hindra en rationell planläggning och drift samt att nackdelarna härav kommer att öka i takt med mekanise- ringen m. m. Behov av en fastare orga- nisation med mera långtgående förplik— telser för anslutna skogsägare kan kom- ma att framträda, i varje fall då kon- tinuerligt sysselsatt arbetskraft och maskiner i större omfattning har an- skaffats.

Å andra sidan är de arbetsbehov, som genom skogsbruksområdena skall till- mötesgås, så skiftande och varierande för olika skogsägare, att skilda former för utnyttjande av de av skogsbruksom- rådet erbjudna tjänsterna alltid torde behöva föreligga. En alltför stereotyp anslutningsform skulle kunna avskräcka många skogsägare, varigenom en önsk- värd högprocentig anslutning torde bli betydligt svårare att uppnå.

Enligt skogsbruksgruppens mening har tillkomsten av skogsbruksområden

medfört en påtaglig aktivering av skogs- driften på berörda privatskogsbruk. I viss omfattning har även kontinuerlig sysselsättning av arbetskraft kommit till stånd och maskiner anskaffats. Under förutsättning att skogsbruksområdenas organisation och arbetsinsatser succes- sivt utvecklas och anpassas till de för- utsättningar, som bl. a. mekaniseringen och kravet på kontinuerlig sysselsätt- ning av yrkesskogsarbetarna medför, har man anledning tro, att en lämplig och ändamålsenlig drift skall kunna konnna till stånd inom privatskogsbru- ket lned bibehållande av den privata äganderätten och med inslag av en be.- tydande självverksamhet från ägarnas sida. _

Som redan tidigare påpekats medför ej tillkomsten av skogsbruksområden eller andra samverkansformer att beho- vet av strukturförbättringar bortfaller. Strävan bör vara att finna en lämplig kombination mellan samverkan. och strukturrationalisering. Särskilt beträf- fande skogsfastigheter eller delar därav på långa avstånd från bygd, som *har inget eller ringa sysselsättningssam- hand för en jord— eller skogsbrukare, är det angeläget att tillskapa rationella en- heter.

Privatskogsbrukets anslutning till or— gan för samverkan i exempelvis skogs- bruksområden med särskilt anställda skogstjänstemän kan även komma att påverka förutsättningarna för skogs- vårdsstyrelsernas verksamhet. Det har emellertid ansetts ligga utanför skogs- bruksgruppens uppgift att närmare be— handla detta spörsmål.

Avsättningen av skogsprodukter

De första på export inriktade ångsåg- verken byggdes vid de norrländska älv- mynningarna, där det flottade sågtimret kunde sorteras och lagras, och där de

• Sida 20
•  Original

färdigsågade trävarorna kunde lastas direkt på fartyg för export.

Först vid slutet av förra seklet börja- de framställningen av kemisk pappers— massa ske i sådan skala att massaindu— strin fick betydelse för avsättningen av skogsprodukter. Medan sågverksindu- strins produktion i stort sett nådde sin höjdpunkt vid slutet av 1920-talet och har bibehållit ungefär samma produk- tionsvolym under senare år, har massa- industrin expanderat successivt och därigenom kommit att svara för en allt större del av den totala rundvirkesför- brukningen. I tabell 1 belyses utveck— lingen av årsavverkningens procentuella sammansättning från mitten av 1890— talet till mitten av 1950—talet.

Tabell ]. Årsavverkningens procentuella sammansättning

1890- 1930— 1950— talet talet talet Massaved ............ 3 30 43 Sågtimmer ........... 32 30 39 Fanervirke .......... 0,5 Stolpar, pålar, props. . 3,5 Husbehovsvirke ...... 51 37 14 Övrigt (kolved m. in.). 14 3 _ Summa 100 100 100

En annan utvecklingstendens av in- tresse i detta sammanhang är den grad- visa förskjutningen av sågverksproduk- tionens tyngdpunkt regionalt. I tabell 2 redovisas den beräknade totala årspro- duktionen av barrträvaror i femårsge—

nomsnitt under tiden 1929—1958 med procentuell fördelning på områden.

Av tabell 2 framgår att den procen— tuella andelen av landets totala trävaru— produktion under de sista decennierna minskat i övre och mellersta Norrland, medan en motsvarande ökning ägt rum i Götaland. Förklaringen till denna för- skjutning av produktionen torde vara dels lastbilstransporten-nas ökade bety- delse, vilket starkt bidragit till skogs- industrins utveckling i södra Sverige, dels den ökande tillgången på grövre virkcsdimensioner på grund av skogens nuvarande åldersklassfördelning i de södra delarna av landet.

Även inom massaindustrin har en markant utveckling ägt rum i södra Sverige genom tillkomsten av flera stora produktionsenheter under de senaste åren. Denna utveckling är dock av allt— för färskt datum för att kunna belysas statistiskt.

Den totala årsavverkningen har un- der en lång följd av år rört sig med smärre variationer kring 50 miljoner m=sk. Den beräknade årsavverkningen under säsongerna 1952/53 till 1960/61 enligt riksskogstaxeringens stubbinven- tering har sammanställts i tabell 3.

Medeltalet under 9—årsperioden som redovisats i tabell 3 var 47,5 milj. mask och de relativa variationerna kring me- deltalet rörde sig mellan 83 och 112 proc.

Tabell 2. Sågverksproduktionens regionala fördelning

Proeentuell fördelning på områden Beräknad Gävleborg F emårsperiod produktion Övre och ' Summa 1 000 stds mellersta Kopparberg Östra Götaland . och Svealand Norrland ,. & armland 1929/33 1 377 42 27 15 16 100 1934138 1 493 38 27 14 21 100 1939/43 1 156 33 28 14 25 100 1944/48 1 241 29 27 14 30 100 1949/53 1 469 26 26 15 33 100 1954/58 1 707 23 25 16 36 100

• Sida 21
•  Original

Tabell 3. Totalt fällda kvantiteter enligt stubbinvenleringen i milj. m3sk exkl. tarrslcog

Avverkningssäsong 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 39,3 50,7 47,0 ' 41,4 49,0 53,2 44,7 50,9 51,2

2. Skogsdriftens utveckling, mekanisering samt rationaliseringsresultat

Skogs- och jordbruk uppvisar många likheter. Båda näringarna är baserade på en areell produktion, vilket torde vara en av huvudorsakerna till att drif- ten förhållandevis länge haft en utpräg- lat manuell inriktning. Arbetsuppgifter- na har varit av sådan art att alla arbe- ten kan utföras med mänsklig arbets- kraft kompletterad med hästar som dragkraft. I regel har även tillgången på sådan arbetskraft för skogsbruket varit god och något starkt tryck att p. g. a. arbetskraftsbrist mekanisera ar- betsprocesserna har ej förelegat.

Under de senaste 60 åren har produk- tionsinriktningen i skogsbruket under- gått stora förändringar. Medan vid sc- kelskiftet endast ca 1/3 av det avverkade virket avsattes till träförädlande indu— strier, forslas nu ca 5/6 till dessa, vilket medfört betydande förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen samt en ökning av transportavstånden.

Även om försöken att mekanisera driften synes ha börjat ungefär sam- tidigt i jord- och skogsbruket, har me- kaniseringen i jordbruket fortskridit snabbare än i skogbruket. Förklaringen härtill torde vara att det tekniskt sett varit lättare att mekanisera jordbruks- arbetet och att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jord- bruket. I jordbruket, som i regel har en förhållandevis stor andel helårssyssel— satt arbetskraft, har vidare vissa topp- belastningsperioder dimensionerat ar- betsstyrkan. Mekaniseringen har därför

i betydande omfattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under toppbelastningsperioderna.

Den utveckling som haft den största betydelsen för skogsdriftens effektivi- sering är de förbättrade kommunika- tionerna från skogsarealerna till de plat- ser där virket skall förbrukas samt till arbetskraftens bostadsorter. Dessa för- bättrade kommunikationsmöjligheter har främst skapats genom den starka utbyggnaden av bilvägnätet, som möj- liggjort att virkestransporterna alltmer har kunnat mekaniseras. Lika betydelse— fullt har varit att skogsbilvägarna un- derlättat arbetskraftens dagliga förflytt- ning till och från arbetet, vilket med- fört att behovet av särskilda skogsför— läggningar minskat samt att skogsdrif- tens planläggning och praktiska utfö- rande underlättats.

Lastbilstransporter av virke började efter första världskriget men det var först under 1930-talet som det egentliga genombrottet kom. Härvid inleddes även en mekanisering av lastningsarbetena, vilken var av stor betydelse för last— bilens utnyttjande även på relativt kor- ta transportavstånd. Under de senaste åren har förbättrade lastkranar fram- kommit som skapat förutsättningar för enmansbetjäning på lastbilarna.

Av utomordentligt stor vikt för skogs- bruket har varit den förbättring av det allmänna vägnätet, som successivt kom— mit till stånd. Skogsbilvägarna —— ivar— je fall de som byggts under senare tid

• Sida 22
•  Original

—— är'i allmänhet dimensionerade att under de tider skogstransporter pågår bära tunga fordonsenheter. Då de i re- gel mynnar i allmänna vägar är en hög standard och bärighet h05 detta vägnät en förutsättning för att kunna effektivt utnyttja för virkestransporter rationella fordonsenheter. I syfte att anpassa väg- investeringarna i allmänna vägnätet till trafikbelastningen har skogsbrukets nu- varande transporter kartlagts och pro- gnoser med förväntade ökningar gjorts. Ett samarbete mellan skogsbruket och vägväsendet har skett, som resulterat i för skogsbruket betydelsefulla förbätt- ringar. Även om man sålunda kan kon- statera att vissa resultat nåtts, återstår ännu betydande förbättringar innan det allmänna vägnätet har fått en sådan standard att den nuvarande fordonspar- kens kapacitet helt kan utnyttjas.

I fråga om flottningsväsendet har ned- läggning av flottningen i vissa mindre vattendrag skett under de senaste de- cennierna, varjämte även flottningen upphört i vissa bivattendrag. Flott- ningen i de större älvarna i Norrland, Dalarna och Värmland bibehåller i stort sett sin betydelse. I syfte att få till stånd en ändamålsenlig samordning mellan flottning och landtransporter har under senare är "lokala samarbetsorgan tillska— pats, i vilka representanter för olika skogsägarekategorier ingår.

I fråga om huggning har under 1950- taletAmotorsågar vunnit en snabb an- vändning och endast obetydliga kvanti- teter virke fälls numera med handsågar. Motorsågarna anses ha medfört en effektökning av 10—20 proc. Den manu- ella skogsbarkningen har minskat i om- fattning dels genom utforsling till in- dustrier av ökade mängder obarkat vir- ke, dels genom maskinell barkning vid bilvägar och flottleder. Betydande be- sparing av arbetskraft har härigenom uppnåtts.

Att beräkna rationaliseringstakten i skogsbruket i sin helhet är av flera skäl knappast genomförbart, bl. a. beroende på att sammansättningen i fråga om de produkter _— sortilnent — som skogs— bruket levererar undergått så stark för— ändring. En överslagsberäkning base- rad på det knapphändiga material som finns ger dock vid handen att arbets- åtgången under de senaste 30 åren minskat med i genomsnitt ca en pro- cent per år. Genom att virkesuttagen i stort sett legat på en konstant nivå har arbetsförbrukningen per hektar skogs— mark minskat i samma omfattning. Ar- betsförbrukningen är emellertid inte något bra kriterium på driftens effek- tivitet. Exempelvis leder ökad arbets- effekt till bättre lönsamhet, vilket i sin tur normalt medför ökat uttag av det arbetskrävande klenvirket. Härigenom blir den totala arbetsbesparingen ringa, medan lönsamheten samtidigt kan visa en avsevärd förbättring. Rationalise- ringstakten har emellertid varit snabba- re under senare tid än vad som ovan antytts. Särskilt gäller detta drivnings— arbetena för standardsortimenten tim- mer och massaved. Om man omräknar arbetsåtgången att gälla oförändrad vir- kesdimension har den under de senaste 20 åren minskat med 2 a 3 proc. per år för huggning. Utkörningsarbetena torde ha effektiviserats i minst samma grad dels genom förbättrad teknik men dels ock genom den minskning av köravstån- den som uppstått genom vägnätets ut- byggnad. Trots detta torde minskningen i arbetsåtgången i våra viktiga konkur— rentländer Canada, USA och Ryssland varit 1—2 proc. högre per år räknat un- der 1950-tale.t. Som ovan påpekats är ett sådant förhållande icke i sig självt ett kriterium på att svenskt skogsbruk slä- pat efter i utvecklingen. Å andra sidan medför det, särskilt under perioder med överproduktion och ogynnsamt prisläge

• Sida 23
•  Original

på skogsprodukter, att det svenska skogsbrukets lönsamhet och konkur- rensförmåga försämras, särskilt om skogsvård och uttag av klenvirke i exempelvis gallringsbestånd skall be- drivas i en omfattning som på längre sikt bedöms vara riktigt och ändamåls- enligt. Härtill bidrar även att avverk- ningarna i dessa konkurrentländer i mycket stor omfattning utförs endast i form av slutavverkningar, vilka utgör

betydligt enklare mekaniseringsobjekt. I svenskt skogsbruk torde endast 1/3 ä 1/4 av avverkningarna ha utgjorts av slut- avverkning, därtill ofta i glesa rest- skogar. I gengäld till en snabb mekani- sering har sålunda i svenskt skogsbruk skogarnas biologiska produktionstill- stånd förbättrats och en betydande ök- ning av virkeskapitalet ägt rum, förhål- landen som knappast ägt sin motsvarig- het i de nämnda konkurrentländerna.

3. Lönsamhetsutvecklingen

Skogsbruket har i vårt land av gammalt betraktats som en näringsgren känne- tecknad av säkerhet och god lönsamhet på längre sikt. Skogsmark med växande skog har därför betraktats som ett real— värde och ett eftertraktat kapitalplace- ringsobjekt i tider med sjunkande pen- ningvärde. En dyrhetstillväxt hos skogs- produkter relativt andra nyttigheter har också anförts som motiv för användan- det av en särskild »forstlig» räntefot, lägre än den marknadsmässiga, vid skogliga kalkyler. En närmare analys av det material som f. n. finns tillgäng- ligt och som belyser dessa frågor visar att utvecklingen inte är så entydigt po- sitiv.

