SOU 1963:63

Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk : promemoria

6. Fastighetsstrukturens betydelse för skogsbruket

01th

' B. Skogsindustrins råvaruförsörjning

1. Årsavverkningarnas variation

2. Prissättning på virke . . . . .

3. Skogsindustrins behov av en till konjunkturläget avpassad råvarutillförsel 4. Enkät om Virkesmarknaden .

5. Virkesbalanser .

6. Förutsättningar för ökning av avverkningarna . . . . . . . . . . . . . C. Skogsbrukets arbetskraftsfrågor. . . . . . . . . . . . . . .

1...Arbetsåtgången....

2. Sysselsättning och löneutveckling . . . . . . . . . . . .

3. Skogsbrukets arbetskraitsförsörjning

, Bilagor 1. Skogsbruksområden. (Stencilerad upplaga. Kan rekvireras från Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Fack, Stockholm 22.) .

2. Kalkyler betr. maskinkostnader i skogsbruket 3. Stubbinventeringen . . . . . . . . 4. Frågeformulär till enkäten om virkesmarknaden

13 13 21 23 24

26 26 33 36

38

40 40 41

43 47 50

52 52 56 62

66

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning koncentrerats till de expertgrupper, som på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla.

Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersök— ningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publice- ring i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör skogsbruksgruppens promemoria »Utvecklingstendenser i modernt skogs- bruk». För innehållet i promemorian, vilken utarbetats av nämnda expert- grupp under ordförandeskap av professor Ulf Sundberg, här gruppen en— sam ansvaret. De synpunkter, som framförs i promemorian, är alltså ar- betsgruppens egna och behöver icke nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter.

Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed över- lämna promemorian >>Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk.»

Stockholm den 1 oktober 1963

1960 års jordbruksutredning

Gösta N etzén

Till 19604års jordbruksutredning

Skogsbruksgruppen, som tillsattes av 1960 års jordbruksutredning vid dess sammanträde den 5 februari 1962, erhöll följande direktiv:

»Att redovisa utvecklingslinjer inom skogsvården och rationaliserings- tendenser i modernt skogsbruk och klarlägga deras krav på driftsformer samt utreda innebörden i de villkor skogsindustrierna i framtiden kan be— räknas ställa för skogsbruket vad avser kontinuitet i leveranserna, deras sammansättning m. m. —— (Gränsdragningen mot arbetet i strukturgruppen bör uppmärksammas.)»

Skogsbruksgruppens uppdrag har varit föremål för överläggningar inom utredningen vid dess sammanträde den 30 november 1962 ävensom vid sam- manträdet den 23 mars 1962, då ett av Skogsbruksgruppen utarbetat arbets- program föredrogs. Skogsbruksgruppen har i sitt arbete sökt följa utred- ningens uttalande att gå in på endast sådana skogsbruksfrågor, där ett påtagligt och väsentligt samband mellan jordbruk och skogsbruk råder. Skogsbruksfrågorna har sålunda ej tagits upp i hela deras vidd utan den begränsning har iakttagits, som föranledes av utredningens karaktär av jordbruksutredning.

Vid de kontakter som Skogsbruksgruppen hade vid arbetets början med grupperna för strukturfrågor och lantbrukets organisationsformer visade det sig att vissa av de problem, som Skogsbruksgruppen haft för avsikt att beröra, redan börjat studeras. Under sådana förhållanden fann Skogsbruksgruppen det vara mest ändamålsenligt att inte för egen del mera ingående behandla problemen utan i stället framföra sina synpunkter och förslag för det fort- satta arbetet i de båda grupperna. En PM med synpunkter på det rena skogs- bruksföretaget har sålunda tillställts arbetsgruppen för lantbrukets organi- sationsformer, där frågan närmast torde behandlas. Skogsbruksgruppen har också deltagit i sammanträden med strukturgruppen vid tillfällen, då frågor av gemensamt intresse diskuterats. Även med representanter för landsbygds- gruppen har vissa kontakter tagits, varvid utbyte av synpunkter skett.

Skogsbruksgruppen har ansett det mest ändamålsenligt att relativt över- siktligt och utan alltför tidsödande specialutredningar behandla sådana spörsmål, som kan anses falla inom den i direktiven uppdragna ramen. Här- igenom kan gruppens synpunkter i ett tidigare skede tillföras utredningen. Skogsbruksgruppen är å andra sidan medveten om att det framlagda mate- rialet kan vara knapphändigt och att behov kan uppstå av kompletteringar i vissa avseenden.

Stockholm den 28 januari 1963.

Ulf Sundberg Thorsten Andrén Lennart Lindskog

/ Sölve Thulin

Sammanfattning

A. Skogsbrukets organisation och drift

Som bakgrund till diskussionen om ut- vecklingstendenserna inom skogsbruket lämnas inledningsvis en kortfattad fram- ställning av vårt lands naturliga förut- sättningar för att bedriva skogsbruk med vissa historiska återblickar. Bland de gynnsamma faktorerna kan nämnas markens övervägande lämplighet för skogsproduktion, förekomsten av natur- liga transportleder och ett relativt väl utbyggt bilvägnät samt arbetskraft med utspridd bosättning. Av de ogynnsam— ma faktorerna tilldrar sig den otillfreds- ställande fastighetsstrukturen särskild uppmärksamhet.

Skogsbrukets organisations- driftsformer skiljer sig ganska markant hos å ena sidan stats- och industriskogs- bruket och å den andra sidan privat- skogsbruket. Av stor betydelse för skogs- bruket inom den senare kategorin har varit den organisatoriska verksamhet sOm bedrivits dels i statlig regi ge- nom skogsvårdsstyrelserna, dels genom skogsägarnas egna ekonomiska för- eningar. Den samverkan mellan enskilda skogsägare i form av skogsbruksområ- den administrerade av skogsägareför- eningarna, som utvecklats under senare år, tillmäts stor betydelse för privat- skogsbrukets anpassning till den teknis- ka och ekonomiska utvecklingen.

Avsättningen av skogsprodukter är i sista hand beroende av skogsindustrins produktionsinriktning och marknads— läge. Karakteristiskt för den hittillsva-

och

rande utvecklingen har varit en succes- siv förskjutning av skogsproduktionens tyngdpunkt från husbehovsvirke till såg- timmer och under senare decennier massaved. Regionalt kan en tendens skönjas till förskjutning av skogsproduk— tionens tyngdpunkt från norra mot mel— lersta och södra delarna av Sverige. Den totala skogsavverkningen har under de senaste 50 åren varit tämligen konstant.

Mekaniseringen av arbetena i skogs— bruket har gått relativt långsamt i jäm- förelse med t. ex .jordbruket, där en rationalisering rent tekniskt varit lätta- re att genomföra. De största framstegen har hittills bestått i förbättrade kom- munikationer mellan avverkningsplat- ser och virkets förbrukningsorter resp. arbetskraftens bostadsorter. Detta har möjliggjorts främst genom bilvägnätets utbyggnad.

Under de senaste 30 åren torde ar— betsåtgången i svenskt skogsbruk ha minskat med ungefär en procent om året i genomsnitt. Härvid bör dock beaktas att en ökning av arbetseffektiviteten medför bättre lönsamhet som i sin tur leder till ökade uttag av arbetskrävan- de klenvirkessortiment. Härigenom motverkas återigen arbetsbesparingen. En jämförelse med förhållandena i kon- kurrentländerna Canada, USA och Ryss- land visar att en högre rationaliserings- takt där kunnat uppnås tack vare den ännu pågående exploateringen av ur- skogstillgångar och i viss mån på be-

kostnad av skogarnas biologiska pro- duktionstillstånd. Lönsamhetsutvecklingen i skogsbru- ket uttryckt i behållet rotnetto under innevarande sekel kännetecknas av en positiv långtidstrend om hänsyn tas till penningvärdeförändringar och dimen- sionsomlagring. Det senaste decenniet efter Korea-haussen visar dock en klart försämrad lönsamhet med säsongen 1958/59 som bottenår. Orsaken synes främst ligga i stigande kostnader och i stort sett oförändrade produktpriser. Skogsbrukets dragkraftbehov har hit- tills i huvudsak tillgodosetts genom jordbrukets hästar och traktorer. Ut- vecklingen kännetecknas av en kraftig minskning av hästbeståndet, medan jordbrukstraktorerna ökar i antal. Jord- brukstraktorerna torde dock endast vid gynnsamma markförhållanden vara effektiva för skogskörslor utan kapital— krävande tilläggsutrustning. Utveck- lingen av för skogsbruket specialkon— struerade hjultraktorer pågår, men be- finner sig ännu blott på försöksstadiet. Den ökade mekanisering av arbetena i skogsbruket som kan förutses torde komma att inverka på såväl drivnings- teknik som skogsskötsel och kan nöd- vändiggöra en omprövning av gällande skogslagstiftning för att underlätta skogsbrukets anpassning till utveck- lingen. I drivningstekniskt hänseende medför en ökad mekanisering krav på hög utnyttjandegrad av det i maskiner och anläggningar bundna kapitalet, vil— ket leder till en strävan mot säsongut— jämning. Vidare krävs ett tekniskt och organisatoriskt tillrättaläggande av drif— ten så att hög verkningsgrad i arbetet uppnås samt ökade krav på yrkeskun- nig, ofta specialutbildad arbetskraft. För skogsbruksföretag som drivs i kombina- tion med annan verksamhet, t. ex. in- dustri eller jordbruk, blir målsättningen att uppnå högsta möjliga lönsamhet för

det samlade företaget, och den ekono- miska motivationen att mekanisera kan därför växla från fall till fall.

Kravet på hög utnyttjandegrad av maskinerna medför att arbetsobjekten måste bli stora, och för privatskogsbru- kets del nödvändiggörs gemensam maskinanvändning eller någon form av entreprenörverksamhet.

Tillämpningen av den nya tekniken inom skogsvården kan förväntas med- föra krav på större hyggesarealer för att möjliggöra ökad maskinanvändning. Plantering beräknas inom en snar fram- tid kunna ske med praktiskt taget en- bart genetiskt förädlat plantmaterial uppdraget från frö som producerats i fröplantager.

Utöver föryngringen av slutavverk- ningsmogen skog förestår också ett be— tydande planteringsprogram för över- förande av sämre åkerjord till skogs- produktion. Under den närmaste 10-års- perioden kan omkring 300 000 ha in— ägojord beräknas bli planterade med skog till en årlig kostnad av drygt 20 milj. kr, varav halva kostnaden enligt nu gällande bestämmelser bestrids av statsmedel.

Den ökade kostnaden för manuell ar- betskraft torde medföra att arbetskrä— vande och svårmekaniserade röjningar och gallringar inskränks i möjligaste mån. Skogsskötseln måste då inriktas på tidiga plantröjningar och färre men kraftiga gallringsuttag. Hur långt denna inriktning bör drivas torde bli olika för olika ägarekategorier. Inom industri- skogsbruket med inriktning på enbart massa— och sågtimmerproduktion kom- mer den troligen att drivas ganska extremt, medan det inom privatskogs- bruket torde vara ekonomiskt motiverat att driva skogsbruket mer intensivt för att möjliggöra produktion av special- sortiment.

Vid diskussionen av den tekniska ut—

vecklingens inverkan på drivningsmeto- der och skogsskötsel har konstaterats en tendens mot större och koncentrera- de behandlingsytor. Detta kan leda till att den enskilde skogsägaren i vissa fall kan komma i konflikt med gällande skogslagstiftning. För den skull för- ordas en översyn av nu gällande lag- bestämmelser och deras tillämpnings- föreskrifter så att dessa anpassas till de nya tekniska och ekonomiska förutsätt- ningarna.

B. Skogsindustrins

Enligt riksskogstaxeringens stubbinven- teringar har årsavverkningarna varierat ungefär i 15 procent kring medeltalet för perioden 1953—61. En jämförelse mellan privatskogsbruket å ena sidan och övriga ägaregrupper å den andra visar att några nämnvärda skillnader i variationsvidden inte kan påvisas. Med ett schematiskt räkneexempel illustreras hur fluktuationer i världsmarknadens efterfrågan på skogsprodukter leder till accentuerade svängningar i råvaruledet på grund av industrins lagerhållning (lagercyklar) .

För att belysa förhållandena på vir— kesmarknaden har en enkät utgått till representanter för köpar- och säljarsi- dan. Från bägge parter framhålls att svårigheter förekommit i fråga om an- skaffning resp. avsättning av virke. Nå- gon form av långtidsavtal anses önsk— värt för att stabilisera förhållandena, samtidigt som de tekniska svårigheter- na att utforma ett sådant avtal betonas. Som ett särskilt ogynnsamt förhållande framhålls utförsel av virke från ett om— råde till ett annat eller mellan olika län— der, varigenom onödigt fördyrande

Den nu rådande fastighetsstrukturen är inom stora delar av landet mycket otillfredsställande för alla ägarekatego- rier och orsakar väsentliga olägenheter för skogsbruket. En förbättring av struk- turförhållandena skulle kunna leda till betydande kostnadsminskningar och produktionsökningar. En snar lösning av strukturproblemen framstår därför som en av de mest angelägna åtgärderna för landets skogsbruk.

råvarujörsörjning

korstransporter uppstår. En möjlighet att motarbeta detta vore en strikt mark— nadsuppdelning, men vid bedömningen av en sådan åtgärd måste också beaktas värdet av en fri konkurrens som kan befrämja skogsnäringens utveckling.

Mot bakgrund av skogsindustrins ut- byggnad och ökade råvaruförbrukning har behov uppstått av riksomfattande virkesbalanser för att möjliggöra en be- dömning av industrins råvaruförsörj- ning på längre sikt. Reviderade virkes- balanser grundade på senast kända ka- pacitetssiffror för år 1964 visar, att rå- varutillgångarna är tillräckliga under förutsättning att löv- och klenvirke kommer till användning i ökad omfatt- ning.

Anpassningen av avverkningarna till industrins ökade råvarubehov kan för- väntas medföra vissa övergångsproblem främst inom privatskogsbruket. Det förefaller dock sannolikt att en ökad samverkan mellan de enskilda skogs- ägarna skall leda till en smidigare an- passning av virkesutbudet till rådande efterfrågan.

C. Skogsbrukets arbetskraftsfrågor

En beräkning av arbetsåtgången i skogs- bruket under perioden 1960—70 med hänsyn dels till rationaliseringstakten och dels till förändringar i avverknings— volymen ger vid handen att totalt sett en minskning av arbetskrafthehovet med ca 10000 årsarbetare synes sannolik under denna 10-årsperiod.

Med statistik från såväl arbetsmark- nadsstyrelsen som industriskogsbruket belyses skogsarbetets säsongvariationer. Dessa variationer är störst inom privat- skogsbruket och beror framför allt på körningsarbetets bundenhet till vinter- perioden. En viss säsongutjämning un- der senare år kan konstateras och en sådan har också varit eftersträvad inom storskogsbruket. Enligt domänverkets och bolagens planer skall andelen års- arbetare ökas på bekostnad av de så- songanställda under 1960-talet.

Förutom säsongvariationer förekom- mer också variationer orsakade av kon- junktursvängningarna. Dessa fluktuatio- ner blir särskilt kännbara i de sämre avsättningslägena i Norrland, där rot- nettot kan bli negativt i en lågkonjunk- tur.

F. 11. kan antalet sysselsatta i skogs- bruket uppskattas till ca 185 000 perso- ner under högsäsongen i februari. Ge- nom den pågående säsongutjämningen

och olika rationaliseringsåtgärder kan antalet i skogsbruket sysselsatta antas ha nedgått avsevärt 1970. Denna utveck- ling kommer att ställa stora krav på an- passning hos de jordbrukare i skogs- bygderna, som är beroende av komplet- terande arbetstillfällen i skogsbruket. En möjlig väg synes vara övergång till mer extensiva eller specialiserade drifts- former i jordbruket, varigenom den till jordbruket knutna arbetskraften kan ut— nyttjas i skogsbruket under en större del av året.

Med befolkningens koncentration till tätorter uppstår problem för skogsbru— kets arbetskraftsrekrytering. Att lösa bostadsfrågorna med tillfälliga förlägg- ningar synes orealistiskt och möjlighe— terna att dagligen förflytta människor mellan bostaden och arbetsplatserna i skogen begränsas av de stora avstånden i skogsbygderna. Det måste därför anses synnerligen angeläget att myndigheter och verkställande organ tar hänsyn till skogsbrukets behov vid åtgärder och beslut, som kan påverka bebyggelseloka— liseringen på landsbygden. Det synes ligga i sakens natur, att ärenden av den- na art i möjligaste mån bör handläggas på det lokala planet i samarbete med företrädare för berörda näringar.

A. Skogsnåringens organisation och drift

1. Skogsbrukets nuvarande förutsättningar

Skogsbruket kan generellt uppdelas i en primär och en sekundär produktions- process. Med den primära avses den biologiskt betingade produktionsvoly- men i form av växande träd. Med den sekundära produktionen avses virkets tillgodogörande genom upparbetning och transport till konsumtionsplatsen. Denna uppdelning tillämpas i följande översiktliga beskrivning av det svenska skogsbrukets naturliga förutsättningar.

Primära produktionsprocessen. Sve- riges skogsmarksareal beräknas enligt den andra riksskogstaxeringen uppgå till 22,9 miljoner ha eller ca 56 procent av den totala landarealen. Virkesför- råden uppgick enligt riksskogstaxe- ringen 1953—57 till 2 116 miljoner mssk med följande fördelning på trädslag: Tall 40 procent, gran 45 procent och löv 15 procent.

Skogsmarkens potentiella produk- tionsförmåga brukar betecknas med bo— nitet, varmed enligt vanligen tillämpat boniteringssystem avses skogsmarkens genomsnittliga årsproduktion under en 100-årig omloppstid vid optimalt ut- nyttjande av marken. Den genomsnitt- liga boniteten växlar mycket starkt inom olika delar av landet beroende på klimat och näringsförhållanden från 2,3 n13sk/ha i genomsnitt för Norrbottens län till 7,8 mask/ha i Malmöhus län. Me- delboniteten för hela landet anges till 3,7 mask/ha.

Den verkligen uppnådda tillväxten är förutom av markens produktionsför- måga även beroende av den växande skogens åldersfördelning och bestån- dens slutenhet. Enligt riksskogstaxe- ringen 1953—1957 uppskattas den årliga tillväxten till ca 68 miljoner m3sk, vil- ket motsvarar knappt 3 mask per ha.

Vid uppskattningar av på lång sikt avverkningsbara kvantiteter i ett konti- nuerligt producerande skogsbruk bru- kar den årliga tillväxten användas som riktpunkt. Vid mer ingående avverk- ningsberäkningar måste dock hänsyn tas också till skogens aktuella ålders- fördelning m. rn. Sådana riksomfattande avverkningsberäkningar har utförts av skogsforskningsinstitutet för perioder- na 1955—64 och 1965—74. Enligt det högre avverkningsalternativet i dessa beräkningar anges de årliga avverk- ningarna för de båda perioderna till ca 67 resp. 69 miljoner m3sk, dvs. kvan— titeter som nära ansluter sig till den beräknade tillväxten.

Sekundära produktionsprocessen. Den sekundära produktionsprocessen är till väsentlig del en transportfråga, även om huggningsmomentet kräver den största manuella arbetsinsatsen. De växande träden finns utspridda över stora arealer och måste för att tillgodo— göras fällas, hopsamlas och transporte- ras till avsättningsorten. När de norr- ländska skogsindustriernas tillväxt un—

der 1800-talets senare hälft skapade efterfrågan på rundvirke, var förekoms- ten av naturliga transportleder i form av älvar och andra vattendrag en vä- sentlig förutsättning för skogarnas ex- ploatering. En annan förutsättning var vinterklimatet, som kom myrar och vatten att frysa och underlättade trans- porter med släde på snöföre. Av stor betydelse var också förekomsten av en relativt talrik och utspridd befolkning med dragkraft och redskap för utföran- det av erforderliga arbeten i skogarna.

Nord- och mellansveriges flottleder spelar visserligen fortfarande en viktig roll som transportleder för virke, men lastbilen har under senare årtionden övertagit en allt större andel av trans- portarbetet. I södra Sverige har last- bilstransport av virke varit en direkt förutsättning för tillkomsten av större cellulosaindustrier för export.

Enligt 1955 års biltransportutredning transporterades 25 miljoner ton virke kortare eller längre sträckor med last- bil, varav 1/4 till flottled. _Det flottade virket uppskattades till 8 miljoner ton. Om man däremot ser till det sannnan- lagda transportarbetet (vikt gånger väg, t. ex. uttryckt i tonkm), utfördes ett dubbelt så stort transportarbete i flott- lederna som av lastbilar. Detta sam- manhänger givetvis med de genomsnitt- ligt längre transportavstånden vid flottning av virke. Skillnaderna mellan norra och södra Sverige belyses av att endast 18 procent av virket beräknades direkttransporteras med lastbil till in- dustri i norra Sverige, medan motsva- rande siffra för södra Sverige var 90 procent. Med all sannolikhet har sedan denna undersökning genomfördes en fortsatt förskjutning av transporterna skett till förmån för lastbilstransporter- na.

Enligt samma utredning förorsakades betydande inoptimalförluster av att be-

stämmelserna om högsta tillåtna axel- tryck på vägnätet inte tillät utnyttjandet av lastbilsbeståndets lastkapacitet. Dessa inoptimalförluster uppskattades till ca 40 miljoner kr per år. I samma mån som utvecklingen går mot större och tyngre transportenheter ökar de eko- nomiska förlusterna på grund av väg- nätets begränsade bärförmåga. Järnvägarna har i Sverige inte fått samma betydelse för virkestransporter som i vissa andra länder beroende på att de i regel inte kan konkurrera med flottlederna i fråga om priser. År 1958 transporterades ca 1,2 miljoner m3f rundvirke med järnväg, vilket var unge- fär 10 proc. av den samma år på flottle- der transporterade virkeskvantiteten. Även om billiga långtransporter av virke på lastbil, järnväg eller genom flottning är av fundamental betydelse för skogsnäringen, bl. a. genom att möj- liggöra råvarutillförsel till stora ratio- nella skogsindustrier, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket som föregår dessa långtransporter av långt större omfattning. Man kan sålunda uppskatta långtransporternas andel av den totala arbetsåtgången för leverans av virke från stubbe till konsumtions- ort till endast 1/4, medan virkets upp- arbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver % av arbets— insatsen. Av den totala utdrivningskost— naden för leverans till industri torde högst 1/3 utgöras av långtransporter.

Skogens fördelning på olika ägarekategorier Skogsmarkens nuvarande fördelning mellan olika ägarekategorier framgår av följande sammanställning grundad på den andra riksskogstaxeringens resultat:

Milj. ha % Kronoskogar ............... 4,4 18,5 Övriga allmänna skogar ..... 1,5 6,4 Aktiebolags skogar ......... 5,6 24,8 Övriga enskilda skogar ...... 11,5 50,3 Samtliga skogar ............ 22,9 100

Huvudparten av kronoskogarna och bolagsskogarna är belägna i Norrland och norra Svealand. Inom detta område av landet har kronoskogarna sin tyngd- punkt i de norra delarna, i Norrbotten 54 proc. av den totala skogsarealen, me- dan bolagsskogarna till största delen finns i de mellersta och södra delarna av området. Gruppen övriga enskilda skogar, vad som i det följande benämns privatskogsbruket, dominerar inom åter- stoden av landet och utgör i Götaland hela 81 proc. av skogsinnehavet. Katego- rin övriga allmänna skogar är relativt jämnt fördelad över landet.

Eftersom skogens avkastning i hög grad är beroende av markens produk- tionsförmåga och avsättningsläge, är en fördelning av skogen på olika ägare- grupper efter skogens avkastningsvärde egentligen av större intresse än den rena arealfördelningen. I följande sam- manställning har den procentuella för- delningen skett efter 1957 års fastig- hetstaxeringsvärden, som ger ett utslag för bonitet och avsättningslägc (SOU 1963: 14 Undersökning av taxeringsut- fallet):

% Kronoskogar ......................... 11,7 Övriga allmänna skogar ............... 6,8 Aktiebolags skogar ................... 22,8 Privatskogar ......................... 58,8

En jämförelse mellan skogens fördel- ning på ägaregrupper efter areal och värde visar att kronoskogarna represen- terar en mindre andel av värdet beroen- de på genomsnittligt lägre boniteter och sämre avsättningslägen, medan pri— vatskogsbruket representerar en större andel av värdet, eftersom det främst är koncentrerat till södra och mellersta Sveriges mer produktiva och ur trans- portsynpunkt mera välbelägna skogs- marker.

F astighetsstrukturen

För ingen av de olika ägarekategorier- na är fastighetsstrukturen tillfredsstäl- lande. Arbetsgruppen för strukturfrågor konnner att lämna en mera ingående redogörelse för förhållandena och där- för beröres frågan här endast översikt- ligt.

I de norra delarna av landet är kro— nans och bolagens skogsmarker relativt väl samlade i större komplex men inom dessa är ägoblandningen oftast stor mel- lan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. I komplexen ingår också mindre skiften tillhöriga privatskogs- bruket. I de södra delarna av landet är kronans och bolagens innehav i allmän- het splittrade. De båda ägarekategorier— na har en betydande del av sina arealer inom jordbruksbygderna. Detta gäller särskilt bolagen, som enligt en av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning verkställd inventering skulle ha ungefär 25 proc. av sitt totala innehav i jord- bruksbygder och därav skulle drygt tredjedelen vara splittrat.

Inom den del av landets skogsareal, som tillhör privatskogsbruket, har upp- delningen på brukningsenheter gått mycket långt. Drygt hälften av de unge- fär 240 000 enheterna har en areal mindre än 25 ha och varje enhet har ofta flera skiften.

Inte nog med att de olika ägarekate- gorierna ligger blandade och enheterna är små, utan skiftena har också i många landsändar en dålig utformning. Skiftes- läggningen har tillkommit för åtskilliga decennier ibland sekel —— sedan, då man hade en helt annan syn på skogens värde och brukande. Av rättviseskäl har uppdelningen skett på sådant sätt, att varje markägare tilldelats en likartad blandning av bättre och sämre mark med olika belägenhet. Resultatet har ofta blivit långa och smala skiften utan

anknytning till terrängförhållandena och de naturliga drivningsgränserna.

Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle unge— fär 5 milj. hektar, motsvarande drygt 20 proc. av den totala skogsarealen vara i behov av strukturförbättring. Sämst ställt är det i Kopparbergs och Väster- norrlands län, där ungefär 2/3 av skogs- arealen beräknas behöva få en bättre fastighetsindelning. Därnäst kommer Gävleborgs och Värmlands län med be— hov av förbättring för ungefär 1/3 av skogsarealen. Även för de övriga norr- landslänen redovisas höga siffror. I de södra delarna av landet är förhållande- na bättre, men på vissa håll finns där nära nog lika dålig fastighetsstruktur som norrut.