I en undersökning vid skogshögsko- lans ekonomiska institution (Streyffert: Utvecklingstendenser beträffande rot— värden och priser på skogsprodukter) har pris— och kostnadsutvecklingen inom skogsbruket under perioden 1909 —1958 analyserats. För att eliminera penningvärdeförändringarnas inflytan- de har omräkning skett till fasta priser med hjälp av indextal. De på så sätt framräknade prisserierna, som uppvisar mycket stora variationer under kortare tidsperioder, har sedan utjämnats med geometrisk och aritmetisk progression för att erhålla en långtidstrend. Det har

därvid visat sig att rånettovärdena för sågtimmer och massaved inom ett par utvalda områden i norra och södra Sverige visserligen uppvisar en årlig procentuell ökning, men att storleken är mycket beroende av till vilken tids- period beräkningen knytes. Den excep- tionellt kraftiga prisstegringen under »Korea-krisen» vid 1950-talets början påverkar nämligen resultatet mycket starkt. Om endast perioden 1909—38 undersöks blir den årliga värdeökningen lägre (OA—3,4 proc.) än om hela pe- rioden 1909—58 avses (IA—3,5 proc.). En närmare granskning av de faktiska rånettovärdena under 1950-talet efter Korea-haussen visar ett mycket påtagligt fall, som markant bryter mot den fram- räknade långtidstrenden.

Utvecklingen under 1950-talet har närmare analyserats inom Skogsstyrel- sen på grundval av den statistik röran- de bruttopriser, avverkningskostnader, skogsvårdsåtgärder m. ni. som årligen publiceras i Skogsstatistisk årsbok. På så sätt har den svenska totalavverk- ningens beräknade bruttovärde per mask kunnat beräknas och efter avdrag av avverkningskostnader, underhåll och nyanläggningar även motsvarande be- hållna rotvärde. Ur detta diagram kan utläsas att det behållna rotvärdet nådde

• Sida 24
•  Original

en topp avverkningssäsongen 1951/52 med ett genomsnittsvärde av 43 kr/mask, varefter kurvan med få undantag sluttar utför. Det lägsta värdet uppnåddes sä- songen 1958/59, då rotvärdet var nere i 14 kr/m3sk. En viss återhämtning skedde påföljande säsong, då rotvärdet steg till 18,50 kr/mask som följd av de höjda pri- serna på rundvirke hösten 1959.

En liknande beräkning av enskilda skogsägares behållna rotnetto under sex- årsperioden 1954—59 har utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut på basis

av bokföringsmaterial i Jordbrukseko- nomiska undersökningen. Även om detta material inte med säkerhet kan sägas vara representativt för bondeskogsbru- ket, bestyrker det dock resultaten från Skogsstyrelsens statistik. Som exempel kan tas de båda delar av södra och mellersta Sverige som redovisas i den senare undersökningen. Inom Götalands skogsbygder sjönk rotnettot från 23 kr/mask 1954 till 6 kr/mask 1959 och inom Svealands skogsbygder var mot- svarande värden 23 resp. 9 kr/m3sk.

6. Faslighetsstrukturens betydelse för skogsbruket

Strukturförhållandena i skogsmarken är — såsom framgår av avsnittet A 1 —— otillfredsställande för alla ägarekatego- rier, och väsentliga olägenheter av skil- da slag uppkommer för skogsbruket. Avverkningarna och transporterna för- svåras och fördyras avsevärt. Detsamma gäller för skogsvårdsarbetena som t.o.m. omöjliggöres på de minsta och sämst utformade skiftena. Förvaltnings- arhetet blir mycket betungande. De många och långa fastighetsgränserna vållar problem inte bara ekonomiskt utan också psykologiskt. Möjligheterna att dra nytta av mekaniseringens land— vinningar begränsas i hög grad. Mar- kens produktionsförmåga kan inte hel— ler till'fullo bli utnyttjad. Exemplen kan lätt mångfaldigas och gjorda uppskatt— ningar visar att skogsbruket åsamkas ansenliga förluster.

I trakter med en långt gången parcel— lering har de årliga merkostnaderna till följd av en dålig fastighetsstruktur upp— skattats vara av storleksordningen 20— 25 kr per ha, men det bör understrykas att dessa siffror grundar sig på bedöm- ningar, Det saknas f. n. tillräckligt un- derlag för noggrannare beräkningar av de ekonomiska verkningarna och av de vinster som kan åstadkommas genom en strukturförbättring. Utredningar på om— rådet pågår emellertid både i en av Skogsstyrelsen och lantmäteristyrelsen gemensamt tillsatt arbetsgrupp och vid skogshögskolan. Från utredningen i nyssnämnda arbetsgrupp, där proble- men. studeras med utgångspunkt från några typfall i skilda delar av landet, kan väntas resultat under våren 1963. De pågående utredningarna, som främst är inriktade på privatskogsbruket, kom- mer att ge värdefullt material men har inte en sådan allsidig uppläggning att de kan ge svar på alla frågor i samman—

hanget. Behovet av fortsatta undersök- ningar måste uppmärksammas.

Med hänsyn till att sålunda utred— ningar pågår på andra håll och det skulle kräva avsevärd tid att åstadkom- ma ytterligare material, har skogsbruks- gruppen inskränkt sig till att göra en kortfattad sammanställning av några erfarenheter från vissa nu föreliggande undersökningar, som belyser de ekono- miska verkningarna av förbättringar i fastighetsstrukturen, och att framföra några egna reflektioner i anslutning till denna sammanställning.

De gjorda undersökningarna visar att strukturförbättringar kan ge både kost- nadsminskning och produktionsökning.

K ostnadsminskn ingarna sammanhäng- er främst med att större och bättre utformade behandlingsenheter kan till- skapas. Enligt en undersökning från in- dustriskogsbruket betyder en ökning av behandlingsenhetens storlek från 0,5 till 20 ha en minskning till nära hälften av kostnaden per ha för skogsvårdsarbe- tena. Tendensen är densamma för av- verkningsarbetena. Även om förutsätt- ningarna delvis är annorlunda inom privatskogsbruket har en förstoring och bättre utformning av behandlingsenhe- terna visat sig ha mycket att betyda också där för att sänka kostnaderna i de nämnda avseendena. Vid en mera genomgripande fastighetsreglering har den på så sätt uppkomna vinsten beräk- nats att efter kapitalisering uppgå till ungefär 100 kr per ha. Också. den redu- cering av rågångslängden, i många fall med 70—80 proc., som alltid blir följden av en fastighetsreglering, medför kost- nadsbesparingar. Som exempel kan nämnas att dessa, inom en trakt där parcelleringen gått långt, befunnits mot-

• Sida 39
•  Original

svara ett kapitaliserat belopp av 25 kr per ha.

De nu nämnda vinsterna har visat sig vara svåra att uttrycka i siffror, och dessa svårigheter har inte varit mindre när det gäller de kostnadsminskningar som uppstår genom sammandragning av spridda innehav, exempelvis vid de s.k. intressearronderingarna. De på så sätt erhållna minskningarna har varit mycket betydande och enbart reduce- ringen av kostnaderna för virkes- och persontransporterna har vid en större fastighetsreglering beräknats motsvara ett kapitaliserat värde av ungefär 400 kr per ha för de längst flyttade ägorna. Härtill kommer framförallt för kronan och bolagen ansenliga besparingar i rena förvaltningsarbetet och arbetsled— ningen. Dessutom möjliggöres en kon- centration av arbetskraften som i olika hänseenden medför besparingar.

Produktionsökningarna som uppstår till följd av strukturförbättringar är att döma av hittills gjorda undersökningar inte av samma ekonomiska betydelse som kostnadsminskningarna. En viss in- verkan på produktionen har emellertid ansetts kunna påräknas genom att för— yngringsytorna arealmässigt kan ökas och därmed de negativa verkningarna av olika slag på produktionen i kantzo-

nerna reduceras. Vidare kan rågångs- mark överföras till produktion. Härtill kommer att små eller avlägset belägna skiften, som tidigare måst brukas exten- sivt och t. o. m. ur produktionssynpunkt betraktats som impediment, kan bli föremål för normal brukning och där- med öka totalproduktionen.

Även om de nu föreliggande under- sökningarna på området på intet sätt ger någon fullständig och allmängiltig redovisning av den ekonomiska effekten av strukturförbättringar pekar de dock på att avsevärda vinster i skilda hän— seenden kan erhållas och att dessa vinster är av den storleksordningen att de väsentligt överstiger kostnaderna för de strukturförbättrande åtgärderna. Med nuvarande utvecklingstendenser inom skogsbruket mot alltmer ökad mekani- sering torde båtnaden av strukturför- bättringar på längre sikt bli ännu stör- re. Den nuvarande fastighetsstrukturen är på många håll i landet helt oförenlig med framtidens krav, och kraftinsatser behövs för att åstadkomma bättre för- hållanden. En snar lösning av struktur- problemen framstår såsom en av de mest angelägna åtgärderna för landets skogsbruk. Vid det fortsatta arbetet inom jordbruksutredningen torde frå— gan om hur problemen bör lösas komma att behandlas närmare.

• Sida 40
•  Original

B. Skogsindustrins råvaruförsörjning

1 . Årsavverkningarnas variation

De årliga avverkningarnas storlek en— ligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring under perioden 1952/53 till 1960/61 har sammanställts i tabell 6. Fördelning har därvid skett på privatskogar och övriga skogar. Någon ytterligare upp- delning på regioner eller mindre ägare- grupper tillåter inte materialet, efter- som medelfelen då skulle bli alltför sto- ra. Redan med här gjord uppdelning är medelfelen för de enskilda talen så pass stora (8—10 proc.) att siffrorna bör be- dömas med försiktighet. Med år 1953 avses i tabellen avverkningsäsongen 1952/53 0. s. v.

Av tabell 6 kan utläsas att privatsko- garna svarat för mellan 38 och 54 proc. av den totala avverkningen under re- spektive år (i medeltal under perioden 50 proc.). I förhållande till medelav- verkningen under 9-årsperioden 1953—

privatskogarna varierat mellan yttervär- dena 115 och 72 proc. Den extremt låga siffran 72 proc. hänför sig till avverk- ningssäsongen 1958/59, (1. v. 5. det år då produktionsbegränsningar infördes inom massaindustrin och appeller utgick från skogsägareorganisationens ledning att avverkningarna skulle begränsas i möjligaste män för att anpassa utbudet av virke till rådande efterfrågan.

Inom övriga skogsägarekategorier varierade avverkningarnas andel av re- spektive års totala avverkning mellan 62 och 46 proc. I förhållande till medel— avverkningen under hela perioden varie- rade de olika årens avverkningar mel- lan yttervärdena 119 och 78 proc.

Någon nämnvärd skillnad i årsavverk- ningarnas variation inom privatskogs- bruket å ena sidan och övriga ägare- grupper å andra sidan kan sålunda inte

61 har de olika årens avverkningar på

påvisas

under perioden 1953—1961 .

Tabell 6. Avverkningskvanliteler i milj. mask enligt slubbinventeringen 1953—61

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 Avverkning privatskeg, milj. mask ............. 20,7 27,2 24,3 21,8 26,1 24,8 17,1 25,2 26,1 % av årets totalavverkning 53 54 52 53 53 47 38 50 51 % av medeltal 1953—1961 87 115 103 92 110 105 72 106 110 Avverkning övrig skog, milj. mask ............. 18,6 23,5 22,7 19,6 22,9 28,4 27,6 25,7 25,1 % av årets totalavverkning 47 46 48 47 47 53 62 50 49 % av medeltal 1953—1961 78 99 95 82 96 119 116 108 105 Total avverkning, milj. mask .................. 39,3 50,7 47,0 41,4 49,0 53,2 44,7 50,9 51,2 % av medeltal 1953—1961 83 107 99 87 103 112 94 107 108

• Sida 41
•  Original

Tabell 7. Avverkade kvantiteter på kronans skogar under perioden 1953—61 i milj. m3sk

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

S:a avverkn. milj. mask . . . 5,4 6,6 5,9 6,1 6,7 7,1 5,9 7,1 7,2 % av medeltalet 1953—

61 .................... 84 102 91 95 103 111 92 110 112

Detta gäller i särskild grad, om man bortser från avverkningsåret 1958/59, då exceptionella förhållanden rådde på grund av skogsindustrins avsättnings- svårigheter.

Av de övriga ägarekategorier som i tabell (i ovan sammanförts till en grupp finns mera tillförlitlig statistik över av- verkningarna tillgänglig beträffande statens skogar. En specialbearbetning av domänverkets avverkningsstatistik, där korrigering skett för lagerändringar och ej avverkade rotposter har tillställts

skogsbruksgruppen, och ett utdrag redo- visas i tabell 7 som komplement till den föregående analysen av stubbinvente— ringens material.

Tabell 7 visar att avverkningarna på kronoskogarna varierat mellan 84 och 112 proc. av medeltalet för perioden. Dessa årliga variationer överensstäm- mer väl med variationerna i den totala årsavverkningen enligt riksskogstaxe- ringens stubbinventering. En viss trend mot ökade avverkningskvantiteter kan också utläsas.

2. Prissättning på virke

Prissättningen på virke av de båda hu- vudsortimenten massaved och sågtim— mer sker numera i regel genom områ- desvisa prisförhandlingar mellan repre- sentanter för köpare (skogsindustrin) och säljare (skogsägareföreningarna och domänverket). Separata förhand- lingar förs inom följande fem prisom- råden.

Prisområde I: Ljungans ådal och

norrut » lI: Ljusnans ådal » III: Dalaområdet » IV: Värmlandsområdet

jämte Dalsland och Bohuslän » V: Sydsvenska området Områdesgränserna framgår av figur 2. Köparesidan företräds vid dessa för- handlingar av mer eller mindre fast organiserade virkesföreningar inom re- spektive prisområde. Som regel träffas ett ramavtal rörande priser och leve- ransvillkor som skall gälla under en

viss avverkningssäsong. Inom sydsvens- ka virkesområdet innefattas dock en- dast massaveden i avtalet, medan såg- timret hittills varit föremål för lokala förhandlingar mellan sågverksföretagen och skogsägareföreningarna. På sista ti- den har dock även de mindre och me- delstora sågverksföretagen sammanslu- tit sig i intresseorgauisationer som upp- träder som förhandlingspart.

Förutom försäljning av virke, som levereras upphugget vid bilväg, flottled, kustavlägg eller vid industri, förekom- mer även försäljning av rotstående skog från såväl privatskogsbruket som do- mänverket och övriga allmänna skogar. Köparen erhåller då rätt att avverka ett fixerat antal utstämplade träd inom en viss tidrymd. Tiden för avverknings- rättens utnyttjande är enligt lag maxi- merad till fem år, men domänverket brukar i sina kontrakt begränsa tiden till två år med rätt till förlängning på särskilda villkor.

• Sida 42
•  Original

Figur 2. Prisområden vid prissättningen på massaved och sågtimmer

3. Skogsindustrins behov av en till konjunkturläget avpassad råvarutillfo'rsel

Det är en känd företeelse att konjunk- tursvängningar gör sig särskilt starkt gällande för råvaror, medan de slår igenom mindre starkt i branscher med hög förädlingsgrad. Den svenska skogs- industrins huvudprodukter utgörs av pappersmassa oc'h sågade trävaror, som kan lagras tämligen lång tid och som utgör råvara för vidare förädling. Det är därför naturligt att skogsindustrin är känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, vilket återverkar i accelererad grad på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Förkla- ringen ligger främst i lagerhållningen

och förhållandet kan åskådliggöras ge- nom ett schematiskt räkneexempel.

Följande antaganden göres: 1) Skogsindustrins sammanlagda vir- kesförbrukning vid normalt kapacitets- utnyttjande antas vara 80 proc. av den normala årsavverkningen, d. v. s. 40 milj. mask.

2) Behovet av lagerhållning (inkl. virke under transport och pågående av— verkningar) antas vara alternativt ett halvt resp. ett helt års förbrukning inom industrin.

Kalkylen avser att illustrera hur skogsindustrin anpassar sin råvaruan-

• Sida 43
•  Original

1/2 års lager 1 års lager

Lager vid avverknings- säsongens början ......

Behov av lager efter 1 är; 80 % av normallager. .. Råvaruförbrukning under året 80 % av normalför- förbrukning ...........

Anskaffningsbehov ......

20 milj. mask

16 milj. mask

32 milj. m'sk

32 + 16—20 = = 28 milj. mask

40 milj. mask

32 milj. mask

32 milj. mask

32 + 32—40 = = 24 milj. mask

skaffning vid en produktionsbegräns- ning av 20 proc. av normalt kapaci— tetsutnyttjande.

Det förutsätts vidare att produktions- begränsningen beräknas bli bestående mer än ett år. Då industrins lagerhåll- ning av virke antages vara betingad av tekniska driftsförhållanden, kan virkes- lagret skäras ned i samma omfattning som produktionsbegränsningen, i detta fall med 20 proc., och räcker härvid för oförändrad driftstid _ ett halvt resp. ett år. Det enligt dessa förutsättningar beräknade anskaffningsbehovet omedel— bart efter det en driftsbegränsning be— slutats framgår av nedanstående upp- ställning.

Vid en produktionsbegränsning av 20 proc. kan sålunda anskaffningsbeho- vet reduceras med 30 proc. vid en lager- hållning för ett halvt års drift (från 40 till 28 milj. mask). Vid en lagerhållning för ett års drift blir reduktionen av an- skaffningsbehovet 40 proc. (från 40 till 24 milj. mäsk). Om så ej sker, åstadkom- mcs en ökning av virkeslagret som ej är anpassad till de produktionstekniska be- tingelserna. På motsvarande sätt kan

vid en återgång till normalt kapacitets- utnyttjande en lika accentuerad ökning av avverkningarna framkomma. Det är också troligt att industrin vid en pro— duktionsbegränsning av likviditetsskäl pressar lagerhållningen under det nor- mala — t. ex. till 4 månaders lager i stället för normalt 6 månaders — vilket ytterligare ökar variationen i virkes- anskaffningen.

Det bör understrykas, att de anförda siffrorna endast är ett beräkningsfall som avser att illustrera att variationer i förbrukning hos konsumenter har en tendens att slå igenom kraftigare i rå- varuledet. Inom industriföretagen torde virkesanskaffningen sålunda ej plan- läggas efter så schablonartade mönster som i det anförda exemplet, men det torde ändock vara ofrånkomligt att ten- denserna i exemplet slår igenom. Mot bakgrunden härav framstår variationer- na i avverkningarna mellan olika är icke som orimliga. Det är också natur- ligt att fluktuationerna' kan bli förhåll- andevis större i Norrland, där större virkeslager i regel torde erfordras på grund av flottningstransporterna.

4. Enkät om virkesmarknaden

Inom skogsbruksgruppen har ett försök gjorts att belysa förhållandena på vir- kesmarknaden särskilt med tanke på privatskogsbrukets roll som råvaruleve-

rantör till skogsindustrin genom en en- kät ställd dels till virkesförbrukande cellulosaindustrier, dels till skogsägare- föreningarna och deras riksorganisa-

• Sida 44
•  Original

tion. Frågornas utformning framgår av bil. 4. Enkäten gav i stort sett en till- fredsställande svarsfrekvens, dock sak- nas några av de större virkesköpande industrierna. I det följande lämnas kort- fattade referat av de synpunkter som framkommit i denna enkät. Svaren har därvid fördelats på de fem prisområde- na, eftersom i vissa avseenden betydan- de skillnader kan föreligga mellan olika delar av landet.

a) Referat av skogsindustrius synpunkter

1. Svårigheter att anskaffa erforderliga kvantiteter rundvirke inom det normala försörjningsområdet rapporteras av vissa företag för enstaka år eller mer generellt under sist förflutna period inom de fyra nordligare pris- områdena. Bedömningen av svaren för- svåras av att begreppet »normalt för- sörjningsområde» inte kunnat entydigt definieras. Det synes vara en tendens att företagen inför det väntade ökade råvarubehovet vidgar sitt anskaffnings- område för att härigenom säkra försörj- ningen på längre sikt.

2. Bland de åtgärder som vidtagits för att täcka förekommande brister på rå- vara nämns inom de tre nordligaste prisområdena främst inköp i Finland och i någon män från angränsande pris- områden. I prisområde IV (Värmland) har förekommit köp från Norge och från östra Svealand. Inom prisområdc V har visserligen inga egentliga svårig- heter förekommit, men det anges dock att rotpostköpen intensifierats. Vidare har sågverksavfall kommit till använd— ning i ökad utsträckning.

3. Som orsak till svårigheterna att anskaffa råvaran anges inom prisområ- dena I, II och IV dels en viss överkapa- citet hos industrin i förhållande till rå- varutillgångarna området, dels underavverkningar som antas förekom-

5-års—

inom

ma i första hand inom privatskogsbru- ket.

4. Några förändringar av betydelse i fråga om industrins krav på råvarans kvalitet och sammansättning förutses inte under de närmaste tio åren. I stället betonas att industrin får anpassa sina tillverkningsmetoder till den tillgäng- liga råvaran. lnom prisområde V förut- ses sålunda en ökad användning av löv- vcd för massaframställning.

5. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturen m. m. uppskattas i allmänhet till i 10 a 15 proc. Vissa företag hävdar att de kö- per allt virke som bjuds ut och täcker eventuella brister genom anskaffning utifrån. De variationer i utbudet från privat- skogsbruket som kan accepteras av in- dustrin anges i allmänhet likaledes till i 10 a 15 proc. av det normala utbu— det. Samtidigt betonas från en del håll önskvärdhetcn av att variationerna blir så små som möjligt.

6. Frågan om virkesleveransernas för- delning på årets olika månader har be- svarats mycket varierande, och hänsyn måste tas till sortiment, barkningsgrad, transportförhållanden m. in. En konti- nuerlig tillförsel under hela året före- dras av de flesta företagen i södra Sve- rige, medan man i l'orrland betonar vikten av att det landtransporterade vir- ket i möjligaste mån bör levereras före flottningssäsongen för att utjämna till- förseln. Obarkat virke bör i möjligaste mån levereras under vinterhalvåret för att undvika lagringsskador. Inom områ- den som är särskilt utsatta för tjälska- dor på vägsystemet är det önskvärt med en viss koncentration av leveranserna till tiden innan tjälskadorna börjar upp- träda.

7. Långtidsavtal om virkesleveranser skulle hälsas med tillfredsställelse av de

• Sida 45
•  Original

allra flesta företagen. Samtidigt fram- hålls dock att frågan är mycket kompli- cerad, och att det stöter på stora prak— tiska svårigheter att utforma ett avtal för en längre period, så att utrymme ges för anpassning till skiftande kon- junkturer.

8. De sammanfattande synpunkterna på virkesmarknaden behandlar främst utförsel av virke från ett område till ett annat eller till grannländerna. Sådan utförsel försvårar försörjningen av vir- ke för industrierna inom området och tvingar till kompletterande inköp utan- för det naturliga försörjningsområdet. Härigenom uppstår korstransporter som onödigtvis verkar fördyrande. Vidare nämns som ogynnsamma förhållanden skogsnäringcns konjunkturkänslighet. Bland de företag som besvarat enkä- ten om virkcsmarknaden intar de indu- strier en särställning som ägs av de pri- vata skogsägarna och deras producent- kooperativa onganisationer. Eftersom dessa industrier tillkommit bl. a. i syfte att tillförsäkra de privata skogsägarna avsättning för sina skogsprodukter, har frågan om svårigheter med virkesan- skaffningen och orsaken härtill inte samma aktualitet. Långtidsavtal har upprättats mellan Skogsägarnas Cellu- losa AB och Sydöstra Sveriges Skogs- ägares Förbund. Beträffande industrier som ägs direkt av skogsägareföreningar har sådana avtal ingen aktualitet, efter- som skogsägareföreningarna i resp. om— råden garanterar industrins råvaruför- ;örjning. I övrigt betonas från dessa ndustrier, att målsättningen är bästa möjliga resultat för hela den integrerade verksamheten.

b) Referat av skogsägareföreningarnas synpunkter

1 a) Flertalet föreningar har någon gång under de angivna åren rekommen-

derat produktionsinskränkning som följd av industrins och exportmarkna- dens minskade köpbehov.

Beträffande variationerna i avverk- ningarna inom privatskogsbruket fram- hålles att då industrin minskar sin tota— la virkesanskaffning men i stort sett eftersträvar att hålla avverkningarna på egna skogar och inköpen från domän- verket konstant, tvingas de privata skogsägarna att minska sina avverk— ningar. Denna minskning kan propor- tionsvis bli mycket större än industrins totala minskning av inköpen, emedan den huvudsakligen drabbar endast en ägarekategori.

b) Endast ett fåtal föreningar har rapporterat större svårigheter att ge— nomföra produktionsinskränkningar.

c) Svårigheter att vinna avsättning för redan avverkat virke till »naturliga» köpare är mycket olika inom skilda föreningar.

2. Där kapaciteten främst hos sågverk och/eller cellulosafabriker _ej motsva- rar skogsbrukets förmåga att producera rundvirke uppstår givetvis avsättnings- svårigheter. Detta förhållande har accentuerats som följd av den ökade användningen av sågverksavfall i cellu- l'osaindustrin. Förhållandena skärpes vid produktionsinskränkning vid in- dustrin och som följd av industrins varierande köpvilja i samband med ökning och minskning av vedlagren. Det påpekas att industrin i viss ej obetydlig utsträckning täcker sitt virkesbehov genom import samtidigt som skogsägar- na genom sina organisationer nödgas exportera virke, särskilt massaved. (Här avses icke den »normala» gränshandeln med Norge.)

3. Överskottet har av föreningarna exporterats, lagrats eller i en del fall försålts till förlustbringande underpris. För att mera långsiktigt råda bot för avsättningssvårigheter har sågverks—

• Sida 46
•  Original

och cellulosaindustrin utbyggts genom skogsägarerörelsens försorg, en utbygg- nad som alltjämt fortgår.

4. Inom skogsbruksområdena främjas planenlig skötsel med ledning av skogs- bruksplaner. Härav följer ökade avverk- ningar och kontinuerliga och jämna avverkningar. Flertalet föreningar förutser också en minskning av variationerna i storleken av virkesuttagen. En förutsättning är dock att avsättningsmöjligheter finnes.

5. I allmänhet ställer man sig positiv till tanken på långtidsavtal. Ett fåtal sådana har också kommit till stånd, vil- ket visar att denna väg är avtalstekniskt möjlig. Flera industriföretag har emel— lertid avvisat förslag om flerårsavtal, men frågan synes vara värd att tagas upp på nytt.

6. Såsom påtagligt ogynnsamma för- hållanden på virkesmarknaden angives:

industrins bristande intresse för lång- tidsavtal och jämna leveranser från privatskogsbruket

rundvirkesimport vid överskott på den inhemska marknaden industrins benägenhet att utnyttja privatskogsbruket som buffert vid växlande köpbehov

sena prisuppgörelser höga direkta eller indirekta inmät- ningskostnader alltför ofta förekommande ändringar av Skogsstyrelsens mätningsinstruk- tioner

underdimensionerad Skogsindustri, särskilt i vissa delar av Sydsverige.

Slutligen pekas på fördyrande kors- transporter av rundvirke, föranledda av bristande samarbete mellan olika skogsindustriföretag. Förutom omnämn- da ojämnhet i inköp, särskilt av massa- ved, föranleder genomsnittligt onödigt lång lagringstid, vilket medför höga räntekostnader och lagringsskador. Så-

dana förfaringssätt belastar industrin och utgör därför en press på rotvärdet.