Väsentliga olägenheter i olika avseen- den uppkommer i skogsdriften till följd av den rådande fastighetsstrukturen och det har under senaste åren arbetats åt- skilligt med att åstadkomma förbätt— ringar. Vissa riktlinjer har vuxit fram i verksamheten. Till en början måste ägo- blandningen mellan de stora ägaregrup- perna och mellan de större bolagen hä- vas. Omgrupperingar i detta syfte, som benämns intressearronderingar, har kommit i gång på allvar framför allt för kronoskogarna och bolagsskogarna. Där- med är emellertid inte problemen för privatskogsbruket lösta. Inom denna kategori har det visat sig möjligt att ge- nom samverkan över ägogränserna i viss mån minska nackdelarna med ägo- splittringen, men parallellt härmed be- hövs också omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, både i fråga om storleken och arronderingen på enheter- na. Erfarenheterna visar att man inom skogsbruksområden har kunnat lösa strukturfrågorna snabbare. Strukturför- bättringarna kan genomföras successivt men om förhållandena är särskilt be- svärliga inom en trakt bör alla erfor-

derliga förbättringar ordnas i ett sam- manhang. Bildandet av gemensamhets- skogar är ett alternativ som också prö- vas, särskilt när det blir fråga om stor- leksökning för flera brukningsenheter.

Skogsbrukets förvaltning

I organisatoriskt hänseende kan en gräns dragas mellan stats— och industri— skogsbruk å ena sidan samt privat- skogsbruk å den andra. Det förra känne- tecknas av en utbyggd administrations- apparat med indelning i förvaltningar (revir). I spetsen för de olika förvalt— ningarna står personal som i regel har högre skoglig utbildning. Förvaltningar- na är i sin tur uppdelade i bevakningar, som leds av personal med lägre skoglig utbildning. Vid sidan om denna hori— sontella organisationsplan kan även en vertikal eller funktionell organisation förekomma, särskilt inom de större företagen. Specialister knutna till skogs- chefskontoret handlägger därvid vissa för alla förvaltningar gemensamma upp- gifter såsom skogsvårdsfrågor, maskin- förvaltning, utbildningsfrågor m. m.

Privatskogsbruket kännetecknas för- utom av den begränsade arealen per brukningsenhet av att ägaren person- ligen vanligen med anlitande av råd— givande expertis eller förvaltningsorgan handlägger skogens drift. Till skogs- ägarens disposition för utförande av åt- gärder som kräver särskild fackkunskap står bl. a. skogsvårdsstyrelsernas och skogsägareföreningarnas personal. I de fall då skogsägarna på grund av t. ex. sjukdom, ålder eller vistelse på annan ort inte kan personligen utföra eller leda arbetena på fastigheten finns möj— lighet att ge förvaltnings- eller avverk- ningsuppdrag till skogsägareföreningar, enskilda konsulter eller förvaltnings- organ.

Av stor betydelse för privatskogs-

brukets drift är den upplysnings- och ntbildningsverksamhet som bedrivs av såväl skogsvårdsstyrelserna som skogs- ägareföreningarna och som vänder sig till skogsägare (exempelvis apterings— kurser, tekniska informationsdagar, marknadsupplysning m. m.). Den skog- liga grundutbildningen, som numera ges i skogsvårdsstyrelsernas regi, är tvåårig och riktar sig i första hand till blivande skogsarbetare men har an- passats att även tillgodose en skogs- ägares eller blivande skogsägares behov. Den första delen avser att ge den grund- läggande tekniska utbildningen, medan den senare delen har en linje för skogs- hushållning som avser att ge skogsäga- ren de allmänna skogliga insikter som erfordras för ledningen av skogsbruket på den egna fastigheten.

Skogsvårdsstyrelserna. Skogsvårds- styrelserna har till uppgift att befrämja och understödja den enskilda Skogshus- hållningen samt verka för att skogs- vårdsarbetet bedrivs på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområ- de. Vidare skall skogsvårdsstyrelserna utöva den uppsikt och vidtaga de åtgär- der, som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankommer på den.

Bland de åtgärder som ankommer på skogsvårdsstyrelserna för att fullfölja sina uppgifter kan nämnas:

Att verka för den skogliga upplys- ningen och yrkesutbildningen genom anordnande eller understödjande av kurser, demonstrationer, föreläsningar eller annan undervisnings- eller upplys- ningsverksamhet.

Att sörja för anskaffning av frö- och plantmaterial av för orten lämplig be- skaffenhet.

Att lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt.

Att stödja sammanslutningar av skogs— ägare i deras verksamhet för skogsvår- dens främjande.

Att bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder.

Bland de olika ändamål för vilka stat- liga bidrag lämnas till det enskilda skogsbruket genom skogsvårdsstyrelscr- na kan nämnas skogsvägbyggnad, skogs- dikning och skogsplantering av åker. Eftersom väg- och dikningsföretag i många fall bör planeras och genomföras gemensamt för flera fastigheter har skogsvårdsstyrelserna teknisk personal till förfogande för planering samt båt- nads— och kostnadsberäkning av sådana gemensamma företag.

Skogsägareföreningarna. På grund av privatskogsbrukets splittring på ett mycket stort antal brukningsenheter uppstod efter hand ett behov av organi- sationer som kunde tillvarata skogsägar- nas gemensamma ekonomiska intressen. Detta behov blev särskilt akut under de- pressionsåren i början av 1930-talet. Un- der dessa år tillkom de flesta skogsäga- reföreningarna av typ ekonomisk för- ening, som regel en i varje län eller ådal. Årsskiftet 1961/62 fanns 23 föreningar anslutna till riksorganisationen Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund med sammanlagt ca 130 000 anslutna med- lemmar representerande 6,7 milj. ha skog och med en total omsättning av 614 milj. kronor (1961).

Skogsägareföreningarnas uppgifter begränsades först till att hopsamla och marknadsföra medlemmarnas skogs— produkter och i samband därmed ge råd och information om marknadsläget. Efter hand har medlemmarnas behov av service från föreningarna utvidgats till att omfatta även andra områden såsom teknisk information, tillhanda— hållande av redskap, planläggning av skogsbruket på fastigheterna, skogs-

vårdsåtgärder, väg- och strukturfrågor m. 111.

När den tekniska utvecklingen med- förde behov av ökad samverkan mellan de privata skogsägarna, var det natur- ligt att denna organiserade samverkan administrerades genom skogsägareför- eningarna. Denna samverkan i form av s.k. skogsbruksområden har av skogs— bruksgruppen ansetts vara så viktig för de bedömningar gruppen enligt sina direktiv har att göra, att frågan ansetts böra ges en tämligen utförlig framställ— ning.

På begäran av skogsbruksgruppen har inom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund utarbetats en redogörelse för organisationen av skogsbruksområ- den samt hittills vunna erfarenheter (bil. 11). En sammanfattning härav läm- nas nedan, varefter skogsbruksgruppen anför några synpunkter på frågan.

Skogsbruksområden. Skogsbruksom- råden är en form av organiserad sam- verkan, som bygger på ett avtal mellan den enskilde skogsägaren och en skogs- ägareförening, enligt vilket skogsägaren ingår som medlem i skogsbruksområdet på en tid av vanligen två till fem år. Skogsägaren behåller full beslutande- rätt över alla åtgärder på sin fastighet. Skogsägareföreningen anställer en in- spektor att leda arbetena inom området. Den service som Skogsägareföreningen ger medlemmarna i skogsbruksområdet varierar med det individuella behovet av hjälp.

Inom skogsbruksområdena eftersträ- vas största möjliga självverksamhet. Den arbetskraft som ytterligare erfordras utöver gårdens folk anställs i regel av Skogsägareföreningen, varigenom en mer kontinuerlig sysselsättning möjlig- görs.

Genom samverkan inom skogsbruks- området kan många möjligheter till ra-

tionaliseringar tillvaratagas. Maskiner kan utnyttjas gemensamt, och härige— nom kan utyttjandegraden höjas och lägre timkostnad uppnås. Större driv- ningstrakter liksom gemensamma vägar

och avlägg kan erhållas genom samver- kan över ägogränserna, vilket också kan leda till lägre kostnader. Genom dessa olika rationaliseringsåtgärder kan dags- verksåtgången per avverkad mask sän- kas. (Inom ett skogsbruksområde redo- visat i bil. 1 har exempelvis dagsverks- åtgången på tre år sjunkit från 0,64 till 0,36 dagsv. per mask.)

Inom skogsbruksområdena upprättas i regel skogliga översikter för området och skogsbruksplaner för varje fastig- het. Vid planläggningen kan hänsyn tas till samordning av åtgärderna över ägo- gränserna.

Den längsta erfarenheten av skogs— bruksområden har man i Jämtland, där det första området bildades 1955. Vid årsskiftet 1962/63 var i hela landet ca 10 000 skogsägare anslutna med en areal av 675 000 ha produktiv skogsmark. Sto- ra variationer i verksamhetens omfatt- ning förekommer i skilda delar av lan- det.

En med skogsbruksområdena närbe- släktad form av samverkan förekom— mer i de fyra nordligaste länen och befrämjas av statliga bidrag. Dessa s. k. samverkansområden berör f. n. drygt 200000 ha, främst inom Västerbottens län. Organisationen förutsätter medver- kan från skogsvårdsstyrelsen och skogs- ägareföreningen, varvid planläggning och skogsvård i regel sorterar under skogsvårdsstyrelsen, medan skogsägare- föreningens tjänstemän är behjälpliga i drivningstekniska frågor. Samverkans- områdena kan betraktas som en mer lös-

1 Denna bilaga har ej tryckts, men finnes i stencilerad upplaga hos Sveriges Skogsägare- föreningars Riksförbund. (Fack, Stockholm 22.)

lig organisation och kan utgöra en över- gångsform mot skogsbruksområden.

Enligt skogsbruksgruppens uppfatt- ning torde ökad samverkan utgöra en viktig förutsättning för ett rationellt be— drivande av skogsbruk _— såväl beträf- fande skogsskötsel som virkesutdriv- ning på små eller söndersplittrade fastigheter. Ju längre fastigheterna lig- ger från bygd eller ägarens bostad, desto viktigareframstår betydelsen av samverkan och gemensam planläggning.

Genom samverkan i skogsbruksområ- den kommer privatskogsbruket att mera direkt ställas under sakkunnig skoglig ledning, en planläggning och samord- ning av driften över ägogränserna kan komma till stånd och bättre förutsätt- ningar skapas för ett rationellt utnytt— jande av teknikens och forskningens landvinningar. Det kan anföras, att skogsbruksområdena är lösliga i sin form och att den obeskurna självbestäm- manderätten för anslutna skogsägare skulle hindra en rationell planläggning och drift samt att nackdelarna härav kommer att öka i takt med mekanise- ringen m. m. Behov av en fastare orga- nisation med mera långtgående förplik— telser för anslutna skogsägare kan kom- ma att framträda, i varje fall då kon- tinuerligt sysselsatt arbetskraft och maskiner i större omfattning har an- skaffats.

Å andra sidan är de arbetsbehov, som genom skogsbruksområdena skall till- mötesgås, så skiftande och varierande för olika skogsägare, att skilda former för utnyttjande av de av skogsbruksom- rådet erbjudna tjänsterna alltid torde behöva föreligga. En alltför stereotyp anslutningsform skulle kunna avskräcka många skogsägare, varigenom en önsk- värd högprocentig anslutning torde bli betydligt svårare att uppnå.

Enligt skogsbruksgruppens mening har tillkomsten av skogsbruksområden

medfört en påtaglig aktivering av skogs- driften på berörda privatskogsbruk. I viss omfattning har även kontinuerlig sysselsättning av arbetskraft kommit till stånd och maskiner anskaffats. Under förutsättning att skogsbruksområdenas organisation och arbetsinsatser succes- sivt utvecklas och anpassas till de för- utsättningar, som bl. a. mekaniseringen och kravet på kontinuerlig sysselsätt- ning av yrkesskogsarbetarna medför, har man anledning tro, att en lämplig och ändamålsenlig drift skall kunna konnna till stånd inom privatskogsbru- ket lned bibehållande av den privata äganderätten och med inslag av en be.- tydande självverksamhet från ägarnas sida. _

Som redan tidigare påpekats medför ej tillkomsten av skogsbruksområden eller andra samverkansformer att beho- vet av strukturförbättringar bortfaller. Strävan bör vara att finna en lämplig kombination mellan samverkan. och strukturrationalisering. Särskilt beträf- fande skogsfastigheter eller delar därav på långa avstånd från bygd, som *har inget eller ringa sysselsättningssam- hand för en jord— eller skogsbrukare, är det angeläget att tillskapa rationella en- heter.

Privatskogsbrukets anslutning till or— gan för samverkan i exempelvis skogs- bruksområden med särskilt anställda skogstjänstemän kan även komma att påverka förutsättningarna för skogs- vårdsstyrelsernas verksamhet. Det har emellertid ansetts ligga utanför skogs- bruksgruppens uppgift att närmare be— handla detta spörsmål.

Avsättningen av skogsprodukter

De första på export inriktade ångsåg- verken byggdes vid de norrländska älv- mynningarna, där det flottade sågtimret kunde sorteras och lagras, och där de

färdigsågade trävarorna kunde lastas direkt på fartyg för export.

Först vid slutet av förra seklet börja- de framställningen av kemisk pappers— massa ske i sådan skala att massaindu— strin fick betydelse för avsättningen av skogsprodukter. Medan sågverksindu- strins produktion i stort sett nådde sin höjdpunkt vid slutet av 1920-talet och har bibehållit ungefär samma produk- tionsvolym under senare år, har massa- industrin expanderat successivt och därigenom kommit att svara för en allt större del av den totala rundvirkesför- brukningen. I tabell 1 belyses utveck— lingen av årsavverkningens procentuella sammansättning från mitten av 1890— talet till mitten av 1950—talet.

Tabell ]. Årsavverkningens procentuella sammansättning

1890- 1930— 1950— talet talet talet Massaved ............ 3 30 43 Sågtimmer ........... 32 30 39 Fanervirke .......... 0,5 Stolpar, pålar, props. . 3,5 Husbehovsvirke ...... 51 37 14 Övrigt (kolved m. in.). 14 3 _ Summa 100 100 100

En annan utvecklingstendens av in- tresse i detta sammanhang är den grad- visa förskjutningen av sågverksproduk- tionens tyngdpunkt regionalt. I tabell 2 redovisas den beräknade totala årspro- duktionen av barrträvaror i femårsge—

nomsnitt under tiden 1929—1958 med procentuell fördelning på områden.

Av tabell 2 framgår att den procen— tuella andelen av landets totala trävaru— produktion under de sista decennierna minskat i övre och mellersta Norrland, medan en motsvarande ökning ägt rum i Götaland. Förklaringen till denna för- skjutning av produktionen torde vara dels lastbilstransporten-nas ökade bety- delse, vilket starkt bidragit till skogs- industrins utveckling i södra Sverige, dels den ökande tillgången på grövre virkcsdimensioner på grund av skogens nuvarande åldersklassfördelning i de södra delarna av landet.

Även inom massaindustrin har en markant utveckling ägt rum i södra Sverige genom tillkomsten av flera stora produktionsenheter under de senaste åren. Denna utveckling är dock av allt— för färskt datum för att kunna belysas statistiskt.

Den totala årsavverkningen har un- der en lång följd av år rört sig med smärre variationer kring 50 miljoner m=sk. Den beräknade årsavverkningen under säsongerna 1952/53 till 1960/61 enligt riksskogstaxeringens stubbinven- tering har sammanställts i tabell 3.

Medeltalet under 9—årsperioden som redovisats i tabell 3 var 47,5 milj. mask och de relativa variationerna kring me- deltalet rörde sig mellan 83 och 112 proc.

Tabell 2. Sågverksproduktionens regionala fördelning

Proeentuell fördelning på områden Beräknad Gävleborg F emårsperiod produktion Övre och ' Summa 1 000 stds mellersta Kopparberg Östra Götaland . och Svealand Norrland ,. & armland 1929/33 1 377 42 27 15 16 100 1934138 1 493 38 27 14 21 100 1939/43 1 156 33 28 14 25 100 1944/48 1 241 29 27 14 30 100 1949/53 1 469 26 26 15 33 100 1954/58 1 707 23 25 16 36 100

Tabell 3. Totalt fällda kvantiteter enligt stubbinvenleringen i milj. m3sk exkl. tarrslcog

Avverkningssäsong 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 39,3 50,7 47,0 ' 41,4 49,0 53,2 44,7 50,9 51,2

2. Skogsdriftens utveckling, mekanisering samt rationaliseringsresultat

Skogs- och jordbruk uppvisar många likheter. Båda näringarna är baserade på en areell produktion, vilket torde vara en av huvudorsakerna till att drif- ten förhållandevis länge haft en utpräg- lat manuell inriktning. Arbetsuppgifter- na har varit av sådan art att alla arbe- ten kan utföras med mänsklig arbets- kraft kompletterad med hästar som dragkraft. I regel har även tillgången på sådan arbetskraft för skogsbruket varit god och något starkt tryck att p. g. a. arbetskraftsbrist mekanisera ar- betsprocesserna har ej förelegat.

Under de senaste 60 åren har produk- tionsinriktningen i skogsbruket under- gått stora förändringar. Medan vid sc- kelskiftet endast ca 1/3 av det avverkade virket avsattes till träförädlande indu— strier, forslas nu ca 5/6 till dessa, vilket medfört betydande förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen samt en ökning av transportavstånden.

Även om försöken att mekanisera driften synes ha börjat ungefär sam- tidigt i jord- och skogsbruket, har me- kaniseringen i jordbruket fortskridit snabbare än i skogbruket. Förklaringen härtill torde vara att det tekniskt sett varit lättare att mekanisera jordbruks- arbetet och att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jord- bruket. I jordbruket, som i regel har en förhållandevis stor andel helårssyssel— satt arbetskraft, har vidare vissa topp- belastningsperioder dimensionerat ar- betsstyrkan. Mekaniseringen har därför

i betydande omfattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under toppbelastningsperioderna.

Den utveckling som haft den största betydelsen för skogsdriftens effektivi- sering är de förbättrade kommunika- tionerna från skogsarealerna till de plat- ser där virket skall förbrukas samt till arbetskraftens bostadsorter. Dessa för- bättrade kommunikationsmöjligheter har främst skapats genom den starka utbyggnaden av bilvägnätet, som möj- liggjort att virkestransporterna alltmer har kunnat mekaniseras. Lika betydelse— fullt har varit att skogsbilvägarna un- derlättat arbetskraftens dagliga förflytt- ning till och från arbetet, vilket med- fört att behovet av särskilda skogsför— läggningar minskat samt att skogsdrif- tens planläggning och praktiska utfö- rande underlättats.

Lastbilstransporter av virke började efter första världskriget men det var först under 1930-talet som det egentliga genombrottet kom. Härvid inleddes även en mekanisering av lastningsarbetena, vilken var av stor betydelse för last— bilens utnyttjande även på relativt kor- ta transportavstånd. Under de senaste åren har förbättrade lastkranar fram- kommit som skapat förutsättningar för enmansbetjäning på lastbilarna.

Av utomordentligt stor vikt för skogs- bruket har varit den förbättring av det allmänna vägnätet, som successivt kom— mit till stånd. Skogsbilvägarna —— ivar— je fall de som byggts under senare tid

—— är'i allmänhet dimensionerade att under de tider skogstransporter pågår bära tunga fordonsenheter. Då de i re- gel mynnar i allmänna vägar är en hög standard och bärighet h05 detta vägnät en förutsättning för att kunna effektivt utnyttja för virkestransporter rationella fordonsenheter. I syfte att anpassa väg- investeringarna i allmänna vägnätet till trafikbelastningen har skogsbrukets nu- varande transporter kartlagts och pro- gnoser med förväntade ökningar gjorts. Ett samarbete mellan skogsbruket och vägväsendet har skett, som resulterat i för skogsbruket betydelsefulla förbätt- ringar. Även om man sålunda kan kon- statera att vissa resultat nåtts, återstår ännu betydande förbättringar innan det allmänna vägnätet har fått en sådan standard att den nuvarande fordonspar- kens kapacitet helt kan utnyttjas.

I fråga om flottningsväsendet har ned- läggning av flottningen i vissa mindre vattendrag skett under de senaste de- cennierna, varjämte även flottningen upphört i vissa bivattendrag. Flott- ningen i de större älvarna i Norrland, Dalarna och Värmland bibehåller i stort sett sin betydelse. I syfte att få till stånd en ändamålsenlig samordning mellan flottning och landtransporter har under senare är "lokala samarbetsorgan tillska— pats, i vilka representanter för olika skogsägarekategorier ingår.

I fråga om huggning har under 1950- taletAmotorsågar vunnit en snabb an- vändning och endast obetydliga kvanti- teter virke fälls numera med handsågar. Motorsågarna anses ha medfört en effektökning av 10—20 proc. Den manu- ella skogsbarkningen har minskat i om- fattning dels genom utforsling till in- dustrier av ökade mängder obarkat vir- ke, dels genom maskinell barkning vid bilvägar och flottleder. Betydande be- sparing av arbetskraft har härigenom uppnåtts.

Att beräkna rationaliseringstakten i skogsbruket i sin helhet är av flera skäl knappast genomförbart, bl. a. beroende på att sammansättningen i fråga om de produkter _— sortilnent som skogs— bruket levererar undergått så stark för— ändring. En överslagsberäkning base- rad på det knapphändiga material som finns ger dock vid handen att arbets- åtgången under de senaste 30 åren minskat med i genomsnitt ca en pro- cent per år. Genom att virkesuttagen i stort sett legat på en konstant nivå har arbetsförbrukningen per hektar skogs— mark minskat i samma omfattning. Ar- betsförbrukningen är emellertid inte något bra kriterium på driftens effek- tivitet. Exempelvis leder ökad arbets- effekt till bättre lönsamhet, vilket i sin tur normalt medför ökat uttag av det arbetskrävande klenvirket. Härigenom blir den totala arbetsbesparingen ringa, medan lönsamheten samtidigt kan visa en avsevärd förbättring. Rationalise- ringstakten har emellertid varit snabba- re under senare tid än vad som ovan antytts. Särskilt gäller detta drivnings— arbetena för standardsortimenten tim- mer och massaved. Om man omräknar arbetsåtgången att gälla oförändrad vir- kesdimension har den under de senaste 20 åren minskat med 2 a 3 proc. per år för huggning. Utkörningsarbetena torde ha effektiviserats i minst samma grad dels genom förbättrad teknik men dels ock genom den minskning av köravstån- den som uppstått genom vägnätets ut- byggnad. Trots detta torde minskningen i arbetsåtgången i våra viktiga konkur— rentländer Canada, USA och Ryssland varit 1—2 proc. högre per år räknat un- der 1950-tale.t. Som ovan påpekats är ett sådant förhållande icke i sig självt ett kriterium på att svenskt skogsbruk slä- pat efter i utvecklingen. Å andra sidan medför det, särskilt under perioder med överproduktion och ogynnsamt prisläge

på skogsprodukter, att det svenska skogsbrukets lönsamhet och konkur- rensförmåga försämras, särskilt om skogsvård och uttag av klenvirke i exempelvis gallringsbestånd skall be- drivas i en omfattning som på längre sikt bedöms vara riktigt och ändamåls- enligt. Härtill bidrar även att avverk- ningarna i dessa konkurrentländer i mycket stor omfattning utförs endast i form av slutavverkningar, vilka utgör

betydligt enklare mekaniseringsobjekt. I svenskt skogsbruk torde endast 1/3 ä 1/4 av avverkningarna ha utgjorts av slut- avverkning, därtill ofta i glesa rest- skogar. I gengäld till en snabb mekani- sering har sålunda i svenskt skogsbruk skogarnas biologiska produktionstill- stånd förbättrats och en betydande ök- ning av virkeskapitalet ägt rum, förhål- landen som knappast ägt sin motsvarig- het i de nämnda konkurrentländerna.

3. Lönsamhetsutvecklingen

Skogsbruket har i vårt land av gammalt betraktats som en näringsgren känne- tecknad av säkerhet och god lönsamhet på längre sikt. Skogsmark med växande skog har därför betraktats som ett real— värde och ett eftertraktat kapitalplace- ringsobjekt i tider med sjunkande pen- ningvärde. En dyrhetstillväxt hos skogs- produkter relativt andra nyttigheter har också anförts som motiv för användan- det av en särskild »forstlig» räntefot, lägre än den marknadsmässiga, vid skogliga kalkyler. En närmare analys av det material som f. n. finns tillgäng- ligt och som belyser dessa frågor visar att utvecklingen inte är så entydigt po- sitiv.

I en undersökning vid skogshögsko- lans ekonomiska institution (Streyffert: Utvecklingstendenser beträffande rot— värden och priser på skogsprodukter) har pris— och kostnadsutvecklingen inom skogsbruket under perioden 1909 —1958 analyserats. För att eliminera penningvärdeförändringarnas inflytan- de har omräkning skett till fasta priser med hjälp av indextal. De på så sätt framräknade prisserierna, som uppvisar mycket stora variationer under kortare tidsperioder, har sedan utjämnats med geometrisk och aritmetisk progression för att erhålla en långtidstrend. Det har

därvid visat sig att rånettovärdena för sågtimmer och massaved inom ett par utvalda områden i norra och södra Sverige visserligen uppvisar en årlig procentuell ökning, men att storleken är mycket beroende av till vilken tids- period beräkningen knytes. Den excep- tionellt kraftiga prisstegringen under »Korea-krisen» vid 1950-talets början påverkar nämligen resultatet mycket starkt. Om endast perioden 1909—38 undersöks blir den årliga värdeökningen lägre (OA—3,4 proc.) än om hela pe- rioden 1909—58 avses (IA—3,5 proc.). En närmare granskning av de faktiska rånettovärdena under 1950-talet efter Korea-haussen visar ett mycket påtagligt fall, som markant bryter mot den fram- räknade långtidstrenden.

Utvecklingen under 1950-talet har närmare analyserats inom Skogsstyrel- sen på grundval av den statistik röran- de bruttopriser, avverkningskostnader, skogsvårdsåtgärder m. ni. som årligen publiceras i Skogsstatistisk årsbok. På så sätt har den svenska totalavverk- ningens beräknade bruttovärde per mask kunnat beräknas och efter avdrag av avverkningskostnader, underhåll och nyanläggningar även motsvarande be- hållna rotvärde. Ur detta diagram kan utläsas att det behållna rotvärdet nådde

en topp avverkningssäsongen 1951/52 med ett genomsnittsvärde av 43 kr/mask, varefter kurvan med få undantag sluttar utför. Det lägsta värdet uppnåddes sä- songen 1958/59, då rotvärdet var nere i 14 kr/m3sk. En viss återhämtning skedde påföljande säsong, då rotvärdet steg till 18,50 kr/mask som följd av de höjda pri- serna på rundvirke hösten 1959.

En liknande beräkning av enskilda skogsägares behållna rotnetto under sex- årsperioden 1954—59 har utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut på basis

av bokföringsmaterial i Jordbrukseko- nomiska undersökningen. Även om detta material inte med säkerhet kan sägas vara representativt för bondeskogsbru- ket, bestyrker det dock resultaten från Skogsstyrelsens statistik. Som exempel kan tas de båda delar av södra och mellersta Sverige som redovisas i den senare undersökningen. Inom Götalands skogsbygder sjönk rotnettot från 23 kr/mask 1954 till 6 kr/mask 1959 och inom Svealands skogsbygder var mot- svarande värden 23 resp. 9 kr/m3sk.

4. Skogsbrukets dragkraft

Med skogsbrukets dragkraft avses i föl- jande avsnitt den dragkraft som erford- ras för att transportera det upparbetade virket från avverkningsplatsen till flott- led eller bilväg. Underlaget för dessa transporter är sålunda huvudsakligen obanad skogsmark eller enklare stick- eller basvägar som inte är framkomliga för lastbilar.

Den dragkraft som utnyttjats för dessa skogstransporter har av gammalt främst varit hästar knutna till jordbruket och dessa är fortfarande skogsbrukets do- minerande dragkraft. Under efterkrigs— tiden har jordbrukstraktorer i stigande utsträckning kommit till användning i skogsbruket, där markförhållandena va- rit mera gynnsamma. Specialbyggda traktorer, som kan bemästra olika före- kommande terräng— och markförhållan- den, har först under de senaste åren börjat utexperimenteras.

I figur 1, sid. 25, har åskådliggjorts utvecklingen i fråga om totala antalet hästar och traktorer enligt tillgänglig statistik för åren 1950—1961. Härav framgår att hästantalet varit konstant sjunkande, medan antalet traktorer sti- git. Om utvecklingen fortsätter som hit- tills, kan kurvorna beräknas skära var-

andra under 1962, då såväl hästar som traktorer uppgår till ett antal av ca 170 000.

Det antal hästar eller traktorer, som teoretiskt sett skulle vara erforderligt för att utföra det årliga transportarbetet i skogsbruket, kan ungefärligt beräknas under vissa antagna förutsättningar. En— ligt gjorda arbetsstudier kräver häst— transportarbetet i skogen ca 0,1 dags— verke per avverkad kubikmeter i genom- snitt, och om varje häst utnyttjas 100 dagar om året i skogsbruket, skulle allt- så för hela landet erfordras 50 000 häs- tar vid en normal årsavverkning. Om ut- nyttjandegraden kunde ökas till 200 da- gar per år, skulle 25 000 hästar vara tillräckligt o. s. v.

En hjultraktor betjänad av två man har ungefär dubbelt så stor kapacitet som en häst och motsvarande tal vid användandet av hjultraktorer skulle följ- aktligen bli 25 000 och 12 500 vid ett ut- nyttjande under 100 resp. 200 dagar per år.

Ovanstående överslagskalkyl visar att det generellt sett inte råder någon brist på dragkraft för skogsbrukets behov un- der förutsättning att befintliga resurser utnyttjas effektivt. Lokalt kan dock un-

Antal 1400 000

300000

200 000 _

100 000

1952 1950 195”

1955

Höstar

Traktorer

1958 1960 1962 19614

Figur 1. Antalet hästar och traktorer

derskott vara för handen, speciellt i rena skogsbygder utan en fast jord- bruksbefolkning. Inom sådana områden förekommer det att storskogsbruket sö- ker säkerställa sitt behov av dragkraft genom hästuppfödning i egen regi. Å andra sidan kan det föreligga ett påtag— ligt överskott av dragkraft och körare i bygder med en relativt talrik jordbruks— befolkning, och bristen på tillräckliga arbetstillfällen i skogsbruket kan där ut- göra ett problem även socialt.

Den fortgående utbyggnaden av skogs— bilvägnätet medför att lastbilen kan komma allt närmare avverkningsplat- serna för att hämta virket och transport-

arbetet i skogen minskar då i motsva- rande mån. En fortgående minskning av erforderlig dragkraft kan därför förut- ses. Även inom jordbruket minskar häs- tens användning som dragkraft i snabb takt, varför en fortsatt avhästning kan förutses.

En påtaglig »t'örgubbning» av det nu- varande hästbeståndet kan också kon- stateras. Enligt en undersökning vid Jordbrukets utredningsinstitut var drygt hälften av alla hästar vid jordbruken i skogsbygderna mer än 12 år gamla. Detta tyder på att avgången av arbets- dugliga hästar kommer att gå fort under de närmaste åren.

Utforslingen av virke från skogen till bil- eller flottled utföres ännu till över- vägande del med häst. Ungefär en fjär- dedel av kvantiteten torde f. n. utköras med traktor och denna andel ökar snabbt. Sålunda uppgav bolagsskogsbru- ket i den av strukturgruppen genomför- da enkäten att man beräknade att år 1970 köra ut ca två tredjedelar med traktor. I stats- och bolagsskogsbruket torde framdeles för skogstransporter specialutrustade traktorer till övervä- gande del komma till användning och en jämn sysselsättning för dem kommer att eftersträvas. I allmänhet torde såda— na traktorer endast i begränsad omfatt- ning komma att användas i jordbruk, dels på grund av att de är exklusivt ut— rustade och därmed avsevärt dyrare, dels också på grund av att en viss om- ställning av traktorn krävs vid övergång från skogs- till jordbruksarbeten. De i jordbruket använda hjultraktorerna av standardtyp har hittills fått förhållande-

vis begränsad användning i skogsbruket. l)et arbetstillskott som utföres av jord- brukstraktorer i form av skogskörslor torde sålunda utslaget på hela traktor- beståndet röra sig om mindre än 10 ar- betsdagar per år. Dessa är dock ojämnt fördelade och utnyttjandet kan för en- staka jordbrukare ha stor betydelse. Svårigheten att utnyttja jordbrukstrak— torerna i skogskörslor ligger främst däri att man för att rationellt kunna utföra skogstransporter behöver en betydande tilläggsutrustning bestående av last- ningsanordningar och fordon. Om an- talet arbetsdagar i skogen per år blir fåtaliga, blir kostnaderna för denna ut- rustning särskilt den mera avancera- de — givetvis betydande. Det föreligger därför en tendens, att många ägare av jordbrukstraktorer sedan traktorn skogsutrustats —— över huvud taget inte utnyttjar traktorn i jordbruket utan sö- ker kontinuerligt sysselsätta den i skogs- bruket.

5. Mekaniseringen och dess krav

a) Drivningsteknik Mekaniseringen i skogsbruket är ingen ny företeelse. Det är emellertid först på de senaste tio åren som maskinanvänd- ningen trängt in på de arbeten, som utförs inom skogsarealerna och som do— minerar i fråga om arbetsvolym. Liksom i andra näringar gäller det för skogs- bruket att söka få en så optimal sam- verkan mellan produktionsfaktorerna som möjligt. Det är naturligt, att när kapitalinsatsen genom mekanisering nu ökar, detta bör medföra modifieringar i driften. Maskiner, anläggningar och andra investeringar i alla typer av skogsbruk fordrar nya förändrade ar- betsformer för att de i samverkan med andra produktionsfaktorer skall lämna bästa möjliga resultat.

Schelnatiskt kan denna tekniska ut— veckling sägas medföra följ dverkningar i fråga om driften av tre olika slag:

(1) Önskemål om hög utnyttjandegrad av det i maskiner och anläggningar bundna kapitalet. Leder till att skogsbrukets säsongmässiga karak— tär minskar. (2) Ett tekniskt och organisatoriskt till-

rättaläggande av driften så att hög verkningsgrad i arbetet uppnås samt

(3) Ökade krav på yrkeskunnig ofta specialutbildad arbetskraft.

Innan dessa frågor närmare utvecklas kan det finnas skäl att något uppehålla sig vid den målsättning, som skogsbru- ket i vårt land kan tilldelas. Denna är nämligen inte a priori given. Det före-

faller sålunda som vissa motsättningar rörande uppfattningen om skogsbrukets bedrivande bottnar i olika utgångspunk- ter just beträffande målsättningen.

Från samhällets sida kan man som ut— gångspunkt välja, att skogsbruket skall lämna största möjliga nettobidrag till vår nationalprodukt med bivillkoret att skogsbruket liksom varje annan närings- gren skall lämna minst samma avkast- ning av insatta produktionsmedel som vid annan alternativ användning. Detta skulle innebära att man för vårt lands vidkommande skall utnyttja skogsmar- ken så att så högt ekonomiskt netto per hektar som möjligt erhålles. Härvid för- utsättes att endast skogsmarkens pro- duktion utgör den begränsande faktorn, och att således tillgång på arbetskraft och kapital ej lägger hinder i vägen för dess tillgodogörande liksom även att av- sättning för produkterna föreligger. I länder med resurser av icke utnyttjade skogstillgångar blir målsättningen där- emot att maximera vinsten på den kvan- titet som man har resurser att utdri-va och som det samtidigt finns avsättning för.

Om rena skogsbruksföretag funnes skulle deras målsättning ganska nära sammanfalla med samhällets såsom den ovan angivits för vårt lands vidkom- mande. Emellertid är i regel skogsdrift kombinerad med någon annan verksam- het såsom skogsindustri eller jordbruks- drift. För det företag, som sålunda har skogsbruk som en större eller mindre del av sin samlade verksamhet, blir i regel målsättningen en annan, nämligen att erhålla största möjliga lönsamhet för hela företaget.

På grund av dessa skilda utgångs- punkter kan under vissa betingelser skogsföretagens målsättning komma i konflikt med samhällets, vare sig före- tagen är kombinerade med annan verk- samhet eller ej. Skogslagstiftningens

grundläggande uppgift torde i första hand vara att tillse att vissa samhälls- intressen tillgodoses av de enskilda per- soner eller företag som handhar skogen. Ca 3/4 av skogsmarken och ännu mera av dess virkesproducerande kapacitet befinner sig i enskild ägo och drivs där- för inom skogslagstiftningens ram som enskilda företag. Dessa enskilda företag har ingen gemensam målsättning för sina respektive skogsbruk. Skogsbrukets uppgift i företaget skiftar med företagets storlek, struktur och produktionsinrikt- ning. Skogsbruksformerna kommer där— för att uppvisa en rik variation.

Dessa förhållanden leder till, att man ej kan uppställa några enhetliga ut- gångspunkter vid beräkning av exem- pelvis mekaniseringens lönsamhet. En mekaniseringsåtgärd som är lönsam för en företagare behöver ej vara det för en annan. Fördelarna med mekanisering kommer därför att skifta efter omstän- digheterna i varje särskilt fall.

En hög utnyttjandegrad inverkar på- tagligt på möjligheterna att mekanisera eller på annat sätt investera i drifts- anläggningarna. Detta är särskilt fallet inom sådana sektorer, där en rask tek- nisk utveckling äger rum. Denna med- för, att nya maskiner snabbt blir tek- niskt föråldrade. Det är därför skogs- företag med möjlighet att sysselsätta maskiner kontinuerligt, som har den starkaste ekonomiska motivationen att pröva nya metoder och maskiner. Före- tag med mindre möjligheter till hög och jämn sysselsättning kommer sålunda efter, i regel sedan den tekniska utveck- lingen stabiliserat sig på viss nivå. När detta skett utjämnas i viss grad före- tagens möjligheter att mekanisera men ett högt utnyttjande leder dock alltjämt till bättre lönsamhet av de tekniska hjälpmedlen.

För att belysa hur sysselsättningsgra- den påverkar maskinkostnaden har på

Tabell 4. Kostnad per skogskubikmeter (m3sk ) för masklnanvändning vid olika årlig

användningstid Heraknad Kronor per mask vid en årlig användningstid av Nlaskintyp kapacttet ' mask per 8 h skift 75 dagar 150 dagar 250 dagar 400 dagar1 Motorsåg ............ 8 1,15 0,91 0,86 0,82 Häst ................ 18 2,56 1,39 0,94 _— Skogsutrustad jord- brukstraktor ....... 40 3,00 2,20 1,70 1,40 Skogsbandtraktor. . . . 44 4,34 3,14 2,50 2,07 Skogshjultraktor ..... 80 2,52 1,85 1,42 1,20 Barkningsmaskin ..... 160 1,68 1,22 0,96 0,78 Avverkningsmaskin. . . 60 11,05 7,20 5,52 4,52 Upparbetningsmaskin. 240 3,39 2,17 1,65 1,34

1 Förutsätter skiftgång.

skogsbruksgruppens uppdrag skogsvet. lic. Bengt Ager utrett kostnaden vid användning av olika typer av maskiner under skiftande antal dagar per år. Agers utredning närslutes som bilaga nr 2. Maskinerna i utredningen utgöres dels av sådana typer som nu används i

minskad användning (de tre traktor- typerna). En tredje grupp har måttlig kapacitet men stark kostnadsstegring (avverkningsmaskinen) vid lågt utnytt- jande, medan en fjärde typ (upparbet— ningsmaskinen) visar måttlig kostnads— stegring men hög kapacitet.

svenskt skogsbruk (motorsåg, jord- Med hänsyn till lönsamheten i maskin- brukstraktor, skogsbandtraktor och användningen uppställer sålunda olika barkningsmaskim), dels ock av typer som f. n. befinner sig under utveckling (skogshjultraktorer, avverknings- och upparbetningsmaskiner). Av dessa sena- re finns vissa typer av skogshjultrakto- rer och upparbetningsmaskiner f. n. un- der provning i Sverige, medan avverk- ningsmaskiner ännu endast förekommer som prototypexemplar i USA och Ca- nada. Som jämförelse har även kostna- derna för hästhållning medtagits, varvid årskostnaden för hästen helt slagits ut på skogsdriften. Hästen har sålunda antagis ej ha någon alternativ använd- ning.

Maskintyperna i tabell 4 kan uppdelas i grupper. Den första utmärks av att kostnadsstegringen vid minskad an— vändningstid är måttlig men att kapa- citeten samtidigt är låg (motorsåg). En mellangrupp uppvisar måttlig kapacitet men något högre kostnadsstegring vid

maskintyper olika krav i fråga om sys- selsättning. Samtidigt föreligger skiftan- de krav på arbetsobjektets storlek. Mo— torsågen kan sålunda sägas ställa små krav i båda dessa hänseenden. Avverk- ningsmaskinen har stora krav på hög sysselsättning men måttliga krav på ar- betsobjektets storlek. Däremot är kraven på arbetsobjektets storlek för upparbet- ningsmaskinen och barkningsmaskinen stora.

Om man betraktar 250 dagar (skift)

2 Antalet maskiner i drift i skogsbruket kan uppskattas till ungefär följande (början av 1963): Motorsågar ca 110 000 Skogsbandtraktorer ca 700 Barkningsmaskiner (transportabla) ca 200 Betr. jordbrukstrak torer finns endast mycket grova uppskattningar av antalet i skogsbruket sysselsatta. Inom Skogsbrukets Motor-tran- sportkommitté har antalet jordbrukstraktorer- sysselsatta längre eller kortare tid i skogs- bruket uppskattats till i runt tal 45 000.

per år som norm för en hög och efter- strävansvärd sysselsättning medför så- lunda lägre sysselsättningsgrad ökade maskinkostnader. Merkostnadcn kan sä- gas ta formen antingen som lägre arbets- lön åt det manskap som betjänar maski- nen eller eljest är sysselsatt i företaget, eller som en minskning av rotvärdet. Minskningen i rotvärdet konnner direkt till uttryck i ovanstående tabell, medan minskningen i arbetslön kan beräknas ur tabelluppgifterna. En motorsågarc som arbetar 150 dagar skulle sålunda kunna tänkas få sin arbetslön reducerad med 8 )( (0,91 —0,86) : 0,40 kr/dag i jämförelse med 250 dagars användning. Manskapet vid en avverkningsmaskin skulle likaledes få arbetslönen reduce- rad med 60 X (7,20—5,52) : 100,80 kr/dag vid en minskning från 250 till 150 dagars användning per år.

I verkligheten torde effekten av varie- rande sysselsättningsgrad inte slå ut renodlat vare sig på arbetslön eller på rotvärden, utan fördela sig på dessa efter de fria ekonomiska krafternas spel. Schematiskt kan man tänka sig att i lägen, där det råder överskott på arbets- kraft — exempelvis på hästar och köra- re den kategori som har hög syssel- sättning får ett förhållandevis starkt inflytande på ackordsprisnivån. Genom dessas lägre maskinkostnader (hästkost- nader) kommer ackordsprisnivån att pressas ned (eller stiga långsammare) och kategorin med låg sysselsättning får en reducerad nettoarbetsförtjänst. Om däremot brist på arbetskraft före- ligger, varvid mera arbetskraft måste tillföras från kategorin lågsysselsatta, torde dessa senares inverkan på ackordslönerna bli starkare, varvid rot- värdena kommer att minska. För skogs- ägare som arbetar på egen skog är för övrigt gränsen mellan arbetslön och rotvärden flytande.

I fråga om den andra punkten _ det

av mekaniseringen föranledda tekniska och organisatoriska tillrättaläggandet av driften _ måste man göra klart för sig att mera utvecklade maskiner i regel är högt specialiserade och endast kan insättas på arbetsoperationer av viss typ. Ager har uttryckt detta i en »till- lämplighetskoefficient», varmed avses att en maskin endast passar för vissa ar- betsobjekt. Vid bestämningen av denna koefficient har hänsyn tagits till be- gränsningar i maskinens användbarhet i fråga om träddimensioner, terräng- framkomlighet m. m. De specialiserade maskinerna kan sägas vara av två typer. Man talar sålunda om singelprocess- maskiner som utför en operation, varvid de i detta arbete ofta uppnår en hög kapacitet. Flerprocessmaskinerna utför i en arbetsföljd två eller flera operatio- ner samtidigt, varvid kapaciteten ofta blir avsevärt mycket lägre. (Jfr exem- pelvis barkningsmaskin med avverk- ningsmaskin). Kraven på koncentrerade arbetsobjekt liksom även den totala arealen som erfordras för att uppnå en viss sysselsättningsgrad kommer sålun- da att skifta. Ager har för de ovan åbe- ropade maskinerna genomfört nedan- stående beräkning avseende krav på ar- betsobjektens storlek vid olika intervall i fråga om byte av arbetsplats samt be- räknat den skogsareal som erfordras för att maskinen skall finna sysselsättning ett visst antal dagar per år.

Den i tabell 5 genomförda beräk- ningen ger vid handen att Specialmaski- ner för skogsbruk måste vara mycket lättflyttbara, om de överhuvudtaget skall ha någon möjlighet att vinna insteg i stora delar av svenskt skogsbruk. Den fundamentala betydelsen för det fram- tida skogsbruket av ett väl förgrenat vägnät framstår klart. Det framgår vi- dare, att företagen inom privatskogs- bruket endast i mycket få fall är av den storlek att ett sådant ensamt kan bereda

Tabell 5. Beräkning av krav på arbetsobjektens storlek vid olika intervall i fråga om byte av arbetsplats samt erforderlig skogsareal för olika maskintyper vid skiftande årlig

användningstid Arbetsobjektets storlek i m3sk Erforderlig skogsareal i hektar1 vid byte av arbetsplats vid en årlig användningstid av Maskintyp

varje 2 $er 2 ggr] 4 ggr] 75 150 250 400 dag vecka månad är dagar dagar dagar dagar Motorsåg .............. 8 24 96 480 150 300 500 800 Häst .................. 18 54 216 1 080 338 675 1 125 _ Jordbrukstraktor ....... 40 120 480 2 400 750 1 500 2 500 4 000 Skogsbandtraktor ...... 44 132 528 2 640 825 1 650 2 750 4 400 Skogshjultraktor ....... 80 240 960 4 800 1 500 3 000 5 000 8 000 Barkningsmaskin ....... 160 480 1 920 9 600 3 000 6 000 10 000 16 000 Avverkningsmaskin ..... 60 180 720 3 600 1 125 2 250 3 750 6 000 Upparbetn. maskin ..... 240 720 2 880 14 400 4 500 9 000 15 000 24 000

1 I tabellen förutsattes en genomsnittlig avverkning av 4 mask per ha och år. Är avverkningen endast 2 m3sk, skall arealen fördubblas.

dessa Specialmaskiner ens en mycket måttlig sysselsättning, såvida ej gemen- sam maskinanvändning genom samver- kan organiseras. Om man utesluter mo- torsåg och häst, krävs vid en sysselsätt- ning av 150 dagar per år företagsenheter på mellan 1 500 och 9000 hektar. Om man uppställer önskemålet, att ej tvingas byta arbetsobjekt mer än två gånger per månad erfordras arbetsobjekt på 480 till 2 880 mask per avverkningstrakt o. s. v.

Man kan givetvis fråga sig vilken är- lig användningstid som kan vara rimlig och realistisk. Skogsarbetet i Sverige liksom i våra konkurrentländer kommer att bli allt mindre säsongbundet med undantag för vissa skogsvårdsarbeten, för vilka andelen i totala arbetsvolymen är ganska ringa. Skogsbruket skiljer sig sålunda i detta hänseende avsevärt från jordbruket. Man måste därför räkna med att våra konkurrentländer på världs- marknaden, i första hand Canada och USA, kommer att gå in för driftsformer, som ger hög sysselsättning av maskiner- na och därmed låg maskinkostnad. I stora delar av dessa länders skogsbruk föreligger goda förutsättningar härför.

För att möjliggöra konkurrens på någor- lunda lika villkor är det sålunda väsent- ligt att man i svenskt skogsbruk genom en skälig utnyttjandegrad på maskiner- na kan hålla kostnaderna för dessa nere.

Inom storskogsbruket har vissa ma— skintyper redan nu sprängt gränserna för vissa administrativa enheter exempelvis bevakningar -— på grund av att kapaciteten överstiger den inom den administrativa enheten tillgängliga ar— betsvolymen. Utvecklingen går därför mot större administrativa enheter, vilket möjliggör en mera ändamålsenlig driftsplanering av de mekaniserade ar- betena. Det finns därjämte företag, som övergivit den horisontella förvaltnings— organisationen och övergått till en ver- tikal organisation med särskilda avdel— ningar för olika arbetsuppgifter såsom drivning, skogsvård, transport etc.

Ett ekonomiskt utnyttjande av maski- nerna fordrar således att de enskilda arbetsobjekten är tillräckligt stora och anpassade till de naturliga drivnings- betingelserna. Vidare fordras för en skä- lig årlig användningstid i areellt hän— seende betydande arbetsområden. För privatskogsbruket kan sålunda en eko-

nomisk maskinanvåndning befrämjas av gemensamt bruk av maskinerna. Flera former härför synes möjliga. En skogs— ägare med viss maskin kan sålunda ut- föra arbete även i annans skogsbruk, skogsägarna kan i samverkan anskaffa och utnyttja vissa maskiner och slutli- gen kan maskindriften bli en entrepre- nörverksamhet utan direkt bindning till ett speciellt skogsföretag. Oberoende av form måste säsongmässigheten i arbetet begränsas, varjämte planläggningen av driften inom maskinernas arbetsområ- de får allt större betydelse. Sådan plan- läggning underlättas givetvis av att pri- vata skogsägare sammansluter sig i or- gan för samverkan. Detta gäller givetvis även övriga ägarekategorier inom områ- den med splittrade skogsinnehav. Vissa av här berörda maskiner är exklusiva för skogsbruk och saknar för- utsättningar att arbeta i andra näringar, exempelvis jordbruk. Nya sådana typer kan med säkerhet förväntas men det är knappast troligt att dessa mera påtagligt kan komma att minska på de beräknade kraven i fråga om storlek på arbets- objekt och hög sysselsättning för en eko- nomisk drift. De exklusiva skogsmaski- nerna torde i första hand få använd- ning i bolags- och statskogsbruk, där deras skogar är samlade i större kom— plex, medan användningen i privat- skogsbruket blir beroende på samver- kan över ägogränser. Privatskogsbruket skiljer sig från in— dustriskogsbruket också däri, att det i allmänhet har och troligen kommer att behålla en mera differentierad produk- tionsinriktning med leverans av flera virkessortiment än vad som är vanligt i industriskogsbruk. Då svårigheterna att mekanisera torde öka ju mera differen- tierad produktionsinriktningen är, kan det finnas skäl förmoda att en lägre grad av mekanisering i privatskogsbruket kan visa sig vara även ur samhällssynpunkt

ändamålsenlig och ekonomiskt moti- verad. I sådana driftsformer torde det finnas större förutsättningar för ett ge- mensamt maskinutnyttjande i jord och skog, enär kraven på maskinernas ope— rativa egenskaper ej behöver ställas så höga.

Av särskilt intresse är huruvida de i jordbruket använda traktorerna kan finna lämplig användning i skogsbruk. Skogsbruket har behov av transportfor- don, för transporter i terräng och på vägar. I tidsbesparande syfte är det önskvärt att kunna utnyttja skogsvägar för personaltransporter. Härför krävs en vägstandard, som medger personbils— trafik, varvid vägarna som regel också blir farbara med lastbil. En vanlig jord- brukstraktor har egenskaper, som tyvärr är dåligt anpassade såväl till terräng— som vägtransporternas krav och passar sålunda i princip ganska dåligt in i ett skogligt transportsystem. Vad gäller transporterna på väg är lastbilen genom sin högre kapacitet överlägsen så snart avstånden överstiger ca 10 km. Genom sin låga hastighet och förhållandevis höga dragkraft är jordbrukstraktorn bättre lämpad för terrängtransporter. I vanligt standardutförande är jordbruks- traktorn emellertid endast användbar för körning i mycket lätt terräng och i små snödjup, varför komplettering med slirskydd i form av exempelvis halv- band som regel erfordras. Särskilda efterfordon jämte vinsch och kran torde vidare få räknas som nödvändiga för en rationell virkeshantering. Den erforder- liga kompletteringsutrustningen blir så- lunda ganska omfattande och dyrbar och det torde i sin tur leda till att för en så utrustad jordbrukstraktor en så långvarig sysselsättning i skogsbruket som möjligt bör eftersträvas.

Man kan sålunda anse att jordbrukets traktorer av nuvarande typ på lång sikt har begränsade utsikter att i konkurrens

med andra för skogsbruk specialkon- struerade transportaggregat erövra de terrängtransporter som storskogsbruket kommer att erbjuda. Om man sålunda ur rent skogligt-teknisk synpunkt kan anse att ett utnyttjande av jordbrukstraktorer leder till en lägre effektivitet än den som kan uppnås med skogstraktorer, kan det ur ekonomisk synpunkt ändock vara ändamålsenligt att under vissa förut- sättningar använda jordbrukstraktorer- na i skogen. Förutsättningen härför skulle bl. a. vara, att man betraktar jordbrukstraktorns arbete i skogsbruket som ett tillskott för vilket endast rörliga maskinkostnader behöver täckas. Ett betydande försöks- och utvecklingsarbe- te för att förbättra jordbrukstraktorns användbarhet i skogsbruket såväl i terrängtransport som i vägtransport på kortare avstånd har utförts i syfte att möjliggöra ett rationellt utnyttjande av jordbrukstraktorerna. Det synes önsk— värt att detta utvecklingsarbete fort- sättes.

Man har anledning förmoda att skogs— brukets terrängtransporter i fortsätt- ningen i högre grad än hittills kommer att ske med traktorer som är konstrue— rade för skogsbruket och anpassade till dess arbetsuppgifter och betingelser. I allmänhet torde det föreligga tekniska möjligheter att utnyttja dessa traktorer för vissa jordbruksarbeten. Man kan så- lunda tänka sig ägare av skogstraktorer som samtidigt bedriver ett mindre, spe- cialinriktat jordbruk i vilket traktorn användes under kortare perioder.