Gruppens kommentar. Vid bedöm- ningen av förhållandena på virkesmark- naden har det inom skogsbruksgruppen förutsatts att det även i fortsättningen skall vara en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för för— handlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efterfrågan. Att det därvid uppstår intressemotsätl- ningar, och att uppfattningarna om or— sakerna till förekommande svårigheter divergerar, torde vara oundvikligt.

Likaså torde det vara oundvikligt att skogsnäringens starka beroende av världsmarknaden gör den känslig för skiftningar i konjunkturläget. Det synes härvid ligga i skogsbrukets natur, att det måste bli en viss eftersläpning i anpass- ningen till förändrade marknadsför- hållanden. Det måste alltid förflyta en viss tid från det beslut fattas om avverk- ningens storlek till dess träden hunnit utsynas och stämplas, virket huggits upp och drivits ut ur skogen, inmätts och slutligen transporterats till indu— strin. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna variationerna i tillförsel och förbruk- ning av råvara. Såsom tidigare visats verkar denna lagerhållning accentue— rande på variationerna i virkesbehovet.

Bland de otillfredsställande förhållan- den på virkesmarknaden som framhål- lits i enkäten från båda parter kan det vara motiverat att närmare diskutera frågan om onödigt fördyrande kors— transporter av virke. Som en följd av förväntningar om ökade virkesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det vara en tendens, särskilt hos de större företagen, att utsträcka virkes- fångstområdet för att i tid försäkra sig om råvara. Industrienheterna har heller

• Sida 47
•  Original

inte den geografiska fördelning som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leve- rans av de färdiga produkterna. Inom underskottsområdena blir det därför nödvändigt att införa virke från över- skottsområden som ligger utanför det naturliga försörjningsområdet.

Även med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsindustrin har, skulle utan tvivel stora besparingar kunna göras genom en strikt uppdelning av marknaden mel- lan de olika virkesköpande företagen. Dessa vinster måste dock vägas mot önskemålet att inte i alltför hög grad beskära den fria konkurrensen, som befrämjar en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Den närmast till hands liggande åtgärden synes vara en

frivillig, ökad samverkan inom och mellan virkesmarknadens båda parter — både inom landet och mellan de nor- diska länderna — för att i gemensamt intresse öka» skogsbrukets lönsamhet och konkurrenskraft.

Utvecklingen mot ökade leveranser av obarkat virke till massaindustrin ställer också större krav på virkesmark- nadens och transportapparatens orga— nisation. Eftersom obarkat virke inte tål lika lång lagring som barkat på grund av större känslighet för lagrings- skador, måste tiden mellan virkets upp- arbetning och tillvaratagande vid in- dustrin nedbringas i möjligaste mån. Även för detta ändamål torde ett ökat samarbete mellan virkesmarknadens parter vara erforderligt.

5. Virkesbalanser

När cellulosaindustrin under 1950—talets senare hälft började planera en avse- värd utbyggnad av sin produktionskapa- citet, uppstod farhågor för att råvaru- tillgångarna skulle visa sig vara otill- räckliga. För att klarlägga läget verk- ställdes genom Skogsindustriernas sam- arbetsutskott en utredning kallad Skogs— industrins virkesutredning 1958. Till grund för denna utredning lades dels en inventering av skogsindustrins dåvaran- de och för år 1963 beräknade virkes- behov, dels en avverkningsberäkning för de två närmaste 10-årsperioderna 1955—64 och 1965—74 utförd av sta- tens skogsforskningsinstitut. Avverkningsberäkningen har utförts enligt två alternativ, varvid alt. a) utgör ett minimiprogram beträffande slut- avverkningsarealen, medan alt. b) inne- bär en ökad slutavverkning, dock fort- farande inom ramen för ett uthålligt, rationellt skogsbruk. Tillgångarna har

fördelats på barrvirke över 3", klenvir- ke 2”—3" och lövvirke. Mot dessa till- gångar har — efter erforderliga juste— ringar för virke som ej kommer indu- strin till godo — ställts industrins be- räknade behov 1957, 1960 och 1963. Vid upprättandet av dessa virkesbalanser indelades landet i sex industriområden, av vilka de fyra nordligaste överens- stämmer med prisområde I—IV, medan prisområde V delats i två delar genom en öst-västlig linje i höjd med södra Vättern. (Jmfr figur 2 på sid. 42). Virkesbalanserna i 1958 års virkesut- redning har redan hunnit bli i viss mån inaktuella genom att nya utbyggnads- projekt tillkommit och genom att de verkliga avverkningarna från 1958 och tills dato ej överensstämmer med av— verkningsberäkningen. En revidering av Virkesbalanserna har därför utförts inom skogsbruksgruppen, varvid virkes— behovet 1964 beräknats på grundval av

• Sida 48
•  Original

Tabell 8. Barrvirkesbalans 1964 1 000 maf över 3” i topp

Behov 1964 vid 90 . TillgånLT procentskapacitets- Differens ! _ D X n-ltesområde alt. b) utnyttjande inom (underskott—) massaindustrin I ........................ 10 781 11 651 —— 870 II ........................ 2 217 3 005 _ 788 III ........................ 4 338 4 665 — 277 IV ........................ 3 477 5 231 — 1 754 V ........................ 7 868 5 647 + 2 221 VI ........................ 6 781 6 901 — 120 Summa 35 512 37 100 —1 588 Tabell 9. Lövvirkesbalans 1964 1 000 mat . , Behov 1964 vid 90 . Virkesområde Tillgång procents kapacitets- Differens alt. b) . (underskott —) utnyttjande

I ........................ 1 237 1 201 + 36 II ........................ 292 252 + 40 111 ........................ 380 399 — 19 IV ........................ 471 325 + 146

V ........................ 704 371 + 333 VI ........................ 1 322 993 + 329

Summa 4 406 | 3 541 + 865

en ny kapacitetsutredning verkställd inom Svenska Cellulosaföreningen år 1960. Med hänsyn 'till de svårigheter som råder att långsiktigt utnyttja hela den teoretiska kapaciteten har här räk— nats med att den teoretiska kapaciteten 1964 endast kommer att utnyttjas till 90 procent. Vidare har vid beräkningarna antagits att den produktionskapacitet som tillkommit efter 1958 års virkes- utredning skall täcka sitt behov till 60 procent med barrvirke över 3", 30 pro- cent lövvirke och 10 procent sågverks- avfall. Resultatet redovisas nedan i ta- bellerna 8 och 9, varvid på tillgångs- sidan endast medtagits det högre av- verkningsalternativet b) .

Enligt 1958 års virkesutredning till— kommer ett överskott av klenvirke (2" —3”) av 1 794 000 maf.

Av ovanstående virkesbalanser fram- går att totalt för hela landet skulle år 1964 föreligga ett underskott av barr- virke över 3" i topp, vilket dock mer än väl uppvägs av överskott på klen- och lövvirke. Områdesvis föreligger under- skott i alla områden utom Vzte, framför allt i Värmland och även, fast mindre markant, i de båda nordligaste industri- områdena. Detta motvägs av ett stort överskott i område V (norra Götaland och mälarlänen).

På behovssidan har beräkningarna grundats på antagandet om 90 proc. ka- pncitetsutnyttjande hos massaindustrin och samma produktion hos sågverks- och fanerindustrin som 1957. Den sist- nämnda förutsättningen kan diskuteras, eftersom sågverksproduktionen både 1958, 1960 och troligen även 1961 icke

• Sida 49
•  Original

oväsentligt överstigit 1957 års produk- tion. Om denna ökning är tillfällig eller blir bestående är svårt att bedöma. Å andra sidan har 1958 års virkesutred- ning räknat med åtgångstal som genom förbättrade tillverkningsmetoder nume- ra har pressats ned något. En besparing av virke på genomsnittligt 2 å 3 proc. har redan uppnåtts inom board- och massaindustrin, och det är möjligt att åtgångstalen skall kunna pressas ned ytterligare.

På tillgångssidan har i ovan återgivna virkesbalanser räknats med alternativet b) enligt skogsforskningsinstitutets av- verkningsberäkning för den första 10— årsperioden 1955—1964. Alternativ b) innebär en ökad föryngringshuggning i jämförelse med alternativ a), varigenom en gynnsammare åldersfördelning än den nu rådande skulle kunna uppnås snabbare. I fråga om gallringarna har i avverkningsberäkningarna antagits gall- ringsprocenter och gallringsintervall som i stort sett överensstämmer med gängse normer i praktiskt skogsbruk. Riktlinjerna för ökade gallringsuttag finns dock angivna och med tillämpning av dessa högre gallringsprocenter kan ökningen i uttagen, om gallringsinter- vallen antas oförändrad, beräknas till totalt 5 51 6 miljoner maf.

Klenvirket, d.v.s. barrvirke 2—3” i topp, har i 1958 års virkesutredning re— dovisats separat, då dessa tillgångar i viss mån kan anses fiktiva. I och med den ökning av kostnaden för manuell arbetskraft som pågår, höjs gränsen för den minimidimension som ur lönsam- hetssynpunkt kan avverkas. Uttag av barrvirke till 2" i topp torde därför endast kunna ske i gynnsammare avsätt- ningslägen och vid beräkningen av vir— kesförbrukningen för den tillkomna in— dustrikapaciteten har försiktigtvis an—

Tabell 10. Årliga avverkningskvantiteter ] 000 m3slc enligt alt. b)

0 1:a 10-års- 2za 10-års- mråde . . perloden perioden I ........... 21 208 21 903 11 ........... 4 643 4 926 III ........... 7 608 7 967 IV ........... 6 352 6 534 V ........... 13 558 13 325 VI ........... 13 466 14 240 Summa 66 835 68 895

tagits att inget klenvirke kommer att tas i anspråk.

Eftersom år 1964 är det sista året un- der den första 10-årsperioden som av- verkningsberäkningarna omfattar, har det sitt intresse att studera, hur avverk- ningarna antas utvecklas under påföl- jande 10-årsperiod 1965—1974. En sam— manställning av beräknade totala av- verkningskvantiteter under de två pe- rioderna enligt alternativ b) återges i tabell 10.

Av tabell 10 framgår att avverk- ningarna beräknas kunna ökas med to- talt ca 2 milj. m3sk under den andra 10-årsperioden.

6. Förutsättningar för ökning av avverkningarna

Enligt Riksskogstaxeringens stubbinven- tering uppgick den årliga avverkningen under tiden 1952/53—1960/61 till 47,5 milj. m3sk i medeltal. Avverkningsberäk- ningen för 10-årsperioden 1955—1964 alternativ b) anger en årlig avverkning av 66,8 milj. mask. Detta innebär att under 1950-talets senare del endast 71 procent av den avverkningsbara kvan- titeten togs ut. Hur denna betydande underavverkning fördelar sig på olika ägarekategoricr är inte närmare under— sökt. Mycket talar dock för att under- avverkningen är störst inom industri- områdcna V och VI, där skogsindustrin hittills varit minst utbyggd. Eftersom privatskogsbruket dominerar i dessa delar av landet, är det sannolikt att underavverkningen genomsnittligt är störst inom denna ägarekategori.

När den utökade kapaciteten hos massaindustrin efter hand börjar ut- nyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Vissa farhågor har yppats, att det skulle medföra svårigheter att genomföra en sådan omställning. Förut— sättningarna torde vara något olika inom olika ägarekategorier.

Storskogsbruket —— skogsbolagen och de statliga skogarna — kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centraliserad ledning. Ett beslut inom företagets ledning om ökning av avverk- ningskvantiteten bör därför relativt snabbt kunna effektueras, såvitt inte förhållanden varöver arbetsledningen inte råder, såsom brist på produktions- medel eller ogynnsamma väderleksbe— tingelser, lägger hinder i vägen.

Inom privatskogsbruket ligger förhål- landena annorlunda till. Skogsbruket är här fördelat på ca 240 000 bruknings- enheter med skilda ägare. Den regulator som styrt utbudet från privatskogsbru-

ket vid varierande efterfrågan från skogsindustrin har varit virkespriset. Skogsägareorganisationerna har också medverkat genom upplysning bland sina medlemmar om marknadsläget och hur anpassningen av avverkningarna till efterfrågan lämpligen bör ske. Hittills har denna mekanism i stort sett funge— rat tillfredsställande med hänsyn till den relativt långa produktionstiden i skogsbruket.

Omställningen till väsentligt ökade avverkningar, särskilt i de södra delar- na av landet, kan dock tänkas medföra vissa övergångsproblem. Bortsett från eventuella svårigheter att erhålla erfor- derlig arbetskraft, kan omställningen tänkas stöta på visst motstånd hos skogsägarna av psykologisk natur. Någ- ra av de faktorer som kan tänkas påver- ka skogsägarnas ställningstagande skall här tas upp till diskussion.

1) Bristande kännedom om skogens verkliga avkastning. Under hittillsva- rande förhållanden, dä uttagen väsent- ligt understigit avkastningen, har av- verkningen kunnat ske utan någon lång- siktig planering. På de flesta mindre och medelstora fastigheterna saknas också en plan i egentlig mening för skogsbru- ket. Någon inventering av skogens vir- kesförråd och dess fördelning på ålders— eller huggningsklasser har som regel inte gjorts och något säkert underlag för bedömning av tillväxt och på längre sikt avverkningsbara kvantiteter saknas. Virkesuttagen sker därför mest »på känn», eventuellt i samråd med skogligt utbildad personal från skogsvårdssty- relserna eller skogsägareföreningarna. För att inte riskera att tära på kapitalet genom alltför hårda huggningar är det sannolikt att de flesta skogsägare under— avverkar för att vara på säkra sidan.

2) »Skattetänkande». För många äga-

• Sida 51
•  Original

re till ett kombinerat jord- och skogs- bruk torde skogsinkomsterna betraktas som en marginalinkomst utöver den grundförsörjning som jordbruket ger. Med de relativt höga marginalskatter som numera inträder redan i måttliga inkomstlägen, bjuder det ofta en skogs- ägare emot att öka sina kontanta skogs- inkomster, när en stor del av ökningen går bort i skatt. Han föredrar i stället många gånger att låta skogen stå kvar och växa, varigenom hans kapitalreserv ökar. — I den mån skogsbruket övergår att bli ägarens huvudsakliga inkomst— källa, blir detta betraktelsesätt mindre aktuellt.