Maskiner har i allmänhet väsentligt mera stereotypt verkningssätt i arbetet än mänsklig arbetskraft. Anpassbarhet till skiftande betingelser är sämre. För- hållandet är särskilt påtagligt beträffan- de maskinernas effektivitet vid växlan— de grovlek på träden eller virket samt i fråga om användbarhet i olika terräng i gallringar och slutavverkningar. Som

tidigare påpekats ökar arbetsåtgången vid nuvarande manuella avverknings— förfaranden starkt vid sjunkande grov— lek på virket och denna tendens synes bli mera accentuerad ju mer arbetet mekaniseras. Gallringar och klenskogs— avverkningar är därför arbetsobjekt, som det kan förväntas ta avsevärd tid innan man lyckats att mera fullständigt mekanisera. Med säkerhet kan också sägas, att nuvarande skillnad i rotvär— den mellan grov och klen skog succes— sivt kommer att öka i takt med mekani- seringen och att möjligheterna att ta ut klenvirke därför undan för undan kommer att beskäras av den tekniska utvecklingen. En viktig och angelägen åtgärd för anpassning av skogsbruket till tekniken och mekaniseringen är där- för plantskogsröjningar, ungskogsgall— ringar samt vidare strävan att åstad— komma s. k. storbestånd. Det kan för- tjäna påpekas, att dessa åtgärder i regel är lönsamma och angelägna redan vid nuvarande teknik. En förväntad meka- nisering utgör sålunda inte den enda motiveringen till att dessa åtgärder verkligen genomförs av alla skogsägare, men den förstärker angelägenheten här- av.

I den nu pågående utvecklingen kan man urskilja två divergerande linjer. Den mest framträdande är att man sö- ker begränsa det arbete som utförs i terrängen i möjligaste män och flytta fram upparbetningen av träden eller stammarna till bilvägar, avläggsplatser eller industrier. Denna utvecklingslinje medför sålunda en betydande reduktion av arbetet i skogen och framflyttning av arbetstillfällen till väg, bygd eller in- dustriorter. Man kan säga att skogsdrif- ten under lång tid har följt denna ut- vecklingslinje. Den andra utvecklings- linjen, som kanske är svårare att nu ur- skilja därför att den är av yngre datum, är att maskiner för virkets upparbetning

tränger allt längre upp i skogen _ allt- så en rakt motsatt tendens syftande till att så tidigt som möjligt avlägsna gre- nar, bark och annat icke användbart material. Härigenom förbilligas efter- följande transporter.

Vilken av dessa linjer som kommer att dominera i den framtida utvecklingen är vanskligt att uttala sig om. Frågan är av viss betydelse därför att behovet av arbetskraft kommer att i betydande ut- sträckning koncentreras till den fas och den plats där upparbetning äger rum. Det förefaller emellertid troligt att på lång sikt metoden med upparbetning av träden på eller nära avverkningstrakten kommer att bli den mest lämpliga fram- för allt inom områden som icke ligger på nära avstånd till industrier samt inom områden där privatskogsbruk do- minerar. Skogsbrukets behov av arbets- kraft kommer därmed att i stort sett vara lokaliserat till områden som ur bo- sättningssynpunkt sammanfaller med nuvarande förhållanden. Även om så- lunda en hel del arbeten flyttas ut från terrängen, kommer arbetskraften att i stort sett behövas inom samma trakt eller bygd.

Det är givetvis betydande nyinveste- ringar, som måste komma till stånd för skogsbrukets mekanisering. Beloppen är dock inte i och för sig av den storleks- ordningen att en finansiering ej borde kunna ske. För privatskogsbruket kan vissa praktiska svårigheter föreligga vid denna maskinanskaffning, eftersom ma- skinerna ofta är så dyra att enskilda skogsägare endast i mindre utsträck— ning kan tänkas skaffa dem. Sådan maskinanskaffning torde förutsätta att vissa garantier finnes för maskinens sysselsättning. Olika former för samver- kan såväl vad beträffar finansiering av maskinköp som arbetsgarantier förefal- ler vara en av de vägar på vilka denna maskinanskaffning kan lösas. I detta

hänseende har privatskogsbrukets sam- verkansorgan en viktig uppgift att fylla. Efter hand som mer erfarenhet vinnes av samverkan kan lämpliga organisato- riska åtgärder vidtas för anpassning till en ökad maskinanvändning.

De kreditfrågor som den tekniska ut- vecklingen inom skogsbruket skapar för det kombinerade jord- och skogsbruks- företaget förutsättes bli behandlade av arbetsgruppen för jordbrukets kredit- försörjning.

Mekaniseringen åtföljs vidare av be— hov av utbildning i fråga om de tekniska hjälpmedlens handhavande, vård och in- sättande i arbeten. Utbildningsbehovet gäller för såväl förvaltnings-, bevak— nings- och arbetsledningspersonal som den arbetskraft, som direkt skall hand- ha materielen. En viss upprustning har i detta avseende påbörjats vid skogs- brukets utbildningsanstalter skogs- högskolan, skogsmästareskolan, skogs— skolorna samt i yrkesutbildning. Det är av utomordentlig vikt, att de nu besluta- de eller föreslagna kompletteringarna vid dessa skolor betraktas endast som ett första steg i den utbyggnad som det starkt stegrade behovet bör föranleda. Likaså bör utbildningen vid jordbru- kets lokala skolor inom områden där skogsbruk utgör ett starkt inslag i nä- ringslivet bedrivas med skälig anpass— ning till skogsdriftens mekanisering.

lt) Skogsskötselmetoder

De ökade avsättningsmöjligheter för virke, soul kan förväntas bli följden av skogsindustrins utbyggnad under 1960— talet, bör ha en psykologisk betydelse för att höja intresset för skogskulturer och skogsvård överhuvudtaget bland de enskilda skogsägarna. Det under 1950- talet rådande läget att i genomsnitt en- dast ca 70 proc. av skogsproduktio- nen kunde avverkas och finna avsätt-

ning måste givetvis ha verkat dämpande på intresset att vidta kapitalkrävande åtgärder för att höja produktionen ytter- ligare. Den försämring av lönsamheten i skogsbruket som kunnat noteras under 1950-talets senare del kan heller inte ha stimulerat skogsvårdsintresset, och det måste därför anses angeläget även ur skogsvårdens synpunkt att lönsamheten i skogsbruket förbättras.

Den utveckling mot ökad mekanise- ring av arbetena som kännetecknar da- gens skogsbruk och som kan förväntas sätta sin prägel på 1960-talet kräver en anpassning även av själva skogsskötsel- metoderna. Även andra faktorer, såsom stigande kapitalkostnader och en för- skjutning av tyngdpunkten i produktio- nen mot en ökad andel massavedsorti- ment, kan förutses inverka på valet av behandlingssätt och omloppstid. I den följande diskussionen av utvecklings- tendenserna inom skogsskötseln skall följande två avsnitt behandlas: Bestån- dens anläggning och beståndsvården.

Skogsföryngring. Anläggningen av det nya beståndet kan antingen ske i form av självföryngring eller genom skogs- kultur. På grund av de stigande mark- nadsvärdena för skogsmark och den re- lativt höga räntefoten blir en väntetid för naturlig föryngring kostsam och eko- nomiskt motiverad endast där de biolo- giska betingelserna för denna föryng- ringsform är särskilt gynnsamma. Bland övriga fördelar som kan vinnas med kultur kan nämnas möjlighet att använ- da utvalt eller förädlat frö resp. plant- material med bättre ärftliga egenskaper än det avverkade beståndets. En för- utsättning härför är dock en effektivare kontroll av det frömaterial som kommer till användning. Förslag föreligger till lagstiftning i syfte att sanera marknaden för skogsfrö.

Det ur genetisk synpunkt bästa frö som f. 11. finns att tillgå produceras i s. k. fröplantager. De kottproducerandc träden är här uppdragna från ympar från utvalda elitträd. Genom beskärning ges träden en för kottinsamling lämplig växtform och genom strangulering sti- muleras kottsättningen. Fröplantagerna omfattar f. 11. en areal av ca 400 ha och planeras att utökas till ca 750 ha 1970. Med en beräknad produktion av 15 kg frö per ha skulle dessa fröplantager kunna producera drygt 10 ton förädlat skogsfrö per år, vilket på längre sikt beräknas motsvara behovet för samtliga plantskolor med en areal av ca 1 400 ha.

Uppfattningen om den lämpliga för- delningen av skogskulturerna mellan sådd och plantering har växlat hos olika bedömare. I det återväxtprogram som Statens skogsforskningsinstitut utarbe- tade på uppdrag av 1955 års skogsvårds- utredning förutsattes en årlig föryng— ringsyta av 243 000 ha med följande för- delning på föryngringssätt. Plantering 96 000 ha, direktsådd 66 000 ha och självföryngring 81 000 ha. Motsvarande fröbehov beräknas till 53 ton till direkt- sådd och ca 10 ton till plantskolor, eller summa 63 ton. På motsvarande sätt kan fröbehovet vid den senaste avverknings- beräkningen till 1958 års virkesutred- ning alt. b) beräknas till 75 ton per år. Fröbehovet har därvid beräknats efter en åtgång av 0,8 kg per ha, men om åt- gångstalet sänks till 0,6 kg per ha skulle årsbehoven enligt ovan kunna reduce- ras till 50 resp. 60 ton.

Den fördelning mellan sådd och plan- tering som antagits i skogsforsknings- institutets ovan relaterade skogsvårds- program avviker väsentligt från den hit- tills tillämpade, där fördelningen upp- skattningsvis rört sig om ca 15 resp. 85 procent. Uppfattningen inom skogs- vårdsstyrelserna är också att en fördel- ning mer i överensstämmelse med den

hittills tillämpade är mer realistisk och ur fröförsörjningssynpunkt att före- draga.

En sänkning av kostnaderna för skogskultur kan främst vinnas genom minskning av den manuella arbetsinsat- sen och ökad maskinanvändning. De ar- betsmoment som lämpar sig för meka- nisering vid skogsodling på normal skogsmark är i första hand avfläkning av marksvålen i sådd- eller planterings- rutor med hjälp av traktorburet mark- beredningsaggregat. Eftersom förflytt- ningen av traktor med aggregat till ar- betsplatsen utgör en fast kostnad i för- hållande till den föryngringsyta som skall bearbetas är det för att få ned kost- naden per ha viktigt att hyggesarealen är tillräckligt stor. Även vid hyggesbrän- ning kan kostnaden per ha nedbringas om hyggesarealen ökas. På små skogs- fastigheter — och även inom storskogs- bruket i områden med stark parcelle- ring av skogsmarken —- torde därför utläggandet av sammanhängande hyggen över fastighetsgränserna bli erforderligt för att nedbringa skogsodlingskostna- derna.

Skogsplantering av åker. Utöver det kulturprogram som redovisats ovan till- kommer den överföring av sämre åker- jord till skogsmark, som pågår och som kan förväntas få en ökad omfattning under det närmaste decenniet. Eftersom det här rör sig om marker med i för- hållande till genomsnittlig skogsmark hög produktionsförmåga, bör åkerplan- tering bedömas som skogliga investe- ringsobjekt av hög prioritet. Verksam- heten stimuleras också genom statliga bidrag. Några siffror skall lämnas i det följande för att ge en uppfattning om storleksordningen.

Enligt uppskattningar år 1958 av lant- bruksstyrelsen och Skogsstyrelsen låg en åker- och betesareal av ca 100000

ha varaktigt obrukad. Härtill kom en areal av ca 600000 ha jordbruksjord som ansågs vara svagt utnyttjad. Vid bedömningar i fält av representanter för lanthruksnämnder och skogsvårds- styrelser klassificerades drygt 500000 ha jordbruksjord som lämplig för skogs- plantering.

Som komplement till dessa undersök- ningar utfördes inom Jordbrukets ut- redningsinstitut en enkät till ett :stick- provsurval av jordbrukare för att utrö- na deras planer på och allmänna in- ställning till skogsplantering på jord- bruksjord. Enkäten gav till resultat att ägarna hade planer på att plantera igen drygt 300 000 ha, varav huvuddelen i de egentliga skogsbygderna. Planterings- benägenheten var störst hos ägarna till större jordbruk. Tillgång till förvärvs- arbete utanför den egna fastigheten var en av de faktorer som gjorde ägarna till jordbruk mer benägna att plantera igen jordbruksjord till skog.

Enligt bedömningar inom struktur- gruppen grundade på arealinventering- en 1960, lantbruksnänmdernas bedöm- ningar 1962 och föreliggande länsutred- ningar skulle en minskning av åkerarea- len med mellan 735000 och 825 000 ha fram till år 1975 vara sannolik. Såvitt av tillgängliga uppgifter kan bedömas, överföres f. 11. till skogsmark 17 000—— 18 000 ha nedlagd jordbruksjord per år genom direkta skogsodlingsåtgärder.

Gallring. Anpassningen av den fort- satta beståndsvården till dagens och morgondagens teknik och ekonomiska förutsättningar har på senare tid dis- kuterats ingående i skogliga kretsar. Böjningar och ungskogsgallringar är arbetskrävande moment som inte i hög- re grad kan mekaniseras. Slutsatsen har därför blivit att antalet genomhugg- ningar i beståndsvårdande syfte bör nedbringas till minsta möjliga, exempel-

vis en tidig röjning och endast en kraf- tig gallring förc slutavverkningen.

Hur en sådan mer extensiv skogssköt- sel ter sig ur ekonomisk synpunkt har belysts genom en studie vid skogsforsk- ningsinstitutet (S.-0. Andersson: En kalkyl över lönsamheten hos skogsbruk med få gallringar). I denna studie har förutsatts att endast en eller två gall- ringar företages och att beståndet sedan lämnas orört en längre tid. Detta skogs- brukssätt har jämförts med ett sådant, där gallring göres vart 10:e år i början och sedan vart 15:e år. Beräkningarna av kapitalvärdena enligt de båda alter- nativen visar att det fordras en mycket kraftig sänkning av avverkningskost- naderna vid sluthuggning för att sköt- selalternativet med endast en gallring skall kunna hävda sig, om räntefoten 3 proc. tillämpas. Skillnaderna i volym- produktion vid de olika alternativen är små.

Hur tillämpningen i det praktiska skogsbruket skall utformas torde utfalla olika för olika skogsägarekategorier. I detta hänseende kan det vara lämpligt att skilja mellan å ena sidan industri- skogsbruket med uppgift att producera råvara till den egna industrin och å andra sidan leveransskogsbruket, som bedrivs i syfte att ge ägaren högsta möj- liga förräntning på det i skogsbruket bundna kapitalet. I industriskogsbruket inriktas virkesproduktionen mot de sor- timent som konsumeras av de egna in— dustrierna, d.v.s. som regel massaved och sågtimmer. Inom leveransskogs- bruket däremot bör produktionen inrik- tas på de lokalt avsättningsbara sorti- ment som ger det största ekonomiska utbytet. Även om tyngdpunkten också här kommer att ligga på sågtimmer och massaved, är det som regel lönande för den enskilde skogsägaren att producera specialsortiment såsom fanertimmer, »stammblöcke», stolpar, pålar, tänd-

sticksvirke, sparr- och slipersämnen m. m. Dessa specialsortiment ställer mer eller mindre stränga krav på kvalitet och dimensioner och förutsätter därför en relativt intensiv skogsvård under be- ståndens tidigare utvecklingsstadier. Slutsatsen blir därför att så länge det finns en marknad för specialsortiment (vilket torde bli fallet under överskåd- lig tid) synes leveransskogsbruket med fördel kunna drivas relativt intensivt med röjningar och gallringar utan allt- för stora tidsintervall för att möjliggöra produktion av kvalitetsvirke. Omlopps- tiden blir då också något längre än om endast slutprodukterna massaved och sågtimmer eftersträvas.

c) Skogsbrukets rationalisering och lagstiftningen

De överväganden, som i det föregående gjorts beträffande troliga utvecklings- linjer inom det framtida skogsbruket, har lett fram till att man inom såväl skogsvården som drivningsarbetet torde komma att eftersträva koncentration av åtgärderna och större behandlingsenhe- ter (för att bl. a. uppnå en högre utnytt- jandegrad på maskinerna"). För privat- skogsbrukets del torde detta komma att kräva ökad samverkan och utläggning av behandlingsområden över ägogrän- serna. I vissa fall kan en enskild skogs- ägare då få stor ojämnhet i avverk- ningarna genom att en avverkningstrakt ett år kommer att omfatta en relativt stor del av hans fastighet. Detta kan leda till att han kommer i konflikt med 1948 års skogsvårdslag, vars 7 5 l styc- ket har följande lydelse:

»Avverkning av icke utvecklingsbar skog må ej å någon fastighet utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd så företagas, att större rubbningar i avkastningens jämnhet uppkomma.»

Av förarbetena till lagen framgår att

syftet med denna paragraf varit att för- säkra sig om en viss ransonering av skogstillgångarna, dels för att erhålla garantier för en jämn sysselsättning av den till skogsbruket och skogsindustrien knutna arbetskraften och för tryggande av sagda industris råvarubehov, dels också för att ur social synpunkt vid- makthålla bärkraftiga kombinerade jord- och skogsbruk som försörjnings- underlag för ägaren. Det är då att märka att man vid lagens tillkomst hade en be- tydligt mer pessimistisk uppfattning om skogsbrukets möjligheter att kontinuer- ligt och på lång sikt förse skogsindustrin med råvara än man har i dag.

Eftersom begreppet fastighet enligt 1948 års skogsvårdslag i dess praktiska tillämpning är knutet till ägaren, torde det inte vara möjligt att inom ramen för gällande skogsvårdslag och nuvaran- de tillämpningsbestämmelser utföra av- verkningar som innebär realiserandet av en betydande del av en skogsägares virkesförråd. Detta kan verka hämman— de på möjligheterna att inom ett område med stor uppsplittring på olika enskil- da skogsägare rationalisera skogsbruket genom samverkan och utläggning av sto- ra behandlingsenheter. Då även uppfatt- ningen om de förutsättningar, som legat till grund för skogsvårdslagstiftningen förändrats sedan lagens tillkomst, synes tiden vara mogen för en översyn för att inte lagstiftningen skall utgöra en broms på skogsbrukets anpassning till den tek- niska och ekonomiska utvecklingen.

Även ur privatekonomisk synpunkt kan alltför stor ojämnhet i avverk- ningarna medföra uppenbara olägen- heter. På grund av skatteskalornas pro- gressivitet kan stora engångsuttag ur

skogen få ogynnsamma skattekonse- kvcnser för den enskilde skogsägaren. Genom tillkomsten av s. k. Skogskonto enligt K.F. om taxering för inkomst av medel, som insatts å Skogskonto nr 142/1954, har visserligen vissa möj- ligheter till inkomstutjämning erbjudits, men mot bakgrund av den troliga ut- vecklingen inom skogsbruket som ovan skisserats, måste dessa utjämningsmöj- ligheter betecknas som otillräckliga.

Enligt bestämmelserna för skogskon- to får insättningarna uppgå till högst (10 proc. av köpeskillingen för rotförsåld skog eller 40 proc. av köpeskillingen för leveransvirke samt likaledes 40 proc. av saluvärden för sådana skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Bland bestämmelserna i övrigt kan nämnas att medel på skogskonto inte får stå inne längre än 10 år och att med- len måste tas upp till taxering som bruttointäkt av skogsbruk,

då fastighet, för vilket skogskonto upprättats, överlåtes;

då oskiftat dödsbo skiftas; vid bodelning, då make tillagts fastig- het, som tidigare tillhört den andra ma- ken samt

då avtal har träffats om överlåtelse eller pantsättning av på Skogskonto innestående medel.

Mot bakgrund av den mycket stora koncentration av avverkningarna som framdeles kan bli nödvändig på vissa fastigheter framstår det som ett önske- mål att bestämmelserna om Skogskonto anpassas till utvecklingen i det enskilda skogsbruket, så att skogskontona även framgent kan utgöra ett instrument för att främja skogsbruket.

6. Faslighetsstrukturens betydelse för skogsbruket

Strukturförhållandena i skogsmarken är såsom framgår av avsnittet A 1 —— otillfredsställande för alla ägarekatego- rier, och väsentliga olägenheter av skil- da slag uppkommer för skogsbruket. Avverkningarna och transporterna för- svåras och fördyras avsevärt. Detsamma gäller för skogsvårdsarbetena som t.o.m. omöjliggöres på de minsta och sämst utformade skiftena. Förvaltnings- arhetet blir mycket betungande. De många och långa fastighetsgränserna vållar problem inte bara ekonomiskt utan också psykologiskt. Möjligheterna att dra nytta av mekaniseringens land— vinningar begränsas i hög grad. Mar- kens produktionsförmåga kan inte hel— ler till'fullo bli utnyttjad. Exemplen kan lätt mångfaldigas och gjorda uppskatt— ningar visar att skogsbruket åsamkas ansenliga förluster.

I trakter med en långt gången parcel— lering har de årliga merkostnaderna till följd av en dålig fastighetsstruktur upp— skattats vara av storleksordningen 20— 25 kr per ha, men det bör understrykas att dessa siffror grundar sig på bedöm- ningar, Det saknas f. n. tillräckligt un- derlag för noggrannare beräkningar av de ekonomiska verkningarna och av de vinster som kan åstadkommas genom en strukturförbättring. Utredningar på om— rådet pågår emellertid både i en av Skogsstyrelsen och lantmäteristyrelsen gemensamt tillsatt arbetsgrupp och vid skogshögskolan. Från utredningen i nyssnämnda arbetsgrupp, där proble- men. studeras med utgångspunkt från några typfall i skilda delar av landet, kan väntas resultat under våren 1963. De pågående utredningarna, som främst är inriktade på privatskogsbruket, kom- mer att ge värdefullt material men har inte en sådan allsidig uppläggning att de kan ge svar på alla frågor i samman—

hanget. Behovet av fortsatta undersök- ningar måste uppmärksammas.

Med hänsyn till att sålunda utred— ningar pågår på andra håll och det skulle kräva avsevärd tid att åstadkom- ma ytterligare material, har skogsbruks- gruppen inskränkt sig till att göra en kortfattad sammanställning av några erfarenheter från vissa nu föreliggande undersökningar, som belyser de ekono- miska verkningarna av förbättringar i fastighetsstrukturen, och att framföra några egna reflektioner i anslutning till denna sammanställning.

De gjorda undersökningarna visar att strukturförbättringar kan ge både kost- nadsminskning och produktionsökning.

K ostnadsminskn ingarna sammanhäng- er främst med att större och bättre utformade behandlingsenheter kan till- skapas. Enligt en undersökning från in- dustriskogsbruket betyder en ökning av behandlingsenhetens storlek från 0,5 till 20 ha en minskning till nära hälften av kostnaden per ha för skogsvårdsarbe- tena. Tendensen är densamma för av- verkningsarbetena. Även om förutsätt- ningarna delvis är annorlunda inom privatskogsbruket har en förstoring och bättre utformning av behandlingsenhe- terna visat sig ha mycket att betyda också där för att sänka kostnaderna i de nämnda avseendena. Vid en mera genomgripande fastighetsreglering har den på så sätt uppkomna vinsten beräk- nats att efter kapitalisering uppgå till ungefär 100 kr per ha. Också. den redu- cering av rågångslängden, i många fall med 70—80 proc., som alltid blir följden av en fastighetsreglering, medför kost- nadsbesparingar. Som exempel kan nämnas att dessa, inom en trakt där parcelleringen gått långt, befunnits mot-

svara ett kapitaliserat belopp av 25 kr per ha.

De nu nämnda vinsterna har visat sig vara svåra att uttrycka i siffror, och dessa svårigheter har inte varit mindre när det gäller de kostnadsminskningar som uppstår genom sammandragning av spridda innehav, exempelvis vid de s.k. intressearronderingarna. De på så sätt erhållna minskningarna har varit mycket betydande och enbart reduce- ringen av kostnaderna för virkes- och persontransporterna har vid en större fastighetsreglering beräknats motsvara ett kapitaliserat värde av ungefär 400 kr per ha för de längst flyttade ägorna. Härtill kommer framförallt för kronan och bolagen ansenliga besparingar i rena förvaltningsarbetet och arbetsled— ningen. Dessutom möjliggöres en kon- centration av arbetskraften som i olika hänseenden medför besparingar.

Produktionsökningarna som uppstår till följd av strukturförbättringar är att döma av hittills gjorda undersökningar inte av samma ekonomiska betydelse som kostnadsminskningarna. En viss in- verkan på produktionen har emellertid ansetts kunna påräknas genom att för— yngringsytorna arealmässigt kan ökas och därmed de negativa verkningarna av olika slag på produktionen i kantzo-

nerna reduceras. Vidare kan rågångs- mark överföras till produktion. Härtill kommer att små eller avlägset belägna skiften, som tidigare måst brukas exten- sivt och t. o. m. ur produktionssynpunkt betraktats som impediment, kan bli föremål för normal brukning och där- med öka totalproduktionen.

Även om de nu föreliggande under- sökningarna på området på intet sätt ger någon fullständig och allmängiltig redovisning av den ekonomiska effekten av strukturförbättringar pekar de dock på att avsevärda vinster i skilda hän— seenden kan erhållas och att dessa vinster är av den storleksordningen att de väsentligt överstiger kostnaderna för de strukturförbättrande åtgärderna. Med nuvarande utvecklingstendenser inom skogsbruket mot alltmer ökad mekani- sering torde båtnaden av strukturför- bättringar på längre sikt bli ännu stör- re. Den nuvarande fastighetsstrukturen är på många håll i landet helt oförenlig med framtidens krav, och kraftinsatser behövs för att åstadkomma bättre för- hållanden. En snar lösning av struktur- problemen framstår såsom en av de mest angelägna åtgärderna för landets skogsbruk. Vid det fortsatta arbetet inom jordbruksutredningen torde frå— gan om hur problemen bör lösas komma att behandlas närmare.

B. Skogsindustrins råvaruförsörjning

1 . Årsavverkningarnas variation

De årliga avverkningarnas storlek en— ligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring under perioden 1952/53 till 1960/61 har sammanställts i tabell 6. Fördelning har därvid skett på privatskogar och övriga skogar. Någon ytterligare upp- delning på regioner eller mindre ägare- grupper tillåter inte materialet, efter- som medelfelen då skulle bli alltför sto- ra. Redan med här gjord uppdelning är medelfelen för de enskilda talen så pass stora (8—10 proc.) att siffrorna bör be- dömas med försiktighet. Med år 1953 avses i tabellen avverkningsäsongen 1952/53 0. s. v.

Av tabell 6 kan utläsas att privatsko- garna svarat för mellan 38 och 54 proc. av den totala avverkningen under re- spektive år (i medeltal under perioden 50 proc.). I förhållande till medelav- verkningen under 9-årsperioden 1953—

privatskogarna varierat mellan yttervär- dena 115 och 72 proc. Den extremt låga siffran 72 proc. hänför sig till avverk- ningssäsongen 1958/59, (1. v. 5. det år då produktionsbegränsningar infördes inom massaindustrin och appeller utgick från skogsägareorganisationens ledning att avverkningarna skulle begränsas i möjligaste män för att anpassa utbudet av virke till rådande efterfrågan.

Inom övriga skogsägarekategorier varierade avverkningarnas andel av re- spektive års totala avverkning mellan 62 och 46 proc. I förhållande till medel— avverkningen under hela perioden varie- rade de olika årens avverkningar mel- lan yttervärdena 119 och 78 proc.

Någon nämnvärd skillnad i årsavverk- ningarnas variation inom privatskogs- bruket å ena sidan och övriga ägare- grupper å andra sidan kan sålunda inte

61 har de olika årens avverkningar på

påvisas

under perioden 1953—1961 .