3) »Inflationstänkande». Skogsmark och växande skog har av gammalt be- traktats som ett realvärde i tider av pen- ningvärdeförsämring. Även om skogs- brukets vikande lönsamhet f. n. kunde föranleda en revidering av denna upp- fattning, torde innehavet av skog fort- farande allmänt betraktas som en säker penningplacering. Med den fortgående urholkning av penningvärdet som kän— netecknat det sista decenniet är det naturligt att många skogsägare, i den mån deras övriga inkomster tillåter detta, föredrar att låta skogen stå kvar

och växa i volym och värde framför att avverka och omsätta virkeskapitalet i kontanter.

Utan att göra något försök till re- kommendationer hur en allmän ökning av avverkningskvantiteterna skall åstad- kommas inom privatskogsbruket vill skogsbruksgruppen endast göra några reflexioner kring verkan av skogsbruks— områden i detta hänseende. Inom ett sådant område görs som regel i en eller annan form en inventering av skogstill— gångarna med avverkningsplan. Skogs- ägarna får härigenom ett säkrare grepp om hur mycket som kan avverkas år- ligen utan sänkning av den långsiktiga avkastningen. Genom den nära kontak— ten med skogsbruksområdets inspektor vid planläggningen och ledningen av avverkningarna kan en anpassning till rådande efterfrågan lättare komma till stånd. Erfarenheterna från de skogs- bruksområden som varit i drift ett antal år visar också mycket klart att avverk- ningarna ökats efter områdets tillkomst. En utökad samverkan inom privatskogs- bruket torde sålunda leda till ökade av- verkningar och smidigare anpassning till marknadsläget.

• Sida 52
•  Original

C. Skogsbrukets arbetskraftsfrågor

1 . Arbetsåtgången

Den framtida arbetsvolymen i skogs— bruket bestämmes av vilken omfattning och inriktning skogsbruket kommer att få i fråga om exempelvis avverkning, skogsvård, vägbyggnad m. m. samt vi- dare av hur den specifika arbetsåt- gången i de olika arbetsprocesserna kommer att utvecklas. Prognoser röran- de den framtida arbetsvolymen kan grundas på avverkningsberäkningar över ur skoglig synpunkt möjliga vir- kesuttag, vilka dock även måste bedö- mas med hänsyn till den förväntade efterfrågan från skogsindustrin och andra rundvirkeskonsumenter.

Skogsbrukets omfattning. Avverk- ningarnas omfattning har under de se- naste 50 åren legat på en tämligen kon- stant nivå av ca 50 milj. musk. Tillväx- ten har under de senaste decennierna varit avsevärt mycket högre, varför en betydande ökning av skogskapitalet ägt rum. Tillväxten utgör nu ca 68 milj. 1113sk.

Utförda avverkningsberäkningar vi- sar, såsom framgått av Virkesbalanserna i föregående avsnitt, att det är önskvärt att avverkningarna snabbt höjes till en nivå av 65—70 milj. mask, alltså en ök- ning med 30 a 40 proc. Genom den ge— nomförda och planerade utbyggnaden av skogsindustrin synes det kunna för- väntas industriell kapacitet för denna ökning av årskvantiteten.

Skogsvårdsåtgärderna torde f. n. sva- ra för 10—15 proc. av arbetsvolymen i skogsbruket. Förutom den ökning av skogsvårdsarbetena som ökade avverk- ningar medför, föreligger ett behov av restaurering av vissa skogsmarker, som f.n. befinner sig i mindre produktivt till- stånd, varjämte betydande åkerarealer samtidigt skall överföras till skogsmark. Utförda utredningar visar därjämte att skogsvårdens nuvarande omfattning ungefär till 60 proc. uppfyller ett pro- gram som det ur olika synpunkter vore motiverat att fullfölja. En betydande ök- ning av arbetsvolymen för skogsvård sy- nes sålunda möjlig och ändamålsenlig.

På basis av dessa uppgifter torde man sålunda kunna visa att beräkningarna avseende en önskvärd omfattning av skogsbruket under de närmaste decen- nierna skulle leda till en ökning av to— tala åtgärdsvolymen med 30—40 proc. En omedelbar ökning till denna högre nivå är ej tänkbar utan kan endast ske på sikt.

Den specifika arbetsätgången. Arbets— åtgången i skogsbruket fördelar sig med ungefär 40 proc. på huggning, 30 proc. på transport, 15 proc. på skogsvård och 15 proc. på övriga arbeten. Härvid har alla arbeten fram till virkesleverans vid industri eller annan förbrukning med- räknats. Förändringar i arbetsåtgång föranleds av flera samtidigt pågående

• Sida 53
•  Original

utvecklingsprocesser såsom effektivise- ring av traditionella arbetssätt, ökad mekanisering, övergång till mindre ar- betskrävande produkter (exempelvis obarkat i stället för helbarkat virke) samt förskjutning beträffande marginal— sortimentens andel.

Beträffande huggning synes en effek- tivisering av arbetet ha skett med 2 a 3 proc. per år under de senaste 20 åren, varvid effekten av motorsågarna men däremot ej av mekaniserad barkning ingår. Arbetsåtgången för skogsbark- ning har minskat, dels genom ökad transport av obarkat virke till industrin, dels genom mekaniserad barkning i skogen. Några säkra uppgifter om om- fattningen av denna utveckling före- ligger ej. Enligt den av strukturgruppen utförda enkäten till skogsbolag barkades år 1960 29 proc. av avverkningen i egen regi, varvid dock skall observeras att Norrlandsbolagen endast barkade ca 20 proc. och sydsvenska bolag (inkl. Värmland) barkade 60 proc. På basis härav förefaller det sannolikt, att 2/3 av gagnvirket barkades [manuellt för ca 20 år sedan samt att denna andel nu sjunkit till ca 1/3. Omkring 1970 torde manuell barkning endast komma att ske i vissa sommartid utförda huggningar och en- dast beröra ca 1/m av virkesvolymen. Mekaniserad barkning i skogen eller vid vägar torde komma att öka men inver- kan härav på arbetsåtgången torde bli ganska ringa. En överslagsberäkning ger vid handen att dessa förändringar leder till ett minskat behov av arbets- kraft för perioden'1940—60 motsvaran- de ca 8000 och perioden 1960—70 ca 6 000 årsarbetare.

Vid huggning utövar träddimensionen ett mycket starkt inflytande på arbets- åtgång och kostnad. Sålunda förhåller sig arbetsåtgång för träd med bröst- höjdsdiametrarna 12, 6 och 4 tum som 1:2:4. Arbetsåtgången vid huggning

blir därför starkt beroende av den an- del mindre träd som fälls samt i vilken utsträckning och i vilken form dessa tillvaratages. Som bekant har sedan andra världskriget brännvedsavverk- ningarna starkt avtagit. Dessa sortiment var särskilt arbetskrävande dels beroen- de på att de uttogs ur klena dimensio- ner, dels ock på grund av långt driven upparbetning. Mellan åren 1950 och ' 1960 torde sålunda brännvedsavverk-

ningarna ha minskat med ca 5 milj. mssk. Det förefaller sannolikt att 2'—3 milj. mask av detta bortfall tillvaratagits av fiberindustrier i form av lövmassa- ved och klenvirke samt genom sänkt minimidimension för massaveden. Den minskning av arbetskraftsbehovet som dessa omläggningar har medfört kan beräknas motsvara ca 5 500 årsarbetare.

Denna överslagsberäkning ger vid handen, att arbetskraftsåtgången för huggning sjunkit från att för en treårs- period omkring 1950 ha motsvarat ca 74 000 årsarbetare för treårsperioden omkring år 1960 motsvara ca 58 000 års- arbetare. Härvid inberäknas att avverk- ningarna i detta intervall ökat med ca 10 proc.

En bedömning av hur behovet av arbetskraft för huggning kommer att utvecklas är mycket vanskligt. En be- tydande ökning av avverkningarna tor- de vara att förvänta, när nu rådande lågkonjunktur övervunnits och produk- tionsinskränkningarna upphört. Brist på arbetskraft kan härigenom snabbt upp- stå även inom områden, där det nu rå— der arbetslöshet.

Ekonomisk expertis bedömer att nu rådande överproduktion på skogspro- dukter skall vara utjämnad omkring år 1965 genom att den stigande efterfrågan då hunnit i kapp produktionsstegringar- na. Om så sker torde man kunna räkna med en ökning av avverkningarna med ca 20 proc. till en nivå omkring 60 milj.

• Sida 54
•  Original

mask. Det förefaller sannolikt att ök- ningen efterföljande period 1966—70 blir måttligare och torde röra sig om 10 proc.

Inom skogsbrukets arbetsstudieorga— nisationer har man bedömt, att minsk- ningen i relativ arbetsåtgång kan för-

Ökning av avverkningarna ............. Minskad barkning .................... Rationalisering .......................

väntas bli genomsnittligt 3—5 proc. per år under 1960-talet, en bedömning som förefaller skälig. Med de antaganden som här gjorts skulle arbetskraftsbalan— sen för huggningsarbete kunna gestalta sig på följande sätt.

1960—65 1966—70 + 12 000 årsarbetare + 6 000 årsarbetare — 3 000 » — 3 000 » — 12 000 » — 10 000 »

— 3 000 årsarbetare

Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda under dessa förutsätt- ningar sjunka med ca 1 000 årsarbetare per år under 1960-talet. Under 1950— talet har som tidigare påpekats minsk- ningen per år uppskattats till 1 600 års- arbetare, varvid dock kvantiteten avver- kat virke endast ökat med 10 proc.

Ovanstående beräkning synes ganska väl överensstämma med resultaten av den enkätundersökning hos de större skogsarbetsgivare som strukturgruppen företagit. Dessa arbetsgivare har uppgi- vit en förväntad ökning av avverkningar- na i egen regi från 14,5 till 15,9 milj. m35k från 1960 till 1970 med en sam- tidig reduktion av arbetskraftsbehovet för huggning motsvarande ca 5 400 års— arbetare. För överensstämmelse förut- sättes dock att minskningen i den rela- tiva arbetsåtgången sker något snabba- re i privatskogsbruket än i storskogs- bruket — en bedömning som grundas på det förhållandet att privatskogsbru- ket torde ha en större volym lättin- hämtade arbetsvinster att göra i exem— pelvis minskad barkning i södra och mellersta Sverige, ökning av slutavverk- ningarna, fördelar av samverkansfor- mer m. m.

Behovet av arbetskraft för huggning är som tidigare påpekats mera konjunk- turkänsligt än behovet för andra arbets-

— 7 000 årsarbetare

processer i skogen eller skogsindustrin. Goda konjunkturer åtföljs av ökade av- verkningar som till betydande del tar form av ökat uttag av det arbetskrävan- de sortimentet klenvirke och i Norrland jämväl ökade avverkningar inom av- lägset belägna områden. Som exempel härpå må anföras att den tillgängliga kvantiteten klenvirke i grovlek mellan två och tre tum kan beräknas till ca 3 milj. n13sk eller ca 5 proc. av den beräk- nade avverkningen. Dess andel i totala arbetsvolymen för huggning i barkat skick torde emellertid uppgå till mer än 10 proc. I absoluta tal torde hugg- ningen av denna klenvirkeskvantitet motsvara 6 000—7 000 årsarbetare. Möj— ligheterna att ekonomiskt tillvarataga klenvirke såväl på kort sikt vid konjunk— turväxlingar som på lång sikt kommer sålunda att i realiteten påtagligt påverka behovet av arbetskraft.

Frågan om möjligheterna att tillvara- taga virke av klena dimensioner har speciell vikt för Norrland, där andelen klenvirke av den totala avverkningen är väsentligt större än i mellersta och södra Sverige. Som exempel härpå an- föres några uppgifter från resultaten av den beräkning av de årliga fällningarna åren 1952/53—1959/60 som riksskogs— taxeringen utfört på basis av stubb— inventeringen.

• Sida 55
•  Original

Procent av den totalt fällda virkesvoly- . men från träd med brösthöjdsdiametern Region

5—9,9 cm 5—14,9 cm 5—19,9 cm I Norrbotten, Västerbotten ................... 12 29 50 H Mellersta Norrland ......................... 10 28 51 III Dalarna, Hälsingland, Gästrikland ........... 8 21 41 IV Mell. 0. södra Sverige, exkl. reg. V .......... 6 17 32 V Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland. . 6 17 30

De klena virkesdimensionerna i Norr- land gör sålunda denna landsdel sär- skilt konjunkturkänslig.

Behovet av arbetskraft för utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan f. n. beräknas motsvara ca 20000 årsarbetare. Genom fortsatt ut- byggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder kan en relativt påtaglig minskning av detta arbetskraftsbehov förväntas. I den tidigare omtalade en- käten till skogsbolagen anges traktor- körningarna år 1960 omfatta 24 proc. av virkesvolymen med en beräknad ökning till 64 proc. år 1970. Den relativa arbets- åtgången anges sjunka med 30 proc. un— der samma tid, vilket sålunda kan tän- kas helt kompenseras genom de ökade avverkningarna så att behovet 1970 blir detsamma som år 1960. Det förefaller troligt att denna prognos är försiktig och att utvecklingen kan komma att förlöpa något snabbare. En minskning med några tusental årsarbetare före— faller mera trolig.

Skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll samt andra arbeten i skogsförvaltningarnas eller skogsägarnas regi torde komma att öka i omfattning i ungefärlig takt med avverkningarna samtidigt som ar- betena successivt rationaliseras och me- kaniseras. Arbetsvolymen kan nu be- räknas motsvara 25 000—30 000 årsarbe- tare. Enär samhället inte kan acceptera en minskning av skogsvårdens nuvaran- de omfattning utan i stället torde möta en sådan eventualitet med åtgärder av

skilda slag för att stimulera till ända- målsenlig skogsvård, torde man kunna räkna med att behovet av arbetskraft härför snarare kan komma att öka än att minska.