Tabell 6. Avverkningskvanliteler i milj. mask enligt slubbinventeringen 1953—61

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 Avverkning privatskeg, milj. mask ............. 20,7 27,2 24,3 21,8 26,1 24,8 17,1 25,2 26,1 % av årets totalavverkning 53 54 52 53 53 47 38 50 51 % av medeltal 1953—1961 87 115 103 92 110 105 72 106 110 Avverkning övrig skog, milj. mask ............. 18,6 23,5 22,7 19,6 22,9 28,4 27,6 25,7 25,1 % av årets totalavverkning 47 46 48 47 47 53 62 50 49 % av medeltal 1953—1961 78 99 95 82 96 119 116 108 105 Total avverkning, milj. mask .................. 39,3 50,7 47,0 41,4 49,0 53,2 44,7 50,9 51,2 % av medeltal 1953—1961 83 107 99 87 103 112 94 107 108

Tabell 7. Avverkade kvantiteter på kronans skogar under perioden 1953—61 i milj. m3sk

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

S:a avverkn. milj. mask . . . 5,4 6,6 5,9 6,1 6,7 7,1 5,9 7,1 7,2 % av medeltalet 1953—

61 .................... 84 102 91 95 103 111 92 110 112

Detta gäller i särskild grad, om man bortser från avverkningsåret 1958/59, då exceptionella förhållanden rådde på grund av skogsindustrins avsättnings- svårigheter.

Av de övriga ägarekategorier som i tabell (i ovan sammanförts till en grupp finns mera tillförlitlig statistik över av- verkningarna tillgänglig beträffande statens skogar. En specialbearbetning av domänverkets avverkningsstatistik, där korrigering skett för lagerändringar och ej avverkade rotposter har tillställts

skogsbruksgruppen, och ett utdrag redo- visas i tabell 7 som komplement till den föregående analysen av stubbinvente— ringens material.

Tabell 7 visar att avverkningarna på kronoskogarna varierat mellan 84 och 112 proc. av medeltalet för perioden. Dessa årliga variationer överensstäm- mer väl med variationerna i den totala årsavverkningen enligt riksskogstaxe- ringens stubbinventering. En viss trend mot ökade avverkningskvantiteter kan också utläsas.

2. Prissättning på virke

Prissättningen på virke av de båda hu- vudsortimenten massaved och sågtim— mer sker numera i regel genom områ- desvisa prisförhandlingar mellan repre- sentanter för köpare (skogsindustrin) och säljare (skogsägareföreningarna och domänverket). Separata förhand- lingar förs inom följande fem prisom- råden.

Prisområde I: Ljungans ådal och

norrut » lI: Ljusnans ådal » III: Dalaområdet » IV: Värmlandsområdet

jämte Dalsland och Bohuslän » V: Sydsvenska området Områdesgränserna framgår av figur 2. Köparesidan företräds vid dessa för- handlingar av mer eller mindre fast organiserade virkesföreningar inom re- spektive prisområde. Som regel träffas ett ramavtal rörande priser och leve- ransvillkor som skall gälla under en

viss avverkningssäsong. Inom sydsvens- ka virkesområdet innefattas dock en- dast massaveden i avtalet, medan såg- timret hittills varit föremål för lokala förhandlingar mellan sågverksföretagen och skogsägareföreningarna. På sista ti- den har dock även de mindre och me- delstora sågverksföretagen sammanslu- tit sig i intresseorgauisationer som upp- träder som förhandlingspart.

Förutom försäljning av virke, som levereras upphugget vid bilväg, flottled, kustavlägg eller vid industri, förekom- mer även försäljning av rotstående skog från såväl privatskogsbruket som do- mänverket och övriga allmänna skogar. Köparen erhåller då rätt att avverka ett fixerat antal utstämplade träd inom en viss tidrymd. Tiden för avverknings- rättens utnyttjande är enligt lag maxi- merad till fem år, men domänverket brukar i sina kontrakt begränsa tiden till två år med rätt till förlängning på särskilda villkor.

Figur 2. Prisområden vid prissättningen på massaved och sågtimmer

3. Skogsindustrins behov av en till konjunkturläget avpassad råvarutillfo'rsel

Det är en känd företeelse att konjunk- tursvängningar gör sig särskilt starkt gällande för råvaror, medan de slår igenom mindre starkt i branscher med hög förädlingsgrad. Den svenska skogs- industrins huvudprodukter utgörs av pappersmassa oc'h sågade trävaror, som kan lagras tämligen lång tid och som utgör råvara för vidare förädling. Det är därför naturligt att skogsindustrin är känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, vilket återverkar i accelererad grad på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Förkla- ringen ligger främst i lagerhållningen

och förhållandet kan åskådliggöras ge- nom ett schematiskt räkneexempel.

Följande antaganden göres: 1) Skogsindustrins sammanlagda vir- kesförbrukning vid normalt kapacitets- utnyttjande antas vara 80 proc. av den normala årsavverkningen, d. v. s. 40 milj. mask.

2) Behovet av lagerhållning (inkl. virke under transport och pågående av— verkningar) antas vara alternativt ett halvt resp. ett helt års förbrukning inom industrin.

Kalkylen avser att illustrera hur skogsindustrin anpassar sin råvaruan-

1/2 års lager 1 års lager

Lager vid avverknings- säsongens början ......

Behov av lager efter 1 är; 80 % av normallager. .. Råvaruförbrukning under året 80 % av normalför- förbrukning ...........

Anskaffningsbehov ......

20 milj. mask

16 milj. mask

32 milj. m'sk

32 + 16—20 = = 28 milj. mask

40 milj. mask

32 milj. mask

32 milj. mask

32 + 32—40 = = 24 milj. mask

skaffning vid en produktionsbegräns- ning av 20 proc. av normalt kapaci— tetsutnyttjande.

Det förutsätts vidare att produktions- begränsningen beräknas bli bestående mer än ett år. Då industrins lagerhåll- ning av virke antages vara betingad av tekniska driftsförhållanden, kan virkes- lagret skäras ned i samma omfattning som produktionsbegränsningen, i detta fall med 20 proc., och räcker härvid för oförändrad driftstid _ ett halvt resp. ett år. Det enligt dessa förutsättningar beräknade anskaffningsbehovet omedel— bart efter det en driftsbegränsning be— slutats framgår av nedanstående upp- ställning.

Vid en produktionsbegränsning av 20 proc. kan sålunda anskaffningsbeho- vet reduceras med 30 proc. vid en lager- hållning för ett halvt års drift (från 40 till 28 milj. mask). Vid en lagerhållning för ett års drift blir reduktionen av an- skaffningsbehovet 40 proc. (från 40 till 24 milj. mäsk). Om så ej sker, åstadkom- mcs en ökning av virkeslagret som ej är anpassad till de produktionstekniska be- tingelserna. På motsvarande sätt kan

vid en återgång till normalt kapacitets- utnyttjande en lika accentuerad ökning av avverkningarna framkomma. Det är också troligt att industrin vid en pro— duktionsbegränsning av likviditetsskäl pressar lagerhållningen under det nor- mala t. ex. till 4 månaders lager i stället för normalt 6 månaders vilket ytterligare ökar variationen i virkes- anskaffningen.

Det bör understrykas, att de anförda siffrorna endast är ett beräkningsfall som avser att illustrera att variationer i förbrukning hos konsumenter har en tendens att slå igenom kraftigare i rå- varuledet. Inom industriföretagen torde virkesanskaffningen sålunda ej plan- läggas efter så schablonartade mönster som i det anförda exemplet, men det torde ändock vara ofrånkomligt att ten- denserna i exemplet slår igenom. Mot bakgrunden härav framstår variationer- na i avverkningarna mellan olika är icke som orimliga. Det är också natur- ligt att fluktuationerna' kan bli förhåll- andevis större i Norrland, där större virkeslager i regel torde erfordras på grund av flottningstransporterna.

4. Enkät om virkesmarknaden

Inom skogsbruksgruppen har ett försök gjorts att belysa förhållandena på vir- kesmarknaden särskilt med tanke på privatskogsbrukets roll som råvaruleve-

rantör till skogsindustrin genom en en- kät ställd dels till virkesförbrukande cellulosaindustrier, dels till skogsägare- föreningarna och deras riksorganisa-

tion. Frågornas utformning framgår av bil. 4. Enkäten gav i stort sett en till- fredsställande svarsfrekvens, dock sak- nas några av de större virkesköpande industrierna. I det följande lämnas kort- fattade referat av de synpunkter som framkommit i denna enkät. Svaren har därvid fördelats på de fem prisområde- na, eftersom i vissa avseenden betydan- de skillnader kan föreligga mellan olika delar av landet.

a) Referat av skogsindustrius synpunkter

1. Svårigheter att anskaffa erforderliga kvantiteter rundvirke inom det normala försörjningsområdet rapporteras av vissa företag för enstaka år eller mer generellt under sist förflutna period inom de fyra nordligare pris- områdena. Bedömningen av svaren för- svåras av att begreppet »normalt för- sörjningsområde» inte kunnat entydigt definieras. Det synes vara en tendens att företagen inför det väntade ökade råvarubehovet vidgar sitt anskaffnings- område för att härigenom säkra försörj- ningen på längre sikt.

2. Bland de åtgärder som vidtagits för att täcka förekommande brister på rå- vara nämns inom de tre nordligaste prisområdena främst inköp i Finland och i någon män från angränsande pris- områden. I prisområde IV (Värmland) har förekommit köp från Norge och från östra Svealand. Inom prisområdc V har visserligen inga egentliga svårig- heter förekommit, men det anges dock att rotpostköpen intensifierats. Vidare har sågverksavfall kommit till använd— ning i ökad utsträckning.

3. Som orsak till svårigheterna att anskaffa råvaran anges inom prisområ- dena I, II och IV dels en viss överkapa- citet hos industrin i förhållande till rå- varutillgångarna området, dels underavverkningar som antas förekom-

5-års—

inom

ma i första hand inom privatskogsbru- ket.

4. Några förändringar av betydelse i fråga om industrins krav på råvarans kvalitet och sammansättning förutses inte under de närmaste tio åren. I stället betonas att industrin får anpassa sina tillverkningsmetoder till den tillgäng- liga råvaran. lnom prisområde V förut- ses sålunda en ökad användning av löv- vcd för massaframställning.

5. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturen m. m. uppskattas i allmänhet till i 10 a 15 proc. Vissa företag hävdar att de kö- per allt virke som bjuds ut och täcker eventuella brister genom anskaffning utifrån. De variationer i utbudet från privat- skogsbruket som kan accepteras av in- dustrin anges i allmänhet likaledes till i 10 a 15 proc. av det normala utbu— det. Samtidigt betonas från en del håll önskvärdhetcn av att variationerna blir så små som möjligt.

6. Frågan om virkesleveransernas för- delning på årets olika månader har be- svarats mycket varierande, och hänsyn måste tas till sortiment, barkningsgrad, transportförhållanden m. in. En konti- nuerlig tillförsel under hela året före- dras av de flesta företagen i södra Sve- rige, medan man i l'orrland betonar vikten av att det landtransporterade vir- ket i möjligaste mån bör levereras före flottningssäsongen för att utjämna till- förseln. Obarkat virke bör i möjligaste mån levereras under vinterhalvåret för att undvika lagringsskador. Inom områ- den som är särskilt utsatta för tjälska- dor på vägsystemet är det önskvärt med en viss koncentration av leveranserna till tiden innan tjälskadorna börjar upp- träda.

7. Långtidsavtal om virkesleveranser skulle hälsas med tillfredsställelse av de

allra flesta företagen. Samtidigt fram- hålls dock att frågan är mycket kompli- cerad, och att det stöter på stora prak— tiska svårigheter att utforma ett avtal för en längre period, så att utrymme ges för anpassning till skiftande kon- junkturer.

8. De sammanfattande synpunkterna på virkesmarknaden behandlar främst utförsel av virke från ett område till ett annat eller till grannländerna. Sådan utförsel försvårar försörjningen av vir- ke för industrierna inom området och tvingar till kompletterande inköp utan- för det naturliga försörjningsområdet. Härigenom uppstår korstransporter som onödigtvis verkar fördyrande. Vidare nämns som ogynnsamma förhållanden skogsnäringcns konjunkturkänslighet. Bland de företag som besvarat enkä- ten om virkcsmarknaden intar de indu- strier en särställning som ägs av de pri- vata skogsägarna och deras producent- kooperativa onganisationer. Eftersom dessa industrier tillkommit bl. a. i syfte att tillförsäkra de privata skogsägarna avsättning för sina skogsprodukter, har frågan om svårigheter med virkesan- skaffningen och orsaken härtill inte samma aktualitet. Långtidsavtal har upprättats mellan Skogsägarnas Cellu- losa AB och Sydöstra Sveriges Skogs- ägares Förbund. Beträffande industrier som ägs direkt av skogsägareföreningar har sådana avtal ingen aktualitet, efter- som skogsägareföreningarna i resp. om— råden garanterar industrins råvaruför- ;örjning. I övrigt betonas från dessa ndustrier, att målsättningen är bästa möjliga resultat för hela den integrerade verksamheten.

b) Referat av skogsägareföreningarnas synpunkter

1 a) Flertalet föreningar har någon gång under de angivna åren rekommen-

derat produktionsinskränkning som följd av industrins och exportmarkna- dens minskade köpbehov.

Beträffande variationerna i avverk- ningarna inom privatskogsbruket fram- hålles att då industrin minskar sin tota— la virkesanskaffning men i stort sett eftersträvar att hålla avverkningarna på egna skogar och inköpen från domän- verket konstant, tvingas de privata skogsägarna att minska sina avverk— ningar. Denna minskning kan propor- tionsvis bli mycket större än industrins totala minskning av inköpen, emedan den huvudsakligen drabbar endast en ägarekategori.

b) Endast ett fåtal föreningar har rapporterat större svårigheter att ge— nomföra produktionsinskränkningar.

c) Svårigheter att vinna avsättning för redan avverkat virke till »naturliga» köpare är mycket olika inom skilda föreningar.

2. Där kapaciteten främst hos sågverk och/eller cellulosafabriker _ej motsva- rar skogsbrukets förmåga att producera rundvirke uppstår givetvis avsättnings- svårigheter. Detta förhållande har accentuerats som följd av den ökade användningen av sågverksavfall i cellu- l'osaindustrin. Förhållandena skärpes vid produktionsinskränkning vid in- dustrin och som följd av industrins varierande köpvilja i samband med ökning och minskning av vedlagren. Det påpekas att industrin i viss ej obetydlig utsträckning täcker sitt virkesbehov genom import samtidigt som skogsägar- na genom sina organisationer nödgas exportera virke, särskilt massaved. (Här avses icke den »normala» gränshandeln med Norge.)

3. Överskottet har av föreningarna exporterats, lagrats eller i en del fall försålts till förlustbringande underpris. För att mera långsiktigt råda bot för avsättningssvårigheter har sågverks—

och cellulosaindustrin utbyggts genom skogsägarerörelsens försorg, en utbygg- nad som alltjämt fortgår.

4. Inom skogsbruksområdena främjas planenlig skötsel med ledning av skogs- bruksplaner. Härav följer ökade avverk- ningar och kontinuerliga och jämna avverkningar. Flertalet föreningar förutser också en minskning av variationerna i storleken av virkesuttagen. En förutsättning är dock att avsättningsmöjligheter finnes.

5. I allmänhet ställer man sig positiv till tanken på långtidsavtal. Ett fåtal sådana har också kommit till stånd, vil- ket visar att denna väg är avtalstekniskt möjlig. Flera industriföretag har emel— lertid avvisat förslag om flerårsavtal, men frågan synes vara värd att tagas upp på nytt.

6. Såsom påtagligt ogynnsamma för- hållanden på virkesmarknaden angives:

industrins bristande intresse för lång- tidsavtal och jämna leveranser från privatskogsbruket

rundvirkesimport vid överskott på den inhemska marknaden industrins benägenhet att utnyttja privatskogsbruket som buffert vid växlande köpbehov

sena prisuppgörelser höga direkta eller indirekta inmät- ningskostnader alltför ofta förekommande ändringar av Skogsstyrelsens mätningsinstruk- tioner

underdimensionerad Skogsindustri, särskilt i vissa delar av Sydsverige.

Slutligen pekas på fördyrande kors- transporter av rundvirke, föranledda av bristande samarbete mellan olika skogsindustriföretag. Förutom omnämn- da ojämnhet i inköp, särskilt av massa- ved, föranleder genomsnittligt onödigt lång lagringstid, vilket medför höga räntekostnader och lagringsskador. Så-

dana förfaringssätt belastar industrin och utgör därför en press på rotvärdet.

Gruppens kommentar. Vid bedöm- ningen av förhållandena på virkesmark- naden har det inom skogsbruksgruppen förutsatts att det även i fortsättningen skall vara en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för för— handlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efterfrågan. Att det därvid uppstår intressemotsätl- ningar, och att uppfattningarna om or— sakerna till förekommande svårigheter divergerar, torde vara oundvikligt.

Likaså torde det vara oundvikligt att skogsnäringens starka beroende av världsmarknaden gör den känslig för skiftningar i konjunkturläget. Det synes härvid ligga i skogsbrukets natur, att det måste bli en viss eftersläpning i anpass- ningen till förändrade marknadsför- hållanden. Det måste alltid förflyta en viss tid från det beslut fattas om avverk- ningens storlek till dess träden hunnit utsynas och stämplas, virket huggits upp och drivits ut ur skogen, inmätts och slutligen transporterats till indu— strin. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna variationerna i tillförsel och förbruk- ning av råvara. Såsom tidigare visats verkar denna lagerhållning accentue— rande på variationerna i virkesbehovet.

Bland de otillfredsställande förhållan- den på virkesmarknaden som framhål- lits i enkäten från båda parter kan det vara motiverat att närmare diskutera frågan om onödigt fördyrande kors— transporter av virke. Som en följd av förväntningar om ökade virkesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det vara en tendens, särskilt hos de större företagen, att utsträcka virkes- fångstområdet för att i tid försäkra sig om råvara. Industrienheterna har heller

inte den geografiska fördelning som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leve- rans av de färdiga produkterna. Inom underskottsområdena blir det därför nödvändigt att införa virke från över- skottsområden som ligger utanför det naturliga försörjningsområdet.

Även med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsindustrin har, skulle utan tvivel stora besparingar kunna göras genom en strikt uppdelning av marknaden mel- lan de olika virkesköpande företagen. Dessa vinster måste dock vägas mot önskemålet att inte i alltför hög grad beskära den fria konkurrensen, som befrämjar en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Den närmast till hands liggande åtgärden synes vara en

frivillig, ökad samverkan inom och mellan virkesmarknadens båda parter både inom landet och mellan de nor- diska länderna — för att i gemensamt intresse öka» skogsbrukets lönsamhet och konkurrenskraft.

Utvecklingen mot ökade leveranser av obarkat virke till massaindustrin ställer också större krav på virkesmark- nadens och transportapparatens orga— nisation. Eftersom obarkat virke inte tål lika lång lagring som barkat på grund av större känslighet för lagrings- skador, måste tiden mellan virkets upp- arbetning och tillvaratagande vid in- dustrin nedbringas i möjligaste mån. Även för detta ändamål torde ett ökat samarbete mellan virkesmarknadens parter vara erforderligt.

5. Virkesbalanser

När cellulosaindustrin under 1950—talets senare hälft började planera en avse- värd utbyggnad av sin produktionskapa- citet, uppstod farhågor för att råvaru- tillgångarna skulle visa sig vara otill- räckliga. För att klarlägga läget verk- ställdes genom Skogsindustriernas sam- arbetsutskott en utredning kallad Skogs— industrins virkesutredning 1958. Till grund för denna utredning lades dels en inventering av skogsindustrins dåvaran- de och för år 1963 beräknade virkes- behov, dels en avverkningsberäkning för de två närmaste 10-årsperioderna 1955—64 och 1965—74 utförd av sta- tens skogsforskningsinstitut. Avverkningsberäkningen har utförts enligt två alternativ, varvid alt. a) utgör ett minimiprogram beträffande slut- avverkningsarealen, medan alt. b) inne- bär en ökad slutavverkning, dock fort- farande inom ramen för ett uthålligt, rationellt skogsbruk. Tillgångarna har

fördelats på barrvirke över 3", klenvir- ke 2”—3" och lövvirke. Mot dessa till- gångar har efter erforderliga juste— ringar för virke som ej kommer indu- strin till godo ställts industrins be- räknade behov 1957, 1960 och 1963. Vid upprättandet av dessa virkesbalanser indelades landet i sex industriområden, av vilka de fyra nordligaste överens- stämmer med prisområde I—IV, medan prisområde V delats i två delar genom en öst-västlig linje i höjd med södra Vättern. (Jmfr figur 2 på sid. 42). Virkesbalanserna i 1958 års virkesut- redning har redan hunnit bli i viss mån inaktuella genom att nya utbyggnads- projekt tillkommit och genom att de verkliga avverkningarna från 1958 och tills dato ej överensstämmer med av— verkningsberäkningen. En revidering av Virkesbalanserna har därför utförts inom skogsbruksgruppen, varvid virkes— behovet 1964 beräknats på grundval av

Tabell 8. Barrvirkesbalans 1964 1 000 maf över 3” i topp

Behov 1964 vid 90 . TillgånLT procentskapacitets- Differens ! _ D X n-ltesområde alt. b) utnyttjande inom (underskott—) massaindustrin I ........................ 10 781 11 651 —— 870 II ........................ 2 217 3 005 _ 788 III ........................ 4 338 4 665 277 IV ........................ 3 477 5 231 1 754 V ........................ 7 868 5 647 + 2 221 VI ........................ 6 781 6 901 120 Summa 35 512 37 100 —1 588 Tabell 9. Lövvirkesbalans 1964 1 000 mat . , Behov 1964 vid 90 . Virkesområde Tillgång procents kapacitets- Differens alt. b) . (underskott —) utnyttjande

I ........................ 1 237 1 201 + 36 II ........................ 292 252 + 40 111 ........................ 380 399 19 IV ........................ 471 325 + 146

V ........................ 704 371 + 333 VI ........................ 1 322 993 + 329

Summa 4 406 | 3 541 + 865

en ny kapacitetsutredning verkställd inom Svenska Cellulosaföreningen år 1960. Med hänsyn 'till de svårigheter som råder att långsiktigt utnyttja hela den teoretiska kapaciteten har här räk— nats med att den teoretiska kapaciteten 1964 endast kommer att utnyttjas till 90 procent. Vidare har vid beräkningarna antagits att den produktionskapacitet som tillkommit efter 1958 års virkes- utredning skall täcka sitt behov till 60 procent med barrvirke över 3", 30 pro- cent lövvirke och 10 procent sågverks- avfall. Resultatet redovisas nedan i ta- bellerna 8 och 9, varvid på tillgångs- sidan endast medtagits det högre av- verkningsalternativet b) .

Enligt 1958 års virkesutredning till— kommer ett överskott av klenvirke (2" —3”) av 1 794 000 maf.

Av ovanstående virkesbalanser fram- går att totalt för hela landet skulle år 1964 föreligga ett underskott av barr- virke över 3" i topp, vilket dock mer än väl uppvägs av överskott på klen- och lövvirke. Områdesvis föreligger under- skott i alla områden utom Vzte, framför allt i Värmland och även, fast mindre markant, i de båda nordligaste industri- områdena. Detta motvägs av ett stort överskott i område V (norra Götaland och mälarlänen).

På behovssidan har beräkningarna grundats på antagandet om 90 proc. ka- pncitetsutnyttjande hos massaindustrin och samma produktion hos sågverks- och fanerindustrin som 1957. Den sist- nämnda förutsättningen kan diskuteras, eftersom sågverksproduktionen både 1958, 1960 och troligen även 1961 icke

oväsentligt överstigit 1957 års produk- tion. Om denna ökning är tillfällig eller blir bestående är svårt att bedöma. Å andra sidan har 1958 års virkesutred- ning räknat med åtgångstal som genom förbättrade tillverkningsmetoder nume- ra har pressats ned något. En besparing av virke på genomsnittligt 2 å 3 proc. har redan uppnåtts inom board- och massaindustrin, och det är möjligt att åtgångstalen skall kunna pressas ned ytterligare.

På tillgångssidan har i ovan återgivna virkesbalanser räknats med alternativet b) enligt skogsforskningsinstitutets av- verkningsberäkning för den första 10— årsperioden 1955—1964. Alternativ b) innebär en ökad föryngringshuggning i jämförelse med alternativ a), varigenom en gynnsammare åldersfördelning än den nu rådande skulle kunna uppnås snabbare. I fråga om gallringarna har i avverkningsberäkningarna antagits gall- ringsprocenter och gallringsintervall som i stort sett överensstämmer med gängse normer i praktiskt skogsbruk. Riktlinjerna för ökade gallringsuttag finns dock angivna och med tillämpning av dessa högre gallringsprocenter kan ökningen i uttagen, om gallringsinter- vallen antas oförändrad, beräknas till totalt 5 51 6 miljoner maf.

Klenvirket, d.v.s. barrvirke 2—3” i topp, har i 1958 års virkesutredning re— dovisats separat, då dessa tillgångar i viss mån kan anses fiktiva. I och med den ökning av kostnaden för manuell arbetskraft som pågår, höjs gränsen för den minimidimension som ur lönsam- hetssynpunkt kan avverkas. Uttag av barrvirke till 2" i topp torde därför endast kunna ske i gynnsammare avsätt- ningslägen och vid beräkningen av vir— kesförbrukningen för den tillkomna in— dustrikapaciteten har försiktigtvis an—

Tabell 10. Årliga avverkningskvantiteter ] 000 m3slc enligt alt. b)

0 1:a 10-års- 2za 10-års- mråde . . perloden perioden I ........... 21 208 21 903 11 ........... 4 643 4 926 III ........... 7 608 7 967 IV ........... 6 352 6 534 V ........... 13 558 13 325 VI ........... 13 466 14 240 Summa 66 835 68 895

tagits att inget klenvirke kommer att tas i anspråk.

Eftersom år 1964 är det sista året un- der den första 10-årsperioden som av- verkningsberäkningarna omfattar, har det sitt intresse att studera, hur avverk- ningarna antas utvecklas under påföl- jande 10-årsperiod 1965—1974. En sam— manställning av beräknade totala av- verkningskvantiteter under de två pe- rioderna enligt alternativ b) återges i tabell 10.

Av tabell 10 framgår att avverk- ningarna beräknas kunna ökas med to- talt ca 2 milj. m3sk under den andra 10-årsperioden.

Sammanfattningsvis kan sägas att inom landet i dess helhet bör en till- fredsställande balans kunna uppnås mellan industrins behov av virke och de avverkningskvantiteter som ur skoglig och nationalekonomisk synpunkt lämp— ligen kan tas ut ur skogarna. Förutsätt- ningen härför är dock att den utbyggda kapaciteten inte utnyttjas helt de när- maste åren och att lövvirke och i viss utsträckning klenvirke kommer till ökad användning som råvara i cellulosaindu— strin. Med hänsyn till rådande mark- nadsläge och planerad produktionsin- riktning förefaller dessa förutsättningar f. n. att vara realistiska.

6. Förutsättningar för ökning av avverkningarna

Enligt Riksskogstaxeringens stubbinven- tering uppgick den årliga avverkningen under tiden 1952/53—1960/61 till 47,5 milj. m3sk i medeltal. Avverkningsberäk- ningen för 10-årsperioden 1955—1964 alternativ b) anger en årlig avverkning av 66,8 milj. mask. Detta innebär att under 1950-talets senare del endast 71 procent av den avverkningsbara kvan- titeten togs ut. Hur denna betydande underavverkning fördelar sig på olika ägarekategoricr är inte närmare under— sökt. Mycket talar dock för att under- avverkningen är störst inom industri- områdcna V och VI, där skogsindustrin hittills varit minst utbyggd. Eftersom privatskogsbruket dominerar i dessa delar av landet, är det sannolikt att underavverkningen genomsnittligt är störst inom denna ägarekategori.

När den utökade kapaciteten hos massaindustrin efter hand börjar ut- nyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Vissa farhågor har yppats, att det skulle medföra svårigheter att genomföra en sådan omställning. Förut— sättningarna torde vara något olika inom olika ägarekategorier.

Storskogsbruket —— skogsbolagen och de statliga skogarna — kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centraliserad ledning. Ett beslut inom företagets ledning om ökning av avverk- ningskvantiteten bör därför relativt snabbt kunna effektueras, såvitt inte förhållanden varöver arbetsledningen inte råder, såsom brist på produktions- medel eller ogynnsamma väderleksbe— tingelser, lägger hinder i vägen.

Inom privatskogsbruket ligger förhål- landena annorlunda till. Skogsbruket är här fördelat på ca 240 000 bruknings- enheter med skilda ägare. Den regulator som styrt utbudet från privatskogsbru-

ket vid varierande efterfrågan från skogsindustrin har varit virkespriset. Skogsägareorganisationerna har också medverkat genom upplysning bland sina medlemmar om marknadsläget och hur anpassningen av avverkningarna till efterfrågan lämpligen bör ske. Hittills har denna mekanism i stort sett funge— rat tillfredsställande med hänsyn till den relativt långa produktionstiden i skogsbruket.

Omställningen till väsentligt ökade avverkningar, särskilt i de södra delar- na av landet, kan dock tänkas medföra vissa övergångsproblem. Bortsett från eventuella svårigheter att erhålla erfor- derlig arbetskraft, kan omställningen tänkas stöta på visst motstånd hos skogsägarna av psykologisk natur. Någ- ra av de faktorer som kan tänkas påver- ka skogsägarnas ställningstagande skall här tas upp till diskussion.

1) Bristande kännedom om skogens verkliga avkastning. Under hittillsva- rande förhållanden, dä uttagen väsent- ligt understigit avkastningen, har av- verkningen kunnat ske utan någon lång- siktig planering. På de flesta mindre och medelstora fastigheterna saknas också en plan i egentlig mening för skogsbru- ket. Någon inventering av skogens vir- kesförråd och dess fördelning på ålders— eller huggningsklasser har som regel inte gjorts och något säkert underlag för bedömning av tillväxt och på längre sikt avverkningsbara kvantiteter saknas. Virkesuttagen sker därför mest »på känn», eventuellt i samråd med skogligt utbildad personal från skogsvårdssty- relserna eller skogsägareföreningarna. För att inte riskera att tära på kapitalet genom alltför hårda huggningar är det sannolikt att de flesta skogsägare under— avverkar för att vara på säkra sidan.

2) »Skattetänkande». För många äga-

re till ett kombinerat jord- och skogs- bruk torde skogsinkomsterna betraktas som en marginalinkomst utöver den grundförsörjning som jordbruket ger. Med de relativt höga marginalskatter som numera inträder redan i måttliga inkomstlägen, bjuder det ofta en skogs- ägare emot att öka sina kontanta skogs- inkomster, när en stor del av ökningen går bort i skatt. Han föredrar i stället många gånger att låta skogen stå kvar och växa, varigenom hans kapitalreserv ökar. — I den mån skogsbruket övergår att bli ägarens huvudsakliga inkomst— källa, blir detta betraktelsesätt mindre aktuellt.

3) »Inflationstänkande». Skogsmark och växande skog har av gammalt be- traktats som ett realvärde i tider av pen- ningvärdeförsämring. Även om skogs- brukets vikande lönsamhet f. n. kunde föranleda en revidering av denna upp- fattning, torde innehavet av skog fort- farande allmänt betraktas som en säker penningplacering. Med den fortgående urholkning av penningvärdet som kän— netecknat det sista decenniet är det naturligt att många skogsägare, i den mån deras övriga inkomster tillåter detta, föredrar att låta skogen stå kvar

och växa i volym och värde framför att avverka och omsätta virkeskapitalet i kontanter.

Utan att göra något försök till re- kommendationer hur en allmän ökning av avverkningskvantiteterna skall åstad- kommas inom privatskogsbruket vill skogsbruksgruppen endast göra några reflexioner kring verkan av skogsbruks— områden i detta hänseende. Inom ett sådant område görs som regel i en eller annan form en inventering av skogstill— gångarna med avverkningsplan. Skogs- ägarna får härigenom ett säkrare grepp om hur mycket som kan avverkas år- ligen utan sänkning av den långsiktiga avkastningen. Genom den nära kontak— ten med skogsbruksområdets inspektor vid planläggningen och ledningen av avverkningarna kan en anpassning till rådande efterfrågan lättare komma till stånd. Erfarenheterna från de skogs- bruksområden som varit i drift ett antal år visar också mycket klart att avverk- ningarna ökats efter områdets tillkomst. En utökad samverkan inom privatskogs- bruket torde sålunda leda till ökade av- verkningar och smidigare anpassning till marknadsläget.

C. Skogsbrukets arbetskraftsfrågor

1 . Arbetsåtgången

Den framtida arbetsvolymen i skogs— bruket bestämmes av vilken omfattning och inriktning skogsbruket kommer att få i fråga om exempelvis avverkning, skogsvård, vägbyggnad m. m. samt vi- dare av hur den specifika arbetsåt- gången i de olika arbetsprocesserna kommer att utvecklas. Prognoser röran- de den framtida arbetsvolymen kan grundas på avverkningsberäkningar över ur skoglig synpunkt möjliga vir- kesuttag, vilka dock även måste bedö- mas med hänsyn till den förväntade efterfrågan från skogsindustrin och andra rundvirkeskonsumenter.

Skogsbrukets omfattning. Avverk- ningarnas omfattning har under de se- naste 50 åren legat på en tämligen kon- stant nivå av ca 50 milj. musk. Tillväx- ten har under de senaste decennierna varit avsevärt mycket högre, varför en betydande ökning av skogskapitalet ägt rum. Tillväxten utgör nu ca 68 milj. 1113sk.

Utförda avverkningsberäkningar vi- sar, såsom framgått av Virkesbalanserna i föregående avsnitt, att det är önskvärt att avverkningarna snabbt höjes till en nivå av 65—70 milj. mask, alltså en ök- ning med 30 a 40 proc. Genom den ge— nomförda och planerade utbyggnaden av skogsindustrin synes det kunna för- väntas industriell kapacitet för denna ökning av årskvantiteten.

Skogsvårdsåtgärderna torde f. n. sva- ra för 10—15 proc. av arbetsvolymen i skogsbruket. Förutom den ökning av skogsvårdsarbetena som ökade avverk- ningar medför, föreligger ett behov av restaurering av vissa skogsmarker, som f.n. befinner sig i mindre produktivt till- stånd, varjämte betydande åkerarealer samtidigt skall överföras till skogsmark. Utförda utredningar visar därjämte att skogsvårdens nuvarande omfattning ungefär till 60 proc. uppfyller ett pro- gram som det ur olika synpunkter vore motiverat att fullfölja. En betydande ök- ning av arbetsvolymen för skogsvård sy- nes sålunda möjlig och ändamålsenlig.

På basis av dessa uppgifter torde man sålunda kunna visa att beräkningarna avseende en önskvärd omfattning av skogsbruket under de närmaste decen- nierna skulle leda till en ökning av to— tala åtgärdsvolymen med 30—40 proc. En omedelbar ökning till denna högre nivå är ej tänkbar utan kan endast ske på sikt.

Den specifika arbetsätgången. Arbets— åtgången i skogsbruket fördelar sig med ungefär 40 proc. på huggning, 30 proc. på transport, 15 proc. på skogsvård och 15 proc. på övriga arbeten. Härvid har alla arbeten fram till virkesleverans vid industri eller annan förbrukning med- räknats. Förändringar i arbetsåtgång föranleds av flera samtidigt pågående

utvecklingsprocesser såsom effektivise- ring av traditionella arbetssätt, ökad mekanisering, övergång till mindre ar- betskrävande produkter (exempelvis obarkat i stället för helbarkat virke) samt förskjutning beträffande marginal— sortimentens andel.

Beträffande huggning synes en effek- tivisering av arbetet ha skett med 2 a 3 proc. per år under de senaste 20 åren, varvid effekten av motorsågarna men däremot ej av mekaniserad barkning ingår. Arbetsåtgången för skogsbark- ning har minskat, dels genom ökad transport av obarkat virke till industrin, dels genom mekaniserad barkning i skogen. Några säkra uppgifter om om- fattningen av denna utveckling före- ligger ej. Enligt den av strukturgruppen utförda enkäten till skogsbolag barkades år 1960 29 proc. av avverkningen i egen regi, varvid dock skall observeras att Norrlandsbolagen endast barkade ca 20 proc. och sydsvenska bolag (inkl. Värmland) barkade 60 proc. På basis härav förefaller det sannolikt, att 2/3 av gagnvirket barkades [manuellt för ca 20 år sedan samt att denna andel nu sjunkit till ca 1/3. Omkring 1970 torde manuell barkning endast komma att ske i vissa sommartid utförda huggningar och en- dast beröra ca 1/m av virkesvolymen. Mekaniserad barkning i skogen eller vid vägar torde komma att öka men inver- kan härav på arbetsåtgången torde bli ganska ringa. En överslagsberäkning ger vid handen att dessa förändringar leder till ett minskat behov av arbets- kraft för perioden'1940—60 motsvaran- de ca 8000 och perioden 1960—70 ca 6 000 årsarbetare.

Vid huggning utövar träddimensionen ett mycket starkt inflytande på arbets- åtgång och kostnad. Sålunda förhåller sig arbetsåtgång för träd med bröst- höjdsdiametrarna 12, 6 och 4 tum som 1:2:4. Arbetsåtgången vid huggning

blir därför starkt beroende av den an- del mindre träd som fälls samt i vilken utsträckning och i vilken form dessa tillvaratages. Som bekant har sedan andra världskriget brännvedsavverk- ningarna starkt avtagit. Dessa sortiment var särskilt arbetskrävande dels beroen- de på att de uttogs ur klena dimensio- ner, dels ock på grund av långt driven upparbetning. Mellan åren 1950 och ' 1960 torde sålunda brännvedsavverk-

ningarna ha minskat med ca 5 milj. mssk. Det förefaller sannolikt att 2'—3 milj. mask av detta bortfall tillvaratagits av fiberindustrier i form av lövmassa- ved och klenvirke samt genom sänkt minimidimension för massaveden. Den minskning av arbetskraftsbehovet som dessa omläggningar har medfört kan beräknas motsvara ca 5 500 årsarbetare.

Denna överslagsberäkning ger vid handen, att arbetskraftsåtgången för huggning sjunkit från att för en treårs- period omkring 1950 ha motsvarat ca 74 000 årsarbetare för treårsperioden omkring år 1960 motsvara ca 58 000 års- arbetare. Härvid inberäknas att avverk- ningarna i detta intervall ökat med ca 10 proc.

En bedömning av hur behovet av arbetskraft för huggning kommer att utvecklas är mycket vanskligt. En be- tydande ökning av avverkningarna tor- de vara att förvänta, när nu rådande lågkonjunktur övervunnits och produk- tionsinskränkningarna upphört. Brist på arbetskraft kan härigenom snabbt upp- stå även inom områden, där det nu rå— der arbetslöshet.

Ekonomisk expertis bedömer att nu rådande överproduktion på skogspro- dukter skall vara utjämnad omkring år 1965 genom att den stigande efterfrågan då hunnit i kapp produktionsstegringar- na. Om så sker torde man kunna räkna med en ökning av avverkningarna med ca 20 proc. till en nivå omkring 60 milj.

mask. Det förefaller sannolikt att ök- ningen efterföljande period 1966—70 blir måttligare och torde röra sig om 10 proc.

Inom skogsbrukets arbetsstudieorga— nisationer har man bedömt, att minsk- ningen i relativ arbetsåtgång kan för-

Ökning av avverkningarna ............. Minskad barkning .................... Rationalisering .......................

väntas bli genomsnittligt 3—5 proc. per år under 1960-talet, en bedömning som förefaller skälig. Med de antaganden som här gjorts skulle arbetskraftsbalan— sen för huggningsarbete kunna gestalta sig på följande sätt.

1960—65 1966—70 + 12 000 årsarbetare + 6 000 årsarbetare — 3 000 » — 3 000 » — 12 000 » — 10 000 »

3 000 årsarbetare

Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda under dessa förutsätt- ningar sjunka med ca 1 000 årsarbetare per år under 1960-talet. Under 1950— talet har som tidigare påpekats minsk- ningen per år uppskattats till 1 600 års- arbetare, varvid dock kvantiteten avver- kat virke endast ökat med 10 proc.

Ovanstående beräkning synes ganska väl överensstämma med resultaten av den enkätundersökning hos de större skogsarbetsgivare som strukturgruppen företagit. Dessa arbetsgivare har uppgi- vit en förväntad ökning av avverkningar- na i egen regi från 14,5 till 15,9 milj. m35k från 1960 till 1970 med en sam- tidig reduktion av arbetskraftsbehovet för huggning motsvarande ca 5 400 års— arbetare. För överensstämmelse förut- sättes dock att minskningen i den rela- tiva arbetsåtgången sker något snabba- re i privatskogsbruket än i storskogs- bruket — en bedömning som grundas på det förhållandet att privatskogsbru- ket torde ha en större volym lättin- hämtade arbetsvinster att göra i exem— pelvis minskad barkning i södra och mellersta Sverige, ökning av slutavverk- ningarna, fördelar av samverkansfor- mer m. m.

Behovet av arbetskraft för huggning är som tidigare påpekats mera konjunk- turkänsligt än behovet för andra arbets-

— 7 000 årsarbetare

processer i skogen eller skogsindustrin. Goda konjunkturer åtföljs av ökade av- verkningar som till betydande del tar form av ökat uttag av det arbetskrävan- de sortimentet klenvirke och i Norrland jämväl ökade avverkningar inom av- lägset belägna områden. Som exempel härpå må anföras att den tillgängliga kvantiteten klenvirke i grovlek mellan två och tre tum kan beräknas till ca 3 milj. n13sk eller ca 5 proc. av den beräk- nade avverkningen. Dess andel i totala arbetsvolymen för huggning i barkat skick torde emellertid uppgå till mer än 10 proc. I absoluta tal torde hugg- ningen av denna klenvirkeskvantitet motsvara 6 000—7 000 årsarbetare. Möj— ligheterna att ekonomiskt tillvarataga klenvirke såväl på kort sikt vid konjunk— turväxlingar som på lång sikt kommer sålunda att i realiteten påtagligt påverka behovet av arbetskraft.

Frågan om möjligheterna att tillvara- taga virke av klena dimensioner har speciell vikt för Norrland, där andelen klenvirke av den totala avverkningen är väsentligt större än i mellersta och södra Sverige. Som exempel härpå an- föres några uppgifter från resultaten av den beräkning av de årliga fällningarna åren 1952/53—1959/60 som riksskogs— taxeringen utfört på basis av stubb— inventeringen.

Procent av den totalt fällda virkesvoly- . men från träd med brösthöjdsdiametern Region

5—9,9 cm 5—14,9 cm 5—19,9 cm I Norrbotten, Västerbotten ................... 12 29 50 H Mellersta Norrland ......................... 10 28 51 III Dalarna, Hälsingland, Gästrikland ........... 8 21 41 IV Mell. 0. södra Sverige, exkl. reg. V .......... 6 17 32 V Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland. . 6 17 30

De klena virkesdimensionerna i Norr- land gör sålunda denna landsdel sär- skilt konjunkturkänslig.

Behovet av arbetskraft för utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan f. n. beräknas motsvara ca 20000 årsarbetare. Genom fortsatt ut- byggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder kan en relativt påtaglig minskning av detta arbetskraftsbehov förväntas. I den tidigare omtalade en- käten till skogsbolagen anges traktor- körningarna år 1960 omfatta 24 proc. av virkesvolymen med en beräknad ökning till 64 proc. år 1970. Den relativa arbets- åtgången anges sjunka med 30 proc. un— der samma tid, vilket sålunda kan tän- kas helt kompenseras genom de ökade avverkningarna så att behovet 1970 blir detsamma som år 1960. Det förefaller troligt att denna prognos är försiktig och att utvecklingen kan komma att förlöpa något snabbare. En minskning med några tusental årsarbetare före— faller mera trolig.

Skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll samt andra arbeten i skogsförvaltningarnas eller skogsägarnas regi torde komma att öka i omfattning i ungefärlig takt med avverkningarna samtidigt som ar- betena successivt rationaliseras och me- kaniseras. Arbetsvolymen kan nu be- räknas motsvara 25 000—30 000 årsarbe- tare. Enär samhället inte kan acceptera en minskning av skogsvårdens nuvaran- de omfattning utan i stället torde möta en sådan eventualitet med åtgärder av

skilda slag för att stimulera till ända- målsenlig skogsvård, torde man kunna räkna med att behovet av arbetskraft härför snarare kan komma att öka än att minska.

Behovet av arbetskraft för flottning samt transport med lastbil kan förvän— tas minska genom fortgående rationali— sering, förbättringar av fordon, vägar och flottleder o. dyl. samtidigt som den ökade mängden virke och en förläng- ning av medeltransportavstånden kom- mer att öka dessa transportarbetens om- fattning. Det förefaller sannolikt att dessa på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser kommer att re- sultera i ett tämligen oförändrat arbets- kraftsbehov.

Ovanstående beräkningar ger vid handen att, om man under perioden 1960—70 kan uppnå en ökning av av- verkningarna med ca 30 proc., det totala behovet av arbetskraft för leverans av virket vid industrin kan förväntas sjun- ka med ca 10 proc. från ca 110 000 års- arbetare till ca 100 000. Den förutsedda ökningen av avverkningarna är en pro- duktionsstegring, som det ur skoglig synpunkt finns objektivt underlag för och som därför förr eller senare får an- ses komma till stånd. Intresset koncen- trerar sig därför till frågan om denna stegring med 30 proc. kommer att nås till 1970 eller om en tidsförskjutnin'g kan väntas. Verkställda utredningar ger vid handen att ett nästan fullt utnyttjande av vår skogsindustris kapacitet år 1964

skulle kräva att denna ökning av av- verkningarna skedde med undantag för cirka en miljon kubikmeter lövvirke som det vid den tidpunkten ej skulle finnas avsättning för. Det får därför anses realistiskt att antaga att ur indu- striell synpunkt inga hinder föreligger. Att man ändå hyser en viss tveksamhet sammanhänger med, att den nuvarande överproduktionen kan leda dels till att de nuvarande produktionsinskränk- ningarna blir bestående, dels att projek- terade utbyggnader uppskjuts samt dels ock att priserna blir så tryckta att allt mindre kvantiteter klenvirke kommer att uttagas. Man torde därför böra be- döma möjligheterna att i nuvarande omfattning uttaga klenvirke mera pessi— mistiskt, vilket talar för att den beräk- nade minskningen av arbetskraftsbe- hovet från 1960 till 1970 med ca 10 000 årsarbetare kan komma att bli starkare.

Föregående överslagsberäkning har haft till syfte att söka ge en översiktlig bild av den mest troliga utvecklingen på efterfrågesidan på den skogliga ar-

betsmarknaden för hela riket. Det bör emellertid betonas att prognosen är be— häftad med betydande osäkerhet, sär— skilt på grund av de ovissa konjunktur- utsikterna för skogsbruket och skogs- industrin. Emellertid är förhållandena olika i skilda delar av landet och de anförda uppgifterna har sålunda knap- past någon lokal giltighet. En liknande men mera detaljerad utredning, där det förväntade arbetskraftsbehovet förde- lats på lokala områden, har utförts av civiljägmästare N. E. Nilsson vid skogs- högskolan på uppdrag av struktur- gruppen. På strukturgruppens uppdrag har länsjägmästare K. E. Björkhem ytterligare bearbetat nämnda utredning i syfte att belysa, hur utvecklingen inom skogsbruket kan förväntas påverka sysselsättningen i skogsbruket för den till jordbruk bundna befolkningen. Skogsbruksgruppen har därför ansett den översikt, som här lämnats, vara till fyllest och hänvisar för ett detaljstu- dium i frågan till strukturgruppens ut— redningar.

2. Sysselsättning och löneutveckling

I SOU 1956:36, »Skogsbrukets arbets- marknad», uppskattades antalet i skogs- bruket sysselsatta motsvara ca 150000 årsarbetare (en årsarbetare anses mot- svara ca 240 dagsverken). Denna be- räkning torde inebära en viss överskatt— ning. På grund härav och med hänsyn tagen till den sänkning av arbetsåt- gången i skogsbruket som skett sedan dess torde sysselsättningen i skogsbru- ket nu motsvara 110 åt 120 000 årsarbe- tare. Det är då att märka att antalet fysiska personer är betydligt större, eftersom en avsevärd del av det utförda arbetet utgjort säsongarhete.

Skogsarbetets säsongvariationer. En belysning av skogsarbetets hittillsva-

rande säsongmässighet ges i arbets- marknadsstyrelsens stickprovsunder— sökningar inom såväl stats- och indu- striskogsbruket som privatskogsbruket. Statistiken avser förhållandena under en vecka av månaderna februari, maj, augusti och november. Uppgifterna från storskogsbruket är hämtade från do- mänverket och 54 större skogsbolag och avser antalet i skogsbruket sysselsatta personer. Uppgifterna från privatskogs- bruket insamlas från ett stickprovsurval av brukningsenheter i privat ägo ut— tagna ur RLF:s jordbruksregister och avser antalet utförda dagsverken på den egna fastighetens skog under en viss vecka. Före 1961 gjordes endast prov- undersökningar inom privatskogsbru-

Domänverket 54 skogsbolag aug. nov. febr. maj. aug. nov. febr. maj

1956/57 11 101 12 566 16 750 10 197 31 716 43 644 57 708 32 635 1957/58 11 096 12 408 16 960 10 136 30 744 37 979 48 313 26 370 1958/59 10 326 10 594 14 903 9 742 26 207 31 401 39 598 27 797 1959/60 10 071 11 071 14 647 9 331 26 438 34 765 43 754 29 630 1960/61 9 269 10 774 13 314 8 982 26 202 34 657 45 419 32 856 1961/62 9 300 10 443 12 956 9 067 27 690 35 721 43 644 28 156 1962/63 9 162 9 760 25 823 30 310

Tabell 12. Antalet dagsverken i egen skog i privatskogsbruket under 1961 och 1962

febr. maj aug. nov. 1961 ................ 535 000 268 000 202 000 353 000 1962 ................ 533 000 335 000 206 000 ket, varför tillförlitlig statistik bara Sysselsättningsstatistiken för stats—

föreligger för 1961 och 1962.

Ovanstående sysselsättningsstatistik i tab. 11 och 12 visar att betydande sä- songvariationer förekommer, vilka är särskilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger med att drygt hälf- ten av arbetet utförs av gårdens eget folk (brukare, familjemedlemmar och fast anställda) och att skogsarbetet kon- centreras till de delar av året, då jord- bruket kräver en ringa arbetsinsats.

Ur statistiken från stats- och industri- skogsbruket, som omfattar en sexårs- period, kan även avläsas dels en fort- gående minskning av antalet sysselsatta under perioden, dels en tillfällig ned- gång under den ogynnsamma skogs- konjunkturen 1958/59.

och industriskogsbruket har bearbetats ytterligare, varvid de båda grupperna sammanslagits och medelantalet syssel- satta vid de fyra undersökningstillfälle- na beräknats. Indextal har sedan uträk- nats, varvid medelantalet sysselsatta under resp. år satts till 100. De på så sätt framräknade indextalen redovisas i tabell 13.

Av tabell 13 framgår att en viss ut- jämning av säsongvariationerna före- kommit under de sex år statistiken om- fattar. En sådan utjämning har också varit medvetet eftersträvad från arbets- givarnas sida för att bereda de i skogs- bruket sysselsatta en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygg- het. De större skogsbolagen har därvid

Tabell 13. Årliga indextal för antalet sysselsatta i stats- och industriskogsbruket 1956/67—1961/62 (Årsmedeltalet = 100)

aug. nov. febr. maj 1956/57 ............. 79 104 138 79 1957/58 ............. 86 104 135 75 1958/59 ............. 86 98 128 88 1959/60 ............. 81 102 130 87 1960/61 ............. 78 100 129 92 1961/62 ............. 84 104 128 84

Aug. Nov. Febr. Maj

Avverkningsarbete. . . . 25 370 42 875 55 661 31 456 Skogsvärdsarbete.. . . . 9 765 1 452 88 4 692 Anläggningsarbete

m. m .............. 1 855 1 837 851 1 075

Summa 36 990 46 164 56 600 37 223

Index (medeltalet =

100) .............. 84 104 128 84

i regel krävt att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträckning fastanställt sä- songarhetare. Storskogsbruket tillför- säkrar sig på så sätt en fast arbetarstam som utgör stommen i dess arbetskrafts-

rekrytering. En motsvarande utveckling kan även skönjas inom bondeskogsbruket, där skogsarbetare kontinuerligt sysselsätts inom skogsbruksområden som en kom- plettering till gårdens egen arbetskraft. Härtill kommer den arbetskraft som är fast knuten till de enskilda lantbruken och som sysselsätts i såväl jord— som skogsbruk.

En belysning av säsongvariationerna som en följd av de olika, mer eller mind— re ärstidsbundna arbetsmoment som förekommer i skogsbruket ges i tabell 14. Antalet sysselsatta i domänverkets och bolagens skogsbruk enligt arbets- marknadsstyrelsens statistik för avverk- ningsärert 1961/62 har där fördelats på avverkningsarbeten, skogsvårdsarheten och anläggningsarbeten m. m.

Av tabell 14 framgår att avverknings- arbetena tagit den övervägande delen av de i storskogsbruket sysselsatta i an- språk vid de fyra undersökningstill- fällena (88 procent av medelantalet sysselsatta). Vidare kan utläsas att av- verkningsarbetena har en topp i februa— ri, dä det totala antalet sysselsatta var 28 procent högre än medeltalet vid de fyra undersökningstillfällena.

Som komplement till arbetsmarknads- styrelsens syssclsättningsstatistik redo- visas i figur 3 på följande sida sta- tistik, som åskådliggör antalet i skogs- bruket anställda inom Föreningen Skogsarbetens medlemsföretag vid mit- ten av varje månad under 1961. Till Föreningen Skogsarbeten är med några få undantag anslutna skogsbolagen i Norrland jämte Dalarna. Varje stapel visar antalet anställda vid månadens mitt med fördelning på olika slag av arbeten. Medelantalet anställda under året exklusive körare är markerat med heldragen linje. Även i denna statistik framträder en topp i februari, då antalet anställda låg 31 proc. över medeltalet för hela året. Figuren åskådliggör tyd- ligt att säsongvariationerna främst or- sakas av körningsarbetena.