Behovet av arbetskraft för flottning samt transport med lastbil kan förvän— tas minska genom fortgående rationali— sering, förbättringar av fordon, vägar och flottleder o. dyl. samtidigt som den ökade mängden virke och en förläng- ning av medeltransportavstånden kom- mer att öka dessa transportarbetens om- fattning. Det förefaller sannolikt att dessa på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser kommer att re- sultera i ett tämligen oförändrat arbets- kraftsbehov.

Ovanstående beräkningar ger vid handen att, om man under perioden 1960—70 kan uppnå en ökning av av- verkningarna med ca 30 proc., det totala behovet av arbetskraft för leverans av virket vid industrin kan förväntas sjun- ka med ca 10 proc. från ca 110 000 års- arbetare till ca 100 000. Den förutsedda ökningen av avverkningarna är en pro- duktionsstegring, som det ur skoglig synpunkt finns objektivt underlag för och som därför förr eller senare får an- ses komma till stånd. Intresset koncen- trerar sig därför till frågan om denna stegring med 30 proc. kommer att nås till 1970 eller om en tidsförskjutnin'g kan väntas. Verkställda utredningar ger vid handen att ett nästan fullt utnyttjande av vår skogsindustris kapacitet år 1964

• Sida 56
•  Original

skulle kräva att denna ökning av av- verkningarna skedde med undantag för cirka en miljon kubikmeter lövvirke som det vid den tidpunkten ej skulle finnas avsättning för. Det får därför anses realistiskt att antaga att ur indu- striell synpunkt inga hinder föreligger. Att man ändå hyser en viss tveksamhet sammanhänger med, att den nuvarande överproduktionen kan leda dels till att de nuvarande produktionsinskränk- ningarna blir bestående, dels att projek- terade utbyggnader uppskjuts samt dels ock att priserna blir så tryckta att allt mindre kvantiteter klenvirke kommer att uttagas. Man torde därför böra be- döma möjligheterna att i nuvarande omfattning uttaga klenvirke mera pessi— mistiskt, vilket talar för att den beräk- nade minskningen av arbetskraftsbe- hovet från 1960 till 1970 med ca 10 000 årsarbetare kan komma att bli starkare.

Föregående överslagsberäkning har haft till syfte att söka ge en översiktlig bild av den mest troliga utvecklingen på efterfrågesidan på den skogliga ar-

betsmarknaden för hela riket. Det bör emellertid betonas att prognosen är be— häftad med betydande osäkerhet, sär— skilt på grund av de ovissa konjunktur- utsikterna för skogsbruket och skogs- industrin. Emellertid är förhållandena olika i skilda delar av landet och de anförda uppgifterna har sålunda knap- past någon lokal giltighet. En liknande men mera detaljerad utredning, där det förväntade arbetskraftsbehovet förde- lats på lokala områden, har utförts av civiljägmästare N. E. Nilsson vid skogs- högskolan på uppdrag av struktur- gruppen. På strukturgruppens uppdrag har länsjägmästare K. E. Björkhem ytterligare bearbetat nämnda utredning i syfte att belysa, hur utvecklingen inom skogsbruket kan förväntas påverka sysselsättningen i skogsbruket för den till jordbruk bundna befolkningen. Skogsbruksgruppen har därför ansett den översikt, som här lämnats, vara till fyllest och hänvisar för ett detaljstu- dium i frågan till strukturgruppens ut— redningar.

2. Sysselsättning och löneutveckling

I SOU 1956:36, »Skogsbrukets arbets- marknad», uppskattades antalet i skogs- bruket sysselsatta motsvara ca 150000 årsarbetare (en årsarbetare anses mot- svara ca 240 dagsverken). Denna be- räkning torde inebära en viss överskatt— ning. På grund härav och med hänsyn tagen till den sänkning av arbetsåt- gången i skogsbruket som skett sedan dess torde sysselsättningen i skogsbru- ket nu motsvara 110 åt 120 000 årsarbe- tare. Det är då att märka att antalet fysiska personer är betydligt större, eftersom en avsevärd del av det utförda arbetet utgjort säsongarhete.

Skogsarbetets säsongvariationer. En belysning av skogsarbetets hittillsva-

rande säsongmässighet ges i arbets- marknadsstyrelsens stickprovsunder— sökningar inom såväl stats- och indu- striskogsbruket som privatskogsbruket. Statistiken avser förhållandena under en vecka av månaderna februari, maj, augusti och november. Uppgifterna från storskogsbruket är hämtade från do- mänverket och 54 större skogsbolag och avser antalet i skogsbruket sysselsatta personer. Uppgifterna från privatskogs- bruket insamlas från ett stickprovsurval av brukningsenheter i privat ägo ut— tagna ur RLF:s jordbruksregister och avser antalet utförda dagsverken på den egna fastighetens skog under en viss vecka. Före 1961 gjordes endast prov- undersökningar inom privatskogsbru-

• Sida 57
•  Original

Domänverket 54 skogsbolag aug. nov. febr. maj. aug. nov. febr. maj

1956/57 11 101 12 566 16 750 10 197 31 716 43 644 57 708 32 635 1957/58 11 096 12 408 16 960 10 136 30 744 37 979 48 313 26 370 1958/59 10 326 10 594 14 903 9 742 26 207 31 401 39 598 27 797 1959/60 10 071 11 071 14 647 9 331 26 438 34 765 43 754 29 630 1960/61 9 269 10 774 13 314 8 982 26 202 34 657 45 419 32 856 1961/62 9 300 10 443 12 956 9 067 27 690 35 721 43 644 28 156 1962/63 9 162 9 760 25 823 30 310

Tabell 12. Antalet dagsverken i egen skog i privatskogsbruket under 1961 och 1962

febr. maj aug. nov. 1961 ................ 535 000 268 000 202 000 353 000 1962 ................ 533 000 335 000 206 000 ket, varför tillförlitlig statistik bara Sysselsättningsstatistiken för stats—

föreligger för 1961 och 1962.

Ovanstående sysselsättningsstatistik i tab. 11 och 12 visar att betydande sä- songvariationer förekommer, vilka är särskilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger med att drygt hälf- ten av arbetet utförs av gårdens eget folk (brukare, familjemedlemmar och fast anställda) och att skogsarbetet kon- centreras till de delar av året, då jord- bruket kräver en ringa arbetsinsats.

Ur statistiken från stats- och industri- skogsbruket, som omfattar en sexårs- period, kan även avläsas dels en fort- gående minskning av antalet sysselsatta under perioden, dels en tillfällig ned- gång under den ogynnsamma skogs- konjunkturen 1958/59.

och industriskogsbruket har bearbetats ytterligare, varvid de båda grupperna sammanslagits och medelantalet syssel- satta vid de fyra undersökningstillfälle- na beräknats. Indextal har sedan uträk- nats, varvid medelantalet sysselsatta under resp. år satts till 100. De på så sätt framräknade indextalen redovisas i tabell 13.

Av tabell 13 framgår att en viss ut- jämning av säsongvariationerna före- kommit under de sex år statistiken om- fattar. En sådan utjämning har också varit medvetet eftersträvad från arbets- givarnas sida för att bereda de i skogs- bruket sysselsatta en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygg- het. De större skogsbolagen har därvid

Tabell 13. Årliga indextal för antalet sysselsatta i stats- och industriskogsbruket 1956/67—1961/62 (Årsmedeltalet = 100)

aug. nov. febr. maj 1956/57 ............. 79 104 138 79 1957/58 ............. 86 104 135 75 1958/59 ............. 86 98 128 88 1959/60 ............. 81 102 130 87 1960/61 ............. 78 100 129 92 1961/62 ............. 84 104 128 84

• Sida 58
•  Original

Aug. Nov. Febr. Maj

Avverkningsarbete. . . . 25 370 42 875 55 661 31 456 Skogsvärdsarbete.. . . . 9 765 1 452 88 4 692 Anläggningsarbete

m. m .............. 1 855 1 837 851 1 075

Summa 36 990 46 164 56 600 37 223

Index (medeltalet =

100) .............. 84 104 128 84

i regel krävt att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträckning fastanställt sä- songarhetare. Storskogsbruket tillför- säkrar sig på så sätt en fast arbetarstam som utgör stommen i dess arbetskrafts-

rekrytering. En motsvarande utveckling kan även skönjas inom bondeskogsbruket, där skogsarbetare kontinuerligt sysselsätts inom skogsbruksområden som en kom- plettering till gårdens egen arbetskraft. Härtill kommer den arbetskraft som är fast knuten till de enskilda lantbruken och som sysselsätts i såväl jord— som skogsbruk.

En belysning av säsongvariationerna som en följd av de olika, mer eller mind— re ärstidsbundna arbetsmoment som förekommer i skogsbruket ges i tabell 14. Antalet sysselsatta i domänverkets och bolagens skogsbruk enligt arbets- marknadsstyrelsens statistik för avverk- ningsärert 1961/62 har där fördelats på avverkningsarbeten, skogsvårdsarheten och anläggningsarbeten m. m.

Av tabell 14 framgår att avverknings- arbetena tagit den övervägande delen av de i storskogsbruket sysselsatta i an- språk vid de fyra undersökningstill- fällena (88 procent av medelantalet sysselsatta). Vidare kan utläsas att av- verkningsarbetena har en topp i februa— ri, dä det totala antalet sysselsatta var 28 procent högre än medeltalet vid de fyra undersökningstillfällena.

Som komplement till arbetsmarknads- styrelsens syssclsättningsstatistik redo- visas i figur 3 på följande sida sta- tistik, som åskådliggör antalet i skogs- bruket anställda inom Föreningen Skogsarbetens medlemsföretag vid mit- ten av varje månad under 1961. Till Föreningen Skogsarbeten är med några få undantag anslutna skogsbolagen i Norrland jämte Dalarna. Varje stapel visar antalet anställda vid månadens mitt med fördelning på olika slag av arbeten. Medelantalet anställda under året exklusive körare är markerat med heldragen linje. Även i denna statistik framträder en topp i februari, då antalet anställda låg 31 proc. över medeltalet för hela året. Figuren åskådliggör tyd- ligt att säsongvariationerna främst or- sakas av körningsarbetena.

Trots de utjämningar av säsongvaria- tionerna som har ägt rum, kvarstår dock fortfarande en markerad topp i skogs- arbetena under senvintern. Under hit- tillsvarande drivningstekniska förutsätt- ningar har det utan tvivel varit en för- del för skogsbruket att kunna erhålla ett tillskott av säsongarhetare, särskilt körare, från jordbruksbefolkningen. Ur jordbrukets synpunkt har arbetstillfälle- na i skogsbruket under vintern haft stor betydelse för att ge jämn sysselsättning åt den till jordbruket knutna arbets- kraften.

För Norrlands del innebär 1962 års skogsarbetaravtal vissa förändringar i

• Sida 59
•  Original

Antal anställda 30 000 "

25 000

20 000

15 000 >

10 000

5 000

0

Rapport- 15/1 15/2 15/3 15/ 4 15/ 5 tillfälle

. Huggn'mg . Körning och andra avverkningsarbeten . . Skogsvårdsarbeten . Anläggningsarbeten . Div. Arbeten '

15/6 15/7

ARBETSKRAFTSSITUATIONEN 1961 Föreningen Skogsarbetens Medlemmar Samtliga distrikt '

Medeltal anställda

15/10 15/11 15/1z

15/5 15/9

Figur. 3 Arbetskra/lssituationen 1.961 för anställda inom Föreningen Skogsarbetens medlemsföretag

ackordsrelationerna mellan barmarks- och vinteravverkning, som kan förutses få konsekvenser för jordbruksbefolk- ningens möjligheter att erhålla kom- pletterande arbetstillfällen under vin- tern. Det nya avtalet innebär att ackordspriserna baseras på barmarks- förhållanden och att tillägg sedan sker för under vinterhalvåret försämrade ar— betsförhållanden (snödjup, kortare ar- betsdag m. m.). Det blir följaktligen lönande att förskjuta avverkningarna mot barmarkssäsongen, där så är möj- ligt. Detta bör leda till en fortsatt sä— songutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott under vintern. Den- na utveckling torde bli märkbar även inom det kombinerade jord— och skogs- bruket, eftersom man även där måste eftersträva lägsta möjliga kostnader för skogsbruket. — I södra och mellersta Sverige har frågan inte samma aktua- litet.

Utöver de säsongmässiga variationer-

na i skogsbruket tillkommer de sväng- ningar i arbetskraftsbehovet som be— tingas av ändringar i konjunkturläget. Skogsnäringen är genom sitt nära be- roende av världsmarknaden starkt käns- lig för konjunktursvängningar, och sär- skilt under senare tid har perioder av avsättningssvårigheter med åtföljande produktionsinskränkningar inträffat inom skogsindustrin. Dessa produk- tionsändringar har som tidigare påvi- sats även återverkat på skogsbruket och avverkningarnas omfattning.

Den nuvarande fördelningen av ar- betskraften mellan årsarbetare, fasta säsongarhetare och tillfälligt anställda har belysts i strukturgruppens bolags- enkät. Därur framgår hur stor procent av den totala arbetsvolymen uttryckt i dagsverken som f. n. uppskattas bli ut- förd av resp. kategori med fördelning på avverknings- och skogsvårdsarhete å ena sidan och körningsarbete å den andra. I genomsnitt för hela landet år

• Sida 60
•  Original

1960 svarade årsarbetare för 53 proc. av avverknings- och skogsvårdsarbetet och 25 proc. av körningsarbetet inom bolagsskogsbruket. Motsvarande pro- centtal för fasta säsongarhetare var 35 och 62 proc., medan resterande arbe— te utfördes av tillfällig arbetskraft. Kate- gorin fasta säsongarhetare är inte klart definierad, men torde till stor del be- stå av sådana som säsongväxlar med jordbruksarbete.