Trots de utjämningar av säsongvaria- tionerna som har ägt rum, kvarstår dock fortfarande en markerad topp i skogs- arbetena under senvintern. Under hit- tillsvarande drivningstekniska förutsätt- ningar har det utan tvivel varit en för- del för skogsbruket att kunna erhålla ett tillskott av säsongarhetare, särskilt körare, från jordbruksbefolkningen. Ur jordbrukets synpunkt har arbetstillfälle- na i skogsbruket under vintern haft stor betydelse för att ge jämn sysselsättning åt den till jordbruket knutna arbets- kraften.

För Norrlands del innebär 1962 års skogsarbetaravtal vissa förändringar i

Antal anställda 30 000 "

25 000

20 000

15 000 >

10 000

5 000

0

Rapport- 15/1 15/2 15/3 15/ 4 15/ 5 tillfälle

. Huggn'mg . Körning och andra avverkningsarbeten . . Skogsvårdsarbeten . Anläggningsarbeten . Div. Arbeten '

15/6 15/7

ARBETSKRAFTSSITUATIONEN 1961 Föreningen Skogsarbetens Medlemmar Samtliga distrikt '

Medeltal anställda

15/10 15/11 15/1z

15/5 15/9

Figur. 3 Arbetskra/lssituationen 1.961 för anställda inom Föreningen Skogsarbetens medlemsföretag

ackordsrelationerna mellan barmarks- och vinteravverkning, som kan förutses få konsekvenser för jordbruksbefolk- ningens möjligheter att erhålla kom- pletterande arbetstillfällen under vin- tern. Det nya avtalet innebär att ackordspriserna baseras på barmarks- förhållanden och att tillägg sedan sker för under vinterhalvåret försämrade ar— betsförhållanden (snödjup, kortare ar- betsdag m. m.). Det blir följaktligen lönande att förskjuta avverkningarna mot barmarkssäsongen, där så är möj- ligt. Detta bör leda till en fortsatt sä— songutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott under vintern. Den- na utveckling torde bli märkbar även inom det kombinerade jord— och skogs- bruket, eftersom man även där måste eftersträva lägsta möjliga kostnader för skogsbruket. — I södra och mellersta Sverige har frågan inte samma aktua- litet.

Utöver de säsongmässiga variationer-

na i skogsbruket tillkommer de sväng- ningar i arbetskraftsbehovet som be— tingas av ändringar i konjunkturläget. Skogsnäringen är genom sitt nära be- roende av världsmarknaden starkt käns- lig för konjunktursvängningar, och sär- skilt under senare tid har perioder av avsättningssvårigheter med åtföljande produktionsinskränkningar inträffat inom skogsindustrin. Dessa produk- tionsändringar har som tidigare påvi- sats även återverkat på skogsbruket och avverkningarnas omfattning.

Den nuvarande fördelningen av ar- betskraften mellan årsarbetare, fasta säsongarhetare och tillfälligt anställda har belysts i strukturgruppens bolags- enkät. Därur framgår hur stor procent av den totala arbetsvolymen uttryckt i dagsverken som f. n. uppskattas bli ut- förd av resp. kategori med fördelning på avverknings- och skogsvårdsarhete å ena sidan och körningsarbete å den andra. I genomsnitt för hela landet år

1960 svarade årsarbetare för 53 proc. av avverknings- och skogsvårdsarbetet och 25 proc. av körningsarbetet inom bolagsskogsbruket. Motsvarande pro- centtal för fasta säsongarhetare var 35 och 62 proc., medan resterande arbe— te utfördes av tillfällig arbetskraft. Kate- gorin fasta säsongarhetare är inte klart definierad, men torde till stor del be- stå av sådana som säsongväxlar med jordbruksarbete.

Ur domänverkets arbetsstatistik kan en liknande fördelning av arbetsvoly- men göras. Kategorin årsarbetare mot- svaras närmast av A- och B-arbetare enligt domänverkets indelning och fasta säsongarhetare kan jämställas med C- arbetare jämte skogsjordbrukare och kronotorpare. 1960 utfördes 27 proc. av den totala arbetsvolymen av A- och B-arbetare (årsarbetare), medan 55 proc. utfördes av säsongarhetare.

I samma mån som tyngdpunkten i skogsbrukets arbetskraft förskjutes från en säsongarhetande jordbrukarbefolk— ning mot yrkesskogsarbetare, som sys- selsätts i skogsbruket året runt, har frågan om bebyggelselokaliseringen aktualiserats. Eftersom skogsbruket be- drivs inom mycket stora arealer, är det i viss utsträckning beroende av en ut- spridning av arbetskraften. Detta krav kunde förr tillgodoses genom en spridd jordbrukarbefolkning och tillfälliga, ofta mycket primitiva skogsarbetarför- läggningar i anslutning till avverknings- platserna. Genom jordbrukets fortgåen- de rationalisering, varigenom mindre lönsamma småbruk, främst i skogsbyg- derna, läggs ned, har befolkningsunder-

laget i glesbygderna minskats. Samti- digt har den allmänna standardsteg- ringen medfört ökade krav på bostä- dernas kvalitet och på möjligheten att dagligen kunna återvända till hemmet efter arbetets slut. Som följd härav har skogsbruket i ökad utsträckning byggt tidsenliga familjebostäder åt sin skogs- arbetarestam, eller genom subventioner och lån underlättat egnahemsbyggande. Genom bilvägnätets utbyggnad och motorismens utveckling har avståndet mellan bostad och arbetsplats utan stör- re olägenhet kunnat ökas avsevärt. Det har härigenom blivit möjligt att i stor utsträckning anknyta nybyggnaderna till redan befintliga bebyggelsecentra med de fördelar detta medför ur kom- munikations- och trivselsynpunkt.

Skogsarbetarnas löneutveckling. Den officiella statistiken över skogsarbetar- nas genomsnittliga förtjänstläge har va- rit mycket bristfällig, men arbete pågår att förbättra densamma. Detta samman- hänger med att arbetena i skogen som regel sätts bort på ackord och att någon kontroll av arbetad tid inte sker. Vidare förekommer det ofta att samma person arbetar åt mer än en arbetsgivare under ett år, vartill kommer säsongarhete och spilltid på grund av otjänlig väderlek. Eftersom arbetsinkomsten i skogsarbete är mycket beroende av individuell skicklighet, den effektiva arbetstidens längd m. fl. faktorer, förekommer det stora variationer kring medeltalen. En- ligt en förtjänststatistik utförd av För- eningen Skogsarbeten och Domänsty-

Antal Median- Övre Undre undersökta förtjänst kvartil kvartil

Hösten 1961 ......... 201 57: _ 72: 44: Vintern 1961/62 ...... 489 53: —— 67: —- 43: ——

INDEX (1951 = 100) 250 Huggare” Träindustri— arbetare Körare 200 f, 150 /' / / ' / Id, / ('N, /'/ // ,'n * / !; *v/ // II/ .” t'! 100 | 51 52 53 54 '55 56 '57 58 '59 60'61

1) 1951 avser vintersäsongen 1950/51 osv.

Källa: Socialstyrelsens lönestatistik

Figur 4. Den relativa löneutvecklingen 1951—62 för manliga arbetare i skogsbruk och skogsindustri

relsen på ett slumpmässigt urval av huggare i Norrland och Dalarna före- kom följande variationer i dagsför- tjänsterna:

Av denna tabell framgår exempelvis att hösten 1961 en fjärdedel av arbetar- na förtjänade mer än 72 kr och en fjär- dedel mindre än 44 kr, medan förtjäns- ten för halva antalet arbetare låg mellan 44 och 72 kr.

Variationen kan endast delvis förkla— ras av skiftande arbetssvärighet och

måste sålunda i betydande grad orsakas av personfaktorer såsom yrkesskicklig- het. Genom en intensifierad yrkesut- bildning bör det därför vara möligt att höja förtjänstläget framför allt för de lägst liggande.

Med dessa reservationer återges i fi- gur 4 de relativa förändringarna i ge- nomsnittlig dagsförtjänst för arbetare inom olika näringar under perioden 1951—1962.

Ur figur 4 kan utläsas att huggar-

förtjänsterna relativt sett följt med in- dustriarbetarlönernas utveckling, me- dan körarna uppvisar en viss eftersläp-

ning. Det bör dock observeras att körar- inkomsten inkluderar ersättning för hästen.

3. Skogsbrukets arbetskraftsförsörjning

Allmänt. I avsnittet om arbetsåtgången inom skogsbruket gjordes vissa över- slagsberäkningar över nuvarande och beräknat arbetskraftsbehov 1970 ut- tryckt i årsarbetare. Resultatet av dessa beräkningar blev att arbetskraftsbeho— vet kan förväntas minska från ca 110 000 årsarbetare till 100 000 år 95 000 årsarbe- tare eller uttryckt i dagsverken från ca 26 miljoner till 24 a 23 miljoner dags— verken. Hur dessa dagsverken fördelar sig på olika kategorier av arbetstagare nu och 1970 är ytterst vanskligt att yttra sig om. Såsom tidigare framhållits består de i skogsbruket sysselsatta av såväl årsarbetare som säsongarhetare som tillfälligt anställda med mycket varierande anställningstider. Härtill kommer den felkälla som ligger i att många i skogsbruket sysselsatta arbetar för mer än en arbetsgivare och därför kan bli registrerade som säsongarhetare eller tillfälligt anställda hos två eller flera arbetsgivare. Alla beräkningar över antalet i skogsbruket sysselsatta perso- ner måste därför bli ytterst osäkra. Den tidigare redovisade sysselsätt- ningsstatistiken från arbetsmarknads- styrelsen hänför sig till vissa bestämda tidpunkter, varigenom dubbelråkningar på grund av byte av arbetgivare kan an— ses uteslutna. Enligt denna statistik var under en vecka i februari 1961 ca 56 000 personer anställda inom domän- verket och bolagsskogsbruket. Härtill kan läggas ca 9 000 sysselsatta på övriga allmänna skogar. Beträffande bonde- skogsbruket finns endast uppgifter om antalet dagsverken under veckan i frå- ga, ca 535 000. Om man antar att dessa utförs av personer som gör genomsnitt-

ligt 4—5 dagsverken under veckan, skul- le antalet i bondeskogsbruket sysselsatta kunna uppskattas till ca 120000. Sam— manlagt skulle alltså omkring 185000 personer vara sysselsatta i egentligt skogsarbete under högsäsongen i februa- ri. Under lågsäsongen på sommaren torde antalet vara hälften eller mindre.

Hur arbetskraftens sammansättning kommer att förändras fram till 1970 kan endast bli föremål för gissningar. Av bolagsenkäten och domänstyrelsens ar- betskraftsutredning framgår att man inom storskogsbruket planerar att i ökad grad anlita kontinuerligt syssel- satt arbetskraft, vilket kommer att minska det totala antalet i skogsbruket sysselsatta personer. På samma sätt kommer den förväntade ökningen av traktoriscringen i skogsbruket att ver- ka. En del av de körslor som tidigare har utförts av flera säsongarhetande kö- rare kommer sålunda att utföras av en specialtraktor med större kapacitet som sysselsätts under längre det av året.

Hur långt och i vilken takt denna ut- veckling kommer att fortgå är beroende av en rad svårberäkneliga faktorer så- som befolknings- och konjunkturutveck- lingen m. m. På grund av lokalt skiftan- de förutsättningar torde utvecklingen bli mycket varierande i olika delar av landet. Minskningen i antalet sysselsatta kan förväntas gå fortast i sämre avsätt— ningslägen på långa avstånd från per- manent bebyggelse.

Deltidsjordbrakaren som skogsarbe- tare. Frågan om deltidsjordbrukaren som arbetskraft i skogsbruket har varit föremål för viss diskussion inom skogs-

bruksgruppen. Det har därvid konsta- terats att stats- och industriskogsbruket på längre sikt inriktar sig på att i allt större omfattning anställa kontinuer- ligt sysselsatta skogsarbetare, varigenom man räknar med att planeringen av de alltmer mekaniserade arbetena skall un- derlättas och att arbetseffektiviteten hos de enskilda arbetarna skall kunna ökas jämfört med säsongarhetare och tillfälligt anställda. Detta kan beräknas medföra att jordbrukare med traditio— nell driftsinriktning i framtiden får svå- rare att erhålla kompletterande arbets— tillfällen hos storskogsbruket'under vin- terhalvåret. Beträffande körningsarbe- ten synes dock skogsbruket under över- skådlig tid komma att vara väsentligt beroende av tillskott av dragkraft från jordbruket, varför nuvarande säsong— variation kan antas bli bestående i viss om ock begränsad omfattning.

Om med deltidsjordbruk avses en jordbruksdrift under sådana former att brukaren har möjlighet att i samman- hängande perioder bjuda ut sin arbets— kraft under en stor del av året och att denna arbetskraft är oförhindrad att fullgöra samma arbetstidsschema som andra skogsarbetare torde inga skäl kunna andragas mot denna kategoris rekrytering som arbetskraft i storskogs- bruket. Innehavet av jordbruksfastig- heten får då huvudsakligen betydelse för att lösa ägarens bostadsfråga, vartill kommer andra fördelar såsom tillskott av vissa naturaprodukter till hushållet. Självägandet kan också antas medföra en fastare anknytning till bygden och verka återhållande på utflyttningen från glesbygderna. Deltidsjordbrukare i den— na mening torde redan nu i icke ringa grad utgöra rekryteringsunderlaget för i skogsbruket kontinuerligt sysselsatt arbetskraft.

De olika konsekvenser som denna ut— veckling kan beräknas medföra för jord-

bruksbefolkningen behandlas närmare av strukturgruppen.

Särskilda synpunkter på kombinera- a'e jord- och skogsbruksföretag. För bondeskogsbrukets del måste frågan om arbetskraftsförsörjningen bedömas mot bakgrunden av målsättningen för det kombinerade företaget. På grund av jordbrukets ofrånkomliga säsongbun- denliet blir tillgången till kompletteran- de arbetstillfällen för gårdens arbets- kraft och dragkraft under vinterhalv- året ett villkor för att tillfredsställande lönsamhet skall kunna uppnås. I många fall utgör då skogsbruket det enda möj- liga sysselsättningsalternativet. Lant— brukaren kan därför öka lönsamheten i det kombinerade företaget väsentligt genom arbete i skogsbruket (eget eller annans) under vinterhalvåret, även om hans arbetseffektivitet och därmed för- tjänstläge inte skulle komma upp i nivå med den yrkesskicklige, specialiserade skogsarbetarens.

En ökad specialisering på vissa drifts— grenar eller produkter anses vara en väg för att öka lantbrukets effektivitet och lönsamhet. Det förefaller sannolikt att detta kan leda till en specialisering på skogsbruket för lantbrukare i bygder där skogsbruket dominerar. En under- sökning vid Jordbrukets utredningsin- stitut (»Jordbrukarnas arbete i skogs- bruket») visar, att en förskjutning i driftsinriktningen mot skogsbruket kan konstateras i många lantbruksföretag i skogsbygderna, särskilt i de fall då bru- karna är relativt unga.

En annan form av specialisering som borde kunna lämpa sig för vissa lant— bruksföretag i skogsbygderna är verk- samhet som maskinhållare med någon för skogsbruket anpassad maskinutrust— ning, t. ex. skogstraktor, barknings- maskin el. dyl. Såsom tidigare visats är sådana maskiner beroende av en hög

utnyttjandegrad för att sänka timkost— naderna, och därför krävs en betydligt större areal än ett enskilt kombinerat lantbruksföretag i regel kan erbjuda. Genom att åtaga sig arbete som maskin— hållare åt andra skogsägare i bygden skulle det bli möjligt att uppnå ett till- fredsställande utnyttjande av maskinen.

Arbetskraftens lokalisering

Lokaliseringen av arbetskraften är en fråga av stor betydelse för skogsbruket på grund av dess bundenhet till pro- duktionsfaktorn skogsmarken. Den på— gående koucentrationen av befolkningen till tätorter leder till att skogsbrukets arbetskraft i allt större utsträckning måste rekryteras från bebyggelse på långt avstånd från arbetsplatserna. Att generellt söka lösa arbetskraftens bo- stadsfråga i de egentliga skogsbygderna med hjälp av tillfälliga, flyttbara för— läggningar torde inte vara realistiskt med tanke på de krav på bostadsstan— dard som följer med den allmänna väl- ståndsntvecklingen.

Den sträcka som människor kan för- flytta sig dagligen mellan bostad och arbetsplats har visserligen ökat med bilismens utveckling och utbyggnaden av bilvägnätet, men en gräns måste dock alltid finnas för det maximala avstånd som kan accepteras. Av strukturgrup- pens bolagsenkät kan utläsas att detta avstånd på väg bedöms kunna ökas från genomsnittligt ca 24 km f. n. till ca 32 km är 1970. Samtidigt anses motsvaran- de aVStånd för förflyttning i terräng minska från 2,1 km i medeltal till 1,2 km. Samma fråga om avståndet mellan bostad och arbetsplats har också ställts till Skogsarbetareförbundet och RLF, varigenom framkommit att arbetstagar- nas organisationer i stort sett gör sam— ma bedömningar som ovan redovisats i bolagsenkäten.

Bebyggelselokalisering på landsbygden

Inom landsbygdsgruppen har vissa ut- redningar och prognoser gjorts som be- rör befolkningsutvecklingen och dess lo- kalisering i glesbygderna. Då dessa frå— gor är av utomordentligt stor betydelse för skogsbruket, har det inom skogs- bruksgruppen ansetts angeläget att framhålla vikten av att vid de olika be- dömningarna och ställningstagandena i hithörande frågor skogsbrukets behov blir beaktade i erforderlig grad.

De förändringar i landsbygdsbefolk- ningens levnadsvillkor som nu sker är visserligen till stor del en följd av den pågående ekonomiska och tekniska ut- vecklingen och styrs av ofrånkomliga ekonomiska lagar. Det är dock samtidigt ostridigt att utvecklingen i viss grad kan ledas genom de åtgärder och beslut som fattas av olika myndigheter och verkställande organ. Som exempel kan nämnas utvecklingen av vägnät, kom- munikationer och skolväsende samt bebyggelselokalisering. Befolkningens möjligheter att välja bostadsort är starkt beroende av samhällets åtgärder på des- sa områden. För att skogsbrukets vitala intressen skall bli tillgodosedda är det därför nödvändigt att de olika organ som handlägger frågor av denna art be- aktar konsekvenserna för skogsbrukets del. Företrädare för skogsbruket bör därför i möjligaste mån beredas till— fälle att delta i beredningen av frågor som har betydelse för befolkningsut- vecklingen i skogsbygderna.

Frågan om lokalisering av bebyggelse är av den arten att några generella rikt- linjer inte kan fastställas för landet i dess helhet. Överväganden måste göras från fall till fall med hänsyn tagen till berörda näringsgrenars intressen. l frå— gor som rör landsbygdsbefolkningen bör därför planläggningen handläggas av lokala organ i samarbete med när-

mast berörda parter, d. v. s. i regel före- trädare för jord- och skogsbruk.

För att få en fördjupad kunskap om de villkor som behöver vara uppfyllda för att såväl samhällets och närings— livets funktioner som de skiftande

mänskliga behoven skall bli rätt till- godosedda, synes en intensifierad sam- hällsvetenskaplig och sociologisk forsk- ning vara erforderlig med särskild in- riktning på landsbygdsfrågor.

BILAGA 1

Skogsbruksområden

(Bilagan finnes i stencilupplaga. Rekvisition kan ske från Sveriges Skogsägarförenings Riksförbund, F ack, Stockholm 22. )

BILAGA 2

Beräkning av kostnad och kapacitet för olika typer av maskiner för skogsdrivning

[ denna bilaga ges för olika typer av maskiner exempel, dels på kostnaden per tidsenhet och per volymenhet virke, och dels på det årliga arealbehovet, vid

olika årlig användningstid hos maski- nerna. Resultaten av utredningen redo- visas i bifogade tabeller. Till dessa fo- gas följande kommentarer.

Beskrivning av maskinerna och deras utrustning

Motorsåg: 4 hkr kedjesåg av gängse typ. Häst: utrustad för virkeskörning med kombinationsdoning för vinter- och sommarkörning, kätting samt hand- verktyg för lastning. Skogsutruslad jordbrukstraktor: 35—40 hkr hjultraktor med halvband, verk- tyg, bukplåt, fordonsmonterad Rott- nekran, påhängskälke samt saxar och kätting. Skogsbandtraktor: 35—45 hkr helband- traktor med verktyg, bukplåt, hydrau- lisk vinsch, hydraulisk lastapparat, påhängskärra med band samt saxar och kätting.

Barkningsmaskin: Cambio 35 monterad på en 35—45 hkr jordbrukstraktor. Avverkningsmaskin: Härmed avses en maskin som fäller, kvistar och kapar träden samt lägger virket i högar på avverkningsplatsen. Prototypen för denna maskin är en i USA utvecklad maskin vid namn »Bush Combine»

(jfr bl. a. Ager 1962). Upparbetningsmaskin: Härmed avses en maskin som arbetar på avlägg vid bil- väg. Den kvistar, kapar och barkar hela träd som transporterats till av- lägget. Prototypen för denna maskin är en i Kanada utvecklad maskin vid

Skogshjullraktor: 60 hkr fyrhjulsdriven, namn »C.I.P. Combine» (jfr bl. a. midjestyrd hjultraktor med linbock, Ager 1962). vinsch, linor och koppel. ' Maskinkostnaderna

De maskinkostnader som redovisas ut- gör en beräknad medelkostnad per 8 tim-skift och inkluderar såväl kapital- kostnader som driftskostnader. För av- och för upparbetnings- maskinen ligger endast mycket grova uppskattningar över storleken på de ölika' kostnadskomponenterna till grund

verknings-

för beräkningarna. Följande förutsätt- ningar gäller i övrigt: Inköpspris: Anskaffningspris 1962. Restvärde: 10 proc. av anskaffningspri-

set.

Räntefot: 6 proc. Avskrivning: Beräknad efter en med år- lig använ'dningstid varierande eko-

nomisk livslängd. För en årlig an- vändningstid av 150 skift har*den ekonomiska livslängden satts till 3 år för en motorsåg, 10 är för en häst,

5 år för en skogsutrustad jordbruks- traktor, en skogsbandtraktor och en barkningsmaskin samt 6 år för övriga maskiner.

Produktionsbetingelser för maskinerna

Motorsåg: Genomsnittlig arbetssvårighet (vad avser terrängen och beståndet), huggning av obarkat virke. Häst: Genomsnittlig arbetssvårighet, terrängtransport av kapat virke 300 m. Skogsutrustad jordbrukstraktor: Genom- snittlig arbetssvårighet, terrängtrans- port av kapat virke 600 m. Skogsbandtraktor: Som föregående. Skogshjultraktor: Genomsnittlig arbets- svårighet, kalavverkning, terräng- transport av stammar 300 m. Barkningsmaskin: Genomsnittlig arbets-

svårighet. Barkning av uppkapat vir- ke av genomsnittlig grovlek. Avverkningsmaskin: Genomsnittlig ar-

betssvårighet, kalavverkning, med 100 mask/ha. Dbr : 7—8”. Upparbetningsmaslcin: Genomsnittlig

arbetssvårighet. Upparbetning av hela träd med 7—8”. Dbr till helbarkat, kapat virke. Det bör observeras att kostnaderna per volymenhet virke (tab. 1) ej är di- rekt jämförbara, emedan produktions- betingelserna ej är desamma för samt- liga maskiner.

Maskinernas användbarhet

Vid uppskattning av den areal skogs— mark som en maskin med given kapa- citet årligen täcker, är det nödvändigt att veta hur stor andel av avverkningar- na maskinen kan sättas in på. Vissa ar- betsobjekt kanske bortfaller på grund av att maskinen har begränsad fram- komlighet i terräng, endast kan ta träd

av högst en viss dimension etc. En grov bedömning av denna andel, här be- nämnd tillämplighetskoefficient, har ut- förts för de olika maskinerna. Angivna koefficienter antages vara medeltal för landet i sin helhet. Stockholm den 8 januari 1963. Bengt Ager

Referens: Ager, B. H:son. Några aktuella högmekaniserade avverkningsmetoder i Nordame- rika, Norrl. Skogsvårdsförb. Tidskr. 1962zl.

Tabell ]. Kostnad och kapacitet för olika maskiner vid olika årlig användningstid

Kr/skift ä 8 tim. vid Kr/mask och relativ kost- Inköps- olika årlig användnings- Kapac. nad vid olika årlig använd- Maskin pris tid, skift mask] ningstid, skift kr skift 75 150 250 400 75 150 250 400 Motorsåg ......... 1500 9,2 7,3 6,9 6,6 8 134 106 100 95 1,15 0,91 0,86 0,82 Häst ............. 5500 46 25 17 18 272 148 100 2,56 1,39 0,94

Skogsutrustad jordbrukstraktor. 30000 120 88 68 56 40 176 129 100 82 3,00 2,20 1,70 1,40 Skogsbandtraktor. 55000 191 138 110 91 44 174 126 100 83 4,34 3,14 2,50 2,07 Skogshjultraktor.. 60000 202 148 114 96 80 177 130 100 85 2,52 1,85 1,42 1,20 Barkningsmaskin.. 75000 268 195 153 125 160 175 127 100 81 1,68 1,22 0,96 0,78 Avverknings- maskin ......... 210000 663 432 331 271 60 200 130 100 82 - 11,05 7,20 5,52 4,52 Upparbetnings— maskin ......... 275000 813 521 396 321 240 205 132 100 81 3,39 2,17 1,65 1,34

Tabell 2. Erforderlig årlig areal [är resp. maskin vid olika årligt uttag m3sk/ha och olika årlig användningstid om varje maskin har 100 % tillämplighet. Hektar/år vid olika m3sk/ha och skift/år

1 mask/ha 2 mask/ha 3 mask/ha

Maskin fS/skift mask/skift 75 150 250 400 75 150 250 400 75 150 250 400

Motorsåg. . . 200 8 600 1 200 2 000 3 200 300 600 1 000 1 600 200 400 667 1 067 Hast 450 18 1350 2700 4500 7200 675 1350 2250 3600 450 900 1500 2400 Skogsutrustad jordbruks-

traktor. . . . . . . . . . . . . . .. 1 000 40 3 000 6 000 10 000 16 000 1 500 3 000 5 000 8 000 1 000 2 000 3 333 5 333 Skogsbandtraktor . .. . . . . 1 100 44 3 300 6 600 11 000 17 600 1 650 3 300 5 500 8 800 1 100 2 200 3 667 5 867 Skogshjultraktor. . . . . . . . . 2 000 80 6 000 12 000 20 000 32 000. 3 000 6 000 10 000 16 000 2 000 4 000 6 667 10 677 Barkningsmaskin. . . . . . . . . 4 000 160 12 000 24 000 40 000 64 000 6 000 12 000 20 000 32 000 4 000 8 000 13 333 21 333 Avverkningsmaskin. . . . . . . 1 500 60 4 500 9 000 15 000 24 000 2 250 4 500 7 500 12 000 1 500 3 000 5 000 8 000 Upparhetningsmaskin. . . . . 6 000 240 18 000 36 000 60 000 96 000 9 000 18 000 30 000 48 000 6 000 12 000 20 000 32 000

4 mask/ha 5 mssk/ha

Maskin fa/skitt mask/skift 75 150 250 400 75 150 250 400

Motorsåg. . . . . . . . . . . . . . . . 200 8 150 300 500 800 120 240 400 640 Hast 450 18 338 675 1 125 1800 270 540 900 1440 Skogsutrustad jordbruks-

traktor . . . . . . . . . . . . . . . 1 000 40 750 1 500 2 500 4 000 600 1 200 2 000 3 200 Skogsbandtraktor. . . . . . . . 1 100 44 825 1 650 2 750 4 400 660 1 320 2 200 3 520 Skogshjultraktor . . . . . . . . . 2 000 80 1 500 3 000 5 000 8 000 1 200 2 400 4 000 6 400 Barkningsmaskin. . . . . . . . . 4 000 160 3 000 6 000 10 000 16 000 2 400 4 800 8 000 12 800 Avverkningsmaskin.. . . . . . 1 500 60 1 125 2 250 3 750 6 000 900 1 800 3 000 4 800 Upparbetningsmaskin. . 6 000 240 4 500 9 000 15 000 24 000 3 600 7 200 12 000 19 200

Tabell 3. Erforderlig årlig areal för resp. maskin vid olika årligt uttag, m3sk/ha, olika årlig användningstid och vid en bedömd till- Iämplighetskoefficient för resp. maskin. Hektar/år vid olika m3sk/ha och skift/år

8 3 Tillämplig 1 m Sk/ha 2 m Sk/ha 3 mask/ha

koeff. %

Maskin mask / skift

75 150 | 250 400 75 150 250 400 75 150 250 400

Motorsåg. . . . .......... . . Häst.... ........