Ur domänverkets arbetsstatistik kan en liknande fördelning av arbetsvoly- men göras. Kategorin årsarbetare mot- svaras närmast av A- och B-arbetare enligt domänverkets indelning och fasta säsongarhetare kan jämställas med C- arbetare jämte skogsjordbrukare och kronotorpare. 1960 utfördes 27 proc. av den totala arbetsvolymen av A- och B-arbetare (årsarbetare), medan 55 proc. utfördes av säsongarhetare.

I samma mån som tyngdpunkten i skogsbrukets arbetskraft förskjutes från en säsongarhetande jordbrukarbefolk— ning mot yrkesskogsarbetare, som sys- selsätts i skogsbruket året runt, har frågan om bebyggelselokaliseringen aktualiserats. Eftersom skogsbruket be- drivs inom mycket stora arealer, är det i viss utsträckning beroende av en ut- spridning av arbetskraften. Detta krav kunde förr tillgodoses genom en spridd jordbrukarbefolkning och tillfälliga, ofta mycket primitiva skogsarbetarför- läggningar i anslutning till avverknings- platserna. Genom jordbrukets fortgåen- de rationalisering, varigenom mindre lönsamma småbruk, främst i skogsbyg- derna, läggs ned, har befolkningsunder-

laget i glesbygderna minskats. Samti- digt har den allmänna standardsteg- ringen medfört ökade krav på bostä- dernas kvalitet och på möjligheten att dagligen kunna återvända till hemmet efter arbetets slut. Som följd härav har skogsbruket i ökad utsträckning byggt tidsenliga familjebostäder åt sin skogs- arbetarestam, eller genom subventioner och lån underlättat egnahemsbyggande. Genom bilvägnätets utbyggnad och motorismens utveckling har avståndet mellan bostad och arbetsplats utan stör- re olägenhet kunnat ökas avsevärt. Det har härigenom blivit möjligt att i stor utsträckning anknyta nybyggnaderna till redan befintliga bebyggelsecentra med de fördelar detta medför ur kom- munikations- och trivselsynpunkt.

Skogsarbetarnas löneutveckling. Den officiella statistiken över skogsarbetar- nas genomsnittliga förtjänstläge har va- rit mycket bristfällig, men arbete pågår att förbättra densamma. Detta samman- hänger med att arbetena i skogen som regel sätts bort på ackord och att någon kontroll av arbetad tid inte sker. Vidare förekommer det ofta att samma person arbetar åt mer än en arbetsgivare under ett år, vartill kommer säsongarhete och spilltid på grund av otjänlig väderlek. Eftersom arbetsinkomsten i skogsarbete är mycket beroende av individuell skicklighet, den effektiva arbetstidens längd m. fl. faktorer, förekommer det stora variationer kring medeltalen. En- ligt en förtjänststatistik utförd av För- eningen Skogsarbeten och Domänsty-

Antal Median- Övre Undre undersökta förtjänst kvartil kvartil

Hösten 1961 ......... 201 57: _ 72: — 44: — Vintern 1961/62 ...... 489 53: —— 67: —- 43: ——

• Sida 61
•  Original

INDEX (1951 = 100) 250 Huggare” Träindustri— arbetare Körare 200 f, 150 /' / / ' / Id, / ('N, /'/ // ,'n * / !; *v/ // II/ .” t'! 100 | 51 52 53 54 '55 56 '57 58 '59 60'61

1) 1951 avser vintersäsongen 1950/51 osv.

Källa: Socialstyrelsens lönestatistik

Figur 4. Den relativa löneutvecklingen 1951—62 för manliga arbetare i skogsbruk och skogsindustri

relsen på ett slumpmässigt urval av huggare i Norrland och Dalarna före- kom följande variationer i dagsför- tjänsterna:

Av denna tabell framgår exempelvis att hösten 1961 en fjärdedel av arbetar- na förtjänade mer än 72 kr och en fjär- dedel mindre än 44 kr, medan förtjäns- ten för halva antalet arbetare låg mellan 44 och 72 kr.

Variationen kan endast delvis förkla— ras av skiftande arbetssvärighet och

måste sålunda i betydande grad orsakas av personfaktorer såsom yrkesskicklig- het. Genom en intensifierad yrkesut- bildning bör det därför vara möligt att höja förtjänstläget framför allt för de lägst liggande.

Med dessa reservationer återges i fi- gur 4 de relativa förändringarna i ge- nomsnittlig dagsförtjänst för arbetare inom olika näringar under perioden 1951—1962.

Ur figur 4 kan utläsas att huggar-

• Sida 62
•  Original

förtjänsterna relativt sett följt med in- dustriarbetarlönernas utveckling, me- dan körarna uppvisar en viss eftersläp-

ning. Det bör dock observeras att körar- inkomsten inkluderar ersättning för hästen.

3. Skogsbrukets arbetskraftsförsörjning

Allmänt. I avsnittet om arbetsåtgången inom skogsbruket gjordes vissa över- slagsberäkningar över nuvarande och beräknat arbetskraftsbehov 1970 ut- tryckt i årsarbetare. Resultatet av dessa beräkningar blev att arbetskraftsbeho— vet kan förväntas minska från ca 110 000 årsarbetare till 100 000 år 95 000 årsarbe- tare eller uttryckt i dagsverken från ca 26 miljoner till 24 a 23 miljoner dags— verken. Hur dessa dagsverken fördelar sig på olika kategorier av arbetstagare nu och 1970 är ytterst vanskligt att yttra sig om. Såsom tidigare framhållits består de i skogsbruket sysselsatta av såväl årsarbetare som säsongarhetare som tillfälligt anställda med mycket varierande anställningstider. Härtill kommer den felkälla som ligger i att många i skogsbruket sysselsatta arbetar för mer än en arbetsgivare och därför kan bli registrerade som säsongarhetare eller tillfälligt anställda hos två eller flera arbetsgivare. Alla beräkningar över antalet i skogsbruket sysselsatta perso- ner måste därför bli ytterst osäkra. Den tidigare redovisade sysselsätt- ningsstatistiken från arbetsmarknads- styrelsen hänför sig till vissa bestämda tidpunkter, varigenom dubbelråkningar på grund av byte av arbetgivare kan an— ses uteslutna. Enligt denna statistik var under en vecka i februari 1961 ca 56 000 personer anställda inom domän- verket och bolagsskogsbruket. Härtill kan läggas ca 9 000 sysselsatta på övriga allmänna skogar. Beträffande bonde- skogsbruket finns endast uppgifter om antalet dagsverken under veckan i frå- ga, ca 535 000. Om man antar att dessa utförs av personer som gör genomsnitt-

ligt 4—5 dagsverken under veckan, skul- le antalet i bondeskogsbruket sysselsatta kunna uppskattas till ca 120000. Sam— manlagt skulle alltså omkring 185000 personer vara sysselsatta i egentligt skogsarbete under högsäsongen i februa- ri. Under lågsäsongen på sommaren torde antalet vara hälften eller mindre.

Hur arbetskraftens sammansättning kommer att förändras fram till 1970 kan endast bli föremål för gissningar. Av bolagsenkäten och domänstyrelsens ar- betskraftsutredning framgår att man inom storskogsbruket planerar att i ökad grad anlita kontinuerligt syssel- satt arbetskraft, vilket kommer att minska det totala antalet i skogsbruket sysselsatta personer. På samma sätt kommer den förväntade ökningen av traktoriscringen i skogsbruket att ver- ka. En del av de körslor som tidigare har utförts av flera säsongarhetande kö- rare kommer sålunda att utföras av en specialtraktor med större kapacitet som sysselsätts under längre det av året.

Hur långt och i vilken takt denna ut- veckling kommer att fortgå är beroende av en rad svårberäkneliga faktorer så- som befolknings- och konjunkturutveck- lingen m. m. På grund av lokalt skiftan- de förutsättningar torde utvecklingen bli mycket varierande i olika delar av landet. Minskningen i antalet sysselsatta kan förväntas gå fortast i sämre avsätt— ningslägen på långa avstånd från per- manent bebyggelse.

Deltidsjordbrakaren som skogsarbe- tare. Frågan om deltidsjordbrukaren som arbetskraft i skogsbruket har varit föremål för viss diskussion inom skogs-

• Sida 63
•  Original

bruksgruppen. Det har därvid konsta- terats att stats- och industriskogsbruket på längre sikt inriktar sig på att i allt större omfattning anställa kontinuer- ligt sysselsatta skogsarbetare, varigenom man räknar med att planeringen av de alltmer mekaniserade arbetena skall un- derlättas och att arbetseffektiviteten hos de enskilda arbetarna skall kunna ökas jämfört med säsongarhetare och tillfälligt anställda. Detta kan beräknas medföra att jordbrukare med traditio— nell driftsinriktning i framtiden får svå- rare att erhålla kompletterande arbets— tillfällen hos storskogsbruket'under vin- terhalvåret. Beträffande körningsarbe- ten synes dock skogsbruket under över- skådlig tid komma att vara väsentligt beroende av tillskott av dragkraft från jordbruket, varför nuvarande säsong— variation kan antas bli bestående i viss om ock begränsad omfattning.

Om med deltidsjordbruk avses en jordbruksdrift under sådana former att brukaren har möjlighet att i samman- hängande perioder bjuda ut sin arbets— kraft under en stor del av året och att denna arbetskraft är oförhindrad att fullgöra samma arbetstidsschema som andra skogsarbetare torde inga skäl kunna andragas mot denna kategoris rekrytering som arbetskraft i storskogs- bruket. Innehavet av jordbruksfastig- heten får då huvudsakligen betydelse för att lösa ägarens bostadsfråga, vartill kommer andra fördelar såsom tillskott av vissa naturaprodukter till hushållet. Självägandet kan också antas medföra en fastare anknytning till bygden och verka återhållande på utflyttningen från glesbygderna. Deltidsjordbrukare i den— na mening torde redan nu i icke ringa grad utgöra rekryteringsunderlaget för i skogsbruket kontinuerligt sysselsatt arbetskraft.

De olika konsekvenser som denna ut— veckling kan beräknas medföra för jord-

bruksbefolkningen behandlas närmare av strukturgruppen.

Särskilda synpunkter på kombinera- a'e jord- och skogsbruksföretag. För bondeskogsbrukets del måste frågan om arbetskraftsförsörjningen bedömas mot bakgrunden av målsättningen för det kombinerade företaget. På grund av jordbrukets ofrånkomliga säsongbun- denliet blir tillgången till kompletteran- de arbetstillfällen för gårdens arbets- kraft och dragkraft under vinterhalv- året ett villkor för att tillfredsställande lönsamhet skall kunna uppnås. I många fall utgör då skogsbruket det enda möj- liga sysselsättningsalternativet. Lant— brukaren kan därför öka lönsamheten i det kombinerade företaget väsentligt genom arbete i skogsbruket (eget eller annans) under vinterhalvåret, även om hans arbetseffektivitet och därmed för- tjänstläge inte skulle komma upp i nivå med den yrkesskicklige, specialiserade skogsarbetarens.

En ökad specialisering på vissa drifts— grenar eller produkter anses vara en väg för att öka lantbrukets effektivitet och lönsamhet. Det förefaller sannolikt att detta kan leda till en specialisering på skogsbruket för lantbrukare i bygder där skogsbruket dominerar. En under- sökning vid Jordbrukets utredningsin- stitut (»Jordbrukarnas arbete i skogs- bruket») visar, att en förskjutning i driftsinriktningen mot skogsbruket kan konstateras i många lantbruksföretag i skogsbygderna, särskilt i de fall då bru- karna är relativt unga.

En annan form av specialisering som borde kunna lämpa sig för vissa lant— bruksföretag i skogsbygderna är verk- samhet som maskinhållare med någon för skogsbruket anpassad maskinutrust— ning, t. ex. skogstraktor, barknings- maskin el. dyl. Såsom tidigare visats är sådana maskiner beroende av en hög

• Sida 64
•  Original

utnyttjandegrad för att sänka timkost— naderna, och därför krävs en betydligt större areal än ett enskilt kombinerat lantbruksföretag i regel kan erbjuda. Genom att åtaga sig arbete som maskin— hållare åt andra skogsägare i bygden skulle det bli möjligt att uppnå ett till- fredsställande utnyttjande av maskinen.

Arbetskraftens lokalisering

Lokaliseringen av arbetskraften är en fråga av stor betydelse för skogsbruket på grund av dess bundenhet till pro- duktionsfaktorn skogsmarken. Den på— gående koucentrationen av befolkningen till tätorter leder till att skogsbrukets arbetskraft i allt större utsträckning måste rekryteras från bebyggelse på långt avstånd från arbetsplatserna. Att generellt söka lösa arbetskraftens bo- stadsfråga i de egentliga skogsbygderna med hjälp av tillfälliga, flyttbara för— läggningar torde inte vara realistiskt med tanke på de krav på bostadsstan— dard som följer med den allmänna väl- ståndsntvecklingen.

Den sträcka som människor kan för- flytta sig dagligen mellan bostad och arbetsplats har visserligen ökat med bilismens utveckling och utbyggnaden av bilvägnätet, men en gräns måste dock alltid finnas för det maximala avstånd som kan accepteras. Av strukturgrup- pens bolagsenkät kan utläsas att detta avstånd på väg bedöms kunna ökas från genomsnittligt ca 24 km f. n. till ca 32 km är 1970. Samtidigt anses motsvaran- de aVStånd för förflyttning i terräng minska från 2,1 km i medeltal till 1,2 km. Samma fråga om avståndet mellan bostad och arbetsplats har också ställts till Skogsarbetareförbundet och RLF, varigenom framkommit att arbetstagar- nas organisationer i stort sett gör sam— ma bedömningar som ovan redovisats i bolagsenkäten.

Bebyggelselokalisering på landsbygden

Inom landsbygdsgruppen har vissa ut- redningar och prognoser gjorts som be- rör befolkningsutvecklingen och dess lo- kalisering i glesbygderna. Då dessa frå— gor är av utomordentligt stor betydelse för skogsbruket, har det inom skogs- bruksgruppen ansetts angeläget att framhålla vikten av att vid de olika be- dömningarna och ställningstagandena i hithörande frågor skogsbrukets behov blir beaktade i erforderlig grad.

De förändringar i landsbygdsbefolk- ningens levnadsvillkor som nu sker är visserligen till stor del en följd av den pågående ekonomiska och tekniska ut- vecklingen och styrs av ofrånkomliga ekonomiska lagar. Det är dock samtidigt ostridigt att utvecklingen i viss grad kan ledas genom de åtgärder och beslut som fattas av olika myndigheter och verkställande organ. Som exempel kan nämnas utvecklingen av vägnät, kom- munikationer och skolväsende samt bebyggelselokalisering. Befolkningens möjligheter att välja bostadsort är starkt beroende av samhällets åtgärder på des- sa områden. För att skogsbrukets vitala intressen skall bli tillgodosedda är det därför nödvändigt att de olika organ som handlägger frågor av denna art be- aktar konsekvenserna för skogsbrukets del. Företrädare för skogsbruket bör därför i möjligaste mån beredas till— fälle att delta i beredningen av frågor som har betydelse för befolkningsut- vecklingen i skogsbygderna.

Frågan om lokalisering av bebyggelse är av den arten att några generella rikt- linjer inte kan fastställas för landet i dess helhet. Överväganden måste göras från fall till fall med hänsyn tagen till berörda näringsgrenars intressen. l frå— gor som rör landsbygdsbefolkningen bör därför planläggningen handläggas av lokala organ i samarbete med när-

• Sida 65
•  Original

mast berörda parter, d. v. s. i regel före- trädare för jord- och skogsbruk.

För att få en fördjupad kunskap om de villkor som behöver vara uppfyllda för att såväl samhällets och närings— livets funktioner som de skiftande

mänskliga behoven skall bli rätt till- godosedda, synes en intensifierad sam- hällsvetenskaplig och sociologisk forsk- ning vara erforderlig med särskild in- riktning på landsbygdsfrågor.

• Sida 66
•  Original

BILAGA 1

Skogsbruksområden

(Bilagan finnes i stencilupplaga. Rekvisition kan ske från Sveriges Skogsägarförenings Riksförbund, F ack, Stockholm 22. )

• Sida 67
•  Original

BILAGA 2

Beräkning av kostnad och kapacitet för olika typer av maskiner för skogsdrivning

[ denna bilaga ges för olika typer av maskiner exempel, dels på kostnaden per tidsenhet och per volymenhet virke, och dels på det årliga arealbehovet, vid

olika årlig användningstid hos maski- nerna. Resultaten av utredningen redo- visas i bifogade tabeller. Till dessa fo- gas följande kommentarer.

Beskrivning av maskinerna och deras utrustning

Motorsåg: 4 hkr kedjesåg av gängse typ. Häst: utrustad för virkeskörning med kombinationsdoning för vinter- och sommarkörning, kätting samt hand- verktyg för lastning. Skogsutruslad jordbrukstraktor: 35—40 hkr hjultraktor med halvband, verk- tyg, bukplåt, fordonsmonterad Rott- nekran, påhängskälke samt saxar och kätting. Skogsbandtraktor: 35—45 hkr helband- traktor med verktyg, bukplåt, hydrau- lisk vinsch, hydraulisk lastapparat, påhängskärra med band samt saxar och kätting.

Barkningsmaskin: Cambio 35 monterad på en 35—45 hkr jordbrukstraktor. Avverkningsmaskin: Härmed avses en maskin som fäller, kvistar och kapar träden samt lägger virket i högar på avverkningsplatsen. Prototypen för denna maskin är en i USA utvecklad maskin vid namn »Bush Combine»

(jfr bl. a. Ager 1962). Upparbetningsmaskin: Härmed avses en maskin som arbetar på avlägg vid bil- väg. Den kvistar, kapar och barkar hela träd som transporterats till av- lägget. Prototypen för denna maskin är en i Kanada utvecklad maskin vid

Skogshjullraktor: 60 hkr fyrhjulsdriven, namn »C.I.P. Combine» (jfr bl. a. midjestyrd hjultraktor med linbock, Ager 1962). vinsch, linor och koppel. ' Maskinkostnaderna

De maskinkostnader som redovisas ut- gör en beräknad medelkostnad per 8 tim-skift och inkluderar såväl kapital- kostnader som driftskostnader. För av- och för upparbetnings- maskinen ligger endast mycket grova uppskattningar över storleken på de ölika' kostnadskomponenterna till grund

verknings-

för beräkningarna. Följande förutsätt- ningar gäller i övrigt: Inköpspris: Anskaffningspris 1962. Restvärde: 10 proc. av anskaffningspri-

set.

Räntefot: 6 proc. Avskrivning: Beräknad efter en med år- lig använ'dningstid varierande eko-

• Sida 68
•  Original

nomisk livslängd. För en årlig an- vändningstid av 150 skift har*den ekonomiska livslängden satts till 3 år för en motorsåg, 10 är för en häst,

5 år för en skogsutrustad jordbruks- traktor, en skogsbandtraktor och en barkningsmaskin samt 6 år för övriga maskiner.

Produktionsbetingelser för maskinerna

Motorsåg: Genomsnittlig arbetssvårighet (vad avser terrängen och beståndet), huggning av obarkat virke. Häst: Genomsnittlig arbetssvårighet, terrängtransport av kapat virke 300 m. Skogsutrustad jordbrukstraktor: Genom- snittlig arbetssvårighet, terrängtrans- port av kapat virke 600 m. Skogsbandtraktor: Som föregående. Skogshjultraktor: Genomsnittlig arbets- svårighet, kalavverkning, terräng- transport av stammar 300 m. Barkningsmaskin: Genomsnittlig arbets-

svårighet. Barkning av uppkapat vir- ke av genomsnittlig grovlek. Avverkningsmaskin: Genomsnittlig ar-

betssvårighet, kalavverkning, med 100 mask/ha. Dbr : 7—8”. Upparbetningsmaslcin: Genomsnittlig

arbetssvårighet. Upparbetning av hela träd med 7—8”. Dbr till helbarkat, kapat virke. Det bör observeras att kostnaderna per volymenhet virke (tab. 1) ej är di- rekt jämförbara, emedan produktions- betingelserna ej är desamma för samt- liga maskiner.

Maskinernas användbarhet

Vid uppskattning av den areal skogs— mark som en maskin med given kapa- citet årligen täcker, är det nödvändigt att veta hur stor andel av avverkningar- na maskinen kan sättas in på. Vissa ar- betsobjekt kanske bortfaller på grund av att maskinen har begränsad fram- komlighet i terräng, endast kan ta träd

av högst en viss dimension etc. En grov bedömning av denna andel, här be- nämnd tillämplighetskoefficient, har ut- förts för de olika maskinerna. Angivna koefficienter antages vara medeltal för landet i sin helhet. Stockholm den 8 januari 1963. Bengt Ager

Referens: Ager, B. H:son. Några aktuella högmekaniserade avverkningsmetoder i Nordame- rika, Norrl. Skogsvårdsförb. Tidskr. 1962zl.

• Sida 69
•  Original

Tabell ]. Kostnad och kapacitet för olika maskiner vid olika årlig användningstid

Kr/skift ä 8 tim. vid Kr/mask och relativ kost- Inköps- olika årlig användnings- Kapac. nad vid olika årlig använd- Maskin pris tid, skift mask] ningstid, skift kr skift 75 150 250 400 75 150 250 400 Motorsåg ......... 1500 9,2 7,3 6,9 6,6 8 134 106 100 95 1,15 0,91 0,86 0,82 Häst ............. 5500 46 25 17 — 18 272 148 100 — 2,56 1,39 0,94

Skogsutrustad jordbrukstraktor. 30000 120 88 68 56 40 176 129 100 82 3,00 2,20 1,70 1,40 Skogsbandtraktor. 55000 191 138 110 91 44 174 126 100 83 4,34 3,14 2,50 2,07 Skogshjultraktor.. 60000 202 148 114 96 80 177 130 100 85 2,52 1,85 1,42 1,20 Barkningsmaskin.. 75000 268 195 153 125 160 175 127 100 81 1,68 1,22 0,96 0,78 Avverknings- maskin ......... 210000 663 432 331 271 60 200 130 100 82 - 11,05 7,20 5,52 4,52 Upparbetnings— maskin ......... 275000 813 521 396 321 240 205 132 100 81 3,39 2,17 1,65 1,34

• Sida 70
•  Original

3. Om fråga 1 besvaras jakande, vad är enligt Eder uppfattning orsaken till den uppkomna råvarubristen?

4. Förväntar Ni att under den närmaste tioårsperioden särskilda önskemål kommer att göra sig gällande från Edert företag ifråga om rundvirkes— leveransernas sortimentssamman- sättning, vedkvalite'cr o. dyl.?

5. (a) Inom vilken ram _— gärna an-

givet i procent av det normala — kan Edert behov att köpa virke från privatskogsbruket komma att variera vid normalt kapacitetsutnyttjande av indu— strierna med hänsyn till kon- junkturer, virkesuttaget från egna skogar och dess samman- sättning, variationer i lagerhåll— ning samt övriga förhållanden?

(b) Hur stor variation av privat- skogsbrukets årsavverkning an- ser Ni att Edert företag kan be- mästra utan att väsentliga för- dyringar av Eder rävaruförsörj— ning behöver uppstå? 6. Önskar betr. landtransporterat virke Edert företag att (a) virkesleveranserna från privat- skogsbruket sker med en unge- färligen jämn fördelning över året

(b) att virkesleveranserna påtagligt koncentreras till vissa delar av året? Vilka?

• Sida 79
•  Original

Skulle det kunna medföra fördelak- tiga förändringar av nu rådande för- hållanden, därest lämpliga avtal för längre tid än ett år kunde träffas för virkesleveranser från privatskogs- bruket"?

8. Förefinnes några påtagligt ogynn- samma förhållanden på rundvirkes- marknaden vad beträffar kontinuite- ten i leveranserna, deras samman- sättning m. m.? Vilka åtgärder eller förändringar är det önskvärt att få till stånd? Svaren på ovanstående frågor emotses tacksamt under adress: 1960 års jord- bruksutredning, skogsbruksgruppen, c/o Jordbrukets utredningsinstitut, Box 803, Stockholm 1, om möjligt före den 15 juni. Vid utformningen av denna enkät har framkommit att svaren på vissa frågor *I

b. Formulär till skogsägarförem'ngar

Ang. utredningsmaterial

Den inom 1960 års jordbruksutredning tillsatta skogsbruksgruppen har enligt sina direktiv att bl. a. utreda innebör- den i de villkor skogsindustrierna i framtiden kan beräknas ställa för skogs— bruket vad avser kontinuitet i leveran- serna, (leras sammansättning m. 111. Vid behandlingen av dessa frågor har inom skogsbruksgruppen uppstått ett behov att inhämta de direkt berörda parternas uppfattning. Skogsbruksgruppen skulle sätta värde på om Ni ville lämna svar och synpunkter på nedanstående frågor. Vi är därvid medvetna om att många av frågorna kan vara svåra att besvara, men de synpunkter Ni har att andraga torde vara av intresse för att belysa de förhål- landen som gruppen enligt sina direktiv har att redovisa.

— exempelvis på fråga nr 5 — kan be— röra förhållanden som företagen ej offentligt önskar redovisa. Med hänsyn härtill har med sekretariatet för skogs- industriernas samarbetsutskott överens- kommits att sådana svar kan insändas till samarbetsutskottets sekretariat, som för att bevara företagens anonymitet på lämpligt sätt sammanställer svaren och vidarebefordrar sammanställningen till jordbruksutredningens skogsbruks- grupp. Skogsbruksgruppen skulle dock sätta värde på att erhålla svar direkt från företagen på så många frågor som möjligt. Högaktningsfullt Ulf Sundberg

/Sölve Thulin

1. Har under den sista femårsperioden (1957—61) förekommit: (a) att föreningen rekommenderat produktionsinskränkningar för privatskogsbrukets avverk- ningar; (b) svårigheter att få till stånd så- dana produktionsinskränkning- gar från privatskogsbruket i den utsträckning som av Eder be- dömts önskvärt; (c) svårigheter att finna avsättning för redan avverkat Virke till de industrier som kan anses som Edra naturliga köpare.

2. Om fråga 1 (a)—(c) besvaras ja- kande, vilken eller vilka är orsaker- na till att den potentiella eller verk- liga produktionen icke funnit avsätt- ning till Edra naturliga köpare?

3. Om fråga 1 (c) besvaras jakande,

• Sida 80
•  Original

vilka åtgärder har vidtagits för att få avsättning för överskottet i avverk- ningarna? (Lagring, försäljning utan- för det normala området, export etc.) Alt. 1. Vilken procentuell variation i de årliga virkesuttagen från privat- skogsbruket anser Ni att man kan förvänta med hänsyn till dess struk- tur och avverkningsbetingelser? Alt. II. Anser Ni att den årliga va- riationen i virkesuttagens storlek kommer att öka eller minska inom privatskogsbruket i Edert verksam— hetsomräde? Skulle det kunna medföra fördelak— tiga förändringar av nu rådande för- hållanden därest lämpliga avtal för längre tid än ett år kunde träffas för virkesleveranser till större företag inom skogsindustrien?

ses tacksamt under adress: jordbruksutredning, skogsbruksgruppen, c/o Jordbrukets utredningsinstitut, Box 803, Stockholm 1, om möjligt före den 15 juni.

Förefinnes nägra påtagligt ogynn- samma förhållanden på rundvirkes— marknaden vad beträffar kontinuite— ten i leveranserna, deras sammansätt- ning m. m.? Vilka åtgärder eller för- ändringar är det önskvärt att få till stånd? Svaren på ovanstående frågor emot- 1960 års

Högaktningsfullt Ulf Sundberg

/Sölve Thulin

KUNGL. BIBL. ; 1 NOV 1983 STOCKHOLM

• Sida 81
•  Original

NORDISK UDREDNINCSSERIE (NU) 1963