18

100 100 600 1 350

1 200 2 700 2 000 4 500 3 200 7 200

300 675 600 1 350

1 000 2 250 1 600 3 600

200 450 400 900 667 1 500

1 067 2 400

Skogsutrustad jordbruks- traktor................ Skogsbandtraktor. . . . 44 Skogshjultraktor. . . . . . . . . 80 Barkningsmaskin. . . . . . . 160 Avverkningsmaskin.. . . . . . 60 Upparbetningsmaskin. . . . . 240

2 500 2 444 10 000 20 000 10 000 30 000 4 166 4 074 16 668 33 333 16 667 50 000 6 666 6 519 26 668 53 333 26 667 80 000

12 500 12 222 50 000 100 000 160 000 15 000 50 000 80 000 7 500 150 000 240 000 24 000 20 000 19 556 80 000

1 875 1 833 7 500 3 750 3 667 15 000 30 000 15 000 45 000 6 250 6 111 25 000 50 000 25 000 75 000

10 000 9 778 40 000 80 000 40 000 120 000

1 250 1 222 5 800 10 000 5 000 15 000

40 80 90 40 40 30 40 3 750 7 500 3 667 7 333 15 000 30 000 30 000 60 000 15 000 30 000 45 000 90 000

4 mask/ha 5 mask/ha

Tillämplig

Maskin mask/skift

koeff. %

75

150 250 400

75

150 250 400

Motorsåg................ Hast Skogsutrustad jordbruks-

traktor Skogsbandtraktor . . . Skogshjultraktor. . . . . . . . . Barkningsmaskin. . . . . . . . . Avverkningsmaskin. . . . . . . Upparbetningsmaskin

18 40 44 80 160 60 240

100 100

80 90 40 40 30 40

150 338 938 917 3 750 7 500 3 750 1 250 300 675

1 875 1 833 7 500 15 000 7 500 2 500

500 1 125

3 125 3 056 12 500 25 000 12 500 37 500

800 1 800

5 000 4 889 20 000 40 000 20 000 60 000

120 270 750 733 3 000 6 000 3 000 9 000 240 540

1 500 1 467 6 000 12 000 6 000 18 000

400 900

2 500 2 444 10 000 20 000 10 000 30 000

640 1 440

4 000 3 911 16 000 32 000 16 000 48 000

BILAGA 3

Några resultat från riksskogstaxeringens stubbinventering

REGIONSINDELNING FX IA _] X

& X &

På begäran av skogsbruksgruppen i 1960-års jordbruksutredning har vissa uppgifter från riksskogstaxeringens stubbinventering sammanställts, vilka här redovisas i tabellerna 1—8. Beträf- fande regionindelningar hänvisas till nedanstående kartskiss.

Riksskogstaxeringens stubbinvente- ring utgör en speciell stickprovsinven- tering av stubbarna efter under före- gående avverkningsår fällda träd, som möjliggör en uppskattning av den årliga totala avverkningen i landet. Uppskatt— ningen är behäftad med ett medelfel, som beräknas uppgå till 4 a 5 proc. Av- verkningsåret räknas från skottskjut- ningen ett visst är till skottskjutningen påföljande år. Det bör uppmärksammas att de detaljerade uppgifterna i tabell 1 och 2 är behäftade med betydligt större medelfel än 5 proc. (Enskilda värden i tabell 1 har ett medelfel av 8—10 proc., enskilda värden i tabell 2 har ett medel— fel av 10—15 proc.)

Tabell 8 baserar sig delvis på direkta inventeringsresultat och delvis på en bedömning på rummet av kvantiteten fällda men ej tillvaratagna träd av olika trädslag och dimensioner.

Stockholm den 22 januari 1963.

Nils Erik Nilsson

Tabell 1. Avverkningskvantiteter & skogsmark (exkl. torrskog ) enligt stubbinventeringen 1953—1961 imilj. mssk

Bondeskogar ............. Övriga skogar ............ Samtliga skogar ..........

1952— 1953— 1954—1955— 1956— 1957— 1958— 1959— 1960— 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 20,7 27,2 24,3 21,8 26,1 24,8 17,1 25,2 26,1 18,6 23,5 22,7 19,6 22,9 28,4 27,6 25,7 25,1 39,3 50,7 47,0 41,4 49,0 53,2 44,7 50,9 51,2

Bondeskogar i detta fall = Enskilda skogar utom bolagskogar. Övriga skogar = Allmänna skogar och bolagskogar.

Tabell 2. Årlig avverkning (i samtliga ägoslag (exkl. torrskog) enligt 1953—1961 års

stubbinventering. Samtliga

ägare. M ilj. mssk

Avverkningssäsong Region Medeltal 1952— 1953— 1954— 1955— 1956— 1957— 1958— 1959— 1960— 1952—1961 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 R 1 ...... 6,6 8,4 7,4 7,9 9,1 11,4 8,2 8,9 9,0 8,5 R 11 ...... 4,7 6,3 6,3 5,6 7,1 8,2 7,5 6,0 7,9 6,6 R 111 ...... 7,0 12,01 19,21 8,6 9,3 9,6 9,4 9,1 10,5 9,9 R IV ...... 19,8 22,01 18,0 17,2 20,5 21,1 18,3 24,4 21,2 20,3 R V ...... 2,0 2,6 3,0 2,7 2,9 3,5 2,1 2,7 3,0 2,7 Hela riket.. 40,1 | 51,3 I 47,9 42,0 48,9 53,8 45,5 51,1 51,6 48,0

1 Påverkan från stormfällningen i januari 1954.

Anm.: Uppgifterna rörande enskilda år och regioner är behäftade med betydande medelfel.

Tabell 3. Årlig avverkning & skogsmark (inkl. torrskog) enligt 1953—1961 års stubb- inventering

Medeltal för åren 52/53—56/57 (5 år) och 57/58—60/61 (4 år). Milj. mask

Perioden Perioden Region Ägare 52/53—56/57 57/58—60/61

(5 år) (4 år)

Allm. skogar ............... 5,5 6,9 Bolagsskogar ............... 8,5 10,7

RIHRIII Bondeskogar ............... 9,6 8,4 Samtliga skogar ............ 23,6 26,0

Allm. skogar ............... 3,7 4,1 Bolagsskogar ............... 3,8 4,9

RIV—RV Bondeskogar ............... 14,4 15,0 Samtliga skogar ............ 21,9 24,0

Allm. skogar ............... 9,2 11,0

Hela Bolagsskogar ............... 12,3 15,6 riket Bondeskogar ............... 24,0 23,4 Samtliga skogar ............ 45,5 50,0

74 Tabell 4. Årlig avverkning & skogsmark (inkl. torrskog ) enligt 1954—1961 års stubb-

inventering Tvåårsmedeltal för perioderna 53/54—54/55, 55/56—56/57, 57/58—58/59 och 59/60—60/61. Milj. mask Medeltal för perioden Region Ägare 53/54—54/55 55/56—56/57 57/58—58/59 59/60—60/61 Övriga skogar ....... 15,6 14,1 19,1 16,2 RI—RIII Bondeskogar ........ 10,9 9,5 7,6 9,2 ' Samtliga skogar ..... 26,5 23,6 26,7 25,4 Övriga skogar ....... 7,5 7,2 8,9 9,1 R lV—R V Bondeskogar ........ 14,9 14,4 13,4 16,5 Samtliga skogar ..... 22,4 21,6 22,3 25,6 Övriga skogar ....... 23,1 21,3 28,0 25,3 Hela riket Bondeskogar 25,8 23,9 21,0 25,7 Samtliga skogar ..... 48,9 45,2 49,0 51,0

Tabell 5. Årlig avverkning i medeltal å skogsmark enligt 1953—60 års stubbinventering fördelad på regioner och trädslag. Medelvolym per tråd för samma period samt avverk— ningens fördelning på diameterklasser

(Torrskog ingår ej)

Medel" D k d 1 t 11 volym en avg/elr .a e go ymens Filmen ue a Be- Trädslag 1002-tal 1000-tal imask for e ning p diameter asser gion m sk trad per träd 0— | 5— |10— 15— 20— 25— 30— 35— 40— 45+ Tall 4345 42 321 0,103 0,3 7,9 12,7 18,3 21,9 17,9 11,6 5,6 3,5 0,5 I Gran 2 730 40 827 0,067 0,4 12,7 18,5 23,4 19,3 12,0 7,4 3,2 1,8 1,3 Björk 963 30 882 0,031 1,4 24,5 31,9 27,1 9,2 3,4 1,5 0,7 0,4 Övr. löv 110 3848 0,029 1,8 25,5 29,1 25,5 10,0 5,5 3,6 0,9 — — S:a 8 148 117 878 0,069 0,5 11,7 17,1 21,1 19,4 14,0 8,9 4,1 2,5 0,7 Tall 1 501 11 856 0,127 0,2 6,7 12,1 20,1 19,3 17,1 11,9 8,1 4,2 0,5 II Gran 4 145 47 895 0,08? 0,2 9,1 18,3 23,7 21,2 14,2 8,1 2,7 1,8 0,7 Björk 514 12,587 0,041 0,8 19,7 30,0 26,5 12,8 6,6 2,5 0,8 0,4 Övr. löv 97 2764 0,035 1,0 23,7 29,9 22,7 10,3 7,2 4,1 1,0 S:a 6 257 75 102 0,083 0,3 9,6 18,0 23,0 19,9 14,2 8,4 3,8 2,2 0,6 Tall 3 917 23 294 0,168 0,1 3,7 7,5 12,7 17,9 18,4 20,3 12,8 6,2 0,6 111 Gran 4 706 49 933 0.094 1,2 8,0 16,3 23,3 22,1 15,9 8,6 3,1 1,5 0,9 Björk 864 15 011 0,058 0,5 18,2 22,2 30,8 15,0 7,2 3,7 1,3 0,9 0,2 Övr. löv 146 4 484 0,033 1,4 32,2 22,6 21,9 10,3 5,5 1,4 3,4 2,1 S:a 9 633 92 722 0,104 0,2 7,6 13,3 19,6 19,6 15,9 12,8 6,9 3,4 0,7 Tall 6521 33450 0,195 0,1 2,7 7,2 11,8 16,3 18,9 19,1 14,3 8,2 1,6 IV Gran 10 404 71 312 0.146 0,1 4,9 10,3 16,6 19,0 18,7 13,6 7,8 6,9 2,0 Björk 2 262 38 022 0,059 0,5 14,3 21,9 24,7 18,0 12,1 5,4 2,0 0,9 0,2 Övr. löv 599 10 998 0,054 0,7 17,2 19,7 16,9 14,2 13,4 8,4 4,8 3,2 1,7 8251 19 786 153 782 0,129 0,2 5,6 10,9 15,9 17,9 17,8 14,3 9,2 6,5 1,7 Tall 588 3 366 0,175 3,2 7,8 13,3 15,7 20,1 19,2 11,2 6,5 3,1 V Gran 1 231 7 408 0,166 0,1 4,8 9,6 12,8 15,3 15,7 14,5 9,9 11,5 5,7 Björk 316 5 153 0,061 0,6 12,3 17,7 22,8 22,5 13,0 6,7 3,8 0,6 Övr. löv 477 4410 0,108 0,2 7,8 13,8 9,2 12,8 11,5 13,2 10,7 9,0 11,5 S:a 2 612 20 337 0,128 0,2 5,9 11,0 13,4 15,8 15,6 14,4 9,6 8,6 5,5 Tall 16 873 114287 0,148 0,1 4,6 9,1 14,5 18,4 18,3 16,8 11,1 6,1 1,0 I—V Gran 23 216 217 375 0,107 0,2 7,2 13,9 19,8 19,9 16,4 10,9 5,5 4,5 1,7 Björk 4919 101 655 0,048 0,7 17,4 24,5 26,3 15,5 9,0 4,1 1,6 0,7 0,1 Övr. löv 1 431 26 504 0,054 0,7 16,6 19,4 15,9 12,7 10,9 8,6 6,1 4,5 4,5 S:a 46 439 459 821 0,101 0,2 7,6 13,5 18,4 18,7 16,1 12,3 7,1 4,7 1,4

Tabell 6. Proeentuell andel av stamantal och volym inom skilda diameterklasser, som utfallit vid röjningsgallring och hyggesrensning, medeltal från 53—60 års

stubbinventering Stamantal och volym 1 procent Region Trädslag 0— 5— 10— | 15— | 20— | 25— Tall .................... 49 42 9 2 1 0 I—V Gran ................... 32 30 6 1 1 0 Björk .................. 44 38 17 8 4 3 Övr. löv ................ 36 33 16 7 2 0

Tabell 7. Virkesvolym i 1000-tal mask, inom skilda diameterklasser, som utfallit vid röjningsgallring och hyggesrensning. Årliga medeltal från 53—60 års stubbinventering

(Torrskog ingår ej)

. Träd- Procent Re- Trådsla Diameterklass cm dbrh. sla gsför- av total gion g delning avverk- 0— | 5— I 10— 15— 20— 25 S:a % ning Tall .......... 12 329 135 45 21 0 542 26 3 I—V Gran. . . . ..... 13 444 199 52 34 0 742 35 3 Björk ........ 15 324 199 98 28 16 680 32 14 Övr. löv ...... 4 78 44 15 2 0 143 7 10 Summa. . . 44 1 175 577 210 85 16 2 107 100 4,5 Volymtörd.i % ......... 2 56 27 10 4 1 100 0 O

Tabell 8. Beräknad kvarlämnad volym i form av ej tillvaratagna träd i % av total- fälld volym, region— och trädslagsvis. Volym och brösthöjdsdiameter på samtliga fällda resp. tillvaratagna träd

Kvarläm- nad volym1 Medelträdets Antal trä d /mask Medeldiameter 1 form av volym mask 1 brh. cm Region Träd- ej tillvara- slag tagna träd i % av Samtliga Tillvara- Samtliga Tillvara- Samtliga Tillvara- totalfälld fällda tagna fällda tagna fällda tagna volym träd träd1 träd träd1 träd träd1 Tall 8,4 0,103 0,174 9,71 5,75 14,0 17,9 Gran 11,8 0,067 0,113 14,97 8,85 12,3 15,7 I Bj. 47,9 0,031 0,061 32,26 16,39 9,6 12,8 0. löv. 48,7 0,029 0,061 34,48 16,39 7,5 11,6 Samtl. 14,8 0,069 0,130 14,49 7,69 12,2 16,2 Tall 6,6 0,127 0,223 7,87 4,48 14,6 18,0 Gran 8,4 0,087 0,129 11,49 7,75 13,2 15,8 11 Bj. 33,5 0,041 0,070 24,39 14,29 10,4 13,1 . Ö. löv 40,9 0,035 0,061 28,57 16,39 9,7 11,4 Samtl. 10,5 0,083 0,132 12,05 7,58 12,7 15,8 Tall 2,8 0,168 0,223 5,95 4,48 17,1 19,4 Gran 4,9 0,094 0,123 10,64 8,13 13,5 15,2 III Bj, 21,3 0,058 0,094 17,24 10,64 11,2 13,5 Ö. löv 35,0 0,033 0,053 30,30 18,87 9,1 9,9 Samtl. 6,0 0,104 0,143 9,62 6,99 14,7 16,1 Tall 2,1 0,195 0,238 5,13 4,20 18,4 20,2 Gran 2,5 0,146 0,176 6,85 5,68 15,8 17,2 IV Bj. 11,8 0,059 0,080 16,95 12,50 11,7 13,4 Ö. löv 17,3 0,054 0,077 18,52 12,99 11,0 12,8 Samtl. 3,9 0,129 0,164 7,75 6,10 15,2 17,0 Tall 1,7 0,175 0,187 5,71 5,35 18,8 19,4 Gran 1,1 0,166 0,184 6,02 5,43 16,7 17,6 V Bj. 8,9 0,061 0,082 16,39 12,20 12,2 14,4 0. löv 5,7 0,108 0,137 9,26 7,30 14,2 15,9 Samtl. 3,0 0,128 0,156 7,81 6,41 15,5 17,0 Tall 4,3 0,148 0,188 6,76 5,32 16,1 19,1 Gran 5,1 0,107 0,145 9,35 6,90 14,1 16,2 I—V Bj. 22,6 0,048 0,077 20,83 12,99 10,9 13,3 Ö. löv 12,9 0,054 0,170 18,52 5,88 10,8 13,1 Samtl. 7,0 0,101 0,152 9,90 6,58 14,0 16,5

1 Uppskattning, delvis baserad på direkta inventeringsmsultat och delvis på en bedömning på rummet av kvantiteten fällda men ej tillvaratagna träd av olika trädslag och dimensioner.

BILAGA 4

Frågeformulär till enkät om virkesmarknaden

&. Formulär till virkesköpande industrier

Ang. utredningsmate rial

Den inom 1960 års jordbruksutredning tillsatta skogsbruksgruppen har enligt sina direktiv att bl. a. utreda innebör- den i de villkor skogsindustrierna i framtiden kan beräknas ställa för skogs— bruket vad avser kontinuitet i leveran- serna, deras sammansättning m. 111. Vid behandlingen av dessa frågor har inom skogsbruksgruppen uppstått ett behov att inhämta de direkt berörda parternas uppfattning. Skogsbruksgruppen skulle sätta värde på om Ni ville lämna svar och synpunkter på nedanstående frågor. Vi är därvid medvetna om att många av frågorna kan vara svåra att besvara, men de synpunkter Ni har att andraga torde vara av intresse för att belysa de förhållanden som gruppen enligt sina direktiv har att redovisa.

1. Har under den sist förflutna femårs- perioden (1957—61) förekommit svårigheter för Edert företag att an- skaffa erforderliga kvantiteter rund- virke av önskat sortiment och av önskad dimension eller kvalitet från det område, som Ni betraktar som Edert normala försörjningsområde?

2. Om fråga 1 besvaras jakande, vilka åtgärder har vidtagits för att täcka bristen på råvara och vilken kvanti- tativ omfattning har sådana extra åtgärder haft?

3. Om fråga 1 besvaras jakande, vad är enligt Eder uppfattning orsaken till den uppkomna råvarubristen?

4. Förväntar Ni att under den närmaste tioårsperioden särskilda önskemål kommer att göra sig gällande från Edert företag ifråga om rundvirkes— leveransernas sortimentssamman- sättning, vedkvalite'cr o. dyl.?

5. (a) Inom vilken ram _— gärna an-

givet i procent av det normala kan Edert behov att köpa virke från privatskogsbruket komma att variera vid normalt kapacitetsutnyttjande av indu— strierna med hänsyn till kon- junkturer, virkesuttaget från egna skogar och dess samman- sättning, variationer i lagerhåll— ning samt övriga förhållanden?

(b) Hur stor variation av privat- skogsbrukets årsavverkning an- ser Ni att Edert företag kan be- mästra utan att väsentliga för- dyringar av Eder rävaruförsörj— ning behöver uppstå? 6. Önskar betr. landtransporterat virke Edert företag att (a) virkesleveranserna från privat- skogsbruket sker med en unge- färligen jämn fördelning över året

(b) att virkesleveranserna påtagligt koncentreras till vissa delar av året? Vilka?

Skulle det kunna medföra fördelak- tiga förändringar av nu rådande för- hållanden, därest lämpliga avtal för längre tid än ett år kunde träffas för virkesleveranser från privatskogs- bruket"?

8. Förefinnes några påtagligt ogynn- samma förhållanden på rundvirkes- marknaden vad beträffar kontinuite- ten i leveranserna, deras samman- sättning m. m.? Vilka åtgärder eller förändringar är det önskvärt att få till stånd? Svaren på ovanstående frågor emotses tacksamt under adress: 1960 års jord- bruksutredning, skogsbruksgruppen, c/o Jordbrukets utredningsinstitut, Box 803, Stockholm 1, om möjligt före den 15 juni. Vid utformningen av denna enkät har framkommit att svaren på vissa frågor *I

b. Formulär till skogsägarförem'ngar

Ang. utredningsmaterial

Den inom 1960 års jordbruksutredning tillsatta skogsbruksgruppen har enligt sina direktiv att bl. a. utreda innebör- den i de villkor skogsindustrierna i framtiden kan beräknas ställa för skogs— bruket vad avser kontinuitet i leveran- serna, (leras sammansättning m. 111. Vid behandlingen av dessa frågor har inom skogsbruksgruppen uppstått ett behov att inhämta de direkt berörda parternas uppfattning. Skogsbruksgruppen skulle sätta värde på om Ni ville lämna svar och synpunkter på nedanstående frågor. Vi är därvid medvetna om att många av frågorna kan vara svåra att besvara, men de synpunkter Ni har att andraga torde vara av intresse för att belysa de förhål- landen som gruppen enligt sina direktiv har att redovisa.

exempelvis på fråga nr 5 kan be— röra förhållanden som företagen ej offentligt önskar redovisa. Med hänsyn härtill har med sekretariatet för skogs- industriernas samarbetsutskott överens- kommits att sådana svar kan insändas till samarbetsutskottets sekretariat, som för att bevara företagens anonymitet på lämpligt sätt sammanställer svaren och vidarebefordrar sammanställningen till jordbruksutredningens skogsbruks- grupp. Skogsbruksgruppen skulle dock sätta värde på att erhålla svar direkt från företagen på så många frågor som möjligt. Högaktningsfullt Ulf Sundberg

/Sölve Thulin

1. Har under den sista femårsperioden (1957—61) förekommit: (a) att föreningen rekommenderat produktionsinskränkningar för privatskogsbrukets avverk- ningar; (b) svårigheter att få till stånd så- dana produktionsinskränkning- gar från privatskogsbruket i den utsträckning som av Eder be- dömts önskvärt; (c) svårigheter att finna avsättning för redan avverkat Virke till de industrier som kan anses som Edra naturliga köpare.

2. Om fråga 1 (a)—(c) besvaras ja- kande, vilken eller vilka är orsaker- na till att den potentiella eller verk- liga produktionen icke funnit avsätt- ning till Edra naturliga köpare?

3. Om fråga 1 (c) besvaras jakande,

vilka åtgärder har vidtagits för att få avsättning för överskottet i avverk- ningarna? (Lagring, försäljning utan- för det normala området, export etc.) Alt. 1. Vilken procentuell variation i de årliga virkesuttagen från privat- skogsbruket anser Ni att man kan förvänta med hänsyn till dess struk- tur och avverkningsbetingelser? Alt. II. Anser Ni att den årliga va- riationen i virkesuttagens storlek kommer att öka eller minska inom privatskogsbruket i Edert verksam— hetsomräde? Skulle det kunna medföra fördelak— tiga förändringar av nu rådande för- hållanden därest lämpliga avtal för längre tid än ett år kunde träffas för virkesleveranser till större företag inom skogsindustrien?

ses tacksamt under adress: jordbruksutredning, skogsbruksgruppen, c/o Jordbrukets utredningsinstitut, Box 803, Stockholm 1, om möjligt före den 15 juni.

Förefinnes nägra påtagligt ogynn- samma förhållanden på rundvirkes— marknaden vad beträffar kontinuite— ten i leveranserna, deras sammansätt- ning m. m.? Vilka åtgärder eller för- ändringar är det önskvärt att få till stånd? Svaren på ovanstående frågor emot- 1960 års

Högaktningsfullt Ulf Sundberg

/Sölve Thulin

KUNGL. BIBL. ; 1 NOV 1983 STOCKHOLM

NORDISK UDREDNINCSSERIE (NU) 1963

”'the: NH

aresunds-forblndelsen. 1. del. : Fiske och flottning l gränsvattnen mellan Fin-

land och Sverige. . Opprettelsen av »Nordens Hus» i Reykjavik. . Samarbeid mellom de tekniske hugskoler i Nor-

den. . Bolagsbeskattningen i Norden.

OFFENTLICA UTREDNINCAR 1963

Systematisk förteckning

(Sturarna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitledepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bi- lagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar

523127]

Trafikml

Utsöknlngsdått II. [28]

skadestånd I. [33

Några valtrågor. ][5 4]

Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsvåsendet I. Rådhusrätternas förstatli- gande. [56]

Utrikesdepartementet

Ugikesfaörvaltningens organisation och personalbe—

OV [31

Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbl- sténd. [37]

Fönvarsdepartementet

Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31]

Socialdepartemeniei Den statliga konsulentverksamheten pd socialvår- dens område. [30 Arbetsförelåggande. [38] Aldringsvårdens läge. [47]

Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken un- der åren 1961 och 1962. [59]

Flnmedepnrtementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8]

Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52]

Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom stockholms universitet.

1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för Jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13]

1960 års gymnasleutrednin 11.5 1. Vägen genom gym- nasiet. [15] 2. Kraven ;) gymnasiet. [22] 3. Spe- cialutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens bety- delse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och sam- fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas skuld— sättning. [44] 2. Studentrekrytering och student- ekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetens främjande. [61]

Jordbruksdepartementet

Listerlandets ålfisken. [32] Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk. [63]

Handelsdepariementet

Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhö- rande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36] Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under det andra världskriget. [60]

Inrikesdenntementei

Kommunalrättskommlttén IV. Kommunalförbun- dens lånerätt. [2] V. Kommunala renhauningsav- gifter. [29] Indelnings- och samarbetsirågor i Göteborgs- och Malmöområdena. Uppghållstiiistånd m. m. för utländska studerande. 1 Sjukhus och öppen värd. [21] Mentalsjukhusens personaiorganisation. Del 1. In- tervju- och frekvensundersökningar m.m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40]

Belsåolkpixigsutveckling och näringsliv i Jämtlands 'n. 45

Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och orga— nisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv loka- liseringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokalise- ringspolitik. Bilaga 11. [82]

Civildepartementet De offentliga tjänste-männens förhandlingsrätt. [Sl]